Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 8 år 1957 (Utlåtande 1957:Abu8 abu)

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 8 år 1957

Nr 8

Allmänna beredningsutskottets utlåtande i anledning av väckt
motion angående undervisning i säkerhetsuppfostran och
säkerhetsutbildning.

I en inom första kammaren väckt motion I: 9 av herrar Huss och Edström,
vilken motion hänvisats till allmänna beredningsutskottet, hemställes,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att genom
vederbörande ämbetsverks försorg utredning företages rörande möjligheten
att anordna till en början försöksmässig undervisning i ämnet säkerhetsuppfostran
och säkerhetsutbildning vid tekniska skolor och yrkesskolor,
eventuellt i samband med slöjd- och gymnastikundervisningen.

I motionen framhålles bl. a. att olycksfall i arbete utgör ett av våra allvarligaste
hälsovårdsproblem. Att nedbringa frekvensen av dessa olycksfall
torde icke vara möjligt utan att den s. k. mänskliga faktorn bringas
under kontroll. Bättre utbildning synes härvid vara det viktigaste. Ämnet
säkerhetsuppfostran och säkerhetsutbildning bör därför införas vid tekniska
skolor och yrkesskolor, åtminstone försöksvis.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från arbetarskyddsstyrelsen,
överstyrelsen för yrkesutbildning och arbetarskyddsnämnden.

Arbetarskyddsstyrelsen understryker, att yrkesskadorna är ett såväl humanitärt
som ekonomiskt stort problem. Säkerhetsfostran bör därför komma
så tidigt som möjligt och helst nå alla redan i folkskolan. Redan nu utbildas
årligen omkring 150 folkskollärare för yrkesorienterande undervisning.
Även vid yrkesvalslärarnas utbildning föreläses om arbetarskydd.
Skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och arbetarskyddsstyrelsen
diskuterar f. n. förslag att i såväl folk- som enhetsskolor införa arbetarskyddet
som särskilt undervisningsämne. Kan detta genomföras, synes det
betydelsefullt, att ämnet upptages även på folkskoleseminariernas kursplaner.

Undervisning i förebyggande av ohälsa och olycksfall i arbete bedrives
redan vid tekniska skolor och yrkesskolor men ägnas icke tillräcklig uppmärksamhet.
Vid yrkesskolorna ingår ämnet som en del av ämnet samhällslära.
Arbetarskyddet bör emellertid brytas ut till ett fristående obligatoriskt
ämne. De lärare, som meddelar undervisningen, har dessutom i regel
ej levande kontakt med arbetarskyddet. I fråga om de tekniska skolorna
förordade styrelsen i sitt yttrande över 1948 års tekniska skolutrednings
betänkande, att arbetarskyddslagstiftningen skulle tillsammans med ar -

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 8 år 1957

betspsykologi göras till ett obligatoriskt undervisningsämne, men förslaget
beaktades ej, utan arbetarskyddet ingår som en del av ämnet samhällslära.

Även vid de tekniska högskolorna borde arbetarskydd göras till ett fristående,
obligatoriskt ämne.

Överstyrelsen för yrkesutbildning påpekar, att särskilt anslag är upptaget
för föreläsningar vid de högre tekniska läroverken rörande bl. a.
arbetarskydd och arbetsplatsens hygien. Om denna undervisning bör vidgas
kan givetvis diskuteras men önskemål därom har icke framförts. Vissa
arbetarskyddsfrågor avhandlas dessutom vid undervisningen i olika fackämnen.
Vid verkstadsskolorna inrymmes arbetarskyddsfrågorna under olika
ämnen liksom vid andra heltidskurser och längre deltidskurser. Dessutom
finnes kurser, som enbart avhandlar arbetarskyddsfrågor. överstyl
elsen framhåller till slut, att vid den bearbetning, som undervisningsplanerna
kontinuerligt undergår, överstyrelsen alltid har sin uppmärksamhet
riktad på arbetarskyddsfrågorna och ständigt strävar efter att ge dem skäligt
utrymme i undervisningsplanerna. Enligt överstyrelsens uppfattning
är syftet med motionärernas förslag för närvarande i allt väsentligt tillgodosett.

Arbetarskyddsnämnden erinrar om det arbete beträffande utbildning och
instruktion i skyddsverksamhet, som bedrives genom arbetsmarknadsparterna
och genom nämnden. Forskningen på arbetarskyddets område har
emellertid även stor betydelse, men det räcker inte med enbart forskning,
utan kännedom om forskningens resultat och om arbetarskyddet över
huvud taget måste föras ut till de berörda människorna. Det är därför ett
önskemål, att undervisning lämnas i större utsträckning än för närvarande,
helst redan under skoltiden. Vad som först bör komma i fråga är utvidgad
undervisning vid de tekniska högskolorna och de tekniska läroverken.
Nämnden tillstyrker utredning.

Utskottet. Undervisning i arbetarskydd bedrives f. n. vid ett flertal olika
skolformer. Uppgifter härom har lämnats i det föregående och utskottet
vill härtill foga följande.

Arbetarskydd förekommer icke såsom särskilt, fristående ämne på timplanerna
för de tekniska skolorna utan ingår i ämnena nutidshistoria och
samhällslära samt arbetspsykologi, varjämte viss undervisning i ämnet
gives i samband med de olika fackämnena. Emellertid har för innevarande
budgetår lämnats ett särskilt anslag för föreläsningar vid skolorna rörande
bl. a. arbetarskydd och arbetshygien. Vidare föreligger numera möjlighet
att vid de tekniska läroverken anordna påbyggnadskurser i särskilda
ämnen, även sådana som berör arbetarskyddsfrågor. Den omorganisation
av den tekniska skolutbildningen som beslöts av 1956 års riksdag torde all -

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 8 år 1957 11

mänt sett få anses innebära bl. a. möjlighet att giva frågorna om säkerhet
i arbetet större utrymme i undervisningen än de tidigare haft.

Även i vad gäller yrkesskolorna synes utvecklingen under senare år ha
gått emot en ökning av undervisningen i hithörande frågor. Undervisning
i ämnet yrkeshygien och medborgarkunskap förekommer under första läsåret
vid samtliga under överstyrelsen för yrkesundervisning lydande yrkesskolor
och har ett genomsnittligt omfång av 35 å 36 undervisningstimmar,
i särskilda fall väsentligt mera. Som exempel härpå kan nämnas, att
en nyligen fastställd undervisningsplan för verkstadsskola för metallarbetare
såsom obligatoriska ämnen upptager samhällskunskap och biologi
med sammanlagt ungefär 140 timmar under första läsåret. Enligt kursplanen
skall i dessa ämnen behandlas bl. a. allmänt hygieniska och yrkeshygieniska
frågor samt arbetarskyddsfrågor. Dylika frågor inrymmes
även i vissa andra läroämnen. Vidare anordnas fortbildingskurser, bl. a.
för undervisning i säkerhetsfrågor. I detta hänseende må särskilt framhållas
att överstyrelsen i samråd med arbetarskyddsnämnden nyligen uppgjort
en undervisningsplan för grundläggande kurs i arbetarskyddsteknik
och lokal skyddsverksamhet. Intresset för kursen har, enligt vad som uppgivits
för utskottet, visat sig stort, och planen har inom kort tid fastställts
för omkring 25 yrkesskolor.

Det har framhållits såsom värdefullt att undervisning i säkerhetsfrågor
sätter in redan på ett tidigt stadium, helst redan i folkskolan. Utskottet
delar denna uppfattning och vill uttrycka den förhoppningen, att det förslag
att införa undervisning i arbetarskydd i folk- och enhetsskolor, som
nu behandlas av de ansvariga myndigheterna, skall leda till positiva
resultat.

Utskottet vill även erinra om att upplysning och undervisning i säkerhetsfrågor
bedrives jämväl utanför skolorna — på senare tid med, såvitt
utskottet kunnat bedöma, ökad intensitet. Särskilt torde stora förhoppningar
kunna knytas till den verksamhet som bedrives av den i motionen
omförmälda arbetarskyddsnämnden, som är ett gemensamt organ för Arbetsgivareföreningen
och Landsorganisationen. Nämnden har bl. a. låtit utarbeta
en brevkurs med titeln ”Arbetarskydd lönar sig”, avsedd för gruppstudier
vid företagen. I kursen behandlas ett stort antal spörsmål av olika
art berörande arbetarskyddet. Vidare har Röda korset numera, efter sammanslagningen
med Arbetarnas samaritförbund, på sitt program upptagit
verksamhet för förebyggande arbetarskydd. Arbetet bedrives i form av
kurser, vilka erhålla en allt större utbredning.

Utskottet delar självfallet helt motionärernas uppfattning att olycksfallen
i arbete är ett allvarligt problem och anser i likhet med dem att
effektiv undervisning verksamt kan bidraga till att nedbringa olycksfalls -

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 8 år 1957

frekvensen men anser sig likväl icke helt kunna biträda motionärernas förslag.
Trängseln på schemat mellan de olika ämnena är vid de tekniska skolorna
och yrkesskolorna liksom vid skolor i allmänhet mycket stor. Införandet
av nya ämnen måste stöta på stora svårigheter, och det är icke
möjligt för utskottet att nu ingå på en närmare prövning av förutsättningarna
härför. Det av motionärerna föreslagna alternativet att sammanknyta
säkerhetsutbildningen med slöjd- och gymnastikundervisningen synes
icke lämpligt. Ämnet slöjd förekommer icke på schemat vid någon av
de i motionen avsedda skolorna och gymnastiken upptager, där den över
huvud taget förekommer, 1—3 veckotimmar. Den är företrädesvis utformad
som hållningsgymnastik för motverkande av de risker för hållningsfel
som följer med många yrken.

Av vad här tidigare anförts torde framgå, att undervisningen i arbetarskyddsfrågor
i de av motionerna berörda skolorna tenderar att öka och
man torde kunna förvänta att sådan undervisning kommer att införas även
i andra skolformer. De båda skolöverstyrelserna synes ägna frågan stor
uppmärksamhet. Den verksamhet för propaganda och undervisning som bedrives
utanför skolorna torde även böra tillmätas icke oväsentlig betydelse.
Det synes utskottet med fog kunna hävdas, att utvecklingen på arbetarskyddets
område kännetecknas av en alltmer ökad aktivitet och att resultat
härav kan förväntas som väl överensstämmer med motionens yttersta syfte.
Utskottet finner det med hänsyn härtill icke påkallat med någon riksdagens
åtgärd i ärendet utan får hemställa,

att motion I: 9 må anses besvarad genom vad utskottet
ovan anfört.

Stockholm den 7 mars 1957

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Wolgast, Jonsson, John Wiktor, fru
Wallentheim, herrar Andersson, Axel, Strandler, Arrhén, Ståhle, Lundström,
Larsson, Lars, fru Nilsson och fru Hamrin-Thorell;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herr Hammar*, fru
Svedberg, herrar Dickson, Bark, Nestrup, Andersson i Björkäng, Andersson
i Linköping, Carlsson i Huskvarna*, Nyhage*, fru Jäderberg och herr
Svensson i Kungälv*.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.