Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1959 (Utlåtande 1959:Abu9 abu)

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1959

Nr 9

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående enhetliga trafikförsäkringspremier
och bensinpriser.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 364 av herr Pålsson m. fl. och II: 237 av herr Larsson i Norderön m. fl.
hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om
prövning av möjligheterna att uppnå enhetliga trafikförsäkringspremier i
Norrland och Svealand-Götalands landsortsområde samt över hela landet
enhetliga bensinpriser i enlighet med motionens syfte.

I motionen framhålles, att riket är indelat i tre s. k. tariffområden med
olika premietariffer för trafikförsäkring. Dessa områden är storstäderna,
Norrland samt landet i övrigt. För en bil med tjänstevikt av högst 1100 kg
är trafikförsäkringen i Norrland 150—200 kronor dyrare per år än i Svealand-Götalands
landsortsområde. De högre premierna i Norrland motiveras
med att skadekostnaderna per försäkring där är högre. Även om statistiska
undersökningar kan giva underlag för högre premiesättning i Norrland
är det orimligt, att Norrland skall missgynnas. Vägarna är sämre och
bensinpriset högre än i övriga delen av landet. Norrland kan glädja sig åt
en ökad turistström, men det synes orimligt, att bilturisterna, som är ovana
vid norrländska vägförhållanden och därför ökar trafikskaderiskerna, skall
ha billigare försäkringspremier än norrlänningarna. Hela landet utom storstäderna
bör därför sammanslås till ett område med enhetliga premier. Om
denna väg icke visar sig framkomlig, bör man överväga sänkning av fordons-
eller bensinskatten för de norrländska bilägarna, varvid även bör
övervägas att genom sådan skattesänkning kompensera de högre bensinkostnaderna.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från försäkringsinspektionen,
Svenska bilförsäkringsföreningen och Motormännens riksförbund.

Försäknngsinspekiionen framhåller, att uppgiften i motionen om premieskillnaden
mellan Norrland och övriga landet är felaktig. I storstadsområdet
är premien genomsnittligt 30 kr. högre än i Norrland och i övriga landet omkring
50 kr. lägre än i Norrland.

Inspektionen anför beträffande tillvägagängsättet vid premiesättningen.

Enligt 282 S 2 mom. lagen om försäkringsrörelse åligger det styrelsen
och verkställande direktören för ett försäkringsbolag att med hjälp av fortlöpande
statistik eller annorledcs övervaka att premiesättningen ar skäligt
avvägd med hänsyn till den risk, som försäkringen ar avsedd att tacka,

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1959

nödiga omkostnader för försäkringen samt omständigheterna i övrigt. Denna
bestämmelse gäller såväl trafikförsäkring som annan motorfordonsförsäkring.

I fråga om premiesättningen i trafikförsäkring innehåller lagen om trafikförsäkring
å motorfordon samt koncessionsvillkoren vissa ytterligare bestämmelser.
Sålunda skall enligt trafikförsäkringslagen premiesatserna anmälas
till försäkringsinspektionen. Indelning i riskklasser skall anordnas
i anslutning till formulär, som fastställes av inspektionen. Giver det sätt,
varpå premierna bestämmes anledning till anmärkning, skall inspektionen
göra anmälan därom till Kungl. Maj :t, som, där så prövas erforderligt, förelägger
vederbörande anstalt att inom viss tid vidtaga åtgärder för rättelses
vinnande eller återkallar tillståndet att driva trafikförsäkring. Enligt koncessionsvilikoren
må premie för trafikförsäkring icke bestämmas till högre
belopp än som på grund av tillgänglig erfarenhet kan med tillbörlig säkerhet
anses svara mot den risk försäkringen är avsedd att täcka och mot
skaderegleringskostnader med tillägg för andra nödiga omkostnader och
skälig vinst. Omkostnadstillägget må ej beräknas högre än efter de grunder
försäkringsinspektionen fastställer med ledning av vunnen erfarenhet om
vad som vid tillbörlig sparsamhet kan anses vara erforderligt för försäkringsrörelse
av ifrågavarande art. Av konkurrens betingade anskaffningskostnader
må ej belasta trafikförsäkringen. Vinsttillägget må ej sättas
högre än 5 G av bruttopremien. Sedan åtskilliga år tillämpas ett vinsttilllägg
ä 3 G .

De nu gällande trafikförsäkringspremierna har fastställts i samråd med
försäkringsinspektionen. De har baserats på statistisk erfarenhet. Som
framgår av ovanstående förutsätter lagstiftningen premiegradering efter
olikhet i risk. Hur långt man därvid skall gå är en avvägningsfråga, där
man mot varandra har att väga önskemålet om enkelhet å ena sidan och de
konstaterade riskskillnadema å den andra. Vad särskilt gäller den geografiska
indelningen innebar den senast verkställda premerevisionen en reduktion
från tidigare 6 tariff områden till endast 3, nämligen storstadsområdet
(S) omfattande Stockholm och Göteborg med närmast kringliggande städer
och övriga kommuner samt Malmö stad, Norrland (N) samt landet i övrigt
(ö). Denna förenkling innebar en viss utjämning. Genomsnittserfarenheterna
för vart och ett av de tre salunda fastställda områdena utvisade
emellertid inbördes så markanta olikheter att en premieutjämning mellan
dem icke lämpligen syntes böra äga rum. Sålunda skulle en sådan utjämning
knappast ha framstått som skälig gentemot försäkringstagarna i området
Ö, där risken enligt den vunna erfarenheten visat sig lägst.

Premietariffema i trafikförsäkring omprövas med vissa års mellanrum.
Vid sådana omprövningar aktualiseras också indelningen i tariffområden.
Skulle det till äventyrs vid framtida tariffrevisioner visa sig, att en utjämning
av skaderesultaten ägt rum mellan Norrland och landet i övrigt, kommer
man självfallet att draga konsekvenserna härav i tariffkonstruktionen.

Inspektionen erinrar vidare om det tillämpade bonussystemet, enligt vilket
en motorfordonsägare efter vissa antal skadefria år erhåller procentuell
nedsättning av premien. Efter sex skadefria år i följd erhålles bonus med

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1959

70 c/c. Premieskillnaden mellan Norrland och Svealand-Götaland blir då endast
15 kronor.

Enligt inspektionens mening bör ”trafikförsäkringspremierna icke användas
som något slags instrument för att tvinga motorfordonsägare i övriga
landet att subventionera motorfordonsägare i Norrland”.

Behovet av enkla regler är angeläget och detaljrättvisa är i praktiken
omöjlig att uppnå. Ifall områdesindelningen skulle hävas, bör det ske efter
hela linjen och alltså även för storstadsområdenas del. Dessa skulle otvivelaktigt
vinna på en sådan ändring, medan vinsten för Norrland skulle bli
tämligen ringa.

I fråga om annan motorfordonsförsäkring än obligatorisk trafikförsäkring
ligger förhållandena delvis annorlunda till. Premierna är i detta fall
endast underkastade efterhandskontroll av inspektionen men torde vara
någorlunda väl statistiskt grundade. Denna försäkring är förhållandevis
svärsäld. Köpmotständet skulle öka i södra och mellersta Sverige, om premien
skulle komma att tvångsvis inbegripa en subvention till norrlänningarna.
Bolagens lust att sälja sådan försäkring i Norrland skulle ej påverkas
gynnsamt, enär norrlandspremiema ofta skulle bli förlustbringande.

Grundprinciperna för gällande lagstiftning förefaller inspektionen riktiga,
varför motionen avstyrkes.

Bilförsäkringsföreningen anför, att riskpremien är en produkt av skadefrekvens
och medelskada. För båda visas högre värden för Norrlands personbilar
än för dem från Svealands- och Götalands landsbygd, vilket särskilt
gäller medelskadan, som för Norrlands del är betydligt större än i
övriga områden.

Bilturisterna torde icke nämnvärt försämra trafikskaderesultaten för
Norrlands del, då de skador dessa turister vållar å egna eller andras fordon
icke påverkar norrlandspremiema.

Den till grund för nu gällande lagstiftning liggande principen synes föreningen
riktig.

Motormännens riksförbund anför i gemensamt yttrande med Kungl. automobilklubben
:

Frågan om premiesättningen är av mycket komplicerad natur och har
redan tidigare varit föremål för underhandlingar mellan oss och försäkringsbolagen.
Då frågan emellertid närmast faller under Kungl. Försäkringsinspektionens
tillsyn, synes någon riksdagsåtgärd för närvarande
knappast vara påkallad.

Det alternativa förslaget om kompensation genom sänkning av fordonseller
bensinskatten synes oss mindre lämpligt. Trafikförsäkringspremien
och skatten på fordon och bensin är principiellt två skilda saker, vilka uttagas
för olika ändamål. En sammanblandning av dessa synes kunna leda
till mindre önskvärda konsekvenser.

I och för sig anser vi en sänkning möjlig av skatten på fordon och driv -

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1959

medel, men en dylik sänkning bör komma samtliga bilägare tillgodo och icke
endast en del och kan knappast upptagas till behandling i nu förevarande
sammanhang.

Frågan om över hela landet enhetliga bensinpriser måste bedömas mot
bakgrunden av gällande dyrortsgruppering. Vi anser att en prisutjämning
bör ske via bensinpriset och inte via bensinskatten.

Både när det gäller trafikförsäkringspremien och bensinpriset kommer
en utjämning att medföra att vissa grupper bilägare får betala mer än vad
de för närvarande gör, såvida inte utjämningen sker genom en sänkning
utan motsvarande höjning på andra håll.

Det är uppenbart att bilismen i Norrland ställs inför stora problem till
vilka speciell hänsyn måste tagas, men detta bör dock icke ske på bekostnad
av bilismen i övriga delar av landet, utan man bör söka få till stånd lösningar,
som lämnar största möjliga rättvisa.

Ett bifall till den i och för sig behjärtade motionen kan knappast lösa
dessa komplicerade frågor.

Utskottet

Gällande lagstiftning angående trafikförsäkring förutsätter, att premierna
graderas efter olika risk. Landet är f. n. indelat i tre tariffområden, nämligen
de tre största städerna jämte de närmast kring Stockholm och Göteborg
liggande kommunerna, Norrland samt landet i övrigt. Premietariffema
omprövas med vissa års mellanrum, därvid indelningen i tariffomräden
aktualiseras.

Utskottet finner det för sin del önskvärt med största möjliga enhetlighet
och enkelhet vid bestämmandet av premierna för trafikförsäkring. Å andra
sidan torde det vara riktigt, såsom nu sker, att premierna awäges med hänsyn
till den risk försäkringen är avsedd att täcka. Utskottet förutsätter
emellertid, att försäkringsinspektionen liksom hittills fortlöpande följer utvecklingen
och att de möjligheter att införa mera enhetliga premier, som
den kommande utvecklingen kan medföra, tillvaratages.

I annat sammanhang har utskottet tagit ställning till förslag om utjämning
av transportkostnaderna i Norrland genom differentiering av drivmedelsskatterna
eller andra åtgärder med samma syfte (utlåtande nr 4 till
årets riksdag). Utskottet hänvisade däri till den pågående inventeringen
av olösta norrlandsfrågor. Frågan om bensinpriset torde komma att behandlas
vid denna inventering.

Under hänvisning till vad ovan anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1: 364 och II: 237 må anses
besvarade genom vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 10 mars 1959

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1959

Närvarande:

från första kammaren: herrar Wolgast, Nyström*, Strandler, Johan
Persson, Ståhle, Gustaf Henry Hansson*, Sörlin*, Jonasson, Lars Larsson,
Hellebladh*, Uno Olofsson* och fru Segerstedt-Wiberg*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Engkvist*,
Ekström i Björkvik, Björkänge, Jacobsson i Sala, Svensson i Krokstorp*,
fru Jäderberg, Herrar Nelander*, Lundmark, fru Wallerius-Gunne, Carlsson
i Huskvarna och Antonsson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Alfa Boktr., Sthim 1959