10 Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 14 (Utlåtande 1870:LU14 Lagutskottet)

10 Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 14.

i förhållande till fastighetens värde. Men sådant vore orimligt; hvarför Utskottet
hemställer,

3:o) att Herr Stålhammars motion i denna del må lemnas utan
vidare afseende.

I sednare delen af sin motion har Herr Stålhammar föreslagit att första
punkten af 47 §, som föreskrifver, att gode männen skola under anslagstiden låta
fast egendom värderas, såsom i Utsöknings-balken sägs, måtte erhålla följande förändrade
lydelse: »Under anslagstiden läte gode männen fast egendom värdera, om de
ej anse det åsätta bevillningstaxeringsvärdet motsvara fastighetens verkliga värde:
denna värdering verkställes af dertill lämplig person.»

Då det stadgande i konkurslagen, hvars förändring sålunda blifvit ifrågasatt,
hänvisar till Utsöknings-balken samt betydelsen af detsamma följaktligen är beroende
af den sednare, som för närvarande är under omarbetning af dertill utaf Kongl.
Maj:t i nåder förordnade komiterade, anser Utskottet sig böra, på grund af sådant
förhållande, hemställa,

4:o) att ej heller sist omhandlade förslag må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 Februari 1870.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

N:o lé.

Ank. till Riksd. Kansli d. 22 Febr. 1870, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner, åsyftande ändringar i
gällande stadganden rörande exsekutionsväsendet.

Genom ifrågavarande motioner, hvilka blifvit till Lag-Utskottets behandling
öfverlemnade, är föreslaget,

l:o) af Herr J. Samuelsson (motionen X:o 74 i 2:dra serien),

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 14-

»fömo) Att alla exsekutiva förrättningar, som förekomma inom hvarje kommun,
skola öfverflyttas från länsman till antingen kommunalstyrelse eller den person,
kommunalstämma dertill utser, med lika rättighet, ansvar och redovisningsskyldighet
som nu gällande allmän lag i thy fall för länsmän bestämmer.

2:do) Att arfvode och resekostnadsersättning för exsekutiva förrättningar föreslås
till dessa kommun-exsekutorer ett lika belopp, som för fjerdingsmän är bestämdt,
att gäldas af gäldenären eller, om han saknar tillgång, af sökanden»;

2:o) af samme motionär (motionen N:o 75 i 2:dra serien), »att Utsökningsbalkens
5 kapitels 2 § måtte få följande lydelse:

»Hvad gäldenären minst umbära kan, såsom de lösörepersedlar af lösegendom,
hvilka till nödigt lifsuppehälle, gång- och sängkläder, det han sin näring idkar med
och annan efter hvarje persons stånd och vilkor (noga inskränkt beqvämlighet) oundgängligast
fordras, för ett sammanräknadt värde af minst Tvåhundra Riksdaler Riksmynt,
bör från utmätning undantagas och till gäldenärens bergning qvarlenmas.»

3:o) af Herr P. Sahl ström (motionen N:o 195 i 2:dra serien), med hvilken
Herr Olof Olsson i Mosstakan förenat sig, »det 2 Kap. 1 § Utsöknings-balken»,
som stadgar, bland annat, att Konungens Befallningshafvande skall lägga den, som
lagsökes, viss dag före att svara, »måtte erhålla ett så lydande tillägg:

I hvarje socken å landet förordne Konungens Befallningshafvande någon, som
skall å ansökan om handräckning till utbekommande af fordran teckna sådant föreläggande.
Den, som erhåller dylikt förordnande, åligger att öfver gjorda förelägganden
föra diarium. I lösen för hvarje föreläggande uppbär han 50 öre»;

4:o) af Herr A. Andersson från Wermlands län (motionen X:o 196 i 2:dra
serien), »det Riksdagen måtte besluta: att gäld, uppkommen genom lån af penningar
eller borgade varor och effekter till mindre belopp än tio R:dr R:mt, ej far hos gäldenären
genom laga åtgärd uttagas»;

5:o) af Herr P. Östman (motionen N:o 185 i 2:dra serien), »att Riksdagen

ville besluta en förändring i utsökningslagen af innehåll, att vid utmätning gäldenären

icke må fråntagas nödiga kläder, nödig bostad samt nödiga verktyg och redskap, som
anses för honom nödvändiga för sin sjelfförsörjning; dock att denna lag icke träder i
verkställighet förr än den 1 Januari 1874»;

6:o) af Herr Pehr Ericsson (motionen N:o 105 i 2:dra serien), »att försäljning
af fast egendom å utmätningsauktion endast må ske genom uppslag»;

7:o) af Herr E. Lilliehöök (motionen N:o 11 i fösta serien), »att Riksdagen

behagade för sin del besluta, att från Utsöknings-balkens 7 Kap. och öfriga förordningar
må uteslutas alla bestämmelser, hvilka kunna föranleda dertill, att embetsed)
tjenstemäns löner, till större eller mindre del, skola användas till betalande af
deras enskilda skulder eller andra af dem ingångna enskilda förbindelser»; samt

8:o) af Herr ./. A. Astrand (motionen K:o 251 i 2:dra serien), »att Riksdagen
ville för sin del besluta samt i underdånig skrifvelse till Kongl. Magt anhålla,

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 14.

att de pensioner, hvilka på grund af Riksdags beslut från statskassan utbetalas, icke
inå kunna med qvarstad beläggas eller med införsel besväras”.

Samtliga dessa frågor afse utsökningslagarne, hvilkas omarbetning för närvarande
är beroende på åtgärd af de utaf Kongl. Maj:t dertill förordnade komiterade.
Vid sådant förhållande och med tillämpning af den hittills i allmänhet och jemväl
vid nästlidne års riksdag i likartad! fäll iakttagna, efter Utskottets åsigt riktiga grundsats
att, under det en sammanhängande del af lagstiftningen utgör föremål för komiterades
behandling, derifrån lösryckta frågor icke böra med anledning af enskilda
motioner till hufvudsaklig pröfning upptagas, får Utskottet, som ej finner någon af
förevarande framställningar vara af beskaffenhet att föranleda undantag från nämnda
grundsats, vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motioner ej må till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 21 Februari 1870.

På Utskottets vägnar:

Eric Spänne.

STOCKHOLM, Tryckt hos J. & A. Rits, 1370.