Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 1959 (Utlåtande 1959:Abu19 abu)

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 1959

Nr 19

Utlåtande i anledning av väckt motion om befrielse från dansundervisning
i skolorna.

I en inom andra kammaren väckt, till allmänna beredningsutskottet hänvisad
motion, II: 236, har herr Gansmoe m. fl. hemställt, att riksdagen hos
Kungl. Maj:t ville göra framställning om att skolöverstyrelsen utfärdar
direktiv i syfte att de barn vilkas föräldrar så önskar befrias från att närvara
vid dansundervisning.

I motionen framhålles, att det i våra skolor under senare år blivit allt
vanligare med undervisning i dans under lektionsämnet ”lek, gymnastik
och idrott”.

För ett antal föräldrar och barn har dansundervisningen vållat bekymmer,
anser motionärerna, därför att stora grupper av vårt folk av religiösa
och andra skäl är bestämt emot undervisning i dans. Barnen tvingas härigenom
till ett ställningstagande, för vilket de ibland inte är mogna, och
genom den mellanställning de på detta sätt får mellan föräldrar och lärare
vet de inte vilka de skall lyda i skolan när det gäller nämnda och liknande
frågor.

Motionärerna finner det önskvärt att elever, vilkas målsmän önskar att
de icke deltager i dylik undervisning, finge avsluta sin gymnastiklektion
när dansundervisningen börjar och i stället beredas annan sysselsättning
som inte sårar barnens eller föräldrarnas samvete.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från skolöverstyrelsen
och gymnastiska centralinstitutet, varjämte Målsmännens riksförbund,
Frikyrkliga samarbetskommittén, skoldirektionen i Stockholm och svenska
kyrkans diakonistyrelse beretts tillfälle att inkomma med yttrande. Skoldirektionen
i Stockholm har avstått ifrån att yttra sig.

Skolöverstyrelsen anför, att i den mån dansbetonade inslag ingår i gymnastikundervisningen
det är regel att de elever, som av samvetsskäl inte önskar
deltaga, befrias och också att de, om de så önskar, får lämna gymnastiksalen
och eventuellt under tiden ägna sig åt andra former av gymnastik
eller idrott. Några motsättningar på grund av dansinslag under gymnastiklektionerna
har inte inrapporterats till överstyrelsen, och enligt de uppgifter,
som inhämtats bl. a. vid inspektionsbesök, har på de flesta håll förståelsen
för och uppskattningen av detta inslag speciellt i den kvinnliga
gymnastiken ökat.

Vidare finner skolöverstyrelsen det angeläget, att deltagandet i de dansBihang
till riksdagens protokoll 1959.11 saml. Nr 19

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 1959

inslag, som förekommer i gymnastikundervisningen, sker helt frivilligt och
att de elever, som av samvetsskäl önskar befrielse, inte i någon form utsattes
för tvång. Denna synpunkt kommer att understrykas både i de allmänna
anvisningar för undervisning och fostran, som för närvarande är
under utarbetande, och i de speciella metodiska anvisningarna för ämnet
gymnastik med lek och idrott.

Gymnastiska centralinstitutet anser att elever, vilkas målsmän icke
önskar att barnen deltar i dansundervisningen och därom gör framställning,
bör befrias från denna undervisning och om möjligt i stället beredas annan
sysselsättning.

Enligt Målsmännens riksförbunds förmenande är denna fråga ej av sådan
art att den för sin lösning kräver särskilda direktiv från skolöverstyrelsen.
Förbundet förordar att problemet löses från fall till fall genom
lämpliga åtgärder av resp. lokala skolmyndigheter. Ej heller är någon aktion
från riksdagens sida påkallad.

Frikyrkliga samarbetskommittén anför bl. a. att den uppskattar att lek,
gymnastik och idrott i skolmässiga former förekommer för samtliga elever
i skilda skolformer och tror att det är av värde att gymnastikundervisningen
också har inslag av rytmiska övningar av skilda slag. Att den dansundervisning
som i överensstämmelse med undervisningsplanerna ingår i
gymnastikundervisningen medför vissa problem är emellertid enligt samarbetskommitténs
uppfattning ostridigt. För många medborgare ter sig ett
accepterande av varje form av dans oförenligt med en grundläggande religiös
åskådning. Det kommersiella nöjeslivets utformning och karaktären
hos många av de tillställningar där dans förekommer kan inte frånkännas
en avgörande betydelse för intensiteten i den reaktion mot skolans dansundervisning
som på sina håll gjort sig gällande. Det är enligt samarbetskommitténs
uppfattning olämpligt att elever tvingas deltaga i undervisningen
i ett ämne, inför vilket föräldrarna har starka samvetsbetänkligheter.

Dessutom anser samarbetskommittén att det knappast torde finnas fog
för påståendet att de elever varom här är fråga tvingas att deltaga i dansundervisningen.
Men genom att denna undervisning av praktiska skäl utgör
endast en del av en lektionstimme, vari ingår även andra moment av
undervisning, stöter det på praktiska svårigheter att inte ge befrielsen från
dansundervisningen sådana former, att de elever som icke deltager i denna
undervisning kommer i en besvärlig situation och känner sig utpekade.
Gymnastikämnets obligatoriska karaktär, som självfallet inte ifrågasättes
i detta sammanhang, gör enligt samarbetskommitténs uppfattning en lösning
av problemet i överensstämmelse med motionärernas förslag mindre
lämplig, då detta förutsätter, att de elever som på grund av föräldrarnas
önskan icke skall deltaga i dansundervisningen skall kunna avvika från

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 1959

lektionen när denna undervisning tar sin början. Kommittén vill för sin
del ifrågasätta lämpligheten av att över huvud taget som del av ett obligatoriskt
undervisningsämne i den allmänna skolan ha en aktivitetsform,
varom så delade meningar råder som i fråga om dansundervisning. Önskar
man gå de samvetsbetänkligheter det här gäller till mötes utan att ställa
ifrågavarande elever i en besvärlig särställning, synes den bästa utvägen
vara att stryka dansundervisningen som obligatoriskt inslag i gymnastikundervisningen.
Då det inom undervisningsplanens ram ändå finns utrymme
för rytmiska övningar i form av bollspel och sånglekar och då dansundervisningen
är av relativt ringa omfattning, skulle det enligt samarbetskommitténs
uppfattning med hänsyn till ovan antydda konfliktanledningar
vara väl motiverat att företaga en översyn av anvisningarna för ämnet
gymnastik med lek och idrott i syfte att ersätta dansundervisningen med
andra former av undervisning i estetiskt tilltalande gymnastiska övningar
beträffande vilka inga på samvetsbetänkligheter grundade delade uppfattningar
behöver finnas.

I andra hand och för den händelse dansundervisning alltfort skall ingå i
gymnastikundervisningen synes det motiverat att pröva möjligheten att
inom gymnastikämnets ram erbjuda de elever, vilkas föräldrar önskar att
de ej skall deltaga i dansundervisningen, sysselsättning med andra gymnastiska
övningar än dans, i synnerhet som en sådan anordning, som mycket
enkelt torde kunna genomföras, på ett i stort sett tillfredsställande sätt
skulle eliminera de problem som dansundervisningen visat sig aktualisera.

Svenska kyrkans diakonistyrelse erinrar bl. a. om ett uttalande av ungdomsvårdskommittén
att, då en verklig dansundervisning i skolan säkerligen
skulle stöta på starkt motstånd från föräldra- och lärarhåll, kommittén
icke ville föreslå ett obligatoriskt inlemmande av sådan undervisning
i de allmänna skolorna.

Att barnen skulle tvingas till ett ställningstagande synes icke kunna undvikas
försåvitt inte dansundervisningen över huvud taget slopades. Problemen
med ungdomens nöjesliv anser styrelsen inte försvåras av dansundervisning
i skolorna.

Då styrelsen anser det primära ansvaret för avgörandet i fråga om
barnens deltagande i dansundervisning ligga hos föräldrarna, biträder styrelsen
motionärernas önskan om direktiv från skolöverstyrelsen i denna
riktning.

Utskottet

Skolöverstyrelsen har i sitt yttrande över motionen anfört bl. a. att det
är regel, att elever som av samvetsskäl inte önskar deltaga i dansbetonade
inslag i gymnastikundervisningen befrias därifrån och, om de så önskar,

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 1959

får lämna gymnastiksalen och eventuellt under tiden ägna sig åt andra
former av gymnastik eller idrott.

Hur här antydda anordningar verkar i de enskilda fallen är givetvis i
hög grad beroende på lärarens sätt att handha frågan. De av motionärerna
framförda synpunkterna beaktas emellertid av skolöverstyrelsen vid det
nu pågående utarbetandet av allmänna anvisningar för undervisning och
fostran och speciella metodiska anvisningar för ämnet gymnastik med lek
och idrott. Det synes sålunda icke påkallat med något riksdagens initiativ
i frågan, varför utskottet får hemställa,

att motion II: 236 må anses besvarad genom vad utskottet
ovan anfört.

Stockholm den 7 april 1959

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Wolgast, Nyström, Strandler*, Johan
Persson*, Gustaf Henry Hansson, Nestrup, Sörlin, Jacobsson*, Jonasson,
Lars Larsson*, Tage Johansson och fröken Mattson*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Königson,
Ekström i Björkvik, Björkänge, Jacobsson i Sala, Nelander, Svensson i
Kungälv*, fru Thunvall, herrar Börjesson, Haglund och Setterberg i VilskeKleva.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Alfa Boktr., Sthlm 1959