14 Lagutskottets Utlåtande N:o 24 (Utlåtande 1892:LU25 Lagutskottet)

14 Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

I enlighet med hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning af ifrågavarande motion,
ville i skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga i
öfvervägande, om och i hvad mån de i cirkuläret den
23 november 1855 meddelade bestämmelser i fråga om
sättet för patronatsrättens afskaffande kunna göras mera
verksamma för främjande af syftet med nämnda cirkulär.

Stockholm den 15 mars 1892.

På lagutskottets vägvar:

AXEL BERGSTRÖM.

N:o 25.

Ank. till Riksd. kansli den 15 mars 1892, kl. 2 e. in.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrade
bestämmelser i fråga om den kommunala rösträtten på
landet.

Den ofta behandlade frågan om ändrade bestämmelser rörande den
kommunala rösträtten på landet har vid innevarande riksdag upptagits i
fyra särskilda motioner, hvilka af vederbörande kammare hänvisats till
lagutskottets handläggning. Dessa motioner hafva afgifvits, inom Första
Kammaren af herr Sjöar otia, n:o 12, samt inom Andra Kammaren af herrar
A. Göransson, n:o 38, Gunnar Eriksson, n:o 44, och Halvar Eriksson, n:o

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

78. Samtliga de gradationer i fråga om vidden af eu begränsning af den
kommunala rösträtten, hvilka tillförene inom Riksdagen varit ifrågastälda,
hafva i förevarande motioner funnit förespråkare, i det att herr Sjöcrona
förordat ett röstmaximum, motsvarande en femtedel af kommunens hela
röstetal efter röstlängden, samt herrar A. Göransson, Halvar Eriksson och
Gunnar Eriksson, med hvilken herrar Bromée, Norberg och Nordin instämt,
påyrkat ett dylikt maximum, motsvarande, enligt de båda förres
förslag en tiondedel och enligt den sistnämndes förslag en tjugondedel af
kommunens röstetal. Härjemte hafva motionärerne från Andra Kammaren
förordat ytterligare ett relativt röstmaximum och i sådant hänseende föreslagit,
att rösträtt icke i något fall må utöfvas för högre röstetal, än som
enligt röstlängden sammanräknadt tillkommer öfrige röstegande.

I den fråga, som sålunda å nyo bragts under Riksdagens ompröfning,
hyser utskottet samma åsigter, som det flerfaldiga gånger tillförene uttalat
och hvilka åsigter städse vunnit Andra Kammarens godkännande.

Redan 1859—1860 årens allmänna besvärs- och ekonomiutskott hade
föreslagit en lagbestämmelse af innehåll att för annat än jord icke finge
röstas för mera än en tjugondedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden.
Detta förslag lyckades icke tillvinna sig ständernas bifall; dock
beslöt för sin del borgareståndet att inom kommuner på landet ingen
borde få rösta för mera än 600 skatteören eller, med andra ord, sex. förmedlade
hemman eller deremot svarande inkomst af andra beskattningsföremål.
Inom bondeståndet uttalade sig många för den af nämnda utskott
föreslagna begränsningen, under det andra ville göra den gällande jemväl
i fråga om rösträtt för jordbruksfastighet. Sistnämnda åsigt omfattades
äfven af ekonomiutskottet vid 1862—63 årens riksdag, livilket i^ sådant
afseende föreslog, att högsta röstetal inom kommun pa landet matte bestämmas
till en tiondedel af kommunens hela röstetal. Detta förslag bifölls
af bondeståndet och återremitterades af borgareståndet, men förkastades
af de båda andra stånden, i följd hvaraf fragan förföll. Lagutskottet vid
1868 års riksdag upptog nu det sålunda fallna förslaget samt erinrade att
det säkerligen funnes ganska många kommuner, der en jordegendom, utan
att till arealen vara så stor, att den till någon del maste utarrenderas,
ändock i jemförelse med den öfriga jordegendomen inom kommunen vore
tillräckligt betydande för att åt sin egare, i synnerhet om denne tillika
skattade för inkomst al kapital eller arbete, medföra ett fyrktal, större än

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

alla de andra medlemmarnes af kommunen sammanlagda röstetal. Olägenheterna
häraf voi’e uppenbara, och särskildt ville utskottet betona, att
under dylika förhållanden ett af kommunalinstitutionens vigtigaste syften
- ■ väckandet och underhållandet af intresse för kommunens gemensamma
angelägenheter — i väsentlig mån måste förfelas.

Utskottets hemställan, af Andra Kammaren bifallen, blef emellertid af
Första Kammaren afslagen. Förnyad vid följande riksdag under förklaring,
att en lagförändring, hvarigenom den större förmögenhetens öfvervägande
inflytande på de kommunala angelägenheterna i lämplig mån begränsades,
vore en tvingande nödvändighet, som ej tålde vidare uppskof, rönte berörda
hemställan samma öde. Enahanda har utgången varit vid alla
följande riksdagar, då frågan om en begränsning af den kommunala rösträtten
varit å bane. Och likväl har, på sätt utskottet under en följd af
år haft tillfälle att vitsorda, erfarenheten till fullo bekräftat de farhågor,
som redan vid tiden för kommunallagarnes tillkomst uttalades rörande
verkningarna af den uppåt obegränsade rösträtt, som för landskommunerna
finnes stadgad. Beklagligt nog föreligga icke i förevarande ämne färskare
statistiska uppgifter beträffande den kommunala rösträtten än de, som
innehållas i statistiska centralbyråns berättelse för år 1871. Af denna
berättelse framgår emellertid, såsom inhemtas af lagutskottets utlåtande
n:o 35 vid 1878 års riksdag, att nyssnämnda år en röstegande uti 54 af
rikets 2,354 landskommuner innehade mera än hälften af kommunens hela
fyrktal. Uti 360 kommuner utgjorde högsta en person tillkommande
fyrktal öfver 7« och uti 1,026 kommuner öfver Vi» af hela fyrk talet. Hvad
vidare beträffar antalet personer, som vid ifrågavarande tid innehade visst
fyrktal öfver Vio af kommunens, innehade 54 öfver Vs, 378 öfver ''U och
1,697 öfver Vio.

Såsom redan blifvit antydt, har utskottet vid tillstyrkande af bifall
till väckta förslag om begränsning af den kommunala rösträtten på landet
i allmänhet ansett ett röstmaximum af Vin utaf kommuns hela röstetal
tillfyllestgörande i den åsyftade rigtningen, och utskottet anser sig så mycket
mindre hafva anledning att frångå denna ståndpunkt, som densamma under
en följd af år häfdats jemväl af representationens ena hälft. Häraf
följer, att utskottet icke kan skänka sitt understöd vare sig till det förslag
om en begränsning till en femtedel, hvilket under formen af en reservation
vid utskottets utlåtande i ämnet vid sistlidne riksdag inom Första
Kammaren lyckades vid votering samla kring sig 45 röster, eller till det
af herr Gunnar Eriksson framstälda förslag i ämnet. Den begränsning,
som det förra af de båda nu nämnda förslagen ställer i utsigt, synes nemligen
utskottet vara allt för ringa och, hvad det senare angår, har utskottet,

Lagutskottets Utlåtande N:o 25. 17

i saknad af en tillförlitlig utredning om nuvarande fördelning af den kommunala
rösträtten, icke kunnat med någon större grad af visshet bedöma verkningarna
af en så pass vidsträckt begränsning, som i samma förslag förordas.

På grund af hvad sålunda anförts och med hänvisning tillika till
hvad utskottet i detta ämne tillförene yttrat, får utskottet hemställa,

att Riksdagen ville, med afslag å herrar Sjöcronas
och Gunnar Erikssons motioner, för sin del antaga
följande

Förordning

angående ändrad lydelse af 11 § i förordningen om
kommunalstyrelse på landet.

Härigenom förordnas, att 11 § i förordningen om
kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, sådan
nämnda paragraf lyder i förordningen den 26 oktober
1888, skall hafva följande lydelse:

§ 11.

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande
åsätta fyrktal; dock att, der för deltagande i
sådana besvär som åligga alla, livilka inom kommunen
erlägga kommunalutskylder, annan grund, än den för
utgörande af kommunalutskylder i allmänhet gällande,
finnes särskild! stadgad, röstvärdet skall vid beslut öfver
ärenden, som röra sådana besvär, beräknas efter den
särskild! bestämda grunden. Ej må någon utöfva rösträtt
för större antal röster, än som svarar mot en tiondedel
af kommunens hela röstetal efter röstlängden, eller
i något fall för högre röstetal, än det, som enligt röstlängden
sammanraknadt tillkommer öfriga röstegande.
Uppkommer vid sådan beräkning af rösträtt bråktal, skall
det bortfalla.

Stockholm den 15 mars 1892.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Bill. till Rikad. Prof. 1892. 7 Sand. 1U Häft.

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Reservationer:

dels af herrar Bergström, Fröberg, Pelirsson och Claeson, som ansett,
att utskottet bort afstyrka bifall till samtliga i ämnet väckta motioner;

dels af herrar Hasselrot, Öländer, Eneroth och Nilsson, hvilka ansett,
att utskottet bort tillstyrka bifall till den af herr Sjöcrona väckta motion;

dels och af herr J. Anderson, hvilken för sin del tillstyrkt bifall till
herr Gunnar Erikssons motion.

Härjemte hafva herrar grefve Klingspor, L. O. Larsson, F. Andersson
och O. Erickson begärt fa här antecknadt, att de icke deltagit i behandlingen
af förenämnda motioner inom utskottet.

Stockholm, Ivar Hseggätröma Boktryckeri 1892.