UTLÅTANDEN, YTTRANDEN OCH PETITIONER (Statens offentliga utredningar 1904:4)

SAMMANFATTNING

UTLÅTANDEN, YTTRANDEN OCH PETITIONER

I ANLEDNING AF

LÄROVERKSKOMMITTÉNS DEN 8 DECEMBER 1902
AFG-IFNA BETÄNKANDE

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1904

Innehållsförteckning.

Af vederbörande myndigheter afgifna utlåtanden.

Kap. I. Läroverksorganisationen i allmänhet.

a) Läroverkets uppdelning i två stadier: skola och gymnasium .... sid. 1.

b) Anordnandet af en examen vid realskolekursens slut.....■ ■ » 4.

c) Gymnasiets anknytning till realskolan och gymnasiekursens längd . . » 7.

d) De klassiska språken. — A-läroverk..............3 10.

e) De främmande lefvande språken...............3 14.

Kap. II. Realskolans organisation.

a) Allmänna grunder.....................3 18.

b) Undervisningsplanen....................* 20.

c) Realskolexamen......................* 21.

d) Kompetens på grund af aflagd realskolexamen..........» 25.

Kap. III. Gymnasiets organisation.

a) Allmänna grunder.....................» 37.

b) Valfriheten........................» 40.

c) Undervisningsplanen.....................3 47.

d) Studentexamen.......................3 49.

Kap. IV. Lärotidens fördelning.

a) Läsårets längd.......................3 53.

b) Feriearbetet........................3 56.

c) Arbetets fördelning under terminerna.............3 59.

d) Begränsning af lärjungarnes arbete..............3 62.

Kap. V. Ombildning och indragning af läroverk.

a) Ombildning till högre allmänt läroverk.............»64.

b) Ombildning till samskolor..................3 61.

c) Föreslagen indragning af läroverk och pedagogier........»107.

Kap. YL Ifrågasatt centralstyrelse för de allmänna läroverken......sid. 116.

Kap. VII. Förslag till ny stat för de allmänna läroverken.

a) Reglering af lärarnes löner.................» 118.

b) Förslag till ordinarie ämneslärareplatser...........» 138.

Kap. VIII. Ifrågasatta terminsafgifter till statsverket...........» 143.

Kap. IX. Öfriga ändringar i stadgan för rikets allmänna läroverk.....» 146.

Petitioner, senare inkomna framställningar m. m. . . » 168.

Bilagor.

Bil. A. Utlåtande angående läroverkskommitténs förslag i organisationsfrågan . . s 179.
Bil. B. Utlåtanden öfver kursplanen...................s 183.

Af vederbörande myndigheter afgifna utlåtanden.

KAP. I.

Läroverksorganisationen i allmänhet,

a) Läroverkets uppdelning i två stadier: skola och gymnasium.

(Sid. 37—78 i kommitténs betänkande.)

Mot kommittéförslagets grundtanke att uppdela läroverket i ett lägre sta- TM_
dium för bibringande af allmän medborgerlig bildning, afpassad efter de lär- styrkande
jungars behof, som vid 15 till 16 års ålder afsluta sin skolgång, samt ett högre utlatandenstadium
för grundläggande af de vetenskapliga insikter, som vid universitet
eller högre tillämpningsskola vidare utbildas, hafva de allra flesta myndigheter,
hvilkas utlåtanden inkommit, haft intet eller ringa att erinra.

Några af dem, som yttrat sig i denna fråga, förorda uttryckligen den
nämnda anordningen, under det att andra i mer eller mindre bestämda ordalag
uttala sitt gillande. Så yttrar domkapitlet i Skara, att det visserligen icke
känner sig öfvertygadt därom, att ett nederstadium med medborgerlig läggning
tillika är lämpligast för dem, som ämna fortsätta å gymnasiet, men att det af
tungt vägande praktiska skäl dock finner sina betänkligheter böra vika, och säger
om själfva grundtanken i förslaget, att en dylik utslutning på ett stadium, några
år tidigare än studentexamen, utan tvifvel tillmötesgår ett länge kändt och erkändt
behof och synes vara ägnadt att afhjälpa åtskilliga brister och olägenheter,
som allmänt öfverklagats. Domkapitlet anser äfven den föreslagna tidpunkten för
afslutningen väl vald.

Läroverkskollegiet i Hudiksvall yttrar, att förslaget i stort sedt såväl tillfredsställer
de länge närda och öppet uttalade krafven på en reform af de allmänna
läroverken som ock tillgodoser en sund utvecklings fordringar. Läroverkskollegiet
i Vänersborg anser den föreslagna omorganisationen utgöra en väsentlig förbättring
af det nuvarande tillståndet och vill för sin del i hufvudsak förorda detsamma
Läroverkskollegiet i Umeå finner kommitténs förslag synnerligen beaktansvärda,
och läroverkskollegiet i Sundsvall instämmer till fullo i kommitténs förslag.

Principiella
invändningar
mot
kommittéförslaget.

Läroverkskollegiet i Lidköping yttrar om tudelningen i realskola och gymnasium,
att det däri med tillfredsställelse hälsar ett återupptagande af den historiska
utvecklingsgång, som år 1849 afbröts. Läroverkskollegiet i Eskilstuna erkänner
tacksamt, att förslaget innebär högst väsentliga förbättringar med afseende på
organisationen. Läroverkskollegiet i Arboga uttalar sin anslutning i allt väsentligt.
Läroverkskollegiet i Trelleborg uttrycker den till visshet gränsande förhoppningen,
att den allmänna medborgerliga bildningen högst väsentligt skall
komma att främjas genom antagandet af kommitténs förslag. Läroverkskollegiet
i Yarberg önskar förslagets fastställelse i hufvudsak. Läroverkskollegiet i
Piteå finner kommitténs förslag angående upprättande af realskolor vara i öfverensstämmelse
med tidens kraf såväl i allmänhet som i pedagogiskt hänseende och
tror, att de allmänna läroverken därigenom skulle få ökad förståelse och sympati
bland folkets bredare lager. Kollegiet vid Jakobs 1. allm. läroverk anser kommittén
hafva framställt ett till målet ledande förslag.

Domkapitlen i Linköping, Strängnäs, Lund, Göteborg och Hernösand samt
läroverkskollegierna i Västervik, Skara, Linköping, Nyköping, Kristianstad, Helsingborg,
vid h. realläroverket i Göteborg, i Halmstad, Umeå, Arboga och Uddevalla
uttala i hufvudsak sitt gillande af förslagets grunder.

Professor Johansson i filosofiska fakulteten i Uppsala yttrar, att den af
kommittén uppgjorda allmänna organisationsplanen synes vara ett i det stora
hela adekvat och lyckligt uttryck för de rörelser och sträfvanden, som under
långa tider och med allt mera ökad styrka framträdt i vårt land. Professor
Hildebrandsson därsammastädes anser, att om kommitténs förslag till organisation
intet annat än godt är att säga. Professor Johansson i Lunds domkapitel uttalar
den meningen, att kommitténs förslag betecknar ett stort steg framåt, särskildt
då det gäller att bättre än hittills tillgodose behofven af ökad allmän medborgerlig
bildning och att åstadkomma en minskning af det lärda proletariatet. Lektor
Fehr i Strängnäs domkapitel gillar fullständigt kommitténs grunder.

Angående den uppfattning, som ligger till grund för kommitténs förslag,
nämligen att den vetenskapliga bildning, som det allmänna läroverket har att
grundlägga, kan byggas på den allmänna medborgerliga, yttrar däremot biskopen
i Lund — dock utan att framställa något från domkapitlets tillstyrkande utlåtande
afvikande förslag — bland annat följande. Den som vore mån om att tillgodose
läroverkets uppgift att grundlägga vetenskapliga insikter, kunde ej känna
sig lugnad af kommitténs optimistiska förhoppning och försäkran, att den så
kallade medborgerliga bildningen skulle vara en tillfredsställande grundläggning
för sådana. Med lika mycket, ja, med bättre skäl kunde man påstå, att tillbörlig
hänsikt till de vetenskapliga insikterna skulle tillgodose den medborgerliga bildningen,
enär hufvudsaken vid denna icke så mycket vore inlärandet af ett visst
kunskapsstoff som fastmera själskrafternas utbildning och öfning till att kunna

och vilja på egen hand arbeta. Biskopen i Skara, domprosten Norberg i Strängnäs,
professor Hamilton i större akademiska konsistoriet i Lund samt lektor Olsson i
Jönköping synas likaledes vara af den meningen, att ett genomförande af kommitténs
förslag skulle blifva till men för den vetenskapliga bildningen öfverhufvud
taget.

Särskildt synas, såsom närmare framgår af sid. 10—11, farhågorna för den
klassiska bildningens försvagande hafva väckt betänkligheter. Rektor Jacobson i
Visby samt pastor primarius och f. d. professor Sahlin i direktionen öfver Stockholms
stads undervisningsverk afstyrka förslaget i dess helhet, enär enligt deras
mening de allmänna läroverken, för att motsvara sitt ändamål, måste organiseras
efter helt andra grunder än dem kommittén sökt bringa i tillämpning. I stället
för att omdana det lägre stadiet till en för alla lärjungar gemensam skola, borde
man, anse de, inrätta olika läroverkstyper eller linjer, som på ett tidigt stadium
skilde sig från hvarandra och organiserades med hänsyn till de olika bildningsbehof,
som i vår tid göra sig gällande. Först då vore det möjligt att få sådana
läroverk till stånd, där de humanistiska och särskildt de klassiska ämnenas studium
kunde bedrifvas till den omfattning, som svarade emot dessa ämnens betydelse
för vår högre odling. Särskildt hvad Stockholm angår, anser sig professor
Sahlin böra hemställa, att det måtte göras till föremål för utredning, om icke
särskilda läroverk skulle kunna få särskilda uppgifter och om icke därvid kunde
iakttagas, att åtminstone ett högre läroverk blefve själfständigt klassiskt, ett
modernt språkligt och ett realt samt att ett eller flera lägre läroverk anordnades
till sexklassiga praktiska läroverk. Adjunkten Rabe jämte en annan ledamot af
kollegiet vid h. latinläroverket å Norrmalm anser likaledes kommitténs förslag
skadligt för den humanistiska bildningen i vårt land och uttalar på denna och
andra anförda grunder som sin mening, att detsamma bort i dess helhet afstyrkas.

Flertalet af de myndigheter, som uttalat sina farhågor beträffande de
klassiska språkens tillbakaskjutande, hafva emellertid icke ansett sig böra fördenskull
afstyrka kommittéförslaget utan i stället yrkat, att vid en eventuell
omorganisation af de allmänna läroverken i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
förslagets allmänna grunder undantag borde göras för några läroverk, där de
klassiska språken skulle erhålla ett större utrymme än vid de efter den nya
normaltypen organiserade läroverken. En närmare redogörelse för hithörande
utlåtanden och förslag lämnas här nedan, sid. 12—14.

Domkapitlet och läroverkskollegiet i Karlstad, som anse såväl kommitténs Läroverkets
organisationsforslag som förslaget om ett treårigt gymnasium otillfredsställande, ^/styrkes3
afstyrka uppdelningen i skola och gymnasium, men förorda latinets uppflyttning men en aftill
sjätte klassen, kursernas i de fem lägre klasserna omläggning i öfverens- Jordas
stämmelse med kommitténs förslag samt anordnandet af en afslutningsexamen med

Invändningar
mot
kommitténs
förslag.

viss kompetens i sjätte realklassen för de lärjungar, som å detta stadium ämna
afsluta sin skolgång. Läroverkskollegiet i Västerås och rektor Söderbaum i
Malmö förorda undervisningsplanens anordning i öfverensstämmelse med reservanten
Dahlgrens förslag men varna, i likhet med rektor Jacobson i Visby, för
återinförandet af den gamla skillnaden mellan skola och gymnasium, därvid bland
annat hänvisande till de olägenheter, som voro förbundna med gymnasieinstitutionen
i äldre tider.

b) Anordnandet af en examen vid realskolekursens slut.

(Sid. 41—78 i kommitténs betänkande.)

Under det att de afgifna utlåtandena i de allra flesta fall varit till förmån
för de sex nedersta klassernas ombildande till en medborgerlig skola, realskolan,
hafva däremot från åtskilliga håll erinringar gjorts mot anordnandet af
den examen, realskolexamen, som enligt kommitténs förslag skulle afsluta
nämnda skola.

Vissa myndigheter afstyrka mer eller mindre bestämdt eller uttala betänkligheter
mot den af kommittén föreslagna examen, nämligen: kanslern för
universiteten; medicinska fakulteten i Uppsala med instämmande af större akademiska
konsistoriet därstädes; domkapitlen i Uppsala, Linköping, Strängnäs,
Västerås, Växjö och Härnösand samt direktionen öfver Nya elementarskolan; läroverkskollegierna
i Uppsala, Linköping, Norrköping, Vänersborg, Strängnäs, Nyköping
(9 röster mot 8), Falun, Umeå, Sundsvall, 18 ledamöter af kollegiet vid
h. latinläroverket å Norrmalm (7 hafva uttalat sig för kommitténs förslag),1) läroverkskollegierna
vid västra femklassiga läroverket i Göteborg, i Kristinehamn
och Haparanda; professorerna Lundell och Högbom i filos, fakulteten i Uppsala,
biskopen i Skara, rektor Rosberg i Kalmar, rektor Jacobson i Visby, medicinalrådet
Schuldheis i medicinalstyrelsen och skolläkaren vid Visby h. allm. läroverk.

Några vilja hafva examen, därest den kommer till stånd, anordnad med
mindre tunga och omständliga former eller med mindre sträng kontroll: teologiska
fakulteten i Uppsala; domkapitlen i Västerås, Lund, Göteborg och Härnösand;
läroverkskollegierna i Falun, Lund, Malmö, vid h. latinläroverket i Göteborg,
i Umeå, Luleå. Sundsvall, 18 ledamöter af kollegiet vid h. latinläroverket
å Norrmalm, läroverkskollegierna i Eksjö, Vadstena, Söderköping, Eskilstuna,

*) Beträffande detta läroverk må påpekas, att samfällda beslut i allmänhet icke fattats utan
endast antal röster för och emot vid hvarje särskild fråga till protokollet antecknats. I fråga om öfriga
myndigheter hafva i denna sammanfattning röstetal angifvits endast när minoriteten varit jämförelsevis
stor. Enskilda ledamöter hafva i allmänhet namngifvits, ifall de afgifvit särskild! yttrande eller uttryckligen
reserverat sig till protokollet.

Arboga och Landskrona; professor Johansson i Lunds domkapitel, biskopen jämte
kyrkoherden Odin i Yisby domkapitel1) samt rektor Lundberg i direktionen öfver
H. lärarinneseminariet (se sid. 71). — För de anordningar, som några bland dessa
myndigheter tänkt sig för ernående af nyssnämnda syfte, redogöres nedan (sid.
21—22).

De skäl, som anföras mot en examen öfver hufvud taget eller mot den af
kommittén föreslagna formen för examen, äro dels pedagogiska, dels hygieniska.

Man befarar, att tanken på en förestående examen, i synnerhet om den
sker under omständliga former och med kontroll af särskildt förordnade censorer,
skall hos lärjungarne framkalla oro och arbetsjäkt och därigenom störa undervisningens
lugna gång samt fresta läraren att mera lägga an på inpräglandet
af ett visst kvantum fakta än på en harmonisk utbildning af eleverna. I
ett flertal utlåtanden betonas också, att examen ej bör vara censurerad (jfr sid.
21). Vidare tror man ej på möjligheten att förhindra, det examen får en rigorös
läggning, hvilket ur alla synpunkter anses olämpligt för lärjungar å här
ifrågavarande åldersstadium. Äfven framhållas de olägenheter, som för läroverken
skulle uppstå af det myckna examinerandet samt svårigheten att anskaffa
dugliga censorer eller examensvittnen. Slutligen betviflas värdet å en
sådan examen, hvilken knappast är ägnad att gifva ett säkert utslag i fråga om
lärjungens ståndpunkt i det hela. — Från hälsosynpunkt framhålles — ofta med
hänvisning till medicinska fakulteten i Uppsala, som afstyrker examen såsom ur
hygienisk synpunkt betänklig — det olämpliga däruti, att en sa pass kräfvande
examen infaller under lärjungarnes pubertetsålder, då de äro särskildt ömtåliga
för dylika ansträngningar.

De myndigheter, som yttra sig emot anordnandet af en examen, uttala i
allmänhet eller synas förutsätta, att sista terminens betyg bör få gälla som afgångsbetyg
och berättiga till den af kommittén föreslagna kompetensen. Från
ett par håll — t. ex. domkapitlet i Göteborg och läroverkskollegiet i Uppsala —
framhålles, att kontroll, om sådan vore behöflig, lämpligare kunde ske genom
sakkunnig inspektion af den föregående undervisningen.

Den allmänna diskussionen om realskolexamens vara eller icke vara har å
andra sidan äfven gifvit anledning till mer eller mindre positiva uttalanden till
förmån för en sådan examens anordnande.

Domkapitlet i Skara anser, att då det med hänsyn till den afsedda kompetensen
är angeläget att upprätthålla enhet i fordringarna vid de olika läroverken,
en examen i någon form svårligen kan undvaras. Professor Boethius samt pro i)

Biskopen instämde i hufvudsak i ett af adjungerade ledamoten, kyrkoherden Odin afgifvet
yttrande, rektor Jacobson och lektor Jansson hänvisade till af dem vid frågans behandling i läroverkskollegiet
afgifna yttranden, och lektor Fagerholm instämde utom i vissa angifna punkter i läroverkskollegiets
utlåtande. I domkapitlets skrifvelse uttalas, att kyrkoherden Odins af biskopen omfattade
mening torde höra anses innehålla hvad domkapitlet haft att i äTendet anföra.

Anordna ridet
af en
examen
förordas.

fessorerna Dunér, K. R. Gei jer, Persson, Stave och Kjellman reservera sig mot större
akademiska konsistoriets i Uppsala beslut att instämma i medicinska fakultetens
i Uppsala uttalande angående realskolexamen. Rektor Klingberg i Strängnäs
domkapitel reserverar sig till förmån för en examen, hvarförutan realskolebildningen
icke finge tillbörligt värde i den allmänna opinionen. Rektor Lindskog
i Vänersborg jämte 4 ledamöter af läroverkskollegiet anser examen nödvändig
för att häfda realskolans sjanständighet i förhållande till gymnasiet. Adjunkten
Fredlund jämte en annan ledamot af läroverkskollegiet i Falun har afgifvit
en utförlig reservation till förmån för realskolexamen, bland annat framhållande,
att en examen innebär en mindre störande kontroll än inspektion och, rätt ledd,
just kan blifva bästa medlet att motverka alltför högt uppskrufvade fordringar.
För den föreslagna examen hafva ock särskildt uttalat sig: läroverkskollegierna i
Hälsingborg, Enköping, Karlshamn, Sölvesborg, Sala och vid Jakobs 1. allm. läroverk.
I Karlstads läroverkskollegium hafva 10 ledamöter tillstyrkt kommitténs
förslag, under det att 11 röstat för en examen af den art, som ofvan (sid. 3—4)
angifvits. — Hvad särskildt den hygieniska synpunkten beträffar, förekomma äfven
uttalanden från speciellt medicinska auktoriteter, som gå i motsatt riktning
mot medicinska fakultetens i Uppsala utlåtande. I Karolinska institutets lärarekollegium
hafva 6 ledamöter af 15 uttalat, att berättigade farhågor från hygienisk
synpunkt ej förefinnas mot den föreslagna examen (majoriteten instämmer beträffande
hygieniska frågor i de flesta delar med medicinska fakulteten i Uppsala,
dock utan att särskildt yttra sig om realskolexamen). Professor Mörner i direktionen
öfver H. lärarinneseminariet finner naturligt, att examen skall stå under
kontroll, enär den skall medföra kompetens; å andra sidan kunde kontrollen äfven
vara nyttig i det hänseendet, att den hindrade fordringarnas stegrande öfver
hvad önskligt och behöfligt vore; det exempel från Preussen, som från vissa håll
åberopats, vore ej tillämpligt, enär det där gällde examen för alla, här endast för
dem, som skulle sluta; för öfrigt vore det helt andra skäl än hygieniska, som
motiverat den preussiska examens afskaffande; det vore ej att befara, att denna
examen skulle blifva för betungande. Slutligen anser medicinalstyrelsen de farhågor,
som uttalats beträffande följderna af en examen för 15—16-åringar, betydligt
öfverdrifna, hänvisar till de nuvarande inträdesfordringarna, som ofta förutsätta
ett mycket intensivt arbete, utan att några allmänna skadliga verkningar
af denna ansträngning kunnat förmärkas, och förordar anordnandet af realskolexamen.

c) Gymnasiets anknytning till realskolan och gymnasiekursens längd.

(Sid. 55—78 och 258—262 i kommitténs betänkande.)

Beträffande gymnasiets anknytning till realskolan och gymnasiekursens
däraf beroende längd hade redan inom kommittén tre principiellt olika förslag
framställts:

A. Kommitténs förslag åsyftar den gemensamma undervisningens (utan
latin) utsträckande till och med ett stadium, som motsvarar nuvarande femte
klassen, hvarefter följa dels ett fyraårigt gymnasium, dels en särskild sjätte
klass, parallell med det fyraåriga gymnasiets första årsklass och afslutad med en
examen, afsedd endast för de från sjätte klassen afgående lärjungarne.

B. .Reservanten Höjers och reservanten Dahlgrens förslag gå båda ut på
att anordna gemensam undervisning (utan latin) till och med ett stadium, som
motsvarar nuvarande nedre sjätte klassen, hvarefter i den för skolans samtliga
lärjungar gemensamma sjätte klassen anordnas en examen för alla lärjungar,
både för dem, som ämna afgå, och för dem, som ämna fortsätta å det omedelbart
därpå följande, treåriga gymnasiet.

C. Reservanten Anderssons förslag intager en mellanställning mellan typerna
A och B, i det latinet skulle inträda i sjätte klassen men undervisningen
för öfrigt, med undantag af de afvikelser, som häraf betingades, ordnas i enlighet
med grunderna för ett treårigt gymnasium.

Skillnaden mellan reservanterna Höjers och Dahlgrens förslag gäller i
hufvudsak dels grekiskan, som upptages å det af den senare men ej å det af den
förre föreslagna normalgymnasiet, dels antalet s. k. A-läroverk (se sid. 12).

I de utlåtanden, som beröra frågan om gymnasiets anknytning till realskolan,
har i regeln anslutning skett antingen till ettdera af kommitténs, Höjers,

Dahlgrens och Anderssons förslag, eller till en af rektorerna Almquist och Juhlin
framlagd modifikation af det sistnämnda (se bil. A), eller slutligen mera obestämdt
till någon eller några af reservanterna eller till af dem företrädda principer.

De afgifna utlåtandena låta sålunda äfven fördela sig i tre hufvudgrupper med
samma inbördes grundskillnad som mellan de tre inom kommittén framlagda
förslagen. Vid nedanstående redogörelse för dessa utlåtanden har ej hänsyn tagits
till de olika myndigheternas ställning till frågan om A-läroverk, hvilken
bär nedan (sid. 12—14) gjorts till föremål för särkiid behandling.

A. För kommitténs förslag hafva uttalat sig: domkapitlen i Strängnäs, utlåtanden
Västerås, Lund, Göteborg, Kalmar, Härnösand; läroverkskollegierna i Gäfle, Hudiks- f°r ^P A
vall, Västervik, Örebro, Jönköping (med 13 röster mot 11, som afgåfvos för treårigt
gymnasium å reallinjen), Kristianstad, Karlskrona, vid h. realläroverket i
Göteborg, i Kalmar, Sundsvall, 23 ledamöter af kollegiet vid h. latinläroverket

Utlåtanden
för typ B.

Utlåtanden
för typ C.

å Norrmalm, h. allm. läroverket å Södermalm (med 19 röster mot 11, hvaraf 9
afgåfvos för Dahlgrens och 2 för Höjers förslag), i Alingsås, Eskilstuna, Karlshamn,
Sölvesborg, Trelleborg, Ängelholm, Piteå, vid Jakobs och Katarina 1. allm.
läroverk; professorerna Erdmann, Hildebrandsson, Boéthius, Persson och Johansson
i filos, fakulteten i Uppsala, lektor Jansson i Visby jämte 4 ledamöter af
läroverkskollegiet, professor Aurivillius och rektor Örtenblad i direktionen öfver
Stockholms stads undervisningsverk, lektorerna Tessing, Thomson och Haller
samt adjunkterna Bergin ooh Ewerth i Vänersborg, rektor Bagge i Västerås,
kollega Borg i Kristinehamn jämte 2 andra ledamöter af kollegiet, kollega Landorf
i Borås, rektor Oldin och kollega Nevander i Landskrona samt rektor Elmquist
vid Östermalms 1. allm. läroverk jämte 2 ledamöter af kollegiet. Dessutom
synes domkapitlet i Skara tänka sig en organisation enligt kommitténs förslag.
I läroverkskollegiet i Karlstad afgåfvos 10 röster af 21 för kommitténs förslag
med särskild afslutningsklass.

B. l:o) För reservanten Höjers förslag hafva uttalat sig: direktionen öfver
Nya elementarskolan och läroverkskollegiet därstädes (med 18 röster mot 8, som
afgåfvos för kommitténs förslag); biskopen och kyrkoherden Odin i Visby domkapitel,
lektor Klintberg i Visby samt lektor Bohlin vid h. allm. läroverket å
Södermalm jämte en annan ledamot af kollegiet.

2:o) För reservanten Dahlgrens förslag hafva uttalat sig: läroverkskollegierna
i Vänersborg, Västerås (med 10 röster mot 9, som afgåfvos för kommitténs
förslag), Falun (med 17 röster mot 6, som afgåfvos för fyraårigt gymnasium),
Lund, Malmö, Landskrona (med 2 röster för kommitténs förslag), Oskarshamn,
Kristinehamn, Skellefteå, vid 1. allm. läroverken å Östermalm och Kungsholmen;
professorerna Ångström och Dunér i filos, fakulteten i Uppsala, adjunkten Göthe
vid h. allm. läroverket å Södermalm jämte 8 andra ledamöter af kollegiet, rektor
Lindegren i Varberg och rektor Björling vid Katarina 1. allm. läroverk.

3:o) I anslutning till reservanterna Höjer och Dahlgren hafva uttalat sig:
lektor Fehr i Strängnäs domkapitel och läroverkskollegiet i Lidköping.

4:o) För treårigt gymnasium å båda linjerna, utan instämmande med viss
reservant eller förslagsställare hafva uttalat sig: läroverkskollegierna i Ystad och
Marstrand; lektor Sohlberg i Strängnäs domkapitel, rektor Rosberg i Kalmar,
lektor Young i Kristianstad jämte en annan ledamot af läroverkskollegiet samt
4 ledamöter af kollegiet vid h. latinläroverket å Norrmalm.

C. l:o) För reservanten Anderssons förslag hafva uttalat sig: läroverkskollegiet
i Uppsala (med 13 röster mot 12, af hvilka 8 afgåfvos för kommitténs
och 4 för Dahlgrens förslag), professor Danielsson i filos, fakulteten i Uppsala,
lektor Isberg i Kalmar samt kollegerna Lagerstedt och Thorsell vid 1. allm. läroverket
å Östermalm.

2:o) För Almquist-Juhlins förslag i dess helhet eller i hufvudsak hafva
uttalat sig: domkapitlen i Uppsala och Linköping; läroverkskollegierna i Linköping,
Norrköping, Skara, Växjö, Hälsingborg, vid h. latinläroverket i Göteborg
(4 röster för kommitténs förslag och 4 för Dahlgrens), i Halmstad, Härnösand,
Umeå, Luleå, Visby (med 7 röster mot 5, som afgåfvos för kommitténs förslag),
vid h. realläroverket i Stockholm, i Norrtälje, Vadstena, Mariestad, Borås, Arboga,
Sala, Uddevalla och Filipstad; samt i samma riktning: läroverkskollegierna i Eksjö,
Söderköping och Arvika samt lektor Young (alternativt förslag) i Kristianstad
jämte en annan ledamot af läroverkskollegiet.

3:o) I anslutning till de tre kommittéreservanterna hafva uttalat sig:
professorerna Lundell och Högbom i filos, fakulteten i Uppsala (med latin eller
franska i sjätte klassen alternativt mot andra ämnen); i anslutning till Yttrande
i läroverksfrågan år 1899 (Höjer, Lindhagen, Boije) samt till de tre kommittéreservanterna
har uttalat sig läroverkskollegiet i Sköfde (med tillfälle till latinundervisning
i sjätte klassen), och för ett treårigt gymnasium i princip, ehuru
med tillfälle till latinundervisning i sjätte klassen hafva yttrat sig domkapitlet
i Växjö, läroverkskollegierna i Nyköping och Östersund samt rektor Oséen i
Karlshamn. Rektor Söderbaum i Malmö uttalar sig för reservanten Dahlgrens
förslag, dock att i sjätte klassen upprättas en latinlinje.

För treårigt real- och fyraårigt latingymnasium har uttalat sig rektor
Klingberg i Strängnäs domkapitel, hvilken synes tänka sig realgymnasiet alldeles
skildt från latingymnasiet, under det att de, som sluta sig till förslagen,
tillhörande typ C, synas utgå från förutsättningen af samläsning i större eller
mindre mån mellan de båda gymnasielinjerna.

I Strängnäs läroverkskollegium röstade 5 ledamöter för kommitténs förslag
och 5 för reservanterna Höj ers och Dahlgrens.

Teologiska fakulteten i Uppsala uttalar betänkligheter angående en särskild
afslutningsklass utan att dock uttala sig bestämdt för något af de framställda
förslagen.

Lektor Elowson i Karlstads domkapitel, som reserverat sig mot domkapitlets
uttalanden i allmänhet, framställer ett särskildt organisationsförslag,
nämligen anordnandet af ett femårigt gemensamt nederstadium, ett därpå byggdt
fyraårigt gymnasium och parallellt med dettas två lägsta klasser en tvåårig
praktisk afslutningsskola med fullt själfständig ställning såväl i förhållande
till nederskolan som till gymnasiet.

Slutligen hafva yrkanden framställts, att olika organisationstyper skulle
försökas å olika orter. Så uttala läroverkskollegiet i Malmö, som förordat en
organisation enligt typ B, och läroverkskollegiet i Kristianstad, som omfattat
kommitténs organisationsförslag, lektor Isberg i Kalmar samt rektor Oldin och
kollega Nevander i Landskrona önskvärdheten däraf, att jämte den normala

organisationstypen äfven andra af de föreslagna läroverkstyperna blefve på prof
upprättade. Rektor Söderbaum i Malmö, som förordat en organisation enligt
tyP B (jfr ofvan), uttalar i reservation den meningen, att någon annan typ af
läroverk icke ma pa prof upprättas än efter kommitténs förslag, och läroverkskollegiet
i Lund, som likaledes uttalat sig för Jyp B (se ofvan), hemställer, att
det borde vara Kungl. Maj:t förbehållet att på särskilda orter inrätta läroverk
jämväl enligt kommitténs förslag. Riksarkivarien Hildebrand, rektor Almquist,
grosshandlaren Höglund och kammarrättsrådet Östberg i direktionen öfver Stockholms
stads undervisningsverk önska, att frihet lämnas åt eforalstyrelserna, särskild!
öfver profarsläroverken, att välja mellan olika organisationsformer, hvarvid
en organisation med sexklassig nederskola och treårigt gymnasium synes dem
vara den lämpligaste typen för reallinjen, en organisation med fyraårigt gymnasium
måhända för B-linjen enligt kommitténs förslag.

De motiv, som angifvas för den ena eller andra organisationstypen, återfinnas
i hufvudsak i kommitténs betänkande och i särskilda yttranden till detsamma.
Yrkanden, afseende detaljändringar i de från kommitténs förslag afvikande
organisationstyperna, hafva i denna sammanfattning i regeln icke upptagits.

För att bättre åskådliggöra de olika myndigheternas ställning till denna
del af organisationsfrågan meddelas vidfogade öfversikt.

d) De klassiska språken. — A-läroverk.

(Sid. 241—258, 303—305 och 373—378 i kommitténs betänkande.)

e klassiska . De skäl, som anförts mot den ifrågasatta inskränkningen af latinet och
spia en. gre]jigpan) äro j hufvudsak desamma, som vid den föreliggande frågans tidigare
behandling plägat andragas. Från olika utlåtanden — särskildt af kanslern för
universiteten, af f. d. professor Sahlin, 15 ledamöter af kollegiet vid h. latinläroverket
å Norrmalm samt biskopen i Växjö och lektor Olsson i Jönköping — sammanföres
emellertid här det väsentliga, som blifvit i frågan anfördt.

Bland annat framhalles sålunda, att kunskap i de klassiska språken är
nödvändig på åtskilliga studieområden, såsom inom de teologiska, filosofiska, filologiska,
historiska och juridiska vetenskapsgrenarna, och öfverhufvud taget för
hvarje grundligare humanistiskt studium. AU djupare humanistisk bildning
vore nämligen historisk, icke blott så, att man för en sådan bildnings förvärfvande
behöfde inhämta, hvad historiska framställningar meddelade om äldre bildningsformer,
utan äfven sa, att man maste ga tillbaka till själfva källorna, från

Öfversikt af myndigheternas uttalanden i organisationsfrågan.

Sid. 7—10.

!	A: 4-årigt gymn. å båda linj.	B: 3-årigt gymn	å båda linjerna.	C: 3-årigt gymnasium med 4-årig latinkurs.
				Höj era			Alm-quist— Juhlins förslag.
	Kom- mitténs förslag.	Höj ers reserva-tion.	Dahl- grens reserva- tion.	och Dahl- grens reserva- tioner.	ansluta. till visst förslag.	Anders- sons reserva- tion.	ansluta. till visst förslag.
Domkapitlet i Uppsala.......	_	_	_	__	_	_	1	_
» » Linköping......	—	—	—	—	—	—	1	—
> » Skara........	1	—	—	—	—	—	—	—
» » Strängnäs ......	1	—	—	—	—	—	—	—
» > Västeräs.......	1	—	—	—	—	—	—	—
» » Växjö........	—	—	—	—	—	—	—	1
> » Lund ........	1	—	—	—	—	—	—	—
> » Göteborg.......	1	—	—	—	—	—	—	- \|
» > Kalmar.......	1	—	—	—	—	—	—	- 1
> Härnösand......	1	—	—	—	—	—	—	- \|
Dir. öfver Nya elementarskolan . . .	—	1	—	—	—	—	—	— 1
S:ma läroverksstyrelser	7	1	—	—	—	—	2	1
Högre allm. läroverket i Uppsala . .				_	_	1	...	_
• > > > > G-äfle. . . .	1	—	—	—	—	—	—	—
j » » » Hudiksvall .	1	—	—	—	—	—	—	—
» > » » Linköping .	—	—	—	—	—	—	1	— !
> » » > Norrköping.	—	—	—	—	—	—	1	—
> > > > Västervik .	1	—	—	—	—	—	—	—
j » » » Skara . . .	—	—	—	—	—	—	1	—
» » > > Vänersborg.	—	—	1	—	—	—	—	—
> » » » Strängnäs .	—	—	—	—	—	—	—	!
»j j » Örebro . . .	1	—	—	—	—	—	—	—
» > ti Nyköping .	—	—	—	—	—	—	—	1
tt t-t Västeräs . .	—	—	1	—	—	—	—	— j
it it Falun . . .	—	—	1	—	—	—	—	—
t > t t Växjö . . .	—	—	—	—	—	—	1	—
it it Jönköping .	1	—	—	—	—	—	—	—
» » > > Lund . . .	—	—	i	—	—	—■	—	—
» » it Malmö . . .	_	—	1	—	—	—	—	—
tt tt Kristianstad	1	—	—	—	—	—	—	—
i» >> Karlskrona .	1	—	—	—	—	—	—	—
5 » 5 t Hälsingborg	—	—	—	—	—	—	1	—
> latinläroverket » Göteborg . .	—	—	—	—	—	—	1	—
t realläroverket » 5	1	—	—	—	—	—	—	—
t allm. läroverket » Halmstad .	—	—	—	—	—	—	1	— I
> » >5 Kalmar . .	1	—	—	—	—	—	—	—
it it Härnösand .	_	—	—	—	—	—	1	—
» > »5 Östersund .	—	—	—	—	—	—	—	1
* » » » Umeå . . .	—	—	—	—	—	—	1	—
> » » > Luleå . . .	—	—.	—	—	—	—	1	—
»> it Sundsvall .	1	—	—	—	—	—	—	—
t t tt Visby . . .	—	—	—	—	—	—	1	—
> latinlärov. å Norrmalm i Stockb.	1	—	—	—	—	—	—	—
» allm. lärov. ä Södermalm > >	1	—	—	—	—	—	—	—
> realläroverket » »	—	—	—	—	—	—	1	—
Nya elementarskolan 5 »	—	1	—	—	—	—	—	—
Summa högre allm. läroverk	12	1	5	—	—	1	12	2
Lägre allm. lärov. i Norrtälje ....		_	_	_	_	_	1	_
it tt Eksjö.....	—	—	—	—	—	—	l	—
»> 55 Vadstena ....	—	—	—	—	—	—	1	—
> > 55 Söderköping . .	—	—	—	—	—	—	1
»5 5> Mariestad . . .	—	—	—	—	—	—	1
> 5 >5 Borås.....	—	—	—	—	—	—	1	—
55 s» Lidköping . . .	—	—	—	1	—	—	—	—
>5 55 Sköfde.....	—	—	—	—	—	—	—	1
> » » > Alingsås ....	1	—	—	—	—	—	—	—
5 5 it Eskilstuna . . .	1	—•	—	—	—	—	—	—
> > tt Arboga ....	—	—	—	—	_	—	1	—
tt tt Sala......	—	—	—	—	—	—	1	—
55 tt Ystad.....	—	—	—	—	1	—	—	—
55 tt Karlshamn . . .	1	—	—	—	—	—	—	—
55 55 Landskrona. . .	—	—	1	—	—	—	—	—
55 55 Sölvesborg . . .	1	—	—	—	—	—	—	—
55 > 5 Trelleborg . . .	1	—	—	—	—	—	—	—
55 » 5 Ängelholm . . .	1	—	—	—	—	—	—	—
» > 55 Uddevalla . . .	—	—	—	—	—	—	1	—
tt it Marstrand . . .	—	—	—	—	1	—	—	—
>> tt Oskarshamn . .	—	—	1	—	—	—	—	—
»5 >5 Kristinehamn . .	—	—	1	—	—	—	—	—
tt tt Filipstad ....	—	—	—	—	—	—	1	—
tt it Arvika. . . . .	—	—	—	—	—	—	1	—
tt t t Piteå.....	1	—	—	—	—	—	—	—
5> 55 Skellefteå . . .	—	—	1	—	—	—	—	—
Jakobs lägre allra, lärov. i Stockh.	1	—	—	—	—	—	—	—
Katarina » > 555	1	—	—	—	—	—	—	—
Östermalms » » 555	—	—	1	—	—	—	—	—
Kungsholmens 5 5 t t t	—	~	1	—	—	—	—	—
Summa lägre allm. läroverk	9	—	6	1	2	—	u	1

Anm.

Beträffande domkapitlen i Karlstad och Visby samt läroverkskollegierna i Strängnäs och Karlstad,
se ofvan sid. 3, 5, 8 och 9.

hvilka samtidens bildningsform hade fått sitt ursprung. En alldeles särskild betydelse
för den vetenskapliga forskningen hade de klassiska språken erhållit,
sedan de dogmatiska och konstruerande metoderna i alla de humanistiska vetenskapsgrenarna
fått vika för de historiska och jämförande. Icke blott det vetenskapliga
bedrifvandet af denna forskning utan det grundligare inträngandet i
dess resultat kräfde klassisk underbyggnad, och i samma mån som denna saknades,
i samma mån saknades ock förmåga att följa gången af arbetet inom den humanistiska
vetenskapsgruppen och de ansträngningar, hvarmed vetenskapen för närvarande
sökte att ur människans historia förstå människan själf och den riktning,
hvari hon utvecklade sig. Denna de klassiska språkens betydelse för den högre
odlingen hade ock, anmärkes det, uppskattats i de stora kulturländerna i Europa,
där ifrågavarande ämnen vore synnerligen omhuldade, äfvensom i Nordamerikas
Förenta stater, där latinstudiet vunnit en stor utbredning och där äfven grekiskans
studium blifvit allmännare.

Den klassiska bildningens försvagande i skolan skulle medföra betänkliga
följder med afseende på studierna vid universiteten. Ty antingen måste kunskapsfordringarna
i de akademiska examina nedsättas, en åtgärd, som icke vore
tillrådlig, eller ock måste universitetsstudierna, som redan nu vore för långa, komma
att ytterligare förlängas. Följden häraf skulle blifva, att de studerande skulle
afskräckas från att välja sådana studieriktningar, där en grundligare kännedom
af de döda språken vore erforderlig. Denna minskning i antalet af den humanistiska
bildningens ämnessvenner skulle åter medföra, att vårt land ej skulle
kunna hålla jämna steg med öfriga kulturländer utan nödgas frånträda den
ställning som kulturstat, hvilken det hittills innehaft. I vissa utlåtanden framhålles,
att prästbildningen antingen måste sjunka betydligt under den nivå,
som hittills ansetts nödvändig för den protestantiske prästen, eller ock kräfde
ett tidsmått, som icke stode i rimligt förhållande till hvad som fordrades å andra
ämbetsmannabanor, och hvaraf följden skulle blifva, att kyrkan ej skulle kunna
påräkna tillräckliga arbetskrafter för fullföljande af sina ändamål.

Af en myndighet, domkapitlet i Västerås, betonas jämväl de klassiska
språkens betydelse för den litterära smakbildningen, d. v. s. det för stil, smak och
litterära vyer odlande, som läsningen af sådana författare som Horatius, Homerus
och Plato medför och som, enligt domkapitlets mening, är det viktigaste och bestående
skälet för latinets och grekiskans bibehållande såsom skolstudium. Slutligen
har det i flere utlåtanden framhållits såsom från pedagogisk synpunkt
olämpligt, att begynnelsestudiet af två så svåra och formrika språk som latinet
och grekiskan förlägges till det högre skolstadiet, ett missförhållande, som skulle
ytterligare förvärras, därest, såsom kommittén föreslår, jämväl franskan skulle
till sagda stadium uppskjutas. Särskildt har beträffande grekiskan uttalats, att
dess ställning i den af kommittén föreslagna undervisningsplanen blefve ohållbar.

A-läroverk.

De betänkligheter, som sålunda uttalats beträffande inskränkningen i studiet
af de klassiska språken, hafva, såsom förut framhållits, endast i ett par fall föranledt
ett afstyrkande af kommittéförslaget i dess helhet, i flertalet fall däremot
utmynnat i ett mer eller mindre bestämdt yrkande på s. k. A-läroverk, där de
klassiska språken skulle erhålla ett större utrymme, än vid läroverken i allmänhet
framdeles komme att blifva fallet.

Inom kommittén, som ej ansett sig kunna tillstyrka en organisation med
A-läroverk, afgåfvos särskilda yttranden till förmån för sådana dels af reservanten
Andersson och reservanten Höjer, som båda förorda upprättandet af 13 A-läroverk,
ett i Stockholm och ett i hvardera af de tolf stiftsstäderna, dels af reservanten
Dahlgren, som önskar den ifrågasatta A-linjen försöksvis upprätthållen å några
få orter.

Skillnaden mellan de utlåtanden, som tillstyrka den nämnda anordningen
beträffande de klassiska språken, rör sig hufvudsakligen om antalet A-läroverk.

I hufvudsaklig anslutning till reservanterna Andersson eller Höjer hafva
uttalat sig: kanslern för universiteten; teologiska fakulteten i Uppsala (yrkar
åtminstone 13 A-läroverk); domkapitlen i Uppsala (åtminstone 13), domkapitlet i
Skara, som helst skulle sett, att en sexårig kurs i latin och en fyraårig kurs i
grekiska bibehållits vid samtliga läroverk, domkapitlen i Västerås och Härnösand
(åtminstone 13), direktionen öfver Nya elementarskolan; läroverkskollegierna i
Jönköping (17 röster mot 8), vid Nya elementarskolan och i Haparanda; professor
Wulff i större akademiska konsistoriet i Lund; biskopen och kyrkoherden
Odin i Visby domkapitel, f. d. professor Sahlin, f. d. rektor Ehrnberg
samt lektor Young i Kristianstad jämte en annan ledamot af läroverkskollegiet,
rektor Kosberg i Kalmar, rektor Oséen i Karlshamn och kollega Alenius i Borås.
Rektor Jacobsson i Härnösand jämte 3 ledamöter af läroverkskollegiet förordar
A-läroverk i de tolf stiftsstäderna, i Stockholm och i ett par Norrlandsstäder
utom Härnösand; professor Persson i filos, fakulteten i Uppsala yrkar på inrättandet
af ett tiotal A-läroverk.

Mera obestämdt för upprättandet af sett antal» eller ett »tillräckligt»,
»erforderligt», »ej alltför ringa» eller »lämpligt» antal A-läroverk hafva uttalat
sig: domkapitlen i Strängnäs, Växjö, Lund, Karlstad och Gröteborg; läroverkskollegierna
i Uppsala (17 röster mot 7), Skara, Lund, Kristianstad och Karlstad
(9 röster mot 6; 6 ledamöter röstade ej), 15 ledamöter af kollegiet vid
h. latinläroverket å Norrmalm (14 hafva instämt med kommittén), samt läroverkskollegiet
i Lidköping; professorerna Danielsson och K. R. Geijer i filos,
fakulteten i Uppsala, lektor Klintberg i Visby samt rektor Oldin och kollega
Nevander i Landskrona.

Slutligen hafva, i likhet med reservanten Dahlgren, för upprättandet af ett
fatal A-läroverk uttalat sig: domkapitlet i Kalmar, som förordar A-läroverk i
städer, hvilka hafva läroverk af olika typer: Stockholm och Göteborg; läroverkskollegierna
i Malmö, Västerås, Falun (med 5 röster för 13 A-läroverk och
6 röster för ett afsevärdt antal A-läroverk); lektor Fehr i Strängnäs domkapitel,
fyra ledamöter af direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk (se sid.
10), som yrka, att rätt bör medgifvas eforalstyrelserna att eventuellt bibehålla
A-läroverk på vissa ställen, särskildt vid ett eller annat profårsläroverk, lektorerna
Nyberg och Rosengren samt adjunkterna Walde, Eriksson, Hulting och
Ljung i Norrköping, rektor Bagge i Västerås, som förordar upprättandet af åtminstone
6 A-läroverk, nämligen i Stockholm, Göteborg, Uppsala, Lund, Skara
och Hernösand, samt rektor Rosberg i Kalmar.

I Strängnäs läroverkskollegium afgåfvos 5 röster af 10 för inrättandet
af ett fåtal A-läroverk, och i kollegiet vid h. latinläroverket i Göteborg uppgifvas
meningarna för och emot A-läroverk hafva varit ungefär jämnt delade.

Såsom af denna redogörelse framgår, hafva, utom kanslern för universiteten
och teologiska fakulteten i Uppsala, för upprättande af A-läroverk uttalat
sig följande antal myndigheter: ll1) läroverksstyrelser samt 10 kollegier vid högre
och 2 vid lägre allm. läroverk.

Äfven i fråga om den närmare organisationen af A-läroverken råder meningsskiljaktighet.
Några hänvisa till den plan för eventuella dylika läroverk,
som af kommittén uppgjorts i bilaga III till dess betänkande, eller till vederbörande
reservanter — af hvilkas förslag Höj ers förutsätter en 3-årig, Anderssons
en 4-årig kurs i grekiska — under det att andra synas tänka sig en undervisningsplan
med ännu större utrymme för de klassiska språken eller med en
undantagsställning äfven för andra ämnen. Så önskar t. ex. lektor Melander i
Växjö domkapitel i de af honom påyrkade A-läroverken latinet såsom grund för
all språkundervisning. Enligt domkapitlets i Göteborg mening bör i de eventuella
A-läroverken latinlinjens, såväl A- som B-linjens, nuvarande organisation
i dess helhet bibehållas orubbad. Kanslern för universiteten vill vid de ifrågasatta
läroverken bereda en bättre ställning äfven åt franska språket. — F. d.
professor Sahlin anser ej nödigt att eu tredje linje lika med det af kommittén
föreslagna latingymnasiet införes vid A-läroverken.

Några, såsom kanslern för universiteten, domkapitlet i Skara, biskopen i
Växjö, f. d. professor Sahlin i direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk,
fästa sådan vikt vid frågan om A-läroverk, att de anse inrättandet af dylika
oundgängligen nödvändigt, därest den ifrågasatta omorganisationen af de allmänna
läroverken öfverhufvud taget skulle komma till stånd; andra gifva yrkandet eu

l) Angående Visby domkapitel, som här ej inräknats, se noten å sid. 5.

Franska.

mindre kategorisk form, och några uttala sina sympatier för dylika läroverk,
ehuru de befara, att dessa, af skäl, som kommittén framhållit, ej skulle komma
att äga någon större lifskraft.

I flertalet af de inkomna utlåtandena har frågan icke gjorts till föremål
för behandling. Åtskilliga af de hörda myndigheterna, som förordat en organisation
i större eller mindre öfverensstämmelse med reservanterna Anderssons eller
Dahlgrens förslag, hafva ej angifvit, huruvida deras instämmande äfven gäller
dithörande förslag om A-läroverk. Dessa hafva gifvetvis icke kunnat upptagas
i ofvanstående redogörelse, enär de nämnda förslagen icke synas förutsätta Aläroverk
som ett nödvändigt led i organisationen. Direkta uttalanden mot A-läroverk
hafva afgifvits af: läroverkskollegierna i Karlskrona, Oskarshamn och vid
1. allm. läroverket a Östermalm (reservation af kollega Heumann); lektor Kempe
i Västeras domkapitel och lektor Laurin i Göteborgs domkapitel.

e) De främmande lefvande språken.

(Sid. 85 —86 och 249—258 i kommitténs betänkande.)

I fråga om de främmande lefvande språkens ställning å den af kommittén
uppgjorda undervisningsplanen hafva från några håll anmärkningar framställts
mot den undanskj utna ställning franskan i förhållande till de germanska
språken i förslaget erhållit. Därjämte hafva åtskilliga allmännare och i förhållande
till den nu föreliggande organisationsfrågan mer eller mindre fristående
spörsmål blifvit upptagna till behandling, såsom frågan om en mera
genomförd koncentration i språkundervisningen, uppskjutande af de främmande
språkens studium till ett senare stadium och tyskans lämplighet som grundläggande
språk.

Angående franskan har framhållits, att om latinet skjutes tillbaka, så hör
franskan, i sin egenskap af dotterspråk till latinet, öfvertaga dess roll såsom
förmedlande sambandet med den romanska världen. Skulle franskan inskränkas,
på sätt kommittén föreslagit, komme det nu blomstrande studiet af de romanska
språken vid universitetet att äfventyras, och öfver hufvud taget skulle antalet
af dem, som ägde förmåga att själfständigt uppfatta den franska kulturen,
afsevärdt förminskas. Detta skulle tillfoga vår bildning en allvarsam skada, ty
den franska kulturen ägde fortfarande en så stor betydelse, att en nation, som
utestängde sig från möjlighet af direkt delaktighet i denna odlings resultat, därigenom
dömt sig till ensidig efterblifvenhet. Det har vidare anförts, att det
franska språket på grund af sin naturliga läggning och seklerslång ans vunnit en

stilens fulländning, som länge utöfvat ett godt inflytande på vårt eget, samt att
franskan öfverhufvud taget som formellt bildningsmedel äger företräde framför de
germanska språken. Både ur kulturell och pedagogisk synpunkt vore ett grundligt
studium af franskan behöfligt såsom en motvikt mot den omkring sig gripande
germaniseringen, som innebure en fara för vår säregna kulturs sjelfständighet.
Det har slutligen påpekats, att franskans jämte latinets uppskjutande
till gymnasialstadiet därstädes skulle åstadkomma en språkträngsel, som från
pedagogisk synpunkt måste väcka betänkligheter, äfvensom att inlärandet af de
olika formrika språkens elementer icke kan motsvara den mognare ungdomens
andliga behof.

För att bereda franskan en mera gynnad ställning hafva en mängd förslag
blifvit framställda, hvilka, därest man bortser från detaljer, kunna på följande
sätt sammanfattas:

l:o) franskan intager tyskans plats, med valfrihet mellan tyska och
engelska såsom det andra främmande språket: professor Beuterskiöld i jurid.
fakulteten i Uppsala;

2:°) franskan byter i realskolan plats med engelskan: domkapitlet i Härnösand
(reservation till förmån för engelskan af lektorerna Gangren och Magnusson),
professor P. A. Geijer i filos, fakulteten i Uppsala, lektor Bydberg och adjunkten
Grahl i Uppsala (dock så, att engelskan ingår på läsplanen), lektor Young i
Kristianstad (alternativt förslag), lektor Malmberg i Härnösand jämte en annan
ledamot af läroverkskollegiet, samt ämneskonferensen i latin och grekiska i
Karlstad;

3:o) franskan och engelskan inträda såsom det andra främmande språket
alternativt mot hvarandra, med rätt för lärjunge vid samma läroverk att välja
mellan dessa språk: H. lärarinneseminariets och Normalskolans i Stockholm förenade
kollegier, professor Mörner i direktionen öfver fl. lärarinneseminariet i
Stockholm, lektor Young i Kristianstad, adjunkten Bergström jämte rektor Örtenblad
och fem andra ledamöter af läroverkskollegiet vid h. allm. läroverket å Södermalm,
ämneskonferensen i latin och grekiska vid h. allra, läroverket i Karlstad
(med franska obligatorisk för blifvande latinare; alternativt förslag);

4:°) franskan och engelskan inträda såsom det andra främmande språket
alternativt mot hvarandra med rätt för olika läroverk att välja mellan dessa
språk: rektor Lundberg i direktionen öfver H. lärarinneseminariet och lektor Young
i Kristianstad (alternativt förslag);

5:o) franskan göres obligatorisk i klass 5 (enligt några för alla lärjungar,
enligt andra för dem, som skola fortsätta å gymnasium, enligt andra åter endast
för dem, som skola fortsätta å latinlinjen): domkapitlet i Karlstad, professor Johansson
i filos, fakulteten i Uppsala, lektor Rydberg och adjunkten Grahl i Upp -

Koncentration
i språk
undervisningen.

sala (alternativt förslag), rektor Rosberg i Kalmar, ämneskonferensen i latin och
grekiska i Karlstad jämte 6 andra ledamöter af läroverkskollegiet;

6:o) den redan i 5:e klassen (enligt kommitténs förslag) förekommande
undervisningen i franska sättes i fast förbindelse med den, som vidtager i andragymnasieringen:
professor P. A. Gei jer i filos, fakulteten i Uppsala (alternativt
förslag);

7:o) franskan får vid några läroverk bibehålla den ställning den för närvarande
intager: universitetskanslern, domkapitlet i Göteborg;

8:o) tyskan afslutas i eu lägre klass, för att därigenom ökad tid må beredas
åt franskan: professor Hildebrandsson i filos, fakulteten i Uppsala.

9:o) franskan erhåller i hvardera af ringarna II—IV fem timmar, hvilket
möjliggöres genom valfrihetens inträdande redan i II:a ringen och timsummans
höjande i de tre högsta ringarna till 33: några lärare i franska vid h. latinläroverket
i Göteborg.

Betänkligheter mot inskränkning i studiet af franskan hafva jämväl uttalats
af domkapitlet i Uppsala, professorerna Danielsson, K. R. Geijer, Hildebrandsson,
Dunér, Lundell och Högbom i filos, fakulteten i Uppsala, professor
Hamilton i större akademiska konsistoriet i Lund, f. d. professor Sahlin i direktionen
öfver Stockholms stads undervisningsverk samt ämneskonferensen i latin
och grekiska vid Nya elementarskolan, som anser, att om latinkursen skall inskränkas,
på sätt kommittén föreslagit, franskan måste inträda tidigare.

För att åvägabringa en större koncentration af språkundervisningen föreslår
lektor Lundgren i Nyköping, att de tre främmande språken ej skola läsas samtidigt
å gymnasiet utan att något språk skall afslutas, när ett nytt inträder å
timplanen. I samma syfte har i åtskilliga uttalanden yrkats, att tyskan skall
afslutas några år före studentexamen. Rektor Bergtrast i Kristianstad anser,
att en sådan anordning, att tillfälle beredes lärjungarne att göra bekantskap med
alla de moderna kulturspråken dels är skadlig, enär den leder till ett fördärfligt
mångahanda utan möjlighet till sammanhållande behärskning af det hela, dels ej
är af behofvet påkallad, enär den, som erhållit en god kännedom om ett germanskt
och ett romanskt kulturspråk, utan svårighet bör kunna tillägna sig den ytterligare
språkkunskap, hvaraf han i framtiden möjligen kan komma i behof, och
föreslår därför, antingen att alla läroverk nedifrån uppåt förses med dubbla
språklinjer eller ock att särskilda läroverk med olika språklinjer upprättas.
Lektor Hagelin i Nyköping och kollega Dufvenberg vid Jakobs 1. allm. läroverk
anse, att endast ett främmande språk bör studeras allsidigt med åsyftadt mål
att använda det som uttrycksmedel både i tal och skrift. Lektor Petrini i
läroverkskollegiet i Växjö uttalar sig för att lärjunge i realskolan ej må läsa
mera än ett främmande språk.

För uppskjutande af de främmande språkens studium till ett senare sta- Uppskjudium
kafva uttalat sig: lektor Petrini i Växjö, som föreslår, att språkundervisningen
skall börja i 4:e klassen, lektor flagelin i Nyköping, som anser, att studierna.
språkstudiet ej bör vidtaga förr än vid 11 å 12 års åldern, enär detta vore öfverensstämmande
med den nutida språkvetenskapens resultat, samt kollega Dufvenberg
vid Jakobs 1. allm. läroverk, hvilken framhåller, att undervisning i främmande
språk bör inträda, först då lärjungen nått en sådanutveckling i modersmålets
användning, att han ej löper fara att taga skada men tvärtom kan draga nytta
af det främmande språkinflytandet.

Mot tyskans lämplighet som grundläggande språk har uttalat sig professor GrundlägWulff
i filos, fakulteten i Lund; som skäl anföres bland annat satt den tyska9an^e språk.
formläran, den tyska satsbyggnaden, det skriftliga tyska uttryckssättet äro både
förvillande, opraktiska och tidsödande, ja, skadliga för våra lärjungar i nederskolan»
äfvensom att tyskans likhet med svenskan frestar lärjungarne till att
gissa sig fram och ej no g förbereda sig; för engelskan som första och hufvudsakliga
språk talar enligt professor Wulff »en mängd skäl, icke minst dess praktiska
användbarhet (åtminstone som talspråk) så godt som från första stunden,
hvartill, på den praktiska nyttans sida, kommer, att hvarje tyskt handelshus
förstår engelsk korrespondens».

KAP. II.

Organisationen
i all■
mänhet.

Koncentration
i under ■
visningen.

Realskolans organisation.

a) Allmänna grunder.

(Sid. 79—100 i kommitténs betänkande.)

Mot kommitténs förslag med afseende på de allmänna grunderna för realskolans
organisation och mot dess utlåtande angående realskolans förhållande
till folkskolan hafva flertalet myndigheter icke haft något att i hufvudsak erinra.
Några, såsom läroverkskollegierna i Gäfle, Halmstad, vid h. latinläroverket i
Göteborg, h. realläroverket i Stockholm samt i Enköping och Uddevalla, hafva
uttalat sig om frågan i allmänhet och därvid i en eller annan form tillkännagifvit
sitt gillande af förslaget; läroverkskollegiet i Piteå yttrar, att ingen af
de detaljanmärkningar, som i den offentliga diskussionen framställts, synes vara
af beskaffenhet att jäfva ett fördelaktigt omdöme om realskolan i allmänhet.

Principiella invändningar mot kommitténs uppfattning hafva framställts af
lektor Petrini i läroverkskollegiet i Växjö, hvilken ogillar förslagets hufvudgrunder
och yrkar, att realskolan må organiseras med hänsyn därtill, att naturvetenskaperna
jämte modersmålet skola vara de grundläggande ämnena för undervisningen,
hvarvid de förra höra meddelas hufvudsakligen genom experiment och
laborationsöfningar, börjande i första klassen.

Beträffande realskolans förhållande till folkskolan har, såsom förut omnämnts,
lektor Hagelin i Nyköping föreslagit, att studiet af de lefvande språken
må uppskjutas till högre klass, bland annat i syfte att åvägabringa en närmare
förbindelse mellan dessa olika läroanstalter. Angående förslag om anordnande af
realskolexamen vid folkskola, se nedan, sid. 22.

Ett annat önskemål af allmännare art och mera vidtgående innebörd har
framställts af lektor Eehr i domkapitlet i Strängnäs samt lektor Hagelin i Nyköping,
hvilka uttala sig för en mera genomförd koncentration i undervisningen,
nämligen så, att större utrymme bereddes geografien, hvilken under form af hemtraktskunskap
skulle bibringa kännedom om skolortens växter, djur och andra
naturföreteelser, människors verksamhet m. m.

Beträffande ämneskretsen i öfrigt hafva några enstaka ändringsförslag Ämneskretblifvit
framställda. sen * 6fr^-

Angående religionsundervisningen uttalar lektor Hagelin i Nyköping, att Kristendom.
denna med hänsyn till dess höga etiska betydelse borde utsöndras från schemat
och intaga en särställning vid sidan af den vanliga arbetsordningen. Professor
Wicksell i jurid. fakulteten i Lund hemställer, att deltagande i kristendomsundervisningen
göres valfritt på läroverkets alla stadier utan afseende därpå, om
barnets föräldrar tillhöra ett af staten erkändt främmande trossamfund eller ej.

Lektor Bergman i Norrköping önskar valfrihet i kristendom (kontrollerad af målsman)
på alla läroverkets stadier. Lektor Petrini i Växjö yrkar, att katekesläsning
i skolan förbjudes samt att religionsläran ingår i historieundervisningen och moralläran
meddelas i samband med undervisningen i modersmålet.

För rätt till befrielse från ettdera af de två främmande hufvudspråken i Främmande
realskolans klasser 4—6 med den inskränkning i kompetensen, som däraf kunde
betingas, hafva i anslutning till reservanten Carlson uttalat sig: kollegierna vid
h. realläroverket i Göteborg (med 7 röster mot 4, som afgåfvos för kommitténs
förslag) och i Piteå, rektor Röding och lektor Laurin i domkapitlet i Göteborg,
lektor Bergman i Norrköping samt kollegerna Lagerstedt, Osenius och Wallberger
vid 1. allm. läroverket å Östermalm; hvarjämte H. lärarinneseminariets och Normalskolans
förenade kollegier hafva tillstyrkt sådan befrielse utan inskränkning
i kompetensen under förutsättning af kompensation i andra ämnen. För den
uppfattningen, att endast ett språk göres obligatoriskt i realskolan, dock utan
att yttra sig om kompetensfrågan, hafva uttalat sig professor Reuterskiöld i jurid.
fakulteten i Uppsala, lektor Fehr i domkapitlet i Strängnäs, lektor Hagelin i
Nyköping samt lektor Petrini i Växjö, som anser, att undervisningen häri skall
börja i 4:e klassen. I anslutning till reservanten Höjer har lektor Klintberg i
Visby förordat, att engelskan må kunna utbytas mot slöjd. Rätt att bortvälja
ett främmande språk i sjätte klassen utan inskränkning i kompetensen har tillstyrkts
af läroverkskollegiet i Umeå.

Att fysik och kemi i klasserna 5—6 må erhålla en väsentligen starkare Naturlära
ställning, än kommittén föreslagit, har yrkats af professor Ångström i filos, fakul- i klasserna
teten i Uppsala med instämmande af professorerna Widman, Dunér, Hildebrandsson,
Cleve, Lundqvist och, i fråga om fysiken, af professor Almkvist.

Professor Widman uttalar sig särskild! för en förbättrad ställning för kemien vid
läroverket i dess helhet, hvari professorerna Ångström och Almkvist instämma, äfvensom
för en mera tillfredsställande anordning därstädes af de reala ämnena i allmänhet.

Fysiologi och hälsolära böra enligt läroverkskollegiets i Nyköping mening HäIsolära.
erhålla en mera själfständig plats å undervisuingsplanen.

Läroverkskollegiet vid Nya elementarskolan föreslår, att bokföring må Bokföring.
upptagas som själfständigt ämne och såsom frivilligt ställas utom timplanen.

Slöjd.

Teckning.

Timplan.

Kommitténs förslag om införande af slöjd såsom frivilligt ämne har förordats
af läroverkskollegierna i Falun, Enköping, Borås och Åmål. För slöjds
införande uttalar sig jämväl lektor Klintberg i Visby. Läroverkskollegiet i Falköping
anser, att undervisningen i slöjd bör göras obligatorisk, och rektor Söderbaum
i Malmö hemställer, att undervisning i slöjd må kostnadsfritt meddelas äfvensom
att lärjungarne i de tre första klasserna må vara skyldiga att åtminstone ett år
begagna sig af denna undervisning.

Införandet af slöjdundervisning afstyrkes däremot af domkapitlet i Härnösand
(reservation af lektor Magnusson), dels därför att det skulle bidraga till att
öka ämnesträngseln, dels därför att särskilda slöjdskolor i allmänhet finnas i de
städer, som skulle erhålla realskolor.

Lektor Laurin i domkapitlet i Göteborg uttalar sig emot en sådan anordning,
att linearritning och geometri hållas skilda från hvarandra och sålunda ej
få gifva hvarandra det stöd, som de till ömsesidig nytta borde skänka. Lektor
Hagelin i Nyköping förordar, att teckningsundervisningen ställes i samband med
naturvetenskaperna och utvidgas till att omfatta äfven modellering och slöjd.

Styrelsen för Tekniska skolan i Stockholm ogillar förslaget, att de, som
deltaga i den frivilliga undervisningen i franska i klasserna 5—6, kunna befrias
från teckningsundervisningen.

b) Undervisningsplanen.

(Sid. 101—180 i kommitténs betänkande.)

Större frihet åt vederbörande läroverksstyrelser och lärare att efter förhandenvarande
förhållanden anordna undervisningen yrkas — i fråga om såväl
realskolan som gymnasiet — af kollegiet vid h. realläroverket i Stockholm och
biskopen i Lund samt, i fråga om realskolan, af lektor Laurin i domkapitlet i
Göteborg.

De ändringar, som föreslagits i fråga om timplanen, äro hufvudsakligen
betingade af de i det föregående omnämnda förslagen angående läroverkens organisation
i allmänhet och realskolans organisation särskildt. Några mindre ändringar,
gående ut på utbyte mellan ämnen af en eller anr.an timme, hafva dessutom
föreslagits af läroverkskollegierna i Arboga och Falköping samt af professor
Erdmann i filos, fakulteten i Uppsala. Läroverkskollegiet i Trelleborg förordar,
att helst 1 timme i veckan anslås åt välskrifningen i hvarje klass af nederskolan,
och läroverkskollegiet i Skellefteå föreslår, att åtminstone i klass 4 en af de två
teckningstimmarna må kunna användas till välskrifning för sådana lärjungar,

som behöfva däri förkofra sig. Angående professor Ångströms förslag till timplan
för fysik och kemi i klasserna 5— 6, se Bil. B, naturlära.

I fråga om kursplanen har läroverkskollegiet i Falköping föreslagit en Kursplan.
viss allmän modifikation, ledande till en afslutning i 4:e klassen. I fiffigt hafva
beträffande inträdesfordringar och kurser i de olika ämnena en del ändringsförslag
framställts, särskildt i fråga om kristendom, modersmålet och historia. Med hänsyn
till hithörande frågors detaljartade natur har det ansetts lämpligt att sammanföra
de utlåtanden, som afgifvits i fråga om kursplanen, i en särskild till denna
sammanfattning fogad bilaga (bil. B). >

c) Realskolexamen.

“(Sid. 191—212 i kommitténs betänkande.)

Åtskilliga af de i Kap. I omnämnda ändringsförslagen*i afseende på läroverksorganisationen
i allmänhet äro af den art, att därest de skulle vinna afseende,
de komme att medföra icke obetydliga ändringar i själfva formen för
realskolexamen, om eu sådan kommer till stånd. Skulle t. ex. realskolexamen
fordras för inträde å gymnasiet, vore det nödvändigt att förlägga den förnyade
pröfningen till höstterminens början i stället för till dess slut; om franskan å
undervisningsplanen komme att intaga den plats, som kommittén velat bereda
tyskan eller engelskan, behöfde gifvetvis vissa ändringar vidtagas i fråga om såväl
den skriftliga som den muntliga pröfningen. Af sådana anledningar betingade
ändringar, hvilka för öfrigt endast sällan och i förbigående upptagits till behandling,
kunna, såsom varande af mera sekundär natur, här förbigås.

Såsom ofvan, sid. 4, anförts, har man på flera håll uttalat önskvärdheten rÄndringar,
däraf, att den tilltänkta afgångsexamen från realskolan må anställas under er)klare
former, än kommittén föreslagit. Särskildt synes den meningen vara ganska men för
allmän, att några af Kungl. Maj:t förordnade censorer ej böra vid denna examen examenförekomma.

De förslag, som framställts i syfte att väsentligen förenkla examensformen,
äro i öfrigt följande:

l:o) realskolexamen inskränkes till muntlig pröfning: läroverkskollegiet i
Sundsvall;

2:o) realskolexamen inskränkes till skriftlig pröfning: läroverkskollegierna
i Lund och Östersund;

3:o) realskolexamen anställes i närvaro af inspektor och ett par tillkallade
vittnen: rektor Lundberg i direktionen öfver H. lärarinneseminariet i Stockholm;

4:o) realskolexamen lede3 af rektor samt öfver var es af examensvittnen, som
utses af eforus eller inspektor: läroverkskollegiet i Luleå;

5:o) realskolexamen anställes på samma sätt som den för närvarande föreskrifna
afgångsexamen från lägre till högre läroverk: domkapitlen i Västerås och
Härnösand; läroverkskollegierna i Falun, Umeå, vid h. latinläroverket å Norrmalm
samt i Eskilstuna;

6:o) realskolexamen anställes inför af eforus särskild! för densamma förordnade
censorer vid läsårets slut i samband med den offentliga årsexamen: domkapitlet
i Göteborg.

Ändringar i Här nedan redogöres, paragraf efter paragraf, för de erinringar och däraf

punkter^af föranledda yrkanden, som framställts i fråga om kommitténs förslag till stadga
kommitténs för realskolexamen,
förslag.

§ 1. Professor Johansson och rektor Wingren i Lunds domkapitel uttala
sig för önskvärdheten däraf, att realskolexamen jämväl må kunna afläggas vid
öfverbyggnader å den egentliga folkskolan.

Domkapitlet i Västerås och professor Lundell i filos, fakulteten i Uppsala
hemställa, att i fråga om tillerkännande af föreslagen kompetens stadgad kunskap
i tyska eller engelska må få ersättas af motsvarande kunskap i franska. Professor
Johansson i filos, fakulteten i Uppsala yrkar, att franskan må få ingå bland de
två språkämnen, hvari afslutningsexamen från realskolans 6:e klass skall afläggas;
direktionen öfver Nya elementarskolan och läroverkskollegiet därsammastädes förorda
sådant utbyte af franska mot tyska eller engelska i den skriftliga realskolexamen.
''

IS .».tv

§ 2. Läroverkskollegiet i Visby framhåller, att den fordran bör ställas på
de blifvande censorerna, att de icke blott äro i allmänhet erfarna och intresserade
för undervisningen utan ock äga en, helst genom personligt utöfvande af lärarekallet
förvärfvad, insikt i undervisningens svåra konst. I allmänhet torde dock,
med undantag för universitetsstäderna och några få större städer, inom läroverksområdena
inga för censorskallets utöfvande fullt kompetenta män finnas
utom lärarnes krets, men då det å ena sidan ej kunde anses lämpligt, att lärare
skulle censureras af lärare vid samma läroverk, och det å andra sidan skulle medföra
ohjälpliga svårigheter för undervisningan vid de högre läroverken, om där
anställda lärare skulle under pågående termin anlitas som censorer på andra håll,
synes det kollegiet bäst, »att liksom beträffande censorerna i mogenhetsexamen
hela saken lägges i Kungl. Maj:ts hand». Kollegiet hemställer på grund häraf,
att mom. 2 utgår.

§ 3. Läroverkskollegiet Lund anser, att inga examensafgifter böra kräfvas
af läroverkets egna lärjungar.

§ 4. Läroverkskollegiet i Visby önskar närmare fixerad tidsbestämning för
den skriftliga och den muntliga pröfningen, enär det eljest kunde blifva omöjligt
för rektor att uppgöra plan för månadslof och skrifningar å iärorummet.

Läroverkskollegiet i Kalmar anser det ur flera synpunkter lämpligare, att
uppgifterna till den skriftliga pröfningen bestämmas af vederbörande lärare eller
af rektor i samråd med vederbörande lärare.

Ämneskonferensen i tyska vid b. latinläroverket å Norrmalm uttalar betänkligheter
mot eu sådan anordning af examen, att text till de skriftliga profven i
tyska utgifves af ecklesiastikdepartementet, lika för alla läroverk och utan hänsyn
till den olika arten af den litteratur, som läses vid de särskilda läroverken.

Direktionen öfver Nya elementarskolan uttalar den åsikten, att för framtiden
större jämnhet borde iakttagas med afseende på beskaffenheten af de till
de skriftliga profven utdelade uppgifterna, så att läroverkens lärare ej genom
alltför stora fluktuationer föranledas att utan vederbörligt tillstånd höja fordringarna
i sina respektive ämnen.

Läroverkskollegiet vid Nya elementarskolan föreslår, att examensvittnena
skola, till ett antal af minst tre, utses vid samskola af kommunalstyrelsen, vid
andra läroverk af eforalstyrelsen.

§ 5. Direktionen öfver Nya elementarskolan och läroverkskollegiet därstädes
önska, att bestämmelser om beskaffenheten af de skriftliga prof, som finge
godkännas, i stadgan intagas. Läroverkskollegiet vid Nya elementarskolan önskar
dessutom, att det vid punkt l:o) tydligt må angifvas, att lärjunge äger att välja
ett bland flera uppgifna ämnen.

Beträffande direktionens öfver Nya elementarskolan och läroverkskollegiets
därsammastädes uttalanden angående franskan i den skriftliga pröfningen, se
ofvan, § 1.

Ämneskonferensen i engelska vid h. allm. läroverket i Malmö anser, att
skriftligt prof i engelska ej bör förekomma i examen.

Kollegiet vid h. allm. läroverket å Södermalm, som önskar, att målsbestämmelsen
angående den skriftliga användningen af tyska och engelska språken
formuleras på följande sätt: förmåga att utan svårare grammatiska eller fraseologiska
fel till tyska resp. engelska skriftligt öfversätta en lättare svensk text
eller på tyska resp. engelska återgifva innehållet af en enklare berättelse, hemställer
i öfverensstämmelse härmed, att punkterna 2:o) och 3:o) må erhålla
tillägget: eller en reproduktion af en lättare tysk resp. engelsk text.

§ 6. Ämneskonferensen i tyska och några lärare i engelska vid Nya
elementarskolan uttala sig mot rätt för lärjunge att vid de skriftliga profven i
främmande språk använda ordböcker.

Läroverkskollegiet i Yarberg anser, att lärjnngarne i den skriftliga pröfningen
böra hafva tillåtelse att begagna af läroverket tillhandahållna kartor.

Kollegierna vid h. allm. läroverket å Södermalm (reservation af lektor
Bråte) och 1. allm. läroverket å Kungsholmen äfvensom ämneskonferensen vid h.
latinläroverket a Norrmalm och h. realläroverket i Stockholm föreslå följande
förändrade lydelse af mom. 1: »För den svenska uppsatsen må intet hjälpmedel
begagnas, därest icke chefen för ecklesiastikdepartementet med hänsyn till något
utgifvet ämnes natur finner för godt annorlunda förordna». Ämneskonferensen vid
h. allm. läroverket i Karlstad anser, att de hjälpmedel må få användas, som för
hvarje särskildt tillfälle anvisas.

§ 8. Läroverkskollegiet i Yäxjö anser, att endast betygen godkänd och
icke godkänd böra afgifvas för de skriftliga profven.

§ 9. Lektor Klintberg i läroverkskollegiet i Visby föreslår, att för tillträde
till den muntliga pröfningen skall fordras godkändt skriftligt prof i modersmålet,
matematik och ett främmande språk.

§ 11. Läroverkskollegiet i Uppsala afstyrker modersmålets upptagande i
den muntliga pröfningen.

§ 12. Läroverkskollegiet i Visby önskar bestämd föreskrift därom, att
betyget i handstil skall afgifvas af de lärare, som deltaga i bedömandet af de
skriftliga profven, äfvensom därom, huru förfaras skall, därest meningarna bland
bedömarne äro delade.

§ 13. Läroverkskollegiet i Visby, som ogillar den af kommittén uttalade
åsikten, att goda vitsord äfven i öfningsämnena böra räknas lärjunge till godo
och tagas i betraktande saväl af lärarne, för den händelse omröstning om examens
godkännande anställes, som af censorerna, hemställer, att sista punkten i
mom. 1 må så affattas, att faran för dylik sammanblandning af läro- och öfningsämnen
förebygges.

§ 15. Läroverkskollegierna i Visby och vid Nya elementarskolan föreslå
sådan omformulering af mom. 2, att examen med lärjunge, som i denna § omnämnes,
icke ovillkorligen behöfver anställas vid det läroverk, där lärjungen befinner sig.

Läroverkskollegiet i Skara hemställer, att realskolexamen på höstterminen
endast må förekomma vid de högre läroverk, där så kräfves, och där anställas så
tidigt, att den kan vara afslutad före utgången af höstterminens andra vecka.

§ 20. Läroverkskollegiet vid Nya elementarskolan anser, att lärjungar från
enskild undervisning, som anmäla sig till examen, böra till rektor erlägga lämplig
afgift i analogi med hvad som är bestämdt i Kungl. cirkuläret den 3 september

1878 och senast i Kung! cirkuläret den 23 januari 1903 angående anställande af
viss pröfning med studerande, som ämna söka inträde vid Tekniska högskolan.

§ 21. Läroverkskollegierna i Vishy och vid Nya elementarskolan framhålla,
att den föreslagna rätten för lärjungar från enskild undervisning att själfva
bestämma, vid hvilket läroverk de skola aflägga skriftligt prof, understundom
kunde komma att försvåra eller omöjliggöra vidtagandet af sådana anordningar,
som för pröfningens effektivitet äro erforderliga.

§ 28. Läroverkskollegiet vid Nya elementarskolan har i fråga om denna §
uttalat samma uppfattning som vid § 20.

I förslaget till formulär till betyg öfver undergången realskolexamen hafva
vissa ändringar påyrkats af läroverkskollegiet vid Nya elementarskolan.

d) Kompetens på grund af aflagd realskolexamen.

(Sid. 213—235 i kommitténs betänkande.)

A. Läroanstalter.

De tekniska elementarskolorna.

Styrelsen för tekniska elementarskolan i Norrköping, som i föreliggande
ämne hört elementarskolans rektor och lärarekollegium och af deras yttrande
säger sig hafva hämtat stöd för sin mening, förklarar sig fullkomligt dela kommitténs
åsikt, att den ifrågasatta realskolexamen vore att anse som en lämplig
förberedelse för de tekniska elementarskolorna.

Styrelsen för tekniska elementarskolan i Malmö har, såvidt det angår området
för tekniska elementarskolans i Malmö verksamhet, ej något att mot kommitténs
betänkande invända.

Lärarekollegiet vid tekniska elementarskolan i Örebro hemställer, att inträdessökande
till de tekniska elementarskolorna må befrias från inträdespröfning,
därest han aflagt realskolexamen och därvid erhållit minst betyget godkänd i
både den skriftliga och den muntliga examen i matematik samt i teckning eller
ock flyttats till realgymnasiets andra ring med minst betyget godkänd i matematik
och teckning.

Styrelsen för tekniska elementarskolan i Örebro instämmer till alla delar
i lärarekollegiets hemställan.

Styrelsen för tekniska elementarskolan i Borås anför såsom sitt utlåtande
i ärendet ett af lärarekollegiet afgifvet yttrande; häri uttalas bland annat, att
det af kommittén framställda förslaget borde vara ägnadt att medföra just den
skärpning i inträdesfordringarna, som för de tekniska elementarskolorna kan anses
lämplig och önskvärd, men att godkänd realskolexamen under inga förhållanden
bör medföra kompetens för inträde vid de tekniska elementarskolorna, för så vidt
icke i densamma erhållits vitsord om minst godkända insikter i matematik.

Lärarekollegiet vid tekniska elementarskolan i Hernösand anser den föreslagna
realskolexamen såsom en lämplig förberedelse till de tekniska elementarskolorna
men vill tillika framhålla, att de, som genomgått gymnasiets första ring,
torde vara fullt ut lika väl förberedda, hvadan äfven dessa borde äga tillträde
till de tekniska elementarskolorna utan pröfning.

Styrelsen för tekniska elementarskolan i Härnösand 5instämmer i lärarekollegiets
utlåtande.

Teckningslärarekursen, Byggnadsyricesskolan och Maskinyrkesskolan vid
Tekniska skolan i Stockholm.

Styrelsen för Tekniska skolan i Stockholm har i ingifvet utlåtande icke
yttrat sig angående kommitténs förslag i fråga om inträdesfordringarna till
dessa fackkurser.

Bergsskolornas i Falun och Filipstad högre afdelning.

Föreståndaren för Falu bergsskola anser den föreslagna realskolexamen
böra godkännas såsom berättigande inträdessökande, om han i ämnet matematik
kan uppvisa högre betyg än godkänd, att efter minst ett års praktisk verksamhet
vid järnbruk eller grufva vinna inträde i de lägre bergsskolornas öfre afdelning.

Föreståndaren för Filipstads bergselementarskola yttrar, att om den föreslagna
realskolexamen blir en verklighet, följande inträdesfordringar till de lägre
bergsskolornas högre afdelning böra fastställas: fyllda 18 års ålder, minst 1 års
praktik vid masugn, järnverk eller grufva, realskolexamen eller motsvarande
kunskaper samt dessutom insikt och färdighet i lösningen af andragradsekvationer
och kännedom om Euklides’ 5:e och 6:e böcker eller motsvarande geometripensum.

Fullmäktige i Järnkontoret hafva beslutat att till Bruks-Societeten hemställa,
att ifrågavarande inträdesfordringar måtte på följande sätt bestämmas:
fyllda 18 års ålder, god frejd, minst ett års tjänstgöring vid masugn, järnverk

eller grufva, de sex första böckerna af Euklides’ elementer eller motsvarande efter
annan lärobok, lösning af algebraiska ekvationer af första och andra graden,
någon färdighet i linearritning samt för öfrigt skolkunskaper motsvarande dem,
som nu fordras för uppflyttning i de allmänna läroverkens 6:e klass, med rätt för
bergsskolas styrelse att i särskilda fall för sökande med synnerligt väl vitsordad
praktisk tjänstgöring medgifva dispens från dessa fordringar, dock ej i matematik.1
På grund häraf anse fullmäktige, att den ifrågasatta nya realskolexamen icke
utan komplettering i matematik bör medföra kompetens till inträde i de lägre
bergsskolornas högre afdelning.

Skogsinstitutets lägre kurs.

Domänstyrelsen har ej begagnat sig af lämnadt tillfälle att yttra sig angående
kommitténs betänkande.

Sjökrigsskolan.

Chefen för Sjökrigsskolan anför bland annat, att den af kommittén föreslagna
höjningen af inträdesfordringarna till Sjökrigsskolan skulle medföra den
betänkliga följden, att sjöoflicersutbildningen komme att i motsvarande grad
förlängas; första klassen kunde nämligen ej indragas, enär den vore synnerligen nödvändig
för samarbetandet af det från skilda håll utgångna lärjungematerialet;
för öfrigt vore det mått af allmänbildning, som den ifrågasatta realskolexamen
skulle komma att vitsorda, alldeles otillräckligt för en sjöofficer; äfven om inträdesfordringarna
skulle höjas, vore en med den militära undervisningen jämnlöpande
fortsatt undervisning i de humanistiska ämnena, i vissa utöfver måttet för studentexamen,
oundgängligen nödvändig; en föregående fullständigt afrundad kurs
i allmänbildning vore därför för Sjökrigskolan betydelselös; men vid sådant förhållande
vore det en orättvisa att gifva dem, som aflagt realskolexamen, någon
som helst företrädesrätt till Sjökrigsskolan, och i betraktande af de stora fordringar,
som måste ställas på en sjöofficer, både med afseende pa intellektuell begåfning
och praktiska anlag, vore det för kårens rekrytering en stor olägenhet,
för att ej säga olycka, om urvalet skulle komma att begränsas uteslutande till
dem, som aflagt realskolexamen. På grund häraf hemställes, att vid en eventuell
omorganisation af de allmänna läroverken frågan om aflagd realskolexamen som
kompetensvillkor för inträde vid Sjökrigsskolan, måtte blifva lämnad alldeles
åsido.

1 Beslntadt vid Bruks-Societetens allmänna ordinarie sammankomst i maj 1908.

Ultuna och Alnarps landtbruksinstitut.

Landtbruksstyrelsen har ej begagnat sig af lämnadt tillfälle att yttra sig
öfver kommitténs betänkande.

Po st elevkur sen.

Chefen för Postsparbanksbyrån m. m. G. F. Sandberg (hvilken såsom mångårig
censor vid examina med postelever af generalpoststyrelsen anmodats att
yttra sig i det föreliggande ärendet) anför bland annat: att en på undervisning
enligt den föreslagna realskolans kursplan grundad och under offentlig kontroll
aflagd afgångsexamen torde kunna anses lämplig som kompetensfordran för vinnande
af tillträde till postelevkurs, under förutsättning dock att denna examen
vitsordar godkända insikter i modersmålet, tyska och franska språken, geografi
och matematik; att den tid, som förflyter mellan examens afläggande och den
ålder af förslagsvis 17 år, som torde böra bestämmas för vinnande af inträde vid
den postala utbildningskursen, bör användas för arbete å postanstalt såsom lämplig
förberedelse för tillträde till postelevkursen; samt att för tillträde till en påtänkt
högre postutbildningskurs, hvilken skulle medföra behörighet till de högre platserna
inom postverket, studentexamen icke, såsom påyrkats, bör uppställas såsom
kompetensvillkor utan att äfven i detta fall realskolexamen med afseende på allmänbildning
må anses som tillräcklig förberedelse.

Generalpoststyrelsen har icke funnit något att erinra däremot, att hvad
kunskapsfordringar angår, aflagd realskolexamen skulle berättiga till inträde i
postelevkurs, under förutsättning dels att i nämnda examen erhållits vitsord om
godkända insikter i modersmålet, tyska och franska språken samt geografi och
matematik, dels ock att efter examens afläggande jämväl någon tid ägnats åt
praktisk postal tjänstgöring, hvarjämte styrelsen erinrar om sin förut uttalade
åsikt, att för erhållandet af annan anställning i postverket än postexpeditörstjänst
eller lägre postmästarebefattning genomgåendet af vanlig postelevkurs icke
i regeln borde vara tillräckligt utan att därtill skulle fordras äfven en högre
postutbildningskurs.

Telegraf elevkursen.

Telegrafstyrelsen uttalar som sin åsikt, att den föreslagna realskolexamen,
aflagd med åtminstone betyget godkänd i modersmålet, matematik, geografi, naturlära
samt tyska, engelska och franska språken, är lämpad att i förening med en
därpå följande specialkurs och praktisk tjänstgöring vid telegrafverket tjäna som
kompetensfordran för anställning vid stations tjänstgöring inom telegrafverket.

Tandläkareinstitutet.

Lärarerådet vid Tandläkareinstitutet anför bland annat: att i Tyskland,
Danmark och Norge starka sträfvanden göra sig gällande att få maturitetsexamen
fastställd som villkor för inträde på tandläkarebanan samt att bestämmelser,
gående ut på en sådan ändring, snart äro att förvänta; att äfven i Amerika målsmännen
för hithörande undervisning numera äro eniga i att väsentligen höja förkunskaperna
för inträde i tandläkareskolorna; att till fullständig tandläkarekurs
i Finland hör medicinsk preliminärexamen eller filosofisk kandidatexamen; att
det af medicinalstyrelsen i skrifvelse den 20 mars 1899 anmärkta relativt stora
underkännandet vid bedömandet af protesprofven för tandläkareexamen under
1890-talet icke, såsom medicinalstyrelsen förmenar, beror af det förhållandet,
att eleverna såsom studenter fingo börja vid relativt sen ålder, utan har sin grund
däri, att deras utbildning varit bristfällig och ojämn, samt däri, att för teknisk
utbildning olämpliga individer inkommit på studiebanan; att vid de examina,
som hittills ägt rum vid institutet enligt 1899 års stadga, ingen enda examensökande
blifvit underkänd i examen, ehuru de praktiska profven, ej minst inom
protesen, blifvit väsentligt skärpta; att tandläkareinstitutets nuvarande organisation
saknar förutsättningar och medel för att kunna mottaga elever på det
lägre utvecklingsstadium, som motsvarar realskolexamen, och utbilda dem till liknande
kunskaper och mogenhet, som nu ägas af dem, som genomgått detta institut.
Lärarerådet uttalar sig på grund häraf allvarligt mot den af kommittén
ifrågasatta sänkningen af kompetensfordringarna för tillträde till tandläkarestudierna.

Lärarekollegiet vid Karolinska institutet afstyrker bifall till kommitténs
förslag. Vid ärendets behandling förklarade dock 6 bland 16 närvarande professorer
vid Karolinska institutet, att de mera af opportunitetsskäl än principiella skäl
funne sig förhindrade att biträda kommitténs förslag, och 5 andra professorer
reserverade sig mot kollegiets beslut till förmån för nämnda förslag.

Kanslern för universiteten förordar, att mogenhetsexamen fortfarande skall
utgöra villkor för tillträde till tandläkarestudierna.

Farmaceutiska institutet.

Lärarekollegiet vid Farmaceutiska institutet framhåller, att vinsten af mogenhetsexamen
såsom villkor för tillträde till Farmaceutiska institutet icke uteslutande
är den grundligare utbildningen och den större mognaden utan äfven den
i de högre klasserna pågående utgallringen af för högskolestudier olämpliga yng -

lingar samt att institutet ej kan undvara denna sofring, om det skall kunna
utbilda sina lärjungar till kunniga apotekare; ett fastställande af realskolexamen
såsom villkor för inträde vid Farmaceutiska institutet skulle för öfrigt bereda
staten högst väsentligt ökade utgifter, i det flere lärare måste anställas och
lokalerna vidgas, hvilket senare icke kan ske utan nybyggnader, dragande en
kostnad af hundratusentals kronor. Lärarekollegiet anser för sin del mogenhetsexamen
numera vara ett oeftergifligt villkor för inträde vid Farmaceutiska institutet
och danande af kunniga och bildade apotekare.

Styrelsen för Farmaceutiska institutet afstyrker på de af lärarekollegiet
anförda grunder den af kommittén föreslagna förändringen af kompetensvillkoren
för anställning som apotekselev.

Ordföranden, medicinalrådet R. A. Wawrinsky, reserverar sig mot majoritetens
motivering och anför bland annat: att examensfordringarna vid institutet
äro i flera afseenden högre, än hvad omständigheterna kräfva, samt att det vill
synas, som om man vid institutet allt för mycket eftersträfvade att göra hvarje
apotekare till en kvasivetenskapsman; att det därför är nödvändigt, att undervisningens
omfattning vid läroverket med det snaraste begränsas, så att studieplanen
anordnas efter föreliggande behof men icke efter öfverdrifna föreställningar
om nyttan af en vetenskaplighet inom yrket, som dock för det alldeles
öfvervägande flertalet af alumnerna endast kan blifva mycket ytlig; att om
fordringarna på apotekarnas teoretiska kunskaper nedsättas till det rätta måttet,
mogenhetsexamen såsom kompetensbestämmelse för inträde på apoteksbanan skall
befinnas öfverflödig och att en allmänbildning, sådan som den af kommittén föreslagna
realskolexamen skulle komma att vitsorda, bör blifva fullt tillräcklig för
fackutbildningen af blifvande apotekare.

Apotekaresocietetens direktion anför bland annat: att för utöfvande af apotekaryrket
numera erfordras studier såväl för farmacie kandidatexamen som
vid Farmaceutiska institutet, hvilka äro jämförliga med universitetsstudier, hvarför
de kunskaper, hvilka skulle kunna förvärfvas vid realskolan, icke äro för
ändamålet tillräckliga; att den tid vinst, som kommittén ansett sitt förslag bereda
dem, som ägna sig åt apotekarbanan, icke komme att uppstå, då såväl elevtiden
som förberedelserna till studierna vid farmaceutiska institutet skulle behöfva
väsentligen förlängas, därest icke studentexamen förblefve obligatorisk för inträde
på banan; att svårigheter af praktisk art skulle inställa sig, därest eleverna
skulle komma att anställas å apoteken vid 15 ä 16 års ålder. Direktionen hemställer,
att medicinalstyrelsen ville på det bestämdaste afstyrka kommitténs förslag,
i hvad apotekaryrket därigenom beröres.

Medicinalstyrelsen afstyrker borttagandet för närvarande af mogenhetsexamen
såsom kompetensvillkor för inträde på apotekarbanan, enär de fordringar,
som ställas på en farmacie kandidat, för att han skall kunna vid Farmaceutiska

institutet fullgöra de föreskrift!a studierna på därför bestämd tid, ytterligare
skärpts sedan den tid, då medicinalstyrelsen afgaf sitt yttrande med anledning
af den vid riksdagen 1899 ifrågasatta afgångsexamen å de allmänna läroverkens
mellanstadium. Det kunde emellertid ifrågasättas, om dessa boga fordringar på
teoretisk utbildning äro så alldeles nödvändiga för den praktiske utöfvaren af
apotekareyrket och om icke möjligen en del af de detaljkunskaper, som förvärfvas
under studietiden vid Farmaceutiska institutet, äro en onödig barlast, som inom
kort borttappas och som därför borde lämnas å sido; vore förhållandet så, skulle
också den föreslagna realskolexamen helt visst befinnas fullt tillräcklig för en
blifvande apotekare, hvilket borde lända till nytta såväl för honom själf, eftersom
han på så sätt tidigare kunde vinna sin utkomst, som för allmänheten, då
genom minskade omkostnader för apoteksrörelsen varornas pris skulle kunna
nedsättas.

Folkskolelärareseminariernas tredje årsklass.

Stockholms stads konsistorium hemställer, att kommitténs förslag angående
behörighet för den som aflagt realskolexamen, att vinna inträde i folkskolelärareseminariernas
3:e årsklass ej måtte vinna nådigt afseende. Som skäl
härför åberopar konsistoriet en af lärarekollegiet vid folkskolelärarinneseminariet
i Stockholm ingifven framställning, däri bland annat framhålles: att därest
kommitténs förslag blefve antaget, det af seminariernas arbete, som åsyftar
att skickliggöra eleverna för öfningsämnenas handhafvande, skulle blifva synnerligen
mycket eftersatt; att den realskolebildade seminaristen skulle nödgas umbära
de till 2:a klassen förlagda praktiska öfningarna med därtill sig anslutande
studier af metodisk och pedagogisk art; att realskoleleven icke haft undervisning
i biblisk historia, sedan han tillhörde läroverkets 3:e klass, men omedelbart efter
sitt inträde i seminariet skulle börja att undervisa i detta ämne, liksom i modersmålet
och räkning; att 2:a klassen omfattar en ganska stor kurs i läran om
själen, utan hvilken den till 3:e klassen förlagda kursen i undervisnings- och
uppfostringslära ej kan på ett tillfredsställande sätt tillägnas; att, särskildt
hvad seminariet i Stockholm angår, inträdesfordringarna på grund af den starka
konkurrensen blifvit faktiskt betydligt högre, än hvad stadgan angifver, så att
det icke sällan händer, att inträdessökande till l:a klassen, som genomgått 7-å 8-klassiga flickskolor, icke lyckats täfla sig till en plats utan måst studera
de s. k. svenska ämnena ännu ett år för att nå sitt mål; att det under sådana
omständigheter icke är möjligt, att den som aflagt realskolexamen skulle vara
mogen för inträde i 3:e klassen; samt att slutligen en student, som vill aflägga
folkskolelärareexamen, måste vistas ett år vid seminariet, hvadan den, som från

realskolan skulle vinna inträde i seminariets 3:e klass, komme att göra en tidsvinst
på två år.

Domkapitlet i Lund anser realskolexamen väl böra kunna berättiga till
inträde i 2:a klassen men icke eller åtminstone endast under vissa villkor i
3:e klassen vid folkskolelärareseminarierna.

En af domkapitlets ledamöter, seminarier ektorn Wingren, anser att den, som
aflagt realskolexamen, må vinna inträde i folkskolelärareseminariernas 3:e årsklass
endast under förbehåll, att han uppnått 18 års ålder, erhållit betyget godkänd
i alla kunskapsämnen, som förekomma i både realskolan och seminarium, icke
underkänts i mer än två eller ett — allt eftersom han deltagit i undervisningen
i slöjd eller icke — af de för båda läroanstalterna gemensamma öfningsämnena,
vid anställd pröfning visat sig äga godkända insikter i den 2:a seminarieklassens
kurser i pedagogik och metodik, trädgårdsskötsel och trädplantering samt kan
förete behörigt intyg om väl vitsordad tjänstgöring i skola under minst ett hälft
år eller ock i öfningsskolans småskoleafdelning aflägger undervisningsprof, som
kan godkännas, i alla de uti denna afdelning förekommande läroämnen — sångdock
undantagen för inträdessökande, som saknar musikaliska anlag.

Gymnastiska centralinstitutet.

(Den för kvinnor afsedda kursen.)

Lärarekollegiet vid Gymnastiska centralinstitutet framhåller, att erfarenheten
hittills visat, att kvinnliga elever gemenligen brista i de för gymnastikens
studium så viktiga ämnena fysik och kemi samt att det skulle vara i hög grad
tyngande för undervisningen vid institutet och skadligt för elevernas utbildning,
om inträdesfordringarna äfven endast i någon mån nedsåttes, hvarför kollegiet
afstyrker kommitténs förslag angående inträdesfordringarna till den för kvinnor
afsedda kursen vid institutet.

Direktionen öfver Gymnastiska centralinstitutet anser, att då den teoretiska
undervisningen vid institutet ställer lika anspråk på manliga och kvinnliga lärjungar,
kunskapsfordringarna för inträde böra vara lika samt att de nuvarande
mindre inträdesfordringarna för kvinnlig lärjunge varit en olägenhet, som vållat
de kvinnliga lärjungarna ökade ansträngningar, särskildt med anledning af
deras underlägsenhet i kunskap i fysik, kemi och matematik. På grund af
dessa och andra anförda skäl anser sig direktionen ej kunna biträda kommitténs
förslag, att aflagd realskolexamen skall berättiga kvinnlig sökande till inträde
vid Gymnastiska centralinstitutet.

B. Tjänstebefattningar.

Musiklärare vid de allmänna läroverken.

Läroverkskollegiet i Filipstad håller före, att för behörighet till lärarebefattning
i musik bör fordras realskole- eller studentexamen.

Läroverkskollegiet vid h. realläroverket i Stockholm (reservation pf musiklääaren)
anser, att för kompetens till musiklärarebefattning bör fordras realskolexamen
eller, för befattning vid högre allmänt läroverk, helst studentexamen.

Musiklärarne vid de under direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk
lydande läroverken uttala såsom sin mening, att kommitténs förslag
om höjda kompetensfordringar för musiklärare ej kan anses förenligt med den
rent musikaliska utbildningen; de musikaliska studierna vid musikkonservatorium
kräfva nämligen i allmänhet mycket tidsödande förberedande studier, hvadan
den blifvande läraren skulle komma för sent till dessa och icke hinna förskaffa
sig tillräcklig teknik, om fordringarna på genomgående af en fullständigare skolkare
i allmänbildning komme att föreskrifvas.

Musikaliska akademien, som anser en höjning i musiklärarnes allmänna
bildningsnivå synnerligen önskvärd, har intet att erinra mot kommitténs förslag
uti ifrågavarande punkt.

Teckning slär are vid de allmänna läroverken.

Läroverkskollegiet vid h. realläroverket i Stockholm anser, att för kompetens
till tecknings]ärarebefattning bör fordras realskolexamen eller, för befattning
vid högre allmänt läroverk, helst studentexamen jämte studier vid konstakademien.

Landskontorist, landskanslist, länsman.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands och Jämtlands län
hafva ej inkommit med utlåtande öfver kommitténs förslag.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms, Uppsala, Östergötlands,
Jönköpings, Malmöhus, Älfsborgs, Värmlands, Gäfleborgs, Västernorrlands och
Norrbottens län hafva i ingifna utlåtanden ej yttrat sig om förelaget.

Öfverståthållareämbetet i Stockholm och Kungl. Maj:ts befallningshafvande
Kronobergs län hafva i ingifna utlåtanden förklarat sig icke hafva något att mot
betänkandet erinra, i hvad det kan anses beröra området för nämnda myndigheters
verksamhet.

Kuugl. Maj:ts befallningshafvande i Kalmar och Västmanlands län anse,
att aflagd realskolexamen bör i fråga om skolbildning medföra behörighet till
anställning som landskontorist, landskanslist och länsman, hvarjämte den förstnämnda
myndigheten ifrågasätter, om ej samma kompetensbestämmelse bör gälla
i fråga om häradsskrifvaretjänster, till hvilka landskontoristbefattningarna fortfarande
liksom hittills böra vara öfvergångsplatser.

Kung!. Majrts befallningshafvande i Örebro och Kopparbergs län instämma
i kommitténs förslag, att aflagd realskolexamen bör göras till teoretiskt kompetensvillkor
för anställning som landskontorist, landskanslist och länsman.

Kung!. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads län anser sig för närvarande
och intill dess landskontorister och landskanslister erhålla bättre aflöningsfbrmåner,
icke kunna tillråda, att den föreslagna realskolexamen, såsom eljest
skulle vara fördelaktigt, göres till villkor för deras anställning, enär det redan
nu är svårt act för dessa tjänstemän anskaffa vikarier; tillstyrker däremot kommitténs
förslag i fråga om länsmän, enär dessa äro bättre aflönade och hafva,
flereo tillfällen till biförtjänster samt deras verksamhet är mera själfständig och
i många afseenden kräfver större insikter, än i fråga om landskontorister och
landskanslister är fallet.

Kungl. Maj.ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län anser, att
realskolexamen bör kunna tillfredsställa berättigade anspråk i fråga om det matt
af allmänbildning, som för anställning som landskontorist, landskanslist och
länsman minst bör fordras, men att då det under rådande ogynnsamma aflönmgsförhållanden
ofta är med svårighet förenadt att få lediga befattningar af
detta slag besatta, någon ändring i kompetensvillkoren beträffande allmänbildningen
för tjänstemännen i fråga icke bör inträda, förr än genom ny lönereglerinoför
landsstaten bättre aflöning blifvit dem beredd.

Kungl. Maj.ts befallningshafvande i Hallands län, som finner det önskvärd^
att de personer, som eftersträfva de ifrågavarande befattningarna, besutte
ett högre mått af allmänbildning, än vanligen är till finnandes hos bemälde aspiranter,
anser sig dock böra, med hänsyn till den på de senaste åren ytterst knappa
tillgången på aspiranter, hemställa, att med frågan om realskolexamens afläggande
såsom villkor för befordran till landskanslist och landskontorist måtte få
anstå, intill dess beslut angående den ifrågasatta nya löneregleringen för landsstaten
meddelats. Hvad länsmansbefattningen angår, skulle, därest realskolexamen
blefve obligatorisk för befordran till sådan tjänst, länsstyrelserna sannolikt
beröfvas möjligheten att, såsom nu icke sällan händer, till länsmän utse dugliga
underofficerare, underofficersvolontärer och polismän i stad, hvilka alla på
grund af sin föregående verksamhet måste anses synnerligen lämpade för länsmanskallet
så länge till dettas förnämsta uppgifter hörer ordningens upprätthållande.
Skulle emellertid vid en blifvande ny lönereglering för landsstaten läns -

männens aflöningsvillkor blifva så förbättrade, att dessa tjänster blefve mera
begärliga än förut, vid hvilket förhållande vana vid polisgöromål kunde genom
tjänstgöring vid länsmanskontoren förvärfvas och antalet af dem, som där sökte
anställning såsom biträde, säkerligen komme att ökas, torde kommitténs förslag
vara förtjänt af att åter upptagas till behandling.

Kungl. Majrts befallningshafvande i Blekinge län anser, att, enär landskanslister
och landskontorister ej sällan befordras till häradsskrifvare eller landträntmästare,
kompetensvillkoren för de förra böra, om någon ändring i dem skall
vidtagas, bringas till öfverensstämmelse med de för erhållande af häradsskrifvareeller
landträntmästaretjänst nu gällande kompetensvillkoren men att då en ifrågasatt
omreglering af landsstaten möjligen kan komma att inverka på denna fråga,
med ändrings vidtagande bör få anstå; hemställer därför, att landskanslist-, landskontorist-
och länsmanstjänsterna för närvarande ej måtte upptagas bland de tjänster,
till hvilkas erhållande aflagd realskolexamen skulle medföra kompetens.

Kungl. Maj :ts befallningshafvande i Gotlands län hyser icke någon tvekan
därom, att det kunskapsmått, om hvars inhämtande godkänd realskolexamen
skulle innefatta bevis, är fullt tillräckligt för ett nöjaktigt bestridande af de
med landskanslist- och landskontoristtjänsterna förenade göromål. Då emellertid
dessa tjänster oftast torde komma att sökas af sådana personer, hvilka hafva för
afsikt att söka vidare befordran inom landsstaten, jämväl till sådana tjänster,
för hvilka fordras högre examina som kompetensvillkor, torde den af kommittén
föreslagna bestämmelsen därom, att realskolexamen skulle medföra behörighet till
landskanslist- och ländskontoristtjänster, blifva af ganska ringa praktisk betydelse.
Detsamma torde i viss mån äga giltighet jämväl beträffande länsmanstjänster.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län anser, att därest den
föreslagna realskolexamen kommer till stånd, den väl må erkännas såsom tillräckligt
kunskapsprof för anställning såsom landskanslist, landskontorist och länsman
men att afläggandet af denna examen ingalunda bör göras till villkor för
vinnande af anställning i sådan befattning. Erfarenheten har nämligen i detta
och säkerligen äfven i andra län gifvit vid handen, att unge män, hvilka allagt
väsentligen lägre kunskapsprof, kunnat utbildas till fullt duglige tjänstemän af
ifrågavarande slag. Länsstyrelserna böra vara oförhindrade att i hvarje fall välja
den dugligaste och lämpligaste. Vid behof af person, som kan förordnas till högre
tjänst, må person med högre examen föredragas. Förslaget är afsedt att sänka
fordringarna men ägnadt att i stället skrufva upp dem.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län anser visserligen,
att de kunskaper, som den föreslagna realskolan skulle komma att bibringa sina
elever, skulle i regeln uppfylla berättigade anspråk på det mått af allmänbildning,
som är högst önskvärdt redan vid inträdet på landsstatstjänstebanan, och
alltså kunna bli en god grund för deras framtida utbildning, men afstyrker än -

dock under nuvarande förhållanden kommitténs förslag, enär dess antagande skulle
komma att försvåra eller omöjliggöra täflan om dessa befattningar för dem som
på annat sätt, exempelvis vid folkhögskolor, underbefälsskolor, privatläroverk eller
genom själfstudium m. in. förskaffat sig för ändamålet nödig allmänbildning, och
sålunda öka de svårigheter för dessa tjänsters nöjaktiga besättande, som på grund
af de otillräckliga löneförmånerna redan nu förefinnas.

Järnvägstjänsteman.

Järnvägsstyrelsen gillar, hvad kommittén föreslagit i fråga om behörighet
till anställning vid statens järnvägar såväl i fråga om manliga som kvinnliga
lärjungar. Styrelsen erinrar därjämte, att den ålder, 15—16 år, vid hvilken realskolexamen
i regeln skulle komma att afläggas, gifvetvis ej väl lämpar sig för rätt
till inträde i statens järnvägars tjänst, men håller före, att de år, som därutöfver
må erfordras för vinnande af dylik rätt, lämpligen kunna utfyllas med någon för
det praktiska lifvet nyttig sysselsättning.

Tulltjänsteman.

Generaltullstyrelsen anser, att de kunskaper den ifrågasatta realskolekursen
skulle komma att bibringa sina elever, endast i den mån de — hvad åtminstone
vissa ämnen angår — fullständigas genom kurser, motsvarande fordringarna i
mogenhetsexamen, kunna och böra medföra kompetens för anställning såsom tulltjänsteman,
och hemställer därför, att kommitténs förslag, i hvad detsamma berör
tullverket, ej må vinna afseende.

Riksbankstjänsteman.

Fullmäktige i riksbanken anse, att det mått af skolbildning, som är afafsedt
att inhämtas i realskolan, bör, därest det i behörig ordning styrkes vara
inhämtadt, anses tillfyllestgörande såsom minimifordran för anställning i egenskap
af e. o. tjänsteman i riksbanken, dock att den af kommittén beräknade åldern
15—16 år är alltför låg för inträde i riksbankens tjänst, hvadan det torde blifva
nödigt, att sökande, som genomgått realskolan, för att blifva antagen till e. o.
tjänsteman i riksbanken visar sig därefter antingen genom studier vid handelsinstitut
eller skola i bokhålleri eller på annat lämpligt sätt hafva utbildat sig
för bankverksamheten.

Anställning i postsparbanken.

Styrelsen för postsparbanken har ej något att erinra mot kommitténs förslag
därom, att, beträffande kvinnliga biträden hos postsparbanksstyrelsen, den ifrågaställda
realskolexamen må medföra samma kompetens, som hitintills åtföljt afgångsexamen
från högre flickskolor jämte genomgången bokhållerikurs, under
förutsättning dock att den sökande i realskolexamen erhållit vitsord om godkända
insikter i svenska språket och matematik samt att äon i fråga om ålder och
kroppskonstitution uppfyller de villkor, som må komma att af styrelsen bestämmas.

kap. in.

Gymnasiets organisation.

Frågan om gymnasiets organisation har delvis, nämligen för så vidt den
beröres af skolorganisationen i allmänhet, redan behandlats i kap. I. Här redogöres för
olika meningar, om de äro oberoende af den allmänna organisationsfrågan eller
uttalats angående speciella delar af kommitténs förslag i förevarande fråga.

a) Allmänna grunder.

(Sid. 236—262 i kommitténs betänkande.)

I åtskilliga utlåtanden hafva yrkanden framställts på en mera genomförd
koncentration i undervisningen.

För ämneskretsens begränsning genom naturhistoriens uteslutande från
latinlinjen yttrar sig biskopen i Strängnäs, som icke finner skäl att låta detta
ämne öka trängseln af gymnasiets lärofack och tyngden af ungdomens öfveransträngande
arbete.

För några ämnens afslutande före den sista klassen uttala sig: domkapitlet
i Västerås, som anser, att om valfrihet ej blir införd, franskan å båda linjerna
och engelskan å grekiska linjen kunde ställas utom timplanen i lille och IV:e
ringarna; läroverkskollegiet i Uppsala, läroverkskollegiet i Strängnäs, som önskar
två läroämnens afslutande med 7:e skolåret, läroverkskollegiet i Falun samt 5
ledamöter af kollegiet vid h. latinläroverket å Norrmalm; lektor Fehr i Strängnäs
domkapitel samt lektor Klintberg i Visby. Rektor Lundquist i Hudiksvall
anser lämpligt, att naturhistorien på alla linjer afslutas i ILa ringen för vinnande
af mera tid åt kristendom och historia. Läroverkskollegiet i Kristianstad framhåller,
att antalet undervisningsämnen i ILa ringen borde inskränkas, för att
större utrymme må kunna beredas vissa ämnen.

Såsom en följd af dessa förslag om vissa ämnens afslutande före den sista
klassen yrkas från några håll på delning af studentexamen, under det att man
från andra håll, t. ex. i läroverkskollegierna i Falun och Visby, uttalar sympati

Koncentration
i undervisningen.

för delad studentexamen utan att beröra den därmed i samband stående frågan
om ämnesbegränsning.

Vissa besläktade ämnens sammanförande förordas af lektor Febr i Strängnäs
domkapitel, hvilken exempelvis föreslår, att historien skulle omfatta såväl
kyrko- som litteratur- och konsthistoria.

Ämneskretsen
i öfrig t.
Kristendom.

För undervisningens koncentrering genom mera specialiserade linjer med
begränsad! antal ämnen hafva uttalat sig: domkapitlet och läroverkskollegiet
i Karlstad, som tillstyrka införandet af tre skarpt skilda linjer i de två öfverstå
ringarna: en klassisk, en nyspråklig och eu reallinje, med uteslutande af vissa
ämnen och, enligt kollegiet, inskränkning af veckotimmarnas antal till 24 å 26,
lektor Sohlberg i Strängnäs domkapitel, hvilken som sin mening uttalar, att
gymnasiet bör hafva en mera fri arbetsordning med fem särskilda bildningslinjer,
biskopen och kyrkoherden Odin i Visby domkapitel, lektor Bergman i läroverkskollegiet
i Norrköping, lektor Fetma i läroverkskollegiet i Växjö samt kollegerna
ljuf venberg och Lundell i kollegiet vid Jakobs 1. allm. läroverk. I flertalet af
nu nämnda utlåtanden uttalas jämväl, att de ifrågasatta gymnasielinjerna böra
hafva ett mera begränsadt antal ämnen.

För begränsning i undervisningsämnenas antal utan att närmare angifva
sättet därför uttala sig i princip domprosten Norberg i Strängnäs domkapitel
och rektor Rosberg i Kalmar.

För yrkandena på koncentration i språkundervisningen, särskild! beträffande
de lefvande språken, har redogörelse lämnats i kap. I.

Då den af kommittén föreslagna valfriheten, som äfven är en koncentrationsfråga,
i allmänhet gjorts till föremål för särskild diskussion, behandlas den
i ett sammanhang här nedan (sid. 40).

Hvad ämneskretsen i öfrigt beträffar, hafva följande uttalanden gjorts.

Lektor Petrini i läroverkskollegiet i Växjö auser beträffande kristendomen,
att religionslära!! liksom i realskolan bör ingå i historieundervisningen och moralläran
meddelas i samband med samhällslära. För professor Wicksells i Lund,
lektor Bergmans i Norrköping och lektor Hagelius i Nyköping åsikter om kristendomsundervisningen
hänvisas till sid. 19.

Klassiska Lektor Petrini i Växjö anser i fråga om de klassiska språken, att dessa

språk. höra förvisas från de allmänna läroverken till universiteten.

Grekiskans För grekiskans inträde i gymnasiets ILa ring uttala sig domkapitlet i

timplanen. Valmar, lektor Lindvall i läroverkskollegiet i Kalmar samt vederbörande ämneskonferens
jämte 4 ledamöter af läroverkskollegiet i Karlstad.

Beträffande den frågan, hvilka ämnen grekiskan skulle utesluta, anser
lektor Lundgren i Nyköping, att engelskan bör utgå från timplanen för grekerna,
medan domkapitlet i Västerås såsom sin mening uttalar, att engelskan bör
ställas utom timplanen på A-linjen. Lektor Lindvall i läroverkskollegiet i Kal -

mar vill i likhet med kommittén låta grekiskan utesluta matematik och teckning
men förordar därjämte, att åt grekerna medgifves dispens från franskan, hvilket
ämne för dessa skulle göras frivilligt i de bägge högsta ringarna. Läroverkskollegiet i
Uppsala föreslår, att grekiskan antingen utesluter teckning och matematik eller
också teckning och andra ämnen, exempelvis naturhistoria, tyska, engelska eller
fysik. Professor Wiman i filos, fakulteten i Uppsala finner ej nödvändigt att
beröfva grekerna möjlighet till fortsatt undervisning i matematik. Enligt hans
mening kunde man lämna lärjungarna på grekiska linjen 11 timmars valfrihet med
nödig begränsning i fråga om ämneskombinationer, ifall mera än 6 timmar af denna
rättighet toges i anspråk.

Beträffande geografien yttra sig vederbörande ämneskonferenser vid läro- Geografi.
verken i Skara och Jönköping samt vid h. realläroverket i Stockholm mot uteslutande
af detta ämne i de två högsta ringarna.

För kommitténs förslag, att ämnet filosofisk propedeutik sättes utom tim- Filosofisk
planen, hafva yttrat sig: läroverkskollegierna i Uppsala, Västerås (9 röster ProPe,lewtikmot
9), vid h. latinläroverket i Göteborg (11 röster mot 6) och h. allm. läroverket
å Södermalm; rektor Röding och lektor Laurin i Göteborgs domkapitel, lektor
Fagerholm i Visby domkapitel samt adjunkten Rydberg vid Nya elementarskolan
jämte en annan ledamot af läroverkskollegiet.

För filosofiska propedeutikens bibehållande å timplanen hafva uttalat sig:
kanslern för universiteten; teologiska och filosofiska fakuleteterna vid Uppsala
universitet; domkapitlen i Uppsala, Linköping, Strängnäs, Västerås, Växjö, Göteborg,
Kalmar, Karlstad och Hernösand samt direktionen öfver Nya elementarskolan;
läroverkskollegierna i Linköping, Norrköping, Strängnäs, Örebro, Falun, Växjö,

Jönköping, Lund, Malmö, Kristianstad, Helsingborg, Halmstad, Kalmar (10
röster mot 8), Karlstad, Umeå, Visby (8 röster mot 7), vid h. latinläroverket
å Norrmalm, Nya elementarskolan och i Landskrona; professor Larson i
filos, fakulteten i Lund, biskopen och lektor Landtmanson i Skara domkapitel,
professorerna Holmström och Johansson i Lunds domkapitel, biskopen och kyrkoherden
Odin i Visby domkapitel, riksarkivarien Hildebrand och f. d. professor
Sahlin i direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk, rektor Lundqvist
jämte en ledamot af kollegiet i Hudiksvall, lektor Haller jämte en annan ledamot
af läroverkskollegiet i Vänersborg, rektor Wadstein jämte en ledamot af läroverkskollegiet
i Karlskrona, rektor Jakobsson jämte 5 ledamöter af läroverkskollegiet
i Härnösand, som anse, att behöfiiga timmar kunna tagas från teckning,
samt lektor Norelius i Luleå. Några af dessa yrka ämnets bibehållande som
obligatoriskt.

Vid motiveringen härför hänvisas i allmänhet till professor Boethius’
reservation samt till ett yttrande i filos, fakulteten i Uppsala af professor K.

Hälsolära
och hygien.

R. Greijer, som betecknar kommitténs framställning af den filosofiska propedeutikens
ställning i andra länder såsom vilseledande och befarar, att ett bifall
till kommitténs förslag skulle innebära icke blott en olycka för universitetet
utan tillika en väsentlig försämring af alla våra abiturienters allmänbildning.

Att hälsolära och hygien äfven på gymnasiet, särskildt i sista åldersklassen,
böra vara starkt företrädda, anser lektor Hagelin i Nyköping.

Angående professor Widmans uttalande om kemien in. m., se ofvan, sid. 19.

b) Valfriheten.

(Sid. 263—280 i kommitténs betänkande.)

Principiella Förslaget om en viss valfrihet å högsta stadiet har i princip gillats af de

tillsUirkcin- flestai som yttrat sig i frågan, och af många lifligt förordats. Så anser domkapitlet
i Skara valfriheten komma att verka gagneligt för studierna. Läroverkskollegiet
i Linköping finner den vara en af kommittéförslagets största förtjänster
och tillstyrker den lifligt. Läroverkskollegiet i Örebro instämmer i
alla afseenden i kommitténs förslag med betonande af valfrihetens betydelse för
lärjungar, som vilja särskildt ägna sig åt vissa ämnen, äfvensom för afkjälpandet
af öfveransträngning. Kollegiet vid h. realläroverket i Stockholm uttalar sig för
kommitténs princip, som innebär ett godt och löftesrikt uppslag. Läroverkskollegiet
i Lidköping anser medgifvandet af valfrihet vara en välgrundad och välbetänkt
åtgärd. Sex ledamöter af lärarekollegiet vid Karolinska institutet uttala
sitt fulla instämmande i det gjorda förslaget. Professorna Lundell, Erdman,
K. R. Greijer och Danielsson i filos, fakulteten i Uppsala uttala sin synnerliga
tillfredsställelse öfver valfrihetetsprincipens upptagande i kommitténs förslag.
Rektor Bagge i Västerås anser valfriheten komma att befrämja bedrifvandet af
själfständiga studier, motverka öfveransträngning och afsmak för studier samt
för läraren blifva en sporre att väcka och underhålla intresset för sitt ämne.
För en vidsträckt valfrihet i princip, utan att ingå på någon af nedan angifna
detaljer, har äfven uttalat sig medicinska fakulteten i Uppsala, med instämmande
af större akademiska konsistoriet därsammastädes.

Valfria I fråga om valfrihetens utsträckning med afseende på de olika under unmen.

visningsämnena hafva några myndigheter afgifvit sina utlåtanden och däraf föranledda
förslag utan afseende på någon viss organisation; andra hafva angifvit,
hvilka ämnen de önska från valfriheten undantagna på ett eventuellt fyraårigt
och på ett eventuellt treårigt gymnasium; andra hafva slutligen yttrat sig i frågan
med tanke endast på en viss organisationstyp. Då emellertid den principiella

uppfattningen, huruvida ett ämne bör vara valfritt eller obligatoriskt, ej nödvändigt
behöfver vara beroende på ståndpunkten i organisationsfrågan, hafva samtliga
dessa utlåtanden här nedan förts tillsamman, med undantag för de fall, då
det uttryckligen betonats, att utlåtandet i föreliggande fråga uteslutande gäller
en viss, från kommitténs förslag afvikande organisation (jfr nedan »Valfrihetens
inträdande»),

De som yttrat sig i frågan om valfrihetens utsträckning med afseende på
ämnena, hafva icke alltid gjort bestämda förslag, men de olika ståndpunkterna
låta i allmänhet inordna sig under nedan upptagna yrkanden. Följande hafva
sålunda yttrat sig för valfrihet i nedan nämnda omfattning eller åtminstone icke
tydligt uttalat sig för flere eller färre undantag än de nedan under N:o 2 — N:o
15 angifna.

1) i alla ämnen:1) 7 ledamöter af kollegiet vid h. latinläroverket å Norrmalm,
kollegiet vid h. allm. läroverket å Södermalm (16 röster mot 9) och
kollegiet vid h. realläroverket i Stockholm samt professor Aurivillius i direktionen
öfver Stockholms stads undervisningsverk;

2) i alla ämnen utom modersmålet, i likhet med reservanten Fries’ förslag:
filos, fakulteten i Uppsala (prof. P. A. Geijer ville ej uttala sig i frågan);
läroverkskollegierna i Jönköping, Västervik, Vänersborg, Västerås, Malmö, Hälsingborg,
Jönköping, Umeå, Luleå, Sundsvall, Ystad, Landskrona, Oskarshamn,
Skellefteå och vid 1. allm. läroverket å Östermalm; lektor Fehr i Strängnäs
domkapitel, lektor Laurin i Göteborgs domkapitel, riksarkivarien Hildebrand och
rektor Örtenblad i direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk, lektor
Himmelstrand i Hudiksvall jämte en annan ledamot af läroverkskollegiet, rektor
Örtenblad och 4 ledamöter af kollegiet vid h. allm. läroverket å Södermalm
samt lektor Klintberg i Visby;

3) i alla ämnen utom modersmålet och å reallinjen matematik: läroverkskollegiet
i Kristianstad;

4) i alla ämnen utom kristendom och modersmålet, i likhet med kommitténs
förslag: domkapitlen i Lund och Växjö; läroverkskollegierna i Hudiksvall,
Linköping, Norrköping, Örebro, Växjö, Karlskrona, vid h. latinläroverket i Göteborg,
h. realläroverket i Göteborg (6 röster för reservanten Fries’ förslag mot
10, som afgåfvos för kommitténs förslag), Kalmar, Enköping, Alingsås, Uddevalla,
Åmål; medicinalstyrelsen; lektorerna Billbergh och Kempe i Västerås
domkapitel, rektor Röding och lektor Österberg i Göteborgs domkapitel, rektor
Lagergren i Jönköping jämte 6 ledamöter af läroverkskollegiet, rektor Sö ‘)

De, som tillstyrka valfrihet i modersmålet, synas i allmänhet härmed afse den del af ämnet,
som ej direkt berör de skriftliga arbetena, d. v. s. den i liera af hithörande utlåtanden så kallade litteraturläsningen.

derbaum i Malmö jämte 4 ledamöter af läroverkskollegiet, lektor Norelius i
Luleå jämte en annan ledamot af läroverkskollegiet, rektor Törnvall i Sundsvall
jämte 1 ledamot af läroverkskollegiet, 1 ledamot af kollegiet vid h. latinläroverket
å Norrmalm, lektor Bråte vid h. allmänna läroverket å Södermalms jämte en
annan ledamot al kollegiet, lektor Afzelius och adjunkten Jakobsson vid Nya
elementarskolan samt kollega Gullin i Landskrona;

5) i alla ämnen utom modersmålet och latin: läroverkskollegiet i Nyköping.

6) i alla ämnen utom modersmålet och historia: läroverkskollegiet i Lund,
5 ledamöter af kollegiet vid h. latinläroverket å Norrmalm samt rektor Oldin
och kollega Nevander i Landskrona;

7) i alla ämnen utom modersmålet och filosofisk propedeutik: direktionen
öfver Nya elementarskolan och läroverkskollegiet därsammastädes, hvilka dock
anse, att det sistnämda ämnet skall kunna bortväljas vid anmälan till studentexamen
(reservation beträffande filosofisk propedeutik af adjunkten Rydberg jämte
en annan ledamot af läroverkskollegiet);

8) i alla ämnen utom modersmålet samt å latinlinjen latin och å reallinjen
matematik: läroverkskollegiet i Uppsala (där 7 af 25 röstade äfven för historiens
obligatoriska ställning och 8 af 21 för latinets och matematikens valfrihet);
professorerna Lundell, Högbom, K. R. Geijer och Johansson i filos, fakulteten
i Uppsala samt lektor Fagerholm i Visby domkapitel;

9) i alla ämnen utom kristendom, modersmålet och historia, i likhet med
reservanterna Carlson och Boéthius: domkapitlen i Skara, Göteborg och Kalmar;
läroverkskollegiet i Härnösand, 8 ledamöter af kollegiet vid h. latinläroverket å
Norrmalm, läroverkskollegierna i Borås och Lidköping samt lektor Åkeson i Helsingborg.

10) i alla ämnen utom modersmålet och historia samt å latinlinjen latin
och å reallinjen matematik: läroverkskollegiet i Halmstad;

11) i alla ämnen utom kristendom, modersmålet och historia samt å latinlinjen
latin: professor Holmström i Lunds domkapitel;

12) i alla ämnen utom kristendom, modersmålet, historia och filosofisk
propedeutik: domkapitlet i Härnösand och biskopen i Skara;

13) i alla ämnen utom kristendom, modersmålet och historia samt å latinlinjen
latin och å reallinjen matematik: kanslern för universiteten; läroverkskollegiet
i Sköfde;

14) i alla ämnen utom kristendom, modersmålet, latin, historia och filosofisk
propedeutik: teologiska fakulteten i Uppsala;

15) i alla ämnen utom kristendom, modersmålet, historia och filosofisk
propedeutik samt å latinlinjen latin och å reallinjen matematik: domkapitlet i
Uppsala.

Beträffande den detalj bestämmelsen i kommitténs förslag, att lärjunge,
som åtnjuter undervisning i grekiska, jämväl skall deltaga i undervisningen i
latin och tyska, hafva de 8 ledamöter af kollegiet vid h. latinläroverket a Norrmalm,
hvilka röstat för reservanterna Carlsons och Boethius’ förslag (se ofvan n:r 9)
samt de 5 därsammastädes, som yrkat valfrihet i alla ämnen utom modersmålet
och historia (se ofvan n:r 6), förordat, att äfven tyskan skall för dessa lärjungar
»vara valfritt ämne. I samma riktning uttala sig ock ämneskonferensen i klassiska
språk i Karlstad och lektor Lundgren i Nyköping.

För historiens obligatoriska ställning hafva dessutom uttalat sig: vederbörande
ämneskonferenser vid h. allm. läroverken i Skara, Karlstad och vid h.
latinläroverket å Norrmalm samt adjunkten Blomgren i Vänersborg jämte 2
andra ledamöter af läroverkskollegiet.

I Strängnäs läroverkskollegium afgåfvos 4 röster för kommitténs och 4
för reservanten Fries'' förslag.

Biskopen i Strängnäs, professor Johansson i Lunds domkapitel, kyrkoherden
Bergman i direktionen öfver Nya elementarskolan, lektor Haller i Vänersborg
jämte en annan ledamot af läroverkskollegiet, lektor Esscher i Lund jämte
2 andra ledamöter af läroverkskollegiet, adjunkterna Nilson, Lilja, Arfvidsson
och Christer-Nilsson i Malmö, vederbörande ämneskonferens i Skara, inspektor
och två andra ledamöter af vederbörande ämneskonferens vid h. allm. läroverket
i Kristianstad, rektor Lagergren i Jönköping jämte 6 ledamöter af läroverkskollegiet,
lektor Norelius i Luleå jämte en annan ledamot af läroverkskollegiet
samt rektor Törnvall och adjunkten Lindahl i Sundsvall betona, i likhet med domkapitlet
i Lund, nödvändigheten af kristendomens obligatoriska ställning, de flesta
af dem utan att för öfrigt ingå på frågan.

Lektor Bergman samt adjunkterna Sundblad och Linder i Örebro framhålla
uttryckligen, att enligt deras åsikt latinet ej bör vara valfritt ämne.

Professor Persson i filos, fakulteten i Uppsala uttalar betänkligheter mot
att utsträcka valfriheten till latin å latinlinjen och matematik å reallinjen.

Professorerna Wiman, Ångström, Falk, Dunér, Hildebrandsson och Lundquist
därsammastädes uttala sig emot valfrihet i matematik å reallinjen, bland
annat framhållande de skadliga följderna däraf för undervisningen i fysik.

Lektor Hagelin i Nyköping vill från valfriheten undantaga modersmålet
samt hälsolära och hygien.

Professor Aurivillius i direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk
uttalar, att om den af honom förordade utsträckningen af valfriheten icke
skulle vinna bifall, han sluter sig till kommitténs förslag oförändradt. Kammarrättsrådet
Östberg därsammastädes framhåller som sin mening, att om valfrihet
skall införas, åtminstone kristendom och modersmålet böra blifva obligatoriska,

inträdande.

och f. d. professor Sahlin därsammastädes uttalar, att historia och filosofisk propedeutik
ej böra tillhöra de valfria ämnena.

Professor Wiman (se här ofvan) framkastar den tanken, att lärjunge å reallinjen,
i stället för valfrihet i matematik, kunde erhålla rätt att vid inträdet i
gymnasiets lille ring öfvergå till latinlinjen, med bortväljande af latin och eventuellt
fortsatt deltagande i undervisningen i reallinjens kemi.

Valfrihetens De myndigheter, som förorda en organisation med treårigt gymnasium å

båda linjerna, utgå i allmänhet från den förutsättningen, att valfrihet skall omfatta
alla ringarna. De som anslutit sig till det Almquist—Juhlinska organisationsförslaget,
hafva i regeln instämt i dit hörande förslag om valfrihet, enligt
hvilket denna, med undantag för vissa ämnen, likaledes inträder i I:a ringen (se
bil. A). — Rektor Söderbaum i Malmö vill dock inskränka valfriheten till de två
högsta ringarna.

Mot kommitténs förslag, att valfriheten å det fyraåriga gymnasiet skall
inträda i lille ringen, hafva mycket få erinringar blifvit gjorda. Professor Lundell
i filos, fakulteten i Uppsala önskar dess inträdande redan i I:a ringen, vare
slg gymnasiet blir tre- eller fyraårigt. Några täljare i franska vid h. latinläroverket
i Göteborg förorda valfrihetens inträdande i II:a ringen, i uppgifvet syfte
att kunna bereda vissa ämnen bättre plats å timplanen. Ofvannämnda 6 ledamöter
af lärarekollegiet vid Karolinska institutet skulle finna det tilltalande
att medge valfrihet äfven i nedre delen af gymnasiet. Medicinska fakulteten
i Uppsala, med hvilken större akademiska konsistoriet därsammastädes instämmer,
och generaldirektör Linroth i medicinalstyrelsen hafva uttryckt sympatier för
en stor utsträckning af valfriheten.1

Professor Aurivillius hemställer, att två bortvalda ämnen under vissa förhållanden
borde kunna få upptaga mer än det af kommittén föreslagna maximiantalet,
6 timmar, såvidt kollegiet därtill gåfve sitt bifall. Rektor Söderbaum
vill inskränka valfriheten till 4 timmar i veckan. Beträffande eventuellt föreslagen
valfrihet af 11 timmar för lärjungar å grekiska linjen, se ofvan, sid. 39.

För medgifvande af valfrihet endast på det villkor, att ett större mått af
kunskaper presteras i ett eller flera af de icke bortvalda ämnena, hafva, i olikhet
med kommittén, uttalat sig: domkapitlet i Skara, som förordar ett väl afvägdt
kompensationssystem, läroverkskollegiet i Jönköping, som (med 18 röster mot
8) tillstyrker kompensation i form af öfverbetyg i vissa ämnen i studentexamen,
samt lektor Young i Kristianstad, som anser, att valfrihet bör beviljas endast

Antal

bortvalda

timmar.

Valfrihet
med kompensation.

1 Generaldirektör Linroth har i medicinalstyrelsen endast yttrat sig i ett inskränkt antal
frågor och i några af dessa blott i största allmänhet, men då han, utom i fråga om vissa uttalanden
angående realskolexamen, instämt i ett af honom bifogadt utlåtande af en af Svenska läkaresällskapet
tillsatt kommitté, upptagas de i nämnda utlåtande framställda meningar och förslag såsom afgifna af
generaldirektör Linroth.

mot kompensation eller på grund, af vederbörligt sjukbetyg. Rektor Wadstein i
Karlskrona jämte 6 ledamöter af läroverkskollegiet samt lektor Olsson i Jönköping
uttala betänkligheter mot valfrihet utan kompensation.

I olikhet med kommittén, som föreslår, att valfrihet skall beviljas på målsmans
anhållan, förordar professor Holmström i Lunds domkapitel, att valfrihet
beviljas först efter lärarekollegiets pröfning och tillstyrkande; och ett stadgande,
att sådant bifall skulle lämnas af vederbörande lärare, har förordats af 11 lärare i
Lunds läroverkskollegium.

Kommittén hade föreslagit, att lärjunge efter af målsman gjord skriftlig
anmälan skulle äga rätt att vid läsårs början bortvälja ämnen.

Rektor Söderbaum hemställer, att anmälan om bortval skall ske senast i
midten af april månad före den termin anmälan åsyftar; läroverkskollegiet i Karlskrona
tillstyrker valfriheten på det villkor bland andra, att sådan anmälan sker
vid näst föregående vårtermins slut; rektor Wadstein därsammastädes jämte 6
ledamöter af kollegiet anser sådana bestämmelser nödvändiga, att schemats definitiva
uppgörande i god tid före läsårets början möjliggöres; läroverkskollegiet
i Yäxjö hemställer att i Förslag till ändringar i stadgan § 11 orden »vid läsårs
början» må utgå och en bestämmelse tilläggas, att ingen lärjunge under läsetermin
får välja bort ämne utan rektors medgifvande. Lektor Klintberg i Yisby
anser, att lärjunge må hafva rätt att bortvälja ämne ej blott vid läsårs utan
äfven vid vårtermins början.

Läroverkskollegierna i Norrköping och Örebro föreslå följande tillägg till
§ 12 mom. 2: »Sådant återtagande under pågående läsår vare icke medgifvet, om
därigenom en förändring af den för läsåret fastställda arbetsordningen skulle
göras nödvändig.» Rektor Söderbaum hemställer, att bortvaldt ämne ej må få
återupptagas.

För en ökad kontroll och flere garantier mot missbruk särskildt af den
lediga tiden uttala sig: läroverkskollegiet i Karlskrona, till hvars utlåtande
rektor Wadstein därsammastädes jämte 6 ledamöter af kollegiet fogat ett särskildt
yttrande, hvari behofvet af åtgärder i sådant syfte kraftigt framhålles; biskopen
i Lund samt rektor Söderbaum, hvilken äfven fordrar, att lärjunge, för att få
bortvälja ett ämne, bör hafva blifvit godkänd i detsamma.

Mot den af kommittén förordade valfriheten hafva från en del håll mer
eller mindre bestämda uttalanden gjorts. Så anser rektor Klingberg i Strängnäs
domkapitel valfriheten vara den svagaste punkten i kommitténs förslag. Domprosten
Norberg därsammastädes uttalar den farhågan, att resultatet af valfrihetens
tillämpande kommer att erbjuda en profkarta på eu lika ensidig som olikartad
bildning. Lektor Levin i Västerås, till hvilken domkapitlet därstädes i

Valfrihet
efter kollegiets
hörande.

Anmälan
om bortval.

Återupptagande
af
bortvaldt
ämne.

Ökad

kontroll.

invändningar
mot
kommitténs
förslag.

det hela ansluter sig, anser den väg, som kommittén i denna punkt inslagit,
vara principiellt oriktig och för våra läroverk betänklig. Lektor af Sillén i
Strängnäs domkapitel befarar, i likhet med åtskilliga andra, att lärjungarne och
deras målsmän ej skulle förstå att på ett lämpligt sätt begagna sig af en sä
farlig rättighet som valfriheten och att af densamma skulle uppstå förvirring
och oreda i skolans verksamhet. Läroverkskollegiet i Vänersborg, biskopen och
kyrkoherden Odin i Visby domkapitel samt lektor Levin i Västerås läroverkskollegium
framhålla som en brist i kommitténs förslag, att valfrihetens inträdande
ej står i samband med kursafslutningar i de olika ämnena. F. d.
professor Sahlin och kammarrättsrådet Östberg i direktionen öfver Stockholms
stads undervisningsverk gilla ej den form och utsträckning, kommittén velat
gifva valfriheten, lektor Bergman i Norrköping anser valfriheten riktig till
tanken, ehuru mindre lyckligt tillämpad i kommitténs detaljplan, och läroverkskollegiet
i Visby underkastar förslaget om valfrihet en utförlig kritik ur flera
af de nyssnämnda synpunkterna samt afstyrker detsamma. Kommitténs förslag
afstyrkes äfven af f. d. rektor Ehrnberg i Kristianstad jämte 2 ledamöter af
läroverkskollegiet samt af rektor Rosberg i Kalmar, som uttalar sig mot ali
valfrihet utöfver den som kan anses ligga i den nuvarande rättigheten att
välja mellan linjer. Kollega Dufvenberg vid Jakobs 1. allm. läroverk yttrar
bland annat att kommittén söker afhjälpa en brist (den ofullständiga specialiseringen)
genom att tillägga ytterligare en (luckor i fackbildningen).

Några af dem, som yttrat sig emot kommitténs förslag, vilja ej förneka
det behjärtansvärda i de syften, man med detsamma velat vinna men förorda i
och för dessas ernående helt andra åtgärder, såsom en begränsning af undervisningsämnena
genom upprättandet af ett flertal linjer eller ett tidigare afslutande af
vissa ämnen och eu därmed i samband stående delning af studentexamen. Redogörelse
för sådana yrkanden har redan blifvit lämnad i det föregående (sid. 37—
38). Af de där uppräknade gilla dock läroverkskollegiet i Uppsala och lektor
Fehr i Strängnäs domkapitel samt, såsom det vill synas, lektor Klintberg i Visby
i hufvudsak kommitténs förslag om valfrihet (se ofvan n:r 8 och n:r 2). Vidare
må tilläggas, att lektor af Sillén tänker sig en sådan valfrihet, att man medgåfve
lärjungarne rätt att utöfver ett för alla lika skolprogram få åtnjuta undervisning
i något eller några icke oeftergifligen nödvändiga ämnen, som uteslutits från
detta program, t. ex. de klassiska språken, samt att några, såsom läroverkskollegiet
i Falun och rektor Rosberg i Kalmar anse, det öfveransträngningen kan
minskas genom lärokursernas begränsning. I läroverkskollegiet i Karlstad afgåfvos
10 röster af 21 och i läroverkskollegiet i Visby 7 röster af 14 för kommitténs
förslag.

Rektor Wadstein i Karlskrona som uttalar starka betänkligheter mot valfrihet
i den af kommittén föreslagna formen (jfr här ofvan), ifrågasätter i stället

därför eu under bestämda kompensationsvillkor efter förutgången ansökan och
pröfning af kollegium beviljad dispens i lämplig utsträckning med afseende på
ämnen och timantal, å latinlinjen inom den reala och å reallinjen inom den
humanistiska ämnesgruppen, dock med undantag för modersmålet.

I åtskilliga af ofvannämnda uttalanden framhållas jämväl vissa praktiska
olägenheter af valfrihetens inträdande, särskildt med afseende på den genom
bortval lediga tiden.

De grunder för ett afstyrkande af kommittéförslaget, hvilka här ofvan ej
blifvit antydda, återfinnas i hufvudsak i kommitténs framställning af valfriheten.

c) Undervisningsplanen.

(Sid. 281—340 i kommitténs betänkande.)

Frånsedt de ändringar, hvilka kunna blifva en följd af de i det föregående Timplan.
omnämnda förslagen, hafva följande erinringar gjorts mot den af kommittén föreslagna
timplanen.

Läroverkskollegiet i Strängnäs yrkar, att intet läroämne må i någon afdelning
läsas blott en timme i veckan. I princip uttalar sig äfven läroverkskollegiet
i Uppsala härför. I öfrigt hafva endast beträffande ämnena kristendom
och naturhistoria af ett större antal myndigheter anmärkningar riktats mot den
af kommittén föreslagna timplanen för gymnasiet.

Så uttala sig för bibehållandet af 2 veckotimmar åt ämnet kristendom i
II:a ringen: teologiska fakulteten i Uppsala; domkapitlen i Skara, Västerås, Växjö,

Lund, Göteborg (reservation af lektorerna Laurin och Österberg), Kalmar, Karlstad
och Härnösand; läroverkskollegierna i Örebro, Växjö och Sköfde; biskopen
och domprosten Norberg i Strängnäs, rektor Lundquist i Hudiksvall, lektor
Haller jämte en ledamot af läroverkskollegiet i Vänersborg, lektor Esscher i
läroverkskollegiet i Lund, rektor Wadstein i Karlskrona, lektor JBörjeson i Karlstad,
lektor Magnusson jämte en medlem af läroverkskollegiet i Härnösand, lektor
Norelius i Luleå, inspektor jämte en ledamot af läroverkskollegiet i Alingsås
samt kollega Gullin i Landskrona; ämneskonferenserna i kristendom vid h. allm.
läroverken i Skara, Malmö, Kristianstad, vid h. allm. läroverket å Norrmalm,
h. allm. läroverket å Södermalm samt vid h. realläroverket i Stockholm. Biskopen
och kyrkoherden Odin i Visby domkapitel uttala sig emot den af kommittén
föreslagna inskränkningen i kristendomsundervisningen.

Kursplan.

Läroverkskollegierna i Linköping, Norrköping, vid b. allra, läroverket å
Södermalm, vederbörande ämneskonferens vid h. realläroverket i Stockholm samt
lektor Lindman vid h. latinläroverket å Norrmalm anse nödvändigt, att naturhistorien
erhåller 2 veckotimmar äfven i ringarna III och IV (angående motiveringen,
se bil. B, sid. 204); domkapitlet och läroverkskollegiet i Växjö framhålla
önskvärdheten af en sådan ökning i timantalet. Professor Aurivillius i
direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk anser, att för den händelse
45-minuterslektioner införas, vissa ämnen, såsom naturhistoria, oundgängligen
måste hafva mer än en timme i veckan.

I motsats härtill anse domkapitlet och läroverkskollegiet i Uppsala, att
det nuvarande timantalet för zoologi och botanik icke bör ökas.

Beträffande öfriga ämnen hafva endast från enstaka håll mindre anmärkningar
gjorts mot timplanen. Så hafva kollegiet vid h. allm. läroverket å Södermalm,
rektor Lundquist i Hudiksvall, adjunkten Blomgren i Vänersborg, vederbörande
ämneskonferenser vid läroverken i Skara, Jönköping, Kristianstad och
vid h. latin läroverket å Norrmalm uttalat sig för ökning af timantalet i historia
i II:a ringen. Angående förslag om ökadt timtal åt franskan i ringarna II—
IV, se ofvan, sid. 16. I fråga om ämnet matematik finner kollegiet vid h. allm.
läroverket å Södermalm timantalet betänkligt knappt i ringarna I—III af
realgymnasiet. Läroverkskollegiet i Strängnäs vill införa filosofisk propedeutik
i näst högsta ringen med 2 timmar i veckan, och läroverkskollegiet i Malmö
önskar, att ämnet må inträda i högsta ringen med 2 timmar i veckan. Professor
K. R. Greijer i filosofiska fakulteten i Uppsala hemställer, att detta ämne i stället
för 1 veckotimme under två år finge disponera 2 veckotimmar under ett år, helst i
ring III. Lektor Klintberg i Visby önskar, att språktimmarnas antal å gymnasiet,
särskildt i fråga om engelska, må inskränkas. Styrelsen för Tekniska skolan i
Stockholm uttalar önskvärdheten af flere timmar åt ämnet teckning å reallinjen.

Med afseende på kursplanen anser kollegiet vid h. realläroverket i Stockholm,
att det vore fördelaktigt, om, såsom i 1878 års stadga, gemensamma kurser
bestämdes för de båda högsta ringarna af gymnasiet, och lektor Fehr i Strängnäs
domkapitel är af den meningen, att kurserna på många områden böra förkortas.
För inskränkning i skrifningarnas antal har uttalat sig lektor Klintberg
i Visby. I öfrigt hafva beträffande kurserna åtskilliga ändringsförslag framställts,
särskildt beträffande ämnena kristendom, modersmålet och naturhistoria, för
hvilka redogörelse lämnas i bilaga B.

d) Studentexamen.

(Sid. 341—372 i kommitténs betänkande.)

Åtskilliga af de i det föregående omnämnda ändringsförslagen i fråga om
såväl läroverkens organisation i allmänhet som gymnasiets organisation särskildt
betinga vissa ändringar i formen för studentexamen. Hit höra exempelvis förslagen
om dubbla språklinjer, om gymnasiets uppdelning i flere linjer, om ett eller
annat ämnes afslutande före studentexamen, om den filosofiska propedeutikens
upptagande å timplanen, om annan form af valfrihet än den kommittén föreslagit,
om rätt för dem, som läsa grekiska, att äfven läsa matematik, om franskans
bibehållande i sin nuvarande ställning vid vissa läroverk o. s. v. I allmänhet
hafva icke vederbörande förslagsställare undersökt, hvilken återverkan dylika
anordningar skulle utöfva på själfva studentexamen.

Här nedan redogöres, paragraf efter paragraf, för de erinringar och däraf
föranledda yrkanden, som framställts i fråga om kommitténs förslag till stadga för
studentexamen.

§ 3. Läroverkskollegiet vid Nya elementarskolan anser, att den tid, inom
hvilken rektor till statskontoret skall inleverera de i mom. 2 omtalade medel,
borde utsättas till en månad efter ansökningstidens utgång.

§ 4. Läroverkskollegiet i Uppsala framhåller såsom önskvärdt, att den
skriftliga pröfningen utsträckes öfver flere dagar, än nu är fallet, på det att
alltid åtminstone en dag må vara ledig mellan de särskilda skriftliga profven.
Ämneslärarna i tyska vid h. latinläroverket å Norrmalm betvifla lämpligheten
däraf, att ämnen för skriftliga uppsatser på tyska utgifvas af chefen för ecklesiastikdepartementet,
då antagligen olika litteratur läses vid de olika läroverken.

§§ 5—6. Professor Lundell i filos, fakulteten i Uppsala förordar, att de
skriftliga profven inskränkas till tre å hvardera linjen, nämligen å reallinjen i
modersmålet, ett främmande lefvande språk efter examinandens eget val samt
matematik-fysik, å latinlinjen i modersmålet, ett främmande lefvande språk
efter examinandens eget val samt latin. Direktionen öfver Nya elementarskolan
och lärarekollegiet därsammanstädes hemställa, att bestämmelser gifvas med afseende
på beskaffenheten af skriftligt arbete för dess godkännande, hvarjämte
kollegiet anser, att det i punkt 1) af §§ 5 och 6 tydligt bör angifvas, att lärjunge
äger att välja ett bland flera uppgifna ämnen, samt som sin mening uttalar, att
hvad därom i § 8 mom. 2 nämnes med hänsyn till arbetena i matematik och
fysik, hör till § 5.

Läroverkskollegiet vid h. realläroverket i Göteborg förordar borttagandet
af det franska skrifprofvet men ogillar införandet af tyskt skrifprof. Professor

Hildebrandsson i filos, fakulteten i Uppsala finner ingen fördel af att afskaffa
franskt stilprof och i stället införa tyskt. Direktionen öfver Nya elementarskolan
och läroverkskollegiet därsammastädes förorda, att lärjunge må äga rätt att utbyta
skriftligt prof i tyska eller engelska mot sådant i franska. Professor P. A.
G-eijer i filos, fakulteten i Uppsala samt lärare i franska vid k. latinläroverket å
Norrmalm förorda, att lärjunge må äga rätt att utbyta tyskt skrifprof mot franskt.

Läroverkskollegiet i Visby föreslår, att den skriftliga afgångspröfningen i
tyska förlägges till gymnasiets näst högsta ring samt att därvid erhållet vitsord
inflyter i afgångsbetyget.

Professor Erdmann i filos, fakulteten i Uppsala hemställer, att lärjunge å
latinlinjen må äga rätt att aflägga skriftligt prof i engelska i stället för i tyska.

Professorerna Dunér och Hildebrandsson i filos, fakulteten i Uppsala ogilla
förslaget, att det geometriska skrifprofvet å reallinjen försvinner eller sammanslås
med det matematiska till ett enda.

§ 7. Direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk, kollegiet vid
h. allm. läroverket å Södermalm, ämneskonferenserna i modersmålet vid h. allm.
läroverket i Kalmar och h. realläroverket i Stockholm samt lärare i modersmålet
vid h. latinläroverket å Norrmalm föreslå en sådan omformulering af mom. 1, att
hjälpmedel må kunna förekomma vid den skriftliga pröfningen i modersmålet i de
fall, då sådant af chefen för ecklesiastikdepartementet pröfvas lämpligt. Ämneskonferensen
i modersmålet vid h. allm. läroverket i Jönköping uttalar önskvärdheten af
att vid den svenska uppsatsens utarbetande vissa handböcker måtte få användas.
Läroverkskollegiet i Varberg anser, att lärjungarne i den skriftliga pröfningen
böra hafva tillåtelse att begagna af läroverket tillhandahållna kartor.

Ämneskonferensen i tyska och några ledamöter af ämneskonferensen i
engelska vid Nya elementarskolan uttala sig mot rätt för lärjunge att använda
ordböcker vid de skriftliga profven i främmande lefvande språk.

§ 9. Läroverkskollegiet i Växjö anser, att vid bedömandet af det skriftliga
profvet i modersmålet lärarne borde hafva rätt att taga hänsyn till lärjungarnes
under sista året å lärorummet under uppsikt skrifna uppsatser.

Ämneskonferensen i modersmålet vid läroverket i Karlstad anser, att vid
bedömandet af det skriftliga profvet i modersmålet skilda betyg böra afgifvas
för språkbehandlingen och för innehållet.

§ 11. Professor Lundell i filos, fakulteten i Uppsala föreslår, att de
skriftliga profven bedömas i sammanhang med den muntliga examen och att följaktligen
tillträde till denna ej göres beroende af den skriftliga pröfningens
utgång.

Läroverkskollegiet vid h. realläroverket i Stockholm anser, att lärjunge å
realgymnasiet, som aflagt godkändt skriftligt prof i modersmålet och två andra

ämnen, må kunna erhålla tillträde till den muntliga pröfningen, eller att om
sådant ej kan medgifvas, detta åtminstone — eventuellt efter omröstning bland
lärarne — må gälla lärjunge, som bortvalt matematik och blifvit underkänd i
skrifningen i fysik. Till det senare alternativet hafva anslutit sig rektor Örtenblad,
riksarkivarien Hildebrand och professor Aurivillius i direktionen öfver Stockholms
stads undervisningsverk.

Domkapitlet i Göteborg (reservation af lektor Laurin) anser, att lärjunge,
som läser grekiska, skall vara godkänd i det skriftliga profvet i modersmålet,
latin och ytterligare ett skriftligt prof för att erhålla tillträde till den muntliga
pröfningen.

§ 12. Läroverkskollegiet i Uppsala uttalar sig mot uppvisandet af lärjungarnes
växtsamlingar.

§ 13. Domkapitlet i Strängnäs, direktionerna öfver Stockholms stads
undervisningsverk och öfver Nya elementarskolan, läroverkskollegierna i Uppsala,
Strängnäs, Nyköping, Kristianstad, Hälsingborg och vid h. allm. läroverket å
Södermalm, ämneskonferenserna i modersmålet vid läroverken i Jönköping, Kalmar,
och h. realläroverket i Stockholm, lärare i modersmålet vid h. latinläroverket å
Norrmalm, rektor Jacobson i Visby samt lektor Haller i Vänersborg jämte en
annan ledamot af läroverkskollegiet uttala sig mot förslaget, att modersmålet
skall kunna förekomma som examensämne i den muntliga pröfningen, enligt
några åtminstone såvidt det angår läroverkens egna lärjungar. I åtskilliga af
ifrågavarande utlåtanden förordas emellertid, att vitsord i ämnet, afgifvet af
vederbörande lärare, skall upptagas i afgångsbetyget.

Domkapitlet och läroverkskollegiet i Växjö anse, att lärjunge, som icke
begagnat sig af sin rätt till bortval i hela dess utsträckning, må, om han så
önskar, befrias från muntlig pröfning i modersmålet.

Inspektor vid läroverket i Kristianstad anser, att kristendomsämnet bör
såsom obligatoriskt förekomma i studentexamen.

§ 14. Läroverkskollegiet vid b. realläroverket i Stockholm föreslår, att
senare delen af mom. 1 erhåller ungefärligen följande lydelse: »med hänsyn till
lärarens föregående kännedom af lärjungens kunskaper samt, i den mån skäligt
kan vara, till hans muntliga examen».

§ 20. Läroverkskollegiet vid Nya elementarskolan anser, att privatister
borde till rektor erlägga lämplig afgift i analogi med hvad som är bestämdt i
Kungl. cirkuläret den 3 sept. 1878 och senast i Kung! cirkuläret den 23 jan.
1903 angående anställande af viss pröfning med studerande, som ämna söka inträde
vid Tekniska högskolan.

§ 21. Direktionerna öfver Stockholms stads undervisningsverk och öfver
Nya elementarskolan samt läroverkskollegierna i Kalmar, vid h. realläroverket i
Stockholm och Nya elementarskolan uttala sig mot förslaget, att lärjunge från
enskild undervisning skall äga rätt att aflägga den skriftliga pröfningen vid det
läroverk, där han anmält sig, och förorda bibehållandet af i detta afseende nu
gällande bestämmelser.

Läroverkskollegiet i Visby föreslår sådant tillägg till § 21, att skriftlig
pröfning med lärjunge från enskild undervisning ej ovillkorligen måste anställas
vid det läroverk, där han anmält sig.

Läroverkskollegiet vid h. realläroverket i Stockholm, direktionen öfver
Nya elementarskolan samt läroverkskollegiet därsammastädes förorda, att den
muntliga examen med lärjungar från enskild undervisning i regeln förlägges till
tiden efter terminens utslutning och anställes inför därtill särskild! förordnade
kommissioner.

Direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk uttalar sig för
önskvärdheten af en bättre anordning af examen med lärjungar från enskild
undervisning än den nuvarande och den af kommittén föreslagna.

§ 27. Läroverkskollegiet vid h. realläroverket i Stockholm föreslår, att
samma bestämmelser skola gälla i fråga om fyllnadspröfning som i fråga om
examen med lärjungar från enskild undervisning eller ock att ansökan om undergående
af sådan pröfning skall underställas chefen för ecklesiastikdepartementet,
på hvilken det ankommer att bestämma, vid hvilket läroverk sådan pröfning
skall afläggas. Läroverkskollegiet vid Nya elementarskolan anser, att fyllnadspröfning
bör anställas tvenne gånger om året, eventuellt inför examenskommission,
eller att om dylik pröfning ansåges oftare böra förekomma, den lämpligen borde
kunna anordnas på liknande sätt, som i Kungl. knngörelsen den 20 maj 1898 angående
volontärers kompletteringsexamen bestämts.

§ 28. Läroverkskollegiet vid Nya elementarskolan har vid denna § uttalat
samma önskemål som vid § 20. I

I förslaget till Formulär till betyg öfver undergången studentexamen
hafva vissa ändringar påyrkats af läroverkskollegierna i Visby och vid Nya elementarskolan.

KAP. IV.

Lärotidens fördelning.

a) Läsårets längd.

(Sid. 379—388 i kommitténs betänkande.)

Frågan om läsårets längd har, såsom af nedanstående redogörelse framgår,
af några myndigheter gjorts beroende af öfriga spörsmål rörande lärotidens
fördelning, i all synnerhet af frågan om feriearbetet. Andra återigen hafva
uppenbarligen betraktat dessa båda frågor hvar för sig, bvilket bevisas häraf,
att några med samma ståndpunkt i den ena kommit till olika yrkanden i den
andra och att några afgifvit utlåtande i den ena frågan utan att yttra sig i
den andra.

För en förlängning af läsåret bar flertalet af de myndigheter, som berört
denna fråga, uttalat sig. De flesta af dem, som förorda en sådan åtgärd, tillstyrka
kommitténs förslag att förlänga läsåret med två veckor, sålunda från nu
stadgade 36 till 38 veckor; andra ansluta sig till reservanten Boethius, som i
princip motsätter sig kommitténs förslag och anser, att om de af kommittén
förordade 6 lofdagarna skulle göra en förlängning af läsåret alldeles oundviklig,
denna strängt bör begränsas till blott en ersättning härför, d. v. s. till en vecka,
samt till sist yrkar, att sommarferierna må blifva såvidt möjligt oafkortade och
förbindas med en i hufvudsak valfri men i vissa fall obligatorisk ferieläsning;
andra åter sluta sig till reservanten Höjer, som anser läsåret böra utsträckas
med så många dagar, att förlängningen fullt uppväger den ökade ledighet under
läsåret, som kommitténs förslag till lofdagar medför, d. v. s. med en vecka;
andra uttala sig slutligen mera obestämdt i tillstyrkande riktning.

1) För kommitténs förslag hafva uttalat sig: domkapitlen i Växjö, Göteborg
och Karlstad; läroverkskollegierna i Hudiksvall, Strängnäs (med 7 röster
mot 4, som afgåfvos för en förlängning med en vecka), Örebro, Nyköping (med
10 röster mot 7, som afgåfvos för Boethius’ förslag), Falun, Malmö, som förklarar
sig icke mot kommitténs förslag vilja göra någon invändning, Karlskrona,

Tillstyrkande
utlåtanden.

, Tillstyrbände
pi
vissa viltk

Karlstad (med 13 röster mot 8, som afgåfvos för bibehållandet af läsårets nuvarande
längd), vid h. allm. läroverket å Södermalm (16 röster mot 10), i
Norrtälje, Enköping, Lidköping, Uddevalla, Åmål, Piteå och vid Katarina 1. allm.
läroverk; medicinalstyrelsen, som bland annat anser, att den långa ferietiden är
af mycket tvifvelaktig nytta såsom medförande ett alltför ojämnt fördelande af
själsverksamheten hos vår ungdom; 6 ledamöter af lärarekollegiet vid Karolinska
institutet, lektor Lind i Västerås domkapitel, rektor örtenblad och kammarrättsrådet
Östberg i direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk samt rektor
Lindskog i Vänersborg jämte 4 ledamöter af läroverkskollegiet.

2) I anslutning till reservanten Boethius hafva mer eller mindre bestämdt
uttalat sig: domkapitlet i Uppsala; läroverkskollegierna i Uppsala (med 13 röster
mot 9, som afgåfvos för kommitténs förslag), Skara, Luleå (i fråga om sommarferierna),
Borås och Trelleborg; professorerna K. R. G-eijer och Johansson i filos,
fakulteten i Uppsala, riksarkivarien Biidebrand och professor Aurivillius i direktionen
öfver Stockholms stads undervisningsverk, lektor Lundgren i Nyköping
och lektor Bråte vid h. allm. läroverket å Södermalm. Rektor Elmquist jämte
en ledamot af kollegiet vid 1. allm. läroverket å Östermalm har med instämmande
i reservanten Boethius’ motivering uttalat sig emot läsårets förlängning.

3) I anslutning till reservanten Höjer hafva uttalat sig: domkapitlet i
Strängnäs samt läroverkskollegierna i Hälsingborg och vid 1. allm. läroverket å
Kungsholmen. — Läroverkskollegiet i Sala instämmer med reservanterna Boethius
och Höjer.

Lektor Fagerholm i domkapitlet i Visby anser den af läroverkskollegiet
därsammastädes föreslagna förkortning af vissa lärotimmar med 10 minuter (se
sid. 60) böra medföra en förlängning af läsåret med en vecka.

Kanslern för universiteten anser hvarken nödigt eller nyttigt, att en
lärjunge samlar sitt obligatoriska arbete under 34x/2 veckor för att under 17''/a
veckor vara fullständigt lös och fri, och finner, att antingen någon förlängning
af läsåret eller något obligatoriskt feriearbete väl låter försvara sig.

Åtskilliga af de ofvanstående uttala jämväl vissa önskemål, som med
| denna fråga stå i samband, eller uppställa vissa villkor för en förlängning af läsåret.
Så instämmer domkapitlet i Uppsala med reservanten Boethius i den förhoppning,
att frihet från läxor medgifves till vissa dagar(jfrsid. 62). Läroverkskollegierna
i Hudiksvall och Örebro förorda bifall till förslaget om läsårets förlängning under
den förutsättning, att rektor får rätt att bevilja allmänt lof, motsvarande minst
en dag hvar 4:e vecka, och det senare tillägger, att i så fall det nuvarande
pingstlofvet skuHe kunna inskränkas till pingstafton; läroverkskollegiet i Luleå
tillstyrker, på villkor att rektor bemyndigas under läsårets lopp i realskolan
lämna ledighet från undervisningen — utöfver de af kommittén föreslagna 6
lofdagarna — under ett antal timmar, motsvarande den vecka, hvarmed läsåret

förlängts, så att lektionerna efter frukostlofvet en eller två gånger i månaden
bortfalla och tiden i stället användes till ordnade lekar o. dyl. Kollegiet vid
b. allm. läroverket å Södermalm och rektor Örtenblad i direktionen öfver Stockholms
stads undervism n gs ver k tillstyrka under den förutsättning, att kommitténs
förslag om lektionstidens inskränkande till 45 minuter vinner bifall. Läroverkskollegiet
i Piteå tillstyrker, under förutsättning att hvarje bestämmelse om feriearbete
uteslutes ur skolstadgan. Läroverkskollegiet i Lidköping har intet i
och för sig att invända mot kommitténs förslag men anser en tillfredsställande
löneförbättring vara ett oeftergifligt villkor för läsårets förlängning. — Till
denna kategori höra gifvetvis alla, som anslutit sig till reservanten Boethius’
förslag. De båda frågorna om läsårets längd och om feriearbetet hafva dessutom
af flera andra ansetts stå i en viss förbindelse med hvarandra, ehuru
sådant ej i deras utlåtanden gifvit anledning till särskilda framställningar.

Beträffande den frågan, till hvilken del af läsåret förlängningen bör för- julferiernas
läggas, och den därmed i samband stående frågan om julferiernas längd — an- längd.
gående hvilken kommittén föreslagit, att den nuvarande bestämmelsen »minst
tre veckor» skulle ändras till »högst tre veckor» — hafva följande uttalanden gjorts.

Domkapitlet i Strängnäs anser, att den af domkapitlet tillstyrkta förlängningen
med en vecka bör förläggas till vårterminen och att julferierna böra
bestämmas till minst fyra veckor. Läroverkskollegiet i Örebro finner rörande
julferiernas längd ingen annan bestämmelse nödig än den nuvarande. Läroverkskollegierna
i Hälsingborg, Luleå och vid 1. allm. läroverket å Kungsholmen föreslå,
att ökningen i lästid skall ske på bekostnad af jullofvet, hvilket äfven synes
vara deras mening, som instämt med reservanten Boethius. Läroverkskollegiet i
Yisby hemställer, att oberoende af läsårets längd den nu gällande bestämmelsen
om minst tre veckors ledighet under och omkring julhelgen bibehålies. Läroverkskollegiet
vid Nya elementarskolan förordar likaledes, att julferierna såsom
hittills må hafva en längd af minst tre veckor.

Samtliga, som tillstyrka en förlängning af läsåret, utgå från den förutsättningen,
att en veckas lof vid påsk, liksom för närvarande och liksom äfven
kommittén föreslagit, inräknas i antalet läsveckor.

Mot hvarje förlängning af läsåret har i främsta rummet uttalat sig Afstyrkande
medicinska fakulteten i Uppsala, som motiverar sitt afstyrkande med den me- utlåtanden.
ningen, att »en förkortning af den hvilotid, under hvilken ungdomen kan återhämta
krafter efter terminernas ansträngningar, skulle innebära en fara för dess
andliga och kroppsliga hälsa». I denna fakultetens åsikt hafva instämt: större
akademiska konsistoriet i Uppsala; domkapitlet i Härnösand; läroverkskollegierna
i Vänersborg, Västerås (11 röster mot 9, som afgåfvos för kommitténs förslag)
och Haparanda samt lektor Sohlberg i Strängnäs domkapitel. Äfven lärarekollegiet
vid Karolinska institutet instämmer med medicinska fakulteten i Uppsala

och vill därjämte uttala, att kollegiet i likhet med reservanten Boéthins icke
under några förhållanden kan tillstyrka en förlängning af läsåret med större
antal dagar än de lofdagar, som ytterligare föreslagits, samt att kollegiet, därest
en förstärkning i studiearbetet befinnes oundgängligen nödvändig såsom följd af
öfriga medgifna lättnader, hellre skulle förorda ett feriearbete i öfverensstämmelse
med reservanten Boethius’ förslag. Hvarje förlängning af läsåret afstyrkes
vidare af: domkapitlet i Västerås, domkapitlet i Kalmar, som åberopar reservanten
Boethius’ grunder, och direktionen öfver Nya elementarskolan; läroverkskollegierna
i Växjö, Kristianstad och Umeå, läroverkskollegiet i Visby (med 13
röster mot 5, hvilka afgåfvos för Höjers reservation), som stöder sig på ett af
skolläkaren afgifvet yttrande, kollegierna vid h. latinläroverket å Norrmalm
(med 17 röster mot 12, som afgåfvos för kommitténs förslag), Nya elementarskolan,
i Arboga och Oskarshamn (med åberopande af reservanten Boethius’ grunder);
professorerna Lundell och Högbom i filos, fakulteten i Uppsala, biskopen i
Gröteborg och generaldirektör Linroth i medicinalstyrelsen, som i händelse af en
oundvikligen behöflig förlängning af läsåret på sin höjd vill gå in på reservanten
Boethius’ förslag, d. v. s. förlängning med en vecka.

De grunder, som anförts för de afstyrkande utlåtandena, återfinnas i
hufvudsak i kommitténs betänkande. Domkapitlet i Västerås framhåller de större
svårigheter, som skulle uppstå för fattiga lärjungar dels genom ökade omkostnader
för uppehållet i läroverksstaden, dels genom minskadt tillfälle till arbetsförtjänst
under ferierna.

b) Feriearbetet.

(Sid. 389—394 i kommitténs betänkande.)

Såsom ofvan framhållits, har i utlåtandena öfver förslaget om läsårets
förlängning frågan om feriearbetet i flera fall spelat en viktig roll. Ett motsvarande
förhållande kan iakttagas i utlåtandena öfver frågan om feriearbetet,
i det att, såsom af nedanstående redogörelse framgår, några myndigheter vilja
tillstyrka dettas bibehållande i någon form endast på det villkor, att läsåret
icke alls eller ej i nämnvärdare mån förlänges.

Nästan alla, som yttrat sig i frågan om feriearbetet, önska en ändring i
de nuvarande förhållandena. Läroverkskollegiet i Kristianstad hemställer dock
om bibehållande af nuvarande anordning. Biskopen i Visby hänvisar till domkapitlets
underdåniga utlåtande den 30 maj 1894 öfver kommitterades den 9
mars samma år afgifna förslag till ändring i gällande undervisningsplan och
afgångsstadga m. m., där han uttalar sig till förmån för ett obligatoriskt ferie -

arbete. Läroverkskollegiet i Falköping ingår i en utförlig kritik af kommitténs
förslag, som anses vara otillräckligt motiveradt, under det att det nu föreskrifna
feriearbetet betraktas som en lyckligt funnen åtgärd, men synes dock icke göra
något positivt yrkande.

I öfrig! hafva de myndigheter, som yttrat sig i frågan, anslutit sig antingen
till kommitténs förslag, som går ut på att afskaffa det nuvarande obligatoriska
feriearbetet och i stället anordna ett frivilligt feriearbete enligt i läroverksstadgan
närmare angifna grunder, eller till ettdera af reservanterna Andersson,
Boéthius och Höjer framställda förslag eller med vissa modifikationer uttalat sig
för något eller några af nämnda förslag eller för de principer, som ligga till
grund därför. Skillnaden mellan de tre reservanternas förslag är i hufvudsak
följande. I fråga om nederstadiet vill reservanten Andersson lämna nuvarande
feriearbete i det hela orubbadt, reservanten Höjer däri införa vissa förenklingar
och reservanten Boéthius, bland andra modifikationer, borttaga all ferieläsning
till klasserna 2 och 3. I fråga om öfverstadiet önska samtliga, att feriearbete
skall åläggas lärjungarne; enligt reservanterna Andersson och Boéthius bör valet
mellan ämnen och uppgifter vara fritt, enligt reservanten Höjer böra vissa af uppgifterna
vara obligatoriska.

1) I anslutning till kommitténs förslag hafva de flesta, som berört frågan,
uttalat sig, nämligen: domkapitlet i Göteborg; läroverkskollegierna i Hudiksvall,
Västervik, Strängnäs (med 8 röster mot 3, som afgåfvos för reservanten Anderssons
förslag), Örebro, Jönköping, Lund, Malmö, Karlskrona, vid h. latinläroverket
och h. realläroverket i Göteborg, i Kalmar, 3 ledamöter af kollegiet vid
h. latinläroverket å Norrmalm, vid h. allm. läroverket å Södermalm, i Norrtälje,
Eksjö, Mariestad, Borås, Sköfde, Alingsås, Arboga, Sölvesborg, Uddevalla, Oskarshamn,
Kristinehamn, Amål, Skellefteå och vid Katarina 1. allm. läroverk; medicinalstyrelsen;
6 ledamöter af lärarekollegiet vid Karolinska institutet, lektor
Lind i Västerås domkapitel och rektor Örtenblad i direktionen öfver Stockholms
stads undervisningsverk. Utan anslutning till visst förslag hafva dessutom för
feriearbetets afskaffande uttalat sig läroverkskollegiet i Falun, professorerna
Söderblom och Lundström i Uppsala domkapitel samt lektor Hagelin i Nyköping.

2) I anslutning till reservanten Andersson hafva uttalat sig: domkapitlet i
Växjö (»med läsårets förlängande till 38 veckor»); läroverkskollegiet i Växjö,
under förutsättning att feriernas nuvarande längd bibehålies, och 6 ledamöter af
kollegiet vid li. latinläroverket å Norrmalm.

3) I likhet med eller i nära öfverensstämmelse med reservanten Boéthius
hafva uttalat sig: domkapitlen i Uppsala, Skara, Västerås, Kalmar (jämför dock
nedan); läroverkskollegierna i Uppsala (med 13 röster mot 9, som afgåfvos för
kommitténs förslag), Skara, Luleå, 17 ledamöter af kollegiet vid h. latinläroverket å
Norrmalm samt läroverkskollegiet i Trelleborg; professorerna K. R. Geijer, Erdmann

och Johansson i filos, fakulteten i Uppsala, lektor Österberg i Göteborgs domkapitel,
riksarkivarien Hildebrand och professor Aurivillius i direktionen öfver
Stockholms stads undervisningsverk, lektor Lundgren i Nyköping, lektorerna
Lindvall, Isberg och Holm samt adjunkterna Neander och Klefbeck i Kalmar,
lektor Bråte vid h. allm. läroverket å Södermalm, rektor Björling vid Katarina
1. allm. läroverk samt generaldirektör Linroth i medicinalstyrelsen. Rektor Elmquist
jämte en ledamot af kollegiet vid 1. allm. läroverket å Östermalm har
med instämmande i reservanten Boethius’ motivering uttalat sig för obligatoriskt
feriearbete.

4) I anslutning till reservanten Höjer har uttalat sig kollegiet vid 1.
allm. läroverket å Kungsholmen.

5) I anslutning till reservanterna Andersson och Boethius har uttalat sig
läroverkskollegiet i Gäfle.

6) I anslutning till reservanterna Boethius och Höjer har uttalat sig läroverkskollegiet
i Sala.

7) I anslutning till de tre reservanternas förslag om ett obligatorisktvalfritt
feriearbete hafva uttalat sig professorerna Lundell och Högbom i filos,
fakulteten i Uppsala.

8) För bibehållande af nuvarande feriearbete ehuru med vissa modifikationer,
hvaribland särskild! förordas införandet af en viss valfrihet mellan ämnen
och uppgifter å gymnasiet, hafva utan att ansluta sig till någon eller några af
kommittéreservanterna uttalat sig: domkapitlet i Strängnäs, som hänvisar till
lektor Fehrs yttrande (se här nedan), domkapitlet i Karlstad och direktionen
öfver Nya elamentarskolan; läroverkskollegiet i Västerås (11 röster mot 9, som
afgåfvos för kommitténs förslag), läroverkskollegiet i Hälsingborg, under den förutsättning,
att feriernas nuvarande längd bibehålies eller minskas med högst en
vecka, läroverkskollegierna i Karlstad och vid Nya elementarskolan, hvilket
senare åberopar den fördelaktiga erfarenhet, som vunnits i fråga om det vid
nämnda läroverk införda feriearbetet, samt biskopen i Göteborg, som anser, att
de obligatoriska uppgifterna dels skola utgöras af repetitioner, dels ingå i det
kommande läsårets kurs. Lektor Fehr i Strängnäs domkapitel uttalar sig för att
feriearbete!, ehuru modifieradt i ungefärlig öfverensstämmelse med reservanten
Boethius’ förslag, bibehålies, under förutsättning att terminerna ej nämnvärdt
förlängas. Läroverkskollegiet i Lidköping anser, att därest feriearbetet skall
fortfarande bibehållas i de nedre klasserna, det bör vara obligatoriskt.

I Enköpings läroverkskollegium uppgifvas meningarna hafva varit jämnt
delade mellan kommitténs och reservanten Boethius’ förslag.

Rektor Sprinchorn i Lund uttalar betänkligheter mot ett frivilligt feriearbete
och förordar särskild! ferieläsning i geografi å gymnasialstadiet.

Domkapitlet i Kalmar och rektor Klingberg i Strängnäs domkapitel uttala
sig särskildt för att feriearbete må anordnas äfven till klasserna 2 och 3.

Läroverkskollegiet i Visby, med hvilket kyrkoherden Odin i domkapitlet
instämmer, förordar lifligt det obligatoriska feriearbetets afskaffande men afstyrker
kommitténs förslag i öfrigt, anseende, att frivilligt feriearbete bör helt
och hållet vara en privatangelägenhet. Mot allt intagande i stadgan af bestämmelser
om frivilligt feriearbete hafva äfven uttalat sig: läroverkskollegiet
i Norrköping, läroverkskollegiet i Piteå (se ofvan, sid. 55), rektor Rosberg i
Kalmar och 3 ledamöter af kollegiet vid h. latinläroverket å Norrmalm.

Läroverkskollegiet i Nyköping vill icke tillstyrka något slags feriearbete
utom den för undervisningen i botanik nödiga växtinsamlingen.

Ämneskonferenserna i modersmålet vid h. latinläroverket å Norrmalm och
h. realläroverket i Stockholm framhålla, att om feriearbete skall förekomma,
sådant i främsta rummet bör anordnas i modersmålet. Läroverkskollegiet i
Hudiksvall betonar, att i alla händelser intet feriearbete må anordnas i välskrifning.

Flera af dem, som afstyrka kommitténs förslag om ett alldeles frivilligt
feriearbete, framhålla, att erfarenheten af de nuvarande feriearbetena på det hela
taget varit god samt att ett antagande af kommitténs förslag förmodligen skulle
leda till ett totalt upphörande af all ferieläsning. Åtskilliga uttala den meningen,
att bland annat praktiska arbeten af olika slag böra medföra befrielse från feriearbete.

Nästan alla, som yttrat sig i frågan, synas, i likhet med kommittén, vilja
bibehålla den af gammalt föreskrifna växtinsamlingen (jfr dock sid. 205); de flesta
betrakta den som ett arbete, oberoende af feriearbetet i inskränkt mening, men
i reservanten Höjers och i någon mån, efter hvad det vill synas, i reservanten
Boéthius’ förslag räknas dock växtinsamlandet som en del af feriearbetet.

c) Arbetets fördelning under terminerna,

(Sid. 395—404 i kommitténs betänkande.)

Frågan om arbetets fördelning under terminerna har gifvit anledning till
följande utlåtanden.

För kommitténs förslag i dess helhet hafva mera allmänt hållna uttalanden
gjorts af: domkapitlet i Göteborg; läroverkskollegierna i Lund, vid h. latinläroverket
i Göteborg, i Norrtälje, Enköping, Uddevalla och vid Katarina l. allm.
läroverk samt medicinalstyrelsen.

Antal läro- Beträffande antalet veckotimmar yrkas af läroverkskollegiet i Malmö, att

^veckan * timtalet i klasserna 2—3 måtte minskas från 30 i veckan till 27, och af läroverkskollegiet
i Yisby, att timtalet för ingen klass eller ring må öfverstiga 30
i veckan.

Lärotim- För kommitténs förslag att minska lärotimmarnas längd till 45 minuter

”längd kafva särskildt uttalat sig: läroverkskollegierna i Uppsala (med vissa förbehåll),
Nyköping, Falun, Lund, vid h. allm. läroverket å Södermalm (se ofvan, sid. 55)r
h. realläroverket i Stockholm; medicinalstyrelsen; sex ledamöter af lärarekollegiet
vid Karolinska institutet, rektor Örtenblad i direktionen öfver Stockholms stads
undervisningsverk (se ofvan sid. 55), adjunkten Österberg vid Nya elementarskolan
samt skolläkaren i Visby.

Läroverkskollegiet i Sundsvall och i princip äfven läroverkskollegiet i
Uppsala framhålla, att lektionerna för de lägre klasserna höra vara kortare
än för de högre. Medicinska fakulteten i Uppsala, med instämmande af lärarekollegiet
vid Karolinska institutet, anser 45-minuterslektioner vara för långa i
fråga om andra ämnen än öfningsämnen, särskildt på skolans lägre stadium.
Större akademiska konsistoriet i Uppsala instämmer i medicinska fakultetens därsammastädes
utlåtande i denna liksom i öfriga frågor.

Kanslern för universiteten yttrar, att den af kommittén föreslagna förkortningen
i och för sig kan förefalla onödig men i hvarje fall bör synas fullt
tillräcklig för alla studier och alla undervisningsämnen.

Generaldirektör Linroth i medicinalstyrelsen framhåller, att lektionstimmarnas
afkortning ej får medföra en inskränkning i preparationen af hemarbetet.

Mot kommitténs förslag och för bibehållandet af lärotimmarnas nuvarande
längd hafva uttalat sig: läroverkskollegiet i Kristianstad, kollegiet vid h. latinläroverket
å Norrmalm (med 15 röster mot 10, som afgåfvos för kommitténs förslag),
läroverkskollegierna vid Nya elementarskolan och i Falköping samt lektor
Moll vid h. realläroverket i Stockholm. Läroverkskollegiet i Visby vill hafva
hvarje åt undervisning i läsämne, teckning och välskrifning anslagen timme
begränsad till 50 minuter.

Läroverkskollegierna i Visby och vid h. latinläroverket å Norrmalm uttala
sig mot det splittrade minutschema, som skulle blifva en följd af kommitténs
förslag om 45-minuterslektioner och 10-minutersraster.

Småratter- Angående smårasternas längd, som enligt kommitténs förslag skulle bibe na*

längd, fållas vid 10 minuter, antyder medicinska fakulteten i Uppsala, att den af
fakulteten föreslagna ytterligare förkortningen af lärotimmarna bör ske till förmån
för föregående eller efterföljande rast. Skolläkaren vid h. allm. läroverket
i Visby förordar raster å 15 minuter, och generaldirektör Linroth anser, att
rasterna böra förlängas för de lägsta klasserna.

Läroverkskollegiet i Uppsala vill öfverlämna åt rektor och kollegium att
bestämma rasternas längd.

Läroverkskollegiet i Falköping vill inskränka frukostrasten ännu mera än Frukostkommittén
— som föreslagit en minimitid af 11/i timme — t. ex. till J/2 timme.
Läroverkskollegiet i Sundsvall motsätter sig däremot bestämdt förkortning af
frukostlofvet, och läroverkskollegiet i Haparanda yrkar på införandet i stadgan
af en bestämmelse, att mellan morgon- och förmiddagslektionerna bör gifvas en
rastetid af minst 2 timmar, möjligen afbruten af 30 minuters gymnastik i anslutning
till morgon- eller förmiddagslektionerna.

Kommitténs förslag att i regeln förlägga den obligatoriska undervisningen Undervistill
förmiddagarna har ingenstädes gifvit anledning till erinring men å ett par marnas^&rhåll
lifligt förordats. delning un Medicinska

fakulteten i Uppsala, kollegiet vid västra femklassiga läro- der da9enverket
i Göteborg, generaldirektör Linrotb och skolläkaren vid b. allm. läroverket
i Visby framhålla kraftigt önskvärdheten af att äfven öfningstimmar
må förläggas till förmiddagen.

Läroverkskollegiet i Haparanda anser, att högst tre lektioner i läsämnena
böra förekomma i följd efter hvarandra. Medicinska fakulteten i Uppsala, med
instämmande af lärarekollegiet vid Karolinska institutet, och generaldirektör
Linrotb i medicinalstyrelsen uttala sig emot att fyra sammanhängande undervisningstimmar
skola kunna följa på hvarandra, hvaruti äfven kanslern för
universiteten instämmer, och anse, att när tre undervisningstimmar följa på
hvarandra, en af dessa äfven i fråga om gymnasiet skall användas till sadant
arbete, som mindre anstränger lärjungarna.

Ett afse värd t antal myndigheter har uttalat sig för att någon ledighet, Tillfällig
utöfver det af kommittén föreslagna allmänna lofvet af 4—6 dagar årligen, eller ledighet.
annan lindring i arbetet må kunna beviljas lärjungarne, särskildt för idkande
af lekar och annat friluftslif.

Så anse professorerna Lundell och Högbom, att åtminstone en dag i veckan
bör efter morgontimmarna vara fri från lektioner och läxor. Domkapitlet i Göteborg
och kollegiet vid h. latinläroverket därsammastädes hemställa, att rektor bemyn
digas gifva hvarje afdelning i realskolan ledigt under t. ex. 8 å 10 (enligt dom*
kapitlet 10) förmiddagar årligen. Kollegiet vid h. latinläroverket å Norrmalm
föreslår, att i klasserna 1—3 lof efter frukosten må medgifvas en gång i månaden.
Direktionen öfver Nya elementarskolan föreslår, att rektor bör få rätt att efter
omständigheterna medgifva särskildt lof å lämplig dag efter frukost eller ock
läxfrihet till följande dag, mot skyldighet för lärjungarne att infinna sig å lekplatsen.

Läroverkskollegiet vid Nya elementarskolan yrkar, att åt lärjungarne
beviljas V* dags ledighet midt i veckan i stället för den i § 21 mom. 4 om -

nämnda ledighet utöfver den, som skulle användas till skrifningar å lärorummet.

Angående läroverkskollegierna i Hudiksvall, Örebro och Luleå, se ofvan
(sid. 54—55.)

_ För att en dag i veckan lämnas fri från hemarbete hafva uttalat sig:
medicinska fakulteten i Uppsala, med hvilken lärarekollegiet vid Karolinska
institutet instämmer, domkapitlet i Uppsala, som i likhet med biskopen i Strängnäs
och kollega Wallberger vid 1. allm. läroverket å Östermalm yrkar läxfrihet till
måndagen, direktionen öfver Nya elementarskolan, direktionen öfver Gymnastiska
centralinstitutet, kollegiet vid Östermalms 1. allm. läroverk, som framhåller såsom
önskvärd!, att hemarbetet till måndagen såvidt möjligt inskränkes, samt generaldirektör
Linroth. För läxfrihet en dag i veckan, mot skyldighet för lärjungarne
att infinna sig å lekplatsen, uttalar sig ock gymnastikläraren vid h. allra, läroverket
i Lund. Till denna grupp af utlåtanden böra gifvetvis hänföras alla
sadana, som innebära anslutning till professor Carlsons reservation angående
ungdomens fysiska uppfostran (se nedan, sid. 161—162).

Kollegiet vid 1. allm. läroverket å Östermalm önskar i stadgan ett normalförslag,
angifvande antalet läxor, som får gifvas (rektor och två ledamöter af
kollegiet ansago sådant öfverflödigt), och läroverkskollegiet vid Nya elementarskolan
förordar, att å arbetsordningen för realskolan angifves, till hvilka timmar
hemläxor skola förekomma.

Lektor Hagelin i Nyköping beklagar, att kommittén ej föreslagit en
fixering af tiden för hemarbetet.

Månadslof. Rektor Jacobson i Visby läroverkskollegium, hvilken vill hafva systemet

med fasta skrifningar tillämpadt ända från 4:e klassen, hemställer, att kommitténs
förslag om månadslof i klasserna 4—7 ej må till någon åtgärd föranleda.

* d) Begränsning af lärjungames arbete.

(Sid. 405 —407 i kommitténs betänkande.)

Angående kommitténs allmänna ståndpunkt i fråga om de hygieniska
kraf, som vid en läroverksorganisation böra tillgodoses, hafva uttalanden gjorts
endast från ett par håll.

Medicinska fakulteten i Uppsala säger sig villigt erkänna, att kommitténs
förslag ur hygienisk synpunkt innebär icke oväsentliga förbättringar, men kan
dock icke finna, att de hygieniska krafven blifvit i önskvärd mån tillgodosedda.

Medicinalstyrelsen gillar i allt hufvndsakligt kommitténs uttalanden angående
begränsning af lärjungarnes arbete. Sex ledamöter af 15 i lärarekollegiet
vid Karolinska institutet anse, att kommittén vid utarbetandet af sina förslag
så omsorgsfullt beaktat hygienens kraf och föreslagit så många åtgärder, genom
hvilka faran för öfveransträngning minskas, att något mera svårligen står att
vinna, därest man icke vill minska ämneskurserna eller ämnenas antal på ett
sätt, som för närvarande näppeligen torde kunna ifrågasättas. Skolläkaren vid
1. allm. läroverket i Norrtälje uttalar sig för det berättigade i de hygieniska
grunder, som för kommittéförslaget varit bestämmande.

KAP. V.

Ombildning och indragning af läroverk,

a) Ombildning till högre allmänt läroverk.

(Sid. 457— 467 i kommitténs betänkande.)

Stadsfullmäktige i Ystad gifva utryck åt samhällets tillfredsställelse
med och tacksamhet för kommitténs förslag att på statens bekostnad i Ystad
inrätta ett högre allmänt läroverk med realgymnasium samt förklara, att staden
är villig att, om den ifrågasatta utvidgningen kommer till stånd, bekosta läroverkshus
och rektorsbostad, men hemställa tillika, att då realgymnasium redan
finnes vid läroverket upprättadt, detta redan första året efter det beslut angående
omorganisationen hlifvit fattadt, må öfvertagas af staten, antingen så, att
samtliga nya erforderliga lärareplatser då med ordinarie innehafvare besättas
eller att dessa befattningar tillsättas successivt under loppet af 4 år, såsom
kommittén föreslagit, med skyldighet dock för staten att under tiden aflöna de
extra ordinarie lärare, som utöfver de ordinarie erfordras för undervisningens
upprätthållande å realgymnasiet.

Magistraten har till alla delar instämt med stadsfullmäktige.

Kommitténs åtgärd att afstyrka inkomna framställningar om utvidgning
af de femklassiga läroverken i Borås och Landskrona har gifvit anledning till
följande utlåtanden.

Domkapitlet i Skara, till hvilket stadsfullmäktige i Borås inkommit med
en skrifvelse, däri de af kommittén för dess afstyrkande förslag anförda skäl
upptagas till bemötande och hvari nämnda myndighet anhåller om domkapitlets
medverkan därtill, att åtminstone ett s. k. realgymnasium må blifva förlagdt
till Borås, tillstyrker på det lifligaste bifall till stadsfullmäktiges framställning.

I nämnda skrifvelse framhålles bland annat följande. Kommittén hade
som skäl för sitt afstyrkande förslag anfört, att stationssamhällena Rydboholm,
Fritsla, Kinna, Skene, Svenljunga och Herrljunga, hvilka stadsfullmäktige
i en tidigare framställning räknat till läroverkets lärjungeområde, hade kortare
väg än Borås till någon eller några af de fyra kringliggande, med högre läroverk
försedda städerna Vänersborg, Skara, Jönköping och Göteborg. Detta påstående
vore riktigt endast beträffande det minst betydande bland dessa samhällen,
nämligen Herrljunga. Hvad åter de öfriga fem vidkomme, ginge kortaste
vägen för deras innevånare till någon af de nämnda städerna öfver Borås, hvadan
sålunda för dessa förhållandet vore alldeles motsatt mot hvad kommittén påstått
vara fallet. Kommittén hade vidare anfört, att Borås tekniska elementarskola
borde för en stor del af läroverkets lärjungar fylla behofvet af fortsatt utbildning.
Verkliga förhållandet vore emellertid, att det är ett mindretal af de afgående
lärjungarne, som gå in vid tekniska elementarskolan; af de lärjungar,
som under de senaste 7 åren utgått ur läroverkets femte klass, hade 26 gått till
tekniska skolan, under det att 60 fortsatt vid högre allm. läroverk. Kommittén
hade med tystnad förbigått de öfriga skäl stadsfullmäktige i en tidigare framställning
i ärendet anfört, såsom icke »tillräckliga». Dessa skäl gåfve dock vid
handen, att industri, handel, odling och kommunikationer för staden Borås, dess
omnäjd och hela södra delen af Älfsborgs län medfört ett storartadt och, som
det syntes, varaktigt uppsving, hvilket gjort förhållandena i dessa orter till
något helt annat än fordom och åtminstone i viss mening flyttat länets tyngdpunkt
dit. Det vore därför utom allt tvifvel, att en högre allmän bildningsanstalt
i centrum af denna ort skulle fylla ett trängande behof. För denna fråga
kunde det ej heller vara utan all betydelse, att Borås stad med betydande
ekonomisk uppoffring ställt i beredskap en ny, tidsenlig och tillräcklig byggnad
till den tid, då den väntade läroverksreformen kunde komma till stånd.

Vid en jämförelse med Ystads läroverk, som enligt kommitténs förslag skulle
erhålla ett realgymnasium, befunnes det, att Borås läroverk hade lika många eller
sannolikt flere lärjungar än nämnda stads läroverk i de fem lägre klasserna; och
dock hade Borås ej det lockmedel för rekrytering af lärjungar från landsbygden,
som Ystad hade, nämligen möjligheten för lärjungarne att få fortsätta ända till
studentexamen vid samma läroverk. Under de 5 åren 1897—1901 hade lärjungeantalet
i Ystads läroverks fem lägre klasser ökats med 18, i Borås med 48. Då
kommittén som skäl mot Borås läroverks utvidgning anfört det ringa afståndet
till städer med högre läroverk, kunde anmärkas, att Ystad hade kortare väg till
sådana städer än Borås. Ej kunde mängden af lärjungar i de kringliggande
städernas högre läroverk åberopas särskild! till förmån för Ystad, enär Göteborgs
realläroverk hade flere lärjungar än Malmö, Göteborgs latinläroverk lika många
som Lunds samt Skara och Jönköpings hvartdera betydligt flere än Kristianstads.

Kommittén hade för läroverket i Vänersborg föreslagit bibehållande af
både latin- och reallinje. Emellertid både lärjungeantalet vid detta läroverk
under de sex sista år kommitténs statistik omfattar, varit i ständigt sjunkande
och antalet i de fem lägre klasserna minskats med 63. Under samma tid både
antalet i motsvarande klasser vid Borås läroverk ökats med 51, så att i dessa
klasser läroverket i Borås år 1901 både 40 lärjungar mera än läroverket i
Vänersborg.

Kommittén både föreslagit, att läroverket i Strängnäs skulle utvidgas med
realgymnasium. Under tioårsperioden 1891—1900 hade detta läroverk i medeltal
haft 117,4 och i de fem lägre klasserna 79,7 lärjungar. Under samma tid både
Borås i fem klasser haft i medeltal 118,3 lärjungar, således flere än det högre
läroverket i Strängnäs i sin helhet. Dessutom funnes i Strängnäs stift förut två
läroverk med reallinje, Örebro och Nyköpings, af bvilka det senare vore jämförelsevis
fåtaligt besökt, hvadan det lättare kunde upptaga och behöfva upptaga
realister från Strängnäs lärjungeområde än t. ex. Göteborgs mycket besökta
realläroverk från Borås lärjungeområde.

Läroverkskollegiet i Landskrona uttalar sitt beklagande däröfver, att
kommittén afstyrkt därvarande läroverks ombildning till högre allm. läroverk.

I utlåtandet meddelar kollegiet, att lärjungarnes antal vid läroverket
stigit, så att det höstterminen 1902 uppgick till 142. Orsaken därtill, att läroverket
icke i någon högre grad anlitades af lärjungar från den kringliggande
landsbygden vore icke endast att söka i de bekväma järnvägsförbindelserna med
grannstäderna utan — och kanske hufvudsakligen — i saknaden af ett högre
läroverk, enär föräldrarna föredroge att sätta sina söner i sådana läroverk,
där de kunde få stanna, tills de aflagt mogenhetsexamen. I betraktande däraf,
att realisternas antal i förhållande till klassisternas med hvarje år betydligt
ökades, vore sannolikt, att om gymnasisterna från Landskrona fördelades på
de närbelägna högre läroverken, klasserna inom samma linje vid dessa läroverk
i den närmaste framtiden skulle blifva så stora, att en eljest möjlig Barnundervisning
mellan olika linjer mycket försvårades och delvis omöjliggjordes.
Intet annat samhälle i vårt land med jämförligt innevånareantal — undantagandes
Borås och Eskilstuna — saknade högre läroverk, men många med långt
mindre folkmängd hade förmånen att äga ett sådant. Behofvet af ett högre
läroverk måste vara större för Landskrona än för både Borås och Eskilstuna, så
länge förstnämnda stad icke såsom dessa städer ägde förmånen af en teknisk
skola, där försatt undervisning och utbildning stode lärjungarne till buds. I
skrifvelsen meddelas slutligen, att innevånareantalet ökats med 27 % under tiden
1887—1902 och med 22 % under tiden 1890—1902 samt att lärjungeantalet vid
läroverket under samma perioder ökats med resp. 75 % och 50 %.

Läroverkskollegiet i Sköfde anför bland annat angående det 1. allra, läroverket
därstädes, som af kommittén föreslagits till realskola för gossar, att det
folkrika Skaraborgs län komme i en ogynnsam ställning, om det, enligt kommitténs
förslag, erhölle endast ett högre läroverk, och förordar, att ett realgymnasium
inrättas i någon af länets öfriga städer. Lämpligaste platsen härför vore enligt
kollegiets mening Sköfde.

b) Ombildning till samskolor.

(Sid. 413—456 i kommitténs betänkande,)

1. Samundervisningen i allmänhet.

Följande myndigheter hafva i en eller annan form principiellt uttalat sig
för eller förklarat sig icke hafva något af större vikt att erinra emot att under
vissa förhållanden å mindre orter Barnundervisning anordnas för gossar och flickor
i den för realskolan beräknade åldern:

stadsfullmäktige i Norrtälje, Söderköping, Strömstad, Falköping, Askersund,
Ängelholm, stadsfullmäktige och magistrat i Skellefteå, Piteå samt stadsfullmäktige
och municipalstyrelse i Haparanda;

domkapitlen i Linköping, Strängnäs och Göteborg, direktionen öfver H.
lärarinneseminariet i Stockholm samt lektorerna Dahlgren och Linnarsson i domkapitlet
i Skara;

läroverkskollegierna i Nyköping, Yästerås, Karlskrona, Söderköping, Yim.
merby, Falköping, Askersund, Arboga (4 röster mot 4), Sölvesborg, Trelleborg,
Ängelholm, Oskarshamn, Piteå, Haparanda och Skellefteå, H. lärarinneseminariets
och Normalskolans förenade kollegier, 14 ledamöter (af 29) af kollegiet
vid h. latinläroverket å Norrmalm samt lektor Klintberg i Yisby.

Läroverkskollegiet i Falköping synes anse, att Barnundervisning bör införas
vid alla allm. läroverk, »möjligen med undantag af de öfverbefolkade i rikets

största städer». . ''

Några myndigheter hafva anslutit sig till Fries—Ämarks reservation (se
nedan, sid. 77) utan att bestämdt angifva sm ställning till frågan om Barnundervisning
i allmänhet.

Fn del myndigheter anse sig ej kunna uttala eget omdöme om samundervisningen,
men anse kommitténs utredning ägnad att undanröja större farhågor.

Mer eller mindre bestämda utlåtanden mot samundervisningen, åtminstone
i den af kommittén föreslagna utsträckningen, hafva afgifvits af följande:

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms, Skaraborgs och Jönköpings
län;

stadsfullmäktige och magistrat i Enköping, stadsfullmäktige i Lidköping,
Arboga och Eksjö; de kommunala myndigheterna i Köping, Oskarshamn, Trelleborg
och Sala, hvilka anföra, att allmänheten å respektive orter hyser obenägenhet
mot eller misstro till den föreslagna nya skolformen;

stadsfullmäktige i Lidköping, som särskildt framhålla, att stadens folkskola
sedan lång tid tillbaka varit synnerligen mån att genom särundervisning
söka skydda sina elever från samundervisningens faror i sedligt afseende;

domkapitlet i Skara samt biskopen, domprosten Rosell och lektor Friedlander
i domkapitlet i Göteborg, hvilka tre sistnämnda anse, att Barnundervisning
icke bör äga rum längre än på sin höjd till och med 3:e klassen;

läroverkskollegierna i Falun, Sundsvall, Visby, Eksjö, Vadstena, Lidköping,
Sala, Karlshamn, två ledamöter af kollegiet vid H. latinläroverket å
Norrmalm; hvarjämte lektor Keyser vid H. lärarinneseminariet afstyrker hvarje
förslag om samskola med gossar och flickor öfver fyllda 13 år och lektor Humble
vid nämnda läroanstalt hemställer, att därest samskolor anses böra inrättas i de
mindre städerna, deras klassantal inskränkes till fyra.

Stadsfullmäktige i Örnsköldsvik förklara sig vara tveksamma angående
ett allmännare tillämpande af samskoleidén men vilja hellre mottaga en samskola,
än att samhället går förlustigt hvarje slag af anstalt för högre undervisning.

Domkapitlet i Västerås vill ej i princip motsätta sig inrättandet af samskolor
men anser alltför vågadt att anställa ett experiment i denna riktning i
den omfattning, som kommittén förordat.

Tretton ledamöter af kollegiet vid h. latinläroverket å Norrmalm, hvilka
hysa flera betänkligheter mot samskoleidéns tillämpning, anse sig likväl med
hänsyn till åtskilliga mindre landsortsstäders säregna lokala förhållanden icke
böra afstyrka kommittéförslaget.

Flertalet af här omnämnda utlåtanden mot Barnundervisning innebära icke
ett bestämdt afstyrkande af kommittéförslaget i dess helhet utan gifva snarare
uttryck åt ovisshet eller tvifvel angående den ifrågasatta skolformens lämplighet.
Samskoleidén har, framhålles det, ännu icke blifvit så pröfvad, att de invändningar,
som blifvit gjorda mot densamma ur pedagogisk, hygienisk och moralisk
synpunkt, kunna anses fullständigt vederlagda. Det vore därför icke tillrådligt
att på en gång anordna Barnundervisning i så stor utsträckning, som kommittén
föreslagit. I ett utförligt utlåtande mot samundervisningen betonar läroverkskollegiet
i Lidköping i fråga om de af kommittén åberopade intygen af före -

ståndare och föreståndarinnor för samskolor, att just dessa måste vara mest
frestade att framställa allt i fördelaktigaste dager för att icke rubba förtroendet
hos den allmänhet, af hvilken de i de flesta fall äro mycket beroende, samt att
dessa intyg för öfrigt äro hvarandra mycket motsägande. Några, såsom Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län, biskopen i Göteborg, läroverkskollegiet
i Yisby och de två nämnda ledamöterna af läroverkskollegiet vid h.
latinläroverket å Norrmalm, afstyrka samskoleförslaget i dess helhet, bland annat
hänvisande till olikheten mellan mannens och kvinnans natur och däraf beroende
ställning i lifvet samt de hygieniska och moraliska vådor, hvilka Barnundervisning
anses medföra.

Om de organisatoriska grunder, som föranledt afstyrkande af kommittéförslaget,
se här nedan.

2. Samskolans organisation.

Om man bortser från sådana i det föregående omnämnda ändringsförslag,
hvilka kunna hafva återverkan på samskolorna, hafva flertalet myndigheter, som
tänkt sig införandet af sådana skolor, i hufvudsak icke haft något att erinra
mot den för dessa läroanstalter föreslagna organisationen. Här redogöres för de
hufvudsakligaste invändningar och ändringsförslag, som i detta afseende blifvit
framställda.

H. lärarinneseminariets och Normalskolans förenade kollegier, som granska
kommittéförslaget hufvudsakligen från synpunkten af den inverkan de ifrågasatta
samskolorna skulle komma att utöfva på den högre skolbildningen för landets
kvinnliga ungdom, anföra därvid bland annat följande. Äfven om ett fullgodt
afgångsbetyg från en åttaklassig flickskola komme att gifva samma kompetens
som intyg om aflagd realskolexamen, torde de allra flesta föräldrar för sina döttrars
räkning föredraga en sexårig kurs framför en åttaårig, som ej medförde högre
kompetens än den förra. De fullständiga högre flickskolorna af Normalskolans
typ skulle få öfvermäktiga konkurrenter i sexklassiga flickskolor, som toge realskolan
till mönster för sin organisation och satte realskolexamen såsom sitt mål.
Men en ombildning af den åttaklassiga flickskolan till en sexklassig skulle innebära,
att kurser, som i det hela motsvarade den högre flickskolans pensa men i
vissa ämnen vore ej oväsentligt större, skulle inhämtas under loppet af sex år,
en förändring, som måste vålla en försämring af de inhämtade kunskapernas
kvalitet och därmed äfven motverka eller fördröja lärjungarnes intellektuella
mognad. Förverkligandet af kommitténs samskoleplan skulle alltså medföra en
sänkning af den högre kvinnliga bildningens nivå i vårt land; och ett sådant
resultat kunde med desto större sannolikhet emotses, som rättigheten för pri -

Utlåtandeaf
H. lärarinneseminariets
och
Normalskolans

kollegier.

vatister att aflägga realskolexamen skulle främja uppkomsten af s. k. kurser,
hvilka skulle täfla om att på kortaste möjliga tid kos sina lärjungar inpressa
det erforderliga examensvetandet.

Denna de högre flickskolornas sannolika anpassning efter realskolan med
dess under offentlig kontroll ställda examen skulle jämväl utsätta det stora flertalet
af dessa skolors lärjungar för examensläsningens ansträngningar just underden
utvecklingsperiod, då flickorna vore som mest känsliga och särskild! mottagliga
för kraftnedsättande sjukdomar, samt vid den ålder, under hvilken i regeln
konfirmationsundervisningen inträdde. Det vore vidare anmärkningsvärd!, att
ett för flickornas utbildning så viktigt ämne som kvinnligt handarbete gjorts
valfritt och förlagts till tid utanför det ordinarie skolschemat. Af detta förhållande
framginge, att det i de separata flickskolor, som komme att ordnas i öfverensstämmelse
med de föreslagna realskolorna och satte som sin uppgift att bereda
sina lärjungar till realskolexamen, skulle blifva svårt att, utan flickornas öfveransträngande,
bereda tillräckligt utrymme för de ämnen, som afsåge att utbilda
eleverna för verksamhet i hemmet.

På grund af dessa och öfriga anmärkningar anse sig kollegierna böra afstyrka
samskoleförslagets antagande i den form, hvari det nu föreligger. För
att blifva i någon mån antagligt måste detta förslag underkastas väsentliga
förändringar, bland hvilka i främsta rummet framhållas följande:

l:o) realskolexamen bortfaller vid samskolorna såväl som vid öfriga realskolor;

2:o) fullständigt afgångsbetyg från sju- eller åttaklassig högre flickskola
med statsunderstöd tillmätes officiellt samma värde som afgångsbetyg från realeller
samskola;

3:o) i 4:e klassen lämnas valfrihet mellan franska och engelska;

4:o) kvinnliga handarbeten göres till obligatoriskt ämne;

5:o) samskolans första lärarinna blir själfskrifven ledamot af lokalstyrelsen,
i hvilken dessutom skall finnas minst en af kommunen vald kvinnlig ledamot.

Om kollegiernas uppfattning angående lärjunges rätt till befrielse från ett
främmande språk, se sid. 15 och 19.

Vtlåtandeaf I direktionen öfver H. lärarinneseminariet har majoriteten, bestående af

dlöfver°Hn ordföranden och f. d. riksarkivarien Odhner, i anslutning till kollegiernas utlärarinne-
låtande bland annat framhållit, att de föreslagna samskolorna skulle komma att
seminariet. p^fva DOrmerande mönster för de separata högre flickskolorna i landet, hvaraf
följden skulle blifva, att den högre kvinnliga allmänbildningen försvagades, att
de högre flickskolornas fria utveckling mot deras särskilda mål omintetgjordes
och att den fara för fysisk och psykisk öfveransträngning, som jämväl under
nuvarande förhållanden hotar den kvinnliga ungdomen i våra högre skolor,
blefve väsentligen ökad. Direktionen afstyrker på grund häraf kommitténs samskoleförslag
men tillägger, att detta afstyrkande ej innebär ett förkastande af

samskoleidén såsom sådan; det vore nämligen ej omöjligt att så ordna en samskola,
att gossarnes och flickornas olika bildningsbehof hvar för sig blefve fullt
tillgodosedda; men kommitténs samskoleplan vore ej sådan, att flickornas behof
af utbildning för sina särskilda lifsuppgifter därigenom komme till sin rätt; och
denna omständighet vore ett ytterligare skäl för förslagets afstyrkande.

Vid ärendets behandling i direktionen afgåfvo dess öfriga ledamöter,
rektor Lundberg och professor Mörner, reservationsvis hvar för sig särskilda
yttranden.

Rektor Lundberg framhåller, att läroverkskommitténs förslag endast vore
ett närmare utförande af den tanke, som legat till grund för åtskilliga Kungipropositioner
angående Barnundervisning liksom äfven för flickolekommitténs
betänkande af år 1888. Införandet af den ifrågasatta nya skolformen i städer,
som eljest skulle vara i fara att sakna all möjlighet att bereda sin såväl manliga
som kvinnliga ungdom välgärningen af högre undervisning, vore ett viktigt
statsintresse och stode i öfverensstämmelse med rättvisa och billighet. Emellertid
vore det, i betraktande af de menliga följder, en dylik åtgärd kunde komma
att medföra för den högre kvinnliga bildningen i vårt land, af behofvet påkalladt
att i det af läroverkskommittén uppgjorda förslaget vidtaga åtskilliga
modifikationer till undanröjande af de, som det syntes, i hufvudsak berättigade
farhågor, hvilka kommit till uttryck i H. lärarinneseminariets och Normalskolans
förenade kollegiers gemensamma utlåtande. Realskolexamen kunde visserligen
ej afskaffas, enär den skulle medföra en viss kompetens och jämväl
kunna afläggas af lärjungar från enskild undervisning, men den behöfde icke
anordnas under de rigorösa former, som af kommittén föreslagits; tillräckligt
vore, om densamma anställdes i närvaro af inspektor och ett par tillkallade
vittnen. Fullständigt afgångsbetyg från sju- eller åttaklassig flickskola borde
medföra samma behörighet som afgångsbetyg från realskola eller sam skola. Valfrihet
mellan franska och engelska vore af ekonomiska grunder knappast möjlig
vid samma läroverk, men om sådan valfrihet efter olika orters behof gällde
läroverket, skulle helt visst engelskan segra på en del orter, åtminstone i västra
Sverige, franskan åter på andra, exempelvis i Stockholm. Kvinnliga handarbeten
borde blifva obligatoriskt ämne och förläggas till det ordinarie schemat. Samskolans
första lärarinna borde vara själfskrifven ledamot af lokalstyrelsen, och
billigt vore jämväl, att vid samskolor anställda kvinnliga filosofie kandidater och
licentiater, som nöjaktigt genomgått profårskurs, i befordringsrätt och löneförmåner
likställdes med männen. För att förhindra uppkomsten af s. k. kurser,
som »med tidsvinst» inplugga det för realskolexamens afläggande erforderliga
vetandet, vore välbetänkt, att därest kvinnliga handarbeten gjordes till obligatoriskt
ämne, kvinnlig privatist, som anmäler sig till nämnda examen, skulle vara
skyldig att förete intyg af kompetent person om godkänd färdighet i sådana

arbeten till det omfång och den beskaffenhet, som för en samskola blefve stadgadt.
Med sålunda angifna modifikationer kunde kommittéförslaget tillstyrkas.

Professor Mörner uttalar som sin mening, att införandet af realskolexamen
vid de allmänna läroverken är att anse som en vinst icke blott för de manliga
eleverna utan äfven för de kvinnliga, af bvilka många sannolikt skola önska att
komma i åtnjutande af de förmåner, som afläggandet af denna examen medför.
Upprättandet af samskolor å sådana orter, där det på grund af ringa lärjungeantal
skulle möta svårigheter att uppehålla särskilda skolor för gossar och
flickor, vid hvilka realskolexamen kunde afläggas, skulle under sådana omständigheter
erbjuda påtagliga fördelar. De olägenheter, som man å flera håll ansett
förknippade med vidtagandet af en sådan åtgärd, vore ej af den betydenhet, att
de kunde föranleda ett afstyrkande af samskoleförslaget i dess helhet. Erfarenheten
och gjorda uttalanden g inge öfvervägande i den riktningen, att Barnundervisning,
äfven vid den ålder, som det här skulle blifva frågan om, icke skulle erbjuda
betänkligheter i moraliskt eller dylikt afseende, och skulle på någon plats betänkligheterna
mot samundervisningen vara öfvervägande, så kunde dessa göra sig
gällande vid behandlingen af frågan om det kommunala bidraget till skolan och
förhindra dess upprättande. De farhågor, som uttalats beträffande flickornas
öfveransträngning, syntes icke vara tillräckligt grundade i de erfarenheter och
upplysningar, som i fråga härom från andra håll blifvit inhämtade. Hvad i detta
afseende mot kommittéförslaget blifvit anfördt, vore emellertid förtjänt af beaktande,
och det borde tillses, att den ifrågasatta examen och kurserna för undergående
af densamma icke gjordes mera betungande, än förslaget afsåge. Förutom
den af kommittén föreslagna rätten till befrielse från vissa ämnen i samskolan,
hvilken i sin mån vore ägnad att minska farhågorna för öfveransträngning,
åtminstone hvad beträffade en del af lärjungarne, borde man tillse, huruvida det
ej läte sig göra att utsträcka den för gymnasiets öfre del föreslagna valfriheten
till skolans lägre stadier. Hvad åter anginge påståendet, att de föreslagna samskolorna
skulle komma att sänka nivan af den högre kvinnliga bildningen i vårt
land, så kunde man med lika fog påstå, att realskolexamen äfven komme att
sänka nivan af den manliga bildningen, då sannolikt mången, som under nuvarande
förhållanden skulle sträfva till studentexamen, komme att åtnöja sig med
afläggandet af realskolexamen och ernåendet af den kompetens, som medföljde
densamma. Men ansåges realskolexamen för dessa manliga lärjungar medföra
kvalitativt och kvantitativt tillräckliga kunskaper, så borde väl samma kunskaper
vara tillräckliga för de kvinnliga lärjungar, hvilka ville vinna nyssnämnda
kompetens. Visserligen skulle utbildningen i kvinnligt handarbete sannolikt
blifva mindre för de elever, hvilka sålunda inriktade sin lefnadsbana, liksom
fallet torde blifva beträffande slöjd för gossarne, men denna omständighet vore
dock ej af den art, att den kunde tillmätas en för frågan i dess helhet afgö -

rande betydelse. Det både vidare befarats, att realiserandet af kommitténs
förslag skulle komma att förkväfva flickskolornas fria utveckling. Och sannolikt
vore äfven, att öfriga skolor för kvinnlig undervisning komme att vid läroplanens
uppgörande taga hänsyn till realskolexamen, men de torde icke behöfva
binda sig vid realskolexamen såsom sitt enda mål, och det vore ej att betvifla,
att de fördelar, som den friare undervisningen för flickorna kunde erbjuda,
åtminstone i de något större städerna skulle trygga fortvaron af själfständiga
flickskolor med annat mål än realskolexamen.

Hvad slutligen lokalstyrelsens sammansättning anginge, syntes det helt
naturligt, att såväl gossarnes som flickornas intressen borde vara i densamma
representerade, men det vore dock ingen bristfällighet i kommittéförslaget, att
det föreskrefves, att styrelsen skulle — frånsedt rektor — hafva ett bestämdt
minimiantal af vare sig manliga eller kvinnliga ledamöter, då nämligen ingendera
kategorien i förslaget erhållit ett särskildt fastslaget företräde.

I ett afseende, nämligen i fråga om franskans ställning å undervisningsplanen,
innebure emellertid kommittéförslaget ett så stort steg från de nuvarande
förhållandena, att det med skäl kunde väcka betänkligheter. Det förslag, som i
detta afseende framställts af H. lärarinneseminariets och Normalskolans
förenade kollegier, vore därför mycket beaktansvärdt.

I öfrigt förelåge, såvidt bekant, inga skäl, som kunde tvinga att afstå från
de fördelar, hvilka enligt reservantens uppfattning skulle komma den kvinnliga
ungdomen tillgodo genom realiserande af kommitténs förslag om samskolor och
införande därstädes af realskolexamen.

Läroverkskollegiet i Visby yttrar i fråga om samskolorna bland annat öfriga ut^jande:
. .

»Det har ofta framhållits, att flickskolan står högre i vart land än i vara skolornas orgrannländer,
beroende därpå, att den fått fritt utveckla sig. Att afbryta eller ganisation.
hämma denna utveckling och tvinga flickskolan in i nya former och pålägga den
samma tvångströja som gosskolan förefaller föga tillrådligt. Och dit måste dock
kommitténs förslag konsekvent leda. Om, såsom meningen är, af gångsbetyget från
en 6-klassig Barnskola skulle medföra större kompetens än ett från en 8-årig flickskola
undfånget, är det klart, att den senare måste skynda sig att likaledes få
rätt att anställa realskolexamen och därmed också komma att insnöras i den
uniformitet, som af många vittnesgill anses vara det största onda, hvaraf
gossskolan lider. En dylik utveckling vill kollegium icke genom sitt votum
befordra.»

Domkapitlet i Västerås uttalar önskvärdheten däraf, att vid samskolornas
organisation större hänsyn måtte tagas till de kvinnliga lärjungarnas intressen.

Läroverkskollegiet i Falun anser erforderligt, att om samskolor inrättas,
förhållandet mellan samskolor och flickskolor noga öfverväges och lämp -

ligare ordnas med afseende på den kompetens, som genom afgångsbetyg borde
vinnas, samt med afseende på skolafgifter och med afseende på lärarinnornas
anställning och lön.

Läroverkskollegiet i Sala anser omöjligt att i de föreslagna samskolorna
gifva flickorna tid till sysselsättning med sådana ämnen, som höra till
deras praktiska utbildning, såsom kvinnlig slöjd och huslig ekonomi.

Läroverkskollegiet i Piteå anser, i anslutning till reservanten Carlson, att
kvinnlig lärjunge, som gjort bruk af den föreslagna bortvägningsrätten, må
hafva tillträde till realskolexamen.

Läroverkskollegiet i Falköping uttalar sig mot den föreslagna valfriheten
för flickorna men önskar, att sådan befrielse må åt enskild lärjunge kunna meddelas
af rektor efter skolläkarens och första lärarinnans hörande.

Läroverkskollegiet i Falköping anser ej önskvärd!, att de kvinnliga ämneslärarne
skola vara lika många som de manliga, och läroverkskollegierna i Vadstena
och Haparanda hemställa, att antalet kvinnliga ämneslärare bestämmes
till två.

Läroverkskollegierna i Norrtälje och Vadstena uttala sitt ogillande däraf, att
de manliga lärarne vid samskolorna skulle få större tjänstgöring än vid statens
öfriga läroverk.

Läroverkskollegiet i Haparanda, som i regeln önskar adjunkts kompetens
för de kvinnliga ämneslärarna, förordar anställandet vid samskola af fyra adjunkter
och två lärarinnor i stället för af kommittén föreslagna tre adjunkter och tre
lärarinnor.

Domkapitlen i Linköping och Göteborg, professorerna Lundell, Högbom
och Almkvist i filos, fakulteten i Uppsala föreslå, att första lärarinna skall vara
själfskrifven ledamot af skolstyrelsen.

Professor Lundell i filos, fakulteten i Uppsala föreslår därjämte, att
en af de två ledamöter, som kommunalstyrelsen äger att utse, skall vara kvinna.

Stadsfullmäktige och läroverkskollegiet i Skellefteå önska sådan ändring
i § 1 af de föreslagna bestämmelserna, att däraf tydligen framgår, att manlig
eller kvinnlig ledamot kan väljas af läroverkskollegium och af kommunalstyrelsen

3. Lokalstyrelse för samskola.

Följande myndigheter hafva uttalat sig mot lokalstyrelse för Barnskola
eller särskild! mot sådan styrelses befogenhet att afgifva utlåtande angående
sökande till ledig rektorsbefattning, angående eventuellt förnyande af rektorsförordnande
äfvensom angående lärares och lärarinnors uppflyttning i högre löne -

grad, nämligen: läroverkskollegierna i Falun, Norrtälje, Södertälje, Enköping,
Vadstena, Borås, Lidköping, Ängelholm, Arboga, Varberg, Marstrand, Filipstad,
Piteå, Haparanda och Skellefteå samt stadsfullmäktige i Skellefteå.

Domkapitlet i Härnösand anser styrelsen böra befrias från yttrande om
sökande till rektorsbefattning och om förnyande af rektorsförordnande samt från
uppgiften att träffa bestämmelser angående lärotimmarnas fördelning under dagen
och angående tid för läseterminernas början och slut samt ifrågasätter, huruvida
det ej kunde anses tillräckligt med en af kommunen utsedd ledamot i styrelsen.

Särskild! afstyrkes af vederbörande myndigheter lokalstyrelse i Haparanda,
där undervisningen i samskolan enligt förslaget helt och hållet skulle bekostas
med statsmedel.

Som skäl mot den af kommittén föreslagna lokalstyrelsen anföres
bland annat, att det skulle blifva förenadt med stora svårigheter att finna personer,
lämpliga att utöfva en sådan styrelses tämligen omfattande och grannlaga
befogenhet. De sociala förhållandena i småstäderna äro, framhålles det, ofta
sådana, att en lokalstyrelse, hvars flertal skulle komma att bestå af i skolfrågor
ringa eller alldeles icke hemmastadda personer, långt ifrån att, såsom kommittén
uttrycker sig, blifva ett stöd och en hjälp för rektor och lärare, skulle försätta
dessa i en svår och vansklig ställning, olidligt beroende, som de helt visst måste
blifva, af vissa lokal-kommunala, lika oberättigade som pedagogiskt ovederhäftiga
inflytanden. Hvad för öfrig! angår sökande till ledig rektorsbefattning, skulle
en dylik styrelse knappast vara i stånd att uttala sig med nödig kännedom om
någon annan af dessa än den på platsen tjänstgörande, och i fråga om förnyande
af rektorsförordnande skulle den oegentligheten äga rum, att en kollegieledamot
komme att afgifva offentligt utlåtande öfver sin förman, hvithet svårligen torde
kunna få tillbörlig objektivitet. Och skulle lokalstyrelsen afgifva utlåtande öfver
uppflyttning i högre lönegrad, så blefve samskolans lärare försatta i en annan
och vida mera beroende ställning än lärarne vid statens öfriga läroverk. Detta
förhållande i förening med andra omständigheter såsom samskolelärarnes drygare
och mera maktpåliggande tjänstgöring skulle medföra, att ingen, som kunde få
anställning på annat håll, skulle söka eller behålla anställning vid samskola.
Kommittén, som anser, att undervisningen i samskola ställer synnerligen höga
anspråk på läraren, hade sålunda förfarit i hög grad inkonseqvent genom att
föreslå en åtgärd, som säkert komme att aflägsna de bästa krafterna från
samskolan.

Läroverkskollegiet i Piteå tänker sig möjligheten däraf, att det med samskolestyrelsen
åsyftade ändamålet kunde vinnas genom stadgande af den bestämmelsen,
att vederbörande kommunalrepresentation ägde tillsätta eller åtminstone
föreslå inspektor för skolan samt därjämte utse två delegerade, bland dem en

Det kommunala
bi
draget.

kvinnlig, hvilka skulle äga rätt att deltaga i kollegiets öfver!äggningar samt i
ekonomiska frågor äfven i dess beslut.

Läroverkskollegiet i Borås uttalar den meningen, att de ofvan omnämnda
befogenheterna att afgifva utlåtande i fråga om tillsättning af rektorsbefattning
och förnyande af rektorsförordnande samt om lärarnes uppflyttning i högre lönegrad
borde tillkomma samskolestyrelsens ordförande.

Läroverkskollegiet i Skellefteå önskar följande lydelse af § 9 mom 15 i
bestämmelser rörande styrelse för samskola: »att inom sig utse en ledamot, som
ej är medlem af kollegium, att jämte kollegiets medlemmar granska och underskrifva
räkenskaperna öfver de kassor, för hvilka rektor ansvarar.»

En medlem af kollegiet vid h. latinläroverket å Norrmalm har uttalat
sig mot den föreslagna rätten för kollegium vid samskola att inom sig utse en
ledamot af lokalstyrelsen.

Angående yrkanden om första lärarinnan såsom själfskrifven ledamot af
lokalstyrelsen och om kvinnors inväljande i densamma, se ofvan Samskolans
organisation.

4. Samskolan i ekonomiskt afseende.

Mot kommitténs förslag, att kommunerna i de städer, där samskolor komma
att upprättas, skola till statskassan årligen inbetala ett belopp, motsvarande en
tredjedel af lärarepersonalens minimilöner, hafva följande myndigheter uttalat
sig, nämligen: de kommunala myndigheterna i Södertälje, Norrtälje, Enköping,
Eksjö, Vadstena, Askersund, Arboga, Sala, Köping, Strömstad, Piteå, Skellefteå
och Örnsköldsvik; läroverkskollegierna i Södertälje, Norrtälje, Arboga, Sala,
Falköping, Piteå och Skellefteå.

Som skäl anföres hufvudsakligen, att förslaget innebär en öfverflyttning
af en del af kostnaden för den högre undervisningen i småstäder från staten på
kommuner och enskilde, hvilket är en orättvisa mot de mindre städerna, enär
dessa med deras ringa ekonomiska bärkraft skulle nödgas lämna för dem mycket
betungande bidrag till lärarnes aflöning, under det att de större städerna, hvilka
äga större förmåga att utgöra en sådan pålaga, skulle vara befriade från dylika
bidrag. Ingen säkerhet funnes för att landsting, sparbanker eller enskilde, såsom
kommittén tänkt sig, skulle träda hjälpande emellan, då det vore fråga om ett
statens läroverk, till hvilket kommunen hade att lämna bidrag.

I allmänhet yrkas, att det kommunala bidraget må helt och hållet bortfalla;
vederbörande myndigheter i Skellefteå hemställa, att det må bestämmas till en
fjärdedel, och myndigheterna i Piteå till en sjättedel af lärarnes minimilöner;
stadsfullmäktige i Köping påyrka minskning utan angifvande af bestämdt belopp;

stadsfullmäktige i Norrtälje önska, att det kommunala bidraget sättes lika med
kommunens nu utgående afgifter till stadens flickskola samt att sådana terminsafgifter,
som af kommittén föreslagits, inbetalas till statsverket, och stadsfullmäktige
i Köping anse rättvist, att äfven större städer bidraga till undervisningens
bekostande.

Mot kommitténs förslag, att kommunerna i de städer, där samskolor Terminsafupprättas,
af lärjungarne skulle kunna upptaga terminsafgifter till ett visst Uirfmgcmie.
belopp, hafva uttalat sig: de kommunala myndigheterna i Södertälje, Vadstena,

Lidköping, Falköping, Alingsås, Askersund, Arboga, Sala, Strömstad, Oskarshamn,

Filipstad, Åmål och Skellefteå; läroverkskollegierna i Arboga, Lidköping, Åmål
och Piteå.

För befrielse från terminsafgifter för gossarne, eventuellt under förutsättning
af större afgifter för flickorna, hafva uttalat sig stadsfullmäktige i Sölvesborg,
stadsfullmäktige och läroverkskollegiet i Vadstena.

Som skäl mot terminsafgifter anföres bland annat, att förslaget innebär en
orättvisa mot gossarne i samskolorna, att gossarne å den kringliggande landsbygden
hellre skulle söka inträde i en realskola än i en samskola, hvilket skulle
vålla en afsevärd minskning af antalet gossar i samskolorna, samt att mången
fattig yngling, som under nuvarande förhållanden kan förvärfva sig en högre
bildning, på grund af terminsafgifterna skulle därifrån afstängas. Skulle, har i
flera utlåtanden (jfr sid. 144—145) anmärkts, terminsafgifter betalas vid samskolorna,
borde sådana upptagas vid alla statens läroverk, enär det, såsom reservanten
Carlson uppvisat, vore olämpligt att pålägga olika afgifter vid statsläroverken.

Domkapitlet i Härnösand anser lärarekollegiernas i Piteå och Skellefteå
yttranden angående det kommunala bidraget och terminsafgifterna mycket behjärtansvärda.

5. Föreslagna samskolor.

Kommittén hade föreslagit, att läroverk, som har eller synes kunna påräkna Grunderna
ett antal af minst 50 intill 100 lärjungar i fem klasser, skall ombildas till san>./^åVoverfcs
skola; två ledamöter, f. d. professor Fries och rektor Åmark, hade i afgifven till samreservation
yrkat, att sådana femklassiga läroverk, som hafva eller synas kunna s,colapåräkna
ett antal af minst 75 lärjungar i fem klasser, skola ombildas till sexklassiga
realskolor.

För kommitténs förslag hafva uttalat sig läroverkskollegierna i Falköping
och Sölvesborg.

För reservanterna Fries—Åmarks förslag hafva, utom de kommunala myndigheterna
i de städer, som af frågan beröras (se nedan) uttalat sig: domkapitlen
i Uppsala, Växjö, Kalmar och Göteborg samt lektor Fagerholm i domkapitlet i

Visby; läroverkskollegierna i Västerås, Växjö, vid h. latinläroverket och h. realläroverket
i Göteborg, i Härnösand, Norrtälje, Enköping, Borås, Lidköping, Mariestad,
Alingsås, Uddevalla, Eilipstad, Åmål, Oskarshamn och Skellefteå.

Domkapitlet i Skara uttalar, att om samskolor anses böra inrättas, den
af kommittén föreslagna gränsen med afseende på lärjungeantalet är för högt
satt och att i hvarje händelse samskola icke bör påtvingas ett samhälle, som nu
äger femklassigt läroverk och som är villigt att åtaga sig kostnaderna för undervisningen
i sjätte klassen, intill dess det bestämda minimiantalet af lärjungar
kan varda uppnådt.

Domkapitlet i Västerås anser olämpligt, att samskolor upprättas å sådana
orter, där man kan förutse, att i en jämförelsevis nära liggande framtid genom
elevantalets tillväxt parallellklasser måste inrättas. I sådant fall kunde man
nämligen vänta, att snart nog åter fråga skulle uppkomma om en separering
från hvarandra af den manliga och kvinnliga undervisningen, en separering, som
icke skulle kunna åvägabringas utan nya och betydliga ekonomiska uppoffringar
för de på grund af samskolans upprättande och underhåll redan förut i och för
elementarundervisningen betungade samhällena. Domkapitlet framhåller på grund
häraf önskvärdheten af att, i öfverensstämmelse med Fries—Åmarks reservation
i denna fråga, det lärjimgeantal, som erfordras för bibehållande af endast för
manlig ungdom afsedda läroverk, betydligt nedsättes samt att frågan om samskolas
inrättande ej göres till ett enbart räkneproblem utan att skälig hänsyn
tages till i enskilda fall rådande lokala förhållanden. I samma riktning, med
särskildt betonande af att parallellklasser snart behöfvas och alltså ombildningens
syfte blir förfeladt, yttra sig åtskilliga kommunala myndigheter.

Läroverkskollegiet i Lidköping yttrar bland annat: »Kommittén säger visserligen,
att därest det skulle visa sig, att samskolan blefve i något samhälle
öfverbefolkad, man blott hade att ingå till regeringen med begäran att ånyo få
skilda skolor. Men då enligt kommitténs förslag afvecklingen skulle ske icke
på en gång utan under fem år och återupprättandet af skilda skolor väl skulle
taga någon tid, så finge man i ett sådant samhälle under en följd af år synnerligen
trassliga skolförhållanden. År det verkligen skäl i att för den obetydliga
besparing, som under dessa år kunde uppstå, tillskapa sådana förhållanden? År
det icke bättre att genast skapa sådana förhållanden, som ha utsikt att få
större varaktighet?» Kollegiet framhåller därjämte, att om samskolor anses böra
komma till stånd, de endast böra upprättas i sådana samhällen, där lärjungeantalet
äfven efter sammanslagningen blefve afsevärdt lägre än det normala antal,
som nu förekommer vid skild undervisning, alldenstund en särskild vaksamhet
från lärarepersonalens sida vore nödvändig, därest samundervisningen icke skall
medföra vådor.

Äfven några andra myndigheter framhålla, att samskoleklasserna ej få
vara för stora, enär i dessa skolor större hänsyn måste tagas till de individuella
anlagen och större vaksamhet är af nöden, samt påpeka, att därest parallellklasser
måste införas, det egentliga skälet till samskolornas inrättande, det
ekonomiska, skulle falla bort. Andra åter anmärka, att kommittén vid beräkning
af det lärjungeantal, som de olika läroverken kunna påräkna, ensidigt fäst
sig vid lärjungeantalet under en viss period och ej tagit hänsyn till andra faktorer,
såsom städernas innevånareantal och utvecklingsmöjligheter m. m.

Läroverkskollegiet i Sala afstyrker förslaget om inrättande af samskola i
vissa städer och föreslår, att i samma städer upprättas realskolor för gossar på
samma villkor som realskolor och högre läroverk i andra städer.

Här följer en kortfattad redogörelse för de utlåtanden, som afgifvits öfver Föreslagna
kommitténs förslag, i hvad detsamma afser de särskilda läroverkens ombildning sams^°l01 •
till samskolor.

Alingsås.

Stadsfullmäktige hemställa, att läroverket må ombildas till ett sexklassigt
allmänt läroverk eller s. k. realskola, som helt och hållet underhålles af staten.

Som skäl åberopas dels den omständigheten, att läroverket, ehuru på stat
blott treklassigt, under åren 1891—1900 i medeltal hade flere lärjungar än något
af de läroverk, som reservanterna Fries och Ämark, i olikhet med kommittén,
ansett böra ombildas till realskolor för gossar, dels ock läroverkets ålder, som
ginge tillbaka till tiden före 1642.

Magistraten delar ej kommitténs mening i fråga om läroverkets ombildning
och stöder sig härvid hufvudsakligen på de grunder, som af stadsfullmäktige anförts.
Men därjämte framhålles, att det nya läroverkshus, som staden nyligen
med stor uppoffring låtit uppföra, icke skulle kunnä rymma den ifrågasatta samskolans
lärjungar, hvadan en om- eller tillbyggnad blefve nödvändig. För öfrigt
borde Alingsås, hvars läroverk under åren 1891—1900 i medeltal haft 82,7 lärjungar,
kunna påräkna eu realskola för gossar med större skäl än Arvika, hvars
läroverk under samma tid i medeltal haft blott 72 lärjungar; då därtill staden
under den sista tiden visat en afsevärd tillväxt i folkmängd, torde man däraf
kunna sluta, att lärjungeantalet vid läroverket skulle i samma mån ökas.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Älfsborgs län hemställer, att läroverket
må ombildas till ett sexklassigt allmänt läroverk eller s. k. realkola, som helt
och hållet underhålles af staten.

Läroverkskollegiet instämmer i ett af läroverkets inspektor afgifvet utlåtande,
däri på anförda skäl yrkas, att läroverket må ombildas till en af staten
helt och hållet bekostad sexklassig realskola eller att om så ej genast kunde ske,
en sådan skola må upprättas på det villkor, att samhället aflönar eu lärare, till

dess det minimiantal lärjungar, som kan komma att bestämmas såsom erforderligt
för inrättande af en realskola, blefve uppnådt, något som utan tvifvel i
en snar framtid skulle komma att inträffa.

Arboga.

Stadsfullmäktige hemställa, att, vid en omdaning af landets skolväsende,
i Arboga måtte, under enahanda villkor som de nu för därvarande allmänna
läroverk gällande, inrättas en sexklassig realskola.

Som skäl anföres bland annat, att det nuvarande läroverkshuset, hvars
uppbyggande och iordningställande för staden medfört en kostnad af ej mindre
än 49,279 kronor, icke skulle kunna tillfredsställa en samskolas kraf på
ökadt utrymme, att därför nya lokaler nödvändigtvis måste anskaffas, att
kostnaderna härför skulle belöpa sig till minst 20,000 kronor, att räntan
å detta belopp jämte det kommunala bidraget till statskassan, hvilket, såsom
för lågt beräknadt, nog måste åtskilligt höjas, skulle åstadkomma en höjning i
kommunalskatten af omkring 75 öre pr bevillningskrona och blifva en tryckande
börda, enär kommunalskatten för närvarande i följd af kostsamma men behöfliga
kommunala anläggningar utginge med i det närmaste 7 kronor för hvarje bevillningskrona
och antagligen ej på lång tid kunde sänkas. Något bidrag från landstinget
vore, af redan vunnen erfarenhet att döma, icke att påräkna, och inkomsten
af terminsafgifterna från lärjungarne vore ingen faktor af betydenhet att räkna
med, enär en stor del af stadens innevånare befunne sig i det ekonomiska läge,
att de, därest ej billig undervisning kunde beredas åt deras barn, måste se sig
nödsakade att afhålla dem från besökande af skolan.

Läroverkskollegiet har, utan att särskildt yttra sig om läroverket i Arboga,
såsom sid. 67 omnämnts (med 4 röster mot 4) anslutit sig till kommitténs förslag
om åtskilliga lägre läroverks ombildning till sexklassiga samskolor. Kollegiet
finner en dylik åtgärd vara den enda rimliga och praktiskt genomförbara utvägen
att åt en del smärre städer bevara deras nuvarande allmänna läroverk.

Ashersund.

Stadsfullmäktige förklara sig hafva med stor tillfredsställelse tagit del
af förslaget om upprättandet i staden af en undervisningsanstalt med väl afvägda
kurser, öppen för såväl gossar som flickor och hvilkens fullständiga genomgående
skulle komma att medföra en bestämd kompetens på åtskilliga områden, men
framhålla — under förväntan att den af kommittén föreslagna respittiden af
två år efter den nya organisationens trädande i kraft kommer att i blifvande
nådig proposition upptagas och af riksdagen beviljas — att de föreslagna vill -

koren om kommunalt bidrag och höjda terminsafgifter synas för närvarande
omöjliga att uppfylla. Det ifrågasatta kommunala bidraget skulle nämligen förorsaka
staden en utgift af omkring 4,000 kronor utöfver det belopp, som för närvarande
utginge till läroverket och flickskolan, och detta skulle medföra en höjning
af kommunalskatten med omkring en krona pr bevillningskrona. Därjämte
skulle befrielse från terminsafgifter, då målsman ej hade 3,000 kronors årlig inkomst,
öfverflytta största delen af terminsafgifternas beräknade belopp på kommunen.
Härtill komme ytterligare utgifterna för en sannolikt erforderlig nyeller
ombyggnad af läroverkshuset.

Magistraten instämmer i hvad stadsfullmäktige anfört och framhåller därjämte,
att med hänsyn till den stora fördel länets innebyggare skulle draga af
samskolan i Askersund, som skulle blifva den enda i sitt slag inom länet, det
syntes obilligt, att staden, utom uppförande och underhåll af läroverkshus samt
bekostande af bostad åt rektor, jämväl skulle bidraga till lärarepersonalens
aflöning.

Läroverkskollegiet, som ej vill yttra sig om samhällets bärkraft att efter
de grunder, som kommittén föreslagit, bidraga till lärarnes aflöning, enär stadsfullmäktige
i denna fråga kunde uttala sig med mera sakkunskap, framhåller
som sin mening, att en sexklassig realskola för gossar och flickor i Askersund
hör kunna påräkna ett stort lärjungeantal, allra helst som denna skola skulle
blifva den enda inom länet, där flickor kunde genom att klass för klass deltaga
i undervisningen vinna kompetens på flera områden.

Eksjö.

Stadsfullmäktige hemställa, att för så vidt med anledning af och i anslutning
till kommitténs betänkande någon ändring af den nuvarande läroverksorganisationen
kommer till stånd, Eksjö allmänna läroverk måtte ombildas till eu
sexklassig, af staten helt och hållet bekostad realskola för gossar.

I motiveringen framhålles, att lärjungeantalet vid läroverket sedan hösten
1897 ständigt ökats, så att det år 1902 var mer än dubbelt så stort som vid början
af 1890-talet, och att ytterligare ökning af stadens mera burgna befolkning samt
därmed äfven af lärjungeantalet vore att vänta i följd af Smålands husarregementes
nyligen beslutade förläggning till Eksjö. Redan nu hade läroverket den storlek,
som af kommittén ansetts böra vara bestämmande för inrättande af sexklassig af
staten bekostad realskola. Höstterminen 1902 hade l:a klassen 29 lärjungar. Då
nu antalet kvinnliga elever i en samskola på grund af den lägre terminsafgiften
otvifvelaktigt komme att betydligt öfverskrida antalet i motsvarande klasser af
flickskolan, så komme det fastställda maximiantalet af 35 lärjungar i hvarje
klass att öfverskridas, hvilket komme att medföra nödvändighet att anordna

parallellklasser och dryga kostader för anskaffande af ny skollokal. Stadsfullmäktige
hänvisa slutligen till kommitténs egen grundsats om lärjungeantalet och
till Fries—Åmarks reservation.

Magistraten hemställer, att läroverket må ombildas till en sexklassig realskola
för gossar, och åberopar till stöd härför läroverkets lärjungeantal, 114 under
höstterminen och 110 under vårterminen läsåret 1902—03, Smålands husarregementes
förläggning till Eksjö samt Fries—Åmarks reservation.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län åberopar som eget
yttrande, hvad de kommunala myndigheterna i ärendet anfört.

Äfven läroverkskollegiet hemställer, att läroverket måtte ombildas till en
sexklassig af staten helt och hållet bekostad realskola för gossar.

Kollegiet anför i hufvudsak de skäl, som af de kommunala myndigheterna
blifvit anförda. Till stöd för påståendet, att läroverkets nuvarande byggnader
skulle blifva alldeles otillräckliga för en samskola, anföres särskildt, att den vidsträckta
kompetensen af examen skulle betydligt öka flickornas antal och att med
all sannolikhet kunde påräknas en alltmer växande kontingent af lärjungar från
det blott 21 km. aflägsna stationssamhället Nässjö, sedan kommunikationerna så
förbättrats, att lärjungar från nämnda samhälle kunna bo i sina hem och sålunda
bespara sig kostnaderna för inackordering i Eksjö.

Domkapitlet i Linköping åberopar kollegiets yttrande och hemställer, att
läroverket må ombildas till en sexklassig realskola för gossar.

Enköping.

Stadsfullmäktige yrka, i anslutning till Fries—Åmarks reservation, att
läroverket ombildas till en af staten helt och hållet bekostad sexklassig realskola
för gossar.

Fullmäktige anföra i hufvudsak följande. Stadens på häfd grundade rätt
att behålla sin skola går tillbaka till medeltiden och reformationstiden. Folkmängden
utvisar en jämn tillväxt —• från 1,989 år 1872 till 4,395 år 1902 —,
lärjungeantalet vid läroverket har stigit från 60 höstterminen 1892 till 90 höstterminen
1902. Toge man vidare i betraktande den märkbart tilltagande benägenheten
hos allt flere föräldrar, särskildt bland den kringliggande bördiga landsbygdens
befolkning, att anlita stadens läroverk för att förskaffa sina söner en
högre utbildning än folkskolans äfvensom den omständigheten, att införandet af
en sjätte klass med bestämdt mål för studierna och däraf följande kompetens till
vissa befattningar, kurser och fackskolor skulle ej blott öka skolans lärjungeantal
med den nämnda klassen utan ock dels draga flere lärjungar till skolan,
dels kvarhålla flere än hittills af de öfriga klassernas lärjungar, så kunde man
på goda grunder antaga, att lärjungeantalet, redan innan den föreslagna läro -

verksreformen hunne fullständigt genomföras, skulle hafva uppnått och kanske
öfverskridit den af kommittén föreslagna minimisiffran 100 samt vid en sexklassig
realskola för gossar inom den närmaste framtiden uppnå siffran 120. Och hvad
de ekonomiska förhållandena anginge, vore det ej antagligt, att så stort antal som
60 % af lärjungarne skulle kunna utgöra den beräknade terminsafgiften, hvadan
alltså kommunen skulle få fylla bristen. Härtill komme ytterligare den omständigheten,
att de för skolans ändamål använda lokalerna i läroverkshuset ej kunde
upptaga den föreslagna samskolans elever utan en genomgripande och kostsam
förändring, som antagligen skulle medföra, att den nuvarande rektorsbostaden
måste för skolan tagas i anspråk och staden sålunda, utom kostnaderna för en
gång för förändringen, äfven finge vidkännas en årlig utgift af omkring 800—
1,000 kronor till hyresersättning åt rektor.

Magistraten instämmer i hvad stadsfullmäktige anfört.

Läroverkskollegiet ansluter sig till Fries—Åmarks reservation.

Domkapitlet i Uppsala hemställer i anslutning till Fries—Amarks reservation,
att läroverket må ombildas till en sexklassig realskola för gossar.

Falköping.

Stadsfullmäktige hemställa, att staden erhåller ett jämväl för flickor tillgängligt
sexklassigt läroverk, bekostadt af staten, men förklara tillika, att om
en delning af någon eller några af de lägre klasserna blefve nödvändig, staden
åtager sig ansvaret för de därigenom uppkommande utgifterna..

I fullmäktiges skrifvelse framhålles först, att samhället i 24 år eller alltsedan
år 1879 bekostat undervisningens utsträckning till 4:e och 5:e klasserna såsom
fyllande ett samhällsbehof. Detta behof hade ökats genom stadens utveckling
under de senare åren, hvarom anläggandet af en del större fabriker, tillkomsten
af ett andra postkontor samt tillväxten i folkmängden vittnade. Af särskild betydelse
för frågan om behofvet af en utvidgad undervisning vore den omständigheten,
att antalet af de i staden eller dess omedelbara närhet boende tjänstemän
och betjänte vid statens järnvägar under sista tiden högst betydligt ökats och
att dessa i följd af sin samhällsställning kände det som ett behof att bereda sina
barn mer än folkskoleundervisning men vore för svagt aflönade för att hålla
sina barn i skola i annan stad; det kunde vidare antagas som säkert, att antalet
järnvägsmän efter några år skulle ytterligare ökas, sedan västra centralbanan
eller järnvägen Falköping— Landeryd kommit till stånd. Visserligen hade läroverket
under de senaste åren endast haft omkring 66 lärjungar, men detta hade
sin förklaringsgrund dels däruti, att undervisning i 4:e och 5:e klasserna endast
meddelats å latinlinjen, dels däruti, att hela anordningen med undervisning i de
öfre klasserna varit provisorisk och för hvarje år gjorts till föremål för nya

öfverläggningar och beslut inom stadsfullmäktige; inrättades i staden ett sexklassigt
läroverk, syntes det ej otroligt, att antalet gossar skulle blifva så stort,
att det af kommittén för inrättande af en sexklassig realskola uppställda villkoret
blefve uppfylldt. Väl vore samhället villigt att åtaga sig äfven de stora
utgifter, som af kommittén ifrågasatts, men de stora omkostnader staden redan
fått vidkännas för läroverket och den ökning i skuldsumman, som däraf blifvit
en följd, gjorde det icke osannolikt, att de föreslagna nya bördorna icke under en
längre tid kunde bäras; den lindring däri, som skulle blifva eu följd af de i utsikt
ställda terminsafgifterna, verkade ej så, som kommittén beräknat, ty dessa
afgifter komme att till största delen betalas just af stadens skattdragande innevånare,
enär åtskilliga lärjungar från den kringliggande landsbygden helt säkert
skulle söka sig in vid andra läroverk, där kostnadsfri undervisning meddelades.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län anser önskligt och
rättvist, att staten i Falköping inrättar och upprätthåller ett sexklassigt läroverk
för gossar.

Om läroverkskollegiets uppfattning, se ofvan, sid. 67.

Filipstad.

Stadsfullmäktige uttala i anslutning till Fries—Amarks reservation önskvärdheten
däraf, att samhället matte erhålla en sexklassig realskola för gossar, samt anhålla
att, därest detta ej kan medgifvas, blifva satta i tillfälle att yttra sig, innan
Filipstads läroverksfråga afgöres.

I skrifvelsen framhålles, att läroverket räknade 70 lärjungar höstterminen
1900, 76 höstterminen 1901 och 80 höstterminen 1902, att inrättandet af en samskola
med terminsafgifter skulle drifva större delen af de manliga lärjungarne
från den kringliggande landsbygden till annan stad, där realskola för gossar
utan terminsafgifter funnes, att staden äger en flickskola, som åtnjuter mycket
godt anseende och hvars anordnande varit förenadt med icke obetydliga kostnader,
samt att inrättandet af en samskola ovillkorligen skulle kräfva ett nytt läroverkshus.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Värmlands län anser de skäl, som
stadsfullmäktige anfört för inrättandet af en sexklassig realskola för gossar, vara
beaktansvärda, och finner den af dem ifrågasatta ändringen af kommitténs förslag
med afseende på omorganisationen af Filipstads läroverk förtjänt af nådigt
afseende.

Läroverkskollegiet hemställer, att läroverket må ombildas till en realskola
för gossar, och aberopar till stöd härför i hufvudsak de omständigheter, som af
stadsfullmäktige blifvit anförda.

Domkapitlet i Karlstad afstyrker upprättandet af samskola i Filipstad.

Haparanda.

Stadsfullmäktige instämma på det lifligaste i kommitténs förslag, att läroverket
ombildas till en af staten bekostad sexklassig Barnskola.

Till stöd för kommitténs förslag framhålles särskildt, att det skulle vara
hart när omöjligt lör Haparanda att bära sådana utgifter, som ifrågasatts för
öfriga städers erhållande af samskolor.

Municipalstyrelsen instämmer i stadsfullmäktiges yttrande med särskildt
betonande däraf, att stadens ekonomi icke skulle tillåta stadens deltagande i
kostnaderna för den föreslagna ombildningen.

Läroverkskollegiet tillstyrker enhälligt förslaget om samskola.

Köping.

Stadsfullmäktige uttala önskvärdheten däraf, att stadens pedagogi ombildas
till en sexklassig, af staten bekostad realskola för gossar med 5 ämneslärare
från början och med utsikt att i mån af lärjungeantalets ökning erhålla ytterligare
två, den ene, när lärjungeantalet uppgått till minst 100, och den andre,
när detsamma stigit till 120. Skulle detta önskemål ej vinna afseende, medgifva
fullmäktige inrättandet af en samskola, men önska, att afgifterna till statsverket
för kommunerna ställas så billiga som möjligt och de mindre städerna, som hafva
mindre betalningsförmåga, icke betungas mera än de större.

I motiveringen framhålles, att den rätt betydliga minskning i pedagogiens
lärjungeantal, som ägde rum under senare delen af 1890-talet, berodde på tillfälliga
omständigheter, som numera icke förefinnas; under båda terminerna af
läsåret 1902—03 var lärjungeantalet 80. Toge man i betraktande, att lärjungeantalet
i många treklassiga läroverk och pedagogier ökats betydligt, sedan
skolorna på kommunernas bekostnad utvidgats till 5-klassiga, så kunde man
förutse, att det skulle komma att ytterligare ökas, om skolorna blefve utvidgade
med ännu en klass, och detta så mycket mera som afgångsexamen från en
dylik skola skulle medföra en ganska vidsträckt kompetens. Under sådana förhållanden
vore det antagligt, att åtskilliga till samskolor föreslagna läroverk,
som vore stadda i utveckling och som redan hade ett ganska stort lärjungeantal,
inom kort skulle uppnå det minimiantal, som kommittén uppställt som villkor för
ombildning till realskola för gossar. För att man då icke efter några år skulle
behöfva återgå till skilda läroverk för gossar och flickor, hvilket blefve förenadt
med kostnader och olägenheter för kommunerna, kunde man begagna sig af den
erfarenhet, som vid åtskilliga läroverk vunnits angående undervisning af två
klasser samtidigt af samma lärare, och i de städer, hvilkas skolor vore stadda i
rask utveckling, inrätta sexklassiga läroverk för gossar men icke genast till -

sätta alla för en dylik skola med normalt lärjungeantal erforderliga lärare utan
låta några lärarebefattningar vara obesatta samt först i mån af lärjungeantalets
ökning anslå lönemedel för dem och förse dem med innehafvare.

Domkapitlet i Västerås har i afgifvet utlåtande ej yttrat sig i denna fråga.
Se för öfrigt ofvan, sid. 78.

Lidköping.

Stadsfullmäktige uttala i anslutning till Fries—Åmarks reservation den förvissningen,
att i händelse eu reform å läroverksområdet kommer att äga rum i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med kommitténs förslag, sådana omständigheter
skola befinnas föreligga, att det femklassiga läroverket i Lidköping bör ombildas
icke till samskola utan till sexklassig, af staten bekostad realskola för gossar.

I sin skrifvelse framhålla stadsfullmäktige, att läroverkets lärjungeantal
på grund af ett vidsträckt och långvarigt vikariatsystem bland lärarepersonalen
under 1890-talet varit lågt i jämförelse med t. ex. tioårsperioden 1875—85, då
det varit i medeltal 95 och ett år uppgått till 122, men nu eu följd af år,
sedan fastare förhållanden i nämnda afseende inträdt, oupphörligen stigit, så att
det höstterminen 1901 uppgick till 96 och vårterminen 1902 till 99. Då härtill
komme, att staden bland annat på grund af pågående större industrianläggningar
vore stadd i tillväxt samt att med införandet af en sjätte klass med en af kompetens
åtföljd afgångsexamen fördomen om ett högre läroverks företräde skulle
minskas, rädslan för ombyte af läroverk ej längre inverka och följaktligen det
förhållandet upphöra, att lärjungarne i stor utsträckning lämnade skolan i 3:e och
4:e klassen, så vore med all säkerhet att förvänta, att läroverket inom kort skulle
fyllas af ett fullt tillfredsställande antal lärjungar. Att förvandla Lidköpings
femklassiga läroverk till samskola, under det att exempelvis Arvika treklassiga
läroverk skulle ombildas till sexklassig gosskola, endast därför att det räknade
ett fåtal flere lärjungar, syntes vara föga rättvist och ej heller förenligt med
den häfdens rätt, som kommittén själf erkänt. Dessutom öppnade samskolesystemet
utan tvifvel stora möjligheter till sedliga förvillelser, och af fruktan
därför hade särundervisning länge i stort omfång tillämpats i stadens folkskola.
För öfrigt skulle den ifrågasatta ombildningen vålla samhället betydande uppoffringar
och olägenheter. Särskilda byggnader funnes för såväl det allmänna
läroverket som flickskolan; i händelse särskolor komme att bibehållas, skulle
dessa byggnader väl fylla sitt ändamål: läroverkshuset kunde inrymma en realskola
med omkring 140 lärjungar och flickskolehuset, som uppförts med stora
kostnader och för två år sedan försetts med centraluppvärmning, rymde omkring
100 lärjungar; men intetdera kunde tillbyggas så, att det kunde rymma en samskola,
och om en sådan komme till stånd, måste bäggedera utdömas och staden
vidkännas de oerhörda kostnaderna för uppförandet af ett nytt läroverkshus.

Härtill komme bidraget till statskassan, som helt och hållet eller åtminstone till
allra största delen måste täckas af kommunens medel, enär en stor del af samskolans
lärjungar helt säkert komme att utgöras af obemedlade, liksom för närvarande
vore förhållandet. En ytterligare stegring af kommunalskatten, som
under de senare åren uppgått till 6: so ä 7 kronor pr bevillningskrona, kunde
emellertid icke utan fara emotses.

Kung! Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län anser önskligt och
rättvist, att staten i Lidköping inrättar och upprätthåller en sexklassig realskola
för gossar, samt förklarar sig i allt hufvudsakligt omfatta de åsikter, som Lidköpings
stadsfullmäktige uttalat.

Läroverkskollegiet anser, att därest läroverk af synnerligen talande ekonomiska
skäl måste ombildas till samskolor, åtminstone de läroverk, som nämnas
i Fries-Åmarks reservation, måtte jämte de af kommittén föreslagna blifva sexklassiga,
af staten bekostade realskolor.

Kollegiet har, jämte hvad som ofvan (sid. 78) anförts, framhållit, att
största delen af de barn, som bevista det allmänna läroverket äro från fattiga
hem och sålunda ur stånd att erlägga de ifrågasatta terminsafgifterna, hvadan
tillfälle till högre bildning skulle blifva dem ber öfvad t. Vidare skulle gossarne
från den kringliggande landsbygden begifva sig till något af de läroverk, där
inga terminsafgifter till kommunens kassa ifrågakomme. Slutligen skulle många
bemedlade föräldrar, som hysa betänkligheter mot samskolan, sända sina barn
till samhällen med särskolor eller bekosta privat undervisning; följden häraf
skulle blifva den, att kommunen finge bära den drygaste delen af bördan.
Då intet af de två nuvarande läroverkshusen är lämpligt att inrymma en Barnskola,
skulle kommunen hafva att motse betydande byggnadskostnader, hvarigenom
kommunens utgifter för skolväsendet skulle blifva sa stora, att de maste väcka
de allvarligaste bekymmer i ett fattigt samhälle. Kommunen hade nämligen
minst lika stort behof af förskoning från utgifter för nya skolhus som Varberg
och Arvika, och likställighet med dessa samhällen vore för öfrigt fullt berättigad.

Domkapitlet i Skara afstyrker på det kraftigaste upprättandet af samskola
i Lidköping.

Mariestad.

Stadsfullmäktige hemställa i anslutning till Fries—Åmarks reservation, att
stadens läroverk måtte ombildas till en sexklassig realskola för gossar, som bekostas
af statsverket, dock att om lärjungeantalet skulle anses för litet för att efter eventuell
organisation af staten helt och hållet bekostas, den bestämmelse matte
göras, att läroverket ombildas till sexklassig realskola för gossar på det villkor,
att staden bekostar de lärarekrafter, som kunna ytterligare behötvas för läroverkets
ombildning till sådan skola, som ofvan nämnts, intill dess lärjungeanta -

let i de fem lägre klasserna därstädes uppgår till det antal, som kan komma att
bestämmas som minimum för införande af ifrågavarande skolor, hvarefter staten
helt och hållet bekostar lärarnes aflöning liksom vid andra läroverk af
samma slag.

I skrifvelsen framhålles bland annat, att lärjungeantalet, som steg från
02 år 1891 till 81 år 1895, därefter på en gång nedgick till 59, emedan staden i
december 1895 härjades af en eldsvåda, som lade den förnämsta delen däraf i
aska. Sedermera hade lärjungeantalet tillväxt, så att det nu uppginge till 72,
och det vore all anledning att hoppas, att denna ökning komme att fortgå, så att
100-talet inom några få år blefve uppnådt och öfverskridet. Folkmängden vore
nämligen i beständigt stigande, och inflyttningar ägde oupphörligt rum, så att
bostäderna, oaktadt byggnadsverksamheten hade varit och fortfarande vore ganska
liflig, ej räckte till för alla, som önskade bosätta sig där. En storindustri hölle på
att uppblomstra, och det vore nog endast en tidsfråga, när en projekterad järnväg
till länets norra del blefve anlagd. Man hade jämväl anledning att förvänta, att
Skaraborgs regemente skulle förläggas till staden. Det vore jämväl att beakta,
att staden redan ägde ett förträffligt skött och allmänt ansedt åttaklassigt elementarläroverk
för flickor, där dessa åtnjöte fullständig elementarbildning och
dessutom god öfning i rent kvinnliga ämnen, såsom handarbeten och huslig ekonomi,
samt sålunda allt gjordes för att uppfostra alumnerna till bildade kvinnor.
Den kvinnliga bildningen i staden skulle därför ej höjas utan tvärtom försämras
genom slopandet af denna flickskola och införandet af en af kommittén föreslagen
samskola, där huslig ekonomi ej förekomme, där flickorna ej finge tid öfrig
för kvinnliga handarbeten, om de ej kastade öfver bord ett språk och en del
matematik samt afstode från afgångsexamen med tillhörande kompetens, och där
följaktligen kvinnornas bildningsbehof ej blifvit nöjaktigt tillgodosedda; följden
häraf skulle sannolikt blifva den, att många fäder skulle se sig tvungna att
sända sina döttrar till någon bättre läroanstalt för flickor; detta skulle helt visst
särskildt blifva förhållandet i Mariestad, där länsstyrelsen har sitt säte och flera
ämbetsmannafamiljer sålunda hafva sina hem. För öfrigt skulle införandet af en
dylik skola vålla staden vida större utgifter, än kommittén beräknat, nämligen:
en tredjedel af lärarnes minimilöner eller kr. 7,100, förlust på flickskolehuset af
dels kr. 450 i ränta på kostnaden för ändringar till boningsrum, dels kr. 700
genom minskad hyra, dels kr. 7,475 i ränta och amortering på 40 år för nytt
läroverkshus, eller inalles kr. 15,725; droges härifrån kommunens af kommittén
beräknade intäkt af terminsafgifter jämte det nu utgående anslaget till flickskolan,
tillsammans kr. 5,442, skulle alltså stadens årliga utgifter för samskolan belöpa
sig till kr. 10,283, hvilket skulle komma att öka skattebördan med i det närmaste
1 krona pr bevillningskrona. Detta vore så mycket betänkligare, som stora kommunala
utgifter för andra ändamål förestode.

Kung].. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län anser önskligt och
rättvist, att staten i Mariestad inrättar och upprätthåller ett sexklassigt läroverk
för gossar, samt förklarar sig i allt hufvudsakligt omfatta de åsikter, som
Mariestads stadsfullmäktige uttalat.

Läroverkskollegiet hyser enhälligt den förhoppningen, att intet afseende må
fästas vid kommitténs förslag om läroverkets ombildning till samskola och att
stadsfullmäktiges uttalade och fullt motiverade önskan om inrättande därstädes
af en realskola för gossar må blifva förverkligad.

Kollegiet hänvisar till stadsfullmäktiges skrifvelse och till deras förbindelse
att deltaga i kostnaden för en sexklassig realskola samt åberopar några af
de i skrifvelsen anförda skälen, särskildt det, att den kvinnliga undervisningen
genom en samskolas inrättande skulle sänkas.

Domkapitlet i Skara afstyrker på det kraftigaste inrättandet af samskola
i Mariestad.

Norrtälje.

Stadsfullmäktige uttala såsom sin mening, att om, såsom lämpligt synes,
vissa mindre besökta allmänna läroverk ombildas till sexklassiga samskolor,
kostnaden för dessa samskolor ej måtte drabba respektive samhällen på annat
sätt, än att kommunen erlägger till statsverket ett belopp, motsvarande kommunens
nuvarande anslag till sin flickskola, samt terminsafgifter för lärjungarne,
såsom de af kommittén föreslagits, samt att, hvad särskildt Norrtälje beträffar,
dess femklassiga allmänna läroverk helst måtte ombildas till sexklassig realskola.

I skrifvelsen meddelas bland annat, att lärjungeantalet vid läroverket
stigit från 43 år 1896 till 78 år 1902; läroverket ägde alltså numera det antal
lärjungar, som af reservanterna Fries-Åmark ansetts erforderligt för att femklassigt
läroverk skall ombildas till sexklassig gosskola; att detta antal fortfarande
kunde påräknas, vore sannolikt på den grund, att stadens folkmängd vore i jämnt
stigande och vuxit från 2,471 år 1894 till 3,394 år 1903. Härtill komme, att
Norrtäljes närmaste större städer, Stockholm och Uppsala, hade läroverk med så
häråt anlitadt utrymme, att spärrningsåtgärder måst vidtagas, ett förhållande,
hvari ändring näppeligen torde vara att emotse. Det vore vidare antagligt, att
antalet kvinnliga lärjungar skulle blifva väsentligen större, än kommittén beräknat.
Man kunde nämligen af antalet kvinnliga lärjungar i den nuvarande flickskolan
ej sluta sig till antalet sådana lärjungar i samskolan; stadens flickskola
lede nämligen ännu af följderna efter det förfall, hvari den iråkat under 1890-talet, då den i enskild ägares hand, utan tillräckligt stöd utifrån, alltmera försvagades
och var nära att gå till upplösning; sedermera hade emellertid skolan
blifvit omhuldad af det allmänna och enskilda intresset och befunne sig nu i det

skick, att den återvunnit förtroendet och kunde motse en rätt snar uppblomstring
äfven hvad lärjungeantalet beträffade. Det vore vidare antagligt, att de mindre
terminsafgifterna i samskolan, den för medellösa elever ifrågasatta befrielsen från
sådana afgifter samt den kompetens, som genomgåendet af skolan komme att medföra,
skulle tillföra samskolan ett icke oväsentligt ökadt antal kvinnliga lärjungar.
Lärjungeantalet i samskolan skulle under sådana omständigheter med ens
blifva minst 30 per klass eller större, än för undervisningen vore lämpligt, och behofvet
af en total ombyggnad af det nuvarande läroverksbuset, som med en lätt
verkställbar utvidgning kunde göras lämpligt för en sexklassig gosskola, skulle
snart inställa sig. Blefve så parallellklasser behöfliga, finge kommunen nya, högst
betungande utgifter, och den ekonomiska grundtanken vore förfelad. För öfrigt
skulle det kommunala bidraget till statskassan blifva väsentligen större, än kommittén
tänkt; det vore nämligen icke antagligt, att de mera enskilda bidrag, som
lämnats flickskolan, skulle, såsom kommittén förmodat, komma samskolan tillgodo,
sedan den öfvertagits af stat och kommun. I betraktande häraf skulle det kommunala
bidraget ej stanna vid den af kommittén uppgifna summan 2,471 kr.,
utan ökas dels med garantiföreningens 855 kr., dels med 1,000 kr., som motsvara
en tillfällig gåfva för ett år af enskild person, samt sålunda uppgå till 4,326 kr.
eller i vidrigt fall, om Norrtälje stads och angränsande tre tingslags sparbank
indroge sitt understöd, 4,826 kr. Dessa jämte ombyggnadskostnader vore så stora,
att Norrtälje samhälle, som ej både att glädja sig åt någon lysande ekonomi och
som stode inför den bjudande nödvändigheten af stora uppoffringar inom den närmaste
framtiden för andra kommunala ändamål, ej utan stort bekymmer skulle
kunna motse den föreslagna lösningen af stadens läroverksfråga.

Magistraten förklarar sig såsom eget utlåtande i allo åberopa, hvad stadsfullmäktige
i ärendet anfört.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län hemställer om nådigt
bifall till hvad de kommunala myndigheterna föreslagit.

Läroverkskollegiet anser, att Norrtälje allmänna läroverk bör ombildas till
sexklassig realskola, och åberopar som skäl härför i hufvudsak de grunder, som
af stadsfullmäktige blifvit andragna.

Domkapitlet i Uppsala anser, att Norrtälje läroverk bör ombildas till sexklassig
realskola för gossar.

Oskarshamn.

Stadsfullmäktige uttala sig, i anslutning till Fries—Amarks reservation, på
det nuvarande bestämdaste mot förslaget att i staden inrätta en samskola istället
för det allmänna läroverket samt uttrycka den förhoppningen, att läroverket
måtte ombildas till en af staten helt och hållet bekostad sexklassig realskola
för gossar.

I motiveringen frami)ålles, att lärjungeantalet vid läroverket, hvilket i
medeltal under de tre senaste 5-årsperioderna utgjorde resp. 65.4, 75.6 och 83.6,
steg till 94 vårterminen 1902 och uppgick till 90 vårterminen 1903. Att läroverket
inom en mycket snar framtid skulle uppnå 100-talet, vore ställdt utom
allt tvifvel med hänsyn till stadens raska tillväxt äfvensom därtill, att ombildningen
till realskola med ett bestämdt mål för studierna och däraf följande
kompetens skulle, särskildt i en stad med så utprägladt praktiska — industriella
och kommersiella — intressen som Oskarshamn, dels draga flere lärjungar till
läroverket, dels motverka den för närvarande mycket vanliga starka afgången
från 3:e och 4:e klasserna. Hvad stadens flickskola anginge, hade den under de
tre senaste femårsperioderna haft resp. 55.2, 66.7 och 75.2 lärjungar, således en
jämn och betydande tillväxt. Sammansloges nu det allmänna läroverket och
flickskolan till en samskola och finge denna, såsom kommittén antagit, ungefärligen
lika många kvinnliga lärjungar som motsvarande klasser i flickskolan, så
skulle genast från början — d. v. s. omkring år 1908, då organisationen tidigast
kunde tänkas genomförd — behofvet af parallellklasser göra sig gällande, alltså
upprättandet af samskola icke för statsverket medföra någon besparing. Redan
den af kommittén beräknade siffran af 32 lärjungar i medeltal för hvarje klass
talade ingalunda för införandet af samskola. Och den af kommittén i utsikt
ställda återgången till särskolor gjorde, hvad Oskarshamn beträffade, samskoleförslaget
ingalunda mera tilltalande, alldenstund det säkerligen mycket kortvariga
experimentet med en samskola skulle onödigtvis tillskynda staden särdeles stora
kostnader. För närvarande förfogade såväl det allmänna läroverket som flickskolan
öfver tidsenligt inrättade lärohus, hvart för sig tillräckliga för sitt nuvarande
ändamål men alldeles otillräckliga för en samskola med det af kommittén beräknade
lärjungeantalet: att använda bägge dessa byggnader för samskolan ginge
ej för sig, enär de läge på nära en km. afstånd från hvarandra och dessutom
lärorummen ej vore stora nog för klasser med ett trettiotal elever. Staden, som
sedan 1886 offrat öfver 240,000 kr. på skolhusbyggnader, blefve alltså nödgad
att bestrida omkostnaderna för en sådan om- och tillbyggnad af läroverkshuset,
att det kunde rymma samskolan. Lades härtill det kommunala bidraget, så frarnstode
den tilltänkta ombildningen såsom alltför dyrköpt i förhållande till den
därmed vunna förmånen. Visserligen skulle kommunen vara berättigad att upptaga
terminsafgifter, men dessa skulle åter afskräcka mången från att skicka
.sina söner till samskolan, hvadan denna ej komme att medföra det gagn, som
därmed åsyftats. Inrättandet af samskola kunde på andra orter vara fördelaktigt
för höjande af den kvinnliga bildningen men ej så i Oskarshamn, där flickskolan
arbetade under gynnsamma förhållanden, vore omfattad med stort förtroende af
allmänheten, understödd af staden och landstinget samt syntes väl ägnad att fylla
sin uppgift; infördes åter en samskola, så vore det mycket sannolikt, att den

till följd af allmänhetens utpräglade obenägenhet för denna skolform ej skulle
komma att i någon större omfattning anlitas af den kvinnliga ungdomen. Vare
sig alltså kommitténs antagande med afseende på tilloppet af kvinnliga lärjungar
i samskolan visade sig riktigt, eller, såsom sannolikt vore, antalet af sådana
lärjungar blefve väsentligen mindre, framstode den föreslagna ombildningen af
läroverket till samskola såsom antingen omotiverad eller rent af skadlig. Som
sammanfattning af sin motivering framhålla stadsfullmäktige: 1) att en realskola
för gossar i Oskarshamn utan tvifvel skall få tillräckligt antal elever; 2) att
en samskola skall antingen få parallellklasser eller ock i följd af allmänhetens
motvilja mot Barnundervisning och terminsafgifter verka en tillbakagång af allmänbildningen
i orten; 3) att samskolan skulle framkalla alltför tunga byggnadskostnader.

Magistraten instämmer för sin del till alla delar uti det af stadsfullmäktige
afgifna yttrandet.

Läroverkskollegiet uttalar sig mot förslaget om inrättande af samskola i
Oskarshamn samt ansluter sig till Fries—Åmarks reservation på de grunder, som
finnas angifna i stadsfullmäktiges i detta hänseende afgifna yttrande.

Domkapitlet i Kalmar afstyrker lifligt inrättande af samskola i Oskarshamn,
ansluter sig till Fries—Åmarks reservation samt åberopar de grunder, som
af stadsfullmäktige blifvit anförda, tilläggande, att den föreslagna förändringen
af Oskarshamns läroverk skulle medföra en sådan tillströmning till läroverket i
Kalmar, att därvarande redan öfverbefolkade läroverkshus icke mäktade rymma
dem, som komme att anmäla sig till inträde.

Piteå.

Stadsfullmäktige vilja ej bestrida lämpligheten af att en samskola inrättas
i staden men anse, att det kommunala bidraget ej bör sättas högre än till en
sjättedel af samskolans minimistat.

I skrifvelsen meddelas, att staden i förlitande på sin alltsedan år 1622
häfdvunna rätt till eget läroverk uppfört ett nytt och tidsenligt läroverkshus,
så tilltaget, att där kan inrymmas en läroanstalt med det antal klasser och
lärjungar, som föreslagits och beräknats för en samskola. I fråga om det kommunala
bidraget till statskassan anse sig stadsfullmäktige med skäl kunna ifrågasätta,
huruvida ej den befrielse från sådan afgift, hvilken föreslagits i fråga
om Haparanda, jämväl kunde komma öfriga läroverk i öfre Norrland till del,
där afstånden mellan de allmänna läroverken vore stora och där nutidens snabba
och billiga kommunikationsmedel ännu saknades, hvarför de dit förlagda allmänna
läroverken vore, så att säga, bildningscentra för hvar sin älfdals befolkning.
Med hänsyn därtill, att stadens bidrag till den enskilda flickskolan efter införan -

det af samskola efter all sannolikhet skulle upphöra, äfvensom därtill, att de
familjer, som hade flickor i skolåldern, finge utgifterna för dessas undervisning
minskade, vore visserligen skäligt, att staden lämnade något bidrag till bekostande
af samskolan, men detta borde ej sättas så högt, som kommittén ifrågasatt.
Samskolans minimistat skulle enligt förslaget uppgå till kr. 21,260; afdroges härifrån
dels statens bidrag till flickskolan, kr. 1,400, samt stadens bidrag till samskolan,
kr. 7,100, eller inalles kr. 8,500, blefve statens kostnader för samskolan
kr. 12,760; minimistaten för femklassigt läroverk utgjorde, inberäknadt dyrtidstillägg,
kr. 17,242: so; införandet af samskola skulle således för statsverket medföra
en vinst eller rättare nedbringa dess kostnader med kr. 4,482: so. I betraktande
häraf samt af de fördelar, som upprättandet af en samskola kunde medföra
för staden, borde dess bidrag sättas till allrahögst en sjättedel af samskolans
minimistat, hvilket dock blefve mer än 2,000 kr:s höjning af stadens nuvarande
utgifter.

Läroverkskollegiet förordar kommitténs förslag om inrättande af samskolor
i vissa mindre städer och detta, hvad Piteå beträffar, så mycket hellre som staden
förfogar öfver ett nytt och fullt tidsenligt läroverkshus, som just med hänsyn
till väntad omorganisation af läroverket tilltagits så, att det när som helst
kan inrymma en läroanstalt med det antal klasser och lärjungar, som föreslagits
och beräknats för en samskola, men hemställer, att för den händelse något bidrag
från kommunerna anses böra utgå till samskolorna, det må tagas i öfvervägande,
huruvida ej, åtminstone hvad Piteå och likställda städer vidkommer, detta bidrag
skäligen må bestämmas till lägre belopp, än kommitterade föreslagit.

Domkapitlet i Härnösand hänvisar i fråga om det kommunala bidraget
till läroverkskollegiets skrifvelse.

Sala.

Stadsfullmäktige hemställa, att kommitténs förslag om upprättandet af
en sexklassig samskola i staden icke måtte vinna nådigt bifall utan att i stället
en sexklassig realskola för gossar må inrättas, som underhålles af staten ensamt.

Som stöd härför anföra stadsfullmäktige, att den tid ej torde vara aflägsen,
då lärjungeantalet i därvarande läroverk öfverskrider 100-talet. Staden hade
nämligen de sista åren varit i snabb tillväxt, så att folkmängden för närvarande
uppginge till öfver 7,000 personer; och denna ökning torde komma att än mer
tilltaga under de närmaste åren, bland annat därför att ett trängetablissement skall
till staden förläggas hösten 1905. Denna förläggning medförde för staden ett
offer af öfver 65,000 kr., och då borde ock staten äga en viss förpliktelse att ensam
underhålla läroverket i Sala likaväl som i de långt mindre samhällena Varberg
och köpingen Arvika. För öfrigt skulle missnöjet med de ifrågasatta
terminsafgifterna och kommunala bidragen inom de samhällen, som drabbades

af sådana pålagor, blifva så stort, att samskolorna ej förmådde draga till sig
ett större antal lärjungar utan måste föra en tynande tillvaro. Hvad särskilt
Sala beträffade, vore det därvarande läroverkshuset till utrymmet så begränsad^
att det med svårighet kunde mottaga det nuvarande lärjungeantalet, hvadan
upprättandet af en samskola, äfven om den icke komme att medföra den ökning
af lärjungeantalet, som kommittén beräknat, likväl skulle kräfva uppförande af
nytt läroverkshus eller en betydlig utvidgning af det gamla, som sannolikt komme
att uppgå till en kostnad af öfver ett hundra tusen kronor. Utgifterna härför
jämte det föreslagna, för hvarje år utgående kommunala bidraget skulle blifva
mycket betungande för samhället, som på grund af åtskilliga större anläggningar,
såsom vatten- och afloppsledning, elektrisk belysning, epidemisjukhus och folkskolehus,
måst ikläda sig en skuld af omkring 1,140,000 kronor, till följd hvaraf
kommunalskatten innevarande år måst höjas till 7 kronor för bevillningskrona.
Inrättandet af en samskola skulle ock föra med sig, att lärarinnorna vid stadens
flickskola förlorade sina platser. Slutligen anföres, att samhället väntat sig,
att de bördor, det åtagit sig för läroverkets utvidgning skulle upphöra vid en
läroverksreforms genomförande.

Magistraten tillstyrker nådigt bifall till hvad stadsfullmäktige hemställt
och anser på grund af stadens nuvarande utgiftsbörda hvarje dyrbar förändring
och utvidgning af läroverket böra undvikas. Magistraten åberopar några af de
grunder, som stadsfullmäktige anfört, och framhåller dessutom, att Sala är i vida
högre grad stadt i framåtskridande än flera af de städer, för hvilka kommittén
föreslagit realskola för gossar, att detta förhållande har sin grund bland annat
i de lätta järnvägsförbindelser, som sedan ett par år tillbaka finnas åt ej mindre
än fyra olika håll, att denna utveckling dock är så ny, att den ej hunnit att i
afsevärd grad öka lärjungeantalet i goss- och flickskolan, enär de inflyttade familjer,
som äro i den ställning, att de kunna väntas sända sina barn till någon
af dessa läroanstalter, ännu äro unga, att hittills flera ynglingar i skolåldern
redan på ett tidigare stadium sökt inträde i Västerås och Uppsala, hufvudsakligen
på grund af olägenheterna af skolombyte men kanske äfven i någon mån till
följd af de få vid läroverket anställda lärarnes ansträngda arbete med uppehållandet
af de af kommunen bekostade 4:e och 5:e klasserna, att om samskola nu
inrättades, en öfvergång till realskola och statsunderstödd flickskola på grund
af lärjungeantalets tillväxt inom en ganska kort tidrymd skulle visa sig erforderlig
samt att ett sådant öfvergångsstadium skulle vålla samhället betydande
kostnader, lärarekåren olägenheter och enskilda af stadens innevånare svårigheter
utan någon vare sig reell valuta eller ideellt utbyte.

Samskoleidén betraktades i samhället med tämligen stor misstro, hvithet
i förening med terminsafgifterna kanske skulle vålla afsevärd minskning i lärjungeantalet.
Bland för staden betungande utgifter nämnas de, som åtagen rånte -

garanti för Sala-Gfysinge järnväg samt förestående rådhusbyggnad med brandstation
kräfver.

Läroverkskollegiet afstyrker förslaget om samskolas inrättande i Sala och
tillstyrker upprättandet af en sexklassig realskola för ensamt manliga lärjungar.
Som stöd härför har kollegiet, hvad ombildning af läroverket i Sala angår, framhållit
några af de synpunkter, som finnas angifna i de kommunala myndigheternas
utlåtanden.

Domkapitlet i Västerås yrkar med stöd af Sala läroverkskollegii utlåtande
i denna fråga, att en realskola för ensamt manliga lärjungar i nämnda stad må
upprättas.

Skellefteå.

Stadsfullmäktige instämma med kommittén däruti, att samskolan vore en
synnerligen lämplig skolform för Skellefteå, men hemställa, huruvida det ej
vore rättvist och billigt, att, såvida ej höjda terminsafgifter införas vid alla
statens allmänna läroverk, kommunens bidrag till samskolan nedsattes från V3
till 74 af lärarnes minimilön, och anhålla därjämte, att, därest enligt reservanterna
Fries och Amarks förslag de läroverk, som hafva omkring 75 lärjungar,
ombildas till sexklassiga realskolor, Skellefteå måtte jämställas med de af nämnda
reservanter uppräknade städerna.

Stadsfullmäktige anföra bland annat, att den ifrågasatta samskolan på
grund af de föreslagna terminsafgifterna antagligen skulle komma att gå miste
om en del af de gossar, som bo så till, att det blir fördelaktigare att skicka dem
till de af staten fullständigt underhållna läroverken i Umeå eller Luleå; att
statens utgifter för en blifvande samskola enligt kommitténs förslag ej torde öfverstiga
statens nuvarande utgifter för Skellefteå allmänna läroverk och flickskola
utan snarare tvärtom och att statens anslag till flickskolorna antagligen
snart nog måste ytterligare höjas samt att det väl därför vore rättvist och
billigt, att det kommunala bidraget till samskolan nedsattes till 74 af lärarnes
minimilöner, hvarigenom samskolans styrelse skulle kunna sätta gossarnes afgifter
lägre än flickornas.

Magistraten, som ej tror samskolan vara menlig för lärjungarnas hälsa
eller sedlighet, yttrar i sitt utlåtande bland annat, att för den händelse den
tilltänkta samskolan i Skellefteå finge åtnjuta det bidrag, som från landstingets
sida kommit därvarande flickskola till godo, densamma icke torde komma att
kräfva större ekonomiska uppoffringar från stadens och enskildas sida, än hvad
de efter gossläroverkets utvidgning med 4:e och 5:e klasserna fått vidkännas för
nuvarande läroverk för gossar och flickor, och anser sig därför kunna föreslå, att
en samskola måtte inrättas i Skellefteå, men hemställer tillika, dels huruvida det
ej vore med billighet och rättvisa öfverensstämmande, att stadens bidrag nedsattes

från V® till V4 af lärarnes minimilöner, dels att, därest det af någon anledning
ej skulle befinnas lämpligt att i staden inrätta en samskola, läroverket, som är
det enda inom norra delen af Västerbottens län, ej måtte indragas utan ombildas
till sexklassig realskola för gossar.

Som skäl för den påyrkade nedsättningen af det kommunala bidraget anför
magistraten dels, att statens utgifter för en samskola ej blefve större utan snarare
mindre än dess nuvarande kostnader för läroverket och flickskolan, dels att
om den ifrågasatta minskningen af kommunens bidrag komme lärjungarne till
godo, medelafgiften för lärjunge skulle kunna nedsättas från 24 kronor, som kommittén
tänkt sig, till 11 kronor, hvarigenom i någon mån förebyggdes faran, att
de närbelägna läroverken, där undervisningen för gossar vore fri, droge till sig
en del af ynglingar^ från de kring staden liggande orterna, hvilka hade lika
bekväma kommunikationer till af staten fullständigt underhållna läroverk som
till Skellefteå.

Läroverkskollegiet anser i likhet med kommittén samskolan vara en synnerlig
lämplig skolform för mindre städer men hemställer i enlighet med Fries—
Amarks reservation, att minimisiffran för lärjungeantalet i de skolor, som böra
ombildas till af staten underhållna realskolor för gossar, bestämmes till 75 i stället
för af kommittén föreslagna 100, och föreslår i fråga om kommunens bidrag till
samskolan, att detta ej må sättas högre än till V4 af lärarnes minimilöner. Kollegiet
har i sin motivering i hufvudsak anfört de grunder, som i de kommunala
myndigheternas utlåtanden åberopats.

Domkapitlet i Härnösand hänvisar, i fråga om kommunernas bidrag till
lärarnes aflöning och terminsafgifter vid de föreslagna samskolorna, till läroverkskollegiets
yttrande.

Strömstad.

Stadsfullmäktige förorda tacksamt förslaget om inrättandet af en samskola
i Strömstad men anhålla tillika om befrielse från den föreslagna skyldigheten i
fråga om bidrag till skolans lärarepersonal. Skulle dock mot förmodan denna anhållan
icke kunna villfaras och staden således nödgas lämna bidrag till samskolan,
så hemställa stadsfullmäktige, att bidraget, genom införande af terminsafgifter vid
samtliga läroverk eller annan åtgärd, måtte nedbringas så mycket som möjligt
samt att, på det att bidrag från sparbanken måtte möjliggöras, erforderligt stadgande
om hufvudmännens befogenhet att för sådant ändamål anslå medel, måtte
i sparbankslagen inflyta.

Som skäl för att det ifrågasatta bidraget från stad med samskola kan
och bör bortfalla eller väsentligen nedsättas, anföra stadsfullmäktige bland annat,
att sammanlagda summan af dylika bidrag skulle föga öfverstiga 4 % af
normalstaten enligt kommittéförslaget, att läroverken ej allenast äro till gagn

för vederbörande städer utan jämväl för landsorten, enär, såsom kommittén påvisat,
mer än 25 % af lärjungarne vid de allmänna läroverken hafva sina hemvist
utom läroverksstaden, att verkan af större terminsafgifter vid en samskola
i Strömstad än vid Göteborgs och Uddevalla läroverk uppenbarligen skulle blifva
den, att många lärjungar från annan ort på Bohusläns kust, hvilka eljest skulle
besöka samskolan i Strömstad och betydligt öka dess numerär, i stället skulle
för undgående af terminsafgifter låta inskrifva sig vid något af sistnämnda
läroverk, att terminsafgifter snarare borde införas vid alla statens läroverk och
få användas till minskande af de mindre städernas bidrag, att det vore omtvistadt,
huruvida sparbankens hufvudman ägde befogenhet att lämna bidrag till stadens
utgifter för samskolan, samt att de mindre städerna, som under en följd af år i
afvaktan på en läroverksreform underkastat sig betydande ekonomiska uppoffringar
för att tillgodose det ständigt växande bildningsbehofvet, ehuru omsorgen
härom rätteligen bort tillkomma staten, icke borde lönas härför genom att
fortfarande belastas med någon del af sådana utgifter, som rättvisligen böra
drabba staten.

Domkapitlet i Göteborg tillstyrker förslaget om samskolor med den ändring,
som i särskildt yttrande yrkats af professor Fries och rektor Amark.

Söderhamn.

Kyrkostämman hemställer, att ett på reallinjen fullständigt läroverk måtte
anordnas i Söderhamn.

Som skäl härför anföres, jämte referat af några yttranden vid stämman,
bland annat, att få städer i vårt land haft att uppvisa en så snabb tillväxt i
folkmängd som staden Söderhamn, hvilken på ett hälft århundrade mer än femdubblats
i innevånareantal. Staden vore centrum för en liflig exportrörelse och
omgifven af en folkrik landsbygd. Folkmängden i södra Hälsingland i dess helhet,
d. v. s. Hälsinglands östra och västra nedre kontrakt, uppginge till omkring 70,000
personer, af hvilka 40,320 tillhörde det Söderhamn närmast belägna Hälsinglands östra
kontrakt. Visserligen hade läroverkets lärjungeantal ännu icke uppgått till 100, en
siffra, som dock torde komma att uppnås under den närmaste höstterminen, men denna
omständighet berodde dels därpå, att många lärjungar icke genomginge de högre
klasserna, enär afgångsbetyg från 5:e klassen ej medförde några särskilda förmåner
för deras framtida verksamhet, dels därpå att många föräldrar både från
själfva staden och än mer från kringliggande landsbygd sände sina gossar till
högre läroverk redan i de lägre klasserna, för att de sedan skulle slippa att byta
om läroverk under skoltiden. Inrättades ett fullständigt läroverk i Söderhamn,
skulle lärjungeantalet tvifvelsutan komma att icke blott vida öfverstiga 100 i de
fem lägre klasserna utan ock, hvad läroverket i dess helhet anginge, blifva lika

stort, om ej större, än i många andra städers läroverk. Under nuvarande ogynnsamma
förhållanden uppginge antalet af de lärjungar från staden Söderhamn,
hvilka studerade vid andra fullständiga läroverk, till omkring 30, för att icke
tala om ett än större antal sådana studerande från grannförsamlingarna i södra
Hälsingland. Det vore oegentligt af kommittén att föreslå ombildning af Söderhamns
läroverk till samskola men utvidgning af Hudiksvalls läroverk till fullständigt
på bägge linjerna, särskildt därför att innevånareantalet i Hudiksvall
eJ uppginge till hälften af Söderhamns — 4,848 emot 11,460 vid 1902 års slut —,
samt att Söderhamns läge vore centralare än Hudiksvalls i förhållande till en
stor del af Hälsinglands landsbygd. Rättvisan torde därför kräfva en sådan likställighet,
att den större staden Söderhamn erhölle ett fullständigt realläroverk
och Hudiksvall bibehölle sitt på klassiska linjen fullständiga läroverk. Härtill
komme, att läroverkshusen i Hudiksvall och Häfte för närvarande ej befunne
sig i det skick, att de kunde användas för ett ökadt lärjungeantal, såsom
varande dels otillräckligt stora, dels mindre tidsenligt anordnade, under det
att Söderhamns läroverkshus, byggdt af sten, lätt kunde tillbyggas, hvarjämte
ett prydligt och för högre läroverk väl passande gymnastikhus af
sten för några få år sedan blifvit uppfördt. Under inga förhållanden kunde
förslaget om det nuvarande läroverkets ombildning till samskola vinna gillande,
alldenstund en sådan anordning skulle medföra en försämring, särskildt i fråga
om flickornas skolbildning. Stadens flickskola hade redan 7 klasser, och lärjungeantalen
i båda skolornas lägre klasser vore för stora för en sammanslagning,
hvadan parallellklasser genast från början måste inrättas och nybyggnader blefve
erforderliga. Införandet af samskola skulle jämväl medföra en stor ekonomisk
förlust för Söderhamn därigenom att samhällets utgifter till lärarnes aflöning
skulle betydligt ökas.

Stadsfullmäktige hemställa, att till riksdagen aflåtes nådig framställning
om erforderligt anslag för inrättande i Söderhamn af ett högre allmänt läroverk
å reallinjen. Om likväl emot förmodan tillräckliga skäl för bifall till denna
framställning ej skulle finnas förebragta, och då en så kallad samskola icke
under några förhållanden motsvarade samhällets behof eller önskningar, hemställa
stadsfullmäktige, att framställning till riksdagen må göras om inrättande i Söderhamn
af en sexklassig realskola för gossar såsom det minsta, som i fråga om
statsläroverk bör kunna komma Söderhamn till del.

Förutom det hufvudsakliga af de grunder, som återfinnas i kyrkostämmans
utlåtande, anföra stadsfullmäktige bland annat, att om samskola inrättades, det
antal lärarekrafter, som för närvarande erfordras för bestridande af gossarnes och
flickornas undervisning, skulle nedbringas med mer än hälften, hvithet innebure
en oerhörd försämring af den högre undervisningen inom staden. Införandet af
samskola skulle för öfrigt innebära en försämring af den kvinnliga undervis -

ningen, enär stadens 7-klassiga flickskola, åt hvilken staden med en kostnad af
63,000 kr. uppfört ett vackert och ändamålsenligt läroverkshns å stor, dyrbar
och välbelägen tomt och hvilken på flera andra sätt understödts af samhället
samt utan tvifvel snart komme att tillökas med en åttonde klass, lämnade en
i vissa ämnen längre utsträckt och för flickorna mera lämpad undervisning,
än hvad som kunde blifva fallet i en samskola. Beträffande Kristinehamn och
Arvika hade kommittén föreslagit anordnandet af sexklassig realskola och såsom
skäl därför framhållit, att den ena staden ägde en byggnadsfond, den andra inköpt
lämpligt hus för skola. Då emellertid Söderhamn ägde väl belägna och
väl inrättade byggnader af sten för såväl allmänna läroverket som flickskolan,
kunde kommitténs förslag beträffande ordnandet af skolväsendet i Söderhamn ej
motiveras därmed, att erforderliga lokaler saknades. I betraktande af Söderhamns
läge, utveckling och betydelse hade kommittén, som föreslagit, att Hudiksvalls
läroverk skall blifva fullständigt icke blott, såsom nu är fallet, på latinlinjen
utan äfven på reallinjen, handlat mera i öfverensstämmelse med rättvisa och
billighet, om den hemställt, att dessa förmåner fördelades på de båda städerna,
som ligga på ett afstånd af sex timmars järnvägsfärd ifrån hvarandra, med rik
landsbygd kring båda. Om Söderhamn erhölle ett fullständigt läroverk, skulle
med tillämpande af kommitténs beräkningsgrund, att 32 % af det blifvande lärjungeantalet
skulle vara från annan ort än läroverksstaden, läroverket komma
att räkna 165 lärjungar. Om, såsom förhållandet vore i Hudiksvall, 50 / komme
från landsbygden, skulle lärjungeantalet komma att uppgå till 224 eller, om ej
detta tal uppnåddes, åtminstone blifva större än nuvarande lärjungeantalet i Strängnäs
(139), Hudiksvall (149), Visby (162), Västervik (181) och Nyköping (188).
Enligt kommitténs beräkning erfordrades för ett fullständigt realläroverk, utom
rektor, 4 lektorer och 7 adjunkter. Om Söderhamn, som redan hade 5 kolleger,
erhölle de 2 lektorer och 2 adjunkter, hvilka enligt kommitténs beräkning erfordrades
för att förse ett fullständigt latinläroverk såsom Hudiksvalls med reallinje,
skulle alltså endast erfordras ytterligare 2 lektorer, alltså en kostnad af
8—11,000 kronor för södra Hälsinglands 70,000 innevånare.

Magistraten instämmer i stadsfullmäktiges hemställanden.

Läroverkskollegiet afstyrker kommitténs förslag om inrättande af samskola
i Söderhamn och hemställer, att stadens allmänna läroverk måtte utvidgas till
fullständigt på reala linjen. De af kollegiet anförda grunder äro i hufvudsak
desamma, som af de kommunala myndigheterna blifvit åberopade.

Domkapitlet i Uppsala anser förslaget om Söderhamns läroverks utvidgning
till ett å reala linjen fullständigt läroverk hafva goda skäl för sig, men då
inrättandet af ett sådant likväl icke torde vara möjligt, utan att Hudiksvalls
läroverk inskränktes till det omfång, som det nu hade, och ej heller utan att
Söderhamns stad gjorde något betydande anbud att åtaga sig en del af kostnaderna

100

för läroverkets utvidgning, föreslår domkapitlet, att frågan om Söderhamns läroverks
förändring till ett å reallinjen fullständigt läroverk må afgöras i sammanhang
med den ansökan, som ingifvits från Hudiksvall angående därvarande
läroverks utvidgning till fullständigt å båda linjerna, samt för den händelse att
i den närmaste framtiden ansökan och anbud i nyss nämnda syfte från Söderhamn
inkomma, i samband med profvande af sådan ansökan och anbud. Skulle
Söderhamns läroverk ej kunna utvidgas, på sätt vederbörande myndigheter föreslagit,
bör det enligt domkapitlets mening ombildas till en sexklassig realskola
för gossar.

Södertälje.

Stadsfullmäktige anhålla, att vid blifvande nådig proposition till riksdagen
rörande omorganisation af rikets allmänna läroverk och pedagogier förslag
måtte framläggas om Södertälje pedagogis utvidgning till sexklassig realskola
för gossar såsom den af många skäl för samhället mest lämpliga skolformen.
Skulle emellertid denna anhållan ej kunna beviljas, ville stadsfullmäktige, alldenstund
en sexklassig samskola måste anses vara för samhället fördelaktigare
än en tvåklassig pedagogi, afgifva den förklaringen, att Södertälje stad för
erhållande af en sexklassig samskola vore. villig ingå på de villkor, som
kommittén ansett böra fordras af de samhällen, i hvilka sådana samskolor
skulle upprättas. Enär likväl det skulle lända samskolan till skada, att kommunen
upptoge förhöjda terminsafgifter af skolans lärjungar, uttala stadsfullmäktige
önskvärdheten däraf, att staten, på samma sätt som vid de allmänna
läroverken och realskolorna för gossar, åtager sig aflöningen af vid samskolan
anställda lärare och lärarinnor, mot det att kommunen afstår från sin rätt att
upptaga sådana terminsafgifter.

I skrifvelsen hänvisas till Fries—Åmarks reservation och de däri anförda
skäl, hvilka stadsfullmäktige finna tillräckligt talande. Nämnda reservanter hade
emellertid icke medräknat Södertälje, enär dess skola icke vore femklassigt läroverk
utan tvåklassig pedagogi. Man kunde emellertid ej inse, att skolans benämning
eller förutvarande ställning utgjorde skäl nog, hvarför den ej skulle komma i åtnjutande
af de förmåner, på hvilka den med rätta kunde göra anspråk. Pedagogien,
som under 8 år arbetat på fem klasser, hade under de tre sista åren haft i medeltal
något öfver 84 lärjungar, och stode år 1901 framom Enköping, Söderhamn och
Mariestad samt ungefär lika med Oskarshamn. Man finge emellertid icke, såsom
kommittén gjort, enbart räkna med lärjungeantalet utan äfven taga hänsyn till
andra omständigheter, såsom städernas folkmängd, denna folkmängds tillväxt
under de senare åren samt städernas utvecklingsmöjligheter, då ju den tilltänkta
omorganisationen vore beräknad för en längre tid framåt. Hvad då Södertälje
anginge, hade dess folkmängd på något öfver 30 år fyrdubblats, och ökningen

101

hade varit synnerligen stark under de senare aren, från 4,590 i slutet af ar 1890
till 8,551 i slutet af år 1902. Flera skäl talade för att denna ökning ej blott skulle
fortgå utan äfven i proportion tilltaga. Staden ägde nämligen ett fördelaktigt
läge vid två sjöar, en vacker natur och hälsosam luft, som lockade flera personer att
bosätta sig där; kommunikationerna vore ganska goda och torde komma att ytterligare
förbättras, då förslag vore å bane att framdraga västra stambanan genom
staden. Med hänsyn till den hos Stockholms innevånare tilltagande sträfvan att
söka sig bostäder utom staden kunde man, därest förbindelserna med hufvudstaden
blefve bättre och snabbare, påräkna, att många familjer i Stockholm skulle
söka sig bostad i Södertälje. Vidare hade fråga uppstått om att förlägga Södermanlands
regementes öfningsskolor till staden, hvarigenom dess innevånareantal
hastigt skulle ökas. Det vore sålunda sannolikt, att lång tid ej komme att förflyta,
innan lärjnngeantalet i stadens skola skulle uppnå och till och med öfverstiga
den för upprättande af sexklassigt gossläroverk af kommittén föreslagna
m i nim i siffran 100. Som pedagoiens fem klasser redan år 1901 hade 88 lärjungar,
skulle en femklassig samskola med lika många flickor få nära 180 lärjungar eller
i medeltal 36 per klass och alltså parallellklasser i stor omfattning inom kort
blifva nödvändiga, hvarigenom det egentliga syftet med den ifrågasatta ombildningen
blefve förfeladt. Då denna omständighet af kommittén anförts som
skäl för att läroverken i Kristinehamn, Arvika och Varberg föreslagits till realskolor
för gossar, borde den äfven få gälla i fråga om Södertälje. Utvidgades
pedagogien till sexklassig gosskola, skulle måhända det hus, där pedagogien för
närvarande vore inrymd, kunna i sin helhet upplåtas för skolans räkning och för
en ganska lång tid framåt vara tillräckligt för dess behof. Beslutades åter inrättandet
af en samskola, blefve det nödvändigt att uppföra nytt läroverkshus,
som därtill måste byggas så, att parallellklasser kunde inrättas utefter hela
linjen från och med klass 1 till och med klass 6. Härtill komme bidraget till
lärarepersonalens aflöning, hvilket säkerligen ej skulle stanna vid den summa
kommittén beräknat, utan ställa sig väsentligt högre, bland annat på grund af
nödvändigheten att inrätta parallellklasser och sålunda anställa lärare öfver ordinarie
stat. Visserligen hade kommittén föreslagit rätt för kommunen att upptaga
terminsafgifter, men dessa skulle göra gossarnes undervisning dyrare i en samskola
än i allmänt läroverk eller realskola för gossar, hvilket åter skulle väcka
familjefädernas missnöje, minska sympatierna för samskolan och åvägabringa en
olämplig konkurrens mellan närbelägna läroverk, enär säkerligen mången yngling
från landet skulle resa förbi den stad, i hvilken samskola funnes, för att erhålla
undervisning vid sådant läroverk, där sådan lämnades till billigare pris. Slutligen
borde erinras om att genom eu samskolas upprättande i staden största delen
af de vid elementarläroverket för flickor anställda lärarinnorna komme att förlora
sina platser.

102

Magistraten instämmer i hvad stadsfullmäktige anfört.

Kungl. Majts befallningshafvande i Stockholms län hemställer om bifall
till hvad de kommunala myndigheterna föreslagit.

Läroverkskollegiet uttalar som sin mening, att Södertälje pedagogi bör
ombildas till sexklassig, af staten helt och hållet bekostad realskola för gossar.
De grunder, som kollegiet anfört, återfinnas i stadsfullmäktiges skrifvelse. Dessutom
framhålles, att därest staden, såsom vore att hoppas, erhölle snabbare
förbindelse med Stockholm, de lärjungar från stationssamhällena i Södertörn och
dess omnejd, hvilka icke kunde mottagas vid hufvudstadens öfverbefolkade läroverk,
skulle kunna erhålla undervisning i Södertälje läroverk utan att behöfva
inackorderas i staden.

Domkapitlet i Strängnäs hemställer med åberopande af hvad läroverkskollegiet
i Södertälje anfört, att Södertälje framför allt med fästadt afseende vid
den utomordentligt snabba utveckling, som detta samhälle för närvarande företer,
måtte medräknas bland de städer, i hvilka inrättandet af sexklassig realskola
anses böra ifrågakomma.

Trelleborg.

Stadsfullmäktige anhålla, att i en blifvande proposition till riksdagen hemställes,
att Trelleborgs treklassiga allmänna läroverk må utvidgas till en af staten
bekostad sexklassig realskola för gossar, men förklara tillika, att om oöfvervinneliga
hinder skulle möta för uppfyllandet af denna anhållan, de villigt underkasta
sig de uppoffringar, som kräfvas af samhället för upprättandet inom
detsamma af en Barnskola, sådan kommittén i sitt betänkande föreslagit.

Stadsfullmäktige förklara sig ansluta sig till Fries—Amarks reservation,
meddela, att lärjungeantalet vid stadens läroverk uppgick till 78 vårterminen
1901 men sedan hållit sig vid siffran 71 samt att orsaken härtill är, att terminsafgifter,
varierande mellan 100 och 75 kronor för läsåret, upptagits af lärjungarne
i 4:e och 5:e klasserna, på grund hvaraf medellösa och mindre bemedlade
föräldrar i staden samt föräldrarna å den kringliggande landsbygden
afhållits från att sända sina barn till läroverket, hvars lärjungeantal utan
denna särskilda skolafgift säkerligen skulle varit ett å två tiotal högre. Ett afsevärdt
inflytande på lärjungeantalet skulle den föreslagna inkorporeringen af landtkommunen
samt delar af Kyrkoköpinge kommun, en fråga, som endast väntade
på Kungl. Maj:ts afgörande, utan tvifvel komma att utöfva, enär stadssamhället
genom en sådan åtgärd skulle komma att betydligt tillväxa och uppgå till omkring
8,000 personer. Staden hade med ej obetydliga kostnader anskaffat ett läroverkshus,
som syntes fullt tillräckligt för en realskola men vore alldeles otillräckligt
för en samskola med dess till allraminst 156 beräknade lärjungeantal.

103

För en flickskolebyggnad kunde samhället påräkna en betydande fond, som redan
uppginge till i rundt tal 38,000 kronor, och för sådant ändamål hade ock
inköpts en väl belägen och lämplig tomt. Beslutades läroverkets ombildning
till samskola, skulle staden nödgas underkasta sig stora uppoffringar för uppförandet
af en dyrbar samskolebyggnad, kostnader, som helt visst snart skulle
visa sig hafva varit onödiga, då troligt vore, att många år icke komme att
förflyta, innan lärjungeantalet så vuxit, att samskolan måste upplösas och särskilda
skolor med särskilda lokaler anordnas. Nödgades man därtill måhända
från början inrätta parallellklasser, så vore det mest talande skälet för upprättandet
af en samskola — det ekonomiska — bortfallet. Särskilda förhållanden
talade för att samhället ej betungades med ytterligare utgifter, enär det på
grund af en mängd nödvändiga kommunala anläggningar, däribland hamnförbättringar
särskildt för den nya kontinentalroutens kraf, nödgats ådraga sig en
jämförelsevis mycket hög skuldsumma, uppgående till inemot en och en half
million kronor. Denna skuldsättning hade varit enda medlet att tillfredställa
utvecklingens stora och stigande kraf, enär samhället, som blef stad år 1865 och
således vore jämförelsevis nytt, icke ägde några stadsjordar eller andra dylika
inkomstkällor och alltså dess enda tillgångar utgjordes af de uttaxerade skatterna.
Till slut framhålla stadsfullmäktige, att inom samhället icke finnas några sympatier
för samskoleformen.

Magistraten anser, att den af stadsfullmäktige föreslagna utvidgningen af
stadens allmänna läroverk till en af staten bekostad sexklassig realskola för gossar
skulle blifva för staden synnerligen lämplig och ändamålsenlig, samt biträder i
öfrigt innehållet i det af stadsfullmäktige afgifna yttrande.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län framhåller, att såväl
med afseende å förslaget om inkorporering med Trelleborg af landsförsamlingen
och delar af Kyrkoköpinge socken som ock med afseende på den utveckling, som
staden företer, grundad anledning torde finnas till det antagandet, att stadens
folkmängd under de närmaste åren kommer att ökas, äfvensom att staden under
senare åren underkastat sig icke obetydliga uppoffringar för kommunala
arbeten.

Läroverkskollegiet i Trelleborg och domkapitlet i Lund hafva i ingifna -utlåtanden icke yttrat sig i detta ärende.

Vadstena.

Stadsfullmäktige önska helst en sexklassig realskola för gossar och en särskild
flickskola, i hufvudsak sådana, som de länge varit och nu äro, samt utan
nya pålagor och utgifter. Skulle detta ej medgifvas, så önska stadsfullmäktige
därnäst en sexklassig samskola utan kommunalbidrag och utan extra termins -

104

afgifter, åtminstone för gossarne. Stadsfullmäktige anse betänkligt, att utbytandet
af en femklassig skola för gossar och en sjuklassig flickskola mot en sexklassig
med billigare lärarekrafter utrusoad samskola skall framkallas blott af
förmenta besparingar för staten, vunna på de små kommunernas bekostnad, samt
framhålla bland annat, att de af en ifrågasatt samskola föranledda kostnaderna
kunde komma att öka kommunalutskylderna med omkring en krona pr bevillningskrona,
att detta skulle komma att af de mindre bemedlade inom samhället, hvilka
af samskolan hafva ringa eller ingen direkt nytta, kännas såsom en orättvis pålaga,
att de extra terminsafgifterna skulle medföra, att tillströmningen af gossar
till de större och bättre organiserade läroverken blefve ännu ymnigare, än hvad
den redan till känd och erkänd olägenhet är, hvarigenom samskolan, åtminstone
i sina högre klasser, blefve hufvudsakligen flickskola, samt att samskolan skulle
kunna bättre bestå i konkurrensen med öfriga läroverk, om så ordnades, att flickorna
finge betala höjda terminsafgifter men gossarne från sådana befriades.
Slutligen uttalas, att läroverkets ombildning enligt kommitténs förslag skulle i
allt medföra en försämring, bidraga till att trycka ned samhället samt möjligen
kunna få till följd, att ett samhälle, som en gång var medelpunkten för Sveriges
andliga odling och hvars läroverk har en på halftusenårig häfd grundad rätt att
vara till, skulle alldeles sakna hvarje högre bildningsanstalt.

Läroverkskollegiet instämmer i frågan om Vadstena läroverks ombildning
i de af stadsfullmäktige framställda önskemålen.

Kollegiet, som gör sig till tolk för den ofvan omnämnda uppfattningen,
att samskolan skulle få nöja sig med de svagare lärare, som ej funne plats på
bättre håll, sammanfattar på följande sätt sina betänkligheter mot den föreslagna
skolformen: att en skola, hvars värde ur pedagogisk, hygienisk och moralisk
synpunkt åtminstone är tvifvelaktig, med endast ofullständig bildningskurs,
med för gossarne ej obetydligt högre afgifter, med ringare resurser och med svagare
lärarekrafter skall kunna hålla sig uppe gent emot i alla dessa afseenden
bättre rustade läroverk, har man ej rätt att vänta, och ej heller, att hon skall
kunna fylla sin viktiga och mycket grannlaga uppgift.

Domkapitlet i Linköping anser, att Vadstena läroverk bör ombildas till
sexklassig realskola.

Amål.

Stadsfullmäktige uttala önskvärdheten och billigheten däraf, att stadens
allmänna läroverk ombildas till sexklassigt realläroverk för gossar.

I motiveringen anföres bland annat, att på grund af samskolornas mycket
omtvistade värde kommittén endast bort föreslå, att sådana försöksvis inrättades
i ett mindre antal städer med små goss- och flickskolor, och att det därför i
öfverensstämmelse med Fries—Amarks reservation hade varit lämpligare att sätta

105

minimisiffran, som bör berättiga till inrättandet af en sexklassig realskola för
gossar, till 75 i stället för 100. Om så blefve fallet, borde Åmåls allmänna läroverk,
hvilket från och med höstterminen 1895 meddelat undervisning i 5 klasser,
hänföras till den kategori af läroverk, som skulle ombildas till realskolor för
gossar. Lärjungeantalet hade nämligen under de 8 år, som läroverket varit femklassigt,
i medeltal uppgått till 78,4 och under femårsperioden 1896—1900 till
82,6; endast en enda termin, nämligen höstterminen 1901, under de sista 6 läsåren
hade antalet understigit 75 och utgjort blott 72, men detta hade sin grund
däri, att staden på våren samma år hemsöktes af en svår eldsolycka, som lade
en stor mängd hus i aska och gjorde det svårt för föräldrar i landsorten att i
staden anskaffa inackordering för sina barn. Sedan folkmängden genom stadens
återuppbyggande börjat starkt tillväxa och då man kunde motse, att denna tillväxt
(från 2,936 till 3,565 inv. åren 1895—1902) skulle komma att fortgå, kunde
med visshet antagas, att lärjungeantalet vid läroverket skulle komma att stiga
afsevärdt. Härtill komme, att Åmål vore landskapet Dalslands enda stad, att
afståndet till de närmaste läroverksstäderna, Karlstad och Vänersborg, vore ganska
stort, resp. 75 och 85 km., hvadan den landsbygd, som kunde tänkas sända lärjungar
till stadens läroverk, vore ganska vidsträckt. Detta framginge ock däraf,
att en rätt betydande del af lärjungarna, i medeltal fullt V3 af gossläroverkets
och ännu större del af flickskolans, hade sina hemvist utom staden. Stadens skolbyggnader
voro nyligen inrättade på ett sätt, som beräknats för en längre framtid:
så erhöll den höstterminen 1900 ett tidsenligt inrättadt läroverkshus af sten,
beräknadt för sex klasser och intill 120 lärjungar; nytt gymnastikhus af sten
uppfördes 1902; vidare ägde läroverket för flickor en egen lokal, hvilken vore
fullt tillräcklig för det nuvarande elevantalet och, om så behöfdes, kunde ytterligare
utvidgas. Beslutades inrättandet af en Barnskola med, såsom kommittén
beräknat, 134 å 136 lärjungar, hvilken siffra med största visshet komme att betydligt
öfverskridas, skulle staden nödgas ikläda sig ytterligare så betydande kostnader
för tillhandahållande af större undervisningslokaler, än som beräknades vid
det nya läroverkshusets upppförande, att det torde öfverstiga dess bärkraft. Dessutom
skulle staden nödgas betala bidrag till statskassan, hvilket med afdrag af
de uppburna terminsafgifterna skulle uppgå till 3,884 kronor. Att det för ett
samhälle, hvars finansiella ställning redan länge varit dålig och på grund af den
stora eldsolyckan ytterligare försämrats, skulle blifva mycket kännbart att åtaga
sig en så stor, årligen återkommande utgiftssumma, läge i öppen dag. Visserligen
kunde förhoppning finnas, att stadens sparbank ville träda hjälpande emellan,
men huru länge detta kunde komma att fortfara, vore omöjligt att beräkna, så
mycket mera sojn det syntes vara statsmakternas afsikt att göra starka inskränkningar
i sparbanks rätt att disponera öfver sina reserverade medel. Införandet
af samskola skulle slutligen föra med sig, att en del af lärjungarne från lands 14 -

106

orten komme att söka inträde vid de högre läroverken i närliggande städer, hvarvid
svårighet torde uppstå att bereda de inträdessökande utrymme, åtminstone
vid Karlstads redan nu talrikt besökta läroverk. Det skulle följaktligen kunna
betraktas som en orättvisa mot staden och orten att ersätta nuvarande goss- och
flickläroverk med en samskola, som i ringare grad fyllde ortens behof och dessutom
ådroge samhället högst betungande nya utgifter.

Magistraten instämmer till alla delar i hvad stadsfullmäktige hemställt
och anfört.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Älfsborgs län hemställer, att läroverket
i Åmål ombildas till sexklassigt allmänt läroverk eller så kallad realskola, som
helt och hållet underhålles af staten.

Läroverkskollegiet ansluter sig till Fries—Amarks reservation med det
tillägg, att äfven Åmåls läroverk måtte ombildas till sexklassigt realläroverk
för gossar, och instämmer kollegiet därvid till alla delar med stadsfullmäktige.

Domkapitlet i Karlstad afstyrker upprättandet af samskola i Åmål.

Ängelholm.

Stadsfullmäktige förklara sig i princip icke hafva något väsentligt att
erinra emot ombildning af Ängelholms allmänna läroverk till sexklassig samskola
på sätt och under villkor, som af kommittén föreslagits.

Magistraten förklarar sig ej finna anledning att afgifva särskildt yttrande.

Läroverkskollegiet håller före, att upprättandet af en samskola i staden
är en god utväg till att undanrödja de svårigheter, med hvilka såväl allmänna
läroverket i staden som flickskolan därstädes har att dragas.

Domkapitlet i Lund har i afgifvet utlåtande ej yttrat sig i denna fråga.

Örnsköldsvik.

Stadsfullmäktige anhålla, att därest kommitterades förslag varder af
Konung och Riksdag i öfrigt antaget, den ändring göres i förslaget, att Örnsköldsvik
hugnas med en sexklassig realskola. Skulle sådant likväl ej vara möjligt,
anse sig stadsfullmäktige böra nämna, att de, om ock tveksamma rörande frågan
om ett allmännare tillämpande af samskoleidén, naturligtvis hellre tacksamt
mottaga en dylik skola än gå förlustiga hvarje slag af undervisningsanstalter.

Stadsfullmäktige framhålla bland annat, att vid bestämmande af gränsen
mellan de läroverk, som skola ombildas till realskolor för gossar, och dem, som
skola förändras till samskolor, olika lärjungeantal bort fastställas för de lägre läroverken
i södra och mellersta Sverige å ena sidan och i Norrland å den andra. I
södra och mellersta delarna af riket vore nämligen befolkningssiffran mera kon -

107

stant, i Norrland däremot vore allt stadt i utveckling, och tolkmängden växte
årligen hastigt nog i vissa trakter. Staden Örnsköldsvik knappast 10-årig
räknade nu nära 3,000 innevånare, och kring Örnsköldsviksfjärden funnes redan
och uppstode efter hand nya industrietablissement med talrik befolkning. Det
lede därför intet tvifvel, att lärjungeantalet vid läroverket inom kort tid skulle
komma att uppgå till 100 eller mera. Kommittén hade i fråga om de norrländska
lägre läroverken bort uppgöra sina förslag med hänsyn till den framtida utveckling
de sannolikt ginge till mötes, och därvid jämväl bort taga större hänsyn
till de långa afstånden mellan dessa läroverk. Att lärjungeantalet i Örnsköldsvik
under sista årtiondet ej nått högre än 50—60, berodde väsentligen därpå, att
föräldrar, ovissa, om utsikt funnits att få hafva sina söner i läroverket mera än
3 år, ansett fördelaktigare att direkt sända dem till fullständigt läroverk för att
undgå ombyte af läroverk och lärare för barnen. Den föreslagna skyldigheten
för samhällen, där samskolor upprättades, att lämna bidrag till statskassan vore
ej öfverensstämmande med rättvisa och billighet, som kräfde, att likställighet
härvidlag finge råda och att fördenskull vid blifvande samskolor lärarepersonalen
erhölle sin fulla aflöning af staten. Visserligen hade samhället under flera år
gjort uppoffringar för läroverkets utvidgning med 4:e och 5:e klasserna samt för
flickskolan till ungefär det ifrågasatta beloppet, men detta hade skett under
förhoppning, att vid en blifvande reform ett sexklassigt statsläroverk skulle erhallas.

Magistraten åberopar, hvad stadsfullmäktige i sitt yttrande i frågan anfört.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västernorrlands län förklarar sig i
fråga om kommitténs betänkande icke hafva något att tillägga utöfver hvad de
kommunala myndigheterna i Örnsköldsvik anfört.

c) Föreslagen indragning af läroverk och pedagogier.

(Sid. 438—456 i kommitténs betänkande).

De anmärkningar, som blifvit framställda mot de grunder, från hvilka Grunder för
kommittén utgått vid afgifvande af förslag om indragning af läroverk och pedagogier,
återfinnas i vederbörande myndigheters här nedan i sammandrag afgifna
yttranden.

Dessutom hafva i denna fråga följande uttalanden blifvit gjorda. Läroverkskollegiet
i Falköping, som synes dela kommitténs mening angående grunderna
för läroverks ombildning till sexklassiga samskolor men håller före, att
dessa böra bekostas af staten, föreslår, att läroverk och pedagogier, som icke
synas kunna påräkna 100 lärjungar, gossar och flickor, i klasserna 1—5 men icke
anses böra indragas, ombildas till fyrklassiga samskolor med rätt för kommunen
att, om den vill underkasta sig de därför erforderliga utgifterna, få undervis -

108

Till indragning
föreslagna
läroverk -

ningen vid läroverket ntsträckt till 6:e klassen, hvarvid de terminsafgifter, som,
ifall läroverket af staten underhållits som sexklassigt, skulle hafva i klasserna
5 och 6 erlagts till staten, ingå till stadskassan.

Biskopen i Lund förordar, att vid frågan om läroverks indragning så stort
tillmötesgående som möjligt måtte visas vid eu eventuell uppgörelse mellan staten
och enskilda personer eller korporationer.

Här följer en kortfattad redogörelse för utlåtanden öfver kommitténs förslag
till indragning af läroverk och pedagogier.

Marstrand.

Stadsfullmäktige anhålla, att åtgärder må vidtagas, för att Marstrands
läroverk antingen måtte ombildas till en af staten helt och hållet bekostad samskola
med det antal klasser, som Kungl. Maj:t finner lämpligt, eller ock att läroverket
i sin nuvarande egenskap bibehålies.

I skrifvelsen framhålles, att läroverket höstterminen 1902 hade 30 lärjungar
i 3 klasser, hvadan, om läroverket varit femklassigt, den af kommittén uppställda
minimisiffran 50 antagligen uppnåtts, att det skulle vara underligt, om Marstrands
månghundraåriga läroverk indroges nu, då elevantalet under de sista åren
tisgit så. att det aldrig varitj så stort som nu, att Marstrand har ett isoleradt
läge ute i hafsbandet med några och 40 km. sjöväg till närmaste läroverksstad,
Göteborg, att förbindelsen med Göteborg under vintern är svår och, när s.
k. isvinter inträffar, omöjlig att uppehålla, att Marstrands kommun är fattig och
ur stånd att bidraga med V» af lärarnes minimilöner vid en sexklassig samskola,
enär inkomsterna äro synnerligen små, sedan sillfisket vid denna del af västkusten
i det närmaste upphört, att kommunen har öfver 126,000 kris skuld och att
kommunalutskylderna uppgå till nära 8 kronor pr bevillningskrona samt att
Marstrand är Sveriges mest frekventerade badort, mer och mer besökt af utlänningar,
hvadan det bör vara af kulturellt intresse för staten, att skolbildningen
därstädes är så god som möjligt. Till slut framhålles, att Strömstads läroverk
med sitt sjunkande lärjungeantal och blott 39 lärjungar i 5 klasser föreslagits
till sexklassig samskola, oaktadt Strömstad efter Bohusbanans fullbordande finge
bättre förbindelse, än Marstrand hade, med större läroverksstad.

Läroverkskollegiet hänvisar till hvad stadsfullmäktige anfört och framhåller
dessutom den föreliggande frågans nära sammanhang med ett förslag till förläggande
af en underbefälsskola till fästningen Karlsten, hvilket förslag, om det
vunne nådigt bifall, måste anses som tungt vägande skäl för läroverkets fortfarande
bestånd.

Domkapitlet i Göteborg har i afgifvet utlåtande ej yttrat sig i denna fråga.

109

Söderköping.

Stadsfullmäktige anse sig böra på det kraftigaste protestera mot den föreslagna
indragningen af Söderköpings allmänna läroverk och anhålla, att detsamma
må ombildas till en sexklassig samskola, dock att något bidrag från kommunens
sida ej må ifrågakomma utan att i stället terminsafgifter af flickorna upptagas
att till statsverket ingå, ankommande det på kommun, sparbank, bolag, enskilda
eller donationer att härvid helt eller delvis träda emellan. I skrifvelsen uttalas,
att kommitténs förslag beträffande organisationen af de små läroverken gör hela
frågan till en penningefråga i stället för en social fråga och är i så måtto alldeles
otillfredsställande, då grunden därför bryter häfdens rätt samt är godtycklig
och obillig. Att, såsom kommittén föreslagit, indraga ett äldre läroverk,
som för det lilla samhället varit en af dess danande krafter och fortfarande
utgjorde en af dess uppehållande men som icke ännu kunde uppvisa det af kommittén
helt godtyckligt uppsatta antalet lärjungar, och därigenom beröfva det
medellösa eller mindre bemedlade uppväxande släktet därstädes all del i den högre
bildningen och hänvisa den ekonomiskt bättre lottade till närgränsande större
stad, vore att på ett orättfärdigt sätt privilegiera det stora samhället och handla
trolöst mot det mindre. Då staten för sina intressen samlade bildningsbara element,
borde den samla dem från hela folket, ej blott från stora städer och förmögna
landtbor. Indragning af Söderköpings läroverk skulle medföra ett väsentligen
förökadt tillopp af inträdessökande till det närmast belägna Norrköpings
h. allm. läroverk; men detta vore redan öfverbefolkadt. och en ytterligare
stegring af lärjunge antalet skulle nödvändiggöra upprättandet af ett
lägre läroverk därstädes, något som kunde undvikas, därest läroverket i Söderköping
finge äga bestånd. Indragningen af läroverket skulle alltså icke för
statsverket medföra någon vinst. Man kunde på goda grunder antaga, att lärjungeantalet
vid läroverket, hvilket vårterminen 1903 uppgick till 47, under närmaste
tiden skulle komma att stiga och detta i väsentlig grad, om läroverket
ombildades till sexklassigt. Byggnadsverksamheten, som en tid legat nere, hade
på senare tiden blifvit lifligare; förslag om järnväg till Valdemarsvik läge före,
och elektrisk kraft hade blifvit inledd. Man kunde därför på goda grunder beräkna,
att staden stode redo till en kanske icke så ringa utveckling. Skulle åter
dess läroverk indragas, måste detta för stadens framtid i flera hänseenden blifva
ödesdigert och bland annat medföra, att den nuvarande flickskolan måste nedläggas.
Kommittén hade genom förslaget om samskolor anvisat den principiellt
rätta vägen till småläroverksfrågans lösning; men kommittén hade förfarit
felaktigt dels därigenom, att den vid förslagets utarbetande ej tillräckligt
beaktat häfdens rätt, dels därigenom, att den genom de i utsikt ställda kommunala
bidragen på ett orättfärdigt sätt fördelat kostnaderna för samskolorna.

Att statsverket åtminstone tillsvidare kräfde ersättning för den undervisning, som
det skulle lämna den kvinnliga ungdomen, vore i sin ordning, men då måste rättvisans
enklaste utväg vara, att statsverket upptager denna ersättning i form af
skäliga terminsafgifter just af flickorna men låter gossarne som hittills gå fria;
kommitténs påstående, att det skulle vara ett brytande mot själfva samundervisningens
idé, därest de båda lärjungekategorierna inom samskolan ej likställdes
i fråga om terminsafgifter, vore minst sagdt obegripligt. Hvad Söderköping anginge,
vore staden ej i stånd att bära de kostnader, som erfordrades vare sig
för att upprätthålla en egen samskola eller för att lämna bidrag med 1/s af
minimilönerna till en samskola, sådan som kommittén för vissa andra städer
föreslagit.

Läroverkskollegiet anför i anslutning till stadsfullmäktiges yttrande bland
annat, att den omständigheten, att läroverkets lärjungeantal — som ökats från
26 höstterminen 1900 till 47 vårterminen 1903 — icke uppgått till den af kommittén
på måfå satta siffran 50, beror dels därpå, att några föräldrar föredragit att
från början sända sina barn till högre läroverk för att undvika ombyte af inackordering
och för att ej behöfva hafva barnen inackorderade i olika städer, dels på
bristande tillämpning af distriktsindelningen, så att lärjungar kunnat vinna inträde
vid ett högre läroverk, oaktadt de ej tillhöra dess distrikt, dels slutligen
på den sedan årtionden tillbaka ifrågasatta indragningen af läroverket, som framkallat
ovisshet om dess existens. Vidare framhålles: att lärjungeantalet, som i
väsentlig mån ökats, sedan läroverket år 1890 utvidgades till femklassigt på reallinjen,
skulle hafva varit mer än tillräckligt för betryggande af läroverkets
bibehållande, därest denna utvidgning tidigare kommit till stånd; att läroverket
saknar latinlinje i klasserna 4—5 och således måst frånsåga sig de lärjungar, som
önskat undervisning på denna linje, och att det i betraktande häraf torde kunna få
medräknas bland läroverk, som, såsom kommittén uttrycker sig, kunna påräkna ett
antal af minst 50 gossar i 5 klasser; att det af de mindre läroverkens indragning
föranledda hopdragandet af lärjungar från skilda håll till större städer icke kan
vara till fromma för undervisningen och ännu mindre för ungdomens moraliska
uppfostran; att indragningen kränker samhällets genom uppförande af läroverkshus
vunna rätt till ett läroverk; samt att samhället länge önskat och redan för
flera år sedan ingått till Kungl. Maj:t med begäran att få sitt läroverk ombildadt
till ett försöksläroverk på samskolans grund.

Domkapitlet i Linköping hemställer, att läroverket må ombildas till
Barnskola.

Sölvesborg.

Stadsfullmäktige yrka, att Sölvesborgs läroverk må såsom statsläroverk
bibehållas samt att kommun med en statens samskola må i sitt förhållande till

skolan ekonomiskt jämställas med kommun med en statens gosskola och en
kommunens flickskola.

Stadsfullmäktige, som anse det vara i sin ordning, att ekonomiska förhållanden
räknas med till de afgörande faktorerna, äfven när det gäller mer eller
mindre ideella frågor, protestera på det bestämdaste emot att den ekonomiska synpunkten
i kommitténs förslag fått göra sig gällande endast i fråga om de lägre
läroverken. Några högre läroverk, såsom de i Nyköping. Vänersborg och Strängnäs,
hade nämligen haft så ringa lärjungeantal i de öfre klasserna, att lärjungarnes
undervisning där blifvit vida dyrare än i Söderköping, Vimmerby och
Sölvesborg. Den föreslagna indragningen af vissa lägre läroverk hade konsekvent
bort följas af förslag om ombildning af vissa högre läroverk till sexklassiga realskolor.
Visserligen kunde lärjungeantalet betraktas såsom den bästa mätaren af
ett läroverks betydelse, men det vore dock en ganska variabel storhet, hvadan
ett tillämpande af kommitténs grundsats i förevarande afseende måste leda till
att tillfälliga omständigheter blefve afgörande för ett läroverks vara eller
icke vara. Enär den föreslagna realskolexamen med åtföljande kompetens med
all säkerhet komme att betydligt öka antalet af de lägre läroverkens lärjungar,
vore det snarare skäl att bibehålla och utvidga dessa läroverk än att indraga
vissa af dem. Hvad Sölvesborg anginge, berodde lärjungeantalets sjunkande under
de senare åren, utom af diverse tillfälliga omständigheter, till icke ringa del
just därpå, att läroverket stått på indragningsstat. Oaktadt de ogynnsamma
omständigheter, under hvilka läroverket arbetade, hade emellertid antalet nyintagna
lärjungar under de två sista åren varit i starkt stigande, och att döma
efter antalet af de preliminära anmälningar, som blifvit gjorda, komme det att
läsåret 1903—4 stiga i ännu högre proportion. Kommitténs förslag angående bestridande
af utgifterna för de projekterade samskolorna vore ej lämpligt: blefve
det ej betungande för kommunen att betala Vs af lärarelönerna, så blefve det ej
heller betungande för staten att öfvertaga samskolans underhåll och härför använda
terminsafgifter och indragna flickskoleanslag; skulle resultatet blifva lyckligt,
om flickornas terminsafgifter afsevärdt sänktes samt gossarnes terminsafgifter
höjdes, så måste det gå ungefär lika bra ihop, om flickornas terminsafgifter
blefve lika höga i samskolan, som de för närvarande äro i flickskolorna, under
det att gossarnes terminsafgifter blefve desamma i samskola som vid öfriga
läroverk, hvarigenom föräldrarna i mindre och i större samhällen blefve likställiga,
såsom rättvisa och billighet kräfde.

Läroverkskollegiet förklarar sig ansluta sig till kommitténs förslag, att
läroverk, som har och synes kunna påräkna ett antal af minst 50 intill 100 gossar
i 5 klasser, ombildas till sexklassig Barnskola.

Domkapitlet i Lund har i afgifvet utlåtande ej yttrat sig i denna fråga.

112

Vimmerby.

Stadsfullmäktige hemställa, att kommitténs förslag om indragning af läroverket
i Yimmerby icke måtte vinna afseende utan att läroverket vid en eventuell
omorganisation måtte jämställas med de af staten helt eller delvis bekostade
statsläroverken.

Stadsfullmäktige anföra bland annat, att läroverket, sedan det utvidgats
till femklassigt, första terminen, höstterminen 1901, hade 57 lärjungar och
därpå följande läsår 65. All anledning förefunnes att antaga, att antalet
under påföljande läsår skulle komma att stiga till 70. En jämförelse med
andra läroverk — såsom Askersunds med 68—66, Engelholms med 56—62, Falköpings
med 67—66, Sala med 70—69, Trelleborgs med 71—71 lärjungar under
samma terminer —, hvilka längre tid än Yimmerbys varit utvidgade till femklassiga
och hvilka samtliga enligt kommitténs förslag skulle bibehållas, utfölle
ingalunda ogynnsamt för Yimmerby läroverk utan talade för en ovanlig lifskraft
hos detsamma, om det tillätes att fortlefva. Att läroverkets lärjungeantal skulle
komma att stiga, vore sannolikt af flera skäl. Vimmerby stad syntes för närvarande
äga alla förutsättningar för ett lifligare framåtskridande. Förbättrade,
delvis redan färdiga och delvis med sannolikhet inom en rätt snar framtid fullbordade
kommunikationer bidroge till ökande af stadens redan förut innehafda
betydelse som centrum för ett vidsträckt område. En under de senare åren ökad
liflig och ganska omfattande industriell verksamhet häntydde på att staden befunne
sig i uppsving. De genom reglering af Stångån nyvunna odlingsbara fälten af
flera tusen tunnlands vidd alldeles invid staden måste äfven verka lifvande på
stadens utveckling. Också befunne sig innevånareantalet i jämn tillväxt, och
grundad anledning förelåge att hoppas, att denna tillväxt skulle fortgå med ökad
hastighet. Antalet bevillningskronor hade under de senaste fem åren stigit från
2,900 till 4,500. Den landsbygd, som utsträcker sig rundt Vimmerby, vore bebodd
af en i allmänhet välbärgad allmogebefolkning, hvars söner i stort antal
begagnade sig af tillfället till förvärfvande af den mera omfattande bildning, som
de allmänna läroverken kunna lämna. Den af kommittén som skäl för läroverkets
indragning åberopade omständigheten, att staden har järnvägsförbindelser åt
olika håll, vore ingen giltig grund, helst afstånden till grannstäderna (83 ä 101
km) i alla fall vore ganska afsevärda, och kunde för öfrigt med ännu större fog
åberopas i fråga om andra städer, såsom Ängelholm, Falköping och Trelleborg,
hvilkas läroverk skulle komma att bibehållas. Slutligen åberopas samhällets
uppoffringar och löroverkets ålder (minst från 1604).

Äfven magistraten hemställer, att vid företagandet af frågan om de allmänna
läroverkens omorganisation läroverket i Yimmerby måtte jämställas med sådana

113

läroverk, som föreslås att bibehållas såsom af staten helt eller delvis bekostade
läroverk.

Till stöd härför anföras delvis samma skäl som i stadsfullmäktiges utlåtande.
Men särskildt betonas, att det nuvarande och för närmaste framtiden påräkneliga
lärjungeantalet bör läggas till grund, och framhålles, att enligt kommitténs
egna grunder Vimmerby läroverk, som i 20 år haft 32 lärjungar i 3 klasser,
motsvarande Öfver 50 i 5 klasser, och nu betydligt vuxit, bort föreslås till
bibehållande, om inga starka skäl talade däremot. Men det enda af kommittén
anförda, om stadens järnvägsförbindelser, vore lika fullt ett skäl för som mot
Vimmerby läroverks bibehållande, om man nämligen såge frågan ur den synpunkten,
huru stort lärjungeantal ett ombildadt läroverk i staden kunde hafva att
påräkna. Äfven omnämnes häfdens rätt.

Läroverkskollegiet, som anser, att det i grunden är en stor orättvisa att
endast af små kommuner fordra kontanta bidrag till läroverkens upprätthållande,
inlägger med hänsyn till både lärjungeantalet och afståndet till andra läroverksstäder
sin allvarliga och bestämda gensaga mot kommitténs förslag om Vimmerby
läroverks indragning och hemställer, att läroverket må bibehållas, helst som femklassig
samskola.

I skrifvelsen framhålles i hufvudsak det, som af de kommunala myndigheterna
i frågan blifvit anför dt, h varjämte kollegiet anvisar några utvägar att
lindra den förhatliga bördan för kommuner, där samskolor komma att upprättas. En
sådan utväg vore att tillåta småsamhällen, som sådant önska, att upprätta femklassiga
samskolor. Med de af kommittén i öfrigt föreslagna förutsättningarna skulle
genom anordnandet af eu sådan samskola kommunens bidrag, utan kostnad för
statsverket kunna minskas med ett tusen kronor årligen, ett belopp, som för
ett litet samhälle vore så afsevärdt, att det på mer än ett ställe säkert skulle
få en afgörande betydelse för ett läroverks vara eller icke vara. En annan
anordning, som ytterligare skulle öka möjligheten för ett litet samhälle att upprätta
en samskola, vore att afsevärdt höja beloppet af lärjungarnes till kommunens
kassa ingående terminsafgifter, så att de, efter olika ekonomiska villkor,
sattes exempelvis till 20, 40, 60 kronor för termin, med rätt för medellösa lärjungar
att från sådan afgift befrias.,

Domkapitlet i Linköping hemställer, att läroverket må ombildas till samskola,
enär dess indragning skulle utan motsvarande vinst medföra stora olägenheter
och mycket missnöje.

Nora.

Allmänna rådstugan uttalar den önskan, att statsanslaget till den skola,
som kan komma att efterträda och ersätta pedagogien, måtte blifva afsevärdt

114

högre än det i kommittébetänkandet omnämnda af 45 kr. pr lärjunge samt
att denna skola må erhålla dimissionsrätt till statens allmänna läroverk.

I skrifvelsen framhålles det orättvisa nti att genom indragning af läroverk
i de mindre städerna beröfva deras ungdom möjlighet att förvärfva sig en
högre bildning. Den tydliga tendens statsmakterna sedan år 1849 lagt i dagen,
att centralisera den undervisning åt landets ungdom, som staten bekostar, kunde
ej vara till ungdomens bästa, liksom ej heller förenlig med häfdens rätt, hvilken
för Nora läroverk ginge 250 år tillbaka. Vidare anföres, att pedagogiens ringa lärjungeantal
beror dels på det större tillfället till förvärf i det praktiska lifvet äfven
för gossar, som endast genomgått fullständig folkskolekurs, dels på det förhållandet,
att pedagogien ej haft dimissionsrätt till andra läroverk. Icke desto mindre
hade under de senaste 30 åren 25 lärjungar från pedagogien intagits i 5:e klassen
och 17 i 4:e klassen vid högre läroverk samt 9 i tekniska elementarskolan i
Örebro. Staden ägde en donationsfond, nu uppgående till 38,000 kronor, afsedd
till skolhusbyggnad åt pedagogien eller det läroverk, som, om pedagogien indroges
eller förändrades, i likartadt syfte komme att inrättas. Dessutom funnes vid
pedagogien donationer till stipendier eller premier, hvilka donationer, därest pedagogien
utan ersättning indroges, skulle tillfalla annat läroverk eller inrättning.

Magistraten åberopar, hvad som i allmänna rådstugans utlåtande anförts
mot den ifrågasatta indragningen af pedagogien i Nora.

Domkapitlet i Västerås har i afgifvet utlåtande ej yttrat sig i frågan.

Simrishamn.

Stadsfullmäktige anhålla, att förslag måtte framläggas om inrättande af
en sexklassig samskola i Simrishamn, samt förklara sig villiga att åtaga sig de
utgifter, som enligt kommitténs förslag skulle åligga de samhällen, inom hvilka
samskolor komma att upprättas.

I skrifvelsen framhålles, att pedagogien, oaktadt den endast haft tre
klasser, under den senaste tioårsperioden haft i medeltal 53.6 lärjungar och
alltså enligt kommitténs grunder bort inräknas bland de läroverk, som enligt
förslaget skola ombildas till samskolor. Grunden till kommitténs påstående, att
pedagogien sannolikt besökes af ej så få lärjungar, som, därest undervisningsplanen
vore uppgjord i öfverensstämmelse med gällande stadga och dennas bestämmelse
rörande skolafgifter tillämpades, i stället skulle anlita undervisningen
i folkskolan, kunde stadsfullmäktige ej förstå. Tvärtom visade en jämförande
statistik, hvarur utdrag för höstterminerna 1882, 1893 och 1898 bifogades, att
befrielse från de nu utgående afgifterna behöft lämnas åt ett mindre antal
lärjungar i Simrishamn än i Ängelholm; och om i enlighet med kommitténs
förslag 2/b af samskolans lärjungar finge befrias från terminsafgifter, så rymdes

115

inom denna gräns alla lärjungar i Simrishamn, hvilka kunde vara i behof af
befrielse. Hvad vidare skolkursernas inflytande på lärjungefrekvensen anginge,
läge det väl i öppen dag, att fördelen af att sända barnen till ett läroverk,
som ej ens förlänade sina lärjungar den kompetensen att utan särskild examen
vinna inträde vid annat läroverk, vore mycket ringa i jämförelse med fördelen
att få sända dem till ett statens läroverk, från bvilket de afginge antingen
med en afslutningsexamen, som gjorde dem berättigade till inträde i en stor
del af rikets ämbetsverk, fortbildningsanstalter och tillämpningsskolor, eller
ock för att utan pröfning direkt vinna inträde vid något högre läroverk. Den
omständigheten, att realskolexamen sättes som villkor för inträde på så många
olika lefnadsbanor, borde i och för sig vara en borgen för att ett stegradt tillopp
till ett sådant läroverk i staden skulle äga rum. Vidare skulle lärjungarne, som
under nuvarande förhållanden afginge efter två å tre års skolgång, i regeln kvarstanna
till den sexåriga skolkursens slut, en omständighet, som jämväl komme att
bidraga till lärjungeantalets ökning. Men äfven antalet i skolådern varande
flickor måste härvid tagas i betraktande, liksom kommittén gjort i fråga om de
städer, där samskolor föreslagits; då läroverkskommitténs betänkande afgafs, hade
sådant ej kunnat ske, enär staden då ej ägde något af staten understödt flickläroverk;
nu hade emellertid från och med ingången af år 1903 den flickskola, som
staden i 4 år ägt, öfvergått till ett af staten understödt läroverk, hvars lärjungeantal
trots de höga terminsafgifterna stigit från 34 till 42, oberäknadt 21 barn
i flickskolans förberedande klasser; en sådan stegring visade ju tydligt, att en
samskola med dess lägre terminsafgifter skulle fylla ett verkligt behof. Och
då nu samhället vore villigt att åtaga sig kostnaden för en samskola, borde väl
ej såsom skäl för att ej det skulle erhålla en sådan kunna åberopas den omständigheten,
att staten hittills haft så små utgifter för Simrishamnsortens skolväsen.
Då slutligen staden och kanske ändå mera orten företedde en ganska
allmän välmåga och då i den allra närmaste trakten funnes stora och blomstrande
samhällen, såsom kustsamhällena Kivik, Skillinge och Brantevik, med
omkring ett tusental innevånare hvardera, kunde man, i betraktande däraf att
lärjungeantalen i goss- och flickskolan redan under närvarande, mera ogynnsamma
förhållanden tillsammans uppginge till 95, med sannolikhet påräkna, att en
sexklassig samskola snart skulle erhålla det antal af 120 lärjungar, som kommittén
för en sådan läroanstalt tänkt sig.

Magistraten finner sig i allo kunna ansluta sig till det af stadsfullmäktige
afgifna yttrandet.

Domkapitlet i Lund har i afgifvet utlåtande ej yttrat sig i denna fråga

KAP. VI.

Ifrågasatt centralstyrelse för de allmänna läroverken.

(Sid. 468—470 i kommitténs betänkande.)

Mot kommitténs beslut att icke afgifva något förslag i frågan om en
centralstyrelse för läroverken hade reservation afgifvits dels af professor Carlson,
som, med instämmande af en annan kommittéledamot, framlagt förslag till anordnande
af en sådan styrelse, dels af lektor Höjer, som angifvit allmänna grunder
för organiserandet af en dylik.

De allra flesta bland de myndigheter, som yttrat sig i frågan, hafva förordat
upprättandet af en centralstyrelse, några principiellt och i största allmänhet
men flertalet med anslutning i hufvudsak eller i allo till reservanten Carlson.
Uttalanden För anordnandet af en centralstyrelse hafva sålunda uttalat sig: dom f*tmtncen

kapitletx Karlstad, direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk och direktralstyrelse.
tionen öfver Nya elementarskolan; läroverkskollegierna i Uppsala, Hudiksvall, Västervik,
Vänersborg, Strängnäs (med 6 röster mot 5), Västerås, Falun, Malmö, Kristianstad,
Karlskrona, vid h. realläroverket i Göteborg, i Halmstad, Karlstad, Härnösand,
Östersund, Umeå, Luleå, Sundsvall, 9 ledamöter af h. latinläroverket å Norrmalm,
kollegierna vid h. allm. läroverket å Södermalm, h. realläroverket i Stockholm,
Nya elementarskolan, i Södertälje, Arboga, Sala, Ystad, Landskrona, Sölvesborg,
Oskarshamn, Åmål, Filipstad och Haparanda, vid Jakobs och Katarina 1.
allm. läroverk samt läroverkskollegiet vid Östermalms 1. allm. läroverk, som instämmer
med reservanterna Carlson och Höjer; professor Noreen i filos, fakulteten
i Uppsala, lektorerna Fehr och Sohlberg i domkapitlet i Strängnäs, lektor Laurin
i Göteborgs domkapitel, lektor Hagelin i Nyköping, lektor Klintberg i Visby samt
adjunkten Ringholm i Kalmar.

Beträffande den ifrågasatta myndighetens befogenhet förordar lektor Fehr
i Strängnäs domkapitel, med instämmande af lektor Sohlberg därsammastädes,
upprättandet af en central skolöfverstyrelse, som öfvertager alla eforernas och
domkapitlens rättigheter och skyldigheter, i hvad till läroverken hörer.

Åtskilliga af de ofvannämnda betona i sina utlåtanden önskvärdheten af
att rätten att utnämna lärare öfverflyttas från läroverksstyrelserna, enligt någras
mening till centralstyrelsen, enligt andras, i likhet med reservanten Carlsons
förslag, till Kungl. Maj:t (jfr sid. 159). Läroverkskollegiet i Haparanda uttalar

117

dock (reservation af kollega Palmgren) som sin mening, att domkapitlen böra bibehålla
nämnda rätt. Läroverkskollegiet vid Nya elementarskolan, med instämmande
af direktionen, ansluter sig till reservanten Carlsons förslag med vissa
modifikationer, bland andra den, att förordnandet af extra lärare och vikarier
öfverlämnas åt eforus efter rektors hörande.

Läroverkskollegiet i Uppsala och lektor Sohlberg i Strängnäs domkapitel
förorda inrättandet af en centralstyrelse särskildt med hänsyn till önskvärdheten
af en mera omfattande inspektion.

Angående frågan om domkapitelsprofvens afskaffande, som af några myndigheter
satts i samband med frågan om en centralstyrelse, se sid. 158.

Beträffande centralstyrelsens sammansättning yrka kollegierna vid h. realläroverket
i Gföteborg och Härnösand samt kollegiet vid Katarina 1. allm. läroverk,
att minst hälften af ledamöterna må utses på förslag af lärarekåren bland i
tjänst varande läroverkslärare; den sistnämnda myndigheten anser, att olika
hufvudgrupper af ämnen böra bland ledamöterna blifva representerade, för att
styrelsen måtte vara i stånd att bedöma sökandes vetenskapliga förtjänster.

Rektor Söderbaum i Malmö instämmer i läroverkskollegiets utlåtande med
den reservation, att ifall tillsättandet af läraretjänster uppdrages åt centralstyrelsen,
denna erhåller en fastare organisation och mera stabilitet, än reservanten
Carlsons förslag tyckes innebära.

Några af de ofvannämnda betona, att deras utlåtande ej afser detaljerna
i reservantens förslag, t. ex. om styrelsens befogenhet och sammansättning,

Mot inrättandet af en centralstyrelse för de allmänna läroverken hafva Invändföljande
uttalat sig.. . /ötXJeHm

Domkapitlet i Härnösand vill för närvarande ej understödja förslaget härom centralbland
annat af det skälet, att en omorganisation af domkapitlen härigenom an- 8tyrelsetagligen
skulle betydligt försvåras och kanske för en lång framtid omöjliggöras.
Läroverkskollegiet i Linköping afstyrker förslaget om en centralstyrelse (med 10
röster mot 8, som afgåfvos för reservanten Carlsons förslag). Läroverkskollegiet
i Lidköping finner det välbetänkt af kommittén att icke nu föreslå någon öfverstyrelse
för de allm. läroverken. Professor Lundell i filos, fakulteten i Uppsala
betviflar, att en centralstyrelse skulle befordra den pedagogiska utvecklingen,
och anser, att man snarast kunde förorda upprättandet af ett rådgifvande kollegium
med periodiska sammanträden, sammansatt af akademiskt bildade personer
från olika lefnadsbanor; därjämte behöfdes inspektörer med mera fast anställning.

Dessutom hafva mot vederbörande läroverkskollegiers beslut att förorda en sådan
styrelse reserverat sig rektor Lundquist i Hudiksvall jämte eu ledamot af kollegiet,
hvilka bland annat anse, att domkapitlen böra bevaras i sin utnämningsrätt,
samt inspektor och rektor Danielsson vid pedagogien i Södertälje.

KAP. VII.

Allmännare
anmärkningar
mot
kommitténs
förslag.

Förslag till ny stat för de allmänna läroverken.

a) Reglering af lärarnes löner.

(Se beträffande kommitténs förslag sid. 480 —531 samt angående reservationer sid. 692, 725, 732, 792,
818, 819—822 ocb 823—824 i kommitténs betänkande.)

I. Ämneslårarnes löneförhållanden.

I löneregleringsfrågan hafva alla läroverksstyrelser och läroverkskollegier
läroverkskollegiet i Falköping yttrat sig.

Mot kommitténs löneregleringsförslag, jämfördt med förslaget af år 1879,
göres den allmänna anmärkningen, att den egentliga lönen minskats dels på grund
af försämrad lönetursberäkning, hvarigenom lärarne skulle gå i mistning af ett
belopp, motsvarande 200 kronor årligen under 15 år, dels på grund af den i
utsikt ställda pensionsafgiften, under det att ökningen endast gäller tjänstgöringspenningarna.
Vidare säges af kommittébetänkandets bil. XIII framgå, att bland
där uppräknade tjänstemän — med undantag endast af några jägmästare ocb
provinsialläkare, bvilka hafva utsikt att genom transport kunna vinna bättre
aflöning ocb relativt högre lön i förhållande till tjänstgöringspenningarna —
inga intaga en så ogynnsam ställning som den kommittén föreslagit för de allmänna
läroverkens lärare.

Mot kommitténs förslag, att begynnelselönerna för adjunkter ocb lektorer
bestämmas till respektive 3,000 och 4,000 kronor hafva de flesta myndigheter intet
haft att invända, om ock dessa lönebelopp af flera betecknats såsom de minsta
möjliga. Ett antal läroverkskollegier (se bär nedan) hafva dock med anledning
af kommitténs uppgifter å sid. 504—505 i betänkandet, att medelstudietiden
för adjunkter blott med 2 år understege medelstudietiden för lektorer och att
utnämningsåldern för adjunkter under sista decenniet varit 3 år högre än för
lektorer, föreslagit en böjning af begynnelselönen för adjunkterna.

Däremot hafva mot kommitténs förslag till slutlöner — 4,500 ocb 5,500 kronor
för respektive adjunkter ocb lektorer — ocb inskränkning i antalet nu utgående

119

ålderstillägg anmärkningar så godt som enhälligt framställts. Det har påpekats,
att det statistiska material, hvarpå kommittén byggt sitt förslag och som utgjorts
af uppgifter från lärare hufvudsakligen i 3:e lönegraden, konsekvent bort leda
till en mot den föreslagna förhöjningen af lönen i de lägre lönegraderna svarande
förhöjning af slutlönen. Vidare anmärkes, att om kommtténs förslag blefve genomfördt,
lärarne i högsta lönegraden, hvilka utgöra bortåt hälften af den nuvarande
lärarkåren i dess helhet, till och med skulle blifva sämre lottade än under de sista
åren, då dyrtidstillägg utgått, samt att detta vore så mycket obilligare, som just
dessa lärare under mer än 20 år i afvaktan på en oupphörligen uppskjuten lönereglering
erhållit lägre ersättning för sitt arbete, än statsmakterna själfva ansett
skäligt. I samband härmed framhåller en ledamot af läroverkskollegiet i
Jönköping, att då hvarje medlem af lärarkåren i 20 år uppburit 500 kronor
mindre, än hvad som år 1882 af statsmakterna ansågs rättvist, staten under
dessa 20 år på lärarekåren med räntor förtjänat mer än 10 millioner kronor,
hvaraf årliga räntan alltså bör vara något mer än den halfva million, hvarmed
läroverksbudgeten enligt kommitténs förslag skulle komma att ökas. Med afseende
på lektors slutlön påpekas från ett håll, att då universitetsprofessorerna
fått sina löner höjda till 7,000 kronor och skillnaden mellan professorslön och
högsta lektorslön förut varit 1,000 kronor, konsekvensen bort fordra, att högsta
lektorslön bestämts till 6,000 kronor.

Såsom skäl för bibehållandet af de 4 ålderstilläggen anföres bland annat,
att dessa hafva 40-årig häfd för sig och att de hittills ansetts utgöra en ersättning
för lärarnes ringa befordringsutsikter till bättre tjänst, hvilka, såsom kommittén
visat, under de sista 20 åren ytterligare minskats. Vidare erinras om den
i utsikt ställda skyldigheten för lärarne att bidraga till egen pensionering, om den
föreslagna förlängningen af läsåret med 2 veckor äfvensom om penningvärdets sjunkande
å ena sidan och skattebördans tilltagande tryck å den andra, hvilket för
familjeförsörjare i de högre lönegraderna framträder mest kännbart. Då våra
dagars praktiska verksamhet i allt vidsträcktare mån finner användning för personer
med vetenskaplig utbildning, är, heter det, fara redan för handen, att sådana
föredraga att ingå på andra banor och att läroverken, särskildt i vissa
ämnen, därigenom få åtnöjas med mindre väl kvalificerade krafter.

Kommitténs förslag, att tjänstgöringspenningarna i hvarje lönegrad skulle
bestämmas till 1,500 kronor för adjunkt och 1,900 kronor för lektor, har från
alla håll betecknats såsom obilligt. En för sjukdom tjänstledig adjunkt skulle,
heter det, i ingen lönegrad äga att uppbära 3,000 kronor, och en lektor skulle
vid sjukdom nödgas afstå 100 kronor mer än det belopp, hvarför en vikarie kunde
anskaffas. Vidare anföres frän åtskilliga håll, att en för sjukdom tjänstledig
adjunkt i 5:e lönegraden enligt kommitténs förslag visserligen skulle erhålla en
ökning af 15 kronor 77 öre mot hvad han haft att uppbära före år 1901, men där -

120

emot få vidkännas en minskning af 315 kronor mot hvad kan under år 1901 ock 1902
fått uppkära, samt att en lektor i 5:e lönegraden vid sjukdom skulle få sina
löneförmåner minskade med 250 kronor 75 öre mot kvad kan käft rättigket att
uppbära före år 1901, ock med 664 kronor 22 öre mot kvad kan fått uppbära
under år 3901 och 1902. I sammanhang härmed kar påvisats, att kommittén vid
sina beräkningar i fråga om de belopp, som skulle tillkomma för sjukdom tjänstledig
lärare, utgått från oriktiga grunder.

Med afseende på rektorernas löneförhållanden kar framhållits vikten af
förbättrade löneförmåner, om man ville tillförsäkra läroverken lämpliga personer
för dessa ansvarsfulla ock kräfvande tjänster. Hvad rektorer vid realskolor beträffar
kar från ett håll anförts, att de af kommittén föreslagna löneförmånerna
icke kunna anses motsvara det arbete ock det ansvar, som skulle åligga dem, sedan
ifrågavarande läroverk utvidgats med en klass ock realskolexamen tillkommit.
I samband härmed har påpekats, att rektorerna vid realskolorna i Stockholm i
vissa fall skulle komma att åtnjuta mindre aflöning än under nuvarande förhållanden,
då dyrtidstillägg utgå.

Beträffande tjänstgöringspenningar för rektorer anmärker läroverkskollegiet
i Askersund, att om kommitténs förslag blefve genomfördt, en för sjukdom tjänstledig
rektor i första lönegraden vid realskola skulle få uppbära 300 kronor mindre
än en tjänstledig adjunkt i högsta lönegraden, och läroverkskollegiet i Karlshamn
påpekar samma skillnad beträffande pensionen för en rektor i första och en adjunkt
i högsta lönegraden samt hänvisar till ett speciellt fall, då en rektor i
första lönegraden afgått med pension.

Läroverkskollegiet i Piteå, som ej finner kommitténs förslag tillfredsställande,
uttrycker den förhoppningen, att Kungl. Maj:t måtte finna någon lösning,
som på samma gång har utsikt att vinna riksdagens bifaH och motsvarar
såväl lärarnes skäliga anspråk på en nödtorftig bärgning som arten och omfattningen
af deras arbete i fosterlandets tjänst.

Här nedan redogöres för de särskilda utlåtanden och förslag, som afgifvits
beträffande lönereglering för ämneslärare.

Adjunkternas löneförmåner.

Lön.

Med afseende på lönen hafva 3 förslag framställts:

	I	II	III	IV	V
N:o 1 .	. . 3,000	3,500	4,000	4,500	5,000
N:o 2 .	. . 3,500	4,000	4,500	5,000	5,500
N:o 3 .	. . 3,500	4,000	4,500	5,000	—

5 år mellan
lönegraderna.

121

Falun, Växjö, Malmö (med 22 röster mot 10, som afgåfvos för förslaget n:o 3),
Karlskrona (med en stark minoritet för förslaget n:o 2), vid h. latinläroverket och
h. realläroverket i Göteborg, i Halmstad, Kalmar, Karlstad, Östersund (jfr nedan
n:o 2), Umeå, Luleå, Visby, vid h. latinläroverket å Norrmalm, h. allm. läroverket
å Södermalm, h. realläroverket i Stockholm samt Nya elementarskolan; 34 kollegier
vid lägre läroverk, nämligen: läroverkskollegierna i Norrtälje, Enköping,

Eksjö, Vadstena, Söderköping, Vimmerby, Borås, Lidköping, Sköfde, läroverkskollegiet
i Mariestad (som, om ålderstilläggen skulle inskränkas till 3, anser en
begynnelselön af 3,500 kronor nödvändig), läroverkskollegierna i Alingsås, Eskilstuna,
Askersund, Södertälje, Arboga, Sala, Karlshamn, Landskrona, Trelleborg,
Ängelholm, Sölvesborg, vid västra femklassiga läroverket i Göteborg, i Uddevalla,

Varberg, Marstrand, Oskarshamn, Arvika, Åmål, Filipstad, Skellefteå samt vid
Jakobs, Katarina, Östermalms och Kungsholmens 1. allm. läroverk.

För förslaget n:o 2 hafva uttalat sig: 8 kollegier vid högre och ett kollegium
vid lägre läroverk, nämligen: läroverkskollegiet i Uppsala (med 12 röster
mot 10, hvilka afgåfvos för förslaget n:o 1), läroverkskollegiet i Linköping (med
12 röster mot 11, hvilka afgåfvos för förslaget n:o 1), läroverkskollegierna''i Norrköping,
Strängnäs, Örebro, Hälsingborg, Härnösand, Sundsvall och Haparanda, 7
reservanter i läroverkskollegiet i Vänersborg samt adjunkterna och extralärarne
vid h. allm. läroverket i Östersund.

För förslaget n:o 3 hafva uttalat sig: 4 kollegier vid högre och 3 kollegier
vid lägre läroverk, nämligen: läroverkskollegierna i Västerås, Jönköping (med
14 röster mot 12, hvilka afgåfvos för förslaget n:o 1), läroverkskollegierna i Lund
(med reservation af rektor, som uttalar sig för förslaget n:o 1, dock med 3 ålderstillägg
å kronor 666,G6), Kristianstad, Söderhamn, Ystad och Kristinehamn.

Några af dessa hafva endast fixerat begynnelselön och slutlön utan att nämna
något om antalet ålderstillägg.

Med undantag af läroverkskollegiet i Haparanda, som anser, att tjänst- Tjänstgögöringspenningarna
böra bestämmas till 25 % af hela aflöningen, föreslå samtliga de ringspenninmyndigheter,
som uttalat sig angående lönebeloppen, äfvensom domkapitlet i Lund,
att tjänstgöringspenningarna i hvarje lönegrad bestämmas till 30 % af hela
lönen. Läroverkskollegiet i Lund hemställer, att adjunkt, som undervisar på
gymnasium eller i 6:e klassen, må åtnjuta tjänstgöringspenningar i likhet med

122

lektorer. Att adjunkter, som tjänstgöra på gymnasialstadiet, därför erhålla särskild
ekonomisk ersättning, yrkas jämväl af läroverkskollegiet i Falun.

Pension. Att pensionen sättes lika med den egentliga lönen i högsta lönegraden,

d. v. s. 70 % af hela aflöningen, föreslås af alla, som yttrat sig i pensionsfrågan,
utom läroverkskollegiet i Uppsala, som med afseende på lön uttalat sig för förslaget
n:o 2 men hemställer, att adjunkternas pension må utgå med 3,500 kronor.

Lektorernas löneförmåner.

Lön. Med afseende på lönen hafva 2 förslag framställts:

	I	II	III	IV	V
N:o 1 .	. .4,000	4,500	5,000	5,500	6,000)	5 år mellan
N:o 2 .	. . 4,500	5,000	5,500	6,000	- f	lönegraderna.

För förslaget n:o 1 hafva uttalat sig: 12 läroverksstyrelser, nämligen:
domkapitlen i Uppsala, Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö, domkapitlet
i Göteborg, som alternativt föreslår 3 ålderstillägg med höjda belopp,
domkapitlen i Kalmar, Karlstad och Härnösand, direktionerna öfver Stockholms
stads undervisningsverk och Nya elementarskolan samt därjämte biskopen och
kyrkoherden Odin i Visby domkapitel; 32 kollegier vid högre läroverk, nämligen:
läroverkskollegierna i Uppsala, Hudiksvall, Gäfle, Linköping, Norrköping, Västervik,
Skara, Vänersborg, Strängnäs, Örebro, Nyköping, Västerås (8 röster af 21
afgåfvos för förslaget n:o 2), Falun, Växjö, Malmö, Karlskrona, Hälsingborg, vidh.
latinläroverket i Göteborg, h. realläroverket därsammastädes, i Halmstad, Kalmar,
Karlstad, Härnösand, Östersund, Umeå, Luleå, Sundsvall, Visby, vid h. latinläroverket
å Norrmalm, h. allm. läroverket å Södermalm, h. realläroverket i Stockholm
samt Nya elementarskolan; 30 kollegier vid lägre läroverk, nämligen: läroverkskollegierna
i Norrtälje, Enköping, Eksjö, Vadstena, Söderköping, Borås, Lidköping,
Skof de, Alingsås, Eskilstuna, Askersund, Södertälje, Arboga, Sala, Karlshamn,
Landskrona, Trelleborg, Uddevalla, vid västra femklassiga läroverket i Göteborg,
i Varberg, Marstrand, Oskarshamn, Arvika, Åmål, Filipstad, Skellefteå samt vid
Jakobs, Katarina, Östermalms och Kungsholmens 1. allm. läroverk i Stockholm.

För förslaget n:o 2 hafva uttalat sig 3 kollegier vid högre och 1 kollegium
vid lägre läroverk, nämligen: läroverkskollegierna i Jönköping (med
14 röster mot 12, hvilka afgåfvos för förslaget n:o 1), Lund (med 12 röster mot
11, hvilka afgåfvos för förslaget n:o 1, dock med 3 ålderstillägg å kr. 666,66),
Kristianstad och Ystad.

Tjänstgö: Att tjänstgöringspenningarna i hvarje lönegrad bestämmas till 30 % af

nB^a™Mn" hela aflöningen, yrkas af alla, som yttrat sig angående lektorernas aflöning, äfvensom
af domkapitlet i Lund.

123

Att pensionen sättes lika med den egentliga lönen i högsta lönegraden, Pension.
d. v. s. 70 % af hela afiöningen, föreslås af alla, som yttrat sig i pensionsfrågan.

Dessutom har läroverkskollegiet i Lund hemställt, att för lärarne vid profårsläroverken
ett fast arfvode af 500 kronor utöfver de vanliga löneförmånerna pr°i“fkc.n™
måtte fastställas, hvilket förslag läroverkskollegiet i Uppsala förordar.

Läroverkskollegierna i Yarberg och Marstrand uttala som sin mening,
p,tt jöfvertimmar (enligt det förstnämnda högst 2 i veckan) utöfver det af dem timmar
föreslagna maximum af undervisningsskyldighet för adjunkter och lektorer (se
nedan, sid. 139) borde ersättas med respektive 125 och 150 kronor pr veckotimme.

BeJctorernas löneförmåner.

För rektor vid realskola föreslås en begynnelselön af 5,000 kronor af 4 Lön.
läroverksstyrelser, nämligen: domkapitlen i Skara och Karlstad samt direktionerna
öfver Stockholms stads undervisningsverk och Nya elementarskolan; af
9 kollegier vid högre läroverk, nämligen: läroverkskollegierna i Norrköping,

Skara, Vänersborg, Lund, vid h. realläroverket i Göteborg, i Karlstad, Umeå,
vid h. allm. läroverket å Södermalm och Nya elementarskolan; af 7 kollegier
vid lägre läroverk, nämligen: läroverkskollegierna i Norrtälje, Eksjö, Vadstena,
Söderköping, Borås, Ystad, Filipstad samt kollegiet vid 1. allm. läroverket å
Kungsholmen. — För en begynnelselön af 5,500 kronor uttala sig läroverkskollegierna
i Linköping och Haparanda.

För rektor vid högre läroverk föreslås en begynnelselön af 6,000 kronor
af 7 läroverksstyrelser, nämligen: domkapitlen i Uppsala, Linköping, Skara, Växjö,

Karlstad samt direktionerna öfver Stockholms stads undervisningsverk och Nya
elementarskolan; af 14 kollegier vid högre läroverk, nämligen: läroverkskollegierna
i Uppsala, Hudiksvall, Linköping, Norrköping, Skara, Vänersborg, Örebro, Västerås,

Lund, vid h. realläroverket i Göteborg, i Karlstad, Umeå, vid h. allm. läroverket
å Södermalm och Nya elementarskolan; af 7 kollegier vid lägre allmänna läroverk,
nämligen: läroverkskollegierna i Norrtälje, Eksjö, Vadstena, Söderköping, Borås,

Ystad och Filipstad.

Samtliga ofvannämnda myndigheter, med undantag af kollegiet vid 1. allm. Åldersläroverket
å Kungsholmen, som föreslår endast ett ålderstillägg, å 500 kronor hlla99-efter 10 års tjänstgöring, förorda 2 ålderstillägg å 500 kronor efter 5 och 10 års
tjänstgöring åt de rektorer, som i löneförslagen afses.

För 2 ålderstillägg å 500 kronor åt rektorer efter 5 och 10 års tjänstgöring
utan att nämna något om lönebeloppen hafva, utom de ofvan uppräknade,
uttalat sig: 2 domkapitel, nämligen: domkapitlen i Västerås och Härnösand
samt därjämte biskopen och kyrkoherden Odin i Visby domkapitel; 17 kollegier
vid högre läroverk, nämligen: läroverkskollegierna i Gäfle, Västervik, Nyköping,

124

Falun, Växjö, Jönköping, Malmö, Kristianstad, Karlskrona, Hälsingborg, vid h.
latinläroverket i Göteborg, i Halmstad, Härnösand, Östersund, Luleå, Sundsvall
och Visby; 20 kollegier vid lägre läroverk, nämligen: läroverkskollegierna i
Enköping, Vimmerby, Borås, Lidköping, Sköfde, Mariestad, Alingsås, Askersund,
Södertälje, Arboga, Sala, Karlshamn, Landskrona, Uddevalla, vid västra femklassiga
läroverket i Göteborg, i Varberg, Oskarshamn, Kristinehamn, Åmål och
Skellefteå.

Kollegiet vid b. latinläroverket å Norrmalm föreslår, att rektorernas löner
höjas i proportion till ämneslärarnes, så att lärare, som äro särskild! lämpliga
för den ansvarsfulla rektorsbefattningen, må känna sig lockade att söka sådan.
Tjänstgö- Beträffande frågan om rektors tjänstgöringspenningar och pension hafva

endast några myndigheter uttryckligen föreslagit, att dessa skulle bestämmas
pension. e^er samma grunder som för adjunkter och lektorer, d. v. s. att tjänstgö ringspenningarna
bestämdes till 30 % af hela aflöningen och pensionen sattes lika med
den egentliga lönen i högsta lönegraden. De flesta åter hafva härom ej yttrat
sig, ehuru det i allmänhet vill synas, som om förslagen härom angående ämneslärarne
äfven gällde rektorer.

Läroverkskollegiet i Lund framhåller, att dess förslag i lönefrågan afgifvits,
under förutsättning att lärarnes änke- och pupillkassa får behålla det
hittills åtnjutna årliga statsbidraget, som är att betrakta såsom vederlag för
afträdt nådårsprivilegium och hvartill alltså ämneslärarne vid de allm. läroverken
hafva en privilegierad rätt, samt att afgifterna till änke- och pupillkassan
ej ökas och änkors och barns pension ej sänkes.

Domkapitlet i Uppsala hemställer, om icke, i sammanhang med höjandet
af lärarnes löner, hvarigenom lärarne torde kunna vinna sitt uppehälle utan att
åtaga sig bisysslor, någon föreskrift torde höra utfärdas angående den utsträckning,
i hvilken det kan vara för lärare tillåtet att åtaga sig undervisning
vid andra läroanstalter än de, vid hvilka de äro anställda. Kammarrättsrådet
Östberg i direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk uttalar som sin
mening, att då en lönereglering för rektorer och lärare vid de allm. läroverken
företages, det synes böra komma under ompröfning, huruvida ej vederbörande
kommuners nuvarande skyldighet att förse rektor med bostad borde upphöra,
liksom det synes höra vid denna lönereglering tagas hänsyn därtill, att de nu i
vissa städer till de allm. läroverkens lärare utgående så kallade hyresbidrag
icke äro i gällande författningar särskild! grundade och därför icke kunna vara
att påräkna såsom stadigvarande.

125

I fråga om pensionsrätten anse läroverkskollegierna i Uppsala och Ystad
kommitténs uttalande om pensionsålderns sänkande till 65 år i hög grad berättigad^
En pensionsålder af 35 tjänsteår och 65 lefnadsår föreslås af läroverkskollegiet i
Lund. För 35 tjänstår och 65 lefnadsår uttalar sig äfven domkapitlet i Härnösand,
som dock anser, att lärare vid 65 år äfven skall hafva skyldighet att afgå,
ankommande det på Kung! Maj:t att i särskilda fall göra undantag. Läroverkskollegiet
i Piteå gör samma uttalande, utan att dock i sistberörda afseende nämna
något om undantag, men förordar därjämte, att lärare under vissa villkor skall
vara berättigad till afgång vid respektive 60 och 30 år med proportionsvis reducerad
pension. Om lärare blefve skyldig att afgå vid 65 år, anser kollegiet vid h.
allm. läroverket å Södermalm, att pensionen ytterligare borde ökas. Läroverkskollegiet
vid Nya elementarskolan uttalar som sin mening, att lärare bör
vid 65 år hafva rätt till pension och vid 67 år vara skyldig att afgå, mot hvilken
senare bestämmelse reserverat sig rektor Hernlund, som föreslagit, att lärare vid
fyllda 65 år skulle vara skyldig att afgå med pension.

Beträffande villkor för erhållande af rektorspension yrka läroverkskollegierna
i Lund och vid h. allm. läroverket å Södermalm, att lärare, som vid
pensionstagandet tjänstgjort 15 år eller därutöfver såsom rektor, måtte äga rätt
till sådan pension. Samma mening torde omfattas af åtskilliga, som instämt i
ett af rektor Juhlin framlagdt förslag till lönereglering, hvari äfven ingår nyssnämnda
yrkande.

Läroverkskollegiet i Marstrand protesterar uttryckligen mot den senaste
pensionskommitténs förslag om afkortad pension enligt §§ 6 c och 7 * af den
föreslagna pensionslagen, och läroverkskollegierna i Norrköping, Vänersborg, Örebro
och Karlstad yrka, att om bland villkoren för åtnjutande åt de åt kommittén
föreslagna atlöningsförmåner förbehåll intages om lärares skyldighet att
vara underkastad förändrade bestämmelser i fråga om pensionsrätt i enlighet
med pensionskommitténs den 7 nov. 1902 afgifna betänkande, lärarne dock måtte
fritagas från bestämmelserna om pensionering enligt §§ 6 c och 7 i nämnda betänkande
eller, om detta ej bifalles, att åtminstone de lärare, som erhållit full -

* De bär afsedda bestämmelserna i pensionskommitténs förslag hafva följande lydelse:

§ 6 c: för tjänstinnehafvare, som icke uppnått den i 5 § stadgade lefnadsålder, där han, efter
att under fem på hvarandra följande år i följd af sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att
tjänstgöra, finnes vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen;

§7:---------------.--;----“

Tjänstinnehafvare, som afgår från tjänsten på grund af bestämmelsen i 6 § c), vare, ändå
att han icke uppnått den i 5 § stadgade lefnadsålder, berättigad till pension. Uppgår antalet tjänstår
till det i 5 § föreskrifna antal, utgår pensionen med helt belopp; i annat fall afkortas pensionen i
förhållande till tjänstårens antal.

Villkor för
erhållande
af pension

126

Loneturs rätt.

makt före utfärdandet af Kungl. kungörelsen den 31 mars 1900, antingen måtte
befrias från att underkasta sig nämnda pensionering eller i motsatt fall få rättighet
att uppbära samma belopp, som de hittills fått uppbära, då de måst taga
tjänstledighet på grund af invaliditet.

Såsom skäl härför anföres, att de enligt nyssnämnda §§ 6 c och 7 föreslagna
pensionsbeloppen äro otillräckliga, att lärarne sakna medel att genom invaliditetsförsäkring
skydda sig mot följderna af en sådan bestämmelse, att de flesta af
lärarne ej skulle drabbats af nämnda bestämmelse, om en lönereglering i tid
blifvit genomförd, samt att statskassan skulle genom samma pensionering få
vidkännas större utgifter än enligt nuvarande ordning.

Läroverkskollegiet i Askersund förordar, att minskad pension icke må
under några förhållanden understiga, hvad lärare äger uppbära under tjänstledighet
för sjukdom.

För den händelse läroverkskommitténs och pensionskommittéernas (eller
blott den senaste pensionskommitténs) förslag blifva genomförda, hemställer läroverkskollegiet
i Jönköping, att Kungl. Maj:t täcktes utverka tillstånd för de
nuvarande ordinarie lärare, hvilka för sin bärgnings skull icke anse sig kunna
gå in på de nya bestämmelserna, att varda bibehållna vid nuvarande pensionsoch
löneförmåner, inklusive extra löneförbättringsmedel och dyrtidstillägg, eller
att, om denna förmån icke ansåges kunna utsträckas till alla, den åtminstone
måtte beredas innehafvarne af högsta lönegraden, enär dessa längst förbidat en
löneförbättring och kännbarast beröras af de nya förslagen.

Kommittén hade föreslagit, att ordinarie lärare eller lärarinna för uppflyttning
i högre lönegrad skulle få räkna sig till godo väl vitsordad extra ordinarie
tjänstgöring efter vunnen behörighet att till ordinarie utnämnas samt att för
behörighet till ordinarie tjänst skulle erfordras, utom stadgade examina och profårskurs,
två års tjänstgöring vid allmänt eller examensberättigadt enskildt läroverk.
Mot detta förslag hade kommittéledamoten grefve Klingspor, med instämmande
af kommitténs ordförande, samt kommittéledamoten Larsson i särskilda
yttranden reserverat sig.

Läroverkskollegierna i Nyköping och Sundsvall, hvilka afstyrkt det föreslagna
nya kompetensvillkoret, se sid. 158, hemställa, att under alla förhållanden
de ifrågavarande tvenne åren må få medräknas vid lönetursberäkningen.

Läroverkskollegierna i Uppsala, Hudiksvall, Linköping, Norrköping, Örebro,
Falun, Karlstad, Kristianstad, Kristinehamn och Ängelholm hafva i en eller
annan form uttalat sig för att lärare vid lönetursberäkning må få tillgodoräkna
sig de år, under hvilka de som extra ordinarie lärare tjänstgjort, efter det att

127

de fullgjort de i afseende på examina och profårskurs föreskrifna fordringarna
för behörighet till ordinäre tjänst.

Läroverkskollegiet i Umeå förordar, att lärare vid befordran till ordinarie
tjänst må få tillgodoräkna sig lönetur för all den tjänstgöring han som lärare
haft efter vunnen kompetens till läraresyssla.

Läroverkskollegierna i Norrtälje, Söderköping, Vadstena och Filipstad anse,
att extra ordinarie lärare vid befordran till ordinarie tjänst bör få tillgodoräkna
sig lönetur för all sin föregående tjänstgöring.

Läroverkskollegiet i Trelleborg håller för rättvist och billigt, att extra
ordinarie lärare få börja räkna lönetur från och med det första år de börja
tjänstgöra vid allmänt läroverk.

Läroverkskollegiet i Malmö uttalar sig för att vid lärares uppflyttning i
högre lönegrad alla de år han tjänstgjort som extra ordinarie lärare måtte
räknas honom till godo utan något sådant afdrag, som kommittén föreslagit.

Läroverkskollegiet i Varberg anser, att nu gällande bestämmelser angående
beräkning af begynnande lönetur böra bibehållas för ämneslärare.

I afseende på lönetursberäkning hafva dessutom följande uttalanden blifvit

gjorda.

Läroverkskollegiet i Karlshamn yttrar, sedan det yrkat på bibehållandet
af nu utgående 4 ålderstillägg, att nu gällande rätt till lönetursberäkning för
extra tjänstgöring må kunna upphäfvas.

Biskopen i Lund yttrar, att det kan ifrågasättas, huruvida, efter löneregleringens
tillämpning, nyss anställda extra eller vikarierande lärare böra få
med afseende på uppflyttning i högre lönegrad räkna sig till godo tjänsteår före
tillträdandet af ordinarie befattning. En sådan förmån hade hittills beviljats
såsom en kompensation för att i förväntan på ny läroverksorganisation en stor
mängd ordinarie befattningar icke blifvit tillsatta och nödvändigt behöfliga
befattningar ej blifvit på ordinarie stat uppförda. Snarare torde på annan väg än
denna bättre lönevillkor böra beredas, om sådana befunnes af billighet påkallade. II.

II. Öfningslärarnes löneförhållanden.

Af de myndigheter, som yttrat sig angående öfningslärarnes löneförhållanden,
hafva de flesta anslutit sig antingen till ett af öfningslärarne vid Stockholms
allmänna läroverk afgifvet förslag eller till en vid ett läraremöte i Göteborg
antagen resolution.

I ett meddelande från Stockholms öfningslärare, hvilket som bilaga åtföljer
en del läroverkskollegiers utlåtanden, samt i särskilda yttranden från öfningslärare
anföres, att kommitténs förslag beträffande öfningslärarne skulle, om det

Allmännare
anmärkningar
mot
kommitténs
förslag

128

blefve antaget, i vissa fall medföra en försämring i jämförelse med de löneförmåner,
som dessa lärare åtnjutit under de senaste åren. I sammanhang härmed
påpekas, att kommittén likväl förordar för tecknings- och musiklärarebefattningar
en höjning i kompetensfordringarna samt en termins profkurs, hvartill kommer 14
dagars förlängning af läsåret. Därjämte hänvisas beträffande tecknings- och musik -lärarne till de dryga utbildningskurserna och till omfattningen af det hemarbete,
som ofta blir nödvändigt. Kommitténs förslag, att öfningslärarne, som vid sjukdomsfall
enligt nuvarande bestämmelser äga att uppbära 3/4 af sin lön (teckningslärarne
både af lön och arfvode), endast skulle ha rätt att uppbära 2/3 af hela
aflöningsbeloppet vid sjukdom och således äfven i detta hänseende få sin ställning
försämrad, anses obilligt med särskild hänsyn till dessa löners små belopp
och till det förhållandet, att riksdagens senaste åtgöranden, åtminstone hvad
teckningslärarne beträffar, gått i motsatt riktning. I fråga om tjänsteårsberäkning
framhålles obilligheten af nu gällande bestämmelse, att två års tjänstgöring
vid lägre läroverk endast räknas lika med ett års tjänstgöring vid högre
läroverk.

Beträffande gymnastiklärarne anmärkes, att den ökning kommittén föreslagit
i det anslag, som för närvarande delvis utgår till gymnastiklärare, är för ringa
för att kunna fylla det verkliga behofvet. Gymnastikläraren i Lund framhåller
därjämte, att det ej är till fyllest, att gymnastiklärarelönen ökas i samma proportion
som öfriga lärares löner, utan att den bör höjas vida mera, enär gymnastikläraren,
om, såsom å flera håll föreslagits, gymnastiken förlägges till ordinarie
arbetstimmar, får en betydligt ökad arbetstid.

Beträffande öfningslärarnes löneförhållanden i allmänhet hafva följande
myndigheter uttalat sig.

Domkapitlen i Västerås och Karlstad, läroverkskollegierna i Kristianstad,
Hälsingborg, Karlskrona, Falun, Karlstad, Sundsvall, Enköping, Södertälje,
Karlshamn, Oskarshamn, Arvika och Skellefteå yrka, att öfningslärarnes löneoch
pensionsförhållanden ordnas på ett för dem gynnsammare sätt än enligt kommitténs
förslag.

Läroverkskollegierna i Gäfle, Västerås, Lund och Alingsås yrka, att
öfningslärarnes löner höjas i proportion till ämneslärarnes.

Direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk uttalar, med hänvisning
till det af öfningslärarne vid Stockholms läroverk afgifna förslaget,
önskvärdheten af en förbättrad ekonomisk ställning för öfningslärarne. Samma
förslag anbefalles till det bästa af kollegiet vid h. realläroverket i Stockholm.
Till detta förslag hänvisa äfven direktionen öfver Nya elementarskolan samt
kollegierna vid Nya elementarskolan, Jakobs, Östermalms och Kungsholmens 1.
allm. läroverk utan att vidare yttra sig därom eller däremot något anmärka.

129

Teckningslärarnes löneform åner.

Beträffande teckningslärarnes löneförmåner hafva följande förslag framställts.

l:o) Stockholms öfningslärares förslag. Detta går ut på att, med hänsyn
till det växlande antal timmar, hvartill teckningslärarnes tjänstgöring vid
olika läroverk belöper sig, och den omständigheten, att undervisning i välskrifning
ofta ingår i och möjligen torde komma att tillhöra den normala tjänstgöringen,
två löneklasser för lärare vid högre läroverk och tre löneklasser för
lärare vid realskolor må fastställas.

Angående löneförmåner föreslås:

För teckningslärare vid högre läroverk:

l:a löneklassen med högst 24 veckotimmar........

2:a > > >30 > ........

för öfvertimmar pr veckotimme i häda löneklasserna. . . .

I.	II.	III.
2,000	2,500	3,000''
3,000	3,500	4,000
100	115	130.

5 år mellan
lönegraderna.

Vid sjukdom åtnjute teckningslärare 3/4 af hela aflöningsheloppet, d. v. s.
lön och arfvode.

För teckningslärare vid realskola:

	I.	II.	III.
l:a löneklassen med högst 8 veckotimmar......	. . 700	800	9001	\|
2:a > > >15 > ......	. . 1,300	1,550	1,8001	1 5 år mellan
3:e > > >20 » ......	. . 1,800	2,150	2,5001	[lönegraderna.
för öfvertimmar pr veckotimme i alla löneklasserna . .	. . 90	105	12oJ

Vid sjukdom 3/i af hela aflöningsheloppet.

Dessutom framhålles önskvärdheten däraf, att åtminstone tre års tjänstgöring
vid lägre läroverk måtte få räknas som två års tjänstgöring vid högre.

I anslutning till eller i nära öfverensstämmelse med förslaget n:o 1 hafva
uttalat sig: domkapitlet i Härnösand; 11 kollegier vid högre läroverk, nämligen:
läroverkskollegierna i Linköping, Norrköping, Västervik, Strängnäs, Nyköping,
Jönköping, läroverkskollegiet i Karlskrona, som därjämte föreslår, att tjänstgöringspenningarna
må utgöra 30 % och pensionen 70 % af totalaflöningen, läroverkskollegierna
i Härnösand, Umeå, vid h. latinläroverket å Norrmalm samt h.
allm. läroverket å Södermalm; 11 kollegier vid lägre läroverk, nämligen: läroverkskollegiet
i Norrtälje, läroverkskollegiet i Eksjö, som endast yttrar sig angående
realskolor, läroverkskollegierna i Vadstena, Söderköping, Lidköping, Asker 17 -

130

sund, Arboga, Marstrand, Filipstad, Haparanda, som dock anser, att teckningslärare
vid sjukdom må åtnjuta lönen oafkortad, samt vid Katarina 1. allm. läroverk.

Läroverkskollegierna i Linköping, Norrköping, Umeå, Norrtälje, Eksjö,
Vadstena, Söderköping och Filipstad hafva dessutom uttalat sig för att pension
bör utgå med 75 % af lönen i högsta lönegraden.

Angående direktionerna öfver Stockholms stads undervisningsverk och Nya
elementarskolan samt läroverkskollegierna vid h. realläroverket i Stockholm, Nya
elementarskolan, Jakobs, Östermalms och Kungsholmens 1. allm. läroverk, se här
ofvan, sid. 128.

2:o) Göteborgsmötets resolution. Häri uttalas önskvärdheten af 2 eller 3
löneklasser i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag år 1887, 1890 och 1892 och
Stockholms öfningslärares förslag.

Angående löneförmåner föreslås:

För teckningslärare vid högre läroverk:

I. II. in.

för 20 veckotimmar, inklusive välskrifningstimmar .... 1,800 2,150 2,5001 5 år mellan

för öfvertimmar pr veckotimme............. 90 105 120) lönegraderna.

För teckningslärare vid realskola:

Lönen bör beräknas efter antalet undervisningstimmar i lika proportion
med aflöningen vid de högre läroverken.

Vid sjukdomsfall åtnjute teckningslärare 3/4 af hela aflöningsbeloppet;

pensionen sättes lika med lönen i högsta lönegraden.

. I anslutning till förslaget n:o 2 eller i nära öfverensstämmelse därmed
hafva uttalat sig: 3 domkapitel, nämligen: domkapitlet i Uppsala, som instämt i
läroverkskollegiets i Uppsala förslag (se nedan), domkapitlet i Skara och domkapitlet
i Kalmar, som instämt i läroverkskollegiets i Kalmar förslag (se nedan);
11 kollegier vid högre läroverk, nämligen: läroverkskollegiet i Uppsala, som ej
yttrat sig om pension och rätt till lön vid sjukdom, Skara, läroverkskollegiet i
Vänersborg, som för teckningslärare vid högre läroverk föreslår en 4:e lönegrad
med 2,850 kr. och arfvodet för öfvertimmar beräknadt efter resp. 90, 100, 110 och
120 kr. pr veckotimme, mot hvilka förslag rektor Lindskog reserverat sig, läroverkskollegierna
i Falun och Växjö, läroverkskollegiet i Malmö, som förordar, att
där antalet teckningstimmar ej uppgår till 20, det skall utfyllas med välskrifningstimmar,
kollegierna vid h. latinläroverket i Göteborg, vid h. realläroverket
därsammastädes, i Halmstad, läroverkskollegiet i Kalmar, som ej yttrat sig angående
rätt till lön vid sjukdom, och i Luleå; 7 kollegier vid lägre läroverk, nämligen:
läroverkskollegierna i Borås, Sköfde, Sala, vid västra femklassiga läroverket
i Göteborg, i Varberg och Åmål samt teckningsläraren i Södertälje. Härvid

131

är att märka, att af nu uppräknade myndigheter domkapitlen i Uppsala och Kalmar
samt läroverkskollegierna i Uppsala, Kalmar och Luleå icke uttalat sig
angående frågan om löneklasser och om realskolor. Domkapitlet i Göteborg
inskränker sig till att hänvisa till uttalandena i Göteborgsmötets resolution.

3:o) Att teckningslärare vid högre läroverk för högst 24 timmar i veckan må
erhålla en lön af 1,500 kr. med 2 ålderstillägg å 500 kr. efter 5 och 10 års
tjänstgöring och för högst 30 timmar en lön af 2,000 kr. med 2 ålderstillägg å
500 kr. samt arfvodet för öfvertimmar beräknadt efter resp. 100, 115 och 130 kr.
pr veckotimme i de olika lönegraderna, yrkas af läroverkskollegiet i Hudiksvall.

4:o) Att teckningslärare vid högre läroverk för 16 timmars tjänstgöring i
veckan må erhålla en lön af 1,400 kr. med 3 ålderstillägg å 200 kr. efter 5, 10
och 15 års tjänstgöring, att ersättningen för öfverarbete beräknas pr veckotimme
efter den ordinarie aflöningen, att 30 % af hela aflöningen i hvarje lönegrad
må betraktas som tjänstgöringspenningar samt att det fulla pensionsbeloppet
sättes lika med den egentliga lönen i högsta lönegraden, yrkas af läroverkskollegiet
i Örebro.

5:o) För en lön af 1,400 kr. med 2 ålderstillägg å 300 kr. samt vid sjukdom
rätt att bibehålla 3 A af hela aflöningsbeloppet har läroverkskollegiet i
Yisby, med instämmande af biskopen och kyrkoherden Odin i Visby domkapitel,
uttalat sig.

6:o) Att teckningslärare vid realskola må erhålla en lön af 800 kr. med 2
ålderstillägg å 100 kr. efter 5 och 10 års tjänstgöring, föreslås af läroverkskollegiet
i Söderhamn.

7:o) För en lön af 720 kr. med 2 ålderstillägg å 140 kr. samt ett arfvode för
öfvertimmar af resp. 90, 105 och 120 kr. i de olika lönegraderna för teckningslärare
vid lägre läroverk uttala sig läroverkskollegierna i Mariestad och Kristinehamn,
enligt det senare kollegiet för en tjänstgöring af 10 veckotimmar, hvilket
timantal eventuellt utfylles med välskrifningstimmar, och med framhållande af
att lärarne vid sjukdom må åtnjuta SA af hela aflöningsbeloppet samt såsom
pension erhålla lönen i sista lönegraden.

8:o) Läroverkskollegiet i Uddevalla uttalar som sin åsikt, att aflöning för
öfningslärare vid lägre läroverk bör bestämmas efter antalet undervisningstimmar
i lika proportion med aflöningen vid högre, att för samtliga öfningslärare
3 lönegrader må bestämmas, att de vid sjukdom må behålla 3A af sin aflöning
samt att lönen i högsta lönegraden bör bestämmas som pension.

Styrelsen för Tekniska skolan hemställer, att Kungl. Maj:t måtte genom
lämpliga förhöjningar af de af kommittén föreslagna löneförmånerna för teckningslärarne
bereda äfven dessa lärare en välförtjänt och bättre tryggad ekonomisk
ställning.

132

Musiiclärarnes löneförmåner.

Beträffande musiklärarnes löneförmåner hafva följande förslag framställts.
l:o) Stockholms öfningslärares förslag:

För musiklärare vid högre läroverk:

	I.	II.	III.
för högst 12 veckotimmar...........	.....1,200	1,500	1,8001 5 år mellan
för högst 3 öfvertimmar pr veckotimme.....		115	130\|lönegraderna.
För musiklärare vid realskola:
	I.	II.	III.
för högst 6 veckotimmar.............		750	9001 5 år mellan
för högst 3 öfvertimmar pr veckotimme.....	..... 100	115	130 J lönegraderna.

Vid sjukdom åtnjute musiklärare 3A af hela aflöningsbeloppet.

I förslaget betecknas den nu gällande bestämmelsen, att två års tjänstgöring
vid lägre läroverk skulle motsvara ett års tjänstgöring vid högre, såsom
olämplig och omotiverad, enär kompetensfordringarna för musiklärare vid högre
och lägre läroverk äro desamma och tjänstgöringen likartad.

I anslutning till förslaget n:o 1 eller i nära öfverensstämmelse därmed
hafva uttalat sig: domkapitlet i Härnösand; 12 kollegier vid högre läroverk,
nämligen: läroverkskollegierna i Hudiksvall, Linköping, Norrköping, Västervik,
Strängnäs, Nyköping, Jönköping, läroverkskollegiet i Karlskrona, som därjämte
anser, att 30 % af hela aflöningen må betraktas som tjänstgöringspenningar och
pension utgå med 70 % af totalaflöningen i högsta lönegraden, läroverkskollegierna
i Härnösand, Umeå, vid h. latinläroverket å Norrmalm, h. allm. läroverket
å Södermalm; 11 kollegier vid lägre läroverk, nämligen: läroverkskollegiet
i Norrtälje, läroverkskollegiet i Eksjö, som endast yttrar sig angående
lägre läroverk, läroverkskollegierna i Vadstena, Söderköping, Lidköping, Askersund,
Arboga, Marstrand, Filipstad, läroverkskollegiet i Haparanda, som anser,
att musiklärare vid sjukdom må åtnjuta lönen oafkortad, samt kollegiet vid
Katarina 1. allm. läroverk.

Läroverkskollegierna i Linköping, Norrköping, Umeå, Norrtälje, Eksjö,
Vadstena, Söderköping och Filipstad uttala sig dessutom för att pension bör
utgå med lönen i högsta lönegraden.

133

2:o) Göteborgsmötets resolution:

För musiklärare vid högre läroverk:

	I.	II.	in.
för högst 12 veckotimmar.............	. . . 1,200	1,500	1,800
för hvarje nödig extratimme utöfver 12 timmar . . .	. . . 90	105	120
För musiklärare vid realskola:
	I.	II.	III.
för högst 6 timmar................	... 600	750	900
för hvarje nödig extratimme utöfver 6 timmar . . .	. . . 90	105	120

Vid sjukdomsfall åtnjute musiklärare 3/4 af hela aflöningsbeloppet;

pensionen sättes lika med lönen i högsta lönegraden.

I anslutning till förslaget n:o 2 eller i nära öfverensstämmelse därmed
hafva uttalat sig: 3 domkapitel, nämligen: domkapitlet i Skara och Göteborg
samt domkapitlet i Kalmar, som instämt i läroverkskollegiets i Kalmar förslag
(se nedan); 10 kollegier vid högre läroverk, nämligen: läroverkskollegierna i
Skara, Vänersborg, Falun, Växjö, Malmö, vid h. latinläroverket i Göteborg, h.
realläroverket därsammastädes, i Halmstad, läroverkskollegiet i Kalmar, som
endast yttrar sig angående högre läroverk, och läroverkskollegiet i Luleå; 7
kollegier vid lägre läroverk, nämligen: läroverkskollegiet i Mariestad, som dock
endast yttrar sig om realskolor och intet nämner om rätt för lärare att
vid sjukdom åtnjuta lön, läroverkskollegierna i Borås, Sköfde, Sala, vid västra
femklassiga läroverket i Göteborg, läroverkskollegiet i Varberg, som dock föreslår
125 kr. för extratimme i högsta lönegraden, och läroverkskollegiet i Amål.

3:o) Att musiklärare vid högre läroverk för 12 timmars tjänstgöring i

veckan må erhålla en lön af 1,100 kr. med 2 ålderstillägg å 250 kr., förorda

domkapitlet och läroverkskollegiet i Uppsala.

4:o) Att musiklärare vid högre läroverk för 12 timmars tjänstgöring i

veckan må erhålla en lön af 1,200 kr. med 3 ålderstillägg å 200 kr. efter 5, 10
och 15 års tjänstgöring, att ersättningen för öfvertimmar beräknas efter den
ordinarie lönen, att 30 % af hela aflöningen må betraktas som tjänstgöringspenningar
samt att pensionen sättes lika med den egentliga lönen i högsta lönegraden,
yrkas af läroverkskollegiet i Örebro.

5:o) För en lön af 1,200 kr. med 2 ålderstillägg å 250 kr. samt vid sjukdom
rätt att bibehålla s/4 af hela aflöningsbeloppet har läroverkskollegiet i Visby,
med instämmande af biskopen och kyrkoherden Odin i Visby domkapitel, uttalat sig.

134

6:o) Att musiklärare vid realskola må erhålla eu lön af 600 kr. med 2
ålderstillägg å 125 kr. efter 5 och 10 års tjänstgöring, föreslås af läroverkskollegiet
i Söderhamn.

Angående läroverkskollegiets i Uddevalla förslag, se ofvan, sid. 131.
Musikaliska akademien uttalar den förhoppningen, att kommitténs initiativ
i fråga om förbättrandet af musiklärarnes löner måtte krönas med framgång.

Gymnastiklärarnes löneförmåner.

I fråga om gymnastiklärarnes löneförmåner hafva framställts följande förslag.
l:o) Stockholms öfningslärares förslag. Häruti hemställes:
att annan och för gymnastiklärarne förmånligare beräkningsgrund vid
bestämmande af lönerna än den af kommittén föreslagna måtte uppställas, exempelvis
i löneklasser efter läroverkens storlek och antal undervisningstimmar i veckan;

att, vid bestämmandet af arfvoden för mera betungande arbete på grund
af större antal lärjungar m. m., en bestämd beräkningsprincip för sådana arfvodens
fördelning måtte uppställas samt att större anslag än det af kommittén föreslagna
måtte begäras;

att vid- lektionstidernas beräkning i timmar enahanda grunder som vid
sådan beräkning för andra lärare äfven måtte för gymnastiklärare följas; samt
att vid sjukdom gymnastiklärare måtte äga rätt att uppbära 3/4 af hela
aflöningsbeloppet.

I anslutning till detta förslag eller i nära öfverensstämmelse därmed hafva
uttalat sig: domkapitlet i Härnösand; 12 kollegier vid högre läroverk, nämligen:
läroverkskollegiet i Hudiksvall, som dock intet yttrar om bestämd beräkningsprincip
för arfvodenas fördelning och lektionstidernas beräkning i timmar, läroverkskollegierna
i Linköping, Norrköping, Västervik, Strängnäs, Jönköping,
Malmö (som dock icke uttalar sig angående punkt 4), läroverkskollegiet i Karlskrona,
som därjämte föreslår, att tjänstgöringspenningarna må utgöra 30 % och
pensionen 70 % af totalaflöningen, läroverkskollegierna i Härnösand, Umeå, vid h.
latinläroverket å Norrmalm och h. allm. läroverket å Södermalm; 11 kollegier
vid lägre läroverk, nämligen: läroverkskollegiet i Norrtälje, läroverkskollegiet i
Eksjö, som endast yttrar sig angående realskolor, läroverkskollegierna i Vadstena,
Söderköping, Lidköping, Askersund, Arboga, Varberg, Marstrand, Filipstad
samt vid Katarina 1. allm. läroverk; gymnastikläraren vid h. allm. läroverket i
Lund, som, under förutsättning att hvarje gymnastikafdelning öfvas under 45
minuter hvarje dag (se sid. 166) och att dessa 45 minuter liksom i fråga om
ämneslärare gälla såsom hel undervisningstimme, beräknar, att vid Lunds h. allm.
läroverk fordras af gymnastikläraren 38 timmars tjänstgöring i veckan, och anser,
att begynnelselönen bör sättas till minst 3,000 kronor, samt gymnastiklärarne
vid h. allm. läroverket i Nyköping och h. allm. läroverket i Östersund.

135

Läroverkskollegierna i Linköping, Norrköping, Umeå, Norrtälje, Eksjö,
Vadstena, Söderköping och Filipstad hafva därjämte uttalat sig för att pension
bör utgå med hela lönen i högsta lönegraden.

2:o) Läroverkskollegiet i Uppsala anser, att lönen för gymnastiklärarne
hör ökas i samma proportion som för teckningslärarne, så att timlönen för båda
blir densamma.

3:o) Läroverkskollegiet i Örebro föreslår för gymnastiklärare vid högre
läroverk en lön af 1,400 kr. med 3 ålderstillägg å 200 kr. efter 5, 10 och 15 års
tjänstgöring, att ersättningen för öfverarbete beräknas efter den ordinarie aflöningen,
att 30 % af hela aflöningen må betraktas som tjänstgöringspenningar, samt
att pensionen sättes lika med lönen i högsta lönegraden.

4:o) Läroverkskollegiet i Nyköping föreslår, att gymnastiklärare måtte få
sitt arbete aflönadt efter timmar, lönen fastställd i lönegrader och samma öfverbetalning
för extra timmar som de andra öfningslärarne samt att särskildt en
maximitid för gymnastiklärare vid real- och Barnskola måtte fastställas.

5:o) Läroverkskollegiet i Visby, med hvilket biskopen och kyrkoherden
Odin i Visby domkapitel instämt, föreslår för gymnastiklärare vid högre läroverk
en lön af 1,400 kr. med 2 ålderstillägg å 300 kr. samt vid sjukdom rätt att
bibehålla a/i af hela aflöningsbeloppet och framhåller, att om den af kommittén
föreslagna bestämmelsen i Bil. D § 20: 1 om 30 minxiters gymnastiklektioner, tid
för omklädnad och uppställning oberäknad, vinner afseende, gymnastikläraren,
som nödvändigt måste vara vid omklädnaden närvarande, får sin tjänstgöringstid
ökad från 30 till ungefär 45 minuter, hvarföre sådan lektion lika väl för honom
som för teckningsläraren bör betraktas som hel undervisningstimme och hans
aflöning därefter beräknas (jfr sid. 166).

6:o) Läroverkskollegiet i Söderhamn föreslår för gymnastiklärare vid realskola
en lön af 800 kr. med 2 ålderstillägg å 100 kr. efter 5 och 10 års tjänstgöring.

7:o) Läroverkskollegiet i Mariestad anser, att gymnastiklärare vid realskola
bör åtnjuta en lön af 720 kr. med 2 ålderstillägg å 140 kr. samt för
öfvertimmar ett arfvode af resp. 90, 105 och 120 kr. pr veckotimme.

8:o) Läroverkskollegiet i Kristinehamn föreslår för gymnastiklärare vid
realskola en lön af 1,000 kr., med ett ålderstillägg å 200 kr. efter 10 års
tjänstgöring.

Läroverkskollegiet i Haparanda föreslår för gymnastiklärare vid realskola
samma löneförmåner, som det förordat för teckningslärare (se sid. 129—130).

Angående läroverkskollegiets i Uddevalla förslag, se ofvan, sid. 131.

136

Direktionen öfver Gymnastiska Centralinstitutet uttalar som sin mening,
att innekafvarne af sådana platser, som taga gymnastiklärarens krafter fullt i
anspråk, böra kafva samma lön som läroverksadjunkter ock reglerade pensionsförkållanden
för sig själfva ock sina änkor. Lärarekollegiet därstädes föreslår,
att gymnastikläraren, som kar samma eller större antal undervisningstimmar än
maximum för adjunkt vid samma läroverk, skall likställas med konom i löneförmåner
och att gymnastiklärare med mindre ansträngande tjänstgöring må
erhålla löner i proportion därefter, samt uttalar sig för införande af löneklasser.

III. De extra ordinarie lårarnes löneförhållanden.

Mot de af kommittén föreslagna arfvodena af 1,800 kr. för lärare med
ofullständig kompetens och 2,000 kr. för lärare med full kompetens, göres den
anmärkningen, att kompetent extra ordinarie lärare, som under de sista åren, då
dyrtidstillägg utgått, åtnjutit ett arfvode af 1,980 kr., trots förlängningen af
läsåret ej skulle få arfvodet ökadt med mer än 20 kr. samt att kompetent lektorsvikarie
skulle förlora 200 kr. årligen, om kommitténs förslag klefve fastställdt,
att därjämte dessa lärare skulle beröfvas rätten att räkna de två första åren af
sin tjänstgöring för lönetur samt att endast extra ordinarie lärare med ofullständig
kompetens skulle skörda någon fördel af den föreslagna löneregleringen. Ett
dylikt sätt att reglera, hvarigenom den lägre kompetensen uppmuntras, anses icke
vara att förorda.

Läroverkskollegiet i Västerås anser ingen bättre utväg finnas att förbättra
extralärarnes ställning, än att det faktiska bekofvet af ordinarie lärarekrafter
tillgodosåges (jfr sid. 138—139).

Angående extra ordinarie lärares årliga arfvode kafva följande förslag
framställts:

l:o) 1,800 kr. för extra ordinarie lärare med ofullständig kompetens ock

2,000 kr. för lärare med fullständig kompetens — i öfverensstämmelse med kommitténs
förslag —: läroverkskollegiet i Trelleborg.

2:o) 1,800 kr. för extra ordinarie lärare med ofullständig kompetens och

2,000 kr. för lärare med full kompetens men med ett ålderstillägg å 500 kr.
efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring: domkapitlet i Uppsala samt läroverkskollegierna
i Uppsala, Linköping (16 röster mot 7 som afgåfvos för förslaget n:o 7),
ock kollegiet vid Katarina 1. allm. läroverk, som dock endast förordar ålderstilllägget
åt kompetenta extralärare och vikarier;

3:o) 2,000 kr. för extra ordinarie lärare med rätt till ett ålderstillägg
efter 5 års oförvitlig tjänstgöring: direktionen öfver Nya elementarskolan; läroverkskollegierna
vid Nya elementarskolan, i Sala och Kristinehamn; domkapitlet

137

i Kalmar samt läroverkskollegierna i Kalmar och Åmål, de tre sistnämnda
myndigheterna dock under förutsättning att kompetens vunnits;

4:o) 2,200 kr. för e. o. och vikarierande lektorer med full lektorskompetens
samt extra lärare, som med full lektorskompetens fullgöra lektors tjänstgöring,

2,000 kr. för öfriga extra lärare samt vikarierande adjunkter och lektorer, dessutom
i båda fallen 500 kr. efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring: läroverkskollegiet
i Hudiksvall;

5:o) 2,200 kr. för kompetent extra ordinarie lärare med rätt till ett ålderstillägg
å 300 kr. efter 5 års tjänstgöring: läroverkskollegiet i Skellefteå.

6:o) 2,000 kr. för extra ordinarie lärare med ofullständig kompetens och
2,250 kr. för lärare med full kompetens: domkapitlet i Härnösand;

7:o) 2,000 kr. för extra ordinarie lärare med ofullständig kompetens och
2,500 kr. för lärare med full kompetens: domkapitlet i Linköping, läroverkskollegierna
i Norrköping, Umeå, Norrtälje, Eksjö, Vadstena, Söderköping, Vimmerby,
Uddevalla, Marstrand och Filipstad.

8:o) 2,500 kr. för extra ordinarie lärare med full kompetens: läroverkskollegierna
i Örebro, Falun och Sundsvall.

9:o) 2,500 kr. för extra ordinarie lärare: läroverkskollegierna i Askersund
och Ystad.

10:o) 2,000 kr. för extra ordinarie lärare och 2,500 kr. för till lektorsbeställning
kompetent lektorsvikarie: läroverkskoHegiet i Östersund.

För ett ålderstillägg å 500 kronor efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring
hafva jämväl uttalat sig läroverkskollegiet i Jönköping samt, i fråga om kompetent
extra ordinarie lärare, läroverkskollegiet i Västervik och lektor Fagerholm i Visby.

Läroverkskollegiet i Visby, med instämmande af biskopen och kyrkoherden
Odin i domkapitlet, föreslår, att för den händelse de ordinarie lärarnes löner
komma att utgå med högre belopp än de af kommittén föreslagna, de extra ordinarie
lärarnes arfvoden må höjas i proportion därtill.

Slutligen uttalar läroverkskollegiet i Uppsala som sin mening, att tillfälle
måtte beredas den extra ordinarie lärare, som sådant önskar, att vinna inträde i
lärarnes vid elementarläroverken änke- och pupillkassa. IV.

IV. Samskolelärarinnornas löneförhållanden.

Domkapitlet i Göteborg finner den för samskolans lärarinnor föreslagna
aflöningen alltför låg i förhållande till den utbildning, som af dem fordras, och
yrkar, utan att framställa förslag om bestämda belopp, på dess höjande.

Professor Lundell, med instämmande af professor Almkvist, i filos, fakulteten
i Uppsala finner de föreslagna lärarinnelönerna oskäligt låga i förhållande
till de manliga kamraternas.

138

Rektor Lundberg i direktionen öfver H. lärarinneseminariet yttrar, att det
vore billigt, att i samskola anställda kvinnliga filosofie kandidater och licentiater,
som nöjaktigt genomgått profårskurs, i befordringsrätt och löneförmåner likställdes
med männen.

Läroverkskollegiet i Norrtälje uttalar som sin mening, att den af kommittén
föreslagna aflöningen för lärarinnor vid samskolor, äfven med hänsyn
tagen till den något lindrigare tjänstgöringen och den tidigare pensioneringen, ej
står i rättvis proportion till den aflöning, som föreslagits för lärarne, utan ganska
väsentligt bör höjas, och läroverkskollegiet i Haparanda anser rätt och billigt,
att lärarinna med adjunkts kompetens får uppbära adjunkts lön.

b) Förslag till ordinarie ämneslärareplatser.

I. Grunderna för kommitténs beräkning.

I fråga om grunderna för kommitténs beräkning af det erforderliga antalet
ordinarie ämneslärareplatser hafva flera anmärkningar gjorts och ändringsförslag
framställts. Särskildt har kommitténs uppfattning om det lärjungeantal,
hvarpå beräkningen bör grundas, blifvit föremål för kritik. Ur olika utlåtanden
sammanföres här det hufvudsakliga, som i detta afseende blifvit anfördt.
Lärjungar- Kommittén hade vid sin beräkning utgått från medeltalet lärjungar under

nes antal tioårsperioden 1891—1900, hvilket utgjorde 15,721. Ett sådant förfaringssätt
vore oriktigt, enär lärjungeantalet alltjämt ökas. Höstterminen 1902 utgjorde
det 18,808, alltså öfver 3,000 flere, än kommittén beräknat. Någon sannolikhet
för att detta antal på grund af den nya organisationen eller andra omständigheter
skulle nedgå, förelåge ej. Tvärtom hade man all anledning att förvänta,
att den föreslagna utvidgningen af flera läroverk, realskolexamens sannolika
inverkan att längre kvarhålla lärjungar, som eljest skulle afgå på ett tidigare
stadium, samt kvinnliga lärjungars tillträde till vissa läroverk skulle komma
lärjungeantalet att tillväxa i starkare proportion, än förut varit fallet. Toge man
vidare i betraktande, att alltid några år komme att förflyta, innan den ifrågasatta
organisationen blefve genomförd, vore det påtagligt, att det af kommittén
föreslagna antalet ordinarie lärare skulle komma att visa sig alldeles otillräckligt
och att sålunda det öfverklagade extraläraresystemet till skada för undervisningen
och lärarekåren fortfarande komme att vidmakthållas. Kommitténs
förhoppning, att utnämningsåldern efter den nya organisationens genomförande
skulle komma att nedgå, vore sålunda illusorisk. På grund häraf uttala sig
följande myndigheter, ofta under hänvisning till Kung! cirkuläret den 20 mars 1858
angående ökning af det ordinarie antalet lärare i förhållande till lärjungeanta -

139

lets tillväxt, för åtgärders vidtagande, i syfte att flere ordinarie lärareplatser
må inrättas eller att alla för närvarande behöfliga läraretjänster må med ordinarie
innehafvare besättas: domkapitlen i Linköping, Göteborg och Härnösand
samt direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk; läroverkskollegierna
i Gäfle, Linköping, Norrköping, Västervik, Vänersborg, Strängnäs, Örebro, Nyköping,
Västerås, Falun, Malmö, Karlskrona, Hälsingborg, vid h. latinläroverket
och h. realläroverket i Göteborg, i Härnösand, Östersund, Hmeå, Luleå, Sundsvall,
vid h. realläroverket i Stockholm, i Norrtälje, Eksjö, Vadstena, Söderköping,
Askersund, Borås, Sölvesborg, Uddevalla, vid västra femklassiga läroverket i
Göteborg, i Varberg, Marstrand, Kristinehamn, Filipstad, Arvika, Skellefteå,
Haparanda och vid Katarina 1. allm. läroverk i Stockholm, professorerna Lundell
och Högbom i filos, fakulteten i Uppsala samt Bäcklund och Rydberg i filos,
fakulteten i Lund. Domkapitlet i Härnösand framhåller särkildt svårigheten att
för läroverken inom dess stift anskaffa kompetenta extralärare.

Ämneskonferensen i modersmålet vid h. allm. läroverket i Jönköping anser, Maximiatt
i de klasser, där valfrihet förekommer, maximiantalet af de lär i ungfar, som allta^et Ur"
äga att gemensamt deltaga i modersmålsundervisningen, måste sättas afsevärdt hvar/eafdellägre
än 30, samt uttala, att 20 torde kunna anses som ett lämpligt tal.

Angående utlåtanden om samskoleklassernas storlek, se sid. 78—79.

I fråga om lärarnes tjänstgöringsskyldighet, som enligt några blifvit af
kommittén för högt beräknad, hafva följande förslag blifvit framställda:

1) maximum för lektor 20 och för adjunkt 24 timmar med rätt för lärare
att uppbära tilläggsarfvode å resp. 150 och 125 kr. för hvarje öfverskjutande
veckotimme: läroverkskollegiet i Marstrand;

2) maximum för lektor 21 och för adjunkt 25 timmar, med skyldighet för
lärare att, där så påfordras, ytterligare åtaga sig 2 timmars tjänstgöring pr
vecka, skolande i sådant fall ett tilläggsarfvode utgå efter resp. 150 och 125
kr. pr veckotimme: läroverkskollegiet i Varberg;

3) maximum för adjunkt 24 timmar i veckan: läroverkskollegierna i Västerås
och Lund;

4) maximum för adjunkt 26 timmar: rektor Högmark i Alingsås;

5) för lektor, som är domkapitelsledamot, 20—24, för annan lektor
och adjunkt, hvars hufvudsakliga tjänstgöring är förlagd till 6:e klassen och
gymnasiet, 22—26, för annan adjunkt 26—30 timmar i veckan: adjunkten Ringholm
i Kalmar, som motiverar den föreslagna ökningen i tjänstgöringstimmarnas
antal därmed, att undervisningstimmarna skulle komma att förkortas, och framhåller,
att en besparing för statsverket därigenom åstadkommes, ungefärligen
motsvarande kostnaderna för ett fjärde ålderstillägg;

6) maximum för lärare 24 timmar i veckan: läroverkskollegiet i Ystad.

ning.

Lärarnes

tjänstgö ringstid.

140

Proportionen
mellan
lektorer och
adjunkter.

I fråga om kommitténs beräkning af lärarnes tjänstgöringsskyldighet
hafva dessutom följande erinringar och yrkanden blifvit gjorda.

Läroverkskollegiet i TJppsala yrkar, att åtminstone vid läroverk med ett
större antal lärjungar det för adjunkts tjänstgöring bestämda timantalet inskränkes.

Läroverkskollegierna vid h. realläroverken i Göteborg och Stockholm
framhålla behofvet af lindring i tjänstgöringen för lärare vid läroverk med stora
klasser.

Läroverkskollegiet vid h. realläroverket i Stockholm har dessutom erinrat,
att rektor vid profårsläroverk har rätt att få sin tjänstgöring nedsatt till
8 timmar i veckan, och läroverkskollegiet i Lund yrkar, att minimum af lagstadgad
tjänstgöring skall beräknas för rektor och lärare vid profårsläroverk.

Angående uttalanden om lärarnes tjänstgöringsskyldighet vid samskolorna,
se sid. 74.

Domkapitlet i Göteborg samt läroverkskollegierna i Nyköping, Falun,
Vänersborg, vid h. latinläroverket i Göteborg och i Östersund uttala sig för
att undervisningen å gymnasiet må bestridas af lektorer i större omfattning, än
kommittén beräknat.

Däremot yrkar adjunkten Börring i Lund, med instämmande af 5 andra
ledamöter af läroverkskollegiet, att efter respektive lektorers afgång undervisningen
i franska, latin och grekiska skall uppehållas af adjunkter. Förslaget
motiveras därmed, att ehuru dessa ämnen tillhöra gymnasium, undervisningen
i desamma måste blifva af elementär natur, hvarjämte den föreslagna anordningen
skulle för statsverket medföra en besparing, beräknad till 55,500 kr. årligen. II.

II. De särskilda läroverkens behof af ordinarie ämneslärare.

Gäfle. Kommittén hade föreslagit indragning af ett lektorat, tillsättning
af 3 nya adjunkturer, inalles 19 lärare. Läroverkskollegiet anser, att det nuvarande
antalet lektorer bör bibehållas samt att läroverket för närvarande har
behof af inalles 21 lärare.

Linköping. Kommittén hade föreslagit inrättande af en ny adjunktsplats.
Läroverkskollegiet anför, att vid läroverket tjänstgöra 7 extralärare, och anser
därför, att det föreslagna antalet ordinarie lärare är alldeles för litet.

Norrköping. Kommittén hade föreslagit indragning af en lektorsbefattning.
Läroverkskollegiet anför, att undervisningen vid läroverket höstterminen
1903 kräfver 6 extralärare, och anser det vara synnerligen beklagligt, om de
ordinarie ämneslärarnes antal skulle komma att minskas.

141

Borås. Kommittén hade föreslagit inrättande af en ny adjunktsbefattning
i samband med läroverkets utvidgning till sexklassig realskola. Läroverkskollegiet
uttalar med hänvisning till Kung!, cirkuläret den 20 mars 1858, att
åtminstone 2 nya ordinarie lärare borde tillsättas vid läroverket, enär dess
lärjungeantal utgjorde 200 mot 62 för 20 år sedan.

Örebro. Kommittén hade föreslagit indragning af en lektors- och två
adjunktsbefattningar, hvarigenom de ordinarie lärarnes antal skulle nedsättas
från 24 till 21. Läroverkskollegiet anför, att om det sannolika antalet behöfliga
läraretimmar skulle fördelas på dessa 21 lärare, hvarje lärare, såväl lektor som
adjunkt, i medeltal skulle tjänstgöra 27 timmar i veckan; kollegiet uttalar, att
kommitténs beräkning af antalet behöfliga ämneslärare sväfvar i luften och inlägger
mot denna beräkning en allvarlig gensaga.

Västerås. Kommittén hade föreslagit indragning af en adjunktsbefattning.
Läroverkskollegiet framhåller, att läroverkets behof af extra lärarekrafter för
läsåret 1903—04 vore beräknadt till 3 extralärare, och anser det fördenskull vara
så långt ifrån att någon indragning af ordinarie lärareplatser kunde ifrågakomma,
att fastmera antalet af dessa borde ökas, så att det motsvarade läroverkets
faktiska behof. Lektor Bagge anför, att läroverket för närvarande är
i behof af en lektorsbefattning i kemi och naturhistoria samt två adjunktsbefattningar,
den ena i modersmålet, tyska och engelska, den andra i matematik
och fysik.

Malmö. Kommittén hade, med hänsyn till upprättandet af ett nytt läroverk
i Malmö, föreslagit indragning af 5 adjunktsplatser vid h. allm. läroverket
därstädes. Läroverkskollegiet anför, att antalet lärjungar inom de fem
lägre klasserna är så stort, att de båda läroverkens 4 parallellafdelningar inom
nämnda klasser om några år icke skola vara tillräckliga för att mottaga alla
dem, som vid stadens läroverk söka inträde, och yrkar på grund häraf att få
behålla de läraretjänster, som nyligen blifvit vid läroverket upprättade.

Göteborg. EL realläroverket: kommittén hade föreslagit inrättandet af en
ny lektorsbefattning; läroverkskollegiet påyrkar inrättandet af ett nytt lektorat
inom hvar och en af följande tre ämnesgrupper: 1) kristendom, modersmålet,
filosofi, historia och geografi, 2) matematik och fysik, 3) tyska, engelska och
franska; samt anför, att antalet adjunktsbefattningar, särskildt på grund af
klassernas storlek, ej kan minskas.

Västra femklassiga läroverket: kommittén hade föreslagit indragning af en
kollegabefattning; läroverkskollegiet erinrar, att för närvarande 3 tjänster vid
läroverket uppehållas af extra lärare.

Härnösand. Kommittén hade föreslagit inrättandet af 2 nya adjunktsbefattningar.
Läroverkskollegiet uppgifver läroverkets behof vara 2 nya lektors -

142

befattningar, den ena i naturhistoria och kemi, den andra i tyska och engelska,
samt minst 2 nya adjunktsbefattningar.

Stockholm. Kommittén hade föreslagit indragning af en lektorsbefattning
vid h. realläroverket i Stockholm, hvarigenom lärareantalet, som utgjorde 23
ordinarie och 5 extralärare, eller inalles 28, skulle minskas till 22. Direktionen
öfver Stockholms stads undervisningsverk, som förklarar sig ej kunna biträda kom- .
mitténs förslag angående ordinarie lärareplatser för Stockholms stads fullständiga
läroverk, anser antagligt, att hvart och ett af de tre då fullständiga läroverken
i hufvudstaden tillsvidare komme att räkna tolf gymnasieafdelningar och att
det under sådana förhållanden allra minst syntes vara skäl att minska antalet
ordinarie lektorer. Läroverkskollegiet finner ingen anledning att minska klassafdelningarnas
antal vid läroverket, ej heller att öka den tjänstgöring, som lärarne
för närvarande hafva, och anser därför, att lärareantalet bör bibehållas vid sin
nuvarande siffra 28.

KAP. vin.

Ifrågasatta terminsafgifter till statsverket.

(Sid. 546—578 i kommitténs betänkande.)

Mot kommitténs beslut att icke föreslå införandet af till statsverket ingående
terminsafgifter hade inom kommittén reserverat sig dels lektor Höjer,
dels, på grund af särskild motivering, professor Carlson med instämmande i hufvudsak
af en annan kommittéledamot, dels ock landtbrukaren Oscar Larsson.

Reservanten Höjers yrkande innebär i hufvudsak, att — under förutsättning
att den af kommittén föreslagna löneregleringen för lärarne fastställes —
manlig lärjunge i realskola eller samskola samt kvinnlig lärjunge vid Haparanda
samskola skall för hvarje termin till statsverket erlägga 20 kronor och lärjunge
å gymnasiet 30 kronor, att befrielse från hela eller halfva denna afgift måtte
kunna beviljas af en på i reservationen närmare angifvet sätt tillsatt nämnd
samt att terminsafgifter af kvinnlig lärjunge vid samskola — utom Haparanda
— skola bestämmas af kommunalstyrelse och ingå till kommunens kassa.

Reservanten Carlson instämmer i nyssnämnda förslag, dock med den skillnad,
att han yrkar, att de ifrågasatta afgifterna för manlig och kvinnlig lärjunge vid
samskola böra bestämmas till samma belopp (liksom vid öfriga realskolor ej öfverstigande
20 kronor), samt, i likhet med reservanten Larsson, anser, att dessa afgifter
vid sådana skolor böra tillfalla kommunens kassa.

I nedanstående redogörelse upptagas endast de utlåtanden, som angå terminsafgifter
till statsverket. Beträffande utlåtanden öfver kommitténs förslag om
till kommunens kassa ingående terminsafgifter vid samskola hänvisas till sid. 77;
beträffande afgifter till läroverkens kassor, se sid. 164.

I kommitténs uttalande emot införandet af terminsafgifter till statsverket Uttalanden
hafva instämt: direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk; läroverks- mot terminskollegierna
i Uppsala, Falun, Lund, Kristianstad, Visby, 14 ledamöter af kolle- ''

giet vid h. latinläroverket å Norrmalm, kollegiet vid h. allm. läroverket å
Södermalm, läroverkskollegierna i Lidköping, Alingsås, Sala och Åmål; biskopen
och kyrkoherden Odin i Visby.

144

Uttalanden
för terminsafgifter.

I anslutning till reservanten Höjer hafva uttalat sig: direktionen öfver
Nya elementarskolan, som äfven framhåller önskvärdheten af befrielse för lärjungar
af samma familj; läroverkskollegiet därsammastädes, som dock ej anser
sig höra göra något uttalande angående terminsafgifter af kvinnliga lärjungar
vid samskolor, läroverkskollegierna i Ystad samt vid Katarina (reservation af
kollega Hagelin och en annan ledamot för kommitténs förslag) och Kungsholmens
1. allm. läroverk; lektor Melander i Växjö domkapitel, lektor Klintberg i Visby,
som dock anser, att afgifterna till läroverkens kassor böra uttagas efter andra
grunder än afgifterna till statsverket, enär läroverkens inkomster eljest kunde
komma att i alltför hög grad minskas, lektor Bråte vid h. allm. läroverket å
Södermalm samt adjunkten Blomgren i Vänersborg jämte 3 andra ledamöter af
läroverkskollegiet.

I anslutning till reservanten Carlson hafva yttrat sig kollegiet vid Jakobs
1. allm. läroverk och rektor Röding i domkapitlet i Göteborg.

I hufvudsaklig anslutning till reservanterna Höjer och Carlson hafva uttalat
sig: 14 ledamöter af kollegiet vid h. latinläroverket å Norrmalm; professorerna
Lundell och Högbom i filos, fakulteten i Uppsala; läroverkskollegiet i
Enköping, som hyser den uppfattningen, att eventuella samskolor böra stå i
samma ställning till stat och kommun som realskolor för gossar, och vill införa
terminsafgifter till statsverket för lärjungar vid realskola och samskola utan
åtskillnad samt särskildt i fråga om rätt till befrielse instämma med nämnda
reservanter.

De flesta af dem, som instämt med någon af reservanterna eller med båda,
hafva emellertid icke bestämdt yttrat sig om de särskilda punkterna i deras förslag;
så hafva åtskilliga uttalat sig mera i allmänhet i fråga om afgifternas
storlek och endast betonat, att de böra bestämmas till måttliga belopp.

För införandet af terminsafgifter, utan anslutning till viss reservant,
hafva uttalat sig: kollegiet vid h. realläroverket i Göteborg (10 röster mot 5,
som instämt med kommittén), läroverkskollegiet i Falköping, som anser, att införandet
af låga terminsafgifter till statsverket skulle, om det skedde vid alla
läroverk, vara både rättvist och nyttigt, samt adjunkten Ringholm i Kalmar, som
yttrar, att terminsafgifter ej behöfva medföra några olägenheter, om icke blott
medellösa utan äfven mindre bemedlade under viss förutsättning kunde befrias
från hela afgiften. Äfven i några af de öfriga utlåtandena har framhållits önskvärdheten
af att befrielsen må ske efter en liberal måttstock i allmänhet.

Direktionen öfver Nya elementarskolan tager i sin motivering särskildt
hänsyn till behöfligheten af en lönereglering, och kollegiet vid 1. allm. läroverket
å Kungsholmen förordar terminsafgifter till statsverket, under förutsättning
att fjärde ålderstillägget, 500 kronor, bibehålies. De som anslutit sig till
reservanten Höjer, kunna gifvetvis icke anses hafva omfattat den af honom ut -

145

talade förutsättningen om fastställelse af den af kommittén föreslagna löneregleringen
(jfr kap. VII).

Lektor Laurin i Göteborgs domkapitel gillar reservanten Höjers motivering
men finner beloppen godtyckligt valda och otillräckliga samt yrkar: att en afgift,
som fullt motsvarar statsverkets kostnad för hvarje elev, erlägges af den
målsman, hvilken enligt själfdeklarationen har en årsinkomst, som öfverstiger ett
visst, fixeradt belopp; att för målsmän med lägre inkomstbelopp afgifterna bestämmas
efter en degressiv skala; samt att rektor och kollegium skola hafva
rättighet att taga hänsyn till sådana särskilda förhållanden, som motivera en
sänkning af efter dessa grunder bestämd terminsafgift.

Läroverkskollegiet i Lidköping, som instämmer i kommitténs utlåtande,
tillägger, att därest terminsafgifter skola införas, ingen skillnad bör göras mellan
de olika läroverken, och läroverkskollegiet i Sala, som likaledes instämmer med
kommittén, framhåller som sin åsikt, att i nämnda fall till statsverket ingående
terminsafgifter höra till lika belopp åläggas samtliga lärjungar vid såväl gymnasier
som realskolor (jfr sid. 77). Läroverkskollegiet i Piteå åberopar, utan att
vilja förorda till statsverket ingående terminsafgifter, reservanten Carlsons särskilda
yttrande, för så vidt däri påyrkas likställighet i nämnda afseende mellan
lärjungar vid samtliga allm. läroverk. Uttalanden i liknande riktning hafva
dessutom gjorts af åtskilliga myndigheter, som närmast yttrat sig om kommiténs.
förslag angående terminsafgifter vid samskolorna.

KAP. IX.

Öfriga ändringar i stadgan för rikets allmänna läroverk.

(Sid. 579—658 i kommitténs betänkande.)

I detta kapitel upptagas endast sådana utlåtanden öfver kommitténs förslag
till stadga, som i det föregående ej blifvit på ett eller annat sätt omnämnda.
Paragrafernas nummerföljd hänför sig till kommitténs förslag, ej till
nu gällande läroverksstadga.

Stadga för undervisningen och ordningen vid de allmänna läroverken.

§§ 1—2. Läroverkskollegiet i Västerås, rektorerna Söderbaum i Malmö
och Jacobson i Visby uttala sig mot benämningen »gymnasium», de båda senare
uttala sig äfven mot benämningen »realskola», och rektor Jacobson förordar därjämte
bibehållandet af benämningarna »reallinje» och »latinlinje».

§ 2. Rektor Wadstein i Karlskrona uttalar sig för benämningen »klass»
äfven för årsafdelning å gymnasiet.

§ 3. De å sid. 68 omnämnda 13 ledamöterna af läroverkskollegiet vid h.
latinläroverket å Norrmalm uttala som sin bestämda uppfattning, att inga bestämmelser,
som hafva något som helst afseende på samskolan, böra inflyta i den
blifvande nya stadgan för rikets allmänna läroverk utan att alla för samskoletörsöket
nödiga förordningar må inrymmas i en särskild, af den allmänna skollagen
fullständigt oberoende stadga.

§ 4. Angående lärarnes titlar hafva följande uttalat sig:

för titlarna »gymnasielektor» och »realskolelektor» i stället för resp. lektor
och adjunkt (kollega): läroverkskollegierna i Falun, vid h. realläroverket i Göteborg,
i Härnösand, Luleå, vid Nya elementarskolan, i Enköping, Kristinehamn
samt vid Katarina och Östermalms 1. allm. läroverk, lektor Fehr i Strängnäs
domkapitel och lektor Bråte vid h. allm. läroverket å Södermalm;

för titlarna »gymnasielektor» och »lektor»: läroverkskollegiet i Vadstena;

147

• för titlarna »förste lektor» och. »lektor» samt, för e. o. lärare, »extra, lektor»:
kollegiet vid h. allm. läroverket å Södermalm;

för titeln »lektor» utan alla tillägg eller gradation er såsom benämning för
hvarje af staten anställd lärare vid de allm. läroverken, vare sig ordinarie eller
extra, vare sig med större eller mindre kompetens: lektor Bohlin vid h. allm.
läroverket å Södermalm jämte en annan ledamot af kollegiet.

för titeln »lektor» såsom gemensam benämning för lektorer och adjunkter:
läroverkskollegierna i Strängnäs, Växjö, Södertälje och Varberg;

för en gemensam titel för alla ordinarie lärare: läroverkskollegiet i

Alingsås;

för titeln, »realskolelektor» i stället för »adjunkt»: läroverkskollegierna i
Linköping och Örebro;

för adjunktstitelns ersättande genom någon lämpligare titel: direktionen
öfver Stockholms stads undervisningsverk, läroverkskollegierna i Norrköping,
Västervik och vid h. realläroverket i Stockholm.

Lektor Melander i Växjö domkapitel vill biträda läroverkskollegiets mening
endast under den förutsättning, att äfven kompetensvillkoren och skyldigheterna
utjämnas för samtliga lärare.

Läroverkskollegierna i Trelleborg och Varberg anse, att undervisningen i
välskrifning bör meddelas af teckningsläraren eller annan för ändamålet särskildt
utbildad lärare.

g 5_6. Teckningsläraren vid h. allm. läroverket i Karlskrona uttalar sig

mot bibehållandet af benämningen »öfningsämne» och yrkar, att teckningsundervisningen
bör jämställas med öfriga valfria läroämnen samt att hänsyn tages till
betyget vid flyttning till högre klass.

g J4. Läroverkskollegiet vid Nya elementarskolan uttalar, att med fasthållande
af krafvet på eu för vår tids anspråk tillfredsställande undervisning i
tyska, det torde vara svårt att tänka sig hela eller nästan hela undervisningen
i klass 1 anförtrodd åt en enda lärare. Läroverkskollegiet i Örebro önskar, att
andra meningen, innehållande bestämmelse med afseende på antalet lärare i klasserna
2 och 3, skall utgå.

§ 15. Beträffande lärarnes tjänstgöringstid, se ofvan, sid. 139—140.

Läroverkskollegiet i Örebro afstyrker införandet af bestämmelsen om
adjunkt med lektorstjänstgöring.

§ 17. Medicinska fakulteten i Uppsala, med instämmande af kanslern för
universiteten, större akademiska konsistoriet i Uppsala och lärarekollegiet vid

148

Karolinska institutet, samt generaldirektör Linrotli i medicinalstyrelsen anse
önskvärd!, att skolans läkare får yttra sin mening vid arbetsordningens uppgörade;
den sistnämnde vill äfven tilldela honom rätt att i händelse lians anmärkningar
ej beaktas, kunna sin mening till protokollet anteckna för att jämte
kollegiebeslutet underställas eforalstyrelsen. Direktionen öfver Gymnastiska
centralinstitutet föreslår, att tillfälle beredes gymnastikläraren och skolläkaren
att yttra sig om gymnastiklektionernas placering i förhållande till andra lektioner
(jfr sid. 165—166).

Läroverkskollegiet i Visby, som anser, att ingen ändring bör ske i bestämmelsen
angående ordning för undervisning i öfningsämnen, önskar bibehållande
i oförändradt skick af mom. 1 och 2 i nu gällande stadgas § 16.

§ 19. Kollegiet vid h. realläroverket i Stockholm föreslår följande lydelse
åt mom. 4: »Där så lämpligt pröfvas, må ledigheten omkring pingsthelgen kunna
inskränkas eller bortfalla och antingen läsårets ofvan stadgade längd i lika
mån afkortas eller också motsvarande ledighet å annan tid gifvas lärjungarne.»

§ 20. Läroverkskollegiet i Visby önskar, att det tydligt må angifvas,
hvad som menas med »undervisningstimme», samt att rättigheten att låta en
öfningslektion följa l1/2 timme efter förmiddagsundervisningens slut och att den
frihet i timmarnas fördelning under militäröfningarna, som införts genom Kungl.
kungörelsen den 12 aug. 1902, måtte bibehållas.

§ 21. . Läroverkskollegiet i Visby, som finner betänkligt, att månadslofven
ökas, och orimligt, att de med afseende på sådana lof föreslagna bestämmelserna
skulle tillämpas t. ex. i månad med påsklof eller militäröfningar, yrkar, att uttrycket
»må» bibehålies.

Läroverkskollegiet vid Nya elementarskolan anser, att i mom. 5 äfven
examenspröfning bör nämnas bland de anledningar till ledighet, som ej inräknas
i de stadgade lofdagarna.

Lärarekollegiet vid Gymnastiska centralinstitutet vill för gymnastikläraren
hafva stadgad befogenhet att medgifva ledighet från gymnastik under
samma villkor, som för klassföreståndare föreskrifvas.

§ 22. Domkapitlet i Växjö samt läroverkskollegierna i Växjö och Visby
önska sådan omformulering af andra punkten, att lärare i kristendom skall leda
den i paragrafen afsedda andaktsöfningen. Läroverkskollegiet vid Nya elementarskolan,
med instämmande af direktionen därsammastädes, förorda sådan ändring,
att i allmänhet lärare i kristendom skall leda nämnda öfning.

149

§§ 23 och 47: 4. Läroverkskollegiet i Vadstena föreslår en sådan formulering,
att uttrycket »söndagsgudstjänst» införes i stället för »högmässogudstjänsten»
och att efter orden »så ofta» tilläggas orden »på det rum». Professor
Holmström i Lunds domkapitel anser, att fördelaktigast vore, om det kunde så
ordnas, att bevistandet af gudstjänsten visserligen å ena sidan fortfarande föreskrefves
såsom obligatoriskt men å den andra sidan icke framträdde såsom sådant
eller såsom ett tvång utan fasthellre som en förmån, och föreslår med anledning
häraf exempelvis följande omformulering: »Lärjungarne bevista, under tillsyn af
en eller flera lärare, högmässogudstjänsten i den ordning eforus på rektors förslag
bestämmer; dock äge rektor, efter pröfning af omständigheterna, meddela lärjunge
tillåtelse att tillsammans med sin familj och under dess tillsyn deltaga i
gudstjänsten eller att af särskild anledning vara från församlingsgudstjänsten
frånvarande». Läroverkskollegierna i Lund (reservation af prof. Törnqvist jämte
4 andra ledamöter), Härnösand (reservation af lektor Magnusson jämte en annan
ledamot af läroverkskollegiet), Umeå Luleå, vid Nya elementarskolan och i Haparanda
yrka, att stadgandet om obligatoriskt kyrkobesök må utgå; läroverkskollegiet
i Lund föreslår att i stället å lämpligt ställe en erinran om vikten af
ungdomens deltagande i gudstjänsten införes och att föreskrift om utförlig under
visning rörande gudstjänsten och kyrkoåret i kursplanen meddelas; läroverkskollegierna
i Härnösand, Umeå, Luleå och vid Nya elementarskolan hemställa,
att i stället skolgudstjänster emellanåt anordnas, enligt kollegierna i Härnösand
och Umeå en gång i månaden och med frivilligt deltagande, enligt kollegiet i
Luleå minst en gång i månaden och med frivilligt deltagande, enligt alla de
tre sistnämnda i samråd med vederbörande prästerskap.

§§ 22—23. Lektor Bergman i Norrköping påyrkar upphörandet af alla
obligatoriska andaktsöfningar och gudstjänstbesök.

§ 25. Generaldirektör Linroth i medicinalstyrelsen anmärker, att eu så
viktig sak som inträdessökandes frihet från smittosam sjukdom i vissa fall fullständigt
kan lämnas åt inkompetenta personers bedömande.

Läroverkskollegiet i Umeå yrkar, att alla inträdessökande böra åläggas
förete vederbörligt prästbetyg, enär en del matrikeluppgifter finnas i prästbetyg
men ej i afgångsbetyg.

§ 31. Läroverkskollegiet vid Nya elementarskolan anser uttrycket »nöjaktigt
redogöra för lärokursen» böra tolkas så, att för flyttning inom realskolan
kräfvas godkända insikter i realskolans alla ämnen, för flyttning inom
gymnasiet godkända kunskaper i de ämnen, som där läsas. Läroverkskollegiet i
Kalmar önskar de båda första radernas förtydligande.

150

§§ 31—33. Lektor Landtmanson i Skara domkapitel anser, att om realskolexamen
införes i den af kommittén föreslagna organisationen, en särskild
pröfning bör stadgas som villkor för uppflyttning till gymnasiet, enär eljest de
mindre begåfvade, eftersom en nära förestående examen förefaller mera afskräckande
än en till tiden aflägsnare, skola föredraga att från femte klassen
fortsätta å gymnasiet.

§ 32. Läroverkskollegiet i Kristianstad föreslår följande omformulering:
»Pröfning af de för lärjunges flyttning inom läroverk erforderliga kunskaper
verkställe de lärare, hvilka undervisat i den klass, från hvilken flyttning sker.»
Adjunkten Ringholm i Kalmar anser denna § föråldrad och numera knappast
någonstädes tillämpad.

§ 33. Läroverkskollegiet vid Nya elementarskolan hemställer, att orden
»af rektor och lärare» utgå.

§ 35 (och § 40). Läroverkskollegiet i Landskrona yrkar, att orden »vid
nästföljande termins början» utbytas mot »inom den tid, som i § 40 är bestämd
för återinträde vid samma läroverk» samt att, om detta bifalles, § 40 i sin senare
del ändras till »... återtaga sitt rum vid samma eller annat läroverk ...»

Domkapitlet i Härnösand och läroverkskollegiet i Umeå önska, att sista
satsen »dock att detta icke gäller om inträde i gymnasiets tredje och fjärde
ringar» må utgå.

§ 38. Domkapitlet i Göteborg hemställer, att bestämmelsen om afgångsbetygets
påteckning må utgå.

§ 41. Läroverkskollegiet vid Nya elementarskolan önskar paragrafens
förenkling och ifrågasätter lämpligheten af gemensamt upprop vid hvarje termins
början.

§ 42. Läroverkskollegiet vid Nya elementarskolan anser, att mom. 1
och 2 böra såsom föråldrade omarbetas.

§ 43. Läroverkskollegiet i Växjö anser, att meddelande om flyttning bör
ske genom anteckning på betyget och att paragrafen bör lyda på följande sätt:
»Sedan årsexamen är afslutad, utdelas de belöningar och understöd, som blifvit
lärjungar tillerkända.»

§ 44. Läroverkskollegiet i Kristianstad och rektor Sprinchorn i Lund
önska, bland annat af ekonomiska hänsyn, en förenkling i årsberättelsens uppställ -

151

ning, särskild! genom borttagande af en del tabeller, som den sistnämnde anser
behöfva inflyta endast hvart femte eller tionde år, under det att för de mellanliggande
åren dessa tabeller kunde i skriftlig form öfverlämnas till ecklesiastikdepartementet.

Läroverkskollegiet vid Nya elementarskolan förordar, att fordran på afhandlings
införande i årsberättelsen efterskänkes.

§§ 45—46. Läroverkskollegiet vid Nya elementarskolan föreslår, att betyg
för flit ersättes af betyg för uppmärksamhet, dock att intet allmänt vitsord
i förevarande fall må förekomma.

§ 46. Läroverkskollegierna i Landskrona och vid 1. allm. läroverket å
Östermalm önska ett mellanbetyg i flit mellan »Mycket god» och »God» — det
förstnämnda nämner exempelvis »Mer än god» —, och läroverkskollegiet i Visby
förordar återinförandet af de fem gamla betygsgradationerna för flit.

Styrelsen för Tekniska skolan i Stockholm anser i fråga om teckning, att
på betygen uttrycket »färdighet» lämpligen bör ersättas med »insikt». Denna
uppfattning synes delas af teckningsläraren vid Karlskrona h. allra, läroverk.

§ 47. Domkapitlet och läroverkskollegiet i Växjö hemställa om följande
tillägg: »All tobaksrökning utomhus är förbjuden, samt inomhus, såvida målsman
icke därtill lämnat skriftligt samtycke.» Läroverkskollegiet vid Nya elementarskolan
önskar dels införande af förbud mot rökning å allmän plats eller vid utmarsch,
dels borttagande af bestämmelsen om lottning samt anser, att flera inom.,
särskild! 6, 7, 8 och 11, behöfde omarbetas.

Läroverkskollegiet i Falun yrkar revision af disciplinstadgan.

§ 49. Läroverkskollegiet vid Nya elementarskolan hemställer, att kroppslig
aga begränsas till realskolan och att sådan ej må förekomma å treåriga
gymnasiet, att efter orden »anmärkning i klassens anteckningsbok» i mom. 2 inskjutes
»i svårare fall åtföljd af meddelande till hemmet» samt att lärjunge,
som två terminer efter hvarandra erhållit näst lägsta eller en termin lägsta betyg
för uppförande, må erhålla den erinran, hvarom mom. 5 talar. Läroverkskollegiet
i Kristianstad och 8 lärare i läroverkskollegiet i Lund yrka, att mom.
3 utgår och att till mom. 2 fogas den af kommittén i mom. 3 föreslagna bestämmelsen
»dock må å gymnasium och i realskolans sjätte klass kroppslig aga i
intet fäll förekomma». Gymnastikläraren vid h. allra, läroverket i Lund anser,
att om nyssnämnda bestämmelse i mom. 3 skall kvarstå, annan kännbar bestraffning
bör införas.

152

§ 51. Läroverkskollegiet vid Nya elementarskolan önskar ett tillägg af
innehål], att hvarje lärjunge skall i läroverksstaden hafva en målsman, till hvilken
skolan vid behof kan hänvända sig.

Befordringslag.

§ 52. Filos, fakulteten i Uppsala föreslår, att början af mom. 3 erhåller
följande lydelse: »Hvarje å gymnasiets timplan upptaget läroämne bör vara af
lektor å ordinarie stat företrädt. Lektorat i kristendom skall, så ofta förhållandena
det medgifva, omfatta blott detta ämne; annars skall hvarje lektorat omfatta
två ämnen, af hvilka det ena anses som hufvudämne, det andra som biämne,
och må i sådan befattning de olika ämnena kunna kombineras blott på något af
följande sätt, hvarvid iakttages, att det ämne, som skall anses såsom hufvudämne,
bör ställas först».

Början af mom. 4 bör enligt samma fakultets förslag formuleras sålunda:
»Adjunktsbefattning i kristendom skall, så ofta förhållandena det medgifva, omfatta
blott detta ämne; annars skall hvarje adjunktur omfatta två eller tre ämnen,
det förra dock blott i de fall, då i befattningen ingår sådant skolämne,
som motsvarar två eller flere akademiska examensämnen (modersmålet, naturlära,
naturhistoria), och må i sådan befattning de olika ämnena kunna kombineras
blott på något af följande sätt»:

Professor Wiman i filos, fakulteten i Uppsala har i särskildt yttrande
framhållit, att då han med sin röst understödt förslaget angående särskilda lärare
i kristendom, hans uppfattning varit, att ifall det visade sig behof af sådan lärare
med ett för lektorat eller adjunktur otillräckligt timantal, undervisningen skulle
kunna uppdragas åt någon person, som dessutom innehade praktisk befattning i
kyrkans tjänst.

Teologiska fakulteten i Uppsala har med anledning af filos, fakultetens
nyssnämnda förslag ansett sig böra erinra om den obestridliga fördelen ej mindre
för sambandet mellan kristendomsundervisningen och den allmänna bildningen
än för såväl lärjungar som lärare däraf, att en lektor eller adjunkt i kristendom
kan komma i tillfälle att meddela undervisning äfven i ett eller annat
prolanämne. Två ledamöter af teologiska fakulteten, nämligen professorerna
Söderblom och Martin, hafva i särskilda utlåtanden anslutit sig till filosofiska
fakultetens förslag i förevarande punkter.

153

Adjunkten Börring i Lund, med instämmande af 5 andra ledamöter af
läroverkskollegiet, föreslår, att i början af mom. 3 efter ordet »läroämne» tillläggas
orden »utom grekiska, latin och franska» samt att ur samma mom. följande
grupper må utgå, nämligen: kristendom och latinska språket; kristendom och
grekiska språket; modersmålet och latinska språket; latinska och grekiska språken;
latinska språket och historia; tyska och franska språken; engelska och franska
språken.

Beträffande de under § 52 :3, 4 uppförda ämnesgrupperna hemställer filos,
fakulteten i Uppsala, att i samma befattning blott sådana ämnen må förenas,
som äga något inre sammanhang, och anser med hänsyn härtill, att den för
lektorsbefattning uppförda gruppen kristendom och modersmålet är olämplig,
hvarjämte fakulteten uttalar, att en sådan förening som matematik och kemi
torde få anses som mindre lämplig. Bland de för adjunktsbefattning upptagna
ämneskombinationer finner fakulteten af samma anledning skäl till anmärkning
mot följande: kristendom, modersmålet och historia; modersmålet, tyska och matematik;
modersmålet, geografi och naturlära; modersmålet, matematik och naturhistoria;
modersmålet, matematik och fysik; modersmålet, naturhistoria och kemi;
tyska, geografi och naturhistoria; tyska, matematik och naturhistoria; tyska,
naturhistoria och kemi.

Läroverkskollegiet i Hudiksvall hemställer, att i mom. 3 matematik icke
må förenas med kemi och naturhistoria icke med fysik.

Professorerna Charlier och Wrangel i filos, fakulteten i Lund uttala sig
för att en inskränkning i antalet ämnesgrupper, som kunna ingå i lärarebefattning,
må vidtagas.

Läroverkskollegiet vid Nya elementarskolan föreslår, att de i § 52:3, 4
förekommande ämnesgrupperna utgå samt att ledig lektorstjänst anslås i två
ämnen, ledig adjunktstjänst i två eller tre ämnen; häremot reserverade sig rektor
Hernlund; med afseende på sådana i mom. 3 upptagna grupper, där geografi ingår
som första ämne, uttalar kollegiet, att geografi ej skulle förekomma å ett
eventuellt treårigt gymnasium och å ett eventuellt fyraårigt gymnasium knappast
har den ställning, att det försvarar sin plats som första ämne.

Läroverkskollegiet i Kristianstad hemställer, att i mom. 3 ämnesgruppen
historia och filosofisk propedeutik fortfarande må bibehållas.

Några lärare vid h. allm. läroverket i Östersund anse följande kombinationer
för lektorsbefattning olämpliga: fysik och geografi, matematik och kemi,
naturhistoria och fysik.

Filos, fakulteten i Uppsala föreslår följande lydelse af § 52:7: »Om, när
läraretjänst blir ledig, konsistorium med hänsyn till läroverkets behof af undervisning
finner ombildning önskvärd, så att i tjänsten må ingå andra ämnen, än den
förut omfattat, äger konsistorium att därom göra framställning hos Kung], Maj:t».

154

Professor R. Geijer i filos, fakulteten i Uppsala har, med instämmande af
professorerna P. A. Geijer, Hildebrandsson och Wiman, föreslagit, att § 57 : 7 skall
erhålla följande lydelse: »Den ämnesförening, en lärarebefattning omfattat, hör
icke vid inträffad ledighet ändras, utan att synnerligen viktiga skäl för en sådan
ändring anförts.»

Lektor Petrini i Växjö anser, att ämneskombinationerna böra vara få
och fasta.

§ 53. Läroverkskollegiet vid Nya elementarskolan anser, att i mom. 2
uttrycket »vara känd för gudsfruktan och goda seder» bör utbytas mot orden
»hafva gjort sig känd för eu hedrande vandel».

Filos, fakulteten i Uppsala anser, att mom. 4 bör utgå med hänsyn till
de bestämmelser fakulteten föreslår under § 54.

§ 54. Angående lärarebildningen och de för erhållande af lärarebefattning
erforderliga examina hafva följande utlåtanden och förslag afgifvits.

Läroverkskollegiet i Kristianstad uttalar önskvärdheten af en för alla
ämneslärare vid de allmänna läroverken gemensam examen, som på samma gång
den öppnade utsikt för alla lärare att undervisa på läroverkets olika stadier och
tillika tillförsäkrade läroverket en lärarekår, som i vetenskaplig grundlighet
och pedagogisk duglighet icke vore den nuvarande underlägsen. Häremot reserverade
sig lektorerna Young och Schultz-Steinheil.

Professor Wrangel i filos, fakulteten i Lund uttalar sig för en särskild
lärareexamen.

Lektor Febr i domkapitlet i Strängnäs framhåller som ett stort önskemål
för framtiden samma kompetens och samma löneförmåner för alla lärarne vid de
allmänna läroverken.

Lektor Hagelin i Nyköping anser den viktigaste af alla skolreformer vara
en förbättrad lärareutbildning och påyrkar därför i samband med den blifvande
skolreformen införandet af pedagogiska lärostolar vid universiteten och pedagogiska
seminarier för läroverkslärare.

Professorerna Charlier och Wrangel i filos, fakulteten i Lund samt lektor
Petrini i Växjö anse, att sökande till lärarebefattning bör hafva examensbetyg
i de ämnen, som ingå i den sökta sysslan.

Professor Bäcklund uttalar sig för kommitténs förslag angående vitsord
i vissa grupper af 4 ämnen såsom villkor för behörighet till lärarebefattning.

Filos, fakulteten i Uppsala föreslår följande lydelse af första stycket i §
54: 1: »Särskilda villkor för behörighet till lektorsbefattning äro: att vid inländskt
universitet hafva aflagt fullständiga och godkända prof för promotion inom filosofisk
fakultet eller licentiatexamen (efter senast föreslagen terminologi) inom

155

teologisk fakultet jämte godkändt disputationsprof, börande dock den, som aflagt
examen enligt nådiga stadgan ang. filosofie kandidat- och licentiatexamina den 17
april 1891, hafva i särskild pröfning, hvarom närmare bestämmelser meddelas i
nådiga kungörelsen den 14 okt. 1892, erhållit vitsord om minst godkända insikter
i psykologi och logik, därest icke teoretisk filosofi ingår i hans kandidat- eller
licentiatexamen; samt att hafva i licentiatexamen undfått minst betyget »godkänd»
i det för befattningen angifna hufvudämnet och i biämnet antingen minst betyget
»godkänd» i licentiatexamen eller minst »med beröm godkänd» i kandidatexamen,
dock att i de fall, då hnfvudämnet motsvarar två akademiska examensämnen,
licentiatbetyg fordras blott i ett af dem jämte kandidatbetyg i det andra».

Professor Ångström i filos, fakulteten i Uppsala har i afgifven reservation
yrkat, att för behörighet till lektorsbefattning skall fordras minst betyget godkänd
i filosofie licentiatexamen i de båda ämnen, som falla under lektoratets läroområde.
Som skäl anföres bland annat, att lektorernas antal vanligen ej räcker
till för att hvarje å gymnasiets timplan upptaget ämne skulle kunna blifva såsom
hufvudämne af lektor företrädt, hvaraf följden skulle kunna blifva, att somliga
ämnen icke hade andra representanter inom lektorskåren än sådana, som i
dessa endast förvärfvat sig kandidatbetyg.

Professor Wiman i filos, fakulteten i Uppsala har i särskildt yttrande yrkat,
att den af kommittén föreslagna fordran på större insikter i ett af de i lektorsbefattning
ingående ämnena skall kunna gälla hvilket som helst af dessa ämnen.
Som skäl anföres, att man ej kan undgå lektorat i två hufvudämnen samt att
den af professor Ångström föreslagna utvägen skulle kunna leda därtill, att man
måste fordra licentiatbetyg i ej mindre än tre ämnen, t. ex. i botanik, zoologi och
kemi för en lektorsbefattning i naturhistoria och kemi.

Filosofiska fakulteten i Uppsala föreslår följande lydelse af § 54:2: »Särskilda
villkor för behörighet till adjunktsbefattning äro att hafva i licentiateller
kandidatexamen erhållit minst betyget »godkänd» i de till den sökta
sysslan hörande ämnena, samt att dessutom, därest teoretisk filosofi ej ingår i
examen, hafva undergått sådan pröfning i psykologi och logik, som i näst föregående
moment omförmäles».

I fråga om behörighet att söka lektors- och adjunktsbefattning, hvari kristendom
ingår som läroämne, hänvisar fakulten till sitt förut i anledning af åtskilliga
studenters petition rörande det teologiska examensväsendet afgifna yttrande,
däri yrkas, att för sådan behörighet skall för den som undergått examen
inom teologisk fakultet, kräfvas efterpröfning inom filosofisk fakultet i det till
sysslan hörande profanämnet, för den som undergått examen inom filosofisk fakultet,
motsvarande efterpröfning inom teologisk fakultet; detta allt i händelse lärarebefattningen
omfattar såväl kristendom som något eller några profana ämnen.
Skulle däremot kristendom, på sätt fakirlteten i fråga om § 52 föreslagit, vara

156

det enda i befattningen ingående undervisningsämnet, bör, enligt fakultetens mening,
för lektorskompetens endast fordras godkänd teologie licentiatexamen (efter
senast föreslagen terminologi), för adjunktskompetens endast teologie kandidatexamen
(efter samma terminologi).

Teologiska fakulteten i Uppsala bar angående behörighet till lärarebefattning,
hvari kristendom ingår som ämne, bland annat anfört, att den lika litet
som läroverkskommittén för närvarande kan föreslå eller förorda någon ändring
i gällande bestämmelser rörande ifrågavarande lärarekompetens bland annat därför,
att det förslag till stadga angående undervisnings-, studie- och examensväsendet
inom de teologiska fakulteterna, som af därtill utsedde kommitterade år
1898 afgafs, ännu är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning, hvars resultat lätt kan
komma att kräfva en långt allsidigare utredning af föreliggande kompetensfråga,
än hvad nu presterats eller kan åstadkommas. Skulle emellertid filosofiska fakultetens
förslag i förevarande fråga vinna afseende, så anser teologiska fakulteten
sig böra yrka, att efterpröfning inom teologiska fakulteten för lektorsaspirant
ingalunda får omfatta hvilken teologisk disciplin som helst utan de centrala
ämnena dogmatik och kyrkohistoria, i hvilka vederbörande lärare är skyldig att
meddela undervisning.

Professor Söderblom i teologiska fakulteten i Uppsala har med anledning af
de af filosofiska fakulteten föreslagna kompetensbestämmelserna i särskildt yttrande
(se sid. 152) framhållit, att det från synpunkten af universitetsstudiernas
längd är en uppenbar orimlighet att till teologie licentiatexamen, hvilken, såsom
omfattande tre ämnen, i och för sig är mera kräfvande än filosofie licentiatexamen,
för nödig lektorskompetens lägga krafvet på minst halfva filosofie licentiatexamen.

Kanslern för universiteten yttrar beträffande fakulteternas förslag om läroämnenas
gruppering och lärarnes kompetensvillkor, att en tillfredsställande jämkning
mellan läroverkens och universitetens kraf jämförelsevis lätt bör kunna åvägabringas,
men anses den förebragta utredningen alltför otillräcklig och de väckta
förslagen af en alltför ingripande art med hänsyn till universitetens undervisande
och vetenskapliga verksamhet, för att det för närvarande skulle vara möjligt att
inlåta sig på ett försök i dylik riktning.

Lärare i kristendom vid h. latinläroverket å Norrmalm hafva som sin mening
uttalat, att behörighet till lektorsbefattning, hvari kristendom ingår som
läroämne, ej borde tillkomma den, som aflagt filosofie kandidatexamen och dimissionsexamen,
enär dessa examina, allra helst om de äro medelmåttiga eller jämnstrukna,
ingalunda kunna anses borga för tillräckliga kunskaper hos den, som i
vår tid skall kunna med framgång sköta en teologie lektorsbefattning.

Läroverkskollegiet vid h. latinläroverket å Norrmalm har med 17 röster
mot 5 afstyrkt kommitténs förslag, att afgångsbetyg från den treåriga kursen

157

vid H. lärai-inneseminariet skall medföra behörighet till ämneslärarinnebefattning
vid de ifrågasatta samskolorna.

Angående de särskilda examensämnena och deras förhållande till skolämnena
hafva gjorts följande uttalanden.

Filosofiska fakulteten i Uppsala förutsätter, att ämnet germanska språk
ex^sättes i akademisk examen af tyska och engelska. Domkapitlet i Härnösand
afstyrker förslaget, att germanska språk delas i filosofie kandidatexamen, enär
detta ej vore nödigt för skolans behof och kunde komma att medföra olägenheter.

Professor Wrangel i filos, fakulteten i Lund yrkar, att ämnet estetik med
litteratur- och konsthistoria upptages bland de ämnen, som medföra behörighet
till lärarebefattning, samt framhåller behofvet däraf, att vid universiteten öfningskurser
för uppsatsskrifning, kriaämnens disposition samt muntlig framställning
anordnas. Professor Erdmann i filos, fakulteten i Uppsala uttalar önskvärdheten
af att åtgärder vidtagas i syfte att försäkra skolornas lärjungar om en kunnigare
och skickligare ledning i modersmålets skriftliga behandling, hvilken anordning
vore nödvändig som motvikt mot den språkliga inverkan på svenskans stilistiska
behandling, som tyskan genom sitt ökade utrymme på undervisningsplanen skulle
komma att utöfva.

Filosofiska fakulteten i Uppsala föreslår, att i läroverksstadgan intagas bestämmelser
därom, att skolämnena och de akademiska examensämnena motsvara
hvarandra på följande sätt: filosofisk propedeutik = teoretisk filosofi; modersmålet
= nordiska språk och litteraturhistoria; franska = romanska språk; naturhistoria
= botanik och zoologi; naturlära = två af ämnena fysik, kemi, astronomi, geologi.
Professor Wiman i filos, fakulteten i Uppsala vill härtill foga den bestämmelsen,
att för lärarebefattning i fysik skall fordras vitsord både i fysik och
mekanik.

Angående det för behörighet till lektorsbefattning erfordeliga disputationsprofvet
hafva följande förslag afgifvits.

Filosofiska fakulteten i Uppsala hemställer, att det andra och det näst
sista stycket i § 54: 1 utgår, hvilket i samband med den föreslagna lydelsen af
första stycket i § 54: 1 innebär, att det för behörighet till lektorsbefattning erforderliga
disputationsprofvet icke nödvändigt beh öfver vara aflagdt i något af de
ämnen, som ingå i den sökta sysslan, utan kan vara aflagdt i hvilket ämne som
helst. Professor Persson i filos, fakulteten i Uppsala har på i särskildt yttrande
anförda grunder reserverat sig mot detta fakultetens beslut.

Läroverkskollegiet i Kristianstad anser, att sökande till lektorsbefattning i
latin och grekiska äfven framdeles bör hafva på latin författat och försvarat antingen
sin gradualafhandling eller särskild afhandling för den lediga tjänsten.

Lär over kollegiet i Visby föreslår, att nu stadgadt kompetensvillkor, att afhandling
i klassisk filologi skall vara författad på latinska språket, bör bibehållas.

158

Mot kommitténs förslag om två års tjänstgöring som villkor för behörighet
till ordinarie ämneslärarehefattning hafva följande myndigheter uttalat sig:
domkapitlet i Härnösand; läroverkskollegierna i Nyköping, Örebro, Lund (15
röster mot 11), Kristianstad, Sundsvall, Visby och Eskilstuna; professorerna
Bäcklund och Rydberg i filos, fakulteten i Lund och lektor Petrini i läroverkskollegiet
i Växjö. Domkapitlet i Växjö förordar, att den för behörighet till
lektorsbefattning föreslagna bestämmelsen om tvåårig tjänstgöring vid allmänt
eller enskildt läroverk måtte utgå. I några af ofvannämnda utlåtanden hänvisas
till reservanterna grefve Klingspors och Larssons yttranden i frågan.

§ 55. Direktionen öfver Nya elementarskolan och läroverkskollegiet därsammastädes
anse, att vid ansökan till läraresyssla vid allmänt läroverk äfven
bör bifogas läkareintyg, som styrker frihet från svårare sjukdom eller lyte.

§ 57. För lärareprofvens afskaffande hafva uttalat sig: läroverkskollegierna
i Hudiksvall, Vänersborg, Strängnäs, Falun, Lund (19 röster mot 9; dessutom
reservation af rektor jämte 5 ledamöter, som uttalat sig för de fakultativa
profvens bibehållande), Malmö, Kristianstad, vid h. realläroverket i Göteborg, i
Halmstad, Härnösand, Östersund, Sundsvall, Alingsås, Eskilstuna, Askersund, Sala,
Varberg, Oskarshamn, Åmål och Haparanda samt vid Katarina 1. allm. läroverk;
professor Noreen i filos, fakulteten i Uppsala, rektor Röding och lektor Laurin i
domkapitlet i Göteborg. Några af dessa myndigheter hafva anslutit sig eller
hänvisat till professor Carlsons reservation.

Domkapitlet i Härnösand och läroverkskollegiet i Sundsvall föreslå, att
sökande, som önskar aflägga prof, skall omedelbart vid själfva ansökan anmäla
denna sin önskan. Härigenom skulle ledig syssla kunna tillsättas på afsevärdt
kortare tid, än hvad nu är fallet.

§ 58. Lektor Behm i Hälsingborg, hvilken anser, att lärjunge å gymnasium,
som sådant önskar, bör erhålla undervisning i franska språkets skriftliga
behandling, har, med instämmande af andra tre ledamöter af läroverkskollegiet,
föreslagit, att sökande till lektorsbefattning i franska skall rätta ett skriftligt
arbete på detta språk.

Läroverkskollegiet vid Nya elementarskolan förordar, att undervisningsprof
för lektorsbefattning endast må omfatta två ämnen.

§ 59. Domkapitlet i Göteborg hemställer, att sista punkten af mom. 3
utgår eller också på det sättet ändras, att efter orden »vid annat» framför »läroverk»
inskjutes »i- stiftsstad beläget». Domkapitlet anser nämligen, att undervisningsprofvens
sakkunniga bedömande är tillräckligt tryggadt genom den föreskrift,
som innehålles i mom. 2, samt att om rektor vid läroverk, som ej är

159

beläget i stiftsstaden, skulle deltaga i bedömande af undervis ningsprof, han därigenom
komme att dragas bort från det läroverk, hvars styresman han är, hvarjämte
statsverket härigenom vållas utgifter, som äro helt och hållet öfverflödiga
eller i allt fall icke uppvägas af motsvarande fördelar.

§ 60. Angående rätt att utnämna lärare hafva följande uttalanden blifvit

gjorda.

Läroverkskollegiet i Västervik önskar, att utnämningsrätten öfverlåtes åt
en blifvande centralstyrelse.

Lektorerna Fehr och Sohlberg i domkapitlet i Strängnäs uttala sig för
att den ifrågasatta centralstyrelsen skall öfvertaga alla eforernas och domkapitlens
rättigheter och skyldigheter i hvad till läroverken hörer.

Läroverkskollegierna vid h. realläroverket i Göteborg, i Halmstad och
Härnösand, uttala sig för ett centralt läroverbsråd och i samband därmed för
upphäfvande af domkapitlens rätt att utnämna lärare.

Läroverkskollegiet vid h. realläroverket i Stockholm uttalar sig för inrättande
af ett centralt läroverksråd med särskildt betonande bland annat af
detta läroverksråds betydelse för lärareutnämningarna.

Direktionen öfver Nya elementarskolan, läroverkskollegierna i Vänersborg,
Umeå, Luleå, Nya elementarskolan, Oskarshamn, 9 ledamöter af läroverkskollegiet
vid h. latinläroverket å Norrmalm samt professor Noreen i filos, fakulteten i
Uppsala anse, att rätten att utnämna lärare, i samband med inrättande af ett
läroverksråd, bör öfvertagas af Kungl. Maj:t.

Läroverkskollegiet i Visby, med instämmande af biskopen och kyrkoherden
Odin, har ej velat yttra sig i frågan om en centralstyrelse för läroverken men
framhåller, att i hvarje fall lärarne böra utnämnas af Kungl. Maj:t.

Flertalet af de myndigheter, som anslutit sig till professor Carlsons reservation
angående ett centralt läroverksråd, torde äfven få anses hafva omfattat den
del af nämnda reservation, som handlar om rätten att utnämna lärare.

I öfrigt hafva angående § 60 följande uttalanden blifvit gjorda.

Domkapitlet i Härnösand, läroverkskollegierna i Sundsvall, vid h. allmänna
läroverket å Södermalm, Nya elementarskolan, 1. allmänna läroverket å Östermalm
instämma i ett af professor Fries reservationsvis gjordt yrkande, att eforus
vid tillsättande af lärareplatser må äga blott en röst och i händelse af lika röstetal
utslagsrösten samt att voteringsordningen må blifva densamma som vid behandling
af andra frågor inom domkapitlen.

Läroverkskollegiet i Kristianstad hemställer under hänvisning till 1897
års läroverkskommittés betänkande, att innan ledig lärareplats tillsättes, rektor
vid det läroverk, där sysslan är ledig, sättes i tillfälle att yttra sig öfver de
sökande.

160

§ 61. Läroverkskollegiet vid Katarina läroverk hemställer, att i det
stycke, som handlar om tillsättning af lektorsbefattning, föreskriften »och skall i
fråga om dylik befattning — förenade ämnen» ur § 61 utgår. Lektor Petrini i
Växjö anser, att i fråga om tillsättning af lektorsbefattning vetenskaplig skicklighet
bör »föregå s. k. undervisningsskicklighet».

§ 62. Rektor Wadstein i Karlskrona har med instämmande af två ledamöter
af läroverkskollegiet därstädes hemställt, att ordinarie ämneslärare ej får
tillträda eller vid vunnen transport frånträda lärarebefattning under pågående
läsetermin, samt dessutom, med instämmande af en ledamot af läroverkskollegiet,
yrkat, att ordinarie ämneslärare ej må äga rätt att tillträda annan befattning i
statens tjänst förrän efter minst 3 års tjänstgöring vid det läroverk, där han senast
vunnit anställning. I motiveringen anföres åtskilliga fall af rubbningar i undervisningens
jämna gång vid läroverket, förorsakade af i förevarande fall nu gällande
bestämmelser.

Läroverkskollegiet i Kristianstad önskar, att till mom. 3 fogas en bestämmelse
af innehåll, att utnämning till läraresyssla skall tillkännagifvas i
den officiella tidningen.

§ 63. Musikläraren vid Karlskrona läroverk, som fäster uppmärksamheten
därå, att enligt § 11 i plan för undervisningen i öfningsämnena vid de allmänna
läroverken undervisningen i instrumentalmusik skall omfatta dels orgelspel, dels,
där omständigheterna det medgifva, behandling af andra, helst stråkinstrument,
finner det egendomligt, att det i musiklärareexamen fordras betyg i sång, pianospelning
och harmonilära, under det att musikläraren har att undervisa i delvis
helt andra ämnen, nämligen sång, orgelspelning samt eventuellt violinspelning.

Musikaliska akademien finner inrättandet af en profkurs för blifvande
musiklärare synnerligen önskvärdt.

Gymnastikläraren vid Lunds h. allm. läroverk, som anser, att i fråga om
behörighet till gymnastiklärarebefattning vid högre allmänt läroverk den tvååriga
och i fråga om sådan befattning vid realskola den ettåriga kursen vid Gymnastiska
centralinstitutet äro otillräckliga, detta senare så länge centralinstitutet har sin
undervisning ordnad så, som nu är förhållandet, uttalar som sin mening, att i
förra fallet den fullständiga kursen vid sagda institut d. v. s. äfven den sjukgymnastiska,
bör uppställas som kompetensvillkor samt att det i senare fallet
vore fördelaktigt, att den treåriga kursen blifvit genomgången.

Lärarekollegiet vid Gymnastiska centralinstitutet yrkar sådan ändring i
§ 63: 2 c, att behörighet till gymnastiklärarebefattning vid realskola må tillkomma
den, som genomgått instruktörskurs, endast i det fall, att ingen medsökande
finnes, som genomgått fullständig gymnastiklärarekurs.

161

Direktionen öfver Gymnastiska centralinstitutet delar icke lärarekollegiets
mening i fråga om kompetens till gymnastiklärarebefattning vid realskolorna.

Läroverkens styrelse, lärare och öfriga tjänstemän.

§ 81. Domkapitlet i Härnösand anser önskligt, att Kungl. Maj:t ville
reglera efori rätt i fråga om valet af läroböcker i syfte att förekomma alltför
tätt och omotiveradt ombyte af sådana. Läroverkskollegiet vid Nya elementarskolan
(reservation af lektorerna Edström och Josephson samt adjunkterna Leatz
och Österberg) och lektor Klintberg i Visby instämma med kommittéreservanten
Pettersson i fråga om skärpta bestämmelser för ombyte af läroböcker, och det
förstnämnda yttrar sig dessutom för granskning af läroböcker genom det af reservanten
Carlson ifrågasatta läroverksrådet eller genom en af Kungl. Maj:t
tillsatt kommission.

§ 93. Läroverkskollegiet i Visby påpekar, att i mom. 2 ai kommitténs
förslag uttrycket »lägre läroverk» ej blifvit utbytt mot »realskola».

§ 94. Beträffande mom. 3 yrkar rektor Brolén i Uppsala, att en återgångsker
till de före år 1892 gällande bestämmelserna om rektorsförordnanden och
att ansökningar i detta fall icke förekomma. I läroverkskollegiet i Ealun yrka
11 ledamöter, att rektorsbefattning ej göres till föremål för ansökning, under det
att 6 anse, att ansökan bör ingifvas till en blifvande öfverstyrelse, som skall äga
att förorda en af de sökande. Lektor Bergman i Norrköping anser önskvärdt,
att läroverkskollegiet, innan erforus afgifver förord, på något sätt fjlr tillkännagifva
sin mening om de sökande, och ifrågasätter äfven någon yttranderätt i sådan
angelägenhet för vederbörande stadsfullmäktige.

§ 96 (och 102: 5). Rektor Oidin i Landskrona hemställer, att ordet
»examenskatalog» utbytes mot t. ex. »betygskatalog» samt att i § 96 efter »examenskatalog»
insattes »i två exemplar» och efter »terminsbetyg» följande tillägg:
»för sin afdelning lämna skriftliga uppgifter till termin skatalogen enligt rektors
anvisning».

§ 98. I hufvudsaklig anslutning till reservanten Carlsons förslag om åtgärder
för ungdomens fysiska uppfostran hafva uttalat sig: medicinska fakulteten i Uppsala,
med instämmande af större akademiska konsistoriet därsammastädes och lärarekollegiet
vid Karolinska institutet; domkapitlet i Göteborg; läroverkskollegierna
i Västervik, Vänersborg, Nyköping, Västerås, Malmö, vid h. realläroverket i
Göteborg, i Härnösand, Umeå, Luleå, Borås, Lidköping, Södertälje, Arboga, Sala,

162

Sölvesborg, Uddevalla, Yarberg, Kristinehamn, Ämål och Skellefteå; professor
Erdmann i filos, fakulteten i Uppsala, lektor Klintberg i Visby, generaldirektör
Linroth i medicinalstyrelsen, gymnastikläraren i Lund och skolläkaren i Visby.

Lärarekollegiet vid Gymnastiska centralinstitutet föreslår, att i mom.
2 orden »främja håg för» ändras till »tillgodose behof af», samt instämmer med
reservanten Carlson, med det tillägg, att det uttryckligen stadgas, att »hvarje
klass skall hafva en läxfri eftermiddag i veckan.»

Läroverkskollegiet vid Nya elementarskolan hemställer, att mom. 2, såsom
för rektor skäligen betungande, borde utgå.

Generaldirektör Linroth anser nödvändigt, att § 98 så afmattas, att rektors
och klassföreståndares både rätt och skyldighet att tillse, att § 117 efterlefves,
kraftigt stärkas.

§ 99. Läroverkskollegiet i Kristianstad föreslår, att andra punkten, om
skyldighet för rektor att bereda lärjunge, som emellan terminerna vid lärosätet
kvarstannar, tillfälle till undervisning mot särskild afgift, skall utgå.

§ 102. Läroverkskollegiet vid Nya elementarskolan förordar, att tjänstgöringsbetyg
utfärdas af eforus efter rektors hörande.

§ 106. Domkapitlet i Göteborg har intet emot syftet i den af kommittén
föreslagna bestämmelsen att rektor, som ej är domkapitelsledamot,
skall äga att deltaga i vissa af konsistoriets öfverläggningar och beslut, men
finner stora svårigheter möta vid tillämpningen.

Domkapitlet i Härnösand anmärker, att en ändring i berörda syfte är af
kyrkolags natur, och yrkar, att om bestämmelsen anses lämplig, formuleringen
måtte blifva tydligare, så att rektors icke blott rättighet utan äfven skyldighet
i detta afseende fastställes.

§ 108. Läroverkskollegiet vid h. latinläroverket å Norrmalm anser, att
ordinarie eller vikarierande öfningslärare, som i fråga om undervisningstid äro
jämförliga med ordinarie eller vikarierande ämneslärare med full tjänstgöring,
må inom kollegiet intaga samma ställning som dessa. Läroverkskollegiet vid
Nya elementarskolan uttalar sig för att uttrycket »deras undervisning» i mom. 2
närmare preciseras.

Styrelsen för Tekniska skolan i Stockholm hemställer, att teckningslärare,
som af rektor särskildt tillkallas till kollegiesammanträde, må äga rätt att deltaga
ej endast i öfverläggningarna utan äfven i besluten.

§§ 108 och 125. Lärarekollegiet vid Karolinska institutet fordrar bestämmelser
i syfte att kraftigare än hittills trygga skolläkarens inflytande på skolans
hygieniska omvårdnad om lärjungarne.

163

Generaldirektör Linrotb anser, att §§ 108 och 125 behöfva underkastas
omarbetning af erfarna skolläkare på särskild! uppdrag.

§ 117. Läroverkskollegiet i Visby instämmer i den af reservanten Höjer
föreslagna omformuleringen (sid. 786 i kommitténs betänkande) af mom. 2. Läroverkskollegiet
vid Nya elementarskolan instämmer med nämnda reservant i hufvudsak
men med det tillägg beträffande gymnasiet, att sammanhängande föredragningsmetod
ej vare utesluten i de ämnen, där sådan befinnes lämplig.

§ 121. Läroverkskollegiet i Lund (reservation af lektor Lenander) föreslår följande
omformulering af första punkten: »Lärare i samma ämne sammanträda på kallelse
af rektor vid hvarje läsårs början för att samråda om och uppgöra gemensam
plan för ämnets behandling i läroverkets olika klasser» — samt yrkar, att
återstoden af denna § utgår.

§ 125. Generaldirektör Linroth anser, att den två gånger om året föreskrifna,
synnerligen besvärliga och tidsödande undersökningen af ögon och öron
ej behof ver förekomma mer än en gång årligen.

Ekonomisk stadga.

§ 126. Domkapitlet i Kalmar hemställer, att de mycket föråldrade bestämmelserna
angående nybyggnad och reparation af läroverkshus må ersättas
med mera tidsenliga föreskrifter. I liknande riktning utalar sig läroverkskollegiet
i Falun.

§ 133. Läroverkskollegiet i Örebro önskar följande tillägg till mom. 1:
»Dessutom bör vid hvarje läroverk finnas en särskild! för läroverkets lärjungar
afsedd boksamling, innehållande lämplig ungdomsläsning, som af lärjunge må
begagnas utan de i mom. 4 stadgade villkor.»

Läroverkskollegiet i Lund hemställer om följande omformulering af andra
punkten i mom. 4: »Till lärjunge må utlåning äga rum mot af bibliotekarie eller
rektor godkänd borgen.» Läroverkskollegiet i Växjö föreslår ett så lydande tilllägg
till mom. 4: »Uppslagsböcker, handböcker och andra böcker, som oftare behöfva
rådfrågas, böra såsom ett för lärarne alltid och omedelbart tillgängligt
handbibliotek vara uppställda i kollegierummet.»

Läroverkskollegiet i Lund förordar följande omformulering af mom. 7:
»Bokinköp bestämmes af rektor på bibliotekariens eller lärares förslag.» Enligt
läroverkskollegiets i Kristianstad förslag bör nämnda mom. affattas på följande
sätt: »Bokinköp bestämmes — på förslag af lärare — af rektor och bibliotekarie.»

Läroverkskollegiet i Landskrona hemställer om tilläggande af ett nytt
mom. (mom. 8), af förslagsvis följande lydelse: »Hvad här ofvan är stadgadt gäller
äfven för realskolor, därest där befintligt bibliotek på framställning af rektor
och kollegium pröfvas af eforus vara så omfattande, att bestämmelserna i denna
§ böra på dess skötsel äga tillämpning», samt föreslår i sammanhang härmed, att
bibliotekarie vid realskola utses på samma sätt, som beträffande bibliotekarie vid
h. allm. läroverk är stadgadt i § 124.

Lektor Melander i Växjö domkapitel anser, att biblioteken böra inspekteras
af en af Kungl. Maj:t utsedd fackman.

§ 134. Läroverkskollegiet i Kristianstad förordar, att första punkten må
behålla sin nuvarande lydelse.

§ 136. Domkapitlet i Kalmar föreslår, att de s. k. kadukåren må komma
att upphöra. Domkapitlen i Lund och Härnösand yttra sig för afskaffande af de
i mom. 1 b) omnämnda kollekterna och af de i mom. 1 c) angifna inkomsterna.

§§ 137—138. Läroverkskollegiet i Uppsala förordar, att afgifterna till
biblioteks- och materielkassan samt till byggnadsfonden ökas. Läroverkskollegiet
i Västerås hemställer, att vid läroverk, där elevantalet ej öfverstiger 400,
den terminliga afgiften till biblioteks- och materielkassan höjes från kr. 4,5 o till
kr. 5. Läroverkskollegiet i Kristianstad uttalar sig för att afgifterna till nämnda
kassa höjas eller att bestämmelsen härom ändras i öfverensstämmelse med § 137
mom. 1 c). Rektor Sprinchorn i Lund anser likaledes afgiften för liten och önskar,
att denna liksom afgiften till ljus- och vedkassan skall utgå i mån af behof
och bestämmas af kollegium.

§ 140. Läroverkskollegiet i Örebro föreslår, att uttrycket »bristande flit»
utbytes mot »mindre god flit».

§§ 136—143. Läroverkskollegiet i Lund finner önskvärdt, att lärarne
befrias från hvarje delaktighet i ansvaret för och revision af läroverkens kassor
och fonder. Rektor Sprinchorn önskar därtill, att äfven rektorerna befrias åtminstone
från ansvaret för och förvaltningen af läroverkens s. k. milda stiftelse

Ändringar i stadgans bilagor.

Bil. 4. Läroverkskollegiet vid Nya elementarskolan uttalar, att formuläret
till afgångsbetyg borde förtydligas, enär det, jämfördt med det nuvarande, gåfve
anledning till anmärkning.

165

Bil. A—G. Generaldirektör Linroth i medicinalstyrelsen anser en omarbetning
af dessa bilagor erforderlig.

Bil. D. I. Välslcrifning. Läroverkskollegiet i Trelleborg anser, att kursplan
bör uppgöras äfven för ämnet välskrifning.

Bil. D. II. Teckning. Styrelsen för Tekniska skolan i Stockholm gillar
de af kommittén ifrågasatta reformerna i teckningsundervisningen äfvensom förslagen
till teckningskurgpr i de olika klasserna på läroverkens särskilda linjer.

Teckningslärarinnan vid Visby läroverk anser, att de till 4:e klassen förlagda
öfningarna i ritinstrumentens användning böra begynna redan under höstterminen,
samt framhåller i fråga om kommitténs uttalande angående teckningsundervisningen,
att om lärjungen skall kunna lära sig använda tecknandet som
ett uttrycksmedel, stor uppmärksamhet från början måste fästas vid huru han
utför sin teckning. Denna måste utföras noggrant, klart och enkelt. Finge lärjungen
alltjämt blott skissera, utan att tillbörlig uppmärksamhet fästes vid sättet
för teckningens utförande, kunde lätt oreda och oklarhet samt oförmåga att
tydligt uttrycka det iakttagna blifva följden. Teckningsläraren vid Karlskrona
h. allm. läroverk förordar, att frihandsteckningen och linearritningen betygsättas
hvar för sig. Samma yrkande har framställts af styrelsen för Tekniska skolan
i Stockholm.

Bil. D. III. Musik. Läroverkskollegiet i Växjö anser, att sång bör vara
ett obligatoriskt öfningsämne.

Biskopen i Strängnäs påyrkar en revision af planen för undervisningen i
sång, bland annat i syfte att större uppmärksamhet ägnas åt själfva sångtexten,
större utrymme beredes åt den enstämmiga körsången, som undantränges af den flerstämmiga,
äfvensom åt den religiösa, särskildt den kyrkliga polyfona körsången.

Läroverkskollegiet i Luleå framhåller önskvärdheten af en bestämmelse,
att lärjungarnes antal inom hvarje sångklass, med undantag af körafdelningen,
ej må öfverstiga 50.

Bil. D. IV. Gymnastik och vapenöfning. Gymnastikläraren vid Lunds
h. allm. läroverk anser, att denna rubrik bör utbytas emot: IV Gymnastik, V
Florettfäktning, VI Militäröfningar, samt att själfständiga betyg böra afgifvas
för hvart och ett af dessa olika slag af öfningar.

Lärarekollegiet vid Karolinska institutet, direktionen öfver Gymnastiska
centralinstitutet, lärarekollegiet vid Gymnastiska centralinstitutet, läroverkskollegierna
i Varberg och Kristinehamn, generaldirektör Linroth i medicinalstyrelsen,
gymnastiklärarne vid Stockholms allmänna läroverk samt gymnastikläraren
vid Lunds h. allm. läroverk uttala sig för att gymnastiköfningarna upptagas å
timplanen. Den sistnämnde uttalar sig vidare för en omformulering af § 16
mom. 1, enär dess gammalmodiga och opedagogiska ordalydelse stötte hvarje
sakkunnigt öra, samt erinrar i fråga om mom. 2, att därest gymnastiktimmarna,

166

som vore att hoppas, komma att omväxla med schemats Öfriga timmar, hvarje annan
indelningsgrund än den i läsklasser blir otänkbar. I sammanhang härmed uttalar
bemälde lärare, att gymnastikafdelningarnas storlek ej må öfverskrida å
gymnasium 50 och i realskolan 100 lärjungar.

Tre ledamöter af läroverkskollegiet vid h. latinläroverket å Norrmalm
föreslå, att gymnastiken — icke vapenöfningarna — göres, om icke valfri, dock
mindre strängt obligatorisk, så att befrielse i vissa fall må kunna medgifvas
enbart på målsmans därom gjorda uttryckliga anhållan.

Lärarekollegiet vid Karolinska institutet förordar en bestämmelse därom,
att undersökning af lärjungarnes kroppsutveckling och hälsotillstånd jämväl skall
äga rum vid terminens midt.

Gymnastikläraren vid h. allm. läroverket i Lund anser, att den i § 19:2
omnämnda kroppsundersökning bör närmare specificeras, för att slentrian må förhindras,
äfvensom att bestämmelser böra gifvas angående de kroppsfel eller sjukdomar,
som medföra befrielse från deltagande i kroppsöfningar.

Skolläkaren vid Yisby läroverk, med instämmande af kollegiet därstädes,
anser det vara nog med 30 minuters gymnastik dagligen, tid för omklädnad och
uppställning däri inräknad.

Direktionen öfver Gymnastiska centralinstitutet, läroverkskollegiet i Kristinehamn,
generaldirektören Linrotli i medicinalstyrelsen samt gymnastiklärarne
vid Stockholms allmänna läroverk förorda en gymnastiköfning hvarje dag å 45
minuter, tid för omklädnad och uppställning däri inräknad.

Lärarekollegiet vid Gymnastiska centralinstitutet föreslår följande lydelse
af § 20 mom. 1, 2: »1. Real- och samskolornas samtliga klasser öfvas i pedagogisk
gymnastik minst 45 minuter dagligen, tid för omklädnad och uppställning inberäknad;
2. Gymnasiets lärjungar öfvas dagligen i pedagogisk gymnastik och
fäktning minst femtiofem minuter, tid för omklädnad och uppställning inräknad.
Där hinder möter för en sådan anordning, må gymnastiköfningarna fördelas på
enahanda sätt, som för realskolan föreskrifves, samt fäktning öfvas tvenne gånger
i veckan fyrtiofem minuter hvarje gång, tid för omklädnad och uppställning
oberäknad. Då fäktning förlägges till särskild tid, kunna de lärjungar i fjärde
ringen, som sådant önska, från denna öfning befrias.»

Gymnastikläraren vid h. allm. läroverket i Lund föreslår, att vederbörande
mom. af § 20 må få följande lydelse: »Hvarje klass öfvas i pedagogisk gymnastik
och hvarje ring i pedagogisk gymnastik och fäktning en timme (= 45 min.)
dagligen. (Af veckans sex timmar anslås minst V6 och högst Va till fäktningen.)»

Direktionen öfver Gymnastiska centralinstitutet förordar, att tiden för
gymnastik och för fäktning sammanslås, så att, där man finner en sådan anordning
ändamålsenlig, det må vara tillåtet, att en timme dagligen anslås till dessa
båda slag af öfningar.

167

Läroverkskollegiet i Kristianstad föreslår, att tiden för fäktning måtte
ingå i tiden för gymnastik och att dessa öfningar med hvarandra omväxla, så
att de tillsammans för resp. lärjungar upptaga en half timme dagligen.

Gymnastikläraren vid h. allm. läroverket i Lund uttalar sig för önskvärdheten
af en hvarje år, helst hvarje termin, återkommande inspektion af kroppsöfningarna
vid de allm. läroverken.

Petitioner, senare inkomna framställningar m. m.

Önskemål och förslag, som framställts i underdåniga petitioner och öfriga
yttranden, hvilka beröra kommitténs förslag men ej tillhöra de officiella utlåtandena
däröfver, äfvensom i vissa kompletterande skrivelser m. m., sammanfattas
här nedan enligt samma plan, som ofvan blifvit följd.

KAP. I.

Läroverksorganisationen i allmänhet,

b) Anordnandet af en examen vid realskolekursens slut.

Mot införandet af den föreslagna realskolexamen hafva uttalat sig: E. von
Bahr m. fl. (vid möte af pedagogiskt intresserade personer i Uppsala), föreståndare
och föreståndarinnor för h. flickskolor i Stockholm, L. M. Wsern m. fl. (ett
större antal personer från landets olika delar). I det förstnämnda uttalandet
anses den ifrågasatta kompetensen kunna grundas på af gångsbetyget; i de båda
andra framhålles, att den kan bindas vid vissa fastställda kurser.

c) Gymnasiets anknytning till realskolan och gymnasiekursens längd.

Allm. svenska läraremötet i Malmö år 1903 har (med 62 röster mot 42,
som afgåfvos för kommitténs förslag) uttalat sig för reservanten Dahlgrens
yrkanden 1 (om realskolan) och 2 (om gymnasiet) samt för inrättande af läroverk
af annan typ, där Kungl. Maj:t kan finna sådant lämpligt.

Fysiska sällskapet i Uppsala anser reservanten Anderssons förslag vara
för reallinjen särdeles olämpligt.

d) De klassiska språken. — A-läroverk.

Svenska humanistiska förbundet anser kommitténs förslag i fråga om de
klassiska språken otillfredsställande och uttalar sig för upprättandet af åtminstone
13 A-läroverk med sexårig kurs i latin och fyraårig kurs i grekiska.

169

KAP. II.

Realskolans organisation.

a) Allmänna grunder.

Fysiska sällskapet i Uppsala anser ämnena fysik och kemi böra intaga en
ledande ställning i realskolan.

E. von Bahr m. fl. förordar, att någon valfrihet medgifves äfven i realskolans
öfre klasser.

b) Undervisningsplan.

Föreståndare och föreståndarinnor för flickskolor i Stockholm förorda, att
vid fastställandet af kurserna större frihet medgifves, än kommittén föreslagit,
så att mera omfattande kunskaper inom vissa områden må kunna kompensera
mindre omfattande kunskaper på andra områden.

c) Realskolexamen.

Pedagogiska sällskapet i Stockholm hemställer: att det medgifves lärjungar,
som läst blott ett främmande språk, att aflägga realskolexamen J att privata skolor
må kunna erhålla rätt att dimittera lärjungar från de klasser, söm motsvara
realskolans och gymnasiets afgångsklasser, och utfärda betyg, som medför kompetens,
äfven om skolans kurser icke i alla punkter öfverensstämma med statsskolans
utan antingen utbyte af ämnen skett (t. ex. så, att tyska eller engelska
utbytts mot franska) eller i något ämne andra kurser lästs, allt under förutsättning
att det vunna bildningsresuitatet pröfvas fullt motsvara det af statsskolan
meddelade; samt att statsunderstödda och under offentlig kontroll ställda flickskolor
med sju eller åtta klasser må kunna få rätt att åt lärjungar, som fullständigt
genomgått läroverket, meddela den med realskolexamen afsedda kompetensen
på sådana villkor, som i möjligaste mån åt dessa skolor bevara deras
hittillsvarande frihet.

Att med hänsyn till ifrågasatt kompetens stadgad kunskap i vare sig
tyska eller engelska måtte kunna ersättas af motsvarande kunskap i franska
yrkas af E. von Bahr m. fl., föreståndare och föreståndarinnor för flickskolor i
Stockholm, L. M. Wsern in. fl. E. von Bahr m. fl. tillägger, att detta yrkande
icke innebär någon afvikelse från kommitténs förslag i fråga om statens läroverk
utan närmast rör privatister och enskilda läroanstalter, och en liknande mening
uttalas äfven i den af L. M. Waern m. fl. ingifna petitionen.

170

d) Kompetens på grund af aflagd realskolexamen.

A. Läroanstalter.

Tandläkareinstitutet.

Skandinaviska tandläkareföreningen ansluter sig på det kraftigaste till
inom föreningen gjorda uttalanden om nödvändigheten af maturitetsexamen som
grundval för tandläkarestudierna.

Svenska tandläkaresällskapet ingår i en utförlig kritik af medicinalstyrelsens
utlåtande år 1899 med anledning af riksdagens samma år begärda utredning
i fråga om en afgångsexamen å allm. läroverkens mellanstadium och söker bemöta
de skäl, som af 5 reservanter i lärarekollegiet vid Karolinska institutet anförts
mot kollegiets beslut att afstyrka bifall till kommitténs förslag angående realskolexamen
såsom grundval för studier vid tandläkareinstitutet, samt förordar,
att ändring ej göres i anordningarna vid det så nyligen upprättade tandläkareinstitutet
eller i nu gällande kompetens villkor angående tillträdet till undervisningen
vid detsamma,

B. Tjänstebefattningar.

Musiklärare vid de allm. läroverken.

Allm. svenska musikläraremötet i Stockholm år 1903 uttalar sig för kommitténs
förslag, att realskolexamen eller studentexamen införes såsom kompetensvillkor
för erhållande af musikläraretjänst.

KAP. III.

Gymnasiets organisation,

a) Allmänna grunder.

Fysiska sällskapet i Uppsala anser fysik böra vara det centrala ämnet å
reallinjen och yrkar för fysik, kemi och matematik å nämnda linje ökadt utrymme,
som borde beredas på bekostnad af språken, samt finner nödvändigt, att
frågan om reallinjens tidsenliga utveckling och organiserande göres till föremål
för utredning af fullt kompetenta personer.

b) Valfriheten.

Allm. svenska läraremötet i Malmö år 1903 uttalar sig (med 43 röster mot
37, som voro för afslag) för kommitténs förslag om valfrihet med det tillägg

171

(som beslöts med öfverväldigande majoritet), att äfven kristendom skulle vara
valfri. Reservation afgafs af 15 deltagare, som i stället uttalade sig för valfrihet
mellan vissa bestämda ämnesgrupper.

E. von Bahr m. fl. anser, att valfriheten bör utsträckas öfver hela gymnasiet
samt äfven omfatta kristendom, vid hvilket besluts fattande dock 27 personer
af 161 röstade för kristendomens obligatoriska ställning och 67 icke önskade
något uttalande i denna senare fråga.

Fysiska sällskapet i Uppsala uttalar sin lifliga sympati för kommitténs
förslag om valfrihet men ogillar bestämdt, att denna skulle omfatta matematik
å reallinjen.

Svenska humanistiska förbundet uttalar, hvad latingymnasiet angar, stora
betänkligheter mot kommitténs förslag om valfrihet.

KAP. IV.

Lärotidens fördelning.

a) Läsårets längd.

E. von Bahr m. fl. betviflar, att förlängningen af läsåret skulle förminska
arbetet under terminerna, och föreslår i stället en minskning af kurserna.

b) Feriearbetet.

E. von Bahr m. fl. ogillar visserligen feriearbetena i deras nuvarande form
men anser dem kunna vara af gagn, under förutsättning att största möjliga valfrihet
medgifves och minnesläxor i regeln däri icke ingå.

c) Arbetets fördelning under terminerna.

E. von Bahr m. fl. yrkar, att antalet skoltimmar och läxläsningen inskränkas
t. ex. genom ledighet en dag i veckan efter frukostlofvet, hvilken ledighet
anslås till ordnade lekar o. dyl.

KAP. V.

Ombildning och indragning af nu befintliga läroverk.

a) Ombildning till högre allmänt läroverk.

Stadsfullmäktige i Hudiksvall uttala sin lifliga anslutning till kommitténs
förslag, att Hudiksvalls h. allm. läroverk utvidgas till ett jämväl å den reala

172

linjen fullständigt läroverk, och förbinda sig att ställa fullt tidsenliga och tillräckliga
lokaler till förfogande.

Domkapitlet i Uppsala föreslår, att frågan om utvidgning af Hudiksvalls
läroverk måtte afgöras i samband med frågan om den skolform, som borde inrättas
i Söderhamn. Skulle Hudiksvalls läroverk kunna utvidgas till fullständigt
på båda linjerna, under det att en tillfredsställande läroanstalt komme Söderhamn
till godo, eller om i hvarje fall möjlighet ej förelåge att utvidga Söderhamns
läroverk, hade domkapitlet icke något att erinra mot nådigt bifall till
den ifrågavarande ansökningen. Skulle det åter visa sig möjligt, att om Hudiksvalls
läroverk bibehölles i sin nuvarande form, Söderhamn kunde erhålla ett å
reallinjen fullständigt läroverk, ansåge sig domkapitlet böra i underdånighet
förorda, att Hudiksvalls läi''overk måtte bibehållas i sin nuvarande form, d. v. s.
som fullständigt endast på den klassiska linjen.

Stadsfullmäktige i Sköfde framhålla behofvet för Skaraborgs län af ett
åtminstone på reallinjen fullständigt allm. läroverk utom läroverket i Skara och
hemställa, att om det pröfvas skäligt tillgodose ett sådant behof, Sköfde måtte
bestämmas som plats härför.

Domkapitlet i Skara har ej ansett sig kunna tillstyrka denna ansökan.

Läroverkskollegiet i Sundsvall hemställer om vidtagande af åtgärder för
läroverkets utvidgning till fullständigt allm. läroverk äfven på latinlinjen.
Skulle denna framställning befinnas icke förtjäna afseende, anhåller kollegiet, att
åtgärder måtte vidtagas för upprättande af en latinlinje B.

Stadsfullmäktige instämma i hvad läroverkskollegiet anfört, och anhålla
om åtgärders vidtagande i och för läroverkets utvidgning till fullständigt jämväl
på latinlinjen.

Domkapitlet i Härnösand tillstyrker det förra alternativet i läroverkskollegiets
framställning.

Stadsfullmäktige i Söderhamn meddela, att staden, under förutsättning att
den erhåller ett på reallinjen fullständigt läroverk, erbjuder sig att till en början
för tio år bestrida aflöningen för två lektorer vid läroverket äfvensom åtaga
sig nödig byggnadsskyldighet för inrättande af fullständigt läroverk.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gräfleborgs län öfverlämnar denna
stadsfullmäktiges skrifvelse med tillkännagifvande, att stadsfullmäktiges beslut
i ärendet icke blifvit hos länsstyrelsen öfverklagadt.

b) Ombildning till samskola.

2. Samskolans organisation.

L. M. Waern m. fl. hemställer, att vid organisation af sämskolorna större
hänsyn måtte tagas till de kvinnliga lärjungarnas intressen, än som i kommitténs
förslag kommit dem till del.

173

3. Lokalstyrelse för samskola.

För den bestämmelsen, att första lärarinnan skall vara själfskrifven ledamot
af samskolans lokalstyrelse och att en af de båda af vederbörande kommunalstyrelse
eller landsting utsedda styrelseledamöterna skall vara kvinna, hafva
uttalat sig akademiskt bildade kvinnor samt pedagogiska sällskapet i Stockholm.
L. M. Wsern m. fl. förordar, dels att första lärarinnan må blifva själfskrifven
ledamot af lokalstyrelsen, dels att åtminstone någon kvinna ytterligare må få
plats i styrelsen.

5. Föreslagna samskolor.

Stadsfullmäktige i Alingsås hafva, med närmare utveckling och komplettering
af egna, magistratens och läroverkskollegiets förut (se ofvan sid. 79—80)
anförda skäl, förnyat sin hemställan, att stadens 1. allm. läroverk måtte ombildas
till ett sexklassigt allmänt läroverk eller s. k. realskola, som helt och hållet
underhålles af staten.

Magistraten därsammastädes instämmer till alla delar med stadsfullmäktige.

Stadsfullmäktige i Trelleborg hafva meddelat, att lärjungeantalet vid
därvarande 1. allm. läroverk höstterminen 1903 utgjorde 81 och således vuxit med
10, hvilket i väsentlig mån hade berott på lindring i de särskilda afgifter,
som ålades lärjungarne i 4:e och 5:e klasserna, och syntes häraf, att då dessa
afgifter bortfölle eller afsevärdt minskades, lärjungeantalet otvifvelaktigt skulle
stiga till 100, hvilket talade för stadsfullmäktiges i utlåtandet öfver kommitténs
betänkande gjorda anhållan om läroverkets omändring till sexklassig realskola
för gossar.

KAP. VI.

Ifrågasatt centralstyrelse för de allmänna läroverken.

Allm. svenska läraremötet i Malmö år 1903 uttalar sig för inrättandet af
ett centralt läroverksråd, af hvars af regeringen tillsatta ledamöter minst hälften
skulle utses bland i tjänst varande ordinarie läroverkslärare efter af lärarekåren
upprättadt förslag, och i samband därmed dels för fullständigt afskaffande
af domkapitelsprofven, dels för upphäfvande af domkapitlens rätt att utnämna
lärare vid de allm. läroverken. Af 83 röstande yrkade 41 ett uttalande för centralstyrelse,
utan alla tillägg. Mot beslutet i denna fråga reserverade sig rektorerna
Johansson och Sprinchorn.

174

KAP. VII.

Förslag till ny stat för de allmänna läroverken.

a) Reglering af lärarnes löner.

I. Ämneslärarnes löneförhållanden.

För förslaget n:o 1 beträffande adjunkter och lektorer, för tjänstgöringspenningarnas
bestämmande till 30 % af hela aflöningen, för pensionens fastställande
till lika belopp med den egentliga lönen i högsta lönegraden samt för 2
ålderstillägg å 500 kronor åt rektorer efter 5 och 10 års tjänstgöring hafva uttalat
sig allm. svenska läraremötet i Malmö år 1903 och svenska läraresällskapet.
Det förra framhåller därjämte det trängande behofvet af en snar och lycklig lösning
af lönefrågan oberoende af organisationsfrågan.

Beträffande lönetursrätten förordar svenska extralärareförbundet, att för
de lärare, som blifvit eller blefve utnämnda till adjunkter efter den 1 januari
1895 och till lektorer efter den 1 januari 1902, men som före dessa tidpunkter
aflagt föreskrifvet undervisningsprof, ej den tid, som föregått nämnda prof, så
vidt de i öfrigt varit kompetenta att kunna till ordinarie lärare utnämnas, blefve
frånräknad vid bedömandet af deras lönetursrätt samt att all tjänstgöring, på
hvilket stadium den än ägt rum, i lika mån måtte läggas till grund för lönetursberäkning
för de lärare, som genomgått profår.

Direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk, hvars utlåtande i
detta ärende infordrats, hemställer, att, då kommitténs förslag blifvit till vederbörande
myndigheter remitteradt och därvid tillfälle beredts lärarne att öfver
detsamma yttra sig, ansökningen icke må till någon åtgärd föranleda.

II. Öfningslärarnes löneförhållanden.

Svenska läraresällskapet förordar, att öfningslärarnes löne- och pensionsförhållanden
ordnas på ett för dem gynnsammare sätt än enligt kommitténs förslag.

T Bokning slär ar nes löneförmåner.

För göteborgsmötets resolution har uttalat sig allm. svenska läraremötet
i Malmö. Reservation afgafs af teckningslärarne Ekström och Källström, som
önskade den ordinarie tjänstgöringstiden beräknad till 24 timmar i veckan.

175

För Stockholms öfuingslärares förslag hafva uttalat sig teckniugslärarne
vid Stockholms allm. läroverk, med det tillägg, att pension måtte få beräknas
i öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag år 1898.

Musiklär ar nes löneförmåner.

För göteborgsmötets resolution hafva uttalat sig allm. svenska läraremötet
i Malmö år 1903 och allm. svenska musikläraremötet i Stockholm år 1903, det
senare med den skillnad, att för extratimmar skulle beräknas ett arfvode af 100,
115 och 130 kronor i de respektive lönegraderna, att extratimmarnas antal skulle
bestämmas af Kungl. Maj:t på förslag af rektor och musiklärare samt att intet
namnes om pensionen.

Gymnastiklärarnes löneförmåner.

Grymnastiklärarne vid h. latinläroverket å Norrmalm, h. allm. läroverket
å Södermalm och h. realläroverket i Stockholm, med instämmande af flertalet gymnastiklärare
vid rikets allm. läroverk, hemställa, att gymnastiklärarnes löneförmåner
ställas i förhållande till läroverkens storlek och antal tjänstgöringstimmar så,
att gymnastiklärarne vid de större högre allm. läroverken i löneförmåner och
pension likställas med adjunkt och att i öfrigt gymnastiklärarnes löner indelas
i klasser i förhållande till läroverkens storlek med tjänstgöringsskyldighet efter
den norm, som af Ivungl. Maj:t hvart femte år bestämmes, samt att särskild ersättning
måtte utgå för öfvertimmar efter en på förhand bestämd beräkningsgrund,
hvarvid gymnastikläraren må i likhet med andra lärare få beräkna hvarje lektion
för hel timme.

IV. Samskolelärarinnornas löneförhållanden.

Akademiskt bildade kvinnor yrka, att vid de föreslagna samskolorna likställighet
mellan lärare och lärarinnor med afseende å såväl kompetens, tjänstgöringstid
och tjänstgöringsstadier som i fråga om aflöning, tjänsteårsberäkning,
lönegrader och pensionsrätt i stadgarna få sitt tydliga uttryck.

b) Förslag till ordinarie ämneslärareplatser.

Allm. svenska läraremötet i Malmö uttalar, med hänvisning till Kungl.
cirkuläret den 20 mars 1858, såsom en oafvislig fordran på den blifvande läroverksreformen,
att extraläraresystemet på den af lagen anvisade vägen må blifva
afskaffadt. Reservation afgafs af rektor Almquist.

176

KAP. IX.

Öfriga ändringar i stadgan för rikets allmänna läroverk.

§§ 4, 52—67. Akademiskt bildade kvinnor hemställa, att sådan tolkning
af skollagen fastställes, hvarigenom akademiskt bildade kvinnors rätt erkännes
att på samma villkor som män blifva vid de allmänna läroverken anställda och
befordrade till ordinarie tjänst.

§§ 5—6. Teckningslärarne vid Stockholms allm. läroverk önska, att vid

flyttning till högre klass något mera afseende fästes vid betyget i teckning.

§§ 15, 68. Se här ofvan, sid. 175, kap. VII, iv.

§ 52. Svenska humanistiska förbundet framhåller de olägenheter för
undervisningen i klassiska språk, som uppstå däraf, att vid läraresysslas besättande
ämnena latin och grekiska hvar för sig sammankopplas med mer eller
mindre olikartade ämnen. Fysiska sällskapet i Uppsala anser beträffande lektorstjänster,
att ämnesgrupperna geografi-fysik, naturalhistoria-fysik och matematikkemi,
såsom omfattande ämnen från vidt skilda studieområden, äro olämpliga, och
förordar, utom enbart matematik eller enbart fysik, endast kombinationerna matematik-fysik
och fysik-kemi. Beträffande adjunktstjänster finner sällskapet af de
16 kombinationer, i Indika matematik eller fysik ingår, endast eu lämplig, nämligen
matematik-fysik-kemi; kombinationer med humanistiska ämnen vore olämpliga;
däremot borde finnas kombinationerna matematik-fysik och fysik-kemi samt
enbart matematik.

§ 54. Fysiska sällskapet i Uppsala anser, att genom universitetsstudier
styrkta insikter ovillkorligen böra fordras i det eller de ämnen, Indika i platsen
ingå, men däremot ej kompetens för något i densamma ej ingående skolämne.
Betyg eller andra meriter i ämnen, som icke ingå i platsen, borde räknas såsom
förtjänst i högre grad, ju närmare de vore besläktade med de i platsen ingående
ämnena. Hvilka betygsgrader i de olika examina som skulle medföra adjunktseller
lektorskompetens, borde af de filosofiska fakulteterna vid universiteten
bestämmas, äfvensom om betyg i flera akademiska examensämnen borde erfordras
för kompetens i ett skolämne. För lärarebefattning i fysik borde under alla
omständigheter fordras genomgångna laborationsöfningar.

§ 63. Allm. svenska musikläraremötet i Stockholm år 1903 tillstyrker,
att prolkurs införes bland kompetensvillkoren för erhållande af musikläraretjänst
samt att fordringarna i musiklärareexamen skärpas därhän, att musiklärare
från musikkonservatoriet skall förete betyg i sång, pianospelning och

177

harmonilära samt violinspelning, instrumentation för liten orkester, musikens
historia och estetik, hvarjemte, vid jämförelse mellan flera i öfrigt jämngoda
sökande, afseende bör fästas vid betyg i orgelspelning från nämnda konservatorium.

§ G6. Akademiskt bildade kvinnor hemställa, att denna §, angående skyldighet
för ämneslärarinna, som träder i gifte, att afgå från sin lärarinnebefattning,
skall utgå samt att i följd däraf ordalydelsen i § 55 2) a) ändras.

§ 108. Teckningslärarne vid Stockholms allm. läroverk finna bestämmelserna
i mom. 2 angående öfningslärarnes ställning inom skolan förödmjukande
och hänvisa till kollegiets vid h. latinläroverket å Norrmalm uttalande i frågan.

Bil. D. II. Teckning. Teckningslärarne vid Stockholms allm. läroverk
uttala sin tillfredsställelse öfver den ökning i tid, som kommit teckningen till
godo i klass 3 samt i ringarna III—IV å latingymnasiet, men beklaga minskningen
i ringarna I—II å realgymnasiet; yttra sig emot kommitténs förslag, att
lärjungar i realskola skulle få utbyta undervisning i teckning mot undervisning
i franska; samt anse lämpligt att skilja mellan betyg i frihandsteckning och
linearritning.

Bil. D. III. Musik. Allm. svenska musikläraremötet i Stockholm år 1903
hemställer: att sångundervisning må blifva obligatorisk i allm. läroverkens alla
klasser; att den s. k. lägre körafdelningen borttages samt att i sammanhang därmed
numerären i elementarklasserna begränsas i likhet med förhållandet inom läsklasserna;
att inspektion i musik införes vid våra läroverk samt att fasta resestipendier
i musik inrättas.

Bil. I). IV. Gymnastik och vapenöfning. Gymnastiklärarne vid h. latinläroverket
å Norrmalm, h. allm. läroverket å Södermalm och h. realläroverket i
Stockholm, med instämmande af flertalet gymnastiklärare vid rikets allm. läroverk,
föreslå, att hvarje gymnastiköfning får samma längd som lärotimmarna,
eller 45 minuter, tiden för af- och påklädnad inberäknad, samt att gymnastiklektionerna
inryckas i timplanen.

Dessutom hafva följande framställningar gjorts.

Svenska extralärareförbundet hemställer, att lärare, hvars utnämning till
ordinarie blifvit öfverklagad men sedermera af Kungl. Maj:t fastställts, må få
åtnjuta ordinarie lön enligt de bestämmelser, som gälla för den, hvars utnämning
ej öfverklagats.

Akademiskt bildade kvinnor anse, att den kvinnliga lärare, som har sig
anförtrodt första lärarinnans särskilda åligganden, bör tillsättas redan vid första
samskoleklassens bildande.

Bilagor.

Bil. A.

(Det s. k. Almquist-Juklinska förslaget.)

Utlåtande angående läroverkskommitténs förslag i
organisationsfrågan.

Läroverkskommitténs organisationsförslag är i det stora hela godt och
antagligt, men det innebär på de skäl, som af reservanterna Andersson, Dahlgren
och Höjer hlifvit anförda, en stor olägenhet därigenom, att det skiljer realgymnasiets
första ring från afslutningsklassen.

Härmed framställes ett förslag att, med antagande i hufvudsak af kommittéförslaget,
afhjälpa dess af reservanterna framhållna brister.

I. Kommitténs förslag angående realskolans organisation och timplan antages
oförändradt.

II. Gymnasiet blir 3-årigt både på latin- och reallinjen.

III. Latin läses i enlighet med kommitténs förslag under de 4 sista skolåren
vid de högre läroverken. Timplanen för dessa 4 år angifves här nedan
och innebär några mindre afvikelser från kommitténs och reservanternas.
Dessa afvikelser afse dels att i möjligaste mån tillåta samläsning mellan
motsvarande klasser å latinlinjen och reallinjen och dels hufvudsakligen
att bereda en lämplig förbättring åt en del läroämnen, särskild!
historia, grekiska, naturhistoria samt i någon mån äfven åt kristendom
och latin.

IT. Realskoleexamen skall afläggas af alla realister och berättigar till inträde
å realgymnasiets I:a ring, om examinand uppfyller de villkor, som vid
läroverket fordras för flyttning till högre klass.

Lärjunge, som aflagt godkänd realskoleexamen men ej blifvit förklarad
berättigad till uppflyttning på gymnasium, äger att vid höstterminens
början i vanlig ordning söka sådan flyttning.

180

Fordringarna för flyttning till gymnasium böra nämligen vara strängare
än för afläggande af godkänd realskoleexamen, enär man bör hafva
säkerhet att tillräckligt solida kunskaper finnas för att lärjungen skall
kunna tillgodogöra sig undervisningen å gymnasiet, så mycket mer då
denna enligt förslaget koncentreras på 3 år.

V. Lärjunge å latinlinjen har rättighet att undergå realskoleexamen.

VI. De lärjungar å latingymnasiet, som önska läsa grekiska, erhålla i de två
högsta ringarna undervisning i detta ämne 8 timmar i veckan i stället
för matematik, engelska och teckning.

VII. Timplan för de 4 sista skolåren: 1

	It. 6.	K. g. 1.	R. g. 2.	R. g. 3.	L.6.	L.g.l.	L. g. 2.	L. g. 3.
Kristendom . . .	2	2	2	2	2	2	2	2
Modersmålet . . .	4	2	3	3	3	2	3	3
Latin......	—	—	—	—	6	7	6	6
Tyska......	3	2	2	1	2	2	2	1
Engelska.....	4	2	2	2	2	2	2(g)	2(g)
Franska .....	—	4	4	4	—	4	4	4
Historia.....	4	3	3	4	2	3	3	4
Geografi .....	2	—	—	—	2	—	—	—
Matematik ....	5	7	6	7	0	5	4(g)	4(g)
Naturhistoria . . .	2	1	2	2	2	1	2	2
Fysik......	—	4	4	3	—	2	2	2
Kemi......	2	3	2	2	2	—	—	—
Teckning.....	2	2	2	2	2	2	2(g)	2(g)
Summa timmar	30	32	32	32	30	32	32	32

Anmärkningar till timplanen.

1. Timplanen för R. 6 är lika med kommitténs för realskolans 6:e klass.

2. De feta siffrorna utmärka, att samläsning mellan latinlinjens och reallinjens motsvarande

klasser lämpligen kan ske, där det är nödvändigt på grund af lärjungeantalet.

3. (g) betecknar de timmar, som kunna utbytas mot grekiska.

4. Samläsning mellan R. och L bör endast i nödfall äga rum i de ämnen, i hvilka nämnda

klasser ha olika timtal eller i hvilka den ena klassen har skripta men den andra ej.

5. Kurserna för L. 6 sättas lika med kurserna för R. 6, d. v. s. med kommitténs förslag

för realskolans 6:e klass, i ämnena: kristendom, modersmålet, tyska, geografi, matematik
och naturlära.

Kursen i kemi för L. 6 och R. 6 ändras till öfverensstämmelse med Dahlgrens
förslag i anm. å sid. 761.

181

Kurserna för L. 6 i öfriga ämnen sättas lika med kommitténs för latingymnasiets
I:a ring.

6. Kurserna i latin- och realgymnasiet sättas lika med kommitténs i ämnena: modersmålet,

latin, franska, teckning och grekiska och lika med Höjers i ämnena: kristendom, tyska,
engelska, historia, matematik, fysik och kemi. I naturhistorien bibehållas i hufvudsak
de i nu gällande stadga föreskrifna kurserna med följande fördelning: I: de högre
växternas organisation och biologi samt betydelse i naturens och människans hushållning
(utgångspunkten tagen från de viktigaste familjerna); II och III: kryptogamer,
gymnospermer, växternas väfnader, näring och fortplantning; öfversikt af djurriket,
afseende organisation, anatomi och lifsföreteelser.

7. Valfriheten bör inträda redan i det 3-åriga gymnasiets I:a ring, dock med den be gränsning,

att kristendom och modersmålet ej äro valfria ämnen samt att franska,
latin och matematik ej äro valfria i gymnasiets I:a ring.''

Ofvanstående förslag, som närmast ansluter sig till H. Anderssons reservation,
afviker därifrån och från kommittémajoritetens hufvudsakligen i följande
punkter.

Kristendom behåller det timantal, som ämnet för närvarande har.

Modersmålet får en bättre ställning än i Anderssons reservation. För
kursen i gymnasiets I:a ring äro 2 timmar fullt tillräckliga, men däremot äro,
såsom Andersson föreslagit, 2 timmar för kursen i högsta ringen alldeles otillräckliga.
På grund häraf har modersmålet erhållit 2 timmar i I:a men 3 timmar
i III:e ringen.

Den starka ställning, som tyska och engelska erhållit i klasserna 4—6
och som är oundgängligen nödvändig, för att realisterna skola få en väsentligen
solidare språklig underbyggnad än nu, gör, att den föreslagna sänkningen i timantalet
från 2 till 1 för tyska i högsta ringen utan någon svårighet kan ske.

Latinet har erhållit 1 timmes tillökning i I:a ringen, hvilket ämnet mycket
väl kan behöfva året innan grekiskan skall börjas.

Historia har i det här framlagda förslaget fått en fördelaktigare ställning
än i kommitténs. I L. 6 bör hufvudsakligen läras Greklands och Roms historia,
hvarigenom lärjungarne erhålla ett behöfligt underlag för att bättre kunna tillgodogöra
sig den klassiska litteraturen. Ökningen af timantalet från 3 till 4 i
gymnasiets högsta ring är i hög grad af behofvet påkallad.

Den kurs i historia, som kommittén föreslagit för gymnasiets La ring och
som realisterna genom det här framlagda förslaget skulle gå miste om, torde för
dem kunna undvaras. Realstudenten bör häri kunna nöja sig med den kurs, som
anses tillräcklig för den som aflagt realskoleexamen.

Genom det här framlagda förslaget vinnes, utom en enhetligare, mera tilltalande
och mindre kostsam organisation i det hela, många fördelar både för de
lärjungar, som ämna aflägga realskoleexamen, och för dem, som skola fortsätta

182

till studentexamen. Under hänvisning i öfrigt till reservanternas utredning framhålles
här följande.

De, som ämna sluta med 6:e klassen, undgå ett brydsamt val, slippa att i
läroverket intaga en för dem själfva mindre behaglig undantagsställning samt få
behålla sin gamla kamratkrets.

De, som ärna fortsätta till studentexamen och som till största delen skola
utgå i det praktiska lifvet, komma i åtnjutande af den särskildt för det praktiska
lifvets fordringar mera afpassade undervisning, som K,. 6 afser att gifva, samt
för den händelse att de nödgas afbryta studierna före studentexamen, fördelen af
den kompetens, som den aflagda realskoleexamen ger.

Härtill kan läggas, att en examen på detta stadium, utan att förrycka
studierna, befordrar vinnandet af den säkerhet i elementära kunskaper, särskildt
i språk, matematik, historia och naturkunskap, som nu saknas, till stort hinder
för arbetet i de högre klasserna.

Genom den anordning af studieplanen, som här föreslagits, bör det blifva
möjligt att på ett tillfredsställande och bestående sätt realisera läroverksreformens
två hufvudtankar, den praktiska afslutningsklassen och ett skildt gymnasium,
under det att, såsom reservanterna visat, ingendera genom kommittéförslaget
kommer till sin fulla rätt, hvarför dess antagande skulle inom få år göra
nödvändig en ny, genomgripande ändring af läroverksorganisationen.

Bil. B.

Utlåtanden öfver kursplanen.

I. Realskolan.

Kristendom.

Mot de föreslagna kurserna i kristendom kafva de fleste af dem, som därom
uttalat sig, haft anmärkningar att framställa.

I fråga om inträdesfordringar till lista klassen hafva å ena sidan uttalan- Inträdesden
mot sänkningen af dessa eller yrkanden, att de skulle likställas med nu ^uTlsta
gällande normalplan för första folkskoleklassen, gjorts af domkapitlet i Växjö klassen.
samt läroverkskollegierna i Växjö och Falköping, och å andra sidan yrkats, att
katekeskursen måtte utgå ur inträdesfordringarna, af professor Söderblom i Uppsala
domkapitel, direktionen öfver Nya elementarskolan, läroverkskollegiet därsammastädes
samt lektor Behm och 12 andra ledamöter af läroverkskollegiet i
Hälsingborg.

I öfrigt hafva de föreslagna katekeskurserna befunnits för mycket splitt- Yrkanden på
rade eller med afseende på sammanhanget sönderstyckade. Så yttrar Kalmar°tekesicurser''
domkapitel, att den kateketiska kursfördelningen för realskolan är uttryck för ett na i klasserpåfallande
pedagogiskt missgrepp, och läroverkskollegiet i Falköping anser, att na 1~3''
kommittén ej ägnat detta ämne tillbörlig uppmärksamhet och välvilja.

För återgång till katekeskurserna i 1878 års stadga uttala sig domkapitlet
i Kalmar samt ämneskonferensen i Skara. I samma riktning, ehuru
med större eller mindre modifikationer, alltså för katekesens genomgående i klasserna
1—3 samt repetition i klasserna 4—5 yttra sig domkapitlen i Växjö och
Karlstad, läroverkskollegierna i Linköping och Växjö samt lektor Börjesson
i läroverkskollegiet i Karlstad. Läroverkskollegiet i Falköping förordar en
ökning af katekeskurserna i klass 1— 3 och minskning i klass 4. Angående

184

Yrkanden på
minskning
i katekeskurserna

i klasserna
1-3.

Kurserna
i biblisk
historia.

Rektor Bergquists
förslag
till
kurser i
kristendom.

utanläsning af katekesutvecklingen och psalmer vilja domkapitlet och läroverkskollegiet
i Växjö icke hafva någon föreskrift, medan domkapitlet i Karlstad och
lektor Börjesson i läroverkskollegiet därstädes väl förorda inskränkning i utanläsningen
men ej i så stor utsträckning, som kommittén föreslagit.

I motsats till dessa, hvilkas uttalanden alla afse att i någon mån öka de
af kommittén föreslagna kurserna, särskildt i klasserna 1—3, yttra sig andra för
minskning i katekeskurserna.

Så synas de af läroverkskollegiet i Var berg föreslagna kurserna gå ut på
en minskning i 3:e klassens katekeskurs. Ämneskonferensen vid Östermalms
1. allm. läroverk uttalar sig för kommitterades förslag till kristendomskurser den
13 januari 1891, enligt hvilket förslag den s. k. storkatekesen först i 3:e klassen
skulle påbörjas. Äfven lektor Esscher i läroverkskollegiet i Lund föreslår, att
läsningen af katekesutvecklingen uppskjutes till 3:e klassen. Enligt hans mening
borde de 3 första hufvudstyckena af Luthers lilla katekes jämte instiftelseorden till
4:de och 5:te höra till kursen i klasserna 1—2, medan resten af lilla katekesen samt
lista, 2:dra och eventuellt 3:dje hufvudstycket i katekesutvecklingen borde genomgås
i klasserna 3—5. Direktionen öfver Nya elementarskolan och läroverkskollegiet
därstädes anse, att all katekesläsning bör uppskjutas till 3:e klassen,
och professor Söderblom i Uppsala domkapitel menar, att katekesläsningen,
först sedan evangeliet genomgåtts, borde börja, exempelvis i 3:e klassen. Professor
Johansson i Lunds domkapitel och lektor Behm, med instämmande af 14
andra ledamöter af läroverkskollegiet i Hälsingborg, anse, att katekesläsningen, så
länge nuvarande katekes användes, borde uppskjutas, enligt den förre till 2:a
eller 3:e, enligt de senare till 3:e klassen.

Teologiska fakulteten vid Uppsala universitet anser, att katekesundervisningen
i realskolan bör på ett lämpligare sätt fördelas på de särskilda klasserna
och att tyngdpunkten vid katekesundervisningen må förläggas till Luthers lilla
katekes, och biskopen i Göteborgs domkapitel uttalar sig för en lämpligare kursfördelning
i klasserna 1—5.

Läroverkskollegiet i Visby anser, att den i nu gällande stadga angifna
katekeskursen för 5:te klassen bör bibehållas eller, om hela katekesen skall repeteras
i denna klass, ändras till »katekisation öfver de fem hufvudstyckena».

Mot kommitténs förslag till kurser i bibliska historien anmärkes, att dessa
ej blifvit rätt anpassade efter katekeskurserna, hvarjämte från ett håll föreslås,
att bibliska historien måtte fördelas på de 4 första klasserna.

En särskild ståndpunkt intages af läroverkskollegiet i Norrköping, ämneskonferenserna
vid h. allm. läroverken i Malmö och Kristianstad, läroverkskollegiet
i Ängelholm samt 3 medlemmar af läroverkskollegiet i Vänersborg, hvilka
alla i likhet med rektor Bergquist i Kristianstad yrka på större koncentration
och bättre genomförd parallellism mellan det historiska och det dogmatisk -

185

etiska innehållet. Dessa anse dock kommitténs förslag till inskränkning i inträdesfordringarna
och katekeskurserna i de lägre klasserna såsom en förtjänst.

Enligt rektor Bergqvists förslag, som af de flesta åberopas, borde kristendomskurserna
för klasserna 1—5 vara följande:

klass 1: 3:dje hufvudstycket. Valda berättelser ur gamla och nya testamentet.

Valda psalmer.

» 2: Inledningen och läran om synden i den antagna utvecklingen samt lista

trosartikeln. Gamla testamentet. Valda psalmer,
klass 3: 2:dra trosartikeln samt textorden till 4:de och 5:te hufvudstyckena. —

Nya testamentet till kyrkans stiftelse. Valda psalmer.

» 4: 3:dje trosartikeln och lista hufvudstycket. Slutet af Nya testamentet.

Valda psalmer.

* 5: Repetition af Luthers lilla katekes. Repetition af bibliska historien.

Valda psalmer.

Beträffande 6:e klassens kurs anmärkes, att kommittén för mycket be- Anmärknintonat
skiljaktigheterna mellan de inomkristna trossamfunden och för litet det för 9arkl™°g 6:te
dessa gent emot utomkristna företeelser gemensamma och utmärkande. Därjämte kursW*
anses kursen i denna klass alltför vidlyftig af lektor Afzelius i läroverkskollegiet
vid Nya elementarskolan.

Bibelläsningen anser professor Söderblom i Uppsala domkapitel böra vara Bibelläsnågot
själfständigt och ej förekomma blott i sammanhang med biblisk historia nin9-och katekes. Dessutom bör enligt hans mening klar skillnad göras mellan
evangelisk-apostoliska och gammaltestamentliga berättelser. Biskop Ullman
uttalar sig i Strängnäs domkapitel beträffande bibelläsningen för lämpligt
urval ur bibelns heliga skrifter, ordnadt efter pedagogiska och historiska grunder.

Dessutom yrkas från enstaka håll på frihet vid val af texter för bibelläsningen.

Utom hvad här ofvan meddelats, har kollegiet vid h. allm. läroverket å Ny lärobok
Södermalm instämt i kommitténs underdåniga hemställan om vidtagande af åt- *den kristna
gärder för åstadkommandet af en ny, efter barnaålderns mottaglighet afpassad sedeläran.
lärobok i den kristna tros- och sedeläran, hvilken hemställan äfven ämneskonferensen
vid läroverket i Kristianstad räknar som en förtjänst. Professor Johansson
i domkapitlet i Lund anser nödvändigt, lektor Escher i läroverkskollegiet i Lund
högeligen önskligt och professor Lundell i Uppsala förordar, att en ny lärobok
aflöser den nuvarande, och kollegiet vid Nya elementarskolan anser ej kristendomsundervisningen
böra bindas vid Luthers katekes med utveckling såsom enda
antagna lärobok (reservation af rektor och lektor Afzelius, som ville, att kollegiet
skulle uttala den önskan, att Kungl. Maj it måtte vidtaga åtgärder för erhållande
af annan lämplig bok i stället för Luthers lilla katekes med den antagna utvecklingen).
Däremot anser domprosten Norberg i Strängnäs domkapitel katekesen
böra underkastas en revision af sakkunnige i samband med en eventuell om -

186

Inträdesfordringar

till lista
klassen.

Förenkling
i stafsiittet.

Grammatikstudiet
i
realskolan.

arbetning af boken, och professor Söderblom, med instämmande åt professor Martin,
i Uppsala domkapitel uttalar såsom sin mening, att den antagna utvecklingen
icke bör officiellt ersättas med en ny, utan att till förklaring af styckena i
Luthers lilla katekes helst må användas sammanhängande texter ur evangelierna
och andra nytestamentliga skrifter, psalmverser ur psalmboken och utdrag ur
Luthers stora katekes samt andra skrifter. Professor Martin hänvisar till en af
honom utgifven skrift, »Luthers lilla katekes, etiskt belyst».

Modersmålet.

Angående de föreslagna kurserna i modersmålet hafva en del myndigheter
i allt anslutit sig till kommitténs förslag, andra hafva haft mer eller
mindre väsentliga anmärkningar att göra.

Professor Noreen i fil. fak. i Uppsala yttrar, att »kommitténs förslag beträffande
modersmålsundervisningen är att beteckna som en gammal klut på ett
gammalt kläde, ett lappande på en från den nuvarande skolan öfvertagen, fullkomligt
otidsenlig och framför allt opedagogisk undervisningsplan».

I fråga om inträdesfordringarna till lista klassen föredrages nu gällande
bestämmelse om säker och flytande innanläsning framför kommitténs förslag af
kollegierna vid Jakobs och Kungsholmens 1. allm. läroverk samt åt ämneskonferensen
vid h. latinläroverket å Norrmalm.

I öfrigt uttalas önskningar om förenkling i stafsättet af kollegiet vid h.
realläroverket i Stockholm, som beklagar, att kommittén ej gjort något uttalande
med afseende på modersmålsundervisningens värsta kräftskada, den föråldrade
rättskrifningen, samt af läroverkskollegierna i Växjö och Falköping.

Mot grammatikstudiet i realskolan uttalar sig professor Noreen i fil. fak. i
Uppsala. Enligt hans mening bör ingen grammatik studeras i de lägre klasserna;
redan i lägsta klassen böra samtidens författare användas vid innanläsningen; till
realskolan höra elementerna af rättstafningen i samband med redogörelse för dess
grunder, vidare elementerna af interpunktionsläran i samband med därför nödiga
notiser rörande satsen, dess arter och byggnad, deklamationsöfningar och i samband
med uppsatsskrifning stilistik samt elementerna af poetiken (utom metriken).

I anslutning till dessa professor Noreens åsikter hafva uttalat sig läroverkskollegiet
i Varberg, ämneskonferensen vid h. allm. läroverket i Lund, lektor
Bergman i läroverkskollegiet i Norrköping samt lektor Behm jämte 3 medlemmar
af läroverskollegiet i Hälsingborg. Professor K. B,. Geijer i filos, fakulteten i
Uppsala instämmer i professor Noreens polemik mot modersmålets grammatik som
undervisningsämne i skolans lägre klasser, och professor Lundell ansluter sig i
fråga om rättstafning och litteraturläsning till professor Noreen. Äfven professor
Almkvist instämmer med professor Noreen beträffande modersmålsundervisningen
i klasserna 1—5.

187

Mot grammatikstudiet i klasserna 1—3 uttala sig vidare lektor Svedelius
samt adjunkterna Holm och Edman i läroverkskollegiet i Luleå. Att satsanalys och
satsbildningsöfningar sparsamt må förekomma i klasserna 1—3 yrka nyssnämnda
3 medlemmar af läroverkskollegiet i Luleå, och kollegiet vid Östermalms 1. allm.
läroverk anser, att satsbildningsöfningar i klasserna 1—3 alldeles borde utgå
(reservation af rektor jämte 2 ledamöter af kollegiet).

Å andra sidan anmärker läroverkskollegiet i Falköping mot kommitténs
förslag, att sats- och interpunktionsläran böra vara afslutade i 3:e klassen.

Förtydligande angående de skriftliga reproduktionsöfningar, som kommittén
omnämnt i grunderna till kursplan men ej infört i kurserna, önskas af kollegiet
vid Kungsholmens 1. allm. läroverk äfvensom af ämneskonferenserna vid
h. latinläroverket å Norrmalm samt vid h. realläroverket i Stockholm. Att sådana
reproduktionsöfningar endast böra förekomma på svarta täflan äfvensom att de
»mindre uppsatserna» i klass 3 böra vara »mindre reproducerade uppsatser», anser
läroverkskollegiet i Visby.

I klass. 4—6 vilja de ofvannämnda 3 ledamöterna af läroverkskollegiet
i Luleå hafva ökad litteraturläsning, och läroverkskollegierna i Örebro, Linköping,
Norrköping, Karlstad samt b. allm. läroverket å Södermalm uttala
sig för att äfven 20:e århundradets litteratur eller i allmänhet nyare mönstergill
litteratur där må förekomma.

Beträffande de svenska uppsatserna anser ämneskonferensen vid Karlstads
läroverk, att dessa i klasserna 4—5 endast borde förekomma hvar 3:e vecka
och alltid utföras på lärorummet, och kollegiet vid Göteborgs h. latinläroverk
föreslår, att skrifningarna i klasserna 4—6 endast hvar 3:e vecka måtte äga
rum. Läroverkskollegiet i Visby menar, att öfversättningar i klass 4 endast
någon gång böra förekomma samt att i klass 6 inga diskussionsöfningar må äga
rum, enär sådant vore för svårt för lärjungarne på detta stadium, men väl någon
gång mindre föredrag hållas.

Kollega Wallberger vid Östermalms 1. allm. läroverk anser olämpligt att
i klass 4—5 såsom skriftlig öfning använda en öfversättning från tyska.

De enklare skrivelser, som af kommittén upptagas bland kursföreskrifterna
i 6:e klassen, anser läroverkskollegiet i Örebro ej höra till modersmålsundervisningen
utan snarare böra tillsammans med bokhålleri, som är förlagd till matematiken,
bilda ett särskildt ämne.

Slutligen är sistnämnda kollegium äfven af den meningen, att någon
norsk och dansk litteratur borde läsas i realskolans 6:e klass.

Ämneskonferensen vid Nya elementarskolan har intet att erinra angående
de af kommittén föreslagna kurserna i modersmålet, men vill med hänsyn till de
många anmärkningar, som med anledning af kommitténs förslag på sista tiden
uttalats mot den nuvarande undervisningen i detta ämne, för sin del förorda, att

Skriftliga

reproduk tionsöfnin gar.

Litteraturläsning
i
klasserna
4—6.

Uppsatsskrifning
i
klasserna
4—6.

Enklare

skrivelser.

188

Tyska.

Engelska.

en kommission af sakkunniga personer måtte af Kungl. Maj:t förordnas för att
pröfva befogenheten af dessa anmärkningar och uppgöra en bestämd plan och
metodik för undervisningen i detta skolans kanske viktigaste ämne.

Främmande lefvande språk.

Ämneskonferensen vid h. allm. läroverket i Kristianstad gillar i hufvudsak
kommitténs kurser i tyska och har beträffande kurserna i engelska och franska
ingen speciell anmärkning att göra. Professor Lundell i filos, fakulteten i Uppsala
önskar, att språkundervisningen måtte reformeras, hvarvid bland annat öfversättning
från svenska till det främmande språket bör väsentligen inskränkas och
systematisk grammatik införas, först sedan lärjungen genom lektyr och tal inhämtat
ett tämligen betydligt förråd af ord, former och fraser.

I öfrigt hafva endast några få myndigheter yttrat sig om kurserna i främmande
lefvande språk. De flesta af dessa hafva endast haft helt litet att erinra.

Så anser kollegiet vid h. allm. läroverket å Södermalm, att kommittén
vid angifvande af målet för undervisningen i tyska till »förmåga att skriftligt
öfversätta en lättare svensk text» äfven bort lägga »eller på tyska återgifva
innehållet af en enklare berättelse». Läroverkskollegiet i Vadstena finner målet
för lågt ställdt med afseende på den praktiska färdigheten. Däremot yrkar ämneskonferensen
vid läroverket i Skara, att fordran på talfärdighet utgår ur målet.

Ämneskonferensen vid h. latinläroverket å Norrmalm uttalar sig för sammanhängande
text äfven på lägsta stadiet, och ämneskonferensen vid 1. allm.
läroverket å Östermalm vill öfverflytta en del af 2:a klassens grammatiska
kurs till 8:e klassen, medan däremot läroverkskollegiet i Falköping förordar
systematisk grammatik äfven på lägsta stadiet.

Lektor JBehm och 5 ledamöter af kollegiet i Hälsingborg äro emot att
talöfningar bindas vid texten, och ämneskonferensen vid läroverket i Skara förordar
talöfningar endast i den mån omständigheterna medgifva.

I fråga om den grammatiska kursen förordar kollega Kemner i Arboga beträffande
4:e klassen en mer systematisk behandling af syntaxen, under det för
klasserna 5—6 läroverkskollegiet i Visby föredrager lektor Höjers förslag. Ämneskonferensen
vid läroverket i Karlstad anser, att öfning i läsning af tysk stil
borde förekomma redan i 5:e klassen.

Med afseende på skrifningarna anser läroverkskollegiet i Eskilstuna, att
någon tysk hemskrifning borde kunna åläggas lärjungarne i 4:e klassen, och
ämneskonferensen vid högre allmänna läroverket i Malmö anser, att skrifningarna
i 4:e klassen endast borde förekomma hvar 4:e vecka.

Beträffande engelskan göra läroverkskollegiet i Vadstena och ämneskonferensen
vid Skara h. allm. läroverk samma anmärkning mot målet, som de gjort

180

med afseende på tyskan. Läroverkskollegiet i Arboga samt professor Erdmaun
i Uppsala uttala sig mot tyskans stärkande på engelskans bekostnad.

För sammanhängande stycken redan i 4:e klassen uttala sig ämneskonferenserna
vid h. allm. läroverket i Malmö, vid h. latinläroverket å Norrmalm och
vid Nya elementarskolan.

Två medlemmar af ämneskonferensen vid h. allm. läroverket i Karlstad
uttala sig för engelska syntaxens fördelning på klasserna 4—5, och ofvannämnda
6 ledamöter af läroverkskollegiet i Hälsingborg yrka äfven beträffande engelskan,
att talöfningar ej må bindas vid texten.

Skriftliga reproduktionsöfningar, omväxlande med öfversättningar, förorda
kollegiet vid h. allm. läroverket å Södermalm samt ämneskonferensen vid Nya elementarskolan,
och ämneskonferensen vid b. allm. läroverket i Karlstad anser, att
engelska skrifningar i 6:e klassen endast böra förekomma en gång i månaden.

Mot den af kommittén föreslagna frivilliga kursen i franska hafva an- Franska.
märkningar riktats endast af ämneskonferensen vid h. allm. läroverket i Malmö,
hvilken anser målet oklart och ytligt och föreslår, att orden »någorlunda felfritt
uttal» ersättes med »vårdadt uttal», samt af kollegiet vid Nya elementarskolan,
hvilket framhåller, att målet kunde sättas något högre, om detta ämne hörjade
i 6:e klassen med 4 veckotimmar. Enligt ämneskonferensens vid samma läroverk
mening borde sammanhängande text användas från början.

Historia.

Kommitténs kursplan i fråga om historien har i hufvudsak gillats af ämneskonferenserna
vid läroverken i Kristianstad, Karlstad, h. realläroverket och
1. allm. läroverket å Östermalm i Stockholm. Adjunkten Blomgren i läroverkskollegiet
i Vänersborg finner emellertid den riktiga principen — lärogång från det
konkreta till det abstrakta — endast tillämpad i klasserna 1—2 och hufvudsakligen
blott i fråga om forntiden, och läroverkskollegiet i Falköping anser ändringarna
mer genomgripande än behöflig!

Bristen på synkronistisk plan vid kommitténs kursindelning med parallell- Synkronisläsning
af svensk och allmän historia påpeka läroverkskollegierna i Visby och tis!c Planvid
h. allm. läroverket å Södermalm samt ämneskonferenserna vid h. allm. läroverken
i Lund, Malmö och vid Nya elementarskolan.

För lektor Höj ers förslag till kurser uttala sig i hufvudsak läroverks- uttalanden
kollegiet i Visby, som dock framhåller, att kurserna i Norges och Danmarks för allmän
historia böra utgå samt ämneskonferenserna vid h. allm. läroverket i Jön- iäg8ta klasköping
och h. latinläroverket å Norrmalm, hvilken senare anser, att förn- serna.
tidens allmänna historia redan borde inträda i l:a klassen, hvarigenom nyare
tidens historia kunde påbörjas i klass 3. Af norsk och dansk historia borde
endast upptagas sådana partier, som stå i sammanhang med den svenska. Ämnes -

190

konferensen vid Malmö b. allm. läroverk ansluter sig ock till lektor Höjers förslag,
men förordar berättelser ur de antika folkens sagor redan i l:a klassen och framhåller,
att svensk och nordisk historia bör vara hufvudsak och allmän historia
däri inarbetas. I dess förslag till kursplan inträder därför den svenska och
nordiska historien redan i 2:a klassen, hvarigenom de af reservanten Höjer föreslagna
kurserna för 5:e klassen något minskas.

Ämneskonferensen vid h. allra, läroverket i Lund anser, att lärobok i
allmänna historien för 10-åringar är olämplig, och föreslår, att en lärobok i
nordens historia så utarbetas, att den — till samma omfång som af kommittén
föreslagits — innehåller hvad som behöfves af allmän historia, samt att en läsebok
för skolans slutrepetitionsstadium vid sidan af läroboken må användas, ur hvilken
läsebok kunskap om ej genomgångna delar af världshistorien må kunna inhämtas.
Uttalanden I motsats till dem, som vilja hafva allmän historia införd i de lägsta

historia i de klasserna, hafva adjunkten Ljungkvist i kollegiet vid h. latinläroverket i
lägsta klas- Göteborg samt ämneskonferensen vid Nya elementarskolan uttalat sig för att
svensk och nordisk historia må läsas i klasserna 1—2 och att allmän historia
först i 3:e klassen må påbörjas — dock med den skillnad, att Nya elementarskolans
ämneskonferens vill hafva svenska historien, med uteslutande af oväsentliga
delar, till största delen genomgången i klasserna 1—2 samt, endast för såvidt
den står i samband med allmänna historien, behandlad i öfriga klasser, hvarpå
skulle följa allmän repetition af kursen i klass 6, medan adjunkten Ljungkvist
däremot föreslår bestämda kurser i svensk och allmän historia för klasserna 3—6.
Vidare yrkas, att de af kommittén för 2:a klassen föreslagna berättelser ur
Homs saga borde framflyttas till 3:e klassen, af läroverkskollegiet i Örebro samt
lektor Svedelius och adjunkterna Holm och Edman i Luleå läroverkskollegium.
Slutligen har förslag framställts, att allmänna historien såsom nu borde inträda
i 4:e klassen, af kollegiet vid h. allra, läroverket å {Södermalm jämte ofvannämnda
3 lärare i Luleå, hvilka anse 3:e klassister ej mogna för forntidens historia,
hvarjämte den geografiska kursen i klasserna 2—3 ej synts dem komma att omfatta
de länder, som utgöra skådeplatsen för forntidens historia.

Läroverkskollegiet i Falköping förordar ett särskildt kursförslag, gående
ut på att af allmänna historien i 2:a klassen må medtagas berättelser ur forntidens
och medeltidens historia samt i 3;e klassen berättelser ur nyare tidens
historia, hvarefter lärobok i allmän historia må införas i 4:e klassen.

Anmärk- Slutligen har anmärkts mot kommitténs förslag, att kurserna äro för

nmgar mot dryo-a, i 3:e klassen af nyssnämnda 3 lärare i Luleå, i klasserna 4—5 af ämneslängd.
konferensen vid h. allm. läroverket i Skara, i 5:e klassen af läroverkskollegiet i
Falköping, hvarjämte adjunkten Ljungkvist i kollegiet vid h. latinläroverket i
Göteborg riktar en kraftig anmärkning mot afslutuingskursen i 5:e klassen, som
han anser förrycka hela kursplanen i historia för realskolan. Mot att samma

191

kurs — låt vara från olika synpunkter — föreslagits i realskolans 5:e klass och
gymnasiets I:a ring yttrar sig ämneskonferensen i Kristianstad, och kollegiet vid
högre allmänna läroverket å Södermalm vill öfverflytta repetitionen af svenska
forntidens och medeltidens historia från 5:e till 6:e klassen.

Läroverkskollegiet i Örebro samt ämneskonferensen vid h. allm. läroverket
i Skara tvifla på att elever i 6:e klassen kunna få någon reell behållning af undervisningen
i Sveriges statsförfattning och kommunalförvaltning.

Från enstaka håll har dessutom särskildt framhållits, att, för den händelse
de föreslagna kurserna skulle bli fastställda, nya eller omarbetade läroböcker
vore af nöden.

Geografi.

De föreslagna kurserna i geografi hafva gillats eller ansetts lämpliga af
ämneskonferenserna vid h. allm. läroverken i Skara, Malmö, Kristianstad och
Karlstad.

Beträffande inträdesfordringarna till l:a klassen har af kollegierna vid Inträdesh.
allm. läroverket å Södermalm och Katarina 1. allm. läroverk samt ämneskon- gärna till
ferensen vid 1. allm. läroverket å Östermalm yrkats, att orden »närmare kännedom l''a klassen.
om Götaland eller Svealand och Norrland» måtte utgå, hvarjemte förstnämnda kollegium
ville ersätta orden »Sveriges hufvuddelar» med »Sveriges landskap», och kollegiet
vid Katarina 1. allm. läroverk till »Sveriges hufvuddelar» vill lägga »och landskap».

Såsom en följd häraf föreslår kollegiet vid h. allm. läroverket å Söder- Yrkanden på
malm och ämneskonferensen vid 1. allm. läroverket å Östermalm, att kurserna minskning i
i l:a klassen något minskas, så att »det öfriga Europas fysiska och politiska kurs.
geografi påbörjad» öfverföres till 2:a klassen; ämneskonferensen vid Nya elementarskolan
anser, att orden »korta upplysningar om jordens form och rörelse» böra
utgå ur l:a klassens kurs.

I 4:e klassen önskar ämneskonferensen vid 1. allm. läroverket å Öster- Anmärkmalm
en repetition af fäderneslandets geografi, och i 6:e klassen anser äm- niurserna°i
neskonferensen vid h. latinläroverket å Norrmalm — med hänsyn till af- 4:e och 6:e
slutningsklassens mer praktiska uppgift — olämpligt att framhäfva den fysiska klasserna.
geografien på bekostnad af den politiska. Ämneskonferensen vid 1. allm. läroverket
å Östermalm önskar i stället för »sammanfattande öfversikt af den fysiska
geografien» repetition af den allmänna geografien i 6:e klassen och uttalar därjämte
önskvärdheten af någon bestämmelse rörande fäderneslandets geologiska
och klimatologiska förhållanden.

I motsats till dessa, som antingen gillat kommitténs kursförslag eller före- Uttalande
slagit minskning i kurserna i de lägre klasserna, anser läroverkskollegiet i Fal- rwnd^kvir
köping det vara önskligt, att nuvarande kursfördelning bibehölles i klass 1—4. sers bibehål Öfriga

myndigheter hafva ej yttrat sig om kurserna i geografi. laude.

192

Matematik.

Inträdesfordringarna
till l:a
klassen.

Geometriens
bibehållande
i 3:e klassen,
Regula de fri.

Kurserna i
klasserna
4-6.

I fråga om de föreslagna kurserna i matematik uttalar ämneskonferensen
vid h. allm. läroverket i Malmö sin tillfredsställelse med kurserna i klasserna
1—5, ock förslaget att uppskjuta den egentliga algebran till ett senare stadium
men tidigt börja med sifferekvationer bälsas likaledes med tillfredsställelse af
kollegiet vid b. allm. läroverket å Södermalm samt ämneskonferenserna vid h.
allm. läroverken i Skara, Kristianstad och Karlstad. Adjunkten Werring i läroverkskollegiet
i Kristianstad anser, att matematikens läggning i 6:e klassen
borde hafva mer karaktär af afsilning och vara mer praktisk.

1 fråga om inträdesfordringarna till första klassen anser ämneskonferensen
vid b. latinläroverket å Norrmalm, att dessa borde formuleras på följande
sätt: »Färdighet i användandet af de fyra räknesätten med hela tal, högst fyrsiffriga,
dock att icke må användas mer än 2-siffriga multiplikatorer och divisorer.
(Resultatet må kunna innehålla flere än 4 siffror.)»

Adjunkten Yinell därsammastädes anser, att endast division med ensiffrig
divisor må fordras.

Att geometrien fortfarande måtte inträda i 3:e klassen, yrka ämneskonferensen
vid b. realläroverket i Stockholm samt läroverkskollegiet i Falköping.
Läroverkskollegiet i Visby vill bibehålla den geometriska åskådningsundervisningen
i 3:e klassen men utsträcka kommitténs anmärkning mot sammansatt regula
de tri i samma klass äfven till enkel regula de tri; och adjunkten Vinell
i ämneskonferensen vid b. latinläroverket å Norrmalm föreslår beträffande 3:e
klassens kurs den ändring i kommitténs förslag, att uttrycket »enkel regula
de tri» utbytes mot »regula de tri (företrädesvis enkel)».

Beträffande kursen i 4:e klassen anser läroverkskollegiet i Visby tillägget
»användning af parenteser» böra utgå eller ersättas med något lämpligare uttryck.
Adjunkten Vinell föreslår, att kursen i denna klass blir en repetition af
den föregående aritmetiska kursen, och vill, att all algebra uppskjutes till 5:e
klassen. Uttrycket »särskildt genom sammansatta bråkexempel» i de föreslagna
kurserna för 5:e klassen finner läroverkskollegiet i Falköping olämpligt, och läroverkskollegiet
i Vadstena anser, att den stereometriska räkningen i klasserna
5—6 borde stödja sig på stereometrisk geometri.

I och för de stereometriska och planimetriska räkningarna anses 6:e klassens
kurs äfven höra omfatta det viktigaste af läran om kvadratrötter och räkneuppgifter
med kvadratrötter ur siffertal (med användande af tabeller för deras
finnande) af ämneskonferensen vid h. allm. läroverket i Skara, hvilken äfven
tillägger numeriska 2:a grads ekvationer med en obekant, samt af läroverkskollegierna
i Örebro och Visby.

193

Ämneskonferensen vid h. allm. läroverket i Malmö anser, att läran om
algebraiska bråk ej bör medtagas i 6:e klassens kurs.

Mot den föreslagna bokföringskursen i 6:e klassen uttalas betänkligheter
af ämneskonferensen vid h. allm. läroverket i Karlstad, hvilken anser lämpligt,
att en särskild veckotimme anslås till denna kurs, och ej finner nödvändigt, att
läraren i matematik skall bestrida denna undervisning.

Naturlära.

De föreslagna kurserna i naturlära har ämneskonferensen vid h. allm. läroverket
i Malmö i allt väsentligt gillat, och ämneskonferensen vid h. allm. läroverket
i Kristianstad i allmänhet funnit fullt tillfredsställande. Ämneskonferensen vid
h. allm. läroverket i Karlstad instämmer till alla delar med kommittén beträffande
kursplanen.

Att inträdesfordringarna till l:a klassen helt och hållet må utgå, yrkas
af kollegierna eller ämneskonferenserna vid alla under direktionen öfver Stockholms
stads undervisningsverk lydande läroverk. Lektor Lindman vid h. latinläroverket
å Norrmalm anser, att nu gällande stadgande bör kvarstå. Kollegiet
vid Nya elementarskolan anser inträdesfordringarna ej lämpliga.

Sistnämnda kollegium yrkar äfven, att beträffande växtundersökningen
orden »under våren» utgår ur l:a klassens kurs, och ämneskonferensen vid h.
allm. läroverket i Kristianstad finner läran om människokroppen för svår för
lärjungarne i lista klassen.

För exkursioner äfven under höstterminen i 2:a klassen yttrar sig ämneskonferensen
vid h. allm. läroverket i Karlstad.

Angående kurserna i klasserna 3—5 anmärkes, att det torde vara omöjligt
att under timmarna hinna ur lärjungarnes herbarier utvälja det för undervisningen
nödvändiga materialet, hvarför yrkas, att orden »genomgång af förut
samlade» samt noten å sid. 110 i kommittébetänkandet utgå, af kollegierna eller
ämneskonferenserna vid alla under direktionen öfver Stockholms städs undervisningsverk
lydande läroverk. Likaledes yrkas af desamma, att ur kursförslaget
dessutom för 4:e klassen orden »systematisk repetition af djurriket påbörjad» och
för 5:e klassen ordet »afslutad» vid repetitionen af djurriket måtte utgå. Vidare
önskar ämneskonferensen vid h. latinläroverket å Norrmalm, att orden »och
kännedom om» lägges till förslaget om insamling af växter.

För växtlistornas bibehållande hafva läroverkskollegierna i Örebro, Växjö,
Visby samt vid Nya elementarskolan uttalat sig.

Ämneskonferensen vid h. allm. läroverket i Malmö anser, att växtinsamling
först bör fordras af lärjungarne i 4:e klassen samt att äfven i 5:e klassens kurs
borde förekomma fortsatta öfningar i växtbestämning.

Inträdesfordringar
till
l:a klassen.

l:a klassens
kurs.

Exkursioner
i 2:a klassen.

Anmärkningar
mot
kurserna i
klasserna
3—5.

Yrkandenpå
växtlistornas
bibehållande.

194

Den s. k.
allmänna
naturläran.

Invändningar
mot målet
och mot
kurserna i
allmänhet.

Uttalanden
för en bestämd
lärobok
i dogmatik.

Beträffande den s. k. allmänna naturläran anser läroverkskollegiet i Falköping,
att kemi och fysik borde inträda redan i 4:e klassen. Läroverkskollegiet
i Visby och ämneskonferensen vid Nya elementarskolan önska den förändringen
i kursplanen, att kemi och geologi föras till 5:e klassens, fysik och astronomi
till 6:e klassens kurs. Professor Ångström, med instämmande af professorerna
Dunér, Hildebrandsson, Cleve och Lundquist, i filos, fakulteten i Uppsala anser,
att den för naturlära anslagna tiden i realskolans 5:e och 6:e klasser uteslutande
må användas för fysik och kemi eller att åtminstone 3 af de 4 timmarna anslås
åt fysik och kemi.

Medicinska fakulteten i Uppsala, med instämmande af större akademiska
konsistoriet och lärarekollegiet vid Karolinska institutet, professor Lundell i
filos, fakulteten i Uppsala och skolläkaren i Visby uttala önskvärdheten däraf,
att den lärare i naturlära och naturhistoria, som får undervisningen i hälsolära
på sin lott, också därtill bör hafva förvärfvat nödig kompetens.

II. Gymnasiet.

Kristendom.

Beträffande målet för kristendomsundervisningen har kommitténs uttryck
»grunddragen i den kristna världsåskådningen» betecknats såsom sväfvande och
oklart och uttrycket »kristna tros- och sedeläran» ansetts vara att föredraga af
teologiska fakulteten i Uppsala, domkapitlet i Västerås, läroverkskollegierna i
Visby, vid h. allm. läroverket å Södermalm, ämneskonferenserna vid h. allm. läroverken
i Malmö, Kristianstad, vid h. latinläroverket å Norrmalm och h. realläroverket
i Stockholm; biskopen och domprosten Norberg i Strängnäs’ domkapitel
samt lektor Bergman i Örebro. Ämneskonferensen vid h. allm. läroverket i Skara
finner kursförslaget alltför omfattande och anser, att kurserna äfven för gymnasium
böra ändras till öfverensstämmelse med kurserna i 1878 års stadga.

Mot kommitténs åsikt, att frihet borde lämnas läraren att använda eller
icke använda särskild läro- eller läsebok i kristendomens grundsanningar, och för
införande af en bestämd lärobok hafva uttalat sig: teologiska fakulteten i Uppsala;
domkapitlen i Skara, Växjö, Lund, Kalmar, Karlstad och Härnösand; läroverkskollegierna
i Linköping, Norrköping, Örebro, Växjö, Kalmar, Visby, vid h.
allm. läroverket å Södermalm och i Sköfde; ämneskonferenserna vid h. allm. läroverken
i Skara, h. latinläroverket å Norrmalm samt h. realläroverket i Stockholm;
biskopen och domprosten Norberg i Strängnäs, biskopen i Göteborg, lektor
Haller jämte en annan ledamot af läroverkskollegiet i Vänersborg, lektor Esscher
i Lund, lektor Börjeson i Karlstad, lektor Magnusson jämte en annan ledamot af
läroverkskollegiet i Härnösand, lektor Norelius i Luleå; inspektor jämte en ledamot
af kollegiet i Alingsås.

195

Däremot anse kyrkoherden Bergman i direktionen öfver Nya elementarskolan
samt lektor Afzelius i läroverkskollegiet därsammastädes, att den dogmatiska
undervisningen bör ske muntligt utan särskild lärobok.

Professor Söderblom i Uppsala domkapitel förordar på gymnasiet en
elementär framställning af läroformuleringens utveckling och inre sammanhang
inom den kristna kyrkan för att bereda de unga möjlighet till uppfattning af
dogmerna. Därjämte anser han, att fordran på någon kännedom om den utombibliska
religionshistorien icke torde kunna afvisas från det högre skolstadiet.

Angående de af kommittén föreslagna kurserna i kyrkohistoria anmärker Kyrkohistobiskopen
i Strängnäs, att kyrkohistorien bör afslutas i II:a ringen.

Mot de af kommittén föreslagna bibeltexterna anmärka ämneskonferenserna Anmärkninvid
h. allm. läroverken i Malmö och Kristianstad, att dessa till innehållet ej m1ot de
öfverensstämma med det af kommittén angifna målet; lektor Börjeson i Karlstad JUbeltexanser
Johannesevangeliet väl lämpligt till genomgång vid morgonbönerna men ej terna.
i klasserna; och ämneskonferensen vid h. latinläroverket å Norrmalm yttrar, att
kommitténs förslag till bibelläsning i de 3 högsta ringarna förefaller opsykologiskt
och alltför detalj eradt. Biskopen i Strängnäs uttalar som sin mening, att bibelläsningen
bör omfatta de viktigaste delarna af bibelns heliga skrifter i lämpligt
urval, ordnade enligt pedagogiska principer samt enligt gången af gamla och
nya testamentets frälsningshistoria.

Professor Söderblom i Uppsala domkapitel anser ej lämpligt, att de två
första åren på gymnasium förflyta utan någon evangeliiläsning.

Att bibelläsningen ej bindes vid vissa böcker utan att större frihet vid Yrkandenpå
valet af texter öfverlämnas åt läraren, yrka läroverkskollegierna i Norrköping
och Örebro; ämneskonferenserna vid h. allm. läroverken i Malmö och Kristianstad, texter.
h. latinläroverket å Norrmalm samt h. realläroverket i Stockholm; domprosten
Norberg i Strängnäs, lektor Haller jämte en annan ledamot af läroverkskollegiet i
Vänersborg samt lektor Esscher i Lund.

Modersmålet.

Mot kommitténs förslag till kurser i modersmålet hafva några invändningar
gjorts. Professor Wulff i större akademiska konsistoriet i Lund yttrar,
att modersmålets inlärande i alla dess stilarter, icke mindre som samtalsspråk
och förhandlingsspråk än som skriftspråk, är det viktigaste af hela skolundervisningen
i språk och att all språkundervisning måste, på alla stadier, ordnas så, att
modersmålet främjas.

Professor Noreen i filos, fakulteten i Uppsala uttalar äfven för gymnasial- Grammatikstadiet
åtskilliga önskemål med afseende på modersmålsundervisningen. Enligt lingen''
hans mening bör grammatik först på gymnasiet göras till föremål för systema -

196

Litteratur läsningen.

Uppsats skrivningen.

tiskt studium. Därvid bör inledning till modersmålets grammatik, modersmålets
ljudlära, betydelselära och formlära behandlas. Utom svensk litteraturhistoria,
föredrag och diskussioner samt läsning af modern norsk och dansk litteratur höra
enligt hans mening till gymnasiekursen äfven elementen af versläran samt öfversikt
af stilistiken.

Med professor Noreen instämmer i tillämpliga delar professor Schäck i
filos, fakulteten i Uppsala samt f. d. professor Sahlin i direktionen öfver Stockholms
stads undervisningsverk särskildt angående den grammatiska undervisningens
plats, hvarjämte lektor Behm jämte 3 andra ledamöter af läroverkskollegiet i
Hälsingborg hemställer, att en läroplan i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den
af professor Noreen föreslagna måtte utarbetas.

Ämneskonferensen vid h. allm. läroverket i Lund anser, att gymnasiets
lärjungar måtte vid litteraturläsningen i form af notiser och exkurser erhålla
någon kännedom om modersmålets historiska utveckling samt att stilistik måtte
ingå i kursbestämmelserna.

Med afseende på litteraturläsningen å gymnasiet yttrar biskopen i Strängnäs,
som yrkar på inskränkning häri och mer aktgifvande på välläsningen, att
skolans uppgift i afseende på litteraturkännedom endast måste vara att göra de
unga förtrogna med ett och annat af de allra mest typiska och framstående arbeten
inom de olika hufvudgrenarna af den vittra litteraturen, främst den, som
verkligen har fosterländskt innehåll och kynne. I samma riktning uttalar sig
äfven biskopen i Lund.

Att den äldre svenska litteraturen såsom föga njutbar för lärjungarne i
II:a ringen ej rätt lämpar sig för detta stadium men väl med fördel kan läsas
på det högsta stadiet, anse domkapitlet i Skara och läroverkskollegiet i Linköping;
ämneskonferensen vid h. allm. läroverket i Jönköping yttrar, att bibringandet
af kännedom om den äldre svenska litteraturen synes mera vara en universitetets
än gymnasiets uppgift. Ämneskonferensen i Karlstad, anser, att modärn
svensk litteratur också bör läsas i ring III.

Ämneskonferensen vid h. allm. läroverket i Kristianstad uttalar som sin
mening, att litteraturläsningens fördelning bör öfverlämnas åt rektor och ämneskonferensen.

För ökadt utrymme åt nyare litteratur, äfven 20:e århundradets, uttala
sig läroverkskollegierna i Linköping, Norrköping, Örebro och vid h. allm. läroverket
å Södermalm.

Med afseende på uppsatsskrifningen hafva följande föreslagit, att denna i
näst sista ringen skulle begränsas till en hvar 4:e vecka: direktionen öfver Stockholms
stads undervisningsverk, direktionen öfver Nya elementarskolan; läroverkskollegierna
i Norrköping, Örebro, Växjö, Visby och vid h. allm. läroverket å Södermalm;
ämneskonferenserna vid h. allm. läroverket i Kalmar, Karlstad, h. latin -

197

läroverket å Norrmalm, h. realläroverket i Stockholm samt lektor Haller jämte
en annan ledamot af läroverkskollegiet i Vänersborg.

Professor Erdmann, med instämmande af professorerna Persson och Almkvist,
i filos, fakulteten i Uppsala anser, att uppmärksamhet bör riktas på den språkliga
formen i uppsatserna i starkare grad än hittills, då den i allmänhet så godt
som uteslutande ägnats åt det sakliga innehållet.

Ämneskonferensen vid h. allm. läroverket i Karlstad uttalar som sin mening,
att inga öfversättningar från främmande språk må förekomma i samband med
undervisningen i modersmålet på gymnasialstadiet.

Läroverkskollegiet i Varberg, ämneskonferensen vid h. allm. läroverket i Skilda betyg
Kalmar, ämneslärare vid h. latinläroverket å Norrmalm samt lektor Beckman, ^Igjoria^ch
med instämmande af rektor Almquist, vid h. realläroverket i Stockholm önska uppsatsskilda
betyg i litteraturhistoria och uppsatsskrifning, den sistnämnde åtminstone skrifning.
i lille och IV:e ringarna.

Därjämte påpeka ämneskonferenserna vid h. latinläroverket å Norrmalm
och vid h. realläroverket i Stockholm, att för den händelse öfverhufvud obligatoriska
feriearbeten skola i någon form bibehållas, feriearbetet i modersmålet i främsta
rummet torde förtjäna att komma i åtanke.

Klassiska språk.

Angående de af kommittén föreslagna kurserna i klassiska språk hafva
endast några få myndigheter yttrat sig.

Ämneskonferensen vid h. allm. läroverket i Malmö ansluter sig till kommitténs
förslag.

Teologiska fakulteten vid Uppsala universitet yttrar sig mot inskränkningen
i kurserna i klassiska språk, och ämneskonferensen, med instämmande af
fyra andra kollegieledamöter vid h. allm. läroverket i Karlstad, yttrar sig likaledes
mot inskränkningen i kurserna, som beträffande latinet skulle hafva till
följd, att öfversättningsprofven från latin till svenska urartade till ytliga gissningsförsök
och beträffande grekiskan nästan fullständigt skulle betaga detta
ämne dess bildande betydelse. Enligt konferensens mening borde öfversättningar
från svenska till latin förekomma i lira och like ringarna.

Rektor Jacobson i Visby anser, att de föreslagna kurserna i klassiska språk
både i kvalitativt och kvantitativt hänseende äro för obetydliga. Någon grekisk
syntax synes honom ej kunna medhinnas på den åt grekiskan föreslagna tiden.

Enligt hans mening är det hela ett pedagogiskt oting.

För närmare bestämda öfningskurser i latin yttra sig läroverkskollegiet i Yrkanden
Visby, ämneskonferensen vid h. allm. läroverket i Kristianstad och lektor Olsson
i Jönköping. Ämneskonferensen vid h. latinläroverket å Norrmalm föreslår, att kurser.

198

Tyska.

förslaget i fråga om andra ringen måtte erhålla följande något förändrade lydelse:
»Valda stycken ur Cornelius Nepos eller Caesar samt Livius; någon lättare episod
ur Ovidius; formlära etc. (= förslaget)»; samt att Curtius må utgå äfven ur
tredje ringens kurs.

Läroverkskollegiet i Örebro anser beträffande latinet, att lärjungarne i
studentexamen endast borde svara för en del af den lästa kursen, exempelvis skalderna,
med hvilka bekantskap kunde göras genom en antologi med urval ur flere
författare, samt att beträffande grekiskan valfrihet borde äga rum mellan Xenofons
Anabasis och en grekisk krestomati med lämpliga utdrag ur flera författares
arbeten.

Lektor Bergman i Norrköping hänvisar till sitt föredrag vid sextonde allmänna
svenska läraremötet i Stockholm 1900, och lektor .Rosengren därsammastädes
anser, att starkare hänvisning borde gifvas på realia samt att man vid
latinstudiets början icke uteslutande borde inskränka sig till en elementarbok
utan äfven hafva frihet att börja med sammanhängande text. För öfrigt hänvisas
till »Konsten att läsa latin» samt »Förhandlingar vid sjätte nordiska filologmötet
i Uppsala».

Professor Reuterskiöld i juridiska fakulteten i Uppsala yrkar, för såvidt
den föreslagna studentexamen skulle medföra rätt att omedelbart inskrifvas i
juridisk fakultet, på mera omfattande kurser i latin.

Främmande lefvande språk.

De af kommittén föreslagna kurserna i främmande lefvande språk synas
ej hafva gifvit anledning till någon allmännare kritik.

Ämneskonferensen vid Nya elementarskolan gillar i allmänhet såväl mål
som kurser, och ämneskonferensen vid h. allm. läroverket i Kristianstad har beträffande
de föreslagna kurserna i engelska och franska ingen speciell anmärkning
att göra.

Ämneskonferensen vid h. allm. läroverket i Skara anser, att talfärdigheten
bör utgå ur bestämmelserna om målet samt att talöfningar må förekomma i den
mån omständigheterna det medgifva.

Lektor Behm jämte 5 andra ledamöter af läroverkskoUegiet i Hälsingborg
anser, beträffande tyska och engelska, att talöfningarna ej böra bindas vid texten.

1 fråga om tyslzan vill ämneskonferensen vid h. allm. läroverket i Malmö
till målsbestämmelserna tillägga uttrycket: »utan svårare grammatiska och fraseologiska
fel».

Ämneskonferensen vid h. allm. läroverket i Kristianstad påpekar såsom
inkonsekvens i kommitténs förslag, att tyskans sållning först stärkes och sedan
genom den föreslagna valfriheten försvagas.

199

Ämneskonferensen vid h. latinläroverket å Norrmalm hyser betänkligheter
med afseende på tiden att medhinna syntaxen i I:a och II:a ringarna.

Beträffande skrifningarna anser ämneskonferensen vid h. allm. löroverket
i Karlstad, att skriftliga arbeten i alla gymnasiets ringar endast hvar 4:e vecka
böra förekomma, och ämneskonferensen vid Nya elementarskolan hyser betänkligligheter
mot hemskrifningar i alla ringarna. Läroverkskollegiet i Yisby föreslår,
att skriftlig afgångspröfning i tyska förlägges till gymnasiets näst högsta ring
samt att kursplanen för gymnasium ändras i de delar, som af nämnda bestämmelser
komma att beröras.

I fråga om engelskan föreslår ämneskonferensen vid Nya elementarskolan, Engelska.
att i målsbestämmelserna angående skrifningar insättas orden »grammatiska och
fraseologiska», i likhet med hvad som skett beträffande målet för engelskan i realskolan.

För systematisk repetition af grammatiken i IV:e ringen yttrar sig ämneskonferenserna
vid h. allm. läroverken i Malmö och Karlstad; ämneskonferensen
vid h. realläroverket i Stockholm anser olämpligt, att ingen systematisk grammatik
ingår i kurserna för III:e och IY:e ringarna, om nämligen skriftliga prof
skola förekomma i studentexamen.

Med afseende på skrifningarna förordar ämneskonferensen vid h. latinläroverket
å Norrmalm likformighet i de skriftliga uppgifterna, och ämneskonferensen
vid Nya elementarskolan uttalar sig för att äfven i III:e ringen skriftliga
reproduktionsöfningar måtte förekomma.

I fråga om franskan yttrar läroverkskollegiet i Linköping, att gramma- Franska.
tikkursen bör inskränkas. Ä andra sidan anser ämneskonferensen vid h. allm.
läroverket i Karlstad, att systematisk öfversikt af syntaxen efter en kortfattad
lärobok bör förekomma i lille och IV:e ringarna samt att formläran bör vara
inhämtad vid inträdet i IIl:e ringen.

För lättare sammanhängande text redan i lira ringen uttala sig ämneskonferenserna
vid h. allm. läroverket i Malmö och Nya elementarskolan.

Lektor Behm jämte 2 andra ledamöter af läroverkskollegiet i Hälsingborg
anser, att lärjunge på gymnasiet bör hafva tillfälle till öfning i fransk skrifning.

Historia.

De af kommittén föreslagna kurserna i historia gillas af ämneskonferensen

vid h. allm. läroverket i Karlstad och i hufvudsak af ämneskonferensen vid h.

allm. läroverket i Kristianstad, som dock hyser betänkligheter mot att kurserna

i 6:e klassen och gymnasiets I:a ring delvis äro desamma.

Ämneskonferensen vid h. allm. läroverket i Jönköping anser den till I:a Yrkandenpå

ringen förlagda kulturhistoriska öfversikten af forntid och medeltid komma att inskränkning
00 1 kurserna.

200

Yrkande
på ökning
kurserna.

Läroböcker.

utgöra ett för lärjungarne på detta stadium alltför vidlyftigt och svårt
pensum.

Ämneskonferensen vid h. allm. läroverket i Skara anser kurserna för stora
i ringarna I och III, och läroverkskollegiet i Örebro yttrar likaledes, att i kurserna
lättnad kunde ernås, om kursen i kyrkohistoria och möjligen äfven i litteraturhistoria
löpte parallellt med undervisningen i historia, hvilket kommittén sagt vara
önskvärdt men ej fullföljt.

Ämneskonferensen vid h. realläroverket i Stockholm, som anser, att Nya
och särskildt Nyaste tidens historia i kommitténs förslag fått en sämre ställning
än nu, uttalar som sin mening, att kurserna i IV:e ringen äro för stora, att
de nuvarande kurserna i klass 7 : 2 vore att föredraga, att läsningen af Nya
tidens historia första gången borde vara afslutad i III:e ringen, att I:a ringens
kurs åtminstone på reallinien borde bortfalla, samt att kurserna ej borde vara
så skarpt markerade. Ämneskonferensen vid Nya elementarskolan anser, att
Nyare tidens historia omedelbart må inträda i I:a ringen samt att först i IV:e
ringen en återblick på kulturutvecklingen göres. Kollegiet i Växjö anser, att i
kursförslaget angående allmänna historien i IV:e ringen på eventuellt 4-årigt
gymnasium orden »och i sammanhang — författningar» borde utgå och något
motsvarande tilläggas vid geografikursen i ringarna I och II.

Professor Reuterskiöld i juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser,
för så vidt den föreslagna studentexamen skulle medföra rätt att omedelbart inskrifvas
i juridisk fakultet, större kurser i antikens och medeltidens historia samt
i svensk statsförfattning och utländsk statskunskap vara erforderliga.

Ämneskonferensen vid h. allm. läroverket i Malmö framhåller, att allmänna
historien på gymnasiet bör taga hufvudparten och svenska historien däri
inarbetas, och ämneskonferensen vid h. allm. läroverket i Lund uttalar sig för
införandet på gymnasiet af en lärobok i allmän historia af samma beskaffenhet
som t. ex. den nu brukade af Pallin-Boéthius, i hvilken resp. afdelningar af Nordens
historia (Odhners större lärobok) på vederbörliga ställen insattes. För omarbetning
af nu använda läroböcker uttalar sig äfven kollegiet i Linköping.

Geografi.

De föreslagna kurserna i geografi hafva i hufvudsak gillats af ämneskonferenserna
vid h. allm. läroverken i Skara, Kristianstad och Karlstad.

Ämneskonferensen vid h. latinläroverket å Norrmalm uttalar som sin mening,
att hufvudvikten vid den geografiska undervisningen inom gymnasiet ej bör
läggas på vår egen världsdel såsom sådan utan på de stora kulturstaterna i
deras helhet, så att t. ex. det brittiska väldet framställdes i ett sammanhang
oberoende af delarnas belägenhet inom eller utom Europa.

201

Matematik.

De för gymnasiet föreslagna kurserna i matematik hafva gillats af ämneskonferenserna
vid h. allm. läroverken i Kristianstad, Karlstad och h. latinläroverket
å Norrmalm. Dessutom hafva kollegiet vid h. allm. läroverket å Södermalm
och ämneskonferensen vid h. allm. läroverket i Skara särskildt instämt i
kommitténs förslag att låta den geometriska mogenhetsskrifningen bortfalla,
hvarjemte ämneskonferensen vid Nya elementarskolan uttalar sin tillfredsställelse
öfver att läran om maxima och minima strukits ur kurserna för latingymnasiet,
och ämneskonferensen vid h. allm. läroverket i Malmö mot kurserna på realgymnasiet
intet har att anmärka.

Ämneskonferensen vid h. allm. läroverket i Skara anser, att vid undervis- Uttalande
ningen i algebra geometriska uppgifter i tillräckligt antal böra förekomma och
vid undervisningen i ren geometri möjligheten af en analytisk behandling påvisas;
att således kurserna å gymnasiet borde bestämmas i enlighet med denna uppfattning
om de syntetiska och analytiska metodernas nära samhörighet.

Beträffande de för ring I föreslagna kurserna anser ämneskonferensen vid Kurserna i
h. latinläroverket i Göteborg att proportionslärans tillämpning på geometrien bör rin9 1
börja i I:a ringen å latingymnasiet med särskild hänsyn till grekerna, som i II:a
ringen afsluta matematikstudierna; ämneskonferensen vid h. realläroverket i
Stockholm är af den meningen, att »planimetriska räkneöfningar» må utgå ur
kursförslaget för I:a ringen å realgymnasiet, och ämneskonferensen vid Nya elementarskolan
anser öfverflödigt att i I:a ringens kurs upptaga proportionslära
såsom särskildt moment.

Till lira ringens kurs anser ämneskonferensen i Malmö den i I:a ringen Kurserna i
å latingymnasiet föreslagna bestämmelsen om utdragning af kvadratrötter ur rin9 ^
siffertal böra flyttas; och ämneskonferensen vid h. latinläroverket i Göteborg uttalar
som sin mening, att logmaritmbehandlingen måtte bibehållas i ring II å
latingymnasiet.

Till III:e ringens kurs å latingymnasiet anser ämneskonferensen vid h. Kurserna i
allm. läroverket i Malmö läran om serier böra förläggas i och för behöflig minsk- ^
ning i IV:e ringens kurs, och ämneskonferensen vid h. latinläroverket i Göteborg
uttalar som sin mening, att bestämmelsen om serier och sammansatt ränta bör bibehållas
i ring III å latingymnasiet. Ämneskonferensen vid Nya elementarskolan
anser, att geometriska öfningssatser ej böra såsom särskildt moment upptagas
i ring III å realgymnasium men väl vid repetitionen i ring IY. Lektor
Schultz-Steinheil i Kristianstad vill hafva proportionsläran uppflyttad till ring III.

Med afseende på de matematiska skrifningarna anser kollegiet vid h. allm. Matematiska
läroverket å Södermalm, att inga skrifningar må förekomma i ring I, att såväl »krifningar.
å real- som latinlinje matematiska uppsatser endast hvar 4:e vecka må förekomma
i ring II, endast hvar 3:e vecka i ringarna III och IV.

2(5

202

Naturhistoria.

I kommitténs förslag till kurser i naturhistoria instämmer till alla delar
ämneskonferensen vid h. allni. läroverket i Karlstad. Ämneskonferensen vid h.
allm. läroverket i Malmö gillar kommitténs förslag i allt väsentligt, och ämneskonferensen
vid h. allm. läroverket i Kristianstad har intet att däremot erinra.
^rektor^Alm Rektor Almquist och lektor Bohlin hafva i ett särskilt utlåtande, som

quist och lek- bifogats några kollegiers skrivelser, beträffande kommitténs förslag påpekat dess
tor Bohlin. enligt deras mening reaktionära karaktär, dess tendens att i alla klasser sammanblanda
alla möjliga saker samt den omständigheten, att det föga har att bjuda
annat än eu upprepning af realskolans kurser. Den ensidiga systematiska riktning,
i hvilken de naturhistoriska studierna vid universiteten och skolan alltför länge
kvarhållits, hade på1 de sista årtiondena fått vika för andra riktningar, främst
biologien, som växt systematiken långt öfver hufvudet. Det vore den jämförande
anatomien, embryologien och fysiologien, som i vårt århundrade tagit ledningen och
som frambragt resultat, hvilka i vår tid ej borde vara främmande för gymnasiets
undervisningsplan. Denna mening hade och fått uttryck i de år 1895 fastställda
och nu gällande kursbestämmelserna. Men genom att såsom mål för gymnasieundervisningen
sätta »systematisk öfversikt af växt- och djurriket, grundad på
kännedom om ett något större antal djur och växter etc.» hade kommittén återfört
undervisningen till 1860-talets ståndpunkt.

Beträffande kurserna anses den reform, som inleddes 1895, höra fullkomnas
därhän, att med 6:e klassen i skolan systematiken och växtsamlandet afslutas och
de 3 sista åren ägnas åt biologien i modern anda.

För ring I på eventuellt 4-årigt gymnasium föreslås kurser ordagrant
lika med dem för realskolans 6:e klass, hvarjämte samläsning mellan en eventuell
afslutningsklass och ring I å ett 4-årigt gymnasium vid mindre läroverk
anses böra äga rum.

För 7:e årsklassen föreslås följande kurser: De högre växternas organisation
och biologi, så ofta ske kan ställda i samband med deras betydelse i naturens
och människans hushållning, med utgångspunkt tagen i allsidig behandling
af de viktigaste organisationstyperna. Växtsamlandet till denna ring bör bortfalla.

För 8:e och 9:e årsklasserna föreslås följande kurser: Gymnospermer och
kryptogamer, af de senare företrädesvis sådana gruppers organisation och biologi,
som äro belysande för andra delar af kursen (t. ex. ormbunkar) eller af betydelse
i naturens eller människans hushållning (t. ex. rost- och jästsvampar, bakterier).
Växternas väfnader och lifsyttringar. — Djurrikets hufvudsakligaste organisationstyper
ur anatomisk, fysiologisk och utvecklingssynpunkt (urdjur, nässeldjur,
maskar, ryggradsdjur). Människokroppens anatomi, fysiologi och hygien.

203

I samband härmed anmärkes, att kommitténs kursbestämmelse »Öfversikt
af djurrikets utvecklingshistoria» och »öfversikt af växtrikets utvecklingshistoria»
innebär en oklarhet. Vore därmed menad paleontologien, så hörde denna i sitt
sammanhang till geologien, om än notisvis en del sådant lämpligen kunde medtagas
i naturhistorien. Att läsa »Ryggradsdjurens nutida utbredning, särskildt
inom vårt land» innebure ett våldsamt slöseri med de två sista skolårens nyvaknande
vetenskapliga intresse och förståndsmognad. Till de två sista årens kurser borde
höra mikroskopiska förhållanden, alltså celler, väfnadslära, utvecklingsbegreppets
odlande genom jämförelse af skilda formtyper o. s. v.

Slutligen framhålles, att om enligt ofvan anförda kursplan realskolans 6:e
klass och ett 4-årigt gymnasiums ring I erhålla samma kurs, valfriheten för
naturhistorien kan inträda med andra ringen.

Till nu nämnda förslag hafva anslutit sig: läroverkskollegierna i Linköping
och Norrköping, ämneskonferensen vid h. realläroverket i Stockholm samt
lektor Bohlin vid h. allm. läroverket å Södermalm.

Kollegiet vid h. allm. läroverket å Södermalm instämmer i hufvudsak
med rektor Almquist och lektor Bohlin men skiljer sig så till vida från dem,
att det är emot all samläsning mellan realskolans 6:e kass och gymnasiets I:a
ring, anseende, att ingen sammanblandning af realskola och gymnasium bör äga
rum samt att den naturhistoriska undervisningen i realskolans 6:e klass har en
helt annan uppgift än samma undervisning i gymnasiets I:a ring. På grund
häraf föreslår kollegiet följande kurser för ring I: De fanerogama växternas
viktigaste naturliga familjer jämte något utvidgad växtkännedom; insamling af
50 växter. — Ryggradsdjuren, med hufvudsaklig hänsyn till deras allmänna
byggnad och med framhållande af deras för människan viktigare, nyttiga och
skadliga arter; samt för ring II följande tillägg till ofvan framställda förslag:
De ryggradslösa djuren, med hufvudsaklig hänsyn till deras byggnad, utveckling,
lefnadssätt och betydelse i naturen och för människan.

Lektor Lindman vid h. latinläroverket å Norrmalm framhåller i likhet
med rektor Almquist och lektor Bohlin såsom ett väsentligt fel i den af kommittén
föreslagna kursplanen, att den betecknar en återgång till föråldrade förhållanden
men skiljer sig från dem i fråga om kurserna.

För ring I föreslår han i det hela samma kurser som kommittén. Till
»Öfversikt af de fanerogama växternas viktigare naturliga familjer» föreslås tillägget:
samt de viktigaste kapitlen af växternas organisation och lifsföreteelser,
allt i förening med undersökning af lefvande material. Insamling af 50 växter.
— Undervisning i naturhistoria uti ring I kan, där så erfordras, göras gemensam
med naturläran i realskolans klass 6, med 2 t:r för botanik och zoologi.

För ring II föreslås: Ryggradsdjurens allmänna byggnad i jämförande
öfversikt och med framhållande af de för människan viktigare, nyttiga och skad -

204

liga arterna. — Öfversikt af de fanerogama växternas viktigare naturliga familjer
med organografi och biologi till utvidgning af föregående afdelningens kurs. Insamling
af 50 växter, däribland några allmännare kryptogamer.

För ring III föreslås: Öfversikt af de kryptogama växternas större grupper
med särskildt framhållande af de kryptogamer, som äro af betydelse i naturens
eller människans hushållning. Det viktigaste af läran om växtcellen och
växtens inre byggnad, lifsvillkor och lifsprocesser (anatomi och fysiologi). —
De lägsta djuriska organismerna och i sammanhang därmed det viktigaste af
läran om djurcellen.

För ring IV föreslås: De ryggradslösa djuren (fortsättning och afslutning)
med hufvudsaklig hänsyn till byggnad, utveckling, lefnadssätt och utbredning,
särskildt inom vårt land, samt betydelse i naturens och människans hushållning.
Det viktigaste af djurkroppens väfnader och fysiologiska arbete. Repetitioner. —
Det viktigaste af växtrikets utvecklingshistoria och utbredning, särskildt inom
vårt land. Repetitioner.

Såsom skäl för timantalets ökning för naturhistorien i de två högsta
ringarna (jfr sid. 48) anföres af kollegiet vid h. allm. läroverket å Södermalm samt
lektor Lindman vid h. latinläroverket å Norrmalm, att ett entimmesämne genom
skrifningar och extra lofdagar är underkastadt en så stark reduktion, att det
blir omöjligt ur tidens synpunkt att hinna ens de anspråkslösaste kurser. Så
nämnes, att under v. t. 1902 undervisningen i naturhistoria för en abiturientklass
vid h. latinläroverket å Norrmalm legat nere i 5 veckor (22 mars—19 april), för
R. 7: 2 vid h. allm. läroverket å Södermalm i 6 veckor (18 mars—29 april). Vidare
framhålles såväl af nu nämnda kollegium och lektor Lindman som af ämneskonferensen
vid h. realläroverket, att först i de två sista klasserna finnas den
förståndsmognad, det intresse och de kunskaper i fysik och kemi, som äro nödvändiga
förutsättningar för ett fruktbärande studium af naturhistorien i modern
anda. Dessutom påpekas, att naturhistorien kanske mer än något ämne har en
tidskräfvande metodik, hvarjämte den principen anses böra fastslås, att för forrnalämnen
koncentrera timantalet nedåt, för sakämnen uppåt. Under förutsättning
af att naturhistorien i de två sista ringarna erhåller 2 veckotimmar, anse ämneskonferensensen
vid h. realläroverket och lektor Bohlin det vara möjligt att i ring
II nöja sig med en veckotimme.

Yttrande! af Professor Aurivillius i direktionen öfver Stockholms stads undervisnings lunvillhis

vel’k anser naturhistoriens uppgift vara att öfva och utveckla lärjungarnes iakttagelseförmåga
samt på den vägen låta dem under lärarens ledning förvärfva
kännedom om och kärlek till den natur, som omgifver dem i deras dagliga lif.
Som en följd häraf borde undervisningen från de lägsta klasserna till de högsta
anknyta sig till sådana föremål, som kunna af lärjungarne själfva undersökas,
och till företeelser, som kunna af dem pröfvas. För detta måls vinnande borde

205

läraren hafva frihet att vid undervisningen använda de djur och växtformer,
som äro häst tillgängliga för den trakt, där läroverket är beläget, och ej —
annat än undantagsvis, t. ex. i fråga om en del främmande kulturväxter och
vissa högre djur från andra länder — af systematiska eller andra skäl tvingas
till att vid undervisningen upptaga former, med hvilka lärjungarne ej själfva
kunna göra bekantskap. Otvifvelaktigt vore dessa principer hittills bättre tilllämpade
vid undervisningen i botanik än i zoologi och därför också allmänbildningen
vida större med afseende på kännedomen om vår växtvärld än om vår
djurvärld. Härför hade kommittén sökt råda bot, i det den beredt zoologien
mera tid på gymnasialstadiet, och därför vore det ej berättigadt att beskylla
kommittén för att vara reaktionär med afseende på undervisningen i naturhistoria.
Äfven om »en jämförande framställning af djurens inre byggnad» (= jämförande
anatomi) såsom vetenskap sattes mycket högt och ansåges tillhöra skolstadiet,
så måste dock medgifvas, att en dylik kunskap, om den skulle hafva något värde,
förutsatte en ganska omfattande artkännedom och ett klart begrepp om djurrikets
systematiska afdelningar. Att kunna redogöra för den inre byggnaden hos djur
eller djurgrupper, som man ej känner igen, när man stöter på dem ute i naturen,
måste anses såsom en mycket tvifvelaktig för att icke säga löjlig kunskap. — I
sammanhang härmed påpekas, att ej alla djurgrupper lika väl lämpa sig för att
studeras ens på det högre skolstadiet. Exempel på mindre lämpliga sådana vore
t. ex. maskar och urdjur. Däremot lämpade sig bland de lägre djuren leddjuren
och flera vid vår västkust förekommande hafsdjur förträffligt för skolstadiet och
kunde i flera fall upptaga täflan med växterna. Därjämte uttalar sig professor
Aurivillius för anordnande af dubbeltimme i naturhistoria, för den händelse 45-minuterstimmar skulle införas, enär dissektioner m. m. eljest ej kunna medhinnas.

Professor Lundell i filos, fakulteten i Uppsala anser, att undervisningen i
naturvetenskap mera, än som vanligen sker, må grundas på omedelbar iakttagelse
och experiment.

Läroverkskollegiet i Yäxjö anser, att utom schemat tillfälle borde beredas
till laborationsöfningar.

Med afseende på växtinsamlandet föreslår domkapitlet och läroverkskollegiet
i Uppsala, att det obligatoriska växtinsamlandet lämnas fritt. Ämneskonferensen
vid h. allm. läroverket i Karlstad yttrar, att feriekursen i naturhistoria
visserligen borde föreskrifvas för alla ringarnas lärjungar, men skulle ej ovillkorligen
bestå i insamling af ett visst antal växter utan hellre af annat arbete
i naturen, t. ex. undersökning af olika organs byggnad hos något växtsläkte,
undersökning af någon insektgrupp eller annan djurgrupp, insamling samt försök till
beskrifning och bestämning af i en trakt förekommande bergarter och mineral etc.
Hvarje lärjunge borde under lärarens ledning få välja ämnen för dylikt feriearbete.

Angående växtlistor. se sid. 193,

206

Fysik.

De af kommittén föreslagna kurserna kafva i hufvudsak godkändts af kollegiet
vid h. allm. läroverket å Södermalm, ämneskonferensen vid h. allm. läroverken
i Malmö, Karlstad samt vid h. latinläroverket å Norrmalm.

Ämneskonferensen vid h. realläroverket i Stockholm, som uttalar sin tillfredsställelse
öfver att fysiken återfått sitt timantal före år 1895, anser kurserna
för ett 4-årigt gymnasium i hufvudsak lämpligt affattade, men en del af
elektrodynamiken bör enligt dess mening flyttas från de högsta ringarna till
ring II, då också optiken kunde afslutas i ring III.

Ämneskonferensen vid Nya elementarskolan framhåller det olämpliga i
att två nya ämnen (fysik och kemi) införas med sammanlagdt blott 2 veckotimmar.
Skulle en särskild kurs i kemi läsas i latingymnasiet, borde den läsas
i samband med den del af fysiken, till hvilken kemien närmast hör, nämligen
elektricitetsläran. Denna olägenhet kunde afhjälpas genom en omkastning af
vissa delar af kursen i naturlära för realskolans 5:e och 6:e klasser så, att de
viktigaste kemiska företeelserna, med särskild! afseende på deras praktiska betydelse
och tillämpning, och det allmännaste af geologien lästes i 5:e klassen, de
viktigaste fysiska företeelserna, med särskild! afseende på deras praktiska betydelse
och tillämpning, samt det allmännaste om vårt planetsystem och himlakropparna
i öfrigt däremot lästes i realskolans 6:e klass.

Följande modifierade kursplan i fysik föreslås för gymnasiet:

Realgymnasiets I:a ring: Läran om kropparnas allmänna egenskaper samt
om fasta, flytande och gasformiga kroppars jämvikt; de första grunderna af
astronomi.

Realgymnasiets öfriga ringar: Lika med de af kommittén föreslagna kurserna.

Latin gymnasiets I:a ring: Läran om kropparnas allmänna egenskaper samt
om fasta, flytande och gasformiga kroppars jämvikt; de första grunderna af
astronomien.

Latingymnasiets II:a ring: Värmelära jämte grunddragen af meteorologien.

Latingymnasiets III:e ring: Läran om magnetismen och elektriciteten och
i samband därmed repetition af kemien; akustiken påbörjad.

Latingymnasiets IV:e ring: Akustik; optik. Repetition.

Läroverkskollegiet i Växjö anser, att utom schemat tillfälle till laborationsöfningar
borde beredas lärjungarne; och ämneskonferensen vid h. latin läroverket
i Göteborg instämmer lifligt i kommitténs yttrande angående laborationsöfningar
samt uttalar önskvärdheten däraf, att anordnandet af frivilliga dylika öfningar
underlättades exempelvis därigenom, att den lärare, som ville leda sådana öfningar,
finge motsvarande minskning i det antal lektioner, han är pliktig att meddela.

207

Kemi.

Beträffande de föreslagna kurserna i kemi yttrar ämneskonferensen vid h.
realläroverket i Stockholm, att kurserna äro affattade med klok hänsyn till det
väsentliga i undervisningen, och kollegiet vid h. allm. läroverket å Södermalm
samt ämneskonferensen vid h. allm. läroverket i Malmö hafva mot kursplanen i
hufvudsak intet att erinra.

Kollegiet vid h. allm. läroverket å Södermalm anser, att i kursplanen för
ring IV i stället för »grunddragen af Sveriges geologi» borde sättas »grunddragen
af geologien med hufvudsaklig hänsyn till svenska förhållanden».

Läroverkskollegiet i Växjö anser, att utom schemat tillfälle till laborationsöfningar
borde beredas lärjungarne.

Beträffande de kemiska laborationerna yttrar ämneskonferensen vid h. allm.
läroverket i Kristianstad, att dessa, om klassen är stor, borde äga rum delvis å
ordinarie timmar, delvis å eftermiddagarna, i hvilket fall motsvarande lindring
i lärarens tjänstgöring borde beredas. Kollegiet vid h. allm. läroverket å Södermalm
anser, att frivilliga laborationsöfningar i ringarna III och IV upptagas
på schemat såsom andra frivilliga ämnen med motsvarande tjänsteplikt för läraren,
exempelvis 2 timmar i veckan.

Angående ämneskonferensens vid Nya elementarskolan mening, se fysiken
här ofvan.

Filosofisk propedeutik.

I fråga om detta ämne har från några håll föreslagits, att namnet filosofisk
propedeutik må utbytas mot logik och psykologi samt att studiet af psykologien
skall gå före studiet af logiken. Professor K. R. G-eijer i Uppsala och rektor
Bergquist i Kristianstad anse, att i detta sista hänseende man som hittills må
lämna läraren fria händer.

Professor Reuterskiöld i juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser,
för såvidt den föreslagna studentexamen skulle medföra rätt att omedelbart inskrifvas
i juridisk fakultet, äfven en kurs i rättsfilosofiens historia vara nödvändig.

Fasta skrifningar.

Mot kommitténs förslag att afskaffa de s. k. fästa skrifningarna hafva
några myndigheter yttrat sig.

Så yrkar rektor Jacobson i Visby, att fasta skrifningar må införas i
klasserna 4—7 och såvidt möjligt alla skrifningar förläggas till lärorummet

208

med undantag af svensk uppsattsskrifning, som någon gång kan med fördel utföras
i hemmet.

För fasta skrifningar i ringarna I och II yttra sig domkapitlet i Karlstad,
läroverkskollegierna i Uppsala, Växjö, Karlstad, vid h. latinläroverket å
Norrmalm samt rektor Söderbaum i Malmö.

Kollegiet vid Nya elementarskolan anser, att skrifningarna därstädes i
klasserna 6 och 7 böra såsom hittills i regeln försiggå i skolan, och yttrar sig
ej om skrifningar vid öfriga allm. läroverk.