2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 85

Utlåtande 1867:LU85

2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 85.

»Klockaren skall i lika måtto och efter samma röstberäkningsgrund som för
orgelnists antagande stadgadt är väljas af kyrkoherden och församlingen.»

Lag-Utskottet, till hvars behandling ifrågavarande motion blifvit öfverlemnad,
får härvid erinra, att Rikets Ständer vid sistlidna riksmöte, med anledning af då
i ämnet väckta motioner, allåtit underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, deruti Rikets
Ständer anhållit, bland annat, att Kong]. Maj:t täcktes, med ändring af gällande
stadganden angående val af klockare, orgelnist och annan kyrkobetjening, i
nåder förordna, att desse tjenstemän och betjente, klockare dock så vida med
denna befattning ej förenas folkskoleläraretjenst, skola, sedan förslag blifvit af kvrkoherden
upprättadt, af honom och församlingen gemensamt väljas, samt rösterna
dervid beräknas på sätt i Kongl. Förordningen den 2! Mars 1862 om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd finnes stadgadt.

Vid detta förhållande föranlåtes Utskottet hemställa,

att Herr Fredricsons ifrågavarande motion ej må till någon
vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 15 Maj 1867.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

!f:o 85.

Ank. till Riksd. Kansli d. 15 Maj 1867, kl. 5 e. m.

Lag-Utskollels Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphörande
a/ klockares brefbdringsskyldighet.

På sätt vid åtskilliga föregående riksdagar blifvit ifrågasatt, har äfven nu
förslag väckts derom, att stadgandet i 24 Kap. 52 § Kyrkolagen, det klockaren
skall »bära Kapitlets, prostens och kyrkoherdens bref till prosten, när de honom
tillhandakomma, till nästa klockare, och der sådant försummas, till skadan som

Lag-Utskoltets Utlåtande N:o 85. g

deraf timar svara», mätte varda upphäfdt, och motionen härom [M 39} vackt af
hädisk j ute n^‘ W''9ardt'' har af Andra Kammaren blifvit till Lag-Utskottets pröfning

DS motionären säsom motiver för sill förslag åberopat hvad vid sistlidna
riksdag bhfvit af annan mot.onär i ämnet anfördt, anser Utskottet sig skyldig
a redogöra för innehållet af nyss åberopade motion. Det anfördes i densamma

a omformalda stadgande om skyldighet att fortskaffa embetsskrifvelser från och

t.1 kontraktsprosten och Domkapitlet sannolikt varit för sin tid både ändamålsenligt,
af behovet på kallad t och lätt verkställbar!, enär embetsskrifvelserna anta--hgen då icke voro särdeles många, men de ordinarie postlinierna deremot ganska
få och befordr.ngen pa dem .eke ens en gång i veckan återkommande. Med afseende
p fordrmgarne å dem, som antogos till klockare, kunde det synas helt naturligt
att k ockaren ehuru han benämndes kyrkobetjent, i sjelfva verket betraktades
såsom betjent åt presterskap^, derom också liera klockareinstruktioner bure
vittne Men sedan forhållandena förändrats, så att allmänna posten numera färdades
fram pa alla större vagar, somligstädes dagligen, på andra ställen åtminstone
eu eller (lera gånger . hvarje vecka, samt postportot blifvit betydligt nedsatt, kunde
eu så ovig och långsam postinrättning som den gående klockareposten hvarken
vara tidsenlig eller of behofvet påkallad. Okade anspråk på klockarens kunskaper
och pa hans verksamhet mom kommunen hade försatt denne tjensteman i annan
stål ning tdl församlingen, men hans inkomster hade relativt till lefnadskostnaden
ingalunda blifvit okade i förhållande till den tillökning af nödvändiga förstudier
för att kunna blifva klockare och af verksamhet i utöfningen af detta kall som
sednare hd medfört, hvadan det vore billigt, att klockarne befriades från en art
af tjenstskyldighet, som icke vidare kunde sägas vara af behofvet påkallad. Hela

;,: Ci::i UCeradC,S''?,egTtl,SCn tl1''I,en PenninSefräga; ‘Y J afseende på säkerheten
brefb.iririgen kunde det vara likgiltigt, om denna verkställdes af ett bud från

presten eller ett från klockaren, det gällde endast hvem som skulle bekosta buds
wc ningen. de flesta fall kunde prosten eller kyrkoherden få silf bref till dess
bestämmelse befordradt för eu kostnad af 12 öre, mer, äfven der sådana paketi
forsandningar ifrågakomma, som bättre egnade sig för budskickning än för vanlig

tiden K" I A 8are’ °U k?Stnaden drabbade hvars göromål nu för

liden bhfvit minskade genom upphörande för dem af skyldigheten att vara ordförande
, sockenstämmor och fångvårdsstyrelse, ledamot i taxerings- och pröfnin-s deThdVi

T''’ Samt fPaSt0,S skrifbitrade af ^ockaren vore helt annat nu, °än
den tid Kyrkolagen utgafs.

in t I)Cc(ta allt ,har Utskottet tagit i öfvervägande, men har tillika inhemtat, att
Rikets Ständer . underdånig skrifvelse till Kong!. Maj:t den 19 November 1863
gjort ärende till föremål för Kongl. Majrts uppmärksamhet så tillvida, som Rikefs
länder anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes tillse, huruvida och i hvad mån fribrefs -

4 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 85.

rätt för deras embetsskrifvelser må kunna pastorsembetena i Riket tilläggas; och lika
med hvad Rikets Ständer i berörda underdåniga skrifvelse uttalade, anser Utskottet
det icke böra ifrågakomma, att alldeles upphäfva klockarnes brefbäringsskyldighet,
innan densamma kan af andra befordringsmedel ersättas, enär, derest presterskapet
beröfvades tillfället att få sina embetsskrifvelser befordrade, deraf kunde vållas
en isolering som gjorde stiftstyrelsen hardt nära omöjlig, eller ock presterskapet
betungades med den ofta till utgifter föranledande postbefordringsskyld.ghet, hvilken
för närvarande såsom ett tjensteåliggande tillhör klockarne. Att sålunda befria
eu klass af tjensteman från dess göromål, för att utan ersättning lägga desamma
på en annan klass, har städse ansetts icke vara med rättvisa och billighet
förenlig- och skulle, såsom äfven blifvit åberopadt, missbruk af vederböra^
rätt att begagna sig af klockarens brefbäringsskyldighet hafva inträffat, kan dock
icke såsom °medel deremot tillstyrkas en lagförändring, hvarigenom hela denna
skvldiohet upphäfves. Utskottet anser således, att, intilldess frågan om tilldelande
åt pastorsembetena af fribrefsrätt blifvit afgjord, utvägen för dem alt i angelagna
ärenden få eu embetsskrifvelse i förut öflig ordning befordrad bör stå öppen, och
hemställer fördenskull, att Herr Wigardts ifrågavarande motion

icke för närvarande må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 Maj 1867.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Reservation:

af Herr Rosenberg.

JVs 86.