Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 1957 (Utlåtande 1957:Abu19 abu)

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 1957

Nr 19

Allmänna beredningsutskottets utlåtande i anledning av väckta
motioner om en undersökning av fortutbildningsmöjligheterna
för olika ''personalgrupper inom sjukvårdens område.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 205 av herrar Mogård och Lundgren samt II: 293 av fru Johansson
m. fl. hemställes, att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj :t anhålla
om tillsättande av en utredning för att undersöka fortutbildningsmöjlighetema
för olika personalgrupper inom sjukvårdens område.

I motionerna framhålles, att personalen vid våra sjukhus är en i utbildningshänseende
delvis eftersatt grupp. Mycket har visserligen gjorts, men
mer bör kunna göras för att stimulera den till fortutbildning. Sålunda bör
ett sjukhusbiträde med dokumenterad och allsidig sjukhustjänst vid utbildning
till sjuksköterska kunna få räkna sig till godo tidigare utförd praktisk
tjänstgöring. Staten borde kunna hjälpa ambitiös personal att komplettera
sina teoretiska kunskaper t. ex. genom att låta den behålla viss del
av lönen under utbildningstiden, anordna kvällskurser, uppmuntra korrespondenskurser
o. s. v. För sjuksköterskor, som vill utbilda sig till läkare,
kan man tänka sig viss lättnad i den praktiska utbildningen.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från medicinalstyrelsen,
Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Svensk sjuksköterskeförening
och Svenska kommunalarbetareförbundet.

Medicinalstyrelsen anför, att sjuksköterskeutbildningen under de senaste
tio åren omorganiserats och att en sjuksköterskeelevs praktik och ett sjukvårdsbiträdes
tjänstgöring numera ej kan jämställas. Med hänsyn till de
goda villkor, som en sjuksköterskeelev i regel åtnjuter, förefaller en mindre
avkortning av sjuksköterskeutbildningen för ett f. d. sjukvårdsbiträde vara
av liten betydelse.

Angeläget är att sjukvårdsbiträdena snarast erhåller en ordnad yrkesutbildning.
Landstingsförbundet och Stadsförbundet lär emellertid inom
kort framlägga förslag om dylik.

I fråga om den praktiska läkarutbildningen för f. d. sjuksköterskor anser
styrelsen, att det är fråga om helt skilda yrken, varför särskilda lättnader
i läkarutbildningen icke är praktiskt genomförbara.

Styrelsen avstyrker motionerna.

Landstingsförbundet erinrar om det av medicinalstyrelsen omnämnda,

Bihang till riksdagens protokoll 1957. 11 sand. Nr 19—21

Allmänna, beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 1957

väntade förslaget om grundutbildning för sjukvårdsbiträden. Även kursplanerna
för undersköterskekurserna är föremål för översyn. För att underlätta
för sjukvårdsbiträden att komplettera sina teoretiska kunskaper har
landstingen ställt särskilda stipendiemedel till förfogande. Framdeles torde
f. ö. dylik komplettering i regel ej bli erforderlig. Förbundets styrelse följer
utvecklingen på området och kommer att, i den mån behov föreligger, ta
initiativ till fortutbildningskurser.

Stadsförbundet hänvisar till ett yttrande av sin sjukvårdsdelegation.
Denna anför bl. a., att inom storstäderna vidtages åtskilliga åtgärder i
motionernas syfte. Sålunda anordnas utbildningskurser för sjukvårdsbiträden,
kurser för utbildning av dessa biträden till sjuksköterskebiträden
och undersköterskor samt kokerskekurser. Stipendier har inrättats. Vidare
framhålles den ovannämnda utredningen. Motionerna avstyrkes.

Sjuksköterskeföreningen hänvisar till 1946 års kommittés för sjuksköterskeutbildningen
betänkande. Kommitténs förslag för utbildningen har
successivt genomförts med vissa modifikationer. Erfarenheten har visat
att ytterligare avkortning av praktiken icke är möjlig. En sjuksköterskas
och ett sjukvårdsbiträdes arbetsuppgifter är av olika art. Detsamma gäller
för sjuksköterskans arbete, jämfört med medicine kandidatens. Föreningen
hänvisar vidare till den redan nämnda utredningen inom Landstingsförbundet.
Motionerna avstyrkes.

Kommunalarbetareförbundet understryker, att det är en viktig uppgift
att undanröja alla ekonomiska hinder för dem som önskar vidareutbilda
sig inom sitt yrke. I likhet med motionärerna anser förbundet personalen
vid sjukhusen vara en i utbildningshänseende eftersatt grupp och påpekar,
att förbundet vid åtskilliga tillfällen gjort framstötar för att få en bättre
utbildning till stånd. Förbundet har med sjukhusens huvudmän överenskommit
om utbildning av undersköterskor. Förbundet erinrar vidare om
att en kommitté för närvarande arbetar för att få fram en god grund för
all vårdpersonal och förbättrad sköterskeutbildning och framhåller, att
ett mycket stort antal av den kvinnliga biträdes- och undersköterskepersonalen
utför sina uppdrag ambitiöst och kunnigt och genom eget intresse
skaffat sig erfarenhet och utbildning. Förbundet strävar efter att få till
stånd så god utbildning som möjligt och att utsträcka denna utbildning till
grupper, som för närvarande saknar sådan. Förbundet delar den i motionerna
framförda uppfattningen, att anställda sjukvårdsbiträden och undersköterskor
bör stimuleras att skaffa sig den ytterligare teoretiska utbildning,
som erfordras för att vinna inträde vid sjuksköterskeskolorna. Dylik
personal bör få bibehållas vid oavkortad lön vid genomgång av folkhögskolor
eller motsvarande läroanstalter och även på annat sätt erhålla ekonomisk
hjälp till studier. Sinnessjukvårdspersonalens studier bör under -

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 1957

lättas genom samhälleliga insatser för att förbättra personalens möjligheter
till befordran. Förbundet tillstyrker motionerna.

Utskottet. Utskottet finner i likhet med motionärerna att ökade möjligheter
till fortsatt utbildning bör beredas personal på alla poster inom sjukvården.
Möjligheterna för biträdespersonalen att nå ansvarsposter bör alltså
ökas för att sjukvården skall kunna tillföras ambitiös ungdom och få
denna att stanna kvar inom yrket. I det av utskottet i ärendet införskaffade
materialet har uppgifter lämnats beträffande den verksamhet som
nu på olika håll äger rum för att lösa utbildningsfrågor för sjukvårdspersonalen.
Inom Landstingsförbundet och Stadsförbundet pågår just nu en
utredning om yrkesutbildning för sjukvårdsbiträden, i vilken även Kommunalarbetareförbundet
är representerat. Utredningen torde enligt vad utskottet
erfarit bli slutförd under våren 1957, och man kommer att framlägga
förslag om en grundutbildning i form av en kurs, omfattande såväl
teoretiska som praktiska utbildningsmoment, vilken grundutbildning skulle
uppställas som villkor för anställning som sjukvårdsbiträde. Utredningen
torde enligt utskottets mening vara av så väsentlig betydelse, att resultatet
av densamma bör avvaktas, innan ytterligare åtgärder övervägs.

Utbildning till undersköterskor sker nu mera sporadiskt inom landstingssjukhusen,
och det synes synnerligen önskvärt att en sådan utbildning
blir allmän och att sjukhusen även utnyttjar den sålunda bättre utbildade
arbetskraften på ett utökat antal ansvarsbefattningar.

Sjukvårdsbiträden och undersköterskor som önskar avlägga sjuksköterskeexamen
kan för närvarande erhålla ett visst stöd härför genom stipendier
från landsting och fackföreningar, men utbildningen kräver ändå
ganska stora uppoffringar av dem, som varit anställda inom sjukvården
många år. De har i allmänhet varit nödsakade att åtminstone genomgå
en tvåårig folkhögskolekurs före den treåriga utbildningen vid sjuksköterskeskolan.
Det synes kunna ifragasättas om icke den allmänbildningsnivå,
som anses böra krävas av en sjuksköterskeelev, skulle kunna
få dokumenteras även på annat sätt än genom betyg över viss skolgång.
I stor utsträckning skulle de nödvändiga kunskaperna kunna inhämtas
genom korrespondensundervisning och kvällskurser. Denna form för studier
torde kunna medföra en förkortning av studietiden och bör, med viss
uppmuntran från sjukhusledningens sida, väl kunna låta sig förena med
arbete inom sjukvården. Vid sjuksköterskeskolorna anses det mycket svårt
att genomföra en förkortning av studietiden med hänsyn till den moderna
tidens krav på sjukvårdspersonalen. Att avräkna någon kurstid för dem
som redan haft praktisk erfarenhet av sjukvård anses svårt beträffande

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 1957

skolor, där utbildningen sker på den fastställda minimitiden, men det synes
rimligt att provtjänstgöringen om 2—3 månader i andra fall icke kräves
av sådana sökande.

Frågan om löneförmåner för den anställda sjukvårdspersonalen under
utbildningstiden måste bli föremål för förhandling men är säkerligen av
ytterst stor betydelse, om man vill jämna vägen för biträdespersonal att
nå ansvarsposter genom en så pass tidskrävande vidareutbildning som här
är i fråga.

Utskottet behjärtar helt motionernas syfte, men får med hänsyn till det
nyss anförda hemställa,

att de likalydande motionerna 1: 205 och II: 293 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 mars 1957

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Jonsson, John Wiktor, Andersson,
Axel, Persson, Johan, Strandler*, Ståhle, fru Nilsson*, fru Hamrin-Thorell
och herr Gustafsson;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herr Gustafsson i
Bogla, fru Svedberg, herrar Bark, Nestrup, Engkvist*, Nihlfors*, fröken
Wallerius, herrar Carlsson i Huskvarna, Nyhage, Börjesson och Svensson
i Kungälv*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.