UTREDNING OCH FÖRSLAG (Statens offentliga utredningar 1912:2)

UTREDNING OCH FÖRSLAG

I FRÅGA OM

LÄTTNADER ÅT

VISSA KATEGORIER VÄRNPLIKTIGA

UTARBETADE

INOM IvUNGL. LANDTFÖRSVARSDEPARTEMENTET
AF DÄRFÖR PÅ GRUND AF NÅDIGT BESLUT DEN 25. JUNI 1909

TILLKALLADE

SAKKUNNIGA.

II.

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1911

[102865]

1 ''

II. MEDELLÖSA FAMILJEFÖRSÖRJARE.

Till

Statsrådet och Chefen för Kungl. Landtförsvarsdepartementet.

Under hänvisande till skrifvelsen den 8. juli 1910, med hvilken
öfverlämnades I. delen (Studerande) af den utredning och de förslag i
fråga om lättnader åt vissa kategorier värnpliktiga, som Herr Statsrådet
genom skrifvelse den 21. juli 1909 uppdragit åt tillkallade sakkunniga
att verkställa och utarbeta, få undertecknade härmed vördsamt öfverlämna
utredning och förslag rörande medellösa familjeförsörjare.

De preliminära förslag rörande pekuniärt understöd åt vissa familjeförsörjare,
hvilka redan den 20. december 1910 under hand afgifvits, återfinnas
äfven här, ytterligare utarbetade och fullständigade.

1 arbetet, som, efter en kortare förberedande utredning, påbörjades
den 28. oktober 1910, hafva jämte de först tillkallade sakkunniga äfven deltagit
enligt uppdrag den 9. november 1910 undertecknad A. F. G. Lindblom,
fattigvårdsinspektör i Stockholm, och enligt uppdrag den 2. december 1910
undertecknad L. T. Jacobson, landssekreterare i Alfsborgs län.

Särskilt yttrande har afgifvits af undertecknad H. Hjalmarson.

Stockholm den 5. maj 1911.

CH. von PLÅTEN.

Henrik Schuck. H. Hjalmarson. Adolf Tydén. J. Petrén.

A. Lindblom.

L. Th. Jacobson.

Innehållsförteckning.

ii.

in.

IV.

Sid.

Allmänna synpunkter....................''

Lättnader genom eftergifter i afseende å värnpliktigs fredstjänst göring.

.............................

Lättnader genom pekuniärt understöd...............

Förslag till ändringar och tillägg i värnpliktslagen och inskritningsförordningen
..................•.......

A. V ärnpliktslagen.......................

B. Inskrifningsförordningen...................

Förslag till förordningar rörande familjeunderstöd........

A. Förslag till förordning om understöd i vissa fall åt värnpliktig

familjeförsörjares hustru och barn (familjeunderstöd) ......

B. Förslag till förordning angående tillämpning af förordningen om

understöd i vissa fall åt värnpliktig familjeförsörjares hustru och
barn (familjeunderstöd)....................

Bilagor.

Bilaga 1.
Bilaga 2.
Bilaga 3.

Bilaga 4.
Bilaga 5.

Utländska bestämmelser rörande värnpliktiga familjeförsörjare.

Eftergifter i värnpliktslagen.................74

Utländska bestämmelser rörande värnpliktiga familjeförsörjare. Pekuniärt
understöd......................

Förslag till formulär för upplysningar rörande värnpliktig, som
på grund af i värnpliktslagen § 16 mom. 2 omnämnda familjeförhållanden
söker uppskof med inskrifning eller tjänstgöring

eller begär att blifva hemförlofvad från tjänstgöring......95

Beräkningar rörande föreslagna pekuniära understöd.......99

Förslag till formulär för ansökning om familjeunderstöd .... 101

VIII

Bilaga 6,

Förslag till förteckning jämlikt § 6 af Kungl. förordningen
den angående tillämpning af förordningen om

familjeunderstöd.......................105

Särskildt yttrande af kapten H. Hjalmarson

. 107

I. Allmänna synpunkter.

Enligt protokoll öfver landtförsvarsärenden, hållet den 25. juni 1909,
framhöll Statsrådet och Chefen för Kungl. Landtförsvarsdepartementet vid
den underdåniga framställningen om verkställande af utredning och utar ö

c5 o

betande af förslag i fråga om lättnader åt vissa kategorier värnpliktiga,
såsom en af dessa kategorier: medellösa familjeförsörjare.

Departementschefen yttrade nämligen:

»Sedan 1901 års härordning numera blifvit till
fullo genomförd i afseende å tiderna för de värnpliktiges
tjänstgöring, har det visat sig, att väsentliga svårigheter
uppstått för skilda kategorier af värnpliktige att i stadgad
ordning fullgöra dem åliggande tjänstgöringsomgångar.

En annan kategori af värnpliktige, för hvilka den
militära tjänsten medför olägenhet, består af medellösa
familjeförsörjare, som under den tid, tjänstgöringen pågår,
sättas ur stånd att sörja för de sinas uppehälle.
Visserligen medgifver värnpliktslagen uppskof med och
eventuellt befrielse från all tjänstgöring i fredstid för
sådan värnpliktig, som visar sig vara ende arbetsföre
son, sonson eller dotterson till orkeslösa föräldrar, farföräldrar
eller morföräldrar, hvilka för sin utkomst äro
väsentligen beroende af den värnpliktiges arbete. Men
det gifves äfven många fall, då en värnpliktig, utan att
uppfylla dessa betingelser, utgör ett verkligt stöd för sina
anhöriga och dessa genom hans värnpliktstjänstgöring försättas
i en nödställd belägenhet. Dessutom är det mycket
vanligt i dessa tider, då det å landsbygden är ondt om arbetsdugligt
manfolk, att den värnpliktige just under sin
militära tjänstgöringstid är alldeles oersättlig vid skördearbetet
hemma. Inkomna ansökningar hafva ock ådagalagt,
att värnpliktige, som varit familjeförsörjare, anhållit
att få afbryta under sommaren pågående tjänst i—102S65

Värnpliktskommissionen.

Röring och att i stället få fullgöra densamma vintertid,
då deras arbetsförtjänst är ringare än under sommarmånaderna.
Genom en ändring med afseende å tiderna
för den militära tjänstgöringen skulle måhända dessa
olägenheter i någon mån kunna af hjälpas.»

Liksom vid verkställandet af den utredning i fråga om vissa värnpliktiga
studerande, hvilken den 8. juli 1910 öfverlämnades till Statsrådet
och Chefen för Kungl. Landtförsvarsdepartementet, anse sig de
tillkallade sakkunniga1 böra hålla i sikte det i ofvan anförda yttrande tydligen
åsyftade fasthållandet vid nu gällande försvarsorganisation med däri
för de värnpliktiga lagstadgade utbildningstiders längd.

Då det tydligen var af vikt att icke endast söka framkonstruera de
olika fall, som kunna tänkas förekomma, utan äfven äga kännedom om
hvilka skål, som i verkligheten pläga frambäras för att komma i åtnjutande
af särskild! de mera långt gående eftergifterna i de värnpliktigas tjänstgöringsåliggande,
hafva upplysningar härom genom departementets bemedling
infordrats från arméfördelningschefer och inskrifningsområdesbefälhafvare
samt äfven lagts till grund för vissa af de framställningar, värnpliktskommissionen
i det följande gör. Kommissionen hade jämväl haft för afsikt
att åstadkomma en statistik öfver här åsyftade förhållanden. Denna afsikt
har dock icke kunnat fullföljas, enär uppgifter om alla fall, som förekommit,
icke bevaras i resp. expeditioner, hvar jämte det mycket ofta lär inträffa,
att de värnpliktiga göra muntliga förfrågningar, men, då underrättelse
erhålles, att stöd för bifall saknas i värnpliktslagen, afstå från ett vidare
fullföljande.

* *

För att undvika eller åtminstone lindra de svårigheter och olägenheter,
som värnpliktstjänstgöringen otvifvelaktigt i många fall kan medföra,
torde öfver hufvud taget endast två förfaringssätt kunna tänkas, nämligen
antingen eftergifter af olika slag rörande denna tjänstgörings fullgörande
eller ock pekuniär ersättning.

Båda förfaringssätten komma till synes inom utländska värnpliktsorganisationer.
Hos oss tillämpas visserligen blott det ena, nämligen det
förstnämnda, men åtminstone en ansats till äfven det sistnämnda torde kunna
anses ligga i det penningtillskott, som tillkommer värnpliktiga uttagna till
truppslag eller tjänster, där öfningstiden öfverstiger 240 dagar, och i det
högre penningbidraget under repetitionsöfningarna.

1 Benämnas i det följande äfven: »värnpliktskommissionen» (»kommissionen»).

Då emellertid svårigheterna och olägenheterna kunna vara af vidt
skilda slag samt af mer eller mindre öfvergående natur, böra tydligen
båda förfaringssätten medgifva gradationer för att kunna användas till den
utsträckning, som förhållandena vid olika tillfällen kräfva. I alla de utländska
organisationer, om hvilka kommissionen tagit kännedom, har
äfven detta beaktats beträffande åtminstone ettdera af förfaringssätten,
och öfverallt hafva de fall ansetts mest ömmande, där svårigheterna eller
olägenheterna träffa ej blott den värnpliktige själ!'' utan jämväl af honom
beroende nära anhöriga, dvs. då de värnpliktiga äro familjeförsörjare. På
olika vis har man sökt tillgodose dessas intressen. Inom vissa länder
hafva sålunda båda förfaringssätten blifvit, tillämpade, medan man inom
andra hållit sig till blott det ena och då vanligen till eftergifter i tjänstgöringen.
Äfven hafva gränserna för eftergifterna och understödsbeloppens
storlek satts väsentligen olika.

Det ligger nära till hands att vänta, det åtskilliga vägledande upplysningar
skulle vara att hämta från utländska bestämmelser och särskild!
från de länder, där antingen allmän värnplikt tillämpats under längre tid
och på rationellare sätt än hos oss, eller där förhållandena i andra afseenden
äga likhet med de hos oss förekommande. För detta ändamål hafva
äfven inom Generalstaben utarbetats sammandrag af de viktigaste af dessa
bestämmelser i hvad de beröra värnpliktiga familjeförsörjare. Dessa sammandrag
ligga till grund för bil. 1 och 2, af hvilka den förra lämnar
upplysning om eftergifterna vid tjänstgöringens fullgörande och den senare
om grunderna för tilldelande af pekuniär! understöd.

Af nämnda bil. 1 framgår, att eftergifter beträffande värnpliktstjänstgöringens
fullgörande beviljas familjeförsörjare under någon af nedanstående
former:

1) frikallelse från värnpliktens fullgörande,

2) frikallelse från öfning i fredstid,

3) uppskof med inskrifning,

4) uppskof med tjänstgöring,

5) befrielse från fullgörandet af påbörjad tjänstgöring,

6) förkortning af lagstadgad öfningstid,

7) förkortning af öfningstiden genom den värnpliktiges tilldelande
till kategorier, som hafva lagstadgad kortare öfning,

8) medgifvande i afseende på tjänstgöringstidens fördelning och

9) förläggning till tjänstgöringsort belägen i eller nära den värnpliktiges
hemort.

Ingenstädes råder emellertid det förhållandet, att samtliga former
äro representerade inom en och samma försvarsorganisation. I hvad mån
de äro representerade hos oss eller böra hos oss förekomma torde behöfva
här undersökas.

Den i punkt 1) omförmälda fullständiga frikallelsen frän värnpliktens
fullgörande medgifver vår värnpliktslag endast på grund af hälsoskäl,
men icke på grund af s. k. familjeskäl. Af sistnämnda anledning kan
emellertid, åtminstone under vissa år, erhållas dels uppskof med inskrifning
för ett år i sänder, under hvilket den värnpliktige alltså i såväl krig som
fred är att jämställa med den fullständigt befriade, dels den i punkt 2)
nämnda frikallelsen från öfning i fredstid eller, för att använda värnpliktslagens
formulering, frikallelse från värnpliktens fullgörande i beväringen
under fredstid, hvilket innebär en befrielse från samtliga de åligganden —
tjänstgöring, mönstring, anmälningsskyldighet in. in. — som i fred kunna
tillkomma den värnpliktige.

Mot att utsträcka sistnämnda frikallelse till att gälla äfven för
krigstjänstgöring tyckas möjligen vid ett första påseende inga allvarligare
invändningar vara att göra, enär det förefaller klart, att den värnpliktige,
som icke erhållit utbildning i fred, ej heller kan blifva till stor
nytta i krig. I fråga om fullgörandet af vapentjänst omedelbart vid
krigsutbrottet är denna uppfattning nog äfven riktig, men dels kan ju
kriget mycket väl få en sådan varaktighet, att de erforderliga färdigheterna
för vapentjänsten under krigets fortgång hinna inhämtas genom
utbildning vid depåerna och den värnpliktige sålunda blifva skickad att
ingå i den ersättning eller förstärkning, af hvilken de först mobiliserade
truppförbanden tid efter annan blifva i behof, dels finnas i krigstid åtskilliga
poster, där den värnpliktige kan verksamt bidraga till ftusvaret äfven utan
att göra vapentjänst t. ex. genom att ställa sin yrkesfärdighet i ena eller
andra hänseendet till förfogande. Slutligen utgör fasthållandet af krigstjänstskyldigheten
ett synnerligen talande uttryck för den allmänna värnpliktens
princip, hvarför denna skyldighet redan af ideella skäl bör bibehållas.

Huruvida den under punkt 3) nämnda lindringsformen, uppskof
med inskrifning, hvilken äfven förekommer hos oss, är behöflig i fråga om
familjeförsörjare, är tvifvel underkastadt.

Skillnaden för den värnpliktige, om han erhåller sistnämnda uppskof
eller blott uppskof med fred stjänstgöringen är den, att han i förra fallet
är befriad från den i värnpliktslagen § 32 föreskrift^ mönstringsskyldigheten
äfvensom från ej blott freds- utan äfven krigstjänstgöring, medan
han i senare fallet har att fullgöra mönstringsskyldigheten samt vid ett
krigsutbrott kan blifva utsatt för att inkallas till tjänstgöring.

Fullgörandet af mönstringsskyldigheten,. hvilket enligt den värnpliktiges
eget fria val kan ske vare sig genom personlig inställelse eller
genom en skriftlig anmälan,1 kan naturligtvis icke på något sätt vara
hinderlig! för hans fullgörande af försörjningsåliggandet. Detta kan däremot
tydligen varda fallet med hans inkallelse till krigstjänstgöring. Men
krigstjänstgöring åligger icke blott honom utan äfven många andra, som vid
krigsutbrottet äro familjeförsörjare, och att befria alla dessa frän plikten att
värja landet kan väl ej ifrågasättas.

För alla de värnpliktiga, för Indika uppskofvet med inskrifning icke
resulterar i frikallelse från fredstjänstgöringen, vore det äfven en ren fördel
att undergå inskrifning redan vid första inställelsen, enär, då ansökan
om uppskof med tjänstgöring på grund af familjeskäl kan göras skriftligen,
den värnpliktige därmed vore befriad från ytterligare inställelse.
Genom en uteslutande formell ändring af värnpliktslagen § 17 mom. 4,
sista stycket, sådan som föreslås i Kungl. Maj:ts proposition n:r 98 till
årets (1911) Riksdag, undanrödjes hvarje hinder för inskrifningsuppskofvets
borttagande beträffande jämväl de värnpliktiga, Indika slutligen böra komma
i åtnjutande af ofvan åsyftade frikallelse.

Någon nödvändighet att bibehålla uppskofvet med inskrifning för de
här ifrågavarande värnpliktiga synes därför icke föreligga, men, då denna
eftergift redan vunnit häfd i lagstiftningen, har kommissionen icke ansett
sig böra hemställa om dess uteslutande.

Under punkt 4) anfördt uppskof med tjänstgöring förekommer, såsom
bekant, äfven i vår värnpliktslag och kan jämlikt § 17 erhållas i fråga
om såväl första tjänstgöring som repetitionsöfning. Värnpliktig kan jämväl
enligt samma § blifva hemförlofvad från påbörjad tjänstgöring för att
ett annat år fullgöra den återstående delen. Att dessa medgifvanden böra
bibehållas, torde icke behöfva särskildt påpekas.

Befrielse från fullgörandet af påbörjad tjänstgöring, som i punkt
5) anföres, medgifves icke uttryckligen i vår värnpliktslag. Enligt dess
§ 17 mom. 4 kan emellertid påbörjad tjänstgöring få afbrytas och
den värnpliktige hemförlofvas, för hvilket fall Konungen äger förordna,
»huruvida och i hvad mån sålunda hemförlofvad värnpliktig må anses
hafva fullgjort nämnda tjänstgöring, äfvensom i hvilken ordning honom
åliggande återstående tjänstgöring skall fullgöras». 1 anslutning till denna
bestämmelse har Konungen i inskrifningsförordningen § 115 mom. 1

1 För don skriftliga anmälan erhåller den värnpliktige i mskrifningsboken blanketter
att ifylla, hvilka blanketter afgiftsfritt befordras med posten. Ifyllandet af blanketten är en
åtgärd af enklaste beskaffenhet, som kan utföras af hvarje skrifkunnig.

stadgat, att, därest hemförlofningen äger rum, sedan den värnpliktige fullgjort
två tredjedelar af tjänstgöringen, så anses densamma vara fullgjord.
Befrielse från fullgörandet af påbörjad tjänstgöring kan sålunda äfven hos
oss äga rum, men härvid är att märka, att den värnpliktige, därest hemförlofningen
äger rum tidigare än nyss nämnts, enligt samma § 115 är
underkastad förlängd tjänstgöring. Är emellertid förfallet af sådan beskaffenhet,
som omförmäles i värn pliktslagen § 16 mom. 2, dvs. om den
värnpliktige har att såsom familjeförsörjare under vissa ömmande förhållanden
draga försorg om närstående anhöriga, så kan han, om detta förhållande
fortfar, i sinom tid, på sätt ofvan vid afhandlandet af punkt 2)
är sagdt, blifva helt och hållet frikallad från fullgörandet af återstående
del af den honom i fredstid åliggande tjänstgöringen.

I fråga om de under 6) och 7) anförda förkortningarna af öfningstiden
torde böra framhållas, att förkortning af den lagstadgade fredstjänstgöringstiden
icke upptages af vår värnpliktslag, fastän, såsom nyss är nämndt,
vissa bestämmelser därstädes tillämpas så, att en förkortning kan komma att
äga rum. Däremot föreskrifver lagen olika lång tjänstgöringstid för olika
kategorier värnpliktiga, ehuruväl icke i sådant syfte som här ofvan afses, utan
med hänsyn företrädesvis till, att förvärfvandet af de för olika truppslag
mera karakteristiska färdigheterna kräfver olika lång utbildningstid. För den
stora hufvudmassan af våra värnpliktiga är emellertid öfningstiden redan så
knappt tillmätt, att någon förkortning icke torde kunna göras, därest man
öfver hufvud taget vill komma till något utbildningsresultat af värde, medan
åter de värnpliktiga, som tilldelas truppslag, där eu längre utbildningstid
visat sig ofrånkomlig, utgöra ett så relativt ringa antal, att något tvång
åtminstone hittills icke lär hafva beliöft användas för antalets fyllande.

Det i punkt 8) nämnda medgifvandet i afseende på tjänstgöringstidens
fördelning innebär i det land, där detsamma enligt förutnämnda
sammandrag förekommer, icke en uppdelning af tjänstgöringstiden i kortare
perioder än de lagstadgade omgångarna, utan i stället en sammanslagning
af flera dylika omgångar, hvarvid man till och med synes hafva
för afsikt att öka den sålunda sammanlagda tjänstgöringstidens längd.

Fn dylik sammanslagning förekommer äfven hos oss i så måtto,
att hela tjänstgöringen fullgöres i en följd af

dels värnpliktiga uttagna till vissa tjänster inom såväl armén som
marinen,

dels värnpliktiga från fastlandet, hvilka utbildas å Gottland,
dels samtliga icke vapenföra,

hvarvid inskrifningsmyndigheterna, ehuru intet linnes därom i lagen föreskrifvet,
torde — under hänsyn naturligtvis till tjänstedugligheten — sträfva

efter, att det bekvämare tjänstgöringssättet kommer dem till godo, som
isynnerhet äi‘o i behof af detsamma. Dock må det tilläggas, att det nuvarande
mycket summariska sättet för de värnpliktigas uttagning till och
fördelning på olika truppslag eller tjänster m. m. i väsentlig mån förhindrar
ett fullt utnyttjande af denna möjlighet, ett förhållande som värnpliktskommissionen
anser sig icke behöfva här närmare beröra, då detsamma
redan utförligare omordats i den till Statsrådet och Chefen för Kungl. Landtförsvarsdepartementet
den 8. juli 1910 öfverlämnade delen af kommissionens
arbeten (I. Studerande, sid. 19—20).

Nära frågan om tjänstgöringstidens fördelning står den om tjänstgöringsomgångarnas
förläggning till olika delar af kalenderåret för olika
kategorier värnpliktiga. I det förut citerade statsrådsprotokollet (sid. 1)
framkastas äfven den tanken, att vissa värnpliktiga, som äro alldeles oersättliga
vid skördearbetet hemma, möjligen skulle kunna få fullgöra den
militära tjänstgöringen å andra tider af året än de sedvanliga. Vid härens
truppslag med längre utbildningstid är ju en sådan förskjutning knappast
möjlig; på sin höjd kunde den gälla en förskjutning på några få veckor
och sålunda vara utan praktisk betydelse. Detsamma torde äfven gälla
marinen. Förslaget skulle alltså innebära, att vissa värnpliktiga vid infanteriet
och därmed i afseende på öfningstidens längd jämställda truppslag,
dvs. vid hufvuddelen af armén, skulle få utbyta några sommarmånader
mot lika lång tid under annan del af året, då mera brådskande jordbruksarbete
icke pågår.

Liknande förslag hafva framställts äfven i fråga om värnpliktiga
studerande samt varit föremål för behandling i den ofvan nämnda delen
af kommissionens arbeten (sid. 38—40). Hvad där anförts emot en
sådan anordning gäller i väsentliga delar också de här ifrågavarande
värnpliktiga. I fråga om första tjänstgöringen skulle sålunda resultatet
af utbildningsarbetet blifva afgjordt underlägset det, som nu erhålles,
därest densamma uppdelades eller till någon afsevärdare del förlädes till
andra årstider än de nu i anspråk tagna, liksom utbildningsarbetet
under denna tjänstgörings senare del komme att väsentligen lida genom
den säkerligen icke ringa minskning af de lägre truppförbandens, för
ett genomfördt kompaniutbildningssystem, redan nu så svaga styrka,
som skulle blifva en följd af ett dylikt medgifvande. Det sistnämnda
gäller i .än högre grad repetitionsöfningarna, under hvilka, därest en
så betydande kontingent som jordbruksarbetarnas ej deltoge, det i regel
icke blefve möjligt att nå upp till den för utbildning i någorlunda fältmässiga
förband erforderliga styrkan. Härtill kommer, dels att äfven
andra kategorier värnpliktiga än de här afsedda, såsom t. ex. s. k. sä -

songarbetare, med ungefär samma fog kunde framställa kraf på ändrade
tjänstgöringstider, dels att det skulle möta stora svårigheter att rättvist
pröfva dylika kraf, dels slutligen att det säkerligen skulle medföra åtskilliga
praktiska olägenheter och ökade kostnader att sammanföra sådana
värnpliktiga till lämpliga öfningsafdelningar. Åtminstone med nuvarande
längd på öfningstiden kan kommissionen därför icke för de här ifrågavarande
värnpliktiga1 tillstyrka afvikelse från den nu gällande ordningen
för vapenöfningarnas fullgörande.

Hvad slutligen beträffar den i punkt 9) omnämnda anordningen att
söka förlägga familjeförsörjarens tjänstgöringsort till närheten af hans
hemort, så är detta en förmån, hvilken kommer ej blott familjeförsörjaren
utan samtliga våra värnpliktiga till godo, så långt detta i vårt vidsträckta
men glest befolkade land öfver hufvud taget torde vara möjligt.

Af den i bil. 2 lämnade redogörelsen synes, att pekuniärt understöd
i utlandet utgår

1) antingen endast till af den värnpliktige själf stiftad familj, dvs.
hans hustru och barn,

eller i allmänhet till den värnpliktige närstående, hvilka för sitt
uppehälle äro beroende af hans arbetsförtjänst; vidare

2) antingen endast under viss tjänstgöring och då sådan, som förekommer
blott undantagsvis eller uteslutande för äldre årsklasser,

eller ock under all tjänstgöring; samt

3) antingen med vissa fixa belopp, oberoende af antalet familjemedlemmar
och öfriga familjeförhållanden eller den värnpliktiges sedvanliga
arbetsförtjänst,

eller ock med växlande belopp under hänsynstagande till nyss
nämnda omständigheter.

Hos oss förekommer som bekant icke något pekuniärt understöd
särskildt för familjeförsörjarna.

Vid en jämförelse mellan de utländska lagstiftningarna torde man
snart finna, att det är svårt att utleta någon för de olika länderna gemensam
uppfattning, i öfverensstämmelse med hvilken de båda förfaringssätten
för lindrandet af från värnpliktstjänstgöringen härrörande svårigheter eller

1 Att enligt gällande värnpliktslag vissa värnpliktiga uttagas till särskild vinterutbildning
har naturligtvis intet annat inflytande på det här föreliggande spörsmålet, än att
möjligen här och hvar några jordbruksarbetare kunna komma i tillfälle att få begagna sig
af detta tjänstgöringssätt; för hela den stora mängden sådana kan det dock icke komma
ifråga.

olägenheter tillämpas. Särskild! vore det att vänta, att fredstjänstgöringens
längd skulle utöfva ett afgörande inflytande härutinnan.

Sålunda vore det ganska naturligt, om man i länder med lång
fredstjänstgöring, t. ex. tvåårig eller längre, gjort långt gående medgifvanden.
Häraf ser man dock föga, ehuru det .vid ett ytligt betraktande
kan förefalla så, på grund af att bestämmelserna för ifrågavarande
fall ofta äro synnerligen detaljerade. Emellertid må det erinras om, att
i samtliga dessa land — med undantag af Frankrike och Rumänien —
inkallas icke såsom hos oss hela den årliga krigstjänstdugliga värnpliktskontingenten
till tjänstgöring, utan en mycket afsevärd del, i vissa länder
uppgående ända till hälften eller mera, befrias helt och hållet från fredstjänstgöring
eller inkallas till en mycket kort sådan. Utan att behöfva vidtaga
någon särskild åtgärd bör sålunda en betydande del äfven af familjeförsörjare
komma i åtnjutande af en väsentlig lindring i värnplikten.

I länder med kortare fredstjänstgöring för de värnpliktiga borde åter
eftergifter och understöd kunna vara ganska snäft tilltagna, eftersom olägenheterna
af värnpliktens fullgörande här icke böra blifva så kännbara. A
sina håll är detta nog äfven förhållandet, men å andra synes man hafva
gått vida längre än i de förutnämnda med de för individen mera kräfvande
tj änstgöringsförhållan d ena.

Något stöd för uppfattningen om, i hvilken mån de olika förfaringssätten
böra förekomma och tillämpas hos oss, torde man, att döma
af det ofvan anförda, endast i ringa mån kunna hämta från utlandet.

Vid behandlandet af här föreliggande frågor torde att börja med
böra utrönas, indika till kategorien familjeförsörjare hörande värnpliktiga
det är, som böra komma i åtanke.

Härvid har det synts kommissionen, att de, indika hafva lagstadgad
försörjningsplikt sig ålagd, i första hand böra beaktas. Beträffande sådan
plikt bestämmes i § 3 af den i enlighet med Riksdagens beslut utfärdade
Nådiga förordningen den 9. juni 1871 angående fattigvården följande:

»Fn hvar, som är arbetsför, skall utan fattigvårdssamhälles
betungande försörja sig själf och sina minderåriga
barn, så ock arbetsför man sin hustru;1 åliggande

1 I hustrus rättigheter inträder jämlikt giftermålsbalken kap. 5 fästekvinna, för så vidt
hon har af mannen erkända barn.

2—102805 Värnpliktskommissionen.

i öfrigt föräldrar och barn att i män af behof, å ena, och
förmåga å andra sidan, hvarandra försörja.»

Vidare håller kommissionen före, att hänsyn äfven bör tagas till
den moraliska försörjningsskyldighet, som enligt det allmänna rättsmedvetandet
åligger .personel-, hvilka stå i visst släktskaps- eller annat
därmed jämförligt förhållande till hvarandra. Hvilka som böra räknas till
denna grupp, är naturligtvis mera svårbestämdt, men ledning för uppfattningen
härutinnan torde i viss mån kunna hämtas från gällande värnpliktslag,
hvars § 16 mom. 2 icke endast fäster afseende vid en sons ofvannämnda
försörjningsplikt gentemot föräldrar utan med de senare tydligen
jämställer far- och morföräldrar, fosterföräldrar och syskon i fråga om
dessas anspråk på att icke undandragas det till äfventyrs oumbärliga stöd,
de äga i resp. sonson, dotterson, fosterson eller broder.

Mycket nära besläktadt med dessa förhållanden är t. ex. otvifvelaktigt
det, som uppstår därigenom, att en värnpliktig sammanbor och bildar hushåll
med icke lagligen fästad kvinna. År denna kvinna arbetsför och
barnlös, torde emellertid knappast någon moralisk försörjningsskyldighet
åligga mannen. År hon icke arbetsför eller om späda barn — för
hvilka fadern visserligen är försörjningspliktig — kräfva hennes omvårdnad,
synes väl barnens fader hafva försörjningsskyldighet gentemot äfven henne,
men näppeligen kan man fordra af staten, att densamma skall taga hänsyn
till icke legaliserade förbindelser, synnerligast som i regel legaliseringen
torde vara mycket lätt åstadkommen och endast beroende af vederbörande
kontrahenters egen fria vilja. Dessutom torde man vid eu lagstiftning
rörande ifrågavarande fall stöta på hardt när oöfvervinneliga svårigheter vid
försöken att tillgodose blott det verkliga behofvet utan att samtidigt öppna
en ny väg för de missbruk, till hvilka medgifvanden om lättnader beträffande
värnplikten, såsom erfarenheten visar, pläga locka.

Af de utländska bestämmelserna framgår slutligen, att äfven aflägsnare
släktskapsförhållanden än de ofvan åsyftade stundom beaktats,
liksom ock vår värnpliktslag enligt § 17 mom. 1 c) tager hänsyn till
öfver hufvud taget förhållanden, hvilka kunna inrymmas under benämningen
»nära anhörighet».

Sammanfattas det ofvanstående, skulle alltså de fall böra upptagas
till pröfning, då den värnpliktige har att draga försorg om

a) hustru och egna minderåriga barn,

b) föräldrar,

c) far- och morföräldrar, fosterföräldrar eller syskon samt

d) andra närstående anhöriga,

allt naturligtvis under den förutsättningen, att de nämnda personerna äro på sådant
sätt beroende af den värnpliktige och hans arbetsförtjänst, att hans bortovaro
för värnpliktens fullgörande skulle försätta dem i nödställd belägenhet.

Såsom redan är nämndt, kan vår lagstiftning icke sägas hafva
begagnat sig åt mer än det ena af de två förfaringssätt, som stå till buds
för mildrandet af värnpliktstjänstgöringens olägenheter, nämligen genom
eftergifter beträffande denna tjänstgöring. Bestämmelserna härom, som
återfinnas i §§ 16 och 17 af vår värnpliktslag, medgifva:
uppskof med inskrifning,
frikallelse från fredstjänstgöring,
uppskof med fredstjänstgöring samt

afbrott i eller s. k. hemförlofning från fredstjänstgöring.

Af uppskof med inskrifning och frikallelse från fredstjänstgöring
kan enligt § 16 mom. 2 och 3 äfvensom § 17 mom. 4 den värnpliktige,
om behof häraf föreligger, komma i åtnjutande endast, därest lian är:

ende arbetsföre sonen, sonsonen eller dottersonen till orkeslös eller
vanför fader, farfader, morfader eller till änka eller ogift kvinna,

ende arbetsföre fostersonen till orkeslös eller vanför fosterfader eller
till fostermoder samt

ende arbetsföre brodern till ett eller flera minderåriga eller vanföra
faderlösa syskon.

Uppskof med eller hemförlofning från tjänstgöring — med skyldighet
att sedermera fullgöra densamma — kan åter hvarje värnpliktig enligt § 17 erhålla,
därest han blott visar, att tjänstgöringens fullgörande skulle bereda af
hans arbete beroende nära anhöriga väsentliga svårigheter eller olägenheter.

_ Jämföras dessa bestämmelser med hvad som ofvan anförts rörande
de åligganden i försörjningshänseende, som eventuellt kunna tillkomma en
värnpliktig, torde man finna, att ett visst samband otvifvelaktigt föreligger
emellan dem, i det att åtminstone i några fåll de längst gående eftergifterna
kunna hänföras till de mest ömmande försörjningsförhållandena. I
andra fall åter råder icke en sådan öfverensstämmelse. Sålunda torde t. ex.
försörjandet åt egna minderåriga barn få anses vara lika behjärtansvärdt
som det af fosterföräldrar eller syskon samt öfver hufvud taget nödvändigheten
att draga försorg om egen familj icke böra sättas ringare än den
lika naturliga plikten att bistå egna föräldrar.1

1 Att särskildt beakta vore äfven de fall, då den värnpliktiges moder erhållit skilsmässa
i äktenskapet eller öfvergifvits af sin man, i hvilka fall hon näppeligen kan hänföras
till vare s% ogift kvinna eller änka. Hennes rättsställning härvid är emellertid ett juridiskt
spörsmål, pa hvilket kommisionen icke kan inlåta sig utan endast velat fästa uppmärksamheten.

Värnpliktskommissionen finner därför, att de nuvarande bestämmelserna
icke äro konsekventa liksom icke heller tillfyllestgörande.

Huruvida rättelse bör åstadkommas genom ökade eftergifter beträffande
den militära tjänstgöringen eller genom ett statens så att
säga öfvertagande af försörjningsplikten, är en annan fråga, vid hvilkens
besvarande både militära och ekonomiska synpunkter måste göra sig gällande.

Mest öfverensstämmande med den allmänna värnpliktens idé är naturligtvis,
att hvarje för försvaret användbar man fullgör donna plikt, och
i vårt land, liksom i allmänhet i folkfattiga stater, är ett fasthållande af
denna princip viktigare än annorstädes. Rationellast vore därför, om ingen
eftergift på grund af familj oskäl medgåfves beträffande värnpliktens fullgörande,
utan att i stället, om så behöfdes, statsunderstöd lämnades den
af den värnpliktiges arbetsförtjänst beroende familjen; men detta skulle
leda till oberäkneliga och säkerligen betydande statsutgifter. Insloge man
åter lika ensidigt på den andra vägen, vore ju därmed ingå statsutgifter
förenade, men i stället skulle utan allt tvifvel en betydande decimering
af den årliga värnpliktskontingenten komma att äga rum, och därigenom
vår försvarskraft betänkligen minskas. Kommissionen håller ock före, att
ingendera utvägen kan ensamt för sig förordas, utan att de olägenheter eller
svårigheter, som värnpliktstjänstgöringen under fred kan medföra för den
värnpliktige familjeförsörjaren och de af honom beroende anhöriga, böra
afhjälpas i vissa fall genom eftergifter beträffande denna tjänstgöring och i
andra fall genom pekuniärt understöd.

Nästa spörsmål blir då, huru detta bör tillämpas vid de förut nämnda
olika försörjningsfallen.

Beträffande först och främst det under d) anförda torde de längst gående
lättnaderna, dvs. frikallelse från fredstjänstgöring och pekuniärt
understöd, icke behöfva komma i betraktande. Visserligen får det anses
såsom en god sak, att äfven fjärmare släktingar bistå hvarandra, liksom
äfven härvidlag ömmande förhållanden kunna tänkas uppstå genom den
värnpliktiges inkallande till tjänstgöring, men näppeligen torde sådana
anhöriga kunna göra befogade anspråk på, att en, själf i små omständigheter
varande, värnpliktig skall på sådant sätt bidraga till deras uppehälle,
att de kunna sägas vara af honom väsentligen beroende. Öfver
hufvud taget torde därför endast eftergifter af öfvergående art rörande
fullgörandet af fredstjänsten kunna bär ifrågasättas eller med andra ord
uppskof med eller hemförlofning från tjänstgöringen.

Äfven i fråga om de öfriga fallen kunna helt naturligt vid många
tillfallen eftergifter af sistnämnda slag vara till fyllest, men tydligen
är det här, som de kraftigast verkande lättnaderna, nämligen frikallelsen
och det pekuniära understödet, äro på sin plats.

Af dessa fall äro de under b) och c) nämnda, dvs. de som beröra
föräldrar samt far- eller morföräldrar, fosterföräldrar eller syskon^ redan
beaktade i vår värnpliktslag samt delvis äfven gjorda till föremål för den
längst gående eftergift, som denna lag upptager, nämligen nyssnämnda frikallelse.
Enbart denna omständighet synes tala för, att man beträffande
dessa två grupper äfven fortfarande bör söka afvärja värnpliktstjänstgöringens
olägenheter genom eftergifter i afseende å densamma, men än kraftigare
manar härtill det förhållandet, att man ännu så länge alls icke kan bilda
sig någon föreställning omn de totalbelopp, som ett här användt pekuniärt
understöd skulle kräfva. A andra sidan kan det invändas, att frikallelsemöjligheten
lätt kan leda till den förut påpekade deeimeringen af den
årliga värnpliktskontingenten, hvilket otvifvelaktigt äfven är riktigt, men,
då försörjningsplikten ofta nog af en eller annan anledning — t. ex.
dödsfall — kan tänkas upphöra, samt då frikallelsen naturligtvis bör
inträda, först sedan det under en följd af år visat sig, att uppskof med
tjänstgöringen fortfarande är af nöden, torde faran kunna väsentligen
förminskas genom ett lämpligt val af tidpunkt, då denna frikallelse får
inträda.

f fråga slutligen om det under a) nämnda försörjningsfallet, som afscr
värnpliktigs hustru och barn, ställa sig förhållandena väsentligen annorlunda.
Här torde man icke annat än som rent undantag kunna räkna på ett upphörande
af försörjningsplikten; tvärtom torde man böra förutsätta, att denna år
för år blir för den värnpliktige allt mer och mer kräfvande och att således,
därest uppskof med tjänstgöringen i dessa fall kunde leda till frikallelse från
densamma, samtliga dessa värnpliktiga äfven skulle gå förlorade för försvaret.
Om åter pekuniärt understöd här användes, torde visserligen dessa
understöd komma att uppgå till ett afsevärdt belopp, men åtminstone
dettas maximistorlek kan, såsom sedermera skall visas, med någorlunda
sannolikhet låta beräkna sig. På grund häraf anser sig kommissionen för
denna kategori höra förorda ekonomiskt understöd framför frikallelse, och
i samband härmed bör framhållas, att ingånget giftermål ingenstädes i
den utländska lagstiftningen ansetts böra vara skäl för frikallelse från
värnpliktens fullgörande, hvartill anledning väl är att söka bland annat
i farhågan för, att ett sådant medgifvande lätt skulle kunna framkalla
missbruk samt leda till förhållanden, hvilka måste betraktas såsom ovillkorligen
förkastliga.

I enlighet med hvad sålunda anförts, anser värnpliktskommissionen,
att af de båda förfaringssätten böra

eftergifter i afseende ä värnpliktstjänstgöringens fullgörande kunna
användas vid samtliga försörjningsfall, och

pekuniära understöd användas endast i de fall, då värnpliktig har
att försörja hustru och egna minderåriga barn.

Att emellertid redan nu framställa slutgiltiga förslag rörande användandet
af vare sig det pekuniära understödet eller de längst gående
tjänstgöringseftergifterna torde icke böra ifrågasättas. Dels lämna nämligen,
såsom förut påvisats, de utländska bestämmelserna icke några säkrare
hållpunkter för bedömandet af dessa frågor, dels torde man på sakens
nuvarande ståndpunkt icke kunna öfverskåda följderna af vare sig det
ena eller det andra förfaringssättets tillämpande i vårt land.

1 öfverensstämmelse med denna uppfattning anser kommissionen
därför, att för närvarande endast en försökslag stiftning i dessa hänseenden
bör ifrågakomma — en utväg för vinnande åf erfarenhet, hvilken, såsom
bekant, redan tillämpas rörande värnpliktslagen § 16 mom. 6, där lagstiftningen
likaledes rör sig inom mindre kända eller mindre öfverskådliga
områden.

II. Lättnader genom eftergifter i afseende å värnpliktigs

fredstjänstgöring.

Nu gällande värnpliktslag upptager följande eftergifter i afseende å

värnpliktens fullgörande: ...

a) uppskof med inskrifning intill det år, den värnpliktige tyller 24 ar,

b) frikallelse från fredstjänstgöring,

c) uppskof med fredst jänstgöring, nämligen med första tjänstgöring
till det år, den värnpliktige fyller 24 år, och med repetitionsöfning vanligen
endast för ett år med hvarje sådan samt

d) hemförlofning från fredst jänstgöring.

I de utländska lagstiftningarna finnas äfven åtskilliga andra lindringsformer,
men det har redan påvisats (sid. 4 8), att vissa af dem ej

med fördel kunna användas hos oss, och att det ändamål, som afsetts med
andra, kan vinnas äfven med de här ofvan uppräknade. Några andra slag
af eftergifter än de redan förefintliga böra därför icke ifrågakomma inom

vår organisation. .

Frågan blir då, huru dessa eftergifter skola tillämpas vid de olika
försörj ningsf allen (sid. 10), nämligen da den värnpliktige har att draga föisorg
om:

a) hustru och egna minderåriga barn,

b) föräldrar,

c) far- och morföräldrar, fosterföräldrar eller syskon samt

d) andra närstående anhöriga.

Uppskof med inskrifning medgifver vår värnpliktslag enligt § 16
inom. 2 åt

»ende arbetsföre sonen, sonsonen eller dottersonen
till orkeslös eller vanför fader, farfader, morfader eller
till änka eller ogift kvinna, ende arbetsföre fostersonen
till orkeslös eller vanför fosterfader eller till fostermoder,
äfvensom ende arbetsföre brodern till ett eller flera

minderåriga eller vanföra faderlösa syskon, dock endast
såvida sagda föräldrar, far- eller morföräldrar eller fosterföräldrar
eller syskon äro af hans arbete för sitt uppehälle
väsentligen beroende.»

Då kommissionen betvifiar (sid. 4—5) nödvändigheten af att för de här
ifrågavarande värnpliktiga bibehålla detta slag af eftergift, finner den naturligtvis
ingen anledning att föreslå densammas utsträckande till helt nya
personalgrupper, hvilket blefve händelsen, därest de värnpliktiga, som beröras
af de under a) och d) nämnda försörjningsfallen, gjordes delaktiga
af denna eftergift.

I fråga om de båda öfriga försörjningsfallen, b) och e), är förhållandet
följande.

Lagstadgad försörjningsplikt åligger jämlikt fattigvårdsförordningen
(sid. 9) samtliga söner gentemot i behof af dylik hjälp varande föräldrar,
och likaledes torde man få anse, att moralisk försörjningsskyldighet i lika
mån tillkommer samtliga sonsöner, dottersöner, fostersöner eller bröder
gentemot resp. far- eller morföräldrar, fosterföräldrar eller syskon.

Det har emellertid synts kommissionen, som om värnpliktslagens bestämmelser
genom begränsningen till »ende arbetsföre» sonen etc. fått en
mindre räckvidd, än den måhända ursprungligen afsedda. Det kan ju
nämligen, såsom ock i de af kommissionen infordrade yttrandena framhållits,
mycket lätt hända, att de ofvannämnda föräldrarna etc. visserligen hafva
en eller flera arbetsföra söner etc., förutom den som skall fullgöra sin värnpliktstjänstgöring,
men att de äro för sitt uppehälle uteslutande beroende
af den senare, enär de förras vistelseort är okänd — de kunna t. ex.
hafva emigrerat eller gått till sjöss — eller enär dessa själfva befinna
sig i små omständigheter och hafva egen familj att draga försorg om,
in. in. d. Under sådana omständigheter inträffar för föräldrarna etc. faktiskt
samma förhållande, som om den ifrågavarande värnpliktige vore den ende
arbetsföre sonen etc., och för sonen etc. kollision mellan värnplikt och försörjningsplikt.

Med hänsyn därför till dels lagstadgandet om försörjningsplikten,
dels de här anförda förhållandena torde konsekvensen bjuda, att här
ifrågavarande eftergift göres gällande ej blott för den ende arbetsföre sonen,
sonsonen, dottersonen, fostersonen eller brodern, utan öfver hufvud taget för
den af dem, som verkligen fullgör försörjningsåliggandet och som är den ende
af alla de försörjningsskyldiga, hvilken därtill äger förmåga. Att en sådan
utvidgning af här ifrågavarande eftergift lätt kan locka till missbruk inses
till fullo, men då missbruken i det väsentligaste torde kunna förhindras
— hvartill kommissionen i det följande återkommer — anser sig kommis -

sionen på ofvanstående grunder böra föreslå den angifna utsträckningen
af lagens bestämmelser.

Frikallelse från fredstjärtstgöring är jämlikt § 16 mom. 3 begränsad
på samma sätt, som ofvan rörande uppskof med inskrifning nämnts, nämligen
till de försörjningsfall, då den värnpliktige är ende arbetsföre sonen,
sonsonen, dottersonen, fostersonen eller brodern.

Redan i det föregående (sid. 12—14) har kommissionen framhållit, att
denna eftergift bör, då försörjningsplikten afser den värnpliktiges hustru
och barn, ersättas med pekuniärt understöd, och vid det försörjningsfall,
hvilket betecknats såsom afseende »andra närstående anhöriga», icke ifrågakomma.

Med hänsyn till de båda öfriga försörjningsfallen åter gäller hvad
som yttrats rörande uppskof med inskrifning i lika hög grad frikallelsen,
och samma skäl, som tala för en utsträckning af nämnda uppskof till
samtliga de vid dessa försörjningsfall afsedda värnpliktiga, finner kommissionen
göra sig gällande för en utvidgning af frikallelsebestämmelsen, hvarför
kommissionen äfven får föreslå en dylik ändring, frikallelse från
tjänstgöring bör sålunda tillkomma ej blott den ofvannämnde ende arbetsföre
sonen etc. utan den af sönerna etc., som verkligen fullgör försörj -ningsåliggandet och som är den ende af alla de försörjningsskyldiga, hvilken
därtill äger förmåga.

Uppskof med fredstjänstgöring medgifves enligt värnpliktslagen § 17
inom. 1 c) åt:

»värnpliktig, som visar annat giltigt skäl för uppskofs
beviljande, såsom att tjänstgöringens fullgörande
skulle — — — — — bereda honom eller af hans
arbete beroende nära anhörige väsentliga svårigheter eller
olägenheter».

Bestämmelserna rörande denna eftergift äro tydligen så vida, att
samtliga ofvannämnda försörjningsfall kunna anses här inrymda.

Fråga kunde t. o. in. uppstå, huruvida icke en begränsning borde
göras med anledning af kommissionens förut framställda förslag, att eftergift
i tjänstgöringen bör ersättas med pekuniärt understöd, då värnpliktig
af den militära tjänstgöringen förhindras att försörja hustru och barn.
Det har nämligen förut framhållits, att försörjningsåliggandet kan antagas
blifva år efter år mera kräfvande för den värnpliktige på grund af familjens
tillväxt, hvarigenom äfven ett större pekuniärt understöd skulle erfordras,
ju längre den värnpliktige uppsköte tjänstgöringen, och därför

3—102S65 Värnpliktskommis sionen.

borde värnpliktig, som anför nyssnämnda försörjningsfall såsom skäl för
uppskof, ej erhålla sådant. Då emellertid vid många tillfällen den ifrågavarande
värnpliktige torde vara hjälpt blott genom att kunna få förlägga
tjänstgöringen till ett annat år, och då det måste förutsättas såsom
regel, att han själf har intresse af att snarast möjligt hafva tjänstgöringen
fullgjord, har kommissionen icke ansett sig böra föreslå den åsvftade begränsningen.

Tvärtom får kommissionen framställa förslag, som måhända kunna
leda till ökadt antal uppskof. Uti ofvannämnda mom. äro nämligen vissa
andra förhållanden, hvilka likvisst icke äro att enbart hänföra till familjeförsörjare,
anförda såsom berättigande till uppskof med tjänstgöring. Sålunda
säges i punkt b), att uppskof kan medgifvas åt:

»värnpliktig, som själf förvaltar och brukar honom

tillhörig fast egendom — —--och af en eller annan

anledning icke varit i tillfälle att på lämpligt sätt ordna
om fastighetens — — — — skötande under den tid,
han för sin militära tjänstgöring skulle blifva frånvarande.
»

Det har då framhållits, att värnpliktig, som arrenderar fast egendom,
hvilken han jämväl själf förvaltar och brukar, bör jämställas med den nyss
nämnde värnpliktige, en åsikt soin värnpliktskommissionen till fullo delar.

Den ofvan citerade punkt c) i samma mom. synes visserligen vara
tillämplig äfven på det sist nämnda fallet, men då sådan tolkning törhända
icke förekommer öfverallt och då den arrenderande värnpliktige
sålunda skulle, i fråga om möjligheten att komma i åtnjutande af här omnämnda
lättnad, kunna befinnas satt i ogynnsammare ställning än den i lagen
särskildt framhållne själfägande, anser kommissionen, att mom. 1 b) bör
fullständigas i antydd riktning. Det är tydligt, att detta tillägg kommer
ej blott den arrenderande värnpliktige familjeförsörjaren till godo, utan
äfven icke-familjeförsörjare, men någon skillnad på dessa i detta hänseende
lär icke böra ifrågasättas.

1 detta sammanhang vill kommissionen påpeka, att i den till Statsrådet
och Chefen för Kungl. Landtförsvarsdepartementet den 8. juli 1910
öfverlämnade delen af kommissionens arbete föreslagits en sådan ändringrörande
uppskof med första tjänstgöring, att denna, som enligt nu gällande
bestämmelser skall taga sin början senast det år den värnpliktige fyller
tjugofyra år, må för icke vapenföra värnpliktiga uppskjutas till det år den
värnpliktige fyller tjugosju år. Förslaget tillkom visserligen med hänsyn
till de studerande värnpliktiga, men kommissionen framhöll på samma
gång det obilliga i att förmena äfven andra icke vapenföra värnpliktiga

att komma i åtnjutande häraf, hvarför bestämmelsen affattades att gälla
samtliga icke vapenföra. Icke vapenföra familjeförsörjare skulle sålunda
äfven kunna komma i åtnjutande af denna förmån.

Det skulle äfven kunna tänkas, att det för värnpliktiga, som vid
tidiga år ämna stifta familj, vore förmånligt att få fullgöra åtminstone
den väsentligaste delen af tjänstgöringen dessförinnan och alltså vid eu
tidpunkt, då detta kan antagas medföra ringare olägenhet än sedermera, då
försörjningsplikten tager dem mera i anspråk. För slikt fall medgifver värnpliktslagen
inskrifning före inträdet i värnpliktsåldern, hvarmed äfven följer
tidigare tjänstgöring. Kommissionen har äfven i sitt förutnämnda den 8.
juli 1910 öfverlämnade arbete framställt förslag gående ut på eu dylik
tidigare tjänstgöring samt hemställt om följande tillägg till värnpliktslagen
§ 27:

»För Värnpliktig, som tilldelats truppslag, där första
tjänstgöringen skall fullgöras under andra året, och
som visar, att denna tjänstgörings fullgörande under
nämnda år skulle medföra afsevärdt afbräck i påbörjad
lärokurs eller eljest bereda honom eller af hans arbete
beroende nära anhöriga väsentliga svårigheter eller olägenheter,
kan vid inskrifningen medgifvas, att honom under
andra året åliggande första tjänstgöring och repetitionsöfning
fullgöres under första året samt att en repetitionsöfning
fullgöres under hvart och ett af andra och
tredje åren.»

Till hemförlofning från tjänstgöring berättiga enligt § 17 mom. 4
samma förhållanden som de, på grund af hvilka uppskof med tjänstgöring
erhålles. Samtliga försörjningsfall äro sålunda äfven här tillgodosedda,
och hvad som anförts rörande nämnda uppskof äger äfven tillämplighet
på frågan om hemförlofning.

* -i

Beträffande samtliga nu nämnda eftergifter är emellertid att beakta
icke endast deras förhållande till de olika försörjningsfallen utan äfven de
former, under hvilka de medgifvas. Härvidlag har värnpliktslagen, liksom
måhända ock inskrifningsförordningen, åstadkommit vissa restriktioner, på
grund af hvilka den värnpliktige icke alltid kan komma i åtnjutande af
eftergifterna, ehuru behörigt förfall föreligger.

Med hänsyn till de försörj tingsfall, som afse »hustru och barn» samt
»andra närstående anhöriga», torde inga ändringar vara behöfliga, enär vid
det förra det pekuniära understödet kan träda hjälpande emellan, medan
det senare torde i och för sig få anses vara af mindre ömmande beskaffenhet.

Annorlunda ställa sig förhållandena beträffande de båda öfriga fallen,
dvs. de som afse försörjandet af

föräldrar och

far- eller morföräldrar, fosterföräldrar eller syskon.

Dessa fall skall kommissionen därför här nedan upptaga till närmare
behandling.

I fråga om dem medgifver värnpliktslagen samtliga de af densamma
upptagna eftergifterna, hvarjämte äfven kommissionen i det föregående
föreslagit eu utsträckning af bestämmelserna för erhållandet af uppskof
med inskrifning och frikallelse från tjänstgöring, hvarigenom i afseende å
försörjningsåliggande likställda värnpliktiga äfven skulle blifva lika berättigade
till att komma i åtnjutande af värnpliktslagens eftergifter.

Föreligga vid inskrifning en de laggiltiga skälen för tillämpandet
af sagda eftergifter, hafva de värnpliktiga enligt redan gällande föreskrifter
endast att till vederbörande i ilsk ri från £’sn äi n n d göra erforderlig

_ . o o o

framställning om uppskof med inskrifningen och att sedermera, om förfallet
fortfar, upprepa framställningen vid följande förrättningar, då till
slut, det år då tjugufyra års ålder uppnås, frikallelse från tjänstgöringen
utan vidare erhålles.

Erfarenheten har emellertid gifvit vid handen, att de värnpliktiga ej
sällan försumma att vid inskrifningen göra nämnda framställning, liksom
det ock kan inträffa, att behofvet af eftergifterna gör sig gällande, först
efter det den värnpliktige är inskrifven, och då, antingen innan han påbörjat
någon tjänstgöring eller under det han fullgör sådan eller ock
slutligen under tiden mellan de olika tjänstgöringsomgångarna.

Har den värnpliktige icke påbörjat sin tjänstgöring, skulle man
ju kunna tänka sig ett upphäfvande af inskrifningen. För att kunna
vidtaga en sådan åtgärd erfordras emellertid åtskilliga ändringar i värnpliktslagen,
grundade på väsentligen andra principer än de, efter hvilka lagens
bestämmelser i de här åsyftade delarna nu är o affattade. Dels med
hänsyn till svårigheten att få dylika ändringar genomförda, dels på grund
af hvad som förut (sid. 4—5) anförts rörande undergåendet af inskrifning,
bör ett upphäfvande af inskrifningen icke ifrågasättas, liksom en dylik
åtgärd än mindre kan tänkas beträffande värnpliktiga, som helt eller delvis
fullgjort någon tjänstgöringsomgång.

För dessa värnpliktiga finnes då ingen annan utväg än att först och
främst få ersätta inskrifningsuppskofvet med uppskof med tjänstgöringen,
därest den värnpliktige ännu icke påbörjat densamma, eller med hemförlofning,
därest så skett, samt att sedermera, om förfallet fortfar, undfå
frikallelse från tjänstgöringen.

För en närmare utredning af de spörsmål, som beröra uppskof med
tjänstgöring, torde förhållandena vid första tjänstgöringen (tjänstgöringen
i eu följd) och de vid repetitionsöfningarna höra skärskådas hvar för sig.

I fråga om uppskof med första tjänstgöringen, efter det inskrifningsförrättningarna
afslutats, stadgas i värn pliktslagen § 17 mom. 2
sålunda:

»Yppas för inskrifven värnpliktig, efter det inskrifningsförrättningarna
afslutats, sådan anledning till
uppskof med den i § 27 föreskrifna första tjänstgöring,
hvarom i mom. 1 här ofvan förmäles, må uppskof med
nämnda tjänstgöring till näst följande år den värnpliktige
medgifvas i den ordning, Konungen bestämmer;
åliggande den värnpliktige, där han önskar ytterligare
uppskof med samma tjänstgöring, att vid följande årets
inskrifningsförrättning hos vederbörande inskrifningsnämnd
därom göra framställning.»

Momentet stadgar sålunda, att uppskof får meddelas af annan myndighet
än inskrifningsnämnd och inskrifningsrevision endast, därest anledningen
icke förelegat redan vid inskrifningsförrättningen samt därest det
icke år fråga om förnyadt uppskof. I det förslag till värnpliktslag, som
Kungl. Maj:t föreläde Riksdagen år 1901, funnos ej dessa inskränkningar,
utan bestämmelserna voro sålunda affattade:

»Visar värnpliktig, efter-det lian blifvit inskrifven,
sådan anledning till uppskof, hvarom i mom. 1 är sagdt,
må uppskof med i § 27 föreskrifven första tjänstgöring,
hvarje gång för ett år, kunna, i den ordning Konungen
bestämmer, den värnpliktige medgifvas, — — — —».

Härom yttrade Riksdagen i sin skrifvelse n:r 120 följande:

»Eldigt nu gällande lag 1 kan uppskof med tjänstgöring
i allmänhet meddelas endast af inskrifningsmyndighet
d. v. s. inskrifningsnämnd eller i de fall,
då nämndens beslut bli föremål för inskrifningsrevisio 1

Af år 1885 med däri sedermera gjorda ändringar, de flesta år 1892.

1 Momentet

som nu.

2 Äfven då
förrättningen.

nens pröfning, af denna. Häraf följer, att, om anledning
till uppskof yppas efter inskrifningen, den värnpliktige
i regel saknar utväg att erhålla sådant.

Dock kan värnpliktig redan nu i vissa särskilda
fall, nämligen då uppskofsanledningen utgöres af ömmande
familjeförhållanden af den beskaffenhet, som i
§ 16 mom. 2 af värnpliktslagen afses,1 eller uppskofvet
gäller allenast den föreskrifna tjänstgöringen under andra
tjänsteåret, äfven efter inskrifningen undfå uppskof,2
hvilket enligt värnpliktslagen i dylika fall meddelas i
i den ordning, Konungen bestämmer. I gällande inskrifningsförordning
äro ock härom meddelade bestämmelser,
enligt hvilka den värnpliktige för erhållande af
uppskof i sådana fall har att vända sig till inskrifningsområdesbefälhafvaren.
Dock äger denne icke i något
fall medgifva uppskof med forsta årets tjänstgöring
längre än till nästföljande år, utan skall enligt värnpliktslagen
värnpliktig, som önskar förlängdt uppskof
därmed, vare sig han förut erhållit sådant i sammanhang
med inskrifningen eller därefter af befälhafvaren,
alltid därom göra framställning vid näst följande inskrifningsförrättning.
Inskrifningsområdesbefälhafvare äger
således nu endast undantagsvis bevilja uppskof med
tj änstgöring.

Häri är nu föreslagen den ändring, att redan inskrifven
värnpliktig, som därför visar laga skäl, skulle
kunna för ett år i sänder erhålla uppskof jämväl med
sin första tjänstgöring »i den ordning, Konungen bestämmer».
Då, enligt hvad nyss nämnts, sådana ärenden
redan nu till någon del handläggas af inskrifningsområdesbefälhafvarne,
lärer med nämnda stadgande vara
afsedt, att frågor om meddelande af uppskof med tjänstgöring
för värnpliktig, efter det han undergått inskrifning,
hädanefter i regel skulle tillkomma dessa.

Riksdagen erkänner till fullo vikten däraf, att
ifrågavarande bestämmelser kompletteras och förtydligas

innehöll i då gällande värnpliktslag hufvudsakligen samma bestämmelser

likväl endast, därest anledningen icke förelegat redan vid inskrifnings -

i syfte, att värnpliktig, som däraf är i verkligt behof,
må kunna vare sig vid eller efter inskrifningen erhålla

uppskof med honom åliggande tjänstgöring. —---

— — — — — —. Däremot anser Riksdagen det icke
vara ändamålsenligt och lämpligt, att de göromål, soin
enligt gällande ordning tillkomma inskrifningsmyndigheterna,
i större utsträckning, än som nödvändiggöres
däraf, att desamma endast viss kortare tid af året fungera,
undandragas samma myndigheter och i stället
uppdragas åt inskrifningsområdesbefälhafvarne. De ärenden,
som tillhöra inskrifningsnämndens eller inskrifningsrevisionens
handläggning, äro ofta nog — och så är
helt visst ej sällan förhållandet äfven med de nu ifrågavarande
— af beskaffenhet att fordra närmare kännedom
om de värnpliktiges personliga förhållanden, hvilken
kännedom nämnden eller revisionen på grund af sin
sammansättning jämförelsevis lätt, men befälhafvaren
mången gång icke utan svårighet är i tillfälle att förskaffa
sig, hvarjämte det icke heller synes vara önskvärd^
att vederbörande regementschefer, hvilka enligt
det föreliggande förslaget jämväl skulle hafva att under
vissa förhållanden verkställa inskrifning af värnpliktige,
mera än nödvändigt betungas med för dem jämförelsevis
främmande göromål, som kunna verka hindrande för
deras främsta och egentliga uppgift eller under deras
befäl stående truppers allsidiga militära utbildning.

Med hänsyn härtill har företagits eu omarbetning
af nu af handlade § i hithörande delar i syfte att inskrifningsområdesbefälhafvarnes
befattning med ifrågavarande
ärenden icke må utsträckas längre än hvad för
tillgodoseende af de värnpliktiges berättigade intressen
i förevarande afseende är nödvändigt.»
fråga om särskildt mom. 2 tillägger Riksdagen vidare:

»Mom. 2 af denna § har enligt Kungl. Maj ds förslag
en affattning, som skulle kunna föranleda därtill,
att värnpliktig, hvilken efter inskrifningen visar giltigt
skäl till uppskof, kunde erhålla sådant, äfven om uppskofsanlcdningen
uppkommit före inskrifningen och då
kunnat styrkas. Då sådant icke synes vara med god
ordning öfverensstämmande, har Riksdagen gifvit mo -

rnentet en redaktion, däraf torde framgå, att uppskof
efter inskrifningen bör medgifvas endast i fall anledningen
därtill uppstått efter det inskrifningen ägt rum.»

I fråga om första tjänstgöringen (tjänstgöringen i en följd) kan den
värnpliktige familjeförsörjaren alltså erhålla uppskof efter inskrifningsförrättningen,
därest anledningen till uppskofvet icke förelåg redan vid denna,
men på grund af de sålunda genom Riksdagens föranstaltande gjorda inskränkningarna
kan han

dels icke erhålla ett första uppskof, såframt anledningen härtill förefunnits
redan vid inskrifningsförrättningen, men han försummat att då göra
erforderlig framställning,

dels icke erhålla förnyadt uppskof med samma tjänstgöring utan
genom hänvändelse till inskrifningsnämnden.

Beträffande det förstnämnda fallet kan det alltså inträffa, att en
värnpliktig, som har fullt giltigt skäl för uppskof, men af någon orsak —
t. ex. okunnighet, glömska, blyghet — icke vid inskrifningsförrättningen
anhåller härom, nödgas göra tjänst i trots af de olägenheter, som däraf
framkallas för honom och hans anhöriga. Och vidkommande det sistnämnda
fallet har Riksdagen tydligen förutsatt, att samma anledning, som föreburits,
då uppskof första gången beviljades, äfven skall vara för handen en följande
gång, medan det åter, såsom vissa myndigheter framhållit, kan förekomma,
att anledningen till det förnyade uppskofvet är eu helt annan, liksom denna
kan inträffa, först sedan inskrifningsnämndens arbeten för året afslutats.
Med hänsyn till denna senast anförda möjlighet har lagstiftningen icke angifva
någon myndighet alls, till hvilken den värnpliktige kan hän vända
sig, och att detta är en lucka torde icke kunna bestridas, om det än är
antagligt, att sagda möjlighet icke alltför ofta inträffar.

Hvad repetitionsöfningarna beträffar, stadgar värnpliktslagen §
17 inom. 3, att

»uppskof till nästföljande år — — — må beviljas
i den ordning, Konungen bestämmer».

Uti inskrifningsförordningen § 93 mom. 2 har detta stadgande fullständigats
genom bestämmelsen, att uppskofsansökan, grundad på bland
annat här ifrågavarande anledningar, må beviljas en gång beträffande en
och samma repetitionsöfning af vederbörande inskrifnings- eller sjörullföringsområdesbefälhafvare,
men att framställning om förnyadt uppskof
med denna repetitionsöfning dels icke får grunda sig på andra än de i
värnpliktslagen § IG mom. 2 angifna förhållandena — och om andra är
här icke tal — dels skall göras hos inskrifningsnämnden, hvarjämte
slutligen äfven förordningen i detta fall, liksom värnpliktslagen i fråga om

förnyad t uppskof med första tjänstgöringen, synes förutsätta, att samma
slags förfall förelegat äfven första gången uppskof med repetitionsöfningen
beviljades. Samma lucka föreligger alltså här som den nyss påpekade i
fråga om förnyadt uppskof med första tjänstgöringen.

Det kunde emellertid äfven inträffa, att den här ifrågavarande värnpliktige
familjeförsörjaren af någon anledning, först sedan han redan påbörjat
tjänstgöringen, gjorde framställning om att komma i åtnjutande af
befrielse från densamma, hvilket då skulle komma att ske i form af hemförlofning
från tjänstgöring. Äfven här förekommer emellertid eu liknande
inskränkning som den, hvilken förut anförts beträffande uppskof med första
tjänstgöringen. Rörande hemförlofningen stadgas nämligen i värnpliktslagen
§ 17 mom. 4, sålunda:

»Från redan påbörjad tjänstgöring må i den ordning
Konungen bestämmer hemförlofvas värnpliktig, för
hvilken efter tjänstgöringens början i anledning af dödsfall
eller annan af honom oberoende händelse inträdt
förhållande, på grund hvaraf han är att likställa med
här ofvan i mom. 1 — — c) omförmäld värnpliktig»,
hvarvid måhända bör omnämnas, att mom. 1 c) upptager äfven det förfall,
som här afses, nämligen försörjningsåliggandet gentemot vissa anhöriga.

Enligt denna bestämmelse skulle alltså familjeförsörjaren icke kunna
blifva hemförlofvad, därest hans försörjningsåliggande var förhanden redan
vid tjänstgöringens början. Hvad som invändts gentemot liknande restriktion
beträffande uppskof med tjänstgöringen, har naturligtvis full giltighet
äfven i afseende å hemförlofningen. I sistnämnda fall torde dock, med
tanke på den otillfredsställande lydelsen af inskrifningsförordningen § 115,
böra bestämmas en maximitid, inom hvilken ansökning om hemförlofning
skall göras af den, för hvilken förfallet förelegat redan före tjänstgöringens
början. Bestämmes denna maximitid till sex veckor, är allt underslef, vare
sig sådant skulle afse tjänstgöringens uppdelning på flera år eller befrielse
från sista delen af densamma, uteslutet, på samma gång som den värnpliktige
erhåller tillräcklig tid för anskaffandet af vederbörliga intyg.

Det torde utan någon särskild utläggning vara klart, att enda
sättet för afhjälpandet af de påpekade bristerna är, att de värnpliktiga
icke blifva uti ifrågavarande hänseende bundna vid de blott under
några få veckor om året pågående inskrifningsförrättningarna utan i stället
kunna få göra sina andraganden hos en hela året fungerande myndighet.
Visserligen har Riksdagen framhållit den principen, att flertalet af

4—102865 Vävnpliktskommissionen.

ofvan åsyftade frågor i regel böra afgöras af inskrifningsnämnd och inskrifningsrevision,
och kommissionen vill icke heller föreslå ett generellt frångående
af densamma — ett förslag, som måhända äfven skulle kunna anses
ligga utom det kommissionen gifna uppdraget. För de här ifrågavarande
ömmande fallen åter, dvs. då det gäller möjligheten för ofvannämnda söner,
sonsöner, dottersöner, fostersöner eller bröder att fullgöra vederbörligt försörjningsåliggande,
har kommissionen funnit, att undantag från regeln bör
göras, och att alltså nämndens och revisionens här åsyftade befogenhet
bör under de tider, då dessa myndigheter ej äro sammankallade, få utöfvas
af annan myndighet.

Beträffande denna sistnämnda myndighet talar mycket, och särskildt
önskvärdheten af likformig behandling utaf de förekommande målen, för,
att denna är en och samma, vare sig det är fråga om uppskof med tjänstgöring
eller om hemförlofning. Nu gällande bestämmelser uppdela emellertid
ärendenas handläggning så, att framställningar rörande uppskof afgöras
utaf inskrifnings- eller sjörullföringsområdesbefälhafvaren, medan frågor
om hemförlofning behandlas af vederböi*ande truppförbandschef (beväringsbefälhafvare),
och härutinnan anser sig värnpliktskom missionen icke
böra föreslå någon ändring.

Slutligen må det framhållas såsom naturligt, att den för inskrifningsresp.
sjörullföringsområdesbefälhafvare här föreslagna befogenheten icke får
så begagnas, att nämnde befiilhafvare till pröfning upptager fall, hvilka
förut varit föremål för behandling af inskrifningsnämnden eller inskrifningsrevisionen,
något som för öfrigt äfven torde framgå af värnpliktslagen
§§ 20 och 23, enligt hvilka besvär öfver inskrifningsnämnds beslut
skola anföras hos inskrifningsrevisionen, medan i revisionens beslut ändring
icke må sökas.

Genom de sålunda framställda förslagen i afseende å uppskof med
eller hemförlofning från tjänstgöring kan den inskrifne här ifrågavarande
värnpliktige familjeförsörjaren under alla förhållanden blifva för tillfället
befriad från den tjänst, som hindrar honom att fullgöra sitt försörjningsåliggande.
Fortfar emellertid behofvet af befrielse, bör han naturligtvis
lika väl som den icke inskrifne kunna erhålla stadigvarande frikallelse från
fredstjänstgöringen.

Tagen noggrannt efter ordalydelsen skulle vår värnpliktslag enligt
nu gällande lydelse likväl icke medgifva sådan frikallelse för den inskrifne
familjeförsörjaren utom i det fall, att han hemförlofvats från tjänstgöring,
men däremot icke därest han erhållit uppskof med tjänstgöring. Bestämmelserna
rörande dylikt uppskof med första tjänstgöringen stadga nämd -

gen, att densamma, oafsedt förfallets beskaffenhet, skall taga sin början
senast det år den värnpliktige fyller tjugofyra år, och ifråga om repetitionsöfningarna
finnes öfver hufvud taget intet uttalande.

I Kung]. Maj:ts proposition n:r 98 till innevarande års (1911) Riksdag
har anförts, att en lucka svnes förefinnas uti bestämmelserna angående
denna frikallelse, på grund hvaraf äfven föreslås sådan förändring,
att frikallelse från fredstjänstgöring må kunna erhållas ej blott efter förutgången
hemförlofning utan äfven efter erhållet uppskof med tjänstgöring.

Beviljandet af frikallelse från fredstjänstgöring, dvs. från värnpliktens
fullgörande i beväringen under fredstid, tillkommer för närvarande endast
inskrifningsnämnd eller eventuellt inskrifningsrevision, och det är således
endast de tider af året, då dessa myndigheter fungera, som denna eftergift
kan meddelas. Något skäl till att frångå denna ordning förefinnes icke.
Genom det uppskof med eller den hemförlofning från själfva tjänstgöringen,
som tillförsäkras den värnpliktige enligt de föregående förslagen, är
nämligen, såsom inses, faran för att han på grund af värnpliktstjänstgöringen
ej skall kunna fullgöra sitt försörjningsåliggande i själfva verket
undanröjd, och frikallelsen tillkommen egentligen endast, för att han skall
få sina värnpliktsförhållanden definitivt ordnade och vinna likställighet
med den värnpliktige, hvilken redan vid inskrifningstillfället kunnat förete
samma laga förfall.

* *

Helt naturligt skulle det för de här föreliggande frågornas närmare
belysande vara af intresse att söka utröna, huru de afhandlade eftergifterna
kunna komma att blifva tagna i anspråk.

Beträffande de redan förefintliga bestämmelserna lämnar värnpliktsstatistiken
någon om än ringa ledning.

o O Ö

Antalet fall af uppskof med inskrifning utaf värnpliktiga, för hvilka
nuvarande bestämmelser i värnpliktslagen § 16 mom. 2 gälla, visar en
fortgående stegring. Sålunda beviljades vid inskrifningsförrättningarna för
såväl inskrifnings- som sjörullföringsområden af familjeskäl dylikt uppskof

år	1905:	1. gången åt 196,	förnyadt åt 184
»	1906:	» » » 187,	;> » 204
»	1907:	» » » 244,	» » 227
»	1908:	» » » 286,	» » 255
»	1909:	» » » 404,	» » 348

1 Uppgifterna hämtade ur »Statistik rörande de värnpliktiga», utarbetad inom Generalstabens
organisationsafdelning.

Siffrorna tala ett ganska tydligt språk, och om man än kan antaga,
att kunskapen om värnpliktslagens eftergifter blifvit mer och mer spridd
samt att den från och med år 1908 gällande längre öfningstiden nödgat
till ett flitigare anlitande af desamma, så torde dock det faktum, att antalet
uppskof med inskrifningarna mer än fördubblats under de anförda
5 åren, framkalla tvekan om, huruvida det verkligen alltid är ett oundgängligt
behof, som föranledt denna betydande ökning.

Antalet fall af frikallelser på grund af värnpliktslagen § 16 mom. 3,
beviljade vid inskrifningsförrättningar för inskrifningsområden — för sjörullföringsområdena
lämnar statistiken icke erforderliga upplysningar —
har uppgått

för år 1905 ...............till 63,1

» » 1906 » 76,

» » 1907 ...............» 92,

» » 1908 ...............» 104,

» » 1909 » 94.

Dessa siffror torde synas rätt små, isynnerhet som i dem ingå jämväl
de, hvilka frikallats efter att hafva fått uppskof på grund af hälsoskäl,
eller för hvilka förfallet inledts med hemförlofning från tjänstgöring
enligt värnpliktslagen § 17 mom. 4, ehuru förhållandena tala för sannolikheten
af, att det allra största antalet af de frikallade utgöras af sådana,
som ursprungligen erhållit uppskof jämlikt § 16 mom. 2. Men det bör
erinras om, att frikallelsen i regel erhålles först vid fjärde inskrifningsförrättningen,
dvs. de, som frikallats t. ex. resp. åren 1908 och 1909, hafva
erhållit uppskof med inskrifningen första gången resp. åren 1905 och 1906;
och under sådana omständigheter antyda de ofvannämnda siffrorna, hvilka
för öfrigt äfven de visa en afgjord stegring, att ungefär 50 % af de
ifrågavarande uppskofven resultera i frikallelse från fred stjänstgöring. Då
det nu är påtagligt, att denna icke öfvade personal är utan värde
för vapentjänst åtminstone omedelbart vid krigsutbrottet, så blir följden
den, att hvarje årsklass hädanefter blir på detta sätt decimerad med ett
par hundra man, hvilket åter är detsamma som, att den styrka, hvilken
landet vid krigsutbrottet kan uppsätta, minskas med ett par bataljoner.

Beträffande antalet fall af uppskof med tjänstgöring eller hemförlofning
på grund af familjeskäl lämnar statistiken inga upplysningar.

Till hvilka siffror man skulle komma vid en utvidgning af bestämmelserna
i § 16 mom. 2, sådan som den i det föregående föreslagna, och

1 Se not. å föreg. sid.

genom de ökade tillfällena att komma i åtnjutande af de öfriga eftergifterna,
är omöjligt att ens närmelsevis uträkna, men att de lätteligen
kunna blifva synnerligen afsevärda, därom kan man vara viss.

Det anförda torde emellertid vara tillfyllest för att visa nödvändigheten
af att söka förhindra de missbruk, hvilka redan nu ej sällan torde
förekomma och hvilka, såsom förut antydts, än lättare skulle framlockas
och möjliggöras genom åsyftade utvidgning. Det skulle sålunda endast
behöfvas, att bröderna till den värnpliktige kort före inskrifningsförrättningen
t. ex. afflyttade från orten utan att uppgifva sina adresser
eller att de, äfven om de tillförene bistått sina föräldrar eller syskon,
vid nämnda tidpunkt förklarade sig ur stånd härtill, för att den utvidgade
bestämmelsen skulle kunna blifva tillämplig på den värnpliktige.
Ett förekommande af missbruken är för öfrigt önskvärdt ej allenast för
att förhindra värnpliktiga att obehörigen komma i åtnjutande af eftergifterna,
utan äfven för att icke under försökstiden skola uppstå missvisande
förhållanden, som kunna äfventyra frågans rätta och slutgiltiga lösning.

1 nu närnndt syfte måste största vikt fästas vid åstadkommandet
dels af en kontroll öfver att försörjningsplikten fullgör es, dels af en noggrann
pröfning utaf de förhållanden, hvilka angifvas såsom skäl för uppskof
eller hemförlofning med därpå eventuellt följande frikallelse.

Såsom villkor för uppskof med inskrifning och frikallelse från
fred stjänstgöring stadgar, såsom förut är närnndt, nu gällande värnpliktslag
§ 16 inom. 2, dels att den värnpliktige skall vara »ende arbetsföre
sonen» etc., dels att de i momentet uppräknade anhöriga skola vara
»af hans arbete för sitt uppehälle väsentligen beroende». I den värnpliktslag
åter, hvilken tillämpades före antagandet af den nu gällande,
föreskrefs, att den nämnde värnpliktige skulle sammanhö med de anhöriga,
som voro beroende af hans arbete för sitt uppehälle; och i det förslag
till värnpliktslag, som Kung]. Maj:t år 1901 föreläde Riksdagen, upptogs
denna bestämmelse oförändrad. I den del af Riksdagens skrifvelse (n:r
120), som afser § 16 värnpliktslagen, yttras emellertid rörande mom. 2
bland annat följande:

»Mom. 2 i denna §, hvilket oförändradt upptagits
från den nu gällande värnpliktslagen, innehåller stadgande
om uppskof i vissa fall med inskrifning för värnpliktig,
som utgör det ekonomiska stödet för föräldrar
eller andra nära anhöriga. Möjligheten till uppskof af
dylik anledning är begränsad till de fall, då den värnpliktige
sammanbor med de ifrågavarande anhöriga.

Härutinnan synes stadgandet vara något för trångt. Fall
kunna nämligen förekomma, då den värnpliktige väl icke
sammanbor med sina föräldrar eller de andra anhöriga,
som här äro i fråga, men omständigheterna ändock äro
fullt ut lika ömmande som i de fall, hvilka stadgandet
närmast är afsedt att ti’äffa. A andra sidan förefaller
stadgandet väl vidsträckt därutinnan, att detsamma
allenast fordrar, att de anhöriga skola vara för sitt
uppehälle af den värnpliktiges arbete beroende. Riksdagen
har därför i detta stadgande gjort den ändring,
att momentets sista del, i stället för den förutvarande
affattningen, erhållit följande lydelse: ''för sitt uppehälle
väsentligen beroende’.»

På grund af det sålunda anförda blef bestämmelsen om sammanboende
utesluten och ersatt med uttrycket »för sitt uppehälle väsentligen
beroende».

Då nu en utvidgning af paragrafens bestämmelser föreslås, har det
emellertid synts värnpliktskommissionen, som om det nämnda villkoret
skulle vara på sin plats. Värnpliktslagen förutsätter nämligen, såsom redan
framhållits, att beviljandet af uppskof skall göras beroende af, huruvida
försörjningsplikten fullgöres eller icke, och kommissionen har kommit till
den öfvertygelsen, att de fall, då en värnpliktig i här åsyftad lefnadsålder
(21—24 år) på mera verksamt och stadigvarande sätt bidrager till
de anhörigas uppehälle utan att hafva gemensam bostad med dem, äro
synnerligen få. Visserligen kunna fall förekomma, då en son, som icke
sammanbor med sina föräldrar, dock väsentligen bidrager till deras uppehälle,
och då borde han äfven enligt lagens grundtanke erhålla uppskof för
att sedermera frikallas från fredstjänstgöringen. Men om tillämpningen
af denna grundsats skulle leda till omfattande missbruk, genom hvilka en
mängd värnpliktiga otillbörligen undandroge sig tjänstgöring, bör onekligen
en kontrollerande restriktion införas. Beträffande den »ende arbetsföre
sonen» etc. är den här föreslagna kontrollen måhända mindre nödvändig,
då dessa fall äro så pass få, att ett missbruk ej rätt gärna kan leda därhän,
att ett afsevärdt antal värnpliktiga frikallas utan att vara sina anhörigas
ekonomiska stöd. Men då nu, genom paragrafens föreslagna utvidgning,
de flesta värnpliktiga söner till orkeslösa, fattiga föräldrar kunna
tänkas begagna sig af dessa bestämmelser för att vinna frikallelse, blir
den föreslagna restriktionen nödvändig. Väl kunna äfven här fall inträffa,
då en son, som är sina föräldrars stöd, härigenom tvingas att mot lagens
mening fullgöra den militära tjänstgöringen, men mot dessa fä fall kunna

då sättas de säkerligen många fall, då en värnpliktig utan denna kontroll
skulle olagligen undandraga sig tullgörandet åt sin medborgarplikt. I fråga
om den nytillkommande grupp af värnpliktiga, som enligt förslaget skulle
erhålla uppskof med inskrifning och eventuellt frikallelse, finner kommissionen
villkoret alltså oundgängligen nödvändigt, därest man vill hafva någorlunda
visshet om, att de föreslagna bestämmelserna blifva tillämpade endast i
behöriga fall.

Någon pröfning af de förhållanden, hvilka angifvas såsom skäl för uppskof
eller hemförlofning (frikallelse), har hittills endast i ringa mån kunnat utföras
af inskrifnings- eller militärmyndigheterna. Enligt inskrifningsförordningen
§ 28 mom. 1 skall nämligen den af den värnpliktige angifna uppskofsanledningen
endast styrkas af vissa personer, medan nyssnämnda myndigheter
i '' allmänhet icke hafva tillfälle eller möjlighet att själfva bilda sig
någon säker uppfattning om de förhållanden, på grund åt hvilka de bevilja
eller afslå den värnpliktiges ansökan. Ett konstaterande af den ena i
värn plikt slagen angifna förutsättningen, nämligen att den värnpliktige är
»ende arbetsföre son» etc., bör för de intygsgifvande personerna i regel
icke vara förenadt med några större svårigheter och icke heller kunna
vara föremål för olika omdömen. Annorlunda ställer sig däremot förhållandet,
då det gäller att bedöma, huruvida äfven den andra förutsättningen
föreligger, dvs. huruvida den värnpliktiges anhöriga äro för sitt uppehälle af
honom »väsentligen beroende». Då några grunder för intygets affattande i
denna del hittills icke angifvits, så måste detsamma påtagligen i hög grad
blifva beroende af intygsgifvarens subjektiva bedömande, hvilket åter kan
vara mycket växlande, och man har äfven svårt att värja sig för den uppfattningen,
att intygen ofta utfärdats utan en så ingående granskning åt
eller kännedom om förhållandena, som inskrifningsförordningen måste
förutsätta.

Vid pröfningen af spörsmålet om, huruvida den värnpliktiges anhöriga
äro väsentligen beroende af hans arbete, måste hänsyn tagas
till såväl hans som de anhörigas ekonomiska ställning,
till de senares förmåga att försörja sig själfva,

till det förhållande, att berörda anhöriga tilläfventyrs hafva andra
anförvanter, som äga lagstadgad eller moralisk plikt att draga försorg
om dem, och slutligen

till frågan, huruvida den värnpliktige, där de anhöriga förut varit
i behof af understöd, efter förmåga fullgjort sin försörjningsskyldighet
gentemot dem.

Med ledning af uppgifterna rörande dessa förhållanden bör själfva
bedömandet sedan verkställas af vederbörande inskrifnings- eller militärmyndighet.

För att underlätta åstadkommandet af en möjligast fullständig utredning
i nyssnämnda hänseenden, har kommissionen uppgjort ett förslag
till formulär, bil. 3, upptagande de frågor, som böra undersökas. Beträffande
detta formulär, hvilket är afsedt att ingå bland inskrifningsförordningens
formulär, torde följande böra framhållas.

Den största svårighet, som möter den värnpliktige vid förebringandet
af nämnda utredning, är tydligen att anskaffa upplysning om alla de anförvanter
till hans understödsbehöfvande anhöriga, som kunna hafva lagstadgad
eller moralisk skyldighet att bidraga till deras försörjning, samt
att styrka dessas oförmåga att fullgöra denna skyldighet. För att emellertid
icke omöjliggöra för den värnpliktige att åstadkomma en sådan utredning
har kommissionen ansett, att densamma bör beträffande de moraliskt
försörjningspliktiga anförvanterna inskränkas till fostersöner och
bröder samt sådana sonsöner och dottersöner, hvilka, enligt hvad den värnpliktige
eller de kommunala myndigheterna hafva sig bekant, kunna antagas
äga förmåga att bidraga till försörjningen, medan de kvinnliga anförvanterna
lämnats helt å sido.

I afseende vidare å begreppet fosterson saknas i lagen hvarje definition
härå. Då det emellertid torde få anses uppenbart, att med fosterson
icke kan menas annan än den, som upptagits till vård från så tidig ålder,
att häri till fosterföräldrarna kan antagas komma i en ställning, liknande
den mellan föräldrar och barn, har kommissionen i formuläret upptagit
en anmärkning, att, om den värnpliktige upptagits till fosterson efter det
han fyllt femton år, han icke kan anses såsom sådan fosterson, som afses
i värnpliktslagen § 16 mom. 2.

Ofvan nämnda utredning kan i allmänhet icke åstadkommas utan
den värnpliktiges egen medverkan, och det är sålunda han, som bör föranstalta
om anskaffandet af de erforderliga upplysningarna. Men dessa
böra. naturligtvis äfven styrkas. Hittills har den familjeförsörjande värnpliktiges
uppgift styrkts genom intyg af präst i församligen samt, då uppskofvet
gällt inskrifning, af å landet kommunalnämndens ordförande, i
Stockholm roteman och i annan stad fattigvårdsstyrelsens ordförande eller,
då uppskofvet gällt tjänstgöring äfvensom då hemförlofning begärts, af
»annan trovärdig person».

Beträffande uppgifternas styrkande har kommissionen funnit, att, då
såsom skäl anföres sådant förfall, som angifves i värn pliktslagen § 16 mom. 2,
enahanda personer böra utfärda intyget, vare sig det är fråga om uppskof

med inskrifning eller om uppskof med eller hemförlofning från tjenstgöring,
eftersom, enligt kommissionens förslag, samtliga dessa eftergifter kunna
slutligt resultera i frikallelse från fredstjänstgöringen; och, enilr det är
klart, att den största vederhäftighet måste fordras i detta fall, böra såväl
prästerliga som kommunala myndigheter anlitas. Då enligt nu gällande
ordning intygen skola utfärdas i Stockholm af rotemännen, hvilka i fattigvårdshänseende
subordinera under Stockholms stads fattigvårdsnäinnd, i
öfriga städer af fattigvårdsstyrelsens ordförande samt i landskommunerna
af ordföranden i kommunalnämnden, hvilken nämnd i regel äfven utgör
fångvårdsstyrelse, så är det tydligen yttranden af med fattigvårdsförhållanden
förtrogna personer, som inskrifningsförordningen önskat erhålla.

I fråga om landskommunerna och andra städer än Stockholm och
Göteborg torde heller ingen förändring för närvarande behöfva göras, men
beträffande nämnda båda städer vill kommissionen föreslå en ändring.

Med den form intygen nu hafva kan rotemännen i Stockholm möjligen
med ledning af å hans tjänsterum befintliga uppgifter bestyrka resp.
utfärda desamma; att åter bestyrka de här föreslagna detaljerade uppgifterna
lär blifva honom svårt för att icke säga omöjligt utan en personlig
och individuell undersökning af den värnpliktiges förhållanden. Då
emellertid dessa intyg torde förekomma företrädesvis under första delen
af året, under hvilken tid rotemännen är synnerligen strängt upptagen af
mantalsskrifnings- och därmed förenade göromål, kali han svårligen medhinna
de ofvannämnda undersökningarna. Häraf blefve följden, att rotemannen
antingen nödgades yttra sig öfver förhållanden, som vore honom
skäligen obekanta, hvarigenom yttrandet blefve utan värde, eller ock förklarade
sig ur stånd att utfärda" intyget, hvarigenom den värnpliktige icke
skulle kunna komma i åtnjutande af den lättnad, hvartill han vore berättigad.
Åliggandet bör sålunda icke tillkomma rotemännen.

De uti andra städer än Stockholm förekommande fattigvårdsstyrelserna
motsvaras i sagda stad af fattigvårdsnämnden. Att åt ordföranden i denna
öfverlämna det nyssnämnda åliggandet är med hänsyn till stadens omfattning
och ordförandeskapets karaktär af oaflönadt hedersuppdrag likvisst
icke lämpligt, Men i Stockholm finnes en afiönad fattigvårdsinspektör, som
är chef för fattigvårdsnämndens byrå och har till sitt förfogande dels särskilda
fattigvårdsregister, hvilka innehålla upplysningar om understödssökandes
förhållanden, dels erforderligt antal tillsyningsman, som verkställa
undersökningar i dessa hänseenden. Med tillhjälp af nämnda register
och tillsyningsman samt på grund af sin ställning till den offentliga
fattigvården torde denne inspektör hafva lättast att fullgöra det här

5—102865 Värnpliktskommissionen.

£4

åsyftade åliggandet, hvarför kommissionen vill föreslå, att detta må tillkomma
honom i stället för rotemannen.

Äfven i Göteborg måste det, af samma skäl som i Stockholm beträffande
fattigvårdsnämndens ordförande, vara olämpligt att det här ifrågavarande
åliggandet fortfarande fullgöres af fattigvård sstyrelsens ordförande,
då här finnes en kommunal tjänsteman, motsvarande Stockholms fattigvårdsinspektör,
nämligen en fattigvårdsdirektör, hvilken har samma medel
till sitt förfogande för att inhämta upplysningar rörande de värnpliktigas
försörjningsförhållanden in. m. som nyssnämnde inspektör. Kommissionen
föreslår därför, att det ordföranden i Göteborgs fattigvårdsstyrelse hittills
tillkommande uppdraget att underskrifva de här afsedda intygen måtte i
stället öfverlämnas till fattigvård sdirektören därstädes.

Det nu föreslagna tillvägagåendet för intygens utfärdande äfvensom
villkoret om sammanboende med de anhöriga utesluta sannolikt
icke med fullständig säkerhet alla möjligheter till missbruk, men torde
afvärja de flesta utan att, annat än möjligen i sällsynta undantagsfall,
lägga hinder i vägen för det legitima behofvets tillgodoseende.

Det gäller emellertid äfven att förhindra, att uppskofvet med inskrifning
eller tjänstgöring äfvensom hemförlofning i allt för stor utsträckning
leder till frikallelse från f''redstjänstgöringen. Om sådan frikallelse stadgas
i värnpliktslagen § 16 mom. 3, som lyder:

»Förefinnes anledning till befrielse enligt denna
paragraf ännu vid inskrifningsförrättningen det år, under
hvilket den värnpliktige fyller tjugofyra år, frikallas
han från värnpliktens fullgörande i beväringen under
fredstid.»

Någon särskild anledning att beträffande frikallelsen fasthålla vid
24-årsåldern torde icke förefinnas, medan däremot mycket talar för att
förlägga frikallelsen till en senare period. Dels är det nämligen påtagligt,
att för hvarje år bör för åtskilliga värnpliktiga uppskofsanledningen bortfalla
och sålunda allt flera af dessa värnpliktiga komma att göra tjänst, ju
senare frikallelsen erhålles, dels böra försök till missbruk blifva mindre
lockande, om desamma måste upprepas ett flertal gånger för att leda till
åsyftadt resultat, dels torde slutligen risken att vid en högre ålder få fullgöra
tjänsten i och för sig föranleda, att uppskof öfver hufvud taget icke begäres
utan i verkligt ömmande fall. Häremot kan naturligtvis framhållas, att det,
då fråga år om uppskof med inskrifning, för den värnpliktige är förenadt med
omak att så många upprepade gånger behöfva inställa sig vid inskrifningsförrättningarna,
men detta besvär är ringa i jämförelse med tjänstgöringen.

Allvarsammare är då den invändningen, att personer, som verkligen under
en följd af år försörjt sina anhöriga och därför erhållit uppskof med
värnpliktens fullgörande, dock vid en mera framskriden ålder nödgas börja
eller fortsätta den militära tjänsten och kanske just vid en tidpunkt, när
de själfva skulle vilja stifta familj. Detta åter manar i sin ordning
till att icke fastställa för hög åldersgräns. Hvar denna skall sättas, kan
naturligen blifva föremål för skiftande meningar, men kommissionen har
ansett, att förhållandena det år den värnpliktige fyller 25 år i regel
böra blifva bestämmande för, huruvida han skall frikallas eller tjänstgöra.
Med denna åldersgräns skulle nämligen tjänstgöringen fullgöras under
25.—28. åren och således falla inom det nuvarande första uppbådet.

Fråga är emellertid om frikallelsen bör göras beroende af lefnadsålder
eller af förfallets varaktighet. I samband med pröfvandet af vissa
härmed sammanhörande bestämmelser i värnpliktslagen § 17 mom. 4 yttrar
nämligen 1907 års Generalskommission bland annat följande:

»Enligt den — — — — — — — —

— — — inträder.

Däremot torde stadgandet, att frikallelsen skall äga
rum det år, under hvilket den värnpliktige fyller tjugofyra
år, vara mindre ändamålsenligt. Befrielse från tjänstgöring
bör nämligen icke bestämmas efter den värnpliktiges
ålder utan på grund af förfallets varaktighet.

Någon bestämmelse om befrielse från tjänstgöring
på grund af här ifrågavarande anledning förekom enligt
1885 års värnpliktslag endast i § 16, och åsyftade tydligen,
att förfallet skulle förefunnits i tre år för den,
hvilken på grund af detsamma erhållit uppskof med
inskrifningen intill det år, under hvilket han fyller tjugofyra
år. Redan vid tillämpningen af § 16 kan det
emellertid inträffa, att anledningen till befrielse icke
förelegat så länge som tre år, emedan värnpliktig första
gången kan inställa sig till inskrifning senare än det
år, under hvilket han fyller tjugoett år. — — —

— — Då det emellertid för befrielse från tjänstgöring

icke synes tillfyllest, att den värnpliktige äger anförvandter,
till hvilkas uppehälle han med sitt arbete borde bidraga,
utan fastmera att han verkligen visat sig uppfylla dessa
förpliktelser, synes — — — — — denna grundsats
böra komma till uttryck — — — — äfven i

§ 16. Härvid torde någon skillnad icke böra göras mel -

lan anledning till frikallelse, som omförmäles i mom. 1
och 2 af sistnämnda paragraf.»

I öfverensstämmelse härmed föreslog Generalskommissionen följande
lydelse för ofvan citerade § 16 mom. 3:

»Förefinnes anledning till befrielse enligt denna
paragraf ännu vid inskrifningsförrättningen tredje året
efter det, under hvilket den värnpliktige första gången
erhöll uppskof med inskrifningen, frikallas han från
värnpliktens fullgörande i beväringen under fredstid.»

I Kungl. Maj:ts proposition n:r 98 till årets (1911) Riksdag göres
äfven beträffande frikallelse efter uppskof med eller hemförlofning från
tjänstgöring gällande, att den uppfattning, Generalskommissionen sålunda
företrädt, är den riktiga, hvarför äfven en ändring i § 17 mom. 4 i öfverensstämmelse
härmed föreslås.

Förelåg, såsom jämväl värnpliktskommissionen finner, anledning till
sådan ändring af bestämmelsen i § 16 mom. 3 redan vid nu gällande lydelse
af paragrafens mom. 2, är naturligtvis än större anledning till ändring
i samma riktning, därest bestämmelsen i mom. 2 utvidgas på sätt
värnpliktskommissionen här föreslagit. Sammanställes detta med hvad
förut anförts rörande den ålder, då tjänstgöringen i regel bör senast
inträffa, skulle man alltså komma till, att frikallelse från fredstjänstgöring
bör erhållas först, om anledning till uppskof med inskrifningen förefinnes
ännu fjärde aret efter det, då uppskofvet första gången beviljades.
Någon skillnad torde vidare icke heller nu böra göras mellan de anledningar
till frikallelse, som omförmälas i mom. 1 och mom. 2 af den ifrågavarande
paragrafen.

* *

Af de här föreslagna ändringarna är det helt naturligt endast de nya
bestämmelserna i värnpliktslagen § 16 mom. 2, hvilka böra gifvas den
karaktär af försök, som kommissionen förut (sid. 14) förordat. Den
tidrymd, öfver hvilken försök slagstiftningen bör utsträckas, torde lämpligen,
liksom förhållandet är ifråga om paragrafens mom. 6, kunna
sättas till fem år, dock att de föreslagna bestämmelserna böra gälla
äfven efter denna tids förlopp beträffande samtliga de värnpliktiga,
för hvilka de en gång börjat tillämpas. Förmedelst under detta
tidsskede upprättad statistik böra hållpunkter erhållas för ett bedömande
af, huruvida den föreslagna anordningen är den lämpligaste, eller om ett
anlitande af den andra utvägen — det pekuniära understödet — kan blifva

förmånligare och mera tillrådligt med hänsyn äfven till kostnaderna, hvilka
likaledes då böra kunna mera tillförlitligt beräknas.

* *

Slutligen vill kommissionen såsom sin mening framhålla, att de värnpliktigas
försummelse att vid inskrifningsförrättningen göra framställning
om önskade eftergifter med afseende å inskrifning eller tjänstgöring mången
gång torde hafva sin orsak i okunnighet om gällande bestämmelser. För
ått i möjligaste mån undanrödja denna olägenhet borde nödig upplysning
meddelas de värnpliktiga före inskrifning en. Ett blott tillkännagifvande vid
inskrifningsförrättningen — hvarom för öfrigt föreskrift saknas i inskrifningsförordningen
§ 22, hvilken innehåller bestämmelser om de meddelanden,
som vid detta tillfälle skola göras de värnpliktiga — är härvid icke tillfyllest,
helst i många fall de värnpliktigas framställningar måste stödjas
med på förhand anskaffade intyg. Af denna anledning borde redan i kallelsen
till inskrifning intagas dels erinran om, att, därest värnpliktig önskar uppskof
med inskrifning eller tjänstgöring, framställning därom skall göras vid
inskrifningsförrättningen, och dels en kortfattad underrättelse om de förhållanden,
som kunna föranleda till sådant uppskof, samt om sättet för
styrkande af berörda förhållanden. Föreskrift härom synes böra införas i
inskrifningsförordningen § 16 mom. 1.

% X

I enlighet med hvad som sålunda anförts, får värnpliktskommissionen
föreslå

i afseende på värnpliktslagen § 16 mom. 2:

att uppskof med inskrifning utsträckes till att
gälla äfven annan än där sagd son, sonson, dotterson,
fosterson eller broder, därest denne andre är den ende,
som har förmåga att försörja de i momentet nämnda
anhöriga och styrker sig sammanbo med och ej blott
tillfälligt understödja dem, och

att detta stadgande gäller för en tidrymd af fem år;
i afseende på värnpliktslagen §16 mom. 3:

att frikallelse från fredstjänstgöring göres beroende
icke af den värnpliktiges lefnad sålder utan af förfallets
varaktighet, och

att sådan frikallelse vinnes, därest förfall enligt
paragrafens mom. 1 eller 2 fortfar ännu fjärde året efter
det, då den värnpliktige första gången erhöll uppskof
med inskrifningen; samt
i afseende pa värnpliktslagen § 17:

att bland de enligt mom. 1 till uppskof med
första tjänstgöring berättigade äfven arrendatorer omnämnas,

att i § 16 mom. 2 omförmälda värnpliktiga må erhålla
ett första uppskof med första tjänstgöring eller blifva
heinförlofvade från densamma, äfven om anledningen
härtill förelegat redan vid inskrifningsförrättningen eller
vid tjänstgöringens början, ehuru den värnpliktige då
icke gjort vederbörlig framställning,

att förnyadt uppskof med första tjänstgöringen
eller uppskof med efter hemförlofning återstående del
af samma tjänstgöring må, om anledningen tillkommit
efter inskrifningsförrättningen, medgifvas af inskrifningsresp.
sjörullföringsornrådesbefälhafvaren, och

att bestämmelserna rörande frikallelse från fredstjänstgöring
dels bringas till öfverensstämmelse med de
i § 16 mom. 3 föreslagna, dels införas och affattas på
sådant sätt, att de komma att gälla ej blott efter hemförlofning
från utan äfven efter uppskof med tjänstgöring
;

i afseende på inskrifningsförordningen § 16 mom. 1:

att bland bestämmelserna rörande kungörelse om
värnpliktigas inställelse till inskrifning äfven intages
underrättelse om villkoren för att komma i åtnjutande
af uppskof med inskrifning eller tjänstgöring;
i afseende på inskrifning sförordnin g en § 28 mom. 1, 2 och 3:

att intyg öfver i värnpliktslagen § 16 mom. 2
åsyftade förhållanden affattas i enlighet med formuläret i
bil. 3, och

att bestämmelserna i öfrigt rörande uppskof med
repetitionsöfning ersättas med en hänvisning till § 93
mom. 2:

i afseende på inskrifning sfär ordning en § 93 mom. 1:

att detta moment bringas till öfverensstämmelse
med af kommissionen föreslagna tillägg till värnpliktslagen
§ 17 inom. 1 och 2;
i afseende på inskrifning sför ordning en § 93 mom. 2:

att förnyadt uppskof med samma repetitionsöfning,
af anledning, som omförmäles i § 16 mom. 2 värnpliktslagen,
må beviljas äfven af inskrifnings- resp. sjörullföringsområdesbefälhafvare,
därest anledningen tillkommit
efter inskrifningsförrättningen; samt
i afseende på inskrifningsförordningen § 107 mom. 1:

att detta moment bringas till öfverensstämmelse
med af kommissionen föreslagen ny lydelse af värnpliktslagen
§ 16 mom. 2, och att den tid, under hvilken
i nämnda § omförmäld värnpliktig må göra ansökning
om hemförlofning i anledning af förfall, som förelegat
redan före inträdet i tjänstgöring, begränsas till sex
veckor.

in. Lättnader genom pekuniärt understöd.

Såsom förut påpekats, är vår värnpliktslagstiftning icke fullt främmande
för att genom pekuniärt understöd söka åtminstone i någon mån
lindra de svårigheter och olägenheter, som värnpliktstjänstgöringen otvifvelaktigt
i många fall kan medföra, i det att såväl det s. k. penningtillskottet
som det högre penningbidraget under repetitionsöfningarna i vissa
afseenden torde kunna jämställas därmed. Härvidlag hafva dock familjeförsörjare
inga särskilda förmåner framför andra värnpliktiga.

Så har däremot varit förhållandet vid två särskilda tillfällen, då
de värnpliktiga tagits i anspråk för fredstjänstgöring utöfver den tid, som
föreskrifves i värnpliktslagen § 27.

Första gången inträffade detta år 1904.

Med anledning af att Kungl. Maj:t funnit sig nödsakad nämnda år
till extra tjänstgöring inkalla vissa värnpliktiga å Gottland, framställdes i
Riksdagens andra kammare motion, att statsunderstöd måtte utdelas åt de
obemedlade hushåll å Gottland, för hvilkas familjeförsörjare denna tjänstgöring
kom ifråga. Beträffande storleken af detta understöd m. m. anfördes
i motionen följande:

»Det ’tillskott i penningar’, eller statsunderstöd,
som sålunda får anses höra tillkomma de inkallade, obemedlade
familjeförsörjarnas anhöriga, kan antingen bestämmas
till ett visst, fast belopp pr dag, eller ock bestämmas
olika för olika hushåll, allt efter dessas större
eller mindre behof af hjälp, familjemedlemmarnas antal,
och så vidare. Alldenstund detta penningetillskott nu ej
är afsedt att utgå annat än i form af tillfälligt statsunderstöd,
utdeladt af billighetshänsyn, så torde skälen
för ett fast, för alla lika bestämdt, belopp pr dag hafva
bortfallit, och dagsunderstödet kunna regleras efter olika
hushålls olika behof af hjälp. Dock torde en maximigräns
böra bestämmas, och synes mig denna kunna sät -

tas till en krona pr dag och pr hushall. Antages en del
hushåll komma att uppbära detta maximiunderstöd, bäfver
det alltid andra, hvarest till exempel barnens antal
är mindre och hvilka kunna reda sig med ett mindre
dagligt understöd jämte den del af penningebidraget
familjeförsörjaren kan afstå till sina anhöriga. Af vikt
är äfven att statsunderstödet norna regleras efter hemmavarande
hushållsmedlemmars förmåga att bidraga till det
gemensamma underhållet. —• — — — — — —

Reglerandet af såväl utdelningen af dessa statsunderstöd,
som ock bestämmandet om dels hvilka hushåll
som däraf skola få del, dels understödets storlek,
anser jag böra tillkomma Kung!. Maj:ts befallningshafvande,
jämte deras underordnade. Ansökan om understöd,
till behörigheten styrkt af tvänne trovärdiga personer,
hvaraf den ene alltid skall tillhöra församlingens
prästerskap, bör inlämnas till ortens länsman — i Visby
till stadens borgmästare — för att, åtföljd af yttrande från
den myndighet, som mottagit densamma, befordras vidare
till landshöfdingeämbetet. Detta skulle vara beslutande
i frågan, och utbetalningen sedermera ske, förslagsvis
hvarje vecka, genom förutnämnde platsmyndighet.
Härigenom skulle all (direkt) beröring med fattigvårdsmyndigheterna
undvikas, och understödet icke få form
af fattighjälp.»

Med anledning af denna motion yttrade Riksdagen i sin skrifvelse
n:r 132 bland annat följande:

»Uti ifrågavarande och tilläfventyrs framdeles inträffande
liknande fall — — — — — — — — —
liar Riksdagen — — ansett de ekonomiska svårigheter

O O

böra behjärtas, som kunna uppstå för de personer, hvilka
för sitt uppehälle äro väsentligen beroende af till extra
tjänstgöring inkallad värnpliktigs arbetsförtjänst.

Så mycket hellre har Riksdagen ansett någon åtgärd
i motionens syfte nu böra vidtagas som redan i
gällande värnpliktslag af den 14 juni 1901 medgifvits
lättnader vid värnpliktens fullgörande för vissa i lagens
§ 16 inom. 2 angifna värnpliktige — t. ex. ende arbetsföre
sonen till orkeslös eller vanför fader. Och med
desse värnpliktige torde uti ifrågavarande afseende —

6—1028 6 5 Värnpli ktsko m m iss i o n en.

med hänsyn till att mobiliseringen afser jämväl äldre
årsklasser — böra jämställas äfven de värnpliktige, som
äga hustru eller barn, hvilka äro af deras arbete för sitt
uppehälle väsentligen beroende.

I förevarande fall har Riksdagen därför ansett
något tillskott böra utgå utöfver de vanliga förmånerna
till såväl de värnpliktige, hvilka enligt hvad ofvan nämnts
angifvas i värnpliktslagens åberopade §, som ock de med
dem enligt Riksdagens åsikt jämställda.

Angående beloppet af detta tillskott har Riksdagen
funnit detsamma skäligen böra för hvarje värnpliktig,
som därtill kan komma ifråga, sättas till 75 öre om
dagen af den extra tjänstgöringstiden, utgörande ungefärliga
skillnaden emellan de värnpliktiges arbetsförtjänst,
som, enligt hvad i ärendet blifvit upplyst, ej
i allmänhet torde öfverstiga 2 kronor om dagen, och
värdet — omkring 1 krona 25 öre — af de förmåner,
hvilka de redan nu under tjänstgöringen åtnjuta i form
af underhåll, beklädnad och penningebidrag m. m. —-- I

I fråga om pröfningen af hvilka sådant tillskott
bör tillkomma, samt om sättet för tillskottets utdelande
har Riksdagen varit i tveksamhet, om hvilken myndighet
lämpligen borde för dessa bestyrs utförande anlitas. Åt
praktiska skäl och med hänsyn därtill, att sådant uppdrag
svårligen lärer enligt lag kunna åläggas inskrifningsmyndigheterna,
har det synts Riksdagen som om medlen
borde utanordnas till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
som skulle äga att på värnpliktigs ansökan,
vitsordad af vederbörande pastor och kominunalstämmoordförande
eller därmed jämförlig kommunal tjänsteman,
utbetala belöpande tillskott till den värnpliktiges
hushåll, hvilket hellre än den värnpliktige själf torde
böra ifrågakomma att uppbära detsamma.»

1 enlighet härmed beslöt Riksdagen att å extra stat för år 1905
bevilja ett förslagsanslag af 8,000 kronor, att på sätt Kungl. Maj:t kunde
finna lämpligt, utdelas med 75 öre om dagen till de hushåll å Gottland,
hvilkas värnpliktiga familjeförsörjare under år 1904 blifvit eller blefve
inkallade till extra tjänstgöring utöfver lagstadgad öfningstid, och hvilka
för sin utkomst vore väsentligen beroende af familjeförsörjarnas arbetsför -

tjänst, med rätt för Kungl. Maj:t att af tillgängliga medel förskottsvis utbetala
under år 1904 hvad som af anslaget för sagda ändamål kundo
finnas erforderligt.

Med anledning- häraf fann Kungl. Maj:t, genom Nådigt bref den 3.
juni 1904, godt förordna:

»att till de hushåll å Gottland, hvilkas värnpliktiga
familjeförsörjare under innevarande år blifvit eller varda
inkallade till extra tjänstgöring utöfver lagstadgad öfningstid
och hvilka för sin utkomst äro väsentligen beroende
af familjeförsörjarnas arbetsförtjänst, skall utgå
understöd med 75 öre om dagen under berörda tjänstgöringstid,
in- och utryckningsdagarna däri inberäknade,
hvarvid iakttages, att, därest den värnpliktige varit skyldig
att under innevarande år deltaga i repetitionsöfning,
hvilken, enligt Kungl. Maj:ts den 13. nästlidna maj meddelade
beslut, må genom förenämnda extra tjänstgöring
anses fullgjord, understödet utgår endast för det antal
dagar, hvarmed den extra tjänstgöringen öfverskjuter
tiden för repetitionsöfningen, in- och utryckningsdagarna
i båda fallen medräknade,

äfvensom, beträffande sättet för medlens utbetalande,
att inom hvarje kommun, från hvilken värnpliktige
varit till extra tjänstgöring inkallade, ansökningar om
sådant understöd, hvarom nu är fråga, må aflämnas i
Visby stad till magistratens ordförande och å landet till
kommunalstämmoordföranden; åliggande det magistratens
ordförande och kommunalstämmoordförande att tillsammans
med vederbörande pastor granska inkomna ansökningar
och afgifva utlåtande rörande sökandenas behof
af understöd, samt att därefter ofördröjligen insända
handlingarna till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
Gottlands län;

att Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gottlands
län, efter inhämtande af uppgift från befälhafvarna för
vederbörande truppförband angående den tid, hvarunder
familjeförsörjaren varit i extra tjänstgöring, skall meddela
beslut rörande utbetalning af understöd, vare sig
för hela tjänstgöringstiden på en gång eller lör delar
däraf, och skyndsamt låta genom magistratens i Visby
och kronobetjäningens försorg, på lämpligaste sätt till -

handahålla sökandena de beviljade understödsbeloppen
att emot kvitto lyftas af den värnpliktige själf, om han
fullgjort tjänstgöringen och återkommit till hemmet, men
i annat fall af den, som under hans frånvaro handhäfver
familjens angelägenheter i hemorten; samt

att härför erforderliga medel skola af Kungl. Majrts
befallningshafvande i Gottlands län förskjutas och af
Arméförvaltningen å intendentsdepartern entet Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Gottlands län godtgöras.»

Vid lagtima Riksdagen året därpå, 1905, förekom ånyo en liknande
fråga, dock gående vida längre än motionen 1904. Under hänvisning till
Riksdagsbeslutet 1904 och det i Riksdagens skrifvelse förekommande uttalandet,
att »de ekonomiska svårigheter borde behjärtas, som kunde uppstå
för de personer, hvilka för sitt uppehälle äro väsentligen beroende af
till extra tjänstgöring inkallad värnpliktigs arbetsförtjänst», föreslog nämligen
en motionär, att Riksdagen ville ingå till Kungl. Maj:t med hemställan
om utarbetande och framläggande inför Riksdagen af sådana lagbestämmelser
och förslag, genom hvilka ett visst penningbelopp kunde utbetalas
till hvarje i tjänst inkallad medellös värnpliktigs hemmavarande
anhöriga.

Med anledning häraf yttrade 1905 års Riksdags statsutskott i sitt
utlåtande n:r 5 följande:

»Visserligen bar, såsom motionären framhållit,
nästlidna års Riksdag med anledning af enskild motionärs
framställning på utskottets tillstyrkan beviljat ett
belopp af 8,000 kronor, att utbetalas med 75 öre om
dagen till de hushåll å Gottland, hvilkas värnpliktiga
familjeförsörjare under nämnda år varit inkallade till
extra tjänstgöring utöfver lagstadgad öfningstid och
hvilka för sin utkomst varit väsentligen beroende af
familjeförsörjarnas arbetsförtjänst. Detta skedde dock
under uttalande däraf, att, då den ifrågakomna mobiliseringen
blott varit partiell och allenast afsett en viss
landsdel, fog för bemälda framställning synts föreligga.
Hvad Riksdagen sålunda beslutat ägnar sig däremot icke
att åberopa såsom skäl för bifall till nu ifrågavarande
framställning, som afser, att penningtillskott skulle under
vanliga fredsförhållanden tillkomma alla verkligen
medellösa värnpliktiges hemmavarande anhöriga.

En dylik utsträckning af det vid nästlidna års
Riksdag gjorda medgifvandet anser sig utskottet icke
kunna tillstyrka, icke blott med hänsyn till de högst
betydande summor, som vid bifall härtill staten skulle
nödgas utbetala, och de missbruk, som med sannolikhet
kunna antagas blifva däraf föranledda, utan äfven emedan
ett sådant medgifvande lätt skulle kunna leda till
en mängd andra ersättningsanspråk för förlorad arbetsförtjänst
af större eller mindre valör.»

1 anslutning till detta statsutskottets anförande afslogs motionen i
båda kamrarna.

Med anledning af den politiska ställningen samma års sommar hade
emellertid Kungl. Maj:t med stöd af värnpliktslagen § 28 funnit sig nödsakad
förordna, att vissa till sedvanlig fredstjänstgöring enligt § 52 samma
lag inkallade värnpliktiga skulle utöfver där stadgad tidrymd tills vidare
kvarblifva i tjänstgöring.

Då härigenom för eu del värnpliktiga samma förhållanden kunnat
inträffa som de, hvilka Riksdagen 1904 funnit behjärtansvärda, aflat® vid
urtima Riksdagen 1905 Kungl. propositioner angående utbetalande af understöd
i fullständig öfverensstämmelse med de grunder Riksdagen är 1904
anvisat. Understöden beräknades förslagsvis till inalles 25,000 kronor.
Därjämte framställdes i anslutning härtill af enskilda motionärer förslag
gående, bland annat, ut på, att det af Kungl. Maj:t sålunda proponerade
understödet till obemedlade hushåll icke skulle sättas lägre än 1 krona och
50 öre.

Riksdagen beslöt emellertid i öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts
proposition, och understödet utbetalades därefter på samma sätt som i det
Nådiga brefvet den 3. juni 1904 angafs. •

Vid de tillfällen, då Riksdagen sålunda beviljat ekonomiskt understöd
med anledning af extra värnpliktstjänstgöring, har den alltså uttalat
sig i följande riktning:

berättigade till understöd äro de hushåll, hvilka för sin utkomst
äro väsentligen beroende af de värnpliktiga familjeförsörjarnas arbetsförtjänst,

understödsbeloppet beräknas pr dag, bestämmes till 75 öre pr dag
och hushåll samt sättes lika för alla, oberoende af hushållens större eller
mindre behof af hjälp, familjemedlemmarnas antal osv.,

värnpliktig skall själf göra ansökning om samt styrka behofvet af
understöd,

pröfning af behofvet äfvensom medlens ^anordnande bör tillkomma
Knngl. Maj:ts befallningshafvande och

medlen böra utbetalas till den värnpliktiges hushåll, men icke till
den värnpliktige själ!’ utom i det fall, att han vid utbetalningsti 1 lfa 11 et återkommit
till hemmet.

Af det ofvanstående framgår, att Riksdagen vid utbetalandet af
det ekonomiska understödet icke gjort någon skillnad på familjeförsörjarna
med hänsyn till den släkt- eller skyldskap, i hvilken den värnpliktige stått
till de personer, som bildat det af den värnpliktiges arbetsförtjänst beroende
hushållet. Motiveringen utvisar dock, att understödet hufvudsakligen
afsetts dels för den värnpliktiges hustru och barn, dels för i
värnpliktslagen § 1(1 inom. 2 omförmälda anhöriga, hvilkas försörjare inkallats
i tjänst, men formuleringen af riksdagsskrifvelsen liksom äfven det
ofvan relaterade Nådiga brefvet utesluter icke, att äfven andra, den värnpliktige
i ena eller andra afseendet närstående, personer kunnat komma i
åtnjutande af detsamma i de fall, där Kungl. Maj:ts befallningshafvande
pröfvat detta skäligt.

1 det föregående (sid. 13—14) bär värnpliktskommissionen emellertid
gjort gällande, att pekuniårt understöd — familjeunderstöd ■— endast bör
förekomma, då värnpliktig af den militära tjänstgöringen hindras att fullgöra
sin försörjningsplikt gentemot hustru ock egna minderåriga barn,
medan kommissionen i fråga om andra försörjningsfall sökt afhjälpa kollisionen
mellan försörjningsplikt — vare sig denna är uttalad i lagbestämmelser
eller förestafvad af det allmänna rättsmedvetandet — och värnplikt
genom eftergifter beträffande den militära tjänstgöringen.

Vid det sålunda här ifrågavarande försörjningsfallet skulle nyssnämnda
understöd på sätt och vis komma att träda i stället för den frikallelse
från tjänstgöring, hvilken ansetts böra komma till användning
såsom ett yttersta medel vid öfriga mera ömmande fall. På samma sätt
skulle understödet kunna anses ersätta uppskof med eller hemförlofning
från tjänstgöring, men å andra sidan lär värnpliktig, som för försörjandet
af hustru och barn gör anspråk på uppskof med eller hemförlofning från
tjänstgöring, svårligen kunna förvägras rättigheten att begagna sig af dessa
lättnader, enär det kan tänkas, att i vissa fall dessa värnpliktiga blifva
vida mer hjälpta genom ett uppskof eller en hemförlofning än genom
ett knappt tillmätt pekuniärt understöd. Det måste därför öfverlämnas åt
den värnpliktige själf att välja mellan uppskof (hemförlofning) eller

familjeunderstöd; frikallelse däremot böv, såsom redan nämndt, fortfaiande
vara för honom utesluten. Med hänsyn till de af kommissionen här nedan
föreslagna beräkningsgrunderna för understödets utbetalande skulle visserligen
denna valfrihet kunna medföra, att högre understöd i vissa fall
komme att utgå, men kommissionen har oek funnit sig böra förutsätta,
att det som regel ligger i den värnpliktiges eget intresse att snarast möjligt
fullgöra den militära tjänstgöringen. Ett uppskjutande af denna med tanke
på möjligheten att eventuellt komma i åtnjutande af högre understöd torde
i hvarje fall icke behöfva befaras.

Mot användandet af familjeunderstöd kunna dock vissa invändningar
vara att göra.

Först och främst ligger det nära till hands att befara, det kostnaderna
skulle blifva hardt när oberäkneliga och synnerligen betungande.
Emellertid låter åtminstone beträffande hustru och legitima barn maximiantalet
af understödstagare med någorlunda sannolikhet beräkna sig med
hjälp af den statistik öfver äktenskapsfrekvensen i olika åldrar, som finnes
uppgjord. Dessutom visar denna statistik att, såsom helt naturligt år,
antalet gifta värnpliktiga i de fyra första värnpliktsåren och det är ju
framför "allt. om dessa som här är fråga — ej är synnerligen stort och
antalet röjer icke heller benägenhet att på något afsevärdare sätt stiga,
hvarjäinte det ieke lär kunna förutsättas, att ett eventuellt pekuniärt understöd
skulle framkalla ändring härutinnan. Osäkrare blifva tydligen förhållandena
rörande illegitima barn, för hvilka den värnpliktige är försörjningsskyldig.
För att dessa barn skola vara berättigade till understöd
måste emellertid fordras, att den värnpliktiges försörjningsskyldighet är
fastställd vare sig genom domstols utslag eller genom att han i kyrkobok
antecknats såsom fader. De fall, i hvilka sådana förutsättningar äro föi
handen, torde dock vara så få, att särskild hänsyn till dem ej torde behöfva
tagas vid beräkningarna.

Vidare kan man vänta, att försök till missbruk skola göras. Dessa
böra emellertid, liksom i fråga om eftergifter i tjänstgöringen, kunna i
väsentlig mån förekommas genom en noggrann pröfning af de olika fallen
och genom ändamålsenliga förfaringssätt för understödens utbetalande.
De föi-sök till missbruk, som hufvudsakligen kunna vara att befara, torde
komma att bestå däruti, att sådana värnpliktiga, som icke förut efter förmåga
fullgjort dem åliggande försörjningsskyldighet, likväl gorå framställning
om understöd. I dylika fall bör naturligtvis understöd i regel ej beviljas.

Genoiiiförbarheten af det sålunda framställda förslaget om familjeunderstöd,
beror naturligtvis väsentligen pa, huru stora belopp, som härför
erfordras.

De faktorer, som inverka härpå, äro:
antalet understödsbehöfvande,
antalet understödsdagar och
understödets storlek.

Till grund för beräkningen af antalet understödsbehöfvande hade det
naturligtvis varit fördelaktigt att kunna lägga uppgifter från ett flertal år
rörande de fall, då faktiskt värnplikt och försörjningsplikt, på sätt här
åsyftas, kommit i konflikt med hvarandra. Någon sådan statistik föreligger
dock icke; endast för föregående år (1910) och ifråga om första tjänstgöringen
(tjänstgöringen i en följd) vid armén kunna lämnas några upplysningar,
hvilka i och för kommissionens arbete infordrades under sistlidne sommar
af Kungl. Landtförsvarsdepartementet och sannolikt grunda sig på de värnpliktigas
egna uppgifter.

Enligt dessa voro inalles h43 värnpliktiga gifta, af hvilka

voro obemedlade..... 505, däraf

åtnjöto understöd af anhöriga.....193

» » » kommun ..... 19.

Med ledning af dessa siffror samt siffrorna rörande värnpliktsstyrkan
vid armén och marinen skulle man kunna proportionera sig till motsvarande
förhållanden vid marinen. Där skulle då under samma tid hafva
tjänstgjort omkring 75 gifta värnpliktiga, af hvilka

voro obemedlade...... 59.

Af hela den i tjänstgöring varande årsklassen skulle alltså hafva varit

gifta................718

däraf obemedlade..........5(>4.

Att lägga dessa siffror som grund för'' beräkningarna lär dock
icke vara rådligt, då de dels afse endast ett år, dels endast beträffande
armén grunda sig på faktiska uppgifter, hvilka dock icke torde blifvit
vederbörligen styrkta.

I stället bär kommissionen ansett, att de i den officiella befolkningsstatistiken
förekommande uppgifterna rörande äktenskapsfrekvensen under
den senaste 1 O-årsperiod (1899—— 1908), för hvilken sådan statistik förefinnes,
höra läggas till grund för beräkningarna. Enligt denna statistik ingås
äktenskap, i medeltal per år räknadt, af män

i åldern intill fyllda 21 År.......- • • 165

» » 21—22 år.............1,488

» » 22—23 ..............1,908

> » 23—24 »............ 2,465

Äfven här möta emellertid åtskilliga vanskligheter vid beräkningarnas
utförande.

Först och främst hänföra sig befolkningsstatistikens uppgifter till
individens lefnadsålder räknadt efter födelsedag, medan värnpliktsförhållandena
afse kalenderår. Bland de värnpliktiga, hvilka ingå i rekrytskolan
under det kalenderår, då de fylla 22 år, finnas därför icke endast sådana,
som ingått äktenskap i åldern intill 22 år, utan äfven sådana, som ingått
äktenskap i åldern 22—23 år, medan a andra sidan en del af de båda
nämnda åldersklasserna icke ingått äktenskap förrän efter rekrytskolans slut.
I fråga om repetitionsöfningarna inträffa tydligen liknande förhållanden.

Vidare ingå i de olika tjänstgöringsomgångarna såväl underåriga
som öfveråriga. Genom de förras förtidiga tjänstgöring minskas antalet
gifta bland i tjänst varande värnpliktiga, genom de senare ökas åter
sagda antal.

Under sådana omständigheter och då de förslag, värnpliktskommissionen
här har att framställa, endast böra, såsom förut (sid. 14) är framhållet,
få karaktären af ett första försök att på det pekuniära understödets väg
af hjälpa vissa med värnplikten förenade olägenheter och svårigheter, har
kommissionen ansett, att man komme sanningen så nära, som för närvarande
är möjligt, om man utginge från, att äktenskapen

i åldern intill 22 år äro ingångna före rekrytskolans början,
i åldern 22—23 år äro ingångna efter rekrytskolans slut, men före
andra repetitionsöfningens början,

i åldern 23—24 år äro ingångna efter andra repetitionsöfningens
slut, men före den tredjes början, och

i åldern 24—25 år äro ingångna efter afslutandet åt all sedvanlig
fredstj änstgöring.

På beräkningen af antalet understöd sdagar utöfvar naturligtvis tjänstgöringstidens
längd ett väsentligt inflytande.

Enligt den år 1910 gjorda undersökningen inom armén voro af de
643 gifta värnpliktiga 66 tilldelade truppslag med 365 dagars tjänstgöring.
För de 75 gifta värnpliktiga, hvilka beräknades vara tilldelade marinen,
gäller en tjänstgöringstid af 300 dagar.

Helt naturligt ligger det nära till hands att tänka sig de värnpliktigas
fördelning på olika truppslag och tjänster så anordnad, att medellösa

7—102865 Värn plikt sko mmissionen.

familjeförsörjare ej komme att fullgöra mer än deri kortaste föreskrifna
utbildningstiden dvs. 240 dagar. I åtskilliga fall torde nog äfven ett
sådant önskemål kunna tillgodoses, men i andra åter icke. Hinder härför
möter nämligen dels genom den långa tid, som förflyter mellan inskrifningen
och inställelsen till tjänstgöring äfvensom mellan de olika tjänstgöringsomgångarna,
under hvilka mellantider måhända just familj stiftats,
dels genom bestämmelsen i värnpliktslagen § 25 mom. 1 a) angående å
sjömanshus inskrifna, hvilken bestämmelse kommissionen icke anser böra
af här ifrågavarande anledning undergå någon förändring. Därtill kommer
slutligen, att stundom äfven familjeförsörjare finna det vara mindre förmånligt
att hafva tjänstgöringen fördelad på 3 år i stället för att fullgöra den
på 2 eller i en följd, äfven om densamma i de senare fallen skulle vara åt
längre varaktighet än i det förstnämnda.

Vid beräkningarna torde man emellertid kunna lägga 240-dagarstjänstgöringen
med dess normala uppdelning till grund. Visserligen medför
detta, att antalet understödsdagar under första tjänstgöringen blir större
i verkligheten än vid beräkningarna, men å andra sidan inträffar det tydligen,
att en hel del värnpliktiga, som ingå äktenskap i åldern 22—24 år,
genom att hafva tilldelats truppslag eller tjänst, där tjänstgöringen visserligen
är längre än 240 (lagar men dock afslutad redan vid 22 eller 23
års ålder, hafva fullgjort sin tjänstgöring före äktenskapets ingående, hvarför
understöd för dem ju ej ifrågakommer.1 Kommissionen har ansett,
att härigenom eu utjämning kan antagas äga rum, och att sålunda tjänstgöringen
han beräknas till 240 dagar för samtliga,

Med ledning af det nu sagda kunna följande beräkningar öfver antalet
understödsdagar göras rörande:

a) Första tjänstgöring och tjänstgöring i en följd.

I öfverensstämmelse med ofvan gjordt antagande skulle samtliga äktenskap
i åldern intill 22 år hafva ingåtts före denna tjänstgörings början.

Antalet dylika äktenskap var.............. 1,653.

Enligt värnpliktsstatistiken frikallas emellertid vid inskrifningsförrättningarna
omkring 17 % af samtliga pröfvade. Härigenom skulle afgå
281 unga män, hvarigenom siffran 1,653 nedbringas till 1,372.

Af dessa 1,372 äro i enlighet med samma statistik 14 ?» icke vapenföra,
hvarigenom 1,180 af de 1,372 komma på rekrytskolan, medan 192
fullgöra tjänstgöringen i en följd.

1 För belysande af dessa förhållanden so bil. 4.

Jämlikt statistiken i den år 1901 officiellt, utgifna afhandlingen »Sveriges
land och folk» kan det vidare anses, att omkring 70 tf af familjerna
äro för sin utkomst väsentligen beroende åt familjeförsörjarens arbete o< h
därför i behof af understöd, därest familjeförsörjaren förhindras fullgöra
sin försörjningsplikt, medan öfriga 30 % befinna sig i ett tördelaktigaie
ekonomiskt läge.1 För här afsedt ändamål böra sålunda siffrorna 1,180 och
192 minskas med 30 .tf och komma således att nedgå till resp. 826 och 134.

För tjänstgöringen i eu följd får beräknas 240 tjänst,göringsdagai
samt 2 dagar för in- och utryckning, hvarigenom antalet understödsdagar
skulle blifva

242 X 134 = 32,428.

Första tjänstgöringen åter omfattar 150 tjänstgöringsdagar och 1 inrycknino''sda°\
hvarför antalet understödsdagar här blifver

151 X 826 = 124,726.

b) Repetitionsöfningar.

1 dessa öfningar deltaga följande understödsbehöfvande.

1) Af dem, som ingått äktenskap i åldern intill fyllda 22 år,

dels de, som samma år fullgjort rekrytskola, och för hvilka antalet
understödsdagar bör beräknas till 30 tjänstgöringsdagar och 1 utryck ningsdag,

. .

dels äfven de båda föregående årsklasserna, för hvilka antalet tjänstgörings-
samt in- och utryckningsdagar uppgår till 32. _

För dessa skulle alltså antalet understödsdagar blifva

31 X 826 = 25,606

32 X 826 = 26,432
32 X 826 = 26,432

Summa 78,470.

2) Af dem, som ingått äktenskap i åldern 22—23 år, två årsklasser.
Såsom förut är nämndt uppgå dessa äktenskap till 1,908 i medeltal
per år. Äfven här böra emellertid göras reduktioner:

för frikallade 17 %, hvarigenom siffran nedgår till 1,584,
för icke vapenföra, som ju icke göra repetitionsöfning, 14 %, hvilket
nedbringar siffran 1,584 till 1,363, och

1 Det bör måhända bär anföras, att samma grund användes för beräknande åt anslaget
1904.

med hänsyn till de ekonomiska förhållandena, på grund af Indika
30 % kunna afdragas, hvarigenom slutsiffran blir 954.

För dessa skulle alltså antalet understödsdagar blifva

32 X 954 = 30,528
32 X 954 = 30,528

Summa 61,056.

3) Af dem, som ingått äktenskap i åldern 23—24 år, en årsklass.

Såsom förut är nämndt uppgå dessa äktenskap till 2,465 i medeltal
per år, hvilken siffra genom reduktioner i öfverensstämmelse med tillvägagåendet
i ofvanstående punkt 2) nedgår till 1,232.

För dessa skulle alltså antalet understödsdagar blifva

32 X 1,232 = 39,424.

Sammanlagda antalet understödsdagar1 under ett år skulle alltså

blifva:

för tjänstgöring i en följd..... 32,428

» rekrytskola.......... 124,726 157,154

» repetitionsöfning enl. punkt 1) . . 78,470

» » » i 2). . 61,056

* * » » 3). . 39,424 178,950

Summa 336,104 dagar.

Såsom af ofvan gjorda framställning synes, har, där mer än eu årsklass
af samma äktenskapskategori fullgör repetitionsöfning, ingen minskning
beräknats i de äldre årsklassernas storlek, ehuru dessa äro utsatta
för eu afgång, som enligt det af Generalstaben år 1900 utarbetade förslaget
till ny härordning uppskattats till 5 % för den första och ytterligare
3 % för hvar och eu af de öfriga årsklasserna. Härigenom uppstår
ett öfverskott af understödsdagar, hvilket kommissionen likväl icke ansett
sig böra fråndraga, enär, såsom framhållits, de ofvan gjorda beräkningarna
beröra ganska okända och ovissa förhållanden.

\ id fastställandet af grunderna för understödets storlek kunna olika
synpunkter göra sig gällande.

1 Färddagar till och från inryckningsorten medräknas ej.

Enligt det föregående antog Riksdagen år 1904, då sådant understöd
första gången utbetalades, såsom utgångspunkt för sina beräkningar den
arbetsförtjänst, sou) den värnpliktige ansågs kunna påräkna i medeltal per
dag, eller omkring 2.oo kr. Härifrån afdrogs värdet af de förmåner, hvilka
den värnpliktige under tjänstgöringen åtnjuter i form af underhåll, beklädnad
och penningbidrag in. in. — omkring 1,25 kr. — och resten eller
0,75 kr. blef understödsbeloppet, hvilket jämväl sattes lika för samtliga
värnpliktiga utan någon hänsyn till familjens storlek eller andra förhållanden.
Samma beräkningsgrunder gjorde sig gällande äfven år 1905, då
sådant familjeunderstöd förekom, dvs. understödsbeloppet sattes till 0,75
kr. per tjänstgöringsdag och hushåll.

Vid dessa tillfällen har utbetalningen af understödet emellertid varit
helt och hållet af tillfällig natur samt rört sig om relativt små anslagsbelopp,
under hvilka omständigheter det är ganska förklarligt, att man
icke ansett sig behöfva fastställa olika understödsbelopp efter olika grader
af behof.

Annorlunda synas förhållandena nu vara, då frågan gäller en årligen
återkommande och vida större utgift.

Att lägga arbetsförtjänsten till grund för beräkningarna finner kommissionen
icke lämpligt. Meningen kan nämligen icke vara att ersätta
den värnpliktige hans förlorade arbetsförtjänst, hvilken för öfrigt i olika
yrken och olika landsändar är mycket växlande, utan att, där så erfordras,
bereda hans familj ett understöd, på hvilket denna kan nödtorftligen
existera och såmedelst undvika ett anlitande af fattigvården.

Man kunde vidare tänka sig, att fattigvårdsunderstödens belopp
skulle kunna erbjuda någon ledning för lösandet af hår föreliggande fråga.
Så är dock icke fallet, enär efterkommandet af fattigvårdsförordningens föreskrift
om lämnandet af »nödtorftig» fattigvård beror på högst väsentligen
olika uppfattning om, hvad ordet »nödtorftig» innebär.

Mera lämpligt har det då synts kommissionen att söka anknytningspunkter
i de principer, som tillämpas af riksförsäkringsanstalten vid utbetalandet
af ersättning jämlikt lagen den 5. juli 1901 (angående ersättning
för skada till följd af olycksfall i arbete) och detta ej minst därför, att den
här föreliggande frågan torde beröra i stort sedt personer i samma lefnadsförhållanden
som dem, hvilka riksförsäkringsanstalten förnämligast åsyftar.

I § 4 punkt 3 af nämnda lag stadgas sålunda, att änka åtnjuter en
årlig lifränta af 120 kronor jämte för hvarje minderårigt barn en likaledes
årlig lifränta af 60 kronor, dock att de sammanlagda lifräntorna
icke få öfverstiga ett belopp af 300 kronor. Beräknadt per dag skulle
man alltså kunna uppskatta det understöd en änka med ett barn åtnjuter

till omkring 0''so kr. och rnaximiunderstödet till inemot 0‘9o kr. per dag.
Härjämte kan nämnas, att i fall, där sjukhjälp lämnas, denna utgår enligt
nyss åberopade lag med l''oo kr. per dag samt enligt lag om sjukkassor
af den 4. juli 1910 med minst 0‘90 kr. per dag, hvarvid torde
böra erinras om, att med dessa belopp afses jämväl att bestrida den
sjukes underhåll och vård.

1 anslutning till de allmänna grunderna i dessa lagar vill kommissionen
föreslå följande understödsbelopp för:

arbetsför hustru utan barn........intet underhåll

•!> » och 1 barn.......	kr.	0''50	per	dag
» » »2 eller flera barn . . .	»	0''75		»
mindre arbetsför hustru utan barn.....		0''50		>
» > » och 1 barn ....	»	0*75	»	»
» » » y> 2 eller flera barn		l‘oo	T>	»
1 barn till änkling eller till frånskild eller
ogift fader.............		0 50	»
2 eller flera barn till änkling eller till från-
skild eller ogift fader . ........	>	0’75	■»	»

Såsom häraf synes har kommissionen, i olikhet mot riksförsäkringsanstalten,
ansett sig böra taga hänsyn till hustruns hälsotillstånd och därvid
icke funnit någon anledning föreligga för utbetalande af understöd
till fullt arbetsför hustru utan barn. Vidare har kommissionen hållit före,
att i de fall, då den värnpliktige endast har att draga försorg om barnen,
men icke om deras moder, understödsbeloppen likväl böra sättas lika med
de för arbetsför hustru och barn föreslagna, enär man måste förutsätta,
att den värnpliktige fadern, vare sig han är änkling, frånskild eller ogift,
måste anlita någon person för barnens vård.

Slutligen kunde det äfven ifrågasättas, huruvida icke understödsbeloppen
borde rätta sig efter å olika orter förekommande lefnadsomkostnader,
beträffande hvilka, såsom bekant, en väsentlig skillnad råder. För
närvarande, då det föreliggande förslaget måste hafva karaktären af ett
försök, och då den förut åberopade olycksfallsförsäkringslagen, till hvilkens
principer kommissionen i hufvudsak anslutit sig, ej upptagit en dylik anordning,
torde det emellertid icke vara ändamålsenligt att på så sätt komplicera
saken, men framdeles, när mera erfarenhet vunnits, bör spörsmålet
måhända upptagas till pröfning.

Huru nu de båda faktorerna, nämligen hustruns hälsotillstånd och barnantalet,
ställa sig under de olika tjänstgöringsomgångarna är naturligtvis
ganska lönlöst att göra till föremål för någon sannolikhetsberäkning. Emel -

lertid torde man kunna förutsätta, att hustrun i regel är arbetsför samt att
under första tjänstgöringsperioden (dvs. första tjänstgöring och omedelbart
därefter följande 1. repetitionsöfning eller ock tjänstgöring i en följd) i
allmänhet endast ett barn ingår i familjen, medan under de senare tjänstgöringsperioderna
åter barnantalet torde vara större, bör öfrigt bör man
kunna antaga, att de fall, då under första tjänstgöringsperioden mer än
ett barn förefinnes eller då hustrun icke är arbetsför, uppvägas af de fåll,
då arbetsför hustru är barnlös. I öfverensstämmelse härmed skulle man
då kunna beräkna understödet till i medeltal per dag 0''no kr. under första
tjänstgöringsperioden och 0‘75 kr. under öfriga perioder.

1 öfverensstämmelse med nu anförda beräkningsgrunder kan alltså
hela understödsbeloppet för första tjänstgöringen och tjänstgöringen
i en följd anslås till

0''5o X 157,154 — 78,577''oo kronor.

1 fråga om understödet under repetitionsöfningarna har kommissionen
icke ansett det obilligt, att den värnpliktige af det honom tillkommande
penningbidraget å 0''so kr. afstår de 30 öre, hvarmed bidraget under
sagda öfning öfverstiger det för första tjänstgöringen bestämda. För 1.
repetitionsöfningen, då, enligt hvad förut är anfördt, familjeförhållandena
få antagas vara desamma som under första ''tjänstgöringen, skulle understödet
från statens sida alltså uppgå till endast 0‘2o kr. i medeltal per
dag, medan det under öfriga repetitionsöfningar skulle belöpa sig till 0''4ä
kr. i medeltal per dag. Vid dessa öfningar skulle således hela understödsbeloppet
kunna anslås till:

0 20 x 78,470 + 0-45 (61,056 + 39,424) = 60,910''oo kr.

Äfven det vissa värnpliktiga utöfver penningbidraget å 0''20 kr. tillkommande
penningtillskottet — likaledes 0-2o kr. — bör naturligtvis afstås
af den för sin familj understödssökande värnpliktige. Såsom förut
är nämndt har kommissionen emellertid i föreliggande kostnadsberäkning
ansett sig kunna bortse från värnpliktiga vid de truppslag eller tjänster,
där penningtillskott förekommer.

Det totala årliga understödsbeloppet skulle alltså blifva

78,577‘oo kr.

60,910''oo »

Summa 139,487‘oo kr.

* *

.'')»>

I)å, enligt hvad förut är framhållet, det får förutsättas, att värnpliktiga,
som äro familjeförsörjare, förekomma vid både armén och marinen,
bör tydligen det ofvan nämnda totala understöd sbeloppet fördelus på
4. och 5. hufvudtitlarna. För denna fördelning torde nedanstående beräkning
kunna läggas till grund.

Antalet värnpliktiga, som årligen inskrifvas, kan för närvarande beräknas
till omkring 32,500 man, hvaraf 29,000 komma på hären och
3,500 på marinen. Det senare antalet utgör omkring 11 % af hela årsklassen.

I det föregående har beräknats, att inalles 820 vapenföra och 134
icke vapenföra värnpliktiga af dem, som fullgöra första tjänstgöringen
(tjänstgöringen i en följd), skulle vara i behof af understöd för sina familier.
Åt dessa borde alltså resp. 91 och 15 komma på marinen.

Då kustartilleriets årskontingent utgör omkring 40 % af marinens
hela kontingent, torde af nyssnämnda 91 vapenföra värnpliktiga 55 komma
på flottan och 36 på kustartilleriet.

Enligt på liknande sätt utförd beräkning beträffande de värnpliktiga,
hvilka ingå äktenskap i åldern 22—23 och 23—24 år, skulle af nämnda
kategorier kunna antagas vara tilldelade kustartilleriet:

af 22—23-åringar (utgörande inalles 953 man, hvaraf 105 tillhörande
marinen) 42 man,

af 23—24-åringar (utgörande inalles 1,232 man, hvaraf 136 tillhörande
marinen) 54 man.

Om man vid beräkningens utförande bortser från, att ett ringa antal
till sjötjänst inskrifva värnpliktiga (minmatroser) och till stationstjänst inskritna
värnpliktiga (läkare) hafva tjänstgöringen uppdelad på en första

tjänstgöring och en repetitionsöfning, torde med användande af de i bil. 4
förekommande uppgifterna, den på 5. hufvudtiteln belöpande kostnaden
kunna uppskattas till

(55 + 15) 139-oo = 9,730-oo kr.

36X138-40 = 4,982-40 »

(42 + 54) 20‘4o = 1,958-40 »

Summa 16,670‘so kr.

I rundt tal skulle sålunda för bestridandet af här ifrågavarande utgifter
kunna beräknas behörigt ett årligt belopp

för armén af............ 123,000"oo kr.

......... 17,000"oo »

Summa 140,000"oo kr.

» marinen »

Vid öfvervägande af frågan om de föreskrifter, som kunna erfordras,
för den händelse det skulle befinnas lämpligt att vid förefallande behof
låta värnpliktigs hustru och barn komma i åtnjutande af pekuniärt understöd,
har det synts ändamålsenligast, att de allmänna grunderna för understöds
utgående af Konung och Riksdag fastställdes genom en särskild förordning,
och att för denna förordnings tillämpning nödiga föreskrifter
meddelades af Konungen.

I öfverensstämmelse härmed har kommissionen upprättat förslag (sid.
69—73) till

dels förordning om understöd i vissa fall åt värnpliktig familjeförsörjares
hustru och barn (familjeunderstöd) och

dels förordning angående tillämpning af berörda förordning.

Båda förordningarna har kommissionen tänkt sig böra äga tillämpning
under lika lång tid, som föreslagits rörande ändringarna i värnpliktslagen
§ 16 mom. 2, eller fem år, nämligen under åren 1913—1917, dock
så tillämpad!, att alla värnpliktiga familjeförsörjare af samma årsklass erhålla
lika rätt i afseende å understöds erhållande eller, med andra ord,
att de värnpliktiga, hvilka påbörja sin första tjänstgöringsomgång under
hösten 1912, kunna komma i åtnjutande af här ifrågavarande förmån, men
däremot icke de värnpliktiga, hvilka börja sin tjänstgöring under hösten
1917. På dessa skäl har kommissionen valt den å sid. 70 och 73 i förordningarna
föreslagna ordalydelsen af bestämmelserna rörande tiden för
örordningarnas trädande i och ur kraft. Om alltså förordningarna träda
i kraft t. ex. den 1. oktober1 1912, komma de, därest giltighetstiden ej
varder utsträckt, att upphöra att gälla med utgången af september 1917.

Bestämmelserna i förordningen om familjeunderstöd torde i öfrigt
icke erfordra någon ytterligare motivering utöfver den, som redan i
det föregående förebragts.

Beträffande tillämpningsforordningen har kommissionen ansett bestyret
med pröfn ingen af inkomna ansökningar om understöd samt utbetalning
af beviljade sådana icke lämpligen kunna uppdragas åt någon annan
myndighet än — liksom vid förut omförmälda tillfällen — Kungl.
Maj:ts befallningshafvande (i Stockholm Öfverståthållarämbetet), hvilka äro
i tillfälle att genom sina underlydande i förekommande fall kontrollera
riktigheten af de uppgifter, på hvilka ansökningarna om understöd grundas,
och föranstalta, om införskaffande af tilläfventyrs erforderliga upplysningar
osv.

1 Enligt nuvarande bestämmelser böljar tjänstgöringen för de till slddlöpartjanst uttagna
värnpliktiga redan i början af oktober.

8—102865 Irämj> liktslcom in fusion eu.

Med hänsyn till den föreslagna skyldigheten för den värnpliktige,
som söker familjeunderstöd, att därtill själf bidraga med honom i vissa fall
tillkommande penningtillskott och den del af penningbidrag, som öfverstiger
20 öre om dagen — en förpliktelse, som enklast utkräfves genom berörda
medels innehållning, hvilken åter ej kan verkställas af annan än den
militära myndighet, som har utbetalningen af de värnpliktiga under tjänstgöring
tillkommande kontanta medel om hand — har det däremot ansetts
nödigt, att ansökningarna om familjeunderstöd, ehuru ställda till Kungl.
Maj:ts befallningshafvande, insändas till vederbörande regements- eller
kårchef eller beväringsbefälhafvare vid flottan, soin vidare befordrar dem
till Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Dels af samma skäl, dels äfven af det, att det ur ordningssynpunkt
är önskvärdt, att ansökningarna inkomma och afgöras så tidigt som möjligt,
har i § 3 föreslagits, att, om ansökning inkommit mer än tre dagar
efter fastställd inryckningsdag, understöd icke må utgå för den tid, som
förflutit, innan ansökningen inkommit. Kommer ansökningen senare, är det
nämligen ovisst, om ej värnpliktig tillkommande penningbidrag och penningtillskott
redan utbetalts, i hvilket fall således vederbörlig innehållning
icke kan verkställas. Däremot har det synts ändamålsenligt, att ansökningarna
kunde få insändas i god tid före värnpliktstjänstgöringens början, på
det profningen måtte kunna vara undangjord före inryckningen och utbetalningarna
börja så snart som möjligt. Denna tid har dock ej satts längre
än en månad, enär eljest kan inträffa, att de förhållanden, som åberopats
till stöd för ansökningen, undergått förändring vid tiden för tjänstgöringens

. , o o o o o o

början.

I fråga om understödens utbetalande har kommissionen väl funnit
önskligt, att detta kunnat göras förskottsvis. Donna tanke har emellertid
måst öfvergifvas på grund af de svårigheter, som mött med hänsyn till de
ej sällan förekommande fall, då de värnpliktiga olofligen undanhålla sig från
tjänsten, rymma eller efter hemförlofning eller annorledes afgå från tjänsten.

Af liknande skäl som de, Indika anförts i fråga om sökta lättnader
i värnplikten på grund af föreskrifterna i värnpliktslagen § 16 mom. 2,
har kommissionen funnit nödigt, att utredning om de förhållanden, som
kunna föranleda till familj eunderstöd s beviljande, förebringas på enahanda
sätt, som i berörda hänseende föreslagits, och därför upprättat förslag till
formulär (bil. 5), som omförmäles i § 2 i tillämpningsförordningen. De
särskilda punkterna i detta formulär liksom ock de här ofvan ej särskild!
vidrörda bestämmelserna i förslaget till tillämpningsförordning torde icke
kräfva någon särskild motivering.

,r>9

IV. Förslag till ändringar och tillaga: i värnpliktslagen och
inskrifningsförordningen.1

A. Värnpliktslagen.

§ 16.

I denna § får värnpliktskommissionen föreslå nedanstående ändringar
och tillägg med anledning af hvad som anförts å sid. 37 och 38;

nu gällande lydelse: föreslagen lydelse:

2. Sådant uppskof ----

— — — väsentligen beroende.

3. Förefinnes anledning till befrielse
enligt" denna paragraf ännu
vid inskrifningsförrättningen det år,
under hvilket den värnpliktige fyller
tjugofyra år, frikallas han från värn -

2. Sådant uppskof —----

— — — väsentligen beroende.

Sammanbor värnpliktig med sådan
af hans arbete för sitt uppehälle väsentligen
beroende nära anhörig, som
ofvan sagts, kan äfven i det fall, att
han icke är den ende arbetsföre sonen,
sonsonen, dottersonen, fostersonen eller
brodern, förut nämndt uppskof medgifvas
den värnpliktige, om han är
den ende af dessa eller af eljest försörjning
sskyldig a, som är i stånd att
lämna nödigt försörjningsbidrag.

3. Förefinnes anledning till befrielse
enligt mom. 1 eller 2 i
denna § ännu vid inskrifningsförrättningen
fjärde året efter det, under
hvilket den värnpliktige första

1 Föreslagna ändringar och tillägg äro kursiverade; ord med spärrad stil afse i kommissionens
betänkande, del I, afgifna förslag.

(jo

pliktens fullgörande i beväringen
under fredstid.

6. — —------

gängen erhållit uppskof med inskrifningen,
frikallas han från värnpliktens
fullgörande i beväringen under
fredstid.

6. ---------

Hvad i mom. 5 och 6--- Hvad i mom. 5 och 6--- —

— — — eller senare — — — eller senare.

Hvad i mom. 2 andra stycket
stadgas skall träda i kraft den 1
januari 1913, men äga tillämplighet
endast till och med de inskrifningsförrättningar,
som äga rum år 1917,
dock att den stadgade eftergiften
skall tillkomma äfven sådan uti
ifrågavarande lagrum af sedd person,
som varit pliktig undergå inskrifning
är 1917 eller tidigare, men med
laga förfall utehlifvit och först är
1918 eller senare anmäler sig till
inskrifning; och skall stadgandet i
fråga om värnpliktig, som redan kommit
i åtnjutande af eftergiften, tilllämpas
jämväl efter är 1917, intill
dess anledningen till befrielse bortfallit
eller han jämlikt mom. 3 frikallas
från värnpliktens fullgörande
i beväringen under fredstid.

§ 17.

I denna § får värnpliktskommissionen föreslå nedanstående ändringar
och tillägg med anledning af hvad som anförts å sid. 38;

nu gällande lydelse: föreslagen lydelse:

1. Uppskof till nästföljande år 1. Uppskof till nästföljande år

med den i § 27 föreskrifna första med den i § 27 föreskrifna första

tjenstgöring kan vid inskrifningen
medgifvas:

a) å sjömanshus — —---

— — — — inställa sig;

b) värnpligtig, som själf förvaltar
och brukar honom tillhörig fast
egendom eller sjelf drifver honom
tillhörig handels-, fabriks- eller annan
industriel rörelse och af eu eller
annan anledning icke varit i tillfälle
att på lämpligt sätt ordna om fastighetens
eller rörelsens skötande under
den tid, han för sin militära tjenstgöring
skulle blifva frånvarande;
samt

c) värnpligtig, som — — —

— ■— — — olägenheter.

Fortfar anledning till uppskof
med den i § 27 stadgade första
tjenstgöring, må förlängdt uppskof,
hvarje gång för ett år, af vederbörande
inskrifningsnämnd den värnpligtige
beviljas; dock att tjenstgöringen
skall taga sin början senast
det år, under hvilket han fyller
tjugufyra år.

2. Yppas för inskrifven värnpligtig,
efter det inskrifningsförrättningarna
afslutats, sådan anledning
till uppskof med den i § 27 före -

tjänstgöring kan vid inskrifningen
medgifvas:

a) å sjömanshus —----

— — — — inställa sig;

b) värnpliktig, som själf förvaltar
och brukar honom tillhörig eller af
honom arrenderad fast egendom eller
själf drifver honom tillhörig handels-,
fabriks- eller annan industriell rörelse
och af en eller annan anledning
icke varit i tillfälle att på
lämpligt sätt ordna om fastighetens
eller rörelsens skötande under den
tid, han för sin militära tjänstgöring
skulle blifva frånvarande; samt

c) värnpliktig, som — — —

— — — — olägenheter.

Har värnpliktig, som omförmäles
i § 16 inom. 2, underlåtit att vid
inskrifningen göra framställning om
nu nämndt uppskof, må ändock sådant
den värnpliktige medgifvas i
den ordning, Konungen bestämmer.

Fortfar anledning till uppskof
med den i § 27 stadgade första
tjänstgöring, må förlängdt uppskof,
hvarje gång för ett år, af vederbörande
inskrifningsnämnd den värnpliktige
beviljas; dock att tjänstgöringen,
utom i fall som i mom.
5 nedan afses, skall taga sin början
för vapenför värnpliktig, senast
det år, under hvilket han fyller tjugufyra
år, och för annan värnpliktig
senast det år, under hvilket
han fyller tjugusju år.

2. Yppas för inskrifven värnpliktig,
efter det inskrifningsförrättningarna
afslutats, sådan anledning
till uppskof med den i § 27 före -

skrifna första tjenstgöring, hvarom i
inom. 1 här ofvan förmäles, må uppskof
med nämnda tjenstgöring till
nästföljande år den värnpligtige medgifvas
i den ordning, Konungen bestämmer;
åliggande den värnpligtige,
der han önskar ytterligare uppskof
med samma tjenstgöring, att vid följande
årets inskrifningsförrättning
hos vederbörande inskrifningsnämnd
derom göra framställning.

4. Från redan påbörjad tjenstgöring
må i den ordning Konungen
bestämmer hemförlofvas värnpligtig,
för hvilken efter tjenstgöringens
början i anledning af dödsfall eller
annan af honom oberoende händelse
inträdt förhållande, på grund hvaraf
han är att likställa med här ofvan
i mom. 1 b) eller c) omförmäld
värnpligtig. Huruvida och i hvad
mån sålunda heinförlofvad värnpligtig
må anses hafva fullgjort
nämnda tjenstgöring, äfvensom i
hvilken ordning honom åliggande
återstående tjenstgöring skall fullgöras.
derom förordnar Konungen.

skrifna första tjänstgöring, hvarom i
mom. 1 här ofvan förmäles, må uppskof
med nämnda tjänstgöring till
nästföljande år den värnpliktige medgifvas
i den ordning, Konungen bestämmer;
åliggande den värnpliktige,
där han önskar ytterligare uppskof
med samma tjänstgöring, att vid följande
årets inskrifningsförrättning
hos vederbörande inskrifningsnämnd
därom göra framställning. Hav annat
förfall än det, som tidigare föranledt
uppskof med första tjänstgöringen,
yppats så sent, att framställning
icke kunnat göras hos inskrifningsnämnden,
må förnyadt uppskof
medgifvas i den ordning, Konungen
bestämmer.

3. — —------

4. Från redan påbörjad tjänstgöring-
må i den ordning Konungen
bestämmer hemförlofvas värnpliktig,
för hvilken efter tjänstgöringens
början i anledning af dödsfall eller
annan af honom oberoende händelse
inträdt förhållande, på grund hvaraf
han är att likställa med här ofvan
i mom. 1 b) eller c) omförmäld värnpliktig.
/ samma ordning må från
påbörjad första tjänstgöring hemförlofvas
värnpliktig, som omförrnäles
i § 16 mom. 2, äfven om anledning till
uppskof med tjänstgöringen förefunnits
redan före dennas början, men den
värnpliktige underlåtit att gorå framställning
om sådant uppskof. Huruvida
och i hvad mån sålunda hemförlofvad
värnpliktig må anses hafva
fullgjort påbörjad tjänstgöring, äfvensom
i hvilken ordning honom

Fortfar sådant förfall, som nu
blifvit sagdt, och önskar den värnpligtige
på grund deraf uppskof med
den tjenstgöring, som icke anses af
honom fullgjord göre derom framställning
hos vederbörande inskrifriingsnämnd
vid den inskrifningsförrättning,
som infaller näst efter det
han hemförlofvats.

Är förfallet af beskaffenhet, som
i § 16 mom. 2 omförmäles, och
förefinnes detsamma ännu det år,
under hvilket den värapligtige fyller
tjugufyra år, galle hvad i inom.
3 af samma § är stadgadt.

åliggande återstående tjänstgöring
skall fullgöras, därom förordnar Konungen.

Fortfar sådant förfall, som nu
blifvit sagdt, och önskar den värnpliktige
pa grund däraf uppskof med
den tjänstgöring, som icke anses af
honom fullgjord, göre därom framställning
hos vederbörande inskrifningsnämnd
vid den inskrifningsförrättning,
som infaller näst efter det
han hemförlofvats. Har annat förfall
än det, som tidigare föranledt
hemförlofning, yppats så sent, att
framställning icke kunnat göras hos
inskrifningsnämnden, vid uppskof
medgifvas i den ordning, Konungen
bestämmer.

5. År anledning till uppskof
med eller hemförlofning frän tjänstgöring,
hvarom ofvan i denna § sägs,
af beskaffenhet, som i § 16 mom. 2
omförmäles, och förefinnes anledningen
ännu fjärde året efter det, dä
den värnpliktige första gången erhållit
uppskof eller då hall hemförlofvats,
galle hvad i inom. 3 af
samma § är stadgadt.

B. Inskrifningsförordningen.

§ 16.

I denna §, inom. 1, får värnpliktskommissionen föreslå nedanstående
ändringar och tillägg med anledning af hvad som anförts å sid. 3b;

nu gällande lydelse:

1. Till inskrifning----

— — intagas nödiga underrättelser:

föreslagen lydelse:

1. Till inskrifning----

— — intagas nödiga underrättelser:

c)----------

d) om att denna kallelse — —
— — — — — — krigsmakten;

d) om att denna kallelse--

— — —----krigsmakten;

e) om att, därest värnpliktig på
grund af familj oskäl önskar uppskof
med inskrifning eller tjänstgöring,
framställning därom skall göras vid
inskrifning sförrättningen; skolande
till denna underrättelse fogas meddelande
om de förhållanden, som kunna
föranleda till sådant uppskof, och
om sättet för styrkande af dessa förhållanden
; samt

där sådant kan ifrågakomma,
t) (gifves lika lydelse med nuvarande
punkt e),

g) (gifves lika lydelse med nuvarande
punkt f).

§ 28.

I denna §, mom. 1, 2 och 3, får värn pliktskommissionen föreslå nedanstående
ändringar och tillägg med anledning af hvad som anförts å sid. 38;

nu gällande lydelse:

1. Anledning till uppskof med
inskrifning jämlikt § 16 värnpliktslagen
skall styrkas:

i de fall, som i mom. 1 — —
— — — — omnämnes; och
i de fall, som i mom. 2 af samma
§ omförmälas, med intyg af präst
i församlingen jämte å landet kommunalnämndens
ordförande, i Stockholm
roteman och i annan stad
fattigvårdsstyrelsens ordförande.

föreslagen lydelse:

1. Anledning till uppskof jämlikt
.§ 16 värnpliktslagen med inskrifning
skall styrkas:

i de fall, som i mom. 1 — —
— — — — omnämnes; och

i de fall, som i inom. 2 af samma
§ omförmälas, med skriftlig utredning
eldigt formulär n:r 26 1 af den värnpliktige
själf äfvensom präst i vederbörlig
församling jämte å landet kommunalnämndens
ordförande, i Stockholm
fattigvärdsinspektören, i Göteborg
fattigvårdsdirektören och i annan
stad fattigvårdsstyrelsens ordförande.

1 Se bil.

2. Anledning till uppskof med
föreskrifven första tjänstgöring, som
jämlikt § 17 inom. 1 värnpliktslagen
kan medgifvas till nästföljande år,
dock icke för längre tid än att sagda
tjänstgöring kommer att taga sin
början senast det år, under hvilket
den värnpliktige fyller tjugufyra år,
skall styrkas:

i det fall, som i samma § mom.
la) — — — — — — —

— — äga rum; och

i de fall, som i nämnda § mom.
1 b) och c) omförrnälas, med intyg
af präst i församlingen jämte annan
trovärdig person, utom beträffande
det fall, att tjänstgöringens fullgörande
skulle medföra afsevärdt afbrott
i fortskriden lärokurs, hvilket
skall styrkas af rektor eller föreståndare
vid den läroanstalt, där
studierna idkas.

3. Uppskof till nästföljande är
med föreskrifven repetitionsöfning
må, på sätt i § 93 mom. 2 denna
förordning sägs, medgifvas af inskrifnings-
eller sjörullföringsområdesbefälhäfvare.

Önskar värnpliktig af anledning,
som i § 16 mom. 2 värnpliktslagen
omförinäles, förnyadt uppskof med
en och samma repetitionsöfning,
»öres ansökan därom hos inskrift

ningsnämnden, som må bevilja detsamma,
därest förfallet blifvit styrkt
på sätt i mom. 1 ofvan är föreskrifvet.

1 öfrigt skall beträffande förnyadt
uppskof med repetitionsöfning föreskrifterna
i § 93 mom. 2 denna
förordning lända till efterrättelse.

9—102865 Värnpliktskommissionen.

2. Anledning till uppskof jämlikt
§ 17 mom. 1 värnpliktslagen
med föreskrifven första tjänstgöring
skall styrkas:

i det fall, som i samma § mom.

— — äga rum; och

i de fall, som i nämnda § mom.
1 b) och c) omförrnälas, med intyg
af präst i församlingen jämte annan
trovärdig person; dock att beträffande
det fall, att tjänstgöringens fullgörande
skulle medföra afsevärdt af O brott

i påbörjad lärokurs, detta
skall styrkas af rektor eller föreståndare
vid den läroanstalt, där
studierna idkas, och att, om anledningen
till uppskof vet är af beskaffenhet,
som omförinäles i § 16 mom. 2
värnpliktslagen, densamma skall styrkas
i den ordning, som här ofvan i
mom. 1 sista stycket är sagdt.

3. Anledning till uppskof jämlikt
§17 mom. 3 värnpliktslagen med
föreskrifven repetitionsöfning skall
styrkas på sätt i mom. 2 ofvan är
sagdt.

Rörande den ordning, i hvilken
uppskofvet kan beviljas, stadgas i
§ 93 mom. 2 denna förordning.

I denna §, mom. 1 och 2, får värnpliktskommissionen föreslå nedanstående
ändringar och tillägg med anledning af hvad som anförts å sid. 39;

nu gällande lydelse:

1. Tjänstgöringsskyldig beväringsman,
som, med anmälan att sådan
anledning till uppskof med den
i § 27 värnpliktslagen föreskrifna
första tjänstgöring, hvarom förmäles
i § 17 mom. 1 samma lag, yppats
för honom, efter det inskrifningsförrättningarna
afslutats, och med
företeende af intyg rörande detta
förhållande af beskaffenhet, som i
§ 28 mom. 2 denna förordning är
sagd, innan han inträdt i tjänstgöring,
gör skriftlig till vederbörande
inskrifnings- eller sjörullföringsområdesbefälhafvare
ställd ansökan
om uppskof till nästföljande
år med den förestående tjänstgöringen,
är berättigad att af nämnda
befälhafvare undfå det sökta uppskofvet.
För värnpliktig, som vid
årets ingång öfverskridit 23 år, ma
dock uppskof beviljas, endast om
förfallet är af beskaffenhet, som i
§16 mom. 2 värnpliktslagen omförmäles.

föreslagen lydelse:

O c 7

med företeende af intyg rörande

J O

detta förhållande af beskaffenhet,
som i § 28 mom. 2 denna förordning
är sagd, innan han inträdt i
tjänstgöring, gör skriftlig till vederbörande
inskrifnings- eller sjörullföringsområdesbefälhafvare
ställd ansökan
om uppskof till nästföljande år
med den förestående tjänstgöringen,
är berättigad att af nämnda befälhafvare
undfå det sökta uppskofvet.
Detsamma gäller beträ ffandebeväringsman,
som omförmäles i .§ 16 mom. 2
värnpliktslagen, äfven om anledning
till uppskof förefunnits, redan
innan inskrifning sförrättningarna afslutats,
men b ev äring sm ämnen underlåtit
att hos inskrifning snämnden göra
framställning om uppskof, så ock beträffande
beväringsman, hvilken söker
förnyadt uppskof på grund, af annat
förfall än det, som tidigare föranledt
uppskof med första tjänstgöringen,
och som yppats så sent, att framställning
icke kunnat göras hos

2. Därest beväringstnan — —
— — — — mer än en gång.

Fortfar förfallet och den värnpliktige
på grund däraf önskar förnvadt
uppskof med samma repetitionsöfning,
äger han, därest förfallet
är af beskaffenhet, som omförmäles
i § 16 mom. 2 värnpliktslagen,
att jämlikt § 28 mom. 3
denna förordning därom göra framställning
hos vederbörande inskrifningsnämd.

Värnpliktig — —

inskrifningsnämnden. För värnpliktig,
som vid årets ingång öfverskridit,
om han är vapenför, 23 år
och, om han är icke vapenför,
2 6 år, må dock uppskof beviljas,
endast om förfallet är af beskaffenhet,
som i § 16 mom. 2 värnpliktslagen
oinförmäles.

2. Därest beväringsman — —

— — — — mer än en gång.

Af samma anledning — —

— — — repetitionsöfning.

Fortfar förfallet och den värnpliktige
på grund däraf önskar förnyadt
uppskof med samma repetitionsöfning,
äger han, därest förfallet
är af beskaffenhet, som omförmäles
i § 16 mom. 2 värnpliktslagen,
att därom göra framställning
hos vederbörande inskrifningsnämnd.
Har nytt förfall yp>pats sä sent, att
framställning icke kunnat göras hos
inskrifningsnämnden, må, om förfallet
är af nyss nämnda beskaffenhet,
framställning om förnyadt uppskof
i ofvan stadgade ordning göras
hos vederbörande inskrifnings- eller
sjörullföringsomrädesbefälhafvare.

Värnpliktig — — — — —

§ 107.

I denna §, mom. 1, får värnpliktskommissionen föreslå nedanstående
ändringar och tillägg med anledning af hvad som anförts a sid. 39;

nu gällande lydelse: föreslagen lydelse:

1. Från redan påbörjad tjenst- 1. från redan påbörjad tjänst göring

må beväringsbefälhafvare, re- göring må beväringsbefälhafvare, regements-
eller kårchef jemlikt § 17 gements- eller kårchef jämlikt § 17

inom. 4 värnpligtslagen hemförlofva
beväringsman, för hvilken efter
tjenstgöringens början i anledning
af dödsfall eller annan af honom
oberoende händelse inträdt förhållande,
på grund hvaraf han är att
likställa med i § 17 mom. 1 b) och
c) samma lag omförinäld värnpligtig,
och skall härvid, i tillämpliga delar,
lända till efterrättelse hvad i § 93
af denna förordning är stadgadt rörande
uppskof med förestående tjenstgöring.
Före hemförlofningen införas
i beväringsmannens inskrifningsbok
anteckning om anledningen till hemförlofningen
samt uppgift om huru
många dagar af tjenstgöringen han
fullgjort, hvarefter densamma omedelbart
eller, derest så för anteckning
af omföring i klass är erforderligt,
genom rullförings- eller sjörullföringsorurådesbefälhafvaren
tillställes
beväringsmannen. Underrättelse
om sådan hemförlofning tillställes
ofördröjligen vederbörande
rullförings- eller sjörullföringsområdesbefälhafvare.

mom. 4 värnpliktslagen hemförlofva
beväringsman, för hvilken efter
tjänstgöringens början i anledning
åt dödsfall eller annan af honom
oberoende händelse inträdt förhållande,
på grund hvaraf han är att
likställa med i § 17 mom. 1 b) och
c) samma lag omförmäld värnpliktig,
och skall härvid, i tillämpliga delar,
lända till efterrättelse hvad i § 93
af denna förordning är stadgadt rörande
uppskof med förestående tjänstgöring.
Detsamma gäller beträffande
första tjänstgöringen för beväringsman,
som omförmäles i § 16 mom. 2
värnpliktslagen, äfven om anledning
till uppskof med tjänstgöringen
förefunnits redan före dennas början,
men beväringsmannen underlåtit att
göra framställning om sådant uppskof,
dock endast såvida ansökan
om hemförlofning göres inom sex
veckor från tjänstgöringens början.

Före hemförlofningen införas i
beväringsmannens inskrifningsbok
anteckning om anledningen till hemförlofningen
samt uppgift om huru
många dagar af tjänstgöringen han
fullgjort, hvarefter densamma omedelbart
eller, därest så för anteckning
af omföring i klass är erforderligt,
genom rullförings- eller sjörullföringsområdesbefälhafvaren
tillställes
beväringsmannen. Underrättelse
om sådan hemförlofning tillställes
ofördröjligen vederbörande
rullförings- eller sjörullföringsområdesbefälhafvare.

V. Förslag till förordningar rörande familjeunderstöd.

A. Förslag

till

Förordning

om understöd i vissa fall åt värnpliktig familjeförsörjares hustru och barn

(familjeunderstöd).

§ 1.

Värnpliktigs hustru och barn kunna, under don tid don värnpliktige
fullgör honom enligt gällande författningar åliggande värnpliktstjänstgörin
i fredstid, erhålla understöd af statsmedel enligt de i denna förordnin
stadgade grunder, såvida understöd är för deras uppehälle nödvändigt.

§ 2.

Understödet, till hvithet don värnpliktige har att bidraga såväl med
hela penningtillskottet, där sådant förekommer, som med den del af penningbidraget,
hvarmed detta öfverstiger 20 öre om dagen, utgår med följande
belopp för hvarje dag, den värnpliktige äger räkna sig tillgodo
såsom tjänstgöringsdag, in- och utryckningsdagarna inberäknade, nämligen:

till arbetsför hustru och ett barn..............50 öre

» » » » två eller flora barn.........75 »

» mindre arbetsför hustru................50 >

» > ■» » och ett barn ..........75 »

> » » » » två eller flera barn......100 »

» ett barn, om fadern är änkling eller frånskild.......50 »

» två eller flora barn, om fadern är änkling eller frånskild . . 75 »

ce fcc

Utom äktenskap födda barn, till hvilka den värnpliktige i kyrkoboken
antecknats såsom fader eller för hvilka han af domstol förklarats försörjningsskyldig,
äro berättigade till understöd i likhet med inom äktenskap
födda.

Till arbetsför hustru utan barn utgår intet understöd.

§ 3.

Närmare föreskrifter i fråga om villkoren för understöds utgående

O cö

samt om tillämpning i öfrigt af denna förordning meddelas af Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1912, men tillämpas
icke för värnpliktig, som då redan är i tjänst, och skall, såvida ej annorlunda
förordnas, gälla till och med den 30 september 1917, men fortfara att
gälla för värnpliktig, som då är i tjänst, till tjänstgöringens slut.

B. Förslag
till

Förordning

angående tillämpning af förordningen om understöd i vissa fall åt värnpliktig
familjeförsörjares hustru och barn (fami ^understöd).

§ I Kungl.

Maj:ts befallningshafvande har att besluta, huruvida och till
hvad belopp understöd enligt § 2 af förordningen om familjeunderstöd må
utgå, äfvensom att låta utbetala de understöd, som beviljas.

§ 2-

Ansökning om familjeunderstöd göres af den värnpliktige och skall
ställas till Kungl. Majrts befallningshafvande i det län, hvarest sökandens
kyrkobokföringsort är belägen, samt åtföljas af upplysningar jämte intyg
af präst i vederbörlig församling äfvensom å landet kommunalnämndens ordförande,
i Stockholm fattigvårdsinspektören, i Göteborg fattigvårdsdirektören
och i annan stad fattigvårdsstyrelsens ordförande, allt i enlighet
med de anvisningar bifogade formulär1 innehåller.

Ansökningen ingifves eller insändes tidigast en månad före tjänstgöringens
början till chefen för det regemente eller den kår eller till
beväringsbefälhafvaren vid den flottans station, där sökanden skall fullgöra
sin tjänstgöring, och öfversändes af nämnde chef eller befälhafvare till
Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande.

Se bil. 5.

§ 3.

Göres ansökning om familjeunderstöd senare än tre dagar efter
fastställd inryckningsdag, utgår icke understöd för den tid, som förflutit,
innan ansökningen inkommit till i § 2 nämnd chef eller befälhafvare.

§ 4.

Omedelbart efter det beslut enligt § 1 fattats, skall Kungl. Maj:ts
befallningshafvande meddela vederbörande chef eller befälhafvare, huruvida
anosökningen bifallits eller afslagits.

Atnöjes värnpliktig icke med Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
beslut i anledning af gjord ansökning om familjeunderstöd, äger han inom
trettio dagar efter däraf erhållen del till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ingifva eller insända sina till Konungen ställda underdåniga besvär, hvilka
därpå af Kungl. Maj:ts befallningshafvande jämte eget yttrande till landtförsvars-
eller sjöförsvarsdepartementet insändas.

§ 5.

För värnpliktig, som gjort ansökning om familjeunderstöd, innehålles
på föranstaltande af i § 2 nämnd chef eller befälhafvare såväl hela
penningtillskottet, där sökanden åtnjuter sådant, som den del af honom
tillkommande penningbidrag, hvarmed detta öfverstiger 20 öre om dagen.

Sådant innehållande äger rum från och med inryckningsdagen för
sökande, som inlämnat sin ansökning sist tre dagar efter nämnda dag, och
för annan sökande från och med den dag, då ansökningen inkommit till
vederbörande chef eller befälhafvare.

Har Kungl. Maj:ts befallningshafvande afslagit ansökningen, skall
innehållandet likväl fortgå, till dess beslutet vunnit laga kraft eller sökanden
förklarat sig icke ämna anföra besvär, hvarefter de innehållna medlen
till honom utbetalas.

§ 6.

I § 2 nämnd chef eller befälhafvare skall snarast ske kan efter
hvarje månad eller, om tjänstgöringen slutar före månadens utgång, efter
tjänstgöringens slut till Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande
öfversända förteckning, enligt i kommandoväg fastställdt formulär,1 upp -

1 Se bil. 6.

tagande för hvarje värnpliktig, hvilkens ansökning om familjeunderstöd
bifallits, det antal dagar under månaden, för hvilket sådant understöd,
jämlikt § 2 af förordningen om familjeunderstöd och § 3 här ofvan, må utgå.
Nyssnämnda förteckning skall för värnpliktig, hvilken första gången därå
uppföres, upptaga jämväl det antal dagar före månadens ingång, för
hvilket den värnpliktiges familj tilläfventyrs är berättigad till understöd.

Har värnpliktig, hvilkens ansökning om understöd bifallits, blifvit
hemförlofvad eller allidit, angifves detta å den första förteckning, som
öfversändes efter det afgången ägt rum, hvarefter den värnpliktige icke
vidare uppföres å förteckningen.

§ 7.

Efter mottagandet af i § 6 omförmäld förteckning låter Kung!.
M :ts befallningshafvande ofördröjligen utbetala understöden.

Understöd sändes medelst postanvisning till sökandens hustru eller
till den, som eljest öfvertagit vården af söKandens barn.

§ 8.

För understödens utbetalande erforderliga medel förskjutas af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande och godtgöras, då den värnpliktige tillhör
hären, af arméförvaltningen och, då ban tillhör flottan (marinen), af mar
i nförvaltni n gen.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1912, men tilllämpas
icke för värnpliktig, som då redan är i tjänst, och skall, såvida
ej annorlunda förordnas, gälla till och med den 30 september 1917, men
fortfara att gälla för värnpliktig, som då är i tjänst, till tjänstgöringens
slut.

O O

10—102865 Värn plikt skommissionen.

Bil. 1.

Utländska bestämmelser rörande värnpliktiga familjeförsörjare.

Eftergifter i värnpliktslagen.

1. Belgien.

Folkmängd: omkring 7,400,000 inv.

Först genom 1909 års värnpliktslag har allmän värnplikt införts,
dock begränsad till en son per familj.

20 28 32

8 år

5 år

Milis

e n.

Aktiva armén.

Reserven.

Af de tjänstedugliga utbildas årligen omkring 19,000 man (2''6
man per 1,000 inv.), hvilka ingå i aktiva armén och därefter öfverföras till
reserven.

Tjänstgöringen uppdelas i:

första tjänstgöring i aktiva armén om 1272—24 månader och
repetitionsöfningar i 1 å 2 perioder om inalles 4—8 veckor.

Under den del af tjänstetiden i aktiva armén, då den värnpliktige
icke tjänstgör, betraktas han såsom permitterad.

Tjänstgöringstidens sammanlagda längd: I2V2—251/2 månader.

Frikallelse från värnpliktens fullgörande.

Sådan erhålles, äfven om inskrifning redan ägt rum eller t. 0. in.
om tjänstgöringen redan börjat, för ett år i sänder af:

1) den, som är oumbärligt stöd

a) för sina föräldrar eller för endera af dem;

b) för sina farföräldrar (morföräldrar) eller för en af dem, under
förutsättning att hans egna föräldrar äro döda;

c) för ett eller flera syskon.

2) änkling med ett eller flera barn;

3) lagligen erkänd, ende, oäkte son, som är sin moders oumbärliga

stöd, dock under förutsättning att modern ej har barn inom

äktenskap.

Värnpliktig, som enligt 1)—3) ofvan erhållit befrielse, skall årligen
på nytt styrka sin rätt att befrias. Om han därvid på grund af ändrade
förhållanden befinnes skyldig att inträda i tjänst, skall detta ske, hvarvid
den tid han åtnjutit befrielse inräknas i hans värnpliktstid. Befrielsen är
sålunda egentligen att betrakta som uppskof.

Helt och hållet frikallad blir sådan värnpliktig, då han ej längre
tillhör någon af de fyra yngsta årsklasserna.

Uppskof med tjänstgöring.

Värnpliktiga, hvilka icke utan allvarlig skada för en tid kunna öfvergifva
jordbruk, industriell eller affärsverksamhet, som de drifva för
egen eller för föräldrars räkning, kunna erhålla uppskof med inställelse
till tjänstgöring för ett år i sänder. Sådant uppskof beviljas högst tre
gånger.

O o

2. Danmark.

Folkmängd: omkring 2,600,000 inv.
23 31 39

Dessutom finnes landstorm, till
hvilken höra alla danska
undersåtar både före och efter
värnpliktstiden.

8 år

Linje.

Reserven.

Af de tjänstedugliga utbildas årligen omkring 11,000 man (4''2 man
per 1,000 inv.), hvilka ingå i linjen och därefter öfverföras till reserven.

Tjänstgöringen uppdelas i:

första tjänstgöring i linjen om 4 —18 månader och
repetitionsöfningar i linjen i 1—3 perioder om inalles —
14 veckor.

Tjänstgöringstidens sammanlagda längd: 71/2—193/4 månader.

Särskilda undantagsbestämmelser för familjeförsörjare förekomma
icke, men värnpliktslagen angifver vissa lindringar, som äfven kunna komma
familjeförsörjare till godo.

Uppskof med utskrifning (inskrifning).

Enhvar värnpliktig kan, efter därom gjord anhållan, beviljas uppskof
med utskrifning intill det år, under hvilket han fyller 25 år, dvs.
högst 3 år. Tjänstetiden i linien räknas från utskrifningsåret.

Uppskof med tjänstgöring.

Värnpliktiga, som äro öfver 25 år, kunna under särskilda omständigheter
erhålla krigsministeriets tillstånd att uppskjuta tjänstgöringen till
ett annat år. Hvilka dessa omständigheter äro, framgår ej af värnpliktslagen.

3. Frankrike.

Folkmängd.: omkring 39,500,000 inv.

21 23 34 40 46

2 år	11 år	6 år	6 år
Li	n i e.
>
**
<		Territorial-	Territoriala
So	Aktiva arméns reserv.
SO		armén.	arméns reserv.
3
P

Samtliga tjänstedugliga ingå i aktiva armén; årskontingenten uppgår
till omkring 247,000 man (6''3 man per 1,000 inv.).

Tjänstgöringen uppdelas i:

första tjänstgöring i aktiva armén om 2 år,
repetitionsöfningar i aktiva arméns reserv i 2 perioder om
sammanlagdt 40 dagar och
repetitionsöfning i territorialarmén om 9 dagar.

Tjänstgöringstidens sammanlagda längd: 2572 månader.

Lindringar i afseende på tjänstgöringsorten.

Värnpliktiga, som äro gifta, som äro änklingar med barn, eller som
i öfrigt äro oundgängligen nödvändiga för sin familjs underhåll (soutiens
indispensables de famille), tilldelas det regemente, som är förlagdt i deras
hemvist eller, om regemente där ej finnes, det, som ligger närmast intill,
äfven om regementet ej enligt gällande bestämmelser erhåller sina värnpliktiga
från det område, där bostadsorten är belägen.

I händelse ofvan nämnda värnpliktiga ej äga de nödvändiga kroppsliga
förutsättningarna för att tilldelas inom hemvistet förlagdt regemente,
skola de tilldelas närmast förlagda förband af det vapen, hvartill de äro
lämpliga.

För att värnpliktig skall komma i åtnjutande af denna fördel, skall
han kunna från myndigheterna förete intyg om godt uppförande.

Undantagna från ofvan nämnda lättnad äro värnpliktiga, som gift
sig efter den 1. juli det år, de skola inställa sig till tjänstgöring.

19 20

4. Holland.

Folkmängd: omkring 5,800,000 inv.
28 35

lvu

är

8 år

Aktiva arméns
reserv.

Milisen.

7 år

Landtvärn.

(Beridna trnppslag
ingå icke.)

Landstorm.

15 år.

Af de tjänstedugliga uttagas årligen till

a) fullständig utbildning högst 12,300 man (2''2 man per 1,000 inv.),

b) ofullständig » » 5,200 » (l‘o » » » * ),

medan öfriga ingå i landstormen och icke erhålla någon utbildning.

Tjänstgöringen uppdelas

a) vid fullständig utbildning i:

första tjänstgöring i milisen om 81/2—18 månader,

repetitionsöfningar i milisen i 2 å 3 perioder om inalles
8—12 veckor och

repetitionsöfningar i landtvärnet i 2 perioder om inalles
12 dagar;

b) vid ofullständig utbildning i:

första tjänstgöring i milisen om 4 månader och
repetitionsöfningar i milisen i 3 perioder om inalles 12
veckor.

Tjänstgöringstidens sammanlagda längd vid

a) fullständig utbildning: HV2—20 månader,

b) ofullständig » : 7 månader.

De af oberidna truppslag, som ej tillgodogjort sig utbildningen,
kunna kvarhållas i tjänst intill sammanlagdt 12 månader. Likaså kantor
tjänstens behöriga gång af de senast utbildade kvarhållas ett visst antal i
4—6 månader.

Frikallelse frän öfningar i fredstid.

Värnpliktig, som är oumbärlig för försörjandet af egen familj eller
åt andra närstående anhöriga, kan befrias från fredstjänstgöring inom såväl
milisen som landtvärnet.

Uppskof med tjänstgöring.

Försörjare af egen familj eller andra närstående anhöriga kan, där
grundade skäl föreligga, under den tid han tillhör milisen erhålla uppskof
högst tre år.

De, som haft uppskof, afföras från milisen så mycket senare, som
uppskofstiden varat.

5. Italien.

Folkmängd: omkring 34,000,000 inv.

21 23 29 33 40

2 år	G år	4 år	7 år
i.	kategorie	n.
>
c+- »	Aktiva arméns	Mobil-	Territorial-
(T>- ö	reserv.	milis.	milis.
2.	kategorie	n.

3. kategorien.

Af de tjänstedugliga uttagas årligen omkring 150,000 man (4*5 man
per 1,000 in v.) till 1. oeh 2. kategorien, medan öfriga ingå i 3. kategorien;
1. och 2. kategorierna ingå i linjen.

Tjänstgöringen uppdelas för dem, som tilldelas

a) 1. kategorien i:

första tjänstgöring i aktiva armén om 2 år,

2 repetitionsöfningar i aktiva arméns reserv och I om inalles
1 repetitionsöfning i mobilmilisen, | 2 månader;

b) 2. kategorien i:

första tjänstgöring i aktiva armén om 4 månader;

c) 3. kategorien i:

tjänstgöringsomgångar om 30 dagar hvart fjärde år (synas
hittills ej hafva uttagits).

Tjänstgöringstidens sammanlagda längd

a) vid 1. kategorien: omkring 26 månader,

b) »2. » : 4 månader,

c) y> 3. » : kan ej angifvas.

Förkortning af öfningstiden genom den värnpliktiges tilldelande till
kategori, som hav lagstadgad kortare öfning.

Följande värnpliktiga familjeförsörjare tilldelas 2. kategorien:

1) ende sonen till minst 52-årig fader;

2) äldste sonen till minst 52-årig fader, som ej i öfrigt har någon
öfver 12 år gammal son;

3) enda manliga barnbarnet till farfader (morfader), som är minst
70 år och icke har någon son.

Följande värnpliktiga tilldelas 3. kategorien:

1) ende eller förstfödde sonen till minst 65-årig fader, som är
varaktigt oförmögen till arbete eller sinnessvag;

2) äldste eller ende sonen till änka;

3) äldsta eller enda inanliga barnbarnet till farfader (morfader),
som är minst 70 år;

4) förstfödde brodern till föräldralösa, minderåriga syskon;

5) äldsta eller enda manliga barnbarnet till farmoder (mormoder),
som är änka utan söner;

6) ende brodern till systrar, som äro

a) minderåriga föräldralösa barn eller

b) ensamstående eller

c) änkor utan söner öfver 12 års ålder;

7) yngste brodern till föräldralösa minderåriga syskon, som icke
hafva någon äldre arbetsför broder.

6. Norge.

Folkmängd: omkring 2,300,000 inv.
18 22 34 42

4 år	12 år	8 år	13 år
	Linje.	Landtvärn.
	L	andstorm.

Så godt som samtliga tjänstedugliga ingå i linjen; årskontingenten
uppgår till omkring 13,300 man (5*8 man per 1,000 inv.).

Tjänstgöringen uppdelas i:

första tjänstgöring i linjen om 18—102 dagar och
repetitionsöfningar i linjen 2—5 (för flertalet 4) perioder om
inalles 72—96 dagar.

Tjänstgöringstidens sammanlagda längd: 3—62/3 månader.

Särskilda undantagsbestämmelser för familjeförsörjare förekomma
icke, men värnpliktslagen angifver vissa lindringar, som äfven kunna komma
familjeförsörjare till godo.

Frikallelse från öfningar i fredstid medgifves i följande fall:

1) om en broder under krig har aflidit eller blifvit vanför, fritages
den därnäst äldste brodern från utskrifning;

2) den, som icke under loppet af värnpliktstiden i linjen för hans
årsklass (under de första 12 åren efter fyllda 22 år) har blifvit utskrifven,
och utan att detta har föranledts af hans egen förseelse eller försummelse,
skall vara fri från utskrifning i fredstid;

3) inom Tromsö stift kan konungen fritaga sådana värnpliktiga
från tjänst i uppbådet, för hvilka samlingen till öfningsplatserna är »uforholdsmaessig
besvärlig».

Uppskof med utskrifning (inskrifning).

Värnpliktig, hvilkens välfärd så kräfver, kan i fredstid erhålla uppskof
med utskrifning intill tre år.

Undantagsvis kan den, som uppehåller sig utomlands, erhålla ännu
längre uppskof.

Den, som erhållit uppskof, får ej utan tillåtelse lämna landet.

Efter tilländalupen frist medtages sådan värnpliktig vid första utskrifning
och skall därefter hafva full värnpliktstid. Dock skall han ej
tillhöra de fasta uppbåden (linje och landtvärn) längre, än till utgången
af det år, under hvilket han fyller 50 år.

Medgifvanden i afseende på tjänstgöringstidens fördelning.

Värnpliktiga, på hvilkas lefnadsställning de återkommande inryckningarna
till tjänstgöring skulle vara en synnerligen tung börda, kunna,
i den utsträckning konungen med stortingets medgifvande bestämmer, inkallas
till fullgörande af det lagliga antalet tjänstgöringsdagar under andra
år i vederbörligt uppbåd (linje eller landtvärn) och med annat antal tjänstgöringsdagar
under hvarje särskildt år, än i allmänhet sker.

Bestämmelsen, som först införts genom värnpliktslagen af år 1910,
är så ny, att dess tillämpning ännu ej kan öfverskådas. Under 1910 sammandrogos
emellertid från hela Norge 131 värnpliktiga till ett kompani
(»garnisonskompaniet») i Kristiania; dessa skola i en följd fullgöra 180
dagar (mot eljest stadgade 144) och äro sedan befriade från ytterligare
öfningar.

7. Rumänien.

Folkmängd: omkring 6,700,000 inv.

21 23 28 38 42

2 år		5 år	10 år	4 år
L i	n i e.
Akt.
	Aktiva arméns

B CD- '' P		reserv.	Reserven.	Milisen.
3 år		4 år

Så godt som samtliga tjänstedugliga ingå i aktiva armén; årskontingenten
uppgår till omkring 47,000 man (7’o man per 1,000 inv.).

11—102865 Värnpliktskommissionen.

Tjänstgöringen uppdelas i

första tjänstgöring i aktiva armén om 2 å 3 år, dock erhålla
de till det s. k. halfpermanenta kavalleriet uttagna
(hvilka på egen bekostnad hålla sig med hästar) en utbildning
af endast 6 månader, och
repetitionsöfningar i reserverna, till hvilka det manskap, som
behöfves för uppbringande af styrkan under vissa öfningar,
kan inkallas hvart annat år i omkring 20 dagar.

Tjänstgöringstidens sammanlagda längd kan (bortsedt från det halfpermanenta
kavalleriet) beräknas till 26—38 månader.

Frikallelse frän öfning ar i fredstid.

Familjeförsörjare kunna erhålla befrielse från öfningar i fredstid (ej
i krigstid). Som exempel på familjeförsörjare, som kunna erhålla sådan
lindring, anföras:

1) söner till änka;

2) söner till icke arbetsför fader;

3) broder till fader- och moderlösa syskon.

8. Ryssland.

Folkmängd: omkring 157,000,000 inv.
24 31 39

3 år

L i
Aktiva
armén.

4 år.

7 år

n i e.

Reservens 1. uppbåd.

8 år

Reservens 2. uppbåd.

10 år.

Landstormens 1. uppbåd.

Landstormens 2. uppbåd.

Af de tjänstedugliga uttagas årligen omkring 415,000 man (2''7
man per 1,000 inv.) till aktiva armén och reservens 1. uppbåd, medan öfriga
ingå i landstormen.

Tjänstgöringen uppdelas

a) för dem, som ingå i aktiva armén i

första tjänstgöring i aktiva armén om 3—4 år, hvarvid
dock en hd del undantag beviljas från den ordinarie
tjänstgöringstidens längd och

repetitionsöfningar i reservens 1. uppbåd i 2 perioder om
inalles 12 veckor, Indika dock sällan torde till fullo uttagas; b)

för dem, som direkt ingå i reservens 1. uppbåd (läkare,
veterinärer in. fl.), ingen tjänstgöring i fredstid;

c) för dem, som ingå i landstormens 1. uppbåd, 1 ä 2 öf ningar

hvardera om högst 6, men vanligen endast 4
veckors varaktighet;

d) för dem, som ingå i landstormens 2. uppbåd, ingen öfning.

Tjänstgöringstidens sammanlagda längd

för grupp a): 42—54 månader,

» » c): 4—12 veckor.

Frikallelse frän öfningar i fredstid.

Följande kategorier af värnpliktiga åtnjuta ovillkorlig befrielse från
■öfningar i fredstid och tilldelas landstormens 2. uppbåd:

1) ende arbetsföre sonen till icke arbetsför fader eller till moder, som
är änka;

2) ende arbetsföre broder till en eller flera fader- och moderlösa syskon;

3) ende arbetsföre sonson eller dotterson till far- eller morföräldrar,
som ej äga någon arbetsför son;

4) ende sonen i en familj, äfven om arbetsför fader finnes i lifvet;

5) utom äktenskapet född son, hvilken har att försörja moder, som
ej har andra arbetsföra söner, eller syster, som icke har andra arbetsföra
bröder.

Förkortning af öfningstiden genom den värnpliktiges tilldelande till
kategori, som hav lagstadgad kortare öfning.

Nedanstående kategorier af familjeförsörjare öfverföras till landstorinens
1. uppbåd, dock endast i det fall att de ej behöfva tagas i anspråk
för fyllande af rekrytbehofvet:

1) ende arbetsföre sonen till arbetsför fader;

2) värnpliktig, som i ålder följer omedelbart efter broder, hvilken på
grund af inkallelse befinner sig i aktiv tjänst eller såsom frivillig kvarstannat
i öfverårig tjänst eller som dött i tjänsten eller i krigstid »förkommit.»

Till arbetsföra inom en familj räknas de, som befinna sig i en ålder
af 18—55 år med följande undantag:

a) de, som äro oförmögna att arbeta på grund af lyte eller sjuklighet;

b) förvisade;

c) de, hvilkas vistelseort i mer än 3 år varit okänd;

d) sådana, som på grund af inkallelse befinna sig i aktiv tjänst i
hären eller flottan och där innehafva manskaps- eller underofficersgrad.

9. Schweiz.

Folkmängd: omkring 3,500,000 inv.

20 32 40 48

12 år	8 år .	8 år i
Linje.	Landtvärn.	Landstorm.
30
10 år	10 år

Samtliga tjänstedugliga ingå i linjen; årskontingenten uppgår till
omkring 26,500 man (7''e man per 1,000 inv.).

Tjänstgöringen uppdelas i:

första tjänstgöring i linjen om ll/2—3 månader,
repetitionsöfningar i linjen i 7 perioder om inalles 11—J4
veckor och

repetitionsöfning i landtvärnet om 11 dagar.
Tjänstgöringstidens sammanlagda längd: 5 — 53/4 månader.

Frikallelse från eller lindringar i värnpliktens fullgörande medgifvas
icke åt familjesörjare.

10. Tyskland.

Folkmängd: omkring 03,000,000 inv.

17 20 22 27''/» 32‘A__

6 år

t v ä r n.

2. uppbådet.

38'' :

3 år

2 år	51/* år
L	i n j e.
>•
	Aktiva arméns
P
	reserv.
ce-
P	h
0 år år

5 år
Land

1. uppbådet.

3 år

6*/a år

127» år

Ersätta in »sreserven.

stormens 1. up båd.

Landstormens
2. upplåd.

Af de tjänstedugliga uttagas årligen till aktiva armén omkring
210,000 man (3''4 man per 1,000 inv.), medan öfriga ingå i ersättningsreserven
eller landstormens 1. uppbåd.

Tjänstgöringen fullgöres

a) för dem, som tilldelas linjen med

första tjänstgöring i aktiva armén om 2—3 år,
repetitionsöfningar i aktiva arméns
reserv om inalles 16 veckor och
repetitionsöfningar i landtvärnet om
inalles 4 veckor;

b) för dem, som tilldelas ersättningsreserven, med
första tjänstgöring om 10 veckor och
2 repetitionsöfningar, om resp. 6 och

vanligen uttagas blott

O O

3 ä 4 öfningar om 14
dagar hvardera;

c) för dem, som tilldelas landstormens 1.

veckor;

uppbåd:

ingen öf -

Tjänstgöringstidens sammanlagda längd
för gruppen a): 29—41 månader,

» » b): 5 månader.

Frikallelse från öfning i fredstid.

Från öfningar i ersättningsreserven kan värnpliktig af familjeskäl
befrias.

Befrielse frän fullgörande af påbörjad tjänstgöring kan beviljas:

1) enda stödet för medellös familj eller för andra nära anhöriga (föräldrar,
far- eller morföräldrar samt syskon);

2) sonen till en ej arbetsför jordägare, arrendator eller handtverkare
för det fall, att sonen utgör enda stödet för gårdens eller handtverkets
skötande;

3) närmast i ålder varande broder till stupad, på grund af erhållna
sår afliden eller försvarsoduglig eller af sjukdom i fält afliden soldat, så
framt uppskofvet kan medföra väsentlig ekonomisk lättnad för de anhöriga;

4) innehafvare af fabriker och andra industriella anläggningar, i hvilka
flera arbetare äro sysselsatta, såvida han tidigast inom det år, som föregått
militärpliktsåret, öfvertagit verksamheten på grund af arf eller arrende,
och fabriken ej kan skötas utan honom; detsamma gäller innehafvaren af
handelshus af motsvarande storlek.

Förkortning af öfningstiden genom tilldelande till kategori, som liar
lagstadgad kortare öfning.

Värnpliktig, som ännu under sitt tredje värnpliktsår åtnjuter uppskof
med tjänstgöring på grund af familjeskäl kan tilldelas

a) ersättningsreserven eller

b) landstormens första uppbåd, om han kan anses behöfva längre
uppskof med sin tjänstgöring, än hvad fallet skulle blifva, om han tilldelades
ersättningsreserven.

Uppskof med tjänstgöring i aktiva armén

kan beviljas vanligen för ett år i sänder och högst till utgången
af det tredje värnpliktsåret samt undantagsvis utöfver nämnda tid i de under

1), 2) och 3) nämnda fall, då den värnpliktige, enligt det ofvan anförda,
erhåller befrielse från fullgörande af påbörjad tjänstgöring.

Sedan den värnpliktige inträdt i aktiva arméns reserv, landtvärnet,
ersättningsreserven eller landstormen kan likaledes uppskof beviljas:

1) om den värnpliktige är att anse som den ende försörjaren af sin
till arbete oförmögne fader, moder, far- eller morfader, med hvilken han
har gemensamt hushåll, och om en tjänare ej skulle kunna underhållas
med hjälp af det lagstadgade understöd (högst 60 % af ortens medeldagsförtjänst),
som ägde att utgå till den värnpliktiges anhöriga under tjänstgöringstiden
;

2) om inkallelsen af en värnpliktig, som fyllt 30 år och är jordägare,
arrendator, handtverkare eller försörjare af en talrik familj, skulle
hafva hushållets fullständiga upplösning till följd samt bringa de anhöriga
i nöd, trots utbetalande af det lagstadgade understödet.

11. Österrike-Ungern.

Folkmängd: omkring 49,000,000 inv.

19 21 24 31 33 38 43

2 år	3 år	7 år	2 år	5 år	5 år
	L	i n e.			1
t*	Akt. ar-mén	Aktiva arméns reserv.			Landstormens 2. uppbåd.
P B	Linjens ersättningsresery.
P-		Landtvärnet.
	Landtvärnets ersättningsresery.
S	torm	ens 1. uppbåd.

Af tillgängliga källor framgår icke den årligen till tjänstgöring inkallade
kontingentens storlek.

Tjänstgöringen fullgöres:

a) för dem, som tilldelas linjen, med

första tjänstgöring i aktiva armén om 3 år och
repetitionsöfningar i aktiva arméns reserv i 3 perioder om
inalles 12 veckor;

b) för dem, som tilldelas linjens ersättningsrescrv, med
första tjänstgöring om 8 veckor och
repetitionsöfningar i 3 perioder om inalles 12 veckor;

c) för dem, som tilldelas landtvärnet, med
första tjänstgöring om 2 år och

repetitionsöfningar af obestämd varaktighet och uppdelning,
men inalles högst 20 veckor;

d) för dem, som tilldelas landtvärnets ersättningsreserv, på

samma sätt som för linjens ersättningsreserv är föreskrifvet.

Tjänstgöringstidens sammanlagda längd

för grupp a): 39 månader,

» d b): 5 » ,

» » c): 29 » ,

» » d): 5 »

Förkortning af öfningstiden genom den värnpliktiges tilldelande till
kategori, som har lagstadgad kortare öfning.

Följande kategorier värnpliktiga befrias på ansökan af vissa anhöriga
från regelbunden tjänstgöring i fred och tilldelas ersättningsreserv:

1) ende sonen till en fader, som ej kan försörja sig själ!, eller till
en änka, eller, om son ej finnes, ende mågen, såvida de förhållanden, som
ligga till grund för den senares anspråk, icke varit rådande redan vid
tiden för hans giftermål;

2) efter faderns död enda barnbarnet till en farfar eller morfader,
som ej kan försörja sig själf, eller till en farmoder, som är änka, om de
icke hafva någon son;

3) ende brodern eller halfbrodern till fader- och moderlösa syskon
samt ende halfbrodern till faderlösa syskon.

Den ofvan angifna lindringen i värnpliktens fullgörande meddelas
endast under förutsättning, att vederbörande familj är för sitt uppehälle
beroende af befrielsen och den befriade uppfyller sina förbindelser i detta
afseende.

Äfven ende oäkte sonen till eu moder, som för sitt uppehälle är
beroende af hans befrielse, åtnjuter samma förmåner, om han uppfyller sina
förbindelser i detta afseende.

Med afseende å befrielse enligt ofvan jämställes med ende son, barnbarn,
broder resp. måg den, hvars ende broder eller hvars bröder resp. svågrar:

1) fullgöra sin tjänstgöringsskyldighet vid linjen eller landtvärnet
eller, stående i reserven eller ersättningsreserven, undantagsvis äro i fredstid
inkallade till aktiv tjänstgöring, allt under förutsättning, att de ej äro
desertörer;

2) äro yngre än 18 år;

3) till följd af obotligt andligt eller kroppsligt lyte äro oförmögna
till arbete.

Ansökan till befrielse enligt ofvan insändes årligen till inskrifningsmyndigheterna.

Förkortning af lagstadgad öfningstid.

I sådana fall, där anspråk på lindring enligt ofvanstående ej förefinnes,
men där ömmande familjeomständigheter dock synas böra föranleda
särskild hänsyn, kan efter erhållen viss utbildning meddelas befrielse från
vidare tjänstgöring i fredstid.

Exempel på dylika ömmande familjeomständigheter äro:

a) försörjande af fader- och moderlösa oäkta syskon;

b) försörjande af från sin make lagligen skild moder;

c) försörjande af nära anhöriga, där den eljes försörjningspliktige är
försvunnen, äfven om hans död ej kan bevisas.

Användande af denna bestämmelse till förmån för den värnpliktiges
hustru eller barn är emellertid utesluten.

Bil. 2.

Utländska bestämmelser rörande värnpliktiga familjeförsörjare.

Pekuniärt understöd.

1. Belgien.

Samtliga i tjänst varande värnpliktiga, som äro gifta eller som äro
änklingar eller frånskilda och hafva barn, erhålla vid kominenderingar
utom den vanliga garnisonsorten ett tillägg af 1 franc per dag.

Dessutom få de, i motsats till flertalet öfriga värnpliktiga, under
vistelse på sjukhus bibehålla (förutom portion eller portionsersättning)
sin vanliga dagaflöning.

Till öfriga kategorier af familjeförsörjare synes ej något under-,
stöd utgå.

2. Danmark.

Familjeunderstöd förekommer icke.

3. Frankrike.

I tjänst varande värnpliktiga familjeförsörjare kunna efter ansökan
erhålla ett understöd af 0,75 franc per dag. Dylikt understöd tilldelas
dock högst 10 % af hela värnpliktskontingenten. v

Ansökan om understöd skall bland annat vara åtföljd af intyg angående
betalda skatter.

12—102865 Värnplikt skommissionen.

Sammanlagda ersättningsbeloppet beräknades i budgeten för år 1910
till 11,914,000 francs.

4. Holland.

Understöd såsom ersättning för minskade försörjningsmöjligheter kan
efter ansökan tillerkännas familj till värnpliktig af milisen eller landtvärnet
under den tid den värnpliktige är inkallad till fullgörande af vapenöfning
(dock ej under frivillig tjänstgöring). Sådant understöd kan äfven utbetalas
till andra än den värnpliktiges familj, såvida det kan styrkas, att
nämnda personer för sitt uppehälle äro beroende af den inkallade värnpliktiges
arbetsförtjänst.

Understödsbeloppet utgör vid linjen högst 1 gulden (omkring 1 krona
50 öre) och vid landtvärnet högst 1,50 gulden (omkring 2 kronor 25 öre)
per tjänstgöringsdag.

5. Italien.

Hustru och legitima barn under 15 år till värnpliktig, som inkallats
till repetitionsöfning, kunna erhålla ett dagligt understöd, därest
familjen under vederbörande värnpliktigs frånvaro är beröfvad hela eller
större delen af sina existensmedel. Uppgift angående understödets storlek
saknas.

Då bestämmelserna angående här nämnda understöd endast utfärdats
genom ininisteriellt cirkulär, torde några större belopp ej stå till
förfogande för ändamålet i fråga.

6. Norge.

Familjeunderstöd finnas i fredstid af två slag, nämligen

a) helt familjeunderstöd: 35 öre per dag jämte ett tillägg af 20 öre
per dag för hvarje barn under 16 år; sådant familjeunderstöd kan utgå
endast under tjänstgöring utom vanlig ordning t. ex. vid garnisonstjänst,
befälsöfningar o. d. utöfver den vanliga fredstjänstgöringen;

b) hälft familjeunderstöd: 20 öre per dag jämte ett tillägg af 10 öre
per dag för hvarje barn under 16 år; sådant familjeunderstöd kan utgå under
de vanliga vapenöfningarna, fälttjänstöfningar och mobiliseringsöfningar
till värnpliktiga, hvilkas familjer på grund af familjeförsörjarens inkallelse

till militär tjänstgöring råka i ekonomiskt trångmål; och får familjeunderstöd
ej utbetalas till familj, som redan, när familjeförsörjaren inkallades
till militärtjänst, åtnjuter fattigunderstöd.

Familjeunderstöd (såväl helt som hälft) med tillägg för barn kan
efter ansökan utbetalas till gift man med barn eller änkling med barn.

Familjeunderstöd (såväl helt som hälft) utan tillägg för barn kan
efter ansökan utbetalas till gift man utan barn samt till änkling eller ogift
man, som försörjer båda eller någondera af sina föräldrar.

Sammanlagda ersättningsbeloppet beräknades i budgeten för 1910 —
1911 till 65,000 kronor.

7. Rumänien.

Familjeunderstöd förekommer icke.

8. Ryssland.

Familjeunderstöd förekommer icke.

9. Schweiz.

Understödsberättigade äro i första hand den värnpliktiges hustru och
barn samt därnäst sådana anförvanter, för hvilkas underhåll den värnpliktige
sörjer eller tillsamman med hvilka han har gemensamt hushåll;
allt under förutsättning, att dessa anhöriga råka i nöd genom att den
värnpliktige fullgör sin militärtjänst. Såsom sista termin för framställande
af anspråk på understöd fastställes den 31. januari året närmast efter
tj änstgöringsåret.

De kommunala myndigheterna mottaga och pröfva understödskrafven,
utbetala understöden samt uppsätta rapporter öfver begärda och
beviljade understöd, hvilka rapporter genom de kantonala myndigheterna
månatligen insändas till det schweiziska militärdepartementet.

Det schweiziska militärdepartementet pröfvar de inkommande rapporterna
och betalningsverifikationerna. Departementet är berättigadt att
anställa undersökning angående den värnpliktiges förvärf smöjligheter och
de anhörigas ekonomiska ställning, hvarvid kantonerna och de kommunala
myndigheterna äro skyldiga att tillhandagå med äskade upplysningar.

Militärdepartementet afgör efter behörig granskning, huruvida de vidtagna
åtgärderna skola godkännas, och utanordnar i öfverensstämmelse därmed
till vederbörlig kanton förbundets andel (3/ 4) af understödsbeloppet, medan
resten utbetalas af kantonen. Klagan öfver militärdepartementets beslut
kan ske hos förbundsrådet, som i sista instans äger afgörandet beträffande
de af de kommunala myndigheterna vidtagna åtgärderna.

Understödet får ej öfverstiga den värnpliktiges genomsnittliga dagsförtjänst
med afdrag af kostnaden för hans personliga underhåll. Understödsbeloppet
per dag får ej öfverstiga

a) i stad: för hustru 2 francs och för ett barn 70 rappell,

b) på landet: för hustru 1,50 fr. och för ett barn 50 rappen.

Utbetaladt understöd får ej återkräfva s af understödstagaren, så framt

det ej erhållits på grund af bedrägliga uppgifter.

10. Tyskland.

Särskild! understöd kan efter ansökan tillerkännas familj till värnpliktig
af manskapet i aktiva arméns reserv, landtvärnet och ersättningsreserven
under familjeförsörjarens deltagande i fredsöfningar, beträffande
manskap i ersättningsreserven dock ej under deltagandet i dess 1. öfning;
understöd kan äfven tilldelas den inkallades eller hans hustrus närmaste
släktingar, då dessas ekonomiska beroende af vederbörande värnpliktig kan
behörigen styrkas.

Understödets storlek utgör per dag:

a) för hustru 30 / af den å den inkallades vanliga uppehållsort
brukliga dagslönen för fullvuxen manlig arbetare (dagslönen beräknas
enligt bestämmelserna i Krankenversicherungsgesetz) och

b) för enhvar annan understödstagare 10 % af nämnda dagslön,

allt under iakttagande af att det för en viss värnpliktig utgående
sammanlagda understödsbeloppet ej må öfverstiga 60 % af dagslönen.

Understödet utbetalas äfven för den tid vederbörande värnpliktig af
ej själfförvållad sjukdom möjligen hindras att efter vapenöfningarnas slut
återvända hem. Om däremot inkallad värnpliktig, hvars familj åtnjuter
understöd af ofvan angifven art, hemförlofvas före tilländagången öfning,
upphör utbetalningen af understödet.

Sammanlagda understödsbeloppet beräknades i budgeten för »Reichsamt
des Inneren» för år 1910 till 3,022,000 mark.

11. Österrike-Ungern.

Särskild! understöd kan efter ansökan tillerkännas anhöriga till värnpliktig,
som inkallas till militär tjänstgöring utöfver deri ordinarie, i lag
bestämda tjänstgöringstiden. Såsom anhöriga betraktas den inkallades
hustru, barn, syskon och »Abzendenten» (föräldrar, farföräldrar in. fl.).
Sådant understöd kan dock förekomma endast, därest de anhöriga till den
inkallade familjeförsörjaren redan före dennes inkallande varit i väsentlig
män för sitt uppehälle beroende af hans arbete.

Vid tilldelandet af här ifrågavarande understöd tages bland annat
hänsyn till möjligheten för den värnpliktige att — alltefter lefnadsförhållandena
och eventuell kännedom om förestående inkallelse till öfning —
på förhand lägga af penningar för den kommande tjänstgöringstiden.
Såsom allmän regel gäller, att understöd endast utgår, därest familjeförsörjarens
inkomst genom hans inkallande till tjänstgöring minskas med
mer än halfva beloppet.

Understödet, hvars storlek är oberoende af antalet understödsbehöfvande
anhöriga, får utgå endast för eu tjänstgöringsperiod under vederbörande
värnpliktiges tjänstetid och utgår per dag med 50 % af en vanlig
arbetares dagslön inom den ort, där den inkallade sist haft arbete. Vid
beräkningen af dagslönen för olika arbetarekategorier utgår man från sjukförsäkringsstatistiken.
I intet fall bör dagslönen beräknas högre än till
4 (österrikiska) kronor (= 2 kronor 88 öre).

Ersättningen utgår äfven för den tid den värnpliktige af ej själfförvållad
sjukdom hindras återvända hem efter tjänstgöringens slut. Om
däremot tjänstgöringen för den värnpliktige afbrytes genom ålagd arrest,
genom rymning, genom dödsfall eller genom tidigare hemförlofning, eller
om anledningen till understödets utbetalande bortfaller, upphör vidare utbetalning
af detsamma.

Sammanlagda ersättningsbeloppet beräknades i budgeten 1908—09
för Österrike till 3 millioner (österrikiska) kronor.

VA-102865.

I ''ärn pji ktskom miss i onen.

1)4

Sammanfattning af uppgifterna angående de kontanta familjeunderstödens
belopp, jämte en del uppgifter om, hvarifrån desamma utgå.

Land.	TJnderstödsbelopp.	Understödet utgår från
Belgien	Vid kommendering utom den vanliga garnisonsorten 1 franc (72 öre)	Arméns budget.
\|	per dag.
Danmark	Understöd förekommer icke.
Frankrike	0,75 franc (54 öre) per dag.	Arméns budget.
Hollaml Italien	Till värnpliktiga vid linjen högst 1 gulden (1 krona 50 öre) och till sådana vid landtvärnet högst 1,50 gulden (2 kronor 25 öre) per dag. Uppgift om understödets storlek saknas.	Departement van Örlog. 1 Krigsmin:ts \ budget^)
Norge	»Helt», 35 öre per dag jämte tillägg af 20 öre per dag för hvarje barn	Arméns budget.
	under 16 år; »hälft», 20 öre per dag jämte tillägg af 10 öre per dag för hvarje barn under 16 år.
Rumänien	Understöd förekommer icke.
Ryssland	Understöd förekommer icke.
Schweiz	Enligt vederbörande kommunala myndigheters bestämmande, dock ej	Försvarsbudg. (åtm. delvis).
	öfverstigande den värnpliktiges genomsnittliga dagsförtjänst med afdrag af kostnaden för hans personliga underhåll.

Tyskland	För hustru 30 %, för enhvar annan understödsberättigad 10 % af vanlig dagslön för vuxen arbetare; sam.nanlagdt dock högst mot-	Reichsamt des Inneren.
Österrike-	svarande 60 % af nämnda dagslön. 50 % af vanlig dagslön för vuxen arbetare, dock högst 2 österrikiska	Ministerium för Landesver-
Ungern	kronor (1 krona 44 örel per dag.	teidigung.

Form. N:r 26.
I. F. § 28.

Bil. 3.

Värnpliktige n:r

Upplysningar

rörande värnpliktig, som på grund af i värnpliktslagen § 16 inom. 2 omnämnda familjeförhållanden
söker uppskof med inskrifning eller tjänstgöring eller begär att blifva

liemförlofvad från tjänstgöring.

I värnpliktlageu § 16 mom. 2 omförmäld värnpliktig kan erhålla uppskof med inskrifning eller tjänstgöring
eller hemförlofvas från tjänstgöring. För pröfning af de förhållanden, som kunna medföra sådan förmån, skola upplysningar
lämnas i de hänseenden detta formulär utvisar.

Formuläret ifylles genom den värnpliktiges försorg, och uppgifterna bestyrkas, eventuellt fullständigas:

de i punkterna 1, 2 a) och d) samt 3 af präst i vederbörlig församling samt

de i punkterna 2 b), c) och é) samt 4, 5 och 6 af: å landet kommunalnämndens ordförande, i Stockholm
fattigvårdsinspektören, i Göteborg fattigvårdsdirektören och i annan stad fattigvårdsstyrelsens ordförande.

Intygen rörande i den värnpliktiges kyrkobokföringsort boende personer tecknas å detta formulär. Rörande
personer å andra orter skola särskilda intyg från vederbörande myndigheter åberopas i och fogas vid detta formulär.

De ord i texten, som icke erfordras för upplysningarnas eller intygens meddelande, öfverstrykas.

Detta formulär tillhandahålles på rullförings- och sjörullföringsexpeditionerna äfvensom på sjömanshusen
samt sändes därifrån på begäran kostnadsfritt till myndighet eller till värnpliktig, som uppgifver sin postadress.

14—102885.

Värnpliktskommissionen.

9(5

Sökandens

a) fullständiga för- och tillnamn:

b) födelseår och -dag:

c) kyrkobokföringsort och bostad:

d) inskrifningsnummer (om inskriften):

a) Fullständiga för- och tillnamn, födelseår, skyldskapsförhållande till sökanden samt kyrko -

bokföringsort

, , . , r,. de anhöriga, hvilha är o ... 7 ..„ , , r .., 7

och bostad för den ow^r^c hvilken är ''or sM uPPe''la^e beroende af sökandens

arbete:

i, tt i .. , ., ,. dessa . . kunna .. . . siälfva?

b) Hvad ar orsaken till, att denne icke kan försörja sig själf?

Hafva dessa
Har denne

under de senaste sex månaderna åtnjutit understöd från fattigvård, stiftelse eller

dylikt?

Understödets art och storlek?

d) Namn, födelseår, kyrkobokföringsort och bostad för nedan angifna andra anhöriga till ^m
understöd sbehöfvande,

om sökanden understöder föräldrar, fosterföräldrar eller en af dem:
för söner, fostersöner, döttrar och mågar till sökandens föräldrar eller fosterföräldrar

om sökanden understöder far- eller morföräldrar:
för söner, döttrar och mågar till sökandens far- eller morföräldrar

för sådana sonsöner och dottersöner till sökandens far- eller morföräldrar, som kunna vara i
stånd att lämna nödigt försörjningsbidrag,

om sökanden understöder minderåriga eller vanföra faderlösa syskon:
för bröder till sökanden

e) Hvilka äro orsakerna till, att i punkt d) nämnda anhöriga äro ur stånd att lämna nödigt försörjningsbidrag?
(Besvaras särskild! för hvar och en af dem.)

• o • fosterfader^

Vid hvilken ålder upptogs sökanden till fosterson af ofvanbemälda fostermoder?

(Har detta skett efter det sökanden fyllt femton år, anses sökanden icke såsom sådan fosterson, som
i värnpliktslagen § 16 mom. 2 afses.)

4. a) Sökandens yrke eller sysselsättning?

b) Till hvilket inkomstbelopp är sökanden uppförd i senaste taxeringslängd öfver inkomstbevillningen
samt inkomst- och förmögenhetsskatten? (Om sökanden är uppförd i taxeringslängd för annan
ort än kyrkobokföringsorten, skall uppgiften styrkas med debetsedel eller utdrag af taxeringslängden.)

c) Äger sökanden utöfver sina skulder någon tillgång i fast egendom, fordran eller penningar?

I sådant fall till hvilket värde eller belopp? ........................................................................................................................

5. a) När började sökanden bidraga till i punkt 2 a) omförmäld anhörigs uppehälle?

b) Hvari består bidraget (om i penningar, augit beloppet)?

c) Bor sökanden tillsammans med ifrågavarande anhörig?

d) Sedan hvilken tid?

G. Öfriga upplysningar, som sökanden kan vilja meddela till stöd för sin ansökning:

den

(Sökandens underskrift.)

Riktigheten af här ofvan i punkterna 1, 2 a) och d) samt 3 lämnade uppgifter bestyrkes med
det tillägg,

den ändring, 1...........................................................................................................................-...................................................................................................................

den

Präst i

församling.

med

Riktigheten af de i punkterna 2 b), c) och e) samt 4, 5 och 6 lämnade uppgifterna bestyrkes

det tillägg,
den ändring.

den

Kommunalnämndens ordförande i
Fattigvård sstyrelsens ordförande i

F attigvårdsinspektör.
Fattigvårdsdirektör.

Bil. 4.

Beräkningar rörande föreslagna pekuniära understöd.

I enlighet med de anförda beräkningsgrunderna skulle för en familj
de af staten utbetalade understödsbeloppen i medeltal komma att belöpa sig
till i nedanstående tabell angifna summor.

	Då äktenskapet ingåtts	i åldern
Tjänstgöringssätt.	intill 22 år dvs. före all tjänstgörings början.	22—23 år, dvs. efter första tj.g.periodens slut men före 2. rep.öfningens början eller före enda rep.-öfningen.	23 -24 år, dvs. efter 2. rep.-öfn. slut men före 3. rep.-öfningens början eller före enda rep.-öfningen.
240 (lagar i en följd...............	») 121,00 kr.
240 » med första tjänstgöring ä 150 dagar + 3 repetitionsöfningar...........	-) 110,50 »	3) 28,80 kr.	4) 14,40 kr.
300 > i en följd...............	5) 139,00 »	—	—
300 > med första tjänstgöring ä 258 dagar + 1 repetitionsöfning............	6) 138,40 >	7) 20,40 »	7) 20,40 »
365 s i en följd...............	8) 158,30 »	—	—
365 » med första tjänstgöring ä 281 dagar + 2 repetitionsöfningar...........	9) 144,40 »	l0) 19,80 >	_

Anmärkningar:

‘) 242 x 0,50 = 121,00.

2) 151 x 0,50 + 31 x 0,20 + 64 x 0,43 = 110,50.

5) 64 x 0,45 = 28,80.

4) 32 x 0,45 = 14,40.

5) 242 x 0,50 + 60 x 0,30 = 139,00.

6) 200 x 0,50 + 60 x 0,30 + 42 x 0,45 + 2 x 0,75 = 138,40.

7) 42 x 0,45 + 2 x 0,75 = 20,40.

8) 241 x 0,50 + 126 x 0,30 = 158,30.

9) 157 x 0,50 + 125 x 0,30 + 43 x 0,20 + 44 x 0,45 = 144,40.

10) 44 x 0,45 = 19,80.

Penningtillskottet och det högre penningbidraget beräknas vid marinen -icke utgå för in- och
utryckningsdagar.

100

Med ledning af omstående uppgifter kunna följande beräkningar

göras.

Medelkostnaden för vapenför värnpliktig, som gift sig under de olika
åldrarna: före 22., under 22.—23. eller 23.—24. året och tilldelats truppslag
eller tjänst, där utbildningstiden omfattar

240 dagar, utgör............51''23 kr.

300 » , » ............59''73 »

365 » , » ............54''73 »

Då emellertid antalet af dem, som gifta sig vid åldern 23—24 år, är
betydligt större än af dem, som gifta sig vid åldern 22—23 år, och då
dessa senare åter äro talrikare än de, som gifta sig än tidigare, samt då
kostnaderna för dessa båda senare årsklasser vid truppslag med 240 dagars
utbildningstid äro större än vid truppslag med 365 dagars utbildningstid,
så torde man med säkerhet kunna antaga, att medelkostnaden vid båda
dessa truppslag ej blir väsentligt olika; snarare torde den bli lägre vid
det senare truppslaget.

Hvad angår till »marinen» inskrifna (300 dagars utbildningstid) är
ett liknande resormement kanske ej befogadt, enär här förekommer en
repetitionsöfning under 4. året för vissa kategorier, men då de, som tilldelas
»flottan», med få undantag fullgöra tjänstgöringen i en följd och då man
således beträffande dessa ej har att medräkna dem, som gift sig efter 22
års ålder, så torde äfven här medelkostnaden kunna beräknas blifva lägre
än vid 240-dagars truppslag.

Beträffande vapenföra värnpliktiga torde således vid beräknande af
statens utgifter för familjeunderstöd, ingen anledning finnas att skilja på
truppslagen, utan kan 240-dagars tjänstgöringen läggas till grund för beräkningarna.

Beträffande åter icke vapenföra bör gift sådan helst inskrifvas vid
240-dagars truppslag.

101

Bil. 5.

Formulär för ansökning
om familjeunderstöd.

Ansökning af värnpliktige n:r

Tin Öfverståthållarämbetet.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

län.

Med öfverlämnande af efterföljande upplysningar får jag vördsamt anmäla mig som
sökande till familjeunderstöd enligt Kungl. förordningen den

den

(Sökandens egenhändiga underskrift.)

Enligt Kungl. förordningen den kunna värnpliktigs hustru och barn, under den tid den

värnpliktige fullgör honom åliggande värnpliktstjänstgöring i fredstid, erhålla understöd af statsmedel, såvida understöd
är för deras uppehälle nödvändigt.

Ansökning därom, ställd till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det iän, där den värnpliktiges kyrkobokföringsrt
är belägen, skall af den värnpliktige tidigast en månad före tjänstgöringens början ingifvas eller insändas till
chefen för det regemente eller den kår eller till beväringsbefälhafvaren vid den flottans station, där sökanden skall
fullgöra sin tjänstgöring, och åtföljas af upplysningar i de hänseenden detta formulär utvisar. Göres ansökning om
understödet senare än tre dagar efter fastställd inryckningsdag, utgår icke understöd för den tid, som förflutit, innan
ansökningen inkommit till nyssnämnde chef eller befälhafvare.

Formuläret ifylles genom den värnpliktiges försorg, och uppgifterna bestyrkas, eventuellt fullständigas:

de i punkterna 1 och 3 af präst i vederbörlig församling samt

de i punkterna 4, 5, 6 och 7 af: å landet kommunalnämndens ordförande, i Stockholm fattigvårdsinspektören,
i Göteborg fattigvårdsdirektören och i annan stad fattigvårdsstyrelsens ordförande.

De ord i texten, som icke erfordras för upplysningarnas eller intygens meddelande, öfverstrykas.

Detta formulär tillhandahålles på rullförings- och sjörullföringsexpeditionerna äfvensom på sjömanshusen
samt sändes därifrån pa begäran kostnadsfritt till myndighet eller till värnpliktig, som uppgifver sin postadress.

Upplysningar.

Sökandens

a) fullständiga för- och tillnamn:

b) födelseår och -dag:.....................................

c) kyrkobokföringsort och bostad:

a) Sökandens inskrifningsnumjner: .............................................................................................................................

b) Regemente, kår eller flottans station, där tjänstgöringen skall fullgöras:

c) Inryckningsdag till tjänstgöring: .........................._.....................................................................................

tjänstgöring i en följd.

d) Tjänstgöringens beskaffenhet: första tjänstgöring.

repetitionsöfning.

Fullständiga namn samt födelseår och -dag för sökandens
a) hustru (om frånskild eller afliden, antecknas detta här): ..........................

b) barn:

(Äfven styfbarn samt utom äktenskapet födda barn, till hvilka sökanden i kyrkobok är antecknad såsom fader
eller för hvilka han af domstol förklarats försörj ningsskyldig.)

Hustruns

a) arbetsförmåga: .................................................................................................._____________________________________________________________________

(Orsak till nedsatt arbetsförmåga skall angifvas och i stad styrkas med läkarbetyg.)

b) arbetsinkomst: .........................................................................:....................... .........................................................................

a) Sökandens yrke eller sysselsättning? ...................................................................................................................................................................—

b) Till hvilket inkomstbelopp är sökanden uppförd i senaste taxeringslängd öfver inkomstbevill ningen

samt inkomst- och förmögenhetsskatten? (Om sökanden är uppförd i taxeringslängd för annan
ort än kyrkobokföringsorteD, skall uppgiften styrkas med debetsedel eller utdrag af taxeringslängden.) ...............

c) Äger sökanden utöfver sina skulder någon tillgång i fast egendom, fordran eller penningar?
I sådant fall till hvilket värde eller belopp? .................................................................................................................................................

d) Har sökanden under senaste 12 månader saknat arbete? Under hvilken tid?

e) Har sökanden eller hans hustru eller barn under de senaste sex månaderna åtnjutit understöd
från fattigvård, stiftelse eller dylikt? ^ej. Understödets art och storlek?................................................................

f) Har sökanden lämnat den hufvudsakliga delen af sin arbetsförtjänst tilljj familj ens underhåll?

Beräkningar rörande föreslagna pekuniära understöd.

I enlighet med de anförda beräkningsgrunderna skulle för en familj
de af staten utbetalade understödsbeloppen i medeltal komma att belöpa sig
till i nedanstående tabell angifna summor.

Tjänstgöringssätt.	Då äktei intill 22 år dvs. före all tjänstgörings början.	iskapet ingåtts 22—23 år, dvs. efter första tj.g.periodens slut men före 2. rep.öfningens början eller före enda rep.-öfningen.	i åldern 23—24 år, dvs. efter 2. rep-öfn. slut men före 3. rep.-öfningens början eller före enda rep.-öfn ingen.
240 dagar i en följd...............	*) 121,00 kr.
240 > med första tjänstgöring ä 150 dagar + 3
repetitionsöfningar...........	2) 110,50 >	’) 28,80 kr.	*) 14,40 kr.
300 > i en följd...............	6) 139,00 >	—	—
300 > med första tjänstgöring ä 258 dagar + 1
repetitionsöfning............	6) 138,40 »	7) 20,40 »	7) 20,40 »
365 > i en följd...............	8) 158,30 >	—	—
365 > med första tjänstgöring ä 281 dagar + 2
repetitionsöfningar...........	9) 144,40 >	19) 19,80 »

Anmärkningar:

*) 242 x 0.50 = 121,00.

*) 151 x 0,50 + 31 x 0,20 + 64 x 0,45 = 110,50.
s) 64 x 0,45 = 28,80.

4) 82 x 0,45 = 14,40.

6) 242 X 0,50 + 60 X 0,80 = 139,00.

6) 200 x 0,50 + 60 x 0,30 + 42 x 0,45 + 2 x 0,75 = 138,40.

7) 42 x 0,45 + 2 x 0,75 = 20,40.

8) 241 x 0,50 + 126 x 0,30 = 158,30.

9) 157 x 0,50 + 125 x 0,30 + 43 x 0,20 + 44 x 0,45 = 144,40.

10) 44 x 0,45 = 19,80.

Penningtillskottet och det högre penningbidraget beräknas vid marinen .icke utgå för in- och
utryckningsdagar.

103

6. a) Postadress för sökandens hustru:

b) Om hustru ej finnes eller är förhindrad att taga vård om barnen, fullständigt namn och postadress
för den, som handhafver nämnda vård och sålunda äger uppbära familjeunderstödet:

Öfriga upplysningar, som sökanden kan vilja meddela till stöd för sin ansökning:

den

(Sökandens underskrift.)

Riktigheten af här ofvan i punkterna 1 och 3 lämnade uppgifter bestyrkes med
det tilläga;, ,,

den ändring, ........................................................................................................................................................................................................................................................

den

Präst i ......................................... församling.

Riktigheten af här ofvan i punkterna 4, 5, 6 och 7 lämnade uppgifter bestyrkes med
det tillägg,

den ändring, r ......................................................

den

Kommunalnämndens ordförande i

Fattigvårdsstvrelsens ordförande i ..................................

Fattigvårdsinspektör.

Fattigvårdsdirektör.

35—10286Ö. Värn jdiktskommis sinnen.

regemente.

station.

månad 19.

Förteckning,

jämlikt § 6 af Kung! förordningen den angående tillämpning af förordningen

om understöd i vissa fall åt värnpliktig familjeförsörjares hustru och barn (familjeunderstöd),
öfver de värnpliktiga, hvilkas ansökningar om familjeunderstöd af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i___________________________________län bifallits.

Inskrif-

nings-

nummer.

Namn.

Dag för Kungl.
Maj:ts befall-ningshaf-vandes beslut.

Antal

tjänstgörings-

dagar.1

Anteckningar.

•

1 Ingå häri tjänstgöringsdagar under föregående månader, anmärkes detta i anteckningskolumnen.

107

Särskildt yttrande af kapten H. 0. Hjalmarson.

Genom föreslagna tillägg till värnpliktslagen § 17 inom. 1 och inskrifningsförordningen
§ 93 mom. 1 har värn pliktskommissionen utsträckt
inskrifnings- och sjörullföringsområdesbefälhafvares befogenhet att bevilja
uppskof med första tjänstgöring till att gälla, äfven om förfallet förelåg
redan vid inskrifningsförrättningen, under hvilket förhållande nuvarande bestämmelser
endast tillerkänna inskrifningsnämnd (-revision) denna rätt; dock
har kommissionen samtidigt begränsat utsträckningen till enbart de farsör
jningsfall, som afses i förslaget till § 16 inom. 2 af värnpliktslagen.

i fråga om i all synnerhet de delar af en värnpliktslag, Indika allmänheten
måste känna till och kunna betjäna sig af, är det af vikt, att
föreskrifterna äro enkla och lättförstådda. Så är icke förhållandet
med våra nuvarande bestämmelser rörande eftergifter i värnpliktstjänstgöringen,
i det att den värnpliktige, beroende på när förfallet inträffat,
i vissa fall ovillkorligen måste vända sig till inskrifningsnämnden, i andra
till områdsbefälet och i ytterligare andra till truppbefälet. Hvilken ovisshet
detta alstrar hos den värnpliktige är nogsamt kändt, och kommissionen
har själ!'' framhållit, att misstag ofta förekomma, hvarigenom den värnpliktige
äfventyrar att icke komma i åtnjutande af den eftergift, till hvilken
förfallets beskaffenhet i själfva verket berättigar honom.

Men än mera invecklad blir saken, då enligt kommissionens förslag
den värnpliktige vid vissa förfall kan få vända sig till antingen den ena
eller den andra myndigheten, medan vid andra förfall den hittills varande
ordningen förblifvit gällande.

För att vinna reda synes mig grundregeln böra vara den, att de
värnpliktigas krigstjänstduglighet pröfvas och afgöres af inskrifningsnämnden
— hvilket ju icke förhindrar interimsåtgärder beträffande i tjänstgöring
varande värnpliktiga — medan deras tjänstgöring sangelägenheter ordnas af
den militära myndigheten. Detta senare förhindrar i sin ordning icke, att
den värnpliktige, vid samma tillfälle som han undergår inskrifning, kan
genom nämnden få den närmast förestående tjänstgöringsomgången ordnad
på särskildt sätt, om han härför har giltiga skäl. Det skulle visserligen

16—102865 Värnpliktskommissionen.

108

sålunda blifva två myndigheter, som samtidigt kunde utöfva samma befogenhet,
men dels inträffar detta under endast en kort del af året, dels
kan ingen som helst kollision däraf uppstå mellan dessa myndigheter,
under det att å andra sidan alla värnpliktiga härigenom blefve vid hvarje
fall i tillfälle att på enklaste sått få sin tjänstgöring reglerad.

Jag anser således, att kommissionen, då den i alla händelser önskat
en utsträckning af den militära myndighetens befogenhet att bevilja uppskof,
icke bort stanna på halfva vägen, utan låtit utsträckningen gälla för
alla i lagen upptagna förfall och ej blott för dom, som åsyftas i § 16
mom. 2. De betänkligheter, som Riksdagen år 1901 lade i dagen rörande
denna fråga, kunna förvisso undanrödjas genom att påvisa verkningarna af
de nuvarande restriktionerna.

I fråga om den i värnpliktslagen § 17 mom. 4 afhandlade hemförlofningen
frän tjänstgöring har kommissionen föreslagit en sådan utsträckning
af gällande bestämmelser, att försörjningsfall, som afses i § 16 mom.
2, skulle berättiga till hemförlofning från första tjänstgöring, äfven om
förfallet förelegat redan vid tjänstgöringens början.

Principiellt torde intet vara att invända mot en dylik utsträckning
förutsatt att hem förlof ning en icke medför en af sevärd afkortning af öfning stiden
och försämrad utbildning.

Såsom bestämmelserna rörande fullgörandet af efter hemförlofning
återstående tjänstgöring nu äro affattade, kunna emellertid, som bekant, de
värnpliktiga, enligt inskrifningsförordningen § 115 inom. 1, erhålla en afknappning
af vår snäft tillmätta öfningstid med ej mindre än 1 ö, hvilkct
vid olika truppslag kan representera en tidrymd af l2/3—3 månader. Något
dylikt kan omöjligen hafva varit lagstiftarnas mening, och då det äfven
upprepade gånger är framhållet, hurusom värnpliktiga förstå att använda
sig af dessa bestämmelser för att obehörigen undandraga sig tjänstgöringen,
kan det icke vara lämpligt att öppna ytterligare en möjlighet härtill. Så
sker likvisst genom det föreslagna tillägget. Olägenheten häraf har kommissionen
visserligen sökt undvika dels genom att inskränka hemförlofningsmöjligheten
till första tjänstgöringen, dels genom den i inskrifningsförordningen
§ 107 mom. 1 införda bestämmelsen, att ansökningen skall göras
inom sex veckor från tjänstgöringens början, men att vid här åsyftade förfall
göra nämnda inskränkning synes icke motiveradt, och tidsbegränsningen
beträffande ansökningstiden kan föranleda till, att hemförlofning, trots
behof häraf verkligen föreligger, i vissa fall icke skulle kunna författningsenligt
medgifvas.

109

Jag ånger därför, att kommissionens förslag bort åtföljas af ungefär
sådana bestämmelser om den ordning, i hvilken den återstående delen al
tjänstgöringen skall fullgöras, som föreslagits af Delegerade inom 1907 års
Generalskommission i dess den 25. maj 1908 afgifna förslag, i hvilket fall
hemförlofningen icke heller behöft förbehållas enbart första tjänstgöringen;
men att, därest utsikt icke funnes att få dylika eller liknande bestämmelser
genomförda, värnpliktskommissionen icke bort föreslå någon utsträckning
af hemförlofningsmöjligheten.

H. Hjalmarson.