UTREDNING OCH FÖRSLAG (Statens offentliga utredningar 1914:2)

UTREDNING OCH FÖRSLAG

I FRÅGA om

UTARBETADE

DÄRFÖR TILLKALLADE SAKKUNNIGE.

ARMÉN.

FALKÖPING.

Falköpings-Postens Tryckeri. 1913.

iNNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Pid.

Ökrivélse till Herr Statsrådet Och Chefen för Kungl. Lantförs
var sdepartementet.

i. Redogörelse för befintliga understödskassor samt för
villkoren beträffande understöds erhållande.

1. Offentliga understödskassor.

A. Vadstena krigsmanshuskassa ..................................

a) Kassans uppkomst och vidare utveckling..................

b) Underhållens utgående under olika tider..................

c) Nu gällande bestämmelser för underliållsbeloppens fastställande,

tillträdande samt sättet för utbetalningen...................

d) Sammanfattning av nu gällande bestämmelser rörande underhållsbeloppens
storlek och villkoren för desammas åtnjutande

B. Invalidhusfonden ...........................................

a) Fondens uppkomst och vidare utveckling

b) Utgående understöd......................................

c) Svärds- och svärdsmedaljpensioner

2. Enskilda understödskassor.

A. Konungens allmänna hospitalsfond .........................

B. Truppförbandens enskilda understödskassor

ii. Motivering och förslag.

1. Nu utgående underhållsbelopp från Vadstena krigsmanshuskassa......

2. Framställningar om förhöjda gratial samt sakkunniges yttrande med an ledning

härav ...............................................

B. Sakkunniges förslag till underhållsbelopp och gruppering av underhållstagare
........................................................

4. Lagen om allmän pensionsförsäkring och dess inverkan på underhållstagare
från Vadstena krigsmanshuskassa ............................

B 2

5. Föreslagna underhållsbelopp för dem, som komma i åtnjutande av pen sionslagens

förmåner .......................................... 42

6. Gratial och gratifikationer från Invalidhusfonden böra ej beräknas som

årsinkomst vid tillämpningen av pensionslagens § 7................ 43

7. Föreslagna underhållsbelopp för dem, som icke komma i åtnjutande av

pensionslagens förmåner....................................... 44

8. Föreslagna underhållsbelopp för dem, som drabbas av pensionslagens

övergångsbestämmelser ........................................ 45

9. Kostnadsberäkning.............................................. 47

10. Försäkringsteknisk utredning ........................... 50

11. Kostnadernas bestridande........................................ 56

12. Begravningshjälp.......... 62

in. Sakkunniges hemställan på grund av den verkställda
utredningen,........................................ 63

Bilagor: A. Vadstena krigsmanshuskassas gratialister den 1 januari 1913

samt deras underhållsbelopp enligt gällande underhållsreglemente.

B. Tabell utvisande födelseår och år för inträde i tjänst för i
armén kvarstående indelt manskap den 1 januari 1913.

G. Tabell utvisande år för inträde i tjänst för den 1 januari 1913
i armén kvarstående indelt manskap fördelat på truppförband.

D. Tabell utvisande födelseår för den 1 januari 1913 i armén kvarstående
indelt manskap fördelat på truppförband.

E. Grafisk framställning över beräknade årliga underhållskostna der

dels enligt nu gällande och dels enligt av sakkunnige föreslagna
bestämmelser.

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Lantförsvarsdepartementet.

På grund av fyra vid 1912 drs Riksdag väckta motioner om för
höjning av de från Vadstena krigsmanshus kassa och flottans pensionskassa
till avskedat manskap vid armén och flottan utgående underhåll
och pensioner fann sig nämnda Riksdag, behjärtande de framställda önskemålen,
böra i skrivelse till Kungl. Maj:t begära utredning och förslag,
huruvida och i sä fall under vilka villkor en dylik höjning av
nämnda underhåll och pensioner kunde äga rum samt därefter för
Riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Jämlikt nådigt bemyndigande den 3 september 1912 fann Herr Stats
rådet för gott uppdraga åt undertecknade att i egenskap av sakkunnige
verkställa dylik utredning och inkomma med förslag i ämnet. Åt undertecknad
Stenberg uppdrogs därjämte att vara sekreterare.

Sakkunnige samma?iträdde första gången den 23 september 1912
och föranstaltade till en början om insamlande och ordnande av för
utredni?igen behövliga uppgifter angående nuvarande och blivande underhålls-
och pensionstagares antal, ålder, tjänstetid m. m. vid 1911 års
utgång. Då det för dessa uppgifters bearbetande samt kostnadsberäkningars
utförande visade sig vara av behovet påkallat använda ett försäk
rings tekniskt biträde, beslå to sakkunnige anmoda dåvarande t. f.
byrådirektören i Riks för säkring sans talfen numera extra föredraganden
i Pensionss tyr elsen fil. känd. K. Dickman att i denna egenskap
vara dem behjälplig, och har byråchefen Dickman utfört alla i efterföljande
förslag ingående kostnadsberäk7iingar.

Då emellertid lag om allmän pensionsförsäkring av 1913 års
Riksdag blev antagen den 21 sistlidne maj, måste sakkunniges vid denna
tidpunkt beträffande arméti färdiga förslag omarbetas. I och för
detta ändamål ansågo sig sakkunnige böra infordra nya uppgifter, avseende
förhållandena vid 1912 års utgång. Bearbetningen av dessa
uppgifter från försäkringsteknisk synpunkt överlämnades som förut
till byråchefen K. Dickman.

Under arbetets fortgång hava sakkunnige fått från Herr Statsrådet
mottaga följande framställningar att vid utrednmgen tagas under
övervägande, nämligen

den 26 september 1912, en framställning från f. d. korpraler och
soldater vid Kungl. Värmlands regemente angående förhöjning i utgående
pensioner och sänkning av pensionsåldern ;

den 1 november 1912, transu>nt av en framställning från »arméns
sista indelta distinktions korpraler» med begäran att bliva likställda i
pensionsavseende med reservunderofficerare;

den 14 maj 1913, en framställning från tremie båtsmän angående
förhöjning i deras pensioner, jämte Flottans pensionskassas och Statskontorets
yttrande beträffande framställningen.

III

Från Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Sjöförsvarsdepartementet
har överlämnats

den 2 oktober 1913, yttranden och förslag från Kungl. Marinförvaltningen,
Marinstaben, Kungl. Flottans stationsbefälhavare, Chefen för
Kungl. kustartilleriet och Flottans pensionskassa beträffande begränsning
av tiden för inanskap vid marinen att kvarstå i tjänst, med begäran
om alternativa förslag på grund av de i yttrandena föreslagna lämpliga
avgångsäldrarna, 50 och 35 dr.

Till distinktionskorpor aler i regementet befordrade indelta vice korpraler
och soldater vid Kungl. Hallands regemente hava till sakkunnige
inkommit med begäran att bliva likställda med korpraler i såväl avlönings-
som pensions hänseende.

Från såväl pensionerat som i tjänst varande manskap vid särskilda
truppförband hava dessutom för sakkunnige framhållits det trängande
behovet av förbättrat underhäll på grund av de rådande dyra levnadsförhållandena.

Då det under arbetets fortgång visat sig, att de i hög grad olikartade
bestämmelser, som gälla beträffande manskapets vid armén och
flottan tjänstgöring, avlöning och pensionering, nödvändiggöra en uppdelning
av vårt förslag i tvenne avdelningar, omfattande den ena armén
och den andra flottan, hava vi funnit lämpligt avsluta varje avdelning
för sig, och fä vi härmed vördsamt överlämna den del, som behandlar
underhåll åt Arméns manskap.

Stockholm den 9 december 1913.

Oscar Bogren. Conrad Vahlquist. Christer Stenberg.

REDOGÖRELSE FÖR BEFINTLIGA UNDERSTÖDSKASSOR
SAMT FÖR VILLKOREN BETRÄFFANDE
UNDERSTÖDS ERHÅLLANDE.

Då vi nu gå att fullgöra detta vårt uppdrag, vilja vi till en början lämna en kortfattad
redogörelse beträffande de kassor, från vilka underhåll eller pensioner utgå
till avskedat manskap vid armén, samt för de bestämmelser, vilka varit och äro gällande
i fråga om erhållande av dylikt understöd,

A) Offentliga understödskassor.

1) Vadstena krigsmanshuskassa.

I slutet av 1500-talet började i flera av Europas länder åtgärder vidtagas
för försörjandet av f. d. krigsmän, som blivit genom blessyrer eller ålder oförmögna
till vidare krigstjänst. Så ock här i landet. Konung Erik XIV föreskrev
nämligen, att gamla f. d. krigsmän skulle å kronans slott och gårdar försörjas mot
skyldighet att förrätta det arbete, de förmådde. Genom konung Gustaf II Adolfs försorg
inrättades år 1622 i det gamla Birgittinerklostret uti Vadstena ett s. k. krigsmanshus,
där otjänstbara militärer, såväl över- och underbefäl som manskap, efter
erhållet avsked skulle erhålla bostad och uppehälle. Det följande kriget gjorde
emellertid, att detta beslut ej genast kunde bringas till verkställighet. Ej förr än
år 1647 intogos sålunda de första gratialisterna i krigsmanshuset. För dettas upprätthållande
hade redan Gustaf II Adolf lämnat en grundplåt av 2,000 daler silvermynt,
och tid efter annan anvisades av senare regenter till krigsmanshuset liernmansräntor
eller andra inkomster. Sålunda överlämnade drottning Kristina genom
ett Kung!. Brev den 12 november 1646 ett stort antal hemman, och även konung Karl
XI sökte på bästa sätt tillgodose de avskedade krigsmännen under deras återstående
dagar, i det att han genom Kungl. Brev den 5 januari 1684 tilldelade krigsmanshuset
räntorna från ett antal hemman av de till indelningsverket anslagna s. k.
benificiehemmanen, 15 st. för livregementet och 10 st. för varje annat regemente
till häst eller fot. Dessa räntor skulle läggas till krigsmanshusets allmänna

K. M:ts ordning
och påbud
den 31
dec. 1689.

fond och användas till kontanta understöd. Även av enskilda personer lämnades
understöd till krigsmanshuset, särskilt genom gåvor av hemman och lägenheter.

År 1661 tilldelades Vadstena krigsmanshus genom Kungl. Brev den 9 juli
en procent av alla löner. Denna avgift benämndes centonal.

Genom Kungl. Majrts ordning och påbud den 31 december 1689 sammanfördes
vidare en del förut givna föreskrifter angående till krigsmanshuset utgående
avgifter och anvisades nya dylika.

I ingressen till förordningen sägs, att till krigsmanshuset bör över allt i
riket och underliggande provinser »vid gåfvors, beställningars och fördelaktiga resolutioners
erhållande» av var och en erläggas en avgift, även den benämnd centonal,
varierande efter förmånernas art. Därefter uppräknas de olika slagen av
avgifter, vilka voro:

1) för fullmakter å tjänster vid armén skulle utgå ett visst belopp efter
grad. Även manskap erlade en avgift vid inskrivningen i rullorna under namn
av inskrivningspenningar vid infanteriet eller sventjänareavgift vid kavalleriet;

2) å officerares och underofficerares vid indelta armén beställnings-, fördelsoch
stabshemmansräntor skulle erläggas en procent årligen, likaså eu procent av
deras beställnings- och underhållsspanmål;

3) officerare och underofficerare vid värvade regementen skulle årligen erlägga
en procent av deras »månatliga traktamente»;

4) en var av manskapet vid armén, som »för hemmansbruk eller andra omständigheter»
på egen begäran fick avsked, skulle erlägga en avgift, vilken kallades
avskedspenningar;

5) för gåvor i reda penningar skulle utgå i ett för allt 5 %, för dylika av
gods och räntor 8 %;

6) för »Confirmationer» på länsrätt skulle lämnas en procent årligen av
hela jordeboks- och mantalsränta^

7) för »Donationer» på livstidsfriheter lämnades i ett för allt 2%;

8) för grevebrev erlades en avgift av 300 daler, för friherrebrev av 150 daler
och för adliga sköldebrev av 40 daler, allt silvermynt;

9) statens militära och civila tjänstemän, prästerskapet, så ock borgmästare
och råd i städerna och andra dessas tjänstemän, »ingen undantagandes af hvad
stånd de helst vara måge», som hade fullmakt på minst 50 daler silvermynt i lön,
skulle erlägga en avgift av 2 °/o av lönen efter stat »straxt de fä fullmakter eller
anträda tjänsten». Denna avgift benämndes avancementspenningar;

10) armbössemedlen från de bössor, som vid Collegierna, landskanslien
och alla småtullar funnos utsatta;

11) halvparten av alla böter, som pålades för fel vid adelns rusttjänst, alla
sakören av krigsmanshusgodsen samt böter för försummelser vid mönstringar och
vid munderingars ogillande, samt

12) fyrtiondespanmål, eller var 40:e tunna av kronotionden inom Östergötland,
Västergötland, Småland och Öland.

Som förut blivit nämnt var krigsmanshuset i Vadstena från början avsett för
f. d. militärer av alla grader såväl officerare, underofficerare som manskap.

På framställning av Rikets Ständer inrättades emellertid år 1756 en särskild
pensionskassa för officerare och underofficerare jämte till regementena hörande civila
tjänstemän och erhöll den, under namn av Arméns pensionskassa, sitt första
reglemente den 10 januari 1757. Till denna kassa anslogos 3/s av Vadstena krigsmanshus’
inkomster. De återstående två femtedelarna skulle däremot fortfarande
användas till korpralers och manskaps jämte deras vederlikars underhall.

Då ej alla behövande och därtill berättigade kunde intagas i krigsmanshuset
med dess begränsade utrymme, hade redan under dettas tillvaro understöd i penningar
lämnats gratialister frän krigsmanshusets allmänna fond. När härtill kom
att förvaltningen av inrättningen drog stora kostnader, faun man därför snart, att
flere skulle kunna hjälpas, om krigsmanshuset upplöstes, och av alla dess inkomster
bildades en fond, ur vilken underhåll i penningar i mån av tillgång skulle
kunna tilldelas därtill berättigat manskap.

Den 10 februari 1778 bestämdes även, att krigsmanshuset skulle upphöra,
sedan alla dess dåvarande gratialister avlidit, och den 23 juli 1783 beslöts slutligen
indragande av krigsmanshuset och fondbildning av dess tillgångar. Fonden,
som kallades Vadstena krigsmanshuskassa, skulle förvaltas av krigskollegium,
vilket ämbetsverk även sista tiden av krigsmanshusets tillvaro haft dess
angelägenheter och medel om hand, medan dessa bestyr i början varit anförtrodda
åt en särskild styrelse.

Med det efter 1808—09 års krig ökade antalet invalider stego kraven på
krigsmanshuskassan, varför 1810 års Ständer beslöto tilldela densamma en del
nya inkomster. Dä ändamålet med dessa icke var, att Arméns pensionskassa därav
skulle få någon del, fastställdes i Kungl. Kungörelsen den 23 januari 1811, att
dessa nyare medel, vilka efter 1811 års ingång tilldelats krigsmanshuskassan,
ej skulle ingå i likviden med Arméns pensionskassa, utan endast de s. k. äldre
medlen, vilka bestå av förut omnämnda inkomster.

Krigsmanshuset
upplöses.

Armens pensionskassa

bildas, den 10
jan. 1757
första reglementet
för
densamma.

K. Kungörelsen
23 jan.
1811.

Enligt nämnda kungörelse utgjordes de nyare medlen av följande inkomster:

1) den centonalavgift, vilken av indelningshavare hitintills endast blivit
erlagd efter kronovärde med tre daler silvermynt på riksdalern skulle utgå med 1 °/''o
av verkliga beloppet av deras lön, uträknad efter respektive läns årliga markegång;

2) av alla årliga arvoden och traktamenten, för vilka bevillning erlades,
skulle centonalen d. v. s. 1 °/o innehållas såsom för verkliga löner på stat;

3) de ecklesiastika personer, som förut icke betalat centonal, skulle intill
därpå följande Riksdag erlägga 3 % av den bevillning, som belöpte sig på deras
löner. Från en del orter ingingo dock dessa avgifter till Amiralitetskrigsmanskassan; 4)

avgift skulle erläggas för utnämningar såväl «till Rikets högsta värdighet*
som till de olika graderna av samtliga ordnar, med undantag av svärdsordens
stora kors;

5) en pro mille avgift skulle erläggas vid alla köp av fast egendom;

6) skattelösenavgift skulle erläggas vid lösen av kronohemman till skatte,
och utgick denna avgift med 6 % av skatteköpeskillingen;

7) då besittningsrätt erhölls å kronohemman, skulle av tillträdaren erläggas
en avgift av 2 riksdaler för helt hemman och i proportion därefter för mindre
delar, samt

8) burskapsavgift skulle erläggas av var och en som i stad erhöll burskap
som borgare.

kassans olika
inkomster
utbytas mot
årliga anslag.

1850—51 års
Riksdag.

Då vid 1850—51 års Riksdag åtskilliga förvaltande verks inkomster blevO
reglerade och delvis utbytta mot statsanslag, blev detta ock förhållandet med
Vadstena krigsmanshuskassas inkomsten Hemmansräntorna och kronotionden
ersattes med ett förslagsanslag å 32*800 riksdaler, rusthälls- och en pro milleavgif''
terna likaså med dylika anslag ä respektive 42,200 och 26,100 riksdalen Inskrivningspänningar,
sventjänareavgift, avskedspänningar och avgift för gåvor upphävdes
I stället för avancementspenningar, burskapsavgift och avgift för utnämningar
pålades stämpelavgift, vadan dessa avgifter upphörde att ingå till kassan. Utom redan
nämnda anslag uppfördes såsom ersättning för övriga indragna inkomster i staten för
Vadstena krigsmanshuskassa för de äldre medlen 2,800 riksdaler och för de nyare 666
riksdaler 32 skilling. Enligt Kung). Brev den 1 oktober 1886 skola dock arrendemedlen
för frälsehemmanen n:r 2 Övertorp Östergården och n:r 3 Ryckelsby i Östergötland,
vilka av misstag år 1852 indrogos till kronan i tanke, att de voro hemmansräntor,
återgå till kassan och upptagas årligen bland dess inkomster under rubriken

»äldre medel». Övriga indragna inkomster ersättas enligt beslut första gången
av 1877 års Riksdag och sedan varje år av ett anslag å 243,640 kr., numera uppfört
å tionde huvudtiteln, av vilket belopp årligen överföras till Arméns pensionskassa
c:a 105,500 kr., motsvarande enligt årlig likvid mellan Arméförvaltningen
och pensionskassan 3A av de äldre d. v. s. före 1811 till Vadstena krigsmanshuskassa
anslagna medlen.

Från år 1885 har för beredande av den ökning i underhållen, som fastställdes
genom Kung!. Brevet den 6 maj 1881, till kassans förstärkande årligen överförts
från Invalidhusfonden ett belopp av 30,000 kr. Sedan 1900 års Riksdag beslut
höja de från krigsmanshuskassan utgående gratialen till indelt manskap, som
efter ingången av år 1901 avskedades, till 36 kr. i tredje och 24 kr. i fjärde klassen,
har för sagda ändamål anvisats å tionde huvudtiteln ett belopp av 83,000
kr. Då detta belopp helt skulle tillkomma Vadstena krigsmanshuskassa och icke
delas med Arméns pensionskassa, blev det upptaget under särskild titel: »förhöjning
i gratialen åt indelt manskap». På grund av 1909 års Riksdags beslut om
förbättrat underhåll åt indelt manskap har sistnämnda anslag höjts till 294,000 kr
samt det frän Invalidhusfonden till krigsmanshuskassan utgående bidraget ökats
till 84,300 kr.

Vadstena krigsmanshuskassas inkomster utgjorde år 1912:

Statsanslag (243,640 + 294,000)

Från Invalidhusfonden ......

Kapitalinkomster m. m. ......

............... kr. 537,640: —

................» 84,300: —

................» 207,053: 99

eller tillsammans kr. 828,993: 99

Sedan vi rtu redogjort för Vadstena krigsmanshuskassas inkomster, torde det Kassans utvara
på sin plats angiva dess utgifter. Dessa avföras under följande titlar.

1) Till Kungl. Maj:ts egen höga disposition avsatta medel.

Enligt Kungl. Brev den 21 maj 1777, 6 maj 1802, 22 oktober 1816, 24 april 1820
och 11 juni 1842 avsättas årligen av kassans inkomster 3,000 kr. för att efter behov
användas till understöd och nådegåvor till avskedade i styrkt fattigdom varande
officerare, underofficerare och soldater i behov av skyndsam hjälp. 1912 års
utgifter å denna titel uppgingo till kr. 3,000: —.

2) Till Kungl. Maj:ts disposition för officerares och underofficerares
pensionerande avsatta medel, utgående enligt Kungl. Brev
den 21 dec. 1763 och 24 april 1820 med tillhopa 1,050 kr. Årl912 utbetalades å titeln

e.idast kr. 79: 17. Då det inom få år ej torde finnas några officerare eller underofficerare
kvar, som icke åtnjuta pension från arméns pensionskassa enligt nyare
bestämmelser, upphör därmed anledningen till denna utgiftstitels upptagande.

3) Till Arméförvaltningens disposition avsatta medel. Enligt
Kungl. Brev den 21 augusti 1777 och 6 maj 1802 avsättas årligen 100 kr. till
Arméförvaltningens disposition^ Dessa äro avsedda för nådegåvor till fattiga gamla
krigsmän av manskapsklass. År 1912 utbetalades ifrån denna titel kr. 145: —. Å
titeln fanns 1 jan. 1913 en reservation av kr. 1,488: 20.

4) Till understöd för fattiga och sjuka f. d. soldater. Genom
Kungl. Brev den 14 oktober 1851 förordnades att, sedan den under kommendantens
i Stockholm inseende ställda provisionella försörjningsanstalten upphört, de
därstädes förut intagna hjonen, vilka utgjordes av utfattiga f. d. soldater av Stockholms
garnision, skulle av stadsnämnden emottagas till vård och underhåll, mot
det att sagda nämnd finge uppbära det förut till försörjningsanstalten utgående
bidraget från Vadstena krigsmanshuskassa av 666 riksdaler 32 skilling banko eller
1,000 kr. om året.

5) Bidrag till Arméns pensionskassa. Detta utgår, såsom förut
är nämnt, med s/s av Vadstena krigsmanshuskassas inkomster, sådana de före ingången
av är 1811 voro bestämda. Bidraget uppgick är 1912 till kr. 105,503:69.

6) Gratialistunderhall. Redovisade dylika uppgingo år 1912 till kr.
784,038: 60.

7) Pension från Svedenheimska fonden. Den 15 mars 1784 donerades
genom testamente av överstelöjtnant C. D. Svedenheim 2,500 riksdaler,
varav räntan med 5 % skulle tilldelas en värdig, avskedad regementsofficer eller
kapten i torftiga omständigheter. Kapitalet överlämnades till Vadstena krigsmanshuskassa,
från vilken pension med 125 kr. årligen utgår under denna titel.

8) Prins Oscar Fredriks pensionsinrättning. Enligt ett av Kungl.
Maj:t den 30 okt. 1866 gillat och fastställt reglemente för den vid Marinregementet
under benämning Hans Kungl. Höghet Härtigen av Östergötland Prins Oscar
Fredriks Pensionsinrättning bildade anstalt för avskedat manskaps understödjande
skulle samma inrättningsändamål vara att, i mån av tillgångarna, pensionera alla
från Kungl. Marinregementet avskedade nummerkarlar, vilka enligt bestämda grunder
borde till sådan förmån komma i åtanke. Sedan emellertid de i reglementet
stadgade bidrag från regementets rekryter och rekapitulanter upphört till följd av
manskapsstyrkans upplösning, blev räntan av det kapital, som tillhörde denna pensionsinrättning,
otillräcklig för pensioneringen. Men för att densamma skulle uppehållas,
förordnade Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 21 mars 1873, att det

inrättningen tillhörande kapital jämte därefter till äventyrs inflytande gåvomedel
och andra inkomster skulle överflyttas till och ingå uti Vadstena krigsmanshuskassa
med skyldighet för nämnda kassa att framgent tillhandahålla för pensioneringen
erforderliga medel. För detta ändamål utbetalades är 1912 kr. 20: —.

9) Expenser. Utgifterna under denna titel uppgingo år 1912 till kr.
168: 85.

Sammanlagda utgifterna är 1912 från Vadstena krigsmanshuskassa utgjorde
enligt av statskontoret lämnad uppgift kr. 893,050: 31 och överstego
alltså inkomsterna med kr. 64,056: 32.

Ursprungligen voro alla gratialister intagna på krigsmanshuset i Vadstena,
där de åtnjöto bostad, kost och beklädnad. Då emellertid under de manga och
länga krigen antalet understödsberättigade ökades i sådan grad, att man maste
söka hjälpa även dem, som ej kunde i krigsmanshuset intagas, började redan tidigt
kontanta understöd utdelas. Ej ens sådana kunde emellertid lämnas alla,
som därtill voro berättigade. Konung Karl XI bestämde därför år 1681, »att endast
de, som voro alldeles urgamle, krumme och lame skjutne, så att de med arbete eller på
annat sätt icke kunde sig föda, fingo på listorna till åtnjutande af krigsmanhusmedel
uppföras». I Kungl. Brevet den 5 maj 1766 finnes intagen förteckning över
gratialister vid 1765 års ingång upptagande 848 stycken. Understödet utgick dels
såsom enkelt och dels såsom dubbelt, det förra i två klasser med respektive 6 3A
och 9 daler silvermynt, det senare med 13 Vs och 18 daler silvermynt. Svarare
blesserade och de som tjänt utmärkt väl kunde med än högre underhåll benadas,
och uppburo enligt nyssnämnda förteckning två underhållstagare vardera 50 och
en 23 daler silvermynt.

Sedan krigsmanshuset är 1783 indragits och stadgat blivit, att allt understöd
därefter skulle utdelas i penningar, utgavs den 10 mars 1785 eu »förnyad nådig
förordning angående underhåll från Vadstena krigsmanshusmedlen« däri det sägs:
«De hittills bestådda, så enkla som dubbla underhåll äro för närvarande tidens
dyrhet otillräckliga. På det att slikt underhåll må desto bättre svara mot hvars
och ens förtjänst, har pensionsstaten indelats i fyra klasser:«

I klassen, med ett underhåll av 15 riksdaler, för dem, som blifvit alldeles
fördärvade i krig;

II klassen, med ett underhåll av 10 riksdaler, för dem, som mistat
arm eller ben, blivit svårt skadade antingen i krig eller även vid exercis eller
saluteringar;

Underhälllens
utgående
under
olika tider.

Kungl. Förordningen

10 mars 1785.

Hl klassen, med ett underhåll av 5 riksdaler, för dem, som blivit mindre
skadade, tjänt kortare tid i krig eller tjänt i allmänhet länge och väl;

IV klassen, med underhåll av 3 Vs riksdaler, för dem, som tjänt fulla
30 år eller varit kommenderade kortare tid i fält.

Vid 50 års ålder och 30 tjänsteår kunde underhåll tillförsäkras, »men
som sällan någon, före 60 år är så kraftlös, att han ej med arbete kan förtjäna
dess nödtorftiga uppehälle, så må ej någon, som äger förnuftets och lemmarnes
bruk, komma till åtnjutande af underhåll förr än han inträdt i dess 60 ålders år».

Underhåll i första och andra klassen utdelades utan avseende på levnadsoch
tjänsteår, men i «tredje och i synnerhet fjärde klassen blifver det älders- och
tjänsteåren som jämte andra omständigheter lämna rätt till pension*. Vid beräkningen
skulle alltid krigstjänst gå före garnisonstjänst, och de, som blivit blesserade,
hava företräde framför ej blesserade.

Samtidigt stadgades förbättring med 25 % av deras underhåll, som redan
fått «de hittills vanliga underhållsbref på 1 riksdaler specie 6 skilling eller 2 riksdaler
specie 1 skilling, såvida de beständigt undfått det i penningar«.

Underhållsreglementet

den 5 dec.
1815.

Den 5 december 1815 utfärdades ett förnyat nådigt underhållsreglemente
för Vadstena krigsmanshus’ gratialister, vari sägs att »sedan Vi blifvit i tillfälle att
förhöja det underhåll, som i hvarje klass hittills blifvit bestått, så hafva Vi velat
förordna följande: På sätt hitintills varit stadgadt, kommer den pensionsstat, hvarefter
gratialisterna skola åtnjuta underhåll, att äfven hädanefter blifva indelad i fyra
klasser»:

första klassen, med 36 riksdaler, vilket belopp i vissa fall kunde höjas till
50 riksdaler, för sådana avskedade krigsmän, som i fält emot rikets fiender eller
i övrigt i tjänsten förlorat arm eller ben, blivit blesserade i huvudet, så att sinnesrubbning
eller förlust av synen därav uppkommit eller ådragit sig sjukdomar,
varigenom de blivit alldeles oförmögna att själva sig försörja;

andra klassen, med 24 riksdaler, för dem, som vid förut nämnda tillfällen
förlorat bruket av en eller flera lemmar eller blivit så skadade eller sjuka,
att de endast i ringa mån kunna bidraga till sin bärgning;

tredje klassen, med 12 riksdaler, för dem, som fått mindre blessyrer
eller råkat i sådana sjukdomar, som hava menlig inverkan på deras arbetsförmåga,
ävensom för dem, vilka med utmärkt välförhållande bevistat krigstillfälligheter eller
tjänt över 30 år, samt

fjärde klassen, med 8 riksdaler, för dem, som äro 50 år och tjänt 30
år väl, ävensom för dem, som under kortare tid varit kommenderade i fält, bevi -

stat en eller flera »campagner» samt därunder eller annars ådagalagt välförhållande,
men genom sjuklighet äro i behov av understöd.

Läkarebetyg, utvisande sökandens hälsotillstånd, skulle jämte fräjdebetyg alltid
bifogas avskedspasseri. Krigskollegium, till vilket ämbetsverk avskedspassen
med nyssnämnda betyg skulle insändas, bestämde sedermera den klass, efter vilken
underhåll skulle utgå.

Utom det vanliga avskedet efter uppnådd föreskriven pensionsålder av 30 tjän- Expektavsavsteår
infördes år 1831 genom Kungl. Brev den 10 sept., kungjort av Krigskolle- ske<1
gium den 18 november samma år, det s. k. expektansavskedet. 1 kungörelsen
sägs, att Kungl. Maj:t, i betraktande av, att det för indelta arméns tjänstbarhet
ej mindre än för rust- och rotehållare i allmänhet, vore av vikt, om, efter
en kortare tjänstetid än den hittills stadgade av 30 år, soldater kunde med rättighet
till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa undfå avsked, funnit gott i
nåder förordna, att manskapet vid indelta regementena vid fyllda 25 tjänsteår kunde
få avskedas med rättighet att 5 år därefter tillträda underhåll från sagda kassa,
så framt karlen då uppnått, eller så snart han därefter uppnår 50 levnadsår och
30 år förflutit efter hans antagande i tjänst.

Expektansavskedades underhåll utgick alltid med början i 4:de klassen, intill
utfärdandet av Kungl. Kungörelsen den 6 aug. 1909, dä det bestämdes, att underhållet
även för dem, som avskedades på expektans efter den 1 januari 1910, skulle
utgå i 3:de klassen och med 36 kr.

Bestämmelser angående uppflyttning av underhållstagare i högre klass ävensom
angående korpralers högre understöd utfärdades första gången genom tagare tillhögKungl.
Brev den 21 april 1852, vilket lyder sålunda: förhöj^undcr

»Som, enligt hvad af de hos Oss tid efter annan gjorda underdåniga anmä- håll åtkorpralanden
om Vadstena krigsmanhuskassas ställning sig visat, denna kassas kapital
under hvarje af de senare åren betydligt ökats, ehuru under samma tid jämväl underhållstagarnes
antal och årliga utgifter för dem något stigit, hafva Vi, vid sådant
förhållande och då med ej mindre Våra tillkännagifna nådiga afsikter, än kassans
ändamål öfverensstämmer, att gratialisternas och bland dem särdeles de äldres af
lägre pensionsklasserna underhållsvillkor förbättras, så vidt utan äfventyrande af
kassans framtida bestånd och förkofran ske kan, nu i nåder godt funnit stadga

och förordna

l:a) att, från och med den 1 instundande juli och framgent, underhållstagare
i Fjärde klassen af Vadstena krigsmanshuskassa skola, om de vid afskedets
erhållande tillhört värfvade armén, vid upphunnen sextio års ålder, men, då de af -

Kungörel28
jan.
1858.

skedats från indelta armén, vid uppnådda sextiofem lefnadsår uppflyttas i Tredje
underhållsklassen, samt

2:a) att, från den i Första punkten omförmälda tid och likaledes allt framgent,
pnderhällstagare i Tredje klassen af förenämnda kassa skola, dä de hunnit
en ålder af sjuttiofem år, uppflyttas i Andra underhållsklassen, under iakttagande
härvid, att i alla ofvan förutsatta fall, som efter förutnämnda termin inträffa, underhällsförhöjningen
beräknas från början af halfåret näst efter det, hvarunder den
föreskrifna lefnadsåldern upphunnits.

1 sammanhang härmed och då uti nu gällande författningar om rättighet till
underhåll af Vadstena krigsmanshuskassa föreskrift saknas till bestämmande af
skillnad mellan manskap och korpraler eller deras vederlikar, ehuruväl dessa, fastän
räknade till gemenskapen, utgöra en viktig länk i kedjan af arméns befäl, hvadan
de ock under tjänstetiden äro bättre lönade, äfvensom deras befattning erfordrar
högre insikter och större pålitlighet, hafva Vi funnit lämpligt att, till en uppmuntran
ej mindre för nu tjänande korpraler och deras vederlikar, än för manskapet
att söka göra sig värdigt befordran därtill, nu jämväl i nåder föreskrifva,
att ordinarie korpraler af infanteriet och deras vederlikar af arméns öfriga vapen,
hvilka vid innevarande års mönstringar och sedermera framgent afskedas samt i berörda
egenskap berömligt tjänt uti minst trenne år näst före afskedets erhållande,
skola vara berättigade till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa uti klassen
näst ofvan den, uti hvilken, med tillämpning af hittills gällande och här ofvan meddelade
föreskrifter, underhåll bör, under i öfrigt lika förhållanden, tilldelas manskap
af det vapen, den afskedade tillhört; och vilja Vi för öfrigt i nåder tillåta
Eder att, utan hinder af hvad nu i ena och andra hänseendet blifvit i nåder föreskrifvet,
jämväl hädanefter hos Oss i underdånighet hemställa om sådana speciella
undantag frän den allmänna underhällsklassifikationen, som af särskilda omständigheter
må kunna föranledas.»

Genom Kungl. Kungörelse den 28 januari 1859 utfärdades nya underhällsbestämmelser,
i vilka det heter:

»Sedan fonden genom berömvärd förvaltning nu vunnit den styrka, att Vi
blifvit i tillfälle förhöja de hittills bestadda underhällen, hafva Vi med ändring af
hvad vårt förnyade underhållsreglemente för Vadstena krigsmanshus’ gratialister af
den 5 december 1815 stadgar i afseende på underhållens belopp, velat i nåder
förordna att dessa skola utgå frän 1859 års ingång i första klassen med 72
kr. därvid dock de, som åtnjuta förhöjt underhåll, erhålla 100 kr., i andra klassen
med 48 kr-, i tredje klassen med 24 kr. och i fjärde klassen
med 15 kr.»

1 Kungl. Brev den 6 maj 1881 kungjort av Arméförvaltningen den 14 juni
s. å. utfärdades ånyo förändrade bestämmelser om underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa.
1 detta Kungl. Brev stadgades angående uppflyttning i högre klass:

»l:o) att underhållstagare i fjärde klassen af Vadstena krigsmanshuskassa
skola i likhet med hvad redan då fanns stadgadt, om de vid afskedets erhållande
tillhört värfvade armén, vid upphunna sextio års ålder, men då de afskedats från
indelta armén, vid uppnådda sextiofem lefnadsår uppflyttas i tredje underhållsklassen; 2:o)

att underhållstagare i tredje klassen af förenämnda kassa skola, då de
hunnit en ålder af sjuttiotvå år, uppflyttas i andra underhållsklassen;

3:o) att alla underhållstagare, som uppnå åttio års ålder, skola vid nämnda
ålder uppflyttas i första underhållsklassen;

4:o) att korpraler af infanteriet och deras vederlikar af arméns öfriga truppslag,
hvilka i berörda egenskap berömligt tjänstgjort minst två år före afskedet,
skola erhålla en tillökning af 24 kronor utöfver det vanliga för afskedade soldater
bestämda underhållsbeloppet; och

5:o) att vicekorpraler, hvilka undfått afsked efter 1878 års ingång och i sådan
egenskap berömligt tjänstgjort minst två år före afskedet, skola erhålla en förhöjning
af 12 kr. utöfver det vanliga soldatunderhållet, skolande dessa föreskrifter
träda i kraft från och med 1882 års början samt underhållsförhöjning i hvarje
särskilt fall beräknas från början af halfåret näst efter det, hvarunder den föreskrifna
lefnadsåldern upphunnits,»

varjämte Arméförvaltningen bemyndigades att hos Kungl. Maj:t göra framställning
om sådana speciella undantag frän den allmänna underhällsklassifikationen,
som av särskilda omständigheter kunde föranledas.

I sammanhang härmed bestämdes, att till åtnjutande av underhäll frän nämnda
kassa finge uppföras:

»i första klassen, med årligt gratial af 72 kr., a) den, som i fält mot
rikets fiender eller vid annat tillfälle i kronans tjänst förlorat arm eller ben, och
b) den, som vid något af berörda tillfällen ådragit sig kroppskada af sådan beskaffenhet,
att skadan haft till påföljd sinnesrubbning eller förlust af syn eller
obotlig sjukdom med deraf föranledd oförmåga att i någon mån genom arbete
bidraga till sin utkomst, skolande Arméförvaltningen äga att, när särdeles bevekande
omständigheter förekomma, hos Kungl. Maj:t i underdånighet anmäla personer
i denna klass till ännu högre underhåll, intill 100 kr. årligen;

i andra klassen, med årligt gratial af 48 kr., den, som uti något af omförmälda
fall antingen förlorat bruket af en eller flera lemmar eller på annat sätt

Underhållsreglementet

6 maj 1881.

blifvit så svårt skadad eller ock ådragit sig sådan sjuklighet, att han till följd deraf
endast i ringa mån kan med arbete bidraga till sin utkomst;

i tredje klassen, med årligt gratial af 24 kr., den, som under tjänstgöring
ådragit sig antingen mindre skada, hvilken vid arbete är honom till hinder,
eller sådan sjukdomsåkomma, som kan hafva menlig inverkan på hans arbetsförmåga,
äfvensom den, hvilken med utmärkt välförhållande deltagit i krig mot rikets
fiender eller varit i kronans tjänst fulla trettio år eller därutöfver; och

i fjärde klassen, med årligt gratial af 15 kr., a) den af manskapet vid
värfvade armén, med undantag för Värmlands fältjägarcorps eller den vid optiska telegrafstaten
anställde telegrafist, som vid afskedstagandet fyllt 40 år och tjänat i
minst 20 år; b) den af manskapet vid arméns jägarcorpser, hvilken uppnått 45
lefnads- och 25 tjensteår; samt c) manskap vid indelta kavalleriet och infanteriet,
som enligt grunderna i nådiga brefven den 10 september 1831 och den 30 december
1835, kungjorda genom Krigskollegii kungörelser den 18 november 1831
och den 27 januari 1836, erhållit afsked med anmälan till underhäll på expektans,
så snart den afskedade uppnått en ålder af 50 år och 30 år från hans antagande
i tjänst förflutit».

Genom samma Kungl. .Brev den 6 maj 1881 förklarades tillika, att genom
vad sålunda blivit föreskrivet ändring icke skett uti föreskriften dels i Kungl. Brevet
den 11 september 1837, att manskap av gardesregementena, som vid generalmönstringstillfället
uppnått 19 tjänstår, må kunna avskedas, med rättighet att
vid avgång ur krigstjänsten undfå underhåll, så framt karlen då tjänat i fulla 20
år och uppnått eller så snart han uppnår 40 levnadsår, dels ock i Kungl. Kungörelsen
den 3 april 1821 därom att, när pensionär genom döden avgår, begravningshjälp
med 4 kr. 50 öre från krigsmanshuskassan utbetalas, vilka stadganden
sålunda fortfarande skulle lända till efterrättelse.

Vidare har enligt Kungl. Maj:ts beslut den 17 juni 1893 förordnats att stadgandet
i Kungl. Brevet den 6 maj 1881 om rätt för manskapet vid arméns jägarkårer
till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa i fjärde klassen vid uppnådda
45 levnads- och 25 tjänsteår fortfarande skall äga tillämplighet å det indelta
manskapet vid Västerbottens och Norrbottens regementen samt Jämtlands fältjägarregemente.

Genom Kungl. Brevet den 28 september 1888, kungjort av Arméförvaltningen
den 12 påföljande oktober hava avskedade volontärer i vissa fall tillerkänts
underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa i likhet med övrigt manskap. Tillämpningen
av detta nådiga brev, vilket gällde i tjänsten skadade volontärer, har dock
numera upphört, sedan Kungl. Maj:ts nådiga förordning om ersättning i anledning
av kroppskada ådragen under militärtjänstgöring den 18 juni 1909 utfärdats, då

denna nämligen stadgar, att dylik ersättning åt volontärer från 1910 års ingång
skall utgå från Beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond.

Redan i Kungl. Kungörelsen den 27 oktober 1812 om utskrivningssättet
och inrättningen av allmänna beväringen stadgades, att beväringsmanskapet skulle
äga samma rätt till gratial från Vadstena krigsmanshuskassa som soldater i lika
belägenhet. Detta stadgande synes egentligen avsett endast i krig skadade beväringsmän.
Då nämnda kungörelse ersattes av en ny dylik den 13 november
1860 fastslogs emellertid, att beväringsmanskap utöver denna rätt även skulle erhålla
understöd, därest de blivit skadade i fredstjänst, så att de härigenom blivit
oförmögna att sig med arbete försörja. Detta understöd skulle utgå från en invalid-
och pensionsfond, till vilken anslogs hälften av alla viten och böter, som
enligt beväringsförfattningarne komme att ådömas. Genom Kungl. Förordningen
den 18 juni 1909 angående ersättning i anledning av kroppskada ådragen under
militärtjänstgöring har nya bestämmelser utfärdats, på grund av vilka värnpliktige
numera, för genom olycksfall eller sjukdom eller i krig eller fred ådragen skada
utan eget förvållande, erhålla från Beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond
sjukhjälp eller livränta. Denna förordning trädde i kraft den 1 januari 1910 och
för skador, även ådragna under tjänstgöring i krig, kan alltså efter denna tid ej
vidare utgå något underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa åt andra än indelt
manskap.

Genom Kungl. Brev den 26 januari 1894 förordnades, att innehavare a v Underhåll till
förmansbeställning vid intendenturkåren må vid avsked, meddelat efter uppnadda
60 levnadsår, komma i åtnjutande av underhåll i första klassen av Vadstena krigs- vid intendentmanshuskassa
till belopp av 100 kr. årligen jämte korpralstillägg 24 kr., med rätt turk^rendock
för honom att, om eljest hinder därför ej möter, i tjänsten kvarstå till fyllda
65 år; att samma pensionsförmåner må tillkomma förmän, som nödgas att vid
tidigare levnadsålder än 60 år ur tjänsten avgå på grund av sådan genom förmanstjänstens
utövning ådragen skada eller obotlig sjukdom, vilken för annat manskap
medför rätt till underhåll i första klassen, men att, där den på sadant sätt ådragna
skadan eller sjukligheten är av lindrigare art, än ovan sagts, underhållet får utgå
endast med det vanliga beloppet i första klassen, nämligen 72 kr. jämte
korpralstillägg, samt att, när pensionär med döden avgår, begravningshjälp må med
samma belopp som för annat manskap till den avlidnes anhöriga eller rättsinnehavare
från Vadstena krigsmanshuskassa utbetalas. Fråga om ändring i dessa förmäns
(vaktmästarne vid intendenturkåren) pensionsförhållanden i syfte att möjligen
överföra dem till Arméns pensionskassa har varit före, men är ännu ej avgjord,

Förhöjningar
av underhällen.

Kungl. Brev
den 22 juni
1900.

Kungl, Brev
den 7 juli
1905.

K. Kungörelsen
den 6
nug. 1909.

1912 års Riksdag beslöt emellertid att å extra stat för år 1913 uppföra ett
anslag av 1,812 kronor för utdelande av tillfälligt understöd åt f. d. förrådsvaktmästare
under villkor:

att understöd ej tilldelas annan än den, som styrker sig vara i behövande
omständigheter, samt

att understödet för en var bestämmes till sådant belopp, att det jämte honom
tillkommande gratial från Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till 300 kronor.
1913 års riksdag beviljade samma anslag för år 1914 och under samma villkor.

Förrådsvaktmästare, som numera erhåller avsked, torde i enlighet med senaste
riksdagars beslut kunna påräkna en pension av 360 kronor om året, i
det att å allmänna indragningsstaten tilldelas honom fyllnad till nämnda belopp i
det från Vadstena krigsmanshuskassa utgående gratialet.

Sedan 1900 års Riksdag bifallit i ämnet av Kungl. Maj:t gjord framställning,
har genom Kungl. Brev den 22 juni samma år förordnats, att de för manskap av
indelta armén, som efter ingången av år 1901 avskedas, utgående gratial från Vadstena
krigsmanhuskassa skola höjas till 36 kr. i tredje klassen och 24 kr. i fjärde
klassen. För sådant ändamål beviljades ett belopp av 83,000 kr. årligen, vilket
uppföres såsom ett särskilt anslag under tionde huvudtiteln.

I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning medgav 1905 års
lagtima Riksdag, varom bestämmelser utfärdades i Kungl. Brev den 7 juli s. å.,
kungjort av Arméförvaltningen den 11 påföljande augusti, att indelt manskap, som
avskedas efter minst 25 års tjänstetid, finge åtnjuta underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa
med 36 kr. årligen, varjämte Riksdagen för pensionering av dylikt
manskap under tionde huvudtiteln å extra stat för år 1906 anvisade ett förslagsanslag
å 50,000 kr. med benämning »för tidigare pensionering af afskedadt indelt
manskap, att tilldelas krigsmanshuskassan». För vartdera av åren 1907 och 1908
har Riksdagen för samma ändamål å extra stat beviljat enahanda anslag, vilket,
enligt Kungl. Maj:ts förslag, från år 1909 minskats till 40,000 kr.

Sedan 1909 års Riksdag bifallit en av Kungl. Maj:t i ärendet avgiven proposition,
utfärdades genom Kungi. Kungörelse den 6 augusti samma år följande
ändringar i bestämmelserna angående underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa:

»att afsked må meddelas indelt manskap efter uppnådda 20 tjänsteår med
rätt att anmälas till underhåll på expektans i Vadstena krigsmanshuskassas tredje
klass, så snart den afskedade uppnått 50 års ålder, samt

att hvarje från Vadstena krigsmanshuskassa nu och framdeles utgående,
enligt gällande föreskrift bestämdt underhåll (gratial) må ökas med 25 kr.
ärligen under villkor att sådant tillägg icke må åtnjutas af annan än den, som
uppnått 50 års ålder; dock att underhållstagare, som på grund af kroppsskada

eller liknande anledning fått sig tillerkänt underhåll från nämnda kassa, må äfven
före 50 års ålder enligt Kung). Maj:ts särskilda medgifvande komma i åtnjutande
af ifrågavarande underhållsförhöjning«.

Till bestridande av kostnaden härför skulle till Vadstena krigsmanshuskassa
utgå ett årligt bidrag från Invalidhusfonden ökat från 30,000 till 84,300 kronor,
varjämte anslaget till förhöjning i gratialen åt avskedat indelt manskap ökades från

83,000 till 294,000 kronor.

Avskedstagare bland manskapet, som äro berättigade till underhall, anmälas ^ämlldfer
med översändande av avskedspass och frejdebetyg genom vederbörande rege- /dundermentschef
jämlikt Kung!. Kungörelsen den 2 december 1905 till Arméförvaltnin- hållsbeloppetm
gens civila departement, som bestämmer underhällsbeloppen, dock så att belopp ^MUrMande
i första klassen högre än 72 kr. i varje särskilt fall beviljas av Kung!. Maj:t. År- samtu^!
méförvaltningen utfärdar och översänder till regementet avskedstagarens underhalls- ^ningen.
brev. Underhållet utgår, jämlikt Kung!. Kungörelsen den 16 december 1845, från
och med den 1 i månaden näst efter den, i vilken avskedstagaren erhållit avsked
med anmälan till underhåll, och utbetalas till och med utgången av den manad,
under vilken han dött eller förverkat underhållet. Detta senare sker om underhållstagare
dömes till vanhedrande straff eller ådagalägger högre grad av oordentligt
uppförande, enligt bestämmelserna i reglementet av den 5 december 1815.

Enligt Kungl. Brev den 12 februari 1888 bör underhållstagare, som blivit dömd
till förlust av medborgerligt förtroende på viss tid, icke gå i mistning av underhållet
längre tid än den ådömda straffpåföljden varar. Efter underhållstagarens
död utbetalas 4 kronor 50 öre i begravningshjälp till hans rättsinnehavare jämlikt
Kungl. Kungörelsen den 3 april 1821. Den, som ej inom utgången av andra
kalenderåret efter det, under vilket underhållsmedlen förfallit till betalning, anmäler
sig till deras utfående, går samma medel förlustig enligt Kungl. Brev den 12 juni
1885. Underhållen utbetalas halvårsvis, antingen av vederbörande truppförbands
kassaförvaltning till dem, som äro bosatta i stad, där truppförband är förlagt, eller
genom kronobetjäning och magistrater i övriga kommuner eller slutligen i Arméförvaltningens
kassa av sådana underhållstagare som enligt äldre bestämmelse^
härstädes ägt uppbära sitt underhåll, enligt Arméförvaltningens civila departements
kungörelse den 26 april 1910.

Vid ifrågakommande underhållsförhöjning på grund av uppnådd föreskriven
åldersgräns beräknas denna förhöjning utgå från början av halvåret näst efter det,
under vilket den föreskrivna levnadsåldern uppnåtts.

Sammanfattning
av nu
gällande bestämmelser

rörande underhållsbeloppens
storlek
och villkoren
för desammas
åtnjutande.

I de olika klasserna utgå för närvarande underhållen, vederbörande korpralsoch
vicekorpralstillägg ej inräknade, sålunda:

i första, klassen med 100 eller 72 kronor;

a) 100 kronor åtnjuta förmän eller vaktmästare vid intendenturkåren
samt de, som i följd av skada i tjänsten av Kungl. Maj:t fått dylikt förhöjt
underhåll sig tilldelat;

b) 72 kronor åtnjuta alla underhållstagare, som uppnått 80 års ålder

samt de, vilka oavsett ålder på grund av skada i tjänsten fått detta un -

derhåll sig tilldelat;

i andra klassen med 48 kronor till alla underhållstagare, som uppnått
72 års ålder samt till dem, som på grund av skada i tjänsten blivit i denna
klass uppförda;

i tredje klassen utgår underhållet med dels 36 och dels 24 kronor;

a) 36 kronor åtnjuta dels indelt manskap, som erhållit avsked med
fulla tjänsteår efter ingången av år 1901, dels indelt manskap, som efter
den 1 januari 1910 avskedats med rätt att anmälas till underhåll på expektans,
och dels de, som på grund av skada i tjänsten fått detta underhåll
sig tilldelat;

b) 24 kronor åtnjuta dels indelt manskap, som erhållit avsked med
fulla tjänsteår före ingången av år 1901, dels dylikt manskap, som erhållit
avsked på expektans före sagda tidpunkt och på grund av uppnådda 65
års ålder uppflyttats i tredje klassen, dels värvat manskap som uppnått
60 års ålder och på grund härav uppflyttats i tredje klassen samt dels
slutligen de, som på grund av skada i tjänsten fått detta underhåll sig tilldelat;

i fjärde klassen utgår underhållet med dels 24 och dels 15 kronor;

a) 24 kronor åtnjuter indelt manskap, som fått avsked på expektans
efter ingången av år 1901 men före utfärdandet av Kungl. Brev den 7
juli 1905 och ännu ej uppnått 65 års ålder;

b) 15 kronor åtnjuter värvat manskap, som ännu ej.uppnått 60 års
ålder, samt enligt bestämmelserna i Kungl. Brev den 17 juni 1893 sådant
indelt manskap som tillhört Västerbottens och Norrbottens regementen
samt Jämtlands fältjägareregemente och vilket ännu ej uppnått 65 års
ålder.

Alla underhållstagare, som uppnått 50 års ålder, åtnjuta dessutom sedan 1
januari 1910 till sina utgående gratial ett tillägg av 25 kronor årligen, vilket till -

lägg likaledes, efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall, kan tillgodokomma
även yngre krigsmän, som på grund av kroppsskada fått underhåll sig tilldelat
från Vadstena krigsmanshuskassa. Denna förhöjning utgår i motsats mot det
årdinarie underhållet redan från och med månaden näst efter den, i vilken 50 års
lder uppnåtts.

F. d. korpraler och vicekorpraler, som äro därtill berättigade, åtnjuta härutöver
ett tillägg med respektive 24 och 12 kronor. Vaktmästare vid intendenturkåren
äro i detta avseende likställda med korpraler.

2) lnvalidhusfonden.

Historik. Förutom från Vadstena krigsmanhuskassa finnes emellertid möjlighet för f. d.

krigsmän att undfå understöd även från andra fonder. Den viktigaste av dessa är
lnvalidhusfonden, vars kapital vid 1911 års utgång uppgick till omkring

3,400,000 kr.

Efter 1808—09 års krig hemkom ett stort antal officerare, underofficerare
och manskap utblottade på allt och mer eller mindre sårade eller till hälsan förstörda.
Några anstalter för dessas härbergerande funnos ej efter det gamla krigsmanshusets
indragning, och statens finanser medgåvo ej något mera avsevärt
penningunderstöd. Sedan landet något återhämtat sig, upptogs vid 1812 års Riksdag
med anledning av en Kungl. proposition frågan om invalidernas omhändertagande.
I detta förslag ingick, att ett kungligt lustslott skulle för ändamålet upplåtas,
och att till kostnadernas bestridande skulle anvisas det vid 1809—10 års
Riksdag indragna Adelsfaneregementets boställen och indelningar. Ständerna biföllo
denna proposition, och genom Kungl. Brev den 28 juli 1812 förordnades,
att till bildande aven fond för inrättande av ett invalidhus skulle anslås alla därefter
ledigblivande boställen vid Adelsfaneregementet med indelningar och räntor.
När alla dessa indragits, beräknades fondens kapital bliva så stort, att årliga inInvalidinrätt-komsterna
därav skulle uppgå till 22,804 riksdaler banko. År 1821 den 29 maj
ningen på uppdrogs åt Krigskollegium att vidtaga anstalter för den blivande invalidinrättninr''
S 3 ’ gen, vilken skulle förläggas till Ulriksdals slott.

1823 års på Karldagen, den 28 Januari 1822, skedde det officiella öppnandet, och 80

reglemente jnva|jcjer installerades då under stora högtidligheter. Följande år den 30 september
utfärdades av krigskollegium reglemente för inrättningen. Denna skulle förvaltas
av en direktion bestående av 3 ledamöter och förestås av en kommendant
med ett flertal underordnade, såsom läkare, präst m. fl. Berättigade att intagas
voro »afskedade krigsmän från armén och flottan, företrädesvis sådana, som blifvit
blesserade eller utmärkt sig genom tapperhet och välförhållande». Invaliderna

indelades i tre klasser, en för officerare, en för underofficerare och en för man skap,

och uppgick invalidernas antal i de särskilda klasserna till respektive 12, 7 och

61 man. Sedermera ändrades invalidernas antal till 14 officerare, 10 underofficeoch
58 av manskapet eller summa 82, vilket var det högsta antal, som kunde härbärgeras.
1 reglementet stadgades, att invalidernas förut innehavda pensioner från
Arméns pensionskassa skulle tillfalla invalidfonden. Officerarne fingo dock behålla
Va av sina pensioner, och alla de, som erhållit medalj med pension för tapperhet,
fingo behålla pensionen oavkortad. Likaså fingo behållas särskilda gratifikationer,
gåvor av Konungen och Kronprinsen samt understöd från regementenas
enskilda pensionskassor.

Redan från början utbetalades från fonden även gratifikationer åt avskedade
krigsmän utom inrättningen, och uppgick beloppet av dessa gratifikationer år 1822
till 3,247 riksdaler 16 skilling banko.

Det dröjde emellertid ej länge, förrän det visade sig, att — liksom förhållandet
varit med det gamla krigsmanshuset — kostnaderna för Invalidinrättningen uppgingo
till högre belopp, än det varmed samma fördelar skulle kunna beredas invaliderna pa
annat sätt, och att inrättningen sålunda ej svarade mot sitt ändamål. Redan ar
1840 hemställde därför Rikets Ständer hos Konungen, att inrättningen skulle upphöra.
Framställningen bifölls emellertid ej under den motivering, att Kungl. Maj:t, om
inrättningen indroges, ej ansåge sig äga »visshet derom, att fosterlandets ålderstigna
försvarare som voro i behof af särskild omvårdnad hade sig anvisad en beqväm
bostad». Vid 1845 års Riksdag upptogs frågan på nytt. Det upplystes därvid,
att medelkostnaden för invalid uppgick till 207 riksdaler banko om året. Da detta,
särskilt beträffande manskapet, måste anses vara för högt, och ett större antal förtjänte
skulle kunna hjälpas, om ett skäligt kontant understödsbelopp i stället tilldelades
dem, föreslogs, att inrättningen skulle upphöra. År 1847 bestämde Kungl.
Maj:t också, att ingen invalid vidare skulle på Ulriksdals invalidhus intagas. Följande
års Riksdag medgav, att de till inrättningen anslagna hemmansräntorna och
fondens kapital dock fortfarande skulle förbliva till Kungl- Maj:ts disposition för
sitt ursprungliga ändamål.

»Inrättningen hade varit afsedd att bereda förtjänte, afskedade och medellösa
krigsmän en sorgfri ställning under deras ålderdom. För att kontant understöd
skulle kunna motsvara afsikten dermed, vore det nödigt att efter undersökning
af deras behof, som sökte pensioner eller gratifikationer, indela dem i klasser
efter hvad som gällde beträffande arméns pensionskassa, Vadstena krigsmanshuskassa
och amiralitetskrigsmanskassan.» Då »de understödsbelopp som från
dessa utgingo, måste anses vara ett ringa vedermäle af statens erkännande af
dess medlemmars mödor och uppoffringar för det allmänna och alltid otillräckliga
för deras lifsbergning, skulle Kungl. Maj:t, derigenom att Rikets Ständer öfverlemnade
invalidhusfonden till Kungl. Maj.ts egen disposition, erhålla ett dyrbart

medel att afhjelpa dessa olägenheter». Beträffande fondens användning föreslogo
Ständerna Kungl. Maj:t, att pensionerna lämpligen kunde bestämmas till
200 riksdaler för officer, 133 riksdaler 16 skilling för underofficer och 80 riksdaler,
allt banko, för korpral eller soldat, varjämte uppkommande överskott skulle läggas
till den redan befintliga kapitalfonden. År 1849 upplöstes inrättningen och
invalidhus- av dess tillgångar bildades den nuvarande Invalidhusfonden. Fonden, som
fonden bilda» vjj <jenna utgjorde 214,338 riksdaler banko, skulle förvaltas av Krigskollegium
enligt Kungl. Brev den 18 december 1849. 1 detta brev föreskrevs, att då för nämsta

syftemålet med fonden vore, att vid möjligt utbrott av krig äga erforderliga
tillgångar till de pensioner och understöd, som då kunde bliva av nöden,
endast en del av fondens årliga inkomster finge användas till understöd, under
det att återstoden, sedan alla omkostnader bestritts, jämte det samlade kapitalet
skulle förräntas. För år 1850 bestämdes sålunda, att högst 10,000 riksdaler banko
skulle få utdelas såsom gratifikationer eller understöd.

Fondens in Invalidhusfondens inkomster av de gamla adelsfaneindelningarna utbyttes

taTmot årligtv''^ 1850—51 års Riksdag mot ett kontant förslagsanslag å 9:e huvudtiteln, från
statsanslag, början upptaget till 25,200 riksdaler banko. År 1870 höjdes detta efter markegångsvärde
till 56,401: 08 kr. År 1875 blev förslagsanslaget utbytt emot ett fast
anslag å kr. 60,350, med vilket belopp det för närvarande utgår. År 1873 överflyttades
fondens förvaltande från Krigskollegium till Statskontoret. Invalidhusfondens kapital
utgjorde vid 1912 års utgång 3,405,438: 43 kr.

Utgående Från Invalidhusfonden utgå understöd åt avskedade krigsmän dels i form

understöd. av |r|jga gratifikationer, dels såsom svärds- och svärdsmedaljpensionen
Sedan år 1885 utgår dessutom från fonden ett bidrag till Vadstena krigsmanshuskassa
av 30,000 kr., vilket fn o. m. år 1910 höjts till 84,300 kr., såsom redan
anförts vid redogörelsen för Vadstena krigsmanshuskassas inkomster. Enligt beslut
av 1907 års Riksdag utgår även från Invalidhusfonden, så länge pensionsberättigat
manskap finnes kvar vid Kungl. Norra- och Södra skånska infanteriregementena,
till dessas enskilda pensionskassor ett årligt bidrag som ersättning
för mistade rotejämkningsmedel från regementenas rotehållare med anledning av
indelningsverkets upphörande. Detta bidrag utgjorde år 1912 kr. 1,988: 21.

Gratifikatio■ För understöd åt avskedade i behov varande personer, som tillhört armén

ner- och flottan, avsättes årligen ett belopp till Kungl. Maj:ts särskilda disposition,
vilket till och med år 1910 utgjort 75,000 kr., varav 65,000 kr. för armén och

10,000 kr. för flottan, men vilket belopp från år 1911 enligt Kungl. Brev den 8 september
s. å. ökats till 93,000 kr., varav 83,000 kr. avsedda för armén. Eventuellt överskott
ett år reserveras för samma ändamål till ett följande. Utdelning sker årligen enligt
särskilda Kungl. Brev, ett för varje kvartal. Understödsbeloppen utgöra från
och med 15 t. o. m. 300 kr. För officerare, underofficerare och vederlikar hava
vanligen understödsbeloppen varit i sergeantgraden 100 kr., i fanjunkaregraden
150 kr., i löjtnantsgraden 200 kr. och i övriga grader 300 kr. Dock hava under
de senare åren understöden ej alltid begränsats till dessa belopp, då tillgängen
på medel ansetts medgiva undantag och en sökandes behov av hjälp funnits
vara särskilt framträdande, jämfört med andra sökandes. Den, som uppbär
pension enligt bestämmelserna vid senaste löneregleringen, erhåller
icke gratifikation, ej häller den, som fått understöd av de till h. M.
Konungens disposition avsatta medel från Vadstena krigsmanshuskassa.
Intyg om medellöshet erfordras. Den, som blivit skadad i tjänsten,
har företräde till gratifikation, dock alltid under förutsättning att verkligt behov
föreligger.

Bland avskedat manskap kan den, som åtnjuter underhåll från Vadstena
krigsmanshuskassa, undfå årligen

15 kr., så snart han fyllt eller under löpande kvartalet fyller 65 år, med för -

höjning till

20 kr. vid fyllda .............................................. 80 år

25 » » » ................-................... ......... 85 »

30 » » » .............................................. 90 »

35 » » » ............................................. 95 »

Den, som blivit skadad i kronans tjänst, erhåller 15 kr. årligen, oberoende
av ålder och tjänstetid; och kan i sådant fall, då särskilda omständigheter
därtill föranleda, understödet till och med bestämmas till avsevärt högre belopp;

Understöd till belopp av 15 kr. årligen kan även tilldelas den, som fyllt 70
år, ehuru han icke tjänat så länge, att han kommit i åtnjutande av underhall från
Vadstena krigsmanshuskassa, dock under förutsättning att tjänstetiden ej varit allt
för kort (minst 10 år), och att avskedstagandet varit mer eller mindre ofrivilligt,
såsom föranlett av sjukdom eller annan giltig anledning. Har någon drabbats av
svår olycka, såsom blindhet, total lamhet m. m., kunna nu omförmälda villkor
modifieras.

År 1912 utdelades till avskedat manskap, som tillhört armén, gratifikationer
med:

Svärds- och
svärdsmedaljpensioner.

15 kr. till
20 » »
25 » »

30 » »

35 » »

40 » »

50 & »

100 » »
150 » *

200 » »
250 » »

3,273 man
599 »

229 »

55 »

1 *

2 *

1 »

2 *

1 »

1 *

1 »

tillhopa 4,165 man

med ett sammanlagt understödsbelopp av 69,415 kr. eller i medeltal 16 kr. 67 öre
för varje understödstagare. Av dessa åtnjuta det övervägande flertalet jämväl underhäll
från Vadstena krigsmanshuskassa, men av uppgifterna å Invalidhusfondens
understödstagare framgår ej, huru dessa fördela sig på de olika klasserna av dem,
som åtnjuta underhäll från krigsmanshuskassan.

Ansökan om gratifikation, vilken beviljas blott för ett är i sänder, ingives
till Kungl. Maj:t genom Lantförsvarsdepartementet. Ansökan skall åtföljas av
prästbetyg, avskrift av avskedspass, läkarebetyg och för övrigt sådana intyg, som
kunna styrka den sökandes behov av understöd.

I sammanhang med instiftandet av svärdstecknet och svärdsmedaljen
till belöning åt Underbefäl och manskap av armén och flottan för ådagalagda utmärkta
förtjänster, bestämde Kungl. Maj:t den 26 juni 1850 och den 29 augusti
1851, att från för detta ändamål av Invalidhusfonden särskilt anvisade medel ett
visst antal pensioner, särskilda för underbefäl och särskilda för manskap, som
med nämnda hederstecken komme att benådas, skulle utgå efter erhållet avsked,
och sedan den levnads- och tjänsteålder uppnåtts, som för gratial erhållande ut
Vadstena krigsmanshuskasa eller pension ur Amiralitetskrigsmanskassan erfordrades,
De med svärdstecknet benådade benämnas svärdsman, de med svärdsmedaljen,
svärdsmedaljörer. Svärdstecknet gives endast åt underofficerare, som tjänat minst 16
är, varav 6 år som underofficer. Svärdsmedaljen tilldelas därav förtjänt manskap vid
armén och flottan. För att kunna föreslås till erhållande av ifrågavarande medalj
fordras att korpral, konstapel, soldat, båtsman eller matros tjänat Kungl. Maj:t och
Kronan i minst 16 år. Pensionernas antal, som så småningom ökats, Utgör numera
jämlikt Kungl. Brev den 23 september 1892 för svärdsman 284 stycken, varav
232 för armén och 52 för flottan, och jämlikt Kungl. Brev den 18 maj 1878 för

svärdsmedaljörer 550 stycken, gemensamt för armén och flottan. Pensionsbeloppet
utgör 45 kr. till svärdsman och 15 kr. till svärdsmedaljörer. Pension tilldelas
vederbörande i den tur och ordning, i vilken han skulle hava kommit i åtnjutande
av dylik, därest vid hans avskedstagande pensionsrum funnits ledigt.
För närvarande får berättigad i allmänhet vänta över 10 år, innan han erhåller
pension.

Reglemente
den 6 mars
1798.

B) Enskilda understodskassor.

Utom förutnämnda två under statens förvaltning stående fonder för understöd
åt avskedade krigsmän finnas även följande enskilda fonder för samma ändamål.

1) Konungens allmänna hospitalsfond.

Denna grundades år 1796 av Stockholms stads innevånare till »underdånig
glädjebetygelse öfver Gustaf IV Adolfs tillträde till regeringen». Borgerskapet anslog
6,666 riksdaler 32 skilling banko och magistraten 1,000 riksdaler banko »till
en hospitalsinrättning för sådana krigsmän af stadens garnison, hvilka väl tjent,
men blifvit förlamade eller orkeslösa, samt för andra genom olyckshändelse ofärdiga
eller uti elände komne manspersoner, som uti förut inrättade hospitaler eller
fattighus icke kunna blifva intagna». I frivilliga gåvor till fonden insamlades 3,936
riksdaler 26 skilling banko, varjämte flere donationer tillföllo densamma, däribland

5,000 riksdaler av konungen själv, av vilket sistnämnda belopp skulle utdelas »underhåll
för förtjente krigsmän äfven utom Stockolms garnison». Fonden, som från
början och intill den 18 februari 1812 kallades GustaJ Adolfs hospital, erhöll en
direktion bestående av en ordförande och sex ledamöter samt fick sitt första
reglemente den 6 mars 1798. 1 detta sägs att, som fonden ännu icke medgav in köp

av något hus till inrättande av hospital, »egde direktionen rätt stanna vid årliga
pensioners utdelande, hvilka borde efter möjligheten för understödstagarna att
sig försörja inrättas i fyra klasser med pensionsbelopp af respektive 16, 24, 32 och
40 riksdaler, banko». Varje pensionär erhåller »behörigen undertecknadt underhållsbref»
å den honom tilldelade pension, vilken kvartalsvis utbetalas. De fyra klasserna
med deras pensionsbelopp hava bibehållits oförändrade, och någon verklig
hospitalsinrättning kom aldrig till stånd. 1 stället förordnades genom Kungl. Brev
den 28 maj 1842, att frågan om fondens användning till en hospitalsinrättning skulle
definitivt förfalla, men att ett årligt anslag av 600 riksdaler banko skulle utgå till
den av kommendanten i Stockholm, översten C. S. Daevel, inrättade »provisoriska

anstalten för afskedade, sjukliga och i fattigdom stadde soldaters af hufvudstadens
garnison förseende med husrum, värme, sängkläder och mat». Detta årliga anslag
överflyttades sedermera till en av anstalten anordnad särskild militärförsörjningsinrättning
samt, sedan denna uppgått i stadens arbetsinrättning, till dennas
styrelse, eller med andra ord Stockholms fattigvårdsnämnd, vilken ännu årligen uppbär
beloppet.

Enligt 1798 års reglemente uppdelades fonden i två delar, den större Stadsfonden,
avsedd för soldater av Stockholms garnison, som i krig eller äljest i
Kungl. Majrts och Kronans tjänst blivit krymplingar och illa blesserade, ävensom
för dem, som tjänat över 30 års tid och av ålderdom eller av i tjänsten åsamkad
sjukdom äro oförmögna att sig själva underhålla, och den mindre Landtfonden,
från början bildad genom konung Gustaf IV Adolfs donation och avsedd för f. d.
krigsmän utom Stockholms garnison. Denna senare fond var egentligen avsedd endast
för de värvade regementena, då »indelta, som voro orkeslösa eller i uselhet
och fattigdom stadde, borde försörjas af den församling i hvilken de hade tjenat».
»När synnerligen bevekande skäl skulle sig förete», ägde dock direktionen enligt
reglementet rätt att jämväl giva soldater av indelta regementen något understöd.
Då det snart nog visade sig, att under det Stadsfondens inkomster väl räckte till
för de anspråk, som på den ställdes, Landtfondens däremot alltid voro otillräckliga^
och direktionen sålunda måste avslå en massa ansökningar från i ömmande omständigheter
varande f. d. indelte soldater, tillät Kungl. Maj:t genom nådigt brev
den It januari 1842, att båda fonderna från detta års ingång finge sammanslås
under namn av Konungens allmänna hospitalsfond. Fonden, som vid
1840 års ingång stigit till 148,388 riksdaler banko, skulle ej få ökas med större
summa årligen än 1,000 riksdaler banko, medan all övrig behållen ränteinkomst,
så framt kvalificerade sökande anmälde sig, skulle utdelas till pensioner, eller, på
annat med inrättningens syftemål förenligt sätt, användas till understöd åt behövande.
Minst 3,500 riksdaler banko skulle dock alltid vara förbehållna behövande soldater
eller andra till understöd berättigade personer tillhörande Stockholms stad
och dess garnison.

I enlighet med ovan nämnda bestämmelse i reglementet utdelas, förutom pensioner,
årligen gratifikationer eller, som de förut benämnts, halvpensioner till
f. d. värvade soldater, som tjänat kortare tid än den, som berättigar till underhåll
från Vadstena krigsmanshuskassa.

Under år 1912 utdelades från Konungens allmänna hospitalsfond 12,147 kr.
till 321 pensionärer, varjämte i gratifikationer å 15 å 20 kr. utdelas tillsammans
60 kr. Samtliga understödstagare hade tillhört Armén. Fondens tillgångar utgjorde
vid ingången av år 1913 kr. 348,634: 09.

Ansökan om pension eller gratifikation ingives till direktionen för Konungens
Allmänna Hospitalsfond. Till ansökan bifogas bestyrkt avskrift av avskedspass,
läkarebetyg och prästbetyg samt intyg av kommunalnämndsordförande, ådagaläggande
sökandens behov av understöd.

2) Truppförbandens enskilda understödskassor.

För avskedat manskaps understödjande finnes dessutom vid ett flertal, eller
30 stycken, truppförband pensions- eller understödskassor bildade. För änkor och
barn efter avlidet manskap finnas likaledes sådana understödskassor, varjämte en
del kassor äro avsedda för bägge dessa ändamål gemensamt. Vid tolv av dessa
truppförband äro pensionsavgifter föreskrivna, därav vid tio enbart arsavgift, vid
ett enbart inträdesavgift och vid ett både inträdes- och årsavgift. Samtliga kassor
hava nästan uteslutande bildats genom frivilliga gåvor, i några fall av kungliga
personer, men i de flesta fall av förutvarande eller i tjänst varande officerare
samt genom bidrag av rust- och rotehållare. Staten har däremot ej direkt bidragit
med några medel.

En särskild ställning intaga dock Norra och Södra skånska infanteriregementenas
pensionskassor, vilka till icke oväsentlig del tillkommit genom de överskott
på rotejämkningsmedel, varmed regementenas rotehållare bidragit. Rotehallarnas
deputerade beslöto nämligen år 1859 för Kristianstads och år 1860 för
Malmöhus län att till regementenas pensionskassor anslå det roteringsunderstöd,
som genom Kungl. Brev den 29 augusti 1840 och den 7 juli 1841 blivit rotehållarne
i de två länen tilldelat för att »användas till deras eller provinsens nytta».
Enär detta roteringsunderstöd jämlikt Kungl. Kungörelsen den 29 november 1901
från och med ingången av år 1904 indrogs, men bidragen voro för kassorna
oundgängligen nödiga för fullgörandet av deras förpliktelser, har 1907 ars Riksdag
på framställning av Kungl. Maj:t medgivit, att frän Invalidhusfonden skulle
få utbetalas dels för vardera av åren 1904—1907 till Norra skanska infanteriregementets
pensionskassa 987 kr. 87 öre och till Södra skånska infanteriregementets
pensionskassa 1,000 kr., dels ock för varje följande är, sä länge pensionsberättigade
finnas kvar, till vardera kassan det belopp, ej överstigande nu nämnda, som
efter Kungl. Maj:ts prövning kunde finnas böra utgå.

Detta Riksdagens beslut motiverades på följande sätt: «vid det förhållande
att delägare i dessa kassor genom af Kungl. Maj:t fastställda reglementen tillförsäkrats
rätt till pension, och då dertill kommer, att inträdet i berörda kassor ej

varit frivilligt, har Riksdagen ansett sig böra medgifva, att vederlag för genom
indelningsersättningens indragande åsamkad minskning i pensionskassornas inkomster
må af statsmedel beredas».

Någon ingående utredning beträffande dessa pensionskassor hava vi ej ansett
nödigt verkställa, enär några förändringar av betydelse beträffande pensionernas utgående
ej vidtagits i kassornas reglementen, sedan arbetareförsäkringskommitténs
utredning i ämnet gjordes år 1884. Av den i sagda utredning intagna redogörelsen
över pensionskassor vid regementen och kårer framgår, att pensionerna
äro högst växlande till sina belopp. De värvade regementenas kassor utdela i
allmänhet betydligt högre understöd än de indelta regementenas. Sålunda utgå
pensioner från Svea gardes kassa med belopp varierande mellan 36 och 72 kr.,
frän Göta gardes mellan 40 och 60 kr., från Livgardets till häst mellan 60 och
75 kr., och från Kronprinsens husarregementes med 40 kr. Vid de övriga regementenas
pensionskassor växla understöden från 3 kr. till 30 kr., därvid dock
endast Skånska husar- och dragonregementena utdela pensioner på över 20 kr

De av dessa kassor, vilkas inkomster till avsevärd del utgjorts av årsavgifter,
hava med den ständiga minskningen i antalet i tjänst varande indelta sett
sina inkomster sjunka, medan utgifterna på grund av det starka tilloppet pensionsberättigade
ökats, vadan kassornas tillgångar hårt medtagits. Detta har även
varit fallet med flere av de övriga kassorna, vilkas ekonomi blivit beroende på
frivilliga gåvor och tillskott.

Då truppförbandens enskilda understödskassor, såsom förut nämnts, tillkommit
genom donationer och årliga gåvor utan annat bidrag av statsmedel än de
här ovan omförmälda å Invalidhusfonden anvisade belopp till Norra och Södra
skånska infanteriregementenas pensionskassor; då ej alla truppförband hava dylika
kassor, och flere av dessa kassor äro avsedda endast för visst kompani vid
truppförband; då manskapet vid en del truppförband måst erlägga inträdes- eller
årsavgifter eller bådadera; då pensions- eller understödsbeloppen från de särskilda
kassorna äro väsentligen olika och vad de flesta beträffar högst ringa; samt då
en var fond eller kassa är behövlig för fullgörande av densamma åliggande förpliktelser,
synes någon reglering eller sammanslagning av dessa fonder eller kassor
icke från statsmakternas sida böra ifragasättas eller påbjudas, och desamma
därför ej kunna tagas i anspråk för nu ifrågasatt förhöjning i underhållen.

MOTIVERING OCH FÖRSLAG.

Nu utgående Enligt nu gällande bestämmelser utgingo vid 1913 års ingång underhållen från

utidcvhall

från Vadste- Vadstena krigsmanhuskassa, inberäknat korprals- och vicekorprals- samt 25-kro na

krigsmans- nors-tilläggen, med följande belopp:
huskassa.

15	kr.	till	3 underhållstagare............	............ kr	45	—
24	»	»	127	» ............	............ »	3,048	—
36	»	»	436	» ............	............ »	15,696	—
39	»	»	3	» ............	............ »	117	—
40	»	»	583	» ............	............ »	23,320	—
48	»	»	116	» ............	........... »	5,568	—
49	»	»	3,889	» ...........	............ »	190,561	—
52	»	»	12	» ............	............ »	624	—
60	»	»	60	» ............	............ »	3,600	—
61	»	»	3,174	» ............	............ »	193,614	—
64	»	»	103	» ............	........... »	6,592	—
72	»	»	16	» ............	............ »	1,152	—
73	»	»	2,538	» ............	............ »	185,274	—
84	»	»	1	» ............	............ »	84	—
85	»	»	631	» ............	........... »	53,635	—
96	»	»	1	» ............	............ »	96
97	»	J>	1,136	» ............	............ »	110,192	—
100	»	»	12	» ............	............ »	1,200	-
109	»	»	17	» ............	........... »	1,853	—
121	»	»	85	» ............	............ »	10,285	—
124	»	»	2	» ............	............ »	248	—
125	»	»	1	» ............	............ »	125	—
149	»	»	17	» ...........	............ »	2,533	—

Summa 12,963 underhållstagare

Kronor 809,462

Av denna tablå framgår att vid 1913 års ingång 8,403 man eller ungefär
8/s av hela antalet gratialister åtnjöto i årligt underhåll högst Öl kr. vardera och
att av dessa 5,157 ej ens hade 50 kr. i årsunderstöd. Mindre än 75 kr. om året
uppburo 11,060 f. d. soldater. De, som åtnjöto underhåll uppgående till 100 —

149 kr. voro antingen sådana, vilka på grund av i tjänsten ådragna svårare ska''
dor fått avsked eller förutvarande vaktmästare vid intendenturkåren.

Högsta understödsbelopp från Vadstena krigsmanshuskassa för en gratialist,
utgör under vanliga förhållanden 97 kr., ett belopp som dock erhålles först efter
uppnådda 80 levnadsår.

Att dessa understödsbelopp äro alldeles otillräckliga i nuvarande dyra tider
även för de mäst torftiga levnadsbehovs fyllande, har erfarenheten tydligt ådagalagt.
Det tillägg av 25 kr., varav underhållstagare över 50 år från och med år 1910
kommit i åtnjutande, har visat sig vara allt för litet, ett förhållande som ju också befarades
av 1907 års sakkunnige beträffande då ifrågasatt förhöjning av gratialen, då
de i sitt betänkande uttalade, att en ökning med 25 kr. vore den lägsta, som kunde Framställifrågakomma.
Framställningar om ytterligare och effektivare förbättring i underhållen "förnöjda11
hava också allt från år 1910 gjorts av såväl f. d. som i tjänst varande indelta soldater, gratial.

Liknande framställningar hava ock på grund av väckta motioner varit föremål Motioner och
för Riksdagens uppmärksamhet. Särskilt har därvid påpekats de äldre gratial]''- där^fö^n
sternas trängande behov av ytterligare hjälp, då dessa eljest voro utsatta för risk ledda beslut.
att falla fattigvården till last.

Sådana motioner avgåvos vid 1912 års Riksdag av hrr C. Vahlquist, O. Bogren,
E. Liljedahl samt B. Nilsson in. fl.

Herr Vahlquist hemställde, att på grund av de gällande underhållens otillräckliga
belopp varje från Vadstena krigsmanshuskassa nu och framdeles utgående
enligt gällande föreskrift bestämt gratial skulle ökas med 50 kr. under villkor,
att sådant tillägg icke måtte åtnjutas av annan än den, som uppnått 50 års
ålder, dock att underhållstagare, som på grund av kroppsskada eller liknande anledning
fått sig tillerkänt underhåll, finge även före 50 års ålder enligt Kung!.

Maj:ts särskilda medgivande komma i åtnjutande av ifrågavarande underhållsförhöjning.

Herr Bogren ansåg, att underhållen borde höjas till 100 kr., dä de nuvarande
beloppen visat sig för ringa. Motionären ansåg emellertid frågan därmed
icke definitivt löst, vadan han föreslog, att Riksdagen ville hos Kungl. Maj:t begära
utredning och förslag om förbättrade pensionsvillkor för arméns indelta manskap.

Herr Liljedahls motion avsåg i huvudsak förbättrade pensionsförmåner åt
sådant indelt manskap, som efter den nya härordningens tillämpning varit inkallat
till utsträckt tjänstgöring.

Framställningar
från
manskap
vid Armén.

Herr Nilsson och hans medmotionärer föreslogo, att underhållen från Vadstena
krigsmanshuskassa mätte höjas med 50 kr. årligen, för att få manskapets
pension höjd i rimlig proportion till deras lön.

1912 års Riksdag fann vad av motionärerna anförts till stöd för ytterligare
förhöjning i underhållen värt allt beaktande, men beslöt, då så olika meningar i
fråga om lämpligaste sättet för en förbättrad manskapspensionering uttalats, att i
skrivelse till Kungl. Maj:t begära utredning och förslag rörande förhöjning av de
från Vadstena krigsmanshuskassa utgående underhåll, därvid särskilt borde tagas
under övervägande, huruvida icke den förhöjning, som kunde anses böra komma
ifråga, borde tilldelas underhållstagare vid en något högre åldersgräns än som
gäller med avseende å det av 1909 års Riksdag beslutade tillskottet.

Till 1913 års Riksdag hade en motion i förevarande ärende avgivits av hrr
von Schneidern m. fl., i vilken motionärerna gjorde gällande att, då det obefordrade
indelta manskapet »användes till ett den befordrade soldaten fullt motsvarande
arbete», borde det ock vid avskedstagandet komma i åtnjutande av det
befordrade manskapets pensionsförmåner.

Statsutskottet avstyrkte motionen med den motivering att motionärernas
förslag skulle kunna verka i motsatt riktning mot vad 1901 års Riksdag uttalade
vid behandlingen av det nya härordningsförslaget, nämligen att från och med år
1904 indelningsverket borde i sin helhet upphöra, så fort ske kunde. På de av
utskottet anförda skäl avslog också Riksdagen motionen.

Från »Svenska arméns sista indelta distinktionskorpraler» hade till Chefen
för Kungl. Lantförsvarsdepartementet år 1912 insänts en skrivelse, vari, under framhållande
av att de »i tjänsteduglighet voro jämnställda med om ej överlägsna reservunderofficerare»,
vilka i pension åtnjuta »c:a 300 kr. om året», gjordes gällande att
petitionärerna alltså gjort sig förtjänta av samma pensionsbelopp som dessa.

Vidare har från distinktionskorpraler, korpraler och vicekorpraler i respektive
regementen, med endast vicekorprals eller soldats löneförmåner, hos chefen för
Kungl. Lantförsvarsdepartementet och till oss gjorts framställningar om rätt att
vid avskedet utöver det ordinarie underhållet, komma i åtnjutande av respektive
korprals- eller vicekorpralstillägg på grund av deras tjänstgöring såsom instruktörer
vid möten eller skolor, vilken de alltså ansåge motsvara korpralstjänst.

Vad dessa framställningar om förbättring i gratialisternas ekonomiska villkor
vidkommer, hava vi beträffande de av hrr Vahlquist, Bogren och B. Nilsson m. fl.
väckta förslagen om underhållstillägg utgående med lika belopp för en var underhållstagare,
ansett oss efter närmare prövning av föreliggande förhållanden icke
kunna biträda desamma.

Såsom av förteckningen på nu befintliga underhållstagare (Bil. A) framgår,
uppbär nämligen flertalet av dessa, vilka avskedats före år 1901, gratial till avsevärt
lägre belopp än underhållstagare som fått sig gratial tilldelade efter samma
är. Även om genom ett lika stort tillägg för alla förbättring i deras existensvillkor
skulle inträda, medför ett sådant tillvägagångssätt likväl den väsentliga
olägenheten, att de äldre gratialisterna fortfarande skulle komma i en ogynnsammare
ställning än de efter år 1901 underhållsberättigade, och detta ehuru just
dessa äldre äro i mera trängande behov att få sina gratial ökade.

Rörande de av hrr Liljedahl och von Schneidern m. fl. gjorda framställningar
angående förhöjd pension såsom ersättning åt sådant indelt manskap, som
varit inkallat till annan tjänstgöring än repetitionsövningar, synas oss inga sådana
skäl föreligga eller av förslagsställarna blifvit anförda, som berättiga till ett frånträdande
av Statsutskottets ovan anförda av Riksdagen godkända uppfattning.
Det manskap, varom här är fråga, erhåller nämligen enligt vårt förmenande fullt
nöjaktig ersättning för den ökade tjänstgöring, vartill det kan beordras i egenskap
av instruktörer eller dylikt genom dagavlöningstillägg, vilket från och med
år 1909 utgår med 2 kr. 10 öre till menig och 2 kr. till korpral, vice korpral och
beställningsman.

Till stöd för denna vår uppfattning må åberopas innehållet i Kung!. Maj:ts
proposition till 1908 års Riksdag beträffande begärd höjning av dagavlöningstillägget.
I det propositionen bifogade statsrådsprotokollet framhålles, att den
ökade tjänstgöringen krävde en förhöjning i dagavlöningstillägget, ty dagavlöningen
tillsammans med tillägget och övriga förmåner måste utgöra full och nöjaktig
ersättning för den ökade tjänstgöringen, varvid hänsyn även borde tagas till, att
denna tjänstgöring infölle under den årstid, då det vore lättast för manskapet att
erhålla arbete utom tjänsten. För att denna ersättning för den ökade tjänstgöringen
ej skulle sjunka i samma män den ärliga tjänstetiden förlängdes, ansåg
Kungi. Maj:t, att dagavlöningstillägget för här ifrågavarande indelt manskap borde
höjas till 2 kr. 10 öre. Härigenom skulle den indelta soldaten i sammanlagd ersättning
för dag fullt bekomma, vad han ansågs kunna förtjäna i det civila livet
i dagspenning.

Vidare må erinras, att enligt Kungl. Maj:ts och Riksdagens ar 1909 fattade
beslut de indelta soldaterna numera kunna med bibehållen rätt till underhall enligt
gällande bestämmelser undfå avsked på expektans och befrias från tjänstgöring
redan efter en tjänstetid av endast 20 år eller vid c:a 40 års ålder.

Vad de framställningar, som gjorts av distinktionskorpraler vid samt av distinktionskorpraler,
korpraler eller vice korpraler i regementena beträffar, så anse
vi, på grund av vad ovan anförts, att dagavlöningstillägget även för dem utgör

tillräcklig ersättning för den ökade tjänstgöringen. Och då respektive regementschefer,
enligt vad inkomna uppgifter givit vid handen, vid befordringar i regementena
utövat denna sin rätt i mycket olika utsträckning, så att vid några regementen
flertalet soldater erhållit dylik befordran, medan vid andra knappast någon
därav kommit i åtnjutande, synes det oss ej vara med full rättvisa överensstämmande,
att en dylik mer eller mindre godtycklig utnämningsåtgärd skulle bereda
rätt till högre underhåll.

Några bärande skäl föreligga enligt vår uppfattning alltså ej att för det ännu
tjänande indelta manskapet införa nya väsentligen ändrade grunder för tilldelande
av underhåll efter avskedstagandet.

ftslagiu . Liks°m erfarenheten givit Vid handen, att de förhöjningar i underhållen, som
underhållsbe- åren 1901, 1905 och 1909 av Riksdagen beviljats, hava varit otillräckliga, så framlptrin°gChavZle&T
av samtliga "Vssnämnda framställningar om förhöjt underhåll otvetydigt, att
derhän»- de nu utgående underhållen äro för knappt tillmätta för vår tid med dess starkt
tagare. sjunkande penningvärde. Ej ens med de lägsta möjliga anspråk förmå samma
underhåll att räcka till fyllande av livets nödtorft, något som helt naturligt allt
tydligare framträder ju äldre underhållstagarne bliva och förvärvsförmågan i följd
härav avtager för att slutligen alldeles upphöra.

När staten tillförsäkrat denna kategori av sina tjänare som erkänsla för deras
arbete förmånen av ett underhållsbidrag på gamla dagar, på det de ej måtte lida
verklig nöd, synes ock statens värdighet kräva, att åt denna förmån gives en sådan
omfattning, att det med densamma avsedda ändamålet fullt uppnås.

Enligt vår uppfattning kan detta syfte bäst vinnas genom att såsom norm
för understödets utgående fortfarande vidhålla levnadsålders- och den därmed

sammanfallande behovssynpunkten. En dylik princip för underhållens fastställande
har givetvis till följd, att de äldre gratialisterna komma i åtnjutande av ett
högre understödsbelopp, allt eftersom deras förmåga att genom eget arbete försörja
sig minskas, och ett understöd tillräckligt att tillsammans med arbetsinkomsten
motsvara, vad som kan hindra dem från att lida nöd.

Denna vår åsikt kunna vi även stödja på den historiska utvecklingen av
bestämmelserna angående underhallsutdelningen. Grundläggande för rätten till underhåll
och för klassindelningen av dessa var, såsom vi förut i redogörelsen för
Vadstena krigsmanshuskassa påvisat, i de äldsta reglementena uteslutande under
krigs- eller fredstjänstgöring ådragen skada eller lång tjänstetid. Genom Kungl.
Brev den 21 april 1852 tillkom emellertid en ny faktor vid bestämmandet av
underhållsbeloppens storlek, nämligen levnadsåldern.

I sistnämnda kungl. brev framhålles nämligen att »med kassans ändamål
öfverensstämmer att gratialisternas och bland dessa särskildt de äldres af lägre
pensionsklasserna underhållsvillkor förbättras*, pa grund varav också bestämdes,
att underhållstagare i fjärde klassen av Vadstena krigsmanshuskassa skulle vid
resp. 60 och 65 års ålder, beroende på om underhållstagare tillhör värvade eller
indelta armén, uppflyttas i tredje klassen, och att underhållstagare i tredje klassen
skulle vid 75 års ålder uppflyttas i andra klassen. Denna princip utvecklades
ytterligare i 1881 års underhållsreglemente, då i detta stadgades, att förutom de
ovannämnda uppflyttningarna från fjärde till tredje och från tredje till andra klassen,
för vilken senare åldern ändrades från 75 till 72 levnadsår, uppflyttning även
skulle ske av underhållstagare vid uppnådda 80 levnadsår från andra till första
underhållsklassen. Det är väl uppenbart, att en högre levnadsålder i och för sig,
utan att en underhållstagare behöver drabbas av skada eller sjukdom, medför en
sådan nedsättning i arbets- och förvärvsförmågan, att den nödvändiggör ett högre
gratial vid en högre ålder. Med en sådan uppfattning anse vi oss icke kunna
fortgå på den senast inslagna vägen, att vid gratialens förbättrande föreslå en
ökning i de nu utgående underhållen med ett för alla utgående lika belopp oavsett
levnadsåldern, ty då de före år 1901 avskedade gratialisterna fått börja med så
lågt underhåll som 15 eller 24 kr. och uppflyttats till resp. 24 och 36 kr. först
vid 65 års ålder för att vid 72 år erhålla 48 kr., måste man finna, att förhöjningen
i gratialen enligt nuvarande bestämmelser ej tillfredsställer det ökade behovet
av större understöd. Enligt de uppgifter, vi använt vid våra beräkningar, uppburo
vid 1913 års ingång, som av Bilaga A framgår, ej mindre än 704 underhållstagare
endast 40 (15+25) kr. och 4,678 endast 49 (24+25) kr. Av dessa underhållstagare
voro resp. 698 och 4,542 över 50 är och av den första gruppen med
40 kr. i underhåll hade 468 uppnått över 60 år, av den andra med 49 kr. i underhåll
voro 3,283 över 60 år och 2,587 voro i en ålder av 65 intill 71 år. Bägge
dessa grupper hava dessutom, frånsett några f. d. värvade och en del på grund
av skada i tjänsten till underhäll berättigade, erhållit dylikt först vid 50 års ålder.
De yngre gratialisterna däremot hava fått avsked redan efter 25 tjänsteår, eller
vid c:a 45 års ålder, och genast erhållit 36 kr. i underhåll med ökning till 61 kr
vid 50 års ålder. Skulle nu ett lika stort tillägg beredas alla gratialister, erhölle
sistnämnda grupp, som dock åtnjutit underhåll tidigare och till större belopp från
början, fortfarande intill 72 års ålder högre understöd än de äldre, som manga
år fått nöja sig med ett ganska ringa gratial.

Ehuru vi helst ej skulle velat föreslå någon ändring i Vadstena krigsmanshuskassas
nuvarande klassindelning, i synnerhet då en jämförelsevis kort tid återstår,
tills den siste avskedade indelte soldaten upphört att finnas till, anse vi oss

dock pa ovan anförda skäl böra föreslå, att en förbättring i underhållen måtte tilldelas
gratialisterna vid från den nuvarande klassindelningen något avvikande ålder.

I överensstämmelse härmed hade vi ock på ett tidigt stadium under utredningsarbetets
gång beslutit oss för att genomgående tillämpa levnadsåldersprincipen
med åldersgrupper av 50, 60, 65 och 72 levnadsår och med för dessa respektive
grupper utgående stigande gratial. Emellertid har denna gruppindelning
så tillvida måst frångås på grund av den under utredningens gång antagna lagen
om allmän folkpensionering, att 72-års-gruppen slopats och 65-ärs-gruppen blivit
en 67-års-grupp för att komma i överensstämmelse med den i nyssnämnda lag
angivna ålder då rätt till pension inträder.

1912 års Riksdag uttalade i sin skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om
utredning i förevarande fråga, att vid densamma särskilt borde tagas i övervägande,
huruvida icke den förhöjning, som kunde komma ifråga, skulle tilldelas vederbörande
underhållstagare vid en något högre åldersgräns än den som gäller beträffande
det år 1909 beviljade tillskottet, eller vid 50 års ålder.

Efter sorgfälligt övervägande hava vi ock funnit oss böra föreslå bestämmelser
i denna riktning, men anse likväl, att ett om än ringa tillägg bör tilldelas
gratialister redan vid den från krigsmanshuskassans ursprung hävdvunna åldersgränsen
av 50 år, då vissheten om att redan vid denna ålder få uppbära ett fast,
ej allt för lågt underhällsbelopp kan vara av största betydelse för soldaten. Vi
tänka därvid särskilt på möjliggörandet för honom att åt sig förvärva eget hem.
Härtill hava vi även föranletts av de framställningar till Kungl. Maj:t om ökad begynnelsepension,
som år 1910 gjordes av i tjänst varande indelt manskap vid
flertalet av arméns truppförband. Detta manskap erhåller visserligen numera avsked
efter 25 tjänsteår, eller vid omkring 45 års ålder, och det kunde på grund
härav synas berättigat, att gratialisterna redan från denna tid erhöllo ökat underhåll.
Då emellertid vid denna ålder arbetsförmågan måste anses i allmänhet ännu
ett antal år vara oförminskad, och dessutom kostnaderna skulle i ej ringa grad
ökas, om tillägg finge åtnjutas redan från den tid, då underhåll började erhållas,
hava vi ansett, att deras uttalade önskningar ej böra vinna avseende i vidare män
än att gränsen nedåt för rätt till erhållande av tillägg i underhållen sättes till 50 år.

När vi sålunda hålla före att underhållet vid denna ålder av 50 år bör undergå
en första om än ringa förhöjning, anse vi oss böra föreslå underhållsbeloppets
fastställande vid nämnda ålder till 75 kr. på det att de gratialister, som
nu åtnjuta 61 kr., skola erhålla någon förbättring i sitt underhåll.

Vid uppnådda 60 är har arbetsförmågan enligt vår uppfattning i så avsevärd
grad avtagit, att en ytterligare förbättring av underhållen vid denna ålder
synes påfordrad. Vi anse oss därför böra föreslå, att underhållet vid 60 års ålder
skall utgå med 100 kronor.

Vid 67 års ålder anses i allmänhet förmågan att genom eget arbete försörja
sig hava upphört, och synes detta vara förhållandet jämväl med här ifrågavarande
kategori av medborgare, vilka i huvudsak torde uppehålla sig genom
jordbruksarbete eller småhantverk.

Vid denna åldersgräns bör därför understödet utgå med ett belopp, som kan
antagas vara tillräckligt för att bereda full om än nödtorftig försörjning.

Frågan om reglerande av underhållen från Vadstena krigsmanshuskassa kan Lagen om
emellertid efter utfärdandet av lag om allmän pensionsförsäkring av den 30 juni sionsförsäk1913
icke avgöras enbart för sig. Vid utmätandet av underhållsbeloppen från ring.
nämnda kassa måste nämligen iakttagas de fördelar, som genom denna lag beretts
alla åldringar och arbetsinvalider.

Den grupp av medborgare, vår utredning avser, ingår nämligen bland de
av ålderdomsförsäkringskommitten beräknade pensionstagare »arbetare på landet.»

Vi anse oss därför böra till en början i korthet redogöra för de förmåner,
denna lag avser att bereda och villkoren för desammas åtnjutande. 1 lagen stadgas,
att från och med den 1 januari 1914 skall varje svensk man eller kvinna genom
erläggande av årliga pensionsavgifter och med bidrag av allmänna medel försäkras
till erhållande av pension vid varaktig oförmåga till arbete och senast vid fyllda
67 år, även om dylik oförmåga ej då är för handen.

Avgiftspliktig är varje till arbete ej varaktigt oförmögen person från och med
det år, under vilket han fyller 16 till och med det år, under vilket han fyller
66 år. Från avgiftsplikt undantagna äro ordinarie civila statstjänstemän, präster
och tjänstemän vid statens järnvägar, delägare i telegrafverkets, folkskollärarnes,
arméns och flottans pensionskasssor. Kung!. Maj:t kan fritaga personer i övrigt
från avgiftsplikt, då dessa på ett eller annat sätt äro tillförsäkrade pension.

Avgifterna utgöra

för person med inkomst av under 600 kr......

» » » » av 500 till 799 » .....

800 » 1,199 » .....

1,200 kr. och därutöver

kr. 3: -»5: —
» 8: —
» 13: —-

Pensionens årliga belopp utgör för man 30 % och för kvinna 24 % av de
erlagda pensionsavifternas sammanlagda belopp, dock reduceras pensionen för alla
dem, som vid 1914 års ingång redan fyllt 25 år, så att

den som då fyllt 25 men ej 30 år erhåller, man 27,5%, kvinna 22 % av erlagda avgifter

30 »	» 35 »	»	» 25 »	» 20 » » »	»
35 »	» 45 »	»	» 22,5 »	» 18»» »	»
45 år		»	» 20 »	» 16»» »	»

Förutom denna pension, avgif tspension, vilken en var genom egna avgifter
tillförsäkrar sig, utgår av allmänna medel ett pensionstillägg, till den som är till
arbete varaktigt oförmögen och vars årsinkomst ej uppgår för man till 300 och
för kvinna till 280 kronor.

Detta pensionstillägg utgöres dels av ett belopp beroende av pensionstagarens
årsinkomst utöver all pension enligt denna lag, dels av en förhöjning med
ett belopp beroende av de pensionsavgifter, som av pensionstagaren tillfullo erlagts.

Den förstnämnda delen av pensionstillägget utgör för pensionstagare, som
ej åtnjuter någon inkomst eller vilkens årsinkomst ej överstiger 50 kr., för man 150
och för kvinna 140 kr.; för pensionstagare, vars årsinkomst överstiger 50 kr., för
man 150 och för kvinna 140 kr. med avdrag av halva årsinkomsten. Uppgår
pensionstagarens årsinkomst till 50 men ej till 100 kr., sker dock avdrag allenast
med det belopp, varmed årsinkomsten överstiger 50 kr.

Den andra delen av pensionstillägget eller förhöjningen utgör för varje krona
av de pensionsavgifter, som till fullo erlagts, 0,08 % av det på nyssnämnda sätt
uträknade pensionstillägget.

Pensionstillägg utgår, såsom förut nämnts, endast till den, som är varaktigt
oförmögen till arbete, alltså ej till personer som äro fyllda 67 år, men ännu ej
äro arbetsinvalida. Med dylik invaliditet förstås dock ej, att en person är fullständigt
oförmögen till att försörja sig, utan endast att arbetskraften är, så vitt
man kan döma, för framtiden så nedsatt, att den ej kan vara tillräcklig för att
bereda vad som oundgängligen erfordras för personens eget uppehälle genom
sådant arbete, som motsvarar hans krafter och färdigheter.

gällande beräkningsgrunder. Dylikt understöd utgår dock icke till den, som den
1 januari 1914 fyllt 67 år, ej heller till den som vid denna tidpunkt fyllt 15 år
och redan då är till arbete varaktigt oförmögen samt under ar 1913 i sammanlagt
minst fyra månader fått full försörjning av fattigvården, välgörenhetsinrättningar
eller enskilda personer.

De fem första åren av lagens tillämpning har en inskränkning i rätten till
pensionstillägg eller understöd måst fastställas. De, som under åren 1914—1918
bliva berättigade till dylika, erhålla sålunda endast följande procent av eljest stadgade
belopp, nämligen

år	1914..............................	%
»	1915 .............................
»	1916 .............................
»	1917 ............................
»	1918 ..........................	»

Av dessa bestämmelser framgår, att alla personer som den 1 januari 1914 Pensionslafyllt
67 år, äro helt och hållet uteslutna från de förmåner, lagen avser bereda. ^J^SUs
Antalet underhållstagare från Vadstena krigsmanshuskassa, som på grund härav^taga.™ från
ej få någon nytta av folkpensioneringen, utgör enligt bilaga A 5,446 man eller
ungefär 45 % av hela antalet. Övriga nuvarande underhållstagare kunna där- kuska*™.
emot bliva delaktiga av pensioneringen. Den avgiftspension, de komma att erhålla,
kan dock i allmänhet ej bliva stor, då nästan samtliga redan uppnått 45
års ålder. Med säkerhet kan väl antagas, att de till största delen såsom i allmänhet
jordbruksarbetare tillhöra lägsta klassen av inkomsttagare och alltså
erlägga i årsavgift 3 kr. Avgiftspensionen kommer för dem, som äro fyllda 45
år vid lagens ikraftträdande, att utgöra 20 % av sammanlagda pensionsavgifterna.

Högsta avgiftspension för nuvarande gratialister kan alltså utgöra 12 kr. 60 öre,

20 % av 21 årsavgifter å 3 kr., och detta belopp erhålles endast av ett ringa
fåtal, medan det stora flertalet får ännu mindre. Avgiftspensionen blir följaktligen
av så ringa betydelse, att den nästan kan lämnas utan avseende vid beräknandet
av det understöd, gratialisterna kunna få.

Pensionstillägget eller understödet blir däremot av stor betydelse. Man kan
väl nämligen med största säkerhet antaga, att de f. d. soldater, som uppnått 67
års ålder, till övervägande antal äro arbetsinvalider i den mening lagen fordrar, och
att de således äro berättigade till pensionstillägg senast vid denna ålder. Av de
till omkring 8,100 uppgående nuvarande gratialister, som kunna komma i åtnjutande
av pensionstillägg eller understöd, äro emellertid 2,180 födda under åren
1847—1851 och fylla alltså 67 år under övergångsåren 1914—1918. Dessa gratia -

Ökning i underhållen
erforderlig

utöver vad
pensionslagen
bereder.

lister kunna således ej erhålla mer än respektive 50, 60, 70, 80 och 90 % av det
pensionstillägg eller understöd, dem annars tillkommit. Endast omkring 5,900 av
de nuvarande underhållstagarne kunna alltså erhålla fullt pensionstillägg.

Av det ännu i tjänst varande manskapet bliva, som av bilaga B framgår, alla
delaktiga av pensionsförsäkringen. Samtliga få dock sina avgiftpensioner beräknade
efter lägre procent än de normala 30 %, då de nått en ålder överstigande 25
är den 1 januari 1914. En man, född 1885, får den sålunda sänkt till 27,5 °/o, 584
man till 25%, 1,917 man till 22,5 % och återstående 1,301 man till 20 %. Under
förutsättning, att alla tillhöra lägsta pensionsklassen, skulle den högsta avgiftspension,
någon kan uppnå, alltså bliva 31 kr. 35 öre eller 27,5 % av 36 årsavgifter
å 3 kr., medan flertalet endast erhåller lägre belopp.

Pensionstillägg skulle alla nu i tjänst varande kunna komma i åtnjutande av,
och endast tre man kunna drabbas av nedsättning i pensionstillägget i följd av
gällande övergångsbestämmelser.

Av sammanlagda antalet f. d. och i tjänst varande indelta soldater den 1 januari
1913 eller 16,766 man skulle alltså ungefär 11,000 man kunna bliva delaktiga av
folkpensioneringen. Dessa 11,000 drabbas dock samtliga av de inskränkningar i
pensionsrätten, som stadgats under övergångsåren.

De fördelar, lagen om allmän pensionsförsäkring bereder, tillkomma som förut
nämnts varje svensk man, utan att direkt hava tjänat staten. Det måste därför
synas fullt berättigat, att den medborgare, som direkt tjänat staten, och detta eu
längre tid, som erkänsla härför också av staten beredes någon förmån på ålderdomen
utöver, vad som tillkommer alla och en var.

I överensstämmelse härmed och såsom förut erinrats synes det oss rätt och
billigt, att det indelta manskapet efter slutad tjänstetid av staten erhåller ett årligt
understöd som erkänsla för troget arbete och ett understöd av den betydelse, att
det kan hjälpa dem till en någorlunda sorgfri tillvaro på ålderdomen.

Enligt nu gällande bestämmelser utgå ju också till avskedat manskap, som
uppfyllt därför stadgade villkor, underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa. Dessa
underhåll äro emellertid som vi redan påvisat, alldeles otillräckliga. Även med
de fördelar pensionslagen tillförsäkrar dem av gratialisterna, som kunna bliva av
desamma delaktiga, uppnå de ej ett sammanlagt understödsbelopp tillräckligt att
skydda dem för nöden. Folkpensioneringens förmåner tillfalla nämligen ej i sin
fulla utsträckning dem, som redan nu nått en mognare ålder, enär den först från
och med år 1964 kan anses fullt genomförd, och vid den tiden torde blott få, om
ens någon av gratialisterna finnas i livet.

Arméns indelta manskap kan alltså ej helt komma i åtnjutande av folkpensioneringens
olika förmåner, vilka äro beräknade att, när de utgå fullt, utgöra vad
som ansetts behövligt för nödtorftig försörjning. Då avgiftspensionerna för de
flesta gratialisterna, som vi förut visat, måste bliva av ringa betydelse, bliver det
väsentliga alltså pensionstillägget eller understödet. Dettas ursprungliga belopp
skall emellertid enligt bestämmelserna minskas allt efter den inkomst, pensionstagaren
åtnjuter.

Enligt ålderdomsförsäkringskommitténs beräkningar skulle fördelarna av den
fullt genomförda folkpensioneringen motsvara vad som erfordrades för att skydda
en man mot behovet av fattigvård eller eljest mot nöden. Kommittén uttalade
emellertid i sitt betänkande den åsikten, att under första tiden av försäkringens
verksamhet, innan pensionsavgifter till beräknat antal erlagts, pensionerna i de
flesta fall skulle bliva otillräckliga för ernående av det med försäkringen avsedda
ändamålet, varför kommuunerna borde äga rätt att under form av tillskott till pensionerna
bevilja det ytterligare understöd, som i dylika fall kunde erfordras, dock
högst 150 kr. Detta förslag om kommunernas tillskott upptogs i Kungl. Maj:ts
proposition, men uteslöts dock ur lagen, ehuru det av Riksdagen erkändes »värt
uppmärksamhet». Det framgår emellertid av kommitténs förslag, att man ansett
ett tillskott till pensionerna behövligt första tiden och även att ett dylikt tillskott
kunde givas utan att få form av fattigunderstöd.

Därest ej pensionstillägget eller understödet enligt lagens bestämmelser skulle Grat™}

. o gratifiJcatio undergå

minskning allt efter den inkomst, en pensionstagare åtnjuter, skulle det ner från in
frän Vadstena krigsmanshuskassa till f. d. soldater utgående underhållet, om det
utgjorde ett tillräckligt belopp, utgöra lämpligt tillskott till den pension, som enligt beräknas som
folkpensioneringslagen kan tillkomma gratialisterna. För att pensionstillägg eller nrstnlcomst
understöd skulle kunna oförminskat utgå, erfordras emellertid att en bestämmelse
utfärdas beträffande tillämpningen av § 7 i lag om folkpensionering i så måtto,
att vid beräkningen av pensionstillägg eller understöd till underhållstagare från
Vadstena krigsmanshuskassa, avdrag ej må ske för den inkomst, som utgöres av
från denna kassa utgående underhåll.

Liknande undantag synas oss även böra göras för gratifikationer från Invalidhusfonden,
då dessa med högst få undantag utdelas i sammanhang med gratial
från Vadstena krigsmanshuskassa.

I enlighet med bestämmelserna för indelningsverkets upphävande upphörde
år 1901 rekryteringen av den personal, som kan komma i åtnjutande av ovan
föreslagna undantagsbestämmelse. Av de gratialister, som funnos den 1 januari
1913, voro 7,537 i den ålder, att nämnda undantagsföreskrifter skulle kunna bliva
å dem tillämpliga. Till denna kategori bör vidare hänföras i tjänst varande in -

Underhåll till
gratialister,
som iiro uteslutna
från
pensionslagens
förmåner.

delta, vilka den 1 januari 1913 utgjorde enligt bilaga B 3,803 man, dä dessa eller
åtminstone flertalet av dem i sin ordning kunna komma i åtnjutande av gratial frän
Vadstena krigsmanshuskassa. Med hänsyn till den minskning i dessa summor, som
äger rum genom dödsfall, eller eljest avgångna, kan man beräkna sammanlagda
antalet av de gratialister, nuvarande och blivande, å vilka de föreslagna undantagsbestämmelserna
skulle få tillämpning, till högst 11,000 man.

När vi, efter samråd med ålderdomsförsäkringskommitténs ordförande, tillåta
oss föreslå ovan angivna undantagsbestämmelse från de allmänna principerna i
lagen härutinnan, är det jämväl av det skäl, att gratialisterna, såsom utgörande
en snart utdöende befolkningsgrupp, måste anses intaga en särskild ställning i
förevarande avseende, vadan anledning näppeligen torde förefinnas, att därav
skulle föranledas en utsträckning av liknande undantagsbestämmelse även till andra
befolkningsgrupper.

Det tillskott från Vadstena krigsmanshuskassa, som utöver pensionstillägget
eller understödet bör tillkomma en gratialist vid 67 års ålder, hava vi funnit oss böra
föreslå till 100 kr. Någon ytterligare ökning av underhållet frän Vadstena krigsmanshuskassa
efter den vid 60 års ålder föreslagna skulle alltså ej ifrågakomma.
Tillsammans med ograverat pensionstillägg eller understöd, 150 kr., jämte gratifikation
av minst 15 kr. från Invalidhusfonden, skulle på detta sätt den f. d. soldaten,
när förmågan att genom eget arbete försörja sig vid denna ålder anses
hava upphört, erhålla ett sammanlagt understöd från staten av 265 kr., vilket med
den avgiftspension, han själv berett sig, skulle kunna vara tillräckligt att skydda
honom för risken att falla fattigvården till last eller eljest mot den verkliga nöden.

Utan den av oss föreslagna undantagsbestämmelsen hade vi å andra sidan ej
heller ansett oss kunna stanna vid ett högsta gratial av endast 100 kronor utan
måst föreslå detta till ett åtskilligt högre belopp. Då emellertid dessa gratialister,
såsom vi redan anfört, beräknats bland dem, som falla under pensionslagens
bestämmelser, och kostnaden för deras pensionering enligt samma lag redan
ingår bland de av Riksdagen beräknade utgifter, finnes ej något giltigt skäl att
upptaga bland statsverkets utgifter en redan förut upptagen utgiftspost.

Om behovet av förbättring i de nuvarande gratialen sålunda delvis genom
lagen om folkpensionering med i densamma av oss föreslagen ändring blivit
tillgodosett, så gäller detta dock ej för alla gratialister, vare sig nuvarande eller
blivande. Som vi redan vid refererandet av lagens bestämmelser omnämnde, äro
alla personer, som den 1 januari 1914 fyllt 67 år, uteslutna från samtliga de förmåner,
pensionslagen bereder. Genom detta stadgande komma, som vi förut
omnämnt, 5,446 nuvarande underhållstagare, se bil. A, att gå miste om pensionstillägg
eller understöd. För dessa, vilka nått en ålder, då förmågan att själv för -

sörja sig väl måste anses i allmänhet hava upphört, kvarstår alltså behovet av
en förbättring i det nuvarande otillräckliga underhållet. I överensstämmelse med
vad vi förut uttalat, hade det varit med rättvisa och billighet förenligt, att underhållet
föreslagits till det belopp, som anses motsvara existensminimum, eller åtminstone
till det sammanlagda understödsbelopp, vi föreslagit för gratialister, som
bliva delaktiga av folkpensioneringen. Orsaken, att vi nu ej ansett oss kunna
föreslå så stort sammanlagt understödsbelopp åt dessa enligt pensionslagen överåriga,
är väsentligen den högst avsevärda ökning i statsutgifter, som därav skulle
föranledas, men härförutom ock den omständigheten att, då alla andra medborgare,
vilka fyllt 67 år vid pensionslagens trädande i kraft, gå miste om den hjälp,
denna lag avser att bereda kommande släkten på ålderdomen, kan det ju ej synas
orättvist, om de gratialister, varom nu är fråga, få underkasta sig, att deras understödsbelopp
bliva något mindre än det, varav senare generationer av gratialister
kunna komma i åtnjutande. Ifrågavarande grupp av understödstagare rekryteras
ju icke vidare, utan är utsatt för en hastig förminskning och torde, om ett
15-tal år praktiskt sett, hava upphört att finnas till, då de yngsta, som tillhöra
gruppen vid nämnda tid, uppnått 82 års ålder. Av nu angivna grunder hava vi
funnit oss böra föreslå åt dessa gratialister, vilka som förut omnämnts, äro helt
uteslutna från folkpensioneringens förmåner, ett till 200 kr. ökat gratial från Vadstena
krigsmanshuskassa.

Kunna av nuvarande gratialister sist omnämnda 5,446 ej bekomma något
pensionstillägg eller understöd, så finnes det, som vi redan förut omnämnt, en
grupp om 2,180 man, som endast får åtnjuta dylikt till reducerat belopp på grund
av folkpensioneringslagens bestämmelser för övergångsären 1914—1918, att pensionstillägg
eller understöd utgår för dessa år till därtill berättigade med endast
respektive 50, 60, 70, 80 och 90 %>. Ograverat pensionstillägg eller understöd
skulle alltså utgöra

år 1914 ......................................................... 75 kr.

» 1915 ......................................................... 90 »

* 1919 ........................................................ 105 »

* 1917 ......................................................... 120 »

* 1918 ......................................................... 135 »

Underhåll
till gratialister,
som drabbas
av pensionslagens

övergångsbestämmelser

beträffande
understöd eller
pensionstillägg.

1 likhet med vad vi uttalat angående de gratialister, som äro alldeles undantagna
från pensionslagens förmåner, anse vi, att även nu ifrågavarande underhållstagare,
som under övergångsåren uppnått 67 års ålder, böra vara underkastade
en reducering i det sammanlagda understödsbelopp, vi beräknat för dem,
som tillfullo komma i åtnjutande av de förmåner, pensionslagen bereder. Då

Åldersgrupper
och un
derhållshelopp.

emellertid ej någon av dessa underhållstagare bör bliva sämre ställd än den, som
redan den 1 januari 1914 fyllt 67 år, och vilken, enligt vad vi ovan uttalat, borde
erhålla 200 kr. i underhåll, att i sin helhet utgå från Vadstena krigsmanshuskassa,
hava vi funnit skäligt föreslå, att den gratialist, som under dessa övergångsår
fyller 67 år och blir berättigad ttll pensionstillägg eller understöd, vilket utan inkomstavdrag
skulle utgå med respektive 75, 90, 105, 120, 135 kr., skall från Vadstena
krigsmanshuskassa bekomma underhåll till ett belopp så stort, att hans
sammanlagda understöd från folkpensioneringen och sagda kassa uppgår till
minst 200 kr., eller för år 1914 kr. 125 och för år 1915 kr. 110. Underhållet för
dem, som fylla 67 år under de tre sista övergångsåren, bör utgå med endast 100
kr. eller med samma belopp, som vi föreslagit för alla övriga gratialister över
60 år. Härigenom skulle de, som

år 1916 fylla 67 år, erhålla 100+ 105 = 205 kr.

» 1917 » » » 100 + 120 — 220 »

* 1918 » » » 100 + 135 = 235 »

Enligt vad vi sålunda anfört skulle underhållen från Vadstena krigsmanshuskassa
komma att utgå med följande årliga belopp till underhållstagare, som upp -

nått 50 års ålder och därutöver,

de som äro födda tidigare än år 1847 ............... 200 kr.

» » » » är 1847 .............................. 125 »

» » » » » 1848 110 »

» » » » senare än år 1848

då de uppnått 60 års ålder .............................. 100 »

» » » 50 men ej 60 år ........................ 75 »

Beträffande underhållstagare, som ej uppnått 50 års ålder, hava vi ej funnit
anledning föreslå ändring i gällande bestämmelser ej häller i fråga om den, som
förut varit tilldelad högre underhåll, än av oss nu föreslagits.

Vidkommande korprals- och vice korpralstilläggen anse vi, att de böra utgå
som hittills med respektive 24 och 12 kr. utöver det ordinarie underhållet.

Kostnaderna för förslagets genomförande och sättet för

dessas bestridande.

Utgående från den förutsättning, att ovanstående åldersgrupper och understödsbelopp
bliva fastställda, skola vi nu söka utreda frågan om kostnaden härför
och sättet för beredande av tillgång till kostnadernas bestridande.

Den å sid. 32 införda tablån över underhållstagare från Vadstena krigsmanshuskassa
utvisar att sammanlagda beloppet av deras beräknade gratial för
år 1913 uppgick till 809,462 kronor,

Kostnadsbe räkning.

Om de föreslagna pensionsbelopen gällt vid 1913 års början, hade fördelningen
av dem blivit följande:

Antal underhålla tagare	Underhåll till varje underhålla tagare, kronor	Summa kronor
3	15	45
127	24	3,048
436	36	15,696
3	39	117
116	48	5,568
60	60	3,600
16	72	1,152
3,501	75	262,575
1	84	84
54	87	4,698
1	96	96
3	97	291
531	99	52,569
1,504	100	150,400
354	no	38,940
29	112	3,248
1	121	121
6	122	732
297	124	36,828
315	125	39,375
78	134	10,452
6	137	822
75	149	11,175
4,788	200	957,600
88	212	18,656
570	224	127,680
12,963		1,745,568

Utgiftsökningen skulle alltså utgjort 936,106 kr.

En uppdelning i åldersgrupper lämnar följande jämförelse mellan underhållsbeloppen vid 1913 års början

enligt nuvarande och föreslagna bestämmelser:

Ålder	Antal un derhålls- tagare	Därav	Summa pensionsbelopp	Medeltal pensions-belopp	Förhöjning
korpraler	vice korpraler	gällande kronor	föreslaget kronor	gällande kronor	föreslaget kronor	kronor	procent
under 50 år	777	75	43	30,854	30,854	39: 71	39: 71
50-60 »	4,091	532	54	243,429	320,379	59:50	78: 31	76,950	31,61
60-64 »	1,819	298	29	105,808	189,475	58: 17	104: 16	83,667	79,07
64—65 »	438	78	6	23,421	50,124	53:47	114: 44	26,703	114,01
65-66 »	392	72	6	21,564	50,800	55: 01	129: 59	29,236	135,58
66—72 »	2,289	314	40	121,249	465,816	52: 97	203: 50	344,567	284,18
72—80 »	2,092	166	31	157,404	422,804	75: 24	202: 11	265,400	168,61
över 80 »	1,065	88	17	105,733	215,316	99: 28	202: 17	109,583	103,64
Summa	12,963	1,625	226	809,462	1,745,568	62: 44	134: 66	936,106	115,65

Vi se av denna tablå, huru underhållen ökas med den högre levnadsåldern för att
nå maximum vid åldersgruppen 66—72 år, då ju förmågan att genom eget arbete försörja
sig måste anses hava i allmänhet upphört. För underhållstagare över sjuttiotvå
år skulle understödsbeloppet bliva konstant. De små olikheter, tabellen utvisar
i genomsnittsbeloppet för grupperna 66—72, 72—80 och över 80 år, bero av antalet
korpraler och vice korpraler i varje grupp. Ser man till förhöjningens procenttal
av nuvarande underhåll, så finner man, att största ökningen inträder i gruppen
66—72, år i det den utgör ej mindre än 284,18 %. Förklaringen härtill är att i
denna grupp finnes det stora flertalet av de f. d. soldater, vilka endast uppbära
40 eller 40 kr. i nuvarande underhåll och alltså äro i största behov av ökat sådant.

Ur den redogörelse hr extra föredraganden i Pensionsstyrelsen K. Dickman
tillställt oss över sina beräkningar rörande kostnaderna för vårt förslags genomförande
tillåta vi anföra följande:

Försäkringsteknisk
utredning.

Räntefot.

Dödlighet.

Statistiska

uppgifter.

Understödsheloppens
beräkning.

»Den till grund för beräkningarna lagda räntefoten har, liksom vid den matematiska
utredning, som verkställdes i samband med det av särskilda sakkunniga
den 12 juni 1908 avgivna betänkande rörande Vadstena krigsmanshuskassa, antagits
till 3 x/i °/o.

Någon undersökning av dödligheten bland personalen har icke gjorts, men
det synes icke osannolikt, att den är mindre än bland män på landet i det hela.
Med hänsyn även till dödlighetens avtagande bland befolkningen har därför en
dödlighetstabell uppgjorts, som skulle kunna antagas motsvara dödligheten bland
män på landet under årtiondet 1921—1930 under förutsättning att dödlighetssannolikheterna
för de särskilda åldrarna under detta årtionde förhålla sig till dem
under årtiondet 1901 — 1910 som de sistnämnda till dödlighetssannolikheterna för
årtiondet 1881—1890.

De statistiska uppgifterna hänföra sig till 1913 års ingång. Uppgifterna ha
för de personer, som vid denna tidpunkt åtnjöto understöd, hämtats från det i
Kungl. Arméförvaltningen befintliga kortregistret. För de då ännu i tjänst varande
införskaffades uppgifter från de särskilda truppförbanden.

För gratialisterna hava födelseåren och understödsbeloppen antecknats, ävensom
antalet korpraler och vice korpraler.

För de i tjänst kvarvarande ha födelseåren och anställningsåren samt antalet
korpraler och vice korpraler antecknats.

Med tillhjälp av den antagna dödlighetstabellen har särskilt för de den 1
januari 1913 befintliga gratialisterna och särskilt för de då i tjänst varande det
sannolika antalet av vid varje ålder kvarlevande gratialister uträknats för vart

femte år framåt i tiden. Härvid har beträffande de i tjänst varande antagits, att
alla komma att avgå ur tjänsten, så snart de omedelbart vid avskedstagandet bliva
berättigade till pension, d. v. s. efter 25 tjänsteår. Enär i verkligheten, såsom
hittills, ett avsevärt antal säkerligen kommer att kvarstå i tjänst efter pensionsrättens
uppnående, komma med all sannolikhet de verkliga utbetalningarna att
understiga de beräknade. Emellertid har hänsyn icke kunnat tagas till denna
svårberäkneliga eventualitet, i all synnerhet som förbättrade pensionsvillkor kunna
åstadkomma ett betydligt tidigare avskedstagande än hittills.

Genom att vid dert nämnda räkningen även hålla reda på antalet personer
av de åldersklasser, som berättiga till olika pensioner, samt tilläggsbeloppen för
korpraler och vice korpraler, erhåller man beloppet av pensionsutbetalningar för
vart femte år. Härvid är likväl att märka, att de, som avskedats före år 1901,
skola i tredje klassen erhålla gratial å 24 kr., men de, som senare avskedats,
gratial å 36 kr., samt att de, som tillhört värvade armén, uppflyttas i tredje klassen
vid 60 års ålder, men de, som tillhört indelta armén, vid 65 års ålder. Enär
inhämtande av nödiga uppgifter för de i detta avseende erforderliga beräkningarna
skulle avsevärt fördröjt arbetet, har jag emellertid dels räknat, som om alla
vid uppflyttning i tredje klassen skulle erhålla 36 kr. i pension, dels som om
alla skulle uppflyttas till tredje klassen först vid 65 års ålder, vilka båda antaganden
verka i motsatt riktning. Troligen ha dock pensionsvärdena härigenom
blivit något för högt beräknade.

På så sätt har man med utgångspunkt från de vid 1913 års början pensionerade
funnit de åt de kvarlevande bland dessa personer under åren 1918, 1923,
1928 — - — utgående pensionsbeloppen dels enligt de nu gällande, dels enligt
de föreslagna bestämmelserna. Beloppen angivas i nedanstående tabell.

Den 1 januari 1913 pensionerade.

År	Pensionsbeloppet enligt	Pensionsbe-loppets för höjning
nu gällande bestämmelser	föreslagna bestämmelser
	Kr.	Kr	Kr.
1918	809,462	1,745,568	936,106
1918	690,534	1,372,094	681,560
1923	556,475	1,010,036	453,561
1928	429,737	687,028	257,291
1933	310,392	427,948	117,556
1938	198,097	242,046	43,949
1943	109,490	123,610	14,120
1948	48,696	54,840	6,144
1953	20,046	23,754	3,708
1958	9,101	11,123	2,022
1963	4,318	5,125	807
1968	1,565	1,775	210
1973	144	200	56

För dem, som vid 1913 års början voro kvar i tjänst, skulle de mot antalet
gratialister under åren 1913, 1918, 1923 ---svarande årliga pensionsbelop pen

vara de, som framställas i nedanstående tabell,

Den 1 januari 1913 i tjänst varande.

År	Pensionsbeloppet enligt	Pensionsbe-loppets för-höjning.
nu gällande bestämmelser	föreslagna bestämmelser
	Kr.	Kr.	Kr.
1913	52,469	58,268	5,799
1918	102,735	119,661	16,926
1923	144,507	178,616	34,109
1928	189,691	247,899	58,208
1933	195,484	273,929	78,445
1938	178,267	259,916	81,649
1943	155,535	233,408	77,873
1948	127,920	180,912	52,992
1953	96,190	124,924	28,815
1958	61,899	74,016	12,117
1963	33,992	35,708	1,716
1968	12,246	12,624	378
1973	2,910	3,000	90
1978	291	300	9

Med ledning av de sålunda beräknade talen ha för de mellanliggande åren
pensionsbeloppen erhållits genom grafisk interpolation.»

Följande tabell visar resultatet härav från och med år 1914.

Öl

Pensionsutbetalningar i tusental kronor.

Under år	Den x/i 1913 pensionerade	Den 1li 1913 i tjänst varande		3 u m m	a
Enligt nu gällande bestäm-melser	Förhöj- ningar	Summa utbetal- ningar	Enligt nu gällande bestäm-melser	Förhöj- ningar	Summa utbetal- ningar	Enligt nn gällande bestäm-melser	Förhöj- ningar	Summa utbetal- ningar
1914	777	861	1,638	68	8	76	845	869	1,714
1915	752	809	1,561	78	10	88	830	819	l\|649
1916	728	758	1,486	88	13	101	816	771	l''587
1917	703	708	1,411	98	15	113 .	801	723	1,524
1918	678	657	1,335	107	17	124	785	674	1,459
1919	652	610	1,262	116	21	137	768	631	1,399
1920	625	563	1,180	123	24	147	748	587	1,335
1921	597	519	1,116	132	28	160	729	547	1,276
1922	570	476	1,046	140	32	172	710	508	1,218
1923	543	432	975	149	36	185	692	468	i;i6o
1924	517	388	905	159	41	200	676	429	1,105
1925	492	346	838	170	46	216	662	392	1,054
1926	467	307	774	178	50	228	645	357	l''002
1927	442	273	715	186	56	242	628	329	957
1928	417	240	657	191	60	251	608	300	908
1929	393	208	601	194	65	259	587	273	860
1930	369	179	548	195	70	265	564	249	813
1931	346	153	499	196	74	270	542	227	769
1932	322	129	451	196	77	273	518	206	724
1933	299	106	405	194	80	274	493	186	679
1934	275	87	362	192	82	274	467	169
1935	252	72	324	188	82	270	440	154	594
1936	230	60	290	184	83	267	414	143	557
1937	208	49	257	180	83	263	388	132	520
1938	188	39	227	176	82	258	364	121	485

1 1939

1940

1941

1942

1943

169

151

133

118

103

200	172	82
175	167	82
153	162	81
134	157	79
116	152	76

1944

1945

1946

1947

1948

148

142

137

131

125

1949

1950

1951

1952

1953

118

112

105

1954

1955

1956

1957
i 1958

1859

1960

1961

1962

1963

I 1964

1965

1966

1967

1968

1969

1970

1971

1972

1973

1 8

1 6

1974

1975

1976

1977
1 1978
1

254

249

243

236

228

219

208

198

187

175

163

152

140

130

118

108

341

318

295

275

255

237

219

202

185

170

156

143

131

121

111

102

113

106

101

454

424

396

370

344

318

293

270

247

225

205

186

169

155

139

126

113

101

Öl

Mot dessa kostnadsberäkningar, utförda pa grund av frän oss lämnade uppgifter
och enligt av oss givna anvisningar, hava vi icke något att erinra, utan
framlägga dem såsom våra egna.

Frågan om kostnaderna för de föreslagna höjningarna i underhållsbeloppen
är härmed utredd.

Kostnadernas Beträffande sättet för kostnadernas bestridande få vi anföra följande. För
‘ bestridande, detta ändamål kunna i första rummet anlitas Vadstena krigsmanshuskassa jämte
de till denna utgående ordinarie anslag.

Krigsmanshuskassans huvudändamål är nämligen enligt gällande bestämmelser
att utdela underhåll åt det indelta stammanskap, som under fredstid efter
långvarig tjänstgöring eller på grund av i tjänsten ådragen kroppsskada avskedats.
Visserligen är kassan även avsedd för underhåll åt sådana indelta soldater, som
»i fält mot rikets fiender» blivit skadade, så att de icke kunna bibehållas i tjänst,
men då det antal av dessa, som kan kommenderas i fält, numera är försvinnande
litet, torde helt kunna bortses från detta kassans ändamål.

Då behovet av kassans användande för sitt ändamål kommer att i en ganska
snar framtid upphöra, sedan nuvarande underhållstagare och ännu tjänande manskap,
som kan bliva underhållsberättigat, gått ur tiden, synes ej blott kassans
inkomster utan även dess tillgångar skäligen kunna tagas i anspråk för bestridande
av de ifrågasatta ökade underhållskostnaderna.

Invalidhusfonden lämnar också årligen, som förut anförts, ett bidrag av
84,300 kr. till krigsmanshuskassan. Då huvudändamålet med Invalidhusfonden
emellertid enligt Kungl. Brev den 18 december 1849 är att vid möjligt utbrott av
krig tillgångar ej måtte saknas till de pensioner och understöd, som då bleve av
nöden, stadgades i sagda nådiga brev, att fondens kapital ej finge minskas, utan
att en mindre del av årsinkomsten alltid skulle läggas till kapitalet. Då fondens
inkomster för närvarande, ej minst genom tillskottet till Vadstena krigsmanshuskassa,
äro synnerligen härt anlitade och ännu en tid framåt väl behövas för gratifikationers
utdelande, anse vi oss ej kunna hemställa att något vidare bidrag utöver
nu utgående belopp skall från Invalidhusfonden utgå för bestridande av kostnaderna
för den föreslagna underhällsförbättringen.

Vår plan för kostnadernas bestridande avser således, att för ändamålet tagas
i anspråk dels Vadstena krigsmanshuskassas årliga ordinarie anslag, i den mån
de ej skola användas för andra utgiftsändamäl, dels kassans hela kapitaltillgång,

arrendemedel m. m. och dels det årliga bidraget från Invalidhusfonden samt att
för övrigt av statsmedel årligen anvisas vad som härutöver erfordras.

Vi skola nu närmare redogöra för genomförandet av denna plan.

Frän Vadstena krigsmanshuskassa skola enligt givna föreskrifter, förutom
gratialistunderhållen ärligen avsättas, se sid. 7, Kassans utgifter:

a) till Kungl. Maj:ts egen höga disposition 3,000 kr. att användas till gratifikationer
och understöd åt avskedade officerare, underofficerare och soldater samt
deras vederlikar, vilka fördelaktigt utmärkt sig i rikets tjänst men efter avskedstagandet
befinna sig i styrkt fattigdom och behov av skyndsam hjälp,

b) till Kungl. Maj:ts disposition 1,050 kr. till gamla avskedade och nödlidande
officerares underhåll,

c) till arméförvaltningens disposition 100 kr. att användas till nådegåvor åt
fattiga, bräckliga och gamla krigsmän av avskedat manskap,

d) till understöd för fattiga och sjuka f. d. soldater av Stockholms garnison
1000 kr.,

e) bidrag till Arméns pensionskassa motsvarande tre femtedelar av krigsmanshusets
»äldre medel», uppgående till i medeltal 105,500 kr. årligen,

f) pension från Svedenheimska fonden, 125 kr.,

g) understöd åt f. d. marinsoldater, och

h) expenser.

År 1912 utgingo dessa olika utgiftsposter med följande belopp:

Enligt arméförvaltningens räkenskaper.

a) 3,000: —

b) 79: 17

c) 145: —

d) — —

e) 105,503: 69

f) 125: —

g) 20: -

h) 138: 85

Kr. 109,011: 71

Vad angår de till Kungl. Maj:ts egen höga disposition avsatta 3,000 kr., så
har visserligen den nu genomförda förbättrade pensioneringen av officerare och
underofficerare minskat anspråken på gratifikationer frän dessa medel, men då
behovet av medel för tillfälligt understöd nog fortfarande i ett eller annat fall kan

komma att gorå sig gällande, anse vi oss ej kunna i likhet med 1907 års sakkunnige
våga beräkna en nedsättning i utgifterna för detta ändamål, utan upptaga
dem till hela det härför avsatta beloppet, eller 3,000 kr.

Vad däremot det under b) upptagna anslaget av 1,050 kr. beträffar, sä hava
nägra utbetalningar att räkna med från denna titel ej skett de sista åren, och några krav
på hjälp härifrån torde ej behöva uppstå, sedan numera alla officerare med pension
enligt äldre bestämmelser avlidit. Detta belopp behöver alltså ej beräknas.

Det under d) upptagna anslag å 1,000 kronor, som Stockholms fattigvårdsnämnd
årligen äger uppbära till understöd för fattiga och sjuka f. d. soldater av
Stockholms garnison, för att dessa skola åtnjuta vissa fördelar i förhållande till
övriga hjon i form av ökad permissionsrätt och särskilda logement, skall enligt
Kungl. Brev den 14 oktober 1851 utgå i avräkning på det underhåll, nämnden för
dessa personers vårdande äger att jämlikt gällande förordning om fattigvården av
allmänna medel utbekomma. I berörda hänseende hava numera genom den allmänna
värnpliktens införande väsentligen förändrade förhållanden inträtt, och
krigsmanshuskassan torde icke skäligen böra belastas med utgift för andra än
sådana f. d. soldater av Stockholms garnison, som värvats enligt förut gällande
bestämmelser. 1 mån som dessa f. d. soldater gå bort, synes därföre anslaget
kunna minskas och slutligen alldeles upphöra samt Stockholms kommun böra
likställas med andra kommuner, inom vilkas område truppförband finnes förlagt.

Sedan år 1910 har ej något dylikt bidrag från krigsmanshuskassan utbetalts
till fattigvårdsnämnden, och Kungl. Maj:t och Kronan har jämväl anhängiggjort
rättegång mot nämnden med yrkande om återbetalning av uppburna bidrag.
Denna rättegång är ännu ej avgjord. 1 skrivelse den 8 juli detta år till Kungl.
Maj:t yrkade emellertid fattigvårdsnämnden, under påvisande av att bestämmelmelserna
angående detta bidrags utgivande blivit av Kungl. Maj:t i ovannämnda
Kungl. Brev utfärdade, och att allmän domstol alltså ej är rätt forum för tolkningen
av berörda bestämmelser, dels att bliva befriad från ifrågasatt återbetalningsskyldighet
och dels att bidraget, såväl det från och med 1910 ej inbetalda
som ock därefter förfallna och förfallande, fortfarande måtte från krigsmanshuskassan
utanordnas, så länge militäravdelningen i sitt nuvarande skick upprätthålles,
dock endast till och med 1917 års utgång, vid vilken tidpunkt nämnden
ej anser bidraget längre behövligt för detta ändamål. Då bidraget alltså ej skulle
komma att utgå längre än till och med nämnda år, synes denna utgiftspost sålunda
ej behöva medtagas i våra beräkningar, av utgifterna från Vadstena krigsmanshuskassa.

Samma förhållande är med det under g) upptagna anslaget till under -

stöd åt f. d. marinsoldater, av vilka år 1912 endast tvänne uppburo understöd,
bägge av mycket hög ålder.

De under c), e), f) och h) upptagna utgiftsposterna torde däremot komma
att tillsvidare årligen utgå.

På grund av vad vi sålunda anfört, kunna samtliga omförmälda utgifter,
vilka skola gäldas av krigsmanshuskassan utöver de därifrån utgående gratialistunderhållen,
sammanräknade ej komma att uppgå till mer än högst 109,000 kr.
årligen i medeltal.

Om detta belopp avräknas från kassans egna ordinarie inkomster utöver
räntor m. m. utgörande

statsanslag till Vadstena krigsmanshuskassa kr. 243,640: —

„ „ förhöjning i gratialen åt avskedat
manskap.........■ „ 294,000: — kt\ 537,640: —

bidrag från Invalidhusfonden.......................... n 84,300: —

arrende- jämte skatte- oeh åborättsavgifter c:a .......... „ 1,600: —

tillsammans kr. 623,540: —

återstå minst 514,000 kr i behållen årlig inkomst för underhallsutdelningen.

Den grafiska framställningen av beräknade pensionsutbetalningar, som återfinnes
i slutet av detta betänkande, bilaga E, visar att, om pensionerna skulle höjas
enligt vårt förslag, de årliga pensionsutbetalningarna först från och med år 1938
minskats så, att de understiga det årliga nettobidraget till kassan av 514,000 kr.

Som de årliga utbetalningarna dessförinnan överstiga detta belopp, har det
synts oss lämpligt, att kassans kapitalbehållning, beräknad till 4,325,000 kr. vid
1914 års ingång, helt tages i anspråk för pensioneringen under dessa år, 1914
1937, det vill säga att man årligen använder ej blott räntan utan även kapitalet,
ända till dess att detta i och med år 1937 är konsumerat. Om detta sker genom
sjunkande annuiteter på så sätt, att annuiteten årligen minskas med ett lika stort
belopp, skulle annuiteten, beräknad att utgå vid mitten av varje är, för är 1914
utgöra 449,664 kr. och minskningen under varje år vara 18,736 kr. De årliga
annuiteterna, avrundade till hela tusental kr., äro angivna i följande tabell, kol. 4.

Kassans beräknade framtida till -

gångar och utgifter i tusental kr.

År	Totala pt-nsiona- utbetal- ningar	Tillgångar
Nuvaran-de årligt anslag	Konsume-ring av nuvande kap tal	Nytt an slag
i	2	3	4	5
1914	1,714	514	450	750
1915	1,649	514	431	704
ISIG	1,587	514	412	661
1917	1,524	514	393	617
1918	1,459	514	375	570
1919	1,399	514	356	529
1920	1,335	514	337	484
1921	1,276	514	319	443
1922	1,218	514	300	404
1923	1,160	514	281	365
1924	1,105	514	262	329
1925	1,054	514	244	296
1926	1,002	514	225	263
1927	957	514	206	237
1928	908	514	187	207
1929	860	514	169	177
1930	813	514	150	149
1931	769	514	131	124
1932	724	514	112	98
1933	679	514	94	71
1934	636	514	75	47
1935	594	514	56	24
1936	557	514	37	6
1937	520	514	19

För att fullt täcka pensionsutbetalningarna skulle ytterligare erfordras ett
nytt årligt anslag av statsmedel, som för de olika åren skulle uppgå till de belopp,
som angivas i förestående tabell, kol. 5, vilka belopp erhållits genom att från
talen i kol. 2 draga summan av talen i kol. 3 och kol. 4. Som synes sjunker
beloppet av detta erforderliga nya anslag synnerligen snabbt och utgör för år
1914 kr. 750,000, år 1915 kr. 704,000, för att efter tio år eller är 1923 sjunka till
365,000 kr., efter femton är till 207,000 kr. och med år 1936 alldeles upphöra.
Därefter skulle icke heller hela det nuvarande anslagsbeloppet till Vadstena krigsmanshuskassa
erfordras för underhällsutdelningen.

Av anslag som nu tillkomma denna kassa synes då i första rummet det
från Invalidhusfonden utgående bidraget böra minskas och så småningom indragas,
för att denna fond därefter skall kunna växa till ett kapitalbelopp, som kan
erfordras för att mer och mer göra det möjligt för fonden att tillmötesgå de
krav på pensioner eller understöd, som kunna uppstå, därest vårt land skulle
bliva invecklat i krig.

De till Vadstena krigsmanshuskassa ingående fasta statsanslagen äro som
förut framhållits tvenne å tionde huvudtiteln uppförda, nämligen

1) anslag till Vadstena krigsmanshuskassa ............. 243,640 kronor och

2) „ „ förhöjning i gratialen åt avskedat manskap .. 294,000 „

I och med att Vadstena krigsmanshuskassa skulle upphöra att finnas till, och
de densamma tilldelade statsanslagen ej längre skulle vara erforderliga, blir det
nödvändigt se till, huru det fastställda årliga bidraget till Arméns pensionskassa
skall kunna gäldas. Detta bidrag utgör, som förut erinrats, 8/s av krigsmanhuskassans
inkomster, sådana de voro före 1811 års ingång enligt avräkning, som
årligen verkställes mellan Arméförvaltningen och Arméns pensionskassa. Beloppet
växlar något beroende av influtna viten, men har i allmänhet uppgått till
mellan 105,000 och 106,000 kronor.

Då nu av det till 243,640 kr. uppgående “anslag till Vadstena krigsmanshuskassa“
årligen utbetalas av Arméförvaltningen till Arméns pensionskassa det
bidrag, denna kassa äger uppbära, synes det oss, som om detta anslag lämpligen,
för att undgå onödig omföring, kunde delas i tvänne, ett anslag till Vadstena
krigsmanshuskassa och ett till Arméns pensionskassa. Detta senare anslag skulle
då lämpligen upptagas under benämning: “Till Arméns pensionskassa, ersättning
för inkomster från Vadstena krigsmanshuskassas s. k. äldre medel11. Anslagets
belopp skulle, beräknat efter de senare årens avräkningar, lämpligen kunna fastslås
till 106,000 kr. och det till Vadstena krigsmanshuskassa utgående anslaget
alltså till 137,640 kronor.

Begravningshjälp.

I samband med frågan om förhöjning av underhållen från Vadstena krigsmanshuskassa
står jämväl den om begravningshjälp. Enligt Kungl. Kungörelserna
den 3 april 1821 och den 16 december 1845 utbetalas, såsom förut omnämnts,
efter underhållstagares död 4 kronor 50 öre såsom begravningshjälp. Detta belopp
måste dock numera anses alldeles för lågt för därmed avsett ändamål. För
officerare och underofficerare med vederlikar utgår begravningshjälpen i förhållande
till åtnjuten pension och i lägsta pensionsklassen, för sergeanter av 2 klass
med vederlikar, utgör begravningshjälpen 60 kronor. Vi hava därför ansett att
begravningshjälpen för det manskap, vår utredning omfattar, bör bestämmas till
hälften av sistnämnda belopp eller till 30 kronor, ett belopp, som efter gjorda
beräkningar, bör någorlunda kunna motsvara ändamålet. Något särskilt anslag
härför hava vi ej ansett behövligt föreslå, alldenstund med all sannolikhet det
årliga belopp, som, med en ungefärlig dödlighetssiffra av 400 man årligen, ytterligare
erfordras, eller omkring 12,000 kronor, torde kunna bestridas av det beräknade
ärliga anslaget för ökningen i underhållen, då, såsom sakkunniges försäkringstekniska
biträde uttalat, de verkliga utbetalningarna för dessa med all sannolikhet
komma att understiga de beräknade.

Vi anse oss därför böra föreslå, att till avliden underhållstagares anhöriga
eller rättsinnehavare skall utbetalas en begravningshjälp av 30 kronor.

Sakkunniges hemställan.

Under åberopande av, vad vi i detta betänkande anfört, hemställa vi alltså,
att erforderliga åtgärder mätte vidtagas sålunda,

att nuvarande och blivande underhållstagare
från Vadstena krigsmanshuskassa mätte komma
i åtnjutande av ett förhöjt årligt underhällsbelopp
vid fyllda 50 år till 75 kronor;
vid fyllda 60 år till 100 kronor;
att vid inträffad invaliditet enligt lag om allmän
pensionsförsäkring underhållstagare må åtnjuta
utom till dem utgående gratial frän Vadstena
krigsmanshuskassa pensionstillägg eller understöd
oafkortad,

att beträffande tillämpningen av §7 i lag om
allmän pensionsförsäkring sådan bestämmelse
utfärdas, att de från Vadstena krigsmanshuskassa
utgående underhållen liksom gratifikationerna frän
Invalidhusfonden icke beräknas såsom årsinkomst;

att till underhållstagare, som den 1 januari
1914 uppnått 67 levnadsår, gratialet från Vadstena
krigsmanshuskassa bestämmes till 200 kronor
årligen;

att till underhållstagare, som drabbas av
övergångsbestämmelserna i lag om allmän pensionsförsäkring,
underhållet från Vadstena krigsmanshuskassa
bestämmes

för dem som äro födda år 1847 till 125 kr. och

1848

att såsom begravningshjälp efter avliden underhållstagare
skall utbetalas ett belopp av 30
kronor;

att till bestridande av kostnaderna för de
ökade underhållen det å ordinarie stat under
tionde huvudtiteln uppförda årliga anslaget å
294,000 kronor under benämning “förhöjning i
gratialen åt avskedat manskap1'' höjes för år 1914
med 750,000 till 1,044,000 kronor, och för år 1915
med 704,000 till 998,000 kronor; samt

att det under tionde huvudtiteln uppförda
årliga anslaget av 243,640 kr. “till Vadstena krigsmanshuskassa"
uppdelas i tvänne anslag å sagda
huvudtitel, ett å 106,000 kr. under titel “till Arméns
pensionskassa, ersättning för inkomster från
Vadstena krigsmanshuskassas äldre medel" och
ett å 137,640 kr. under titel “till Vadstena krigsmanshuskassa".

Slutligen hemställa vi

att nu gällande bestämmelser beträffande
korprals- och vice korprals tilläggs utgående bibehållas
oförändrade.

Bilaga A.

Tabell

utvisande

Vadstena krigsmanshxiskassas gratialistex*

den 1 januari 1913

samt deras underhållsbelopp enligt gällande underhållsreglemente.

utvisande Vadstena krigsmanshuskassas gratialister den 1 jannari 1913

Född	15	kronor	24 kronor	36 kronor	48 kronor	72 kronor	100 kronor	Summa
seår	B	1 Diirav	B	Därav		Därav	>	Därav	>	Därav	>	\| Därav	>	Därav
	rf- g.	k.	vk.	P	k.	vk.	S»	k.	vk		k.	vk.	P	k.	vk.	P	k.	vk.	c+- P	k.	vk.
ISIG													2	2	L				2	2
17	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	3	_	—	_	_	_	3	_	_
18																			2	_	__
19	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	6	—	i	—	—	_	6	_	i
1820	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	14	2	—	—	_	—	14	2	_
21	—	—	—	—	—	—	--	—	—	—	—	—	16	2	—	—	—	—	16	2	_
22	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	33	1	—	—	—	—	33	1	_
23	—												40	3	—	—	—	—	40	3	_
24		—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	Öl	4	i	—	—	—	51	4	i
25	—	—	—	—	—	—	—	—	-	—	—	—	66	11	—	• -	—	—	66	11	—
2 G	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	71	5	i	1	1	—	72	6	i
27	—												94	6	i	—	—	—	94	6	i
28	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	108	6	2	—	—	—	108	6	2
29	—	—	—	—	—	—	—	—	-•	—	—	—	131	13	3	1	1	—	132	14	3
1830	—												131	12	7	1	1	-	132	13	7
31	—	—	—	—	—	—	—	—		—	—	—-	122	7	—	—	—	—	122	7	—
32	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	171	10	1	1	1	—	172	11	1
33	—	—	—	—	—	—	—	—	—	241	19	3	—						241	19	3
34	—	—	—	—	—	—	—	—	—	247	23	4	—						247	23	4
35	—	—	—	—	—	—	—	—	—	216	19	2	—	—	—	—	—	—	216	19	2
36	—	—	—	--	—	—	—	—	—	223	15	3	—	—	—	—	—	—-	223	15	3
37	—									292	21	1	—	—	—	—	—	—	292	21	1
38	—	—	—	—	—	—	—	—	—	241	15	4	1	—	—	—	—	—	242	15	4
39	—	—	—	—	—	—	—	—	—	264	22	3	—	—	—	2	2	—	266	24	3
1840	—	—	—	—	—	—	—	—	—	362	29	11	—	—	—	3	3	—	365	32	11
41	—	—	—	310	29	3	3	1	—	1	—	—	—	—	—	—	_	—	314	30	3
42	—	—	—	358	37	5	2									2	2	—	362	39	5
43	—	—	—	368	42	7	2	—	—	4	—	—	—	—	—	1	1	—	375	43	7
44	—	—	—	419	59	10	2	—	—	3	1	—	—	—	—	1	1	—	425	61	10
45	—	—	—	402	58	10	10	1	—	3	1	1	1						416	60	11
46	—	—	—	378	72	4	19	9	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	397	81	4
47	—	—	—	352	56	6	38	15	—	1	—	—	—	—	—	1	1	—	392	72	6
48	117	19	1	234	40	4	85	18	1	2	1								438	78	6
49	102	10	—	192	24	4	182	43	4	2	—	—	—	--	—	1	1	—	479	78	8
1850	104	16	2	94	16	2	230	44	7	—	—	—	1	—	—	1	1		430	77	11
51	72	9	2	78	9	—	290	53	2	—	—	—	—	—	—	1	1	—	441	72	4
52	73	9	1	98	8	—	297	54	5	1	—	—	—	—	—	—	—		469	71	6
53	81	10	—	124	16	—	282	50	4	1	—	—	—	—	—	—	—	—	488	76	4
54	62	3	2	162	18	1	295	55	2	1	—	—	—	—	--	—	—	—	520	76	5
Trpt	611	76\| 8J3.569 \|484\|56	1,737	338	25\|2,105	166\|32	1,064	84jl7\| 17	17)	9,103	O CO	138

Bilaga A

samt deras underhållsbelopp enligt gällande underhållsreglemente.

	15 kronor	24 kronor	36 kronor	48 kronor	72 kronor	lOOkronor	Summa
Född
seår	É> p	Därav	>	Därav	>	Därav		Därav	>	Därav		Därav	>	Därav
	g	k.	vk.	ST	k.	vk.	E	k.	vk.	E	k.	vk.	ef-	k.	vk.	e+- E1	k.	vk.	E	k.	vk.
Trpt	611	76	8	3,569	484	56	1,737	338	25	2,105	166	32	1,064	84	17	17	17		9,103	1,180	138
1856	32	6	1	196	18	3	247	33	1	1	1								476	5S	5
5(5	11	1	1	190	23	4	242	42	1	1	—	-	1	1		1	—	—	446	67	6
57	18	5	1	205	16	3	244	31	2	3	1								470	53	6
58	10	6	1	184	20	5	278	37	2	4	1	—	1						477	64	8
59	7	4	—	114	10	3	284	37	4	2	—	—	—	—	—	—	—	—	407	51	7
1860	3	3	—	49	2	3	271	32	5	1	1								324	38	8
61	4	1	—	25	3	—	238	25	1	—	—	—	1	—	—	—	—	—	268	29	1
62	2	1	—	10	—	—	200	19	4	2	—	—	1	—	—	—	—	—	215	20	4
63	3	2	—	4	—	—	167	19	6	—									174	21	6
64	—	—	—	3	—	—	122	13	6	3	1	—	1	—	—	—	—	—	129	14	6
65	1	—	—	8	1	—	71	11	4	2	—	—	—	—	_	—	—	—	82	12	4
66	2	1	—	4	—	—	60	7	6	2								—	68	8	6
67	—	—	—	7	—	—	36	4	4	1	—	—	1		—	—	—	—	45	4	4
68	—	—	—	2	—	—	18	5	3	1	—	—	2		—	—	—	—	23	5	3
69	—	—	—	5	1	—	8	—	2	4	—	—	1	—	—	—	—	—	18	1	2
1870	—	—	—	10	—	1	7	—	—	1	—	—	1	-	1	1	1	—	20	1	2
71	—	—	—	1	—	—	11	1	3	2									14	1	3
72	—	—	—	6	—	—	6	—	2	3	—	—	—	—	—	—	—	—	15	—	2
73 74 75	—	—	—	3 8 7	1	—	3	—	1	1	—	—	1	—	—	—	—	—	8 13 13	1	1
—	_	_	1	0 3	_	1	2	___	_	_	_	_	1	_	_	2
76 77 78	—	—	—	4	—	—	i		--	6	—	—		—	—			—	11
_	_	z	0 3			L 1		1	3	z	_	1		z	_		_	O t
79	—	—	—	6	1	—	3	—	1	2	—	—	—	—	—	—	—	—	11	1	1
1880	—	—	-	2	—	—	2	—	—	3	—	—	1	1	—	3	1	—	11	2	—
81	—	—	—	4	1	—	3	—	—	1	—	—	2		—	2	—	—	12	1	—
82 83 84	—	—	—	7 6 11	—	—	2	—	—	3		—	—	—	—	—	—	—	13 10 15	1 1	—
—	_	_	1	_	1	_	_	4: 3	1	_	_	___	_	_	_	_	_
85	—	—	—	3	1	—	1	—	—	3	—	—	1	—	—	—	—	—	8	1	—
86 87 88	—	—	—	2 6 6	—	—	1	—	—	9 O	—	—		—	—	1 1 2	—	—	13 13 11	—	—
_	z	z	z		z			ö 3		__	O		I		_	_	z
89	—	—	—	1	—	_	_	_	_	3	—	—	1	_	—	1	—	—	6	—	__
1890 91	—	—	_	2	_____	—	—	.	—	2 1	_	__	_	—	_	1	—	_	5 1		—
\|7 04	106 12\|4,678	583 79	4,2751659	,85	2,1901172\|32\| 1,084 [86\|18\|32	191 1*2,963	1,625	226

Tabell

utvisande födelseår och år för inträde i tjänst för i armén kvarstående indelt manskap den 1 januari 1913

t i

Födelseår	1866	1867	1868	1869	18	70	1871	1872	1873	1874	1875	1876	1877	1878	1879	1880	1881	1882
Därav	Därav	Därav	Antal	Därav	Antal	Därav	Antal	Därav	c p	Därav	Antal	Därav	Antal	Därav	Antal	1lärav	Antal	Därav	Antal	Därav	Antal	Därav	Antal	Därav	Antal	Därav	Antal	Därav	Antal	Därav
Antal	korpraler	v. korpraler	Antal	korpraler	v. korpraler	Antal	korpraler	v. korpraler	korpraler	v. korpraler	korpraler	v. korpraler	korp: aler	< pr o	korpraler	v. korpraler	korpraler	v korpraler	korpraler	pt o -i >-) l-J	pr o P^ CD	v. korpraler	korpraler	v. korpraler	korpraler	v. korpraler	korpraler	I v. korpraler	korpraler	1 v. korpraler	korpraler	v korpraler	korpraler	O <-t p CD 1 f-t :	korpraler	v. korpraler
1847						1	1																										............
......48.....	1	i
49																			i	i
1850
51																			i	i		1	i
52																						1	i
S3-																						1
54																			i	i		2	1		2	1					i	i	.......	1			J
55																								2	1		3	1		i			2						1
50																								4	2		1	1		2	.......		2			1			1
57																											1	1		2	i		2	i		7	1		1	i		2	i		1	i		2
58																														2			9	i	i	9	2		7	i		4	i		rr rf	2		5
59																														1		i	4	t		16	4		1	i		5	2		10			13		1
1860																																		2			4	1		7	2		11	3		17	2		14	4
61																																					2						8	1	1	18	2		22	3 ......	1
62																																								2	1		6	1		21	3		19	5	1
63																							......															......				......	1	1		17	4	1	15	2 .......	1
64																																												......		6			11	1
65
66																																														3	1 .....
G7
68																																													1	1
69
1870
71																																	......
72
73																															.......
74						......					......																																								.......
75	............			............
76
77
78
. 79
1880
81
: Öl 1 ce
83
84																																							......
85
Summa	1	l	I 1 1 1	1	1	1 1	i	ill 3\| 3		5	o > Ö	8	4	5	3		9	2	i	22	3	i	40	8		20	6		37 10	1	101 16	1	101 15	5\|

Summa

1883	1884	1885	1886	1887	1888 \| 1889	1890	1891	1892	1893	1894	1895	1896	1897	1898	1899	1900	1901	19o2	Kvarstå-ende in-delt man skap.	1tärav
	Därav	Antal	Därav	Antal	Därav	Antal	Därav	Antal	Därav	Antal	Därav	Antal	Därav	Antal	Därav	Antal	Därav	Antal	Därav	Antal	Därav-		Därav	Antal	Därav	►> C p	1 >ärav	Antal	Därav	Antal	Därav	Antal	Därav	Antal	Därav	Antal	Därav	Antal	Därav	1 „
korpraler	v. korpraler	korpraler	v korpraler	korpraler	v. korpraler	j korpraler	! v. korpraler	korpraler	v korpraler	korpraler	i v. korpraler	PT o P oT 1-t	\| v. korpraler	korpraler	v. korpraler	korpraler	j v. korpraler	korpraler	v. korpraler	pr o p cd*	PT o p cd i-i	Antal	korpraler	v. korpraler	korpraler	v. korpraler	korpraler	v. korpraler	korpraler	v. korpraler	korpraler 1	v. korpraler	korpraler	v. korpraler 1	korpraler	v. korpraler	korpraler 1	v. korpraler	korpraler	v. korpraler	korpraler	-. korpraler
																																																												1	1
																																																												1	1
																																																												1	1

																																																												................i.	2
																																																												1	1
																																																												1
																																																												8	4
																																																												<1	2
																																																												11	3
																																																									18	<
1																																																												44	7	1
5						1																																																						5 G	s	2
6	1	1	4			1						1																																															67	13	1
''5			10	2	1	1									i																																												77	8	3
30	3	1	12	1		10	1	i	3									1																																										101	15	3
28	1	1	23			24	2	i	11	1		7	2		3		2				1																																							130	b	6
16	....... 5	1 24	2		20	2	i	28 4	i	18	5	2	4i		3		1																																								130	19	7
8			27			24	1	....... i	26 2		26	2		20	i		10		1	3			1			i																																	146	6	.2
2		1	18	2	2	36	4	i	31	3	2	59	2	4	30	3	2	16			6	1	1						1																										203	15	13
			1			11	2		20	6		50	7	1	48	3	3	19	1		8		1	............ 6			i																																	164	19	5
						2			17	3	2	29		1	24	1		32	1		14		2	5			3	1																																127	_ _7	5
1									1			20	4	3	32	2	2	33	2	2	37	i	2	19		3	12		2	4			3																											162	9	14
												5	1		19	1	4	27	2	1	41	2	1	40		1	20		1	6			1		1																									159	6	9
															13	2		22		2	42	2	3	47	1	3	35	2	3	11		l	12		1	5			1						1															189	.7	13
																		6		1	22		2	35		3	67	1	7	22		2	19	i	1	12	i	2	3		1										............									186	3	19
																		1			6			17			36	1	7	37		4	36		2	15	i		5			4		1	3															160	2	14
																								6			37		2	34		5	43	2	3	46	2	3	16		2	5			3			4	1											194	5	15
																						9	1	2	21	1	1	34	1	4	32	1	2	33		2	24		1	10		i	7			5									175	4	13
						1	......																				1			13			20		l	36		3	30	1		27		1	15			12			4			1						160	_1	_5
																																	9			13		1	17		4	44		2	43		3	18			8			7						159		10
																																	1			.........8			11		2	28		1	34			59		i	19		1	3						163		5
																																	I						5		1	26		2	24		1	69		2	71			14						210		_6
																																										14	i		23			45		1	87			43						212	.....1	.....1
																																													9			33			67			66						175		......
																																							............									13			62			46			9			123
....																																																	......		18			43			2			......63. 11
									.............																																											10			- _i
																																																									1			1
L 2110	5	119	7	o O	131 12	5\| 137\|l9	5	21ö\|23\|ll	194	13	13	170	GO O	180\| 5\|12	177	1	10 222j 6 24 149	1	13\| 179\| 4\|l3	167\| 5	ll\| 1211 1112	172 1 8	16ö\| 5\|	260	1	4j 341	1 1	233		1 G\|		3,803	190	172\|

Anteckningar

Den 1876 födde och
1885 anställde har anställts
som trumslagareoch
musik elev

Observeras torde att
i talet 3,803 ingå korpraler
och vice korpraler.

Bil. C.

Tabell

utvisande år för inträde i tjänst för i armén kvarstående indelt manskap den 1 januari 1913.

Arméfördelning

Total

för inträde
i
tjänst

Anteckningar

summa

Truppförband

Trupp förb.

Truppförband

X. 23 K. 8

I. 251 K. 5 i K. 6

I. 4 | I. 5 | I. 12 I. 21

I. 17 K. 3

I. 3 I. 10

I. 8 I. 13

1. 11

I. G I. 9

Häri ingå Bodens

trupper.

Summa

Därav:
Korpraler
vid regementet
;

V. korpr.
vid regementet
;

Dist. korp.
i regemen -

Av dessa äro 168 därjämte
vice korpraler vid
regementet

Korpraler
i regemen -

V. korpr.
i regemen
tet.

Tabell

utvisande födelseår för i armén kvarstående indelt manskap den 1 januari år 1913

Bil. D.

														A	r m é	f ö	r d	e 1	n	n	g
				I.						11.					in.				IV.				V.					VI.*			Total-
																																-	—				Anteckningar
seår			Trnppförlmnd			03 B		Truppförband		CO B	Truppförband	B B	Truppförb.	03 0 B	Truppförband	03 0 B	Truppförband	03 0	au mina
	I. 7	i. ll	I. 16	I. 24	I. 25	K. 5	K. 6	B to	I. 4	I. 5	I. 12	I. 21	K 4	B to	I 6	i. tf	I 15	1. 17	K. 3	B »5	I. 3	I. 10	B to	I. 8	I. 13	I. 18	I. 22	K. 2	B to	I. 14	I. 19	I. 20	I. 23	K. 8	B to
1847																																_				i
48																																				i	* Häri ingå Bodens
49																																				i	trupper.
1850								1																1					1							2
Öl 52					1																															i
53																					1	—	1													i
54												2	—	2	1	1	2	—	—	4	1	—	1	—	—	—	1	—	1	—	—	—	—	—	—	8
55	_	—	1	—	—	—	—	1	—	—	—	1	—	1	—	1	—	—	—	1	2	—	2	1	1	—	—	—	2	1	—	—	1	—	2	9
56	—	—	—	—	1	—	—	1	—	—	—	1	—	1	—	1	1	—	—	2	3	—	3	2	—	—	1	—	3	1	—	—	—	—	1	11
57	—	1	1	—	1	—	—	3	—	—	1	4	—	5	2	2	1	—	—	5	1	—	1	—	1	1	1	—	3	1	—	—	—	—	1	18
58	4	—	7	—	2	1	—	14	1	—	1	1	—	3	3	8	2	1	—	14	5	—	5	2	2	1	1	—	6	—	—	2	—	—	2	44
59	4	—	8	—	3	—	1	16	—	—	1	4	—	5	1	4	1	6	—	12	4	—	4	5	3	5	3	1	17	1	1	—	—	—	2	56
1860	5	2	3	—	8	1	1	20	—	—	3	4	—	7	4	6	l	7	—	18	5	1	6	3	o	—	1	3	9	1	2	3	1	—	7	67
61	8	2	7	—	2	1	—	20	—	1	6	6	2	15	5	8	4	5	—	22	5	—	5	1	5	1	3	3	13	1	1	—	—	—	2	77
62	4	4	6	2	5	2	2	25	2	—	2	8	2	14	7	12	3	9	2	33	5	1	6	2	5	3	5	1	16	2	2	3	2	1	10	104
63	6	5	7	1	1	1	1	22	6	—	3	13	3	25	12	9	5	7	5	38	8	4	12	4	5	7	6	5	27	3	3	—	—	—	6	130
64	5	2	12	2	2	3	5	31	6	4	10	4	1	25	6	9	7	11	2	35	5	6	11	10	6	2	6	1	25	—	2	1	—	—	3	130
65	7	11	6	3	2	2	3	34	3	4	7	15	4	33	4	10	6	6	5	31	11	3	14	6	6	6	6	7	31	2	1	—	—	—	3	146
66	5	13	8	3	3	2	2	36	9	7	5	13	5	39	8	13	13	11	6	51	10	7	17	12	7	6	9	7	41	7	5	1	6	—	19	203
67	5	10	9	6	5	1	4	40	8	10	7	6	1	32	9	14	12	3	4	42	7	4	11	4	7	6	5	5	27	5	3	2	2	—	12	164
68	3	7	7	4	4	3	3	31	1	6	6	10	3	26	7	11	6	6	—	30	7	7	14	5	4	1	4	6	20	1	2	2	1	—	6	127
69	3	8	5	3	7	1	—	27	9	9	3	9	3	33	14	11	14	3	2	44	7	10	17	10	4	6	8	3	31	4	3	1	2	—	10	162
1870	5	8	11	1	5	3	2	35	6	8	4	6	4	28	8	6	19	6	5	44	11	10	21	5	5	5	1	3	19	4	4	2	1	1	12	159
71	5	13	8	1	5	2	—	34	7	9	9	22	2	49	7	10	10	9	4	40	5	15	20	5	10	7	8	1	31	3	2	6	4	■ —	15	189
72	5	17	2	4	4	5	5	42	7	7	11	8	3	36	8	8	21	12	2	51	13	8	21	9	3	7	5	4	28	2	2	2	2	—	8	186
73	3	14	4	4	6	3	2	36	5	10	6	13	—	34	8	2	16	10	2	38	13	7	20	6	3	1	6	2	18	2	5	7	—	—	14	160
74	3	8	8	5	7	4	—	35	6	16	7	13	5	47	9	9	16	12	1	47	7	17	24	7	6	2	9	2	26	2	5	4	4	—	15	194
75	6	8	5	6	5	—	—	30	4	13	5	12	—	34	11	6	15	13	2	47	18	17	35	3	1	1	8	1	14	4	3	5	3	—	15	175
76	2	12	2	4	7	—	—	27	1	5	7	16	1	30	8	8	14	10	-_	40	10	12	22	3	3	4	11	5	26	4	1	4	6	—	15	160
77	3	17	4	9	5	—	—	38	4	5	14	9	2	34	9	5	18	10	—	42	7	6	13	7	3	2	6	2	20	5	1	2	4	—	12	159
78	1	11	4	9	9	—	—	34	11	18	4	11	1	45	7	3	12	12	2	36	6	9	15	5	3	11	4	—	23	5	2	—	3	—	10	163
79	3	24	6	4	3	—	—	40	9	21	14	16	4	64	17	7	11	7	2	44	12	7	19	7	2	6	11	1	27	7	4	3	2	—	16	210
1880	6	10	6	7	12	—	—	41	11	8	13	10	3	45	6	10	10	15	2	43	13	7	20	7	11	12	5	5	40	12	5	5	1	—	23	212
81	4	11	10	12	6	—	—	43	11	8	6	9	1	35	4	9	10	13	2	38	10	9	19	11	6	5	4	1	27	7	1	3	2	—	13	175
82	2	10	8	3	6	—	—	29	4	6	6	6	1	23	8	2	4	3	—	17	13	4	17	4	11	6	6	—	27	5	2	2	1	—	10	123
83	2	3	2	2	5	—	—	14	4	3	3	3	—	13	4	4	1	5	—	14	8	—	8	1	1	3	2	—	7	l	2	1	3	—	7	63
84	—	—	2	2	—	—	—	4	—	—	—	2	—	2	—	1	—	1	...	2	—	1	1	—	—	1	1	—	2	—	—	—	—	—	—	11
85														—													1		1							1
S:ma	109	231	171	97	134	35	31	808	135	178	164	257	Öl	785	197	210	255	213	50	925	233	172	O CO	126	118	148	69 609	93	64	61	1 51	2	271 \|3,803

Kronor

PENSION SUTBETALNINGAR I TUSENTALS KRONOR

Bilaga E.

1600

1500

År 1914 15 16 17 18 39 20 21 22 23 24 25 26 27 28 2930 31 32 33 54 35 36 37 38 59 40 4142 47, 44 45 46 47 48 49 50 51 52 55 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76''

Enligt nzu gällande bestämmelser ______Förhöj rungar _Summa utb dalning ar

Gen. Stab. Lit.Anst.

UTREDNING OCH FÖRSLAG

I FRÅGA OM

I* UNDERHALL OM PEHSIINER TILL »IT
MANSKAP VID ARMÉN OCH MARINEN

UTARBETADE AV

DÄRFÖR TILLKALLADE SAKKUNNIGE

II.

MARINEN.

A. I N D E L T MANSKAP

CKNTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1914.

r ■•T

: .

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Sjöförsvarsdepartementet... 5

Redogörelse för de kassor från och genom vilka marinens manskap uppbär
pension eller understöd, samt för villkoren beträffande pensions eller

understöds erhållande. 9

A. Offentliga understödskassor.

1. Flottans pensionskassa ........................................................................ 9

a) Kassans uppkomst ............................................................................. 9

b) Kassans ändamål ............................................................................... 10

c) Kassans inkomster................................................................................. 12

rf) Pensionsbestämmelser under olika tider ............................................. 13

e) Nu gällande bestämmelser för pensioner åt ilottans indelta manskap 21

f) Gällande bestämmelser för pensionsbeloppens fastställande och tillträ dande

samt för sättet för utbetalningen .......................................... 22

2. Invalidhusfonden..................................................................................... 22

B. Enskilda understödskassor.............................................................................. 24

Motivering och förslag.

a) Allmän motivering ............................................................................. 29

b) Lagen om allmän pensionsförsäkring och dess inverkan på flottans in delta

manskap ................................................................................. 36

c) Från Flottans pensionskassa och Invalidhusfonden utgående pension

eller gratifikation bör ej beräknas såsom årsinkomst ..................... 41

rf) Föreslagna pensionsbelopp från Flottans pensionskassa för det flottans
indelta manskap, som kommer i åtnjutande av folkpensioneringslagens
förmåner ................................................................................. 42

e) Föreslagna pensionsbelopp till det flottans indelta manskap, som år

uteslutet från folkpensioneringslagens förmåner .............................. 43

f) Föreslagna pensionsbelopp till det flottans indelta manskap, som drabbas

av folkpensioneringslagens övergångsbestämmelser........................... 44

g) Kostnadsberäkning................................................................................ 46

h) Kostnadernas bestridande.................................................................... 52

i) Begravningshjälp ................................................................................ 53

Sakkunniges hemställan. 54

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Sjöförsvarsdepartementet.

Sedan Kungl. Maj:t den 3 september 1912 bemyndigat dåvarande statsrådet
och chefen för Kungl. Lantförsvarsdepartementet att tillkalla tre sakkunniga
personer, därav en tillika sekreterare, för verkställande av utredning,
huruvida och i så fall under vilka villkor en höjning av de till avskedat
manskap vid armén och flottan från Vadstena krigsmanshuskassa
och tlottans pensionskassa utgående underhåll och pensioner kunde anses
böra äga rum, fann dåvarande chefen för Lantförsvarsdepartementet föi gott
uppdraga åt undertecknade att verkställa dylik utredning och inkomma med
förslag i ämnet. Undertecknad Stenberg erhöll därjämte i uppdrag att ''ara
sakkunniges sekreterare.

Då det under arbetets fortgång visade sig, att de olikartade bestämmelser,
som gälla manskapets vid armén och flottan tjänstgöring, avlöning och
pensionering, nödvändiggjorde en uppdelning av arbetet i tvenne avdelningar,
omfattande den ena armén och den andra flottan, funno vi lämpligt avsluta
varje avdelning för sig och avlämnade den 9 december 1913 den del av
vårt förslag, som behandlar underhåll åt arméns manskap.

Den 12 samma månad bemyndigade Kungl. Maj.t dåvarande statsrådet och
chefen för Sjöförsvarsdepartementet uppdraga åt undertecknade att verkställa
enahanda utredning jämväl beträffande manskap vid kustartilleriet samt att
vid ifrågavarande utredning angående höjning av de till avskedat manskap
vid marinen utgående pensioner även taga under övervägande frågan om
den levnadsålder, intill vilken manskap vid marinen finge äga rätt att kvarstå
i tjänst särskilt med hänsyn till den med manskapspensioneringen förenade
kostnaden för statsverket. Vid fullgörandet av detta uppdrag skulle
dock iakttagas att härigenom icke föranleddes uppehåll med slutförandet av
det oss den 3 september 1912 givna uppdraget såvitt det anginge indelt manskap
vid flottan.

Då denna del av vårt uppdrag nu är slutförd, få vi härmed vördsamt
avlämna utredning och förslag beträffande höjda pensioner åt marinens indelta
manskap.

Stockholm den 20 april 1914.

OSCAR BOGREN. CONRAD VAHLQUIST. CHRISTER STENBERG.

MARINEN

Redogörelse för de kassor, från och genom vilka
marinens manskap uppbär pension eller understöd,
samt för villkoren beträffande pensions eller
understöds erhållande.

Marinens manskap kan uppdelas i tvenne huvudgrupper, den första
innefattande det indelta manskapet eller båtsmännen och den andra omfattande
det värvade manskapet, bestående av sjömanskåren, skeppsgossekåren
och kustartilleriets manskap.

Vårt uppdrag avser nu närmast att utreda huruvida någon ökning i
pensionerna åt flottans indelta manskap är av behovet påkallad.

Flottans indelta manskap, båtsmännen, hava liksom allt övrigt flottans
manskap, daglönare (arbetare) vid varven och lotsverkets gemenskap erhållit
sina pensioner från Flottans pensionskassa, och de förändringar som tid
efter annan genom nya reglementen och föreskrifter införts i deras pensionering
hava i allmänhet varit gemensamma för alla dessa olika grupper
av flottans pensionstagare av manskapsklass.

På denna grund hava vi ej ansett oss vid eu redogörelse för de kassor,
från vilka pension eller understöd till det indelta manskapet vid flottan
utgår, kunna begränsa vår uppgift till att endast medtaga de bestämmelser,
som uteslutande avse båtsmännen, utan hava funnit lämpligt på en gång
intaga alla bestämmelser angående pensioneringen av manskap vid marinen
och deras vederlikar.

De kassor, från vilka pensioner eller understöd utgå till manskap vid
marinen, äro dels offentliga och dels enskilda.

De offentliga äro Flottans pensionskassa och Invalidhusfonden. De
enskilda H. af Christiernins invalidinrättningsfond och konsul W. J. S. Westzynthius’
testamentsfond.

A. Offentliga understödskassor.

Flottans pensionskassa.

Så länge understöd utgått åt flottans avskedade manskap har detta ägt Kas^0nns)Jpp
rum genom en särskild pensionsinrättning. Denna leder sitt upphov från

kassans

ändamål.

en frivillig, den 1 juni 1642 upprättad skriftlig överenskommelse mellan
»öfver- och underofficerare såväl som gemene båtsmän, bösseskyttar, tim
mermän, snickare, smeder etc., som under Kungl. Maj:ts vår Allernådigste
Drottning och frökens samt Sveriges Rikes Amiralitet och Sjöstat tjänar».
Enligt denna överenskommelse skulle dessa tjänsteinnehavare avstå till en
pensionskassa en fyrk eller 1/4 öre av varje daler silvermynt utav sina inkomster.

Kassan kallades från början Amiraliletsannbössan och stod under Amiralitetskollegii
överinseende. Med kassan var ursprungligen avsett inrätta och
förena ett hospital i Stockholm för »till Kronans tjänst oduglige blifne sjömän»,
och anslogos härtill »alla penningar som i armbössorna vid hamnarna
och sjökanterna i Sverige, Finland, Lifland, Ingemanland, Pommern och
Meklenburg folio», varjämte Kungl. Maj:t upplät tomt å Kungl. Djurgården
för det tilltänkta hospitalet. Något hospital blev dock aldrig inrättat, utan
överlämnades de till detsamma anslagna medlen till Amiralitetsarmbössan.
Efter år 1685 benämndes denna Amiralitetskrigsmanskassan, vilket namn
bibehölls till år 1892, då kassan fick sin nuvarande benämning.

Genom Kungl. Brev den 5 maj 1791 bestämdes, att kassans förvaltning
skulle handhavas av en särskild direktion av fyra medlemmar, därav tre militära
och en civil, för vilken direktion statssekreteraren för sjöärendena skulle
vara ordförande. Kassans senaste reglemente är av den 17 november 1899
och består direktionen enligt detta reglemente av en ordförande, tre direktörer
och en överkommissarie, vilken är föredragande i direktionen.

Kassans ändamål var enligt dess första, den 29 april 1681 utfärdade
reglemente att bereda underhåll dels åt i krig mot rikets fiender förlamade
eller skadade, dels åt orkeslösa eller gamla beställningshavare vid flottan, dock
allenast officer av högst kaptens grad, underofficer och gemenskap med deras
vederlikar, undantagandes rotebåtsmän, vilka endast erhöllo understöd, när
de skadats i rikets tjänst. Underhållen skulle utbetalas månadsvis, vilken bestämmelse
ännu gäller beträffande alla pensioner från Flottans pensionskassa.
Till änka och barn efter understödsberättigad, som i krig blivit dödad, ut
betalades under fem år samma underhåll, som denne själv ägt uppbära,
därest han kommit i åtnjutande av underhåll. Från sådan förmån voro
dock rotebåtsmäns änkor och barn undantagna. Genom reglemente av år 1696
erhöllo rättsinnehavare efter alla delägare i kassan 2 månaders gratial till
begravningshjälp.

Pensionsrätten i kassan utsträcktes vid olika tillfällen till nya klasser av
delägare. Redan år 1696 upptogos sålunda lotsar och lotsdrängar bland de

gratialberättigade och år 1734 förordnades, att även gamla och orkeslösa
rotebåtsman skulle vara berättigade till underhåll från kassan.

Genom 1783 års reglemente kom kassan att omfatta jämväl flottans
officerare och vederlikar av högre grad än kapten. Den blev därefter tillika
en verklig pensionskassa, i det att pensionerna bestämdes till sådana belopp,
att åtminstone en anständig bärgning skulle genom dem beredas tjänsteinnehavare
efter erhållet avsked. Pension erhölls antingen efter 30 tjänsteår,
räknade från 20 års ålder, eller då delägare på grund av olyckshändelse i
tjänsten blivit urståndsatt att längre tjäna Kungl. Maj:t och Kronan.

Genom Kungl. Kungörelsen den 27 oktober 1812 angående utskrivnings- •
sättet och inrättningen av Allmänna Beväringsmanskapet utsträcktes pensionsrätten
i kassan även till heväring med lika rätt som för sjömän i samma
belägenhet. Beväringsman, som skadats i tjänsten, blev alltså berättigad till
underhåll från Amiralitetskrigsmanskassan.

Nådiga förordningen av den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av
kroppsskada ådragen under militärtjänstgöring har föranlett förändring i nu
meddelade föreskrifter. Den stadgar nämligen, att för skada eller sjukdom
med därav följande skada, som efter den 1 januari 1910 uppkommit under
eller genom tjänstgöring, ersättning i form av livränta, sjuk- och begravningshjälp
skall utgå från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond till såväl
tjänstgörande värnpliktig som flottans eller kustartilleriets stammanskap.
Dessa manskapskategoriers rätt till pension från Flottans pensionskassa har
av sådan grund upphört. Endast skeppsgossar, lotsverkets gemenskap samt
livräddningsanstalternas personal kunna därefter erhålla pensioner från Flottans
pensionskassa på grund av i tjänsten ådragen skada.

Vid sidan av Amiralitetskrigsmanskassan inrättades genom Kungl. Brev
den 17 december 1816 en så kallad Invalid- och Pensionsstat för örlogsflotta!!.
Antalet invalider å denna stat skulle enligt nämnda Kungl. Brev få uppgå
till 30 stycken, och bestämdes underhållet till 3 riksdaler banko i månaden
jämte två tunnor råg om året. På denna stat överflyttades endast orkeslösa
och odugliga hantverkare och timmermän med daglön, vilka tjänat länge
och väl samt genom ålderdom eller i kronans tjänst ådragen skada voro
oförmögna att sig själva försörja. I 1861 års stat för timmermän och hantverkare
upptogs understöd för en var av 43 invalider med 72 riksdaler riksmynt
och 12 kubikfot 6 kannor spannmål för år. Från år 1873 höjdes detta
underhåll till 168 kronor årligen i ett för allt. Kostnaderna bestridas av de
till Kungl. flottans underhåll anvisade medel. Flottans ordinarie hantverksoch
timmermanspersonal, vilken tillförsäkrats rätten att överflyttas till Invalid -

Kassans

inkomster.

stat, indrogs emellertid år 1872 och ersattes med så kallade daglönare enligt
1875 års reglemente för flottan, vilka daglönare antagas genom kontrakt
på högst sex månaders uppsägning och pensioneras efter andra grunder.

Kassans inkomster utgjordes under dess tidigare tillvaro av delägarnes
avgifter, räntor av kassans kapital, vissa vid vakanser besparade medel och
av åtskilliga anslag från statsverkets sida, vilka under olika rubriker och vid
olika tillfällen blivit kassan tillförsäkrade, såsom armbössemedel, arm- och
lastpenningar, centonal, avancementspenningar, av- och tillträdesavgift, inskrivningspenningar,
en pro milleavgift, sakören och prismedel. Dessa olika
inkomster ersattes sedermera vid skilda tillfällen med ordinarie statsanslag i
likhet med vad förhållandet varit beträffande de till Vadstena krigsmanshuskassa
utgående avgifter.

Genom reglemente av år 1825 bestämdes, att kassan skulle uppdelas i två
särskilda fonder, en pensions- och en gratialfond, den senare avsedd för
pensioner åt änkor och barn. I samband med denna uppdelning stadgades,
att särskilda gratialavgifter skulle av delägarne erläggas till den senare fonden.
Vid uppdelningen erhöll pensionsfonden 301,523 riksdaler 45 skillingar 7 runstycken
och gratialfonden 250,000 riksdaler, allt banko.

Vid 1876 års Riksdag infördes nya pensionsbestämmelser och skildes
därvid pensioneringen av officerare och underofficerare med vederlikar
från gemenskapens pensionering, vilken sistnämnda därefter uteslutande
bekostas av statsmedel. Amiralitetskrigsmanskassans pensionsfond delades
därvid, och så stor del av denna, som ansågs vara att tillgå för gemenskapens
vid flottan och lotsverkets pensionering eller 230,000 kronor överlämnades
till statsverket, till vilket likaledes lotsverkets årliga bidrag till dess
gemenskaps pensionering eller 3,500 kronor därefter skulle ingå. Pensioneringen
står dock fortfarande under vård och inseende av direktionen för
Flottans pensionskassa, som ombesörjer utbetalningen av alla manskapspensioner.
För denna pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap anvisades
år 1876 ett årligt kreditiv av 58,000 kronor. Detta kreditiv utbyttes
senare mot ett årligt förslagsanslag till pensionering av flottans och lotsverkets
gemenskap, sedan år 1910 utgående med 189,600 kronor.

Genom 1681 och 1696 års reglementen för kassan bestämdes, att under- g^melsBr
hållstagarne skulle indelas i tvenne grupper, den ena omfattande dem, »som under olika
uti krig mot Rikets fiender blifvit så förlamade eller skadade, att de ej vidare tlder
kunde göra tjänst», den andra omfattande dem, »som af hög ålder och annan
svaghet blifvit så orkeslöse och af sig komne, att de icke vidare förmådde
göra tjänst». Genom Kungl. Brev den 8 februari 1//6 förordnades, att för rätt
till understöd i sistnämnda grupp fordrades att hava uppnått 60 års ålder
och 30 tjänsteår.

Genom reglemente av den 30 november 1786 fastställdes en nj indel- resirmen/l.
ning av understöden till gemenskapen vid örlogsflottan och lotsai ne. Lndeistöden
skulle nämligen utgå i fem klasser, de tre högsta avsedda för i tjänsten
skadade och de två lägsta för av ålder otjänstbara.

I förslå klassen uppfördes den, som vid verkliga krigstillfälligheter mot
Rikets fiender förlorat arm och ben eller på annat sätt blivit alldeles fördärvad; i

andra klassen den, som mistat endera av förenämnda lemmar eller
eljest antingen mot fienden eller under tjänstgöring, vare sig uti lotsning
på kronans skepp och fartyg eller ock under andra kronans arbeten, bli\ it
så skadad, att han genast därför måst avskedas;

i tredje klassen den, som väl icke mistat arm och ben, men ändå uti
tjänsten till någon lem blivit så skadad, att han antingen genast eller kort
därefter måst avskedas;

i fjärde klassen den, som genom troget och beskedligt uppförande gjort
sig till underhåll värdig efter en lång tjänstetid, som för lotsar utsattes till
23 år och däröver, och för gemenskapen vid flottan till 30 år och därövei,

i femte klassen den, som tjänat kortare tid, eller 15 år och därövei.

I kungörelsen sägs »dock må ingen komma i åtnjutande af undeihåll
i 4:e och 5:e klasserna förr än han uppnått 60 års ålder», såvida han
ej genom vederbörliga intyg kan visa, att han genom bräcklighet är föihindrad
att nödtorftigen sig försörja.

Denna indelning i fem klasser har sedermera bibehållits till år 1879, med
vissa mindre jämkningar i villkoren för underhåll i de olika klasserna genom
senare reglementen.

1817 års reglemente hänförde sålunda till 4:de klassen den, som uppnått "9

60 år och tjänat 30 år, samt under tjänstetiden sig väl förhållit, och till 5:e
klassen ej mindre den, som vore 60 år gammal, men tjänat kortare tid

än 30 år, dock minst 15 år, och därunder sig väl förhållit, än även den,
vilken före 60 års ålder efter att hava fullgjort minst 15 års tjänst blivit
genom sjukdom och tilltagande bräcklighet till vidare tjänst oduglig och
därför måst avskedas samt funnes i den belägenhet, att han ej förmådde
genom eget arbete förskaffa sig nödtorftigt uppehälle.

Genom Kungl. Kungörelsen den 1 oktober 1831 uppställdes andra villkor
för rätt till underhåll i sistnämnda båda klasser, nämligen i 4:e klassen, för
sjöartillerist 50 års ålder med en tjänstetid av 30 år och för all övrig gemenskap
55 levnads- och 30 tjänsteår, samt i 5:e klassen, för sjöartillerist 50 års ålder
med en tjänstetid av 25 år och för all övrig gemenskap 55 levnads- och 20
tjänsteår, därvid tjänstetiden i bägge klasserna skulle beräknas från 20 års
ålder.

J 838 års
reglemente.

Föreskrifterna angående klassindelningen i 1838 års reglemente äro av följande
innehåll.

I första klassen upptages den, som under verklig tjänstutövning blivit
så skadad, att han ej själv förmår sig försörja;

uti andra klassen den, som bevisligen erhållit så svåra skador under
tjänstutövning, att han endast i ringa mån kunde bidraga till sitt nödtorftiga
uppehälle;

i tredje klassen den, som under verklig tjänstgöring bevisligen fått sådana
mindre skador, att han måst avskedas, och tillika av skadorna blivit
oförmögen »att nödtorftig lifsbergning med arbete sig förtjäna»;

i fjärde klassen underofficerskorporal, sjöartillerist, matros och kanonier,
som uppnått 50 års ålder och tjänat 30 år, samt den av övriga gemenskapen
som uppnått 55 års ålder och tjänat i 30 år, beräknat från 20 års ålder;

i femte klassen underofficerskorporal, sjöartillerist, matros och kanonier,
som uppnått 50 års ålder och tjänat minst 25 år samt den av övriga gemenskapen,
som innehar 55 levnads- och 20 tjänsteår, på samma sätt räknade.

För att vara berättigad till pension fordrades dessutom alltid att under
tjänstetiden hava uppfört sig redligt och väl.

Förhyrda underofficerare och sjömän erhöllo även pension efter sålunda
stadgade grunder. Pensionsbeloppen enligt samma reglemente utgjorde för
dessa i de olika klasserna:

för förhyrd underofficer av högsta graden, i första klassen 40 riksdaler,
i andra klassen 30 riksdaler och i tredje klassen 24 riksdaler;

för förhyrd underofficer av andra graden, i första klassen 32 riksdaler, i
andra klassen 22 riksdaler och i tredje klassen 16 riksdaler:

för förhyrd matros, jungman eller skeppsgosse, i första klassen 30 riksdaler,
i andra klassen 18 riksdaler och i tredje klassen 12 riksdaler;

för mästerlots, i första klassen 50 riksdaler, i andra klassen 40 riksdaler,
i tredje klassen 30 riksdaler, i ljärde klassen 25 riksdaler och i femte klassen
15 riksdaler;

för underoflicerskorpral, i första klassen 30 riksdaler, i andra klassen
20 riksdaler, i tredje klassen 15 riksdaler, i fjärde klassen 15 riksdaler och i
femte klassen 9 riksdaler;

för sekundlots, i första klassen 30 riksdaler, i andra klassen 20 riksdaler,
i tredje klassen 15 riksdaler, i fjärde klassen 12 riksdaler och i femte klassen
9 riksdaler;

för sjöartillerist, kanonier eller matros, i första klassen 30 riksdaler, i
andra klassen 18 riksdaler, i tredje klassen 12 riksdaler, i fjärde klassen 10
riksdaler och i femte klassen 6 riksdaler;

för skeppsgosse, i första klassen 30 riksdaler, i andra klassen 18 riksdaler
och i tredje klassen 12 riksdaler;

för daglönare vid varven, lotsdräng, underkanonier, jungman eller båtsman,
i första klassen 30 riksdaler, i andra klassen 18 riksdaler, i tredje klassen
12 riksdaler, i fjärde klassen 8 riksdaler och i femte klassen 6 riksdaler;
allt banko.

Enligt Ivungl. Brev den 2 maj 1851 infördes åtskilliga förbättringar i n.Br.Zmaf
pensionerna, i det dessa bestämdes sålunda: 18j1''

för en förhyrd underofficer av högsta graden, i första klassen 60 riksdaler,
i andra klassen 50 riksdaler och i tredje klassen 45 riksdaler;

för en förhyrd underofficer av andra graden, i första klassen 50 riksdaler,
i andra klassen 45 riksdaler och i tredje klassen 40 riksdaler;

för matros eller kanonier, i första klassen 50 riksdaler, i andra klassen
45 riksdaler, i tredje klassen 40 riksdaler, i fjärde klassen 36 riksdaler och
i femte klassen 24 riksdaler;

för mästerlots eller lots med högre lön, i första klassen 50 riksdaler, i
andra klassen 40 riksdaler, i tredje klassen 30 riksdaler, i ljärde klassen 25
riksdaler och i femte klassen 15 riksdaler;

för sekundlots eller lots med lägre lön, marinsoldat, sjlikvaktare och
fyrvaktare, i första klassen 30 riksdaler, i andra klassen 20 riksdaler, i tredje
klassen 15 riksdaler, i fjärde klassen 12 riksdaler och i femte klassen 9 riksdaler;

för daglönare vid varven, jungman, underkanonier, båtsman, lotslärling
och skeppsgosse, samt för förhyrd matros, jungman eller skeppsgosse, i första

K. Hr. 1 juli
1853.

K. dirk. 20
nou. 1860.

klassen 30 riksdaler, i andra klassen 18 riksdaler, i tredje klassen 12 riksdaler,
i fjärde klassen 8 riksdaler och i femte klassen 6 riksdaler; allt banko.

Enligt Kungl. Brev den 1 juni 1853 skulle alla i sistnämnda grupp uppräknade,
vilka därefter erhållit avsked, erhålla lika pension med sekundlotsar,
marinsoldater, sjukvaktare och fyrvaktare, så att pensionen för dem
utgick i första klassen med 30 riksdaler, i andra klassen med 20 riksdaler, i
tredje klassen med 15 riksdaler, i fjärde klassen med 12 riksdaler och i
femte klassen med 9 riksdaler; varjämte stadgades, att såväl under tjänsten
ådragen sjuklighet som en berömlig tjänstetid av 40 år, från 20 års ålder
räknad, skulle medföra rättighet till pension i tredje klassen.

Ny pensionsstat för förhyrda underofficerare och sjömän samt all gemenskap
vid flottan fastställdes av Kungl Maj:t genom cirkulär den 20 november
1860. Enligt detta cirkulär utgjorde pensionsbeloppen:

för förhyrd underofficer av högsta graden, i första klassen 240 riksdaler,
i andra klassen 160 riksdaler och i tredje klassen 100 riksdaler;

för förhyrd underofficer av lägre grad, mästerlots, matros, kanonier och
distinktionskorpral vid marinregementet, i första klassen 180 riksdaler, i andra
klassen 120 riksdaler, i tredje klassen 90 riksdaler, i fjärde klassen 72 riksdaler
och i femte klassen 48 riksdaler;

för marinsoldat och korpral, sekundlots, sjukvaktare, daglönare och lärling
vid varven, jungman, underkanonier, båtsman, lotslärling och skeppsgosse
samt för förhyrd matros, jungman och skeppsgosse i första klassen 100
riksdaler, i andra klassen 80 riksdaler, i tredje klassen 54 riksdaler, i fjärde
klassen 42 riksdaler och i femte klassen 30 riksdaler;

för daglönare, förflyttad på invalidstat med invalid underhåll, i första
klassen 72 riksdaler, i andra klassen 60 riksdaler, i tredje klassen 36 riksdaler,
i fjärde klassen 24 riksdaler och i femte klassen 18 riksdaler; allt
riksmynt.

I sammanhang med denna förhöjning av pensionerna meddelades även
föreskrift om förhöjning av årsavgifterna till kassan. Enligt 1825 års reglemente
voro dessa fastställda till 32 skilling banko för lotsålderman och fyrmästare,
16 skilling banko för mästerlots och 8 skilling banko för all övrig
gemenskap. 1838 års reglemente befriade lotsåldermän och fyrmästare från
nämnda avgift. För de övriga höjdes genom ifrågavarande cirkulär avgiften
till 1 riksdaler för mästerlots och 50 öre för all annan gemenskap,
vartill dock ej skeppsgosse räknades.

Sedan statsverket från och med 1877 års ingång övertagit pensioneringen
av flottans och lotsverkets gemenskap, utfärdades den 31 oktober 1879 ett
nytt pensionsreglemente för denna gemenskap, enligt vilket grunden för pensioneringen
skulle vara antingen skada i tjänsten eller minst tjugu års tjänst,
i båda fallen dock endast under förutsättning att vederbörande erhölle vitsord,
att han sig redligt och väl skickat i tjänsten.

Det pensionsberättigade manskapet delades i fyra klasser:

första klassen, den, som av erhållen blessyr i krig mot rikets fiende,
annan kroppsskada, uppkommen till följd av olyckshändelse under utövning
av kronans tjänst, eller obotlig genom tjänstgöringen ådragen sjukdom eller
annan åkomma blivit oförmögen till vidare verksamhet;

andra klassen,

a) den, vars verksamhetsformåga väl icke alldeles men dock i betydlig
mån gått förlorad av sådan händelse, som i första klassen avses,

b) den, som tjänat i tjugu år och tillika tjänstgjort i krig mot rikets
fiende med vitsord att hava sig utmärkt väl skickat,

c) den, som tjänat i fyrtio år;

tredje klassen,

a) den, vars verksamhetsförmåga av blessyr, annan kroppsskada, obotlig
sjukdom eller annan åkomma, erhållen eller ådragen såsom nyss sägs, blivit
inskränkt, dock icke så att han bör till andra klassen hänföras,

bj den, som tjänat i tjugu år och tillika tjänstgjort i krig mot rikets
fiende med vitsord att hava sig väl skickat, och

cj medlem av sjömanskåren, som tjänat i trettio år och uppnått femtiofem
års ålder;

fjärde klassen, medlem av sjömanskåren, som tjänat i tjugu år och uppnått
femtio års ålder samt annan, som tjänat i tjugu år och uppnått femtiofem
års ålder.

Pensionen bestämdes efter helt år för olika medlemmar i var och en
av de föreskrivna fyra klasserna sålunda,

underofficerskorpral vid sjömanskåren samt hans vederlike bland lotsbetjäningen,
förman bland daglönare vid flottans militärdepoter eller varvsstater,
sjukvaktare ävensom uppsyningsman vid livräddningsanstalterna, vilken
kommit till skada i tjänsten, i första klassen 360 kronor, i andra klassen 240
kronor, i tredje klassen 180 kronor och i fjärde klassen 120 kronor;

1879 års
reglemente.

korpral vid sjömanskåren samt hans vederlike bland lotsbetjäningen,
fyrvaktare ävensom båtstyrare vid livräddningsanstalterna, vilka blivit skadade
i tjänsten, i första klassen 240 kronor, i andra klassen 160 kronor, i tredje
klassen 120 kronor och i fjärde klassen 80 kronor;

medlem av sjömanskåren, daglönare vid militärdepoterna eller varvsstaterna
samt betjäning vid lots- och fyrstaten, vilka icke voro särskilt nämnda,
ävensom roddare vid livräddningsanstalterna och skeppsgosse, de båda sistnämnda,
så vitt de blivit skadade i tjänsten, i första klassen 150 kronor, i
andra klassen 100 kronor, i tredje klassen 75 kronor och i fjärde klassen
50 kronor.

Genom Kungl. Kungörelsen den 13 augusti 1909 bestämdes att varje från
Flottans pensionskassa utgående pension, som ej överstiger 180 kronor, skall
höjas med 25 kronor, dock så att hela pensionsbeloppet icke överstiger 200
kronor. Detta tillägg, vilket ej utgår till den, som erhåller pensionsbidrag
från lotsverkets medel, tilldelas endast den, som uppnått 50 års ålder, såvida
pensionen ej utgår på grund av kroppsskada eller sjukdom förvärvad under
tjänstutövning, då Kungl. Maj:t på ansökan i varje särskilt fall kan medgiva
att den tidigare må åtnjutas.

Pensionsförbättringar

för vissa
grupper pen
sionsberättigat
manskap.

K. Kung. 11
maj 1888 ang.

förbättrad
pensionering
av gemenskapen
vid lolsverket.

1879 års reglemente gäller fortfarande för medlemmar av sjömanskåren
men i fråga om vissa andra grupper av pensionsberättigade bar det
sedermera undergått förändringar.

Med stöd av en Riksdagens skrivelse år 1888 utfärdade Kungl. Maj:t den
21 september samma år kungörelse angående förbättrad pensionering av personalen
vid lotsstyrelsen och lotsverket, innehållande bland annat att pensionerna
för gemenskapen vid lotsverket, sådana de flin nos fastställda i reglementet
av den 31 oktober 1879, skulle genom bidrag från lotsverkets medel
höjas till nedan upptagna belopp, nämligen:

för mästerlots ävensom uppsyningsman vid livräddningsanstalterna,
vilken kommit till skada i tjänsten, i första klassen tillsammans 720 kronor,
i andra klassen tillsammans 600 kronor, i tredje klassen tillsammans 450
kronor och i fjärde klassen tillsammans 350 kronor;

för lots och fyrvaktare ävensom båtstyrare vid livräddningsanstalterna,
vilken blivit skadad i tjänsten, i första klassen tillsammans 580 kronor, i
andra klassen tillsammans 500 kronor, i tredje klassen tillsammans 350
kronor och i fjärde klassen tillsammans 300 kronor;

för lotslärling och fyrbiträde ävensom roddare vid livräddningsanstalterna,
vilken blivit skadad i tjänsten, i första klassen tillsammans 350 kronor,
i andra klassen tillsammans 300 kronor, i tredje klassen tillsammans 200
kronor och i fjärde klassen tillsammans 150 kronor;

dock under villkor, att mästerlots, lots eller lotslärling, vilken uppnått
en levnadsålder av 60 år, samt fyrvaktare eller fyrbiträde, vilken uppnått
en levnadsålder av 65 år, skulle, i händelse han därmed förenade en tjänsteålder
av 40 år, vara skyldig avgå, lotsstyrelsen likväl obetaget, att med den
avskedssökandes medgivande låta med avskedet anstå, därest och så länge
han funnes kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna.

Jämväl beträffande pensionering av de vid flottans militärdepoter och
varvsstater anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare,
hava nya bestämmelser tillkommit vid olika tillfallen.

Genom Kungl. Kungörelsen den 2 december 1904 bestämdes sålunda,
att dessa pensionstagare skulle fördelas i tre klasser:

i första klassen skulle upptagas de, som tjänat i fyrtio år;
i andra klassen de, som tjänat i trettio år och därjämte antingen uppnått
sextio års ålder eller också, efter uppnådda femtiofem levnadsår, befunnes
av behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden oförmögna till utförande
av arbete vid flottans depoter och varv;

i tredje klassen de, som efter tjugufem års tjänst antingen uppnått sextio
års ålder eller också, efter uppnådda femtiofem levnadsår, befunnes av behörigen
styrkt sjuklighet vara för framtiden oförmögna till utförande av
arbete vid flottans depoter eller varv.

Pensionsbeloppen för olika understödstagare i varje av ovannämnda
tre klasser voro följande:

för förman och sjukvaktare, i första klassen 500 kronor, i andra klassen
400 kronor och i tredje klassen 300 kronor;

för annan daglönare, i första klassen 300 kronor, i andra klassen 250
kronor och i tredje klassen 200 kronor.

Vad sålunda stadgats skulle äga tillämpning å alla ifrågavarande förmän,
sjukvaktare och övriga daglönare, som framdeles erhölle avsked, med undantag
för de stationernas gamla timmermans- och hantverksstater tillhörande
förmän och daglönare, vilka före utgången av år 1904 förklarat sig önska
kvarstå vid sina dittills gällande pensioneringsvillkor, ävensom för de då
vid militärdepoterna och varven anställda förmän, vilka i pensionshänseende

K.Kung. 2 dec.
190i ang. daglönares
m. fl.
pensionering.

vore likställda med månadslönare och sålunda räknades till delägare i flottans
pensionskassa i egenskap av underofficers vederlikar. I redan avskedade förmäns,
sjukvaktares och övriga daglönares pensionsrätt skulle ändring icke ske.
K''nJjun19gl05 Oaktat denna avsevärda förbättring i pensionerna för daglönare m. fl.
ang. förbått- dröjde det ej länge förrän framställningar om ytterligare förbättring giordes,
oc^ re(^an 1^*10 år Riksdag antog en Kungl. Maj:ts proposition med följande
lånare m. g. bestämmelser för förbättrad pensionering av de vid marinen, d. v. s. flottan
jämte kustartilleriet anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga
daglönare:

»För rätt att komma i åtnjutande af pension erfordras ej mindre att
hafva tjänat staten under minst 25 år än äfven att antingen hafva uppnått
65 lefnadsår eller efter uppnådda 60 lefnadsår befinnas vara på grund af
försvagadt hälsotillstånd eller nedsatta krafter mindre tjänlig till arbete vid
marinen eller ock efter uppnådd lefnadsålder af 55 år befinnas af behörigen
styrkt sjuklighet vara för framtiden oförmögen till utförande af arbete därstädes.

Pensionsbeloppet bestämmes efter tjänstetidens längd och utgör vid eu
tjänstetid af 25 år för förman och sjukvaktare 400 kronor samt för annan
daglönare 300 kronor; för hvarje fullt tjänsteår därutöfver höjes pensionsbeloppet
med 15 kronor för förman och sjukvaktare och 10 kronor för annan
daglönare; dock skall högsta pensionsbeloppet utgöra för förman och sjukvaktare
625 kronor samt för annan daglönare 450 kronor.

För erhållande af pension såsom förman erfordras att hafva innehaft
befattning som förman i minst 2 år.

Hvad här är stadgadt skall äga tillämpning å alla ifrågavarande förmän,
sjukvaktare och öfriga daglönare, som framdeles erhålla afsked, med undantag
för de stationernas gamla timmermans- och handtverksstater tillhörande
förmän och daglönare, hvilka före utgången af år 1910 förklarat sig önska
kvarstå vid sina hittills gällande pensioneringsvillkor, som fortfarande skola
å dem tillämpas, äfvensom för de nu vid militärdepåerna och varfven anställda
förmän, hvilka i pensionshänseende äro likställda med månadslönare
och sålunda få hädanefter som hittills räknas till delägare i flottans pensionskassa.

Redan afskedade förmän, sjukvaktare och öfriga daglönare bibehållas
vid den pensionsrätt dem för närvarande tillkommer.»

På grund av ansökningar från f. d. daglönare vid flottans militärdepåer
och varv, vilka åtnjuta pensioner enligt de före Kungl. Kungörelsen den 25

november 1910 gällande grunder, antog 1913 års Riksdag eu Kungl. proposition
angående upptagande å extra stat av ett anslag för utdelande av
tillfälligt understöd åt dylika, varigenom stadgades att sådant understöd
skulle tilldelas f. d. förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare
vid marinen, vilka pensionerats enligt bestämmelser äldre än de,
som meddelats genom Kungl. Kungörelsen den 25 november 1910 under
villkor,

att understöd ej tilldelades annan än den, som styrkt sig vara i behövande
omständigheter, samt

att understödet bestämdes

a) för den, som, utan att erhålla invalidunderhåll, i pension från flottans
pensionskassa uppburit mindre än 200 kronor årligen, till det belopp, som
erfordrades för att understödet och pensionen tillsammans skola uppgå till
300 kronor,

b) för den, som i sådan pension eller i pension jämte invalidunderhåll
åtnjutit tillhopa från och med 200 till och med 307 kronor årligen, till 100
kronor samt

c) för den, som i sådan pension bekommit 400 kronor eller 500 kronor
årligen, till 50 kronor.

För pensionerade marinsoldater och båtsmän utgå för närvarande pen- Sammanfattsionerna
enligt bestämmelserna i 1838 års reglemente med däri år 1860 in- gäldande beförda
förhöjningar i pensionsbeloppen. stämmeiser

I forsta klassen med 100 kronor ^ båtsmän^

till sådan båtsman eller marinsoldat, som under verklig tjänsteutövning blivitoch marinsoiså
svårt skadad, att han ej kan försörja sig på grund av den lidna skadan.

I andra klassen med 80 kronor

daler.

till sådan båtsman eller marinsoldat, som under verklig tjänsteutövning blivit
så svårt skadad, att han endast i ringa mån kan bidraga till sitt uppehälle.
I tredje klassen med 54 kronor

till sådan båtsman eller marinsoldat, som under verklig tjänsteutövning blivit
skadad om än i mindre mån dock så, att han måst avskedas och tillika av
skadan blivit oförmögen att med arbete förtjäna sig nödtorftig bärgning.

I fjärde klassen med 42 kronor

till sådan båtsman eller marinsoldat, som uppnått femtiofem års ålder och
tjänat i trettio år, beräknat från 20 års ålder.

I femte klassen med 30 kronor

till sådan båtsman eller marinsoldat, som uppnått femtiofem års ålder och
tjänat i tjugu år, på samma sätt räknade.

Alla pensionerade båtsmän och marinsoldater, som uppnått 50 års ålder,
åtnjuta dessutom sedan 1 januari 1910 ett tillägg till pensionerna av 25 kronor,
vilket tillägg likaledes, efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall, kan
tillgodokomma även yngre båtsmän, som på grund av kroppsskada fått pension
sig tilldelad från Flottans pensionskassa.
tämmelser'' Avskedstagare bland marinens manskap, som uppfyller fordringarna för
för pensions rätt till pension, skall av vederbörande befälhavare eller chef skriftligen an -

stä^lande^och111^8 ^los direktionen för Flottans pensionskassa med översändande av hans
tillträdande avskedspass eller hans tjänsteföbeckning samt fräjdebetyg. Direktionen beStet}ö/utbetai
stämmer, i vilken klass, med vilket belopp och från vilken tid den anmälde
ningen. är till pension berättigad samt utfärdar på grund härav pensionsbrev för
honom. Pensionen utgår från och med månaden näst efter den, då avsked
meddelats, så vida föreskriven levnads- och tjänsteålder då uppnåtts. Den
som ej inom tre år, från det pensionsbeloppet förfallit till betalning, anmäler
sig till dess utfående, äger ej vidare rätt att utfå sagda medel. Ådömd förlust
av medborgerligt förtroende medför även förlust av rätten till pension
under tiden.

Till rättsinnehavare efter avliden pensionstagare utbetalas två månaders
pension i begravningshjälp.

Pension utbetalas månadsvis antingen av Flottans pensionskassa i Karlskrona,
hos kassans ombud i Stockholm eller hos vederbörande lantränteri
eller kronofogde, i varje fall mot uppvisande av pensionsbrevet.

Invalidhusfonden.

Under redogörelsen för understödskassor, avsedda för arméns manskap,
omnämndes vid den avdelning, som behandlade Invalidhusfonden, att dennas
medel äro avsedda även för understöd åt manskapet vid flottan.

Dylika understöd åt f. d. manskap vid flottan utgå dels i form av svärdsmedaljpensioner
och dels i form av gratifikationer. I sammanhang med instiftandet
av svärdsmedaljen för manskap bestämde Kungl. Maj:t, att från
för detta ändamål av Invalidhusfonden särskilt anvisade medel ett visst antal
pensioner skulle till manskap, som med nämnda hederstecken komme att

benådas, utgå efter erhållet avsked och sedan den levnads- och tjänsteålder
uppnåtts, som för erhållande av pension erfordrades. Svärdsmedaljpensionernas
antal äro 550 stycken, gemensamt för armén och flottan. Pensionsbeloppet
är 15 kronor.

Till gratifikationer avsättes årligen ett belopp av 10,000 kronor för flottan,
och sker utdelningen genom kungliga brev, ett för varje kvartal.

Avskedad av manskapsklassen kan, därest han visar sig vara i behövande
omständigheter, erhålla en gratifikation av 15 kronor, så snart han fyllt
eller under löpande kvartalet fyller 65 år, med förhöjning till

20 kronor vid fyllda 80 år
25 » » » 85 »

30 » » » 90 »

35 » » » 95 »

Den, som blivit skadad i kronans tjänst, erhåller 15 kronor årligen oberoende
av ålder och tjänstetid.

Ansökan om gratifikation, vilken beviljas blott för ett år i sänder, ingives
till Kungl. Maj:t genom Sjöförsvarsdepartementet. Ansökan bör åtföljas av
fräjdbetyg, avskrift av avskedspass och för övrigt sådana intyg, som kunna
.styrka den sökandes behov av understöd.

Från Invalidhusfonden utdelades under år 1912 för detta ändamål enligt
från Marinförvaltningen erhållen uppgift sammanlagt 9,955 kronor, fördelade
på nedanstående sätt till 647 understödstagare, vilka med högst få undantag
voro f. d. båtsmän,

15 kr. till 616 understödstagare,

20 » » 24 »

25 » » 3 »

30 » » 2 »

50 » » 2 »

I medeltal åtnjöt dylik understödstagare alltså 15 kronor 38 öre.

B. Enskilda understödskassor.

H. af Christiernins invalidinrättningsfond grundades år 1836 av kammarherren
M. af Christiernin och hans maka, i det de testamenterade sin å Uddevalla
stads donationsjord belägna egendom Bodele till en invalidinrättning för
såväl befäl och underbefäl som manskap vid flottan. Genom Kungl. Brev
den 15 september 1846 bestämdes på donators framställning, att ingen åtgärd
med den tillämnade Invalidinrättningen skulle få vidtagas varken till byggnaders
uppförande eller invaliders underhåll eller pensioners utdelande, förrän
de samlade tillgångarna kunde uppgå till så tillräckligt belopp, att inrättningen
genast skulle kunna framstå självständig och till alla delar motsvarade sitt
ändamål. Fonden hade vid 1912 års utgång ett räntebärande kapital av
allenast kronor 177,536:01. Det torde alltså dröja en längre tid ännu, innan
fonden kan tagas i anspråk för sitt ändamål.

Konsul W. J. S. Westzynthius’ fond grundar sig på en testamentarisk
disposition av år 1881, varigenom konsul W. överlämnade sin efterlåtna förmögenhet
att efter regeringens bestämmande användas till förbättrande av
förhållandena för sjöfolk av alla grader tillhörande den svenska och norska
såväl krigs- som handelsflottan.

Genom nådigt brev den 24 november 1893 har Kungl. Maj:t för understöds
utbetalande från fonden till svenska flottans manskap utfärdat följande
bestämmelser:

att till understöd företrädesvis är berättigad underofficerskorpral, korpral
eller annan medlem av flottans sjömanskap skeppsgosse eller båtsman, som
under utövning av kronans tjänst blivit så svårt skadad eller genom tjänstgöringen
ådragit sig sådan sjukdom eller annan åkomma, att han måst avskedas,
samt upptagits i första eller andra pensionsklassen, vare sig efter
amiralitetskrigsmanskassans reglemente den 26 oktober 1838 eller efter nådiga
reglementet för pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap den
31 oktober 1879, så framt och så länge han prövas därav vara i behov;

att av de sålunda unde.rstödsberättigade böra först ifrågakomma de, som
tillhöra första pensionsklassen, och därefter de, som tillhöra andra pensionsklassen; att

understöden skola av dessa understödstagare första gången tillträdas
i den ordning, de vunnit pension i kassan och, därest de fortfarande leva,
på sådant sätt att den, som enligt pensionsbrevets datum först tilldelats första
klassens pension, skall i främsta rummet ifrågakomma;

att för understödens fortfarande åtnjutande i tillämpliga delar gälla föreskrifterna
i förenämnda nådiga reglemente för pensionering av flottans och
lotsverkets gemenskap;

att understöden utgå i mån av tillgång till belopp högst lika med innehavande
pension;

att understöden utbetalas halvårsvis i juni och december månader
varje år;

att de besparingar, som genom dödsfall eller andra orsaker uppstå på
ett års ränteavkastning läggas till huvudstolen;

att utbetalningen verkställes antingen genom Flottans pensionskassas kassör
eller vederbörande Kungl. Maj:ts Befallningshavande emot kvittenser, som
böra till Flottans pensionskassa insändas; samt

att donationsmedlen redovisas särskilt för sig i likhet med de övriga
under sagda pensionskassas förvaltning stående enskilda fonder under namn
av »Konsul W. J. S. Westzynthius’ testamentsfond».

Fonden hade vid 1912 års utgång ett räntebärande kapital av kronor
10,489:17 och hade under år 1912 utbetalats till 7 understödstagare tillsammans
kronor 418: 86.

MOTIVERING OCH FÖRSLAG.

A. Flottans indelta manskap. (Båtsmännen).

Båtsmännen utgjorde förr huvudbeståndsdelen av flottans manskap. Allmän moii Båtsmanshållet

sattes emellertid enligt beslut av 1887 års Biksdag på Dmn9-vakans. Någon rekrytering av båtsmanskåren äger alltså ej längre rum, och
beräknades vakanssättningen vara avslutad till den 1 januari 1896, något som
dock ej gått i uppfyllelse. Den 1 januari 1913 funnos dock blott 63 båtsmän
i tjänst.

Båtsmännen äro som förut nämnts flottans indelta manskap och hava
haft tjänstgöring i avseende på tid och avlöningsförmåner ungefär likartad
med arméns indelta soldater.

Båtsmännen tjänstgöra enligt gällande bestämmelser i medeltal endast
fyra månader om året. Att bereda dessa båtsmän vid uppnådd föreskriven
levnads- och tjänsteålder tjänstepension i egentlig mening har därför aldrig
av statsmakterna avsetts, men väl har den tanken gjbrt sig gällande, att de
borde beredas ett ålderdomsunderstöd i likhet med vad som skett beträffande
arméns indelta manskap.

Med hänsyn härtill synes oss i huvudsak samma grunder för beräkning
af ålderdomsunderstöd åt flottans indelta manskap böra ifrågakomma som
för arméns. Beträffande underhåll åt detta hava vi den 9 sistlidne december
avgivit förslag, enligt vilket underhållen skulle utgå:

vid fyllda 50 år med 75 kronor; och
» » 60 » »100 > ;

samt att vid inträffad invaliditet enligt lag om allmän pensionsförsäkring
borde underhållstagare åtnjuta utom till dem utgående gratial från Vadstena
krigsmanshuskassa pensionstillägg eller understöd oavkortat; varför beträffande
tillämpningen av § 7 i lag om allmän pensionsförsäkring sådan bestämmelse
borde utfärdas, att de från Vadstena krigsmanshuskassa utgående under -

hållen liksom gratifikationerna från Invalidhusfonden icke skulle beräknas
såsom årsinkomst; och skulle vidare underhållen för följande grupper beräknas
sålunda:

till underhållstagare, som den 1 januari 1914 uppnått 67 levnadsår, 200
kronor årligen;

till underhållstagare, som drabbas av övergångsbestämmelserna i lag om
allmän pensionsförsäkring, ,

för dem som äro födda år 1847, 125 kronor och
» » » » » » 1848, 110 » ;

hvarjämte hemställts att såsom begravningshjälp efter avliden underhållstagare
skulle utbetalas ett belopp av 30 kronor.

Antalet pensionerade båtsmän utgjorde den 1 januari 1913 1,289 stycken.
Härförutom funnos 76 f. d. båtsmän, vilka avskedats efter fulla tjänsteår,
men som ännu ej uppnått den levnadsålder, då de kunna anmälas till
pension.

Till båtsmännen böra efter vår åsikt vid ett förslag om pensionsförbättring
lämpligen hänföras de marinsoldater d. v. s. soldater vid det upplösta
marinregementet, som ännu finnas i livet och uppbära pension genom Flottans
pensionskassa. Dessa voro den 1 januari 1913 till antalet endast 8.
Grunden för att dessa böra sammanföras med båtsmännen är den, att de
åtnjuta pension efter samma reglemente som dessa eller 1838 års. Då manskapsstyrkan
vid marinregementet redan år 1872 upplöstes, äro pensionärerna
från detsamma numera av så hög ålder, att de sannolikt inom få år torde
hafva avlidit.

Efterföljande tabell utvisar antalet och åldern den 1 januari 1913 på de
f. d. marinsoldater och båtsmän, som då åtnjöto pension genom Flottans
pensionskassa.

Antal pensionerade marinsoldater och båtsmän den 1 jan. 1913 med angivande av
deras födelseår:

1 \| Födelseår	Antal	Födelseår	Antal
1816	1	Transport	733
1820	4	1844	61
1821	1	1845	62
1822	5	1846	37
1823	7	1847	38
1824	6	1848	47
1825	13	1849	43
1826	8	1850	44
1827	17	1851	37
1828	15	1852	31
1829	12	1853	36
1830	32	1854	35
1831	32	1855	35
1832	26	1856	28
1833	36	1857	13
1834	55	1858	2
1835	44	1860	2
1836	46	1861	2
1837	49	1862	2
1838	38	1863	1
1839	51	1864	2
1840	58	1865	2
1841	54	1866	2
1842	51	1867	1
1843	72	1870	1
Transport	733 \|	Summa	1,297

Enligt det för båtsmännens och marinsoldaternas pensionering ännu
gällande 1838 års reglemente med däri 1860 införda pensionsförhöjningar
utgång0 till f. d. båtsmän och marinsoldater den 1 januari 1913 följande
pensionsbelopp inberäknat 25 kronors-tillägget enligt K. Kung. den aug. 1909:

båtsmän:

54 kronor till 5 man

55 » » 440 »

67 » » 682 »

79 » » 142 »

Transport 1,269 man

80 kronor till 3 »

105 » » 16 »

125 » » 1 »

Transport 1,269 man

Summa 1,289 man

marinsoldater:

55 kronor till 3 man

79 » » 4 »

97 » »1 »

Summa 8 man

Av dessa tablåer framgår, att vid 1913 års ingång av hela antalet pen
sionerade båtsmän och marinsoldater, eller 1,297 stycken, 1,277 åtnjöto högst
79 kronor i årligt understöd. De tjugo återstående voro sådana, som tilldelats
pension på grund av i tjänsten åsamkade svåra skador. Av förenämnda
1,277 hade 1,135 man högst 67 kronor, därav 440 blott 55, och 5
allenast 54 kronor i årligt understöd.

Framställningar om förbättring i pensionerna hava gjorts vid upprepade
tillfällen, och hava vi fått den 14 maj 1913 till oss överlämnad en
framställning till Kungl. Maj:t från trenne f. d. båtsmän om höjning i deras
pension, vilken enligt deras uttalande vore otillräcklig i dessa dyra tider att
existera på även tillsammans med arbetsförtjänsten, enär arbetskraften redan
vid uppnådd pensionsålder blivit så förminskad, att de ej kunde förtjäna
tillräckligt för sitt uppehälle, utan bleve nödsakade att söka fattigvårdens
hjälp, vilket de ansåge hårt, då de varit i Kungl. Maj:ls och Kronans tjänst.

Erfarenheten torde därför påtagligen hava givit vid handen, att de nu utgående
pensionerna äro för knappt tillmätta för vår tid med dess starkt
sjunkande penningvärde. Ej ens med de lägsta möjliga anspråk förmå
samma pensioner att räcka till fyllande av livets nödtorft, något som helt
naturligt allt tydligare framträder ju äldre understödstagarna bliva och förvärvsförmågan
i följd härav avtager, för att slutligen alldeles upphöra.

När staten tillförsäkrat denna kategori av sina tjänare som erkänsla för
deras arbete förmånen av ett underhållsbidrag på gamla dagar, på det de
ej måtte lida verklig nöd, synes ock statens värdighet kräva, att åt denna
förmån gives en sådan omfattning, att det med densamma avsedda ändamålet
fullt uppnås.

Enligt vår uppfattning kan detta syfte bäst vinnas genom att såsom
norm för understödets utgående uppställa levnadsålders- och den därmed
sammanfallande behovssynpunkten. En dylik princip för understödens
fastställande har givetvis till följd, att de äldre pensionstagarna komma i åtnjutande
av ett högre understödsbelopp, allt eftersom deras förmåga att genom
eget arbete försörja sig minskas, och ett understöd tillräckligt att tillsammans

med arbetsinkomsten motsvara, vad som kan hindra dem från att lida
nöd. ''

Denna princip att understöden böra höjas, när pensionstagarna upp
nått vissa levnadsår, finnes redan tillämpad i gällande underhållsreglemente
för arméns avskedade manskap, enligt vilket reglemente underhållstagare
uppflyttas i högre klasser vid uppnådda 60 eller 65, 72 och 80 års ålder.
Förhöjningarna äro likvisst så ringa, att de numera ej kunna anses motsvara
det ökade behovet av hjälp till en nödtorftig försörjning vid dessa
olika levnadsåldrar, och av denna anledning hava vi också, såsom förut
nämnts, i vårt avgivna betänkande rörande armén föreslagit underhållens förhöjning
vid denna till 75 kronor vid 50 och till 100 kronor vid 60 års ålder
samt vid uppnådda 67 års ålder, då förmågan att genom arbete försörja sig
i allmänhet torde böra anses hava upphört, till ett belopp, som kan beräknas
ungefär motsvara vad som behöves för att skydda mot verklig nöd.

För de på grund av tjänste- och levnadsålder pensionerade båtsmännen
och marinsoldaterna, vilka enligt gällande bestämmelser ej kunna komma
i åtnjutande av någon uppflyttning i högre pensionsklass utan få behålla sina
en gång tilldelade pensionsbelopp oförändrade, huru hög ålder de än uppnått,
framträder behovet av en pensionsförhöjning ännu tydligare, något som
framgår av följande tablå över de till avskedade båtsmän och marinsoldater
den l/i 1913 utgående pensionsbeloppen.

; Födelse-år	Antal pensionerade marinsoldater och båtsmän vid 1912 års utgång med angivande av pensionsbeloppens storlek.	Summa antal i olika års-klasser i
Kronor 54	Kronor 55	Kronor 67	Kronor 79	Kronor 80	Kronor 97	Kronor 105	Kronor 125
1816	_	1		_	L	_	_	_	j 1
1820	—		2	2	—	—	—	—	4 i
22	—	1	3	i	—	—	—	—	5
23	—	2	4	i	—	—	—	—	7
24	—	i	3	2	—	—	—	—	6
25	—	3	8	2	—	—	—	—	13
26	—	3	3	2	—	—	—	—	8
27	—	7	8	1	—	—	1	—	17
Transport	-	19	31	11	-	-	1	_	62

IU111''

år

ansp

1830

1840

1850

1860

1870

pensionerade marinsoldater och båtsmän vid 1912 års
tgång med angivande av pensionsbeloppens storlek

Kronor
55

Summa
antal i

Kronor	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor	olika års
67	79	80	97	105	125	klasser
31	11	_	_	1	_	62
8	4	—	■ —	—	—	15
8	—	—	—	—	1	12
22	3	—	1	—	—	32
18	6	—	—	1	—	32
10	7	—	—	—	—	26
.15	13	—	—	—	—	36
27	12	—	—	—	—	55
14	16	- ■	—	2	—	44
23	10	—	—	—	—	46
30	11	—	—	i		49
28	1	.-	—	i		38
38	3	—	—	2		51
44	5	—	—	i	—	58
31 40 47	5	—	—	—	—	54 51 72
1	_	—	—	—
38	2	—	—	i	—	61
36	8	—	—	—-	—	62
20	1	—	—	i	—	37
22	7	—		—	—	38
27	1	—		—	—	47
16	3	—	—	—	—	43
23	—	—	—	-—	—	44
16	1	—	—	i	—	37
12	—	—	—	—	—	31
14	—	—	—	—	—	36
10	3	—	—	i	—	35
5	3	—	—	i	—	35
5	—	—	—	i	—	28
4	1	—	—	—	—	13
	2	—	—	—	—	2
—	2	—	—		—	2
—	2	—	—	—	—	2
—	2	_		_	—	2 1
—	_	1 1 1	=	i	—	2 2 1 1
682	146	3	1	16	1	1,297

19
3
3
6

7
9

8
16
12
13

8
8
8

20
18
15

443

Av denna tablå framgår, att av dem som fyllt 67 år, eller 856 man, 218
man hade blott 55 kronor, 508 man 67 kr., 118 man 79 kronor, 1 man 97
kronor, 10 man 105 kronor och 1 man 125 kronor.

Att låta en pensionsförhöjning, i likhet med det år 1909 beviljade 25 kronors-tillägget,
utgå med ett för alla lika belopp, skulle enligt vårt förmenande
medföra den väsentliga olägenheten, att äldre understödstagare ej finge åtnjuta
högre understöd från staten än yngre, något som ej skulle överensstämma
med vad vi förut uttalat böra vara normen för understödsbeloppens bestämmande,
eller levnadsåldern och det därmed sammanhängande behovet.

Det måste anses uppenbart, att eu högre levnadsålder i och för sig,
utan att en pensionstagare behöver drabbas av skada eller sjukdom, med
för en sådan nedsättning i arbets- och förvärvsförmågan, att den nödvändiggör
ett större understöd.

I överensstämmelse härmed hade vi ock, på ett tidigare stadium under
utredningsarbetets gång, beslutat oss för att såsom grund för pensionsförhöjningen
genomgående tillämpa levnadsåldersprincipen med åldersgrupper av
50, 60, 65 och 72 levnadsår och med för dessa respektive grupper utgående
stigande pension. På grund av den under utredningens gång antagna lagen
om allmän folkpensionering, hava vi emellertid ansett oss böra frångå denna
gruppindelning för att komma i överensstämmelse med den i nyssnämnda
lag angivna ålder, då rätt till pension inträder.

1912 års Riksdag uttalade i den skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran
om utredning i förevarande fråga, som föranlett vårt uppdrag, att vid berörda
utredning särskilt borde tagas i övervägande, huruvida icke den förhöjning,
som kunde komma i fråga, skulle tilldelas vederbörande underhållstagare
vid en något högre åldersgräns än den som gäller beträffande det år
1909 beviljade tillskottet, eller vid 50 års ålder.

I likhet med Riksdagen hava vi funnit vägande skäl tala för en förhöjning
vid tilläggs utdelande i minimigränsen för understödstagarnes ålder,
men å andra sidan hava vi icke ansett oss böra helt utesluta möjligheten
för en viss grupp av hithörande pensionärer att redan vid 50 års ålder erhålla
ett om än ringa pensionstillägg. De f. d. båtsmän, som före den
stadgade levnadsåldern av 55 år erhållit pension på grund av skada i tjänsten,
synes oss nämligen böra erhålla ökad pension vid samma tidpunkt som
sina jämnåriga av arméns f. d. manskap, eller vid 50 års ålder.

För dem av båtsmännen, som först på grund av uppnådd tjänste- och
levnadsålder erhålla pension vid 55 år fyllda, bör däremot tillägget utgå först
vid denna ålder av 55 år. Vi anse nämligen, att ett om än ringa tillägg hör

Lagen om
allmän
pensionsförsäkring.

tilldelas nu ifrågavarande pensionstagare vid en ålder av nådda 55 år, då
vissheten om att redan vid denna ålder få uppbära ett fast, ej allt för lågt
understödsbelopp kan vara av största betydelse. Vi tänka härvid särskilt
på möjliggörandet för pensionstagare att åt sig förvärva eget hem.

När vi sålunda hålla före, att pensionen vid denna ålder av 50 respektive
55 år bör undergå en första om än ringa förhöjning, anse vi oss böra föreslå pen
sionsbeloppets fastställande vid nämnda ålder till 75 kronor, på det att de
pensionärer, som nu åtnjuta 67 kronor, skola erhålla åtminstone någon
förbättring i sina pensioner.

Vid uppnådda 60 år har arbetsförmågan enligt vår uppfattning i så avsevärd
grad avtagit, att en ytterligare förbättring av pensionen vid denna
ålder synes påfordrad. Vi anse oss därför böra föreslå, att pensionen vid
60 års ålder skall utgå med 100 kronor.

Vid 67 års ålder anses på sätt folkpensioneringslagen giver vid handen
i allmänhet förmågan att genom eget arbete försörja sig hava upphöi''t.
Vid denna åldersgräns bör därför understödet utgå med ett belopp, som kan
antagas vara tillräckligt för att bereda full om än nödtorftig försörjning.

Frågan om reglerande av de till f. d. båtsmän och marinsoldater utgående
understödsbeloppen kan emellertid efter utfärdandet av lag om allmän
pensionsförsäkring av den 30 juni 1913 icke avgöras enbart för sig.
Vid utmätande av de pensionsbelopp, som skola utbetalas genom Flottans
pensionskassa, måste nämligen iakttagas de fördelar, som genom denna lag
beretts alla »åldringar och arbetsinvalider.

Den grupp av medborgare, vår utredning avser, ingår nämligen bland
de av ålderdomsförsäkringskommittén beräknade pensionstagare »arbetai''e
på landet».

Vi anse oss därför böra till en början i korthet redogöra för de för
måner, denna lag avser att bereda och villkoren för desammas åtnjutande.
I lagen stadgas, att från och med den 1 januari 1914 skall varje svensk
man eller kvinna genom erläggande av årliga pensionsavgifter och med bidrag
av allmänna medel försäkras till erhållande av pension vid varaktig
oförmåga till arbete och senast vid fyllda 67 år, även om dylik oförmåga
ej då är för handen.

Avgiftspliktig är varje till arbete ej varaktigt oförmögen person från och
med det år, under vilket han fyller 16 till och med det år, under vilket
han fyller 66 år. b''rån avgiftsplikt undantagna äro ordinarie civila stats -

tjänstemän, präster och tjänstemän vid statens järnvägar, delägare i telegrafverkets,
folkskolärarnas, arméns och Flottans pensionskassor. Kungl.
Maj:t kan fritaga personer i övrigt från avgiftsplikt, då dessa på ett eller
annat sätt äro tillförsäkrade pension.

Avgifterna utgöra årligen

för person med inkomst av under 500 kronor ................................. kr. 3: —

» » » » » 500—799 kronor................................. » 5: —

> » » » » 800—1,199 » » 8: —

* » » » » 1,200 kronor och därutöver ............... » 13: —

Pensionens årliga belopp utgör för man 30 % och för kvinna 24 % av
de erlagda pensionsavgifternas sammanlagda belopp, dock reduceras pensionen
för alla dem, som vid 1914 års ingång redan fyllt 25 år, så att
den som då fyllt

25 men ej 30 år erhåller, man 27,5 %, kvinna 22 % av erlagda avgifter

30 »	» 35 »		» 25 »	»	20 » »	»
35 »	» 45 »	»	» 22,5 »	>	18 » »	»
45 år		»	» 20 »	T>	16 » >	>

Förutom denna pension, avgiftspension, vilken en var genom egna
avgifter tillförsäkrar sig, utgår av allmänna medel ett pensionstillägg, till
den som är till arbete varaktigt oförmögen och vars årsinkomst ej uppgår
för man till 300 och för kvinna till 280 kronor.

Detta pensionstillägg utgöres dels av ett belopp beroende av pensionstagarens
årsinkomst utöver all pension enligt folkpensioneringslagen, dels
av en förhöjning med ett belopp beroende av de pensionsavgifter, som av
pensionstagaren tillfullo erlagts.

Den förstnämnda delen av pensionstillägget utgör för pensionstagare,
som ej åtnjuter någon inkomst eller vilkens årsinkomst ej överstiger 50 kronor,
för man 150 och för kvinna 140 kronor, för pensionstagare, vars årsinkomst
överstiger 50 kronor, för man 150 och för kvinna 140 kronor med
avdrag av halva årsinkomsten. Uppgår pensionstagarens årsinkomst till
50 men ej till 100 kronor, sker dock avdrag allenast med det belopp, varmed
årsinkomsten överstiger 50 kronor.

Den andra delen av pensionstillägget eller förhöjningen utgör för varje
krona av de pensionsavgifter, som till fullo erlagts, 0,08 % av det på nyssnämnda.
sätt uträknade pensionstillägget.

Pensionstillägg utgår, såsom förut nämnts, endast till den, som är varaktigt
oförmögen till arbete, alltså ej till personer som äro fyllda 67 år, men
ännu ej äro arbetsinvalida. Med dylik invaliditet förstås dock ej, att en
person är fullständigt oförmögen till att försörja sig, utan endast att arbetskraften
är, så vitt man kan döma, för framtiden så nedsatt, att densamma
ej kan vara tillräcklig för att bereda vad som oundgängligen erfordras för
personens eget uppehälle genom sådant arbete, som motsvarar hans krafter
och färdigheter.

Då pensionstillägg endast kan tillkomma den, som erlagt vissa pensionsavgifter
och således även äger rätt till avgiftspension, men ändamålet med
folkpensioneringslagen är att bereda understöd åt samtliga behövande arbetsinvalider,
har personer, som fyllt 15 år och vilka på grund av invaliditet
från ungdomen eller av annan laglig anledning ej erlagt avgifter, tilldelats
rätt till understöd till samma belopp som det oförhöjda pensionstillägget
och efter de för detta gällande beräkningsgrunder. Dylikt understöd utgår
dock icke till den, som den 1 januari 1914 fyllt 67 år, ej heller till den,
som vid denna tidpunkt fyllt 15 år och redan då är till arbete varaktigt
oförmögen samt under år 1913 i sammanlagt minst fyra månader fått full
försörjning av fattigvården, välgörenhetsinrättningar eller enskilda personer.

De fem första åren av lagens tillämpning har en inskränkning i rätten
till pensionstillägg eller understöd måst fastställas. De, som under åren
1914—1918 bliva berättigade till dylika, erhålla sålunda endast följande procent
av eljest stadgade belopp, nämligen

år 1914............................................................... 50 %

» 1915................................................................. 60 »

» 1916.................................................................. 70 »

» 1917................................................................ 80 »

» 1918................................................................. 90 *

Pensionslagens
inverkan
på flottans
indelta
manskap.

Av dessa bestämmelser framgår, att alla personer som den 1 januari
1914 fyllt 67 år, äro helt och hållet uteslutna från de förmåner, lagen om
allmän pensionsförsäkring avser bereda. Antalet pensionerade f. d. båtsmän
och marinsoldater, som på grund härav ej få någon nytta av folkpensioneringen,
utgör enligt tablån, sid. 33, 893 man eller ungefär 70 %■ av hela

antalet. Övriga nuvarande pensionstagare av dessa tjänsteklasser kunna
däremot bliva delaktiga av pensioneringen. Den avgiftspension, de komma
att erhålla, kan dock i allmänhet ej bliva stor, då nästan samtliga redan
uppnått 55 års ålder. Med säkerhet kan väl antagas, att de till största delen
tillhöra lägsta klassen av inkomsttagare och alltså erlägga i årsavgift 3
kronor. Avgiftspensionen kommer för dem, som äro fyllda 45 år vid lagens
ikraftträdande, att utgöra 20 % av sammanlagda pensionsavgifterna. Högsta
avgiftspensionen för nuvarande understödstagare kan alltså utgöra 6 kronor
60 öre, 20 % av 11 årsavgifter å 3 kronor, och detta belopp erhålles endast av
ett ringa fåtal, medan det stora flertalet får ännu mindre. Avgiftspensionen
blir följaktligen av så ringa betydelse, att den nästan kan lämnas utan avseende
vid beräknandet av det understöd, f. d. båtsmän kunna få.

Pensionstillägget eller understödet blir däi''emot av stor betydelse. Man
kan väl nämligen med största säkerhet antaga, att de t. d. båtsmän, som
uppnått 67 års ålder, till övervägande antal äro arbetsinvalider i den mening
lagen fordrar, och att de således äro berättigade till pensionstillägg senast
vid denna ålder. Av de 404 nuvarande pensionstagare, som kunna komma
i åtnjutande av pensionstillägg eller understöd enligt lag om allmän pensionsförsäkring,
äro emellertid 209 födda under åren 1847—1851 och fylla alltså
67 år under övergångsåren 1914—1918. De kunna således ej erhålla mer
än respektive 50, 60, 70, 80 och 90 % av det pensionstillägg eller understöd,
dem annars tillkommit. Endast 195 stycken av de nuvarande pensionstagarna
kunna alltså, när de bliva arbetsinvalider, erhålla fullt pensionstillägg.

Av det ännu i tjänst varande eller avskedade, men ännu ej till pension
anmälda manskapet bliva, som av nedanstående tablå framgår, alla
delaktiga av pensionsförsäkringen. Samtliga få dock sina avgiftspensioner
beräknade efter lägre procent än de normala 30 %, då de nått en ålder
överstigande 25 år den 1 januari 1914. Alla utom två äro över 45 år och
få alltså i avgiftspension endast 20 % av inbetalda avgifterna. Under förutsättning,
att alla tillhöra lägsta pensionsklassen, skulle den högsta avgifts
pension, de kunna uppnå, alltså bliva 15 kronor 60 öre, eller 20 % av 21
årsavgifter å 3 kronor, medan flertalet endast erhålla lägre belopp.

Ökning i
underhållen
erforderlig utöver
de förmåner
lag om
allmän pensionsförsäkring
bereder.

Tablå

över den 1 januari 1913 i flottan kvarstående eller avskedade men ännu ej till pension
anmälde båtsmän, vilka enligt gällande bestämmelser kunna komma i åtnjutande
av pension från Flottans pensionskassa.

Födelseår	Summa	Födelseår	Summa
1852	1	Transport	83
1853	1	1863	6
1854	1	1864	7
1855	1	1865	8
1856	1	1866	4
1858	20	1867	6
1859	16	1868	2
1860	13	1869	1
1861	11	1870	1
1862	18	1876	1
Transport	83	Summa	119

Av pensionstillägg skulle däremot alla nu i tjänst varande kunna komma
i åtnjutande, när de bliva arbetsbivalida.

Av sammanlagda antalet f. d. och i tjänst varande båtsmän och marinsoldater
den 1 januari 1913, eller 1,415 man, skulle alltså endast 523 man
kunna bliva delaktiga av folkpensioneringen. Dessa 523 drabbas dock samtliga
av de inskränkningar i pensionsrätten, som stadgats för dem, som den
1 januari 1914 äro fyllda 25 år.

De fördelar, lagen om allmän pensionsförsäkring bereder, tillkomma,
som förut nämnts, varje svensk man utan att direkt hava tjänat staten.
Det måste därför synas fullt berättigat, att den medborgare, som direkt tjänat
staten, och detta en längre tid, som erkänsla härför också av staten beredes
någon förmån på ålderdomen utöver vad som tillkommer alla och
en var.

I överensstämmelse härmed och såsom förut erinrats, synes det oss rätt
och billigt, att det indelta manskapet vid flottan efter slutad tjänstetid av
staten erhåller ett årligt understöd som erkänsla för troget arbete och ett
understöd av den betydelse, att det kan hjälpa dem till en någorlunda sorgfri
tillvaro på ålderdomen.

Redan enligt nu gällande bestämmelser utgå på sätt förut angivits till
sådant manskap, som uppfyllt därför stadgade villkor, pensioner från statsverket,
vilka utbetalas genom Flottans pensionskassa. Dessa pensioner äro
emellertid, som vi redan påvisat, alldeles otillräckliga. Även med de fördelar,
folkpensioneringslagen tillförsäkrar dem av flottans pensionstagare, som kunna
bliva av desamma delaktiga, uppnå dessa ej ett sammanlagt understödsbelopp
tillräckligt att skydda dem för nöden. Folkpensioneringens förmåner tillfalla
nämligen ej i sin fulla utsträckning dem, som redan nu nått en mognare
ålder, enär den först från och med år 1964 kan anses fullt genomförd, och
vid den tiden torde blott få, om ens någon f. d. båtsman eller marinsoldat
finnas i livet.

Båtsmännen kunna alltså ej helt komma i åtnjutande av folkpensioneringens
olika förmåner, vilka äro beräknade att, när de utgå fullt, utgöra
vad som ansetts oundgängligen behövligt för nödtorftig försörjning. Då avgiftspensionerna
för de flesta f. d. båtsmännen, som vi förut visat, måste
bliva av ringa betydelse, bliver det väsentliga alltså pensionstillägget eller
understödet. Dettas ursprungliga belopp skall emellertid enligt lagens bestämmelser
minskas allt efter den inkomst, pensionstagaren åtnjuter.

Enligt ålderdomsförsäkringskommitténs beräkningar skulle fördelarna
av, den fullt genomförda folkpensioneringen motsvara vad som erfordrades
för att skydda en man mot behovet av fattigvård eller eljest mot nöden.
Kommittén uttalade emellertid i sitt betänkande den åsikten, att under första
tiden av försäkringens verksamhet, innan pensionsafgifter till beräknat antal
erlagts, pensionerna i de flesta fall skulle bliva otillräckliga för ernående av
det med försäkringen avsedda ändamålet, varför kommunerna borde äga
rätt att under form av tillskott till pensionerna bevilja det ytterliga under
stöd, som i djdika fall kunde erfordras, dock högst 150 kronor. Detta förslag
om kommunernas tillskott upptogs i Kungl. Maj:ts proposition, men
uteslöts dock ur lagen, ehuru det av Riksdagen erkändes »värt uppmärksamhet».
Det framgår emellertid av kommitténs förslag, att man ansett ett
tillskott till pensionerna behövligt första tiden och även att ett dylikt till- Från Fiottans
skott kunde givas utan att få form av fattigunderstöd. pensions Därest

ej pensionstillägget eller understödet enligt folkpensioneringsla fnvaUdhusgens
bestämmelser skulle undergå minskning allt efter den inkomst en pen- fonden utgåsionstagare
åtnjöte, borde de från statsverket till f. d. båtsmän utgående ^raUfiålderdomsunderstöden,
om de utgjorde ett tillräckligt belopp, innebära ett kanon bär ej
lämpligt tillskott till den pension, som enligt sagda lag kunde tillfalla dem. För ^omårsir?
att pensionstillägg eller understöd skall kunna oförminskat utgå, erfordras komst.

emellertid att lagen om allmän pensionsförsäkring ändras i sä måtto, att vid
beräkningen av pensionstillägg eller understöd till pensionerade båtsmän
avdrag ej må ske för den inkomst, som utgöres av deras pension från Flottans
pensionskassa.

Liknande undantag synas oss även böra göras för gratifikationer från
Invalidhusfonden, då dessa med högst få undantag utdelas i sammanhang
med ifrågavarande pensioner från Flottans pensionskassa.

Av de pensionerade f. d. båtsmän och marinsoldater, som funnos den
1 januari 1913, voro, som av tabellen, sid. 33, framgår, 404 i den ålder, att
nämnda undantagsföreskrifter skulle kunna bliva å dem tillämpliga. Till
denna kategori hör vidare hänföras i tjänst varande eller avskedade men
ännu ej till pension anmälda båtsmän, vilka den 1 januari 1913 utgjorde,
enligt tabellen sid. 39, 119 man, då dessa eller åtminstone flertalet av dem
i sin ordning kunna komma i åtnjutande av pension genom Flottans pensionskassa.
Med hänsyn till den minskning i dessa summor, som äger rum
genom dödsfall, eller eljest avgångna, kan man beräkna sammanlagda antalet
av de underhållstagare, nuvarande och blivande, å vilka de föreslagna
undantagsbestämmelserna skulle få tillämpning, till ungefär 450 man.

När vi tillåta oss föreslå ovan angivna undantagsbestämmelse från de
allmänna principerna i lagen härutinnan, är det jämväl av det skäl, att båtsmännen,
såsom utgörande en snart utdöende befolkningsgrupp, måste jämte
arméns indelta manskap anses intaga en särskild ställning i förevarande
avseende, vadan anledning näppeligen torde förefinnas, att därav skulle föranledas
en utsträckning av liknande undantagsbestämmelse även till andra
befolkningsgrupper.

Från denna synpunkt tillåta vi oss med slöd jämväl av vad Pensionsstyrelsens
i utlåtande över vårt förslag till förhöjning i underhållen åt avskedat
manskap vid armén andrager, föreslå att den ifrågasatta ändringen i pensionslagen
införes i övergångsbestämmelserna, varigenom uttryckligen skulle be
tonas, att det endast är fråga om ett undantag av mera tillfällig natur från
Föreslå,jna de principer, på vilka lagen är byggd.

pcnsionsbe- Det tillskott i form av pension genom Flottans pensionskassa, som utöver
Fi°ttanlrCpen- ograverat pensionstillägg eller understöd bör tillkomma en underhållstagare
sionskassa för vid 67 årsålder, hava vi funnit oss böra föreslå till 100 kronor. Någon ytterkomma°i
åt- dgare ökning av denna pension efter den vid 60 års ålder föreslagna skulle
njutande af alltså ej ifrågakomma. Tillsammans med ograverat pensionstillägg eller underf°ringsiagéns
stöd, 150 kronor, jämte gratifikation av minst 15 kronor från Invalidhusfonförmåner.
den, skulle på detta sätt den f. d. båtsmannen, när förmågan att genom eget

arbete försörja sig vid denna ålder i allmänhet anses hava upphört, erhålla
ett sammanlagt understöd från staten av 265 kronor, vilket med den avgiftspension,
han själv berett sig, skulle kunna vara tillräckligt att skydda honom
för risken att falla fattigvården till last eller eljest mot den verkliga
nöden.

Utan den av oss föreslagna undantagsbestämmelsen hade vi å andra sidan
ej heller ansett oss kunna stanna vid ett högsta underhåll av endast
100 kronor utan måst föreslå detta till ett åtskilligt högre belopp. Dessa
underhållstagare hava, såsom vi redan anfört, beräknats bland dem, som
falla under pensionslagens bestämmelser, och kostnaden för deras pensionering
enligt samma lag ingår alltså bland de av Riksdagen beräknade utgifter.
Den ökning i denna beräknade kostnad, som skulle uppstå, om av oss nu
föreslagna undantagsbestämmelse utfärdades, skulle också bliva sa obetydlig
i förhållande till hela kostnaden för folkpensioneringen, att anledning
ej torde finnas på grund av denna ökning anse undantagsbestämmelsen
olämplig.

Det skulle ju kunna invändas, att därest den av oss föreslagna undantags
bestämmelsen utfärdades, och pension från Flottans pensionskassa eller gratifikation
från Invalid husfonden alltså ej räknades såsom inkomst för den f. d.
båtsmannen, när denne sökte pensionstillägg från folkpensioneringen, det ej
skulle behövas någon ökning i pensionen från Flottans pensionskassa utöver
det nu utgående beloppet. Men då pensionen för flertalet, eller ungefär 90
av de f. d. båtsmännen utgör högst 67 kronor, kan denna pension ej utgöra
ett tillräckligt fyllnadsbelopp till pensionstillägget, när någon avgiftspension
att räkna med "ej finnes, utan den åldrade statstjänaren måste fortfarande
lida nöd eller anlita fattigvårdens hjälp. Det minsta belopp varmed pensionen
från Flottans pensionskassa måste utgå, när arbetsförmågan blivit i högre
grad nedsatt, hava vi därför funnit vara 100 kronor. Utan denna höjning
vid av oss föreslagna 60 år skulle dessutom många f. d. båtsmän fortfarande,
intill de blivit förklarade arbetsinvalida enligt pensionsförsäkringslagen, få
gå med en pension av högst 67 kronor, något som ju måste vara alldeles
otillräckligt i dessa dyra tider och i synnerhet när arbetsförmågan börjat
minskas, om än ej i så hög grad, att de kunnat tillerkännas pensionstillägg
eller understöd av folkpensioneringen.

Om behovet av förbättring i pensionerna från llottans pensionskassa
sålunda delvis genom lagen om allmän pensionsförsäkring med i densamma
av oss föreslagen ändring skulle bliva tillgodosett, så gäller detta dock ej för
alla nu ifrågavarande flottans pensionstagare, vare sig nuvarande eller bli -

Föreslagna
pensionsbelopp
till det
flottans indelta
manskap
som är uteslutet
från
folkpensione -ringslagens
förmå ner

vande. Som vi redan vid refererandet av lagens bestämmelser omnämnde,
äro alla personer, som den 1 januari 1914 fyllt 67 år, uteslutna från samtliga
de förmåner, pensionslagen bereder. Genom detta stadgande komma, som
vi förut visat, 893 nuvarande pensionstagare, se tabellen sid. 33, att gå miste
om pensionstillägg eller understöd. För dessa, vilka nått en ålder, då förmågan
att själv försörja sig väl måste anses i allmänhet hava upphört, kvarstår
alltså behovet av en förbättring i de nuvarande otillräckliga pensionerna. I
överensstämmelse med vad vi förut uttalat, hade det varit med rättvisa och
billighet förenligt, att pensionen för dem föreslagits till det belopp, som anses
motsvara existensminimum, eller åtminstone till det sammanlagda understödsbelopp,
vi föreslagit för de pensionerade båtsmän, som bliva delaktiga av folkpensionei
ingen. Orsaken, att vi nu ej ansett oss kunna föreslå så stort sammanlagt
understödsbelopp åt dessa enligt pensionslagen överåriga, är väsentligen
den högst avsevärda ökning i statsutgifter, som därav skulle föranledas,
men härföiutom ock den omständigheten att, då alla andra medborgare, vilka
fyllt 67 år vid pensionslagens trädande i kraft, gå miste om den hjälp, denna
lag avser att bereda kommande släkten på ålderdomen, det ju ej kan synas
orättvist, om de f. d. båtsmän och marinsoldater, varom nu är fråga, få underkasta
sig, att deras understödsbelopp bliva något mindre än det, varav
senare generationer av deras likar kunna komma i åtnjutande. Ifrågavarande
grupp av understödstagare rekryteras icke vidare utan är utsatt för
eu hastig förminskning och torde, om ett 15-tal år praktiskt sett hava upphört
att finnas till, då de yngsta, som tillhöra gruppen, vid nämnda tid uppnått
82 års ålder. Av nu angivna grunder hava vi funnit oss böra föreslå
åt dessa Ilottans pensionstagare, vilka som förut nämnts, äro helt uteslutna
från folkpensioneringens förmåner, eu till 200 kronor ökad pension
från statsverket att utbetalas genom Flottans pensionskassa.

Föreslagna Kunna av nuvarande pensionerade båtsmän och marinsoldater sist omloppS^tiii^det
nämnda 893 ej bekomma något pensionstillägg eller understöd, så finnes det,
flottans indel- som vi redan förut omnämnt, en grupp om 209 man, som endast får åtsorn^rabbas
nJufa dylikt till reducerat belopp, på grund av bestämmelsen i folkpensioav
folkpensio- neringslagen, att pensionstillägg eller understöd för övergångsåren 1914—1918
''övergångsbe- l*^r till därtill på grund av arbetsinvaliditet berättigade med endast respekstämmeiser.
tive 50, 60, 70, 80 och 90 %. Ograverat pensionstillägg eller understöd
skulle alltså utgöra
år 1914
» 1915

75 kronor.
90

år 1916.

* 1917..
» 1918..

105 kronor
120
135

I likhet med vad vi uttalat angående de flottans pensionstagare, som
äro alldeles undantagna från pensionslagens förmåner, anse vi, att även nu
ifrågavarande dylika, som under övergångsåren uppnå 67 års ålder, böra
vara underkastade en reducering i det sammanlagda understödsbelopp, vi
beräknat för dem, som till fullo komma i åtnjutande av de förmåner, pen
sionslagen bereder. Då emellertid ej någon av dessa bör bliva sämre ställd
än den, som redan den 1 januari 1914 fyllt 67 år, och vilken, enligt vad vi
ovan uttalat, borde erhålla 200 kronor i underhåll, att i sin helhet utgå genom
flottans pensionskassa, hava vi funnit skäligt föreslå, att den f. d. båtsman,
som under dessa övergångsår fyller 67 år och på grund av arbetsinvaliditet
blir berättigad till pensionstillägg eller understöd, vilket utan inkomst
avdrag skulle utgå med respektive 75, 90, 105, 120 och 135 kronor, skall genom
flottans pensionskassa bekomma pension till ett belopp så stort, att hans
sammanlagda understöd från folkpensioneringen och sagda kassa uppgår till
minst 200 kronor, eller för år 1914 kronor 125: — och för år 1915 kronor
110: —. Pension för dem, som fylla 67 år under de tre sista övergångsåren,
bör utgå med endast 100 kronor eller med samma belopp, som vi föreslagit
för alla övriga underhållstagare över 60 år, Härigenom skulle de, som

år 1916 fylla 67 år, erhålla 100 + 105 = 205 kronor
» 1917 » » » » 100 + 120 = 220

» 1918 » » » » 100 + 135 = 235 »

Enligt vad vi sålunda anfört skulle pensionerna genom blottans pensionskassa
till f. d. båtsmän och marinsoldater komma att utgå med följande år
liga belopp till pensionstagare, som uppnått 50 års ålder och därutöver

de som äro födda tidigare än år 1847 ........................................... 200 kronor

» » » » år 1847................................................................. 125 >

» » » » » 1848................................................................. 110 »

» > » » senare än år 1848, då de uppnått 60 års ålder 100 »

» » »50 men ej 60 år 75 »

Beträffande pensionerade båtsmän, som ej uppnått 50 års ålder, hava
vi ej funnit anledning föreslå ändring i gällande bestämmelser ej heller i
fråga om dem, som förut varit tilldelade högre pension, än av oss nu föreslagits.

Föreslagna

pensioner.

Kostnaderna för förslagets genomförande och sättet för

dessas bestridande.

Utgående från den förutsättning, att av oss här ovan föreslagna åldersgrupper
och pensionsbelopp bliva fastställda, skola vi nu söka utreda frågan
om kostnaden härför och sättet för beredande av tillgång till kostnadernas
bestridande.

Enligt nu gällande bestämmelser utgingo under år 1913 pensionerna till
f d. marinsoldater ochbåtsmän inberäknat 25-kronors tillägget med följande
belopp:

54	kronor till 5	man..............	kr. 270	—
55	» » 443			—
67	» * 682	» ............	.............. » 45,694	—
79	» » 146	Tf	.............. » 11,534	—
80	» » 3	»	.............. » 240	—
97	» » 1	» .......	.............. » 97	—
105	» » 16	» .	.............. * 1,680	—
125	» » 1	5>	.............. » 125	—
	Summa 1,297	man	kr. 84,005	—

Om de föreslagna pensionsbeloppen gällt vid 1913 års början hade slutbeloppet
uppgått till 216,415 kronor eller en merkostnad av 132,410 kronor.

Av den P. M. extra föredraganden i Pensionsstyrelsen K. Dickman tillställt
oss över sina beräkningar rörande kostnaderna för vårt förslags genomförande
tillåta vi oss anföra följande:

P. M.

angående pensionerade marinsoldater och båtsmän.

Sakkunniga hava föreslagit att de, som den 1 januari 1914 äro över 67
år, d. v. s. de som äro födda tidigare än år 1847, skola få 200 kronor i årligt
gratial, att de år 1847 födda skola få 125 kronor, de år 1848 födda 110
kronor. Beträffande de senare än år 1848 födda få de 100 kronor, då de

äro över 60 år, 75 kronor mellan 50 och 60 års ålder. För personer under
50 år skola de nuvarande bestämmelserna vara oförändrade.

Räntefoten har antagits vara 3 */* %.

Samma dödlighetstabell, som lagts till grund för utredningen rörande
Vadstena krigsmanshuskassa, har här använts.

De statistiska uppgifterna hänföra sig till 1913 års ingång.

Med tillhjälp av den antagna dödlighetstabellen har för de den 1 januari
1913 befintliga pensionstagarna det sannolika antalet av vid varje ålder kvarlevandc
pensionstagare uträknats för vart femte år framåt i tiden. Genom
att härvid även hålla reda på antalet personer av de åldersklasser, som berättiga
till olika pensioner, erhåller man beloppet av pensionsutbetalningar
för vart femte år.

På så sätt har man med utgångspunkt från de vid 1913 års början pensionerade
funnit de åt de kvarlevande bland dessa personer under åren
1918, 1923, 1928, utgående pensionsbeloppen dels enligt de nu gällande,
"dels enligt de föreslagna bestämmelserna. Beloppen angivas i nedanstående
tabell under den förutsättning, att pensionsbeloppen skulle utbetalas vid
årets början.

Räntefot.

Dödlighets

tabell.

Statistiska
uppgifter.
Vnderstödsloppets
beräkning.

IJen 1 januari 1913 pensionerade.

År	Pensionsbelopp enligt	Pensionsbe-loppens för-höjning
nu gällande bestämmelser	föreslagna bestämmelser
	Kr.	Kr.	Kr.
1913	84,005	216,415	132,410
1918	60,091	151,064	90,973
1923	39,388	93,383	53,995
1928	23,245	50,644	27,399
1933	12,087	23,367	11,280
1938	5,321	9,110	3,789
1943	1,955	2,989	1,034
1948	550	883	333
1953	123	143	20

Med ledning av de sålunda beräknade talen ha för de mellanliggande
åren pensionsbeloppen erhållits genom grafisk interpolation.

Efterföljande tabell visar resultatet härav från och med år 1914, d. v. s.
ånger de pensionsbelopp, som under respektive år komma att utbetalas.

Pensionsutbetalningar i tusental kronor.

U lider år	Enligt nu gällande be-stämmelser	Enligt före-slagna be-stämmelser	Förhöjningar	Under år	Enligt nu gällande be-stämmelser	Enligt före-slagna be-stämmelser	Förhöjningar
1914	76,7	195,2	118,5	1939	4,1	6,8	2,7
1915	71,9	182,0	110,1	1940	3,4	5,3	1,9
1916	67,1	169,4	102,3	1941	2,7	4,2	1,5
1917	62,4	156,9	94,5	1942	2,2	3,3	1,1
1918	57,7	144,8	87,1	1943	1,7	2,7	1,0
1919	53,4	132,7	79,3	1944	1,4	2,1	0,7
1920	49,:-!	120,9	71,0	1945	1,1	1,7	0,6
1921	45,2	109,3	64,1	1946	0,8	1,3	0,5
1922	41,3	98,4	57,1	1947	0,6	1,0	0,4
1923	37,7	88,2	50,5	1948	0,5	0,7	0,2
1924	34,3	78,8	44,6	1949	0,4	0,5	0,1
1925	30,9	70,0	39,1	1950	0,3	0,4	0,1
1926	27,7	62,0	34,3	1951	0,2	0,3	0,1
1927	24,7	54,3	29,6	1952	0,1	0,2	0,1
1928	22,0	47,3	25,3	1953	0,1	0,1	0,0
1929	19,5	41,0	21,5	1954	0,1	0,1	o,o
1930	17,2	35,5	18,3	1955	0,1	0,1	0,0
1931	15,0	30,3	15,3
1932	13,0	25,5	12,5
1933	11,2	21,5	10,3
1934	9,7	18,0	8,3
1935	8,5	15,0	6,5
1936	7,4	12,2	4,8
1937	6,1	10,0	3,9				\|
1938	4,9	8,0	3,1

Vid beräkning av pensioner till de den 1 januari 1913 i flottan kvarstående
eller avskedade men ännu ej till pension anmälda båtsmän har
använts samma räntefot och dödlighetstabell som för de redan pensionerade.
Samma metod för pensionsbeloppens bestämmande har ock använts som
för de förra. ^.

Vid bestämmande av pensionsbeloppen har antagits, att i tjänst varande
båtsman blir pensionsberättigad vid 55 års ålder och då tager avsked.

Enligt nu gällande bestämmelser äro pensionerna årligen 55 kronor
eller 67 kronor, beroende på antalet tjänsteår.

Enligt de föreslagna bestämmelserna erhåller båtsman i pension vid
avskedet 75 kronor årligen, som vid fyllda 60 år ökas till 100 kronor.

Personernas antal är 119. Av dessa skulle enligt nu gällande bestämmelser
46 erhålla en årlig pension av 55 kronor och 73 en årlig pension av
67 kronor.

De pensionsbelopp, som under åren 1913, 1915, 1917, 1918, 1919, 1921,
1923, 1928 .. . (härefter vart femte år) skulle komma att utbetalas till de
kvarlevande pensionerade, om pensionerna utbetalades vid respektive års
början, har beräknats till de belopp, som angivas i nedanstående tabell.

1)en 1 januari 1913 i tjänst varande eller avskedade men
ännu ej till pension anmälda båtsmäns pensionering.

År	Pensionsbeloppen enligt	Pensionsbe-loppens för-höjning
nu gällande bestämmelser	föreslagna bestämmelser
	Kr.	Kr.	Kr.
1913	323	400	77
1915	2,506	3,067	561
1917	3,841	4,762	921
1918	5,007	5,979	972
1919	5,094	6,779	1,685
1921	5,810	8,257	2,447
1923	6,207	9,311	3,104
1928	5,761	9,155	3,394
1933	4,889	7,814	2,925
1938	3,701	5,927	2,226
1943	2,360	3,770	1,410
1948	1,165	1,853	688
1953	415	649	234
1958	58	86	28
1963	20	30	10

Med ledning av dessa beräknade tal hava pensionsbeloppen erhållits
for de olika åren genom grafisk interpolation. Nedanstående tabell visar

resultatet härav från och med år 1914 d. v. s. anger de pensionsbelopp,
som under respektive år komma att utbetalas under de gjorda förutsätt -

ningarna.

Pensionsutbetalningar i tusental kronor.

Under år	Enligt nu gällande be-stämmelser	Enligt före-slagna be-stämmelser	Förhöjningar	Under år	Enligt nu gällande be-stämmelser	Enligt före-slagna be-stämmelser	Förhöjningar
1914	1,8	2,4	0,6	1939	3,3	5,2	1,9
1915	2,7	3,6	0,9	1940	3,0	t’8	1,8
1916	3,6	4,6	1,0	1941	2,8	4,4	1,6
1917	4,4	0,5	1,1	1942	2,5	4,0	1,5
1918	5,0	6,4	1,4	1943	2,2	3,6	1,4
1919	5.4	7,3	1,9	1944	2,0	3,2	1,2
1920	5,7	8,0	2,3	1945	1,7	2,8	1*1
1921	5,9	8,5	2,6	1946	1,5	2,4	0,9
1922	6,1	8,8	2,7	1947	1,3	2,0	0,7
1923	6,1	9,0	2,9	1948	1,''	1,7	0,6
1924	6,1	9,1	3,0	1949	0,9	1,4	0,5
1925	6,0	9,2	3,2	1950	0,7	1,2	0,5
1926	6,0	9,2	3,2	1951	0,6	0,9	0,3
1927	5,8	9,2	3,4	1952	0,5	0,8	0,3
1928	5,7	9,1	3,4	1953	0,4	0,6	0,2
\| 1929	5,5	9,0	3,5	1954	0,3	0,4	0,1
1930	5,4	8,8	3,4	1955	0,2	0,3	0,1
1931	5,2	8,5	3,3	1956	0,1	0,2	0,1
1932	5,0	8,1	3,1	1957	0,1	0,1	o,o
1933	4,8	7,8	3,0	1958	0,o	0,1	0,1
1934	4,6	7,4	2,8	1959		0,1	0,1
1935	4,4	7,0	2,6
1936	4,1	6,6	2,5
1937	3,8	6,1	2,3
1938	3,5	5,4	1,9				''

Stockholm den 13 december 1913.

Karl Dickman.

Om man sammanför dessa herr Dickmans beräkningar finner man
alltså att pensionsutbetalningarna skola från och med år 1915 utgå me
följande belopp.

Under år	Den ''/i 1913 pensionerade båtsmän och marinsoldater	Den ‘/i 1013 i tjänst varande eller avskedade men ännu ej till pension anmälda båtsmäns pensionering	Summa
Enligt nu gällande bestäm-melser	Enligt föreslagna bestäm- melser	Förhöj- ningar	Enligt nu gällande bestäm-melser	■ Enligt föreslagna bestäm-melser	Förhöj- ningar	Enligt nu gällande bestäm-melser	Enligt föreslagna bestäm- melser	Förhöj- ! ningar
1915	71,9	182,0	110,1	2,7	3,6	0,9	74,6	185.6	111,0
1916	67,1	169,4	102,s	3,6	4,6	1,0	70,7	174,o	103,3
1917	62,4	156,9	94,6	4,4	5,5	1,1	66,8	162,4	95,6
1918	67,7	144,8	87,1	5,0	6,4	1,4	62,7	151,2	88,5
1919	53,4	132,7	79,8	5,4	7,3	1,9	58.8	140.0	81,2 \|
1920	49,8	120,9	71,6	5,7	8,0	2,3	55,0	128,9	73,9
1921	45,3	109.3	64,1	5,9	8.6	2,6	51,1	117,8	66,7
1922	41,3	98,4	57,1	6,1	8,8	2,7	47,4	107,2	59,8 \|
1923	37,7	88,2	50,6	6,1	9,0	2,9	43,8	97,2	53,4 \|
1924	34,8	78,8	44,5	6,1	9,1	3,0	40,4	87,9	47,5 j
1926	30,9	70,0	39,i	6,o	9,2	3,2	36,9	79,2	42,3
1926	27,7	62,o	34,3	6,0	9,2	3,2	33,7	71,2	37,5
1927	24,7	54,8	29,6	5,8	9,2	3,4	30,6	63,6	33,o
1928	22,0	47,3	25,s	5,7	9,1	3,4	27,7	56,4	28,7
1929	19,8	41,0	21,5	5,5	9,o	3,5	25,0	50,0	25,0
1930	17,2	35,6	18,3	5,4	8,8	3,4	22.6	44,3	21,7
1931	15,0	30,3	15,3	6,2	8,5	3,3	20,2	38,8	18,6
1932	13,0	25,5	12,6	5,0	8,i	3,1	18,0	33,6	15,6
1933	11,2	21,6	10,3	4,8	7,8	3,0	16,0	29,3	13,3
1934	9,7	18,0	8,3	4,0	7,4	2,8	14,3	25,4	11,1
1935	8,5	15,0	6,6	4,4	7.0	2,0	12,9	22,0	9,1
1936	7,4	12,2	4,8	4,1	6,6	2,6	11,5	18,8	7,3
1937	6,1	10,0	3,9	3,8	6,1	2,3	9,9	16,1	6,1
1938	4,9	8,0	3,1	3,5	5,4	1,9	8,4	13,4	5,0
1939	4,1	6,8	2.7	3,3	5,2	1,9	7,4	12,0
1940	3,4	5,8	1,9	3,0	4,8	1,8	6.4	10,1	3,7
1941	2,7	4,2	1,5	2,8	4,4	1,6	5,6	8,6	3,1
1942	2,2	3,3	1,1	2,5	4,0	1,5	4,7	7,3	2,6
1943	1,7	2,7	1,0	2,2	3,6	1,4	3,9	6,3	2,4
1944	1,4	2,1	0,7	2,0	3.2	1,2	3,4	0,3	1,9
1945	1,1	1,7	0.6	1,7	2,8	1,1	2,8	4,6	1,7
1946	0,8	1,3	0,6	1,6	2,4	0,9	2,3	3,7	1.4
1947	0,6	1,0	0,4	1,8	2,0	0,7	1,9	3,0	1,1
1948	0,6	0,7	0,2	1,1	1,7	0,6	1.6	2,4	0,8
1949	0,4	0,6	0,1	0,9	1,4	0,5	1.3	1,9	0,6
1950	0,3	0,4	0,1	0,7	1,2	0,5	1,0	1,6	0,6
1961	0,2	0,8	0,1	0,6	0,9	0,3	0.8	1,5	0,4
1962	0.1	0,2	0,1	0,6	0,8	0,8	0.6	1,0	0,4
1953	0,1	0,1	0,0	0,4	0,6	0,2	0.8	0,7	0,2
1964	0,1	0,1	0,o	0,3	0,4	0,1	0.4	0,6	0,1
1966	0,1	0,1	0,o	0,2	0,3	0,1	0,3	0,4	0,1
1956	—	—	—	0,1	0,2	0,1	0,1	0,2	0,1
1967	—	—	—	0,1	0,1	0,0	0,1	0,1	0,o
1958	—	—	—	0,o	0,1	0,1	0,o	0,1	0.1
1959	—	—	—	0,0	0,1	0,1	0,o	0,1	0,1

Kostnadernas

bestridande.

Frågan om kostnaderna för de föreslagna höjningarna i pensionerna åt
avskedade båtsmän och marinsoldater är härmed utredd.

Beträffande kostnadernas bestridande få vi anföra följande.

Någon kassa jämförlig med Vadstena krigsmanshuskassa för arméns
manskap finnes ej för understödjande av flottans manskap. Flottans pensionskassa
är nämligen numera endast en pensionskassa för officerare och underofficerare
vid flottan med deras vederlikar, sedan statsverket enligt 1876 års riksdags
beslut övertagit pensioneringen av flottans manskap. Något bidrag från
Flottans pensionskassa till kostnadernas bestridande kan alltså ej påräknas.

Invalidhusfonden, från vilken gratifikationer, såsom förut nämnts, utgå
till flottans avskedade manskap, kan ej heller tagas i anspråk för de ökade
pensioneringskostnaderna, ty enligt Kungl. Brev av den 18 december 1849
får fondens kapital ej minskas, för att fonden skall kunna tillmötesgå de
krav på pensioner eller understöd, som kunna uppstå, därest vårt land skulle
bliva invecklat i krig. Dess inkomster äro dessutom afsedda för och tages
fullt i anspråk af gratifikationer, svärds- och svärdsmedaljpensioner även
det stadgade årliga bidraget till Vadstena krigsmanshuskassa.

De två enskilda pensionskassor, vilka vi förut omtalat, äro av så ringa
storlek och hava ett så bestämt ändamål, att de ej kunna komma i beräkning
vid frågan om kostnadernas bestridande.

Med hänsyn härtill synes ingen annan utväg förefinnas att anskaffa de
för ifrågavarande ändamåls vinnande erforderliga medlen än genom förhöjning
av det å tionde huvudtitelns ordinarie stat uppförda förslagsanslaget
»till pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap». Detta anslag skulle
för ändamålet behöva höjas för de kommande åren med det belopp som
återfinnes i sista kolumnen av förestående tablå över pensionsutbetalningar
för de olika åren. För år 1915 skulle detta utgöra 111,000 kronor, men sjunker
sedan snabbt och utgör för år 1916—103,300 kronor för år 1917 — 95,600
kronor, för år 1924 — 47,500 kronor, för år 1934 —11,100 kronor och för
år 1944—1,900 kronor för att från och med år 1956 alldeles upphöra.

Begravningshjälp.

I samband med frågan om förhöjning av pensionerna till avskedade båtsmän
och marinsoldater står jämväl den om begravningshjälp åt dessa. Enligt
1838 års reglemente utbetalas, såsom förut omnämnts, efter pensiontagares död
två månaders pension såsom begravningshjälp. Detta belopp måste dock numera
anses för lågt för därmed avsett ändamål. Vi hava beträffande begravningshjälp
åt arméns manskap på anförda skäl uttalat, att denna bör bestämmas
till 30 kronor, ett belopp, som efter gjorda beräkningar bör någorlunda
kunna motsvara ändamålet. Då någon anledning ej förefinnes att
låta begravningshjälpen åt flottans indelta manskap fortfarande utgå med
växlande belopp efter pensionernas storlek i de olika klasserna eller till
olika belopp med den efter arméns indelta manskap utgående, föreslå vi
därför att begravningshjälpen efter avlidna pensionerade båtsmän och marin
soldater måtte bestämmas till 30 kronor. Något särskilt anslag härför hava
vi ej ansett behövligt föreslå, alldenstund med all sannolikhet det årliga
belopp, som erfordras, torde kunna bestridas av det beräknade årliga anslaget
för ökningen i pensionerna, då det antal pensionärer, som årligen avlider,
på grund av pensionärernas fåtalighet måste bliva ringa samt då de
verkliga utbetalningarna för pensionerna såsom sakkunniges försäkringstekniska
biträde uttalat, med all sannolikhet komma att understiga de beräknade.

Sakkunniges hemställan.

Under åberopande av vad vi i detta betänkande anfört, hemställa vi
alltså, att erforderliga åtgärder måtte vidtagas sålunda,

att nu och framgent före 55 års ålder pensionsberättigade
båtsmän och marinsoldater måtte komma i åtnjutande
av ett förhöjt årligt pensionsbelopp vid fyllda 50 år av 75
kronor;

att nuvarande och blivande pensionstagare av båtsmän
och marinsoldater måtte komma i åtnjutande av förhöjning
i sina pensionsbelopp

vid fyllda 55 år till 75 kronor;

» » 60 » » 100 » ;
att vid inträffad invaliditet enligt lag om allmän pensionsförsäkring
pensionsberättigade båtsmän eller marinsoldater
må åtnjuta, utom till dem utgående pension genom Flottans
pensionskassa, pensionstilllägg eller understöd enligt nämnda
lag oavkortat;

att beträffande tillämpningen av samma lag sådan bestämmelse
utfärdas, att de genom Flottans pensionskassa till
avskedade båtsmän eller marinsoldater utgående pensionerna
liksom gratifikationerna från Invalidhusfonden icke beräknas
såsom årsinkomst;

att genom Flottans pensionskassa utgående pension till
avskedad båtsman eller marinsoldat, som den 1 januari 1914
uppnått 67 levnadsår, bestämmes till 200 kronor årligen:

att för sådana pensionsberättigade båtsmän och marinsoldater,
som drabbas av övergångsbestämmelserna i lag om
allmän pensionsförsäkring, pensionen genom Flottans pensionskassa
bestämmes

för dem som äro födda år 1847 till 125 kronor och
» » » » » » 1848 » 110 »

att såsom begravningshjälp efter avliden båtsman eller
marinsoldat utbetalas ett belopp av 30 kronor;

att till bestridande av kostnaderna för de ökade pensionerna
det å ordinarie stat under tionde huvudtiteln uppförda
förslagsanslaget »till pensionering av flottans och lotsverkets

gemenskap» höjes för år 1915 med 111,000 kronor, eller
från 189,600 kronor till 300,600 kronor; samt

att _då vi beträffande arméns underhållstagare hemställt,

att förhöjningen i underhållen måtte utgå redan för år 1914
och samma förmån jämväl bör beredas pensionstagare av
båtsmän och marinsoldater — till bestridande av kostnaderna
för de ökade pensionerna genom Flottans pensionskassa
för år 1914 anvisas 119,100 kronor.

Tabell

utvisande födelseår och år för Inträde i tjänst för den 1 januari 1913 i flottan kvarstående, eller, avskedade men
ännu ej till pension anmälde båtsmän, vilka enligt gällande bestämmelser kunna komma i åtnjutande av pension

från Flottans pensionskassa.


Fö-						I n	t r	ä t	t i	t j	ä n s t	å	r						CÖ B
delseår —	1871	1872	1874	1875	1876	1877	1878	1879	1880	1881	1882	1883	1884	1885	1886	1887	1888	1895		B 3 rYl	Anteckningar
1852 1853 1854 1855 1856 1858 1859 1860 1861 1862 1863 1864 1865 1866 1867 1868 1869 1870 1876	1	1	1 1	1 2 2 1 2	1 1 1	2 2 3 1 1 1 1	1 1 1	3 1 2 1 2 1 1 1	1 1 / 1 2 1 2 2 1	2 3 1 3 1 1 1	1 3 1 1 1 3 1 2 1 1	1 1 2 2 1 1 1 1 1 1	1 1 1 1 1 2 1 1 1	1 2	1 1 3 2 2 1 1	1 1	1	1	1 6 8 5 7 8 5 3 2 1	i i i 1 14 8 8 4 10 1 4 6 3 6 2 1 1 1	Anm. Siffrorna an-giva blivande pen-sionstagare, de lutande med 35 kronors, de j raka med 67 kronors pension.
Summa	1	1	1	X 5	X	6 5	1 2	4 8 j	6 6	5 7 \|	8 7 \|	5 7	5 5 \|	3	11	1 1 \|	1	1	46	73
																			119