6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 9

Utlåtande 1893:TfuA9 Första kammaren

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 9.

delaktighetsbeloppet än hvad nu är fallet, samt att
Kongl. Maj:t ville till Riksdagen inkomma med det
förslag, hvartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 8 april 1893.

Å utskottets vägnar:

SIGFRID WIESELGREN.

N:o 9.

Ant. till Riksd. kansli den 8 april 1893, kl. 12 midd.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 4, i anledning
af väckt förslag om begäran om utredning rörande
åstadkommande af en svensk arbetsstatistik.

Med tillstyrkande af inom Andra Kammaren af herr Ernst Beckman
väckt motion, n:o 3, har nämnda kammares tredje tillfälliga utskott i ett
derefter af kammaren bifallet utlåtande hemstält, det Riksdagen genom
skrifvelse till Kongl. Maj:t ville anhålla om utledning rörande lämpligaste
sättet för samlande, bearbetande och publicerande genom statens försorg
af en svensk arbetsstatistik samt om framläggande för Riksdagen af de
förslag, som med anledning häraf må synas vara påkallade.

Då Första Kammaren vid delfående af medkammarens beslut, begärt
sitt andra tillfälliga utskotts utlåtande i ärendet, anser sig utskottet främst
böra hänvisa till de omfattande meddelanden, hvilka beträffande innebörden
och'' åstadkommandet af en arbetsstatistik gifvits så väl i motionen
som i förberörda utskotts betänkande. Om man erkänner vigten af att
arbetsklassens vilkor förbättras och ej kan neka att äfven samhällslagstiftningen
måste i möjlig mån för främjande af detta mål anlitas, så följer
deraf ock att samhället måste förskaffa sig den närmaste kännedom om

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 9. 7

de förhållanden, under hvilka arbetsklassen lefver sitt lif och de omständigheter,
hvilka deruti mer eller mindre bestämmande ingripa. Motionären
anmärker att i dessa afseenden tvenne hufvudgrupper kunna urskiljas:
den ena, omfattande antalet af i de särskilda yrkena anstälda arbetarn©,
fördelade efter ålder, kön och civilstånd, deras aflöning, aflöningssätt
och arbetstid, arbetslokalernas tillstånd, helsovådliga inflytelser m. m.,
arbetarnes utgifter för sitt uppehälle, beskaffenheten af deras föda, deras
bostäder, prisen å deras lifsmedel, hustruns sysselsättning utom hemmet,
arbetslöshet, strejker, olycksfall i arbetet, sparkassor och insättningar i
sparbanker, kooperativa företag, inrättningar till främjande af arbetsklassens
fromma o. s. v.; den andra, afseende sådana uppgifter rörande affärsställningen
inom de olika industrigrenarne, hvarigenom lagstiftaren sättes
i tillfälle att bedöma i hvad mån åtgärder, som medföra en ökning i produktionskostnaderna
kunna vidtagas, utan att derigenom möjligheten att
bestå i konkurrensen allt för mycket försvåras eller rent af omintetgöres.
Nödvändigheten af att sprida ljus öfver dessa frågor har ock i det ena
landet efter det andra framdrifvit undersökningar, till en början mera tillfälliga
eller begränsade, men på senare tid fortlöpande, mera omfattande
och bestämdt åsyftande att åvägabringa en i möjligaste måtto
tillfyllestgörande socialstatistik. I Amerika, hvarest sedan år 1888 i
Washington Förenta staternas »Department of labor» fått sig uppdraget
för hela unionen de uppgifter, som i ett flertal af de särskilda staterna
anförtrotts särskilda der upprättade arbetsstatistiska byråar; i England, i
Schweiz, i Frankrike, i Tyskland hafva om än i något skiftande former,
dessa undersökningar upptagits, öfverallt frammanade af bebofvet utaf ett
ökadt och tillförlitligt material vid försöken att rätt uppfatta och lyckligt
lösa den sociala fråga, som upprör folken.

Äfven i vårt land står denna fråga på dagordningen, men äfven
här saknas för dess mera detaljerade bedömande nödigt statistiskt material.
Den komité, som 1875 fick sig uppdraget att utarbeta en författning, angående
barns och yngre peisoners antagande och användande i fabriksoch
handtverksarbete, likasom 1884 års arbetareförsäkringskomité hafva
väl åvägabragt åtskilliga bidrag till ett sådant; men dermed har icke behofvet
af allt jemt fortsatta, systematiskt ordnade undersökningar upphört
att gorå sig känbart. Tvärt om torde deras behöflighet icke minst vid
sagda tillfallen hafva gjort sig gällande.

Andra Kammarens utskott har vid behandling af motionen jemväl
berört de sätt, hvilka skulle kunna tänkas lämpliga för sakens ordnande
hos oss och dervid jemväl egnat någon tanke åt frågan, om det föreslagna
arbetet skulle kunna öfverlemnas åt något af våra redan befintliga

8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 9.

embetsverk. Då likväl detta å frågans nuvarande ståndpunkt icke gerna
torde kunna bestämmas, lärer något uttalande i sagda afseende icke vara
erforderligt. Men då det är obestridligt att, såsom i det anförda utlåtandet
yttras, de sociala frågorna i våra dagar intaga ett så framstående rum och
vid sin lösning erbjuda så stora svårigheter, att stor vigt ligger på hvarje
förberedande åtgärd, som kan sprida ljus öfver de faktorer, som å dem inverka,
skulle det efter utskottets uppfattning icke vara klokt att undanskjuta
förslaget om vidtagande af den åtgärd, derom nu väckts fråga;
utan anser sig utskottet böra hemställa,

att Första Kammaren måtte biträda Andra Kammarens
beslut.

Stockholm den 8 april 1893.

Å utskottets vägnar:

SIGFRID WIESELGREN.

Stockholm, John Björkmans boktr. 1893.