4 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11

Utlåtande 1876:LU11

4 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

äro af beskaffenhet att påkalla sådana provisoriska anordningars vidtagande,
hvilket, i saknad af föredömen pa detta lagstiftningsomrade, här, liksom i
England, för närvarande skulle blifva det enda möjliga.

På grund häraf föranlåtes Utskottet vördsamt förorda,

att motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 16 Februari 1876.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

N:0 11.

Ank. till ltiksd. Kansli den 16 Febr. 1876, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt förslag angående skrifvelse till
Kongl. Maj:t om vidtagande af åtgärder för utfärdande
af en fullständig handelslagbok för Sverige.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad
motion (N:o 2) har Herr Axel Bergström framhållit, huruledes icke allenast
handelsrättens historiska utvecklings gång, utan äfven den omständighet,
att användningen af deri innehållna rättsgrundsatser till följd af sakens natur
blefve inskränkt till vissa områden af rättslifvet och till särskilda klasser
af medborgare, hade med nödvändighet ledt och måste fortfarande leda
dertill, att handelsrätten, ehvad den gjordes till föremål för vetenskaplig behandling
eller lagstiftning, uppfattades och betraktades såsom ett sjelfständigt,
speciel rättsinstitut. Af lätt insedda orsaker hade och handelns Kikare
städse sträfvat att utbilda särskilda rättsnormer, tjenliga att befrämja
utvecklingen af deras yrke, och under skilda tidehvarf hade denna sträfva!!

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

mer eller mindre klart uppfattat sitt mål och krönts med olika framgång,
men det hade varit den nyare tiden förbehållet att genom den suveräna statens
lagstiftning tillvägabringa kcdifikationer af de handelsrättsliga grundsatserna
och bestämmelserna. Vid den tid, da 1734 ars lag utfärdades, hade
emellertid den ekonomiska utvecklingen i vårt land icke vant så stor, att
den kunnat bibringa lagstiftaren insigt åt behofvet af en särskild handelslagstiftning,
och de allmänna lagbestämmelserna för handel och vandel emellan
enskilda, som stadgades i handelsbalken, ansågos i följd deraf lemna
tillräcklig ledning för slitande af egentliga handelstvister. Vid dessa med
afseende på handelns mångskiftande förhållanden utomordentligt torftiga bestämmelser
hade det äfven sedermera i hufvudsaken fått förblifva, och blott
i några få delar hade lagstiftningen sökt vidare utbilda handelsrätten i öfverensstämmelse
med tidens kraf. Sistlidna riksmöte hade emellertid visat
sig behjerta handelns behof af lagstiftningens särskilda omvårdnad och på
sådan grund, i anledning af då väckt motion, i underdånig skrifvelse anhållit,
det Kong! Maj:t täcktes, i sammanhang med utarbetandet af förslag till
ny rättegångsordning, låta komma under öfvervägande, om och i hvad mån
handelsdomstolar måtte kunna i riket införas. Men da för handeln °vore af
större vigt att erhålla en fullständig, efter den moderna tidens förhållanden
lämpad kodifikation af konstitutiva lagbestämmelser, än särskild jurisdiktion
och processordning, hvilken fråga borde komma under slutlig pröfning först
i sammanhang med sjelfva handelslagstiftningen, så syntes åvägabringande
af en fullständig handelslagbok företrädesvis önskligt och af tidsförhållandena
påkalladt. I följd af handelns verldsborgerliga natur borde en sådan lagbok
icke byggas på nationel grund, utan tvärt om så nära, och så vidt sig
göra läte, ansluta sig till den handelsrättsliga lagstiftningen i °andra civiliserade
länder och i främsta rummet till de nordiska folkens, så att den följaktligen
borde utarbetas i öfverensstämmelse med hvad som i detta afseende
i Norge och Danmark åtgjordes eller komme att åtgöras. På dessa och de
andra skäl, motionen närmare utvisar, har motionären föreslagit: “att Riksdagen
ville i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga de åtgärder,
som finnas lämpliga och erforderliga icke allenast för utfärdande af
eu fullständig handelslagbok för Sverige, utan äfven för åstadkommande af
öfverensstämmelse med motsvarande norsk och dansk lagstiftning; äfvensom
egna nådig omsorg deråt, att, så vidt ske kan, öfverensstämmelse dervid jemväl
vinnes mellan; de nordiska rikenas och de större handels- och sjöfartsidkande
folkens handelslagstiftning.”

Enligt faststäld arbetsplan har Nya Lagberedningen redan fått sig
ålagdt att, sedan utsökningslagen, den s. k. vattenrätten och rättegångsordningen
först utgjort föremål för behandling, till omarbetning företaga
handelsbalken af 1734 års lag; och då det icke torde vara tvifvel underka -

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

stadt, att genom den behandling af nämnda balk, som sålunda förestår, handelslagstiftningen
skall erhålla den utveckling, som af nutidens förhållanden
kräfves, samt den ordning för bearbetningen af ofvanberörda lagstiftningsämnen,
som, på sätt ofvan blifvit nämndt, är vorden bestämd, synes vara
lämpad efter den större eller mindre vigt, som skäligen bör dem tillmätas,
anser sig Utskottet böra hemställa,

att motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 16 Februari 1876.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Reserv ationer:

af Herr Grefve Sparre;

af Herr Philipsson, med hvilken Herrar Asplund, LytJi och Torpadie
sig förenat: Behofvet af den i motionen föreslagna lagstiftningsåtgärd lärer

icke kunna jäfvas af den, som eger närmare kännedom om för handen varande
handels- och kreditförhållanden. Äfven om detta behof i någon mån skulle
kunna afhjelpas genom den åberopade föreskriften för Nya Lagberedningen
att, näst efter behandlingen af frågorna rörande vattenrätten och rättegångsväsendet,
underkasta Handelskalken en revision, torde det dock vara uppenbart,
att den vigtiga lagstiftningsfrågan såmedelst dels uppskjutes till en alltför
aflägsen framtid och dels icke erhåller den utsträckning, som motionären
åsyftat; hvarförutan bör erinras, att genom ett dylikt uppskof det tillfälle
till åstadkommande af likformighet i handelsrätten inom de tre nordiska rikena
går förloradt, som, enligt hvad motionären antydt, för närvarande erbjuder
sig, en likformighet, hvars ernående måste såsom önskvärdt anses.
Då genom arbetets anordnande på ett lämpligt sätt, vare sig medelst tillsättande
af en särskild komité eller tillökning i antalet af Nya Lagberedningens
ledamöter, det med motionen afsedda mål synes kunna vinnas, utan
att de öfriga, härofvan omförmälda lagstiftningsåtgärderna undanskjutas, föranlåtes
jag vördsammast hemställa:

att Riksdagen ville i underdånighet anhålla, att Kongl.
Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för utarbetande af en fullständig
handelslag för Sverige, så skyndsamt som möjligt

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

utan att lagstiftningen angående vattenrätten och rättegångsväsendet
derigenom tillbakasättes, äfvensom egna
nådig omsorg deråt, att öfverensstämmelse, så vidt ske
kan, med motsvarande norsk och dansk lagstiftning dervid
åstadkommes.

N:0 12.

Ant. till Kiksd. Kansli den 16 Febr.)- 1876, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition (N:o 7)
med förslag till förordning angående eganderätt till skrift.

Begge Kamrarne hafva till Lag-Utskottets behandling hänskjuta omförmälda
nådiga proposition, hvilken är af följande lydelse:

aI nådig proposition till 1873 års Riksdag framstälde Kongl. Maj:t
förslag till en förändrad lydelse af Tryckfrihets-förordningens § 1 mom. 1, 3
och 9, enligt hvilken de stadganden angående eganderätt till skrift, som
förekomma i den nuvarande lydelsen af 9 inom. i nämnda §, borde derifrån
uteslutas och i stället intagas en föreskrift, att angående sådan eganderätt
skulle gälla hvad som stadgas i särskild lag, stiftad i den ordning 87 §
Regeringsformen föreskrifver; hvarjemte Ivongl. Maj:t förklarade det vara
Dess afsigt att till den riksdag, då förslaget, derest det förklarades hyllande,
kunde slutligen antagas, framlägga förslag till lag angående den litterära
eganderätten.

Med anledning häraf och då förstberörda förslag af Riksdagen antagits
att hvila till vidare grundlagsenlig behandling, har ett lagförslag i ämnet
blifvit inom Justitie-departementet utarbetadt. Då detsamma likväl ännu icke
blifvit slutligen granskadt, och det hyllande grundlagsändringsförslaget dessförinnan
torde förekomma till Riksdagens pröfning, har Kongl. Magt, på det
ingen lucka i lagstiftningen genom nämnda grundlagsändringsförslags antagande
må uppstå, ansett lämpligt, att genom en lag, stiftad i den ordning
87 § Regeringsformen föreskrifver, de stadganden om eganderätt till skrift,
som äro afsedda att uteslutas ur Tryekfrihets-förordningen, bibehållas vid
gällande kraft, till dess en fullständigare lag hinner komma till stånd.*