2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4

Utlåtande 1873:LU4

2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

formen i afseende på sådan beskattningsrätt hänvisar till kommunallagarne,
anser jag, ehuru stadgan om folkundervisningen icke blifvit under dessa lagar
inbegripen, likväl motioner böra i enahanda ordning som frågor om ändring
i samma lagar behandlas; och enär dylika frågor enligt praxis, som visserligen
ej öfverensstämmer med grundlagarnes ordalydelse men hvars giltighet ej numera
torde böra ifrågasättas, tillhöra Lag-Utskottet, har jag ansett Utskottet
hafva saknat skäl att motionen återlemna,
af Herr Grefve Mörner.

Herr Friherre Nordenfalk har begärt få antecknadt att han vid beslutets
fattande ej var inom Utskottet närvarande.

.%:« 4.

Ank. till Riksd. Kansli den 4 Febr. 1873., kl. 1 e. in.

Utlutande, i anledning af KongI, Mqj:ts uddiga proposition,
angående upphäfoande af det stadgande uti presterskapets
privilegier af den 16 Oktober 1723, enligt
hvithet pr ester skåpets samt alcademie-, gymnasii- och
skolebetjentes, äfvensom deras enkors och omyndiga
barns gårdar och lägenheter i städerna förklarats
fria från borgerligt besvär och flinga.

Denna nådiga proposition, som af begge Kamrarne blifvit till Lag-Utskottet
remitterad, är af följande lydelse:

“Uti de af Kongl. Maj:t för biskoparne och samtliga presterskapet i
Sverige den 16 Oktober 1723 utfärdade privilegier innehåller 10:de punkten
följande:

“WI vele ock af särdeles gunst och nåde efterlåta Presterskapet samt
Academie-, Gymnasii- och Scholmbetjente i Städerna sina lagfångna, erfda, köpta
och bygda gårdar med sine egor och lägenheter i åker, eng, hagar, trädgårdar,
humblegårdar och kåhlgårdstomter, som inom Stadsens jurisdiction äro belägna,
fria från all borgerlig besvär och tunga, ehvad namn thet hafva kan, så lenge
the sjelfve eller theras enkor och omyndiga barn efter them samma theras egna

Lag-Utskottets Utlåtande N:n 4. 3

gårdar besitta, och icke någon borgerlig näring eller handtering drifva; i hvilken
senare händelse the måtte undergå några emot theras handtering svarande
onera realia till stadsens bästa, ther handelen drifves. Men så snart någon
annan . sätter sig then att bo ocii anten under borgerskapet hörer eller någon
oorgerlig näring drifver och idkar, then skall under berörda frihet intet vara
begripen, utan borgerlig besvär undergifven. Och ther så är, att någon prest
åstundan hopa egendom eller bygga sig hus eller gård uti the städer, ther Academi.
Gymnasier eller goda Scholor äro, för sina barns uptuchtelse skull eller
ock sina hustrus enkiostånd, skal diet honom icke förvägras, utan skola slike
vara under ofvanbemälte frihet förståndne, såvida the icke inlåta sig i någon
borgerlig näring, Staden till praijudicium, dock kunna såväl the förre, som the
senare innehafvare och egare af sådana hus och lägenheter, ther the’ ofrie äro
lene undandraga sig åt betala till Staden tomtören och then så kallade vretdler
jordskatten, samt göra brandwacht; Kommandes med vägröding inom stadsens
distrikt att förhållas efter vanligheten/

Uti like punkten i Kougl. Resolutionen på presterskapets besvär af
‘leu 14 September 1731 förekommer följande förklarande:

Presterskap^ besvärar sig deröfver i underdånighet, att eu del Städer
vilja draga dem, samt Academi-, Gymnasii- och Scholai-betjente i städerna och
deras enkor och omyndiga barn för deras hus och gårdar, oaktadt deruti ingen
borgerlig näring idkas, under Båtsmanshållets prestation och utredning, Stadseiis
kontingent. Casseurslön, Borgerskapets herredagspengar, Stadsens byo-gmngshjelp
och hushyrepenningar för Rector Schola; Och som Kong!. Maj:t finner
sådant strida emot 10 § i Kongl. Maj:ts Presterskapet år 1723 confirriierade
privilegier, så är Kongl. Majks nådiga vilja, att förenämnde af presterskapet
härmed icke böra besväras.“

- Genom Kongl. brefvet den 24 Mars 177;, och Kongl. resolutionen den
• > Augusti 17(8 har likväl blifvit förklarad!, att ofvanomförmälda stadgande i
presterskapets privilegier icke fritoge presterskapet med skolebetjente samt deras
enkor och barn att. i man af hvad på hvars och ems gård och tomt kunde
belöpa, bidraga till kyrkas, kyrkogårds, domproste-, kapellans- och klockaregård*
byggande i städerna.

Enligt Kongl. Kungörelsen den ti April 1810 har jemväl Prestestånd^
medgift den förändring i förenämnda punkt af presterskapets privilegier att
restestandet ‘‘bifallit, åtagandet af åtföljande onera för stadsegendomar, som
tillhöra ecklesiastika pers;,ner, utan att af dem bebos.“

Ehuru förberörda stadgande om befrielse för presterskapet med skolebetjente
samt deras enkor och omyndiga barn från skyldighet att för de af dem
bebodda gårdar och lägenheter i städerna utgöra borgerligt besvär och tunga
sålunda vant gällande sedan lång tid tillbaka, har likväl först under de sista

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

åren framställning gjorts af flera till eeldesiastik-staten hörande personer om
tillämpning af samma stadgande. Enär emellertid de förhållanden, som för
ett och ett hälft århundrade sedan föranledde presterskapets befrielse från utgörande
af ifrågavarande utskylder, numera ej ega rum, sedan, efter de nya kommunalförordningarnes
utfärdande, borgerskapet ej längre utgör det förherrskande
elementet i stadskommunen samt de kommunala rättigheterna utsträckts till alla
i kommunen bosatta samhällsmedlemmar, synes någon giltig grund ej förefinna*
att presterskapet samt skolebetjente skola, till förfång för öfriga stadskommunens
medlemmar, åtnjuta ifrågavarande befrielse.

Härtill kommer, att det ej kan anses vara med den i kommun a Iförord
ningarne uttalade grundsats om alla samhällsmedlemmars likställighet i kommunala
rättigheter och skyldigheter öfverensstämmande, att en del af kommunens
medlemmar på grund af privilegier äro befriade från erläggande af vissa
utskylder, under det att de ändock äro berättigade att deltaga i besluten om
bestämmande af kommunens utgifter och om dessas bestridande genom skatter,
i hvilkas utgörande de sjelfve för sina ifrågavarande fastigheter icke utan vissa
inskränkningar äro pligtige taga del.

Med afseende härå och då upphäfvande af omförmälda privilegium, nyfiket
är af uteslutande personlig beskaffenhet, icke kan föranleda minskning i
de fritagna fastigheternas försäljningsvärde, vill Kongl. Maj:t, som är sinnad att
till det under instundande höst sammanträdande Kyrkomöte göra framställning
i ämnet, härmed föreslå att Riksdagen för sin del måtte besluta, att stadgandet
i 10:de punkten af presterskapets privilegier den 16 Oktober 1723, enligt
hvilket, jemfönlt med Kongl. Kungörelsen den 6 April ISIG, angående jemkning
i Riksståndens privilegier, de presterskapet samt akademi-, gymnast- och
skolebetjente äfvensom deras enkor och omyndiga barn tillhöriga gårdar och
lägenheter i städerna, som af dem sjelfva bebos, äro frie från borgerligt besvär
och tunga, skall .upphöra att vara gällande; dock att sådant icke må leda till
rubbning i den privilegiirätt, som tillkommer ecklesiastike personer eller deras
enkor och omyndiga barn i afseende ä de gårdar och lägenheter i städerna,
hvilka af dem för närvarande innehafvas.“

På de af Kongl. Maj-.t anförda skäl får Utskottet vördsamt tillstyrka,

att Riksdagen ville för sin del bifalla hvad Kongl. Maj:t i
omförmälda hänseende föreslagit.

Stockholm den 4 Februari 1873.

På Utskottets vägnar:

H. G. von Gegerfelt.

Stockholm, Bergström & Lindroth, 1873.