UTREDNING OCH FÖRSLAG (Statens offentliga utredningar 1919:3)

UTREDNING OCH FÖRSLAG

ANGÅENDE

FÖRBÄTTRANDE AV MANSKAPSREKRYTERINGEN

VII) ARMÉN

AVGIVET AV ,

SÄRSKILT TILLKALLADE SAKKUNNIGA

STOCKHOLM

K. L. BKCKMANS BOKTRYCK ICRI

1918.

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kung!. Lantförsvarsdepartementet.

Genom kungl. brev den 16 maj 1918 bemyndigade Kungl. Maj:t
statsrådet och chefen för kungl. lantförsvarsdepartementet att tillkalla
högst tre sakkunniga personer, jämte sekreterare, för att inom departementet
biträda med verkställande av utredning och avgivande av förlag
— avsett att föreläggas nästkommande års riksdag — rörande förbättrande
av manskapsrekryteringen vid armén.

På grund härav anmodade statsrådet och chefen för kungl. lantförsvarsdepartementet,
enligt skrivelse samma dag, undertecknade Hammarskjöld,
Jönsson och Ingvarson att såsom sakkunniga verkställa detta
uppdrag, därvid undertecknad Hammarskjöld skulle leda de sakkunnigas
förhandlingar. Till sekreterare hos de sakkunniga beordrades i ämbetsskrivelse
den 28 maj 1918 kaptenen vid kungl. Första livgrenadjärregementet
A. G. von Arbin.

I skrivelse den 16 juli 1918 från kungl. lantförsvarsdepartementet
hava de sakkunniga anmodats att avgiva utlåtande över en av chefen
för IV. arméfördelningen gjord framställning angående behovet av ett
fast anställt biträde åt kompaniadjutant; och få de sakkunniga i de
avseenden denna framställning berör de sakkunnigas uppdrag åberopa,
vad de härom anfört å behöriga ställen i detta betänkande.

Genom skrivelse den 2 oktober 1918 från kungl. lantförsvarsdepartementet
hava de sakkunniga anmodats att i samband med fullgörandet

4178 18

av sitt uppdrag taga i övervägande en av Svenska underofficersförbundet
den 19 juli 1918 gjord underdånig framställning angående underbefälsrektyteringen;
och få de sakkunniga även i detta avseende åberopa,
vad de anfört å behöriga ställen i detta betänkande.

De sakkunniga få härmed överlämna utredning och förslag rörande
omförmälda till de sakkunniga överlämnade spörsmål.

Stockholm den 7 december 1918.

C. G. HAMMARSKJÖLD.

J. A. INGVARSON. J. JÖNSSON.

A. von Arbin.

De sakkunnigas uppdrag.

Såsom direktiv för de sakkunnigas arbete har tjänat följande utav
statsrådet och chefen för kungl. lantförsvarsdepartemeutet överlämnade
promemoria

P. M.

angående utredningen rörande förbättrande av manskapsrekryteringen

vid armén.

A. I första hand torde böra undersökas, huruvida icke
vissa jämkningar böra vidtagas i volontärinstitutionens nuvarande
organisation.

1. Sålunda torde böra upptagas till övervägande frågan,
huruvida icke vid infanteriet en del furirbeställningar böra uppflyttas
till underofficersbeställningar. (Jfr inspektörens för infanteriet
underdåniga skrivelse den 4 april 1917 angående tillfälliga
åtgärder för befrämjande av manskapsrekryteringen vid
armén, närmare omförmäld i 1918 års statsverksproposition

IV. huvudtiteln, sid. 109.)

2. R idare bör i anslutning till den av översten Hammarskjöld
verkställda utredningen undersökas, huruvida icke i och
för underofficerskårens rekrytering böra införas särskilda underofficers-
(furir-) aspiranter.

3. Slutligen torde höra övervägas, huruvida och under vilka
villkor en indragning av en del volontärnummer kan utan
olägenhet äga rum.

B. I andra hand bör undersökas, vilka förändringar med
avseende på manskapets avlöningsförhållanden kunna finnas
erforderliga.

1. Närmast torde därvid böra beaktas de ordinarie avlöningsförmånerna
(lön och dagavlöning). De förslag härutinnan,
som de sakkunniga kunna komma att framställa, torde endast
böra vara av provisorisk karaktär (tillfällig löneförbättring).
Slutligt förslag angående manskapets avlöningsförmåner torde
nämligen böra framläggas av den militära löneregleringskommittén
i samband med förslag till definitiv lönereglering för
arméns personal.

2. Vidare bör i anslutning till översten Hammarskjölds
utredning undersökas, i vad mån lega samt anställnings-, rekapitulations-
och avskedspremier böra bibehållas eller ersättas
med andra avlöningsformer.

C. Undersökning torde jämväl böra äga rum med hänsyn
till lämpligheten av att för instruktionstjänst använda studenter
och med dem i värnpliktshänseende likställda.

D. Slutligen torde även civilanställningsfrågan böra göras
till föremål för ett principuttalande dels med avseende å de
manskapskategorier, som böra beredas civilanställning, dels beträffande
de olika slag av befattningar, i vilka dylik anställning
skulle äga rum.

E. A. Nilson.

Allmänna synpunkter.

De nuvarande bristerna uti underbefälsinstitutionen vid armén härröra
i huvudsak från tvenne grundorsaker nämligen dyrtiden och den i
vissa avseenden försämrade underbefälsutbildningen vid infanteriet. Verkningarna
av den första av nämnda orsaker — dyrtiden — göra sig i
lika hög grad gällande vid härens samtliga truppslag. Den tillfälliga löneförbättring,
de sakkunniga föreslå för att motverka densamma, omfattar
därför också armén i dess helhet. De sakkunnigas förslag till ändrad
organisation och utbildning i anledning av den andra grundorsaken —
den försämrade underbefälsutbildningen vid infanteriet — berör däremot
endast nämnda truppslag, vilket emellertid icke utesluter, att detsamma
i tillämpliga delar kan iakttagas även vid övriga truppslag.

Tillgången på befäl och underbefäl vid
infanteriet.

De åtgärder, vilka vidtogos i samband med antagandet av 1914 års
härordning för att åstadkomma en förbättrad manskapsrekrytering, hava
på grund av händelsernas utveckling icke lett till åsyftat resultat. Svårigheterna
att upprätthålla underbefälskadern vid infanteriet hava i stället
under de senare åren allt mer ökats. Samtidigt som antalet nyanställda
volontärer minskats, hava fordringarna på desamma måst sänkas,
varigenom en del till underbefäl mindre lämpliga eller rent av olämpliga
individer vunnit inträde i armén. I anledning härav har det befunnits
nödvändigt att tillgripa särskilda åtgärder. Sålunda hava medel
anvisats till ytterligare rekryteringskostnader samt för anställningspremier
till f. d. fast anställt manskap och för rekapitulationspremier till fast
anställt manskap. Genom anställnings- och rekapitulationspremierna
har det blivit möjligt att ånyo anställa ett rätt avsevärt antal f. d.
fast anställda underbefäl på samma gång som i tjänst varande underbefäl
visat ökad benägenhet att ingå förnyat tjänsteavtal. På möjligheten
att nyanställa volontärer hava dessa premier däremot till synes icke
utövat nämnvärd inverkan. Vissa regementen rekrytera nu nära nog
uteslutande med f. d. underbefäl från andra truppförband. I den mån
det äldre underbefälet i allt fall lämnat tjänsten, hava antalet vakanser
också ökats, på samma gång som det återstående underbefälets duglighet
minskats både på grund av den otillfredsställande nyanskaffningen och
till följd av det ändrade utbildningssystemet. Vakanserna hava vid flera
regementen nu nått ett antal, som verkar hämmande på de värnpliktigas
utbildning. Antalet vakanser vid infanteriet, som den 1 november 1917
uppgick sammanlagt till 56.36 %, har samma datum innevarande år
stigit till 59.27 %. Jfr tabellen, bil. nr 1.

Tabellerna, bil. nris 2, 3 och 4, vilka uppgjorts med stöd av infordrade
uppgifter från truppförbanden, visa befälstillgången under regementsövningarna
1917 samt under soldatutbildningens första och andra
perioder utbildningsåret 1917—1918 (respektive början av november 1917
och början av februari 1918). »

I dessa tabeller har även upptagits tillgången på officerare och
underofficerare, emedan densamma i så måtto inverkar på underbefälsfrågan,
att förefintlig brist inom ovannämnda grader i det för utbildningsarbetet
erforderliga antalet måste fyllas genom successiv uppflyttning
från närmast lägre grad till en högre tjänstebefattning. En fortgående
ökning i antalet vakanser inom officerskårerna skulle därför bidraga
till att än mer öka vådan av underbefälsbristen.

Om man utgår från i tabellen bil. nr 2 angivna medeltalsiffror,
måste under 1917 års regementsövningar omkring 3/.i av halvtroppchefsbefattningarna
fyllas med värnpliktiga, vilka såsom underbefälselever
fullgjort en första tjänstgöring om 310 dagar. Enligt föreskrifterna i
g. o. nr 1279/1915 äro de värnpliktiga underbefälseleverna avsedda att
under regementsövning tjänstgöra såsom halvtroppchef eller såsom halvtroppchefs
ställföreträdare. Med hänsyn till övningarnas bedrivande medförde
det icke alltför stora olägenheter, att flertalet halvtroppchefer utgjordes
av djdika värnpliktiga. Att befälstillgången, oaktat det stora
antalet vakanser i underbefälsgraderna, icke var sämre, berodde på att
under dessa övningar såväl viss personal i reserven som två årsklasser
värnpliktiga studenter stodo till förfogande. Förhållandena voro emellertid
långt ifrån likartade vid alla regementen; på vissa regementen måste
icke blott samtliga halvtroppchefs- utan även flertalet troppchefsplatser
fyllas med värnpliktiga underbefälselever, vilket inverkade ofördelaktigt
såväl på truppförbandens utbildning som fastmer på möjligheten att
upprätthålla disciplin och god ordning i den inre tjänsten.

Under soldatutbildningens första och. andra perioder utbildningsåret
1917—1918 uppgick enligt tabellerna bil. 3 och 4 antalet underbefäl till
5 pr. kompani, räknat i medeltal för infanteriet i dess helhet. På vissa
regementen med särskilt stora rekryteringssvårigheter förfogade kompanierna
i medeltal endast över 3 underbefäl, ett antal som med hänsyn
till värnpliktskontingenternas styrka är otillräcklig för att bibringa de värnpliktiga
den uppfostran och den utbildning som avsågs redan i 1914
års härordning. Sedan dess hava emellertid nya fordringar ställts
på det militära utbildningsarbetet. Dels kräver man för all personal,
alltså även för samtliga värnpliktiga, mera övning i vissa tjänstegrenar,
vilka stå i samband med ställningskriget, dels måste ett ökat antal
värnpliktiga uttagas till specialutbildning i kulsprute-, signal- och belysningstjänst
samt till pioniärer och handgranatkastare. Varje specialutbildning
kräver för att lämna tillfredsställande resultat ett större antal
fullt kvalificerat befäl på ett visst antal värnpliktiga, än vad man möjligen
kan nöja sig med i och för den allmänna militära utbildningen.

.11 78 18

De nuvarande vicekorpralerna äro i allmänhet icke användbara såsom
biträdande instruktörer i specialutbildning; skall denna rationellt bedrivas,
blir befälstillgången för den vanliga soldatutbildningen otillräcklig. Om
man å andra sidan tillgodoser den vanliga soldatutbildningen med tillräckligt
befäl, kan med den nuvarande befälstillgången specialutbildningen
icke lämna tillfredsställande resultat.

De sakkunnigas förslag.

A) Organisation och utbildning vid infanteriet.

För volontärernas utbildning enligt 1914 års härordning utfärdades
bestämmelser i g. o. nr 1278/1915. Utbildningen av det fast anställda
underbefälet anordnades i stort sett sålunda:

Under första utbildningsåret bibringas volontären soldat- och vicekorpralsutbildning.
Under andra utbildningsåret erhåller han korpralsutbildning
och tjänstgör som biträdande instruktör. Under tredje utbildningsåret
erhåller han furirsutbildning och tjänstgör såsom instruktör.

1. Det nuvarande utbildningssystemets brister.

Beträffande soldat- och vice korpralsskolorna (1. utbildningsåret).

Enligt föreskrifterna uti g. o. nr 1278/1915 erhålla volontärerna
under tiden för de vapenföra värnpliktigas första tjänstgöring soldatutbildning
tillsammans med dessa och enligt för deras utbildning gällande
föreskrifter. Denna anordning har visat sig mindre lämplig ur följande
synpunkter:

Flertalet volontärer äro yngre och mindre utvecklade än de värnpliktiga
och hava därför svårt att följa dessa under utbildningsarbetet;
särskilt gäller detta de volontärer, vilka inträda i tjänstgöring först efter
soldatskolans början.

Volontärernas utbildning i soldatskolan har delvis ett annat ändamål
än de värnpliktigas (skillnaden i detta avseende är jämförlig med den
som råder mellan officersaspiranter och vapenföra studenter); undervis -

nine-en i allmänbildande ämnen kan sålunda för volontärerna icke utan

svårighet bedrivas i erforderlig utsträckning.

Sedan regementschef genom g. o. nr 1280/1916 medgivits anordna
volontäreruas soldatutbildning endast vid visst kompani eller vid vissa
kompanier, har det blivit möjligt att i någon mån undvika dessa olägenheter.

Beträffande korpralskolan (2. utbildningsåret).

Korpralselev tjänstgör under tiden för de vapenföra värnpliktigas
första tjänstgöring huvudsakligen såsom biträdande instruktör vid kompani,
varvid det åligger kompanichefen att sörja för, att korpralseleven
efter hand i erforderlig grad förberedes för sin uppgift. Omkring eu
sjättedel av utbildningstiden användes till särskild undervisning uti de
ämnen, som ingå i korpralsutbildningen. Ifrågavarande undervisning
bedrives, enligt regementschefens bestämmande, kompani-, bataljons- eller
regementsvis.

Denna anordning, som huvudsakligen tillkommit för att tillgodose
behovet av instruktörer under de värnpliktigas soldatutbildning, medför
följande olägenheter:

Korpralseleverna äro ofta yngre än de värnpliktiga; deras befälsställning
försvåras härigenom samt därigenom att de i många fall sakna
önskvärd utbildning och rutin; deras tjänstgöring blir ofta mycket ansträngande,
emedan de samtidigt äro befäl och biträdande instruktörer
vid soldatskolan och elever i korpralskolan.

Den teoretiska undervisningen försvåras genom att korpralseleverna
under 250 av korpralskolans 310 dagar huvudsakligen tjänstgöra på respektive
kompanier såsom befäl och biträdande instruktörer vid de värnpliktigas
soldatutbildning. Särskilt blir undervisningen i allmänbildande
ämnen härav lidande.

Beträffande furirskolan (3. utbildningsåret).

Under tiden för de vapenföra värnpliktigas första tjänstgöring tjänstgör
furirselev huvudsakligen såsom instruktör vid kompani. Omkring
en sjättedel av utbildningstiden användes dock till särskild undervisning
kompani-, bataljons- eller regementsvis uti de ämnen, som ingå i furirsutbildningen.
Mot furirselevernas befälsförmåga finnes i allmänhet mindre
att erinra, men furirsutbildningen försvåras genom att furirseleverna
under 250 av skolans 310 dagar huvudsakligen tjänstgöra som befäl
och instruktörer på kompanierna under de värnpliktigas soldatutbildning.

Denna olägenhet gör sig särskilt märkbar, emedan furirseleverna, såsom
ovan framhållits, under soldat-, vicekorprals- och korpralsskolorna erhållit
en jämförelsevis svag underbyggnad i humanitära och allmänbildande
ämnen.

2. Åtgärder för att avlijiilpa det nuvarande utbildningssystemets brister.

Volontärerna böra under första utbildningsåret, som i sin helhet
anslås till soldat- och vicekorpralsutbildning, sammanföras uti särskilda
avdelningar, volontärplutoner, samt utbildas enligt särskilda bestämmelser.
Stor vikt bör ägnas åt undervisningen i allmänbildande ämnen.
Såväl på grund härav som med hänsyn till att volontärerna ofta börja
sin militära utbildning vid jämförelsevis unga år, blir det sannolikt
nödvändigt att för dem anslå längre tid till enskild utbildning och plutonens
utbildning än för de värnpliktiga. Nämnda utbildningsgrenar
torde sålunda icke böra avslutas i början av maj såsom för de värnpliktiga
utan först under juni månad. Utbildningen bör dock ordnas,
så att volontärerna redan under detta utbildningsår kunna deltaga uti
särskild vinterutbildning i den utsträckning som befinnes erforderlig.

Aven under andra utbildningsåret böra volontärerna, som nu genomgå
korpralskola, i huvudsak frigöras från tjänsten vid kompanierna under
de värnpliktigas soldatutbildning och organiseras i särskilda avdelningar,
korpralsplutoner. För att bereda korpralse]everna tillfälle till praktisk
utbildning vid trupp och samtidigt tillgodose behovet av instruktörer bör
ett uppehåll göras i undervisningen vid skolan under senare delen av de
värnpliktigas soldatutbildning, då korpralseleverna, vilka nu kunna anses
hava erhållit erforderlig mognad, ingå å kompanierna för att tjänstgöra
som befäl och biträdande instruktörer för de värnpliktiga. Härefter
återgå korpralseleverna till sin skola, som sedan utan avbrott fortgår
till slutet av oktober.

Olägenheten med detta utbildningssystem är, att de på så sätt
organiserade volontäravdelningarna kräva särskilt befäl, samt att korpralseleverna
icke komma att tjänstgöra såsom biträdande instruktörer
på kompanierna under förra delen av de värnpliktigas soldatutbildning.
För att fylla bristen på biträdande instruktörer under de värnpliktigas
soldatutbildning föreslå de sakkunniga särskilda åtgärder. Vad
åter befälsbehovet för volontäravdelningarna angår, hysa de sakkunniga
den uppfattningen, att detta kan tillgodoses, så snart underbefälskadrerna
bliva nöjaktigt fyllda, vilket ju är syftet med de sakkunnigas

förslag, jfr tabellen, bil. nr 5. Intill dess så blir fallet, d. v. s. under
vissa övergångsår, äro emellertid tillfälliga åtgärder önskvärda. Till dessa
åtgärder återkomma de sakkunniga i annat sammanhang.

Volontärernas soldat- och vicekorpralsutbildning liksom även deras
korpralsutbildning kan anordnas antingen regementsvis eller arméfördelningsvis
— beträffande ku 1 s prutem ansk ap e t för samtliga infanteriregementen.
Med hänsyn till utbildningsarbetet vore det utan tvivel
lämpligast att sammanföra såväl volontär- som korpralsplutonerna till
större skolor, så att utbildningen för vardera gruppen kunde bedrivas
i kompaniförband samt att förlägga dessa skolor till gemensamma etablissement.
Företrädesvis gäller detta volontärplutonerna. Men då en sådan
anordning ytterligare skulle öka behovet av befäl och underbefäl för volontärskolorna,
torde den knappast kunna ifrågasättas under övergångsåren
annat än såsom försök exempelvis för II. arméfördelningens skolor eller
för kulsprutemanskapet. I bil. nr 7 angives emellertid ett förslag att under
olika alternativ förlägga dessa skolor till sådana etablissement, som kunna
beräknas tillgängliga för detta ändamål.

Därest volontär- och korpralsavdelningarna fortfarande förläggas till
regementena, böra de inordnas såsom plutoner på var sitt kompani.
Dessa kompanier böra i sammanhang härmed tilldelas ett mindre antal
värnpliktiga än övriga kompanier, så att manskapsstyrkan blir ungefär
lika vid alla tolv kompanierna. Genom att efter ett eller två år
avlösa dessa kompanier med andra kan värnpliktskontigenten utjämnas
mellan kompanierna under regementsövningarna och vid mobilisering.
Denna fråga sammanhänger emellertid ganska nära med övrig specialutbildning
vid infanteriet, beträffande vilken försöksutbildning ägt rum
under utbildningsåret 1917—1918, jämlikt g. o. nr 1593/1917, och torde
därför böra lösas i samband med frågan om nämnda utbildning.

Med hänsyn till befälsbehovet vid regementena under tiden för de
värnpliktigas soldatutbildning är det icke möjligt att auslå även tredje
utbildningsåret till utbildning i särskilda furirskolor. Detta torde icke
heller vara erforderligt, om soldat-, vicekorprals- och korpraisutbildningen
anordnats efter ovan angivna grunder. Yolontärerna böra nämligen på
sätt som här föreslagits redan före inträdet i furirskolan kunna inhämta
så goda kunskaper i allmänbildande ämnen, att året i furirskolan helt
och hållet, eller åtminstone så gott som helt, kan ägnas åt militär utbildning.
Då sålunda i furirskolan ej längre någon avsevärd tid behöver
ägnas åt allmänbildande ämnen, torde den i furirskolans program ingående
teoretiska undervisningen i militära ämnen kunna meddelas utan
att furirselevernas praktiska tjänstgöring såsom instruktörer under de

värnpliktigas soldatutbildning behöver eftersättas. Om volontärernas utbildning,
såsom ovan föreslagits, under de två första utbildningsåren
anordnas i särskilda skolor, torde det icke få anses uteslutet, att furirsexamen
kan avläggas redan vid slutet av andra utbildningsåret. En
dylik anordning bör dock icke vidtagas, förr än erfarenhet vunnits om
det nya utbildningssystemets verkningar. Något förslag i denna riktning
upptages därför icke.

För att volontärerna skola kunna anses erhålla en med hänsyn till
nutida ökade fordringar lika god allmänbildning som på sin tid underofficersvolontärerna,
erfordras dock att de efter avslutad furirsutbildning
beredas tillfälle att deltaga i aftonkurser samt att genomgå under officersskolan.

3. Det nya utbildningssystemets verkningar i organisatoriskt

hänseende.

Vid samtliga infanteriregementen utom Svea och Göta livgarden
upptaga 1914 års härordnings stater följande antal underbefäl:

furii-er av första klass.................................... 14

» » andra k .................................. 29

korpraler ........................................................... 44

vicekorpraler...................................................... 44

tillsammans 131

Med nuvarande utbildningssystem äro så gott som alla vicekorpraler
elever uti korpralsskolan och tjänstgöra samtidigt som biträdande instruktörer
vid kompanierna under de värnpliktigas soldatutbildning.
Enligt ovan angivet förslag skola korpralseleverna fullgöra dylik instruktörstjänstgöring
endast under senare delen av soldatutbildningen.
Emellertid skulle antalet underbefäl vid regementena under förra delen av
de värnpliktigas soldatutbildning bliva otillräckligt, därest inga vicekorpraler
kunna påräknas såsom biträdande instruktörer. Den bättre militära
utbildning, som furirseleverna enligt förslaget — åtminstone i vissa avseenden
— komma att erhålla, torde endast i ringa mån kunna uppväga
bristen på vicekorpraler. För att kunna genomföra det föreslagna utbildningssystemet
blir det därför nödvändigt antingen att. öka antalet
korpraler och furirer eller också att ur de värnpliktigas led, företrädesvis
bland värnpliktiga underbefälselever, skaffa ersättning för vicekorpra -

lerna. Då en åtgärd i förra riktningen enligt de sakkunnigaa uppdrag
är utesluten, måste följaktligen den senare utvägen anlitas.

Enligt såväl 1901 års som äldre värnpliktslagar togos värnpliktiga
under vanlig fredstjänstgöring d. v. s. under tjänstgöring enligt § 27 värnpliktslagen
icke i anspråk såsom befäl eller instruktörer på annat sätt eller
i större omfattning, än som ansågs erforderligt för deras egen utbildning.
Åven i tillämpningen av 1914 års värnpliktslag bar denna grundsats
fasthållits. Värnpliktiga underbefälselevers tjänstgöring enligt g. o. nr
1279/1915 såsom halvtroppchefer eller halvtroppchefs ställföreträdare
under regementsövning likasom även vapenföra studenters tjänstgöring
enligt g. o. nr 675 1915 och nr 675/1916 såsom halvtroppchefer under
soldatutbildningen samt såsom plutonchefer eller troppchefer (halvtroppchefer)
under regementsövning avse nämligen vederbörande värnpliktigas
egen utbildning. De sakkunniga hålla före, att tvångsåtgärder till instruktörsbristens
täckande fortfarande böra undvikas. I de fall då värnpliktiga,
enligt vad ovan framhållits, behöva tagas i anspråk såsom instruktörer,
bör detta därför om möjligt ordnas på frivillighetens väg
och enligt följande grunder.

Värnpliktiga underbefälselever ävensom andra lämpliga värnpliktiga,
böra efter avslutad första tjänstgöring erbjudas fast anställning såsom
befäl och biträdande instruktörer under nästföljande soldatskola. Dylik
anställning bör medgivas på ett halvt år, eller för tiden 1 november—
30 april. De sålunda anställda böra erhålla vicekorprals grad och samma
avlöning som vicekorpral, dock med den skillnad, att de i stället för lega
uppbära anställningspremie i huvudsaklig överensstämmelse med de av
1914 års senare riksdag antagna grunderna. De böra vidare befrias från
tredje repetitionsövningen. Inom vårt land finnas många, särskilt bland
jordbrukarna, för vilka goda arbetstillfällen huvudsakligen erbjudas under
sommarhalvåret. För dessa borde en anställning såsom värnpliktig vicekorpral
under vinterhalvåret närmast efter avslutad första tjänstgöring
och första repetitionsövning vara ekonomiskt fördelaktig. Befrielse från
tredje repetitionsövningen måste även betraktas såsom en stor fördel,
emedan den värnpliktige härigenom erhåller möjlighet att tidigare,
oberoende av återstående tjänstgöringsplikt, helt kunna ägna sig åt en
borgerlig verksamhet. Denna uppfattning har tidigare inom riksdagen
framhållits, och det är med hänsyn till densamma som andra och tredje
repetitionsövningen förlagts redan till tredje och fjärde värnpliktsåren,
ehuru militära skäl tala för en senare tidpunkt för desammas fullgörande.
Ett antal värnpliktiga komma på så sätt att icke fullgöra mer än två
repetitionsövningar. Denna omständighet kan dock icke minska deras

militära duglighet vid mobilisering, då deras tjänstgöring i allt fall
kommer att uppgå till sammanlagt 570 respektive 510 dagar; vapenföra
studenter, vilka hava 500 dagars sammanlagd tjänstgöring, fullgöra
endast två repetitionsövningar.

Det nuvarande antalet vicekorpralsbeställningar är vid flertalet infanteriregementen
44. För värnpliktiga vicekorpraler bör emellertid
avses högst 22 dylika beställningar, emedan i annat fall sammanlagda
antalet vicekorpralsbeställningar och meniga volontärbeställningar, vilka
kunna besättas med vanliga volontärer, blir för litet för rekryteringen
av furirs- och korpralsgradema. För att det oaktat erhålla tillräckligt
många värnpliktiga vicekorpraler bör det i staten stadgas, att högst
22 vicekorpralsbeställningar må under sex månader besättas med dubbla
antalet värnpliktiga vicekorpraler, under förutsättning att motsvarande
antal beställningar stå vakanta under årets återstående sex månader.

I sammanhang med denna åtgärd synes det nödvändigt att något
öka antalet vicekorpralsbeställningar dock utan att öka sammanlagda
antalet volontärbeställningar. Såsom förut framhållits, utgöra de meniga
och vicekorpralerna tillsamman rekryteringskällan för korprals- och furirsgraderna;
1914 års härordnings stater upptaga för flertalet infanteriregementen
60 meniga och 44 vicekorpraler eller sammanlagt 104 nummer.
Av dessa utgöra vicekorpralerna sålunda omkring 42 %. Om 22 vicekorpralsnummer
besättas med värnpliktiga underbefäl med sex månaders
anställningstid, återstå endast 82 nummer för korprals- och furirsgradernas
rekrytering. För att icke rubba grunderna för underbefälets anställning
och befordran synes det lämpligt att fördela dessa 82 nummer
mellan meniga och vicekorpraler i ungefär samma proportion som nuvarande
104 nummer. Av de 82 numren böra därför 50 besättas med
meniga och 32 med vicekorpraler. Inräknas de 22 vicekorpralsbeställningar,
vilka avses för värnpliktiga vicekorpraler, komma sålunda staterna
att upptaga 50 meniga och 54 vicekorpraler i stället för 60 meniga och
44 vicekorpraler. Enligt de sakkunnigas förslag till avlöning skulle detta
för varje infanteriregemente (utom Svea och Göta livgarden) komma att
medföra en kostnadsökning av 1,200 kronor om året. Vad Svea och
Göta livgarden beträffar, vilkas stater nu upptaga 56 vicekorpraler
och 360 meniga volontärer, är någon ändring ur ovan angivna synpunkt
knappast erforderlig.

Om ifrågavarande förslag genomföres, komma under de tre första
perioderna av de värnpliktigas soldatutbildning, d. v. s. under tiden november
—april, 44 värnpliktiga vicekorpraler att tjänstgöra vid de värnpliktigas
soldatutbildning. De 32 volontärvicekorpralerna äro samtidigt elever i

korpralskolan. Mot de värnpliktiga vicekorpralernas instruktörst jänstgöring
under denna tid synas icke samma erinringar kunna göras, som
beträffande volontärvicekorpralerna. De värnpliktiga vicekorpralerna äro
nämligen icke, såsom volontärvicekorpralerna, yngre utan i regel ett år
äldre än de värnpliktiga, vilka genomgå soldatskolan. Tjänstgöringen
behöver icke heller bliva lika ansträngande för dem som för volontärvicekorpralerna,
emedan de icke behöva bibringas teoretisk undervisning
annat än i militära ämnen i den mån så är behövligt för deras tjänst
såsom biträdande instruktörer.

De värnpliktiga vicekorpralerna komma sålunda att fylla behovet av
vicekorpraler under soldatskolan till slutet av april, d. v. s. intill början
av skolans fjärde period. Under denna period bör behovet av biträdande
instruktörer i stället fyllas med volontärvicekorpralerna, vilka för denna tid
avbryta sin korpralskola, samt med de vapenföra studenterna, vilka enligt
redan nu gällande utbildningssystem tjänstgöra såsom halvtropp chefer vid
respektive regementen under större delen av soldatskolans fjärde period.
Att under pågående soldatutbildning avlösa en del av befälet medför
naturligen vissa olägenheter. I detta fall torde dessa olägenheter
dock icke vara. av större och i alla händelser icke av någon avgörande
betydelse. Först och främst gäller avlösningen endast underbefäl tillhörande
lägsta befälsgraden, vilkens uppgift enligt gällande bestämmelser
är att ''under soldatutbildningen tjänstgöra som biträdande instruktörer.
Vidare måste beaktas, att avlösningen sker ungefär samtidigt
med övergången mellan soldatskolans tredje och fjärde perioder,
vid vilken tidpunkt den enskilda utbildningen och plutonens utbildning
i stort sett äro avslutade för att i stället efterföljas av utbildning
i kompani och högre förband, för vilket ändamål tillfälliga övningsförband
måste skapas med en del rubbningar i befälets placering.
För att förmedla övergången och göra det lättare för volontärvicekorpralerna
att inträda i tjänst som befäl på kompanierna, synes
det dock lämpligt att avbrottet i utbildningen vid korpralskolan äger
rum redan i mitten av april eller omkring 2 veckor tidigare än de värnpliktiga
vicekorpralerna avsluta sin tjänstgöring. Under dessa veckor
tjänstgöra såväl de värnpliktiga vicekorpralerna som volontärvicekorpralerna
på kompanierna. Härigenom lämnas även möjlighet att bevilja vissa
av de värnpliktiga vicekorpralerna ledighet under sista delen av april
månad, därest så skulle visa sig erforderligt för att bereda dem fördelaktig
anställning vid avgången ur tjänst. Vid denna tidpunkt, då
korpralskolan pågått omkring sex månader, kunna volontärvicekorpralerna
beräknas hava erhållit så stor mognad och så pass god rutin, att

41Y8 18

de utan olägenhet kunna tagas i anspråk för befälstjänst, synnerligast
som de under den tid de tjänstgöra på kompanierna avbryta korpralskolekursen.
Någon del av utbildningstiden behöver därför icke härunder
användas till särskild undervisning uti de ämnen, som ingå i
korpralsutbildningen.

Genom dessa åtgärder skulle alltså behovet av vicekorpraler under
de värnpliktigas soldatutbildning kunna fyllas på ett tillfredsställande
sätt, jfr tabellen, bil. nr 8. Det här föreslagna utbildningssystemet av
det fast anställda manskapet kommer dock, såsom ovan antytts, även
att på annat sätt inverka på tillgången av befäl och underbefäl vid
de värnpliktigas soldatutbildning. Till de föreslagna soldat-, vicekorprals-
och korpralsskolorna för volontärer måste nämligen särskilt befäl
tagas i anspråk. Enligt verkställd beräkning, tabellen, bil. nr 5, blir
det emellertid möjligt att utan någon ökning av 1914 års härordnings
stater tillgodose behovet av befäl såväl för de värnpliktigas utbildning
som för volontärernas skolor, därest befäls- och underbefälsbeställningarna
i huvudsak kunna fyllas. Intill dess så blir förhållandet,
är det dock nödvändigt att vidtaga särskilda åtgärder för att tillgodose
behovet av befäl, vilka åtgärder angivas nedan under »övergångsbestämmelser».

Åven på befälsbehovet under regementsövningärna komma de föreslagna
förändringarna i utbildningssystemet att inverka. Här ifrågasättes
nämligen att intill 44 värnpliktiga underbefälselever skola befrias
från en repetitionsövning, likaså ifrågasättes, att korpralskolan skall
vara sammandragen även under tiden för regementsövningarna, vilket
innebär, att vicekorpralerna jämte erforderligt befäl undantagas från
tjänsten på kompanierna. Å andra sidan hava de värnpliktiga, vilka
under 6 månader varit fast anställda vicekorpraler härunder förvärvat
ökad befälsduglighet. Anställda beräkningar, tabellen, bil. nr 6, giva
vid handen, att grundad förhoppning finnes, att tillgången på befäl och
underbefäl under repetitionsövningarna det oaktat blir tillräcklig, under
förutsättning att antalet vakanser ej är för stort. I motsatt fall får
uttagningen av underbefäl och fackmän ökas i erforderlig grad, vilket
även kan befinnas nödvändigt med hänsyn till de ökade kraven på specialutbildning.

B. Avlöningsförmåner för härens fast anställda manskap
— utom musikmanskapet.

1. Lön och dagavlöning.

Lönen utgår för närvarande:

för furir av 1 klass ........................

3) 33 2) 2 I) ........................

korpral..........................................

3> vicekorpral .................................

» menig volontär...........................

med 50 kr. i månaden

3) 30 3) 33 3)

3) 25 3) 3) »

3) 20 3) 3) 33

33 15 3) 3) 3)

Innevarande års riksdag har på framställning av enskild motionär
för åren 1918 och 1919 beviljat furirer av första klass ett extra lönetillägg
av 10 kronor i månaden.

Dag avlöning en utgår för närvarande:

för furir av 1 klass..........................................

3) 3’ 3) 2 3) ..........................................

» korpral .........................................................

3) vicekorpral...................................................

3) menig beställningsman ...........................

3) övriga meniga volontärer........................

med 50 öre per dag

3) 50 3) 3) 33

33 40 3) 3) 33

33 30 33 3) 33

33 30 33 3) 3)

33 20 3) 3) 3)

En höjning av det fastställda manskapets löneförmåner är oundgängligen
nödvändig på grund av den synnerligen starka ökningen
av lönerna å den civila arbetsmarknaden sedan år 1901, då det fast
anställda manskapets löneförmåner senast fastställdes. I annat fall blir
det säkerligen omöjligt att uppehålla manskapsrekryteringen. Anslagen
till krigstidstillägg och krigstidsbjälp avse nämligen endast att uppväga
den av krigsåren orsakade dyrtiden.

Vid bestämmandet av avlöningsförhöjningens storlek samt av densammas
fördelning mellan lön och dagavlöning göra sig huvudsakligen
följande synpunkter gällande.

En tillfällig löneförbättring för härens fast anställda manskap måste
ses i samband med den av årets lagtima riksdag beslutade tillfälliga
löneförbättringen för arméns övriga personal. Med hänsyn till manska -

pets naturaförmåner torde härvid ökningen i procent av dess kontanta
förmåner knappast böra sättas högre, än vad som bestämts beträffande
de lägre underofficersgradernas löneförmåner. Men å andra sidan bör
ökningen göras så stor, att den åtminstone i huvudsak ersätter nu utgående
anställningspremier till f. d. fast anställt manskap och rekapitulationspremier
till fast anställt manskap. Dessa premier böra nämligen
av skäl, som nedan angivas, om möjligt upphöra och ersättas med
ökade ordinarie löneförmåner.

Manskapsavlöningen vid armén bör icke bestämmas lägre än avlöningen
vid flottan och kustartilleriet.

Vad fördelningen av lönetillskottet mellan lön och dagavlöning angår,
torde någon nedsättning av det extra lönetillägg, som redan beviljats
furirer av första klass, icke kunna ifrågasättas. I följd härav synes det
billigt, att lönen i förhållande därtill ökas även för övriga underbefälsgrader
samt för meniga beställningsmän.

En ökning av volontärernas dagavlöning måste betraktas såsom en
nödvändig följd av att de värnpliktigas penningebidrag under första
tjänstgöringen år 1914 höjdes från 20 öre till 50 öre om dagen. De
meniga volontärerna och än mer vicekorpralerna och korpralerna anse
det nämligen orättvist, att de uppbära en dagavlöning, som är lägre än
de värnpliktigas penningebidrag, och de synas härvid icke vilja eller
icke kunna taga i betraktande sina övriga avlöningsförmåner.

I anledning härav föreslå de sakkunniga:

dels att lönen höjes

för furirer av 1 klass ..............	....... med 10	kr. d. v. s. från 50 kr. till 60	kr. i	månaden
» » » 2 » ......		» » » 30 »	» 37.50	» »	»
» korpral.............................	....... » 5	» » » 25 »	» 30	» »	»
» vicekorpral .......................	....... » 5	» » » 20 »	» 25	» »	»
» menig beställningsmän........	....... » 5	» » » 15 »	» 20	» »	»

dels att dagavlöningen i enlighet med kungl. arméförvaltningens
förslag i samband med framställningen rörande lantförsvarets medelsbehov
för år 1919 höjes

för furir av 1 klass ...................................	...................... från 50 öre till 1 kr.	om	dagen
» » »2 »	, »	50 »	» 1 »	»	»
» korpral ............................................	»	a O	» 75 öre	»	»
» vicekorpral .........................................	))	30 »	» 50 »	)>	»
» menig beställningsmän .............	»	30 »	» 50 »	»	»
» övriga meniga volontärer.......................	))	20 »	» 50 »	n	»

Såsom lramgår av bil. nr 9 uppgår sammanlagda ökningen av
lön och dagavlöning per månad

för furir av 1 klass..........

» » » 2 » .........

» korpral.....................

» vicekorpral ...............

» menig beställningsman
» övrig menig ............

till 25 kr. eller 38.1 %
» 22.60 » » 50 »

» 15.60 » » 41.9 »

» 11 » » 38.0 »

»11 » » 45.8 »

» 9 » » 42.9 »

Av ovanstående framgår, att den sammanlagda ökningen av lön och
dagavlöning växlar mellan lägst 38 % för vicekorpraler och högst 50 %
för furirer av andra klass. Oaktat den största ökningen föreslagits för
furir av andra klass, blir dock skillnaden mellan dennes och en furirs
av första klass lön och dagavlöning per månad 22 kronor 50 öre, under
det samma skillnad mellan en furir av andra klass och en korpral endast
blir 15 kronor.

Av bil. nr 10 framgår, att de föreslagna ökningarna å lön och dagavlöning
för hela armén enligt 1914 års härordnings stater uppgår till
2,087,906.50 kr. — kostnaden för uppflyttningen av 10 meniga volontärbeställningar
till lika många vicekorpralsbeställningar vid vissa infanteriregementen
häri inräknad — vilket motsvarar en ökning av 43.8 % å
nämnda stater. Frånräknas redan beviljat extra lönetillägg till furirer av
första klass samt nu utgående anställnings- och rekapitulationspremier,
vilka enligt de sakkunnigas åsikt böra avskaffas, torde den verkliga
ökningen icke avsevärt överstiga 25 %\ >

2. Rekryteringsmedel.

Ordinarie rekrytering skostnader utgå enligt kungl. brev den 14 mars
1902 efter 50/s kronor per år för varje i staterna uppfört manskapsvolontärnummer.

Till fyllande av 1918 års stater hava därjämte utgått ytterligare
rekrytering skostnader:

dels enligt kungl. brev den 31 augusti 1917: 10 kronor för varje
nummer, som skall besättas med nyanskafifad volontär eller rekapitulant,
och 20 kronor för varje rekryt eller rekapitulant, med vilken avtal träffats
— det s. k. extra rekryteringsbidraget — ävensom såsom tillfälligt extra
rekryteringsbidrag särskilda belopp växlande mellan 275 och 2,500 kronor
till truppförband med ogynnsamma rekryteringsförhållanden;

dels enligt kung!, brev den 18 december 1917: 50 kronor för varje
volontär, som efter sagda dag tagit fast anställning vid truppförband
med särskilt stor vakansprocent.

I kungl. brev den 6 september 1918 hava bestämmelser meddelats
angående användningen av det utav riksdagen för år 1918 anvisade beloppet
till ytterligare rekryteringskostnader i huvudsaklig överenstämmelse
med brevet den 31 augusti 1917.

De ordinarie rekryteringskostnaderna användas till omkostnader och
lega. Av extra rekryteringsbidraget och tillfälliga extra rekryteringsbidraget
skall, sedan erforderliga omkostnader blivit bestridda, återstoden,
i den mån så lämpligen ske kan, fördelas, så att vid samma truppförband
rekryter och rekapitulanter, som anställas för lika lång tid, av de
för rekryteringen anvisade ordinarie anslagsmedel och av de extra rekryteringsbidragen
sammanlagt erhålla sins emellan lika belopp, vilkas
storlek bestämmas i förhållande till anställningstidens längd och i intet
fall få överstiga 90 respektive 135 kronor.

Det måste anses mindre lämpligt, att såväl ordinarie som ytterligare
rekryteringskostnader fördelas efter mer eller mindre olikartade
grunder mellan lega och övriga rekryteringskostnader. Praktiskt taget
leder detta till, att större delen av dessa medel uppdelas mellan värvaren
och volontären samt att volontärerna uppbära olika förmåner icke endast
vid olika truppförband utan ofta även inom ett och samma truppförband.
Legan och övriga rekryteringskostnader böra i stället utgå skilda
från varandra, så att det belopp volontären erhåller i samband med anställningen
blir oberoende av det arvode, som tillerkännes värvaren.
Detta har också varit anbefallt genom kungl. brev den 12 juni 1874.
Numera strävar man på den civila arbetsmarknaden att införa kostnadsfri
arbetsförmedling. Nödgas regementena av olika anledningar att anlita
avlönade rekryteringsagenter, bör detta dock icke ske på den anställdes
bekostnad.

Storleken av de extra rekryteringskostnader, som tilldelas de särskilda
truppförbanden, har under senare år gjorts beroende av vakansernas
antal, så att icke endast de nyantagna volontärerna utan även rekapitulanterna
erhållit högre lega, ju flera vakanserna varit. Det kan dock
icke anses lämpligt, att manskapet skall få lägre lega därför att manskapsrekryteringen
lyckats väl vid regementet. En av de viktigaste förutsättningarna
för en förbättrad manskapsrekrytering är också, att denna
grund för de extra rekryteringskostnadernas beräknande avskaffas, synnerligst
som den tillämpats även beträffande anställnings- och avskedspremier.

De ordinarie rekryteringskostnaderna uppgå (musimanskkap frånräkna!;)
enligt 1918 års stater till kronor 216,583:33 ock efter genomförd
härordning till kronor 219,783: 33. Till ytterligare rekryteriugskostnader
hava de senare åren, oberäknat kostnaderna enligt kungl. brevet den 18.
december 1917, utgått kronor 200,000, d. v. s. i det närmaste samma
belopp, som de ordinarie rekryteringskostnaderna.

Med undantag för de värnpliktiga, vilka erhålla anställningspremie,
bör legan under alla förhållanden utgå med 50 kronor för 3 år, d. v. s.
med samma belopp som de nuvarande ordinarie rekryteringskostnaderna.
Till övriga rekryteringskostnader böra de medel utgå, som nu anslås till
extra rekryteringskostnader. Då dessa, som ovan framhållits, i det närmaste
uppgå till samma belopp som de ordinarie, synes det lämpligt att
såsom övriga rekryteringskostnader för framtiden jämväl anslå 50/3
kronor per år för varje volontärnummer. Behovet av medel till övriga
rekryteringskostnader kan dock ställa sig olika vid enskilda regementen.
För att reglera detta behov bör medgivas, att besparingar å anslaget
till lega må användas till övriga rekryteringskostnader. På detta sätt
ökas eller minskas dessa medel i samma förhållande som vakanserna.
Den anställde bör däremot icke erhålla någon ökning av legan.

3. Anställningspremier till värnpliktiga.

Enligt 1914 års senare riksdags beslut skall ett särskilt anslag
utgå till anställnings- och avskedspremier. Innevarande år utgår detta
anslag med 360,000 kronor, varav 96,600 kronor beräknas för anställningspremier
åt värnpliktiga samt 263,400 kronor till avskedspremier.
I 1914 års proposition angående ny härordning beräknades anställningspremier
för redan under utbildning varande värnpliktiga, till 100 kronor
för anställning på ett år och 300 kronor för dylik på två år. Enligt
kungl. brev den 14 juni 1917 tilldelas anställningspremie den, som,
under det han tjänstgör såsom värnpliktig, tager annan fast anställning
vid armén än som musikvolontär och utgår oberoende av den lega, som
kan tillkomma den värnpliktige, enligt följande grunder:

vid 10 infanteriregementen med 120 kronor för ett års och 400
kronor för två års anställning;

vid övriga infanteriregementen (utom Svea och Göta livgarden) d. v. s.
vid 16 infanteriregementen, med 100 kronor för ett års och 300 kronor
för två års anställning; samt

vid Norrlands artilleriregemente, Boden—Karlsborgs artillerirege -

mente i Boden, fälttelegrafkårens detachement i Boden och Bodens ingenjörkår
med 300 kronor för minst två års anställning.

Anställningspremie utbetalas enligt samma grunder jämväl till värnpliktig,
som anställningsåret 1915—1916 genomgått fullständig soldatutbildning
och under år 1917 vinner annan fast anställning än som
musikvolontär vid samma truppslag, där soldatutbildningen ägt rum.

För framtiden bör anställningspremie vid samtliga infanteriregementen
tilldelas den som, under det han tjänstgör såsom värnpliktig
eller efter det han genomgått fullständig soldatutbildning, tager annan
fast anställning än som musikvolontär. Premien, vilken utbetalas i
stället för lega, bör utgå med följande belopp:

till underbefäl och fackmän: 150 kronor för ett års anställning och
400 kronor för två års anställning; samt

till övriga värnpliktiga: 100 kronor för ett års anställning och 300
kronor för två års anställning.

I enlighet härmed erhåller värnpliktig underbefälselev 75 kronor och
övrig värnpliktig 50 kronor i anställningspremie för sex månaders anställning.

Därjämte torde det vara lämpligt att bibehålla nu gällande bestämmelser
angående anställningspremier vid Norrlands artilleriregemente,
Boden-Karlsborgs artilleriregemente i Boden, Fälttelegrafkårens detachement
i Boden och Bodens ingenjörkår.

4. Anställningspremier till f. d. fast anställt manskap och rekapitnlationspremier
till fast anställt manskap.

Enligt kungl. brev den 14 juni 1917 utgå anställningspremier till
f. d. fast anställt manskap och rekapitulationspremier till fast anställt
manskap enligt följande grunder och oberoende av den lega, som kan
tillkomma vederbörande.

Anställningspremie utgår tillsvidare till f. d. fast anställt manskap,
som under åren 1917 och 1918 tager annan fast anställning än som
musikvolontär vid samma truppslag, vid vilket vederbörande förut genomgått
fullständig soldatutbildning.

Om ny fast anställning tages inom tre månader efter avgång från
fast anställning, utgår anställningspremien vid samtliga truppförband
till den, som genomgått furirsutbildning, med 250 kronor för två
års och 100 kronor för ett års anställning; samt

till övrigt f. d. fast anställt manskap med 200 kronor för två års
och 75 kronor för ett års anställning.

Om längre tid än tre månader förflutit efter avgången från fast
anställning, utgår däremot anställningspremien

a) vid 19 truppförband:

till den, som genomgått furirsutbildning, med 450 kronor för två
års och 175 kronor för ett års anställning, och

till övrigt f. d. fast anställt manskap med 350 kronor för två års
och 135 kronor för ett års anställning;

b) vid 25 truppförband:

till den, som genomgått furirsutbildning, med 325 kronor för två
års och 125 kronor för ett års anställning; samt

till övrigt f. d. fast anställt manskap med 250 kronor för två års
och 100 kronor för ett års anställning;

c) vid övriga truppförband:

till den, som genomgått furirsutbildning, med 250 kronor för två
års och 100 kronor för ett års anställning; samt

till övrigt f. d. fast anställt manskap med 200 kronor för två års
och 75 kronor för ett års anställning.

Anställningspremien utbetales vid början av den förnyade fasta
anställningen.

Rekapitulationspremie utgår tillsvidare under åren 1917 och 1918
till fast anställt manskap, dock icke musikmanskap,

a) vid 19 truppförband:

till furir eller korpral, som genomgått furirsutbildning, med 550
kronor för två års och 220 kronor för ett års anställning;

till övrigt fast anställt manskap ined 450 kronor för två års och
175 kronor för ett års anställning;

b) vid 25 truppförband:

till furir eller korpral, som genomgått furirsutbildning med 400
kronor för två års och 160 kronor för ett års anställning;

till övrigt fast anställt manskap med 325 kronor för två års och
125 kronor för ett års anställning;

c) vid övriga truppförband:

till furir eller korpral, som genomgått furirsutbildning, med 300
kronor för två års och 125 kronor för ett års anställning;

till övrigt fast anställt manskap med 250 kronor för två års och
100 kronor för ett års anställning.

Rekapitulation spremien utbetalas vid början av den förnyade fasta
anställningen.

Bestämmelserna sakna enkelhet och överskådlighet. I övrigt giva
dessa premier anledning till följande erinringar. Anställnings- och rekapi 4 -

4178 18

tulationspremierna kunna i sin nnvarande form betraktas såsom tillägg
till legan. Härigenom har legan kommit i ett helt annat förhållande
till manskapets övriga löneförmåner än som ursprungligen varit avsett.
En korpral med furirsutbildning, som rekapitulerar på två år, kan vid
vissa truppförband i lega och rekapitulationspremie erhålla sammanlagt
mer än 650 kronor eller lika mycket som sammanlagda beloppet av
lön och dagavlöning under ett och ett halvt år, om krigstidstillägget
icke inräknas. Det torde i anledning härav vara erforderligt att något
närmare undersöka legans natur och ändamål.

Enligt legostadgan utgår städja vid avtalets ingående. Städjan,,
vilken i regel uppgår till tio kronor, är ett slags handpenning för att
bekräfta ett muntligt avtal. Detta ändamål kan legan knappast anses
fylla, då skriftligt kontrakt upprättas med volontärerna. I alla händelser
erfordras härför icke en lega på hundratals kronor. Icke heller
kan så stor lega betraktas såsom behövlig ekiperingshjälp, då det numera
blivit regel, att volontären från kronans förråd uttager icke endast beklädnad
utan även småpersedlar. Allra minst kan denna anledning åberopas
vid rekapitulation. Andamålet med den höga legan måste därför
huvudsakligen vara att genom utbetalande på en gång av en så stor
kontant summa som möjligt förmå ynglingen att underteckna ett kontrakt,
som i och för sig icke synes honom lockande. En dylik anställningsform
kan emellertid icke anses tilltalande eller ägnad att främja
en verkligt god rekrytering. Ifrågavarande premier böra också avskaffas''
och de ordinarie avlöningsförmånerna, lön och dagavlöning i stället ökas.

För manskapet kunna vid'' vissa tillfällen förekomma jämförelsevis
stora utbetalningar såsom till skatt, till försäkringspremier, till klädespersedlar
eller till bosättning, vilka de finna svårt att bestrida med sina
månadslöner. Vid varje regemente bör därför inrättas ett eller flera s. k.
intressekontor med erforderligt rörelsekapital. På grund av volontärernas
ringa antal torde intressekontoret (intressekontoren) kunna skötas av
kassaförvaltningen eller av kompaniadjutanterna.

5. ÅYskedspremier.

Dessa premier utgå enligt kungl. brev den 14 juni 1917. De stå
i nära anslutning till frågan om civilanställning och böra bedömas i
samband med denna fråga. Avskedspremierna kunna i varje fall ej på
en gång avskaffas utan först efter hand avvecklas.

C. Särskilda synpunkter.

1. Uppflyttning vid infanteriet av eu del furirsbestäilningar till under ofiieersbeställningar.

Ibland de frågor, som förelagts de sakkunniga, är även inspektörens
för infanteriet förslag att öka antalet underofiicersbeställningar vid
infanteriet. Inspektören framhåller, att antalet underoificersbeställningar
vid infanteriregementena sedan år 1892 minskats med 4, under det att
behovet av underofficerare ökats genom tillkomsten av ett kulsprutekompani
samt för tjänstgöring hos regementsintendenten, såsom vapenunderofficer
och såsom köksföreståndare. Han hemställer därför, att antalet
underofficerare vid varje infanteriregemente måtte ökas med 2 fanjunkare,
2 sergeanter av första klass och 2 sergeanter av andra klass. Härigenom
skulle det ökade behovet av underofficerare kunna tillgodoses och fördelaktigare
befordringsmöjligketer för underbefälet skapas. 1 denP. M., som
ligger till grund för de sakkunnigas arbete, har uppdraget begränsats så
till vida, att det förutsättes, att därest antalet underofficersbeställningar
skall ökas, detta bör ske genom en uppflyttning av ett antal/urirsbeställningar
till lika många underofficersbeställningar. De sakkunniga hava
•emellertid funnit, att manskapsrekrvteringen vid armén knappast skulle förbättras
genom en dylik uppflyttning från furirsgraden. Härigenom skulle
visserligen furirernas utsikter att vinna underofficersbefordran i någon
mån förbättras, men korpralernas utsikter till furirsbefordran i vida högre
grad försämras. Medeltjänstetiden som underofficer uppgår nämligen till
minst 20 år,under det medeltjänstetiden som furir lör framtiden knappast kan
beräknas till längre tid än 5 år. Om t. ex. antalet underofficerare ökades
med 5 genom uppflyttning från furirsgraden, skulle antalet befordringar
till underofficer komma att ökas med i medeltal en vart fjärde år, under
det antalet befordringar från korpral till furir skulle minskas med i
medeltal en om året. Möjligheten att snart vinna furirsbefordran torde
i vida högre grad inverka på en korprals benägenhet att kvarstå i tjänst
än förhoppningen att efter 5 eller 6 år vinna underofficersbefordran något
tidigare än eljest. Ån mer torde detta bliva fallet, om de sakkunnigas
förslag om ökade% ordinarie löneförmåner för furirer godtages.

Annorlunda skulle spörsmålet ställa sig, om det gällde att uppflytta
ett visst antal fcöTyrafobeställningar till motsvarande antal underofficers -

beställningar. Genom att öka antalet underofficersbeställningar till samma
antal som före år 1892 d. v. s. med 4 och att samtidigt minska antalet
korpraler med 4, skulle man nämligen vinna avsevärt bättre befordringsmöjligheter
för underbefälet och följaktligen en minskning i rekryteringssvårigheterna.
Då en dylik åtgärd emellertid icke faller inom ramen för
uppdraget, anse de sakkunniga sig ej böra ingå på denna fråga annat
än genom att anföra den förändring i staten, som härigenom skulle
uppstå.

Staten skulle under denna förutsättning komma att upptaga följande
antal manskapsbeställningar (utom beställningsmän och musikmanskap) i,
jämförelse med 1914 års härordnings stater.

			Enligt 1914 års härord-nings stater.	Enligt de sak-kunnigas förslag.	Enligt de sakkun-nigas förslag efter upp-flyttning av 4 korprals-beställningar.
Fanjunkare ............			13	13	14
Sergeanter av 1 klass ...... » »2 » ......			13	13 12	15 13
		12 14 29 44 44 60
Furirer av 1 klass ............ » » 2 » ............ Korpraler........................ Vicekorpraler .................. Meniga...........................	14 29 44 54 50	14 29 40 54 50

		Tillsammans	229	229	229

2. Indragning under vissa villkor av ett antal volontärnummer.

Det antal volontärnummer, som upptogs i 1914 års härordning, var
beräknat med hänsyn till längden av den föreslagna värnpliktstjänstgöringen.

Chefen för IV. arméfördelningen har i underdånig skrivelse den 10
juni 1918 hemställt bland annat, att truppförbandens stater måtte ökas
med det antal furirer av första klass (förrådsfurirer), som motsvarar
kompanienheterna. En åtgärd i denna riktning kan enligt de sakkunnigas
uppdrag icke upptagas i detta förslag; den torde icke heller vara
nödvändig, därest det lyckas att fylla vakanserna i underbefälsgradema,,

jfr tabellerna bil. nris 5 och G. Å andra sidan synes en indragning av ett
antal volontärnummer icke tillrådligt på annat sätt, än som skulle ske
genom ovan framställda förslag att vid varje infanteriregemente besätta
22 volontärbeställningar med värnpliktiga. Denna åtgärd skulle
nämligen innebära motsvarande minskning av den egentliga volontärstyrkan.
Ehuru förslaget endast omfattar infanteriet, torde det icke vara
uteslutet, att en motsvarande anordning kan genomföras även vid vissa
andra truppslag.

3. Särskilda underofficers- (furir-) aspiranter.

1 skrivelse den 4 sistlidne maj har undertecknad Hammarskjöld
upptagit frågan, huruvida särskilda underofficers- (furir-) aspiranter
borde anställas vid truppförbanden. Anledningen till denna framställning
var det gynnsamma läge, i vilket rekryteringen av såväl underofficersgraderna
som underbefälet befann sig vid de truppförband, vilka på sin
tid hade särskilda underofficersvolontärer. De goda rekryteringsmöjligheterna
för underofficersvolontärerna torde emellertid i främsta rummet
hava berott på den utbildning desamma erhöllo och endast i mindre
grad på formen för deras anställning eller deras benämning. De sakkunniga,
vilka i sitt förslag sökt i största möjliga utsträckning tillgodose
kravet på bättre utbildning för volontärerna, anse sig genom att
införa tvååriga särskilda skolor för volontärerna i huvudsak hava fyllt
syftet med det i ovannämnda skrivelse framställda förslaget. Huruvida
någon ändring av det numera föga bärande volontärnamnet ävensom av
formen för volontärernas anställning bör ske, anse de sakkunniga icke
möjligt att med säkerhet bedöma, förr än verkningarna av det föreslagna
utbildningssystemet hunnit göra sig gällande.

4. Yapenföra studenters användning för instruktörstjänst.

Infanteriet tilldelades vid 1917 års inskrivningsförrättningar 466 och
vid innevarande års inskrivningsförrättningar 515 s. k. befälselever, d. v. s.
i medeltal icke fullt 500. Under tjänstgöringens gång måste omkring 25 %
beräknas avgå enligt § 108 inskrivningsförordningen samt för utbildning
till officerare m. m. Vid befälstjänstgöringens början återstå sålunda endast
omkring 375 befälselever eller i medeltal 14 pr infanteriregemente. (Den 1
augusti 1918 utgjorde antalet vapenföra studenter på äldre studentkompanierna
i medeltal 13 pr infanteriregemente.) Detta ringa antal skulle icke

ensamt vara tillräckligt för att avhjälpa underbefälsbristen. Även andra
omständigheter måste härvid tagas i betraktande. Hittills har, såsom förut
framhållits, den grundsatsen gjorts gällande, att värnpliktiga under vanlig
fredstjänstgöring enligt § 27 värnpliktslagen icke böra tjänstgöra som
befäl och instruktörer i större utsträckning än som erfordras lör deras
egen utbildning. Redan har påvisats, hurusom med det föreslagna utbildningssystemet
vid infanteriet behovet av särskilda underbefäl och
instruktörer gör sig gällande särskilt under de första tre perioderna av
de värnpliktigas soldatutbildning, d. v. s. under en tid av omkring sex
månader. Om de vapenföra studenterna under så lång tid togos i
anspråk såsom biträdande instruktörer vid övriga värnpliktigas soldatutbildning,
skulle detta leda till, att de icke kunde utbildas till plutonchefer
utan endast till halvtroppchefer. Erfarenheten har nämligen
visat, att stora svårigheter möta, då det gäller att meddela befälsutbildning
till skolelever, vilka samtidigt tjänstgöra som befäl och instruktörer
vid trupp. Genom en dylik åtgärd, skulle infanteriet vid mobilisering
med afl sannolikhet komma att lida en mycket allvarlig brist på
plutonchefer. Det kan även ifrågasättas, om icke ett användande av
studenter som ersättare för vicekorpraler, vore att anlita överkvalificerad
arbetskraft. För övrigt skulle detta system förutsätta en omläggning av
värnpliktstjänstgöringen antingen för studenterna eller för övriga värnpliktiga,
så att längre tid än för närvarande komme att förflyta mellan
de båda kategoriernas inträde i tjänst.

5. Arvoden till förrådsfurirer.

I ovan nämnd underdånig skrivelse den 10 juni 1918 har chefen
för IV. arméfördelningen även föreslagit, att ett arvode om 500 kronor
för varje förrådsfurir vid kompanierna måtte upptagas i truppförbandens
stater. Den av arméfördelningschefen förebragta utredningen visar visserligen,
att kompaniadjutanterna behöva fullt kvalificerade biträden för att
kunna fullgöra sina olika tjänsteåligganden, men densamma torde icke
ådagalägga lämpligheten av att lägga uppbördsmannaansvar för kompaniförråden
på personal av manskaps tjänsteställning. Någon annan anledning
att giva det underbefäl, som tjänstgör vid kompaniförråden,
bättre avlöningsförmåner än övriga av motsvarande tjänstegrad synes
de sakkunniga icke föreligga. Det torde även vara mindre lämpligt att
tilldela förrådsfurirerna det föreslagna arvodet, emedan de härigenom,
därest deras naturaförmåner medräknas, skulle erhålla avlöningsförmåner
fullt jämförliga med sergeanter i lägsta löneklassen.

6. CIvilanställniug.

Enligt de sakkunnigas förslag kan man ifråga om civilanställning
lämpligen uppdela det fast anställda underbefälet i tre olika kategorier,
nämligen

1) värnpliktiga vicekorpraler,

2) egentliga volontärer, som avgå efter högst tre års anställning, samt

3) rekapitulanter.

Vad först de värnpliktiga vicekorpralerna angår, torde de i allmänhet
tillhöra sådana yrken, att deras arbetstillfällen huvudsakligen infalla under
sommarhalvåret. Då de efter fullgjord första tjänstgöring och första repetitionsövning
frivilligt kvarstanna i tjänst under nästföljande vinterhalvår,
komma de efter slutet av denna tjänstgöring med all sannolikhet
att själva skaffa sig sin utkomst utan några åtgärder från statens sida.

För de volontärer, vilka avgå efter högst tre års anställning, synes
det här föreslagna utbildningssystemet erbjuda så goda förutsättningar för
deras civila anställning, att några åtgärder från statsmakternas sida ej
heller för dem torde bliva nödvändiga.

Åven för rekapitulanter med flerårig tjänstetid kommer naturligen
möjligheten att på egen hand skaffa sig civilanställning att ökas i samma
mån som undervisningen i allmänbildande ämnen förbättras. Men å andra
sidan bör beaktas, att dylika volontärer på grund av sin levnadsålder
och med hänsyn till sin tjänsteställning och sina avlöningsförmåner
äga förutsättningar för och anspråk på att erhålla jämförelsevis goda
platser. I många fall torde det, särskilt under mindre gynnsamma konjunkturer,
bliva svårt för dem att på egen hand skaffa sig dylika platser.
På grund av deras långa verksamhet i statens tjänst måste staten anses
äga skyldighet att direkt eller indirekt underlätta deras civilanställning.

D. övergångsbestämmelser.

1. Beträffande organisation och utbildning vid infanteriet.

a) Organisationen.

De sakkunnigas förslag till ändring av infanteriets organisation inskränker
sig till uppflyttning vid samtliga infanteriregementen (utom Svea
och Göta livgarden) av 10 meniga volontärsbeställningar till lika många
vicekorpralsbeställningar samt införande av en anmärkning i staten för

samtliga infanteriregementen, att högst 22 vicekorpralsbeställning under
sex månader må besättas med dubbla antalet värnpliktiga vicekorpraler,
under förutsättning att samma antal vicekorpralsbeställningar stå vakanta
under sex månader. Dessa ändringar böra tillämpas från och med utbildningsåret
1 november 1919—31 oktober 1920. Någon ändrad uppställning
av de förslagsstater för år 1920, vilka föreläggas 1919 års
riksdag, torde icke vara erforderlig av denna anledning. Nämnda
ändringar, vilka tillsvidare böra vara av provisorisk karaktär, kimna
nämligen antagas såsom tillägg till regementenas stater för år 1920.

För att den föreslagna anställningen vid varje infanteriregemente av
högst 44 värnpliktiga vicekorpraler med sex månaders anställningstid
skall kunna taga sin början från och med den 1 november 1919, erfordras
emellertid även följande tillägg till de redan fastställda staterna för år
1919, nämligen:

beträffande övriga infanteriregementen, att under november och december
månader må anställas högst 44 värnpliktiga vicekorpraler med
anställningstid till och med den 30 april 1920, under förutsättning att
motsvarande antal volontärbeställningar samtidigt hållas vakanta samt
att sammanlagda antalet vicekorpraler icke med mera än högst 32 överstiger
det i staten för år 1919 upptagna.

I staterna finnas uppförda endast menig volontärs avlöningsförmåner
för de värnpliktiga vicekorpralerna. Fyllnaden i vicekorprals avlöningsförmåner
måste därför särskilt anvisas.

b) Uibildningen.

På grund av det anbefallda uppskovet tills vidare med första tjänstgöringen
för flertalet vapenföra värnpliktiga tillhörande 1918 års klass, torde
vid de flesta infanteriregementen såväl soldat- som korpralsutbildningen
hava ordnats uti särskilda skolor, d. v. s. i huvudsaklig överensstämmelse
med de sakkunnigas förslag. Åtminstone beträffande soldatutbildningen
torde denna ordning komma att bibehållas, även sedan soldatutbildningen
tagit sin början för värnpliktiga tillhörande 1918 års klass. Genom ett
dylikt förfarande påskyndas givetvis övergången till det här föreslagna
utbildningssystemet. Huru därmed än må bliva fallet, bör
detta system tillämpas från och med nästa utbildningsår. I så fall kan

detsamma anses fullständigt genomfört senast under utbildningsåret november
1921—oktober 1922. För att detta utbildningssystem skall kunna
genomföras erfordras emellertid, såsom redan antytts, särskilda åtgärder
för att öka befälstillgången under övergångsåren.

2. Beträffande avlöningsförmånerna för manskap vid armén —
utom musikmanskap.

a) Lönen och dag avlöning en.

De föreslagna avlöningsförmånerna böra tillämpas från och med anställningsåret
1 november 1919—31 oktober 1920. Då desamma i enlighet
med den P. M. vilken ligger till grund för de sakkunnigas utredning,
böra erhålla provisorisk karaktär och sålunda antagas såsom tillfällig
löneförbättring, torde ändringarna kunna expedieras såsom tillägg
till 1919 och 1920 års stater med iakttagande av att tilllägget å lönen
för furirer av första klass redan beviljats för år 1919.

Till fast anställt manskap, vilket enligt kungl. breven den 14 juni
1917 angående utbetalande av anställningspremier till värnpliktiga och
f. d. fast anställt manskap samt angående utbetalande av rekapitulationspremier
till fast anställt manskap, uppburit anställnings- eller rekapitulationspremie
för anställningstid efter den 1 november 1919, borde det
föreslagna tillägget å lönen icke utgå under den tid, för vilken han
uppburit dylik premie, emedan den tillfälliga löneförbättringen bland
annat har till ändamål att avlösa anställnings- och rekapitulationspremierna
(utom beträffande anställningspremier till värnpliktiga). Men då
riksdagen för furirer av första klass redan beslutat tillägget å lönen till
och med år 1919 utan något förbehåll beträffande anställnings- och
rekapitulationspremier, torde en bestämmelse i antytt syfte knappast
kunna genomföras.

b) Rekrytering smedel samt anställnings- och rekapitulationspremier.

De sakkunnigas förslag innebär, att för varje volontärnummer årligen
skall såsom reservationsanslag utgå 50/3 kronor såsom lega och likaledes
“°/s kronor för övriga anställningskostnader med rätt för regementschefen
att använda besparad lega till övriga anställningskostnader.
Dessa bestämmelser böra tillämpas från och med år 1920.

4178 18

Anställningspremier till värnpliktiga böra däremot utbetalas enligt
de sakkunnigas förslag redan från och med år 1919. Nu gällande bestämmelser
angående anställningspremier till f. d. fast anställt manskap
samt angående rekapitulationspremier till fast anställt manskap
böra icke förnyas efter utgången av innevarande år.

Därest riksatatens fjärde huvudtitel kommer att från och med år
1920 uppställas i överensstämmelse med det förslag, som utarbetats av
särskilt tillkallade sakkunniga, kunna utgifterna för lega och för övriga
anställningskostnåder samt för anställningspremier till värnpliktiga under
år 1920 bestridas från anslaget till rekryteringskostnader (reservationsanslag)
utan att någon ändring av detta anslag är erforderlig. Under
år 1919 kunna kostnaderna för anställningspremier till värnpliktiga
enligt de föreslagna grunderna bestridas från anslaget till anställningsoch
avskedspremier.

3. Åtgärder för att öka befälstillgången vid infanteriet under

övergåugsåren.

Såsom förut framhållits, komma de föreslagna soldat- och vicekorpralssamt
korpralskolorna att kräva särskilt befäl, som ej samtidigt kan tjänstgöra
vid de värnpliktigas soldatutbildning. I tabellen bil. nr 5 är betälsbehovet
för dessa skolor förslagsvis beräknat till 2 officerare, 2 underofficerare,
5 furirer och 4 korpraler eller sammanlagt 13 befäl och underbefäl
under förutsättning att antalet elever i soldat- och vicekorpralskolan är
38 å 46 och i korpralskolan 30 å 32. Minskas antalet elever, kan även
antalet befäl reduceras. Då man under de två närmaste utbildningsåren
sannolikt har att räkna med ett betydligt mindre antal elever uti ifrågavarande
skolor än det i ovannämnda tabell angivna, torde befälsbehovet
under dessa år icke behöva sättas högre än till 10. Det är egentligen
endast detta antal, som för det föreslagna utbildningssystemets genomförande
behöver anskaffas genom särskilda åtgärder, men med hänsyn
till den redan för det nuvarande utbildningsarbetet vid åtskilliga regementen
otillräckliga befälsstyrkan vore det naturligen önskvärt, om ytterligare
ett antal extra befäl kunde komma att stå till förfogande.

Avsikten med dessa åtgärder bör vara att tillfälligt fylla vissa av
de befintliga vakanserna; kostnaderna härför böra såvitt möjligt bestridas
av de medel, som äro avsedda för de vakanta beställningarna.

För att motväga den nu befintliga befälsbristen äro redan av Kungl.
Maj:t tillfälliga åtgärder vidtagna. Genom kungl. brev den 25 oktober

1918 stadgas, att där så finnes oundgängligen nödvändigt för utbildningsarbetets
behöriga bedrivande, regementschef må intill utgången av
år 1919 till tjänstgöring inbeordra officer eller underofficer i truppförbandets
reserv för att uppehålla motsvarande vakanta beställningar på
stat. Ersättning för dylik tjänstgöring skall utgå enligt § 16 av gällande
förordning angående arméns reserver av befäl och civilmilitär
personal, nämligen med lön och dagavlöning samt dagtraktamente, där
sådant utgår, med samma belopp som för fast anställd personal av motsvarande
grad, dock att lön icke utgår till den, som tillträtt pension.
I samma kung!, brev medgives även, att underbefäl av manskapet i truppförbands
reserv må, utan hinder i fråga om ålder och tid för anställningen,
under år 1919 fast anställas till högst det antal, gällande stat
för truppförbandet medgiver, och som erfordras för bestridande av tjänsten
inom manskaps- eller underofficersgraderna.

Då det under övergångsåren gäller att vid varje regemente anskaffa
ytterligare minst 10 extra befäl under de värnpliktigas soldatutbildning,
måste alla olika kategorier av reservbefäl kunna tagas i anspråk, samt de
personliga fördelarna med ifrågavarande tjänstgöring göras så stora,
att man verkligen har utsikt att kunna fylla det erforderliga antalet
befälsplatser. I bil. nr 12 upptagas de olika kategorier, ur vilka det
extra befälet kan tagas och de förmåner, som lämpligen böra beredas
dem under berörda tjänstgöring. De ekonomiska förmånerna skilja sig
ifrån dem enligt kungl. brevet den 25 oktober 1918 gällande huvudsakligen
endast däri, att för pensionerade officerare och underofficerare föreslås
avlöningsförmåner motsvarande dem för rullförare, respektive rullföringsbiträde,
samt däri att för samtliga officerare och underofficerare
föreslås inkvartering i natura eller motsvarande ersättning. På grund
av den för närvarande i de flesta garnisonsorter rådande bostadsbristen
blir det annars för kostsamt att hyra tillfällig bostad under tjänstgöringstiden.

Därjämte böra ifrågavarande befäl och underbefäl komma i åtnjutande
av krigstidstillägg och krigstidshjälp.

Sammanfattning.

På grund av vad ovan framhållits få de sakkunniga föreslå:
beträffande värnpliktslagen

att i § 34 mom. 2 värnpliktslagen införes ett nytt stycke enligt
bil. nr 11;

beträffande infanteriets organisation

att i staterna för samtliga infanteriregementen (utom Svea och Göta
livgarden) 10 meniga volontärbeställningar utbytas mot lika många vicekorpralsbeställningar;
samt

att i staterna för samtliga infanteriregementen införes en anmärkning,
att högst 22 vicekorpralsbeställningar må under sex månader besättas
med dubbla antalet värnpliktiga vicekorpraler, under förutsättning
att samma antal beställningar äro vakanta under återstående del av året;

beträffande det fast anställda manskapets soldat- och underbefälsutbildning
vid infanteriet

att såväl soldat- som vicekorpralsutbildningen sker uti särskilda
avdelningar (skolor); samt

att korpralsutbildningen sker uti särskilda skolor med undantag av
tiden från mitten av april till slutet av de värnpliktigas soldatutbildning,
under vilken tid korpralseleverna fördelas på vederbörligt infanteriregementes
kompanier samt tjänstgöra såsom biträdande instruktörer;

beträffande avlöningsförmåner för härens fast anställda manskap
(utom musikmanskapet)

att härens fast anställda manskap (utom musikmanskapet) äga uppbära
tillfällig löneförbättring:
dels å lönen

furir av 1 klass med 10 kr. i månaden
» » 2 b b 7.50 b b b

korpral b 5 b b »

vicekorpral b 5 b b »

menig beställningsman med 5 kr. i månaden
dels å dag avlöning en
furir av 1 klass med 50 öre om dagen

b » 2 b » 50 b b »

korpral b 35 » b b

vicekorpral » 20 b b b

menig beställningsman med 20 öre om dagen
övrig menig b 30 b b b

att till rekrytering skostnader utgå såsom reservationsanslag:
dels till lega r,u/3 kr. pr år för varje i staterna uppfört manskapsnummer,

dels till övriga rekryteringskostnader likaledes 5D/3 kr. pr år för
varje i staterna uppfört manskapsnummer, dock så att besparingar å
anslaget till lega må användas till övriga rekryteringskostnader;

att vid samtliga infanteriregementen till den, som, under det han
tjänstgör såsom värnpliktig eller efter det lian genomgått fullständig
soldatutbildning, tager annan fäst anställning än som musikvolontär, i
stället för lega utbetalas anställning spremie med följande belopp:

till underbefäl och fackmän 150 kr. för ett års anställning och 400
kr. för två års anställning, samt till övriga värnpliktiga 100 kr. för ett
års anställning och 300 kr. för två års anställning; samt

att anställning spremier till f. d. fast anställt manskap och rekapitulationspremier
till fast anställt manskap om möjligt avskaffas
beträffande civilanställning

att staten skall åtaga sig förpliktelsen att direkt eller indirekt underlätta
civilanställning för rekapitulanter med flerårig tjänstetid.

Slutligen få de sakkunniga föreslå följande övergångsbestämmelser:
beträffande värnpliktslagen

att det föreslagna tillägget till § 34 mom. 2 värnpliktslagen tilllämpas
från och med år 1920;

beträffande infanteriets organisation

att de föreslagna bestämmelserna tillämpas från och med år 1920; samt
att följande tillägg antagas till de för år 1919 fastställda staterna,
nämligen:

beträffande Svea och Göta livgarden, att under november och december
månader må anställas högst 44 värnpliktiga vicekorpraler med
anställningstid till och med den 30 april 1920 under förutsättning att
motsvarande antal volontärbeställningar samtidigt hållas vakanta och att
sammanlagda antalet vicekorpraler icke överstiger 78, samt beträffande
övriga infanteriregementen, att under november och december månader
må anställas högst 44 värnpliktiga vicekorpraler med anställningstid till
och med den 30 april 1920, under förutsättning att motsvarande antal
volontärbeställningar samtidigt hållas vakanta samt att sammanlagda
antalet vicekorpraler icke med mera än högst 32 överstiger det i staten
för år 1919 upptagna, ävensom att fyllnaden i vicekorprals avlöning
under november och december månader anvisas för 22 vicekorpraler vid
Svea och Göta livgarden samt för 32 vicekorpraler vid övriga infanteriregementen
;

beträffande det fast anställda manskapets soldat- och underbefälsutbildning
vid infanteriet

att det föreslagna utbildningssystemet tillämpas från och med utbildningsåret
1919—1920;

beträffande avlöningsförmåner för härens fast anställda manskap
(utom musikmanskapet)

att den tillfälliga löneförbättringen tillämpas från och med den 1
november 1919 samt att härför erforderliga tillägg göras i 1919 och
1920 års stater med iakttagande av att tillägget å lönen för furirer av
första klass redan beviljats för år 1919;

att de föreslagna bestämmelserna angående rekryteringsmedlen tilllämpas
från och med år 1920;

att de föreslagna bestämmelserna angående anställning spremier till
värnpliktiga tillämpas från och med år 1919; samt

att nu gällande bestämmelser angående anställning spremier till f. d.
fast anställt manskap samt angående rekapitulationspremier till fast anställt
manskap om möjligt icke förnyas efter utgången av innevarande år;
beträffande befälstillgängen vid infanteriet

att särskilda åtgärder i huvudsaklig överensstämmelse med bil.
nr 12 vidtagas under utbildningsåren 1919—1920 och 1920—1921.

Bil. nr 1.

Skillnaden 1 antalet vakanser inom armén den 1 november 1917 och den 1 november 1918.

						ökning (+)
		1 november 1917	1 november 1918	eller minsk-
						ning (— 1)
		S urania^		Summa		i antalet
		fast	Vakanser.	fast	Vakanser.	vakanser.
		anställda.		anställda.
	Infanteri.
	I. 7 .............................................	89	112	71	130	+ 18
	I. 11 .............................................	80	115	64	131	+ 16
I	I. 16 ............................................	94	97	79	112	+ 15
	I. 24 .............................................	104	94	106	93	— 1
	I. 25 .............................................	131	63	118	77	+ 14
	fl- ^ .............................................	144	49	124	70	+ 81
TT	I- & .............................................	127	70	137	60	— 10
	I. 12 .............................................	81	116	58	140	+ 24
	I: 21 ...........................................	77	no	63	126	+ 16
	I. 6 .............................................	62	133	81	114	- 19
	I. 9 .............................................	81	115	90	106	— 9
in
	I. 15 .............................................	109	85	125	69	- 16
	I. 17 .............................................	94	98	97	95	— 3
	I. 1 ............................................	251	265	210	306	+ 41
	I. 2 ............................................	210	306	167	349	+ 43
IV •	I. 3 .............................................	80	104	66	125	+ 21
	I. 10 .............................................	76	120	69	128	+ 8
	I. 26 .............................................	46	158	88	116	— 42
	fl 8 ...........................................	97	95	85	107	+ 12
	I. 13 ............................................	64	135	78	121	- 14
	I. 18 ............................................	76	118	73	122	+ 4
	I. 22 ............................................	80	116	67	129	+ 13

		1 november 1917	1 november 1918	Ökning (+) eller minsk-ning (— 1) i antalet vakanser.
Summa fast anställda.	Vakanser.	Summa fast anställda.	Vakanser
VI B G	I. 14 ............................................. I. 20 ............................................. I. 23 ............................................. I. 28 ............................................. I. 19 ............................................. I. 27 .............................................	88 71 73 . 58 51 129	no 127 129 146 146 185	71 64 77 73 51 96	127 135 125 131 146 218	+ 17 + 8 - 4 — 15 + 33
K. 1 K. 2 K. 3 K. 4 K. 5 K. 6 X. 7 K. 8	S:a för infanteriet Kavalleri.	2,723 253 214 192 151 389 316 222 139	3,517 = 56 s 6 # 47 85 106 146 198 272 78 161	2,548 269 228 171 165 414 275 192 no	3,705 = 59.2 6 % 31 71 129 133 174 313 108 190	+ 191 - 16 — 14 -f 23 — 13 — 24 + 41 + 30 + 29
	S:a för kavalleriet	1,876	1,093	1,824	1,149	+ 56
			= 36.81 *		= 38.65 %
	Artilleri.
A. 1		145	157	195	105	— 52
A. 2		179	121	155	145	+ 24
A. 3		292	90	279	100	+ io
A. 4 (Östersund).........................................	82	138	66	153	+ 15
A. 4 (Boden) ............................................	30	53	30	53	— 25
A. 5		80	222	103	197	— 25
A. 6		125	177	115	185	+ 8
A. 7		88	56	89	55	— 1
A. 8 (Boden) .............................................	46	168	48	166	— 2
A. 8 (Karlsborg)..........................................	76	43	46	74	+ 31
A. 9		105	61	105	60	— 1
	S:a för artilleriet	1,248	1,286	1,231	1,293	+ 7
			= 50.75 %		= 51.83 ^

		1 november 1917	1 november 1918	ökning ( + ) eller minak-
						ning (— 1)
		Samma fast anställda.	Vakanser.	Samma fast anställda.	Vakanser.	i antalet vakanser.
	Ingenjörtrnpper.
Ing. 1 ....		147	102	144	105	+ 3
Ing. 2 ....		126	112	108	130	+ 18
Ing. 3 ...		171	70	149	92	+ 22
Ing. 4 ....		40	68	41	67	- 1
	S:a för ingenjörtrupperna	484	352	442	394	+ 42
			= 42.1 %		= 47.is%
	TrSng.
T. 1		48	14	36	26	+ 12
T. 2 .......		62	—	62	—	—
T. 3 .......		33	29	44.	18	— 11
T. 4 .......		61	1	60	2	+ 1
T. 5 .......		34	28	30	32	+ 4
T. 6 .......		60	2	62	—	— 2
	S:a för trängen	298	74	294	78	+ 4
			= 20 %		= 21%
	Summa för hela armén	6,629	6,322	6,339	6,622	+ 300
			= 48.8 %		= 51.09 %

4178 18

Bil. nr 2.

Befäl st i 11 gången på kompanierna i medeltal per infanteriregemente under regements övningparna

1917.

Grad.	Fast anställda	å aktiv stat.	Befälstillgång på kompanierna.
Enligt stut efter genomförd härordning.	1917 ej tillsätta platser.	Vakanta och otjänstbara.	Utom regementet tjänst- görande	Inom regementet på staber m. m. tjänstgörande.	Disponibla för tjänst vid kompanierna.	Fast	anställda.	Otficers- ock reservofficers- , aspiranter, fanjunkare.	Studentfurirer.	Sum- ma.
0 A aktiv stat.	Indelta.	Övriga.
Officerare .......................................	52	1.5	5	7	11.6	27	27	—	10	—	—	37
Underofficerare.................................	38	—	—	3.5	12.6	22	22	—	3	8	—	33
Furirer..........................................	43	—	3	4.7	4.3	31	31	—	9	—	30	70
Korpraler..................................	44	4	10	1	1	28	28	\|	3
								7		—	—	60
Vicekorpraler ..............................	44	4	22.6	0.5	•1	16	16	1	6
Summa	221	9.5	40.5	16.7	30.8	124	124	7	31	8	30	200

Bil. nr 3.

Befälstillgången på kompanierna i medeltal per infanteriregemente vid början ar
soldatutbildningens första period utbidningsåret 1917—1918.

Grad.	Fast anställda å aktiv stat.	Befälstillgången på kompanierna.
Enligt stat efter genom- förd härord- ning.	1917 ej till-satta platser.	Vakan-ta eller otjänst-bara.	Utom rege- mentet tjänst- gö- rande.	Inom rege- mentet på staber m. m. tjänst-gö-rande.	Tjänst-gö-rande på kom-pani-erna vid soldat- utbild- ningen	Samtidigt tjänstgörande vid korprals-och furirs-utbildningen.	Fast anställda.	Summa.
Å aktiv stat.	Övriga.
Befäl.	Elever.
Officerare ...............	53	2.5	5	10	10	25.5	2	—	25.5	0.5	261 j50
Underofficerare .........	38	—	0.5	3	11	23.5	1	—	23.5	0.5	24\|
Furirer ..................	43	—	4	5	2.5	31.5	1	—	31.6	0.5	32
Korpraler ...............	44	4	20	0.5	0.5	19	—	12	19	—	19	62
Vicekorpraler............	44	4	29	—	—	11	—	10	11	—	llJ
Summa	222	10.5	58.5	18.5	24	110.5	4	22	1 110.5	1.5	112

Bil. nr 4.

BefSlstillgången på kompanierna i medeltal per infanteriregemente rid början ar
soldatntbildningeng andra period utbidningsåret 1917—1918.

			F a s	t an	std	lida.		Befälstillgången på kompanierna.
	Enligt				Inom rege-	Tjänst- gö-	Samtidigt	Fast anställda.
Grad.	stat efter genom- förd härord- ning.	1918 ej till-satta platser.	Vakan-ta eller otjänst-bara.	rege- mentet tjänst- gö- rande.	mentet på staber m. m. tjänst-gö-rande.	på kom pani-erna vid soldat- utbild-	tjänstgörande vid korprals-och furir s-utbildningen.	O A aktiv stat.	Övriga.	Samma.
					ningen.	Befäl.	Elever.
Officerare ............	53	1.5	3.5	10.6	10	27.5	2	—	27.5	—	27.5	52
Underofficerare ......	38	—	—	3	10.5	24.5	1	—	24.5	—	24.eJ
Furirer..................	43	—	5	6.5	3	28.5	0.6	—	28.6	—	28.5-
Korpraler ............	44	4	20	0.5	1	18.5	—	13	18.6	2	20.6	6!
Vicekorpraler.........	44	4	28.5	—	0.5	11	—	10	11	1	12 .
Summa	222	9.5	57	20.5	25	no	3.5	23	110	3	113

Bil. nr 5.

Beräkning av befälstill gången på ett infanteriregemente under soldatutbild ningens
tre första perioder enligt de sakkunnigas förslag.

Grad.			Fast anställda å	aktiv stat.
Antal enligt 6taten. i	Vakant» och otjänst-bara.	Utom regementet tjänstgörande.	På staber m. m. inom regementet tjänst- görande.	På volontär- och korpral skolorna tjänstgörande.	På kompanierna tjänstgörande vid soldatutbildningen.
Befäl.	Elever.
Officerare ..............................	53	2	10	10	2		29
								50.5
Underofficerare........................	38	0.5	3	n	2	—	21.sJ
Furirer .................................	43	i	5	2.6	5	—	29.5^
Korpraler..............................	44	2	0.5	0.5	4	—	37	102.5
Volontärvicekorpraler...............	32	2	—	—	—	30	—
Värnpliktiga vicekorpraler.........	44	8	—	—	—	—	36
Summa	254	15.6	18.5	24	13	30	153

Anm. Siffrorna beträffande tjänstgörande utom regementet och på staber m. m. inom regementet äro
hämtade ur tabellen bil. nr 3 utvisande befälstillgången under soldatutbildningens första period 1917—1918.

Bil. nr 6.

Beräkning av befälslillgången på ett infanteriregemente under regementsövning enligt de

sakkunnigas förslag.

Grad.	Fast anställda å aktiv stat.	Befälstillgång på kompanierna.
Antal enligt stat.	Vakanta och otjänstbara.	Utom regementet tjänst-görande.	På staber m. m. inom rege-mentet tjänstgörande.	Vid korpralskolan tjänst- görande.	Disponibla för tjänst vid kompanierna.	Fast anställda.	Officers- och reservofficers- aspiranter, fanjunkare.	Studentfurirer.	Värnpliktiga vice- korpraler, vilka varit fast anställda i 6 månader.	Summa.
Å aktiv stat.	Övriga.
Officerare .............	52	2	7	11.5	i	30.5	30.5	10	_	_	_	40.5
Underofficerare ......	38	0.5	3.5	12.5	i	20.5	20.5	3	8	—	—	31.5
Furirer ...............	43	i	4.7	4.3	2	31	31	9	—	30	—	70
Korpraler ............	44	2	1	2	1	38	38	3	—	—	—	41
Vicekorpraler.........	32	2	—	—	30	—	—	6	—	—	36	42
Summa	209	7.5	16.8	30.3	35	120	120	31	8	30	36	225

Anm. Siffrorna beträffande tjänstgörande utom regementet och på staber m. m. inom regementet, samt beträffande
tillgång på personal i reserven och över stat, officers- och underofficersaspiranter samt studentfurirer äro
hämtade ur tabellen bil. nr 2 utvisande befälstillgången under regementsövningen 1917.

Bil. nr 7.

Soldat- och vicekorpralskolans samt korpralskolans förläggande

till särskilda etablissement.

För fotgardesregementena, fästningsinfanteriet och Gottlands infanteriregemente
torde det, på grund av särskilda tjänstgöringsförhållanden,
utom beträffande kulsprutemanskapet, i allmänhet vara mindre
lämpligt att förlägga ifrågavarande skolor utom vederbörligt regemente.

För förläggning av dessa skolor från övriga regementen kunna etablissementen
i Varberg, Ronneby, Ränneslätt, Norrköping, Karlsborg,
Rome hed, Frösö läger och Vännäs läger sannolikt tagas i anspråk. Det
kasernutrymme, som finnes på de tre sistnämnda platserna är avsett för
den särskilda vinterutbildningen. Då soldat- och vicekorpralskolorna
torde komma att deltaga i denna utbildning, skulle en förläggning av
dylika skolor] till ifrågavarande etablissement icke avsevärt minska
förläggningsutrymmet för den särskilda vinterutbildningen. Korpralskolorna
äro däremot icke avsedda att deltaga i den särskilda vinterutbildningen
och kunna därför icke förläggas till dessa etablissement utan
att inkräkta* på förläggningsutrymmet för nyssnämnda vinterutbildning.

Volontär- och korpralskolorna, utom beträffande kulsprutemanskapet,
kunna förläggas enligt nedanstående trenne alternativ. Motsvarande
skolor för kulsprutemanskap kunna för samtliga infanteriregementen förläggas
till Ränne slätt.

Alternativ 1.

Endast soldat- och vicekorpralskolorna förläggas till särskilda etablissement,
under det att korpralskolorna ordnas vid respektive

regementen.

Soldat- och vicekorpralskolorna kunna under denna förutsättning
förläggas:

för I arméfördelningen (utom I. 7) ........................... till Varberg,

» II » ................................................ » Norrköping,

» III » ................................................ » Karlsborg (t. Var berg,

om utrymme
sakn. i Karlsborg)

för IV arméfördelningen (utom I. 1, I. 2 och I. 26) till Norrköping,

d V » ................................................ » Home hed,

d VI » ................................................ » Frösö läger eller

Vännäs läger.

Alternativ 2,

Såväl soldat- ocli vicekorpralsskolorna som korpralskolorna förläggas till

särskilda etablissement.

för

Förläggningen kan ordnas:

I arméfördelningen ...(soldat- och vicekorpralskolan i Ronneby,
(utom I. 7).

IT arméfördelningen

D III arméfördelningen

| korpralskolan i Varberg,

(soldat- och vicekorpralskolan å Rome hed,

) korpralskolan i Norrköping,

(soldat- och vicekorpralskolan å Rome hed,
■korpralskoian i Karlsborg (å Ränne slätt, om

IV arméfördelningen

utrymme saknas i Karlsborg),
soldat- och vicekorpralskolan å Rome hed,

, ... korpralskolan i Karlsborg (å Ränne slätt, om

(utom I. 1, I. 2 o. I. 26)| utrymme saknas i Karlsborg).

T7 j i • (soldat- och vicekorpralskolan å Rome hed,

° (korpralskoian i Varberg,

(soldat- och vicekorpralskolan å Frösö läger
VI arméfördelningen eller Vännäs läger,

(korpralskolan i Norrköping.

En medelväg mellan alternativ 1 och 2 kan emellertid även tagas
under omprövning.

Alternativ 3.

Samtliga soldat- och vicekorpralskolor samt vissa korpralskolor förläggas
i särskilda etablissement, under det att övriga korpralskolor förbliva

vid respektive regementen.

Förläggningen kan under denna förutsättning ordnas på följande sätt:

för I arméfördelningen ...jsoldat- och vicekorpralskolan i Varberg,
(utom I. 7) (korpralskoian i Varberg,

för II arméfördelningen

» III arméfördelningen

» IV arméfördelningen
(utom I. 1,1. 2 och I. 26)

för V arméfördelningen
» VI arméfördelniugen

(soldat- och vicekorpralskolan i Norrköping,
korpralskolan i Norrköping,
soldat- och vicekorpralskolan i Karlsborg,
korpralskolan i Karlsborg,

(å Ränne slätt, om utrymme saknas i
Karlsborg),

soldat- och vicekorpral skolan å Home hed,
korpralskolan regementsvis,
soldat- och vicekorpralskolan å Rome hed,
korpralskolan regementsvis,

Isoldat- och vicekorpralskolan å Frösö läger,
eller Vännäs läger,
korpralskolan regementsvis.

4178 18

Bil. nr 8.

Volontärutbildningen enligt det föreslagna utbildningssystemet.
Antalet Yoloutärbefälsbeställningar (utom beställningsinän).

Nuvarande. Föreslagna.

furirer av 1. klass.................................	............................. 14	14
y> ■» 2. » ....................................	............................. 29	29
korpraler ....................................................	............................. 44	44
vicekorpraler...............................................	............................ 44	54
meniga volontärer....................................	............................. 60	50

tillsammans 191 191

Utbildningen.

1) Första utbildningsåret: soldat och vicekorpralsutbildning.

a) av de 50 meniga beräknas:

nyanställda ............................................................................................................ 44

äldre som undergå förnyad soldat- och vicekorpralsutbildning............ 2

övriga .................................................................................................................... 4

tillsammans 50

b) elever uti soldat- och vicekorpralsutbildning:

nyanställda ......................................................................................................... 44

äldre ........................................................................................................................ 2

tillsammans 46

under skolan beräknas avgå:

på grund av avsked .......................................................................................... 4

underkända............................................................................................................ 6

för utbildning till beställningsmän .............................................................. 4

tillsammans 14

godkända ............................................................................................................... 32

Summa 46

2) Andra utbildningsåret: korpralskola. Under tiden mitten av april
—förra delen av juli tjänstgöra eleverna vid de värnpliktigas
soldatutbildning.

antal elever
härav godkända

3) 3:e utbildningsåret: furirskola (i huvudsak enligt nuvarande

grunder).

antal elever

4) vicekorpraler, som tjänstgöra under de värnpliktigas soldatskola: -

under de första 180 dagarna (november—april):
värnpliktiga vicekorpraler...............................................................

under de senaste 85 (65) dagarna; mitten av april (början av
maj)—förra delen av juli;

volontärvicekorpraler.......................................................................................... 32

vapenföra studenter........................................................................................... 12

5) Erforderlig rekapitulation:

Beställningar att fylla med rekapitulanter:
furirer av 1. klass

» » 2. » ........................................................................................

korpraler 44—30 =...................................................................................

tillsammans 57

Erforderligt antal rekapitulanter efter tredje anställningsåret, om man
räknar med en medeltjänstetid för rekapitulanter av endast 4 år:

57 : 4 = 14 å 15

d. v. s. halva antalet elever i furirskolan (30).

Härav följer att befordran till furir av 2. klass i regel kommer att
ske efter fjärde anställningsåret.

Bil. nr 9.

Volontärers avlöningsförmåner per månad utan rekryteringsinedel och premier.

Beställning.	Nuvarande avlöningsförmåner.	Föreslagna avlöningsförmåner.	Ökning.
Lön.	Dag- avlöning.	Summa.	Lön.	Dag- avlöning.	Summa.	Kronor.	%■
Kronor.	Kronor.	Kronor.	Krön or.	Kronor.	Kronor.
Furir av 1. klass ...	50		15		65		60		30		90		25		38.4
Furir av 2. klass ...	30	—	15	—	45	—	37	50	30	—	67	50	22	50	50. o
Korpral ...............	25	—	12	-	37	-	30	—	22	50	52	50	15	50	41.9
Vicekorpral ............	20		9	—	29	—	25	—	15	—	40	—	11	—	38.o
Menig beställnings-
man .................	15	—	9	—	24	—	20	-	15	—	35	-	11	—	45.8
Övrig menig .........	15	—	6	—	21	—	15	—	15	—	30	—	9	—	42.9

Bil. nr 10.

Ölcade kostnader för lön och dagavlöning enligt de sakkunnigas förslag åt härens fast
anställda manskap (utom musikmanskapet.)

1)	ökad lön för 658 furirer av 1. klass med 120 kronor.................................	kronor	78,960	—
2)	»	» » 1,583 » » 2. » » 90 kronor .................................	»	142,470	—
3)	»	» » 2,352 korpraler med 60 kronor .............................................	»	141,120	—
4)	))	» » 1,597 vicekorpraler med 60 kronor..........................................	))	95,820	—
5)	»	ii u 261 meuiga beställningsmän med 60 kronor...........................	»	15,660	—
6)	»	dagavlöning för 2,241 furirer med 182:50 kronor ..............................	»	408,982	50
7)	»	ii ii 2,352 korpraler med 127: 75 kronor ...........................	U	300,468	—
8)	»	» ii 1,597 vicekorpraler med 73 kronor..............................	»	116,581	—
9)	»	ii » 261 meniga beställningsmän med 73 kronor...............	)>	19,053	—
10)	))	ii ii 6,736 övriga meniga med 109:50 kronor .....................	)>	737,592	—
11)	))	uppflyttning av 260 meniga volontärer till vicekorpraler med 120 kronor	31,200 Kronor 2,087,906	50

Kostnaderna för lön och dagavlöning enligt 1914 års beslut åt härens fast anställda
manskap (utom musikmanskapet.)

658 furirer av 1. klass å kr. 782: 50 ........

1,583 » » 2. » å kr. 542:50 .......

2,352 korpraler å kr. 446: —....................

1,597 vicekorpraler å kr. 349: 50 ............

261 meniga beställningsmän ä kr. 289: 50
6,736 övriga meniga å kr. 253: —..............

kronor 514,885: —
» 858,777:50

» 1,048,992: —

» 558,151:50

» 75,559:50

.. 1,704,208: —

Kronor 4,760,573: 50

Bil. nr 11.

Tillägg till § 34 mom. 2 värnpliktslagen.

Efter andra stycket tillkommer följande nya stycke:

5Värnpliktig, tillhörande fotfolket, som fullgjort forsta tjänstgöring
och en repetitionsövning samt därefter innehaft fast anställning vid
något av härens fotfolksregementen under minst sex månader, anses
hava fullgjort två av de i § 27 föreskrivna repetitionsövningarna, men
är skyldig att deltaga i ytterligare en repetitionsövning under tredje
året samt reservtruppövning.»

Bil. nr 12.

Tillfälliga åtgärder för ökande av antalet befäl vid infanteriets
soldatutbildning under övergångsåren.

Olika kategorier av extra befäl.

I. Officerare.

A. Officerare i reserven (pensionerade).

B. Officerare på reservstat.

C. Officerare, som i reserven vunnit första anställning som officer

(även från special truppslagen, särskilt fortifikationen).

II. Underofficerare.

A. Underofficerare i reserven (pensionerade).

B. Underofficerare på reservstat.

C. Underofficerare, som i reserven vunnit första anställning som

underofficer.

III. Studentfurirer, som avslutat sin första tjänstgöring.

IV. Indelt manskap.

V. F. d. fast anställt underbefäl.

VI. Värnpliktiga, som genomgått utbildning som befälselever.

Förmåner.

I. A. Samma avlöning som för rullförare jämte inkvartering i natura
eller motsvarande ersättning.

I. B. = I. A;

I. C. Samma avlöning som för aktiv officer i samma grad utan ålderstilllägg; samma

bestämmelser böra gälla som under krigstjänstgöring
beträffande bibehållande av innehavd anställning.

II. A. Samma avlöning som för rullföringsbiträden jämte inkvartering.

B = II A.

C. Samma avlöning som för aktiva underofficerare i samma grad
utan ålderstillägg jämte inkvartering.

III. Samma avlönings- och naturaförmåner som för furir av första klass.

IV. Avlöning enligt nuvarande grunder.

V. Samma avlöning som för fast anställda av samma grad.

VI. Vicekorprals avlöning, varjämte tjänstgöringen tillgodoräknas som

en fullgjord repetitionsövning.