UTLÅTANDE OCH FÖRSLAG
Statens offentliga utredningar 1890:2
L ARO VER KSKOMITENS
UNDERDÅNIGA
UTLÅTANDE OCH FÖRSLAG
ANGÅENDE
TONEN ÅF RIKETS ALLMÄNNA LÄR
OCH
DERMED SAMMANHÄNGANDE FRÅGOR.
AFGIFVET DEN 25 AUGUSTI 1884.
STOCKHOLM, 1884.
KONGL. BOKTRYCKERIET.
P. A. NORSTEDT &i SÖNER.
Innehållsförteckning,
Komiténs underd. skrifvelse till Kungl. Maj:t —......................... I.
Betänkande:
Kap. I. Allmän öfversigt af Komiténs förberedande arbeten
och af betänkandet.-..................... sid. 1.
Kap. II. Om latinets ställning vid Sveriges offentliga
undervisningsanstalter........................... » 14.
Kap. III. Den hygieniska undersökningen af läroverken » 103.
Kap. IV. Frågan om första klassens indragning.......... » 147.
Kap. V. Undervisningsplanen ................................ » 176.
Kap. VI. Om vilkoren för kompetens till läraretjenster » 246.
Kap. VII. Om universitetsbildningen i främmande lefvande
språk för blifvande lärare...................... » 279.
Kap. VIII. Om lärjungarnes afgifter till statsverket....... » 285.
Kap. IX. Om indragning och ombildning af åtskilliga
läroverk__________________ » 319.
Kap. X. Om läroverkens styrelse.................... » 357.
Reservationer af:
Komiténs ordförande, Presidenten Hans Forssell.......... » 3.
Komiténs v. ordf., Ilektor K. Törnebladh..................... » 16.
Lektor F. Anderson................................... » 49.
Itektor E. L. Borgström.......................................... » 54.
Folkskoleinspektören C. J. Meijerberg................ » 64.
Professoren J. M. Sundén .............. » 75.
Professoren C. F. E. Björling................................... « 131.
Till Konungen.
På derom gjord underdånig hemställan fann Eders
Kungl. Maj:t godt att den 20 Oktober 1882 uppdraga åt
en Komité att undersöka den nuvarande organisationen af
II
läroverken för meddelande af elementarundervisning samt
afgifva de yttranden och förslag, hvartill en sådan undersökning
kunde föranleda. Denna Komité består numera
af undertecknad Ordförande och ledamöter, sedan i densamma
åtskilliga personalförändringar egt rum, i det
att Eders Kungl. Maj:t, redan före Komiténs första
sammanträde, den 17 November nämda år uppå underdåniga
ansökningar befriade Landtbrukaren Ola Andersson
i Burlöf, Bruksegaren K. O. Ljungqvist, Föreståndaren för
real-gymnasium i Göteborg A. L. Schiller och Boktryckaren
W. Walldén från komitéuppdraget och i deras ställe till
ledamöter förordnade Grosshandlaren J. S. Axell, Bruksegaren
H. P. W. Gahn, undertecknad A. Key samt Rektorn
vid allmänna läroverket i Vesterås, Lektorn i främmande
lefvande språk J. E. Modin;
att Grosshandlaren J. S. Axell, på af honom den 25
November samma år gjord anhållan, befriades från omförmälda
uppdrag;
att Rektor J. E. Modin den 12 April 1883 med
döden afgick;
att Komiténs Ordförande, Herr f. d. Stats-Rådet C. J.
Thyselius, som af Kungl. Maj:t utnämts till Statsminister,
på underdånig ansökning den 22 Juni 1883 befriades från
komitéuppdraget, hvarefter Eders Kungl. Maj:t den 6 September
1883 till Komiténs Ordförande i nåder förordnade
undertecknad H. L. Forssell;
att Godsegaren E. Key den 6 September samma år
på underdånig ansökning befriades från att vara ledamot
i Komitén, hvarjemte i hans ställe till komitéledamot förordnades
undertecknad J. Johansson;
III
att i stället för Bruksegaren II. P. W. Gahn, hvilken
på begäran entledigats från komitéuppdraget, den 12 Oktober
samma år insattes undertecknad S. Ljunggren; samt
att, sedan Kanslirådet E. F. Gustrin på grund af sitt
embete begärt och erhållit befrielse från komitéupp draget,
den 19 nämda månad och år, i hans ställe insattes undertecknad
N. A. Mathesius.
Komitén sammanträdde första gången den 27 November
1882 och utsåg den 29 i samma månad till sin sekreterare
Lektorn vid Högre allmänna, å latinlinien fullständiga
läroverket å Södermalm i hufvudstaden Carl von
Friesen.
Komiténs pleni-sammanträden afbrötos den 19 December
samma år, hvarefter ett utskott, med biträde af nödigt
kansli, arbetade till den 26 September 1883, då Komitén
i sin helhet åter sammanträdde. Arbetena fortsattes nu,
med ett kort afbrott, till och med den 28 Februari innevarande
år, hvarefter betänkandets utarbetande företogs
under ledning af ett redaktionsutskott. Komitén sammanträdde
derefter åter den 26 sistlidne Juni och har derefter
oafbrutet till nedanskrifne dag varit sysselsatt med
arbetenas afslutande och betänkandets justering.
Efter sålunda fullgjordt uppdrag få Komiterade härkos
underdånigst öfverlemna sitt Betänkande, innehållande de
yttranden och förslag, hvartill Komitén funnit nämda uppdrag
föranleda. Till Betänkandet höra åtskilliga bilagor,
nemligen:
l:o) Beräkning af de besparingar i läroverkens stat,
som kunna göras genom de af Komitén föreslagna förändringarna
;
IV
2:6) korta öfversigter öfver det högre skolväsendets
ställning i åtskilliga främmande länder;
3:o) till de särskilda förslagen hörande tabeller;
4:o) framställning af de treklassiga läroverkens och
pedagogiernas senare historia och ekonomiska ställning;
5 ro) en på Komiténs hygieniska undersökning grundad
framställning med tillhörande tabeller utarbetad af undertecknad
A. Key.
Vid början af Komiténs arbeten och under deras fortgång
har Eders Kungl. Maj:t behagat låta till Komiténs
kännedom öfverlemna:
l:o) den 20 Oktober 1882, de från kanslersembetet för
universiteten i Upsala och Lund samt från de akademiska
konsistorierna vid bemälda universitet och
läroverkskollegiet vid Karolinska mediko-kirurgiska
Institutet infordrade utlåtandena dels om och i hvad
mån utsträckt rätt att aflägga akademiska examina
må kunna beredas studerande, som ej visat sig ega
insigter i klassiska språk, dels ock huruvida de i vissa
fall föreskrifna förberedande examina må anses behöfliga,
eller om gällande bestämmelser angående dem
af dessa examina, som finnas böra bibehållas, kunna
tarfva förändring;
2:6) S. D., af Eforus öfver Strengnäs stifts allmänna läroverk
öfverlemnade underdåniga ansökningar utaf stadsfullmäktige
i Strengnäs och läroverkskollegium vid
dervarande läroverk om återställande af undervisning
å reallinien i läroverkets sjunde klass;
3:o) S. D., en af medlemmar utaf Södermanlands läns landsting
samt invånare i Nyköpings stad och landskapet
y
Södermanland ingifven petition om återställande af
undervisning å reallinien i sjunde klassen af Nyköpings
läroverk jemte Domkapitlets i Strengnäs deröfver
afgifna utlåtande;
4:o) S. D., eu af invånare i Vesterås stad ocli kringliggande
ort ingifven petition om dylik åtgärd beträffande''
läroverket i Vesterås, jemte det af Domkapitlet derstädes
i ärendet afgifna utlåtande;
5:o) S. D., Direktionens öfver Stockholms stads undervisningsverk
utlåtande och förslag angående undervisningsplaner
för Stockholms Realläroverk samt för vissa
läroverk i Göteborg;
6:o) S. D., Domkapitlets i Göteborg utlåtande angående
uppgjordt förslag till undervisningsplaner in. in. för
latin- och realläroverken i Göteborg;
7:o) S. D., en af åtskilliga ledamöter af Riksdagens Andra
Kammare från Göteborgs- och Bohus län ingifven
framställning i fråga om undervisningens ordnande
vid läroverken i Göteborg;
8:o) S. D., en af stadsfullmäktige i Kungsbacka gjord framställning
om tillsättande af rektorstj ensten vid dervarande
pedagogi;
9:o) S. D., en af medlemmar af Vetenskapsakademien, lärare
vid universitetet i Upsala och Karolinska mediko-kirurgiska
institutet, lärare vid de allmänna läroverken
m. fl. ingifven petition angående meddelande af undervisning
i naturalhistoria å latinafdelningen B i sjunde
klassen vid de allmänna läroverken m. in.
10:o) den 27 November 1882, handlingar angående Laholmspedagogis
förändring till elementarläroverk;
VI
ll:o) S. D., handlingar angående tillsättande af en kollegatjenst
vid pedagogien i Borgholm;
12:o) 8. D., handlingar angående föreslagen indragning af
pedagogierna i.................................. Öregrund,
Ulricehamn,
Linde,
Säter,
Simrishamn,
Ivungelf,
Kungsbacka,
Falkenberg;
13:o) den 29 Mars 1883, till Eders Kungl. Maj:t ingifna
petitioner af åtskilliga lärare vid allmänna läroverket
angående rätt för adjunkter och kolleger, som blifvit
befordrade till lektorer, att i sistnämda egenskap beräkna
lönetur i enlighet med Nådiga Cirkuläret den
1 Juni 1877;
14:o) den 10 September 1883, underdåniga utlåtanden af
samtliga Domkapitlen samt Direktionerna öfver Nya
Elementarskolan och högre lärarinneseminariet angående
af Direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk
gjord framställning rörande tjenstgöringsbetyg
för lärare vid elementarläroverk;
15:o) S. D., Direktionens öfver Nya Elementarskolan underdåniga
framställning angående ändring af vissa
bestämmelser i stadgan för afgångsexamen vid rikets
högre allmänna läroverk;
16:o) S. D., underdåniga utlåtanden af Kanslern för universiteten
och de akademiska konsistorierna, äfvensom
af kommerskollegium och styrelsen för tekniska
VII
skolan i Stockholm angående af Slottsintendenten
E. Jakobson väckt förslag till anordnande af undervisningskurser
i teckning för blifvande lärare;
17:o) den 19 Oktober 1883, Kyrkomötets underdåniga
skrifvelse i anledning af väckt fråga om kompetensvilkor
för lärare i kristendom vid läroverkens fem
lägre klasser.
Komitén har tagit dessa handlingar i betraktande vid
behandlingen af de i dem berörda frågorna.
De inom Komitén anförda särskilda meningar äro betänkandet
bilagda.
Underdånigst
HÅNS FORSSELL.
R. Törnebladh.
C. F. E. Björling.
Sixten von Friesen
Fredrik Anderson.
F. L. Borgström.
J. Johansson.
Axel Key.
Sigge Ljunggren.
C. J. Meyerberg.
J. M. Sundén.
N. A. Mathesius.
Gust. Nybl^eus.
Stockholm den 25 Augusti 1884.
Carl von Friesen.
KOMITÉNS FÖRBEREDANDE ARBETEN.
KAP. I.
Allmän öfversigt af Komiténs förberedande arbeten och af
betänkandet.
A. De förberedande arbetena.
Då det Komitén lemnade uppdrag i första rummet inneburit
åliggandet att undersöka den nuvarande organisationen af
de allmänna läroverken, bär det synts Komitén nödvändigt att
anställa en så vidt möjligt fullständig och noggrann statistisk
utredning af sådana förhållanden, som stå i sammanhang med
denna organisation och äro af vigt för dess bedömande. Bemyndigande
att från vederbörande infordra nödiga upplysningar lemnades
också Komitén vid dess tillsättning, och den samling statistiska
tabeller, som i särskild med innehållsförteckning försedd
bilaga åtföljer betänkandet, är utarbetad på grund dels af de sålunda
till Komitén direkt lemnade upplysningar, dels af det
redan förut i kataloger, program, examensprotokoll och uppgifter
till ecklesiastikdepartementet befintliga material.
Vid uppgörandet af denna statistik har Komitén särskildt
tagit hänsyn till de af Statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
i protokollet öfver ecklesiastikärenden den 20 Oktober
1882 angifna hufvudpunkterna för Komiténs verksamhet.
Främst bland dessa möter frågan om de en- och tvåklassiga
pedagogiernas samt de treklassiga läroverkens organisation. För
utrönande af dessa läroverks ekonomiska ställning hafva från
hvart och ett af dem infordrats uppgifter om kommunernas bidrag
i lokal (efter taxeringsvärdet) och kontanta penningar, om
Lärov.-kom. bet. 1
2
KAP. I.
de läroverken tillhörande donationer till stipendier och aflöningar
samt om lärjungarnes afgifter under höstterminerna 1880—82,
hvarjemte uppgifter om lärarnes antal hemtats ur läroverksprogrammen
och siffrorna för statens utgifter vid hvart och ett
af dessa läroverk erhållits från statskontoret. Samtliga dessa
uppgifter finnas sammanförda i en tabellarisk öfversigt.
Då det varit af vigt att utröna, huruvida staten eger full frihet
att bestämma öfver sina bidrag till dessa läroverk eller om den
med afseende på dem iklädt sig några rättsliga förpligtelse!’ gent
emot kommunerna, har vidare inom Komitén verkstälts en historisk
utredning af hvarje läroverks utveckling och nuvarande ställning,
i sammanhang hvarmed uppgifterna om de ekonomiska förhållandena
kompletterats ur de i kammarrätten befintliga räkenskaperna,
■''•i! För att vinna ledning vid försöket att bedöma, till hvilken
lefnadsverksamhet den vid ifrågavarande läroverk meddelade
undervisningen väsentligen har att förbereda, har slutligen, då den
från ecklesiastikdepartementet i detta hänseende lemnade utredning
kunnat grundas endast på programmens ofta sväfvande och
ofullständiga meddelanden, Komitén från dem, liksom från de fe in -klassiga läroverken, infordrat uppgifter om antalet af lärjungar,
som från deras olika klasser afgått a) till praktiskt yrke, b) till
enskilda studier, c) till annat läroverk och d) i okändt syfte, samt
om den ålder, vid hvilken lärjungarne afgått. Dessa uppgifter,
omfattande de tre läsåren 1879—82, hafva sedan sammanförts
i en summa för alla åren, hvarefter uträknats, huru stor procent
hvarje grupp utgjorde af hela antalet afgångne. Tabeller öfver
lärjungeantalet vid dessa, liksom vid alla allmänna läroverk under
aren 1873—83 samt öfver medelantalet lärjungar vid desamma
under denna period hafva äfven utarbetats.
För pröfning af de vigtiga frågorna om undervisningsplanen,
läroämnena och undervisningstiden hafva, förutom flere detaljutredningar,
hvilka återfinnas på vederbörliga ställen i betänkandet,
åtskilliga mera omfattande undersökningar ansetts erforderliga.
Sålunda har Komitén, för att visa, hvilken betydelse folk
-
UNDERSÖKNINGAR OCH UTREDNINGAR. 3
skolan eger såsom förskola för de allmänna läroverken, och för
att belysa den dermed sammanhängande och inom representationen
väckta frågan om första klassens indragning, infordrat uppgifter
om antalet af sådana vid läroverken intagne lärjungar, som
kommit a) direkt från folkskolan, b) från folkskolan med derefter
erhållen enskild undervisning, c) från enskild undervisning eller
d) från allmänt läroverk, samt om de från folkskolan intagnes ålder.
I sammanhang dermed begärdes äfven upplysning om antalet
lärjungar, som hade hemvist a) i läroverksstaden, b) inom
länet utom staden eller c) inom annat län. Dessa uppgifter hafva
begärts för samtliga allmänna läroverk och pedagogier för de
tre läsåren 1879—82 och bearbetats särskildt för hvarje slag
af läroverk med vederbörlig procentberäkning.
Vidare har det för Komitén varit af rätt stor vigt att
lära känna, huru många af de i de lägre klasserna intagne
lärjungarne begagnat sig af undervisningen hela läroverket
igenom och huru många från de särskilda klasserna afgift
före mogenhetsexamen. Denna undersökning, som måst verkställas
genom att år från år följa hvarje särskild lärjunge i
katalogerna och jemföra dessa sistnämda med programmens, särdeles
för ett tiotal år sedan, ganska oklara uppgifter, har befunnits
mycket tidsödande och, för att kunna på rimlig tid medhinnas,
måst betydligt begränsas. Den har derför omfattat allenast
tio läroverk, hvilka kunnat anses företrädesvis typiska, och tillgått
så, att man på nyss angifna sätt klass för klass följt de under
åren 1869—71 i dessa läroverks tre nedersta klasser på höstterminerna
intagne lärjungarne och antecknat, från hvilken
klass hvar och en afgått ur läroverket. I de tabeller, som meddela
resultatet af denna undersökning, hafva siffrorna för alla tre
åren sammanslagits och de från hvarje klass afgängne blifvit angifne
i antal och procent af de intagnes summa.
I sammanhang med denna äfven för bedömandet af frågan om
nödiga afslutningspunkter inom läroverket vigtiga undersökning sta
de utredningar, som röra mogenhetsexamen. Den vidlyftigaste
4
KAP. 1.
bland dessa liar varit undersökningen deraf, huru mänga bland
de under 5-årsperioden 1878—82 i mogenhetsexamen approberade
lärjungarne vid läroverken genomgått läroverket i dess helhet
eller den vid hvars och ens inträde i läroverket för honom återstående
delen af detsamma på normal tid (ett år för klass eller
afdelning), huru många afslutat sin kurs på kortare eller längre
tid än den normala. Denna undersökning, hvaraf framgår, i
hvad mån läroverkens nuvarande kurser medhinnas på den åt
dem anslagna tiden just af de lärjungar, som fullfölja sina studier
till och med mogenhetsexamen, har grundats på uppgifter i
examensprotokoll och tabeller, program och kataloger; den har
likaså kunnat verkställas endast genom att år efter år följa hvarje
lärjunge tillbaka genom skolans klasser. Den har utförts för
samtliga de högre läroverken och derefter sammanförts summariskt
för alla åren i tabellform med angifvande i procent af de lärjungar,
som höra till ofvannämda 3 grupper.
Vid sidan af och belysande den nu nämda står undersökningen
af lärjungarnes medelålder vid mogenhetsexamens afläggande.
Då hithörande uppgifter med lätthet kunnat erhållas
ur anmälningslistor och examenstabeller och då det varit af intresse
att kunna bestämma medelåldern för ett större antal år,
har denna undersökning gått tillbaka till år 1871'') och sträcker
sig derifrån till och med år 1883. Tabellen anger de examinerades
medelålder för hvarje år så väl inom hvarje särskild! läroverk
som för alla rikets läroverk tillsammans och derjemte för
lärjungar från de enskilda läroverken och från enskild undervisning.
Men för att få en föreställning om de lefnadsmål, till hvilka
de allmänna läroverkens undervisning för närvarande i verkligheten
förbereder, vore det tydligen i hög grad önskvärd! att
känna, på hvilka lefnadsbanor läroverkens lärjungar inträdt efter
mogenhetsexamens afläggande och särskild! huru stor del af dem
öfvergatt till akademiska studier eller till det praktiska lifvets
'') Liknande undersökningar för den föregående tiden äro yerkstälda af 1870
—72 årens läroverkskomité.
UPPGIFTER OM MOGENHETSEXAMEN.
5
värf. Ehuru det af lätt insedda skäl möter nästan oöfvervinneliga
svårigheter att härutinnan ernå fullt noggranna uppgifter,
har Komitén dock ansett saken vara af tillräcklig betydelse, för
att ett försök härmed borde göras. För detta ändamål vände sig
Komitén till rektorerna vid de fullständiga läroverken med anhållan
om deras benägna biträde för att, om möjligt, antingen
genom dem sjelfva eller någon annan för saken intresserad lärare
eller enskild person i läroverksstaden erhålla upplysning om de
lärjungars val af lefnadsbana, hvilka under tioårsperioden 1865—74
afiagt mogenhetsexamen, vare sig på den klassiska eller den reala
linien. Uppgifter begärdes om antalet af de under dessa är genom
mogenhetsexamen afgångne, a) som inträdt i statens eller
kommunens tjenst och b) som egnat sig åt stads- eller landtniannanäring,
i bägge fallen särskildt a antalet af dem, som inträdt
på sin lefnadsbana efter fortsatta studier vid universitet
eller fackskola, och å antalet af dem, som utan sådana studier
omedelbart öfvergätt till sin praktiska verksamhet, samt slutligen
c) äfven å deras antal, som ej inträdt i tjenst eller näring, vare sig
till följd af ännu pågående studier eller af annan anledning.
Genom den tjenstvilliga medverkan, hvarmed herrar rektorer
i detta som i andra hänseenden gått Komiténs önskningar till
mötes, har det lyckats Komitén att äfven öfver dessa förhållanden
erhålla en tabellarisk framställning, utvisande i antal
och procent af totalantalet de genom mogenhetsexamen under
nämda period afgångnes fortsatta lefnadsverksamhet, sådan den
kan uppfattas genom ofvan angifna rubriker. Denna tabell ger
också tillfälle till en jemförelse mellan de bägge linierna med
afseende på den lefnadsriktning, som deras lärjungar efter mogenhetsexamens
afläggande tagit. Till en sådan jemförelse bidrager
äfven i någon mån den af Komitén infordrade upplysningen om
antalet dels af de lärjungar å klassiska linien, som efter år 1878
afiagt real kompletteringsexamen i matematik, fysik och kemi,
dels af de realister, som från samma tid kompletterat i latin.
6
KAP. I.
Då resultaten af den undervisning, som meddelas å läroverkens
olika linier, den klassiska ocli den reala, väl i någon mån kunna
bedömas af betygen i mogenhetsexamen, bär Komitén äfven funnit
nyttigt att anställa en jemförande undersökning särskildt, huru
betygen utfallit i sådana ämnen, som, på samma gång de äro
betydelsefulla, tillika äro för bägge .linierna gemensamma och
angifva bildningsresultatet i det hela. Bland dessa intager uppsatsen
på modersmålet främsta rummet, enär den mer än något
annat examensprof angifver mogenheten i det hela och öfver hufvud
är lika stäld på de bägge linierna. Men äfven den franska skruf -ningen är i detta hänseende vigtig, enär den utvisar den ståndpunkt
i detta gemensamma lefvande språk, som på hvardera linien
uppnäs, — ehuru visserligen, hvad detta ämne beträffar, jemförelsen
med afseende pa den större svårighet, de åt realliniens abiturienter
utdelade stilarne ända till vårterminen 1883 erbjudit, ej
kan anses för det ifrågavarande ändamålet alldeles tillfyllestgörande.
En jemförande tabell öfver mogenhetsexamensbetygen i
dessa bägge skriftliga prof under åren 1878—83 har uppstälts
efter examenstabellerna; vid dess bedömande bör naturligtvis
hänsyn tagas till den högst väsentliga skilnaden mellan latinoch
realstudenternas antal. Lärjungeantalstabeller för åren 1873
83, angifvande särskildt antalet å de olika linierna, hafva äfven,
såsom nämts, blifvit uppgjorda för samtliga rikets läroverk.
Slutligen har Komitén, vid behandlingen af läsplanen, måst
taga hänsyn till de klagomål rörande öfveransträngning vid skolorna,
som länge höjts från flere håll. Dä denna öfveransträngning
ansetts utöfva en menlig inverkan på det uppväxande slägtets
helsotillstånd och fysiska styrka, blef det för Komitén eu bjudande
nödvändighet att vidtaga eu grundlig undersökning af det
hygieniska tillståndet vid våra läroverk. Denna undersökning
maste, för att motsvara sitt ändamål, antaga ganska stora dimensioner
och har sedermera föranledt en högst tidsödande bearbetning
af materialet; sättet för densamma och resultaten deraf angifvas
här nedan i ett särskildt kapitel — något, som synts lämp
-
UTREDNINGAR I T ERMINS AFGIFT SFRÅGAN.
7
ligast med hänsyn både till undersökningens vidlyftighet och till
dess vigt, särskildt derutinnan att den lemnar ett åt hufvudmotiven
för af Komitén väckta förslag med afseende å lärjungarnes arbetstid.
Bland de frågor, som Statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
i sitt anförande till statsrådsprotokollet särskildt
framhållit såsom föremål för Komiténs uppmärksamhet, följer vidare
frågan om införande vid läroverken af till statsverket ingående
terminsafgifter. Vid den utredning härutinnan, hvars behöflighet
Statsrådet framhållit, har Komitén trott sig i första
hand höra undersöka, till hvilken utsträckning befrielse från de
redan nu stadgade afgifterna lemnas lärjungar vid de olika slagen
af läroverk. Sedan uppgifter härom infordrats för treårsperioden
1880—82, hafva dessa sammanförts i en tabell, hvilken utvisar saväl
antalet af de från afgifterna till olika kassor befriade lärjungarne,
som ock hvilken procent dessa utgöra af läroverkens hela lärjungeantal.
Men om denna undersökning varit nödig för att utröna,
huru behofvet af befrielse från de nya, förhöjda afgifterna skulle
komma att ställa sig, kunde den dock icke anses vara föi detta
ändamål tillräcklig. Det har ock, då det gält påläggandet af eu
dylik utgift för föräldrarne, varit af vigt att så vidt möjligt taga
kännedom om desses stånd och förmögenhetsvilkor för att deraf
kunna draga slutsatser angående deras förmåga att bära afgifterna.
Uppgifter härom hafva begärts från alla läroverk, de
hafva för första klassen, der ständigt nya lärjungar tillkomma,
tagits för höstterminerna 1880—82, men för öfriga klasser endast
för höstterminen 1882, emedan uppgifterna för nagra få pa hvarandra
följande år i dessa sistnämda klasser till största delen
skulle kommit att omfatta samma lärjungar.
Att i och för denna undersökning gruppera föräldrarne efter stånd
och förmögenhetsvilkor har mött ej ringa svårigheter, och utan tvifvel
hafva många oegentligheter föranledts äfven af den uppställning i
olika rubriker, som Komitén härför formulerat och som finnes närmare
utredd vid sjelfva tabellen. Grundtanken har varit att särskilja
8
KAP. I.
föräldrarne i följande grupper: a) sådane, som är o i statens tjenst,
b) sadane, som egna sig åt enskild praktisk verksamhet i stad och
c) sadane, som idka dylik på landet. Inom hvardera af dessa tre
grupper hafva sedermera uppstälts tre grader, den första innefattande
sådane föräldrar, som ansetts ega fullgod betalningsförmåga,
den andra sådane, som ansetts ega temligen god sådan, och
den tredje dem, hvilkas betalningsförmåga synts vara mindre god
eller ingen. Bearbetningen af de inkomna uppgifterna har bestått
i dessas sammanförande å summarisk tabell efter olika grupper och
grader samt uträkning af antalets inom hvarje grad och grupp
procentförhållande till det totala lärjungeantalet. Då det slutligen
ansetts önskligt att utröna, hvilket inflytande den stundom ifrågasatta
modifikationen i afgift för två eller flere vid samma läroverk
undervisade bröder skulle kunna komma att utöfva på afgifternas
belopp, hafva äfven upplysningar i detta hänseende från
rektorerna begärts och sammanförts i en totaltabell.
Vid utredning af den synnerligen omfattande och svårlösta
frågan om läroverksstyrelsen samt särskildt om dess öfverflyttande
från domkapitlen på annan myndighet visade det sig behöfligt
att känna mängden af de läroverksärenden, som för närvarande
förekomma vid domkapitlen och eforsembetena. För detta
ändamål infordrades från konsistorierna uppgifter härom, och
dessa hafva sedan sammanförts för samtliga domkapitel och eforsembeten.
Till alla dessa undersökningars resultat, sådana de i tabellbilagan
förefinnas, har Ivomitén vid de särskilda förslagens uppgörande
tagit hänsyn. Der dessa resultat mera omedelbart sammanhänga
med Komiténs framställningar och tjena som motiv för
förslagen, finnas de, hvart på sitt ställe, i sammandrag angifna i
betänkandets text, der äfven en mängd smärre utredningar, som
under arbetets lopp befunnits önskvärda, äro införda. En del tabeller
hafva för öfverskådlighetens skull blifvit grafiskt utarbetade.
För att fylla den positiva delen af sitt uppdrag »att afgifva
de yttranden och förslag, hvartill en sådan undersökning må
ÖFVERSIGTER AF FRÄMMANDE LÄNDERS SKOLVÄSENDE.
9
kunna föranleda», har Komitén låtit sig angeläget vara att erhålla
en så noggrann kännedom, som omständigheterna medgifvit,
om undervisningsväsendets ställning i främmande länder, särskildt
sådana der en lifligare utveckling på skolans område under den
sista tiden egt rum. Och då den insigt härutinnan, som kan vinnas
genom här tillgängliga och kända författningar och historiska
arbeten, knappast kan blifva tillräckligt fullständig och säker,
har Komitén ansett sig höra från vissa länder direkt genom utrikesdepartementet
och de svenska beskickningarna anskaffa upplysningar
om förhållandena särskildt i sådana afseenden, i hvilka
ändring hos oss synts Komitén kunna ifrågakomma. Uppgifter
hafva sålunda begärts om de olika slagen af lärda skolor, om
dessas indelning i klasser, om lärokurserna för hvarje klass i
hvarje ämne, om den åt hvarje ämne anslagna tiden, om årets
lärotider, om fordringarna för inträde i de ifrågavarande skolornas
lägsta klass, om deras afgångsexamen och fordringarna deri,
om skolornas ekonomiska förhållanden, lärjungarnas afgifter, statens
och kommunens bidrag, om läroverksstyrelsens anordning och
sättet för lärares utnämning, om latinets och grekiskans betydelse
för kompetensen till vissa tjenster och embeten samt om
kompletteringsexamina och efterpröfningar. De länder, från hvilka
sådana upplysningar på ministeriel väg erhållits, äro Baden,
Bayern, Belgien, England, Frankrike, Holland, Italien, Preussen,
Sachsen, Schweiz, Wurtemberg och Österrike-Ungarn. Enahanda
upplysningar hafva vidare erhållits från Danmark genom härvarande
danska minister, från Norge genom norska statsrådsafdelningens
kansli härstädes och från Finland på enskild väg. Med
ledning af de inkomna svaren samt af den litteratur rörande de
olika ländernas skolväsen, som kunnat anskaffas, hafva sedermera
inom Komitén öfversigter utarbetats för de flesta af dessa länder och
dessutom vid öfverläggningar om de särskilda frågorna jemförande
redogörelser för utländska förhållanden lemnats. Dessa öfversigter
åtfölja såsom särskild bilaga detta betänkande.
10
KAP. I.
B. Den allmänna gången af Komiténs framställning.
Bland de förslag, Komitén, efter verkstälda undersökningar och
utredningar, ansett sig böra afgifva, tillkommer utan tvifvel största
betydelsen dem, som röra förändringar i läroverkens undervisningsplan
och hvad dermed omedelbart sammanhänger. Dessa förslag
måste derför blifva, så att säga, betänkandets kärnpunkt. Men
innan Komitén öfvergår till desamma och deras speciela motivering,
har den velat lemna något fullständigare utredande framställningar
angående de hufvudfrågor, i hvilka det varit för Komitén nödvändigt
att bilda sig en bestämd åsigt, innan den kunnat ingå på
bestämmandet af de deraf beroende förslagen till ändringar i
undervisningsplanen.
Främst vänder sig då uppmärksamheten till frågan om latinets
ställning och betydelse såsom undervisningsämne, med afseende
på hvilken för närvarande de för undervisningen intresserade
äro delade i två läger. Af Komiténs uppfattning rörande
denna fråga äro dess förslag till undervisningsplan i väsentlig
mån beroende, och Komitén börjar derför sitt betänkande med en
framställning af densamma. Men den har dervid icke kunnat inskränka
sig till att behandla latinets ställning ensamt vid de allmänna
läroverken. Ty liksom det å ena sidan är obestridligt,
såsom yttras i ofvannämda anförande till statsrådsprotokollet,
att »hvarje ordnande af det akademiska examensväsendet måste
utgå från förutsättningen om en viss skolbildning hos de lärjungar,
som infinna sig vid universitetet», så kommer å andra sidan
ett ämnes ställning i de akademiska examina att utöfva ett
högst väsentligt inflytande på den plats och betydenhet, ämnet
erhåller inom skolans undervisningsplan. Och särskild! måste
den omständigheten, att betyg öfver kunskap i ett ämne oeftergiflig!
fordras för inträde på alla de lefnadsbanor, för hvilka
de akademiska examina förbereda, gifva detta ämne en förherskande
ställning i skolan och utöfva en bestämmande inverkan
på hela läroverksorganisationen. För en Komité, som har att
DEN ALLMÄNNA GÅNGEN AF KOMITÉNS FRAMSTÄLLNING. 11
granska denna, blir det derför nödvändigt att först afgöra, huruvida
den ärnar utgå från de nuvarande fordringarna i de akademiska
examina eller om den anser några förändringar i dem vara
att förutsätta med afseende på något eller några af de ämnen,
som förekomma jemväl i läroverkens undervisningsplan. Det är
derför Komitén äfven yttrat sig om latinets ställning vid universiteten
och afgifvit förslag till de förändringar häri, som synts
Komitén önskvärda och af förhållandena påkallade och medgifna.
Vidare har det varit för Komitén nödvändigt att taga allvarlig
hänsyn till de från så många håll och sedan sä långt tillbaka
yttrade farhågorna för öfveransträngning vid skolorna och till de
allt oftare uttalade tviflen, huruvida inom dem tillbörligt afseende
fästes vid den fysiska uppfostran, och det är efter en så vidt möjligt
noggrann pröfning af alla hithörande förhållanden, som Komitén
afgifvit sitt förslag till bestämmelser såväl rörande undervisningstidens
längd och fördelning som i fråga om lärokurser in. m.
Efter denna framställning följer en utredning af frågan om
första klassens indragning och ett uttalande af Komiténs åsigt
härom. Redan vid 1880 års riksdag uttryckte Andra kammaren
sin åsigt om önskvärdheten af en sådan indragning, och Komitén
har, vid pröfningen af läroverkens nuvarande organisation,
ansett sig pligtig att egna en ekonomisk och pedagogisk undersökning
åt denna fråga, hvars afgörande i väsentlig mån måste
inverka på så väl inträdesfordringarna vid läroverken som lärokursernas
fördelning.
Härefter och väsentligen ur de sålunda erhållna premisserna
framställer Komitén motiveringen för de af Komitén föreslagna
ändringarna i bildningsliniernas karaktär, fördelningen af undervisningstiden
mellan de olika läroämnena, tidpunkten för dessas
inträdande, den dagliga och årliga undervisningstidens längd,
begränsningen af lärjungarnes hemarbetstid, bestämmelserna angående
undervisningstiden i öfningsämnena samt andra med undervisningsplanen
sammanhängande anordningar. Dessa förslag framställas
derpå i omedelbart samband med sina grunder.
12
KAP. I.
I sammanhang såväl med de sålunda föreslagna förändringarna
i läroverkens undervisningsplan som med de af Komitén
gjorda förslagen angående latinets ställning till de akademiska
examina, och med fäst afseende på denna frågas stora betydelse
och för närvarande sväfvande skick afgifver Komitén vidare
förslag till åtskilliga förändringar i bestämmelserna angående
vilkoren för kompetens till lärare!] enster vid läroverken.
Särskild! liar den förbildning, blifvande lärare i främmande
lefvande språk för närvarande erhålla, synts Komitén vara behäftad
med så väsentliga brister, att ett förslag till förändrade
anordningar vid universiteten för dessa lärares bildning bort i
Komiténs betänkande inflyta.
Sedan Komitén sålunda afgifvit sina utlåtanden angående
sjelfva undervisningen vid läroverken och dermed mera omedelbart
sammanhängande frågor, återstod för densamma att behandla de
ekonomiska och administrativa ärenden, som framhållits såsom föremål
för dess ompröfning. Alltså följer nu en undersökning af
terminsafgiftsfrågan jemte förslag till bestämmelser rörande till
staten ingående terminsafgifters erläggande vid de allmänna läroverken.
Af både ekonomisk och pedagogisk betydelse äro de förslag,
som Komitén härefter afgifver angående indragning eller ombildning
af pedagogier, treklassiga samt några femklassiga läroverk.
Dessa förslag innebära införandet af en i vårt land på den högre
undervisningens område nästan ny princip — det s. k. subventionssystemets
— samt möjliggörandet af större frihet i pedagogiskt
hänseende vid anordnandet af de hithörande skolorna.
Slutligen har det varit Komiténs uppgift att till behandling
företaga den svåra och invecklade frågan om läroverkens styrelse.
Det förslag Komitén i detta hänseende afgifver är af ganska omfattande
art; i detsamma förordas nemligen de särskilda läroverkens
ställande under lokalstyrelser samt hela läroverkssystemets
underordnande under en gemensam öfverstyrelse för de allmänna
läroverken, hvilken skulle subordinera under kung!, ecklesiastik
-
DEN ALLMÄNNA GÅNGEN AF KOMITÉNS FRAMSTÄLLNING.
13
departementet ock öfvertaga en stor del såväl af det sistnämdas
som af domkapitlens befattning med läroverken samt öfver dessa
utöfva en verksam inspektion. Komitén bär dock icke ansett det
tillhöra dess uppgift att ingå på de speciela detaljerna rörande
de ifrågasatta myndigheterna eller afgifva förslag till instruktion
för desamma, utan endast velat angifva de allmännare gränserna
för deras uppgift och befogenhet.
Slutligen har Komitén ansett sig böra göra en ungefärlig
beräkning af de jemkningar i statsverkets utgifter för de här
ifrågavarande läroverken, hvilka skulle blifva förbundna med
genomförandet af de af Komitén föreslagna förändringarna. Denna
beräkning återfinnes i bil. A.
14
KAP. II.
KAP. II.
Om Latinets ställning vid Sveriges offentliga
undervisningsanstalter.
Sedan äldre tider hafva de tvänne klassiska språken utgjort
de, i afseende på både grundlighet i undervisningen och den
deråt anslagna tiden, förnämsta ämnena vid Sveriges, såväl som
andra länders offentliga läroverk. Under kulturens framåtskridande,
samfärdselns stegrande samt yngre vetenskapers uppkomst och
utveckling hafva nya ämnen, företrädesvis de s. k. reala, med
städse ökad kraft fordrat plats för sig inom nämda anstalter.
Häraf har de äldre läroämnenas ställning ovilkorligen måst beröras,
och det torde knapt kunna förnekas, att nästan hvarje
klagomål öfver den offentliga undervisningen i vårt land och
hvarje yrkande på reform deraf, som under de senare årtiondena
låtit sig höras med ständigt växande styrka, står i närmare eller
aflägsna^ samband med frågan om dessa båda språk och numera
i synnerhet om det ena af dem.
Striden gäller nemligen hos oss sedan femton år tillbaka
nästan uteslutande latinet, efter det att genom kungl. kungörelsen
af den 10 Mars 1869, föranledd af riksdagens skrifvelse af den 29
April 1868, befrielse från grekiska språkets läsning medgifvits åt
lärjunge, som med målsmans bifall sådan önskar. Genom denna
åtgärd bildades vid läroverken den andra af de der nu befintliga
tre undervisningslinierna, hvilka må betecknas på följande sätt:
ANTAL LÄRJUNGAR, PÅ DE SÄRSKILDA LIN TERN A.
15
Limen A. Hel-ldassister: läsa både latin och grekiska;
» B. Half-klassister: » latin, men ej grekiska;
» C. Realister: » hvarken latin eller grekiska.
För vinnandet af eu klar uppfattning åt dessa språks ställning
vid de allmänna läroverken är kännedom om de särskilda
liniernas lärjungeantal af synnerlig vigt, och meddelas derför bär
till en början följande öfversigt1).
Tabell 1.
Antal lärjungar på de särskilda linierna i fjerde och femte
klasserna af de allmänna läroverken enligt höstterminskatalogerna.
År | Antal. | Summa. | Procent af summan. | ||||
A. | B. | C. . | A. | B. | C. | ||
1873........... | 1040 | 1050 | 869 | 2959 | 35,1 | 35,5 | 29,4 |
1874............ | 890 | 1138 | 954 | 2982 | 29,8 | 38,2 | 32,o |
1875............ | 434 | 1511 | 1356 | 3301 | 13,i | 45,8 | 41,i |
1876............ | 23 | 1875 | 1634 | 3532 | 0,6 | 53,i | 46,3 |
1877............ | __ | 1882 | 1589 | 3471 | — | 54,2 | 45,8 |
1878............ | — | 2103 | 1621 | 3724 | — | 56,5 | 43,5 |
1879............ | — | 2347 | 1608 | 3955 | — | 59,3 | 40,7 |
1880............ | — | 2478 | 1500 | 3978 | — | 62,3 | 37,7 |
1881............ | — | 2411 | 1560 | 3971 | — | 60,7 | 39,s |
1882............ | — | 2415 | 1602 | 4017 | - | 60,i | 39,9 |
1883............ | — | 2367 | 1615 | 3982 | — | 59,4 | 40,6 |
'') Då den läroverkskomité, som af Kung!. Maj:t tillsattes d. 21 Oktober 1870
ock afgaf sitt betänkande d. 23 Juli 1872, lenmat en utförlig historik öfver det
svenska skolväsendet sedan år 1820, bar nuvarande Komité ansett sig kunna, med
hänvisning till nämda historik, här inskränka sin framställning till det sistförfluten
årtiondet.
16
KAP. 11.
Tabell 2.
Antal lärjungar på de särskilda linierna i sjette och sjunde
klasserna af de allmänna läroverken enligt höstter
minskatalogerna.
År | Antal. | Summa. | Procent af summan. | ||||
A. | B. | C. | A. | B. | C. | ||
1873............ | 1746 | 642 | 349 | 2737 | 63,8 | 23,5 | 12,7 |
1874............ | 1578 | 662 | 346 | 2586 | 61,o | 25,6 | 13,4 |
1875............ | 1447 | 728 | 382 | 2557 | 56,o | 28,5 | 14,9 |
1876............ | 1360 | 897 | 465 | 2722 | 50,o | 32,9 | 17,1 |
1877............ | 1261 | 1035 | 670 | 2966 | 42,5 | 34,9 | 22,o |
1878............ | 1287 | 1167 | 794 | 3248 | 39,6 | 35,9 | 24,5 |
1879............ | 1326 | 1346 | 863 | 3535 | 37,5 | 38,i | 24,4 |
1880............ | 1391 | 1476 | 918 | 3785 | 36,7 | 39,o | 24,3 |
1881............ | 1408 | 1652 | 944 | 4004 | 35,2 | 41,3 | 23,5 |
1882............ | 1333 | 1757 | 793 | 3883 | 34,3 | 45,2 | 20,5 |
1883............ | 1259 | 1847 | 748 | 3854 | 32,7 | 47,9 | 19,4 |
Tabell 3.
Antal lärjungar vid de allmänna läroverken, som aflagt
mogenhetsexamen på de särskilda linierna.
År | Antal. | Summa. | Procent af summan. | ||||
A. | B. | c. | A. | B. | C. | ||
1873............ | 383 | 96 | 46 | 525 | 72,9 | 18,3 | 8,8 |
1874............ | 372 | 122 | 53 | 547 | 68,o | 22,3 | 9,7 |
1875............ | 316 | 104 | 53 | 473 | 66,8 | 22,o | 11,2 |
1876............ | 297 | 92 | 47 | 436 | 68,i | 21,1 | 10,8 |
1877............ | 290 | 106 | 53 | 449 | 64,6 | 23,6 | 11,8 |
1878............ | 243 | 129 | 64 | 436 | 55,7 | 29,6 | 14,7 |
1879............ | 225 | 144 | 85 | 454 | 49,6 | 31,7 | 18,7 |
1880............ | 249 | 217 | 85 | 551 | 45,2 | 39,4 | 15,4 |
1881............ | 246 | 221 | no | 577 | 42,6 | 38,3 | 19,1 |
1882............ | 272 | 244 | 160 | 676 | 40,2 | 36,i | 23,7 |
1883............ | 273 | 258 | 159 | 690 | 39,o | 37,4 | 23,o |
Summa förl | 3166 | 1733 | 015 | 5814 | *)455 | 29,8 | 15,7 | |
FÖRHÅLLANDET MELLAN LATINARNES OCH REALISTEKNES ANTAL. 17
Ur föregående uppgifter härledes ock följande
Tabell 4.
Förhållandet mellan den klassiska och den reala afdelningens
lärjungeantal, det sistnämda antaget = 1. I
År | Inom hela läro-verket ofvan | Inom fjerde och | Inom sjette och | I mogenhets-examen. |
1873............... | 3,7 | 2,4 | 6,8 | 10,4 |
1874............... | 3,3 | 2,1 | 6,5 | 9,3 |
1875............... | 2,4 | 1,4 | 5,7 | 7,9 |
1876............... | 2,0 | 1,2 | 4,9 | 8,3 |
1877............. | 1,8 | 1,2 | 3,4 | 7,5 |
1878............... | 1,9 | 1,3 | 3,1 | 5,8 |
1879............... | 2,o | 1,5 | 3,i | 4,3 |
1880............... | 2,3 | 1,7 | 3,i | 5,5 |
1881............... | 2,2 | 1,5 | 3,2 | 4,2 |
1882............... | 2,3 | 1,5 | 3,9 | 3,2 |
1883............... | 2,3 | 1,5 | 4,2 | 3,3 |
I hvarje fall utgöra alltså latinlärjungarne, i synnerhet inom
de fyra högsta årsafdelningarna, den till antalet vida öfvervägande
delen af skolungdomen.
Att, såsom tab. 1 visar, linien A alltsedan 1877 saknas i
4:de och öde klasserna, beror naturligtvis deraf, att grekiskan
då uppflyttades till den 6:te klassen. Men af tab. 2 och 3 framgår
det anmärkningsvärda förhållande, att samma linies relativa lärjungeantal
varit under alla de år, öfversigten omfattar, stadt i
oafbrutet och ganska hastigt aftagande, under det att JB-liniens
samtidigt ökats. Äfven realisternas antal har under dessa år
vuxit, men hvarken lika hastigt eller lika oafbrutet; deras antal,
särdeles det relativa, företer till och med tecken till minskning
under de senaste åren.
Lärov.-kom. bet.
2
18
kap. ir.
I afseende på detta antal må ett par anmärkningar göras i
förbigående. De höga siffrorna i C-kolumnerna af tab. 3 för
åren 1882 och 1883 bero uppenbarligen af samma kolumners höga
siffror i tab. 2 för åren 1879—81. Det, särdeles i de högre
klasserna, mycket låga relativa antalet realister för de första år,
tabellerna omfatta, torde i väsentlig mån vara att tillskrifva de då
inom landet rådande, ovanligt gynsamma ekonomiska förhållandena,
genom hvilka många ynglingar föranleddes att tidigt afbryta sina
studier för att egna sig åt praktiska värf.
Af större vigt i samma afseende är eu annan omständighet.
Under de senare åren hafva nemligen två talrikt besökta realläroverk
inrättats, det ena i Stockholm, det andra i Göteborg;
det förra började sin verksamhet hösten 1876, bestod då af endast
de tre lägsta klasserna, har sedermera för hvarje år ökats med
en eller två klasser uppåt och höll sin första mogenhetsexamen
våren 1881; det senare öppnades såsom fyrklassigt hösten 1880
och har ännu icke hållit någon mogenhetsexamen. Af landets
samtlige realister befinner sig en mycket stor del just vid dessa
båda läroverk; och på grund häraf har det, helst som förhållandena
i dessa rikets båda största städer i åtskilliga hänseenden afvika
från de i det öfriga landet rådande, synts Komitén af vigt att
uppgöra eu särskild statistisk öfversigt af de allmänna läroverken,
med uteslutande af dem i förenämda båda städer. Denna öfversigt
synes emellertid endast behöfva omfatta de senaste fem åren;
blott under dessa kan nemligen de båda ifrågavarande realläroverkens
inrättande anses hafva utöfvat något nämnvärdt inflytande.
En hvar af de följande tabellerna 1 A—4 A innehåller samma
uppgifter som den med motsvarande nummer förut betecknade,
endast med den olikhet, att antalen af de vid samtliga allmänna
läroverk i Stockholm och Göteborg studerande lärjungarne äro fråndragna
och uppgifterna alltså afse endast rikets öfriga allmänna
läroverk.
FÖRHÅLLANDET MELLAN LATINARNES OCH REALISTERNES ANTAL. 19
Tabell 1 A.
{4:de och 5:te klasserna.)
År. | Antal. | Summa. | Procent af summan. | ||||
A. | B. | C. | A. | B. | C. | ||
1879............... | _ | 2,000 | 1,059 | 3,059 | — | 65,4 | 34,6 |
1880............... | — | 2,076 | 980 | 3,056 | — | 67,9 | 32,1 |
1881............... | — | 2,012 | 937 | 2,949 | — | 68,2 | 31,8 |
1882............... | — | 2,019 | 1,023 | 3,072 | — | 66,7 | 33,s |
1883............... | — | 1,982 | 1,008 | 2,990 | — | 66,3 | 33,7 |
Tabell 2 A.
(6:te och 7:de klasserna.)
År. | Antal. | Summa. | Procent af summan. | ||||
A. | B. | C. | A. | B. | C. | ||
1879............... | 1,237 | 1,029 | 695 | 2,961 | 41,8 | 34,7 | 23,5 |
1880............... | 1,216 | 1,180 | 664 | 3,060 | 39,7 | 38,6 | 21,7 |
1881............... | 1,248 | 1,334 | 675 | 3,257 | 38,s | 41,o | 20,7 |
1882............... | 1,174 | 1,415 | 534 | 3,123 | 37,c | 45,3 | 17,i |
1883............... | 1,115 | 1,450 | 473 | 3,038 | 36,7 | 47,7 | 15,6 |
Tabell 3 A.
(Mogenhetsexamen.)
År. | Antal. | Summa. | Procent af summan. | ||||
A. | B. | C. | A. | B. | c. | ||
1879............... | 191 | 125 | 65 | 381 | 50,1 | 32,8 | 17,1 |
1880............... | 211 | 176 | 56 | 443 | 47,6 | 39,7 | 12,7 |
1881............... | 211 | 177 | 83 | 471 | 44,8 | 37,6 | 17,6 |
1882............... | 244 | 194 | 109 | 547 | 44,6 | 35,5 | 19,9 |
1883............... | 233 | 205 | 102 | 540 | 43,i | 38,0 | 18,9 |
20
KAP. II.
Tabell 4 A.
(.Förhållandet mellan latinarnes och realisternas antal.)
År | Inom hela läro-verket ofvan | Inom fjerde och | Inom sjette och | I mogenhets-examen. |
1879............ | 2.4 | 1,9 | 3.3 | 4,9 |
1880......... | 2.7 | 2,i | 3,u | 6,9 |
1881......... | 2,8 | 2,i | 3,8 | 4,7 |
1882.......... | 2.0 | 2,o | 4,8 | 4,0 |
1883............... | 3,i | 2,0 | 5,4 | 4,3 |
Af dessa senare tabeller, jemförda med de föregående, framgår:
att realisternas relativa antal är, hvad beträffar såväl de lägre
som de högre klasserna, i Stockholm och Göteborg ej obetydligt
högre än i det öfriga landet;
att A-liniens oafbrutna förminskning och B-liniens lika oafbrutna
tillväxt äfven i det här senast betraktade fallet framträda
uppenbart; men
att realisternas relativa antal, hvad beträffar såväl läroverket
i sin helhet som i synnerhet dess fyra högsta års-afdelningar,
under dessa fem senaste år märkbart aftaga vid de allmänna
läroverken utom Stockholms och Göteborgs.
Den verkliga anledningen till A-liniens fortgående relativa
minskning torde ligga för öppen dag. Den ofvannämda kung!,
kungörelsen af den 10 Mars 1869 lemnade nemligen i afseende
på grekiskan en i det närmaste fullständig, af intet yttre hinder
hämmad valfrihet. Det tvång, som förut förefunnits i nämda hänseende,
var hufvudsakligen inskränkt till elementarläroverket, enär
för ingen af de akademiska studiebanorna, med undantag af den
teologiska, den tiden, lika litet som nu, kunskap i grekiska erfordrades.
En skolans lärjunge, som i våra dagar begagnar sig
SKOLFOKHÅLLANDENAS samband med det aicad. examensväsende^ 21
af den medgifna dispensen från detta språk, beröfvar sig ej derigenom
eller ens minskar för sig utsigten att kunna vid universitet
idka studier och öfver dem erhålla officiel! vitsord inom hvilken
som helst af de tre verldsliga fakulteterna.
Med latinet är som bekant förhållandet ett helt annat, och
just deri måste tvifvelsutan orsaken till B-liniens starka tillväxt
sökas. Lika litet som man kan tillskrifva A-liniens förminskning
någon sedan år 1873 inträdd förändring i den svenska allmänhetens
uppfattning af det grekiska språkets eller den grekiska
litteraturens värde och betydelse i och för sig, lika litet lärer man
få söka anledningen till B-liniens tillväxt och C-liniens minskning
i någon hos samma allmänhet utbredd åsigt om latinkunskapens
höga värde i och för sig eller latinstudiets nytta i pedagogiskt
hänseende. Redan här framträder uppenbart verkan af »det
innerliga sammanhang, hvilket» •— såsom Statsrådet och chefen
för ecklesiastikdepartementet i sitt anförande till statsrådsprotokollet
af d. 20 Okt. 1882 yttrar — »eger rum mellan det akademiska
examensväsende!1) och den undervisning, som meddelas
vid de allmänna läroverken». Till frågan derom får Komitén i
det följande ofta nog anledning att återkomma och måste redan
här uttala den åsigt, att den förnämsta orsaken till det osäkra
och vacklande tillstånd, hvari det svenska undervisningsväsendet
dess värre sedan länge befunnit sig, ligger just deri, att man vid
de tid efter annan vidtagna reformerna ej tagit behörig, ja ofta
nog alls ingen hänsyn till ifrågavarande sammanhang, likasom i
allmänhet icke behörigen öfvervägt det inflytande, som en, för
afhjelpandet af någon enskild olägenhet vidtagen, åtgärd kunnat
utöfva på detta undervisningsväsende i dess helhet.
Ett nära till hands liggande och högst betydande exempel i
detta hänseende erbjuder just den senaste och vigtigaste för
'')
För afläggande* af hvilken som helst af de akademiska s. k. preliminärexamina
är latinknnskap för närvarande oumbärlig. Dessa examina äro 1)
teologisk-filosofisk ex., 2) juridisk-filosoflsk ex., 3) förberedande ex. för ex. till
rättegångsverken, 4) förberedande ex. för kansliexamen, 5) medioinsk-filosofisk
ex. och 6) filosofie kandidatexamen (förberedande för licentiatex.)
22
KAP. II.
ändringen af de svenska elementarläroverken, den nemligen, som
grundar sig på riksdagens beslut af år 1873. Genom densamma
uppsköts latinets inträdande i skolan från 2:dra till 4:de klassen,
men följderna af denna åtgärd fingo ej sitt tillbörliga uttryck i
lagstiftningen, enär icke på samma gång någon tydlig bestämmelse
gafs, att med denna förändring af språkets ställning inom läroverket
och den förminskning af hela den deråt anslagna undervisningstiden,
som deraf orsakades, äfven borde följa en minskning
af fordringarna på latinkunskap i mogenhetsexamen. Ej
heller åtföljdes denna reform af en motsvarande förändring af
latinets ställning i de akademiska examina. Tvärtom inträffade
det anmärkningsvärda förhållande, att samtidigt med ifrågavarande
förändring af elementarläroverken började tillämpningen af 1870
års författning rörande filosofie kandidatexamen1), hvilken gick i
nästan alldeles motsatt riktning, med sina tvångsämnen, från
kvilka ingen dispens medgafs, och skärpningen af fordran på
latinkunskap hos de studerande.
Detta samtidiga inträffande af två olika reformer, den ena
på elementarläroverkets, den andra på universitetets område, är
ingalunda ett ensamt stående drag af den motsatta riktning,
hvilken de senare årtiondenas lagstiftning följt på de båda hållen.
Tvärtom finner man vid en närmare granskning af denna lagstiftning,
hurusom, på samma gång latinets betydelse inom
skolan allt mera minskats, derigenom att det undanträngts från
de nedre klasserna och från sin forna ställning såsom grundläggande
språk, en alldeles motsatt väg blifvit följd i fråga om
bestämmelserna för de akademiska examina. Ännu för föga mer
’) Ifrågavarande författning, hvilken i det följande kommer att mer än en
gång nämnas, är daterad d. 16 April 1870, men inträdde, enär talrika ansökningar
om dispens från densamma inlemnades och vanligen beviljades, i fullständigt
gällande kraft först vid slutet af den akademiska vårterminen 1875,
d. v. s. d. 1 Juni s. å. Denna dess giltighet varade ej fullt tjugu månader,
nemligen till d. 26 Januari 1877, då en första modifikation af densamma gjordes,
hvilken i sin ordning efterträddes d. 12 Sept. 1879 af eu ännu mera genomgripande,
som under vissa inskränkningar medgaf frihet från ett tvångsämne.
SAMMANHANGET MELLAN UNIVERSITETS- OCH SKOLLAGSTIFTNINGEN. 23
än 20 år sedan funnos tvänne sådana, för hvilkas afläggande
ingen latinkunskap erfordrades, kameral- och bergs-examen. Den
senare finnes visserligen ännu qvar, men nästan blott till
namnet, enär förändrade förhållanden vållat, att den numera
ytterst sällan aflägges (från och med år 1869 bär den endast 4
gånger aflagts vid Upsala universitet, och 3 gånger vid Lunds);
den förra, till hvilken som bekant ett mycket stort antal studenter
fordom vände sig, upphäfdes d. 9 Okt. 1863, och från den tiden
blefvo högskolornas portar i sjelfva verket så godt som tillslutna
för realisterna.
Till och med i fråga om filosofie doktorsgraden, det mest
teoretiska af alla akademiska lärdomsprof, har en anmärkningsvärd
förändring i förevarande afseende inträda fordringarna på
latinkunskap för denna examen hafva nemligen förr varit lindrigare
än nu. Före år 1853 kunde en studerande vinna nämda grad
med betyget admittitur, d. v. s. så godt som faktisk dispens i
detta ämne, allenast han lyckats komma fram genom det jemförelsevis
lindriga prof, som benämdes »examen stili latini pro
gradu philosophico». Genom 1853 års stadga för filosofie kandidatexamen
bestämdes visserligen sex ämnen, och bland dem latinet,
såsom obligatoriska, men från tvänne, hvithet som helst af dem
kunde likväl dispens beviljas; ett medgifvande, som i nästan hvarje
fall begagnades. Men ofvan anförda 1870 års stadga upphäfde
denna frihet. Den återinfördes till en del genom kungl. brefvet af
den 12 September 1879, hvars mom. 2 medgifver, »att studerande
vid filosofie kandidatexamens afläggande må kunna af filosofiska
fakulteten - såvida den med hänsyn till hans ådagalagda insigters
större mognad eller omfattning finner sådant vara skäligt
— frikallas från pröfning i ett af de ämnen eller ämnesgrupper,
som i Vår nådiga skrifvelse af den 26 Januari 1877 mom. 1 uppräknas
såsom börande i denna examen ingå; dock att en sådan
befrielse icke må gälla latinet»1).
’) Kursiv, af Komitén.
24
KAP. II.
Det är ej att undra öfver, om under striden mellan dessa
båda motsatta sträfvanden, det ena inom elementarläroverken,
det andra inom universiteten, det svenska undervisningsväsendet
ej lyckats komma till någon stadga; tvärtom är det att vänta,
att ett fortsättande på denna bana skall göra dess vacklande
ställning ännu mera bekymmersam.
En helt naturlig följd af den här uppvisade bristen på följdriktighet
inom lagstiftningen har särskildt varit den, att eu vidtagen
åtgärd ofta nog ledt till ett resultat, motsatt det som dermed
åsyftats. Då riksdagen fattade sitt ofvannämda vigtiga beslut
af år 1873, väntade den visst icke och åsyftade säkerligen ännu
mindre, att följden deraf skulle blifva ett undanträngande, inom
läroverkens öfre klasser, af öfriga ämnen och i synnerhet de reala
till förmån för latinet. Detta språk har nemligen, just inom dessa
klasser, erhållit ersättning för den tid det förlorat inom de
nedre — eu nödvändig följd af, att fordringarna deri till mogenhetsexamen
ej undergått någon nämnvärd förändring sedan
1873.
Enligt nu gällande författning är latinets ställning inom skolan
följande. På de sex ar (4—t:de klassen), under Indika en lärjunge
studerar latin, medhinnas kurser i sju olika författare (Cornelius,
Caesar, Ovidius, Cicero, Virgilius, Livius, Horatius); af hvarje
veckas undervisningstimmar äro åt detta språk anslagna åtta,
d. v. s. i sjette klassen 25 procent af hela undervisningstiden,
och i 4:de, öde och 7:de klasserna 262/3 procent; hvarjemte under
de fyra sista skolåren ett latinskt hemtema hvarje vecka skall
utarbetas. Då det icke desto mindre ofta anföres, att latinet numera
intager ett mycket begränsad! utrymme inom skolan i jemförelse
med hvad fordom var fallet, är detta så till vida riktigt
att detsamma före den genom riksdagens ofvannämda beslut föranledda
reformen hade ett ännu högre antal veckotimmar inom
läroverket i det hela, nemligen 64 i stället för, såsom nu, 48.
Men denna förlust torde i väsentlig mån uppvägas deraf, att det
numera är just under lärjungens sista skolår, således hans för
-
REALÄMNENAS STÄLLNING PÅ LATINLINIEN.
25
nämsta utvecklingsperiod, som latinstudiet får upptaga en så betydlig
del af hans tid och krafter.
Huru stor del af hans arbete utom lärorummet under denna
period egnas åt latinet, är väl ej möjligt att med full noggrannhet
bestämma. Men utom det att den nyss anförda föreskriften
om ett hemtema i veckan lemnar en viss ledning för omdömet i
detta afseende, lemnas en annan, ännu vigtigare, af det intrång,
de öfriga ämnena, såsom ofvan är nämdt, lida inom de öfverstå
klasserna af linierna A och B. Då det företrädesvis är de reala
ämnena, som deraf drabbas, vill Komitén särskildt betrakta dessas
ställning å nämda undervisningslinier och till en början genomgå
de officiela uppgifterna derom.
Åt naturalhistorien är en timme i veckan anslagen i 6:te
klassen; i den 7:de läses detta ämne alls icke. Kemi förekommer
ingenstädes inom latinafdelningen. Åt fysiken är en veckotimme
anslagen i 6:te klassen, två i den 7:de; men som studiet af detta
ämne förutsätter, för att det ej skall lemna som resultat endast
spridda och lätt bortglömda notiser, insigter i matematik, är dess
ställning väsentligt beroende af sistnämda läroämnes. Förhållanden,
hvilka inverka mindre fördelaktigt på matematikens studium,
röja derför snart nog sitt inflytande äfven på fysikens.
Den nu gällande undervisningsplanen upptager inom 6:te och
7:de klasserna för linien A tre veckotimmar i matematik, för linien
B fyra. Men då de båda liniernas lärjungar väl alltid undervisas
tillhopa under de tre timmarne, befinna de sig i det hela på ungefär
samma ståndpunkt.
Eu särskild omständighet beträffande ifrågavarande ämne förtjenar
att nämnas. Då den nådiga stadgan om mogenhetsexamen
af den 11 April 1862 kräfde af latinafdelningens lärjungar profskrifter
i både svenska, latin, franska och matematik, synes den
dermed hafva ganska tydligt uttryckt den mening, att språk och
matematik böra i nämda examen betraktas som hufvudämnen,
representerande hvar sin af de båda bildningsarterna. Men genom
den nådiga kungörelsen af den 1 November 1878 har detta för
-
26
KAP. II.
hållande ändrats; det matematiska skrifprofvet har borttagits ur
latinafdelningens mogenhetsexamen, och dermed, såsom det vill
synas, en officiel antydan lemnats, att den reala delen af denna
examen bör betraktas såsom underordnad.
Följderna af denna åtgärd hafva ej dröjt att visa sig och
skola härnedan beröras; här är det emellertid af synnerlig vigt
att märka, det genom densamma den skriftliga delen af mogenhetsexamen
ej gjordes lättare, utan tvärtom svårare. För att nöjaktigt
gen omgå” densamma fordrades nemligen förut minst betyget
godkänd för antingen den franska eller den matematiska profskriften;
genom den sistnämdas borttagande förlorade följaktligen
examinanden tillfälle till fritt val mellan två olika prof.
Afsigten med den ifrågavarande åtgärden kan således icke hafva
varit att underlätta sjelfva examen; den kan ej gerna antagas
hafva varit någon annan än att, genom borttagandet af matematiska
skriföfningar under latinlärjungarnes sista skolår, bereda en
tvifvelsutan väl behöflig besparing af deras, af hemtemata sannolikt
ganska strängt upptagna tid utom lärorummet.
Det följer nu i ordningen att tillse, hurudan »grundläggning
för universitetsstudier» i de reala vetenskaperna under nuvarande,
här skildrade förhållanden åstadkommes. Enligt läroverksstadgan
skola till mogenhetsexamen följande kurser vara genomgångna:
Matematik. Algebra: eqvationer af första graden med flere
obekanta samt eqvationer af andra graden; problem. Dessutom
för afdelningen B läran om potenser och logaritmer samt öfning
i logaritmiska tabellers bruk. Geometri: proportionslärans tillämpning
på geometrien; geometriska öfningssatser.
Fysik: läran om ljudet, värmet och ljuset, magnetismen och
elektriciteten.
Naturalhistoria (vid slutet af 6:te klassen; ämnet lägges sedermera
å sido): Läran om växtrikets vigtigaste naturliga familjer.
Kort framställning af växtens bygnad samt dess organs förrättningar.
Exkursioner. Läran om menniskokroppens bygnad och
förrättningar.
REALÄMNENAS STÄLLNING PÅ LATINLINIEN. 27
En hvar, som någorlunda känner de reala vetenskapernas omfång
och betydelse i vår tid och som på grund deraf är befogad
att döma i hithörande frågor, torde redan af dessa ofliciela uppgifter
om kurserna och om den åt deras inhemtande anslagna tiden
inse, att äfven om sjelfva utförandet af den här framstälda undervisningsplanen
ej lemnade, hvad ifrågavarande ämnen beträffar,
något öfrigt att önska, uttrycket »mogen för universitetsstudier»
ändock svårligen skulle, i fråga om dessa vetenskaper, kunna
användas om den från läroverket utgående ynglingen. För den
sakkunnige måste det nemligen vara uppenbart, att en ung man,
som ända till sitt I9:de eller 20:de år sysselsatt sig så obetydligt
med dessa vidsträckta grenar af vår tids forskning, ej blott saknar
utsigt att under sitt kommande lif förvärfva sig några verkligt
vetenskapliga insigter deri, så framt ej särskilt gynsamma undantagsförhållanden
inträda, utan ock, hvilket här närmast bör märkas,
är urståndsatt att följa och draga nytta af den akademiska
undervisningen i nämda vetenskaper, derest icke densamma vid
de svenska högskolorna göres mera lämpad för nybörjare, än hittig
ansetts tillbörligt, och bringas ned till en ståndpunkt, motsvarande
elementarläroverkens i andra civiliserade länder.
Men härtill kommer, att huru obetydliga de ifrågavarande
kunskapsmåtten än äro, sådana de af läroverksstadgan fordras,
torde de åtminstone i de flesta fall ställa sig ännu lägre i verkligheten.
Den omständigheten, att pröfningen af lärjungens naturhistoriska
kunskaper verkställes redan två år före skoltidens slut,
vid utgången ur sjette klassen, och derjemte utan all kontroll af
censorer, är uppenbart ofördelaktig för dessa kunskapers grundlighet
hos studenten vid ankomsten till universitetet. Hvad åter
angår matematiken, med hvilken fysiken står i nära samband,
är det en från både lärares och vederbörande censorers sida ofta
hörd och, så vidt Komitén vet, icke motsagd klagan, att det matematiska
skrifprofvets borttagande ur mogenhetsexamen haft till
följd, att detta ämnes studium, som under 1860- och 1870-talen
börjat höja sig till en ganska tillfredsställande ståndpunkt, hastigt
28
KAP. II.
sjunkit tillbaka, så att ämnets ställning'' numera knappast skulle
blifva sämre, om detsamma rent af uteslötes äfven ur den muntliga
examen. Och för en hvar, som vet, att en verklig pröfning
af en examinands matematiska kunskaper ej gerna kan ske
endast genom ett muntligt förhör och i synnerhet icke genom ett
mycket kort sådant, innebär ett dylikt påstående ingenting öfverraskande.
Också har af det större svenska statsuniversitetets matematisk-naturvetenskapliga
sektion samt af åtskilliga medlemmar
af samma sektion vid det andra uttryckligt förklarats, att den
nuvarande latinafdelningens lärjungar — de ende, hvilka, såsom
ofvan erinrats, äro berättigade att aflägga akademiska examina
— efter regeln fullständigt sakna nödiga förkunskaper för att
kunna draga någon nytta af den akademiska undervisningen inom
nämda sektion; ja, att densamma skulle alldeles sakna lärjungar,
derest ej en och annan af elementarläroverkens alumner, lockad
af det mäktiga intresse, de reala vetenskaperna i våra dagar erbjuda,
under sin skoltid företoge sig att på egen hand, alldeles
oberoende af läroverkets undervisningsplan, förvärfva sig de för
idkande af universitetsstudier i ifrågavarande ämnen oumbärliga
förkunskaperna; samt att »det faktiskt är dessa undantag, som
öfver hufvud göra det möjligt, att ännu några sådana studier hedrifvas
vid universiteten».
Till belysning af detta förhållande bifogas här en fullständig
statistisk redogörelse för antalet af de filosofie kandidat- och licentiatexamina,
som från och med år 1877 ]) aflagts inför den
ena eller andra af de filosofiska, fakulteternas sektioner, äfvensom
för antalet docentutnämningar inom hvardera sektionen under
samma tid.
’) Att denna redogörelse ej sträckes längre tillbaka än till nämda år, beror
deraf, att först då (genom det å sid. 22 nämda knngl. brefvet af den 26 Januari
1877) en bestämd skilnad gjordes mellan humanistisk och matematisk-naturvetenskaplig
kandidatexamen eller, såsom den offieiela benämningen egentligen lyder,
»Filosofie kandidatexamen, som berättigar till afläggande af licentiatexamen inom
den ena eller andra sektionen».
ANTALET FILOS. KANDIDAT- O. LICENTIATEXAMINA 1 87 7 — 83 M. M. 29
År. | IT p s a 1 a. | Lund. | ||
Humanist. sekt. | Mat. naturvet. sekt. | Humanist. sekt. | Mat. naturvet. sekt. | |
| Filosofie kandidatexamen. | |||
1877....................................... | 25 | 12 | 12 | 10 |
1878....................................... | 29 | 14 | 15 | 9 |
1879.....................................- | 36 | 15 | 19 | 7 |
1880-..................................... | 44 | 24 | 17 | 3 |
1881....................................... | 41 | 28 | 16 | 7 |
1882.............................-......... | 31 | 19 | 13 | 5 |
1883.....................-................. | 31 | 15 | 18 | 6 |
Summa | 237 | 127 | no | 47 |
| Filosofie licentiatexamen. | |||
1877...........-........................... | 5 | 0 | 2 | 1 |
1878....................................... | 4 | 2 | 5 | 6 |
1879....................................- | 6 | 3 | 5 | 2 |
1880....................................... | 10 | 2 | 1 | 1 |
1881....................................... | 13 | 3 | 2 | 3 |
1882....................................... | 10 | 5 | 3 | 5 |
1883—................................... | 13 | 3 | 8 | 4 |
Summa | 01 | 18 | 26 | 22 |
| Doeentutnämningar. |
| ||
1877....................................... | 5 | 1 | 5 | 1 |
1878....................................... | 1 | 0 | 1 | 0 |
1879....................................... | 3 | 2 | 6 | 1 |
1880....................................... | 3 | 0 | 2 | 3 |
1881....................................... | 2 | 0 | 1 | 1 |
1882....................................... | 6 | 1 | 0 | 2 |
1883....................................... | 1 | 4 | 1 | 3 |
Summa | 21 | 8 | 10 | 11 |
Oliklieteu mellan antalet filosofie kandidatexamina af det ena
och det andra slaget (237 och 110 inom den humanistiska sektionen
mot respektive 127 och 47 inom den matematisk-natur
-
30
KAP. II.
vetenskapliga) är ganska betydande. Lägges härtill, att i den
matematisk-naturvetenskapliga kandidatexamen humanistiska ämnen
ingå såsom obligatoriska i vida större antal, än realämnen i
den humanistiska, så inses lätt, huru undanträngda de reala studierna
äro vid universiteten i jemförelse med de humanistiska.
Då Komitén här utförligare behandlat de reala ämnenas ställning
inom de allmänna läroverkens latinafdelning, har den dermed
ingalunda velat förneka, att äfven andra ämnens ställning
kan lemna åtskilligt öfrigt att önska. Särskildt har den icke
velat uttala något påstående, att den tid, som vid läroverken för
närvarande är anslagen åt latinet och grekiskan, kan anses såsom
alltför rikligt tillmätt -— nemligen i afseende på de lärjungar,
som vilja inom skolan förvärfva tillräckliga kunskaper i dessa
språk för att vid ankomsten till universitetet kunna tillgodogöra
sig den undervisning i klassisk filologi, som nu för tiden der
meddelas. Då antalet af de åt latinet och grekiskan anslagna
undervisningstimmarne i det hela nu är mindre än före 1873, men
fordringarna, åtminstone i det förra språket, till mogenhetsexamen
äro sä godt som oförändrade, kan undervisningen deri numera ej
skötas på samma lugna och långsamma sätt som i den gamla skolan,
helst som sjelfva det språkligt-grammatiska studiet numera,
enligt tidens fordran, drifves på ett subtilare och omständligare
sätt än fordom.
Då, såsom ofvan visats, de fleste af latinafdelningens lärjungar
tillhöra B-linien, och denna tillika är stadd i eu bestämd och
oafbruten tillväxt på A-liniens bekostnad, vill Komitén här företrädesvis
fästa sig vid den förra.
Det torde ej kunna bestridas, att densamma i sjelfva verket
tillkommit genom en öfverenskommelse mellan det äldre och det
nyare undervisningssystemets anhängare, ett slags kompromiss,
genom hvilken de förre uppgåfvo grekiskans företräde såsom obligatoriskt
läroämne och de senare tills vidare medgåfvo latinets
qvarstående såsom sådant. På detta sätt har man trott sig kunna
inom denna linies undervisningsområde bereda plats för både den
GRANSKNING AF SÄRSKILDA REFORMFÖRSLAG.
31
klassiska och den reala bildningens element, — ehuru visserligen
vid planens utförande i detalj de förra erhöllo i verkligheten vida
större utrymme än de senare. Det är emellertid klart, att man
just härigenom ökat faran såväl för öfveransträngning som mångläseri.
Hvad det senare eller mångläseriet angår, begagnar Komité!!
bär tillfället att såsom sin åsigt uttala, att detta väl egentligen
icke beror deraf, att på läroplanen är upptaget ett eller annat
läroämne, som i det hela krafvel- en eller två timmars undervisning
i veckan, utan fastmer deraf, att man, såsom på B-linien är
fallet, fordrar af de från skolan utgående lärjungarne en för ett
akademiskt studium tillräcklig underbygnad i både klassiskt och
realt hänseende. För att nöjaktigt fylla dessa vilkor stå icke lärjungens
krafter bi, och följden har blifvit, att om det ena syftemålet,
den klassiska underbygnaden, uppnås knapt till hälften —
latin utan grekiska —, så vinnes det andra, den reala, nästan alldeles
icke.
Till förbättring af det här skildrade, mindre lyckliga tillståndet,
med hvilket hvarken den ena eller den andra bildningsriktningens
målsmän äro tillfredsstälda, hafva åtskilliga, sinsemellan
mycket olikartade, utvägar föreslagits. En såvidt möjligt fullständig
undersökning af och jemförelse mellan dessa är här på sin
plats, och Kouiitén öfvergår derför nu till eu sådan, dervid till en
början alltjemt antagande, att hvarje här till pröfning upptaget
reformförslag afser endast elementarläroverket och ej förutsätter
någon ändring af de akademiska examensstatuterna.
Eu allmän anmärkning beträffande ifrågavarande reformer må
här förutsändas. Hvarje sådan, hvilken åsyftar att genom nedsättning
af de iiu gällande latinfordringarna i mogenhetsexamen
inskränka detta språks studium vid elementarläroverken och sålunda
bereda ökadt utrymme åt andra ämnen inom dessa, kan
visserligen leda till sistnämda resultat, men — så länge den nyssnämda
förutsättningen beträffande de akademiska examensstatuterna
gäller — endast genom att sätta ett större midt i stället för
32
KAP. II.
ett mindre, åtminstone för alla de latinafdelningens lärjungar,
Indika ämna aflägga någon akademisk examen. Ty förvärfvandet af
de för en sådan nödvändiga latinkunskaperna skulle, derest det
till en mindre eller större del måste ske vid universitetet i stället
för vid skolan, ovilkorligen öka både tiden och kostnaderna för
den akademiska studiekursen.
Men äfven en annan, och säkerligen ej ringare, olägenhet
skulle följa af eu dylik anordning. Derest nemligen en allmän
och väsentligare nedsättning skedde i de vid universiteten inträdande
lärjungarnes insigter i latinet, under det samtidigt den akademiska
undervisningen deri hölle sig — såsom väl både önskligt
och antagligt är — uppe på samma vetenskapliga ståndpunkt som
för närvarande, skulle tydligen just samma olägenhet inträffa för
de klassiska studierna, som nu, enligt hvad ofvan visats, egen
rum för de reala. En svåröfverstiglig klyfta skulle förefinnas
mellan den lägre och den högre undervisningen, sådan att de
studerande, hvilka afslutat den förra, blefve urståndsätta att följa
och draga nytta af den senare, så framt de ej på egen hand beredt
sig tillfälle att utfylla bristen.
Komitén öfvergår härefter till betraktandet af de särskilda
reformförslagen.
Största uppmärksamhet bland dessa förtjena!- tvifvelsutan det
förslag, som afser att med minsta möjliga rubbning af bestående
förhållanden afhjelpa de omtalade olägenheterna. Ifrågavarande
organisationsplan, hvars hufvudsakliga innehåll i korthet kan betecknas
såsom den nuvarande B-liniens höjande genom förbättring
af realämnenas ställning med bibehållande af nu gällande latinfordringar
å densamma, har inom Komitén ganska utförligt behandlats
och af en minoritet inom densamma förordats. Det detaljerade
förslag till timplan, som af denna minoritet inom Komitén
framlagts, anvisar, för det nämda ändamålets vinnande, å B-linien
åt naturvetenskap i nuvarande sjette klassen 4 timmar i veckan, i
sjunde 3; åt matematik i sjette och sjunde klasserna 4 timmar, det
vill säga lika många som nu, men med tillägg af den föreskrift, att
GRANSKNING AF SÄRSKILD!'' REFORMFÖRSLAG, 33
linierim A och B skola åtminstone i den senare klassen undervisas
alldeles åtskilda i detta ämne.
Äfven har ett återinförande af det matematiska/skrifprofvet i
mogenhetsexamen för B-linien föreslagits; hvad åter beträffar
såväl fordringarna i latin för samma examen, som undervisningen
i detta språk, torde ej någon väsentlig förändring af nuvarande
förhållanden komma att ifrågasättas, helst som minoritetens förslag
upptager lika många timmar i latin för de båda linierna A och B.
På samma gång Komitén villigt erkänner, att ifrågavarande
reformförslag i viss mån innebär ett tillmötesgående åt realbildningens
berättigade fordringar, måste den till en början framhålla,
att de eftergifter, förslaget i detta hänseende gör, d. v. s. de tillökningar
detsamma medgifver af den åt realämnena anslagna
undervisningstiden, ej kunna anses för sitt ändamål tillräckliga.
Till förtydligande af sin åsigt härom får Komitén, hänvisande
i fråga om detaljer till sin egen i kap. V utförligt framstälda
undervisningsplan, bär meddela ett utdrag ur densamma till
jemförelse. I följande öfversigt äro angifna såväl de antal
undervisning-stimmar för vecka, hvilka minoritetens förslag anvisar
åt ämnena matematik och naturvetenskap å B-linien i klasserna
5—7, som ock motsvarande antal enligt Komiténs i kap.
V framstälda förslag till timplan för den nya reallinien, hvilken
just är afsedd att till en del motsvara den nuvarande B-linien
och således inom sig upptaga åtminstone det vida öfvervägande
antalet af de lärjungar, hvilka under närvarande förhållanden
inträda på denna sistnämda.
Läroämnen. | Minoritetens förslag: | Komiténs förslag: | ||||
Timmar i klasserna. | Timmar i klasserna. | |||||
V | VI | VII | V | VI | VII | |
Matematik.................. | 4 | 4 | 4 | G | 6 | 5 |
Naturvetenskap............ | 2 | 4 | 3 | 3 | 6 | 5 |
Lärov.-kom. het.
3
34
KAP. II.
Härvid är dessutom att beakta:
att enligt Komiténs förslag ämnena kemi och teckning ingå i
de ifrågavarande lärjungarnes studieplan, men icke enligt
minoritetens;
att enligt det förra undervisningen i matematik och naturvetenskap
för desse lärjungar är skild från A-liniens redan i resp. öde
och 4:de klassen, enligt det senare först i resp. 7:de och öde;
och slutligen
att enligt det förra franskan inträder redan i 4:de klassen, enligt
det senare i öde.
Ännu betänkligare är emellertid den omständigheten, att minoritetens
förslag ej lemnar någon säkerhet för, att det åsyftade
ändamålet — realbildningens höjande å linien B — skall ens inom
ifrågavarande otillräckliga omfång vinnas. Redan nu förefinnes,
såsom ofvan är nämdt, en mycket stor olikhet mellan de kunskapsmått
i realämnena, Indika författningen krafvel-, och dem,
som i verkligheten innchafvas af de lärjungar, hvilka aflägga den
klassiska mogenhetsexamen. Orsaken till detta förhållande såväl
som dertill, att desse lärjungars kunskaper i ifrågavarande ämnen
äro under deras sista skolår, enligt hvad det vill synas, stadda
snarare i af- än tilltagande, kan, såsom ofvan antydts, ej vara
någon annan än den, att deras tid utom lärorummet är under
dessa år strängt upptagen af andra ämnen, i främsta rummet
latinet. Så länge denna orsak orubbad qvarstå!-, har man tvifvelsutan
all anledning att äfven befara samma verkningars fortvaro.
Men om, mot hvad Komitén på ofvan anförda grunder tror sig
kunna vänta, några medel skulle kunna utfinnas att så genomföra
den ifrågavarande organisationsplanen, att de reala ämnena i verkligheten
blefve på ett tillfyllestgörande sätt tillgodosedda, så skulle
härigenom ett ännu olyckligare förhållande inträda vid våra läroverk.
Ett oundgängligt vilkor derför likasom en oundviklig följd
deraf vore nemligen en ytterligare ansträngning af lärjungarnes
arbetsförmåga. Ty det lär ej kunna uppvisas någon möjlighet
att inom samma antal terminer bibringa lärjungarne betydligt
KEALBILDNINGENS HÖJANDE Å B-LINIEN. 35
ökade kunskaper i vissa ämnen och samma kunskaper som
hittils i de öfriga, utan att väsentligt stegra de redan nu till
det yttersta drifna anspråken på lärjungarnes krafter. Man kan
ej invända, att det ökade arbetet motsvaras af den här nedan
föreslagna förlängningen af läsåret, ty dels skulle denna förlängning
för sådant ändamål vara alldeles otillräcklig, dels är
den såväl uteslutande afsedd till som nödvändig för att möjliggöra
en jemnare fördelning af det redan nu för lärjungarne bestämda
måttet af arbete, hvilket på intet sätt bör öfverskridas.
Härtill kommer slutligen, att ifrågavarande organisation derjemte
skulle medföra en särskild kostnad i följd deraf, att linierna
Å och B skulle i de högre klasserna behöfva åtskiljas i ännu flere
ämnen än för det närvarande; undervisningskostnaderna skulle
således ökas just för den del af läroverket, der de af andra grunder
i allmänhet måste vara störst.
Sina invändningar mot det meranämda förslaget kan Komitén
helt kort sammanfatta på följande sätt. Detsamma utgör endast
en ytterligare utveckling och ett fullständigande af det kompromisssystem,
hvilket B-linien, såsom ofvan är nämdt, i sjelfva verket
har att tacka för sin tillkomst och hvars mindre lyckliga verkningar
här ofvan skildrats. De grunder, på hvilka det är bygdt,
innebära ock i sig större anspråk på statsverkets tillgångar, än
de, på hvilka den nuvarande organisationen hvilar, och ännu
större än de, efter hvilka Komiténs eget förslag är uppgjordt.
Lärjungarnes krafter och arbetsförmåga skulle det anstränga i vida
högre grad, än den nuvarande undervisningsplanen. Till ersättning
för allt detta lemnar minoritetens förslag ingen säkerhet för, att
det dermed närmast afsedda ändamålet, realbildningens höjande,
skulle uppnås, men visserligen så mycket tillförlitligare säkerhet
derför, att latinets nuvarande ställning både vid de allmänna läroverken
och universiteten tils vidare komme att blifva oförändrad.
Om ett annat förslag, det nemligen att, utan förändringar i
öfrigt, fortgå vidare på den år 1873 beträdda vägen, kan Komitén
yttra sig kortare, enär dess menliga följder torde ligga för öppen
36
KAP. II.
dag. Ett ytterligare uppskjutande af latinets inträde i skolan,
t. ex. till 6:te klassen — hvarmed då väl äfven nödvändigt
skulle följa ett uppskjutande af grekiskan till den 7:de —
skulle, såvida ej tillika en bestämd nedsättning af mogenhetsexamens
fordringar i dessa språk gjordes, uppenbarligen föranleda,
att lärjungarnes fyra sista skolår så godt som uteslutande upptoges
af dessa båda ämnen, utan att likväl ens i dem någon tillfredsställande
bildning vunnes.
Det rakt motsatta förfaringssättet har ock ej sällan förordats,
särskildt på åtskilliga ställen i universitetsmyndigheternas utlåtande
i latinfrågan.'' Det har yrkats en fullständig tillintetgörelse
af 1873 års verk, en nedflyttning af latinet till 2:dra klassen, eller
ännu hellre till den lista, genom hvilken anordning den dubbla
fördel skulle vinnas, att såväl detta språk »återfinge sin naturliga
plats såsom grundläggande för all språkundervisning», som ock
— möjligen — mera utrymme bereddes i de högre klasserna för
realämnena.
Redan den omständigheten, att ett dylikt förslag svårligen numera
lärer kunna i Sverige genomföras, utgör för Komitén ett fullt
tillräckligt skäl att icke för sin del förorda ett sådant. Detta
skäl är dock ingalunda det enda. För det första kan Komitén,
af skäl som här nedan skola utförligare framställas, på intet
sätt anse för bevisad latinets rättighet att framför alla andra
språk få, på grund af sina språkliga egenskaper, räknas för
det i pedagogiskt afseende ojemförligt yppersta och såsom det
för grundläggning af alla andra språkstudier, ja till och med alla
slags studier, mest lämpliga; Komitén måste tvärtom draga denna
rättighet i starkt tvifvelsmål. För det andra är uppenbart, att
alla de betydande praktiska svårigheter, hvilka voro förbundna
med den äldre anordningen och just föranledde 1873 års reform,
ännu qvarstå oförändrade. Men slutligen och framför allt skulle
väl hvarken den reala eller öfver hufvud taget den nutida bildningens
berättigade fordringar kunna behörigen tillgodoses genom
ett återvändande till den gamla skolans ordning, genom ett åter
-
ANDRA REFORMFÖRSLAG.
37
upptagande af en organisation, der latinet och grekiskan utgjorde
hufvudämnena, och alla de öfriga betraktades såsom underordnade.
Om förslaget att, samtidigt med latinets nedflyttning till 2:dra
eller lista klassen, tillika göra detsamma obligatoriskt på reallinien
torde ej här behöfva ordas.
Så mycket större skäl förefinnas att här till sist omnämna
äfven ett annat, i senare tid mycket ofta framstäldt förslag, ehuru
visserligen dess syfte ej är i och genom detsamma sjelft alldeles
tydligt, nemligen inrättandet af slnlda latin- och real-läroverk.
De fördelar, hvilka genom en dylik anordning skulle vinnas,
sammanfattas vanligen i den ej fullt klara formeln, att på sådant
sätt »skulle hvardera bildningslinien få utveckla sig fullt fritt,
ostörd och utan intrång af den andra, hvardera efter sitt egendomliga
skaplynne och till den ståndpunkt, den öfver hufvud kan
uppnå». För att rätt tydligt ådagalägga förslagets liberala syfte
tillägger man ofta nog, att »för realbildningens höjande må gerna
realläroverken, om så visar sig nödvändigt, göras talrikare än
de andra».
Till en början må det i förbigående anmärkas, att med det
ofta använda uttrycket, att »realbildningen bör höjas», åtminstone
ingen sakkunnig lärer mena, att reallinien för närvarande skulle
vara i något särskild! behof af förbättrad undervisning. Tvärtom
torde det i allmänhet anses, att undervisningen på denna linie
är i afseende på såväl studiernas planläggning som lärometoden
fullt ut lika så vetenskaplig som på de klassiska — i vissa
ämnen till och med mera —, och samtliga de olägenheter, hvilka
här ofvan anförts såsom tryckande för undervisningen, hänföra
sig just till latinafdelningen. Efter denna anmärkning återvänder
Komitén till det ifrågavarande förslaget.
Derest meningen dermed skulle vara att, utan några mera
genomgripande förändringar i öfrigt och särskildt utan att nedflytta
latinets inträdande till en lägre klass än den fjerde, endast förlägga
den klassiska och den reala afdelningen till skilda lärohus
eller olika städer, är det åtminstone ingalunda af sig sjelft klart,
38
KAP. II.
huruledes blott genom eu dylik lokal förändring här ofvan påpekade
missförhållanden skulle blifva afbjelpta. Redan nu förekommer
det ej sällan, att real- och latinafdelningen af samma
läroverk måste, på grund af de stora lärjungeantalen, undervisas
åtskilda, och der detta icke är händelsen, torde ej någondera lida
synnerligt men af att i de ämnen (kristendom, modersmålet,
historia, filosofi), der sådant kan ske, undervisas tillsammans med
den andra och af samma lärare som denna. Det är tvärtom
just beträffande de ämnen, der sådan gemensamhet är omöjlig, —
å ena sidan latin och grekiska, å den andra matematik och naturvetenskap
—, som klander i synnerhet framstälts beträffande den
klassiska afdelningens bildning.
Deremot skulle en ytterst känbar olägenhet medfölja den
föreslagna anordningen i alla de, tvifvelsutan högst talrika fall,
då en ort, som förut egt ett å båda linierna fullständigt läroverk,
genom reformen beröfvades den ena af dem. Det starka missnöje,
som yppat sig på de ställen, der blott en och annan af
realliniens högsta klasser för några år sedan indrogs, och hvilket
gifvit sig luft i talrika petitioner till regeringen från stad och
landsbygd, lemnar eu föreställning om, hvilken oro skulle uppstå,
derest en så fullständig skilnad mellan real- och latinläroverk
skulle genomföras.
Och hvad slutligen realliniens ifrågasatta tillökning och de
blifvande realläroverkens deraf härrörande stora antal beträffar,
lärer väl den förra svårligen kunna inträffa, så länge de omständigheter,
som hindra densamma, oförändrade qvarstå.
Men de, som förorda den nämda åtgärden, tänka sig väl i
de flesta fall, äfven om detta icke bestämdt uttalas, i sammanhang
dermed eu nedflyttning af latinets inträdande i skolan, om möjligt
ända till första klassen. Då emellertid Komitén på ofvan angifna
grunder icke kan förorda eu sådan anordning af klassiska linien,
anser den ock det vigtigaste skälet för Imiernas förläggande till
skilda orter hafva förfallit.
FÖRÄNDRING AF UNIVERSITETSEXAMINA. 39
Den nu afslutade undersökningen har ledt till det negativa
resultat, att det nuvarande tillståndet icke kan förbättras endast
genom reformer inom skolan, de der ej förutsätta någon ändring
af de akademiska examensstatuterna. För fullgörandet af sitt
uppdrag ser sig Komitén derför nödsakad att betrakta frågan ur
en vidsträcktare synpunkt och under annan förutsättning än hittils.
Det innerliga samband mellan de allmänna läroverkens
organisation och det akademiska examensväsendet, hvarpå ofvan
häntydts, måste, grundadt som det är i sakernas egen natur, oafvisligen
framträda vid hvarje försök till en i någon mån mera
genomgripande förändring af vare sig den förra eller det senare.
Till stöd för denna sin uppfattning kan Komitén äfven anföra
Statsrådets och chefens för ecklesiastikdepartementet yttrande
i bilagan till Kungi. Maj:ts nådiga proposition u:o 17 till 1882
års riksdag (protokoll öfver ett ecklesiastikärende, hållet i statsrådet
d. 7 Januari 1882): »Förändringar af undervisningen vid de
femldassiga och vid de högre allmänna läroverken hafva visserligen
ock påyrkats, hufvudsakligen i den riktning, att större utrymme
måtte beredas för studiet af realämnena; men förslag till
en sådan förändring synes böra pröfvas i sammanhang med förslag
om förändring af examina vid universiteten, i hvilket afseende
Eders Kungl. Maj:t infordrat underdåniga yttranden från
universitetskanslern och de akademiska konsistorierna, som ännu
icke dermed inkommit; och torde det blifva nödigt att genom
sakkunnige och för den allmänna bildningen intresserade män
låta uppgöra förslag till sådana förändringar af de för de allmänna
läroverken gällande bestämmelser, som pröfvas lämpliga samt
förenliga med de stadganden angående akademiska examina, som
den nu pågående utredningen kan föranleda.» Komitén finner här
på det bestämdaste uttryckt just den mening, hvilken den här ofvan
anfört såsom sin egen, nemligen att de för de allmänna läroverken
gällande bestämmelserna måste vara förenliga med stadgandena
angående akademiska examina, d. v. s. de förra måste bero af de
senare såsom sina nödvändiga och oumbärliga förutsättningar.
40
KAP. II.
Dock är det visserligen icke blott på grund af det anförda,
utan fastmer och framför allt af sjelfva sakförhållandet i och för
sig, som Komitén anser sig nödsakad att ingå på ifrågavarande,
mera omfattande behandling af ämnet. Den omständigheten, att
latinstudiet obestridligen, till förfång för andra vetenskaper, tager
eu högst betydlig del af den svenska studerande ungdomens tid
och krafter i anspråk, uppfordrar redan ensam för sig till en
allvarlig undersökning, huruvida fullgoda skäl verkligen finnas
för detta förhållandes fortvaro, d. v. s. till en undersökning om
latinkunskapens — ej blott nytta, som väl af ingen dragés i
tvifvel, men —- oumbärlighet för särskilda studiebanor och lärda
yrken.
Det är möjligt, ja till och med sannolikt, att den behandling
af berörda vigtiga fråga, som här nedan följer, ej innehåller något
i sak nytt, enär talrika skäl för både den ena och andra åsigten
sedan lång tid tillbaka blifvit anförda och ännu anföras. Med en
utredning af ifrågavarande ämne kan väl derför ej gerna förstås
något annat än eu sammanställning af dessa skäl, ett ordnande
af desamma till öfversigts vinnande under vissa allmänna synpunkter
och i vissa grupper samt en pröfning af deras verkliga
halt. En dylik sammanställning och pröfning lärer väl ock i och
för sig utgöra en väsentlig och oumbärlig del af Komiténs uppgift,
ja måhända den vigtigaste delen deraf. Då, såsom Statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet i sitt anförande
till statsrådsprotokollet af den 20 Oktober 1882 yttrar, »förtroendet
till den nuvarande organisationen är rubbadt» och då starka tvifvel
onekligen förefinnas, huruvida den bildning, som Sveriges offentliga
undervisningsanstalter för närvarande meddela landets ungdom,
verkligen är den bästa, som med för handen varande medel
kan erhållas, torde dessa tvifvel ej kunna häfvas endast genom
det ensidiga framhållande af latinkunskapens obestridliga nytta,
som bortser från eller med tystnad förbigår all den kostnad af
tid och arbete, hvilken kräfves för målets vinnande, och visserligen
ännu mindre genom kortfattade påståenden om de klassiska
UNDERSÖKNING OM LATINSTUDIETS OUMBÄRLIGHET.
41
studiernas betydelse för den allmänna bildningen eller anförandet
af obevisade satser under namn af »allmänt erkända sanningar».
I fyra hufvudgrupper torde de skäl, som i allmänhet anföras
för latinstudiets nytta eller oumbärlighet, lämpligast kunna indelas,
eller med andra ord ifrågavarande studium torde böra betraktas
ur fyra olika synpunkter, nemligen:
1) den pedagogisk-lingvistiska: det latinska språk- och grammatikstudiets
betydelse för det uppväxande slägtets själsutveckling
i allmänhet och förståndsutveckling i synnerhet;
2) den reala: latinkunskapens betydelse, såsom förmedlande
kännedomen om den antika kulturens innehåll och på grund
deraf som ett väsentligt moment i den allmänna eller s. k. humanistiska
bildningen;
3) den praktiska eller tekniska: dess betydelse för den lärda
fackbildningen, såsom ett medel och vilkor för begreppsmässig
uppfattning af den vetenskapliga terminologien och litteraturen;
4) den konventionela eller intetnationéla: latinkunskapens
betydelse såsom förmedlande det andliga umgänget och följaktligen
såsom ett vilkor för jembördigheten i bildning med vår
tids kulturfolk, i hvilkas undervisningssystem densamma fortfarande
ingår såsom ett vigtigt moment.
Med frågan om latinstudiets betydelse ur den förstnämda
synpuukten sammanhänger uppenbarligen på det närmaste den
om begreppet »grundläggande språk» i allmänhet och särskilt
om det nu dertill använda tyska språkets lämplighet såsom sådant
i jemförelse med latinet. Ett par anmärkningar må förutskickas.
Den första gäller frågan om de olika läroämnenas relativa
värde i och för undervisningen, särskildt på det tidigare stadiet.
Att denna undervisnings ändamål ingalunda är inskränkt blott
till bibringandet af ett större eller mindre förråd af kunskaper,
medgifves väl af en hvar; desamma skulle komma att utgöra endast
42
KAP. II.
en minnet tyngande barlast, derest ej tillika ett vigtigare mål
eftertrafvades: förståndets cell omdömets, ja samtliga själskrafternas
allsidiga utveckling och uppöfning- — ett resultat som, eu gångvunnet,
tillhör siu egare såsom hans dyrbaraste, omistliga förvärf.
Otvifvelaktigt är det äfven, att i afseende på förmåga att befordra
detta stora ändamåls vinnande en verklig, objektiv skilnad förefinnes
mellan olika läro-ämnen, men det torde böra tilläggas, eu
kanske ännu större mellan olika läro-metoder. Vid jemförelsen
mellan de tona har man alltför ofta förbisett eller åtminstone
underskattat betydelsen och inflytandet af de individuella förhållanden,
hvilka bero af såväl lärarens som lärjungens skaplynnen;
och olikheten mellan de resultat, hvartill nyssnämda jemförelse i
särskilda tall ledt, vitnar tillräckligt om, att någon allmängiltig
lösning åt frågan åtminstone ej ännu blifvit funnen.
Bland anhängarne af åsigten om latinets »formbildande förmåga»
råder som bekant full öfverensstämmelse i ofvan anförda
hänseende, en öfverensstämmelse som emellertid är inskränkt till
deras krets. Eu och annan varm vän af den fornnordiska kulturen
har med fullkomlig visshet ansett sig finna det särskilt för vår
nation mest tankebildande medel i det språk, som talats af våra
förfäder, och på grund deraf velat, trots det väl ganska befogade
talet om »mångläseri» i skolan, med detta språk föröka antalet af
dennas läroämnen. Å andra sidan är — för att nu blott i förbigående
påpeka det obestridligen förståndsbildande inflytandet af
den vetenskaps studium, matematikens, som är »lika klar som tanken
sjelf, eftersom den endast är dess egen form» -— mången vän
af naturforskningen fast öfvertygad, att framtidens »grundläggande
undervisningsämne» skall blifva just den vetenskap, som,
rätt meddelad, på en gång väcker lärjungens skönhetssinne och
känsla för naturen, utvecklar genom det omedelbara intresse, den
ingifver, i högsta grad hans sjelfverksamhet och iakttagelseförmåga,
stärker minnet, på samma sätt som eu småningom och omärkligt
förökad belastning stärker magneteu, öfvar förmågan af begreppsbildning
genom en ständig öfvergång från den konkreta
LÄROÄMNENAS RELATIVA VÄRDE.
43
mångfalden till abstrakta enheter af större och mindre omfång, samt
omdömet genom öfning i efterspanande af orsakssammanhanget
inom fenomenverldens oändliga kedja.
Det lärer af det anförda tydligt nog framgå, att meningen
här ingalunda är att träffa ett val; afsigten är tvärtom att uttryckligt
varna för den ej sällan försökta aprioriska konstruktionen af
ett generelt bildningsideal för menniskan, efter hvilket undervisningsväsendet,
såväl i det hela som i detalj, sedermera borde anordnas.
Uppställandet af ett sådant blifver så mycket vanskligare,
som det i sjelfva verket grundar sig på utredandet åt den af
vetenskapen ännu olösta frågan om menniskans eget väsende.
Att bland läroämnena språken intaga, i fråga om både den
tidigare och den senare undervisningen, ett ytterst vigtigt rum,
just på grund af sin mångsidigt bildande förmåga, torde i hvarje
fäll fä anses afgjordt. Men tillika må här — och detta är den
andra anmärkningen — erinras om det bekanta förhållande, att det
äfven för språkundervisningen gifves tvänne väsentligt skiljaktiga
metoder. Man har någon gång benämt dem den intuitiva och
den reflexibel, den praktiska och den teoretiska, stundom ock öfningsoch
ra/el-metoden; i hufvudsak utgöra de hvar för sig en användning
på språkundervisningen af de allmänna metoder, hvilka enligt
pedagogikens terminologi benämnas den analytiska och den
syntetiska. Det sätt, hvarpå barnet inhemtar sitt modersmål, lemnar
tvifvelsutan det yppersta och renaste exempel på den förra.
En tid har funnits, då man i Sverige studerade sjelfva latinet på
ett någorlunda liknande sätt. »Latin bör studeras jemte modersmålet»,
heter det i 1649 års skolordning1), »såsom de romare lärde
grekiska jemte sitt modersmål; och bör latinska språket synnerligen
drifvas för dess stora nytta både i studierna och det allmänna
lefverne!. En i latinet rå pilt skall ingalunda föras till
grammatiska regler, innan han så länge hållit på med explikation,
att han af eget förnuft kan förstå, hvad en grammatisk regel är».
Men tvänne århundraden hafva i grund förändrat dessa förhållanden,
>) Geijer, Läroverksfrågan. Första artikeln.
44
KAP. II.
och sannolikt erbjuder ingen annan språkundervisning ett bättre
exempel på regelmetodens användande än just den nutida undervisningen
i latinet.
Att här fålla ett omdöme om den ena eller andra metodens
företräde kan ej ifrågakomma; de sträfva i sjelfva verket till
något olika mål, och en skicklig lärare, särskild! i ett lefvande
språk, lärer ej underlåta att vid sin undervisning ömsevis använda
och draga nytta af såväl den ena som den andra. Men så mycket
skall dock antagligen af hvarje sakkunnig medgifvas, att det
genomförda användandet af den intuitiva metoden kräfver, för att
den ej skall lemna ett underhaltigt resultat, eu ojemförligt större
skicklighet hos undervisaren och förutsätter hos honom en högt
utvecklad förmåga i språkets praktiska behandling, på hvilken
man ännu ej torde kunna räkna hos det stora flertalet af vårt
lands språklärare.
Såväl detta förhållande, som ännu mer den framstående plats,
latinet sedan gammalt innehaft inom både den lägre och den högre
undervisningen, har otvifvelaktigt utöfvat ett starkt inflytande
på den föreställning, man nu för tiden i allmänhet gör sig om
betydelsen af ett »grundläggande språk», och på de fordringar,
man på ett sådant ställer. Det synes ingalunda otänkbart, att et
kommande slägte skall helt och hållet förändra både den förra
och de senare, skall på fullgiltiga grunder tilltro sig att, i eu nu
ej anad grad, kunna undvara stödet af grammatikens formler och
regler, samt till begynnelsespråk vid undervisningen välja ett helt
annat, än som nu brukar dertill ifrågasättas, exempelvis engelskan.
Men att under nuvarande förhållanden och med de till
gångar,
hvaröfver de allmänna läroverken för närvarande förfoga
i afseende på språkundervisningen — ett ämne, som härnedan
skall utförligare behandlas —, företaga en plötslig reform deraf i
denna riktning, att sålunda på en gång bryta med både det förflutna
och det närvarande, vore emellertid ej blott mindre väl
betänkt,
utan rent af outförbar!. Å andra sidan torde dock försigtigheten
bjuda att ej obetingadt antaga den hittils i allmänhet
LATINET SÅSOM GRUNDLÄGGANDE SPRÅK.
45
gällande definitionen på begreppet »grundläggande språk», hvilken
enligt Komiténs, och väl antagligen de flestes, erfarenhet bestämmer
detta såsom ett sådant, hvilket
på den grad af pedagogisk bearbetning, hvarpå det
för närvarande befinner sig, är bäst jlämpadt till vehikel
för den första egentliga grammatikaliska undervisningen,
genom att lemna ett särskilt lämpligt material till utfyllande
af de grammatiska och dermed äfven de logiska
kategoriernas abstrakta skema.
Utgående från denna definition, har man ofta nog ansett sig
kunna bevisa, att'' intet annat språk så väl egnar sig till grundläggande
som latinet. Till en början kan det här med goda skäl
ifrågasättas, om ej en s. k. cirkel eller kretsgång förefinnes i ett
sådant bevis, enär såsom nyss antyddes, den anförda definitionen
till ganska väsentlig del just torde grunda sig på och helt enkelt
vara eu abstraktion ur hittils bestående förhållanden. Men äfven
om det erkännes, att latinet vid afl undervisning, och i synnerhet
vid den första, utöfvar en mäktig verkan, är det i hvarje fall af
vigt att undersöka, huruvida denna verkan beror af inre eller yttre
förhållanden, af sjelfva språkets beskaffenhet i och för sig eller åt
dels den historiska omständighet, att under århundradens förlopp
såväl dess material hunnit väl bearbetas i pedagogiskt hänseende,
som ock undervisningssättet deri vunnit eu hög grad af fasthet,
dels andra ännu fortvarande, för latinet särdeles gynsamma eller
åtminstone för de öfriga språken mycket ogynsamma förhållanden.
Det förra alternativet anses af åtskilliga för det rätta; det
har af en och annan, ännu mer än vanligt nitisk försvarare af
latinets tankebildande förmåga förfäktats till och med i så starka
uttryck, som att »om ett sådant språk ej funnits, hade man för
skolans behof måst uppfinna det», och äfven af mera betänksamme
anhängare af samma åsigt förklarats vara en »numera af alla sakkunnige
allmänt erkänd sanning». Huru det med detta »allmänna
erkännande» i verkligheten sig förhåller, framgår redan deraf,
att satsen uttryckligt bestrides af, bland andra, den utan fråga
46
KAP. II.
mest framstående af åtminstone Skandinaviens nu lefvande latinkännare.
I sina »Kleine philologische Schriften» (Leipzig 1875,
sid. 286) yttrar J. N. Madvig:
»Indem ich iiberhaupt die in dem Sprachunterricht liegende
sogenannte Geistesgymnastik auf ein bestimmtes Mass beschränke
lind sie gar nicht als allseitig lind för alle Arten geistiger Thätigkeit
vorbereitend bezeicbne, habe ich mjell nie davon iiberzeugen
können, dass irgend eine Sprache durch ihre eigenen sprachlichen
Eigenschaften besonders lind vor anderen för diese Geistesgymnastik
geeignet, nothwendig lind dadurch zu einem Platz in der
Scbule berechtigt sei, wie die alten Sprachen aucli vom Änfang
an gar nicht aus diesem Grunde nach einer Vergleichung in den
Schulen eingeföhrt sind».
Befogenheten af de tvifvelsmål beträffande det ifrågavarande
förra alternativets tillförlitlighet, hviska väl genom ett dylikt uttalande
af en obestridligen sakkunnig auktoritet måste väckas,
torde något stärkas genom en närmare granskning af de skäl,
hvarmed detta alternativ vanligen brukar försvaras.
En af de ifrågavarande »språkliga egenskaperna» hos latinet
har man trott sig finna i detta språks genom utpreglade böjningsformer
förmedlade åskådlighet i konstruktioner. Men äfven om
detta förhållande erkännes såsom obetingadt fördelaktigt, kan det
ej förnekas, att också det såsom grundläggande nu använda tyska
språket eget- stor rikedom på böjningsformer. Man har ur pedagogisk
synpunkt klandrat den jemförelsevis större enformigheten
i de tyska substantivens kasusändelser, men denna enformighet
ersättes tillräckligt af artiklarnes olika förmer, hvilka som
bekant saknas i latinet. Det bästa beviset på tillräckligheten
af tyskans flexionsformer och deras klargörande förmåga finner
man just deri, att de inom den tyska litteraturen vanliga, i estetiskt
hänseende visst icke alltid tilltalande, invecklade periodbygnaderna,
oaktadt sin utförlighet, ytterst sällan lemna rum för någon
tvetydighet; i hvarje fall på långt när icke så ofta som de satsförbindelser
af samma slag, hvilka användas af de för sin klara
TYSKAN SÅSOM GRUNDLÄGGANDE SPRÅK.
47
stil så högt prisade romerska auktorerna. Särskilt utfaller jemförelsen
till tyskans förmån vid fråga om de romerska poeterna, hvilkas
konstruktioner ganska ofta sätta till och med skicklige latinare
i förlägenhet, äfven i sådana fall der intet tvifvel kan ega rum om
hvarje särskild! ords betydelse och der således just ändelserna skulle
lemna den egentliga ledtråden till uppfattning af sammanhanget.
Erfarenheten har också gifvit vid handen, att der undervisningen
i tyska språket på det första stadiet skötts af kompetente
lärare, denna undervisning i fråga om bibringandet af grammatisk
kunskap visat lika goda resultat som de, hvilka af skicklige lärare
i latinet uppnåddes, då detta språk å det nämda stadiet innehade
tyskans nuvarande plats. Det tyska språket har visat sig kunna
göra fullgod tjenst vid lärjungens orientering på det gemensamma
grammatiska området, hvarjemte för den själsförmögenheternas
öfning, som beredes lärjungen genom studiet af ett främmande
språks syntaktiska egendomligheter, tyskan genom sina för ändamålet
tillräckligt inpregla de artikel-, nominal- och pronominalformer
visat sig erbjuda ett godt material för undervisningen just inom den
särskilda del af syntaxen, der barnet lättast finner sig hemmastadt,
nemligen kasusläran. Möjligen skulle man deremot kunna
draga i tvifvelsmål tyskans lämplighet såsom studiematerial på
de grammatiska områden, hvilka speciel lämpa sig till öfningsfält
för lärjungen, då hans förmåga af reflexion med den inträdande
ynglingaåldern nått eu högre grad af utveckling; men äfven om
dessa tvifvelsmål vore befogade, behöfver man icke: derför taga
sin tillflykt till latinet, ty just på det vigtigaste af dessa områden,
verbets syntax, utgör det franska språket, som genom sin
rika verbalflexion i hög grad besitter förmågan att gifva åskådlighet
åt tankens skiftningar, ett studiematerial, som fullt torde
gå upp mot det, hvilket latinet på det ifrågavarande området kan
erbjuda, allt under förutsättning, att lärjungen, då han nått den
vederbörliga åldern, innehar de nödiga förkunskaperna.
Komitén är också öfvertygad, att, om det af densamma i ett
följande kapitel framstälda förslag till språkundervisningens ord
-
48
KAP. II.
ilande på reallinien vinner afseende, studiet af franskan snart nog
skall visa sig för realisternas allmänt grammatiska bildning medföra
lika goda resultat, som latinstudiet åstadkommit på den klassiska
linien. Der förhållandena varit gynsamma, livilket de på
grund af realliniens hittilsvarande ofördelaktiga ställning endast
undantagsvis kunnat vara, har erfarenheten också här afgifvit ett
godt vittnesbörd för det moderna språket.
Vill man åter, såsom äfven ofta nog sker, till bevis för
latinets pedagogiska lämplighet anföra den omständigheten, att »dess
uttal ej förorsakar nybegynnaren någon svårighet», må till en
början påpekas, att de svårigheter, det tyska språkets uttal förorsakar
en svensk lärjunge, knappast äro nämnvärda. Men af
större betydelse är en annan omständighet: den åberopade egenskapen
hos latinet tillhör alls icke det historiska, romerska tungomålet,
hvars verkliga uttalssätt aldrig mer lärer kunna upptäckas,
utan endast de svenska skolornas, af romare aldrig talade, latinspråk.
Den ifrågavarande, förmenta fördelen är med ett ord köpt
för priset af en olägenhet, som eljest anses vara den vid all
undervisning skadligaste, nemligen att i stället för ett verkligt
kunskapsobjekt sättes ett mer eller mindre konventionelt och
fingeradt.
Såsom en ofördelaktig egenskap hos det tyska språket i afseende
på dess användning som grundläggande har man vidare framhållit
dess likhet med vårt modersmål. Denna likhet, har man sagt, förleder
den unge lärjungen att ej med tillräcklig kraft koncentrera
sin uppmärksamhet på sjelfva språkformerna; den lockar honom
»att med tillhjelp af modersmålet gissa sig fram och sålunda sätta
oklara föreställningar i stället för säker och bestämd kunskap».
Till denna anklagelse, som tvifvelsutan icke är alldeles obefogad,
torde ock med skäl kunna läggas en annan dylik eller åtminstone
uttrycket af en farhåga: den nemligen, att det tyska språkstudiet
kan, särdeles vid den tidiga ålder, då insigten i modersmålets
lagar och behandlingen af detsamma ännu på långt när ej vunnit
nödig fasthet, lätt förleda till sammanblandning af de båda språken,
TYSKAN OCH LATINET.
49
till införande af tyska ordvändningar och konstruktioner i modersmålet.
Men af denna egenskap hos tyskan följer ock å andra sidan
eu i praktiskt hänseende vigtig fördel, hvilken tillräckligt ersätter
de nämda pedagogiska olägenheterna: lättheten nemligen för en
svensk att inom kort tid göra jemförelsevis stora framsteg i särdeles
den praktiska behandlingen af nämda språk. För en liten
på utkanten af Europa boende nation, hvilken till väsentlig del
måste hemta sin bildning från civilisationens mera centrala nejder
och för hvilken bekantskapen med de stora kulturländernas språk
derför är, såväl i materielt som i andligt hänseende, rent af ett
lifsvilkor, måste det helt visst betraktas som en synnerlig lycka
att vara beslägtad med åtminstone ett af dessa länders folk; och om
än denna stora, af naturen sjelf banade, andliga kommunikationsled
kan, lika väl som hvarje materiel sådan, medföra sina faror,
innebär detta förhållande alls intet skäl att ej behörigen beakta
och draga fördel af densamma. Hvad särskild! faran för germanismers
inträngande i vårt modersmål genom det tidiga studiet af
tyskan beträffar, så torde efter senare tiders erfarenhet och med
den nu vida mer än förr omsorgsfulla vården om det förra språket
vid de svenska läroverken denna fara kunna betraktas som skäligen
aflägsen.
Å andra sidan har man till förmån för latinet ofta nog åberopat
den lätthet, hvarmed den deri kunnige tillegnar sig andra
språk, särskild! franska och engelska, »hvilka härstamma från
latinet». Med afseende på det förstnämda medgifves gerna, att
enär dess, såväl som de öfriga romanska språkens vokabler härstamma,
om ej från sjelfva latinet, åtminstone från ett dermed
nära beslägtad! fornitalienskt folkspråk, har nybegynnaren i
franska en ej obetydlig hjelp af förut förvärfvad latinkunskap vid
insamlandet af sjelfva ordförrådet eller språkmaterialet — likasom
äfven den omvända satsen gäller, nemligen att den förut i franska
kunnige lärjungen deraf har lika stor fördel vid ett senare studium
af latin. Men knappast vittnar det om följdriktighet och
Lärov.-kom. bet. 4
50
KAP. II.
opartiskhet att betrakta en och samma omständighet, likheten
mellan tvänne språk, vid ett tillfälle, nemligen kärofvan i fråga
om tyska och svenska, som en särdeles stor olägenhet, och vid ett
annat, nemligen här, som en oblandad fördel. Latinets och franskans
konstruktionssätt, ordföljder och sjelfva tankegångar äro
till den grad olika hvarandra, att ett hänvisande till det förra
språkets grammatik vid studiet af det senare i de flesta fall är
snarare egnadt att förvilla än att vägleda lärjungen, och att, såsom
erfarenheten ofta nog visat, en mera utvecklad vana vid det förras
pregnanta och solida, men icke egentligen genomskinliga och
lediga stil, alldeles icke är någon obetingad fördel vid den skriftliga
behandlingen af det senare.
Hvad åter engelskan beträffar, har för inhemtandet af detta
språks ordförråd latinkunskapen icke så stor betydelse, som man
ibland får höra påstås. Först och främst är en ansenlig del af de
i tal och skrift vanligast förekommande engelska orden af germanskt
ursprung; och för öfrigt hafva de ord, som latinet gifvit
engelskan, i allmänhet icke omedelbart inkommit i detta språk,
utan först sedan de på fransk jord undergått en ofta ganska betydlig
förändring, hvadan i det ifrågavarande afseendet kunskap
i franskan gagnar mer än kunskap i latinet. —
»Dertill äro», har man sagt, »de moderna språken lefvande
och, såsom allt lefvande, stadda i utveckling. Denna utveckling
är visserligen bunden af lagar; men dels hrytas dessa lagar ofta,
åtminstone skenbart, af godtycket, dels kunna de till stor del icke
uppdagas, förr än utvecklingsserien är genomlupen och språket
dödt». Den häraf följande »fasta grammatiska bygnaden» hos
ett språk af sistnämda slag bör, tyckes det, göra det särdeles
lämpligt för undervisningen.
Men just af denna latinets egenskap att vara ett dödt språk
följer också en annan, i pedagogiskt afseende vigtig omständighet,
som måhända ej nog uppmärksammats. Det högsta mönstret —
man kunde väl kalla det »idealet» — för det latinska uttryckssättet
eller stilen är en gång för alla faststäldt; det kommer ej,
51
LATINET ETT DÖDT SPRÅK.
derom kan man vara förvissad, att någonsin under tidernas lopp
förändras, så länge latin ännu skrifves. Derför ingår, och kommer
alltid att ingå, i konsten att uttrycka sig på detta språk — redan
på en utvecklingsgrad, som ligger nedanför mogenhetsexamens —
ej blott ett logiskt och grammatiskt moment, utan äfven ett konventionen;
under det en lärjunge, som öfvar sig i t. ex. franska
språkets skrifvande, aldrig kan falla på den besynnerliga tanken
att söka efterhärma vare sig en Buffons, en Chateaubriands eller
en Victor Hugos egendomliga stil, utan endast har att ställa sig
språkets allmänna fordringar till efterrättelse, är sådant ej tillräckligt
för honom vid en öfversättning till latin; det gäller då
ej blott att pröfva, om ett till användning ifrågakommande uttryck
motsvarar nämda fordringar, utan ock — åtminstone om han vill
göra sin sak väl — att öfverväga, huruvida detsamma verkligen
kan räknas för »klassiskt»; ett öfvervägande, som efter regeln förr
eller senare måste leda till uppslagning i en »Antibarbarus» eller
en efterspaning i lexikon, huruvida det ifrågavarande uttrycket
eller åtminstone ett dermed'' mycket nära beslägtadt der finnes
signeradt med ett Liv., Tac., Qu. — men allra helst med ett de.
Man skall kanske invända, att någon »förmåga att skrifva
klassisk latin» ingalunda kan, allra minst under nuvarande för
latinundervisningen så ogynsamma förhållanden, bibringas de studerande,
och i synnerhet ej skolans lärjungar. Att så kan ske,
har ej heller här påståtts, om än ett eller annat hedrande exempel
i denna väg skulle kunna anföras. Men väl bör märkas, att en
sträfvan till ifrågavarande mål genomgår och tvifvelsutan måste,
i följd af sakens egen natur, genomgå undervisningen i latinets
skriftliga behandling samt att just denna omständighet utgör en
orsak, kanske den mest betydande, till den långa tid och det
dryga arbete, som nämda undervisning kräfver. Ty då man ansett
sig behöfva stadga, att en lärjunge skall i latin utarbeta under
sina fyra sista skolår ett hemtema i veckan, men i franska endast
under sina två sista skolår ett hemtema hvarannan vecka, följaktligen
under hela sin skoltid (om läsåret antages till 33 veckor)
52
KAP. II.
132 temata i det förra språket, men blott 33 i det senare, så låter
denna betydliga olikhet knappast förklara sig endast af latinets
större grammatika svårigheter, äfven om dessa sistnämda i vare
sig hem-, prof- eller examenstemata, för bättre öfnings eller noggrannare
profning^ skull, stegras genom sinnrikt undandöljande i
de välbekanta s. k. »snarorna».
Vinsten af ifrågavarande »brottning med uttrycken» må, och
skall kanske, af andre framställas och kan således här lemnas
derhän; här har det varit tillräckligt att endast påpeka ett faktiskt
förhållande, hvilket för öfrigt i sin ytterlighet ledt till utbildandet
af ett mindre väl kändt skriftspråk, s. k. »stil-svenska». Med skäl
bör det emellertid ifrågasättas, om det verkligen kan vara förmågan
att bilda formen så, att den noga ansluter sig till tanken,
som på denna väg utvecklas, eller om ej snarare härigenom grundlägges
och befordras en språkets, för att ej rent ut säga frasens,
herravälde öfver denna senare.
Men om också de teoretiska skäl, som vanligen anföras till stöd
för latinets pedagogiska öfverlägsenhet, ej äro bevisande, bär likväl
mången bildad persons individuela erfarenhet för honom ett kraftigt
vittnesbörd till stöd för densamma. Med ledning och på grundvalen
af sin latinkunskap har mången — eller anser sig åtminstone
hafva — förvärfvat sina insigter i språk i allmänhet, ja till och
med i modersmålet; kring den benhårda stomme, som, visserligen
med möda, uppbygdes i den tidiga ungdomen, har vid en något
mognare ålder de moderna tungomålens konkreta material sammansluta
sig till lefvande organismer, hvilka för all den fasthet, de
ega, ha att tacka just resultatet af det förut undangjorda arbetet.
Ingen kan jäfva en rent personlig erfarenhet, och sådant kan
för öfrigt här så mycket mindre ifrågakomma, som densamma i
förevarande fall ofta, om ej oftast, torde vara stödd på fullgiltiga
grunder. Men äfven oafsedt, att just dessa fall väl nästan alltid
förutsätta, att den tid, vederbörande kunnat egna åt studier, varit,
på grund af åtminstone relativt gynsamma yttre förhållanden, åtskilligt
längre än i allmänhet händelsen är för den större delen
LATINETS GYNNADE STÄLLNING. 53
af läroverkens lärjungar, ock att kanske till och med i många
dylika fall inhemtandet af de moderna språken betydligt underlättats
genom tillfälle till resor i utlandet vid en ålder, då ännu den
receptiva förmågan bibehållit åtskilligt åt sin ursprungliga friskhet,
har säkerligen i alla dylika händelser den omständighet varit af
utomordentligt inflytande, till hvilkens behandling Komitén nu
öfvergår i sammanhang med frågan om det andra åt de här ofvan
nämda alternativen; en omständighet, i jemförelse med hvilken
samtliga hittils behandlade teoretiska synpunkter äro af mycket
underordnad betydelse.
Ty äfven om ej en under århundraden insamlad pedagogisk
erfarenhet gåfve åt latinundervisningen fasthet och styrka, skulle
helt visst den omvårdnad, man vid Sveriges offentliga skolor, tran
de lägsta till och med de högsta, egnat och fortfarande egnar åt
densamma i jemförelse med åt undervisningen i de moderna språken,
vara fullt tillräcklig att betinga åt den förra en stor öfverlägsenhet
öfver den senare. På det styfmoderliga sätt, hvarpå
man vid dessa anstalter sörjt för den sistnämda undervisningen,
kan Komitén knappast med nog eftertryck fästa uppmärksamheten.
Af de allmänna läroverkens fåtaliga lektorsplatser är till en
början alltid minst en anslagen åt latinet, nästan alltid en annan
åt grekiskan, som dock numera läses af ett relativt fåtal åt lärjungarne,
ofta nog äfven en åt hebreiska och teologi; de moderna
språken få deremot nästan utan undantag åtnöjas med eu enda
lektorsplats. Ja, Sveriges statskalender för år 1884 upptager till
och med tre läroverk, nemligen i Lund, Halmstad och Vesterås,
med respektive 7, 4, 7 lektorat och följande fördelning af ämnena
på dessa:
Lund: 1) Grekiska och Latin, 2) Historia-Geografi och Filosofi,
3) Matematik, 4) Tyska och Svenska, 5) Teologi och Hebreiska,
6) Latin och Grekiska, 7) Naturalhistoria och Kemi. Rektor innehar
det förstnämda lektoratet.
Halmstad: l) Naturvetenskap och Historia-Geografi, 2) Matematik
och Fysik, 3) Latin och Modersmålet, 4) Kristendom och
54
KAP. II.
Grekiska. Rektor innehar ej lektorat, undervisar i Latin och
Grekiska.
Vesterås: 1) Historia, 2) Latin, 3) Naturvetenskap, 4) Filosofi
och Svenska, 5) Teologi, 6) Matematik, 7) Grekiska och Latin.
Rektor innehar ej lektorat, undervisar i Latin och Grekiska.
I det allmännast förekommande fall, att en lektorsplats »i
moderna språk» finnes vid ett högre allmänt läroverk, kan platsens
innehafvare uppenbarligen ej sträcka sin undervisning långt ned
inom skolan, och, oafsedt andra deraf följande olägenheter, är
omsorgen om ett af dessa språk, och dertill just det grundläggande,
efter regeln helt och hållet undandragen hans både medelbara och
omedelbara inflytande. Men ej nog härmed; de — tvifvelsutan i
många fäll ganska högt förtjente — skolman (ordinarie och vikarierande
adjunkter samt extra lärare), åt hvilka den maktpåliggande
undervisningen i tyskan är anförtrodd, hafva ofta nog icke för
sådant ändamål aflagt något kompetensprof, ja till och med,
om de ock genomgått akademisk examen, dock visst icke derför
alltid idkat universitetsstudier i ämnet; de lefvande språken utgöra
nemligen icke, såsom händelsen är med latinet, obligatoriskt
ämne i filosofie kandidatexamen, ej ens i den qvalificerade form
deraf, som medför kompetens till adjunkts- och kollegabefattning 1).
Det gifves alltså ingen säkerhet för, att ej deras föregående studier
i tyska afslutats redan i skolan, och dertill ofta nog under
det äldre skolsystemets tid, då undervisningen i de lefvande språken
var i ännu högre grad än nu inskränkt af latinet.
Sådana omständigheter som dessa torde vara väl förtjenta att
beaktas, då stundom sådana påståenden framställas som, att »tyskan
har såsom grundläggande språk verkat rent af skadligt; strängt
taget kan tyskan icke ens nu sägas vara grundläggande språk, fy
'') Enligt det nu gällande kungl. cirkuläret af den 16 April 1870 måste filosofie
kandidat, för att vara kompetent till adjunkts- eller kollegabefattning, hafva
erhållit betyg i »antingen främmande lefvande språk och grekiska språket eller
ock matematik och två af naturvetenskaperna: botanik, zoologi och fysik». Eu
filosofie kandidat, som på det senare sättet kompletterat sin examen, är således
fullt kompetent äfven till adjunktsbefattningar i hvilket lefvande språk som helst.
TYSKANS OFÖRDELAKTIGA STÄLLNING.
55
någon verklig språkundervisning börjar numera icke förr än i
fjerde klassen med latinet o. s. v.» Skulle verkligen vid ett ellei
annat läroverk ett sådant förhållande ega rum, vore det uppenbarligen
ej rättvist att skjuta skulden derför på det tyska språkets
egen beskaffenhet, så länge man, såsom hittils skett, atnöjer sig
med att endast pålägga språket den uppgift att tjena som grundläggande,
utan att tillika draga försorg om, att undervisningen
deri bli tv i t försedd med tillräckliga lärarekrafter att kunna fylla
denna maktpåliggande uppgift.
Om, oaktadt dessa ogynsamma yttre förhållanden, både elementarundervisningen
och lärarebildningen ej blott i tyska, utan
äfven i franska och engelska språken under senare ar gatt,
såsom tvifvelsutan är fallet, med stora steg framåt, så lärer väl
detta, åtminstone till det hufvudsakliga, få tillskritvas den goda
sakens egen makt och ett djupt kändt kulturbehofs tvingande
kraf, men icke egentligen några med afseende pa ändamalet lyckligt
träffade anordningar. Särskildt förtjena!- en hithörande omständighet
att väl beaktas.
Det får väl nemligen antagas som regel, att en blifvande skollärare
vid universitetet förvärfva!- de kunskaper och den bildning
i det hela, som äro för hans kall nödvändiga, och ett läroämnes
fördelaktiga eller ofördelaktiga ställning vid de båda högskolorna
måste följaktligen, särdeles om densamma under en längre tid
oafbrutet fortvara!-, utöfva en genomgripande inflytelse i den ena
eller andra riktningen på undervisningen i samma ämne vid de
allmänna läroverken öfver hufvud och således inom hela landet.
Med synnerligt eftertryck framtränger sig derför just här den
frågan, huruledes vid de förstnämda anstalterna för närvarande
är sörjdt för undervisningen i främmande lefvande språk. Till en
undersökning- af denna fråga skall Komitén återkomma i kap. VII
samt der äfven föreslå åtgärder, hvilka synas af omständigheterna
högeligen påkallade.
Under dessa förhållanden, företrädesvis gynsamma för latinets
och ytterst ogynsamma för de moderna språkens studium, lärer
56
KAP. II.
man ingalunda vara berättigad att tillskrifva det förra språkets
»ojemförligt öfvervägande kraft vid undervisningen» några dess
inneboende språkliga egenskaper. Ett ytterligare bevis för dessa
senare har man emellertid äfven velat hemta från en »allmän
underlägsenhet i språkligt hänseende», hvilken man trott sig finna
hos realafdelningens lärjungar i jemförelse med latinafdelningens.
Derest verkligen en sådan underlägsenhet i allmänhet förefinnes,
synes den visserligen kunna tillräckligt förklaras redan ur
de häi skildiade, pa undervisningen i de moderna språken mäktigt
inverkande omständigheterna. Härtill kommer vidare en i åtskilliga
hänseenden för den sistnämda undervisningen mindre fördelaktig
ordning för dessa språks inträde på reallinien, der man, såsom
det vill synas, hufvudsakligen af praktiska skäl låtit engelskan
börja i 4.de klassen och franskan i den öde. Men ännu större
inflytande än dessa förhållanden måste uppenbarligen den omständighet
utöfva, hvilken här ofvan upprepade gånger påpekats,
nemligen att en skolans lärjunge genom inträde på reallinien så
godt som fullständigt beröfvar sig utsigt att inkomma på någon
af de banor, till hvilka de akademiska examina öppna tillträdet.
Hvarje lärjunge, men framför allt den, hvars anlag i någon mån
ligga åt det språkliga hållet, måste val, då han under sådana förhållanden
är stöld vid valet mellan de båda bildningslinierna,
finna sig föranlåten att ingå på den ojemförligt mera gynnade —-helst som, enligt hvad förut visats, i sådant fåll ingen anledning
för honom förefinnes att vid afslutandet af skolan behöfva frukta
någon synnerlig sträng pröfning i realämnena, för hvilka den med
språkliga anlag begåfvade ofta nog eger jemförelsevis mindre
intresse.
Af det anförda anser Komitén det vara fullt ådagalagdt:
ött latinets på vissa språkliga egenskaper grundade företräde
i pedagogiskt hänseende framför de nyare språken på intet sätt
kan anses bevisadt samt att en tillförlitlig dom i denna fråga ej
kan fällas, förr än de här skildrade, för det förra språkets studium
gynsamma, men för de senares ogynsamma förhållanden blif
-
57
LATINETS PEDAGOGISKA FÖRETRÄDE OBEVISADT.
vit med behörig opartiskhet beaktade och rättade samt full likställighet
i yttre afseende kommit till stånd mellan de båda jemförelselederna.
Det är som bekant visst icke första gången detta påstående
framställes. Bland inånga föregående yttranden i samma riktningmå
det tillåtas att till sist anföra ett enda.
Redan för mer än fyrtio år sedan skref Erik Gustaf Geijer: *)
»Jag tillägger, såsom uttryck af min egen fasta öfvertygelse,
att vid den höjd, hvartill den rationela språkläran nu hunnit, en
för ungdomen grundligt bildande språkundervisning kan gifvas i
och genom hvithet bildadt språk som helst, så att språkens komparativa
vigt alldeles ej kommer att bero på det barnsliga företrädet
i afseende på frågan: med hvithet skall lärjungen näst efter
modersmålet börja; — utan på språkens verkliga värde, sådant
detta i deras litteratur uppenbarar sig. Hvilket jag ock oförgripligen
förmenar är den rätta klassiska ortodoxien.»
Den senare delen af denna anmärkning leder helt naturligt
öfver till den andra af de här ofvan nämda synpunkterna.
Ur den antika bildningen har den moderna vuxit upp, och sä
obestridligt det än är, att den senares innehåll numera är ett
helt annat och ojemförligt rikare än den förras, så visst är det å
andra sidan, att de osynliga band, som förena de gamla kulturfolkens
lif med de nutidas, äro talrikare och fastare, än en blott
flyktig blick öfver tingen låter förmoda. I detta förhållande ligger
utan fråga grunden till den klassiska bildningens stora betydelse,
till det bekanta faktum, att den länge betraktats och ännu i dag
af många betraktas såsom den sammanhållande enheten i hvarje
verkligt vetenskaplig bildning, såsom den oumbärliga grunden
för denna. »Ingen kan fatta sin egen tid och dess kultur utan att
känna forntiden och de förutsättningar, på hvilka denna kultur
livilar».
!) Läroverksfrågan, sista artikeln. Kursiveringarna af författaren sjelf.
58
KAP. II.
Till en verklig insigt i den klassiska odlingen leder otvifvelaktigt
den stora och raka vägen genom de klassiska språken.
Dermed är dock ingalunda förneka dt, att ett ganska erkännansvärdt
mått af klassisk bildning kan vinnas utan kännedom af
dessa språk och naturligtvis ännu mindre påstådt, att ifrågavarande
bildning är identisk med eller begränsad till klassisk
språkkunskap. Om grekernas och romarnes historia, författning,
sedel- och öfriga förhållanden lemna talrika läro- och handböcker
de fullständigaste upplysningar; deras skalders, vältalares, historieskrifvares
och vetenskapsmäns verk föreligga i de yppersta öfversättningar
till nästan alla de nyare kulturfolkens tungomål, och
obestridligt är, att mången i deras språk okunnig tillegnat sig eu
vida djupare och verkligare insigt i deras odling än till och med
flertalet af de i dessa språk bevandrade — på samma sätt som
mången, hvilken aldrig besökt en främmande stad, känner den
grundligare och är der bättre hemmastadd än flertalet af de resande,
som fått tillbringa några dagar eller veckor på dess gator.
Den senast använda jemförelse!! torde emellertid hålla stånd
äfven i motsatt syfte. Ty just för det »autoptiska» studiet af den
antika odlingen, för vinnande af eu »egentlig, åskådlig och individualiserad
insigt» deri är tvifvelsutan verklig klassisk språkkunskap
oumbärlig, likasom den utan all fråga är ett oundgängligt
vilkor för hvarje slags sjelfständig forskning på detta område.
Närmare, har man sagt, än de nyare folkens kultur är de antikas
förbunden med deras språk — antagligen just derigenom, att
under det den förra träder vår tids åskådare till mötes i hela sin
konkreta och vexlande rikedoms fullhet, uppenbaras för honom
den senare åtminstone i hufvudsak endast genom det skrifna
ordet och genom öfversättuingen blir derför den klassiska
tidens innehåll oss tillgängligt endast i en mer eller mindre främmande
drägt.
Men skulle man ur dessa medgifvanden såsom försatser vilja,
såsom verkligen en och annan gång skett, draga en slutledning i
afseende på den här föreliggande frågan, beginge man det felet
KLASSISK BILDNING UTAN GREKISKA.
59
att bevisa för mycket — och dermed intet. Ty den, som under
hela sin motivering omtalar de båda klassiska språken i oskiljaktig''
förening och framhåller dem såsom oumbärliga beståndsdelar
i hvarje verkligt humanistisk bildning, men i sjelfva resultatet —
på grund af förekommande yttre omständigheter — gifver det ena
fullkomligt till spillo och åtnöjer sig med att tillämpa sin slutledning
endast på det andra, har derigenom sjelf ådagalagt ohållbarheten
af sitt bevis. »Man måste antaga», säger eu bland den
antika bildningens förnämste målsmän i Sverige från senare
tider *), »att en lärjunge, som följer den klassiska bildningslinien
vid elementar-läroverket, förbereder sig för sådana framtida lefnadsuppgifter,
för Indika den klassiska bildningens grundläggning är
af vigt. Genom att endast läsa latin får han blott half, ja mindre
än half grundläggning af klassisk bildning, och ett läroverk, som
meddelar eu så beskaffad antik språkbildning, blifver i det hela
ett realläroverk».
Det här använda uttrycket »mindre än half» torde vara förtjent
af särskild uppmärksamhet. Det lärer af ingen, som inhemtat
någon kännedom om antiken, kunna förnekas, att just den
grekiska kulturen eger i alla tänkbara afseenden — möjligen med
undantag endast af det rent juridiska — både i språkligt, litterärt,
vetenskapligt, kulturhistoriskt och konstnärligt hänseende eu ojemförligt
större och mer ursprunglig betydelse än den romerska,
hvilken just från den förra lånat sina vigtigaste element, vida
fullständigare än den moderna kulturen kan sägas hafva lånat
från den antika.
Men icke nog härmed, den knappa halfpart af klassisk bildning,
hvarom här är fråga, blir i verkligheten ytterligare och högst
betydligt förminskad. Det är här uppenbarligen af den yttersta
vigt att noggrant undersöka sjelfva de faktiska förhallandena
och tillse, af hvilket omfång och beskaffenhet den s. k. klassiska
'') G. W. Linder. Underd. betänkande ocli förslag, afgifna den 23 Juli 1872
af den för revision af gällande läroverksstadga m. m. i nåder förordnade komité.
Reservationer sid. 11.
60
KAP. II.
insigt — eller, rätt uttryckt, latinkunskap — är, om hvarå vara
eller icke vara det här uteslutande är fråga och hvars oumbärlighet
för den allmänna bildningen man genom nyss anförda slutledning
sökt ådagalägga. Äfven i bästa fall (d. v. s. då icke,
såsom händelsen är vid den medicinsk-filosofiska examen, kursen
till mogenhetsexamen gör tillfyllest) inskränker sig, efter all på
dess förvärfvande använd tid och möda, denna kunskap i verkligheten
till en approbaturskurs i latin i eu preliminär universitetsexamen,
det vill säga till grammatikens element, några böcker af
Livius, Cicero, Horatius, en elementarlärobok i litteraturhistoria
och en dylik i romerska antiqviteter. Derjemte och framför allt
må märkas, att den är en tvångskurs, en lexa, inlärd utan någon
ledning af den egentliga universitetsundervisningen, ty de offentliga
föreläsningar, indika »afse lärjungarnes sjelfständiga vetenskapliga
utveckling» (Univers. statuternas § 124), kunna naturligtvis
ej vara till någon nytta för eller ens stå i något samband
med ett dylikt elementarstudium. Härtill bör läggas, att denna
kunskap ofta, om ej vanligtvis, inhemtas under starka tvifvel om
dess gagn och ej sällan rent af med motvilja samt i de flesta
fall kort efter sjelfva examen är helt och hållet eller åtminstone
till största delen bortglömd.
Denna tvångskurs är det, har man träffande sagt, som numera
har den svåra uppgiften att utgöra den direkta förmedlingslänken
mellan Hellas’ och Romas lif å ena sidan samt den svenska
embetsmannabildningen å den andra. Just på densamma torde
med fullt skäl kunna användas det omdömet, att »den stannar vid
mer eller mindre korrekta underrättelser om, i stället för vid en
lefvande insigt i antikens kultur».
På den s. k. allmänna eller humanistiska bildningen har som
bekant ännu ingen fullt tillfredsställande definition blifvit funnen.
Men oaktadt en sådan saknas, torde denna bildnings väsende och
innehåll kunna någorlunda förtydligas på ett annat sätt. Man
har nemligen på densamma stält, och tvifvelsutan med goda skäl,
de anspråk, att den skall
DEN LAT. TVÅNGSKURSEN OCH DEN HUMAN. BILDNINGEN.
61
»bilda eu för alla universitetsstudier gemensam grund och
enhetspunkt»;
»medföra en friare och mer allsidig förståndsutveckling, än
hvad genom blott lärd specialforskning står att vinna, möjliggöra
och inbegripa insigten om hvarje särskild vetenskaps ställning,
betydelse och verkliga värde i och för den menskliga odlingen i
det hela»;
»vara ett behöfligt medel att skydda för den bildningens ensidighet,
som lätt kan förrycka äfven de mest ansedde specialister
i forskning, ej minst inom de reala vetenskapernas område»;
och slutligen äfven
»stärka förmågan att vinna användbarhet för hvilken tjenstebefattning,
som än kommer i fråga».
I dessa fordringar vill Komitén för sin del gerna instämma, men
för så vidt man af den omtalade latinlexans inlärande ville vänta
så betydande resultat, återstår en mycket stor lucka i beviset,
nemligen just ådagaläggandet af sambandet mellan den skäligen
obetydliga orsaken och de storartade verkningarna.
Någon gång har man ock försökt att medelst en etymologisk
definition bestämma den humanistiska bildningen såsom den, hvilken
»vunnits genom studiet af det i högre och egentlig mening
menskliga, sådant detta framträder såväl hos menniskorna såsom
enskilda som i samhällslifvet». Denna definition undanskjuter blott
svårigheten; den är behäftad med det felet att innehålla ett uttryck,
hvilket sjelft måste förklaras och bestämmas. Ty just frågan
om, hvad som i detta sammanhang bör förstås med det »i högre
och egentlig mening menskliga», hör till dem, som ännu vänta och
troligen alltid skola vänta sin lösning.
Fullt ut lika berättigad som denna etymologiska definition
torde en annan af samma art vara: Den humanistiska bildningen
är en klar och såvidt möjligt fullständig insigt i de omständigheter
och förhållanden, hvilka åstadkommit den menskliga utvecklingen
och höjt slägtet från urtillståndet till dess nuvarande ståndpunkt.
I en sådan bildning intaga alla vetenskaper jemnbördiga platser,
62
KAP. II.
och skulle mot definitionen invändas, att den såsom sitt föremål
uppställer ett oupphinneligt ideal, strider detta åtminstone ingalunda
mot den säkra erfarenhet, att ingen vet bättre och erkänner
villigare än just den verkligt humant bildade, att stora brister
alltid förefinnas i hans vetande.
Under flere århundraden och ännu i tider, som ligga temligen
nära vår egen, har latinet utgjort den lärda verldens universalspråk,
och följden deraf har blifvit, såväl att den nu allmänt antagna
vetenskapliga, särskildt naturvetenskapliga, terminologien
och nomenklaturen till eu del är grundad på detta språk, som
ock att en högst rikhaltig och betydande vetenskaplig litteratur
pa detsamma förefinnes. På dessa förhållanden plägar man grunda
ett, måhända det vigtigaste, bevis för latinkunskapens oumbärlighet
för de lärda studierna.
Den väsentligaste af dessa synpunkter är visserligen icke
nomenklaturens, men då man någon gång åberopat äfven denna
såsom skäl, torde argumentet böra upptagas till skärskådande.
»Den latinska terminologien», har man sagt, »är ett commune
bonum (eller malum) för den naturvetenskapliga litteraturen, på
hvad språk den så är affattad. Möjligen kan ett minne tänkas,
som utan verklig språkkunskap en tid bortåt skulle kunna uthärda
med en sådan börda, likväl blott som en radis indigestaque moles,
men ett sådant torde likväl höra till de allra största sällsyntheter.
---Och man invände ej, att blott saken sjelf kommer till
heders, gör det föga, hur det går med namnet, ty någon sanning
ligger väl i det bekanta: nomina si nescis, perit et cognitio rerum.»
I sjelfva verket har hela detta argument högst obetydligt med
latinfrågan att skaffa; icke blott den i qvantitativt afseende öfvervägande,
utan äfven ojemförligt vigtigare delen af den naturvetenskapliga
nomenklaturen är lånad ej från latinet, utan från
grekiskan. För att rätt tydligt uppvisa detta, torde det vara
den botaniska terminologien.
63
lämpligt att här taga i skärskådande en och annan vetenskaps
terminologi, till en början botanikens.
Redan det linnéska sexualsystemets benämningar blifva för den
i grekiskan okunnige oförstådda formler, hvilket i viss män är så
mycket betänkligare, som hvarje sådan benämning just innehåller i
kort form hela definitionen på den motsvarande gruppen. En
dylik fullständig motsvarighet mellan namn och innehåll får man
naturligtvis ej vänta af sjelfva de speciela växtnamnen.
Af dessa må till en början ett betydligt antal namn pkslägten,
deribland just de vigtigaste, afskiljas, hvilka antingen äro stamord
eller hvilkas etymologi är okänd, hvadan ingen språkinsigt — åtminstone
ej i latin och grekiska — lemnar någon hjelp för deras
uttolkning. Det är en ren minnessak att ihågkomma namnen
»ljung, björk, ek, hassel»; alldeles detsamma gäller beträffande
sådana ord som Alnus, Cuscuta, Datura, Ervum, Prunus, Ribes,
Sium, Ulmus; om dessa och liknande lemnar ett grekiskt eller
latinskt lexikon ingen annan upplysning än att de helt enkelt
beteckna den ifrågavarande växten, stundom till och med ej densamma,
som den nutida botaniken dermed menar.
Hvad åter beträffar de härledda eller sammansatta slägtnamnen,
lärer ej ens den bästa latinkunskap vara tillräcklig för att
åstadkomma sådana öfversättningar som de följande:
Aegopodium = Getfot, Alopecurus = Räfsvans, Anemone =
Vindblomma, Aretostaphylos = Björndrufva, Cynosurus = Hundsvans,
Empetrum = Bergört, Geranium = Storknäbb, Helianthemum
= Solblomma, Hierochloa = Helggräs, Hydrocotyle = Vattenbägare,
Hylocomium = Skogshår, Hyoscyamus = Svinböna, Myosurus
= Råttsvans, Odontites = Tandört, Oxycoccus = Surbär,
Polygala = Mjölkört, Polygonum = Mångkant, Rhinanthus = Näs
blomma.
För en hvar, som känner om ock blott de första elementen
af botaniken, lärer det ock af dessa öfversättningar tydligt framgå,
huru fullkomligt betydelselösa de äro för sjelfva vetenskapen.
Många, ja kanske de fleste botanister torde aldrig hafva egnat eu
64
KAP. II.
tanke åt dylika ords verkliga betydelse eller, om de händelsevis eu
gång fått höra den, sedermera lagt den på minnet.
Något olika förhåller det sig i detta hänseende med artnamnen,
hvilka väl oftast äro hemtade från latinet. Gäller det
än om flere bland dessa, att de endast erinra om t. ex. en viss
person — stundom till och med om en, som med den ifrågavarande
arten ej alls haft något att skaffa — eller att deras ursprungliga
betydelse under tidernas lopp fallit i glömska, är det å andra sidan
visst, att kanske likaså mänga, om ej flere, verkligen beteckna
någon viss, om ock ej alltid synnerligen vigtig egenskap hos den
ifrågavarande arten, beträffande vare sig dess växtsätt, bladform,
blomfärg, förekomst eller dylikt. Men i sådana fall lemnar ett
med latinet beslägtadt språk åtminstone en mycket god ledning.
Vida svårare än att öfversätta följande artnamn torde det vara fölen
botanist, som aldrig studerat latin, men väl franska, att med
ringaste intresse för saken lämna förblifva okunnig om betydelsen
af t. ex.
alpinus, annuus, aquaticus, arcticus. australis, biennis, borealis,
communis, crispus, domesticus, hybridus, intermedius, linearis,
maculatus, maritimus, minimus, mollis, muralis, nivalis, officinalis,
opacus, rigidus, stellaris, striatus, superbus, sylvestris, vernalis,
vulgaris;
då han känner följande ord:
alpin, annuel, aquatique, arctique, austral, biennal, boréal,
commun, crispé, domestique, hybride, intermédiaire, linéaire, maculé,
maritime, minime, mol (moll), mural, nival, officinel, opaque, rigide,
stellaire, strid, superbe, sylvestre, vernal, vulgaire;
eller i värsta fall kan uppsöka deras betydelse i ett fransktsvenskt
lexikon.
Såsom ett andra exempel må just den vetenskaps terminologi
betraktas, hvilken ofta nog brukar åberopas såsom ett bevis på
latinkunskapens oumbärlighet, nemligen den medicinska. Att
latinets användning på detta område är inskränkt i jemförelse
med grekiskans, framgår visserligen redan vid en flyktig gransk
-
DEN MEDICINSKA TERMINOLOGIEN.
65
ning af beteckningarna för de mera allmänna begreppen, såsom:
osteo-, pato-, noso-, onko-, farmako-, toxikologi; epi-demi, -zooti;
homoeo-, allo-pati; dia-, pro-gnos; hydra-, metallo-, elektro-terapi;
kirurgi, hygien, pediatrik, anatomi, o. s. v.
Men med full tydlighet framträder grekiskans öfverlägsna betydelse
på detta område, så snart man gjort sig reda för sjelfva
den ledande grundsats, som vid den medicinska nomenklaturens
bildning blifvit följdriktigt tillämpad.
För att anatomiskt beteckna ett visst organ ensamt för sig,
användes nemligen ganska ofta, om ock ingalunda utan undantag,
latinet, hvarvid för öfrigt samma förhållande, som här ofvan påpekats,
gör sig gällande, nemligen att kunskap i franska lemna!''
en i de allra flesta fall tillräcklig ledning för uppfattandet af
den ifrågavarande termens betydelse. Men så snart en sammansättning
skall bildas, eller med andra ord så snart fråga blir
om en systematiskt genomförd terminologi, användes ej den latinska
benämningen såsom stam, utan endast den grekiska. Följande
exempel i denna väg må anföras.
Det latinska namnet ventriculus (på franska ventricule) utbytes
i alla sammansättningar mot det grekiska yaarrjQ] deraf bildas
gastritis, gastrodynia, gastromalacia m. fl.
Ren lat.; Rein fr.; veqiQÖs grek. Sammansättningar: nephritis,
nephrolithiasis, nephrorragia.
Cerebrum lat.; Cerveai? fr.; éyxécpalog grek. Sammans.:
encephalopathia, hydrencephalocele, encephaloides.
Musculus lat.; Muscle fr.; avg grek. Sammans.: myitis, myositis,
myomalacia, myodynia.
Vesica lat.; Vessie fr.; xvgxtg grek. Sammans.: cystectasia,
cystospasmus, cystocele.
Uterus lat.; Utérus fr.; /.ir/rya och voxÉQct grek. Sammans.:
metritis, metrorrhea, metrorrhagia, hysteralgia, hysteratresia.
Att i alla dessa fall äfven sammansättningens öfriga beståndsdelar
äro lånade från grekiskan, är uppenbart. Och att detta
språks herravälde ej är inskränkt till den teoretiska sjukdomsLärov.
-kom. bet. 5
66
KAP. II.
läran, utan äfven inom den praktiska medicinens ock kirurgiens
område gör sig med samma följdriktighet gällande, derom vittna
otaliga exempel, af hvilka bär blott några få må anföras:
ophthalmo-, rhino-, laryngo- seopia;
tracheo-, phlebo-, iridec-, osteo-tomia;
litbotripsis; cbeilo-, rhino-plastia;
para-, thoraco-centhesis.
Ett särdeles anmärkningsvärd! exempel i fråga om nomenklaturen
erbjuder slutligen mineralogien. Till dess terminologi bar
latinet lemnat nästan alls intet bidrag, men grekiskan så mycket
större. Dels är hela den kristallografiska nomenklaturen grundad
på sistnämda språk, dels äro en otalig mängd artnamn derifrån
lånade, bland hvilka exempelvis må anföras:
Anatas, Aftonit, Kloantit, Krysolit, Diamant, Diaspor, Digenit,
Diopsid, Eukairit, Geokronit, Glaukodot, Grafit, Hyalit, Hydrargillit,
Hydrofan, Kokkolit, Kryolit, Lepidokrokit, Malakolit,
Miargyrit, Periklas, Plagionit, Polianit, Polybasit, Psilomelan,
Pyrargyrit, Pyrolusit, Pyrrhosiderit, Stilpnosiderit, Tetradynamit,
Xantokon.
Och likväl bar man troligen ännu aldrig, trots all den omsorgsfulla
försigtighet, som röjt sig i anordnandet af »förberedande»
examina, kommit på den tanken att fordra kunskap i grekiska
såsom oumbärlig för bergsexamen. *
Af ojemförligt större betydelse för den nu föreliggande frågan
är, såsom ofvan antydts, den vidsträckta vetenskapliga litteratur,
hvilken sedan århundraden tillbaka förefinnes afiättad på latinska
språket.
Om densamma torde emellertid till en början kunna med
visshet sägas, att den numera — då man naturligtvis undantager
arbeten dels i den speciel klassiska filologien, dels i den rent
deskriptiva naturalhistorien, der sjelfva slägt- och artdiagnoserna
enligt häfdvunnet bruk ännu ofta uttryckas medels latinska ablativ
— högst obetydligt eller alldeles icke tillväxer. Såsom en
VETENSKAPLIG LITTERATUR PÅ LATIN.
67
ganska tillförlitlig regel torde kunna uppgifvas, att en nutida
lärd författare, som verkligen önskar, att hans arbete må erhålla
en vidsträckt spridning och allmänt läsas, väl aktar sig för att
affatta detsamma på det språk, som hans yrkesbröder för ett sekel
tillbaka med förkärlek använde. »Jetzt schreibt Niemand mehr
Lateinisch ausser dem Papst», säger en af den nyare tidens störste
språkkännare *), och om sanningen af detta utlåtande kan en hvar
öfvertyga sig redan genom en flyktig granskning af de regelbundet
utkommande årsböckerna öfver de särskilda vetenskaper
nas framsteg; det visar sig genast, att bland de hundra-, ja tusentals
afhandlingar eller större verk, som inom hvarje särskildt fack
under ett enda år utgifvas, de på latin författade bilda en ytterst
ringa minoritet, derest de för öfrigt alls förekomma. Eu följd af
detta förhållande, hvithet naturligtvis ej helt plötsligt utan gradvis,
om ock med temligen hastiga steg, inträda är, att i samma
mån en vetenskap är jemförelsevis ung, har en dess kikare mindre
sannolikhet att under sitt arbete påträffa och nödgas sysselsätta
sig med ett på latin författadt verk i sitt fack samt följaktligen
ock mindre behof af att känna nämda språk. Den nyare arkeologien,
nationalekonomien, meteorologien, geologien, kemien,
mineralogien och i viss mån äfven fysiken kunna anföras såsom
exempel i detta hänseende.
Helt annat är, som bekant, förhållandet med de äldre vetenskaperna,
och äfven om, såsom helt naturligt är, den i qvantitativt
hänseende ojemförligt öfvervägande delen af dessas äldre
litteratur ej för deras egen utveckling varit och således ännu
mindre för den nutida forskaren kan vara af någon nämnvärd
betydelse, återstå dock inom denna litteratur många verk af
oförgängligt värde. Den farhåga har derför ock uttalats, att
man, genom försvagande af det språkstudium, som bereder tillträde
till dessa verk, äfven skulle försvaga sj elfva fackstudiet,
skulle för den blifvande forskaren stänga inblicken i den vetenskapliga
utvecklingens historiska kontinuitet och dermed förvandla
1 Max Muller, Sprache lind Sprachen, Deutsche Rundschau, XXVIII, s. 306.
68
KAP. II.
honom till eu ytlig dilettant, den der på grund af oförmåga att
sjelf granska vetandets urkunder måste hålla till godo med upplysningar
ur andra hand.
Mot en sådan farhåga kunna emellertid vigtiga skäl anföras.
För det första hafva åtskilliga af vetenskapens ifrågavarande
hufvudverk blifvit direkt öfverflyttade från latinet till nyare språk,
och om än ingen öfversättning kan sägas vara fullt jemngod med
sitt original, lärer väl å andra sidan ingen sakkunnig vilja påstå,
att innehåll och form äro hos de ifrågavarande författarne lika
nära förbundna med eller beroende af hvarandra, som hos den
klassiska forntidens.
Om exempel på sådan öfversättning ej äro synnerligen talrika,
är deremot ett annat förhållande så mycket allmännare och
för den här förevarande frågan vigtigare. Deraf att en vetenskaps
innehåll ej bildar ett aggregat af utom hvarandra fallande
moment, utan ett organiskt helt, har måst följa, att resultaten af
de store hädangångnes arbeten upptagits och så att säga assimilerats
af detta innehåll i dess helhet. Knappast gifves det väl
numera bland alla dessa resultat något enda af åtminstone mera
framstående vigt, hvilket ej många gånger blifvit af en nyare
tids lärde åter upptaget, vidare utvecldadt och bearbetadt, så
att det erbjudes vår tids läsare i eu vida lättfattligare form och
på ett lefvande språk. Behofvet för den nutida forskaren att sjelf
studera förflutna århundradens vetenskapliga mästerverk och urkunder
i original blir härigenom högst betydligt inskränkt och i
många, säkerligen de allra flesta fall fullkomligt häfdt. Då man
i vårt land någon gång, med måhända större pietet än verkligsakkunskap,
framhållit den oroande framtidsutsigten af en svensk
botanist, den der ej vore i stånd att läsa Linnés skrifter på
originalspråket, torde det vara lämpligt att deremot anföra en
sjelfbekännelse af en bland vårt lands mest framstående botanister,
författare ej blott till åtskilliga arbeten i nyare riktning, utan
äfven till Sveriges mest betydande provinsflora: »Sjelf får jagöppet
bekänna, att jag sällan, om någonsin, under mina torsk
-
69
LATINET UMBÄRLIG! FÖR LÄKARE.
ningar behöft rådfråga Linnés skrifter och att, när jag någon
gång tagit ett af hans verk i handen, det uteslutande varit i afsigt
att lära känna den mannens skaplynne». Och på samma sätt
skall säkerligen äfven mången nutida matematiker kunna om sig
sjelf vitna, att han ytterst sällan behöft, ja icke ens någonsin
för en vetenskaplig frågas lösning varit — annat än möjligen i
det särskilda fall, som här nedan skall behandlas, — ovilkorlig!
tvungen att rådfråga en Newtons, Eulers, Gauss’ in. fl. originalverk,
samt att, om han verkligen någon gång af ett eller annat
skäl velat taga kännedom om ett sådant, det visat sig för honom
fördelaktigt att, ehuru saknad af latinkunskap ej varit honom till
hinder, inhemta på förhand kännedom om ifrågavarande originalverks
hufvudsakliga innehåll ur någon nyare framställning af
samma ämne, för att sedermera, vid studiet af det förra, lättare
öfvervinna de svårigheter, hvilka ett numera mindre vanligt betecknings-
och framställningssätt kunna föranleda.
Hvad åter de medicinska vetenskaperna beträffar, har det
visserligen någon gång sagts, att »det lör läkaren bör vara ej
mindre vigtig^ att förstå det språk, hvarpå Vesalius, Harvey,
Haller, Morgagni, Sydenham och Boerhave åt efterverlden öfverlemnat
sina forskningsresultat, än att vara i stånd att med lätthet
kunna inhemta innehållet i en afhandling eller tidskriftsartikel
på något af de europeiska lefvande kulturspråken». Detta
något kategoriska påstående torde emellertid kräfva ett bevis,
hvilket ej blifvit lemuadt; ett sådant behof som det förstnämda
har åtminstone icke af tvänne bland Sveriges tre medicinska lärarekollegier
blifvit omnämdt och, såsom det deraf med mycket stor
sannolikhet vill synas, ej heller erkändt; tvärtom har det af ett
bland dessa kollegier bestämdt förklarats, »att undervisningen å
reala linien erbjuder större garantier för eu persons lämplighet
till läkarekallet än den å klassiska linien». Säkert är ock, att
de ofvannämda forskningsresultaten för längesedan ingått i vår
tids medicinska vetande, hvilket i alla riktningar är på lefvande
tungomål, och endast på sådana återgifvet; att den blifvande läkaren
70
KAP. II.
aldrig har, under hela sin utbildning, behof af att studera någon
enda latinsk författare samt att hvarje framsteg, som vetenskapen
gör, återgifves på något af de nu lefvande europeiska språken,
hvadan latinkunskap är för läkaren alldeles obehöflig, om fråga är
att kunna följa med dessa framsteg, vare sig de gå i eu mera
teoretisk eller mera praktisk riktning.
I belysningen af dessa faktiska förhållanden böra sådana invändningar
betraktas som de, att just de flesta af Sveriges hädangångna
storheter inom de exakta vetenskapernas område fått
grundlägga sin bildning i den gamla lärda skolan, der vida mera
tid än nu egnades åt de döda språkens studium; att en Linné
skulle, utan kunskap i latin, möjligen hafva blifvit en framstående
örtagårdsmästare, men säkerligen aldrig grundläggare eller reformator
af en vetenskap; samt att de Sveriges ypperste män,
som utan reservation undertecknade 1825 års undervisningskomités
betänkande, deri påyrkade af den blifvande lärde vida strängare
fordringar i både latin och grekiska, än de som nu kunna af
filosofie kandidater utkräfvas. Att kunskap i latin, ja till och
med förmåga att flytande uttrycka sig derpå både i tal och skrift,
var rent af oumbärlig för hvarje vetenskapsidkare i de tider,
då latinet utgjorde vetenskapens universalspråk, lärer väl fölen
hvar vara alldeles påtagligt och har ej heller någonsin förnekats.
Under de sistförfluten femtio åren har detta förhållande,
såsom redan är nämdt, alldeles förändrats; och ej nog
härmed. Det vetenskapliga materialets under denna tid med
oerhörd hastighet tillväxande mängd har med nödvändighet föranledt
bemödandet att i encyklopediska verk af åtskilliga slagsammanfatta
hufvudresultaten och sålunda bereda den studerande
eu öfversigt af förgångna tiders arbete; endast genom användandet
af sådana hjelpmedel är det numera för eu idkare af
en vetenskap, hvars anor sträcka sig något längre tillbaka,
möjligt att arbeta sig fram till densammas nuvarande ståndpunkt
och förvärfva sig en föreställning om den eller de
riktningar, hvari den i våra dagar sträfva!- framåt, — ett mål,
LATINKUNSKAPENS BETYDELSE FÖR VETENSKAPLIGA STUDIER. 71
hvilket det för honom vore alldeles omöjligt att äfven med den
mest ansträngda flit uppnå, derest lian verkligen, med försmående
af nyssnämda hjelpmedel, ville hemta sina insigter ur sjelfva originalverken.
I ett särskild! fall framträder dock med vida större kraft än
eljes behofvet af kunskap i latin, nemligen då fråga blir om sjelfständiga
forskningar i en vetenskaps historia. Om det än härvid
kan med fog påstås, att ej heller ifrågavarande kunskap är i hvarje
händelse för ändamålet tillräcklig, enär skrifter på älven andra språk,
särskild! det grekiska, i sådana fall ofta nog torde ifrågakomma
till undersökning, må det ej förnekas, att latinets betydelse
i ifrågavarande afseende är vida öfvervägande. Och om än
den deri okunnige forskaren i många dylika fall kan erhålla
nödiga upplysningar af en med språket förtrogen lika väl
som i allmänhet en vetenskaps kikare ofta nog brukar i sådana
frågor, som ligga utom hans egentliga fack, söka upplysningar
hos andra, deri sakkunniga personer —, kan likväl det
föreliggande materialet vara till den grad vidsträckt, att ifrågavarande
brist blir för honom rätt besvärande. Äfven lärer väl
en forskare i den politiska historien ofta nog hindras af en dylik
brist i sin bildning, så snart hans arbeten fört honom endast
ett eller två århundraden tillbaka, till de tider, då det språk, hvilket
numera förlorat alla andra trakter af sin officiela terräng än de
påfliga bullorna, ännu var hela den bildade och i synnerhet den
diplomatiska verldens universalspråk.
Men äfven oafsedt att det här ifrågavarande särskilda fallet
upptager en mycket ringa del af verklighetens hela område, enär
dylika historiska undersökningar visst icke äro nödvändiga för
hvarje vetenskapsman — ja ej ens för att kunna uppnå den högsta
rån o- såsom sådan —, måste tvänne omständigheter här väl beaktas.
För det första är det nu ej fråga om att utan ersättning
bortkasta eu hittils utan svårighet förvärfvad fördel, ej om ett
val mellan ett godt och ett ondt, utan mellan två olägenheter.
Förvärfvandet af latinkunskap till det omfång, som hittils alltid
72
KAP. II.
vant i fråga vid de svenska mogenhets- och preliminär- examina,
är icke någon lätt uppgift; den upptager, såsom här ofvan visats,
den studerandes tid och krafter till så betydlig del, att återstoden
blir för andra, minst lika berättigade ändamål otillräcklig. Att
kunna i original studera eu Linnés eller Eulers skrifter är otvifvelaktigt
en vigtig förmån; men om denna måste — såsom för närvarande
är den allmänna regeln vid Sveriges läroverk — köpas
med uppoffring af utsigten att någonsin inhemta ens elementen
af desse författares vetenskaper, än mindre framtränga så långt
deri, att behof att studera just ifrågavarande skrifter någonsin
kan komma att yppa sig, är priset för förmånen ej blott oskäligt
högt, utan till och med af den art att göra densamma sjelf fullkomligt
värdelös. Och den undervisningsplan, hvilken lemnar så
godt som intet utrymme åt de reala vetenskaperna, men så mycket
större åt latinet, allt i afsigt att lärjungen ej må vara förhindrad
att i original studera vissa äldre författare i just nämda vetenskaper,
lärer svårligen kunna anses fullt följdriktig.
För det andra är den latinkunskap, som erfordras för att
läsa och förstå de här ifrågavarande författarne, ingalunda af
samma beskaffenhet som den, hvilken vid skolor och universitet
meddelas. Det latinska — eller, kanske rättare, så kallade
latinska — språk, som användts af matematikern, är, redan på
grund åt innehållets beskaffenhet, af helt annan art än botanistens
eller zoologens; detta åter skiljer sig väsentligt från historikerns
eller juristens; men åtminstone i de allra flesta fall hafva de dock
den egenskapen gemensam att afvika rätt betydligt från både guldoch
silfverålderns klassiska idiom. I någon mån torde detta bero
af de ifrågavarande nyare förfättarnes mindre eller större stilistiska
förmåga; men det väsentliga skälet ligger för öppen dag: det verkliga
romarspråket har aldrig egt, af den helt naturliga anledningen
att det ej behöft, uttryck för den tallösa mängd begrepp, hvarmed
den nya tiden och dess vetenskap röra sig. För att kunna använda
detsamma till sådant ändamål har man måst öfva våld derpå och
bilda en mängd nya ord och talesätt, hvilka för den klassiska tidens
ENGELSKAN OCH LATINET.
73
författare varit och naturligtvis äfven måst vara fullständigt obekanta.
Men lika naturligt är, att det måste vara desse sistnämde
författares språk, som utgör föremål för den undervisning och den
examination, hvilken skol- och universitetslärare i »romersk vältalighet
och poesi» äro satte att meddela och anställa. Här är
således egentligen fråga om två helt olika arter åt studium.
En jemförelse med ett annat språk torde här vara på sin
plats. Då till stöd för latinets obligatoriska ingående i nästan alla
lärda examina tidt och ofta anföres dess betydelse i det här ifrågavarande
hänseendet, bör det å den andra sidan väl märkas, att
kunskap i ett annat, ett lefvande språk—just det som talas af flere
bland den bildade verldens innevånare än något annat, det hvarpå
en ofantligt stor del af nutidens vetenskapliga litteratur är författad
— ej fordras för afläggande af någon enda akademisk examen,
Bland de skäl, man anfört till stöd för detta nog sällsamma
förhållande, lärer väl det knappast få anses bevisande, att en »allmän
mening» krafvel- af de lärda yrkenas män med nödvändighet
insigt i latin, men ej i engelska; helst som utrönandet af denna
»allmänna mening» ännu ej försiggått och äfven knappast lärer
kunna verkställas. Ett annat argument förtjena!- tvifvelsutan mera
uppmärksamhet.
Det engelska språket är, har man sagt, för den, som känner
skolans öfriga språk, så lätt att inhemta, att t. ex. en matematiker
eller naturforskare, som aflagt klassisk mogenhetsexamen, kan
nästan utan föregående studium af engelskan företaga sig att läsa
en bok i sitt fack på detta språk. Helt annat är förhållandet med
latinet; de grammatiska svårigheter, med hvilka detsamma är
kringhvärfdt, göra ett motsvarande försök med en latinsk skrift
långt mera afskräckande.
För det första bör märkas, att det här liksom ej sällan annars hörda
påståendet om »lättheten att inhemta engelskan» eger giltighet endast
inom en viss gräns. A andra sidan kan det med tog sägas, att inhemtandet
af det latinska språkets böjningsformer och de par hundra
74
KAP. II.
vokabler, som kräfvas för att förstå ett matematiskt eller naturvetenskapligt
verk, är, i synnerhet för en person, som är förtrogen
med franska, blott några veckors arbete; men att deremot studiet
af engelskan med dess rikhaltiga, från två eller tre olika håll
hemtade ordförråd, är, för så vidt man åsyftar att kunna utan
svårighet läsa en Shakespeares, Miltons eller Byrons, ja till och
med blott en Thackerays eller Dickens’ verk, ett företag som
kräfver både tid och möda.
Men äfven om det medgifves, att en olikhet af det förstnämda
slaget förefinnes i det ifrågavarande hänseendet mellan latinet och
engelskan, är det å andra sidan ännu säkrare, att denna olikhet i
intet fall är nog stor att motivera en lagstiftning, hvilken för det
ena språkets räkning fordrar sex år af den studerandes skoltid
och dessutom eu betydlig del af hans tid och arbete vid universitetet,
men för det andra språkets — alls ingenting. Felet i det
nyss anförda argumentet ligger uppenbarligen deri, att man ej
behörigen skilt mellan de två olika grader, att ej säga arter, af
språkkunskap, som här ofvan omtalats; att man i fråga om engelskan
fäst sig endast vid den ganska lätt förvärfvade grad af
språklig bildning deri, som vetenskapsidkare!! behöfver för att
kunna studera ett verk i sitt eget speciela fack, men i fråga om
latinet deremot vid det kunskapsmått, som för afläggande! af mogenhets-
eller en akademisk preliminär-examen under nuvarande förhållanden
kräfves. Ett sådant kunskapsmått är visserligen ingalunda
likbetydaude med en verklig klassisk bildning och icke
heller, på grund af sitt helt olikartade ändamål, lämpligt såsom
förutsättning för studiet af på latin författade vetenskapliga verk
af jemförelsevis nyare datum, men kräfver likväl för sitt förvärfvande
de betydliga uppoffringar af tid och arbete, som erfarenheten
dagligen gifver vid handen.
Den grad af latinkunskap, som för det här ifrågavarande ändamålet
torde i vissa fall böra fordras i en mogenhets- eller preliminärexamen,
kan med fäst afseende på nu framstälda förhållanden
ganska noggrant bestämmas. På grund af den väsentliga
VALFRI LATINKURS PA REALLINIEN.
75
olikhet, som efter regeln förefinnes mellan de romerske auktorernes
och den nyare tidens vetenskapsmäns latinska stil, är någon vidsträcktare
bekantskap med den klassiska litteraturen icke en erforderlig
eller ens lämplig förberedelse för studiet af de senares
verk; ännu mindre fordras för sistnämda ändamål någon, genom
längre tids öfning vunnen, förmåga att uttrycka sig på den klassiska
tidens språk, »att hafva inträngt uti och hafva i minnet alla de
subtiliteter, som äro af nöden för att kunna skrifva med samma
ordvändningar som Cicero och andra erkändt klassiska författare».1)
Deremot är det uppenbarligen för det afsedda behofvet af vigt att
hafva, genom studiet af elementarböcker och en eller annan lättare
författare, förvärfvat förmåga att, åtminstone med ordbokens tillhjelp,
öfversätta eu lättare latinsk text samt att känna grunderna
af språkets formlära och något af dess syntax.
En dylik mindre, för praktiskt eller tekniskt ändamål afsedd
latinkurs, hvilken på lärjungens tid och arbete uppenbarligen ställer
ojemförligt mindre anspråk än den för den nuvarande klassiska
mogenhetsexamen fordrade, bör enligt Komiténs åsigt införas såsom
valfri på läroverkens realafdelning. Tydligt är ock, att den
bör förläggas till densammas högsta klasser, dels för att lärjungens
på denna ståndpunkt redan förut förvärfvade insigter i franska må
vid ifrågavarande studium komma honom till godo, dels emedan
bestämmandet af hans blifvande lefnadsyrke och dermed äfven
afgörandet, huruvida behofvet af en dylik latinkunskap i framtiden
kan för honom yppa sig, uppenbarligen äro vida lättare under
slutet af hans skoltid än under någon föregående del deraf. Äfven
för en lärjunge på reallinien, som af ett eller annat skäl underlåtit
att under sin skoltid begagna sig af denna valfria undervisning i
latin och således ej heller i sin mogenhetsexamen erhållit vitsord
om kunskap deri, bör det ej möta någon nämnvärd svårighet att,
i händelse behof deraf skulle yppa sig, utfylla denna brist. För
sådant ändamål bör naturligtvis tillfälle alltid stå honom öppet
i) Underdånigt memorial, afgifvet af kanslersembetet för rikets universitet den
9 Oktober 1882.
76
KAP. II.
att i det ifrågavarande hänseendet komplettera sin mogenhetsexamen.
Mot den af Komitén här föreslagna anordningen hafva åtskilliga
invändningar blifvit gjorda. Påståendet, att man lika så
gerna som — eller ur pedagogisk-lingvistisk synpunkt, vida
hellre än — att införa en dylik valfri latinkurs på realliniens
högsta stadium, borde göra latinet obligatoriskt på dess lägsta,
torde så mycket mindre behöfva här upptagas till bemötande, som
ifrågavarande förslag redan i det föregående af Komitén behandlats.
Men det har äfven sagts, att den här föreslagna latinkursen är
»ur lingvistik synpunkt rent förkastlig, enär den ej står i något
organiskt samband med lärjungens språkstudier i det hela». Ett
sådant påstående grundar sig uppenbarligen på förutsättningen om
latinets meranämda pedagogiska företräde framför alla andra
språk, på grund af hvilket detsamma ock förmenas böra vid undervisningen
inträda tidigast af alla, — eu åsigt, hvilken här ofvan
varit till granskning upptagen. För en hvar, som har skäl att ej
anse denna åsigts riktighet höjd öfver alla tvifvel, äfvensom för
den, som, ehuru benägen att prineipielt ansluta sig till densamma,
dock inser, att dess praktiska förverkligande inom Sveriges allmänna
läroverk är outförbart på grund af yttre hinder, lärer det
vara uppenbart, att hvarje språkstudium, bedrifvet efter ,en tillfredsställande
metod, måste lända till gagn så väl för lärjungens
formela och lingvistiska utveckling, som på grund deraf äfven för
hans bildning i det hela.
Men, såsom ofvan nämts, är det ej denna synpunkt, som här
varit den bestämmande. För Komitén har det här framför allt varit
af vigt att uppvisa, att den så mycket framhållna satsen om latinkunskapens
betydelse för det vetenskapliga fackstudiet leder, för
så vidt den är sann, följdriktigt ingalunda till en anordning, sådan
som den nuvarande — till fordran af ett kunskapsmått, som innefattar
kurser i åtskilliga klassiska auktorer och förmåga af språkets
skriftliga behandling, samt derför kräfver för sitt inhemtande
eu dryg del af lärjungens sex vigtigaste skolår —, utan till en
DE KLASSISKA STUDIERNA I PREUSSENS SKOLOR. 77
sådan som den här omtalade, hvilken af lärjungens studietid erfordrar
ett belopp, uppgående endast till eu ringa bråkdel af det
förra. Att äfven denna anordning är att anse såsom endast provisorisk,
enär behofvet af latinkunskap för ifrågavarande praktiska
syfte tvifvelsutan kommer att under tidernas lopp så småningom
upphöra, lärer för öfrigt vara tydligt för en hvar, som varit i tillfälle
att iakttaga, hurusom det språk, hvilket i forna tider så enväldigt
beherskade den lärda verlden, att någon vetenskaplig bildning öfver
hufvud var för den deri okunnige rent åt otänkbar, under senare årtionden
måst uppgifva den ena efter den andra af sina forna besittningar.
En fråga sådan som den här föreliggande bör uppenbarligen
betraktas ej blott ur den mera inskränkta synpunkten åt latinstudiets
betydelse för den svenska skol- och universitetsbildningen, utan
äfven med afseende på dess kulturhistoriska och internationela
sida, på vår odlings förhållande till den allmänna europeiska. I
de stora kulturländerna, och ej minst hos våra stamförvandter
söder om Östersjön, utgöra de klassiska studierna en af grundvalarne
för den högre bildningen och särskild! embetsmannens;
de europeiska universiteten affatta ännu alltjemt töreläsningsprogram,
doktorsdiploin och festskrifter på latin, »lärdomens allmänna
internationela tungomål». För ett land — och i synnerhet
ett litet land — vore det, har man sagt, i hög grad betänkligt
att i detta hänseende frigöra sig från det allmänna bruket och
att låta inom sig den klassiska bildningen gå under, enär sålunda
de band skulle brytas, som förena det med dess samtid.
Det utifrån hemtade exempel, som till försvar för latinstudiet
oftast åberopas, är Tysklands. Härvid gör man sig dock icke så
sällan skyldig till faktiska misstag, till hvilka den med förhållandena
mindre förtrogne lätt förledes af de i detta land använda
benämningarna på de olika slagen af skolor. Derför vill Komitén,
under hänvisande, hvad detaljerna beträffar, till den i bilagan
lemnade utförliga redogörelsen för Preussens skolväsende, här
78
KAP. II.
lemna några allmänna upplysningar om detta, hvarvid må erinras,
att andra tyska stater i sina skolorganisationer i hufvudsak öfverensstämma
med den mest betydande bland dem.
Sedan år 1882 finnas i Preussen tre slag af högre skolor,
alla med 9-årig kurs: humanistiska gymnasier (officielt benämda
endast: gymnasier), realgymnasier och öfverrealskolor. De förstnämda,
närmast motsvarande den svenska A-linien, hafva latin
från och med den första årsklassen samt grekiska från och med den
4:de. Realgymnasierna, hviika före år 1882 benämdes »Realschulen
erster Ordnung», hafva latin från och med den lista årsklassen
till och med den sista, men ej grekiska; de kunna således närmast
jemföras med den svenska B-linien. Öfverrealskolorna åter,
som hvarken hafva latin eller grekiska, motsvara närmast reallinien
i Sverige.
De sistnämda skolorna, öfverrealskolorna, räkna sin egentliga
tillvaro först från år 1882. Väl funnos äfven förut i Preussen
enstaka skolor af denna art; men någon grupp af skolor, vid sidan
af de öfriga, bildade de icke. Den erfarenhet, man om dem i
stort kunnat vinna, är derför, likasom den betydelse de i allmänhet
kunnat förvärfva sig, mycket ringa. I den i Tyskland
förda diskussionen om de olika skolornas värde omnämnas de
knappast och må derför äfven här, huru stort intresse de än i
och för sig erbjuda, alldeles lemnas åsido.
I de humanistiska gymnasierna läses vida mer latin och grekiska,
än på A-linien i Sverige, och deras kurs i matematik är
likväl jemförlig med den svenska realliniens. Naturalhistorien
åter, som upphör med öde årsklassen, har en något ofördelaktigare
ställning, än på de svenska klassiska linierna, hvaremot fysiken
är vid de preussiska humanistiska gymnasierna bättre tillgodosedd;
kemi läses ej vid de ifrågavarande läroanstalterna. Franskan,
som inträder med 2:dra årsklassen, fortsättes till gymnasiets slut
samt har i 2:dra och 3:dje årsklasserna resp. 4 och 5 tim. i veckan
och i hvar och en af de följande 2 timmar; engelskan är
endast fakultativ. — Ifrågavarande organisation har sedan år
DE KLASSISKA STUDIERNA I PREUSSENS SKOLOR.
79
1882 börjat genomföras; den förändring, som sistnämda år vidtogs,
bestod deri, att studiet af de klassiska språken — genom
någon minskning af den åt latin anslagna tiden, men förnämligast
genom grekiskans uppskjutande ett år — inskränktes, hvaremot åt
andra ämnen, särdeles franska och historia-geografi, i någon mån äfven
åt matematik, naturalhistoria och fysik, bereddes ökadt utrymme.
Realgymnasiernas latinkurs torde vara minst jemngod med
de klassiska liniernas i Sverige, och det oaktadt öfvergår deras
kurs i matematik något den svenska realliniens. Naturvetenskaperna
åter, särdeles naturalhistorien, som upphör med 6:te årsklassen,
och kemi, som endast läses i de tre sista årsklasserna af
realgymnasierna, hafva der något sämre ställning än på reallinien
hos oss. Franskan är rikt tillgodosedd med 5 veckotimmar i
hvardera af 2:dra och 3:dje årsklasserna samt 4 i hvar och en af
de följande; engelskan inträder i fjerde årsklassen, såsom på vår
reallinie, och har ungefär samma ställning som på denna. — Äfven
realgymnasiernas nuvarande, här till vissa delar angifna organisation
förskrifver sig från år 1882; med dem vidtogs detta år den förändringen,
att latinet, äfvensom franskan,fick ökadt utrymme, hvaremot
studiet af matematik och naturvetenskaperna något inskränktes.
Till universiteten förbereda nästan uteslutande de humanistiska
gymnasierna. Detta var helt och hållet fallet före 1870, men
detta år fingo realgymnasiernas abiturienter rätt att vid universiteten
studera lefvande språk, matematik och naturvetenskaper. —
Striden mellan den gamla och den moderna bildningen är för
närvarande i Tyskland nästan uteslutande en strid mellan de humanistiska
gymnasiernas och realgymnasiernas målsmän. Den
föres med eu till bitterhet ofta öfvergående häftighet och rör sig,
såsom man lätt kan förstå, derom, huruvida realgymnasiernas abiturienter
(vår half-klassiska B-lini s) kunna och böra erhålla lika berättigande
till universitetsstudier s m de humanistiska gymnasiernas
(vår hel-klassiska A-linies). Före ålet för striden är närmast rätten
till medicinska studier. I denn punkt afgjordes densamma, åtminstone
för tillfället, vid en af ''ksregeringen år 1883 företagen
80
KAP. II.
revision af läkarnes examensstadga, mot realskolmänneus önskningar,
så att realgymnasisterna fortfarande äro uteslutna från de
medicinska fakulteterna; men detta missöde kar endast föranledt
realgymnasiernas förkämpar till ytterligare ansträngningar.
Att utförligt redogöra för denna märkliga kulturstrid är kär
ej på sin plats; endast följande må korteligen anföras. Frågan
gäller i Tyskland, såsom af det föregående framgår, icke latinet,
utan grekiskan å ena sidan ock ett vidsträcktare studium af de
reala ämnena å den andra. De kumanistiska gymnasiernas målsmän
anföra såsom skäl i främsta rummet grekiskans utomordentliga
ketydelse för den kögre bildningen i allmänket ock särskild!
för de medicinska studierna; för den diskussion, som kärom föres,
torde redogörelse här ej behöfva lemnas. Men de kafva ock att
såsom stöd åberopa åtskilliga uttalanden från universitetsmyndigheter,
hvilka sedan år 1870 varit i tillfälle att anställa jemförelse
i afseende på framgång i studier mellan de båda slagen af studenter,
de från de kumanistiska gymnasierna och de från realgymnasierna
(eller realskolorna af första ordningen, såsom de till
år 1882 kallades) dimitterade. Denna jemförelse har vid vissa
universitet ansetts utfalla till de förres förmån, till och med i
fråga om just sådana ämnen, åt hvilka mera tid egnas vid de
reala, än vid de humanistiska gymnasierna, eller hvilka endast i
förstnämda anstalter utgöra föremål för undervisning, såsom matematik,
deskriptiva naturvetenskaper, fysik och kemi; om också de
från realgymnasium utgångne studenterna visat sig under den första
tiden af sin vistelse vid universitetet vara i besittning af flere faktiska
insigter i dylika ämnen än de från humanistiskt gymnasium
utgångne, har under det akademiska arbetets fortgång detta förhållande
snart förändrats, och de förra icke varit i stånd att i
afseende på grundlighet och sjelfständighet i studier hålla jemna
steg med sina från humanistiska gymnasier dimitterade kamrater.
Häremot hafva realgymnasiernas försvarare att sätta dels uttalanden
från andra universitetsmyndigheter, dels statistiska uppgifter
om de betygsresultat, till hvilka de olika slagen af studenter
STRIDEN MELLAN DE OLIKA GYMNASIERNAS MÅLSMÄN I TYSKLAND. 81
kommit i de för dem båda gemensamma akademiska examina.
År 1878 infordrades på officiel väg yttranden från de filosofiska
fakulteterna och vetenskapliga examenskommissionerna öfver resultaten
af realskoleabiturienternas fakultetsstudier. Eu sammanfattning
af det sålunda vunna materialet gjordes sedan af kultusministeriet
och öfverlemnades till deputeradekammaren. Denna
innehöll, »att yttrandena nästan utan undantag utfallit gynsamt
beträffande realskoleabiturienternas naturvetenskapliga studier,
öfvervägande gynsamt beträffande resultatet af de matematiska
studierna, utan att för fiffigt de gymnasialabiturienter1), som studerade
matematik, på något sätt sattes efter dem; öfver resultatet
af de moderna språkens studium visade yttrandena betydande
skiljaktigheter och motsatser.» De för realgymnasierna ogynsamma
universitetsutlåtanden, som sedermera ingått till kultusministeriet,
voro icke af detta infordrade, utan hade sjelfmant afgifvits. De
kunna således, efter realskolmännens förmenande, ej betraktas såsom
angifvande den allmänna meningen vid de preussiska universiteten,
och mot dem ställas offentliga uttalanden från framstående akademiska
lärare på både det naturvetenskapliga och medicinska området,
ja äfven från universitetsprofessorer i moderna språk. Dessa
sistnämda yttranden gå samtliga ut derpå, att de studenter, som
på realgymnasier erhållit sin föregående bildning, i intet afseende
stå efter, ofta nog framom sina kamrater från de humanistiska
gymnasierna. Samma slutsats vill man äfven, såsom ofvan nämts,
draga af åtskilliga statistiska sammanställningar, af Indika endast
följande må exempelvis anföras. Från påsken 1877 till påsken
1881 examinerades i Preussen pro facultate docendi i matematik,
naturvetenskaper och nyare språk 484 gymnasial- och 219 realskoleabiturienter.
Resultatet var, i procent uttryckt,
Betygsgraden | I. | II. | in. |
|
Gymnasialabiturienter_____ | .... 16 | 49 | 35 = | 100. |
Realskoleabiturienter...... | 22 | 43 | 35 = | 100. |
Anm. Betygsgraden I är den högsta.
'') Obs. Gymnasium — humanistiskt gymnasium.
Lärov.-kom. bet.
6
82
KAP. II.
Frågan om realskolestuclenternas tillträde till medicinska studier
har äfven af kultusministern varit understäld läkareföreningarna
(1879). Den omständigheten, att af 163 sådana endast ett mycket
litet antal uttalade sig till förmån för realgymnasierna, anse dessas
vänner ej så mycket skada deras sak; de framhålla nemligen, att
det för läkarne mest bestämmande skälet utan tvifvel varit det af
deras centralstyrelse skarpt betonade, att läkareståndets intressen
skulle lida skada, om detsamma skulle tjena till försöksobjekt och
dess grundläggande bildning blefve en annan än de högre ståndens
i allmänhet. Mången gång har ock från läkarnes sida antydts, att
konkurrensen på läkarebanan skulle blifva allt för stor, om realskolestudenterna
finge tillträde till denna, men ej till de öfriga.
lärda banorna. Ej sällan får man sålunda från detta håll höra,
att de medicinska fakulteterna gerna måtte få öppnas för realgymnasiernas
abiturienter, om äfven de öfriga fakulteterna lemnade
dem tillträde. Till afgjord fördel för sin sak deremot framhålla
realskolevännerna, att de flesta läkareföreningarna såsom
oundgängligen nödvändigt för blifvande läkare fordrat, att undervisningen
i de reala ämnena måtte betydligt höjas vid de humanistiska
gymnasierna: möjligheten häraf bestrides från realskolans sida,
der man sålunda också anser, att den senaste reformen af gymnasierna
(år 1882) ingalunda i detta afseende kan göra till fylles.
En hvar, som tager närmare kännedom om den strid, hvars
allmännaste drag här endast i korthet kunnat angifvas, skall utan
tvifvel såsom ett första intryck deraf erhålla den öfvertygelsen,
att då i ett land två slag af parallela högre undervisningsanstalter
finnas med samma lärotid, samma fordringar på lärarnes vetenskaplighet
och praktiska duglighet samt samma anspråk på ungdomens
krafter, af hvilka det ena har rätt att dimittera till universitetet,
men det andra icke, så skall det sistnämda slaget söka
att tillkämpa sig denna rättighet med en ständigt växande kraft,
som i längden blir oemotståndlig. Eu svensk skall dessutom med
förvåning finna, att samma företräden, som klassicitetens förkämpar
i Sverige tillerkänna B-linien, af samma förkämpar i Tysk
-
TYSKA OCH SVENSKA SKOLFÖRIIÅLLANDEN.
83
land bestämdt frånkännas de mot B-linien svarande realgymnasierna.
Om man närmare vill jemföra rörelserna inom den tyska skol
verlden med våra förhållanden, så torde det först falla i ögonen,
att den strid, som der nu upptager så många dngliga krafter, i
sjelfva verket äfven har förekommit hos oss, ehuru under en
annan form. Hos oss rörde sig striden derom, huruvida grekiskan
skulle vara obligatorisk i skolorna eller icke, och fick, som bekant,
sitt afgörande mot önskningarna hos klassicitetens vänner
genom kungl. kungörelsen den 10 Mars 1869; sedermera kunde
någon strid om rättigheten för de från grekiskan dispenserade att
idka studier vid universitetet icke förekomma, enär denna rättighet
redan förut fans.
Vidare väcker det uppmärksamheten, att striden i Tyskland
endast gäller dem, som icke läst grekiska, men ännu icke dem,
som hvarken läst latin eller grekiska. Härvid är till en början
att märka, att stridens gång är sig så temligen lika i alla civiliserade
länder: först gäller den grekiskan och har till följd
detta språks undanträngande från klass till klass och slutligen
dess upphörande såsom tvångsämne; derefter kommer den till
latinet och medför dess successiva inskränkande och den successiva
förminskningen af dess betydelse såsom obligatoriskt för
universitetsstudier. Att striden i Tyskland befinner sig i ett
tidigare skede än hos oss, har sin grund i många samverkande
omständigheter.
I ett land med så utomordentligt omfattande skolväsende, så
många universitet, så vidlyftig förvaltning som Tyskland är det
icke någon lätt sak att genomdrifva en reform på ifrågavarande
område. Så t. ex. kan rättigheten för realgymnasiernas abiturienter
att studera medicin icke införas i någon särskild tysk stat, utan
måste af riksregeringen beslutas för hela tyska riket.
Den rena reallinien kan ock sägas ej hafva erhållit någon egentlig
organisation i Tyskland, förr än för två år sedan, då de preussiska
högre realskolorna (Oberrealschulen) reglerades. Att från dessa
84
KAP. II.
anstalters sida ansträngningar redan skulle blifvit gjorda med afseende
på rättigheten för deras lärjungar att studera vid universitetet,
kan näppeligen vara att vänta.
Men dessutom må det faktiska förhållandet väl beaktas, att
behofvet af en förändring i det här ifrågavarande hänseendet i
Tyskland alldeles icke blifvit så känbart som i Sverige, enär
de öfriga och särskildt de reala ämnenas studium alls icke på
samma sätt som i vårt land, eller ens i någon dermed jemförlig
grad, blifvit inskränkt eller försvagadt genom latinets studium.
Så länge det, såsom fallet är vid de preussiska realgymnasierna,
låter sig göra att till mogenhetsexamen meddela
lärjungarne kunskaper i latin, fullt jemförliga med dem, afhvilka
de från de svenska läroverkens klassiska afdelning utgående lärjungarne
äro i besittning, och på samma gäng i ett sådant realämne
som matematik kunskaper öfverlägsna de svenska realstudenternas,
förefinnes uppenbarligen intet skäl, eller åtminstone
intet af sådan art som hos oss, att klaga öfver ett tillbakasättande
af realvetenskaperna till förmån för latinet. Huruvida möjligheten
att inom gymnasiets omfång åstadkomma så betydande resultat
beror af någon högre pedagogisk bildning hos Tysklands skollärarekår,
torde ej vara lätt att afgöra; någon sådan förutsättning
behöfver ej heller tillgripas som förklaringsgrund, enär en annan
och alldeles uppenbar orsak föreligger, som väl ensam för sig
är fullt tillräcklig att förklara förhållandet: de tyska skolorna
hafva ett språte mindre än de svenska att meddela sina lärjungar
och kunna derför använda mera tid på andra ämnen. Huru betydlig
denna fördel är, framgår omedelbart vid en blick på våra
läroverks undervisningsplan, hvilken åt studiet af det språk, som
de tyska lärjungarne inhemta såsom sitt modersmål, anslår i det
hela 29 veckotimmar för latin- och 31 för reallinien. Och ej nog
härmed; en medlem af ett stort kulturfolk, hvilket sjelft eger eu
ytterst vidsträckt nationel litteratur, den der dessutom med sig
genom öfversättningar införlifvat nästan hela den öfriga bildade
verldens och hvars tungomål talas i nästan alla civiliserade länder,
ÖFVERANSTRÄNGNING I TYSKA SKOLORNA M. M.
85
har just på grund af denna sin egenskap ett ojemförligt mycket
mindre behof af att i allmänhet studera främmande lefvande språk,
än eu medlem af en liten och fåtalig'' nation, hvars språk nästan
alls icke är känd! utom dess eget lands gränser.
För öfrigt må redan här nämnas, att hos den tyska allmänheten
ett starkt missnöje med både de humanistiska och reala
gymnasiernas undervisningsplaner är rådande, så till vida att dessa
anses medföra öfveransträngning af lärjungarne och dermed fara
för den tyska nationens framtid. Ropet om öfveransträngning härunder
de senaste åren blifvit så allmänt och så högljudt i Tyskland,
att det ådragit sig den största uppmärksamhet från myndigheternas
sida. Af regeringarna tillsatta »Uberbiirdungscommissionen»
höra till ordningen för dagen; här må endast nämnas,
att eu sådan kommission tillsatts i Elsass-Lothringen, en i Baden,
en i Hessen, och nu senast har preussiska kultusministeriet anmodat
en medicinsk myndighet att taga frågan under ompröfning.
Slutligen må här bemötas ett särskildt från erfarenheten i
Tyskland hemtadt skäl, som stundom har anförts till försvar för
iatinstudiet i Sverige. De ofvannämda ogynsamma utlåtandena,
som af tyska akademiska myndigheter afgifvits med afseende på
realskolestudenternas förmåga af universitetsstudier, pläga nemligen
ofta anföras såsom skäl emot de svenska realisternas
tillträde till universitetet. Att dessa utlåtanden af andra tyska
akademiska myndigheter blifvit motsagda och äfven motsägas af
vissa statistiska uppgifter, är ofvan nämdt. Men framför allt må
bär framhållas, att af desamma, såsom af det föregående framgår,
icke någon slutsats alls kan dragas i afseende på latinstudiets
inflytande på undervisningen eller dess betydelse såsom förberedande
för akademiska studier. Eu slutledning af sådan art vore
behäftad med just samma fel, som vid ett och annat tillfälle
här ofvan påpekats, nemligen det att af en premiss, som angår
grekiskan, dragés en slutsats, som gäller latinet. Skilnaden mellan
abiturienternas från de tyska humanistiska gymnasierna och
abiturienternas från de tyska realgymnasierna underbygnad
86
KAP. II.
består nemligen icke i kännedom af det latinska språket, utan af
det grekiska, enär de förra gymnasierna motsvara vår helklassiska
linie A, de senare vår halfklassiska linie B. För att kunna jemföra
dessa två slag af studenter behöfver man ingalunda gå till Tyskland;
ännu bättre än der kan i Sverige denna jemförelse
anställas, då här båda slagen hafva samma rätt till universitetsstudier.
Någon erfarenhet derom, att de från A-linien vid de
svenska läroverken dimitterade lärjungarne skulle i sina akademiska
studier hafva visat sig vara de från B-linien utgående
öfverlägsna, särskildt i sådana ämnen, hvilka anses företrädesvis
på B-linien studeras — d. v. s. engelska språket och, åtminstone
efter skollagens ordalydelse, äfven matematik —, har ännu åtminstone
ej afhörts.
Det nu anförda torde deremot i ett afseende vara särdeles
upplysande, deri nemligen, att exempel och jemförelse!-, hemtade
från Tyskland och dess pedagogiska erfarenhet, böra i fråga om
svenska förhållanden endast med mycken försigtighet användas.
Vida större anledning förefinnes obestridligen att jemföra dessa
sistnämda förhållanden med motsvarande i våra närmaste grannländer,
särskildt Norge och Danmark, och det framgår dervid med
full tydlighet, att i intetdera af dessa länder äro fordringarna i
latin för tillträde till eller afläggande af akademiska examina så
högt uppdrifna som i Sverige.
I Danmark är visserligen latinet obligatoriskt ämne för skolans
alla lärjungar under de fyra första skolåren,*) och under denna tid
medhinnes deri ett pensum, som ungefärligen motsvarar det i de
svenska skolorna vid nuvarande sjette klassens slut genomgångna.
Men för dem, hvilka sedan välja den matematisk-naturvetenskapliga
linien, bortfaller allt vidare latinstudium såsom obligatoriskt, och
äro de likväl sedermera, efter afläggandet af student- och den s.
k. filosofiska examen, berättigade till alla universitetsexamina,
med undantag endast af den teologiska och den högre juridiska
embetsexamen.
'') Obs. Åldern för inträde i de danska skolorna är 12 år.
LATINFORDRINGAR X DANMARK OCXI NORGE. 87
I Norge äro fordringarna på latinkunskap för akademisk
examen ännu mindre. Hvarken för matematisk- naturvetenskaplig
lärare- eller juridisk embetsexamen erfordras någon latinkunskap;
icke heller för filosofiska doktorsgradens vinnande, om det än
visserligen icke hittils torde hafva förekommit, att någon, som
saknat kunskap i nämda språk, vunnit ifrågavarande grad, den
der för öfrigt i Norge sällan nog eftersträfvas. För tillträde till
medicinsk embetsexamen fordras af realstudenter en tilläggspröfning
i latin, omfattande den kurs deri, som vid »Middelskolens»
slut, d. v. s. efter tre års studium, är genomgången och som ej
särdeles afviker från den mindre latinkurs, som här otvan (sid.
75) omtalats. —
Derest åter den omständigheten, att åtskilliga af de svenska
universitetens officiela handlingar, särskildt föreläsningskatalogerna
och filosofie doktorsdiplomen, enligt gammal sedvänja fortfarande
affattas på latin, verkligen skulle synas utgöra någon giltig grund
för att den svenska skolungdomen fortfarande bör egna eu betydlig
del af sin tid åt detta språk, så ligger tvifvelsutan just i detta
orsakssammanhang ett ytterligare skäl att förändra det förstnämda
förhållandet. Andra skäl dertill förefinnas nemligen redan förut.
Sedan åtskilliga år tillbaka har det funnits nödvändigt att
jemte den »Index Scliolarum», som utgifves vid hvarje akademiskt
läsårs början, äfven offentliggöra en svensk upplaga deraf, hvilken
naturligtvis gör den förstnämda fullkomligt öfverflödig för den
studerande ungdom, för hvilken den närmast är afsedd. Såsom
skäl för dess fortsatta utgifvande vid sidan af den svenska upplagan
kan anföras och har jemväl anförts önskvärdheten att kunna
lemna äfven utländska universitet en redogörelse för de svenskas
undervisningsverksamhet. Detta skäl förtjenar tvifvelsutan erkännande,
men det åsyftade ändamålet skulle, såframt man dervid
fäster någon vigt, lika bra vinnas genom en öfversättning af
föreläsningskatalogen på något af de tre vigtigaste kulturspråken,
exempelvis det tyska. Huru ojemförligt mycket bättre än latinet
ett sådant språk skulle lämpa sig för ändamålet, vet en hvar, som
KAP. II.
genom studiet åt'' en eller annan »Index Scholarum» förvärfvat
kännedom om den svårighet, hvarmed romarspråket lånar sig till
uttryck för den nya tidens vetenskapliga begrepp och akademiska
befattningar.
Ett filosofie doktorsdiplom är åtminstone i våra dagar, lika väl
som hvarje annat fakultetsbetyg, i verkligheten ingenting annat
än ett vitsord öfver behörigen genomgångna prof, hvilket förlänar
sin innehafvare en titel och vissa rättigheter. Det lärer
svårligen kunna anföras något enda giltigt skäl, hvarför ej detsamma
bör och kan lika väl som öfriga fakultetsbetyg affattas
på svenska språket, helst som derigenom ett och annat, nu deri
förekommande, mindre lämpligt uttryck skulle på samma gångkunna
borttagas. —
För den verUiga klassiska bildningens bestånd inom vårt land
är det säkerligen af högsta vigt, att dess goda sak väl skiljes
från all förblandning med frågor af nu senast behandlade art,
likasom öfver hufvud, att det med all omsorg och noggrannhet utredes,
hvad denna bildnings intressen egentligen kräfva. En ej
fullt klar föreställning derom synes ligga till grund för den farhåga,
man någon gång uttalat, att genom införandet af en verkligvalfrihet
i afseende på latinet och genom eu deraf följande minskning
af de latinkunniges antal inom landet »de band skulle afslitas,
hvilka förena oss med vår samtid och särskildt med de
stora kulturländerna». För en hvar, som gjort sig reda för, hvarpå
det andliga umgänget mellan folken beror, lärer det vara alldeles
tydligt, att ifrågavarande »band» äro dessa länders egna, lefvande
tungomål, men ingalunda latinet. Till och med såsom vehikel för
vetenskapliga meddelanden de lärda emellan har sistnämda språk
numera kommit alldeles ur bruk; det torde till och med blifva
rätt svårt att i våra dagar finna inom Europas gränser ett enda
exempel på tvänne vetenskapsmän, andre än möjligen klassiske
filologer, hvilka för sina ömsesidiga meddelanden begagna sig af
latinet. Utom andra omständigheter, som härtill bidragit, förtjena!-en att särskildt framhållas: såsom muntligt meddelelsemedel mellan
DEN KLASSISKA BILDNINGENS BEVAKANDE.
89
lärde af olika nationaliteter är latinet i flere fall helt enkelt
oanvändbart; en svensk och en engelsman t. ex., hvilka ville
samtala med hvarandra på detta tungomål, »hvars uttal ej vållar
nybegynnaren någon svårighet», skulle alldeles icke förstå hvarandra,
emedan hvardera uttalar det efter sitt eget modersmals
uttalsregler.
För att en viss vetenskap — den må nu heta juridik, medicin,
filosofi, språkforskning, historia, arkeologi, matematik, astronomi,
kemi eller botanik — må finnas värdigt representerad inom ett
land, som gör anspråk på att räknas bland de bildade, bär det
alltid hiltils, och säkerligen på goda grunder, ansetts väsentligt
och nödvändigt, att något visst, ej ovilkorligen så stort antal
personer, med håg och fallenhet för ifrågavarande art af forskning,
frivilligt och, sävidt möjligt, ostörda af yttre hinderliga förhållanden
deråt egna sitt arbete och sina krafter, samt bidraga till dess utveckling,
— men alldeles icke att samma vetenskaps första element
meddelas ett öfvervägande flertal af landets uppväxande
ungdom, i synnerhet om sådant ej kan ske utan användning af
tvång. Då det ej lärer kunna ådagaläggas, att den klassiska
filologien och den klassiska fornkunskapen i detta hänseende intaga
en undantagsställning och afvika från alla andra vetenskaper,
är man väl fullt berättigad att antaga, det nyssnämda, för alla
andra arter af mensklig forskning gällande regel äfven gäller för
dem samt att följaktligen dessa båda vetenskapers studium och
dermed den verkliga klassiska bildningen inom vårt land bäst
befordras genom sådana medel, hvilka i fråga om alla andra
vetenskaper hafva visat sig bäst leda till målet.
För vinnandet af detta vigtiga mål, den klassiska bildningens
behöriga tillgodoseende i Sverige, anser Komitén för sin del följande
åtgärder vara under nuvarande förhållanden de tjenligaste:
l:o) Att de döda språkens inträde inom skolan, hvilket af
praktiska skäl ej lian ega rum i lägre klasser än lör närvarande,
nemligen latinets i 4:e och grekiskans i 6:e, ej uppskjutes
till högre;
90
KAP. II.
2:o) Att inom läroverkens klassiska afdelning grekiskan göres
obligatorisk, enär någon verklig klassisk bildning ej är tänkbar
utan kännedom af detta språk. Genom denna, af den antika
bildningens lörnämsta målsmän alltid påyrkade åtgärd vinnes
älven den väsentliga fördel, att den nuvarande B-linien kan indragas
;
3:o) Att på den klassiska linien undervisningstiden och de
obligatoriska kurserna i realämnena nedsättas till lägre belopp än
det hittils för läroverkens klassiska afdelning föreskrifna och
särskilt att icke i dessa ämnen fordringar uppställas, Indika erfarenheten
visat vara omöjliga att uppfylla;
4:°) Att de lärjungar, som af egen böjelse välja sistnämda
undervisningslinie, befrias från det hämmande samarbetet med
kamrater, hvilka, utan verkligt intresse för sjelfva latinstudiet, af
blott yttre anledningar drifvas att dermed sysselsätta sig;
5.o) Att läroverkens bada linier, den klassiska och den reala,
ej förläggas till skilda orter, utan, såvidt möjligt är, tillfälle beredes
på de ställen, der högre läroverk finnes, för lärjunge att,
utan hinder af lokala och andra yttre förhållanden, fritt välja den
bildningslinie, en hvar finner sig af egen håg och fallenhet manad
att följa.
I sistnämda hänseende har en annan åsigt ej sällan uttalats.
Man har yrkat, att för den klassiska bildningens bästa borde särskilda
latinläroverk, der latinet börjades i första klassen, inrättas,
om ock blott på några få orter.
Komitén har redan förut, ehuru då under förutsättning att
ingen förändring skulle ske i den akademiska examenslagstiftningen,
undersökt frågan om inrättandet af skilda latin- och realläroverk.
Till de skal, på hvilka den då ansett sig böra på det
bestämdaste afstyrka en dylik åtgärd och hvilka skäl, äfven i
händelse nyssnämda förutsättning upphäfves, ändock bibehålla
sin giltighet, vill den här lägga följande.
För det första ligger det utom möjlighetens gränser att kunna
på förhand beräkna eller ens bilda sig ett ungefärligt begrepp om
skilda Latin- och be allär o verk. 91
de blifvande antalen latinare och realister, helst som dessa antal
säkerligen komma, derest någon förändring sker af latinets ställning
i de akademiska examina, att redan under de första åren
derefter undergå betydliga förändringar. Följaktligen är det äfven
omöjligt att på förhand bedöma antalet behöfiiga läroverk af det
ena eller andra slaget.
Men äfven om denna svårighet kunde öfvervinnas och en med
afseende på det blifvande förhållandet mellan latinarnes och realisternas
antal lämplig bestämmelse om antalet läroverk af hvardera
slaget träffas, blefve ändock den ifrågavarande anordningen
bestämdt menlig för både den klassiska och den reala bildningens
intressen, och det tvifvelsutan i synnerhet för den förras, enär —
såsom man ju äfven antydt —- latinläroverken skulle blifva jemförelsevis
färre. Då omständigheter af åtskilliga slag, men framför
allt ekonomiska, göra det för de allra flesta personer,
Indika bo i eller nära en stad, der högre allmänt läroverk
finnes, till en tvingande nödvändighet att, derest de öfver hufvud
kunna låta sina söner studera, sända dem till just detta närmaste
läroverk, men icke till något annat och aflägsnare, skulle uppenbarligen
en mycket stor, ja måhända den större delen af den
svenska ungdom, som önskade förvärfva sig klassisk bildning, genom
den ifrågavarande anordningen bestämdt hindras från att följa
denna sin böjelse och i stället, genom omständigheternas tvång,
nödgas att antingen öfvergifva studierna eller följa en annan bilduingsliuie
än den, hvartill deras anlag och intresse manade dem.
Till stöd för sin åsigt, att just på ofvan anförda sätt den
klassiska bildningen i Sverige skulle vida bättre tillgodoses än
genom den nu gällande tvångslagstiftningen, kan Komitén äfven
åberopa yttranden af tvänne personer, hvilka haft till sin uppgift
att värda denna bildnings intressen och hvilkas sakkännedom i
frågan ej torde kunna bestridas.
Redan för trettio år sedan skref professorn i latinska språket
vid Lunds universitet:
1) Joh. Gnst. Ek. Ett votum i fråga om classicitetens förfall. Nordisk universitetstidskrift.
2:dra häftet. Lund 1855. Sid. 102.
92
kap. ii.
»Antalet af dem, som åt detta läroämne egna ett allvarligare
och ihärdigare studium, skall på sådant sätt visserligen något inskränkas,
men hellre få och grundliga, af naturlig fallenhet dertill
kallade, än många, som hafva anspråket, men sakna det, som ger
rättighet till ett sådant anspråk. Man skulle, för att upplysa förhållandet
med ett exempel, tvifvelsutan döma orätt, om man ansåge
den närvarande tiden vara en mera musikalisk tid, än alla
de föregående, derföre att nu en så stor del af det uppväxande
slägtet, särdeles af qvinnokönet, med eller utan fallenhet, under
några år tillhållas att spela fortepiano, hvarvid det ganska litet
kommer an på verklig musikalisk insigt, på att lära sig fatta
tonernas språk, men desto mer på den praktiska fingerfärdigheten.
Den verkliga musikern lärer svårligen räkna det stora antalet af
dilettant^- för någon stor musikens triumf».
I samma syfte yttrar sig hans nuvarande efterträdare1) i fråga
om latinets obligatoriska ingående i filosofie kandidatexamen:
»Men ett fattas. Ännu är — till följd af missriktad faderlig
ömhet och omvårdnad — ett enda obligatoriskt ämne qvar. Det
är just latinet, som i dessa tider bär olyckan att lika mycket skadas
åt vänner som åt fiender. Latinstudierna lida af denna ämnets
undantagsställning. Att alla examineras deri, ger ingen glädje,
så länge en del tvingas dertill. Dessa göra sitt arbete med suckan
och så illa, som det är möjligt att lagligen kunna göra. De hindras
derigenom från fria fruktbärande studier, och det obligatoriska
betyget, som icke mycket innebär, kan ej ersätta denna förlust.
Bättre att färre syssla med eu sak, men att alla i denna mindre
hop sköta saken med framgång, derför att hon är sjelfvald och
älskad. Vore latinet i kandidatexamen endast examensämne, men
icke obligatoriskt och — det förhatligaste af allt — ensamt obligatoriskt,
så kunde det se den lyckliga tid åter inträda, då det,
liksom på 1850- och GO-talet, var likstäldt med öfriga. studiegrenar
och derför kunde blomstra som trots någon. Af försynens och
'') Prob T. Lysänder. Underdåniga utlåtanden ocli yttranden angående
ifrågasatt ändring i bestämmelserna för akadem. examina. Sthlm 1883. Sid. 349
NÖDVÄNDIGA FÖRÄNDRINGAR I UNIVERSITETSEXAMINA.
93
Kungl. Maj:ts nåd må man hoppas nedbrytandet af det i välmening
satta, men icke dess mindre skadliga, protektionistiska gärdet».
Det gifves visserligen äfven en motsatt åsigt. Man har någon
gång och, såsom det vill synas, verkligen på fullt allvar uttalat
den farhåga, att genom ifrågavarande tvångs borttagande den
klassiska bildningen i Sverige skulle gå en säker undergång till
mötes. Då detta påstående uppenbarligen är alldeles lika betydande
med det, att de klassiska studierna ej genom egen lifskraft,
utan endast genom att omhägnas med skyddet af särskilda lagstiftningsåtgärder
kunna hålla sig uppe, har Komitén, för hvilken
ifrågavarande åsigt synes innebära icke blott ett starkt tvifvel om,
utan rent af ett bestämdt förnekande af de klassiska studiernas
och den klassiska bildningens värde i och för sig, endast för fullständighets
skull ansett sig böra här omnämna densamma.
Att uppgöra ett fullständigt förslag till statuter för de akademiska
preliminärexamina ligger ej inom omfånget af Komiténs
uppgift och är ej heller nödvändigt för dess ändamål. Men då de
allmänna läroverkens beskaffenhet i det hela är väsentligen beroende
af latinets ställning i desamma och då denna åter numera
på ett afgörande sätt bestämmes af samma ämnes ställning i och
till de akademiska examina, så ligger det för öppen dag, att
Komitén omöjligen kan lösa eller ens till lösning företaga sin
egentliga uppgift, behandlingen af frågan om läroverkens organisation,
innan den först för sig klargjort frågan derom, i hvad mån
latinkunskap skall fordras för de akademiska preliminärexamina.
Komiterade måste således först noggrant bestämma de förändringar
af latinets ställning i och till sistnämda examina, hvilka,
af sjelfva sakförhållandet påkallade, skola utgöra just grundvalarna
och de nödvändiga förutsättningarna för den läroverksorganisation,
som här nedan föreslås.
Då Komitén har att fastställa sin utgångspunkt i detta afseende,
är det för densamma af största betydelse, att den fått sig
94
KAP. II.
till kännedom öfverlemnade de utlåtanden från de akademiska
myndigheterna, hvilka Kungl. Maj:t genom skrifvelse af den 17
Juni 1881 infordrat öfver frågan, »om och i hvad mån utsträckt
rätt att aflägga akademiska examina må kunna beredas studerande,
som ej visat sig ega insigter i klassiska språk». Den kan nemligen
i hvarje särskild! fall ansluta sig till de öfver denna fråga sålunda
gjorda uttalanden, hvilka närmast öfverensstämma med dess
egna i det föregående framlagda åsigter, och om äfven, med detta
förfaringssätt, här uppstälts eller fått qvarstå fordringar på latinkunskap,
hvilka i vissa fall kunna synas en och annan knappast
vara i och för sig behöfliga, så har dock å andra sidan den omständigheten,
att specielt sakkunniga myndigheter, redan ur synpunkten
af universitetens och universitetsstudiernas egen fördel, påyrkat
ändrade bestämmelser, likartade med dem som här nedan
förordas, i hög grad ökat sannolikheten för, att de förutsättningar,
Komitén uppstält för den af densamma föreslagna skolorganisationen,
verkligen skola blifva genomförda.
1. Hvad först beträffar den s. k. examen stili latini, hvilken
i följd af gammal sedvänja ännu fordras såsom förberedelse och
vilkor för afiäggandet af vissa examina vid universiteten, hafva
de akademiska myndigheterna nästan enhälligt yrkat, att nämda
prof icke vidare måtte förekomma. Häri får Komitén, i synnerhet
som pröfningen af en examinands färdighet härutinnan uteslutande
tillhör examinatorn i sjelfva ämnet, latinska språket, och af honom
både kan och bör i förekommande fåll anställas vid de enskilda
förhör, hvarom i universitetsstatuternas § 135 talas, för sin del
instämma och anser således,
att alla särskilda s. k. examina stili latini köra, såsom okehöfliga
och icke tidsenliga, helt och hållet afskaffas.
2. Med afseende på den förkeredande examen för examen till
rättegångsverken har kanslersembetet för rikets universitet i sitt
den 9 Oktober 1882 med anledning af ofvannämda kungl. skrifvelse
afgifna memorial hemstält,
DEN JURIDISKA PRELIMINÄREXAMEN. 95
att i närnda examen ämnena inskränkas till historia med
statskunskap samt rätts- och samhällslära; men att af dem, som
undergått afgångsexamen på reallinien, fordras för rättigheten att
få aflägga ifrågavarande examen att hafva aflagt ett särskild!
prof på kunskap i latin.
Detta prof borde afläggas inför vederbörande lärare vid allmänt
läroverk eller vid universitetet anstäld examinator; detsamma
skulle hufvudsakligen afse grundreglerna i grammatikan och förmågan
att öfversätta lättare latinska prosaiska författare, men
fordringarna angifvas ej närmare; de sägas blott skola vara mindre
än i afgångsexamen på latinlinien.
Nära öfverensstämmande med kanslersembetet i dess sålunda
uttalade uppfattning af föreliggande fråga, vill Komitén endast
något fullständigare framställa sin åsigt rörande latinets ställning
i och till ifrågavarande examen sålunda:
för afläggande af examen till rättegångsverken må ej någon
annan latinkunskap fordras, än det för praktiskt ändamål afsedda
mått deraf, hvithet här ofvan (sid. 75) omtalats och hvithet lör
sträcka sig till kännedom om det allmännaste af formläran och
af syntaxen i sådan omfattning, att en lättare text kan öfversättas
med tillhjelp af ordbok, samt till en öfver sättningskurs, innefattande
valda delar af Cornelius Nepos och en bok af Julius Gcesar
eller något motsvarande pensum i Curtius eller Sallustius.
Pröfningen af examinands kunskap i detta hänseende tillhör
uppenbarligen ej universitetet såsom sådant. Den bör antingen
ega rum i sjelfva mogenhetsexamen, eller, der detta ej skett, genom
en kompletteringsexamen. Sistnämda examen åter synes Komitén
af lätt insedda praktiska skäl icke böra få afläggas endast efter
enskild öfverenskommelse mellan examinanden och någon, vare
sig vid universiteten eller allmänna läroverken, anstäld lärare,
hvilkens enskildt utfärdade vitsord sålunda skulle få gällande kraft.
Men undergåendet af detta prof bör ej heller genom dess yttre
anordning allt för mycket försvåras, hvilket skulle blifva händelsen,
om det icke finge afläggas annat än i sammanhang med mogen
-
96
KAP. II.
hetsexamen. Komitén får derför för denna pröfning föreslå samma
anordning, som genom kungl. cirkuläret den 3 September 1878
är stadgad angående den med afseende på inträde vid tekniska
högskolan latinstudenter medgifna kompletteringsexamen i matematik,
fysik och kemi. Pröfningen bör således efter anmälan hos
rektor vid allmänt läroverk anställas af lärare, som undervisar i
latin i öfre afdelningen af läroverkets sjunde klass, å den tid och
i den ordning, som rektor efter samråd med bemälde lärare bestämmer,
och bör betyg öfver verkstäld pröfning antecknas i lärarekollegiets
protokoll och genom utdrag derur den examinerade
meddelas.
I sammanhang härmed anser sig ock Komitén böra instämma
med juridiska fakulteten vid Upsala universitet deri, att för den
händelse en föreslagen lägre juridisk examen, medförande kompetens
för befattningar inom de administrativa embetsverken och
landtregeringen, skulle komma att införas, för denna examen inga
fordringar på insigter i latin må uppställas.
3. I full öfverensstämmelse med kanslerembetets underdåniga
hemställan samt vederbörande myndigheters vid det ena universitetet
uttalanden, anser Komitén vidare,
att hvarken i eller såsom vilkor för afläggandet af förberedande
examen för kansliexamen någon kunskap i latin må fordras.
4. Beträffande den medicinsk-filosofiska examen uppställer
Kanslersembetet samma fordringar på latinkunskap, som det för
den juridiska preliminärexamen förordat. Denna uppfattning delas
af flertalet af de svenska lärarne i medicin *), och Komitén vill
'') Af de af universitetsmyndigheterna och Karolinska institutets lärarekollegium
afgifna utlåtanden i latinfrågan framgår, att
Jör den här ifrågavarande förändringen af fordringarna i latin för den medicinsk-filosofiska
examen hafva yttrat sig
(af Karolinska institutets lärarekollegium:) Hrr Stenberg, Santesson, Anderson,
Öhrström, Sandahl, Bruzelius, Netzel, Wallis, von Duben, Key, Loven, Heyman,
Jäderholm, Ödmansson, Retzius, Wimmerstedt, Wising, Berg, (samt af Upsala
medicinska fakultet:) Hammarsten, Almén, Henschen och i viss mån äfven Kjellberg;
mot densamma åter
(af Karolinska institutets lärarekollegium:) Hrr Rossander, Abelin, Kjellberg,
(af Upsala medicinska fakultet:) Holmgren, Mesterton, Hedenius, Clason,
ÖVRIGA PRELIMINÄREXAMINA.
97
äfven för sin del ansluta sig till densamma samt får närmare bestämma
sin åsigt sålunda:
i den medicinsk-filosofska examen må, i likhet med hvad för
närvarande är förhållandet, latin ej ingå, och såsom vilkor för
tillträde till denna examen må endast fordras den lägre grad af
kunskap i latin, som i mom. 2 här ofvan blifvit vid fråga om den
juridiska preliminärexamen angifven.
5. Om filosofie kandidatexamen och, i sammanhang dermed,
om den filosofiska graden måste Komitén yttra sig något utförligare,
dels emedan det förslag till förändring af ifrågavarande
lärdomsprof, till hvilket den kommer att ansluta sig, är af vida
mera genomgripande art än de i afseende på andra akademiska
examina bär ofvan framstälda förslagen, dels och i synnerhet derför,
att bestämmelserna för de förstnämda lärdomsprofven äro,
såsom stående i mycket nära sammanhang med frågan om kompetensvilkoren
för lärarebefattningar vid de allmänna läroverken,
af den yttersta vigt för dessa sistnämda.
Beträffande de ifrågavarande lärdomsprofven får Komitén till
alla delar instämma i det förslag angående desamma, hvilket
blifvit af Upsala universitets såväl filosofiska fakultet tvänne gånger,
nemligen den 14 Februari 1880 och den 29 Mars 1882, som
större akademiska konsistorium den 2 Oktober 1880 förordadt
och hvars innehåll är:
att rättighet att aflägga filosofie kandidatexamen och att till
filosofie doktor kreeras måtte tillerkännas äfven dem, som på reallinien
aflagt mogenhetsexamen;
att i filosofie kandidatexamen alla tvångsämnen borttagas och
att för densammas godkännande endast fordras 9 betygsenheter i
af examinanden sjelf valda ämnen;
att latinska skrifprofvet afskaffas utom för dem, som i examen
önska undergå förhör i latin;
Fristedt, (samt af Lunds medicinska fakultet, såsom det vill synas, ehuru namnen
ej finnas i skrifvelsen upptagna, samtlige ledamöter, d. v. s.) Lang, Ask, Odenius,
Ribbing, Lindgren och Trägårdh.
Lärov.-kom. bet.
7
98
KAP. JI.
att filosofie kandidat må, om han så önskar, kunna komplettera
redan aflagd examen genom undergående af offentlig pröfning
i ett eller flere till fakultetens läroområde hörande ämnen, vare
sig att han deri förut blifvit pröfvad eller icke;
att filosofie licentiatexamen såsom obehöflig afskaffas; samt
att till vinnande af filosofie doktorsgrad endast måtte fordras:
a) aflagd filosofie kandidatexamen och i denna eller genom komplettering
erhållna minst 5 betygsenheter i två ämnen samt l) af
vederbörande sektion så väl till innehåll som försvar godkänd
akademisk afhandling inom någon af de kunskapsgrenar, i hvilka
kandidatexamen blifvit aflagd.
I afsigt att i kap. VI behandla frågan om de särskilda
vilkor, hvarunder ifrågavarande akademiska lärdomsprof böra få
gälla såsom kompetensprof för lärarebefattningar vid de allmänna
läroverken, får Komitén här till de skäl för ofvannämda förslag,
hvilka redan blifvit af de akademiska myndigheterna i Upsala framstälda,
särskildt i den matematisk-naturvetenskapliga sektionens
protokoll för den 6 Februari 1882, för sin del endast tillägga följande.
En högst väsentlig olikhet eger rum mellan studiernas planläggning
inom de medicinska och juridiska fakulteterna å den ena
och inom den filosofiska å den andra sidan. De förra röra sig
— åtminstone för så vidt de afse att närmast leda fram till
någon af de juridiska eller medicinska embetsexamina ■— inom
ett vida noggrannare begränsad! område än de senare; det öfvervägande
flertalet af de unge män, hvilkas mål är någon viss bland
dessa examina, anordnar sitt arbete på i hufvudsak enahanda
sätt, ofta till och med äfven hvad läroböcker och de särskilda
examensämnenas inbördes ordning beträffar. Inom den filosofiska
fakulteten är deremot, på grund af sakens egen natur, valfriheten
större än inom de förra, om ock ännu begränsad genom
föreskriften om de s. k. obligatoriska ämnena; antalet olika
studiebanor är — åtminstone om man endast fäster sig vid
de fall, då fråga är om verkligt vetenskapliga studier, och
följaktligen bortser från dem, i hvilka filosofie kandidatexamen
DEN FILOSOFISKA GRADEN.
99
utgör föga annat än en redogörelse för knapphändigt inlärda lexor
i tvångsämnena -— nästan lika stort sona antalet individer. Att
kunskap i latin skulle med större skäl än kunskap i något annat ämne
utgöra den sammanhållande enheten i alla dessa olikartade studier
eller den gemensamma utgångspunkten för alla dessa inbördes
divergerande banor, kan väl ej med något fog påstås; den enda
vetenskap, som kunde göra anspråk på en sådan rang, skulle väl
vara den, efter hvilken fakulteten bär namn, men redan under nuvarande
förhållanden är ej ens denna för den filosofiska gradens
vinnande ovilkorligt obligatorisk.
Vid denna stora mångfald af olika studiebanor är det, särskildt
i de händelser hvilka här företrädesvis förtjena att afsés, omöjligt
att på förhand bestämma, i hvilka enskilda fall äfven det ringare
mått af latinkunskap, hvarom här ofvan varit fråga, blir för den
studerande oundgängligen nödvändigt, — det är tvärtom ytterst lätt
att uppgifva ett betydande antal olika ämnesgrupperingar, vid hvilka
en sådan nödvändighet alldeles icke förefinnes — och det är följaktligen
olefogadt att för hvarje fall göra anspråk på ett sådant
mått. I de tvifvelsutan ganska talrika händelser, då behofvet af
kunskap i vare sig latin, grekiska eller hvilket annat dödt eller
lefvande språk som helst gör sig af ett eller annat skäl lör den
studerande gällande, lärer man väl med full trygghet kunna åt
honom sjelf öfverlåta omsorgen att på det sätt och till det omfång,
han finner för godt, inhemta ifrågavarande insigt, lika väl
som man hittils ansett sig kunna låta honom sjelf sörja för att
förvärfva sig de för vissa andra studier oumbärliga förkunskaperna.
Under hela det system af omsorgsfullt förutseende förmynderskap,
hvilket sedan trettio år tillbaka herskat inom detta område af
den akademiska lagstiftningen, har man ännu aldrig fordrat betyg
i matematik såsom vilkor för studiet af fysik eller astronomi, i
kemi för studiet af mineralogi, eller i botanik och zoologi för studiet
af geologi.
Bland de invändningar, hvilka gjorts mot det här framstälda
förslaget, torde en förtjena särskild uppmärksamhet, den nemligen,
100
KAP. II.
som grundar sig på, om också ej kela det närvarande systemets,
så åtminstone den nuvarande licentiatexamens goda beskaffenhet,
dess lämplighet för de vetenskapliga studiernas främjande och de
goda resultat i sistnämda hänseende, hvilka sedan densammas
införande otvifvelaktigt blifvit i åtskilliga riktningar åstadkomna.
Med skäl kan häremot anföras, att det nu föreslagna nya examenssystemet
medför alla de fördelar, livilka licentiatexamen erbjuder,
utan att vara förbundet med någon af den senares olägenheter.
Främsta rummet bland de förra intager otvifvelaktigt den stora
förmånen för den unge man, som önskar idka verkligt vetenskapliga
studier i någon viss riktning, att kunna få koncentrera sitt
arbete inom en viss grupp af sammanhörande ämnen; det ligger
för öppen dag, att alldeles samma förmån vinnes genom den föreslagna
nya kandidatexamen, hvilken kan lika väl som licentiatexamen
afläggas i blott tre ämnen. Deremot är denna sistnämda
examen otvifvelaktigt behäftad med åtskilliga olägenheter. Såsom
en jemförelsevis mindre, men dock ej oväsentlig sådan må
till en början nämnas dels föreskriften om ämnenas antal, dels
den om deras sammanhörighet. Den förra hindrar den studerande
från att i sin examen medtaga fyra ämnen, inbördes förbundna
genom så naturligt sammanhang, som till exempel matematik,
fysik, mekanik och astronomi. Och hvad den senare beträffar,
lärer det i vår tid vara en fullständig omöjlighet att kunna
på förhand bestämma de inbördes relationer och de anknytningspunkter,
dem åtskilliga vetenskaper, hvilka vanligen betraktas
såsom vidt åtskilda, kunna förete, likasom de kombinationer af
olika examensämnen, hvilka för eu studerande kunna blifva
önskvärda. Såsom ett exempel i sistnämda hänseende må blott
anföras, att, enligt Kungl. Maj:ts nådiga instruktion af den 7 November
1879 för dess statistiska centralbyrå, bör vid fråga om
inträde i detta embetsverk, af ganska uppenbara skäl, hufvudsakligast
afseende fästas på en sökandes kunskaper i matematik,
lefvande språk, historia eller statskunskap; åtminstone i licentiatexamen
är emellertid en sådan ämneskombination ej af författningen
DEN FILOSOFISKA GRADEN.
101
medgifven. Och invänder man häremot, att i detta och dylika
fall särskild dispens kan erhållas och äfven vanligen beviljas, så
röjes å andra sidan författningens olämplighet just af behofvet och
talrikheten af sådana dispenser.
Men af ojemförligt större betydelse är eu annan olägenhet,
hvarmed licentiatexamen är behäftad, nemligen att kräfva den
preliminära kandidatexamen. Redan den utomordentligt långa
studietid, hvilken afläggandet af dessa båda examina fördrar och
om hvilken i kap. VI här nedan skall talas, utgör ensam för sig
ett rent af tvingande skäl till ofördröjlig reform. Ett annat, ej
mindre vigtig^, ligger i föreskriften om de obligatoriska eller s. k.
tvångsämnena, hvilken föreskrift, om än numera lyckligtvis något
lindrad genom det i noten å sid. 22 omnämda kungl. brefvet af
den 12 September 1879, ännu alltjemt utgör ett hämmande band
på den frihet, utan hvilken åtminstone ett vetenskapligt studium
ej är möjligt.
Komitén nämde här ofvan de sistförflutna trettio åren. Under
så lång tid har man nu haft tillfälle att samla erfarenhet angående
tillämpningen och verkningarna af den grundsats, som genom stadgan
af den 22 April 1853 för filosofie kandidatexamen första
gången gjordes gällande och som väl ej kan uttryckas annorlunda,
än att vissa vetenskaper äro mera bildande än de öfriga. Att
undersöka sanningen af denna sats i allmänhet är här ej stället;
ett fullt tillförlitligt omdöme derom kan väl i hvarje fall ej afgifvas
af någon annan än den, som befinner sig på höjden åt nutidens
bildning i åtminstone de flesta afseende!! — en ståndpunkt,
hvilken i våra dagar, då allt arbetes, och särskildt det vetenskapliga
arbetets fördelning framskridit så långt och allt jemt framskrider
vidare, är ytterst svår att uppnå. Äfven för den, som ej
hunnit densamma, torde det emellertid vara påtagligt, att för
den ofvannämda grundsatsens sanning i hvarje enskildt fall med
nödvändighet måste förutsättas, att den studerande också eger för
den vetenskap, hvarmed han af författningen tvingas att sysselsätta
sig, tillräckligt stort intresse, så att ej i stället för sträf
-
102
KAP. II.
vandet efter vetande inträder endast sträfvande efter examensbetyg^.
Om redan bevisandet af ofvan anförda grundsats är eu svår
uppgift, blir det otvifvelaktigt en ännu svårare att afgöra, hvilka
de ifrågavarande mera bildande vetenskaperna i sjelfva verket
äro; och att denna senare uppgift ännu ej kan anses på ett tillfredsställande
sätt löst, ådagalägges redan af de vexlingar i den
hithörande lagstiftningen under 1870-talet, för hvilka i noten å
sid. 22 en kort redogörelse lemnats. Efter dessa trettio års bemödanden,
å lagstiftarnes sida att träffa det rätta måttet, å de
studerandes att uppfylla bestämmelser, hvilka väl stundom känts
något tryckande, samt å de akademiske lärarnes att trots ogynsamma
omständigheter hålla sin undervisning uppe på så vetenskaplig
ståndpunkt som förhållandena medgifvit, har man nu omsider
kommit till det resultat, att i våra dagar en studerande kan
förvärfva den filosofiska fakultetens högsta lärdomsgrad, utan att
vare sig hafva studerat någon filosofi, annan än den till mogenhetsexamen
fordrade kursen i antropologi och logik;
eller känna ett ord af verldens mest utbredda kulturspråk;
eller känna sitt eget lands nu gällande grundlagar, — derest
han ej inhemtat något deraf redan under sin skoltid;
eller kunna meddela sig muntligen någorlunda obehindradt
med någon utländing på hans modersmål.
Men latinet är, såsom ofvan närnts, bland alla tvångsämneua
ensamt ovilkorligen obligatoriskt.
I
historik.
103
KAP. III.
Den hygieniska undersökningen af läroverken.
Det är först under de senaste årtiondena, som man vid läroverkens
organisation hos oss, liksom annorstädes, börjat taga en
mera allvarlig och afgörande hänsyn till vilkoren för lärjungarnes
kroppsliga utveckling, sådana de af den allmänna helsovardsläran
bestämmas. Den grundsats, som föranledt denna hänsyn, nemligen
att uppfostran bör afse kroppens och själens harmoniska utveckling,
är emellertid ingalunda ny. Den framträdde, fullt medveten
och klart uttalad, hos forntidens greker, hvilkas uppfostrmgssystem
särskildt i detta hänseende är ett för alla tider gällande
mönster, och den återfinnes lika tydlig i det romerska uppfostringsidealet,
»en sund själ i en sund kropp». I medeltidens
skolsystem får den visserligen träda i bakgrunden, ehuru väl
den, såsom framgången ur naturen sjelf, aldrig kunde helt
och hållet undertryckas. Då efter reformationen uppfostran och
särskildt skoluppfostran blef föremål för ett mera allmänt och
medvetet intresse, betonades åter krafvet på hänsyn till kroppens
normala utveckling, särdeles af dem, som nu trädde i harnesk
mot medeltidens ännu länge fortlefvande skolorganisation
och undervisningsmetod. På kroppsöfningar under uppfostringstiden
yrkar Montaigne i sammanhang med sin kritik af »hufvudets
fullproppande med onyttiga och osmälta kunskaper, af den mekaniska
utanläsningen och af den oförmåga att sjelf se och sjelf
tänka, som häraf hos ungdomen blef en följd». Och samma yrkanden
återfinna vi hos hans själsfränder Bacon och Locke. Men
ett vida mer storartadt uppslag i denna riktning gaf Rousseau
104
KAP. III.
genom sitt ständiga hänvisande till naturen såsom uppfostrans
både rättesnöre och mai och genom sin epokgörande kritik af de
bokliga studiernas ensidiga användande såsom uppfostringsmedel.
I hans fotspar gingo de tyske s. k. »filantropinisterna», hvilka först
af alla i nyare tider betonade skolans pligt att vid sin uppfostran
taga hänsyn till det uppväxande slägtets kroppsliga välbefinnande.
Det var desse, Basedow och andre, som i förra århundradet yrkade
pa »ljusa, glada, luftiga skolsalar», på en menskligare och mildare
behandling af lärjungarne, på anskaffande af särskilda lekplatser
vid skolorna och beredande af tid för lekar in. m.
Efter dem hafva i vårt århundrade likartade sträfvanden
oupphörligt fortgått och fått en kraftig bundsförvandt i de klagomal
öfver skolungdomens öfveransträngning, som särskildt under
årtiondena 1830—60 höjdes från alla håll i de flesta länder
och som trots alla de åtgärder, hvilka i följd af dem vidtagits,
ännu ingalunda tystnat. Om denna öfveransträngning
hafva häftiga strider förts, icke blott så, att den från ett håll
förnekats, från ett annat ofta med eu viss öfverdrift framhållits,
utan äfven så, att man varit oense om öfveransträngningens egentliga
art och grunder. Några — och desse hafva ända till de sista
bägge decennierna varit flertalet — hafva ansett öfveransträngningen
bero på läroämnenas ständigt växande mängd — »mångläseriet»
, på den mot själsutvecklingens lagar stridande ordningen
för deras inträdande i skolans undervisningsplan samt på
felaktigheter i den vid undervisningen använda metoden. Med
andra ord uttryckt, denna åsigts målsmän medgifva väl, att lärjungarne
kunna bära ett så stort mått af arbete, som skolan pålägger
dem, men de finna felet deri, att arbetet ej är af rätta
arten och att sjelfva belastningen ej är på det riktigaste och
ändamalsenligaste sättet anordnad; öfveransträngningen är, säga de,
företrädesvis psykisk. Erfarne och skarpsinnige skolman hafva i
synnerhet framhällit denna sida af saken och derigenom verkat
betydande reformer på skollagstiftningens och lärometodens områden.
ÅSIGTER OM ÖFVER ANSTRÄNGNINGEN.
105
Men andra och särskild! läkare hafva ansett, att, äfven oberoende
af det sätt, hvarpå arbetet anordnas, alltför mycken tid
upptages af ensidigt andlig sysselsättning såväl genom skolundervisningen
som genom det deraf beroende arbetet i hemmet. Enligt
deras åsigt varder nemligen den tid, som barn och ynglingar i
skolåldern, om ej deras fysiska utveckling skall störas, behöfva för
rörelse och lekar i fria luften, för måltider, sömn m. m. samt äfven
för sysselsättningar efter eget val, alltför mycket inskränkt. Hufvud -yrkandet från denna sida måste naturligtvis blifva, att den dagliga
tiden för andligt arbete inskränkes, men i sammanhang med detta
yrkande framträder äfven krafvet på vidtagande af alla sådana åtgärder,
genom hvilba det andliga arbetets mindre fördelaktiga inflytande
i fysiskt afseende skulle kunna minskas, såsom beredande af
ljusa och rymliga lärosalar, tillfredsställande ventilation af dessa,
lämpliga sittplatser för lärjungarne, tillräckliga fristunder mellan
i lektionstimmarne, ändamålsenlig fördelning af arbetet på dagens och
årets olika tider, hygieniskt anordnad skolgymnastik in. in. Och
att äfven denna sida af saken i vårt land beaktats, skall ingen
kunna förneka, som jemför våra skolors nuvarande lokaler och
läsningens nuvarande anordning m. m. med förhållandet sådant
det var för endast några decennier, exempelvis 30 år sedan; man
kan med skäl påstå, att de önskningar i dessa hänseenden, som
då framstäldes, i många fall icke blott uppfylts, utan till och
med ej obetydligt öfverträffats.
Men anspråken på omsorg för ungdomens normala utveckling
i fysiskt hänseende hafva i våra dagar stigit högst betydligt.
Detta åter beror på den förändring i hela läkarekonstens riktning,
som vår tids framsteg inom den medicinska vetenskapen förorsakat.
Under det nemligen läkaren förr nästan uteslutande såg
sin uppgift i att undersöka den redan förefintliga sjukdomen och
använda sin konst för dess botande, är det numera en af den
medicinska vetenskapens främsta uppgifter att upptäcka sjukdomarnes
frön och genom deras utrotande förebygga sjukdomars
uppkomst. Den lägger derför största vigten på de profylaktiska
106
kap. in.
åtgärderna, ehvad det gäller att hos den enskilde öfvervinna
sjukliga anlag och förhindra särskilda sjukdomsfröns uppkomst eller
att i stort undanrödja allt sådant, som kan främja sjukdomars
framträdande inom större eller mindre samhällen. Den speciella
vetenskap, hvars mål är att upptäcka olika sjukdomars yttersta
grunder och medlen till dessa grunders upphäfvande eller till
förekommande af deras menliga inverkan, helsoläran eller den
hygieniska vetenskapen,. söker äfven på olika områden af det praktiska
lifvet tillämpa sina resultat. Ännu helt ung har denna
vetenskap dock redan tagit en stor omfattning och synes vara på god
väg att genomföra en fullständig omstörtning inom läkarekonsten.
Skolan måste naturligtvis blifva ett af de förnämsta områden,
på hvilka den hygieniska vetenskapen skulle sträfva att
göra sina resultat gällande. Hös barnet har man ofta att söka
fröet till den sjukdom, som försvagar mannen och gör, att han ej
blir hvad han eljes kunnat blifva. Och å andra sidan, ju mer normalt
det fysiska lifvet hos barnet får utveckla sig, ju starkare
grund till helsa lägges i barndomen, desto kraftigare kan mannen
varda och dermed desto mer dugande, först och främst i fysiskt
afseende, till lifvets verksamhet. Men i en tid, då fysiologien
oupphörligt, år efter år, gör nya upptäckter med afseende å
fysiska abnormiteters inverkan på själsfunktionerna, varder sambandet
mellan själ och kropp, den fysiska helsans samband med
den psykiska verksamheten tydligare än någonsin iakttaget, och
hänsynen till en normal kroppsutveckling får derför numera den
allra största betydelse. På skolan hafva i följd häraf hygienens
målsmän med förkärlek riktat sin uppmärksamhet och för densamma
utbildat en särskild gren af sin vetenskap, skolhygienen.
Denna, liksom hygienen i dess helhet, ännu helt unga vetenskap
sträfvar att finna de allmänna lagarne för helsovården inom
skolan. Den söker derför att besvara frågor sådana som dessa:
hvilken kubikrymd luft kräfves i ett skolrum för hvarje barn,
huru stark luftvexling erfordras, huru lång tid behöfva barn vid
olika åldrar för sömn och måltider, för rörelse i fria luften, huru
SKOLHYGIENENS FORDRINGAR.
107
lång sammanhängande tid kunna de utan men förblifva stillasittande,
huru lång tid om dagen sysselsättas med tankearbete o. s. v.?
Och i samma mån man finner sig kunna uppställa vissa regler
i dessa hänseenden, fordrar man äfven, att de i uppfostran skola
tillämpas, och särskild! att den offentliga uppfostran må ställa
sig dem till efterrättelse. Alla ur hygienisk synpunkt mindre
tillfredsställande förhållanden i skolan böra undanrödjas. Denna
fordran är tydligen icke beroende af, huruvida dessa uppenbart
medfört skadliga följder för lärjungarne eller icke. Ty i
alla hänseenden skall naturligtvis en hygieniskt riktig anordning
af skolan skapa ett starkare och friskare slägte än det, som växer
upp under hygieniska missförhållanden; blir en yngling redan nu
stark, så skulle han under bättre förhållanden blifva än starkare,
under det den, som nu går ut i lifvet med svag helsa, kanske
skulle hafva kunnat stärkas genom ett hygieniskt lif i barndomen.
Alltså: hygienens fordringar höra iakttagas, vare sig öfveransträngning
finnes i skolorna eller icke, vare sig skolan hittils bevisligen
inverkat menligt på lärjungarnes helsotillstånd eller ej.
Det blir, om man utgår från dessa förutsättningar, knapt
behöflig! att vederlägga den ofta hörda invändningen mot reformförslag
i det nu angifna syftet, nemligen att i våra förfäders tid,
då skollokalerna voro ojemförligt sämre och arbetstiden längre,
slägtet likväl blef starkt och handlingskraftigt. Eljes kan härpå
svaras, att i våra förfäders tid ingen undersökning af sundhetsförhällandena
i skolorna egde rum och att det följaktligen är
omöjligt att veta, hvilken inverkan de hygieniska missförhållandena
i skolan då utöfvade på helsotillståndet. Om ock skolarbetstiden
då var längre än nu, torde dock sj elfva arbetet hafva varit mindre
ansträngande, än det i våra dagar, äfven med den förträffligaste
undervisningsmetod, måste blifva. Läroämnena voro färre, och vetandets
omfång var betydligt mindre; den tidens undervisning belastade
öfvervägande minnet, under det var tids lika mycket om ej
mera anstränger och måste komma att anstränga förståndet. Man
får ej heller förbise den stora omfattning skolorna i vara dagar
108
KAP. III.
tagit och att deras inverkan i följd deraf sträcker sig till ett vida
större antal samhällsmedlemmar än i äldre tider. Slutligen anser
sig läkarevetenskapen kunna påstå, att det nu lefvande slägtets
konstitution är olika vara förfäders, ja, att skilnaden är märkbar,
äfven om man ej gär längre än femtio år tillbaka; bleksiktighet
och nervositet anses vara för den närvarande generationen karakteristiska
sjukdomsdrag och dessa göra en god tillämpning af
skolhygienen nödvändigare nu än någonsin förut.
Man har sagt, att hemmen mera än skolan hafva skuld till
ungdomens fysiska försvagande och att de hygieniska missförhållandena
i många af hemmen äro vida större än i skolan. Detta
må beklagligtvis vara sant och påkalla verksamma åtgärder från
det allmännas sida, för så vidt de enskilda bostädernas och det
enskilda lifvets sanitära förhållanden kunna göras till föremål för
lagstiftning, men något skäl mot att i skolan iakttaga hygienens
lagar innebär denna anmärkning uppenbarligen icke. Tvärtom:
skolan hör det allmänna till; stat och kommun hafva der fritt
tillfälle till åtgärders vidtagande; der kan alltså mycket i detta
hänseende uträttas, och då bör det äfven uträttas. Skolan kan
derigenom åtminstone i sin mån motverka sådana hems skadliga
inflytande och i vissa fall tjena till föresyn eller ledning för dem.
Dessa grundsatser, som inom Komitén särskildt framhållits af
dess i medicinska frågor sakkunnige medlem, har Komitén ansett
vara af så stor betydelse för den allmänna uppfostran, att
den icke kunnat undgå att till dem taga den allvarligaste hänsyn.
Den har ytterligare manats härtill af den omständigheten, att i
många af de främmande länder, om hvilkas skolförhållanden
Komitén ansett sig böra taga kännedom, den skolhygieniska frågan
står på dagordningen. I Preussen, hvars skolväsende i många afseenden
förtjenar uppmärksamhet, har den flere gånger varit på tal
i riksförsamlingen; en särskild förening »Deutscher Yerein fur
öffentliche Gesundheitspflege» har träget verkat för skolhygienen
genom skrifter och möten, hvarjemte hithörande ämnen, särskildt
öfveransträngningsfrågan, diskuterats på rektorsmötena och såväl
VÅK TIDS BEAKTANDE AF SKOL HYGIENENS FOKDKINGAK. 109
ministeriet i Berlin som provinsialskolkollegierna vidtagit åtgärder
mot öfveransträngningen. I Elsass-Lothringen och Hessen
hafva helt nyss kommissioner varit i verksamhet med uppgift att
undersöka skolarbetets inverkan på den kroppsliga utvecklingen
samt bestämma det rätta måttet för lärjungarnes skolarbeten,
och äfven i Preussen har denna fråga varit föremål för vederbörande
myndigheters särskilda utlåtande. I Frankrike har särskild
hänsyn tagits till lokalernas hygieniska beskaffenhet, och
skolan stälts under läkares omedelbara kontroll — en åtgärd,
som äfven vidtagits inom kommunalskolorna i Bryssel. Och
i vårt grannland Danmark, der under de bägge sista årtiondena
framför allt läkarnes uppmärksamhet varit fästad på den
hygieniska frågan och för endast tre år sedan Kommuneläge A.
Hertel i Köpenhamn föranstaltat en hygienisk skolundersökning,
hvarom mera här nedan, har samtidigt med den svenska läroverkskomiténs
arbeten en högst omfattande hygienisk undersökning
pågått, hvars resultat först nyligen offentliggjorts.
För öfrig! är aktgifvandet på de hygieniska förhållandena i
skolan ingalunda någon nyhet i vårt eget land. I många stycken
stå vi härutinnan framför de flesta andra europeiska länder. Yår
omsorgsfullt ordnade och verksamt skötta skolgymnastik har vunnit
erkännande äfven i utlandet; vid lässkemats anordning skall
afseende fästas på barnens behof af hvila efter det andliga arbetet,
uppgifter om hemarbetstiden för de olika klasserna skola
förekomma i läroverksprogrammen; vid läroverken äro på de flesta
ställen anstälde läkare, som ha till åliggande att öfvervaka lärjungarnes
helsotillstånd, pröfva deras lämplighet för gymnastik
och vapenöfningar, kontrollera dessa öfningars inverkan på dem
samt för dessa ändamål mönstra alla lärjungarne ej mindre än
fyra gånger under läsåret; dessa undersökningars resultat skola
delvis tabellariskt sammanföras i läroverksprogrammen och insändas
till medicinalstyrelsen. Vid uppbyggandet af nya läroverkshus
eller förbättrandet af gamla söker man väl ock numera i
allmänhet, om än icke alltid med nödigt stöd af erfarenhet och
no
KAP. III.
sakkunskap, att iakttaga hygienens kraf och tillgodogöra sig
resultat, som vunnits äfven i främmande länder. Nu gällande
läroverksstadga innehåller äfven angående lärorummens och sittplatsernas
beskaffenhet föreskrifter, hvilka utan tvifvel, om de
rätt tillämpas, kunna bidraga till att främja ett godt helsotillstånd
i skolan. Komitén har i dessa glädjande förhållanden icke kunnat
undgå att se en maning till att ytterligare fortgå på denna
redan beträdda väg och derför för sin del, vid uppgörande af sina
förslag till förändringar i läroverkens organisation, velat så mycket
som möjligt akta på den nu angifna synpunkten.
Men för detta ändamål har det synts Komitén i hög grad
önskvärdt att erhålla en så vidt möjligt noggrann kännedom om
nuvarande förhållanden vid våra allmänna läroverk med afseende
på lärjungarnes allmänna helsotillstånd, deras arbetstid och
hvad dermed sammanhänger. Om lielsotillståndet inom skolorna
skulle man visserligen kunna vänta sig att vinna någon kännedom
ur skolläkarnes till medicinalstyrelsen ingifna rapporter.
Det har dock vid undersökning befunnits, att dylika rapporter för
hvarje år saknas från flere läroverk, så att en fullständig samling
icke finnes för något af de senaste åren. Formulären för rapporterna
äro äfven så uppgjorda, att de icke rätt väl lämpa sig för en tillfredsställande
statistisk bearbetning; så är det t. ex. klart, att vid
besvarandet af en sådan fråga som den, huruvida lärjungens kroppsbyggnad
är god, medelmåttig eller svag, ett allt för stort spelrum
står öppet för den subjektiva uppfattningen. Komitén ansåg
derför nödvändigt att, innan den började sina egentliga arbeten, låta
anställa en för Komiténs syften särskildt lämpad hygienisk undersökning
och utsände derför till samtliga allmänna läroverk tabellformulär
för hvarje lärjunge, afsedda att ifyllas under förra hälften
af vårterminen år 1883. Vid uppgörandet af dessa frågeformulär
hade Komitén en förträfflig ledning af den redogörelse, som
Kommuneläge Hertel lemnat för sin ofvan berörda undersökning
i en af honom utgifven bok »Om Sundhedsforholdene i de
höjere Drenge- og Pigeskoler i Kjöbenhavn». Komitén hade äfven
TRÅGOFORMULÄEEN.
111
tillgång till de just då uppstälda formulär, som den ofvan nämda
danska skolkommissionen utsändt, ock sökte gifva sina egna så
stor likformighet med dessa, att eu jemförelse af undersökningarnas
resultat skulle kunna anställas, dock med uteslutande af sadana
frågor, som syntes mindre nödvändiga.
Dessa Komiténs tabeller bestå af två kufvudsakliga delar, en
medicinsk och en pedagogisk. Till den förra höra i främsta rummet
de frågor, som röra lärjungarnes helsotillstånd. På samma
gång Komitén begärt läkarens omdöme om lärjungens helsotillstånd
i allmänhet, har den fordrat specificerade uppgifter rörande
sådana sjukdomssymptom, som kunna anses mest betecknande för
organismens tillstånd och beskaffenhet. Sålunda hafva i tabellen
särskild! specificerats följande abnormiteter: bleksot och blodbrist,
ofta förekommande näsblod eller hufvudvärk, bristande matlust,
närsynthet, ögonsjukdom, skrofler och ryggradskrökning, hvarjemte
såsom särskilda rubriker uppstälts »annan långvarigare sjukdom»
och »annan tillfällig sjukdom». Tillika har begärts upplysning,
huruvida lärjungen varit befriad från gymnastiken och i sådant
fall af hvad orsak.
Vidare hafva i formuläret intagits frågor om tiden, då lärjungen
går till sängs, samt om antalet softimmar pa natten,
omständigheter hvilka äro af framstående hygienisk betydelse.
Då det derjemte anmärkts, att det vid bedömandet af orsakerna
till abnormitet i lärjungarnes helsotillstånd kunde vara af vigt
att veta, huruvida de lefde i föräldrahem, inackorderade eller under
andra förhållanden, hafva äfven frågor härom inryckts i tabellerna.
Till denna del höra slutligen de uppgifter, som röra
lärjungens fysiska utveckling, hans längd och vigt. Det har varit
en flerestädes gängse mening, att dessa senare uppgifter skulle
vara öfverflödiga, enär man af en menniskas längd och vigt icke
kunde draga några slutsatser angående hennes allmänna helsotillstånd.
Men för det första är denna mening oriktig, enär onekligen,
för att kunna bedöma individens konstitution och utvecklingsgång,
kännedomen just af dessa förhållanden är för läkaren af ej
112
kap, in.
obetydligt värde. Och vidare har afsigten med denna undersökning
varit att vinna en allmän öfverblick öfver utvecklingens fortgång
under de olika lefnadsåren för att derigenom utröna, om
denna skrider framåt alldeles likformigt eller om särskild! vid eu
viss ålder den tager någon nämnvärdt hastigare fart, såsom angifves
af några i utlandet anstälda dylika undersökningar, hvilka
dock, med hänsyn till vårt lands egendomligheter i klimat och
årstider, knapt skulle för oss vara tillfredsställande, äfven om de
vore tillräckligt fullständiga. Är utvecklingen på någon viss ålderspunkt
fortskyndad, blir det nemligen af synnerlig vigt att deråt
egna särskild uppmärksamhet. Denna undersökning kan ock
blifva en bas för kommande sådana, genom hvilka man, utgående
från den nu funna utvecklingslagen, sättes i tillfälle att kontrollera,
om nagra mera betydande afvikelse!’ från en normal utveckling
egt rum i vissa skolor eller vissa klasser af skolan eller
hos enskilda individer.
Tabellens andra afdelning är den mera pedagogiska, hvilken
af ser undersökningen om skolarbetets mått och skollokalerna. Med
afseende på det förra har det varit angeläget att få veta, huru
lång tid lärjungarne i skolan egna åt tvångsämnen, valfria
ämnen, särskild! läs- och öfning sämnen, huru lång tid i hemmet
åt arbete för skolans räkning samt annat hemarbete, och har
Komitén sökt under olika rubriker specificera de olika slag
af arbete, hvarmed en skolans lärjunge kan vara sysselsatt. Till
dessa frågor sluter sig äfven den, till klassföreståndarne stälda,
huruvida lärjungen har svårt att följa med undervisningen i allmänhet
eller i något särskildt ämne. Man har härigenom velat
utröna, i hvad mån lärjungarnes begåfning inverkar på deras arbetstid,
samt äfven tillse, hvilka läroämnen i synnerhet erbjuda
svårigheter för läroverkens lärjungar. Med afseende på skollokalerna
har af hvarje lärjunge begärts uppgift om det lärorum, i
hvithet han vid tiden för undersökningen undervisades, samt om
det, hvari han undervisades näst föregående läsår; i sammanhang
härmed hafva rektorerna anmodats att för hvarje läroverk å sär
-
DEN TABELLARISKA UNDERSÖKNINGEN.
113
skilda tabeller lemna upplysningar om kubikrymden af alla lärosalarne,
om ventileringen och om lekplatsernas beskaffenhet. Formulären
hafva affattats i form af frågor, hvilka med nyss angifna undantag
skolat i hemmen besvaras; dessa svar hafva sedan, för så vidt
de rört helsotillståndet, kontrollerats antingen af lärjungens enskilde
läkare eller, der sådan ej funnits, af skolläkaren och i alla andra hänseenden
af klassföreståndaren. Målsmans, läkares och klassföreståndares
namnteckningar hafva begärts å hvarje tabell.
För jemförelses skull och för att erhålla en så fullständig kännedom
som möjligt om de hygieniska förhållandena vid alla de läroverk,
der högre undervisning meddelas, beslöt Komitén att infordra
uppgifter, liknande dem, som ofvan omförmälts, äfven från åtskilliga
högre skolor för qvinlig ungdom, emedan flickskolorna i många fall anordnats
efter gossläroverkens mönster och derför förete likheter med
dessa samt kunna tjena till att kontrollera uppgifterna från desamma.
Samtliga dessa tabeller återkommo vederbörligen ifylda, de
allra flesta inom den af Komitén utsatta tiden och de återstående
snart derefter; endast från ett läroverk (Örnsköldsviks) inkommo
uppgifterna så sent, att de ej kunde medtagas vid sammanarbetningen.
Herrar rektorer, lärare och läkare förtjena i allmänhet
det största erkännande för det nit och den noggrannhet de vid
tillmötesgåendet af Komiténs önskningar ådagalagt, ehuru ett ganska
betydande arbete derigenom blifvit dem pålagdt utöfver deras
äfven dessförutan trägna göromål.
Om storleken af det material, som sålunda stäldes till Komiténs
förfogande, är lätt att göra sig en föreställning, om man
besinnar, att formulären innehöllo 14 hufvudafdelningar, att i många
af dem ett flertal frågor ingingo, samt att lärjungeantalet vid
de allmänna läroverken under vårterminen 1883 uppgick till 15,057.
Bearbetningen har derför också kräft en ganska betydlig förstärkning
af Komiténs kansli och rundlig tid, då man först skolat ur
tabellerna utpricka samtliga uppgifterna, sedan af dem göra sammanställningar
dels klassvis, dels läroverksvis, derefter sammanföra
dessa i generaltabeller, allt med procentberäkningar, och slutLårov
-korn. let. 8
114
KAP. III.
ligen äfven kombinera uppgifter af olika art med hvarandra. De
utförliga resultaten af dessa undersökningar äro åskådliggjorda i
särskildt meddelade tabeller; men hufvuddragen af desamma är
det nödigt att redan här anföra, enär de motivera åtskilliga bland
de af Komitén väckta förslagen.
Dessförinnan tror sig dock Komitén böra i förväg bemöta några
anmärkningar, som möjligen torde kunna framställas mot denna
undersökning med afseende på dess tillförlitlighet och bevisande
kraft. Det synes nemligen ligga nära till hands att ifrågasätta,
huruvida ej de primäruppgifter, på hvilka denna undersökning
grundats, måst blifva mindre tillförlitliga, och följaktligen att hysa
något tvifvel om de ur dem vunna resultatens riktighet. Sådana
uppgifter, som de om tiden för hemarbetet och om säng- och softiden,
kunna ej blott lemnas med afsigt att missleda, om lärjungen
vill för skolan ställa sig i ett annat ljus än det verkliga, utan
äfven lätt blifva osäkra genom ofrivilligt felaktig iakttagelse eller
derigenom att ovanligare förhållanden egt rum, just vid den tid,
då iakttagelsen gjorts.
Detsamma kunde i ännu högre grad anses gälla om de sanitära
uppgifterna, då ju sådana termer som blodbrist och skrofler
kunna tolkas olika, och då i synnerhet rubrikerna »näsblod ofta»,
»hufvudvärk ofta», »bristande matlust» lemna utrymme för en
subjektiv uppfattning. Äfven frågan om svårigheten att följa med
undervisningen torde, ehuru den stälts till lärarens besvarande,
hafva varit föremål för olika uppfattning: läraren har kunnat råka
i tvekan, huruvida här bort upptagas lärjungar, som, ehuru af
naturen väl begåfvade, på grund af lättja och slarf blifvit efter
i undervisningen, eller endast sådana, hvilkas svårighet att följa
med berott på andlig oförmåga. Slutligen är det klart, att denna
undersökning såväl med afseende på den ursprungliga anordningen
som på sättet för bearbetningen erbjudit åtskilliga svårigheter,
hvilka desto mindre kunnat fullständigt öfvervinnas, som
det varit första gången hithörande frågor varit föremål för en
mera omfattande behandling.
DE INFORDRADE UPPGIFTERNAS TILLFÖRLITLIGHET. 115
Allt detta har Komitén äfven nogsamt insett och kommer
derför ej heller att vilja tillmäta de erhållna resultaten en
strängt bevisande kraft. Man bör dock ej underlåta att taga
i betraktande den trefaldiga kontroll, som vid formulärens ifyllande
utöfvats af lärjungen så närstående och med lians förhållanden
så väl bekanta personer, som'' -föräldrarne eller målsmännen-,
klassföreståndaren och läkaren. Att föräldrarne någon gång afsigtligt
skulle medverkat till en oriktig uppgifts införande, är väl
icke alldeles otänkbart; näppeligen torde dock sådant ofta hafva
inträffat. Hos klassföreståndaren och läkaren åter kan uppsåt att
missleda icke förutsättas. Deremot har det all sannolikhet för
sig, att klassföreståndaren både kunnat och velat upptäcka oafsigtliga
fel i uppgifterna om hemarbetet och följaktligen rättat desamma.
Missförstånden i fråga om sjukdomssymptomen och det
allmänna helsotillståndet hafva åter utan svårighet kunnat rättas
af läkaren, för hvilken väl sådana uttryck som »näsblod ofta»
etc. (se ofvan) icke innebära någon otydlighet. Återstå de
fall, i hvilka intresset hos kontrollanterna icke varit nog starkt
för att mana dem till en noggrann granskning, men lyckligtvis
tyckas dessa vara jemförelsevis få, att döma ej mindre efter
de enskilda tabellernas vittnesbörd än af åtskilliga inre kriterier,
som framträda vid ett närmare aktgifvande på resultaten.
Sådana kriterier ligga i resultatens likformighet, så väl hvad angår
de olika liniernas lärjungar som beträffande lärjungarne inom
samma läroverk och inom samma klasser vid olika läroverk.
Ej heller far man glömma den förmåga att utjemna oriktigheter,
som de många talen enligt all statistisk erfarenhet ega
och som gör, att, om ock resultaten inom hvarje särskildt läroverks
enskilda klasser kunna röna stark inverkan af en eller
några oriktiga uppgifter, resultaten i sammandragen eller de s. k.
generaltabellerna dock af dessa taga ett jemförelsevis ringa intryck.
Dessutom kunna, der man rör sig med många fall, oriktigheterna
lätt taga ut hvarandra.
116
KAP. III.
Detta gäller äfven om föreliggande undersökning, der materialet
varit särdeles omfattande och, för att anföra ett exempel,
nära fem gånger så stort som det, hvarpå Hertel grundar
sin framställning i ofvan omförmälda bok. Om en lärjunge
uppger för stor hemarbetstid för att derigenom gifva
läraren en gynsam föreställning om sin flit, så vill måhända en
annan i samma klass framhålla sin förmåga att med det minsta
hemarbetet dock blifva en bland de mest framstående; i medelsiffran
taga dessa oriktigheter ut hvarandra, och denna anger den
riktiga tiden för bägges arbete. Så kan äfven en mera flyktig
läkareundersökning förbise ett fall t. ex. af bleksot, under det att
en annan lärjunge i samma klass har en familjeläkare, som kanske
med öfverdrifven noggrannhet inprickar ett sväfvande spår af
anemiska biljud i bleksotskolumnen; äfven här träffar således
medelsiffran det rätta. Sannolikheten af sådana »kompensationer»
växer i direkt proportion till det statistiska materialets omfång.
Om Komitén sålunda icke kan antaga, att de slutsiffror, till livilka
dess hygieniska undersökning ledt, äro till hvarje siffra fullt
exakta, anser den sig dock ega rätt att betrakta dem såsom i det
hela ganska tillförlitliga.
En annan invändning mot att betrakta denna undersökning såsom
angifvande det verkliga tillståndet i våra skolor, är, att densamma
endast verkstälts en enda gång. För att statistiska siffror
skola ega fullt afgörande betydelse, måste de kunna jemföras med
sådana från flere års undersökningar, ju flere dess bättre. Villigt
erkänner Komitén att i omöjligheten af en sådan jemförelse en
brist förefinnes, och Komitén begagnar här tillfället att framhålla
önskvärdheten deraf, att liknande undersökningar måtte fortfarande
företagas; särskildt gäller detta läkareundersökningen och undersökningen
af lärjungarnes längd och vigt. Först sålunda skulle en
verklig skolhygienisk statistik efter hand kunna åstadkommas.
Den nu framhållna bristen gör naturligtvis, att materialet
måste begagnas med en viss varsamhet; man kan icke på
grund deraf säga »så eller så står det i allmänhet till vid våra
DEN HYGIENISKA UNDERSÖKNINGENS RESULTAT. 117
läroverk», men val »sådant var tillståndet under läsåret 1882—83
och sådant han följaktligen tillståndet i allmänhet vara.» Äfven
härvid hör dock de många talens eliminationsförmåga tagas i betraktande
; ett undantagsförhållande i en riktning vid ett läroverk
kompenseras på generaltabellen af ett undantagsförhållande i motsatt
riktning vid ett annat. Derjemte må erinras, att åtminstone
den tidpunkt (våren 1883), då denna undersökning gjordes, icke,
Komitén veterlig!, i sanitärt hänseende företedde några ovanliga
förhållanden, utan ur sådan synpunkt tyckes hafva varit ganska
lämplig för en dylik undersökning. Och den tidpunkt på läsåret,
som Komitén valt för undersökningens verkställande, torde äfven
vara fullt lämplig, enär man under vårterminens förra hälft hvarken
har att vänta den mer än vanligt gynnsamma ställning med
afseende på helsotillståndet, som sannolikt förefinnes vid höstterminens
början efter den uppfriskande sommarhvilan, ej heller den
stegring i sjuklighetsprocenten, som väl flerstädes, efter läsårets
ansträngningar, torde förekomma under vårterminens sista veckor.
För ett rätt bedömande af de erhållna upplysningarna om
helsotillståndet och arbetstiden i våra skolor samt för vinnande
af full säkerhet i de af dem dragna slutsatserna, hade det varit
af största vigt att med de här vunna resultaten kunna jemföra
dels tillståndet bland barn vid motsvarande ålder, som icke tillhöra
de allmänna läroverken, dels resultaten af liknande undersökningar
i främmande länder. Bristen i förra hänseendet har
det ej stått i Komiténs makt att afhjelpa, dä den icke kunnat
utsända liknande undersökningstabeller äfven till folkskolorna
och det näppeligen varit möjligt att undersöka de barn i skolåldern,
som redan äro sysselsatta med praktisk verksamhet. Från
utlandet förefinnas endast Hertels merbemälda framställning af
tillståndet i några Köpenhamnsskolor och några af enskilda läkare
utförda undersökningar inom folkskolor i Danmark. Häraf följer,
att man får gå till väga med mycken försigtighet vid bedömandet
af de vunna siffrornas relativa betydelse, eller med andra ord att
man svårligen kan afgöra, om de erhållna talen för sjuklighets
-
118
KAP. III.
procent, arbetstid m. m. äro jemförelsevis stora eller små. Detta
minskar dock ingalunda dessa tals absoluta betydelse ock det
intresse, som dervid måste fästa sig.
Betraktar man nu först resultaten af undersökningen angående
sundbetsförliållandena (tab. 1—5), så visar det sig, att af 11,227 lärjungar
vid de högre allmänna läroverken 55,2 % voro fullt friska,
under det 44,s % antingen ledo af långvarigare sjukdom eller företedde
något eller några af ofvannämda sjukliga eller abnorma symptom,
såsom närsynthet, bråck in. m. Bland dessa sistnämda äro icke
de inräknade, som endast ledo af tillfällig sjukdom. Nära hälften
af de undersökta lärjungarne visade sålunda här en ej fullt
tillfredsställande beskaffenhet i fysiskt afseende.
Jemför man de olika linierna med hvarandra, så ställer sig
förhållandet gynsammast för real-liniens 1,808 lärjungar med
60,4 / friska, mot 39,g % sjukliga, nästan lika för den gemensamma
liniens (de tre nedersta klassernas) lärjungar med 59, i %
friska mot 40,9 % sjukliga, men minst tillfredsställande för latinliniens
4,976 lärjungar med 49, s / friska mot 50,2 % sjukliga.
Här, såsom öfverallt, får man naturligtvis taga i betraktande
olikheten i de absoluta talen.
Friskprocenten är vid de femklassiga läroverken 0,9 %, vid de
treklassiga läroverken 1,6 f, vid de tvåklassiga pedagogierna 2,2 %
och vid de enklassiga 4,3 % högre än i motsvarande klasser af de
fullständiga läroverken, hvarvid dock är att märka, att uppgifterna
från Simrishamns pedagogi, der läkareundersökning icke
egt rum, för de enklassiga pedagogierna betydligt höjt friskprocenten,
hvilken, om denna skola ej medtages, nedsjunker till 5,8 %
lägre än första klassens vid de fullständiga läroverken. Tager
man i betraktande det större spelrum för tillfälligheterna, som
de små siffrorna för de lägre läroverken lemna, så befinnes likformigheten
i undersökningsresultaten för de olika slagen af
läroverk vara i hög grad påfallande.
I de högre läroverkens tre nedersta klasser minskas det
relativa antalet friska för hvarje klass; det utgör i första klassen
NÄRSYNTHETENS INVERKAN Å SJUKPROCENTEN.
119
62,4 %, i den andra 59,o % och i den tredje 56,8. Ganska likformig
härmed är minskningen vid de femklassiga läroverken,
såsom framgår ur talen 58,6, 57,9, 54,2, och utan nämnvärd afvikelse
vid de treklassiga, der friskprocenten för klasserna 1—3
utgör 66,3, 59,4, 62,2. I de tvaklassiga pedagogierna visar sig
visserligen en förbättring från lista klassen med 58,o procent friska
till andra klassen med 66,3 proc., men här liksom vid de treklassiga
läroverken inverkar de absoluta talens obetydlighet.
På latinlinien blir friskprocenten allt lägre, ju högre man
kommer i skolan. I klassen L. 4 vid de högre läroverken äro
56,i proc. och i L. 5 54,5 proc. friska; det undantag med afseende
på denna minskning, som göres vid de femklassiga läroverken,
der 4:de latinklassens friskprocent är 51,8, men den 5:tes
52,7 är af ingen betydelse på grund af lärjungeantalets ringhet.
För reallinien ställer sig förhållandet något sämre i 4:de
klassen än i den 5:te, enär den förras friskprocent är vid de
fullständiga läroverken 61,9 och vid de femklassiga 55,o, den
senares vid de förra 65,o och vid de femklassiga o7,s.
Inom de högre läroverkens gymnasialklasser visar sig en
ganska stark minskning af friskprocenten nedifrån uppåt. I
latinliniens nedre 6:te klass utgör antalet friska 50,3 proc. af
totalantalet, men sjunker successivt i de tre följande till resp.
47,3, 41,9 och 41,5 procent. Än märkbarare är denna försämring
på reallinien, der procentsiffrorna för de fyra klasserna äro 62,o,
60,2, 51,6 och 50,o.
I det hela framträder alltså en bestämd och successiv minskning
i de friskes antal från läroverkets nedersta klass till dess
högsta.
På denna minskning inverkar den här bland sjuklighetssymptomen
införda närsyntheten högst betydligt, i det att af lärjungarne
i de högre läroverkens tre nedersta klasser endast 7,5 proc.
äro närsynta, af lärjungarne på reallinien deremot 14,6 proc. och på
latinlinien ända till 22,3 proc. Till de sjukliga tillstånden hos barnet
måste ju närsyntheten räknas, i synnerhet som dess fortgående
120
kap. in.
stegring från klass till klass inom läroverket visar, att den till
allra största delen, såsom mycket omfattande undersökningar så
väl hos oss som i utlandet till fullo ådagalagt, under skoltiden
förvärfvas och förökas. Den förtjena!- vid bedömandet af skolarbetets
inverkan på det kroppsliga tillståndet utan tvifvel all
den uppmärksamhet, som man redan länge egnat den, men fullt
likstäld med de öfriga på sjuklighetsprocenten inverkande symptomen
är den dock icke; det är derför lämpligt att undersöka,
hvilka förändringar denna procent undergår, om närsyntheten
icke tages med i räkningen. Man finner då, att, när så sker, den
återstående sjuklighetsprocenten vid de högre läroverken stiger
från 34,4 i törsta klassen till 37,6 i andra och ytterligare i 3:dje
till 3b,o, men att den derefter på latinlinien i dess tre första
klasser (4, 5 och 6: i) successivt sjunker till 37,4, 36,6 och 34,7
samt alltså i nedre sjette latinklassen högst obetydligt öfverstiger
första klassens. Härefter höjer den sig i 6: 2 åter hastigt till
38,6 proc. och når sin höjdpunkt i 7: 1 med 40,5 proc.; i 7: 2
sjunker den åter till 36,9 och öfverstiger sålunda i skolans högsta
klass endast med 2,5 proc. sjuklighetsprocenten i den första.
Bland realisterna faller sjuklighetsprocenten ännu hastigare
i 4:de, 5:te och nedre 6:te klasserna. Den anges här af siffrorna
32,9, 26,7 och 25,8, hvilket sistnämda tal med ej mindre än 8,6
understiger det för första klassen. Men i 6: 2 visar sig här,
alldeles som på latinlinien, ett hastigt stigande till 31,7 proc.,
hvilket i nedre sjunde ökas till 33,6 proc. och på denna linie
ytterligare fortsättes i 7: 2 med ej mindre än 5 procent till 38,6,
hvaraf framgår, att om närsyntheten frånräknas, helsotillståndet
under sista skolåret är något bättre bland latinarne än bland
realisterna.
Vid de femklassiga läroverken visar sig resultatet, efter närsynthetens
borttagande, i det hela ganska öfverensstämmande,
med det undantag att sjuklighetsprocenten här blir betydligt
större i första klassen. Relativa antalet sjukliga barn blir
vid dessa läroverk i första klassen 38,5 proc, i andra 39,3 och i
SÄRSKILDA SJUKDOMARS INVERKAN PA SJUKPROCENTEN. 121
tredje 38,5 proc. På latinlinien ökas det derefter i 4:de klassen
till 39,7, men faller i den 5:te ned till 35,2 proc., på reallinien
åter faller det genast i 4:de till 37,4 proc. ock minskas i den öde
ytterligare till 29,2. Vid de treklassiga läroverken ock pedagogierna
utöfvar närsyntketens eliminerande intet väsentligt inflytande
på sjukligketsprocentens körning eller minskning.
Häraf framgår otvetydigt, att det i synnerket är de talrika
fallen af närsynthet, som göra de kögre klassernas sjukligketsprocent
så stor i jemförelse med de lägres, ock att, närsyntketen oberäknad,
lärjungarnes sjukligket icke särdeles mycket tilltager under
skoltiden. Ett motsatt förkållande skulle väl också ur medicinsk
synpunkt vara synnerligen abnormt, då ju lärjungarne i öfre
sjunde klassen äro 17 ä 18 år gamla, alltså i ynglingaålderns
fulla kraft. Snarare torde det förtjena bemärkas, att icke någon
minskning i sjukligketsprocenten inträdt, utan att denna fortfarande
kåller sig uppe till ungefär en tredjedel af kela lärjungeantalet.
De öfriga, särskildt upptagna sjukdomarnes inverkan på sjukligketsprocenten
framgår af en i bilagan införd tabell (tab. 6—10),
till hvilken Komitén hänvisar för vinnande af kännedom om undersökningens
detaljer i denna del. Bland dessa sjukdomar förtjena
de i synnerket att beaktas, som företrädesvis kunna anses ega
mera omedelbart samband med för mycket stillasittande i mindre
god luft ock under mer eller mindre ansträngande tankearbete
ock som deraf kunna uppkomma eller främjas. Sådana äro bleksot,
näsblod ock hufvudvärk. Bleksot hafva vid de högre läroverken
ej mindre än 12,7 procent af hela lärjungeantalet; ofta
återkommande hufvudvärk kafva 13,5 procent; kvar sjunde eller
åttonde lärjunge vid dessa skolor företer alltså såväl det ena
som det andra af dessa rätt betänkliga sjukligketssymptom. Vid
samma läroverk kafva i medeltal 6,2 proc. af lärjungarne »näsblod
ofta».
Ungefär detsamma är förhållandet vid de femklassiga läroverken;
de anemiska lärjungarne uppgå der till 13,4 proc. af kela
122
KAP. III.
antalet, af ofta påkommande hufvudvärk lida 14,6 proc. och af
näsblod 5,8 — åter en sådan likformighet i resultaten, som i sin
mån stödjer undersökningens tillförlitlighet. Hos de treklassiga
läroverkens lärjungar öfverväger bleksoten, för hvilken siffran
här stiger till 17,7 procent, under det hufvudvärkens siffra sjunkit
till 9,6 samt näsblodens håller sig på ungefär samma punkt (6,4
proc.). De tvåklassiga pedagogierna förete för ifrågavarande
sjuklighetssymptom något lägre siffror, resp. 9,o, 11,2 och 4,i
procent. Hos det fåtal lärjungar, som besöker de enklassiga
pedagogierna, visar sig, om man på anförda skäl utesluter Simrishamn,
bleksot hos ej mindre än 23,9 proc., hufvudvärk hos 9,;
och näsblod hos 1,8 proc.
Vid jemförelse mellan gemensamma linien, den klassiska och
den reala linien vid de högre läroverken visar sig dessa sjukdomars
förekomst störst på den gemensamma linien (i de 3 nedersta
klasserna), der 14, i proc. ha bleksot, 14,5 proc. »hufvudvärk ofta»
och 6,2 proc. »näsblod ofta». På det högre stadiet är sjuklighetsprocenten
med afseende på dem något större hos latinarne än
hos realisterna; hos de förra är den nämligen resp. 12,7, 13,5 och
6,5, hos de senare 9,4, 11,i och 5,4. Likformigheten i resultaten
vid de femklassiga läroverken framträder fortfarande; i dessa
läroverks tre nedersta klasser äro procenttalen för de ifrågavarande
sjukdomar^ 14,3, 15,3 och 5,9, i latinklasserna 13,7, 13,5 och 5,5
och i realklasserna 9,i, 12,9 och 5,8.
Inom rubriken »annan långvarigare sjukdom» äro en mängd
sjukdomar innefattade, hvilkas art och förekomst finnas angifna i
en tabellbilaga (tab. 11) och bland Indika sjukdomar i cirkulations-,
respiration- och digestionsorganen äro de mest betydande. Lärjungar,
behäftade med någon sådan sjukdom, utgöra vid de högre läroverken
9,9 proc., vid de femklassiga 10, i proc., vid de treklassiga
8,i proc., vid de 2-klassiga pedagogierna 11,2 proc. och vid de
enklassiga pedagogierna (Simrishamn frånräknadt) 6,2 proc. af
hela lärjungeantalen. Ser man på läroverkets olika stadier,
stiger vid de högre läroverken denna sjukprocent från 8,8 på
DE TUNNA SIFFRORNAS BETYDELSE.
123
den gemensamma luden till 9,3 för reallinien och till 11, o för
latinlinien, på hvilken sistnämda linie sålunda hvar nionde lärjunge
lider af sådan sjukdom. Då dessa sjukdomar ofta antingen föra
med sig eller äfven utan något som helst kausalsammanhang
förekomma tillsammans med ett eller flere af de vid undersökningen
specificerade sjuklighetssymptomen, i det t. ex. hjertsjukdomar
åtföljas af näsblödningar, sjukdomar i matsmältningsorganen
af hufvudvärk eller bristande matlust o. s. v., kan man af nu
anförda uppgifter icke erfara, huru mycket de i och för sig höja
sjuklighetsprocenten. Dör att få kännedom härom maste man
särskildt beräkna antalet af de fall, då dessa sjukdomar förekomma
ensamma och sålunda ensamma ökat de sjuka lärjungarnes
antal. Det visar sig då, att den uteslutande af dem förorsakade
höjningen i sjuklighetsprocenten utgör omkring 4 procent. Sjukdomsförhållandena
i detta hänseende förete inga beaktansvärda
olikheter vid de högre läroverken.
Huruvida de nu anförda talen äro relativt stora eller icke,
det vill med andra ord säga om helsotillständet vid våra läroverk
är sämre eller bättre nu än förr eller om friskprocenten vid
dem är större eller mindre än vid skolorna i andra länder eller huru
våra skolynglingars helsotillstånd förhåller sig till helsotillständet
hos en ungdom, som ej står under skolans inflytande, har Komitén,
såsom redan nämts, ej i sin hand att afgöra. Den enda jemförelse,
som härvid kunnat anställas, har varit med de af Hertel uppgifna
förhållandena i åtskilliga Köpenhamnsskolor, och denna jemförelse
utfaller mindre förmånligt för de svenska skolorna. Men dels är
Hertels material betydligt mindre omfattande än den svenska
undersökningens, dels är det hemtadt uteslutande från Höpenhamnsskolor,
som enligt Hertels uppgift hufvudsakligen besökas
af de bättre lottade klassernas barn, dels har han för sin undersökning
valt en förmånligare tidpunkt på läsåret, af hvilka alla
skäl en dylik jemförelse icke kan anses bevisande. Men oberoende
af alla jemförelse!’ visa dock dessa siffror otvetydigt nödvändigheten
af att mer än hittils gifva akt på de hygieniska förhållan
-
124
KAP. III.
dena vid vara läroverk; det är för detta ändamål bevisande nog,
att, äfven om närsyntheten frånräknas, mer än en tredjedel af barnen
i skolans nedersta klass företer ett eller annat sjukdomssymptom
och att denna siffra icke minskas utan ökas i de högre klasserna.
Hvad vid läroverkens organisation med anledning häraf i
främsta rummet bör tagas i betraktande är, att icke för mycket
tvunget arbete må påläggas läroverkens lärjungar. Och en
komité, som fått i uppdrag att undersöka det tillstånd, som
under en redan bestående organisation förefinnes, måste låta sig
angeläget vara att erhålla kännedom om måttet af det arbete,
som skolan för närvarande i verkligheten kräfver, för att, om
helsovarden så fordrar, deri göra nödiga modifikationer. Med
anledning häraf har Komitén, såsom redan nämts, sökt vinna så
noggranna upplysningar som möjligt om tiden för lärjungarnes
arbete.
Detta arbete är dels obligatoriskt af skolan pålagdt, dels
frivilligt. Det förra sönderfaller i två delar: arbetet i skolan
och i hemmet. Lärjungarnes arbetstid i skolan är visserligen
reglementerad genom läroverksstadgan, men företer dock på olika
ställen vissa olikheter, t. ex. i fråga om morgonbönernas längd
samt tiden för sång, gymnastik och teckning, hvarför bestämda
underrättelser härom för hvarje läroverk hemtats ur programmen.
Om hemarbetet hafva lärjungarne sjelfva lemnat uppgifter, livilka
af målsmän och lärare kontrollerats.
Genom sammanställning af siffrorna för bägge dessa slag af
arbete har medeltiden för arbetet i hemmet och skolan sedan
uträknats icke blott för hvarje klass i hvarje läroverk, utan äfven
för alla lärjungarne tillsammans i hvarje klass vid rikets alla
läroverk, hvarvid dock hvarje slag af läroverk betraktats såsom
ett helt för sig, de högre såsom ett, de femklassiga såsom ett
o. s. v. Nedanstående tabell visar för hvarje klass vid samtliga
de högre läroverken medeltiden för sammanlagda obligatoriska
arbetet i skolan och hemmet. I detta arbete äro undervisningstimmarne
i sang inräknade, hvarvid bör ihågkommas, att -ett
ARBETSTIDEN VID LÄBOVERKEN.
125
ganska stort antal lärjungar i läroverkens gymnasialklasser äro
befriade från undervisningen i sång. Deremot är undervisningstiden
i gymnastik icke inräknad i arbetstiden på denna tabell. Jemte
medelarbetstiden för hvarje klass vid alla de högre läroverken tillsammans
angifvas här äfven den största och den minsta medelarbetstid,
som för samma klass förekommer vid något af dessa
läroverk. De hit hörande detaljerna framgå af de i bilagan införda
tabellerna (tab. 12—16). Arbetstiden angifves i timmar för vecka.
Klass | Medeltid för obli-gatoriskt arbete i | Högsta medeltid | Minsta medeltid |
L. 7: 2 ......................... | 64,8* | 85,0* | 56,3* |
L. 7: 1......................... | 63,4* | 72,0* | 56,o* |
L. 6: 2 ......................... | 62,8* | 72,9* | 53,2* |
1. 6: 1 .......................... | 61,5* | 67,9* | 53,5* |
L. 5............................ | 54,7 | 62,5 | 46,2 |
1.. 4............................ | 51,7 | 57,2 | 44,o |
R. 7: 2 ......................... | 65,9 | 86,8 | 56,3 |
It. 7: 1_________________________ | 61,6 | 78,i | 54,2 |
It. G: 2......................... | 58,3 | 78, s | 51,i |
R. 6: 1................. ....... | 59,2 | 71,0 | 51,o |
R. 5............................ | 54,i | 64,o | 47,2 |
R. 4............................ | 51,2 | 62,o | 45,o |
3................................. | 44,6 | 49,3 | 40,7 |
2................................. | 43,4 | 50,2 | 38,i |
1................................. | 38,4 | 43,6 | 34,7 |
Resultaten af enahanda undersökningar vid de olika slagen
af lägre läroverk visa sig härmed ganska nära öfverensstämmande.
Man finner af ofvanstående tabellariska öfversigt, att den tid,
som upptages i och för obligatoriskt arbete i skolan och deraf
*) Härvid bör dock märkas, att enligt gällande läroverksstadga lärjungarne
i 7:de klassen hvarje manad kunna åtnjuta 4 och lärjungarne i 6:te klassen 2
dagars s. k. mdnadslof. Dessa lofdagar äro, livad beträffar skolarbetet, icke afdragna
i tabellens uppgifter; huruvida den genom dem uppkomna minskningen i
hemarbete vid uppgifterna tagits i beräkning, kan icke bestämdt afgöras.
126
KAP. III.
beroende hemlexor, med beräkning af 6 arbetsdagar i veckan,
enligt stadgan och lemnade uppgifter utgör för latinliniens lärjungar
i 7:de klassen i medeltal nära 101/2 timme om dagen, i
6:te klassen öfver 10 timmar, i femte klassen drygt 9 och i 4:de
klassen öfver &l/2 timmar. Realisternas motsvarande arbete belöper
sig i öfre 7:de klassen till nära 11 timmar dagligen, i nedre
7:de till öfver 10, i 6:te klassens bägge afdelningar till nära 10,
i öde klassen till 9 och i 4:de klassen till drygt 8 timmar. I 3:dje
klassen är medeltiden för dylikt arbete nära[772 dagliga timmar,
i andra klassen öfver 7 och i första klassen 6,4 timmar.
Den invändningen, att samtliga dessa medeltal genom ett fåtal
fall af oskäligt uppdrifven arbetstid blifvit allt för höga och
att den verkliga arbetstiden kan vara betydligt lägre, motsäges
af de detaljerade tabellerna, och en blick på ofvan anförda
maxima och minima torde i detta afseende verka tillräckligt upplysande.
En särskild på tio större, i olika delar af landet belägna
läroverk anstäld undersökning visar ock (tab. 17), att af
dessas 3,968 lärjungar (10 äro ej angifne) ej mindre än 47,9 procent
arbeta öfver den för dessa läroverk uträknade medelarbetstiden.
Det skulle vidare kunna tänkas, att de lärjungar, som genom
mindre goda anlag hade svårt att följa med undervisningen i allmänhet
eller i något särskildt ämne, angifvit mycket höga siffror
för sin arbetstid och derigenom, ehuru utgörande blott ett fåtal,
på ett missledande sätt kommit att höja medelsiffrorna för arbetstiden.
De, som uppgifvits (tab. 18—22) hafva svårt att följa med
undervisningen i allmänhet, utgöra också vid de högre läroverken
endast 14,8 proc., och de, som hafva svårt att följa med i särskildt
ämne, 19,9 proc. af hela antalet, hvarvid bör märkas, att samme
lärjunge ej sällan uppgifvits inom bägge kolumnerna. Men vid en
särskild undersökning af förhållandet mellan »svårigheten att följa
med» och »arbetstiden» vid ofvan nämda tio läroverk (tab. 23), visar
det sig, att af dem, som haft »svårt att följa med i allmänhet», ej
mindre än 53,2 proc. och af dem, som haft »svårt att följa med i
särskilda ämnen», 55, i proc. arbetat under medelarbetstiden — ett
LÄRJUNGARNES FRIVILLIGA ARBETE.
127
resultat, hvaraf torde kunna slutas, att lärjungarnes mindre goda
anlag icke utöfvat någon nämnvärd inverkan på medelarbetstiden.
Erfarenheten gifver väl också vid handen, att för läsning mindre
begåfvade lärjungar i allmänhet, följande sin natur, egna boken
så liten tid som möjligt, medan deremot rikt begåfvade ynglingar,
drifna af intresse och ambition, stundom gå allt för långt i
arbetsnit.
Härtill kommer nu ytterligare för ett ej ringa antal lärjungar
det frivilliga arbete, hvartill antingen skolan bjuder dem tillfälle
eller som föräldrars och egna önskningar pålägga dem i
hemmen. Skolan ger sålunda vissa af sina lärjungar tillfälle till
undervisning i frivilliga både läsämnen (engelska, hebreiska) och
öfningsämnen (teckning, musik), allt utom det ordinarie lässkemat.
I hemmen erhålla många lärjungar privat undervisning både
i läsämnen och i öfningsämnen (musik, slöjd in. m.). Dessutom
måste ganska mänga lärjungar, i synnerhet i de högre klasserna,
för att sörja för sitt uppehälle, meddela undervisning åt andra.
På skolans mellanstadium och i dess 6:te klass ökar slutligen
nattvardsläsningen för mången skolarbetets börda. 1 tabellbilagan
redogöres såväl för antalet lärjungar, hvilka äro sysselsatta
med sådant frivilligt och extra arbete, som ock för den tid detsamma
i medeltal upptager.
Frågar man nu, hvilken hänsyn en läroverksorganisation kan
och bör taga till detta frivilliga arbete, så synes det till en början
vara önskvärd!, att det frivilliga arbete, skolan sjelf bjuder,
icke må förorsaka eller öka lärjungarnes öfveransträngning, och
Komitén har ansett sig äfven böra afgifva förslag till preventiva
föreskrifter härom, då den i det följande återkommer till denna
fråga. Det extra arbetet utom skolan åter kan ej genom någon
lagstiftning åtkommas; det måste blifva föräldrars och malsmäns
sak att tillse, huru det rätta måttet härutinnan må varda iakttaget.
Men alldeles omöjliggöra sådant arbete bör skolan tydligen
icke, då det ju verksamt kan främja den fria utvecklingen
af lärjungens anlag och hans förmåga af sjelfverksamhet.
128
KAP. III.
Skolan bör alltså icke för sin rakning ända till det yttersta
taga i anspråk den tid, som befunnits för andligt arbete icke böra
öfverskridas.
Innan Komitén går att draga sina slutsatser af de med afseende
på den obligatoriska arbetstiden vunna siffrorna, torde det
vara lämpligt att i största allmänhet redogöra för de upplysningar,
som erhållits rörande några andra härmed sammanhängande
frågor. En sådan är den, huru lång sömn läroverkens lärjungar
i allmänhet njuta och till hvilken del af natten den är förlagd.
Häröfver lemnas här nedan en öfversigt, fullkomligt likformig
med den för arbetstiden gifna; äfven här synes det vara tillräckligt
för texten att införa öfversigten för de fullständiga läroverken,
då förhållandet .vid de lägre också i detta afseende är
temligen likartadt.
Klass. | s | ä n g t i | a. |
| S o f t i | a. |
Medeltal, klockan. | Tidigast, klockan. | Senast, klockan. | Medeltid, timmar. | Minimum, timmar. | Maximum, timmar. | |
1. 7: 2............. | 10,6 | 9,o | 1,0 | 7,2 | 4,0 | 9,o |
L. 7: 1.......... | 10,5 | 9,o | 12,3 | 7,3 | 4,o | 9,5 |
t. 6: 2........... | 10,3 | 8,5 | 1,0 | 7,4 | 5.o | 9,o |
L. 6: 1.......... | 10,1 | 8,5 | 12,0 | 7,7 | 5,5 | 10,o |
L. 5........... | 9,8 | 7,5 | 12,0 | 8,0 | 6,o | 10,o |
L. 4............ | 9,5 | 7,5 | 11,0 | 8,2 | 6,o | 10,8 |
E. 7: 2.......... | 10.il | 9,0 | 1,0 | 7,0 | 5,0 | 9,o |
E. 7: 1.............. | 10,6 | 9,o | 12,0 | 7,3 | 5,5 | 9,o |
K. 6: 2................ | 10,4 | 9,o | 12,0 | 7,6 | 5,5 | 9,o |
K. G: 1................ | 10,2 | 9,o | 12,o | 7,7 | 6,0 | 9,5 |
K. 5........................ | 9,8 | 8,o | 11,0 | 8,0 | 6,o | 11,0 |
R. !...........-............ | 9,6 | 7,o | 11,5 | 8,3 | 6,o | 10,5 |
3........................ | 9,3 | 7,5 | 11,0 | 8,6 | 6,o | 11,0 |
2................... | 9,1 | 7,5 | 11,5 | 8,7 | 7,0 | 11,0 |
1............................ | 9,o | 7,o | 11,0 | 9,o | 6,o | 11,0 |
LÄ11JUNGAKNES SOFTID.
129
Det mått af sömn, som enligt denna tabell njutes inom de
olika klasserna, torde ingalunda kunna anses såsom tillräckligt,
allra minst för barn, som om dagen äro sysselsatta med ansträngande
själsarbete. Då de vegetativa processerna i organismen
kraftigast försiggå under sömnen och barnen hafva att genom
dessa ej blott få ersatt det material, som under dagens arbete
förbrukats, utan jemväl derutöfver få utfördt det nybildningsarbete,
som kräfves för den i uppväxtåren oupphörligt fortgående
utvecklingen, så är det gitvet, att de skola vara i behof af en
längre softid än äldre personer, och det är af väsentlig betydelse,
att de få detta behof i fullt mått tillfredsstäldt. Det är visserligen
svårt att uppställa bestämda normaltider för barns sömn
vid olika åldrar, då behofvet af sömn mycke» är beroende på individuel
förhållanden, såsom helsotillstånd, sysselsättning, myckenhet
arbete o. s. v., men det torde dock med stöd af erfarenheten
och vetenskaplig diskussion kunna fastställas som regel,
att lärjungar i skolans 7:e och 6:e klasser behöfva hvarje dygn
8 till 9 timmars sömn samt i de lägre klasserna 9 till 10.
Man kan af tabellbilagorna 24—28 ännu bättre än af ofvanstående
medeltalstabell inse, huru för närvarande förhållandet med
skolornas lärjungar ställer sig till denna fordran. I öfre 7:e
latinklassen är softiden för 21,2 proc. af lärjungarne 8 timmar
eller längre; 17,9 proc. sofva mindre än 7 timmar. Förhållandet
förbättras visserligen successivt i de föregående tre gymnasialklasserna,
i det antalet af dem, som sofva i 8 timmar och mera,
uppgå till resp. 30,3, 37,3 och 49,6 proc., medan endast resp. 13,o
8,i och 5,5 proc. hafva en kortare softid än 7 timmar. I motsvarande
realklasser utgör antalet åt dem, som sofva 8 timmar
eller längre, resp. 18,7, 27,6, 47,5 och 59,6 proc. af hela lärjungeantalet
och af dem, hvilkas softid understiger 7 timmar,
26,8, 12,2, 5,8 och 3,i proc. I 5:e och 4:e latinklasserna går softiden
upp till 9 timmar och deröfver endast för resp. 14,5 och
25,7 proc.; motsvarande siffror för realklasserna äro 12,2 och 30,2.
Deremot sofver af 5:e klassens lärjungar ett icke ringa antal (af
Lärov.-kom. let. ®
1
130
KAP. III.
latinarne 25,2 proc. ocli af realisterna 30,5 proc.) mindre än 8
timmar; hos 4:e klassens lärjungar åter förekommer ett så ringa
matt af sömn hos relativt färre, resp. 16,g och 15,o proc. Eu softid
af 10 timmar är äfven i de nedersta klasserna sällsynt; i 3:e
och 2:a klasserna hör den helt och hållet till undantagen, i den
förra förekommande hos 3 proc. och i den senare hos 6,8 proc.
I första klassen uppgår det relativa antalet af dem, som sofva
10 timmar och deröfver, till 15,8 proc. Deremot finnes på dessa
tre klasser endast ett försvinnande fåtal gossar, som hafva mindre
softid än 8 timmar.
Denna statistik synes Komitén gifva vid handen, att den tid,
lärjungarne vid de% allmänna läroverken egna åt nattens hvila,
föt ett stort antal barn är alldeles för liten och i allmänhet
är nedbragt till ett mått, under hvithet den ej han falla utan
fara för lärjungarnes fysiska välbefinnande och normala utveckling.
Det bör dock särskildt bär anmärkas, att lärjungarnes alltför
sena sängtid i en mängd fall är beroende af förhållanden i
hemmet, i hvilka skolan omöjligen kan ingripa.
Vid den ofvan omtalade särskilda undersökningen af tio läroverk
har det visat sig (tab. 29), att något bestämdt förhållande mellan
softiden och sjukprocenten, d. v. s. någon omedelbar inverkan på
den senare af den förras nedgående under medelsiffran icke kan
statistiskt adagaläggas. Af de tio läroverkens 3,971 lärjungar
(7 äro ej angifna) hafva 2,338 en softid, som öfverstiger medeltiden
för hela riket, och 1,633 en softid, som är mindre än denna;
af de förra äro 45,3 proc. och af de senare 47,8 proc. sjukliga.
Det tal, 2,5, hvarmed den senare procenten öfverstiger den förra,
är alltför litet för att deråt skulle kunna tillmätas någon nämnvärd
betydelse, i synnerhet som olikheten möjligen beror derpå,
att i vissa fall just sjelfva sjuklighetstillståndet förorsakar sömnlöshet.
Otillräcklig softid är endast en bland de många faktorer,
som kunna menligt inverka på helsan, och det är ju lätt förklar
-
LÄRJUNGARNES BOSTADSFÖRHÅLLANDEN.
181
ligt, att ej denna faktors inflytande, då han tages ensam för sig,
på ett mer i ögonen fallande sätt framträder.
Vid Stockholmsläroverken är (tab. 30) till och med sjukligheten
hos dem, som sofva längre än den för dessa läroverk uträknade
medeltiden, större än hos dem, som sofva en kortare tid; siffran
är för de förra 55,o proc., för de senare 51,i proc. af antalet.
Bland förhållanden utom skolan, som i större mån inverka
på lärjungarnes helsotillstånd, äro den föda samt den vård och
tillsyn de erhålla utan tvifvel betydelsefulla. Men huruvida lärjungarne
i dessa afseenden äro bättre eller sämre lottade, torde
svårligen genom någon statistisk undersökning kunna utrönas, ej
heller lära de flesta af de omständigheter, som härmed stå i samband,
såsom föräldrarnes ekonomiska ställning och hemlifvets beskaffenhet,
kunna för en dylik undersökning blifva föremål. I allmänhet
borde det kunna antagas, att de lärjungar, som bo i sina
föräldrahem, hafva bäst stäldt för sig i dessa hänseenden. Dernäst
skulle väl komma de, som äro ordentligt inackorderade hos
någon i läroverksstaden bofast familj och således der ega vård
och tillsyn. Något sämre bör det ställa sig, särskild! i fråga om
vården och tillsynen, för dem, hvilkas föräldrar äro bosatta utom
•läroverksstaden, men för sina barn uppsatt hushåll i densamma.
Återstå slutligen de ingalunda sällsynta fall, då lärjungarne skola
i läroverksstaden lefva på medförd matsäck, hvilken de efter råd
och lägenhet nödtorftligen få komplettera genom hemtning af mat.
Dessa lärjungar äro ofta äfven i andra afseenden lemnade helt
och hållet åt sig sj elfva, och detta i en ålder, då de vanligen ännu
icke på långt när lärt sig att egna sin kropp nödig skötsel.
Af följande tabell framgår, till hvilken mängd lärjungarne
i de högre läroverkens olika klasser tillhöra den ena eller den
andra af dessa kategorier:
132
kap. in.
Klass. | Beräknade i | procent af lärjungeantalet i | hvarje klass. | |
I föräldra-hemmet | Inackorde- rade. | Ej boende i | På annat sätt | |
L. 7: 2............................ | 42,i | 39,7 | 3,7 | 14,5 |
L. 7: 1 ............................ | 43,9 | 41,o | 4.3 | 10,8 |
L. 6: 2 ............................ | 43,4 | 40,8 | 3,9 | 11,9 |
L. 6: 1 ............................ | 47, h | 40,i | 4,2 | 8,1 |
L. 5............................... | 49,9 | 39,6 | 4,5 | 6,o |
L. 4............................... | 52,3 | 36,i | 6,2 | 5,4 |
R. 7: 2 ............................ | 58,9 | 33,1 | 3,4 | 4,6 |
R. 7: 1 ............................ | 49,4 | 39,7 | 2,6 | 8,3 |
R. 6: 2 ............................ | 59,i | 34,4 | 3,8 | 2,7 |
R. 6: 1 ............................ | 60,5 | 33, s | 3,5 | 2,2 |
R. 5............................... | 67,5 | 25,7 | 3,6 | 3,2 |
R. 4...................:........... | 68,3 | 26,4 | 3,3 | 2,0 |
3.................................... | 65,8 | 25,3 | 4,3 | 4,6 |
2.................................... | 69,i | 23,6 | 4,3 | 3,0 |
1............................... | 73,4 | 20,o | 3,2 | 3,4 |
Det visar sig, att nära 90 procent af lärjungarne bo antingen
i föräldrahem eller inackorderade, 4,5 procent hafva eget
hushåll och endast återstående 5,5 proc. lefva under andra förhållanden.
Svårligen kunde man härvid vänta, att någon speciel
inverkan af bostadsförhållandena på sjuklighetsprocenten skulle
framträda; siffrorna för de bägge sista kategorierna äro små, och
dessutom inrymma, såsom ofvan nämdes, de särskilda kategorierna,
hvar inom sig, många olika grader med afseende på beskaffenheten
af lärjungens underhåll och vård. Också inhemtas af den ofvan
åberopade, på tio läroverk gjorda specialundersökningen (tab. 31),
att sjukligketsprocenterna inom de olika hufvudgrupperna äro nästan
alldeles lika. Af dessa läroverks 3,967 lärjungar (11 äro ej
angifna) bo 2,659 i föräldrahemmet, 902 äro inackorderade och
406 hafva egna hushåll eller lefva under andra förhållanden.
LÄRJUNGARNES BOSTADSFÖRHÅLLANDEN.
133
Inom den första bland dessa tre grupper är sjukligbetsprocenten
47,o proc. af hela gruppens lärjungeantal, inom den andra 46, i
proc. och inom den tredje 43, i proc. Af denna undersökning
skulle således kunna dragas såsom slutsats, att de nu nämda omständigheterna,
under Indika lärjungarnes hemlif är ordnadt, icke i
allmänhet äro af så väsentligt olika art, att den inverkan, hemmets
beskaffenhet utöfvar på helsotillståndet, genom ifrågavarande
gruppering kunnat träda i dagen.
Men ofvanstående tabell ger vid handen en annan i hög grad
beaktansvärd omständighet. Den visar nemligen, att öfver 30
proc., alltså omkring en tredjedel af läroverkens lärjungar, under
skoltiden lefva utan föräldravård och alltså, hvad angår deras
lif utom skolan, deras hemarbeten m. m., äro öfverlemnade antingen
i främmande händer eller åt sig sj elfva. Så mycket vigtigare
blir det då, att skolans hygieniska anordningar äro så goda
som möjligt och att dess organisation ej genom påläggande af allt
för mycket hemarbete liksom manar lärjungarne till ett stillasittande
i hemmen, som naturligtvis kan utsträckas till en vådligare
gräns, der det ej öfvervakas af föräldrarne. Å andra sidan
är det fara värdt, att särskildt dessa lärjungar ej alltid skola
rätt använda ett möjligt öfverskott af ledig tid, då de härför
sakna föräldrars och målsmäns anvisning och ledning. Komitén
har icke förbisett denna möjliga våda; den har deraf funnit sig så
mycket mera föranlåten att, på sätt som i det följande kommer att
ske, fästa uppmärksamheten på det önskvärda i att tillfällen till
uppfriskande och nyttiga sysselsättningar, såsom fria lekar under
lämplig tillsyn, handaslöjd in. m., stå skolungdomen till buds.
Bland de mest oafvisliga kraf, som nutidens hygien ställer
på skolan, är det, att luften i skolrummen bör vara så ren och
frisk som möjligt, då ett längre uppehåll i en oren och förskämd
luft inverkar synnerligen menligt på blodberedningen och lifsfunktionerna
i allmänhet och är egnadt att framkalla en del af
just de sjuklighetsyttringar, för hvilkas framträdande hos skol
-
134
KAP. III,
ungdomen man särskild! velat i större eller mindre grad göra skolan
ansvarig, såsom blodbrist, hufvudvärk, bristande matlust in. in.
Vid undersökning af, huru våra läroverkslokaler i allmänhet
uppfylla fordringarna på tillräcklig och ren luft (tab. 32—35), finner
man visserligen, att lärorummens storlek i det hela är vid dem
ganska tillfredsställande. I ett preussiskt »Ministerialerlass» af år
1870 föreskrifves, att på hvarje lärjunge i de nedre klasserna bör
komma en medelluftrymd af 3,7—4,4 kubikmeter för hvarje lärjunge,
i Baden bestämmes medelluftrymden till 5,2 7 och i Schweiz
till 6,45. För Stockholms folkskolor hafva de fackmän, som undersökt
luftbeskaffenheten derstädes, föreslagit för nybygnader
en normalrymd af 5 till 6 kubikmeter för lärjunge. Till jemförelse
af dessa siffror med den faktiska luftrymden för de allmänna
läroverkens tre nedersta klasser, hvilka äro de mest befolkade
och der sålunda de ogynsammaste förhållandena torde förefinnas,
meddelas följande öfversigt. Luften är för hvarje lärjunge:
Medeltal, Minimum, Maximum,
kub.-meter. kub.-meter. kub.-meter.
i första klassen------------------------------ 7,3 3,6 12,s
vandra » 8,2 3,6 15,6
i tredje » 7,6 3,4 14,5
För de högre läroverkens öfre klasser och för de olika slagen
af lägre läroverk är i allmänhet rummens kubikinnehåll fullt
tillräckligt. Men kännedomen om detta visserligen glädjande
förhållande kan ingalunda hafva farhågorna för osund luft i våra
skolrum. Ty äfven om luften i ett skolrum varit fullt tillräcklig
för lärjungarne och fullt frisk vid lektionens början, skämmes
densamma mycket hastigt, och ny, ren luft måste i tillräcklig
myckenhet ständigt införas i rummet. Detta kan på ett tillfredsställande
sätt ske endast genom lämpliga ventilationsapparater,
hvilket lätt inses, om man betänker, att luftbehofvet för
en fullvuxen person utgör omkring 60 kubikmeter i timmen.
Hvad beträffar de anordningar, som vid de allmänna läroverken
för ventilationen vidtagits, visar det sig af de till Komité!!
SKOLRUMMENS VENTILATION, LEKPLATSER M. M.
135
från rektorerna lemnade uppgifterna (tab. 36—38), att egentliga
ventilationsapparater alldeles saknas vid 16 af de fullständiga läroverken,
17 af de femklassiga och 14 af de treklassiga. Bland de
högre läroverk, som sålunda endast genom fönsters eller lättrutors
öppnande kunna åstadkomma luftombyte i rummen, äro några af
de allra största, såsom de i Linköping, Yexiö och Lund. Och det
torde vara fara värdt, att, äfven der ventilationsinrättning finnes,
denna ofta är mindre ändamålsenlig, hvartill kommer, att skötseln
af densamma är förenad med svårigheter, hvilka för när
o
varande
äfven med bästa vilja ej alltid kunna öfvervinnas. Åtgärden
att genom boning, oljedränkning eller målning skydda
skolrummens golf och göra det lättare att halla dem rena och
derigenom rumluften fri från det skadliga dammet, är icke vidtagen
på något enda ställe utom vid ett Stockholmsläroverk. Särskild
uppmärksamhet förtjena värmeapparaterna med hänsyn sa
väl till det sätt, på hvilket luften genom dem uppvärmes, hvithet
utöfvar ett ej oväsentligt inflytande pa dennas mer eller mindre
helsosamma beskaffenhet, som äfven dertill, att en lagom hög
och så vidt möjligt jemn temperatur underhålles. Hvad lekplatser
angår, finnas sådana visserligen vid nästan alla skolor, men
äro nästan aldrig försedda med lekskjul samt kunna derför vid
ogynsam väderlek ej af barnen begagnas. Alla dessa förhallanden
synas Komitén vitna om behof vet af noggrann hygienisk tillsyn vid
läroverken och utgöra motiv för Homiténs förslag i detta hänseende,
som i hufvudsak öfverensstämmer med ett af Professor Key
afgifvet och i bilagan infördt yttrande i ämnet.
Det har ofvan framhållits, af huru stor vigt det är att omsorgsfullt
beakta den fysiska vården under kroppens utvecklingsperiod,
under hvilken organismen har att förrätta icke blott det
arbete, som behöfves för att upprätthålla lifvet och utföra dess
funktioner, utan äfven det, som är nödvändigt för att på ett normalt
sätt föra utvecklingen framåt. Ur hygienisk synpunkt blir
det derför synnerligen väsentligt att lära känna denna utvecklings
136
kap. in.
gång under dess olika skeden. Kännetecken härpå lemnar tilltagandet
i längd och vigt, och Komitén har sökt genom sammanförande
af uppgifterna för samtliga läroverkens 14,721 lärjungar
(de oangifne afräknade) erhålla en, så vidt genom en enstaka
undersökning är möjligt, tillförlitlig öfversigt öfver uppväxtens
fortskridande hos läroverkens lärjungar (tab. 39—44). Denna
öfversigt följer här, sammanstäld för jemförelsens skull med resultaten
af liknande undersökningar å skolbarn i Hamburg och Bryssel.
Lärjungar i |
| L | ä | 11 g | d |
|
|
| V i | g < |
|
| |
i Sverige. | i Hamburg | i Bryssel. | i Si | rerige. | i Hamburg | i Bryssel. | |||||||
Meter. | Meter. | Meter. | Kilogram. Kg. | Kilogram. Kg. | Kilogram. Kg. | ||||||||
10:de året... | 1,81 | — | 1,31 | — | 1,27 | _ | 29,3 | _ | 26,9 |
| 26,i |
| |
inte | » ... | 1,33 | + 2 | 1,35 | + 4 | 1,33 | + 6 | 30,3 | + 1,0 | 29,2 | + 2,3 | 27,9 | + 1,8 |
12:te | » | 1,36 | + 3 | 1,40 | + 5 | 1,38 | + 5 | 32,2 | + 1,9 | 32,2 | + 3,0 | 31,o | + 3,i |
13:de | » | 1,40 | + 4 | 1,43 | + 3 | 1,42 | + 4 | 34,5 | + 2,3 | 34,o | + 1,8 | 35,3 | + 4,3 |
14:de | » | 1,44 | + 4 | 1,49 | + 6 | 1,47 | + 5 | 37,6 | + 3,1 | 39,o | + 5,o | 40,5 | + 5,2 |
15:de | » ... | 1,49 | + 5 | 1,54 | + 5 | 1,51 | + 4 | 42,3 | + 4,7 | 43,7 | + 4,7 | 46,4 | + 5,9 |
16:de | » | 1,56 | + 7 | 1,62 | + 8 | 1,55 | + 4 | 46,8 | + 4,5 | 49,3 | + 5,6 | 53,4 | + 7,0 |
17:de | » | 1,62 | + 6 | 1,67 | + 5 | 1,59 | + 4 | 52,3 | + 5,5 | 54,o | + 4,7 | 57,4 | + 4,o |
18:de | )) ... | 1,67 | + 5 | 1,68 | + 1 | 1,63 | + 4 | 57,6 | + 5,3 | 57,3 | + 3,3 | 61,3 | + 3,9 |
19:de | )) | 1,70 | + 3 | 1,67 | -1 | 1,66 | + 3 | 61,3 | + 3,7 | 58,8 | + 1,5 | 63,3 | + 2,0 |
20:de | » | 1,71 | + 1 | 1,07 | ±0 | 1,67 | + 1 | 63,3 | + 2,0 | 60,4 | + 1,6 | 65,o | + 1,7 |
21:sta | ” - | 1,72 | + 1 | 1,70 | + 3 | sakn. | sakn. | 65,2 | + 1,9 | 64,6 | + 4,2 | sakn. | sakn. |
Anm. Härvid bor tagas i betraktande, att vid vigtberäkningarna i Hamburg och
Bryssel kladernas vigt, beräknad till V20 af kroppsvigten, är afdragen, något som ei
alltid skett vid vägnmgarua i Sverige. J
Jemförelsen lemnar ett med afseende på tabellens tillförlitlighet
ganska tillfredsställande resultat. Betraktar man längdutvecklingen
i dess helhet, så visar det sig, att de svenska barnen
under de sex första af de åldersår, hvilka öfversigten omfattar,
utveckla sig långsammare än deras jemnåriga i de söderut belägna
städerna, men att de sedermera skjuta så mycket hastigare fart
samt under perioden 19:de—21:sta åren växa om de andra. Det är ju
också af allmän erfarenhet bekräftadt, att barnen i nordliga
lärjungarNes längd och vigt.
137
länder utvecklas långsammare och senare än i södern; de äro
ofta, som man säger, knutna i växten, tils de uppnå 14 ä 15 ar,
men utvecklas sedan under ynglingaåldern hastigt och blifva som
män i regeln längre än sydländingarne.
I utvecklingen kan man på grund af de här anförda iakttagelserna
hos barnen vid våra läroverk urskilja tre högst beaktansvärda
stadier. Från och med det 10:de till och med det
14:de året tillväxa de i längd endast 13 centimeter och öka i
vigt 8,3 kilogram; från det 14:de till och med det 18:de är längdökningen
23 centim, och vigtökningen 20 kg., hvarefter under
perioden 18—21 åren längden endast ökas med 5 cm. och vigten
med 7,6 kg. Den mellersta af dessa perioder är synbarligen
den starkaste utvecklingens tid, till hvilken naturen hos den
uppväxande söker samla alla sina krafter. År organismen vid
dess inträde försvagad, så äro utvecklingens förutsättningar bristfälliga
och dermed faror för handen för dess normala gång. Skolan
synes derför, såsom Komiténs medicinskt sakkunnige ledamot särskildt
framhållit, böra fästa synnerligt afseende vid barn, som befinna
sig i åren närmast före det egentliga utvecklingsskedet, och se
till, att ingen menlig inverkan på deras fysiska utveckling från
hennes sida utöfvas. Sjelfkärt är äfven, att alla inflytelser, som
under sjelfva utvecklingsperioden inverka störande eller ingripa
hämmande i utbildningens gång, måste verka derhän, att denna
kan missriktas, att sjukdomsanlag och mindre god helsa för lifvet
kunna grundläggas eller i hvarje fall ej den fysiska styrka uppnås,
som bort och kunnat vinnas, om utvecklingen fått ostörd
fortgå under gynnsamma förhållanden.
Alla de sålunda erhållna upplysningarna och resultaten af
deras bearbetande, sådana de nu i kort öfversigt angifvits, hafva
för Komitén inneburit en maning att tillse, hvilket matt af obligatoriskt
arbete under nuvarande förhållanden kan och bör påläggas
de svenska läroverkens lärjungar. Både hos oss och i främmande
länder har den frågan ofta blifvit framstäld, huru manga timmars
själsarbete kan fordras af barn och ynglingar i olika aldrar
138
kap. in.
utan skada för deras fysiska helsa och själskraft. Att besvara
denna fråga med bestämda, för alla gällande siffror är uppenbarligen
en omöjlighet, dä förmågan att bära själsarbete är beroende
icke blott af den hos olika individer ytterst olika kraften,
utan ock af det sätt, hvarpå arbetet pålägges, dess art, anordning
och fördelning. Till ett ungefärligt bestämmande åter af den
tid för skolarbete, som för de olika åldrarna ej bör öfverskridas,
kommer man lättast genom att beräkna, huru många timmar af
dygnet behöfvas för andra ändamål, sömn, måltider, lekar in. m.,
och sedan för arbete anslå den återstående tiden. Dessa beräkningar
kunna visserligen endast vara närmelsevis giltiga; men
de äro vigtiga att hafva för ögonen, då det gäller att i en ny
undervisningsplan framlägga förslag till timtal för de särskilda
klassernas skolarbeten samt till föreskrifter rörande hemarbetenas
begränsning. På allmänna fysiologiska och hygieniska grunder och
med ledning i öfrigt af de förslag, som i främmande länder framstälts
i denna fråga af hygieniska kommissioner och enskilda vetenskapsmän,
samt af de föreskrifter, som på åtskilliga ställen lemnats
angående lärjungarnes arbetstid, har Komiténs redan åberopade medicinskt
sakkunnige ledamot uppstält följande tablå öfver fördelningen
af dygnets 24 timmar för barn och ynglingar i skolans olika åldrar.
Klass. | Softid. | Tid för | Tid för | Lektid | Arbetstid | Arbetstid | ||
Ålders-klass efter | Skol- klass. | Sängtid | Sömn. Antal timmar. | |||||
10:de... | 1......... | 8 ä 0—7 | 10 ä 11 | 1 | 3 | 3—1 | 6 | 36 |
ll:te ... | 3......... | 8 ä 9—7 | 10 å 11 | 1 | O O | 3-4 | 6 | 36 |
12:te ... | 3......... | 9-7 | 10 | 1 | 3 | 3 | 7 | 42 |
13:de_._ | 4......... | 9—7 | 10 | 1 | 3 | 3 | 7 | 42 |
14:de... | 5......... | 9,5—7 | 9,5 | 1 | 3 | 2,5 | 8 | 48 |
15:de... | 6: i ..... | 10-7 | 9 | 1 | 3 | 2,5 | 8,5 | Öl |
16:de... | 6: 2..... | 10-7 | 9 | 1 | 3 | 2,5 | 8,5 | 51 |
17:de... | 7: 1 ..... | 10-6,5 | 8,5 | 1 | 3 | 2,5 | 9 | 54 |
18:de... | 7: 2 ..... | 10-6,5 | 8,5 | 1 | 3 | 2,5 | 9 ! | 54 |
LÄRJUNGARNES ARBETSTID I FRÄMMANDE LÄNDER. 139
För jemförelses skull införas här tabeller, utvisande lärjungarnes
arbetstid i skolan och hemmet i Preussen och i Elsuss-Lothringen.
För det förstnämda landet är skolarbetstiden bestämd genom en
förordning af den 31 Mars 1882. Hemarbetet är icke begränsad!
genom några allmänna föreskrifter, men har här beräknats efter
ett i den ministeriela tidningen offentliggjordt cirkulär från provinsen
Westfalens provinsial-skolkollegium, i livilket den 15:de
westfaliska direktorskonferensens beslut åberopas. För ElsassLothringen
är arbetstiden i sin helhet normerad genom en af den
kejserliga ståthållaren, generalfältmarskalken Manteuffel, år 1883
utfärdad förordning. Hemarbetstiden är på bägge ställena beräknad
för lärjungar med medelmåttiga anlag.
A. Arbetstiden i Preussen.
Åldersklass efter | Skolarbetstid | Hemarbets-tid i vecko-timmar. | Summa veckotimmar. | Daglig _ |
10:de........................... | 8-2 | 12 | 44 | 7,3 |
llrte............................ | 34 | 12 | 46 | 7,7 |
12rte............................ | 32 | 12 | 44 | 7,3 |
I3:de ........................... | 32 | 18 | 50 | 8,3 |
14:de........................... | 32 | 18 | 50 | 8,3 |
15:de........................... | 82 | 18 | 50 | 8,3 |
16:de........................... | 32 | 24 | 56 | 9,3 |
17:de........................... | 32 | 24 | 56 | 9,3 |
18:de........................... | 32 | 24 | 56 | 9,3 |
Amu. Här äro fakultativa ämnen icke inräknade.
B. Arbetstiden i Elsass-Lothringen x).
Åldersklass efter | Skolarbetstid i | Hemarbetstid i | Summa veckotimmar. | Daglig arbets-tid i timmar. |
10:de, llrte................... | 27—28 | 3 | 35—36 | 5,8—6 |
12:te, 13:de, l-lrde.......... | 30 | 12 | 42 | 7 |
15:de, IGrde, 17:de, 18:de. | 32—34 | 12-18 | 44-52 | 7,3-8,7 |
Anm. De fakultativa ämnena, hvilka icke utan rektors särskilda tillstånd få för
någon lärjunge upptaga mer än 2 timmar i veckan, äro här icke inräknade.
'') Mantenffels förordning om arbetstiden är grundad på ett förslag, som uppgjorts
af en läkarekommission.
140
kap. in.
I Preussen är alltså lärjungarnes arbetstid i de tidigaste
åldersklasserna ej obetydligt längre än den å ofvanstående normaltabell
angifna, hvaremot den i de högre klasserna endast obetydligt
skiljer sig från tabellens. I Elsass-Lothringen åter är den för de
lägre klasserna ungefär lika och kortare för några af öfverklasserna.
En ännu kortare arbetstid är föreslagen af en kommission i Baden.
Härvid bör emellertid icke lemnas ur sigte, att ferierna vid
de ofvan omtalade skolorna äro betydligt kortare än hos oss och
att sålunda en längre daglig arbetstid skulle vara af nöden vid
våra skolor för att medhinna motsvarande kurser. Feriernas längd
hos oss kan dock icke förhindra det skadliga inflytandet deraf,
att det dagliga arbete, som under en längre tid pålägges lärjungarne,
är för stort; det arbete, som, fördeladt på lämplig tid,
skulle vara oskadligt, kan naturligtvis verka högst menligt, om
det hopas pa en kortare tid. Denna invändning kan sålunda
endast föranleda Komitén att tänka sig möjligheten af någon förkortning
af ferierna äfven hos oss, om nödig jemkning i den dagliga
arbetstiden derförutan icke kan erhållas.
En sådan jemkning visar sig nemligen påkallad vid en jemförelse
mellan den för Komitén framlagda normaltabellen och de
medelsiffror för arbetstiden (gymnastiken inräknad), hvilka framgått
ur den ofvan omtalade undersökningen af läroverken. Jemförelsen
utfaller så, som synes af följande tabell:
Åldersklass efter lefnadsåret. | Medelarbetstid för dag | Daglig arbetstid |
10:de............................. | 6,9 | 6 |
ll:te............................................... | 7,8 | 6 |
12:te ....................................... | 8,0 | 7 |
13:de........................................ | 9,i | 7 |
14:de........... | 9,8 | 8 |
15:de.................. | 10,6-11,0*) | 8,5 |
16:de............................................... | 10,5-11,2*) | 8,5 |
17:de............................................... | 11,0-11,4*) | 9 |
18:de............................................... | 11,1—11,3*) | 9 |
*) Härvid bör dock märkas, att enligt gällande läroverksstadga lärjungarne i 7:de klassen kunna
i hvarje manad åtnjuta 4 och lärjungarne i 6:te klassen 2 dagars s. k. månadslof. Dessa lofdagar äro,
hvad beträffar skolarbetet, icke afdragna i tabellens uppgifter; huruvida den genom dem uppkomna
minskningen i hemarbete vid uppgifterna tagits i beräkning, kan icke bestämdt afgöras.
ARBETSTID OCH SJUKLIGHEXSPKOCENT.
141
Dessa ur tabellerna tagna medelsiffror angifva, åtminstone
för de högre klasserna, ett större mått af dagligt arbete än det,
som man lian fordra, att ens den fullt utbildade mannen i sin
kraftigaste ålder skall kunna bära titan skada för sin helsa och
tankekraft.
Det ligger här nära till hands att undersöka, huruvida den
allt för stora arbetstiden vid våra läroverk kan visas hafva utöfvat
något så påfallande inflytande på lärjungarnes helsotillstånd,
att sjuklighetsprocenten vuxit i mån af arbetstidens ökning. Jemför
man de tabellbilagor, som utvisa arbetstid och sjuklighetsprocent
vid de olika läroverken, finner man då, att en del läroverk
med låg arbetstid förete en jemförelsevis hög sjuklighetsprocent
(t. ex. Stockholmsläroverken), under det att vid andra sådana
med relativt hög arbetstid helsotillståndet synes vara tillfredsställande
(exempelvis Karlstads). Man kan icke heller vänta, att
arbetstidens inflytande på sjuklighéten skulle vid en sådan jemförelse
träda i dagen, ty sjukligheten är ju vid de olika skolorna
beroende af en mängd andra faktorer, som inverka på densamma,
såsom ortens klimatiska och hygieniska förhållanden i allmänhet,
skollokalernas beskaffenhet, barnens lefnadsförhållanden m. in.,
bvilka omständigheters inverkan kan vara långt starkare än den
af arbetstiden.
En riktigare väg till att finna arbetstidens inverkan på sjukligheten
är att inom ett läroverk eller, emedan siffrorna eljes
blifva för små, inom en grupp af läroverk jemföra sjuklighetsprocenterna
för de lärjungar, som arbeta öfver en viss medelarbetstid,
och för dem, som arbeta under densamma. Men äfven
af denna undersökning kan man ej vänta sig några mera i ögonen
fallande resultat, då, som sagdt, flere andra omständigheter utöfva
ett mera omedelbart inflytande på sjukligheten än det allt för
stränga arbetet, hvars inverkan till organismens försvagande ofta
endast efter en längre tid framträder. Dessutom böra en sådan
undersöknings resultat, äfven om de skulle visa en större sjuklighet
hos dem, som arbeta mycket, med försigtighet bedömas,
142
kap. in.
enär det torde kunna antagas, att sjukliga barn i allmänhet arbeta
mindre raskt än friska, och det sålunda lätt kan hända,
att det i många fall är sjukligheten, som förorsakat den högre
arbetstiden, och icke omvändt.
Af en sådan undersökning inom de tio ofta omförmälda läroverken
visar det sig, att inom dessa af de 1,809 lärjungar,
som arbeta öfver medelarbetstiden för samtliga högre allmänna
läroverk, 47,9 procent förete sjuklighetssymptom, under det sådana
symptom förekomma hos 44,7 procent af de 2,159, som arbeta
under medelarbetstiden. De förres sjuklighetsprocent öfverstiger
alltså de senares med 3,2. Vid en sådan sammanställning måste
dock resultatet på ett för dess bevisande kraft menligt sätt påverkas
deraf, att förhållandena vid de från olika orter sammanförda
läroverken sins emellan kunna vara betydligt olika. Vid
ett läroverk med jemförelsevis låg arbetstid kan nemligen sjuklighetsprocenten
i följd af andra inverkande omständigheter vara
mycket hög, under det vid ett annat sådana störande omständigheter
ej förekomma; sammanslåendet af bägge kan då tydligen
leda derhän, att låg arbetstid kommer att förenas med hög sjuklighetsprocent
och tvärtom hög arbetstid med låg sjuklighetsprocent,
utan att så skulle blifva förhållandet, om endast läroverk
af första slaget eller om endast läroverk af det andra sammanfördes.
Det har derför varit nödigt att för en liknande undersökning
söka att finna ett tillräckligt stort material, som inom
sig företedde den största möjliga likformighet. Ett sådant erbjuda
Stockholmsläroverken, hvilkas lärjungar lefva under temligen
lika hygieniska förhållanden, vare sig de gå vid det ena
eller det andra läroverket, äro utgångna från ungefär samma
samhällsklasser och, frånsedt sjelfva skollokalernas beskaffenhet,
äro utsatta för samma tillfälligheters inflytande, hvarjemte läkareundersökningen
vid dessa skolor synes vara med fullgod noggrannhet
verkstäld. Från dem har dock Nya Elementarskolan måst
afskiljas, enär denna skola till arbetssätt och klassindelning betydligt
skiljer sig från statens öfriga läroverk. Bland Stockholms
-
ARBETSTID OCH SJUKLIGHET SPROCENT.
143
skolornas 1,882 lärjungar (deraf 9 ej angifne) visar sig då (tab. 45)
förhållandet vara, att 978 lärjungar arbeta öfver och 895 under den för
Stockholmsläroverkens olika klasser särskildt uträknade medelarbetstiden;
af de förra höra 55,8 och af de senare 50,2 till de med
sjuklighetssymptom behäftade. Skilnaden visar sig alltså här vara
5,6 proc. eller mera än dubbelt så stor som vid den undersökning,
hvilken haft de tio från skilda delar af landet tagna läroverken
till föremål. Dessa siffror synas häntyda derpå, att det allt för
stränga arbetet öfvat en direkt inverkan på sjukligheten. Några
mera vidt gående slutsatser härutinnan torde dock icke af dem
böra dragas, utan tjena de endast att ytterligare belysa den
förut gjorda allmänna framställningen.
Af allt det nu anförda synes det Komitén framgå:
att någon lindring i arbetstiden på lärorummet bör beredas
de allmänna läroverkens lärjungar;
att föreskrifter om tiden för lärjungarnes hemarbeten, afseende
att begränsa och reglera dessa, böra lemnas; samt
att större uppmärksamhet än hittils bör egnas åt de hygieniska
förhållandena vid läroverken.
Komitén kommer att i det följande afgifva förslag i de bägge
förstnämda syftena och ansluter sig dervid, hvad beträffar arbetstiden,
i allt väsentligt till ofvan framstälda normaltabell, dock med
de smärre modifikationer, som af skälig hänsyn till pedagogiska
kraf föranledas.
Med afseende åter på anordnandet af den hygieniska tillsynen
vid läroverken anser Komitén lämpligast att i detta
sammanhang utlåta sig. I främsta rummet är det för åstadkommande
af sådan tillsyn nödigt, att vid hvarje högre och
femklassigt läroverk finnes anstäld en läkare, som har att utöfva
läkaretillsyn öfver lärjungarne samt att biträda rektor vid öfvervakandet
af de hygieniska anordningarna vid läroverket. Lönen
144
kap. in.
för sådan läkare synes böra utgå dels af statsmedel med visst
belopp för hvarje läroverk, dels af läroverkets egna medel till
olika, af lärjungeantalet beroende belopp. Så kunde af statsmedel
utgå åt läkaren vid ett högre allmänt läroverk 150 kronor
och åt läkaren vid ett femklassigt läroverk 100 kronor om året.
Af läroverkets egna medel synes läkaren böra ersättas med 1
krona för hvarje lärjunge. Under sådana förutsättningar skulle
kostnaderna för skolläkare vid de högre och de femklassiga all
-
männa läroverken kunna beräknas på följande sätt:
Lön af statsmedel vid 35 högre läroverk å 150 ....... kr. 5,250
Särskildt arvode af 1 krona för hvar och eu af 11,400
lärjungar vid d:o............................................. » 11,400
Lön af statsmedel vid 23 femklassiga läroverk ä 100 » 2,300
Särskildt arvode af 1 krona för hvar och en af 2,500
lärjungar vid d:o___________________________________________ » 2,500
Kr. 21,450.
Men för att den hygieniska tillsynen vid ett läroverk skall
kunna på ett tillfredsställande sätt utöfvas, synes det äfven vara
behöfligt, att rektor, hvars göromål redan nu äro synnerligen
betungande, till sitt biträde vid den dagliga hygieniska tillsynens
utöfvande erhåller en person, som har att under hans
inseende ombesörja de till denna tillsyn hörande göromål. Aflöningen
för ett sådant biträde måste utgå af statsmedel och
synes ej kunna sättas till lägre belopp än 200 kronor vid de
högre och 150 kronor vid de femklassiga läroverken, hvarigenom
kostnaderna för sådana biträdens anställande skulle blifva
vid 35 högre läroverk.......................... kr. 7,000
vid 23 femklassiga läroverk__________________ » 3,450
Kr. 10,450.
Ett sådant anordnande af den hygieniska tillsynen vid läroverken,
som Komitén tänkt sig, skall alltså för statsverket medföra
en kostnad af 18,000 kronor årligen — en utgift, som ej
kan synas för hög, då det gäller det uppväxande slägtets helsa.
För de ifrågavarande läroverkens lärjungar skulle de föreslagna
HYGIENISK TILLSYN VID LÄROVERKEN.
145
anordningarna förorsaka eu årlig utgift af tillsammans 13,900
kronor, hvarvid är att märka, att redan år 1882 kostnaderna för
skolläkare vid de högre läroverken (itvå ej angifna) uppgingo till
nära 7,000 kronor och vid de femklassiga (fem ej angifna) till
1,600 kronor, alltså sammanlagdt till 8,600 kronor.
Skolläkaren bör, enligt Komiterades mening, hafva säte och
stämma i skolstyrelsen vid behandlingen af frågor, som röra
lärjungarnes fysiska vård samt skolans hygien, bland annat vid
lässkemats stadfästande, äfvensom ega rätt och pligt att väcka
de förslag, som han i dessa afseenden finner nödiga.
I öfrigt synes för hvarje läroverks läkare instruktion böra
fastställas vare sig af eforalstyrelsen eller, om denna upphör, af
den lokalstyrelse, som kan komma att träda i dess ställe. Vid
instruktionens uppgörande torde följande allmänna grunder vara
att iakttaga:
l:o) Vid början och slutet af hvarje läsår skola samtliga
lärjungar undergå en noggrann undersökning rörande kroppsbeskaffenhet
och helsotillstånd jemte mätning och vågning, hvarförutom
vid hvarje termins början undersökning bör ske med afseende
å deltagandet i gymnastiken. Vid höstterminens början
bör hörselförmågan pröfvas i och för sittplatsernas anordnande.
Undersökning af synförmågan bör, om möjligt, ske vid vårterminens
slut. Sittplatserna skola afpassas efter undersökningen
vid höstterminen. ''
2:o) Läkaren är skyldig att kostnadsfritt vårda medellöse
lärjungar, d. v. s. sådane, som äro helt befriade från de afgifter,
i afseende å hvilka befrielse förekommer.
3:o) Yppas smittosam sjukdom bland lärjungarne eller inom
deras närmaste omgifning, bör skolläkaren efter pröfning af förhållandena
lemna nödiga föreskrifter och vidtaga de åtgärder,
som på honom kunna ankomma.
4:o) Skolläkaren bör minst en gång i månaden verkställa
hygienisk inspektion i läroverket och öfver resultatet aflemna
rapport till rektor.
Lärov.-kom. bet.
10
146
KAP. III.
5:o) Vid hvarje läsårs slut skall skolläkaren afgifva redogörelse
för de hygieniska och sanitära förhållandena vid läroverket,
hvilken redogörelse hör aflemnas till rektor för att af
honom tillhandahållas styrelsen.
6:o) Vid uppförandet af nya skolbyggnader skall skolläkarens
utlåtande inhemtas och vid utförandet af arbetet är han pligtig
att tillhandagå med råd och upplysningar.
7:o) Det hygieniska biträdet skall, efter tillsägelse hos rektor,.
på hans anmodan biträda läkaren vid dennes förrättningar i
skolan; särskild! har han att tillhandagå läkaren vid undersökningarna
i början och slutet af läsåret, förrätta mätning och
vågning af lärjungarne och verkställa undersökning af luften i
skolrummen. —
I kufvndsaklig öfverensstämmelse med nu angifna grunder
torde äfven läkaretillsynen böra anordnas vid de af Komitén
föreslagna kommunalskolorna. Då lärjungeantalet vid dessa är
jemförelsevis litet och de med den hygieniska tillsynen förknippade
göromålen på grund häraf här ej torde blifva större,
än att de mot föreslaget arvode kunna utföras af skolläkaren
ensam, synes anställandet af ett hygieniskt biträde vid dessa
skolor icke vara af nöden. — I
I sammanhang med nu gjorda framställning angående den
hygieniska tillsynen vid läroverken vill Komitén betona önskvärdheten
af, att hvarje lärare egde någon insigt åtminstone i
det allmännaste af skolhygienens principer. Han skulle derigenom
sättas i stånd både att sjelf aktgifva på de hygieniska
förhållandena i skolan och att öfvervaka lärjungarne i detta
hänseende. Komitén anser emellertid denna fråga vara allt för
ny, för att något förslag till anordning af lärarekandidaters
undervisning i hygien nu lämpligen skulle kunna väckas.
HISTORIK.
147
KAP. IV.
Frågan om första klassens indragning.
I 1859 års nådiga stadga för rikets allmänna elementarläroverk
bestämdes inträdesåldern vid läroverken till fylda nio år; inträdesåldern
för dem, som ingingo vid läroverket så tidigt, som
läroverksstadgan medgaf, torde derför, om de få vid vårterminens
början nyinskrifna icke medräknas, kunna antagas hafva varit
i medeltal 9 7, år. Lärokursen bestämdes i samma stadga till
tioårig. Men redan vid 1868 års riksdag väcktes inom andra
kammaren förslag till indragning af läroverkens bägge nedersta
klasser, ett förslag, som riksdagen dock endast delvis biföll. Under
åberopande dels af det stora lärjungeantalet i första klassen
(2,000 af sammanlagda lärjungeantalet vid läroverken 14,000),
dels af olikheten mellan undervisningsmetoden i denna klass
och i läroverkets öfriga klasser, dels af svårigheten att i denna
klass upprätthålla undervisningen och disciplinen samt af bristen
på utrymme och ordinarie lärarekrafter, anhöll riksdagen, att
Kungl.Maj:t täcktes taga i öfvervägande,huruvida icke dåvarande
första klassen af rikets elementarläroverk skulle kunna efter
hand indragas och undervisningen i tyska språket begynna i
dåvarande andra klassen, — hvilken i sådant fall blefve läroverkets
första klass —, med inträdesfordringar i öfrigt hufvudsakligen
motsvarande dem, Invirka galt för inträde i den förut
varande andra klassen. I följd af denna riksdagens hemställan
bestämdes i kungl. kungörelsen af den 10 Mars 1869, att lärokursen
skulle vara nioårig samt att för inträde i läroverkets
första klass skulle fordras att »vara tio år gammal
eller hafva hunnit så nära denna åldersgräns, att den skulle
148
KAP. IV.
uppnås under nästföljande termin». Tolkar man denna sistnämda
bestämmelse så, som den också i allmänhet tolkats,
eller att lärjungen, för att intagas vid läsårets början, måste
fylla 10 år senast under höstterminens lopp, så blir — räknadt
som ofvan — efter detta stadgande den tidigaste åldern för
inträde vid läroverken i medeltal 10 år 21/2 månad eller ungefär
10 Vj år.
I nådiga stadgan för rikets allmänna läroverk af den 1 Nov.
1878, hvilken är den nu gällande, bibehålies den nioåriga lärokursen,
men inträdesåldern sättes i öfverensstämmelse med föreskriften
i 1859 års stadga till fylda 9 år, d. v. s. 9 7, år i medeltal.
Vid riksdagen väcktes emellertid snart å nyo förslag om
ytterligare inskränkning i skolans lärotid. Redan år 1880 föreslog
en motionär i Andra kammaren, att de allmänna läroverkens
fem nedersta klasser skulle indragas och ersättas genom inrättande
af femklassiga folkskolor, och vid samma riksdag yrkade
en annan motionär, likaledes i andra kammaren, att riksdagen
måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om tillsättande af en komité,
hvilken bland annat skulle hafva att undersöka, huruvida icke
elementarskolan kunde och borde sättas i samband med folkskolan.
Med anledning af dessa förslag yttrade kammarens
första tillfälliga utskott följande:
»Slutligen återstår ännu en till den yttre organisationen
hörande fråga: »Kan och bör icke elementarskolan sättas i
samband med folkskolan?» Men denna fråga byter vid närmare
betraktande skepnad och förvandlas till en fråga om den inre
organisationen af folkskolan. Så betraktad, besvaras hon.
teoretiskt mycket lätt och svaret lyder så: i samma mån som
folkskolan utvecklas och hinner växa i de på henne stälda anspråkens
vida kläder, kommer detta samband af sig sjelf. Praktiskt
åter tager sig saken så ut, att man ej kan dekretera fram
detta samband, utan måste vänta det såsom en frukt, hvars
mognad ej kan på dag och timme beräknas. Såsom en »lätt tryckning»
på dem, hvilka nu måhända ej egna folkskolan vederbörligt
HISTORIK.
149
intresse, emedan man har de många allmänna läroverk, som
mottaga barn vid nio års ålder, att lita till — såsom en maning
till dem att för sitt eget intresses skull påskynda folkundervisningens
höjande, kan indragning af lägre klasser i allmänna
läroverket och af lägre läroverk tjena. Men akte man sig att
begära för mycket och trycka för hårdt».
Utskottet uttalar såsom sin åsigt, att en del mindre läroverk
och ofördröjligen den första, längre fram äfven den andra
klassen af de femklassiga och fullständiga läroverken borde
indragas. Kammaren gillade för sin del förslaget om första
klassens indragning, men enär frågan icke kunde komma under
Första kammarens ompröfning, tick den för denna gång förfalla.
Vid påföljande riksdag väcktes åter inom Andra kammaren
förslag om första klassens indragning, och Andra kammarens tillfälliga
utskott n:o 1 tillstyrkte äfven nu denna åtgärd med uttalande
derjemte af den åsigt, att i sådant fall dels inträdesåldern
borde med ett år framflyttas, dels ock fordringarna för inträde
i blifvande första klass i förhållande dertill ökas, dock
så, att för intagning i lägsta klassen ej borde fordras insigt
i något ämne, hvari folkskolan ej meddelade undervisning.
Kammaren godkände utskottets förslag så väl i denna punkt
som beträffande åtskilliga andra betydande ändringar i läroverkens
organisation. Deremot blef denna indragning afstyrkt
af Första kammarens tillfälliga utskott n:o 3, dels emedan derigenom
de anordningar, som vidtagits med hänsyn till kursafslutningar
i tredje och femte klasserna, skulle rubbas samt
studiet af det begynnande främmande språket, med hvilket lärjungen
då endast två år finge ostördt sysselsätta sig, skulle
lida betydligt intrång, dels emedan folkskolan i sitt för handen
varande tillstånd ej kunde meddela de kunskaper, som maste
fordras för inträde i den nya första klassen, utan att tiden för
inträdet skulle betydligt fördröjas. Kammaren fattade sitt beslut
i öfverensstämmelse med sitt utskotts hemställan, och frågan
föll således.
150
KAP. TV.
En närmare undersökning af frågan om första klassens
indragning gifver först och främst vid handen, att en sådan
indragning kan tänkas blifva verkstäld på olika sätt och att
dess betydelse måste blifva helt olika, alltefter som den utföres
på det ena eller andra sättet. Om man, vid indragning af läroverkets
nuvarande lägsta klass och inträdesålderns höjande
från 9 till 10 år, bestämmer inträdesfordringarna i den nya
första klassen lika med dem, som galt för den indragna första
klassen, och om man det oaktadt vill behålla oförändrade läroverkets
hela undervisningskurs och fordringarna för mogenhetsexamen,
så får man nödvändigt välja mellan tvänne lika
svåra alternativ: antingen skall läroverket ökas med en ny
öfverstå klass, d. v. s. den redan nu höga medelåldern'') för utträde
i det verksamma lifvet eller öfvergång till universitetet
ökas med ännu ett år, eller ock skall samma kurs, som nu fullgöres
på nio år, hädanefter fullgöras på åtta, d. v. s. den ansträngning
af lärjungarnes själskrafter, som redan nu på många
håll benämnes öfveransträngning, ytterligare ökas. För att
undvika dessa bägge svårigheter finnes naturligtvis ingen
annan utväg än att antingen minska lärokursen och nedsätta
fordringarna på mogenhetsexamen vid utträdet ur skolan eller
ock öka inträdesfordringarna vid läroverken.
Då nu hvarken erfarenheten i vårt eget land eller jemförelsen
med främmande länders fordran på skolbildning tillstädjer
en inskränkning i vår studerande ungdoms bildningsmått,
så återstår endast den sist antydda utvägen eller att,
i samband med lärotidens minskning, öka inträdesfordringarna.
Med insigt häraf hade ock Andra kammarens tillfälliga utskott
n:o 1 vid 1881 års riksdag ansett lämpligt, att på samma
gång som inträdesåldern i den nya första klassen bestämdes
till ett år senare än i den nuvarande, d. v. s. till 10 eller i medeltal
10,5 år, ställa inträdesfordringarna lika med fordringarna
'') Medelåldern vid mogenhetsexamens afläggande angifyes i de till detta kap.
hörande tab. 1 och 2; tiden, som lärjunge vid mogenhetsexamens afläggande tillbragt
i skolan, framgår af tab. 3.
SKAL FOU INDRAGNINGEN.
151
för inträde i nuvarande andra klass, dock med uteslutande af
det ämne, tyska, som icke ingår i folkskolans läroplan. Härigenom
skulle endast den nuvarande första klassen försvinna, men läroverkets
organisation i öfrigt förblifva orubbad, enär deu nya
läroverket skulle få till uppgift att motsvara klasserna 2—7: 2
i det gamla och dess bildningsmått ej behöfva minskas.
Såsom skäl för indragning af första klassen på sist angifna
sätt anföres, att undervisningen för barn intill 10 års ålder ej
synes behöfva eller ens böra sträcka sig utom omfånget af de
ämnen och kurser, som förekomma i folkskolan. Denna skolas
ämnen äro desamma, som i de allmänna läroverkens första klass
med undantag af tyska språket, och äfven om folkskolans kurser
i dessa ämnen för närvarande på de flesta ställen äro lägre
än de allmänna läroverkens för den ifrågavarande åldersklassen,
skulle de förra dock utan allt för stor svårighet kunna bringas
upp till jemnhöjd med de senare. Den mot första klassens
kurser svarande undervisningen kan alltså, menar man, meddelas
i folkskolan, och äfven genom undervisning i hemmet
kan mången gång samma resultat ernås. Men i sådant fall
vore det en obehöflig utgift för staten att för den ifrågavarande
undervisningen aflöna en särskild lärare vid hvart och ett af
rikets allmänna läroverk. Härtill kommer, att ju tidigare den
högre undervisningen afskiljes från den allmänna folkundervisningen,
dess större blir faran, att en ur social synpunkt skadlig
uppfattning af klass- och ståndsskilnad rotfäster sig hos barnen.
Ju längre deremot staten erbjuder en och samma undervisningför
hög och låg, fattig och rik, desto starkare skall känslan af
enhet och jemlikhet utbildas, desto säkrare skall denna känsla
alltmer undantränga gamla klassfördomar. Slutligen skall den
liknöjdhet, hvarmed folkskolan nu från ett och annat håll betraktas,
lemna rum för ett liggare intresse, om denna skola
i regeln blir den gemensamma bildningsanstalten för alla klassers
barn, sa vidt de icke i hemmen undervisas; och folkskolan
sjelf skall, om fältet för hennes verksamhet på detta sätt vidgas
152
KAP. IV.
och målet för densamma sättes högre, få ett kraftigare lif och
sporras till större ansträngningar. En indragning af första
klassen vore således, menar man, ur ekonomisk, social och
pedagogisk synpunkt särdeles önskvärd.
Komitén har ansett sig böra taga denna fråga i allvarligt
öfvervägande och förbiser ingalunda de många fördelarna af
ett närmare samband mellan folkskolan och det allmänna
läroverket. Den måste dock vid sin undersökning af denna
fråga förutsätta sådana anordningar, att nationen i sin helhet
må kunna fortgå i utveckling utan att nedsjunka under andra
folks bildningsnivå. För detta ändamål är det nödigt att tillse,
att den del af det uppväxande slägtet, som kan komma i åtnjutande
af en fullständigare undervisning, får följa en sådan
bildningsgång, att derigenom den högre odlingen i landet må
hållas uppe och genom denna äfven den allmänna bildningens
höjande möjliggöras för allt vidare kretsar. Det är detta högre
bildningsmått, som åsyftas genom lärokurserna för särskilda
klasser af de allmänna läroverken. Dessa afse icke blott bibringande
af det slutliga kunskapsmått, som fordras i afgångsexamen,
utan äfven att meddela lärjungar i hvarje ålder den
bildning, som för dem synes erforderlig, och särskildt att tillgodose
bildningskrafvet för dem, som från något af läroverkets
tidigare stadier utgå i det praktiska lifvet. Klart är och derom
behöfver här knapt erinras, att det ifrågavarande måttet af
bildning måste bestämmas och fördelas efter förnuftiga uppfostringsgrunder,
sa att barnen hafva verkligt gagn af studierna
och genom dem hvarken i fysiskt eller psykiskt hänseende
öfveransträngas.
Storleken och omfattningen af detta bildningsmått bestämmas
i första hand af den allmänna uppfostringsläran på teoretisk
och empirisk väg. Dess grundsatser hafva inverkat på
lärokursernas anordning i olika länder, hvarvid naturligtvis
FORDRINGAR I MOGENHETSEXAMEN.
153
jemväl hänsyn måst tagas till särskilda, för de olika länderna
egendomliga förhållanden. Så hafva äfven nu gällande bestämmelser
om lärokurserna vid vårt lands allmänna läroverk tillkommit.
Komitén, som anser, att det kunskapsmått, hvilket i
dessa kurser meddelas, på det hela ej är för högt, finner en
bekräftelse på denna sin åsigt genom en jemförelse mellan
dessa och motsvarande fordringar i andra länder. Dessa kurser
för de olika klasserna äro angifna i de öfversigter af åtskilliga
länders skolväsende, hvilka upptågas i bilagan B till
detta betänkande. Af särskildt intresse är att jemföra förhållandet
mellan bildningsfordringarna hos oss och i våra grannländer,
och detta torde bäst framgå af en jemförelse mellan de
resp. kurserna i mogenhetsexamen. En sådan jemförelse följer
här, angifvande kurserna i Sverige, Norge, Danmark, Finland
och Preussen.
Jemförande framställning af fordringarna i läroverkens af gångsexamen
i Sverige, Norge, Danmark, Finland och Preussen.
Sverige. | Norge. | Danmark. | Finland. | Preussen. |
En uppsats på | A. l. Två uppsatser på | Klassiska Lin Skriftlig exam Två uppsatser på | ien. eu. En uppsats på | En uppsats på |
En öfversättning | En öfversättning Anm. En öfversätt-ning från moders-målet till latin ingår | En öfversättning Anm. En öfver-sättning från mo-dersmålet till latin | En öfversättning | En latinsk uppsats, |
Eu öfversätttning |
| En öfversättning | En öfversättning |
|
154
KAP. IV.
Sverige. | Norge. | Danmark. | Finland. | Prenssen. |
| En matematisk | Lösning af räkne-exempel o. problem | Minst tre mate-matiska uppgifter. | Fyra matematiska |
Troslärans hufvud-sanningar efter en | 2. Innehållet o. tanke-gången i ett af | Muntlig exan Religionslära. Ingår ej i af gångs-examen, men i 4:de | nen. = Sverige. | Delar af nya testa-mentet samt Augs-burgiska bekännel-sen, allt på grund-språket; i öfrigt |
— | Det vigtigaste af | Modersmålet. Ett pensum af 100 | — | Förmåga af språk-riktig, klar och |
Livius, 2 böcker; | I Livius, 2 böcker; | jatinska språket Livius, 1 bok; Vir-gilii Aeneid, 2 böc-ker; Horatii oder, | Virgilii Aeneid, 6 Obs. För Finland | Förmåga att förstå |
FORDRINGAR, I MOGENHETSEXAMEN.
155
Sverige. | Norge. | Danmark. | Finland. | Preussen. |
| Terentius eller förmåga att oför-beredt öfversätta | beredt öfversätta |
|
|
Xenofons Anabasis, 3—4 böcker, Ho-meri Odyssé eller Obs. Grekiska kan | G Xenofons Anabasis Obs. Grekiskan är | rekiska språket Xenofons Memorå-sida, 1 bok; Horne-rz, 6—8 böcker; Obs. Grekiskan | Xenofons Anabasis, Obs. Grekiskan kan | Förmåga att förstå Obs. Grekiskan |
Grammatik; Gene-sis, 4 kap.; 10 psalmer. Obs. Valfritt. | i | [ebreiska språk! | t. | En skriftlig öfver-sättning af ett styc-ke i gamla testa-mentet till moders-målet jemte gram-matisk analys; le-dig innanläsning; formläran; Obs. Valfritt. |
Förmåga att oför Obs. Examen vi | Ingår i »Middelsko-lens» afgångsexa | Tyska språket. Öfversättning af Obs. Valfritt. | Förmåga att oför | Se modersmålet! |
156
KAP. IV.
Sverige. | Sorge. | Danmark. | Finland. | Preussen. |
Förmåga att oför-beredt öfversätta ej | Förmåga att oför Obs. Kan utbytas | Franska språket Öfversättning af | • Öfversättning af Obs. Valfritt. | Öfversättning af |
För icke-gr eker: grammatik; | Förmåga att oför-beredt öfversätta ej Obs. Kan utbytas | Engelska språke Öfversättning af etl Obs. Valfritt. | t. | -— |
Algebra: eqvationer Särskilt för icke-greker: läran om | Elementär aritme-tik o. algebra, loga-ritmer, serier, eqva-tioner af lista o. 2:dra graden; | Matematik. Ingår ej i afgångs-examen, men i 4:de | Algebra: eqvationer | Aritmetik: t. o. m. Geometri: plan ge-ometri, stereometri, |
Allmän fysik, | (Till »Middel-skolens» afgångs-examen läses det-samma, som i sven-ska skolors 4:de | Fysik. De första elemen-ten af allmän fysik, Astronomi med en | Ungefär = Sverige. | Ungefär = Sverige. |
FORDRINGAR I MOGENHETSEXAMEN.
157
Sverige. | Norge. | Danmark. | Finland. | Preussen. |
| Naturalhistoria. |
|
| |
Botanik: Växtrikets Zoologiens ele-ment; Menniskokroppens Obs. Examen vid | Ungefär = Sverige Obs. Ingår ej i | Botanikens och Obs. Ingår ej i af-gångsexamen, utan | Ungefär = Sverige Obs. Afslutas med | Ungefär = Norge Obs. Afslutas med |
| Historia och Geografi. |
| ||
Allmänna historien Geografien afslutas | Gamla historien, | Allmänna historien; Fäderneslandets Geografien afslutas | Allmänna och Geografien afslutas | Allmänna historien |
| Filosofisk Propedevtik. |
| ||
Antropologi; Logik. | — | -—- | Logikens hufvud-läror. | — |
| B. Reala Limen. |
| ||
| 1. | Skriftlig examen. |
| |
En uppsats på | Två uppsatser på | Två uppsatser på | En uppsats på | En uppsats p |
|
| I 4:de klassens |
| En öfversättning |
158
KAP. IV.
Sverige. | Norge. | Danmark. | Finland. | Preussen. |
En öfversättning | En öfversättning |
| En öfversättning | En uppsats på |
Två geometriska, | Tre matematiska | En i)raktisk och en En uppgift i pro-jektionsritning; | Minst tre matema-tiska uppgifter. | 9- Fyra matematiska Två fysikaliska |
| 2. | Muntlig examen. |
| |
|
| Religionslära. |
|
|
Troslärans hufvud-sanningar efter en företrädesvis äldre | Innehållet och | Ingår ej i afgångs-examen, men i 4:de I 5:te och 6:te | — Sverige. | Kännedom af den |
|
| Modersmålet. |
|
|
| Det vigtigaste af | Ett pensum af 100 |
| Förmåga af språk-riktig, klar och |
FORDRINGAR I MOGENHETSEXAMEN.
159
Sverige. | Norge. | Danmark. | Finland. | Preussen. |
|
| Latin. Ett urval ur sista Obs. I 4:de klas-sens »Hoved-examen.» | C ees ar: 2 böcker; Obs. Valfritt. Obs. För Finland | 3n kurs, som unge-fär motsvarar den |
Förmåga att oför Obs. Examen vid | Ingår i »Middel-skolens» afgångs-examen. Der for-dras en tysk stil | Tyska. Öfversättning af Obs. Valfritt. | Förmåga att oför-beredt öfversätta en | Se modersmålet! |
Förmåga att oför-beredt öfversätta | Förmåga att oför-beredt öfversätta | Franska. Öfversättning af | Extemporerad | Öfversättning ur |
Extemporerad öfversättning. | Extemporerad | Engelska. Öfversättning af Obs. Valfritt. | Öfversättning af Obs. Valfritt. | Öfversättning ur |
7:de klassens kurs | Plan trigonometri | Matematik. Plan trigonometri | Den elementära | Plan och sferisk |
160
KAP. IV.
Sverige. | Norge. | Danmark. | Finland. | Prenssen. |
analytiska geome-triens element, | deskriptiva geome | gående i den ele-mentära matema-tiken. |
| — jemte allt det |
Läran om kroppars | Öfversigt af fysiken | Fysik. Kemisk och meka-nisk fysik samt op-tik, matematiskt | Mekanik, akustik | = Sverige. |
Öfversigt af den | Det vigtigaste af | Kemi. Ingår ej i afgångs-examen, men något | — | Ungefär = Sverige. |
Botanik: Växt-rikets vigtigaste | Grunddragen af | Naturalhistoria. Botanikens och Obs. Ingår ej i | Ungefär = Sverige Obs. Afslutas med | Ungefär - - Sverige. Obs. Afslutas i |
Allmänna historien | His Gamla historien, | toria och Gfeogr Allmänna histo-rien; fäderneslan-dets och de öfriga | lfi. Allmänna och Utförligare kurs i | Allmänna historien |
FOEDRINGAB I MOGENHETSEXAMEN.
161
Sverige. | Norge. | Danmark. | Finland. | Preussen. |
dragen af dess Eu utförligare kurs | Geografien afslutas | Geografien afslutas |
| sens); grunderna |
Antropologi; | Filosofisk Propedeutik. _ 1 -- I Logikens hufvud- läror. | — |
Anm. Dessa kurser äro upptagna:
för Sverige efter läroverksstadgan af den 1 November 1878;
för Norge efter Lov om offentliga Skoler for den heiere Almendannelse af den 17 Juni 18bJ
samt midlertidigt Reglement for Examen artium af den 5 Maj 1875;
för Danmark efter Samling af Examensbestemmelser vedrörende det b0iere Skolevaesen. Kj0-
benhavn 1883; , ... TT i • r >
för Finland efter Skolordningen af den 8 Aug. 1872 samt programmet for Helsingfors
förEepre«Cs7e»’ efter Lehrpläne för die höheren Schulen af den 31 Mars 1882 och Ordnung
der Entlassungspriifungen af den 27 Maj 1882.
Om förestående öfversigt, såsom Komitén förmenar, får anses
bestyrka, att de för våra allmänna läroverk faststälda
kurserna på det kela icke tala vid någon nedprutning, torde
det också vara lätt att inse, med hvilken vansklighet det skulle
vara förenadt att uppskjuta i synnerhet ett grundläggande
ämnes inträdande i läroplanen eller att förändra de kunskaps
mått, som äro för hvarje åldersklass bestämda. Detta bör då
äfven gälla med afseende på den åldersklass, som nu undervisas
i läroverkens förstet klass och som omfattar barn
mellan 91/,, och 10tö års ålder. Särskild! skulle det främmande
lefvande språkets — tyskans — uteslutande från
denna årsafdelnings läroämnen vålla en ej obetydlig rubbning
[i de följande årsklassernas kurser. Såsom Törsta kammarens
tillfälliga utskott vid 1881 års riksdag i sitt ofvan
omtalade utlåtande riktigt anmärker, skulle också, om eu
sådan åtgärd vidtoges, lärjungarne endast under två år få,
ostörda af andra främmande språks studium, egna sig åt detta
första språk och en betänklig minskning af kunskaperna deri,
Lärov.-lcom. het. H
162
KAP. IV.
särskild! för de många, som tidigare utträda i det praktiska
lifvet, ej kunna undvikas.
Klart är då, att om på anförda skäl äfven kunskap i tyska
språket till den omfattning, som medhinnes i nuvarande första
klassen, skulle fordras för inträde vid de allmänna läroverken
i den nya första klassen, det åstundade sambandet mellan folkskolan
och de allmänna läroverken icke åvägabragtes, utan att
tvärtom mellan dessa olika bildningsanstalter en lucka skulle
uppstå, som endast kunde fyllas af enskild undervisning. Ty
undervisning i tyska språket kan icke i folkskolan åstadkommas
— derom lär intet tvifvel kunna råda.
Det skulle dock kunna ifrågasättas, huruvida de olägenheter,
som måste blifva en följd af det första främmande språkets
senare inträde i undervisningen, i och för sig äro så stora, att
de ma anses lägga bestämda hinder i vägen för den nuvarande
första klassens indragning, om denna betraktas såsom i annat
afseende af förhållandena påkallad. Komiterade hafva derför
ansett sig böra undersöka, huruvida, om det främmande språket
frånses, folkskolan i öfrigt kan meddela den nu till första
klassen hörande åldersklassen det för densamma fordrade kunskapsmåttet
eller om en utveckling af folkskolan till denna
ståndpunkt för närvarande är möjlig. Ty en minskning i detta
mått kan tydligen icke ske, utan att, såsom ofvan framhållits,
antingen hela lärokursens nivå rubbas, eller lärotiden ökas
uppåt eller ock öfveransträngning kommer att framträda vid
läroverken.
Folkskolans nuvarande organisation och lärokurser finnas
tydligast angifna i den normalplan för folkskolan, som år 1878
utgafs från kungl. ecklesiastikdepartementet. Hufvuddragen
i denna normalplan, hvilken tjenat till rättesnöre för den omarbetning,
hvilken nästan alla folkskolereglementen under de
senaste åren undergått, äro följande:
1:°) Småskolan skiljes bestämdt från den egentliga folkskolan
och har till hufvuduppgift att bibringa barnen säkerhet
FOLKSKOLANS NORMALPLAN
163
i innanläsning. Den beräknas till två år för fasta småskolor
och bör vara delad i två skilda årsklasser, Indika endast i
kristendom få undervisas gemensamt. Då båda årsklasserna
blott hafva en lärarinna, bör i öfriga ämnen den ena afdelningen
sysselsättas med »tysta öfningar», medan den andra undervisas.
Småskolans undervisningstid omfattar i regeln 7:de—9:de lefnadsåren
(barnen alltså 6—8 år gamla). Undervisningen bestrides
af lärarinnor, som sällan genomgått mer än 8 månaders seminariekurs,
men ofta mindre. Årliga undervisningstiden är i fast
småskola 34 veckor och i flyttande småskola 36 veckor.
2:o) Den egentliga folkskolans barn fördelas efter kunskaperna
på 4 klasser, som hvardera anses motsvara en årskurs.
Folkskolan omfattar alltså 9:de—13:de lefnadsåren (barnen
8—12 år gamla), men då skölpsten sträcker sig till och med
det 14:de lefnadsåret, är det möjligt för en lärjunge att tillbringa
2 år i en klass, men ej i flere. För dem, som före det
14:de lefnadsåret genomgått folkskolekurserna, medgifver folkskolestadgan
rättighet att sluta skolgången. Liksom det icke
kan antagas, att i allmänhet hvarje småskolelärarinna får blott
en årsklass, så kan det ännu mindre förutsättas, att de 4 årsklasser,
i hvilka folkskolan enligt systemet är delad, skola
komma att undervisas af skilda lärare. Tvärtom måste det
oftast inträffa, att alla 4 samtidigt undervisas af blott en lärare.
Sålunda upptager normalplanen följande 4 slag af fästa folkskolor:
A) 4 årsklasser med hvar sin särskilda lärare eller lärarinna;
B) 2 afdelningar, hvardera omfattande 2 årsklasser, med
hvar sin lärare eller lärarinna;
C) 2 afdelningar, hvardera omfattande 2 årsklasser, hvilka
afdelningar undervisas på olika tider af samme lärare;
D) 4 årsklasser, samtidigt undervisade af samme lärare.
Går man till statistiken för att lära känna antalet af olika
slags folkskolor inom vårt land, så upplyser den senaste eller
den för år 1881, att nämda år funnos tillsammans 2,350 skoldistrikt
med 3,148 fasta folkskolor, af hvilka blott 229 egde flere än en
164
KAP. IV.
lärare. Jemte dessa fasta funnos 894 flyttande folkskolor samt
566 fasta och 344 flyttande s. k. mindre skolor, hvilka utgöra en
ersättning för folkskolan. Sammanräknas dessa med de fasta
folkskolorna, så fås en summa af 4,952 skolor, af hvilka blott
229 eller 4,6 proc. äro försedda med flere än en lärare. Det
är bland dessa sistnämda man har att söka skolor, tillhörande
kategorierna A eller B, hvarvid dock är att märka, att särskildt
i städerna bland dem finnas flere, der barnen äro skilda efter
kön, men icke efter kunskaper, och hvilka tydligen blifva hänförliga
till kategorien C eller D. Deremot egde 2,919 skolor
blott en lärare eller lärarinna och voro således hänförliga till
kategorierna C eller D, hvilka i grunden omfatta samma slags
skolor, endast att undervisningstiden är på olika sätt fördelad.
I de till kategorien C hänförliga skolorna gå nemligen hvardera
afdelningens barn minst 4 månader om året i skolan, under hvilken
tid två årsklasser samtidigt undervisas; i skolorna under rubriken
D är deremot visserligen undervisningstiden för samtliga barnen
minst 8 månader om året, men läraren måste under dessa samtidigt
sysselsätta sig med alla fyra årsklasserna. Det är klart, att
den förra utvägen hufvudsakligen anlitas, när barnen äro många,
den senare, när de äro färre. Skolor anordnade, såsom under
C och D angifves, voro sålunda de till antalet afgjordt öfvervägande,
enär de utgjorde minst 92,7 procent af alla fasta skolor,
hvaremot skolor anordnade, såsom under A och B angifves, voro
undantagsfall, som förekommo i högst 7,3 procent af de fasta
skolorna; skolor, hörande till kategorierna A och B, voro hufvudsakligen
att söka i de större och medelstora städerna. I ett
stift (Vexiö) voro till och med de flesta skolor flyttande, nemligen
af de egentliga folkskolorna 162 flyttande mot 95 fasta
och af småskolorna 350 flyttande mot 48 fasta.
Det högsta, som folkskolan under de gynsammaste undantagsförhållanden
möjligen uppnår, är alltså det pensum och
den lärogång, som normalplanen upptager för skolor under
ditt. A. Jemföras dessa årskurser med det allmänna läroverkets
FOLKSKOLANS KURSER OCH INTRÄDESFORDRINGARNA TID LÄROVERKEN. 165
inträdesfordringar, så befinnes, att det för första årsklassen i
den egentliga folkskolan uppstäda pensum i modersmålet, välskrifning
ocli rättskrifning, derest det medhinnes, är tillräckligt
för inträde i allmänna läroverkets nuvarande lista klass. I
geografi fordras till denna sistnämda endast obetydligt mer än
hvad som genomgås under folkskolans första år; i aritmetik
åter fordras något mer än folkskolans lista årskurs och i kristendom
hela Luthers lilla katekes, under det i folkskolans första
årsklass läses lista hufvudstycket både i lilla katekesen och
förklaringen.
Om de allmänna läroverkens första klass skulle indragas,
så måste, såsom redan framhållits, derefter för inträde i lägsta
klassen vid dessa läroverk kräfvas minst det kunskapsmått i
de svenska ämnena, som nu varder förvärfvadt i den första
klassen och fordras för inträde i den andra. Det kan till och
med sättas i fråga, huruvida icke, då fjerdedelen af lästimmarne
i första klassen nu användes till tyska språket och någon kunskap
i detta ämne ej skulle kräfvas för inträde i den nya första
klassen, fordringarna i de svenska ämnena egentligen borde
sättas något högre, för att i det hela samma pensum som nu
skulle kunna medhinnas på läroverkets med eu minskade årsklasser.
Jemför man det mått, som i de svenska ämnena medhinnes
i den nuvarande första klassen, med folkskolans kurser,
så visar det sig, att för uppnåendet af det förstnämda pensum
i alla ämnen, med undantag för katekesen ’), ungefär kräfves
genomgående af 3 årsklasser i sådana högre utvecklade tolkskolor
(litt. A), om hvilka här är fråga. Då den i verkligheten
vanligen förekommande folkskolan eller den under litt. B nämda
på sina 4 årskurser väl knappast torde medhinna mera än folkskolorna
enligt litt. A på de tre, kan man med temligen stor
säkerhet antaga, att för inträde i den nya lista klassen skall
1 j J denna fordras till nuvarande andra klassen det, som i folkskolans första
klass genomgås eller första hufvudstycket i förklaringen, samt dessutom Luthers
lilla katekes, hvilken i folkskolan ej läses på en gång, utan samtidigt med tillhörande
förklaring.
166
KAP. IV.
fordras, oafsedt tyska språket, en B- eller 4-årig kurs i en
af de nu ifrågavarande bättre folkskolorna (utom småskolans
kurs).
Något tidigare vinnes den erforderliga förberedelsen i Stockholm,
Norrköping och några andra större kommuner, hvilka
för sina folkskolor antagit en sådan lärogång, att det, som efter
normalplanen skulle vara genomgånget med 3:dje årskursen i
den egentliga folkskolan, hos dem är uppnådt redan med andra
klassen. Förhållandet mellan inträdesfordringarna till de allmänna
läroverkens lista klass och dennas lärokurser å ena
sidan samt årskurserna i dessa städers folkskolor å den andra
framgår af följande sammanställning: *)
| Allmänna läroverket. | Normalplanen. | Stockholms folkskolor. | Norrköpings folkskolor. |
Kristendom. | Inträdesfordringar. Bibi. Ilist. efter en lista klassens kurs. Bibi. IJist. En kort Katekes, lista huf-vudstycket. | T. o. m. lista klass Bibi. His t. En min-dre kurs i Gamla Katekes, lista huf-vudstycket af för-klaringen. 2:dra klass i folk-skola litt. A. Bibi. Rist. Ed min-dre kurs i Nya Test. 3:dje klass i folk-skola litt. A. Bibi. Ilist. En större | T. o. m. lista kl. i Bibi. Rist. En min-dre kurs i både 2:dra klass i den Bibi. Hist. Utförli-gare kurs i Gamla | T. o. m. lista klassen. Bibi. Hist. En utförlig 2:dra årsklassen. Bibi. Hist. Utförligare |
'') Kursbestämmelserna för Göteborgs folkskolor utgöra endast ett nästan
ordagrant aftryck af normalplanen, men inspektören upplyser, att de i åtskilligt
äro ändrade.
I Malmö, följes normalplanen i allt väsentligt. Skilnad göres i kristendom,
der Luthers lilla katekes läses i l:sta klassen. Dessutom är en obetydlig ändring''
gjord i andra årskursen i naturlära.
EOLKSKOLEKURSER OCH LÄROVERKENS INTRÄDESFOltD RINGAR.
167
| Allmänna läroverket. | Normalplanen. | Stockholms folkskolor. | Norrköpings folkskolor. |
Modersmålet. | nträdesfordringar. säker och god in-lanläsning, förmå-'' tfågon färdighet i l:staklassenskurs. Uppläsning och för-klaring af valda | [\ 0. m. lista klass jäsning af lista af-.elningen i statens 2—4. Skrifning ur minnet 2:dra klass i folk-skolan. Valda stycken af 3:dje klass i folk-skolan. Valda stycken ur | [■. 0. m. lista kl. i Statens läsebok, l:a 2:dra klass i den Statens läsebok 2:a | r. 0. m. lista klass i Omkring 90 stycken, Afskrifning af stycken 2:dra årsklassen. Omkring 70 stycken i Språklära. Nomina och |
Aritmetik. | jlnträdesfordringar. De 4 räknesätten lista klassens kurs De 4 räknesätten | T. 0. m. lista klass De 4 räknesätten 2:dra klass i folk De 4 räknesätter | T. 0. m. lista kl. Addition, sublrak 2:dra klass i der Division och sorter 3:dje klassen. Decimalbråk oc | T. 0. m. l:sta klass i De 4 räknesätten med 2:dra årsklassen. Division med 2-siffrig Allmänna bråks bety-delse och beteckning. 1 De 4 räknesätten i |
168
KAP. IV.
| Allmänna läro-verket. | Normalplanen. | Stockholms folkskolor. | Norrköpings folkskolor. |
Aritmetik, |
| 3;dje klass i folk-skolan. Decimaler och sor-ter, uppgifter i hela |
| öfningsexempel för |
Geografi. | Inträdesfordringar. Grunddragen af listaklassenskurs. Det allmännaste om | T. o. m. lista klass Noggrann beskrif-ning af det egna 2:dra årsklassen. De svenska land-skapen (slut), det 3:dje årsklassen. Kort öfversigt af | T. o. m. lista kl. i Sveriges Geografi. 2:dra årsklassen. Norge, Danmark, | T. o. m. lista klass i Östergötland utförligt. 2:dra årsklassen. Sveriges öfriga provin-ser. Det vigtigaste af 3:dje klassen. Kort öfversigt af det |
Historia. | Inträdesfordringar. Ingå. lista klassens kurs. Gamla och medel-tidens Svenska hi-storia. Kort läro-jok, ifyld af läraren. | lista klass --- 2:dra klass -- 3:dje klassens kurs. Gamla och medel-lidens samt nya till | T. o. m. lista kl. i Historiska berättel-ser från äldsta till 2:draklassenskurs. Gamla och medel-;idens svenska hist. | T. o. m. lista klass i Berättelser ur Svenska |
Naturlära. | Inträdesfordringar: inga. lista klassens kurs. 3et allmännaste af | T. o. m. lista års-klassen — 2:dra årsklassen. Beskrifning af valda | T. o. m. lista Muntliga åskåd-ningsöfningar. 2:dra årsklassen. berlins lärobok, l:a | T. o. m. lista års-klassen. Beskrifning af valda beskrifning af växtens |
FOLKSKOLEKUUSER OCH LÄROVERKENS INTRÄDESFORDRINGAR. 169
| Allmänna läro-verket. | Normalplanen. | Stockhholms folkskolor. | Norrköpings folkskolor. |
Naturlära. |
| 3:dje årsklassen. Menniskokroppens * |
| 2:dra årsklassen. Beskrifning af vanligare 3:dje årsklassen. Kort framställning af |
I dessa och. möjligen några andra städer skulle alltså
en tvåårig folkskolekurs kunna lemna tillträde till nuvarande
andra klass, förutsatt att fordringarna i de svenska ämnena ej
stäldes högre än nu och att tyskan efterskänktes.
Men om ock i de få fall, der folkskolan är högst utvecklad,
samma kunskaper, med undantag för det främmande språket,
kunna inliemtas, som i de allmänna läroverkens nuvarande första
klass, så är detta ej nog, för att folkskolan skall kunna
ersätta denna klass. Dertill fordras ytterligare, såsom ofta
visats, att den skall hafva bibringat sina lärjungar dess kunskapsmått
vid samma ålder, vid hvilken de nu inträda i andra
klassen, om ej bildningsutvecklingen skall med ett eller flere
år fördröjas till olägenhet både för samhället och det uppväxande
slägtet. Så mycket vigtigare är detta, som ju, då första
klassen föreslås till indragning, afsigten dermed, såsom förut är
sagdt, bland annat är, att äfven de förmögnare samhällsklasserna,
hvilka nu för sina barns första undervisning anlita till
en början enskilde lärare eller skolor och derefter lista klassen
i de allmänna läroverken, skulle kunna finna med sin fördel
förenligt att sända dem till folkskolan, hvilken ju endast på
170
KAP. IT.
sådant sätt kunde fylla sin uppgift att vara gemensam förberedande
skola för alla barn. Att folkskolans lärogång icke kan
hålla jemna steg, vare sig med nuvarande första klassen eller
med de enskilda skolorna, framgår emellertid af det ofvan anförda.
Ty den föreskrifna inträdesåldern i allmänna läroverkens
lista klass är i medeltal 9x/2 år och således den normala
medelåldern vid inträdet i 2:dra klassen 10V2 år. Normalåldern
efter en tvåårig folkskolekurs är i det närmaste 11 år
och efter en treårig 12 år. Häraf synes alltså, att, om inträdesåldern
till den nya första klassen (nuvarande 2:dra) sättes till
fylda 10 år (= 10’/2 år i medeltal) i enlighet med nuvarande
förhållanden, skulle äfven barn, som genomgå folkskolan i våra
större städer, der denna är högst utvecklad, vid öfvergången
till det allmänna läroverket vara något äldre än normalåldern
och barn från öfriga bättre folkskolor mer än ett . år
äldre, hvarigenom en tidsförlust skulle uppstå, som vore tillräckligt
stor för att förmå alla dem, som kunna bekosta enskild
undervisning för sina barn, att anlita sådan.
Enligt lemnade uppgifter (se tabellbilagorna 4—8 till detta
kap.) voro af de vid de allmänna läroverken under de tre läseåren
1879 80, 1880—81 och 1881—82 i första klassen från folkskolan
intagne 10,6 % nio år gamla, 27,i % tio år, 27,5 % elfva år och 34,8
% tolf år eller äldre. Om nu alla nioåringarna och en tredje del
af tioåringarna (d. v. s. de som äro födda under månaderna September—December
*) beräknas hafva inträdt vid den normala åldern,
så återstå dock ej mindre än 80,4 / af hela antalet, som inträdt
senare än vid normalåldern och mer än en tredjedel är i tolfte
lefnadsåret eller mera. -) I Stockholms samtliga läroverks första
klass voro under samma tid från folkskolan intagne 276 lärjungar,
af hvilka 7,2 % voro nioåringar, 29,7 % tioåringar, 37,7
% elfvaåringar och 25,4 % tolfåringar eller äldre. De som år
'') Intagningen anses ega ruin den 1 September.
2) Beräkningarna äro öfverallt gjorda genom subtraktion af födelseåret från
lntagmngsåret.
KAN FOLKSKOLAN ERSÄTTA FÖRSTA KLASSEN? 171
1882 inträdde i samtliga de högre läroverkens första klass voro
den lista Juli sagda år 10l 3 år gamla i medeltal.
Ännu större skulle naturligtvis tidsförlusten blifva för
barn från landsbygden. Då, såsom ofvan är visadt, i de
ojemförligt flesta folkskolor icke finnas flere än en lärare, är
det ej antagligt, att barnen vid dem kunna medhinna en så
stor kurs som den för inträde i den nya första klassen erforderliga,
förr än vid skoltidens slut eller vid omkring 14:de året.
Än mindre kan detta förutsättas vid de flyttande skolorna.
Dessa barn skulle alltså komma 3 eller 4 år senare i hvarje
klass än de barn, som genomgått större städers folkskolor, och
denna olägenhet skulle icke blott komma att för dem fortfara
hela skolan igenom, utan äfven sträcka sina verkningar till
universitetet för dem, som hunnit dit.
För att folkskolan mätte kunna i verkligheten med fördel
bereda för inträde vid de allmänna läroverken på ett högre
stadium; än i nuvarande första klassen, skulle det alltså vara
nödvändigt, att dess lärarkrafter i väsentlig mån förstärktes.
Att härför skulle erfordras en betydande utvidgning af seminarierna,
inspektionen m. in., liksom ock att en sådan utveckling
af folkskolan endast efter en längre följd af år skulle
kunna genomföras, må här endast i förbigående antydas. Högst
betydande skulle tillökningen i kostnaderna blifva för folkskolorna
sjelfva. Redan en, för det ifrågavarade ändamålet dock
näppeligen tillräcklig, ökning med en ny lärare för hvart och
ett af rikets 2,350 skoldistrikt, skulle medföra en kostnad, i
kontanta lönebelopp (efter 600 kronor), af i allt 1,410,000
kronor, nemligen särskild! för staten 940,000 och för kommunerna
i kontanta bidrag 470,000 kronor, hvartill komme kostnaderna
för husrum, vedbrand och kofoder, äfvensom för skollokalernas
förändring.
klämda på statsverket belöpande summa bör jemföras med
hvad staten skulle vinna i besparing genom forsta klassens indragning.
Då Komitén, såsom af det följande framgår, obero
-
172
KAP. IV.
ende af frågan om första klassen, föreslår indragning eller ombildning
af de treklassiga läroverken och af de en- och tvåklassiga
pedagogierna, anser den sig här endast böra taga i beräkning
första klasserna :) vid de fullständiga och femklassiga läroverken.
Dessa klassers antal var 71 vårt. 1883, och om man för hvar
och en af dem beräknar en lärare, skulle alltså genom deras
indragning 71 lärarelöner besparas. Af de för dessa klasser
vårterminen 1883 anstälde lärarne voro 56 ordinarie eller vikarierande
adjunkter och 15 extra lärare. Medellönen för en adjunkt
utgjorde vid 1882 års slut 2,545 kronor, och de flesta
extra lärarne åtnjöto ett arvode af 1,500 kronor. Besparingen
genom dessa platsers indragning skulle alltså, om afseende
äfven fästes vid de nu på extra stat utgående lönetilläggen åt
lärarne, hvilka tillägg i medeltal utgöra 440 kronor för hvarje
ordinarie adjunkt, i summa utgöra 189,660 kronor.
Härvid bör dock märkas, att denna besparing måste beräknas
ej obetydligt lägre, om, såsom Komitén i det följande går att
föreslå, afgifter till staten komme att införas vid de allmänna
läroverken. Hör det första skulle nemligen i sådant fall efter all
sannolikhet antalet lärjungar i första klassenkommaattej obetydligt
minskas; Komitén har i sina beräkningar antagit en minskning
med 500 lärjungar i rundt tal. Härigenom kunde antalet första
klasser minskas med 16 och sålunda eu besparing i lärarelöner
uppstå af mer än 40,000 kronor efter ofvan använda beräkningsgrund.
Denna summa afginge i sådant fall från den antagna
vinsten af första klassens indragning. Derifrån böra äfven afräknas
de afgifter till statsverket, som från första klassen enligt
Komiténs förslag skulle utgå och som alltså genom en
indragning skulle gå förlorade; enligt Komiténs i det följande
motiverade beräkningar skulle dessa uppgå till ett ungefärligt
belopp af 20,000 kronor. Minskningen på det hela skulle således
utgöra 60,000 kronor och vinsten sålunda nedgå under 130,000
'') Parallelafdelningar betraktas såsom skilda klasser.
FÖRSTA KLASSENS INDRAGNING ER EKONOMISK SYNPUNKT. 173
kronor. Men äfven om man icke tager denna minskning å besparingen
i beräkning, utan håller sig vid ofvan anförda besparingsbelopp
af omkring 190,000 kronor, så skulle folkskolornas
förstärkning på ofvan angifna sätt och i sammanhang med
första klassens indragning medföra för statsverket en ökad
kostnad af 750,000 kronor.
Man skulle äfven kunna tänka sig möjligheten af, att flere
folkskoledistrikt förenade sig om en lärare, som på något kortare
tid kunde bereda de barn, hvilka ville fortsätta studierna,
till inträde vid allmänna läroverket. Men de lokala svårigheter,
som med en sådan anordning skulle varda förknippade, ligga i
öppen dag; och kostnaden för densamma — hvem som nu än
finge bära den — skulle i alla händelser blifva betydligt större
än för nuvarande första klassen.
Indroges åter denna klass utan motsvarande förstärkning
af folkskolan, skulle den säkraste följden af denna åtgärd blifva
upprättandet af ett ökadt antal privatskolor, i hvilka barnen
förbereddes till inträde i läroverket, och klyftan mellan folkskolan
och den lärda skolan blefve i sjelfva verket vida större
än nu. Det kunde ock i sådant fall möjligen inträffa, att i
samma mån, som deras antal blef större, hvilka med svagare
kunskaper anmälde sig till inträde i skolan, i samma mån
komme ock fordringarna för inträdet att i verkligheten, om
också ej författningsenligt, sänkas; man skulle sålunda snart få
den gamla första klassen tillbaka, men då, såsom ofvan visats,
bildningskrafven för olika åldrar i vårt land ej tåla vid någon
minskning, blefve häraf antagligen följden, att så vida ej öfveransträngning
skulle inträda, flertalet lärjungar komme att qvarhållas
två år i någon klass, och att kursen alltså i sjelfva verket
för dem blefve nio-årig i stället för åtta-årig. Härigenom
skulle åter dels åldern vid mogenhetsexamen framskjutas ett
år, dels den besparing, som vore afsedd att vinnas genom första
klassens indragning, till en del uppvägas af ökad kostnad
för nödiga parallelklasser.
174
KAP. IV.
Enär sålunda den här såsom ett vilkor för första klassens
indragning ifrågasatta utvecklingen af folkskolan först efter en
längre tids förlopp och med betydligt ökade kostnader skulle
kunna ske, men utan en sådan utveckling den föreslagna indragningen
af lista klassen blott skulle för föräldrarne försvåra
anordningen af barnens första undervisning, tvinga dem att
hålla barnen i privatskolor före inträdet vid läroverken och
sålunda väsentligt öka luckan mellan folkskolan och det allmänna
läroverket, sä anser Komitén sig icke hafva skäl att föreslå
indragning af den nuvarande första klassen.
Men om i följd häraf enligt Komiténs åsigt inträdesåldern
vid de allmänna läroverken fortfarande bör bestämmas till
fylda 9 år (medelålder 9''/2 år), böra deremot, i öfverensstämmelse
med de i detta kapitels början framstälda grundsatser,
inträdesfordringarna i de allmänna läroverkens nuvarande första
klass ställas så, att en folkskolans lärjunge vid denna ålder,
utan någon särskild undervisning, kan inträda i denna klass.
För detta ändamål skulle, såsom ofvan nämts, jemkningar behöfvas
i fordringarna i katekes och räkning. I det förra ämnet
skall i den egentliga folkskolans första årsklass (8V2—9y2 år)
genomgås första hufvudstycket med förklaring, då deremot för
inträde i allmänna läroverkets första klass fordras insigt i kristendomens
hufvudläror enligt Luthers lilla katekes (alla hufvudstyckena).
Nu är att märka, att vid läroverket genomgås redan
i första klassen lista hufvudstycket med förklaring, i andra
klassen 2:dra hufvudstycket och i 3:dje klassen de tre återstående
hufvudstyckena. Då sålunda under de tre första skolåren
Luthers lilla katekes noggrant inläres i sammanhang med förklaringen,
anser Komitén inga svårigheter möta att bestämma
inträdesfordringarna i detta ämne lika med lista klassens årskurs
i folkskolan. Snarare kunde det sättas i fråga, huruvida
öfver hufvud någon inträdesfordran i katekes kan vara af nöden,
då åt densamma sedermera egnas en treårig studietid förutom
den öfversigtliga katekisation, som derefter följer i 4:de och 5:te
SAMBAND MELLAN FOLKSKOLAN OCH LÄROVERKEN. 175
klasserna. Och om Komiténs i det följande väckta förslag om
katekesläsningens framflyttande till 3:dje klassen vinner afseende,
så finnes naturligtvis från det allmänna läroverkets sida
ännu mindre skäl att uppställa någon kunskap i katekes såsom
vilkor för inträde i dess första klass.
Äfven i räkning, der det för närvarande för inträde i lista
klassen af lärjungar fordras »att ega färdighet i användandet
af de 4 räknesätten i fyrsiffriga hela tal äfvensom hafva förvärfvat
någon öfning i hufvudräkning», under det kursen för
folkskolans första årsklass omfattar »de 4 räknesätten i hela
tal inom talområdet 1—1000, med tillämpning på enkla uppgifter,
för hvilkas lösning endast ett räknesätt erfordras», anser
Komitén inträdesfordringarna kunna undergå den mindre betydande
nedsättning, som skulle innebäras i deras fastställande
till sistnämda kurs, utan att derigenom någon svårighet bör
uppstå att medhinna det för de allmänna läroverken nu faststälda
kunskapsmåttet i detta ämne, helst som för närvarande
i det allmänna läroverket den praxis i regeln torde hafva gjort
sig gällande, att de fyra räknesätten i hela tal grundligt genomgås
i den första klassen.
Grenom dessa jemkningar skulle alltså inträdesfordringarna
i de allmänna läroverkens första klass komma att alldeles motsvara
lärokurserna i folkskolans första årsklass.
176
KAP. V.
KAP. V.
Undervisningsplanen.
Komitén har redan i kap. II här ofvan föreslagit,
1) att grekiskan måtte varda obligatorisk på den klassiska linien;
2) att i följd häraf den hittils varande halfklassiska linien
(B-linien) måtte indragas;
3) att, till ersättning för denna sistnämda, latin måtte införas
såsom valfritt ämne på reallinien;
4) att på den klassiska linien, såsom hittils, latinet måtte
inträda i 4:e klassen och grekiskan i nedre 6:te klassen; samt
5) att den frivilliga latinkursen på reallinien måtte förläggas
till skolans högre stadium.
Då samtliga dessa förslag äro i nämda kapitel utförligt motiverade,
beroende som de äro af Komiténs uppfattning af den allmänna
ställning, hvilken bör tillkomma latinet vid de svenska
offentliga läroanstalterna, så synes Komitén ej böra här ännu en
gång angifva skälen till densamma. Deremot vill Komitén nu
upptaga till bemötande tvenne anmärkningar, som mot den sålunda
föreslagna organisationen från olika håll kunna väntas.
Man hör ofta klander uttalas mot den nuvarande läroverksorganisationen
derför, att den tvingar föräldrar och målsmän att
vid så tidig ålder som den, hvilken lärjungen innehar vid uppflyttningen
till 4:de klassen, bestämma hans blifvande lefnadsbana
genom val mellan de två i nämda klass sig åtskiljande bildningslinierna.
Nu kan det vid ett första påseende tyckas, som om
denna olägenhet skulle qvarstå efter Komiténs förslag, enär äfven
detta låter den gemensamma linien upphöra med 3:dje klassen och
två linier inträda i den 4:de. Men så är dock, såsom af kap. II
VALET AF BILDNINGSLINIE.
177
omedelbart framgår, ej förhållandet; ty enligt Komiténs förslag
skola båda bildning slinier na, den reala som den Idas siska, förbereda
till samma lefnadsbanor, på det enda undantag när, att den reala
linien ej förbereder för den presterliga banan. Valet afbildningslinie
skulle således ej, åtminstone ej på långt när så fullständigt
som nu, komma att innebära val af blifvande lefnadsverksamhet
för lärjungen. Väl qvarstår ännu nödvändigheten att vid ifrågavarande
ålder någorlunda bedöma lärjungens håg och anlag; men
svårigheten härvid, som dessutom ingalunda är så stor som den
nyss anförda, bör äfven, enligt Komiténs förslag, medföra mindre
bekymmer, enär, såsom här nedan skall visas, öfvergången från
den ena linien till den andra lättare, än under nuvarande förhållanden,
skulle kunna verkställas efter genomgåendet af 5:te klassen.
Mot Komiténs förslag har invändts, att detsamma tvingar den,
som vill genomgå den fullständigare latinkursen, att tillika läsa
grekiska, ett tvång, som förut ej förefunnits. För att kunna bilda
sig ett omdöme i denna vigtiga fråga är det framför allt angeläget
att tillse, om några bland läroverkens lärjungar och i så fall
hvilka skulle häraf lida någon olägenhet.
Sådant kan uppenbarligen ej vara fallet hvarken med dem,
som ämna efter afslutad skol- och universitetskurs egna sig åt
kyrkans tjenst, ej heller med dem, hvilka under sin skoltid vilja
förbereda sig till speciel ’ klassiska universitetsstudier eller öfver
hufvud till sådana lefnadsbanor, för hvilka en verkligt klassisk
bildning anses oumbärlig. För alla dessa är nemligen kunskap i
grekiska språket åtminstone lika vigtig som i det latinska.
Men det finnes i vårt land tvifvelsutan ock ett ganska stort
antal personer, hvilka hysa den åsigt, att ett grundligare latinstudium,
äfven ensamt för sig och utan förening med studiet af
grekiska, är ett i formelt afseende högst utmärkt bildningsmedel,
och för hvilka således den här föreslagna åtgärden kan synas
olämplig. Härvid bör emellertid väl märkas, att de fleste, om ej
alla anhängarne af ifrågavarande åsigt äfven fordra latinstudiets
begynnande redan i lista, eller åtminstone i 2: dra klassen såsom
Lärov.-kom. bet. 12
178
KAP. V.
ett högst vigtigt, ja nästan oundgängligt vilkor för, att detsamma
må kunna på lärjungen utöfva hela sin formbildande inflytelse:
den nuvarande B-linien kan derför också, såsom upprepade gånger
framhållits just af denna åsigts representanter, endast på ett högst
ofullkomligt sätt motsvara denna bestämmelse eller uppfylla ifrågavarande
anspråk. Då Komitén, af skäl som här blifvit mer än en
gång anförda, icke kan förorda en dylik nedflyttning af latinet,
vare sig att densamma skulle verkställas vid alla statens läroverk,
eller blott vid några särskilda, anser den ock det nämda skälet
ej böra till B-liniens bibehållande föranleda.
För Komitén är i detta hänseende en annan synpunkt ojemförligt
vigtigare. Efter den förändring af latinets ställning i de
akademiska examina, hvilken Komitén i slutet af kap. II förordat
och framstäf såsom den nödvändiga förutsättningen för hela sin
undervisningsplan, blir B-linien ej längre för något särskildt statens
ändamål behöflig; den uppgift, som nämda linie under nuvarande
förhållanden har att fylla, blir nemligen, i händelse nyssnämda förändring
genomföres, på tillfredsställande sätt fyld genom den föreslagna,
till realliniens högre klasser förlagda, valfria latinkursen.
Blott för en enda af de akademiska studiebanorna kan behofvet
af den fullständigare latinkurs, som för närvarande inhemtas
på B-linien, synas vigtigt, nemligen för de högre juridiska
studierna; i fråga om den juridisk-filosofiska examen, hvilken är
preliminär för juris kandidatexamen, har nemligen Komitén ej föreslagit
eller förutsatt någon ändring af nu gällande latinfordringar.
Att ett i jemförelse med det hela mycket ringa antal af de från
de allmänna läroverken utgående lärjungarne väljer just denna
bana, må för det första påpekas; för det andra kan erinras, att en
ombildning af de juridiska examina länge varit ifrågasatt och antagligen
kommer att snart nog genomföras, hvadan det för närvarande
är omöjligt att med visshet känna den blifvande lagstiftningen för
dessa examina och ännu mindre lämpligt att låta ifrågavarande
ovissa framtidsförhållanden blifva bestämmande för läroverkens
organisation. Men särskildt bör ock märkas, att äfven de nu
B-LINIEN HÄDANEFTER OBEHÖFLIG. 179
gällande latinfordringarna för den juridisk-filosofiska examen af
många anses, och det ej utan skäl, vara för en vid universitetet
inträdande student, hvilken aflagt mogenhetsexamen utan latin,
lättare än motsvarande fordringar i sjelfva mogenhetsexamen. Ty
ehuru de förra äro i qvantitativt afseende något betydligare, d. v.
s. innefatta en större öfversättningskurs, eger å andra sidan den
vigtiga olikheten rum, att för den juridisk-filosofiska examen intet
lagstadgadt latinskt öfver sättning spr of erfordras. Sådant är deremot,
som bekant, fallet i mogenhetsexamen, och det bär här ofvan
mer än en gång framhållits, af hvilken betydelse detta prof är och
hvilket inflytande på lärjungens studier under hans sista skolår
förberedelsen till detsamma utöfvar. Ehuru till den medicinskfilosofiska
examen för närvarande, enligt kung!, brefvet af d. 12
Dec. 1873, endast godkända insigter i latin i mogenhetsexamen
fordras, blir åt nämda anledning för en vid universitetet inträdande
realstudent sistnämda fordran i viss mån svårare att fylla än
fordran på godkända insigter i latin i den akademiska juridiskfilosofiska
examen — ett resultat, som antagligen ej varit afsedt
med den genom anförda kungl. bref stadgade förändringen. Att
latinfordringarna i den senast nämda examen böra af en från
skolans reallinie utgående lärjunge, hvilken genomgått den föreslagna
frivilliga latinkursen, utan synnerlig uppoffring af tid och
arbete kunna fyllas och i hvarje fall ojemförligt lättare än af en
realstudent under nuvarande förhållanden, torde vara uppenbart.
Endast för fullständighets skull må här slutligen äfven det
inkast upptagas, att »B-liniens synnerliga gagn och ändamålsenlighet
ådagalägges af denna linies stora lärjungeantal», — det
der för öfrig!, såsom den statistiska öfversigten i början af kap. II
visar, är stadt i oafbruten tillväxt. Att orsaken härtill är att söka
i yttre förhållanden, i den omständigheten att denna linie för närvarande
är den enda väg, hvarpå en yngling med minsta möjliga
studium af klassiska språk kan bereda sig inträde på de lefnadsbanor,
hvartill akademiska examina erfordras, lär väl ej på allvar
betviflas af någon; det ådagalägges för öfrigt tydligt nog äfven
180
KAP. V.
deraf, att, såsom samma statistiska öfversigt visar, A-linien för ett
tiotal år sedan var den talrikaste ock att dess lärjungeantal sedan
dess med ganska hastiga steg nedgått från den höjdpunkt, hvarpå
det befann sig, så länge äfven grekiskan var obligatorisk.
Då Komitén går att efter ofvan angifna grunder framställa
förslag till undervisningsplan för de allmänna läroverken, kar
den äfven att taga hänsyn dertill, att en minskning i lärjungarnes
arbetstid befunnits ur hygienisk synpunkt önskvärd. Det
har i sammanhang med framställningen af den hygieniska undersökningens
resultat framhållits, att man vid genomförandet af en
sådan minskning måste taga i betraktande icke blott den dagliga
lektionstiden i skolan, utan äfven den tid, som arbetet i hemmet för
skolans räkning hvarje dag krafvel1. Vid uppgörandet af en undervisningsplan
har man således i första hand att tillse, att den sammanlagda
tid, som för arbetet i skolan fastställes och för arbetet i
hemmet under normala förhållanden påräknas, icke öfverskrider det
mått, som är förenligt med nödig hänsyn till lärjungarnes helsa.
Derefter bör åt lektionstiden i skolan gifvas en sådan begränsning,
att den för dag bestämda arbetstiden på ett'' ur pedagogisk synpunkt
lämpligt sätt fördelas mellan skolan och hemmet. I bägge
fallen måste man naturligtvis afse det stora flertalet lärjungar, d.
v. s. sådane, som hafva medelmåttiga kroppskrafter och själsanlag.
Hvad då först beträffar lärjungarnes dagliga sammanlagda
arbetstid i skolan och hemmet, tror sig Komitén, såsom of
van blifvit nämdt och i kap. III utförligare motiverats, hafva
funnit, att denna för närvarande är allt för hög vid våra läroverk.
Det är redan förut genom en tabellarisk framställning visadt,
huru stor denna tid i medeltal är för de olika åldersklasserna
vid de högre läroverken. Fördelningen af densamma på
skolan och hemmet i dessa läroverks olika klasser framgår af
följande tabell, der tiden för morgonbönen är utesluten, men den
af samtliga öfningsämnena upptagna tiden är inräknad.
ARBETSTIDEN 1 SKOLAN OCH HEMMET.
181
Obligatoriskt arbete i medeltal för vecka och för dag vid de högre
läroverken.
Klass. | I skolan: timmar | I hem in et: timmar | Summa: | Summa daglig arbetstid. |
1............................... | 32,i | 8,i | 40,2 | 6.7 |
2.............................. | 35,i | 10,o | 45,i | 7,5 |
3............................... | 35,o | ll,i | 46,i | 7,7 |
It. 4........................... | 37,o | 15,9 | 52,9 | 8,8 |
L. 4.......................... | 35,2 | 18,0 | 53,2 | 8,9 |
R. 6........................... | 37,6 | 18,9 | 56,5 | 9,4 |
L. 5........................... | 36,o | 20,9 | 56,9 | 9,5 |
It. 6: 1....................... | 38,3*) | 23,9 | 62,2 | 10.4 |
L. 6: i....................... | 38,3 *) | 26,i | 64,4 | 10,7 |
It. 6: 2....................... | 37,8*) | 23,4 | 61,2 | 10,2 |
L. 6: 2....................... | 38,4 *) | 27,3 | 65,7 | 10,9 |
R. 7: 1................... ... | 38.2*) | 26,3 | 64,5 | 10,7 |
L. 7: 1....................... | 36,8*) | 29,7 | 66,5 | 11.1 |
R. 7: 2....................... | 35,9*) | 30,5 | 66,4 | 11,1 |
L. 7: 2....................... | 34,o*) | 31,i | 65,1 | 10,8 |
Enligt den på allmänna hygieniska och fysiologiska grunder
af Komiténs medicinskt sakkunnige ledamot utarbetade normaltabell,
som finnes införd i nyssnämda föregående kapitel af detta
betänkande, skulle åter den sammanlagda arbetstiden böra för
lärjungar i l:sta och 2:dra klasserna utgöra högst 36 timmar i
veckan, i 3:dje och 4:de klasserna 42 tiar, i öde klassen 48 tiar,
i 6de klassen Öl har och i 7:de klassen 54 har.
Då vid afgörandet af här föreliggande fråga väsentlig hänsyn
bort tagas till hygienens fordringar, har Komitén i det följande
lagt sistnämda tidsbestämningar till hufvudsaklig grund för sitt
förslag. Dessa bestämningar kunna emellertid svårligen betraktas
såsom mer än approximativa, hvarförutom man vid en läroverksorganisation
måste fästa afseende äfven vid rent pedagogiska
synpunkter. Med hänsyn härtill har en och annan jemkning
i normaltabellens timantal ansetts kunna ske utan att
medföra någon fara. Såsom af det följande närmare framgår, har
*) Månadslofven äro ej afräknade. Se noten sid. 125.
182
KAP. V.
Komitéii beräknat 36 timmar i veckan såsom normalarbetstid för
lista klassens lärjungar och ansett arbetstiden kunna och böra
successive ökas med tre timmar för vecka eller eu half timme
om dagen för hvar och en af skolans öfriga klasser, så att tiden
för veckoarbetet skulle utgöra för 2:dra klassen 39, för 3:dje
klassen 42, för 4:de klassen 45, för 5:te klassen 48, för 6:te
klassen 51 och för 7:de klassen 54 timmar. Härvid bör märkas,
att 6:te och 7:de klasserna äro tvååriga och att ökningen i
arbetstid sålunda på detta stadium är jemförelsevis mindre än
för de lägre klasserna; arbetstiden för dessa klasser med resp.
8,5 och 9 timmar om dagen synes emellertid hafva blifvit stäld
så hög, som med hänsyn till hygienens fordringar och lärjungarnes
vid denna ålder ökade behof af ledighet till sjelfvald
sysselsättning kan medgifvas.
Härigenom varder visserligen arbetstiden för 2:dra och 4:de
klassernas lärjungar '' .2 timme längre om dagen än hvad i den
ur hygienisk synpunkt uppgjorda tabellen föreslagits. Men dels
kunna, såsom nyss nämdes, siffrorna i denna tabell endast betraktas
såsom närmelsevis faststälda, dels är, äfven efter Komiténs
förslag, dessa klassers sammanlagda arbetstid en hel timme om
dagen lägre än för närvarande, enligt hvad de af Komitén infordrade
uppgifter gifva vid handen, dels vinnes slutligen genom
Komiténs förslag den fördelen, att skilnaden i arbetstid mellan
2:dra och 3:dje samt mellan 4:de och 5:te klasserna minskas och
att öfvergången från den lägre klassen till den högre sålunda
icke medför en så betydlig tillökning i arbete, som fallet skulle
blifva, om den ofta nämda tabellen oförändrad hade följts. Ur
hygienist synpunkt synes derför Komiténs förslag till arbetstid för
de olika klasserna böra vara tillfredsställande.
Deremot synas ej skäl saknas för att ur pedagogisk synpunkt
hysa betänkligheter mot eu så betydande minskning af lärjungarnes
dagliga studiitid, som den, hvilken härmed föreslagits. En
jemförelse mellan uppgifterna i ofvan anförda tabell öfver den
nuvarande faktiska arbetstiden och Komiténs förslag visar, att
JEMFÖRELSE MEI5 SKOLARBETSTIDEN I FRÄMMANDE LÄNDER. 183
enligt detta senare arbetet i och för skolan skulle komma att
för dag understiga det nuvarande med en tid, som redan för lista
klassen uppginge till mer än -/3 timme för arbetsdag och sedan
successivt ökades samt slutligen för öfverstå klassen stege till
ungefär 2 timmar om dagen. Yare sig att denna nedsättning
drabbar undervisningstiden i skolan eller hemarbetstiden eller,
hvilket väl rimligtvis bör blifva fallet, båda i förening, kan det
befaras, att af densamma måste följa en minskning i måttet och
grundligheten af de kunskaper skolan har att meddela. Hvad
beträffar undervisningstiden i skolan — om hemarbetet är det svårt
att vinna fullt säker kännedom eller att lemna i allo praktiskt verkställbara
föreskrifter —, så befinnes densamma, om den sammanräknas
för hela läroverket och för helt år, redan nu lägre i Sverige än
i de flesta andra länder, såsom framgår af följande öfversigt öfver
Arbetstiden i skolan vid åtskilliga främmande länders och städers
skolor, jemförd med den i nu gällande läroverksstadga för
Sverige faststälda.
Landets eller stadens namn. | Sammanlagdt antal ar- betstimmar i skolan | Öfverstiger arbetstiden i motsvarande klasser af läroverken i Sverige | Understiger arbetstiden i motsvarande klasser af läroverken i Sverige | Anmärkningar. |
Dresden (Latingymnasium) | 12,810 | 2,840 | _ |
|
Stuttgart (D:o)'') | 12,180 | 2,210 | — |
|
Norge ])......................... | 12,180 | 2,210 | — |
|
Hessen (Latingymnasium)1). | 12,138 | 2,168 | — |
|
Ziirich (Kantonskolan)3)..... | 9,954 | 2,088 | — |
|
1 Danmark4)...................... | 8,772 | 2,010 | — |
|
Preussen (Gymnasium)'')..... | 11,869 | 1,899 | — |
|
Baden (D:o)'').......... | 11,726 | 1,756 | — |
|
’ Belgien (Human. lat. et |
|
|
| Obs. Ingen religionsunder- |
grecques)3).................. | 8,440 | 906 | — | visning i skolorna. |
Bayern (Latingymnasium) f | 10,831 | 861 | — |
|
’) Nioårig kurs. — 2) Åttaårig kurs. — 3) Sjuårig kurs. — 4) Sexårig kurs.
184
KAP. V.
Landets eller stadens | Sammanlagdt antal ar- betstimmar i skolan der helt läsår. | Öfverstiger arbetstiden i motsvarande klasser af läroverken i Sverige med tiar | Understiger arbetstiden i motsvarande klasser af läroverken i Sverige med tiar. | Anmärkningar. |
Geneve (College de)3)........ | 8,280 | 518 | _ |
|
Österrike (Gymnasium)2)____ | 8,778 | ''•- | 88 |
|
Frankrike *)............. | 9,573 |
| 397 | fObs. Ingen religionsunder- |
|
|
|
| \ visning i skolorna. |
Finland2)................. | 7,888 | — | 978 |
|
Italien2)....................... | 6,850 |
| 2,016 | /Obs. Ingen religionsunder- |
|
|
|
| f visning i skolorna. |
Anm. 1. Sången är öfverallt inräknad.
Anm. 2. Der undervisningskursen är mindre än nioårig, är jemförelsen
öfverallt gjord med den sammanlagda tiden för motsvarande årskurser vid de
svenska läroverken.
Orsaken till att deii årliga skolarbetstiden i flere främmande
länder blir så betydligt större än hos oss ligger icke deri, att den
dagliga arbetstiden i skolan är större, utan deri att lästerminerna
äro längre. Afräknar man alla ferier, äfven de vid påsk och
pingst, utan att taga hänsyn till mera tillfälliga lofdagar, så får
man följande ungefärliga tablå öfver läsårets olika längd vid
läroverken i ofvan nämda länder och städer: I
Dresden: | 42 | veckor, | Belgien: | 40 | veckor |
Stuttgart: | 42 | )) | Bayern: | 42 | » |
Norge: | 43,5 | )) | Geneve: | 40 | » |
Hessen: | 42 | » | Österrike: | 42 | » |
ZUrich: | 42 | » | Frankrike: | 41 | » |
Danmark: | 43 | » | Finland: | 34 | » |
Preussen: | 42 | » | Balten: | 36 | » |
Doden: | 42 | » |
|
|
|
I Sverige åter omfattar läsåret, efter enahanda beräkningssätt,
för närvarande endast 34,5 veckor, hvarvid bör märkas, att
de för klasserna 6 och 7 regelbundet återkommande månadslofven
tillsammans utgörande, om de fullt uttagas, för öde klassen nära
'') Nioårig kurs. — 2) Åttaårig kurs. — 3) Sjuårig kurs. — 4) Sexårig kurs.
OM FERIERNAS FÖRKORTNING.
185
3 och för 7:de klassen nära ti läsveckor, icke äro afräknade, liksom
ej heller den del af lästiden, som för dessa klasser borttages
af militäröfningarna.
En minskning i det kunskapsmått, som undervisningen vid
de allmänna läroverken för närvarande har att meddela, vare sig
denna minskning drabbade omfattningen eller grundligheten af
kunskaperna, måste medföra, att bildningens nivå i vårt land
flyttades nedom den, som i andra kulturländer anses nödvändig
och tidsenlig, och bör derför icke komma i fråga. För att alltså
vinna den ur hygienisk synpunkt, såsom redan visats, högst vigtiga
nedsättningen i skolarbetstiden för dag och vecka, ser sig
Komitén nödsakad att såsom ett oafvisligt vilkor härför fordra någon
förlängning af läsåret vid de svenska läroverken.
Det är härvid dock ingalunda behöfligt att för läsåret i Sverige
föreslå samma antal veckor, som det utgör t. ex. i grannländerna
Norge och Danmark. Redan 1870—72 årens läroverkskomité har
mot en sådan mera betydande förkortning af ferierna i vårt land
anfört betänkligheter, hvilka närvarande Komité icke kan annat
än i hufvudsak dela. Det yttras nemligen i förstnämda komités
betänkande med afseende på denna fråga:
»Om ock andra länders, särskilt Norges och Danmarks,
exempel talar härför, så får det dock tagas i betraktande, att
förhållandena i Sverige äro i många afseenden ganska olika dem,
som äro rådande i de flesta bland dessa länder, och att en sådan
förändring ur familjelifvets synpunkt skulle vara föga önskvärd,
emedan derigenom hemmets vigtiga inflytande på uppfostran skulle
försvagas. Den minskning i lärjungarnes dagliga ansträngning,
som härigenom kunde åstadkommas, skulle dock motsvaras afen
minskning i hvilotid. Det har förut blifvit anmärkt, att de förhållanden,
under hvilka ynglingarne, särskilt de på landsbygden
boende, lefva vid läroverken, icke kunna anses tillfredsställande.
Finnes redan nu anledning att häraf befara ett menligt inflytande
på ungdomens helsotillstånd, så bör man väl taga sig till vara
för att inskränka den tid, då lärjungarne under vistelse i hemmet,
186
KAP. V.
genom frihet från strängt reglementeradt arbete och tillfälle att
på ändamålsenligt sätt befrämja sin kroppsutveckling, kunna
hemta nya krafter till verksamhet under terminerna. För öfrig!
torde mellanterminerna, rätt använda, kunna blifva till nytta med
afseende på utbildandet af ynglingarnes sinne för det praktiska
och öppna deras blick för det lif, som rör sig utom skolan, hvarjemte
de synnerligen väl lämpa sig för de hemstudier, som böra
åtfölja skolarbetet, om sann bildning skall kunna vinnas.»
Samma komité föreslår emellertid en mindre tillökning af
läsåret på det sätt, att i början af höstterminen tillägges en vecka,
endast afsedd för pröfning af inträdes- och flyttningssökande, samt
att vid vårterminens slut tillägges en vecka, hvaremot påsklofvet
skulle utsträckas till fjorton dagar. I sjelfva verket innebär sålunda
detta förslag en tillökning af läsåret med en vecka.
Den tillökning af läsåret, som här ofvan förordats, för att den
föreslagna nedsättningen af arbetstiden för dag och vecka måtte
kunna genomföras utan minskning af undervisningens omfång och
grundlighet, kan enligt Komiténs mening lämpligast vinnas på
det sätt, att läsåret förlänges till högst 39 veckor, deri inberäknade
högst 12 dagars ledighet vid påsktiden och å dagars lof
vid pingsten samt den tid, som för vissa lärjungar kan upptagas
af inträdes- och flyttningspröfningar. Härigenom skulle läsåret i
sjelfva verket förökas med omkring två veckor; feriernas motsvarande
förkortning skulle kunna på flere sätt ernås, exempelvis
så, att julferierna ej gjordes längre än tre veckor och att läsningen
vid vårterminens slut fortsattes två veckor längre in i
Juni månad. Den redan nu väl långa vårterminen skulle till ersättning
afbrytas genom en ledighet på nära två veckor vid påsktiden,
och minskningen af den dagliga ansträngningen under terminens
läsveckor skulle utan tvifvel fullt ersätta den föreslagna
förkortningen af två veckor i sommar- och en vecka i julferierna.
A andra sidan skulle en sådan förlängning af läsåret medföra, att,
såsom i det följande för olika ämnen uppvisas, minskningen i
VILKOR FÖR DELTAGANDE I VALFRI UNDERVISNING.
187
arbetstid för vecka ej komme att i det hela minska den tid, som
i skolan egnas åt läroämnenas studium.
Jemte det Komitén sålunda ansett sig kunna och böra föreslå
en minskning i den tid, som lärjungen hvarje vecka använder i
och för skolans obligatoriska arbete, har det äfven varit åt nöden
att rikta uppmärksamheten dels på det af skolan helt och hållet
oberoende arbete, hvarmed ett ej ringa antal lärjungar sysselsättas
genom föräldrars anordning eller af egen böjelse, dels på den
tid, som åtskilliga lärjungar använda eller kunna komma att använda
på studiet af sådana valfria ämnen, i livilka tillfälle till
undervisning vid läroverket beredes. Komitén har redan vid
framställningen af den hygieniska undersökningens resultat varit
i tillfälle att uttala sin åsigt derom, att skolan icke är berättigad
att för sitt obligatoriska arbete uttaga all den tid, som enligt
hygieniska grundsatser ynglingar vid olika ålder kunna dagligen
använda till själsarbete. Det är i sjelfva verket af vigt, både för
helsans och själsutvecklingens skull, att någon del åt den till
själsarbete anslagna tiden får användas af lärjungen efter hans
eget fria val till sådana studier och öfningar, som mest öfverensstämma
med hans individuela anlag.
Men på samma gång denna grundsats måste fästhållas, är
det äfven klart, att en läroverksstadga ej kan uppdraga några
gränser för sådant lärjungens frivilliga arbete, som ej egnas åt
skolans läroämnen eller är af dess organisation framkalladt. Det
måste varda hemmets sak att pålägga eller förbjuda sådant arbete;
eu begåfvad lärjunge utför det af skolan ålagda arbetet på
kortare tid än den såsom normal beräknade, och det är då möjligt,
att han, utan men för sig sjelf, kan egna den återstående delen
af arbetstiden åt frivilligt studium af något läsämne, åt musik,
slöjd m. m.; en annan måste för att medhinna sina skollexor
öfverskrida normaltiden, och för honom kan dä hvarje arbete utöfver
skolans vara skadligt.
188
KAP. V.
Med de studier åter, som visserligen bero på lärjungens eget
eller lians målsmans fria val, men till Indika skolan bereder lärjungen
tillfälle, är förhållandet ett annat. Denna undervisning
meddelas nemligen inom läroverket och af dess lärare och
det bör derför tillkomma läroverket att se till, att öfveransträngning
ej genom densamma orsakas. Att någon valfrihet i
undervisningen är gagnelig, erkännes redan i nu gällande skolstadga,
och Komitén anser för sin del, att valfriheten på visst
sätt bör erhålla än större utsträckning. För sådana begåfvade
lärjungar med god helsa, hvilka med lätthet följa med undervisningen
i den af dem valda gruppen af tvångsänmen, bör, om
deras intresse drifver dem att under skoltiden söka inhemta kunskap
äfven i andra ämnen, tillfälle härtill vara medgifvet, så långt
lämpligen ske kan. Men för sådana lärjungar, hvilka behöfva
använda alla sina krafter för att tillgodogöra sig den obligatoriska
undervisningen vid läroverket, bör den valfria undervisningen ej
stå öppen. Om lärjungars olika förmåga i detta fall kunna otvifvelaktigt
lärarne bäst döma, och Komitén anser derför:
att rättighet för lärjunge att deltaga i den helt och hållet valfria
undervisningen i vissa ämnen hör vara i hvarje särskildt
fall beroende af rektors och vederbörande lärares pröfning af lärjungens
begåfning och helsotillstånd.
Den tid för själsarbete, som Komiterade ansett böra uppställas
såsom normal för lärjungar i läroverkets olika klasser, omfattar
alltså lärjungarnes obligatoriska arbete för skolans räkning, vare
sig detta utföres i skolan eller i hemmet. Det blir alltså vid
uppgörandet af läroverkets undervisningsplan nödvändigt att för
hvarje klass verkställa eu fördelning af arbetstiden mellan skolan
och hemmet. Härmed framställer sig den svåra frågan om möjligheten
af och sättet för begränsningen af lärjungarnes obligatoriska
hemarbete.
BEGRÄNSNING AF DET OBLIGATORISKA HEMARBETET. 189
A ena sidan är det klart, att hvarje försök att genom inskränkning
af antalet undervisningstimmar i skolan förebygga
lärjungarnes öfveransträngning i fysiskt och psykiskt afseende är
fåfängt, derest icke hänsyn äfven tages till den arbetstid i hemmet,
som skolan pålägger för lexläsning och skriftliga arheten.
Det kan lätt inses, att en läroverksstadga, som exempelvis minskade
undervisningstiden i skolan med hälften, utan att gifva
efter något af vare sig inträdesfordringarna i olika klasser eller
kurserna i mogenhetsexamen, dermed endast öfverflyttade ännu en
del af arbetet från skolan till hemmet och ingalunda beredde lärjungarne
någon lindring i deras arbete för skolans räkning. Komitén
tror sig derför höra för hvarje klass föreslå en normaltid för
den åt densammas lärjungar anslagna arbetstiden i hemmet.
Men när fråga å andra sidan blir om sättet att inom skolan
och hemmet bringa till verkställighet de grundsatser med afseende
på normaltid för hemarbete, hvilka af Komitén sålunda förordats,
anser sig Komitén i betraktande af de många och vexlande omständigheter,
som föranleda den större eller mindre hastighet, med
hvilken olika lärjungar tillegna sig ett visst kunskapsmått eller
fullgöra ett föresatt arbete, böra uttala den åsigten, att i sjelfva
skolstadgan, hvars bestämmelser böra vara på sådant sätt alfattade,
att de kunna tjena till omedelbar efterföljd, icke böra införas
några föreskrifter rörande måttet af lärjungarnes hemarbeten utöfver
hvad § 97 och § 116 mom. 3 i gällande läroverksstadga
redan innehålla. I den förra af dessa paragrafer föreskrifves
nemligen dels att »rektor och klassföreståndare noga böra tillse,
att icke i något ämne hemarbete ålägges lärjunge till ett mått,
som kan betaga honom nödig hvila och förströelse eller hindra
förberedelser i andra läroämnen», dels att »rektor med vederbörande
lärares biträde må utöfva behöflig tillsyn öfver lärjunges
enskilda studier»; och i § 116 mom. 3 bestämmes, att »hemlexor
i de nedersta klasserna höra sparsamt begagnas och endast småningom
ökas, i den mån lärjungens kropps- och själskrafter utvecklas
till förmåga så väl af ett mera ansträngdt arbete som
190
KAP. V.
af en icke blott till minnesöfning inskränkt studieverksamhet på
egen hand.»
Deremot torde, i betraktande af sakens vigt och enär de från
skilda håll till Komitén inkomna uppgifterna gifva vid handen en
olikhet i tiden för öfverläsning och öfrigt hemarbete vid olika
skolor, som icke ensamt ur lärjungarnes olika begåfning synes
kunna förklaras, det vara åt nöden, att, i sammanhang med den
nya undervisningsplan, som kan komma att bestämmas, genom
särskildt cirkulär fästa rektorers och lärares uppmärksamhet
vid vigten åt att begränsa hemarbetet, hvarvid lämpligt torde
vara, att Komiterades för lärjungar med medelmåttig begåfning
lämpade beräkning af den sammanlagda tid, som för skol- och
hemarbetet får användas, med så stor utförlighet, som anses
gagnelig, meddelas, för att kunna tjena till ledning dels vid det
öfvervakande, som härvid, hädanefter som hittils, bör åligga rektor
och klassföreståndare, dels ock så väl vid de öfverläggningar
och överenskommelser emellan lärarne, hvilka för en ändamålsenlig
reglering af lärjungarnes hemarbete i sammanhang med
skolarbetet torde böra förekomma, som äfven vid samrådande
mellan föräldrar och lärare rörande denna sak, något som är af
stor vigt och hvartill anledning så vidt möjligt bör gifvas.
Vid fördelningen mellan skolan och hemmet af den åt hvarje
klass anslagna arbetstiden för vecka måste naturligtvis hänsyn
tagas till nuvarande förhållanden, lärokursernas kraf och nödvändigheten
af en viss proportion mellan antalet lästimmar i
skolan och öfverläsningstiden i hemmet. Då Komitén, såsom redan
förut betonats, ej anser det vara rådligt att föreslå någon minskning
i skolans lärokurser i deras helhet, blir deraf en nödvändig
följd, att någon mer genomgripande förändring i undervisning stimmarnes
antal för år på skolans nedersta stadium och mellanstadiet
icke af Komitén kan förordas. Lärokurserna på dessa
stadier inhemtas nemligen till stor del genom lärarens under
-
FÖRDELNING AF ARBETSTIDEN MELLAN SKOLAN OCH HEMMET. 191
visning, under det öfverläsningen i hemmet först småningom och
gradvis, såsom äfven i ofvan anförda skollagsparagraf framhålles,
bör inträda såsom ett allt mer och mer vigtigt medel för utvecklingen.
Annat varder förhållandet på läroverkets högsta stadium.
Lärjungarne höra här hafva nått en utveckling, som gör dem
mera förmögna af sjelfverksamhet, och tillfälle bör då beredas
dem till sjelfständigt arbete med studierna. Härför äro ock de
månadslof afsedda, som enligt läroverksstadgan kunna lemnas
lärjungarne i läroverkets bägge högsta klasser. Ledighet kan
nemligen, enligt nämda stadga, af rektor lemnas lärjungarne i
öde klassen två dagar och lärjungarne i 7:de klassen fyra dagar
i månaden för enskilda studier och skriftliga arbetens verkställande.
I öfverensstämmelse med denna föreskrift hafva dessa
lofdagar vid våra läroverk användts så, att dels fullständig ledighet
från skolarbetet beredts lärjungarne, dels skriftliga arbeten, som
eljes bort verkställas i hemmen, under sådana lofdagar utförts på
lärorummet. Under de dagar, då fullständig ledighet medgifvits,
hafva lärjungarne varit i tillfälle att egna sig åt sådana studier,
för hvilka de haft särskild fallenhet, eller godtgöra hvad af en eller
annan anledning kan hafva blifvit försummadt, och genom skrifningarna
på lärorummet har lindring i hemarbetet beredts genom
bortfallande af dels lexorna för eu dag, dels ett förestående hemtema,
på samma gång lärarne genom dem fått tillfälle att utöfva
nödig kontroll öfver lärjungarnes sätt att verkställa sådana arbeten.
Särskild! hafva på detta sätt lärjungarne i 7:de klassen erhållit
en synnerligen med hänsyn till mogenhetsexamen nyttig öfning
i att inom en viss sammanhängande och begränsad tid samt på
egen hand fullgöra en förelagd uppgift.
Ehuru dessa månadslof utan tvifvel varit till nytta för lärjungarne
och lemnat mera mogna ynglingar tillfälle till ett arbete,
som varit lämpadt att för dem bilda eu öfvergång till sjelfständigare
och friare verksamhet, hafva de dock i sin nuvarande
form medfört ej obetydliga praktiska olägenheter. Vid dessa lof
-
192
KAP. V.
dagars fördelning på terminens läsveckor har det oftast varit
omöjligt att undvika, att undervisningen i vissa ämnen, synnerligen
sådana, åt hvilka endast en eller två timmar i veckan
varit anslagna, blifvit jemförelsevis mer lidande. Derjemte hafva
de bland dessa dagar, för hvilka lärjungarne erhållit fullständig
ledighet från skolarbetet, oregelbundet återkommande som de äro,
i sjelfva verket för lärjungarne ej sällan antagit karaktären af
lofdagar i den mening detta ord vanligen tages i skolan, d. v. s.
de hafva användts till hvila från allt arbete och sålunda icke
tjenat till det främjande af enskilda studier, som enligt läroverksstadgan
till en del varit deras ändamål.
Enligt Komiténs åsigt skulle det derför vara lämpligt att ersätta
månadslofven genom en mot dem svarande nedsättning i
undervisningstiden för vecka för lärjungar i 6:te och 7:de klasserna,
nemligen för lärjungarne i 6:te med 4 och för lärjungarne i
7:de klassen med 6 å 8 timmar i veckan. De förre skulle derigenom
vara upptagna af'' lektioner i skolans läsämnen (den obligatoriska
teckningen på reallinien inräknad) 4 dagar i veckan 5 timmar
och 2 dagar i veckan endast 4 timmar; för 7:de klassens lärjungar
skulle lektionerna upptaga endast 4 timmar dagligen, oafsedt
möjligheten att äfven på annat sätt fördela lektionstimmarna
mellan veckans olika dagar. Härtill skulle hvarje dag för bägge
klasserna komma 1/2 timme gymnastik. Ynglingarne kunna på
detta sätt få fritt förfoga öfver en längre tid dagligen och derigenom
sättas i tillfälle att anordna sitt arbete för studierna med
större frihet än nu, då under de vanliga skoldagarne sättet för
deras användande af hvarje- från skolan ledig timme oftast är
bestämdt af nödvändigheten att bereda sig till följande dagens
lexor och stundom äfven att fullgöra de skriftliga arbeten, som
till denna dag böra vara färdiga. I stället för att den här i fråga
varande ledigheten nu, då den är samlad på hela dagar, ofta gagnlöst
förspilles, skulle den, fördelad på veckans alla dagar, just tjena
till att möjliggöra den sjelfverksamhet, som enligt läroverksstadgau
delvis åsyftas med månadslofven och för hvilken, efter hvad man
TILLRÄCKLIG LEDIGHET MELLAN LEKTIONSTIMMARNE. 193
ofta hör klagas, ungdomen nu, då den kommer till universiteten,
är alltför litet mogen. Ynglingarne skulle ock sålunda få tillfälle
att på ett regelbundet sätt sköta de öfningar eller idrotter, för hvilka
de kunna finnas hågade, samt i allmänhet få tillgodose kroppens
utveckling genom fullt normal omvexling af hvila och arbete.
Hvad åter beträffar månadslofvens användning till skriftliga
arbeten på lärorummet, så har den visserligen medfört ej ringa
nytta. Komitén anser ock, att, om månadslofven enligt dess förslag
borttoges, sådana skrifningar på lärorummet likväl borde för
de högsta klasserna anordnas några gånger under läsåret, särskilt
för att derigenom en nyttig kontroll öfver lärjungarnes utförande
af dessa arbeten fortfarande måtte kunna af lärarne utöfvas.
I sammanhang med frågan om lärjungarnes arbetstid vill
Komitén äfven betona vigten af, att mellan lektionstimmarne tillräcklig
ledighet varder lärjungarne medgifven. Enligt nu gällande
föreskrift skall mellan två på hvarandra följande lektionstimmar
en rast af 5 till 10 minuter gifvas. Först och främst synes latituden
i denna bestämmelse ej fullt lämplig; skall denna ledighet
kunna fylla sin uppgift att gifva lärjungarne tillfälle att hvila
sig något från tankearbete, att hemta frisk luft och att genom
rörelse i fria luften vederqvicka sig efter den tvungna ställningen
på skolbänken, är en tid af 5 minuter tydligen alldeles för kort
och 10 minuters rast torde väl kunna uppställas såsom minimum.
Det är äfven oklart, huruvida i dessa 5 till 10 minuter skall inräknas
den tid, som vid hvarje rast åtgår för på- och afklädning
af ytterplagg, utryckning från och inryckning i lärorummet, eller
icke. Enligt Komiténs mening böra dessa raster ej vara alltför
knapt tilltagna; några minuters minskning i lektionstiden ersättes
rikligen genom den större spänstighet och liflighet, som en stunds
lek och frihet gifver lärjungen. Raststunden är dessutom af vigt,
för att lärosalen skall kunna fullständigt ventileras. Komitén
anser derför, att rasten mellan tvänne på hvarandra följande lekLärov.
-kom. bet. 13
194
KAP. V.
tionstimmar bör upptaga 15 minuter, ut- och inryckningstiden
dock deri inberäknad, så att på intet vilkor mer än ''/4 timme
får förflyta mellan en föregående lektions slut och eu efterföljande
lektions verkliga början.
Då Komitén nu öfvergår till att framställa förslag till vissa
förändringar i de särskilda klassernas timplan — hvilka förändringar,
för så vidt de innebära en minskning i den för hvarje
vecka åt lektionerna anslagna tiden, redan i det föregående blifvit
motiverade — så anser den sig icke böra i sammanhang dermed
väcka några detaljerade förslag till förändringar af skolans lärokurser
i ett eller flere ämnen. Dels har nemligen Komitén i allmänhet
ingen anledning att anse de nuvarande lärokurserna kräfva
ändring, dels bör ett förslag till lärokurser och deras fördelning
på olika klasser lämpligen utarbetas i sammanhang med förslaget
till eu ny läroverksstadga — ett arbete, som Komitén ansett icke
tillkomma sig, utan böra företagas, först sedan de af Komitén
väckta förslagen rörande organisationen i allmänhet blifvit
pröfvade.
Men förutom det att Komitén — hvilket här nedan i ett annat
sammanhang utförligare skall omförmälas — anser sig böra med
afseende på realliniens läroplan i de främmande språken föreslå
ej obetydliga ändringar, så vill den ock i förevarande afseende
rörande ett annat läroämne, kristendom, göra ett bestämdt
förslag. Detta afser tiden för hatekesläsningens inträdande i skolan.
För närvarande ingår Luthers lilla katekes bland fordringarna
för inträde i lista klassen, och i denna och nästföljande
klass läsas de två första hufvudstyckena jemte den antagna förklaringen.
Redan länge hafva både inom och utom pedagogiska
kretsar tvifvelsmål uttalats om lämpligheten af, att barnen på
skolans tidigaste stadium inlära en dogmatisk lärobok. Dessa
tvifvelsmål hafva visserligen ofta nog föranledts af och egentligen
afsett undervisningssättet; katekesen har af ålder oftast
KATEKESUNDERVISNINGEN PÅ LÄGSTA STADIET. 195
inlärts såsom eu mer eller mindre död minneslexa och lärjungens
intresse för religionsundervisningen har sålunda, oaktadt de aktningsvärda
bemödanden, som i synnerhet på senare tider af nitiske
lärare lagts i dagen, tyvärr ofta qväfts genom en metod, som är
lika förkastlig, på kvilket läroämne den än må tillämpas. Att i
den ifrågavarande undervisningen erhålla någon ändring torde ej
hafva sig så lätt, så länge man använder en öfvervägande dogmatisk
lärobok, som svårligen kan affattas på ett för de allra
lägsta klassernas lärjungar lämpligt sätt. Ansedda fackmän
hafva flere gånger uttalat, att äfven för den skickligaste lärare
stora svårigheter möta att så meddela katekesundervisningen på
det tidigaste stadiet, att den både af lärjungen uppfattas och
väcker hans intresse. Dessa fackmän framhålla, att på religionsundervisningens
liksom på andra läroämnens områden den rätta
vägen är att gå från det konkreta till det abstrakta, att alltså
här låta en framställning af kristendomens historiska utveckling
utgöra sjelfva grunden och först senare öfvergå till troslärans
allmännare satser. Dessa skola ock utan tvifvel vida lättare kunna
klargöras för den lärjunge, hvars förstånd utvecklats genom tvänne
års föregående skolundervisning i flere ämnen, än för nybegynnare
i skolan.
På nu anförda grunder vill Komitén uttala sig för ett upp
skjutande af katekesläsningen till skolans 3:dje klass. Derigenom
skulle ock en behöflig minskning vinnas i lektionstimmarnes
antal för de två lägsta klasserna genom nedsättande af veckotimmarnes
antal i kristendom från 3 till 2. Och om åt samma
ämne i 3:dje klassen fortfarande lemnas 3 undervisningstimmar,
bör det, enligt Komiténs mening, efter den föreslagna förlängningen
af läsåret ej möta synnerlig svårighet att i skolans 5 nedersta
klasser genomgå katekesen till samma omfattning som nu.
Jemte det att lektionstimmarnes antal i kristendom för Osta
klassen sålunda skulle minskas, torde på ofvan angifna hygieniska
196
KAP. V.
grunder ytterligare en lästimme i veckan böra borttagas, och
synes det då vara lämpligast, att denna tidsförlust drabbar tyskan,
hvilket ämne, det oaktadt, erhåller ett så stort timantal att, äfven
efter nedsättningen, lärokursen bör kunna medhinnas. I öfrigt
finner Komitén icke skäl att föreslå någon förändring i l:sta Mässens
undervisningsplan. Visserligen har äfven inom denna Komité
fråga väckts, huruvida tyska språket fortfarande borde såsom
grundläggande för språkbildningen inträda i läroverkets första
klass eller om någon förändring i detta hänseende vore af nöden.
I senare fallet har Komitén, då de tre nedersta klasserna ansetts
fortfarande böra vara gemensamma för alla skolans lärjungar,
och i öfverensstämmelse med sin förut uttalade uppfattning af
latinets betydelse för undervisningen och ställning i skolan, icke
haft anledning att tänka sig latinet såsom återinträdande i tyskans
ställe. Icke heller har man kunnat anse rådlig! att låta det främmande
språket börja först med 2:dra klassen, då man fortfarande
tänkt sig skolkursen såsom endast nioårig och derjemte ansett
ett nytt språk böra inträda i 4:de klassen, hvartill kommer, att de
många, som i tidigare år lemna läroverket, väl behöfva genast ,i
lista klassen göra bekantskap med det främmande språket, om
de skola hafva verklig behållning af skolstudierna deri. Deremot
har frågan om införandet af franskan såsom grundläggande språk
i tyskans ställe varit föremål för någon öfverläggning. Om denna
fråga råda bland fackmännen och särskild! bland lärarne i lefvande
språk olika meningar; stor betydelse måste gifvas åt de
å ömse sidor anförda skälen, och Komitén anser icke, att frågan
härom ännu är ur teoretisk synpunkt färdig till afgörande. På
grund häraf och då i tyska språket, hvilket alltsedan 1859 genom
skolordningen af detta år varit grundläggande för språkbildningen
vid våra läroverk och enligt kungi. kungörelsen af den 12 Maj
1865 inträdt i läroverkets lista klass, redan en fast metod för
undervisningen har börjat att utbildas och en jemförelsevis tillräcklig
stam af lärare för detta ämne finnes att tillgå, medan
deremot ett tillräckligt antal lärare i franska språket för när
-
TIMPLANEN FÖR 1:STA OCH 2:DRA KLASSEN. 197
varande svårligen skulle kunna erhållas, om detta språk skulle
intaga tyskans plats i nederskolan, så finner Komitén skäl icke
förekomma att i detta hänseende föreslå någon förändring.
Antalet undervisningstimmar i läsämnen för lista klassen
skulle efter Komiténs förslag minskas från 27 till 25, sålunda med
2 veckotimmar, men genom den ofvan föreslagna förlängningen åt
läsåret, skulle hela timantalet för läsår i denna klass endast komma
att med 16 timmar understiga det nuvarande timantalet.
För 2:ära Mässen, der, såsom ofvan visats, af hygieniska
grunder, en minskning af sammanlagda arbetet i skolan och hemmet
af minst en timme om dagen är af nöden, måste större förändringar
i timplanen vidtagas, om en riktig proportion mellan
arbetet i skolan och hemmet skall kunna vinnas. Hemarbetet
synes nemligen för denna klass icke böra beräknas till mindre
än 1V2 timme dagligen eller 9 timmar i veckan; och om dertill
läggas föreslagna 4 timmar i veckan för sång och gymnastik, så
återstå af de beräknade 39 arbetstimmarne för denna klass 26
timmar för undervisningen i skolans läsämnen (välskrifning och
teckning här, liksom i fråga om första klassen, deri inräknade).
Då det nuvarande antalet af för samma undervisning anslagna
timmar är 30, bör sålunda en indragning af 4 timmar ega rum,
hvarigenom på hela läsåret en minskning af 80 undervisningstimmar
skulle uppstå för denna klass.
Blir katekesläsningen, såsom Komitén anser möjligt och önskvärdt,
uppskjuten till 3:dje klassen, så torde här, liksom i första
klassen, en af de åt kristendomsundervisningen anslagna timmarne
utan men för undervisningen kunna bortfalla. Vid bestämmandet
af, Indika ämnen i öfrigt böra drabbas af indragningen,
synes minsta fara uppstå för undervisningen och lärokursernas
medhinnande, om timantalet nedsättes för sådana ämnen,
som redan nu hafva ett jemförelsevis stort antal undervisningstimmar
åt sig anslagna. Sådana ämnen äro för 2:dra klassen
modersmålet med 6, tyskan med 7 samt matematik och historia—
geografi med hvardera 5 timmar. Hvad först beträffar moders
-
198
KAP. V.
målet, är detta ämne för visso och i synnerhet på nedersta stadiet
ett åt skolans allra vigtigaste läroämnen; men å andra sidan
kan nästan all undervisning i de nedersta klasserna sägas vara
undervisning i modersmålet, då undervisningen i de flesta ämnen
medför flitig öfning i modersmålets muntliga användande samt
dessutom på detta stadium alltid maste blitva en undervisning
i innanläsning. En af de uudervisningstimmar, som äro särskilclt
anslagna åt modersmålet, synes derför kunna indragas,
utan att någon märkbar minskning af klassens kunskapsmått i
detta ämne bör vara att befara, i synnerhet om ingen eftergift
göres i inträdesfordringarna i modersmålet för denna och föregående
klass.
Liksom undervisningstimmarne i tyska för lista klassen i
Komiténs förslag minskats frän 6 till 5, så synes deras antal äfven
för 2:dra klassen kunna nedsättas från 7 till 6. Återstår en timme,
som skulle tagas antingen från matematiken eller från historien—
geografien, och då lärokursen i matematik för denna klass ej
synes Komitén medgifva någon nedsättning i undervisningstimmarnes
antal för detta ämne, i synnerhet som, enligt hvad Komitén
ofvan visat, någon jemkning i inträdesfordringarna i räkning
synes önskvärd för vinnandet af ett fullständigare samband med
tolkskolan, så föreslår Komitén, att en undervisningstimme i veckan
tages från historia-geografi, helst som den geografiska undervisningen
både kan och bör underlättas, genom att nödig måtta iakttages
med afseende på mängden åt de geografiska namn, hvilkas
inlärande ålägges lärjungarne.
Om man anser hemarbetet i 3:dje klassen kunna ökas till 1%
timme om dagen, skulle, med antagande af den af Komitén för denna
klass föreslagna arbetstiden åt 42 timmar i veckan och med afräkning
af 4 timmar för sång och gymnastik, för den egentliga skolundervisningen
återstå 28 timmar i stället för nu varande 30. De 2
timmar, som sålunda borde indragas, synas äfven här med minsta
skada för undervisningen kunna tagas från modersmålet och tyska
språket, Indika bägge ämnen det oaktadt skulle upptaga ej mindre
TIMPLAN FÖR 4:DE KLASSEN. 199
än elfva af klassens 28 undervisningstimmar, särdeles som kela
minskningen i undervisningstiden skulle genom läsårets förlängning
komma att uppgå till endast 10 timmar.
På redan angifva skäl föreslår Komitén, att i 4:de ldassen
undervisningen fortfarande, såsom kittils, måtte skiljas på tvånne
linier, den klassiska och den reala. För den klassiska luden
synas inga andra förändringar i timplanen erforderliga än de,
som påkallas af den såsom nödig ansedda minskningen i arbetstiden.
Om af de för klassen såsom skälig arbetstid ansedda 45
veckotimmarne ungefär 2 timmar om dagen anslås till hemarbete,
exempelvis 13 timmar för veckan, så återstå för skolarbetet 32
timmar och, sedan 4 timmar för sång och gymnastik afräknats,
för läsningen 28 timmar mot nuvarande 30. Här är det latinet,
som upptager största tiden af skolarbetet med 8 timmar i veckan,
men Komitén, som anser, att åt latinliniens lärjungar må beredas
så grundlig klassisk bildning som möjligt, vill icke i detta antal
föreslå någon minskning eller på något sätt försvaga den kraft,
hvarmed det här inträder. Deremot synes det, med den stora
uppmärksamhet, som på denna linie egnas åt språkbildningen,
icke vara med någon fara förenadt att sänka antalet veckotimmar
i modersmålet från 4 till 3, i synnerhet som, enligt hvad här nedan
skall visas, detta ämne genom feriernas förkortning erhåller ett
ej obetydligt högre timantal för läsår i läroverkets 6:te och 7:de
klasser. Den andra timmen synes kunna tagas från ämnet historia
—geografi, under förutsättning att, såsom i det följande föreslås,
motsvarande tillökning gifves åt detta ämnes timantal i öde klassen,
hvarest, med afseende derpå, att denna klass fortfarande bör
betraktas såsom en afslutningsklass, omfattande repetitioner både
på den historiska och den geografiska kursens områden varda
nödvändiga och mera tid följaktligen erfordras.
Innan Komitén föreslår timplan för reallinien, är det nödvändigt
att särskilt redogöra för det sätt, hvarpå den tänker sig
språkundervisningen på denna linie böra anordnas.
200
KAP. V.
Under det på latinlinien i 4:de klassen latinet inträder för
att sedan till skolans slut utgöra denna linies hufvudspråk, inkommer
för närvarande på reallinien i samma klass engelskan.
I 5:te klassen tillkommer franskan, så att der, liksom i 6:te klassen,
alla de tre främmande språken, tyskan, engelskan ock franskan,
ingå i undervisningsplanen. I 7:de klassen förekomma endast
engelska ock franska.
Komitén kar icke förbisett anledningen till detta sätt att
ordna språkundervisningen på reallinien. Latinarne i 4:de ock
öde klasserna borde sammankallas med sina kamrater på reallinien
i alla ämnen utom latinet. Detta är bindande för den nu
gällande anordningen. Häraf blef en följd, att franskan äfven på
reallinien måste inträda just i öde klassen; ty på latinlinien, der
latinet börjat i 4:de och grekiskan skulle upptagas i nedre 6de
klassen, var detta nödvändigt, såvida franskan icke skulle uppskjutas
ända till öfre 6de klassen. Engelskan, som på latinlinien
borde inträda först samtidigt med grekiskan, enär möjlighet till
val mellan dessa två språk skulle förefinnas, måste derför på
reallinien införas redan i 4:de klassen, då det icke gerna kunde
komma i fråga att såsom eu motsvarighet mot latinet der införa
något annat ämne. Att det följaktligen äfven blef nödvändigt
att åt engelskan i 4:de ock öde klasserna anslå en ganska rundlig
undervisningstid, är sjelfkärt.
Ett helt naturligt samband förefinnes sålunda på visst sätt
mellan nu gällande bestämmelser i förevarande afseende. Detta
kar likväl ej kunnat hindra Komitén att taga den allvarligaste
hänsyn till de brister, med hvilka språkundervisningens nuvarande
anordning på reallinien är behäftad. I ögonen fallande är den
splittring, som på detta undervisningsområde, särdeles i vissa
klasser, förefinnes. Tyskan, i hvilket språk de tre lägsta klassernas
lärjungar undervisas resp. 6, 7 ock 7 timmar i veckan,
får i 4:de klassen, på samma gång som dess eget timantal nedsättes
till 4, jemte sig ett nytt språk, engelskan, med en så stor
undervisningstid som 7 timmar i veckan. Att härigenom lärjun
-
SPRÅKUNDERVISNINGEN PÅ REALLINIEN.
201
garnes intresse temligen starkt dragés från tyska språket, torde
ej kunna bestridas, och derom vore måhända mindre att säga,
om det andra språket verkligen finge utveckla sig till en fast
kärna inom den ifrågavarande undervisningen. Så är dock ej fallet,
ty redan i nästa klass, den 5:te, tillkommer ett tredje språk, det
franska, hvilket betänkligt rubbar den ställning, engelskan hållit
på att bemäktiga sig, och hvars införande så kort efter det sistnämda
språkets, — oafsedt den olägenhet, som ett parallelt studium
af tre främmande språk i synnerhet på ett så tidigt stadium måste
medföra, — särskildt ökar den i alla händelser icke obetydliga svårigheten
att bibringa lärjungarne ett godt uttal af franskan och
engelskan. Tyskan, hvars timantal i nästa klass, den 5:te, nedsättes
till 3, träder allt mer i bakgrunden. I nedre 6:te klassen är tydligen
franskan med 4 timmar, mot 3 för engelskan och 2 för tyskan,
afsedd att vara det förherskande språket; men man kan ej säga,
att förberedelserna härför äro väl träffade, enär lärjungens insigter
i franska språket ännu vunnit blott föga stadga. Först i öfre
Öde klassen (med samma timfördelning som nedre 6:te) torde
språkundervisningen på reallinien kunna vinna en något fastare
hållning; den börjar nu att få eu verklig medelpunkt i det franska
språket, hvilket äfven i högsta klassens båda afdelningar (5 timmar
franska, 3 timmar engelska) utgör hufvudspråket på den reala linien.
Detta mångläseri af språk, hvaröfver klagomål höjts äfven
af utom skolan stående personer, synes böra, om möjligt, undanrödjas;
men innan Komité!! afgifver förslag härom, vill den framhålla
ännu några brister i den nuvarande planen.
Beträffande de lärjungar, som tänka lemna skolan efter genomgåendet
af öde klassen, hvilken är afsedd att vara ett afslutningsstadium,
torde det ej vara riktigt, att dessa tvingas att under sin
korta skoltid syssla med tre främmande språk, och särskildt synes
det vara olämpligt att låta dem under deras sista läroår börja
läsningen af ett nytt språk, i hvilket de med den åt detsamma
anslagna knappa undervisningstiden omöjligen hinna inhemta ett
kunskapsmått, hvaraf de kunna draga någon nämnvärd nytta.
202
KAP. V.
Med afseende å de lärjungar åter, livilka vid läroverket fortsätta
sina studier, kan det näppeligen vara ändamålsenligt, att
dessa skola använda mera tid på engelskan, som erhållit 26 talför
vecka i alla klasserna tillsammans, än på det vida svårare
franska språket, åt kvilket undervisningsplanen ej anvisat mer
än sammanlagdt 21 t:ar i veckan.
Komitén har här sökt uppvisa de brister, som vidlåda nu
gällande plan för språkundervisningen på reallinien, och har dervid
framhållit såväl de olägenheter, livilka dessa brister i allmänhet
innebära, som dem de medföra särskilt för sådana lärjungar,
livilka lemna skolan efter genomgåendet af öde klassen,
och särskild! för sådana, hvilka derutöfver fortsätta sin skolgång.
Då Komitén nu vill afgifva förslag i förevarande ämne, måste
den utgå derifrån, att undervisning i alla tre de betydande kulturspråken,
tyskan, franskan och engelskan — om ock med någon
valfrihet, hvarom mera här nedan — bör inom skolan på reallinien
meddelas. Sä vidt Komitén har sig bekant, är ock detta
en enstämmig önskan hos alla dem, hvilka för sina barn anlita
nämda linie, och med tanken dels på de tre språkens rika litteratur,
dels på den lifliga beröring, i hvilken värt land står med
Tyskland, Frankrike och England, torde eu sådan önskan befinnas
vara icke allenast förklarlig, utan äfven fullt berättigad. Men å
andra sidan synes det Komitén, att stor vigt -bör tillmätas deras
mening, hvilka af så väl pedagogiska som andra grunder klaga
öfver mångläseri i språk, och Komitén vill derför såsom sin åsigt
uttala,
att högst två främmande språk böra å reallinien samtidigt
förekomma såsom obligatoriska ämnen.
I främsta rummet blir häraf en följd, att då tyskan, enligt
hvad ofvan nämts, fortfarande bör vara det grundläggande språket,
densamma, såsom ock nu är förhållandet, måste ur undervisningsplanen
utgå före läroverkets slut; och då väl näppeligen
något språk bör i skolan läsas kortare tid än 4 år och således
det språk, som skall efterträda tyskan, måste börja i nedre 6:te
TIDPUNKTEN FOU TYSKA SPKÅKETS AFSITTANDE. 203
klassen, skulle undervisningen i tyskan upphöra med 5:te klassen
i stället för med 6:te, såsom för närvarande är fallet.
Visserligen är det sant, att, om Komiténs förslag i denna
punkt vinner afseende, de lärjungar, som efter genomgåendet af öde
klassen fortsätta sin skolgång, komma att medhinna en till omfånget
något mindre kurs i tyskan, än den, som nu i de 6 törsta
klasserna i allmänhet genomgås; men olägenheten häraf anser
Komitén vara obetydlig i jemförelse med den fördel, hvilken för
undervisningen i dess helhet uppkommer derigenom, att antalet
samtidigt lästa ämnen i 6:te klassen minskas, och hvilken för
språkundervisningen särskildt blifver af väsentlig vigt genom
den större fasthet denna undervisning tydligen erhåller, då lärjungen
icke behöfver samtidigt sysselsätta sig med mer än två
främmande språk i stället för med tre.
Öfvertygad derom, att den här föreslagna åtgärden öfver hufvud
taget blefve till synnerlig fromma för den ä reallinien meddelade
språkkunskapens reda och fasthet, hyser Komitén ingen farhåga för,
att undervisningen i tyskan derigenom skulle blifva otillräcklig.
Det sätt, hvarpå Komitén tänkt sig fördelningen på de olika klasserna
af de tyska lärotimmarne, bör nemligen vara en borgen derför,
att, på samma gång undervisningen vinner i qvalitativt hänseende,
större kurser komma att medhinnas i de fem lägsta klasserna,
än de, som nu i desamma vanligen genomgås. Tyskans sammanlagda
timantal för år i denna afdelning af läroverket skulle visserligen
nedsättas från 891 till 875, men på det sätt, att, under
det de tre lägsta klasserna finge tillsammans 65 timmars minskning,
4:de och öde klasserna komme att erhålla sammanlagdt 49
timmars tillökning, en tillökning, som förnämligast skulle komma
öde klassen till godo; och då man vet, huru betydligt en
undervisningstimmes värde växer med klassens ordningsnummer,
kan det icke vara tvifvelaktigt, att tyskans ställning i
de fem lägsta klasserna förbättras genom den föreslagna timfördelningen.
204
KAP. V.
Underskattas bör ej heller den omständigheten, att det i 4:de
klassen jemte tyskan inträdande nya språket, enligt Komiténs förslag,
i denna och följande klass erhåller blott 5 t:ar i veckan,
hvaremot den nu i 4:de klassen inträdande engelskan under
tvänne år för sig tager i anspråk en undervisningstid af 7 tiar i
veckan.
Den verksammaste åtgärden till förbättrande af tyskans ställning
i de fem ifrågavarande klasserna anser sig dock Komitén
hafva angifvit genom sitt förslag, att i öde klassen ett af de tre
der för närvarande lästa främmande språken må ur undervisningsplanen
utgå.
Mot denna af Komitén till det helas båtnad föreslagna detaljförändring
skulle visserligen den anmärkningen kunna göras, att
lärjungarne, om de finge afsluta tyska språkets läsning med öde
klassen, hunne att glömma detta språk allt för mycket, innan de
lemnade läroverket. Komitén tror dock för sin del, att staten
kan sägas hafva beredt den bildningssökande ungdomen tillräckligt
tillfälle att inhemta kunskaper i det ifrågavarande språket,
om vid de allmänna läroverken åt undervisningen deruti anslås
under fem år tillsammans 87ö lärotimmar. Ingen väsentlig
förändring anser Komitén behöfva göras i de bestämmelser, hvilka
innehållas i nu gällande läroverksstadga angående undervisningen
i tyskan i de fem lägsta klasserna, och den lärjunge,
som blifva vederbörligen undervisad i enlighet med dessa bestämmelser,
innehar, enligt hvad erfarenheten visat, då han erhållit
uppflyttning till nedre 6de klassen, ett rätt aktningsvärdt mått af
vetande i tyska språket. Under de tre första åren af sin skoltid
har han i detta språk blifvit undervisad med hela den omsorg,
man vid våra läroverk sedan gammalt egnat det grundläggande
språket; han har erhållit en rätt god färdighet på formlärans
område, han har inlärt ett icke obetydligt antal vokabler, och
vid öfversättning från modersmålet till det främmande språket
kan han, inom gränsen för sitt ordförråd och sina kunskaper i
formläran, ganska säkert tillämpa syntaxens vigtigaste regler. I
TIDPUNKTEN FÖR TYSKA SPRÅKETS AFSITTANDE. 205
4:de och 5:te klasserna förvärfva!- han derefter genom temaskrifning
samt genom de i förening med grammatikläsningen anbefalda
extemporerade öfningarna förmåga att med tillhjelp af ordbok
och språklära till tyska öfversätta en lättare svensk text, och han
kommer genom fortsatta explikationsöfningar på den punkt, att
han utan tillhjelp af lexikon förstår en icke allt för svår tysk
bok, hvars innehåll icke ligger öfver hans insigter och uppfattningsförmåga.
Äfven om lärjungen afslutade sina skolstudier i
tyskan med 5:te klassen, skulle han, när han en gång i framtiden
kunde behöfva läsa en tysk bok, utan tvifvel ganska snart finna
sig till rätta i densamma. Utom det att han i fem års tid under
de af Komitén föreslagna gynsammare förhållandena erhållit den
grundliga undervisning, som här ofvan blifvit angifven, måste
naturligtvis äfven tagas i betraktande den ökade förmåga att på
egen hand idka språkstudier, som han under tiden erhållit genom
studiet af andra främmande språk. Ville han för något särskildt
ändamål förvärfva sig större färdighet att skrifva det ifrågavarande
med vårt eget så nära beslägtade språket, skulle det utan tvifvel visa
sig, att det, som han i denna del kunde hafva glömt, ytterst hastigt
återtoges, helst om skriföfningarna, hvilket väl i allmänhet blefve
händelsen, sattes i förening med talöfningar, hvilka, som bekant,
i fråga om tyska språket lätt och snabbt föra en svensk till ett
icke allt för högt satt mål, äfven om han icke fått så god grammatisk
underbygnad, som den, hvilken erhålles under de 4 å 5
första åren i våra allmänna läroverk.
Komitén anser sig således böra utan tvekan uttala sig
för tyskans upphörande såsom läroämne på reallinien efter 5:te
klassen, hvarigenom denna linies lärjungar komme i åtnjutande
af den stora fördel, som, i synnerhet då många andra ämnen
taga tid och uppmärksamhet i anspråk, obestridligen ligger deri
att ej behöfva samtidigt studera mer än två främmande språk.
Hvad vidare fransman och engelskan beträffar, bör, i öfverensstämmelse
med Komiténs ofvan anförda åsigter, det ena af dessa
språk inträda i 4:de klassen, det andra först i nedre 6:te. Hvilket
206
KAP. V.
af de tvänne språken borde föreslås till inträde i 4:de klassen,
har synts Komitén lätt att afgöra, och den anser sig icke behöfva
inlåta sig på någon vidlyftig motivering af ett förslag, hvilket,
att döma af flere offentliga uttalanden, är ett uttryck af en vidt
utbredd mening.
Särskildt på grund af det sätt, hvarpå franskan genom användning
af sina många olika verbalformer belyser språklagarne
inom just sådana syntaktiska områden, hvilkas studium fordrar
en mera utvecklad förmåga af abstraktion, lämpar sig detta språk
särdeles väl att i läroverkets högsta klasser vara det på reallinien
förherskande språket, såsom det också för närvarande är. Men
om studiet af den franska syntaxen skall för lärjungen medföra
den bildning, som bör åsyftas, måste denne hafva vunnit säkerhet
i språkets ingalunda hastigt inhemtade formlära och hafva i minnet
insamlat ett någorlunda stort ordförråd. Formlära och vokabler
äro också utan tvifvel ett mera passande studiematerial
för barnet än för ynglingen, för hvilken åter litteraturläsning och
ett djupare inblickande i språkets syntaktiska lagar böra vara af
större intresse och derigenom också af större gagn.
Det synes sålunda vara klart, att franskan bör på reallinien
inträda i 4:de klassen, efter samma klass, der på latinlinien dess
språk inträder.
Engelskan skulle således ingå först i nedre 6:te klassen.
Komitén är öfvertygad derom, att detta språks uppflyttning från
4:de till nedre 6:te klassen icke skall medföra den följden, att
lärjungarnes insigter deruti blifva otillräckliga. De skulle gå till
engelskans studium under helt andra förutsättningar än de nuvarande.
De vore två år äldre, hade två år längre studerat tyskan
och två år sysselsatt sig med franskan, som försett engelskan
med en ej ringa del af dess ordförråd. Realliniens lärjungar skulle
enligt Komiténs förslag erhålla sammanlagdt jemt lika många lektioner
i engelskan, som undervisningsplanen för den nuvarande
latinlinien B upptager. Erfarenheten har visat, att denna linies
lärjungar vid sin afgång från läroverket hunnit förvärfva rätt vackra
FRANSKAN OCH ENGELSKAN PÅ REALLINIEN.
207
kunskaper i engelska språket. Visserligen hafva de härvid haft
icke obetydligt gagn af sitt föregående studium af latinet, men
då man erinrar sig, att i allmänhet de latinska orden inkommit i
engelskan, först sedan de blifvit omklädda i fransk drägt, inses lätt,
att realisterna med afseende på inlärandet af det behöfliga engelska
ordförrådet skulle komma att draga ännu större fördel af det
studium af franskan, de enligt Komiténs förslag skulle hafva idkat
i 4:de och öde klasserna med ett timantal, som i betraktande af
den större lättheten att förvärfva insigt i franska språket mycket
väl kan anses motsvara det timantal, hvilket i samma klasser
tilldelats latinet. Det är väl också förutsättningarna för inhemtandet
af ordförråd frågan här egentligen gäller. Beträffande
nemligen förmågan att uppfatta syntaktiska förhållanden i allmänhet
och således äfven engelskans torde B-liniens lärjungar hafva
haft mera nytta af sitt före 6:te klassen bedrifna studium af den
tyska syntaxen än af det lilla, de i 4:de och öde klasserna hunnit
inhemta af den latinska, och den engelska formläran är, som bekant,
så enkel, att det i fråga om dess inlärande är ganska likgiltigt,
hvilket språk lärjungen studerat före engelskan, blott han
känner den erforderliga terminologien.
Lärjungarne på latinlinien B börja studiet af engelskan vid
en ålder, då intresset för studier har hunnit blifva tillräckligt
vaket för att låta en lärjunge erfara behaget af ett ämnes nyhet,
ett behag, som i förevarande fäll ökas derigenom, att lärjungen
har framför sig ett språk, der det gramrnatiska förarbetet är temligen
lätt undangjordt och med hvars litteratur han således mycket
snart kan få göra bekantskap. Denna förmån, hvars betydelse
är ögonskenlig, komme nu enligt Komiterades förslag äfven realliniens
lärjungar till godo.
Allt synes således tala derför, att realisterne, om de, såsom
Komitén anser riktigt, begynna sitt studium af engelskan i nedre
6:te klassen, skola erhålla fullt lika goda kunskaper i detta
språk, som den nuvarande B-liniens lärjungar visat sig kunna
inhemta, och Komitén håller före, att härigenom rätta måttet är
208
KAP. V.
angifvet för den insigt i engelska språket, hvilken bör fordras
af realliniens lärjungar. Den, som innehar detta kunskapsmått,
kan omedelbart använda detsamma såsom en nyckel till den
engelska litteraturen och har en fast utgångspunkt, i händelse
han för något specialändamål behöfver förskaffa sig färdighet i
språkets skrifvande och talande.
Mot Komiténs nu framstälda förslag beträffande franskans
och engelskans inbördes ställning skulle möjligen den anmärkningen
kunna göras, att för de lärjungar, som efter 5:te klassens
genomgående ämna sluta sina skolstudier, engelskan vore ett
nyttigare undervisningsämne än franskan, dels derför att det förra
språket mera förekomme i det praktiska lifvet än det senare,
dels derför att lärjungarne i 4:de och 5:te klasserna kunde
hinna förvärfva något större kunskaper i det engelska än i det
svårare franska språket.
Beträffande det förra skälet bör märkas, att lärjungarne vid
den ålder, som här afses, icke förmå under tvänne skolår, hvilka
gifva dem arbete äfven i många andra läroämnen, inhemta vare
sig i det ena eller det andra språket en kunskap, hvaraf de i
det praktiska lifvet utan vidare kunna draga synnerlig fördel.
Men de ynglingar, hvilka komma i sådana förhållanden, att de
behöfva lära sig tala och skrifva franska, befinna sig, om de i
detta språk icke hafva några förstudier, i en ojemförligt svårare
belägenhet än de, som under liknande omständigheter hafva att
lära sig tala och skrifva engelska, och det kan ju icke nekas, att
äfven franskan i det praktiska lifvet har en stor användning.
Särskildt för utbildningen af lärjungens språksinne medför dessutom
studiet af franskan tvifvelsutan större gagn än studiet af
engelskan.
Hvad det senare skälet beträffar, torde det icke kunna bestridas,
att det innehåller en sanning, men i betraktande af det
i alla händelser mindre kunskapsmått, lärjungen på det ifrågavarande
stadiet kan inhemta, och med hänsyn till nyss anförda
förhållanden, torde deråt icke få tillmätas någon synnerlig betydelse.
DE FRÄMMANDE SPRÅKEN PÅ REALLINIEN.
209
Lägges härtill, att hela antalet af de lärjungar, som lemna skolan,
sedan de genomgått 5:te klassen — och endast om desse är
här fråga — enligt Komiténs beräkning är betydligt mindre än
deras, som fortsätta sin skolgång, så inses lätt, att Komitén i alla
händelser ej kunnat underlåta att föreslå den anordning, hvilken
Komitén anser vara den ojemförligt lämpligaste för läroverket
i dess helhet.
Slutligen vill Komitén anföra ännu en beaktansvärd omständighet.
Enligt det ofvan framstälda förslaget skulle, hvad
beträffar språken, hvilka ju härvidlag betyda mest, öfvergången
från den ena linien till den andra efter afslutandet af
5:te klassen blifva lättare, än nu är fallet. Den lärjunge, som
från 5:te latinklassen ville vinna inträde i nedre 6:te realklassen,
behöfde icke såsom nu läsa något nytt språk (engelskan), utan
hade i stället att öka sina insigter i ett språk, som han redan
ett år något studerat (franskan). Den lärjunge åter, hvilken från
ö:te realklassen ville öfvergå till nedre 6:te latinklassen, både
visserligen att inhemta 4:de och öde klassernas kurs i latinet, som
för honom vore ett nytt ämne, liksom det också nu är för en
dylik öfvergångssökande, men han vore säkerligen härför bättre
förberedd genom det studium af franska språket, han under tvänne
år idkat med fem timmars undervisning i veckan, än den lärjunge
kan anses vara, som under nuvarande förhållanden vill göra samma
öfvergång.
Komitén föreslår således för reallinien,
att franska språket må inträda i 4:de klassen och det engelska
i nedre 6:te klassen, der åter undervisning i tyska språket ej
vidare må meddelas.
Härefter kan Komitén återgå till timplanens bestämmande och
fortsätter dervid med 4:de realklassen.
Timantalet i denna klass är för det närvarande 32, och der
skulle således 4 timmar, enligt den allmänna planen, behöfva in
Lärov.
-kom. bet. 14
210
KAP. V.
dragas. Utom de 2 timmar i modersmålet och historia-geografi,
hvilka här, liksom för latinlinien, skulle bortfalla, torde äfven en
af de tre åt teckning anslagna timmarne kunna från timplanen
utgå, då detta ämne, det oaktadt och särskild! genom feriernas
förkortning, skulle erhålla ett timantal, som hvarken i och
för sig kan anses ringa, ej heller gifver ämnet en oförmånlig
ställning i förhållande till hvad i främmande länder är fallet.
Den sålunda bortfallna undervisningstimmen i teckning har ock
egentligen varit afsedd för geometrisk teckning, och torde förlusten
i följd häraf mest drabba geometrien.
De båda främmande språken hafva förut i 4:de klassen haft
sammanlagdt 11 tiar, nemligen tyska 4 och engelska 7 tiar. Detta
timantal synes nu böra och kunna nedsättas till 9, hvarigenom
man erhåller dels den timme, som ännu återstår att indraga, dels
ytterligare 1 t:e. med hvilken man, såsom redan förut skett vid
Stockholmsläroverken, kan öka naturlärans timantal från 2 till 3.
Denna sistnämda åtgärd synes vara så mycket angelägnare, som
ett mera grundligt studium af naturvetenskaperna särskildt skall
känneteckna reallinien och för ett sådant, med den omfattning
lärokursen i denna klass skall hafva, en tid af 3 tiar ingalunda
är för dryg. De för de främmande språken afsedda 9 timmarne
böra mellan dem så fördelas, att tyskan erhåller 4 tiar och franskan
5 tiar. Tyskans timantal är visserligen endast detsamma
som för närvarande, men då timantalet i klassen i det hela är
minskadt samt dessutom läsåret förlängdt, innebär detta utan
tvifvel ett icke oväsentligt förstärkande af tyskans ställning i denna
klass. Franskan är i klassen nyinträdande och torde derför behöfva
ett jemförelsevis så högt timantal som 5; proportionen mellan
det timantal, som tillkommer det redan bekanta språket, tyskan, och
det, som tilldelas det nya språket, är i alla händelser betydligt ökad.
För 5:te Mässen har Komitén ansett en arbetstid af 48 tiar
i veckan kunna fastställas. Om man deraf beräknar 15 tiar i
veckan eller 21/2 tiar om dagen för hemarbetet, så återstå för
skolans undervisning 33 veckotimmar och för undervisningen i
TIMPLANEN FOR 5:TE 11E ALKLASS EN.
211
läsämnen 80 t:ar, om 3 tiar, såsom för föregående klasser,
beräknas för gymnastiken och sången, såsom här nedan föreslås,
för denna och följande klasser göres fullständigt frivillig.
Detta öfverensstämmer, hvad beträffar latinklassen, helt och hållet
med det nu åt denna klass anslagna timantalet, och någon förändring
i veckoarbetstidens längd synes alltså för denna klass
icke vara af behofvet påkallad.
Med afseende åter på timmarnes fördelning på de olika ämnena
har redan anförts, att Komitén anser ämnet historia-geografi här
höra erhålla en ytterligare undervisningstimme till ersättning för
den, som detta ämne i föregående klass förlorade, hvadan timantalet
för detta ämne här bör höjas från 4 till 5. För att detta
må kunna ske utan någon ökning i undervisningstimmarnes hela
antal, måste tid tagas från något annat ämne; och då Komitén
på ofvan i fråga om 4:de klassen angifna grunder icke heller här
vill minska undervisningstiden för latinet, är det ämne, för hvilket
nedsättning närmast kan komma i fråga, matematiken, hvilket ämne
i föregående klasser enligt Komiténs förslag fått behålla det rätt
betydliga antal timmar, som för närvarande är åt detsamma anslaget,
och hvilket äfven med 4 undervisningstimmar i 5:te klassen
synes kunna häfda den plats i undervisningen, som detsamma har
att på latinlinieu intaga. Komitén har på grund häraf föreslagit
nedsättning i antalet undervisningstimmar i matematik för 5:te
latinklassen från 5 till 4.
Hvad åter angår 5:te realldassen, bör följdriktigt eu nedsättning
i timantalet göras, enär detta för närvarande uppgår till
32, och dessutom föranledas här åtskilliga förändringar i timplanen
af de för språkundervisningen i allmänhet å reallinien föreslagna
förändrade anordningarna. Såsom redan det föregående nämts, anser
Komitén engelska språket icke heller i denna klass böra inträda
såsom undervisningsämne. De åt detta ämne nu anslagna 7 timmarne
skulle alltså äfven här bortfalla, men deremot bör undervisningstiden
för franska språket ej varda mindre här än i föregående
klass, utan timantalet för detta ämne höjas från nuvarande 3 till
212
KAP. V.
5. I tyska språket, hvilket ämne, såsom redan anförts, bör
i denna klass erhålla större utrymme, måste timmarnes antal
ökas åtminstone till likhet med timantalet i föregående klass,
alltså från 3 till 4. För historia-geografi föreslås, liksom för latinklassen,
5 undervisningstimmar i veckan i stället för 4 och för
naturlära af samma skäl, som ansågs böra föranleda förhöjningen
för detta ämne i 4:de realklassen, 3 timmar i stället för 2. Hänsynen
dertill, att de matematisk-naturvetenskapliga ämnena skola
utgöra denna linies förnämsta bildningsmedel, gör det äfven önskvärdt,
att något större undervisningstid än hittils anslås åt matematiken,
inom hvilket ämne lärjungarne under detta läsår skola
genomgå ganska betydande kurser. Ökas alltså antalet undervisningstimmar
i detta ämne från 5 till 6 i veckan, så återstår af
de genom engelskans borttagande lediga timmarne endast en; om
denna indroges och derjemte, här, liksom för 4:de realklassen
och med ännu större skäl än i denna, på grund af förhöjningen
för matematiken, teckningstimmarnes antal minskas från 3 till 2,
så uppkommer det önskade timantalet 30, och på samma gång
hafva de ämnen tillgodosetts, hvilka enligt Komiténs mening äro
på reallinien hufvudämnen och i hvilka särskildt ett noggrant
inlärande af detta läsårs kurs är af vigt med afseende på klassens
egenskap af afslutningsklass.
Då Komitén nu öfvergår till de härefter kommande, vanligen
så kallade gymnasialklasserna, vill den till eu början i förbigående
framhålla olämpligheten deraf, att dessa klasser, ehuru i verkligheten
utgörande fyra från hvarandra fullständigt skilda årsklasser,
genom en numera vilseledande benämning framställas såsom två
klasser, hvardera sönderfallande i två afdelningar. Något skäl,
hvarför icke äfven här, liksom på skolans nedre stadier, hvarje
årsklass skulle erhålla sitt särskilda nummer, förefinnes enligt
Komiténs mening icke; den från de lägre klassernas afvikande
numreringen är icke egnad att gifva med sakförhållandet mindre
GYMNASIALKLASSERNAS TIMPLAN.
213
bekanta personer en riktig föreställning om studiikursens längd
och anordning. Bet synes derför vara skäl att utbyta de nu använda
namnen 6: i, 6: 2, 7: 1 och 7: 2 klassen mot namnen 6:te,
7:de, 8:de och 9:de klasserna.
Undervisningsplanen för dessa klasser måste naturligtvis
komma att undergå betydande förändringar genom tillämpningen
af de grundsatser, som Komitén i det föregående uppstält. Latinlinien
B försvinner, och grekiska språket varder obligatoriskt på
den klassiska linien, under det å andra sidan latinska språket
införes såsom valfritt på reallinien. Minskningen af undervisningstimmarnes
antal för vecka ställes här i samband med månadslofvens
borttagande och innebär icke så mycket en af sanitära
skäl föranledd nedsättning i arbetstiden som fastmer ett försök att
ordna lärjungarnes arbete på ett icke blott i hygieniskt utan äfven
i pedagogiskt hänseende ändamålsenligare sätt, hvarigenom särskilt
tillfälle till sjelfständigt arbete skulle beredas dem och den
förmåga af sjelfverksamhet främjas, som är af så stor vigt för
deras kommande lefuadsbana, vare sig denna kräfver fortsatta
studier eller omedelbart leder ut till lifvets värf.
Undervisningstimmarne i obligatoriska läsämnen (obligatorisk
teckning inräknad) äro för närvarande 32 i veckan för 6:te klassen
och 7:de klassens real-afdelningar, men för 7:de latinklassen
endast 30. Beräknar man det nuvarande läsåret, sedan påskoch
pingstferier samt tiden för inträdespröfningar m. m. afdragits,
till 33 verkliga läsveckor, i öfverensstämmelse med den
grund, som i föregående beräkningar följts, och tager man derjemte
i betraktande att genom månadslofven för 6:te klassen afgår
en läsdag eller 51/3 timmar hvar annan vecka, d. v. s. 88 timmar
för läsåret, så uppgår antalet verkliga lästimmar i obligatoriska
ämnen för denna klass under läsåret för närvarande i rundt tal
till 970 timmar. Om ferierna förkortas på det af Komitén föreslagna
sätt, skulle läsåret, med liknande afdrag, som nyss gjordes,
uppgå till 35 veckor, och nyssnämda timantal, fördeladt på dessa
veckor utan något afdrag af månadslön utgör för vecka 27J/7
214
IvAP. V.
timmar eller i rundt tal 28 timmar. Då Komitén nu för öde
klassens bägge afdelningar föreslår en veckotid af 28 timmar för
undervisningen i de obligatoriska läsämnena, har således genom
detta förslag summan af den till undervisningen för denna klass anslagna
tiden på intet sätt minskats.
I 7:de latinklassens båda afdelningar utgör för närvarande
summan af lektionstimmar för läsåret, — med afdrag af månadslofven,
5 timmar för vecka, och med beräkning af ett effektivt
läsår om 33 veckor —- 825 timmar, hvilket, om läsåret förlängdes enligt
Komiténs förslag, icke skulle utgöra fullt 24 lästimmar för vecka.
För 7:de realldassen åter, hvars timantal i skolan för vecka val ej
bör öfverskrida timantalet i motsvarande latinklass, i synnerhet om,
såsom Komitén föreslagit, frivilliga ämnen äfven införas på denna
linie, uppgår nu lektionstimmarnes antal för läsåret i de obligatoriska
läsämnena, med enahanda beräkning'', i rundt tal till 880
timmar, hvilken tid, fördelad på 35 läsveckor, gör 25 timmar för
hvarje vecka. Genom antagande af den af Komitén föreslagna
undervisningstid för vecka af 24 timmar åstadkommes således
ingen nämnvärd nedsättning i den nuvarande arbetstiden, hvarjemte
hänsyn bör tagas dertill, att på detta skolans stadium måste
tillses, att tid lemnas åt de valfria ämnena. —
Med afseende på nuvarande nedre öde klassen anser sig
Komitén äfven för latinlinien, i likhet med hvad redan skett för
reallinien, böra föreslå, att tyska språket upphör att vara läroämne
i denna klass. Äfven om den tid, som på latinlinien i 5:te
klassen anslagits åt detta ämne, är något mindre än på reallinien
i samma klass, så böra dock äfven den förra liniens
lärjungar, med den undervisning de häri erhållit i skolans fem
nedersta klasser, det oaktadt hafva, sedan de genomgått den
5:te klassen, ernått så stort kunskapsmått, att de både förstå en
ej allt för svår författare och med tillhjelp af någon praktisk
öfning lätteligen lära sig att på detta språk uttrycka sig. Det
är dessutom här, ännu mindre än på reallinien, antagligt, att
den obetydliga tid — en timme i veckan —, som nu är åt detta
GYMNASIALKLASSEUNAS TIMPLAN.
215
ämne anslagen i hvardera af G:te klassens afdelningar, kan vara
tillräcklig för att undervisningen skulle kunna lemna något synnerligen
fruktbringande resultat. Slutligen äro lärjungarne i 6:te
latinklassen, äfven tyskan förutan, ännu mer än på reallinien sysselsatta
med språkstudier: för den klassiska liniens lärjungar inträder
nemligen här grekiskan, och det vore da utan tvifvel till fiomma
för undervisningen och lärjungens utveckling i det hela, om studiet
af ytterligare ett språk på något sätt kunde undvikas för lärjungar,
som i alla fall måste samtidigt sysselsättas med latin, grekiska
och franska.
Kastar man en blick på våra grannländer, så finner man äfven,
att samtidigt studerande af för många språk i deras läroverksorganisationer
undvikits. I Norge afslut.as tyskans studium genom
»Middelskolens» afgångsexamen, hvartill kommer, att lärjungarne
på gymnasialstadiet, om de så önska, kunna erhålla befrielse från
ettdera af de engelska och franska språken. I Danmark äro både
tyska och engelska språken på gymnasialstadiet valfria och i Finland
läses engelskan alldeles icke på gymnasierna, hvarjemte
franskan är v al fri. Komitén, som tror, att de lefvande spi åkens
studium i det hela vid våra läroverk skall främjas derigenom, att
de ej allt för mycket trängas med hvarandra eller med de döda
språken, ser i dessa exempel från grannländerna ett ytterligare
stöd för sitt förslag, att tyska språkets studium vid våra läroverk
må afslutas med 5:te klassen.
Genom denna åtgärd skulle för nedre och öfre Ode latinUasserna
eller, som de rättare kunna kallas, Ode och 7:de latinklasserna
en timmes minskning i veckotimmarnes antal för hvardera
vinnas. För öfrigt synes latintimmarnes antal kunna minskas
från 8 till 7, lektionerna i grekiska från 7 till 6 och de i franska
från 4 till 3 — allt åtgärder, hvilka, såsom redan visats, icke
innebära någon afsevärd inskränkning i dessa ämnens undervisningstid,
utan endast ett fördelande af månadslofven på läsårets
alka veckor. Härigenom är lästimmarnes antal i dessa bägge
klasser, hvilkas undervisningsplan fortfarande synes böra vara
216
KAP. V.
alldeles lika, nedsatt till 28, Indika, om så finnes lämpligt, kunna
fördelas sa, att lästiden 4 dagar i veckan bestämmes till 5 och 2
dagar i veckan till 4 timmar dagligen.
I motsvarande realklasser vinnas genom tyskans borttagande
2 timmar i veckan, och de öfriga 2 timmarne, kvilkas indragning
erfordras för att timantalet må bli 28, kunna utan olägenhet vinnas
genom nedsättande åt antalet undervisningstimmar i matematik, —
hvilket ämne i 5:te klassen erhöll en starkare ställning, — från 7
till 6 och, såsom redan förut antydts, af antalet lektioner i teckning
för vecka från 3 till 2.
Med afseende på fördelningen af de åt naturvetenskap i dessa
och följande realklasser anslagna timmar på ämnena naturalhistoria,
fysik och kemi torde det vara lämpligt, att en viss frihet
lemnas de olika läroverken. Det kan nemligen vara för undervisningen
i hög grad fördelaktigt, att denna tid under vissa delar
af läsåret till större mått egnas åt ett bland ofvannämda tre ämnen,
såsom t. ex. åt naturalhistorien vid höstterminens början och vårterminens
slut, da exkursioner kunna företagas och studier göras
pa letvande naturföremål. Den förlust, andra grenar af ämnet under
dessa perioder göra, kan under annan period af läsåret ersättas genom
att dessa då få upptaga en motsvarande del af undervisningstiden.
Onekligen kan derjemte undervisningen i ett ämne drifvas med större
kraft, om det får disponera flere veckotimmar, än om undervisningstiden
deri för vecka är så begränsad, att lärjungarne från den ena
lektionen till den andra hinna glömma det genomgångna eller
åtminstone hafva i behåll endast en svag föreställning derom.
Då derför Komitén i sin undervisningsplan för (E. 6: l och E.
6: 2=) 6:te och 7:de realklasserna anslagit i veckotimme åt naturalhistoria,
3 åt fysik och 2 åt kemi samt för (E. 7: l och E. 7: 2=)
8:de och 9:de realklasserna 1 åt naturalhistoria, 2 åt fysik samt 2
åt kemi, bör detta endast betraktas såsom en normaltid, från
hvilken, efter rektors och vederbörande lärares ompröfning, afvikelser
må kunna ske, endast de nu föreskrifua kurserna medhinnas.
Komitén vill här i förbigående anmärka, att den för sin
GYMNASIALKLASSERNAS TIMPLAN.
217
del skulle vara benägen att åt denna princip gifva än vidare utsträckning,
så att, der vid ett läroverk tva. eller flere ämnen åio
förenade lios en lärare, det skulle vara tillåtet, att, med bibehållande
i det hela af det bestämda antalet lärotimmar och utan
inskränkning i lärokurserna, om förhållandena befunnes dertill
föranleda, fördela timmarne på sådant sätt, att ett ämne företrädesvis
eller till och med uteslutande behandlades under vissa
veckor, ett annat deremot under andra. Särskild! skulle, förutom
hvad redan anförts om naturvetenskap på reallinien, lärarne i
modersmålet, kristendom och historia-geografi i skolans nedersta
klasser samt lärarne i modersmålet och filosofisk propedevtik i
de bägge öfverstå klasserna kunna för sin undervisning draga
nytta af en sådan frihet.
Af de förändringar, Komitén sålunda föreslagit i timplanen
för (R. 6:1 och R. 6:2=) 6:fe och 7:de realklasserna, synes böra
följa, att de engelska hemtemata för dessa klasser bortfalla; deremot
bill- i stället ett franskt hemtema hvarannan vecka för dessa
klasser stadgas.
För hvardera af nuvarande 7:de latinklassens bägge afdelningar
eller enligt Komiténs förslag 8:de och 9:de latinklasserna skulle
6 af de nuvarande veckotimmarne för undervisning i de obligatoriska
läsämnena bortfalla och denna undervisning sålunda endast
upptaga 4 timmar dagligen. Härigenom skulle visserligen flere
ämnen i dessa klasser erhålla ett minskadt timantal för vecka;
enligt Komiténs timplan skulle veckotimmarne för hvarje klass i
kristendom nedsättas från 2 till 1, i latin från 8 till 6, i matematik
från 3 till 2, i fysik från 2 till 1 och i historia-geografi från 3 till
2. En sådan minskning kan vid första påseendet, med afseende
på det föresätta målet att medhinna de nuvarande lärokurserna,
synas betänklig, särskilt för ämnen med så få undervisningstimmar
som kristendom och fysik. Det bör dock tagas i betraktande,
att den på gymnasialstadiet i det hela åt dessa ämnen
anslagna tiden icke synnerligen minskas genom denna nedsättning.
Följer man samma beräkning som här ofvan, upptagande det nu
-
218
KAP. V.
varande läsåret till 33 och det föreslagna till 35 veckor samt
afdragande på det gamla läsåret för 6:te klassen V12 i det hela
och för 7:de klassen 1/e i det hela med hänsyn till månadslofven,
så utfäller jemförelse!! mellan nämda ämnens nuvarande och före
slagna undervisningstid på gymnasialstadiet på följande sätt1):
Ämnen. | Sammanlagdt antal lästim-mar för skolans fyra sista | |
Enligt nuvarande | Enligt Komiterades | |
Kristendom..... | 231 | 210 |
Latin................ | 924 | 910 |
Fysik * 2)...... | 170 | 140 |
Historia........... | 346 | 350 |
Man finner häraf, att historien, trots minskningen i timantal
lör vecka, i det hela erhåller förökad undervisningstid på gymnasialstadiet
och att tidsförlusten för undervisningen i latin, kristendom
och fysik endast utgör resp. 14, 21 och 30 timmar sammanlagdt
för 4 hela läsår
Bland
de hemarbeten, som i dessa klasser taga lärjungarnes tid
i anspråk, äro de s. k. latinska temata, d. v. s, öfversättningarna
från svenska till latin, synnerligen betydande. Sådana öfningar äro
ock nödvändiga för inlärandet af språkets grammatik och säker
uppfattning af skiljaktigheterna mellan dess och modersmålets uttryckssätt,
men de kunna, om de icke bedrifvas med stadig hänsyn till
undervisningens väsentliga mål, föranleda lärarne att alltför mycket
uppehålla sig vid grammatiska detaljer med försummande af språkundervisningens
öfriga sidor och denna fara ligger nära till hands,
om, såsom bär vid lag är fallet, dessa skrifningar utgöra förbere
-
''/ Tabellen 1 till detta kapitel utvisar de olika ämnenas timantal för läsår
på ds olika linierna efter nuvarande förhållanden och efter Komiterades förslag.
2) Antages nu läsas 1 timme i veckan i 6:te klassen.
gymnasialklasseuxas timplan.
219
delse till ett afgörande prof i mogenhetsexamen. Klagomål öfver
ett allt för ensidigt grammatiserande i latinundervisningen vid våra
läroverk hafva äfven från flere håll försports. Komitén bär ansett
någon modifikation böra medgifvas i den förherskande ställning
öfversättningen från svenska till latin för närvarande intager i mogenhetsexamen
och afger här nedan förslag i denna riktning. I sammanhang
dermed föreslås nu, att de hvarje vecka återkommande
öfversättningarna från svenska till latin i (L. 7: I och L. 7:2 )
Sate och 9:de klasserna stundom måtte omvexla med öfversättningar
från latin till svenska, hvilka icke blott främja lärjungens färdighet
i att uppfatta och tolka det främmande språket, utan äfven
gifva en särdeles nyttig öfning i modersmålets behandling.
I 7:de realklassens bägge årsafdelningar eller 8:de och 9:de
realklasserna är timantalet för vecka för närvarande 32. För att
dessa klasser skola erhålla samma undervisningstid i obligatoriska
läsämnen som motsvarande latinklasser eller 24 veckotimmar,
kräfves alltså en nedsättning i deras nuvarande undervisningstid
med 8 veckotimmar. Komitén föreslår denna nedsättning med en
veckotimme i hvardera af ämnena kristendom, engelska, franska,
naturvetenskap, historia-geografi och teckning samt två veckotimmar
i matematik. En jemförelse mellan samtliga dessa ämnens ställning
på gymnasialstadiet nu och enligt Komiterades förslag visai,
med användande af samma beräkningsgrunder som ofvan i fråga
om motsvarande latinklasser, följande resultat:
Ämnen. | Sammanlagdt antal arbetstimmar | |
Enligt nuvarande | Enligt Komiterades | |
Kristendom...........-............... | 231 | 210 |
Engelska.............................. | 346 | 350 |
Franska................................ | 517 | 560 |
Matematik............................ | 808 | 770 |
Naturvetenskap......-............... | 693 | 770 |
Historia-Geografi.................... | 346 | 350 |
Teckning.............................. | 346 | 280 |
220
KAP. V.
De Jäsämnen, som genom den föreslagna indragningen, särskilt
på denna linie, skulle förlora i undervisningstid, om man
betraktar gymnasialstadiet som ett helt, skulle alltså vara kristendom
och matematik, för hvilka visar sig en minskning af resp.
21 och 38 timmar för 4 sammanlagda läsår. På denna obetydliga
minskning synes dock afseende knappast vara att fästa, i synnerhet
som, enligt hvad ofvan framhållits, minskningen i tiden för
skolarbetet afser att bereda ökadt tillfälle till sjelfständiga studier
i hemmet.
Den 7:de realklassens afdelningar skola för närvarande författa
en uppsats på modersmålet hvarannan vecka, under det motsvarande
latinklass endast en gång i månaden har att utföra
sådant arbete. Orsaken till denna olikhet har sannolikt legat deri,
att man dels ansett sig hinna pålägga realisterna flere uppsatser
på modersmålet, emedan de icke, såsom latinarne, hade att utarbeta
ett latinskt hemtema i veckan, dels funnit trägnare öfningar
i modersmålet vara af nöden för realisterna, hvilkas språkbildning
ansetts svagare. Då nu emellertid erfarenheten visat, att
realisterna äro ganska ansträngda med skriftliga arbeten, och då
Komitén särskildt sökt anordna realliniens undervisningsplan med
hänsyn till krafvet på en god språkbildning, finner Komitén intet
skål att bibehålla det nuvarande stadgandet angående antalet af
uppsatser pa modersmålet och föreslår derför, att sådana uppsatsers
utarbetande ej må åläggas realliniens lärjungar i vidsträcktare
mått än latinliniens, utan inskränkas till en gång i månaden.
Äfven de matematiska uppsatserna, som för dessa klasser
fordras hvarannan vecka, medföra för lärjungarne synnerligen
stort arbete. Ehuru af största nytta för att befästa det genom
undervisningen inlärda och utveckla lärjungens förmåga af sjelfständigt
arbete inom ämnet, torde dock dessa skrifningar för närvarande
vara öfverflödigt många och böra i någon mån inskränkas,
om de ej alltför mycket skola inkräkta på den för andra studier
erforderliga arbetstiden. Komitén föreslår derför, att sådana uppsatser
böra affordras lärjungarne endast hvar tredje vecka.
GYMNASIALKLASSERNAS TIMPLAN.
221
. I sammanhang med frågan om lärjuugarnes skriftliga arbeten
bär Komitén ansett sig böra betona vigten af, att i främmande
språk hemtemata utgifvas och rättas af läraren i ämnet i klassen
eller att, der sådant i ett och annat fall befinnes omöjligt, den
lärare, som skall utgifva och rätta temata, åtminstone får så mycken
undervisningstid i ämnet i klassen, att skrifningen kan varda
för lärjungen fruktbärande.
Lärokursen torde i sådana ämnen, åt Indika ett lika timantal
blifvit anslaget på latin- och reallinien, böra ställas så lika som
möjligt för de bägge linierna, hvarigenom jemväl, om nödigt är
och lärjungeantalet det medgifver, undervisningen kan gemensamt
meddelas åt de båda liniernas lärjungar. Således bör den äfven
nu mindre lämpliga olikheten i anordningen af de bägge liniernas
lärokurser i ämnet historia-geografi försvinna.
På samma gång Komitén sålunda i sitt förslag ej obetydligt
nedsatt den dagliga skolarbetstiden för (klasserna 6 och 7 = ) 6:te,
7:de, 8:de och 9:de klasserna, anser den hemarbetstiden för dessa
klasser kunna ställas relativt högt, då nedsättningen i skolarbetstid
just afsett att gifva lärjungarne mera tid än hittils till
sjelfständigt arbete i hemmet. Har lärjungen endast 4 ä 5 timmars
obligatoriskt arbete i skolan, bör lian, utan skada för
sin fysiska utveckling, kunna egna äfven B å 4 timmar dagligen
i hemmet åt studier, och är skolarbetstiden endast 4 timmar
dagligen, kan hemarbetet i proportion ökas. Komitén har för (öde
klassens =) öde och 7:de klassernas lärjungar beräknat en hemarbetstid
af 20 timmar i veckan och för (7:de klassens =) 8:de
och 9:de klassernas lärjungar en hemarbetstid af 27 timmar i
veckan, alltså resp. B1 . och 41/2 timmar dagligen.
Den af Komitén sålunda ifrågasatta arbetstiden i skolan och
hemmet för läroverkets olika klasser, för så vidt den omfattar
obligatoriska läsämnen och öfningsämneu, skulle alltså varda
följande:
222
KAP. V.
| Antal arbetstimmar för vecka. | ||
Klass. |
|
|
|
| I skolan. | I hemmet. | Summa. |
i.......................... | 29 *) | 7 | 3G |
2........................................ | 30 •) | 9 | 39 |
3............................................ | 32*) | 10 | 42 |
R. 4.......................... | 32*) | 13 | 45 |
L. 4............................. ... | 32 *) | 13 | 45 |
R. 5............................ | 33*-) | 15 | 48 |
!.. 5............................................. | 33 •*) | 15 | 48 |
(R. 6: i) R. 6...................... | 31 **) | 20 | 51 |
(L. 6: i) 1. 6.......................... | 31 **) | 20 | 51 |
(R. 6: 2) R. 7................... | 31-*) | 20 | 51 |
(L. 0: 2) L. 7.................... | 31 **) | 20 | 51 |
(R. 7: i) R. 8........................... | 27 **) | 27 | 54 |
(L. 7: i) L. 8..................... | 27 **) | 27 | 54 |
(R. 7: 2) R. 9................................. | 27") | 27 | 54 |
(L. 7: 2) !.. 9 ............................... | 27 **) | 27 | 54 |
Undervisningsplanen för de olika linierim skulle, för så vidt
den omfattar obligatoriska Jäsämnen, få följande utseende:
A. Klassiska Union:
Ämnen. | Gemensamma linien | Klassiska linien. Antal timmar i | Summa veckotim-mar för alla | ||||||||
Klass 1 | Klass 2 | Klass 3 | Klass 4 | Klass 5 | Klass | Klass | Klass (7:0 8 | Klass (7: 0 | |||
Kristendom...... | 2 | 2 | 3 | 2 | 2 | 2 | 2 | 1 | 1 | 17 | |
Modersmålet.......... | 5 | 5 | 5 | 3 | 3 | 2 | 2 | 2 | 2 | 29 | |
Latin |
| — | — | — | 8 | 8 | 7 | 7 | 6 | 6 | 42 |
Grekiska............... | — | — | — | — | — | 6 | 6 | G | 6 | 24 | |
Tyska................... | 5 | G | 6 | 4 | 3 | — | — | _ | _ | 24 | |
Engelska............... | — | — | — | — | — | — | — | — | _ |
| |
Franska................ | — | — | — | — | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 15 | |
Matematik............. | 4 | 5 | 5 | 5 | 4 | 3 | 3 | 2 | 2 | 33 | |
| Naturlära______ | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | — | — | — | — | 10 |
s-a | Naturalhistoria | — | — | — | — | — | ) |
| — | _ |
|
P <rt~( |
|
|
|
|
|
| 2 | 2 |
|
| [ 2 |
r? | Fysik............ | — | — | — | — | — | 1 | i | 1 | 1 | 1 4 |
| Kemi............ | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — |
Historia-Geografi_____ | 4 | 4 | 5 | 4 | 5 | 3 | 3 | 2 | 2 | 32 | |
Filosofisk propedevtik | — | — | — | — | — | — | — | 1 | 1 | 2 | |
Välskrifn.-Teckning . | 3 | 2 | 2 | — | ~ | — | — | — | — | 7 | |
| Summa | 25 | 2(i | 28 | 28 | 30 | 28 | 28 | 24 | 24 | 241 I |
*) 3 timmar gymnastik och 1 timme sång inberäknade.
''*) 3 timmar gymnastik inberäknade.
TIMPLANER,
223
B. Reala linien :
Ämnen. | Gemensamma linien. |
| Reala Antal | 1 i n | e n. i |
| Summa. 1 | |||
Klass 1 | Klass 2 | Klass Q O | Klass 4 | Klass 5 | Klass G | Klass 7 | Klass (7: 1) 8 | Klass (7:2) 9 | ||
Kristendom........... | 2 | 2 | 3 | 2 | 2 | 2 | 2 | 1 | 1 | 17 |
Modersmålet.......... | 5 | 5 | 5 | Q O | 3 | 2 | 2 | 2 | 2 | 29 |
Latin................... | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — |
Grekiska............... | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — |
Tyska................... | 5 | 6 | G | 4 | 4 | — | — | — | — | 25 |
Engelska............... | — | — | — | — | — | 3 | 3 | 2 | 2 | 10 |
Franska................ | — | — | — | 5 | 5 | 4 | 4 | 4 | 4 | ■26 |
Matematik............. | 4 | 5 | 5 | 5 | G | G | G | 5 | 5 | 47 |
(Naturlära....... | 2 | 2 | 2 | 3 | 3 | — | — | — | — | 12 |
g- Naturalhistoria | — | — | — | — | — | j | j | | | | |
|
|f Fysik............ | — | — | — | — | — | 1 6 | 1 6 |
|
| 22 |
10 ''Kemi............ | — |
| — | — | — |
|
| J | 1 |
|
Historia-Geografi..... | 4 | 4 | 5 | 4 | 5 | 3 | 3 | 2 | 2 | 32 |
Filosofisk propedevtik | — | — | -- | — | — |
| — | 1 | 1 | 2 |
Välskrifn.-Teckning.. | 3 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 19 |
Summa | | 25 | | 20 | 28 | 28 | 30 | 28 | 28 | 24 | 24 | 241 |
I ofvanstående beräkningar af lärjungarnes arbetstid för
skolans obligatoriska ämnen äro morgonbönerna icke intagna.
Dessa synas, såsom i allmänhet äfven nu är fallet, böra upptaga
högst 1/i timme, samlingstiden oberäknad, före lektionernas början.
Huruvida bibelförklaring vid dem skall förekomma, torde lämpligast
böra bero på de vid hvarje läroverk för handen varande
förhållandena och icke genom lagstadgande med nödvändighet bestämmas.
Det kan nemligen inträffa, att vid ett läroverk det
möter oöfvervinneliga svårigheter vare sig att öfverlemna ledningen
af denna förrättning åt eu enda bibelkunnig lärare eller att bland
lärarne finna flere, som äro skicklige och hugade att uppträda med
224
KAP. V.
offentlig bibelförklaring. Och för sådana tillfallen lian det vara bättre,
att ingen bibelförklaring i ordets egentliga mening eger ram, utan
"blott läsning af bibeltexten, möjligen med förklaring af ett eller
annat ord eller uttryck.
Likaså synes lagstadgandet om lektionernas afslutande med
bön böra bortfalla. Äfven härför lägga ofta lokala och tillfälliga
förhållanden hinder i vägen, och vid flere läroverk har man af
praktiska skäl redan nu upphört dermed. Anordnandet af denna
sak öfverlemnas lämpligast åt hvarje särskilt läroverks rektor
och lärare.
Bland de ämnen, som nu på latinlinien förekomma såsom
valfria ämnen utom lässkemat, synes engelskan böra bibehållas
såsom valfritt för (7:de latinklassens =) 8:de och 9:de klassernas
lärjungar. Den af Komitén föreslagna arbetstiden är beräknad för
medelmåttigt begåfvade lärjungar, och sådana, som äro rikare utrustade
på hufvudets vägnar, böra derför kunna få ej obetydlig
tid öfrig till frivilliga sysselsättningar. Tillfälle torde då fortfarande
böra stå öppet för de lärjungar, som sådant önska,
att under de bägge sista läsåren erhålla någon kunskap äfven i
det tredje bland de till skolans ämnesområde hörande främmande
lefvande språken — en kunskap, som enligt erfarenheten sträcker
sig till det väsentligaste af uttalet och någon färdighet i att öfversätta
lättare prosa och hvilken alltså kan bilda en god grundval
för fortsatt utbildning i ett af nutidens vigtigaste kulturspråk.
Deremot synes hebreiskan icke i våra dagar vara åt den betydelse
eller sta i det nära samband med den allmänna bildningen,
att det kan anses falla inom skolans uppgift att bereda tillfälle
till undervisning i detta språk. Dess studium är visserligen af
teoretiskt intresse för den blifvande vetenskapsmannen på det
språkliga eller teologiska området och af praktisk nytta för den,
som ärnar söka inträde på den presterliga banan. Men vetenskapsmannen
har tillfälle att vid universitetet studera detta språk lika
VALFRIA ÄMNEN.
225
val som andra till universitetet hörande ämnen, och till den blifvande
prestens speciela studier har skolan lika litet att taga hänsyn
som till de för andra lefnadsbanor erforderliga fackstudierna.
Komitén anser derför, i likhet med 1870—72 årens komité,
att hebreiska såsom valfritt ämne vid de allmänna läroverken bör
utgå, så mycket mer som detta språks studium vid skolorna på
senare åren fört ett tynande lif och de derför använda lärarekrafterna
genom lärjungarnes fåtalighet blifvit oproportionerligt dyra.
I sammanhang med framställningen af Komiténs åsigter om
latinets ställning i de akademiska examina samt om bortfallandet
af den nuvarande latinlinien utan grekiska (latinlinien B), har
redan nämts, att Komitén ansett latinet böra införas såsom valfritt
ämne på reallinien. Ändamålet med denna åtgärd är, att äfven
realliniens lärjungar må kunna erhålla den kännedom af latinska
språket, som af rent tekniska skäl ansetts erforderlig för blifvande
läkare och jurister. Denna latinkurs skulle derför omfatta:
l:o) det allmännaste af formläran och syntaxen till sådan omfattning,
att en lättare text kan öfversättas med tillhjelp af ordbok;
2:o) öfversättning af valda delar af Cornelius samt dessutom
en bok i Caesar eller något motsvarande pensum i Curtius eller
Sallustius.
Nu angifna pensum synes kunna medhinnas af realliniens
lärjungar på de 4 sista läsåren, om åt detsamma anslås 3 veckotimmar
i hvardera af klasserna (R. 6: i och R. 6: 2 =) R. 6 och
R. 7 samt 2 veckotimmar i hvardera af klasserna (R. 7: 1 och
R. 7: 2 =) R. 8 och R. 9.
Då detta ämne utan tvifvel skulle komma att läsas af en ej
ringa del af realliniens lärjungar, kvilka derigenom för sig öppnade
möjligheten att omedelbart inträda på någon af ofvan nämda
studiibanor, torde det ej vara lämpligt att, såsom förhållandet är
med engelskan på latinlinien, göra det valfritt utan möjlighet till
befrielse från andra ämnen. Helt visst kommer det att kräfva
15
Lärov.-kom. bet.
KAP. V.
226
ej ringa arbete att på jemförelsevis kort tid inlära ofvan angifna
kurs i ett så pass svårt läroämne som latinet. Medelmåttigt begåfvade
lärjungar skulle derför på reallinien knappast utan
öfveransträngning kunna deltaga i läsning af latin, om icke möjlighet
till någon lindring i andra ämnen dem bereddes. Tager
man denna linies läroämnen i betraktande, så visar det sig äfven,
att ett och annat bland dessa ej bör kunna anses oundgängligen
nödvändigt för dem, som skola egna sig antingen åt den medicinska
eller juridiska banan eller ärna aflägga de för filosofie
doktorsgrad föreslagna akademiska profven. Detta gäller för den
blifvande läkaren om engelska och teckning, i hvilka fack kunskaper
visserligen äro för honom af stor nytta, men med mindre
svårighet än den nödiga kännedomen af latinet kunna efter skoltidens
slut af honom förvärfvas, om han känner sig af dem vara
i behof. Detsamma gäller för den juridiska embetsmannen med
afseende på sådana ämnen som kemi och teckning, och den, som
ärnar idka studier för den filosofiska graden, synes äfven kunna
undvara ett eller annat af nämda tre ämnen, allteftersom hans
studier skola gå i den språklig-historiska eller i den matematisknaturvetenskapliga
riktningen. Komitén föreslår derför:
att latin måtte införas såsom valfritt ämne utom skemat på
reallinien med 3 timmar för vecka i klasserna (6: i och 6: 2 =)
6 och 7 samt 2 timmar i klasserna (7: 1 och 7: 2 = ) 8 och 9
samt till det omfång i lärokurs, som ofvan angifvits, dock att för
dem, som å reallinien läsa latin, befrielse må kunna lemnas från
engelska eller kemi eller teckning eller engelska och teckning eller
kemi och teckning.
Vid afgörandet af, huruvida lärjunge skall ega rättighet att
undervisas utom i latin i de ämnen, som under sådana förhållanden
för honom äro valfria, bör förfäras så, som ofvan föreslagits ryed
afseende på rättigheten att deltaga i undervisningen i valfria ämnen
öfver hufvud taget- Denna rättighet bör alltså i hvarje särskilt,
fäll bestämmas efter rektors och vederbörande lärares pröfning
af lärjungens begåfning och helsotillstånd.
DE SKRIFTLIGA PROFVEN I MOGENHETSEXAMEN. 227
Innan Komitén öfvergår till behandling af frågan om undervisningen
i öfningsämnena, synes det lämpligt att, i sammanhang
med ofvan väckta förslag till ändringar i undervisningsplanen,
Komitén yttrar sig om några i dess tanke önskvärda förändringar
i stadgandena för mogenhetsexamen.
I den skriftliga mogenhetsexamen för klassiska liniens lärjungar
ingå för närvarande tre prof, nemligen en uppsats på
modersmålet, en öfversättning till latinska språket och en öfversättning
till franska eller tyska språket. För att få tillträde till
muntlig examen måste den profvande vara godkänd så väl för
uppsatsen på modersmålet, som för öfversättningen till latinska
språket; deremot Jean tillträde till muntlig examen medgifvas den,
som blifvit underkänd för öfversättningen till franska eller tyska
språket, om minst 2/3 af högsta klassens lärare rösta för, att sådant
tillträde måtte medgifvas.
Att ingen, som blifvit underkänd för uppsatsen på modersmålet,
Jean erhålla tillträde till den muntliga examen eller med
andra ord Jean blifva i afgångsexamen mogen förklarad, är utan
tvifvel en riktig bestämmelse. Af denna uppsats kan man nemligen
i de flesta fäll bättre än af något annat prof bedöma lärjungens
mogenhet i det Jiela, och oförmågan att författa godkänd
sådan uppsats bevisar, att lärjungen ännu icke hunnit den grad
af utveckling, som kräfves för att på ett sjelfständigare sätt fortsätta
studierna eller omedelbart inträda i annan sjelfständigare
lefnadsverksamhet.
Hvad angår öfversättningsprofvet från svensJca till latin för
den klassiska liniens lärjungar, så har det förhållandet, att detta
profs godkännande utgjort ett nödvändigt vilkor för tillträde till
den muntliga examen, måhända icke varit utan all skada för sjelfva
latinstudiet inom läroverkens högsta klasser. Detta skrifprof har
nemligen, just genom sin afgörande vigt för lärjungarnes godkännande
i mogenhetsexamen, kommit att utöfva ett väl starkt
inflytande på undervisningens beskaffenhet, i det denna, för att
kunna med full säkerhet bereda till detta på undersökning af den
228
KAP. V.
grammatikaliska kunskapen beräknade prof, ofta erhållit en alltför
starkt grammatiserande karaktär med syfte framför allt att
öfva lärjungarne i att lösa talrika och mer eller mindre svåra eller
snärjande uppgifter inom det grammatiska området. Vigtiga delar
af latinundervisningen, såsom förmågan att öfversätta på vårdad
svenska, kännedom af sakinnehållet i författarnes skrifter, af det
vigtigaste inom mytologien och annat, som hör till kännedomen
om kulturtillståndet och dermed sammanhängande förhållanden,
kunna derigenom lätt förlora den plats, som de borde intaga särskildt
i läroverkets högsta klass.
De nu angifna olägenheterna af det latinska skrifprofvet synas
bäst kunna häfvas, om tillfälle beredes lärjungen att i den skriftliga
examen ådagalägga sin insigt i det latinska språket äfven på
ett annat sätt, nemligen genom en öfversättning från latin till
svenska af ett för lärjungen förut obekant stycke. Ett prof af
liknande art förekommer redan nu i den muntliga examen, men
under sådana förhållanden, att dess utgång ofta nog blir mindre
tillfredsställande och tillika ger ett föga tillförlitligt vittnesbörd om
examinandens kunskaper. Deremot kunde ett prof, der alla finge
samma stycke att behandla och dertill finge tid både att sätta sig
in i sammanhanget af den förelagda uppgiften och åt det svenska
uttrycket gifva tillbörlig formning, vara väl egnadt att jemte öfversättningen
till latinet utröna examinandens verkliga mogenhet.
Det skulle också utan tvifvel utöfva en förmånlig återverkan på
latinundervisningen. Af detta skäl anser Komitén, att de skriftliga
profven till mogenhetsexamen för den klassiska linien böra bestämmas
till följande:
a) en uppsats på modersmålet;
5) en öfversättning från svenska till latin;
c) en öfversättning från latin till svenska;
d) en öfversättning från svenska till franska eller tyska;
och bör lärjunge, för att till muntlig examen admitteras, vara godkänd
i minst tre af dessa prof och, bland dessa, alltid för uppsatsen
på modersmålet. Dock böra äfven lärjungar, som godkänts
DE SKRIFTLIGA PROFVEN I MOGENHETSEXAMEN. 229
för uppsatsen på modersmålet och endera af de latinska skrifningarna,
kunna få tillträde till den muntliga examen, om minst
2/3 af lärarne i läroverkets högsta klass förena sig derom.
Härigenom skulle å ena sidan latinet, den klassiska liniens
kufvudämne, erhålla den ställning, som vederborde, i mogenhetsexamen,
i det godkändt betyg för prof deri fordrades för tillträde
till muntlig examen, men å den andra skulle tillfällighetens inflytande
vid profvet väsentligt minskas, genom att två prof aflades
i samma ämne. Hvad franskan angår, skulle den visserligen
erhålla en mindre stark ställning än för närvarande, då
underhaltigt betyg i franska skrifningen ensamt kan medföra utestängande
från muntlig examen, om ej ''2/3 af högsta klassens lärare
rösta för lärjungens admitterande dertill. Men denna ställning
fick franskan ej genom något särskildt stadgande, utan genom
borttagandet af den matematiska skrifningen för latinlinien; det
var på den tid, då för latinlinien 4 skrifningar voro stadgade,
som den föreskriften gälde hvilken var godkänd blott i den
svenska och i den latinska skrifningen, endast genom omröstning
kunde få tillträde till muntlig examen. Vid den matematiska
skrifningens borttagande qvarstod detta stadgande, och derigenom
förökades betydligt den franska skrifningens vigt; den skulle, om
Komiténs förslag antoges, erhålla samma betydelse med afseende
på examens godkännande, som den egde före den matematiska
skrifningens borttagande.
Hvad angår rättigheten att utbyta det franska öfversättningsprofvet
mot ett dylikt till tyska, skulle den visserligen kunna
betraktas såsom betydelselös, enär tyskans studium efter Komiténs
förslag skulle afslutas med 5:te klassen, men då den möjligen det
oaktadt kan bereda lättnad åt en eller annan lärjunge, har Komitén
ansett det nu gällande stadgandet härom kunna utan olägenhet
bibehållas.
Af realliniens lärjungar fordras för närvarande följande skriftliga
prof för mogenhetsexamen:
230
KAP. V.
a) en uppsats på modersmålet;
b) en öfversättning till tyska eller engelska;
c) en öfversättning till franska eller engelska;
d) ett matematiskt-fysikaliskt arbete.
För tillträde till muntlig examen fordras, att lärjungen är
godkänd i tre af dessa skrifningar, bland hvilka tre uppsatsen på
modersmålet och det matematiskt-fysikaliska arbetet med nödvändighet
måste ingå; dock kan lärjunge, som godkänts endast
för de bägge, sist nämda skrifningarna, till muntlig examen admitteras,
om af högsta klassens lärare 2/3 rösta derför.
Med afseende på uppsatsen på modersmålet får Komitén hänvisa
till hvad rörande densamma här ofvan, då fråga var om latinliniens
mogenhetsexamen, är yttradt.
Den matematisk-fy siska skrifningen bär hittils för reallinien
intagit samma ställning som latinskrifningen för den klassiska
linien. Den är i sjelfva verket ett ganska svårt prof, i det den
innefattar lösningen. af två geometriska, två algebraiska och ett
fysikaliskt problem. Då enligt Komiténs mening reallinien icke
är uteslutande att betrakta såsom en matematisk linie, utan har
moderna språk till hufvudämnen lika väl som matematik, anser
Komitén godkändt betyg för den matematisk-fysikaliska skrifningen
icke böra oundgängligen fordras för tillträde till muntlig
mogenhetsexamen pa ifrågavarande linie. Med högre betyg vitsordad
skrifning i det moderna språket bör alltid berättiga, och
godkänd skrifning i samma språk bör kunna medföra rättighet till
muntlig examen, liksom å andra sidan betygen för den matematiska
skrifningen böra kunna ersätta bristande betyg för öfversättningen
till det moderna språket. Om på sådant sätt eu lärjunge
på reallinien finge tillträde till den muntliga examen, äfven
om han underkänts i den matematiska skrifningen, skulle ingen
fara uppstå derför, att han skulle kunna blifva mogen förklarad
med för svaga kunskaper i detta ämne; ty detsamma förekommer
äfven i den muntliga examen, der tillfälle finnes beredt och
helt visst icke blifver obegagnadt att särskildt undersöka kunskaps
-
DE SKRIFTLIGA PROFVEN I MOGENHETSEXAMEN.
231
måttet hos sådana lärjungar, hvilkas skriftliga prof utfallit på ett
ofördelaktigt sätt.
Härigenom skulle eu lika ställning beredas de realliniens
lärjungar, hvilkas anlag mera läge åt det språkliga hållet, och dem,
som med större förkärlek omfattade de matematisk-naturvetenskapliga
ämnena.
I främmande lefvande språk synes endast ett öfversättningsprof,
nemligen från modersmålet till franska, böra aläggas realliniens
lärjungar, enär under lärotiden hemtemata enligt Komiténs
förslag endast skulle förekomma i ett språk. Skulle någon åt
dessa med förkärlek hafva egnat sig åt engelska språkets studium,
bör dock hinder ej möta för denne att utbyta det franska
öfversättningsprofvet mot en öfversättning från modersmålet till
engelska.
Deremot synes bär ej skäl förefinnas att bibehålla rättigheten
att i stället för något af de nu nämda profven aflägga öfversättningsprof
till tyska språket, enär dels valfrihet mellan två språk
redan är medgifven, dels ock det här ifrågavarande profvet spelar
en vida mer betydande roll än motsvarande prof på latinlinien.
För realisterna torde alltså följande skriftliga prof böra stadgas:
a) en uppsats på modersmålet;
b) ett matematiskt-fysikaliskt arbete (bedömes i sin helhet
och med ett betyg);
c) eu öfversättning från svenska till franska (eller engelska,
efter fritt val).
För att till muntlig examen admitteras måste examinand vara
godkänd i alla tre skrifningarna eller godkänd i den svenska och
med beröm godkänd i endera af de båda andra. Dock bör examinand,
som är godkänd i den svenska och endera af de båda
andra skrifningarna, kunna till muntlig examen admitteias, om
minst 2/3 af lärarne i högsta klassen rösta derför.
Då den tid, som för närvarande är anslagen åt fullgörandet
af de skriftliga profven i främmande lefvande språk och som utgör
endast 3 timmar, synes vara allt för kort för, att ett lugnt
232
kap. v.
och noggrant fullgörande af det förelagda arbetet rimligtvis skulle
kunna begäras, får Komitén, med anslutning i detta hänseende
till ett förslag, som väckts i en af Nya elementarskolans i Stockholm
direktion till Knngl. Maj:t ingifven och från kungl. ecklesiastikdepartementet
till Komitén öfverlemnad skrifvelse, uttala
såsom enligt dess tanke önskvärdt, att tiden för hvarje sådant
arbete måtte förlängas med åtminstone en timme.
Med afseende på den muntliga afgångsexamen bestämmes i
nu gällande afgångsstadgas § 13, bland annat, att lärjunge, som
i ett eller annat bland de ämnen, i hvilka det åligger honom att
muntlig examen undergå, icke blifvit godkänd, sådant oaktadt
må kunna mogen förklaras, så vida han gjort mer än vanliga
fiamsteg i ett eller flere andra ämnen, företrädesvis klassiska språk
eHei matematik, derest lärjungen läst nämda språk, men i annat
fall matematik, naturvetenskap eller lefvande språk. Mot detta
stadgande, som i öfrigt synes välbetänkt och öfverensstämmande
med hvad som för liknande fåll finnes bestämdt annorstädes,
t. ex. i Preussen, kan dock anmärkas, att, i synnerhet sedan
den matematiska skrifningen för latinlinien borttaga, något skäl
ej förefinnes, hvarför matematik på denna linie skall utöfva ett
säiskildt inflytande pa examens bedömande. Hela anordningen
af denna iinies läroplan är redan nu sådan, att den språkliga
bildningen för densamma är den hufvudsakliga, medan deremot
de matematisk-naturvetenskapliga ämnena äro inskränkta till ett
nödtorftigt minimum. Genom Komiténs förslag att här göra grekiskan
till obligatoriskt undervisningsämne starkes ännu ytterligare
språkbildningen för denna linie. Det synes derför vara
följdriktigt att jemka stadgandet derhän, att underbetyg i ett eller
annat ämne för denna Iinies lärjungar må kunna uppvägas af mer
än vanliga framsteg, företrädesvis i språk.
Då Komitén ofvan föreslagit, att afseende mindre uteslutande
än nu borde fästas vid vissa bland de skriftliga profven, bär
bland annat anförts, att tillfälle att pröfva lärjungens insigter i
det ämne, hvaruti mindre tillfredsställande skriftligt prof aflagts,
BESTÄMMELSER RÖRANDE DEN MUNTLIGA MOGENHETSEXAMEN. 233
erbjudes i den muntliga examen. Detta gäller till fullo med afseende
på läroverkets egna lärjungar, hvilka läraren redan förut
väl känner och hvilkas examen hufvudsakligen är afsedd att stadga
censorernas omdöme. Annat är förhållandet med de lärjungar från
enskild undervisning, hvilka vid läroverken examineras i mogenhetsexamen.
Dessa äro i de flesta fall lika okända för lärarne som
för censorerna, och erfarenheten har visat, att, äfven med nuvarande
strängare fordringar i fråga om de skriftliga profven, det
är synnerligen svårt att efter en så kort examen, som för närvarande
medgifves, bilda sig ett ens något så när säkert omdöme om
deras kunskaper i de olika ämnena. Blir nu de skriftliga profvens
utgång, såsom Komitén föreslagit, mindre afgörande än hittils, så
blir säkerhet i omdömet om dessa s. k. privatisters mogenhet
ännu svårare att ernå. För att den föreslagna förändringen med
afseende på de skriftliga profven utan skada skall kunna vidtagas,
är det derför oundgängligen nödvändigt, att den till privatisternas
muntliga examen anslagna tiden, hvilken äfven under nuvarande
förhållanden är alldeles för kort, varder längre än den för närvarande
är och alltså längre än den tid, som nu är anslagen för
läroverkets egna lärjungars examen. Komitén föreslår derför,
att privatisternas examen så anordnas, att tiden för dessas pröfning
varder, om möjligt, dubbelt så lång som den, hvilken beräknas
för läroverkets egna lärjungar.
I sammanhang härmed torde det vara nödigt medgifva, att
den nu bestämda maximitiden af 3 dagar för mogenhetsexamen
vid ett läroverk må få öfverskridas, derest detta genom nu föreslagna
anordning af privatisternas mogenhetsexamen finnes vara
behöfligt.
Då fråga är om förändrade bestämmelser för mogenhetsexamen,
finner Komitén nödvändigt att äfven yttra sig om de för
denna examen nu stadgade afgifter från lärjungarne. Dessa utgå
nu l:o) med 20 kronor af alla, som anmäla sig till mogenhetsexamens
undergående, hvilket belopp skall vid anmälan erläggas,
och 2:o) med ytterligare 20 kronor af lärjungarne från enskild
234
KAP. V.
undervisning, hvilka medel af dem erläggas, då de infinna sig
till muntlig examens undergående, och fördelas mellan de i examen
deltagande lärarne. Dessa afgifter faststäldes för mer än
20 år sedan och måste, äfven om de då voro tillräckliga, numera
på grund af förändrade förhållanden synas allt för små;
en förhöjning af den förra afgiften blir särskild! af nöden,
om Komiténs förslag angående privatisternas mogenhetsexamen
antages, emedan i sådant fall censorernas arbetstid måste komma
att något förlängas. Och äfven i den senare afgiften synes någon
förhöjning ej vara obillig, på det lärarne måtte erhålla något
större ersättning än nu för sitt arbete med lärjungarne från
enskild undervisning, särdeles om detta arbete, såsom Komitén
föreslagit, varder förökadt. Komitén föreslår derför, att hvardera
af dessa afgifter måtte höjas till 25 kronor.
Det förefaller äfven oegentligt, att denna sistnämda till lärarne
från privatisterna utgående afgiften först erlägges vid den muntliga
examen, d. v. s. endast af dem, som blifvit efter aflagda
skriftliga prof admitterade till denna examen och dertill infunnit sig.
Lärarne hafva ett ej obetydligt arbete med dessa privatisters
skriftliga arbeten och ej minst med deras, som på grund af den
skriftliga pröfningen förklaras icke berättigade till muntlig examens
undergående. Det synes derför billigt, att examen i detta hänseende
betraktas såsom ett helt och att stadgan alltså så formuleras,
att läroverkets egna lärjungar erlägga 25 kronor och lärjungar
från enskild undervisning 50 kronor vid anmälan till
mogenhetsexamens undergående.
Ett annat arbete, som för närvarande utan all ersättning åligger
lärarne vid de allmänna läroverken, är att med lärjungar från
enskild undervisning anställa den särskilda pröfning i tyska och
naturalhistoria, hvilken motsvaras af den med läroverkens egna
lärjungar anstälda pröfningen i dessa ämnen vid uppflyttningen
till (nedre 7:dre=) 8:de klassen. Då denna pröfning, ehuru med
förändrade bestämmelser för pröfningen i tyska med anledning
af detta ämnes afslutande i öde klassen, synes Komitén böra
235
AVGIFTER till mogenhetsexamen, öfningsämnena.
fortfara, lärer skäl ej finnas, hvarför ej äfven för denna examen
afgifter af lärjungar från enskild undervisning borde bestämmas
till öfverensstämmande belopp med dem, som för närvarande äro
genom kungl. cirkuläret åt den 12 Mars 1875 föreskrifva vid vissa
kompletteringsexamina.
Enligt gällande läroverksstadga äro öfningsämnena vid våra
läroverk för närvarande: välskrifning, teckning, musik och gymnastik
jemte vapenföring och militäröfningar. De bägge förstnämda
ämnena äro i nu gällande undervisningsplaner sammanförda
till ett och ingå för de tre gemensamma nedersta klasserna,
för latinliniens B-linie (de lärjungar i 6:te och 7:de klasserna, som
läsa latin, men ej grekiska) och för hela reallinien bland de på det
ordinarie lässkemat upptagna ämnena. Så hafva de äfven af
Komitén upptagits på de af densamma föreslagna undervisningsplanerna
för den gemensamma linien (= de tre nedersta klasserna)
och för reallinien (latinlinien B skulle enligt Komitéus förslag försvinna),
och de förändringar i timantalet för dessa ämnen, som
Komitén ansett nödiga, hafva redan i sammanhang med undervisningsplanerna
motiverats och framgå af dessa. För de lärjungar
i 4:de och öde latinklasserna, äfvensom i afdelningen A af öde
och 7:de klasserna (dem, som läsa latin och grekiska), hvilka vid
läroverket önska erhålla undervisning i teckning, bör enligt nu
gällande bestämmelser rektor, efter samråd med vederbörande
lärare i ämnet, dertill bereda tillfälle. Komitén anser alla skäl
tala för, att samma stadgande bibehålies med afseende på 4:de,
öde, öde, 7:de, 8:de och 9:de klasserna å latinlinien.
Med afseende på fördelningen af tiden mellan välskrifning
och teckning, synes praxis i allmänhet hafva varit, att särskilda
öfningar i välskrifning endast förekommit i de tre nedersta klasserna,
der åt detta ämne vanligen anslagits, i första klassen 2
och i hvardera af 2:dra och 3:dje klasserna 1 timme i veckan.
Den i följande klasser åt dessa ämnen anslagna tiden har användts
236
KAP. V.
uteslutande till undervisning i teckning. Någon anledning synes
ej förefinnas att i denna anordning föreslå någon förändring.
Hvad angår den nu i skolorna använda metoden för undervisningen
i teckning, så är det Komitén icke obekant, att åtskilliga,
möjligen befogade, anmärkningar blifvit framstälda mot densamma,
men Komitén anser sig icke ega nödig sakkunskap för att inlåta
sig på bedömande af metodens fördelar eller olägenheter i allmänhet,
hvartill kommer, att en sådan undersökning svårligen kan
anses falla inom området af Komiténs uppdrag. Deremot anser
sig Komitén böra, i sammanhang med den uppmärksamhet, den
trott sig böra egna åt helsotillståndet i skolorna, särskild!
fästa sig vid den omständigheten, hvilken ock från flere håll
blifvit framhållen, att denna metod ansetts kunna utöfva ett
menligt inflytande på lärjungarnes synförmåga. På denna grund
anser sig Komitén här blott böra erinra, att en undersökning
angående lämpligheten af den nu följda metoden för teekningsundervisningen,
särskildt med afseende på dess inverkningar på
lärjungarnes synförmåga, torde vara af behofvet påkallad.
Fråga har äfven väckts derom, att det för teckningsundervisningens
verksamma bedrifvande inom skolan skulle vara af
vigt, att bland iuträdesfordringarna till de allmänna läroverkens
lägsta klass inginge någon, efter inträdesåldern lämpad, kunskap i
teckningens hufvudgrunder i enlighet med den metod, hvilken
kunde komma att fastställas för i fråga varande undervisning.
Meningarna synas dock vara delade derom, huruvida teckningsundervisningen
bör begynna vid en så tidig ålder, som härför
förutsättas, och afgörandet häraf innebär ett metodiskt spörsmål,
på hvars besvarande Komitén knappast torde kunna inlåta sig.
Då dessutom den förberedande undervisning i teckning, som i
sådant fall för inträde vid läroverken blefve nödvändig, under
vanliga förhållanden svårligen torde kunna meddelas hvarken i
hemmen eller folkskolorna, åtminstone icke i de mindre städerna
och på landsbygden, anser Komitén det för närvarande icke vara
något skäl att afgifva något förslag i denna riktning.
237
UNDERVISNINGEN I ÖFNINGSÄMNENA.
Undervisningen i musik omfattar enligt gällande stadga undervisning
i sång och instrumentalspel. Den förra sönderfaller i den
förberedande, som meddelas i de tre nedersta klasserna med två
halftimmar i veckan för hvarje klass och en gemensam timme
koralsång, i hvilken äfven 4:de och öde klassernas lärjungar skola
deltaga, och den utbildande, hvaråt för klasserna 4—7: ? egnas en
timme i veckan, läraren obetaget att oberoende af läsklasserna
indela lärjungarne i sångklasser, jemte en gemensam timme körsång
i veckan för klasserna 6: l—7: 2. Den förberedande undervisningen
får ingen lärjunge undandraga sig, men från och med
4:de klassen, d. v. s. efter 1869 års förändring 3:dje klassen,
eger musikläraren att afskilja och från deltagande i sångöfningarna
befria lärjunge, som visat sig sakna fallenhet och öra
för musik.
Komitén förbiser ingalunda sångundervisningens bildande inflytande
och dess betydelse för skolans uppgift; om det oaktadt
en minskning i tiden för densamma här föreslås, beror detta
hufvudsakligen derpå, att Komitén här, såsom annorstädes, haft
för ögonen nödvändigheten att minska lärjungarnes arbetstid och
att derför icke heller i och för öfningsämnen för mycket inkräkta
på den lediga tiden. Det är derför Komitén anser sig böra föreslå,
att sångundervisningen inskränkes till en timme i veckan för
hvarje klass.
Deremot tror Komitén sångundervisningen väsentligen kunna
främjas genom några förändringar i de för densamma nu träffade «
bestämmelserna. Den förberedande sångundervisningen på de
nedersta klasserna torde ej obetydligt försvåras deraf, att läraren
vid densamma måste sysselsätta sig äfven med sådana lärjungar,
som alldeles sakna öra och fallenhet för musik. Undervisningens
fortgång fördröjes derigenom äfven förde i musikaliskt hänseende
mera begåfvade lärjungarne, utan att de andra kunna anses af
densamma hafva någon egentlig nytta. Det vore derför till undervisningens
och lärjungarnes fromma samt har äfven från sakkunnigt
håll yrkats, att läraren äfven i de nedersta klasserna
238
KAP. V.
måtte erhålla rätt att från deltagande i sångundervisningen befria
dem, som alldeles saknade anlag i denna riktning.
En undersökning af de nuvarande förhållandena vid våra
läroverk visar, att antalet i sångundervisningen deltagande lärjungar
redan i 5:te klassen betydligt reducerats och derefter för
hvarje klass hastigt aftager. Förhållandet härmed framgår af
följande tabell:
Tabell utvisande antalet af de i sångundervisningen icke
• deltagande lärjungarne vid de högre läroverken.
Klass. | Totalantal lärjungar i klassen. | Från sångundervisningen | |
Antal. | Procent af | ||
i............................. | 1192 | 64 | 5,4 |
2 ............................. | 1607 | 139 | 8,6 |
3 ............................ | 1644 | 457 | 27,8 |
L. 1............................. | 1017 | 433 | 42,6 |
Ii. 1 ............................. | 649 | 368 | 56,7 |
L. 5 ............................. | 975 | 570 | 58,5 |
U. 5 ............................. | 412 | 298 | 72,3 |
L. 6: 1........................... | 961 | 607 | 63,2 |
R. 6: 1........................... | 229 | 156 | 68,i |
L. G: 2-.......................... | 853 | 492 | 57,7 |
R. 6: 2........................... | 186 | 127 | 68,3 |
L. 7: 1........................... | 602 | 293 | 48,7 |
R. 7: 1........................... | 156 | 102 | 65,4 |
I. 7: 2 ........................... | 566 | 311 | 54,9 |
Ii. 7: 2.............. ........ ... | 176 | 100 | 56,8 |
Då sålunda endast den mindre delen af lärjungarne i klasserna
5—7 : a deltager i sången, synes det knapt vara behöfligt
att för detta fåtal anordna obligatoriska undervisningstimmar,
hvilka inkräkta på den här redan förut strängt upptagna tiden
och försvåra en ändamålsenlig anordning af undervisningen i
dess helhet äfven för det stora antal lärjungar, hvilka icke deltaga
i sångundervisningen. Erfarenheten har också flerstädes visat,
UNDERVISNINGEN I SÅNG.
239
att lärjungarnes intresse för den obligatoriska sångundervisningen
i de högre klasserna varit temligen svagt och att de visat en
viss benägenhet att undandraga sig densamma, medan deremot
vid läroverken förefintliga frivilliga sångföreningar bland ungdomen
omfattats med stor ifver och varit talrikt besökta. Vid den ålder,
som lärjungarne i dessa klasser innehafva, äro anlagen i nu
ifrågavarande hänseende redan temligen bestämda; har en lärjunge
öra och fallenhet för musik, så egnar han sig deråt med nöje
och behöfver på intet sätt tvingas; i annat fall finnes bär intet
skäl att sysselsätta honom dermed. Det skulle enligt Komiténs
tanke bidraga till att höja sångens ställning vid våra läroverk,
om densamma från och med 5:te klassen gjordes alldeles frivillig,
i hvilket fall åt densamma kunde anslås minst en timme i veckan.
Sångundervisningen synes alltså böra anordnas så, att densamma
varder obligatorisk för läroverkets fyra nedersta klasser
med en undervisningstimme i veckan för hvarje klass, hvarvid
dock sångläraren bör ega att befria dem, som sakna öra och
fallenhet för musik, hvaremot den bör blifva helt och hållet valfri
från och med 5:te klassen med minst en undervisningstimme i
veckan.
Med afseende på den helt och hållet frivilliga undervisningen
i instrumentalspel har Komitén ej skäl att föreslå någon ändring
i nu gällande bestämmelser.
Om gymnastiken är för närvarande föreskrifvet, att gymnastiska
öfningar med och utan redskap skola, der icke särskilda hinder
möta, dagligen anställas med hvarje klass och minst en half timme
hvarje dag, helst efter läsningens afslutande före middagen. Denna
tid har, enligt hvad från flere håll försports, befunnits otillräcklig,
i synnerhet som, med anledning af svårigheten att på skemat,
der läs- och öfningsämnen trängas med hvarandra, inpassa gymnastiktiden
på lämpligt sätt, det flerstädes inträffat, att i den åt
gymnastik anslagna halftimmen om dagen äfven inräknats de
minuter, som måste åtgå för lärjungarnes inryckande från läro
-
240
KAP. V.
salarne i gymnastiksalen samt för deras af- och påklädning. Härigenom
har den verkliga gymnastiktiden för dag minskats till
omkring 20 minuter.
Det i Jönköping år 1883 hållna gymnastikläraremötet härmed
anledning häraf uttalat den åsigten, att en förlängning af
gymnastiköfningarna vid läroverken till minst 3U timme vore i
hög grad önskvärd.
I öfverensstämmelse dermed att Komitén i allo velat taga hänsyn
till lärjungarnes fysiska välbefinnande, behjerta!- den till fullo
vigten af, att tillräcklig tid beredes för gymnastiköfningarna.
Det åsyftade målet synes dock kunna vinnas lika väl och med
mindre olägenheter för skemats uppgörande, om i stället för
bestämmelsen om 3/i timmes daglig gymnastiktid stadgades:
att gymnastik dagligen bör öfvas med alla lärjungar, dock
med den jemkning, som i vissa klasser kan anses böra ifrågakomma,
om vapenöfning skall anställas på gymnastiktiden;
att mindre än 3 timmar i veckan icke får vid något läroverk
anslås till gymnastik- och vapenöfning för hvarje klass; samt
att gymnastiköfningen alltid skall fortgå minst en half timme,
oberäknad den tid, som åtgår för af- och påklädning samt för inoch
utryckning.
En omständighet, som vid åtskilliga läroverk vållat olägenheter
för gymnastiköfningarna och minskat deras nytta för lärjungarne,
har varit, att ett allt för stort antal lärjungar samtidigt
måst öfvas. Det varder härigenom omöjligt för läraren att personligen
i allo bibehålla ledningen af det hela, och lian tvingas att
öfverlemna allt för mycket deraf åt framstående lärjungar. Detta
är en af de många olägenheter, som förorsakas deraf, att lärjungeantalet
vid vissa läroverk allt för mycket vuxit; kunde enmaximisiffra
för läroverkens lärjungeantal, exempelvis 400 för de högre,
sättas, skulle ej minst gymnastiken derpå vinna. En början till
en sådan begränsning är ock på senare tider gjord genom de
kungl. cirkulären angående lärjungeantalet i klasserna 1—6; och
det torde för framtiden få betraktas såsom möjligt att så begränsa
UNDERVISNINGEN I GYMNASTIK.
241
gymnasti kafdelningarna, att de ej synnerligen mycket i antal
öfverskrida 100 lärjungar.
Lika mycket som den reglementerade gymnastiköfningen är
leken i fria luften af betydelse, icke blott för en sund fysisk utveckling,
utan äfven för främjande af hurtighet och företagsamhet
hos ungdomen. Skolungdomens lek bör vara fri, d. v. s. det bör
vara öfverlemnadt åt lärjungarne sjelfva att bestämma, både att
och huru det skall lekas, men den kan dock icke undvara den
tillsyn, som all vårdad uppfostran innebär. Om sådan lek, med
hvilken den inom gymnastikens område fallande gymnastiska
leken icke är att förblanda, förekommer i nu gällande läroverksstadga
endast (§ 125), »att de af städerna åt läroverken upplåtna
bygnadsplatserna skola vara så vidsträckta, att utrymme för gymnastikinrättningar,
äfvensom för lärjungarnes lekar och rörelser i
fria luften, der finnes».
Komitén anser dessa lekar vara af så stort värde, att läroverksorganisationen
bör till dem taga all den hänsyn, som är med dess
hufvudändamål förenlig, och vill derför såsom sin åsigt uttala:
att läroverket hör bereda lärjungarne tillfälle att under tillräcklig
tid hvarje dag öfva fria lekar under lämplig tillsyn.
Befrielse från gymnastiköfningarna skall lemnas lärjunge,
hvilken läkare anser på grund af sjukdom icke böra i dem deltaga.
Huru dessa sjukdomsförhinder, efter minimi-, medii- och
maximisiflror vid de högre allmänna läroverken, fördela sig, framgår
af tabell 2 till detta kapitel. Då gymnastiköfningarna för
det närvarande i allmänhet måste beräknas och planläggas för
fullt friska barn, är det emellertid klart, att mången mindre stark
yngling af läkare förbjudes att deltaga i gymnastiken, ehuru han
till stor fördel för sin helsa och kroppsliga utveckling skulle kunna
utföra mindre ansträngande gymnastiska rörelser. A andra sidan
kan det inträffa, att mången i gymnastiken deltagande svagare
yngling kommer att utföra sådana rörelser, som ställa för stora
anspråk på hans kroppsliga utveckling och krafter. Denna olägeir
het torde svårligen kunna förekommas på sådant sätt, att de sva
Lårov.
-kom. bet. 16
242
KAP. V.
gare, ehuru de undervisas tillsammans med sina starkare kamrater,
åläggas att deltaga endast i vissa af de under gymmnastiklektionen
förekommande rörelserna. För att icke nämna svårigheten
att under sådana förhållanden rätt anordna och sammanhålla lektionen
må här endast anföras omöjligheten för läraren att, då han
under sin ledning har en stor mängd lärjungar, egna tillbörlig
uppmärksamhet deråt, att eu i och för sig äfven för den svagare
lämpad rörelse af denne ej verkställes utan tillbörlig begränsning
af ansträngningen, hvarjemte knappast torde kunna förekommas,
att den svagare, lifvad af kamraternas verksamhet, lockas
att utföra sådana öfningar, som blifvit honom förbjudna.
För att detta missförhållande måtte afhjelpas, föreslår Komitén,
i öfverensstämmelse med hvad för skolorna i Finland är
stadgadt:
att rektor bemyndigas att, efter samråd med skolläkaren och
gymnastikläraren, för svagare lärjungar, der så lämpligen kan
ske, anordna särskilda, för dem lämpade gymnastiklektioner en
half timme dagligen.
Härigenom skulle eu ej obetydlig tillökning i arbete uppstå
för gymnastikläraren. Det synes derför billigt, att äfven motsvarande
ersättning beredes; och då för närvarande inga bestämda
föreskrifter finnas angående gymnastiklärares tjenstgöringstid, ej
heller någon norm faststäld för de extra arvoden, som gymnastiklärare
vid några större läroverk kunna erhålla, anser Komitén det
vara af nöden:
att reglering af gymnastiklärarnes löner verkställes efter den
grunden, att minimilön fastställes, mot hvars åtnjutande ett visst
antal tjenstgöring stimmar för vecka kan läraren åläggas, samt att
ett extra arvode bestämmes för hvarje öfver skjutande tjenstgöringstimme.
Med afseende på fäkt- och vapenöfningarna synas nu gällande
bestämmelser böra bibehållas med den förändring, att samtliga fäktöfningarna,
såväl de med bajonett som de med sabel och florett, göras
frivilliga för lärjungarne i nuvarande 6:te och 7:de klasserna. Öfnin
-
GYMNASTIK- OCH MILITÄHÖFNINGAB. 248
gärna skola utan tvifvel vinna derpå, att endast ynglingar med verklig
lust ock fallenhet i dem deltaga, och de lärjungar, som sakna
håg för dessa idrotter, skola till större gagn för sig sjelfva använda
tiden för annan verksamhet. Deremot bör öde klassen fortfarande
såsom rekrytklass obligatoriskt öfvas i handgrepp och marsch en
timme i veckan, hvilken timme dock på den dag, då den förekommer,
bör, såsom ofvan antydts, kunna få ersätta gymnastiklektionen,
om så pröfvas nödigt.
De genom kungl. cirkuläret af den 23 Mars 1870 föreskrifna
särskilda s. k. militär öfning ärna äro för närvarande förlagda dels till
vårterminens slut, dels till höstterminens början och upptaga sammanlagdt
8 till 10 veckor. Ur flere synpunkter skulle det vara
önskvärdt, att dessa öfningar helt och hållet förlädes till höstterminens
början. Derigenom skulle undvikas den splittring af
undervisningstiden, som nu för lärjungarne i Öde och 7:de klasserna
uppstår vid en så vigtig tidpunkt som under läsårets sista
veckor. Vid denna tid kunna ej heller lärjungarne i öfre 7:de
klassen, hvilka förut äro till befäl inöfvade, på grund af mogenhetsexamen
i denna egenskap tjenstgöra, hvadan nytt, mindre öfvadt
befäl måste tagas från de öfriga klasserna. År den ordinarie
gymnastikläraren militär och i följd deraf ledare af militäröfningarna,
så är han i regeln vid vårterminens slut af tjenstgöring
på regementet hindrad att leda ungdomens vapenöfningar, och
då måste en främmande officer till läroverket kommenderas
— något, som ej alltid är utan olägenhet för öfningarnas
bedrifvande.
Tiden för dessa öfningar kan för närvarande ungefärligen
beräknas till en timme dagligen under 8 veckor, d. v. s. till sammanlagdt
48 timmar utom utmarscher och målskjutningar. Detta
timantal synes lämpligen kunna sammanföras inom kortare tid,
om deremot svarande, större minskning i undervisningstiden för
vecka medgåfves. Undervisningstiden i det hela skulle derigenom
ej minskas, och för öfningarna i deras helhet vunnes den fördelen,
att större sammanhängande daglig tid kunde åt dem egnas.
244
KAP. V.
På dessa grunder vill Komitén såsom sin åsigt uttala:
att för de egentliga s. 1c. militäröfningarna må användas minst
48 timmar, oberäknad tiden för målskjutning söfning ar och utmarschera
som fortfarande böra förekomma; samt att dessa timmar må
på lämpligt sätt fördelas på 3 ä 6 veckor vid höstterminens början,
under hvilken tid inga gymnastiköfningar för (6:te och 7:de =)
fide, 7:de, 8:de och 9:de klasserna böra ega rum och samma inskränkning
som nu i lästiden skatt göras.
Vid de läroverk, der de exercerandes antal öfverstiger 100,
torde, för att nödig noggrannhet vid öfningarna skall varda möjlig
och dessa sålunda i pedagogiskt och militäriskt hänseende vara
af något verkligt värde, en officer böra kommenderas til! den ordinarie
lärarens biträde under exercistiden.
Militäröfningarna inspekteras för närvarande årligen af dertill
särskild! för hvarje gång förordnad regementsofficer. Detta synes
dock vara att vid dem fästa större vigt, än. de ur militärisk synpunkt
kunna förtjena. Med inspektion hvart tredje år blefve i
alla fäll hvarje lärjunge i regeln minst en gång sedd af inspektören
och med inspektion hvart annat år i regeln tvänne gånger.
Det länder utan tvifvel till fördel för dessa öfningar, att de varda
inspekterade, men det torde vara fullt tillräckligt, om denna inspektion
eger rum hvart tredje eller högst hvart annat år.
Det har på senare tider från flere håll starkt satts i fråga,
att ett nytt ämne inom öfningsämnenas grupp, nemligen slöjd,
skulle vid de allmänna läroverken införas.
Obestridligt torde vara, att lärjungarne ofta i mer än ett afseende
skulle draga nytta af att erhålla undervisning i detta ämne.
Man har ej utan skäl anmärkt, att den uppfostran skolungdomen
erhåller är något ensidig deruti, att den företrädesvis afser
dess intellektuela utveckling. Utan tvifvel skulle slöjdundervisningen
i detta afseende kunna fylla en lucka i ynglingens utbild
-
UNDERVISNING I SLÖJD.
245
ning. Mången yngling torde ock genom slöjden kunna erhålla
en nödig och nyttig sysselsättning under den lediga tiden, hvilken
understundom ej rätt användes. Derjemte kali lärjungens sysselsättning
med handarbete äfven i socialt afseende verka välgörande,
om han derigenom får lära sig att ej allt för högt uppskatta det
intellektuela arbetet i jemförelse med annat arbete. Och slutligen
kan den färdighet ynglingen erhållit i slöjd i och för sig
vara honom både till nytta och nöje i framtiden.
Det oaktadt synes dock slöjdundervisningen ej böra upptagas
i de allmänna läroverkens arbetsplan. Det kan nemligen först
och främst ifrågasättas, huruvida staten genom lärares aflönande
och kommunen genom anskaffande af lokal och inredning böra
deltaga i kostnaderna för denna undervisning. Den torde ej heller
kunna göras obligatorisk och sålunda inkräktande på den åt öfriga
ämnen anslagna tiden. Om sålunda kostnaderna, åtminstone till
större delen, skulle bestridas af de i denna undervisning deltagande
lärjungarne och sjelfva undervisningen dessutom ej vara
obligatorisk, synes upptagandet af densamma på skolornas program
endast innebära att med de ej obetydliga omsorgerna om
denna detalj ytterligare öka arbetet med ledningen af skolan,
hvilket arbete dessförutan är särdeles stort och på ett märkbart
sätt tilltager. Åtminstone tils vidare synes derför slöjdundervisningen
med nödvändighet böra öfverlemnas åt det enskilda initiativet;
skolans omsorg bör endast vara att ej genom åläggande
af för stort arbete med andra läro- och öfningsämnen omöjliggöra
lärjungarnes deltagande i den sålunda genom enskildes eller möjligen
korporationers åtgärder åvägabragta undervisningen i handarbete.
Den af Komitéu föreslagna inskränkningen af lärjungarnes
arbetstid för vecka skall också utan tvifvel bereda lärjungarne
större tid än hittils att jemte och vid sidan af sina skolstudier
deltaga äfven i undervisning i handaslöjd.
246
KAP. VI.
KAP. Yl.
Om viikoren för kompetens till iäraretjenster.
Enligt nu gällande bestämmelser utgör filosofie kandidatexamen
ett nödvändigt vilkor för kompetens till hvarje ämneslärarebefattning
vid Sveriges allmänna läroverk. Densamma
aflägges inför filosofisk fakultet, och för dess godkännande
fordras minst åtta betygsenheter, bland h vil ka måste ingå
minst betyget godkänd i
antingen 1) filosofi (teoretisk eller praktisk), 2) historia, 3) latin,
4) nordiska språk samt 5) matematik eller någon af naturvetenskaperna;
eller
1) filosofi (teoretisk eller praktisk) eller historia, 2) latin,
3) matematik, 4) botanik eller zoologi, samt 5) fysik eller
kemi.
Dock är fakultet berättigad att, derest skäl dertill förekomma,
dispensera från ett af dessa s. k. obligatoriska eller
tvångs-ämnen. Endast från ämnet latin kan en sådan befrielse
ej ega rum.
Nämda examen utgör ensam för sig tillfyllestgörande
teoretiskt prof för kompetens till adjunkts- och kollegatjenster,
men först såsom kvalificerad, d. v. s. att den examinerade dels
icke genom dispens befriats från något af de anförda tvångsämnena
(af hvilka för öfrigt teoretisk filosofi ej får utbytas
mot praktisk), dels utom i ofvannämda vetenskaper äfven erhållit
minst betyget godkänd i antingen främmande lefvande
språk och grekiska, eller matematik och två af naturvetenskaperna:
botanik, zoologi och fysik.
Anmärkas bör emellertid, att examinand ej nödvändigt behöfver
uppfylla sistnämda särskilda vilkor i sjelfva examen.
NUVARANDE KOMPETENSVILKOR.
247
Rättighet är nemligen medgifven den, som redan blifvit filosofie
kandidat, att efteråt komplettera i de vetenskaper, hvari han
ej erhållit betyg.
Filosofie kandidatexamen är äfven, vare sig den aflägges
såsom kvalificerad eller icke, förberedande examen till filosofie
licentiatexamen, hvilken skall afläggas i tre sammanhängande
ämnen, med minst fem betygsenheter i dem tillsammans, och
hvilken, i förening med vetenskaplig afhandling, vederbörligen
ventilerad, berättigar till erhållande af filosofisk doktorsgrad
samt medför kompetens till lektorstjenster.’)
Behörighet att söka lektorsbefattning, hvari kristendom
ingår såsom läroämne, tillkommer ock den, som afiagt teologie
kandidatexamen och tillika fullgjort anförda disputationsprof.
Endast om dessa teoretiska prof för lärarekompetensen blir
i det följande fråga. Komitén har nemligen intet yrkande att
framställa om ändring af föreskriften rörande den s. k. pr of årskurs,
som blifvande skollärare äfven måste genomgå och hvarom
talas i läroverksstadgans § 53.
Frågan om lärarebildningen i allmänhet och vilkoren för
lärarekompetensen i synnerhet är uppenbarligen för skolan af
den vigt, att utan dess tillfredsställande lösning äfven den förträffligaste
organisationsplan blir omöjlig att verkställa. Uppmärksamheten
har ock länge nog varit riktad på denna del af
läroverkslagstiftningen, och den 31 Augusti 1877 förordnades
af Kungi. Maj:t en komité för utarbetande af »Förslag till
stadga för en examen för blifvande lärare vid rikets allmänna
elementarläroverk», hvilken komité afgaf sitt underdåniga betänkande
och förslag den 30 September 1878.
Detta betänkande innehåller bland annat dels å sid. 19—23
en kort historik öfver frågans föregående behandling, dels å
’) Kompetens till lektorstjenst kan af filosofie licentiat äfven vinnas genom
disputationsprof inför domkapitel.
248
KAP. VI.
sid. 23—27 eu redogörelse för de sätt, hvarpå man i Preussen,
Sachsen, Finland, Danmark och Norge ordnat motsvarande förhållanden,
till hvilket allt närvarande Komité får hänvisa.
De olägenheter, som från synpunkten af skolans intresse
vidlåda de för kompetens till elementarläraretjenster fordrade
examina vid universitetens filosofiska fakulteter, finner 1877 års
komité (sid. 27) kunna sammanfattas under tre synpunkter.
För det första kan »den för adjunktur fordrade nya filosofie
kandidatexamen, då den tillika är en blott preliminär och före
det egentliga vetenskapliga studiet fallande examen, afläggas
efter inliemtande af blott en allmän öfversigt af vissa vetenskapers
hufvudpunkter och utan den mera djupgående kännedom
af åtminstone ett par ämnen, hvilken skolan måste af en
adjunkt fordra redan i anseende till den ofta uppstående nödvändigheten
att delvis anförtro honom undervisningen på läroverkets
högre stadium».
I denna fordran på en, så vidt möjligt, verkligen vetenskaplig
bildning äfven hos elementarläraren vill närvarande Komité till
alla delar instämma och anser det så mycket angelägnare att
med eftertryck framhålla denna fordran, som dess utomordentliga
vigt ännu i dag icke synes vara på alla håll tillräckligt klart
insedd. Ej sällan anföras exempel på personer, som utan
egentlig vetenskaplig bildning och med ett ringa kunskapsmått
förvärfvat sig ett aktadt namn såsom lärare, hvaremot å
andra sidan otvifvelaktigt kunna nämnas män, hvilka, ehuru
stående på vetenskapens höjdpunkt, visat sig vara såsom lärare
alldeles oanvändbara. Sådana exempel bevisa endast sanningen
deraf, att undervisning, såväl som uppfostran i allmänhet, är
en konst för sig, som måste läras praktiskt, såväl som teoretiskt,
och ingalunda fås såsom någon biprodukt af lärdomen.
Man vet numera, att lärarekallet krafvel’ sitt särskilda
studium för den lärde såväl som för den mindre kunnige samt
att det naturliga anlaget och den ihärdiga viljan spela en lika
stor rol här som på alla andra områden af mensklig verksamhet,
1 877 las KOMITÉS GRANSKNING AF KOMPETENSVILKOREN. 249
och vill man derför sluta något rörande den vetenskapliga
bildningens inflytande på en lärare, måste man enligt all experimentet
metod med hvarandra jemföra icke en person med
formel undervisningstalang men underhaltiga kunskaper och
en lärd i saknad af pedagogisk förmåga, utan två män, som
std på samma grad af pedagogisk skicklighet. Gör man detta,
så ligger det i öppen dag, huru mycket större förutsättningar
att lyckas i sin uppgift den eger, som är i besittning af verkligt
vetenskapliga insigter. Endast en sådan kan med säkerhet afgöra,
hurudan den elementarbildning bör vara, som lägger den
säkraste grunden för fortsatta studier. Med vetenskapernas
fortgående utveckling måste naturligen elementarundervisningen
undergå ständiga modifikationer, och läroböckerna måste esomoftast
ändras för att följa forskningen i spåren; att författa
dessa läroböcker, ja endast att bland de befintliga välja de
bästa, förmår blott den lärare, som är någorlunda förtrogen
med sin vetenskaps nuvarande ståndpunkt. Besinnar man, hvad
det vill säga, att en lärare måhända i årtionden förnöter lärjungarnes
krafter och oersättliga tid med att hos dem inskärpa
uppgifter och åsigter, som forskningen längesedan utdömt, och
sålunda rent af motverkar den vetenskaps intressen, hvari lian
skulle utbreda kunskap; betänker man vidare, att den, som sjelf
aldrig sträckt sin blick utöfver elementarkunskapens tränga
område, icke förmår att — hvad Geijer kallade »hjertat i all
lärometod» —• skilja hufvudsak från bisak, och ej heller att
gifva lyftning åt sin undervisning genom att någon gång för
den vetgirige ynglingen öppna en utsigt åt vetenskapens omätliga
fält, dit skolundervisningen skall bana vägen; besinnar
man allt detta, då skall man ock förstå, att pedagogisk rutin
icke är nog, att läraren äfven behöfver vara vetenskapsman så
till vida, att han kan åtminstone någorlunda följa med den
vetenskaps framsteg, i hvars element han är satt att undervisa.
För det andra anmärker 1877 års komité, att »den för
lektorat fordrade filosofie licentiatexamen måste i vissa fall
250
KAP VI.
vara för skolans behof mindre tillfredsställande, enär den kan
afläggas i ämnen, som dels äro för skolans läroområde alldeles
främmande, dels blott till en obetydlig del beröra detsamma».
Äfven häri instämmer till alla delar närvarande Komité. Att
t. ex. en licentiatexamen, aflagd i orientalspråk, praktisk filosofi
och estetik skall medföra kompetensrätt till hvilket lektorat
som helst, således exempelvis äfven i naturvetenskap, eller å
andra sidan en dylik examen i fysik, kemi och geologi förläna
ansökningsrätt till ett lektorat i latin eller grekiska, är en
uppenbar orimlighet. Då hvarje medel måste bestämmas af sitt
ändamål, afhjelpes tydligen den ifrågavarande olägenheten först
derigenom, att, såsom härnedan skall ske, någon motsvarighet
uppställes mellan det eller de läroämnen, hvari den blifvande
läraren skall undervisa, och dem, hvari examen skall afläggas.
»Slutligen och beträffande examina för såväl adjunktur som
lektorat» säger 1877 års komité, tillkommer den omständigheten,
att särskildt vissa af skolans allra vigtigaste ämnen dels i dessa
examina ega en från skolans läroplan afvikande betydelse och
begränsning, dels t. o. in. äro från desamma alldeles uteslutna.
Så t. ex. ingår skolans läroämne »modersmålet» endast partielt
i universitetets examensämne »nordiska språk», hvarföre ock ett
af en elementarlärare förvärfvadt akademiskt examensbetyg i
nordiska språk visserligen garanterar hans insigt i modersmålets
grammatikaliska lagar, men deremot icke hans för skolan
lika nödvändiga insigter i fosterlandets litteraturhistoria och
hans förtrogenhet med dess sköna litteratur samt med stil och
verslära. Likaså är t. ex. skolans läroämne kristendom alldeles
uteslutet ur dessa examina, hvarför ock det stora flertalet
af lärareplatser i kristendom vid elementarläroverken för
närvarande måste, trots ämnets höga vigt, anförtros åt män,
som i detsamma aldrig aflagt akademisk examen.»
Afhjelpandet af just denna olägenhet har tydligen äfven
vant det ändamål, 1877 års komité åsyftat med den i främsta
rummet anföi’da bland de »allmänna grunder», hvilka den vid
1 877 ÄRS KOMITÉS ALLMÄNNA GRUNDER TILL EXAMENSSTADGA. 251
utarbetandet af sitt förslag till examensstadga ansett sig böra
genomföra, nemligen:
»Att examen må anordnas med särskildt afseende på skolans
behof, så att intet af skolans läroämnen är ur examen uteslutet
och derjemte hvarje examensämne erhåller en med skolans motsvarande
läroämne analog betydelse och omfattning. Häraf
följer således t. ex., att bland examensämnena böra inrymmas
såväl kristendom, innehållande en sammanfattning af lärosatser
från dogmatiken, exegetiken och kyrkohistorien, som modersmålet,
innehållande en sammanfattning af lärosatser från dels
nordiska språkforskningen, dels estetiken och litteraturhistorien;
af samma anledning böra ock t. ex. historia och geografi utgöra
ett enda, men de tre främmande lefvande språken hvar
sitt särskilda examensämne, allt i öfverensstämmelse med hvad
fallet är i skolundervisningen samt vid undervisningsprofven».
Sjelfva de anförda sakförhållandena må här till en början,
hvart och ett för sig, undersökas.
Ämnet kristendom, hvilken mindre egentliga benämning
efter häfdvunnet bruk användes i den här angifna betydelsen,
ingår, såsom kändt är, ej bland filosofiska fakultetens ämnen.
Till det förslag, som i afseende på detsamma blifvit af 1877 års
komité framstäldt, kommer äfven den närvarande att härnedan
i hufvudsak ansluta sig.
De tre främmande lefvande språken utgöra enligt nu gällande
lagstiftning ett enda akademiskt examensämne. Ett
förslag, gående i alldeles samma riktning som det ofvan anförda,
om ock ej lika långt, nemligen att snarast möjligt fördela
detta ämne i tvenne, romansk och germansk lingvistik,
skall i nästa kapitel framställas.
Den ofvan anförda, af 1877 års komité lemnade uppgiften
angående omfånget af universitetets examensämne »nordiska
språk» bestrides, åtminstone hvad Lunds universitet beträffar,
uttryckligt af dervarande professor i samma vetenskap (Lunds
filosofiska fakultets protokoll för den 15 November 1879).
252
KAP. VI.
Beträffande sjelfva den ofvannämda, af'' samma komité i
tredje rummet påpekade olägenheten och det af densamma föreslagna
sättet för dess afhjelpande, måste ett vigtigt förhållande
väl beaktas.
Då uppenbarligen ingen särskild ny högskola kan inrättas
för studierna till lärareexamen, måste de såsom hittils bedrifvas
vid de svenska universiteten och inom deras filosofiska
fakulteter. En omedelbar följd häraf är, att bestämmelserna
för denna examen i sjelfva verket blifva väsentliga bestämmelser
äfven för dessa fakulteters nära nog hela undervisningsverksamhet.
Derest nemligen en dylik embetsexamen blefve
den enda, som medförde kompetens till läraretjenster, måste
både filosofie kandidat- och filosofie licentiatexamen snart nog
af sig sjelfva så godt som upphöra; ytterst få bland de studenter,
hvilka tillhöra nämda fakultet, befinna sig nemligen i
den lyckliga ekonomiska ställning, att de vid planläggning af sina
studier icke behöfva fästa något afseende vid utsigten till framtida
anställning såsom lärare. Skulle åter, hvilket måhända i
och för sig vore något oegentligt, äfven någon annan filosofisk
examen medföra samma embetskompetens som sjelfva embetsexamen,
måste uppenbarligen fordringarna i den förra öfver
hufvud ställas högre än i den senare; till det lättare af de
båda prof, hvilkas genomgående vore ett vilkor för samma måls
uppnående, skulle naturligtvis flertalet studenter vända sig,
ocli resultatet blefve i hufvudsak detsamma som i förra fallet.
Detta innerliga sammanhang mellan bestämmelserna för
lärareexamen och de filosofiska fakulteternas undervisningsverksamhet
utgör naturligtvis icke i och för sig något ondt,
eftersom båda måste syfta till samma vetenskapliga ändamål;
bär liksom annars, då tvänne frågor stå i nära beroende af
hvarandra, är det blott af största vigt att vid lösningen af
den ena ej bortse från den andra.
Bestämmandet af, i hvilken betydelse och till hvilken omfattning
ett skolans läroämne bör i lärareexamen ingå, samman
-
LÄRAREEXAMENS FÖRHÅLLANDE TILL DE FILOS. FAKULTETSEXAMINA. 253
faller på grund af det anförda, vare sig att man betraktar frågan
nr skolans eller nr universitetets synpunkt, så godt som
helt och hållet med bestämmandet, på hvad sätt samma ämne
bör för vetenskapligt ändamål inom filosofiska fakulteten bäst
och lämpligast studeras. Svårigheten att kunna, i fråga om
blott en enda vetenskap, träffa ett dylikt afgörande torde ej behöfva
vidlyftigt framhållas; den är så mycket betydligare, som
det ligger i sakens egen natur, att alla sådana bestämmelser
måste, under forskningens oafbrutna framåtskridande, alltjemt
förändras till öfverensstämmelse med densammas ståndpunkt för
tillfället. Derest universitetsstatuterna kunde, såsom väl ock
en eller annan gång ifrågasatts, lemna om fordringarna till alla
akademiska examina lika utförliga och noggranna uppgifter,
som läroverksstädgan meddelar i fråga om mogenhetsexamen,
skulle sådant tvifvelsutan medföra åtskilliga praktiska fördelar;
hvarje vetenskapligt bildad person vet emellertid, att en dylik
bestämmelse, vidtagen en gång för alla eller till och med blott
för en viss period, skulle för hela den sistnämda afbryta universitetens
utveckling och sålunda hindra dem från att lösa
sin egentliga och högsta uppgift.
Att inom eu komité förena tillräcklig sakkunskap för att
afgöra, huruledes icke blott ett, utan till och med alla skolans
läroämnen böra inom de filosofiska fakulteterna för vetenskapligt
ändamål lämpligast studeras, torde möta oöfvervinneliga
svårigheter, helst om detta afgörande skall sträcka sig ända
till uppgörandet af fordringar för de särskilda betygsgraderna.
Närvarande Komité anser sådant ej tillhöra sin uppgift, och då
den i nästa kapitel framställer blott ett enda förslag beträffande
en mindre förändring af den akademiska undervisningen,
sker sådant ej blott för lärareexamens skull, utan i full öfverensstämmelse
med hvad alla sakkunniga myndigheter redan förut
yrkat.
De af 1877 års komité framstälda förslag till afhjelpandet
af brister i den lagstiftning, för hvilken i början af detta ka
-
254
KAP. VI.
pitel redogjorts, hafva nästan enhälligt afstyrkts af alla myndigheter
och ej föranledt till någon åtgärd. De förslag för
samma ändamål, hvilka närvarande Komité här nedan skall
framställa, afvika, af skäl som både af det föregående och det
här nedan anförda torde blifva fullt tydliga, ej oväsentligt från
de förstnämda.
De olägenheter, som vidlåda den nuvarande lagstiftningen
såväl i allmänhet som särskildt ur synpunkten af skolans intresse,
vill närvarande Komité för sin del sammanfatta i följande
fem moment.
För det första är de obligatoriska ämnenas antal i den
qvalificerade kandidatexamen särdeles stort — det uppgår på
den humanistiska sidan ända till sju — och från intet af dem
är dispens medgifven. Om det ofördelaktiga inflytande, ett
dylikt tvång öfver hufvud måste utöfva på bedrifvandet af
studier, hvilka åtminstone äro afsedda att vara vetenskapliga,
har redan bär ofvan talats vid fråga om den filosofiska
graden i och för sig, och det, som gäller i ofvannämda allmänna
fall, gäller naturligtvis äfven i detta särskilda. Men
härtill kommer, att sjelfva valet af de här föreskrifna tvångsämnena
synes mindre lyckligt träffadt. Exempel derpå äro ej
svåra att finna. Föreskriften, att den, som ämnar blifva lärare
i matematik och för sådant ändamål vill erhålla akademiskt
vitsord om kunskaper i ämnet, tillika måste förvärfva sig ansigte!''
i antingen botanik eller zoologi, lemnar ur sigte den betydande
olikheten mellan de anlag, hvilka den exakta och den
deskriptiva naturforskningen efter regeln förutsätta, och mellan
de metoder, hvilka den vetenskaplige arbetaren på det ena eller
andra området under sin verksamhet måste begagna. Men i all
synnerhet måste uppmärksamheten fästas på de betydande hinder,
hvilka den nu gällande lagstiftningen lägger i vägen för
utbildandet af lärare i moderna språk.
NUVARANDE EXAMENSAMNEN.
255
Beskaffenheten af en ofta framstäld sats, att latinkunskapen
banar vägen för studiet af dessa språk, har Komitén en gång
förut (sid. 49) undersökt och behöfver här så mycket mindre
ånyo fästa sig vid densamma, som den nu gällande författningen
ålägger den blifvande läraren i vare sig tyska, franska
eller engelska att, för erhållande af akademiskt vitsord i dessa,
tillika förvärfva sig kandidatexamensbetyg i både historia, nordiska
språk, grekiska — ett ämne, hvaråt numera ett relativt
fåtal studerande vid de allmänna läroverken egnar sig — samt
matematik eller någon naturvetenskap. En sådan föreskrift
som denna torde redan ensam för sig, men ännu mera om den
betraktas i sammanhang med de i följande kap. YII afhandlade
förhållanden beträffande universitetsundervisningen i moderna
språk, vara fullt tillräcklig att förklara den, åtminstone i förhållande
till behofvet, alltför knappa tillgången på duglige skollärare
i detta ämne.
Af samtliga i den kvalificerade kandidatexamen ingående
tvångsämnen är det ett, teoretisk filosofi, hvars oumbärlighet för
den blifvande läraren ofta med särskildt eftertryck framhålles, och
det tvifvelsutan på bättre grunder än det ämnes, hvilket här nedan
skall tagas i betraktande, nemligen latinet. »Då läraren», har man
sagt, »har under sin dagliga vård och behandling något så dyrbart,
som ungdomens själsförmögenheter, hvilka han skall söka odla
och harmoniskt utveckla, så synes det icke vara alldeles öfverflödigt,
att han äfven sjelf lärt sig, hvilka dessa själsförmögenheter
äro, och deras olika betydelse; och då han, i hvilket ämne han
än må undervisa, har till en af sina hufvudpligter att alltid
tillhålla skolynglingen att uttrycka sig logiskt riktigt, bör han
väl ock sjelf hafva reda på, hvad logiken är och lär». Att
kunskap i både antropologi och logik — således de delar af
den teoretiska filosofien, hvarpå vigten här ligger •—, meddelas
redan i de allmänna läroverken, må här blott i förbigående påpekas;
likasom att för den filosofiska doktorsgraden, och således
just för den högre graden af lärarekompetens, betyg i filosofi
256
KAP. VI.
redan under nuvarande förhållanden ej är oumbärligt. Men
framför allt bör märkas, dels att den vida drygare delen af
den akademiska kurs, som nu för tiden, och säkerligen af giltiga
grunder, fordras för betyget »godkänd» i teoretisk filosofi,
utgöres ej af de båda nämda delarne af vetenskapen, utan af
en helt annan, nemligen filosofiens historia; dels och ännu mer
att då behofvet af insigter i antropologi och logik här ofvan
framhållits ur en öfvervägande praktisk synpunkt, det otvifvelaktigt
är i hvarje fall mest ändamålsenligt att förlägga studiet
af dessa ämnen, derest detsamma skulle befinnas nödvändigt,
till profårskursen och på lämpligaste sätt förbinda det med den
undervisning i pedagogikens teori, som derunder meddelas.
Mot det här framstälda klandret af de många tvångsämnena
skall måhända invändas, att för lärareexamen, såväl som för
hvarje annan embetsexamen, dylika ämnen äro oumbärliga, enär
staten måste af alla sina tjenare fordra och hos dem förutsätta
vissa för deras verksamhet oundgängliga insigter. Komitén är
så långt ifrån att bestrida sanningen af detta påstående, att
den tvärtom kommer att här nedan grunda sitt eget förslag just
på detsamma. Den vill här endast framhålla dels, huru vigtigt
det är att bestämmelserna om ifrågavarande insigter träffas med
behörigt afseende på deras ändamål, dels att lärareexamen måste
på grund af sjelfva sakförhållandet vara af en vida mera olikartad
och skiftande natur än till exempel hofrätts- eller läkareexamen.
Föreställningen om endast två olika arter af densamma, eu
humanistisk och en naturvetenskaplig, ligger uppenbarligen till
grund för den nu gällande lagstiftningen. För fullständighets
skull måste det emellertid här framhållas, att lärareexamen, aflagd
i endera af ifrågavarande ämnesgrupper, förlänar kompetens
till lärarebefattning i hvillca ämnen som helst, följaktligen äfven
i sådana, som tillhöra den andra gruppen. Så till exempel är
enligt hvad nyss visades, en filosofie kandidat, som i sin examen
erhållit godt vitsord om insigter i matematik, visserligen icke
LATIN SÅSOM TVÅNGSÄMNE.
257
derigenom kompetent att söka lärareplats i detta ämne, men å
andra sidan förlänas denna rättighet genom en sådan examen,
i hvilken visserligen icke matematik, men åtskilliga humanistiska
ämnen ingå. Det nämda förhållandet torde ensamt för sig vara
fullt tillräckligt att motivera en snar reform af lagstiftningen.
Såsom en andra olägenhet af det nu rådande examenssystemet
får Komitén framhålla, att bland ifrågavarande tvångsämnen
latinet i hvarje fall ingår. Tillförlitligheten af de ofta
upprepade påståendena om latinstudiets på ett alldeles särskildt
sätt formbildande förmåga, om latinkunskapens oumbärlighet
för såväl den allmänna humanistiska som den specielt vetenskapliga
bildningen, samt dermed äfven om denna kunskaps
betydelse såsom »en sammanhållande enhet för alla högre studier»
har i kap. II här ofvan utförligt granskats, och på
grund af den der verkstälda undersökningen måste Komitén uttala
den åsigt, att icke vidare på dessa obevisade och osäkra
satser en lagstiftning bör grundas, hvilken lägger bestämda
binder i vägen för vetenskapliga studier i åtskilliga riktningar
och från lärarebefattningar vid Sveriges allmänna läroverk utestänger
personer, som der skulle kunna utöfva en gagnande
verksamhet. I all synnerhet gäller detta sistnämda i fråga om
de ämnen, lefvande språk och realvetenskaper, i hvilka behofvet
af dugliga lärarekrafter är som störst, så mycket mer som hinder
för dessa krafters utveckling under senare år alltmer hopats
på den enda hitintils öppnade vägen.
Man har såsom ett hinder mot en i latin okunnig persons
anställning såsom elementarlärare särskildt framhållit, att ifrågavarande
lucka i hans bildning skulle på ett betänkligt sätt kunna
skada hans anseende bland lärjungarne; att borttagandet af den
garanti, som ligger i föreskriften om latinkunskap hos läraren,
skulle rent af kunna föranleda uppkomsten af lektorer i moderna
språk, de der vore ur stånd att upplysa sina lärjungar om, att
sådana ord, som »pére, mére, en, entre m. fl.», äro endast gamla
bekanta i ny drägt; att lärarens okunnighet lätt skulle kunna
Lärov.-kom. bet. 17
258
KAP. VT.
röjas genom felaktigt uttal af ett latinskt ord eller genom oförmåga
att öfversätta eller etymologisk! förklara någon latinsk
term, särskild! en naturvetenskaplig. Den omständigheten, att
redan åtskilliga personer, hvilka aldrig aflagt någon akademisk
examen, till och med någon gång ej ens studentexamen, och för
hvilkas kunskaper i latin således ej ringaste säkerhet funnits, erhållit
på grund af särskild dispens anställning som lärare och sedermera
under många år verkat såsom sådana, utan att deraf någon
anmärkningsvärd olägenhet försports, torde redan ensam för sig
vara egnad att lugna dylika farhågor. Hvad vidare det första
här ofvan anförda exemplet beträffar, är det, såsom hvarje sakkunnig
väl känner, lika omöjligt att utan insigter i latin idka
det vetenskapliga studium af lingvistik, hvilket för kompetens till
ett lektorat i moderna språk är nödigt, som det låter sig göra
att utan insigter i matematik idka vetenskapligt studium af astronomi;
då någon särskild föreskrift om preliminära kunskaper i
det senare fallet nu under många år visat sig obehöflig, lärer
en sådan väl vara obehöflig äfven i det förra.
Men framför allt bör märkas, att den garanti för lärarens
anseende inom skolan, hvilken man anser ligga i hans latinkännedom,
fullständigt saknas i många andra, fullt ut lika så
vigtiga hänseenden. Den gällande lagstiftningen lemnar ingen
säkerhet för, att en lärare i historia och geografi ej uttalar alla
förekommande engelska namn efter den svenska uttalslärans regler;
att en lärare i matematik eller botanik förmår tolka sådana
ord som polynom, axiom, teorem eller det linnéska sexualsystemets
alla benämningar; eller att eu språklärare ej är underlägsen
en och annan af sina lärjungar i förklaring af en naturhistorisk
uppgift, som kan förekomma vid en explikationsöfning i
vare sig klassiska eller moderna språk. På lärarens grundlighet
i det ämne, hvari han är satt att undervisa, hvilar i ifrågavarande
hänseende hans auktoritet, och för så vidt han eger den
kärlek till sitt kall och den samvetsgrannhet i dess skötande,
som man är berättigad att hos honom förutsätta, lärer han nog
LATIN SÅSOM TVÅNGSÄMNE.
259
undvika att röja okunnighet på ett för honom främmande område
genom den alltid nödvändiga, omsorgsfulla förberedelsen
för hvarje sin lektion.
Men Komitén måste gå ännu längre och uttala det påstående,
att den undantagsställning, latinet i så många hänseenden hittils
åtnjutit, haft ett bestämdt skadligt inflytande på sjelfva den
metodiska behandlingen af åtskilliga bland skolans läroämnen.
Den genom århundradens häfd stadgade undervisningsmetoden
i latinet må vara eller åtminstone icke här förnekas vara
för sitt egentliga ändamål lämplig; säkert är emellertid,
att densamma ingalunda kan oförändrad användas äfven för
undervisningen i alla andra ämnen. Dock har den äfven der
röjt sitt omisskänneliga inflytande. Den latinska grammatikans
urbild spåras tydligt nog i åtskilliga motsvarande läroböcker i
både franska och tyska med deras minutiösa regler och långa
förteckningar på undantag från dessa; den spåras ofta nog ännu
i dag i de ej alltför sällsynta fall, då kännedomen af ett modernt
språte fått stå tillbaka för eller till väsentlig del ersatts af kunskap
i språkläran. Den pedagogiska behandlingen af skolans
nyare ämnen har af helt naturliga skäl i många hänseenden
stundom varit något famlande; ingen sakkunnig torde tveka
om, hvar förebilden rätteligen bör sökas t. ex. till dessa, numera
lyckligtvis ur bruket komna, »organografier» med sina
vidlyftiga listor på beskrifningar och definitioner — de der måste
utantill läras — på växternas delar, dessa delars olika former
och deras benämningar.
Den klassiska kulturens tid är förgången, och forskningen
i denna kultur har i våra dagar ej samma universela och genomgripande
betydelse som för tre eller fyra århundraden sedan. Den
förras höjdpunkt såväl som den senares beteckna stora och oförgätliga
epoker af den allmänna kulturhistorien; till Hellas och Dom,
likasom till det land och den tid, som sett bådas odling pånyttfödas,
skall menskligheten mer än en gång och af mer än ett skäl
behöfva återvända. Men öfver allt timligt råder ej blott förgän
-
260
KAP. VI.
gelsens, utan ock föråldrandets lag; och då det varma intresse, som
alltid är förbundet med den snabba utvecklingen, börjar afsvalna,
inträder snart nog i stället för framåtskridandets lifaktighet en
benägenhet att åtnöjas med redan vunna resultat samt i stället för
den fria forskningen och den på sjelfva saken riktade iakttagelsen
ett noggrant iakttagande af häfdvunna former. På hvarje område
af mensklig verksamhet blir samma erfarenhet bekräftad.
Äfven i latinundervisningen ingår, såsom en gång förut påpekats,
och måste ingå ett konventionen moment. Den stränga
tukt, denna undervisning ger åt de i utveckling stadda själsförmögenheterna,
meddelar dem måhända en viss grad af stadga;
men för ynglingens uppfostran till sjelfständig pröfning och
omedelbar iakttagelse samt till förmåga att med egna krafter
rätt tillegna sig både den omgifvande verldens och samtidens rika
innehåll, och särskildt för hans uppfostran till den välgörande,
starka känslan af egen ringhet gent emot dessa stora uppgifter —,
dertill är denna undervisning i hvarje fall ej den lämpligaste.
Ett tredje nu bestående missförhållande är att, oaktadt föreskriften
om de många tvångsämnena, likväl ingen säkerhet finnes,
att den till lärareplats kompetente eger någon djupare insigt
eller ens idkat akademiska studier i just de ämnen, hvari
han skall undervisa. Det har nemligen redan här ofvan påpekats,
att lärareexamen, aflagd i den ena ämnesgruppen, berättigar
till lärareplatser i hvilket ämne som helst. Till försvar för denna
bestämmelse skall det måhända anföras, att den, som visat sig
ega insigter i åtskilliga af skolans läroämnen, befinner sig på
en tillräckligt hög bildningsgrad för att kunna undervisa äfven
i de öfriga. Men för det första lärer väl ingen vilja utsträcka
detta påstående ända derhän, att den, som aflagt prof på kunskaper
i endast humanistiska ämnen, dermed äfven ådagalagt
sin kompetens att undervisa i naturvetenskapliga, eller tvärtom;
och likväl har erfarenheten visat, att tillämpningar i sådan
riktning af författningen i verkligheten kunna förekomma. För
det andra beror den nämda invändningens styrka till väsent
-
ANDRA BRISTER I NUVARANDE EXAMENSORDNING.
261
lig del på, hurudana de i examen ådagalagda insigterna verkligen
äro; just den meranämda tvångslagstiftningen är, såsom
många års erfarenhet gifvit vid handen, snarare egnad att åstadkomma
lexläsning än verkligt vetenskapligt studium, och de
till filosofie kandidatexamen inhemtade »pensa» skilja sig väl
något i qvantitativt afseende, men ofta nog ganska litet i qvalitativt
från dem, som instuderats till mogenhetsexamen.
Ännu mindre kan här med något fog det inkast göras, att
de af sökande till läraretjenster fordrade undervisningsprof,
hvilka afläggas inför domkapitel, lemna tillräcklig säkerhet för
sökandens teoretiska skicklighet i de ämnen, som höra till den
lediga tjensten. Äfven oafsedt det betydliga inflytande, tillfälliga
omständigheter kunna utöfva vid ett dylikt profs afläggande,
och huru beroende dess utgång är af olika individers
olika förmåga att under en eller annan timmes förlopp framställa
sitt vetande i en fördelaktig dager, torde det väl temligen
allmänt medgifvas, att ett dylikt prof ej är afsedt för
något annat ändamål än ådagaläggandet af sjelfva den undervisnings-
och framställningsförmåga, den sökande öfver hufvud
eger. Skulle dessa, med full rätt så kallade undervisnings-prof
tillika vara egnade att bereda den för tillfället dömande myndigheten,
domkapitlet, en klar och fullständig inblick i den sökandes
teoretiska kunskaper, vore uppenbarligen hvarje föregående
universitetspröfning af dessa obehöflig.
För det fjerde krafvel’ den nu gällande examensordningen
en utomordentligt lång och följaktligen dyrbar studiekurs. Såsom
ett bevisande exempel derpå bör det vara tillräckligt att
anföra, att för de 40 personer, hvilka från slutet af vårterminen
1879 till och med början af vårterminen 1882 aflade filosofie
licentiatexamen vid Upsala universitet, utgjorde medelstudietiden
(d. v. s. medelvärdet af tiden mellan mogenhets- och
licentiatexamen) ej mindre än 9,i år. Betydelsen af denna rent
af sorgliga siffra blir ännu mer i ögonen fallande, då den adderas
till medeltalet för åldern, 19,8 lefnadsår, vid mogenhets
-
262
KAP. VI.
examens afläggande; det framgår då som resultat, att först vid
28,9 års ålder är efter regeln en svensk man, som egnat sig åt
ifrågavarande studier, färdig att, derest kan tillika genomgått
profår, börja söka ordinarie lektorstjenst, hvars erhållande, såsom
väl bekant är, ytterligare kan låta vänta på sig många
år och i hvarje fall dessutom förutsätter aflagdt disputationsprof.
Att en person, som egnar sig åt praktiska värf, skulle
finna sig i att, med framtida utsigt till lika anspråkslös bergning
som en skollärare kan vinna, använda utan ersättning en så lång
beredelsetid på inhemtande af skicklighet i sitt blifvande yrke,
kan väl ej ifrågasättas; men så mycket större skäl förefinnes
att jemföra det nämda förhållandet med det motsvarande i andra
länder, och särskildt de stora kulturländerna, der icke sällan
en ung man, som egnat sig åt vetenskapliga arbeten, vid
den nämda åldern förvärfvat sig både ett europeiskt rykte såsom
forskare och en betryggad ekonomisk ställning såsom universitetsprofessor.
Uppenbarligen ligger den invändningen nära till hands, att
det ej är den nuvarande lagstiftningen (hvilken daterar sig från
1870), som bär skulden för denna långa studietid, utan att förhållandet
varit detsamma äfven dessförinnan. Svaret är lätt
gifvet. För kompetens till lektorat fordrades före 1870 fullständiga
och godkända prof för promotion vid filosofisk fakultet,
naturligtvis enligt då gällande bestämmelser. Vid 1860 års
filosofie doktorspromotion i Upsala var antalet promoverade 44,
och medelstudietiden för dem endast 7,4 år. För 105 personer, som
promoverades derstädes åren 1863 och 1866, var ifrågavarande
tid endast 7,2 år. Äfven om det härvid ej tages i betraktande,
att under sistnämda medelstudietid äfven afhandlings- och
disputations-profvets afläggande medhunnits, framgår det ändock,
att genom 1870 års examens-ordning studietiden blifva
förlängd med i det närmaste två år.
Måhända skall dock en anmärkning göras mot den anstälda
jemförelsen. Det skall invändas, att studierna till licentiat
-
STUDIITIDENS LÄNGD.
263
examen lemna, enligt hvad allmänt erkännes, ett i vetenskapligt
hänseende vida bättre resultat än studierna till den före
1870 aflagda filosofiska graden, och att man derför, vid beräkning
af den tid, som den sistnämda kraft, icke rättvisligen bör
vid jemförelsen taga medelvärdet för den stora mängden, utan
endast för de personer deribland, hvilkas studier kunna antagas
hafva varit i någon mån grundligare och mera vetenskapliga
än de öfriges. Äfven för denna händelse är en undersökning
verkstäld. Af de 105 personer, hvilka, såsom nyss nämdes, promoverades
åren 1863 och 1866, blefvo 27 docenter i filosofiska
fakulteten; deras medelstudietid var 7 år, således till och med
något mindre än det allmänna medeltalet.
Det kan måhända invändas, att, huru lång tid den förberedande
studiekursen för lärarebanan än tager i anspråk, detta
förhållande dock ej afskräcker unge män från att egna sig åt
ifrågavarande bana. Tvärtom ser man vid hvarje ledig tjenst
ett öfverraskande stort antal sökande anmäla sig.
Härtill må först svaras, att det egentligen är vid adjunkturerna,
— för hvilka, såsom endast kräfvande filosofie kcmdidcitexamen,
studietiden är några år kortare — som denna starka
konkurrens visar sig. Till lektoraten äro sökandena icke manga,
och utvecklingen går allt mer derhän, att det företrädesvis är
universitetsdocenter, som befordras till dessa platser. Men
när en adjunktur eller ett kollegat blifver ledigt, kan man få
se 15 till 20 eller stundom ännu flere sökande. Detta sammanhänger
med den egendomliga extralärare-institutionen. Jemförelsevis
få bland de högre läroverken ega tillräckligt många
fasta lärare för att bestrida den undervisning, som blifvit dem
ålagd, och ända intill senaste tiden har den åsigten varit gällande,
att ett läroverk skulle vara skyldigt att mottaga huru
många lärjungar som än anmälte sig. Följden deraf har blifvit,
att extra lärare måst anställas i stort antal — sa stort, att vid
några läroverk finnas lika många extra lärare som ordinarie
adjunkter och vid ett läroverk lika många som lektorer och
264
KAP. VI.
adjunkter tillsammans. Under förliden vårtermin funnos vid
samtliga fullständiga och femklassiga läroverk 122 extra lärare,
och härtill kommo dessutom vid pass 130 vikarier för de ordinarie
lärare, som af ålder, sjukdom eller annan anledning
voro urståndsätta att förrätta sin tjenst. Mot 806 ordinarie
lärareplatser finnas alltså vid pass 250 extra lärare och vikarier,
hvilka faktiskt bilda en tjenstegrad under adjunkterna, ehuru
ofta den mest maktpåliggande tjenstgöring måste anförtros åt
dem. Det är tydligt, att så snart en ordinarie plats varder
ledig, skall ett stort antal af dessa söka utbyta sin prekära
ställning mot en fast, och derför måste alltid hvarje adjunktur
få ett stort antal sökande.
Att, äfven om den friare lagstiftning, som här nedan
föreslås, blir en verklighet, enskilda fall af mycket lång
studietid skola förekomma, betviflas naturligtvis af ingen,
redan af den anledning, att det alltid kommer att finnas
personer, för Indika ingen lag och i synnerhet ingen examensordning
är lämplig, utom möjligen den, som de sjelfve fått
uppgöra. Ett sadant obestiddligt förhållande minskar emellertid
ej nödvändigheten att söka för det stora flertalet
undanrödja de hinder, Indika för närvarande hämma deras arbete
och förlänga tiden för detsammas afslutande. Att dessa
hinder utgöras, åtminstone till sin hufvudsakliga del, just af
de många obligatoriska ämnena, kan ej betviflas af någon, som
vunnit erfarenhet om, att hvarje arbete, som sker under och af
tvång, motvilligt och utan intresse, alltid går långsamt samt
att detta i synnerhet gäller om det andliga arbetet. Härvid bör
äfven en annan omständighet väl beaktas: vid den utveckling,
vetenskaperna i vår tid erhållit, kan svårligen någon, som ännu
vid fylda 20—25 år ej erfarit böjelsen att koncentrera sina studier
i någon viss speciel riktning, hoppas att under sitt kommande
lif uppnå rangen af verklig vetenskapsman i högre mening;
just för den, som beherskas af ett dylikt intresse, måste
det uppenbarligen kännas särskild! motbjudande att, med under
-
DE OLIKA KOMPETENSVILKOREN FÖR LEKTORS- O. ADJUNKTSTJEXSTER. 265
tryckande deraf, egna sin tid åt studier i helt andra ämnen,
hvilka studier under sådana förhållanden oundvikligen måste
antaga karaktären af lexläsning.
För det ferhte uppdrager — såsom äfven af 1877 års komité
anmärkts •— den nu gällande lagstiftningen en gräns mellan
lektorer och adjunkter, hvilken för de sistnämde är svår,
ja ofta nog så godt som omöjlig att öfverskrida. Den, som ej
varit i tillfälle att förlänga sin vistelse vid universitetet utöfver
kandidatexamens afläggande — något som naturligtvis
mycket ofta är fallet —, kan sedermera, oaktadt all med tiden
vunnen nöjaktig fackkunskap och under tjenstgöring ådagalagd
lärareskicklighet, ej förskaffa sig kompetens till anställning såsom
lektor, utan att vid universitet underkasta sig eu ny, fullständig
och dertill ganska svår examen i'' tre sammanhängande
ämnen. Genomgåendet af ett sådant prof förutsätter nästan
ovilkorligen en ny, flerårig vistelse vid akademien samt dessutom
i de flesta fall återupptagandet af studier i en eller annan
vetenskap, hvilken, om än stående i sammanhang med vederbörandes
egentliga hufvudämne, dock ej kan, helst vid en mera
framskriden ålder, erbjuda samma intresse som detta senare.
Om än å ena sidan kompetensfordringarna för undervisning
i det allmänna läroverkets högre klasser af påtagliga skäl måste
vara olika med dem för undervisning i de lägre, är det å andra
sidan lika vigtigt, att skilnaden mellan de båda slagen af lärare
ej bestämmes på ett sätt, som lätt kan uppväcka både
missnöje och missmod inom den ena klassen samt borttaga den
maning till fortsatta studier, hvilken obestridligen ligger i medvetandet
att genom sådana vinna utsigt till befordran. I all
synnerhet kan uppdragandet af eu sådan gräns ej försvaras,
då, såsom nu skall visas, sjelfva sakförhållandet på intet sätt
kräfver en sådan. -
Samtliga dessa olägenheter varda nemligen, för så vidt sådant
öfver hufvud genom en lagstiftningsåtgärd lian ske, afhjelpta
genom det här ofvan (sid. 97) anförda, af Upsala filo
-
266
KAP. TI.
sofiska fakultet framstälda och. af dervarande större akademiska
konsistorium den 2 Oktober 1880 förordade förslag till
ny stadga för filosofie kandidatexamen och filosofisk doktorsgrad,
om blott till denna stadga fogas några få särskilda
bestämmelser, genom hvilka det ena eller andra lärdomsprofvet
göres lämpadt till teoretiskt kompetensprof för läraretjenst.
Äfven i fråga om dessa bestämmelser har Komitén den förmånen
att kunna nästan helt och hållet, endast med det obetydliga
undantag, som här nedan skall på sitt ställe nämnas, ansluta
sig till de af ofvannämda akademiska myndigheter framstälda
yrkanden.
Såsom redan framhållits, måste ifrågavarande bestämmelser
vara olika i afseende på adjunktur och lektorat, ehuru å andra
sidan olikheten ej får vara så betydlig, att den, som förvärfvat
sig kompetens endast till en tjenst af det förra slaget,
blir så godt som urståndsatt att i en framtid äfven förvärfva
sig ansökningsrätt till en af det senare.
Hvad emellertid både det ena och andra slaget beträffar,
torde det få betraktas som en sjelfklar sanning, att den blifvande
läraren måste framför allt sjelf ega insigter i just det eller
de ämnen, i hvilka han skall meddela vetande åt andra. Enligt
nu gällande läroverksstadgas § 57 mom. 3 skola, då adjunktseller
kollegabefattning är ledig, tvenne ämnen vid ledighetens
kungörande bestämmas såsom tillhörande syslan. Det kan
onekligen synas i och för sig lämpligt, att den sökande, antingen
i sin kandidatexamen eller ock genom efteråt skedd
komplettering, förvärfvat vitsord om åtminstone godkända insigter
i alla tre ämnena, och detta har äfven ifrågasatts såväl
den 14 Februari 1880 af Upsala filosofiska fakultet, som den 5
Februari 1879 af Upsala domkapitel, hvilken sistnämda myndighet
dervid dock afsett den nuvarande kandidatexamen. Men
i betraktande dels af de svårigheter, hvilka med ett plötsligt
införande af en onekligen så sträng fordran skulle vara förbundna,
dels af det stora antal personer, hvilka genom en så
-
KOMITÉNS FÖRSLAG ANG. BEHÖRIGHET ATT SÖKA ADJUNKTSTJENST. 267
dan skulle beröfvas den konipetensrätt, de nu ega, dels och i synnerhet
deraf, att bland skolans läroämnen ingår ett, nemligen
kristendom, som ej tillhör den filosofiska fakultetens läroområde
och i afseende på hvilket lämpliga examensbestämmelser måhända
först efter en längre tids förlopp kunna träffas, anser sig Komitén
böra tillstyrka, att denna fordran för det närvarande inskränkes
till två bland de tre till adjunkturen hörande läroämnena.
Då vidare skolans läroämnen ej fullkomligt motsvara de
filosofiska fakulteternas examensämnen, och, såsom ofvan anförts,
någon omreglering af de sistnämda för det här ifrågavarande
ändamålet ej bör eller ens gerna kan, utom i ett enda
särskildt fall, ifrågasättas, torde det äfven, på grund af ofvan
anförda skäl, vara åtminstone till en början nödvändigt att
tolka bestämmelsen om betyget »godkänd» i skolans ämnen på
det minst stränga sätt, nemligen så att, om ett af dessa motsvaras
vid universitetet af två eller flere, betyget bör hafva
erhållits i något, hvilket som helst, af dessa senare. Dör tydlighets
skull bifogas här en sammanställning af såväl skolans,
som filosofiska fakultetens ämnen, ordnade efter den här anförda
grundsatsen.
Skolans ämnen. Filosofiska fakultetens ämnen.
Modersmålet____________________-........ Nordiska språk eller estetik.
Tyska i
Engelska \
Franska....................
Latin________________________
Grekiska.._________________
Matematik................
Naturalhistoria_________
Fysik________________________
Kemi__________________________
Naturlära-----------------
Historia och Geografi
Germansk lingvistik *).
Romansk lingvistik *).
Latin.
Grekiska.
Matematik.
Botanik eller Zoologi.
Fysik.
Kemi.
Botanik eller Zoologi eller
Fysik eller Kemi.
Historia eller Statskunskap.
*) Om nödvändigheten att snarast möjligt dela det nuvarande ämnet »nyeurn
peisk lingvistik» i de två här nämda skall talas i kapitel VII.
268
KAP. VI.
Äfven en andra bestämmelse anser Komitén, i full öfverensstämmelse
med ofvannämda akademiska myndigbeters åsigt,
böra för det bär afsedda ändamålet tilläggas det ifrågasatta
stadgandet för filosofie kandidatexamen. Densamma skulle
uppenbarligen hunna afläggas så, att den examinerade i intet
ämne erhölle högre betyg än godhänd. Men ehuru kurserna i
densamma sannolikt skulle, såsom de äfven borde, ställa sig
något högre än i den nuvarande kandidatexamen, torde dock
nämda betyg icke gifva tillräcklig säkerhet för, att dess innehafvare
egnat ett ämne nog grundligt studium för att kunna
undervisa deri på skolans högre stadium. Då det emellertid
är af vigt, att hvarje adjunkt kan meddela sådan undervisning åtminstone
i ett läroämne, och det dessutom för elementarlärarens
bildning i det hela synes önskvärdt, att han på något område
idkat grundligare vetenskapliga studier, anser Komitén det
äfven för kompetens till adjunktstjenster böra fordras, att sökanden
i filosofie kandidatexamen erhållit betyget med beröm
godhänd åtminstone i ett af skolans läroämnen.
På grund af det nu anförda föreslår alltså Komitén:
att såsom vilkor för behörighet att söka adjunkts- eller
kollegabefattningar uppställes att hafva aflagt godkänd filosofie
kandidatexamen och i denna examen eller ock genom
sedermera skedd komplettering hafva erhållit åtminstone
betyget godhänd i två af de tre ämnen, som höra till den
sökta sysslan, samt betyget med beröm godhänd i minst
ett af skolans läroämnen.
För kompetens till lektorstjenster, med hvilka följer skyldighet
att undervisa på läroverkets högsta stadium, torde samma
examen böra fordras, men aflagd på det grundligare sätt, som
ofvan angifvits såsom vilkor för erhållande af filosofie doktorsgrad.
Grenom den obegränsade rättighet till komplettering,
som föreslagits, står det i sådan händelse hvarje adjunkt öppet
att, efter fortsatta studier på ett kunskapsområde och utan att
aflägga någon ny akademisk examen, göra sig kompetent till
BEHÖRIGHET ATT SÖKA LEKTORSTJENST. 269
lektorstjenst, ock sålunda synes den alltför skarpa gränsen
mellan de olika slagen af läraretjenster vara borttagen, utan att
derför någon för läroverken skadlig minskning af krafvet på
vetenskaplig bildning för de högre läraretjensterna gjorts.
I fråga om den vetenskapliga afhandlingen anser Komitén,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med nu gällande stadgande^
att godkändt disputationsprof för filosofisk doktorsgrad
vid inländskt universitet bör fordras för kompetens till lektorstjenster.
Är sådant prof aflagdt i annat ämne än något
af dem, som höra till den sökta sysslan, synes nytt disputationsprof
böra afläggas i något af dessa senare. Enligt Komiténs
mening bör i sådant fall äfven detta prof afläggas vid universitetet.
De hittils medgifna disputationsprofven inför domkapitlen
äro nemligen behäftade med åtskilliga, flere gånger framhållna
olägenheter. Ofta finnes inom dessa myndigheter ingen person
med den speciela sakkunskap, som erfordras för att bedöma
en vetenskaplig afhandling, något som i synnerhet är att befara,
då en lektorstjenst är ledig genom den persons afgång,
som inom domkapitlet skulle representerat sakkännedomen just
i det ämne, inom hvilket den vetenskapliga afhandlingen rör sig.
Dessutom kan det ej undvikas, att fordringarna för särskilda
betyg vid olika domkapitel ställa sig betydligt olika, och att följaktligen
de inför dessa myndigheter ventilerade afhandlingarna
blifva ganska ojemnt bedömda, hvaraf följer, att en jemförelse
mellan dem och akademiska afhandlingar blir ännu vanskligare.
Komitén anser derför vilkoret för behörighet att söka
lektorsbefattningar böra vara:
att hafva aflagt fullständiga och godkända prof för erhållandet
af filosofisk doktorsgrad, vid inländskt universitet,
börande disputationsprof, vare sig för nämda grad eller
efter dess erhållande; vara vid universitet aflagdt i något
af de ämnen, som höra till den sökta sysslan och vid ledighetens
kungörande blifvit angifna.
270
KAP. Yl.
Dock bör, om sökanden vid ansökningstidens utgång icke
uppfylt förutnämda vilkor, men undergått filosofie kandidatexamen,
kans ansökan ändock upptagas, med åliggande för
honom i sådant fall att inom af vederbörlig myndighet utsatt
tid före tjenstens tillsättning sagda prof fullgöra.
Behörighet att söka lektorsbefattning bör, enligt Komiténs
mening, fortfarande liksom hittils, tillika innebära behörighet
att söka adjunkts- eller kollegabeställning.
Likaså anser Komitén något skäl ej förefinnas att föreslå
ändring i den nu gällande bestämmelsen, att teologie kandidat,
som aflagt disputationsprof inför vederbörande fakultet, må ega
rätt att söka lektorsbefattning, hvari kristendom ingår såsom
läroämne, och icke heller i hvad som i gällande läroverksstadgas
§ 55, sista momentet, bestämmes om möjlighet att erhålla
dispens från de stadgade kompetensvilkoren för läraretjenster.
Mot de af Komitén här föreslagna kompetensbestämmelserna
skola måhända, äfven af dem, som gilla det till grund för desamma
liggande förslaget om den nya filosofie kandidatexamen,
åtskilliga invändningar göras. Dessa torde icke så mycket
komma att riktas mot de föreslagna stadgandena angående
lektor stjenst, enär de i denna del af förslaget uppstälda kompetensvilkor
temligen obetydligt afvika från dem, hvilka redan
under nuvarande förhållanden göra sig på grund af sakens egen
natur faktiskt gällande. Ty om också författningen enligt sin
ordalydelse medgifver ansökningsrätt till lektorat i ett visst
ämne äfven åt en person, som saknar allt akademiskt vitsord
just i detsamma, torde det dock höra till sällsyntheterna, att
en sådan blir tjenstens innehafvare.
Snarare är det mot de föreslagna bestämmelserna angående
adjunktur erna, som anmärkningar skola riktas, och det från
skilda håll.
INVÄNDNINGAR MOT DE FÖRESLAGNA KOMPETKNSVILKOUEN. 271
Sålunda skall det möjligen å ena sidan anmärkas, att icke
keller de nu ifrågasatta vilkoren.lemna tillräcklig säkerhet för
den blifvande adjunktens insigter i sina undervisningsämnen,
dels emedan hans akademiska betyg endast behöfver innehålla
vitsord om kunskaper i två af de tre ämnen, hvilka vid ledighetens
kungörande varit angifna, dels emedan undervisning i
äfven andra ämnen än dessa tre kan för honom ifrågakomma.
Beträffande det förstnämda skälet vill Komitén erinra, att dess
förslag innebär ett första steg i den rätta riktningen till åstadkommande
af önskvärd motsvarighet mellan lärarens examensoch
undervisningsämnen, ett mål, som ej synes kunna på en
gång fullständigt uppnås. Hvad åter angår den omständigheten,
att det kan åläggas en adjunkt att undervisa äfven i andra
ämnen än dem, som till hans sysla egentligen höra, må här
erinras, att detta förhållande, — som har sin grund i den i skolstadgans
§ 12 gifna föreskriften, att antalet lärare inom hvar
och en af de 4 nedersta klasserna bör så mycket som möjligt
inskränkas och att särskildt i lista klassen undervisningen
skall, om sig så göra låter, bestridas af en enda lärare —,
i regeln endast behöfver ega rum på läroverkets lägsta stadium.
För öfrigt lärer väl just ett sådant stadgande, som det
här föreslagna, komma att hafva till följd, att personer, hvilka
ämna inträda på lärarebanan, redan under sin egentliga studietid
vinlägga sig om förvärfvandet af kunskaper i sådana ämnen,
hvilka för lediga adjnnktssysslor vanligen bestämmas.
Ä andra sidan skola måhända ej heller saknas klagomål
öfver, att de nya fordringarna äro allt för stränga; att personer,
hvilka förut egt ansökningsrätt till hvilken adjunktur som
helst, skulle, derest den föreslagna bestämmelsen finge retroaktiv
verkan, lida en ej obetydlig inskränkning i denna rätt samt möjligen
äfven, att för vinnande af kompetens en ny akademisk examen,
låt ock vara endast en komplettering, i många fallblefve nödvändig,
således ett prof af just det slag, som Komitén förut, då fråga var om
borttagande af den skarpa gränsen mellan lektorer och adjunkter,
272
KAP. VI.
sagt böra undvikas. För den händelse sist anförda invändning
verkligen skulle göras, torde det vara alldeles tillräckligt att
endast erinra om den för hvarje sakkunnig välbekanta, utomordentligt
stora olikheten mellan å ena sidan en licentiatexamen,
med sina höga fordringar i tre ämnen, och å den andra en komplettering,
afsedd endast för vinnandet af det ojemförligt lättare
erhållna betyget »godkänd» i kandidatexamen, i kanske blott
ett enda ämne.
Oafsedt den gagneliga maning till fortsatta studier i ett
eller flere af skolans ämnen, hvilken för den, som redan afslutat
sin akademiska kurs, ligger i medvetandet om att kunna utvidga
sin kompetensrätt genom studier, öfver hvilka ett akademiskt
vitsord utan särskilda svårigheter och i hvarje fall
utan någon längre tids vistelse vid universitet kan erhållas,
må följande anföras till besvarande af ofvan framstälda invändningar.
Grenom hvilken förändring som helst af nu gällande
författning måste ovilkorligen, derest densamma skall ega retroaktiv
verkan, åtminstone en eller annan persons kompetensrätt
inskränkas, och för öfrigt lärer det, derest man verkligen vill
göra allvar af den ofvan framhållna fordran på vetenskapligbildning
äfven hos elementarläraren i hans undervisningsämnen,
svårligen kunna bestridas, att en kompetensrätt till lärarebefattning
i hvithet ämne som helst, oberoende af den aflagda
examens beskaffenhet, redan i och för sig är en orimlighet. Men
dessutom vill Komitén, såsom en väsentlig motvigt till de svårigheter,
hvilka genomförandet af den här ifrågavarande kompetensfordran
till en början måhända skulle medföra, här tillstyrka en,
äfven i och för sig högeligen önskvärd, förändring af nu gällande
stadga angående tillsättandet af läraretjenster, en förändring
af föreskriften om undervisningsprofs afläggande.
I skolordningen af år 1820 erhöll lärareprofvet i hufvudsak
sin nuvarande form. I denna bestämdes, att sökande till
lektorat vid gymnasium skulle, utom disputationsprof, äfven
aflägga föreläsningsprof i latinska språket och det ämne, som
STADGANDEN OM UNDERVISNINGS PROF VEK. 273
tjensten omfattade. Sökande till gymnasiiadjunktur skulle föreläsa
i latin, franska och tyska, hvaremot sökande till rektorat
vid lägre lärdomsskola likasom konrektor och lärare vid samma
skolor skulle aflägga undervisningsprof i alla de ämnen, som
förekomma i högsta klassen af nämda skolor.
Då denna stadga tillkom, gälde ännu för lärarne den s. k.
indigenatsrätten. Lärareprofvet var en examen, stående i bredd
med pastoralexamen för prester; den hade till uppgift att gifva
biskop och konsistorium en föreställning om den sökandes såväl
lärdom som praktiska skicklighet i lärarekallets utöfning. Skollagen
föreskref endast för lektorer, gymnasiiadjunkter och rektorer
vid lägre läroverk såsom kompetensvilkor filosofiska graden.
För öfriga lärare var det nog att hafva en termins väl vitsordad
tjenstgöring. Under sådana förhållanden hade denna
»pedagogiska examen», såsom den på åtskilliga ställen kallades,
ej ringa betydelse äfven såsom teoretiskt kunskapsprof. Derför
föreskrifver också stadgan att »särskildt skall utlåtande meddelas
öfver den sökandes ådagalagda lärdom och kunskap med
hänseende till den sökta syslan, och särskildt öfver dess utförsgåfvor,
eller det sätt, hvarpå han sina insigter åt ungdomen
meddelat».
Skolstadgan af år 1856 höjde icke fordringarna på lärarekompetens
för adjunkter och kolleger i högre mån än, att två
terminers tjenstgöring erfordrades för att kunna utnämnas till
ordinarie. Deremot undergick lärareprofvet den modifikation,
att sökande till adjunkts- eller kollegabefattning icke nödvändigt
skulle aflägga prof i alla skolans läroämnen, utan blott i
dem, i b vilka han ansågs komma att undervisa. Först genom
1859 års stadga inskränktes ämnena för adjunktsprof till trenne.
Samma stadga införde filosofie kandidatexamen såsom kompetensvilkor,
och dermed förföll äfven nödvändigheten att betrakta
lärareprofvet såsom ett teoretiskt prof, så mycket mera som efter
indigenatsrättens upphörande det knappast var följdriktigt,
att teoretiska prof skulle vitsordas af biskop och domkapitel.
Lårov.-kom. bet. 18
274
KAP. VI.
Ur lagen uteslöts ock bestämmelsen om den dubbla betygsgifningen.
Länge dröjde det dock, innan alla domkapitel ville erkänna,
att profvet hade att ådagalägga blott den sökandes
undervisningsskicklighet. På många ställen fortfor man att
vitsorda »sökandens genom profvet ådagalagda kunskaper», hvarjemte
man höll på, att läraren skulle uppträda i katedern alldeles
oförberedd. Först genom 1878 års skolstadga gafs den
bestämda föreskrift, att uppgifterna för profvet skola vara sökanden
bekanta ett dygn i förväg.
Men icke heller för bedömandet af, huruvida den sökande är
praktiskt användbar såsom lärare, är det ifrågavarande undervisningsprofvet
längre oundgängligt. Grenom det år 1865 införda,
sedermera utvecklade och slutligen obligatoriska profåret erhåller
numera en blifvande lärare en första handledning i undervisningens
konst, och genom det betyg, som öfver profårskursen
afgifves, visar det sig, åtminstone huruvida en person är användbar
såsom lärare eller icke. Och det kan väl till och med antagas,
att de personer, som haft profårskandidaten under sin
handledning, varit i tillfälle att bilda sig ett säkrare omdöme
öfver hans kompetens för lärarekallet än det, som kan vinnas
genom att åhöra blott ett par timmars lärareprof.
Oaktadt sålunda läroverksstadgans fordran på lärarnes både
teoretiska och praktiska utbildning under de sistförfluten 25
åren blifvit en helt annan än förut, så har dock den betydelse,
som tillerkännes det inför domkapitlet aflagda profvet, icke undergått
någon väsentlig förändring. Från de öfriga kompetensvilkoren
finnes vida större möjlighet till dispens än från afläggande!
af åtminstone ett undervisningsprof. Den vanliga tolkningen af
skolstadgans föreskrifter torde vara, att vid befordringar till
adjunkts- eller kollegatjenster lägges den utan all fråga största
vigten på det af den tillsättande myndigheten sjelf vid profvet
afgifna betyget, hvaremot examens-, profårs- och tjenstgöringsbetyg
mindre tagas med i räkningen.
UNDERVISNINGSPKOF.
275
Att detta framkallat missnöje bland lärarne är ej att undra
på. Men det linnes en ännu säkrare källa till missnöje. Det,
som med största skäl kan sägas till lärareprofvens försvar, är,
att derigenom ett tillfälle beredes den tillsättande myndigheten
att rörande den sökande förskalfa sig en personlig bekantskap,
som lemnar bättre ledning för omdömet än en meritförteckning.
Funnes i Sverige blott en myndighet, som tillsatte skoltjenster,
vore det ej så betungande för en person att en gång i sitt lif
personligen inställa sig inför denna. Men nu finnas ej mindre
än fjorton sådana myndigheter, och om en lärare, såsom väl ofta
är fallet, får söka några gånger förgäfves, måste han, för hvarje
gång han med sin ansökan vänder sig till ett nytt stift, underkasta
sig nytt prof med deraf följande utgifter för resor.
Det obligatoriska lärareprofvet medför äfven, att eu ordinarie
lärare icke är berättigad att söka transport utom stiftet
med bibehållen tjenstegrad utan att aflägga nytt undervisningsprof,
och är han lektor, jemväl disputationsprof, såvida han ej
en gång för alla undangjort detta vid universitetet. Äfven om
den myndighet, som tillsätter platsen, känner eu sökande aldrig
så väl, äfven om denne kan prestera de mest tillförlitliga intyg
öfver sin tjenstgöring, skall profvet enligt lag i alla händelser
afläggas. Detta har framkallat talrika ansökningar om dispenser,
hvilka K. Maj:t måst företaga till pröfning en och en, och
svårligen kan någon bestämd princip fastställas, när eu sådan
sökt dispens bör beviljas eller afslås, eller i hvilken mån betyg,
afgifna af ett domkapitel, böra vara bindande för ett annat.
Vid besättandet af universitetslärareplatser står det den
sökande fritt att genom disputations- och föreläsningsprof styrka
sin skicklighet till embetet, eller ock att, derest han vill, sådant
underlåta. Komitén hyser icke någon betänklighet att
tillstyrka enahanda frihet i fråga om läraretjenster vid de allmänna
läroverken, helst som svårligen något missbruk eller
några menliga följder af en sådan frihet torde vara att befara.
Ty antagligen lär en sökande, så framt han ej på något
276
KAP. VI.
särdeles framstående sätt förut dokumenterat sin skicklighet
och derest han verkligen är allvarligt intresserad för tjenstens
erhållande, ej underlåta att för den dömande myndigheten ådagalägga
sin lämplighet för lärarekallet.
På grund häraf föreslår alltså Komitén,
att hvarje sökande till lärarebefattning må ega rättighet,
men ej skyldighet, att genom inför vederbörande domkapitel
aflagdt undervisningsprof styrka sin skicklighet till
embete!
I sammanhang med dessa frågor har Komitén tagit under
ompröfning Kyrkomötets till Komitén öfverlemnade underd. skrifvelse
af den 6 Oktober 1883 angående tillägg till läroverksstadgans
§ 55 mom. 1 af det innehåll, att »de, som genomgått
den för inträde i prestembetet föreskrifna akademiska kursen,
må utan hinder deraf, att de icke aflagt filosofie kandidatexamen,
ega rättighet att söka sådana adjunkts- och kollegabefattningar
vid de allmänna läroverken, med hvilka skyldighet att undervisa
i kristendom såsom hufvudämne är förenad».
I sådant fall skulle den teologisli-filosofiska examen utgöra
enda vitnesbördet om de sökandes insigter i de ämnen, som icke
höra till den teologiska lärokursen. Denna examen kan emellertid
svårligen anses vitna om sådan mogenhet i den filosofiska fakultetens
lärostycken i det hela, som filosofie kandidatexamen, vare
sig den nuvarande eller den, som Komitén i enlighet med Upsala
filosofiska fakultets förslag tänkt sig såsom förberedande för
blifvande lärare; icke heller torde fordringarna för de särskilda
betygen i den teologisk-filosofiska examen uppgå till hvad som
kräfves i filosofie kandidatexamen. Härtill kommer, att kyrkomötets
antagande af kristendom såsom hufvudämne för vissa
adjunkts- och kollegatjenster icke har något stöd i gällande
läroverksstadga, der endast föreskrifves, att tre ämnen skola
vid ledighetens kungörande bestämmas för adjunkts- och kollega
-
KOMPETENS FOU LÄRARE I KRISTENDOM. 277
tjenster ocli intet finnes nämdt om, att något bland dessa skall särskild!
betraktas som liufvudämne. På dessa grunder anser sig
Komitén böra afstyrka bifall till denna kyrkomötets framställning.
Då emellertid den i kyrkomötets berörda skrifvelse framstapla
anmärkningen, att brist förefinnes på fullt kompetenta
sökande i detta läroämne, icke saknar fog ocli det tvifvelsutan
är en olägenhet, att ett så vigtigt skolämne som kristendom
icke ingår i den examen, som skall medföra kompetens till
adjunktstjenster, anser sig Komitén böra, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad som förordats af 18^7 års komité, föreslå:
att filosofie kandidat, som för ansökning till läraretjenst
i kristendom önskar särskild! styrka sig ega tillräckliga
insigter i ämnet, må ega rätt att inför lärare i teologisk
fakultet för detta ändamål undergå pröfning på det
sätt, i de teologiska lärostycke!! och till det omfång, som
pröfvas lämpligt, samt deröfver erhålla betyg.
Uppenbarligen bör sökande till adjunkts- eller kollegabefattningar,
i hvilka kristendom ingår såsom läroämne, få räkna sig
ifrågavarande betyg till godo, såsom hade han erhållit det i
filosofie kandidatexamen, och torde derom böra i skolstadgan
efter den å sid. 268 här ofvan föreslagna bestämmelsen införas
ett moment af ungefär följande lydelse:
I stället för ett af dessa sistnämda betyg galle ock vid
ansökning till adjunkts- eller kollegabefattningar, i hvilka
kristendom ingår såsom läroämne, betyg af vederbörande
lärare i teologisk fakultet öfver tillfredsställande insigter
i de för meddelande af kristendomskunskap vid de allmänna
läroverken såsom nödiga ansedda teologiska lärostycken.
Mot ifrågavarande, af både 1877 års komité och den närvarande
framstälda förslag finnes i den förras betänkande
(sid. 50) en reservation, afgifven af biskop P. Sjöbring af det
hufvudsakliga innehåll,
att det åsyftade målet endast på ett mycket otillfredsställande
sätt skulle genom ifrågavarande anordning kunna
278
KAP. VI.
vinnas, enär den teoretisk-teologiska examen för blifvande piaster
kräfver ett två- å treårigt studium, ocli föga kan, i livad
der fordras, afprutas, när fråga är om bildandet af dugliga
elementarlärare i kristendom.
Närvarande Komité kan ej anse denna invändning befogad,
enär den synes uteslutande afse, hvad som för lärarebildningen
i ett visst ämne kan vara önskvärdt och fördelaktigt, med bortseende
från hvad som i samma afseende kan vara möjligt att
åstadkomma eller billigtvis begäras. I icke ringare grad än
den teologiska vetenskapen Hafva väl äfven de öfriga i vår tid
gått framåt och vidgat sina områden, med lika stort skäl som
den förra kunna alltså väl äfven de senare göra anspråk på att
behörigen tillgodoses i de akademiska prof, dem blifvande skollärare
måste genomgå. Att Hela studietiden för lärareexamen
blefve åtskilligt längre, än man rimligtvis kan ifrågasätta, derest
Hvarje särskildt i densamma ingående ämne skulle, i likhet med
ämnet kristendom, ensamt för sig få uteslutande upptaga en tid
af två ä tre år, torde vara uppenbart.
de moderna språkens nuvarande ställning vid universiteten. 279
KAP. VII.
Om universitetsbildningen i främmande lefvande språk
för blifvande lärare.
Jemte det Komitén i föregående kapitel framhållit önskvärdheten
af vissa allmänna förändringar i blifvande lärares
universitetsbildning, har den särskildt ansett sig böra fästa
uppmärksamheten på lärarebildningen i främmande lefvande
språk. Kedan under nu varande förhållanden utgöra dessa
språk vigtiga undervisningsämnen, och deras betydelse såsom
sådana kommer med säkerhet i hvarje fall, men särdeles i händelse
de af Komitén förordade förändringarna af läroverkens
undervisningsplan varda genomförda, att ytterligare ökas. Det
varder då af än större vigt, såväl att ett tillräckligt antal studerande
vid universiteten egnar sig åt dessa ämnen, som att den
akademiska undervisningen i dem är sådan, att nödiga kunskaper
för utöfvande! af en god lärareverksamhet genom densamma
kunna vinnas. •—
Att de svenska högskolornas nutida undervisning i moderna
språk, särskildt såsom grundläggande lärareduglighet, lemnar
mera öfrigt att önska än motsvarande undervisning i något
annat af skolans läroämnen, skall helt visst ingen sakkunnigbestrida.
Orsaken ligger ingalunda i personliga förhållanden,
utan helt och hållet i bristen på lärarekrafter. På en enda professor
ställes uppgiften att vara målsman för den s. k. nyeuropeiska
lingvistiken, och äfven om denne professor, trots den
vidtomfattande benämningen, begränsar sin undervisningsverk
-
280
KAP. VII.
samhet, såsom väl faktiskt alltid varit fallet, till de germanska
och romanska språkgrupperna, återstår dock redan inom dessa
ett för en enda persons arbete alltför vidsträckt fält.
Man ser nu med någon undran tillbaka på den ej synnerligen
aflägsna tid, då omsorgen om de lefvande språkens studium
vid universitetet ansågs ej vara nog vigtig att, såsom hvart och
ett af de latinska, grekiska och hebreiska språken, kräfva en
ordinarie professorstjenst, utan kunna öfverlemnas åt en »språkmästare»,
af hvilken några vetenskapliga insigter ej fordrades.
Men det kan på goda grunder sättas i fråga, om den nuvarande
anordningen jemförelsevis är väsentligen bättre än förra tiders,
då det numera är fråga ej blott om den praktiska behandlingen
af meranämda språk, utan derjemte om en ny vetenskap
af stort omfång, den moderna historiskt-komparativa språkforskningen.
I ett särskildt hänseende är denna otillräcklighet i lärarekrafter
vid universiteten af synnerligen menligt inflytande, nemligen
i afseende på examensförhållandena. I de allmänna läroverkens
terminsbetyg och i mogenketsexamensbetygen räknas
tyska, franska och engelska som tre särskilda ämnen, i hvart
och ett al hvilka särskildt vitsord gifves, och den studerande
kan på grund häraf för sina insigter i nyare språk erhålla tillsammans
ända till nio betygsenheter. Men i universitetsexamensbetygen
är förhållandet ett helt annat; deraf att alla
tre språken äro, jemte ännu flere, förenade under en enda
professor och sålunda utgöra ett enda examensämne, har
det följt, att äfven de bästa insigter i dem ej kunna förskaffa
examinanden mer än på sin höjd tre betygsenheter. Emedan ett
visst antal sådana alltid är ett vilkor för examens godkännande,
utgör denna omständighet ett väsentligt hinder för den studerande,
hvilken i allmänhet, på grund af knapp tid och knappa
tillgångar, måste vid planläggandet af sina studier fästa synnerligt
afseende på den blifvande examen, att egna sig åt
ett ämne, som på grund af sitt vidsträckta omfång kräfver
UNIVERSITETSEXAMINA I MODERNA SPRÅK.
281
en lång tids arbete och till ersättning derför leninar i examen
ett jemförelsevis högst ringa resultat i fråga om betygsantah
I denna omständighet ligger utan tvifvel den verkliga
eller åtminstone mest verksamma orsaken till det förhållande,
att af de studerande, hvilka aflägga filosofie kandidat- eller
licentiatexamen, ett vida mindre antal tager betyg i moderna
språk än man af såväl ämnets stora intresse och vigt i och för
sig, som särskildt dess betydelse för den blifvande läraren
kunde vänta. Detta förhållande framgår af följande fabellariska
öfversigt:
Under åren | Antalet af dem, | Antalet af dem | Antalet af dem, | Antalet af dem | ||||
Upsala. | Lund. | Upsala. | Lund. | Upsala. | Lund. | Upsala. | Lund. | |
1877............ | 25 | 12 | 8 | 3 | 5 | 2 | i | i |
1878............ | 29 | 15 | 7 | 5 | 4 | 5 | i | 2 |
1879............ | 36 | 19 | 11 | 9 | 6 | 5 | 2 | 3 |
1880............ | 44 | 17 | 22 | 4 | 10 | 1 | 3 | — |
1881............ | 41 | 16 | 16 | 9 | IB | 2 | 5 | — |
1882............ | 31 | 13 | 9 | 3 | 10 | 3 | 3 | 1 |
1883............ | 31 | 18 | 7 | 5 | 13 | 8 | 6 | 2 |
Summa | 237 | no | 80 | 38 | Öl | 20 | 21 | 0 |
|
|
| % af hela | % af hela |
|
| % af hela | % af hela |
|
|
| antalet | antalet |
|
| antalet | antalet |
|
|
| 33j. | 34.5. |
|
| 34,4. | 34,6. |
Af denna tabell framgår, att ungefär en tredjedel af dem,
som aflägga ifrågavarande examina, hafva betyg i nyeuropeisk
lingvistik — ett förhållande, som tvifvelsutan måste anses
såsom ganska ofördelaktigt, särdeles i betraktande deraf, att
betyg i detta ämne är ett af vilkoren för, att ifrågavarande
282
KAP. VII.
filosofie kandidatexamen skall gifva kompetens till adjunktsbefattningar
vid de allmänna läroverken.
En annan olägenhet, som härrör af det ofvan påpekade
missförhållandet mellan den nyeuropeiska lingvistikens stora
omfång och de deråt egnade lärarekrafternas knapphet, är,
att sjelfva undervisningen i ämnet ej kan för bildandet af
skicklige skollärare vara fullt lämplig eller åtminstone tillräcklig.
Äfven om den förra af de här nedan föreslagna
åtgärderna, professurens i nyeuropeisk lingvistik delning i
tvänne, en för romansk och en för germansk lingvistik, varder
genomförd, skall helt visst ändock hvardera platsens innehafvare
blifva i sin undervisning fullt upptagen med behandlingen
af sjelfva den historiskt komparativa språkforskningen
och svårligen få någon tid öfrig för de studerandes handledning
i språkens praktiska behandling, d. v. s. i just den del af
studiet, som i hvarje fall är för den blifvande elementarläraren
närmast af vigt.
För fyllandet af denna brist torde man ej hafva utsigt
till att erhålla någon ordinarie universitetslärareplats, och
detta kan väl ej heller anses nödvändigt, enär i allmänhet
omsorgen om sådana praktiska öfningars ledning, som för
ifrågavarande ändamål kunna vara lämpliga, i liknande fall
med fördel plägar öfverlemnas åt en amanuens eller annan tillfälligtvis
förordnad lärare. Det synes ej tillhöra Komitén att
ingå i en detaljerad undersökning om, huru dylika öfningar
lämpligast böra anordnas eller i hvilket samband, närmare
eller aflägsnare, de torde böra ställas med de vid universiteten
nu verksamma seminarierna för nyare språkvetenskap;
endast så mycket kan väl antagas som gifvet, att det åsyftade
ändamålet skulle bättre vinnas genom anställande af universitetsdocenter
— helst, om förhållandet sådant medgåfve, en i
hvart och ett af de tre vigtigaste kulturspråken — på viss tid
såsom ledare af dessa öfningar, än genom inkallande af utländingar
af ofta måhända något tvifvelaktig bildningsgrad.
KOMITÉNS FÖRSLAG.
283
Men erfarenheten visar, att den genom föregående anordning
åsyftade praktiska färdigheten i språkets behandling, särskildt
hvad angår uttalet och förmågan att ledigt uttrycka sig öfver i
dagliga lifvet vanliga ämnen, knapt låter vinna sig, utan att den
studerande genom vistelse i främmande land träder i beröring
med det talade språket och någon tid uteslutande använder detsamma.
Insigten härom, i förening med insigten om eu sådan
färdighets betydelse för läraren, har verkat, att sedan flere år
tillbaka reseunderstöd af statsmedel tilldelas ett visst antal
lärare i främmande lefvande språk med vilkor, att de efter hemkomsten
afgifva en reseberättelse. Denna åtgärd har visat sig
vara af ej ringa nytta, men det vore äfven behöfligt, att, förutom
dessa till redan anstälda lärare utgående resestipendier,
sådana äfven inrättades för lärarekandidater i dessa ämnen.
Dessa skulle derigenom sättas i tillfälle att före sitt inträdepå
lärarebanan draga ofvan angifna nytta af vistelsen i det främmande
landet och derigenom redan från början af sin lärareverksamhet
ega den omedelbara erfarenhetens stöd för meddelandet
af undervisning i främmande språks uttal samt i
samtalsöfningar deri. Det har derför synts lämpligt att påpeka
önskvärdheten äfven af en åtgärd i detta syfte.
Komitén, som ytterligare vill betona, att här behandlade
fråga, ehuru närmast rörande universitets förhållanden, dock såsom
sammanhängande med frågan om lärarebildningen tillika på det
väsentligaste angår läroverkens framtid och följaktligen utan
tvifvel bort af Komitén beaktas, får på grund af det anförda,
för sin del, uttala den åsigten:
dels att vid universiteten en ordinarie professur i hvardera
af de bägge moderna språkgrenarne bör finnas, men för så vidt
sådant ej kan inom närmaste framtid åvägabringas,
att genom tillsättning af en extra ordinarie professor vid
sidan af den nu varande ordinarie professorn i nyeuropeisk
lingvistik, de båda ämnena, romansk och germansk lingvistik,
böra erhålla hvar sin särskilda målsman samt behandlas som
284
KAP. VII.
tvänne särskilda undervisnings- och examensämnen; eller att,
om detta anses ej kunna ske förr, än genom ledigkets inträffande
i någon af de ännu qvarvarande akademie-adjunkturerna
medel till den extra ordinarie professurens besättande blifvit
tillgängliga, anstalt med det första bör träffas att genom lämplig
persons förordnande vinna ofvan nämda resultat;
dels att särskilda öfningar för meddelande af färdighet i de
moderna språkens praktiska behandling böra anordnas för de
studerande, som vilja derom vinlägga sig, samt medel dertill
anslås.
HISTOllIK.
285
KAP. Vill.
Om lärjimgarnes afgifter till statsverket.
I Sveriges äldsta protestantiska skolordning af år 1571 namnes
ej något om afgifter, som af lärjungarne borde erläggas. Osannolikt
är dock icke, att sådana afgifter redan vid den tiden flerstädes
utgjordes eller åtminstone kort derefter kommo i bruk.
Så uppgifves '') för år 1633, att i lärarnes löneinkomster ingingo
»2 kannor spannemål af hvarje lärjunge, för inskrifning 1 mark
och för afgång 2 öre i penningar», vidare »en tredjedel af den
penning, som gifves pro funeribus, när skolan går för lik, såsom
ock en tredjedel af hvad som uppsamlas Lucisedagen genom sång
utan för portarne (ostiatim)*, hvartill kom, att i öfverstå klassen
lärjungarne gäfvo hvar sitt kälklass ved om året, i mellersta
klassen tre lärjungar slogo sig samman om ett lass och i nedersta
klassen somliga gåfvo ved, andra icke. — Sådana afgifter från
lärjungarne för undervisningen (d. v. s. såsom bidrag till lärarnes
aflöning), dels i lag bestämda såsom inskrifnings- och afgångspenningar,
dels mer eller mindre frivilliga och till beloppen olika
allt efter föräldrarnes tillgångar, hafva sedermera utan tvifvel
utgått vid alla läroverk ända till midten af vårt århundrade.
Afgifter till skolans kassor stadgas först i 1649 års skolordning,
der det bestämmes, att »till inköp af böcker, musikaliska
iustrumenter och belöning för flitiga lärjungar en skolkassa skall
bildas», bland hvars inkomster äfven upptagas bidrag af förmög
'')
Se Ii. F. Karlson, Blad nr Örebro skolas historia, i läroverksprogrammet
för Karolinska högre elementarläroverket i Örebro år 1875, sid. XXXIX.
286
KAP. VIII.
nare gossar, som i skolan intoges. I 1693 års skolordning förmäles
intet om sådana afgifter. Men i skolordningen af år 1724
bestämdes eu viss inträdesafgift i Hedra skolan både till rektor
och till kollegan i den klass, der lärjungen intogs, samt på gymnasium
till rektor allena. En mindre afgift skulle derjemte på
båda ställena erläggas till biblioteket; dock skulle de, som veterligen
voro utfattiga, blifva från bägge dessa afgifter förskonade.
I 1807 års skolordning, kap. IV § 5, heter det, vid tal om
lärarnes aflöning: »med uppbörden af de s. k. terminations
penningar
i städerna må förhållas efter förra vanligheten, dock
sa, att skollärarne icke sjelfva utan genom utskickade dem insamla».
Dessa terminationspenningar äro intet annat än en
form för de ofvannämda frivilliga bidragen till lärarnes underhäll;
de uppsamlades förut af lärarne sjelfva, som gingo omkring
i husen, men efter 1807 genom kringskickade böcker i likhet med
presterskapets påskpenningar. För inskrifning i trivialskolan
stadgas en afgift af 32 skillingar (banko) af de förmögnare och
16 skill. bko af de mindre förmögna åt rektor, samt åt kollegan
i den klass, hvari lärjungen inskrifves, i anseende till kollegernas
svagare löningsvilkor af de förre 1 rdr, af de senare 32 skill.
samma mynt. Rektor gymnast skulle vid introduktionen hafva
1 rdr i särskild vedergällning af hvarje yngling, som icke ur
skolan ditflyttad blifvit.
Testimonier eller afgångsbetyg skulle för dem, som ärnade
fullfölja sina studier, skrifvas på karta och lösas med 32 skill.,
men för dem, som gingo till näringarna eller andra yrken, okarterade
och gratis utgifvas.
Afgifterna till biblioteket bibehöllos i denna stadga; derjemte
påräknades både i skola och gymnasium frivilliga bidrag till
premier, understöd, sjuk- och begrafningshjelp af förmögnare föräldrar,
särskildt vid de tillfällen, då deras barn, Indika i de
offentliga läroverken erhölle en fri och i alla afseenden säkrare
undervisning, än den de annars enskilda med dryg kostnad, kunde
förskaffa sig, intoges, till en högre klass uppflyttades eller till
HISTORIK.
287
annat läroverk aflinge. Veterligen utfattige skulle från alla
dessa afgifter befrias.
Den »Uppfostringskomité», som år 1816 tillsattes för att
granska 1807 års skolordning och afgifva förslag till ändringar
deri samt till lönereglering för lärarne, sökte bland annat till
beloppet fixera de afgifter, som af lärjungarne skulle erläggas.
Läroverken skola, enligt denna komités förslag, hafva a) en egen
kassa, b) en bibliotekskassa, c) en premie- och fattigkassa.
Till den egna hissan skulle från lärjungarne utgå: l:o) en
fjerdedels tunna råg af hvar och en, som inskrefves; 2:o) undervisning
sgälden, som af hvarje uti någon skola eller rektorsklass
inskrifven lärjunge borde utgöras för hvarje termin med en halt
tunna råg, hvaraf den ena hälften skulle tillfalla allmänna löningsfond
en och den andra hälften skolans lärare; i gymnasium inskrifven
yngling skulle erlägga uti undervisningsgäld för hvarje
termin endast V4t:aråg, som oafkortad borde tillfalla lärarne; 3:o)
lösen för testimonier, då de begärdes senare än inom 14 dagar
efter den termins början, som följde på den, då lärjungen slutade;
4:o) böter, lärjungarne ådömda efter den af komitén föreslagna
skolordningen; 5:o) frivilliga gåfvor, hvartill de förmögnare barnens
föräldrar borde uppmuntras.
Med afseende särskildt på undervisning sgälden föreslås, att
den skulle genom rektor affordras hvarje yngling »vid hans ankomst
till läsetermin» och att ingen utan dess erläggande skulle
emottagas. Inom en månad efter terminens början borde rektor
till konsistorium insända för de ynglingar, hvilka då sig instält,
den hälft deraf, som tillhörde allmänna löningsfonden, samt inom
slutet af hvarje termin hvad som sedermera kunde vara för ändamålet
influtet. Vid samma tid skulle han till skolans lärare,,
emot räkenskaperna åtföljande qvitto, aflemna det belopp, som
hvar och en tillkomme. Uti det på två afdelningar delade gymnasiet
skulle rektor ensam taga skolgäld; der det åter vore
deladt på tre afdelningar, finge rektor sjelf taga 2/3, men skulle
lemna adjunkten 1/3. Uti rektorsklass egde rektor ensam taga.
288
KAP. VIII.
skolgäld. Uti alla »öfriga skolor» borde den fördelas i lika delar
emellan rektor, om lian uti skolan föreläste, samt skolans kolleger.
Härefter föreslås följande bestämmelse, hvaraf det är lätt att
sluta till förhållandena under den föregående tiden: »Utom denna
andel i undervisningsgälden vare lärarne strängt förbudet att för
offentlig undervisning af lärjungarne taga någon gåfva af hvad
namn den vara må. Den häremot bryter, böte för hvarje gång
25 rdr, hvilka tillfalla läroverkets kassa».
Till bibliotekskas san föreslogs eu afgift vid inskrifningen för
hvarje lärjunge, belöpande sig till värdet af Vi6 t:a råg, hvaraf
hälften borde gå till gymnast- och hälften till skolbiblioteket,
samt till premie- och fattigkassan en frivillig afgift af minst 1/u
t:a rågs värde för hvarje lärjunge, som vid läroverket inskrefs.
I detta förslag af 1816—17 års uppfostringskomité väckes
för första gången hos oss fråga om bestämda bidrag från lärjungarnes
sida till betäckande af kostnaderna för undervisningen.
Till förslaget om sådana afgifters fastställande synes komitén
närmast hafva hemta! anledning af de många, lätt insedda olägenheter,
som voro förknippade med uppbärandet af frivilliga bidrag
till lärarnes aflöning. Någon möjlighet till befrielse från de föreslagna
terminsafgifterna vill komitén icke lemna. Såsom skäl
härför framhålles särskilda att »hvarje medellös yngling, som
genom andras biträde måste förskaffa sig medel att vid läroverket
sig uppehålla, om han kan vinna dessa medel, troligen äfven med
lätthet skall erhålla det mindre betydliga, som till denna afgift
erfordras», samt vidare att »hvad å ena sidan för mera ordnings
-och redighets skull af honom härvid utkräfves, blifver honom
rikeligenj ersatt genom den större tillgång, som erhålles till premier
och understöd för fattige ynglingar och i synnerhet till fri
utdelning af för dem oumbärliga skolböcker, kartor, skrifmaterialier
m. m.»
I Kungl. Maj:ts förnyade skolordning af den 16 December
1820 stadgas terminsafgifter, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
.med komiténs förslag i öfrigt, men med uteslutande af undervis
-
HISTORIK.
289
ningsgälden. I stället linnes i skolordningen infördt ett bestämdt
medgifvande för lärarne att emottaga frivilliga afgifter. Dessa
paragrafer hafva nemligen följande lydelse:
§ 9. Utom de således stadgade, må äfven frivilliga afgifter,
hvarifrån dock de veterligen medellöse böra befrias, kunna af
hvarje yngling, efter råd och lägenhet, till vederbörande lärare
gifvas vid inslcrifningar och betygs meddelande om afgång, samt
det under olika benämning af ter minspenning ar, exter eller slwlgäld
kända tillskott, efter hvarje orts särskilda bruk.
§ 10. Med uppbörden af de så kallade terminationspenningar
i städerna må förhållas efter vanligheten, dock så att skollärarne
icke sjelfve, utan genom utskickade dem insamla.
Den s. k. stora undervisningskomitén af åren 1825—1828uttalar
sig äfven i terminsafgiftsfrågan. Komitén anser det vara »oriktigt
och skadligt, att någon inskränkning göres i den nästan kostnadsfria
eller åtminstone föga betalda offentliga undervisningen, hvilken
hittils öfverallt i riket öppnat tillfälle för hyddans son att, riket
till heder och nytta, uppstiga till statens högsta äreställen.» »Att
något hinder deremot lägges genom de bestämda afgifterna till
skolan», heter det vidare i komiténs betänkande, »är mindre
fruktansvärd!, emedan de äro ringa till sitt belopp och ingen
stegring underkastade. Tvärtom förhåller det sig med de obestämda
afgifterna till lärarne. Den förmögne plägar icke sällan
vilja bereda sina barn någon välvilja genom en rundligare gåfva,
och man har åtminstone eu tyst förväntan att han så skall göra.
Inga fattigare föräldrar och ännu mindre deras barn, som för
öfrigt äro de förmögnare lärjungarne lika eller möjligen öfverträffa
dem, vilja vara underlägsna i detta afseende, och genom
en obehindrad täflan underkastas dessa frivilliga afgifter en beständig
stegring, som redan skall i vissa läroverk hafva gått för
vida». Derför och då komitén, hvad afgifterna till skolan beträffar,
icke sett någon utväg att dem genom andra medel ersätta
och då deras öfverdrifna stegring genom de förmögnares frivilliga
bidrag ej torde vara så mycket att befara, så hemställer komitén:
Lärov.-kom. bet. 15
290
KAP. Vill.
»att de i nu gällande skolordning anbefalda bestämda utgifter
åt skolungdomen böra fortfara;
att till läroverkens kassa bör af hvarje lärjunge erläggas en
terminsafgift af minst 24 skill. b:ko. Härifrån eger dock kollegium
att efter protokoll befria den veterligen fattige. De förmögnare
vare obetaget att teckna sig för en högre och frikostigare
afgift».
Deremot ansåg komitén på grund af sålunda anförda skäl
»den förut vid åtskilliga gymnasier brukliga frivilliga afgift af
ungdomen till rektorerna, under namn af terminspenningar, exitual
eller exter hädanefter böra helt och hållet försvinna».
Någon förändring i bestämmelserna angående lärjungarnes
afgifter vid läroverken föranleddes dock icke af dessa komiténs
förslag, utan stadgandena i 1820 års skolordning förblefvo länge
orubbade. Den af 1817 års komité väckta frågan om en »undervisningsgäld»
upptogs dock åter och denna gång af Kungl. Maj:t
i den nådiga propositionen till 1847—1848 årens riksdag angående
lönereglering för elementarlärarne.
Den 9 November 1847 godkände nemligen Kungl. Maj:t
hufvudgrunderna för ett af vederbörande departementschef, statsrådet
Silfverstolpe, framstäldt förslag till förändrad organisation
af elementarläroverken, så vidt dessa grunder afsågo lärdomsoch
apologistskolornas sammanslående och förening med gymnasium,
rättigheten till valfrihet i vissa läroämnen, aflöningsstaterna,
indigenatsrättens afskaffande för lärare vid elementarläroverken
och den förhöjda tjenstårsberäkningens upphörande, då löneförhöjningen
trädt i verksamhet.
I sammanhang härmed framlades till den samma år sammanträdande
riksdagen kungl. proposition angående beviljande af
medel till genomförande af elementarlärarnes lönereglering, hvilken
skulle fordra ett belopp af 124,736 rdr 43 sk. utöfver redan
befintliga tillgångar. Denna nya utgift skulle, enligt Kungl.
Maj:ts förslag, i främsta rummet bestridas derigenom, att en afgift
af 10 rdr b:ko för hvarje termin ålades hvarje lärjunge vid
HISTORIK.
291
elementarläroverken emot det, att alla af Järjungarne till lärarne
dittils utgående afgifter uppkörde. Enligt en bilaga till det statsrådsprotokoll
öfver ecklesiastikärenden, som åtföljer den kungl.
propositionen, skulle denna afgift likväl af de i departementschefens
förslag ifrågasatta nya lokalstyrelserna helt och hållet
eftergifvas eller till hälften nedsättas för veterligen medellöse,
dock så att en sådan eftergift eller nedsättning vid hvarje läroverk
icke måtte kunna flere beviljas, än att åtminstone hälften
blefve erlagd af den summa, som skulle utgå, om alla lärjungarne
vid detsamma betalade full afgift.
En sådan skolafgift beräknades komma att, om all den tilllåtna
lindringen verkligen egde rum, inbringa 60,000 rdr b:ko.
Kungl. Maj:t förbehöll sig ock rättighet, att till hvarje skolas
disposition för dess materiela behof öfverlemna hälften af det
öfverskott å afgiften af lärjungarne, som vid skolan uppkomme,
sedan den summa utgått, hvilken minst borde erläggas.
I detta Kungl. Maj:ts förslag gjorde rikets ständer vid
1847—48 årens riksdag två väsentliga ändringar: dels nedsattes
terminsafgiftens belopp till 5 rdr b:ko, dels skulle medellöse,
utan någon inskränkning, kunna från densamma alldeles befrias.
Härom yttras i nyssnämda riksdagsskrifvelse:
»Härvid förekommer, att ehuru billigheten eller nyttan deraf,
att föräldrar efter råd och lägenhet bidraga till skolverkets upprätthållande,
när deras barn der njuta undervisning, icke kan förnekas,
likväl i afseende å Sverige mer än i något annat europeiskt
land inträffar det särdeles hedrande och lyckliga förhållande, att
i ingen tid och minst i den närvarande vägen varit för den
fattigaste arbetares son tillstängd till rikets högsta äreställen
och värdigheter, hvilket förhållande, så framt det föreslagna stadgandet
blefve för framtiden antaget, vore i så måtto förändring
underkastadt, som, derest en fattig yngling anmäldes till intagande
vid ett läroverk, der skolafgifterna redan vore nedsatta till det
föreslagna minimibeloppet, en sådan yngling, ehuru hoppgifvande
han än befunnes, skulle förvägras inträde till följd af sin fattigdom».
292
KAP. Vill.
Af dessa skäl blef rikets ständers beslut det här ofvan anförda,
och i följd häraf måste, då den föreslagna löneregleringen
i hufvudsak gillades, en större summa, än Kungl. Maj :t begärt, å
Håle hufvudtiteln anvisas.
Detta riksdagsbeslut faststäldes af Kungl. Maj:t genom nåd.
cirkulär af den 6 Juli 1849, mom. 8, som har följande lydelse:
»Lärjunge, som njuter undervisning vid läroverk, för hvilbet
öfvergångsstaten (d. v. s. den nya staten) tillämpas, skall från den
tid, sådan tillämpning begynner, varda befriad från utgift af terminspenningar
till lärarne; men deremot, såsom bidrag till de för
aflöningsstaten beräknade tillgångar, hvarje termin erlägga 5
rdr b:ko, hvilka af rektor uppbäras och, på sätt framdeles derom
varder förordnadt, redovisas. Från erläggande af denna afgift
kunna medellöse lärjungar af rektor, i samråd med inspektor eller
eforus, frikallas».
Härmed var sålunda en »undervisningsgäld» införd, af den
art, som 1816—17 årens komité föreslagit. Länge bibehölls den
dock icke oförändrad. Redan vid 1850—51 årens riksdag beslöts
att nedsätta densamma från 5 till 3 rdr b:ko. Härom yttras i
riksdagsskrifvelsen:
»På det att de flere olägenheter, som onekligen äro med den
för lärjungar vid rikets elementarläroverk bestämda termins- eller
skolafgiften förenade, må vara undanrödda, åtminstone i någon mån
och så vidt sådant låter sig verkställas utan alltför stor uppoffring
för närvarande å statens sida, enär såsom bidrag för bestridande
af de vid sistlidne riksdag beviljade lönetillökningar åt
lärarne vid elementarläroverken påräknats inflytande skolafgift
till ett icke obetydligt belopp och hvilket torde kunna upptagas
till omkring 30,000 rdr (b:ko), hafva Rikets Ständer medgifvit,
att ifrågavarande vid sista riksdagen till 5 rdr bestämda skolafgift
får nedsättas till 3 rdr i terminen, med iakttagande för
öfrigt af förut stadgade vilkor, samt i det stället beviljat ett
årligt anslag af 12,000 rdr till bestridande af sådana utgifter,
som varit ämnade att med den högre terminsafgiften betäckas».
HISTORIK.
293
Deri 1 Oktober 1851 blef riksdagens beslut om nedsättning
i afgiften af Kung!. Maj:t faststäldt.
Enligt Kungl. Maj:ts nådiga stadga för rikets allmänna
elementarläroverk af den 14 Augusti 1856 voro de afgifter, som
borde utgöras af läroverkens lärjungar, följande:
l:o till läroverkets egna kassa:
a) fyra riksdaler riksmynt af hvarje lärjunge, som vid läroverket
inskrifves, med undantag för bevisligen medellöse samt för
dem, som öfvergå från lägre till högre läroverk;
b) frivilliga gåfvor, hvartill de förmögnare lärjungarnes föräldrar
böra uppmanas;
c) den afgift, som i mån af behof lärjungarne ålägges, till
aflöning af vaktmästare m. m.
2:o till premie- och fattigkassan:
en frivillig afgift utaf hvarje icke medellös lärjunge, som vid
läroverket inskrifves, dock ej mindre än en riksdaler riksmynt,
hvilken af rektor infordras;
3:o till bibliotekskassan:
af hvarje icke medellös lärjunge, som vid läroverket inskrifves,
femtio öre, hvilken afgift infordras af rektor;
4:o såsom skolafgift:
af hvarje lärjunge fyra riksdaler 50 öre i terminen; medellöse
skulle dock derifrån alldeles befrias. Pröfningen, huruvida
lärjunge skulle sådan afgift erlägga eller icke, tillkomme rektor
och kollegium, hvilkas beslut borde underställas eforus. Afgiften,
som skulle ingå bland elementarläroverkens allmänna tillgångar,
borde uppbäras och redovisas af rektor.
Genom 1856—58 årens riksdagsbeslut vidtogs slutligen den
förändring med den ifrågavarande skolafgiften, att den upphörde
att ingå till statsverket och i stället anslogs j till inköp åt böcker
och materiel vid det läroverk, till livilket den inbetalades, d. v. s.
den förvandlades till den äfven nu till biblioteks- och materielkassan
utgående terminsafgiften af 4 kronor 50 öre. Häiom yttras
i berörda riksdags underd. skrifvelse:
284
KAP. VIII.
»Rikets Ständer hafva jemväl ansett sig höra taga i betraktande
beliofvet af anslag’ för anskaffande af nödig undervisningsmateriel
för läroverken, helst, med den förändring, som i undervisningen
föregår, en mera fullständig och kostsam sådan materiel
numera erfordras, och da nuvarande sättet för terminsafgiftens
utgående är förenadt med flere olägenheter, hafva Rikets Ständer
ansett sig böra genom en förändrad disposition utaf berörda afgift
söka få ett för läroverken vigtigt behof afhjelpt utan någon
synnerlig uppoffring för staten, enär denna afgift är i beräkningen
af tillgångarna för elementarläroverkens stat upptagen till
endast 39,000 rdr rmt. Rikets Ständer hafva alltså beslutat, att
den föreskrifna terminsafgiften må upphöra att till statsverket
ingå och i stället användas till anskaffande afsåväl böcker och
undervisningsmedel som af eljes behöflig materiel för det läroverk,
till hvilket den inbetalas; samt till betäckande af den härigenom
uppkommande bristen i de beräknade aflöningstillgångarna
för skolorna en summa af 39,000 rdr rmt anvisas».
G-enom nåd. stadgan af den 29 Januari 1859 öfverflyttas
pa grund af detta riksdagsbeslut den år 1856 bestämda skolafgiften
till läroverkets egna hissa, och bestämmes, att de genom denna
afgift kassan tillflytande medel skola särskildt bokföras och
redovisas samt användas till anskaffande af såväl böcker och
undervisningsmedel som af eljes behöflig materiel för läroverket.
I samma stadga bibehållas öfriga för lärjungarne stadgade afgifter
oförändrade, endast med det undantag, att inskrifningsafgiften
till »egna kassan» höjes med 50 öre och sålunda bestämmes till
fyra kronor 50 öre.
En ny afgift pålades de allmänna elementarläroverkens lärjungar
år 1863 genom inrättandet af en ny kassa vid läroverken,
bygnadsfonden. Riksdagen af 1862—63 beslöt nemligen, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med ett af Kungl. Maj:t framstäldt
förslag, en förhöjning af 5 rdr i den terminliga afgiften för lärjungar,
som icke voro medellöse eller icke blifvit, såsom mindre
bemedlade, af vederbörande skolstyrelse derifrån befriade, för
HISTORIK.
295
att dermed vid hvarje läroverk bilda en bygnadsfond, hvilken ej
utan Kung! Maj:ts tillstånd finge till andra ändamål än till nybygnadsföretag
och reparationer, efter vederbörande konsistorii
hörande användas och hvilken skulle kostnadsfritt förvaltas af
rektor jemte en från läroverket och tvänne från kommunalstyrelsen
i den stad, der läroverket vore beläget, utsedde delegerade
och granskas af revisorer, af hvilka konsistorium skulle utse den
ene och kommunalstyrelsen den andre.
Det förtjenar äfven att bemärkas, att nu för första gången
talas om tvänne grader af befrielse från terminsafgifterna, nemligen
dels för medellöse från såväl den till egna kassan ingående
skolafgiften (för inköp af böcker och materiel) af 4 rdr 50 öre
som afgiften af 5 rdr till bygnadsfonden, dels för mindre bemedlade
från endera af dessa afgifter. Kung! Maj :t meddelade genom
ett cirkulär af den 11 December 1863 föreskrifter angående bygnadsfonden
och afgifter till densamma samt angående vilkoren
och sättet för befrielsen, — allt i öfverensstämmelse med riksdagens
beslut.
Skolafgifterna uppgingo nu för de lärjungar, som erlade full
afgift, till 9 rdr 50 öre i terminen utom den efter olika läroverks
behof med olika belopp utgående afgiften för ljus, ved m. m. till läroverkets
egna kassa. För att bereda någon lindring för lärjungarne
vid de läroverk, der denna sistnämda afgift öfversteg 2
riksdaler i terminen, medgafs genom nåd. cirkulär af den 27
November 1868, att vid dessa läroverk en tredjedel af de genom
skolafgiften (4 rdr 50 öre) till böcker, materiel m. m. inflytande
medlen kunde få användas såsom bidrag till bestridande af kostnaderna
för ved, ljus och städning.
I nu gällande läroverksstadga af den 1 November 1878 äro
lärjungarnas inskrifnings- och terminsafgifter pa följande sätt fördelade:
l:o)
till ljus- och vedkassan:
a) en inskrifningsafgift af fyra kronor 50 öre;
b) en terminlig afgift, lämpad efter bekofvet;
296
KAP. VIII.
2:o till biblioteks- och materielkassan:
a) en inskrifningsafgift af tre kronor;
b) en terminlig afgift af fyra kronor 50 öre;
3:o) till premie- och fattigkassan:
eu inskrifningsafgift af två kronor 50 öre;
4:o) till bygnadsfonden:
en terminlig afgift af fem kronor.
I fråga om befrielse från vissa afgifter gälla samma stadganden
som förut. — Det ofvannämda cirkuläret af år 1868
torde ej längre vara tillämpligt.
Inskrifningsafgiften utgör sålunda sammanlagdt 10 kronor
och terminsafgiften för de fullt betalande 9 kronor 50 öre utom
den varierande afgiften till ljus- och vedkassan. Denna sistnämda
afgift vexlade höstterminen 1882 vid de högre läroverken
mellan 2 kronor 50 öre och 10 kronor 50 öre samt utgjorde vid
de flesta (26) af dem 4 kronor eller deröfver. Vid de femklassiga
läroverken vexlade den mellan 50 öre och 8 kronor 50 öre, men
uppsteg äfven här vid de flesta (12) till 4 kr. eller mera; vid
de treklassiga var den minsta afgiften till ljus- och vedkassan
1 kr. och den största 7 kronor 50 öre, hvarjemte denna afgift
vid flertalet af dem (11) uppgick till minst 3 kronor.
De nu terminligen utgående afgifterna vid de fullständiga läroverken
synas alltså uppgå till följande ungefärliga belopp för helt år:
a) för de fullt betalande: 30 kr.
b) för de half betalande: 20 kr. 50 öre.
c) för de minst betalande: 11 kr.
Huru långt den medgifna befrielsen från afgifterna till bibliotekskassan
och bygnadsfonden eller till endera af dessa
sträckte sig under treårsperioden 1880-1882, framgår af tabellbilagorna
1—5 till detta kapitel. Dessa visa, att vid de högre
läroverken 4,2 % af samt liga lärjungarne voro befriade från af"
giften till biblioteks- och materielkassan, 10 % från afgiften till
bygnadsfonden och 22,5 % från båda dessa afgifter.
HISTORIK.
297
För närvarande bestridas alltså genom lärjungarnes afgifter
liufvudsakliga kostnaderna för inköp af nödiga böcker för biblioteket
och af materiel samt för ljus, ved, städning m. m. vid läroverken,
äfvensom en del af kostnaderna för läroverkslokalernas
bygnad och underhåll; deremot bekostar staten numera sjelfva
undervisningen. Frågan om lärjungarnes deltagande äfven i
denna kostnad har dock på senare tider å nyo bragts å bane i
det af komitén för utarbetande af förslag till en lönereglering
för elementarlärarne den 17 Maj 1879 afgifna betänkande.
Då nemligen den af komitén förordade löneförbättringen för
lärarne skulle medföra en ökad ärlig utgift af 797,000 kronor,
ansåg sig komitén, »för den händelse ej någon lämpligare utväg
skulle finnas till betäckande af den ökade kostnad, som skulle
uppstå, om komiterades förslag till löneförbättring varder antaget,
kunna föreslå en terminsafgift till staten af 25 kronor för
hvarje lärjunge (de hittils utgående terminsafgifterna till läroverkets
olika kassor skulle dessutom fortfarande erläggas). Gfenom
att föreslå möjlighet till befrielse från den nya afgiften för
25 / af hvarje läroverks lärjungar, under vilkor af medellöshet
och goda vitsord om kunskaper och uppförande, ansåg sig komitén
hafva beredt tillträde till den högre undervisningen äfven
för fattiga ynglingar, som egde goda anlag för studier och i öfrigt
voro välartade, och sålunda hafva undanrödt en af de största
betänkligheterna mot terminsafgiftens införande. I fråga om
sjelfva principen hade 1879 års komité ej anledning att närmare
utlåta sig, utan yttrade endast, att det, på grund dels af den
stora tillväxten i de allmänna läroverkens kostnad, dels af den
ökade välmågan särskildt hos de samhällsklasser, hvilkas barn besökte
de allmänna läroverken, numera med skäl kunde ifrågasättas,
om statsverket ensamt borde bära hela kostnaden för den högre
undervisningen.
Redan innan frågan om löneförbättring åt lärarne för riksdagen
framlades, väcktes vid 1880 och 1881 årens riksdagar inom
Andra Kammaren förslag om påläggande af terminsafgifter till
298
KAP. Till.
staten. Vid den förstnämda af dessa riksdagar hemstälde kammarens
första tillfälliga utskott, att kammaren måtte uttala den
åsigt, »att en sådan efter de olika klasserna proportionerad höjning
af lärjungarnes terminsafgifter bör vidtagas, att derigenom
en väsentligare lättnad i statens utgifter för dessa läroverk åstadkommes».
Men utskottets förslag föll i kammaren på den förseglade
sedeln.
Vid 1881 års riksdag var frågan om lärjungarnes terminsafgifter
föremål för synnerligen lifligt intresse. En enskild motionär
i Andra Kammaren upptog nu såsom sitt det vid förra riksdagen
af kammarens första tillfälliga utskott väckta förslaget.
Detta blef således åter föremål för behandling af ett tillfälligt
utskott, som äfven nu ansåg sig böra förorda en förhöjning af
lärjungarnes afgifter, såsom både med billiga fordringar öfverensstämmande
och af omständigheterna påkallad. Utskottet yttrar
med afseende härpå:
»Redan för närvarande måste staten af dem, som begära att
i dess läroanstalter erhålla undervisning, utkräfva afgifter såsom
bidrag till läroverkshusens såväl som undervisningsmateriel ens
underhållande in. m , och åtskilliga ändrade förhållanden, helst om
förbättring af lärarnes aflöning varder beslutad, torde nu göra nödigt
att i någon mån höja dessa afgifter så, att de jemväl må i
senast nämda hänseende underlätta oundgängliga utgifters bestridande.
Att dock härvid stor varsamhet är att anbefalla, för att
icke genom en sådan åtgärd utestänga från läroverken dem, som
befinna sig i en obemedlad ställning, men utmärka sig genom anlag,
flit och stadgadt uppförande, är alldeles sjelf klart. Likaledes
torde böra uppmärksammas, att de för undervisningsväsendets upprätthållande
stadgade afgifterna må fastställas till mindre belopp
i de lägre än i de högre klasserna. Till förvärfvande af allmän
medborgerlig bildning bör nemligen, af lätt insedda skäl, tillfälle
beredas så många som möjligt, med så liten kostnad för dem, som
ske kan, men rimligt må väl anses, att de, som önska grundlägga
sådan bildning, hvilken en gång skall bana dem väg till lönande
HISTORIK.
299
befattningar i statens tjenst, också med något högre afgiftsbelopp
bidraga till bekostande af den dyrare undervisning, som för sådant
ändamål måste af staten dem tillhandahållas».
Under diskussionen härom i Andra Kammaren framliöllo försvararne
af utskottets förslag, att undervisningen i vårt land redan
längesedan upphört att vara kostnadsfri, enär hvad lärjungarne
betalade för lokal, materiel, belysning och uppvärmning äfven
vore utgifter för undervisningens skull. Det vore sålunda ej
fråga om införande af någon ny princip, utan blott om ett efter
omständigheterna lämpadt förhöjande af de utgifter, som enligt
gällande stadga skolornas lärjungar redan Unge vidkännas. Detta
vore så mycket billigare, som statsverkets utgifter för den högre
undervisningen vore betydligt högre hos oss än i grannländerna.
Skulle nu en löneförbättring för lärarne kunna genomföras —
och en sådan vore nödvändig framför allt för läroverkens och
lärjungarnes skull —, så syntes det ännu nödvändigare, att den
nya utgiftsbörda, som härför blefve erforderlig, delades mellan
staten och dem, som hade personlig fördel af läroverken. Genom
att medgifva befrielse i tillräcklig omfattning för sådana medellöse
och mindre bemedlade, som visade flit och fallenhet för studier
samt godt uppförande, kunde man förekomma den af förslagets
motståndare omordade faran för, att begåfvade, men fattige
ynglingar utestängdes från den högre bildningen och dermed
från inträde pa vissa lefnadsbanor. Katt utkräfda skulle då afgifterna
från läroverken afstånga endast sådana, som mera skulle
gagna samhället och sig sjelfva genom att utgå i det praktiska
lifvet, — ett afstångande, hvilket vore så mycket mindre att beklaga,
som antalet lärjungar vid läroverken och antalet af dem,
som aflade mogenhetsexamen, på senare tider tillväxt i en nästan
oroande grad, hvaraf följden bland annat blefve, att allt för
många fördes in pa embetsmannabanorna.
Andra Kammaren godkände utskottets förslag och beslöt sålunda
införande af terminsafgifter till staten. Deremot ansåg
Första Kammaren, i likhet med sitt tillfälliga utskott, att, då
300
KAP. VIII.
fråga om terminsafgifternas höj ande vore väckt i samband med
förslaget om lönereglering för lärarne vid de allmänna läroverken
samt sålunda berodde på Kung! Maj:ts pröfning, aflåtande af
särskild skrifvelse till Kungl. Maj:t i detta ämne icke vore af
nöden.
Vid 1882 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t, i sammanhang
med propositionen om löneförbättring åt lärarne vid de allmänna
läroverken, att för lärjungar ne vid dessa läroverk terminsafgiften
skulle förhöjas med eu afgift till staten, såsom varande både
billig och för löneförbättringen erforderlig. Denna afgift föreslås
till 20 kronor i terminen för de fem nedre klasserna och 30
kronor i terminen för 6:te och 7:de klasserna vid läroverken,
dock att medellöse lärjungar till högst 15 / och mindre bemedlade
till högst 20 / af hela antalet närvarande lärjungar i hvardera
gruppen af klasser skulle kunna befrias, de medellöse från
hela och de mindre bemedlade från halfva den nja afgiften.
Statsutskottet, som egnade denna fråga en ganska omsorgsfull
utredning, tillstyrkte bifall till Kungl. Maj:ts förslag i denna
punkt, och äfven de reservanter — samtlige utskottsmedlemmarne
från Andra Kammaren —, hvilka yrkade afslag på den nämda
kungl. propositionen i dess helhet, föreslogo, att utskottet i sin
motivering skulle erkänna »billigheten af, att de mera bemedlade,
hvilkas söner i regeln torde få anses, om icke mest anlita, dock
fullständigast begagna sig af de allmänna läroverken, böra genom
högre terminsafgifter mera än nu bidraga till kostnaden för
den offentliga undervisningen».
1 Andra Kammaren segrade reservanternas mening, och derigenom
föll äfven förslaget om de förhöjda terminsafgifterna; men
genom att gilla reservanternas motivering godkände dock kammaren
sjelfva principen, att barnens föräldrar böra i väsentligare
mån bidraga till gäldande af undervisningen vid de allmänna
läroverken.
Första Kammaren godkände det kungl. förslaget på skäl, som
under diskussionen framhöllos och hvilka voro väsentligen de
-
HISTORIK.
30 L
samma, som vid föregående riksdagar anförts. Med afseende på
sj elfva principen yttrade Statsrådet ock ckefen för ecklesiastikdepartementet
under diskussionen i denna kammare följande:
»Det är visserligen sant, att den allmänna bildningens spridande
är ett statsintresse. Derföre bekostas också de allmänna
läroverken till största delen af staten. Men det är a andra sidan
också sant, att denna bildning är ett särskildt godt för de individer
i samhället, som deraf särskildt få del, och derför förefaller
det icke orättvist, att de, som således få en särskild förmän, äfven
särskildt få bidraga till betäckande af de kostnader, som erfordras
för beredandet af denna förmån. På denna grund hvila också de
afgifter, som redan finnas. På denna grund hvilar likaledes den
beslägtade bestämmelsen, att de samhällen, i livilka läroverk
finnas, äro underkastade särskilda kostnader för dessa läroverks
upprätthållande». _
Under meningsutbytena om föreliggande fråga hafva förhållandena
i främmande länder ofta varit åberopade såsom stöd
för terminsafgifternas förhöjning. Komitén, hvilken, såsom förut
är nämdt, äfven i detta stycke haft att tillgå officiela upplysningar,
som på ministeriel väg inhemtats från de flesta europeiska
länder, har i sina i bilagan B till betänkandet lemnade redogörelser
för dessa länders skolförkållanden meddelat detaljerade
upplysningar äfven om skolafgifternas belopp samt om från
dem medgifven befrielse. En ungefärlig framställning om storleken
af dessa afgifter för lärjungar på olika stadier lemnas
genom följande tabellariska öfversigt:
Afgiftsbelopji för år, angifvet i svenska kronor.
Ländernas namn. | I de nedre | I de mellersta | I de öfre |
Norge.......................... | 70 | 100 | 140 |
Danmark....................... | 100 | 100 | 100 |
Frankrike...................... | 81 | 81 | 81 |
302
KAP. Vill.
Ländernas namn. | I de nedre | I de mellersta | I de öfre |
Preussen...................... | so | 80 | so |
Österrike (Wien)............. | 53 | 53 | 71 |
Franska Schweiz .......... | 43 | 43 | 50 |
Belgien......................... | 40 | 43 | 43 |
Finland............... | 29 | 29 | 29 |
Tyska Schweiz ............... | 22 | 22 | 35 |
Italien.......................... | 7 | 22 | 43 |
Anm. Afgifterna äro här endast i approximerade medeltal beräknade. Tabellen får
derför icke anses fullt exakt angifva de faktiska förhållandena i hvarje land, men kan,
såsom ofvan sagts, tjena till att gifva ett allmänt begrepp om afgifternas storlek. Möjlighet
till befrielse för medellöse är öfverallt medgifven.
Af ofvanstående framställning visar sig, att den högre undervisningen
i vårt land egentligen aldrig varit helt och hållet kostnadsfri.
Först och främst synes det nemligen af ålder hafva
varit i bruk, att lärjungarnes föräldrar bidragit till lärarnes uppehälle
genom gåfvor, som desse sistnämde i äldre tider sjelfve
uppburo och sedermera upptogo genom kringsändande af lista eller
bok. Skolordningarna tala visserligen om dessa gåfvor såsom frivilliga,
men denna frivillighet afsåg tydligen mera beloppens storlek,
och utgörandet af så stora »ter minspenningar», som hvars och
ens tillgångar medgåfvo, betraktades utan tvifvel temligen allmänt
som en hederssak. Det var för att komma ifrån det förhatliga i
detta aflöningssätt, som i slutet af 1840-talet skolafgiften infördes,
hvarigenom den grundsatsen, att lärjungarne äro skyldige att bidraga
till undervisningens betalande, vann uttryckligt erkännande
i lagstiftningen. Och då denna sistnämda afgift efter blott ett
årtiondes förlopp förvandlades till en afgift för inköp af böcker
och materiel för undervisningen, hvaremot staten åter helt och
hållet öfvertog utgifterna för lärarnes aflöning, så var detta egentligen
endast en räkenskapsåtgärd, och derigenom skedde ingen afvikelse
från ofvannämda grundsats, enär lärjungarne med denna
HISTORIK.
303
afgift fortfarande fingo bestrida kostnader, som voro oundgängliga
för undervisningens upprätthållande.
Till sådana kostnader höra äfven onekligen utgifterna för
läroverksbygnaders uppförande och underhåll, för lärosalars upplysning,
uppvärmning och rengöring, för vaktmästares aflöning
in. in. — allt utgiftsposter, hvilka för läroverkens och undervisningens
upprätthållande äro oundgängligen nödiga. Men alla dessa
kostnader har man redan länge ansett icke böra drabba staten,
utan lärjungarnes målsmän samt dessutom, hvad läroverksbygnaden
angår, företrädesvis den kommun, inom hvilken läroverket
är beläget. Sålunda har i sjelfva verket redan länge den grundsatsen
hos oss gjort sig gällande, att utgifterna för de allmänna
läroverken visserligen till största delen böra bestridas af statsverket,
men äfven i ej ringa mån drabba kommunen och de enskilde.
Såsom ofvan visats, har under senaste årtionden den åsigten
allt mer stadgat sig, att lärjungarnes bidrag till bekostande
af den högre undervisningen borde höjas med en till statsverket
ingående terminsafgift. Denna mening fann sitt uttryck i Kung!
Maj:ts proposition till 1882 års riksdag angående löneförbättring
åt elementarlärarne, och riksdagens båda kamrar uttalade sitt bifall
till propositionens syftning i denna del. Det är särskildt
med hänsyn till den principiela öfverensstämmelsen i denna fråga
mellan regering och riksdag, som Komitén, hvilken finner de ofvan
anförda skälen för införande af en terminsafgift till statsverket
ganska behjertansvärda, äfven för sin del tror sig böra föreslå:
att för statsverkets räkning terminsafgifter må upptagas vid
de allmänna läroverken.
Mot förhöjandet af lärjungarnes afgifter har alltid framstälts
den anmärkningen, att tillträdet till den högre undervisningen
skulle försvåras för begåfvade, men medellöse eller mindre bemedlade
lärjungar och att desse sålunda, till omedelbar skada för
samhället och i strid mot den vackra grundsatsen om den högre
bildningens tillgänglighet för alla, skulle hindras från inträde
304
KAP. Vill.
på de banor, för hvilka ett visst mått af högre bildning vore
oundgängligt vilkor. Komitén har också ansett det vara högst
angeläget att med afseende på de nya afgifterna föreslå sådana
bestämmelser, som kunde vara egnade att undanrödja dylika farhågor.
Afgifterna hafva derför af Komitén blifvit föreslagna till
ganska låga belopp, i synnerhet för de nedre klasserna, och möjlighet
till befrielse har i vidsträckt mått medgifvits; med tanken
på det mål, som genom dessa tillfällen till befrielse är afsedt att
vinnas, har dock Komitén. ansett sig böra föreslå, att medellöshet
eller mindre bemedlade vilkor böra föranleda till befrielse, endast
för så vidt som dessa äro förenade med god fallenhet för studier,
god flit och godt uppförande.
Afgifternas belopp torde böra sättas olika för olika stadier af
läroverket, då så väl arten af undervisningen som kostnaden för
densamma påkallar en sådan skilnad.
Komitén har sålunda ansett, att läroverket med afseende
härpå bör uppdelas i nederstadiet, mellanstadiet och gymnasialstadiet.
De tre nedersta klasserna skulle enligt Komiténs mening fortfarande
komma att i viss mån utgöra ett helt för sig och betraktas
såsom bildningsanstalter särskildt för lärjungar, som afbryta sin
skolgång vid tidigare ålder för att utgå i det praktiska lifvet.
Kör dem varder dessa klassers kurs en nyttig utvidgning af folkskolekursen,
och det tillskott af bildning, som de erhålla, är alltför
vigtigt för de praktiska yrkenas män, för att det skulle vara
lämpligt att genom höga afgifter lägga hinder i vägen för dess
förvärfvande. Dessa klasser i läroverken äro också de största af
alla och skötas af lägre aflönade lärare, hvadan kostnaden för hvarje
lärjunge här blir betydligt mindre än på läroverkets högre stadier.
. Slutligen bör man ej lemna ur sigte, att om, såsom Komitén
här nedan föreslår, befrielse icke kommer att lemnas lärjunge
under första terminen af hans skolgång, denna bestämmelse uppenbarligen
kommer att utöfva inverkan företrädesvis inom dessa tre
lägsta klasser. Af tabellbilagorna1) visar sig nemligen, att då samt
-
ICap. IV. tab. 4—8.
AFGIFTERXAS BELOPP.
305
liga nyintagna vid de fullständiga läroverken under treårsperioden
1879—82 utgjorde 7,820, ej mindre än 5,794 intogos i de
tre nedersta klasserna; motsvarande siffror för de femklassiga
läroverken under samma tid äro 2,114 och 2,021. Härvid bör
äfven märkas, att af de i högre klasser intagna äro många
från lägre läroverk öfverflyttade, hvadan den här ifrågavarande
bestämmelsen ej afser dem. Förmånen af befrielse skulle alltså
inom de tre nedersta klasserna tillfalla ett betydligt mindre antal
lärjungar än inom de högre klasserna.
Med skäligt afseende ej mindre å hvad sålunda är anfördt
än äfven å statsverkets billiga anspråk anser Komitén:
att 20 kronor för år eller 10 kronor för terminen är en lämplig
terminsafgift till staten för dessa klassers lärjungar.
I 4:de och öde klasserna är undervisningen till arten ej
oväsentligt skild från det lägsta stadiets. Här åtskiljas bildningslinierna,
klasserna varda i allmänhet något mindre och de olika
liniernas lärjungar undervisas ofta särskildt äfven i gemensamma
ämnen. Äfven dessa klasser besökas dock till stor del af lärjungar,
som från dem omedelbart gå ut till praktisk verksamhet,
hvadan afgiften icke får sättas för hög. Komitén föreslår derför,
att afgifternas belopp för lärjungar i 4:de och öde klasserna
må bestämmas till 40 kronor för år eller 20 kronor i terminen.
Hvad slutligen angår gymnasialklasserna, är undervisningen
inom dem särskildt afsedd att förbereda till hvad man i allmänhet
är van att anse för en förmånligare samhällsställning, vare
sig lärjungen efter fortsatta studier vid akademien kommer att
ingå på någon af de lefnadsbanor, till hvilka dessa leda, eller
han med eller utan ytterligare förberedelse vänder sig till en
mera omfattande praktisk lifsuppgift. De, som genomgå dem, äro
jemförelsevis få och kunna med skäl anses åtnjuta en väsentlig
förmån såväl genom den högre bildning, af hvilken de få del,
som genom de framtidsutsigter denna bildning för dem öppnar.
Sedan deras fåtal gör, att kostnaden för hvarje lärjunges undervisning
blir jemförelsevis hög. Härtill kommer, att denna undervisLärev.
-kom. bet. 20
306
kap. vin.
ning hufvudsakligen bestrides af de högst aflönade lärarne, lektorerna.
Komitén föreslår, med hänsyn till allt detta:
att afgiften i dessa klasser bestämmes till 60 kronor för år
eller 30 kronor i terminen.
Det är naturligtvis af stor vigt att utröna lärjungarnes förmåga
att bära dessa afgifter, samt till hvilken grad befrielse från
dem skulle vara af nöden, för att ej en alltför stor minskning
af läroverkens lärjungar måtte följa af deras påläggande och
framför allt för att ej verkligt begåfvade, men fattige ynglingar
skulle derigenom från läroverken utestängas. Komitén har derför
frän samtliga rektorer i riket sökt erhålla upplysningar om lärjungarnes
föräldrars samhällsställning och yrke samt lefnadsvilkor.
Dessa upplysningar finnas (i tabellbilagorna 6—10 till detta kap.)
sammanförda för alla rikets läroverk. Föräldrarne hafva, med afseende
på sin lefnadsverksamhet, hänförts till endera af tre grupper :
1) embets- och tjensteman, 2) personer, som idka stadsmannanäringar,
3) personer, som idka landtmannanäringar. Inom hvar och en
af dessa grupper hafva sedan angifvits 3 afdelningar A, B och C.
Till afdelningarna A hafva sådana personer hänförts, om hvilka man
ansett sig kunna antaga, att de skulle förmå erlägga full afgift
för sina barn; till afdelningarna B sådana, om hvilka man antingen
ansett detta vara ovisst, eller ock att nedsättning i afgifterna
för dem skulle vara af nöden; till afdelningarna C sådana,
som man trott hufvudsakligen böra anses medellösa.
Följande tabell visar för de högre och femklassiga läroverken
föräldrarnes fördelning på nämda tre afdelningar (sammanslagna
för alla tre grupperna) för höstterminen 1882:
Klasser. | Afdelningarna A. | Afdelningarna B. | Afdelningarna C. | Summa. | ||||
Antal. | Procent. | Antal. | Procent. | Antal. | Procent. | Antal. | Procent. | |
i.................. | 429 | 25,1 | 841 | 49,2 | 440 | 25,7 | 1,710 | 100, o |
2, 3.............. | 1,382 | 31,0 | 2,040 | 45,7 | 1,039 | 23,3 | 4,461 | 100, o |
h 5.............. | 1,466 | 36,o | 1,603 | 40,3 | 907 | 22, s | 3,976 | 100, o |
6, 7.............. | 1,592 | 40,5 | 1,433 | 36,5 | 905 | 23,o | 3,930 | 100, o |
Summa | 4,869 | 34.g | 5,917 | 42,o | 3,291 | 23,4 | 14,077 | 100,o |
FÖRÄLDRARNES FÖRMÖGENHETS VILKOR. 307
Af tabellen framgår, att det relativa antalet af fäder, som
tillhöra afdelningarna A, växer från första klassen till gymnasialklasserna
från 25,i till 40,5 %. Deremot minskas antalet
fäder på afdelningarna B från 49,2 till 36,5 / och på afdelningarna
C från 25,7 till 23, o %. Man kan häri se en antydan
om, att läroverkets öfre klasser hafva en ej oväsentligt större
* . .
förmåga än de lägre att bära en relativt hög termmsafgift.
Vid läroverken, betraktade i deras helhet, tillhöra 23,4 % de
fattigare klasserna, hvaremot 34,6 % falla inom den afdelning,
som ansetts innefatta de till full betalning förmögne. Af de 42,o
% åter, som tillhöra afdelningarna B, kan sannolikt en del anses
vara i stånd att betala full afgift, en annan del deremot vara i
behof af nedsättning.
Med nu angifna siffror kunna jemföras de, som vunnits genom
undersökning af deras antal, hvilka vid nämda tid varit befriade
från endera eller bägge af de nu utgående afgifterna till materielkassan
och bygnadsfondenJ). Höstterminen 1882 utgjorde antalet
af de från bägge dessa afgifter befriade vid de högre läroverken
21,6 % och vid de femklassiga läroverken 21,i / af hela lärjungeantalet.
Samtidigt voro vid det förra slagets läroverk befriade
från afgiften till materielkassan 4,i % och från afgiften till bygnadsfonden
9,7 /; motsvarande siffror vid de femklassiga läroverken
äro 4,6 och 10,8 %. Hela relativa antalet af de från någon
dera eller båda afgifterna befriade utgjorde alltså vid de högre
läroverken 35,4 och vid de femklassiga läroverken 36,5 /.
Dessa sistnämda siffror öfverensstämma på det närmaste med
summan af dem, som Kung! Maj:t vid 1882 års riksdag föreslog
för antal befriade från hela och halfva beloppen af de nya terminsafgifterna
till statsverket, nemligen 15 f för hel och 20 %
för half befrielse. Ser man åter på ofvan angifna siffror för de
olika förmögenhetsafdelningarna, så skulle, om man antager, att
alla de från hel afgift befriade komme att tillhöra afdelningarna
C, ändock ungefär en tredjedel af dessa icke kunna befrias och
'') Tabellbilagorna 1 — 6 till detta kap.
308
KAP. VIII.
följaktligen, under förutsättning af att de icke förmådde erlägga
kalf afgift, komma att från läroverken utestängas. Men det kan
väl svårligen antagas, att ens två tredjedelar af de till formögenketsafdelningarna
C körande lärjungarne skulle uppfylla de fordringar
på anlag, flit ock uppförande, som äfven i Kung! Maj:ts
ofvannämda proposition uppstäldes såsom vilkor för befrielse. Det
torde derför icke förefinnas någon fara, att begåfvade ynglingar,
hörande till denna förmögenketsafdelning, skulle, om dessa bestämmelser
antoges, frän undervisningen utestängas, äfven om
man tager i betraktande, att många af de till denna kategori hörande
äro nyinskrifne ock sålunda ej få åtnjuta befrielse första
terminen. Af de till afdelningarna B körande 42 procenten skulle
i det närmaste hälften — 20 procent af hela antalet — befrias
från kalfva af giften; det torde då ej vara osannolikt, att de till
de återstående 22 procenten körande lärjungar, som icke kunna
betala, äro sådana, för kvilka det i alla hänseenden är bäst, att
de ej genom studiernas prisbillighet lockas in på denna bana.
Härvid torde äfven böra tagas i betraktande, att vid läroverken
premier, stipendier och understöd årligen utdelas till ej
obetydliga belopp. Dessa uppgingo (såsom utvisas af de till detta
kap. hörande tabellbilagorna 11—12) under läsåret 1882—83 för
de högre läroverken till ett värde af 93,817 kr. 57 öre och för
de femklassiga till 13,640 kr 7 öre. Obemedlade ynglingar med
goda anlag komma ofta i åtnjutande af dessa medel, äfven då de
utgå i form af premier, och stipendierna och understöden fälla
nästan uteslutande på deras lott. Det torde kunna antagas, att
högst 15,000 kr. utdelas såsom utmärkelse för lärjungar, som ej
deraf äro i behof, hvadan således mera än 85,000 skulle tillfalla
obemedlade lärjungar. Naturligtvis äro dessa tillgångar ytterst
ojemnt fördelade på de olika läroverken, och det vore allt för
vanskligt att söka göra sig en föreställning om, i hvad mån dessa
understöd kunna bidraga att göra de nya afgiffcerna mindre känbara.
Men de anförda siffrorna tjena i alla händelser till att
ådagalägga, att ett ganska betydligt antal behöfvande och väl
-
GRUNDER FÖR BEFRIELSE FRÅN AFGIFTERNA.
309
artade lärjungar vid läroverken kunna erhålla ett mot afgifterna
fullt svarande understöd.
Hvad nu blifvit anfördt synes Komitén gifva vid handen, att
någon fara icke förefinnes, att de föreslagna afgifternas införande
skulle från läroverken afstånga verkligt begåfvade medellöse ynglingar,
såvida nemligen befrielse efter de af Kung! Maj:t år 1882
föreslagna grunder medgifves. Hör att medellöse lärjungar skola
få tillfälle att deltaga i undervisningen vid de allmänna läroverken,
fordras för öfrigt, såsom redan framhållits i 1817 års undervisningskomités
ofvan anförda yttrande, understöd till andra med skolgången
förenade utgifter, såsom för bostad och kosthåll i staden,
om lärjungarne hafva sina hem på landsbygden, för skolböcker
och annan utrustning, hvilka utgifter uppgå till betydligt högre
belopp än de nu föreslagna terminsafgifterna. Het torde derför
ej blifva svårigheten att erhålla medel till dessa, som omöjliggör
besökandet af läroverken, om de andra, större svårigheterna öfvervunnits.
Enligt Komiténs mening kan man altså med skäl fordra, att
terminsafgifter till staten skola utgå, för så vidt den föreslagna
möjligheten att efterskänka x/4 af desamma medgifves.
Äfven synes det Komitén vara riktigt, att, såsom Kungl. Maj:t
till 1882 års riksdag föreslagit, denna befrielse så anordnas, att
15 / medellöse lärjungar befrias från hela afgiften och 20 / mindre
bemedlade från halfva afgiftsbeloppet. Det har stundom och icke
utan skäl framhållits, att den ofta med bekymmer och svårigheter
sträfvande medelklassen — handtverkare och idkare af mindre
jordbruk, lägre tjensteman, svagt aflönade lärare — tyngst skulle
drabbas af de ifrågasatta afgifterna, och det torde derför vara af
vigt, att de erhålla den lindring, som lemnas genom den senare
af ofvan anförda bestämmelser.
Då det skulle kunna inträffa, att antalet af dem, som böra
hänföras till mindre bemedlade lärjungar, icke uppginge till 20 %
under det att de till full befrielse berättigade medellöse vore flere
än 15 % af lärjungeantalet, eller tvärtom att de senare vore för
310
KAP. VIII.
få, under det öfverflöd funnes på lärjungar hänförliga till den förra
kategorien, vill Komitén för sådana fall föreslå den jemkning,
att i förra fallet liel befrielse får lemnas åt flere än 15 % och i
senare fallet half befrielse åt flere än 20 % af hela antalet, dock
med iakttagande deraf, att 75 / af hvad samtliga lärjungar skulle
betala, om befrielse ej funnes, alltid utdebiteras.
Vid beräkningen af procenttalet hel- och half befriade skulle
man kunna gå tillväga antingen så, att beräkningen gjordes samfäldt
för hvart och ett af ofvan sid. 304 angifna stadier inom läroverket
eller särskildt för hvarje årsafdelning. Genom att följa
det förra förfaringssättet, d. v. s. om man befriade 15 / af lärjungeantalet
inom hvarje stadium från hel och 20 % från half afgift,
skulle lätt olägenheter kunna uppstå; dels skulle det nemligen
blifva svårt att vid afgörandet af befrielsen jemföra anlagen
för studier hos lärjungar i olika klasser, dels skulle stora vexling^!’
i möjligheten till befrielse inom en klass kunna uppstå
från det ena året till det andra genom olikheten i förmögenhetsvilkor
hos lärjungarne i en ur gruppen utgående och i en i densamma
inträdande afdelning. Det har derför synts Komitén riktigare,
att hvarje årsafdelning i detta hänseende betraktades som
ett helt för sig, och att inom den högst 15 % af dess lärjungeantal
erhölle hel, högst 20 / half befrielse.
Då befrielsen på grund af det med densamma afsedda ändamålet
ej kan fordras såsom en den fattige ovilkorligen tillkommande
ekonomisk lindring, utan bör göras beroende af lärjungens
fallenhet för studier, flit och uppförande och dessa förhållanden
ej kunna pröfvas, förr än lärjungen efter någon tids förlopp hunnit
blifva känd, synes befrielse ej böra medgifvas för den första termin,
under hvilken lärjunge tillhör läroverket. Visserligen har
under den offentliga diskussionen om terminsafgiftsfrågan en motsatt
åsigt uttalats af dem, som yrkat, att alla under sin första
termin skola vara befriade från den nya afgiften och att först
efter vunnen kännedom af lärjungarne den pröfning må ega rum,
hvarigenom ynglingar, som sakna anlag för studier, kunna åläggas
GRUND EU FOU BEFRIELSE FRÅN AFGIFTERNA.
311
afgifter för undervisningen, oberoende af deras förmögenhetsförhållanden.
Ett sådant tillvägagående skulle dock i verkligheten
blifva ganska hardt; genom undervisningens kostnadsfrihet skulle
föräldrar lockas till att, i förhoppning om äfven under den följande
skoltiden fortsatt befrielse från eller nedsättning i afgifterna,
skicka sina barn till de allmänna läroverken och sålunda ta
vidkännas de dermed förenade kostnaderna, för att kanske sedan,
efter en termins förlopp, nödgas återtaga dem derifrån och vidtaga
nya anordningar för deras uppfostran och framtid. Grundsatsen
synes alltså böra vara, att alla föräldrar skola bidraga till
bestridande af kostnaderna för barnens undervisning vid de allmänna
läroverken, till dess barnen sjelfva visat sig förtjenta af
den uppmuntran till studiernas fortsättande, som föl dem, hvilka
deraf äro i behof, ligger i befrielse från eller nedsättning i afgifterna.
I öfverensstämmelse med denna grundsats torde afgift under
inskrifningsterminen böra erläggas äfven af alla dem, som öfvergå
till ett allmänt läroverk från ett annat. Väl kan kännedom om
sådana lärjungar redan vid inträdet vinnas dels af de medförda
afgångsbetygen, dels af den omständigheten, att de förut åtnjutit
eller icke åtnjutit befrielse eller nedsättning; men olika förhållanden
vid läroverken medföra olika befogenhet till befrielse, emu
vid ett läroverk, der antalet medellöse eller mindre bemedlade är
jemförelsevis litet, eu lärjunge kan hafva varit befriad, äfven om
hans anlag för studier ej äro så goda, att han jemväl vid ett
läroverk med flere medellösa lärjungar kunde blifva det, hvartill
komme svårigheten att jemföra den nykomne med de förut varande
lärjungarne vid läroverket.
Dock synes undantag böra göras med afseende pa sädana,
som vunnit flyttning från ett lägre läroverks högsta klass till
närmast högre klass i ett högre läroverk. Dessa måste, nemligen,
för att fortsätta sina studier, lemna det förra läroverket och öfvergå
till det senare; deras föräldrar måste ofta nog för denna
af skolorganisationen framtvingade förflyttning underkasta sig ej
obetydliga kostnader, och det torde derför vara med billighet
312
KAP. Vill.
förenligt, att sådana lärjungar i fråga om befrielse likställas med
det högre läroverkets egna lärjungar.
Det liar blifvit ifrågasatt, att hos oss, liksom i några andra
länder, lindring i afgifterna skulle lemnas för sådana fall, då två
eller flere bröder samtidigt bevista ett allmänt läroverk. Men
då uppenbarligen, om de ifrågavarande barnens föräldrar äro i god
ekonomisk ställning, intet skäl förefinnes för medgifvande af en
dylik förmån, och i annat fall utan tvifvel äfven den omständigheten,
att inom familjen finnas flere barn i uppfostringsåldern,
kommer att af vederbörande myndighet skäligen beaktas vid
bestämmandet af hel eller half befrielse från afgifterna, finner
Komitén ej nödigt att såsom allmän regel föreslå en sådan
lindring. Denna skulle äfven, i sådan utsträckning, ej så litet
inverka på de till staten ingående afgifternas belopp, såsom framgår
deraf, att, enligt till Komitén lemnade uppgifter för höstterminen
1882''), antalet fall af två bröder vid de högre och femklassiga
läroverken då utgjorde 1,697, af tre bröder 287 och af
fyra eller flere 50.
För vinnande af rättvis likformighet vid de skilda kassornas
tillgodoseende och för åstadkommande af största enkelhet och reda
vid debiteringen och uppbörden af afgifterna torde böra stadgas, att
från afgiften till biblioteks- och materielkassan samt från den till
bygnadsfonden befrielse må lemnas i sammanhang med befrielsen
från den nu föreslagna afgiften, så att helbetalande komme att
erlägga alla tre afgifterna hela, halfbefriade hälften af desamma
samt hel befriade endast det belopp, som af alla utan undantag
skall inbetalas till ljus- och vedkassan. Procenten af hel- och
halfbefriade skulle alltså blifva respektive 15 och 20 procent inom
hvarje årsafdelning för alla de tre här ifrågakommande afgifterna.
Befrielse torde, i öfverensstämmelse med hvad för närvarande
är stadgadt, böra föreslås af läroverkskollegiet, hvarefter förslaget
pröfvas af eforus eller af den lokalstyrelse, hvilken kan
komma att hafva närmaste vården om läroverkets ekonomi.
'') Se tab. 13—17 till detta kap.
GRUNDER FÖR BEFRIELSE FRÅN AFGIFTEN.
010
olo
Komitén liar icke förbisett de ökade svårigheter, som bestämmandet
af befrielse från eller nedsättning i afgifterna måste efter
den nya afgiftens införande komma att förorsaka vederbörande
myndigheter. För närvarande visa sig dessa svårigheter störst,
när det gäller att afgöra, hvilka lärjungar kunna räknas till de
mindre bemedlade, då dessa ofta ej kunna förete fattigdomsbetyg
och deras föräldrar ofta genom sträng hushållning och träget
arbete kunna, om också anständigt, dock endast nätt och jemt
uppehålla sig. Till denna kategori torde, om den nya afgiften
stadgas, ej obetydligt flere än förut böra hänföras, särskildt, såsom
ofvan nämts, bland svagare aflönade lärares, presters och lägre
tjensteinäns barn, hvilka utgöra en ganska betydande del af våra
skolors ungdom. Det synes emellertid icke möjligt att genom
några detaljerade bestämmelser i stadgan afhjelpa nu framhållna
svårigheter, utan dessa häfvas bäst genom den personkännedom,
som väl i allmänhet finnes hos läroverkskollegierna och kanske
i lika hög grad torde vara att påräkna hos lokalstyrelserna, om
sådana anordnas i öfverensstämmelse med Komiténs i det följande
afgifna förslag.
För att afgifterna verkligen må utgå, torde det vara lämpligt
och nödigt att stadga uteslutning från läroverket såsom påföljd i
händelse af försummad inbetalning, dock så, att anstånd kan lemnas
till löpande läsetermins slut. Att lagsökningsåtgärder dessutom
kunna vidtagas mot den, som icke fullgör sin betalningsskyldighet
i rätt tid, torde vara sjelfklart.
Beräkningen af det till statsverket genom de föreslagna terminsafgifterna
årligen ingående beloppet skulle, om densamma
göres efter förhållandena under 1882 års hösttermin, ställa sig på
följande sätt:
A) För klasserna 1—3:
1) vid högre läroverk: af 4,479 lärjungar ä 20 kr.
(efter afdrag af 25 %)
kr. 67,185.
314
KAP. VIII.
Trspt 67,185.
2) vid femklassiga läroverk: af 1,692 lärjungar ä 20
kr. (efter afdrag af 25 %)________________________________ kr. 25,380.
B) För klasserna 4—5:
1) vid högre läroverk: af 3,168 lärjungar ä 40 kr.
(efter afdrag af 25 %)..................................... kr. 95,040.
2) vid femklassiga läroverk: af 808 lärjungar ä 40
kr. (efter afdrag af 25 %)............................ .. kr. 24,240.
C) För klasserna 6—7:
af 3,930 lärjungar å 60 kr. (efter afdrag af 25 kr. 176,850.
Summa kr. 388,695.
Om man nu antager, att dessa afgifter genom lärjungeantalets
minskning i hvar och en af ofvan angifna klassgrupper skulle i
verkligheten komma att utgå med blott 90 % af de beräknade beloppen,
komme denna summa att minskas med 38,869 kr. och skulle
således uppgå till 349,826 kr., hvarvid dock bör märkas, att någon
förhöjning ej är beräknad med anledning af stadgandet, att alla
nyinsbrifne första terminen skola betala full afgift.
Vill man söka göra sig reda för förhållandet med hänsyn
äfven till hvad de nyinskrifne skola erlägga, kan man använda
ett annat beräkningssätt. I sjelfva verket leder detta till ungefär
samma resultat. Antagas nemligen de, som inskrifvas i första
klassen under nuvarande förhållanden utgöra omkring 1,600 (såsom
fallet var år 1881) och af dessa, med stöd af siffrorna i den tabellbilaga,
som utvisar föräldrarnes stånd och lefnadsvilkor, 400 tillhöra
samtliga afdelningarna C och 660 afdelningarna B i grupperna
II och III, så må här förutsättas, att ej mer än 200 af
förra kategorien och 300 af den senare skulle i följd af afgiftens
förhöjning afstå från att ingå vid läroverken. Hvad beträffar afdelningen
B af gruppen I, hvilken afdelning innefattar svagare
aflönade embets- och tjensteman, skulle efter all sannolikhet afgifternas
höjning icke medföra någon minskning i det från densamma
utgående lärjungeantalet.
BERÄKNING.
315
Med enahanda utgångspunkter kan man beräkna antalet af de
i 2:dra och 3:dje klasserna nyinskrifne till 630, af Indika 150 skulle
komma att tillhöra samtliga förmögenhetsafdelningarna C och 230
afdelningarna B i grupperna II och III. Här torde den åt den
nya afgiften förorsakade minskningen i antalet nyinskrifne icke behöfva
antagas större än bland de förra till 25, bland de senare
till 35, enär de, som i dessa klasser söka inträde, sannolikt äro i
bättre vilkor än de i lista klassen inträdande.
I 4:de och 5:te klasserna kan antalet nyinskrifne, som icke
utgått från lägre läroverks högsta klass, beräknas till 90 samt i
6:te och 7:de klasserna till 30, och torde någon nämnvärd minskning
bland dessa på grund af afgifternas höjning icke vara att
motse.
Vidare må antagas, att antalet af läroverkens öfriga lärjungar
skulle minskas så mycket, som antalet lärjungar ur förmögenhetsafdelningarna
C öfverstiger 15 % af hela lärjungeantalet (= den för
full befrielse bestämda högsta siffran). Beräknar man då lärjungeantalet
efter 1882 års uppgifter, så skulle till en början afgiftsbeloppen
för ett läsår blifva följande:
A) första terminen:
i lista klassen inskrifne (omkring) 1,100 betala ------ kr. 11,000.
» lista klassen qvarsittande, antag 70,------------- - » 700.
» 2:dra och'' 3:dje klasserna: inskrifne 570---------------- » 5,700.
öfrige 3,500 i dessa kl. ä 10 kr. (efter afdrag af 25 /) » 26,250.
» 4:de och 5;te klasserna: inskrifne 90 ä 20 kr.....---- » 1,800.
öfrige 3,580 i dessa kl. ä 20 kr. (efter afdrag af 25 %) » 53,700.
» 6:te och 7:de klasserna: inskrifne 30 ä 30 kr..-....... » 900.
öfrige 3,600 i dessa kl. ä30 kr. (efter afdrag af 25 %) » 81,000.
B) andra terminen:
» lista klassen 1,170 ä 10 kr. (efter afdrag af 25 /) — kr. 8,775.
x 2:dra och 3:dje kl. 4,070 ä 10 kr. (efter afdrag af 25 %) » 30,525.
» 4:de och 5:te kl. 3,670 ä 20 kr. (efter afdrag af 25 %) » 55,050.
» 6:te och 7:de kl. 3,630 ä SO kr. (efter afdrag af 25 <) » 81,675.
Summa kr. 357,075.
316
KAP. VITI.
Denna summa skulle i följd af den fortgående nedsättning i
lärjungeantalet, som af det mindre tillflödet till de lägre klasserna
med nödvändighet komme att föranledas, antagligen efter
9 är minskas med Ve > om eljes lärjungeantalet i det hela då
skulle komma att stå i samma förhållande till det nuvarande,
som antalet inskrifne efter afgiftsförhöjningen antagits komma att
visa till samma antal för år 1881; men denna minskning i inkomster
skulle mer än motvägas af det minskade behofvet af lärarekrafter.
Med stöd af ofvan anförda grunder och beräkningar få Komiterade,
hvilka icke hafva skäl att här beröra de nen gång för alla
utgående inskrifningsafgiften af 10 kr., föreslå följande bestämmelser
rörande öfriga af lärjungarne utgående skolafgifter.
1. Lärjunge, som vid allmänt läroverk är inskrifven, har att för
hvarje termin erlägga:
A) till statsverket:
inom lista, 2:dra och 3:dje klasserna, kr. 10.
» 4:de och 5:te klasserna............ » 20.
» 6:te och 7:de klasserna____________ » 30.
B) till läroverkets kassor:
l:o) till ljus- och veclkassan den afgift, hvarom i läroverksstadgans
§ 136 mom. 1 talas;
2:o) till biblioteks- och materielkassan 4 kr. 50 öre;
3:o) till bygnadsfonden 5 kr;
2. Befrielse från samtliga de under A) samt B) 2:o) och 3:o)
i föregående § nämda afgifterna kan beviljas medellöse lärjungar,
så vida de genom fallenhet för studier, flit och godt uppförande
anses böna till erhållande af denna förmån komma i åtanke.
Befrielse från halfva beloppet af samtliga dessa afgifter kan
beviljas mindre bemedlade lärjungar, som uppfylla det för hel
befrielse i föregående punkt stadgade vilkor.
BESTÄMMELSER.
317
Lärjunge må ej från erläggande af ifrågavarande afgifters
vare sig hela eller halfva belopp erhålla befrielse för den termin,
under hvilken han blifvit vid läroverket inskrifven; dock skall
denna bestämmelse icke gälla den lärjunge, som vid höstterminens
början söker inträde vid högre läroverk, efter att vid näst föregående
vårtermins slut hafva vid lägre allmänt läroverk vunnit
flyttning från detta läroverks högsta klass.
3. Ej må i någon år saf delning mer än 15 / af afdelningens
hela lärjungeantal erhålla hd befrielse, ej mer än 20 % half sådan;
härvid må, om så pröfvas nödigt, två halfva befrielser kunna ersätta
en hel sådan eller omvändt, blott att hela det för hvarje
termin inom årsafdelningen debiterade afgiftsbeloppet ej understiger
75 f af hvad det skulle utgöra, om alla lärjungarne erlade
full afgift. De olika linierna inom samma årsafdelning betraktas
vid beräkningen såsom ett helt.
Vid bestämmandet af det antal lärjungar, som inom hvarje
årsafdelning kan erhålla sådan befrielse, hvarom här talas, må
ej de lärjungar tagas i beräkning, hvilka enligt sista punkten i
näst föregående moment ej kunna för terminen till sådan befrielse
ifrågakomma.
4. Befrielsen beviljas, efter företedda intyg om de härvid
ifrågakommande lärjungarnes lefnadsvilkor, genom läroverkskollegiets
beslut, hvilket underställes efori eller möjligen blifvande
lokalstyrelses pröfning och stadfästelse.
5. På utsatt tid, 14 dagar, efter det tillkännagifvande blifvit
gjordt om de enligt föregående § beviljade afgiftsbefrielser, och
senast 6 veckor efter terminens början, verkställes uppbörden af
samtliga de i § 1 nämda afgifterna.
6. Uppbörden af den under A) i § 1 nämda afgiften redovisas
af rektor, i länen till landtränterierna och i Stockholm till
kungl. statskontoret, för vårterminen före Juni och för höstterminen
före December månads slut. De öfriga afgifterna förvaltas
och redovisas så, som i §§ 136 och 137 af gällande läroverksstadga
föreskrifves.
318
KAP. VIII.
7. Lärjunge, som ej före lästerminens utgång nu stadgade
afgifter erlagt, skall från läroverket uteslutas och må ej i detta
läroverk, ej heller i annat af staten bekostadt eller understöd!
läroverk intagas, förr än den resterande afgiften blifvit gulden.
8. Önskar lärjunge, som enligt näst föregående moment blifvit
från läroverket utesluten, erhålla afgångsbetyg, må sådant för honom
utfärdas; dock skall å detsamma antecknas den skuld, i
hvilken han häftar på grund af uraktlåtenheten att de stadgade
afgifterna erlägga.
HISTORIK.
319
KAP. IX.
Om indragning och ombildning af åtskilliga läroverk.
I vårt land finnes en grupp af skolor, som bildar ett fristående
system för sig och hvarken låter hänföra sig till folkskolan
eller till de allmänna läroverken. Denna grupp utgöres
af de s. k. pedagogierna. Flertalet af dessa skolor fans redan
i nyare tidens början, t. ex. Köpings pedagogi, som är känd
sedan 1522; den yngsta af dem är pedagogien i Mönsterås, hvilken
inrättades år 1866. Sannolikt voro de äldre pedagogierna
en omedelbar fortsättning af medeltidens »stadsskolor»; till en
del grundade på gamla anslag fingo de fortlefva, äfven sedan
landet erhållit ett nytt system af anstalter för den högre bildningen,
och oberoende af dessa.
I de olika skolordningar, genom hvilka elementarläroverkens
organisation på olika tider bestämts, namnes intet om dessa
pedagogier, och när folkskoleväsendet i vårt land på 1840-talet
fick en fast ordning, intogos pedagogierna ej heller i folkskolornas
system; de stodo qvar såsom en institution för sig:
ett mellanting mellan elementarläroverk och folkskola.
Denna pedagogiernas sväfvande ställning väckte slutligen
uppmärksamhet inom representationen. Rikets åren 1853—54
församlade ständer anhöllo hos Kungl. Maj:t om en utredning
af förhållandena vid dessa läroverk, som åtnjöto statsanslag,
men icke voro ordnade genom någon offentlig stadga och som
i vissa städer utvecklat sig till närmaste likhet med elementarläroverken,
i andra åter närmat sig till eller blifvit förenade med folkskolan.
Rikets ständer uttalade ock den önskan, att Kungl. Maj:t,
320
KAP. IX.
efter det en sådan utredning blifvit verkstad, måtte vid den
definitiva reglering af elementarläroverken, som då förestod, taga
i öfvervägande, huruvida pedagogierna kunde sättas i närmare
förhållande till rikets öfriga läroverk.
Redan vid följande riksdag (1856—58) begärde Kungl. Maj:t
ett årligt anslag af 63,449 rdr för beredande af pedagogiers eller
mindre skolors upptagande å elementarläroverkens stat. I det
statsrådsprotokoll, som åtföljde propositionen härom, anfördes
ett yttrande af dåvarande statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet,
hvilken framhöll, att anslagen till pedagogierna
tydligen åsyftade beredandet af tillfällen till undervisning
utöfver det omfång, hvartill folkskolan sådan meddelade,
och att dessa skolor alltså icke vore hänförliga till folkskolorna.
Ej heller hade de någon speciel uppgift, som kräfde deras
bibehållande såsom ett system för sig eller utbildande i någon
särskild riktning. Ty om de åsyftade bibringandet af sådana
kunskaper, som behöfvas för borgerligt yrke, men icke specielt
tillhörde tillämpningsskolan, så sammanfölle deras uppgift med
elementarläröverhets. Bland elementarläroverken borde derför
pedagogierna upptagas och i alla hänseenden ställas under de
för de förra gällande föreskrifter. Statsrådet föreslog alltså deras
förvandlande till elementarläroverk med två lärare: rektor och
en kollega.
Antalet af pedagogier i de städer, som ej hade elementarläroverk,
utgjorde då 31, bland hvilka äfven inräknades Engelholms
pedagogi, som dittils uppehållits helt och hållet på stadens
bekostnad. Men då Hedemora och Säter ansågos kunna
tillsammans nöja sig med ett läroverk, Sigtuna snart skulle
läggas under landsrätt, och Vaxholm, som för ändamålet förut
endast åtnjöt ett obetydligt anslagsbelopp, icke ansågs böra
vidare komma i fråga till läroverks erhållande, så blef antalet
nya elementarläroverk med 2 lärare enligt statsrådets förslag
28. Härför kräfdes, under antagande att, såsom sannolikt var,
städernas bidrag till dessa skolor fortfarande skulle utgå, ofvan
HISTORIK.
321
angifna, af Kung! Maj:t äskade belopp af 63,449 rdr om året.
Med afseende på användandet af detta belopp för de olika läroverkens
räkning borde enligt statsrådets tanke bestämmanderätt
förbehållas Kungl. Maj:t.
Rikets Ständer funno sig emellertid, då den vid förra riksdagen
begärda utredningen ännu icke kunnat framläggas och
pedagogierna sins emellan företedde stora olikheter med afseende
på ekonomisk ställning, förhållande till folkskolan och lärjungeantal,
icke kunna lemna bifall till Kungl. Maj:ts berörda förslag.
Deremot uppflyttade Riksdagen tre bland pedagogierna, de i
Norrtelje, Lidköping och Kristinehamn, till elementarläroverkens
klass och anvisade för hvartdera af åren 1858, 1859 och 1860
ett reservationsanslag af 30,000 rdr rmt att, stäldt till Kungl.
Maj:ts disposition, användas till löneförbättring åt lärare vid
och till utvidgning af sådana stadspedagogier, uti hvilka undervisningen
vunnit en högre grad af utveckling, samt under samma
vilkor åt lärarne vid landtpedagogien i Avesta. Utredning
af pedagogiernas förhållanden påyrkades fortfarande af Ständerna
och afgafs också från ecklesiastikdepartementet till följande
riksdag.
På grund af nyssnämda riksdagsbeslut förordnades om en
tillfällig reglering af pedagogierna genom kungl. brefvet af
den 22 November 1858. Genom detta fingo lärarne vid nästan
alla de stadspedagogier, der undervisningen vunnit någon högre
grad af utveckling, löneförhöjning till så stort belopp, att lönen,
oberäknad! boställe eller hyresmedel, uppgick till 1,000 rdr för
lärare, som aflagt fullständigt adjunktsprof, och 800 för öfrige
lärare. Detta gälde pedagogierna i Enköping, Söderhamn, Hjo,
Sköfde, Falköping, Södertelje, Köping, Arboga, Hedemora, Nora,
Linde, Säter, Avesta, Grenna, Simrishamn, Kungsbacka, Kungelf,
Laholm, Falkenberg och Borgholm; och uppgick sammanräknade
beloppet af dessa löneförhöjningar till omkring 10,000
rdr årligen. Dessutom utvidgades 12 stadspedagogier genom
anställande af extra lärare, en vid hvardera af pedagogierna i
Lärov.-kom. bet. 21
322
KAP. XX.
Söderhamn, Enköping, Hjo, Södertelje, Köping, Nora, Arboga,
Hedemora, Grenna, Kungsbacka, Kungelf och Borgholm; dessa
extra lärare, hvilka borde hafva aflagt fullständigt adjunktsprof,
skulle hafva ett årligt arfvode af 1,000 kronor, hvadan alltså
ytterligare 12,000 rdr af det beviljade reservationsanslaget
togos i anspråk.
I det statsrådsprotokoll, som åtföljde den sedermera till
1859—60 årens riksdag afgifna statsverkspropositionen, framhöll
chefen för ecklesiastikdepartementet, att flertalet pedagogier
visserligen, efter all sannolikhet, småningom skulle vinna den
utvidgning, att de borde upptagas bland elementarläroverken
och ställas under stadgan för dessa; men ett sådant upptagande
borde endast ske i mån af behof och städernas önskningar, icke
genom en på en gång för alla utfärdad förordning, i synnerhet
som det onekligen för vissa städer innebure en fördel, att
läraren vid pedagogien kunde leda de fåtaliga lärjungarne längre,
än skolstadgan för 2- eller 3-klassiga elementai-läroverk medgåfve.
I följd häraf och enär pedagogierna i sin dåvarande form
syntes närmast vara hänförliga till de högre folkskolorna,
hvarför också statsunderstödet till dem utgick af det för folkskolorna
uppförda anslag, hemstälde departementschefen, att
Kungl. Maj:t ville föreslå rikets ständer att, i stället för det
vid förra riksdagen lemnade reservationsanslaget, bevilja ett
belopp af 24,000 rdr årligen att för samma ändamål användas
och jemte öfriga anslag till folkskolan utgå af den för folkskoleväsendets
främjande afsedda andelen i den personliga skyddsafgiften.
Då emellertid statens bidrag för inxättande af högre folkskolor
å landet icke utgjorde mera än 2/3 af kostnaden, hvaremot
vederbörande skoldistrikt voro förpligtade att tillskjuta den
återstående tredjedelen, borde, enligt departementschefens mening,
äfven de städer, som, i saknad af elementarläroverk, ville
inrätta nya eller utvidga förut varande högre folkskolor ut
-
HISTORIK.
323
öfver den ståndpunkt, de vid dåvarande statsreglerings början
intogo, eller ytterligare förhöja pedagogernas löner utöfver
de belopp, Indika Kung! Maj:t funnit skäl bevilja utan vilkor
af bidrag från städernas sida, icke undandraga sig att, i
samma förhållande som skoldistrikt å landet, i kostnaden
deltaga.
På de af departementschefen sålunda anförda grunder föreslog
Kungl. Maj:t, att af det till folkundervisningens befrämjande
anslagna halfva beloppet af den personliga skyddsafgiften
— omkring 260,000 rdr — bland annat skulle utgå
24,000 rdr till löneförhöjning åt förut varande lärare vid pedagogierna
och arvoden åt extra lärare vid dessa läroverk.
Vid samma riksdag väcktes inom riksstånden af enskilde
motionärer flere förslag angående utvidgning af vissa pedagogi!’
samt grunderna för dessa läroanstalters ordnande. I motsats till
Kungl. Maj:ts proposition, som afsåg pedagogiernas utvidgning,
utan att dessa skolor skulle förvandlas till elementarläroverk,
utgingo dessa inom riksdagen gjorda framställningar i allmänhet
från den förutsättningen, att alla större och mera besökta
pedagogier nu borde såsom sådana upphöra och bland elementarläroverken
uppflyttas.
Rikets Ständer erkände för sin del giltigheten i allmänhet
af det skäl, som väsentligen legat till grund för Kungl. Maj:ts
i detta hänseende tillkännagifna åsigt. Då nemligen pedagogierna
tillhörde folkundervisningens område, och följaktligen deras
hufvud sakliga ändamål i allmänhet måste vara att bereda sina
elever en så beskaffad undervisning, som kunde vara nödig och
lämplig för dem, hvilka antagligen icke komme att fortsätta
sina studier vid elementarläroverken, syntes det Rikets Ständer
icke vara följdriktigt eller ändamålsenligt, att dessa skolor
skulle, så snart lärjungeantalet något mera tillväxte, blifva
förvandlade till elementarläroverk, hvarigenom undervisningen
från första början skulle komma att erhålla det strängt begränsade
omfång i hvarje lärokurs, som vid nämda läroverk
324
KAP. IX.
egde rum och för dem vore icke allenast lämpligt, utan äfven
nödvändigt under förutsättning, att deras lärjungar i allmänhet
genomginge flere klasser af skolan. Den större frihet med hänseende
till undervisningens omfång, som folkskolestadgan medgåfve,
utgjorde derför en väsentlig fördel, hvilken det ej syntes
vara skäl att undandraga pedagogierna i andra fall, än der
deras förändring till flerklassiga elementarläroverk af särdeles
vigtiga omständigheter påkallades.
En sådan förändring till mer än tvåklassigt elementarläroverk
borde icke medgifvas, utan att rikets ständer för hvarje
fall dertill beviljade erforderligt anslag; men beträffande de
pedagogier, som redan blifvit eller framdeles skulle blifva försedda
med två lärare, öfverlemnades till Kung! Maj:t att pröfva
och afgöra, om och när sådana omständigheter kunde vara för
handen, att vid en eller annan af dessa pedagogier undervisningen
borde ordnas i enlighet med stadgan för rikets elementarläroverk
och denna skola således förändras från tvåklassig
pedagogi till tvåklassigt elementarläroverk.
Hvad vidare anginge lärarnes ställning vid dessa skolor,
ansågo ständerna icke allenast, att de fortfarande borde få åtnjuta
de förbättrade lönevilkor, som redan för åren 1858—60
kommit dem till del och som Kung! Maj:t afsett att framgent
bereda dem, utan äfven att lärarne vid de tvåldassiga pedagogierna,
under förutsättning att de aflagt godkändt adjunktsprof, måtte
berättigas till enahanda löneförmåner, som voro medgifna lärarne
vid rikets elementarläroverk.
I sammanhang härmed biföllo äfven ständerna gjorda framställningar,
att pedagogierna i Arboga, Enköping och Söderhamn
skulle å stat uppföras såsom treklassiga elementarläroverk, med
vilkor att läroverkshusens bygnad och underhåll icke skulle af
staten bekostas.
De medel, som erfordrades för att bestrida kostnaderna för
de sålunda beslutade regleringarna, ansåg Riksdagen, enär denna
utgift syntes komma att blifva af lika ständig beskaffenhet
HISTORIK.
325
som anslagen till elementarläroverken och en stor del af pedagogiernas
lärare skulle erhålla samma aflöning och rättighet
till lönetur sb er åkning som elementarläroverkens lärare, icke
höra, såsom Kung! Maj:t föreslagit, utgå af den personliga
skyddsafgiften, utan upptagas i riksstaten såsom ordinarie anslag
och sammanföras med det för folkskolorna anvisade beloppet
(21,713 rdr) under den gemensamma rubriken pedagogier
och folkskolor.
Anslagets belopp blef, med iakttagande af de jemkningar,
som föranleddes bland annat deraf, att något aflöningsbidrag
från vederbörande kommuner derefter icke syntes vara att påräkna
för de pedagogier, hvilkas lärare skulle komma i samma
ställning som lärarne vid elementarläroverken, höjdt från af
Kung! Maj:t begärda 24,000 rdr till 27,287 rdr 59 öre. Det
sammanlagda anslaget till pedagogier och folkskolor uppfördes
alltså i riksstaten till 49,000 rdr; och borde tillökningen i detta
anslag användas till löneförbättring vid och utvidgning af sådana
pedagogier, uti hvilka undervisningen vunnit en högre
grad af utveckling.
Det vacklande mellan Kungl. Maj:ts och de enskilde motionärernas
åsigter, som kännetecknar detta riksdagsbeslut, bidrog
ingalunda att göra pedagogiernas ställning klarare. Å
ena sidan öfverensstämde riksdagens uppfattning med Kungl.
Majrts deri, att pedagogierna med afseende på läroplanen betraktades
såsom närmare anslutande sig till folkskolan, men å
andra sidan blef en stor del af pedagogierna, med afseende på
kompetensfordringar och lönevilkor för lärarne, likstäld med
elementarläroverken, hvarjemte anslaget till pedagogierna uppfördes
på ordinarie stat.
Kungl. Maj:ts antydda förslag, att kommunerna borde bidraga
till de ytterligare kostnaderna för pedagogierna, synes
icke hafva af riksdagen tagits i betraktande.
Sedan Kungl. Maj:t, med anledning af riksdagens beslut,
från domkapitlen infordrat förslag till ny stat för pedagogierna
326
KAP. IX.
jemte uppgifter om åtskilliga förhållanden vid dem, såsom
lärarnes meritförteckningar, lärokurserna, lärjungeantalet m. m.,
och dessa förslag och uppgifter inkommit, utfärdades den 22
November 1861 det kungl. bref, genom hvithet pedagogierna
erhöllo sin nuvarande organisation. De pedagogier, som i detta
kungl. bref afsågos, voro följande:
2-Uassiga pedagogier: Hjo, Södertelje, Köping, Nora, Hedemora,
Grenna, Kungsbacka, Kungelf, Borgholm och Sköfde;
1-Jclassiga pedagogier: Öregrund, Halköping, Ulricehamn, Lindesberg,
Säter, Avesta, Simrishamn, Engelholm, Falkenberg och
Laholm.
Enligt den ofvan omtalade, från ecklesiastikdepartementet
till riksdagen år 1859 aflemnade utredningen, funnos vid denna
tid, utom här ofvannämda skolor af detta slag, dessutom
en i Mariefred samt 7, vid hvilka undervisningen icke sträckt
sig utöfver de ämnen, som tillhöra en vanlig folkskola, nemligen:
Östhammar, Vaxholm, Sigtuna, Torshälla, Trosa, Vrigstad och
Ålem. Dessa sistnämda hafva småningom, utan att någon direkt
åtgärd härför vidtagits, upphört att finnas till annat än såsom
folkskolor. Pedagogien i Mariefred åter likstäldes genom kungl.
brefven af den 30 December 1863 och 8 Februari 1878 med
vanliga enklassiga pedagogier.
Sedan 1861 hafva dessutom följande förändringar beträffande
pedagogierna skett. Pedagogierna i Sköfde, Falköping och Engelholm
hafva förvandlats till elementarläroverk. Pedagogien i
Avesta har indragits år 1871, hvaremot pedagogien i Mönsterås
år 1866 tillkommit.
Löneförhållandena vid de ^åklassiga pedagogierna hafva
efterhand undergått likartade förändringar med dem, som vidtagits
med elementarlärarnes löner. Sålunda bestämdes år 1863,
att såväl rektor som lärare, sedan de i 5 år tillgodonjutit den
förut varande högsta lönegraden — 2,500 kronor — ytterligare
skulle erhålla en förhöjning af 500 kronor. År 1874 höjdes
lönerna för samtliga rektorer och lärare vid de två- och en
-
PEDAGOGIERNAS LONESTAT.
327
klassiga pedagogierna i alla lönegrader med 500 kronor, och år
1883 beviljades ytterligare för år 1884 ett lönetillägg af 250’
kronor för rektorer vid tvåklassiga pedagogier, kolleger i högsta
lönegraden och lärare vid de enklassiga pedagogierna, samt af
500 kronor för kolleger i de 4 nedersta lönegraderna. Enahanda
tillägg är af innevarande års riksdag för nästkommande år
beviljadt.
Lärare i gymnastik och sång fingo, jemlikt kungl. brefvet
af den 11 December 1863, anställas vid de tvåklassiga pedagogierna
med löner för de förra af 300 kronor och för de senare
af 100 kronor om året. Sånglärarnes löner höjdes år 1874 till
200 kronor. Teckningslärare finnas anstälde endast vid två af
de tvåklassiga pedagogierna, nemligen vid de i feödertelje och
Köping.
Pedagogiernas nuvarande lönestat har alltså följande utseende
:
A. De tvåklassiga pedagogierna.
Genast. Efter 5 år. 10 år. 15 år. 20 år.
Lektor............... 2,500*) — — 3,000*) 3,500*)
Kollega.............. 1,500* 2) 2,000''*) 2,5002) 3,0002) 3,500*)
Gymnastiklärare 300 — —
Musiklärare.......... 200 —
B. De enklassiga pedagogierna.
Lärare.....................-.....-............................... i.5001) kronor.
Slutligen kan nämnas, att år 1879 de genom kungl. brefvet
den 22 November 1861 bestämda kompetensfordringarna för rektorer
vid de tvåklassiga pedagogierna undergingo förändring,
så att latinskt disputationsprof ej vidare ingår i dessa fordringar.
1) För hvartdera af åren 1884 oek 1885 ökadt med 250 kr.
2) För d;o d:o ökadt med 500 kr.
328
KAP. IX.
Vid 1862—63 årens riksdag väcktes af enskild motionär förslag
om samtliga pedagogiernas ombildning till elementarläroverk,
men detta förslag vann icke riksdagens bifall.
Af nu lemnade historiska öfversigt framgår, att i början på
1860-talet de tvåklassiga pedagogierna blifvit stä-lda i ganska
nära samband med elementarläroverken med afseende på lärarnes
kompetens och aflöning; de enklassiga åter bibehöllo sin obestämda
ställning såsom ett slags utvidgad folkskola. Men efter
denna tid framträda gång efter annan inom riksdagen yrkanden
på, att icke blott pedagogierna, utan äfven de treklassiga läroverken
måtte antingen indragas eller förvandlas till högre folkskolor.
Dessa yrkanden grundas i allmänhet dels derpå, att
folkskolan genom en sådan åtgärd skulle vinna i lifaktighet
och användbarhet för alla samhällsklasser, dels på ekonomiska
skäl. De fingo vid 1868 års riksdag ett uttryck i flere enskilda
motioner inom andra kammaren. Det tillfälliga utskott, som
fick att behandla dessa motioner, yttrar i den föreliggande
frågan följande:
»Beträffande de icke fullständiga läroverken tvekar utskottet
ej uttala den mening, att de en- och tvåklassiga lämpligast
böra så ombildas, att de må komma att motsvara den högre
folkskolan, hvaraf följden måste blifva, att de öfvertagas af
kommunerna sjelfva, med det bidrag från statens sida, som
kommer andra sådana folkskolor till del, möjligen med den utsträckning,
som då äfven bör gälla för alla sådana läroanstalter,
att då antalet lärjungar ökas utöfver ett visst mått, staten må
bidraga till aflöningen af ännu en lärare, liksom ock å andra
sidan, att ett minsta antal lärjungar fastställes såsom vilkor
för åtnjutande af något statsbidrag».
Såsom skäl för en sådan förändring anföres, att många af
de dåvarande småläroverken lefde ett tynande lif samt att
genom den af utskottet föreslagna åtgärden en ej obetydlig
ekonomisk besparing skulle vinnas.
HISTORIK.
329
Visserligen komme genom denna åtgärd en del stadskommuner
att få vidkännas minskning i det dem förut tilldelade''
statsanslaget, men de skulle i stället vinna följande fördelar:
att skolorna komme att stå under kommunernas ocli de af
dem tillsatta skolstyrelsernas ledning och uppsigt;
att en större frihet vunnes att ordna deras undervisning;
efter lokala förhållanden;
att skolstyrelserna finge sjelfva tillsätta lärare;
att den egentliga folkskolan erkölle en organisk utveckling
uppåt; samt
att tillfälle kunde öppnas till undervisning äfven åt qvinliga
lärjungar.
Utskottet anser slutligen, »att då lärjungarne uti de sålunda
mera praktiskt ordnade läroanstalterna genomgått en afslutad
kunskapskurs, de mindre än nu skulle känna sig manade att
inträda på det offentliga läroverkets långa studiebana, utan.
tidigare utgå i lifvets värf, hvarigenom tillflödet till elementarläroverken
skulle minskas, utan förlust för landets högre bildning,
men till stort gagn för dess näringslif. Den vetenskapliga
banan stode lika öppen som förr för de större anlagen, men
det läge intet behof för dem, hvilkas håg och förmåga hänvisader
dem till en annan verksamhet, att inträda på den s. k. lärdabanan
för att der taga några mödosamma, gagnlösa fjät».
På dessa grunder tillstyrkte utskottet, att de en- och tvåklassiga
läroverken måtte ombildas till högre folkskolor under
de vilkor, som för sistnämda skolor voro gällande.
Andra Kammaren godkände utskottets förslag, men Första
Kammaren afslog det och beslöt, enligt sitt tillfälliga utskotts
utlåtande, en underdånig anhållan, att Kungl. Maj:t ville tillse,,
huruvida efter omständigheterna de mindre elementarläroverken
måtte bibehållas, med tillökning uppåt af en klass i stället för
den då till indragning föreslagna nedersta, eller också till annan
ort förflyttas. Detta Första Kammarens beslut biträddes sedermera
äfven af Andra Kammaren.
330
KAP. IX.
Frågan om de lägre läroverkens organisation upptogs derefter
af den år 1870 för revision af läroverksstadgan tillsatta
komitén. Denna komité, hvilken’ansåg, att latinet såsom grundläggande
språk borde inträda i de allmänna läroverkens första
klass, föreslog, med hänsyn till den praktiska bildningens behof,
att lägre realskolor, med namn af pedagogier, skulle inrättas
jemnlöpande med de högre läroverkens nedre klasser.
Till sådana pedagogier borde äfven de två- och treklassiga
-elementarläroverken förvandlas med bibehållande af samma
lärareantal, som de förut haft, hvarjemte de förut varande
pedagogierna borde bibehållas såsom pedagogier med två lärare
för hvardera, dock med den inskränkning, att det lägre elementarläroverket
i Örnsköldsvik samt pedagogierna i Öregrund, Ulricehamn,
Mariefred, Lindesberg, Säter, Simrishamn, Kungelf, Kungsbacka,
Falkenberg och Laholm föreslogos till indragning, liksom
äfven de inom Nikolai, Adolf Fredriks och Kungsholms församlingar
i hufvudstaden belägna lägre elementarläroverken.
Läroämnena i dessa pedagogier skulle vara: kristendom,
modersmålet, minst ett främmande lefvande språk, matematik,
naturlära, historia och geografi, välskrifning, teckning, gymnastik
och musik. Deras styrelse skulle utgöras af en utaf eforus
förordnad inspektor och två af kommunalstyrelsen utsedde, för
kunskap och nit om undervisningsväsendet kände män. Desse
skulle tillsammans med rektor för hvarje läroverk uppgöra särskild
undervisningsplan, upptagande ofvannämda ämnen i den
omfattning och i det förhållande inbördes, som med beräkning
af lärotiden och de tillgängliga lärarekrafterna bäst skulle motsvara
ortens behof i afseende å beskaffenheten af den bildning,
ett sådant läroverk vore afsedt att meddela. Denna plan borde
till granskning underställas eforus, hvilken egde att densamma
stadfästa för en tid af minst sex år.
Lärarne vid pedagogierna, liksom vid öfriga allmänna läroverk,
skulle tillsättas af biskop och konsistorium och kostnaderna
för undervisningen vid dem bestridas af statsmedel.
HISTORIK.
331
Då emellertid Kung! Maj:t icke gillade komiterades förslag
till undervisningsplan för läroverken, ledde ej keller det af
komitén väckta förslaget om införande af ett nytt läroverkssystem
— pedagogierna — till någon åtgärd från Kungi. Maj:ts
sida. Vid 1874 års riksdag uppköjdes samtliga de tvåklassiga
elementarläroverken till treklassiga, med undantag för de i
Stockkolm belägna, kvilka indrogos. Vid de bägge första riksdagarne
på 1880-talet framstäldes inom Andra Kammaren yrkanden
på de lägre läroverkens indragning i sammankang med
andra förslag till reformer, af kvilka de, som afsågo indragning
af vissa klasser i de allmänna läroverken ock införande af terminsafgifter
för undervisningen, redan omnämts i föregående
kapitel af detta betänkande.
Så föreslogs vid 1880 års riksdag inom Andra Kammaren af
en motionär, att en del mindre läroverk skulle indragas, ock af
en annan, att riksdagen skulle kos Kung! Maj:t ankålla om
tillsättandet af en komité, kvilken, bland annat, skulle kafva
att undersöka, kuruvida icke de en-, två- ock treklassiga elementarläroverken
borde indragas.
Det kammarens utskott, som fick i uppdrag att bekandla
denna fråga, hyste vissa betänkligheter mot en indragning i
stort af läroverk, dels på grund af det allmänna missnöje en
sådan åtgärd skulle väcka på de olika orterna, dels emedan
verkliga svårigheter att erhålla undervisning för barnen skulle
uppstå icke blott inom städerna, utan äfven ock ännu mer på
landsbygden, der det vore svårare att bereda tillfälle till enskild
undervisning. Åtskilliga kommuner kade äfven fått sina
läroverk mot åtagen ock behörigen uppfyld bygnadsskyldigket
—• ej blott sig, utan ock kringliggande landsbygd till gagn;
det torde då tarfvas en noggrann undersökning, kuruvida man
kunde ock borde genom ett penndrag beröfva dessa kommuner
en sålunda köpt förmån.
Emellertid tvekade icke utskottet att i allmänhet uttala
sig för förslaget till indragning af en del läroverk. »Hvad
332
kap. ix.
särskilda pedagogierna angår», heter det i utskottets betänkande,
»betraktar utskottet dem som ett oting. Mycket små, af ett helt
ringa antal besökta läroverk äro alltför litet omgifna och öfvervakade
af ett allmännare intresse, för att ej lätteligen råka i
förfall. Vackra undantag gifvas, men utskottet befarar, att det
sagda står fast som en regel». Med anledning häraf föreslår
utskottet, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t
såsom sin åsigt uttala, att samtliga pedagogier böra indragas
samt att äfven, efter förutgången närmare utredning, alla eller
de flesta treklassiga samt några femklassiga, i södra och mellersta
delarne af landet belägna läroverk torde kunna indragas.
I sammanhang härmed yttrar äfven utskottet (dock utan
att väcka något förslag), att det kunde sättas i fråga, huruvida
icke äfven ett högre läroverk, nemligen det i Strengnäs, borde
till femklassigt reduoeras. Komitén af 1870 hade föreslagit
ombildning af Nyköpings läroverk till femklassigt.
Kammaren biföll utskottets förslag, men enär frågan vid
denna riksdag icke hann komma före i Första Kammaren, var
hon för den gången fallen.
Vid följande riksdag upptog en enskild motionär i Andra
Kammaren ordagrant samma förslag, som utskottet vid 1880
års riksdag afgifvit i denna fråga. Äfven nu förordade kammarens
tillfälliga utskott n:o 1 det väckta förslaget och framhöll
särskild! det olämpliga i, att de små läroverkens kurser
äro uppstälda med afseende på fortsatta studier vid högre läroverk,
ehuru flertalet af de små läroverkens lärjungar utgå i det
praktiska lifvet. »Alla dessa små läroverk», yttrar utskottet,
»skulle hafva varit samhällenas ungdom till synnerligt stor
nytta, om åt dem gifvits frihet att, efter lokala förhållanden
och med beräkning af tillgängliga lärarekrafter i förhållande
till antalet kunskapssökande ynglingar, ordna sin undervisning.
Kommunernas intresse att stödja, uppehålla och allt mer utveckla
sina bildningsanstalter skulle då hafva visat sig Krigare
än under förhållanden, då klagan måste föras deröfver, att den
HISTORIK.
333
i dem meddelade undervisningen är för ofullständig att kunna
räcka till för den art af lifsverksamhet, åt hvilken de allra
flesta lärjungarne dock måste egna sig. Såväl beträffande utvägarna
att ersätta de nu omhandlade, som ock de femldassiga
läroverk, hvilkas indragning satts i fråga, kan det ej tillkomma
utskottet att med något förslag föregripa den utredning, som
ej minst i detta afseende torde påkalla ett omsorgsfullt öfvervägande
af många skiftande förhållanden.»
Sedan Andra Kammaren godkänt sitt utskotts förslag,
företogs frågan till behandling af Första Kammarens tillfälliga
utskott n:o 3. Detta utskott erinrar i sitt betänkande, att
frågan om pedagogiernas och en del treklassiga och femklassiga
läroverks indragning stode i närmaste samband med ett ärende,
som, enligt hvad statsrådsprotokollen upplyste, för närvarande
vore under utredning inom ecklesiastikdepartementet, nemligen
om begränsning af antalet lärjungar vid de särskilda läroverken.
Dessutom kunde det sättas i fråga, huruvida icke en hemställan
om de smärre läroverken borde gå i en helt annan riktning.
Det skulle nemligen kunna befinnas ändamålsenligt att ombilda
dessa läroverk till lägre realskolor eller så kallade borgarskolor,
beräknade att lemna tillfälle till en kortare bildningskurs, under
hvilken lärjungarne kunde inhemta hufvudsakligen hvad, med
hänsyn tagen till såväl deras ålder och deraf betingade fattningsförmåga,
som det praktiska lifvets allmännaste kraf, kunde
för dem finnas lämpligt. På grund häraf hemstälde utskottet,
att Första Kammaren icke måtte biträda medkammarens beslut
härutinnan, och kammaren fattade i enlighet härmed sitt beslut.
Frågan om indragning eller ombildning af de lägre läroverken
har varit en bland dem, för hvilkas utredning och behandling
i öfrigt inom riksdagen en komités tillsättande ansetts
önskvärdt. Hon framhålles äfven särskildt i det af Statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet till statsråds
-
334
KAP. IX.
protokollet för den 20 Oktober 1882 afgifna yttrandet angående
en läroverkskomités tillsättande. Statsrådet anför der, bland
annat, följande:
»Jag bar redan vid ett par föregående tillfällen baft anledning
nämna, att anmärkningar gjorts emot bibehållande af
de en- och tvåklassiga pedagogierna samt de treklassiga läroverken.
En inom ecklesiastikdepartementet verkstäld utredning,
bvilket antal af dessa läroverks lärjungar under de senaste
åren öfvergått till andra läroverk och bvilket antal afbrutit
undervisningen, antagligen för att egna sig åt praktiska yrken,
synes visa, att det senare antalet är öfvervägande. Men såsom
förberedelseanstalter för blifvande yrkesidkare kunna hvarken
pedagogierna eller de treklassiga läroverken sägas vara lämpligt
anordnade. För att, så vidt möjligt, undanrödja binder för
genomförande af det beslut, hvartill en undersökning må föranleda,
har Eders Kungl. Maj:t redan den 12 sistlidne Juni
täckts föreskrifva, att läraretjenster vid nyssnämda läroverk,
hvilka derefter blifva lediga, icke skulle besättas med ordinarie
innehafvare, utan tils vidare upprätthållas på förordnande.»
Läroverkskomitén har sålunda bort taga frågan om småläroverkens
indragning eller ombildning i noggrant öfvervägande.
Det var dervid af vigt att i första hand undersöka, huruvida
staten, vid dessa läroverks grundande eller under deras utveckling,
möjligen, mot åtagna uppoffringar från vederbörande stadskommuners
sida, iklädt sig några sådana förpligtelser, att en
indragning eller ombildning af läroverken kunde möta rättsliga
hinder samt, äfven om så icke vore, huruvida dock billighetshänsyn
borde förbjuda de ifrågasatta förändringarna. För detta
ändamål har inom Komitén verkstälts en utredning af dessa
skolors ställning, särskild! i ekonomiskt afseende, hvilken utredning
finnes upptagen såsom bilaga D till detta betänkande.
Af denna framgår, att några laga hinder icke möta att med
dessa läroverk vidtaga de förändringar, som kunna befinnas
lämpliga. Ej heller skulle derigenom några mer känbara
SMÅLÄROVERKENS STÄLLNING TILL STATEN.
335
rubbningar i stadskommunernas ekonomiska förhållanden vara.
att befara, endast tre af de pedagogier, hvilka kunna komma i
fråga till indragning, ega särskilda skolhus, de flesta äro inrymda,
i bygnader, som hufvudsakligen användas för andra ändamål,
såsom till folkskola, rådhus, in. in., och der ett treklassigtläroverk
skulle kunna blifva bestämdt till indragning, skall eu
förmånlig utväg för tillgodogörandet af den forna läroverksbygnaden
för stadskommunens räkning utan tvifvel ej blifva
svår att finna.
De till pedagogier och treklassiga läroverk af ålder utgående,
för öfrigt numera obetydliga statsanslagen kunna icke
anses vara af privilegiinatur, och lär det i hvarje fall tillkomma
statsmakterna att, i afseende å dessa äldre anslag lika väl som
i afseende å de i senare tid beviljade vida större anslagen till
samma läroverk, bestämma, för hvilket slags undervisning de
efter tidens kraf och ortens omständigheter böra användas. På.
flere ställen hafva dylika anslag redan ingått uti eller förvandlats
till anslag för folkskoleväsendets upprätthållande, och de
bidrag staten i senare tid lemnat åt folkskolan äfven i de städer,,
der pedagogier eller treklassiga läroverk ännu upprätthållas, torde
i hvarje fall fullt motsvara, om ej betydligt öfverstiga, det gamla
anslagets belopp. Komitén drager derför icke i betänkande
att såsom sin åsigt uttala, att staten är berättigad att vare sig
indraga pedagogianslag, der lärjungarnes fåtal ej längre medgifver
läroverkets upprätthållande, eller ock göra anslagets utgående
beroende af särskilda bidrag från kommunernas sida.
De till ifrågavarande skolor hörande donationer och fonder
torde, i de fall der skolan skulle komma att indragas, nästan
utan undantag kunna öfverflyttas till städernas folkskolor; åtminstone
synes detta gälla om alla de gåfvor, som lemnats
till småläroverken före 1840-talet, då folkskoleväsendet hos oss
först ordnades, och äfven om en och annan donation skulle''
finnas, som vore ovilkorligen förbunden med pedagogienseller
det lägre allmänna läroverkets fortvara, synes detta ej
-
336
KAP. IX.
kunna utgöra något väsentligt hinder mot en dylik skolas indragning,
om den på andra grunder befinnes lämplig, än mindre
för en ändring af vilkoren för statsbidrags utgörande till densamma.
Komitén har således ansett sig oförhindrad att taga i öfvervägande,
om och på hvithet sätt de smärre läroverken fortfarande
borde ingå i vårt skolsystem. Detta omfattar, såsom
bekant är, tvänne stora hufvudgrupper, folkskolorna och de allmänna
läroverken, hvilka båda äfven i finansielt afseende hafva
en väsentligt olika ställning, i det de förra till mer än hälften
bekostas af kommunen, de senare öfvervägande af staten. Det
synes dock ej nödvändigt, att hvarje skola, som ej är yrkesskola,
helt och hållet hänföres till endera af dessa grupper; fall
kunna finnas, då det kan vara tveksamt, huruvida en skola,
med afseende på förvaltning och underhåll, bör hänföras till de
allmänna läroverken eller icke, och det synes för sådana fall
särdeles ändamålsenligt att inrätta en klass af skolor, som på
det sättet bildar en öfvergångsform mellan förutnämda grupper,
att kostnaderna drabba kommunen jemförelsevis mindre
än för folkskolorna, men mera än för de allmänna läroverken.
Komitén, hvilken å ena sidan icke kan undgå att erkänna det
i många fall berättigade i de skäl, som ofta anförts för de mindre
läroverkens indragning, men å den andra icke anser det
nyttigt att i vår tid helt och hållet upphäfva redan befintliga
bildningsanstalter, der ej alldeles påtagliga skäl dertill förekomma,
har trott sig finna en lämplig utväg till föreliggande
frågas lösning genom att föreslå inrättande af skolor af det
-antydda tredje slaget i stället för nu befintliga mindre läroverk.
Innan Komitén närmare utvecklar1 sättet för denna anordning
-och de fördelar, som deraf skulle vinnas, vill den först och främst
.såsom sin åsigt framhålla, att staten ej bör, utöfver sin vård om
folkskolan, taga någon särskild befattning med sådana skolor för
allmän bildning, i hvilka endast en fast anstäld lärare finnes. I
.sådan händelse är nemligen läroverket helt och hållet beroende af
GRUNDER FÖR SMALÄROVERKS OMBILDNING.
337
denne endes duglighet, och den under det sträfsamma skolarbetet
väl behöfliga sporre, som ligger i täflan och samarbete, saknas
helt och hållet. Lärjungeantalet blir också i allmänhet ganska
ringa vid sådana läroverk, och den särskilda kostnaden för dem
kan svårligen anses motsvarad af den obetydliga olikheten mellan
de vid dessa och de vid folkskolor i städer vunna resultaten.
Vid allmänna läroanstalter, som skola stå öfver folkskolan,
synas derför minst två lärare böra vara anstälde. Men då detta
antal lärare kan anses befogadt endast vid sådana skolor, der
lärjungeantalet uppgår till motsvarande storlek, enär något
för staten vigtigt intresse af speciel art ej skall af dessa läroanstalter
tillgodoses, synas inga andra skolor af detta slag vara
berättigade än de, i hvilka lärjungarnes antal belöper sig till ett
visst minimum; Komitén anser, att det ej bör understiga 30.
Samma grundsats, att lärarnes antal skall vara beroende af
lärjungarnes, synes böra i allmänhet följas vid de små läroverken.
Först om antalet lärjungar stiger till minst 45, bör
sålunda enligt Komiténs mening en ny lärare kunna tillkomma,
så att skolan då får 3 lärare, och endast vid ytterligare förhöjning
af lärjungeantalet bör skolan få ny utvidgning; då lärjungarnas
antal blir 75, skulle, med hänsyn till freqvensen, ett
vanligt 5-klassigt läroverk kunna inrättas.
De i mindre kommuner belägna skolor, i hvilka sålunda
lärjungeantalet uppgår till minst 30 och högst 74 lärjungar, har
Komitén, som villigt erkänner det vanskliga i sådana gränsers
uppdragande, ansett sig böra hänföra till nyss angifna läroverkskategori,
som i visst afseende utgör en öfvergångsform
mellan folkskolan och det allmänna läroverket. Deras betydelse
synes vara öfvervägande lokal, och med afseende på sin ställning
till statens intressen äro de närmast jemförliga med folkskolorna,
men böra dock kunna lemna sina lärjungar ett ej obetydligt
högre bildningsmått, af hvilket dessa kunna draga nytta,
vare sig att de efter afslutad skolkurs träda ut i det praktiska
lifvet eller vilja fortsätta sina studier vid annan undervis
Lärov.
-kom. bet. 22
338
KAP. IX.
ningsanstalt — lägre tillämpningsskola eller allmänt läroverk.
Af de till Komitén lemnade uppgifterna1) framgår, att flertalet
af de från de treklassiga läroverken och pedagogierna utgående
lärjungarne icke fortsätter studierna vid annat läroverk;
från alla dessa läroverk sammanlagda afgingo under läseåren
1879—80, 1880—81 och 1881—82 af 1147 lärjungar: till annat
läroverk 383 lärj. (= 33,4 %), till enskilda studier 37 lärj. ( =
3,2 %), till praktiskt yrke 546 lärj. (= 47,6 %) och med okänd afsigt
181 lärj. (= 15,8 % af hela antalet afgångne).
Komitén föreslår sålunda, att dylika skolors upprätthållande,
liksom ock i åtskilliga främmande länder är förhållandet, måtte
göras beroende af ett skäligt bidrag från den kommun, inom
hvilken hvarje skola är belägen. Med afseende på storleken af
detta bidrag synes det vid jemförelse med gällande bestämmelser
rörande bestridandet af kostnaderna för folkskolan ej vara
obilligt, att detta bestämmes till 1/3 af lärarepersonalens aflöning,
hvarjemte kommunen bör ega skyldighet att tillhandahålla lokal
för skolan och nödig bostad åt föreståndaren; deremot torde staten,
såsom på annat ställe närmare skall utvecklas, ensam böra betala
de ålderstillägg för lärarne, som här nedan föreslås.
Staten skulle således få deltaga i utgifterna för de ifrågavarande
skolorna i ej obetydligt högre proportion än för
folkskolorna, hvilket ock torde finnas skäligt, om man tager i
betraktande hvad ofvan är anfördt rörande dessa skolors särskilda
ställning.
Från sådana kommunalskolor böra inga af lärjungarne erlagda
skolafgifter ingå till statsverket, då, såsom ofvan är
sagdt, det ändamål de fylla till stor del är ett kommunalt
och då på denna grund kommunen bör ansvara för hvad som
till skolans uppehållande tarfvas utöfver statens bidrag. Deremot
synes rättighet med nödig inskränkning böra lemnas
kommunen att vid dem pålägga afgifter, som af densamma *)
*) Se de till detta kap. hörande tabellbilagorna 1—4,
KOMMUNALSKOLOK.
339
kunde få disponeras. Likaledes synes det ej obilligt, att kommunerna
inom vissa gränser få rätt att, om så anses lämpligt,
uttaga högre afgifter af lärjungar, som bo utom kommunerna,
så vida ej genom öfverenskommelse mellan den kommun, der
skolan är belägen, och grannkommuner eller landstinget andra
bestämmelser kunna träffas.
Genom den omedelbara och utsträckta inverkan på skolans
upprätthållande, som sålunda tillkommer kommunen, skulle en
dubbel fördel vinnas, nemligen dels den att det intresse från kommunens
sida, utan hvilket eu sådan mindre skola ej kan utöfva någon
lifskraftig verksamhet, säkrare kunde påräknas, dels den, att
det ej längre skulle, såsom nu så ofta är fallet, komma i fråga
att upprätthålla en skola, som endast förde ett tynande lif.
Detta intresse skulle ej oväsentligt höjas, om, såsom billigheten
synes fordra, kommunen, som i ej ringa mån skulle
bidraga till skolans underhåll, äfven genom sina representanter
finge med ganska vidsträckt befogenhet deltaga i dess vård och
styrelse. Enligt Komiténs mening, hvilken finnes närmare motiverad
på särskildt ställe i detta betänkande, skulle det äfven
för de allmänna läroverken vara synnerligen välgörande, om
deras angelägenheter närmast stäldes under en lokalstyrelses
ledning; men i ännu högre grad synes detta gälla om de nu
föreslagna kommunalskolorna, på hvilka äfven lokalstyrelsen bör
utöfva större inflytande, än på de allmänna läroverken. Dessa
kommunalskolor skulle nemligen, enligt här nedan afgifvet förslag,
med afseende på undervisningsplanens anordning och lärokurserna,
icke vara ovilkorlig! bundna vid en för dem alla faststäld
plan, utan kunna få densamma lämpad efter olika orters
behof och intressen, hvilka utan tvifvel äro bäst kända af orternas
egna invånare.
På grund af det nu anförda föreslår Komitén, att styrelsen
öfver hvar och en af dessa skolor må utgöras af en af Kungl.
Maj:t förordnad ordförande samt skolans föreståndare och tre af
kommunen valde ledamöter, bland hvilka, der så lämpligen kan
340
KAP. IX.
ske, för bevakande af de hygieniska intressena, en läkare bör
finnas. För den händelse äfven grannkommuner eller landstinget
deltaga i bestridandet af omkostnaderna för skolans
underhåll, synas jemväl dessa böra, på sätt som i hvarje särskild!
fall bestämmes, få genom utsedda ombud vara representerade
i skolstyrelsen. Denna styrelse bör i allmänhet öfver
skolorna hafva den befogenhet och myndighet, som förut tillkommit
eforus eller domkapitel. Dock torde något undantag
häri böra göras med afseende på lärareplatsernas tillsättning.
Dels synes det nemligen nödigt, att de sökandes kompetens
pröfvas af en administrativ myndighet, som bättre än en lokalstyrelse
måste kunna bedöma i formelt afseende tvistiga fall,
dels torde statsmyndighet böra utöfva något inflytande på tillsättande
af en så vigtig tjenst som rektorstjensten. Med afseende
härpå vill Komitén derför föreslå, att lokalstyrelsen må
uppsätta tre personer på förslag till rektorstjensten och att Kungl.
Maj:t eller den möjligen blifvande öfverstyrelsen bland dessa utnämner
en.
Kompetensfordringarna för den af lärarne, som är skolans
föreståndare eller rektor, synas böra vara desamma, som för
adjunkt vid de allmänna läroverken äro eller varda föreskrifna.
Finnas jemte rektor endast en eller två andre lärare —
lärarne i öfningsämnena här ej afsedde — lärer det, med afseende
på skolans ringa omfattning, ej vara nödvändigt, att denne
eller dessa äro personer med akademisk bildning, utan torde
för dessa platser samma kompetens som till folkskolelärarebefattningar
vara tillräcklig. Bland de läroämnen, som i dessa
skolor borde förekomma, skulle tyskan eller möjligen något
annat främmande språk vara det enda, som läge utom folkskolelärares
vanliga bildningsmått; men dels kunde väl i de flesta
fall föreståndaren undervisa i sådant ämne, dels komme, om
så ej vore förhållandet, detta ämne att blifva ett bland dem, i
hvilka platsen ansloges ledig, och det skulle då utan tvifvel ej
saknas sökande bland sådana folkskolelärare, hvilka efter aflagd
LÄRAREKOMRETENSEN vid kommunalskolorna..
341
studentexamen gifvit sig in på folkskolelärarebanan — något
som numera ej är sällsynt.
Det synes ock vara ändamålsenligt att sålunda inskränka kompetensfordringarna
för dessa platser, enär man på goda grunder
kan förutsätta, att desamma för personer med adjunktskompetens
ej skola vara så lockande som för personer med folkskolelärarekompetens,
hvadan man såsom sökande till dem skall kunna
påräkna de dugligaste af den sistnämda gruppen, men af den
förstnämda gruppen kanske de mindre användbare. Ej heller
bör lemnas ur sigte, att lärare med folkskolelärarekompetens
oftast kunna användas för undervisning i öfningsämnena, för
hvilkas råtta tillgodoseende vid mindre skolor svårigheter ej
sällan möta med anledning deraf, att tjensterna i och för sig
måste blifva allt för svagt aflönade för att kunna blifva besatta
med fullt skickliga innehafvare.
På samma gång som sålunda en verklig vinst bereddes skolorna,
skulle ock för dugliga folkskolelärare en utsigt till befordran
öppnas. Den kompetens, som för det närvarande fordras
af lärare vid ewklassiga pedagogier, nemligen endast godkändt
undervisningsprof för adjunktsbeställning (utan vare sig akademisk
examen eller seminariikurs), synes deremot ej vara till
fylles, enär den lemnar otillräcklig säkerhet för, att läraren skall
blifva i pedagogiskt hänseende duglig. På grund af hvad här
yttrats, föreslår Komitén, att vanlig folkskolelärarekompetens
måtte medföra lika berättigande till dessa andre-lärarebeställningar,
som vanlig adjunktskompetens, men att i regeln ingen,
som ej har någotdera slaget af kompetens, bör för dessa platser
anställas.
Undervisningsprof bör de sökande åläggas i de läroämnen
och till den omfattning, skolstyrelsen vid ledighetens kungörande
bestämmer.
Vid kommunalskola, der med hänsyn till lärjungeantalet
flere än två lärare utom föreståndaren erfordras, kan dock ej
folkskolelärarekompetens anses vara tillräcklig för de ytterligare
342
KAP. IX.
behöfliga platserna. Dels skulle det nemligen vid skolor med
sådan omfattning vara af nöden, att flere af lärarne vore skicklige
att undervisa i främmande lefvande språk, dels skulle
i dem äfven andra läroämnen förekomma i en omfattning,
som förutsatte kunskaper utöfver folkskolelärares vanliga bildningsgrad.
Dessa platser böra derför med afseende på kompetensen
vara likstälda med vanliga adjunktsbeställningar.
Då en sådan mindre skolas tillvaro, liksom antalet lärare
vid densamma, enligt Komiténs förslag skulle komma att bero
af lärjungeantalet och behofvet af en sådan skola eller af en
lärareplats vid densamma således måhända kunde upphöra, lärer
det vara lämpligt bestämma, att ledigblifvande platser vid dessa
skolor ej få kungöras till ansökan, förr än för hvarje särskild!
fall Kungl. Maj:ts tillstånd dertill erhållits.
Under antagande af att den af Kungl. Maj:t vid 1882 års
riksdag begärda löneregleringen för lärarne vid de allmänna
läroverken i sina liufvuddrag för framtiden varder gällande,
torde lönen för rektor vid skolor med en eller två lärare utom
rektor böra bestämmas till 3,000 kr. och fri bostad, med två
ålderstillägg å 500 kronor, för hvilka tiden torde bestämmas så,
att rektor under de första åren erhölle större inkomster än en
adjunkt i lista och 2:dra lönegraderna, derefter lika med adjunkten
i 3:dje och följande lönegrader, bostället oberäknad!. Härigenom
skulle dessa platser ur ekonomisk synpunkt blifva eftersträfvansvärda
för yngre adjunkter, bland hvilka de för dem lämpligaste
personerna torde finnas. Alderstilläggen borde alltså lemnas
efter resp. 5 och 15 år.
För rektor vid skolor med flere än 2 lärare utom rektor
föreslås lönen till enahanda belopp som för rektorer vid de
5-klassiga allmänna läroverken; för andre-lärarne till 2,000 kr.
med två ålderstillägg å 250 kr. efter resp. 5 och 10 års tjenstgöring;
samt för de adjunkter, som dessutom vid någon skola
torde vara behöfliga, till samma belopp som för adjunkter vid
de allmänna läroverken.
KOMMUNALSKOLORNAS ORGANISATION.
343
På det att icke någon ökad utgift må vållas kommunen
derigenom, att en lärare längre tid qvarstannar på samma plats,
ock på det att lärares öfvergång från en sådan skola till en
annan dylik ej måtte i löneförhållandenas ordnande möta något
hinder, synas, såsom redan är nämdt, alla ifrågakommande ålderstillägg
köra helt ock kållet bestridas af staten, hvadan ock
Kung! Maj:t i de särskilda fallen bör pröfva behörigheten till
deras erhållande.
Hvad beträffar organisationen i öfrigt af dessa skolor, torde
stor frihet böra lemnas åt de särskilda lokala styrelserna; staten
bör endast fordra, att tillräcklig garanti lemnas för, att de af
densamma tillskjutna medlen ej användas utan motsvarande
gagn och att ett i och för sig tillfredsställande resultat vinnes.
I sistnämda afseende erbjudes otvifvelaktigt den största säkerheten
af det omedelbara intresse, kommunerna sjelfva måste hysa
för dessa skolor; dock synas de dessutom böra vara underkastade
inspektion från kung! ecklesiastikdepartementet eller
en blifvande öfverstyrelse, hvarförutom några få för dem
alla gemensamma konstituerande bestämmelser böra fastställas.
Jemte hvad förut är föreslaget om dessa skolors styrelse
samt lärarnes kompetens och aflöning, torde sålunda äfven
stadganden böra utfärdas angående läsårets längd, lärarnes
tjenstgöringsskyldighet och inträdesåldern, i hvilka afseenden
de för de allmänna läroverken gifna bestämmelserna lämpligast
kunna tjena till efterrättelse. Äfven synes det böra
föreskrifvas, att minst ett främmande lefvande språk upptages
i dessa skolors läroplan, enär de härigenom erhålla sin
bestämda karakter såsom en från folkskolan skild art af läroverk.
Läroplanens anordning i öfrigt kunde, såsom redan nämts,
med afseende å olika orters behof och önskningar, för olika
skolor få ordnas på olika sätt. Dessa skolor hafva nemligen
till gemensam uppgift att inom mindre kommuner, der upprättandet
af vanliga allmänna läroverk ej kan sättas i fråga,
med större kraft och till större omfång, än i folkskolan kan
344
KAP. IX.
vara möjligt, efter bästa förmåga utveckla ungdomens själs- och
kroppskrafter: ett mål, som utan tvifvel på många olika vägar
lämpligen kan nås.
Särskildt må med afseende på klassindelningen framhållas,
att den stränga begränsning af lärarens verksamhet för hvarje
lektion till ett enda lexlag, som vid de större läroverken, på
grund af det stora antalet lärjungar i hvarje klass, är berättigad,
vid dessa mindre skolor i de flesta fall ej behöfver iakttagas,
då lärjungeantalet här i allmänhet ej torde varda större, än
att hvarje lärare vanligen skall kunna samtidigt sysselsätta
mer än ett lexlag. Härigenom vinnes ock den fördelen, att
skolan under flere år kan behålla en lärjunge och föra honom
framåt och att i följd häraf intresset inom orten för skolan
ökas samt faran för lärjungeantalets allt för stora nedsättning
minskas. Dessa skolor böra derför ej heller kallas 2-klassiga,
3-klassiga o. s. v., utan skolor med 2, 3 o. s. v. lärare.
Uppgörandet af stadga för undervisningen och ordningen
vid en hvar af dessa kommunalskolor synes också lämpligen
böra tillkomma hvarje särskild skolas styrelse, hvilken bäst
känner såväl ortens behof och önskningar, som de lärarekrafter,
öfver hvilka skolan har att förfoga i och för dessa behofs
fyllande. Men å andra sidan bör staten äfven i dessa hänseenden
ega att öfver dessa skolor utöfva den kontroll, hvartill dess bidrag
till kostnaderna berättiga och som äfven är för hvarje skolas
eget bästa af största vigt. Jemte det att skolan är underkastad
den ofvannämda inspektionen, bör derför äfven styrelsen förpligtas
att till Kungl. Maj:t eller möjligen blifvande öfverstyrelse
för läroverken insända årlig redogörelse för skolans
verksamhet och de för skolan faststälda stadgar och arbetsplaner
samt att ställa sig till efterrättelse de ändringar i dessa,
som Kungl. Maj:t eller öfverstyrelsen kan finna skäligt föreskrifva.
Ehuru, såsom i det föregående starkt betonats, de ifrågavarande
skolornas hufvudändamål icke är att löpa parallelt med
GRUNDER FÖR KOMMUNALSKOLORS ORDNANDE. 345
de allmänna läroverkens lägre klasser eller att förbereda till
inträde vid dessa läroverk, torde det dock, särskild! med hänsyn
till förutvarande förhållanden i många af de här ifrågakommande
städerna, vara billigt, att möjligheten af en öfvergång
från dem till de allmänna läroverken åtminstone icke
alltför mycket försvåras. Komitén har också tänkt sig, att,
ehuru kursfördelningen vid dessa skolor kan komma att blifva
en annan än i de lägre klasserna af de allmänna läroverken,,
det dock ej bör möta några svårigheter att för de lärjungar,
som vilja fortsätta vid ett högre läroverk, träffa sådana anordningar,
att de derstädes lätt må vinna inträde. Och i sådant,
fall torde det ej heller varda omöjligt för kommunalskola att, på.
särskild ansökan och med vilkor af nödig kontroll, erhålla
dimissionsrätt till viss klass i det allmänna läroverket.
De af Komitén föreslagna allmänna grunderna för kommunalskolors
ordnande kunna på följande sätt sammanföras:
a) Staten tager ej särskild befattning med andra läroverk
än sådana, för hvilka, på grund af vunnen erfarenhet, ett normalt
lärjungeantal af minst 30 kan påräknas, så vida ej Särskilda
omständigheter föranleda undantag.
b) För en skola med ett normalt antal af 30—44 lärjungar
böra 2 ämneslärare anställas; blir lärjungeantalet 45—54, bör
ämneslärarnes antal vara 3; om det förra antalet är 55—64, bör
det senare vara 4, och om det förra är 65—74, det senare 5 —
hvarvid alltid en af lärarne tillika är skolans föreståndare.
Först då lärjungarnes antal uppgår till 75, bör upprättandet af
ett vanligt 5-klassigt allmänt läroverk ifrågasättas.
c) Yid omreglering af nuvarande pedagogier och treklassiga
läroverk till sådana kommunalskolor samt vid inrättandet af
nya sådana bekostar staten 2/3 af lärarnes minimilöner och
ifrågakommande ålderstillägg; kommunen ^åter bekostar 1/3 af
lärarnes minimilöner och öfriga för skolorna erforderliga utgifter
samt sörjer dessutom för skollokal och fri bostad åt skolans.
346
KAP. IX.
föreståndare. — Terminsafgifter vid dessa läroverk må icke
kunna åläggas lärjungarne till högre belopp än vid de allmänna
läroverken samt skola, der de finnas, ingå till kommunen.
d) Kommunalskolans styrelse utgöres af en af Kung! Maj:t
för ordnad ordförande, skolans föreståndare samt tre af kommunen
valda medlemmar. Om skolläkaren icke är medlem af
styrelsen, ege han der säte och stämma vid behandlingen af mål,
som röra helsovården inom skolan. Denna styrelse ege den befogenhet
och myndighet öfver skolan, som hittils tillkommit eforus
och domkapitel, dock med iakttagande af, att rektor vid kommunalskola
må tillsättas af Kungl. Maj:t eller blifvande öfverstyrelse,
efter det kommunalskolans styrelse föreslagit tre personer och
bland dessa gifvit en sitt förord, samt att öfverstyrelsen skall afgifva
yttrande öfver deras kompetens, som sökt annan tjenst vid
kommunalskola. — För den händelse äfven grannkommunerna
eller landstinget lemna understöd åt skolan, böra äfven dessa,
på sätt som i hvarje särskildt fall bestämmes, få genom utsedda
ombud vara representerade i skolstyrelsen.
e) Vid skolor med 2 eller 3 lärare behöfver endast en af
lärarne, skolans föreståndare, hafva vanlig adjunktskompetens;
till den eller de andra platserna kunna äfven antagas lärare
med vanlig folkskolelärarekompetens. Böra 4 eller 5 lärare
finnas vid skolan, kunna endast 2 hafva denna sistnämda
mindre kompetens.
f) Då lärarebefattning vid kommunalskola blir ledig, får
den ej, förr än Kungl. Maj:ts tillstånd dertill erhållits, till ansökan
kungöras.
g) Lönen för rektor vid läroverk med två eller tre lärare
bestämmes till 3,000 kr., med två ålderstillägg å 500 kr. efter
resp. 5 och 15 års tjenstgöring, utom fri bostad; lönen för rektor
vid läroverk med 4 eller 5 lärare till samma belopp som för
rektor vid 5-klassigt allmänt läroverk och med samma rätt till
löneförhöjning, som är denne sistnämde medgifven; lönen för
andre-lärarne till 2,000 kr. med två ålderstillägg å 250 kronor
GRUNDER FÖR KOMMUNALSKOLORS ORDNANDE. 347
efter resp. 5 och 10 års tjenstgöring; lönen för adjunkter till
samma belopp som vid de allmänna läroverken.
A) Stadga för undervisningen och ordningen inom skolan
uppgöres särskildt för hvarje kommunalskola af dess styrelse,
hvarvid följande bestämmelser måste anses för dem alla bindande:
skolan skall vara i verksamhet minst lika många veckor
af året, som för de allmänna läroverken är stadgadt;
lärarnes tjenstgöring för vecka skall hafva samma omfattning
som adjunkternes vid de allmänna läroverken, dock med
skäligt afdrag för rektor;
inträdesåldern får ej understiga fylda 9 år;
minst ett främmande lefvande språk bör på läroplanen
upptagas.
i) Önskar kommunalskolas styrelse att för skolan erhålla
s. k. dimissionsrätt till allmänt läroverk, bör den derom göra
framställning hos Kungl. Maj:t, som i hvarje särskildt fall beslutar,
om och i hvad mån sådan rättighet må skolan beviljas,
samt utfärdar de närmare bestämmelserna rörande sättet, hvarpå
denna rättighet må utöfvas.
A) Kommunalskolorna, som äro underkastade samma inspektion
som de allmänna läroverken, äro dessutom skyldiga att
till Kungl. Maj:t eller till öfverstyrelsen för läroverken, om en
sådan kommer till stånd, insända redogörelse för sin verksamhet
och de för skolan faststälda stadgar och arbetsplaner samt
att ställa sig till efterrättelse de ändringar i dessa, som Kungl.
Maj:t eller öfverstyrelsen kan finna skäligt föreskrifva.
Enligt Komiténs mening skulle icke blott nuvarande mindre
läroverk kunna förvandlas till dylika kommunalskolor, utan det
bör äfven stå öppet för andra kommuner, som nu sakna sådant
läroverk, men som vilja underkasta sig härför erforderliga kostnader
och inom hvilka ett efter ofvan angifna grunder tillräckligt
lärjungeantal kan vara att påräkna, att kunna komma
348
KAP. IX.
i åtnjutande af ifrågavarande förmån. Deremot anser Komitén
det icke tillkomma sig att här föreslå, kvilka läroverk af de
nu bestående böra till kommunalskolor förvandlas, ej heller,
hvilken utsträckning hör gifvas åt olika städers kommunalskolor.
Denna fråga synes nemligen endast kunna behandlas
af en administrativ myndighet, efter en för hvarje särskildt
fall med afseende på de vid tiden för ärendets upptagande befintliga
förhållanden verkstäld pröfning. Sådan myndighet torde
det äfven tillkomma ej mindre att utfärda stadga för detta nya
slag af läroverk, än ock att taga i öfvervägande frågan om
pensionering såväl af lärarne vid kommunalskolorna, som af
deras enkor och barn.
Följande öfversigt1) tjenar emellertid till att gifva en föreställning
om, huru förhållandena skulle gestalta sig med de nu
befintliga en- och (mklassiga pedagogierna samt de fre-klassiga
allmänna läroverken, i händelse ofvan anförda grunder nu genast
skulle på dem tillämpas.
A. Till indragning, i mån af lärarnes afgång, skulle ifrågakomma
följande skolor, i hvilka lärjungeantalet i medeltal under
åren 1873—82 ej uppgått till 30, nemligen:
1. Enklassiga pedagogierna i
Öregrund (medeltal lärj. 1873—82 5,7; vårt. 1883 12; höstt. 1883 13).
Ulricehamn ( | » | » |
| 10,4; | » | 8; | » | 10). |
Mariefred ( | » | » | » | 13,9; |
| 8; | » | 10). |
Säter ( | » | » | » | 8,9; | » | 7; | » | 12). |
Falkenberg ( | » |
|
| 13,3; | » | 15; | » | 8). |
Laholm ( | » | » | » | 26,5; |
| 24; |
| 18). |
Mönsterås ( | 5> | » | » | 27,o; | » | U; | » | 13). |
Anm. I enlighet med här antagna grunder kunde äfven Simrishamns
pedagogi synas böra indragas, enär medeltalet lärjungar vid denna skola
under åren 1873—82 endast utgjort 22,6. Men då densamma sedan år
1877 så betydligt utvecklats, att medelantalet lärjungar för åren 1877—82
utgjort 32,7, hvarjemte lärjungeantalet var 42 under vårterminen 1883
och 43 höstterminen 1883, så torde det böra beräknas, att den bibehålies.
’) Fullständiga redogörelser för läroverkens lärjungeantal finnas i de till detta
kap. hörande tabellbilagorna 5—9.
DE NUVARANDE SMÅLÄROVERKEN.
349
2. De tvåklassiga pedagogierna i
Hjo | (medeltal lärjungar | 30,7; | vårt. | 1883 | 11; höstt. 1883 11). | |||||
Hedemora | ( |
| » |
| 14, i; |
| » | ii; |
| 9). |
Grenna | ( | » | » |
| 21,1; |
|
| 19; | » | 22). |
Kungelf | ( | » | » |
| 20,5; |
| » | 32; |
| 24). |
Kungsbacka ( |
| » |
| 14,6; |
| » | 20; | » | 19). | |
Anm. | Borgholms | pedagogi har | visserligen | under | åren | 1873-—82 i | ||||
medeltal endast | haft | 22,9 | lärjungar, | men | torde | dock, | såsom | varande det | ||
enda offentliga | läroverket | på | en så | stor | ö som | Öland, | böra | beräknas att |
fortfarande bibehållas. — Med afseende åter på Kungelfs pedagogi, vid
hvilken lärjungeantalet på senaste tiden varit jemförelsevis betydande, kan
framhållas, att stadens nära belägenhet till och lätta förbindelse med Göteborg
göra behofvet af ett offentligt läroverk derstädes mindre känbart;
någon fara för Göteborgsläroverkens öfverbefolkning på grund af indragningen
af de små läroverken i kringliggande städer torde ej förefinnas,
särdeles ej, om förhöjning af terminsafgifterna införes och derigenom
antalet lärjungar vid skolorna, såsom sannolikt är, något minskas. — För
Hjo pedagogi är visserligen medeltalet 30,7, men lärjungeantalet har på
senare åren betydligt minskats.
3. Treklassiga allmänna läroverk i
Söderköping | (medeltal lärjungar | 31,8; | vårt. 1883 26; höstt. 1883 | 26). |
Vimmerby | ( ;> | 28,9; | » 29; » | 20). |
Vernamo | ( » | 31,9; | » 27; » | 20). |
Sölvesborg | ( » | 21,0; | » 22; » | 18). |
Marstrand | ( » » | 23,7; | » 21; » | 18). |
Anm. Lärjungeantalet vid Vernamo läroverk har visserligen i medeltal
för åren 1873—82 öfverstigit 30, men under de sista åren varit
stadt i ett bestämdt tillbakagående; detsamma gäller om Söderköpings
läroverk. Tvärtom går för Ronneby läroverk ifrågavarande medeltal under
30, men här har antalet på senare åren stigit och utgjorde vårt. 1883 33
och höstt. samma år 29. För läroverken i Strömstad och Skellefteå äro
medeltalen endast resp. 28,3 och 26,5, men dessa städer hafva en mycket
afskild belägenhet, hvartill, beträffande Strömstads läroverk, kommer, att
detsamma under de senaste åren betydligt tillväxt i lärjungeantal (vårt.
1883 36, höstt. samma år 39).
Skulle något läroverk med mer än en lärare ifrågakomma
till indragning, så torde, när en af lärarne afgår, i hvarje sär
-
350
KAP. IX.
skildt fall bestämmelse böra träffas, huru förfaras bör under
mellantiden, tils genom den eller de öfrige lärarnes afgång
läroverkets indragning i dess kelhet möjliggöres.
Vid möjligen inträffande indragning af ett läroverk torde
det statsanslag, som till detsamma utgått, få återgå till statsverket
(allmänna läroverkens stat), hvaremot öfriga förmåner,
som förut kommit dessa skolor till godo, torde, såsom förut i
dylika fall skett och der icke annorlunda pröfvas nödigt, få
användas för utveckling af kommunens folkskola.
B. Till af staten understödda, kommunala läroverk, ordnade
efter förut anförda grunder, skulle följande läroverk kunna
komma i fråga att förvandlas:
l:o) Till kommunalskolor med 2 lärare, af hvilka en tillika
är föreståndare:
af de enklassiga pedagogierna de i
Lindesberg (medeltal lärj. 34,4; vårt. 1883 26; höstt. samma år 24).
Simrishamn1) ( » » 22,6; » 42; » » 43).
af de tvåklassiga pedagogierna de i
Södertelje (medeltal lärjungar 31,3; vårt. 1883 | 33 | höstt. samma år 40). | |||
Köping ( | > | » 45,2; » | 36 | » » | 38). |
Nora ( | » | » 42,6; » | 36 | » » | 32). |
Borgholm}) ( » » 22,9; » af de treklassiga läroverken de i | 18 | » » | 26). | ||
Askersund (medeltal lärjungar 37,5; vårt. 1883 | 24 | höstt. 1883 | 30). | ||
Sala ( | 2> | » 30,8; » | 30 |
| 26). |
Ronneby*) ( |
| "tf CO (M | 33 |
| 29). |
Trelleborg ( |
| » 40,7; » | 40 |
| 31). |
Strömstad*)( | » | » 28,3; » | 36 | » | 39). |
Skellefteå'') ( | 2> | » 26,5; > | 28 |
| 30). |
2:o) Till kommunalskolor med 3 lärare, af hvilka en tillika
är föreståndare:
‘) Se ofvan.
DE NUVARANDE SMÅLÄROVERKEN.
351
de tréklassiga läroverken i
Alingsås | (medeltal lärjungar | 46,1; vårt. 1883 | 45; höstt. | 1883 46). | |
Amål | ( » | » | 48,0; » | 48; » | 38). |
Filipstad | ( » | ■» | 46,8; » | 48; | 46). |
Arvika | ( » | » | 51,8; » | 45; » | 44). |
Örnsköldsvik ( » | » | 36,7; » | 69; » | 56). | |
3:o) | Till kommunalskolor med 4 lärare, | af hvilka | i en tillika |
är föreståndare:
de tréklassiga läroverken i
Engelholm (medeltal lärjungar 56,5; vårt. 1883>56; höstt. 1883 46).
Varberg ( » » 40,5; » 56; » 55).
4:o) Till kommunalskola med 5 lärare, af hvilka en tillika
är föreståndare:
det tréklassiga läroverket i
Falköping (medeltal lärjungar 56,l; vårt. 1883 70; höstt. 1883 66).
Af de kostnadsberäkningar, som i den till detta kapitel
hörande bilagan (n:r 13) finnas närmare ntförda, visar sig, att
den nuvarande kostnaden för de tréklassiga läroverken och pedagogierna,
för så vidt den drabbar statsverket, uppgår till 239,252
kronor (efter 1882 års stat och alltså utan inräknande af det
efter nämda år utgående lönetillägget för lärarne), då åter statsverkets
utgifter för de här ifrågasatta kommunalskolorna skulle
i medeltal belöpa sig till 116,648 kr., ehuru lönerna för lärarne
vid dessa sistnämda äro föreslagna med hänsyn till den i
kungl. propositionen till 1882 års riksdag föreslagna löneförhöjningen
för de allmänna läroverkens lärare. En besparing
skulle alltså äfven för statsverket vinnas genom en sådan anordning,
hvilken besparing, om man exempelvis antager, att
läroverkens ombildning verkstäldes på ofvan angifna sätt, skulle
uppgå till ett belopp af 122,604 kronor.
Tager man dertill i beräkning, att löneförbättring utgår för
lärarne vid de 3-klassiga läroverken från och med år 1883 samt
vid de 1- och 2-klassiga pedagogierna från och med år 1884 med
352
KAP. IX.
ett belopp, som i sistnämda års stat är upptaget till 29,500 kr.,
så skulle besparingarna blifva 152,104 kronor.
De grunder, Indika Komitén alltså ansett, både till undervisningens
fromma och till besparing för statsverket, kunna
följas med hänsyn till de treklassiga läroverken och pedagogierna,
ega följdriktigt äfven sin tillämplighet på sådana femklassiga
läroverk, hvilkas lärjungeantal visat sig i allmänhet
understiga 75. Det synes derför, som det skulle vara ändamålsenligt,
att äfven dessa ombildades till kommunalskolor,
och skulle i sådant fall kunna ifrågasättas, att följande läroverk
efter hand förvandlades:
A) Till kommunalskola med 4 lärare, af hvilka en tillika
är skolans föreståndare, läroverket i
Enköping (m.tal lärj. för åren 1873—82 62,1. vårt. 1883 55; höstt. 1883 52).
B) Till kommunalskolor med 5 lärare, af hvilka en tillika
är skolans föreståndare, läroverken i
Norrtelje (medeltal lärjungar 68,4; vårt. 1883 82; höstt. 1883 75).
Mariestad ( » » 73,6; » 71; » 76).
Arboga ( » » 72,0; » 73; » 71).
Deremot torde Piteå och Haparanda femklassiga allmänna
läroverk, på grund af dessa städers afskilda läge, böra såsom
sådana bibehållas, oaktadt medeltalet lärjungar vid dem för
tioårsperioden 1873—82 endast varit resp. 52,7 och 61,2.
Öfriga 5-klassiga läroverk torde böra såsom statsläroverk
bibehållas, för så vidt icke lärjungeantalet vid något af dem
framdeles väsentligen minskas. Och då dessa läroverk helt
och hållet motsvara de fem nedersta klasserna vid ett högre
allmänt läroverk, synes skäl ej förefinnas att, åtminstone för
närvarande, vid dem inrätta någon läraretjenst med lägre kompetensfordringar
än dem, som gälla för adjunktstjenster vid de
allmänna läroverken.
En partiel ombildning af några bland dessa läroverk skulle
dock kunna sättas i fråga. Det visar sig nemligen, att vid
DE FEMKLASSIGA LÄROVERKEN. 353
åtskilliga femklassiga läroverk antalet lärjungar i 4:de ock 5:te
klasserna antingen sammanlagdt på båda linierna under de
senaste åren varit jemförelsevis obetydligt eller ock ojemnt
fördeladt mellan de båda linierna. Med skäl kan det då synas
för läroverket sjelft otjenligt, att dess verksamhet splittras på
två linier, likasom det ur ekonomisk synpunkt måste anses
öfverflödigt, att lärarekrafter tagas i anspråk för uppehållande
af undervisningen i klasser med några få lärjungar. I allmänhet
är vid dessa läroverk reallinien den talrikast besökta, och då
denna linie med den allmänna ombildning af läroverkens organisation,
som Komitén i det föregående föreslagit, hädanefter skulle
få en ökad betydelse, skulle det måhända vara lämpligt att
vid de flesta af dem indraga latinlinien och således förvandla
dem till femklassiga realläroverk. Detta synes gälla om följande
femklassiga läroverk, för hvilka här lemnas en öfversigt af
medelantalet lärjungar i 4:de och 5:te klasserna under tioårsperioden
1873—82:
Medeltal lärjungar för åren 1873—82 i
L. 4. R. 4. L. 5. R. 5. Summa.
Borås............... 3,9 10,4 4,i 5,7 24,1.
Lidköping.......... 5,8 11,9 5,0 8,2 30,9.
Eskilstuna.......... 5,1 9,1 3,6 5,1 22,9.
Göteborg____________ 5,6 15,i 4,6 7,8 33,i.
Kristinehamn....... 6,8 8,2 5,5 5,3 25,8.
Piteå_________ 3,9 6,1 3,3 3,7 17,0.
Haparanda läroverk åter, vid hvithet latinlinien varit
nästan alldeles förherskande, torde hädanefter endast böra
omfatta denna linie. Medeltalet lärjungar vid detta läroverk
har varit: i L. 4 6,3; i B. 4 1,7; i L. 5 3,o och i B. 5 0,7,
summa 11,7.
Karlshamns läroverk, vid hvilket ifrågavarande medeltal
utgjort resp. 7,3; 10,6; 5,4 och 6,2 eller tillsammans 29,5, synes
dock fortfarande böra omfatta båda linierna på den grund, att
Lärov.-kom. bet. 23
354
KAP. IX.
4:de och 5:te klasserna på senare tider erhållit och utan tvifvel
allt ytterligare komma att få stor utveckling vid detta läroverk,
som för närvarande är det största femklassiga läroverk
i riket, om man undantager ett i Stockholm och det i Göteborg.
För de femklassiga läroverk, hvilka efter denna anordning
i 4:de och 5:te klasserna endast skulle hafva en linie, torde i
allmänhet staten kunna upptaga en ämneslärare mindre än nu
eller rektor och 4 adjunkter (eller kolleger). Enligt den af
Komitén i ett föregående kapitel föreslagna timplanen skulle
nemligen — under förutsättning af att fördelning i parallelklasser
ej behöfver för någon klass ifrågakomma samt att å
andra sidan sammanslagning af klasser vid undervisningen ej
eger rum — tillsammans 130 lektionstimmar i veckan, utom
lektionerna i teckning, varda erforderliga vid 5-klassiga realläroverk
(134 vid ett femklassigt latinläroverk). Om af dessa
130 timmar 20 undantagas för rektor, återstå 110; dessa, lika
fördelade mellan 4 lärare, gifva hvarje lärare en medelundervisningsskyldighet
af 271/2 timmar för vecka, hvilken tjenstgöring
ligger inom den af gällande läroverksstadga bestämda
gränsen och dessutom vid flertalet läroverk torde kunna nedsättas
genom sammanslagning af de högre klasserna i vissa
ämnen eller särskild anordning af undervisningen i välskrifning.
På grund häraf skulle vid kostnadsberäkningarna för de
5-klassiga läroverken i Borås, Lidköping, Eskilstuna, Göteborg,
Kristinehamn och Piteå staten för dessa läroverk kunna antagas
utgöra rektor och 4 adjunkter. Samma stat lär äfven
kunna upptagas för Haparanda 5-klassiga läroverk, vid hvilket
den redan är tillämpad.
Den besparing, som den nu föreslagna ändrade organisationen
af de 5-klassiga läroverken skulle medföra för statsverket,
framgår af den såsom bilagan A till betänkandet fogade kostnadsberäkningen.
DE HÖGRE ALLMÄNNA LÄROVERKEN. 355
I detta sammanhang har Komitén icke kunnat alldeles
underlåta att äfven rikta sin uppmärksamhet på de högre allmänna
läroverken och frågan om indragning eller ombildning
äfven af ett eller annat bland dessa. Klagomål hafva, särskildt
inom riksdagen, försports öfver de dryga kostnader, som lärjungarne
vid vissa högre läroverk i förhållande till sitt antal ådraga
statsverket, och yrkanden hafva framstälts, att dessa måtte ombildas
till femklassiga lägre läroverk. De till lärjungeantalet minsta
bland de högre allmänna läroverken äro de i Luleå, Strengnäs och
Hudiksvall, vid hvilka medelantalet lärjungar under åren 1873—82
utgjort resp. 94,2, 128,i och 130,3. Det förstnämda torde dock,
på grund af stadens afskrida läge, Norrlands stora ytvidd och
bristfälliga kommunikationer, fortfarande vara för orten nödvändigt.
Läroverket i Strengnäs, hvars indragning ofta varit
på tal, är nära förbundet med domkapitelsinstitutionen i nämda
stad och kan svårligen ombildas, så länge de flesta bland
lektorerna enligt lag äro ordinarie medlemmar af domkapitlen.
Skulle åter en länge ifrågasatt ombildning af domkapitlen sättas
i verket och derigenom lärarnes ledamotskap i dem upphöra,
synes Komitén en indragning af Strengnäs läroverk, för så vidt
lärjungeantalet fortfarande visar samma ogynsamma siffror,
kunna starkt ifrågasättas, så mycket hellre, som med den derigenom
vunna besparingen en dryg del af kostnaden för den
af Komitén föreslagna öfverstyrelse!! för läroverken skulle kunna
bestridas.
Hvad åter angår Hudiksvalls läroverk, synas flere skäl tala
för dess förvandling till 5-klassigt allmänt läroverk. Lärjungeantalet
är, såsom ofvan visats, ringa och har på de sista åren
ständigt aftagit. Stadens invånareantal är icke synnerligen betydande,
och för den kringliggande landsbygden äro kommunikationerna
så ordnade, att barnen utan större svårighet kunna
sändas till Gefle ej synnerligen aflägset liggande läroverk.
Komitén anser sig derför ega skäl att i sina beräkningar upptaga
detta läroverk såsom femklassigt, men föreslår på samma
356
KAP. IX.
gång, att Söderhamns läroverk med afseende på denna stads
växande betydenhet såsom femklassigt bibehålies, ehuru medelantalet
lärjungar derstädes under åren 1873—82 endast utgjort
61,o och det sålunda, enligt de af Komitén föreslagna grunder,
i beräkningen bort upptagas såsom kommunalskola med 4
lärare.
HISTORIK.
357
KAP. X.
Om läroverkens styrelse.
De offentliga skolorna kafva i Sverige af ålder betraktats
såsom ett af de främsta föremålen för kyrkans omvårdnad,
och det i kyrkolagen ännu kvarstående stadgandet, att »biskoparne
skola kafva uppsigt med gymnasier ock skolor, så
ock ungdomens upptuktelse efter skolordningen», kar under århundraden
betydt, att all verklig uppsigt öfver ock vård om läroverken
utöfvats af eforsembetet i hvarje stift. Undervisningsväsendet
har derutinnan delat ljuft och ledt med kyrkan, hvars
brist på central styrelse statsmännen under sjuttonde seklet ifrigt
sträfvade att afhjelpa, men biskoparne lika ifrigt sträfvade att,
såsom en nyttig och nödig frihet, bibehålla. Det ringa mått af
enhet i läroverkens styrelse, som under detta tidskifte kunde
åstadkommas, vidmakthölls af kanslikollegium, hvilket enligt alla
kansliordningar från och med 1626 hade sig ålagd »uppsigten
öfver såväl akademier som öfriga läroverk»; —- ett öfverinseende,
som vid kanslikollegii upplösning 1801, åtminstone till namnet,
anförtroddes åt ett kanslergille, bestående af kanslererna vid
rikets tre universitet, efter 1809 öfverflyttades å den då bildade
kanslistyrelsen och efter 1812 å uppfostringskomitén, hvilken,
fick sig ålagdt att utreda och bereda alla undervisningsväsendet
rörande mål och att direkt med läroverken kommunicera. Den
år 1820 utfärdade skolordningen stadgade åter en ny form för
detta öfverinseende uti Skolrevisioner, som hvart tredje år skulle
sammanträda, bestående af föredraganden för ecklesiastikärenden,
en ständig sekreterare, en professor och fyra valde skollärare.
358
KAP. X.
Ingen af dessa myndigheter har dock i någon mån motsvarat
hvad inom andra förvaltningsgrenar kallats centrala embetsverk,
eller utöfvat något verksamt inflytande på undervisningens anordning.
De sistnämda revisionerna erhöllo ej ens sin i lagen
stadgade tillvaro, ty de sammanträdde under tiden 1820—56
endast tre gånger, 1824, 1832 och 1843. Läroverkens angelägenheter
voro derför under hela denna tid väsentligen handhafda
på samma sätt som kyrkans, d. v. s. förvaltningens detaljer tillhörde
nästan uteslutande stiftsstyrelserna under förbehåll af K. M:ts
högsta pröfnings- och förordningsrätt, utöfvad efter den beredning i
K. M:ts kansli, som under vexlande former bestods åt ecklesiastika
ärenden i gemen. Också kunde statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
1847 inför K. M:t förklara, att det »måhända
vore svårare att utleta de punkter, hvaruti läroverken äro hvarandra
lika, än dem, hvaruti de skilja sig från hvarandra.»
Det första allvarliga försöket att härutinnan, hvad läroverkens
centralstyrelse beträffar, åstadkomma en förändring utgick
från 1843 års skolrevision. Med stöd af vunnen erfarenhet kunde
revisionen tryggt vitsorda, att den nyssnämda af skollagen föreskrifna
utväg att genom periodiska revisioner bereda enhet i
undervisningens ordnande och samband mellan läroverken icke
svarat mot syftemålet och att fastare och mera lifaktiga inrättningar
vore af behof påkallade. Den förordade derför, dels att
eforerna skulle'' förpligtas att årligen till K M:t i ecklesiastikdepartementet
afgifva berättelser om läroverkens tillstånd med
nödiga förslag till rättelser och förbättringar, dels att den speciela
uppsigt öfver läroverken och den lifligare beröring med läroverksstyrelserna,
som revisionen ansåg nödig och som af statsrådet
icke kunde medhinnas, måtte anförtros åt en särskild afdelning
af ecklesiastikdepartementet, med en byråchef samt nödigt biträde
af i undervisningsväsendet erfarne och kunnige män.
Hvad 1843 års revision sålunda föreslagit, var emellertid, så
lindrig den åsyftade rubbningen af det bestående än förefaller,
på långt när icke moget för förverkligande. Men krafvet på en
HISTORIK.
359
kraftigare central ledning af läroverkens angelägenheter växte
med läroverkens egen betydenhet och framkallade under de följande
tjugu åren det ena förslaget efter det andra till inrättande
af allehanda myndigheter och embeten — än för läroverksstyrelsen
allena, än för styrelsen af både skola och kyrka samt allt
hvad med kyrkan egde eller någon gång egt närmare gemenskap.
En synnerligen genomgripande reform af läroverkens hela
styrelseform stäldes i utsigt af statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
i det anförande till statsrådsprotokollet, som
är bilagdt K. M:ts proposition om statsverkets tillstånd och behof
till 1848 års riksdag. Statsrådet, som härvid nära anslöt sig till det
af 1843 års skolrevision afgifna yttrande, skärskådade frågan i hela
dess vidd och under så omfattande synpunkter, att hans anförande
synes Komitén ännu i dag förtjena en närmare uppmärksamhet.
Hvad först läroverkens styrelse i orterna beträffade, yttrade
han: »En omständighet, som anses hafva i sin mån bidragit dertill,
att elementarläroverken icke af allmänheten blifvit omfattade
med det intresse och förtroende de verkligen förtjena, är den, att
styrelsen af desamma äfven i enskildheterna varit öfverlemnad
uteslutande åt statens tjensteman och att lärjungarnes föräldrar
stått i ringa eller ingen beröring med läroverket. Detta har ock,
under nuvarande förhållanden, åtminstone hvad lärdomsskolorna
och gymnasierna angår, icke saknat allt skäl, då undervisningen
inom dessa läroverk egentligen haft till syftemål att anskaffa
ämnen åt embetsverken och staten naturligtvis kan föreskrifva,
huru den vill hafva de män bildade, hvilka skola inträda i dess
tjenst. Men i samma mån som anspråken på kunskaper allt mer
och mer sträcka sig äfven till andra samhällets klasser och dessa
med rätta vänta att kunna få sina fordringar i denna del uppfylla
äfven inom de allmänna läroverken, kräfva billigheten
och undervisningens sanna gagn, att föräldrarne eller sådana personer,
som med dem dela intressen, äfven få någon delaktighet i
den närmaste ledningen af läroverkens angelägenheter. Det är
ock säkerligen utur denna synpunkt, som Stockholms samtliga
360
KAP. X.
elementarläroverk blifvit stälda under en särskild styrelse, till
en del af municipal beskaffenhet, och som för åtskilliga apologistskolor
i landsorterna särskilda direktioner blifvit af K. M:t förordnade,
hvartill ledamöter blifvit utsedde bland i orten bosatta
personer, utan viss tjenstebefattning. Erfarenheten har också i
allmänhet visat, att läroverken under en sådan ledning vunnit i
förtroende och att lärjungarnes antal ökats. Då med de förändringar
i undervisningen, som nu föreslås, en af hufvudafsigterna
är att bereda tillfälle för de olika anspråken på bildning
att få sina önskningar tillfredsstälda, torde det således också
vara skäl att till samtliga elementarläroverken utsträcka hvad
redan för några varit antaget. Det är på dessa skäl jag vågar
i underdånighet föreslå, dels att konsistorierna må skiljas ifrån
befattningen med elementarläroverken och att dessa inom hvarje
stift ställas under en särskild eforalstyrelse, dels att för hvarje
skola må inrättas en särskild lokalstyrelse. Efor alstyr elsen kunde
bestå af stiftets biskop såsom eforus, domprosten eller, der sådan
icke finnes, en af biskopen förordnad prestman, landshöfdingen
eller den han i sitt ställe utser, två ledamöter, valde af föräldrarne
till den i stiftsstadens läroverk undervisade ungdom, rektor vid
samma läroverk, samt en af stiftets samtlige skollärare vald ledamot,
tillsammans sju personer. Eforalstyrelsens befattningar
skulle hufvudsakligen vara att upprätta förslag till sådana lärarebeställningar
inom stiftet, som af K. M:t tillsättas, samt förordna
lärare i musik, gymnastik och teckning; att, jemte eforus, tillse
gifna föreskrifters ordentliga efterlefnad och vaka deröfver, att
undervisningen med drift och ordning lemnas; på skolkollegiernas
förslag bestämma, hvilka läroböcker skola begagnas; skiljalärarne
emellan rörande de frågor, som angå deras ömsesidiga skyldigheter;
bestämma löneturen dem emellan; emottaga och jemte eget utlåtande
och berättelse till den längre ned omtalade centralstyrelsen
insända de årliga berättelser, hvilka rektorerna böra afgifva;
förvalta de kassor, som äro gemensamma för stiftets flere
läroverk; afgifva utlåtanden i frågor, som angå undervisningen
HISTORIK.
361
inom stiftet; framställa förslag till sådana förbättringar, som anses*
nödiga och verkställbara samt i allmänhet befordra allt hvad till
undervisningens och uppfostrans gagn kan lända. Lokalstyrelsen
kunde vid stiftsstadens skola vara densamma som eforalstyrelsen,.
men vid andra skolor bestå: vid högre skola af inspektor, såsom
ordförande, landshöfdingen eller den han i sitt ställe förordnar,,
en af eforalstyrelsen utsedd ledamot, två ledamöter, valde af föräldrarne
till den i skolan undervisade ungdom, samt rektor; och
vid medelskola eller lägre skola: af inspektor, en af eforalstyrelsen
utsedd ledamot, en ledamot, vald af föräldrarne, samt rektor.
Lokalstyrelsens förrättningar borde hufvudsakligen vara: att.
jemte inspektor hafva öfverinseendet öfver skolan; bestämma,
kvilka lärjungar borde erhålla befrielse från eller lindring i
skolafgiften; fastställa lärjungarnes afgifter till ved, ljus och
dylikt; söka bereda tillgång till fyllande af de materiela behof,
som för skolans ändamålsenliga gång erfordras; i möjligaste måtto
söka förskaffa ungdomen passande värdar; genomgå rektors räkenskaper,
innan de till eforalstyrelsen insändas, och så vidare. Så,,
som dessa styrelser äro föreslagna, blifver inom dem antalet af
de personer, hvilka om läroverken ega speciel kännedom, öfvervägande,
så att läroverken ej böra kunna komma att störas af
möjliga försök af de öfriga ledamöterna att leda dem till för
dessa inrättningar främmande eller med dem oförenliga ändamål,
men tillfälle ändock lemnas barnens föräldrar att till sakkunniga
personers pröfning framställa sina yrkanden på de förbättringar
eller rättelser, hvilka de anse behöfliga, och att, om på dem afseende
icke göres, få dem på enkel och naturlig väg understälda.
högre myndigheter ända till K. M:t. Ofelbart skall genom eu
sådan åtgärd hvarje ort mera lifvas för sitt skolväsende och söka
bereda det sådana förmåner, som kunna gifva det en ändamålsenlig
utveckling».
För att åter tillvägabringa och bibehålla den nödiga enheten
och sambandet ej allenast mellan läroverk af enahanda art, utan
ock mellan läroinrättningar af olika beskaffenhet eller emellan
362
KAP. X.
universiteten, elementarläroverken och folkskolorna, för att gifva
dem en föreningspunkt före högsta styrelsen eller K M:t och för
att göra möjlig den konseqventa och planmessiga tillsyn och
kontroll i undervisningens ordentliga och ändamålsenliga gång,
som måste vara af största vigt, ansåg slutligen statsrådet, att inrättandet
af en centralstyrelse för läroverken vore mer än allt
annat nyttigt och nödvändigt. I en särskild underdånig P. M.
utvecklade statsrådet sin åsigt i följande ord: »Den enda föreningspunkten
för alla dessa undervisningsanstalter är E. K. M:ts
ecklesiastikdepartement. Den embetsmannapersonal, som tillhör
departementets expedition, är likväl ej större, än som erfordras
för expedierande af de beslut, E. K. M:t fattar på departementets
föredragning; af ingen bland tjenstemännen kan någon praktisk
kännedom af undervisningsverken fordras; och om ifrån dessa
någon erfaren man inkallades till tjensteman i expeditionen, vore
det en särdeles händelse, att han blefve användbar vid andra
inom expeditionen förekommande göromål än dem, som röra läroverken.
Sambandet hvilar således ensamt på departementschefen,
men hans tid är så upptagen af andra, till en stor del lika vigtiga
och trägna sysselsättningar, att äfven om han alltid kunde
vara en uti undervisningen praktiskt erfaren man, det icke är
tänkbart, att han ensam kunde följa läroverken uti alla deras
enskildheter. Den första åtgärden för att kunna tillvägabringa
enhet och samband vore, såsom 1843 års skolrevision också ganska
riktigt anmärkt, att vederbörande anbefaldes att efter hvarje läsårs
slut ingifva berättelser om läroverkens tillstånd, tillväxt eller
aftagande, brister eller förkofran, lärjungarnes antal, begagnade
läroböcker in. m. under det tillryggalagda året, med nödiga förslag
till rättelser eller förbättringar. Men för att deraf göra sammandrag
och draga följdriktiga slutsatser samt derifrån härleda
förslag till förbättringar, grundade ej allenast på närvarande förhållanden
inom riket, utan äfven på erfarenheten och undervisnings-
samt uppfostringslärans framsteg i andra länder, erfordras
en tid och en praktisk kännedom af ämnet, som svårligen kunna
HISTORIK.
363
väntas af någon annan än den, som sjelf lagt hand vid undervisningen
och nästan uteslutande kan egna sig åt dessa ämnen.
Detta har ock föranledt samma revision att föreslå, det en särskild
afdelning af ecklesiastikdepartementet med egen byråchef
samt nödigt biträde af i undervisningsväsendet erfarne och kunnige
män måtte inrättas för att gå föredraganden tillhanda. Men äfven
en sådan åtgärd, ehuru i icke ringa mån befordrande ändamålet,
skulle icke tillfyllest motsvara detsamma. Byråchefen
kunde endast bereda ärendena åt departementschefen till föredragning,
och alla mål, så snart de icke rörde endast verkställighet
af utfärdade beslut, måste i alla fall, om ock de anginge de
minsta detaljer, föredragas inför K. M:t i statsrådet, hvaraf åter
följden blefve den, att snart många ärenden, som af en och samma
myndighet borde för enhetens skull afgöras, blefve, för att icke
dermed borttaga E. K. M:ts till vigtiga frågors afgörande angelägnare
tid, öfverlemnade till lokalmyndigheternas bestämmande.
Samma byråchef, likasom de honom biträdande män, såsom saknande
all annan ansvarighet än inför departementschefen samt
för en riktig utredning af frågorna och således äfven utan all
synlig förtjenst af undervisningens förbättrade gång, skulle ofta
komma att sakna det lifliga intresse för saken, som utgör enda
vilkoret för framgång.»
»Annorlunda blefve deremot säkert förhållandet, om en centralstyrelse
för undervisningsverken organiserades, som, utan särskild
anmälan hos E. K. M:t, egde att lemna föreskrifter om verkställighet
af gällande stadganden, att rätta de afvikelser, som derifrån
kunnat ega rum, att vaka öfver användandet af goda läroböcker
och lämpliga undervisningsmetoder, uppmuntra författandet af
dugliga läroböcker i de ämnen, der sådana saknades, samt till
E. K. M:t inkomma med förslag till förbättringar uti alla delar
af undervisningsverket, och som vore så sammansatt, att den
kunde förena nit för undervisningens förkofran med de kunskaper
och den erfarenhet, som fordras för att rätt bedöma medlen till
ernående af detta mål.»
364
KAP. X.
»Helst skulle jag således i underdånighet föreslå E. K. M:t
inrättandet af en centralstyrelse, hvilken under ordförande af departementschefen,
då hans öfriga göromål det tilläte, skulle bestå
af dels 3 ständiga ledamöter, hvilka af E. K. M:t utnämdes,
med fullmakter förseddes, utsagos bland personer, som sj elfva
lagt hand vid undervisningen och blefve egentligen föredragande
för hvar sin hufvudafdelning, universiteten, elementarläroverken och
folkskolorna, dels ock af 3 för ett år i sänder äfven af E. K. M:t
förordnade personer, utsedde bland ledamöterna i svenska, vetenskaps-
eller vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien, eller
andre män med utmärkt litterärt anseende, en bland rikets presterskap
och eu bland män, kände för högre industriel bildning. De
ständige ledamöterna borde förses med löner af 2000 rdr bko
hvardera och de för året tillförordnade med arvoden af 666 rdr
32 sk. bko hvardera. Då de ständige ledamöterna tillika borde
uppsätta alla beslut, utlåtanden och förslag, behöfdes ej mera än
ytterligare 2000 rdr bko för nödig betjening och öfriga utgifter,
så att hela kostnaden blefve 10,000 rdr om året. Genom en sådan
organisation blefve den kännedom af sak och den betänksamhet
i förändrandet af det bestående, som vid hvarje förbättring noga
bör iakttagas, förenade med den syftning till framåtskridande, som
med hvarje institution måste vara ett af styrelsens hufvudändamål..
Ett tillfälle lemnades ock att på ett gagnande sätt använda utmärkte
lärare, innan de hinna tröttna vid sitt mödosamma kall.»
»Skulle likväl E. K. M:t finna en så organiserad centralstyrelse
för dyr eller för kollegialt sammansatt, hemställer jag i underdånighet,
om icke E. K. M:t, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad skolrevisionen föreslagit, skulle täckas åt ecklesiastikdepartementet
utverka ett årligt anslag af 3000 rdr banko, att
användas till arvoden åt särskildt för beredandet och behandlingen
af undervisningen rörande; ämnen utsedde personer med
speciel kännedom och erfarenhet af desamma.»
Hvad departementschefen sålunda om ordnande af läroverkens
styrelse anfört, vann för denna gång icke K. M:ts bifall i vid
-
HISTORIK.
365
sträcktare mån, än att hos riksdagen gjordes framställning om ett
anslag af 3000 rdr bko för sakkunnigt biträde inom ecklesiastikdepartementet
vid handläggning af läroverksärenden. Äfven
denna framställning blef af riksdagen, inom hvilken statsrådets
organisationsförslag af enskild motionär gjordes till föremål för
diskussion, endast på det sätt bifallen, att K. M:t erhöll vidsträckt
rätt att af det för elementarläroverken uppförda reservationsanslag
använda medel bland annat »till arbetsbiträde, resekostnader^
hvilka i och för läroverkens reglerande i landsorten syntes komma
att erfordras, äfvensom till öfriga för den nya organisationens
verkställande nödiga utgifter». Men riksdagen tilläde en anhållan
hos K. M:t, »att vid en ny reglering af elementarläroverken sådan
förändring i deras styrelse måtte i nåder vidtagas, att sakkunnige
personer utom ecklesiastikstaten deruti må kunna intagas.»
Någon ny reglering af elementarläroverken ifrågakom emellertid
icke under de närmast följande åren, och K. M:t fann
icke heller skäl att låta utarbeta något förslag till läroverksstyrelsens
organisation i det af riksdagen angifna syftet. Inom
riksdagen sjelf var deremot intresset för detta ämne fortfarande
ganska lifligt och yttrade sig vid de tvänne påföljande riksmötena
uti enskilda motioner af vidsträckt syfte. Dels förordades sålunda
en utveckling af läroverksstyrelsen inom departementet genom
inrättande af en särskild byrå för läroverksärenden, dels bragtes
nu med större allvar å bane den redan i Gustaf Adolfs och
Axel Oxenstjernas dagar utarbetade planen för upprättande åt
ett särskildt kollegialt embetsverk, omfattande hela det under
ecklesiastikdepartementet lydande förvaltningsområdet med alla
kyrkans, skolans, helsovårdens och fattigvårdens angelägenheter.
Af en mindre bemärkt motionär väckt redan vid 1850 års riksdag
och å nyo af sin förste målsman, von Hartmansdorff, framstäldt
vid 1853 års riksmöte, lyckades detta förslag verkligen för denna
gäng vinna riksdagens bifall och blef i underdånig skrifvelse framhållet
såsom en företrädesvis lämplig utväg att äfven åt läroverkens
förvaltning bereda önskvärd sammanhållning och lifaktighet''
KAP. X.
366,
Längre kunde man dock på denna väg icke komma. Hvarken
kyrkans eller läroverkens målsmän visade någon synnerlig benägenhet
för denna nya organisation, hvilken ej heller vann
afseende hos K. M:t. Motioner i ämnet afgåfvos ännu vid
två följande riksdagar 185G—58 och 1862—63, men lyckades numera
ej tillvinna sig bifall ens af vederbörande utskott, än mindre
af riksdagen. Hels hade under denna tid den allmänna meningen
blifvit långt mera benägen för särskiljande af skolans och kyrkans,
angelägenheter än för det i dessa förslag framträdande syftet att.
än kraftigare sammanhålla dem. Dels hade krafvet på en föreningspunkt
för och centralisering af de kyrkliga intressena begynt
taga andra former i förslagen till en ny representativ författning
för kyrkan. Dels hade slutligen äfven Iv. M:t funnit nödigt att
vidtaga åtgärder för att åtminstone i någon mån tillgodose behofvet
af en centralstyrelse för läroverken. Vid 1856 års riksdag
begärdes och erhölls nemligen aflöning för en särskild expeditionssekreterare
i ecklesiastikdepartementet, som skulle hafva
till åliggande »att med sorgfällig uppmärksamhet följa alla frågor,
som rörde allmänna uppfostran och undervisningen eller dermed
egde sammanhang, samt för departementschefen föreslå de åtgärder,
som i dessa afseenden ansåges behöfliga och gagneliga,
att utarbeta de förslag och utlåtanden i hithörande ämnen, hvarom
han af departementschefen erhölle uppdrag, samt att, efter derom
af bemälde chef erhållen befallning, verkställa inspektionsresor
till läroverken för att om deras tillstånd och de vid dem följda
undervisningsmetoder in. m. afgifva redogörelse,» — Då sedermera,
vid 1862 års riksdag, anslag beviljades för inrättande af en särskild
folkskolebyrå inom departementet, fick den för läroverksärenden
anstälde tjenstemannen uteslutande egna sig åt handläggning
af de högre läroverkens ärenden.
Det uppslag, som sålunda ändtligen var gifvet till bildandeaf
en särskild afdelning för lär o ver ksär en den inom K. M:ts kansli,
var emellertid egnadt att vända uppmärksamheten på det närmast
liggande behofvet af en central läroverksstyrelses anordning
-
HISTORIK.
367
Riksdagen tog sig 1863 af en inom ridderskapet och adeln väckt
motion om inrättande af en öfverstyrelse för rikets samtliga läroverk
anledning att till K. M:t aflåta en skrifvelse, hvilken dock endast
betygade riksdagens oförmåga att angifva det lämpligaste
sättet för åvägabringande af enhet i läroverkens undervisningssätt
och förvaltning samt till K. M:ts eget bepröfvande hemstälde,
huruvida detta angelägna syfte kunde bäst vinnas genom
inrättande af ett nytt statsdepartement, eller genom inrättande
af en kollegial förvaltningsmyndighet för elementarläroverken,
eller genom tillsättande af en öfverinspektor för samma läroverk
eller genom anställande inom ecklesiastikdepartementet af en
särskild byråchef jemte underlydande tjensteman, som skulle
sysselsätta sig ensamt med beredande af läroverkens ärenden.
Vid föredragningen af detta ärende inför K. M:t antydde
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet i korthet,
olägenheterna af de tre öfriga genom riksdagen framstälda utvägarne
att lösa den föresätta uppgiften och yttrade derefter:
»Deremot kan det väsentliga af de med detta förslag förenade
fördelar tillika vinnas genom anlitande af den andra bland
de utvägar, rikets ständer omförmält, nemligen utvidgandet af
den inom ecklesiastikdepartementet redan befintliga byrå för
handläggandet af ärenden, som angå undervisningen. Fördelen,
af denna plan är först den, att man fortgår på en redan banad
väg. Det torde i sj elfva verket icke vara skäl att söka efter
nya utvägar att fylla ifrågavarande behof, då man redan har en
sådan utväg, hvilken visat sig vara ändamålsenlig. Så yttrar sig
ock en stor del af lärarekollegierna och domkapitlen, hvilka i
ämnet varit hörda. Omisskännelig är äfven den inverkan, som.
undervisningen redan erfarit af denna inrättning. Första steget
till den behöfliga ytterligare utbildningen af densamma är redan
taget genom den åtgärd, rikets ständer vid sistlidne riksdag
beslöto, att bevilja nödiga medel för upprättande af en särskild
byrå för folkundervisningen, i följd hvaraf den här ifrågavarande
afdelningen af departementet mera uteslutande fått egna.
368
KAP. X.
:sin verksamhet åt elementarläroverken. Det andra steget återstår
att taga. Det är utbildandet af det element i byråchefens
verksamhet, som afser inspektionen öfver läroverken. Denna
inspektion har redan sedan ett år begynt, men bör fortsättas och
vidare utvidgas. En vidsträckt tillsyn kan derigenom komma
läroverken till godo, och departementet tillika förblifva i en
oaflåtlig nära personlig beröring med dem samt på detta sätt
erhålla en städse utvidgad kännedom af såväl deras tillstånd som
deras behof. Eöreningen af denna tillsyn med den vård om
läroverkens utveckling, som numera åligger departementet, är
ett väsentligt vilkor för möjligheten att främja nödiga förbättringar.
Det nära förhållandet, hvari öfverinspektören står till
chefen för departementet, kan icke annat än i alla riktningar
välgörande inverka. På läroverken åter måste denna tillsyn af
en man, som med sin embetsställning förenar öfverlägsen insigt
och erfarenhet och hvilken bör erhålla en utvidgad rättighet
att af egen myndighet anmärka de brister, som fästa hans uppmärksamhet,
inverka lifvande och uppmuntrande. Denna plan
har slutligen äfven den fördelen, att kostnaderna för dess genomförande
äro jemförelsevis ringa. För den betydliga möda,
en genomförd inspektion förorsakar utöfver de göromål, som
med byråchefens befattning i öfrigt äro förenade, fordrar billigheten,
att i hans lön ingår ett arvode på stat, hvars belopp
jag föreslår till 1,500 riksdaler. Och på det ärendena
inom byrån måtte under inspektörens frånvaro på sina resor
kunna under departementschefens tillsyn vederbörligen
uppehållas, fordras för embetsbiträde på byrån ett något förökadt
anslag.»
Det ringa anslag af dels 1,500 kronor såsom lönetillägg för
»byråchefen» i egenskap af öfverinspektor och dels 1,000 kronor
såsom tillökning af det för embetsbiträde på denna byrå
redan beviljade, som K. M:t på denna tillstyrkan äskade,
blef af riksdagen, ehuru med någon jemkning, beviljadt, och
dermed var en fastare grund lagd för den byråorganisation.
ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET SS. CENTRALSTYRELSE.
369
hvaruti läroverkens centralstyrelse under följande årtionden utvecklat
sig.
Ordnandet af läroverkens styrelse har sålunda under innevarande
århundrade sakta och varsamt fortskridit. Det mest i
ögonen fallande behofvet af en central ledning och öfveruppsigt
har blifvit tillgodosedt dels genom närmare ingripande från
K. M:ts sida i läroverkens styrelse, såsom genom rektorstjensters
tillsättning på förordnande under vissa år och genom
noggrannare bestämmelser rörande läroverkens inre anordning och
undervisningens detaljer, dels ock genom ofvannämda anordningar
för läroverksärendenas fullständiga beredning inom ecklesiastikdepartementet,
genom förening inom samma departements
»läro verk sbyrå» af ärendenas beredning och handläggning med
läroverkens inspektion, genom tillfälliga komiteer för åstadkommande
af enhet i lärobokssystemet, genom periodiska möten af
rektorerna under ledning af chefen för departementet eller chefen
för läroverksbyrån, genom censorsinstitutionens upprättande och
utveckling, genom infordrande från eforalstyrelserna och rektorsembetena
af redogörelser för läroverkens verksamhet, hvilka i
läroverksbyrån bearbetats o. s. v. Obestridligt har på denna
väg ganska mycket redan blifvit uträttadt för åvägabringande
af samband mellan läroverken och enhet i undervisningssystemet;
den lifgifvande ande, som kunnat utgå från de K. M:ts
rådgifvare, hvilka hyst ett lifligare intresse för läroverkets
ärenden, har visserligen icke varit ur stånd att skapa sig
utvägar och former för att göra sig gällande och öfva ett berättigad!
inflytande. Denna successiva utveckling af, en centralstyrelse
inom K. M:ts ecklesiastikdepartement har kännetecknats
af en obestämdhet i formerna, som gifvit centralstyrelsen
tillfälle att vid sidan af öfriga myndigheter utöfva ett i
verkligheten mycket stort inflytande, men den har fortgått utan
märkbar yttre rubbning af läroverksstyrelsens häfdvunna system,
och på denna omständighet beror ock efter Komiterades åsigt
väsentligen, att densamma utan större svårighet kunnat fylla
Lärov.-lom. bet. 24
370
KAP. X.
sin uppgift. Så vida anledning icke funnes till någon mera
genomgripande förändring af läroverkens kretsstyrelser, utan
dessa komme att såsom kittils handhafva den närmaste tillsynen
öfver läroverken och handlägga den mängd af löpande,
mindre ärenden densamma innebär, torde väl ock den nuvarande
anordningen af centralstyrelsen böra betraktas såsom ganska
tillfredsställande och skulle möjligen kimna bringas till än högre
fullkomlighet genom ändamålsenlig utveckling af den läroverksbyrån
redan åliggande inspektionsverksamheten.
Grenom centralstyrelsens småningom växande betydenhet har
den myndighet öfver läroverken, som af ålder tillkommit stiftsstyrelserna,
helt naturligt fått i väsentliga stycken träda i bakgrunden.
Det har åtminstone i senare tider icke, såsom fordom
var fallet, ankommit på stiftsstyrelsen allena att leda och öfvervaka
undervisningen, icke berott på dess kraft eller slapphet
allena, om stiftets läroverk hållits uppe eller fått förfalla. Men
genom sin rätt att tillsätta läroverkens samtliga lärareplatser
och anordna tjenstgöringen derinom, genom sin disciplinära myndighet
och inspektionsrätt utöfva dock biskop och domkapitel
fortfarande den närmaste vården om läroverkens angelägenheter
och äro tillika för de flesta förvaltningsärenden mellanlänk
mellan läroverken och ecklesiastikdepartementet. Omdömena öfver
stiftsstyrelsernas lämplighet för denna deras uppgift hafva emellertid
icke alltid varit fördelaktiga, och nu senast har statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet såsom sin mening uttalat,
att »konsistorierna hafva såsom läroverksstyrelser icke
ringa brister» och att »särskilt om, såsom länge föreslagits, en
ombildning af konsistorierna såsom stiftsstyrelser blifver genomförd,
omordnandet af den närmare uppsigten och styrelsen öfver
läroverken blifver en bjudande nödvändighet».
Herr statsrådet har icke närmare angifvit, i hvilka hänseenden
konsistoriernas brister såsom läroverksstyrelser särskild!
framträda, men efter Komiterades åsigt torde samma omdöme,
— hvari dock icke behöfver ligga något tadel af dessa
KONSISTORIERNA SÅSOM LÄROVERKSSTYRELSER. 371
myndigheters embetsutöfning, — höra gälla stiftsstyrelserna i
deras helhet. Det innebär allenast, att då stiftsstyrelserna fortfarande
äro hvad de varit under sekler, men läroverkssystemet
i senare tider varit stadt i ständig utveckling, förhållandet mellan
de styrande och de styrda blifvit väsentligen rubbadt.
Hvad eforerna en gång varit för läroverken, visas af de
bestämmelser, som den nuvarande stadgan för de allmänna läroverken
innehåller om efori embete, och framträder ännu tydligare
uti äldre skolordningar, såsom den af 1820. Biskopen har varit
och är i viss mån ännu skolinspektör och såsom sådan utrustad
med verklig myndighet att i läroverksstyrelsen ingripa. Utan
tvifvel har ock funnits en tid, då biskoparne under vanliga förhållanden
varit detta kall fullt vuxne och framför andra, om ej
uteslutande, lämplige att i orterna öfvervaka och leda skolundervisningen.
Den krets af ämnen, som läroverkens kurser då omfattade,
var temligen begränsad och dertill i det närmaste densamma
som kretsen för den akademiska undervisning, till hvilken
läroverken utgjorde förskolor; och såsom förutvarande lärare vid
skolan eller universiteten voro stiftens styresmän i de flesta fall
tillräckligt förtrogne såväl med de läroämnen, inom hvilka
denna undervisning rörde sig, som med den form, hvari den meddelades.
Äfven den omständigheten, att hvarje stift egde allenast
ett, i stiftsstaden beläget, högre läroverk, innebar, att styresmannens
tillsyn kunde varda både fullständig och verksam.
Under de sist förflutna trettio åren hafva, såsom bekant
är, dessa förhållanden blifvit helt andra än förut. Läroämnen
och kurser hafva undergått så betydande förändringar,
undervisningens riktning och mål hafva så väsentligen utvidgats
utom gränserna för en förberedelsekurs till akademiska,
särskild! presterliga studier, läroverkens antal har i de flesta
stift så betydligt förökats, att det svårligen lär för någon,
som ej gjort undervisning till sitt lits uppgift och åt tillsynen
öfver läroverken kan egna hela sin personliga verksamhet, vara
möjligt att på ett tillfredsställande sätt uppfylla skolinspektö
-
372
KAP. X.
rens vigtiga kall. På samma gång kafva de kyrkliga anspråken
på stiftens styresmän alltmera vuxit i betydenhet; man kan med
skäl anse, att biskopen nu mindre än någonsin har rätt eller
anledning att sätta omsorgen om skolan i främsta rummet; —
och den i vår tid så nödvändiga specialiseringen af de vetenskapliga
studierna medför tillika, att stiftsstyresmannen, äfven
då han är vetenskapsman, icke ofta kan utöfver sina teologiska
studier omfatta de ämnen af helt annan art, kring hvilka skolundervisningen
numera hufvudsakligen samlar sig.
Äfven om stiftsstyrelsens öfriga ledamöter gäller, såsom
om biskopen, att förändrade tidsförhållanden försvårat deras
ställning såsom styresmän af läroverken. Så länge kyrka och
skola stodo i en innerligare förbindelse med hvarandra och skolan
i någon väsentlig mån kunde betraktas som en anstalt för
utbildning af kyrkans tjenare, var det naturligt nog, att samme
män, som med biskopen deltogo i styrelsen öfver stiftets presterskap
och tillika sjelfva meddelade undervisning åt de ynglingar,
hvilka en gång skulle i detta presterskap inträda, också fingo
utöfva väsentligt inflytande på det läroverks angelägenheter,
som hade sig denna förberedande prestbildning anförtrodd. I
och med detsamma som läroverkens uppgift och ställning förändrats,
har naturligtvis också grunden för denna styrelseorganisation
blifvit väsentligen rubbad och dess brister framträdt i
dagen. Det torde icke kunna anses fullt förenligt med begreppet
om en väl ordnad styrelse, vare sig att en del af lärarne vid ett läroverk
till sin eforus, stundom äfven till sin rektor, intaga en sådan
ställning, att desses egenskap af förmän lätteligen deraf kan lida intrång,
ej heller att en del af lärarne — icke alltid de dertill mest
egnade — öfver sina medlärare vid samma läroverk utöfva förmanskap
och disciplinär myndighet, slutligen än mindre, att en
del af lärarne vid ett läroverk utöfva förmanskap öfver samtliga
lärarne vid ett annat stiftets läroverk, hvilket i öfrigt är med
stiftsstadens läroverk fullt likstäldt.
IFRÅGASATT OMBILDNING AF KONSISTORIERNA. 373
Slutligen är äfven den olägenheten förenad med den nuvarande
organisationen af läroverkens styrelse, att den sakkunskap i
undervisningsfrågor och den nitälskan för läroverkens förkofran,
som kunna i orten finnas utanför det egentliga läroståndets krets,
icke hafva någon form, under hvilken de kunna göra sig gällande,
eller utöfva ett inflytande, som dock, om gränserna derför riktigt
utstakades, i många afseenden kunde varda synnerligen välgörande.
Komiterade anse sig derför höra instämma i det omdömet,
att eforsembeten och konsistorier såsom läroverksstyrelser förete
åtskilliga ej oväsentliga brister, hvilka redan under nuvarande
förhållanden äro förtjenta af största uppmärksamhet. Dessa
styrelseorgan hafva emellertid för sig århundradens häfd, och
än mera — de äro utan tvifvel de minst kostsamma kretsstyrelser,
som kunna åvägabringas; de ega slutligen ett slags försvar
i den omständigheten, att meningarna antagligen icke lätt
kunna förenas om den nya styrelseorganisation, som skulle sättas
i deras ställe. Så vida det skulle visa sig möjligt att genom
en fortsatt utveckling af den nuvarande centralstyrelsens verksamhet
motväga de olägenheter, som med de nuvarande kretsstyrelserna
äro förenade, kan det ock utan tvifvel låta sig göra
att fortfarande begagna den bestående mindre fullkomliga formen
för styrelsens organisation, — under förutsättning dock, att konsistoriernas
nuvarande sammansättning varder bibehållen.
Men anmärkningar hafva under senare tider upprepade gånger
ur kyrklig synpunkt blifvit framstälda emot konsistoriernas
nuvarande sammansättning, och det synes icke osannolikt, att
desamma förr eller senare skola leda till en mer eller mindre
genomgripande ombildning af stiftsstyrelserna i sådan riktning,
att de blifva sammansatta med uteslutande afseende å de rent
kyrkliga uppgifterna. Det torde, såsom också statsrådet antydt,
vara klart, att efter en sådan ombildning konsistorierna under
inga vilkor längre skulle kunna tjenstgöra såsom läroverksstyrelser,
enär den grund, hvarpå sambandet mellan dem och skolan
ännu hvilar, med detsamma vore fullständigt borttagen, och
374
KAP. X.
att under sådan förutsättning en förändring af läroverkens styrelse
skulle framträda icke blott med anspråken af en reform,
som kan anses önskvärd och nyttig, utan rent *ut med krafvet
af en oafvislig nödvändighet. Det är ock särskildt med hänsyn
till en sådan antagligen förestående ombildning af stiftsstyrelserna,
som statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet förklarat
sig anse det af synnerlig vigt, att ett lämpligt, för nuvarande
skolförhållanden passande, förslag i detta hänseende varder
utarbetadt, och Komitén, som det naturligtvis icke tillkommer
att ingå i någon pröfning af de olika förslagen till stiftsstyrelsernas
ombildning, går nu att utveckla, huru efter dess
åsigt läroverkens styrelse skulle kunna lämpligast anordnas under
nämda förutsättning, eller om konsistoriernas framtida ombildning
skulle leda dertill, att deras befattning såsom läroverksstyrelser
måste fullständigt upphöra.
Komiterade tillåta sig härvid först och främst såsom sin mening
uttala, att konsistorier och eforsembeten i de nuvarande
läroverksstyrelserna ömsesidigt betinga hvarandra, så att om konsistoriernas
befattning med läroverken upphör, äfven biskoparnes
sjelfskrifna förmanskap för desamma måste försvinna. Det vore
helt visst en oegentlighet att med borttagandet af det element i
läroverksstyrelsen, som innebär garanti för pedagogisk sakkunskap
och erfarenhet, låta biskopen ensam vara stiftsläroverkens chef.
Men det vore, efter Komiterades åsigt, icke heller befogadt eller
ändamålsenligt att bibehålla biskoparne såsom sjelfskrifne ordförande
i någon efter nya grunder ordnad kretsstyrelse. En öfveruppsigt
öfver religionsundervisningen vid samtliga stiftets läroverk
måste naturligtvis alltid tillkomma stiftets andlige styresman,
men i öfrigt hafva läroverken numera intet sådant samband
med kyrkan, att ett förmanskap för desamma kan sägas med
nödvändighet tillhöra biskopens embetsställning. Den nitälskan
för den högre undervisningen, som en biskop personligen kan
ådagalägga, komme helt visst att i hvarje fall blifva använd
genom hans utnämning till ordförande i närmaste läroverks
SKÄL MOT INRÄTTANDE AF NYA KRETSSTYRELSER. 375
lokalstyrelse, eller i kretsstyrelsen, om sådana blefve organiserade.
Komiterade kafva för sin del vidare kommit till den öfvertygelsen,
att det under nu nämda förhållanden svårligen kunde
vara ändamålsenligt att i eforats ock konsistoriers ställe inrätta
nya kretsstyrelser, hvardera omfattande det större eller mindre
antal läroverk, som inom hvarje län eller stift kunna vara
förlagda. Den rätt att i kretsstyrelsen deltaga, som hittils på
grund af häfd tillkommit vissa lektorer vid läroverken i de flesta
stiftsstäder, torde knapt kunna bibehållas, om en gång biskopens
sjelfskrifna förmanskap för läroverken upphör. Att anordna någon
styrande delegation af stiftets eller länets olika lärarekorpser
är ej heller möjligt; och det lärer då skola möta ganska
stora svårigheter att i orterna sammansätta nya läroverksstyrelser,
egnade att verksamt handhafva uppsigt och vård öfver ett
större eller mindre antal läroverk inom distriktet. Särskildt
skulle kostnaden för dylika kretsstyrelser blifva rätt betydlig,
allra helst om representanter för olika kommuner eller läroverk
skulle i styrelsen samverka, då utom aflöningen för styrelsens
expeditionshafvande tillkomme ersättning för resor och vistelse å
styrelseorten.
Om derför den nuvarande organisationen —, som är bygd på
samverkan mellan rektorsembeten såsom lokalstyrelser, eforat
och konsistorier såsom kretsstyrelser samt K. M:t i ecklesiastikdepartementet
såsom centralstyrelse, — skall undergå sådan förändring,
att eforats och konsistoriers styrelsemyndighet bortfaller,
har man efter Komiterades mening närmast att tillse,
under hvilka förutsättningar en omedelbar beröring mellan lokalstyrelser
och centralstyrelse kan åvägabringas, hvilka uppgifter
i sådant fall böra hvardera tillkomma och hvilken ombildning
eller utveckling af nuvarande lokalstyrelser och centralstyrelse
för ändamålet kunna varda erforderliga.
Vid fördelningen af de styrelseärenden och uppgifter, som
för närvarande tillkomma biskop och domkapitel, lärer då helt
376
KAP. I.
visst en icke ringa del, synnerligen af de s. k. löpande ärendena,
kunna och böra anförtros åt lokalstyrelserna, under vilkor dock
att desamma erhålla en någorlunda betryggande sammansättning.
Komiterade anse, att dervid bör tagas väsentlig hänsyn till
de berättigade önskningar, hvilka mer än en gång blifvit af riksdagen
uttalade om inrymmandet i läroverksstyrelsen af äfven andra
element än dem, som representera lärareyrket, och föreställa sig,
att den närmaste tillsynen och vården af hvarje allmänt, af staten
ensam bekostadt, läroverk borde anförtros åt en styrelse, bestående
af en ordförande, utsedd af K. M:t, läroverkets rektor,
en ledamot, vald af läroverkskollegiet, samt två ledamöter, valda
af kommunalstyrelsen i läroverksstaden; hvarjemte skolans läkare,
såvida han icke förut blifvit i styrelsen insatt, synes böra ega
rätt att taga säte och stämma i densamma vid behandling af frågor,
som röra helsovården inom läroverket.
De sålunda sammansatta lokalstyrelserna skulle naturligtvis
först och främst öfvertaga den allmänna tillsyn öfver läroverket,
som för närvarande tillkommer de af biskoparne utnämde inspectores.
Dem bör det ock tillkomma att utöfva de åligganden af ekonomisk
natur, som tillhört eforer och konsistorier: att hafva vård
om läroverkens bygnader; att förvalta läroverkens bygnadsfonder,
donationsmedel och öfriga fonder, som kunna komma att från stiftsstyrelsen
till läroverksstyrelsen öfverflyttas; att pröfva och afgöra
kollegii förslag till lärjungars befrielse från terminsafgifter •
att granska och godkänna rektors reqvisitioner å löner och arvoden,
att utlåta sig i fråga om lärares uppflyttning i högre lönegrad
m. m. Likaså bör lokalstyrelsen öfvertaga efori befattning
med en mängd smärre organisations- och disciplin-ärenden,
såsom att bestämma undervisningstidens fördelning, terminernas
början och slut, fastställa läsordningen, utsätta examensdagar,
utse examensvitnen, bevilja frihet från undervisning under
militäröfningarna, reqvirera officerare till ledning af militäröfning,
göra anmälan hos centralstyrelsen om minskning eller ökning af extra
lärares antal, förordna extra lärare och vikarier på rektors för
-
DE FÖRESLAGNA L0KAL8TYKELSERNAS ÅLIGGANDEN. 377
slag, bevilja tjenstledighet åt lärare för tid ej längre än till
nästinstundande termins afslutning. Slutligen bör äfven lokalstyrelsen
tillsätta bibliotekarie samt i afseende å tillsättning
af ledig tjenst, efter rektors och kollegii hörande, afgifva förslag
till läroämnen, som böra med ledig läraresyssla förenas,,
och till centralstyrelsen inkomma med yttrande rörande de sökandes
förtjenster.
Prof för ådagaläggande af undervisningsskicklighet hafva
hittils af sökande till läraresysslor aflagts inför och bedömts
af biskop och konsistorium. Att befattningen med dylika profs
bedömande icke kan uppdragas åt en centralstyrelse, huru denna
nu än må varda beskaffad, följer redan deraf, att ett eller flere
läroverk i rikets hufvudstad icke kunna betungas med åliggandet
att tillhandahålla lärjungar till undervisningsförsök åt alla
lärarekandidater i Sverige. Om man beräknar, att till hvar och
en af de 35 lektors- och adjunktstjenster, som i medeltal årligen
tillsättas vid högre och femklassiga läroverk, tre sökande aflägga
prof, skulle hvarje år icke mindre än 105 prof aflägga»
vid hufvudstadens läroverk. Äfven om det antages, att centraliseringen
af undervisningsprofven skulle något minska detta antal,
är det dock lätt insedt, att ett sådant anlitande af dessa,
läroverk för främmande ändamål skulle betänkligt störande inverka
på deras läsordning. Centralstyrelsen skulle ock af befattningen
med alla undervisningsprofvens bedömande varda så.
upptagen, att dess öfriga verksamhet, särskilt för läroverksinspektionen,
måste lida betydande afbrott. Härtill kommer,
att genom en dylik anordning af undervisningsprofven systemet
för läraretjensternas tillsättning blefve mer än tillbörligt centraliseradt.
Rektor och lokalstyrelse vid det läroverk, der tj ensten
skulle tillsättas, blefve genom sådan anordning beröfvade allt
tillfälle att om de sökandes personliga lärareduglighet förvärfva
sig den kännedom, som undervisningsprofvet kan bibringa, deras,
utlåtande om de sökandes förtjenster komme nästan uteslutande
att grundas på tjenstgöring»- och betygsmeriter och finge sålunda
378
KAP. X.
■en alltför ringa betydelse. Komiterade, — som föröfrigt anse,
,att det må tillkomma sökande att sjelf bedöma, huruvida hans
redan förvärfvade meriter behöfva stärkas genom afläggande af
nndervisningsprof, hvilket sålunda ej bör vara obligatoriskt, —
hafva derför tänkt sig, att, när sysla sökes vid ett af de fullständiga
läroverken, undervisningsprofven skola, å den tid som
.af centralstyrelsen, hos hvilken ansökningen inlemnas, varder bestämd,
få afläggas vid läroverket inför dess rektor och de lärare
af kollegiet eller eljes tillkallade sakkunnige män, som af centralstyrelsen
utses, och att en så beskaffad nämd skall ega att öfver
profvet meddela betyg i de vanliga betygsgraderna. Der åter
sysla sökes vid femklassigt af staten bekostadt läroverk, synes
det böra tillhöra centralstyrelsen att bestämma, vid hvilket af
de närmast belägna fullständiga läroverken profvet skall afläggas,
och torde — der icke särskilda hinder möta — vid profvet böra
närvara och i bedömandet deltaga rektor vid det läroverk, der
tjensten skall tillsättas. De sålunda af pröfningsnämd öfver
ådagalagd undervisningsskicklighet afgifna intygen jemte sökandes
■öfriga meriter bör det sedan tillkomma lokalstyrelsen för det
läroverk, der tjensten skall tillsättas, att jemföra och bedöma i
det yttrande, som lokalstyrelsen öfver de inkomna ansökningarna
till centralstyrelsen afgifver.
Den slutliga pröfning af inkomna ansökningar och den tillsättning
af läraretjenster, som nu tillhör stiftsstyrelserna, kan
deremot efter Komiterades tanke icke å de nybildade lokala
läroverksstyrelserna öfverflyttas, utan måste, sedan kretsstyrelserna
upphört, handhafvas af den för samtliga läroverken
gemensamma centralstyrelsen. Detsamma gäller ock om den
disciplinära domsrätt öfver lärarekorpsens medlemmar, som hittils
tillhört biskop och domkapitel: huru sällan denna domsrätt
än kommit till utöfning, måste dock ett forum för dylika
mål bestämmas, och det lärer icke böra tillkomma lokalstyrelserna
att med så vigtiga och grannlaga ärenden taga befattning.
CENTRALSTYRELSENS ANORDNANDE.
379
Vid öfvervägande af frågan om den nu föreslagna reformens
inverkan på centralstyrelsens anordning hafva Komiterade i
främsta rummet haft att taga hänsyn just till dessa tvänne nu
nämda föremål för styrelsens verksamhet. De hafva dervid
naturligtvis måst hålla sig till de konstitutionela förutsättningar,
under hvilka för närvarande en centralstyrelse för läroverken
kan och får organiseras, så vida den fortfarande som hittils
skulle vara förlagd inom Kungl. Maj:ts kansli. Dessa innebära,
att all egentlig administrativ verksamhet i departementen
utgår från och heror på beslut af Kungl. Maj:t i statsrådet,
att byråchefens embetsverksamhet väsentligen måste inskränkas
till inhemtande af upplysningar, uttalande af åsigter och
beredning af ärenden till departementschefens föredragning, att
åter statsrådets och departementschefens embetsutöfning likaså
hestår uti föredragning och rådgifning inför Kungl. Maj:t och
bringande till verkställighet af Kungl. Maj:ts beslut, att sålunda
den administrativa verksamhet, som kan ifrågakomma
från en läroverkens centralstyrelse inom Kungl. Maj:ts kansli,
gerna tager karaktären af regeringsverksamhet med alla de nödvändigtvis
något tunga former, som fordras för åstadkommande
af konungens i statsrådet fattade beslut. Härtill kommer slutligen,
att ecklesiastikdepartementets chef, på hvars föredragning
och ansvar denna administration skall hvila, under nuvarande
organisation af departementen är till den grad öfverhopad af
mångahanda olikartade ärenden, att han svårligen kan förutsättas
egna åt de allmänna läroverken den tid och uppmärksamhet,
som en verklig styrelse af desamma, sådan den borde
blifva efter Komiterades förslag, nödvändigt skulle kräfva.
Under sådana förhållanden, hvilka, såsom länge framhållits,
snarast påkalla en inskränkning af den administrativa verksamhet,
som ännu tillkommer Kungl. Maj:t i statsrådet, har
det förefallit Komiterade betänkligt att föreslå, särskildt för
det redan hårdt betungade ecklesiastikdepartementet, en tillökning
af regeringsverksamheten med ytterligare en grupp af
380
kap. x.
läroverksärenden, från hvilka regeringen hittils varit frikallad
genom stiftsstyrelsernas utnämningsrätt och disciplinära myndighet.
Äfven om dessa ärenden f. n. ej skulle vara så betydande
till antalet — under de senaste 7 åren hafva i medeltal utnämts
årligen 14 lektorer och 21 adjunkter —, påkalla de dock
utan tvifvel ett särdeles grannlaga afvägande icke blott af
tjensteårs- och betygsmeriter, utan äfven och ej minst af personlig
lärareduglighet, ett afvägande, hvilket icke är möjligt
utan vidsträckt och noggrann kännedom af landets lärarekorps,
och som derför mycket lätt kommer att väsentligen bero
mindre på departementschefen sjelf än på den under honom
lydande inom förvaltningsgrenen permanente, men för regeringsbesluten
icke ansvarige byråchefens erfarenhet och omdöme.
Härtill kommer ock en annan omständighet, som vid frågans
bedömande icke får lemnas ur sigte. Eforsembeten och
konsistorier utgöra för närvarande verkliga mellanlänkar i läroverkens
styrelseorganism och, hvilken åsigt man än må hysa
om deras lämplighet, fullgöra de dock obestridligen den vigtiga
uppgiften att hvar för sin krets sammanhålla läroverkens
krafter och öfvervaka utförandet af den centrala styrelsens
afsigter. Borttagas nu dessa mellanlänkar ur organismen, och
varder som en nödvändig följd deraf lokalstyrelsernas uppgift
och myndighet väsentligen ökad, är det naturligt, att dessas
anspråk på sjelfständighet och oberoende skall växa. Vill man
under sådana förhållanden bevara det mått af enhet och samband
läroverken emellan, som under nuvarande styrelsesystem
kunnat skapas, eller måhända än mer utveckla detsamma, är
det lika klart, att centralstyrelsens kraft och förmåga att verksamt
handhafva ledning och uppsigt måste i motsvarande mån
utvecklas och förstärkas. Den form af centralstyrelse, som hittils
och i ett system af kretsstyrelser varit jemförelsevis väl
egnad att upprätthålla detta samband, torde knappast vara
dertill lika egnad under de nya förhållanden, som måste uppstå,
när dessa kretsstyrelser försvinna. Det första vilkoret för
ÖFVERSTYRELSE FÖR DE ALLMÄNNA LÄROVERKEN. 381
centralstyrelsens förmåga att uppbära denna sin väsentligen
nya kallelse är utan tvifvel en ökad inspektionsverksamhet;
men om ock inom den nuvarande läroverksbyrån kunde skapas
utrymme för eu förstärkt inspektionspersonal, kan dock åt
denne inspektör eller desse inspektörer icke beredas någon
annan ställning än den de ega såsom osjelfständiga och oan
svariga ombud för en departementschef, hvilken åter i sin ordning
icke är beslutande administratör och hvars personliga
kraft och intresse äro delade åt mångfaldigt olikartade uppgifter.
Hvad härutinnan kunnat brista, har varit af jemförelsevis
mindre betydenhet, så länge dock i hvarje stift efter regeln
funnits en eller flere inspectores, som egt att å embetets vägnar
egna läroverken tillsyn och utöfva förmanskap öfver deras tjensteman;
bristen skulle utan tvifvel känbarare framträda, om med
undanskjutande af stiftsstyrelserna hvarje läroverk stäldes för
sig sjelft, oberoende af all annan uppsigt än den, som en gång
hvart eller hvartannat år kunde utöfvas af ecklesiastikdepartementets
underordnade tjensteman.
Komiterade hafva derför icke kunnat undertrycka den meningen,
att under de förutsättningar, hvarom nu är fråga, läroverkens
centralstyrelse svårligen kunde i längden på ett fullt
tillfredsställande sätt fylla sin uppgift, utan att den nuvarande
läroverksbyrån erhölle en fristående och sjelfständig ställning
såsom »Öfverstyrelse för de allmänna läroverken», och
dess byråchef utbyttes mot en på eget ansvar beslutande och
med egen myndighet inspekterande styresman med nödigt biträde
af föredragande och i inspektionen deltagande ledamöter.
Denna öfverstyrelse skulle således handlägga de ärenden,
som nu tillhöra ecklesiastikdepartementets läroverksbyrå. Den
skulle i följd deraf bland annat anordna afgångsexamina och
bestämma uppgifter för de skriftliga profven i dessa, bearbeta
läroverkens årsredogörelser för åvägabringande af en skolstatistik
samt med uppmärksamhet följa undervisningens utveckling
äfven i främmande länder. Den skulle dertill öfvertaga den
382
KAP. X.
nu stiftsstyrelserna tillkommande disciplinära domsrätt ock
befattningen med lärares tillsättning. I sammanhang dermed
skulle den i sista kand pröfva, kvilka ämnen skulle vid syslas
ledigförklarande med hvarandra förenas, samt för sökande, som
ville aflägga prof, förordna om pröfningsnämd. Äfven en del
andra mål, som nu tillköra eforus, borde läggas under öfverstyrelsens
afgörande, t. ex. att på förslag af rektor ock kollegium
bestämma om nya läroböckers införande, att pröfva frågor
rörande lärjungars förvisning från läroverk, att pröfva läroverkskollegii
beslut, när rektor anser sig ej böra biträda detsamma
m. m. Likaså torde det eforus nu tillkommande åliggande att
tils vidare meddela föreskrifter i sådana fall, som icke af skolstadgan
varit förutsedda, böra på öfverstyrelsen öfverflyttas. I
alla sådana frågor rörande läroverken, som skola af Kungl.
Maj:t afgöras, skulle den afgifva utlåtande. Dess förnämsta
uppgift blefve dock naturligtvis att utöfva en sakkunnig, ofta
återkommande ock verksam inspektion, hvilken torde komma
att omfatta icke blott samtliga högre och lägre statsläroverk
(tekniska skolor inräknade), utan äfven de med statsmedel understödda
kommunalskolorna, de med särskilda rättigheter utrustade
privata läroverken samt antagligen äfven de flickskolor, som
åtnjuta understöd af staten. Ensamt denna inspektion, om den
skulle på ett tillfredsställande sätt ordnas, för att kunna till fullo
ersätta såväl den nuvarande byråchefens som de tretton eforsembetenas
personliga uppsigt öfver samtliga läroverken, komme
utan tvifvel att strängt taga öfverstyrelsens krafter i anspråk,
och torde icke kunna utöfvas af chefen eller ledamöterna allena.
Komiterade hafva derför tänkt sig, att till styrelsens disposition
borde ställas ett mindre anslag, afsedt för styrelsens
förstärkande med en eller tvänne periodiskt adjungerade ledamöter,
valde bland läroverkens mest erfarne lärare, hvilka
kunde vid inspektionen biträda.
Hvad beträffar styrelsens organisation i öfrigt, föreställer
sig Komitén, att densamma borde bestå af en chef med be
-
DEN NYA ÖFVERSTYRELSENS ORGANISATION.
383
slutanderätt ocli tvänne ordinarie ledamöter såsom föredragande
efter inom styrelsen uppgjord fördelning af ärendena. I vigtigare
ärenden såsom tillsättningar af tjenster, utöfvande af
disciplinär domsrätt o. d. torde båda ledamöterna böra vid målens
föredragning och afgörande närvara och sina yttranden till
protokollet afgifva, och vid chefens frånvaro komme styrelsen
att utöfvas af de båda ordinarie ledamöterna, af hvilka den
äldste skulle ega afgörande röst. Den disciplinära domsrätten
borde styrelsen kunna utöfva i samma omfattning som de nuvarande
kretsstyrelserna.
Komiterade hafva slutligen tänkt sig, att kostnaderna för
den nya öfver styreis en skulle utgöra:
för Öfverdirektörens aflöning............... kr. 8,000
två styrelseledamöter å 6,400 ............. 12,800
en sekreterare och statistiker............. 4,500
två notarier ä 3,000..................-....... 6,000
en vaktmästare ........-.....................—_800 32,100
arvoden åt adjungerade ledamöter, för inspektion,
expenser in. m.................................-........ 7,900
Summa kr. 40,000.
Denna kostnad skulle dock till en del uppvägas deraf,
att en byrå i ecklesiastikdepartementet torde kunna indragas,
hvarigenom besparas åtminstone 10,900 kr. — Huruvida
en öfverstyrelse för de allmänna läroverken kan så anordnas,,
att den, såsom exempelvis i Finland är fallet, äfven skulle omfatta
folkskoleväsendet, har det ej tillhört denna Komité att
taga i betraktande.
RESERVATIONER.
Lär ov.-horn. let. Reservationer.
3
Reservation
af
Komiténs Ordförande, Herr Presidenten in. in. Hans Forssell.
Komiterade hafva (sid. 90) bland åtgärder tjenliga att
främja »den klassiska bildningens behöriga tillgodoseende» förordat
bl. a., »att inom läroverkens klassiska afdelning grekiskan
görcs obligatorisk». Det må vara i viss mening sant, att, såsom
Komiterade till stöd för detta förord yttra sig, någon »verklig
klassisk bildning ej är tänkbar utan kännedom af grekiska»; men
det är i viss mening ock sant, att någon verklig modern bildning
ej är tänkbar utan kännedom af engelska, och Komiterade hafva
dock ej tvekat att göra engelska till valfritt ämne på läroverkens
reala afdelning. Det må vara sant, att »den antika bildningens
målsmän» åtminstone mestadels »påyrkat en sådan åtgärd»; men
jag vågar tro, att desse dervid icke taga nog hänsyn till det sakförhållandet,
att det i våra dagar finnes ett mycket stort antal
familjefäder, hvilka önska bereda sina barn en någorlunda till
räcklig
kännedom af den romerska bildningen, utan att behöfva
på samma gång betunga dem med studiet af grekiskt språk och
litteratur, hvilka onekligen äro ett steg längre aflägsna från den
moderna kulturen. Sedan skollagstiftningen i vårt land en gång
tagit vederbörlig hänsyn till detta sakförhållande, vore det i min
tanke ett verkligt tillbakaskridande att nu vid våra läroverk införa
det forna tvånget att läsa grekiska. Denna Komiterades
något öfverdrifna och af omständigheterna föga påkallade nitälskan
för de strängt klassiska studiernas åter upplifvande vid våra läroverk
har äfven tagit sitt uttryck i förslaget att å den klassiska
linien ytterligare nedsätta kurserna i realämnena, — en åtgärd
som likaledes synes mig gå i rakt motsatt riktning mot den,
4
hvilken angifves af vår moderna bildnings utveckling. En vida
mera tidsenlig reform synes mig då vara anvisad af de Hrr reservanter,
som förordat en förstärkning af realämnenas kurser på
den klassiska linien, en åtgärd som utan tvifvel kan, — i synnerhet
om man ej alltför envist fasthåller alla fordringarna på utbildning
i de klassiska språken, — vidtagas utan ringaste olägenhet
för lärjungarne. För den, som erkänner, att den nyare tidens
kultur sakta men oemotståndligt lösgör sig från det omedelbara
beroendet af antikens språk och litteratur, på samma gång den i
sig upptager nya, oumbärliga bildningselement, och att undervisningsplanen
bör efter denna utveckling småningom lämpas,
måste den af Komiterade föreslagna reformen af våra läroverks
klassiska bildningslinie förefalla såsom en anakronism, så vida
den ej skall uppfattas såsom ett försök att deducera samma bildningslinie
»in absurdum», något som dock skulle strida mot den
Komiterade förelagda allvarliga uppgift. — Komiterade hafva
visserligen såsom en »väsentlig fördel» af den ifrågavarande
reformen framhållit, att den nuvarande »halfklassiska» B-linien han
indragas och på ett ställe antydt, att derigenom skulle vinnas
någon besparing; men Komiterade hafva icke uppgifvit, hvari
denna besparing skulle bestå, eller om den skulle uppgå till något
nämnvärdt belopp. För den, som möjligen skulle vilja fästa hufvudsaklig
vigt vid det ord »indragning», hvilket Komiterade här användt
om B-liniens föreslagna förvandling, förtjenar det särskildt
betonas, att denna term, som eljest plägar hafva en viss ekonomisk
betydelse af besparing, uti i fråga varande fall blott betyder den
nya anordningen att de lärjungar, som önska genomgå en någorlunda
fullständig skolkurs i latin, skola erhålla denna förmån
endast under vilkor att de tillika genomgå en nästan lika fullständig
kurs i grekiska. För den sakförståndige lär det åter
vara klart, att de skiljaktigheter i undervisningsplanen, som bero
på tvång eller valfrihet i afseende å grekiska, icke behöfva ega
något nämnvärdt inflytande å läroverkens stat.
5
Komiterade hafva vidare (s. 75, s. 225) föreslagit, att å
den reala limen måtte införas latin såsom valfritt ämne med
3 veckotimmar i hvardera af 6:te och 7:de samt 2 veckotimmar
i hvardera af 8:de och 9:de klasserna. Ändamålet med
denna latinkurs skulle vara, att äfven realliniens lärjungar må
kunna erhålla den kännedom af latinska språket, som af rent
tekniska skäl ansetts erforderlig för blifvande läkare och jurister.
Denna latinkurs skulle derför omfatta:
li det allmännaste af formläran och syntaxen till sådan omfattning,
att en lättare text kan öfversättas med tillhjelp af
ordbok;
2) öfversättning af valda delar af Cornelius samt dessutom
en hok i Caesar eller motsvarande pensum i Curtius eller Sallustius.
Mot detta förslag har jag visserligen icke lika allvarlig gensaga
att inlägga som mot det först nämda. Ett nytt humanistiskt
ämne lian reallinien utan tvifvel bära, likasom latinlinien kan
tåla vid en förstärkning af realämnena, ocli det är ju möjligt, att
vissa lärjungar skola finna sin räkning vid att offra tid och
krafter på inhemtandet af ofvan anförda knapphändiga insigter i
det latinska språket. Det bör dock svårligen undgå någon, att
den ifrågavarande latinkursen är ett experiment, som blifvit af
Komiterade på fri hand anordnadt irtan ledning af någon egen
erfarenhet eller af andra länders föredömen. Betraktas denna
latinkurs ur de fyra synpunkter, som Komiterade sj elfva så riktigt
angifvit såsom de väsentliga för latinstudiets bedömande, så faller
genast i ögonen, att den icke låter sig försvara ur den Jionventionela
eller internationela synpunkten: den kan icke uppfattas såsom
något vilkor för vår »jembördighet i bildning med vår tids
kulturfolk», ty mig veterligen finnes intet kulturfolk, som erkänner
explikationen af Cornelius Nepos och en bok i Ccesar för ett i
och för sig »vigtigt moment i undervisningssystemet», eller som
åt den här i fråga varande latinkursen skulle tilldöma något som
helst bildning sv är de. Då det ifrågavarande experimentet således
saknar stödet af andras erfarenhet eller gillande, vore det så
6
mycket vigtigare, att det kunde förordas ur någon af de öfriga
synpunkter som Komiterade angifvit såsom för dem bestämmande
i fråga om latinstudiets värde. Men det är sjelf klart, att denna
kurs icke kan ega något vare sig »pedagogislct-lmgvistiskt» värde,
såsom grundläggande för grammatik- och språkstudier, då den till
3 å 2 veckotimmar inskränkta latinläsningen skulle begynna först
sedan realliniens grammatikstudier dels i tyska dels i franska
fortgått i fem år; — icke heller något »realt-» värde för kännedom
om den antika kulturen, då den fyraåriga latinkursen skulle
kulminera i Cornelius Kepos. Då återstår endast den prakt islå
eller tekniska uppgift denna kurs skulle fylla såsom »ett medel
och vilkor för begreppsmässig uppfattning af den vetenskapliga
terminologien och litteraturen», och Komiterade hafva sjelfva också
uttryckligen erkänt, att detta är den betydelse de tillerkänna
den nya skolkurs, som de velat sätta »i stället för» den nuvarande
B-liniens latinstudier.
Tillser man nu närmare, för hvilka arter af »lärd fackbildning»,
den nya latinkursen sålunda skulle göra sitt gagn, så faller
det först i ögonen, att Komiterade icke ansett densamma vara
tillräcklig förberedelse för den lärda juridiska fackbildning, i
hvilken den romerska rättens studium ingår såsom ett moment.
Komiterade hafva nemligen förutsatt, att för tillträde till den
högsta juridiska examen fortfarande skulle erfordras så stor kännedom
i latinet, som för närvarande meddelas å den klassiska Blinien.
Endast för dem, som åtnöjas med den s. k. »examen till
rättegångsverken», skulle realliniens nya valfria latinkurs vara
tillräcklig förberedelse, men i denna examen ingår icke fordran
pa kunskap i romersk rätt. Det torde derför vara hufvudsakligen
med hänsyn till de medicinska och naturvetenskapliga fackstudiernas
kraf på förkunskap i det språk, hvarur dessa vetenskapers
terminologi är hemtad, som Komiterade anordnat den nya
latinkursen. Men härvid förekommer den märkliga omständigheten,
att Komiterade sj elfva på ett i mina ögon ganska förtjenstfullt
sätt gendrifvit de argument för latin studiets nödvändighet,
7
h vilka hemtats från den vetenskapliga terminologiens ock den
äldre vetenskapliga litteraturens beroende af det latinska språket.
För mig är det åtminstone alldeles klart, att dessa argument äro
de ojemförligt svagaste af alla dem, som latinstudiets målsmän
pläga framdraga, att, om inga andra ock bättre skäl funnes för
de klassiska språkens bibehållande såsom skolämne, borde de utan
tvekan kunna uppoffras, ock att man för tillfredsställande allenast
af detta behof skulle förnöta nästan för mycket tid äfven med
den af Komiterade föreslagna knappa latinkurs. Det bästa beviset
härför är just den af Komiterade med så stor utförlighet framhållna
omständigheten, att den ojemförligt största och svåraste
delen af den vetenskapliga terminologien förskrifver sig icke från
latinet utan från grekiskan. Den synnerligen stora vigt Komiterade
tillagt den vetenskapliga terminologien skulle derför rätteligen
hafva ledt dem till anordnande å reallinien af valfria kurser
både i grekiska och i latin; om man icke vill ens tänka på den
förra, torde man icke heller behöfva införa den senare. Komiterade
hafva också, såsom af deras yttrande (sid. 77) framgår,
sjelfve icke hyst stort förtroende till hållbarheten af de
skäl, som betingat denna nya lärokurs, och då densamma efter
deras egen utsago endast vore att anse såsom »provisorisk», har
jag tillåtit mig uttala någon tvekan, huruvida man på ett dylikt
provisorium kan, såsom Komiterade tänkt sig, bygga en ny organisation
af undervisningssystemet.
Redan vid ett af de första sammanträden i Komitén, vid
livilka jag förde ordet, fick jag anledning till protokollet uttala
den åsigten, att Komitén skulle begränsa sin verksamhet till
sådana uppgifter, som af K. M:t blifvit densamma förelagda, och
icke borde på eget bevåg tillmäta sig att utreda och bedöma
frågor, hvilka måste skärskådas äfven ur andra synpunkter än
läroverksorganisationens. Jag förnekade visserligen icke, att bestämmelserna
om läroverkens abiturienters rätt att undergå vissa
embetsexamina vid universiteten kunde vara af väsentlig betydelse
för läroverksorganisationen, men jag ansåg Statsrådets och
chefens för ecklesiastikdepartementet yttrande till statsrådsprotokollet
d. 20 Okt. 1882 otvetydigt utvisa, att sedan statsrådet,
uti vissa myndigheters utlåtanden öfver ett förslag att ordna
embetsexamina vid universiteten, funnit antydningar om behofvet
af en förändrad läroverksorganisation, hade han af denna anledningföreslagit
och K. M:t bifallit tillsättandet af en komité för att
afgifva utredning och förslag rörande . . elementar- eller allmänna
läroverkens organisation-, att derefter sjelfva de aktstycken, ur hvilka
statsrådet hemtat dessa sina upplysningar, helt naturligt blifvit den
sålunda tillsatta Komitén till dess kännedom meddelade, men att
något yttrande öfver dessa de akademiska myndigheternas utlåtanden
deremot icke blifvit Komitén affordradt; och att statsrådet
icke med ett ord antydt, att Komitén jemte sin pröfning af den
nuvarande läroverksorganisationen äfven borde sträcka sin granskning
till författningarna rörande de akademiska examina. Då
det lag i sakens natur, att dessa författningar icke kunde pröfvas
uteslutande eller ens hufvudsakligen med hänsyn dertill, huruvida
de beredde den ena eller den andra bildningsliniens lärjungar
fördel, utan i främsta rummet måste skärskådas med hänsyn till
administrationens allmänna eller särskilda behof, fann jag ock i
Komiténs sammansättning ett bevis för, att K. M:t icke afsett
att tillmäta den en sådan granskning, för hvilken den knapt
egde alla nödiga förutsättningar. Efter min åsigt borde derför
Komitén, om den ansage sig ej kunna, utan under förutsättning
af vissa förändringar i de akademiska examensfordringarna, uppgöra
sitt förslag till läroverkens organisation, först hos K. M:t
begära tillstånd att med dessa vidsträcktare frågor taga befattning.
Dä Komitén emellertid redan före mitt inträde i densamma
iattat beslut att »i afseende å de preliminära universitetsexamina
afgifva yttrande och förslag rörande alla sådana frågor, som kunde
utöfva någon inverkan på de allmänna läroverkens organisation»,
9
och fann sig oförhindrad att utan särskild hemställan till K.
M:t inlåta sig på dessa frågors behandling, har jag endast velat
anmäla, att jag icke deltagit i de Komiténs yttranden och förslag,
i hvilba den förordar vissa förändringar i bestämmelserna
om de akademiska examina. Komiterades majoritet har erkänt
(s. 93), att det »icke ligger inom omfånget af dess uppgift att
uppgöra fullständigt förslag till statuter för de akademiska
preliminärexamina», men jag har ej kunnat Unna, att det varit
med dess uppgift mera förenligt att uppgöra ofullständiga förslag
i samma ämne, och jag har sett min uppfattning ytterligare bekräftad
just af den omständigheten, att Komiterade funnit sig
nödsakade att endast delvis och ur en viss synpunkt beröra frågor,
hvilka nödvändigt måste allsidigt och fullständigt skärskådas,
om eljest ett af K. M:t gifvet eller af Komitén sjelftaget uppdragskall
anses vederbörligen fyldt.
Då Komiterades förslag (kap. VI) rörande kompetens till
läraretjenster är väsendtligen grundadt på deras tillstyrkande i
fråga om ordnandet af filosofie kandidatexamen, har jag naturligtvis
redan af detta skäl icke kunnat i detta förslag deltaga. Villigt
instämmande i flere af de anmärkningar, hvilka såväl denna,
som en redan 1877 tillsatt komité riktat mot nuvarande bestämmelser
om kompetens till läraretjenster, ansluter jag mig för öfrig! närmare
till de af Prof. Sundén uttalade åsigter och anser, att rättelse
af anmärkta missförhållanden lättare står att vinna å den
af honom antydda väg.
Vid Komiterades framställning af de hygieniska förhållandena
vid läroverken och deras med hänsyn dertill affattade förslag
till ändringar i undervisningsplanen har jag hyst stor tvekan,
huruvida slutsatserna stå i full öfverensstämmelse med premisserna,
hvilkas betydelse ock synts mig i någon mån öfverskattad.
Den särdeles noggranna och mödosamma undersökningen af helsotillståndet
vid läroverken har såsom allmänt resultat utvisat, att
10
t. ex. af samtlige de högre läroverkens 11.227 lärjungar 63,9
voro fria från alla symptom af »bleksot eller blodbrist», »ofta
förekommande näsblod eller hufvudvärk», »bristande matlust»,
»ögonsjukdom1)», »skrofler eller ryggradskrökning», »annan långvarigare
sjukdom», och endast 36, i % med sådana sjuklighetssymptom
behäftade; den har vidare visat, att, om man afser allenast
''nu nämda sjuklighetssymptom, helsotillståndet bland lärjungarne
är obetydligt sämre i skolans högsta klasser än i de lägsta och
att det sålunda af skollifvet föga försämras. Man har måst medräkna
äfven »närsyntheten» såsom sjukdom för att erhålla de vida
högre sjuklighetsprocenter, de vida lägre frisk-procenter, som i
Ivomiterades framställning ss. 118—120 äro till allmänhetens ledning
framhållna, och för att kunna komma fram till den slutsatsen,
att barnens sysselsättning med skolarbete medför en
märkbar försämring af helsotillståndet. Efter min uppfattningfår
dock närsyntheten icke likställas med öfriga här uppräknade
sjuklighetssymptom, både derför att denna organiska svaghet är
rent lokal och derför, att den i de flesta fall endast får betraktas
såsom en organets nästan oundvikliga afpassning efter sysselsättningen.
Vidare bär jag under Komiténs arbete ständigt framhållit,
att sådana siffertal som de nu anförda icke ega någon som helst
beviskraft, så vida de ej med andra likartade siffertal kunna jemföras.
Jag har icke förstått hvad som menas med deras »absoluta»
betydelse. Då man icke är berättigad antaga, att sjuklighetsprocenten
bland ofullkomliga mänskliga varelser någonsin kan
nedbringas till 0, då man snarare kan vara viss på, att den måste
vara ganska hög, men icke känner, hvilket siffertal är för den
ena eller andra gruppen af menniskor den normala, kan det lika
lätt hända, att de nu anförda procenttalen för de »fullt friske»
äro öfver det normala, som att de befinna sig derunder. Endast
om man efter en och samma undersökningsmetod kunde utröna
frisk- och sjuklighets-procenten för ett större antal menniskor, *)
*) D. v. s. annan ögonsjukdom än närsynthet.
11
vare sig af alla åldersklasser, eller ännu hellre af barn och ynglingar,
som ej sysselsättas i skolarbete, eller slutligen af skollärd
ungar under olika tidskiften eller i flere olika länder, endast
då kunde man vara berättigad att af dylika beräkningar draga
någon vetenskapligt hållbar eller praktiskt betydande slutsats.
Såsom förhållandena nu gestalta sig, då knapt någon af nu nämda
förutsättningar äro för handen, hafva de framstälda siffertalen för
sjuklighetsprocenten ingen verklig betydelse, men kunna deremot
af den obetänksamme användas som medel att hos menige man
framkalla en stor förskräckelse för skolarbetet, hvilken dock helt
och hållet beror derpå, att man omedvetet jemför procent-talen
36 % eller 64 % med ett fugerad! och oberättigadt normaltal, sfi nära
som möjligt till 0.
En annan omständighet, som efter min tanke icke med tillräcklig
styrka blifvit af Komiterade framhållen och behjertad, är
att det trots alla ansträngningar icke lyckats framvisa någon
verklig öfverensstämmelse mellan sjuklighetsprocentens stigande
och fallande å ena sidan och skolarbetstidens stigande och fallande
å den andre. Det har oupphörligt visat sig, att kurvorna för den
ena och den andra af dessa faktorer på det mest nyckfulla sätt
skära hvarandra, och det är endast genom att inskränka undersökningen
till ett mycket litet antal särskildt utvalda läroverk,
som man slutligen kunnat för vissa medeltal ernå någon öfverensstämmelse
mellan sjuklighetsprocent och arbetstid. Efter min
uppfattning hade också slutsatsen af dessa undersökningar rätteligen
bort framställas så, att man icke har deri funnit något säkert
stöd för påståendet, att skolarbetet är företrädesvis grund till
sjuklighet, eller för något yrkande att den lagstadgade skolarbetstiden
må nedsättas.
Hvad särskildt denna »skolarbetstid» beträffar, har jag inom
Komitén påyrkat, att man vid dess beräkning, — hvilken alltid
måste, då lärjungars uppgifter om hemarbete skola medtagas,
varda synnerligen vansklig, — måtte iakttaga största varsamhet,
för att icke synas i någon mån afvika från en fullt objektiv fram
-
12
ställning. Jag har derför icke kunnat gilla, att Komiterade
i sina tabeller (sid. 125, 140) och i sin bevisföring (sid. 126,
141) särskildt hvad beträffar de fyra högsta klassernas skolarbetstid
uppgifvit siffror, som icke kunna vara riktiga, utan
bevisligen måste vara för höga. I sitt förslag till ändringar inom
undervisningsplanen (sid. 192, 213 och 214) hafva Komiterade
uttryckligen framhållit, att de nuvarande månadslofven i 6:te och
7:de klasserna motsvara en af dem förordad nedsättning i den
lagstadgade skolarbetstiden åt resp. 4 och 6—8 timmar i veckan,
och uttryckligen förklarat, att de anse sig, genom månadslofvens
utbytande mot dylik nedsättning af den ordinarie arbetstiden,
icke hafva minskat den nu öfliga skolarbetstiden i dessa
klasser. Det hade då efter min tanke varit riktigt att vid framställningen
(i kap. III) af den nuvarande skolarbetstiden i dessa
klasser på samma sätt taga månadslofven i beräkning såsom -»icke
arbetstid». Så hafva Komiterade dock icke gått till väga. De
hafva i tab. sid. 125, 140 uppgifvit till exempel för kl. L.
7, 2 64,8 timmar obligatoriskt arbete för veckan och i denna
arbetstid inräknat just den fritid af en läsdag i veckan, som utgör
det s. k. månadslofvet och som helt visst nästan undantagslöst
varder lärjungarne medgifven. Komiterade hafva väl i en
not omtalat detta förhållande, men de hafva dock sedermera (sid.
140) sjelfve begagnat samma allt för höga veckosiffror, för att
räkna sig till en daglig arbetstid af 11,o—11,3 timmar för samma
klass, och väsentligen på dessa siffror grundat sitt eget omdöme,
att den dagliga arbetstiden i våra skolor är så orimligt stor.
Härtill kommer vidare, att vid de citat af siffror ur Komiténs
arbete, som i blifvande diskussioner skola förekomma, skall man
antingen obesväradt anföra de bevisligen alltför höga siffrorna
utan att fästa sig vid noten, eller också fästa sig vid upplysningen
i noten och råka i största villrådighet, huru siffrorna
skola rätteligen korrigeras. Jag har härmed också velat fästa
uppmärksamheten derå, huru vansklig sj elfva den grund är, å
hvilken Komiterade mot slutet af sin framställning bygt sina
13
slutsatser. Ty sedan Komiterade sid. 141 förklarat, att åtminstone
för de högre klasserna skolarbetstiden (10,6—11,4 kar) är alltför
stor, och sid. 143, att »någon lindring i arbetstiden på lärorummet
bör beredas lärjungarne, borde man ju vänta, att just för dessa
klasser skulle förordas eu verklig nedsättning i arbetstiden. Men
när man så genomläser sjelfva förslaget om undervisningsplanen,
finner man å de nyss anförda ställena (sid. 192, 213 och 214),
att Komiterade för dessa klasser, i kvilka arbetstiden (sid. 141)
förklarats vara allt för dryg, icke föreslagit någon annan förändring
än månadslofvets utbytande mot ett motsvarande lägre
antal lästimmar; hvarmed också, såsom ofvan är sagdt, den föregående
nog breda framställningen af dessa klassers öfveransträngning
synes vara af Komiterade sjelfve uppskattad till sitt rätta
värde.
Jag har anledning tro, att man vid frågan härom skall hänvisa
på Komiterades varma förord (sid. 189, 130) för en noggrann,
lagstadgad begränsning äfven af hemarbetstiden. Derom
kan jag endast uttrycka den meningen, att Komiterade af K. M:t,
af skolinspektörer och af skolrektorer begärt det omöjliga, då de
fordra iakttagandet af det mätt för dagligt hemarbete, som Komiténs
medicinskt sakkunnige ledamot på vetenskapliga grunder
uppgjort för hvarje åldersklass. Dylika föreskrifter kunna, till
den kraft och verkan författarens personliga auktoritet dem förlänar,
meddelas i populära skrifter och såsom andra sanitetsregler
spridas till hemmen, men att i en regerings namn och för vederbörandes
efterrättelse fastställa, att hemarbetet skall inskränkas
till ett mått, som för dag utgör i tredje klassen 1,6 6 timmar, i
fjerde klassen 2,16 timmar, i sjunde klassen 3,33 timmar, i åttonde
klassen 4,5 timmar, o. s. v., det måste efter min tanke anses såsom
ett orimligt och outförbart ingrepp i hemmens frihet, och på
dylika förutsättningar kan man knapt, såsom dock Komiterade
flerestädes gjort, bygga en undervisningsplan.
Till åtlydnad af de föreskrifter, som Komiténs medicinskt
sakkunnige ledamot på vetenskapliga grunder meddelat, hafva
14
Komiterade för flere af läroverkets klasser förordat icke blott
nämda begränsning af hemarbetet, utan äfven nedsättning i arbetstiden
pa lärorummet. Under vilkor att motsvarande ersättning i
lästimmar för år beredes genom terminernas förlängning, har jag
visserligen icke haft någon väsentlig betänklighet vid de flesta
af dessa jemkningar i undervisningsplanen. Men i fråga om andra
klassens lärotid, som oaktadt terminernas förlängning skulle för
hela aret minskas med 80 lästimmar, har jag ej kunnat undertrycka
min åsigt, att densamma saknar tillräckligt stöd af vare
sig vunnen erfarenhet eller nu förebragt utredning. Ingen pedagog
torde kunna med fog vitsorda, att denna klass företrädesvis
är öfveransträngd, och den i densamma förekommande sjuklighetsprocent
har icke särskild! kunnat hänföras till arbetstidens längd.
Men man kan icke, såsom åt Komiterade förordas, från andra
klassens arbetstid borttaga eu flin mc. i veckan för liv art der a af
ämnena: kristendom, modersmål, tyska och historia-geografi, utan
att undervisningen i dessa ämnen skall lida såväl i denna klass,
som i de följande, hvilkas läroplan sålunda rubbas i sin grundläggning.
Förutsätter man — såsom Komiterade uttryckligen förbehållit
sig, — att lärokurserna på det hela icke skola nedsättas,
maste då lärarne vara betänkta på att ersätta den tid som minskas
i lärotimmar med ökning af hemarbetstiden i samma klass. Och
sålunda förmenar jag, att man ernår ett resultat rent motsatt det
åsyftade, enär en ökad lexläsning just för dessa lägre klassers
lärjungar torde vara mera betungande än lärotimmarne i skolan.
Endast den, som tror på kungliga cirkulärs förmåga att normera
hemarbetet, kan komma till en annan slutsats.
Vid det nu afhandlade kapitlet om den hygieniska undersökningen
af läroverken har jag för öfrig! velat anmäla, att jagansett
vissa der förekommande uttryck något för starka; att jag
icke delat Komiterades öfvertygelse, att gagnet af en fortsatt
hygienisk undersökning af läroverken skulle motsvara de rätt
betydande kostnader, som med en sådan äro förenade; att jag
framför allt icke kunnat fatta betydelsen för läroverken af lär
-
15
jungarnes vågning ocIl mätning; samt att jag yrkat borttagande
af den (sid. 108) förekommande satsen, att läkare-vetenskapen
»anser sig kunna påstå, att det nu lefvande slägtets konstitution
är olik våra förfäders, ja, att skilnaden är märkbar, äfven
om man ej går längre än femtio år tillbaka», så mycket hellre
som denna sats användts till stöd för en del af betänkandets
motivering.
16
Reservation
af
K om! t éus vice Ordförande, Herr Rektorn in. m. Ti. Törnébladh.
Allt sedan 1849 har det svenska skolväsendet varit underkastadt
täta rubbningar. För att klarhet och stadga måtte vinnas
i de brytningsförhållanden, som närmast följde 1849 års cirkulär,
utfärdades, efter derom framstälda önskningar, 1856 års skollag.
Denna blef snart föremal för klander. Anledningen härtill torde
hufvudsakligen böra sökas i de stränga fordringar, som lagen
stälde på lärjungarnes tid och krafter. Klandret fortfor, äfven
sedan 1859 års stadga åstadkommit väsentliga lättnader och förbättringar,
hvilka dock naturligtvis icke kunde göra sig rätt gällande,
förrän stadgan hunnit tillämpas hela läroverket igenom
d. v. s. på lärjungar, som börjat undervisas efter dess föreskrifter.
Den fick också ej verka ostörd. Redan 1865 vidtogos jemkningar,
och en väsentlig ändring skedde 1869, då den dittils varande
första klassen blef indragen. Härpå följde efter fyra års förlopp
den betydande läroverksombildningen af 1873, hvilken erhöll sitt
slutliga uttryck i skollagen af den 1 Kov. 1878. Det är 1873
års ordning, hvars omdaning nu påyrkas. Härvid bör erinras,
att denna ordning först med vårterminen 1882 hunnit tillämpas
fullständigt eller i läroverkets högsta årsafdelning. Det är således
blott tre års mogenhetsexamina, som blifvit aflagda med
full tillämpning af 1873 års stadga, och af dessa har examen för
vårterminen 1884 ännu ej blifvit till sitt resultat så känd, att
derpå kunnat byggas något säkert omdöme. Klart är också, att
de lärjungar, som efter 1873 års ordning genomgått läroverken,
17
vid universiteten endast i ringa mån hunnit ådagalägga halten al
sin bildning i och genom examina derstädes.
Af hvad nu blifvit anfördt torde framgå, att den erfarenhet,
som kunnat vinnas vid universiteten beträffande verkningarna af
1873 års skolordning, icke kan anses tillräcklig. I fråga om de
ynglingar, som från läroverkets olika klasser afgått till yrlien eller
tillämpning sskolor utan att hafva undergått erforderliga mogenhetspröfningar,
har naturligtvis en rikare erfarenhet kunnat vinnas.
Huruvida åter en säker sådan blifvit samlad, må dock lemnas
derhän. Visserligen förnimmas ofta yttranden, som häntyda derpå,
att våra mellanskolors lärjungar vid sitt utträde från skolan icke
alls äro mogna eller förberedda för sina olika sysselsättningar i
lifvet, men dylika yttranden utgå i många fall från en mindre
riktig uppfattning af hvad skolan kan och bör åstadkomma. Denna
har nemligen icke i sin makt att fullbilda lärjungen för det kall,
hvari han ingår, och en i sådan mening praktisk undervisningmå
man af skolan icke fordra. Utveckling i det hela samt
vissa faktiska kunskaper och färdigheter, men dessa hufvudsakligen
betraktade såsom en grund att bygga på i lifvets skola,
det är hvad läroverket bör lemna såsom resultat af sin undervisning,
hvilken naturligtvis alltid måste lämpas efter lärjungarnes
ålder och deraf beroende fattningsgåfva och intresse.
Frågas deremot, hvilka verkningar man inom skolan tyckt
sig spörja af 1873 års system, sä lär svaret utfalla olika allt
efter olika förhållanden. I det hela torde dock kunna sägas, att
arbetet i de högre klasserna ställer sig något svårare för lärjungarne,
än önskligt är. Om ock detta i viss mån kan vara
föranledt af lagens bestämmelser i och för sig — ty dess anordning
af ämnena underlättade arbetet på nederstadiet, utan att
taga tillräcklig hänsyn till svårigheterna på det öfre — så bör
dock erkännas, att den nu angifna olägenheten till största delen
beror på andra omständigheter. En sådan är den svårighet, som
alltid yppar sig vid större ändringar i ett undervisningssystem,
derutinnan att lärarne endast efter en längre tid hinna att stadga
I.årov.-kom. bet. Reservationer. 2
18
sina metoder och arbetssätt. En annan är ofullständigheten af
lärarnes utbildning för deras kall, hvilken först efter 1875 års
profårsstadga börjat på ett kraftigare sätt tillgodoses genom det
utvecklade profåret, hvars verkningar likväl ännu så mycket mindre
hunnit göra sig gällande, som sjelfva profårsinstitutionen endast
långsamt kunnat mogna. Men ännu vigtigare måste det anses,
att under senare häften af 1860-talet ett sträfvande framträda
som i och för sig berättigadt i tillämpningen medfört ej ringa
faror. Under det att förr alltför liten, ja nästan ingen vigt lades
vid skolans åtgöranden för lärjungarnes hemarbete, började vid den
nu angifna tiden stor uppmärksamhet fästas på preparationen af
de uppgifter, som föresattes skolans lärjungar. Allt mer begynte
den uppfattningen blifva rådande, att läraren borde i hög grad
underlätta hemarbetet. Lika riktigt som ett sådant underlättande
är, då det tjenar att leda, väcka och utbilda sjelfverhsamheten,
lika oriktigt blifver det, om och när lärjungen får hemarbetet
likasom undangjordt för sig i skolan. I sådant fall uppkomma
de starka anspråken på hjelp af andra och skyggheten för att
med egen kraft öfvervinna svårigheter, en skygghet, som, länge
närd, småningom öfvergår till slapphet och slutligen föder oförmåga.
Deremot blir arbetet, äfven om svårigheterna ökas, lättare,
i samma mån som lärjungen vänjer sig att sjelf besegra hinder
och erfar den stärkande känslan att gå framåt och vinna segrar
med egen ansträngning. Denna ansträngning behöfver icke blifva
öfveransträngning. En sådan uppkommer tvärtom, när kraften
icke fått i tid öfvas och så utvecklas, att den förmår bära de bördor,
hvilka, om icke förr, dock alltid senare måste påläggas den unge,
om han eu gång skall kunna tänka mannens tankar och verka
mannens verk. För att den sista skoltiden icke må blifva alltför
nedtyngd af arbete, som då måhända öfverstiger krafterna, måste
alltså sjelfverhsamheten öfvas äfven i de yngre åren, naturligtvis afpassad
efter krafternas mått. En klarare uppfattning häraf synes
också för närvarande genomtränga våra skolanstalter, och under
inflytelsen af densamma bör arbetet inom dessa, om eljes hemmen
19
göra sitt till för att fjärma den andliga slappheten, småningom
blifva mera fruktbringande.
Men om det tysta arbetet inom skolan — och på detta beror
det mesta — skall kunna åstadkomma framåtskridande i bildning,
måste lagstiftningen för skolan unna detsamma lugn och trefnad.
Hvarje genomgripande ändring i den yttre organisationen,: om
detta namn får brukas med hänsigt till planen för undervisningen,
är egnad att störa utvecklingen i det inre. Det störande inflytandet
af en sådan blir så mycket större, ju mindre den framgått
ur vunnen erfarenhet eller är ett uttryck för mognade åsigter.
Man må icke heller hoppas, att fred är vunnen, blott ändringen
är vidtagen. Så många och så vexlande, allt efter enskilda tycken,
hugskott och ideligen reproducerade opinioner, äro de anspråk,
som ställas på skolan, att svårligen klanderropen skola tystna,
blott lagen förändrats. Förflutna tiders erfarenhet — särskildt
det 18:de seklets och icke minst i Sverige — vitnar, huruledes det
ena förslaget aflöst det andra och uttalanden låtit höra sig till
förmån för fromma önskningar, utan att klarhet vunnits, medan
deremot inom läroanstalterna arbetet gått sin jemna gång och
lemnat landet dugande män. I närvarande ögonblick framställas
många önskningsmål för skolornas verksamhet. Somliga vilja
bygga allt på folkskolans basis; andra vilja hafva kurser och
fordringar nedsatta; mången fruktar, att läroverkens lärjungar
skola blifva för gamla på skolbänken; talrika röster höjas för att
få undervisningen praktisk; en stark mening ifrar mot de döda
språken; en del yrkar fullständig valfrihet i ämnen; universitetslärare
önska större mogenhet och grundligare kunskaper hos dem,
som skola studera vid universiteten o. s. v. Till mycket af detta
har Komitén för sin del icke lyssnat, och enligt min öfvertygelse
har den deri handlat välbetänkt. Det riktiga synes mig nemligen
vara att för det närvarande söka förbättra hvad vi hafva
på sådant sätt, att deraf ingen verklig rubbning i det inre arbetet
förorsakas, men småningom utveckla det nya, som redan trängt
sig fram, på det att detta må häfda sin nuvarande ställning och
20
betydelse, tils det möjligen i framtiden kan få ett ännu större
värf att öfvertaga. Jag fruktar dock, att Komitén i det afseendet
icke fattat sin uppgift rätt, och förutser, att om dess åsigter
skulle vinna tillämpning, Härigenom icke fred och ro tillförsäkras
läroverken, medan å andra sidan deras nu pågående utveckling
våldsamt störes.
Min första anmärkning mot Komiténs uttalade åsigter rör
det beroende af universiteten, hvari Komitén velat ställa läroverken.
Sambandet mellan de nu nämda olika slagen af läroanstalter
är oförnekligt, men af detta samband följer icke med
nödvändighet, att i skolorna allt skall liksom syfta till universitetet.
Eil uppmärksam genomläsning af Komiténs betänkande torde
emellertid gifva vid handen, hurusom Komitén framför allt synes
hafva afsett möjligheten eller, om man så vill, lättheten att
omedelbart efter utträdet ur skolan idka studier af rent vetenskaplig
art vid universitetet. Särskildt fäster jag mig vid det
yttrande, som förekommer s. 27, der det heter: »För den sak
kunnige
måste det vara uppenbart, att en ung man, som ända
till sitt 19:de eller 20:de år sysselsatt sig så obetydligt med
dessa vidsträckta grenar af vår tids forskning (: realvetenskaperna),
ej blott saknar utsigt att under sitt kommande lif förvärfva
sig några verkligt vetenskapliga insigter deri, så framt
ej särskildt gynsamma undantagsförhållanden inträda, utan ock,
hvilket här bör närmast märkas, är urståndsatt att följa och
draga nytta af den akademiska undervisningen i nämda vetenskaper,
derest icke densamma vid de svenska högskolorna göres
mera lämpad för nybörjare, än hittils ansetts tillbörligt, och
tvingas ned till en ståndpunkt, motsvarande elementarläroverkens
i andra civiliserade länder».
Om nu också de vetenskapsmän, som äfven på senare tiden
vid universiteten egnat sig åt de reala vetenskaperna, skulle
hafva särskildt gynsamma undantagsförhållanden att tacka för
sin förkofran i kunskaper, så torde dock af Komiténs yttrande ej
omedelbart böra dragas den slutsatsen, att elementarundervisningen
12
ensam behöfver förstärkas. Att åtskilligt i det afseendet kan och
bör göras, särskildt i fråga om matematik, fysik ock naturalhistoria
på den klassiska linien, erkänner jag, men bestrider deremot,
att mellanskolorna någonsin, om ej studietiden utsträckes,
skola blifva i stånd att ensamma fylla den klyfta, som nu förefinnes
icke blott i de reala, utan äfven i de humanistiska ämnena
mellan mogenhetskursen och universitetsstudierna i deras strängt
vetenskapliga mening. Jag vill här ej inlåta mig på fragan om
de preliminära examina eller deras betydelse, utan endast antyda,
att den akademiska undervisningen kan tänkas ordnad mera
systematiskt än nu och med afseende å den olika ståndpunkt, som
universitetens äldre och yngre lärjungar intaga. Uppgiften för
de akademiska föreläsningarna, om hvilkas ändamålsenliga anordning
meningarna nu torde vara delade, måste i längden blifva
allt svårare att lösa, om ej ett slags gradering i undervisningen
intrader och större vexelverkan åstadkommes mellan lärare af
högre och lägre grad och lärjungar. Att begynnelser till sådant
vid universiteten blifvit gjorda, är ett glädjande tidens tecken,
men saken torde böra ännu mera utvecklas, för att den akademiska
undervisningen må blifva rätt fruktbärande och så litet tidsödande,
som med grundlighet i studier later förena sig.
Jag har velat lemna dessa antydningar för att fästa uppmärksamheten
derpå, att läroverken ej ensamma torde bära skulden
för den omogenhet, som säges förefinnas hos deras lärjungar
vid universiteten, eu omogenhet, hvilken för öfrigt ofta torde
framträda först vid pröfningen inför professorn d. v. s. efter någon
tids undervisning vid universitetet. Men förhållandet emellan
universiteten och läroverken har äfven en annan sida, nemligen
sjelfva anordningen af de akademiska examina. Att denna återverkar
på mellanskolorna, medgifver jag villigt, om jag också ej
vill erkänna, att de ifrågavarande examina strängt taget äro
»förutsättningar» för bestämmelserna angående läroverken. Klart
är dock, att dylika bestämmelser icke kunna meddelas ensidigt
eller utan tanke på, hvad inverkan de må hafva på universitets
-
22
studierna. Deremot förefaller det mig betänkligt att låta en ny
läroverksorganisation blifva helt och hållet beroende af det sätt,
hvarpå examensväsendet vid universiteten kan komma att ordnas.
Komitén har visserligen tänkt sig ett till hufvuddragen bestämdt
sätt härför, men äfven om Komitén vid sina förslag härutinnan
hvarken öfverskridit sin befogenhets eller sin förmågas gränser,
så lär dock saken böra skärskådas äfven af andra kompetenta
domare och allsidigt belysas, innan beslut fattas och förslagen
taga kraft af lagar. Skulle motsatsen blifva fallet, möter alltid
den fara, som måste ligga deri, att det akademiska examensväsendet
beror på en skolorganisation, hvars frukter icke erfarenheten
insamlat, utan framtidstanken eller fantasien beräknat. Ju
mera genomgripande ändringen är, desto osäkrare måste resultatet
blifva. Komitén synes mig derför hafva kunnat tillvägagå pa
ett försigtigare sätt, om nemligen Komitén visserligen med varsam
hand rättat och förbättrat, men hufvudsakligen på grund af det
närvarande föreslagit hvad som framför allt synes angeläget,
nemligen en utvidgning af realstudenternas rättigheter, genom
hvilken realbildningens duglighet att läggas till grund för akademiska
studier så småningom kunnat i praxis vinna det erkännande,
hvaraf den befunnes förtjent. Från Komiténs synpunkt
skulle något sådant kunna anses fullt verkställbart. Komitén
yttrar s. 37, att »ingen sakkunnig lärer mena, att reallinien
för närvarande skulle vara i något särskildt behof af förbättrad
undervisning. Tvärtom torde det i allmänhet anses, att
undervisningen på denna linie är i afseende på såväl studiernas
planläggning som lärometoden fullt ut lika så vetenskaplig, som
på den klassiska — i vissa ämnen till och med mera». Om detta
är fallet — hvilket visserligen i någon mån motsäges af hvad
Komitén på andra ställen anfört beträffande anordningen af språkstudierna
på reallinien — så torde skäl vara för handen att låta
realisterna försöka sig vid universitetet i de studier, der deras
bildning kan anses tillfyllestgörande. Särskildt torde en lägre
enibetsexamen — om en sådan på andra skäl anses ändamålsenlig —
kunna afiäggas, utan afseende derpå, om examinanden studerat
latin eller icke. Vidare kan det ifrågasättas, om ej tillträde till
den filosofiska graden inom den matematisk-naturvetenskapliga
sektionen må kunna lemnas äfven dem, som studerat på reallinien,
åtminstone under vissa förbehåll. Om för examen inom denna
sektion betyg i latin skulle vara erforderligt, måste naturligtvis
all tanke på att låta realister aflägga en sådan förfalla. För
min del tror jag dock ej ett dylikt betyg vara oundgängligt, likasom
jag lägger föga vigt vid »examen stili latini» till preliminärexamina.
Men allt detta tillhör egentligen den speciela anordningen
af universitetsexamina, ett ämne, hvari jag icke vågar
fördjupa mig, endast anmärkande, att, äfven om Komiténs förslag
rörande den filosofiska graden vinner afseende, det kan inträffa,
som Komitén s. 102 anför såsom anmärkningsvärdt eller
»att i våra dagar en studerande kan förvärfva den filosofiska
fakultetens högsta lärdomsgrad, utan att vare sig hafva studerat
någon filosofi annat än den till mogenhetsexamen fordrade kursen
i antropologi och logik eller känna ett ord af verldens mest utbredda
kulturspråk eller känna sitt eget lands nu gällande grundlagar
— derest han ej inhemtat något deraf redan under sin
skoltid» — hvilket torde vara oundgängligt — »eller kunna meddela
sig någorlunda obehindradt med någon utländing på hans
modersmål».
Det synes emellertid för den närvarande undersökningen vara
vigtigt att tillse, om ej den väl starka hänsyn, som tagits till
vissa universitetsstudier, kan vara egnad att menligt inverka på
skolornas uppgift att främja den allmänt medborgerliga bildningen.
Komitén han’ (s. 225) yttrat i; fråga om hebreiskan
såsom valfritt ämne, att »till den blifvande prestens speciela studier
skolan lika litet har att taga hänsyn, som till de för andra
lefnadsbanor erforderliga fackstudierna». Detta yttrande, i hvilket
jag gerna instämmer, framhåller med bestämdhet skolans uppgift
att grundlägga bildning, som sedermera kan utvecklas och användas
på olika verksamhetsområden och i olika riktningar. I
24
sj elfva verket synes den senare tidens erfarenhet ådagalägga, att
universiteten visst icke förtjena att så godt som ensamma tagas
i betraktande vid uppgörandet af läroplan för mellanskolorna. De
lärjungar, som fullständigt genomgå skolorna, hafva många andra
håll att vända sig till, nemligen tillämpningsskolor af flere slag,
embetsverk, som icke fordra akademisk bildning af sina tjensteman,
samt yrken och sysselsättningar af mångskiftande art och
beskaffenhet. Dessutom förtjenar det väl ihågkommas, att skolan
utmynnar i olika lefnadsbanor äfven före mogenhetsexamen.
Stadgan af 1873 syftar uttryckligen till att möjliggöra kursafslutningar
och utträde från skolan i lifvet på lägre stadier,
särskildt från 3:e och 5:te klasserna. Går man till verkligheten,
befinnes det, att från och med 3:dj e klassen ganska många lärjungar
lemna läroverken för att på andra håll utbilda sina anlag
eller omedelbart skaffa sig lifsuppehälle. Icke minst förekommer
sådant å reailinien, hvars inrättning torde hafva varit beräknad
jemväl med afseende härå, och den starka minskningen i realisternas
antal i de högre klasserna har utan tvifvel till ej ringa
del sin grund i benägenheten att tidigare träda ut i lifvet. Jemväl
på klassiska linien B, der grekiska icke studeras, förekommer
det ganska ofta, att lärjungar från skolan utgå i det praktiska
lifvet. Denna afgång från skolan på tidigare stadier är, långt
ifrån att vara ett ondt, helt enkelt en af nödvändighetens tvång
framkallad sträfvan att vid lämplig ålder tillgodose framtida
bergning, och den torde i ganska många fall vara till gagn för
yrkena och de rent praktiska värfven i allmänhet. Vid lagstiftning
för skolan måste också noga tillses, att man icke, medvetet
eller omedvetet, hämmar utflödet ur skolorna, hvilket lätt kan
inträffa, om universitetsstudierna ställas fram såsom det framför
alla vinkande målet. Om nu reailinien ordnas med hufvudsaklig
tanke på de akademiska examina, linien B helt och hållet försvinner
och den klassiska linien A, som ännu mer än reailinien
har universitetet i sigte, ensam qvarstår vid den senares sida, är
det fara värdi, att antalet universitetsbesökande ytterligare stegras,
25
till gagn, måhända hvarken för dem sjelfva eller för vetenskaperna
och nationalbildningen.
Den fara, jag nu angifvit, skall dock tilläfventyrs synas en
och annan inbillad och i alla händelser vara en ringa olägenhet i
jemförelse med den stora fördel, som Komitén trott sig bereda
g-enom borttagande till större delen af det så kallade latintvånget.
Komiténs förslag härutinnan torde derför böra tagas i närmare
betraktande. Granskningen blir tvåfaldig, nemligen af Komiténs
uttalande mot latinbildningen och af dess anbud på ersättning
för denna.
Komitén säger (s. 41), att de skäl, som i allmänhet anföras
för latinstudiets nytta eller oumbärlighet, lämpligast kunna indelas
i fyra hufvudgrupper, den pedagogiskt-lingvistiska, den reala,
den praktiska eller tekniska samt den konventionel eller internationela.
Utan att här vilja ingå i en utförlig kritik af Komiténs
framställning, tillåter jag mig i korthet söka bemöta densamma.
Jag vill då först och främst anmärka, att bedömandet af
latinets värde i och för skolundervisningen och bildningen i allmänhet
icke kan ske så, att synpunkterna strängt söndras, i
annat fall, än om det skulle vara förhållandet, att studiet af latinet
från ingen af de fyra synpunkterna betraktadt medför någon nytta.
Men om det — hvad Komitén svårligen lär förneka — skulle
visa sig, att latinet såväl i ett som annat afseende har någon
betydelse och kan inverka gagneligt för skolstudierna, så måste
de fördelar, som det kan skänka, tagas i betraktande samfäldt
och derefter öfvervägas, om något annat språk eller ämne har att
bjuda lika stora förmåner. Komitén har emellertid icke velat
förneka latinstudiets nytta i vissa fall, utan företrädesvis sökt
ådagalägga, att det icke skulle vara oumbärligt. Härvid bör
först erinras, att frågan icke gäller dess oumbärlighet för en
eller annan enskild, utan dess betydelse för vissa större grupper
af individer och derigenom i viss mån för nationen i dess helhet.
För öfrigt kan ordet »oumbärlighet» här icke fattas i absolut
mening, utan måste i praktiken blifva nästan liktydigt med »öfvervägande
fördelar» eller åtminstone »vigt och nödvändighet för
kulturen», sådan denna i allmänhet uppfattas.
Hvad nu angår de särskilda skälen, synes mig Komitén hafva
allt för litet fäst sig vid latinets värde för språkundervisningen
i skolan. Professor Cavallin säger härom i sitt yttrande till
filosofiska fakultetens i Lund protokoll (Universitetsutlåtandena
s. 298): »Fördelarne af att ega ett hufvudspråk i skolundervisningen
till en icke alltför låg ståndpunkt af densamma äro förenade
hos latinet i större mån än hos något annat språk, som
läses i våra skolor, och dessa fördelar kunna genom ett förståndigt
afpassande af stoffet efter den utmätta tiden vinnas utan den
mångfald af litteratur, som läses å skolans klassiska linie».
Nu har Komitén, som vill indela språkmetoderna i två särskilda,
den analytiska och syntetiska eller intuitiva och reflexiva,
dels antydt, att i framtiden språkundervisningen kan komma att
bedrifvas pa ett helt annat sätt, så att engelskan skulle kunna
blifva begynnelsespråk, dels ock sökt ådagalägga, att latinet
genom sin språkliga beskaffenhet i och för sig icke är framför
andra språk egnadt att uppfostra i och till tankeöfning. Beträffande
den framtidstanke, som Komitén uttalat, torde föga behöfva
yttras, när det gäller skolundervisning med begränsad och
dertill för de praktiska öfningarna knapt tillmätt tid. I afseende
åter på latinets pedagogiska betydelse, bör det erinras,
att frågan här gäller latinets värde för oss eller i våra skolor.
I det hänseendet torde latinet vara särdeles lämpligt för språkbildningen,
visserligen mest, om det kunde vara begynnelsespråk,
men äfven såsom förherskande. Ty oaktadt tyskan nu är begynnelsespråk
för båda linierna, med anledning hvaraf Komitén
knappast behöft uttala sig så fördelaktigt om dess klarhet och
andra förträffliga egenskaper, så blir dock från och med 4:de
klassen på den ena linien latinet centrum för språkundervisningen
och kan i denna mening sägas vara förherskande å den linien.
27
Det tjenar allt ifrån sitt inträde att hos lärjungen hålla vid lif och
styrka den grammatikaliska uppfattningen. Såmedels blir undervisningen
i latinet tillika undervisning i modersmålet, i det att
lärjungen genom den i latinet ständigt framträdande starka motsatsen
mellan det främmande språket och modersmålet tvingas
att för sig klargöra, hvad det senares uttryck innebära. För
öfrigt tjenar öfningen i öfversättning från latinet att vänja lärjungen
vid vårdad behandling af modersmålet, om eljes undervisningen
rätt bedrifves. Att så ej alltid varit och måhända ännu
ej öfverallt är fallet, förringar icke sakens betydelse, utan häntyder
endast på en viss ofullkomlighet i metoden. I allmänhet
synes man dock fästa allt större uppmärksamhet vid modersmålets
fordringar i latinundervisningen och deråt egna allt större omsorg,
i samma mån som latinundervisningen förlorat den karakter,
hvilken den förut hade, eller den att framför allt lägga an på
inlärandet af det latinska uttryckssättet. Men Komitén tyckes
i allmänhet icke ega rätt kännedom om den uppfattning, som
sakkunnige skolman hysa i fråga om metoden vid latinundervisningen.
På sid. 30 säger Komitén, att »sj elfva det språkligtgrammatiska
studiet numera, enligt tidens fordran, drifves på
ett subtilare och omständligare sätt än fordom». Sid. 51 yttrar
sig Komitén om konsten att uttrycka sig på latin på följande
sätt: »Under det en lärjunge, som öfvar sig i t. ex.
franska språkets skrifvande, aldrig kan fälla på den besynnerliga
tanken att söka efterhärma vare sig en Bufféns, en Chateaubriands
eller en Victor Hugos egendomliga stil, utan endast har
att ställa sig språkets allmänna fordringar till efterrättelse, är
sådant ej tillräckligt för honom vid en öfversättning till latin;
det gäller då ej blott att pröfva, om ett till användning ifrågakommande
uttryck motsvarar nämda fordringar, utan ock åtminstone
om han vill göra sin sak väl — att öfverväga, huruvida detsamma
verkligen kan räknas för klassiskt; ett öfvervägande, som
efter regeln förr eller senare måste leda till uppslagning i en
»Antibarbarus» eller en efterspaning i lexikon, huruvida det
28
ifrågavarande uttrycket eller åtminstone ett dermed mycket nära
beslägtadt der finnes signeradt med ett Liv., Tac., Qu. — men
allra helst med ett de.» Jag vill här icke fästa mig vid det
mindre korrekta i afseende på de författare, som skulle tjena såsom
förebilder — särskildt är Csesar helt och hållet förbisedd —
eller vid den öfverdrifvet höga föreställning om fordringarna i
latinskrifning, som Komitén tyckes hysa. Deremot måste jag
anmärka, att såväl Komiténs uttalanden i saken som Kanslersembetets
(se s. 75 i kap. 2 af Kom. betänkande) antydan derom,
att för latinstudenten det skulle fordras »att hafva inträngt uti
och hafva i minnet alla de subtiliteter, som äro af nöden för att
kunna skrifva med samma ordvändningar som Cicero och andra
erkändt klassiska författare», icke alls träffa skolundervisningen,
sådan den nu gestaltar sig, och knappast kunna rättfärdigas af
den undervisning, som genom inverkan från eu, måhända från
Tyskland härrörande, missriktning i de akademiska studierna,
åtminstone vid det ena universitetet, någon tid sökte göra sig
gällande i skolorna, men nu räknas tillhöra det förgångna. Jemväl
hvad Komitén (s. 52) yttrat om »stilsvenskan» afser mera ett
■ missbruk, som för öfrigt uppenbarat sig äfven vid undervisningen
— och examensuppgifterna — i de främmande lefvande språken.
Hvad undervisningen i det latinska språket vidkommer, söker
man nu redan från början lägga an på ett ständigt sammanhållande
af latinet och modersmålet genom användning af »etern
entarböcker». Äfven senare är regelmetoden (se sid. 44) ingalunda
förherskande i latinet; här, såsom i allmänhet, sträfvar
undervisningen till att förena analys och syntes.
Men latinstudiet i skolan tjenar dessutom att möjliggöra eller
underlätta ett mera lefvande studium af de moderna språken.
I fråga om de lärjungar, som vunnit säkerhet i språkuppfattning
eller m. a. o. lärt sig förstå och tillämpa de allmänna grammatikaliska
kategorierna, blifver det jemförelsevis lätt att vid undervisningen
i de lefvande språken mera afse explikation och öfning
i uttryck än i fråga om dem, som af svag eller bristfällig kun
-
29
skap i satsdelarnes betydelse och användning oupphörligt hindras
från att komma framåt. Långt ifrån att motverka, främjar tvärtom
latinstudiet, såsom ock erfarenheten inom skolorna torde vitna,
inhemtandet af de moderna språken, och det arbete och den tid,
som på latinet användas, gå ingalunda förlorade, utan bidraga
till att inbespara mycket arbete och mycken tid vid studiet af
de förra. Särskildt är kännedom af det latinska språket till stort
gagn vid studiet af franskan. Komitén har visserligen anmärkt
(Kap. 2 s. 51), att »latinets och franskans konstruktionssätt, ordföljder
och sjelfva tankegångar äro till den grad olika hvarandra,
att ett hänvisande till det förra språkets grammatik vid studiet
af det senare i de flesta fall är snarare egnadt att förvilla än
att vägleda lärjungen», men detta omdöme torde icke blifva obestridt.
Vetenskapens målsmän synas hysa en helt annan uppfattning.
Så innehålla de franska språkläror, hvilka hos oss
blifvit utgifna af professorerna Olde och Lidforss, fortgående hänvisningar
till och jemförelser med latinets språkbruk, och i det
hela torde dessa hafva bekommit de lärjungar, som deraf kunnat
draga nytta, d. v. s. latinliniens, rätt väl. Latinliniens lärjungar
synas för öfrigt ingalunda hafva varit realisterna underlägsna i
det franska språket, utan snarare tvärtom. Den allmänna språkkunskap,
som de förre tillegnat sig, torde hafva gjort sig gällande
äfven vid studiet af engelskan, i hvilken B-liniens lärjungar ofta
vunnit särdeles goda insigter, i trots af skilnaden i timtal fullt
jemförliga med realisternas.
1 afseende å latinkunskapens betydelse, såsom förmedlande
kännedom om den antika kulturens innehåll, anför Komitén, att
latinstudiet endast kan gifva en half grundläggning af klassisk
bildning, hvaremot till en fullständig sådan fordras kännedom af
grekiskan. Detta är utan tvifvel riktigt, men om man deraf vill
draga den slutsatsen, att latin icke bör läsas i skolorna utan
grekiska, så begår man det vanliga felet att låta det bästa blifva
fiende till det goda, eller om man så vill, till det bättre. Om
också icke allt kan vinnas — för öfrigt är här fråga endast om
30
skolbildning — så torde dock något eller måhända, jemförelsevis
taget, rätt mycket stå att vinna genom studiet af latinet, helst som
den grekiska kulturen i ganska väsentlig mån ingått i den latinska,
hvilken för öfrigt framträder såsom en ingalunda föraktlig exponent
af den antika bildningen i dess motsats till vår egen. Komma
nu härtill andra fördelar af latinstudiet särskildt, sä inses lätt,
att detta äfven utan tillägg af grekiskan har något att betyda
för skolan, hvilket för öfrigt Komitén sjelf synes visa, då den
(s. 81) vill göra troligt, att de preussiska realgymnasiernas
lärjungar — livilka, såsom kändt är, studera latin men ej grekiska
— i bildning icke äro sina kamrater på den humanistiska
linien underlägsna.
Den utredning, Komitén egnat åt latinets betydelse i afseende
på den vetenskapliga terminologien, skall ådagalägga, att grekiskan
dervid spelar en vigtigare roll. Utan att närmare skärskåda
Komiténs bevisföring, hvilken, ehuru rik på notiser, dock
svårligen uttömmer frågan, — hvarom en blick på en vanlig flora
lätt kan öfvertyga — tillåter jag mig erinra, hurusom Komitén
sjelf ansett latinet i tekniskt hänseende ega det värde, att den
föreslagit införandet af detsamma såsom valfritt ämne på reallinien.
För öfrigt bör det icke förbises, att ända från romarväldets
dagar till den senaste tiden latinet haft användning på
sådant sätt, att icke blott hela verk författats på detta språk,
utan äfven enskilda uttryck, fraser och meningar förekomma
strödda öfverallt i skrifter, som äro beräknade för bildade kretsar,
och till och med begagnas såsom citat i muntlig framställning
m. m. För dem, som hos oss skola föra den humanistiska bildningens
talan, måste det också vara en känbar olägenhet att
icke utan hjelp kunna reda sig med utlänska vetenskapliga och
litterära skrifter, i hvilka latinska ordvändningar och citat ofta
möta, till den grad inväfda i sjelfva framställningen, att de från
denna icke kunna söndras eller densamma rätt uppfattas, utan
att de blifva rätt förstådda. Och härutinnan visar sig bland annat
vigten af att icke förlora något af det litterära sambandet med
31
andra kulturfolk. Om öfversättningar kan här icke talas i annat
fall, än att det blifver fråga om hela verk eller större af handlingar;
enskilda meningar kunna svårligen blifva föremål för
öfversättning, undantagandes när behofvet vid ett eller annat
särskildt tillfälle så fordrar.
I betraktande af alla de fördelar — större eller mindre —
som latinstudiet erbjuder i och för skolundervisningen, kan jag
således icke finna skäl vara för handen att väsentligen försvaga
dess ställning vid läroverken. Genom någon jemkning i under -visningsplanen för klassiska linien B synas mig också realämnena
kunna utan svårighet tillgodoses till det omfång, som i allmänhet
kan vara erforderligt. Komitén invänder häremot, att sådant ej
kan ske utan öfveransträngning af lärjungarnes krafter. Denna
invändning är fullt befogad, om man vill å linien B fordra samma
kunskap i realämnena, som på den reala linien, och dertill bibehålla
alldeles samma fordringar i latinet, som för närvarande äro
gällande. Men något sådant har jag icke tänkt mig, och, så vidt
jag vet, ingår icke en dylik mening i det så kallade »minoritetens''>
förslag, hvilket Komitén kritiserat. Hvad nu detta förslag angår,
så gör det efter min uppfattning icke anspråk på att vara det
enda sättet att lösa en uppgift, hvilken kan vinna mer än en
lösning, utan är endast en exempelvis framkastad plan för ordnandet
af undervisningen å linien B. Hade Komitén i sin helhet
velat medverka vid försöken att anordna denna undervisning, i
stället för att bestämdt afvisa hvarje sådant försök, skulle helt
visst den rikare erfarenheten hafva kunnat finna på ännu bättre
sätt och utvägar. I hufvudsak torde dock följande plan vara
antaglig.
I kl. 6 och 7 — motsvarande 6: i och 6: 2 — kunde åt matematiken
för linien A, likasom för linien B, anslås 4 veckotimmar,
men i 8 och 9 kl. — motsvarande 7: i och 7: 2 — timtalet blifva
4 i veckan för linien B och 2 för linien A, naturligtvis med skild
undervisning. Åt naturvetenskapen kunde å linien B anvisas i
kl. 6 och 7 för hvarje vecka 4 timmar (fördeladt t. ex. i 1 t:e
32
naturalhistoria och 3 timmar fysik) samt i 8 och 9 kl. 3 timmar
(1 t:e naturalhistoria och 2 t:ar fysik). Med denna timfördelning
skulle utan svårighet kunna medhinnas så mycket, som är nödigt
att inhämta i matematik och naturvetenskap för dem, hvilka icke
vilja specielt egna sig åt dessa ämnen, såsom t. ex. är fallet med
blifvande teknici. Särskildt skulle de medicine studerandenas
behof blifva på detta sätt tillgodosedt, åtminstone om man får
fästa sig dervid, att en mindre kurs i matematik än den nu för
reallinien gällande för blifvande läkare ansetts tillräcklig af en
så kompetent domare som Prof. Thalén (se Univ. utlåt. s. 160).
Härjemte kunna fordringarna i latinskrifning något nedsättas,
så att vitsordet »godkänd» för öfversättning till latin icke blifver
obligatoriskt i mogenhetspröfningen. En följd häraf torde vara,
att skrifningar för öfversättning från latin böra förekomma under
skoltiden. Anses matematiskt skrifprof nödvändigt, kan ett sådant
anordnas i utbyte mot öfversättning vare sig till franska
eller latin och i sammanhang härmed jemkning ega rum i latinskrifningen
inom skolan. För öfrigt kan den matematiska skrifningen
ställas i samband med läsning af ämnet, utan att skrifprof
i mogenhetsexamen uppställes såsom fordran. Hvad latinskrifningen
vidkommer, bör från Komiténs synpunkt hinder icke möta för
någon inskränkning deri, enär Komitén synes vara af den- åsigt,
att latinstudiet i det hela derigenom skulle vinna. I fråga om
kursen i latinet skulle ock lättnad kunna beredas, om blott några
få författares skrifter lästes, utan att dermed kunskapen i allmänhet
blefve svagare.
Stärkandet af realämnenas ställning å linien B skulle dessutom
göra det lättare än nu för de individuela anlagen att taga
ut sin rätt såväl under skoltiden som i den slutliga examen.
Kompensation mellan språk å ena sidan och matematik eller naturvetenskap
å den andra kunde nemligen utan svårighet inträda, så att
högre betyg i det ena motvägde lägre i det andra. Att realämnenas
ställning genom nu antydda timplan verkligen skulle stärkas,
kan inses deraf, att matematiken på linien B skulle erhålla under
33
de fyra sista skolåren tillsammans 560 timmar eller, om månadslofven
tagas i beräkning, omkring 100 timmar mer, än den för
närvarande bar, äfven med inberäkning af den särskilda veckotimme,
som linien B nu har sig anvisad; fysiken 350 timmar mot
170 (på reallinien nu 346) samt naturalhistorien 140 mot omkring
60.
Hvad den af Komitén framhållna ökade kostnaden beträffar,
hvilken skulle blifva en följd af linien B:s ordnande på nu antydt
sätt, så torde den ej blifva synnerligen stor. Det alternativa
timtal, som skulle motsvara grekiskans — beräknad att läsas 6
timmar i veckan i hvarje af klass 6 och 7 samt 7 veckotimmar i
kl. 8 och 9 — blir 26 timmar, hvartill böra läggas 4 t:ar särskild
undervisning i matematik tillsammans 30 tiar. Men af dessa kunna
10 timmar engelska — 6 i 6 och 7 samt 4 i 8 och 9 — blifva
gemensamma för linien B och reallinien, som enligt Komiténs
förslag skulle begynna engelskans studium i öde kl. Om nu
gemensam undervisning kan ega rum i fysiken inom 6 och 7, tillsammans
6 timmar, samt i naturalhistoria i 8 och 9 i 2 timmar
(förutsatt att linien B i 6 och 7 läst naturalhistoria med reallinien),
skulle återstå 12 timmar, mot hvilka komma timmarne
för valfritt latin på reallinien, hvilka ej skulle behöfvas, tillsammans
10. Men äfven om gemensam undervisning ej kan ega rum i den
utsträckning jag nu antydt, kan besparing göras på annat sätt.
Om linien B anordnas enligt angifna grunder, blir det antagligen
på åtskilliga orter öfverflödigt att bibehålla linien A. Yid flere
af de fullständiga läroverken skulle på detta sätt besparing, mot
hvad Komitén tänkt sig, blifva möjlig dels genom större lätthet
till sammanslagning af de båda liniernas lärjungegrupper, dels
ock genom indragning af timmarne för latinet på reallinien. Det
torde för öfrigt icke vara nödigt att i öde klassen skilja de båda
linierna vid undervisningen i matematik, såsom Komitén afsett
genom sitt förslag om olika timtal, -enär latlnliniens timtal lätt
kan ökas till 5, såsom nu, och realliniens bibehållas vid 5, i synnerhet
som det ökade antalet läseveckor vid oförändradt antal
Lärov.-kom. bet. Reservationer.
3
34
timmar bidrager att på de fem första åren i alla fall stärka ämnets
ställning.
Att B-linien skall blifva talrikt besökt, kan man sluta af
dess tillväxt under de senare åren. Om detta, såsom Komitén
antager, beror af latintvånget vid universitetet, så torde förhållandet
blifva i viss mån liknande å realliniens föreslagna afdelning
med valfritt latin. Komitén yttrar sjelf, att latin utan
tvifvel skulle komma att läsas af en ej ringa del af realliniens
lärjungar, hvilka derigenom för sig öppnade möjligheten att inträda
på läkare- och juristbanorna (s. 225). Alla dessa skulle,
om det här framstälda förslaget vinner afseende, ingå på
linien B. För öfrigt finnes det helt säkert i vårt land ett stort
antal personer, som anse, att latinbildning utan grekiska är
gagnelig och vilja skaffa sina barn en sådan. Komitén torde
häremot invända, att dylik bildning kan vinnas i och genom
realliniens latinkurs. Värdet af denna kan dock ej blifva detsamma
för skolstudierna, särskildt språkundervisningen, som linien
B:s kurs, hvilken inträder tidigare och måste lemna bättre behållning
än den af tekniska skäl anordnade.
Men det torde nu vara tid att närmare undersöka arten af
den bildning, som i stället för hvad linien B skulle meddela, erbjudes
eller måhända påtvingas de blifvande studenterna, ja det
stora flertal, som Komitén tydligen vill inleda på den nya reallinien.
Reallinien skall hädanefter gifva på samma gång en
grundlig matematisk-naturvetenskaplig bildning och en tillfredsställande
språkbildning. Fullt erkännande vigten och värdet af
den förra, är jag dock tveksam, huruvida alla de, som skola aflägga
mogenhetsexamen för att inträda i det ena eller andra
verket eller idka medicinska eller juridiska studier, verkligen behöfva
förvärfva så pass stora matematisk-fysikaliska insigter, som
reallinien åsyftar att meddela och bör meddela för grundläggande
af teknisk bildning, eller qm de böra tvingas att välja emellan
realliniens matematik-fysik och latin-grekiska på linien A. Väl
har man borttagit den matematiska skrifningens obligatoriska
35
karaktär i mogenhetsexamen, men huru föga dermed i sjelfva
verket vinnes, är lätt att inse af hvad Komitén (sid. 230)
yttrat. »Om på sådant sätt en lärjunge på reallinien finge tillträde
till den muntliga examen, äfven om han underkänts i den
matematiska skrifningen, skulle ingen fara uppstå derför, att han
skulle kunna blifva mogen förklarad med för svaga kunskaper i
detta ämne; ty detsamma förekommer äfven i den muntliga examen,
der tillfälle finnes beredt och helt visst icke blifver obegagnadt
att särskildt undersöka kunskapsmattet hos sadana lärjungar,
hvilkas skriftliga prof utfallit på ett ofördelaktigt sätt»
Den möjlighet, som erbjudes att genom högre betyg i språk uppväga
bristfällighet i de matematiska kunskaperna betyder visserligen
något, men i mogenhetspröfningen fordras i det afseendet i
regeln vitsordet »med beröm godkänd» i sprakskrifningen, och
huru stora fordringarna i ett hufvudämne, sådant som matematiken,
måste ställa sig vid flyttningarna till 8:de och 9.de klasserna,
är icke svårt att fatta för den, som har någon kännedom om
skolornas praxis i dylika fall.
Men huru beskaffad blir sjelfva språkbildningen? Komitén
har visserligen sökt ordna språkkurserna sa, att största möjliga
gagn genom dem skulle vinnas, men i det hela synes språkundervisningen
det oaktadt komma att lida afbräck. I klasserna 1 3
skola enligt Komiténs förslag åt språk, modersmålet inberäknadt,
egnas tillsammans 1,120 t:ar mot 1,221 för närvarande; således 101
timmar mindre; i kl. 4—5*. 840 mot nuv. 1,023 eller 183 mindre,
i kl. 6—9: 1,190 mot nuv. 1,215 (månadslofven frånräknade) eller
tillsammanstaget 309 språktimmar mindre än nu, hvartill kommer
att författandet af svenska uppsatser i kl. 8—9 minskas till
ungefär hälften. De för reallinien ganska vigtiga ämnena engelska
och tyska träda för öfrigt väl mycket i bakgrunden. Om en lärjunge,
som vid tiden för sin mogenhetsexamen under fyra ar
varit helt och hållet fritagen från studium af tyskan, kan ega
tillräcklig skicklighet att reda sig med tolkning af lättare tyska
texter, hvilka utan tvifvel ofta möta honom jemväl i det prak
-
36
tiska lifvet, må lemnas derhän; svårigheter komma dervid helt
visst icke att uteblifva. Att de många, som utgå från 5:te klassen,
sakna all kunskap i engelska, må vara betänkligt nog; vigtigare
är dock måhända ett annat förhållande. De, som på reallinien
vilja läsa latin, hafva rätt att blifva fritagna från vissa andra
ämnen. Väl är frikallelsen från dessa icke obligatorisk, men i
regeln torde saken böra ställa sig så, att den ifrågakommer. I
annat fall kan nemligen öfveransträngning befaras, och tilläfventyrs
med större skäl, än fallet skulle blifva — såsom Komitén vill
förutspå —, i händelse linien B omdanas. Särskildt har Komitén
för blifvande läkare framkastat engelska språket såsom ett af de
ämnen, från Indika dispens kunde gifvas. För min del betviflar
jag, att läkaren, om lian skall i någon mån kunna studera sin
vetenskap, kan undvara engelska, ett språk, hvars betydelse
Komitén sjelf så starkt framhåller. »Det bör väl märkas», heter
det (s. 73), »att kunskap i ett annat (nemligen än latinet),
ett lefvande språk — just det, som talas af flere bland den bildade
verlden än något annat, det, hvarpå en ofantligt stor del af
nutidens vetenskapliga litteratur är författad — ej fordras för
afläggande af någon enda akademisk examen». Om nu detta vigtiga
språk läses på linien B; om derjemte latin der studeras på
ett fruktbringande sätt — och att äfven läkare hafva behof af
detta språk intyga fakulteternas i Upsala och Lund flertal samt
professorerna Rossander, Kjellberg och Abelin i Stockholm —;
om derjemte i matematik och naturvetenskap nöjaktiga insigter
derstädes kunna vinnas, bör väl den blifvande medicine studeranden
eller hans målsman icke tveka i valet emellan den linien
och den reala, der äfven latin läses, men i vanligheten icke
engelska och der matematik-fysik ingå till rätt stort omfång.
Ty att möjligheten till studium af kemi, hvilket vid universitetet
kan, i samband med der nödiga kemiska studier, idkas med ringa,
kanske mindre tidsuppoffring, skall ensam fälla utslaget, är icke
att vänta. Den blifvande juristen torde ock föredraga den för
honom så betydelsefulla språkbildningen på linien B framför hela
37
flen matematiska och fysikaliska kurs, hvilken på reallinien skall
grundlägga hans blifvande uppfattning af rättssatser och lagtexter.
Ännu en vigtig omständighet förtjenar uppmärksamhet. Enligt
Komiténs förslag måste valet emellan de två strängt söndrade
linierna, den latinsk-grekiska och den reala, göras vid inträdet i
fjerde klassen. Bibehålies linien B, blir valet emellan denna
och linien A uppskjutet till 8:te klassen. Komitén säger visserligen
(s. 177), att »båda bildningslinierna, den reala som den
klassiska, skola förbereda till samma lefnadsbanor, prestens undantagen».
Men detta påstående visar sig, om man går det på
lifvet, blott formelt riktigt. För att här ej tala om de tekniska
högskolorna, må endast erinras derom, att medicinska studier
tydligen icke skulle kunna idkas af den klassiska liniens lärjungar
utan ytterligare studier i matematik, om eljes just den
matematiska underbygnaden hos de ifrågavarande lärjungarne
ansetts vara en alltför svag förberedelse till den mediko-filosoliska
examen, hvilket flerfaldiga utlåtanden gifva vid handen. Redan
ur den underlättade valfrihetens synpunkt — och denna har i
våra dagar ej litet att betyda — synes sålunda bibehållandet af
linien B vara önskvärdt. De tre linierna stälda bredvid hvarandra,
med något utvidgade rättigheter för den reala, skulle enligt
mitt omdöme söka att på bästa sätt fylla hvar sin uppgift,
och det skulle blifva framtidens sak att afgöra, huru stort utrymme
i de särskilda läroverksstäderna kunde och borde lemnas
den ena eller andra af dem.
Jag öfvergår nu till en annan punkt, nemligen frågan om
öfver ansträngningen. I afseende härå har Komitén framstält förslag,
som jag i mycket gillar, men ingalunda i allt. Klagomålen
angående öfveransträngning hos oss äro gamla och förskrifva sig
senast från tiden efter 1856, då den nya skolstadgan, såsom jag
förut antydt, gaf dem fart. Skolordningen af 1873 åsyftade bland
annat att förekomma öfveransträngning, åtminstone i de lägre
klasserna. Att i de högre ett sådant mål, om det varit afsedt,
38
icke kunde vinnas, är också förut berörd! En ytterligare anledning
Härtill torde vara den alltför starkt resonnerande och förståndsmässiga
undervisning, som på senare tider velat taga öfverhand.
Medan förr minnet hos de yngre lärjungarne kraftigt
öfvades — måhända äfven till öfverdrift — bemödar man sig numera
ofta nog att leda de späda gossarne till att uppfatta grunderna
för allt. Detta försök att utveckla själsförmögenheterna
tager icke alltid hänsyn till hvad ålder och fattning medgifva
och lemnar för mycket ur sigte det mekaniska inlärandet, som
har betydelse för blifvande begreppsutbildning, och minnets verksamhet,
hvilken, under de spädare åren liflig och stark, lätt försvagas,
om den ej får näring och öfning, naturligtvis lagom nog
till att stärka den. Den vetenskapliga insigten tillhör ej barnaåren,
och försöker man få ett barn att begripa för mycket, blir
följden deraf lätt, att det vid mognare år begriper för litet.
Dessa antydningar om vissa brister i förfaringssättet vid undervisningen
torde redan hafva ledt tanken derpå att, åtminstone under
nuvarande förhållanden, i de lägre klasserna mera synes vara att
göra inom skolan än i afseende på den yttre organisationen,
något som jag i det föregående redan påpekat. Hufvudsaken synes
mig vara arbetets metodiska anordning, och en ändring i timtalet
tjenar derför att afleda uppmärksamheten från hvad vigtigare är.
För öfrigt kommer nedsättning af timtalet i de lägre klasserna
lätt att återverka på arbetet i de högre, så att detta försvåras.
Har man redan nu tyckt sig märka svaghet i grundläggningen
på det lägre stadiet, måste man helt visst hafva tvingande skäl
att åberopa, om man ytterligare vill minska skolarbetet å detta
stadium.
Men dylika tvingande skäl har Komitén tydligen funnit i och
genom den hygieniska undersökningen af läroverken. Jag erkänner
också gerna betydelsen och vigten af denna undersökning,
men framför allt såsom ett uppslag och en grund att bygga på
för fortsatt arbete i samma riktning. Komitén af 1870—1872 har
framhållit nödvändigheten af fortgående undersökningar, om man
39
vill komma till ett någorlunda säkert resultat i det nu ifrågavarande
hänseendet, der för öfrigt enligt mitt omdöme siffror
sällan kunna blifva exakta eller åtminstone upplysa hvad man
vill veta. Äfven nuvarande Komité har uttalat sig i liknande
syftning och yttrat sina tvifvelsmål om bevisningens kraft, men
den har på samma gång i praktiken lagt sin undersökning och
dess resultat till grund för lagstiftningsändringar, särskildt i fråga
om nedsättning af timantalet i nederskolan, och derjemte åberopat
utländska kommissioners uttalanden.
Hvad nu angår de senare, som i vissa fall icke hafva full
tillämplighet på våra förhållanden, vill jag anmärka, att i Preussen
arbetet ännu synes pågå och att i Hessen ett timtal för arbetet
i skolan, hvilket öfverstiger hvad Komitén föreslagit, blifvit förklaradt
för berättigadt af den sakkunniga undersökningskommissionen,
i hvilken jemväl läkare haft plats. Den danska kommissionen
af 1882, hvars utförliga betänkande nyligen blifvit till
trycket befordradt, har icke ansett sig kunna i och genom lagstiftning
fastställa en maximitid för arbetet, till stor del af det
skäl (se Betsenk. s. 33), att Kommissionen icke kunnat uppgifva
någon på vetenskapliga grunder bygd tidsbestämmelse såsom
passande för arbetet i de olika klasserna, utan i afseende härpå
skulle hafva måst rätta sig efter subjektiva meningar, som ännu
icke hunnit stadgas.
I fråga om undersökningens resultat såsom bevisande för
riktigheten af Komiténs åsigter och förslag måste jag vidare uttala
mina tvifvelsmål. Dessa resultat bero ytterst på lärjungarnes
iakttagelser. Äfven med antagande af den största möjliga omsorg
och samvetsgrannhet härutinnan kan man dock, ja måste
man tänka sig, att de siffror, som af lärjungarne uppgifvits för
hemarbetet, icke äro exakta. I många fall pågår nemligen hemarbetet
på sådant sätt, att det omvexlar med andra sysselsättningar,
och ofta läses en lexa icke kontinuerligt och intensivt,
utan under afbrott af flere slag. Härigenom blir beräkningen af
tiden tydligtvis försvårad och denna vanligen angifven högre, än
40
den i verkligheten är. Dessutom böra i den tabell, som finnes
upptagen ä sidan 125, afdrag ske. Om också något sådant ej
göies för rastestunderna som dock i veckan torde upptaga minst
3 timmar sammanlagdt — så är det sjelfkärt, att de i lag bestämda
månadslofven måste frånräknas det samfälda veckoarbetet,
såsom ock Komitén sjelf erkänt (se noten å samma sida).
Då det är ovisst, huruvida ej i uppgifterna tagits i beräkning
den minskning i hemlexor, som genom månadslofsdagarne åstadkommes,
— ehuru detta knappast är sannolikt — torde det vara
säkrast att icke här afräkna något på hemarbetstiden. Men redan
loftiden i skolan uppgår för vecka i 7:de klassen till 5 å 5,3
timmar och i öite klassen till 2,6 timmar. Minskas den nu af
Komitén beräknade medelarbetstiden med dessa tal, erhålles för
7:de kl. omkr. 59 tiar och för 6:te kl. på klass, linien omkr. 59, på
reallinien 56 å 57 timmar i veckan. Dessa siffror öfverstiga ej så
mycket Komiténs maximitid (54 tiar). Men sannolikt är, såsom
nyss blifvit antydt, en minskning jemväl i hemarbetet i verkligheten
betingad af manadslofvet, och hvad rastetiden utgör, är
ofvan anmärkt.
Men pa en eller annan timme mer i beräkningen ligger icke
synnerlig vigt; större uppmärksamhet förtj enar en annan omständighet,
nemligen olikheten i de särskilda läroverkens arbetstid.
Jemföid med minsta medeltiden visar den höga maximitiden vid
vissa skolor — så vexla siffrorna för 7: 2 emellan 86,s och 56,3
att det mesta beror på gällande föreskrifters tillämpning.
Det äi således i främsta rummet denna, som bör regleras, så
att de afskräckande maximisiffrorna, Indika, om ock öfverdrifna,
dock tydligen angifva felaktigheter i skolstadgans tillämpning,
icke vidare må förekomma. En sådan reglering bör ock kunna
ske utan annan ändring i timtabellen än den, som föranledes af
manadslofvens ersättande genom minskning i den normalt uppstäda
veckoarbetstiden i skolan från respektive 32 och 30 timmar
till 28 och 24. Komiténs förslag härutinnan synes mig välbetänkt
dels för åstadkommande af jemnare fördelning af arbetet, dels ock
41
för möjliggörande af större eller åtminstone mera ordnad sjelfverksamhet
hos lärjungarne på skolans högre stadium, en sjelfverksamhet,
som utan tvifvel i sin män skall förbereda till och
underlätta deras studier vid universitet och tillämpningsskolor
samt främja deras sträfvanden i det praktiska lifvet.
Men Komiten har äfven framhållit den höga sjuklighetsprocenten
vid läroverken. Hvad undersökningarna härutinnan angå,
så innebära de tydligen en stark maning att fortsätta iakttagelserna
och anställa jemförelse!’ mellan förhållandena vid de
allmänna läroverken och hvad i andra skolor och verksamhetsområden
förekommer. Deremot förefaller mig bevisningskraften
hos siffrorna i fråga om sambandet mellan skolarbetstid och sjuklighet
att vara mycket ringa. Komitén synes också flerstädes
hafva erkänt detta, och endast beträffande Stockholmsläroverken
är en slutsats dragen. I fråga om de sista torde dock undersökningen,
om den skall något bevisa, böra ännu mer ingå i enskildheter.
Dör öfrigt framgår af uppgjorda tabeller, att i många fall
större arbetstid är förenad med mindre sjuklighet och tvärtom.
Särskildt är detta fallet inom andra klassen, der dock Komitén
ansett sig böra göra den jemförelsevis betydligaste inskränkningen
i skolans lästid. Måhända härrör förslaget härutinnan
till en del från Komiténs åsigt derom, att under en viss tid före
pubertetsutvecklingen ynglingarne äro som ömtåligast. Hvad nu
angår denna åsigt, så medgifver jag gerna, att den kan komma
att befinnas riktig, men måste uttala mitt tvifvel, att saken ännu
är bevisad, äfven om resultaten af enskilda mätningar och vägningar,
som verkstälts här och på många andra ställen, synas tyda
derpå. I allmänhet förefaller det mig, som om Komitén skulle
hafva handlat klokt i att icke låta lagstiftningen taga intryck af
det samband mellan arbetstiden och sjuklighetsprocenten, hvilket
Komitén sjelf icke ansett kunna uppvisas. Den ofvan åberopade
danska kommissionens statistiker yttrar i det afseende, hvarom
nu är fråga, följande (se sid. 43 af Statist. Fremstill.): »For
ikke att misforstaas, skulle vi fremhaeve att man selvfalgelig ikke
42
heraf lserer, åt en stork Progression i Timetallet ikke skulde
kunne foroge Sygeligheden hos Eleverne, men man leerer, åt dette
ikke kan konstateres ved det foreliggende Materiale, selv naar
det behandles på den formentlig mest rationelle Maade, som Omstondighederne
tilläde det; thi man vilde jo da komme till den
absurde Slutning, åt i ikke faa Åldersklasser vilde endog Sygeligheden
formindskes ved tiltagende Lassning. Det Resultat, man
har naaet, er altsaa negativt. Men saa meget kan siges, att dersom
Lsesningens Indflydelse var saa betydelig, att den overfloj
alle andre Momenter, af hvilke Bornenes Sundhetstilstand kan
vaere afhängig, da maatte dette give sig Udtryk i Tallene. Åt
dette ikke er Tiltoldet, turde her veere tilstraekkelig konstateret,
og det positive Resultat er da derigjennem naaet, att man ikke
ad nservaerende statistiske Yej kan fastssette en Normalarbejdstid
eller lign., stöttet paa det Tidspunkt af Lassetiden, hvor
Sygelighedsprocenten vinder i Styrke, hvad der selvfolgelig ikke
udelukker, åt man kan fastssette en saadan Normalarbejdstid i
Kraft af andre fysiologiske eller psedagogiske Forudsmtninger,
som ligga udenfor nservaerende Omraade».
Det synes mig, som om Komitén skulle hafva gått försigtigare
till väga, om den icke hade låtit sina på helsoundersökningen
grundade meningar taga så starkt uttryck i timtalen. Särskild!
är detta i ett afseende betänkligt. Allmänheten kan nemligen
härigenom lätt föranledas till den föreställningen, att med barnens
helsotillstånd allt blir väl bestäldt, blott skollagen ändras. Men
detta är långt ifrån fallet, ty andra omständigheter inverka helt
visst i vida högre grad på lärjungarnes helsa. Komitén antyder
visserligen — men så godt som i förbigående —, att denna beror af
förhållanden, i hvilka skolan ej kan ingripa. I det hela synes
Komitén dock hafva koncentrerat sina åtgärder för stärkande af
lärjungarnes fysik på reglementariska föreskrifter angående skolarbetet.
Det onda bör likväl bekämpas äfven på ett annat
håll och der måhända ännu kraftigare. Den uppväxande ungdomens
helsotillstånd torde i sj elfva verket — de naturliga an
-
43
lagen oberäkuade — till stor del bero på förhållandena inom
hemmen, och det från den spädaste barndomen. Måltimmarnes
anordning, beklädnad, sofrum, softid, lefnadssätt i allmänhet, allt
detta spelar en mycket vigtigare roll än arbetet i och för skolan.
Särskildt blir ynglingarnes sunda utveckling på ett betänkligt
sätt störd, om de i unga år likställas med eller närmas till de
äldre i sysselsättningar, vanor och — ovanor. För öfrigt har
hemmet äfven i förhållande till skolan en rätt betydande uppgift.
Det regelbundna arbetet, som skolan fordrar jemväl i hemmet,
kan ordnas på mer eller mindre tillfredsställande sätt, lärjungen
kan erhålla sin föda på mer eller mindre lämpliga tider
och i olika form m. m. Hvilken inverkan förmiddagsläsningen
kan utöfva, lemnar jag derhän, men i alla händelser bör tillräcklig
frukostledighet lemnas, och denna i hennnen klokt begagnas.
Om nu ock, med afseende på vigten af att erhålla en rundligt
tilltagen rast mellan morgon- och middagsarbetet, någon mindre
nedsättning i timtalet skulle befinnas ändamålsenlig så synes mig
dock den föreslagna ändringen i andra klassens lästid, hvarigenom
timtalet skullo nedgå från 30 till 26, icke vara af behofvet påkallad.
Åtminstone torde 28 timmars lästid kunna för den
klassen fastställas. Lindringen i de lägre klasserna kan lätt,
såsom jag på andra ställen antydt, vålla svårigheter och öfveransträngning
i de högre. För öfrigt bör det märkas, att Komitén,
i min tanke välbetänkt, ökat rasterna mellan timmarne, en åtgärd,
som naturligtvis gör det lättare att bibehålla nuvarande timtal
oförändradt.
Fn annan omständighet är härvid att påakta. Komitén har
sjelf — och det med full rätt — framhållit faran af att lemna allt
för mycken ledig tid åt lärjungarne, Indika lätteligen kunna frestas
att illa använda denna, i synnerhet när de sakna föräldravård på
närmare håll. Denna fara är helt visst förtjent af all uppmärksamhet
och den hotar ej blott de lärjungar, som under skoltiden
icke lefva i föräldrahem, utan äfven de öfriga. Visserligen
är faran af rent osedliga sysselsättningar mindre i föräldrahemmet,
44
men den lediga tiden kan användas — och användes ej sällan,
såsom erfarenheten från ferierna synes visa — på ett sätt, som
vid första påseendet förefaller oskadligt, men i sjelfva verket på
längden alstrar slapphet och håglöshet, nemligen om den förbrukas
utan plan eller till hvad man i dagligt tal kallar att »gå
och drifva» eller »slä dank», hvarvid den sysslolöse, i synnerhet
i yngre år, ofta är andra i vägen. Sådant är vida farligare än
ett regleradt arbete, som i längden verkar stärkande på själen
och derigenom i sin mån äfven på kroppen, blott det icke bäfver
alltför tungt. Komitén har visserligen sökt sörja för, att tillfällen
till uppfriskande sysselsättningar, såsom fria lekar och
handaslöjd ma sta skolungdomen till buds, något som utan tvifvel
är både riktigt och vigtigt, men ändamålet är dermed icke vunnet,
ty det är långt ifrån tanken till verkligheten. Handaslöjden, så
vigtig den än är, torde icke komma att öfvas af alla, enär många
dertill svårligen hafva råd och lägenhet. Hvad åter angår de
fria lekarne, skulle de enligt Komiténs förslag ske »under tillsyn.,
och denna anordning torde beröfva dem sin största dragningskraft.
Skulle nemligen meningen vara, att lärjungarne skola på
bestämda tider leka under lärares uppsigt, fruktar jag, att målet
förfelas. Lekar t. ex. bollkastning m. m., hafva förr öfvats i
rätt stor omfattning utan tillsyn af lärare, och, såvidt jag vet,
har ungdomen af dem i allmänhet funnit sig väl. Hufvudsaken
är att återinföra lulgen för helsosamma kroppsöfningar, hvilka
nu synas vilja gifva rum för tidsfördrif af mindre hygienisk och
i vissa fall demoraliserande art. Den fria leken och den allvarliga
läsningen stå rätt väl tillsamman. Det mesta beror på seden.
Denna bestämmer i sjelfva verket den hygieniska uppfostran i
hemmen. Hvad skolan vidkommer, blir det rektor och lärare,
som, med ledning och hjelp af erfarna och med verkligt praktisk
blick utrustade skolläkare, kunna och böra småningom genomföra
sådana anordningar, som i sin mån skola undanrödja sjukdomsanledningar
och främja lärjungarnes välbefinnande. Men man må
icke föreställa sig, att målet vinnes genom mer eller mindre
45
minutiösa reglémentariska föreskrifter. Det är anden, som bör
genomtränga det hela, och den dag för dag i tysthet fortgående
praktiken, som skall åstadkomma resultaten. Med afseende på
denna praktik är det nödigt, att lärarne under sin profårstid
genom föreståndare och ledare erhålla den praktiska kännedom
om skolhygienen, sådan denna tillämpas, som skall väcka deras
intresse för saken och sätta dem i stånd att sj elfva under sin
lärareverksamhet föra den framåt. Men skulle Komiténs förslag
om lärarnes utbildning i skolhygienen afse teoretiska föreläsningar
och dermed följande examensprof för lärarekandidater,
synes det mig icke förtjent att genomföras. Jag fruktar nemligen,
att på detta sätt de blifvande lärarne skulle kunna få en
teoretisk uppfattning af skolhygienen, som skulle i framtiden försvåra
deras bemödanden, — i synnerhet om derasT undervisare
skulle vara fallen för hygieniska hugskott och idealfantasier —
såvida icke, hvilket lätt kan blifva fallet, det hela skulle blifva
en lexläsning, hvars resultat snart skulle fälla ur minnet — och
saken ur hågen. Det synes för öfrigt något egendomligt, om
kunskapsprof i hygien skulle åläggas lärarkandidater, då dock,
så vidt jag vet, ämnet icke är obligatoriskt i lälearnes examen.
I fråga om det hygieniska Inträdet åt rektor synes mig ett
sådant icke nödvändigt för de 5-klassiga läroverken, men gagneligt
i de högre i och för den dagliga tillsynen samt för spridande
genom denna af den kännedom om och det intresse för en förståndig
skolhygien, hvilka böra genomtränga lärarkåren och i
sinom tid äfven lärjungarne. Hvad angår de årligen återkommande
mätningarna och vägningarna hyser jag visserligen tvifvelsmål
om deras oumbärlighet, men då de så starkt förordats af
Komiténs medicinskt sakkunnige ledamot, vill jag låta mina betänkligheter
falla. Yigtigast af allt synes mig dock, att hemmen
taga vården om ungdomens helsa i sin hand och deråt egna planmessig
omsorg.
Beträffande undervisning splanen i allmänhet har jag redan
yttrat mig. Här må dock tilläggas, att det synes mig, som om
46
Komitén, hvilken i allmänhet ej yttrat sig om metodiska anordningar
i ämnena, borde hafva undvikit att bestämdt uttala sig angående
ordnandet af hristendomsundervisningen i de lägre klasserna,
helst som jag fruktar, att Komitén icke inom sig egt tillräcklig
sakkunskap för att motivera en ändring, som visserligen kan
hafva sina fördelar, men å andra sidan ställer stora anspråk på
läraren och lätt kan föranleda missbruk af svårare art än dem
Komitén velat förebygga. En förståndig utanläsning af katekesstycken
synes mig föga farlig. Att en yngling om 9 ä 10 år ej
fullständigt fattar sådana styckens innehåll, erkänner jag, men
något dylikt kan ej ens af 11-åringen begäras, och huruvida 9—
10-åringen i det hela kan rätt tillgodogöra sig bibelläsningen,
lemnar jag derhän. Saken synes mig icke till fullo utredd. I
fråga om gagnet af gemensamheten i den historisTc-geografisJca.
kursen för de båda linierna i kl. 6—9, något som Komitén icke
särskildt motiverat, är jag tveksam, men medgifver gerna, att,
praktiskt taget, d. v. s. med afseende å kostnaden, saken har bestämda
fördelar vid de läroverk, der linierna kunna gemensamt
undervisas.
I fråga om villcoren för kompetens till lärarebefattningar har
Komitén föreslagit betydande ändringar. Jag har redan i det
föregående anmärkt, att förslaget om den filosofiska gradens omdaning
synes mig ligga utanför Komiténs egentliga verksamhetsområde.
I öfverensstämmelse härmed finner jag icke anledning
föreligga att närmare inlåta mig på de af ifrågavarande förslag
beroende bestämmelserna angående lärarekompetensen. Dock måste
jag såsom min bestämda åsigt uttala, att vetenskaplig fackbildning
i ett eller annat ämne, såsom erfarenheten torde hafva visat,,
ofta ej är tillfyllestgörande för rätt utöfning af skollärareverksamhet,
isynnerhet på det lägre stadiet, der flere ämnen måste''
förenas i en hand. Att läraren, såsom Komitén vill, skall åtminstone
någorlunda kunna följa med den vetenskaps framsteg,
i hvars element han är satt att undervisa, är utan tvifvel önskligt,
men fattar man uttrycken strängt, knappast möjligt, åt
-
47
minstone för adjunkter, som undervisa i flere skilda ämnen. I
alla händelser bör deremot läraren ega grundlig insigt i elementen,
och det är ty värr icke alltid säkert, att sådan insigt besittes
af unge lärde, som vid universitetet fördjupat sig i specialstudier.
Hvad angår latinkunskapen, synes mig sådan vara oundgänglig
för de lärare, som hafva att undervisa i språk. Redan möjligheten
deraf, att läraren kan komma att undervisa de olika linierna
gemensamt i ett eller annat språk, särskildt modersmålet, synes
mig ådagalägga, att han icke får vara okunnig i det språk, som
på den ena luden är förherskande. För öfrigt framgår af de
akademiska sakkunniges yttranden, att latinkunskap måste betraktas
såsom ett vilkor för djupare insigt i de moderna språken.
Komitén synes dertill sjelf erkänna, att den grammatikaliska
undervisningen tagit och tager starkt intryck af det latinska
språkets utbildade metodik. Att detta förhållande i framtiden
kan ändras, antyder Komitén visserligen, men, äfven om man
vill antaga detta såsom riktigt, torde det vara säkrast att låta
den gamla grunden förblifva, tills den nya är lagd. I afseende
åter å matematik-naturvetenskap synes lärarkompetens böra kunna
vinnas utan latinstudier vid universitetet, måhända också utan
föregående sådana. Frågan härom sammanhänger naturligtvis med
den om ordnandet af den matematisk-naturvetenskapliga graden.
Komiténs förslag, att undervisningen i de främmande lefvande
språken vid universiteten måtte blifva ytterligare tillgodosedd,
är naturligtvis behjertansvärdt. Dock torde jag böra
erinra, att för lärardugligheten i skolans lägre klasser, äfven
hvad moderna språk, särskildt. tyskan, angår, en grundlig allmänbildning
torde vara vigtigare än starka fackkunskaper. Så
vigtigt det än är, att läraren kan reda sig med språkets behandling
i tal, så fordras för nederskolans behof icke synnerlig
färdighet härutinnan. Komitén anmärker (sid. 48), att »det
tyska språkets uttal förorsakar en svensk lärjunge knappast
nämnvärda svårigheter». Af detta omdöme, hvars riktighet jag
48
icke vill söka jäfva, framgår att för undervisningen i tyska
icke ställas synnerligt stora anspråk på lärarens prononciationsskickligliet.
Uppenbart är dock, att det för lärarebildningen
måste blifva fördelaktigt, om tyskans studium vid universitetet
stärkes. Jag fruktar emellertid, att hvad Komitén med den ena
handen gifvit blir taget med den andra, ty förslaget att låta
tyskans studium i skolan afslutas med 5:te klassen skall helt
visst vålla stora olägenheter och svårigheter för grundligare
studium af tyskan vid universiteten och sålunda motväga de
fördelar, hvilka upprättandet af en särskild profession i germaniska
språk är ämnad att bereda.
Då Komiténs förslag angående ombildning af vissa 5-Massiga
läroverk tydligen till en stor del hvilar på förutsättningen af
B-liniens indragning, torde jag knappt behöfva erinra, att jag
icke obetingadt kan godkänna detsamma.
För att nu i korthet sammanfatta hufvudpunlcterna af min
reservation, vill jag såsom min åsigt uttala,
att Komitén icke bort inlåta sig på vidt gående förslag i
fråga om de akademiska examina;
att skolorganisationen icke bort byggas på en tilltänkt omdaning
af det akademiska examensväsende^
att linien B bör bibehållas och anordnas med större afseende
å realämnena;
att realstudenters rättigheter vid universitetet kunna utvidgas
så, att de må aflägga en lägre embetsexamen, om en
sådan anses lämplig, och vinna den filosofiska doktorsgraden
inom den matematisk-naturvetenskapliga sektionen;
att vilkoren för lärarekompetens icke bort göras beroende
af ett ovisst förslag om den filosofiska gradens förändring;
att den föreslagna nedsättningen i timtalet i de lägre klasserna,
åtminstone hvad 2:dra klassen beträffar, är väl betydlig.
Reservation
af
Lektor F. Anderson.
Den hygieniska undersökningen af läroverken, jemförd med
min personliga bekantskap med några bland dem, har icke kunnat
öfvertyga mig, att det sanitära tillståndet vid desamma är
så oroande, att några särskilda åtgärder äro af nöden utöfver
hvad som innehålles i skolstadgans § 124.
Det är obestridligt, att skolbygnaderna och anstalterna för
ungdomens fysiska vård, i hvad på skolan kan ankomma, under
nuvarande ordning med hvarje årtionde förbättrats.
Det är vidare osäkert, huruvida läkarne i allmänhet innehafva
de kunskaper, som erfordras, för att de skulle kunna ombetros
så stor makt öfver skolan, som här synes vara i fråga,
enär, såsom bekant, hvarken hygien i allmänhet eller särskild!
skolhygien ingår i läkarnes undervisningskurs, och de icke heller
under vanliga förhållanden torde ega de insigter i fysiken,
som fordras för ett grundligare studium af förutnämda vetenskap.
Det är visserligen sant, att läkaren bör mer än någon
annan ega intresse för hygien, men intresse är ett, verkliga studier
ett annat. I en mindre stad, der det vanligen ej finnes
mer än en eller två läkare, har man i regeln intet val i fråga
om skolläkare. Det synes derför mindre välbetänkt att utrusta
denne med en sådan myndighet i frågor, der han icke på
grund af sina allmänna medicinska studier i och för sig kan
antagas vara mera sakkunnig än hvilken af kollegiets ledamöter
som helst.
Lärov.-kom. bet. Reservationer.
4
50
Minst tillfredsställande förekommer mig förslaget om det
hygieniska biträdet, innan ännu någon erfarenhet gifvit vid handen,
i hvad mån ett sådant är nödigt, eller hvilka göromål åt
detsamma borde uppdragas. Enligt hvad förslaget förutsätter,
skulle denne läkarens medhjelpare få sig anvisade å ena sidan
göromål, som utan tvifvel skulle kunna förrättas af hvem som
helst (t. ex. mätning och vågning) och å den andra sådana, som
fordra ganska stora vetenskapliga insigter och vana (t. ex. luftanalyser);
men på samma gång skulle han mot en obetydlig
ersättning få bära den drygaste delen af både arbetet och ansvaret.
En bättre lösning af frågan, — om något nödvändigt
skall göras — synes mig då vara att under några somrar en
hygienisk lärokurs anordnades i Stockholm, i hvilken lärare
från skilda läroverk, som hade tillräckliga förstudier i natiirvetenskap,
inbjödos att deltaga, ungefär såsom förhållandet är
med de officerare, som från särskilda regementen kommenderas
till gymnastiska centralinstitutet. Derefter kunde åt dem, som
förvärfvat sig tillräcklig skicklighet, gifvas i iippdrag att —
möjligen mot något årligt arvode — hvar vid sitt läroverk
vårda sig om skolhygienen, och borde skolans läkare rådfrågas
i alla sådana fall, der speciel medicinsk sakkunskap vore af
nöden.
Komitén har visserligen beräknat kostnaden för läkare och
biträden vid statsläroverken, men vida större kostnad torde
komma att förorsakas af den nödvändiga bearbetningen af det
väldiga statistiska materiel, som skulle komma att uppsamlas.
För denna bearbetning torde vara nödigt att upprätta en särskild
byrå, och hvilka kostnader en sådan kan taga i anspråk,
derom kan man få en föreställning af det faktum, att den hygieniska
undersökning, som Komitén låtit anställa blott en gång
och som bearbetats af tillfälliga biträden och ej af särskildt
derför allönte tjensteman, lär hafva kostat mer än 16,000 kr. Enligt
Ivomiténs förslag skulle undersökningar, om också af mindre
omfattning, försiggå flera gånger årligen. Under många år
51
hafva uppgifter om helsotillståndet vid läroverken enligt af
medicinalstyrelsen faststäldt formulär ingått till denna styrelse.
Då försök gjordes att för Läroverkskomiténs räkning begagna
detta materiel, som legat utan bearbetning i medicinalstyrelsens
arkiv, antagligen af brist på medel, lärer det befunnits, att detsamma
icke var användbart, dels på grund af bristande fullständighet,
dels äfven på grund af formulärens olämplighet.
All den hittils på dessa uppgifters samlande använda mödan
är alltså fruktlöst förspild. Äfven om man kan hafva skäl att
hoppas, det de nya formulären, som medicinalstyrelsen framdeles
kommer att fastställa, blifva fullt ändamålsenliga, blir
hela det statistiska materialet onyttigt, derest ej på samma
gång åtgärder vidtagas för dess bearbetning.
Slutligen bör det ej förtigas, att allt hvad som anföres för
en dylik särskild omvårdnad om de allmänna läroverkens lärjungars,
med lika om ej ännu större skäl kan sägas om folkskolans.
Att kostnaden här skulle löpa upp till afskräckande
summor beböfver knappast särskilt utvecklas.
Då jag icke sjelf besitter nog sakkunskap för att bilda mig
en mening om, bura kristendomsundervisningen inom skolan bör
lämpligast ordnas, och det ej heller inom Komitén funnits någon
medlem, på hvilkens auktoritet jag i detta fall kunnat lita,
måste jag afsåga mig delaktighet i den motivering, som Komitén
förebragt i fråga om katekesundervisningens uppskjutande
till 3:dje klassen, helst som jag icke kunnat gilla, att Komitén
just vid detta ämne afvikit från sin i allmänhet följda grundsats
att icke ingå på vare sig metodiska frågor, eller anordningen
af lärokurserna i detalj.
Grenom sitt förslag om åtskilliga af de lägre allmänna läroverkens
ombildning till af staten understödda kommunalskolor,
52
afsedda att hufvudsakligen lemna förberedande bildning åt dem,
som skola i tidigare år egna sig åt de praktiska yrkena, har
Komitén, enligt min tanke, anvisat en riktig väg till afhjelpande
af ett bland våra allra väsentligaste samhällsbehof —
de industriidkande samhällsklassernas ändamålsenliga skolbildning.
Men de läroverk, om hvilka bär är fråga, äro samtliga
belägna i små kommuner, der det industriela lifvet är jemförelsevis
mindre utveckladt, der behofvet af en god elementarbildning
derför är mindre känbart, och insigterna om, huru den
bör vara inrättad, också i allmänhet mindre klara. Skola derföre
dessa anstalter kunna utvecklas till hvad de böra blifva,
så synes det mig vara nödvändigt, antingen, att en normalskola
upprättas i någon större kommun, der erfarenheter kunde göras,
hvilka sedermera komme läroverken i småstäderna till gagn,
eller ock, hvilket jag helst skulle önska, att äfven i de större
och medelstora städerna kommunalskolor inrättades på enahanda
vilkor, som blifvit föreslagna för småstädernas. Detta kunde
lättast utan någon synnerligen ökad kostnad för statsverket tillgå
sålunda, att det löneanslag, som nu utgår för upprätthållande
af parallelklasser till de lägre klasserna vid en mängd
högre läroverk, i stället öfverlätes åt kommunerna för upprättande
af kommunalskolor, mot vilkor af tillskott från deras
sida, enligt samma grunder, som framstälts i 9 kapitlet af
Komiténs betänkande.
Enligt min öfvertygelse ligger den förnämsta källan till
missnöje med våra allmänna läroverk just deri, att de hafva en
dubbel uppgift, nemligen dels att förbereda till universitetsstudier,
dels att på snart sagdt hvilket stadium som helst gifva
en förberedande bildning åt dem, som utgå till yrkena. Man
begär, att de skola motsvara utlandets både lärda skolor och
borgarskolor. Om reallinien hittils kunnat i någon mån bättre
än latinlinien tillgodose det borgerliga lifvets kraf, så kommer
detta, i händelse Komiténs förslag varder lag, att vida mindre
blifva fallet hädanefter, då denna linie, såväl som latinlinien
53
skall kafva till uppgift, att förbereda till universitetsstudier.
Ock det kjelper icke, äfven om man ville införa än så noggranna
föreskrifter på papperet rörande denna realliniens dubbla
uppgift. Nödvändigheten att bereda en större mängd af lärjungarne
i en klass till studentexamen kommer att utöfva sin ofelbara
verkan på undervisningen i de öfre klasserna, ock trycka
på de lägre. I samma mån derför som de, kvilka vilja erhålla
en lärd uppfostran, fördela sig på båda linierna, i samma
mån kommer ock de allmänna läroverkens undervisning åtminstone
från 4:de klassen att varda otillfredsställande för dem,
som vilja i 14:de—16:de året afgå till de borgerliga yrkena.
Om derför för närvarande bekofvet af särskilda realskolor
för dem, som vilja egna sig åt näringarna, kan undanskjutas,
så skall det innan kort framträda så mycket känbarare, just i de
städer, som ega högre läroverk. Det är derför som jag anser,
att Komitén bort gifva åtminstone en antydan, huru den tänkt
sig detta behof kunna fyllas.
Då jag vidare anser förslaget om de lägre läroverkens ombildning
såsom ett bland de allra vigtigaste af dem Komitén
afgifvit, måste jag inlägga min reservation mot punkten i)
i lagförslaget rörande kommunalskolorna, emedan denna innebär
en indirekt inbjudning till dem att inrätta sig såsom parallelklasser
till de 2 eller 3 nedre klasserna vid statens skolor —
just samma fel, som ulan nu kar att beklaga hos de lägre läroverken
— i stället för att, såsom sig bör, under friare former
uppfostra lärjungen till hans 15:de eller 16:de år.
Reservation
af
Rektor E. L. Borgström.
Mot Komiterades förslag till ombildning af de lägre allmänna
läroverken, enligt hvilket samtliga pedagogier ock treklassiga
läroverk, bvilka ansetts icke böra indragas, samt några
femklassiga skulle förvandlas till kommunalskolor, understödda
af staten, får jag härmed afgifva min reservation. De skäl,
som hindra mig att biträda Komiténs åsigt i detta afseende, äro:
l:o) Det torde ej vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande,
att de små städer, i hvilka ifrågavarande kommunalläroverk
skulle inrättas, tvingades att till dessa skolors underhåll
bidraga med årliga belopp, som visserligen för större kommuner
kunna anses ringa, men som dock för dessa mindre samhällen
med deras inskränkta tillgångar torde blifva högst känbara
att utbetala. Såsom skäl, hvarför dessa för småstäderna relativt
höga utgifter ansetts böra påläggas, har Komitén anfört, att
kommunalläroverken blefve af hufvudsakligen lokal betydelse,
och att något för staten vigtigt intresse af speciel art ej skulle
af dessa skolor tillgodoses. Häremot torde dock kunna invändas,
att det äfven för staten ej är utan vigt, att på många,
vidt skilda platser i riket meddelas åt flere hundra ynglingar
just den undervisning, som alltid är nyttig, understundom oumbärlig
för deras blifvande verksamhet, och att de små läroverken,
hvilkas hufvudsakligaste ändamål ej är att bidraga till
grundläggande af embetsmannabildning, utan att, efter omfånget
af sin verksamhet, sprida kunskap äfven bland dem, som ej
55
vilja eller kunna genomgå flere klasser af de allmänna läroverken,
haft och hafva sin mission att uppfylla, om hvilken det
väl med skäl kan sägas, att äfven den afser tillgodoseendet af
ett statens intresse. Hvad som anförts rörande de föreslagna
kommunalläroverkens hufvudsakligen lokala betydelse torde för
öfrigt gälla äfven om de femklassiga allmänna läroverken (procenten
af de från sistnämda skolor under åren 1879—1882 till
annat läroverk afgångne lärjungarne utgör endast 40,9, och procenten
af dem, som under nämda tid i samma ändamål lemnat
de nuvarande treklassiga läroverken, stiger till 37,i) ja, i viss
mån äfven om de fullständiga läroverkens fem nedre klasser,
enär, dess bättre, endast ett fåtal af dessa klassers lärjungar
vinner inträde på och genomgår den s. k. gymnasialafdelningen.
Böra derför de småstäder, i hvilka kommunalskolor blefve förlagda,
bidraga till kostnaderna för underhållet af sina mindre
läroverk, så böra väl, för rättvisans och konseqvensens skull,
äfven de större städerna, som erhållit vida mer omfattande bildningsanstalter,
bidraga till underhållet åtminstone af de klasser,
som motsvara dem, hvilka komma att finnas i småstädernas
allmänna skolor.
2:o) Jag har ej kunnat blifva öfvertygad om statsmakternas
rättighet att, åtminstone hvad angår några bland de nuvarande
treklassiga läroverken, i väsentlig mån befria staten från kostnaderna
för dessa skolors underhåll. Vid 1873 års riksdag
beslöts nemligen, på derom af Kungl. Maj:t afgifven nådig
proposition, att åtskilliga tvåklassiga skolor skulle förändras
till treklassiga, af staten underhållna allmänna läroverk, under
vilkor att de kommuner, i hvilka dessa undervisningsanstalter
funnos, anskaffade för de utvidgade läroverken fullt tillräckliga
undervisningslokaler. Vederbörande kommuner, derom tillfrågade,
förklarade sig villiga ingå på det föreskrifna vilkoret och
anskaffade, ofta med ganska betydlig kostnad, erforderliga skolhus.
Under sådana förhållanden synes mig ett kontrakt vara
ingånget mellan staten och ifrågavarande kommuner; och det
56
kan väl ej vara juridiskt rätt, att, då den ene kontrahenten
fullgjort sin förpligtelse, den andre ändrar sin efter eget behag,
helst öfverenskommelsen skett på den senare kontrahentens
initiativ. Säkert är, att de respektive kommunerna ej skulle
varit så beredvilliga att fullgöra statsmakternas fordringar uti
ifrågavarande afseende, om de ej ansett sig kunna fullt lita på
löftet att för framtiden få hvar för sig behålla ett uteslutande
af statsmedel underhållet treklassigt allmänt läroverk.
3:o) Genom att göra de mindre läroverkens vara eller ickevara
beroende af småstäders offervillighet kommer otvifvelaktigt
dessa skolors antal att blifva mycket ringa. Men häraf blir
naturligtvis följden, att, under det vårt land går framåt i folkmängd,
åkerbruk, handel och industri, tillfällena för fattiga
ynglingar att förskaffa sig en bildning, som öfverstiger den,
hvilken folkskolan är i stånd att meddela, deremot på många
trakter af riket komma att i väsentlig mån minskas. I likhet
med det Andra kammarens utskott, som fick i uppdrag att behandla
en vid 1880 års riksdag väckt motion om en del mindre
läroverks indragning, är jag derför öfvertygad, att genom en
sådan indragning i stort »dels allmänt missnöje skulle väckas
på åtskilliga orter, dels verkliga svårigheter att erhålla undervisning
för barnen skulle uppstå icke blott inom städerna utan
äfven och ännu mer på landsbygden, der det vore svårare att
bereda tillfälle till enskild undervisning». Yinner Komiténs
beslut att föreslå införandet af ökade terminsafgifter statsmakternas
bifall, har redan härigenom lagts ett icke ringa hinder i
vägen för mången obemedlad yngling att begagna sig af undervisningen
i de allmänna läroverken; och nog blifva hindren i
detta afseende för mången sådan å flera orter ytterligare förstorade,
om småläroverken upphöra att finnas till. Härmed
vare dock ej sagdt, att alla en-, två- och treklassiga läroverk
i riket böra bibehållas. Vid nästan alla en- och tvåklassiga
pedagogier samt vid några af de treklassiga allmänna läroverken
har nemligen under en lång följd af år dels lärjunge
-
57
antalet varit så litet, dels undervisningen af så ringa omfång,
att de synas kunna ock böra indragas, utan att något annat af
staten underhållet läroverk behöfver sättas i deras ställe. Detär
nemligen otvifvelaktigt en misshushållning med statens medel
att vid sådana obetydliga bildningsanstalter hålla lärare med
högre aflöning, enär den undervisning, som vid dem meddelas,
härigenom blir alltför dyr i förhållande till sin ringa utsträckning.
Men bland småskolorna, särdeles bland de treklassiga,
finnas andra, hvilka, i förhållande till sitt omfång äro besökta
af ett ganska stort antal lärjungar och hafva utvecklat en
mycket gagnande verksamhet; och det är dessa jag här afsett.
Att lemna afgörandet af dessa läroverks tillvaro i händerna på.
stadsfullmäktige uti några af rikets småstäder kan jag för min
del ej finna välbetänkt.
Måste besparingar göras i statens utgifter för de allmänna
läroverken, är jag öfvertygad, att dessa besparingar mycket
hellre och till vida större belopp kunna åstadkommas genom
att reducera några af de nuvarande fullständiga läroverken till
femklassiga, än genom att söka omöjliggöra tillvaron äfven af
sådana småläroverk, som visat sig ega full lifskraft och vara
stadda i förhoppningsfull utveckling. Grenom den förra åtgärden
skulle, åtminstone i någon mån, en dam sättas mot det s. k.
»andliga proletariatet», hvaröfver i våra dagar så högljudt klagas.
4:o) Det torde ej vara skäl att bland våra allmänna läroverk
införa en ny grupp af skolor, anordnade såväl i ekonomiskt
afseende som med hänsyn till undervisningen på ett hos
oss hittils oförsökt sätt, helst man i länder, der af staten
understödda kommunalskolor blifvit inrättade t. ex. i Belgien,,
redan funnit detta slags läroverk olämpliga. Uti den Komiterades
betänkande vidfogade redogörelsen för nyssnämda lands
skolväsende läses nemligen: »Af provinsiela eller kommunala
läroanstalter, understödda af staten, (subventionerade skolor)
funnos den 31 December 1878 17 högre och 11 lägre.......
Efter den tiden har antalet af detta slags skolor betydligt
58
minskats, enär nästan alla blifvit förvandlade till statsskolor.....
De provinsiella och kommunala anstalternas dagar synas således
vara räknade i Belgien. Representantkammarens »seetion central»
(synes motsvara vårt statsutskott) yttrar i denna fråga
(d. 26 Febr. 1883): Då eu sådan anstalt öfvergår från kommunens
i statens händer, kan den blott vinna derpå. Ty för det
första kan staten, som förfogar öfver större hjelpmedel än kommunen,
visa sig något frikostigare med afseende på materiel
och aflöningar. Vidare vinna lärarne i värdighet och oberoende,
då de känna sig undandragna de små lokalinflytandena (»aux
petites influences locales»), samt å ett annat ställe: »Såsom
redan är nämdt, synas dessa läroanstalter (subventionerade
kommunalskolor) numera, sedan genom 1881 års lag den af
staten sjelf ledda undervisningen vunnit så stor utsträckning,
åtminstone för närvarande hafva spelat ut sin rob. Att de s. k.
subventionerade skolorna ej heller i Italien äro särdeles högt
uppburna, tyckes framgå ur innehållet af följande rader, hemtade
från redogörelsen af det italienska skolväsendet: »Kostnaden
för dessa skolor (de tekniska (reala) läroverken) bestrides
till större delen af kommunerna, der de äro belägna; staten
tillskjuter hälften af lärarelönerna. Då naturligtvis större delen
af lärjungarne icke fortsätta vid de tekniska instituten, vore
det fördelaktigt, om dessa skolor kunde tillökas med en fjerde
klass. Staten har erbjudit sig att betala halfva kostnaden,
men kommunerna hafva nästan allmänt vågrätt.
Både i tal och skrift har ofta anförts, att såväl undervisningsplanen
som ock lärokurserna borde vid de blifvande kommunalskolorna
skilja sig från dem, som äro de allmänna läroverkens.
Hvad härmed åsyftas, kan lätt förstås. Men då det
derjemte ofta heter, att undervisnings»we£o(2ew bör vara olika i
de särskilda slagen af skolor, får jag erkänna, att saken förefaller
mig dunkel. Jag kan nemligen ej rätt inse, hvari denna
olikhet metoderna emellan skulle bestå, helst då det är fråga
om de lägsta klasserna. Vid inlärandet af grunderna i ett
59
främmande språk äfvensom af de första elementen af en vetenskap
bör väl metoden vid de olika grupperna af läroverk vara
i det närmaste likartad. Den undervisningsmetoden är den
bästa och mest »praktiska», genom hvilken lärjungarne på kortaste
tiden vinna de största och grundligaste insigterna. Kan
en i detta afseende tjenligare metod, än den i de allmänna
läroverken nu begagnade, uppfinnas för kommunalskolorna, så
bör väl denna nya metod begagnas äfven vid de allmänna läroverken?
Skall emellertid undervisningen vid de förra ej blifva
alltför flack och ytlig, torde man nog tvingas att gå till väga
ungefär på samma sätt vid dem, som vid de nuvarande skolorna
för den högre bildningen.
5:o) Förefaller det mig olämpligt att använda det s. k.
subventionssystemet för underhållandet af allmänna läroverk.
Att ett skoldistrikt på landet, som vill inrätta en högre folkskola,
hvari i allmänhet upptagas ynglingar endast från den
eller de kommuner, som bidraga till skolans underhåll, erhåller
hjelp af staten för bestridande af 2/3 af lärarens aflöning, men
för öfrigt måste sjelft vidkännas de återstående utgifterna för
läroverket, synes ej obilligt; men att en liten stadskommun
skall nödgas bidraga med minst en tredjedel af kostnaden för
ett läroverk, som, egentligen att tala, ej är dess eget, enär
ynglingar från hela riket kunna söka och vinna inträde deri,
tyckes ej vara rättvist. Man kan nemligen lätt föreställa sig
(hvilket ock utan tvifvel torde komma att på mer än ett ställe
inträffa), att folkrika och välmående landtkommuner i närheten
af stad, der förslag om inrättande af kommunalskola blefve
väckt, ej ansåge sig böra i ringaste mån bidraga till kostnaden
för en dylik skola, och att således staden ensam måste vidkännas
alla utgifter, som, utöfver statens bidrag, derför erfordrades.
I sådant fall blefve det ju staden, som, åtminstone
till en betydlig del, finge bekosta en undervisningsanstalt, i
hvilken möjligen de fleste lärjungarne vore från just dessa
landtkommuner. Att ett sådant förhållande ej kan vara med
60
rättvisa och billighet öfverensstämmande, ligger för öppen dag''.
Användandet af subventionssystemet för allmänna läroverks
underhållande torde således möta ej ringa svårigheter. Skall
det likväl införas, bör, efter mitt förmenande, stadgas, att vederbörande
landsting och icke vissa städer skola anskaffa de medel,
som, utöfver det af staten lemnade bidraget, äro för möjligen
blifvande kommunalskolor erforderliga.
Enär Komitén i sin helhet »anser det ej tillkomma sig att
föreslå, hvilka läroverk af de nu bestående böra till kommunalskolor
förvandlas, ej heller, hvilken utsträckning bör gifvas åt
olika städers kommunalskolor», må afgifvandet af ett sådant
detaljeradt förslag ännu mindre anses tillkomma en enskild
komitéledamot; och jag känner mig så mycket mindre dertill
manad, som min åsigt om hvilka bland smålärovérken böra indragas
eller bibehållas i det närmaste öfverensstämmer med
hvad Komitén i sitt betänkande uttalat rörande denna sak.
Slutligen må det tillåtas mig fästa uppmärksamheten derpå,
att den besparing för statsverket, omkring 143,500 kronor, som
skulle vinnas genom de en- och tvåklassiga pedagogiernas samt
de treklassiga läroverkens ombildning enligt Komiténs förslag
till åt staten subventionerade kommunalskolor, skulle minskas
med ej fullt en tredjedel af detta belopp, således i rundt tal
med blott 47,000 kronor, i fall staten, såsom hittils skett, ensam
underhölle dessa skolor till det antal och omfång, som Komitén
förslagsvis beräknat. Och enär i sådant fall de föreslagna terminsafgifterna
af dessa läroverks lärjungar skulle tillfalla staten
och ej, såsom föreslaget är, kommunerna, torde den sistnämda
summan böra nedsättas till omkring 40,000 kronor. Under sådant
förhållande ligger den frågan nära till hands: är det skäl
att för ett så ringa belopp, understigande den årliga medelkostnaden
för ett af statens nuvarande talrika fullständiga läroverk,
sätta på spel tillvaron af många, på vidt skilda orter
61
belägna, allmänna skolor, af bvilka flertalet ej utan framgång
bidragit att i sin mån sprida allmän medborgerlig bildning?
Då jag är af annan åsigt än Komiténs pluralitet äfven
rörande lämpligheten att uti åtskilliga af delningar af de allmänna
läroverken minska antalet undérvisningstimmar i kristendom,
anser jag mig pligtig omnämna denna min skiljaktiga
mening och angifva grunderna för densamma.
Först och främst är det min öfvertygelse, att katekesläsningen
hvarken behöfver eller bör uppskjutas längre än till de
allmänna läroverkens andra klass. Den behöfver ej längre uppskjutas,
ty en duglig religionslärare är utan tvifvel lätt i stånd
att öfver katekesens första hufvudstycke, hvilket utgör första
årskursen vid katekesundervisningen, gifva en så enkel och
klar utläggning, att gossar af omkring 11 års ålder (medelåldern
för andra klassen) må kunna med förståndet fatta hvad
de af detta hufvudstycke böra i minnet inpregla; den bör ej
längre uppskjutas, ty dess uppskjutande, enligt Komiténs framstä-lda
förslag, ända till läroverkens tredje klass skulle dels
medföra ganska stor svårighet för åtskilliga lärjungar att till
deras konfirmationstid hinna genomgå den antagna katekesen,
dels ock, på grund af den i fjerde och femte klasserna nödiga
forcerade läsningen af denna lärobok, ej lemna tillräcklig tid
öfrig för dessa klassers lärjungar att inhemta den öfversigt af
de bibliska böckernas innehåll, hvilken, på fullt giltiga skäl nu
påbjuden såsom den väsentliga lärokursen i kristendom på läroverkets
mellanstudium, naturligtvis bör, om den ej skall utgöra
en blott minneslexa, grunda sig på läsning af de bibliska böckerna
sjelfva och derför kräfver ej ringa tid. — Men är det
lämpligt och önskvärdt, att katekesläsningen börjar redan i
andra klassen, så är det behöfligt, att det åt kristendomsundervisningen
i denna klass nu anslagna antalet lärotimmar ej undergår
någon förminskning.
62
Vidare torde uti läroverkets tvänne öfverstå afdelningar
behöfvas i religionslära mer än endast en lektionstimme i veckan.
Skall nemligen undervisningen i detta ämne, kvilket otvifvelaktigt
bör i visst afseende betraktas såsom kela undervisningens
centrum, ej blifva, äfven på läroverkets högsta stadium,
alltför elementär; skola lärjungarne, efter att fullständigt hafva
genomgått skolans alla afdelningar, kunna träda ut i lifvet med
en någorlunda säker och klar insigt i det organiska sammanhanget
af vår bekännelses lärosatser och genom vunnen kännedom
om kyrkans utveckling och lyckligt genomkämpade strider
hafva lärt sig att med tillitsfull kärlek omfatta denna sitt
religiösa lits moder; skola de, vid sitt utträde ur de allmänna
läroverkens öfverstå klass, ega i den kristliga religionsläran
kunskaper, motsvarande dem de förvärfvat sig i skolans öfriga
undervisningsämnen: kan någon nedsättning i antalet af de åt
kristendomsundervisningen redan nu knapt tillmätta lärotimmarne
i läroverkets öfverstå klasser ej företagas.
Slutligen finnes det en annan omständighet, på grund af
hvilken det högligen är att befara, att, om den lärotid i väsentlig
mån minskas, hvilken nu är anslagen åt kristendomsundervisningen
vid våra allmänna läroverk, dessas framgångsrika
arbete skulle betydligt försvåras. Det er nemligen en allmänt
gällande och utan tvifvel fullt riktig åsigt, att skolans verksamhet
bör vara ej blott undervisande utan ock uppfostrande
och dess bestämmelse således ej allenast att bibringa lärjungarne
kunskaper och vetande utan äfven, och det sannerligen i
ej mindre grad, att söka rikta deras vilja åt hvad rätt och
godt är, bidraga till deras karaktärs och seders rätta utbildning
och sålunda gorå, dem duglige att bära lifvets allvar och
utkämpa dess ofta heta strider. Och fastän det visserligen ej
kan nekas, att hvarje läroämne, om undervisningen i detsamma
rätt bedrifves, ej blott förmår utveckla lärjungens förstånd och
skärpa hans tankekraft, utan ock verkar i mer eller mindre
grad välgörande på hans utbildning i sedligt hänseende; så är
63
det dock en obestridlig sanning, att ingen af de discipliner, r
Indika undervisning vid de allmänna läroverken meddelas, bär
i sig så stor sedligt bildande kraft, som kristendomen. Det
vore derför i hög grad betänkligt att, genom betydlig minskningaf
tiden för undervisningen i detta ämne, förringa dess välsignelserika
inverkan på lärjungens sedliga uppfostran.
Reservation
af
Folkskoleinspektören C. J. Meijerberg.
Då jag icke kunnat instämma i Läroverkskomiténs utlåtande,
livad angår frågan om indragning af allmänna läroverkets nuvarande
första klass, torde det tillåtas mig att härmed i korthet
få angifva min i berörda hänseende afvikande mening.
Ett väsentligt skäl för bibehållandet af den lägsta klassen
tror Komitén sig hafva funnit derutinnan, att folkskolan, såsom
Komitén förmenat, icke skulle vara i stånd att inom behörig tid
bibringa sina lärjungar det kunskapsmått, som kräfves för inträde
i läroverkets nuvarande andra klass, hvadan första klassens
indragning och densammas ersättande genom folkskolan,
enligt Komiténs mening, skulle medföra en betydande tidsförlust.
Denna sin uppfattning stöder Komitén på en jemförelse emellan
den beräknade normalåldern för allmänna läroverkets lärjungar
vid ujipflyttning till andra klassen, å ena sidan, och, å
andra sidan, normalåldern för barnen i de klasser af folkskolan,
från hvilka en öfvergång till nämda klass af läroverket kunde
ifrågakomma. Denna jemförelse har icke utfallit gynsamt för
den påyrkade reformen. Men en annan fråga varder den, huruvida
ens de mest moderate bland reformens vänner skola känna
sig öfvertygade af Komiténs framställning i denna punkt. För
min del anser jag, att mot de gjorda beräkningarna och mot
de derur dragna slutsatserna kunna göras flere invändningar,
som icke torde befinnas alldeles obefogade.
65
Först och främst synes mig den angifna normalåldern för
folkskolans lärjungar tåla vid en reduktion. Komitén har nemligen
för de barn, som genomgått dels den tvååriga småskolekursen
och dels en tvåårig kurs i den egentliga folkskolan, beräknat
normalåldern till »i det närmaste 11 år», och för dem,
som efter afslutad småskolekurs genomgått tre årskurser i folkskolan,
angifves normalåldern till 12 år. Här förutsättes alltås,
att den normala åldern vid inträdet i småskolan skulle utgöra
7 år eller åtminstone i det närmaste 7 år. Men om man
i detta hänseende rådfrågar folkskoleinspektörernas senast offentliggjorda
berättelser, skall man finna, att barn icke sällan
intagas i småskolan tidigare, ja, vid 6 år samt till och
med derunder.
Så heter det i berättelsen för TJpsala stifts l:a inspektionsdistrikt
(s. 4):
»På alla de ställen, der småskola finnes, sker numera, så
vida ej särskilda omständigheter föranleda undantag, intagning
i skolan det år, under hvilket barnet fyller sju år».
Om förhållandet i samma stifts 2:a distrikt upplyses (s. 25):
»Vanligast sker intagning i skolan det år, under hvilket
barnen fylla sju år, oberoende af hvilken tid på året de äro
födda.»
Hörande 3:e distriktet säges (s. 64):
»Nästan öfverallt anses skolåldern inträda med 7 års ålder,
men der förhållandena göra det för föräldrar önskligt att någon
tid förut låta sina barn intagas i skolan, der vägras detta
sällan».
Inspektören inom 4:e distriktet meddelar (s. 90):
»I flertalet skolor intagas barnen vid fylda 6 år.»
Berättelsen för Vesterås stifts 3:e distrikt innehåller härom
följande (s. 65):
»Den i reglementena stadgade åldern för inträdet i skolan
är »fylda 6» eller »fylda 7 år» eller »det år, under hvilket barnen
fylla 7 år». I allmänhet börja de ock vid den stadgade
Lärov.-kom. bet. Reservationer. 5
66
tiden, någon gång tidigare, i de flesta distrikt blott undantagsvis
senare.»
Inspektören i Vexiö stifts l:a distrikt skrifver (s. 12):
»I allmänhet börjar skolgången vid ungefär 7 och slutar
vid 13—14 år. Icke. så sällan både börjar och slutar dock skolgången
tidigare». ,
Af hufvudsakligen enahanda innehåll äro de underrättelser,
som ingått från åtskilliga andra delar af riket, nemligen:
Lunds stifts l:a distrikt (s. 24):
»I fråga om den ålder barnen hafva, då skolgången börjar,
så har det numera blifvit allmänt att låta dem göra sitt inträde
i skolan det år, hvarunder de fylla 7 år. Längre dröjer
det icke gerna dermed, men stundom erhålla barnen, då barnantalet
i en småskola är ringa, rättighet att få något tidigare
deltaga i undervisningen.»
Samma stifts 3:e distrikt (s. 64):
»I småskolan tillätes i de flesta skoldistrikt intagning af
lärjungar, så snart de fylt sex år, om föräldrarne önska det.
Till och med barn under sex år mottagas i en del skoldistrikt.»
Göteborgs stifts 3:e distrikt (s. 70):
»Ehuru många gamla reglementen föreskrifva, att barnen
räknas vara i skolåldern från det de äro 8 eller 9 år, har jag
nu» — säger inspektören — »fått inom alla distrikt så stäldt,
att de oftast börja skolan under det år de fylla sju år. Såsom
det synes af tabellen i slutet af berättelsen, börja de nu flerstädes
till och med vid 6 års ålder. Icke mindre än 512 minderåriga
x) barn blefvo sistlidet år undervisade i länets småskolor.»
Karlstads stifts l:a distrikt (s. 7):
»Skolåldern ......... börjar med det kalenderår, under
hvilket barnet fyller 7 (enligt ett reglemente 6) år.»
Samma stift, 3:e distriktet (s. 42):
'') Härmed menas antagligen de, som voro under 7 år.
Not af reservanten.
67
»Skolåldern räknas från och med det år, under hvilket barnet
fyller 7 år.»
Vidkommande det glest befolkade Hernösands stift, der de
stora utstånden emellan hemmen och skolorna i många fall försena
inträdet i skolan, förekomma visserligen från inspektörernas sida
klagomål deröfver, att skolgången i allmänhet börjar för sent.
Dock hafva äfven här yngre barn intagits i skolorna. Sålunda
gifva berättelserna vid handen, att inom stiftets l:a inspektionsdistrikt
39 och inom 3:e distriktet 652 skolbarn voro under 7 år,
hvarjemte inspektören inom 5:e distriktet yttrar (s. 125):
»Barnen inskrifvas vanligen i skolan vid 7 års ålder eller
tidigare. Synnerligen då flere syskon bevista samma skola, händer
det ofta, att det yngsta ibland dem börjar sin skolgång, förr
än det uppnått 7 år, vid hvilken tidpunkt skolåldern i allmänhet
anses inträda».
Slutligen läses i berättelsen för Visby stift (s. 6):
»Efter regeln intagas barn i skolorna på landsbygden kort
före eller kort efter fylda 7 år, och i Visby efter fylda 6 år.»
I redogörelserna för de öfriga inspektionsdistrikten har jag
vid ett hastigt genomseende visserligen icke funnit någon upplysning
rörande den sak, hvarom här är fråga, men det är högst
sannolikt, att enahanda förhållanden der äro rådande, fastän detta
icke uttryckligen blifvit omnämdt.
Härvid är dessutom att märka, att anförda berättelser, hvilka
omfatta åren 1877—1881, afse en tid, då, enligt folkskolestadgan
af år 1842, skolåldern bestämdes af vederbörande skolråd och
församlingar, särskild! för hvarje skoldistrikt, blott med den inskränkning
att den samma icke fick börja senare än vid fylda 9
år. Nu gällande folkskolestadga, utfärdad 1882, innehåller deremot
härom följande (§ 35, mom. 1):
»Barns skolålder räknas från och med det (kalender-)år, under
hvilket barnet fyller sju år.»
Denna föreskrift kom alltså ingalunda såsom en nyhet, med
fara att hos menigheterna framkalla misstroende och gensträfvig
-
68
het, utan den inskränkte sig i sak till ett af den högsta administrativa
myndigheten uttaladt godkännande af en allmänt vedertagen
praxis.
Af det anförda framgår, att inträde i småskolan kan ega rum
redan vid nyss fylda 6 år och undantagsvis tidigare. Då nu
läroverks stadgan fordrar, att barnen skola hafva fylt 9 år före
inträdet i allmänna läroverket, och då Komitén på grund af denna
föreskrift beräknat den normala inträdesåldern i läroverkets första
klass till 9''/., år, så bör, analogt dermed, normalåldern för inträdet
i småskolan beräknas till G1/., år. Deraf följer då äfven, att
om, såsom Komitén antagit, normalåldern vid inträdet i läroverkets
andra klass utgör 101/., år, bör normalåldern efter en
två-årig kurs i den egentliga folkskolan likaledes utgöra 10f .2 år*).
Med ledning af faststälda kursindelningar har Komitén ansett,
att i Stockholms och Norrköpings samt möjligen några andra
större städers folkskolor de 2 lägsta årsklasserna af den egentliga
folkskolan ( = de 4 lägsta årskurserna om småskolan medräknas)
ungefärligen skulle motsvara fordringarna för inträde i allmänna
läroverkets nuvarande andra klass, om tyskan uteslutes. Med
afseende på de barn, som från dessa folkskolor skulle komma att
öfvergå till allmänna läroverket, torde således, efter den reduktion
af Komiténs åldersberäkningar, som här ofvan blifvit gjord,
de uttalade farhågorna rörande tidsförlusten få anses häfda.
I fråga om de folkskolor, som äro ordnade i öfverensstämmelse
med normalplanen littera A, kan den beräknade tidsförlusten
lätt förekommas genom mindre betydande ändringar i kursindelningen,
så att dessa folkskolor med hänsyn till allmänna
läroverket varda likstälda med de nyss förut omnämda.
Vidkommande de öfriga folkskolorna, i hvilka 2 eller flere
årsklasser undervisas af gemensam lärare, synas visserligen
*) Ålder vid inträdet i småskolan................... .............................— 6 V2 år.
förmåltid för småskolans kurs.................................................. 2 2
» 2 2 årskurser i folkskolan....................................... 2 >
Summa 10’/2 år
69
Komiténs betänkligheter något mera grundade, efter som det ju
icke kan nekas, att dessa skolor verka under jemförelsevis ogynsamma
förhållanden. Emellertid är det en omständighet, som
ännu icke blifvit vidrörd och som härvid i väsentlig mån underlättar
frågans lösning. Det är nemligen icke nödvändigt, att alla
eller ens flertalet af folkskolans lärjungar, inom normalåldern för
öfvergången till allmänna läroverket, förvärfva det för sådant
ändamål nödiga kunskapsmåttet, utan det är, från ifrågavarande
synpunkt sedt, nog, om detta vilkor uppfylles i fråga om det
fåtal af barn, som hafva den begåfning samt ådagalägga den flit
och uppmärksamhet vid studier, att deras intagande i läroverket
kan lända dem sjelfva och samhället till verkligt gagn. Och
detta är något, som folkskolan, enligt min åsigt, redan under nuvarande
förhållanden bör kunna på de flesta ställen prestera.
Jag vill i detta afseende i främsta rummet påpeka, att de för
folkskolan uppstälda kurserna äro så knapt tillmätta, att det
icke gerna kan varda tal om någon öfveransträngning å lärjungarnes
sida, om de mera begåfvade bland dessa, för så vidt de
icke hindras i sin skolgång, skulle på kortare tid, än hvad normalplanen
angifver inlära kurserna. I fråga åter om den för
sådant ändamål nödiga anordningen af skolarbetet må det vara
nog att här göra blott en antydan. Om hvarje årskurs genomgås
minst 2 gånger med flertalet inom vederbörande klass, sa bör, redan
efter första läsningen af en årskurs, flyttning till närmast högre
klass medgifvas det eller de barn, som nöjaktigt inhemtat den
genomgångna kursen och sålunda ega de förkunskaper, hvilka
kräfvas för inlärandet af påföljande kurs. En sådan flyttning
behöfver icke vålla någon rubbning i den för skolan bestämda
klassindelningen, och ett barn, som på sådant sätt under läsåret
blifvit uppflyttadt, kommer under den återstående delen af samma
år i tillfälle att tillsammans med sina nya klasskamrater inlära
deras kurs, under det de genomgå den samma för andra gången.
Om vid d_ylik flyttning någon enskild handledning af läraren,
utöfver skolundervisningen, skulle visa sig behöflig, så är det
70
tydligt, att kostnaden för densamma, särskilt på landsbygden,
skulle blifva jemförelsevis ringa, hvadan en sådan anordning i
allmänhet vore från föräldrarnes sida i ekonomiskt hänseende
att föredraga framför den utvägen att underhålla barnen vid enskild
eller offentlig läroanstalt på en främmande ort eller att
bereda dem undervisning i hemmet genom enskild lärare.
Att det i verkligheten går för sig för mera begåfvade barn
att på kortare tid, än den normala, genomgå en eller annan klass
af folkskolan, det visar sig bland annat af följande siffror, hemtade
ur de af Ofverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor afgrena
berättelser. Inom 3:e klassen af nämda skolor (motsvarande
l:a årsklassen af den egentliga folkskolan enligt normalplanen,
till hvilken klass den normala inträdesåldern alltså borde vara
8V2 år eller, enligt Komiténs beräkning, i det närmaste 9 år)
voro vid 1881 års slut 21 gossar emellan 7 och 8 år samt icke
mindre än 232 emellan 8 och 9 år. Inom 4:e klassen af samma
skolor (der inträdesåldern alltså normalt borde vara 9’/>> år eller,
enligt Komitén, i det närmaste 10 år) funnos vid nämda tidpunkt
13 gossar, som voro emellan 8 och 9 år, samt 165 emellan 9 och
och 10 år. Bland de öfriga inom denna klass voro 392 emellan
10 och 11 år, och medelåldern för klassen utgjorde 10,8 år.
I sammanhang med dessa uppgifter vill jag dessutom erinra
derom, att under nuvarande förhållanden lärjungar, till ett icke
obetydligt antal, vid inträdet i allmänna läroverkets första klass,
samt följaktligen äfven vid uppflyttningen till den andra klassen
o. s. v., äro äldre, än de borde vara enligt den af Komitén beräknade
normalåldern, och detta är händelsen icke allenast med åtskilliga
af de barn, som kommit från folkskolan, utan äfven med lärjungar,
som blifvit förberedda i enskilda skolor eller förut bevistat
allmänt läroverk* 1). Då i följd häraf den verkliga inträdes
'')
Efter som ett främmande språk, tyskan, läses i första klassen, ligger det
i sakens natur, att öfvergången till allmänna läroverket för närvarande måste
ställa sig särdeles ogynsamt för folkskolans lärjungar. Dessa kunna nemligen
icke, äfven med de bästa insigter i folkskolans kurser, omedelbart öfvergå till
någon annan klass af läroverket än den lägsta.
71
åldern, beräknad för samtliga lärjungar vid de högre läroverken,
med icke mindre än 0,8 år i medeltal öfverstiger den af Komitén
beräknade normala inträdes åldern, är det påtagligt, att de mot
förändringen uttalade betänkligheterna härigenom ytterligare måste
förlora i betydelse.
Den för reformens genomförande vigtigaste frågan är, enligt
mitt förmenande den, huruvida folkskolans lärare ega förmåga
att bibringa barnen det kunskapsmått, som skulle fordras för inträde
i den nya första klassen. Med ledning af den erfarenhet
jag i detta hänseende vågar åberopa, anser jag, att folkskolelärarne
i allmänhet äro skicklige att på ett tillfredsställande sätt
meddela ifrågavarande undervisning, ehuru det å andra sidan icke
kan nekas, att åtskilliga undantag gifvas.
Vid sådant förhållande kan jag icke finna, att denna reform
i och för sig behöfver leda till någon ökad statsutgift, utan att
tvärtom en besparing skulle uppstå, motsvarande kostnaderna för
den nuvarande första klassen. Men det är sjelfklart, att i den
mån de mera inflytelserika samhällsklasserna komme att för sina
barns undervisning taga folkskolan i anspråk, skulle också folkskolans
utveckling påskyndas. En sådan utveckling är emellertid
blott en tidsfråga, och staten har redan, i den allmänna folkbildningens
intresse och alltså oberoende af den nu föreliggande
frågan, icke allenast teoretiskt erkänt behofvet af folkskolans
ytterligare förbättring, utan jämväl faktiskt förbundit sig att deltaga
i de för ändamålet nödiga kostnaderna, i och med det samma
som staten åtagit sig att lemna bidrag till aflöning åt ett obegränsadt
antal lärare, vare sig vid de nya folkskolor, som komma
att upprättas, eller vid de redan befintliga. Men i trots deraf
har man väl sett exempel på, att myndigheterna i enstaka fall
måst ingripa för att tvinga kommuner att anskaffa ökadt antal
lärarekrafter, men det har icke ens blifvit ifrågasatt, att man
skulle begränsa den åt kommunerna medgifna rättigheten att för
sagda ändamål ytterligare taga statens bidrag i anspråk, än
mindre har det blifvit ådagalagdt, att en sådan åtgärd skulle vara
behöflig. Något skäl till fruktan för öfverdrifter från kommunernas
sida torde alltså icke förefinna»?
Änskönt jag sålunda är öfvertygad, att folkbildningen medelbart
och efter hand skulle höjas, derest det af mig förordade
förslaget blefve en verklighet, hvadan jag ur denna synpunkt
lifligt önskar framgång åt detsamma, vill jag likväl icke tillmäta
detta skäl en afgörande vigt, helst man med tämligen stor visshet
kan antaga, att folkskolans berättigade kraf i allt fall förr eller
senare varda tillgodosedda, i den mån som folkets stora flertal
lär sig att rätt uppskatta bildningens värde. Hvad angår den
ekonomiska delen af frågan, torde den samma så mycket hellre
kunna lemnas ur sigte, som den påräknade besparingen skulle
inskränka sig till ett för staten föga betydande belopp. Deremot
kan det vara skäl att särskildt taga i öfvervägande, huruvida det
från läroverkets och den högre bildningens synpunkt kan vara
önskligt, att den första klassen bibehålies. För så vidt min föregående
framställning rörande folkskolans förmåga att ersätta
nämde klass, såsom jag håller före, är riktig, så följer deraf, att
den enda olägenhet, som läroverket kunde röna af förändringen,
vore den, att studiet af tyska språket skulle börja senare, än
hvad nu är händelsen.
För min del ansluter jag mig visserligen till den äsigten,
att studiet af ett främmande språk icke kan med verklig framgång
börja förr, än det väsentligaste af modersmålets form- och
satslära blifvit inlärdt, men äfven om man ställer sig på den
motsatta sidans ståndpunkt, så har man att gent emot den förmenta
olägenheten af tyska språkets senare inträde vid undervisningen
väga åtskilliga fördelar, som läroverket efter all sannolikhet
skulle hafva att påräkna af förslagets antagande. Dit hör
i främsta rummet, att skärpningen af inträdesfordringarna i sin
mån skulle bidraga till att befria läroverket från många barn,
som äro obeqväma för studier och i följd deraf förlamande inverka
på den högre undervisningen. Eu omständighet, som äfven
bör tagas med i räkningen, är, att den nuvarande första klassen
med vida större skäl bör hänföras till anstalter för primärundervisningen
än till det högre skolsystemet, efter som ju tre fjerdedelar
af undervisningstiden inom nämde klass upptages af lärokurser,
som ligga inom folkskolans omfång. För den skull kan
man näppeligen helt och hållet underkänna den anmärkningen,
att allmänna läroverket för närvarande delvis är eu med folkskolan
parallel skola, som i öfvervägande grad kommer vissa
kommuner eller vissa samhällsklasser — korteligen blott eu de1
af samhället — till godo. Till belysning af detta förhållande
vill jag fästa uppmärksamheten derpå, att, hvad angår lärjungarnes
hemort,
55,s proc. vid de 7-klassiga läroverken
72,4 » » » 5- » »
tillhöra läroverksstaden, och att, med hänsyn till föräldrarnes
stånd och lefnadsvilkor, lärjungarne fördelas sålunda:
Vid 7-klassiga Vid 5-klassiga
läroverk. läroverk.
Söner till embets- och tjensteman----------- 27,3 proc. 22,5 proc.
» » idkare af stadsmanna-näringar 55,9 » 61,7 »
» » » » landtmanna-näringar 16,s » 15,s »
Med dessa siffror för ögonen anser jag, att man alltför
mycket äfventyrar den högre bildningens framtid, om man motsätter
sig indragningen af den klass af läroverket, hvilken icke
kan sägas utgöra någon omistlig led vare sig inom den högre
eller lägre skolorganismen och för hvars tillvaro man följaktligen
icke kan åberopa något berättigadt allmänt intresse.
Med afseende å samhället och det uppväxande slägtets bästa
är det jemväl af vigt, att något göres för att, så vidt möjligt är,
förhindra, att läroverkets lägre klasser öfverbefolkas med barn,
som sakna anlag eller lust för studier och som antingen efter ett
eller annat år afgå från läroverket, med fragment af vetande,
men med vanor och föreställningar, som göra dem obenägna för
kroppsligt arbete — i hvilket fall de bilda den för samhället
farligaste delen af det s. k. lärdoms-proletariatet — eller ock,
74
om de lyckas kämpa sig igenom läroverket, derefter utgå i lifvet
som klena statstjenare. Något verksammare medel, som från
samhällets sida kan tillgripas gent emot detta missförhållande,
lärer näppeligen gifvas, än att höja inträdesfordringarna till
läroverket. Låt vara, att äfven en eller annan mera begåfvad
gosse härigenom blefve utstängd från studiebanan. Icke behöfver
detta nödvändigt anses såsom en olycka hvarken för honom
sjelf eller för det allmänna? Dels kan man förutse, att
kroppsarbetarens behof af bildning allt mera varder tillgodosedt,
dels bör man betänka, att den högre begåfningen alltid gör sig
gällande och att särskildt i vår tid begåfvade män behöfvas inom
hvarje verksamhetssfer af samhället.
Slutligen må erinras derom, att man i åtskilliga andra land,
som i fråga om anspråken på bildning äro jemförliga med vårt,
gått vida längre i den föreslagna riktningen, än hvad af mig
blifvit ifrågasatt, vidkommande så väl inträdesåldern som det för
inträdet äskade kunskapsmåttet. Detta är bland annat förhållandet
inom vårt grannland Danmark, om hvars skollagstiftning en
utförlig redogörelse influtit i bilagan B till Komiténs betänkande.
Af denna redogörelse finner man, att inträdesåldern är i Danmark
bestämd till fylda 12 år, således 3 år högre än hos oss, samt att
kunskapsfordringarna äro uppstäda i förhållande derefter.
Då jag på de anförda skälen, och i olikhet med Komiténs
öfriga ledamöter anser, att allmänna läroverkets nuvarande första
klass bör indragas samt att kunskapsfordringarna för inträdet i
läroverket böra höjas till likhet med hvad nu är gällande i fråga
om inträde i andra klassen, med undantag af tyska språket, äfven
som att inträdesåldern bör bestämmas till fylda 10 år, får jag
härmed reservera mig mot det beslut, hvarigenom Komitén förordat
den första klassens bibehållande.
75
Reservation
af
Professoren J. M. Sundén.
Då jag i åtskilliga ganska väsentliga stycken icke kunnat
instämma i de åsigter angående läroverkens ordnande, om hvilka
Komiténs flertal förenat sig, anser jag det vara mm pligt att
särskildt framlägga min afvikande mening ock angifva de skäl, på
hvilka denna grundar sig.
I. Om B-lmiens borttagande.
Den första ock hufvudsakligaste afvikelse!! gäller Komiténs
förslag att ifrån den klassiska luden, hvars ena afdelning lemnats
väsentligen orubbad i sitt närvarande skick, borttaga hvad som
nu kallas luden B eller den linie, der latin läses, men icke grekiska.
Att min olika mening i detta afseende sammanhänger
med min från Komiténs afvikande uppfattning af de klassiska
studiernas betydelse för undervisningen så val vid skolan som
vid universitetet, skall längre ned närmare utvecklas. Till att
börja med vill jag anmärka, att borttagandet af denna linie enligt
min åsigt svårligen kan betraktas annat än såsom eu nog våldsam
åtgärd, som hvarken synes kunna på allmänna grunder försvaras
icke heller vara af historiska eller faktiska förhållanden föranledd.
Tvärtom bär denna linie, om någon, den faktiska verklighetens
vittnesbörd för sig. Den tillkom först genom det för våra
läroverks nuvarande ordning grundläggande cirkuläret af d. 6
Juli 1849, således för 35 är sedan, och bibehölls i läroverks
-
76
stadgan åt år 1856. Den upphäfdes visserligen genom den 3 år
derefter utkomna läroverksstadgan af 1859, som ville begränsa
det alltför stora antalet af olika linier inom skolan, men återstäldes
på grund af riksdagens yrkande genom kung! kungörelsen
af den 12 Maj 1865, i det att lärjunge på latinlinien, som icke
utan svårighet vore i stånd att följa undervisningen, tilläts att
på malsmans begäran och efter kollega hörande af eforus frikallas
från läsning af grekiska språket. Genom kung! kungörelsen
af den 10 Maj 1869 medgafs slutligen sådan befrielse
äfven utan detta vilkor af oförmåga att följa undervisningen åt
hvilken lärjunge som helst, som med målsmans bifall sådant
önskade. Detta tillstånd har sedan fortfarit under de senaste
15 åren, utan att någon ändring deri satts i fråga.
Man finner således, huru denna linie småningom arbetat sig
fram till den ställning, den för närvarande intager. Det har icke
skett utan motstånd. Detta kom dels från den klassiska bildningens
försvarare, åt hvilka många ansågo, att i denna med
nödvändighet borde ingå kännedom både af latin och grekiska,
dels från dem, som höllo på skolans och skolbildningens enhet,
dels äfven från dem, som ansågo skolorna icke vara i stånd att i
stället för den bortfallna grekiskan till sina lärjungars gagn
lemna motsvarande undervisning. Men det torde icke med skäl
kunna förnekas, hvad både erfarenheten och en riktig uppskattning
af antikens betydelse för vår tid ger vid handen, att eu
klassisk bildning, äfven grundad på kunskap i latinet ensamt,
har ett värde, som icke bör ringaktas. Fordran på skolbildningens
enhet visar sig allt mera omöjlig att upprätthålla gent emot de
ökade anspråken af ämnen, som vilja hafva plats i undervisningen.
Frågan deremot, huru man lämpligast skall se till godo deras
undervisning, som befrias från grekiskan, torde ännu icke vara
pa ett fullt tillfredsställande sätt iöst. Emellertid fingo betänkligheterna
vika, och denna afdelning af den klassiska limen har
visat sig vara icke blott någonting som måste fördragas såsom
ett nödvändigt ondt, utan ega förmåga af lifskraft och utvidgning.
77
Man torde således få anse, att denna anordning af undervisningen
motsvarar ett verkligt behof, så mycket mera som utvecklingen
tyckes gå i den riktningen, att denna linies lärjungeantal tillväxer
på bekostnad af den fullständiga klassiska liniens. Höstterminen
1876, då grekiskans läsning framsköts till nedre sjette
klassen, utgjorde i hela riket antalet af dem, som läste grekiska,
60,3^ emot 39,7 %, som icke läste detta språk; höstterminen 1879
stälde sig antalet ungefär lika å ömse sidor, deremot höstterminen
1883 stodo 40,5 %, som läste grekiska, emot 59,5 %, som icke deltogo
i denna undervisning. Om någon möjligen menar, att detta
beror mindre på någon förkärlek för latinet i och för sig sjelf
än på latinkunskapens nödvändighet för dem, som vilja vid universitetet
fortsätta sina studier, så må detta delvis vara sant, i
den mening nemligen, att detta ämne, liksom hvarje annat som
ingår i skolans undervisning, mången gång läses derför att det
måste läsas och icke af rent och oegennyttigt kunskapsbegär.
Men detta hindrar icke, att när man en gång beslutit sig för att
läsa det, man vill läsa det på ett sådant sätt, att man deraf får
något verkligt gagn för sin bildning. Man må för öfrigt om orsaken
döma huru som helst, man må äfven anse B-liniens öfvervigt
för ett godt eller för ett ondt, derom tjenar till intet att
tvista; i alla händelser är det ett faktum, med hvilket man har
att räkna. Under sådana förhållanden må man väl fråga, hvarföre
denna linie skall tagas bort, då den visat sig eftersökt och
behöflig.
Men icke blott hos oss har detta behof af läroverk, som meddela
latinkunskap utan kunskap i grekiska gjort sig gällande.
Det har äfven framträdt i andra land, ehuru man icke öfverallt
sörjt för dess tillfredsställande, icke heller, der så skett, man
dervid gått alldeles samma väg som hos oss. Läroverk af denna
art äro de preussiska realgymnasierna, såsom de kallas efter den
sista ordningen, tillkommen genom läroplanerna af d. 31 Mars
1882, hvilka skolor på de flesta andra ställen i Tyskland hafva
sin motsvarighet. I dessa läses icke grekiska, men väl latin,
78
och detta med ett timtal högre än i våra latinskolor. Oafsedt
den längre årliga lärotiden i Tyskland har nemligen vid de preussiska
realgymnasierna latinet 54 timmar i veckan genom hela
skolan emot 48 timmar hos oss, så att detta ämne derstädes af
hela lästiden för vecka (280 t.) upptager 19,3 %, under det att det
hos oss af samma lästid (2711.) efter nuvarande ordning upptager
17,7 %. Liknande är förhållandet i Finland, der i lyceerna under
de fyra sista åren, d. v. s. från och med femte klassen, undervisningen
i grekiska löper parallelt med undervisningen i ryska,
under det att latinundervisningen är för alla lärjungar gemensam.
Särskildt upplysande härvid är förhållandet i kantonen Zurich.
Sedan ett lagförslag att bilda på åtskilliga ställen i landet s. k.
realgymnasier, hvilka skulle meddela realskoleundervisning med
tillsats af latin, blifvit förkastadt genom folkomröstning, upprättade
staden Zitrich 1874, med bidrag af staten, ett sådant realgymnasium,
hvilket vinterterminen 1880—81 hade 78 lärjungar.
Men derefter förklarades grekiskan för valfri vid kantonskolans
gymnasium, landets klassiska läroverk, och dermed ansågs hufvudgrunden
för det nya läroverkets tillvaro vara bortfallen, hvarföre
det under skolåret 1882—3 icke upptog några nya lärjungar,
utan skall så småningom indragas. Äfven i de franska skolorna
eger ett motsvarande förhållande rum, i det att grekiskan för den
halfklassiska linien, d. v. s. de hufvudsakligen åt de matematiska
och fysiska ämnena egnade klasserna af skolans öfre afdelning,
bortfaller, under det latinet, ehuru der med minskadt antal timmar,
fortsättes till lärokursens slut.
Om således erfarenheten äfven från andra land ådagalägger,
att en sådan undervisning är ett behof, för hvars tillfredsställande
man ansett sig böra sörja, och om särskildt hos oss den utvecklat
sig under förhållanden, som vitna, att den motsvarar önskningarna
hos en stor del af den ungdom, som begagnar sig af de allmänna,
läroverken, så synes intet skäl förefinnas för en så djupt ingripande
åtgärd, som att med ett slag låta den försvinna. Jo,
svarar man, den är endast behöflig derför, att den latin kunskap,
79
som der meddelas, nu fordras för dem, som inom juridiska, medicinska
och filosofiska fakulteterna vilja fortsätta sina studier vid
universitetet, men för sådant ändamål är denna kunskap icke
nödig; man behöfver dertill alldeles inga latinska förstudier, eller
också kan man åtnöja sig med ett vida ringare mått än det nu
fordrade. Tillfälle att inhemta detta ringare mätt vill Komitén
bereda genom att tillägga en frivillig mindre latinsk kurs på
reallinien.
Denna Komiténs uppfattning, liksom hela dess derpå grundade
inrättning af skolan, synes mig från flere synpunkter egnad
att ingifva betänkligheter. För det första hvilar den på en
mycket osäker förutsättning, nemligen om ett visst sätt att ordna
studier och examina vid universitetet. Hela skolordningen göres
derigenom beroende af förhållanden utom skolan, angående hvilka
det kan anses tvifvelaktigt, huru långt Komitén lämpligen bör gå
med sina förslag, och ännu mera tvifvelaktigt, hvilken betydelse
kan komma att tillmätas Komiténs framställningar gent emot
andres, i detta stycke mera sakkunniges, uttalanden. Om således
Komiténs förutsättningar och förslag med afseende på universitetsexamina,
hvilka synas mig föga stödja sig på de akademiska
myndigheternas yttranden i ämnet, icke skulle blifva gillade, så
är tydligen hela det derpå grundade förslaget till skolordning i
och med detsamma dömdt. Men äfven om dessa förutsättningar
skulle befinnas antagliga och blefve lagda till grund för inrättningen
af studierna vid universitetet, äfven om examina derstädes
kunde ordnas under förutsättning af ingen eller ringare kunskap
i latinet än hittils, så är likväl icke vare sig nödvändigheten
eller nyttan af skolans inrättande på det föreslagna sättet dermed
omedelbart gifven. Om staten möjligen kan ha skäl att säga,
att för en del lefnadsbanor, som fordra föregående bildning vid
universitetet, icke fullt samma mått af latinkunskap är nödigt,
som af staten meddelas i de läroverk, som benämnas klassiska,
så följer icke deraf med nödvändighet, att staten skall inrätta
läroverk, som meddela just detta kunskapsmått, ännu mindre att
80
staten skall förmena dem, som besöka dess läroverk, att inhemta
det större måttet och inhemta det på ett sätt, som anses kunna
utöfva det största inflytande på deras bildning i det hela, så vida
de icke derjemte förbinda sig att inhemta ett visst mått af grekiska.
Fordringarna i universitetsexamina utgöra dock långt ifrån
den enda synpunkten, som är att taga i betraktande vid ordnande
af skolornas undervisning. Skolan har äfven ett mål i sig sjelf,
en sats som äfven af Komitén med full sanning framhålles, och
den gäller visserligen icke blott om de lägre klassernas undervisning.
Skolans mål får derföre ingalunda anses i sin helhet vunnet dermed,
att den meddelar eu begynnelse till de lärokurser, som vid
universitetet skola fullföljas. De ämnen, som ingå i skolundervisningen,
böra utgöra ett samladt helt af bildning. De böra
bilda ett helt i materielt afseende, så att innehållet af hvad som
meddelas utgör någonting inom sig åtminstone jemförelsevis afslutadt.
De böra bilda ett helt äfven i formelt hänseende, så
att det meddelade blir lärjungens egendom till ett sådant omfång
och i en sådan form, att det kan tjena till att på ett lämpligt
sätt utveckla hans själsförmögenheter. Det bör således icke blott
förse honom med ett kunskapsinnehåll, utan också skärpa hans
tanke, rikta hans vilja, förädla hans känsla, öfver hufvud inverka
väckande och stärkande på hela hans personlighet. Till detta
mål leder nu visserligen icke blott eu väg, utan flere. Det kan
vinnas genom eu undervisning, hvilken såsom sitt medel blott
begagnar den moderna och s. k. reala bildningen. Det kan ock
vinnas genom en undervisning, som inför lärjungen äfven i forntidens
odling. Men man må välja hvilken af dessa vägar som
helst, undervisningen måste i alla händelser gifvas på ett sådant
sätt, att den verkligen utöfvar inflytande på lärjungens utveckling
och bildning i det hela. Den föreslagna latinkursen på reallinien
har ingen sådan betydelse. Den införes helt enkelt af
praktiska och tekniska grunder, såsom nödig för vissa blifvande
studier, men man väntar deraf ingen frukt för utbildningen af
lärjungens andliga förmögenheter. Under sådana förhållanden hör
81
den icke heller till skolan. Det kan med skäl lemnas åt den
enskildes omsorg att tillegna sig denna kunskap, om han i ett
eller annat afseende behöfver den,
Ett ämne sådant som latinet, på sådant sätt inför dt i skolan,
kan icke heller undgå att på den öfriga undervisningen inverka
mer eller mindre störande. En undervisning i frivilliga ämnen
bredvid och utom läroverkets egentliga har visserligen under alla
förhållanden sina svårigheter. Den kan dock gå för sig, om den
under ett par års tid, t. ex. under de begge sista, nöjer sig med en
eller två timmar för lättare ämnen, såsom nu är förhållandet
med hebreiskan och engelskan på den klassiska linien. Men en
frivillig, utom den egentliga lärokursen liggande undervisning,
som under fyra års tid skulle upptaga en något större del af
lärotiden i veckan i ett ämne af större betydelse och svårighet,
lärer knappast kunna undgå att förrycka hela realliniens
läroplan. Det skall ock svårligen kunna förhindras, äfven om
frihet från ett eller annat af de eljest faststälda läroämnena för
detta ändamål medgifves, att derigenom mången gång framkallas
en alltför stark ansträngning hos lärjungen, och att således denna
frivilliga undervisning kommer att verka i motsatt riktning emot
de åtgärder, som föreslagits till förhindrande deraf, att lärjungarne
öfverhopas med arbete. Att för öfrigt under särskilt lyckliga
förhållanden undantagsvis på denna väg en tillfredsställande latinkunskap
af en eller annan kan vinnas, må ingalunda förnekas,
men möjligheten eller lämpligheten af att på sådan grund bygga
I en anordning för skolornas verksamhet i allmänhet och för ett
större antal lärjungar kan visserligen icke dermed anses bevisad.
Hvad som under gynsamma omständigheter kan åstadkommas
med en eller annan väl begåfvad, med vetgirighet och
ihärdighet utrustad lärjunge, bör icke få tjena till rättesnöre, då
det gäller att fastställa en hel skolorganisation. Komitén synes
i sjelfva verket betrakta hela denna anordning såsom en öfvergångsåtgärd.
Erfarenheten torde också otvifvelaktigt komma att
visa, antingen att latinet tränges ut från reallinien, emedan geLårov.
-kom. bet. Beservationer. 6
nom dess läsning icke vinnes ett resultat, som motsvarar den
derpå nedlagda tid och möda, eller också, om skälen för dess
kvarstående der skulle befinnas öfvervägande, att det kommer
att taga i anspråk vida mera tid och arbete, än man nu synes
föreställa sig.
Det torde häraf vara tydligt, att äfven om man skulle godkänna
riktigheten af de förutsättningar angående studierna och
examina vid universitetet, från hvilka Komitén utgått, likväl icke
de anordningar för skolundervisningen, som föreslagits, deraf
framgå såsom en gifven följd. Men nu är det så långt ifrån att
jag kan finna dessa förutsättningar riktiga, att de tvärtom synas
mig vara alldeles i strid med hvad från universitetets sida härutinnan
yrkats. Komiténs förslag med afseende på fordringarna i
latinet för de akademiska examina synes mig uppgjordt med föga
hänsyn till de myndigheters åsigter, som härvid uttalat sig och
hvilkas yttranden blifvit till Komiténs kännedom meddelade.
Resultatet af dessa yttranden skall derför här i kort sammanfattning
framläggas i sammanhang med några upplysningar angående
de åsigter, som i detta stycke gjort sig gällande utom
vårt land.
Att teologiska universitetsstudier skulle vara möjliga utan
de kunskaper i latin och grekiska, som nu förutsättas, har icke
af någon myndighet, som deröfver yttrat sig, blifvit satt i fråga
och är icke heller af Komitén uttaladt. Äfven för de juridiska
studierna, så vidt de skola förbereda för egentlig domareverksamhet,
hafva så väl de juridiska fakulteterna, som de akademiska
konsistorierna fordrat till och med ett större kunskapsmått i latin,
än det som nu fordras i afgångsexamen på den klassiska linien,
och äfven de afvikande åsigter, som af åtskilliga juridiska fakultetens
lärare uttalats, gå icke ut på att fordra mindre, än hvad
som på denna linie nu läres. Skulle åter, såsom af åtskilliga
akademiska myndigheter föreslagits, en lägre juridisk examen, vare
sig under namn af kansliexamen eller annan benämning, komma
att införas, afsedd hufvudsakligen för tjenster inom förvaltningen,
så synes den omständigheten, att för denna examen latinkunskap
anses kunna undvaras, icke behöfva utöfva något särskildt inflytande
på ordnandet af skolorna, om det också medgifves, att
realliniens mera på insigter i matematik och naturvetenskaper
anlagda läroplan icke är alldeles efter dessas behof lämpad.
Äfven öfverallt utomlands förutsätta de juridiska universitetsstudierna
föregående bildning på skolans klassiska linie, dels med,
dels utan grekiska; undantag gör endast vårt granland Norge,
der dock förhållandet lär vara, att realstudenterna gemenligen
frivilligt underkasta sig en mindre examen i latin.
I afseende på de medicinska studierna synes den öfvervägande
meningen hos de sakkunnige i vårt land vara för bibehållande af
det nuvarande latinska kunskapsmåttet. Detta är nemligen tillstyrkt
af den medicinska fakulteten i Lund enhälligt, af pluraliteten
af medicinska fakulteten i Upsala, af en minoritet af Karolinska
institutets lärarekoilegium, äfvensom af de begge universitetens
konsistorier. Samma åskådning gör sig ock gällande i
andra land, med undantag visserligen af Norge, der den treåriga
latinkurs, som föregår mellanskolans afgångsexamen anses tillräcklig.
I Tyskland och Preussen fordras för blifvande läkare
klassiska studier med latin och grekiska; lärjungar från realgymnasierna,
alltså sådana som läst latin, men icke grekiska,
hafva väl tillträde till åtskilliga examina inom filosofiska fakulteten,
men icke till det medicinska studiet, ehuru angående deras
rätt dertill nyligen förts och ännu föres en liflig strid. Äfven
vid de schweiziska universiteten, som eljest med stor lätthet
lemna tillträde åt realister, håller man dock på latinkunskap och
humanistisk bildning för den blifvande läkaren. Särskildt upplysande
är förhållandet i Frankrike. För omkring 30 är sedan
gjordes der ett försök att för tillträde till de medicinska studierna
nedsätta fordringarna på klassisk bildning. Vid den s. k. bifurkationens
införande 1852 bestämdes nemligen, att de, som ville
studera medicin och farmaci, skulle fritagas från att framlägga
betyg öfver genomgångna prof för baccalauréat és lettres, d. v. s.
84
klassisk studentexamen, och i stället förete betyg öfver baccalaureat
és Sciences, d. v. s. studentexamen med en större kurs i realämnena
och en mindre i latin. Denna lag rönte hos läkarekåren
starkt motstånd, och under de sex år, den var gällande, klagade
fakulteterna och framstående målsmän för läkarekonsten öfver
verkningarna af densamma. Man anmärkte, att läkareståndets
allmänna bildning hade sjunkit utan att yrkes bildningen derpå
någonting vunnit. Man yrkade allmänt återupptagande af den
gamla fordran på baccalauréat és lettres: de litterära studierna,
menade man, äro nödiga för läkarens högre allmänbildning, sedan
böra de matematiska och naturvetenskapliga tillkomma, dock så
att i examen lemnas befrielse från de svårare styckena i matematik.
Resultatet blef, att genom dekret af d. 23 Aug. 1863 såsom vilkor
för studier till medicinsk grad fordrades baccalauréat és lettres
jemte baccalauréat és Sciences restreint; hvilken bestämmelse ännu
är gällande. I öfverensstämmelse med denna allmänt förekommande
uppfattning framhålla ock de medicinska fakulteterna i vårt land
vigten för den blifvande läkaren icke blott af latinkunskap såsom
vilkor för bedrifvande af fackstudier, utan ock af den allmänna
humanistiska bildning, som på den klassiska linien förvärfvas.
Beträffande universitetsstudier inom den filosofiska fakultetens
humanistiska sektion torde åsigterna bland de närmast sakkunnige
hos oss, trots en och annan uttalad afvikande mening, dock
kunna anses i det närmaste odelade derom, att de förutsätta den
latinkunskap, som hos oss vinnes på den klassiska linien. Ännu
mera odelade torde åsigterna derom vara utom vårt land. Detsamma
kan deremot icke sägas om de studier, som tillhöra samma
fakultets matematisk-naturvetenskapliga sektion. I afseende härå
hafva dessa vetenskapers närmaste målsmän vid våra universitet,
de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna, visserligen icke enhälligt,
men dock med öfvervägande pluralitet, framträdt såsom
talemän för den åsigten, att latinkunskap icke är behöflig för
universitetsstudier i dithörande ämnen. Detta vitnesbörd bör
naturligtvis gälla hvad det kan, men uttalandet är likväl icke
85
alldeles enstämmigt, icke heller kan man säga, att det stödjes pa
någon från andra håll vunnen erfarenhet. Denna talar snarare
emot än för saken. Visserligen finnes land, der en sådan frihet
är medgifven. Sådana äro, utom Norge, äfven Schweiz och pa
allra sista tiden Frankrike, der genom ett dekret af den 28 Juli
1882 lärjungar från realundervisningen fått rätt att taga grader
inom faculté des Sciences. Men universiteten i Schweiz skilja sig
i åtskilligt från det öfriga Europas, dels nemligen derutinnan
att lärare vid de högre folkskolorna bildas vid dessa undervisningsanstalter,
dels ock deruti att der äfven meddelas högre teknisk
undervisning, och torde detta vara grunden dertill, att det öfver
hufvud är ganska lätt att få tillträde till högskolorna derstädes.
I Frankrike åter hafva, såsom bekant är, fakulteterna — nagra
universitet i vår mening finnas ej — föga betydelse för den vetenskapliga
undervisningen och äro hufvudsakligen examensanstalter;
måhända har man i nämda stadgande velat finna ett medel att
höja deras verksamhet såsom läroanstalter och föröka antalet af
deras lärjungar. Den högre vetenskapliga undervisningen meddelas
deremot i Frankrike icke vid fakulteterna, utan vid de s. k.
specialskolorna, och egendomligt är att till dessa icke beviljats
tillträde för lärjungar från realundervisningen, icke ens dä det
gäller sådana yrken, der vi obetingadt åtnöja oss med en utan
latinkunskap vunnen föregående bildning, t. ex. för krigsskolorna,
skogsinstitutet o. s. v. I Preussen och andra tyska stater har
tillträde till universitetsundervisningen för rena realister icke
ens blifvit satt i fråga. Deremot hafva lärjungar med förkunskaper
i latin, men icke i grekiska under det senaste årtiondet erhållit
rätt att vid universiteten studera inom filosofiska fakulteten vissa
ämnen, hufvudsakligen matematik, naturvetenskaper och moderna
språk. Om den framgång, hvarmed sådant skett under den tid,
det varit medgifvet, äro omdömena olika, såsom ock i Komiterades
betänkande framhålles. Å ena sidan påstås af åtgärdens motståndare,
att de, som utgå från de klassiska gymnasierna, äro i
allmän förmåga sina från realgymnasierna utexaminerade kamrater
86
afgjordt öfverlägsna, och att de förra, äfven om de vid begynnelsen
af sina universitetsstudier hafva mindre kunskaper än de senare
i de ämnen, åt Indika de egna sig, likväl inom kort tid icke blott
upphinna, utan äfven gå om dem. A andra sidan vilja icke åtgärdens
försvarare godkänna detta omdöme. De medgifva väl,
att de från de klassiska gymnasierna utgångna i kunskaper blifva
med sina kamrater jemförliga, men icke att de öfverträffa dem.
Att den reala bildningen skulle vara eu bättre förskola för universitetsstudier,
påstår man således icke, åtminstone står ett sådant
påstående, om det förekommer, alldeles enstaka, deremot visserligen
att den är lika god som den klassiska. Hvad man åter af
en skolbildning utan latinkunskap kan vänta för blifvande vetenskapliga
studier, derom föreligger från detta land ingen erfarenhet.
Under sådana förhållanden kan det icke förvåna, om man i denna
fråga emot de åsigter, som hos oss vilja göra sig gällande, väger
dem, som på andra håll uttalats, och icke obetingadt stöder sig
på de i speciel mening närmast sakkunnige. Om emellertid Kungl.
Maj:t på grund af de yrkanden i denna riktning, som från universitetens
matematisk-naturvetenskapliga sektioner framstälts,
och på grund deraf att dessa yrkanden blifvit af andra myndigheter,
som yttrat sig öfver de akademiska examina, åtminstone
delvis understödda, skulle finna skäl att besluta, att universitetsexamina
inom denna sektion må kunna afläggas äfven af studerande,
som icke ådagalagt latinkunskap, så utöfvar detta enligt min mening
intet inflytande på skolornas ordnande. Reallinien, sådan
den nu är, och ännu mera efter den något förändrade läroplan,
som af Komitén föreslagits, lemnar i detta fall för sådana universitetsstudier
eu lämplig förberedelse, liksom hittils för inträde
vid det teknologiska institutet.
De uttalanden om latinstudiets betydelse, som från olika sakkunniga
myndigheter i vårt land föreligga, och de åsigter, som
hos andra folk i detta afseende gjort sig gällande, hafva naturligtvis
sin betydelse såsom en under århundradens utveckling
framkommen allmän erfarenhet, hvilken på grund af denna sin
87
egenskap måste ega mera värde än den enskildes på möjligen
mer eller mindre subjektiva grunder fotade meningar. Denna
erfarenbets vittnesbörd torde således, da det gäller att lagstifta
för undervisningen i ett helt land, böra väga tungt äfven för
den, som måhända icke känner sig fullt öfvertygad om riktigheten
af de grunder, med hvilka denna erfarenhet teoretiskt
stödjes. Fordringarna på allmän bildning bestämmas, i synnerhet
vid den utbredda samfärdseln emellan folken, som kännetecknar
vår tid, icke af ett folk ensidigt, utan de måste blifva något så
när desamma hos alla. Vi äro alltför mycket sammanbundna med
den öfriga bildade verlden för att i detta stycke vara sjelfständiga
i den meningen, att vi ställa oss helt och hållet pa egen giund.
Det är också mången gång med sanning anmärkt, att det minst går
för sig för ett litet folk, sådant som vi äro, att skilja oss från
den allmänna europeiska kulturutvecklingen, om vi vilja behålla
vår plats bland de folk, som sjelfständigt arbeta för denna. Vi
måste af flere skäl uppgifva att härvid blifva alldeles likstälda
med de större folken. A.tt nödgas lära sig sa manga språk, som
vi, är visserligen ingen fördel för bildningen öfver hufvud; det
är tvärtom en bland de flere olägenheter, som åtfölja vår ställning
såsom ett litet folk, om det också finnes nationer, som i detta afseende
äro i ännu sämre belägenhet än vi. Men att vi derför
gent emot det öfriga Europa skulle ställa oss alldeles utan förmåga
af denna bildningens sjelfständighet, torde dock vara meia,
än vi kunna anse oss hafva rätt att göra.
De grunder, som anföras för latinets och öfver hufvud för
de klassiska studiernas ingående i undervisningen, äro flerstädes,
särskilt i de afgifna yttrandena öfver de akademiska examina,
från olika synpunkter så utförligt behandlade, att det kunde synas
nog att dertill hänvisa. Men i betraktande af denna frågas betydelse
för Komiténs skolorganisation sförslag, och då Komitén
sjelf ansett, att en sammanställning och pröfning af ifrågavarande
88
skäl utgör »måhända den vigtigaste delen af dess uppgift», sa
bör jag kanske icke underlåta att så kort som möjligt ingå i en
skärskådning af ett ämne, som för mig i mycket ter sig annorlunda
än för Komitéu, om icke för annat, åtminstone för att af
dessa grunder angifva min uppfattning.
Skälet till den ställning, latinet intager vid våra skolor och
universitet, äro flere. Ett är dess vigt för den formela bildningen,
för tankens tukt och öfning. Att detta språk är synnerligen väl
lämpadt att skänka en sådan utbildning, har en lång tids erfarenhet
gifvit vid handen och torde få anses såsom allmänt erkändt.
Mången anser till och med, att denna dess egenskap ensam
berättigar det till dess plats bland skolans läroämnen. Latinets
värde härvid beror väsentligen dels på detta språks ställning till
de nyare folkens språk inom den indoeuropeiska språkstammen,
dels på den vetenskapliga genomarbetning, som det under lång
tid såsom undervisningsmedel erhållit. De moderna språken stå
oss närmare; vi sätta oss lättare in i deras byggnad; vi tillegna
oss dem derför i vida högre grad än de gamla genom öfning
och vana. Latinet ligger deremot för oss längre bort, så att
denna mera omedelbara väg för dess lärande icke kan i samma
matt anlitas; endast genom ett vida starkare användande af förståndets
verksamhet, af abstraktion och reflektion, kan det blifva
föremal för tillegnande af oss. Å andra sidan företer icke heller
latinet sa stor olikhet med vårt språks bygnad, att det alls icke
lämpar sig för den jemförelse, hvarom här är fråga. I detta förhållande
ligger hvad som är sant af den satsen, att latinet genom
sin egen språkliga beskaffenhet särskilt lämpar sig till formelt
bildningsmedel, ett påstående, som man någon gång mindre riktigt
formulerat sa, som om latinet egde någon särskild inneboende
förmåga att mera än alla andra språk utgöra något uttryck för
den rediga och klara tanken. Latinets ställning inom vår egen
språkstam är således grunden dertill, att det lian för oss mera
än andra språk utöfva eu formelt bildande inverkan. Att det
åter verkligen intagit den plats, som det i detta afseende eger,
89
beror derpå, att det under en århundraden igenom fortgående
vetenskaplig bearbetning varit ett fält för den abstraherande och
reflekterande tankens verksamhet och derigenom blifvit beredt till
ett framstående medel för tankeförmågans öfvande och skärpande.
Härmed är icke sagdt, att icke latinet skulle kunna i detta
hänseende ersättas af något modernt språk: man har nemligen dervid
att fasthålla, att äfven om den lemnade ersättningen icke skulle
i allo motsvara det som skall ersättas, den likväl kan vara tillräcklig
för det ändamål, som åsyftas. Endast erfarenheten kan
här fälla ett afgörande utslag. I alla händelser må man icke
föreställa sig, att ombytet är så lätt verkstäldt. Redan den
frågan, hvilket språk skall inträda såsom hufvudspråk i stället,
kan blifva föremål för mycket olika åsigter. Latinet egen verkligen
åtskilliga företräden, som intet annat tungomål kan erbjuda.
Om språken framför flere andra ämnen ha det företrädet såsom
föremål för skolundervisningen, att de redan från begynnelsen
kunna behandlas vetenskapligt i den meningen, att det för lärjungen
liggande materialet också lemnar bevisningen för de satser,
som derur utvecklas, och att ingenting behöfver antagas på lärarens
eller lärobokens auktoritet, så gäller detta särskildt om ett språk
och en litteratur, som ligger för oss såsom ett afslutadt helt och
kan såsom ett sådant behandlas. Dermed sammanhänger ock, att
då vi samla undervisningen kring detta språk, vi kunna i vårt
ordnande af skolan ställa oss oberoende af alla nationela sympatier
och antipatier. Hvilket nyare språk man än väljer, kan
detta lätteligen ge anledning till en måhända ogrundad, likväl
förklarlig och hos mången verkligen befintlig fruktan, att man
gör sig sjelf och sitt eget folk allt för starkt beroende af det
folks kultur och anderiktning, hvars språk man låter inträda såsom
skolans hufvudspråk. Af latinet fruktar ingen någon fara
för vår nationela sjelfständighet, vi befinna oss der på fullkomligt
neutral mark. Icke heller får man glömma den betydelse,
latinet just genom sin ställning bland språken naturligen intager
såsom centrum i språkstudierna, så snart det ingår bland dessa;
90
en synpunkt synnerligen vigtig under sådana förhållanden, att
flere språk af en eller annan anledning måste läras. Erfarenheten
visar, att det just i denna sin egenskap verkar icke tyngande,
utan stödjande och underlättande. Latinet öfvertager då naturligen
omsoi’gen om den allmänna språkbildningen: de öfriga språken
kunna tagas mera från praktisk synpunkt. Slutligen är att besinna,
att metoden för den latinska språkundervisningen, ehuru
äfven den allt framgent underkastad framåtskridandets lag, likväl
kan sägas hafva hunnit en utveckling och fulländning, som ännu
icke kommit något modernt språk till del. Den plats, till hvilken
latinet i detta afseende uppstigit, har icke vunnits genom års
eller årtiondens arbete, utan genom århundradens, och det är troligt
nog, att mer än en generation skall komma att lida af förändringen,
innan man af något modernt språk lyckas skapa för
den formela bildningen hvad latinet varit och ännu onekligen är.
Emellertid är det tydligt, att latinets företräde såsom formelt
bildningsmedel icke ensamt i och för sig är tillräckligt att gifva
detta språk det rum, som det så länge intagit i den högre allmänbildningen.
Att detta icke heller, historiskt taget, varit grunden
till denna latinets ställning, är nogsamt bekant. Man kan säga,
att alla undervisningsämnen hafva den egenskapen att vara formelt
bildande, låt vara att somliga kunna vara det mer och andra
mindre; sådant beror i mycket, ehuru visst icke i allt, på sättet
för behandlingen. Språken må i detta afseende hafva åtskilliga
företräden framför andra ämnen, de gamla språken framför de
nyare; denna omständighet kan dock icke i och för sig rättfärdiga
deras inträde i undervisningen och behöfver det icke heller. Till
den formela nyttan kommer nemligen, såsom ett väsentligt och
afgörande skäl vid detta ämne, liksom vid alla andra, den materiela,
d. v. s. det vetande, det kunskapsinnehåll, som genom dess
lärande vinnes. Här åter göra sig två synpunkter gällande, dels
nemligen nyttan eller nödvändigheten af latinkunskap för blifvande
fackstudier, dels latinets eller, tydligare sagdt, de klassiska
studiernas betydelse för bildningen i det hela. I hvad mån latin
-
91
kunskap kan anses nödig för ett vetenskapligt bedrifvande af de
olika arterna af fackstudier, är i det föregående behandladt. Men
denna sida af saken är icke den väsentligaste. Undersökningen
om värdet af det vetande, som detta studium skänker, kan icke
begränsas till det spörsmålet, huruvida ett visst mått af kännedom
af latinet är nödig eller icke för bedrifvande af studier inom
en viss vetenskap eller del deraf, samt för det fall att nödvändigheten
deraf medgifves, huru stort detta mått skall vara. Om
frågan ställes på det viset, blir den gemenligen Obetydande med
denna: hvilket är det minsta mått, med hvilket man möjligen kan
hjelpa sig fram? På den vägen lärer man knappast komma till
något tillfredsställande svar. Det blir möjligen för den ena vetenskapen
eller delen af densamma ett mått, för den andra kanske
ett annat; i alla händelser kan det svårligen från denna synpunkt
fastställas på ett sådant sätt, att skolans undervisning kan lämpas
derefter.
Men äfven åtskilligt annat är härvid att taga i betraktande.
Det behöfver förmodligen icke erinras derom, att den snillets
slagruta, som upptäcker vetenskapens förborgade hemligheter och
ger uppslag till nya gestaltningar inom dess verld, ofta nog kan
varda den gifven, hvilkens bildning icke är så synnerligen omfattande,
lika litet som derom, att denna obestridliga sanning för
den sak, som här är i fråga, icke bevisar mera, än om någon skulle
vilja förneka värdet af omfattande tekniska studier på den grund,
att mycket stora, kanske mången gång de vigtigaste tekniska
uppfinningar gjorts af olärdt folk. Vidare är det tydligt, att i
många vetenskaper, kanske i alla, resultaten kunna meddelas
äfven åt sådana, som sakna den föregående bildning, som nu
gemenligen anses erforderlig. Svårare är det deremot med bevisningen,
om det också icke må förnekas, att i många fall denna
skulle humla så framställas, att den blefve tillgänglig äfven för
den, som icke erhållit latinbildning. Saken gäller mindre de på
latin i nyare tider författade skrifter, hvilkas betydelse, liksom
antal, antagligen med tiden blifver allt mindre. Men vigtigare
92
är en annan omständighet, den nemligen, att det nu en gång är
så, att den vetenskapliga litteraturen, i allmänhet taget, är tillkommen
under den allmänna förutsättningen af en sådan bildning
hos läsaren. Denna litteratur blifver således mången gång i större
eller mindre grad otillgänglig under andra förutsättningar, med
andra ord, den kan icke understödja sjelfständiga vetenskapliga
studier. Så t. ex. torde det utan latinkunskap väl vara möjligt
att tillegna sig den juridiska vetenskapens resultat, men icke dess
bevisning; hvadan det ock lätteligen låter förklara sig, att den
praktiske j uristen med de förutsättningar, från hvilka han närmast
utgår, möjligen finner ett mindre mått nödigt än den juridiske
läraren, som just eger att tillse, att ämnet på sådant sätt meddelas,
att den vetenskapliga bevisningen kommer med. På samma
sätt kan man mycket väl i och för sig tänka sig möjligheten af
att t. ex. lära sig grekiska utan att kunna latin eller till och
med att idka språkvetenskapliga studier utan den kunskap i latin
och grekiska, som nu i allmänhet eges af den bildade; men deraf
följer icke, att sådant under vanliga förhållanden för oss går för
sig eller är en naturlig väg. Man får således icke af den omständigheten,
att en viss kunskap i och för sig kan vara obehöflig
för att förstå en viss vetenskap, omedelbart sluta dertill, att den
för oss och under nu varande förhållanden är obehöflig. Ändtligen
får det visst icke förnekas, att inom många vetenskapsgrenar
eller delar deraf, undersökningar af verkligt vetenskapligt
värde kunna göras äfven af den, som icke eger latinska eller
grekiska studier. Fältet är i sj elfva verket så jukt och sä omfattande,
att utan all fråga många stycken deraf kunna med
framgång bearbetas utan denna kunskap. Särskildt gäller detta
i en tid, sådan som vår, då specialforskningen för hvarje dag
tager allt större utrymme för sig. Vid denna vidt utsträckta
arbetsfördelning på detta område, likasom på alla öfriga, är det
förklarligt nog, att icke blott inom de s. k. reala vetenskaperna,
utan äfven inom kretsen för hvad man brukar kalla den humanistiska
forskningen, många delar kunna utväljas, der mycket
93
godt och nyttigt arbete kan uträttas, mycket i vetenskapligt afseende
värdefullt kan uppdagas äfven af dem, hvilkas förstudier
icke ega ett så synnerligen vidsträckt omfång. Det är också
troligt nog, att så länge denna riktning är den öfvervägande, man
föga skall känna ensidighetens svaghet och endast ha öga för
dess styrka. Men en sådan riktning kan dock icke vara vetenskapens
enda och högsta. Ty det måste dock framför allt gälla
att i mångfalden icke förlora enheten, att af de mödosamt hopletade
och hvar för sig polerade bygnadsstenarne sammansätta
en bygnad, som låter sig på en gång uppfattas och öfverskådas
som ett helt. I alla händelser behöfver vetenskapsmannen, så
snart han skall verka såsom lärare, vare sig vid universitet eller
skolan, och i denna egenskap vägleda andra och bedöma deras arbeten,
framför allt öfversigt öfver det hela, han behöfver klarhet
icke blott öfver sin vetenskaps omfång och mål, utan ock öfver
dess betydelse och ställning till andra kunskapsarter. I detta
sammanhang framträder tydligast vigten deraf, att de särskilda
fackstudierna, för att varda skyddade emot en eljest lätt sig inställande
ensidighet och tillbakadragenhet inom sig sj elfva, äro
fotade på en fast och säker humanistisk grundval. På samma gångframstår
också de klassiska studiernas — ty betraktelsen höjer
sig här till en vidsträcktare synpunkt — värde icke blott för
vetenskapsmannen, utan ock för den högre allmänbildningen öfver
hufvud.
Dessa studier ega nemligen en vida högre och mera omfattande
betydelse, än att den kan mätas endast efter deras
större eller mindre nödvändighet, deras större eller mindre nytta
för det ena eller det andra fackstudiet. Bildning är undervisningens
mål. Bildning åter, betraktad från den teoretiska synpunkt,
hvarom här är fråga, är det närvarande slägtets tillegnelse
af den kultur, som genom de förgångna slägtenas arbete tillkommit.
Utan en sådan tillegnelse kan den närvarande tiden
icke fylla sin pligt att öfverlemna sitt bildningsarf förökadt och
förkofradt åt den kommande. Bildning i denna mening är således
94
väsentligen historisk. För all historisk kunskap är visserligen
en öfversigt nödvändig, men denna kunskap får lif först derigenom,
att till öfversigten sluter sig en på egen åskådning grundad
betraktelse af den förflutna tiden, såsom den sjelf tecknat
sig i de vittnesbörd, den qvarlemnat om sin tillvaro. Vår egen
tid tvingar sig på oss af sig sjelf i hela den verld, som omedelbart
omger oss, äfven der vi icke öfver den göra särskilda studier,
den gamla tiden kommer icke till oss lika omedelbart. Nu är
den klassiska kulturen en af vår odlings källor. Den är för oss
icke blott historiens begynnelse, utan den är vår verldsdel första
stora kulturepok, för mensklighetens historia så betydelsefull, att
endast en finnes, som i det stora hela dermed kan anses jemförlig,
den nemligen, som började med hvad man brukar kalla odlingens
pånyttfödelse vid slutet af medeltiden och som fortgår till våra
dagar, omfattande alla jordens af den vesterländska bildningen
delaktiga folk. Den klassiska litteraturen är det förnämsta medlet,
hvarigenom vi tillegna oss denna antika odling. Hela nutidens
kultur har nu en gång den karaktären att vara härledd och icke
ursprunglig. Den hvilar på den klassiska grunden, och det går
icke för sig, äfven om vi ville, att lösrycka oss derifrån. Grekerna
stodo i detta afseende, när saken betraktas från synpunkten
af den gamla kulturens förhållande till oss, på en annan och
sjelfständig botten. Efter grekerna deremot har intet folk intagit
denna ställning; hvarje efterföljande har fått gå i skola hos det
föregående. Romaren måste i sig upptaga det grekiska bildningsresultatet,
och vi måste i oss upptaga resultatet af begges arbete
för den menskliga odlingen. Men detta måste ske på ett sådant
sätt, att det utöfvar tillbörligt inflytande på bildningen i det hela
hos det nutida slägtet; det är derför med sanning anmärkt, att
vi endast genom en fortfarande bearbetning och tillegnelse af de
gamla bildningselementen kunna i verklig mening göra oss forntiden
till godo. Hvad man kallar klassisk bildning ligger väsentligen
deruti, att man eger icke blott kännedom i andra hand af
dessa källor för vår kultur, utan en omedelbar, på egen åskådning
95
grundad, kunskap om dem samt eu dermed förbunden förmåga att
sjelfständigt uppsöka och, om så beliöfves, sjelfständigt begagna
dem.
Denna bildning kan nu till följd af sakens natur icke blifva
tillgänglig för alla eller ens för flertalet, och detta är icke heller
nödvändigt. Forntidens bildningsarf kommer också till oss genom
den allmänna kulturströmningen, och flertalet, äfven af de bildade,
kunna och måste nöja sig med att blifva delaktiga af detsamma
i jden form, i hvilken det af samtiden och den närmast förflutna
tiden är oss öfverantvardadt. Det blir ett fåtal, som blir närmare
förtroget med de klassiska bildningselementen, men detta
fåtal bör dock icke vara alltför ringa. Det kan också vara svårt
att säga, huruvida för den eller den enskilde en sådan kännedom
om den klassiska kulturen är nödvändig, eller huruvida han icke
möjligen för sitt ändamål kan vara den förutan. Men det är af
vigt för hela folket, att detta från forntiden hemtade bildningselement
finnes icke blott hos en eller annan, utan hos så många
bland folket, att det förmår utöfva ett befruktande och lifgifvande
inflytande på bildningen i det hela. I England betraktar man
de klassiska studiernas betydelse hufvudsakligen från denna synpunkt.
Den klassiska skolan är der en skola för allmän bildning,
som sökes af dem, som af inre böjelse vilja eller till följd af yttre
vilkor kunna förvärfva sig hvad som betraktas såsom den fullständigaste
och högsta form af bildning. Hos oss kan det icke, lika
litet som i de flesta andra länder, vara alldeles så. De som besöka
skolorna måste i de allra flesta fall tänka på en verksamhet, som
skänker dem framtida utkomst, och ett mycket stort antal hafva för
afsigt att ingå i det allmännas tjenst. Men om staten hos någon skall
göra anspråk på denna klassiska bildning, så ställes detta anspråk
på ingen billigare än på dem, som för sin fackbildning verkligen
behöfva tillegna sig denna kunskap, och på ingen rättvisare än på
dem, som genom sin verksamhet äro satte att vara ledare af det
andliga arbetet inom fäderneslandet. Sålunda sammanfalla behofven
för dem, som i sin kunskap i det ena eller andra af de
96
gamla språken se ett medel för att vinna fackbildning, och för
dem, som derigenom söka få en djupare insigt i mensklighetens
bildningsgång. De möjligen olika fordringarna för fackbildningen
få den enhet, som de måste ega för att kunna tillgodoses i den
allmänna, skolbildningen. Den ene får kanske litet mer, den andre
kanske litet mindre, än han för sitt särskilda ändamål nödvändigt
behöfver, men alla de särskilda målen förenas i det gemensamma
högre, vinnandet af någon klassisk bildning såsom ett medel att
bättre uppfatta den menskliga odlingen i sin utveckling och sitt
sammanhang samt derigenom också få en djupare uppfattning af
nutiden.
Genom en sådan ställning för den klassiska bildningen sker
ock, att den icke sluter sig inom sig sjelf, utan verkar befruktande
på den allmänna bildningen hos folket i dess helhet. Man
får understundom höra sägas, att de blifvande lärde och vetenskapsmännen
nog böra grundligen utrustas, men för det stora
antalet af bildningssökande ungdom, som dock egentligen skall
uppfostras till praktiska män, skötande hvar och en sitt lilla
bestyr inom den mångfald af skilda förrättningar, som samhället
kräfver, är sådant endast gagnlös barlast; de böra utan onödiga
omvägar helt enkelt danas för sin praktiska kallelse. Huru skenfagert
ett sådant tal än kan låta, så innebär det dock ett misskännande
af sammanhanget emellan de olika bildningselementen
och bildningslagren inom samhället. Ingen lärer väl på förhand
kunna säga, att denne skall blifva vetenskapsman och denne icke,
samt derefter rätta utstyrseln för hvardera. Icke heller är det
rätt, att den praktiska mannen endast bör inöfvas till ett visst
handlag, en viss förmåga att röra sig inom ett begränsadt område
utan tillräcklig bildningsfond för att uppfatta grunderna för sitt
görande och utan derpå beroende möjlighet att reda sig med saker,
hvilkas behandling icke alldeles kan gå efter de uppgifna reglerna.
Slutligen — och detta är en hufvudsak — hvarföre skall
man lägga an på att vidga klyftan emellan vetenskapsmannen
och den praktiske mannen? Tvärtom bör man så mycket som
97
möjligt söka slå en brygga emellan begges vetande och verksamhet.
Men detta låter sig icke gorå på annat sätt, än att den
enes vetande såväl som den andres utgår från något så när
samma förutsättningar och hvilar på samma grundval. Vill man
verkligen hålla bildningen uppe i ett land, så är det icke nog att
tillse, att der finnes några få lärde, hvilka skulle arbeta hvar
och en i sin sak, mer eller mindre afstängde från det öfriga
folket. Det är fastmera lika nödvändigt, att det finnes ett vetenskapligt
bildadt medelstånd, som eger möjlighet att sjelfständigt,
om så behöfves, uppsöka källorna och sålunda blifva förmedlingen
emellan det egentligen lärda ståndet och den stora allmänheten.
Ett sådant bildas nu visserligen icke ensamt genom lagar och
anordningar af skol- och universitetsväsendet, men dessa kunna
dock derpå utöfva ett betydande inflytande. Så mycket är visst,
att ju talrikare detta mellanstånd är, ju mindre skarpt det afsöndrar
sig så väl uppåt som nedåt, dess bättre äro utsigterna
för den vetenskapliga kulturen såväl som för den allmänna bildningen
öfver hufvud. Icke minst gagnas härigenom hvad man i
inskränktare mening brukar kalla folkbildningen.
Uppfattar man saken från denna synpunkt, så förfaller ock
såsom obetydande en invändning, som stundom höres mot de
klassiska studierna, nemligen att deras värde visserligen i och
för sig är mycket stort, men att likväl hvad som deraf kommer
flertalet till godo, numera är nedbragt till ett så ringa mått, att
behållningen icke svarar mot mödan af tillegnandet. Det gäller
nog om detta, som om hvarje annat undervisningsämne, att kunskapen
hos mången blir bristfällig, men man brakar icke deruti
finna något skäl att icke meddela någon kunskap alls. Huru
man än ordnar skolorna, lärer det icke kunna hindras, att deras
undervisning, den klassiska såväl som den icke klassiska, af ett
stort antal lärjungar icke rätt kan tillgodogöras. Men ingen lärer
våga taga på sitt ansvar att afvisa dem på förhand. Läraren
får nog ödmjukt finna sig deri, att mycket af det, som han sår,
icke går upp eller icke lemnar en tillfredsställande skörd. Man kan
Lärov.-kom. bet. Reservationer. 7
98
väl ock med skäl härvid fråga, med hvad rätt det heter å ena
sidan: hvarför så mycket af klassisk undervisning? och å den
andra: hvad skola vi med så litet att göra? Stor är visserligen
icke den kurs, som läses i våra skolor, den är mindre än i andra
härutinnan bättre stälda land; stor är icke heller den, som brukar
fordras såsom den minsta till den filosofiska graden. Men den
är dock icke så liten, att den alls intet tjenar till att skänka den
åsyftade större förtrogenheten med forntiden. Det finnes nog de,
som med svett och möda motvilligt tillegna sig det minsta möjliga,
men det finnes ock andra, som, föranledda af tillfället att
lära och af pligten att lära, gå vida längre. I vanliga fall ligger
dock bakom detta ringa kunskapsmått en grundlig, metodisk, alla
själens förmögenheter utvecklande undervisning. Vidare är det en
grund, hvarpå ytterligare kan byggas och verkligen af många
bygges. Slutligen gäller det, att äfven denna begränsade kurs i
den klassiska litteraturen skänker dock en helt annan inblick i
de gamla folkens lif och verldsuppfattning än en blott utifrån
meddelad historisk kunskap. Det är i alla fall något annat att
sjelf se och höra, att föras in i saken, i stället för att åtnöjas
med en kunskap om saken. Hvar och en som fått tillegna sig
denna, låt vara mycket ofullständiga och ringa omfattande, kunskap,
lärer dock, om han vill vara uppriktig, icke undgå att erkänna,
att han finner sig på ett helt annat sätt hemmastadd i
den romerska verlden, än han känner sig redan i den grekiska,
om han icke läst detta språk, och ännu mera än han är t. ex. i
den semitiska, den indiska, den kinesiska verlden, äfven om han
rörande dessa tillegnat sig rätt många historiska notiser. Det
kan icke förnekas, att han i ena fallet rör sig bland väl bekanta
gestalter, i det andra bland idel främmande förhållanden.
Mera betydelse skulle möjligen den invändningen förtjena,
att den klassiska bildning, som meddelas i våra skolor, i alla fall
för mången blir ofullständig, så vida den nemligen icke omfattar
äfven den grekiska litteraturen, hvilken likväl är både rikare och
mera ursprunglig än den latinska och öfver hufvud står högre än
99
denna. Onekligen kräfves till fullständigheten af klassisk bildning
äfven förmågan af en mera sjelfständig uppfattning af den
grekiska verlden. Men detta hindrar dock icke, att en kännedom
af antiken, som endast är bygd på kunskap i latinet, är bättre
än den, som icke grundar sig på någon kunskap om något af de
gamla språken. Dessutom ega den grekiska och romerska verlden
så mycken likhet sins emellan, så mycken afslutenhet inom sig
sj elfva såsom ett helt, att den genom egen åskådning vunna insigten
i den ena också i hög grad underlättar möjligheten att
intränga i den andra. Det är vidare att märka, då man ställer
de latinska och grekiska litteraturerna emot hvarandra, att det
icke är den latinska litteraturens värde i och för sig, utan dess
historiska ställning, som här ger latinet sin betydelse. Inom den
antika verlden sjelf är det visserligen den grekiska litteraturen
och den grekiska kulturen, som intager främsta platsen, och den
latinska blir ett tillägg till denna, en utveckling deraf. Men för oss
är det icke så. Det är latinet och den romerska bildningen, som
för oss förmedlar öfvergången emellan den gamla verlden och den
nyare, emellan forntidens bildning och den moderna. Ju längre
man kan gå tillbaka, dess bättre utan tvifvel, men kunna af en
eller annan anledning begge dessa bildningskällor icke göras tillgängliga
för hvar och en, som eger behof af någon kännedom om
den antika odlingen, så är det för vår tid vigtigare att åtminstone
uppsöka den närmare af dem, den som mest omedelbart förenar
oss med forntiden. Slutligen gäller om latinet, hvad som icke
gäller om grekiskan, att det varit lärdomens språk, för att icke
säga mer, äfven i de nyare tiderna. De störste tänkare och
vetenskapsmän hafva på detta språk nedlagt resultaten af sina
forskningar; och man kan säga, att det ända intill början af detta
sekel varit ett lefvande tungomål. Latinet gifver oss sålunda
tillträde icke blott till den gamla, utan ock till en del af den
nyare litteraturen.
En riktig skärskådning låter sålunda de tre ofvan angifna
synpunkterna vid afgörande af denna fråga samtliga komma
100
till sin rätt. De klassiska studierna kafva sin hufvudsakliga betydelse
för den allmänna bildningen derigenom, att de införa oss
i kännedomen om forntiden ock på sådant sätt skänka oss möjligheten
af en fullständigare insigt i menskligketens bildningsgång.
De få ock i sammanhang dermed sin betydelse såsom förberedande
för vetenskapliga fackstudier, hvilken visserligen icke är inskränkt
till den i ock för sig underordnade fördelen, att de underlätta inhemtandet
åt terminologien, icke keller ens dertill att de bereda möjlig
ket att läsa nyare latinska skrifter, en förmän, som i många fall
kan vara af högre värde. Slutligen kunna ock böra dessa studier,
när de införas i skolundervisningen, der ingå på ett sådant sätt,
att de utöfva sitt tillbörliga inflytande på utvecklingen af lärjungens
själsförmögenketer. Äfven om de inskränkas till latinkunskap
ensamt, far detta icke förbises. Den vunna kunskapen
bör utgöra ett stycke af lärjungens bildning i det kela, ock icke
blott ett tillskott för ett eller annat praktiskt ändamål, utan
värde i sig sjelf ock utan sammanhang med den bildning, kan
eljest söker att tillegna sig.
Men om det sålunda — för att återvända till B-linien — i
min tanke måste anses såsom en högeligen våldsam åtgärd, den
der hvarken ur teoretiska eller från erfarenheten kemtade grunder
synes kunna försvaras, att för den klassiska linien borttaga den
hittils medgifna befrielsen från grekiska språkets läsning, eller
med andra ord att förmena alla dem, som af en eller annan anledning
icke vilja läsa grekiska, möjligheten att tillegna sig någon
kunskap i latinet utöfver den allra ytligaste, så är dermed
ingalunda sagdt, att på denna afdelning af den klassiska linien
för närvarande allting är väl bestäldt. Tvärtom måste det medgifvas,
att denna icke är så anlagd till förmån för grundliga
studier, som den kunde ock borde vara. De klagomål, som från
de s. k. reala vetenskapernas målsmän framstälts mot våra läroverk,
löpa väsentligen ut derpå, att de, som vid universitetet
101
skola egna sig åt matematiska, naturvetenskapliga och. medicinska
studier, sakna en god del af de för sådant ändamål nödiga eller
nyttiga förkunskaper. Denna fordran synes denna linie utan
svårighet kunna motsvara, om den ordnades derefter. Men så har
icke hittils sbett. Utbrytningen af B-linien har, som bekant är,
föranledts af yrkandet på tillfälle till befrielse från grekiskan.
Befrielsen har gifvits, och det ser nästan ut, som om detta varit
hufvudsaken, ty ersättningen har fått blifva sådan den kunnat.
Undervisningen i engelska är den enda, som kan anses utgöra
något verkligt vederlag, men detta språk har med skäl icke ansetts
kunna taga hela den lediga tiden i anspråk. Deremot torde
de åt matematik och franska anslagna timmarne knappast varit
till någon egentlig nytta för lärjungar, som i öfrigt skolat undervisas
tillsammans med den fullständigt klassiska linien. Teckningstimmarne
torde ock i många fall af en hel del af lärjungarne icke
så begagnats, att deraf hemtats väsentligt gagn; åtminstone lärer
detta vara många teckningslärares och rektorers erfarenhet. Om
deremot den genom grekiskans utgående ledigblifna tiden, med
undantag af hvad som kräfves för engelskan, användes för ett
grundligare tillegnande af de matematiska och naturvetenskaperna,
så skulle i dessa ämnen en grundläggning kunna vinnas, hvilken
kunde blifva af verklig nytta för universitetsstudier inom de
kunskapsområden, som förutsätta dylika insigter. På samma gång
skulle man ock gå till mötes deras åsigter, som fordra, att dessa
för vår tids odling så betydelsefulla vetenskaper till större omfång
måtte ingå i den allmänna bildning, som de för högre studierförberedande
läroverken meddela.
För att vinna detta mål, skulle endast en ringa jemkning
vara nödig i den läroplan, som af Komitén för den klassiska
linien föreslagits. Den åt fysiken anslagna timmen i 6:te och
7:de klasserna skulle nemligen utgå och i stället tilläggas i 6:te
klassen matematiken, och i 7:de grekiskan. Borttagandet af fysiken
är i öfverensstämmelse med det förslag, som framstälts af
1870—2 års komité och stöder sig på de skäl, som af denna an
-
102
förts, i synnerhet som en så begränsad tid, som en timme i veckan,
knappast torde ge tillfälle att uträtta något väsentligt. Att denna
timme i 7:de klassen blifvit lagd till grekiskan, har visserligen
delvis skett för A-liniens och grekiskans skull: denna linie får
derigenom en större enhet och begränsning, och det jemförelsevis
ringare antal lärjungar, som antagligen hädanefter komma att
läsa grekiska språket, särskildt de som skola egna sig åt prestembetet,
behöfva ganska väl för sina framtida studier deri förkofra
sig, så mycket ske kan. Men det har också lika mycket
skett till B-liniens förmån och till gagn för de ämnen, som der
skulle med större ifver drifvas, ty den från grekiskan lediga
tiden kommer matematiken och naturvetenskaperna till godo.
Den åt grekiskan anslagna tiden, enligt nu framstälda förslag
6 timmar i den sjette klassen och 7 timmar i den sjunde, d. v. s.
tillsammans 26 timmar i veckan under de fyra sista åren af skoltiden,
skulle alltså för dem, som från detta språk erhölle befrielse,
delas emellan engelska, matematik och naturvetenskap på sådant
sätt, att i sjette klassen engelskan Unge 3 timmar och naturvetenskapen
3 timmar i hvarje afdelning, i sjunde klassen engelskan
2 timmar, matematiken 2 (utom de 2, som förekomma på Alinien)
och naturvetenskapen 3 timmar i hvarje afdelning. Blinien
skulle då i sjette klassen läsa matematik gemensamt med
A-linien, 4 timmar, men i sjunde klassen skulle begge linierna i
detta ämne erhålla helt och hållet skild undervisning, B-linien
med 4 timmar och A-linien endast med 2. Engelskan skulle
genom denna anordning behålla nästan alldeles samma timantal,
som den nu har på denna linie, och få ett lika stort antal timmar,
som nu af Komitén för detta ämne är föreslaget på reallinien.
För matematiken skulle timtalet på denna linie under de fyra
sista åren från 462, som det nu utgör, af hvilka timmar likväl
de 116, som ämnet har mer än på A-linien (346), af mången anses
af föga värde, ökas till 560 1), och af dessa skulle genom en
'') Beräkningarna äro gjorda efter samma grunder som i Komiténs förslag,
d. v. s. det nuvarande läsåret beräknas till 33 läsveckor, det nya till 35 med 28
t. i veckan för 6:te klassen och 24 t. för 7:de. För de nuvarande månadslofven
är samma afdrag gjordt som af Komitén.
103
lämpligare anordning af undervisningen hvarje timme kunna på
ändamålsenligt sätt användas. Matematikens timtal skulle sålunda
ett godt stycke närma sig dess tid på reallinicn (770 timmar
under de fyra sista åren), naturligtvis utan att upphinna
det. Enligt 1859 års skolordning, hvilkens bestämmelser i detta
stycke voro gällande till 1877, hade matematiken 4 timmar i
veckan under de fyra sista åren, och det ansags, att det matematiska
studiet efter denna ordning var skäligen tillfredsställande.
Hvad som nu här föreslås, skulle blifva till utseendet detsamma,
men i verkligheten mera, på grund dels af de borttagna manadslofven,
dels af de något förlängda terminerna. Äfven latinlinien
A skulle på detta sätt få mera matematisk undervisning än efter
Komiténs förslag. Tiden för naturvetenskap torde lämpligast fördelas
i 1 timme åt natur alhistorien, som derigenom komme att,
liksom på reallinien, fortsättas till lärotidens slut och sålunda få
140 timmar utöfver det nuvarande antalet, och 2 timmar åt fysiken,
som derigenom skulle erhålla 280 timmar under de fyra sista
åren emot de nuvarande 170. Med en sådan undervisningstid
synes i detta ämne framstegen kunna i någon mån närma sig
realliniens. Franskan slutligen skulle visserligen förlora den
öfver skjutande timme, som den nu har, men i alla fall erhålla
samma tid som på linien A, och denna är lika stor efter den nya
ordningen som efter den gamla.
Den undervisningsplan, som föreslås för den klassiska linien
skulle alltså för de fyra sista årsafdelningarna blifva följande:
Ämnen. | Klass (6: l) 6. | Klass (6: 2) 7. | Klass (7: l) 8. | Klass (7: 2) 9. | ||||
A. | B. | A. | B. | A. | B. | A. | B. | |
Kristendom................. | 2 | 2 | 2 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 |
Modersmålet............... | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 |
Latin........................ | 7 | 7 | 7 | 7 | 6 | 6 | 6 | 6 |
Transport | 11 | 11 | 11 | 11 | 9 | 9 | 9 | 9 |
104
Ämnen. | Klass (6: l) 6. | Klass (G: 2) 7. | Klass (7:1) 8. | Klass (7: 2) 9. | ||||
A. | B. | A. | B. | A. | B. | A. | B. | |
Transport | 11 | 11 | 11 | 11 | 9 | 9 | 9 | 9 |
Grekiska............. | 6 | — | 6 | — | 7 | — | 7 | _ |
Engelska ................. | — | 3 | — | 3 | — | 2 | _ | 2 |
Franska................ | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 |
Matematik ...... . | 4 | 4 | 4 | 4 | 2 | 4 | 2 | 4 |
Naturvetenskap ......... | 1 | 4 | 1 | 4 | — | 3 | — | 3 |
Historia och Geografi ... | 3 | 3 | 3 | 3 | 2 | 2 | 2 | 2 |
Filos. Propedevt......... | — | — | — | — | 1 | 1 | 1 | 1 |
Summa | 28 | 28 | 28 | 28 | 24 | 24 | 24 | 24 |
I sammanhang med detta stärkande af de matematiska och
naturvetenskapliga studierna på B-linien borde ock en matematisk
uppsats i afgångsexamen införas för denna linies lärjungar. Man
har beklagat dess borttagande genom kung! kung. af den 1 Nov.
1878, emedan den ansågs hafva synnerligen bidragit till de matematiska
studiernas grundlighet. Denna skrifning skulle i sådant
fall på denna linie träda i stället för den franska på den rent
klassiska linien, hvarigenom motsvarighet vunnes i fordringarna
på begge. Den skriftliga examen skulle sålunda, motsvarande
hvad Komitén föreslagit för den klassiska linien (A-linien), här
utgöras åt: 1) en uppsats på modersmålet, 2) en öfversättning
från svenska till latin, 3) en öfversättning från latin till svenska,
4) en matematisk uppsats. Yilkoren för tillträde till muntlig
examen borde blifva desamma som för A-linien, nemligen att vara
godkänd för den svenska uppsatsen och för två af de öfriga, eller
under samma vilkor, som Komitén föreslagit för A-linien, att
vara godkänd för uppsatsen på modersmålet samt för endera af
öfversättningarna. I sjunde klassen skulle då äfven förekomma
för denna linies lärjungar matematisk skrifning, liksom för Alinien
fransk. Någon svårighet att i franska gemensamt undervisa
de begge linierna torde ej behöfva befaras, ehuru den ena
tva gånger i månaden skulle förehafva skriföfningar, den andra
105
deremot icke. Tid för genomgående af de skriftliga öfningarna.
i detta ämne för A-linien torde lämpligen kunna vinnas derigenom,
att en timme kvar fjortonde dag i sjunde klassen tages
från grekiskan och användes för detta ändamål. Skriföfningarna.
i skolan kunde under sådana förhållanden på latinlinien fördelas
på det sätt, att i sjette klassen skrefves svensk uppsats en gång
hvar 14:de dag och latinskt tema en gång i veckan. I sjunde klassen
skulle förekomma svensk uppsats en gång i månaden; ett latinskt
tema, i öfre afdelningen någon gång omvexlande med en
öfversättning från latin till svenska, en gång hvarje vecka med
undantag af dem, då den svenska uppsatsen utföres; ett franskt
tema (A-lim''en) och en matematisk uppsats (B-linien), begge
två gånger i månaden. Den föreslagna öfversättningen från
latin till svenska i afgångsexamen synes mig väl egnad att
jemte öfversättningen till latinet utröna examinanden verkliga,
mogenhet och på denna grund förtjena tillstyrkas, ehuru jag
föga varit i tillfälle att erfara några ofördelaktiga verkningar
för latinstudiet af den nuvarande latinskrifningen. Deremot,
har denna öfversättning enligt min mening större betydelse såsom
medel att pröfva lärjungarnas vunna insigt än såsom öfning.
På grund deraf anser jag, att öfversättningsöfningarna
från latin till svenska, åtminstone tils vidare och intill dessen
mera stadgad erfarenhet visat det tjenligaste sättet för
deras behandling, lämpligast kunna inskränkas till öfre sjunde
klassen.
Om den afdelning af läroverkets klassiska linie, på hvilken.
befrielse från grekiska språkets läsning för närvarande är medgifven,
på nu föreslaget sätt reformerades, så skulle, utan någon
förminskning i den nuvarande latinkursen, tillika sörjas derför,,
att denna linies lärjungar i de ämnen, som förnämligast anses
utgöra ett uttryck för den moderna bildningen, kunde göra tillfredsställande
framsteg. Derigenom skulle ock en god grund
vara lagd för blifvande studier i medicin, matematik och naturvetenskaper,
så vida man icke nödvändigt utgår från den förut
-
106
sättningen, att sådana endast äro möjliga med de förkunskaper
i dessa ämnen, som på reallinien kunna vinnas, men derifrån
kar man icke kittils i vårt land utgått, ock icke keller utom
vårt land anses det nödvändigt. Den kurs i matematik, som
af den matematisk-naturvetenskapliga sektionen ock den medicinska
fakulteten i Upsala ansetts nödig för blifvande läkare,
omfattande kufvudsakligen kännedom af plan trigonometri ock
logaritmer, skulle t. ex. mycket väl kunna medhinnas, ock antagligen
ett ock annat derjemte. Genom en sådan förändring
skulle denna linie otvifvelaktigt vinna i enket ock fastket samt
få en sammankållning kring ett bestämdt mål, som den hittils
saknat. Långt ifrån att borttagas, bör den fastmera omhuldas
ock göras så gagnelig som möjligt. Derigenom skulle ock, så
vidt sådant efter våra förhållanden kan ske, skapas en motsvarighet
till hvad man i Tyskland velat vinna med de s. k. realgymnasierna,
med den skilnad likväl, att den på denna linie
kos oss vunna bildningen skulle vara tillfyllestgörande för alla
sådana studier ock examina vid universitetet, för b vilka kunskap
i grekiska icke förutsattes, under det att afgångsexamen från
de tyska realgymnasierna antingen alldeles icke eller också
endast med sträng begränsning medför rättigheten till universitetsstudier.
Äfven den, som möjligen anser, att de klassiska
studierna med tiden böra utgå från våra skolors läroplan —
hvilket visserligen icke är min åsigt — torde kunna i ett stärkande
af denna linie med latin, men utan grekiska, se en utväg
att närma sig det för honom hägrande målet. Att sådant skulle
försiggå med ett slag, lärer ingen föreställa sig, icke keller
lärer någon ens önska en så genomgripande förändring på en
gång genomförd.
Mot denna anordning torde icke med skäl kunna anföras,
att den ställer alltför höga anspråk på lärjungarnes arbete,
derigenom att man jemte bibehållande af den latinska kursen
vill höja fordringarna äfven i de reala ämnena. Man bör besinna,
att grekiskan, isynnerhet då den införes så sent som i
107
sjette klassen, kräfver en dryg tid, ock att sålunda befrielsen
derifrån är en mycket stor lättnad i arbetet. X stället föi grekiskan
ingår intet nytt ämne utom engelskan, så vidt man icke
möjligen såsom sådant vill räkna fysiken. Det är således icke
fråga om att inlära någon ny vetenskap, i hvilken äfven en
liten kurs, just derföre att dess innehåll måste starkt sammanträngas,
kan blifva ansträngande; det är blott frågan om att
utvidga och fördjupa kunskaperna i de ämnen, som redan läsas,
nemligen matematik och naturvetenskap. Tiden är något så när
rymligt tilltagen, och kurserna kunna ganska väl lämpas efter
hvad som kan medhinnas. Med mera fog kunde man om den
frivilliga latinkursen på reallinien befara, att den, lagd till det
öfriga, skulle förorsaka lärjungarna för strängt arbete. Äfven
den anmärkningen är icke af någon betydenhet, att denna anordning
blir dyrare både än den nuvarande och än den af Komitén
föreslagna med den frivilliga latinkursen. Skilnaden visar
sig nemligen vid närmare betraktande såsom en ren obetydlighet.
Den nya B-linien fordrar visserligen 4 timmars särskild
undervisning mera än den gamla, under förutsättning nemligen
att parallelklasser icke finnas, emedan sjunde klassens lärjungar
skola undervisas särskild! i matematik. Men så få timmar
kunna dock knappast anses spela någon roll för bestämmandet
af lärareantalet äfven vid ett mindre läroverk. Detta tillkomna
timtal uppväges dessutom flere gånger af den besparing, som
genom den föreslagna nedsättningen af arbetstiden i de begge
högsta klasserna vinnes. Jemföres åter detta förslag med Xomiténs,
så skulle för en särskild B-linie fordras 26 + 4 d. v. s.
30 timmar, för den särskilda latinundervisningen deremot 10
timmar; det kan således vid första påseendet synas, som om
detta förslag kräfver 20 timmar mera än Komiténs. Men utom
det att äfven härvid är att taga i betraktande den besparing,
som vinnes genom den minskade undervisningstiden i de öfre
klasserna, så bör uppmärksammas, att beräkningen är gjord
under förutsättning af de för kostnaderna möjligast ogynsamma
108
förhållanden; den förutsätter nemligen dels endast enkla klasser,
dels att ingen sammanläsning sker med reallinien, hvilket dock
åtminstone för de engelska timmarne utan svårighet skulle
kunna gå för sig. Är åter läroverket så stort, att parallelklasser
måste finnas, så torde dessa i allmänhet kunna så ordnas,
att den ena parallelklassen blir A-linie och den andra
B-linie, hvarigenom intet ytterligare behof af lärare inträder.
I alla fall är det uppenbart, att det här icke gäller någon ökad
kostnad för anställande af lärare utöfver hvad som nu finnes,
Titan endast huruvida den möjliga minskningen i nuvarande
lärareantal skall bli något större eller mindre. Slutligen måste
i afseende på alla kostnadsberäkningar för Komiténs förslag
anmärkas, att detsamma förutsätter ett upptagande af realundervisningen
på de orter, der den under de senare åren
varit indragen. Äfven om meningen för närvarande endast är,
att detta skall ske på sådana ställen, der det låter sig göra
utan ökande af nuvarande lärareantal, så är likväl tydligt nog,
att saken icke kan komma att stanna dervid, i fall Komiténs
förslag blir genomfördt och visar sig motsvara ett behof.
II. Om lärareexamen och vilkoren för kompetens till
läraretjenster.
Äfven vid Bomiténs uttalanden och förslag angående examens-
och kompetensfordringar för blifvande lärare måste jag
i hufvudsakliga delar framställa en afvikande mening. Iiomitén
har vid sitt härutinnan afgifna förslag såsom förutsättning antagit
och förordat det af den matematisk-naturvetenskapliga
sektionen i Upsala år 1880 framställa förslag till ordnande af
den filosofiska fakultetens examina. Härtill hafva lagts åtskilliga
bestämmelser, som ansetts nödiga, för att den sålunda föreslagna
filosofie kandidatexamen skulle såsom lärareexamen gälla,
äfven dessa i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af samma
sektion gifna antydningar. För det första kan jag härvid icke
»
109
undertrycka den meningen, att det synes mig mindre ändamålsenligt
att knyta bestämmelserna om en lärareexamen till ett
förslag, som icke tyckes kafva rönt starkare tillslutning än det
förenämda. Sant är visserligen, att det förordats icke blott af
filosofiska fakulteten i Upsala, utan äfven 1880 med icke så
synnerligt stor röstöfvervigt af det akademiska konsistoriet derstädes,
men deremot blef det icke af samma konsistorium förnyadt
1882, då yttrande afgafs angående åtskilliga ändringar i
de akademiska examina. De akademiska myndigheterna i Lund
kafva visserligen icke käft någon anledning att tillkännagifva
sin mening om detta förslag särskild!, men å andra sidan kar
icke keller från detta håll framkommit något uttalande i samma,
riktning. Tvärtom förklarade man der 1880, att den nuvarande
examensordningen inom filosofiska fakulteten befunnits för studierna
gagnande och ändamålsenlig, ock samma åsigt fasthålla
i yttrandena af 1882.
Om således detta förslag, åtminstone för närvarande, icke
synes ega mycken utsigt att blifva antaget, torde det vara föga
lämpligt, att derpå bygga en ny lärareexamen, äfven om det i
öfrigt vore sådant, att det icke lemnade rum för några anmärkningar.
Men detta är enligt min mening visst icke förhållandet.
Ledan den omständigheten, att examen skulle kunna tagas med
nio betyg i lika många särskilda ämnen, torde med den sträfvan
till sammanhållning inom ett visst kunskapsområde, som nu med
skäl anses önskansvärd, vara någonting från en naturlig studieordning
så afvikande, att det svårligen kan bidraga till förslagets
förordande. Den nuvarande kandidatexamen kräfver ej
mer än 8 ämnen, förutsatt att endast enkelt betyg tages i hvarje
ämne, men det lärer knappast förekomma, att icke högre betyg
tages åtminstone i två, hvadan det vanliga antalet af ämnen,
som ingå i examen, icke torde öfverskrida sex. En annan anmärkning
är, att valfriheten är alldeles obegränsad, så att de
studerande icke i examen ega någon som helst ledning till att
på ett förståndigt och sammanhängande sätt inrätta sina stu
-
no
dier, hvartill likväl i examensordningen borde ligga någon anvisning.
Man bär velat skapa en examen, som skulle kunna
tjena såsom förberedande för en bel mängd olika arter af verksamhet;
den skulle passa till allt, och kanske just derför passar
den ej rätt till något. Det kan sättas i fråga, om man
icke snarare borde utgå från en alldeles motsatt uppfattning,
nemligen att en examen bör omfatta en viss sammanhängande
krets af kunskaper och ha sin betydelse derigenom, att den
gifver kompetens till en viss art af verksamhet. Särskildt
måste jag anmärka —• och detta i sammanhang med min i det
föregående framstälda åsigt om latinstudiets betydelse — att
ingen föreskrift finnes derom, huru och i hvad mån latinet bör
ingå i denna examen. Det låter sig således göra efter detta
förslag att utan någon som helst latinkunskap aflägga den filosofiska
fakultetens högsta lärdomsprof. Jag skall dervid icke
inlåta mig på frågan, huruvida det kan vara lämpligt eller
icke, att en dylik examen får afläggas i de matematiska och
naturvetenskapliga ämnena, men att det skulle tillstädjas dem,
som egna sig åt läroämnen tillhörande den humanistiska sektionens
område, lärer svårligen kunna anses bidraga till att befordra
dessa studiers grundlighet. Man säger visserligen, att
faran deraf är ingen, emedan om kännedom af vissa ämnen är
nödig för kunskap i eller riktig uppfattning af vissa andra,
t. ex. af latin för studium af franska eller historia, det tillhör
den profvande läraren att i hvarje särskildt fall tillse, att
denna kunskap också hos examinanden verkligen förefinnes.
Men snarare kan en samvetsgrann lärare i sådant fall ha anledning
att fråga sig sjelf, om han verkligen eger att taga sig
en dylik myndighet, eller om han icke fastmera, i fall t. ex.
lagen tillstädj er en studerande frihet att taga sin examen i
franska eller i historia utan latinkunskap, är skyldig att ställa
sina fordringar i ämnet så, att sådant verkligen går för sig.
Om deremot ett tvång i alla fall måste finnas, så är det otvifvelaktigt
bättre att vara underkastad tvånget af en lag än
in
tvånget af en lärare. Och är tvånget verkligen öfvensstämmande
med sakens natur, så bör det ock få ett uttryck i lagen.
Sådant innebär onekligen större trygghet både för den, som
skall pröfva, och för den, som skall pröfvas. Att föröfrigt em
dylik grundsats, följdriktigt tillämpad, skulle upphäfva alla.
slag af föregående pröfningar och göra allt beroende af eu enda
slutlig kunskapsundersökning, behöfver icke särskildt uppvisas.
Af dessa skäl kan jag icke anse det af den matematisknaturvetenskapliga
sektionen i Upsala framstälda förslaget i
och för sig erbjuda någon antaglig lösning af frågan om examinas
ordnande inom den filosofiska fakulteten. Ännu mindresynes
det mig lämpadt att utgöra en grundval, hvarpå någon,
lärareexamen kan byggas. Hvad först angår frågan om latinets
ställning i denna examen, kan denna visserligen, åtminstone
delvis, blifva beroende deraf, huruvida det öfver hufvud kommer
att medgifvas att utan latinkunskap taga examina i de matematiska
och naturvetenskapliga ämnena. Men så vida examina.
inom den filosofiska fakulteten fortfarande skola gälla såsom,
kompetensvilkor för läraretjenster vid de allmänna läroverken,,
och så länge latinstudiet vid alla dessa intager samma platssom
nu eller en liknande, förefaller det åtminstone mig betänkligt
att vidtaga anordningar, hvarigenom det möjligen kunde
inträffa, att kunskap i detta ämne icke förefunnes hos andra,
lärare än dem, som deruti skulle meddela undervisning. Det
är väl uppenbart, att läraren, för att han skall kunna rätt inverka
på sina lärjungar, måste ega åtminstone den allmänna,
insigt i de ämnen, som i skolan föredragas, att han kan gorå
sig ett begrepp om deras olika betydelse för undervisningen^
endast derigenom skall han kunna verka, såsom han bör, som.
ett led i en hel organisation. Han måste ega denna kunskap
redan för sin egen skull, för att ej på vigtiga punkter känna
sig främmande för lärjungarne, i det att han saknar ett vetande,,
som de ega. Han måste det äfven för lärjungarnes: hvad värde
skola de tillmäta ett läroämne, om hvilket de veta, att en stor
-
112
■del af deras lärare deri sakna all insigt? Att detta icke minst
gäller om latinet, behöfver icke särskildt utvecklas.
Hvad vidare beträffar den förut af mig anmärkta bristen
lios den föreslagna examen, att den ingen ledning lemnar för
uppgörande af eu förståndig studieplan, så träder denna framför
allt i dagen, då examen skall användas såsom lärareexamen.
Man bär dervid icke kunnat undgå nödvändigbeten af tvångsämnen,
ehuru visserligen i annan form än den nuvarande, då
man medelst särskilda tilläggsbestämmelser sökt inpassa en
för lärare lämplig examen inom den gifna allmänna ramen.
Man bar dervid bestämt sig för högre betyg i ett ämne och
godkända kunskaper i åtminstone två af dem, som böra till den
sökta syslan; hvarvid tillägges, att det mål, till bvilket man
borde sträfva, vore betyg för godkända kunskaper i alla tre ämnena.
Gerna medgifves, att med den utgångspunkt, man tagit,
knappast någon annan väg varit att välja. Det synes dock
ganska tvifvelaktigt, om det är den rätta. Den unge studenten,
som skall bereda sig för lärarens kall, väljer sina ämnen efter
den riktning, hvaråt han tycker sin håg ligga, eller efter den art
af undervisning, för hvilken han möjligen tror sig bäst lämpad,
kanske ock någon gång efter den förmodade lättheten att taga
ett betyg i det eller det ämnet. Efter genomgången examen
skall han söka en plats, men finner måhända, att de för denna
anslagna ämnena äro sådana, som af en eller annan anledning
icke kommit att ingå i hans examen; han är stängd ifrån platsen,
äfven om man på grund af hans allmänna duglighet skulle
önska honom dertill. Att vända åter till universitet för att
fullständiga sin examen, möter ofta nog svårigheter, som icke
kunna öfvervinnas, och man torde dessutom snart komma att
erfara, i fall man icke redan gjort det, huru föga värde
en dylik af nödtvång inlärd lexa eger, och med huru föga ifver
sådant inlärande sker. Om tvångsämnen hafva sina olägenheter,
när de ingå i en examen, som skall tagas, så hafva de utan
tvifvel ännu större, när de skola läggas till en redan tagen.
113
Felet ligger enligt min mening deri, att man visar liberalitet
i examensstadgan, der sådant icke är på sin plats, för att sedan
komma med tvånget, der icke keller detta är på sin plats. Jag
vågar tro, att man snarare borde gå till väga alldeles tvärtom.
Hvad som af läraren borde fordras, så vidt det är fråga om
hans vetenskapliga utbildning, är, att kan vid universitetet
gjort sådana studier, som utvisa en i en viss riktning inom sig
sammanhängande bildning. Deremot skulle jag anse det föga
välbetänkt att göra betyg i de ämnen, som tillköra den sökta
tjensten, till ett nödvändigt kompetensvilkor. Naturligtvis ville
under vanliga förhållanden en sökande, för att med utsigt till
framgång fullfölja sin ansökan, förete betyg i dessa ämnen, särskildt
när det gäller lektorstjenster, men att göra tillvaron af
ett eller annat specialbetyg rent af till kompetensvilkor kar
kittils ansetts hvarken nödigt eller nyttigt, ock torde icke
keller nu vara det. Antingen skulle derigenom bli beköfligt
att på förhand bestämma vissa ämnen, kvilka alltid skulle tillköra
hvarje särskild läraresysla, en åtgärd delvis svår ock delvis
omöjlig i tillämpningen, hvarföre den ock, ehuru flere gånger
satt i fråga, likväl icke lyckats blifva antagen; eller ock skulle
nödvändigheten af att för ett visst ändamål fullständiga examen
föranleda en ständigt ny lexläsning med tillhörande förhör af
dem, som redan afslutat sina universitetsstudier. Examen skall
ådagalägga icke besittningen af det kunskapsmaterial, som i
undervisningen omedelbart skall komma till användning, utan
befintligheten af sådana insigter inom en viss krets af kunskapsämnen,
att den, som tagit den, bör kunna anses ega förmåga
och vilja att medelst egna studier, utan hvilka lärarens verksamhet
i alla fall är af intet värde, förkofra hvad han redan
eger och tillegna sig hvad han ännu icke eger. En examen
kan aldrig gifva trygghet derför, att en lärare har de eller de
kunskaperna; deremot kan den, på samma gång den gifver
honom en anvisning till att på ett lämpligt sätt samla sitt vetande,
tillika utgöra en borgen derför, att han gjort några
Lårov.-Tiom. het. Reservationer. 8
114
vetenskapliga studier, som kunna gifva innehåll åt hans verksamhet
såsom lärare. Något mera kan den svårligen bevisa,
och något annat må man derför icke begära af den. Må läraren
sedan genom arbete i undervisningens tjenst visa, hvartill
han duger, och må hans framgång blifva beroende på denna
hans duglighet, men må man icke åt ett i studieåren förvärfvadt
bättre eller sämre betyg tillmäta större värde, än det
verkligen förtjenar. Det är icke rätt att lemna den unge studentens
arbete alldeles fritt i stället för att gifva åt det regel
och ledning genom ett inom tjenliga gränser hållet tvång; det
är ännu mindre rätt att sedan låta mannen plikta för hvad
ynglingen möjligen felat, derför att han icke fått den ledning,
som han bort få, när han behöfde den.
Huru en för blifvande lärare lämpad examen borde i öfverensstämmelse
med ofvan antydda grunder genom närmare bestämmelser
regleras, skulle visserligen här kunna synas kräfva en utförligare
utveckling, i fall det öfver hufvud kunde anses lämpligt,
att en enskild komitéledamot i detta stycke afgåfve något mera
fullständigt utarbetadt förslag. Det förslag till en lärareexamen,
som 1878 framkom från en af Kong! Maj:t för ändamålet nedsatt
komité, har visserligen icke ansetts kunna omedelbart antagas,
förmodligen på grund af de anmärkningar, som mot detsamma
i afgifna utlåtanden framstäldes, men det torde likväl innehålla
uppslag till en riktig lösning af frågan, som väl förtjena att
uppmärksammas.
Examen kunde, för att motsvara de ofvan uppstälda fordringarna,
lämpligen omfatta fem ämnen, af hvilka två skulle
betraktas såsom hufvudämnen, i hvilka examinanden borde hafva
gjort grundligare och mera ingående studier, och de tre öfriga
sluta sig fullständigande dertill. Insigterna i de förra kunde
ju möjligen efter våra förhållanden lämpligast betecknas med
betyget »med beröm godkänd» eller derutöfver, och för den senare
arten af ämnen kunde man, om man så vill, använda beteckningen
»godkänd» (icke utan beröm godkänd). Hvilka äm
-
115
nen skulle kunna med hvarandra såsom hufvudämnen förenas,
borde naturligtvis särskildt fastställas; förslagsvis må endast
antydas, att det ena kunde vara ett af de till den filosofiska
fakultetens läroområde hörande ämnen, som förekomma i de allmänna
läroverkens undervisning, det andra ett ämne hvilket
som helst inom samma sektion af den filosofiska fakulteten som
det förstnämda. De moderna språken borde delas antingen i
två ämnen, germanska och romanska språk, eller möjligen i
tre, tyska, franska och engelska. Biämnena kunde vara dels
tvungna, dels fritt valda. Så t. ex. borde det tillses, att latin
inginge i examen, der ett af hufvudämnena är grekiska, filosofi,
historia eller franska; att der hufvudämnena äro två af de moderna
språken, det tredje inginge såsom biämne; att der hufvudämnena
äro teoretisk och praktisk filosofi, svenska förekomme
bland biämnena; att fysik må ingå såsom biämne, der ett af
hufvudämnena är matematik och tvärtom; att kemi eller mineralogi
bör förekomma såsom ämne i en examen, der botanik
och zoologi äro hufvudämnen och tvärtom; med flere dylika bestämmelser,
lämpade dels efter ämnenas natur i och för sig, dels
efter deras förening i undervisningen vid läroverken. Då latin
icke är tvångsämne, bör examinanden ha godkändt vitsord i
afgångsexamen, honom dock obetaget att, om han föredrager
detta, i stället taga latinet såsom fritt valdt ämne i sj elfva
lärareexamen. Vill examinanden till sina nödvändiga fem ämnen
lägga andra, vare sig såsom hufvudämnen eller biämnen,
borde sådant icke förmenas honom, dock att icke andra ämnen
få tagas, än som tillhöra filosofiska fakulteten. Fastställas
sådana eller liknande bestämmelser, böra inga hinder möta för
den filosofiska fakultetens lärare att sköta examen, och skulle
således ingen nödvändighet föreligga att välja utvägen af en
examenskommission, sådan som af 1878 års komité föreslogs.
En på detta sätt tagen lärareexamen skulle gifva behörighet
icke blott att söka adjunkts- och kollegatjenster, utan ock jemte
aflagdt godkändt disputationsprof i ämne, som hör till syslan,
116
behörighet att söka lektorsplatser, hvadan rätt att vid universitetet
aflägga sådant disputationsprof skulle tilläggas den, som
tagit examen.
Måhända frågar någon, huru denna lärareexamen skulle
komma att förhålla sig till nuvarande examina inom den filosofiska
fakulteten, och hvilka förändringar den skulle åstadkomma
i de rättigheter, som dessa nu medföra. Tils vidare åsyftas
härutinnan ingen annan förändring än den, att filosofie kandidatexamen
icke längre skulle berättiga till sökande af läraretjenster.
Deremot kunde filosofie licentiaters rättighet dertill ganska
väl bibehållas. Huruvida lärareexamen äfven kunde vara nyttig
för annat ändamål än sitt första och egentliga, finge tiden utvisa.
Man hvarken behöfde eller borde taga bort hvad som
finnes, men skulle det nya visa sig kunna träda i stället för
det gamla äfven utöfver det ursprungliga syftet, så skulle en
sådan förändring göra sig gällande på den naturliga utvecklingens
väg utan några våldsamma omstöpningar. Att den
nya lärareexamen väl skulle kunna ersätta nuvarande filosofie
kandidatexamen såsom förberedande för licentiatexamen, i fall
någon ville underkasta sig en sådan omväg, och likaledes såsom
förberedande för fortsatta studier inom de s. k. högre
fakulteterna, under samma vilkor som nu, lärer vara uppenbart
nog. Icke heller skulle en med någon utmärkelse tagen
lärareexamen göra så synnerligen vidlyftiga studier nödiga
för att undergå licentiatexamen. Friheten att i lärareexamen
införa äfven andra vetenskapsämnen än dem, som föredragas
i skolorna, skulle möjligen föranleda åtskilliga, som dertill
kände håg och kallelse, att vidga sitt vetande utöfver de
för skolundervisningen nödiga ämnena. De akademiska läraretjensterna
förutsätta, såsom bekant är, icke med nödvändighet
någon viss aflagd examen eller ens någon examen alls, utan
endast vetenskaplig skicklighet, ådagalagd på det sätt, som
vederbörlig akademisk myndighet pröfvar tillfyllestgörande.
I Danmark, der lärareexamen egentligen tycks vara afsedd för
117
högre skoltjenster och närmast liknar en licentiatexamen hos
oss med begränsning af ämnena till dem, som ingå i skolans
nndervisning, tillåter den nyligen derom utfärdade stadgan (af
d. 25 Okt. 1883) den, som tagit denna examen med högsta betyg,
att disputera för den filosofiska doktorsgraden, och samma
stadgande gäller äfven i Norge. Man skulle således icke borttaga
licentiatexamen, men erfarenheten finge visa, om den är
behöflig eller icke.
Jag har ansett mig pligtig att lemna dessa antydningar
om sättet, hvarpå enligt min åsigt en lärareexamen kunde ordnas,
ehuru det visserligen icke undgår mig, att de för närvarande
icke kunna leda till något resultat. A ena sidan har jag velat
ådagalägga, att jag tror mig ega skäligen giltiga grunder, då
jag motsätter mig Komiténs i detta afseende gjorda förslag, å
andra sidan bär jag afsett att visa, att jag icke anser det närvarande
tillståndet så i allo tillfredsställande, att jag icke derutinnan
skulle vilja tillstyrka förändringar, om sådana kunna
åstadkommas af den art, att de utgöra förändringar till det
bättre. Emellertid inser jag mer än väl, att förslag i ett så
omfattande ämne icke lämpligen kan fullständigt utarbetas eller
med någon utsigt att varda antaget framläggas af en enskild,
åtminstone kan en reservation knappast anses vara platsen för
ett sådant. De utlåtanden, som framkommit med anledning af
särskilde koiniterades förslag i detta ämne af 1878 såväl från
läroverkskollegier och skolstyrelser som från de akademiska
myndigheterna, torde ock utgöra vitnesbörd derom, att åsigterna
i frågan icke så mognat, att densamma kan anses färdig
till afgörande. Slutligen torde hvad som väsentligast kan anmärkas
emot nuvarande kompetensföreskrifter för läraretjenster,
nemligen stadgandet om olika examina för de olika klasserna
af lärare vid de allmänna läroverken, hvarigenom dem emellan
bildas en endast med svårighet öfverstiglig klyfta, trots allt
hvad som från allmänna grunder kan anföras för det olämpliga
i en sådan ordning, likväl icke i tillämpningen visat sig med
-
118
föra så stora svårigheter eller så stort missnöje, att en förändring
deraf påtvingar sig såsom en för närvarande alldeles
oafvislig nödvändighet. Då det naturligtvis här gäller icke att
undersöka, huruvida nuvarande stadganden möjligen kunna behöfva
undergå mindre jemkningar eller förändringar, utan endast
att döma, huruvida de grundsatser, som Komitén härutinnan
vill införa i lagstiftningen, kunna anses ega företräde framför
dem, som nu gälla, så anser jag mig på de grunder, jag anfört,
höra uttala den åsigten, att nuvarande kompetensfordringar för
läraretjenster, hvilkas senaste fastställande i öfrigt är af så ungt
datum som den 1 November 1878, tils vidare kunna bibehållas.
Äfven i en särskild hithörande punkt måste jag uttala en
från Komiténs skiljaktig mening. Komitén har nemligen ansett
sig böra afstyrka kyrkomötets den 6 Okt. 1883 gjorda framställning
angående tillägg till § 55 mom. 1 af skolstadgan,
hvarigenom de, som genomgått den för inträde i prestembetet
föreskrifna universitetskursen, skulle berättigas att söka adjunktsoch
kollegabefattningar med undervisningsskyldigket i kristendom.
Det vill tvärtom synas mig, att svårigheten för läroverken
att finna lärare, som äro skicklige och villige att åtaga
sig undervisning i kristendom, skulle genom det föreslagna stadgandet
på ett enkelt och tillfredsställande sätt afhjelpas. De
examina såväl inom den filosofiska som den teologiska fakulteten,
hvilka nu kräfvas för inträde i prestembetet, erfordra
väl i allmänhet omkring fem års studier, hvilket torde utgöra
en för eu skolans lärare tillräckligt lång bildningskurs. Då
dertill aflagd teologie kandidatexamen medför behörighet att
söka lektorstjenst, så synes följdriktigheten fordra, att den
lägre examen för inträde i prestembetet skänker behörighet till
adjunkts- och kollegatjenst; om i det förra fallet den teologiskfilosofiska
examen kan gälla såsom fullgod borgen för lärarens
insigter i de ämnen, som icke tillhöra den teologiska lärokursen,
119
så bör den väl ock göra det i det senare. Deremot betviflar
jag storligen nyttan af den särskilda pröfning i de teologiska
ämnena, som Komitén förordat för blifvande kristendomslärare.
Ett sådant förhör, lösryckt från den öfriga lärareexamen, företaget
af en enda lärare och rörande sig kring ett ämne, som för
öfrigt icke är föremål för lärarekandidatens studier, kan svårligen
utöfva något väsentligt inflytande på hans lärareutbildning
i det hela. På denna grund vill jag, som erkänner riktigheten
af den emot det föreslagna tilläggsstadgandet gjorda formela
anmärkningen, i hufvudsak förorda kyrkomötets hemställan, dock
med den förändrade lydelse, »att de, som efter förut aflagd teologisk-filosofisk
examen genomgått den för inträde i prestembetet
föreskrifna teologiska kursen vid universitetet, må utan hinder deraf,
att de icke aflagt filosofie kandidatexamen, ega rättighet att söka
sådana adjunkts- och kollegabefattningar vid de allmänna läroverken,
med hvilka skyldighet att undervisa i kristendom är förenad».
III. Om terminsafgifter till statsverket.
Slutligen har jag icke kunnat öfvertyga mig om nyttan eller
nödvändigheten af den åtgärd, som Komitén föreslagit, att införa
afgifter till staten af dem, som begagna de allmänna läroverkens
undervisning. Komiterade hafva dervid icke egentligen inlåtit sig
på något afvägande emot hvarandra af de principiela skälen för
eller emot en sådan åtgärd, utan efter en historisk utredning af
olika derom framkomna förslag åtnöjt sig med att förorda den, af
det skäl att grundsatsen redan kunde anses vara af regering och
folkrepresentation godkänd. Under sådana förhallanden torde det
icke vara otjenligt att något närmare ingå på de skäl, som anförts
för denna åtgärd och söka pröfva deras värde. De äro, som
bekant, hufvudsakligen två: man vill bereda staten bidrag till
läroverkens uppehållande och på samma gång tillse, att dessa
läroverk icke varda öfverlupna med lärjungar.
Tanken att pålägga ökade terminsafgifter framkastades först
af komitén för lönereglering åt lärarne af 1879 såsom ett medel
120
att för detta ändamål bereda tillgång, i fall icke något annat lämpligare
kunde utfinnas. Huruvida terminsafgift för vinnande häraf
kan vara nödvändig, med andra ord, huruvida bördan af läroverkens
omkostnader numera är vorden så stor, att staten icke
lämpligen kan eller bör bära densamma utan att i långt vidsträcktare
man än liittils taga den enskildes hjelp i anspråk, är
alldeles för mycket en statsregleringsfråga, för att jag skulle anse
det passande att derpå närmare inlåta mig. Det vill dock synas,
att den tillökning, som för det närmast afsedda ändamålet skulle
vara behöflig, ehuru visserligen i och för sig sjelf icke ringa,
likväl i förhållande till den summa, som staten redan för de allmänna
läroverken betalar, icke är så betydlig, att endast nödvändigheten
att tillgodose detta behof skulle utgöra ett tillräckligt
skäl att införa en så väsentlig ändring i vilkoren för tillträde
till den offentliga undervisningen, i synnerhet som Komiterades
förslag af andra grunder ger utsigt till besparingar i
staten för de allmänna läroverken, i det närmaste uppgående till
samma belopp, som genom de ökade afgifterna påräknas. Endast
två anmärkningar vill jag derför med afseende härå tillåta mig:
den ena, att man naturligtvis får underkasta sig en beskattning,
i fall en sådan anses för statens behof nödvändig, äfven om den
skulle träffa ett enligt min mening så otjenligt skatteföremål som
sträfvandet efter kunskaper; den andra, att om en sådan afgift
kan paläggas, i fall den behöfves, den också kan borttagas, när
den icke längre pröfvas behöflig. Jag kan i detta sammanhang
icke underlåta att påminna om en omständighet, som synes mig
vara ett vigtigt skäl emot vidtagandet af en dylik åtgärd, nemligen
att en sådan afgift en gång blifvit försökt, men sedan öfvergifven.
Då Kungl. Maj:t vid läroverkens reglerande 1847—8 föreslog
en terminlig afgift för lärjungarne af 10 rdr banko i afsigt
att derigenom underlätta en då nödig ansedd löneförhöjning åt
lärarne, godkände visserligen riksdagen upptagande af terminsafgift,
men endast till hälften af det föreslagna beloppet; hvarjemte
hvarje begränsning af rätten till befrielse eller nedsättning
121
borttogs, ehuru möjligheten dertill var föreslagen ända till hälften
af den summa, som skulle utgå, om alla lärjungarne betalade full
afgift. Redan vid följande riksdag 1851 nedsattes denna afgift
till 3 rdr banko, hvarpå 1859 bestämdes, att den icke längre
skulle gå till statsverket »i anseende till de fyrfaldiga olägenheter,
som dermed voro förenade», utan tilläggas hvarje särskildt
läroverks kassa till anskaffande af bibliotek och undervisningsmateriel,
såsom ännu är förhållandet. I sjelfva verket utgjorde
den 1848 införda afgiften af 5 rdr banko icke någon förhöjning
i hvad lärjungarne förut betalade, utan snarare motsatsen, åtminstone
på många ställen, ty på samma gång afskalfades uttryckligen
de förut under åtskilliga benämningar förekommande
s. k. frivilliga afgifterna af lärjungarne till lärarne. Äfven den
1816 föreslagna undervisningsgälden var väsentligen afsedd att
minska lärjungarnas utgifter för undervisningen och afhjelpa
olägenheterna af de frivilliga bidragen. Sedan 1848 har ingen
afgift till staten varit ifrågasatt; tvärtom hafva åtskilliga i denna
syftning af enskilda motionärer vid riksdagen framstälda förslag,
t. ex. 1863 och 1871, blifvit förkastade. Den 1863 beslutna afgiften
till en bygnadsfond ingår till hvarje särskildt läroverk.
Det är sålunda uppenbart, att de grundsatser, som man under de
senare årtiondena följt i detta afseende, snarare gått ut på att
minska afgifterna och lätta tillträdet till läroverken, än tvärtom,
och sålunda äro alldeles i strid med dem, som från 1879 års
komité framkommit och under de allra sista åren synts vinna
understöd. Då enligt min uppfattning de åsigter, som i en fråga
böra anses såsom ett uttryck af den allmänna meningen, bättre
och tydligare framgå af hvad erfarenheten under en längre tid
ger vid handen, än af en möjligen tillfällig strömning i föreställningssättet,
som icke haft tid att sätta sig, så anser jag mig
sakna skäl att på denna grund förorda förslaget om införande af
terminsafgift.
Men om än den af 1879 års komité framkastade tanke gifvit
första uppslaget till hvad i denna fråga under de sista åren före
-
122
kommit, vill det dock synas, som om man icke funnit denna grund
för terminsafgifts påläggande tillfyllestgörande. Man har derför
uppstält en annan: afgifternas förhöjning skulle verka i
prohibitiv syftning, den skulle hindra den, som man tycker, alltför
starka tillströmningen af ungdom till de allmänna läroverken.
Detta skäl förekommer icke bland dem, som af Komitén anförts,
hvaraf framgår, att Komitén icke tillmäter det någon betydelse,
men det har dock både offentligen och enskildt uttalats och torde
i sj elfva verket ligga till grund för mångas föreställningssätt i
denna fråga, hvadan ett försök till belysning af dess värde icke
lärer kunna anses vara alldeles opåkallad^ Man vill begränsa
antalet af dem, som blifva delaktiga af den högre bildning, som
de allmänna läroverken meddela eller förbereda. Man menar å
nna sidan, att denna bildning sökes af ett större antal lärjungar,
än som sedan kan få användning inom de verksamhetsarter, till
hvilka den närmast hänför sig. Man menar också å andra sidan,
att dessa läroverk genom den uppfostran, de gifva, draga alltför
många krafter från de yrken, som närmast hafva att arbeta för
samhällets materiela förkofran. Man hör till och med någon
gång talas om en öfverproduktion af lärdt folk såsom en fara för
samhället, den der måste med särskilda medel bekämpas.
Detta tal betyder visserligen föga för den, som i spridningen
af den högre bildningen ser ett godt, hvilket icke blott kommer den
dill gagn, som eger henne. Men äfven om någon menar, att så icke är,
månne han verkligen har skäl att klaga deröfver, att i vårt land den
bildning, hvarom här är fråga, eges af för många? Må vi anställa
några jemförelse!’. I Frankrike har man beräknat, att år 1876 —
det sista, för hvilket man der eger fullständig skolstatistik — fans
en lärjunge, tillhörande hvad vi skulle kalla de allmänna läroverken,
på 243 personer af hela den franska befolkningen, under det att
denna proportion utgjorde 1865 en på 267, 1842 en på 311 och
1789 en på 344. Antagligen har sedan 1876 utvecklingen gått i
samma riktning som hittils, så att en nu anstäld beräkning skulle
visa, att en ännu större procent af befolkningen undervisas i
123
dessa läroverk. För Preussen kar man likaledes beräknat, att
år 1882 kom en lärjunge i de högre läroanstalterna på 212 personer
af befolkningen och 1875 en på 224. En liknande uträkning
för Sverige gifver för 1882 proportionen en på 302, för 1881
en på 295, för 1870 en på 340, således för de sista åren ungefär
en på 300. En jemförelse med våra närmaste grannland skulle
utan tvifvel för oss härvid vara ganska upplysande, men den har
sina svårigheter att åstadkomma. Särskild! gäller detta för Danmark,
dels emedan de lärda skolorna der endast hafva sexårig
kurs och mottaga sina lärjungar vid tolf års ålder, dels emedan
de många och stora privatskolorna flitigt anlitas af den kunskapssökande
ungdomen, under det att hos oss lärjungeantalet i
dessa föga torde inverka på det hela. Lättare är en jemförelse
med Norge, ehuru icke heller der förhållandena äro fullt motsvarande.
Dels äro de norska skolorna försedda med förberedelseklasser,
för lärjungar från 6 till 9 år, dels spela äfven der privatskolorna
en betydande roll. Åtskilliga beräkningar, gjorda efter
uppgifter från 1879—80 och med fäst afseende på att endast upptaga
lärjungar från de klasser, som hafva motsvarighet i Sverige,
— för hvilkas enskildheter det dock skulle vara för vidlyftigt
att här redogöra •— synas likväl gifva vid handen ungefär samma
proportion i Norge som i Sverige, eller en lärjunge på 300 personer
af befolkningen. Äfven i afseende på proportionen emellan
studentantalet och befolkningssiffran framträder en öfverraskande
likhet i resultaten. En beräkning i detta afseende för Sverige,
hvarvid äfven Karolinska institutets lärjungar äro intagne, gifver
för 1881 talet 1 på 1,796, för 1875 1 på 2,081 och 1870 1 på
2,128, för Norge 1882 1 på 2,200, 1875 1 på 2,169 och 1870 1 på
1,754; i medeltal således under dessa år för Sverige 1 på 2,002
och för Norge 1 på 2,040, d. v. s. i det närmaste detsamma eller
ungefärligen 1 på 2,000. En beräkning för Preussen och Tysklaxrd
ger en något större procent, och i Danmark är procenten af
studenter ännu större, 1870 ungefärligen 1 på 1,800 och 1880 1 på
1,600.
124
Med dessa siffror för ögonen, hvilka, ehuru mycket ofullständiga,
likväl kunna ge en föreställning om, huru detta sakförhållande
ter sig hos andra folk i jemförelse med förhållandet
hos oss, kan man väl fråga, om i vårt land finnes skäl att klaga
deröfver, att den bildning, som våra högre skolor hafva att meddela,
är för vidt spridd, och om vi verkligen ha anledning att
vidtaga några åtgärder emot dess vidare utbredning. Man säger,
att genom den billigare undervisningen en mängd ynglingar utan
begåfning och utan tillgångar lockas till studierna och sedan icke
kunna eller vilja återgå till det mera ringaktade arbetet. Att
sådant i åtskilliga fall kan vara en olägenhet, i synnerhet för den
enskilde, må icke förnekas; men frågan är, om den, på det hela
taget, är för det allmänna så betydande, att någonting deremot
bör och behöfver göras, samt om den genom någon åtgärd, sådan
som den föreslagna, kan afhjelpas. Det är nu en gång så, att
bildningens väg icke för alla kan göras enahanda, utan att en
olika art af föregående utrustning kräfves för olika arter af verksamhet
inom samhället. Det lärer under sådana förhållanden icke
kunna förhindras, att den art af förberedande undervisning, som
af mer eller mindre giltiga skäl räknas för att vara bättre, som
anses lemna utsigt till lättare fortkomst i lifvet, till angenämare
verksamhet, till större anseende, om icke till större ekonomiska
fördelar, kommer att bli mera eftersökt än andra vägar, som
mindre locka. Men om också detta skulle ha till följd, att antalet
af dem, som söka den lärda bildningen, i vårt land vore
större, än det behöfde vara, så torde dock sådant vara bättre, än
om antalet vore för litet. Om det vidare också vore sant, som
man understundom får höra uppgifvas, att grunderna dertill i
många fall icke skulle vara andra än fåfänga, ringaktning för
arbetet i den materiela odlingens tjenst och dylika mindre lofvärda
bevekelsegrunder, sä lärer väl en förändring häruti endast
kunna åstadkommas genom en förändrad åsigt hos allmänheten,
som låter sina barn besöka skolorna. Ingen myndighet lärer på
förhand tilltro sig att afgöra, om den eller den ynglingen skall
125
utbildas till ett visst yrke och stängas från ett annat, utan bestämmandet
häraf måste hädanefter som hittils lemnas åt barnens
och deras föräldrars fria val. Det kan nog dervid hända, att
valet icke alltid blir det bästa möjliga, att man åtminstone under
vissa tidsskeden alltför högt uppskattar embetsmannabanans fördelar
i jemförelse med öfriga yrken, under det att man på andra
tider måhända dömer alldeles tvärtom. Men man behöfver icke
tvifla derpå, att saken reglerar sig sjelf genom den ständiga kretsgång
af ökade och minskade behof, som bestämmer tillströmningen
af arbetskraft såväl i de materiela yrkena som i det mera
andliga arbetets tjenst. Vill man hafva den fria sjelfbestämningens
fördelar, så måste man också i någon mån hålla till godo
med dess olägenheter. Slutligen är det väl icke så alldeles gifvet,
att de, som- efter åtnjuten högre undervisning gått in på andra
banor än dem, för hvilka denna egentligen är afsedd, deraf icke
haft någon nytta. Äfven om det är antagligt nog, att mången
vid äldre år finner, att han icke på sådant sätt vunnit just det
mått af kunskap eller den art af kunskap, som för honom i framtiden
på den plats, der han blifvit stäld, varit förmånligast att
ega, så minskar icke sådant värdet af den bildning, han. verkligen
eger. Den tabell, som åtföljer Komiténs betänkande, utvisande
deras lefnadsbanor, hvilka under tioårsperioden 1865—74
aflagt mogenhetsexamen, synes mig i detta stycke visa ganska
tillfredsställande siffror. Det öfvervägande antalet, 61,9 % af
latinliniens och 54,4 % af realliniens lärjungar, har funnit användning
i statens eller kommunens tjenst, en annan icke så obetydande
afdelning, 17, i / från latinlinien och 35,7% från reallinien,
har egnat sig åt praktiska näringar i staden eller på landet.
Endast om ett ringare antal, 9,8 % från latinlinien och 7,5 % från
reallinien förekomma inga uppgifter. Afräknas nu från desse de,
som äro döde, hvilka icke särskildt uppgifvits, så torde antalet
af dem, som man skulle anse »förlorade» vara mycket ringa. De
slutsatser, som af denna tabell kunna dragas, innebära alltså enligt
min mening ingenting oroande.
126
De i det föregående gjorda jemförelserna emellan förhållandena
hos oss och hos andra folk samt de sifferuppgifter, på
hvilka de stödja sig, torde få anses gifva vid handen, att antalet
af dem, som i vårt land egna sig åt mer eller mindre lärda studier,
icke är så stort, att det är egnadt att väcka oro eller bör
framkalla något försök till åtgärder deremot. Men de bevisa
också uppenbarligen en annan sak, nemligen att genom sådana
åtgärder i sjelfva verket ingenting uträttas. Om skolafgifter,
pålagda för att reglera tilloppet af dem, som söka eu högre bildning,
närmast skulle kunna jemföras med den öfverflödsbeskattning,
som fordom förekom för att uppfostra till sparsamhet, så
framträder likheteu äfven derutinnan, att begge delarne äro lika
maktlösa att åstadkomma hvad som åsyftas. Det vill synas, som
om de lagar, hvilka bestämma tilloppet af dem, som vilja blifva
delaktiga af en högre bildning, äro väsentligen oberoende af en
högre eller lägre skolafgift. I de länder, hvilkas exempel här
anförts, är skolafgiften högre än för närvarande hos oss, hos våra
närmaste grannar till och med betydligt högre, och likväl är antalet
af dem, som söka den undervisning, som motsvarar våra
allmänna läroverks och universitets, der lika stort eller större.
Det synes deraf mer än sannolikt, att en förhöjd skolafgift icke
skulle öfver hufvud minska antalet af dem, som vilja tillegna sig
denna högre bildning. Deremot skulle den otvifvelaktigt åstadkomma
en förändring i proportionen emellan de förmögenhetsklasser
af befolkningen, ur hvilka detta antal utginge. Antagligen
skulle tillströmningen minskas till statens läroverk, men
i stället skulle de enskilda läroverken komma att flitigare anlitas.
Dessa hafva i mångas ögon åtskilliga lockelser framför de offentliga,
och ju mindre skilnaden blefve i undervisningens pris, dess
mera skulle dessa utöfva sitt inflytande. Vidare skulle genom
den förhöjda afgiften visserligen från de allmänna läroverken förvisas
en del af de ynglingar, som icke utmärka sig genom anlag
för studier eller genom flit och godt uppförande, nemligen de
obemedlade, men om statens skolor i alla fall skulle behålla de
127
obegåfvade, de lättjefulle, de mindre välartade, om de blott bådemedel
att betala, sä vore dermed egentligen föga vunnet.
Den satsen, att den förmögne bör betala för sina barns
undervisning, är visserligen af den art, att den i denna sin allmänna
fattning gerna kan till sin riktighet erkännas. Men det
väsentliga af frågan är, huru denna betalning med största rättvisa
skall utkräfvas. Den kan ingå i hans beskattning i allmänhet,
ty om denna är rättvist anordnad, får alltid den förmögnebetala
mer än den fattige såväl till staten som till kommunen.
Skall deremot denna betalning utgå såsom en särskild afgift för
sj elfva undervisningen, då visar det sig, att om denna skall blifva
för staten af någon betydenhet, så att det lönar mödan att utkräfva
den, den måste läggas äfven på andra, som icke bära den
så lätt. I sj elfva verket skulle den förhöjda terminsafgiften
komma att tynga hvarken den förmögne, ty för honom är den af
ingen betydelse, icke heller den rent och bevisligen medellöse,
ty han har icke så svårt att få befrielse, hans fattigdom kan lätt
nog intygas, och han blir också lättare, om skäl dertill finnes,
föremål för barmhertighetens välvilja. Men det finnes emellan
dessa begge klasser ett stort antal personer, som, ehuru icke i så
hög grad utan tillgångar, att de nödgas neka sina barn en bättre
undervisning, ännu mindre i den mening behöfvande, att de kunna
eller vilja lefva af andras barmhertighet, likväl endast genom
träget arbete, mycken försakelse och sträng sparsamhet kunna i
detta afseende tillfredsställa sina önskningar. Ur detta samhällslager
framgå ofta nog skolans bästa, allvarligaste och sträfsammaste
lärjungar. Det är denna klass, som hufvudsakligen
blir lidande på den införda terminsafgiften. Det är för dessa,,
hvilka måste noga beräkna hvarje äfven den minsta utgift, föga.
tröst, när man säger, att omkostnaderna för att hålla en yngling
i skola äro så stora i alla fall, att ett litet tillskott är
af ringa eller ingen betydelse: tvärtom det är just för personer
i denna belägenhet, som tillskottet verkligen någonting
betyder. Denna klass är icke liten, såsom framgår af de upp
-
128
gifter, som meddelats angående lärjungarnes föräldrars stånd
och lefnadsvilkor. Af dem, som vid de sjn- och femklassiga läroverken
tillhöra första gruppen eller embets- och tjensteman, 32,8 %
-af hela antalet, utgöres icke fullt hälften (46,7 %) af sådana, som
ansetts kunna betala full afgift, under det att de öfrige fördela
sig ungefär lika på dem, som ansetts kunna betala half afgift
(27,6 %) och på dem, som borde befrias (25,7 %). Inom gruppen af
dem, som idka stadsmannanäringar, 45,7 % af hela antalet, utgöres
i det närmaste hälften (49,o %) af sådana, hvilka såsom mindre
bemedlade ansetts kunna betala endast half afgift, och de öfriga
sönderfalla i två ungefär lika delar af bemedlade (26,6 /) och
obemedlade (24,4 %). På samma sätt faller bland dem, som idka
landtmannanäringar, 21,5 % af hela antalet, inemot hälften (45,7 %)
på mellanklassen af de mindre bemedlade, under det att här antalet
af dem, som anses kunna betala full afgift (32,s %'') är något
större än antalet af obemedlade (21,5 %).
Det är sålunda uppenbart, att förhöjningen kommer att kännas
tyngst just för denna mellanklass af mindre bemedlade, d. v. s.
främst mindre handlande och handtverkare i städerna, i andra
rummet mindre jordegare och brukare af jord på landet, i sista
rummet en del underordnade tjenstemän, svagt aflönade lärare,
komministrar o. s. v. Enligt förslaget skulle icke mera än 20 %
af dessa åtnjuta befrielse, under det att uppgifterna gifva vid
handen, att 42 % deraf äro i behof. Visserligen hafva under nuvarande
omständigheter endast omkring 15 % af mindre bemedlade
åtnjutit befrielse, men förhållandet måste just för denna klass
.blifva ett annat, då afgiften för dem skulle komma att uppgå till
dubbla eller tredubbla beloppet emot hittils. Det är också just
inom denna klass, som det blir svårast att rättvist fördela befrielserna
bland de många, som derpå kunna göra anspråk. Pikets
Ständer hafva såväl 1851 som 1858 anmärkt, att terminsafgifters
-uppbärande af staten är med flerfaldiga olägenheter förenad, och
hvar och en som i egenskap af ledamot i ett läroverkskollegium
.haft att yttra sig angående befrielse från sådana, lärer icke vara
129
i okunnighet om de svårigheter, som ett rättvist afvägande af
derpå inverkande omständigheter redan under nuvarande förhållanden
förete. Mångdubbelt större skulle dessa svårigheter
blifva, om afgifterna underginge en så stor förökning, och om sålunda
antalet af dem, som kunna framställa anspråk på befrielse
eller lindring, blefve större, på samma gång som antalet af dem,
som kunna erhålla lättnad, blefve begränsadt inom eu viss siffra.
Att en sådan begränsning är nödig, om det afsedda ändamålet
skall kunna vinnas, inser jag mer än väl, men just derför torde
man med skäl kunna fråga, om det bidrag till läroverkens underhåll,
som på detta sätt kan tillflyta staten, verkligen i värde
uppväger de flerfaldiga olägenheter, som dermed äro förbundna,
om det fort] enar att köpas med de många stora obehag och svårigheter,
som derigenom beredas både för dem, som skola uttaga, och
för dem som skola erlägga afgifterna.
Det är visserligen sant, att det någon gäng hörda talet om
den hittils varande kostnadsfria undervisningen i vårt land icke
är att taga alldeles efter orden. Den är icke nu kostnadsfri, och
den bär antagligen aldrig varit det. Icke eu gång det kan sägas,
att Sverige är det land, som krafvel’ de lägsta skolafgifter.
Men visserligen äro dessa lägre här än på de flesta andra ställen,
och man kan alltså till vårt lands berömmelse säga, att den
högre undervisningen hos oss varit och är jemförelsevis billig.
Om det således icke är en helt och hållet ny grundsats, som hos
oss är föreslagen till införande, så är det dock icke alldeles likgiltigt,
hvilken utsträckning en gällande grundsats erhåller. Skulle
de afgifter till staten, som nu satts i fråga, blifva införda, så
skulle — om vi undantaga våra närmaste grannar i vester och
i söder — Sverige, som visserligen icke med fullt skäl blifvit
prisadt för sin kostnadsfria undervisning, nu i stället varda det
land, der den högre undervisningen, åtminstone i de öfre klasserna
och delvis äfven i mellanklasserna, blefve dyrare än i
något annat europeiskt land af dem, för hvilka Komité]! samlat
uppgifter.
Lärov.-kom. bet. Reservationer.
9
130
Till sist vill jag tillägga, att jag instämmer i Lektor F.
Andersons reservation angående af Komitén föreslagna särskilda
åtgärder för ökad hygienisk tillsyn vid läroverken; äfvensom jag
bör tillkännagifva, att jag endast i det fall ansett nödigt att anmäla
min afvikande mening från de i betänkandet förekommande
uttalanden, att dessa gifvit anledning till förslag, i hvilka jag
icke kunnat instämma.
Uti Professor J. M. Sundéns reservation mot indragning af
de allmänna läroverkens B-linie liar Koinitéledamoten, Rektor
E. L. Borgström instämt.
181
Reservation
af
Professoren C. F. E. Bjiirling.
Mot de af Komitén i dess betänkande framstälda förslag
har undertecknad ingen invändning att göra, men väl mot ett
af densamma d. 30 sistl. Juni fattadt beslut, hvilket kan komma
att på den form, hvarunder resultatet af Komiténs arbete framträder
för offentligheten, hafva ett stort inflytande.
Nyssnämda dag beslöts nemligen att åt möjligen blifvande
reservanter lemna fjorton dagars Hd efter justeringen för inlemnande
af reservationer.
Denna justering skedde sedermera och Komitén åtskildes
d. 7 sistlidne Augusti.
Att bestämmandet af en så lång reservationstid som den
nyssnämda strider mot den praxis, hvilken, mig veterligen, under
senare år blifvit följd inom andra komiteer, må blott nämnas
i förbigående. Något vigtigare är den omständigheten, att Komiténs
definitiva beslut, hvilka fattats redan före d. 1 sistl.
Mars, åtminstone alltsedan dess varit af reservanterna Ami
kända, hvadan tid för reserAmtioners utarbetande redan före
justeringen ingalunda saknats.
Men den egentliga orsaken, hvarför ifrågavarande beslut af
d. 30 Juni kan i det här förevarande fallet blifva af särdeles
stor betydelse, är följande.
Det lärer af de föreliggande handlingarna med full tydlighet
framgå, att just i afseende på en af de vigtigaste, ja sannolikt
den vigtigaste bland de frågor, hvilka af Komitén behand
-
132
lats, nemligen latinfrågan, åtminstone tvänne väsentligt skiljaktiga
meningar yppat sig inom densamma. Den bland dessa,
till hvilken de fleste ledamöter anslutit sig, finnes naturligtvis
uttryckt i sjelfva betänkandet, särskildt i dess kap. II, V och Yl;
den andra — eller möjligen de andra, ty förhållandet är ännu,
då detta nedskrifves, såsom härnedan skall visas, ej fullt tydligt
— torde komma att uttalas i en eller flere reservationer.
Då i allmänhet inom eu komité, tillsatt för utredandet af
en fråga och för framställandet af förslag till afhjelpande af
vissa, mindre lyckliga förhållanden, tvänne väsentligt skiljaktiga
åsigter yppat sig i afseende på någon särskild punkt, är
det uppenbarligen, särdeles om denna punkt är af afgörande betydelse
för det hela, af största vigt för frågans behöriga utredning,
att fullkomlig likställighet egen rum mellan båda parterna;
att hvardera förpligtas att redan under diskussionen
fullständigt framställa sitt förslag och derför äfven berättigas
att i de slutliga handlingarna, vare sig såsom majoritet eller
såsom reservant, underkasta motpartens förslag den kritik, hvartill
den anser sig befogad. Egen sådan likställighet ej rum,
får den ena parten tillfälle att, utan att sjelf under diskussionen
framställa något positivt förslag, intaga en uteslutande
negativ ståndpunkt och till sist i eu, efter det egentliga komitéarbetets
afslutning utarbetad, reservation framställa anmärkningar
mot majoritetens förslag, är det uppenbart, att det ändamål,
som med komiténs tillsättande åsyftats, d. v. s. den fullständiga
belysningen af saken från alla sidor och den opartiska
granskningen af de olika förslagen, ej vinnes.
Det är ett faktiskt förhållande, att inom denna Komité majoriteten
i latinfrågan, oaktadt från dess sida framstälda yrkanden,
ej erhållit någon annan del af minoritetens förslag än det
utkast till timplan för den reformerade half-klassiska B-linién,
hvilket å sid. 32—34 af kap. II omnämts; samt att denna majoritet
ännu den 7 sistl. Augusti, då Komitén åtskildes, ej egt
ringaste kännedom om det eller de förslag angående ofvan
-
133
nämda fråga, hvilka komma att af minoriteten i reservationer
förordas, ja icke ens, huruvida ett eller flere olika förslag i
nämda hänseende komma att der framställas.
Under sådana förhållanden synes mig Komiténs beslut om
beviljandet af 14 dagars reservationstid vara af så stor betydelse,
att jag nödgas uttala en derifrån afvikande mening.
LÄROYERKSKOMITÉNS
UNDERDÅNIGA
UTLÅTANDE OCH FÖRSLAG
ANGÅENDE
OCH
DERMED SAMMANHÄNGANDE FRÅGOR.
BILAGOR A-D.
STOCKHOLM. 1884.
KONGL. BOKTRYCKERIET.
P. A. NORSTEDT & SÖNER.
INNEHÅLL.
Bil. A. Kostnadsberäkningar________________________________________sid. 1.
Bil. B. Öfversigt af främmande länders skolväsen:
Skolorna i Norge...........-..........................— » 1.
» . » Danmark_______________________________________ » 23.
» » Finland ............ » 65.
» » Preussen-------------------------- » 87.
» » Österrike_____________________ » 105.
>> » Holland............. » 114.
» » Belgien................................. » 130.
« » Frankrike................................ » 211.
» » Schweiz....................................... » 243.
» » Italien......................................... » 262.
Bil. C. Tabellbilagor med tillhörande register..................... » 1.
Bil. D. Ekonomiska uppgifter:
A) Angående de treklassiga läroverken______________ » 1.
B) » » tvåklassiga pedagogierna ......... » 22.
C) » » enklassiga » » 37.
I
1
Bilaga A.
Kostnadsberäkningar.
Ehuru Komitén icke funnit det tillhöra sin uppgift att motivera
och föreslå en ny reglering af läroverkens stat, har den likväl
ansett nödvändigt att verkställa en beräkning af de förändringar
i statsverkets kostnader för de allmänna läroverken, som genomförandet
af de af den samma i öfrigt gjorda förslagen skulle hafva
till följd.
Härvid har den sålunda bort förutsätta:
att indragningar och ombildningar af åtskilliga läroverk varda
utförda, i öfverensstämmelse med hvad i kap. IX blifvit yttradt;
att samtliga högre allmänna läroverk, med undantag af latinoch
realläroverken i Stockholm och Göteborg samt läroverken i
Vestervik och Sundsvall, blifva fullständiga å båda linierna;
att den i kap. V föreslagna undervisningsplanen vinner tilllämpning;
att
konsistorierna ombildas och lektorerna icke med dem erhålla
någon befattning;
att den hygieniska tillsynen vid läroverken varder ordnad i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad derom i kap. III blifvit
föreslaget;
att till statsverket utgående terminsafgifter påläggas läroverkens
lärjungar, i enlighet med hvad derom i kap. VIII är förordadt;
tillika har Komitén trott sig böra antaga, att löneförhållandena
vid de föreslagna kommunalskolorna komma att ordnas i enlighet
med hvad derom är sagdt i kap. IX åt Komiténs betänkande; i
fråga om de allmänna läroverken åter har Komitén utgått från
de siffror, som äro upptagna i Kungl. Maj:ts proposition till 1882
års riksdag.
A. I främsta rummet bör här närmelsevis bestämmas, hvilken
lärarestyrka framdeles skulle blifva erforderlig, om Komiténs nyss
gjorda förutsättningar varda genomförda.
Lärov.-korn. bet. Bilagor.
A
2
1. Vid beräkningen af erforderliga lärarekrafter för de högre
allmänna läroverken bär Ivomitén ansett sig kunna och böra utgå
från de under läsåret 1883—84 förefintliga lärjungeantalen i de
särskilda klasserna vid de olika läroverken, med undantag endast
för Göteborgs realläroverk; sistnämda läroverk, som, enligt hvad
redan är beslutadt, skall utvecklas till ett på reallinien fullständigt
läroverk, hade nemligen under det nämd» läsåret icke hunnit
längre än till och med öfre 6:te klassen, hvadan för dess högre
klasser de ifrågavarande siffrorna måste ur antalet lärjungar i de
lägre klasserna approximera. — Hvad beträffar Nya elementarskolan
i Stockholm, är i dess undervisningsplan ingen ändring
här ifrågasatt.
Fördelning i parallelklasser har i allmänhet ansetts böra inträda,
då lärjungeantalet öfverskridit 35. — Lärjungarnes i samma
klass fördelning på de båda linierna har ej kunnat antagas skola
blifva densamma, som den nu är, enär reallinien otvifvelaktigt
skulle komma att erhålla större betydenhet, utan har den här
måst antagas skola blifva den i ifrågavarande hänseende ofördelaktigaste,
d. v. s. den, som skulle kräfva mest lärarekraft. I
sådana läroämnen, för Indika ett lika timantal för vecka blifvit
föreslaget för de båda linierna af samma klass, äfvensom under 3
timmar tyska i 5:te klassen hafva realister och latinare i samma
klass ansetts kunna undervisas gemensamt, så vida deras sammanlagda
antal synts kunna sådant medgifva. Äfven har sammanslagning
(naturligtvis under beräkning af att lärjungarne indelas
på lexlag) af nedre och öfre 6:te klasserna, likasom af nedre och
öfre 7:de klasserna, på samma linie beräknats i sådana fall, der
lärjungeantalet varit så litet, att skild undervisning skulle hafva
medfört proportionsvis alltför dryga kostnader, under det äfven
vid sammanslagningen hvar och eu lärjunge skulle på sin del få
mer af lärarens undervisning, än vid andra läroverk, der hvarje
klass för sig mången gång är flerdubbelt större än de sålunda
sammanslagna klasserna. —■ Der flere lärare, än som finnas å läroverkens
nuvarande ordinarie stat, ansetts erforderliga, har det
öfverskjutande antalet fortfarande antagits skola blifva extralärare,
enär, såsom ofvan är nämdt, någon ny reglering af läroverkens
stat här ej skolat förslagsvis uppgöras.
Efter dessa grunder är antalet erforderliga lärare beräknadt
i hosföljande tabell; donna upptager äfven antalet af de vid hvarje
läroverk nu i anspråk tagna lärare, åt de ordinarie i enlighet
3
med staten, af extralärarne åter efter redogörelserna för låsåret
1883-84.
Tabell, utvisande dels nuvarande dels beräknad t antal lärare
vid de högre allmänna läroverken (öfning slär änne ej medräknade):
| Nuvarande | antal lärare. | Beräknadt | antal lärare. | ||||
läroverk. | Rektor. | Lektorer. | Ad- junkter. | Extra- lärare. | Rektor. | Lektorer. | E- >■ C"t- a> 1 | Extra-1ärare. |
Stockholm, Norra latinläroverket. | i | 7 | 7 | 14 | i | 7 | 7 | 10 |
» Södra d:o | i | 6 | 7 | 4 | i | 6 | 7 | 3 |
» Realläroverket......... | i | 4 | 7 | 5 | i | 4 | 7 | 4 |
» Nya elementarskolan. | i | 7 | 11 | — | i | 7 | 11 | — |
Upsäla ................................. | i | 7 | 16 | 5 | i | 7 | 16 | — |
Gefle ................................... | i | 7 | 9 | 3 | i | 7 | 9 | 1 |
Hudiksvalls ........................... | i | 4 | 7 | — | ’) i | — | 5 | — |
Linköpings............................. | 1 X | 7 | 14 | 6 | i | 7 | 14 | 3 |
Norrköpings .......................... | 1 | 6 | 10 | 4 | i | 6 | 10 | 2 |
Vesterviks.............................. | 1 | 3 | 7 | — | i | 3 | 6 | — |
Skara.................................... | 1 | '' 7 | 15 | — | i | 7 | 15 | — |
Venersborgs ........................... | 1 | 5 | 10 | 1 | i | 5 | 8 | — |
Strengnäs .............................. | 1 | 7 | 7 | — | i | 7 | 4 | — |
Örebro.................................. | 1 | 7 | 17 | — | i | 7 | 15 | — |
Nyköpings.............................. | 1 | 5 | 8 | — | i | 5 | 6 | — |
Vesterås............................’... | 1 | 7 | 10 | — | i | 7 | 5 | — |
Ealu .................................... | 1 | 5 | 11 | — | i | 5 | 7 | — |
Vexiö.................................... | 1 | 7 | 12 | 2 | i | 7 | 12 | _ |
Jönköpings............................. | 1 | 7 | 13 | 6 | i | 7 | 13 | 1 |
Lunds................................... | 1 | 7 | 15 | 6 | i | 7 | 15 | 3 |
Malmö.................................. | 1 | (i | 14 | 5 | i | 6 | 14 | 4 |
Karlskrona........................... | 1 | 6 | 10 | 3 | i | 6 | 10 | 1 |
Kristianstads........................... | 1 | 5 | 10 | 2 | i | 5 | 10 | 1 |
Helsingborgs........................... | 1 | 4 | 7 | 7 | i | 4 | 7 | 6 |
Göteborg, Latinläroverket......... | 1 | 7 | 15 | 9 | i | 7 | 15 | 2 |
» Realläroverket........... | 1 | 4 | 9 | 9 | i | 4 | 9 | 13 |
Halmstads.............................. | 1 | 4 | 7 | 2 | i | 4 | 7 | 1 |
Kalmar................................. | 1 | 7 | 14 | 1 | i | 7 | 13 | — |
Karlstads............................... | 1 | 7 | 9 | 8 | i | 7 | 9 | 5 |
Hernösands............................ | 1 | 6 | 7 | — | i | 6 | 7 | — |
Östersunds............................. | 1 | 5 | 8 | 1 | i | 5 | 7 | — |
Umeå................................... | 1 | 5 | 8 | 2 | i | 5 | 8 | 1 |
Luleå.................................... | 1 | 4 | 6 | — | i | 4 | 6 | — |
Sundsvalls.............................. | 1 | 4 | 6 | 2 | i | 4 | 6 | 1 |
Visby.................................... | 1 | 5 | 10 | 3 | i | 5 | 7 | — |
♦ *) Vid 5-klassigt läroverk. | 35 | 201 | 353 | no | 35 | 107 | 327 | 02 |
4
Såsom häraf framgår, skulle vid de högre läroverken, förutom
någon del af den nu till rektor i Hudiksvall utgående lönen,
lönerna för 4 lektorer, 26 adjunkter och 48 extralärare kunna besparas.
Men då någon minskning af antalet ordinarie lärare icke
synes böra ifrågasättas, utan de ordinarie lärareplatser, som vid
ett och annat läroverk blifva obehöfliga, torde böra förflyttas
till några bland de icke få läroverk, som äro i stort behof af
tillökning i sin ordinarie stat, hvaremot antalet extralärare erhåller
motsvarande minskning, har besparingen bort antagas
komma att blifva lönerna för 78 extralärare,
ntfördt med............................................... kronor 117,000: —
hvartill kommer besparing å rektorslönen i
Hudiksvall...._______________________________________ » 1,000: —-
Summa kronor 118,000: —.
2. Af de femJdassiga läroverken hafva 4 bort beräknas såsom
kommunalskolor, nemligen det i Enköping såsom kommunalskola
med 4 lärare och de i Norrtelje, Mariestad och Arboga såsom
kommunalskolor med 5 lärare. De nuvarande (1883 års) kostnaderna
för dessa läroverk äro:
kronor öre
för Enköpings................ 22,245: 11
» Norrtelje ._.......... 19,920: 24
» Mariestads ____________ 22,960: 79
» Arboga________________ 20,772: —
Summa 85,898: 14.
Då statens utgifter, dfter en i bilagan 13 till kap. IX utförd
beräkning, skulle belöpa sig till:
för 1 kommunalskola med 4 lärare________________ kronor 9,700: —
» 3 kommunalskolor »5 » å 12,117.... » 36,351: —
Summa kronor 46,051: —
skulle alltså för dessa 4 läroverk göras en besparing af ungefär
40,000 kronor.
Vid 6 af de öfriga 5-klassiga läroverken skulle, enligt kap.
IX, staten minskas med 1 kollega för hvart och ett; samma torde
förhållandet böra blifva vid Katarina läroverk i Stockholm. Men
af skäl, som i fråga om de högre läroverken blifvit anfördt, torde
såsom besparing böra beräknas endast aflöningen för 7 extralärare
eller 10,500 kronor.
5
Hvad åter de öfriga 5-klassiga läroverken beträffar, torde i
deras lärarekrafter ingen annan förändring böra beräknas, än att
på grund af de förändrade förhållandena 1 extralärare mindre än
för närvarande bör upptagas för hvartdera af Jakobs och Ladugårdslands
läroverk i Stockholm, hvarigenom lönerna för 2 extralärare
skulle besparas eller tillsammans 3,000 kronor.
I kostnaderna för de nuvarande 5-klassiga läroverken skulle
således vinnas en besparing af omkring 53,000 kronor.
3. Såsom i kap. IX är anfördt, skulle besparingen i kostnaderna
för de nuvarande 3-klassiga allmänna läroverken samt
de 1- och 2-klassiga pedagogierna blifva omkring 152,000 kr.1).
4. Samtliga de sålunda beräknade besparingarna äro:
för de högre läroverken ___________ kronor 118,000: —
» » 5-klassiga d:o _________ » 53,000: —■
» » 3-klassiga d:o och pedagogierna ....... » 152,000: —
Summa kronor 323,000
B. I kap. VIII är beräknadt, att de föreslagna afgifterna till
statsverket från lärjungarne vid de allmänna läroverken skulle
årligen sammanlagdt uppgå till i rundt tal 350.000 kronor. Lägges
härtill den nyss anförda besparingen af omkring 323,000 kronor,
erhålles således i ’ allt en minskning i statens kostnader för de
allmänna läroverken af 673,000 kronor.
C. Men å andra sidan skulle statens utgifter för de ifrågavarande
läroverken komma att ökas
dels med kostnaderna för den hygieniska tillsynen, i kap. Ill
beräknade till............................................. kronor 18,000: —
dels med ytterligare lönetillägg för rektorer,
ämnes- och öfningslärare vid de högre
och 5-klassiga allmänna läroverken, hvilken
summa, om den beräknas i öfverensstämmelse
med Kungl. Maj:ts proposition till 1882 års
riksdag, skulle, sedan afdrag gjorts för de i
Komiténs förslag såsom kommunalskolor upptagna
läroverken i Enköping, Norrtelje, Marie
stad
och Arboga, belöpa sig till __________________ » 300,000: —
Summa kronor 318,000: —
’) Då under de senaste åren åtskilliga platser, enligt kungl. cirk. 12 Juni
1882, förblifvit obesatta vid dessa läroverk, har kostnaden för dem tagits sådan
den var år 1882, men med löneförbättringen sådan den för år 1884 kan beräknas.
6
D. Om från den förut beräknade minskningen i statens utgifter
för de allmänna läroverken och pedagogierna dragés den
nu senast beräknade tillökningen i utgifter, blir slutresultatet:
eu minskning af de kittils för de allmänna läroverken och
pedagogierna från statsverket utgående kostnaderna med omkring
355,000 kronor.
Anm. Det behöfver knapt erinras, att de här beräknade besparingarna
kunna inträda först successivt och sedan de af Komitén föreslagna
förändringarna i läroverksorganisationen blifvit till fullo genomförda.
Om kostnaderna för den föreslagna öfverstyrelsen är taladt
i kap. IX.
9
1
Bil. B.
Skolorna i Norge.
I.
Skolornas ordning före 1869.
Forordningen om de leende skoler af den 7 Nov. 1809 var i Förordning
hufvudsak gällande till 1869. af 1809-
Skolorna voro lärda skolor, beredande för universitetet: de
gamla språken och klassikerna borde intaga främsta rummet i
undervisningen. Dock skulle skolorna äfven vara tillgängliga för
andra; ty visserligen, heter det i § 1, är alla lärda skolors mål att
bereda till universitetet, men äfven sådana, som vilja ha vetenskaplig
utbildning utan att ämna sig till universitetsstudier, kunna
taga del i de grenar af undervisningen, som för sådant ändamål
äro gagneliga. Icke studerande fingo finnas i de två nedersta
klasserna samt i de öfverstå i nyare språk och vetenskaper, dock
att icke undervisningen för deras skull borde förryckas från sitt
egentliga ändamål och att de icke studerande icke fingo utgöra
mer än 1/3 af klassens lärjungar. Således fans eu möjlighet till
befrielse från latin och grekiska; dock begagnades skolan endast
i sällsynta undantagsfall för sådant ändamål (F. F. O. p. 20).
Skolorna voro dels fullständiga, dels »middelskoler» (lägre
läroverk), Indika saknade de högre klasserna; olikheten var beroende
på lokala förhållanden. Inträdes åldern var 10 år.
Styrelse var »Direktionen for universitetet og de lserde skoler»
till 1814, dan Departementet for kirke- og undervisningsvcesenet:
lärare skulle utnämnas af konungen genom direktionen;
denna direktion skulle utfärda reglementen, instruktioner, under
Hufvudsakliga
källor: Förslag til en forandret ordning af det höiere SkoleVEesen.
I. Kristiania 1867. (F. P. O.) — Norska lagsamlingar. — Norske Uni
versitets
og Skoleannaler. — Storthingspropositioner ocli Stortkingsförkandlingar.
— Ottesen, Pedag. Tidskr. 1872, p. 90 ff. — O. S., De norska läroverkens nuv.
tillstånd. Pedag. Tidskr. 1880, p. 273.
Lärov.-horn. bet.
2
Inträdande
förändringar
i den gamla
ordningen.
visningsplaner. Under öfverstyrelsen stod ett Skoleeforat, bestående
af stiftsamtmanden och biskopen. Detta skall, heter det, tillse, att
konungens befallningar och direktionens föreskrifter åtlydas, göra
påminnelser till lärare, der något är att anmärka, eller inberätta
derom till direktionen; det handhar dessutom hufvudsakligen skolornas
ekonomi. I många fall meddelar sig öfverstyrelsen direkt
med skolornas förste lärare.
Sedermera inträdande förändringar afsågo egentligen realundervisningens
införande i skolan. En skolkommission, tillsatt
1839, föranledde en kungl. proposition 1845, hvari föreslås: lärda
skolor med 8-årig kurs (10—18 år), latinet börjande i första klassen;
derjemte på försök en »högre borgarskola i Kristiania» med
7-årig kurs: latinet, tvunget ämne på nedersta stadiet, skulle sedan
bortfalla, skolan förbereder teknisk specialbildning, men ger icke
tillträde till universitetet. Propositionen föll i storthinget, som
yrkade realklasser.
Sedan medel af storthinget beviljats 1848, organiserades de
högre offentliga skolorna så småningom. Förändringen gick ut
derpå att ombilda alla lärda skolor, som icke bestodo med egna
medel, till förenade latin- och realskolor.
Lov af d. 12 OM. 1857 bestämmer, att den latinska stilen
skall bortfalla såsom examensämne i examen artium; vidare att
tillfälle skall beredas att vid alla offentliga lärda skolor erhålla
undervisning i engelska. Dessutom upphäfdes genom denna lag
det i förordn. d. 7 Nov. 1809 § 10 stadgade ansvar för dimission
af underhaltig lärjunge till examen artium. Sådant hade dittils
funnits för styresman för offentliga lärda skolor och sådana privata
skolor, som meddelade samma slags undervisning: de två första
gångerna böter och den tredje gången förlust af embetet eller (för
de privata skolorna) af dimissionsrätten.
Denna skolorganisation är bestämd i normalplan för undervisningen
i de forenede leerde og realskoler af den 30 Dec. 1858.
Kursen är enligt denna ordning 8-årig. Skolan delas i 1) nederskolan
med 2-årig kurs, gemensam för begge linierna; af språk
läses tyska; 2) mellanklasserna med 4-årig kurs: latin och engelska
inträda lista året (vid 12 år), hvart och ett på sin linie, franska
2:dra året, grekiska 3:dje, sistnämda språk läses sålunda två år;
3) öfverskolan med 2-årig kurs och endast latinlinie. Reallinien
slutar sålunda 2 år tidigare än den klassiska linien och leder icke
till universitetet. Om och i hvilken utsträckning reallärjungar och
3
studerande lärjungar skola gemensamt undervisas, bestämmes för
hvarje skola på förslag af rektor. Skema: F. F. O. I., p. 18.
De tre af egna tillgångar bestående skolorna i Kristiania,
Bergen och Trondhjem behöllo den gamla ordningen, de voro fortfarande
endast lärda skolor med latinet såsom det första främmande
språk.
II.
Den nuvarande ordningen.
Genom kungl. res. af d. 14 Febr. 1865 nedsattes en skolkorn- Reformen af
mission, som afgaf förslag 1867. Deraf blef resultatet Lov om 1869''
offentlige sTcoler for den höiere almendannelse af den 17 Juni
1869 !). Skolorna äro icke blott förskolor för universitetet, utan
äro ämnade i allmänhet för dem, som söka en högre bildning;
deraf också deras namn. Dessa skolor äro »middelslcoler» och
gymnasier, de senare dels latin-, dels realgymnasier. Middelskolorne
skola vara förskolor för gymnasierna och tillika meddela de
lärjungar, som från dem omedelbart utgå i lifvet, en afslutad och
efter deras behof afpassad allmänbildning. Gymnasierna skola
genom eu undervisningskurs, som bildar ett afslutadt helt, fullända
förberedelsen för universitetet och högre specialskolor (§§ 2, 3).
Skolorna äro efter omständigheterna fullständiga eller ofullständiga
i olika förbindelser. Mellanskolorna och gymnasierna på
samma ort stå i regeln under samma styrelse. Aro två gymnasier
förenade, sättes af öfverstyrelsen en konrektor* 2) öfver det ena af
dem, äro ett gymnasium och en mellanskola förenade, en inspektör
vid den senare; dessutom förekomma klassföreståndare.
Inträdesålder är 9 år. Den fullständiga kursen är 9-årig, fördelad
i 1) mellansicolans med 6-årig kurs, 9—15 år; inträdesåldern
är icke under 9 eller öfver 16 år; 2) gymnasiets med 3-årig kurs,
15—18 år; inträdesåldern är icke under 14, icke öfver 19 år;
dock kan rektor tillåta undantag. Mellanskolan motsvarar således
i Sverige klasserna I—VI: 1, gymnasium klasserna VI:
2—VII.
13.
'') Tryckt i Norska lagsamlingar; vidare i Norske Univ. og Skoleann. III,
1875.
2) Instruktion för konrektor finnes af den 20 April 1876.
4
En middelskole kan utvidgas nedåt genom småklasser, »forberedelsesklasser»,
en eller flere (6—9 år); detta skall ske utan
kostnad för det allmänna, och underhållas dessa således antingen
genom skolafgift eller af kommunerna. Å andra sidan kan till en
sådan skola knytas »en praktisk realklass», hvilken i regeln bör
upptaga ett år, men kan göras tvåårig (begge åren med skilda
kurser), i afsigt att utvidga eller vidare bearbeta mellanskolans
undervisningsämnen med särskild hänsyn till utbildning för praktiskt
behof1). Särskild plan uppgöres för hvarje sådan praktisk
realklass, och den får icke i språk eller vetenskaper ega gemensam
undervisning med mellanskola eller gymnasium.
Inträdesfordringar för mellanskolans lägsta klass äro ungefär
desamma som i Sverige till första klassen (§ 32).
Läroämnen: religion, modersmål, historia, geografi, räkning,
skrifning, naturkunskap, teckning, geometri, tyska (från lista skolårets
andra hälft), latin och engelska de begge sistnämda språken
begynnande med fjerde skolåret. Liniernas delning inträffar således
i 4:de klassen. Om en linie alltför litet besökes, kan antingen
latinet eller engelskan utgå efter konungens bestämmande.
Undervisningstid: högst 30 timmar i hvarje klass, utom frivillig
engelska, sång, gymnastik och militäröfningar.
Valfria ämnen: franska och en del af naturkunnigheten.
Befrielse från icke valfria ämnen kan undantagsvis meddelas på
grund af svag helsa, trög fattning, genom examen ådagalagd kunskap
i ämnet (§ 13). Sådan befrielse fritager dock icke från pröfning
i samma ämnen vid mellanskolans afgångsexamen (K. R. d.
17 Febr. 1875).
Undervisning splanen af 29 Juni 1870 är hufvudsakligen lika
med kommissionens; »planen är framstäld till vägledning och efterföljd
i det väsentliga». Den är tryckt bland annat i N. U. S. A.
III, 13. 1875.
'') Ämnen § 10.
5
Shema enligt undervisningsplan af d. 29 Juni 1870:
| Mellanskof. | Latingym- nasiet. |
| |||||||
i | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | i | 2 | 3 | ||
Religion........................ | 3 | 3 | 3 | 2 | 2 | 2 | i | 1 | 2 | 19 |
Norska och fornnorska..... | 6 | 5 | 5 | 4 | 3 | 3 | 4 | 4 | 4 | 38 |
(9 å 11 t. första halfåret) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Tyska........................... | 5 | 5 | 5 | 3 | 3 | 3 | — | — | — | 24 |
Latin........................... | — | — | — | 7 | 7 | 7 | 11 | 10 | 10 | 52 |
Grekiska....................... |
|
|
|
|
|
| 7 | 7 | 7 | 21 |
Franska (valfr. eller eng.). | — | — | — | — | 3 | 2 | 2 | 2 | 2 | 11 |
Historia........................ | 3 | 3 | 3 | 3 | 2 | 3 | 2 | 3 | 3 | 25 |
Geografi........................ | 3 | 3 | 3 | 3 | 1 | 1 | — | — | — | 14 |
Naturkunskap................. | — | 2 | 2 | 2 | 3* | 3* | — | — | — | 12 (* 1 t. valfr.) |
Matematik..................... | 4 | 4 | 6 | 6 | 6 | 6 | 3 | 3 | 2 | 40 |
Teckning och Skrifning____ | 4 | 5 | 3 | — | — | — | — | — | — | 12 |
| (26)28 | 30 | 30 | 30 | 30 | 30 | 30 | 30 | 30 |
|
| Mellanskolan. | Realgy nasie | m- |
| ||||||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | i | 2 | 3 | ||
Religion........................ | 3 | 3 | 3 | 2 | 2 | 2 | 2 | 1 | 1 | 19 |
Norska och fornnorska..... | 6 | 5 | 5 | 4 | 3 | 3 | 4 | 4 | 5 | 39 |
Tyska........................... | 5 | 5 | 5 | 3 | 3 | 3 | 1 | 1 | — | 26 |
Engelska....................... | — | — | — | 6 | 6 | 5 | 3 | 3 | 3 | 26 |
Franska ........................ | — | — | — | — | 3 | 2 | 3 | 3 | 3 | 14 |
Historia........................ | 3 | 3 | 3 | 3 | 2 | 3 | 3 | 3 | 3 | 26 |
'' Geografi........................ | 3 | 3 | 3 | 3 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 19 , |
Naturvetenskap............... | — | 2 | 2 | 2 | 3* | 3* | 5 | 5 | 5 | 27 (* 1 t. valfr.) |
Matematik..................... | 4 | 4 | 6 | 6 | 6 | 6 | 6 | 6 | 6 | 50 |
Teckning och Skrifning____ | 4 | 5 | 3 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 | 21 |
| (26)28 | 30 | 30 | 30 | 30 | 29 | 30 | 30 | 30 |
|
Kurserna i middelsTtolen äro närmare bestämda genom ofvan
nämda undervisningsplan. Årsexamen för öfverstå klassen är
6
Mellanskolans
kurser
och af gångsexamen.
Kommunala
och privata
mellanskof.
tillika denna skolas af gångsexamen ''); denna examen hålles med
skolans lärjungar och med privatister, d. v. s. sådana, som det
sista året icke varit lärjungar i en dylik skola. För att undergå
denna fordras att hafva fylt 14 år, så vida icke öfverstyrelsen
beviljar undantag (kungl. res. af d. 3 Juni 1882). Examen börjar
den 15 Juni och afslutas samtidigt med den öfriga skolans examen.
Examen är dels skriftlig, dels muntlig. Den skriftliga examen
innefattar: 1) en uppsats på modersmålet; 2) en tysk stil; 3) en
latinsk stil för latinlinien och en engelsk för engelska linien; ordbok
och grammatik få nyttjas; 4) några uppgifter i tal- och bokstafsräkning
samt konstruktionsteckning. Tiden för hvarje uppgift är
4 timmar. Ämnen uppgifvas antingen af öfverstyrelsen eller af
rektor på förslag af läraren i ämnet och en eller flere censorer.
De skriftliga svaren bedömas af läraren i ämnet och minst en
censor, vald af rektor, helst bland skolans öfrige lärare; han kan
ock vara förordnad af öfverstyrelsen. Äfven vid examinationen
skall vara minst en censor. Muntlig pröfning anställes i religion
(biblisk historia, den kristna tros- och sedeläran), modersmålet
(äfven någon kunskap om skönlitteraturen), latin eller engelska
(latin: formlära och det vigtigaste af syntaxen, Caesar 3 böcker
eller 2 böcker och 8 å 10 fältherrar af Cornelius, Sallustii
Catilina och halfva Jugurtha eller 25 kapitel af Ciceros tal, 3
böcker af Phsedrus), tyska (förmåga att öfversätta förut olästa
stycken), historia (sammanhängande insigt i den allmänna verldshistorien
med utförligare kunskap i nordens historia), geografi,
naturkunskap, matematik (praktisk räkning, innefattande äfven
logaritmer, eqvationer af första och andra graden; allmänna geometriska
konstruktioner och beräkningar, plan geometri efter en
kort lärobok). Äfven i de valfria ämnena kan man låta examinera
sig.
Kommunala och privata mellanskolor kunna få tillåtelse att
hålla mellanskolans afgångsexamen med samma verkan som offentliga
mellanskolor; denna tillåtelse gifves af konungen (Skolk § 22).
De kunna hålla denna examen äfven med andra än skolans lärjungar
(kungl. res. d. 21 Sept. 1874). Äfven qvinnor hafva rätt att
undergå mellanskolans afgångsexamen vid statsskolorna (kungl.
res. d. d. 15 Mars 1878). Genom Lov af d. 15 Juni s. å. äro
fordringarna dervid i matematik nedsatta för qvinnor samt tillika
'') Närmare ordnad genom midlertidigt Regi. for middelskolernes afgangsexamen
d. 20 April 1872.
7
bestämdt, att denna examensrätt kan af konungen beviljas kommunala
och privata flickskolor (beviljad Nissens Pigeskole i Kristiania
d. 23 Nov. s. å.)
Rättigheten att hålla mellanskolans afgångsexamen synes ifrigt
eftersträfvas; man inrättar sig också efter denna skola som mönster.
Af de kommunala och privata borger- och höiere almueskoler
i städerna, som ännu icke förvärfvat denna rätt, hafva de
allra flesta redan inrättat sin undervisningsplan i öfverensstämmelse
med de offentliga mellanskolornas, och hvad de ännu sakna i förmågan
att föra sina lärjungar fram till dessas mål, skall kunna
fyllas genom en jemförelsevis kort tids undervisning (KirkeDep.
Föredrag om Regi. for ex. art. flat. d. 5 Maj 1875, N. U.
S. A. VII, 13. 1874, p. 157).
Engelska liniens lärjungar kunna efter en tilläggsexamen i
latin gå in på latingymnasiet; en tilläggsexamen i engelska, franska
(om de icke läst det i middelskolen) och naturkunnighet tillstädjer
latinliniens lärjungar att välja realgymnasiet. Begge gymnasierna
bereda för universitetet. Latinet har på latingymnasiet
mera tid än hos oss, likaså på realgymnasiet matematik och lefvande
språk. Undervisningen är således i de norska gymnasierna
mera koncentrerad.
Den af storthinget antagna och af regeringen sanktionerade
skollagen skilde sig från regeringens förslag hufvudsakligen i fyra
punkter. 1) Regeringen hade föreslagit, att all egentlig religionsundervisning
skulle bortfalla öfver mellanskolan, intet examensbetyg
skulle deri gifvas och endast bibelläsning förekomma; storthinget
gjorde religionen till ett undervisningsämne, innefattande
kyrkohistoria och läsningen af ett evangelium; deremot förekommer
ingen dogmatik. 2) Fornnorska hade af regeringen föreslagits till
endast valfri läsning, af fruktan för alltför många ämnen och deraf
möjligen framkallad öfveransträngning, storthinget gjorde det till
tvunget ämne. Det föreslogs af kommissionen 1845 såsom alternativt
vid sidan af hebreiska, af regeringen och storthinget såsom
tvunget för alla. Men hela lagen föll. År 1860 beslöt storthinget,
att fornnorska skulle upptagas i de lärda skolorna och såsom ämne
i examen artium, dock endast frivilligt, men regeringen nekade
sanktion (kgl. res. 16 Maj s. å.): saken borde göras till föremal för
en grundligare undersökning. År 1863 anmodade storthinget regeringen
att undersöka, huruvida det kunde upptagas såväl i den
lärda som realskolan, och genom lagen af 1S69 hlef det tvunget
Gymnasium.
8
Examen
artium.
ämne. 3) Latin föreslogs af regeringen såsom valfritt ämne på
reallinien: man skulle kunna välja emellan detta ock engelskan
(3 t. i hvarje klass); afsigten var att för dem, som genomgått
realgymnasiet, lätta öfvergången till sådana studier, som för att
drifvas med full framgång kräfva någon kunskap i latin, särskilt
medicinska ock juridiska. Detta afslogs af storthinget. 4) Latinsk
stil i den latinska examen artium föreslogs af kommissionen ock
regeringen, men afslogs af storthinget, dock borde skriföfningar
drifvas vid undervisningen.
III.
Examen artium.
Samtidigt med skollagen antogs Lov om examen artium af
cl. 17 Juni 1869, närmare bestämd genom midlertidigt Regi. för
examen artium d. 5 Maj 1875.
Regeringen kade föreslagit en examenskommission i Kristiania,
bestående af ordförande och fyra af konungen utsedda ledamöter,
samt under denna eu examensdeputation, vald af öfverstyrelsen för
skolorna bland universitets- och skollärare eller andra vetenskapligt
bildade män, stortkingskomitén yrkade examens förläggande
till gymnasierna, storthinget behöll examen artium vid universitetet.
I öfverensstämmelse härmed förrättades denna examen vid
universitetet hvarje år från slutet af Juli eller början af Augusti.
På förslag af regeringen har denna examen genom Lov af d.
16 Juni 1883 bliivit förlagd till skolorna. Den skall stå under
ledning och tillsyn af en undervisningsinspektion, bestående af
ordförande och f4 ledamöter. Dessa utses bland män, som ega
insigt i skol- och undervisningsväsendet, för 5 år af konungen och
kunna ånyo förordnas. På förslag af undervisningsinspektionen
väljer öfverstyrelsen hvarje år en komité, som i förening med
inspektionen har att bedöma de skriftliga uppgifterna. Dessa tillställas
skolorna från inspektionen, hvilken ock mottager svaren.
Den muntliga examen hålles åt lärarne vid hvarje gymnasium
eller skola; i hvarje pröfning deltager en censor, som antingen
kan vara medlem af undervisningsinspektionen eller på dennas
förslag utses af öfverstyrelsen. Rätt att anmäla sig hafva de, som
genomgått öfverstå klassen; dock kunna lärjungarne från en skola
på grund af ringa antal af öfverstyrelsen hänvisas till eu annan.
9
Efter slutad examen afgifver undervisningsinspektionen till öfverstyrelsen
berättelse om dess utgång, och dertill kunna fogas de
anmärkningar om skolorna, till kvilka besöken vid examina gifvit
anledning.
Privatister anmäla sig hos undervisningsinspektionen och undergå
den skriftliga delen af examen antingen tillsammans med
skolornas lärjungar eller ock under tillsyn af undervisningsinspektionen.
Den muntliga examen taga de antingen vid ett gymnasium
eller annan till examens hållande berättigad skola, i hvilket fall
undervisningsinspektionen bestämmer, till hvilken de skola hänvisas,
eller ock i Kristiania inför undervisningsinspektionen, som
dervid förstärkes med nödigt antal examinatorer och censorer, utsedde
af öfverstyrelsen på förslag af inspektionen.
Rätt att hålla examen artium med samma verkan som de
offentliga gymnasierna kan af konungen gifvas åt styresmännen
för kommunala och privata skolor.
Genom den nya lagen äro inga förändringar gjorda i fordringarna
hvarken för den skriftliga eller muntliga examen, sådana
de faststälts genom reglementet af 1875. Likaså torde ock den
bestämmelsen qvarstå, att de, som icke anmälas från ett offentligt
gymnasium, skola förete vitsord om undergången afgångsexamen
vid offentlig mellanskola eller sådan kommunal eller privat skola,.
'' som har rätt att hålla dylik examen.
Examen är skriftlig och muntlig. Den skriftliga innefattar
a) klassisk examen: 1) i modersmålet: två uppgifter; 2) i latin:
öfversättning till modersmålet af ett stycke, som antages obekant,
men ej företer särskilda svårigheter; 3) eu matematisk uppgift
(3 frågor).
b) real: 1) i modersmålet: som i den klassiska ex. art.; 2)
engelsk stil; 3) en matematisk uppgift; 4) en fysikalisk uppgift.
Intet skrifvet eller tryckt hjelpmedel får användas, med undantag
af logaritmtabeller.
Muntlig examen omfattar de ämnen, som ingå i undervisningen.
Från den gamla lagen qvarstår ock i den nya det stadgandet,
att studerande, som tagit den reala examen artium, hafva, när de
vilja taga den klassiska, blott att underkasta sig den muntliga *)
pröfningen i latin och pröfningen i grekiska; likaså att studerande,
som tagit den klassiska examen artium, hafva, när de vilja taga
'') >Muntliga> är tillagdt af storthinget emot regeringens förslag.
10
den reala, blott att underkasta sig den muntliga pröfningen i de
matematiska och naturvetenskapliga ämnena.
Åtskilligt om Kurser: se SkolloveD, jemförd med Regi. för ex. art.
kurserna pa Religion: undervisningen på gymnasium omfattar endast kyrko
gymnasium
... . Jr . . , „ . **
.och i examen historia samt läsning och förklaring åt ett evangelium, för latinlinien
artium. på grundspråket. Dogmatik ingår ej i kursen, deremot i middelsholen
kristlig tros- och sedelära. Hiskoparne yrkade 1877'') i
skrifvelse till rektorerna och »forstauderskaben» införande af dogmatik
samt ökadt antal timmar för kristendomsundervisningen.
Derpå bär svarats olika2) och tvistefrågan sysselsätter lifligt den
norska skolverlden.
Modersmål och fornnorska: litteraturkännedom och litteraturhistoriska
uppsatser; fornnorska: det vigtigaste af formläran och
ett urval af litteraturen; muntlig examen sker endast i fornnorska.
Latin: i examen öfversättning af icke lästa prosaiska stycken,
dertill Salustii Catilina och Jugurtha, Ciceros tal (minst 80 kap.),
Ciceros Cato Maior och Laelius (eller motsvarande af Tusculanerna
eller de Officia), Livius 2 b., Tacitus en bok eller motsvarande
af silfverålderns förff.; Ovidius 1,200 vers (eller motsvarande
af Flautus och Terentius), Yirgilius 2 böcker, Horatius
minst 900 vers af oderna samt af satirerna eller brefven minst
500 vers; grammatik, metrik, antiqviteter.
Grekiska: Xenophons Anabasis eller Cyropaedi 1 bok, Herodotus
1 bok (minst 130 kap.), Plato Apologia Socratis (eller motsvarande),
Demosthenes ett af de större Philippiska talen (eller
motsvarande), 6 böcker af Homerus (eller motsvarande, t. ex. 3
böcker och en tragedi)3).
Franska och engelska: ettdera språket måste läsas och begge
kunna läsas på latingymnasium, begge måste läsas på realgymnasium.
I allmänhet pröfvas vid examen, om examinanden kan
öfversätta och förklara förut icke lästa stycken.
Historia: fullständigare kunskap i den gamla historien, nordens
och ett af de stora europeiska kulturfolkens historia. Verldshistorien
anses afslutad med middélskolen.
Geografi: förekommer endast i den reala examen artium.
’) Skrifvelse från Biskopen i Kristiania d. 30 Oktober 1877.
2) Svaren äro tryckta i »Erklaeringer ang. en revision af undervisningsplamen»
etc. Kristiania 1882.
3) Någon möjlighet att på gymnasierna studera latin utan grekiska finnes
icke i Norge, såsom i Sverige på latinlinien B.
*
11
Matematik: i klassiska examen elementär aritmetik och algebra
(logaritmer, serier, eqvationer af l:a och 2:a graden), plan
trigonometri och stereometri. Således icke plan geometri. För
realartium större kurs.
Naturvetenskap: förekommer endast i den rela examen artium.
Ämnen, som icke förekomma i den klassiska ex. art. och sålunda
icke äro föremål för latingymnasiets undervisning, äro bibelhistoria,
tros- och sedelära, tyska, allmän verldshistoria, geografi,
naturkunskap och plan geometri; vid realartium förekomma icke
bibelhistoria, tros- och sedelära, tyska, allmän verldshistoria.
Aflagd klassisk examen artium berättigar till inträde vid alla Rättigheter,
universitets fakulteter, deremot har realstudenternas rättighet
att vid universitet undergå examina varit föremål för åtskilliga
förhandlingar. I sammanhang med förslagen till ny skolordningföreslog
regeringen en lag angående förändringar och tillägg till
universitetsfundatsen, deri den klassiska examen artium sattes såsom
vilkor för undergående af teologisk eller filologisk embetsexamen
och eu tilläggspröfning i latin föreslogs såsom vilkor för
realstudenter att få undergå juridisk och medicinsk embetsexamen:
»realstudenter, som tagit real examen artium på engelska limon,
kunna ej undergå juridisk eller medicinsk embetsexamen, innan de
underkastat sig eu pröfning i latin af samma innehåll som den för
realstudenter på latinlinien anordnade». Storthinget godkände förslaget
i afseende på teologer och filologer, men strök bort tilläggspröfningen
i latin för läkare och jurister och beslöt i stället den
31 Maj 1869 (Lov § 4): realstudenter erhålla efter genomgången
juridisk och medicinsk embetsexamen samma rättighet att anställas
i statens embeten, som genom universitetsfundatsen den 28 Juli
1824 § 39 är tillerkänd kandidater i nämda ämnen; hvarvid
tillädes, att den i fundatsens § 33 för jurister föreskrifna pröfning
i den romerska rättens system och denna rätts historia och antiqviteter
borde anordnas så, att den fordrade kunskapen kan förvärfvas
och pröfvas, utan att dervid hos examinanden förutsättes
kännedom af grundspråket. Regeringen nekade sanktion till detta
stortbingets beslut, och då således lagen i sin helhet fallit, voro
tils vidare ingå ytterligare pröfningar stadgade såsom vilkor för
någon examen. Regeringen förnyade derför sitt förslag i något
förändrad form. Medicinska fakulteten utlät sig 1870*), att någon
'') N. IT. S. A. III. 11. 1872. p. 71.
12
kunskap i latin och äfven i grekiska var nödig för det medicinska
studiet ock borde fordras i lag (5 röster mot 1). Juridiska fakulteten
ansåg icke tillräcklig grund vara för handen att föreskrifva
tilläggspröfningar; alla akademiska medborgare borde ha lika
rättigheter, och det borde öfverlemnas åt eu hvar, som egde akademisk
allmänbildning, att afgöra, huru han ville förvärfva de
särskilda förkunskaper, som äro nödiga för hans fackstudier. Frågan
förevar på storthinget 1871 och 1875 (1874 tycks den icke
kommit till behandling). Motståndet stödde sig derpå, att man
fruktade, att tilläggspröfningarna skulle beröfva reallinien dess
lärjungar och sålunda innebära ett upphäfvande af reformen af
1869; reallinien lemnar en lämplig förbildning för jurister och
läkare; den i mellanskolan vunna latinkunskapen är dessutom så
elementär, att den är af ingen verklig betydelse eller nytta för
fackstudiet. Regeringen framhöll i sin proposition 1874 och 1875
med synnerlig styrka latinets nödvändighet för den blifvande läkaren.
Resultatet blef, att förslaget godkändes med afseende på
läkarne, men afslogs med afseende på juristerna. Så tillkom Lov
om tillagspröfver ved embedsexamen af 5 Maj 1875, innehållande,
att realstudenter icke ega rätt att undergå teologisk embetsexamen
eller språklig-historisk lärareexamen, innan de bestått examen artium
i latin och grekiska, att ingen får taga teologisk embetsexamen
utan att först hafva undergått pröfning i hebreiska*), samt att
realstudenter icke ega rätt att undergå medicinsk embetsexamen
utan att hafva bestått pröfning i latin vid mellanskolans afgångsexamen
eller en deremot svarande pröfning. Det om sistnämda
pröfning utfärdade senaste reglem. af d. 13 Dec. 1879 2) tillägger,
att de realstudenter, som välja det medicinska studiet och icke
absolverat antingen fullständig mellanskoleexamen på latinlinien
eller särskild pröfning i latin vid denna examen, kunna taga den
i lagen af 5 Maj 1875 föreskrifna tilläggspröfningen i latin hvarje
år i förbindelse med examen philosophicum; detta prof består då
i en latinsk stil och en muntlig pröfning efter samma fordringar,
som ställas vid mellanskolans afgångsexamen i latin. Vid juridisk
examen lära universitetslärarne alltid förutsätta, att de studerande
kunna latin, hvarföre dessa vanligen frivilligt underkasta sig en
pröfning i detta ämne, sådan som den vid mellanskolans afgångsexamen.
Några realstudenter, som ämnade studera juridik, för
'')
Regi. för profil. K. R. den 18 Maj 1876.
2) Förut af den 22 Mars 1877.
13
frågade sig hos akademiska kollegiet, om de finge undergå en
pröfning i latin, som befriade dem från examen philosopkicum i
mer än 3 ämnen. Derpå svarades (den 13 Sept. 1879), att tilläggspröfningen
enligt lagen af den 5 Maj 1875 kan tagas i sammanhang
med examen philosophicum, de behöfva sedan i sistnämda
examen endast taga filosofi och två andra ämnen.
Således hafva realstudenter rätt att undergå 1) matematisknatur
vetenskaplig lärareexamen, 2) bergsexamen (mineralogisk examen),
3) juridisk embetsexamen; hvarjemte de efter undergången
tilläggspröfning i latin få taga medicinsk embetsexamen.
För öfrigt ega de, som bestått afgångsexamen vid »den kongl.
norske krigsskole» rätt att på begäran immatrikuleras vid universitetet:
de blifva derefter att betrakta såsom realstudenter1).
Äfven qvinnor hafva, enligt Lov af d. 15 Juni 1882, rätt att
undergå examen artium och examen philosophicum. Dermed hafva
de icke rätt att taga embetsexamen; deremot ega de samma rätt
som öfriga studenter att deltaga i de öfningar, som höra under
den historisk-filosofiska och den matematisk-naturvetenskapliga
fakulteten (kongl. res. d. 5 Maj 1883).
IV.
Skolstyrelse.
De myndigheter, som hafva tillsynen och styrelsen öfver skolorna,
äro följande.
1) 1lektor har närmaste vården om skolans angelägenheter. LokaUtyreise.
Han ordnar undervisningen tils vidare i händelse af lärares förfall,
dock skall anordningen inberättas till öfverstyrelsens godkännande;
antager möjligen behöfliga biträden vid undervisningen
i gymnastik och militäröfningar.
2) Skoleraadet består af rektor och de fasta lärarne. Dessa
äro Overlcerere och Adjunkter, hvilka, liksom rektor, utnämnas af
konungen, samt Klasselcerere, hvilka anställas af öfverstyrelsen på
3 månaders uppsägning. Ofrige lärare (timlärare o. s. v.) kunna
kallas till skoleraadet af rektor, när han så anser lämpligt. Skoleraadet
samlas en gång i månaden regelmässigt, eljes så ofta rektor
finner nödigt. Skoleraadets befogenhet är ungefär densamma, som
'') Lov, innehållande tillägg till Universitetsfundatsen af den 14 Juni 1879.
Biskop och
Amtman.
u
i Sverige tillkommer kollegium. Ingen af skolans fasta lärare må
utan öfverstyrelsens samtycke vara föreståndare och lärare vid
någon annan skola. (Skolk § 49.)
3) I''orständerskabet består af en medlem af magistraten (på
landet fogden), rektor och 3 på stället bosatte män, valde af »formsend
och reprsesentanter», d. v. s. kommunalstyrelsen. Forstanderskabet
väljer sjelf sin ordförande. Det skall vaka öfver allt, som
kan tjena till skolans gagn och nytta; deremot är icke rektor och
lärare egentligen detsamma underordnade. Det bär 1) rätt och
pligt att städse ega noggrann kännedom om skolans undervisning
och disciplin, jemte 2) rätt att i sådana mål ingripa i skolans
angelägenheter. I händelse nemligen något är att anmärka emot
undervisning och disciplin, eger forstanderskabet vända sig till
rektor eller, om så behöfves, till öfverstyrelsen. Detta har gifvit
anledning till åtskilliga slitningar emellan fostanderskabet och
rektor, som understälts öfverstyrelsen, och har denna i ett fall
förklarat, att forstanderskabet, som bör ha noga kännedom om
skolans undervisning och disciplin, väl må anmoda rektor att gifva
en lärare föreställningar, men icke kan tvinga honom dertill, deremot
naturligtvis göra anmälan om saken till öfverstyrelsen. I
allmänhet har i sådana fall öfverstyrelsen uppträdt medlande och
närmast till rektors förmån. Vidare har forstanderskabet 3) tillfälle
att uttala sig angående hvarje ändring i bestämmelserna om
undervisning och disciplin, samt 4) officielt inflytande på valet af
styresman: vid ledighet i rektorsembetet skall forstanderskabets
utlåtande inhemtas om de inkomna ansökningarna och embetets
besättande. Särskilt och hufvudsakligen har forstanderskabet
vården om skolans ekonomi. Det skall förvalta dess medel, uppgöra
dess stat, hvilken, föreslagen af rektor och uppgjord af forstanderskabet,
derifrån för hvarje år ingår till departementet och
tjenar storthinget till ledning vid beviljande af anslag, det antager
räkenskapsförare och kassör, har tillsyn öfver skolans bygnader,
inventarier och öfriga egendom. Medlemmarne äro ansvarige »in
solidum».
4) Den andliga öfverordnade myndigheten (Overövrighet) har
närmaste öfvertillsynen öfver hvarje skolas religionsundervisning,
den civila öfverordnade myndigheten öfver dess ekonomi, hvar och
en af dessa kan »inspicere» skolans verksamhet i det hela, enligt
Skolk §j 52. Derigenom är eforatet upphäfdt. Rektorer och
skolforstanderskab skola derefter direkte vända sig till departe
-
15
mentet, dock så att saker, som röra dessa begge punkter, insändas
genom biskop och amtman (cirkulär till eforaten angående
skollagens tillämpning den 24 November 1869). Departementet
öfvertager från 1870 eforatens värf att fördela eller godkänna
fördelningen af stipendier (af åtskilliga privatlegater); utlåning af
skolornas medel sker af skolforestanderskabet med godkännande
af vederbörande civila öfverordnade myndighet.
5) Huru med öfver styr elsen af de högre allmänna skolorna öfverstyrelse
skall förhållas, bestämmes af konungen, säger Skolk § 52, och
genom kgl. res. af d. 6 Nov. 1869 är Departementet for kirke- og
undervisning sv cesenet skolornas öfverstyrelse. Såsom sådan är det
bemydigadt att godkänna planerna för kommunala mellanskolor,
till hvilka bidrag lemnas af statskassan. Departementet står derför
i liflig beröring med rektorerne, får frågor och svarar på dem,
äfven i en del ganska speciela saker, t. ex. uti cirkul. af den 7
Juli 1877 till »samtlige de offentlige skolers rektorer m. fl.», innehållande,
att offentliga skolor, som önska det, ega rätt att afskaffa
stora begynnelsebokstäfver i alla ord, som ej äro egna namn.
Y.
Olika slag af skolor. Förhållande till folkskolan.
Skolorna i Norge äro dels offentliga skolor, dels kommunala
mellanskolor, dessutom finnas ock, delvis ganska betydande, privata
läroverk.
De offentliga skolorna äro 17, dels fullständiga, dels mer eller offentliga.
mindre ofullständiga. Fullständiga med både latingymnasium, skolorrealgymnasium
och mellanskola äro de 4 katedralskolorna i Kristiania,
Bergen, Trondhjem och Kristiansand. Latingymnasium
ock mellanskola hafva 9 läroverk (Drammen, Fredrikshald, Skien,
Stavanger, Lillehammer, Tromsö, Kristiansund, Aalesund, Molde);
realgymnasium och mellanskola finnas i Håmär; de öfriga 3 (Arendal,
Laurvig, Kongsberg) äro endast mellanskolor, likväl innehållande
både latinsk och engelsk linie. Med de flesta skolor äro
förberedelseklasser förenade, vanligen 3, från 6—9 års ålder. Tre
af dessa skolor, Kristiania, Bergen, Trondhjem, bestå medelst egna
tillgångar, utan något bidrag af staten, de öfriga åtnjuta statsbidrag
på sådant sätt, att staten fyller hvad som icke betäckes af skolornas
inkomster, hvarföre stat hvarje år uppgöres och underställen
16
-storthinget. Skolornas inkomster utgöras af afkomst af kapitalförmögenhet,
der sådan finnes (ofta är den disponerad till stipendier),
bidrag af kommunerna, samt skolafgifter och inskrifningspenningar.
Skolpenningarna utgöra en mycket betydande insats i
de norska skolornas inkomststat. Vid Kristiania skola räknas, att
deras belopp ungefär motsvarar beloppet af lärarelönerna (omkr.
48,000 kr.). Deras storlek, jemte den nedsättning, som skall ega
rum då flere bröder besöka skolan, bestämmes särskildt för hvarje
skola (Skolk § 54) och är derför något olika på olika ställen.
I allmänhet äro de i gymnasierna 160—120 kronor årligen, i tnellanskolans
högre klasser omkring 100 kronor, i de lägre omkring 70.
Vid den skola, der det betalas minst, äro de 88 kronor i 6:te klassen
och 32 kronor i den lista. Friplatser finnas, och bestämmes
dessas antal i allmänhet så, att de uppgå till 10 % af beräknade
skolpenningar. För öfrigt anses, att de nedersta klasserna, ehuru med
lägsta skolafgifter, bära sig bäst, emedan de äro talrikast besökta
och lärarne billigast. Kommunernas bidrag äro betydligt mindre
än statens; för året 1881—2 varierade de emellan 1,600 kronor
(Molde) och 5,600 (Drammen), under det att statens tillskott vexlade
emellan 10,360 kronor (Kongsberg) och 27,915 kronor (Stavanger).
För året 1881—2 utgjorde de 17 offentliga skolornas samtliga
inkomster 746,158 kronor.
Deraf skolpenningar............ 315,351
» kommunalbidrag........ 48,490
» statens tillskott__________ 239,034 602,885. /
Kommunala De s. k. kommunala mellanskolorna äro 24 till antalet och i
meiianskoior. allmänhet inrättade med statens mellanskolor såsom förebild, således
delade i 6 klasser, oafsedt förberedelseklasserna. De förut
varande »borgerskoler» äro numera så godt som samtlige förvandlade
till mellanskolor, offentliga eller kommunala. Med ingen af
dem är gymnasium förenadt; endast tre (Fredriksstad, Söndre Land
och Kongsvinger) hafva, jemte engelsk linie, äfven latinlinie; de
öfriga endast engelsk linie. I de nedre klasserna och förberedelseklasserna
äro understundom gossar och flickor förenade. De underhållas
genom skolafgifter, bidrag af staten samt afkomsten af
den förmögenhet de kunna ega, kommunen fyller bristen. Såsom
vilkor för bidrag till en kommunal mellanskola fordrar storthinget
eu sådan utrustning af stadens folkskolor, att den motsvarar, hvad
17
som under förhandlingarna om ny lag angående folkskoleväsendet
i städerna yrkats såsom minimum. Statens bidrag, vexlande för
hvarje skola emellan 2,000 — 4,000 kronor, uppgår enligt förslagtill
stat för året 1883—84, framlagdt för år 1883 års storthing, till
66,000 kronor. SkoIpenningurna äro beräknade till 129,834 kronor.
Kommunernas bidrag, ibland större, ibland mindre än statens, vexla
^mellan 1,010 kronor (Mandal) och 7,745 (Hammerfest) och utgör
för samtliga dessa (.skolor 77,161 kronor. I kommunernas bidrag
äro inbegripna stundom förekommande tillskott af bränvinsbolag;
deremot icke tillskott af sparbanker, närliggande landskommuner
o. d., som ock förekomma. Hela inkomstsumman för dessa skolor
är beräknad till 289,168 kronor.
Med anledning af de åt de kommunala mellanskolorna be-i/rågasattfurgärda
statsbidrag ifrågasatte år 1881 storthingets »Mrkekomité» enisl%lc"{ £°?f"
en förening af folkskolan (»alnmeskoleu») och mellanskolan, hvar- meiinnskoian.
igenom de lägre klasserna af den senare skulle kunna indragas.
Detta föranledde Kirkedepartementet att från samtliga skolor i
landet såväl de kommunala mellanskolorna, hvilka egentligen
gifvit anledning till frågans uppkastande, som de offentliga skolorna
inhemta utlåtanden angående lämpligheten af eu sådan åtgärd.
Åtskilliga försök till en dylik förening äro gjorda. Ett
exempel derpå är Tvedestrands skola. Der äro mellanskolans
klasser 4.—6 fullkomligt skilda från folkskolan, med skilda lärare
och skild skollokal; deremot äro mellanskolans klasser 1—3 (barn
under 12 år) gemensamma med folkskolan på sådant sätt, att
undervisningen i tyska och historia meddelas af mellanskolans
lärare i dess lokal, de öfriga ämnena deremot i folkskolan af
dess lärare. Föreningen är dock blott ett år försökt: ehuru icke
någonting i och för sig eftersträfvansvärdt, kan den likväl — säger
föreståndaren — sålunda anses möjlig, men förutsätter mycken
skicklighet och samvetsgranhet så väl hos mellanskolans som folkskolans
lärarepersonal. Svaren från skolorna finnas i sin helhet
offentliggjorda i regeringens proposition till storthinget 18821),
äfvensom dep:ts sammanfattning af deras innehåll. De äro till sitt
öfvervägande flertal afstyrkande; af de 17 offentliga skolorna hafva
12, af de 24 kommunala mellanskolorna 17 svarat utan vidare nekande.
De öfriga anse kombinationen till en viss punkt, som
dock är olika bestämd — klass I, klass II, klass III — och under
B 2
'') Storthingsprop. N:o 1. Hoveilp. IV, Kap, 5. Bilag.
Lävov.-kom. bet. Bilagor.
13
vissa vilkor — icke öfver SO lärjungar i klassen, daglig skolgång,
24 timmars läsning i veckan, extra undervisning i ämnen, som ej
ingå i folkskolans kurs — för oskadlig, men på två undantag när
hafva dessa tillstyrkanden varit allmänt hållna, under det att
föreningen blifva afstyrkt med afseende på den skola, rörande
hvilken vederbörande särskildi yttrat sig.
Svaren betrakta saken såväl från mellanskolans synpunkt som
från folkskolans samt från synpunkten af föreningens möjliga verkningar
i ekonomiskt och socialt afseende.
1) Att det för mellanskolan är nyttigast att få inrätta sin
undervisning med sitt eget mål för ögat, derom råder full enighet;,
särskildt framhålles detta från de kommunala mellanskolorna. Frågan
är blott, huruvida en förening kan ske utan skada för undervisningen
i de högre klasserna. På tre sätt kunde eu förening
komma till stånd. Mellanskolorna skulle antingen a) sluta sig till
folkskolorna sådana de för närvarande äro. Men icke ens i städerna,
ännu mindre på landet, äro folkskolorna komna sä långt,
att de kunna ersätta mellanskolornas lägre klasser. Således
skulle mellanskolan i de högre klasserna nödgas på en jemförelsevis
kort tid icke blott meddela de för dessa klasser bestämda
kurserna, utan äfven ersätta och fullständiga, hvad som brister i
den föregående bildningen; hvilket skulle ha till följd, att bördan
af hvad som i dessa klasser måste läras blefve alltför tyngande.
Eller också b) skulle de med folkskolan gemensamma klasserna
inrättas efter mellanskolans behof; men detta skulle förrycka folkundervisningen
från sitt mål. Eller slutligen c) skulle det bristande
ersättas genom extra undervisning, det vill säga, folkskolans
lärjungar skulle genom särskilda timmars tilläggsundervisniug
beredas för mellanskolans högre klasser; detta är storthingets
kirkekomités förslag. Men af den omständigheten, att en eller annan
undantagsvis genom extra undervisning kan ur folkskolan gå in
i mellanskolan, får man ej draga den slutsats, att sådant går för
sig såsom allmän regel. Extra undervisningen blefve nödvändig
i så stort omfång, att den gemensamma skolans lärjungar komrne
att stå på en helt annan ståndpunkt af utveckling och kunskap,
än de, som icke deltogo i denna undervisning. Det blefve omöjligt
att sammanhålla så olika lärjungar. Gemensamheten, inskränkt
dertill, att begge parterna läste i samma rum, blefve i
sjelfva verket illusorisk. Departementet tillägger såsom sin åsigt,
att möjligen lägsta klassen af mellanskolorna skulle kunna bort
-
19
tagas på sådana orter, der folkskolan vunnit nog utveckling för
att kunna ersätta den — i kvilket fall dock tyskan måste uppskjutas
till 2:dra klassen — men att öfver denna gräns finge man
under inga förhållanden gå. Det är af väsentlig betydelse för den
högre skolan, att dess från olika håll komna lärjungar kunna få tid
att sammanarbetas, innan skolarbetet på allvar begynner, och det är
af vigt, att denna sammanarbetning, som är ett nödvändigt vilkor för
undervisningens verksamhet och bildande förmåga, sker så fort
som möjligt. I Kristiania katedralskola försökte man vid öfvergången
till den nya skolordningen (1871) att inrätta mellanskolan
med endast de tre högsta klasserna, d. v. s. börja vid 12 års ålder,
men man måste snart införa de 3 lägre, och sedan har man dertill
ytterligare knutit en förberedande skola (från 6 års ålder). På
samma sätt gå ock privatskolorna till väga.
2) Icke heller från folkskolans synpunkt kan man anse föreningen
vara någon fördel. Mot det påståendet, att föreningen, om
ock för mellanskolan i och för sig mindre tjenlig, dock skulle
vara ett kraftigt medel till folkskolans lyftning, anmärkes, dels att
denna icke får främjas på den högre skolans bekostnad, dels att
föreningen icke skulle verka till folkskolans höjande, utan tvärtom
störande ingripa ä dess organisation. Det skulle bilda sig två
klasser bland lärjungarne, den ena bestående af dem, som skulle
gå öfver till en högre och »finare» skola, den andra af dem, som
skulle stanna vid den lägre undervisningen. Sådant kunde lätteligen
alstra å ena sidan fåfänga och öfvermod och ä andra sidan
afund och missnöje, således verka mera i riktning af att splittra
än att förena. Den sociala olikheten aflägsnas — såvidt sådant
kan ske genom skolan — derigenom, att man å ena sidan gör folkskolan
inom sin sfer så god, som landets förhållanden tillåta, och å
den andra derigenom, att man genom talrika och lätt tillgängliga
skolor, genom så billiga skolafgifter som möjligt och genom ett
rikligt antal friplatser, så vidt ske kan, underlättar tillträdet till
de högre skolorna och den undervisning de skänka.
3) I ekonomiskt afseende — en synpunkt, som dock icke får vara
afgörande — skulle föreningen, åtminstone så vida den sträckte sig
öfver l:sta mellanskoleklassen, icke medföra någon vinst; tvärtom
skulle den förorsaka ökning af statens tillskott till mellanskolan
eller af kommunernas utgifter för skolväsendet i det hela, i det
att folkskolan skulle medföra större kostnader. Folkskolans undervisning
är nemligen kostnadsfri, under det att mellanskolans be
-
20
talas. Privatskolor skulle komma att ersätta de indragna lägre
mellanskoleklasserna, hvilka äro de som i ekonomiskt afseende
bära sig bäst.
VI.
Hithörande universitetsförhållanden.
Examen pkiio- Gymnasialkursen suppleras genom 1 till 1V2 års studier vid
Suniversitetlt un^vers^e^i hvilka afslutas genom examen philosophicum. Denna
utgör vilkoret för en följande embetsexamen och måste derför
undergås af alla, som vilja taga en sådan.
Ordningen af Enligt tillägg till universitetsfundatsen af den 17 Sept. 1845
845’ § 9 skall i denna examen redogöras för de studerandes framsteg
i filosofi, matematik, astronomi, fysik, kemi och naturalhistoria; det
var således ett fullständigande af elementarbildningen i ämnen, som
antingen icke eller endast i mindre grad förekommo i de lärda
skolorna. Dessutom eger hvarje akademisk borgare rätt att utom
i ofvannämda vetenskaper bli examinerad i hvilket som helst af
de språk och vetenskaper, i hvilka det finnes lärare inom den filosofiska
fakulteten.
Ordningen af Lov af den 28 Sept. 1857 stadgar, att de, som underkasta sig
1857. examen i tre af följande ämnen: historia, fornnorska, latinsk och
grekisk filologi, fritagas från pröfning i kemi, hvarjemte af dem i
natur alhistorien endast fordras de första grunderna. Således gick
examen mera ut på fullständigande af elementarbildningen i allmänhet.
Ordningen af Denna lag, äfvensom reglementet af den 7 April 1858 med
1875, som nu senare tillägg och förändringar, är nu upphäfd genom Lov om
civ Qdiicindo. t 1 t
forandnnger i de om examen philosophicum gjcéldende bestcemmelser
af den 3 April 1875 samt i sammanhang dermed Reglemente for
ex. philosoph. af den 18 Maj 1876.
Examen hålles i slutet af hvarje semester af en examensdeputation,
utnämd af det akademiska kollegiet.
Examensämnen: filosofi, tvunget ämne för alla examinander,
samt fem andra ämnen, hvilka de sjelfva ega att välja bland dem,
som föredragas inom den språklig-historiska eller matematisknaturvetenskapliga
fakulteten, så vidt de lämpligen anses kunna
ingå i denna examen, nemligen a) latinsk filologi, grekisk filologi,
21
tyska, engelska, franska, historia, b) matematik, astronomi, fysik,
kemi, naturkunnighet, antingen zoologi eller botanik eller mineralogi.
Af de valda fem ämnena skall minst ett höra till den språklig-historiska
gruppen, likaså minst ett till den matematisk-naturvetenskapliga.
Kurser: i filosofi hvad som föredrages i en fullständig elementarkurs
öfver filosofisk propedevtik (logik och metafysik), psykologi
och etik. I de öfriga ämnena hvad som i en på de första
universitetsåren beräknad kurs är föredraget under 2 semestrar
minst 2 timmar i veckan; kursen kan ock sammanträngas på kortare
tid med flere timmar i veckan. Hålles ej någon sådan kurs,
bestämmer examensdeputationen fordringarna. Examen kan tagas
på en gång eller i flere afdelningar (ett eller flere ämnen hvarje
gång).
Studerande, som bestått både den klassiska och den reala
examen artium, behöfva blott undergå pröfningen i filosofi samt i
ett af de öfriga examensämnena. Realstuderande, som bestått
pröfning i latin vid mellanskolans afgångsexamen, behöfva blott
underkasta sig pröfning i filosofi samt två af de öfriga ämnena.
Dessutom innehåller lagens § 2: »En hvar, som är immatrikulerad,
skall, vare sig han underkastar sig examen philosophicum
eller icke, hafva rätt att fordra att blifva examinerad i hvilket
som helst af de språk eller vetenskaper, som föredragas vid den
historisk-filosofiska och den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten
samt erhålla vitsord om pröfningens utgång». Reglementet
tillägger derom, att han skall uppgifva kurs, som minst bör motsvara
kursen i examen philosophicum; vitsord derom gifves i form
af ett betyg till ex. phil.; det kan intagas i examensbetyget, men
får ej räknas med vid bestämmandet af hufvudbetyget.
Lärare-examina äro af två slag, en anordning, som är äldre Lärareexamiän
skollagen af 1869. '' na före 187L
1) Filologisk embetsexamen är den äldsta af dem och bestämd
genom Lov (univ. fund.) af d. 28 Juli 18.24 och d. 17 Sept. 1845,
regi. af d. 26 Sept. 1846. Ämnen: latinsk och grekisk filologi, historia,
filosofien och dess historia, alla obligatoriska, samt antingen
hebreiska eller fornnorska i förening med modersmålets
litteratur.
2) Beallcer er examen är senare införd genom Lov om oprettende
af enibedsexamen för leerere i matematik och naturvidenskaber af
d. 15 Sept. 1851, regi. af den 6 Juli 1852. Ändamålet, heter det,
22
Lagen derom
af 1871.
Rättigheter
som tagen lärare-examen
medför.
är att bilda lärare i realämnena vid de lärda och de förenade lärda
och realskolorna. Examen fordras för anställning såsom öfverlärare.
Rättighet att taga den har hvar en, som bestått examen philosophicum
vid universitetet eller undergått afgångsexamen vid krigsskolan
eller sjökadettinstitutet. Den omfattade alla matematiska och
naturvetenskapliga ämnen och togs i 3 afdelningar, mellan hvarje
afdelning var ett års mellantid tillåten.
Ungefär samtidigt med reformen i skolväsendet skedde oek
ändringar i lärareexamen, genom ny Lov om leererexamen af den
3 Maj 1871, regi. af d. lo Juli 1872. Examina äro af tvä slag:
den språklig-historiska och den matematisk-naturvetenslcapligalärareexamen.
Kandidaten skall välja lvu af följande fyra grupper inom
hvarje afdelning:
a) i den språkligt-historiska afdelningen: 1) latinsk och grekisk
filologi, 2) modersmål (med fornnorska) och tyska, 3) historia och
geografi, 4) franska och engelska (således 6 kombinationer); b) inom
den matematisk-naturvetenskapliga afdelningen: 1) matematik och
astronomi, 2) fysik och kemi, 3) naturalhistoria och geografi, 4)
er.) modersmål (med fornnorska) och tyska eller f) franska och
engelska (således 9 kombinationer, med de föregående 15).
Examen skulle enligt regi. af 1872 afläggas i de begge valda
grupperna samtidigt; genom senare skedda ändringar (sist kungl.
res. d. 13 Mars 1882) kan examen i de begge grupperna ske på
olika tid, dock icke utan det akademiska kollegiets samtycke för
den språldig-historiska examen med mer än 2 semestrars mellanrum,
för den matematiska-naturvetenskapliga examen med mer än
3 semestrars mellanrum. Till den senare examen hör ock ett prof
i teckning, infördt genom Lov af d. 5 April 1873.
Vidare har examinanden rätt att efter undergången fullständig
examen bli pröfvad i hvilket ämne som helst, dock utan att
detta har inflytande på hufvudbetyget.
Ingen kan anställas såsom öfverlärare eller rektor utan undergången
lärareexamen (Lov § 4). Dock hafva teologie kandidater,
sä vidt de äro religionslärare, rättighet til! ett visst antal
öfverlärareplatser. Förut voro endast de, som tagit filologisk ernbetsexamen,
kompetente till rektorer (Univ. fund. d. 28 Juli 1824, §
39); nu tillhör denna kompetens alla, som tagit lärareexamen; äfven
de, som tagit eller senare taga realsererexamen enligt lagen
af d. 15 Sept. 1851, kunna anställas såsom rektorer (Lov § 5).
23
Danmarks skolväsende.
(Mellanskolorna).
De skolor i Danmark, livilka motsvara Sveriges allmänna
läroverk, äro af två slag: de lärda skolorna och realskolorna.
I.
De lärda skolorna.
Danmarks lärda skolor erliöllo sin nuvarande organisation
genom lagen af den 1 April 1871 och den för genomförandet af
denna lag utfärdade kungl. anordningen af den 5:te Augusti s. å.,
hvilken sistnämda i vissa punkter förändrades genom kungl. anordningen
af den 16 Juni 1882. Båda de nämda kungl. anordningarna
äro närmare utvecklade och förtydligade genom cirkulär
från ministeriet för kyrko- och undervisningsväsendet, den förra
genom ett cirkulär af den 9 Augusti 1871, den senare genom ett
cirkulär af den 21 Juni 1882.
De förändringar i de dittils bestående förhållandena ’), som
genom lagen af 1881 infördes, voro förnämligast följande:
1) Den lärda skolan, som förut innehållit endast eu linie,
delades nu inom de två (eller rättare tre, se nedan) sista årsklasserna
i två linier, eu språklig-historisk och en matematisknaturvetenskaplig.
— Häraf följde dels att förkunskaper i grekiska,
som förut fordrats för alla universitetsexamina, efter 1871
blefvo obligatoriska endast för den teologiska embetsexamen, dels
att tvångsfordringarna för de akademiska examina på kunskaper
i latin betydligt inskränktes, utom hvad beträffar nyssnämda teologiska
samt den fullständiga juridiska embetsexamen.
2) De två lägsta klasserna indrogos, så att skolkursens längd
blef 6 år i stället för förutvarande 8, och inträdesålderu höjdes
'') Den före 1871 gällande undervisningsplanen yar föreskrifven i kungl. kungörelsen
den 13 Maj 1850.
Reformen af
år 1871.
24
Inträdesfordringar.
Förberedande
skolor.
till tylda 12 år (dock kan intagning i skolans lägsta klass ske
vid fylda 11 år). — I sammanhang härmed blefvo inträdesfordringama
väsentligt ökade; studiet af latinet framflyttades 1 år och
grekiskan likaledes 1 år.
För intagning i den lärda skolans lägsta klass äro kunskapsfordringarna
följande:
1. i modersmålet: dels uppläsning af ett stycke i en dansk
läsebok eller författare i förening med analys, vid hvilken kräfves
säker kännedom af det vigtigaste i grammatiken, i synnerhet af
ordklasserna, ordens böjning och den enkla satsens delar, dels såväl
ett skriftligt, med antaglig säkerhet i rättskrifning och skiljetecknens
bruk utarbetadt, återgifvande af ett två gånger uppläst
stycke, som en icke för lätt diktatstil, hvilka två skriftliga arbeten
tillika bedömas såsom profskrifning;
2. i tysha: det vigtigaste af formläran och muntlig öfversättning
från tyska till danska af ett stycke i ett läst pensum,
hvilket minst må utgöra 100 vanliga oktavsidor;
3. i franska: det vigtigaste af den regelbundna formläran
och 50 oktavsidor af en läsebok;
4. i geografi: eu öfversigt öfver hela geografien efter en
kortare lärobok;
5. i historia: Danmarks historia utförligare;
H. i religion: bibliska historien i kort sammandrag och hufvudstyckena
af Luthers lilla katekes;
7. i naturhistoria: däggdjur och foglar efter en kortfattad
lärobok;
8. i räkning: färdighet i praktisk räkning till den utsträckning,
att alla räkningar med hela och brutna tal kunna säkert
utföras samt användas på enkla praktiska uppgifter, sådana som
de, hvilka pläga hänföras under regula de fri.
Borttagandet af skolans två lägsta klasser samt ökandet af
inträdesfordringarna föranledde allmänt inrättandet af privata
förberedande skolor, i hvilka undervisningen till största delen
besörjas af den lärda skolans lärare. Dessa förberedande skolor
kunna till och med stå under tillsyn af den lärda skolans rektor,
och i kung!, anordningen den 1C> Juni 1882 finnes följande bestämmelse
(n:r 3):
25
Den förberedande skola, som underkastar sig tillsyn af rektor
vid den lärda skolan, iakttager bestämmelsen i lagen af den 1
April 1871 § 4 om 30 timmars skoltid i veckan för samtliga ämnen
och öfningar, sång . och gymnastik allena undantagna, och
lemna!'' sina lärjungar minst 4 timmars gymnastikundervisning i
veckan, kan ministeriet för kyrko- och undervisningsväsendet
gifva den rätt, att dess lärjungar företrädesvis hafva tillträde till
den lärda skolans nedersta klass.
Redogörelse för sådana förberedelseskolor eller förberedelseklasser
är ofta nog inflickad i den lärda skolans årsberättelse —
så år 1883 för Frederiksborgs och Randers lärda skolor samt
Nykjöbings, Ribe och Viborgs katedralskolor — eller densamma
bifogad (Horsens lärda skola, år 1883).
Antalet förberedelseklasser är vanligen 2, stundom blott 1,
stundom 3; vid Frederiksborgs lärda skola äro de 6, nemligen 3
i småskolan och 3 i elementarskolan. Skolafgiften är på sistnämda
ställe i de särskilda förberedande klasserna, nerifrån räknadt,
resp. 48, 48, 60, 60, 84,1 96 kronor om året; amtet bekostade
läsåret 1882—83 3 friplatser, kommunen 5 3/4, skolbestyrelsen V2.
— Lärjungeantalet i förberedelseklasserna vexlar naturligtvis: i
Frederiksborg var det, enligt 1883 års redogörelse, 112, i Horsens
53, i Nykjöbing 18, i Randers 79, i RibeJ18 och i Viborg 42.
Förberedelseskolornas mål är att meddela lärjungarne de kunskaper,
som erfordras för inträde i de lärda skolornas lägsta
klass.
1 sammanhang med åtskilliga andra förändringar af de högre
skolornas organisation föreslog regeringen för 1882 års riksdag
äfven återupprättandet af de två, år 1871, indragna lägsta klasserna.
På grund af de rådande politiska förhållandena, kom
reformförslaget knapt till allvarlig behandling inom riksdagen; i
sin helhet föranledde det endast en liflig diskussion.
Någon för samtliga lärda skolor föreskrifven timplan finnes
icke. Men eu not till det ofvannämda ministeriela cirkuläret af
den 21 Juni 1882 innehåller följande:
»Här bifogas nedanstående plan för en ämnes- och timfördelning,
som, utan att skola vara norm i enskildheter, blott är ämnad
att visa, huru de i skrifvelsen omförmälta förändringarna i
timantalet äro tänkta att kunna vidtagas.
Undervisning
splan.
26
| i. | II. | in. | IV. | V. | VI. |
| S u m | m a. |
| ||||||
s. | G. M. | S. G. | M. | s. | G. | M | s. | G. | M. | S. | G. M. | S. M. | ||||
Religion....... | 2 | 2 | — | •2 — | — 1 | _ | — | 1 | _ | _ | 1 | _ | _: | 9 — | 9 | 9 |
Danska......... | 3 | 2 | — | 2 - | _ 2 | — | — | 2 | — | — | 3 | — | — | 14 - | 14 | 14 |
Fornnordiska. | — | — | — | — | — | — | — | 2 | — | — | 1 | — | — | O O - | 3 | 3 |
Latin .......... | 0 | 7 | — | 7 ___ | — 8 | — | 8 | — | 1 | 8 | — | — | 16 | 28 1 | 44 | 29 |
Grekiska....... | — | — | 5 | — It | 5 — | It | 6 | — | It | 6 | — | — | 22 | — 3 | 22 | 3 |
Franska........ | 4 | o O | — | O o — | - 2 | — | — | 3 | — | — | 3 | — | — | 1 ce T—1 | 18 | 18 |
Tyska.......... | 2 | 2 | — | 2 - | _ 2 | — | — | -'') | — | — | -1) | — | — | 8 - | 8 | 8 |
Engelska...... | — | — | — | — | — | — | — | 2 | — | — | 2 | — | — | 4 _ | 4 | 4 |
Historia........ | 2 | 3 | — | 2 _ | — 2 | — | — | 3 | — | — | 3 | — | — | 15 - | 15 | 15 |
Geografi....... | 2 | 2 | — | i — | — 1 | — | — | — | — | — | — | — | — | 6 — | 6 | 6 |
Naturhistoria. | 2 | 2 | — | i — | - 2 | — | — | — | 1 | — | — | 1 | — | 7 2 | 7 | 9 |
Matematik____ | 5 | 6 | - | 5 g | — 5 | 2 | 1 | — | 10 | — | — | 10 | 1 | 21 24 | 22 | 45 |
Naturlära...... | — | — | — | — 2 | — | 2 | 2 | — | 4 | 3 | — | 6 | 5 | — 14 | 5 | 14 |
Skrifning...... | 2 | 1 | — | — — | — | — 1 | — | — | — | — | — | ~ | — | 3 — | 3 | 3 |
| 30 | 30 | 5 | 25 5 | 5 25 | s| | 17 | 13 | 17 17 | 13 | 17|44 | 130 44 | ISO | ISO |
t) o: mytologi, antiqviteter. litteraturhistoria och grekiska författare i
öfversättning''.»
'') Tyska kan väljas i stället för engelska i denna klass.
Anm. S. betyder Timmar för den språklig-historiska ''linien», M. »Tinunar
för den mateniatisk-naturvetenskapliga linien», G. »Timmar gemensamma för
båda linierna».
Sång öfvas dessutom 2 timmar för de deri deltagande lärjungarne
(i Roskilde katedralskola 1 timme år 1883).
Gymnastik öfvas minst 4 timmar i veckan (knngl. anordningen
16 Juni 1882); i Aalborgs och Roskilde katedralskolor var är
1883 gymnastiktimmarnes antal 5, i Nykjöbings katedralskola för
icke-sångare i 3—6 klass. 5, i Odense katedralskola för ickesångare
i 4—6 klass. 6 timmar i veckan — för öfrig! var timantalet
allmänt 4.
Frihandsteckning förekommer knappast i de lärda skolorna:
år 1883 var det endast i Nykjöbings och Ribes katedralskolor,
som detta ämne förekom med följande antal timmar:
i Nykjöbings katedralskola: i La och 2:a klass., 1 t:e i hvardera;
i Ribe » i l:a klass 1 timme.
Geometrisk teckning deremot förekommer i l:a. och 2:a klasserna,
samt för den matematisk-naturvetenskapliga linien dess
-
27
utom i de högre klasserna; undervisningen i detta ämne hör till
den matematiska undervisningen.
I simning och för (öde och 6:te klasserna) skjutning, meddelas
äfven undervisning.
Den ofvanstående timfördelningen för läsämnena är, såsom
redan anförts, ej i alla enskildheter påbjuden; dock följes den,
efter hvad af årsberättelserna för 1882—83 framgår, temligen
noga, om än någon gång i det hela mindre betydande afvikelse!-från densamma ega ruin.
Hvad de särskilda läroämnena beträffar, må följande anföras:
Religion. Enligt kungl. anordningen den 5 Aug. 1871 skulle
undervisningen i detta ämne upphöra med 3:e klassen, hvarjemte,
genom ministeriets cirkulär den 9 Aug. 1871, rektorerna bemyndigades
att från densamma befria de konfirmerade lärjungarne
i nämda klass. Genom kungl. anordningen den 15 Juni 1877
återinfördes religionsundervisningen i öde och 6:te klasserna med
1 timme i veckan — hvarvid det, då mer än 30 timmar icke finge
anslås åt läroämnena, öfverlemnades åt rektorerna att afgöra, från
hvilket ämne denna timme skulle tagas; det tilläts till och med
att under längre eller kortare tider taga densamma än från ett,
än från ett annat ämne. Slutligen infördes ifrågavarande undervisning
äfven i 4:e klassen genom 1882 års bestämmelser, livilka
äfven fråntogo rektorerna rätten att från densamma dispensera
de konfirmerade lärjungarne i 3:e klassen; tillika blef, såsom af
ofvanstående timplan synes, egen tid härför afsedd.
I de 3 lägsta klasserna genomgås den bibliska historien efter
eu utförligare lärobok, den kristliga tros- och sedeläran efter en
mindre; i 4:de klassen eu eller flere af nya testamentets böcker,
t. ex. ett af evangelierna och apostlagerningarna; undervisningen
i öde och 6de klasserna omfattar det vigtigaste af den kristna
kyrkans historia, sedd i kristendomens ljus. Ämnet förekommer
icke i afgångsexamen.
Danska. Stilskrifning begynner redan i öde klassen; svenska
förekommer i 4:de och följande klasser; dansk litteraturhistoria
läses kortfattadt, med någon viss äldre period, o: i alla händelser
tidigare än 1860, utförligare; med de klassiska danskaförfattarne
från Holberg till Paludan-Muller må lärjungarne göras bekanta,
dels derigenom att de föreläsas af lärarne, dels derigenom att de
Lärogång.
uppläsas af lärjungarne. Amnet förekommer såväl i den skriftliga,
som i den muntliga afgångsexamen.
Fornnordiska. Undervisningen i detta ämne och danska bör,
om möjligt, anförtros åt samma lärare, i hvilken händelse arbetets
fördelning öfverlemnas till honom, så framt han blott uppnår
det föresätta målet, som för fornnordiska är minst 100 sidor såsom
läst pensum jemte kännedom om de förekommande språkformerna.
Ämnet förekommer i den muntliga afgångsexamen och
profvet deri bedömes jemte det muntliga profvet i danska med
ett betyg, hvarvid de båda ämnena äro likstälda.
Latin. Undervisningen häri är gemensam för de båda linierim
till och med 4:de klassen. Den bör så bedrifvas, att i
nämda klass bör kunna genomgås ett pensum, som i omfång åtminstone
motsvarar 1 bok af Livius eller 2 böcker af Caesars
gall. kr., 50 kap. af Ciceros tal och 1 bok af Virgilii Eneid eller
800 vers af Ovidii Metamorfoser; grammatiken inöfvas tillika
genom muntlig och skriftlig öfversättning från danska till latin.
På den språklig-historiska linien förtsättes undervisningen i
ämnet inom bete och 6:te klasserna så, att vid slutet af 6:te klassen
skall vara läst ett pensum, som — utan att deri medräknas hvad
som är läst före inträdet i 5:te klassen -— åtminstone motsvarar: (af
prosaiska författare) af icke historisk läsning så mycket som 120
kap. af Cicero, dock af olika stilarter, 1 bok af Livius och 1 bok
af Tacitus (tillsammans minst så mycket som 90 sid. i Madvigs
och Ussings upplaga af Livius), (af skalderna) 2 böcker af Virgilii
Eneid, Horatii bref med ars poetica samt en längre och eu
kortare bok af hans oder; som kursoriskt läst förutsättes åtminstone
så mycket, som motsvarar 3 böcker af Livius, dock af olika
stilarter.
På den matematisk-naturvetenskapliga linien anslogos genom
ministeriets cirk. den 21 Juni 1882 inom de 2 högsta klasserna
(öde och 6:te) 2 t:r i veckan att användas antingen till den i 3:e
kl. påbörjade undervisningen i den klassiska (särdeles den grekiska)
forntidens antiqviteter, mytologi och litteraturhistoria samt
läsning af grekiska författare i danska öfversättningar, eller till
en fortsatt undervisning i latin för att bevara kunskapen i detta
språk, dock så, att det lärjungarne härigenom pålagda arbetet
atföres på lärorummet och i hvarje fall blott till en mycket ringa
de! krafvel- lexläsning i hemmet, eller måhända bäst på båda
dessa sätt.
29
Grekiska. Undervisningen häri, som börjar i 3:e klassen, bolin
i ves så, att i 4:de kl. kan läsas ett pensum, som i omfångminst
motsvarar 1 bok af Xenofons Anabasis och 1 bok af Homerus.
I 5:te och 6:te klasserna fortsattes densamma så, att
vid slutet af 6:te kl. är läst ett pensum, som minst motsvarar:
(af prosaiska författare) 200 kap. af Herodotus, 1 bok af Xenofons
Memorabilier, Platos Apologi och Demostenes'' Olyntiska tal,
(af skalderna) 6—8 böcker af Homerus, som tillsammans minst
skola utgöra 3,500 vers.
Om användandet af den timme, som genom ministeriets cirk.
den 21 Juni 1882 på den matematisk-naturvetenskapliga linien
såväl inom 3:e som 4:de kl. anslogs åt grekiska, är ofvan, då fråga
var om latinet, taladt.
Franska. Vid uppfiyttningen till öde klassen bör pröfning
anställas dels på ett uppgifvet, i skolan läst pensum af minst 100
oktavsidor, dels på ett icke läst prosaiskt stycke och på det nödvändiga
i grammatiken. I öde och 6:te klasserna fortsättes läsningen
af författare, äfven skalder, och den skriftliga inöfuingeu
af grammatikens vigtigaste regler. Fransk stil förekommer i afgångsexamen
blott för den språklig-historiska linien.
Vid undervisningen i franska — likasom i de öfriga lefvande
språken — bör vigt läggas på ett praktiskt resultat, och grammatikundervisningen
blott bedrifvas med detta mål för ögat.
Franskan är det vigtigaste språket.
Obs. Lagen af den 1 April 1871 säger, att i de 4 lägsta
klasserna kan efter undervisningsministerns bestämmelse ett af
de lefvande språken göras till ett valfritt ämne. I den kungl.
anordningen af den 5 Aug. 1871 åter föreskrifves, att inom de
nämda klasserna undervisningen i de lefvande språken lemnas
endast i tyska och franska genom alla klasserna.
Tyska. Undervisningen i detta ämne fortgår så, att vid uppfiyttningen
till öde klassen pröfning kan anställas på tvä icke
lästa, ställen, ett prosaiskt och ett lättare poetiskt, samt på det
nödvändiga i grammatiken. — I 5:te och 6:te klasserna fortsättes
läsningen med svårare författare.
Men det är att märka, att tyskan i öde och Öde klasserna
endast är ett valfritt ämne, så att lärjungarne i stället för detta
spi-åk kunna välja det engelska — båda få de icke läsa, enär
blott det timantal för vecka, som är anslaget åt det ena af dessa
ämnen, är inräknadt i de 30 veckotimmar, som icke få öfver
-
30
skridas. I öfverensstämmelse härmed förekommer tyska i afgångsexamen
alternativt mot engelska.
Engelska. Detta språk inträder först i öde klassen, alternativt
mot tyska, såsom nyss nämdes. Undervisningen bör så bedrifvas,
att vid afgångsaxamen pröfning kan verkställas på öfversättning''
af ett stycke läst prosa, som bör utgöra minst 150 sidor,
samt af ett ställe i en icke läst lättare prosaisk författare. Såsom
nyss är omtaladt, är engelskan äfven i afgångsexamen alternativt
mot tyska.
Historia. I de 4 lägsta klasserna genomgås såväl veridshistorien,
kortare behandlad, som i synnerhet nordens historia.
I öde och öde klasserna läses blott forntidens och Danmarks
(samt Norges och Sverges) historia utförligare; medeltidens och
den nyare tidens historia repeteras till det omfång, i hvilket den
läses till 4:de klassens afslutningsexamen. — Hufvudvigten lägges
på fäderneslandets och forntidens historia.
Geografi. Undervisningen i detta ämne upphör med afslutandet
af 4:de klassen, i hvilken hela det lästa pensum repeteras.
Naturhistoria. Undervisningen häri sträcker sig till det omfång,
som kan läras med begagnande af Ltitkens Lserebog i Zoologi
N:r 2 med några uteslutningar1) och af Ströms Begyndelsesgrunde
i Plantelären.
Undervisningen göres så begriplig för barnen som möjligt,
ingen öfverlastning med detaljer bör tillåtas. Undervisningen
bör beledsagas af afbildningar och preparater och all vigt läggas
pa de högre djur- och växtformerna, de lägre kunna i korthet
medtagas.
Antingen i öde eller i båda två de öfverstå klasserna på den
matematisk-naturvetenskapliga linien kan undervisning lemnas i
en eller annan afdelning af naturhistorien, antingen en allaredan
läst eller någon annan, t. ex. mineralogi, med tillsammans 2 timmar,
för så vidt tiden det tillåter (jf. den ofvananförda, från ministeriet
förslagsvis utgifna timplanen). Ämnet förekommer ej för
någondera linien i afgångsexamen.
Matematik. Undervisningen i de fyra lägsta klasserna omfattar:
Aritmetik
(läses i alla fyra klasserna). Läran om addition
och subtraktion, multiplikation och division, upphöjning till dig- *)
*) Det med finaste stilen och åtskilligt af det med mellanstilen.
31
nitet och ^utdragning — dock ej förkortning åt algebraiska
rationel bråk med polynomer i täljare och nämnare, ej kubikrotsuf
dragning och qvadratroten ur polynomer — jemte de derunder
förekommande utvecklingar af hela och brutna, rationela
och irrationela, reda och imaginära storheter — dock ej räkning
med komplexa tal (a + b V— i) och reduktion åt dubbelt
irrationela uttryck; decimalbråk, proportioner och progressioner;
logaritmer med deras praktiska användningar, hvaribland sammansatt
ränteräkning — dock ej annuiteter; eqvationer åt l:a och
2:a graden, de förra med såväl en som flere obekanta.
Geometri. Undervisningen i detta ämne skall i l:a klassen
inledas med en på betraktandet af materiela former stödd abstraktion
af de första geometriska begreppen, på det sätt att lärjungen
derigenom tillika föres till en sådan klar uppfattning åt
kroppars, ytors och liniers indelning efter deras frambringningssätt
och beskaffenhet, som kan ernås utan geometriska bevis på
åskådningens väg genom iakttagelse åt och försök med solida
former (Steens Hovedformer i Rummet eller C. F. Möller Grundträk
af Lären om Rumstörrelser). Derefter meddelas en plangeometrisk
kurs af det i skolor vanliga omfång.
Räkning. Undervisningen häri ansluter sig till den matematiska
undervisningen med sådana uppgifter, som kunna tydliggöra
matematikens användning i det praktiska lifvet bland
dessa äfven beräkningen af arealer och volymer, den förra stödd
på plangeometriens lärosatser, den senare utan matematiska bevis.
För språldig-historiska luden upphörde, enligt 1871 års bestämmelser,
all undervisning i matematik med 4:de klassens arslutande.
Detta är år 1882 i någon ringa mån förändradt, enär
åt matematiken i de ''tvä öfverstå klasserna tillsammans anslagits
1 t:e — vunnen genom minskning af den åt naturlära i se nedan)
anvisade tiden; denna timme bör användas till att vidmakthålla
den förut förvärfvade kunskapen i matematik, dock ej genom
lexläsning i hemmet, utan genom arbete i skolan (jf. timplanen
bär ofvan). — Naturligt är, att matematik ej ingår i afgångsexamen
för denna linie.
På den matematisk-naturvetenskapliga Union åter bedritves
den matematiska undervisningen med all kraft i öde och 6:te
klasserna. Den omfattar:
a) aritmetik och algebra: kursen meddelas i större omfattning,
hvarvid medtages läran om permutationer och kombinatio
-
ner, kedjebråk, binomialformeln med positiv hel exponent, den
oändliga qvotserien, obestämda eqvationer af lista graden, determinanter,
för så vidt de underlätta lösningen af eqvationer med
flere obekanta; b) stereometri med syntetisk utveckling af kägelskärningarnas
hufvudegenskaper; c) plan trigonometri; d) analytisk
geometri, använd på räta linien och cirkeln samt till undersökning
af de vigtigaste egenskaperna hos parabeln, ellipsen och
hyperbel; e) projektionslära, räta liniers framställande genom
deras projektioner, plans genom deras spår, med användning på
framställandet af enkla former i rummet genom deras projektioner
på ett vågrätt och ett lodrätt plan samt af deras utbredningar
i ett plan.
Naturlära. Detta ämnes studium vidtager på den matematisk-naturvetenskapliga
linien i 3:dje klassen, på den språklighistoriska
åter först i den 5:te.
I 3:e och 4:de klasserna på den matem.-naturvet. linien skall
lemnas en öfversigt öfver de fysiska krafterna och verkningarna.
Undervisningen i dessa båda klasser åsyftar att medföra eu viss
afslutning utan att förutsätta eu matematisk insigt eller en mogenhet
i det hela, som ännu icke är tillfinnandes, likasom ock
hänsyn är tagen dertill att eu direkt repetition i 5:te klassen må
undvikas.
Den fysiska kursen må omfatta: kropparnes allmänna egenskaper,
jemvigtslagarne för krafter verkande på de enkla maskinerna,
tryckförhållanden i vätskor och gaser, bestämmande af
specifika vigten, tyngden, fallet och cirkelrörelse — värmets utveckling,
mätning och fortplantning, dess verkan på kropparnes
tillstånd — magnetismens hufvudfenomen och jordmagnetismen
— gnidnings-, beröringselektricitet.
I 5:te och fide klasserna på samma linie omfattar undervisningen
såväl kemisk och mekanisk fysik som optik, matematiskt
behandlade och beledsagade af försök, samt astronomi på matematisk
grundval och meteorologi.
Naturläran skall här behandlas så, att den ä ena sidan, såsom
en väsentlig del af grundläggningen för allmän bildning,
kan gifva en verklig om än begränsad insigt, icke i vetenskapens,
men i naturens väsende och å den andra sidan kan visa sig som
eu del af det hela genom att stödja sig på matematiken och
omvändt stärka denna genom användningen af dess satser på
naturens fenomen. —■ — — Fysiken bör behandlas temligeu
33
omfattande, dock så att man icke tappar bort sig i vetenskapliga
detaljer, i kabinettsexperiment eller i detaljerade beskrifningar
af instrument. — För astronomiens behof må meddelas den sferiska
trigonometriens grundformler.
I öde och 6:te klasserna på den sp r å Idig-his tor is k a linien
genomgås samma kurs som i 3:dje och 4:de klasserna på den
andra linien och dessutom astronomi med en kort matematisk
inledning. (Tiden, som var anslagen åt denna undervisning, minskades
något genom 1882 års bestämmelser —• so ofvan, under
matematik).
Välskrifning. Undervisning häri meddelas blott i l:a och 2:a
klasserna (våra 4:de och 5:te). Densamma bör afse likaså mycket,
om ej mer, att lärjungarne få en fast, som att de få en vacker
handstil, och vid de skriftliga arbetena bör tillses, att lärjungarne
vänja sig härtill.
Teckning. Den gemensamma undervisningen i teckning i de
två lägsta klasserna —• till hvilken tid tages från de på timplanen
till matematik anslagna timmarne — bör, så vidt ske kan, läggas
i matematiklärarens hand och sättas i förbindelse med den matematiska
(geometriska) undervisningen på sådant sätt, att frihandsteckning
öfvar ögat och handen på enkla former och stödjer den
geometriska åskådningen. I 2:dra klassen må läraren isynnerhet
lägga an på, att lärjungarne förvärfva färdighet i bruket af instrumenten
(passare och lineal), så att derigenom den egentliga
geometriska teckning kan vara förberedd, hvilken i 3:e och 4:e
klasserna inträder för den ena linien — den matematisk-naturvetenskapliga,
fortfarande på några (2) af de åt matematik i timplanen
anslagna timmarne; på den språklig-historiska linien förekommer
teckning icke —• och som skall vägleda till geometriska
konstruktioner, vid hvilka snygghet och finhet vid utförandet må
beaktas.
Sång. I ministeriel skrifvelse den 4 Juli 1881 meddelas en
»plan för sångundervisningen i de offentliga lärda skolorna».
Målet för sångundérvisningen — heter det i denna — är, att lärjungarne
bringas icke blott till att kunna deltaga i körsånger
(två-, tre- och fyrstämmig sång), med vackert och musikaliskt
föredrag, utan äfven till att kunna sjunga, en och eu, vackert
och säkert, och att de vid sin afgång från skolan hafva lärt de
vanligen använda koralerna, folk- och fosterlandssångerna så, att
-de hafva tillegnat sig dem såsom sin egendom. Af teori inhemtas
Lärov.-kom. bet. Bilagor. B 3
34
Skolexamina.
så mycken kännedom om noter ock takt, att lärjungarne, så vidt
möjligt, kunna sjunga ä prima vista i de lättaste tonarterna. Af
musikens historia böra lärjungarne göras bekanta med de mest
framstående af Danmarks kompositörer. —• Undervisningen meddelas
i fyra afdelningar; med afseende på indelningen efter klasser
eller efter stämmor öfverlemnas det till rektor och sångläraren i
förening att ordna detta efter skolans behof. I de två första
afdelningarna förekomma hufvudsakligen enstämmiga koraler,
fosterlands- och folksånger, i den 3:e afdelningen dessutom tvåoch
trestämmig^ sånger, i den 4:de flerstämmiga — i alla afdelningarna
förekomma ock öfningar för den samfälda körsången.
I lax afd. öfvas 4/4 takt, likaså c-dur och a-mollskalorna med tillhörande
ackorder; i 2:a afd. 3 4 takt, samt g-dur och e-moll, f-dur
och d-moll med tillhörande ackorder; i 3:e afd. d-dur och h-moll,
a-dur och fis-moll, h-dur och g-moll samt den kromatiska skalan;,
i 4:e afd. tvåstämmiga t o ntr ä ffii i n g s ö fn i n gar i c-dur och a-moll. —
För sångundervisningen är en särskild inspektör förordnad.
Gymnastik. På detta ämne synes ministeriets uppmärksamhet
för närvarande vara särskildt fästad. Så uttalas i cirk. den 21
Juni 1882:
Mera af hänsyn till bristen på dugliga lärarekrafter än af
fruktan för att tid dertill icke skulle kunna anskaffas, har man
bestämt sig för att låta det bero vid 4 gymnastiktimmar i veckan
såsom minimum för hvarje lärjunge. Ministeriet anser det särdeles
vigtigt för befrämjandet af denna undervisning att söka få
skolorna försedda med dugliga lärare i tillräckligt antal, och likasom
man samma dag tillskrifvit gymnastikinspektören härom, så
anmodar ministeriet rektorerna att hafva sin uppmärksamhet,
riktad på hvad från skolans sida kan uträttas i detta hänseende,
liksom öfver hufvud för att om möjligt bringa det derhän, att
alla lärjungarne erhålla en daglig undervisning i kroppsöfningar.
Obs. Hebreiska, som före 1871 varit frivilligt ämne i de
danska lärda skolorna, utgick helt och hållet från deras program
efter lagen af den 1 April 1871.
Åt examina synes en icke obetydlig tid vara anslagen. Så
förekomma halfårs ex amin a, såväl muntliga som skriftliga, de
förra dock stundom endast i de högre klasserna; dessa förläggas
till dagarne närmast före julferierna, men förekomma någon gång
35
vid en och samma skola både före (de skriftliga) och efter (de
muntliga) dessa ferier. — Mera betydande är dock årsexamen
(Hovedexamen), en verklig flyttningsexamen, som upptager en tid
af mer än två veckor. Af särskild vigt är fjerde klassens årsexamen.
4:de Klasses Hovedexamen.
Denna, som medför vissa berättigande!! — hvarom mera bär
nedan — och i hvars bedömande äfven delegerade från undervisningsinspektionen
deltaga, är dels skriftlig dels muntlig.
Den skriftliga pröfningen, för hvilken uppgifterna meddelas
af undervisningsministeriet, omfattar:
1) i modersmålet: utarbetandet af en stiluppgift, som väsentligen
går ut på framställningen af ett bekant ämne (år 1882:
Nilen);
2) i latin: en lätt stil, som håller sig inom de vigtigaste
syntaktiska reglerna och det allmännaste ordförrådet samt utarbetas
utan användande af ordbok (deremot åtföljes stiluppgiften
af icke så få glosor, såsom år 1882: Slag — impetus. landa —
appellere ad. värnlös — inermis o. s. v.);
3) i matematik: a) i aritmetik, uppgifter i praktisk räkning
och aritmetik (motsvarar hvad vi vanligen kalla algebra);
h) i geometri, uppgifter angående en enkel geometrisk konstruktion
eller eu geometrisk sats, som är en lätt tillämpning åt
det lästa.
Den muntliga pröfningen omfattar:
1) i tyska, se ofvan under redogörelsen för kurserna;
2) i franska, likaså;
3) i historia: den under det sista året (= i 4:de klassen)
genomgångna kursen: denna åter synes vara mycket vexlande för
olika skolor, än omfattande fäderneslandets historia, än allmänna
forntidenes och medeltidens, än allmänna nyare tidens;
4) i geografi: hela det i klass. 1—4 lästa pensum (fysisk och
politisk jordbeskrifning jemte de oumbärligaste satserna i den
matematiska geografien);
5) i matematik: examineringen kan i hufvudsak, och särskild!
hvad bevisen angår, inskränkas till det, som är låst eller plägar
läsas under det sista året, om blott de resultat af det tidigare
lästa, som dervid skola användas, visa sig vara för lärjungarne
bekanta;
36
Afgång sexamen
till
universitetet.
6) i naturhistoria: den lästa kursen;
7) i latin: ett urval åt'' det under det sista året lästa pensum,
minst motsvarande en bok af Caesar eller eu half bok af Livius,
30 kap. af Ciceros tal och 500 vers af Ovidius;
8) i grekiska (endast för språklig-historiska linien): en bok
af Xenofons Anabasis och en bok af Homerus;
9) i naturlära (endast för matematisk-naturvetenskapliga linien):
den lästa kursen.
Denna examen förrättas i alla offentliga lärda skolor, Rönne
högre realskola och Herlufsholms lärda skola samt dessutom i de
privata skolor (år 1883: 12 till antalet), som efter en föregående
undersökning dertill erhållit bemyndigande af undervisningsministeriet.
Efter examens beskaffenhet medför densamma följande rättigheter,
endera eller båda:
1) tillträde till afgångsexamen på den linie, på hvilken examen
är aflagd, dock att lärjungens uppflyttning i 5:te klassen
beror af skolans bestämmande;
2) tillträde till desamma fackexamina, för kvilka fordras den
allmänna förberedande examen (Almindelig Forberedelsesexamen,
se nedan).
Skolkursen afslutas på båda linierim med en mogenhetsexamen,
kallad
Afgangsexamen for Studerende.
Äfven denna examen, som jemväl i öfrigt är anordnad i likhet
med 4:de Klasses Hovedexamen, är dels skriftlig dels muntlig.
Den skriftliga afgångsexamen omfattar:
för alla examinanderna (d. v. s. på båda linierim): två uppgifter
i modersmålet, eu fritt vald (»ett allmänt ämne» —
år 1882: Hvilka äro de vigtigaste ljus- och skuggsidorna
hos lifvet i de stora städerna?) och en hemtad från området
för det i skolan meddelade kunskapsmaterialet (år
1882: Skildring af medeltidens riddarväsende);
särskilt för den språklig-historiska linien:
en öfversättning från latin till danska;
en öfversättning från danska till franska, verkstäld med begagnande
af dansk-fransk ordbok; stiluppgiften skall
37
endast vara anlagd på att pröfva säkerheten i formerna
och i de syntaktiska hufvudreglerna;
särskildt för den matematisk naturvetenskapliga linien:
minst två matematiska uppgifter; i aritmetik och algebra
gifves en beräkningsuppgift, som väsentligen skall pröfva
examinandens färdighet i utförande af beräkningar, beträffande
såväl aritmetik som de geometriska disciplinerna,
och en uppgift, som särskildt går ut på användandet af de
teoretiska satserna; i geometri gifves dels en uppgift i projektionsteckning,
dels en uppgift i användandet af stereometrien
eller trigonometrien eller i lätt bruk af koordinater.
Den muntliga pr öfning en omfattar:
a) för båda linierim gemensamma ämnen:
1) i modersmålet och fornnordiska: se ofvan under kurserna.
Till afgångsexamen skall dessutom följande uppgifvas
såsom läst: 2 komedier af Holberg, en tragedi eller en
större dikt af Oehlenschlseger, flere prosastycken af kända
danska författare (Wessel, Ewald, Baggesen, Grundtåg,
Heiberg, Hertz, Paludan-Miiller, Winther o. s. v.).
2) i franska: öfversättning af två ställen af icke läst prosa;
då öfversättningens säkerhet beror på, om den erforderliga
grammatiska kunskapen, särskildt i syntaktiskt hänseende,
är för handen, må pröfningen tillika gå ut härpå,
men kan inskränkas något för dem, som aflägga ett stilprof
(d. v. s. för lärjungarne på den språklig-historiska
linien); dem åter, som äro fritagne från stilprofvet (d. v. s,
lärjungarne på den matematisk-naturvetenskapliga linien)
kunna korta exempel till öfversättning från danska till
franska föreläggas.
3) i tyska eller i engelska (i ettdera, men ej i båda): i tyska,
två svårare stycken, ett prosaiskt och ett poetiskt; i engelska,
150 sid. läst prosa och ett ställe i en icke läst
lättare prosaisk författare; endast undantagsvis synes tyska
väljas, år 1882 förekom detta endast vid 2 af de offentliga
lärda skolorna;
4) i historia: pröfningen synes omfatta den i öde och 6:te
klasserna genomgångna kursen.
b) särskilda ämnen för den språklig-historiska linien:
1) i latin: ett urval af det i öde och 6:te klasserna statariskt
lästa, som minst må omfatta så mycket som 60 kap. af
38
Rättigheter,
som afgångsexamen
medför.
Cicero (af skilda stilarter), 1 bok af Livius eller Tacitus
(minst motsvarande 45 sidor i Madvigs och Ussings uppi.
af Livius), 1 bok af Virgilius, 1 bok af Horatii bref och
2 böcker af hans Cider; dessutom öfversättning af icke
läst prosa. (Obs. Privatisterna pröfvas på hela det lästa
pensum);
2) i grekiska: den i öde och 6:te klasserna lästa kursen.
(Obs. Privatisterna pröfvas på hela den lästa kursen).
Anm. Under pröfningen i latin och grekiska må det också uppvisas,
att examinanderna äro i besittning af en viss kunskap
i antiqviteter, mytologi och litteraturhistoria.
3) i naturlära: den lästa kursen;
c) särskilda ämnen för den matematisk-naturvetenskapliga linien:
1) i matematik: hela den lästa kursen.
2) i naturlära: likaså.
Afgångsexamen förrättas i alla offentliga lärda skolor och
Herlufsholms lärda skola samt dessutom i de privata skolor (år
1883: 9 till antalet), som efter en föregående undersökning dertill
erhållit bemyndigande af undervisningsministeriet.
Betygsgifningen sker efter ett temligen inveckladt system,
hufvudsakligen faststäldt genom ministeriel kungörelse den 9 Aug.
1871; för detsamma torde redogörelse bär ej behöfva lemnas.
Enhvar, som genomgått afgångsexamen, har rätt att inskrifvas
som akademisk medborgare vid universitetet.
De, som tagit den språklig-historiska examen, hafva,
efter att hafva genomgått den allmänna filosofiska pröfningen vid
universitetet, rätt att inställa sig till de olika f a kult et sexamina
vid detsamma.
De, som hafva genomjgått den matematisk-naturvetenskapliga
afgångsexamen, hafva rätt att omedelbart infinna
sig såsom examinander vid den polytekniska läroanstalten
samt att vid universitetet, efter att hafva underkastat sig den
filosofiska pröfningen, inställa sig till de under den matematisk-naturvetenskapliga
samt under den filosofiska
fakulteten hörande pröfningar, till statsvetenskaplig examen
och medicinsk embetsexamen. För att kunna inställa
sig till den teologiska eller den fullständiga juridiska
embetsexamen hafva de att underkasta sig en komplett eringsexamen
vid universitetet, resp. i latin och grekiska
och i latin, i hvilken examen fordringarna äro alldeles desamma,
39
som i samma ämnen vid afgångsexamen på den språklig-historiska
linien; kompletteringsexamen måste vara aflagd 2 år före
embetsexamen. _____
Antalet offentliga lärda skolor i Danmark är 12 (1 i Köpen- Statistiska
hamn, Metropolitanskolan; 3 i det öfriga Seland, Frederiksborg, me''__eAntal”"
Eoskilde och Sorö akademis; 1 på Fyen, Odense; 1 på Falster, skolor.
Nykjöbing; 6 i Jutland, Aalborg, Aarhus, Ribe, Viborg, Randers
och Horsens); dessutom lyder äfven den på enskild stiftelse grundade
Herlufsholms lärde Skole (internat) under ministeriet för
kyrko- och undervisningsväsendet. Med de 12 offentliga lärda
skolorna sammanföres städse Rönne högre realskola, i hvilken
så väl den språklig-historiska som den matematisk-naturvetenskapliga
linien fortgår till och med den 4:de klassen. — Utom
dessa offentliga lärda skolor finnas äfven, såsom redan ofvan
antydts, ett jemförelsevis stort antal privata sådana — 12 privata
skolor hade år 1883 rättighet att anställa 4:de Klasses Hovedexamen,
9 Afgangsexamen for Studerende. I Köpenhamn särskildt
bestrides mellanundervisningen till största delen genom privatskolor
— 9 sådana, af hvilka 8 hafva dimissionsrätt till universitetet,
mot 1 offentlig (Metropolitanskolan).
Af de 12 offentliga lärda skolorna hafva 7 endast den språk- De båda
lig-historiska linien, 5 dessutom den matematisk-naturvetenskapliga;
dessa sistnämda är o Metropolitanskolan i Köpenhamn, Sorö
akademis, Roskilde, Odense och Aarhus (af de öfriga hafva eu
och annan matem.-naturvet. linie i 3:e och 4:de klasserna). Lårjungeantalet
i klass. 3—6 vid de 5 skolorna med fullständig såväl
språkl.-hist. som matem.-naturvet. linie var i Juni 1883: på
den språkl.-histor. linien 305, på den matem.-naturvet. 97; vid de
3 öfriga skolor, som hade båda linierim i 3:e och 4:e klasserna,
var vid samma tid antalet på den språkl.-histor. linien 58, på den
matem.-naturvet. 8. — Åt dem, som ar 1882 aflado afgångsexamen
vid de offentliga lärda skolorna (Herlufsholms inberäknad), tillhörde
107 den språklig-historiska linien och 28 den matematisknaturvetenskapliga.
Antalet lärjungar — realklasserna, om hvilka mera bär nedan, Antal iärfrånräknade
— utgjorde den 1 Okt. 1882 vid samtliga lärdasko- ]Ungar''
lor (Rönne, men ej Herlufsholm, inberäknad) 1,274; realklasser,
parallela med de 4 nedersta klasserna i den lärda skolan, förefinnas
vid samtliga de 13 skolorna, med undantag af Metropolitan
-
40
Antal lärare.
Ekonomiska
uppgifter.
Skolafgifter.
skolan i Köpenhamn, och innehöllo vid sistnämda tid 407 lärjungar.
Om härtill lägges ett antal af 38 lärjungar i de två,
äfven offentliga, förberedande klasserna i Rönne, erhålles hela
lärjungeantalet i den lärda skolan den 1 Okt. 1882 att vara 1,719.
Samma tid 1875 var det 1,110, 1876: 1,118, 1877: 1,192, 1878: 1,278,
1879: 1,388, 1880: 1515, 1881: 1,612. — I de särskilda klasserna
af den lärda afdelningen var lärjungeantalet den 1 Okt. 1882: i
Osta klassen 301, i 2:dra 246, i 3:dje 225, i 4:de 207, i öde 168,
i 6:te 127; i realklasserna åter: i Osta klassen 138, i 2:dra 114,
i 3:dje 94, i 4:de 61. — Den största skolan var Odense med 191
lärjungar, den minsta Ribe med 68.
Vid de 13 skolorna voro, enligt 1883 års redogörelse, anstälde:
13 rektorer, 32 öfverlärare, 78 adjunkter, 19 konstituerade lärare
eller timlärare med full tjenstgöring, tillsammans 142. Dessutom
tjenstgjorde vid samma skolor 8 timlärare med vanligen 2 å 3
timmars tjenstgöring i veckan, nästan utan undantag anstälde för
religionsundervisningen i de 2 högsta klasserna.
Det lärda skolväsendets inkomster anslogos i finanslagen för
1882—83 till ett belopp åt 579,374,04 kronor. De utgjordes hufvudsakligen
af: tionden (233,430,68), räntor å den allmänna skolfonden
(49,600), räntor å skolornas egna fonder (37,600), skolafgifter
(130,000), inkomster af hospital (95,456,53).
Dess utgifter åter beräknades till 579,709,04, hvaribland märkes:
till kontrollen öfver undervisning och examina (7,000), personalens
aflöning, pensioner m. m. (404,774,29), reparationer m. in.
(72,304), ved och ljus för skolorna (13,800), räkenskapsföringen
vid skolorna (10.830), bidrag till kommunala och privata skolor,
hufvudsakligen realskolor — se nedan — (30,921,25), skolungdomens
målskjutning (1,900).
Ehuru dessa inkomster och utgifter upptagas i finanslagen,
uppbäras och bestridas de till allra största delen särskild! för
hvarje skola. Endast den allmänna skolfonden är för alla skolorna
gemensam och lemnar till dem mycket olika bidrag i den
mån deras egna tionden, skolafgifter m. in. ej äro tillräckliga för
de nödiga utgifterna. En följd häraf är, att skolorna ha en ganska
invecklad ekonomi, för hvilken äfven särskilda räkenskapsförare
vid hvar och en af dem måste anställas med löner till 600 å
1,000 kr. (vid Rönne endast 400 kr.).
Lärjungarnes skolafgifter äro ganska höga: 144 kronor i öde
och 6:te klasserna, 120 i de öfriga. — För en broder nedsättes
41
afgiften med 1/5, för den tredje brödren med fjerde brödren
går fritt. Afgiften betalas qvartalsvis i förskott, och det åligger
rektor att från undervisningen afhålla den, för hvilken ej afgiften
före qvartalets slut är betald. — I inskrifningsafgift erlägges första
gången en yngling''intages i en lärd skola 10 kronor. — Afgångsbetyg
lösas med 20 kronor — erhållas dock gratis af den, som
innehaft friplats eller stipendium (se nedan).
Trycket af afgifterna lättas genom befintligheten af friplatser,
extraordinarie och ordinarie, samt stipendier, såväl af allmänna
medel som af enskilda donationer.
Extraordinarie gratistplatser medgifvas söner af rektorer och
af skolornas fasta eller konstituerade lärare och detta genast vid
deras inskrifning i skolan; förmånens bibehållande är dock beroende
af ådagalagd god flit och goda framsteg. Sådana platser
erhållas äfven af lärjungar från Färöarne och Grönland samt af
lärjungar, som från Rönne högre realskola öfvergå till de lärda
skolorna.
De ordinarie friplatsernas antal är vid Metropolitanskolan ''/20,
vid Rönne */., och vid öfriga lärda skolor V6 af lärjungeantalet,
minskadt med de extraordinarie friplatsernas antal; äfven halffriplatser
förekomma, och räknas 2 sådana lika med 1 helfriplats.
Ordinarie friplats erhålles ej förr än efter 1 års skolgång.
Utom ofvannämda extraordinarie friplatser finnas numera 12
(för hela riket) andra sådana, som i finanslagen årligen beviljas
för »lärjungar, hvilkas anlag göra det önskligt, att de erhålla
tillträde till en högre utbildning, men hvilkas föräldrars förmögenhetstillstånd
dessförutan skulle utestänga dem derifrån». Fn plats
af sistnämda slag tilldelas en lärjunge genast vid hans inträde
i skolan.
Stipendierna — de af offentliga medel — äro af tre olika
storlekar: det högsta (vanligen 100 kr.), mellanstipendium (70 kr.)
och det lägsta (40 kr.). De utdelas ofta utan förbindelse med
fri undervisning, hvaraf följden blir, att en lärjunge i regeln först
erhåller ett stipendium och sedermera eu friplats, som är mer
värd; stipendiet blir sålunda till en början en hjelp för betalandet
af skolafgifterna. Men då en lärjunge visat sig särdeles värdigunderstöd
och deraf är i stort behof, kan han samtidigt hafva
friplats och åtnjuta stipendium; detta sistnämda utbetalas i sådant
fall ofta nog ej genast till honom, utan besparas för hans räkning,
för att tillställas honom dels vid afgången till universitetet
Bene fioler.
Friplatser.
Stipendier.
42
Ferier.
dels efter studier vid detta. Icke heller af stipendium blir någon
lärjunge delaktig, förr än efter ett års skolgång. Läsåret 1882
—83 utdelades öfver 50 stipendier af största slaget, af hvilka
något mindre än hälften i förening med hel- eller halffriplats;
inemot 70 af mellersta slaget, af hvilka nära 30 i förening med
friplats; öfver 60 af lägsta slaget, af hvilka mer än hälften i förening
med friplats.
Friplatser och stipendier beviljas, efter ansökan enligt tryckt
formulär och på förslag af rektor och lärare, af ministeriet för
kyrko- och undervisningsärenden; endast sådane lärjungar få till
dessa förmåner föreslås, hvilka äro behöfvande samt under föregående
år utfört sitt skolarbete på ett tillfredsställande sätt. —
Lärjunge, som vid en lärd skola åtnjutit ordinarie friplats, får
behålla friplatsen, om han öfvergår till eu annan lärd skola, men
såsom extraordinarie; detta gäller första året af hans vistelse
vid den nya skolan, sedermera behandlas han såsom dennas öfrig^
lärjungar.
Om ferierna i de lärda skolorna gälla, jemlik! ministeriets
cirkulär den 19 Juni 1882, följande bestämmelser:
1) skolåret börjar den 19 Aug.; den årliga sommarferien går
från och med den 15 Juli till och med den 18 Augusti;
2) rektorerna äro bemyndigade att under tiden mellan skolårets
början och julen gifva två söknedagar i förbindelse med en
söndag fria, dock att, der det är en marknadsdag, skyttelagsdag
eller annan lokal fridag, denna användes för den ena af de två
söknedagarne;
3) julferien går från och med den 24 December till och med
den 6 Januari;
4) påskferien går från och med onsdagen före skärtorsdagen
till och med påföljande tisdag;
5) pingstferien går från och med fredagen före pingst till och
med påföljande onsdag;
6) fastlagsmåndagen, eftermiddagen före Storböndag och S:t
Hansdagen — sedermera hafva tillkommit konungens födelsedag
och grundlagsdagen — äro feriedagar; rektor kan gifva ledighet
1 dag i September och 1 i November, förutom de i mom. 2
nämda, och 4 eftermiddagar i hvilken som helst af de öfriga
månaderna i skolåret.
43
Den för hvarje vecka till samtliga ämnen ock öfningar — skoltiden.
sång och gymnastik allena undantagna — anslagna skoltiden får
icke utgöra mer än 30 timmar. {Obs. Denna tid får ej heller
genom frivilliga ämnen ökas, se ofvan i fråga om tyska och engelska
i 5:te och öde klasserna).
Så godt som i alla lärda skolor användes så kallad samlad
skoltid, det vill säga samtliga undervisning-stimmar för dagen följa
nästan omedelbart på hvarandra (endast med 10 minuters raster
efter hvarje lektion och 20 minuters frukosttid för de 4 lägsta
klasserna — dock om vintern och vid dåligt väder blott 15 minuter).
Härom yttrar ministeriet i cirkulär af den 21 Juni 1882:
»Ministeriet vill icke påbjuda delad skoltid, mot rektorernas
och föräldrarnes önskningar. Emellertid kan ministeriet icke frångå
den öfvertygelsen, att den delade skoltiden för barnens behof är
att föredraga. En skoltid från klockan 8 till 11 och från klockan
1 till 3 (såsom den förefinnes i Stockholm) skulle, synes det ministeriet,
låta sig godt förena med den hänsyn, som bör tagas såväl
till den skilda mattiden i hemmen, som till den samlade fritid,
som bör lemnas lärjungarne. Härvid förbises icke, att det
för utanför staden boende föräldrar är både billigt och på visst
sätt behagligt att kunna, då skoltiden är samlad, behålla sina
barn i hemmet och sända dem hvar dag med jernväg till skolan.
Men det kan måhända vara tvifvel underkastadt, om denna dagliga
jern vägsresa är nyttig med afseende på barnens kroppsliga,
andliga och moraliska väl.»
Frågan om lärjungarnes öfveransträngning har — såsom af öfverkapitlet
III i Komiténs betänkande framgår — i Danmark varit ansträngningsföremål
för mycken uppmärksamhet. I sistnämda ministeriets cir- Hemarbete.
kulör, som beledsagar den kungliga anordningen af den 16 Juni
1882, heter det härom:
»Likasom det tydligt nog framgår af anordningens bestämmelser,
att dess mål är att söka få den öfveransträngning hämmad,
hvaröfver så många, om ock något öfverdrifna klagomål
hörts, så kan ministeriet icke nog lägga rektorerna på hjertat
att rikta sina sträfvanden derpå, att lärjungarnes hemarbete inskränkes,
så vidt ske kan. För en gosse .med vanlig begåfning
bör hemarbetet icke räcka öfver 3 timmar till och med fjerde
klassen.»
I ett cirkulär af den 13 Oktober 1881 säger ministeriet om
samma sak:
44
»Ett hemarbete på 4 å 5 timmar dagligen, som synes vara
temligen vanligt, är för mycket och kan i många fall icke presteras,
utan att den kroppsliga utvecklingen dervid blir lidande, i
alla händelser om man ser bort från skolans högsta klass, der
förhållandena, med afseende på den nära förestående examen, äro
exceptionela och der lärjungarne tillika äro i en ålder, då ett
något strängare andligt arbete utan skada kan fordras.» — Samma
cirkulär framhåller ock, att faran är störst i mellanklasserna, vid
14—16 års ålder, särskild! med hänsyn till det väl långt uppdrifna
arbete, som Fjerde Klasses Hovedexamen kräfver.
Privata lärda För att en privat skola skall erhålla rätt att anställa afgångsskolor.
examen, fordras, att den genom ett tillräckligt antal klasser genomför
undervisningen till samma omfång och till samma gränser som
de offentliga lärda skolorna, och åtminstone beträffande de 3 sista
skolåren i det hela ansluter sig till den för de offentliga lärda skolorna
gällande undervisningsplan, samt vidare: a) att bestämmelsen
om skoltiden för vecka af 30 timmar för samtliga ämnen och
öfningar, sång och gymnastik allena undantagna, efterlefves; b)
att den lemnar minst 4 timmar gymnastikundervisning i veckan;
och c) att undervisningen i gymnastik och sång underkastas samma
kontroll som skolans öfriga undervisning. (Om antalet privata
skolor, som erhållit dimissionsrätt, se ofvan).
Lärare- Rörande lärarekompetensen är en kungl. anordning utfärdad
kompetens. tien 25 Oktober 1883 med alldeles nya bestämmelser härom. Den
inför nemligen nya »Skoleembedsexaminer» vid Köpenhamns universitet.
Dess innehåll är i korthet följande.
Skolembets- A. Om examensämnena och de rättigheter, examina gifva.
§ 1. Det upprättas skolembetsexamina, som omfatta grupper
af följande ämnen: danska, latin, grekiska, franska, tyska, engelska,
historia, matematik, fysik, kemi, astronomi samt naturhistoria
och geografi.
§ 2. Hvarje skolembetsexamen sammansättes af ett hufvudämne
och flere biämnen. Om ett af språken, historia eller naturhistoria
och geografi äro hufvudämnen, blifva biämnena 2 till antalet;
så framt deremot matematik eller fysik är hufvudämnet, blir
det 3 biämnen.
mr
45
§ 3. Hvart och ett af de i § 1 nämda ämnena kan göras
till hufvudämne eller till biämne, dock med undantag- af naturhistoria
och geografi, som blott kan vara hufvudämne, samt med
undantag af kemi och astronomi, som blott kunna vara biämnen.
§ 4. Sammansättningen af ämnena vid eu skolembetsexamen
är dels bunden, dels beror den på fritt val.
Då ett af de under den filosofiska fakulteten hörande ämnena
är hufvudämne, skola de dertill fogade biämnena alla höra under
samma fakultet. Om latin eller grekiska är hufvudämnet, skall
det andra af de gamla klassiska språken vara ett af de dermed
förenade biämnena; är franska eller historia hufvudämne, skall
latin, är danska, tyska eller engelska hufvudämne, skall latin eller
grekiska sluta sig dertill såsom det ena biämnet. Till matematik
såsom hufvudämne skola fysik, kemi och astronomi sluta sig som
biämnen, och på samma sätt blifva matematik, kemi och astronomi
att foga såsom de nödvändiga biämnena till fysik. Med
naturhistoria och geografi såsom hufvudämne tagas fysik och kemi
såsom biämnen.
§ 5. Vid hvarje skolembetsexamen skall examinanden tillika
vid de skriftliga profven ådagalägga, att han kan skrifva modersmålet
på ett tillfredsställande sätt, och det gifves honom derför
en »karakter» för behandlingen af detta.
§ 6. De, som hafva genomgått skolembetsexamen, kallas
Candidati magisterii och skola jemte dem, som hafva tagit eller
taga den filologisk-historiska skolembetsexamen, hvilken sista gången
hålles sommaren 1887, och dem, som hafva tagit eller taga
en magisterkonferens med matematik och fysik såsom hufvudämnen,
hafva samma rätt till rektors- och öfverlärareembeten vid
de lärda skolorna, som nu tillkommer dem, hvilka hafva tagit
den filologisk-historiska skolembetsexamen.
En hvar, som uppnått »förste karakter» i en skolembetsexamen,
bär rätt att disputera för den filosofiska doktorsgraden.
§ 7. Teologiska kandidater, som hafva tagit embetsexamen
med hufvudkaraktären »laudabilis» eller »haud illaudabilis primi
gradus», likasom äfven de, som hafva underkastat sig en magisterkonferens
i ett af de under den filosofiska fakulteten hörande
.skolämnen, kunna låta sin embetsexamen eller magisterkonferens
träda i stället för profvet i ett af hufvudämnena vid skolembetsexamina.
När de då underkasta sig pröfning i 2 af de i §§ 1
och 4 nämda ämnen till det omfång, som är faststäldt för dem
46
såsom biämnen, och sålunda, att vid valet af dessa ämnen de i §
4 faststälda regler följas, och när de bestå denna pröfning med
karaktären »admissus», vinna de samma rätt att erhålla skolembeten
som de, hvilka hafva tagit skolembetsexamen. Denna rätt
tillkommer också dem, som hafva underkastat sig en magisterkonferens
i astronomi eller kemi, samt polytekniska kandidater,
om de låta pröfva sig genom en af fakulteten anordnad kompletteringsexamen
i ett af de i det föregående nämda hufvudämnena
och i denna uppnå karaktären »admissus». Samma rätt
tillkommer vidare dem, som hafva underkastat sig en magisterkonferens
i naturhistoria eller geografi, om de låta pröfva sig
genom en af fakulteten närmare ordnad kompletteringsexamen,
som i förening med magisterkonferensen utvisar samma kunskaper
som skolembetsexamen med naturhistoria och geografi som hufvudämne,
och i denna pröfning uppnått karakteren »admissus».
§ 8. Skolembetsexamen efter denna anordning förrättas första
gången sommaren 1884.
B. Examensfordringar.
Här innehåller anordningen temligen utförliga uppgifter på
fordringarna i följande ämnen, dels såsom hufvudämnen dels såsom
biämnen:
1. | Danska, I. | Som hufVudämne; | II. Som biämne. |
2. | Latin, | D:o. | D:o. |
3. | Grekiska, | D:o. | D:o. |
4. | Franska, | D:o. | D:o. |
5. | Tyska, | D:o. | D:o. |
6. | Engelska, | D:o. | D:o. |
7. | Historia, | D:o. | D:o. |
8. | Matematik, | D:o. | D:o. |
9. | Fysik, | D:o. | D:o. |
10. | Kemi. |
|
|
11. | Astronomi. |
|
|
12. | Naturhistoria och Geografi. |
|
C. jBestämmelser om examens förrättande.
§ 1. Examen förrättas liksom alla andra embetsexamina vid
universitetet 2 gånger om året. Examineringen verkställes af
universitetslärarne i de resp. ämnena i närvaro af två undervisningskunnige
censorer.
47
§ 2. De hufvudkaraktärer, som gifvas, äro »laudabilis», hvartill
kan fogas tillägget »et quidem egregie», samt »haud illaudabilis».
Vid bestämmandet af karaktärens värde följes pointberäkning.
§ 3. Examen är i alla ämnen dels skriftlig dels muntlig.
Den muntliga pröfningen sker genom examination, den skriftliga
genom utarbetande af afhandlingar under tillsyn, hvar och en
med 4 timmar för att besvara den lemnade uppgiften. I kemi
träder en praktisk pröfning i stället för det skriftliga besvarandet.
§ 4. I denna bestämmes huru många och hvilka de skriftliga
och praktiska profven äro i hvarje ämne, dels såsom hufvudämne
dels såsom biämne.
§ 5 och § 6 innehålla föreskrifter om betygsgifningen.
D. Utbildning till praktisk lärareverksamhet och prof häri.
§ 1. En hvar, som har tagit en af ofvannämda skolembetsexamina,
skall före sitt anställande i ett skolembete hafva genomgått
en profkurs för att teoretiskt och praktiskt mottaga den slutliga
utbildningen till lärareverksamheten.
§ 2. Den teoretiska vägledningen gifves genom eu kurs i
pedagogik, som genomgås på högst 4 timmar i veckan under eu
termin, examinationer och skriföfningar deri inräknade. Denna
kurs kan genomgås såväl före som samtidigt med den praktiska.
Den, som söker en lärarebefattning, må vid sin ansökan foga
bevis att han flitigt följt föredragen och vid examinationer och
öfningar lagt i dagen goda kunskaper.
§ 3. Den praktiska vägledningen mottager kandidaten under
loppet af ett hälft år vid en större offentlig skola efter närmare
bestämmande af ministeriet för kyrko- och undervisningsväsendet
på det af rektor och vederbörande facklärare faststälda sätt.
Kandidaten är pligtig att vara tillstädes vid undervisningen i de
ämnen och klasser, som sålunda bestämmas för honom, och deltaga
i förhandlingar angående undervisningen i de af honom
valda ämnen.
Han skall hafva tillfälle att i facklärarnes närvaro sjelf undervisa
i sina ämnen till sådant omfång, att han under loppet af ett
hälft år får undervisa tillsammans 4 veckor i hvarje ämne, dock
aldrig mer än 6 timmar i veckan. Fackläraren skall meddela
honom hvarje erinran, som det kan vara anledning att göra om
hans undervisning, både erkännande och rättande.
Profkurs -
48
Adjunkts
kompetensen.
Skolornas
styrelse.
§ 4. Efter tilländagången pröfvotid kan kandidaten begära
att få aflägga prof för tre censorer, skolans rektor, vederbörande
facklärare och en af ministeriet förordnad undervisningskunnig
man.
Kandidaten skall då under loppet af 14 dagar undervisa eu
klass i de af honom valda ämnen, hvarpå censorerna, efter att
hafva öfvervarit undervisningen två timmar i hvarje ämne afgifva
ett betyg öfver hans praktiska lärareduglighet efter ett bestämdt
formulär.
§ 5. Den ofvannämda profkursen kan, hvad beträffar den
praktiska utbildningen, bortfalla, såvida en kandidat har tjenstgjort
minst 2 år vid en skola och låter undersöka sin färdighet i
undervisning af en examenskommission på det i § 4 nämda sätt.
Denna examenskommission sanunansättes af 3 dertill af ministeriet
förordnade undervisningskunnige män.
Detta är i sammandrag innehållet af den kung!, anordningen
den 25 Oktober 1883. Såsom synes, föreskrifver den kompetensvilkoren
endast för rektorer och öfverlärare. För adjunkter, den
talrikaste klassen af lärare, äro inga examina i allmänhet föreskrifna.
Några underkasta sig i något bestämdt ämne, t. ex. naturhistoria,
en särskild pröfning, den s. k. »magisterkonferensen».
Men för att erhålla en adjunktsysla är det icke oundgängligen
nödvändigt att hafva gjort akademiska studier. Den erforderliga
polytekniska examen kunna äfven icke-studenter undergå, såvida
de hafva genomgått den allmänna förberedande examen (se nedan);
dock anställas sådane lärare blott sällan. (Detta enligt Schmid’s
Encyklopädie, 2:dra uppi. 1876, art. Dänemark).
Skolorna lyda omedelbart under ministeriet för kyrko- och
undervisningsväsendet, som äfven tillförordnar och utnämner alla
lärare, med undantag af rektorer och öfverlärare, hvilka utnämnas
af konungen; någon särskild lokalstyrelse eller annan mellanstyrelse
förefinnes ej. Skolornas kassor förvaltas, under öfverinseende
af »Stiftsövrigheden» (biskop och amtman), som för öfrigt
ej har mycket att betyda, af det s. k. »Forstanderskabet» för
hvarje skola, hvilket består af borgmästaren, den främste kyrkoherden
i staden och skolans rektor; den sistnämde besörjer de
löpande ärendena. Forstanderskabet upprättar för hvarje år en
49
budget, hvilken underställes ministeriets godkännande, ombesörjer
de i budgeten bestämda utbetalningarna (lärarnes löner m. m.),
upptager skolans inkomster o. s. v. En af Forstanderskabet vald
räkenskapsförare (se ofvan), hvilken är ansvarig inför nämda
myndighet, liksom denna inför ministeriet, skall årligen till detta
sistnämda insända detaljerade räkenskaper för skolan.
Inspektionen och examenskontrollen af de lärda skolorna
(deribland de privata) och realskolorna är anförtrodd åt ett inspektörskollegiuin,
kalladt »Undervisningsinspektionen för de lärda
skolorna och realskolorna». Inspektionen skall bestå af 3 medlemmar,
som med fackkunskap förena tillräcklig kännedom om
skolförhållandena och undervisningen i skolorna och som dertill
utnämnas lör 3 år i sänder med ett honorar af 600 kronor hvar
och den som förordnas till inspektionens ordförande, tillika 200
kronor till skrifexpenser in. in., hvarjemte dem tillcrkännes resekostnadsersättning
efter räkning samt 8 kronor i dagtraktamente
för förrättningar utom Köpenhamn. Af medlemmarnc hafva hifctils
2 tillhört den språklig-historiska riktningen och 1 den matematisk-naturvetenskapliga,
den sistnämde (Steen) ordförande; alla
hafva varit universitetslärare.
Inspektionens första uppdrag var att anordna, öfvervaka och
bedöma de olika examina: afgångsexamen till universitetet, 4:de
klassens hufvudexamen samt numera den allmänna förberedande
examen.
Förslag till skriftliga uppgifter för dessa examina ingifves till
ministeriet af inspektionen; vid uppgörandet af detta förslag äro
3 praktiska skolman adjungerade med inspektionen (detta — såsom
det heter i ministeriets skrifvelse härom — för att garantera
det lyckligaste valet af examensuppgifter).
Förslag till examensdagar afgifves äfven af inspektionen.
Inspektionen eger att anmoda lämpliga personer att biträda
densamma såsom censorer vid examina.
Efter pröfningarnas afslutande har inspektionen att afgifva
en berättelse öfver de iakttagelser den gjort, beledsagad af de
förslag och anmärkningar, till hvilka den kan fiuna sig föranlåten.
Men utom denna examenskontroll bar inspektionen äfven sig
uppdraget att genom besök i skolorna utom examenstiden göra
sig bekant med allt, som är nödvändigt för densamma för att den
må kunna bilda sig ett grundadt omdöme om samtliga förhållanden,
som beröra undervisningen, disciplinen eller lärarepersonalen.
Lärov.-Jcom. bet. Bilagor. B 4
Examenskontroll
och inspektion.
50
De lärda skolornas
realklasser.
Almindelig
Forberedelsesexamen.
Den med de lärda skolorna förbundna realundervisningen.
Den rena realundervisningen (utan latin) är på senare tider i
Danmark satt i allt närmare förbindelse med den lärda undervisningen.
Utom de klasser, för hvilkas lärokurser redogörelse i det
föregående är lemnad, finnas numera, såsom redan ofvan nämts,
realklasser i nästan alla lärda skolor (läsåret 1883—84 i alla utom
Metropolitanskolan i Köpenhamn), 4 till antalet, löpande jemsides
med de fyra lägsta klasserna i den egentliga lärda skolan. Lärjungarne
i dessa sistnämda kallas »studerende» till skilnad från
realklassernas lärjungar, som benämnas »realdisciple». Der lärjungeantalet
det tillåter, är undervisningen gemensam för realklasserna
och de »studerende klasserna*1), med det undantag naturligtvis,
att då de förre hafva latin, hafva de senare undervisning i engelska,
hvilket språk icke läses i de motsvarande »studerende» klasserna,
samt utsträckt undervisning i tyska, teckning och välskrifning
(någon gång äfven i någon klass danska eller franska).
Gemensamheten i undervisningen gäller, såsom man lätt förstår,
beträffande de »studerende» 3:e och 4:e klasserna hufvudsakligen
den matematisk-naturvetenskapliga linien. — Af de två språken,
tyska och franska, behöfver endast det ena läsas af en realdiscipel,
men han får läsa båda.
Målet för undervisningen i de 4 realklasserna är numera efter
kungl. anordningen den 30 Augusti 1881 den » Almindelig e Forberedelsesexamen»,
och lem nas derför här en närmare redogörelse
för denna.
I »Almindelig Forberedelsesexamen» kan prof afläggas i följande
ämnen:
1. Modersmålet, skriftligt och muntligt prof.
2. Engelska, skriftligt och muntligt prof.
3. Tyska, muntligt prof.
4. Franska, muntligt prof.
5. Historia, muntligt prof.
6. Geografi, muntligt prof.
7. Matematik, 3 skriftliga, 2 muntliga prof.
8. Naturhistoria, muntligt prof.
9. Naturlära, muntligt prof.
'') Följaktligen är inträdesfordran densamma för första realklassen, som för
första »studerende» klassen.
51
Fordringarna i de särskilda ämnena äro följande:
a) Modersmålet. Såsom lästa skola uppgifvas två komedier
af Holberg, en tragedi eller en större dikt af Oehlenschläger, flere
dikter ock prosaiska stycken af kända danska författare (Wessel,
Ewald, Baggesen, Grundlig, Heiberg, Hertz, Paludan-Mtiller,
Winther o. s. v.).
Skriftliga pröfningeu: återgifvande af ett kändt ämne.
Muntliga pröfningen: ren ock förståndig uppläsning af en
dikt ock ett prosastycke, pröfning i språkets grammatik, såväl
formlära som satslära, samtal om innekållet i det som uppgifves
vara läst.
b) Engelska. Såsom läst uppgifves så mycket, som svarar
mot minst 300 sidor af Taucknitz’ upplaga af sunbeam stories,
hvaraf omkring l/6 poesi.
Skriftliga pröfningen: öfversättning från engelska till
danska; bedömandet af det danska språkets renhet i detta prof
har inflytande på betyget för det skriftliga profvet i modersmålet.
Muntliga pröfningen: vid pröfningen i det lästa (omfattar
för skolans egna lärjungar det under det sista året repeterade,
dock minst hälften af det, som uppgifvits såsom läst) fästes särskild
vigt vid öfversättningen på korrekt danska och förhöres i
språkets grammatik; dessutom öfversättes ett icke läst prosaiskt
stycke.
c) Tyska. Såsom läst uppgifves så mycket af två eller flere
författare, som svarar mot minst 250 oktavsidor (med omkring
1300 bokstäfver på sidan), hvaraf omkring ye poesi.
Muntlig pröfning såsom i engelska.
d) Franska. Såsom läst uppgifves så mycket, som svarar
mot 250 sidor i bibliothéque contemporaine, Mérimée nouvelles
med omkring 1100 bokstäfver på sidan.
Muntlig pröfning såsom i engelska.
e) Historia. Det fordras kännedom af fäderneslandets historia
och den allmänna verldshistoriens grunddrag och hufvudhändelser,
ungefär till det omfång, som angifves genom V. A. Blochs Lserebog
for Realskoler. Muntlig pröfning.
f) Geografi. Det pröfvas i fysisk och politisk jordbeskrifning
jemte de oumbärligaste satserna ur den matematiska geografien.
Muntlig pröfning.
52
Rättigheter,
som medfölja
Alm. Forberedelsesexamen.
g) Matematik och Räkning.
Skriftligt föreläggas två eller flere uppgifter i praktisk
räkning af en sådan allmän natur, att de icke fordra kännedom
af bestämda handelsförhållanden eller af uttryck, som äro egendomliga
för enskilda verksamhetskretsar.
I aritmetik fordras kunskap om läran om addition och
subtraktion, multiplikation och division, potensupphöjning och
rotutdragning med de derunder förekommande utvecklingarna af
positiva och negativa, hela och brutna, rationel och irrationela,
reda och imaginära storheter, hufvudsatserna om talens egenskaper,
decimalbråk, proportioner och progressioner, logaritmer
med deras praktiska användningar, hvaribland sammansatt ränteräkning,
eqvationer af första och andra graden, de förre med så
väl en som flere obekanta.
Till skriftlig behandling föreläggas en eller flere uppgifter,
som kräfva lätta användningar af hvad som är läst, och muntligt
pröfvas i teorien och dess tillämpning. Bland uppgifterna i
räkning och aritmetik bör alltid en gifva tillfälle till att visa
praktisk användning af logaritmer.
I plangeometri fordras det för danska läroböcker vanliga
gemensamma innehållet. Pröfningen är dels skriftlig, lösning
af uppgifter genom konstruktion och beräkning eller lätta bevis,
som nära ansluta sig till det kända, dels muntlig i teorien och
dess tillämpning.
h) Naturhistoria. Fordringarna äro alldeles lika med dem i
Påle Klasses Ho vedexamen (se ofvan).
i) Naturlära. Äfven i detta ämne äro fordringarna desamma
som i 4:de Klasses Hovedexamen.
I alla dessa ämnen kan den »Almindelige Forberedelsesexamen»
tagas, men behöfver ej omfatta dem alla, beroende på det mål
examinanden vill vinna med sin examen; särskild! kan ett lefvande
språk uteslutas. Bland härom gällande bestämmelser må
följande anföras.
För att få undergå inträdesexamen i matematik vid den polytekniska
anstalten, likasom den vid »Landbohöjskolen» föreskrifna
pröfningen för skogselever samt för inträdet i »Officersskolens»
näst äldsta klass fordras den fullständiga examen med
ett visst antal »point» i det hela och särskild! ett visst antal
»point» i modersmålet.
53
För att få undergå: de vid den Kongl. Veterinär- och Landbohöjskole
föreskrifna profven för Landinspektörelever, Dyrläger,
Landbrugselever och Havebrugselever, för så vidt ej annan inträdesrättighet
innehafves;
farmacevtisk examen;
tandläkareexamen;
juridisk examen för »Ustuderede»;
för inträde vid »Reservelieutenantsskolen»;
fordras »Almindelig Forberedelsesexamen», dock med uteslutande
af ett af de två lefvande språken, franska eller tyska efter fritt
val. Äfven här kräfves ett visst antal »point» i det hela och
särskild! ett visst antal »point» i modersmålet'').
Farmacevterna hafva dessutom att underkasta sig en särskild
pröfning i latin; vid denna fordras, att examinanden har ordentligt
läst en liten läsebok för begynnare, till inöfning af grammatikens
hufvudregler, i synnerhet för den vanliga regelbundna
böjningen, och till förvärfvande af det vanligaste ordförrådet, samt
så mycket, som svarar mot 16 sidor i en Teubners stereotypupplaga
af en lätt latinsk författare, såsom Cornelius Nepos,
Justinus, Eutropius. Vid pröfningen förhöres såväl i läseboken
som i den lästa delen af en författare. Lärjungar, som hafva
genomgått 4:de Klasses Hovedexamen med betyget» Godt» i latin,
äro befriade från denna pröfning.
Fjerde Klasses Hovedexamen gifver, när den genomgåtts
med ett visst antal »point», samma tillträde till högre undervisningsanstalter
och fackexamina, som »Almindelig Forberedelsesexamen».
Sistnämda examen står ock i samband med folkskolelärareexamen
(»Skolelärerexamen»), så att den, som tagit den ena af
dessa examina, genom komplettering kan erhålla de rättigheter,
den andra medför.
Äfven tillträde till afgångsexamen till universitetet på såväl
den matematisk-naturvetenskapliga som den språklig-historiska
linien, hvarför eljes fordras att hafva genomgått en offentlig eller
privat lärd skolas öde och 6:te klasser, kan vinnas genom »Almindelig
Forberedelsesexamen»; dock måste denna i sådant fall
dels vara tagen med vissa »point» i vissa ämnen, olika för de
'') Deremot finnes hittils (1883) ingen allmän bestämmelse, att anställandet
på vissa platser i posten, telegrafen eller vid jernvägen skulle vara beroende af
genomgången af »Almindelig Forberedelsesexamen».
54
båda linierna, dels suppleras med en pröfning i latin, för den
matematisk-naturvetenskapliga linien både muntlig och skriftlig,
för den språklig-historiska linien endast skriftlig.
Ytterligare be- »Almindelig Forberedelsesexamen» förrättas vid skolorna årst™”-etpr°m\igen,
antingen till påsk eller på tiden mellan den 15 Juni och
15 Juli; privatister kunna aflägga den äfven inför eu examenskommission,
två gånger om året, i Januari och i Juni. Examinanden
skall hafva fy]t 15 år.
För att en kommunal eller privat skola må erhålla rätt att
anställa »Almindelig Forberedelsesexamen» fordras — förutom att
dess undervisning i allmänhet anses derför afpassad — att den
skall underkasta sig inspektion och kontroll samt meddela undervisning
jemväl i följande i sjelfva examen ej förekommande ämnen:
religion, välskrifning, teckning, gymnastik och sång. I religion
skall bibliska historien genomgås efter en utförligare lärobok,
den kristliga tros- och sedeläran efter en mindre. Skolan måste
ock vara försedd med de för undervisningen i naturlära erforderliga
apparater.
»Almindelig Forberedelsesexamen» kunde år 1883 afläggas
vid 11 offentliga lärda skolor (d. v. s. vid alla utom Metropolitanskolan
och Herlufsholm), vid Rönne högre realskola (äfven offentlig)
samt vid 29 kommunala eller privata skolor (deribland de
störa privata lärda skolorna i Köpenhamn).
Äfven qvinnor få, enligt kungl. anordningen den 12 Maj 1882,
aflägga ifrågavarande examen och förvärfva de dermed förbundna
rättigheterna att undergå civila fackexamina; dock få de ej derigenom
rätt till offentlig anställning i något embete, för hvilket
juridisk examen fordras, ej heller rätt att erhålla anställning som
sakförare eller bemyndigande som »Fuldmägtige» hos rättsbetjente
eller sakförare.
Statistiska Antalet »Realdisciple» i samtliga offentliga skolor var den 1
realkiasserna. 0ktoher 1882: i Ka kl. 138 (mot 301 »Studerende»), i 2:a kl. 114.
(mot 246 St.), i 3:e kl. 94 (mot 225 St ), i 4:e kl. 61 (mot 207 St.),
tillsammans 407 Realdisciple (mot 979 Studerende). Samma tid
år 1881 voro siffrorna 392 (905) och år 1880: 343 (892). (Vid
jemförelse med motsvarande tal för Sverige må man erinra sig,
att klass. 1—4 i de danska skolorna motsvara klass. 4—6: 2 i
de svenska).
skoiafgifter i Lärjungarne i realkiasserna vid de lärda skolorna erlägga
realkiasserna. Bamma avgifter som lärjungarne i motsvarande »studerende»
klasser. De förra kunna erhålla friplatser, likasom de senare,
men ej stipendier.
II.
Realskolorna.
Dessa skolor äro alla privata eller kommunala, med eller Kommunala
utan offentligt understöd; den i det föregående ofta nämda Rönne
högre realskola är i sjelfva verket en lägre lärd skola med realklasser
'').
Realskolorna hafva eller sträfva att få till slutmål den här
ofvan omtalade »Almindelig Forberedelsesexamen». Men oaktadt
de sålunda hafva samma utslutning, som realklasserna vid de
lärda skolorna, behöfva de ej följa dessas undervisningsplaner —
äfven de ej alltid sins emellan lika — genom de olika klasserna.
Några upplysningar om flere bland dessa skolor må här
lemnas, hufvudsakligen hemtade ur A. C. P. Linde’s Meddelelser
angaaende de lärde Skoler med dertil hörende Real undervisning
i Kongeriget Danmark, 2:det Hefte (Forts.), Kjöbenhavn 1882.
A) Kommunala skolor.
Helsingör. Vid indragningen af den lärda skolan år 1838 tillädes Åtskilliga homstadens
kommun, till en förbättrad och utvidgad undervisning, åtskilliga
af den lärda skolans egodelar och inkomster. — Skolan är en under
offentlig tillsyn stående privat realskola. Skolan har en föreståndare, ett
särskildt »Forstanderskab» och står under »Kommunalbestyrelsens» tillsyn
och undervisningsministeriets öfverstyrelse. — Föreståndaren autages af
ministeriet, sedan »Kommunalbestyrelsen» yttrat sig öfver de inkomna
ansökningarna, och kan afskedas efter ett år förut gjord uppsägning.
Föreståndaren uppbär sjelf skolafgifterna, vid hvilkas bestämmande han
måste följa de i skolans plan föreskrifna regler, och bestrider sjelf alla
skolans utgifter, mot det att honom tilldelas ett personligt tillskott af
3,000 kr. Han får fritt begagna skolbygningen med deri varande föreståndarebostad.
Kommunen betalar skatter och afgifter för bygningen
samt omkostnaderna för dess vidmakthållande. I allt, som rör undervisningen
och skolans vetenskapliga verksamhet, står föreståndaren omedelbart
under ministeriet, som årligen fastställer skolans lektionsplan. Föreståndaren
antager och afskedar sjelf skolans lärare; till lärare i språk må
ingen antagas utan tillförlitligt betyg om de för undervisningen deri nödiga
insigter. — Program utgifves årligen, bekostadt af kommunen. •—
»Forstanderskabet», bestående af stadens förste magistratsperson, den äldste
af stadens kyrkoherdar, skolans föreståndare, en medlem af »Byraadet»
>) Privata skolor af samma art som Rönne finnas äfven: Nörrebros Latinoch
Realskole, Veile d:o, Kolding d:o.
56
och eu af detta utnämd borgare, har endast att göra med skolans ekonomiska
angelägenheter. — Lärjungar antagas från deras 8:de år; inträdesfordran:
innanläsning-. — Ferierna äro öfverensstämmande med de
lärda skolornas. —• Föreståndaren är (år 1881) cand. theol.; af de fäste
lärarne är 1 löjtnant, 2 cand. phil., 1 cand. polyt., 1 seminarist. — Antalet
lärjungar var 75 i April 1881. — Skolafgiften är 120 kr. om året
i de högre klasserna, 72 i den lägsta. Ett enskildt sällskap i staden
håller för tillfället (1881) 4 behöfvande lärjungar fritt i skolan mot nedsatt
afgift. — Skolans inkomster äro: a) räntor, förut tillkommande den
lärda skolan, till ett belopp af öfver 5,000 kr. årligen, b) skolafgifter. —
Upprepade gånger har »Kommunalbestyrelsen» gjort framställning, att
skolan måtte förvandlas till offentlig med lästa, af konungen tillsatta
lärare, men fått afslag. — Skolan har rätt att anställa »Almindelig Forberedelsesexamen».
Slagelse. Då den lärda skolan år 1852 nedlades, fick staden sig
tillerkända de till denna skola gående tiondeu och inkomster (omkring
700 kr. årligen) samt dessutom étt årligt statsbidrag af 4,000 kr.; sedan
1860 bidrager staten ytterligare med intill 2,000 kr. under vilkor att
kommunen tillskjuter en lika stor summa. Föreståndaren har i lön 2,600
kr., fri ved och fri bostad, 2 af de fasta lärarne 1,400 kr., 2 andra
1,200. — Hvad undervisningen angår, lyder skolan under ministeriet; i
allt öfrigt, särdeles i allt, som rör ekonomien, under »Byraadet» eller dess
skolutskott, som närsomhelst kan undersöka skolans verksamhet, dock
utan inblandning i alla sådana förhållanden, i hvilka skolan lyder under
ministeriet, och så, att de resultat, som framgå af undersökningen, meddelas
föreståndaren. — Denne sistnämde antages, sedan platsen blifvit
annonserad ledig, af »Byraadet», hvars val mellan de sökande måste erhålla
ministeriets stadfästelse, innan platsen får tillträdas. I tvifvelaktiga
fall kan »Byraadet» öfverlemna detta val till ministeriet. Föreståndaren
antages på 6 månaders uppsägning, som af det samlade »Byraadet» skall
beslutas med »simpel Majoritet». — Fasta lärare, till antalet 5, antagas
för en tid af 6 år af »Byraadet» på föreståndarens förslag; anställningen
kan förnyas, men först efter ansökan och under konkurrens med andra
sökande. För öfrigt äro de anstälde på 6 månaders ömsesidig uppsägning.
— Skolan har för närvarande 8 klasser. Dess föreståndare är cand. mag.,
af de fäste lärarne äro 2 cand. phil., 1 cand. theol. och 2 seminarister.
— Antalet lärjungar var 92 år 1881. Skolafgiften, som i den förberedande
klassen är 48 kr. om året, höjes för de följande klasserna, så att
den i den högsta klassen är 108 kr. om året. Skolan har 9 ordinarie
friplatser, af hvilka 4 betalas af enskild kassa. — Utgifterna stego år
1880 till omkring 17,000 kr. — Skolan har rätt att anställa »Almindelig
Forberedelsesexamen».
Vordingborg. Äfven denna har trädt i stället för en (år 1846)
indragen lärd skola och fått öfvertaga dess egendom och årliga ränteafkastningar
(omkring 500 kr.). Staden och kommunen tillskjuta årligen
hvardera 1,800 kr. — De ekonomiska bestyren tillkomma »Byraadet»,
tillsynen öfver undervisningen tillkommer ministeriet; till detta må äfven
af »Byraadet» utsedde män, som hafva fritt tillträde till undervisningen,
57
äfvensom kyrkoherden insända andraganden om de brister, som kunna
förefinuas. -— Skolan har 5 fästa lärare af hvilka en tillika är föreståndare;
de anställas af ministeriet, dock skola ansökningarna ingifvas till
»Byraadet», för att detta likasom kyrkoherden och föreståndaren må kunna
yttra sig om dem. Lärarne antagas på ett hälft års uppsägning. Föreståndaren
har i lön 2,000 kr. och fri bostad, 2:a läraren 1,200 kr. och
fri bostad, 3:e läraren 1,100 kr., 4:de 900 kr., öde 800 kr. — Föreståndaren
är cand. theol., likaså 1 af de öfrige lärarne, 1 är cand. phil. och
seminarist, de öfrige seminarister. — Skolan består af 1 förberedande
klass och 5 delvis 2-åriga klasser. — Lärjungeantalet var 107 Mars 1881;
skolafgiften är 24 kr. årligen i den förberedande klassen och stiger i de
följande, så att den är 72 kr. i högsta klassen. Skolan äro tilldelade
4—5 friplatser, som besättas af » Amtskoledirektionen» efter »Byraadets»
förslag. — Utgifterna för skolan stego år 1880 till omkring 10,000 kr.
— Skolan har rätt att anställa »Almindelig Forberedelsesexamen».
Hjörring. Skolan eger bestånd sedan år 1872. I finanslagen för
1882—83 äro af statsmedel till skolan anslagna intill 3,000 kr. under
förutsättning att Hjörrings amt och stad bidraga med 3,000 kr. (år 1881
var tillskottet från »Amtsskolefonden» 600 kr. och från kommunen 3,000
kr.). — Den inre styrelsen handhafves af föreståndaren under kontroll af
två personer, som utnämnas af »Byraadet». De ekonomiska bestyren skötas
af »Byraadet» genom ett utskott. —• Föreståndare och lärare konstitueras
på prof för 2 år, innan de få fast anställning, den förstnämde af ministeriet
efter förslag af de kontrollerande och på framställning af »Byraadet», de sistnämda
af »Byraadet»efter förslag af föreståndaren och de kontrollerande, dock
så, att ministeriet i händelse af oenighet väljer bland de föreslagne. Fast
anställning beviljas af ministeriet efter framställning af »Byraadet» i förening
med bestyrelsen för skolans inre angelägenheter. — Skolplanen
skall godkännas af kultusministeriet. ■— I händelse af oenighet mellan
föreståndaren och de kontrollerande hemställes saken till ministeriet, sedan
»Byraadet» deröfver fått yttra sig. — Löner: föreståndaren 2,000 kr. och
fri bostad, med 5 ålderstillägg hvart annat år å 200 kr., 1 lärare å 1,700
kr., 1 ä 1,500 med tillägg af 100 kr. efter 2 år, 1 å 1,300 med 3 ålderstillägg
hvart annat år å 100, 1 å 1,250 med tillägg af 100 efter
2 år, 1 å 1,000 med 2 ålderstillägg hvart annat år å 100 kr. — Föreståndaren
är (år 1881) cand. math., af lärarne 2 cand. phil., 1 cand.
theol., 1 student, 1 seminarist. — 6 klasser, inträdesåldern omkring 9
år, inträdesfordringar derefter. Skolafgiften 84 kr. om året i de 3 lägsta,
96 i de 3 högsta klasserna; för hvar 10 elev 1 friplats, »Amtsskoleraadet»
besätter 2 1/2 friplatser, »Byraadet», som äfven kan öka friplatserrias
antal de öfriga. Ferierna såsom i statsskolorna. Lärjuugeantalet
(år 1881) 93. Utgifterna årligen något öfver 13,000 kr. — Skolan har
rätt att anställa »Almindelig Forberedelseexainen».
Thisted. Skolan upprättades 1856. Af allmänna medel (Sorö akademis
inkomster) har skolan enligt finanslagen 1882—83 ett bidrag af
4,600 kr.1), af hvilka 1,600 kr. för 12 friplatser; år 1880 bidrog Thisted
'') Det heter i den åberopade finanslagen, att för framtiden 2,000 kr. skola bortfalla,
om ej Thisted stad och amt bidraga med lika mycket.
58
stad med 2,000 kr. och Thisted amt likaledes med 2,000 kr. — Skolstyrelsen
utgöres af förste läraren under kontroll af 2 personer, af hvilka
»Kommunalbestyrelsen» utser eu och »Amtsraadet» den andre. I händelse
af olika meningar mellan föreståndaren och de kontrollerande går saken
till »Amtsraadet» och »Kommunalbestyrelsen» för afgörande. Föreståndaren
och de fäste lärarne tillsättas af »Byraadet» och »Amtsraadet» i
förening och med ministeriets godkännande, samt i händelse af olika
meningar mellan de två förstnämda myndigheterna af ministeriet. Ansökningar
om lärareplatserna insändas till föreståndaren, som i förening med
de kontrollerande afgifver förslag till besättandet. Föreståndaren kan afskedas
först efter framställning af båda de kontrollerande till »Amtsraadet»
och »Kommunalbestyrelsen» eller i händelse af olika meningar
mellan dessa myndigheter till ministeriet. De andra fäste lärarne kunna
afskedas efter framställning af föreståndaren och minst en af de kontrollerande.
— Undervisningsplanen för hvarje år skall godkännas af de kontrollerande,
som äfven hafva rätt att öfvervara undervisningen — icke
blanda sig i den — samt framställa sina önskningar och klagomål på
möte med föreståndaren, hvilken bringar de der fattade besluten till utförande.
För hvarje år afgifver föreståndaren en berättelse om skolan,
som med de kontrollerande männens underskrifter genom »Kommunalbestyrelsen»
och »Amtsraadet» insändes till ministeriet. Skolräkenskaperua
aflemnas årligen af föreståndaren till de kontrollerande. — Skolans
föreståndare har för närvarande titeln professor, af lärarne äro 2 cand.
theol., 1 cand. phil., 2 utan titel. — 6 klasser, 95 lärjungar (1881—82)
Skolafgiften 72 kr. om året i alla klasser. 16 friplatser, af hvilka »Amtsraadet»
och »Byraadet» bortgifva hvartdera 2 samt 12 äro upprättade på
grund af statsanslag (se ofvan). — Utgifterna år 1880 omkring 13,500
kr. — Rätt till »Almindelig Forberedelsesexamen».
Töxens Skole i Kjöge. Upprättades 1857 under namn af »Borgerskole»,
livilket namn år 1870 förvandlades till det nuvarande. Skolan
hade till grundfond det »Töxenske Legat» (30,000 kr.). Inkomster äro
dessutom skolafgifter och tillskott från kommunen (år 1880: 1,100,7 2
kr.). — Skolan lyder under kommunens skolmyndigheter (»Skolekommissionen»
och »Skoledirektionen»). Både lärare och lärarinnor förordnas
af »Skoledirektionen» efter framställning af »Byraadet». — Skolan mottager
både gossar och flickor — i skilda lokaler och med skild lekplats.
Inträdesåldern: fylda 8 år; motsvarande inträdesfordringar. — Öfverläraren
är cand. phil., 3 lärare seminarister, 1 lärarinna examinerad, 2
oexaminerade. Ofverläraren har i lön 1,400 kr., 2 lärare 1,000 kr., 1
800 kr., 3 lärarinnor 700, 650, 500 resp. — alla hafva de fri bostad
och vedbrand. — 6 klasser (efter år 1876 för gossarne 7); antalet manlige
lärjungar var 72 år 1880. Skolafgift: 48 kr.; för hvart 10:de barn''
en friplats. Utgifterna år 1880 omkring 8,000 kr. — Rätt till »Almindelig
Forberedelsesexamen».
Nyborg. Skolan har trädt i stället för en år 1838 nedlagd lärd
skola, af hvars egodelar och inkomster likväl största delen gick till Odense
Katedralskola och endast en ringa del till denna. Den är en del af
staden Nyborgs skolväsen, lyder således under dess »Skolekommission»
59
och »Byraadets Skoleudvalg». Föreståndaren är tillika stadens folkskoleinspektör;
den dagliga tillsynen i realskolan handhafves af förste läraren.
Föreståndaren är cand. theol., likaså 1 af lärarne, förste läraren är exam.
polyt., 1 lärare cand. phil. Stadens kapellan har mot särskild ersättning
skyldighet att undervisa i religion. — Skolan liar 5 klasser; 1/1 80 var
lärjungeantalet 106. Skolafgifterna (utom 2 kr. i början af hvarje år
som skolpengar till lärarne): 48 kr. i l:sta, 60 i 2:a, 72 i 3:e och 84
1 4:e — för 5:te saknas uppgift. Staten (Sorö akademi) bidrager med
1,000 kr. om året till så många friplatser, som för denna summa enligt
nyssnämda taxa erhållas. Svendborg tillskjuter 300 kr.; öfriga inkomster
äro räntor på grundfonden (676,68 kr. om året) och skolafgifterna. Bristen
betäckes af kommunen. Utgifterna omkring 9,400 kr. årligen. Ej
rätt (år 1883) till »Almindelig Forberedelsesexamen».
Mulernes Legatskole i Odense. Skolan är en del af Odense skolväsen
och lyder under stadens skolmyndigheter. Den eger bestånd genom
sina egna inkomster, räntor å det Muleska legatet (kapitalet var vid skolans
återupprättande år 1873 öfver 110,000 kr., hvaraf 100,000 kr. skulle
utgöra en grundfond, som icke finge anlitas), samt genom anslag af
Odense kommun, hvilken förbundit sig att till skolan årligen utbetala
minst 1,450 kr. och dessutom betacka bristen, år 1881 uppgående till
mer än 1,500 kr. — Den är afsedd uteslutande för gossar och för de
fattigare .samhällsklasserna, hvadan skolafgiften skall vara jemförelsevis
låg. — ”Vid skolan anställas 5 fasta lärare, af hvilka 2, enligt skolplanen,
böra vara vetenskapligt bildade. — Förste läraren kallas Öfverlärare och
har den dagliga tillsynen öfver skolan; han tillsättes af ministeriet; öfrige
lärare tillsättas af »Skoledirektionen» efter framställning af »Byraadet» (såsom
i allmänhet folkskolelärare i städerna). Ofverläraren har i lön 1,800
kr., 1 lärare 1,400, 1 1,200, 2 800 *; alla hafva fri bostad — de 2
yngste dock endast »för ogift lärare» — och fri vedbrand. Ofverläraren
är cand. theol., de öfrige lärarne semiuarister. — 6 klasser; inträdesåldern:
fylda 9 år; 1880—81 var lärjungeantalet 191. I högsta klassen
är undervisningen fri, i de 5 nedersta klasserna är årsafgiften 24 kr.;
''/4 af lärjungarne kan erhålla friplatser; »Skolekollegiet» bortgifver dessa
på af »Skolekommissionen» i samråd med ofverläraren gjord framställning.
— Utgifterna hafva (1881) under de senaste åren i medeltal utgjort
omkring 10,000 kr. Ej rätt (1883) att anställa »Almindelig Förberedelsesexamen».
Odder. Skolan öppnades 1872. Dess inkomster äro: statsanslag
enligt finanslagen 1882—83 (Sorö akademi) af 1,000 kr. och skolafgifter;
bristen betäckes af kommunen. Skolan är en del af kommunens skolväsende
och lyder under dess skolmyndigheter. Den har (1881) endast
2 lärare och 2 klasser. Förste läraren är seminarist och »Landbrugskandidat»,
den andre läraren seminarist; den förre har i lön omkring 1,430
kr.2), den senare 705. Lärjungeantalet April 1881 var 39. Skolafgiften
är i lägsta klassen 24 kr. om året och i den högsta för lärjungar från
’) Dessutom hade 3 lärare personliga lönetillägg med tillsammans 400 kr.
2) Samt (1881) under de senasie åren ett gratial af 300 kr. från Aarhus »Amtsraadi
60
Åtskilliga privata
realskolor.
Odders socken 36 kr. samt för främmande lärjungar 60 kr. »Sogneraadet»
bortgifver intill 12 friplatser åt lärjungar från Odders socken. —
Utgifterna årligen omkring 2,300 kr. — Ej rätt (år 1883) till »Almindelig
Forberedelsesexamen».
Thorshavn på Färöarne. Statsanslag 3,300 kr. årligen. Utgifterna
1880—81 omkring 6,500 kr. — Ej rätt (år 1883) till »Almindelig Forberedelsesexamen».
B) Privata skolor.
Svendborg Realskola. Började sin verksamhet 1872. År eu privat
skola med årliga bidrag af kommunen (1,200 kr.), amtet (400 kr.) och
staten (1,600 kr.), tillsammans 3,200 kr. Föreståndaren har en fullt
sjelfständig ställning. — 9 klasser, inga inträdesfordringar i l:sta klassen.
— 10 lärare och 1 lärarinna. — Af lärarne var 1 cand. phil. (föreståndaren),
4 seminarister, 1 litograf, en translator. — Lärjungeantalet var
153 April 1881. — Skolafgifter: i lägsta klassen 36 kr. årligen, ökas
småningom, så att de i de två högsta klasserna utgöra 108 kr. årligen.
— Under senaste åren 15 friplatser. —- Utgifterna årligen något mer än
13,000 kr. — Rätt att anställa »Almindelig Forberedelsesexamen».
Odense (Giersings) Realskole. Stiftades 1866. År en privat skola
utan offentliga bidrag. 9 klasser: inga inträdesfordringar. En egendomlighet
för skolan är »förkortade timmar» (810—850, 855 — 933, 940—1020,
1035—ll1''0, ll20—125, 121:>—13, l10—2.) Lärarepersonalen: föreståndaren
(cand. theol.), 4 lärare (1 cand. math., 1 cand. phil., 2 seminarister)
och 2 lärarinnor förutom öfningslärare. Lärjungeantalet (1881)
198. Skolafgiften: i lägsta klassen 48 kr. årligen, ökas småningom, så
att den i de två högsta klasserna är 120 kr. ■— Sätt att anställa »Almindelig
Forberedelsesexamen».
Faaborg og Omegns Realskole. Öppnades 1865. År en privat
skola med understöd af kommunen och staten. I 1882—83 årens finanslag
upptages »bidrag till Faaborgs privata realskola, hvaraf 600 kr. till
friplatser, under förutsättning att Svendborg amt och Faaborgs kommun
bidraga med 900 kr., utfördt med 1,500 kr.» Lärarepersonal: föreståndaren
(exam. polyt.), 3 fasta lärare (1 cand. theol., 1 cand. phil., 1 seminarist)
och 1 timlärare. 6 klasser; Aug. 1881 var lärjungeantalet 57. •—
Skolafgiften (år 1881) 72 kr. om året; men en förhöjning för de äldsta
klasserna ställes i utsigt. — 8 friplatser för kommunens, 4 för egen
räkning — numera äfven friplatser för statens räkning.'' — Ej rätt (år
1883) att anställa »Almindelig Forberedelsesexamen».
Realskolen i Åarhus. Öppnades 1866. År eu privat skola utan
offentligt understöd. Lärarepersonalen: föreståndaren (cand. theol.), 5
lärare (4 seminarister, 1 student) och 1 oexaminerad lärarinna, förutom
tim- och öfningslärare. •— 8 klasser; 188 lärjungar (år 1881). — Skolafgiften
i lista klassen 48 kr. årligen, ökas efter hand, så att den i
högsta klassen är 108 kr.; 9 lärjungar hafva (år 1881) friplatser och för
18 är afgiften nedsatt i större eller mindre grad. — Utgifterna 1880—81
omkring 11,500 kr. (förutom föreståndarens lön, ungefär 3,000 kr. och
fri bostad). •— Rätt att anställa »Almindelig Forberedelsesexamen».
61
Realskolen i Randers. Öppnades 1870. År en privat skola med
understöd: af Randers kommun 250 kr. till friplatser och 200 kr. af
»Amtsskolefonden». — Lärarepersonal: föreståndaren (cand. pharm.), 3
lärare (1 exam. polyt., -2 seminarister) och 1 oexaminerad lärarinna, förutom
timlärare. De 3 lärarnes löner äro resp. 1,400, 1,200, 1,000 kr.,
lärarinnans 450 kr. —■ 7 klasser; 1 April 1881 var lärjungeantalet 102.
Skolafgifterna: 48 kr. årligen i lägsta klassen, 72 i 2:dra, 84 i 3:e, 96
1 4:de, 108 i 5:te, 120 i öde och 132 i 7:de (dessutom 4 kr. årligen i
ljus- och vedafgift). 6 halfva friplatser betalas af »Byraadet» (se ofvan),
2 platser har skolan gifvit till kandtverkareföreningen, hvars bestyrelse
besätter dem; 8 elever gå fritt i skolan och 7 för nedsatt afgift. Utgifterna
(förutom föreståndarens inkomster) voro år 1881 inemot 7,000 kr.
— Rätt att anställa »Almindelig Forberedelsesexamen».
Realskolen i Frederikshavn. År en privat skola med bidrag af
staten (1,500 kr., hvaraf 600 till friplatser, enligt finanslagen 1882—83),
amtet (300 kr. år 1881) och kommunen (800 kr. år 1881). — Lärarepersonalen:
föreståndaren (seminarist; köpte skolan år 1879 af dess förre
egare för 14,000 kr.) och 3 lärare (1 cand. phil. och 2 seminarister),
förutom timlärare. De 3 lärarnes löner: resp. 1,200, 1,000, 1,000 kr.
— 4 klasser; 58 lärjungar Mars 1881. Inträdesåldern helst 8—9 år —
skolkursen räcker 7—6 år. — Skolafgiften: 100 kr. årligen för de två
högsta klasserna, 80 för de två lägsta. Friplatser på grund af de offentliga
bidragen, lj2 friplats för hvarje bidrag af 100 kr.; Hjörrings »Amtsraad»
besätter 3/2 friplatser, »Byraadet» de öfriga. •— Utgifterna (förutom
föreståndarens inkomster) år 1880—81 omkring 4,800 kr. — Ej rätt
(år 1883) att anställa »Almindelig Forberedelsesexamen».
Realskolen i Lemvig. Öppnades 1875. År en privat skola med
offentligt understöd: i finanslagen 1882—83 upptages (på Sorö akademi)
»bidrag til Realskolen i Lemvig till friplatser, under förutsättning att
Ringkjöbing amt och Lemvig kommun hvardera tillskjuta 400 kr. årligen,
med ett belopp af 1,500 kr.»; år 1881 var amtets bidrag 400 kr., kommunens
500 kr., och dessutom åtnjöt skolan 100 kr. i bidrag från »Sparekassen
for Lemvig By og Omegn». — Skolan mottager både gossar och
flickor; 3 gemensamma klasser, derefter 2 flickklasser och 3 gossklasser.
— Lärarepersonalen: föreståndaren (cand. phil.), 1 fast lärare (cand. polyt.,
icke student), 1 fast lärarinna (oexaminerad), dessutom timlärare och
timlärarinnor. •— Lärjungeantalet var 70 Apr. 1881 —• 41 gossar och
29 flickor. Skolafgifterna äro i lägsta klassen 24 kr. årligen, stiga
småningom, så att de i högsta gossklassen utgöra 132 kr. •— Friplatser
— på grund af de offentliga understöden — både för gossar och flickor.
— Utgifterna (utom föreståndarens inkomster) omkring 6,300 årligen.
— Skolan har ej ännu, men sträfvar att erhålla rätt att anställa »Almindelig
Forberedelsesexamen».
Realskolen i Holstebro. Öppnades 1878. År eu privat skola med
offentligt understöd: i finanslagen 1882—-83 upptages i statsbidrag (af
Sorö akademis inkomster) 1,500 kr., hvaraf 1,000 till friplatser; år 1881
var amtets bidrag 400, kommunens 500 kr., och dessutom åtnjöt skolan
400 kr. i understöd af »Sparekassen for Holstebro og Omegn». — Lärare
-
62
personalen: föreståndaren (seminarist) och 2 lärare (1 cand. polyt., 1
seminarist). — Lärjungeantalet var 52 (Mars 1881); 3 klasser. Skolafgiften
resp. 72, 90, 108 kr. i de 3 klasserna. Friplatser på grund af
de offentliga understöden. — Rätt att anställa »Almindelig Forberedelsesexamen».
Realskola i Grenaa. Upprättades 1877 på »Byraadets» föranstaltande.
År en privat skola med offentligt understöd: i finanslagen 1882—83
upptages i statsbidrag (på Sorö akademi) 1,500 kr., hvaraf 1,000 till
friplatser, år 1881 var amtets bidrag 100 kr. och kommunens 400 kr.
— Lärarepersonalen: föreståndaren (student och seminarist) och 2 fasta
lärare (seminarister). Lärjungeantalet 50 (April 1881); 4 klasser. Skolafgifterna
i lägsta klassen 96 kr. årligen, i de följande 108 kr. — Friplatser
på grund af de offentliga understöden. Skolans utgifter (förutom föreståndarens
inkomster, omkring 2,500 kr.) äro omkring 2,500 kr. (lärare resp.
1,000 kr., 950 kr.). — Rätt att anställa »Almindelig Forberedelsesexamen».
Herning Realskole. Öppnades 1877. År en privat skola, grundad
på aktier, med offentligt understöd. I finanslagen för 1882—83 upptages
ett statsbidrag (på Sorö akademi) till skolan af 2,000 kr., hvaraf 1,000
kr. till friplatser. Kommunen betalar 2 klasser i skolan, från hvilka de
egentliga realklasserna rekryteras; beloppet är 1,400 kr. Amtet bidrog
1881 med 400 kr. och »Sparekassen i Herning» med 60 kr. — Skolbestyrelsen
utgöres af 7 personer, af hvilka en väljes af Rind-Herning
»Sogneraad», för så vidt och så länge skolan står i förbindelse med kommunens
skolväsen, 2 af barnens fäder och de öfriga af aktionärerna. —
Skolan mottager både gossar och flickor; 1 förberedande gemensam klass,
3 realklasser för gossar, 1 flickklass, 2 »Kommuneklasser». — Lärarepersonalen:
2 fasta lärare, af hvilka en föreståndare, (båda seminarister)
och 1 fast lärarinna (examinerad), förutom timlärare. — Lärjungeantalet
1881—82 var 82. Skolafgifterna: lsta kl. 36 kr., 2:dra 60, 3:e 72,
4:de 84;'' flickklassen 48 kr. — Utgifterna 1880—81 omkring 7,000 kr.
(med omkring 800 kr. öfverstigande inkomsterna). — Rätt att anställa
»Almindelig Forberedelsesexamen».
Andra skolor, Utom dem bland de nu nämda kommunala eller privata skosomfå
anställa loma, som år 1883 hade rätt att anställa »Almindelig ForbereAl,
i. f. e. delsesexamen», åtnjöts denna rätt vid samma tid, förutom af de
privata lärda skolorna i Köpenhamn, af följande skolor:
Fredericia Latin- og Realskola. Uppbär (enligt finanslagen 1882
—83) årligt statsbidrag af 7,000 kronor, hvaraf 3,000 kr. under
förutsättning att kommunen bekostar utgifterna för de för
skolan nödvändiga lokalerna. Skolan har rätt att anställa
äfven afgångsexamen till universitetet och 4:e Klasses Hovedexamen.
63
Veile Latin- og Realskola. Har i statsbidrag- (finanslagen 1882
—83) intill 3,000 kronor. Rätt att anställa äfven 4:e Klasses
Hovedexamen.
Kolning Latin- og Realskola. Har bidrag af statsmedel samt rätt
att anställa äfven 4:de Klasses Hovedexamen.
Efterslcegtselskabets Skole i Kjöbenhavn.
Nakskovs Realskole.
Andresens Realskole i Kjöbenhavn.
Varde Realskole. Har statsbidrag (finanslagen 1882—83, på Sorö
akademi) af 1,500 kr., hvaraf 1,000 kr. till friplatser.
Statsbidrag är dessutom, enligt finanslagen 1882—83, till- Andra skolor,
erkändt följande skolor: som &tniuta
Realskolen i Nordby på Farm: 1,600 kr. (på Sorö akademi), hvaraf
600 kr. till 12 friplatser.
Realskolen i Troense på Taasinge: 300 kr. (på Sorö akademi).
Realskolen paa Bogö: 800 kr. (på Sorö.....akademi) till friplatser.
Skive private Realskole: 1,500 kr. (på Sorö akademi), hvaraf
1,000 kr. till friplatser.
Lyngby private Realskole: 1,000 kr. (på Sorö akademi), hvaraf
500 kr. till friplatser.
Marstal Skole: 1,200 kr. (på Sorö akademi), hvaraf 800 kr. till
friplatser.
Sundbyvester private Realskole: 800 kr. (på Sorö akademi), under
förutsättning att kommunen bidrager med 300 kr.
Latin- og Realskolen i Rirkeröd: 2,000 kr. (på Sorö akademi),
hvaraf 1,000 kr. till friplatser.''
Hobro private Realskole: 1,500 kr. (på Sorö akademi), emot det
att 6 friplatser upprättas.
Middélfart borgerlige Betalingsskole: 1,500 kr. (på Sorö akademi).
Lyngby Realskole i Lyngby-Alböge socken: 400 kronor (på Sorö
akademi).
Hörsholm private Realskole: 400 kr. (på Sorö akademi), under
förutsättning att amt och kommun bidraga med 400 kr.
Silkeborg private Realskole: 1,000 kr. (på Sorö akademi), hvaraf
500 kr. till friplatser.
Säby private Realskole: 1,000 kr., hvaraf 500 kr. till friplatser.
64
Statsbidrag
till materiel
vid Jcomm. o.
priv. skolor.
I finanslagen 1882—83 är äfven, under Sorö akademi, upptaget
ett anslag af 16,000 kr. »till anskaffande af fysiska apparater
och annan undervisningsmateriel m. m. åt privata eller
kommunala realskolor».
Bland de för affattandet af denna redogörelse använda källor
må nämnas:
a) Meddelelser angaaende de lärde Skoler med dertil hörende
Realundervisning i Kongeriget Danmark for Aarene 1857—1878,
udgivne, efter Föranstaltning af Ministeriet for Kirke- og Undervisningsväsenet,
af A. C. F. Linde, l:e Hefte 1879, 2:det Hefte
1881, 2:det Hefte (Forts.) 1882, 3:dje Hefte (af A. F. Asmussen)
1879.
b) Kungl. anordningar och ministeriela cirkulär.
c) Fxnantsloven 1882—83.
d) Arsredogörelserna för de lärda skolorna, särdeles de för
1882—83.
e) Schmid’s Encyklopädie des gesammten Erziehungs- lind
Unterrichtswesens, l:er Band, 2:te Auflage, Gotha 1876. — Art.
Dänemark.
65
Skolorna i Finland.1)
De af staten bekostade skolorna i Finland äro: a) två, normal-Olika slag af
lyceer, ett i Helsingfors med svenska och ett i Tavastehus med skolor och°miiinska
såsom undervisningsspråk, vid hvilka läroverk lärarekandi- versiiet samt
dater erhålla sin praktiska utbildning, b) åtta fullständiga lyceer, ”fgriigåZnstaihvilkas
ändamål är att grundlägga den vetenskapliga universitets- ter ejMeräkbildningen,
c) tre fyrklassiga lyceer, hvilka icke hafva några för nude''>-sig afslutade kurser, utan stå till de fullständiga lyceerna i samma
förhållande som de lägre allmänna läroverken till de fullständiga,
d) ett fullständigt reallyceum i Helsingfors, afsedt att jemte öfrig
vetenskaplig bildning meddela grundliga insigter i ryskan och
andra moderna språk, e) tio fyrklassiga och åtta tvåklassiga realskolor,
hvilka dels skola fortsätta och utvidga folkskolans kurser,
dels förbereda till egentliga folkskolor, f) en fullständig, fem fyrklassiga
och en tvåklassig fruntimmersskola, med uppgift att bibringa
de för en vårdad uppfostran nödiga kunskaper och handaslöjder,
samt g) en treklassig, fyra tvåklassiga och två enklassiga
lägre elementarläroverk, hvilka äro qvarlefvor från en föregående
organisation och hafva våra pedagogiers något obestämda uppgift.
Om enskilda konsortier eller kommuner önska på egen bekostnad
utvidga ett läroverk eller öka dess lärarpersonal, böra de derom
göra framställning hos öfverstyrelsen för skolväsendet, hvilken
efter vederbörlig utredning bar att öfverlemna frågan till senatens
ekonomidepartement. Lärarne vid skolorna kallas lektorer och
kolleger, dessa titlar tagna i samma betydelse som hos oss. Antalet
lärjungar utgjorde vårterminen 1882 vid samtliga lyceerna
'') Källor: Skolordningen af den 8 Aug. 1872, sedermera utkomna förordningar,
läroverksprogrammen 1881—82, öfverstyrelsens för skolväsendets statistiska
öfversigt af elementarläroverkens i Finland tillstånd och verksamhet under läseåret
1881—82, komitébetänkandet af den 24 Mars 1880 rör. läroverksfrågan samt öfverstyrelsens
för läroverken und. utlåtande den 25 Nov. 1880 ang. detta betänkande.
Om den väsentliga förändringen i Finlands skolorganisation genom kejserl.
förordningen den 23 Aug. 1883, se vid uppsatsens slut.
Lärov.-kom. het. Bilagor. B 5
66
Skolornas indelning
i klasser.
Lärokurser
och timantal
för hvarje
klass i hvarje
ämne.
2,658, vid realskolorna 813 och vid de lägre elementarskolorna
244, s:a vid gossläroverken 3,715och vid flickskolorna 910. Vid
samtliga gossläroverken voro anstälde 356 lärare samt vid fruntimmersskolorna
71.
Samtliga de fullständiga lyceerna äro indelade i sju klasser,
den sista med tvåårig kurs. Skoltiden är alltså i dem ett år
mindre än hos oss. Inträdesåldern i första klassen får ej understiga
9, ej öfverstiga 12 (vid reallyceet 11) år. Den fullständiga
fruntimmersskolan är likaledes sjuklassig, men här alla klasserna
ett-åriga och inträdesåldern 9—11 år. Åldern för intagning i
öfriga klasser vid de finska läroverken bör i regeln motsvara den
för första klassen faststälda åldersgränsen, så att inträdesåldern
i lyceernas andra klass är 10—13 år o. s. v.
Öfriga skolors klassindelning är redan angifven: i dem äro
alla klasser ett-åriga.
Läroämnenas inträdande vid de fullständiga lyceerna och den
åt dem i hvarje klass anslagna tiden synes af följande
LeTctionsplan.
Läroämnen. | i. | II. | III. | IV. | V. | VI. | VII: 1. | VII: 2. | Summa. |
Religion........................... | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 16 |
Modersmålet..................... | 2 | 2 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | ii |
Latin.............................. | 7 | 7 | 7 | 7 | 6 | 6 | 5 | 4 | 49 |
Hyska2)........................... | 3) 3 | 3 | 3 | 3 | 4 | 4 | 4 | 4 | 28 |
Det andra inhemska språket | — | 4 | 3 | 2 | 2 | 2 | 3 | 3 | 19 |
Tyska.............................. | — | — | — | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 15 |
Geografi och Historia......... | 4 | 4 | 4 | 3 | 3 | 3 | 4 | 4 | 29 |
Matematik och Fysik......... | 5 | 4 | 5 | 5 | 5 | 4 | 6 | 6 | 40 |
Geometrisk formlära............ | 2 | 1 | — | — | — | — | — | — | 3 |
Naturalhistoria.................. | — | - | 2 | 2 | 2 | 3 | — | — | 9 |
Logik.............................. | — | — | — | — | — | — | — | 1 | 1 |
Kalligraf!.......................... | 3 | 1 | — | — | — | — | — | — | 4 |
Summa | 28 | 28 | 28 | 28 | 28 | 28 | 28 | 28 | — |
'') Vid samma tid utgjorde lärjungeantalet vid de svenska allmänna läroverken
15,145.
2) Kan från och med 5:te klessen utbytas mot grekiska.
3) Inträder först på vårterminen.
67
Dessutom finnas valfria ämnen, i hvilka undervisning lemnas
på målsmans önskan och efter rektors pröfning af lärjungens förmåga
att följa med i tvångsämnena, efter följande timplan:
Ämnen. | i. | II. | III. | IV. | V. | VI. | vin i. | VII: 2. | Summa. |
Franska........................... | — | — | — | __ | 3 | 3 | 3 | 3 | 12 |
Teckning.......................... | — | — | 2 | 2 | 1 | 1 | — | — | (t |
Sång................................ | i | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | i | 1 | 8 |
Gymnastik........................ | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 16 |
hvarjemte rektor skall för de svagare eleverna anordna en half
timmes lämplig gymnastik hvarje läsdag.
Timplanen för de fyrklassiga lyceerna är alldeles densamma
som för de fullständiga lyceernas fyra nedersta klasser, både i
obligatoriska och valfria ämnen.
Lärokurserna för ifrågavarande läroverk äro i
Religion, lista Mässen: Gamla testamentets bibliska historia.
Läsning af valda ställen ur gamla testamentet. Utläggning af lista
hufvudstycket o lista artikeln i Luthers lilla katekes.
2:dra Mässen: Nya testamentets bibliska historia. Läsning
af Lukas’ evangelium, jemfördt med de andra syuoptikerna. Återstoden
aflida katekesen.
3:äje Mässen: Afsilning af bibliska historien. Apostlagerningarna.
Utförligare förklaring af lista hufvudstycket.
4:de Mässen: Utförligare förklaring af hela katekesen. Johannes’
evangelium. Kort inledning till den Heliga Skrifts böcker.
5:te Mässen: Kyrkohistorien till reformationen. Några bland
Pauli bref. Kort vetenskaplig framställning af lutherska kyrkans
lärobegrepp.
6:te Mässen: Kyrkohistorien efter reformationen: den finska
kyrkans öden; fortsättning af den dogmatiska framställningen.
7:de Mässen: Afsilning af den dogmatiska framställningen.
Eu kort framställning af den kristna sedeläran. Repetition.
Logik. 7:de Mässen: Kort framställning af logikens hufvudläror.
Modersmålet, lista Mässen: Läsning med förklaring: öfning
att skriftligen och muntligen berätta. Memorering, deklamation
och rättskrifning.
68
2:dra Mässen: Lika med föregående samt öfning att helst i
brefform affatta berättelser och skildringar om till det lästa närliggande
ämnen.
3:dje Mässen: Lika med föregående jemte öfning att till prosaisk
form öfverföra enklare poetiska stycken.
i:de Mässen: Läsning m. m. som förut. Språkets grammatik
efter en kort lärobok. Öfning att affatta under lärarens ledning
disponerade uppsatser.
5:te Mässen: Läsning in. m. som förut. Öfning att disponera
och utföra uppsatser öfver lämpliga ämnen. Talöfningar.
6 de och 7:de Mass erna: Lika med föregående.
Latin; l:sta Mässen: Det vigtigaste af den regelbundna formläran
och syntaxen rörande den enkla utbildade satsen. Stycken
ur läseboken med memorering.
2:dra Mässen: Formläran fullständig enligt läroboken samt
de vigtigaste regler ur syntaxen rörande den sammansatta satsen,
accusativus cura infinitivo och ablativus absolutus inöfvade muntligen
och skriftligen. Memorering.
3:dje Mässen: Repetition af formläran och det vigtigaste af
syntaxen samt några lefnadsteckningar af Cornelius. Memorering
in. in.
4:de Mässen: Grammatiken fullständig. Cornelius afslutad
samt lista boken af Caesar. Memorering in. in. Ett hemtema i
veckan.
5:te Mässen: Repetition af grammatiken; det vigtigaste af
metriken, prosodiken, synonymiken och ordbildningsläran. 2 böcker
i Caesar, 1 i Virgilius, ett tal af Cicero. Memorering m. m.
Ett hemtema i veckan.
6de Mässen: Repetition af grammatiken. Virgilius 2—4 samt
några tal af Cicero. Öfning att på latin återge det lästas innehåll.
Ett hemtema i veckan.
7:de Mässen: Virgilius 5—6, Ciceros »De amicitia» eller första
boken af Tusculanerna, valda oder och epoder af Horatius samt
hans »de arte poetica». Ett hemtema i veckan, omvexlande med
latinsk ämnesskrifning.
Det andra inhemska språket: 2:dra Mässen: En praktisk kurs
i formläran jemte muntliga och skriftliga öfningar samt memorering.
3:dje Mässen: Det vigtigaste af syntaxen, på samma sätt inöfvadt.
69
4:de Mässen: Kort systematisk framställning af grammatiken.
Ofversättningsöfningar och memorering.
5:te Idassen: Läsning af lättare prosa. Skrif och talöfningar.
6de och 7:de klasserna: Läsning ur valda stycken ur litteraturen
; tal- och skriföfningar.
Tyska: 4:de Mässen: Innanläsning. Praktisk inöfning af formläran
och ortografien. Memorering af ord och satser.
5:te Mässen: Fortsättning af det föregående samt det väsentligaste
af syntaxen. Läsning af lättare prosa.
fide Mässen: den grammatika kursen utvidgad. Läsning af
något svårare text.
7:de Mässen: Läsning af valda styckeu ur litteraturen; skrifoch
talöfningar.
Franska: 5de klassen: Innanläsning med uttalsöfningar. Skriftlig
och muntlig inöfning af formläran; ortografi och memorering.
6de klassen: Inöfning af syntaxens hufvudregler jemte fortsatta
uttals- och rättskrifningsöfningar. Memorering, Läsning af
lättare prosa.
7:de klassen: Repetition af grammatiken. Muntliga och skriftliga
ofversättningsöfningar. Läsning af valda stycken ur litteraturen.
Grekiska: 5de klassen: Xenofons Anabasis I: 1—7 samt det
vigtigaste af formläran.
Ode Mässen: Anabasis I: 7—IV samt fullständig grammatikalisk
kurs och genomgående analys.
7:de klassen: Fortsättning af Anabasis. Fyra sånger af Homeri
Iliad jemte den episka dialektens formlära.
Ryska; Lärokursen är indelad i tvänne afdelningar, af hvilka
den första är beräknad för de fyra lägre klassernas behof, den
andra för de tre högres, den förra mer nödtorftigt praktisk och
grundläggande, den senare afseende färdighet att läsa, tala och
skrifva språket. De särskilda klasskurserna förbigås här:
Geografi och Historia: lasta klassen''- Europas fysiska och politiska
geografi med särskild! afseende på Finlands och Rysslands.
Läsning af valda karaktärsskildringar ur gamla historien.
2lära Mässen: De andra verldsdelarnes geografi. Karaktärsskildringar.
3:dje klassen: Repetition af geografien. Gamla historien efter
lärobok.
4:de- klassen: Medeltidens historia.
70
5:te Mässen: Medeltiden afslutad samt repetition. Nyare historien
börjad med särskild vigt vid fäderneslandets och nordens öden.
6:te Mässen: Nyare historien fortsatt. Skriftlig behandling
af ämnen inom kursen.
7:de Mässen: Nyare historien afslutad. Skriftliga öfningar.
Repetition.
Matematik: l:sta Mässen: Rekapitulation af hufvudräkningen
och af quator species med hela tal och sorter. Räkning med
decimaler; bråkläran och quator species med bråk.
2:drci Mässen: Enkel och sammansatt regula de tri, intresse-,
bolags- och kedjeräkning; läran om digniteter och rötter. Inledning
till den systematiska geometrien.
3:dje Mässen: Analys: Qvadratrotens utdragande ur siffertal.
Öfvergång till bokstafsräkningen; talens framställande under allmän
form, det algebraiska beteckningssättet i sammanhang med definitionerna
rörande analysens grundoperationer. Geometri: rätalinier
och deras inbördes ställning; trianglar och deras kongruens.
4z:de Mässen: Analys: de algebraiska grundoperationerna med
obrutna och brutna expression^-, proportionslära, algebraiska expressioner,
digniteter och rötter samt kalkyl med dem. Geometri:
fyrhörningar, polygoner, cirkeln med konstruktionsöfningar.
5:te Mässen: Analys: eqvationer af lista graden med en och
flere obekanta samt af 2:dra graden med en obekant jemte tilllämpniug;
Geometri: liniers inbördes förhållande, plana figurers
förhållande, areal och förvandling jemte konstruktioner och räkneexempel.
Geometriska och analytiska öfningsuppgifter.
6:te Mässen: Analys: eqvationer af 2:dra graden med flere
obekanta jemte problem, progressioner, binomialteoremet, exponentialer
och logaritmer. Geometri: plana figurers likformighet
jemte konstruktioner; räta liniers och planers inbördes ställning
i rymden; solida vinklar, polyedrar och runda kroppar, jemte deras
likheter och förhållanden. Matematiska öfningsuppgifter.
7:de Mässen: Första årskursen: solida figurers arealinnehåll
och volym jemte räkneexempel, soliders symmetri och likformighet.
Andra årskursen: plan trigonometri, öfningsuppgifter, repetition.
Fysik: 7:de Mässen: Första årskursen: Allmän k raft lära och
mekanik, läran om ljudet samt det vigtigaste af läran om ljuset.
Andra årskursen: läran om värmet, elektriciteten och magnetismen
jemte det vigtigaste af meteorologien, de kemiska grundåskådningarna
af analys och syntes, enkla och sammansatta ämnen.
71
Naturalhistoria: 3:dje Mässen: Zoologi: om menniskan och däggdjuren;
botanik, betraktande åt'' valda växttyper, öfning i att beskrifva
de yttre organen samt skilja mellan mono- och dikotyledoner.
4:de Mässen: Zoologi, foglarne; botanik, fortsatt organbeskrifning,
Linnés system och serierna i Fries’, öfning i florans användande.
4:de Mässen: Zoologi, amfibie!- och fiskar; botanik, öfning i
florans användande och skiljande mellan de vigtigaste inhemska
naturliga familjerna; klasserna i Fries’ system.
6:te Mässen: Zoologi, de ryggradslösa djuren; botanik, den
inhemska florans vigtigaste naturliga familjer efter Fries’ system,
det vigtigaste om växtens inre organer och lifsfunktioner jemte
repetition.
Geometrisk formlära: l:sta Mässen: Elementen af geometrisk
åskådningslära i förening med teckning på fri hand af räta linier,
vinklar och plana figurer i olika lagen, äfvensom af enklare kroklinier.
2: dr a Mässen: delning af regulier polygoner samt betraktande
af derigenom uppkomna figurer. Enkla geometriska konstruktioners
utförande med tillhjelp af lini al och passare.
Dessa kurser äro endast att betrakta såsom ungefärliga anvisningar
och kunna, efter öfverstyrelsens pröfning, modifieras;
öfningarna i teckning, sång och gymnastik fortgå efter särskilda,
af öfverstyrelsen faststälda program.
Eeallyceet omfattar dels en obligatorisk kurs, dels ämnen utom
denna för mera framstående lärjungar efter målsmäns önskan.
Dessa valfria ämnen äro latin med 3 timmar i hvardera af klasserna
5—7 eller engelska med 3 timmar i hvardera af klasserna
6—7 (kursen i klass 7 här ett-årig). För de obligatoriska ämnena
gäller följande timplan:
72
Ämnen. | i. | II. | III. | IV. | V. | VI. | VII. | Summa tiar. |
Kristlig tros- o. sedelära samt kyrkohistoria | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 14 |
Historia och geografi....... | 5 | 5 | 4 | 4 | 4 | 4 | 4 | 30 |
Matematik och fysik... | 6 | 6 | 6 | 4 | 4 | 5 | G | 37 |
Deskriptiv naturalhistoria. ... | 2 | 2 | 2 | 2 | — | — |
| 8 |
Ryska''språket............ | G | G | 5 | 4 | 5 | 5 | 4 | 35 |
Franska språket........... | 5 | 5 | 5 | 5 | 4 | 4 | 3 | 31 |
Tyska språket.......... | — | — | — | 4 | 3 | 3 | 6 | 10 |
Finska språket...... | — | — | — | — | 4 | 4 | 4 | 12 |
Svenska språket............ | — | — | 2 | 2 | 2 | 2 | — | 8 |
Kalligrafi................... | 2 | 2 | 2 | 1 | — | _ | _ | 7 |
Frihandsteckning................ | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 1 | 1 | 12 |
Gymnastik................. | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | — | — | 10 |
Summa | 32 | 32 | 32 | 32 | 32 | 30 | 30 | — |
Dessutom finnes här äfven en förberedande klass, hvadan
kursen äfven här i sjelfva verket blir åttaårig.
Läroverkets hufvuduppgift angifves vara att lemna grundlig
insigt i ryskan och andra moderna språk. Dess klasskurser
äro anordnade med afseende härpå och förete intet särskilt
anmärkningsvärd!;. I likhet med de andra lyeeerna dimittera!
det till studentexamen. Dess lärjungeantal utgjorde v. t. 1881
179.
Realskolorna med fyra och två klasser, Finlands borgarskolor,
hafva följande timplan:
Läroämnen. | i. | II. | in. | IV nedre. | IV öfre. | Summa tiar. |
Religion............... | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 10 |
Modersmålet''............ | 3 | 3 | 1 | 1 | 1 | !! |
Det andra inhemska språket....... | 3 | 3 | 2 | 2 | 2 | 12 |
Ryska................. | — | — | 4 | 4 | 4 | 12 |
Tyska............ | — | — | 4 - | 4 | 4 | 12 |
Geometri jemte formlära ...... | 3 | 2 | 4 | 5 | 5 | 10 |
Aritmetik, Algebra, Trigonometri...... | 4 | 4 | 4 | 5 | 5 | 22 |
Bokföring........ | — | 1 | _ |
|
| i |
Naturkunnighet............. | 4 | 4 | 4 | 3 | 3 | 18 |
i Geografi och Historia............... | 4 | 4 | 3 | 2 | 2 | 15 |
Teckning................. | 4 | 4 | 2 | 2 | 2 | 14 |
Kalligraf!................ | 3 | 3 | — | — | — | 0 |
Summa | 30 | 30 | 30 | 30 | 30 |
|
Sång...................... | 1 | t | 1 | 1 | 1 | 5 |
Gymnastik................ | O O | 3 | B | 3 | 3 | 15 |
Summa | 34 | 34 | 34 | 34 | 34 |
|
Engelska (frivilligt).......... |
| — |
| 2 | 2 | 4 |
73
Härifrån afviker i någon män planen för realskolorna i Viborgs
län, i det ryskan der inträder redan i lista klassen.
Lärokursernas omfång vid dessa läroverk är följande:
Religion: Biblisk historia, bekantskap med valda delar af den
Heliga Skrift, en kort men (fullständig) kurs i kristlig tros- och
sedelära.
Modersmålet: Säker teoretisk insigt, förvärfvad med ledning af
en kort grammatisk lärobok, jemte någon öfning i språkets skriftliga
behandling.
Det andra inhemska språket: Förmåga att förstå lättare text
jemte någon öfning i språkets praktiska användande.
Ryska: Förmåga att förstå lättare text jemte öfning att från
modersmålet öfversätta enklare uppgifter.
Tyska: Lika med ryskan.
Engelska: Någon öfning att förstå lättare text och vanligt i
det alldagliga lifvet förekommande samtalsspråk.
Matematik: Säker kännedom af aritmetiken, den elementära
algebran, plan- och rymdgeometrien, jemte plana trigonometrien,
äfvensom genom öfning vunnen färdighet att lösa hithörande frågor,
företrädesvis sådana, som ega praktisk användbarhet,
Naturkunnighet: På experimental väg vunnen kunskap om de
vanligaste naturfenomenen och lagarne för desamma jemte närmare
kännedom af mekaniken och andra för sin praktiska användning
vigtiga delar af fysiken; öfversigtlig kännedom af djur- och
växtrikets vigtigaste arter, med särskildt afseende fästadt vid husdjuren
samt den nytta och skada olika djur- och växtarter tillskynda
menniskan.
Geografi och Historia: En kurs i fysiska och politiska geografien
med särskild uppmärksamhet egnad åt de kulturförhållanden, som
i praktiska lifvet äro af vigt, samt eu kortare kurs i fäderneslandets
och den allmänna historien.
Teckning: Färdighet i liniar- och ornamentsritning, äfvensom
öfning i teckning efter gipsmodeller.
Kaligrafi: Vårdad och jemn handstil.
Sång: Notkännedom jemte öfning i en- och flerstämmig sång.
Gymnastik: Ledighet i kroppens rörelser samt vighet och
styrka.
De tvåklassiga realskolorna motsvara i allo de fyrklassigas
begge nedersta klasser. Kursen i de fyrklassiga är, såsom ofvan
synes, femårig.
74
Årets lärotider.
Inträdes fordring
ar i lista
klassen.
Eu företeelse inom det finska skolsystemet, hvartill vi ännu
i Sverige sakna motstycke, är stats-flickskolorna. De skilja sig med
afseende på läroämnena hufvudsakligen deruti från goss-skolorna,
att klassiska språk och ryska i dem saknas, »det andra inhemska
språket» är frivilligt och grundläggande språk, efter fritt val,
antingen tyska eller franska, hvaremot engelska endast förekommer
i den sjuklassiga fruntimmersskolan i Helsingfors och då
såsom valfritt ämne. I öfrigt öfverensstämma kurserna här i
mycket med lyceernas.
Läsåret är fördeladt i två terminer, höst- och vårterminen.
Den förra räcker från 1 September till 15 December, den senare
från 15 Januari till 15 Juni. Dessutom finnas påskferier från och
med skärtorsdagen till och med tredje dag påsk, pingstferier från
och med pingstaftonen till och med tredje dag pingst samt, såsom
stående lofdagar, kejsarens födelsedag, namnsdag, tronbestigningsdag
och kröningsdag. Slutligen kan såsom uppmuntran åt lärjungarne
högst en lofdag i månaden gifvas åt hela läroverket.
För inträde i lägsta klassen af lyceum eller realskola fordras:
l:o)
i religion, de vigtigaste berättelserna i gamla och nya
testamentets bibliska historia samt kristendomens hufvudläror enligt
Luthers lilla katekes;
2:o) i läroverkets undervisningsspråk, betonad innanläsning
och förmåga att med egna ord redogöra för innehållet, äfvensom
det vigtigaste af satsanalysen;
3:o) i räkning, nöjaktig färdighet i hufvudräkning samt på
tafla quator species med hela tal och sorter;
4:o) det väsentligaste af Finlands geografi, grunddragen af fysiska
geografien samt kännedom af Europas riken och deras huf
-
vudstäder;
5:o) kännedom af de vigtigaste geometriska grundformerna i
planet och rymden jemte någon öfning att på fri hand teckna
dem;
6:o) i stil- och rättskrifning, hjelplig färdighet.
Afgänga- Förhållandena med afseende på afgångs- och studentexamina
fordring ärna i Finland äro bestämda genom ett kejserligt reglemente af den
deri. 14 Januari 1874. Studentexamen består af en skriftlig och en
muntlig del. De skriftliga profven afläggas vid alla läroverk med
dimissionsrätt i slutet af Mars månad både af egna lärjungar och
privatister. Ämnena till dem utgifvas af det vid universitetet ut
-
sedda stuäentexamensutshottet; rektor anordnar skrifningarna på
skilda dagar med sex timmar för hvarje.
De skriftliga profven äro:
a) en kortare, med tillfredsställande korrekthet och sammanhang
affattad uppsats på lärjungens modersmål öfver något ämne,
hörande till den vid läroverket meddelade allmänna bildning:
b) en utan svårare grammatikaliska fel gjord öfversättning
från lärjungens modersmål till latin, dock med rättighet för den,
hvilken icke genomgått allmänt lyceum, der latin är obligatoriskt
läroämne, att utbyta det sistnämda emot någotdera af ryska, tyska
eller franska språken;
c) en med tillfredsställande korrekthet gjord öfversättning
från lärjungens modersmål till det andra inhemska språket;
d) behandling af minst tre matematiska uppgifter.
Dessa uppsatser granskas först af vederbörande lärare vid
läroverket, hvilken eger att å dem teckna sitt vitsord. Härefter
insändas de ofördröjligen till universitetets examensutskott, som
bör granska och bedöma dem, samt derefter inom April månads
utgång för vederbörande rektor tillkännagifva, hvilka som blifvit
godkända.
Har en lärjunge blifvit godkänd i alla de skriftliga profven,
har han derefter att i början af Maj undergå afgångsexamen
från läroverket, vare sig han är egen lärjunge eller privatist.
Denna examen omfattar högsta klassens kurs och liknar den afgångspröfning,
som anstäldes vid de svenska läroverken före den
nya afgångsstadgans införande.
Först den äfven i afgångsexamen godkände har rätt att hos
universitetets rektor anmäla sig till undergående af muntlig studentexamen,
hvilken anställes vid universitetet hvarje år från medlet
af Maj till medlet af Juni samt i förra hälften af September
månad. Den omfattar de vid de högre läroverken faststälda kurserna
i religionskunskap, gamla och nyare språk, historia och matematik.
Betygen äro godkänd och berömlig. Den, som i något
examensämne blifvit underkänd, eller antingen nti språk eller i
matematik ej visat sig ega sådana kunskaper, att de kunnat utöfver
det minsta möjliga uppskattas, må, enligt examensutskottets
bepröfvande, efter en månad eller längre tid ända till ett år undergå
nytt förhör i vissa eller alla till examen hörande kunskapsstycken.
76
Ekonomiska
förhållanden.
Läroverkens
styrelse.
Elevernas skolafgifter äro: a) vid lyceer och fruntimmersskolor:
inskrifningsafgift, 6 mark; terminsafgift 20 m., b) vid realskolor:
inskrifningsafgift, 3 m.; terminsafgift för de två lägre klasserna
6 m., för de två högre 12 na., c) vid högre fruntimmersskolan:
inskrifningsafgift 6 m.; terminsafgift 40 m. Af syskon, som
samtidigt bevista läroverk, erlägger endast en hel, de öfriga half
afgift. Befrielser från alla afgifter kan för fattigdom lemnas ända
till 8 elever i hvar klass; genom mindre goda vitsord om uppförande
och kunskaper förverkas frielevsplatsen.
Städerna skola upplåta bygnadsplatser för alla läroverk;
läroverksbygnaders uppförande och inredning bekostas för lyceerna
ocli fruntimmersskolorna af staten, men vid realskolorna af
staden. Staten för lyceerna uppgick (1880—81) till 772,096:95;
af dessa medel utgingo från statsverket (dit elevernas afgifter,
74,151 m., ingått) 766,096: 95, endast 4,000 m. från en kommun
och resten af skolhemman; hvarje elev vid dessa läroverk kostade,
efter afdrag af terminsafgifterna, staten i maximum 632 och minimum
141 m. Fruntimmersskolornas stat uppgick till 157,852: 32,
hvaraf staten tillsköt 157,280: 91 och eu kommun 571:44; medelkostnaden
för hvarje elev vid dem uppgick till maximum 279 m.
och minimum 108. ‘Realskolornas stat uppgick till 316,984: 9b,
hvaraf statsverket bestridde 265,881: c: samt kommunen 49,950: 37,
sålunda ungefär 1 fl (resten af donationsmedel); medelkostnaden
för hvarje elev utgjorde här, maximum 4,954 m. r) och minimum 164
m. De lägre elementarskolornas stat slutligen belöpte sig till
33,374:9 3, deraf staten bidrog med 24,878:65 samt kommunen med
6,845, sålunda mer än ''/.; vid dem utgjorde hvarje elevs medelkostnad,
maximum 217, minimum 75 m. Dessutom lemnar äfven
staten bidrag till privata lärdoms- och realskolor till ett belopp
af 81,500 m. samt till privata fruntimmersskolor med 53,600 in.
De finska läroverken hafva en egen styrelse och en ordnad
inspektion. Öfver styr elsen fär skolväsendet i Finland är inrättad
genom förordning af den 24 No v. 1869, närmare bestämd genom
skolordningen af den 8 Aug. 1872 och i någon mån omorganiserad
genom kungörelse af den 12 Aug. 1874. Denna styrelse består
af en ordförande, kallad öfverdirektör för skolväsendet, en ständig
ledamot med juridisk bildning och embetsmannaerfarenhet, kallad
öfverdirektörsadjoint, hvilken har tillsyn såväl öfver arbetena i
öfverstyrelsens kansli som de expeditioner och protokoll, Indika
af sekreteraren och notarien uppsättas, en konsultativ ledamot,
*) I Björneborg, der endast en betalande elev finnes.
77
hvartill för obestämd tid utses någon skicklig och erfaren tjensteman,
en öfverinspektor för folkskolorna och tre öfverinspektorer
för elementarläroverken. De tre förstnämda ledamöterna i öfverstyrelsen
utnämnas af kejsaren, efter framställning af generalguvernören
öfver Finland, de fyra inspektorerne äfven af kejsaren,
men efter till öfverstyrelsen ingifna ansökningar, på förslag af
senatens ekonomidepartement och efter generalguvernörens hörande.
Staten för denna öfverstyrelse, som har sitt säte i Helsingfors,
är följande:
Öfverdirektören, lön 8,000 m., taffelpengar 3,000 m.,
hyresmedel 3,000________________________________________________ 14,000 m.
Öfverdirektörsadjointen, lön 6,000 m., taffelpengar 2,000 m. 8,000 m.
Konsultative ledamoten, arvode................................. 3,000 m.
4 Öfverinspektorer, lön 5,400 m., hyresmedel 1,600 m.
eller 7,000 m. för hvarje ____________________________________ 28,000 m.
Sekreteraren, lön 3,200 m., hyresmedel 800 in-------------- 4,000 m.
Notarien, lön 2,000 in., hyresmedel 200 in.._________________ 2,200 m.
Vaktmästaren, arvode, inberäknad hushyra,________________ 600 in.
Till ordförandens förfogande att användas såsom uppmuntran
åt utmärktare lärare______________________________ 4,200 m.
Anslag till expenser, förslagsvis-------------------------------- 600 m.
Hyra för lokal m. m.___------------------------------------------ 1,200 m.
Summa 65,800 m.
Öfverstyrelsen åligger att årligen turvis genom någon af öfverinspektorerne
låta visitera alla läroverk; att noga vaka öfver
disciplinen och ordningen vid läroverken; att beifra lärares tjenstefel
och i sådana mål fungera som underdomstol (besvär, utom
öfver varning, hos hofrätten); att handlägga alla mål och ärenden
rörande skolväsendet, som skola underställas kejsarens afgörande;
att i föreskrifven ordning tillsätta lärare pch lärarinnor; att öfver
enskilda läroverk utöfva den tillsyn, som fördom ålåg domkapitlen,
och i allmänhet öfvertaga alla domkapitlens forna funktioner med
afseende på skolväsendet samt att årligen uppgöra och till trycket
befordra eu noggrann statistisk öfversigt af de särskilda läroanstalternas
tillstånd och verksamhet. Besvär öfver öfverstyrel- .
sens beslut i alla andra ärenden än dem, som röra tjenstefel,
föras hos senatens ekonomidepartement.
Lokalstyrelsen öfver läroverken handhafves af ett sholråcl, Lokaistyreibestående
af 3—5 ledamöter, som af kommunen väljas för 3 år i sen■
sänder. Yalen ske genom elektorer, som föreslå flere lämpliga
personer, bland hvilka öfverstyrelsen utnämner det nödiga antalet.
Skolrådsledamöterne välja bland sig med slutna sedlar en ordförande.
Skolrådet har den närmaste tillsynen öfver läroverken, både
hvad angår undervisningen, ordningen och de ekonomiska frågorna.
Det framställer sina anmärkningar till rektor och föreståndarinna,
tillhandagå!- visitator (öfverinspektorn) med upplysningar samt
hänskjuter ärenden, der hastig och kraftig rättelse är af nöden,
till öfverstyrelsen. Äfven tillkommer det skolrådet att då och
då anställa inventering af läroverkets kassor. Under skolrådet
sortera rektorsembetet och lärarekollegiet.
Sattet för lä- Lediga tjenster vid läroverken sökas hos öfverstyrelsen, hvilrarenande
''im'' ken äfven utnämner alla lärare och lärarinnor. Öfverstyrelsen
kan, der sä nödigt synes, inhemta yttrande öfver de till tjensten
sökande af föreståndaren för den skola, der tjensten är ledig.
Har den sökande, som pröfvas skickligast, icke förut tjenstgjort
vid offentligt läroverk, må han icke genast erhålla fullmakt
å tjensten, utan förordnas att, mot åtnjutande af hela lönen, förestå
densamma under en proftid af två år, efter hvilken tid fullmakt
erhålles, om den profvande befunnits lämplig.
Bland kompetensvilkor för lärartjenster i Finland må särskild!
nämnas afläggande af pedcigogieexamen (eller filosofie kandidatexamen)
samt genomgående af de praktiska öfningarna vid
något af normallyceerna.
Latinets ställ- Latinet i mogenhetsexamen är fortfarande obligatoriskt för
mng såsom prester jurister, läkare, elementarlärare och akademiska lärare.
För dem, som taga filosofie kandidatexamen inom den filosofiska
fakultetens fysisk-matematiska sektion, är icke något latinskt skrifprof
erforderligt.
Kompiet- Att kompletteringsexamina finnas och på hvilket sätt, framgår
termgs af cje! som 0fvan sagts om mogenhetsexamen.
examina. 7 o o
Xy skollag- På grund af framställning af finska landtdagen 1877—78 tillSFinland.
'' sattes den 2 Maj 1879 en komité, med uppgift att afgifva betänkande
och förslag rörande läroverksfrågan i dess helhet. Sedan
denna komité i Mars 1880 afgifvit sitt betänkande och öfver
-
79
styrelsen för skolväsendet, senaten och generalguvenören sig deröfver
yttrat, har den 23 Augusti 1883 en kejserlig förordning
utkommit, innehållande väsentligt förändrade bestämmelser angående
elementarläroverken i Finland. Då dels denna förordning
är den allra sista nyheten på skollagstiftningens område,
dels den berör förhållandena i ett land, som står oss nära och
i många fall är jemförlig! med vårt eget, införes den här:
»I. De allmänna elementarläroverken i Finland utgöras af:
A. Lyceer, hvilka hufvudsakligast hafva till ändamål att
grundlägga den vetenskapliga bildningen, som vid universitetet
vidare utvecklas.
Lyceerna äro af tvenne slag:
1) Klassiska lyceer, i hvilkas läroplan latin och grekiska
ingå och af hvilka tvänne, för lärarekandidaters praktiska utbildning,
äro organiserade såsom normallyceer, det ena med svenskt,
det andra med finskt undervisningsspråk; samt
2) Reallyceer, i hvilka latinet och grekiskan ersättas af de
moderna kulturspråken, jemte det större utrymme beredes för
undervisning i matematik, naturvetenskap och teckning.
Samtliga lyceer omfatta åtta klasser, en hvar med ettårigkurs.
B. Elementarskolor, hvilka motsvara lyceernas lägre klasser
och förbereda eleverue antingen till högre skolkurs eller till särskilda
fackskolor för de praktiska lefnadsbanorna.
Elementarskolorna äro dels fyra- dels tvåklassiga, med ett
års kurs å hvarje klass. Der behof visar sig att med en eller
två klasser utvidga tvåklassig skola, må derom hos Oss särskild
underdånig framställning göras.
II. Uti de skilda läroverken skall undervisning meddelas i
nedannämda läro- och öfningsämnen, nemligen:
1) i klassiska lyceer: uti religion, logik, de begge inhemska
språken, latin, grekiska, ryska, tyska och franska språken samt
geografi och historia, matematik, fysik och naturalhistoria äfvensom
i kalligraf!, sång och gymnastik.
2) i reallyceer: uti religion, de begge inhemska samt ryska,
tyska, franska och engelska språken, geografi och historia, matematik,
fysik, kemi och naturalhistoria samt kalligraf!, teckning,
sång och gymnastik;
3) i fyrklassiga elementarskolor: uti religion, de begge inhemska
språken, ryska, geografi, historia, matematik, natural
-
80
historia, kalligraf!, sång och gymnastik, äfvensom antingen tyska
och teckning eller, i utbyte deremot, uti latin å orter, der klassiskt
lyceum icke finnes;
4) i tvåklassiga elementarskolor: uti religion, de begge inhemska
språken, tyska och, sä vidt möjligt är, jemväl ryska, geografi,
historia, matematik, naturlära äfvensom kalligraf!, sång och
gymnastik.
Undervisningen i dessa ämnen är för samtlige elever gemensam,
utom att valfrihet medgifves i de klassiska lyceernas tre
högsta klasser emellan ryska och grekiska samt i de fyrklassiga
elementarskolorna, å orter der klassiskt lyceum icke finnes, emellan
å ena sidan tyska och teckning samt på II klassen ryska och
å andra sidan latin.
Derjemte vare det elever å klasserna II—IV uti de klassiska
lyceerna på de orter, der hvarken reallyeeum eller fyrklassig
elementarskola finnes, äfvensom i reallyceer å orter, der hvarken
klassiskt lyceum eller fyrklassig elementarskola finnes, tillåtet
att utbyta i klassiskt lyceum latin mot tyska och teckning äfvensom
å II klassen ryska samt i reallyeeum sistnämda ämnen
mot latin.
I de klassiska lyceerna är franskan helt och hållet frivilligt
läroämne samt sång å klasserna VII—VIII i de klassiska och
VI—VIII i de reala lyceerna.
Elev med godkändt afgångsbetyg från två- eller fyrklassig
elementarskola är icke underkastad inträdesexamen i de ämnen,
deri undervisning honom meddelats, för att i närmast högre klass
i högre läroverk intagas.
III. Undervisningen handhafves:
vid normallyceerna af 4 öfverlärare, 3 lektorer och5 kolleger;
vid öfriga klassiska lyceer af 5 lektorer och 5 kolleger;
vid reallyceer af 5 lektorer och 4 kolleger;
vid fyrklassiga elementarskolor af 5 kolleger; samt
vid- tvåklassiga elementarskolor af 2 kolleger.
Dessutom anställes lärare emot arvode, enligt hvad staten
för hvarje läroverk särskildt upptager.
IV. Undervisningsspråket är vid hvarje läroverk antingen
svenska eller finska, dock att något eller några ämnen böra enligt
ekonomidepartementets uti senaten i samråd med generalguvernören,
efter af öfverstyrelsens för skolväsendet afgifvande
förslag, meddelade bestämmande å lyceernas högre klasser på
81
det andra inhemska språket föredragas; samt att vid lyceet i S:t
Michel å de lägre klasserna, äfvensom vid tvåklassiga elementarskolan
i Kotka eleverne undervisas på det af dessa språk en hvar
i hemmet begagnar.
V. För befordrande af kännedom i det andra inhemska språket
skall grundlig undervisning deri meddelas under tillräckligt
antal timmar; och bör, vid afgörandet huruvida elev må till lyceets
femte klass uppflyttas, särskild vigt fästas vid tillfredsställande
kännedom af kursen uti ifrågavarande språk.
Lärare, hvilken aflagt sådana prof på insigt i svenska och
finska språken, som för kompetens till läraretjenst nu, förr eller
framdeles varda föreskrifna, är skyldig att meddela undervisning
i de till hans tjenst hörande ämnen icke blott på skolans undervisningsspråk,
utan äfven på det andra inhemska språket, då sådant
pröfvas vara nödigt.
VI. För inskrifning vid såväl lyceum som elementarskola
erlägger elev tio mark, hvilka tillfälla läroverkets kassa.
För undervisningen betalar elev i början af hvarje lästermin
vid lyceer tjugu och vid elementarskolor tio mark.
VII. Vid samtliga läroverk tager läsåret sin början den 1
September och fördelas i två terminer, höst- och vårtermin. Den
förra fortgår från och med nämde dag till och med den 20 December,
den senare från och med den 14 Januari till och med
den 31 Maj.
Vill. För öfverlärare tjenst vid normallyceum gälla enahanda
kompetensvilkor, som för lektorstjenst vid lyceum är o faststälda
eller framdeles kunna föreskrifvas.
För kompetens till lektorstjenst i religion erfordras, att sökanden
antingen vunnit teologie kandidatgrad, eller aflagt filosofie
kandidatexamen och i sistnämda fall derjemte undergått
sådant förhör i dogmatik och kyrkohistoria, som för lärarekandidat
i §§ 3 och 4 af nådiga förordningen den 10 Juli 1873, angående
blifvande skollärares bildning, finnes föreskrifvet, samt
dervid erhållit åtminstone näst det högsta vitsordet. För kompetens
till kollegatjenst i religion bör sökanden hafva undergått
antingen filosofie- eller lärarekandidatexamen samt dervid eller
vid särskild! förhör visat sig ega sådana insigter i ofvannämda
ämnen, att de jemväl blifvit med näst högsta vitsordet bedömda.
IX. Nedanstående offentliga elementarläroverk skola i följande
af landets städer underhållas, nemligen:
Lärov -korn. bet. Bilagor. B 6
82
Klassiska lyceer med svenskt undervisningsspråk uti: Helsingfors
(normallyceum), Borgå, Åbo, Viborg, Nikolaistad och
Uleåborg;
Klassiska lyceer med finskt undervisningsspråk uti: Åbo,
Tavastelms (normallyceum), Viborg, Kuopio, Jyväskylä och Uleåborg
samt i Helsingfors, så snart det för närvarande subventionerade
privata finska lyceet derstädes af staten öfvertages eller
subventionen för detsamma upphör;
Klassiskt lyceum med blandadt undervisningsspråk i S:t
Michel;
Reallyceer med svenskt undervisningsspråk uti Helsingfors
och Åbo; det förstnämda med bibehållande tils vidare af dess
nuvarande organisation;
Reallyceer med finskt undervisningsspråk uti Tammerfors och
Ny slott;
Fyrklassiga elementarskolor med svenskt undervisningsspråk
uti: Lovisa, Ekenäs, Björneborg, Tammerfors och Gamlakarleby,
förutom realskolan i Helsingfors, som tils vidare oförändrad bibehålies
;
Fyrklassiga elementarskolor med finskt undervisningsspråk
uti: Björneborg, Viborg, Heinola, Joensuu och Nikolaistad.
Tvåklassiga elementarskolor med svenskt undervisningsspråk
uti: Borgå, Mariehamn, Kristinestad och Jakobstad;
Tvåklassiga elementarskolor med finskt undervisningsspråk
uti: Nystad, Raumo, Villmanstrand, Sordavala, Kexholm, Brahestad,
Kajana och Torneå; samt
Tvåklassig elementarskola med blandadt undervisningsspråk
uti Kotka.
Deremot komma, förutom lägre elementarskolorna i Fredrikshamn,
S:t Michel, Gamlakarleby, Nykarleby och Jyväskylä, om
hvilkas sucessiva omorganisation redan härförrinnan förordnats,
den tvåklassiga realskolan i Raumo samt fyrklassiga realskolorna
i Nikolaistad och Kuopio att helt och hållet indragas.
X. Aflöningen för lärarne vid elementarläroverken i landet
skall utgå enligt följande grunder:
a) Öfverlärare åtnjuter i lön å stat 5,500, lektor 4,000, kolleger
vid normallyceum 0,000 och vid öfriga läroverk 2,000 mark,
till Indika grundlöner, efter vissa års oförvitlig tjenst i samma
befattning, komma arvodestillägg, såsom af bilagda stater närmare
framgår; hvarutom kollega, som i lön åtnjuter 2,000 mark och
83
icke är berättigad till fria rum af kommunen, erhåller en hyresersättning
af 600 mark.
b) Utan ändring af hvad § 10 i nådiga skolordningen af den
8 Augusti 1872 om lärares undervisningsskyldighet bestämmer,
skall denna grundlön beräknas för följande antal undervisningstimmar,
nemligen för öfverlärare 14, för lektor 18 och för kollega
22 timmar i veckan; för de timmar, lärare härutöfver tjenstgör,
tillkommer honom särskild ersättning, beräknad efter 140 mark
årligen för hvarje veckotimme, för hvilket ändamål ett särskildt
anslag är å hvarje läroverks stat uppfördt; samt
c) Lärare skall vid afskedstagande undfå pension i enlighet
med faststälda grunder sålunda, att hel pension beräknas för
öfverlärare till 5,000, för lektor till 4,500 och för kollega till
.3,500 mark.
För erhållande af ofvannämda arvodestillägg eger ordinarie
lärare sig till godo räkna såväl sin föregående ordinarie tjenstetid,
som jemväl den tid han på prof bestridt tjenst, hvartill han sedermera
blifvit utnämd; har lektor eller kollega, som befordras
till öfverlärare, eller kollega, som erhåller lektorstjenst, derförinnan
kommit i åtnjutande af arvodestillskott för tjensteår, bibehålie
detta, intill dess han vid den nya tjensten gjort sig berättigad
till motsvarande eller större arvodesförhöjning.
Der det nya aflöningssättet skulle för någon lärare verka
förminskning i nuvarande löneförmåner, vare han berättigad att
vid dessa bibehållas.»
Skolordningen af den 8 Augusti 1872 äfvensom öfriga rörande
elementarläroverken utfärdade författningar förblifva gällande i
de delar, som icke genom denna förordning blifvit ändrade.
84
AflöniugS" och utgiftsstater för elementarläroverken i
Finland.
1. Normallyceum.
4 öfverlärare, lön å 5,500............................... 22,000.
3 lektorer, lön ä 4,000.................................... 12,000.
5 kolleger, lön å 3,000..................................! 15,000.
Rektorsarvode ................ 1,200.
Lärare i tyska, arvode........... 1,800.
» i franska, » 1,000.
» i sång, » 800.
» i gymnastik» ............. 1,800.
Anslag till tjenstgöriugsarvoden, deri inberäknadt
arvodet för den, som öfvertager en del af
rektors undervisningstimmar.......... 8,000.
Vaktmästare, aflöning utom rum och värme ...... 800.
Anslag till böcker och undervisningsmateriel_____ 1,200.
Anslag till oförutsedda behof.____________ 1,000.
Anslag till stipendier åt lärarekandidater.......... 3,600.
Summa 70,200.
Anmärkning. Öfverlärare undfår tilläggsarvode h 1,000 mk efter 5
och 10 års tjenst; lektorerne å 800 mark efter 5, 10 och 15 års tjenst,
samt kollegerne å 600 mk efter 5, 10, 15 och 20 års tjenst. För lärarne
i tyska, franska, sång och gymnastik höjes arvodet efter 5 och 10 års
tjenst, hvardera gången med 20 proe. af det ursprungliga beloppet.
Vid Normallyceum i Helsingfors tillkommer ytterligare, med afseende
å de högre lefnadskostnaderna i hufvudstaden, ett särskildt arvode
åt öfverlärare å 1,000 mk, åt lektor å 600 samt åt kollega å 400 mk.
2. Klassiskt lyceum.
5 lektorer, lön å 4,000........... 5 kolleger, lön ä 2,000_________ . | ____________ 10,000. | 20,000. |
hyresmedel å 600____________ | ............ 3,000. | 13,000. |
Rektorsarvode ....................... |
| 1,000. |
Lärare i tyska, arvode___________ |
| 1,600. |
» i franska, » ......... |
| 800. |
» i sång, » ___________ |
| 600. |
» i gymnastik » ........... | Transport | o o o o i—* CO CO |
85
Transport 38,600.
Anslag till tjenstgöringsarvoden, deri inberäkna
dt arvodet för den, som öfvertager en del af
rektors undervisningstimmar ........................ 8,000.
Vaktmästare, aflöning utom rum och värme...... 600.
Anslag till böcker och undervisningsmateriel_____ 1,000.
Summa 48,200.
3. Reallyceum.
5 lektorer, lön ä 4,000.................................... 20,000.
4 kolleger, lön å 2,000........................ 8,000.
hyresmedel å 600.......................... 2,400. 10,400.
Rektorsarvode ____________________________________________ 1,000.
Lärare i engelska, arvode............. 800.
» i teckning och kalligraf!, arvode ___________ 1,600.
» i sång, arvode.......... 600.
» i gymnastik, arvode............................. 1,600.
Anslag till tjenstgöringsarvoden, deri inberäknadt
arvodet för den, som öfvertager en del af
rektors undervisningstimmar...... ...... 8,000.
Vaktmästare, aflöning utom rum och värme...... 600.
Anslag till böcker och undervisningsmateriel..... 1,000.
Summa 45,600.
Anmärkning. Periodisk förhöjning i aflöningen tillkommer lektorer,
kolleger och arvodeslärare vid klassiskt och vid reallyceum enligt samma
grunder som vid normallvceum.
Fyrklassig elementarskola.
5 kolleger, lön å 2,000, utom fri bostad eller
hyresmedel af kommunen_____________________________ 10,000.
Rektorsarvode ......... 600.
Lärare i teckning och kalligrafi, arvode............ 1,000.
» i sång, arvode..................................... 500.
» i gymnastik, arvode............................. 800.
Anslag till tjenstgöringsarvoden för kolleger och
timlärare i latin _________ 3,000.
Anslag till böcker och undervisningsmateriel______ 400.
Summa 16,300.
86
Tvåklassig elementarskola.
2 kolleger, lön å 2,000, utom fri bostad eller
hyresmedel af kommunen ............................ 4,000.
Rektorsarvode......................... 300.
Lärare i sång, arvode............ 400.
» i gymnastik, arvode...__________________________ 500.
Anslag till tjenstgöringsarvoden äfvensom arvoden
för lärare i tyska och ryska________________________ 2,400.
Anslag till böcker och undervisningsmateriel_____ 100.
Summa 7,700.
Anmärkning I. Kollega och arvodeslärare tillkommer förhöjning i
aflöningen enligt samma grunder som vid lyceer.
Anmärkning II. Kollega vid elementarskola erhåller, derest han icke
är berättigad till fria rum af kommunen, en hyresersättning af 600 mk.
Anmärkning III. Beloppet af arvodestilläggen, anslagen för ved och
ljus samt hyra för skollokalerna äro här ofvan icke upptagna.
Denna förordning trädde i tillämpning 1883 års hösttermin.
87
Skolorna i Preussen.x)
1. Hvilka olika slag af skolor finnas?
Nuvarande skolordningen, så vidt den innefattar läroplaner,
är af den 31 Mars 1882. Den utgör dock i det hela endast en
utveckling af 1856 och 1859 (för realskolorna) års bestämmelser.
Enligt dessa funnos följande slag af skolor:
Gymnasier 6 klasser och Progymnasier (en klass mindre).
Bealslcolor af första ordningen (alla med latin), 6 kl.
Bealslcolor af andra ordningen (en del med latin), 6 kl.
Högre borgarskolor, dels med, dels utan latin, omfattande (Mittelschulen)
5 kl.
Nu finnas:
Gymnasier 6 kl., 9-årig kurs, och Progymnasier 5 kl., 7-årig kurs.
Bealgymnasier = Realskolor l:a ordn., alla med latin, 6 kl., 9-årig
kurs.
Bealprogymnasier, med latin, 5 kl., 7-årig kurs.
Högre Bealskolor (Oberrealschulen), utan latin, 6 kl., 9-årig kurs,
samt Bealslcolor, 5 kl., 7-årig kurs.
Högre Borgarskolor 6 kl., 6-årig kurs, utan latin, motsvarande de
förra högre borgarskolorna utan latin.
Klasserna räknas nedåt, således VI, V, IV, III, II, I (den
högsta), III, II, I pläga vara 2-åriga. Kombinerade anstalter finnas").
2. Hvilka äro lärokurserna för hvarje klass i hvarje ämné?
Dessa kurser äro ej faststälda för hela landet, utan bestämmas
efter de meddelade läroplanerna särskild! för olika orter (af provinsskolkollegierna).
J) Källor: Lelirpläne fur die höheren Schulen etc. v. 31 Mara 1882; Ordning
der Entlassungspriifungen etc., v. 27 Mai 1882; Wiese, Verordnungen _und. Gesetze
fiir die höheren Schalen in Preussen 1875 samt en p. m. från ministeriet i
Berlin.
2) För (ifrigt gälla vissa anstalter såsom af staten berättigade att dimittera
lärjungar med vissa rättigheter, t. ex. i fråga om ettårig militärtjenst m. m.
88
Här må meddelas i sammandrag redogörelse för ett berlinskt
gymnasiums kursfördelning för läsåret 1883—84 (från påsken
räknadt).
Religionslära.
VI (3 t.). Biblisk historia: gamla testamentet efter läsebok;
l:a och 2:a hufvudstyckena »memorerade»; 5 psalmer.
V (2 t.). Nya testamentet efter läsebok; 3:e—5:e hufvudstyckena;
bibelspråk och psalmer.
IV (2 t.). Biblisk historia: gamla testamentet i sammanhang;
Palestinas geografi; l:a hufvudstycket med förklaring.
III b (= lägre, 2 t.). Jesu lefnadshistoria efter Lukas; 2:a
hufvudstycket med förklaring; kyrkoårets inrättning; bibelspråk
och psalmer. «
III a (= högre 2 t.). Apostlahistorien och Galaterbrefvet;
3:e—5 hufvudstycket med förklaring; bibelspråk och psalmer.
II b (2 t.). Bibelkunskap ur gamla testamentet med anslutning
till läsning i historiska och profetiska böcker; repetition af
katekes och psalmer.
II a (2 t.). Bibelkunskap ur nya testamentet med anslutning
till läsning af Matt. evangelium, Apostlagerningarna och apostoliska
bref (grek. text).
I b (2 t.). Öfversigt af kristna kyrkans utveckling. Urval
af ställen i Pauli bref (grek. text).
I a (2 t.). Hufvudpunkterna af den kristna tros- och sedeläran
med anslutning till läsning af Johannes evangelium (gr. text)
och Confessio Augustana; repetioner.
Tyska språket.
VI (3 t.). Rättskrifning efter de officiela reglerna och ordlistan
i välläsning.
V (2 t.). Interpunktionslära; skriftligt återgifvande af små
berättelser; välläsning.
IV (2 t.). Formlära: för öfrigt lika.
III b (2 t.). Uppsatser efter noggrann förberedande behandling;
välläsning; ballader af Schiller och Uhland.
III a (2 t.). Schillers Tell och Jungfrau von Orleans; Niebelungenlied
i öfversättning; eljes lika som i III b.
II b (2 t.). Öfversigt af tyska poesiens hufvudarter, uppsatser,
Götz von Berlichingen, Minna von Barnheim, Herrmann und Dorothea.
89
II a (2 t.). Uppsatser och fria föredrag: dispositionslära, det
vigtigaste om troper och figurer, Egmont, Schillers afhandling om
allmänna historien; Goethes Ephigenia och Lessings om fabeln.
I b och a (3 t.). Uppsatser och fria föredrag; tysk litteraturhistoria,
filosofisk propedevtik; dikter af Schiller, Goethe, Klopstock;
Lessings Laokoon, Goethes Faust.
Latinska språket.
VI (9 t.). Formlära till räkneorden: motsvarande stycken i
elementarboken.
V (9 t.). Formläran, utvidgad och afslutad; ack. m. inf.
partic. motsv. stycken; fabler.
IV (9 t.). Formläran fullständigt (verb med afvikande tempusstammar);
vigtigare syntaktiska regler; berättelser.
III b (9 t.). Formläran repet.; kasusläran och andra vigtigare
synt. regler; Caesar B. G. V—Vill.
III a (9 t.). Tempora och modi till större delen (4 t.); Cicero
de imp. Cn. Pompei, in Cat. IV, Caes. B. Civ. I, II; Ovidius,
urval (5 t.).
II b (8 t.). Tempora och modi fullständigt med repet. (3 t.);
Cicero p. Roscio Am., Liv. XXI—XXIII, Virg. Aen. IV—VI (5 t.).
II a (8 t.). Grammat. tidningar och uppsatser (2 t.); Cicero
pro Milone och pro Sestio, Liv. I, III; Virg. XI, XII, VII, VIII
(6 t.).
I b och a (8 t.). Grammat. som i föreg. (2 t.); Cicero pro
Murena, de fin. 1 och pro Stilla, Tac. Ann. III, IV; Hor. Od. I, IV
och några bref (6 t.).
Grekiska språket.
III b (7 t.). Formlära, i synnerhet behandlande regelbundenheterna,
exercitier och extemporalier; stycken i läsebok.
III a (7 t.). Formläran repeterad och utvidgad; några synt.
regler; exercitier och extemp.; läsebok; (andra halfåret) Xenofons
Anabasis I (4 t.).
II b (7 t.). Syntaxens hufvudsakligaste regler; skriföfningar
(2 t.); Xenofon Anab. II—IV; Homeros’ Odyssé I—IV (5 t.).
II a (7 t.). Synt. kursen utvidgad och afslutad; skriföfningar
(2 t.); Plato, Apologien och Krito, Horn. Od. XIII—XX, Lycias
contra Agoratum (5 t.).
90
I b och a (6 t.). Grammat. repet, jemte skriföfningar (11 t.);
Demosthenes’ Philipp. tal; Soph. Aiax. och .ZEdip. Colon.; Horn.
Ilias XIX—XXIV och I—VI; Plato Protagoras.
Franska språket.
V (4 t.), Ploetz Elem. gramm. 1—72.
IV (5 t.). D:o 72—105: Ploetz skolgramm. 1—23, 31, 33, 34.
III b (2 t.). Repet, af de oregelbundna verben; Skolgr. lekt.
24—28, 30, 35, 66—68; Michaud, Hist. de la premiére croisade.
III a (2 t.). Ploetz skolgr. 46—49, 39—45, 58—65; Michaud.
II b (2 t.). Ploetz, 50—55, 56, 57, 69—79; Chateaubriand,
Itinéraire; Souvestre, Au Coin du feu; Michel Perrin; ErckmanChatrian,
La Campagne en 1792, 93.
II a (2 t.). Gramm, inskärpt genom extemporalier, Montesquieu,
Considérations; La Fontaine, Fables; O. Feuillet, Le Village.
I b (2 t.). Gramm, lika; Moliére Le bourgeois gentilh; Lanfrey,
Hist. de Napol.
I a (2 t.). Gramm, lika; Moliére, Tartufe; Mirabeaus tal.
Historia och Geografi.
VI (3 t.). Öfversigt af verldshafvet och de fem verldsdelarne
(2 t.); skildring af historiskt framstående brandenburgares lefverne
(1 t.).
V (3 t.). De utomeuropeiska verldsdelarne (2 t.); skildring
af historiskt framstående preussares lefverne.
IV (2 t.). Grekisk-romerska hjeltesagor och historia (2 t.);
Europas geografi (undant. Tyskland 2 t.).
III b (3 t.). Tysklands medeltidshistoria (2 t.); dess geografi
(1 t.).
III a (3 t-). Tysklands nyare historia: repet, af geografien.
II b (3 t.). Gamla tidens geografi och Greklands historia.
II a (3 t.). Roms historia.
1 b och 1 a (3 t.). Tysklands historia till Fredrik den store
och från Fredrik den store.
Räkning och Matematik.
VI (4 t.). Hela tal, äfven sorter; mynt, mått och vigt. Primfaktorer;
enkla regula de tri-uppgifter; hufvudräkning.
V (4 t.). Bråk; regula de tri-uppgifter med bråkräkning;
geometrisk teckning.
91
IV (4 t.). Repetition och utvidgning af bråkräkningskursen;
»borgerliga» räkneöfningar; planimetriens första satser till läran
om trianglars kongruens.
III b (3 t.). Trianglarne, parallelogrammen; inledning till läran
om cirkeln; de fyra species med bokstafsuttryck.
III a (3 t.). Rätliniga figurers ytförhållanden; kordor och
tangenter till cirkeln; reguliera månghörningar inskrifna i och
omskrifna omkring cirkeln. Upplösning i faktorer; bråks förkortning;
addition och subtraktion; qvadrat och kubikrötter; lättare
eqvationer af l:a och 2:a graden med en obekant.
II b (4 t.). Proportionslära (rätliniga figurer och cirklar);
cirkelns rectifikation och qvadratur; potenser och logaritmer; eqvationer
med flere obekanta och svårare sådana med en obekant.
II a (4 t-). Eqvationsläran utvidgad; serier; ränta på ränta;
trigonometri.
I & (4 t.). Stereometri; kombinatorisk sannolikhetsräkning;
kedjebråk: obestämda eqvationer.
I a (4 t.). Skriftliga och muntliga öfningar i föregående
klassers pensa.
Naturvetenskap.
VI (2 t.). Botanik, fanerogama växter med stora blommor;
zoologi, däggdjuren.
V (2 t.). Fanerogamer ur samma familjer som i VI; de lättare
naturliga familjernas kännetecken; foglar, amfibier, ormar,
groddjur.
IV (2 t.). Fanerogamer med svårare blomdelar; mer om de
naturliga familjerna; fiskar och leddjur.
III b (2 t). Svårare fanerogamer; lättare kryptogamer; sexualsystemet;
behandling af vigtigare utländska växter; lägre djurformer,
blötdjur m. m.
III a (2 t.). Repetition; menniskokroppens bygnad; grunderna
till mineralogien.
II b''(2 t.). Fysikalisk propedevtik: kemiens enklaste satser;
magnetism och friktionselektricitet.
II a (2 t.). Värmelära; statik och mekanik för flytande och
gasformiga kroppar; akustik.
I b (2 t.). Statik och mekanik för fasta kroppar; galvanicitetslära.
I a (2 t.). Optik; astronomi.
92
För Realgymnasierna
är målet i vissa ämnen något olika, i andra föga skildt från
gymnasiernas.
Religionslära.
Läsning af grundtexten i nya testamentet förekommer icke, för
öfrigt lika.
Tyslta språket lika.
Latinska språket.
Säker kännedom af formläran och syntaxens vigtigaste samt
bekantskap med metrikens hufvudsakligaste lagar; insamlande af
ett för läsningen i skolan tillräckligt ordförråd; läsning af ett
urval lämpliga klassiska skrifter. Såsom sådana angifvas Caesar,
Sallustius, Livius och lättare tal af Cicero, urval ur Ovidii Metamorfoser
samt ur Virgilii Aeneid (ur bok 1—6) och lyriska dikter.
Således ungefär såsom hos oss; dock 54 timmar mot 48.
Franska och engelska språken.
De båda språken skiljas uttryckligen till sin ställning, i det
att på franska böra författas äfven fria uppsatser, hvaremot det
skriftliga arbetet i engelskan vid afgångspröfningen omfattar endast
öfversättning (till engelska). Den formela språkundervisningen
knyter sig till latinet. Läsningen skall omfatta företrädesvis
historisk och beskrifvande prosa samt klassiska dikter; i
franskan afses mer än i engelskan mönster i afhandlings-, taloch
brefstil; på innehållet bör särskildt afseende fästas. Färdighet
att tala om förhållanden i det dagliga lifvet åsyftas icke, men
praktiska öfningar kunna få större utrymme än vid gymnasierna.
Historia och Geografi.
Här finnes föga skilnad från gymnasierna: mindre grekisk
och romersk historia (ett år i II mot två på gymnasierna). I II b
och a är en timme anslagen åt repetition och utvidgning af den
geografiska kursen, men om samma lärare undervisar i historia
och geografi, kunna alla tre veckotimmarne omvexlande egnas åt
det ena eller andra. Kännedom af de stora handels- och samfärdselsvägarne
fordras.
93
Häftning och Matematik.
Aritmetiken omfattar äfven enklare oändliga serier, algebran
tredje gradens eqvationer; i plana geometrien ingå den syntetiska
geometriens hufvudsakligaste läsosatser; till stereometrien fogas
den beskrifvande geometriens element; utom plan trigonometri
läsas elementen af den sferiska, i den mån de äro behöfliga för
den matemiska geografien; elementen af den analytiska geometrien
till och med de koniska sektionerna äro jemväl upptagna. På färdighet
i satsernas användning lägges mycken vigt.
Naturvetenskap.
Naturalhistorien afslutas i II l, der fysiken begynnes; kemien
inträder i II a. Naturalhistorien studeras fullständigare än vid
gymnasierna; särskildt fordras noggrannare bekantskap med de
vigtigaste naturliga familjerna samt kännedom om de vigtigaste
företeelserna i växternas lif. I zoologien studeras insekterna fullständigare
; i mineralogien bör lärjungen känna de vigtigaste
mineraliernas fysiska egenskaper och koniska sammansättning.
I fysiken fordras säker kännedom af de vigtigaste fenomenen
och lagarne, samt matematisk deduktion af mekanikens) optikens
och den matematiska geografiens vigtigaste lagar.
Kursen i kemi omfattar kännedom af de vigtigaste elementen
och deras oorganiska föreningar samt af de stöchiometriska lagarne.
Kemien anses ega sitt värde för skolundervisningen derutinnan,
att lärjungarne genom dess studium, rätt bedrifvet, införas
i den induktiva metoden; af vigt är, att ett försigtigt urval af stoffet
sker. Laboratoriiöfningar ej påbjudna, men tillfälle till sådana
erbjudes särskildt dem, som äro intresserade.
De högre realskolorna.
Dessa äro i sin nuvarande ställning jemförelsevis nya. Kurserna
öfverensstämma i hufvudsak med realgymnasiernas; dock
förefinnas följande olikheter:
Latinska språket bortfaller.
Franska språket inträder i dess ställe såsom formelt bildningsmedel;
fordringarna i språket äro större; fackskrifter böra
läsas, i skrifningen bör äfven stilistisk färdighet afses och i språkets
muntliga användning ställes målet högre.
94
Engelska språket: fordringarna högre på samma sätt som i
franskan.
Räkning och Matematik: elementen af analytisk geometri i tre
dimensioner och af differentialräkningar kunna tillkomma.
Kemi: här äfven organisk kemi.
Högre borgarskolan.
Kristlig religionslära.
Af kyrkohistorien blott reformationstiden; för öfrigt biblisk
historia; katekes; bibelläsning; tros- och sedelära.
Tyska språket.
Kursens begränsning ger sig så godt som af sig sjelf; korrekt
muntligt och skriftligt bruk af språket; öfning i disposition.
Franska och Engelska.
Ordförråd för skolan; afskrifning af främmande text; lättare
prosa och poetiska stycken läsas.
Historia och Geografi.
Det vigtigaste af den grekiska och romerska hist.; fäderneslandets
hist, särskild! från reformationstiden. Matem. geografiens
element; jordytans vigtigaste företeelser och politiska indelning,
utförligt mellersta Europa.
Räkning och Matematik.
Säkerhet i räkning med tillämpning på dagliga lifvet; Aritm.
t. o. m- logaritmer och serier; Algebra t. o. m. lättare eqv. af
2:a graden; elementen af planimetri och stereometri samt af plan
trigonometri.
Naturbeskrifning.
Iakttagelse och beskrifniug af vissa växter, vigtigare familjer
och de bekanta företeelserna i växternas lif; liknande beskrifning
af vissa djurtyper; de vigtigare ordningarna bland vertebrater och
insekter; menniskokroppen; kännedom af de enklaste kristallformerna
samt af några vigtigare mineralier.
95
Naturlära.
Eu genom experiment åstadkommen kännedom om kroppars
allmänna egenskaper samt fysikens vigtigaste lärosatser; de mest
kända kemiska elementen och deras vigtigaste föreningar.
3. Huru lång tid är i hvarje klass anslagen åt hvarje läroämne?
Se det föregående.
4. Hvilka äro årets lärotider?
Allmänt gällande bestämmelser äro icke meddelade. Vissa
grundsatser uppställas dock i cirkuläret af den 6 Nov. 1858, jemfördt
med det af 18 Maj 1872 m. fl. I olika provinser råder olikhet.
Maximum af ferier (helgdagar inberäknade) bör ej öfverstiga
10l/2 vecka. Hufvudferierna falla olika, antingen omkring 6 sammanhängande
veckor på sensommaren och hösten, eller fördelade
på sommaren (Juli) och hösten. Vid pingst vank 5 dagar. Helgdagar
flere i katolska skolor. Öfverallt synes nu Sedandagen (2
Sept.) firas. Skolåret tyckes i allmänhet begynna etter påsk.
5. Hvilka äro fordringarna för inträde i de ifrågavarande
skolornas lägsta klass?
Fylda 9 år, färdighet i innanläsning (latinsk och tysk tryckstil),
kännedom om partes orationis, snygg och läslig handstil,
förmåga att skrifva efter diktamen utan gröfre staffel, säkerhet i
de 4 räknesätten i hela tal, bekantskap med berättelserna ur gamla
och nya testamentet. Föräldrar böra varnas för att låta kroppsligt
svaga, alltför gamla eller meddellösa barn söka inträde i gymnasierna.
Realskolans lägre klasser ersätta icke borgarskolan, emedan
de endast meddela lösbrutna stycken af bildning'' (Wiese sid. 30).
6. Huru är vid dem afgångsexamen anordnad och hvilka
äro fordringarna i densamma?
Mogenhetspröfning hålles vid de högre läroanstalterna af en
kommission, som består af en ordförande, förordnad af provinsiaiskolkollegiet,
direktor och ämneslärarne i högsta klassen. Regelbundet
utnämnes till ordförande den medlem af skolkollegiet, som
har att behandla vederbörande läroanstalts inre angelägenheter.
Vikarie kan förordnas, i sådant fall helst direktor. Den myndighet,
96
som rättsligen representerar skolan, kan bland sina medlemmar
utnämna en (röstegande) ledamot i kommissionen, då på tre år.
Lärjungen admitteras i regeln först i I a, 2:dra semestern,
undantagsvis i samma klass l:a semestern. Anmälan sker tre
månader före semesterns slut. Anmälningarna pröfvas af lärarne,
som ega att afgifva betänkande, om lärjungen på grund af sina
kunskaper och sin sedliga hållning anses motsvara fordringarna
vid ett gymnasium (eller motsvarande anstalt). Utfaller detta
nekande, afrådes lärjungen. Anmälningarna insändas till provinsskolkollegiet
jemte noggranna upplysningar, bland annat om lärotiden
och utvecklingsgången samt om blifvande yrke.
Den skriftliga pröfningen omfattar vid gymnasierna en tysk
och en latinsk uppsats, en öfversättning från tyska till latin, en
öfversättning från grekiska till tyska samt 4 uppgifter i matematiken
(planimetri, stereometri, trigonometri och algebra, en särskildt
vald med hänsigt till fysiken). Den muntliga pröfningen omfattar
religionslära, latin, grekiska, franska, historia och geografi (i sammanhang
med histora och enstaka frågor) samt matematik. Hebreiska
(valfri) ingår i både skriftlig (öfversättning) och muntlig
pröfning.
Uppgifterna utarbetas af lärarne och granskas af direktor,
som sjelf väljer öfversättniugstexten (från tyskan). Tre förslag
i hvarje ämne insändas. Den kung], kommissarien (den af skolkollegiet
utsedde) pröfvar och väljer eller sänder nya.
Hjelpmedel: lexika från de främmande språken i vissa fall
samt logaritmer. Konseptet skall alltid aflemnas.
Betyg: sehr gut, gut, genugend, nicht geniigend. Erhålles det
sista i alla skrifningarna, uteslutes lärjungen från muntlig examen,
om afrådan egt rum. I annat fall bestämmer kommissionen.
Befrielse från muntlig examen kan ges, dock endast enhälligt,
om lärjungen visat goda resultat af sitt arbete i I b och I a samt
erhållit minst »genugend» för alla de skriftliga arbeten och
högre för en de!, äfvensom i sedligt afseende visat sig värd
förmånen.
Muntlig pröfning sker icke med mer än 10 på en gång. Lärjungen
får icke hafva egna böcker.
Pröfningen sker af lärarne. Kommissarien kan ställa frågor
till lärjungen och i enstaka fall sjelf öfvertaga examen.
I latin och grekiska föreläggas stycken ur författare, som
blifvit lästa eller lämpa sig för läsning i I, af prosaförfattare
97
blott sådant, som icke är läst, af skalder lästa stycken (dock ej
från sista semestern).
Examen godkännes, om i intet obligatoriskt ämne »nicht geniigend»
erhållits. Kompensation kan dock ega rum. Kommissarien
har utslagsrätten och kan anmäla sin gensaga emot examens
godkännande; i detta fall afgör skolkollégiet.
Den, som blifvit underkänd en gång, kan admitteras högst 2
gånger till.
Vid realgymnasier och högre realskolor fordras en tysk och
eu fransk uppsats, en öfversättning från tyska till franska och en
till engelska samt 4 matematiska uppgifter (planimetri, stereometri,
trigonometri, analytisk geometri), äfvensom 2 fysikaliska.
Särskildt vid realgymnasierna en öfversättning från latin till tyska,
vid realskolorna en kemisk uppgift.
Den muntliga examen omfattar religionslära, franska, engelska,
latinska (vid realgymnasier) språken, historia och geografi,
matematik, fysik och kemi.
För öfrigt äro bestämmelserna ungefär lika dem vid gymnasierna.
Blott 8 på en gång få här pröfvas (i stället för 10).
Vid de högre borgarskolorna fordras en tysk uppsats, en öfversättning
från tyska till franska och en till engelska samt 4 matematiska
uppgifter (två i algeara, en i planimetri, en i trigonometri).
Den muntliga pröfningen omfattar religionslära, franska, engelska,
historia och geografi, matematik och naturlära.
För privatister, som besökt högre läroanstalt, gäller i allmänhet,
att de icke få admitteras i förtid, d. v. s. ej förr än de normalt,
om de stannat qvar vid läroanstalten, skulle hafva fått tillträde
till examen. De skola vid anmälan upplysa om gången af sin
bildning.
Andra skriftliga uppgifter väljas. De skola för öfrigt, om de
ej hafva fullgodt betyg från sekunda till prima, skrifva vid gymnasierna
eu öfversättning från tyska till grekiska och en från
tyska till franska, vid realgymnasierna en från tyska till latin.
Den muntliga pröfningen omfattar vid gymnasierna äfven tysk
litteratur och fysik, vid realanstalterna tysk litteratur, zoologi och
botanik samt geografi, vid högre borgarskolor tyska språket och
naturbeskrifning.
Den muntliga examen för privatister hålles särskildt.
Underkända kunna (af kommissarien) nekas att återkomma
förr än efter ett års förlopp.
Lärov.-kom. bet. Bilagor. B 7
98
Vid progymnasier, prorealgymnasier m. m. examineras efter
samma grunder. Mogenhetsbetyg för prima kan äfven erhållas
vid gymnasier och realgymnasier, hvarvid direktor är ordförande.
Examenspenningar förekomma för privatister. De utgöra 30
mark, vid högre borgarskolor 20. Vid progymnasierna samt realprogymnasierna
och realskolor erläggas 20 mark af alla examinerade.
Förhandlingarna om afgångsexamen skola insändas dels till provinskollegierna,
dels till de vetenskapliga pröfningskommissionerna
för granskning och yttrande.
7. Hurudana äro de ekonomiska förhållandena vid dessa
skolor, huru stora äro lärjungarnes afgifter, statens
och kommunens bidrag?
Skolorna äro dels sådana, som underhållas af staten, dels subventionerade,
dels af kommunerna bekostade. Om en kommun
vill upprätta en högre skola, måste den anskaffa lokal och dotation
samt garantera pensionering för lärarne och hafva upprättat statut
för skolan. För hvarje högre skola måste finnas en särskild stat.
En del utgifter bestrides på somliga ställen af donerade fonder.
Särskild! synas alumnat, d. v. s. helpensionering, vid vissa läroverk
till ej ringa del bestridas af stiftelser. Med dessa alumnat
äro vanligen förenade extraplatser, eller platser för lärjungar, som
i skolan erhålla undervisning, men bo hos en lärare.
Exempelvis må anföras en f. d. högre borgarskola, d. v. s. numera
troligen realprogymnasium, i en kommun, hvilken har att
betala årligen 2,000 thaler samt garantera 1,800 thaler i afgifter,
förutom något bidrag från staten. Stundom öfvertager staten en
kommunalskola mot bidrag af kommunen t. ex. vid ett gymnasium
af 2,500 thaler årligen; på ett annat ställe öfvertages ett realgymnasium
mot bidrag af 3,600 thaler årligen.
Lärjungarnes afgifter vexla (120—72 mark); de synas dock i
allmänhet ej öfverstiga 90 mark för år, men staten lemnar vanligen
bidrag endast under förbehåll, att i medeltal för hvarje lärjunge
erlägges detta belopp. Wiese anför dock (sid. 387) ett exempel
på ett realläroverk, der i VI och V betalas 30, i IV och III 36
samt i II och I 42 thaler. Nedsättningar kunna ske, allt efter
föräldrarnes taxering. De synas bero på lärjungarnes anlag, flit
och kunskaper, så att de beviljas först åt lärjungar, som gjort sig
värdiga förmånen. I llhenprovinserna kunde förr 10 proc. befrias
helt och hållet och 10 proc. till hälften. Numera synas 10 proc.
99
vara normalantalet friplatser, häri inberäknade sådana för söner
af lärare m. fl., vid statsskolor eller af staten subventionerade
sådana. På några ställen betalas för 2 bröder fullt, för hvarje derutöfver
hälften. Befrielser ske på viss tid, t. ex. ett år. Donationsfriplatser
särskildt. Stränghet råder vid indrifning af afgifterna,
så att resterande lärjungar kunna bortvisas.
För medellösas inträde vid universitet bör varnas. I statsskolor
synes icke skilnad göras emellan ortens barn och andra,
om lärjungeantalet blir för stort. Budgeten för V41883—V41884,
se Centralblatt fur die gesammte Unterrichts-Verwaltung in Preussen
(April—Maj-häftet 1883), upptager för högre läroverk utfästa
bidrag till läroanstalter mark 221,157,51; tillskott till dem, som af
staten underhållas, 3,167,217,60: bidrag till anstalter, som underhållas
gemensamt af staten och andra 65,406,58; bidrag till subventionerade
sådana 961,102,67, allt mark; vidare diverse utgifter
326,327,io, hvaribland 100,000 till flickskolor.
8. Huru är styrelsen öfver dessa läroverk anordnad och på
hvad sätt utnämnas lärare vid dem?
Centralstyrelsen utöfvas af ministeriet för kyrkliga, undervisnings-
och medicinalärenden.
Under ministeriet står provinsförvaltningen. Den utgjordes
förr dels af kong!, regeringen i provinsområdet, hvilken hade vissa
anstalter under sin uppsigt, dels af »Provinzialschulkollegium».
Numera är det senare allrådande öfver alla högre läroanstalter,
hvaremot regeringen har folkskolorna att sköta. Provinsskolkollegierna,
som äro tolf —- Elsass-Lothringen oberäknadt —, består
af en ordförande, som är regeringspresidenten, en direktor
eller vice ordförande samt 3 å 6 medlemmar, bland hvilka alltid
skall finnas ett tekniskt råd; eu justitiarie ingår också ibland dem.
Provinsskolkollegiet, som har vidsträckt befogenhet, skall på vissa
tider afgifva embetsberättelse!-.
Lokalstyrelsen utgöres i statsskolor af direktor, men i skolor,
som underhållas af kommuner, af magistraten eller ett s. k. curatorium
eller en skoldeputation, hvilken har att rättsligen företräda
anstalten samt att sköta yttre och ekonomiska angelägenheter,
medan provinskollegiet har ledningen af allt hvad till undervisningen,
tukten och dermed sammanhängande anordningar hörer.
1 skoldeputationen äro stadsfullmäktige representerade, och sak
-
100
kunninge skola der finnas. Vid subventionerade skolor utöfvas
styrelsen gemensamt, i det att s. k. kungliga kompatronatskommissarier
deltaga i de yttre angelägenheternas vård och, der
curatorium fiunes, äro ledamöter deraf.
I universitetsstäderna finnas vetenskapliga pr öfning skommissioner,
hvilkas medlemmar utses för ett år i sänder af ministern.
De hafva att anställa pröfning med kandidater till läraretjenster.
Till sådan pröfning kunna endast de anmäla sig, som äro i stånd
att förete mogenhetsbetyg från gymnasium samt betyg om akademiskt
»triennium» (för kandidater i lefvande språk kan dock i
stället delvis studievistelse i utlandet förekomma). Kandidat skall
aflemna en på latin (undantagsvis främmande lefvande språk) affattad
lefnadsbeskrifning. I allmänhet äro fordringarna lika för
inträde såsom lärare vid gymnasium och vid realanstalt. Pröfningen
omfattar a) allmänbildningen, b) särskilda ämnen; till o)
höra religionslära, filosofi, pedagogik, historia och geografi samt
språk. Dispens kan dock meddeles från en del häraf. Hvad beträffar
b) finnas 4 fack, det filologiskt-historiska, det matematisktnaturvetenskapliga,
religion med hebreiska samt lefvande språk.
Pröfuingen är dels skriftlig — en uppsats öfver ett filosofiskt eller
pedagogiskt ämne, en eller två i speciela fack — dels muntlig.
För uppsatserna beräknas en tid af 6 månader; edlig försäkran
om eget arbete samt uppgift om hjelpmedel skola lemnas. Doktorer
kunna befrias. Den muntliga pröfningen kan vara 4 timmar
eller längre. Proflektioner kunna fordras. Ej mer än tre kandidater
hvarje examensperiod; dessa bestämmas af kommissionen,
(aldrig under universitetens ferier). Betygen omfatta tre grader,
för de öfverstå (I, II a), mellersta (II b, III) samt nedersta (IV
—VI) klasserna. Underkända kunna ej återkomma förr än efter
6 månader, ej heller mer än 2 gånger utom den l:a. Kompletteringspröfningar
kunna ske (t. ex. för högre grad). Kommissionerna
emottaga ej kandidater från hela landet, utan efter särskild begränsning
(universitet in. m.).
Den tid, som åtgår till akademiska studier och pröfning inför
kommissionen, beräknas i medeltal till 5 år. Vidare fordras ett
profår med eller utan proflektioner vid årets slut (efter provinsskolkollegiets
bestämmande). Profårsbetyg utfärdas af provinsskolkollegiet
och skall biläggas ansökan.
Lärare utnämnas i allmänhet af provinsskolkollegiet efter
inhemtande af ministerns samtycke beträffande en del platser
101
(öfverlärare m. fl.). Direktionen för gymnasier ock realgymnasier
synas utnämnas af konungen. (Wiese Ver. u. Ges. l:a afd. p. 9,
2:a afd. p. 103).
Vid kommunalskolor synes utnämning eller »vokation» i vissa
fall kunna ske, dock aldrig utan stadfästelse af provinsskolkollegiet
eller högre myndighet (ministern, konungen).
Egentliga ansökningar, liknande de hos oss brukliga, synas
ej ega rum, men anmälningar emottagas särskilt till ordinarie
platser af extra ordinarie^ I allmänhet fordras noggranna intyg
af dem, som skola komma i fråga, och provinsskolkollegiet kan
äfven skaffa sig sådana samt behöfliga upplysningar genom egna
förfrågningar.
9. Till indika tjenster och embeten kunna de befordras,
som genomgått
a) högre läroanstalter utan latin:
b) högre läroanstalter med latin, utan grekiska;
b) högre läroanstalter med latin och grekiska?
Enligt förordningen af den 7 Dec. 1870 kunna realskolors af
l:a ordningen lärjungar inskrifvas vid universitet för att studera
i filos, fakulteten. De kunna äfven aflägga prof pro facultate
docendi i matematik, naturvetenskap och främmande lefvande
språk, med rätt att anställas vid real- och högre borgarskolor
(således vid realanstalter med eller utan latin).
Lärjungar från läroanstalt utan latin synas kunna inträda vid
telegrafverket; likaså vid polytekniska anstalter samt vid landtmäteriet.
För öfrigt berättigar genomgåendet af en realskola af
l:a ordningen eller numera realgymnasium till inträde i bygnadsakademien,
bergsakademien, skogsakademier, landtbruksakademier,
trädgårdskonstanstalten i Potsdam, å apotek, i tandläkaryrket,
veterinärinstitut, såsom postelev — skildt från postbiträde, hvartill
särskild pröfning kan ske — civilsupernumerariat, tjenst i
armén, dock med något vexlande fordringar i afseende å skolbildningens
mått (fullständigt eller betyg till I eller II o. s. v).
Gymnasialbildning fordras för skoltjenst — med det undantag,
som ofvan är angifvet —, tjenst i kyrkan, juridisk och medicinsk
anställning (äfven såsom läkare vid armén). För ettårig militärtjenst
fordras antingen gymnasialbildning eller minst ett års kurs
i II vid gymnasium eller realgymnasium eller II:s kurs (med
102
särskild! undantag) för icke-greker vid gymn., eller ett års kurs i
högsta klassen vid anstalter utan I, som motsvara gymnasier eller
betyg från realprogymnasier eller realskolor (5-klassiga). Dispens
från »portepéefänriksexamen» ges åt lärjungar vid gymnasium
eller realskola med fullt betyg för I; annars examen, äfven i latin.
Föreskrifterna härom synas dock ofta kompletteras och något
förändras.
10. Finnas kompletteringsexamina eller s. k. efterpröfningar
och huru äro de anordnade?
Lärjungar, som erhållit mogenhetsbetyg från ett realgymnasium
eller en högre realskola, kunna (om de besökt universitet,
endast med samtycke af ministern) aflägga pröfning i latin och
grekiska (skriftligen och muntligen) samt i gamla historien, om
de erhållit betyget »gentigend» i tyska, franska och matematik.
Hafva de ej erhållit detta betyg i nämda ämnen, underkastas de
särskild pröfning i vederbörande ämnen. Likaså kan komplettering
i latin ega rum för lärjungar från realskola under ungefär
liknande vilkor.
103
Bilaga.
A. Gymnasierna.
VI. | y. | IV. | (Nedre III) in b. | Öfre | Nedre | Öfre Ila. | Nedre | Öfre | ''Summa. |
3 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 19 |
3 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 3 | 3 | 21 |
9 | 9 | 9 | 9 | 9 | 8 | 8 | 8 | 8 | 77 |
— | — | — | 7 | 7 | 7 | 7 | G | 6 | 40 |
— | 4 | 5 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 21 |
3 | 3 | 4 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 28 |
4 | 4 | 4 | 3 | 3 | 4 | 4 | 4 | 4 | 34 |
2 | 2 | 2 | 2 | 2 | — | — | — | — | 10 |
|
| — | — | — | 2 | 2 | 2 | 2 | 8 A |
2 | 2 | 2 | _ | — | — | — | — | — | 6 |
28 | 30 | 30 | 30 | 30 | 30 | 30 | 30 | 30 | - |
Kristlig religionslära ...
Tyska......................
Latin......................
Grekiska ’) ..............
Franska ..................
Historia och GeografiRäkning
o. Matematik ’)
Naturbeskrifning...
Fysik ................
Välskrifning........
Teckning...........
Summa
‘) 3 a och 3 b kunna undervisas gemensamt, men ej i Grekiska och Matematik.
Gymnastik, obligatorisk, teckning fakultativ i III—I (2 timmar), obligatorisk i VIIV.
— Sång obligatorisk för VI—V (utom på grund af läkarebetyg) 2 timmar;
IV—I eger skolan anordna sångundervisning för alla, men vissa kunna befrias.
B. Bealgymnasierna.
| VI. | V. | IV. | III b. | III a. | II b. | II a. | I b. | I a. | Summa. |
Kristlig religionslära ... | 3 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 19 |
Tyska...................... | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 27 |
Latin....................... | 8 | 7 | 7 | 6 | 6 | 5 | 5 | 5 | 5 | 54 |
Franska ................... | — | 5 | 5 | 4 | 4 | 4 | 4 | 4 | 4 | 34 |
Engelska '') ............... | — | — | — | 4 | 4 | 3 | 3 | 3 | 3 | 20 |
Historia och Geografi... | 3 | 3 | 4 | 4 | 4 | 3 | 3 | 3 | 3 | 30 |
Räkning o. Matematik1) | 5 | 4 | 5 | 5 | 5 | 5 | 5 | 5 | 5 | 44 |
Naturbeskrifning2)...... | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | — | — | — | 12 |
Fysik ...................... | — | — | — | — | — | 3 | 3 | 3 | 3 | 12 |
Kemi2)..................... | — | — | — | — | — | — | 2 | 2 | 2 | 6 |
Välskrifning.............. | 2 | 2 | — | — | — | — | — | — | — | 4 |
Teckning.................. | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 18 |
Summa | 28 | 30 | 30 | 32 | 32 | 32 | 32 | 32 | — | — |
2) III a och III b alltid skilda i Engelska och Matematik.
'') II a och II b alltid skilda i Naturbeskrifning och Kemi, helst i Matematik och Fysik.
104
C. Högre Realskolor.
| VI. | V. | IV. | III b. | III a. | II b. | 11 a. | I b. | I a. | Summa. |
Kristlig religionslära ... | 3 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 10 |
Tyska........ | 4 | 4 | 4 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 30 |
Franska ......... | 8 | 8 | 8 | 6 | 6 | 5 | 5 | 5 | 5 | 50 |
Engelska1) ............. | — | — | — | 5 | B | 4 | 4 | 4 | 4 | 20 |
Historia och Geografi... | 3 | 3 | 4 | 4 | 4 | 3 | 3 | 3 | 3 | 30 |
Rakning o. Matematik'') | 5 | 6 | 6 | 6 | G | 5 | 5 | 5 | 5 | 40 |
Naturbeskrifning1)...... | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 3 | — | — | — | 13 |
Fysik ..................... | — | — | — | — | — | 4 | 4 | 3 | 3 | 14 |
Kemi'')........... | — | — | — | — | — | — | 3 | 3 | 3 | 0 |
Yälskrifning.............. | 2 | 2 | 2 | — | — | — | — | — | — | 0 |
Teckning.................. | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 3 | 3 | 4 | 4 | 24 |
Summa | 20 | 29 | 30 | 30 | 30 | 32 | 32 | 32 | 32 | — |
*) Lika som för realgymnasier, i fråga om gemensam undervisning.
Någon modifikation för högre realskolor uppkomna af f. d. »Gewerbeschulen».
D. Högre Borgarskolor,
| VI. | V. | IV. | III. | II. | I. | Summa. |
Kristlig religionslära..................... | 3 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 13 |
Tyska .............................. | 4 | 4 | 4 | 3 | 3 | 3 | 21 |
Franska ................................ | 8 | 8 | 8 | 6 | 5 | 5 | 40 |
Engelska............................ | — | — | — | 5 | 4 | 4 | 13 |
Historia och Geografi............... | 3 | 3 | 4 | 4 | 4 | 4 | 22 |
Rakning och Matematik ............... | 4 | 5 | 5 | 5 | 5 | 5 | 20 |
Naturbeskrifning........................ | 2 | 3 | 3 | 3 | 2 | — | 13 |
Naturlära.......................... | — | __ | — | — | 3 | 5 | 8 |
Välskrifning........................... | 3 | 3 | 2 | — | — | — | 8 |
Teckning........................ | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 12 |
Summa | 29 | 30 | 30 | 30 | 30 | 30 | — |
Frivillig teckning kan i IV—I särskild! öfvas 2 timmar.
Gymnastik och sång för B, C och D lika med A.
105
Om de österrikiska skoiorna.
Österrikiska undervisningsdepartementet tiar lemnat utförligt
svar på alla de i Komiténs cirku 1 ärskrifvelse upptagna frågorna.
Af detta svar är nedanstående en förkortad öfversättning.
1) Hvilka olika slag af skolor finnas?
De österrikiska medelskolorna indelas egentligen blott i
a) Gymnasier och
b) Realskolor.
De stundom såsom en 3:dje kategori anförda realgymnasierna
äro intet sjelfständigt slag af skolor utan omfatta blott de 4 nedersta
klasserna af ett gymnasium och skilja sig från de normala
undergymnasierna väsentligen deri, att de lärjungar, som icke
ämna att fortsätta vid ett öfvergymnasium, kunna utbyta grekiskan
i 3:dje och 4:de kl.x) mot ett modernt språk — vanligen franska.
Vidare är vid dessa anstalter teckning obligatorisk, och naturvetenskaperna
hafva i de 3 nedre klasserna 3 i st. f. 2 timmar.
Ändamålet med upprättandet af realgymnasierna var att få
en gemensam bottenskola för både gymnasier och realskolor.
Erfarenheten lärde dock, att ändamålet icke stod att vinna. Försöket
är derför sedan 1876 öfvergifven och realgymnasierna hafva
sedan den tiden ombildats till normala undergymnasier.
2) På livilket sätt äro dessa skolor indelade i klasser?
Hvarje gymnasium består af 8, hvarje realskola af 7 års
afdelningar,
med hvar sin bestämda lärokurs. Sammanslagning
af olika årsafdelningar tillätes ej.
'') Klasserna räknas nedifrån likasom hos oss och i Sydtyskland; i Preussen
deremot är »prima» den högsta klassen.
106
Såväl gymnasiet som realskolan består af 2 afdelningar, en
nedre på 4 klasser och en öfre på resp. 4 och 3.
Nederskolan har jemte sitt mål att förbereda till den högre
afdelningen äfven det att gifva eu i viss mån afslutad bildning
åt dem, som ej skola fortsätta vidare. Sålunda meddelas såväl
i undergymnasiet som i motsvarande realskola en afrundad kurs
i allmänna och fäderneslandets historia, i naturalhistoria, fysik
och geometri, under det att vid de högre skolorna samma ämnen
å nyo behandlas på ett mera vetenskapligt sätt. Det faller af sig
sjelf, att beträffande språkstudierna en sådan gradation icke står
att genomföra.
Ett undergymnasium kan bestå för sig sjelf, icke så ett »öfvergymnasium»,
som alltid måste ega underklasser. Med detta senare
namn betecknas derför vanligast en fullständig 8-klassig läroanstalt.
Sak samma gäller om realskolan.
3) Rvilka är o lärokurserna för hvarje klass i hvarje ämne?
4) Huru lång tid är i hvarje klass anslagen åt hvarje läroämne?
Hvilka
ämnen, som utgöra föremål för undervisning i hvarje
klass och den derpå använda tiden, framgår af nedanstående
timplaner:
A. Gymnasium.
Ämnen. |
|
| Klasser och timmar. |
|
| Samma. | |||
i. | II. | in. | IV. | V. | VI. | VII. | VIII. | ||
Religionslära..................... | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 16 |
Latin.............................. | 8 | 8 | 6 | 6 | 6 | 6 | 5 | 5 | 50 |
Grekiska '')...................... | — | — | 5 | 4 | 5 | 5 | 4 | 5 | 28 |
Undervisningsspråket.......... | 4 | 4 | 3 | 3 | 2 | 3 | 3 | 3 | 25 |
Geografi och Historia.......... | 3 | 4 | 3 | 4 | 4 | 3 | 3 | 3 | 27 |
Matematik.................. . | 3 | 3 | 3 l:a terra. | 3 | 4 | 3 | 3 | 2 | 24 |
Naturalhistoria................ | 2 | 2 | 2 2:a term. | — | 2 | 2 | — | — | 9 |
Fysik............................. | — | — | 2 | 3 | — | — | 3 | 3 | 10 |
Filosofisk propedevtik.......... | — | - | — | — | — | — | 2 | 2 | 4 |
Summa | 22 | 23 | 24 | 25 | 25 | 24 | 25 | 25 | 193 |
'') Obs. intet främmande modernt språk.
ÖJv. anm.
107
B. Realskolan.
Ämne n. |
| Klasser | och | timmar. |
| Summa. | ||
i. | TI. | in. | IV. | V. | VI. | VII. | ||
Religionslära................. ........... | 2 | 2 | 2 | 2 | (1) | (1) | (1) | 8 (H) |
Undervisningsspråket (Tyska)........ | 4 | 3 | 4 | O O | 3 | 3 | 3 | 23 |
lista moderna språket (Franska)... | 5 | 4 | 4 | 3 | 3 | 3 | 3 | 25 |
2:dra moderna språket (Engelska). | — | — | — | — | 3 | 3 | 3 | 9 |
Geografi .................................. | 3 | 2 | 2 | 2 | — | — | — | 9 |
Historia.................................. | — | 2 | 2 | 2 | 3 | 3 | 3 | 15 |
Matematik............................... | 3 | 3 | 3 | 4 | 0 | 5 | 5 | 28 |
Naturalhistoria ......................... | 3 | 3 | — | — | 3 | 2 | 3 | 14 |
Fysik.....................—............. | — | — | 3 | 3 | — | 4 | 4 | 14 |
Kemi ..................................... | — | — | — | 3 | 3 | 3 | — | 9 |
Geometrisk teckning................... | — | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 18 |
Fri handsteckning....................... | 6 | 4 | 4 | 4 | 4 | 2 | 4 | 28 |
Skönskrifning........................... | 1 | 1 | — | — | — | — | — | 2 |
Gymnastik ............................... | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 14 |
Summa | 29 | 29 | 29 | 31 | 32 (33) | 33 (34) | 33 (34) | 216 (219) |
Nu gällande läroplan afviker i mycket från den i organisationsutkastet
af 1849 framstälda, hvaremot de allmänna bestämmelserna
i detta utkast fortfarande ega giltighet — utom rörande
läroplanen, ferier och beräkningen af tjenstetid.
Normalläroplanen för realskolorna är icke ovillkorligt bindande
— rikslagstiftningen har endast att göra med tolkskolor,
gymnasier och universitet — de särskilda landslagarne modifiera
betydligt realskolorna; så är på flere ställen tyska icke undervisningsspråket
utan ingår då såsom lista främmande språket,
franskan blir det andra och engelskan utgår. På somliga ställen
tillkomma nya ämnen och utgå andra.
5) Hvillca äro årets lärotider?
I de flesta länderna börjar skolåret den 16 September och
slutar den 15 Juli. Hufvudferierna räcka från 16 Juli till 15
September. Lokala och konfessionela förhållanden (ett hopande
108
af festdagar) göra häri några ändringar, så att skolåret börjar
14 dagar tidigare eller senare eller hufvudferierna förkortas med
14 dagar.
6) Hvilka äro fordringarna för inträde i de ifrågavarande
skolornas lägsta klass?
a) Fylda 9 år vid ”gymnasierna och 10 vid de flesta realskolor
e)
Det mått af religionskunskap, som kan förvärfvas under
4 årskurser i folkskolan.
(För {ifrigt i det närmaste som hos oss).
7) Huru är vid dem afgångsexamen anordnad, och hvilka äro
fordringarna i densamma?
Hvarje af staten underhållet gymnasium är utan vidare berättigadt
att anställa maturitetsexamen. Af staten icke bekostade
läroverk, som ega rätt att utfärda af staten erkända terminsbetyg,
äro icke dermed berättigade till att hålla maturitetsexamen,
utan denna rätt måste särskildt beviljas dem af undervisningsministern.
Ordinarie tiden för maturitetsexamen är vid skolårets slut.
Examenskommissionen består af rektor och högsta klassens
lärare under ordförande af lands-skolinspektören.
Examen består af två delar, en skriftlig och en muntlig.
I den förra författas under uppsigt följande arbeten:
1) Uppsats på undervisningsspråket, 5 timmar.
2) Öfversättning från latin, 2 timmar.
3) » till » 3 »
4) » från grekiskan, 3 »
5) Matematiska problem, 4 timmar.
Alla dessa uppsatser äro obligatoriska.
Uppgifterna för de skriftliga profven föreslås af de examinerande
lärarne (flere uppgifter för hvarje ämne) och väljas af
lands-skolinspektören, som dock kan sjelf gifva uppgifter, oberoende
af förslaget.
Arbetsdagarne måste följa omedelbart på hvarandra; dagliga
arbetstiden får ej öfverskrida 5 timmar. Största antalet i ett rum
skrifvande = 20. Uppgifterna kunna förseglas i arbetsrummet och
brytas i examinandernas åsyn.
109
Uppsatserna rättas och bedömas af vederbörande lärare och
insändas derpå till lands-skolinspektören.
Den muntliga pröfningen omfattar endast 6 ämnen: undervisuingsspråket,
latin, grekiska, matematik, historia (med geografi)
och fysik.
Till en början äro alltså religionslära, naturalhistoria och
filosofisk propedevtik undantagna från pröfningen. Men vidare
kan inspektören, om han så vill, med hänsyn till eu lärjunges
skriftliga arbeten, befria honom från. examen i undervisningsspråket.
Slutligen kan hvarje abiturient göra anspråk på befrielse
från examen i historia och fysik, såvida han under de sista 4
terminerna i dessa ämnen haft i medeltal näst högsta betyget.
Följaktligen omfattar den muntliga examen 3—6 ämnen.
Betygsgraderna äro: vomiglich, lobenswerth, befriedigend,
genilgend, nicht gentigend, ganz ungeniigend.
Hvarje dag examineras under 8—9 timmar vanligen blott
8—10 ynglingar; högsta medgifna antalet är 15.
Före den muntliga examen sammanträda inspektören och de
examinerande lärarne till eu konferens, då omdömet öfver de
skriftliga arbetena fastställes och planen för examen uppgöres.
Under den muntliga examen skola alla medlemmarne af
examenskommissionen vara hela tiden närvarande. De öfriga lärarne
vid skolan, likasom föräldrar och målsmän, hafva rätt att
bevista densamma — en rätt som de senare sällan begagna.
Fn icke examinerande lärare förer ett protokoll öfver examen,
som den examinerande omedelbart efter förhörets slut justerar.
Öfriga föreskrifter och bruk äro de samma som hos oss. Såsom
afvikande kan nämnas, att alla medlemmarne af examenskommissionen
ega formel rätt att rösta öfver betyget i hvarje
ämne, en rätt som naturligtvis ej begagnas.
De underkända kunna försöka sig ånyo efter ett hälft eller
ett helt år. I förra fallet samlas alla inom inspektionsområdet på
ett ställe. För 3:dje gången tillätes ingen utan särskilda skäl att
försöka sig.
Examenspenningar (att fördelas mellan rektor och lärare)
utgöra för lärjungar vid offentliga skolor G gulden, för privatister
18. De, som åtnjuta hel eller half befrielse från skolafgift, åtnjuta
samma fördel i afseende på examensafgiften.
För maturitetsexamen vid realskolorna finnes ett särskildt
reglemente. I detta gjordes 1878 några ändringar, bland hvilka
no
den vigtigaste är, att hvarje abiturient kan utan vidare befrias
från kemi och naturalhistoria, såvida af hans terminsbetyg framgår,
att han ingen termin haft lägre betyg än godlcänd (geniigend).
8) Hurudana äro de ekonomiska förhållandena vid dessa
skolor, huru stora äro lärjungarnes afgifter, statens och kommunernas
bidrag?
Totalkostnaden för ett gymnasium eller eu realskola med
resp. 8 eller 7 klasser uppgår, der ingen hyra betalas för lokalen,
till ungefär 25,000 fl.*)
Att kostnaden för båda slagens anstalter är lika stor, beror
derpå, att lärareantalet (12—13) är lika. Det lins nemligen till
och med flere lärotimmar vid en realskola än ett gymnasium (se
timplanen ofvan). Vid gymnasierna är en språklärare förbunden
till 17 och andra lärare till 20 timmar i veckan. Vid realskolorna
är eu teckningslärare förbunden till 24, de öfriga till 20 timmar.
Rektor är skyldig att deltaga 5—8 timmar vid de fullständiga
och 10—14 vid de 4-klassiga läroverken.
Den verkliga omkostnaden stiger dock högre än den normerade,
till följd af parallelklasser 2). Dock användas i dessa klasser
mest extralärare (Supplenten), hvilkas årliga arvode blott
uppgår till 600 fl.3). Af staten för ett gymnasium (Salzburg) må
anföras, att rektor åtnjuter i lön och tjenstgöringspenningar
2,475 fl. (= 4,331 kr.) samt bostad in natura (värderad till 175
fl.), de högst aflönade lärarne åtnjuta 2,300 fl. (= 4,025 kr.), de
lägst 1,450 fl. (= 2,537 kr.).
Löneförmånerna bestå för öfrigt af 3 delar: fast lön 1,000 fl.,
(i Wien 1,200), ålderstillägg hvart femte år (inalles 5) å 200 fl.,
tjenstgöringspenningar, i Wien 500 fl., i andra städer aftagande
med folkmängden ända ned till 40 % af detta belopp. En rektor
har i Wien 700 fl. i tjenstgöringspenningar, i mindre städer i aftagande
skala likasom lärarnes.
Men dessutom kan ministern lemna åt lärare, hvilka särskildt
utmärka sig på det vetenskapliga eller pedagogiska området, en
tillökning i tjenstgöringspenningarna af 100—500 fl.
Fast anstälde religionslära^, som äfven undervisa i andra
ämnen eller ensamma sköta religionsundervisningen vid ett helt
läroverk, äro aflönade lika med andra lärare. Eljes varierar ar
-
’) En österrikisk florin = 1 kr. 75 öre.
2) Normalantalet lärjungar i en klass är 50.
3) Derjemte erhålla de resekostnadsersättning, en fördel som är okänd hos oss.
in
vodet för en .sådan lärare mellan 525 och 840 fl. med ett 10-årigt
åld ers tillägg af 105 fl.
Om skolpenningarna.
I Wien i lägre klasser 30, i högre 40 fl. årligen.
I större städer utom Wien » 20, » 30 » »
I mindre orter i alla klasser 16 » »
Det lins hel och half befrielse. Procenten af dem som få
befrias är icke på förhand bestämd, den uppgår i medeltal till V3
af hela antalet.
Till undervisningsmaterielen betalas vid inskrifningen 2 fl.
och årligen 1—2 fl. af alla lärjungar. Om dessa båda inkomster
icke uppgå till normalkostnaden för undervisningsmateriel (440
fl. vid gymn., 560 vid realskolor), tillskjuter staten resten.
Österrikiska medelskolorna delas i afseende på deras upprätthållande
i »staatliche» och »nicht-staatliche Schulen».
De förra äro sådana, hvilka antingen uteslutande bekostas
af staten eller till hvilka bidrag lemnas af kommuner, länder
(provinser), fonder, andliga korporationer eller enskilda sällskap.
I de flesta fall, då staten icke bär alla omkostnaderna, ansvarar
kommunen för lokal, ljus, ved, aflöning af vaktmästare
och bostad åt rektor m. m. dylikt samt lemnar ett kontant bidrag
af minst några hundra, men stundom ända upp till 10,000 fl.
Stundom är öfverenskommelsen mellan staten och kommunen,
att den förre aflönar lärarne, och den senare svarar för öfriga
kostnader.
Till »icke-statsskolor» bidrager staten med ett belopp af
100—600 fl. Dock gifves det kommunalskolor, som ej göra anspråk
på statsunderstöd och hvilkas lärare åtnjuta ungefär 200 fl.
högre lön än statsskolornas. Flertalet skolor äro dock statsskolor,
nemligen 168 af 283 (64,4 %).
9 a) Huru är styrelsen öfver dessa läroverk anordnad och
på hvad sätt utnämnes lärare vid dem?
Närmaste ledningen af ett gymnasium eller en realskola utöfvar
rektor, den medelbara åter lands-skolinspektören, såsom
organ för den högsta skolmyndigheten i landet, d. v. s. landsskolrådet.
[Rektors och kollegii åligganden och inbördes förhållanden
äro alldeles desamma som hos oss, hvarföre de här förbigås].
112
Landsinspektörerna utses af kejsaren bland män, som i offentligt
läroämbete utmärkt sig antingen på det vetenskapliga eller
didaktiskt-pedagogiska området. Behöfver ett land (provins) 2
inspektörer, så skall den ene vara representant för de humanistiska,
den andra för de reala disciplinerna och inspektionen delas
emellan dem. I Landsskolrådet, som består af män från olika
verksamhetsområden, som dels äro fackmän i undervisningsväsendet,
dels äro att anse såsom representanter för olika konfessioner
eller olika intressen inom provinsen eller dess hufvudstad, är
provinsialståthållaren (der Landes-chef) sjelfskrifven ordförande,
inspektören sjelfständig referent.
Lärarne vid statsanstalterna utnämnas af kultus- och undervisningsministern.
Kompetensvilkor äro: duglighet för lärarekallet,
utrönt af en vetenskaplig pröfningskommission och genomgånget
profår efter erhållen teoretisk underbygnad.
Formaliteterna vid tillsättande af en lärareplats äro följande:
Sedan tjensten blifvit kungjord ledig, inlemnas till ministern
stälda ansökningar hos den skolmyndighet, som förklarat den
ledig. Denna sänder ansökningarna till rektor vid den anstalt,
der platsen är ledig. Rektor ordnar de sökande i en tabell, deri
han har att införa under särskilda rubriker hvarje sökandes meriter,
hvarpå han afgifver sitt förslag. Detta förslag går derpå
till landsskolrådet, som pröfvar detsamma och afgifver sitt utlåtande
till ministeriet. Ministern verkställer utnämningen, men
är icke bunden af de underordnade myndigheternas förslag. Utnämningen
träder i kraft från och med början af nästa skolår,
såvida icke till tjensten utnämnes den, som sköter densamma på
förordnande, då den tillträdes genast. Hvarje utnämning skall
dock, för att gifva anspråk på alla rättigheter, bekräftas efter 3
år. Inom de tre åren kan hvarje lärare, om han icke motsvarar
förväntningarna, utan vidare afskedas.
10) Till hvilka tjänster och embeten kunna de befordras som
genomgått:
a) högre läroanstalter utan latin?
b) högre läroanstalter med latin utan grekiska?
c) högre läroanstalter med latin och grekiska?
a) Högre läroanstalter utan latin äro realskolorna.
Genomgående af en realskola (eller ett gymnasium) erfordras
för kanslistbefattningen i åtskilliga centrala embetsverk, t. ex. i
113
handelsministeriet, för befattningar inom uppbördsverket, i postoch
telegraftjensten. För de lägsta befattningarna i sistnämda
båda embetsverk är det nog med den lägre realskolan.
b) Skolor med latin, men utan grekiska finnas icke i Österrike.
c) Fullständiga gymnasialstudier äro ovilkorligen erforderliga
för arkiv- och bibliotekstjenst i inrikes ministeriet, för kanslibefattningar
i kultus-/ och undervisningsministeriet, äfvensom för
hvarje kanslitjenst hos andra myndigheter, när embetets beskaffenhet
kräfver några kunskaper i latin. De platser, som stå
öppna för realister, äro äfven tillgängliga för dem, som genomgått
ett gymnasium '').
För de lägsta platserna inom uppbördsverket är det nog att
hafva genomgått undergymnasiet.
11) Finnas komplettering sexamina eller s. h. efterpröfningar
och huru äro de anordnade?
Några examina med detta namn finnas icke i examenssystemet.
Dock finnes en förordning, enligt hvilken de, som aflagt realmaturitetsexamen
och vid ett gymnasium underkasta sig ny examen
(för att få idka universitetsstudier), blifva fria från examen
i matematik, fysik och naturvetenskap, om de vid sin real-afgångsexamen
fått minst betyget »befriedigend» (ungefär non sine laude).
Äro betygen i de för gymnasier och realskolor gemensamma ämnena:
undervisningsspråket och historia och geografi högre än
»befriedigend», så inskränkes examen till latin, grekiska och filosofisk
propedevtik.
'') Att tillträde till universitetet är uteslutande förbehållet åt gymnasiernas
lärjungar nämnes ej särskild!, men är af det föregående klart.
Zärov.-kom. bet. Bilagor.
B 8
114
Om skolväsendet i Holland1),
i.
All af staten i Holland bekostad eller understödd undervisning
är konfessionslös. Särskilda trosbekännelser, framför allt den katolska,
hafva sina s. k. »fria skolor», i kvilka jemväl meddelas
religionsundervisning. Dessa stå endast under statens kontroll.
Om folksko- Primärundervisningen är reglerad genom konstitutionen åt
St. P^sid. 23 1848 och lagen af 1857; den utgör för öfrigt ett kärt diskussionsoch
följ. ämne i de politiska debatterna, och alla partier söka att af skollagen
smida vapen mot hvarandra. Denna undervisning omfattar
två stadier, ett lägre och ett högre. Den lägre primärundervisningen
omfattar de vanliga folkskoleämnena, inklusive geometrisk
åskådningslära och de första grunderna af naturkunnigheten, men,
såsom förut är nära dt, utan religionsundervisning. Den högre
folkundervisningen omfattar grunderna af de nyare språken och
matematik, vidare agronomi, gymnastik, teckning och, i flickskolorna,
handarbeten. Det var emot ministerns yrkande, som kammaren
med eu svag majoritet beslöt införande i folkskolorna af
lefvande språk. Enligt beslutet böra i detta slags skolor blott
meddelas första grunderna, hvaremot ett djupare språkstudium
anses tillhöra sekundärundervisningen.
Här må blott tilläggas, att man har 2 grader af folkskollärare
och lärarinnor — likasom hos oss —, hvilkas minimilöner
äro resp. 400 och 200 fl.2) jemte fri bostad.
’) Källor: Steyn Parvé, Organisation de 1’instruction primaire, secondaire
et supérieure dans le royaume des Pays-Bas. Staatsblaad van het koningrijk der
Nederlanden.
2) En holländsk florin = 1 kr. 50 öre.
115
De holländska medel- eller borgarskolorna datera sin upp- Om medeikomst
från 18631). Förtjensten af deras uppkomst tillkommer
ministern Thorbecke. Det mål han uppstälde för medelskolan och följ.
var, att denna, stäld emellan primärundervisningen å ena sidan och
den lärda skolan å den andra, »skulle med nödiga kunskaper utrusta
det stora antal medborgare, som efter att hafva genomgått
primärskolan önska förvärfva en högre grad af bildning och förbereda
sig för handeln, näringarna, jordbruket eller en dermed
jemförlig lefnadsbana». Meu då dessa yrken framför allt grunda
sig på användandet af naturlagarne och bearbetandet af naturprodukter,
så måste de matematiska och naturvetenskapliga ämnena
intaga ett framstående rum i detta slags undervisningsanstalter.
Lägger man härtill kännedom om de vigtigaste lefvande
språken, nationalekonomien, kännedom om fäderneslandet
och om dess statsskick, om främmande länder, historien och teckning,
så hade man i några drag konturerna till den undervisning,
som kunde anses nödvändig för en intelligent industriidkare
i våra dagar. Det betonades dock, att här ej var frågan om eu
yrkesskola, der lärjungen skulle inhemta förkunskaper för ett
visst yrke, utan »skulle dessa skolor hafva till mål att utveckla
lärjungens själskrafter för att göra honom duglig för olika medborgerliga
yrken».
Men vid tillämpningen af dessa grundsatser fann man snart,
att en enda kategori af skolor icke kunde tillfredsställa alla de
skiftande graderna af kunskapsbehof hos de borgerliga samhällsklasserna.
Man måste derför inrätta ej mindre än fyra skilda
slags sekundärskolor. De äro följande:
1) Lägre medelsJcolor (burgerschoolen), bestämda att lemna#,, olika sia
undervisning
åt de egentliga kroppsarbetarne. «/ medei
skolor.
2) Högre medelskolor (hoohere burgerschoolen) för de mera
burgna samhällsklasserna, hvilkas barn hafva behof af en utöfver
folkskolans kurs gående undervisning.
3) Landtbruksskolor och
4) Polytekniska skolan.
Då de två senare slagen af undervisningsanstalter här icke
äro för oss af vidare intresse, förbigås hvad lagstiftningen om
dem bestämmer.
'') Före denna tid var med gymnasierna förbunden en realafdelning.
116
Lägre medelskolor.
Dag- och
aftonskola.
Om omkostnaderna
för
undervisningen.
Högre medelskolor.
1) De lägre medelskolorna1).
Hvarje kommun, som egen mer än 10,000 invånare, är skyldig
att upprätta minst en borgarskola. Dock kan regeringen
derifrån gifva befrielse, om befolkningen är så spridd, att skolan
antagligen skulle blifva föga besökt. Hvarje sådan skola har två
särskilda kurser. Den ena gifves på dagen och är afsedd för
barn, som vistas i hemmet och som skola uppfostras för att kunna
intaga plats i samhället såsom husbönder eller verkmästare i något
yrke. Den andra hålles på aftnarue för ynglingar, som redan inträdt
i yrkena.
Dagskolan omfattar följande läroämnen: matematik, de första
grunderna af mekaniken, fysik, kemi, naturalhistoria, teknologi
eller agronomi, historia, geografi, modersmålet, de första grunderna
af nationalekonomien, lineal-- och frihandsteckning samt gymnastik.
Härtill kan kommunalstyrelseu vidare lägga modellering och ett
främmande språk. Aftonskolan har intet i lag bestämdt program;
det uppgöres af den kommunala skolstyrelsen. Om det är bevislig^
att aftonskolan ensam motsvarar en kommuns behof, kan
den befrias från skyldigheten att upprätta en dagskola.
Alla kostnaderna för dessa skolor bäras uteslutande af kommunerna
sjelfva. Föreståndare och lärare utnämnas af kommunalrådet,
som också bestämmer aflöningen; utnämningen måste
dock godkännas af den »permanenta provinsialdeputationen»2).
Den afgift, som utkräfves af lärjungarne, må ej öfverstiga 12 fl.
om året.
2) De högre medelskolorna (hoohere burgerschoolen).
Dessa skolor, som trädt i stället för den fördom med gymnasierna
förenade reallinien, motsvara de tyska realskolorna af
andra ordningen, men hafva eu mera praktisk riktning. De äro
afsedda dels att meddela en allmän bildning åt dem, som skola
utgå omedelbart i praktiska yrken, dels att utgöra en förberedelse
till polytekniska institutet.
Enligt lagen af år 1863 är staten skyldig att upprätta och
underhålla minst femton sådana skolor, fördelade öfver landet
på de orter regeringen finner lämpligast. Dessutom kan meddelas
understöd åt skolor, som upprättas af kommuner eller enskilda.
'') St. P. sid. 39 och följ.
2) Om lärare vid lägre borgarskolorna, se nedan.
117
Statens skolor1) äro af 2 slag, skolor med 3-årig och med 5-årig kurs. Inträdesåldern är i båda 12 år2), och inträdet är beroende
af en examen. De 3-åriga skolornas kurs omfattar: matematik,
elementen af fysik, kemi, botanik, zoologi, nationalekonomi
och bokföring, geografi, historia, holländska, franska, tyska och
engelska språken, samt af öfningsämnen skönskrifning, frihandsoch
linearteckning samt gymnastik.
De 5-åriga skolornas program upptager samma ämnen efter
en större måttstock, således matematik t. o. m. deskriptiv geometri,
utvidgade kurser i de förut nämda naturvetenskaperna och
dessutom mineralogi, geologi och kosmografi, vidare nationalekonomi
och statistik, underrättelse om Nederländernas politiska inrättningar
och elementen af handelsvetenskaperna.
De af kommunerna upprättade högre borgarskolorna äro icke
skyldiga att i allo följa detta program; de kunna deri företaga
de modifikationer eller inskränkningar, som med afseende på lokala
förhållanden anses nödiga och till och med förlänga eller
förkorta skolkursen med ett år, dock naturligtvis med iakttagande
af de vilkor, hvarunder staten beviljat sitt understöd.
Skolafgiften i statens skolor får ej öfverstiga 60 fl. årligen sicoiafgifter.
för hvarje lärjunge. Afgifterna i kommunalskolorna vexla från
lägst 18 till högst 70 fl., och i en katolsk enskild skola betalas
100 fl.3).
Föreståndare och lärare vid statens skolor utnämnas af konun- Skolstyrelse.
gen, vid kommunernas af kommunalrådet4), som också bestämmer
lönerna, allt dock, i händelse af statsunderstöd, med inrikesministerns
bifall.
Kontrollen öfver såväl de offentliga som de enskilda skolorna
är anförtrodd dels åt lokalstyrelser, utsedda af kommunalrådet,
dels åt inspektörer, som hafva hvar sitt distrikt. Dessa äro ej
till antalet bestämda, men hafva varit 3, af hvilka dock den ene
tillika haft inspektion öfver landtbruksskolorna.
’) St. P. sid. 40 och följ.
2) Inträdesåldern är visserligen ej i lag bestämd, men det är sällsynt, att
någon före 12 år inhemtat det nödiga kunskapsmåttet för inträde. Medelåldern
i de .särskilda klasserna var 1876, 18,8, 15,0, 15,9, 16,8, 17,3 år.
Af dem, som blott deltaga i vissa ämnen, voro 38 % öfver 18 år. (St. P. 134.)
3) Af 3,929 lärjungar i de högre borgarskolorna voro blott 54 frielever, men
då en del af dem endast deltog i undervisningen i vissa ämnen, betalade desse
en modererad afgift.
4) Magistraten upprättar förslag, och undervisningsinspektörens utlåtande
öfver de sökande infordras.
118
Lärarne.
Statistik.
Lagen föreskrifver blottx), att de större kommunerna skola
ega en högre borgarskola, men äfven mindre kommuner hafva
skaffat sig sådana. Öfvergången gick särdeles fort, då reallinien
vid gymnasium indrogs. År 1876 funnos i Holland inalles 52
högre borgarskolor, hvaraf 18 voro statsskolor, 82 kommunala
och 2 enskilda. Af dessa voro 9 stats- och 22 kommunalskolor
5-åriga, 3 kommunalskolor 4-åriga, 9 stats- och 6 kommunalskolor
3-åriga. 25 kommunalskolor åtnjöto statsunderstöd, omvexlande
mellan 5,000 och 10,000 fl. Hela understödssumman
steg till 197,250 fl.
Lärarnes). Vid slutet af 1876 funnos vid de högre medelskolorna
610 lärareplatser, af hvilka 588 innehades af ordinarie
lärare. Af dessa innehade 143 doktorsgrad i humanistiska, matematiska
eller juridiska fakulteterna; 37 voro kandidater eller licentiater
i de båda förstnämda, 233 hade undergått särskild lärareexamen
enligt 1863 års stadga, och 151 hade antingen ett äldre
lärarediplom eller hade fått dispens från examen. Slutligen voro
10 ingeniörer eller officerare, som ega rättighet att vara lärare i
vissa ämnen, och 14 voro öfningslärare utan diplom. Indelade
efter undervisningsämnen voro 200 lärare i matematik och naturvetenskap,
124 i de historiska och ekonomiska ämnena, 160 i språk,
77 i teckning och välskrifning samt 49 i gymnastik.
Den senaste författningen om lärareprof är af den 25 April
1879 '')• Enligt denna aflägges lärareexamen inför en af regeringen
tillsatt kommission af 5 medlemmar med 2 suppleanter, hvilka
sammanträda på i tidningarna offentliggjord plats och der underkasta
vederbörande lärarekandidater en skriftlig och muntlig
examen i de ämnen, i hvilka han önskar blifva lärare4). Författningen
föreskrifver fordringarna i hvarje särskilt ämne5).
Öfver de i denna examen erhållna vitsord kan kandidaten inom 3
månader klaga hos vederbörande skolinspektör, för hvilket ändamål
hans skriftliga arbeten under denna tid förvaras, hvarefter
de förstöras.
De, som erhållit universitetsgrad, äro befriade från särskild
lärareexamen.
<) St. P. sid. 128 och följ.
2) St. P. 137 och 141.
3) Staatsblad. 87, 148, 149.
4) Examensfordringarna äro olika, allt efter som det gäller diplom för en
högre eller lägre borgarskola.
5) Alla lärare äro facklärare; klassläraresystemet är okändt. Vid de 3-klassiga
skolorna måste dock samma lärare ofta öfvertaga 2 eller flere ämnen.
119
Lärarelönerna. Medeltalet af lärarelönerna vid statens 5-klassiga skolor är 1,840 fl., vid de 3-klassiga 1,497, vid kommunalskolorna
1,502. Härvidlag är dock att märka, att ej mindre än
140 lärare vid kommunalskolor dessutom hade plats vid de lägre
borgarskolorna i samma stad, hvarigenom de erhöllo ett vida högre
arvode, och de hafva derjemte den fördel att vid afskedstagande
åtnjuta pension efter båda tjensterna. Synnerligen vanligt är, att
rektorn för den högre borgarskolan är på samma gång rektor för
den lägre. I de större städerna uppgå rektorslönerna till 3,500 å
4,000 fl., i de mindre vexla de mellan 2,000 och 3,000. De öfrige
lärarnes löner variera från 1,000 till 3,000 fl.
Huru många undervisningstimmar, som komma på hvarje
lärare, kan ej med bestämdhet uppgifvas1).
Läroämnen. För statsskolorna finnes ett bestämdt program,
deremot icke för de enskilda och kommunala. Likväl ligger i
dessas intressen att sätta sina lärjungar i stånd att undergå den
af staten inrättade slutexamen, och de söka derför att uppnå
samma slutresultat, om än deras klasskurser och ämnenas ordning
är något olika vid olika skolor. Nedanstående skema skall vara
att betrakta såsom det allmännaste för en 5-klassig borgarskola.
l:a kl. 2:a kl.
Matematik........................ 7
Mekanik............................. —
Fysik................................. —
Kemi................................. —
N aturalhistoria.................... 2
Kosmografi......................... —
Hollands polit. instit.......... —
Nationalekonomi.................. —
Geografi................ 3
Historia............................. 2
Modersmålet........................ 4
Franska.............................. 4
Tyska ................... 4
Engelska .......................... —
Handelsvetenskap ............... —
Skönskrifning..................... 1
Teckning .............. 3
Gymnastik ........... 2
Summa 32
6
2
2
3
3
3
3
4
4
2
32
3:e kl. 4:e kl.
6 4
— 2
2 3
2 2
1 1
— 1
1 1
— 1
2 1
3 3
2 2
3 2
3 2
3 3
— 1
4 3
2 2
34 34
5:te kl. Summa.
3 26
2 4
3 8
3 7
2 8
1 2
1 3
1 2
1 9
2 13
2 13
2 14
2 14
2 12
1 2
— 1
4 18
210
34 166.
>) Se derom i Pedag. tidskrift för 1872, sid. 75 ff.: E. F. Gustrin »Om
lärarebildningen i åtskilliga länder».
Löne
förhållanden.
Läroämnen
och timplan.
120
Afgångsexamen.
Examens
fordringar.
Det kunskapsmått, som eftersträfva®1), synes af följande program
för afslutningsexamina, Dessa afläggas i Juni och Juli månader
inför en examenskommission, som utses af landshöfdingen
i hvarje provins (de Commissiaris des Konings), och består af
lärare vid medelskolor, med antingen en undervisningsinspektör
eller en skolrektor såsom ordförande. Skollärarne utöfva således
ömsesidig kontroll öfver hvarandras undervisning, och man anser,
att detta haft ganska fördelaktigt inflytande på undervisningen.
Kommissionens instruktion inskärper, »att examen skall mera tjena
att ådagalägga ynglingens mogenhet och bildning än att efterforska
luckor i hans vetande eller styrkan hos hans minne.
Matematik.
Examinanden bör i aritmetik och algebra ega tillräckliga
kunskaper för att med urskilning tillämpa olika metoder och
operationer på lösning af enklare problem. Han bör kunna redogöra
för de metoder han användt och känna sätten för en approximativ
numerisk beräkning. Han bör kunna begagna logaritmtabeller,
känna logaritmernas teori, vidare aritmetiska och geometriska
progressioner samt serier af högre ordning, obestämda och
exponentialeqvationer, samt Newtonska binomialteoremet. I geometri
kräfves planimetri och stereometri t. o. m. beräkning af
polyedrar och af de 3 runda kropparne, samt kännedom om
sferiska triangelns geometriska egenskaper.
För högre betyg kräfves kännedom om harmonisk delning,
likformighetspunkter och transversal.
I geometri bör examinanden kunna lösa enkla geometriska
eqvationer och tillämpa plana trigonometrien på enkla problem
ur praktiska geometrien.
Kännedomen om deskriptiv geometri behöfver icke sträcka
sig längre än till bugtiga ytor.
Elementen af teoretisk och tillämpad mekanik, teorien för
maskiner och teknologi.
Här kräfves kännedom om lagarne för fasta kroppars, vätskors
och gasers jemvigt och rörelse. Med fasta kroppars jemvigt
bör törstås jemvigtsvilkoren för enkla maskiner och några
sammansatta (vindspel, blocktyg), med iakttagande af friktion;
’) LaS af den 10 Mars 1870. Staatsbl. 69. St. P. Sid. 147.
121
användande af de virtuela fastigheternas princip på maskiners
jemvigt, utan friktion; teorierna för kraftpar, tyngdpunkt och
stabilitet. Lagarne från fästa kroppars rörelse omfatta den likformigt
accelererade rörelsen, allmänna egenskaperna hos den
krokliniga rörelsen (centrifugalkraften), pendellagarne, rörelsen
omkring en fast axel, kroppars stöt och kraftens oförstörbarhet.
Teorien för vätskors och gasers jemvigt och rörelse inskränker
sig till lagarne för dessas tryck på väggarne i de kärl, hvari
de äro inneslutna, för nedsänkta kroppar och för utströmning
genom trånga öppningar.
I teorien för maskiner och i teknologi fordras, att examinanden
skall vara bekant med de förnämsta mekaniska hjelpmedel
för öfverförande och transformerande af rörelse, med de förnämsta
maskiner för att tillgodogöra sig vindens, vattnets och vattenångans
drifkraft; vidare med den mekaniska och kemiska framställningen
af några af de mest förekommande ämnena, såsom
metaller, glas, faience, väfnader, ull, papper, feta ämnen, såpa
och lysgas.
Fysiken och dess förnämsta tillämpningar.
Examen omfattar den experimentela fysiken och de vigtigaste
tillämpningar, som förekomma i det dagliga lifvet och industrien.
Examinanden bör vara bekant med de förnämsta naturvetenskapliga
metoder, som tjena till upptäckandet af naturlagarne och bestämmandet
af konstanter; han bör förstå att tillämpa dessa lagars
matematiska formler på enkla problem.
Framför allt är att lägga vigt på ett riktigt begrepp om sambandet
mellan de särskilda naturkrafterna, hellre än en utförlig
kännedom om detaljer. Så t. ex. fordras af läran om ljusets
interferens eller polarisation icke mera än som är nödvändigt för
uppfattningen af undulationsteorien och beviset för identiteten af
ljus- och värmestrålar.
Kemien och dess förnämsta tillämpningar.
Examen i kemi omfattar den oorganiska och hufvudpunkterna
af den organiska kemien. Valet mellan det gamla och nya
beteckuingssättet står examinanderna fritt.
Har kandidaten någon praktisk färdighet i qvalitativ analys
af oorganiska föreningar, räknas honom detta till godo vid
betygen.
122
Elementen af mineralogi, geologi, botanik och zoologi.
Examen i mineralogi och geologi omfattar de förnämsta kristallografiska
systemen, mineralens allmänna karaktärer, särskildt
de, som äro af mesta betydenhet för studiet af geologien och för
industrien; de hufvudsakligaste perioderna i jordytans historia och
deras kännetecken, sådana de framträda i försteningarna; hufvuddragen
af Nederländernas geologi.
I botaniken examineras främst på organografien och Linnés
system; i zoologien på djurkropparnes inrättning och de karaktärer,
på hvilka indelningen i klasser och familjer grundar sig,
Om examinanden dessutom eger några insigter i växt-anatomi och
fysiologi eller i djurfysiologi och om han genom egna observationer
förvärfvat specialkännedom om några familjer af växt- eller
djurriket, fästes derpå afseende vid betyggifvandet.
Vid denna examen skall så mycket som möjligt göras bruk
af naturföremål.
Elementen af kosmografi.
Jordens form och dimensioner och sättet hvarpå de kunna
bestämmas. Koordinaterna på jordytan och himmeln, de fenomen,
som orsakas af jordens rotation, af jordens och planeternas
rörelse kring solen och af drabanternas rörelser. Lagarne för
rörelsen och den allmänna attraktionen. Någon kännedom om
kometerna och om fixstjernorna, beträffande deras afstånd och
egna rörelse, om nebulosorna och vintergatan.
Nederländernas politiska institutioner.
Hufvudsakligen inrättningen af rikets, provinsernas och
kommunernas styrelse, sådan denna är faststäld genom grundlagen,
provinsiallagen, kommunallagen och andra organiska författningar,
samt det inbördes förhållandet mellan de särskilda
statsmakterna i Holland. Derjemte en kort öfversigt öfver
styrelsen i Hollands kolonier och besittningar i andra verldsdelar.
Politisk ekonomi och statistik.
Teorien för produktionen, fördelningen, cirkulationen, utbytet
och förbrukningen af rikedomen, styrelsens inflytande på det
123
allmänna välståndet, skatter och nationalskuld, frihandel och protektionism.
Vid examen i statistik är det nog, att kandidaten vet, ur
hvilka källor man har att hemta statistiska upplysningar om
fäderneslandet, och att han kan gifva en kortfattad framställning
(een beknopt overzigt) af landtbrukets, industriens, handelns och
finansernas tillstånd i fäderneslandet och i nederländska Indien.
Någon synnerlig kännedom om siffror kräfves icke.
Geografi.
Matematiska geografien är redan inbegripen i kosmografien,
den fysiska geografien omfattar hufvudsakligen klimatologi, teorien
för strömmar och vindar, fördelningen af växter, djur och menniskoraser
på jordytan. Vidare fordras: den politiska indelningen
af verldsdelarna, gränserna och ländernas naturliga beskaffenhet
(bergland och slättland), de förnämsta staternas statsform, industri
och handelsförbindelser, framför allt Nederländernas och deras
transmarina besittningars.
Historia.
Någon kännedom om gamla och medeltidens och mera utförlig
om nyare tidens historia. I förgrunden träda de särskilda
periodernas karaktär och folkens politiska och ekonomiska tillstånd
inom hvarje period. Nederländernas historia, deras förhållande
till andra folk, de styrelseformer, som hafva föregått den
närvarande; om tillkomsten af de holländska kolonierna.
Modersmålet.
Genom muntligt och skriftligt prof skall kandidaten visa
sin förmåga att begagna sitt modersmål med noggrannhet och
klarhet.
Litteraturhistoria. Synnerligen de 3 senaste århundradenas.
Franska, tyska och engelska språken.
Eu skriftlig uppsats öfver uppgifvet ämne bör visa, att kandidaten
förstår att utan grofva fel begagna sig af dessa 3 språk i
skrift. Den muntliga pröfningen, att han kan uttrycka sig riktigt
och göra reda för de grammatiska reglerna.
124
Examen i litteraturkännedom inskränker sig till de stora
epokerna af litteraturhistorien. Kandidaten bör hafva studerat
några af de förnämsta verken från de perioder, då litteraturen
stått mest i flor, äfvensom från den senaste tiden.
Elementen af handelsvetensTcaperna, hvaribland varukännedom och
bokhålleri.
Examinanden bör ådagalägga, att han känner någorlunda
väl uppkomsten, fabrikationen, de olika slagen, de karakteristiska
kännetecknen och de vanligaste förfalskningarna af ett visst
antal varor, som begagnas i industrien och den dagliga förbrukningen.
Han måste ock vara nog förtrogen med dubbla bokhålleriet
för att kunna föra eu journal och uppgöra ett bokslut. Härjemte
fordras ock någon kännedom om de förnämsta räknesätten, som
förekomma i handel, likasom om handelspapper och af dem härflytande
förpligtelse!''.
Frihands- och linearteckning.
Examinanden bör vara i stånd att teckna efter naturen antingen
några enkla kroppar eller ett gipsornament, likasom ett
hufvud efter eu litografierad modell. Beträffande linearteckning
måste han visa sin förmåga att begagna instrument genom att
utföra en geometrisk konstruktion. Vid examen är det tillåtet att
framlägga förut gjorda teckningar, såvida de äro kontrollerade af
vederbörande lärare.
Man torde efter genomläsandet häraf icke tveka att instämma
med Steyn Parvé, »att programmet är temligen vidsträckt, särdeles
när man tager hänsyn till skoltidens korthet.» Det torde ock
vara temligen svårt att förstå, huru verkligen »een grondige en
degelijke kennis», såsom lagen fordrar, kan förvärfvas i en sådan
mängd ämnen, då, såsom det synes af ofvan meddelade timplan,
i 4:de klassen 6 ämnen och i den öde 5 få nöja sig med hvardera
en timme i veckan, och flertalet af de öfriga blott har 2.
125
Också hafva såväl från allmänhetens som lärarnes sida yrkanden
framstälts såväl om inskränkning af ämnenas antal som minskning
af kurserna. Förmodligen är det väl, der som annorstädes,
att hvilket ämne än föreslås till strykning, upphäfva genast dess
målsmän sin röst för att bevisa dess oumbärlighet i praktiska
lifvet, och göra derpå det vanliga hoppet i bevisningen — ergo
måste det läsas i skolan.
Programmets öfverlastning lärer emellertid icke visat sina
följder i klena kunskaper hos dem, som kommit fram till examen,
men så mycket mera deri, att en stor mängd sluta utan att taga
examen.
Under åren 1866—76 hafva 1,453 elever från medelskolor
och 51 privatister anmält sig till examen; af dessa godkändes 1,196
af de förra och 33 af de senare. Högsta antalet examinander på
ett år har varit 213, lägsta på de senaste åren 197. Ungefär 85
% gå igenom.
Hvart taga de examinerade eleverna vägen? Äfven härpå
lemnar statistiken svar.1) Af ofvannämda 1,196 godkända elever
hafva 484 öfvergått till polytekniska skolan, 169 till någon
af anstalterna för utbildning af tjensteman i kolonierna, 111 till
universitetet, 91 till militärskolan, 128 hafva blifvit olika slags
tjensteman vid jernvägarne och administrationen, landtmätare,
apotekare o. s. v., 90 hafva vändt sig till yrkena, 60 till handeln,
23 blifvit lärare vid medelskolor och 26 folkskolelärare.
Utom dessa finnas ännu 6 å 700, som helt och delvis deltagit
i 5:te klassens kurs. Af dessa specialiseras lefnadsbanorna för
546, hvaraf blott må nämnas, att 91 gått till industrien och 120
till handeln och ej mindre än 60 blifvit apotekare.
Att emellertid den högre medelskolan motsvarar ett samhällsbehof,
är allmänt erkändt. *)
Statistik.
*) St. P. sid. 152.
126
De lärda
skolorna.
Timplan.
Kurser.
ii.
Reglementet för den lärda skolan i Holland är af så nytt
datum som den 29 Juni 1878. Någon vidare erfarenhet om dess
verkan kan alltså icke vara insamlad, hvarför i det följande
endast kommer att lemnas en kort redogörelse för det väsentligaste
af nämda reglementes bestämmelser.
Då den realafdelning, som förut varit förbunden med gymnasium,
efter borgarskolornas upprättande, så småningom indragits,
ega de senare numera endast en linie. Dock göres i den 5:te
och 6:te klassen någon modifikation i undervisningen för de lärjungar,
som skola vända sig till skilda fakulteter vid universitetet,
hvarom mera nedan.
Kursen vid den lärda skolan är 6-årig; inträdesåldern är normalt
12 år. Upptagandet sker efter afläggandet af en inträdesexamen.
Undervisningstiden fördelas efter följande skema:
l:a kl. 2:a kl. 3:e kl. 4:e kl. 6:e kl. 6:e kl. Summa.
Grekiska................. — 6 G 7 7 8 34
Latin..................... 8 6 6 6 7 7 40
Holländska ......... B 2 2 2 2 1 12
Franska.................. 4 2 2 2 1 1 12
Tyska..................... _ 3 2 2 2 1 10
Engelska -------- — — 3 3 2 1 9
Historia.................. 4 3 3 2 2 3 17
Geografi.................. .3 2 2 1 — i 9
Matematik............... 4 3 3 3 5 5 23
Fysik och kemi........ — — — __ 2 2 4
Naturalhistoria......... 2 2 — __ 2 2 8
Summa t:r 29 29 29 28 32 32 178
Icke mindre än 5 ämnen, deribland alla de moderna språken,
ega i högsta klassen endast en timme i veckan hvardera. Huruvida
härigenom någon säker språkkunskap kan vinnas, förefaller,
åtminstone pa afstånd sedt, tvifvelaktigt. Rörande fordringarna
i de särskilda ämnena, — till hvilka utom de ofvan uppräknade
äfven kan foras den valfria hebreiskan — må blott nämnas:
I grekiska kräfves af alla ej blott lättare attisk prosa och
episk poesi utan jemväl svårare prosa samt lyrisk och dramatisk
poesi. Dessutom hafva de, som vid universitetet skola egna sig
127
sig åt teologi, juridik eller åt hvad vi kalla den humanistiska
sektionen af filosofiska fakulteten, att i 5:te klassen använda 2
timmar i veckan på kursiv läsning af lättare prosa, och i 6:te
klassen 3 timmar åt prosa och episk peosi.
I latin är förhållandet enahanda; äfven der få förutnämda
lärjungar utom den allmänna latinska kursen, som likaledes omfattar
både svårare prosa och lyrisk samt dramatisk poesi, använda
respektive 2 och 3 timmar till kursiv läsning af författare
och till romerske antiqviteter.
Dessa lärjungar befrias deremot från den högre kursen i matematik,
och från naturalhistoria i de högsta klasserna.
I matematik omfattar den allmänna kursen: algebra t. o. m.
andra gradens eqvationer, läran om progressioner, bruket af logaritmer,
geometri i planet och rymden med planimetriska och stereometriska
beräkningar.
För dem, som vid universitetet skola studera medicin eller
inom den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten, gifves en
särskild kurs på 2 timmar i öde och 3 timmar i öde klassen,
omfattande plan och sferisk trigonometri, de första grunderna
af plana koordinatgeometrien, samt dessutom öfning på problem.
Gymnasialkursen afslutas med eu afgångsexamen, som hålles
inför eu af undervisningsministern förordnad examenskommission
och till hvilken examen äfven privatister kunna anmäla sig.
De, som på eu gång examineras, få utgöra högst 12. Examen
fördelas på 3 dagar, men kan, om så behöfves, utsträckas till 4.
På första dagen examineras alla, och då atläggas följande skriftliga
prof:
1) En öfversättning från grekiska till holländska.
2) En uppsats på modersmålet öfver ett ämne, som lärjungen
har att välja bland 6 förelagda.
3) En algebraisk uppgift (t. o. m. 2:a gr. eqv.).
4) En geometrisk uppgift (inom planimetri och stereometri).
5) Öfversättning från franska, tyska och engelska till modersmålet.
Det tyckes, som om examinanden borde kunna vara trött
efter en sådan skriftlig examen och få hvila sig återstoden af
dagen. Men nu återstår:
först muntligt samtal, hvartill de aflagda skrifprofveu kunna
gifva anledning; vidare muntlig examen i grekiska, omfattande
Afgångs
examen.
128
Skolstyrelse.
Skolafgift.
lättare prosa och episk poesi, vidare motsvarande examen i latin,
och slutligen examen i historia.
Andra dagen examineras de egentliga klassisterna, först skriftligen
med en latinsk stil och sedan muntligen i svårare grekiska
och latinska författare samt i matematik.
Tredje dagen examineras matematici, som först hafva att
aflägga ett latinskt stilprof, vidare ett matematiskt prof, som
»sträcker sig i algebra t. o. m. progressioner och i geometri
t. o. m. sferisk trigonometri», och derefter examineras muntligt i
svårare grekiska och latinska författare.
Hvarje kommun med minst 20,000 invånare är skyldig att
upprätta en lärd skola, som åtnjuter understöd af staten, ehuru
ofta till ganska ringa belopp. Den i regeln 6-åriga kursen kan
dock med regeringens samtycke inskränkas till 4-årig, och då
kallas läroverket ett progymnasium.
Hvarje gymnasium står under kontroll af ett kollegium af
kuratorer, som utnämnas af kommunalrådet, och öfvervakas från
statens sida af inspektörer. Kommunalrådet utnämner lärarne,
sedan kuratorerna upprättat förslag och distriktsinspektören afgifvit
sitt utlåtande. Kommunalrådet bestämmer dessutom såväl
lärarnes antal, som lärarelönernas belopp.
Den skolafgift, som alfordras lärjungarne, får ej öfverstiga
100 fl. om året.1)
De holländska gymnasierna kunna alldeles icke jemföras med
skolorna i andra länder till följd af det ringa antalet lärjungar.
Endast en skola, den i Amsterdam, är jemförlig med ett bland
de mindre af våra högre allmänna läroverk, den egde år 1876
149 lärjungar. De flesta skolor stå, hvad lärjungeantalet beträffar,
i jembredd med våra pedagogier och treklassiga läroverk. Således
funnos i Holland förstnämda år 51 s. k. gymnasier; men bland
dem räknade
'') Samtliga utgifterna för dessa skolor stego 1876 till 280,000 fl., deraf voro
statsbidrag 40,000, kommunalbidrag 180,000, skolafgifter 60,000 fl.
129
10 st. mindre än 10 lärj. (ett 2, och ett 3 lärj.)
21 » från 10 till 20 lärj.
5 | » | )) | 21 » | 30 | » |
8 | » | » | 31 » | 50 | » |
6 | » |
| 51 » | 70 |
|
1 | )) |
| öfver | 70 | » |
Då lärareantalet måste stå i något förhållande till lärjungarnes,
är det lätt att förstå, huru mycket af skollagens fordringar, som
skall kunna uppfyllas vid en skola med t. ex. en eller två lärare.
Å andra sidan finnas visserligen skolor, der lärareantalet är häpnadsväckande
stort, t. ex. Leiden med 16 lärare och 51 lärjungar,
Haarlem med 11 lärare och 26 lärjungar, samt Kampen med 15
lärare och 19 (nitton) lärjnngar! Men det är tydligt, att dessa
lärare måste till en stor del vara timlärare, som hafva sin hufvudsakliga
verksamhet på andra håll.
Likväl bör här tilläggas, att ofvan omförmälda statistik hänför
sig till tiden före den senaste skollagens trädande i kraft;
huruvida förhållandena på senare åren ändrats, så att de små
skolorna försvunnit och de större vuxit, derom föreligga ingå upplysningar.
B 9
Lärjnn geantal.
Lärov.-kom. bet. Bilagor.
130
Inledning.
Belgiens skolväsende.1)
(Mellanundervisningen).
Om Belgien gäller kanske mer än om något annat land, att
skolfrågan är en af de främsta politiska frågorna, ock på grund
deraf har ock, såsom en af Belgiens framstående vetenskapsmän
Alphonse Le Roy anmärker, »genom händelsernas makt undervisningsväsendet
i Belgien kommit att helt och hållet intaga en
undantagsställning».
Undervisningen, hvilken i detta, såsom i andra länder, sedan
medeltiden låg i det andliga ståndets händer, hade från det
16:de århundradet till största delen öfvertagits af jesuiterna.
Först efter dessas fördrifvande i slutet af 18:de århundradet
bemäktigade sig staten undervisningsväsendet. De stridigheter,
som härigenom efter hand uppkommo mellan den verldsliga och
den andliga makten, föranledde mer än något annat det österrikiska
väldets störtande i Belgien och landets införlifvande
med Frankrike. Under den tid, som nu följde, ordnades undervisningen
i Belgien på samma sätt, som i Frankrikes öfriga
provinser, hviket fortfor, till dess Belgien år 1814 blef en del
af det nederländska konungadömet. Den holländska regeringen
ville nu på alla stadierna leda den offentliga undervisningen;
men då den dervid, för att undandraga Belgien Frankrikes inflytande,
dels ville göra protestantiska ideer gällande, dels sökte
bereda det holländska språket allt större utrymme, ådrog den
sig saväl det klerikala som det liberala partiets missnöje, och
bada partien i förening åstadkommo 1830 års revolution, genom
hvilken Belgien skildes från Holland.
Då missnöjet med den holländska regeringens tvångsåtgärder
med afseende på undervisningens ordnande och skolornas organisation
verksammast bidragit till revolutionens framkallande,
blef helt naturligt en af den nya provisoriska regeringens första
åtgärder att upphäfva alla undervisningens frihet inskränkande
'') Redogörelsen är afgifven i slutet af år 1883.
131
författningar, och. statsregeringen bibehöll åt sig blott rätten att
vid beviljandet af subsidier ur statskassan uppställa vissa vilkor.
Samma uppfattning ledde ock, vid uppgörandet af konstitutionen
för den nya staten, till införande i densamma af den berömda,
men sedermera så olika tolkade art. 17: »Undervisningen är fri;
hvarje preventiv åtgärd är förbjuden; bestraffningen af felsteg
regleras blott genom lagen. — Den på statens bekostnad meddelade
offentliga undervisningen regleras likaledes genom lagen».
Så långt räckte enigheten mellan det klerikala och det liberala
partiet; men då det blef fråga om tillämpningen af art. 17, uppstodo
mellan dem de bittraste strider, hvilka i hög grad fördröjde
och försvårade sakernas nöjaktiga ordnande. Först reglerades
den högre undervisningen genom universitetslagen af den
27 Sept 1835, sedermera folkskolorna genom lagen af den 23
Sept. 1842 och ändtligen »mellanundervisningen», men ej förr än
genom lagen af den 1 Juni 1850.
Det klerikala partiet, som vill bibehålla äfven mellanunder- Striden mellan
visningen i biskoparnes och de andliga kongregationernas (Jesui- **
ter, Augustinska fäder, Josefiter, Hieronymiterbröder etc. *) hän- raia paritet,
der, yrkar å sin sida strängt på undervisningens frihet samt förstår
dermed att undervisningen bör vara en privat angelägenhet, uga undervisoch
att staten bör taga befattning med denna, endast der och
när den enskilda företagsamheten visar sig oförmögen att motsvara
rättmätiga anspråk. Det liberala partiet åter yrkar äfven
på undervisningens frihet, men anser att, för att denna skall
blifva verklig, det är nödvändigt, att staten, biträdd af kommunerna,
i regeln öfvertager all undervisning, så att det står öppet
för hvem det vill att i en offentlig anstalt erhålla sin undervisning;
den enskilda undervisningen åter har endast att tillfredsställa
deras anspråk, hvilka ej åtnöjas med den af staten lemnade
eller befordrade undervisningen. Det klerikala partiet förebrår
sina motståndare, att de af undervisningen vilja göra ett
statsmonopol, hvarigenom dess frihet tillintetgöres; det liberala
partiet åter förevitar motpartiet, att det vill hafva undervisningen
till ett kyrkligt monopol, hvarigenom dess frihet dödas. På
alla undervisningens områden herskar derför i Belgien en öppen
kamp mellan privatanstalterna, hvilka till allra största delen
’) Antalet religiösa samfund (communautés) i Belgien är mycket stort; der
finnas 453 sådana, inneslutande nära 3,000 män och mer än 12,000 qvinnor.
Största delen af dessa samfund egnar sig åt undervisningen.
132
utgöras af klerikala inrättningar, och de offentliga anstalterna (statens
eller kommunernas), hvartdera slaget gynnadt af hvart sitt
af de två såväl inom skolornas publik som inom representationen
öfver hufvud taget jemnstarka partierna, det klerikala och det
liberala.
Två starka vapen har det klerikala partiet mot de offentliga
anstalterna och deras oberoende, af kyrkan: budgeten och
religionsundervisningen. Ju mer den genom statens försorg meddelade
undervisningen utvidgas, desto högre stiga naturligen utgifterna
för densamma, och i synnerhet då deficit uppstår i statskassan,
och i följd häraf den alltid mindre angenäma nödvändigheten
inträder att höja skatter eller söka nya skattetitlar,
är det klerikala partiet ej sent att vägra skatternas ökande
och i stället yrka på inskränkning af de i deras tanke till stor
del öfverflödiga utgifterna för statsundervisningen. I ett katolskt
land, sådant som Belgien, har religionsundervisningen i
skolorna en helt annan ställning än i ett potestantiskt. Å ena
sidan måste den meddelas af prester, å andra sidan måste dessa
hafva biskoparnes tillstånd att dervid biträda, och detta tillstånd
hafva de belgiska biskoparna i allmänhet lemnat endast på vilkor,
som ansetts för staten förödmjukande och oantagliga, i det de
fordrat rätt att bestämma äfven öfver den öfriga undervisningen
samt utöfva kontroll öfver de öfrige lärarnes ej endast offentliga,
utan stundom äfven privata lif. Då i följd häraf religionsundervisningen
måst inställas i en stor del offentliga anstalter,
hafva dessa derigenom gjorts omöjliga för många i religiöst afseende
ömtåliga föräldrar, hvilka sålunda tvungits att för sina
barn anlita de af de andlige ledda skolorna. — Dessa sistnämda
åter förevitas, att de bibringa lärjungarne en katolskt-ortodox
verldsåskådning, föga passande för ett fritt samhällsskicks ututveckling
i vår tid; det är derför nödvändigt att om landet
skall kunna motse en lugn framtid, uppfostran frigöres från kyrkans
band, hvilket i ett land, der de andliges ställning är så
fast grundad och så betydande, som i Belgien, ej kan ske annorlunda,
än genom statens kraftiga ingripande gent emot kyrkan.
Sådana åsigter, hvilka bland allmänheten synas hafva stor utbredning,
göra det möjligt för det liberala partiet att uppehålla
striden.
Den lugna ställning, staten alltid förmår gifva sina inträtningar,
och den omsorgsfulla och energiska vård, som från
133
undervisningsministeriets sida onekligen egnas dem, hafva ock
åstadkommit, att de under statens uppsigt stälda skolorna med
framgång kunna täfla med de klerikales, oaktadt det förtroende
dessa sistnämda af ålder ega och i många afseenden äfven torde förtjena.
Dock är täflingens slutliga utgång ännu ingalunda gifven.
Körande de båda slagen af skolor anför svenske ministern
i Bryssel i embetsskrifvelse den 5 Mars 1883 till utrikesdepartementets
chef bland annat följande:
»Mot statens skolor anmärkes, att fordringarna äro för höga,
att för stor vigt lägges å många kunskapers inhämtande, för
liten å karaktärsutbildning. Vidare: att förhållandet mellan lärare
och lärjungar blir alltför mekaniskt och inskränkt till
sjelfva undervisningstimmarne, hvarigenom lärjungen ej fattar förtroende
för läraren. Frånvaron af bönestunder och religionsundervisning
utgör också ett hufvudinkast mot statens skolor. Sedan
1881 års omgestaltning af statens »écoles moyennes» besöker
nemligen presterskapet icke dessa skolor''). Art. 17 i konstitutionen
lyder: »L’enseignement est libre; toute mesure préventive
est interdite». — Dessa bristfälligheter hafva på ett lyckligt sätt
blifvit lösta af enskilda, mest under katolska presterskapet och
ordnarne stående läroverk, Grundlagens ofvan citerade paragraf
skyddar dem. Deras antal är lika stort med statens, och elevernas
mängd större. De kallas »Instituts» eller »Colléges»,
och de förnämsta äro Institut de Saint-Louis i Bryssel och Collége
Notre Dame i Tournai. Fastän dirigerade af katolska
presterskapet och kongregationerna äro dessa medelskolor i högt
anseende, och många fäder, som tillhöra »parti libéral» (d. v. s.
antikyrbliga partiet), låta i colléges och instituterna uppfostra
sina barn, emedan der åtnjutes religionsundervisning, diciplinen
der är strängare och lärarne äfven utom lästimmarne mer
sysselsätta sig med sina lärjungar, af hvilka flere eller färre
bo i kollegiet eller institutet. Dertill kommer i flere kollegier,
att lärarne ej åtnjuta någon aflöning, utan underhållas
af orden, äro således alldeles befriade från alla näringsomsorger
samt kunna uteslutande sysselsätta sig med sina lärjungar. I
betraktande af dessa kollegiers allmänt erkända utmärkthet, tilllåter
jag mig hafva äran härjemte öfversända: studieprogram för
Institut Saint-Louis i Bryssel, Colléges de Saint-Michel i dito,
Collége Notre Dame i Anvers och Collége S:t Joseph i Turnhout.
'') Jfr dock sid. 142.
134
Dessa kallas i allmänhet écoles libres, emedan de ej är o underkastade
statens kontroll.»
Om samma sak skrifver en svensk lärare (1877). »Lärarne
vid atenéet i Bryssel påstodo, att de lärjungar, som kommo från
dessa klerikala pensioner, voro särdeles illa förberedda. Huru
härmed förhåller sig, vet jag icke.» Den gjorda reservationen
synes vara påbjuden af försigtigheten, enär man, vid värderandet
af omdömet från lärarne vid atenéet, ovilkorligen måste taga med
i räkningen den förbittrade konkurrens, som råder mellan deras
eget och de af dem förkättrade läroverken.
Att de andliges skolor, med afseende på allmänhetens förtroende,
ej förlora på jemförelsen med de offentliga skolorna,
synes vara påtagligt. Orsakerna härtill torde hufvudsakligen
vara följande: möjligheten för de andliges skolor att fritt ordna
religionsundervisningen, deras tillmötesgående mot en stor del
familjers — för öfrigt på ett svårt lyte i samhällslifvet häntydande
— böjelse att lemna sina barn i internat och ej minst
deras i många afseenden goda pedagogiska traditioner —- jesuiterna
hafva af ålder ansetts för dugliga skolmästare — och deraf
följande praktiska metoder för undervisning och uppfostran. Den
belgiska styrelsen åter har vid ledningen af de under den sorterande
skolorna måst ersätta den bristande traditionen — man
erinre sig, att statsläroverken ej äro äldre än sedan 1850 — med
reglementen och kontroller, och åtminstone främlingen förefaller
det, som om den härvid gått alltför mycket i detalj och varit
alltför ängslig samt i följd häraf måst taga sin tillflykt till en
alltför stark centralisation. Dock är det möjligt, att den utväg,
styrelsen tillgripit, varit den enda rätta under de abnorma förhållanden,
under hvilka den arbetat. Men först då den anser sig
kunna lita på, att anstalternas inre lif, lärarnes kärlek till sitt
kall och föräldrarnes intresserade deltagande för skolornas uppgifter
göra en stor del af reglementena och kontrollerna öfverflödiga,
först då skall det förtroende komma, hvilket man i den
sanna upplysningens namn så gerna önskar dessa inrättningar
gent emot deras rivaler, och hvilket de, genom det energiska och
insigtsfulla arbete, som blifvit nedlagdt- på deras skapande och
ordnande, så väl förtjena. I alla händelser förefaller det, som
om kampen mot mäktiga medtäflare ryckt regeringen in i en
hvirfvel af experiment, från hvilken den ännu knappast torde
skönja vägen för det lugna fortskridandet. — Hvad mångläseriet
135
och. fordringarnas storlek beträffar, så synes — att döma af de
öfversända programmen — förhållandet härmed var ungefär detsamma
i de klerikala skolorna som i de offentliga.
Äfven ett annat förhållande, numera visserligen mindre af Tv,
politisk art, men alltid i och för sig mycket betydande, orsakar
i Belgien särskilda svårigheter vid mellanundervisningens ordnande.
Landets befolkning är nemligen delad i två något så när
jemns turka delar, som tala olika språk, franska och flamländska.
År 1876 var antalet af dem, som talade;
flamländska.................. 2,659,900
franska.........--------------- 2,256,850
två eller tre språk.....- 370,750
tyska________________________- 38,050 o. s. v.
eller i procent:
flamländsktalande .............. 49,34
fransktalande..................... 42,2 9
tysktalande....................... 0,7i
två eller tre språk talande
(mest flamländare)...........- 6,9 5
andra språk ............... 0>2i
100,oo
De fransktalande äro således visserligen till antalet något
underlägsna, men man förstår lätt, att franskan, på grund af
dess stora betydelse såsom kulturspråk, sträfvar att vinna allt
större terräng. Franskan begagnas allmänt i de stora radplägande
församligarna och i hela administrationen likasom i armén;
men deras framsteg bero hufvudsakligen på det bruk man
frivilligt gör af densamma i vetenskap, litteratur, industri och
handel. Franskan är mer än flamländskan civilisationens språk
i det nuvarande Belgien. Å andra sidan har flamländskan ännu
för sig det större antalet. Den har ock genom pånyttfödelsen
af sin litteratur under de senaste 30 åren vunnit betydligt i fasthet
och sammanhållning. Härtill har äfven mycket bidragit
sammansmältningen af holländskan och flamländskan till ett språk,
; inhemska
språk.
136
hvilket det lyckats ifrarne för det flamländska språket att sedan
år 1864 genomföra; man kan säga, att detta språk nu talas af
sex millioner menniskor. Då man dessutom tager i betraktande
den tendens ett jemförelsevis mera nationelt språk i våra
dagai bär att arbeta sig fram gent emot ett annat, som företrädesvis
tillhör ett större land, så skall man utan svårighet fatta,
att styrelsen tid efter annan tvungits att stärka flamländskans
ställning i skolorna: den senaste åtgärden i denna riktning togs
i början åt innevarande år och vidkom flamländskas användande
såsom det språk, hvarpå undervisningen i vissa ämnen skulle
meddelas inom landets flamländska del.
Svårigheter i Belgien har naturligen äfven, såsom i andra land, styrelVidordna„7.
assens uppmärksamhet måst tagas i anspråk för de rörelser i skolväsendet,
som orsakats af vår tids särskilda uppfattning rörande
en mer omfattande bildnings allmännare spridande, större åskådlighet
i undervisningen och de nyare språkens och vetenskapernas
ställning såsom skolämnen. Och då den haft dessa i och för sig
svåra problem att lösa, samtidigt med att den måst tillgodose
tva språk i egenskap af modersmål samt under nyskapande af
inrättningar haft att bekämpa ett under århundraden väl organiseradt
och af djupt rotade fördomar understödt motstånd, sä må
den förlatas, om experimenten och de provisoriska cirkulären
följt väl tätt pa hvarandra, om den stundom så i ett som annat
gått. nog våldsamt tillväga, om den ännu ej lyckats att få undervisningsväsendets
utveckling inifrån så i gång, att man deri
har en tillfredsställande borgen för den i förhållande till organisationstidens
korthet nästan gigantiska skapelsens jemna och
lugna fortvaro.
Den nuvaran- Såsom man åt det föregående kan förstå, är det då det libe—
dlucMoZ'' rala Partioet Iiaft makten1) — i representationen och i ministeriet
— som åtgärder egentligen vidtagits för utveckling af den
genom staten ombesörjda mellanundervisningen. Sä var det ett
^Ministeriel var: 1847—52liberalt, 1852—55moderat-liberalt, 1855—57moklerikalt,
1857—70 liberalt, 1870-78 klerikalt, 1878-84 liberalt, 1884 —
klerikalt.
137
liberalt kabinett, som lyckades genomdrifva lagen af den 1 Juni
1850, genom Hvilken först statsläroverken i det frigjorda Belgien
åvägabragtes, och likaså ett liberalt kabinett, som åstadkom
lagen af den 15 Juni 1881, Hvilken innebär betydande modifikationer
af den förra i syfte att utsträcka statsundervisningen.
Det är i dessa två lagar, som grunderna för den nuvarande organisationen
af Belgiens offentliga läroverk finnas, och må derför
i främsta rummet en redogörelse för dem lemnas.
Lagen af den 1 Juni 1850, modifierad genom lagen af den
15 Juni 1881. Grunderna för de offentliga
mellanläroverkens organisation.
lista kap. Allmänna bestämmelser.
Denna lag äro de inrättningar för mellanundervisningen olika slag af
underkastade, som bero af styrelsen, kommunen eller provinsen1). skolor.
A. Styrelsens inrättningar äro af två grader:
l:o) Högre mellanskolor, under namn af kungliga atenéer;
2:o) Lägre mellanskolar, i Hvilka skulle uppgå (1850) de
högre primärskolorna, äfvensom de skolor, som då gingo under
benämningen industriela och kommersiela skolor; de hafva titeln
mellanskolor (écoles moyennes) och (goss-skolorna) kunna vara
förenade med ett atené.
Antalet kungliga atenéer eller kungliga kollegier (colléges
som de från 1881 äfven kunna heta) skall vara åtminstone 3 i
provinsen Hainaut och åtminstone 2 i hvar och en af de öfriga
provinserna (enligt 1850 års lag bestämdt 2 i den förstnämda
och bestämdt 1 i hvar och en af de öfriga) —• således åtminstone
19.
Antalet af statens mellanskolor för gossar skall höjas till
åtminstone 100 (enligt 1850 års lag högst 50).
Genom styrelsen skola inrättas åtminstone 50 mellanskolor
för flickor (statsskolor för flickor inrättades först genom lagen
af 1881).
'') Belgien, med en areal af 29,455 qvkm. och en befolkning af 5,476,668
invånare , (år 1878), är deladt i 9 provinser, som nästan motsvara de gamla feodala
herredömena. Provinserna åter äro delade i kommuner, hvilkas antal kan vexla
år ifrån år, efter den lagstiftande maktens beslut. År 1876 funnos i hela landet
2,575 kommuner, med en medelbefolkning af 2,100 invånare (Bedas).
138
Anm. 1. På grund af 1850 års lag funnos sedan den tiden 10
kung! atenéer1), och på grund af 1881 års lag voro den 31 Dec. 1881
till sådana förvandlade tolf inrättningar, som förut varit kommunala, af
staten understödda kollegier. Från sistnämda tid till tidpunkten Februari
1883 hade ytterligare 2 kungl. atenéer elller kollegier blifvit organiserade,
så att då 24 sådana funnos; ännn 3 hade styrelsen för afsigt att
inrätta.
Af mellanskolor för gossar funnos sedan 1850 502); enligt 1881
års lag blefvo under loppet af 1881 13 sådana skolor förvandlade från
kommunala till statsskolor samt 2 nya statens mellanskolor upprättade.
Sedermera hafva (till Febr. 1883) 13 tillkommit, så att hela antalet
då utgjorde 78, hvarjemte styrelsen var sinnad att ytterligare skapa 33
sådana.
Statsmellanskolor för flickor funnos, såsom redan nämts, ej före 1881.
Enligt lagen af detta år öfvertog staten under senare delen af samma
år 22 kommunalskolor för flickor, hvarjemte 4 nyskapades. Derefter (till
Febr. 1883) hafva 7 tillkommit, så att hela antalet af statens mellanskolor
för flickor då utgjorde 33. Ännu 18 ärnade styrelsen organisera.
En i sanning oerhörd tillökning i antalet statsskolor under de två
senaste åren (sedan Sept. 1881)!
Anm. 2. Redan 1870 införde den då ännu qvarsittande liberala
ministéren 50,000 fr. på budgeten till understöd åt mellanskolor för
flickor. Men den samma år tillsatta klerikala ministéren förvandlade
detta anslag till understöd åt folkskolor med utvidgadt program. 1878,
då en liberal ministér å nyo kom till styret, återfick den beviljade summan
den karaktär, som ursprungligen tillämnats henne. 1881 lyckades
det samma ministér, oaktadt det klerikala partiets energiska motstånd,
att genomdrifva inrättandet af statsmellanskolor för flickor. Styrelsen är
oförhindrad att, der den så finner lämpligt, utsträcka undervisningen i
dessa, så att de blifva högre mellanskolor; i det hela äro de dock afsedda
att vara lägre sådana.
Inom områden, som omfatta flere kommuner, kan styrelsen
såsom sektioner af det i en af dessa belägna atenéet betrakta
de latinklasser, som äro förbundna med grannkommunernas offentliga
mellanskolor. — Bestämmelse härom kan dock ej göras
utan ansökan af den häri intresserade kommunen.
Anm. Denna bestämmelse tillkom i 1881 års lag, hufvudsakligen
för staden Bryssels skull, på det att de i dennas förstäder belägna
lägre skolorna skulle blifva mera likstälda med de lägre klasserna af
stadens atené och derföre vinna mer förtroende — till nytta både för *)
*) Förvandlade till sådana efter att förut hafva varit gamla kommunala kollegier,
sedan länge understödda af statskassan.
2) 26 af dessa hade förut varit högre folkskolor; 12 industriela och kommersiela
skolor, med statens bistånd upprättade af kommunerna.
139
dem sjelfva och för atenéet, hvars öfverbefolkning derigenom skulle motarbetas.
Dessa inrättningar mottaga endast externa elever; men i de
kommuner, der de äro förlagda, kunna borgmästare ock råd, på
bemyndigande af kommunalrådet, med enskilde göra upp om
bållandet af pensionat, förbundna med atenéet eller mellanskolan.
B. Provinsernas eller kommunernas anstalter för mellanundervisningen
hafva en organisation, öfverensstämmande med
styrelsens; de benämnas provinsiela eller kommunala kollegier
(de högre, med samma uppgifter som de kungl. atenéerna) eller
mellanskolor (de lägre, kunna inrättas för flickor eller gossar).
De äro af 3 slag:
l:o) provinsiela eller kommunala anstalter, understödda af
statskassan;
2:o) anstalter, uteslutande provinsiela eller kommunala;
3:o) enskilda anstalter, hvilka kommunen gifver sitt skydd,
i det den beviljar dem vare sig understöd eller lokal (så kallade
»établissements patronnés»).
Anm. 1. Af l:a slaget (subventionerade skolor) funnos den 31 Dec.
1878 17 högre och 11 lägre (alla kommunala; några af provinserna
grundade anstalter för mellanundervisningen synes ej hafva funnits vid
den ifrågavarande tidpunkten); af 2:a slaget inga högre och 3 lägre
kommunala; af 3:e slaget 10 högre och 7 lägre, alla ledda af biskoparne.
Efter den tiden har antalet af åtminstone det l:a slagets skolor
betydligt minskats, enär de nästan alla blifvit förvandlade till statsskolor
(se ofvan). •—• Det 3:e slaget synes äfven komma att snart försvinna,
enär inga nya sådana skolor, på grund af 1881 års lag, få inrättas,
och de gamla, så snart deras koncessionstid — förut högst 10,
efter 1881 högst 5 år — är ute, måste upphöra, om då ett kungl. atené
eller kommunalt kollegium blifvit i kommunen organiseradt. De provinsiela
och kommunala anstalternas dagar synas således vara räknade i
Belgien. Representantkammarens »section centrale» synes (motsvara vårt
statsutskottet) yttrar i denna fråga (d. 26 Eebr. 1883): »Då en sådan
anstalt öfvergår från kommunens i statens händer, kan den blott vinna
derpå. Tv för det första kan staten, som förfogar öfvnr större hjelpmedel
än kommunen, visa sig något frikostigare med afseende på materiel
och aflöningar. Vidare vinna lärarne i värdighet och oberoende, då de
känua sig undandragna de små lokalinflytelserna (»aux petites influences
loeales»).
Anm. 2. Den 31 Dec. 1878 funnos 10 af staten understödda (jfr.
s. 138) n kommunala mellanskolor för flickor och 4 uteslutande kommunala.
År 1881 hade de förras antal ökats till 20, hvarjemte 5 ytterli
-
140
Religionsun
dervisningen.
gare skulle erhålla statsunderstöd. Sedermera har, genom deras förvandling
till statsskolor, antalet betydligt nedgått. (För år 1881 utgingo 78,000
fr. till understöd åt kommunala mellanskolor för flickor; i 1883 års budget
äro visserligen för samma ändamål 70,000 fr. uppsatta, men styrelsen
har förbehållit sig rätt att använda 50,000 af dessa till statens läroverk).
De beslut af kommunalråden1), som innebära grundandet
af en anstalt för mellanundervisning, äro underkastade godkännande
af provinsialrådets ständiga utskott, med förbehållen rätt
af vädjande till konungen, i händelse af vägran. De beslut af
kommunalråden, som innebära upphäfvande! af en dylik anstalt,
underställas ständiga utskottets yttrande och konungens godkännande
(tillkommet genom lagen af 1881).
Provinserna eller kommunerna kunna icke öfverlåta åt en
tredje, helt eller till en del, den myndighet lagarne lemna dem
öfver deras anstalter för mellanunclervisningen. (Överenskommelser
af detta slag hade förut afslutits till förmån för de andlige,
hvaröfver stundom stor ovilja uppstod).
8:de artikeln i lagen af den 1 Juni 1850 har följande lydelse:
»Mellanundervisningen innefattar (comprend) religionsundervisningen.
De olika bekännelsernas prester skola inbjudas att
gifva eller att öfvervaka denna undervisning i de anstalter,
hvilka äro stälda under denna lag.
De skola också inbjudas att meddela »De conseil de
perfectionnement» (se nedan) sina iakttagelser beträffande
religionsundervisningen.»
Anm. Denna art., som tillkommit genom en kompromiss, har alltjemt
gifvit anledning till ändlösa strider, och knapt i någon parlamentarisk
debatt öfver undervisningsbudgeten torde partierna underlåta att
sysselsätta sig med densamma. Det liberala partiets mera åt venster
gående medlemmar vilja helt och hållet styrka artikeln och sålunda aflägsna
religionsundervisningen från skolorna (se t. ex. diskussionen i
representantkammaren den 14 Mars 1883); den närvarande liberala rege
'')
Kommunernas särskilda intressen äro representerade genom kommunalråd
(conseil communal), hvilkas medlemmar — till antalet minst 7, högst 31,
efter kommunernas storlek — väljas direkt, halfva antalet hvart 3:e år; den utförande
myndigheten inom hvarje kommun utgöres af borgmästare och råd (bourgmestre
och 2, 4 eller 5 échevins = le conseil échevinal), valda af konungen för
6 år. — Provinserna åter representeras af pr ovin si alråden (conseil provinciaux),
äfven utsedda genom direkt val; provinsens guvernör, utsedd af konungen, är
deras ordförande. Den utförande myndigheten inom provinsen innehafves af provinsialrådens
ständiga utskott (la députation permanente), bestående af 6 af provinsialråden
för 4 år valda medlemmar, till hälften omvalda hvart annat år, med
guvernören såsom ordförande.
141
ringen erkänner i principen riktigheten af en sådan åtgärd, men vill uppskjuta
den för att ej skada de af densamma så omhuldade statsskolorna
— oden vill ej trotsigt stöta lokala vanor för hufvudet».
Men om artikeln sjelf varit ett tvistefrö, så gäller det än mer om
en akt, till hvilken den gifvit upphof, den s. k. Antwerpenöfverenskommelsen
(La convention cVAnvers). Denna stadfästes på administrativ väg
genom ett kung! bref, föranledde sedan häftiga uppträden i kammaren
1854, men fick på visst sätt dennas godkännande, enär det ej lyckades
aktens motståndare att på grund af densamma åstadkomma ett misstroendevotum
mot regeringen. Den innehåller ungefär följande. Undervisningen
i religion meddelas af eu andlig, liknämd af stiftschefen och
antagen af styrelsen. Denne andlige har till uppgift att vaka öfver, att
lärjungarne, på tjenlig tid, fullgöra alla sina religiösa pligter. De böcker,
som användas vid religionsundervisningen, bestämmas af biskopen, och
den civila myndigheten förbinder sig att vid den öfriga undervisningen
ej begagna någon bok, som motsäger religionsundervisningen. En plats
förbehålles pimsten i statsskolans förvaltningsråd (se nedan). Lärarne
hafva särskilda pligter: i klassen böra de begagna alla tillfällen för att
inprägla hos lärjungarne den kristliga sedelärans grunder och kärleken till
en kristens pligter; i hela sitt uppförande hafva de att afhålla sig från
allt, som kan motsäga religionsundervisningen eller vara i strid med dess
föreskrifter (detta sistnämda blef på ett ställe tolkadt sfi, att lärarne ej
fingo tillhöra något illasinnad! samfund eller hålla någon tidning af liberal
färg).
Den nuvarande regeringen tolkar artikeln ungefär sålunda (se undervisningsministern
Van Humbéeck’s anförande i representatkammaren den
6 April 1881). Presterskapet inbjudes att meddela religionsundervisningen:
någon som helst myndighet öfver skolan lemnas det icke, utan deras rätt
att meddela religionsundervisning bör utöfvas utan något vilkor; sysselsätter
sig presten under lektionen med annat än religion (d. v. s. med
politik), så varnas han, och om detta ej hjelper, uteslutes han från undervisningen.
Skulle presterskapet ej vilja — på dessa vilkor — mottaga
inbjudningen, så kunna, i skolans lägre klasser, repetitionskurser i religion
(utan presterskapets biträde) anordnas, i öfverensstämmelse med familjefädernas
önskningar, hvaremot i de högre klasserna religionsundervisningen
bortfaller. Art. 8 innebär nemligen ej, att religionsundervisning måste
finnas i statsskolorna; den innebär blott, att den ej derifrån är utesluten;
den finnes ej heller upptagen i de ministeriela undervisningsprogrammen
för dessa skolor 1). Antwerpenkonventionen är olaglig; der den finnes,
utan att föranleda missgrepp, tolereras den dock af regeringen, som ej
vill gå bröstgänges till väga.
År 1880 biträdde presterskapet i 1 kungl. atené (Brygge) och 23
mellanskolor. Pör alla dessa anstalter, med undantag af 1 mellanskola,
'') Timtabellen för flickmellanskolorna upptager i främsta rummet »Morale»,
utan att dock någon tid åt densamma anslås. Det hänvisas till en not, som
säger: »Lärarne böra begagna alla tillfällen, som läsningen och öfversättningen af
de klassiska författarne erbjuda dem, för att hos lärjungarne inprägla den sunda
sedelärans grundsatser. Denna punkt påpekas till deras uppmärksammande; valet
af stycken och läsöfningar bör göras i öfverensstämmelse härmed».
142
Kompetensfordringar
för lärare.
gälde Antwerpenkonventionen. Enligt denna tog en andlig öfverallt del i
skolförvaltningsbyråns förhandlingar, med undantag för atenéet i Brygge
och 4 mellanskolor; ungefär samma förhållanden synas fortfarande ega
rum, och följden är, att religionsundervisningen är utesluten från de flesta
statsskolorna.
För att kunna nämnas till lärare (professeur, se nedan)
eller rektor (préfet des études, se nedan) vid de kung! atenéerna
och vid de provisionela eller kommunala kollegierna, de
må hafva statsunderstöd eller ej, fordras att ega diplom såsom
examinerad lärare för mettanunder visning en af högre graden (professeur
agrégé de 1’enseignement moyen du degré supérieur, se
nedan).
Föreståndare (directeurs, se nedan)'' och lärarne (régents,
se nedan) vid mellanskolorna, vare sig styrelsens eller provinsernas
eller kommunernas, böra hafva diplom såsom examinerad
lärare för mellanundervisningen af lägre graden (professeur agrégé
de 1’enseignement moyen du degré inférieur, se nedan)
Om ingen från statens normalanstalter (se nedan) utgången
diplomerad kandidat söker en ledig plats, kan denna öfverlätas
vare sig af styrelsen eller, om det är fråga om kommunala anstalter,
med dess bemyndigande (se nedan) till en lärare för
mellanundervisningen, som gjort privata studier, eller till och
med till en icke diplomerad kandidat; likväl får den icke diplomerade
kandidaten, som skall utnämnas under dessa förhållanden,
ej tillträda tjensten, förr än han bevisat sin skicklighet inför en
af styrelsen utsedd jury.
För att kunna utnämnas till biträdande lärare (maitre d’études.
(se nedan) eller uppsyningslärare (surveillant, se nedan)
vid ett atené eller kollegium fordras att antingen med framgång
hafva bestått ett af profven för vare sig kandidaturen i filosofi
och litteratur (candidature en philosophie et lettres, se nedan)
eller kandidaturen i vetenskaper (candidature en Sciences, se
nedan) eller att hafva betyg på fullständiga humanistiska studier
(études complétes d’humanités, se nedan); styrelsen kan
genom kungl. brefJ) bestämma andra vilkor, som böra fordras af
de sökande.
’) Det är i Belgien en väsentlig skilnad, om genom lag styrelsen (le gouvernement)
"bemyndigas att utfärda en bestämmelse eller den genom lag bemyndigas
att bestämma något genom arrété royal (kungl. förordning); i förra händelsen
öfverlemnas saken mera åt ministerns enskilda omdöme vid förekommande
särskilda fall.
143
För att kunna nämnas till uppsyningslärare vid en mellanskola
för gossar fordras att ega diplom såsom folkskollärare
(instituteur primaire).
För att kunna nämnas till uppsyningslärarinna (surveillante)
vid en mellanskola för flickor fordras att hafva erhållit diplom
såsom lärarinna (institutrice). — Samma diplom kan provisoriskt
bereda tillträde till de öfriga syslorna inom dessa skolor; styrelsen
har icke desta mindre rätt att låta de sökande undergå
fyllnadsexamina, hvilkas program skall fastställas genom kungl.
förordning. •— Ett kungl. bref skall bestämma tidpunkten, då.
befattningarna såsom lärarinna (régente) och föreståndarinna
(directrice) endast skola kunna gifvas åt sökande, som erhållit
särskild! diplom, intygande deras skicklighet att sköta dessa befattningar.
Ingen, som ej är född eller naturaliserad belgier, kan nämnas
till préfet des études, directeur, professeur eller régent vid
de af styrelsen, provinsen eller kommunen ledda anstalterna.
Här ofvan meddelade bestämmelserna gälla icke
l:o) personer, som redan (d. v. s. då lagen utfärdades, d. 15
Juni 1881) i en anstalt, ledd eller understödd af styrelsen, provinsen
eller kommunen, innehafva ifrågavarande syslor;
2:o) lärare i lefvande språk, grafiska konster (= skönskrifning
och teckning), musik, gymnastik, ej heller lärarinnor i sömnadsarbeten
(travaux ä 1’aiguille); vilkoren för tillträde till dessa,
syslor fastställas af styrelsen.
Styrelsen kan, på tillstyrkan af förbättring srådet (conseil de
perfeetionnement), meddela dispens frän vilkoren af nationalitet,
diplom, examen eller betyg, hvarom allt här ofvan talats ]).
I sammanhang härmed må äfven följande bestämmelser anföras
:
Vid organisationen af normalundervisningen af högre graden
(den, som leder till diplom såsom professeur agrégé de 1’enseignement
moyen du degré supérieur) skall kursernas längd förkortas
och profvens antal inskränkas till förmån för de doktorer i filosofi
och litteratur och de doktorer i vetenskaper, som vilja erhålla
diplom såsom examinerad lärare.
*) Såsom ofvan nämts, kan styrelsen, om ingen annan sökande till platsen
finnes, på eget bevåg taga en icke-diplomerad, hvilken då måste undergå särskilt
prof; den nu senast anförda bestämmelsen åter gäller oberoende af ett sådant nödfall,
och den enligt denna dispenserade beliöfver ej aflägga något prof, hvaremot
han måste hafva förbättringsrådets förord.
144
Diplom såsom examinerad lärare för mellanundervisningen af
l)åda graderna skola meddelas af en särskild jury och efter en
examen, för hvilken ett kung! bref bestämmer program och kostnader.
Om personalens rekrytering sådant fordrar, kan styrelsen
på vilkor, som den bestämmer, lemna tillträde till dessa examina
äfven åt personer, som icke hafva följt kurserna vid statens normalanstalter
(se nedan).
Anm. Som häraf ses, hafva numera statens normalanstalter i regeln
uteslutande rätt att bereda för lärarekallet vid de offentliga skolorna.
Före 1881 års lag var detta ej händelsen: enligt då gällande, i 1850
års lag gjorda bestämmelser voro doktorer, utan ytterligare prof, kompetenta
till alla skolsyslor, hvarjemte hvem det vara må, utan afseende
på stället, hvarest han gjort sina studier (såsom uttryckligen var i lagen
utsagdt), kunde inställa sig till lärareexamina och erhålla diplom. Något
företräde för den diplomerade lärare, som genomgått statsanstalt framför
annan diplomerad lärare fans ej heller stadgadt; enligt undervisningsministerns
yttrande i framställningen af motiven för 1881 års lag hade
dock redan förut sådant praktiserats.
Naturligtvis mötte genomförandet af 1881 års förändringar stort motstånd
och ej endast från ministérens fiender (de klerikale), utan äfven
från dess vänner. Ministären anförde både administrativa och pedagogiska
skäl; men knappast hade dessa varit till fylles, om ej de politiska,
hvilka ock torde varit de, som .egentligen framkallat förslaget, kommit
till hjelp.
I Belgien finnas för närvarande 4 universitet: 2 statsuniversitet, i
Liége och Gent; 2 fria *) universitet, ett i Löwen, styrdt af de klerikale,
och ett i Bryssel, ledt af det liberala partiet. Det är detta universitet i
Löwen, mera besökt, än något af de öfriga, som vid alla anordningar
rörande universiteten måste af vederbörande tagas i betraktande. Förut
meddelades de akademiska graderna af examensjuryer, bestående af lika
många medlemmar från de fria universiteten som från statens och utsedde
af statsmakten. Genom lagen af den 20 Maj 1876 gjordes häri en väsentlig
ändring; numera kan hvarje universitet, de fria lika väl som statens,
sjelft meddela dessa grader, hvarigenom således detta meddelande
undandrager sig styrelsens öfvervakande. Sistnämda lag, som tillkom
under en klerikal ministär, understöddes äfven af en ej obetydlig del af
det liberala partiet. Den antogs provisoriskt och skulle undergå revision
före den 1 Oktober 1880; den är emellertid äiyiu gällande, och först
den 12 Mars 1883 blef förbättringsrådet för den högre undervisningen
kalladt till extra sammanträde för att öfverlägga om de förbättringar,
som möjligen kunde vara att föreslå med afseende på de 18 första artiklarne
i densamma. De frågor, hvilka af den genom lagen införda nya
principen framkallas, omförmältes af undervisningsministern redan den
24 Sept. 1878 i ett tal inför förbättringsrådet:
'') D. v. s. af staten oberoende.
145
»Om staten tiar kunnat afstå från att genom sina delegerade låta
kontrollera vilkoren för duglighet hos de medborgare, som bestämma sig
för de fria yrkena (advokatens, läkarens), så torde den dock ej kunna afstå
från samma företrädesrätt med afseende på dem, som eftersträfva allmänna
syslor och framför allt syslor inom magistraturen.
Hvilka mått och steg måste den vidtaga för att skydda detta stora
intresse? Skilda lösningar framträda, och valet dem emellan är icke lätt:
Bör man med full rätt vid sfatsuniversitetens diplom fästa privilegiet
att gifva tillträde till de offentliga syslorna och icke medgifva samma
kraft åt de fria universitetens diplom, innan deras värde bestyrkts genom
offentliga pröfningar?
Bör man underkasta alla diplom, utan åtskilnad till universitet,
fyllnadspröfningar? Skoja dessa pröfningar sträcka sig till samma ämnen,
som redan varit föremål för examina vid universiteten, eller till nya ämnen?
Skola dessa sistnämda hafva en högre vetenskaplig karaktär, än ämnena
i universitetsexamina, eller skall man söka att gifva åt fyllnadspröfningarna
företrädesvis en praktisk karaktär?
I den händelse att man förkastade systemet med praktiska pröfningar
för att hålla sig till examina i höga vetenskaper, skulle staten låta meddela
undervisning i dessa sistnämda vid sina universitet eller i särskilda
anstalter?
Hvilket skulle, i sista händelsen, antalet af dessa anstalter vara och
deras karaktär? Skulle de vara förbundna med universiteten eller icke?»
Med afseende på lärarne har frågan fått den lösning, som af de ofvan
meddelade bestämmelserna framgår. Man förstår nu lätt motiven. Då
numera — sade man — personer kunna blifva filosofie doktorer utan
statens kontroll, så måste doktorernas vetenskaplighet och duglighet bestyrkas
derigenom, att de bevista normalkurserna och undergå de med dem
förbundna examina. Vidare bör staten hafva rätt att till lärare vid sina
anstalter företrädesvis välja sådana personer, som den lärt känna, under
det de genomgått" de af densamma anordnade kurserna; men då böra
icke heller, annat än då lärarekårens rekrytering fordrar det, andra än
normalskolans egna elever få tillträde till pröfningarna — någon skyldighet
att examinera andra lärare, än den sjelf tänker använda, kan staten
nemligen icke hafva. I den senare frågan fick regeringen temligen lätt
det liberala partiet med sig, men icke så i den förra, som ju äfven gälde
dess universitet, det i Bryssel. Ministern måste i diskussionen ytter
ligare
framhålla, att åtskilliga prof, som ej ingingo i doktoratet, nemligen
i metodik, pedagogik och undervisning, måste fordras af en lärare. Men
först sedan han lifligt skildrat, hurusom, för den händelse doktoratet
komme att berättiga till lärareplatser, det klerikala partiet kunde medelst
sitt universitet i Lofven skapa en lärarekår, fientlig mot den offentliga
undervisningen, hvilken kår detsamma, en gång kommet till makten,
kunde insätta i statsskolorna, så att den offentliga undervisningen skulle
anförtros åt dem, som önskade dess undergång; först sedan han gifvit
utsigt till att kursen för doktorerna kunde förkortas till några månader,
att de, om de på förhand undergått en tillfredsställande pröfning i metodologi
och pedagogik, kunde slippa med praktiska kursen, att internat
Larm.-horn. bet. Bilagor. B 10
146
vid normalskolorna ej skulle blifva obligatoriskt för doktorerna, att särskilt
för dessas räkning kurser till och med skulle kunna åvägabringas
utom normalskolorna, först då fick lian sitt parti med sig och artiklarne
härom i lagen voterade. Sedermera har lagen, åtminstone tils vidare
tillämpats så, att »doktorer i filosofi och litteratur och i vetenskaper
kunna omedelbart inställa sig inför juryn (vid normalskolorna) för att
erhålla diplomet såsom examinerad lärare (prof. agrégé) utan att hafva
att bestyrka någon föregående examen eller något vilkor af tid (som
skulle hafva förflutit sedan doktoratets erhållande).» (Se ministeriela förordningar
af 25 Maj och 5 Juni 1882 och senast den 16 och 26 Maj 1883.)
Om statens normalundervisning (för bildande af lärare och lärarinnor)
se nedan.
Dispenser från de faststälda kompetensvilkoren synas, åtminstone till
en början, beviljas i ganska stor utsträckning. Genom kungl. bref af den
19 Sept. 1882 t. ex. blefvo ej färre än 21 personer på en gång befriade
från vilkoret af lagligt diplom och utnämda till lärare (professeurs) vid
kungl. atenéer.
Statsskoloma. 2:a kap. De af styrelsen ledda anstalterna.
Ledningen af atenéerna och mellanskolorna tillhör styrelsen,
som utnämner hela deras personal.
Anm. Förvaltningen för den offentliga undervisningen tillhörde sedan
konungarikets organisation departementet för det inre (Dép. de 1’Intérieur),
till dess att, genom kungl. bref den 19 Juni 1878, en särskild ministér
för den offentliga undervisningen (Ministére de 1’Instruction publique) bildades
x). Den liberala ministér, som nämda år kom till makten, satte
nemligen bland de främsta punkterna på sitt program den om den offentliga
undervisningens utsträckande och befästande, och en första åtgärd härför
var bildandet af det nya departementet, hvars förste chef blef P. Van
Humbéeck. Ministeriet innefattar, utom ministerns kabinett och generalsekretariatet,
tre förvaltningar, en för hvartdera slaget af undervisning,
styrda af generaldirektörer (directeurs généraux).
Regeringen utöfvar uppsigten öfver mellanundervisningen
medelst inspektörer (se nedan) och en lokal förvaltningsbyrå (bureau
d’administration).
Lokalförvah- Den byrå, som bildar atenéets eller mellanskolans förvaltmngsbyra,
njngSr^^) bestå,r af: l:o) borgmästare och råd; borgmästaren eller
en af honom utsedd rådsherre är ordförande; 2:o) minst 4, högst *)
*) Enligt belgiska konstitutionen kan konungen öka de ministeriela departementen,
då han anser det lämpligt; dock är det naturligtvis kamrarne, som hafva
att bevilja de utsedde embetsmännens löner.
147
6 medlemmar, som nämnas af regeringen bland dubbelt så många
af kommunalrådet föreslagna kandidater. Åtminstone hälften af
kandidaterna tages utanför kommunalrådet. — Byrån förnyas
hvart tredje år; de afgående medlemmarne kunna nämnas å nyo.
— Provinsens guvernör kan taga ordförandeplatsen i atenéets eller
mellanskolans byrå; på samma sätt kretskommissarien, beträffande
mellanskolan, inom de under honom lydande kommunerna. Befattningen
såsom medlem af byrån är utan ersättning.
Oberoende af andra uppgifter, som kunna anförtros byrån af
allmänna eller enskilda reglementen har densamma såsom sin
särskilda befattning att göra iakttagelser rörande de böcker, som
användas i anstalten, att afgifva yttrande med afseende på personalens
utnämnande, att uppgöra budgetsförslag och räkenskaperna,
att förbereda förslag till inre reglemente och att vaka öfver dess
utförande. Dessa budgeter, räkenskaper och reglementen stadfästas
ej af regeringen, förr än kommunalrådet och ständiga utskottet
yttrat sig öfver dem. (Närmare bestämmelser rörande
förvaltningsrådets arbetssätt och åligganden finnas i förordningar
af den 7/-j och 12/8 1851 samt, beträffande mellanskolorna, ’% 1852).
Anm. Såsom man kan vänta, hafva slitningar mellan förvaltningsbyråarne
och regeringen ej uteblifvit; särskildt med afseende på utnämningarna
hafva ganska häftiga strider uppstått. Härom säger A. Le Roy:
»Byråarne tro sig hafva rättighet att beträffande alla kandidater till en
bestämd lärareplats i enskildheter uttala sig öfver deras duglighet (den
gamla kommunalandan gör sig ännu gällande); regeringen åter medgifver
den blott befogenheten att i afseende på moralitet o. s. v. helt enkelt
förklara, att den föreslagne kandidaten duger eller icke duger. Inspektörernas
takt har man att tacka för, att dessa små slitningar hafva upphört,
de hade i verkligheten någon betydenhet blott under öfvergångsperioden,
så länge professorerna vid de forna kollegierna ännu voro i flertalet
i atenéerna.» — Under de senare åren synas dylika missförhållanden
ej hafva förekommit.
Den i de kungl. atenéerna och mellanskolorna använda perso-Statssholornas
nalen sönderfaller i förvaltningspersonal och undervisningspersonal. Personal
Undervisningspersonalen
består af en studieprefekt (préfet des
études) för atenéet, en direktor (direeteur) för mellanskolorna,
professorer, lärare med mindre kompetens (régents) och öfningslärare
(maltres).
Anm. Kompetensfordringarna, se ofvan.
Förvaltningspersonalen består af byråns medlemmar och, i
händelse af behof, af en sekreterare-kassör och af studielärare
(maltres d’études) eller uppsyningslärare (surveillants).
148
ReJctorsem
betet.
Aflöning.
Studieprefektens i atenéet ock direktorns i mellanskolan befogenheter
äro föremål för allmänna eller enskilda reglementen.
Anm. Bland olikheterna i studieprefekternas och våra rektorers skyldigheter
och befogenheter må följande nämnas. Blott undantagsvis och
genom ett särskild beslut af undervisningsministern kunna några som
helst lektioner uppdragas åt prefekten. Han får ej hålla pensionat.
Han skall hålla ett särskildt register, i hvilket han inför sina anmärkningar
rörande lärarnes uppförande, metod och vetenskapliga duglighet.
Likaså för han ett register öfver lärjungarnes flit, framsteg och uppförande
efter de redogörelser, hvarje lärare månatligen tillställer honom, och efter
sina egna iakttagelser. ■ Vid utnämningar likasom vid befordringar tages
han till råds. Hall insänder årligen till ministern en berättelse öfver
disciplinen och tillståndet i allmänhet vid anstalten, likasom öfver hela
personalen. Utom ferierna kan han icke utan permission vara frånvarande
längre än 2 dagar. En längre tjenstledighet än för 8 dagar kan blott
ministern meddela. Han sjelf kan gifva lärarne permission; räcker denna
dock längre än två dagar, så måste den stadfästas af byrån; om längre än.
8 dagar af ministern. — Om eu lärare sjukna* eller dör, sörjer prefekten
för en vikarie. Denna anordning får dock ej sträcka sig utöfver 6 dagar
utan b}rråns bifall; varar den längre än 14 dagar, så erfordras ministerns
bifall. Prefekten kan i svåra och trängande fall suspendera en lärare,
men måste lemna byrån och ministern underrättelse härom. Under alla
omständigheter kan han suspendera uppsyningsmännen eller studielärarne,
dock måste han göra byrån meddelande härom. Utan ministerns bestämmande
kan eu professors suspension ej vara öfver 14 dagar, de lägre tjenstemännens
ej öfver en månad. Suspensionen medför ej för professorerna
lönens förlust med mindre annorlunda af ministern bestämmes. Prefekten
kan skärpa studielärarens eller uppsyningsmannens suspension med halfva
lönens förlust. lian håller föräldrarne beständigt i kännedom om allt,
som för dem kali vara af intresse beträffande deras barns framsteg och
uppförande. Professorerna vända sig till högre myndigheter endast genom
förmedling af prefekten, som beledsagar deras böneskrifter eller andra inlagor
med en omslagsskrifvelse.
Sekreteraren-kassören har, bland andra åligganden, att föra
anstaltens räkenskaper, att tillse materielen, att inskrifva lärj
ungar ne i matrikeln, att förrätta uppbörden af afgifterna.
Studielärarne och uppsyningslärarne, för det fall att gemensam
öfverläsning för de utom anstalten boende eger rum, stå under
studieprefektens eller direktorns myndighet.
Lönerna för personalen vid statsanstalterna fastställas af regeringen.
Anm. I 1850 års lag föreskrefs, att detta fastställande skulle ske
»efter platsernas betydenhet». Detta band på regeringen borttogs genom
1881 års lag. Andringen orsakades af flere förvaltningsbyråars protester
149
och motiverades dermed, att lokaliteternas betydenhet icke stod i något
förhållande till lärarnes värde eller anstaltens betydenhet.
Lönerna bestå, hvad medlemmarne af den undervisande kåren
vidkommer, af en fast del och ett tillfälligt belopp (sportler).
De hafva ett minimum och ett maximum.
Anm. 1. Såsom nyss nämdes, borde skolorna, enligt 1850 års lag,
delas i olika klasser af skolor, med olika löner för lärarne vid skolorna
inom de olika klasserna. Före 1875 voro sålunda atenéerna delade i
4 klasser och mellanskolorna i 3. Genom en kungl. förordning af den
14 Juli 1875 inskränktes antalet klasser af hvardera slaget till 2 (till
l:a klassens atenéer hörde t. ex. de i Antwerpen, Bryssel, Gent och
Liége, till 2:a klassen de öfriga), med en skilnad i lön för lärarne af
200 fr. 1), hvaremot olika klasser af lärare infördes, och genom den
kungl. förordningen af den 4 Aug. 1881, som gaf kraft åt den här ofvan
stående bestämmelsen i 1881 års lag, borttogs klassindelningen af läroverken
helt och hållet, under det att klassindelningen af lärarne bibehölls.
Sistnämda kungl. förordning bestämmer den fasta delen af lönen
sålunda:
A. Atenéerna.
Befattningar. | L ö | n. |
Minimum. | Maximum. | |
| 4,200 | 4,600 |
Professor af 3:e klassen..................... | 2,600 | 2,900 |
» » 2:a » ..................... | 3,200 | 3,400 |
» » l:a » ..................... | 3,700 | 4,100 |
Uppsyningslärare af 2:a klassen............ | 2,200 | 2,400 |
» » l:a » ............ | 2,600 | 2,800 |
B. Mellanskolorna för gossar oek flickor.
Befattningar. | i ö | n. |
Minimum. | Maximum. | |
Direktor eller direktris........................................ | 2,800 | 3,300 |
Lärare (régent eller régente) af 2:a klassen............. | 2,000 | 2,200 |
» » l:a » .............. | 2,300 | 2,500 |
Lägre lärare (instituteur eller institutrice) af 2:a klassen | 1,600 | 1,800 |
» » l:a » | 2,000 | 2,100 |
'') Detta gäller atenéerna; för mellanskolorna blef skilnaden olika för olika
syslor, från 100 till 400 fr.
150
Vid atenéerna gälla, enligt förordningen af 14 Juli 1875, följande
bestämmelser. Hvarje nyutnämd professor inträder i 3:e klassen; efter 6
års tjenstgöring uppflyttas lian i 2:a klassen, och efter ytterligare 6 år
kan regeringen uppflytta honom i l:a ''). Han börjar i hvarje klass med
minimilönen i densamma; sedan han 3 år tillhört klassen, erhåller han
dess maximilön (i l:a klassen kan han erhålla den); — uppsyningslärarne
erhålla maximilönen efter 4 år. Studieprefekten erhåller efter 3 år maximilönen.
Studieprefekt, som har maximilönen, äfvensom professor i l:a
klassen med maximilön kan, om han inlagt särskild förtjenst (mérite
supérieur), erhålla ett extra tillskott af minst 300, högst 800 fr.; beviljandet
af detta tillägg sker genom kungl. bref, som omförmäler skälen till
åtgärden och in extenso införes i Moniteur officiel. — För mellanskolorna
gälla liknande bestämmelser (förordningarna af 14 Juli 1875 och — för
flickskolor — 4 Aug. 1881). Hvarje nyutnämd lärare inträder i 2:a kl.,
kan efter 6 års tjenstgöring uppflyttas i l:a; direktorerna, äfvensom lärarne
i 2:a klassen, erhålla efter 3 år maximilönen, lärare i l:a klassen
kunna erhålla maximilönen efter att i 3 år hafva åtnjutit minimilönen
i denna klass 1). Maximilönen för direktorerna och l:a klassens lärare
kan vid högre förtjenst erhålla ett extra tillskott af 200 till 500 fr.,
hvarvid förfares som nyss nämts för enahanda fall med afseende på atenéerna.
— Ofningslärarne hafva vid atenéerna en minimilön af 1,400 fr.
och en maximilön af 1,600 fr., vid mellanskolorna resp. 900 och 1,000
fr. Maximilönen kan, då den åtnjutits i 10 på hvarandra följande år,
och då innehafvaren ådagalagt nit och skicklighet, ökas med l/z. — Enligt
en kungl. förordning af den 27 Sept. 1880 hafva lärarne ersättning
för Överskjutande arbete (enligt förordningen af 25 Mars 1875 högst 400
fr.); såsom sådant synes ej få räknas annat, än det, som öfvergår 16
timmar i veckan för lärare i de högre klasserna och 20 timmar i veckan
för lärare i de lägre klasserna.
Anm. 2. Detta gäller den fasta lönen. Hvad sportlerna beträffar,
så uppkomma de vid hvarje särskild skola på sådant sätt, att sedan
af de vid skolan befintlige lärjungarnes afgifter bestridts de öfriga utgifter,
som af dem böra utgå (se nedan), återstoden af desamma delas mellan
anstaltens föreståndare och ämneslärare. De kunna således vara mycket
olika vid olika skolor; men hvad beträffar atenéerna, garanterar staten
(kungl. förordningen af 14 Juli 1875 och ministeriel skrifvelse af 21 Juni
1882) prefekter och professorer, som äro utnämda définitivement, 700 fr.
och dem, hvilkas utnämning är provisoire, 360 fr. Förut voro lärarne
vid mellanskolorna af staten garanterade 200 fr. i sportler; men detta
indrogs vid löneförhöjningen 1875. I dess ställe säger förordningen af
den 14 Juli 1875, att kommunerna, till hvilka mellanskolorna äro förlagda,
skola inbjudas att tillförsäkra lärarne vid dessa ett sportelbelopp af minst
150 fr., oberoende af behållningen i lärjungeafgiftskassan. Åtminstone
några kommuner (29 af 50) måste genom ministeriel skrifvelse af den 18
Febr. 1876 ytterligare uppmanas härtill. För öfrigt ville några kommu
-
'') Tjenstgöring vid kommunens eller provinsens skolor för mellanundervisning
räknas lärarne till godo vid flyttningen till högre klass.
151
ner endast under förutsättning att lärjungarnea afgifrer ej lemnade en utdelning
till hvarje lärare af det ifrågavarande beloppet bevilja deteamme.
Vid de då befintliga atenéerna synas i medeltal för hvart och ett af åren
1878—80 sportlerua för hvarje lärare hafva uppgått till:
i Antwerpen
» Arlon.......
» Brygge.—
» Bryssel-----
» Gent____i...
b Hasselt____
b Liége......
» Höns......
» Namur____
» Tournai.—
1,330 fr.
734 »
881 »
2,113 »
1,238 b
761 b
1,372 »
1,013 b
961 b
907 »
Vid 16 af de 50 mellanskolor, som funnos 1875, förekommo ingå
sportler. Vid de öfriga vexlade det hvarje lärare tillkommande beloppet
från 6,39 fr. till 1,152,16 (Gent), i detta senare belopp det af staten
beviljade anslaget af 150 fr. inräknadt.
Beloppets storlek beror väsentligen på afgifternas storlek (se nedan)
samt derpå, huruvida klasserna hafva fullt lärjungeantal eller ej, men äfven
på de större eller mindre delar af de öfriga på lärjungeafgiftskassan eljes
kommande utgifterna, som kommunerna åtaga sig att med andra disponibla
medel bestrida. Det är klart, att detta sportelsystem afser å ena sidan
att bereda lärare, som på grund af klassernas öfverfyllnad hafva ett mer
betungande arbete, bättre ersättning, å andra sidan att sporra lärarne att
söka för sina anstalter vinna föräldrarnes förtroende.
För öfrigt kan nämnas, att lärarnes barn åtnjuta kostnadsfri undervisning
vid statens skolor.
Lärarelönerna höjdes 1863, 1869, 1875 och 1881.
Före 1875 öfverstego medelinkomsterna för professorer vid atenéerna
— allt inräknadt — ej 3,000 fr., men professorer behöfde, _ för att i
Brygge, Tournai, Mons, Namur kunna lefva efter sitt stånd, årligen minst
4,500 fr. Den då beviljade löneförhöjningen var således mycket behöflig.
Inkomstbudgeten för atenéerna och mellanskolorna innefattar.
1) det af staten lemnade anslaget (se nedan);
2) det af kommunen betalade understödet (se nedan);
3) af kastningen af den af lärjungarne erlagda afgiften;
4) afkastningen af donationer, fonder ock testamenten, som
särskildt för detta ändamål äro afsedda.
Beloppet af lärjungarnes afgift (den häraf bildade kassan
kallas minervalé) föreslås af förvaltningsbyrån ock stadfästes af
regeringen.
Inkomster.
152
Det inre reglementet skall för hvarje anstalt bestämma vildren
för kostnadsfritt tillträde till undervisningen eller för tillträde
mot nedsatt afgift.
Anm. 1. I mellanskolorna utgjorde skolafgiften år 1875:
i 1 mellanskola mer än 60 fr.
» 3 » mellan 50 och 60 fr.
» 3 » » 40 » 50 »
»12 » » 30 » 40 »
» 22 » » 20 ». 30 »
»7 » mindre än 20 fr.
I medeltal uppgick den i dessa skolor år 1851 till 28,72 fr. (23,29
fr. för de 4 förberedande klasserna, 35,9 5 fr. för de 3 egentliga mellanskoleklasserna),
år 1875 till 29,23 fr. (23,85 fr. och 36,40 fr. resp.), hvadan
den under denna tiderymd endast undergått obetydlig förändring J). Skolafgifterna
vid alla mellanskolorna stego år 1878 till ett sammanlagdt belopp
af 242,325,5 8 fr. eller 22,2 9 % af alla utgifterna för dessa skolor
särskildt.
Medelbeloppet af skolafgiften i atenéerna på olika tider synes af
följande tabell:
| 1851-1857 | 1857-1861 | 1861-1873 | 1873-1875 |
| fr. | fr. | fr. | fr. |
Classes préparatoires........ | 50,40 | 53,40 | 55,20 | 56,20 |
Sections des hmnanités_____ | 54,20 | 57,oo | 57,80 | 58,80 |
» professionelles..... | 57,oo | 58,oo | 58,80 | 59,80 |
i medeltal | 53,8 7 | 56,13 | 57,27 | 58,27 |
Vid slutet af år 1878 2) utgjorde skolafgiften vid atenéerna:
| Sect. prép. | Sect. profess. | Sect. des |
i Bryssel_____ | —. 120 3) | 120 3) | 120 3) |
» Antwerpen | .... 80 | 80 | 80 |
» Gent....... | .... 72 | 72 | 72 |
» Liége...... | .... 70 | 70 | 70 |
» Brygge----- | .... 60 | 60 | 60 |
» Mons....... | .... 50 | 60 | 60 |
» Narnur...... | .... 36 | 36 | 36 |
» Tournai_____ | .... 40 | 40 | 40 |
» Arlon...... | .... 30 | 40 | 50 |
» Hasselt_____ | .... 24 | 30 | 30 |
’) Ej heller efter 1875 synes någon väsentlig förändring inträdt.
2) Någon mer betydande förändring i dessa afgifter synes sedan dess ej
egt rum.
3) Höjdes till detta belopp 1 Okt. 1878 från 100 fr., som den förut varit.
153
Endast undantagsvis är således afgiften lägre i de lägre klasserna af
atenéet.
Skolafgifterna vid alla atenéerna belupo sig 1878 till ett sammanlagdt
belopp af 205,808,6 8 fr. eller 17,5 7 % af alla utgifterna för dessa
skolor särskildt.
Äntå. 2. Befrielse från afgift eller nedsättning i densamma kan
beviljas söner (eller döttrar) till mindre burgna föräldrar och företrädesvis
barn till illa aflönade militära eller civila tjenstemän (barn till lärare vid
atenéerna och mellanskolorna få alltid kostnadsfri undervisning, såsom
ofvan nämts). De lärjungar, som komma i åtnjutande af denna förmån,
måste hafva visat tillfredsställande uppförande och flit; tillhöra de de
högre klasserna i atenéet, fordras dessutom särskild fallenhet för studier.
Endast l/s af hela lärjungeantalet kan befrias med mindre regeringen annat
medgifver; två nedsättningar räknas härvid som en befrielse.
I mellanskolorna voro de helt befriade år 1875 9,08 %, de med nedsatt
afgift 10,22 %; år 1878 resp. 10,82 % och 10,82 %; i atenéerna resp.
15,oo f och 1,74 % år 1875 samt 13,oo % och 4,54 / år 1878.
Atenéernas och mellanskolornas utgiftsbudget innefattar: utgifter.
1) undervisnings- och förvaltningspersonalens löner;
2) det årliga underhållet af skolmöblerna;
3) omkostnaderna för prisutdelningarna (se nedan);
4) omkostnaderna för uppvärmning och lyshållning, löner till
tjenstfolk och portvakt samt mindre utgifter.
Anm. Från skolafgiftskassan kunna utgifterna för arvode åt kassören,
för prisutdelningen, för värme och lyse tagas. Återstoden af denna kassa
delas mellan studieprefekten och lärarne (se ofvan). Enligt kungl. förordningen
af den 14 Juli 1875 skulle kommunerna inbjudas att af kommunalkassorna
bekosta de öfriga nyssnämda utgifterna för atenéerna, så
att skolafgifterna vid dessa endast skulle tillfalla studieprefekten och professorerna.
År 1878 hade 6 kommuner (af 10) helt och hållet eller delvis
efterkommit denna inbjudning.
Den kommun, som är sätet för ett atené eller en statens Kommunens
mellanskola, ställer till regeringens disposition en passande lokal, °Cj1igrlgns
försedd med en materiel, som är i godt stånd, och hvars underhåll
förblifver dess (kommunens) sak. .Kommunen bidrager dessutom
till omkostnaderna för anstalten genom ett årligt understöd,
som icke utan dess samtycke kan öfverskrida tredjedelen af omkostnaden.
De kommuner, i hvilka för det närvarande (d. v. s. vid utfärdandet
af 1881 års lag) ett kommunalt kollegium eller en
kommunal mellanskola finnes, kunna, i händelse af denna anstalts
förvandling till statsanstalt, ej tvingas att bidraga med ett anslag
högre än det, som kommunens budget för år 1880 upptager.
154
Styrelsen bemyndigas att genom understöd till förmån för
atenéerna och mellanskolorna bidraga till omkostnaderna för det
första upprättandet och för inköp af skolmöblerna.
Anm. 1. I 1850 års lag var bestämdt, att statens årliga utgifter för
atenéerna ej skulle få gå till mera, i medeltal, än 30,000 fr. pr atené,
och för mellanskolorna var motsvarande summa 4,000 fr.; hela statsutgiften
för de 10 atenéerna skulle således ej få öfverstiga 300,000 fr.
om året och för de 50 mellanskolorna ej 200,000 fr. Inom dessa siffror
kunde dock utgifterna endast en kort tid begränsas, de öfverskredo dem
redan i slutet på 50-talet, och år 1878 stego statens utgifter för de 10
atenéerna till 655,532,19 fr. och för de 50 statsmellanskolorna till 596,188,5 3
fr. Det var således fullt befogadt, att den nyssnämda bestämmelsen utgick
genom 1881 års lag. På grund af den sistnämda, genom hvilken ej
allenast gosskolornas antal mer än fördubblades, utan äfven statsllickskolor
inrättades, hafva naturligtvis statsutgifterna för mellanskolorna betydligt
stegrats. De voro:
För atenéerna. För mellanskolorna. Summa.
1874 ................. fr. 472,150,69 425,880,47 898,031,16
1875 ________ » 641,339,74 570,331,90 1,211,671,64
1878................. » 655,532,19 596,188,53 1,251,720,72
Meddelanden om de verkliga statsutgifterna under de följande åren
för ifrågavarande ändamål föreligga ej, men de af kammaren och senaten
godkända budgeterna upptaga:
Atenéerna.
för år 1881 fr. 766,978
» » 1882 » 766,978
» » 1883 » 1,474,478
Mellanskolorna.
705,702
705,702
1,566,879
Gemensamt för
atenéer och
mellanskolor.
1,225,000
Summa.
1,472,680
2,697,680'')
3,041,357'')
Då antagligt är, att utgifterna ej särdeles understigit de beviljade beloppen,
har således statsanslaget till atenéerna och mellanskolorna på 10
år stigit från omkring 900,000 fr. till omkring 3,000,000 fr., hvarvid
stigningen orsakats dels genom löneförbättring åt lärarne, dels och i synnerhet
genom inrättande af nya skolor. — Till statens utgifter särskilt för
mellanundervisningen hör dessutom understöd till kommunala skolor
(397,168 fr., hvaraf 380,000 år 1882 tillädes statens skolor), utgifter för
skoltäflingarna, lärare i disponibilitet, stipendier, förbättringsrådet, inspektionen,
normalskolorna (för lärares utbildande), examensjuryer m. m.,
hvilket allt i 1883 års budget var upptaget till belopp, utgörande tillsammans
med det ofvan anförda 4,006,088 fr.
’) För samma ändamål afsattes dessutom i budgeten genom öfverföring från
titeln »subsidier till kommunalskolor» 320,000 fr., hvarigenom sistnämda titel
minskades till 77,168 fr.
155
Anm. 2. | Kommunernas direkta | utgifter utgjorde: |
|
| För statens | För statens | Summa. |
| atenéer. | mellanskolor. | |
1873..... | ....... 296,981,59 | 176,358,05 | 473,339,64 |
1875..... | ....... 305,227,6 5 | 201,703,7 5 | 506,931,40 |
1878..... | ....... 316,677,99 | 238,561,34 | 555,239,33 |
Kommunernas utgifter för dessa skolor hafva i allmänhet betäckt
omkring 30 % af hela omkostnaden för dem, statens omkring 70 %. Uti
dessa kommunernas utgifter äro ej inräknade några omkostnader för
lokalerna.
På många ställen hafva omkostnaderna för skolorna varit för kommunerna
ganska känbara. Och då regeringen, enligt lagen, kan upprätta
atenéer eller mellanskolor hvar den behagar, kan den således ock
tvinga kommunerna, dit dessa skolor förläggas, till betydande utgifter.
Kommunerna hafva ingen annan utväg, än att, då upprättande inom dem
af ett dylikt läroverk förebådas, genom sin representant i kammaren
härom interpellera regeringen, och om utgifterna synas dem blifva för
dryga att bära, undanbedja sig skolans bildande. Detta har händt. —
Redan i 1850 års lag funnos ungefär samma bestämmelser rörande skyldigheten
för kommunen, der statsläroverket var beläget, att lemna lokal
och materiel samt bidraga till dess underhåll; i den stadgades till och
med, att kommunens bidrag ej skulle få understiga tredjedelen af kostnaderna.
Men man erinre sig, att genom samma lag antalet statsskolor
var högligen inskränkt (10 atenéer och högst 50 mellanskolor) och att
vid verkställandet af lagen man egentligen endast häde 12 nya skolor att
skapa: man fann lätt kommuner, som med nöje mottogo de nya skolorna
och för vinnandet af denna fördel gerna åtogo sig de dermed förbundna
skyldigheterna, något tvång från regeringens sida, ehuru medgifvet af
lagen, behöfde alls icke komma i fråga. Annat blef förhållandet 1881,
då regeringen ålades att skapa en mängd nya skolor och fick rätt att bilda
så många sådana den ansåg lämpligt. Nu kunde lätt tvång behöfva användas,
nemligen i sådana kommuner, der majoriteten bland de styrande
tillhörde det katolska partiet och ville gynna de af de andlige ledda
skolorna. Också hade det mot statsundervisningens utsträckning fientliga
katolska partiet ett af sina bästa vapen mot 1881 års lag i framhållandet
af det våld, som genom denna gjordes på kommunernas — i Belgien
kanske mer än annorstädes — ömtåligt upprätthållna fri- och rättigheter.
Det liberala partiet tvangs ock att i regeringens ursprungliga förslag,
som mer närmade sig 1850 års lag, göra modifikationer till garanti för
kommunerna, och artikeln fick sålunda den lydelse, som här ofvan är
anförd.
I hvarje atené finnas två slag af undervisning: 1’enseignement
des humanités (latinlinien) och 1’enseignement professionel (reallinien).
Regeringen kan skilja dessa två slag af undervisning.
Kungl.
atenéerna.
156
Undervisningen i la section des humanités (= på latinlinien)
omfattar:
1) retorikens ock poesiens regler, studiet af grekiska språket,
det grundliga studiet af latinska och franska språken, likasom
flamländska eller tyska språket, för deUandsdelar, der dessa två
språk talas;
2) den elementära delen af matematiken, aritmetiken, algebran
till och med eqvationer af 2:a graden, plana geometrien och rymdgeometrien,
rätliniga trigonometrien och fysiska begrepp;
3) de förnämsta händelserna “.i den allmänna historien och i
Belgiens historia, den gamla och moderna geografien, särskildt
Belgiens, begrepp om de konstitutionela och förvaltande inrättningarna;
4)
studiet af de moderna språken, nemligen flamländskan och
tyskan, för de landsdelar, der dessa språk ej talas, och engelskan;
5) elementen af de grafiska konsterna (teckning och skönskrifning),
vokalmusiken och gymnastiken.
Undervisningen i la section professionelle (= på reallinien)
omfattar:
1) retoriken och det grundliga studiet af franska språket,
likasom af det flamländska eller tyska språket, i de delar af
landet, der dessa språk talas, det praktiska studiet af flamländska
och tyska språken, för de landsdelar, der dessa språk icke talas,
samt af det engelska språket;
2) studiet af den här ofvan i detalj omförmälta elementära
matematiken och dessutom af analytiska geometrien, deskriptiva
geometrien, sferiska trigonometrien, med deras tillämpningar på
konst, industri och handel;
3) elementen af fysiken, mekaniken, kemien, naturhistorien
och astronomien;
4) bokhålleri, elementen af handelslagfarenhet och af politisk
ekonomi;
5) elementen af historien och den moderna geografien och
särdeles elementen af Belgiens historia och geografi, begrepp om
de konstitutionela och förvaltande inrättningarna;
6) elementen af de grafiska konsterna (teckning och skönskrifning),
vokalmusiken och gymnastiken.
Regeringen kan, om den finner det nyttigt, införa andra kurser
eller modifiera de här angifna kurserna, efter orternas behof.
157
Ett förvaltningsreglemente skall bestämma fordringarna på
lärjungarna vare sig för inträde i anstalten eller för flyttning från
en klass till en annan.
Undervisningen i mellanskolorna omfattar: statens
1) det grundliga studiet af franska språket och dessutom &fmellans,lolorflamländska
eller tyska språket för de delar af konungariket, der
dessa språk talas;
2) den bevisande aritmetiken, elementen af algebra och geometri,
teckning, företrädesvis linearteckning, landtmäteri och de
öfriga tillämpningarna af praktisk geometri;
3) skrifning, bokhålleri och begrepp ur handelslagfarenheten;
4) begrepp ur naturvetenskaperna, tillämpliga på användningar
i lifvet;
5) elementen af geografien och historien, företrädesvis af Belgiens
historia och geografi;
6) vokalmusiken och gymnastiken.
Kurserna (i mellanskolorna) böra fördelas så, att de kunna
afslutas på 2 eller högst 3 år.
Der behofvet häraf gör sig känbart, kan med mellanskolan
förenas en förberedande afdelning (section préparatoire), i hvilken
undervisning i folkskolans läroämnen skall meddelas.
Regeringen kan, om den finner det nyttigt, bilda andra kurser
eller modifiera de här angifna kurserna, efter orternas behof.
Anm. 1. Man ser, att om oek sjelfva undervisningens innehåll,
undervisningsprogrammet, i den af representationen godkända och icke
utan dess samtycke föränderliga lagen vidröres, så sker dock detta i
mycket evasiva ordalag, på grund hvaraf ock regeringen (i motiveringen
af 1881 års lag) med fog kunnat yttra, att programfrågorna snarare höra
under administrationens och förbättringsrådets, än under lagstiftarens
domvärjo. Naturligen bringas dock sådana frågor ofta på tal inom representationen,
särskildt vid diskussionen om budgeten: kammarens section
centrale (centralutskottet) torde sällan eller aldrig underlåta att derom
yttra sig. — Såsom man finner, bestämmes för atenéerna ej ens skoltidens
längd genom lagen. — Af sin rätt att bilda eller modifiera kurser
har regeringen på flerfaldigt sätt begagnat sig. Sålunda har den infört
naturvetenskaper äfven på den klassiska linien, lefvande språk äfven i
mellanskolorna, utsträckt studiet af flamländskan, infört kurser i latin *) i
mellanskolor o. s. v.
De här ifrågavarande, ofvan anförda och ännu gällande bestämmelserna
äro de i 1850 års lag gifna. Huru regeringen på grund af dem ordnat
undervisningen i de olika skolorna, skall här nedan utförligt omtalas.
'') För de lärjungar, som deltaga i dessa kurser, är skolafgiften här och hvar
något, om ock obetydligt, förhöjd.
158
Anm. 2. Den medgifna rätten att med mellanskolan förbinda en förberedande
afdelning är öfverallt (med 2 undantag, 31 Dec. 1881) begagnad:
vid hvarje mellanskola finnes en 4-årig, med folkskolan för öfrigt alldeles
likstäld, förberedande afdelning (med nästan öfverallt något nedsatt skolafgift).
Den egentliga mellanskolan är öfverallt 3-årig. Den 31 Dec.
1881 var lärjungeantalet i de gamla (enligt 1850 års lag inrättade mellanskolorna:
förberedande afdelningen 5,814, egentliga mellanskolan 3,777;
i den nya (enligt 1881 års lag från kommunala skolor till statsskolor förvandlade)
mellanskolorna för gossar: förberedande afdelningen 1,539, egentliga
mellanskolan 950.
Kommunala 3:9 kap. Kommunala och provinsiela anstalter.
och provinsi
ela
anstalter. Regeringen är bemyndigad att bevilja understöd åt kommunala
eller provinsiela anstalter för mellanundervisningen, vare
sig af första eller andra graden (motsvarande statens atenéer ock
mellanskolor).
Understödet förutsätter följande vilkor:
1) att anstalten antager det studieprogram, som af regeringen
stadfästes;
2) att de i anstalten använda böckerna, de inre reglementena,
kursprogrammet, budgeten ock räkenskaperna underställas regeringens
godkännande.
Anm. Såsom redan är nämdt (sid. 139), synas dessa anstalter numera,
sedan genom 1881 års lag den af staten sjelf ledda undervisningen
vunnit så stor utsträckning, åtminstone för det närvarande hafva spelat
ut sin rol.
År 1873 voro statens utgifter för subventionerade colleges communaux
147,316,66 fr., provinsernas (stipendier) 7,200 fr., kommunernas
177,962,87. Samma år voro utgifterna för subventionerade kommunala
mellanskolor för gossar: statens 37,258,33, provinsernas 79,120,07, kommunernas
600. — I de senare årens statsbudgeter äro knapt 60,000 fr.
afsedda för det ifrågavarande ändamålet.
Dör understöd af kommunala mellanskolor för flickor voro förut i
budgeten upptagna 70,000 fr., efter 1881 åter endast 20,000 fr.
Anstalter, helt Provinserna ock kommunerna, de senare vare sig ensamma
°munliafc''”ér~e''^er biträdda af provinsen, kunna, om de ställa sig till efterprovinsieia.
rättelse de i denna lag gifna allmänna bestämmelser, skapa eller
underhålla anstalter för mellanundervisning, vare sig af första
eller andra graden, af k vilka de kafva fri förvaltning.
Utnämnandet af lärarne vid dessa anstalter, likasom af lärarne
vid de af staten subventionerade anstalterna, skall ske i öfverensstämmelse
med lagarne af den 30 Mars ock 30 April 1836.
159
1850 års lag innehåller: »Kommun, i hvilken hvarken ettAnstalter bekungl.
atené eller ett kommunalt kollegium är upprättadt, kan,*^“£) %f
med konungens bemyndigande, sedan provinsialrådets ständiga kommunen.
utskott blifvit hördt, bevilja, för en tid af högst 10 år, sitt beskydd
åt en inrättning för mellanundervisningen, genom att åt
densamma anslå lokal eller understöd».
1881 års lag åter säger härom: »De beskydd, som för det
närvarande äro beviljade fria anstalter för mellanundervisningen
af kommuner, i hvilka hvarken finnes kung! atené eller kommunalt
kollegium, kunna fortsättas och förnyas för en tid af högst
5 år, med konungens gillande, sedan provinsialrådets ständiga utskott
blifvit hördt. — Nya beskydd skola icke vidare stadfästas».
Dessa anstalter äro underkastade inspektion.
I händelse af svåra missbruk eller af vägran att underkasta
sig lagens föreskrifter, indragas understödet och åtnjutandet af
lokalen genom kung! bref, sedan kommunalrådet blifvit hördt och
ständiga utskottet afgifvit yttrande.
Anm Äfven dessa slag af mer eller mindre officiela anstalter synas
numera (efter 1881; jfr sid. 139) hafva förlorat nästan all betydelse. Statsanstalterna
och de helt och hållet enskilda äro nu de täflande.
4:e kap. Inspektion och öfvervakande.
Ett förbättringsråd (conseil de perfeetionnement) för mellan- Förbättringsundervisningen,
sammansatt af högst 10 medlemmar, inrättas vid ra,leL
sidan af den minister detta ärende vidkommer.
I detta råd föres ordet af ministern eller af någon af honom
utsedd person; detsamma åligger att afgifva yttrande öfver
studieprogrammen, att undersöka de böcker, som användas vid
undervisningen eller utdelas såsom pris vid de denna lag underkastade
anstalterna; det föreslår instruktioner för inspektörerna,
tager kännedom om desses berättelser och rådslår om alla ärenden,
som röra studiernas framsteg.
Anm. Härom säger Le Roy: *) »Det förbättringsråd för mellanundervisningen,
som provisoriskt tillsattes år 1849, bestod af professorer eller
föreståndare, hvilka voro valda af de olika anstalterna; en regeringskommissarie
förde ordet. Enligt 1850 års lag är detta väsentligen ändradt.
Professorerna äro i minoriteten och få blott deltaga i öfverläggningarna;
de utses icke mer genom val; åt rådet anförtros tid efter annan
‘) Obs. Noterna äro ej af honom.
160
förvaltningsärenden; dess flertal utgöres af politiker och embetsman !). Då
det sysselsätter sig särskildt med atenéerna, adjungeras 4 prefekter eller
professorer 2); man tillkallar 2 direktörer för mellanskolor, när dessa anstalter
stå på dagordningen3). Kådet sammanträder fyra gånger om året4);
ofta företager det särskild visitation. I verkligheten är det mer än blott
råd, det har den egentliga ledningen af mellanundervisningen i sin hand.
(Förordningar af 2ä/g 1850, 7/: 1851, 30/1 och 16/2 1852.)»
Budgeterna upptaga numera 8,000 fr. pr år för förbättringsrådet
(förut 5,000 fr.). | Nedanstående | år | voro utgifterna för förbättringsrådet | ||
följande: |
|
| 1873. | 1875. | 1878. |
medlemmarnes rese | och dagtrakta- |
|
|
|
|
menten........i____ | fr. | 3,220,8 0 | 2,130,50 | 1,212,35 | |
sekreterarens arvode |
| » | 1,333,33 | 1,500,oo | 2,000,oo |
bokinköp............. |
| » | 238,50 | 478,7 0 | 938,80 |
tryckningskostnader, | in. m.......... | » | 196,7 5 | 883,io | 756,35 |
fr. 4,989,38 4,992,30 4,907,50
Under åren 1876—78 hade förbättringsrådet att bland annat sysselsätta
sig med följande ärenden: redaktionen af de allmänna programmen
för kurserna i atenéerna och mellanskolorna under läsåren 1876—77, 77—•
78, 78—79; större tid åt studiet af grekiskan; tidigare början med latinstudiet;
skapandet af ett eentralbibliötek för lärare; organisation af den
allmänna täflan (concours) för de 3 åren; åtgärder för att få en likformig
grammatik för de olika språken; revision af de organiska anordningarna
och af reglementet för inre ordning vid atenéerna; åtgärder att vidtaga i
syfte att undvika, att man i 5:te latin på eu gång undervisar 5 språk,
d. v. s. 5 olika grammatiker, af hvilka 2 nya för lärjungarne; pröfning
af undantag från gällande författningar och dispensansökningar; anordningar
med afseende på lärareexamina; fråga om förläggande till annan
tid på året af de stora ferierna; fråga om tjensteårsberäkning för lärare,
som tjenstgjort vid kommunala anstalter; pröfning af skolböcker; pröfning
af böcker att utdelas som pris. Och yttrar ministern i sin berättelse till
de lagstiftande kamrarne: »detta råd har oförtrutet vid pröfningen af denna
mångfald af frågor lemnat det verksammaste och mest upplysta bistånd». *)
*) Medlemmarne utses genom kungl. bref — för lifstid. Af dem voro 1875:
3 civila embetsman, 2 generaler och 4 professorer vid statsuniversiteten; 1878: 1
medlem af representationen, 2 civila embetsman, 2 generaler, 3 professorer och 1
ngrégé vid statsuniversiteten.
2) Denna Le Roy’s uppgift synes numera åtminstone ej vara fullt gällande,
enär dessa 4 personer, likasom generaldirektören för offentliga undervisningen och
generalinspektören för mellanundervisningen, alltid äro närvarande vid årets sammanträden.
De 4 adjungerade medlemmarne af lärarekåren ombytas till hälften
hvarje år. — Äfven de speciela inspektörerna kunna, på särskild kallelse, vara
närvarande, då rådet sitter.
3) När så sker, utgå i stället de två senast utnämde bland de 4 adjungerade
medlemmarne.
4) År 1875 fyra sessioner, med 13 sammanträden. År 1877 synes deremot
knapt mer än en session hafva hållits. För de senare åren föreligga ännu ej be
-
161
Det fins tvä inspektörer för mellanundervisningen, säger lagen inspektion.
af 1850, och den af 1881 ökar deras antal till 4 (på den grund
att skolornas antal då betydligt ökades).
De besöka, åtminstone en gång om året, de anstalter, som
lyda under denna lag.
Om behofvet deraf gör sig känbart, kan en generalinspektör
utnämnas.
Vidare tillägger lagen af 1881: Regeringen bemyndigas att
inrätta speciela inspektioner för undervisningen i de moderna
språken, i teckning, i gymnastik, likasom i handarbeten i fliekmellanskolorna.
Anm. Före 1881 funnos en generalinspektör och två speciela inspektörer,
den ene för matematik och naturvetenskaper, den andre för
»les humanités». Någon tillökning i antalet inspektörer för läsämnena
synes ännn ej hafva skett, men i budgeten för 1883 är en 4:de inspektör,
nemligen en specialinspektör för de moderna språken, upptagen. Tillfällig
inspektion af gymnastiken synes hafva egt rum sedan 1878 och
af teckningen sedan 1881; från år 1882 synas inspektioner för teckning
och för musik inrättats, gemensamt för de till mellanundervisningen hörande
skolorna och öfriga anstalter, der undervisning i dessa ämnen förekommer
(hvad teckningen beträffar, utnämdes 17 Febr. 1882 två inspektörer
och två biträdande inspektörer). — I 1883 års budget är äfven
upptagen en tillfällig inspektris för handarbetena i llickmellanskolorna.
Genom kungl. förordning af den 14 Febr. 1877 bestämdes inspektörernas
löner (utom rese- och dagtraktamenten) sålunda:
Minimum. Medium. Maximum.
Generalinspektören.......... fr. 7,500 8,000 8,500
De speciela inspektörerna
(för läroämnena).......... fr. 6,000 6,500 7,000
Dessutom har generalinspektören för expeditionskostnader en ersättning
af 500 fr.
De få vid utnämningen minimilönen, efter 3 år medium, efter ytterligare
3 år maximum. Detta sistnämda kan ökas med 500 fr., sedan det
åtnjutits i 6 år. — För öfrigt är att märka, att en af specialinspektörerna
i verkligheten haft 8,500 fr., med särskild hänsyn till de stora tjenster
han gjort staten — dylika personliga lönetillägg synas ej vara ovanliga
i Belgien. — För den tillfälliga inspektionen af gymnastiken (sedan 1878)
synas 1,500 fr. vara bestämda, för den speciela inspektionen af teckningen
vid anstalterna för mellanundervisningen 5,500 fr. — Denna sistnämda
post qvarstår ännu i 1883 års budget, ehuru genom kungl. förordning
af 17 Febr. 1882 den ofvannämda gemensamma och likformiga
stämda uppgifter, men att döma af de omfattande frågor, som då varit före, torde
under denna tid rådets arbete hafva varit ganska betydande.
Lär ov.-kom. bet. Bilagor.
Bil
162
inspektionen af teckningsundervisningen vid alla skolor, som äro grundade
eller understödda af staten, inrättades. Denna inspektion är anförtrodd
åt två inspektörer och två biträdande inspektörer, af Indika de förre hvardera
hafva i årlig lön 5,000 fr., de senare hvardera 3,000 fr. — allt
utom rese- och dagtraktamenten (de förra 20 ccntimer per kilom. jernväg,
40 cent. per kil. vanlig väg; de senare 12 fr. pr dag).
Kostnaderna för inspektionen (den speciela i öfningsämnena var då
ej ännu införd) voro:
År 1873. 1875. 1878.
Löner till de 3 inspektörerna_____ fr. 19,500,oo 19,874,88 22,499,88.
Inspektörernas resekostnader....... » 7,677,00 7,277,00 8,096,60.
Generalinspektörens byrå............ » l,000,oo 1.000,oo 500,oo.
fr. 28,177,00 28,151,88 31,096,48.
Under de senare åren hafva budgeterna för denna post, i hvilken då
äfven ingått kostnaderna för de ofvannämda inspektionerna af gymnastiken
och teckningen (1,500 för gymnastik och 5,500 för teckning, tillsammans
7.000 fr.), upptagit: 1881 39,750 fr., 1882 39,750 fr. och 1883 49,750
fr. (af tillökningen, 10,000 fr., afsågos 8,000 för den nye 4:de inspektören,
6,000 i lön och 2,000 i rese- och dagtraktamenten, samt 2,000
för inspektionen af handarbetena i ilickmellanskolorna). — 1883 års budget
upptager dessutom för den nya inspektionen vid alla statsläroverken
(ej endast de till mellanundervisningen hörande) af teckning och musik
30.000 fr. på undervisningsdepartementets stat (och lika mycket på departementets
för det inre).
Hvad beträffar den egentliga inspektionen, må följande anföras: Iuspektionsresorna
fastställas af ministern, på generalinspektörens förslag.
Skolåret delas härvid i 4 perioder, af hvilka hvar och en för hvarje inspektör
skall upptaga 3 resor; generalinspektörens förslag skall innehålla
namnen på de anstalter, som skola besökas, och bestämma maximum af
tid, som hvar och en af de 3 resorna under perioden får upptaga. Efter
hvarje inspektion upprättar inspektören en specialberättelse för hvarje
anstalt med afseende på studiernas fortgång och lärarepersonalen. —
Såsom förut nämts, hafva de två specialinspektörerna (och den 3:e, som
nu skall tillkomma) hvar sitt studieområde: de läroämnen, som ej hafva
sin speciela målsman inom inspektionen, uppdrager regeringen åt generalinspektören
eller någon af de andra inspektörerna. Förvaltning och disciplin
böra de alla undersöka. Hvar och''1 en besöker hvarje år åtminstone
en gång alla atenéerna. En af dem besöker hvarje år de andra under lagarne
af 1850 och 1881 stående anstalterna. Inspektören underrättar, allt efter
anstaltens natur, förvaltningsbyråns ordförande eller kommunalförvaltningen
om sin ankomst. Han håller med föreståndaren och läraren öfverläggningar,
vid hvilka han gör sig i detalj underrättad om förvaltning och
disciplin, om studiernas gång och de använda metoderna. Han tager del
af de register, som enligt förordningarna skola föras i de kungl. atenéerna
och mellanskolorna, samt förser dem med sin påskrift. Beledsagad af
anstaltens föreståndare, bevistar han lektioner och öfningar, riktar frågor
163
till lärjungarne eller låter rikta sådana till dem; tager del af deras arbeten
och öfvertygar sig genom alla dertill egnade medel om disciplinens tillstånd,
om graden af lärjungarnes kunskaper, om lärarnes duglighet och
nit samt om de använda metodernas verksamhet. Öfver utnämningar, befordringar
och förflyttningar af den vid statsskolorna anstälda personalen,
likasom öfver frågor om metoder och andra enskildheter, inhemtas yttrande
af generalinspektören och en af hans embetsbroder, hvilken saken närmast
rör. Inspektörerna förbereda generalberättelserna öfver undervisningsväsendets
tillstånd. De till- och afsättas af konungen.
Le Roy säger, att inspektörerna hafva gjort statsanstalterna mycket
stora tjenster. Representantkammarens centralutskott yttrar 1881: »Flere
medlemmar af utskottet hafva höjt sina röster mot förvaltningens tendens
att stycka sönder skolinspektionen och skapa, så att säga, en inspektör
för hvarje kurs». Samma utskott yttrar 1882: »En i allmänhet förståndig
inspektion, men som, i ett gifvet ögonblick, kan blifva olämplig eller snäf
(maladroite ou mesquine), bör den undertrycka ansträngningarna hos lärarekåren,
hvilken genom sin oaflåtliga praktik ofta först dragés till att upptäcka
luckorna, att fullända metoderna?» Det förra yttrandet fåldes med
afseende på regeringeus, sedermera af representationen godkända förslag
att inrätta en inspektion för skolhygienen, det senare vid tal om regeringens
alltför stora benägenhet att inrätta alla skolor på samma sätt. År
1883 åter säger centralutskottet, sedan det tillstyrkt regeringens förslag
om en 4:de inspektör: »Man kan fråga sig, om, vid den starka tillökning
läroverken vunnit, inspektionen, sådan den nu är organiserad, till och med
efter tillägget af en speciel inspektör för de moderna språken, skall vara
i tillfälle att fylla sin uppgift på ett verksamt sätt. Skall en enda inspektör
kunna göra sig reda för hvad som sker beträffande undervisningen,
vare sig i matematik och naturvetenskaper eller moderna språk, vid 24
atenéer och mer än 150 mellanskolor, utan att räkna de kungl. kollegierna
etc.? Det är tillåtet att tvifla derpå. Men det är alldeles nödvändigt
att inspektionen är allvarsam, eljes skulle den i vissa afseenden
kunna göra mer ondt än godt. Utskottet tror sig böra anbefalla regeringen
studiet af denna fråga, hvars stora svårigheter ..den icke döljer för sig».
Instruktionen för teckningsinspektionen innehåller intet särskild! nytt
utom hvad för den öfriga inspektionen är stadgadt; endast kan nämnas,
att teckningsinspektionen äfven bör fästa sig vid lokalen och materielen.
5:te kap. Uppmuntringsmedel och normalundervisning.
Hvarje år anordnas på statens bekostnad en allmän täflan Pristäjlingar
mellan anstalterna för mellanundervisningen. (concours).
Deltagandet i täflingen är tvunget för alla anstalter, som äro
underkastade denna lag.
Det är frivilligt för de privata anstalterna.
Ett af statsförvaltningen utfärdadt reglemente skall anordna
denna täflan, efter förbättringsrådets hörande.
164
Anm. Den vigt, som i Belgien fästes vid dessa pristäflingar, framgår
redan deraf, att de i öfverskriften öfver en hufvudafdelning i skolornas
organiserande lag sättas sida vid sida med lärarebildningen, och man
misstager sig knappast, om man säger, att dessa sedan år 1840 inrättade
täflingar djupt ingripa i skolornas verksamhet. De bära vitne å ena sidan
om det begär efter utmärkelse och ära, som belgarne dela med sina sydliga
grannar, å andra sidan om myndigheternas uppfattning om nödvändigheten
att med yttre medel ej endast pådrifva, utan ock sporra lärarepersonalen.
Meningarna om dessa täflingars nytta är emellertid äfven i
Belgien mycket delade. Den 29 Mars 1873 behandlade förbättringsrådet
ett väckt förslag att upphäfva de allmänna täflingarna, men förkastade detta.
»Det kan vara», sade en medlem, »att i vissa stora anstalter täflingen icke
utöfvar ett särdeles stort inflytande på lärjungars och lärares arbete; men
i de små kollegierna är detta inflytande det helsosammaste. De kommunala
förvaltningarna fästa stor betydelse vid att deras anstalter utmärka sig
i denna strid; detta är för dem ofta en belöning för de uppoffringar de
pålägga sig. A andra sidan bemödar sig personalen i de små kollegierna
att göra sig känd, att skaffa sig förord hos regeringen genom ett användande
af kraft, hvilket länder till fromma för lärjungarne och undervisningen.
» Dessa betänkligheter, jemte det att täflingens upphäfvande förutsatte
eu revision af 1850 års lag, gjorde, att förbättringsrådet, såsom redan
sagts, afböjde det framstälda förslaget. Deremot föranledde detta densamma
att reorganisera täflingen, i syfte att afhjelpa alla missbruken och
förenkla maskineriet. Det förslag, som sålunda framstäldes, blef gällande
genom kungl. förordningen den 10 Januari 1874, hvilken i sina hufvuddrag
ännu tillämpas i de förordningar om täflingen, hvilka årligen utfärdas.
Förändringen gälde endast täflingen vid de högre läroverken för mellanundervisningen
(atenéerna och deremot svarande) och gick ut på att inskränka
den allmänna täflingen, så att den ej hvarje år skulle omfatta
mer än en, genom lottdragning bestämd, af de högre klasserna på hvardera
linien, samt äfven i det afseendet begränsa den, att ett enda pris skulle
utdelas för samtliga i klassen förekommande läroämnen. Dessutom, då
ett af de vigtigaste klagomålen mot täflingens bibehållande varit, att lärarne,
i syfte att vinna en viss framgång, kraftigt förleddes att nästan uteslutande
sysselsätta sig med vissa lärjungar till förfång för alla de öfriga, så sökte
den nya anordningen på visst sätt förekomma denna olägenhet genom att
göra läraren intresserad för hela klassens framsteg. Hvarje år skall den
ofliciela tidningen offentliggöra de allmänna resultaten af täflingen och
dervid särskildt framhålla för hvar och en af de täflande klasserna i de
olika anstalterna:
1) antalet i klassen befintliga lärjungar;
2) antalet lärjungar, som fått tillstånd att deltaga i täflingen, och
som icke fått det; *)
'') Tillstånd att deltaga få de lärjungar, som uppnått 0,6 af pointen vid de
två första serierna uppsatser om året. Om antalet sådana lärjungar icke är hälften
af hela lärjungeantalet i klassen, fylles denna hälft genom lottdragning mellan
de öfriga lärjungarne i klassen.
165
3) antalet af de verkligen täflande och af de med eller utan laga
förfall frånvarande;
4) medeltalet point, som erhållits i hvarje ämne af täflande elever,
hvilka uppnått:
A. åtminstone hälften af maximum af point;
B. åtminstone fjerdedelen af detta maximum;
C. mindre än fjerdedelen;
5) antalet elever, som icke erhållit någon point eller vägrat att täfla;
6) det allmänna medeltalet af point, erhållna för hvarje ämne af de
olika anstalter, som i täflingen deltagit1).
Genom undersökning af dessa statistiska tabeller, heter det, skall det
vara lätt för hvar och en att göra sig reda för medelstyrkan hos en klass
i de täflande anstalterna, och lärarne skola vinna antingen belöningen för
sina ansträngningar eller öfvertygelsen, att de hafva att fördubbla dem.
Vid bedömandet af de af de täflande författade uppsatserna, som på
samma tid vid alla anstalterna under särskild kontroll författas öfver af
ministern inom hvarje förekommande ämne bestämda uppgifter, värderas
dessa olika för olika ämnen, så att t. ex. högsta pointtalet för latin är i
högsta latinklassen 100, för eu fransk uppsats i samma klass 60 och för
ett tyskt tema endast 40 (allt år 1883). Man förstår lätt anledningen till
denna skilnad; men man förstår ock, att de olika ämnenas målsmän ofta
äro missbelåtna med denna värdering, och att ändringar deri stundom göras,
än oftare föreslås.
Täflingen eger rum i slutet af Juli. Prisutdelningen sker i Bryssel
med stor högtidlighet.
Börande täflingen för mellanundervisningen af 2:a graden (statens
mellanskolor) gälla ungefär enahanda bestämmelser. I hithörande skolor
finnes endast täfling för 3:e årskursen (= högsta klassen). — I de nya
flickmellanskolorna bär täflingen ännu ej kunnat införas.
Kostnaderna för täflingarna hafva varit:
Bese- och dagtraktamenten för regeringens
delegerade råd öfvervakandet2)
af täflingarna i l:a
gradens anstalter...................
Dito dito i 2:a gradens.............
Ersättning åt medlemmarne i juryn
för värderandet af täflingsprofven
i l:a gradens anstalter...........
Dito dito i 2:a gradens.............
Trycknings-, prisutdelnings- m. fl.
kostnader............................
| 1873. | 1875. | 1878. |
fr. | 3,222,20 | 2,943,50 | 2,653,40. |
)> | 3,017,9 4 | 2,935,40 | 2,946,30. |
» | 8,300,oo | 7,100,oo | 6,900,oo. |
» | 2,600,oo | 2,650,oo | 2,550,oo. |
» | 7,858,07 | 7,621,54 | 9,631,45. |
Summa 24,998,21 23,250,44 24,681,15.
■) Pnnkten 6 fins ej i 1874 års förordning, utan är senare införd.
!) Detta får ej fullgöras af anstalternas lärare, utan en af regeringen utsedd
person och ett ombud från förvaltningsbyrån eller kommunalförvaltningen — efter
anstaltens natur — skola vara närvarande vid skrifningarna.
166
De senare årens budgeter upptaga för samma ändamål: 1881 25,000
fr., 1882 samma summa och 1883 32,000 fr.; höjningen det sistnämda
året orsakas af det ökade antalet skolor.
Bildandet af Styrelsen bemyndigas att underhålla en pedagogisk normalarare.
undervisning, afsedd att bilda lärare för atenéerna, kollegierna
och mellanskolorna, och får dertill använda, om så är lämpligt,
den hjelp statsuniversitetet erbjuda (1850 års lag). Det inrättas
en pedagogisk normalundervisning, bestämd att bilda lärarinnor
för flickmellanskolorna.
Regeringen kan inrätta internat för eleverna i normalkurserna.
Stipendier anslås årligen genom budgeten till förmån för
eleverna vid denna undervisning.
Pröfningar och täflingar ega rum för tillträde till dessa normalkurser.
Diplom såsom examinerad lärare för mellanundervisningen
af ena eller andra graden meddelas af en särskild jury och efter
en pröfning, hvars program och kostnader bestämmas genom kunglförordning.
Anm. 1. I följd af dessa bestämmelser upprättades två pedagogiska
normalskolor för utbildande af lärare af l:a graden, den ena genom en
kungl. förordning af den 1 Sept. 1852 i Liége och den andra genom eu
kungl. förordning af den 2 Sept. 1852 i Gent. För utbildande åter af
lärare af 2:a graden upprättades normalsektioner för mellanundervisningen
af lägre graden, en i Nivelles 1852 och en i Brygge 1863. Slutligen
hafva för blifvande lärarinnor (régentes) vid mellanskolorna bildats två
normalsektioner, den ena i Liége den 7 Juni 1879, den andra i Bryssel
den 5 Oktober 1881.
1) I!école normale des humanitet i Liége har till uppgift att förbereda
lärare i »les humanités» vid atenéerna och kollegierna. Den innefattar
numera 3 afdelningar: en för gamla språk och franska, en för historia
och geografi (inrättad den 9 Nov. 1880) samt en för flamländska,
tyska och engelska (inrättad den 8 Maj 1874). De inträdessökande måste
undergå en examen; för anmälan till denna fordras följande vilkor: 1) att
vara minst 18, högst 23 år (åldersdispens kan beviljas genom kungl. bref,
på tillstyrkan af juryn för inträdesexamen); 2) att vara innehafvare af
titeln »gradué en lettres» *) eller af betyg öfver fullständiga »études d’huinanités»
(d. v. s. afgångsexamen på klassiska linien med grekiska); för
afdelningen i moderna språk fordras betyg öfver »études d’humanités latines»
med två moderna språk (se nedan); 3) betyg öfver uppförande;
4) intyg om vaccinering. — Kursen varar i 4 år; de 2 första årens kurser
äro gemensamma för de två förstnämda afdelningarna. Eleverna hafva
'') Denna examen, som afskaffades 1876, motsvarade ungefär vår studentexamen
på latinlinien (med grekiska).
167
ungefär 4 timmars lektion om dagen, den öfriga tiden egnas åt studier,
eftermiddagen är ledig till kl. 4 V2. Ett godt bibliotek står till elevernas
förfogande (äfven en biljard). Eleverna äro underkastade internat; dock
kunna 3:e och och 4:e studieårets elever, på egen begäran härifrån befrias.
I sistnämda fall hafva de ett årligt stipendium af 800 fr. De interna
normalisterna hafva stipendier på 500 fr.; de hafva hvar och en sitt sofrum.
Undervisning, bostad, ved och ljus hafva de gratis, och stipendierna räcka
till bestridande af kostnaderna för maten. — Vid inträdet i skolan förbinda
sig eleverna att i 5 år, från slutet af studietiden räknadt, vara
lärare vid en offentlig anstalt för mellanundervisningen. Denna förbindelse
upphör att vara bindande, om deras tjenst 2 år efter det de erhållit
lärarediplomet ännu icke blifvit tagen i anspråk. De, som utan lagligt,
skäl vägra att uppfylla femårsförbindelsen, måste till statskassan återbära
beloppet af de stipendier, de af statsmedel åtnjutit under sin vistelse vid
skolan.
Skolan är fristående, skild från universitetet i Liége, och har sin
egen direktör. Men dess elever följa till en del den undervisning, som
gifves vid universitetet, och utom direktören är det endast ett fåtal af
dess lärare, som uteslutande äro fästa vid skolan; de öfrige lånas från
universitetet och det kungl. atenéet i Liége. Eleverna erhålla både sin
vetenskapliga bildning och sin speeiela lärarebildning vid anstalten. För
sistnämda ändamål hafva de äfven praktiska undervisningsöfningar, och
4:e årets elever kunna till och med, på egen begäran, sändas att gifva
lektioner i något atené. —- Vid 3:e årets slut hafva eleverna att bestå
examen för att blifva professorsaspiranter för mellanundervisningen af
högre graden, och vid slutet af 4:e året undergå de professorsexamen af
samma grad.
Elevernas antal utgjorde:
|
| ...... —ej------ |
| l:a årets. | o2^ årets. | 3:e årets. | 4:e årets. | Summa. |
Afdelningen | för | gamla språken | 1877—80 | 3 | 4 | 2 | 4 | 13 |
| 1880—81 | 9 | 3 | 4 | 2 | 18 | ||
|
|
| 1881—82 | 9 | 6 | 3 | 4 | 22 |
|
|
| 1882—83 | 15 | 10 | 5 | 2 | 32 |
)) | )) | moderna språk | 1879—80 | 4 | 2 | 3 | — | 9 |
|
| 1880—81 | 6 | 4 | 2 | — | 12 | |
|
|
| 1881—82 | 6 | 4 | 3 | — | 13 |
|
|
| 1882—83 | 5 | 7 | 3 | 3 | 18 |
» | )) | hist. o. geogr. | 1882—83 | — | — | 1 | 1 | 2 |
Flere elever antagas ej, än som anses behöfliga för rekrytering af
lärarepersonalen vid statsläroverken. Elevantalets ökning under senaste
åren har blifvit en följd af statsläroverkens ökade antal. Inträdesexamen
omfattar, utom en fransk uppsats, åtskilliga dels skriftliga dels muntliga
prof, nemligen för afdelningen för gamla språken, i latin, grekiska, retorik
och gamla tidens historia samt för afdelningen för moderna språk, i flamländska,
tyska, engelska och retorik (tils vidare kunna de inträdessökande
i denna afdelning slippa med två af de moderna språken).
168
Kostnaderna för denna normalskola uppgingo år 1878 till 52,474,8 3
fr., hvaraf 33,508,33 fr. till personalen och återstoden till materiel och
lokal (6,308,30), stipendier (10,000), rese- och dagtraktamenten (2,258,20)
m. m. — Budgeten upptog för denna skola, utom stipendierna, år 1878
45,598 fr., år 1881 56,098 fr., år 1882 (utom de då frånskilda kostnaderna
för examensjuryerna) 56,098 fr., år 1883 (d:o d:o) 44,000 fr.
2) L’école normale des Sciences annexée a Vuniversité de Gand har
för ändamål att bilda lärare, som vid atenéerna kunna undervisa i »les
matiéres scientifiques». Denna skolas yttre vilkor äro väsentligen olika
skolans i Liége, enär hon ej är en sjelfständig anstalt, utan en gren af den
till universitetet i Gent hörande civilingeniörsskolan. Äfven denna skola
innehåller tre afdelningar: a) den egentliga afdelningen »för vetenskaperna»,
afsedd för blifvande lärare i de matematiska ämnena; b) en afdelning för
naturvetenskaperna och e) provisoriskt (inrättad på grund af kungl. förordningen
den 7 Maj 1881), en speciel afdelning för blifvande lärare i
de kommersiela vetenskaperna. — De två första afdelningarnas kurser
voro 3 år; inträdesexamen fordras. Vilkoren för att få anmäla sig till
denna äro ungefär desamma, som förut uppräknats vid normalskolan i
Liége, endast med det undantag, att här betyg öfver »études d’humanités
complétes» ej fordras, hvilket undantag dock synes gälla endast tils vidare
på grund af tillfälligt, dock nu i 3 år förnyadt upphäfvande af eljes, genom
kungl. förordningen den 17 April 1877, gällande bestämmelse. —
Den 3:e afdelningens kurs är endast 2-årig, och de, som genomgått handelsinstitutet
i Antwerpen, behöfva till och med endast genomgå 2:a årets
kurs. — Lärjungarne äro underkastade samma stadgar som universitetets
och äro ej internerade; de hafva ett årligt underhåll ur statskassan af
800 fr. och af Gents kommunalförvaltning årligen 150 fr. De ikläda sig
samma förbindelse till blifvande tjenstgöring, som eleverna vid normalskolan
i Liége.
Endast några få kurser gifvas särskild! vid skolan; de öfriga tillhöra
universitetet. —- Yid 2:a årets slut skola eleverna undergå examen för att
blifva professorsaspiranter, vid 3:e årets för att blifva professorer.
Antalet elever utgjorde:
l:a årets. 2:a årets. 3:e årets. Summa.
1879— 80.................................... 3 2 16
1880— 81.................................... 3 3 2 8
1881— 82.................................... 9 4 3 16
1882—83: Afdelningen för matematik och
naturvetenskap 9
» » handelsveten
skaper.
....... 8
5 4 18
3 — 11
Inträdesexamen till den egentliga afdelningen omfattar matematik till
och med plana analytiska geometrien, grunderna af franska språket och
litteraturen samt elementen af teckning; den är dels muntlig, dels skriftlig-
— I examen för inträde i den handelsvetenskapliga afdelningen åter
fordras prof i franska och de tre moderna språken, handelsaritmetik, elementär
matematik, elementen af oorganisk och organisk kemi, räkenskaps
-
169
förlag, vexellära, myntfrågor, börsoperationer, elementen af politisk ekonomi
och handelslagfarenhet.
Kostnaderna för denna normalskola äro naturligtvis mycket mindre
än för den i Liége, då i Gent undervisningen till större delen lemnas vid
universitetet. De stego år 1878 till 7,886,99, hvaraf 4,499,99 såsom arvoden
till lärarne vid de för denna skola särskilt afsedda kurserna, 3,000
såsom stipendier och 387 till rese- och dagtraktamenten. Budgeterna
upptogo, utom stipendierna, år 1878 5,700 fr., år 1881 11,700 fr., 1882
(utom de då frånräknade kostnaderna för examensjuryerna) 11,700 fr., 1883
(d:o d:o) 11,128 fr.
Utom det årliga underhåll, eleverna vid normalskolorna erhålla, få de
dessutom i allmänhet efter studiernas afslutande resestipendier för att i
främmande länder besöka pedagogiska anstalter, och, om de beredt sig att
blifva lärare i lefvande språk, studera dessa. 1881 och 1882 års budgeter
upptaga för de båda, nu nämda ändamålen 40,000 fr.; i 1883 års budget
är denna post sammanslagen med stipendiemedlen till normalsektionerna
af 2:a graden, och hela beloppet är der 104,000 fr.
3) Sections normales d''enseignement mogen du degré in/érieur i Nivelles
och Brygge äro båda afsedda att utbilda lärare (régents) för mellanskolorna
(för gossar), den förra i landets wallonska, den senare i dess
flamländska del. Båda äro förbundna med de primära normalskolor (folkskolelärareseminarier),
som äro förlagda till samma städer.
För anmälan till inträdesexamen fordras såsom vilkor att hafva fylt
19 år den 31 Dec. det år, inträdet sökes, och icke hafva fylt 25 år vid
samma tid, dessutom skall betyg öfver uppförande företes.
I första årets kurser kunna intagas:
1) både i Brygge och Nivelles, innehafvare af diplom såsom folkskolelärare
(instituteur), detta må vara erhållet vid hvilken anstalt som
helst (således äfven vid en privat);
2) i Brygge de, som slutat sina studier i 3:e latin (motsvarande
ungefär vår 6: 2) eller 3:e real (d:o) i en anstalt, som antagit regeringens
allmänna program; för denna kategori är minimiåldern vid inträdet 16 år.
Examensjuryn kan, före eller efter examen, neka inträde för sådana
sökande, hvilka äro behäftade med naturfel, som kan försvaga det inflytande
en lärare bör utöfva öfver sina lärjungar.
Utom bostad kunna eleverna på statens bekostnad erhålla ett årligt
understöd af 500 fr., med förbindelse för dem att under 5 år efter af
gången
ställa sig till regeringens förfogande för undervisning i en statsanstalt,
vid vite af stipendiebeloppens återbetalande.
Undervisningen omfattar en tid af 2 år.
Antalet elever utgjorde:
170
|
| l:a årets. | 2:a årets. | Summa. |
i N ivelles............ | ........... 1879—80 | 12 | 13 | 25 |
| 1880—81 | 11 | 9 | 20 |
| 1881—82 | 21 | 9 | 30 |
| 1882—83 *) | — | — | — |
i Brygge............. | ........... 1879—80 | 12 | 8 | 20 |
1880.....81 | 13 | 11 | 24 | |
| 1881—82 | 13 | 12. | 25 |
| 1882—83 '') | — | — | — |
Inträdesexamen är dels skriftlig dels muntlig — Den förra omfattar
en fransk och (i Brygge) en flamländsk uppsats, teckning och skönskrifning.
Den muntliga examen åter sträcker sig till följande: franska och
— i Brygge — flamländska (välläsning, grammatik); aritmetik (bevisad,
tillämpningsproblem); algebra (t. o. m. eqvationer af l:a graden med flere
obekanta, problem); geometri (ungefär Eukl., böckerna 1, 3, 4, 6): historia
(gamla och af medeltidens till slutet af l:a korståget); geografi
(Belgiens, Europas fysiska och politiska, de främmande verldsdelarnes allmänna
geografi).
Kostnaderna för dessa normalsektioner uppgingo år 1878 till 42,693,26
fr. af hvilka 21,749,8 4 fr. till lärarepersonalen, 18,500 fr. till stipendier
och 2,443,42 fr. till materiel. Budgeterna hafva för desamma upptagit:
1878 36,630 fr., 1881 63,830 fr. (ökningen orsakades till en stor del af
ett genom elevantalets höjning föranledt ökande af stipendiernas antal
med 35 nya sådana å 500 fr.), 1882 (sedan utgifterna för examensjuryerna
blifvit frånräknade och bildat en egen post) 63,830 fr., 1883 (utom
stipendierna, hvilka nu sammanslagits med dem till eleverna vid den högre
normalundervisningen och bildat en post på 104,000 fr.) 41,000 fr.
4) Sections normales de 1’enseignement mogen du degré inférieure för
flickor i Bryssel y>ch Liége. Den senare af dessa, förbunden med école
normale primaire för blifvande lärarinnor (folkskolelärarinneseminariet) i
Liége, inrättades redan år 1879 på grund af kungl. förordning den 7
Juni detta år, den senare åter, som är förbunden med statsmellanskolan
för flickor i Bryssel, upprättades på grund af kungl. förordningen den 5
Oktober 1881. Båda hafva till ändamål att utbilda lärarinnor (régentes)
vid flickmellanskolorna.
Kurserna vara i 2 år. —■ Tils vidare kunna inställa sig till inträdesexamen,
förutom sådana, som äro försedda med diplom såsom institutrice
(folkskolelärarinna), äfven sådana, som ej hafva sådant diplom, hvilken än
den anstalt må vara, vid hvilken de gjort sina studier; intet åldersvilkor
fordras. — Sektionen i Liége är anordnad såsom internat. Eleverna vid
denna kunna erhålla stipendier å 500 fr. mot förbindelse, liknande dem,
som af elever vid normalskolorna för lärare böra afgifvas. — Sektionen i
Bryssel åter är tils vidare externat. Eleverna hafva att betala en skolafgift
af 40 fr. i qvartalet; befrielse härifrån lemnas mot sådan förbindelse,
hvarom nyss talades.
[) Uppgifter stå ej till buds.
171
Antalet elever utgjorde
| Liége. | B | r y s s e | 1. | ||
| l:a årets. | 2:a årets. | Summa. | l:a årets. | 2:a årets. | Summa. |
1880 -81.................... | 25 | 13 | 38 |
|
|
|
1881-82..................... | 18 | 21 | 39 | 20 | 2 | 22 |
1882 - 83..................... | 27 | 18 | 45 | 13 | 16 | 29 |
Inträdesexamen är dels skriftlig dels muntlig. Den förra omfattar:
en fransk uppsats och för dem som åsyfta anställning i en flamländsk
skola, en flamländsk; två frågor i aritmetikens teori och ett problem; en
teckningsöfning; en skrifsida. Den muntliga examen åter: franska och,
för blifvande lärarinnor vid flamländska skolor, flamländska (läsning och
analys af ett stycke); aritmetik; historia (det gamla Greklands och Roms,
medeltidens); geografi (Belgiens, Europas fysiska och politiska, de främmande
verldsdelarnes allmänna geografi).
För nu ifrågavarande undervisning upptaga budgeterna: 1881 26,500
fr., 1882 54,580 fr., 1883 35,000 fr. (stipendierna äro i detta års budget
frånskilda och sammanslagna med dem för de öfriga normalskolorna till
det ofta nämda beloppet 104,000 fr.). .
5) Tillfälliga normalkurser för utbildande af lärare i teckning och
i gymnastik. Åren 1880 och 1881 voro vid Académie des Beaux-Arts i
Löwen normalkurser för teckningsundervisningen anordnade för lärare och
lärarinnor, redan tjenstgörande i skolor för mellanundervisningen. Vid
normalsektionen i Nivelles (se ofvan) anordnades 1875 eu tillfällig normalkurs
för gymnastikundervisningen på en månad, under kapten Docx’
ledning och ansedd för redan tjenstgörande lärare. Förslag hade blifvit
framstäldt att upprätta en normalskola för bildande af gymnastiklärare;
men hufvudsakligen af det skäl, att denna skola, sedan den en gång försett
alla läroverken med gymnastiklärare, ej vidare skulle hafva något att göra,
ersattes den föreslagna normalskolan med periodiskt återkommande normalkurser
för samma ändamål. Huruvida efter 1875 någon sådan tillfällig
normalkurs för gymnastikundervisningen varit anordnad, är ej kändt. —
Till båda de nämda normalkurserna hade äfven personer, som ej redan
voro anstälda vid läroverk, tillträde.
Om hela detta system med speciela fackskolor för lärares utbildande
yttrar den ofta citerade Le Roy (numera sjelf lärare vid den högre normalskolan
i Liége): »I stället för att af de pedagogiska studierna göra
den praktiska kompletteringen af universitetsstudierna, har man genom
lag skapat två med hvarandra rivaliserande klasser af aspiranter, doktorerna
och de aggregerade professorerna. De sistnämda hafva den erfarenhet,
som man, i synnerhet om man är pensionär, kan vinna i en
normalskola, men äro icke synnerligen goda filologer; de andre hafva en bättre
172
teoretisk bildning, men mindre praxis; dock bildade i universitetens fria
atmosfer, äro de i verkligheten mognare och deras studier hafva en filosofisk
grundläggning.»
Anm. 2. Om doktorers kompetens till lärarebefattningar är ofvan
(sid. 143—146) taladt.
De för sådan kompetens erforderliga lärareexamina äro följande:
a) examina för värdigheterna af professorsaspirant och professor för
mellanundervisningeu af högre graden i »les humanités»;
b) d:o d:o i moderna språk;
c) d:o d:o i nies Sciences»;
rf) examina för värdigheterna af professorsaspirant och professor för
mellanundervisningeu af lägre graden;
e) examina för erhållande af förberedande och definitift diplom såsom
lärarinna (régente) vid flickmellanskolorna;
f) examen för erhållande af diplom på skicklighet till undervisningen
i teckning vid anstalterna för inelianundervisningen;
g) d:o d:o för gymnastik.
Alla dessa examina afläggas inför examensjuryer, hvilka för de under
a)—d) upptagna examina hufvudsakligen utgöras af lärare vid normalskolorna
och normalsektionerna samt en inspektör för mellanundervisningen.
Såsom redan är anfördt, är det numera (enligt 1881 års lag) egentligen
eleverna vid normalanstalterna, som hafva tillträde till de under
a)—e) nämda examina. Om doktorers rätt att undergå dem är ofvan
taladt. Dessutom må här anföras följande bestämmelser, föranledda, som
det synes, af behofvet att rekrytera lärarepersonalen och gällande både
1882 och 1883. Till de under a) och b) upptagna professorsaspirantsexamina
kunna anmäla sig personer, minst 20 år gamla, som hafva diplom
såsom »gradué en lettres» (student) eller styrka, genom betyg, att de för
minst 3 år sedan hafva afslutat études d’humanités complétes (betyget
måste vara bekommet vid en anstalt, som har 6 studieår, och i hvilken
man undervisar i alla på regeringens program upptagna ämnen; det
bör styrka, att studierna hafva fullföljts till och med rhétorique). Motsvarande
professorsexamina få de undergå, som för minst 1 år sedan erhållit
diplom såsom professorsaspiranter af samma art. De under b)
upptagna två examina få dessutom tils vidare alla de undergå, hvilka i
verkligheten äro betrodda med undervisningen i ett eller flere moderna
språk i de kungl. atenéerna eller de 1850 och 1881 års lagar underkastade
kommunala kollegierna. -—• Till den under c) upptagna professorsaspirantexamen
hafva de tillträde, hvilka förvärfvat diplom såsom »gradué
en lettres» förberedande för kandidaturen i »Sciences» eller genom betyg
styrka, att de för minst 2 år sedan afslutat »études d''humanités complétes»,
som nyss nämdes. Till motsvararande professorsexamen få de tillträde,
som för minst 1 år sedan aflagt kandidatexamen i fysiska och
matematiska vetenskaper, eller för lika lång tid sedan erhållit titeln af
professorsaspirant af samma slag. Till examen såsom professorsaspirant
173
för de kommersiela vetenskaperna hafva äfven de tillträde, som erhållit
diplom vid handelsinstitutet i Antwerpen. — Anmälningsafgifterna äro:
för professorsaspirantexamen 50 fr., för professorsexamen 80 fr.
Rätt att undergå examen till professorsaspirant för mellanundervisningen
af lägre graden hade, såväl 1882 som 1883, en hvar, utan afseende
på stället, der han gjort sina studier. För att få undergå motsvarande
professorsexamen åter erfordras att för minst 1 år sedan hafva
erhållit diplom såsom professorsaspirant. — Anmälningsafgiften till den
förra examen var 20 fr., till den senare 50 fr. — Hvar och en, som
redan hade diplom såsom examinerad professor, fick, utan särskild kostnad,
genomgå en grundlig examen i flamländska, tyska eller engelska, alla
tre språken eller två af dem; detsamma gälde tils vidare dem, som redan
vid offentlig anstalt tjenstgjorde som lärare i dessa språk.
Till den examen, genom hvilken förvärfvas förberedande diplom
såsom lärarinna (régente) vid flickmellanskola hade både 1882 och 1883
följande tillträde:
1) de lärjungar, som afslutat l:a årets studier i normalsektionerna
för flickmellanundervisningen;
2) de personer, som för minst 1 år sedan förvärfvat diplom såsom
folkskolelärarinna;
3) tils vidare hvar och en, till och med en, som ej hade diplom
såsom folkskolelärarinna och oberoende af stället, der hon gjort sina
studier.
Till examen för vinnande af definitift diplom såsom dylik lärarinna
hade de tillträde, som sedan minst ett år hade det förberedande diplomet.
— Dessa examina, hvilka anordnades genom kungl. förordningen den 10
Juni 1880, äro kostnadsfria.
Till lärareexamen för teckningsundervisningen, *) hvilken examen är
af flere grader motsvarande de läroverk, för hvilka den berättigar till anställning,
kan en hvar anmäla sig, utan något åldersvilkor och utan afseende
på stället, hvarest han gjort sina studier. Examen är kostnadsfri.
Examen till gymnastiklärare vid atenéer, mellanskolor och motsvarande
är tillgänglig för den, som erhållit betyg på skicklighet till undervisning
i gymnastik vid folkskolorna; dock äro de personer, hvilkas diplom
såsom folkskolelärare eller folkskolelärarinna hafva ett senare datum än
1877, befriade från att förete detta betyg. För tillträde åter till samma
examen för mellannormalskolorna fordras att för minst ett år sedan hafva
erhållit det diplom, som genom förstnämda examen förvärfvas. Äfven
dessa examina äro kostnadsfria; de inrättades genom kungl. förordning
den 9 Juli 1874.
Den senaste kungl. förordningen rörande omfattningen af de under
a)—d) nämda examina är af den 20 Dec. 1880. — Omfattningen af
examen e) bestämmes genom kungl. förordning den 11 Juni 1880. —
'') Anordnad genom kungl. förordningen den 10 Juli 1878.
174
Samma bestämmelser rörande examen för teckningslärare finnas i kung!
förordningen den 9 Juni 1882 och rörande examen för gymnastiklärare i
kungl. förordningen den 25 Juni 1881.
De under a) nämda examina (pour les humanités) aflades nedanstående
år af följande antal personer:
1880. 1881.
Professorsaspirantexamen 1) (humanités) ......... 2 2
2) (hist. o. geogr.)____ — 2
Professorsexamen 1) (humanités)............... 4 —
2) (hist. o. geogr,)............. — 2
de under b) nämda (pour les langues mödernes):
1880. 1881.
Professorsaspirantexamen ................... 2 1
Professorsexamen i flamländska och tyska........ 2 2
D:o i flamländska och engelska____ 1 —
de under c) nämda (pour les Sciences):
1880. 1881.
Professorsaspirantexamen............................. 2 2
Professorsexamen...................................... 1 2
de under d) nämda (af lägre graden):
1880. 1881.
Professorsaspirantexamen............................. 50 48
Professorsexamen...................................... 34 37
de under e) nämda examina (af lägre graden för flickskolor):
1881. 1882.
För förberedande diplom............................. 34
» definitift » ____„........................ 16
de under f) nämda examina (för teckniiigsundervisningen):
38
28
Af l:a graden.
» 2:a »
» 3:e »
Fyllnads1880.
examen
1881.
. 60 24
. 80 23
. 7 —
de under g) nämda examina (för gymnastikundervisningen):
1880. 1881.
38 52
175
Till bestridande åf kostnaderna för de juryer, inför hvilka de här
ofvan anförda lärareexamina borde afläggas, npptogo budgeterna: 1881
33,700 fr. !), 1882 38,700 fr. >) och 1883 47,800 fr.* 2).
Hvart tredje år framlägges af regeringen för den lagstiftande Treårsberätmakten
en berättelse öfver in ellanunder visningens tillstånd. t ther.
Anm. Dessa 3-årsberättelser, hvilka äro mycket omfattande och utgöra
den tillförlitligaste källan vid studiet af Belgiens undervisningsväsende,
hafva utkommit till ett antal af 11; 3) den senare framlades den
6 April 1880 och omfattar åren 1876—1878, dock af det sistnämda
året endast tiden före det nya undervisningsministeriets bildande. Afsigten
har varit att under år 1883 utarbeta en ny sådan berättelse för den senare
tiden; huruvida denna ännu blifvit fullbordad, är obekant. — Treårsberättelsen
af 26/j 1877 innehåller CCXLV + 366 sidor stor oktav;
den af ®/4 1880 CCVI + 321 sid. — Kostnaden för hvarje sådan berättelse
har uppgått till 7,000 ä 9,000 fr.
Sådana äro de bestämmelser, som lagstiftande makten i Belgien,
representantkammaren och senaten, antagit för mellanundervisningen,
sådan den ram, inom hvilken regeringen haft att ordna
de olika slagen af läroverk, sådana de vilkor, på hvilka den i
allmänhet haft att sörja för de hithörande frågornas lösning. Här
följer nu i ordningen att lemna en kort redogörelse för de särskilda
stadgar, konungen och undervisningsministeriet utfärdat
för de olika slagen af läroverk.
Kungl. atenéerna.
Organiskt reglemente af den 30 Juni 1881.
Sedan ministéren lyckats genomdrifva lagen af den 15 Juni
1881, dröjde det, som af öfverskriften synes, ej länge, förr än
äfven läyoverkens inre organisation förändrades. Det organiska
reglementet af den 18 Juli 1869, reviderad! genom kungl. förordningarna
af den 8 Maj 1874 och 28 Sept. 1880, upphäfdes genom
nu gällande reglemente. Bestämmelserna i detta sistnämda
äro hufvudsakligen följande:
'') Häri inbegripen kostnaden för examen i högsta klassen på reällinien.
2) . Häri äfven inbegripna kostnaderna för inträdes- och flyttningsexamina vid
normalskolorna.
3) 2 före 1850 och 9 på'' grund af 1850 års lag.
176
Studieår och Antalet klasser eller studieår fastställes till 7 i hvar och en
tmer. a£ qe ^ afdelningarna., nemligen: två gemensamma klasser, med
benämningarna 7:de och öde;
fem latinklasser (classes d’humanités);
fem realklasser (classes professionelles).
De fem klasserna på latinlinien hafva namnen: öde till och
med 3:e latin, 2:a latin eller poésie, rhétorique latine.
Det kan inrättas en öde latinklass med namnet rhétorique
latine supérieure.
Bevistandet af sistnämda klass är kostnadsfritt för de lärjungar,
som hafva genomgått de fem föregående klasserna i en
offentlig anstalt för mellanundervisningen.
Latinliniens Latinliniens program innehåller följande läroämnen: latin, greaUmätmapro-
kig]^ franska, flamländska, tyska, engelska (valfri), historia och
geografi, matematik, astronomiska eller kosmografiska begrepp
(detta ämne är ej särskildt upptaget på veckotabellen), naturvetenskaperna,
teckning, musik och gymnastik; dessutom är filosofi
upptagen på veckotabellen för rhétorique supérieure.''
Undervisningsministern är bemyndigad att på försök, oberoende
af en kurs för fullständiga klassiska studier (cours d’humanités
complétes), anordna tre särskilda afdelningar, nemligen:
I. Humanités latines et grecques, för lärjungar, som bereda
sig för litterära, filosofiska eller juridiska studier.
Studiet af grekiska är obligatoriskt för dessa lärjungar; men
de äro icke tvungna att studera mer än ett af de tre språken,
flamländska, tyska eller engelska, ej heller matematik (i 2:a och
rhétorique), ej heller kemi.
II. Humanités latines, för lärjungar, som förbereda sig vare sig
till inträde i specialskolorna ellertillmatematiskaoehfysiskastudier.
För dem är grekiskan obligatorisk endast under ett år. De
studera matematik tillsammans med lärjungarne på den vetenskapliga
afdelningen af reallinien (se nedan).
III. Humanités latines, för lärjungar, som förbereda sig till
studiet af naturvetenskaperna och af medicinen.
För dem är grekiskan obligatorisk endast under två år; de
studera tvä moderna språk och följa kursen i naturvetenskaper
på den industriela afdelningen af reallinien (se nedan).
Reallinien innehåller:
Reaiiiniens En lägre afdelning, bestående af två studieår, hvilka hafva
allmänna ;"''<>''namiien 5:e professionelle och 4:de professionelle.
gram. r r
177
En högre vetenskaplig x) afdelning (section scientifique) samt
en högre kommersiel och industriel afdelning (section commerciale
et industrielle), hvardera bestående af tre klasser, hvilka hafva
namnen resp. 3:e scientifique och 3:e commerciale et industrielle,
2:a, l:a.
Latin- och reallinien kunna förläggas till skilda lokaler, i Olika lokaler
kraft af bestämmelse af undervisningsministern, som då har att de båda
vidtaga de åtgärder, som detta åtskiljande gör nödvändiga.
Eör intagning i 7:de klassen fordras en ålder af minst 11 år. inträdesålder.
Dock kunna åldersdispenser beviljas af förvaltningsbyrån, sedan
studieprefekten blifvit hörd.
Ingen får inträde i 7:de klassen, om han icke med framgång inträdes(avec
succés) undergått en examen, som uttryckligen sträcker sig f°rdrin9^röfver
följande ämnen:
elementen af franska grammatiken, likasom af det flamländska
eller tyska språket i de delar af landet, der dessa språk talas:
de fyra grundreglerna i aritmetiken, tillämpade på hela tal
och decimaltal; de lagliga vigt- och måttsystemen.
Den inträdessökande hör kunna skrifva läsligt och korrekt
efter diktamen.
Undervisningsministern skall i detta program införa de jemk- sammanhanningar
som anses nödvändiga för att sätta det i öfverensstäm- set med folk~
melse med programmet för folkskoleundervisningen (1’enseignement ''
primaire).
Flyttnings- och afgångsexamina upprättas. Examina.
Med afseende på flyttnings examina äro de 7 latinåren och de
7 realåren delade i tre grupper.
Den första gruppen består af de två första gemensamma åren
(7 och 6);
den andra gruppen består, på lantinlinien, af öde, 4:e och 3:e
klasserna: 1) för de lärjungar, som följa »les humanités complétes»;
2) för dem som följa »les humanités latines» förberedande
till litterära eller juridiska studier och 3) för dem, som förbereda
sig till studiet af naturvetenskaperna och af medicinen. Den
består deremot af endast öde och 4:de klasserna för dem, hvilka
bereda sig för inträde i specialskolorna eller till matematiska eller
fysiska studier:
'') Denna öfversättning af ordet scientifique är mindre god så till vida, som
det franska ordet Science ej är detsamma som det svenska vetenskap, och här
särskildt något vilseledande, enär äfven den andra afdelningen af reallinien är i
många afseende en »lärd» linie.
Lärov.-kom. let. Bilagor. B12
178
Läroprogram.
Lärare.
den andra gruppen innefattar likaledes 5:te och 4:de klasserna
på reallinien;
den tredje gruppen består af de högre klasserna.
Ingen uppsläppes från en grupp till en annan annat än i kraft af
en flyttningsexamen, som gifver rätt till ett betyg för skicklighet.
Flyttningsexamina från ett år till ett annat bibehållas.
Det inrättas en examen för meddelande af afgångsdiplom
från rhétorique latine, rhétorique supérieure och de två rhétoriques
professionelles.
Pröfningarna anordnas af undervisningsministern, som tillika
utser personer för deras bedömande.
Fördelar, som skola bestämmas genom ministeriel anordning,
kunna beviljas dem, Indika hafva afgångsdiplom från rhétorique
latine supérieure.
Totalantalet och fördelningen af de timmar, som anvisas
för vecka åt de olika ämnena vid undervisningen inom atenéernas
olika afdelningar, fastställas af undervisningsministern.
Utom studieprefekten utgöres de kung! atenéernas underundervisningspersonal
af:
En professor för rhétorique latine;
d:o | » 2:a latin eller poésie |
d:o | » 3:e latin; |
d:o | s 4:e d:o; |
d:o | » 5:e d:o; |
en professor för hvardera af de 7:de och 6:te gemensamma
klasserna;
en professor för rhétorique frantjaise;
minst en andra professor i franska;
minst en professor i historia och geografi;
en professor för högre matematik;
minst en professor för lägre d:o;
d:o d:o för naturvetenskaperna;
en professor för de kommersiela vetenskaperna;
minst tre professorer för de flamländska, tyska och engelska
språken;
en professor eller lärare (maitre) i teckning;
d:o d:o i musik;
d:o d:o • i gymnastik.
Det kan dessutom finnas en professor för rhétorique latine
supérieure.
179
I vissa atenéer kan professorn för rhétorique latine kafva
till åliggande att gifva kurserna i 2:a latin gemensamt med
professorn för 3:e latin.
Studieprefekterna och professorerna utnämnas af konungen.
Undervisningsministern utnämner professorerna eller lärarne
i teckning, musik och gymnastik, äfvensom uppsyningslärarne.
Han utnämner likaså sekreteraren-kassören i förvaltningsbyrån.
Studieprefektens rättigheter bestämmas genom en särskild
anordning. Hvarje professors rättigheter fastställas i öfverensstämmelse
med föreskrifterna i 3:e art. af kungl. förordningen
den 14 Juli 1875.
Undervisningsministern kan i dessa rättigheter göra de
detaljjemkningar, som anbefallas af undervisningens kraf.
Undervisningsministern bemyndigas att vidtaga åtgärder för Repetitionsinrättandet
af repetitioner i kursen för högre matematik, med kurser.
hänsyn till elevernas förberedelse till specialskolornas examina.
Ett visst antal examinerade professorer för mellanunder- Extra lärare.
visningen af högre graden kan af undervisningsministern förordnas
att sköta befattningar såsom interimsprofessorer i de
kungl. atenéerna. Deras lön liksom deras rättigheter bestämmas
genom ministeriel anordning.
Hvarje år i Oktober sammanträda professorerna för att för Klassforestånhvarje
klass utse den professor, som skall vara betrodd med dareatt,
under studieprefektens tillsyn och å hans vägnar, hafva
den allmänna ledningen af denna klass. — Denna professor har
titeln klassdirektor (directeur de classe). — Klassdirektorernas
uppgift bestämmas genom ministeriel anordning.
Beloppet af elevernas skolafgift föreslås af förvaltnings- si-oiafgift.
byrån och fastställes genom ministeriel anordning.
Samfäld öfverläsning (études en commun) upprätthålles ge- Études en
nom studielärare eller uppsyningslärare, under studieprefektens commun.
öfveruppsigt. — Denna öfverläsning bör ega rum i särskilda
lärosalar.
I de städer, der det finnes ett kungl. atené och en statens indragning af
mellanskof, kunna kurserna vid atenéet minskas med ett eller lässta klas''
de två första studieåren (klass. 7 och 6), om denna minskning
anses förenlig med undervisningens intressen.
Då under tre på hvarandra följande år antalet lärjungar i Pandieiafdelen
klass, hvilken som helst, i ett atené har öfverstigit 40, delas ™“j
180
Pensionat.
Särskilda bestämmelser.
Lästid. Ferier.
Lofdagar.
Dispenser.
klassen i parallelafdelningar. (Omkostnaden härför betäckes
till minst en tredjedel genom ett fyllnadsanslag ur kommunalkassan;
se kungl. förordningen 14 Juli 1875).
Pensionat kunna hållas, efter bemyndigande af undervisningsministern,
i lokaler sammanhängande med dem, som äro
anvisade för undervisningen i atenéerna. Dock böra de för
pensionatet bestämda lokalerna vara på sådant sätt anordnade,
att internerna ej kunna meddela sig med externerna före inträdet
i klassrummen.
Undervisningsministern skall vidtaga de anordningar, som
äro nödvändiga för att bestämma allt, företrädesvis det som hör till
hemarbetena, uppsatserna inom atenéet, disciplinen, lektionerna,
prisutdelningen.
Reglemente för inre ordningen i de kungl. atene''erna,
utfärdadt den 10 December 1881 af undervisningsministern,
för att tils vidare vara gällande.
Då de i detta gifna bestämmelserna till en stor del äro de
för skolor vanliga, upptagas här endast de, som kunna hafva
särskildt intresse.
Skolåret börjar den 1 Oktober och slutar den 15 Augusti. —
Det fins två ferietider: den ena från skärtorsdagen till den på
l:a Söndagen efter påsk följande Måndagen, inkl.; den andra från
15 Augusti till 1 Oktober. — Skollof gifves: 1) Torsdags e. m. och
Tisdags e. m., om arbetets fördelning det tillåter; 2) Söndagen
och de lagliga helgdagarne; 3) Måndagen efter pingstdagen och
annandag jul; 4) den 15 November, konungens »fete patronat»,
och den 21 Juli, årsdagen af konung Leopold I:s invigning till
embetet; 5) den 1 och 2 Januari. — Förvaltningsbyrån bemyndigas
att gifva en dags ledighet vid tiden för »fete communale».
Efter de lokala förhållandena kan den likaledes, efter studieprefektens
hörande och med förbehåll af undervisningsministerns
gillande, gifva skollof från julaftonen till 2 Januari, inkl. *)
Lärjunge kan ej befrias från någon kurs annat än på begäran
af fadern eller förmyndaren.
'') I de utförliga kursprogrammen beräknas 1 t:e pr vecka gifva 40 lektioner
under läsåret, 2 t:r 80 lektioner o. s. v., hvadan 12 veckor af året anses bortfalla
från den egentliga undervisningen.
181
Utom lektionerna har lärjungen ej mer än tre timmar för ar- Hemarbete.
beten att verkställa och lexor att studera.
Så snart tecken gifves genom ett första klockslag, fem mi- Lektionens
nuter före lektionens början, begifva sig professorerna till sina och
resp. klasser, följda af sina lärjungar, hvilka inträda och taga
plats under tystnad. Vid andra klockslaget, som göres vid
tiden för lektionen, börjar kursen. Då lektionen är slutad,
qvarstanna professorerna, tils alla lärjungarne gått ut eller
den lärare anländt, som har lektionen efter dem.
Professorerna vaka deröfver att lärjungarne noggrant och i Lärjunges
god ordning hålla sin klassjournal, i hvilken de dag för dag böraa'''',''"''V<''"r""iinskrifva,
under professorns ögon, uppgift om lexor, som äro
gifna till öfverläsning, arbeten som böra skriftligen utföras,
ställen i författare, på hvilka de böra bereda sig, med ett ord,
alla arbeten, som äro dem ålagda.
Bland ordningsreglerna för lärjungarne kan nämnas den, ur ordningsbot
lärjungarne ej få till atenéet medföra någon bok, som är reglerna.
främmande för lektionerna.
Vid slutet af hvarje månad afgifva professorerna till studie- Månadsprefekten
en berättelse öfver lärjungarnes uppförande och arbete, rapporter.
Denna berättelse åtföljes af de uppsatser, som de rättat i
hemmet, och af uppgift på de under månaden genomgångna
kurserna.
Studieprefekten för ett register öfver bestraffningar och fall
af frånvaro.
Tre gånger om året, under första hälften af Januari, vid Terminsbetyg.
påskferierna och vid skolårets slut gifver studieprefekten lärjungarnes
föräldrar ett intyg öfver deras barns flit, framsteg
och uppförande, efter hvarje professors månadsberättelser och
sina egna iakttagelser. — Härvid fogas uppgift om lärjungarnes
platser i hvarje kurs jemte antalet erhållna points.
I de lägre klasserna kunna professorerna afgifva veckoberättelser.
Straffen äro följande: Bestraff
1)
Qvarhållande i atenéet utom lektionstimmarne; nmgar.
2) Tilltal, gifvet af studieprefekten, vare sig inför klassen
och i närvaro af lärjungarnes lärare eller inför samtlige lärare
och lärjungar;
3) Uteslutning från en kurs eller från alla af en och samme
professor gifna kurser, under en längre eller kortare tid;
182
Läroböcker,
Lärokurser.
Läsordning.
4) Uteslutning för viss tid från alla kurserna;
5) Uteslutning för alltid från anstalten.
De under 1 och 2 upptagna straffen kunna gifvas för försumlighet.
Straffen 1, 2, 3 och 4 åtföljas af extra arbeten, som skola
väljas så, att de bidraga till lärjungens förstånds- och sedliga
utveckling och så litet som möjligt .försinka honom i hans studier.
Vid första undergångna bestraffning emottager eller förskaffar
sig lärjungen en särskild bok, i hvilken skola inskrifvas:
1) af professorn sjelf, bestraffningens anledning och art; 2) af
lärjungen, det ålagda extra arbetet. — Familjefadern skrifver
sitt namn i denna bok för hvarje bestraffning. — Boken mimreras
af studieprefekten och förses med hans namteckning.
Qvarhållandet vid atenéet kan åläggas af professorerna och
af uppsynings- eller studielärarne. — Straffen 1, 2, 3, 4 kunna
påläggas af studieprefekten. Men då han mot någon lärjunge
använder uteslutning för viss tid från eu eller flere kurser, bör
han derom underrätta ordföranden i förvaltningsbyrån samt
meddela denne skälen till uteslutningen. — Uteslutandet för
alltid från atenéet (5) kan endast afkunnas af förvaltningsbyrån
på studieprefektens anmälan.
Qvarhållandet eger rum gemensamt, under öfvervakande af
en upp sy ningslärar e, i en af atenéets salar. Ett sådant qvarhållande
får ej räcka längre än 2 t:r. Dock kan uppsyningsläraren
under ännu en timme qvarhålla lärjunge, som stört
ordningen under qvarhållandet.
En- professor kan ur sin klass utvisa en lärjunge endast om
han upprepade gånger stört lektionen; han bör genast derom
underrätta studieprefekten, hvilken på professorns begäran kan,
sedan lärjungen blifvit hörd, afkunna uteslutning för längre
eller kortare tid från kursen. — Den från en eller flere kurser
uteslutne lärjungen qvarstannar i atenéet under tjenstgörande
uppsyningslärarens öfvervakande. — Uteslutningen för viss tid
från alla kurserna kan ej öfverskrida en tid af fyra dagar.
Allmänna bestraffningar kunna endast åläggas af studieprefekten.
Förteckning på läse-, läro- och öfningsböcker uppgöres för
det följande skolåret af studieprefekten i samråd med professorerna
hvarje år i första hälften af Juli. Prefekten uppsätter
läsordning.
183
De enskilda programmen insändas till undervisningsministern
före den 20 Juli för att af honom godkännas.
Det gillade programmet tryckes och sprides genom studieprefektens
försorg några veckor före skolårets början.
Studieprefekten kan tillåta ynglingar att följa en eller flere Extra elever.
speciela kurser.
Lärjungarne äro tvungna att regelbundet följa alla kurser, Obligatoriska
för hvilka de äro inskrifna. lektioner.
Inträdesexamen eger rum under de tre dagar, som föregå inträdes- och
skolans öppnande. _ _
Flyttningsexamina eger ruin i öfverensstämmelse med före- gångsexamen.
skrifterna i kung! förordningen den 30 Juni 1881.
De lärjungar, som komma från andra offentliga anstalter,
äro underkastade dessa examina, med mindre de förete flyttningsbetyg,
afgifvet af den senaste anstalt de tillhört. Lärjungar,
som komma från fria (= privata) anstalter, äro underkastade
examen.
Flyttningsexamina ega rum före eller under inträdesexamina.
Föräldrarne till de lärjungar, som äro underkastade flyttningsexamen
från ett år till ett annat, underrättas härom af
studieprefekten inom den första veckan af ferierna.
Inträdes- och flyttningsexamina från ett år till ett annat
bestå af flere skriftliga prof.
Flyttningsexamina från en grupp af studieår till en annan
grupp äro offentliga och ske muntligen. De förrättas af lärarne
i den grupp, från hvilken flyttningen sker, och lärarne i lägsta
klassen af den följande gruppen.
Afgångsexamen (från högsta klassen) sker inför lärarne i
»rhétofique» och en eller två personer, valde utanför mellanundervisningen
och utsedde af undervisningsministern på studieprefektens
förslag.
En medlem af förvaltningsbyrån för ordet vid dessa examina.
Studieprefekten är närvarande vid dem och deltager, vid förekommande
fall, i omröstningen. Han är medlem af juryn för
afgångsexamina.
Lärjunge, som ansetts för svag i ett eller flere ämnen vid
flyttningsexamen från ett år till ett annat, kan af studieprefekten
erhålla rätt att på försök följa den klass, till hvilken
han examinerats. Han skall undergå en fullt afgörande pröfning
vid slutet af den första tremånadsperioden.
184
Uppsatser på Börande uppsatser, som skola författas på lärorummet, äro
larorummet. myC]je^ ntförliga bestämmelser gifna.
Under hvarje läsår förekomma tre serier af dylika uppsatser:
den första, som omfattar öfversigt af alla i föregående klass lästa
ämnen, under loppet af den första tremånadsperioden; den andra,
som sträcker sig till alla sedan skolårets början lästa ämnen, vid
slutet af första halfåret; den tredje, som sträcker sig till de under
andra tremånadsperioden lästa ämnena, under loppet af Juli.
Dessa skrifningar ega rum under 4 eller 5 på hvarandra
följande Lördagar, gruppvis, på följande sätt:
Gemensamma klasserna (7:de och 6:te).
Franska och dessutom, i flamländska atenéer,
flamländska.
Moderna språk (blott i kl. 6 för flamländska atenéer,
i hvilkas 7: de klass endast 3 gnipper
förekomma).
Historia och Geografi.
Aritmetik och naturvetenskaper.
Afdelningen för nies humanités».
Franska, latin, grekiska (2 Lördagar i de klasser
och studiesektioner, i hvilka grekiskan är
obligatorisk).
Moderna språk.
Historia och geografi.
Matematik och naturvetenskaper.
Beallinien (section professionelle).
Franska och dessutom, i flamländska atenéer,
flamländska.
Moderna språk.
Historia och geografi.
Matematiska vetenskaper, naturvetenskaper, dessutom,
för den industriel och kommersiela
sektionen, handelsvetenskaper, och för den
vetenskapliga sektionen, teckning.
Uppsatserna värderas i pointtal, hvarvid olika kurser taxeras
olika, efter deras olika betydenhet, i enlighet med faststäld
skala. (På latinlinien t. ex. taxeras latinet högst, dernäst tyska
och franska o. s. v.)
l:a gruppen.
2:a »
3:e »
4:e »
l:a gruppen.
2:a »
3:e »
4:e »
l:a gruppen.
2:a »
3:e
4:e »
185
Rörande belöningar är ock utförligt stadgadt.
I hvarje klass på de två linierna beviljas allmänna pris,
accessit och hedersomnämnanden inom hvar och en af de nyss
angifna ämnesgrupperna och inom hvar och en af de genom kung!
förordningen den 30 Juni 1881 upprättade studiesektionerna.
Prisen bestå af böcker. Dock kunna belöningar af annan
art föreslås af förvaltningsbyrån och af regeringen godkännas.
Accessit och hedersomnämnanden bestå i intyg, undertecknade
af studieprefekten och professorerna.
Dessa belöningar bestämmas efter resultatet af sammanläggningen
af de för uppsatserna inom de tre serierna erhållna
pointen, hvarvid iakttages, att pointtalen för de två sista serierna
fördubblas.
För gymnastik, musik och teckning (med undantag för
sistnämda ämne af de tre högsta klasserna i den vetenskapliga
sektionen, af reallinien, för hvilka teckning ingår i den matematiska
gruppen, se ofvan) utdelas särskilda pris.
Hvarje lärjunge, som erhållit 0,8 af pointen, har rätt till
ett pris; om han erhåller 0,7, till ett accessit, om 0,6 till ett
hedersomnämnande. Protokollet för prisutdelningen uppräknar
dessutom de lärjungar, som uppnått 0,5.
Hvarje lärjunge, som erhållit ett omnämnande inom hvar
och en af klassens ämnesgrupper, har rätt till ett utmärkelsepris
(prix d’excellence).
Lärjunge, som erhåller ett utmärkelsepris inonPrhétorique
latine, lére commerciale eller lére scientifique, kan såsom belöning
i stället för böcker erhålla en medalj af förgyldt silfver.
— I den händelse att lärjunge, som i några af sistnämda klasser
erhållit" ett utmärkelsepris, erhållit ett dylikt i alla föregående
klasser, d. v. s. sedan den 5:te, så skall en särskild
belöning för honom af regeringen bestämmas.
Prisutdelningen skall ega rum med en offentlig ceremoni,
åt hvilken den största möjliga högtidlighet skall gifvas, under
någon af dagarne från den 14 till den 20 Augusti.
Afgångsexamen från någon af de tre »retorikerna» berättigar
till afgångsdiplom, för hvars erhållande likväl fordras
att i examen hafva bekommit minst 0,5 af pointen. Den som
det gjort får vitsordet »avec fruit»; den som fått minst 0,7,
»avec grand fruit»; för minst 0,8 erhålles vitsordet »avec le plus
grand fruit».
Belöningar -
Af gång sdiplom.
186
Utmärkelser.
Vecko tabell er.
Lärjungar, som, efter att med framgång hafva afslutat
»études complétes d’humanités», likaså med framgång följt kurserna
i »rhétorique supérieure», erhålla ett hedersdiplom, som
bestyrker detta.
Till afgångsexamen få endast de lärjungar tillträde, som
för uppsatserna nnder året hafva erhållit mer än halfva på
samtliga kurser belöpande pointtalet.
I samlingssalen eller i någon annan lämplig sal inom anstalten
skola finnas: 1) en tafla, på hvilken upptecknas namnen
på de lärjungar från atenéet, som i den allmänna täflingen för
mellanundervisningen erhållit pris, accessit eller hedersomnämnanden;
2) en dylik tafla för de lärjungar, som vid atenéet
erhållit utmärkelsepris; 3) en dylik tafla för de lärjungar, som
erhållit hedersdiplom. Dessutom offentliggöras namnen på såAräl
de lärjungar, som vid den allmänna täflingen blifvit prisbelönta,
som på dem, hvilka erhållit afgångsdiplom från någon
af »retorikerna».
Timmar, anvisade för vecka åt undervisningsämnena på
latinlinien och på reallinien.
(Ministeriel förordning den 9 Juli 1881).
A. Humanités latines et grecques för dem, som ämna sig
till litterära, filosofiska, juridiska studier.
Ämnen. | Gemensamma kurser. | V. | IV. | III. | II. | W cr ON o | 2 Sjö il 2. o | |
| VII. | VI. |
|
|
|
| .5* P CD | g-2 CD |
Latin......................... |
|
| 12 | 10 | 10 | 12 | 12 | 10 |
Grekiska.................... | — | — | — | 6 | 6 | 6 | 6 | 6 |
Franska....................... | 8 | 8 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 |
Flamländska...............1 Tyska........................j | 8 | 8 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 |
Engelska................... | — | — | (3) | (2) | (2) | (2) | (2) | (2) |
Hist. och geogr.......... | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 4 |
Matematik........... | 4 | 4 | 2 | 2 | 3 | (4) | (2) |
|
Naturvetenskaper........ | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2(1) | _ |
Filosofi................... | — | — | — | _ | _ |
|
| 2 |
Teckning............... | 2 | 2 | 2 | (2) | (2) | (2) | (2) |
|
Musik ................... | (1) | (1) | (1) | (1) | (1) | (1) | (1) | _ |
Gymnastik................. | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 1 | 3 | — |
Summa | 29 | 29 | 27 | 29 | 30 | 30 | 30 | 26 |
Anm. Parenteserna utmärka, att lektionerna äro frivilliga.
187
B. Humanités latines för de lärjungar, som ämna sig till
specialskolorna samt till matematiska och fysiska studier.
Ämnen. | Gemen kur VII. | samma ser. VI. | V. | IV. | III. | II. | Rhétorique. | Rhétorique supérieure. |
Latin.......................... |
|
| 12 | 10 | 10 | 12 | 12 | (10) |
Grekiska...................... | — | — | — | 6 | (6) | (6) | (6) | (6) |
Franska....................... | 8 | 8 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | (2) |
Flamländska eller tyska.. | 8 | 8 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | (2) |
Tyska eller flamländska.. | — | 4 | 4 | (2) | (2) | (2) | (2) | (2) |
Engelska..................... | — | — | (3) | (2) | (2) | (2) | (2) | (2) |
Hist. och Geogr............. | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | (4) |
Matematik................... | 4 | 4 | 4 | 4 | 6 | 6 | 8 | — |
Naturvetenskaper........... | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | (3) | — |
Filosofi........................ | — | — | — | — | — | — | — | (2) |
Teckning..................... | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 |
|
Musik......................... | (i) | (1) | (1) | (1) | (1) | (1) | (1) | — |
Gymnastik.................... | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | — |
Summa | 29 | 33 | 33 | 33 | 29 | 32 | 32 | — |
C. Humanités latines för de lärjungar, som bestämma sig
för naturvetenskaperna och medicinen.
Ämnen. | Gemen kurs VII. | samma ernå. VI. | V. | IV. | III. | II. | Rhétorique. | Rhétorique supérieure. |
Latin.......................... |
|
| 12 | 10 | 10 | 12 | 12 | (10) |
Grekiska...................... | — | — | — | 6 | 6 | (6) | (6) | (6) |
Franska....................... | 8 | 8 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | (2) |
Flamländska eller tyska.. | 8 | 8 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | (2) |
Tyska eller flamländska.. | — | 4 | 4 | 2 | 2 | 2 | 2 | (2) |
Engelska..................... | — | — | (3) | (2) | (2) | (2) | (2) | (2) |
Hist. och geogr............. | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | (4) |
Matematik................... | 4 | 4 | 2 | 2 | 3 | 4 | 2 | — |
Naturvetenskaper........... | 1 | 1 | 1 | 1 | 3 | 4 | 4 | — |
Filosofi........................ | — | — | — | — | — | — | — | (2) |
Teckning..................... | 2 | 2 | 2 | (2) | (2) | (2) | (2) | (2) |
Musik......................... | (1) | (1) | (1) | (1) | (1) | (1) | (1) | (1) |
Gymnastik.................... | 3 | 3 | 3 | 3 | O O | 3 | 3 | 3 |
Summa | 29 | 33 | 31 | 31 | 34 | 32 | 30 | — |
188
Reallinien.
Ämnen. | Gemen- samma kurser. | A. | Section scientifique. | B. | Section commerciale | |||||||
VII. | VI. | V. | IV. | III. | II. | I. | V. | IV. | III. | II. | I. | |
Franska.................... | 8 | 8 | 8 | 6 | 5 | 5 | 6 | 8 | 6 | 5 | 5 | 6 |
Flamländska (flaml.).__ | 8 | 8 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 |
Flamländska (wall.)____ | — | 4 | 4 | 3 | 3 | 3 | 2 | 4 | 3 | 3 | 3 | 2 |
Tyska (flaml.)............ | — | 4 | 4 | 3 | 3 | 3 | 2 | 4 | 3 | 3 | 3 | 2 |
Tyska (wall.).............. | 8 | 8 | O O | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 |
Engelska............... | — | — | (4) | (3) | (3) | (3) | (2) | 4 | 3 | 3 | 3 | 2 |
Hist. o. geogr............ | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 |
Matematik........ | 4 | 4 | 4 | 4 | 6 | 6 | 8 | 4 | 4 | 3 | 2 | 2 |
Naturvetenskaper........ | 1 | 1 | 1 | 2 | 3 | 2 | — | 1 | 2 | 3 | '')4 | ’)4 |
Kommersiela vetensk:r. | — | — | — | 3 | — | — | — | — | 3 | 3 | 5 | 5 |
Teckning;................ | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 3 | 3 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 |
Musik............... | (1) | (1) | (1) | (1) | (1) | (1) | (1) | (1) | (1) | (1) | (1) | (1) |
Gymnastik................ | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 |
Summa | 2!) | 33 | 28 | 20 | 28 | 28 | 28 | 32 | 32 | 31 | 33 | 32 |
Anm. 1. Då här ofvan säges, att vissa kurser äro bestämda för dem,
som ämna studera t. ex. medicin, så bör detta så fattas, att vederbörande
anse lämpligt, att de, som i framtiden komma att egna sig åt den ena
eller andra lefnadsbanan, under skoltiden göra de anvisade studierna.
Deremot innebäres uti dessa anvisningar, hvilka närmast äro att betrakta
såsom råd, ingalunda någon föreskrift: examensväsende! är uti Belgien
mycket fritt, hvarom mer här nedan, der redogörelse för fordringarna på
blifvande läkare o. s. v. skall lemnas.
Anm. 2. Sedan år 1851 hafva tid efter annan ej obetydliga förändringar
i undervisningsprogrammen egt rum. Den första skedde år 1855
(kungl. förordning 25 Juni) och afsåg att öka de litterära studierna såväl
på latin- som reallinien på bekostnad af historia och geografi på båda
linierna samt af matematik och naturvetenskaper på latinlinien. Den 30
Juli 1860 gjordes för reallinien en ny jemkning, som afsåg att gifva
större vigt åt matematiken på den vetenskapliga sektionen, åt handelsvetenskaperna
på den kommersielt-industriela och åt de moderna språken,
framför allt tyskan, på båda. Den 18 Juli 1869 inträdde på latinlinien
en reaktion mot 1855 års system, i det att grekiskan och flamländskan
fingo ökad betydelse inom de flamländska provinserna, matematiken och
naturvetenskaperna öfverallt. En till båda linierna sig sträckande reform
vidtogs 1874 (den 9 Maj); denna afsåg företrädesvis att höja de moderna
språken på båda linierna, hvarjemte den gaf större betydenhet åt
matematik och naturvetenskaper på latinlinien samt åt historia och geografi
på reallinien. Det senast (år 1881) införda systemet är — hvad latinlinien
beträffar — icke lätt att jemföra med de föregående på grund af
den splittring i flere sektioner, som då infördes på sistnämda linie. En
-
Laborationer ej inbegripna.
189
däst följande må i korthet anföras. Latinet inträdde förr redan i 6:te,
grekiskan i öde klassen; år 1881 uppflyttades de till resp. 5:e och 4:e.
Tyskan deremot, som förut inträdde först i 5:e, får nu börja redan i 7:e
i de wallonska skolorna och i 6:e i de flamländska; förut fingo ock lärjungarne
välja mellan tyska och engelska. Flamländskan åter uppsköts i
wallonska skolorna från 7:e till 6:e klassen. Sammanlagda antalet lektionstimmar
i latin inom alla klasserna för vecka var 64, år 1881 blef
det 56 (oafsedt rhétorique latine supérieure, som först 1881 infördes och
dessutom är mera löst förbunden med hela organisationen). Grekiskan
åter, för hvilken samma timtal förr var 17, fick det 1881 inom sektionen
A höjdt till 24, inom sektionen B sänkt till 6 och inom sektionen
C till 12 (endast obligatoriska timmar äro medräknade). Tyskan, som
förut endast hade 15 timmar, fick nu 26 i de wallonska och 16 i de
flamländska skolorna; flamländskans timtal ökades från 16 till 26 i de
flamländska, men bibehölls oförändradt vid 16 i de wallonska skolorna.
Yid dessa uppgifter om latinets och grekiskans ställning är likväl att
märka, att hela sammanlagda antalet obligatoriska lektionstimmar för
vecka i samtliga klasser något sänktes (religion, som förr ingick med 2
timmar i veckan inom hvarje klass, förekommer ej vidare på veckotabellen),
nemligen från 203 3/4 timmar till 183 timmar i sektionen A1),
199 i B, 200 i C; i procent af hela sammanlagda timtalet var latinets
timtal förr 31,4, grekiskans 8,3, efter år 1881 åter, inom sektionen A
30,6 samt 13,1 resp., inom sektionen B 28 samt 3 resp., inom sektionen
C 28,1 samt 6,0 resp. Äfven vid reallinien mötes jemförelsen mellan
förr och nu af svårigheter, enär äfven här timtalet minskats (religion och
skönskrifning hafva uteslutits), nemligen från 207 J/4 (flaml.) eller 211 V42)
(wall.) till 182 på den vetenskapliga linien samt från 210 l/4 (flaml.) eller
214Y42) (wall.) till 201 på den kommersielt-industriela. I allmänhet
kan sägas, att genom 1881 års organisation språkens ställning på reallinien
blifvit väsentligen stärkt: flamländskans och tyskans timtal har nemligen
betydligt ökats, och motväger denna ökning mer än väl den lilla
minskning, som franskan och engelskan fått vidkännas. Äfven historiens
och geografiens ställning har något förbättrats, hvaremot matematikens
och teckningens något försämrats. Följande tabell, som visar den hvarje
ämnesgrupp tillkommande procenten af samtliga på veckotabellen upptagna
obligatoriska undervisningstiden, bidrager i sin mån att underlätta
jemförelsen:
Section acientifique. Section commerciale et industrielle.
Förr. Efter 1881. Förr. Efter 1881
Flaml. prov. Wall. prov. Flaml. prov. Wall.prov.
Lefvande språk----- 48,3 49,2 52,7 47,6 48,6 55,3
Matematik----------- 18,3 18,0 19,8 12,4 12,1 11,4
'') Huru inånga timmarne äro i kursen för humanités complétes, kan svårligen
afgöras, enär för den någon bestämd veckotabell ej finnes föreskrifven. Om
emellertid sektionen A:s kurs kompletteras med de valfria lektionerna i engelska
samt — i de högre klasserna — matematik, så blir äfven der antalet 200.
2) Timantalet var högre i de wallonska provinserna, enär der flamländskan
hade 1 timme mer i de högsta klasserna.
190
Section scientifique. Section commerciale et industrielle.
'' Förr._Efter 1881._Förn_ Efter 1881.''
Flarn!.prov. Wall.prov. Flarn],prov. Wall.prov.
Hist. o. geogr.----- 8,2 8,1 11,5 8,1 8,0 10,4
Teckning........... 13,0 12,8 8,8 11,4 11,2 7,o
Naturvetenskaper... 3,o 3,o 5,5 6,8 6,7 8,o
Handelsvetenskaper 2,4 2,4 1,6 7,1 7,0 8,0
Religion............. 6,8 6,6 — 6,7 6,5 —
Skönskrifning....... Jjnräknadt i ta-1 _ linräknadt i ta-1 _
/let för teckning.] /let för teckning./
Angående tidpunkten för språkens inträdande vid undervisningen på
reallinien må anföras. Förr inträdde flamländskan i 7:e klassen vid alla skolorna,
äfven de wallönska; efter 1881 inträder detta språk först i 6:e klassen
i sistnämda skolor. Tyskan, som förut inträdde först i 5:te klassen i alla
skolor, inträder nu i 7:e klassen i de wallönska och i 6:e klassen i de
flamländska. Engelskan, som förr inträdde i 4:e klassen, börjar nu redan
i den 5:e. Slutligen meddelas här sammanlagda antalet af de i alla klasserna
åt hvarje ämne anslagna timmarne under en vecka, såväl enligt
1874 års system som enligt det nu gällande:
Section scientifique.
Section commerciale
et industrielle.
| 1874. | 1881. | 1874. | 1881.'' |
Religion................ | 14 | __ | 14 |
|
Franska................ | 47 | 46 | 47 | 46 31 |
Flamländska___________ | (17 (flarnl.) | 31 ......... | ... 17 | |
(21 (wall.) | 19 ......... | .... 21 | 19 | |
Tyska.................... | 20 | i 19 | 20 | I19 |
| (31 |
| 131 | |
Engelska................ | 16 | (15) ......... | ... 16 | 15 |
Hist. o. geogr.________ | 17 | 21 _________ | .... 17 | 21 |
Matematik.............. | 38 | 36 | 26 | 23 16 |
Naturvetenskaper______ | 6V4 | 10 _________ | - 1^74 | |
Handelsvetenskaper ... | 5 | 3 ......... | ... 15 | 16 |
Skönskrifning.-........ | 12 | — | 5 | — |
Teckning............... | 15 | 16 | 19 | 14 |
|
|
| ||
Summa | J 207V4 121174 | 182 | 2IOY4 214 | 201 |
Anm. 3. Om det år 1881 utfärdade undervisningsprogrammet yttrar
regeringen sjelf följande (såsom inledning till de speciela lärokurserna).
»Genom den organisation, som regeringen gifvit åt mellanundervisningen,
har den sökt att på ett riktigt sätt försona tideus rättmätiga (légitimes) fordringar,
hvad beträffar de moderna språken och de exakta vetenskaperna
(les Sciences), med upprätthållandet af det, som utgör grundvalen för en
verklig intellektuel och litterär odling, d. v. s. studiet af de gamla språken.
191
Grekiska språkets studium har till och med betydligt stärkts; men
man ålägger icke mer alla de humanistiska lärjungarne utan åtskilnad detta
studium såsom strängt obligatoriskt.
Den normala längden af kurserna förblifver bestämd till tre år
i mellanskolorna och till 7 år1) i de kungl. atenéerna. De två första
åren äro egnade åt en allmän undervisning, gemensam för alla lärjungarne
och uteslutande afsedd för de moderna språken, de allmänna begreppen
i historia och geografi, de allmänna begreppen i naturvetenskaperna,
åt aritmetik, teckning, musik och gymnastik.
Vid slutet af dessa två år riktar familjefadern, som blifvit upplyst
om sin sons fallenhet, denne efter eget val antingen till inskränkta reala
studier (tredje årskursen i mellanskolorna) eller till fullständiga reala studier,
förberedande för de kommersiela och industriela banorna eller för
de speciela banorna (militärskolan, civilingeniörskolan, bergsskolan (école
des mines), o. s. v.) eller slutligen till latinstudier (études d’humanités),
hvilka i sin ordning äro delade med afseende på de olika fria lefnadsbanorna
(carriéres liberales) 1) »humanités complétes», innefattande alla
kurserna, 2) »humanités latines et grecques» etc. etc. (se ofvan).
För »les humanités classiques» förbehåller sig regeringen att i de
kungl. atenéerna, utom de ofvan angifna 7 klasserna, anordna en rhétorique
latine supérieure, kostnadsfri för alla lärjungar, som genomgått de
föregående klasserna i en inhemsk offentlig anstalt för mellanundervisningen.
Fördelar, som framdeles skola bestämmas, kunna beviljas de lärjungar,
som med framgång bevistat denna klass.»
Anm. 4. Programmet af år 1881 har knapt helsats med tillfredsställelse.
Det föreslogs till sina hufvudsakliga delar af eu särskild komité,
men mötte i »förbättringsrådet» stort motstånd, särskildt på grund af latinets
uppskjutande från 6:e till 5:e klassen 2). Dock synes det hafva
erhållit det nämda rådets godkännande åtminstone såsom en nödfällsåtgärd
och såsom innebärande förbättringar gent emot det gamla programmet.
Fedan året efter (den 10 Febr. 1882) yttrar representantkammarens
centralsektion genom sin referent, prof. Vanderkindere, rörande det nya
programmet:
»Det skulle ögonskenligen vara alltför tidigt att vilja bedöma detta
försök (tentative), som ännu icke har burit sina frukter. Det är oss ett
nöje att erkänna, att man delvis har gifyit sin gärd åt den moderna andens
påträngande fordringar. Måhända vanställa dock de talrika eftergifter,
man gjort för traditionen, något litet meningen med reformen och
fråntaga den en del af dess styrka. Det närvarande försöket är i sj elfva
verket blott en öfvergång, ty det är omöjligt att på ett varaktigt sätt
förena (maner) motstridiga sträfvanden.»
'') Före 1874 var realliniens kurs 6-årig. (Referentens anm.)
2) Från diskussionen härom i detta råd må blott anföras, att den bekante
prof. de Laveley i Liége då uppträdde såsom ifrig anhängare af det system, som
består i att börja studiet af de gamla språken först efter 2 års studier af moderna
språk. »Lärjungarne skola då vara bättre förberedda och göra hastigare
framsteg på 6 år, än nu på 7.»
192
Lärokurser.
Lärokurser i
de gemens,
klasserna.
»Den mest i ögonen fallande bristen i det nya programmet är, att
det alltför snart tvingar familjefäderna till ett bestämmande rörande valet
af lefnadsbana; sektionerna och undersektionerna mångfaldiga sig på ett
öfverdrifvet sätt; man hade enständigt fordrat en helgjuten (intégral) undervisning,
som kunde passa för alla lärjungarne i »les humanités»; man
erhåller i dess ställe en sönderstvckad och öfver måttan specialiserad
undervisning.»
»Programmet är också alltför öfverlastadt: att oupphörligt tillägga
nya ämnen och ej besluta sig för att offra någonting af de gamla, det är
att skaffa sig ett besvärligt arbete. Yi tro, att ännu intet atené lyckats
att låta alla de föreskrifna lektionerna ingå i ramen af studietimmarne. I
Bryssel förblifver undervisningen i gymnastik, musik och teckning för största
delen af klasserna blott en död bokstaf.
»Den frivilliga »rhétorique supérieure», hvars skapande synts regeringen
vara att föredraga framför inrättandet af en obligatorisk 8:e klass,
har endast kunnat anordnas i Bryssel; ännu räknar den blott två läijungar.
Vi frukta, att det så länge skall fortfara; föräldrarne hålla på, att deras
söner hafva genomgått sin rhétorique; men så vidt som ingen bestämmelse
tvingar dem att dessutom påtaga sig en andra rhétorique, hvars mål och
karaktär äro sväfvande, skola de hoppa öfver densamma.»
Samma centralsektion omnämner innevarande år genom sin referent,
mr. Wagener (motståndare till 1881 års reform), huru den berömde franske
vetenskapsmannen Bréal efter ett besök i landet år 1879 underkastat mellanundervisningen
i Belgien en skarp kritik. Referenten tillägger: »Har ställningen
blifvit bättre sedan 1879? Ingen torde våga försäkra detta. Erfarenheten
skall visa, om det nya programmet för våra atenéer, som är föremål
för så mycken kritik, bör betraktas som ett framsteg eller ej. — — Det
är i det minsta tvifvelaktigt, om det är ett verkligt framsteg — —.»
Samme referent synes äfven vara mindre nöjd med, att mellanskolornas
två lägsta klasser blifvit likstälda mot motsvarande klasser i atenéerna.
I budgetsdebatten inom representantkammaren innevarande år uttalas
ock missnöje särskild! öfver att de klassiska studiernas ställning blifvit
försvagad och öfver att, utom de många sektioner på latinlinien, som
förordningen sjelf uppstälde, andra sådana bildades af lärjungar, som endast
följde enskilda kurser. Ministern bestred det förra påståendet och
inskränkte vidden af det senare genom att uppvisa, att vid samtliga atenéerna
endast 4 % af lärjungarne utgjordes af sådana, som blott deltogo i
enskilda kurser.
Rörande de den 11 Juni 1881 faststälda kurserna i de olika
ämnena inom skolans särskilda klasser må det vara nog att kär
anföra det mål man i hvarje ämne tänkt sig dels för de två
gemensamma klasserna, dels för de olika linierna.
Vid slutet af 6:te Mässen (—2:dra årskursen) bör lärjungen
hafva genomgått följande:
Franska: välläsning; utanläsning; lexigrafi och syntax i
förening med analys; ords härledning: diktamensskrifning; förklaring
af valda stycken; uppsats- och talöfningar; muntlig
redogörelse för på förhand uppgifna läsestycken; en krestomati.
Flamländska (inom flamländska skolor): detsamma som i
franska, med tillägg af temer och öfversättningar, men med
uteslutande af talöfningar samt förklaring af valda stycken;
(inom wall. skolor): välläsning; utanläsning; —• grammatik:
lexigrafi: regelbundna former; svaga, starka; —temer och öfversättningar;
förklaring af lätta stycken; en krestomati.
Tyska (inom wall. skolor): välläsning; utanläsning; lexigrafien
fullständig, syntaxens allmänna begrepp; temer och öfversättningar;
förklaring af lätta stycken, en krestomati; (inom
flaml. skolor): ungefär detsamma, men af lexigrafien endast
regelbundna former och med uteslutning af syntaxen.
Anm. Med afseende på metoden för undervisningen i de moderna
språken inom dessa två klasser heter det, såväl med afseende på atenéerna
som mellanskolorna, att denna undervisning skall uppöfva lärjungarnes
förstånd, så att den förbereder dem till de klassiska studierna.
Det tillägges: Denna förberedelse skall vara icke mindre nyttig för dem,
som bestämma sig för reallinien; men der skall undervisningen i de moderna
språken slå in på mer praktiska riktningar, och läraren, allt under
det han utbildar den litterära smaken, skall hafva fem år att öfva ynglingarne
att uttrycka sig lätt och riktigt, hvilket mera särskildt är målet
inom denna afdelning, I mellanskolornas högsta klass åter äro lektionerna
mera särskildt egnade åt språkets praktiska användande; regeringen
har dessutom för afsigt att låta studiet af ett modernt språk börja redan
i section préparatoire (motsvarande folkskolan).
Historia: allmän öfversigt öfver verldshistorien; gamla tiden
och medeltiden till l:a korståget.
Anm. Hela studiet af historien inom atenéerna sönderfaller i tre
koncentriska kurser. Den första af dessa afslutas i 7:e klassen och omfattar
den allmänna öfversigten; den andra afslutas ej förr än i 4:e klassen,
i det för 5:e tillkommer: medeltiden, fortsättning och slut; nyare tiden
till 1789; och för 4\e: kort öfversigt öfver samtidens historia; Belgiens
historia.
Geografi: allmän beskrifning af jorden och dess delar; Belgiens
elementära geografi; förberedande begrepp (metodiskt klassificerande
af de flesta förut använda begreppen); Europas allmänna
geografi.
Anm. Äfven geografiens studium innefattar 3 kurser, af Indika den
l:a genomgås i 7:e klassen och den andra i kl. 6—4. Bör 5:e hlassen
Lärov.-hom. bet. Bilagor. B13
194
tillkommer: de främmande verldsdelarnes geografi; och för å:e klassen:
allmän geografi, jorden betraktad i sin helhet (astronomisk geografi, fysisk
geografi, stora stater); Belgiens geografi utförligt.
Aritmetik: det decimala beteckningssystemet; grundräknesätten
med hela tal, decimalbråk och vanliga bråk, utan bevis i
7:de, med de enklaste bevisen i 6:te klassen; talrika öfningar i
hufvudräkning — i 7:de klassen gående ut på tals sönderdelande;
vigt och mått (7:de och 6:te); skriftlig räkning (6:te); lösning af
talrika problem medels metoden med reduktion till enheten (6:te).
Naturvetenskaper: de mest elementära naturvetenskapliga begreppen;
exkursioner; sakförklaringar (explications de choses).
Teckning:
1) Linearteckning; studium af figurer ur plana geometrien
och några af deras sammansättningar.
Anm. Operationerna skola göras af läraren på täflan; lärjungarne
skola följa med uppdragandet af figurerna med fri hand i sina koncepthäften
och skola derefter renrita sitt arbete med användande af lineal och
passare. — Så snart lärjungarne förstå figurernas geometriska konstruktion,
skola de öfvas i att uppdraga dem, vid anfordran eller på fri hand,
på svarta täflan; läraren skall undersöka eller låta lärjungen sjelf undersöka
noggrannheten i figurernas uppdragning.
2) Sammansättningar af regelbundna månghörningar.
Anm. Lärjungarne skola, hvar och en i sin tur och, om möjligt,
samtidigt, på fri hand uppdraga dessa öfningar på täflan och undersöka
deras noggrannhet förmedels geometriska operationer med tillhjelp af
lineal och passare.
3) Användande af geometriska figurer till ornament.
Anm. Ornamentet uppritas på fri hand med pennstreck öfver''ett
geometriskt nät af räta luder eller kroklinie!-; läraren skall tid efter annan
låta utföra några teckningar med fri hand på papper.
4) Öfningar att teckna ur minnet.
Anm. Läraren skall tid efter annan låta ur minnet återgifva det
hela eller en del af teckningen eller af en förut gjord studie.
5) Praktisk framställning af den första kännedomen om färgerna
med mycket elementära tillämpningar.
Musik och Gymnastik.
Latinliniens
lärokurser.
På latinlinien (t. o. m. rhétorique) genomgås ungefär följande
kurser:
195
1. Franska: välläsning (5—2); utanläsning ocli uppläsning
(5—1); lexigrafi och syntax jemte syntaktiska analyser (5, 4); interpunktering
och diktamensskrifning (5); förklaring af valda stycken
(5, 4), litterära analyser (3—1; i 1 af talarekonstens mästerverk
samt af en tragedi och en komedi); uppsats och talöfningar (5),
öfningar i att författa (4—1; i 4 och 3, berättelser, beskrifningar,
bref); muntliga redogörelser för på förhand uppgifna lässtycken
(5—2), muntligt föredrag af lärjungen öfver ett sjelfvaldt eller af
läraren uppgifvet ämne (1); en krestomati (5—3; i 4 särskildt
några bref), La Fontaine (5, 4), Boileau (3, 2), Buffon (2); litterära
anmärkningar om fabeln och brefstilen (4), om de berättande och
beskrifvande diktarterna, verslärans regler (3), poesiens kännetecken,
litterära anmärkningar om idyll, elegi och epigram, satir
och didaktiskt poem (2), litterära anmärkningar om epopén, om
den dramatiska diktarten och om vältaligheten (1); stillärans
grundsatser (3), figurer och troper (2), retorik (1).
I »rhétorique supérieure» skall tillkomma: historisk grammatik;
franska litteraturens historia; öfningar att författa, öfningar
i litterär kritik, klassisk, samtidens, nationel litteratur; filosofiska
begrepp.
Anm. Det är ej blott vid den speciela kursen i franska, som lärarne
böra hålla på att lärjungarne vinnlägga sig om sina skrifna arbeten med
afseende på korrekthet, de skola göra det i alla atenéets kurser. Barnen
böra tidigt vänjas att skriftligt uppsätta det de veta. Anda från de lägre
klasserna skall det vara lätt, t. ex. att låta dem göra små uppsatsöfningar
med afseende på historien och naturvetenskaperna. De skola enkelt och
så som de fattat dem omtala de saker (les choses), som man visat eller
lärt dem.
Hvar fjortonde dag bör det vara en uppsats i historia och en i
naturvetenskaper, som skall rättas, hvad innehållet beträffar, af läraren i
ämnet och, hvad formen beträffar, af läraren i franska; den sistnämde
skall hålla reda på resultatet af dessa arbeten för lärjungarnes klassering
med afseende på flit och framsteg.
Man har klandrat — heter det — mellanundervisningen i Belgien
för att den icke tillräckligt uppskattar stilens vigt. Från och med 4:e
klassen måste man framför allt lägga an på att uppsatserna så mycket
som möjligt utföras i hemmet. I samma syfte skola lärarne i gamla
språk, som ock lärarne i moderna språk, med omsorg rätta öfversättningar
från författare.
Från och med 3:e klassen hafva lärjungarne tillstånd att på vers
utarbeta en af veckouppsatserna.
2. Flamländska: kurserna i detta ämne äro uppställa i
största öfverensstämmelse med dem i franska.
196
3. Tyska: välläsning (5—2); utanläsning ocli uppläsning (5—1;
i 5 och. 4 af tolkade stycken); grammatiken afslutad (5, 4); temer
och öfversättningar (5—2); uppsatsöfningar (5, 4); kompositionsöfningar
(3—1), muntliga rättelser häraf (4—2), samtalsöfningar
(5—1); muntliga redogörelser för på förhand uppgifna läsestycken
(3—1); en krestomati (5—2), Göthes Hermann und Dorothea (3),
litterär analys af ett dramatiskt mästerverk och af en afhandling
(1); lektionerna hållas på tyska, i 3 och 2 till en del, i 1 till
stor del.
I »rhétorique supérieure» tillkommer: läsning af ett prosaiskt
och ett poetiskt arbete, t. ex. Wieland’s Agathon och en del af
Niebelungen på modernt språk; kort öfversigt öfver litteraturhistorien;
kompositionsöfningar; muntlig framställning öfver ett
sjelfvaldt eller af läraren uppgifvet ämne.
4. Engelska: välläsning (5—2); utanläsning och uppläsning
(5—1, i 5 och 4 af tolkade stycken); grammatik (5, 4); temer och
öfversättningar (5, 4); tolkning af valda stycken (5—1); samtalsöfningar
(4—1); uppsatsöfningar (3, 2), kompositionsöfningar (1),
muntliga rättelser (3—1); muntliga redogörelser för på förhand
uppgifna läsestycken (3—1); en krestomati (5—2); lektionerna
hållas på engelska, i 3 till en del, i 2 och 1 till stor del.
I »rhétorique supérieure» tillkommer: kompositionsöfningar,
läsning af ett prosaiskt och ett poetiskt stycke, kort öfversigt af
engelska litteraturens historia; muntliga framställningar öfver ett
sjelfvaldt eller af läraren bestämdt ämne.
5. Latin: grammatik, lexigrafien läst och repeterad (5, 4), syntaxen
läst (5—3) och repeterad (2); utanläsning (5—1, i 1 hufvudsakligen
af poeter); temer och öfversättningar (5—1), muntliga
och skriftliga extemporalier (5—2, i 5 och 2 endast muntliga),
öfversättnings- och temaöfningar utan lexikon (2, 1), lexigrafiska
analyser (5), litterär analys af de tolkade styckena (2, 1; i 1 af
de förnämsta); prosodik, hexametern och pentametern samt versifikationsöfningar
(3), de tolkade sångernas metrik (1); en krestomati
(5, 4), små af läraren valda öfversättningar (5), kursiv öfversättning
(4); tolkning af två lätta arbeten, t. ex. De Yiris, Phsedrus
eller Csesar (4), af en historieskrifvare, t. ex. Livius, och
en poet, t. ex. Ovidius, Metamorfoserna (3), af prosaförfattare,
såsom Cicero, små talen, och Sallustius, samt af en poet, t. ex.
Virgilius, Georgica och Eclogerna (2), af en prosaförfattare, såsom
Cicero, tal, och af en skald, såsom Yirgilius, Eneiden, och Horatius,
197
Oder och De arte poetica (1); kursiv öfversättning af de i föregående
klass tolkade författarne (3—1); läraren skall vinnlägga
sig om att låta skandera några ställen i de tolkade poeterna (2);
muntliga redogörelser för på förhand uppgifna läsestycken (1).
I »rhétorique supérieure» tillkommer: allmän öfversigt öfver
latinska litteraturen; öfversättningar; Horatius, satirer och epistlar;
en komedi af Terentius; Cicero, ett filosofiskt arbete; Tacitus;
utanläsning.
Anm. Man bör studera latinet, icke blott för att utveckla förståndet,
för att uppöfva smaken, men ock för att lära sig att väl skrifva sitt
modersmål och, i alla händelser, franska språket.
Det är då af vigt att fästa sig mer vid de litterära formerna och
utan att helt och hållet öfvergifva den filologiska metoden, dock ej fördjupa
sig för mycket i studiet af orden och i den kritiska tolkningen.
A en annan sida böra »les humanités latines» hafva såsom verkan
att ingifva ynglingarne smak för läsningen af de gamle författarne, hvilket
är det enda medlet att låta dem genomträngas af antikens lynne (de les
pénétrer du génie de 1’antiquité).
6. Grekiska: grammatiken läst och afslutad (4—2), syntaxen
repeterad (1); utanläsning (4—1); temer (4, 3) och öfversättningar
(3), hufvudsakligen muntliga; öfversättningar (2, 1); lexigrafiska
analyser af de svårare formerna (3); episka och jonisba dialekterna
(1): en krestomati, Esopus (4); tolkning af lätta författare,
såsom Lucianus och Xenofon, Anabasis, kursiv öfversättning af
Esopus (3); tolkning af attiska författare, såsom Xenofon och
Lysias (2), af Herodotus och Homerus (1); kursiv öfversättning
af i föregående klass tolkade författare (2, 1).
I »rhétorique supérieure» tillkommer: öfversättningar; allmän
öfversigt öfver grekiska litteraturen; en tragedi; Demosthenes;
Plato; kursiv öfversättning af Homerus.
Anm. Under skolårets 2 eller 3 sista veckor öfvas lärjungarne i
5:te latin med skrifning och läsning af grekiska.
7. Historia. För kurserna i kl. 7—4 är förut (se sid. 193) redogörelse
lemnad; i de högre klasserna läses följande: gamla tiden
och medeltiden till och med korstågen (3); hastig repetition af
den föregående klassens kurs, afsilning af medeltiden och nyare
tiden till 1789 (2); samtidens historia och Belgiens historia (1).
I »rhétorique supérieure» tillkommer: förnyad behandling af
den allmänna historien, de stora staternas successiva bildande och
civilisationens historia, de stora perioderna.
198
Geografi. För kurserna i kl. 7—4 är förut (sid. 193) redogörelse
lemnad; i de högre klasserna läses följande: förberedelser
och allmänna sakförhållanden, Europas geografi utförligt (3);
hastig repetition af den föregående klassens kurs, de främmande
verldsdelarnes geografi utförligt (2); studium af jorden betraktad
i sin helhet (astronomi; fysisk, politisk och ekonomisk geografi),
Belgiens geografi mycket utförligt (1).
Anm. En särskild lokal skall anslås åt undervisningen i historia
och geografi. Denna lokal skall förses med alla de för kurserna nödvändiga
föremål, som tjena till åskådning och förklaring: fotografier,
gravyrer, gipsaftryck, atlaser, kartor, glober o. s. v. — Jemför härmed
de klagomål, som af representantkammarens centralsektion år 1882 anföras
öfver, att atenéet i Bryssel helt och hållet saknar geografisk materiel
och att lektionerna der ännu gifvas utan någon glob och utan någon
karta. — För undervisningen i historia och geografi äro utförliga kursprogram
utarbetade, angifvande till och med antalet lektioner, som åt
ämnets olika delar böra anslås.
8. Matematik.
Aritmetik: 5:te kl., öfversigt af förklaringarna af de lärostycken,
som undervisats i den föregående kursen; talrika räkneöfningsexempel;
problemlösning förmedels metoden af reduktion
till enheten; 4:de kl., öfversigt af aritmetikens grundsatser; proportioner;
lösning af talrika problem; öfningar på enkel ränta
och diskonträkning.
Algebra: 4:de kl., förberedande begrepp; uppsättande i eqvation
af några problem på eqvationer af l:a graden med en obekant;
nyttan och ändamålet med denna öfversättning på det algebraiska
språket; 3:e kl., grundräknesätten med algebraiska storheter
; upplösning och diskussion af eqvationer af l:a graden med
en och flere obekanta; vexlande problem; 2:a kl., öfversigt af föregående
klassers kurs; qvadratroten ur tal och bokstafsuttryck;
utdragning af kubikroten ur tal; räkning med radikaler af 2:a
graden; upplösning och diskussion af eqvationer af 2:a graden
med en obekant: några valda problem; trinomiska eqvationer, som
kunna nedbringas till 2:a graden; serier; teorien för logaritmer
och bruket af tabellerna; tillämpning på frågor med sammansatt
ränta och annuiteter.
Geometri: 3:e kl., definitioner; axiom; vinklar; trianglars
kongruensfall; perpendiklars och sneda liniers egenskaper; teorien
för parallela linier (man stöder sig på Euklides’ axiom, för utvecklandet
af denna teori); summan af vinklarne i en triangel
199
och i en månghörning hvilken som helst; parallelogrammens egenskaper;
egenskaperna hos cirkeln och hos de figurer, som uppstå
genom dess förbindelse med räta linien; vinklars mått; — beräkning
af plana ytor; trianglars förnämsta egenskaper; proportionel
linier; likformiga figurer; problem; 2:a kl., regelbundna
månghörningars egenskaper; cirkelns mätning; bestämmande af
förhållandet mellan omkretsen och diametern; problem; rätlinig
trigonometri; rhétorqiue, rymdgeometri, förberedande definitioner;
egenskaperna hos figurer, som uppstå genom förbindelser af räta
linien och planet; teorien för räta liniers och plans parallelism;
mätning af kantvinkeln; solida vinklar; polyedrars allmänna
egenskaper och mått.
9. Naturvetenskaper: 5:te kl., naturvetenskapernas elementära
begrepp; exkursioner, lektioner öfver saker (lecons de choses);
4:de kl., zoologi, begrepp om menniskans organografi och fysiologi;
öfversigt af föregående klassers kurser; begrepp om hygienen; exkursioner;
3:e kl., botanik; exkursioner; 2:a kl, fysik, kropparnes
allmänna egenskaper; krafter och slag af rörelse; tyngdkraften;
hydrostatik; pnevmatik; akustik; värme; ljus; — grundligt studium
af en teori och af ett instrument; exkursioner; rhétorique,
fysik, magnetism; elektricitet; meteorologi; begrepp ur kemien.
Anm. En särskild, lokal skall anvisas åt lektionerna i naturvetenskaper;
denna lokal bör befinna sig i närheten af de naturhistoriska samlingarna,
af fysiska kabinettet och af kemiska laboratoriet.
Man bör använda, i synnerhet under de tre första åren, då man
talar om djuren, växterna och de meteorologiska företeelserna, som ega
rum omkring oss, en intuitiv metod, vänja barnet vid iakttagelse och icke
börja det vetenskapliga studiet förr än i 4:de klassen.
Läraren skall akta sig att för mycket ingå i detaljer, han skall vinnlägga
sig att gifva en uppfattning, i zoologien t. ex. af djurets lif genom
studiet af dess organ och dess förrättningar; han skall i stora drag framställa
klassifikation en, i det han framhåller de karaktärer, på hvilka de
grunda sig.
Kegeringen skall se till, att hvarje anstalt förfogar öfver de samlingar
och den materiel, som äro nödvändiga för att lärjungen må kunna
genom att sjelf se bekräfta karakteristiken af de stora afdelningarna.
Läraren skall anordna exkursioner efter årstiden och kursens fordringar;
han skall hemta ingifvelser af omständigheterna; en botanisk
exkursion kan på samma gång vara entomologisk och geologisk; efter att
hafva låtit lärjungarne få kännedom om en växt kali han påpeka de insekter,
som lefva på denna växt, naturen hos marken, der den växer o. s. v.
Inom desamma lägre klasserna skola begreppen ur fysiken och kemien
vara mycket enkla, så att de ligga inom de unga lärjungarnes fattnings
-
200
Realliniens
lärokurser.
förmåga; de skola så mycket som möjligt stödjas af erfarénhetsrön
(försök).
10. Teckning: 5:te kl, första grunderna af projektionen på plan;
grunderna för perspektivet; teckning af elementära solida figurer,
förestälda genom deras kanter i jerntråd (system Stroesser); användning
af geometriska figurer på ornament (forts.); öfningar att
teckna ur minnet; de första begreppen om färgernas harmoni med
polykroma tillämpningar i jemn ton och medels bredvidläg''gning
efter teorien för komplementfärger; 4:de kl., studiet af skuggad
teckning af solida figurer (system Munter); det fortskridande
studiet af den skuggade teckningen, efter stycken af arkitektur
och ornament, gjutna efter minnesmärken af arkitektur och skulptur
från antiken, medeltiden och renässansen; öfningar att teckna
ur minnet; studiet af linieperspektivet och grunderna för anläggning
af skuggor; 3:e kl., studiet af skuggad teckning af
ornamentstycken efter skulpturafgjutningar från antiken, medeltiden
och renässansen; studiet af skuggad teckning af stycken af
hufvuden efter afgjutningar af den antika skulpturens mästerverk;
studiet af skuggad teckning af ansigten efter afgjutningar
af den antika skulpturens mästerverk; öfningar att teckna ur
minnet; studiet af perspektivet, anläggning af sjelfskuggorna
och slagskuggorna; 2:a kl. och rhétorique, studiet af skuggad
teckning af ornament i olika stilar, efter afgjutningar af antikens,
medeltidens och renässansens mästerverk; studiet af skuggad
teckning af byster efter afgjutningar af den antika skulpturens
mästerverk; öfningar att teckna ur minnet, anläggning af sjelfskuggorna
och slagskuggorna.
11. Musik. 12. Gymnastik. (Efter särskilda program).
På reallinien åter äro kurserna följande:
1. Franska. Samma kurser som för latinlinien'').
2. Flamländska. Samma kurser som för latinlinien1).
3. Tyska. Samma kurser som för latinlinien1).
4. Engelska. Samma kurser som för latinlinien1), med det
undantag att temer och öfversättningar börja redan i 3:e klassen.
5. Historia. Samma kurser som för latinlinien1).
Geografi. Samma kurser som för latinlinien1).
6. Matematik.
’) Gällande detta klass för klass.
201
Aritmetik. 5:te kl., utveckling af decimalräkningen; förklaring
af grundräknesätten med hela tal, vanliga bråk och decimalbråk;
de förnämsta gamla måtten, som nyttjas i landet, de förnämsta
främmande måtten; deras reduktion till dekadiska mått, sorträkning;
grunderna och kännetecknen för tals delbarhet; proportioner;
talrika tillämpningar af aritmetiska teorierna på lösningen
af åtskilliga vanliga frågor och särskild! på intresse (enkel ränta),
diskont, bolags och alligations; 4:de kl., repetition af de aritmetiska
teorierna med talrika tillämpningar på åtskilliga vanliga frågor;
qvadratroten ur tal; 3:e kl., repetition af kurserna i föregående
klasser; dessutom i 3:e kl. på den »vetenskapliga» eif delningen:
generel teori för tals delbarhet, största gemensamma divisorn,
minsta gemensamma dividenden; teorien för primtal; förvandling
af vanliga bråk till decimalbråk, enkla periodiska, blandade periodiska;
olika räknesystems teori; räkning med grundräknesätten
i hela tal i ett system hvilket som helst; kubikroten ur tal; l:a kl.,
(vetenskapliga afdelningen), grundlig repetition af aritmetikens
förnämsta teorier, med nya tillämpningar; (kommers.-industr.
afdelningen), talrika tillämpningar på åtskilliga vanliga frågor,
afseende handeln och industrien.
Algebra. r>:te kl., uppsättande i eqvation af problem af första
graden med en obekant; nyttan och ändamålet härmed; 4:de kl.,
förberedande begrepp; grundräknesätten med algebraiska storheter;
upplösning af eqvationer af första graden med en och flere
obekanta; elimination; räkning med radikaler af 2:a graden; upplösning
af eqvationen af 2:a graden; problem.
A. Vetenskapliga linien. 3:e kl., repetition; diskussion af
generela eqvationer af l:a graden med en och flere obekanta samt
af generela eqvationen af 2:a graden; trinomiska eqvationer, som
kunna reduceras till 2:a graden; reduktion af uttryck med rotmärke
öfver rotmärke (äfven då underrotmärket är imaginärt);
egenskaper hos 2:a grads trinom; maxima och minima; serier;
problem; elementär teori för logaritmer; bruket af tabellerna;
tillämpningar på sammansatt ränta och på annuiteter; — satser
ur teorien för transversal; 2:a kl., kontinuerliga bråk; obestämd
analys af l:a graden; teorien för uppställningar, permutationer
och kombinationer med och utan upprepningar; Newtonls binom;
bildande af digniteter af ett polynom; monoms digniteter och
rötter, högre än andra gradens; räkning med radikaler; bråkexponenter;
exponentialeqvationer; logaritmernas teori; l:a kl., grundlig
202
repetition af algebrans förnämsta teorier, med nya tillämpningar.
B. Kommersielt-industriela linien. 3:e kl., repetition af föregående
klassens kurser; serier; elementär teori för logaritmer;
talrika tillämpningar på bolagsfrågor, enkel och sammansatt ränta,
diskont-, alligations- och annuitetsräkning; 2:a kl., repetition af 3:e
klassens kurs med nya tillämpningar; l:a kl., tillämpningar på
åtskilliga vanliga frågor, afseende handeln och industrien.
Geometri: 5:te kl., förberedande definitioner och begrepp; vilkor
för trianglars kongruens (égalité); teorien för perpendiklar,
sneda linier, parallela linier (Eukl. 12:te ax.); summan af vinklarna
i en triangel och i en månghörning hvilken som helst; fyrhörningen;
4:de kl., fullständig repetition af den föregående kursen;
de förnämsta egenskaperna hos cirkeln och hos de figurer, som
uppstå genom dess förbindelse med räta linien; mätning af vinklar,
af rektangeln, parallelogrammen, triangeln och trapeziet; trianglar -nes förnämsta egenskaper; proportionel linier; likformiga figurer.
A. Vetenskapliga linien. 3:e kl., de regelbundna månghörningarnas
förnämsta egenskaper; cirkelns mätning; bestämning af
förhållandet mellan omkretsen och diametern; problem; 2:a kl.,
rymdgeometri, plan och räta linier i rymden, mätning af kantvinkeln,
den solida vinkelns förnämsta egenskaper, polyedrarnes
förnämsta egenskaper samt deras volymer och konvexa ytor, sferiska
trianglar; cylinderns, könens och sferens förnämsta egenskaper
samt dessa kroppars konvexa yta och volym; l:a kl.,
grundlig repetition af geometriens förnämsta teorier, med nya
tillämpningar; teoremen rörande de inkommensurabla storheterna
skola bevisas genom gränsmetodeoi och genom metoden med drifvande
till orimligheten.
B. Kommersielt-industriela linien. 3:e kl., repetition af de
föregående klassernas kurser; 4:de boken i geometrien (de förnämsta
satserna); tillämpningar; 2:a kl., repetition af 3:e klassens kurs
med nya tillämpningar; 5:te och öde böckerna (de förnämsta satserna)
med tillämpningar; l:a kl., repetition af plana geometrien
samt af öde och öde boken; satser om sferiska trianglar; 8:de
boken (de förnämsta satserna); talrika tillämpningar på åtskilliga
vanliga frågor, afseende handeln och industrien.
Trigonometri (endast vetenskapliga linien); 3:e kl., den vanliga
skolkursen i den rätliniga geometrien; 2:a och l:a klasserna,
repetition häraf, och l:a kl. dessutom sferisk trigonometri.
203
Topografi'' (endast vetenskapliga linien: kursen är afsedd för
dem som vilja erhålla diplom såsom »géométre arpenteur»): att
kartlägga plan med vinkelhaken, landtmätartaflan, grafometern;
landtmäteri; nivelering; öfningar i marken; planritningar.
Analytisk geometri (endast vetenskapliga linien): l:a kl., algebraiska
uttrycks homogenitet; algebraiska uttrycks konstruktion;
determinerade problem; rätliniga koordinater; deras transformation;
— konstruktion och diskussion af eqvationer af 2:a graden
med två variabler; generel teori för tangenter, medelpunkt, diameter,
axlar och asymptoter; förenkling af den allmänna ekvationen
af 2:a gr. med två variabler; egenskaper hos kurvor af 2:a
graden; polar koordinater; konstruktion och diskussion af geometriska
orter, förestälda genom polarkoordinater; problem.
Deskriptiv geometri (endast vetenskapliga linien): l:a kl., den
deskriptiva geometriens förberedande begrepp och föremål; teorem
och problem på punkten, räta linien och planet.
7. lian delsvete n s k ap e r. I 4:de klassen läses detta ämne på båda
linierna, i 3:e—l:a endast på den kommersielt-industriela. I alla
klasserna behandlas frågor rörande den allmänna handels- och affärsverksamheten
efter temligen utförliga program; i 2:a och l:a klasserna
läses dessutom handelslagfarenhet, den belgiska industriens
och handelns historia samt Belgiens industriela och kommersiela
geografi; i l:a klassen tillkommer ytterligare politisk ekonomi.
8. Naturvetenskaper.
A. Kurser, gemensamma för båda afdelningarna. 4:de kl.,
zoologi: menniskokroppen; jemförande underrättelser om osteologi,
anatomi och fysiologi; kännetecknen på de stora afdelningarna af
djurriket och på deras underafdelningar i klasser och ordningar;
särskild undersökning af några karakteristiska arter inom hvar
och en af dessa underafdelningar. 3:e kl., botanik, anatomiska
begrepp; beskrifning af de förnämsta organen, deras modifikationer
och förrättningar; Linnés system; Jussieus metod; allmänna
kännetecknen för de förnämsta familjerna; särskildt studium
af de för menniskan nyttiga växter och de förnämsta giftiga
växter, som växa i Belgien; botanisering; fysik, inledning, geostatik,
geodynamik, hydrostatik, aerostatik, värmelära. 2:a kl.,
fysik, repetition af den föregående klassens kurs, särskildt värmeläran,
akustik, optik, magnetism, elektricitet (lärjungarne skola
göras förtrogna med handkafvandet af apparaterna och sättas i
stånd att göra alla de experiment, som tillhöra kursen).
204
Mellanskolor
na för
gossar.
Organiskt
reglemente.
B. Den kommersiela och industriela afdelningen. 2:a kl.,
kemi, inledning, metalloider, metalloidernas föreningar, metaller
och deras föreningar; l:a kl., kemi, studiet af metallerna och
deras föreningar, då de användas i yrkena eller finnas i naturligt
tillstånd i Belgien, mineralogi; organisk kemi (till ganska stor
utsträckning); laborationer, kommersiela analyser och försök (vid
laborationerna, likasom vid tillämpningarna af denna kurs, bör
man företrädesvis hafva ortens industrier i sigte).
9. Teckning. För 5:te—3:e klasserna samma kurser som på
latinlinien. 2:a. vetenskapliga samt 2:a och l:a kommersieltindustriela:
geometrisk teckning; arkitekturritningar; geometriskt
uppdragande af skuggor; lavering. l:a vetenskapliga: geometriskt
perspektiv; teckning af maskindelar, så mycket som möjligt efter
föremålen sj elfva.
10. Musik. Program skall senare fastställas.
11. Gymnastik. 1875 års program är gällande.
Mellanskolorna för gossar.
(Écoles moyennes de l’état pour gardens.)
Det senaste organiska reglementet för dessa är likasom det
för atenéerna af den 30 Juni 1881 och innehåller i det närmaste
samma föreskrifter som detta sistnämda; denna öfverensstämmelse
är helt naturlig, då den egentliga mellanskolans två första studieår
äro parallela med atenéernas 7:de och 6:te klasser. Af nämda
reglemente anföres derför här endast följande.
Mellanskolans egentliga kurs är 3-årig. Men med mellanskolan
kan förbindas en förberedande afdelning, som omfattar de
klasser, som behöfvas för utförandet af programmet för folkskoleundervisningen
enligt lagen af den 1 Juli 1879; inträdesåldern
för denna förberedande afdelning äro fylda 6 år, och då inträdesåldern
för den egentliga mellanskolan är 11 år, synes således den
förberedande afdelningen innehålla en 5-årig kurs.
Direktorerna och lärarne (régents) utnämnas af konungen,
men underlärarne (instituteurs), likasom öfningslärarne och uppsyningslärarne,
der sådana behöfvas, af ministern för den offentliga
undervisningen.
205
Äfven reglementet för inre ordningen är väsentligen det Reglemente
samma för mellanskolorna som för atenéerna. Endast följande1örningen''1
bestämmelser i detsamma behöfva derför särskildt omnämnas.
Skolrådet börjar den 1 Oktober och slutar från den 20 till den
80 Augusti.
Lärjunge har i de två första studieåren af den förberedande
afdelningen inga hemarbeten, i de högre klasserna af samma afdelning
ej mer än 2 t:rs hemarbete.
De grupper, i hvilka den egentliga mellanskolan, med afseende
på flyttningsexamen, sönderfaller, äro två, af hvilka den
ena utgöres af de två lägsta klasserna, den andra af den högsta.
Uppsatsgrupperna äro desamma som för atenéernas 7:de och
6:te klasser, med det undantag, att 4:de gruppen är: »matematik,
kommersiela vetenskaper och naturvetenskaper».
Timför delning en för vecka är i mellanskolans två lägsta Veckotabeil.
klasser densamma som i atenéets 7:de och 6:te klasser. För
mellanskolans l:a eller högsta klass är den följande:
Franska__________________________________________ 5 t:r
Flamländska (flaml.)___________________ 3 »
Flamländska (wall.).......................- 4 »
Tyska (wall.)__________ 3 »
Tyska (flaml.)...................... 4 »
Engelska_________________________________________ (3) »
Hist. och geogr________________________________ 3 »
Matematik_____________ 7 »
Naturvetenskaper............................. 3 »
Bokhålleri och handelsvetenskaper_____ 3 »
Teckning...................... 2 »
Musik............................................. (1) »
G-ymnastik. .........................-......... 3 »
Summa 33 t:r.
Lärokurserna för de två lägsta klasserna i mellanskolan äro Lärokurser.
äfven desamma som för 7:de och 6:te klasserna i atenéet. För
den högsta klassen äro kurserna följande:
1. Franska. Detsamma som i atenéets öde kl., med det
undantag att muntliga syntaktiska analyser och diktamensskrifning
äro uteslutna.
2. Flamländska. Detsamma som i atenéets öde kl.
206
3. Tyska. Dito dito.
4. Engelska. Ungefär detsamma som i atenéets 5:te kl.
5. Historia och Geografi.. Öfversigt öfver medeltidens historia
(forts.) och den moderna historien; grunddragen af Belgiens historia.
Europas geografi utförligt och de öfriga verldsdelarnes
allmänna geografi. Grunddragen af den belgiska konstitutionen.
6. Matematik.
Aritmetik. Qvadrat- och kubikroten ur tal (utan bevis); teorien
för proportioner; tillämpning af aritmetikens förnämsta satser
på enkel ränta, diskont, bolag, alligation.
Algebra. Algebraisk räkning; upplösning af eqvationer och
problem af l:a graden.
Geometri. Förberedande bestämningar; vinkelräta, sneda och
parallela liniers förnämsta egenskaper; vilkoren för trianglars
kongruens; de förnämsta egenskaperna hos cirkeln och de figurer,
som uppstå genom dess förbindelse med räta linien; vinklars mätning;
beräkning af plana ytor; proportionela linier; likformiga
figurer; regelbundna månghörningars förnämsta egenskaper. Tilllämpning
af de förnämsta geometriska satserna på industri och
landtmäteri. På ett praktiskt sätt skall man undervisa om mätningen
af polyeder, de tre runda kropparne och deras ytor.
Anm. Yid undervisningen i aritmetik skall man inskränka sig till
de i tillämpningarna vigtigaste oeli nyttigaste delarne samt förbigå de
bevis, som kunde erbjuda svårigheter för lärjungarne, såsom den rörande
produkten af flere faktorer, största gemensamma divisorn o. s. v.
7. Naturvetenskaper.
Zoologi. Anatomiska begrepp; klassifikation; särskildt studium
af de för menniskan nyttigaste arterna.
Botanik. Kort beskrifning af de förnämsta organen: rot, stam,
blad, blomma, frukt; deras olika former och deras förrättningar;
Linnés system; studiet af de växter, som mest vidkomma menniskan,
vare sig genom sina nyttiga eller skadliga egenskaper.
Fysik. Kropparnes allmänna egenskaper; vätskors och luftens
tryck; barometrar; pumpar; specifik vigt; anmärkningar rörande
värmet och dess förnämsta verkningar; termometrar; de
första begreppen rörande elektriciteten, magnetismen och ljuset.
Kemi. Kemiens föremål; skilnaden mellan de fysiska och
kemiska företeelserna; enkla, sammansatta kroppar; kohesion,
frändskap; lagarne, enligt hvilka kropparne förena sig med hvarandra;
atomer, molekyler, eqvivalenter; atomicitet; nomenklatur
207
och beteckningssätt; baser, syror, hydrater, salter; metalloider:
väte, klor, syre, svafvel, qväfve, fosfor, arsenik, kol, kisel; vätets
föreningar med klor, syre, svafvel, qväfve och kol; syrets föreningar
med klor, svafvel, qväfve, fosfor, arsenik, kol och kisel
(anhydrider och syror). — Begrepp rörande jern, koppar, bly,
zink, tenn, qvicksilfver; oxider och karbonater af kalium, natrium
och kalcium; klorurerna af natrium och kalk; sulfatet af kalium;
nitratet af kalium och klorhydratet af ammoniak; tillämpningar
häraf på konst och industri; experiment.
8. Handelsvetenskap er. Enkelt bokhålleri; hjelpböcker; fakturor
och fraktsedlar. — Den allmänna teorien för det dubbla bokhålleriet;
handelskorrespondens; handelslagfarenhet; vexlar.
9. Teckning. De allmänna grunderna för teckningen efter
relief; begrepp rörande skuggor och ljus; teckning, efter relief,
af arkitekturfragment och af ornament.
Mellanskolorna för flickor.
(Écoles moyennes de l’état pour filles.)
Veckotabellen (af den 12 Juli 1881) för dessa är följande.
| 3:e kl. eller l:a | 2:a kl. | l:a kl. |
Morale *)................................................... | _ | _ | _ |
Franska..................................................... | 6 | 5 | 5 |
Flamländska.............................................. | 6 | 4 | 3 |
Tyska.................................................... | 4 | 3 | 3 |
Engelska................................................... | — | 3 | 3 |
Historia och Geografi.................................. | 2 | 2 | 2 |
Naturvetenskaper och begrepp om hygienen...... | 2 | 2 | 2 |
Handelsvetenskaper.................................... | — | 1 | 2 |
Räkning och matematik................................ | 3 | 3 | 3 |
Handarbeten, anmärkningar rörande hushållet____ | 2 | 2 | 2 |
Teckning................................................... | 2 | 2 | 2 |
Musik....................................................... | 1 | 1 | 1 |
Gymnastik................................................. | 2 | 2 | 2 |
Summa | 30 | 30 | 30 |
Mellanskolor
för
fickor.
Se ofvan sid. 141,
208
Akademiska
examina.
Kursprogrammen för flickskolorna skilja sig, såsom redan kan
synas af denna tabell, något från dem för gosskolorna. Af olikheterna
må dessutom nämnas endast följande. På uttalet lägges
vid all språkundervisning särskild vigt; den geometriska kursen
i l:a klassen är ej obetydligt mindre än i gosskolorna; zoologien
är förlagd till andra klassen; hygienen inträder redan i 2:a
klassen.
Tillägg rörande de akademiska examina.
Ur den ännu provisoriskt gällande lagen af den 20 Maj 1876
rörande de akademiska examina må följande utdrag göras.
För filosofi och litteratur, för naturvetenskaper, för fysiska
och matematiska vetenskaper, för juridik och för medicin, kirurgi
och obsterik finnas två akademiska grader, kandidat- och doktorsgraden.
Dessutom finnes en grad för »candidat-notaire», en för »candidat
en pharmacie» och en för »pharmacien».
Examen för kandidaturen i »filosofi och litteratur» omfattar
bland annat: latin och — för dem, som ämna blifva doktorer i
»filosofi och litteratur» — grekiska.
Hvarken examen för kandidaturen i naturvetenskaperna eller
för den i de fysiska och matematiska vetenskaperna omfattar
latin. — Detsamma gäller examen för »candidat-notaire» och för
»candidat en pharmacie».
För att blifva »candidat en droit» fordras att förut vara »candidat
en philosophie et lettres» (med latin, men utan grekiska).
För »candidat en médecine»: att vara »candidat en Sciences
naturelles» (utan både latin och grekiska).
För »pharmacien»: att vara »candidat en pharmacie» eller
»candidat en Sciences naturelles» (utan både latin och grekiska).
För doktor åt i en vetenskap: att vara kandidat i samma
vetenskap.
Anm. 1. Någon särskild examen för inträde vid universiteten —
motsvarande t. ex. vår mogenhetsexamen — fins för det närvarande ej.
Anm. 2. Examina kunna afläggas antingen vid universiteten — de
fria (privata) såväl som statens — eller inför en centraljury.
Anm. 3. Om lärareexamina är ofvan taladt.
209
Vid utarbetandet af föregående redogörelse för mellanundervisningen
i Belgien äro särdeles följande källor använda.
Rapport triennal sur 1’état de 1’enseignement moyen en Belgique,
1873—75;
D:o d:o, 1876—78;
Rapport triennal sur la situation de 1’enseignement supérieure
donné aux frais de l’état, 1874—76;
D:o d:o, 1877—79;
J. Sauveur, Statistique générale de 1’instruction publique en
Belgique; Bruxelles 1880;
Loi du 15 Juin 1881 apportant des naodifications å la loi du
ler Juin 1850 sur 1’enseignement moyen. Documents et
discussions parlamentaires. Bruxelles 1882. 126 p. + 347p.;
Bulletin du ministére de 1’instruction publique, Quatriéme
année (1881);
D:o d:o, Cinquiéme année (1882);
D:o d:o, Sixiéme année (1883), Nis 1—8;
Alplions Le Roy, Art. »Belgien» i Sclimids Encyklopädie
des gesammten Erziehungs- und Unterrichtswesens, 2:te
Auflage; Grotka 1876;
Erån svenska ministern i Belgien öfversända kungl. och ministeriel
förordningar.
B It
Lärov.-hom. bet. Bilagor.
210
Innehåll.
Sid.
Inledning ......................................................................... 130.
Striden mellan den privata och offentliga undervisningen ............ 131.
Ofriga svårigheter vid undervisningens ordnande ........................ 135.
Den nuvarande skolorganisationen ......................................... 136.
Lagarne af den 1 Juni 1850 och 15 Juni 1881........................ 137.
Statsskolor, olika slag................................................... 137.
Kommunala skolor, olika slag ....................................... 139.
Religionsundervisningen .................................-.............. 140.
Kompetensfordringar för lärarne....................................... 142.
Statsskolornas styrelse, förvaltning och personal ............... 146.
Lärarnes aflöning...............................—............-........... 148.
Skolornas ekonomi, skolafgifter ..........................-.........•— 151.
Statsskolornas allmänna program .............-................-..... 155.
Kommunala skolornas ställning ....................................... 158.
Skolornas öfvervakande, förbättringsråd, inspektion ............ 159.
Pristäflingar i skolorna ................................................ 163.
Anstalter för lärares utbildande.-................................ 166.
Lärarexamina ................................................-........... 172.
Treårsberättelser ...............................................-......... 175.
De kung! atenéerna ....... 175.
Organiskt reglemente ......... 175.
Reglemente för den inre ordningen ................................. 180.
Veckotabeller ............................. 186.
Lärokurser .......................................-......-..........-..... 192.
Mellanskolorna för gossar ...................................—............ 204.
Mellanskolorna för flickor ................................................... 207.
Tillägg om de akademiska examina ....................................... 208.
211
* Om skolorna i Frankrike.
I. Historik och statistiska upplysningar.
Den nuvarande ordningen af det franska undervisningsvä- „ , . .
~ ° Undervisning
sendet har väsentligen utgått från Napoleon I. Sedan revolu- gens ordnande
tionen vacklat emellan olika planer till dess ordnande, hade kon. "f NaP°leon !■
ventet 1792 dekreterat det offentliga skolväsendets upphörande
samt fullkomlig frihet för hvarje medborgare att meddela undervisning,
endast han begagnade de af konventet auktoriserade
skolböckerna. Detta verkade likväl föga till framkallande af
skolor, och andra för samma ändamål vidtagna åtgärder lika
litet. Napoleon gick rakt motsatt väg; han upphäfde genom
dekret af den 17 Mars 1808 undervisnings friheten och monopoliserade
undervisningen i statens hand. All undervisning i hela
kejsarriket anförtroddes enligt detta dekret åt universitetet, »université
imperiale», sedan »université de France», hvarmed i fransk
mening förstås sammanfattningen af alla statens läroverk för den
lägre och högre undervisningen och den vid dessa anstälda personal.
Det innefattar således all den undervisning, som hos oss
meddelas i folkskolorna, vid de allmänna läroverken, vid universiteten
och vid specialskolor. Ingen läroanstalt af hvad slag
som helst kunde upprättas utom universitetet och utan bemyndi
Hufvudsakliga
källor: Statistique de 1’enseignement secondaire en 1876. Paris
1878. Statistique de 1’enseignement supérieur. Paris 1878. Annnaire de l’instruction
publique et des beaux-arts pour 1’année 1883. 2lin>e partie: legislation.
Paris 1883. Franska lagsamlingar, undervisningsplaner, program (en samling af
de vigtigaste lagarne rörande undervisningsväsendet finnes i Lois nouvelles concernant
1’instruction publique 1880—82, suivies des textes des principaux documents
antérieurs. Paris 1882). Artiklar i tidskriften Revue internationale de T enseignement.
Paris 1881 o. följ. år. Bréal, Excursions pédagogiques. Paris 1882
Jules Simon, La réforme de 1’enseignement secondaire. Paris 1874. m. fl. — Svenska
källor: P. Ödman, Några drag af det franska undervisningsväsendet, Pedag.
tidskr. 1878, 1879, 1880. P. A. Gteijer, Meddelanden om skolor ock universitet i
Tyskland, Italien och Frankike. Upsala univ. årsskrift 1876.
212
Striden om
undervisningens
frihet.
Olika slag aj
läroverk för
sekundärundervisningen.
gande af dess styresman: ingen kunde öppna en skola eller lära
offentligen utan att vara medlem af universitetet och graduerad
vid en af dess fakulteter.
Härigenom var hela undervisnings- och uppfostringsväsendet
gjordt till en statens sak; universitetet var ett verktyg i regeringens
hand; allt bragtes under regel och band, hvarigenom den
enskildes sjelfständighet helt och hållet uteslöts. Också blef detta
universitetets monopol föremål för beständiga anfall. Agitationen
för undervisningens frihet utgick hufvudsakligen från biskoparne,
och bakom dem stodo jesuiterna, som ville lägga den allmänna
uppfostran i kyrkans händer. Resultatet blef, att monopolet inskränktes
småningom och upphäfdes slutligen. Undervisningens
frihet, »liberté de 1’enseignement», hvarmed förstods rättigheten
för enskilde och korporationer att öppna skolor, erkändes för
primärundervisningen genom Guizots folkskolelag af 1833 och
bekräftades genom lagen af 1850, för sekundärundervisningen
genom lagen af den 15 Mars 1850 (Falloux) och för den högre
undervisningen genom lagen af den 12 Juli 1875 (Wallon). Privatundervisningens
uppblomstring, som blifvit en följd häraf, anses
egentligen ha kommit de klerikala undervisningsanstalterna till
godo, lekmannaundervisningen har icke tagit fart i samma grad.
Man klagar ock, att täflande läroverk nedtrycka fordringarna
och att den enskilda undervisningen är nog mycket stäld på
examenspreparation. På allra senaste tiden har man derföre
sökt motarbeta den. Bland annat bär staten förbehållit sig rättighet
att utdela grader (lag af den 18 Mars 1880); förut kunde,
enligt lagen af 1875, lärjungarne från de privata fakulteterna
taga sådana inför examenskommissioner, sammansatta af lärare
från statens och de enskilda fakulteterna, s. k. jurys inixtes.
Också har antalet af lärjungar i de andliga läroanstalterna minskats
på grund af dekretet af den 29 Mars 1880, genom hvilket
undervisning är förbjuden medlemmarne af icke erkända religiösa
kongregationer.
Enligt lagen af den 15 Mars 1850, som ännu i många stycken
är gällande och som för öfrigt äfven omfattar folkskolorna, erkännas
således två slag af skolor för enseignement secondaire
nemligen écoles publiques och écoles libres eller établissements libres,
privata läroverk, hvilka senare vanligen bruka skiljas i ét. läiques
och ét. ecclésiastiques. De offentliga skolorna åter äro antingen
lycées, som grundas och underhållas af staten, med tillskott af
213
departementen och städerna, eller colleges communaux, som grundas
och underhållas af kommunerna, men kunna understödjas af
staten. De senares inrättning är något olika på grund af lokala
förhållanden. I allmänhet äro de dels fullständiga, »colleges de
plein exercise», Indika, liksom lyceerna, meddela eu undervisning,
som förer lärjungarne fram till baccalaureatet, dels ofullständiga,
som innefatta ett mindre antal klasser och icke föra till denna
afslutningspunkt; den punkt, dit de gå, är för öfrigt för olika
colléges mycket olika. Statens lycées äro deremot sins emellan
likformigt ordnade.
Lärjungarne vid de franska lyceerna fördelas i internes, som
icke blott undervisas, utan äfven bo och hafva sitt uppehälle i
anstalten, och externes, hvilka der endast njuta undervisning.
Antalet af lyceer uppgick 1876x) till 81, af colléges communaux
til! 252, af hvilka 142 voro »de plein exercise». Lyceerna äro
i allmänhet mycket stora läroverk, lärjungarnes antal vid hvarje
lycée räknades i medeltal till 506, ungefär lika fördeladt emellan
»internes» och »externes». Det största är lycée Louis le Grand
i Paris med 1,223 lärjungar. Af colléges communaux äro somliga
ganska betydande, andra deremot mycket små; endast 4 hafva
mer än 400 lärjungar, 2 hafva mindre än 25; det största är
college Rollin med 560.
Storleken af skolafgifterna vexlar betydligt på olika orter;
äfvenså äro de olika för olika klasser af samma läroverk. Vid
lycéerna i Paris äro de för »internes» 1,000—1,500 fr., i Puy
550—650 fr.; såsom medeltal uppgifves 753 francs. Colléges
communaux äro billigare, och uppgifves priset i medeltal till
653 fr. I privatanstalterna ställer det sig något högre, nemligen
till 789 fr. för lekmannaanstalterna och 678 fr. för de andliga.
Priset för externes» räknas i lyceerna i medeltal till 113 fr.
(i Paris 180—300 fr., i Puy 70—125 fr.), i colléges communaux
till 72 fr. För behöfvande finnes en mängd friplatser och stipendier
(»bourses»), stiftade af staten, departementen, städerna
och enskilda. Man räknar, att 1 externe på 5 och 1 interne på
10 äro »boursiers».
Hela antalet lärjungar i samtliga så val offentliga som enskilda
läroverk för enseignement secondaire anslås till något
öfver 180,000. Af dessa voro (1876) lärjungar i lycées 40,995, i
*) Detta år är det sista, för hvilket man har fullständig skolstatistik. Till
detta år hänföra sig de statistiska uppgifterna i det följande.
Skolafgifter.
Antal lärjungar
i
skolorna.
214
Lästid och
ferier.
Lärarebild
ning.
colleges communaux 38,836, tillsammans 79,831. I privatläroverken
voro 78,065 lärjungar, deraf i lekmannaanstalterna 31,249 och
i de andliga 46,816. Vid bestämmandet af totalantalet är att
märka, att en del af de lärjungar, som tillhöra privatanstalterna,
följa såsom externer undervisningen vid lycées och colléges; frånräknas
dessa (3,972), blir hela antalet 153,924, hvartill ytterligare
komma lärjungarne i de s. k. »petits séminaircs», omring 30,000.
I afseende på förhållandet emellan lärjungeantalet i dessa
skolor och den öfriga befolkningen har man uträknat, att i hela
Frankrike på 21 manliga individer mellan 8 och 18_år kommer en
lärjunge tillhörande enseignement secondaire, hvarvid dock förförhållandet
på olika orter är mycket olika, i dep. Haut Rhin
1 på 5, i dep. Seine 1 på 8, i dep. Haut Loire 1 på 83; likaså
att öfver hufvud på 243 personer af hela den franska befolkningen
kommer en lärjunge af detta slag, hvarvid också här stor
olikhet är rådande; i dep. Haut Rhin 1 på 56, Seine 1 på 116,
Haut Loire 1 på 825. Jemförelsevis må nämnas, att sistnämda
förhållande öfver hufvud utgjorde 1865 1 på 267, 1842 1 på 311,
1789 1 på 344.
Läseåret börjas den första måndagen i Oktober och slutas
den 6—8 Ang. Under denna tid äro ferier 10 dagar vid påsk,
allhelgonadagen, juldagen, 3 å 4 dagar vid nyåret, fettisdagen,
annandag pingst, tillsammans 17—18 dagar. Lägges denna tid
till Hes grandes vacances^) i Aug. och Sept., så blir hela den
lediga tiden på året omkring 10’ 2—11 veckor.
För att utbilda lärare finnes École normale supérieure, stiftad
1794, återupprättad 1808; den har sedan denna tid undergått
åtskilliga förändringar. Den är delad i 2 afdelningar, en för
lettres och en för Sciences; kursen är treårig. Den bereder för
afläggande af examina vid fakulteterna och vidgar äfven sin undervisning
derutöfver, men har icke någon pedagogisk kurs. Det
anmärkes, att denna läroanstalt i öfverraskande ringa grad tjenat
att rekrytera lärarekåren. Lärjungarne derifrån utgöra bland lärarne
endast en elitafdelning. I synnerhet i colléges communaux
anses lärarnes föregående bildning svag, men äfven bland lyceernas
lärare äro öfver hälften icke mer än bacheliers. Deremot
anses skolan hafva stor förtjenst såsom bildande lärda män i allmänhet;
de bästa lärjungarne bli lärare vid fakulteterna, publicister
o. s. v. För utbildande af lärare för realundervisningen inrättades
1866 École normale de Venseignement secondaire spécial i
215
Cluny; studiekursen är äfven i detta läroverk 3 år. Icke heller
detta anses ha verkat så synnerligen mycket för sitt alsedda
ändamål.
II. Den klassiska undervisningen.
De franska undervisningslagarne handla endast om skolornas £“ro»erfcen*
styrelse och yttre förhållanden, men beröra deremot föga eller och inre aJ
intet af skolans inre ordning, dess undervisningsplaner, kurser ordning.
och metoder. Dessa bestämmas af ministern för den offentliga
undervisningen efter hörande af en särskild för sådant ändamål
afsedd, rådgifvande myndighet, »conseil supérieur de 1’instruction
publique». De väsentligaste förändringar kunna alltså härutinnan
företagas utan folkrepresentationens hörande och vidtagas äfven.
Den sista regleringen af undervisningsplanerna är af den 2 Aug.
1880, den nästföregående af den 23 Juli 1874.
Ett franskt lyeée, afsedt för »enseignement secondaire classique»,
är deladt i 3 afdelningar.
1) Division élémentaire, innefattande klasserna Vill och VII,
hvilka ofta föregås af en »classe préparatoire», äfven kallad IXiéme.
Inträdesålder i 8:de klassen är 9 år. Ämnen: franska, ett lefvande
språk (tyska eller engelska, mellan hvilka kan väljas), historia,
geografi, »Sciences», d. v. s. matematik och naturvetenskap, teckning.
Före 1880 började latin i kl. Vill, men är nu uppskjutet
till kl. VI. Undervisningen meddelas af klasslärare.
2) Division de granimaire: klasserna VI, V, IV. Latin börjas
i kl. VI, grekiska i kl. IV (förut i VI). Hufvuduppgiften för denna
afdelning af skolan var enligt föregående kursbestämmelser ett
säkert och afslutadt inpräglande af franska, latinska och grekiska
grammatiken: detta qvarstår nog än med afseende på latinet och
franskan, men måste vara uppgifvet med afseende på grekiskan.
Klasslärare och ämneslärare omvexla.
3) Division supérieure: klasserna III, II, »rhétorique» och
»philosophie» (förut kallad logique), således är kursen der 4-årig.
Enligt den före 1880 gällande ordningen hade i alla klasserna
ända t. o. in. rhétorique enseignement littéraire, d. v. s. franska,
latin och grekiska, en ojemförligt stor öfvervigt i undervisningen,
särkildt var rhétorique (den näst sista klassen) ämnad att vara
eu »classe littéraire» i egentligaste mening, den sammanfattade
hela den klassiska undervisningen och lade dertill fransk och
216
latinsk discours, d. v. s. skriftligen utarbetade tal. Visserligen
har genom läsordningen af 1880 tiden för den klassiska undervisningen
blifvit inskränkt, men i alla fall eger språkundervisningen
en betydande öfvervigt. Deremot träder denna undervisning
tillbaka under sista året i »classe de philosophie». Detta egnades
och egnas fortfarande nästan helt och hållet åt en kurs i filosofi
samt åt de matematiska och naturvetenskapliga ämnena; enligt
nuvarande läsordning finnas der för vecka 8 t. filosofi, 10 t.
»Sciences» och 3 t. nutidens historia.
Emellan hvarje division är flyttning sexamen, »examen de
passage». I afseende på lefvande språk gäller hela skolan
igenom valfrihet emellan tyska och engelska. Gymnastik och
militäröfningar äro obligatoriska i alla klasser, 4 gånger i veckan,
minst V2 t. hvarje gång. Musik är obligatorisk i de lägre
klasserna till och med den 4:de (1 å 2 t.) och valfri i de högre
(minst 1 t.).
Den halfreala Realämnena intaga således i denna läsordning icke stor plats,
enstignement med undantag af det senaste året. Man anser, att de, som skola
classique. egna sig åt vetenskapliga studier, äfven i de matematiska och
naturvetenskaperna, böra af den klassiska undervisningen tillegna
sig så mycket som möjligt och först derefter vända sig åt de
reala ämnena. Denna grundsats, förr med stor stränghet tillämpad,
kan ännu, trots den ökade tiden åt »Sciences» i de nedre klasserna,
i hufvudsak anses gällande. För deras räkning, livilka
efter genomgången skolkurs ämna egna sig åt reala studier vid
fakultet eller högre specialskola, finnes likväl vid läroverken
en särskild klass, benämd mathématiques élémentaires, med undervisningen
samlad nästan helt och hållet kring de matematiska
och fysiska vetenskaperna (171/, t.). I denna klass inträder man
antingen efter att hafva genomgått klassen »philosophie», således
efter fullständigt inhemtad humanistisk kurs, eller också, utan att
man följt den humanistiska kursen till slut, efter att hafva genomgått
kl. III eller II. I förra fallet är klassen ettårig, i senare
fallet, hvilket naturligtvis för tidens vinnande är det vanliga,
fördelas kursen på 2 år, det förra kalladt mathématiques pr ep ar atoires,
det senare mathématiques élémentaires. Ynglingen upptages
i sådant fall i den nedre matematiska klassen, när han
genom särskild examen visar, att han väsentligen är i besittning
af de kunskaper, som fordras för utgången från kl. Ill, och är
afsigten med denna förberedelseklass att meddela de kunskaper i
217
»Sciences», som eljest skulle vunnits i klasserna II, rbétorique och
philosophie. Ofvanför klassen mathématiques élémentaires finnes
vid 24 anstalter ännu en högre, mathématiques spéciales, afsedd
för dem, som söka inträde i polytekniska skolan. Klassen är ettårig,
men lärer stundom bli tvåårig för en del lärjungar, som
sitta qvar för att inlära den rätt svåra kursen.
Meningen med ‘''denna anordning af ett slags halfreal linie Bifurkatiobredvid
den klassiska är att bereda plats för realämnena utan nens mf°:
• • . ~ . rande och
att skada den humanistiska undervisningen, hämma mål hade upphäfvande.
man förut sökt vinna genom en fördelning på två linier, som
snart befans otillfredsställande, den så kallade »bifurcation» d. v. s.
en tudelning af lär överhets division supérieure i två jemlöpande
linier, en humanistisk och en real, med delvis skild och delvis
gemensam undervisning. Denna infördes den 10 April 1852 (Fortoul).
Efter åtnjuten gemensam undervisning i division de grammaire
(klass VI— IV) delades lärjungarne vid flyttningen till
division supérieure, således i allmänhet vid omkring 14 års ålder,
i section des lettres, hvilken skulle öppna tillträde till studier inom
de juridiska och humanistiska fakulteterna, samt section des
Sciences, hvilken skulle förbereda för högre industriel verksamhet,
äfvensom för inträde i vissa specialskolor samt i de matematisknaturvetenskapliga
och de medicinska fäkulterna. På en gemensam
klassisk och humanistisk grund utvecklade sig således ett
klassiskt och ett realgymnasium med fyra parallelt löpande klasser.
Undervisningen var dels skild, såsom i matematik och grekiska,
dels gemensam, såsom i franska, nyare språk, historia, logik, dels
både skild och gemensam, såsom i latin. Införandet af denna tudelning
afsåg att främja realstudierna. Man ville bereda utrymme
inom skolan för naturvetenskaperna, hvilka inom Frankrike särskildt
räknat så många lysande namn, men dervid ville man undvika
å ena sidan trängsel emellan ämnena och skadlig mångslöjd,
och å andra sidan ensidighet. Äfven i realklasserna skulle
läsas latin, äfven i latinklasserna matematik och naturvetenskap,
hvarje afdelning skulle upptaga hela undervisningsområdet, men
på olika sätt, nemligen så, att den ena afdelningens undervisning
skulle hafva sin tyngdpunkt i de språkliga och historiska, den
andras i de matematiska och naturvetenskapliga ämnena. Sådan
var tanken; emellertid väckte anordningen snart nog missnöje.
Man vände sig dervid icke blott mot sättet för tu delningens genomförande,
att den nemligen icke var fullständig: den delvis gemen
-
218
samma undervisningen i latin gjorde, att realisterna, som kände
sin underlägsenhet, hvilken med åren blef allt större, försummade
att göra sig undervisningen till godo och försummades af läraren.
Man vände sig äfven mot sjelfva grundsatsen: man klagade öfver,
att valet emellan linierim måste ske i förtid (vid 14 års ålder),
mogenheten för de matematiska och natnrvetenskapliga studierna
inträdde först senare, realisterna Unge icke nog af litterär bildning
och humanisterna icke nog af real; följden var, att Iärjungarne i
realafdelningen ständigt aftogo. Med ett ord, man ansåg, att den
1852 införda ordningen skadat de klassiska studierna och icke
gynnat de exakta vetenskaperna. Bifurkationen uppi:äfdes derför,
efter ungefär 10 år, i det att den d. 2 December 1863 från
3:dje klassen uppsköts till den andra samt genom dekret af d. 4
December 1864 borttogs helt och hållet (Duruy). Dock, såsom
synes af det föregående, skedde icke upphäfvande! helt och hållet
mera än i teorien, ty till tjenst för dem, som önskade grundligare
realstudier, skulle vid hvarje lycée inrättas den nyssnämda klassen
»mathématiques élémentaires». Denna klass, hvars mål skulle vara
att bereda till baccalaureat és Sciences, till krigsskolan m. m.,
skulle nu kunna användas på två sätt. Det ena skulle vara den
normala vägen, nemligen efter att hafva genomgått hela den klassiska
liuien (de 4 »classes d’humanité»,); hvarigenom realisternas
kurs blir ett år längre än humanisternas, således 10-årig och med tilllägg
af mathématiques speciales 11-årig, emot humanisternas
9-åriga. Det andra sättet skulle deremot bereda realisterna en
kortare väg, i det man lemnade de litterära studierna med klass
III eller II, ingick i den förberedande ett-åriga klassen »mathematiques
préparatoires», der den undervisning i »Sciences», som
eljest upptog 3 eller 2 år, skulle, genom ett åt dessa ämnen
lemnadt högre timantal, sammanträngas till ett år, och derpå
inträdde i klassen »mathématiques élémentaires». Kursen skulle
alltså i detta fall blifva för realisterna lika lång som humanisternas
eller ett år kortare, således 8- eller 9-årig, oafsedt det år,
som tillkommer för dem, som begagna »mathématiques spéciales».
Som man kunde vänta, har den senare vägen valts af det ojemförligt
öfvervägande flertalet. Emellertid vill man fortfarande
anse den längre vägen för den normala. Skälet dertill, att man
beviljat en kortare väg till baccalauréat és Sciences, synes hufvudsakligen
vara bestämningen om en åldersgräns, som icke
får öfverskridas, för dem som söka inträde i de högre special
-
219
skolorna; för den polytekniskaj skolan var åldern från 1870 21
år, men har nyligen blifvit satt till 20. Det torde för öfrigt sammanhänga
med den militära organisationen. Conseil supérieur
uttalar derföre ännu 1880 en önskan om denna åldersbestämmelses
upphäfvande: i sammanhang dermed borde de sista spåren af
bifurkationen utplånas, och de matematiska och naturvetenskapliga
studierna väsentligen förläggas efter dem, som leda till
baccalaureat és lettres.
Vägen till de högre realstudierna går således genom en halfreal
linie, som antingen är fullkomligt gemensam med den humanistiska
linien med en tillagd ettårig realkurs eller skiljes derifrån
så sent som möjligt och så, att åtskilnaden, då den inträder, är
fullständig. De efter kl. III afvikande halfrealisterna hade således
läst latin i 6 år efter den före 1880 gällande ordningen och ha
läst det 4 år efter den nuvarande, likaså hade de läst grekiska i
4 år efter den gamla ordningen och ha läst detta språk 2 år efter
den nya. På den halfreala linien upphöra de med grekiskan och fortsätta
latinläsningen med ett mindre antal timmar. Någon befrielse
från grekisk undervisning, der den är stadgad, finnes deremot
ej. Denna s. k. naturliga bifurkation, senare inträdande med en
helt och hållet skild undervisning, plägar motsättas den förut
stadgade s. k. honstiga bifurkationen med sin delvis skilda och delvis
förenade undervisning. ''Fördelen af den förra anses ligga i
den uppskjutna nödvändigheten att välja emellan den humanistiska
och den reala linien.
Lyceerna hafva sedan gammalt strängt samlat sin undervisning
kring de hlassisha språken och modersmålet i förening dermed;
dessa ämnen äro i allmänhet förenade i samma lärares hand.
Latin och matematik var, enligt konventets och Napoleons bestämmelser
(arrété af den 10 Dec. 1802), hvad som i dessa skolor
egentligen skulle läras, och först i senare tider hafva de lefvande
språken samt de fysiska och de naturhistoriska ämnena dertillkämpat
sig en plats. Det är dock svårt att bestämdt säga, huru mycket
af lärotiden de klasssiska språken för sig upptagit, dels emedan
ända till de sista läroplanerna af 1880 undervisningstiden förlatin,
grekiska och franska är sammanslagen under benämningen »les
lettres», »enseignement littéraire», »enseignement grammatical et
littéraire», dels ock emedan det väsentliga af arbetet i skolorna
är förlagdt till öfverläsningstiden (»étude»). Enligt undervisningsplanen
af 1874, som dock tillkommit efter det att J. Simon infört
Undervis
ningstidens
fördelning.
220
Öfverläsning s
tid.
ökad undervisningstid för de moderna språken, historien och geografien,
upptager »enseigneinent grauimatical et littéraire» 12
timmar i veckan i klasserna VIII—VII och 13—15 t. i klasserna
VI—rhét., undervisningen i moderna språk i div. élém. 4 t., i div.
de gramm. 3 t. och i div. sup. 2 t., den historiska undervisningen
3 t. i hvarje klass genom hela skolan, religionsundervisningen
2 t. i klasserna VIII—VI och i timme i de öfriga klasserna;
»enseignement scientifique» deremot endast 1 t. i klasserna VIII
—V, 2 t. i kl. IV, 4 t. i kl. III—II och 2 t. i kl. rhét. Läsordningen
fylles genom timmar för skrifning, teckning och sång till 26 t. i
veckan för hvarje klass, utom den 5:te, som blott har 24. I motsats
till denna fördelning samlas i den öfverstå klassen, »philosophie»,
undervisningen hufvudsakligen kring filosofi (8 t.) och
»Sciences» (10 t.). I den förberedande klassen fick läraren fördela
tiden emellan ämnena, som honom lämpligast syntes. I afseende
på fördelningen af tiden för enseignement littéraire meddelar
P. Ödman, att vid lyceet i Rouen (1878) af timmarne i rhét.,
hvilka af honom uppgifvas till 16, anslogos 3 å 3y2 åt franskan,
8 åt latinet och 5 å 472 åt grekiskan. Före införandet af 1874
års underrisningsplan upptog utan tvifvel den litterära undervisningen
ännu större utrymme1).
Efter en tabell, som åtföljer undervisningsplanerna af 1874,
men som likväl förklaras icke ega'' någon obligatorisk karaktär,
upptagas »heures d’étude» i klasserna VIII—VI till 29 t., i kl. V till
36, i klasserna IV—II till 34 och i klasserna rhét. och phil. till
38 t. Jules Simon2) beräknar i medeltal »heures de classe» till
28 i veckan, »heures d’étude» till 353/4, tillsammans således 633/4
timmars arbete i veckan, för de yngre naturligtvis något mindre,
för de äldre något mer. Fördelas denna tid på veckans sex dagar,
med iakttagande deraf, att torsdagen enligt bruket i de franska
läroverken är till stor del ledig, så fäller på de öfriga dagarne
en tid af 12 timmar eller mera, som användas till stillasittande
arbete och tankeansträngning. Han finner denna arbetstid för hög
och föreslår deri eu betydlig nedsättning. Samme författare uppgifver,
att i de franska läroverken, der lefnadsordningen för internerna
naturligtvis är noga reglementerad, de yngre iärjungarne
stiga upp kl. 6 och lägga sig kl. 81/,, de äldre stiga upp kl. 5%
'') Jfr ett skema, meddeladt af A. T. Bruhn, Om de lärda skolorna i Danmark,
Preussen och Frankrike. Göt. 1854.
2) La réforme de 1’enseignement secondaire, l:ére partie ch. II.
221
och gå till sängs kl. 10; för de förra beräknas alltså en softid af
9l/2, för de senare af 71/4 timme.
Undervisningsmetoderna före den senaste reformen af 1880
skildras i allmänhet såsom föråldrade och mindre lämpliga, i synnerhet
framhålles detta af fransmän, som besökt Tyskland och
tagit kännedom om undervisningen derstädes. Grammatiken läses
paragrafvis utantill; öfversättningen sker temligen mekaniskt (»motå-mot»);
författarne läsas icke i sin helhet, utan styckevis; man
samlar och begränsar läsningen inom de vackraste och i retoriskt
afseende mest fulländade delarne af en författare, »för »conciones»
glömmer man Livius». För öfrig! synes den latinska undervisningen
egentligen gå ut på lärjungens stilistiska utbildning såväl
i vers som prosa, och egnas deråt mycken tid och möda. Ofningar
för den klassiska undervisningen äro recitation classique, utanläsning
af klassiska stycken; version latine, öfversättning från
latin till franska, och théme latin, öfversättning till latin; exercises
grecs, version grecque, théme gröe; vers latin, öfningar i latinsk
versskrifning; narration latine (i kl. II), skriftlig berättelse på latin
af någon historisk eller diktad händelse; discours latin (i kl. rhétorique),
skriftligt latinskt tal, som lägges i munnen på någon historisk
person; slutligen dissertation latine (i kl. philosophie), resonnerande
uppsats öfver något moraliskt eller litterärt ämne. Dessutom
hör till kursen grekisk och romersk iiteratturhistoria. Théme
latin upphör i kl. III, sedan inträda narration, discours, dissertation,
deremot förekomma inga latinska talöfningar. Jemsides härmed
gå ock franska öfningar: narration, discours, disertation frangaise.
Resultatet af undervisningen i latin och grekiska anses svagt
med afseende på förmågan att uppfatta och förstå det lästa.
Deremot förklaras resultatet af undervisningen i franska vara
synnerligen godt. De många latinska och grekiska öfningarna
komma den franska skrifningen till godo; en stor förmåga att
använda språket och att uttrycka sig väl i förening med god
kännedom om litteraturen visar sig hos dem, som genomgått
skolan; fransmännen finna tyska lärjungars uppsatser i jemförelse
med de franska underlägsna. Likaså anses den matematiska och
naturvetenskapliga undervisningen vara god. Såsom ett fel anmärkes,
att lärarne i de högre klasserna mången gång mera hålla
föreläsningar och låta lärjungarne vara passiva, än de undervisa
skolmässigt; deras föredrag, möjligen lämpadt för de väl begåfvade
lärjungarne, ligger ofta för högt för medelmåttorna. I all
-
Undervis
ningsmeto
derna.
222
Reformerna
af 1880.
mänhet försummas dessa, undervisningen riktas hufvudsakligen på
de väl begåfvade lärjungarne, hvilka drifvas framåt för att vinna
pris vid täflingar. Vid hvarje årsafslutning är nemligen prisutdelning
i hvarje ämne och i hvarje klass. Dessutom är vid slutet
af hvarje skolår concours emellan de olika undervisningsanstalter,
som tillhöra enseignement secondaire. Dessa täflingar förekomma
såsom 1) concours académiques, ordnade genom arrété af d. 10
April 1865, emellan de lyeées och colleges som tillhöra samma
»académie» *); 2) concours general des lyeées des departements
(dekret af d. 28 Maj 1864), emellan pristagarne vid de förra; 3)
concours général des lyeées des Paris et de Versailles, inrättad
redan under den första republikens tid. Dessa concours ha i senare
tider varit föremål för stränga anmärkningar: de förete svårigheter
vid öfvervakandet, störa skolans regelbundna arbete, förleda
en del af lärjungarne att fördjupa sig i ett speciel ämne till
men för deras allmänna bildning, förleda lärarne att med försummande
af öfriga lärjungar egna sin uppmärksanhet åt dem, som
ha utsigt att bli pristagare. Äfven den uppfostran, läroverken *
lemna, skildras mindre förmånligt: den går hufvudsakligen ut på
yttre disciplin. I allmänhet klagas öfver, att de franska skolornas
föreståndare och lärare äro nog mycket fjettrade af reglementen
och yttre band; de ha ingen rätt sjelfständighet och derför ingen
rätt känsla af ansvar.
De förändringar i de franska läroverkens inre organisation,
som införts genom undervisningsplanen af den 2 Augusti 1880
(Jules Ferry), åsyfta dels förbättring af sjelfva undervisningssättet,
hvaruti förändringar från många håll yrkats, särskilt med
framhållande af de tyska metodernas företräden, dels äfven en inskränkning
i undervisningstiden för nies lettres» till förmån för
historia och geografi, de moderna språken samt realämnena. Inskränkningen
har dock icke träffat franskan, som blifvit rikligen
tillgodosedd, utan latinet och grekiskan. Latinet är borttaget från
division élémentaire, hvarigenom således ett främmande språk inträder
i undervisningen före detta, samt börjas först i division de
grammaire med kl. VI, likaså är grekiskan flyttad till kl. IV.
Skälet är utan tvifvel delvis ett politiskt: den uppskjutna latinundervisningen
lemnar för folkskolans lärjungar en möjlighet att
inträda i lyceet och der fullfölja sina studier, om de äro begåfvade
'') Académies kallas de undervisningskretsar, i hvilka Frankrike är deladt.
Om dem mera längre fram.
223
för sådana. Reformen af undervisningsmetoden härleder sig hufvudsakligen
från J. Simons berömda cirkulär till läroverkens föreståndare
af den 27 Sept. 18721), och de nya programmen af 1880
äro föga mer än en tillämpning deraf. Han borttog genom detta
cirkulär le vers latin och inskränkte antalet af compositions latines;
i allmänhet ville han utbyta den stora mängden af skriftliga uppsatser
mot extemporalier och muntliga öfningar och öfver hufvud
göra den muntliga undervisningen mera lefvande. I latinundervisningen
godkänner han, hvad han kallar »thémes d’application»,
d. v. s. som tjena till att tillämpa och befästa språkreglerna, förkastar
deremot »thémes d’élégance», d. v. s. som gå ut på att
bibringa stilistisk konstfärdighet. Hans grundsats är: de moderna
språken skola läras för att skrifvas och talas, de gamla endast
för att läsas och förstås. I öfrigt var icke hans mening att inskränka
författareläsningen, utan snarare menade han tvärtom,
att borttagande af de många skriftliga öfningarna skulle skänka
tid att läsa författarne med större grundlighet och bättre sammanhang
samt att njuta af innehållet af deras verk. »Man skall
lära latin lika väl som förut, men på mindre tid och med andra
medel», heter det i det ofvannämda cirkuläret, och denna tankegång
har nog också föresväfvat upphofsmännen till undervisningsplanen
af 1880.
Emellertid synes detta J. Simons cirkulär hafva mött starkt
motstånd, och det blef icke genomfördt. Det 1873 reorganiserade
conseil supérieur, som anmodades att yttra sig, visade sig icke
mot detsamma gynsamt. Den latinska versskrifningen återinfördes,
likaså »théme latin» för klasserna IV—II, äfvenledes »théme gren»,
som man sedan några år borttagit. Man auktoriserade å nyo bruket
af conciones, narrationes, excerpta o. s. v. Deremot godkändes i
det väsentliga föreskrifterna rörande lefvande språk, historia och
geografi samt gymnastik och militäröfningar. J. Ferry önskade
derför, då han ville genomföra en liknande^ förändring, att kunna
stödja sig på de myndigheter, hvilka borde höras i afseende på
undervisningens angelägenheter. Derför företogs en reorganisation
af conseil supérieur, äfvensom af les conseil académiques
genom lagen af den 29 Febr. 1880. Antalet ledamöter i det förra
ökades betydligt; biskoparne, representanterna för de olika reli
-
’) Tryckt i Statistique de Tenseignement secondaire en 1876. p. 412 ff., dessutom
såsom bihang till författarens skrift: La réforme de Tenseignement secondaire.
Paris 1874.
224
gionsbekännelserna, medlemmarne af kassationsdomstol och öfriga
för undervisningen mera främmande element borttogos, deremot
infördes i högre grad än förut sakkunnige målsmän för såväl
den högre som den lägre undervisningen, valde af de undervisande
korporationerna sjelfva. Särskildt representeras sekundär -undervisningen af 8 tjenstgörande examinerade lärare (»agrégés
en exercise») från lyceerna och 2 från colleges communaux, valde
af den examinerade lärarekåren efter ämnesgrupperiug, utom det
att republikens president bland de 9 medlemmar, han har att tillsätta,
också kan utse personer tillhörande detta slag af undervisning.
Äfven i de akademiska råden infördes i högre grad än
förut valde och sakkunnige medlemmar. Valen, som skedde i
April 1880, föranledde eu liflig agitation från deras sida, som
önskade eu förändring af det bestående. En tidning i reformerande
syfte utgafs för att leda valet, i hvilket 838 agrégés och
525 licenciés hade att utse de 10 representanterna för enseignement
secondaire, och detta val utföll i hög grad gynsamt för det
reformvänliga partiet, nemligen 9 för och endast 1 emot reformen.
För denna församling, den offentliga undervisningens riksdag,
framlades nu reformförslaget, innehållande icke blott ändringar i
metoden, något som alla väntade, utan ock i tidsfördelningen
emellan ämnena, hufvudsakligen gående ut på den nämda förminskningen
i tiden för de gamla språkens studium. Två enskilda
läroverk »École Monge» och »École Alsacienne», tjenade som
mönster. Planen gillades af conseil supérieur, och regeringens förordning
derom är af d. 2 Aug. 1880.
Skema efter undervisningsplan af den 2 Aug. 1880.
| Prép. | VIII. | VII. | VI. | V. | IV. | in. | II. | Rh. | Ph. |
|
Franska ..................... | 10 | 10 | 10 | 3 | 3 | 3 | 3 | 4 | 5 | — | Öl |
Latin......................... | _ | _ | _ | 10 | 10 | 6 | 5 | 4 | 4 |
| 1401 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 1 | 1160 |
Grekiska.................... | — | — | — | — | — | 6 | 5 | 5 | 4 |
| 120/ |
Lefvande språk............ | 4 | 4 | 4 | 3 | 3 | 2 | 3 | 3 | 3 | 1 | 30 |
Historia..................... | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 3 | 3 | 1 „ |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 1 4 | 3 | 36 |
Geografi..................... | 2 | 2 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 |
|
|
»Sciences».................. | 4 | 4 | 4 | 3 | 4 | 3 | 3 | 3 | 3 | 10 | 41 |
Skrifning och teckning.. | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 20 |
Filosofi...................... |
|
|
|
|
|
|
|
|
| 8 | 8 |
| 24 | 24 | 24 | 24 | 25 | 25 | 25 | 25 | 25 | 25 | 246 |
225
Det ordinarie timantalet skulle vara 22 i veckan, utom i
division élémentaire, der det är 24, emedan för denna afdelning
af skolan mindre tid bör läggas på öfverläsningen. Dertill
komma 2 timmar för teckning samt 1 timme för lefvande språk,
tagen från »étude». Timmarne för religionsundervisningen äro
borttagna från skemat; sådan meddelas åt lärjungar, hvilkas föräldrar
det önska, af de olika bekännelsernas prester på tid utom
de vanliga skoltimmarne.
Om i ofvaustående skema tiden för classe préparatoire afräknas
och kursen antages nioårig, hvarigenom lämplig jemförelse
erhålles med våra och med tyska förhållanden, visar sig således,
att af 222 timmar har fransman fått 41 (18,47 /), och är alltså
väl tillgodosedd, de klassiska språken 60 (26,13 7» eller föga mer
än en fjerdedel), »Sciences» 37, således nästan samma tid som latinet
och mycket mer än grekiskan. I synnerhet har sistnämda språk
förlorat, det läses nu i 4 år ock latinet i 6; de borttagna timmarne
äro icke ersatta genom ökning i de högre klasserna; tiden i rhét.
(4 timmar latin, 4 grekiska) synes ock nog kort i förhållande till
kurserna. Genom föreskrifter om skärpta flyttningsexamina icke
blott emellan hvarje »division», utan ock årligen mellan hvarje
klass (senaste cirk. af den 28 Sept. 1880) har man sökt hålla
undervisningen uppe. Sådana ha ock gifvits förr, ehuru med föga
resultat. På det hela lärer systemet förut gått ut på flyttning i
massa utan allvarlig examen. Som man kan vänta, äro omdömena
om förändringens lämplighet mycket delade, icke heller har erfarenheten
varit tillräckligt lång för att gifva ett tillförlitligt utslag.
Somliga anse, att man gått för långt, andra, att hvad som skett
blott bör betraktas som en början till större förändringar. »Man har
velat tillfredsställa dem, som funno den klassiska undervisningen
alltför ytlig, dem som beklagade sig öfver att den upptog för
mycken tid, och slutligen dem, som önskade eu harmonisk och
emellan »lettres» och »Sciences» jemnare fördelad undervisning».
III. Realundervisningen.
Den hittils skildrade undervisningen, både den som meddelas Reniundenispå
den rent klassiska linien, och den som gifves på den utvikning
derifrån, som man kan beteckna som en halfreal linie, räknas i sigte», dermed.
Frankrike till enseignement secondaire classique. En ordnad
realundervisning tillkom först genom lagen af den 21 Juni 1865
Lärov.-kom. bet. Bilagor. B 15
226
Realundervisningen
efter
1865 års
ordning.
om enseignement secondaire special (Duruy), och den har på sista
tiden vunnit ytterligare utveckling genom dekret af den 4 Aug.
1881. Införandet af särskild realundervisning skedde i sammanhang
med den s. k. bifurkationens upphäfvande, och var denna
egentligen eu omordning af en dylik, som förut funnits under benämningen
af »enseignement professionel» eller »spécial», »cours
annexes», »cours frants» o. s. v., utgörande famlande och osäkra
försök att bilda eu realundervisning jemte den klassiska. Innan
lagen af 1865 kom till stånd, hade man genom särskilda för
ändamålet utskickade personer sökt taga kännedom om de åtgärder,
som i andra land vidtagits för att åstadkomma rnellanskolor
emellan folkundervisningen och den högre skolundervisningen.
Meningen var, att deu nya skolan, trots det något oegentliga
namnet enseignement professionel eller spécial, icke skulle
vara någon fackskola, utan den skulle lemna en allmän förberedande
undervisning, dertill en högre undervisning, likstäld inom
sin art med undervisningen i lyceerna. Den söker nemligen sina
lärjungar hufvudsakligen bland de samhällsklasser, hvilka intaga
enahanda sociala ställning som de, hvilka för sina söner söka
plats i lyceerna, men den förbereder hvarken för handtverksmässiga
yrken, ej heller för hvad man i Frankrike kallar »les
carriéres liberales», utan för eu högre verksamhet inom industrien,
handeln eller åkerbruket samt förer till specialskolor, hvilka hafva
dessa yrken till föremål.
1865 års ordning för dessa skolor var följande. Lärjungarne
tänkas komma från folkskolan (vid 12 ä 13 år), och skolan genomgås
efter ett »année préparatoire» på 4 år. Den består således
af 5 ettåriga klasser, och hvarje års kurs utgör, så vidt möjligt
är, ett afslutadt hett, i det att hvarje följande års undervisning
är eu utveckling och en fulländning af det föregåendes, så att
de olika årskurserna bilda i förhållande till hvarandra »liksom
koncentriska cirklar». Man tänkte sig nemligen, att många knnde
finnas, som icke önskade hela denna undervisning, utan åtnöjde
sig med att dröja några år allt efter olika behof, då deremot de,
som ingå i lyceerna, under vanliga förhållanden hafva för afsigt
att genomgå skolan helt och hållet. Det visade sig också, att
skolan begagnades på sådant sätt. Enligt uppgifter om förhållandet
i Académie de Paris 1866—80 visar sig afgången efter det
förberedande året vara 15,71 %, efter första året året 29,97 f, efter
andra 29, i o, efter tredje 19,6 6 och efter tjerde 5,5 6 %. Således
227
finner man, att, oafsedt det förberedande året, föga mer än hälften
af lärjungarne genomgått andra året, ungefär eu fjerdedel det
tredje och endast ett ringa fåtal fort studierna till slut. Samma
erfarenhet har ock visat sig på andra ställen. För öfrigt bestämdes
ämnena att vara dels tvungna, dels valfria; inträdespröfning
fordrades i räkning och fransk skrifning samt emellan klasserna
flyttning sexamen. Efter genomgången kurs kunde man undergå
särskild pröfning och erhålla diplöme de fin d''études.
I afseende på realundervisningens förhållande till den klassiska
förklaras 1865, att den förstnämda, ehuru helt och hållet
fristående från den senare, likväl bör kunna meddelas i
samma bygnad som lycealundervisningen, ha samma styrelse och
samma lärare. Detta var väl hufvudsakligen för att icke göra
kostnaderna afskräckande. Men äfven principiela skäl anföras:
föreningen medför en social fördel, i det att begge slagen af
skolor betraktas såsom med hvarandra likstälda, liksom lärjungarne
böra i det sociala lifvet anses intaga en jemlik ställning;
skilda skolor skulle kunna medföra, att den ena arten af undervisning
skulle anses sämre än den andra; det är i medborgerligt
afseende nyttigt, att personer, som sedan vända sig till olika
lefnadsyrken, från början haft en gemensam undervisning.
Trots många svårigheter har denna enseig-nement spécial Reaiundervisvisat
sig lifskraft^ och utvecklats.1) Dess lärjungeantal har Vekling1''
ökats starkare än den klassiska undervisningens. Under åren 1865—mo.
1875—76, det sista år, för hvilket uppgifter finnas för hela Frankrike,
har i lyceerna lärjungeantalet för den klassiska undervisningen
ökats med 36,57 /, för den reala med 44,i6 %; i colleges
communaux har det förra minskats med 18,2 8 /, det senare ökats
med 41,oi % Således öfver hufvud för den klassiska undervisningen:
ökning 15,54 /, för den reala: ökning 42,96 %. Inom
Académie de Paris finnas uppgifter till 1880. Ökningen blir der
i lycées och colléges för den klassiska undervisningen 22,7 6 %,
för den reala 49,19 %. Antalet inom lyceerna i Académie de
Paris af dem, som följa cours spéciaux, räknas till 31,26 /] medtagas
derjemte lärjungar, som från classes primaires ämna öfvergå
till realundervisningen, stiger till 38,8 5 /.
Genom de senaste bestämmelserna af 1881 äro betydandefieaZander»;sändringar
vidtagna i denna undervisnings ställning. För det |^er * *)
ordning.
*) Gr Öar d, Memoire presentée au Conseil Acad. de Paus 22 Juin 1881. Pevue
Int. 1881. II. p. 142 ff.
228
första är den mera sjelfständig än förut. Enligt regeln böra
dessa läroverk vara skilda från de klassiska, liksom de tyska
realskolorna. Åtskilliga skolor finnas ock, som egna sig endast
åt denna art af undervisning (École Chaptal, Turgot o. s. v.).
Men om ock sådant icke öfverallt kan fordras på grund af
kostnaderna, så bör dock enseignement spécial vid hvarje lycée
ega en särskild föreståndare, utsedd bland den vid läroverket
anstälda personalen, hvilken är ansvarig för dessa lärjungars
studier och uppförande.
Vidare är undervisningen ordnad på ett mera sammanhängande
sätt. Den rör sig icke mera i »koncentriska cirklar»,
utan framskrider progressivt. Den är delad i 3 afdelningar: cours
élémentaire (1 år), cours moyen (3 år) och cours supérieur (2 år),
den sista afsedd för dem, som vilja egna längre förberedande
studier åt sådana arter af verksamhet, för hvilka kunskap i latin
icke erfordras. Kursen är sålunda tillökad med ett år emot 1865.
Det första året, »année préparatoire» eller »cours élémentaire»,
är afsedt att lemna lärjungar från folkskolan tillfälle att tillegna
sig de kunskaper, som meddelas i lyceernas division élémentaire,
hvarför lärjungar, som tagit examen från lyceernas klass VII,
utan vidare inträda i cours moyen. Härigenom är således denna
undervisning stäld i förbindelse å ena sidan med folkskolan,
å andra sidan med den klassiska undervisningen. Den högre
kursen finnes icke öfverallt; derför äro dessa läroverk antingen
de plein exercise eller de demi-exercise. Det bar varit fråga om
att införa latinet i den högre kursen, men man har beslutit sig
för att icke göra det. Två års tid har ansetts för knapp att i
ämnet vinna någon nämnvärd kunskap; realundervisningen skall
vara oberoende och icke kunna begagnas såsom ett medel att på
skyndsammare väg vinna ett examensbetyg. Deremot är eu stor
del af tiden gifven åt franskan: man vill icke blott meddela
kunskaper af omedelbar praktisk nytta, utan ock sörja för de
högre anlagens utveckling. Likaså förekommer bland kurserna
»histoire sommaire de littérature grecque et latine».
Baccalaureat Ännu i ett afseende skilja sig bestämmelserna för realundervisningen
af 1881 från dem af 1865. De, som afslutat
»cours supérieur», kunna efter undergående af en examen, tagen
inför en särskild examenskommission och ordnad i ungefärlig
öfverensstämmelse med de baccalaureatsexamina, till hvilka den
klassiska undervisningen förbereder, erhålla diplöme de bacca
-
229
lauréat de Venseignement secondaire special. Förut hette det
»diplöme de fin cTétudes», nu är genom lagen af 1881 äfven för
dem, som fullständigt genomgått realundervisningen, benämningen
bachelier införd. Härigenom äro sålunda dessa, hvilka vi
skulle kunna kalla realstudenter, till namnet likstälda med latinstudenterna;,
äfven förut lära de i populärt språkbruk kallats
»bacheliers és arts». Dertill äro deras rättigheter utvidgade.
Dekretet af den 28 Juli 1882 art. 8 stadgar, att de, som tagit
denna examen, kunna anmäla sig till pröfning för licence és
Sciences, äfvensom att denna examen för medicine studerande
gäller lika, med baccalauréat és Sciences restreint. Vid afsilande
af cours moyen erhåller man, likaledes efter pröfning inför särskild
kommission, ett certifcat d''études. Såväl denna examen
som den förut omtalade för baccalaureat äro ock tillgängliga för
privatister.
Skema för enseignement secondaire spécial af den 28 Juli 1882.
| Cours | A. I. | II. | III. | IV. | V. |
| prép. |
|
|
|
|
|
Franska........................................... | 8 | 7 | 5 | 4 | 4 | 4 |
Moral............................................. | — | — | — | 2 | — | 2 |
Lefvande språk ................................. | 6 | 4 | 4 | 3 | 3 | 4 |
Historia och geografi.......................... | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 2 |
Lagkunskap och politisk ekonomi......... | — | — | — | — | 2 | 2 |
Matematik....................................... | 2 | 4 | 5 | 5 | 5 | 5 |
Fysik och kemi................................. | 1 | 2 | 3 | 4 | 4 | 4 |
Naturalhistoria.................................. | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 |
Bokföring........................................ | — | 1 | 1 | 2 | — | 1 |
| 21 | 22 | 22 | 24 | 23 | 25 |
Dessutom: |
|
|
|
|
|
|
Välskrifning och teckning.................... | 6 | 6 | 5 | 5 | 4 | 4 |
Gymnastik och militäröfningar äro obligatoriska.
Vid hvarje realskola infördes 1865 ett tillsyningsråd, »eon- Lohaistyreise.
seil de perfectionnement», bestående af mairen såsom ordförande,
föreståndaren för lyceet samt 5 å 10 medlemmar, valde enligt
förslag af denne senare på 3 år bland civile och militäre embetsmän,
större handlande, industriidkare och jordbrukare. Skälet
var, att skolornas begränsning eller utvidgning bör bestämmas
af olika lokala förhållanden: dessa personer kunna derför
230
Baccalaureat
és lettres och
és Sciences.
genom sin kännedom om orternas behof gifva ministeriet goda
anvisningar och göra städerna intresserade för undervisningens
framgång. Dessa »conseils de perfectionnement», hvilka anses
hafva föga uträttat, äro i dekretet af 1881 utbytta emot comités
de patronage, bestående af mairen, ordförande, samt anstaltens
föreståndare och fem ledamöter, valde af ministern för 3 år
bland ingeniörer, framstående handlande, industriidkare eller åkerbrukare
i orten. Meningen är att derigenom sätta skolan i beröring
med de praktiska yrkena och bereda lärjungarne tillfälle
att erhålla goda platser.
IV. Baeealaureatet.
Den examen, som betecknar den klassiska skolundervisningens
afslutning, tages ej vid skolorna, utan vid de humanistiska
och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna, och utgör den
lägsta grad, som dessa ega att utdela. Examinatorerna äro således
fakultetsprofessorer. Före införandet af den s. k. bifurkationen
var baccalaureat és lettres, tagen inför en faculté des
lettres, den enda examen, som väntade lyceernas lärjungar såsom
mål, och derjemte utgångspunkten för vidare högre studier och erhållande
af fakultetsgrader. Vid bifurkationens införande tillkom
baccalaureat és Sciences, .»tagen vid en faculté des Sciences, och
detta förhållande qvarstår äfven efter bifurkationens upphäfvande
och införande af 1864 års ordning. Betyg om föregående undervisning,
som förut fordrades, nemligen att man genomgått klasserna
rhétorique och philosophie i ett lycée eller i en i öfverensstämmelse
dermed inrättad privatskola, är afshaffadt genom
skollagen af 1850. En sådan åtgärd ansågs såsom en följd af
undervisningens då proklamerade frihet. Examinanden kan välja,
hvarhelst i hela Frankrike han vill söka sin lycka; han behöfver
endast förete födelseattest, ty han skall vara fylda 16 år. För
att begränsa den examensläsning, som framkallades af de alltmera
tillökade kurserna, bestämde ett dekret af den IT Nov.
1864, att det muntliga förhöret skall för baccalaureat és lettres
endast omfatta hvad som läses i lyceernas ldasser rhétorique och
philosophie, för baccalaureat és Sciences endast hvad som läses
i lyceernas hlass mathématiques élémentaires (2:dra året). Skälet
var, att man skall fästa sig vid den allmänna mogenheten och
231
icke vid inlärda minneslexor; »framför allt gäller det att skrifva
och tala förståndigt». Men derigenom innebär baccalaureatet
ringa kontroll på den föregående undervisningen och egen föga
makt att på denna utöfva någon återverkan. Derför klagas
öfver, att ett nog vidt fält är -öppnadt för en skyndsam examensdressering,
som bedrifves af s. k. »préparateurs». Åtminstone
hälften af de anmälda underkännas i examen. Bréal uppgifver
11872) deras antal till 45—55 %, och förhållandet synes icke förbättrats
sedan. Efter uppgifter i Revue internationale för Okt.—
Nov. 1880 godkändes i bacc. és lettres förra afd. 37 Z°, 2:dra afd.
44 /, i bacc. és. sc. compl. 33 %, bacc. és. so. restr. 42 Z\ för
1881 Mars—April i bacc. és 1. 42 %, bacc. és so. compl. 34 %,
bacc. és so. restr. 39 %. Det lägsta betyget är det i allmänhet
förekommande.
Reglementet för baccalauréat és lettres är från 1864, seder- Baccaiauréat
mera ändradt 1875 och ytterligare 1880—81. Examen är skriftlig
och muntlig. Enligt 1864 års ordning bestod den skriftliga exa- ordning.
men af 1) latinsk afhandling (4 t.), 2) öfversättning från latin till
franska, »version latine» (2 t.), 3) fransk afhandling öfver ett
filosofiskt ämne (3 t.); den muntliga i »explication» af ett ställe
hos en fransk, en latinsk och en grekisk författare, äfven i ett
lefvande språk, om så begäres; vidare »interrogations» i filosofi,
historia ocli geografi, matematik och naturvetenskaper. Det muntliga
profvet skall vara 3/4 t.
1875 delades denna examen i två af delningar; delningen, Baccalauréat
föreskrifven den 25 Juli 1874, blef obligatorisk från den 1 Okt.
1875. Den första delen skulle hufvudsakligen omfatta språk- ordning.
ämnena, den senare delen filosofi och realämnena jemte lefvande
språk. Examinander från läroverken taga den förra delen efter
att hafva genomgått klassen rhétorique, den andra etter att hafva
afslutat klassen philosophie. Senare afdelningen får icke tagas
förr än ett år efter det att man tagit den förra.
Fordringarna äro: Afd. I. Skriftliga prof: 1) öfversättning
från latin till franska, 2) latinsk afhandling. Muntliga: »explication»
af franska, grekiska och latinska författare, hörande till
kl. rhét., samt »interrogations» i de delar af historia och geografi,
som förekomma i rhet., samt i de vigtigaste elementen åt
retorik och litteraturhistoria. Afd. II. Skriftliga prof: 1) fransk
uppsats öfver ett filosofiskt ämne, 2) öfversättning till franska
från ett af de lefvande språken. Muntliga: »interrogations» i
232
de delar af filosofi och historia, som förekomma i kl. pliil., i
matematik och naturvetenskap, i ett lefvande språk. Examinander,
som förete diplom för baccalauréat és Sciences, äro fritagne
från den vetenskapliga delen af profvet för baccalauréat
és lettres.
hiettreTenUgt ,Den senaste ordningen för denna examen är af 1880 (d. 9
1880 års ord- Juni, d. 2 Aug., d. 27 Sept.). Examens delning är bibehållen,
ning- men pröfningen i lefvande språk förlagd till förra afdelningen.
Den latinska afhandlingen är borttagen, endast öfversättningen
till latin bibehållen; deremot har en uppsats öfver ett ämne från
de reala vetenskaperna tillkommit. Historia förekommer, såsom
förut, i begge afdelningarna.
Afd. I. Skriftliga prof: 1) öfversättning från latin till franska
(2 t.), 2) fransk uppsats öfver ett ämne hörande till litteraturen
eller historien (3 t.), 3) öfversättning till tyska eller engelska
(l1/, t.). Muntliga: »explication» af franska, latinska, grekiska
samt engelska och tyska författare; examinanden kan ock begära
pröfning i spanska och italienska; »interrogations» öfver
litteraturen i sammanhang dermed, vidare i de delar af historien
till 1789 och geografien, som undervisas i klasserna III, II och
rliét. Tiden är 3/4 t. för hvarje examinand.
Afd. II. Skriftliga prof: 1) fransk uppsats öfver ett filosofiskt
ämne (4 t.), 2) uppsats öfver ett matematiskt, fysiskt eller
naturhistoriskt ämne åt elementär art (2 t.). Muntliga: »interrogations»
i filosofi, historia (1789—1875), i matematik och naturvetenskaper;
»explication» af filosofiska författare, franska, latinska
eller grekiska (3/4 t.).
Baccalaureat Reglementet för baccalauréat és Sciences är från 1865 och
ti. smences. j^. se(jan desg icke undergått några väsentliga förändringar.
Examen tages på en gång. Skriftliga prof: 1) uppsats öfver en
matematisk och en fysisk uppgift (4 t.), 2) öfversättning från
latin till franska (2 t.). Muntliga: »explication» af eu fransk
och en latinsk författare, »interrogations» i ett lefvande språk,
vidare i matematik, de fysiska vetenskaperna, historia och geografi
samt filosofi (:i/4 t.). Examinander, som förete diplom för
baccalauréat és lettres, äro fritagna från den litterära delen af
profvet för baccalauréat és Sciences.
Jemte denna examen, kallad baccalauréat és Sciences couplet,
finnes ock en mindre, kallad baccalauréat és Sciences restreint
pour la partic mathématique, afsedd för blifvande läkare och
233
med mindre fordringar i matematik. Skriftliga prof: 1) öfversättning
från latin till franska, 2) uppsats öfver ett ämne i fysiken
eller naturalhistorien. Den muntliga delen har i matematik ringare
fordringar: aritmetik, algebra, geometri. ■
Den i sammanhang med det nya ordnandet af realunder- Baccalaureat
visningen 1881 införda examen för baccalaureat de 1’ensigne- tL«T*e<fo»-"
ment secondaire spécial, hvilken kan anses såsom slutpunkten daire special.
för denna art af undervisning, är närmare reglerad genom decret
och arrété af d. 28 Juli 1882. Den tages inför en af ministern
tillsatt examenskommission af 5 medlemmar, hvilken sammanträder
i hvarje akademis hufvudort. Profven äro skriftliga och
muntliga. De skriftliga äro: 1) en matematisk uppsats (3 t.),
2) uppsats öfver eu uppgift från de fysiska och en från de naturhistoriska
vetenskaperna (3 t.), 3) fransk uppsats (3 t.), 4) öfversättning
till ett af de lefvande språken, enligt regeln tyska eller
engelska (3 t.). De muntliga profven äro: »explication» af författare
på franska och ett lefvande språk (tyska eller engelska,
på vissa ställen spanska, italienska, arabiska); »interrogations» i
litteratur och moral, matematik och bokföring, fysik, kemi och
naturalhistoria, historia och geografi, lagkunskap och politisk
ekonomi. Tiden är 1 timme för hvarje examinand.
De begge graderna baccalaureat és lettres och és Sciences Baccaiauréat
betraktas i och för sig såsom tecken till innehafvande af en “jjÉ
högre bildning, i synnerhet den förra, och många afsluta med för vidare
någon af dessa examina sina studier. Baccalaureatsgraden gifver studterkompetens
till åtskilliga lägre lärareplatser, de s. k. »maitres
d’études» eller »maitres répétiteurs» äro blott bacheliers. Den
har betydelse med afseende på inträde och befordran på den
administrativa tjenstemannabanan. Slutligen utgör den i allmänhet
vilkoret för tillträde till högre studier och tagande af högre
examina.
För fortsatta studier inom faculté des lettres, för att erhålla studier vid
de begge högre graderna licence och doctorat, fordras bacca- fahulteternalauréat
és lettres. Det gifves 4 olika slag af licence és lettres,
allt efter som man väljer till hufvudämne de klassiska språken
jemte franskan (»licence littéraire») eller filosofi eller historia
eller lefvande språk; gemensam fordran för alla dessa äro i den
skriftliga pröfningen en fransk uppsats samt en uppsats på latin
234
öfver ett ämne ur den grekiska eller romerska litteraturhistorien,
och i den muntliga kunskap i latin, grekiska och franska. För
studier och grader inom faculté des Sciences fordras baccalaureat
és Sciences complet eller, efter 1882, baccalaureat de Tenseignement
special; för en ’art af licence inom denna fakultet, nemligen
licence és Sciences naturelles, kan denna examen ersättas genom
baccalaureat és lettres jemte baccalaureat és Sciences restreint,
d. v. s. fordringarna ställas lika med dem, som gälla för medicinska
studier. För studier inom teologisk fakultet fordras baccalaureat
ds lettres; det katolska presterskapet bildas dock i allmänhet
icke vid fakulteterna, utan vid särskilda seminarier. För
studier inom juridisk fakultet fordras likaledes baccalauréat ds
lettres, utom för dem, som blott vilja blifva ett slags advokater
af lägre klass, hvilka icke behöfva vara bacheliers. Studier vid
de medicinska fakulteterna eller skolorna för doktor åt i medicin
eller kirurgi, den enda grad som dessa fakulteter meddela, förutsätta
baccalauréat ds lettres och jemte detta baccalauréat ds Sciences
restreint, d. v. s. med mindre kurser i matematik; i st. f. det
sistnämda godkännes efter 1882 äfven baccalauréat de Venseignement
spécial. Man har dock för 30 år sedan gjort ett försök,
som sedan uppgifvits, att för de medicinska studierna nedsätta
fordringarna på klassisk bildning. Vid den s. k. bifurkationens
införande 1852 bestämdes nemligen, att de, som studerade medicin
eller farmaci, skulle fritagas från att framlägga diplom för
baccalauréat és lettres och i stället förete diplom för baccalauréat
és Sciences. Mot denna lag gjorde läkarekåren starkt motstånd,
och under de sex år, den egde bestånd, klagade fakulteterna och
framstående målsmän för läkarekonsten öfver verkningarna af
densamma. Man anmärkte, att läkareståndets allmänna bildning
hade sjunkit, utan att yrkesbildningen derpå någonting vunnit.
Fakulteterna i Paris och Montpellier uttalade sig med styrka
för den åsigten, att man ånyo borde fordra baccalauréat és lettres,
och häri instämde så väl en särskild för ärendets behandling
tillsatt komité som conseil supérieur: de litterära studierna äro
nödiga för läkarens högre allmänbildning, sedan böra de matematiska
och naturvetenskapliga studierna tillkomma, dock så att
i examen befrielse lemnas från de svårare styckena i matematik.
Resultatet blef, att genom dekret af den 23 Aug. 1858 såsom
vilkor för studier till medicinsk grad fordrades baccalauréat és
lettres jemte baccalauréat és Sciences restreint. Men dessutom
235
finnes en lägre medicinsk examen, som icke innebär fakultetsgrad,
men gifven rättighet att praktisera; de, som tagit denna,
kallas officiers de santé. Såsom bevis på förstudier dertill kräfves
enligt dekret af d. 1 Aug. 1883, i brist på diplom såsom
bachelier, betyg öfver genomgången cours moyen af enseignement
secondaire spécial eller också betyg öfver examen de grammaire (d.
v. s. de kunskaper, som man bör ega vid utgåendet från lyceernas
division de grammaire), jemte en pröfning i elementen af fysik,
kemi och naturalhistoria, i enlighet med kurserna vid enseignement
secondaire spécial. Den medicinska kursen derefter upptager
3—4 år. För att söka diplom såsom pharmacien af första
Mässen fordras såsom förstudier baccalaureat és lettres eller baccalaureat
és Sciences complet; för dylikt diplom af andra Mässen
åtnöjer man sig med lägre kunskaper.
De högre vetenskapliga studiernas tyngdpunkt ligger likväl studier vid
i Frankrike icke egentligen hos fakulteterna, utan hos de s. k. dciaUkoiorna.
écoles spéciales supérieures. Dessa utgöras af fristående högre
läroanstalter, afsedda för en särskild riktning inom den vetenskapliga
forskningen och för utbildande af teoretisk och praktisk
duglighet inom ett särskild! kunskapsområde. Systemet,
uppkommet under revolutionen, bibehölls och utvecklades under
Napoleon och restaurationen. Äfven för inträde i dessa skolor
fordras i allmänhet baccalauréat ensamt eller ock jemte eller i
stället för särskild inträdesexamen. För école normale supérieure
fordras sålunda baccalauréat és lettres eller és Sciences,
allt efter den afdelning af skolan, hvars undervisning sökanden
ämnar följa, derjemte »concours» d. v. s. en inträdespröfning,
hvarigenom de skickligaste utväljas. För école des chartes fordras
baccalauréat és lettres och inträdesexamen, för école des
langues oricntales vivantes likaledes baccalauréat és lettres eller
inträdesexamen. I école polytechnique vinnes inträde genom »concours»:
för att få deltaga i denna, för hvilken kunskapsfordringarne
äro mycket högt stälda, fordras antingen baccalauréat
és Sciences eller baccalauréat és lettres eller dess förra afdelning.
Samma föregående examina, ehuru visserligen icke samma
kunskaper, fordras ock för att undergå inträdespröfning till
école forestiére och école militaire de S:t Cyr. Att vara bachelier
és lettres räknas i dessa tre fall sökanden särskildt till godo
vid betygssättningen. Bland ämnena för inträdesexamen i école
navale, hvilken tages vid en tidigare ålder, ingår ock latin.
236
Egendomligt är, att ehuru baccalaureat de 1’enseignement spécial
enligt 1882 års bestämmelser kan ersätta baccalaureat és
Sciences för vinnande af fakultetsgrad, denna examen likväl icke
kan träda i stället för den sistnämda, då det gäller inträde i
specialskolorna. För inträde i école normale de 1’enseignement
secondaire special i Cluny är detta baccalaureat likstäldt med
de begge öfriga; likväl bör man för att få göra studier inom
denna skolas »section des lettres» vara bachelier és lettres. De
stora vetenskapliga instituten, der endast undervisning lemnas,
men inga examina hållas och inga diplom utdelas (College de
France o. s. v.), fordra naturligtvis icke af sina åhörare några
kunskapsbevis.
V. Skolstyrelse.
öfverstyrelse. Högsta styrelsen och uppsigten öfver det franska undervisningsväsendet
i sin helhet tillhör ministre de Vinstruction publique.
Han eger att taga initiativet till alla förändringar och
förbättringar, öfver hufvud hvila!- på honom skyldigheten att vaka
öfver utvecklingen af den allmänna undervisningen i alla dess
former och på alla dess grader. Han utnämner alla lärare vid
statens sekundärundervisning samt föreslår till utnämning af republikens
president lärare vid den högre undervisningen. Han kan
bestraffa hvarje vid statens läroverk anstäld lärare med tilltal
inför det akademiska rådet eller varning inför öfverrådet; han
kan försätta en lärare ur tjenstgöring för högst ett år, dock med
bibehållande af aflöningen; han kan ock förflytta honom till en
lägre plats, dock efter hörande af i vissa fall öfverrådet, i vissa
fall dess ständiga utskott. Om det deremot gäller suspension
för längre tid med indragning af lönen helt och hållet eller till
en del, eller om det gäller afsättning, skall ransakning hållas
och dom fällas af det akademiska rådet och, efter appell från detta,
af öfverrådet.
öfverrådet för yjd ministerns sida stål-, såsom hufvudsakligen rådgifvande
undervis- myndighet, Conseil supérieur de Vinstruction publique. Detta är
ningen, snarare en representation för undervisningens angelägenheter än
en öfverstyrelse. Det är afsedt att inom sig innesluta omdömesgille
målsmän för alla de olika riktningarna af undervisningen
och för deras förhållande till statens ändamål, äfvensom för den
237
olikartade sakkunskap, som på detta område bör göra sig hörd.
Denna myndighets sammansättning har sedan »universitetets»
stiftande undergått mångfaldiga vexlingar, i icke ringa grad beroende
på de politiska vexiingarna, och afger sålunda i sin mån
ett talande vitnesbörd om de omgestaltningar, som Frankrikes
institutioner under detta århundrade varit underkastade. Den
räknar sitt upphof från den förste Napoleon, som stälde hela
undervisningen under en s. k. Grand maltre de Vuniversité och
jemte honom ett Conseil de Vuniversité, begge med en mycket
vidsträckt befogenhet. Den undergick derpå såväl under restaurationen
som äfven under den derpå följande tiden åtskilliga förändringar
och tick hufvudsakligen den makt och den form, som
den ännu har, genom den efter Februarirevolutionen 1848 införda
undervisningslagen af d. 15 Mars 1850 (de Parieu). Man öfverrådet af
utgick från den uppfattningen, att ministern visserligen bör vara 1850''
fullt sjelfständig vid utöfvande af sina åligganden, enär han är
ansvarig inför folkrepresentationen, och att han derför bör vara
ensam beslutande, men att han å andra sidan bör vara skyldig
att inhemta råd af en församling, som på samma gång är oberoende
och lämplig att gifva honom upplysningar. Denna församling
borde derför utgöra ett sjelfständigt och tillförlitligt uttryck
af åsigterna hos alla samhällets olika beståndsdelar, så vidt
nödig sakkunskap hos dem kunde förutsättas. Presterskapet,
både det katolska . och de öfriga erkända trosbekännelsernas,
äfven det judiska, den högre embetsmannaerfarenheten, de lärda
korporationerna, undervisningens målsmän, alla skulle der ha sig
eu plats anvisad i förhållande till sin betydelse inom samhället,
och ledamöterna skulle väsentligen utses genom val af just de
kretsar, hvilka de tillhörde. Conseil supérieur skulle derför utgöras,
utom ministern, som var ordförande, af 27 medlemmar,
nemligen 7 högre andlige, 3 medlemmar af statsrådet och 3 af
kassationsdomstolen, 3 af institutet, alla dessa valda för 6 år af
de korporationer, hvilka de tillhörde, vidare 3 personer tillhörande
den privata undervisningen, valda af republikens president, likaledes
för 6 år, slutligen 8 medlemmar, nämda på lifstid af republikens
president bland sådana, som närmast representerade den
högre undervisningen.
Conseil supérieur är dels rådgifvande åt ministern, dels i åtskilliga
mål domstol. Det Jean af ministern rådfrågas i vissa
ärenden, nemligen beträffande förslag till lagar och dekret, således
238
dem som äro af mera allmän politisk natur, och lör rådfrågas i
andra, nemligen sådana, som mera röra undervisningens inre anordning,
om reglementen, undervisningsplaner, pröfningar, skolböcker,
bildande af nya undervisningsanstalter, understöd till
privatskolor o. s. v. Det är derjemte domare i andra och högsta
instans i disciplinära och tvistemål,^hufvudsakligen rörande lärares
fel i embetet.
En särskild ställning inom öfverrådet intaga de 8 på lifstid
nämnda ledamöterna, hvilka och äro de enda, som åtnjuta arvode.
De bilda det s. k. ständiga utskottet, section permanente, hvars
åliggande är dels att förbereda ärendena, innan de föredragas
för öfverrådet, dels att yttra sig till ministern i mera underordnade
frågor rörande de offentliga läroverken, och särskilt sådana,
som röra lärarepersonalens rättigheter och befordran.
öfverrådet af Efter republikens omintetgörande genom Napoleon Hirs stats1852''
kupp infördes genom decret-loi af d. 9 Mars. 1852 (Fortoul) en
väsentlig ändring såväl i sättet för denna myndighets tillsättning
som i afseende på vidden af dess makt. I stället för att
ledamöterna förut till största delen tillsattes genom val, skulle
de nu utnämnas direkt och för hvarje år af statens öfverhufvud;
derjemte borttogs domsrätten öfver lärarne och section permanente
upphäfdes. Ministern skulle hädanefter ha en mera obegränsad
makt öfver lärarne och kunna afsätta dem utan hinder
af de förut föreskrifna garantierna emot missbruk af hans makt.
Några år senare infördes dock åtskilliga anordningar till lärarnes
förmån i detta afseende.
I afseende på sammansättningen af conseil supérieur företogos
deremot endast mindre väsentliga förändringar. Det utgjordes
nu af 8 representanter för kyrkan och de olika trosbekännelserna,
9 för senaten, statsrådet och kassationsdomstolen, 5 för institutet
och 9 för privatundervisningen, slutligen 8 inspecteurs généraux,
således tillsammans 32.
öfverrådet af Efter kejsardömets fall blef en reorganisation af conseil supé1873.
rieur af flere skäl nödvändig. Denna skedde genom lag af d.
19 Mars 1873 (J. Simon) och var i hufvudsak en nästan fullständig
återgång till bestämmelserna af 1850. Valprincipen återstäldes,
likaså öfverrådets diciplinära makt öfver lärarne eller,
hvilket är detsamma, lärarnes rätt att icke utan dom och ransakning
beröfvas sina embeten. För öfrigt blefvo de olika grenarna
af undervisningen fullständigare representerade; särskildt inträdde
239
målsmän för den 1865 nyskapade realundervisningen. Rådet
ökades till 39 medlemmar, nemligen 8 presterliga, 7 höga embetsman,
11 tillhörande de lärda korporationerna, 3 målsmän för
handeln, sjöfarten och åkerbruket, 4 för privatundervisningen, slutligen
7 personer tillhörande den offentliga undervisningen, nämda
af republikens president bland inspektörs- och lärarepersonalen;
alla skulle väljas för 6 år med möjlighet af återval.
Denna församling, ehuru inom sig utan tvifvel inneslutande
många framstående män, bestod emellertid fortfarande till större
delen af personer, som voro främmande för undervisningsfrågornas
enskildheter; måhända gjorde sig äfven vid dess sammansättning
politiska synpunkter nog mycket gällande, för att den alltid
skulle kunna anses fullt oparstik. I alla händelser saknades
der den speciela sakkännedom, som behöfdes för frågornas beredande,
likaså den personalkännedom, som var nödig för att
i en del mål tjena ministern med upplysningar. För att derför
ersätta det gamla ständiga utskottet, hvilket icke återstäldes,
bildades genom dekret af d. 25 Mars 1873 (J. Simon) en comité
consultatif de Vénseignement publique, bestående af personer närmare
bekanta med undervisningen, hvilka af ministern skulle
höras före hvarje utnämning och före hvarje beslut, som rörde
undervisningspersonalens rättigheter; derjemte dels för conseil
supérieur, dels för ministern bereda sådana frågor, som för detta
ändamål till dem af ministern öfver]emnades.
Denna komité skulle bestå i främsta rummet af de 12 inspecteurs
généraux, men ock derjemte af flere specielt sakkunniga
personer från fakulteterna och de högre skolorna, slutligen
af åtskilliga högre tjensteman inom undervisningsministerns kansli.
Den delades 1877 i 3 afdelningar, motsvarande de tre graderna
af undervisning.
Ännu en förändring i sin sammansättning har conseil su- öfverrådet af
périeur undergått, nemligen genom lagen af d. 29 Febr. 1880 1880''
(J. Ferry). Också denna har gått i samma riktning som den
af 1873, i det att den afsett att aflägsna de för undervisningen
mera främmande elementen, biskoparne, målsmännen för de olika
trosbekännelserna, medlemmarne af kassationsdomstolen o. s. v.,
och att deremot införa i högre grad än förut personer med
mera speciel sakkunskap i undervisningens angelägenheter, särskilt
hvad beträffar sekundär- och primärundervisningen. Valrätten
inom de olika korporationer, som i öfverrådet äro före
-
241
Det ständiga
utskottet.
Kretsstyrelse.
Recteur och
de akademiska
råden.
trädda, är ock mera utsträckt än förut. Det är sålunda meningen
att inom denna församling förena all behöflig sakkunskap
inom alla undervisningens områden, frän de stora vetenskapliga
instituten ända ned till de lägsta graderna af folkskolan. Antalet
ledamöter är ökadt till 58; alla utses för fyra år med
möjlighet af återval. De utgöras, utom ministern ordförande,
af 8 representanter från de högsta vetenskapliga instituten, 11
från fakulteterna, 10 från de stora specialskolorna, 8 från lyceerna
och 2 från colleges communaux, 6 tillhörande folkskoleundervisningen,
4 privatundervisningen; dertill 9 »conseillers»,
nämda af republikens president på förslag af undervisningsministern
bland högre tjensteman i undervisningskansliet, generalinspektörer,
»recteurs» och professorer vid den högre undervisningen.
Conseil supérieur samlas ordinarie två gånger årligen och
kan derjemte kallas till extraordinarie sammanträden. Det har,
såsom förut är sagdt, endast rådgifvande röst, allt initiativ tillhör
ministern. Det yttrar sig öfver lärokurser, undervisningsplaner
och metoder, pröfningsordningar, reglementen rörande
förvaltning och disciplin i de offentliga skolorna eller öfvervakande
af privatundervisningen. Det utöfvar derjemte disciplinär domsrätt
i högsta instans öfver personer tillhörande den offentliga
och enskilda undervisningen. Section per manente är återstäld,
ehuru icke alldeles i samma form som 1850. Det utgöres nu
af 15 medlemmar, nemligen de 9 af republikens president nämda
råden och dertill 6 andra, som af ministern utses bland dem,
som genom val inkommet i öfverrådet. Det är dels ett förberedande
utskott: det skall behandla undervisningsplaner och
reglementen, innan de föreläggas för öfverrådet; dels afgifver
det yttranden angående upprättande af läroverk af hvarjehanda
slag, inrättande af läraretjenster, angående böcker som böra
förbjudas i de offentliga skolorna, i allmänhet öfver sådana förvaltnings-
och disciplinära frågor, som till dem hänskjutas af
ministern; egen ock att anmäla kandidater till läraretjenster vid
fakulteterna.
I sammanhang härmed har comité consultatif genom dekret
af d. 11 Maj s. å. förlorat en del af sina förut varande befogenheter,
hvarjemte dess åligganden blifvit närmare bestämda.
Under ministern och conseil supérieur, hvilkas myndighet
sträcker sig öfver hela Frankrike, utöfvas styrelsen öfver un
-
241
dervisningsväsendet af recteurs och conseils académiques. Frankrike
är nemligen delad! i 17 académies, undervisningskretsar,
undervisningsdistrikt. I spetsen för hvarje krets står en recteur,
utnämd af republikens president på förslag af ministern, med
sate i kretsens hufvudort. Han har uppsigten öfver alla undervisningsanstalter
derstädes; han styrer och äfven:akar den
offentliga högre och sekundärundervisningen, han öfvervakar privatundervisningen.
Han är inom detta område ministerns organ.
Jemte honom står Conseil académique, i hvilket han är ordförande.
Detta utgöres af akademieinspektörerna och representanter af
de olika inom kretsen belägna sekundära och högre läroverk,
genom val utsedda ungefär på samma sätt som i öfverrådet, samt
dertill af ministern nämda 2 generalråd (landstingsman) och 2
municipalråd (stadsfullmäktige). Det akademiska rådet samlas 2
gånger om året, biträder »recteur» i uppsigten öfver skolorna,
afgifver yttranden i frågor, som röra desamma, samt berättelse till
ministern öfver undervisningens ställning; det är dessutom domstol
i första instans i åtskilliga mål, särskilt rörande lärares
förhållande i embetet.
Hvarje särskilt läroverk har sin styresman. Han kallas LokaUtyrels».
vid lyceerna proviseur, hans undervisar icke, utan har endast Provlseurledningen
af läroverket; hans närmaste man är censeur. Styresmannen
vid colleges eommunaux kallas principal. Sammanträden
af lärarne, réunions mensuelles des professeurs, äro föres
kr i fn a genom cirk. af d. 27 Sept. 1872 (J. Simon), och föreskriften
är å nyo inskärpt genom cirk. af d. 13 Okt. 1881 (J. Ferry).
Lärarne skola sammanträda under ledning af skolans styresman
till öfverläggning öfver frågor, som röra undervisningen,
sekreterare skall utses och protokoll föras; man kan och fördela
sig i sektioner efter de olika ämnena.
Någon annan lokalsstyrelse tyckes ej finnas. Vid enseignement
secondaire special förekommer en comité de patronage, hvarom
se ofvan (s. 229); dessutom för colleges eommunaux en af
recteur tillsatt bureau cl’administration, som hufvudsakligen har
att skaffa med ekonomien.
Under hvarje »recteur» stå åtskilliga inspeeteurs déacadémie, inspektörer.
enligt regeln en för hvarje departement inom kretsen; år 1878
voro de tillsammans 99. De äro beroende på en gång af »recteur»
och af prefekten, det sista med afseende på uppsigten öfver
folkundervisningen, för hvilken derutöfver finnes ett antal in
Lärov.
-kom. bet. Bilagor. B 16
242
specteurs primaires. Dessutom har man inspecteurs généraux för
de olika graderna af undervisning, stående direkt under ministern.
Af dessa äro 8 bestämda för enseignement secondaire,
4 för »Sciences» och 4 för »lettres». Undervisningen i teckning
sång, gymnastik o. s. v. öfvervakas af inspecteurs spéciaux.
243
Om skolorna i åtskilliga kantoner af Schweiz.
Någon gemensam för liela Schweiz gällande ordning för undervisningsväsendet
finnes icke. Det enda läroverk, som förbundsregeringen
skapat, är det s. k. polyteknikum i Zurich; i öfrigt
är det hvarje kantons ensak att ordna sina skolförhållanden,
och dessa förete derför inom de olika staterna stora olikheter.
Här meddelas eu redogörelse för undervisningen inom de stater,
om hvilka uppgifter blifvit Komitén genom utrikesdepartementet
tillsända, nemligen Zurich, Canton de Vaud och G-enåve. *) Dessa
stater äro ock de, som anses hafva sitt skolväsende bäst ordnadt;
särskild! räknas Zurich såsom mönster i detta afseende, och dess
exempel har utöfvat ett stort inflytande på de öfriga kantonerna.
Trots många skiljaktigheter torde derför de inrättningar, som i
dessa tre kantoner förekomma, väsentligen återfinnas i de öfriga.
Hufvudsakligen har skollagstiftningen i Schweiz på den senare
tiden syselsatt sig med folkundervisningens ordnande, hvarom
likväl här icke egentligen är fråga.
I. Zurich.
Om de högre läroanstalterna heter det i kantonen Ztirichs
författning af d. 18 April 1869 § 62, att de skola, utan att deras
vetenskapliga ändamål deraf lider intrång, lämpas efter den närvarande
tidens behof och sättas i organisk förbindelse med folkskolan.
Också omfattar den ziirichska undervisningslagen, »Gesetz
iiber das gesammte Unterrichtswesen des Kantons Ziirieh» af den
23 Dec. 1859 alla undervisningsanstalter ifrån folkskolan till och
'') Källorna för kunskapen om skolväsendet i Ziirieh äro samlade i Die Gesetze,
Verordnungen etc. des Kantons Ziirieh. Unterrichtswesen. Herausg. v. H. Stussi.
Winterthur 1881. För de begge öfriga kantonerna få uppgifterna sökas i åtskilliga
smärre skrifter.
Undervisninqslaqen
af 1859.
Folkskolan
och sekundärskolan.
Högre allmänna
läroverk
: kantonskolan.
244
med högskolan, och i denna organisation bildar folkskolan den
gemensamma grundvalen för de olika arterna af högre skolor.
Folkskolan är det lägsta slaget af skolor; skolpligtiga äro
alla barn från 6—16 år. Den delas i: 1) Alltags-schule, med 6
årskurser eller klasser, 6—12 år; de tre nedre utgörande elementarskolan,
de tre öfre realskolan; skoltimmarne i veckan äro
olika för olika klasser, minst 18, högst 27. 2) Ergänzungsschule,
med 3 årskurser, upptagande, ittom sångskolan, 8 timmar i veckan,
fördelade på två förmidddagar. — Af dessa åtnjuter synnerligen
elementarskolan stort och välförtjent anseende, realskolan anses
utbreda sin undervisning öfver nog många ämnen och derför
icke lemna samma goda resultat; minst tillfredsställande
anses repetitionsskolan med sin knapt tillmätta tid *).
Närmast öfver folkskolan stå die Sekundärschulen, högre
folkskolor, ämnade för sådana, som efter genomgående af den
dagliga folkskolan fortfarande vilja hafva daglig undervisning.
Deras ändamål är att befästa och utvidga det i primärskolan
inhemtade och tillika för enskilda lärjungar möjliggöra inträdet
i högre läroanstalter.
Kursen är 3-årig, börande hvarje årskurs, så vidt möjligt är,utgöra
ett helt. Läroämnen äro religion och sedelära, tyska, franska
(således ett främmande språk), aritmetik, geometri i förening
med praktiska öfningar, geografi, historia, fäderneslandets statskunskap,
naturkunnighet med särskildt afseende på landtbruk
och yrkesverksamhet, sång, teckning, skrifning, kroppsöfningar
och vapenföring. Undervisning i andra gamla eller nyare språk
kan införas med begifvande af skolornas öfverstyrelse (»uppfostringsrådet»),
och är detta ämne i sådant fall frivilligt.
Folkskolans lärare bildas i lärareseminariet, som är förlagdt
i Kusnacht, sekundärskolans lärare vid högskolan inom den filosofiska
fakulteten. Fordringar för erhållande af tjenst såsom
sekundärlärare äro: kompetens för tjenst såsom primärlärare och
minst ett års tjenstgöring såsom sådan, dertill 2 års akademiska
studier. Såväl primär- som sekundäidärare pröfvas inför
en kommission, tillsatt af uppfostringsrådet.
För meddelande af högre allmän bildning sörjer die Kantonsschule,
förlagd i Ztirich; en sådan finnes äfven i Winterthur.
Kantonskolan har två från hvarandra skilda afdelningar, gymna
-
*) Omdömet hemtadt från Sclimids Encyklopädie, VIII p. 470 (Biiclieler).
245
stum och industriskolan, den förra afsedd för den lärda, den senare
för den reala bildningen, begge inrättade i omedelbar anslutning
till de begge olika slagen af anstalter för folkundervisningen.
Gymnasiet har till ändamål att företrädesvis genom de klassiska
studierna såsom medel lägga grund till sina lärjungars
vetenskapliga utbildning, särskildt att skaffa dem de förkunskaper,
som äro nödvändiga för att besöka högskolan. Det delas i nedre
gymnasium, med 4-årig kurs, 12—16 år, och öfre gymnasium, med
2‘/2-årig kurs, 16—181/2 år. Inträdesåldern är således 12 år i
nedersta klassen och i de högre klasserna högre i förhållande
dertill, så att gymnasiet förutsätter afslutad folkskolekurs.
Läroämnena äro ungefär desamma som hos oss. Latin börjar
i lista klassen, grekiska i den 2:dra och är på grund af uppfostringsrådets
beslut numera valfritt ämne; af främmande språk
förekomma franska och engelska, det senare infördt på sista tiden
och valfritt för dem, som läsa grekiska; filosofisk propedevtik
borttogs 1881. '') Lärjungar från öfre industriskolan kunna inom
vissa gränser deltaga i undervisningen i enskilda ämnen vid det
öfre gymnasiet; de böra dock dervid ådagalägga, att de ega för
ändamålet nödiga förkunskaper. Ämnena äro eljes enligt regeln
obligatoriska, men uppfostringsrådet kan förklara enskilda ämnen
valfria. I öfrigt kunna lärjungar på grund af svag helsa eller
andra individuela skäl för viss tid eller för beständigt frikallas
från deltagande i undervisningen i ett eller annat ämne.
Utgångspröfningen från öfvergymnasiets högsta klass är
tillika mogenhetspröfning. De skriftliga profven dervid äro: en
uppsats på modersmålet, en öfversättning till latin och en till
franska, en öfversättning från grekiska och en från hebreiska
(för dem som läsa dessa språk), en matematisk uppsats. Muntliga
prof afläggas i tyska, franska, matematik, matematisk geografi
med hela klassen på en gång, samt i latin, grekiska,
hebreiska, historia med mindre grupper af högst 5 lärjungar, så
att hvarje lärjunge i hvarje ämne pröfvas 10—15 minuter.
I den 1872 ifrågasatta skollagen föreslogs att på landet här
och hvar anlägga s. k. realgymnasier, hvilka, slutande sig till
sekundärskolan, på 3 V2 år skulle meddela ungefär industriskolans
undervisning med tillsats af latin. Lagen förkastades genom
folkomröstning. Då upprättade staden Ziirich 1874 med bidrag
J) Detta ämne är ock borttaget i kantonskolan i Bern.
Kanton
skolans
gymnasium.
Afgångsexamen
från
gymnasium.
Realgymnasium
i
Ziirich.
246
af staten ett realgymnasium, hvilket vintern 1880—81 hade 78
lärjungar, men sedan grekiskan blifvit förklarad valfri vid kantonskolans
gymnasium, ansågs hufvudgrunden för detta läroverks
inrättande vara bortfallen, hvarför det skolåret 1882—88
icke upptager nya lärjungar.
Skena för kantonskolans gymnasium 1881—82:
| Nedre | Gymu. | Öfre G) | mn. | 00 P |
| |||
| i. | II. | in. | IV. | i. | II. | in. | 3 |
|
Religion ........................ | 9 (j | 2 | 2 |
|
| _ | _ | 6 | Anm. I Ö. G. I före- |
Tyska (modersmål)............ | 4 | 4 | 3 | 3 | 4 | 4 | 3 | 25 | kommer »den kristliga |
Latin ........................... | 10 | 8 | 6 | 7 | 7 | 7 | 7 | 73 | lifvets grundsanningar», |
Grekiska ........................ | - | 7 | 7 | 7 | 7 | 7 | 7 | 42 | utan uppgifvet timtal; |
Hebreiska ..................... |
|
|
|
|
| 4 | 3 | 7 | engelska, och skall detta |
Franska ........................ | — | - | 6 | 6 | 3 | 3 | 3 | 21 | ämne småningom infö-ras i de högre klasserna. |
Matematik ..................... | 4 | 4 | 3 | 3 | 4 | 4 | 3 | 25 | Dessutom tillkommer |
Historia ........................ | 2 | 2 | 3 | o ö | 3 | 3 | o O | 19 | sång, gymnastik, vapen-öfningar. |
Geografi och naturvetenskap | 3 | 2 | — | 2 | 5 | 5 | 4 | 21 |
|
Skrifning och teckning...... | 4 | 2 | 2 | — | — | — | — | 8 |
|
Summa | 29 | 31 | 32 | 3! | 33 | 37 | 33 | — |
|
Kanton- Kantonskolans andra afdelning, som bär den i Schweiz för
skolans <je reala läroverken vanliga benämningen Industrieschule, är en
gemensam bildningsanstalt för dem, som egna sig åt tekniska och
köpmannayrken. Den förbereder dels för omedelbart inträde i
det praktiska lifvet, dels för öfvergång till högre tekniska och
handelsläroverk. Inträdesåldern är 14 år i nedersta klassen och
motsvarande högre ålder för högre klass. Undervisningen sluter
sig till sekundärskolans och omfattar för den tekniska linien 31/2,
för handelslinien 3 år. Första klassen är förberedande och behandlar
repeterande och utvidgande sekundärskolans ämnen, 2:dra
och 3:dje klasserna dela sig i en teknisk och en handelslinie, slutligen
delas den tekniska linien af 3:dje och 4:de klassen i en
matematisk och en naturvetenskaplig sektion. Inom industriskolan
råder en större frihet i studier, dock efter en viss plan,
som för hvarje lärjunge skall af rektor godkännas. Hvarje lärjunge
har att utom sina hufvudämnen studera åtminstone två
språkämnen samt åtminstone ett ämne, som mera tjenar hans
allmänna bildning, vare sig detta är ett historiskt eller litterärt
247
eller naturvetenskapligt. I allmänhet bör den, som i skolan inträder,
använda all sin tid och kraft på sina studier; likväl
kunna lärjungar från andra högre läroverk, äfvensom sådana,
hvilka på grund af verklig yrkesanställning icke i allo kunna
uppfylla en lärjunges pligter, i egenskap af åhörare inom vissa
begränsningar begagna sig af undervisningen; de skola dock
visa, att de ega dertill nödiga förkunskaper. Öfver hufvud
synes industriskolan vara vida mera fackskola än reallinien
hos oss eller realskolan i Tyskland. Af språk förekomma tyska,
franska, italienska, engelska, bland öfriga ämnen handelsvetenskap,
bokföring o. s. v. Andra ämnen än de reglementerade
kunna införas.
Lärare vid kantonskolan utnämnas af Regier ung sr ath, d. v. s.
kantonens verkställande myndighet, och vill man alltmera antaga
som grundsats, att de tillsättas på 6 år i sänder, på
samma sätt som folkskolans lärare enligt författningen af 1869
äro underkastade ett bekräftelseval hvart 6:te år.
Årskurserna börja i medlet af April och sluta med Mars
månads utgång. Ferier äro 10 veckor på året, fördelade i 2 veckor
på våren efter läseårets slut, 4 på sommaren, räknadt från sista
måndagen före rötmånadens början, 2 på hösten före begynnelsen
af vinterkursen (den 30 Sept.—15 Okt.) samt 2 på vintern vid
jul och nyår.
Skolafgifterna äro i gymnasiets nedre afdelning årligen 30
francs, i öfre gymnasium halfårligen 24 francs, *) i industriskolan
årligen 50 francs, dessutom särskildt för deltagande i
kemiska arbeten. Vidare erlägga alla lärjungar vid gymnasium
och industriskolan 6 fr. inskrifningsafgift och 3 fr. till samlingarna
terminligen. Af skolafgifterna tillfaller ena hälften kantonskolkassan,
den andra hälften delas bland lärarne, hvilkas
löner i allmänhet icke synas vara höga, efter antalet af lärotimmar
och lärjungar.
För inskrifning vid högskolan fordras af kantonsborgare
maturitetsbetyg, hvilket erhålles efter maturitetspröfning inför en
af uppfostringsrådet vald kommission. Denna, utgörande 3 personer,
af hvilka en skall vara ledamot af den akademiska
0 Åtminstone i nedre gymnasium blifva sålunda skolafgifterna mindre än i
allmänhet i Sverige, t— I Zug förekomma inga skolafgifter hvarken af kantonens
invånare eller af främlingar. I kantonskolan i Bern äro de 36 fr. årligen i de
nedre klasserna och 60 i de högre.
Lärares
tillsättning.
Lästid och
ferier.
Skolafgifter.
Vilkor en för
inskrifning
vid universitetet
och fortsatta
studier
derstädes.
248
senaten och en lärare vid gymnasium, tillkallar för examinationen
fackmän från högskolan eller kantonskolan. Pröfningen
kan ske antingen i gymnasialämnena eller i realämnena och är
i begge fallen skriftlig och muntlig. Den skriftliga pröfningen
utgöres i begge fallen af en uppsats på tyska språket, samt
dessutom för pröfningen i gymnasialämnena: en öfversättning
till latin, en öfversättning från grekiska (eller ett modernt
språk), en från hebreiska (förblifvande teologer); för pröfningen
i realämnena: en öfversättning till ett främmande språk samt
dertill lösning af uppgifter i matematik, fysik, kemi, allmän
handelslära eller öfversättning till ett annat främmande språk;
tva ämnen af dessa sistnämda skola väljas. Den muntliga examen
omfattar för begge arterna af maturitetspröfningen historia,
dertill för dem, som välja gymnasialämnena, latin, grekiska
(eller ett modernt språk), hebreiska, aritmetik och geometri, för
dem, som välja realämnena, ett främmande språk och de begge
af examinanden valda ämnena. För utländingar gälla andra
och billigare vilkor.
Denna maturitetspröfning eftergifves likväl dem, som medföra
tillfredsställande afgångsbetyg från den öfverstå klassen
af ett zuricher-gymnasium eller en zuricher-industriskola, från
lärareseminariet eller andra schweiziska skolor af samma grad.
De som inträda vid universitetet från industriskolan eller något
af sistnämda läroverk, likasom de, hvilka inträda efter en pröfning
inför kommissionen blott i realämnena, kunna endast immatrikuleras
i den filosofi,slca fakulteten. Vilja sådana studerande
taga examen i ämnen, för hvilka fordras såsom förberedelse
mogenhet i gymnasialämnena, få de dessförinnan underkasta
sig särskild pröfning i dessa. För inskrifning i andra fakulteter
fordras mogenhet i gymnasialämnena, för den teologiska fakulteten
med grekiska och hebreiska. För läkaren framhålles
särskild! nödvändigheten af fullständiga och på ett tillfredsställande
sätt afslutade gymnasialstudier, dock är för inskrifning
i den medicinska och statsvetenskapliga (juridiska) fakulteten
kunskap i grekiska icke nödvändig.
Hvarje fakultet promoverar doktorer; den statsvetenskapliga
fakulteten lemnar derjemte diplom såsom »geprtifter Jurist»,
dels i de rättsvetenskapliga ämnena, för blifvande domare och
advokater, dels i det statsvetenskapliga i trängre mening, för
erhållande af platser inom förvaltningen.
249
En lärare-examen är diplompröfning för kandidater till Lärareexamen
högre lärare-embeten i de filologiska och historiska ämnena. Äm -‘0ih historisk*
nena äro fördelade i 3 grupper: 1) klassisk filologi, 2) historia ämnena.
och geografi, 3) tyska och nyare språk, och blifva sålunda diplomen
hufvudsakligen af tre slag. För hvarje hufvudafdelning
fordras fullständig pröfning i alla dertill hörande ämnen,
afsedd att visa skicklighet att i dem undervisa i alla klasser;
kandidaten kan derjemte välja ämnen från de öfriga afdelningarna
och dervid ådagalägga förmåga att undervisa antingen
på alla stadier eller endast på det lägre. Såsom föregående
vilkor för examens undergående kräfvas tre års universitetsstudier.
Pröfningskommissionen, bestående af 5 medlemmar, valde af
uppfostringsrådet, kan förstärka sig med fackmän. Examen är
skriftlig och muntlig. Den skriftliga består dels i hemarbeten,
dels i klausurarbeten, och eger man tillträde till de senare, om
man lyckas i de förra. Den muntliga examen, som tager en
rätt grundlig tid, sluter sig ganska nära till den skriftliga.
Befrielse från någon del af profven kan beviljas doktorer från
Ziirichs högskola samt dem, som på annat sätt visat sin vetenskapliga
skicklighet. I afseende på de förkunskaper i klassiska
språk, som anses nödiga, kan, märkas, att för den andra afdelningen
af examen, omfattande historia och geografi, examinanden
skall angifva ett af de gamla och ett af de nyare språken,
i hvilket han åtminstone är så hemmastadd, att han kan förstå
de på detta språk författade historiska källorna, samt att
för tredje afdelningen, till hvilken höra tyska och nyare språk,
examinanden skall af de gamla språken vara så bevandrad åtminstone
i latinet, att han eger säker insigt i dess sammanhang
med de nyare språken och särskildt i de romanska språkens
utveckling ur latinet.
Studenter vid högskolan vintern 1880—81 utgjorde 344, Antalet länderi
104 från kantonen, 154 från det öfriga Schweiz, 86 från Universitetet
utlandet; härtill kommo 48 åhörare. Lärjungarnes antal vid och högre
de högre skolorna var samtidigt: Gymnasium i Zurich 318, skolorIndustrieschule
i Zurich 163, Bealgymnasium i Zurich 78, Gymnasium
i Wintherthur 149, Industrieschule i Wintherthur 24;
tillsammans 732.
Styrelsen för skolväsendet i allmänhet och särskildt för skolstyrelse.
kantonskolan är ordnad på följande sätt.
250
öfverstyrelse. 1) Erziehungsdirektör är den medlem af Regierungsrath,
som har sig anförtrodd vården och ledningen af uppfostringsväsendet
i sin helhet. Jemte honom står
2) Erziehungsrath, bestående af 7 medlemmar, uppfostringsdirektöi''en
inbegripen, som är ordförande. *) Af dessa tillsättas
4 medlemmar af stora rådet, de öfriga 2 väljas af skolsynoden
och bekräftas af stora rådet. Af de sistnämda skall en vara
lärare vid de högre skolorna och en vara anstäld vid folkundervisningen.
Alla väljas för 3 år. Denna öfverstyrelse för uppsigten
öfver samtliga kantonens undervisningsanstalter, förbereder
alla lagar, som angå undervisningsväsendet, vakar öfver
deras utförande, rådplägar med de särskilda skolstyrelserna,
föranstaltar utomordentliga inspektioner o. s. v.
Lokalstyrelse. 3) Den närmare uppsigten föres af Aufsichtskommissionen;
af dessa finnes en för hvarje af kantonskolans begge afdelningar,
bestående af 9 medlemmar, nemligen rektor, prorektor samt 7
valda af Regierungsrath, likaledes för 3 år. Sådana tillsynskommissioner
finnas ock för djurläkareskolan, skollärare-seminariet
o. s. v. Direktören för uppfostringsväsendet kan, om
han så vill, tillhöra tillsynskommissionen och är då ordförande,
i annat fall utses denne af regeringsrådet bland ledamöterna.
Uppfostringsdirektören är i alla fall berättigad att öfvervara
sammanträdena med rådgifvande röst. För öfrigt finnes för den
lägre undervisningen »Bezirksschulpflegen», »Sekundarschulpflegen»
och »Gremeindeschulpflegen» (skolråd).
4) Lärarekonventet motsvarar lärarekollegium i Sverige, och
finnes ett sådant för hvarje afdelning af kantonskolan.
5) Lektor och hans närmaste man, biträde och vikarie, prorektor:
leder skolan, afger berättelser till tillsyningskommissionen,
anordnar konventen o. s. v. Han väljes för tre år
bland lärarne äf regeringsrådet och kan städse återväljas; ordinarie
lärare är skyldig att för en treårsperiod åtaga sig uppdraget.
För detsamma utgår särskildt arvode.
Ett slags representation för skolan finnes i
Representation
för skolan. 1) Slcolkapitlen, omfattande den lägre undervisningen. Inom
hvarje distrikt utgöres skolkapitlet af dess primär- och sekundärlärare.
Det företager teoretiska och praktiska öfningar för
’) Äfven i en hel del andra kantoner är »Erziehungsrath» den vanliga benämningen
på öfverstyrelsen för skolväsendet.
251
medlemmarnes utbildning, afgifver yttranden till uppfostringsrådet
o. s. v.
2) Slcolsynoden, bestående af medlemmarne äf skolkapitlen
samt lärare vid kantonskolan och högre skolor. Den omfattar
alltså alla kantonens lärare från de högsta till de lägsta och
samlar sålunda inom sig all inom lärareståndet befintlig sakkunskap
i skolans angelägenheter. Den rådpläga!’ om medlen
för skolornas förbättring, uttrycker önskningar och gör hemställande!!.
Den samlas till ordinarie sammanträde en gång om
året och kan dessutom hålla extraordinarie sammanträden.
II. Canton de Vaud.
Den första artikeln af loi sur 1’instruction publique supé- Läroverk för
rieirre för Canton de Vand af den 12 Maj 1869 säger, att läroverk
för den mellersta och högre undervisningen äro: 1) colleges undercommunaux,
2) écoles supérieures communales pour les jeunes vtsnm3enfilles,
3) college cantonal, 4) école industrielle cantonale,
5) l’academie.
Den högre skolundervisningen representeras närmast af Högre allcollege
cantonal, det klassiska läroverket, och école industrielle ™~
cantonale, det reala. Begge äro förlagda i kantonens hufvudort
Lausanne, begge bekostas af staten. Inträdesålder i begge
läroverken är 9 år för lägsta klassen, för högre klasser högre ålder
i förhållande härtill. Inträdande lärjunge bör ega de kunskaper
och den förståndsutveckling, som kunna vinnas på folkskolans
första grad. Folkskolans undervisning, beräknad på tiden från
T år, då barnen äro skolpligtige, till 16 år, sönderfaller nemligen
i 3 »degrés»: 1) 7—9 år; 2) 9—12 år; 3) 12—16 år.
College cantonal meddelar klassisk undervisning i afsigt att Kantonskolan.
bereda till gymnasium, efter hvars genomgående den egentliga
universitetsundervisningen vidtager. Skolan delas i 7 ettåriga
klasser, emellan hvilka flyttning eger rum hvarje år, beroende
på examen. Läroämnena äro de vanliga, latin börjande i lista
klassen, grekiska i den fide, deremot förekommer ingen naturvetenskap
och af främmande språk endast tyska. I de tre öfre
klasserna äro ämneslärare, i de nedre klasslärare. Lärarne utnämnas
af »Conseil d’état», den verkställande myndigheten i
staten; föreståndaren, directeur, likaledes af conseil d’état för 4
år; lärarne tillsammans bilda conference du college.
252
Industri
skolan.
Lästid och
ferier.
Skola/gifter.
École industrielle cantonale har till ändamål att gifva sina
lärjungar en på studiet af de lefvande språken och vetenskaperna
grundad bildning och att genom derför särskildt
lämpade studier bereda dem för industriens, handelns och åkerbrukets
yrken.
Skolan har två afdelningar: 1) division inférieure, med 6
ettåriga klasser (9 — 15 år) och undervisningen gemensam för
alla lärjungar, 2) division supérieure, delad i 2 linier, hvardera
med 2 ettåriga klasser, section industrielle och section commerciale
(15—17 år). Lagen af den 12 April 1869 talar om tre linier,
en för industrien, en för handeln, en för åkerbruket, men den
sistnämda förekommer icke i senare reglementen och torde vara
borttagen. Läroämnena äro i de 3 nedre klasserna af division
inférieure religion, franska, tyska, historia, geografi, derjemte
skrifning, teckning, sång, gymnastik; längre upp tillkomma
geometri och algebra, bokföring, industriel teckning, fysik, kemi,
naturalhistoria o. s. v. I division supérieure förekomma dels
mera allmänt bildande ämnen, såsom franska, tyska, historia,
naturalhistoria, politisk ekonomi, lagkunskap, dels äro studierna
mera särskildt riktade på förberedelse, för lärjungens blifvande
praktiska verksamhet; på handelslinien t. ex. meddelas undervisning
i engelska, italienska, bokföring. I samband med skolan
står en verkstad, der lärjungarne kunna öfva sig i de vanligaste
handtverk. Antalet lärjungar var läsåret 1879—80: »regulier»
330, »externes», d. v. s. som följa vissa kurser i den
högre afdelningen, 84, tillsammans 414.
Från section industrielle af division supérieure kxinna lärjungarne
inträda i faculté technique och faculté des Sciences vid akademien
i Lausanne, äfvensom i den polytekniska skolan i Zurich.
Skolåret såväl i college cantonal som i école industrielle
räknas från första Måndag i Maj till examina i förra hälften
af April. Ferierna, helgdagar oberäknade, äro 2 veckor på
våren efter examina (från den 15 April), 5 veckor på sommaren
(från den 10 Juli), 3 veckor vid vinbergningstiden (från den 8 Okt.)
samt en vecka på nyåret.
Skolafgifter äro a) i college cantonal i de 4 nedre klasserna
60 fr., i de 3 öfre 70 fr. årligen, b) i école industrielle i
de tre lägsta klasserna 40 fr., i de tre derpå följande 50 fr., i
öfre afdelningen 60 fr. årligen. Två bröder åtnjuta lindring,
obemedlade kunna befrias.
253
Colleges communaux äro i mindre skala anlagda skolor inom Lägre nilkommunerna,
med undervisningen väsentligen ordnad efter de
begge förut nämda läroverken. De hafva till ändamål att för
ungdomen lätta tillträdet till de högre studierna och att inom
kantonens olika orter uppehålla en vetenskaplig och litterär
odling. Hvarje kommun eller flere sådana tillsammans ega rätt
att inrätta ett college, afsedt vare sig för klassisk eller för
real bildning eller för begge slagen gemensamt. Med ett sådant
kan ock förenas en förberedande skola för barn under 9 år.
Dessa skolor bekostas af kommunen. Staten kan lemna bidrag,
som dock ej får öfverstiga hälften af lärarnes aflöning. Antalet
af lärare får ej vara mindre än två; föreståndaren, directeur,
nämnes på 4 år af conseil d’état efter förslag af ortsmyndigheten.
Läroämnena äro desamma som i motsvarande klasser af
college cantonal eller école industrielle; kommunerna kunna
dock införa nya, äfvensom borttaga andra, med begifvande af
departementet för den allmänna undervisningen. Flyttning inom
ett college communal gäller såsom flyttning inom college cantonal
eller école industrielle cantonale. Läsårets början och slut
sammanfaller med kantonskolornas, ferierna äro regelmässigt
10 veckor och kunna ej vara mera än 11.
Den högsta undervisningsanstalten är Académie: den har Akademien.
till ändamål att bilda för de lefnadsbanor, som fordra en högre
undervisning samt att i landet underhålla en vetenskaplig och
litterär odling. Den omfattar den högre, på klassisk grund
bygda, skolundervisningen samt den derutöfver gående egentligen
vetenskapliga och tekniska. Den är förlagd i kantonens
hudvudort och bekostas af staten.
L’académie innehåller således: 1) gymnase, 2) faculté des
lettres, 3) faculté des Sciences, delad i tre afdelningar: propédeutique
médicale, pharmaceutique och scientifique, 4) faculté
technique, 5) faculté de droit, 6) faculté de théologie.
Gymnase utgör en fortsättning af collége classique och be- Gymnasium.
reder för universitetsstudierna. Undervisningsämnen äro enligt
lag af den 20 Maj 1881: latin, grekiska, franska, tyska, hebreiska
(för blifvande teologer), engelska, italienska, filosofi, historia,
elementär matematik, kosmografi, allmän fysik, grunderna af
kemi och naturalhistoria. Lärjungar, som skola egna sig åt
medicinska studier, kunna i st. f. grekiska läsa engelska eller
254
Examen för
baccalaureat
és lettres.
Lästid och
ferier.
Af gifter.
italienska. Huruvida i sammanhang härmed befrielse från grekiska
äfven medgifves i college cantonal, framgår ej med full
tydlighet af de tillgängliga källorna, dock synes detta icke vara
förhållandet. Enligt den förut gällande lagen af 1869 hade
gymnasiet två linier, sektion Utter aire med 2-årig kurs och section
scientifique med ettårig kurs, och var grekiskan icke valfri.
Undervisningen på gymnasium meddelas, så vidt möjligt är,
af de olika fakulteternas professorer''); dessa, hvilka nämnas af
conseil d’état, äro skyldiga att läsa intill 15 timmar i veckan,
deri inbegripen den undervisning, de kunna åläggas i andra
kantonala läroverk.
Gymnasiet har två klasser, den första på 3 semestrar, den
andra på 2; kursen räcker sålunda 21/2 år. Inträdesåldern är
16 år, och fordras för inträde de kunskaper, som förvärfvas i
college cantonal. Vid slutet af andra året aflägga lärjungarne
examen för haccalauréat és lettres. Denna tages inför en examenskommission
af fem professorer, tre från faculté des lettres
och två från faculté des Sciences, och är skriftlig och muntlig.
Den skriftliga består af: 1) uppsatser på modersmålet, 2 stycken,
2) en öfversättning till latinet och en från samma språk, 3)
uppsats på det andra schweiziska nation alspråket, »version»
och »composition», 4) en öfversättning till grekiska; denna kan
ersättas af en öfversättning till ett tredje af de nationela språken.
Den muntliga pröfningen sker i latin, grekiska, modersmålet
(litteraturhistoria), det andra nationela språket, filosofi,
från hvilket ämne de befrias, som skola egna sig åt medicinska
studier, geografi, historia, matematik, naturvetenskap, fysik och
kemi.
Läsåret börjar den 15 Okt. och slutar den 25 Juli, vinterterminen
15 Okt.—15 Mars, sommarterminen 8 April—25 Juli.
Dessutom äro ferier en vecka på nyåret och på våren.
Afgifter vid gymnasiet äro: inskrifningsafgift 5 fr. samt i
första klassen l:sta semestern 25 fr., 2:dra sena. 60 fr., 3:dje
sem. 40 fr., i andra klassen 4:de sem. 60 fr., 5:te sem. 40 fr.
Behöfvande kunna få befrielse.
’) Äfven i Bern hafva kantonskolan och universitetet många lärare gemen -
samt.
255
Shema för college cantonal 1880—81 samt för gymnase 1883:
|
| C o 11 é g | e C | ii n t o n a | . | Gymnase. | ||||
| VII. | VI. | V. | IV. | in | II. | I. | 1 sem. | 3 sem. | 5 sem. |
Religion........................... | 2 | 2 | 2 | 2 | i | — | — |
| — | — |
Franska .......................... | 8 | 7 | 6 | 5 | 5 | 5 | 5 | 4 | 4 | 5 |
Latin............................... | 5 | 6 | 7 | 7 | 6 | ti | 6 | 4 | 4 | 4 |
Grekiska........................... | — |
| — | 5 | 5 | 5 | 5 | 4 | 4 | 5 |
Tyska .............................. | 3 | 3 | 4 | 4 | 4 | 4 | 4 | 3 | 5 | 3 |
Matematik (aritmetik)......... | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 4 | 4 (5) | 3 | 3 | 3 |
Historia och geografi .......... | 3 | 3 | 2 | 2 | 4 | 4(3) | 2 | 3 | 3 | 2 |
Skrifning ......................... | 3 | 3 | 2 | 2 | — | — | — | — | — | — |
Teckning................. ........ | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | '') 2 | — | — | — |
Naturkunnighet, fysik, kemi.. |
|
|
|
|
|
|
| 3 | 6 | 4 |
Filosofi ........................... |
|
|
|
|
|
|
|
| 3 | 3 |
Summa | 2(1 | 20 | 28 | 32 | 30 | 30 | 28 | 24 | 32 | 20 |
Dessutom i college cantonal sång, gymnastik och vapenöfningar;
i gymnasiet hebreiska.
Buccalauréat és lettres är vilkoret för fortsättande af studier välboren för
och erhållande af grader inom faculté des lettres, likaså inom
faculté de droit och faculté de theologie, i de begge sista fallen akademien.
dock med tillägg af en inom faculté des lettres tagen preliminärexamen.
För studier inom »section propedeutique medicale» af
faculté des Sciences fordras baccalaureat és lettres, inom »section
pharmaceutique» af samma fakultet utgångsexamen från gymnasiets
första årskurs eller från öfre afdelningen af industriskolans
»section industrielle», i hvilket sistnämda fall insigter i latinet
särskild! skola ådagaläggas, inom denna fakultets »section scientifique»
baccalaureat és lettres eller utgångsexamen från öfre afdelningen
af industriskolans »section industrielle», inom faculté
technique sistnämda examen. Studietiden beräknas inom teologiska
fakulteten till 4 år, inom den juridiska till 3, dock så,
att första året åtgår till förberedande studier inom faculté des
lettres, hvarföre ock inträdesåldern i dessa fakulteter är 19 år,
under det att den i de öfriga är 18. I faculté technique är studietiden
3 år, af hvilka det första i faculté des Sciences, samt inom
faculté des lettres och des Sciences 2 år.
>) Valfritt.
256
III. Geneve.
öfverstyrelse Högsta ledningen af den allmänna undervisningen och vården
f°r skolorna. ,jerom tillhör Conseil d’état, d. v. s. den verkställande myndigheten
i staten, under detta står såsom skolstyrelse departement
de Vinstruction publique. Samtliga i den allmänna undervisningens
tjenst anstälda lärare utnämnas af conseil d’état.
lnstruction Anstalter för instruction secondaire äro enligt loi sur Vinsecondane.
Auction publique af den 19 Okt. 1872: les écoles secondaires,
afsedda för fortsättning af folkskoleundervisningen, med treårig
kurs; folkskolan har nemligen 6 »degrés», omfattande barn emellan
6—13 år; sådana sekundärskolor finnas såväl för gossar som
för flickor, antingen tillhörande en enda kommun eller gemensamma
för flere, med kostnadsfri undervisning; af främmande
språk förekommer tyska; vidare Técole complénientaire, en aftonskola
för flickor i staden Genéve och närgränsande komnuiner,
med treårig kiirs, likaledes slutande sig till folkskolans; le college
de Geneve: le college de Carouge; 1’école industrielle et commerciale,
en teknisk och borgarskola i Geneve, der undervisning meddelas
om aftnarne under vintern, med åtminstone 3-årig kurs, föregången
af 2 »années préparatoires», hvilkas undervisning sluter
sig fullständigande till folkskolans; Vécole secondaire et supérieure
des jeunes filles, en högre flickskola med åtminstone 6-årig kurs;
slutligen le gymnase.
Högre all- De dessa, som motsvara våra högre allmänna läroverk,
manna läro- äro collége de Genéve, college de Carouge och Gymnase.
College de Geneve har två linier, den klassiska, section clasGenlve
och s^Que> och den reala, section industrielle et commerciale, hvar och
dess begge eu med 6 årskurser och ett »année preparatoire» (cl. VIIfcme) gemen•''mer''
samt för begge linierna. Inträdesåldern är 9 år i 7:de klassen
och för de högre klasserna i förhållande dertill; skolan är således
beräknad från 9—16 år. Undervisningen-på de begge linierna
är icke nödvändigt åtskild. Lärarne aflönas af staten;
deremot håller staden Genéve skollokal och sörjer för dess möblering
och uppvärmning.
College de College de Carouge motsvarar de tre nedersta klasserna af
Carouge. C0Hége de Genéve, nemligen VPme classique och Y—Yl på begge
linierna. Flyttningsexamina till en klass i läroverket i Carouge
gälla för inträde i motsvarande klass af läroverket i Genéve. I
257
afseende på kostnadernas fördelning emellan stat och. kommun
gäller detsamma som om läroverket i Geneve.
För öfrigt är college de Geneve ett stort läroverk: antalet
lärjungar utgjorde 1880—81 tillsammans 1,194, af hvilka 486 tillhörde
section classique, 581 section industrielle et commerciale,
127 classe préparatoire; af hela antalet voro 332 utländingar.
College de Carouge är deremot mycket litet; dess lärjungeantal
var samma år 48, deraf 15 tillhörande klassiska linien.
Skema för college de Geneve läsåret 1882—83:
| Section classiaue |
|
|
| Section | ind. | et |
| |||||
|
|
|
|
|
|
|
|
| commerc. |
| |||
| VI. | V. | IV. | in. | II. | I. |
| VI. | V. | IV. | in. | ii. | I. |
| 7 | 5 | 4 | 4 | 5 | 5 |
| 12 | 8 | 7 | 8 | 3 | 3 |
»Lecture» (»diction») | 2 | 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | »Lecture» (»diction») | 2 | 2 | 2 | 1 | 1 | 1 |
Geografi.............. | 2 | 2 | 2 | — | - | — | Geografi ............. | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 3 |
| _ | _ | 2 | 2 | 2 | 2 | Historia .............. | _ | 2 | 2 | 5 | 4 | 2 |
Matematik (aritm.) | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 4 | Matematik (aritm.). | 5 | 4 | 5 | 4 | 7 | 8 |
Skrifning o. teckn. | 2 | 2 | 1 | 1 | 1 | — | Skrifning o. teckn.. | 2 | 3 | 3 | 3 | 4 | 4 |
| 10 | 10 | 9 | 7 | 7 | 7 | Tyska ................. | 3 | 5 | 5 | 5 | 5 | 4 |
|
| 2 | 4 | 4 | 4 | 4 | Engelska ............. |
|
|
|
| 3 | 3 |
Grekiska.............. | — |
|
| 7 | 7 | 7 | Natura., fys., kemi. | — | — | — | — | 1 | 3 |
|
|
|
|
|
|
| Bokföring ............ |
|
|
|
|
| 1 |
|
|
|
|
|
|
| Polit. ekonomi och |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| instr. civique...... |
|
|
|
|
| 2 |
Gymnastik o. sång . | 3 | 3 | 3 | 1 | — | — | Gymnastik o. sång . | 3 | 3 | 3 | 1 | — | — |
Summa | 20 | 29 20 | 30 | 30 | 30 | Summa | 29 | 20 | 29 | 29 | 30 | 34 |
Den för begge linierim gemensamma »classe préparatoire»
upptager franska 15 t., läsning 3 t., geografi 2 t., aritmetik 41.,
skrifning 2 t., gymnastik 2 t. och sång 1 t. i veckan. På den
klassiska linien användes af de 9 latintimmarne i klass IY under
andra terminen 1 till grekiska, af de 5 åt franska anslagne i
klass I användes under en del af läsåret 1 åt »instruction civique»,
d. v. s. undervisning i Schweiz’ politiska institutioner samt förbunds-
och kantonsförfattningen. Valfria ämnen äro engelska
och i de högre klasserna gymnastik. På den reala linien medgifves
i öfverstå klassen befrielse från åtskilliga ämnen eller
delar deraf, allt efter den olika lefnadsbana, åt hvilken ynglingen
ämnar sig. Till den historiska och geografiska undervisningen
Lärov.-kom. bet. Bilagor. B 17
258
Gymnasium
och dess
vlika linier.
Lärjungeantal
vid
gymnasiet.
Skena för
gymnasiet.
på denna linie hör ock handelns och industriens historia, äfven
här förekommer »instruction civique». Religionsundervisningen
är, såsom ett valfritt ämne, icke på skemat upptaget; äfven i
de begge andra kantonerna, der det finnes upptaget på läsplanerna,
eger lärjunge rätt att på målsmans begäran derifrån
fritagas, och torde detta i öfverensstämmelse med förbundsförfattningen
vara förhållandet äfven i det öfriga Schweiz.
Gymnase fortsätter undervisningen vid college de Geneve och
sönderfaller i 5 linier: 1) section classique, med tvåårig kurs,
förande till baccalaureat és lettres, 2) section technique, förberedande
för polyteknikum, med 3-årig kurs för lärjungar från
kollegiets klassiska linie, 2-årig från dess reala, 3) section commerciale,
likaledes med 3-årig kurs från kollegiets klassiska linie,
2- årig från dess reala, 4) section de pédagogie classique, med 3-årig
kurs för lärjungar från skolans klassiska linie, 5) section de
pédagogie non classique, med 2-årig kurs för lärjungar från endera
af skolans linier. Det första året på de reala sektionerna användes
således att bringa den klassiska liniens lärjungar till
samma ståndpunkt af kunskap i realämnena, som den andra
liniens lärjungar innehafva.
Ordinarie lärjungar, som vid utgången från gymnasiets öfverstå
klass tagit tillfredsställande examen, erhålla afgångsbetyg
(certificat d’études), som berättigar till inskrifning vid universitetet.
Af gymnasiets olika linier synes section classique vara den
egentligen sökta, åtminstone af ordinarie lärjungar. Aret 1880—81
voro gymnasiets lärjungar vinterterminen 133, sommarterminen
129, af dessa voro ordinarie lärjungar, »regulier», vinterterminen
66 och sommarterminen 62. Af dem tillhörde vinterterminen 53
och sommarterminen 49 section classique, temligen lika fördelade
på de begge årsklasserna. Deremot hade section technique endast
3— -2, section commerciale 5—5, section de pédagogie classique
1—3 och section de pédagogie non classique 1—3 lärjungar.
Hvilken sektion de extraordinarie lärjungarne, de s. k. »externes»,
tillhört, upplysa ej de tillgängliga källorna.
Skemat för gymnasiet (1882—83) upptager för section classique
grekisk litteratur och antiqviteter l:sta året 5 t. i veckan, 2.dra
året 4 t., latinsk litteratur och antiqviteter 5 t. begge åren,
franska och fransk litteraturhistoria 4—3 t., »diction» 1 1 t.,
tyska 4—4 t., historia 3—3 t., matematik 5—5 t., naturalhistoria
259
(lista året) 3 t., fysik ock kemi (2:dra året) 2 t., filosofi (2:dra
året) 1 t., tillsammans 30 timmar första året och 29 det andra.
Skemat för section de pédagogie classique är i det närmaste lika
med det för section classique, några timmar för pedagogik tillkomma
emot andra, som falla bort. Skemat för section technique
upptager fransk litteratur och litteraturhistoria lista året 31, i
veckan, 2:dra året 2 t., »diction» 1—1 t., tyska 4—4 t., historia
(lista året) 4 t., matematik 7—8 t., naturalhistoria (lista året)
3 t., fysik och kemi (2:dra året) 2 t., teckning och deskriptiv
geometri 6—8 t., bokföring (lista året) 1 t., politisk ekonomi
(2:dra året) 2 t., filosofi (2:dra året) 2 t., tillsammans första året
28 t., andra året 29 t. Kurserna för 3:dje året genomgås för
denna linie, liksom för handelslinien och den klassiskt pedagogiska,
endast i det fall, att ett tillräckligt antal lärjungar anmäla
sig; de omfatta då för den tekniska linien tyska, konsthistoria,
matematik, astronomi, mekanik, fysik, kemi, teckning och deskriptiv
geometri. Skemat för section commerciale upptager tyska,
engelska, italienska språken, historia och handelsgeografi, matematik
och bokföring, naturalhistoria, fysik och kemi, politisk
ekonomi, civilrätt och handelslagstiftning, skrifning och teckning,
för begge åren 29 t.
Skolåret är 40 veckor och deladt i två terminer; ferier utom
på sommaren äro 3 veckor mot slutet af Sept., en vecka på nyåret
och en vecka vid påsk.
Skolafgiften är i collége de Geneve 10 fr. terminligen för
hvarje klass, i gymnase 40 fr. årligen i hvarje sektion, utom i
den pedagogiska, der den är 20 fr.
Université utgöres af faculté des Sciences, f. des lettres, f. de
drott, f. de théologie protestante och f. de medicine. Dessutom
finnes en »section des Sciences et lettres», kallad section de philosophie,
med 2-årig kurs, förberedande för inträde i den juridiska
och teologiska fakulteten; lärjungarne välja i denna sektion
sjelfva de kurser, de önska följa, men äro bundna till ett bestämdt
mininum af timmar, nemligen åtminstone 20 i veckan
hvarje semester. Denna afdelning synes dock icke vara mycket
besökt, dess lärjungar äro färre än den teologiska fakultetens,
hvilkens undervisning eljest är den minst anlitade. Grader inom
faculté des lettres högre än den af bachelier och grader inom
faculté des Sciences gifva ock rätt till inträde i den teologiska
och juridiska fakulteten.
Lästid och
ferier.
Skola/gifter.
Universitetet
och dess afdelningar.
260
vilkor en för Rättighet till inskrifning inom facnlté des Sciences, faculté
universitetet &es ttres och section de philosophie ega: 1) bacheliers és lettres,
2) lärjungar, som utgått från en af gymnasiets afdelningar med
afgångsbetyg, 3) sådana, som förete intyg på kunskaper, motsvarande
de nyss nämnda, 4) sådana, som på ett tillfredsställande
sätt undergått en muntlig examen antingen i de ämnen, som
förekomma i den muntliga pröfningen till baccalauréat és lettres
eller ock i litteratur, allmän historia, filosofi, fysisk geografi, elementär
matematik, grunderna af naturalhistoria, fysik och kemi.
Rättighet till inskrifning inom faculté de théologie och f. de
droit hafva: 1) bacheliers és Sciences, 2) licenciés és lettres,
3) studerande, som i 2 år följt kurserna i section de philosophie
och dervid tagit vederbörliga examina.
Rättighet till inskrifning i faculté de médicine ega: 1) bacheliers
és lettres, 2) bacheliers és Sciences, 3) studerande, som
i 2 år följt kurserna i section de philosophie och dervid tagit
vederbörliga examina, 4) lärjungar från gymnasiets section
classique med afgångsbetyg, 5) personer, som förete intyg om
kunskaper, motsvarande de nämda, 6) sådana, som på ett tillfredsställande
sätt aflägga muntlig examen i de ämnen, som tillhöra
gymnasiets section classique.
Fordringar Profven för graden baccalauréat és lettres äro muntliga och
för bacca- skriftliga. Den muntliga pröfningen sker i grekiska och latin
lettres. med antiqviteter och litteraturhistoria, fransk litteraturhistoria,
historia, logik, inledning till de fysiska vetenskaperna och naturalhistorien,
elementär matematik, tyska; den skriftlig a består
i en öfversättning till latin, en öfversättning från grekiska, en
öfversättning från latin, en öfversättning till tyska och från
detta språk, en fransk uppsats.
Fordringar För att blifva Ucencié és lettres fordras att vara bachelier
för åtskiiuga Yttres, för att blifva Ucencié és Sciences sociales att vara
ra g, a e''''-pacpe^er }ettres eller att förete utgångsbetyg från gymnasiets
klassiska linie, för att blifva bachelier és Sciences att hafva
fullgjort vilkoren för inskrifning vid universitetet, för att blifva
bachelier és Sciences médicales, att hafva fullgjort vilkoren för
inskrifning i fakulteten.
Det visar sig sålunda, att grader inom faculté des Sciences
kunna tagas äfven af realstuderande; att grader inom faculté
des lettres icke kunna vunnas utan klassiska studier; hvarjemte
det vill synas som om man i afseende på de öfriga fakulteterna,
261
äfven den teologiska, vill medgifva, att visserligen icke en vanlig
realskolekurs, men likväl en djupare kunskap i de matematiska ock
naturvetenskapliga ämnena skall kunna ersätta den på de klassiska
språkens studium fotade grundläggande bildningen, som
eljest normalt fordras. I hvilken grad och på hvad sätt dessa
rättigheter i verkligheten begagnas, derom upplysa de tillgängliga
källorna intet. Då den teologiska fakultetens föreläsningskurser
uppenbarligen förutsätta hos lärjungen kunskaper i grekiska
och hebreiska, och då de juridiska föreläsningarna väl
knappast kunna följas utan kunskap i latin, så kan det vara
möjligt, att endast en sådan grad inom faculté des Sciences, som
tages efter förut inhemtad klassisk bildning, i tillämpningen
godkännes såsom förberedande för dessa studier.
262
Om det italienska skolväsendet.*)
Före år 1860 kunde naturligtvis icke blifva fråga om någon
enhet i det italienska skolväsendet, då landet var splittradt
mellan så många styrelser. Och efter denna tid är det lätt
begripligt, att det varit de redan förut i konungariket Sardinien
gällande skollagarne, som trängt sig fram och eftersträfvat universalitet
öfver hela halfön, med undanträngande af de österrikiska
och neapolitanska reglementena. Att emellertid den
önskvärda enheten ännu är långt ifrån uppnådd, äfvensom att
skolväsendet i Italien ännu icke kunnat komma i något blomstrande
skick är ganska naturligt, blott man tänker på huru
kort tid 20 år äro i en nations lif. Alla reformer stranda dessutom
ofelbart på den ömtåliga frågan: hvem skall betala? Statens
finanser hafva åtminstone hittils varit så klena, att man ej
vågat i någon högre mån taga dem i anspråk och kommunernas
kassor befinna sig på de flesta ställen i samma tillstånd. Följden
häraf har blifvit, att nästan hvar och en af de 20 undervisningsministrar,
hvilka Italien haft under lika många år, har
kommit med ett nytt genomgripande projekt till en grundlig
ombildning af hela sekundär-skolväsendet, men som oftast har
han nöjt sig med att endast offentliggöra det i en tidskrift, utan
att ens våga framlägga det för kamrarne, och de få förslag, som
kommit så långt och t. o. m. blifvit »antagna i princip», hafva
dock ej ledt till något praktiskt resultat.
Den lag för det italienska universitets- och skolväsendet af
alla grader, som ännu är officielt gällande, är »Casatis lag» af
den 13 Nov. 1859.
’) Källor: Sehmid, Encyklopädie, 2:te Ant!.: Italien. H. v. Feilitzen: Meddelanden
om undervisningen i de italienska läroverken. Ped. tidskr. 1882, sid. 290
o. f. Riccardo Folli: Le scnole secondarie classiclie straniere e italiane. 1882. La
legge Casati (It. lagsaml. M:o 3,725). Regolamento per i ginnasi e per i licei del
regno (21 Maggio 1882). Programmi e istruzioni per V insegnamento nei licei e nei
ginnasi. Korna 1881. Programmi di insegnamento per gli istituti tecnici. Koma
1877. Dessutom några smärre författningar rörande detaljer.
263
De vigtigaste bestämmelserna i denna lag äro följande:
§ 1. Den’ allmänna undervisningen fördelas i 3 grenar, den De olika slahögre
undervisningen, den klassiska sekundärundervisningen och ® viSningsden
tekniska och primära. anstalter.
Anm. Häraf synes, att realundervisningen (l’istruzione tecnica)
samordnas med folkundervisningen. Den synes dock i afseende
såväl på den meddelade kunskapsmängden, som på skolornas
inrättning, vara lika jemförlig med den lärda skolbildningen
här som i andra länder.
Man kan alltså säga, att Italien har två slags sekundärskolor,
nemligen de klassiska och de reala. De förra äro afsedda för en
åttaårig kurs och indelas i en lägre 5-årig afdelning, benämd
gymnasium och en högre 3-årig kallad lyceum. *) De reala läroverken
sönderfalla också i två skolor, den lägre med treårig kurs (la
scuola tecnica) och den högre, likaledes treårig (l’istituto tecnico).
Den högre och lägre afdelningen kunna vara förenade i en
läroanstalt, men kunna också vara skilda; i hvilket fall som helst
hålles en fullständig afgångsexamen från den lägre skolan till
den högre. Till denna examen vid den lärda skolan, kallad la
licenza ginnasiale, kunna äfven privatister anmäla sig.2)
Den klassiska skolan är den enda, som förbereder till universitetet.
Läroämnen och timfördelning synas af nedanstående timplan.
De klassiska
skolornas
timplan.
*) Lyceerna likasom gymnasierna delas i 3 klasser efter betydenheten af de
orter, der de äro förlagda. Detta är af betydelse bl. a. i fråga om lärarelönerna.
’2) Jemför härmed 4:de kl. »hovedexamen* vid de danska skolorna.
| Gymnasium. | L> | c e u m. | Summa. | |||||
| I. | II. | III. | IV. | V. | I. | ii. | III, | |
| 7 | 7 | 7 | 5 | 5 | 5 | 4 | 4 | 44 |
| 10 | 10 | 10 | 6 | 6 | 4 | 31 | 31 | 53 |
Grekiska .................. |
| — | — | 6 | 6 | 4 | 31 | 31 | 23 |
Historia och Geografi... | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | .41 | 3 | 3 | 251 |
Matematik................ | 2 | 2 | 2 | 3 | 3 | 6 | 3 | 3 | 24 |
| _ | _ | _ |
|
|
| 41 | 41 | 9 |
Naturalhistoria .......... | — | — | — | — | — | — | 3 | 2 | 5 |
Filosofi.................... | — | — | — | — | — | 2 | 2 | 3 | 7 |
Summa | 22 | 22 | 22 | 23 | 23 | 2.U | 201 | 261 | i 1901 |
264
Lärokurser.
Häraf framgår till en början, att religionsundervisning icke
meddelas af skolans lärare, och vidare, att intet främmande lefvande
språk är obligatoriskt i den lärda skolan. (Jfr Österrike.)
Enligt v. Feilitzen är dock franskan införd valfritt i flere, om ej
i de flesta gymnasier med 4, 3, 3 timmar under de 3 senare åren;
deremot synes den ej förekomma i lyceet. Visserligen erbjuder
gymnasiikursen all önskvärd koncentration, då under densamma
endast förekomma 4 å 5 ämnen, och deribland matematik i så
små doser som 2 å 3:,t. i veckan, men för de lärjungar, som sluta
med denna 5-åriga kurs — och de äro ej få —, synes behållningen
af skolundervisningen vara väl mager.
I förhållande till den korta lärotiden synas kurserna ganska
dryga. De döda språken taga under de tidigare åren brorslotten
af tiden och matematiken har, under de 5 gymnasialåren jemt
hälften af den tid som finnes hos oss,1) men det oaktadt är
kursen fullt lika dryg. På den åt matematik anslagna tiden
skall äfven inhemtas geometrisk teckning. Geometrien bedrifves
visserligen endast som åskådningslära, men då de vigtigaste satserna
ur såväl planimetrien som stereometrien skola inläras och
det lärda befästas genom räkneexempel, då vidare aritmetiken
skall drifvas t. o. m. reglerna för rotutdragning, så synes den
anslagna tiden vara väl kort för medelmåttiga hufvuden, så vida
man ej får räkna på ett betydligt hemarbete. Att döma af den
tid (6 t.), som under första året egnas detta ämne på lyceet,
synes man der behöfva afhjelpa bristerna i gymnasiets arbete.
För lycei kurser föreskrifves ungefär detsamma, som på B-linien
hos oss, endast med tillägg af rymdgeometri.2).
I döda språken sjunker timantalet på lyceet till ungefär
hälften af det som bestås hos oss (7 mot 14); dock äro
kurserna i latin något större, i grekiska deremot ungefär lika
med våra.
I historien skiljes icke fäderneslandets historia från den allmänna;
den senare grupperar sig kring den förra, b vilket är
naturligt för ett land, som tagit en så stor del i verldshistorien
som Italien.
'') Läsåret är obetydligt längre i Italien än hos oss.
2) Såsom egendomligt må anmärkas, att ingen lärobok i geometri må användas,
som ej är uppstäld efter Euklides’ metod. »Undervisningsmetoden kan icke vara
mer än e«», heter det i instruktionen för lärare, »nemligen att alla delarne vetenskapligt
strängt bindas samman och rationel utvecklas den ena ur den andra.
I denna metod är just Euklides en oöfveträfflig mästare.»
265
Den tid, som under de 2 sista åren tillmätes åt fysiken och
kemien — den senare tyckes inskränkt till några korta upplysningar
—, är öfverraskande stor, alldenstund detta blir det
ämne, som under ifrågavarande år bar högsta timantalet. Lägga
vi härtill, att natur alhistorien läses under de två sista åren, eller
just de år, då den hos oss likasom i Tyskland lägges ned, så
synes, att man i Italien gjort allt hvad man kunnat för att låta
den moderna bildningen komma till sin rätt.
Men huru studenten utan kännedom om något annat lefvande
språk än italienskan kan vara mogen att idka universitetsstudier,
förefaller nästan ofattligt.
Läsåret omfattar tiden mellan den 1 Oktober och 31 Juli,
således 10 månader, då väl knappast några julferier finnas. Af
denna tid användas dock två veckor på hösten och hela Juli månad
till examina,1) så att endast 8 V, månader återstå för lektionerna,
hvadan det egentliga läsåret knappast blir längre än hos oss.
För inträde i skolornas lägsta klass fordras: att hafva fy It
9 år och att undergå en muntlig pröfning i de ämnen, som meddelas
i en 4-klassig folkskola.2)
Såsom redan är nämdt, aflägges en afgångsexamen vid slutet
af gymnasialkursen (la licenza ginnasiale), som berättigar till
inträde vid lyceet. Denna examen, till hvilken äfven privatister
kunna vinna tillträde, kan afläggas i Juli månad omedelbart
efter läsårets slut eller i första hälften af Oktober strax före
dess början. Den består af följande prof:
a) en uppsats på modersmålet,
h) en öfversättning från italienska till latin,
c) » » 2 grekiska till italienska och öfver
sättning
från modersmålet till grekiska af korta satser,3)
d) eu muntlig pröfning, omfattande alla ämnen, som läsas
i 5:te klassen.
För hvarje skriftligt prof lemnas en tid af 5 timmar. Den
muntliga examen egen rum inför hela examenskommissionen.
Hyarje kandidat skall examineras minst en qvart i hvarje ämne.4)
'') Dekret af den 21 Maj 1882. Enligt v. Eeilitzen, Ped. t. 1882, sid. 292,
gifvas 14 dagars påskferier. (Han angifver dock läsåret något annorlunda.)
2) De, som fått afgångsbetyg från en folkskola efter en examen, aflagd i
öfverensstämmelse med förordningen af den 12 Juni 1881, vinna inträde utan
examen.
3) Rörande uppgifternas svårighet se v. Feilitzen, Ped. tidskr. 1882, sid. 342,
der uppgifterna för 1878 meddelas.
4) Regol. per i ginnasi ec. Art. 30.
Lästiden.
Inträdesfordringar.
Examen på
mellanstadiet.
266
Af gångs- Den afgångsexamen, som leder till universitetet, är examen
examen till frrin lyceerna (la licensa liceale). Den kan afläggas äfven af
universitetet, pr-va^gtei.; men dessa mäste först hafva tagit den förutnämda
licensa ginnasiale, och minst 3 år måste förflyta mellan de båda
examina (för att hindra studentfabrikation)*).
Endast statslyceer och dermed likstälda kommunala hafva
dimissionsrätt.
Examenskommissionen (la giunta examinatrice), som har att
leda examen, består af ett antal censorer, utsedda af den permanenta
centrala examenskommissionen (la giunta centrale) 2).
Examen är dels skriftlig, dels muntlig. Den förra består i:
a) en uppsats på modersmålet,
b) en latinsk stil,
c) en öfversättning från grekiskan till latinet, hvilken examinanden
kan beledsaga med några lämpliga grammatiska kommentarier.
ä) minst ett matematisk problem, valdt bland 2 eller flere
framstälda.
Till hvart och ett af dessa prof lemnas en tid af 6 timmar.
Med ämnenas utlemnande förfares ungefär som hos oss.3)
Den muntliga pröfningen omfattar för läroverkens egna lärjungar
modersmålet, latin, grekiska, matematik och filosofisk
lektyr.4) (I logik examineras ej.) Privatisterna måste aflägga
examen i alla ämnen. Efter granskningen af skriften bestämmer
examenskommissionen, om eu lärjunge far admitteras till den
muntliga examen. Underkännes han, får han ej anmäla sig till
ny examen förr än om ett år.
Den, som i muntliga examen underkännes i Juli månad,
får utan ny examensafgift försöka sin lycka i Oktober. Den,
som blifvit underkänd i ett eller annat ämne, och icke det oaktadt
blifvit förklarad mogen (licensiato), kan dock af examenskommissionen
erhålla rätt att efter ett hälft år komplettera examen
i dessa ämnen (Regol. Art. 45).
>) År 1872 tillämpades första gången denna tidsbestämmelse, också sjönk
procenten af underblinda från 52,4 (år 1872) till 25,5 %. Den bär likväl de senare
åren något ökats. Jfr Sclimid, Enc. sid. 747.
2) Se vidare nedan under: läroverksstyrelse.
3) I specifikt italiensk smak är dock ett slags lotteri, som anordnas med de
språkliga uppgifterna (Regol. Art. 40).
4) Har en lärjunge under hela skoltiden i något eller några ämnen erhållit
minst betyget 7 (betygsgrader 1—10, 6 = godkänd), befrias han från examen i
detta ämne.
267
Enligt lagen skulle ett gymnasium upprättas i hvarje pro- stats- och
vins’ och hvarje departements'' hufvudort samt minst ett lyceum
i hvarje provins. Kostnaderna för de förra anstalterna hvila
på kommunerna, såvida icke staten redan förut åtagit sig dem
eller af ett eller annat skäl förklarar sig vilja göra det. För
de senare bär staten kostnaden för lärarnes aflöning och för
undervisningsmaterielen. Kostnaderna för bygnader, möbler
m. m. hvila på kommunerna. 1) Bet åsyftade antalet kommunala
skolor har man dock ännu ej uppnått. År 1877 lär det2)
hafva funnits 104 statsgymnasier och 80 statslyceer. Behofvet
fy lies till en stor del af privata skolor.3)
Lärarne vid de kungliga gymnasierna och lyceerna äro af Lårarne.
två slag: Titolari (ordinarie) och Reggenti (extraordinarie). Be
förra utnämnas af konungen efter förutgången ansökan, och
är ingen kompetent, som ej vunnit doktorsgrad.4 5) Be senare
förordnas af ministern på högst 3 år i sänder. Normalstaten
för ett lyceum upptager 7 lärare, af hvilka högst 4 må vara
ordinarie, vid ett gymnasium böra finnas 5, af hvilka 2 ordinarie.
Vid de kommunala och enskilda anstalterna tillsättas
lärare af dem, som hafva styrelsen öfver skolorna, men de få
endast välja sådana, som äro kompetenta.
Hvarje gymnasium styres af en rektor (direttore), den som Läroverkens
förestår ett lyceum kallas preside. Ingendera deltager i under- ■fo’LStandarevisningen.
ä) Äro gymnasium och lyceum förenade till eu anstalt,
så är il preside den, som har befattningen med ekonomien,
och il direttore öfvervakar disciplinen.6 7)
Lönerna faststäldes 1859 på följande sätt:
aj vid lyceerna. Löne_
lista kl. 2:dra kl. B.dje kl. ) förhållanden.
,11 preside» .................................. cirka fr. 3,000 2,500 2,000
Religionslärare 8)....................-................... 700 500 400
Professore titolare...................................... 2,200 2,000 1,800
Professore reggente..................................... 1,760 1,600 1,440
'') Legge Casati. Art. 194—201.
2) v. Peilitzen ant st. sid. 291.
3) Förmodligen mest de andliga korporationernas skolor. Sådana fnnnos 1879
till ett antal af 269 med 1,228 lärare och 17,478 lärjungar, af hvilka 11,435 på
gymnasial- och lycei-stadiet. Schmid. Enc. 748.
4) På denna fordran lär dock ej hållas så strängt. .
5) Vid gymnasierna af 2:dra och 3:dje klassen är likväl rektorn skyldig att
vikariera för en lärare vid tillfälligt förfall, högst 14 dagar.
6) Se v. Peilitzen anf st. sid. 292. Legge Casati. Art. 230—234.
7) Jemför noten sidan 263.
e) Numera indragen.
268
Sholafgifter.
b) vid gymnasierna.
1 | :sta kl. | 2:dra kl. | 3:dje kl. |
Il direttore................................................ | 2,200 | 1,800 | 1,600 |
Vice direttore1) ........................................ | 1,400 | — | — |
Religionslära^’)......................................... | 700 | 600 | 500 |
Professore titolare (i de 2 högsta afdelningarna) | 2,000 | 1,800 | 1,600 |
Prof. titol. (i de 3 nedre afdelningarna)......... | 1,800 | 1,600 | 1,400 |
Prof. reggente (i högre klasser).................... | 1,600 | 1,440 | 1,280 |
Prof. reggente (i de 3 nedre klasserna)......... | 1,440 | 1,280 | 1,1202) |
Dessa löner ökas med ett älderstilläg af 10 % hvart 6:e år.
Genom lagen af den 23 Juni 1877 äro lönerna från och med
1878 ökade med 20 %; men det oaktadt stå de icke i något
rimligt förhållande till de kunskaper man fordrar af lärarne.
Den närmaste följden häraf är naturligtvis, att de läroanstalter,
hvilkas lärare ej kunna bereda sig betydliga extra inkomster,
få hålla till godo med högst underhaltiga lärare. Att tillståndet
på många ställen icke är det bästa, kan läsas mellan raderna
i den för öfrigt mycket väl — om ock något poetiskt — skrifna
instruktionen för lärare vid de lärda skolorna.:i)
Lärjungarnes skolafgifter äro följande:
a) vid lyceerna.
Inskrifningsafgift............... 40 fr.
Årsafgift________________ 60 »
Examensafgift........................-........ 75 »
b) vid gymnasierna.
Inskrifningsafgift____________________________ 5 fr.
Årsafgift i kl. 1—3 10 fr., i kl. 4—5 30 »
Examensafgift........................ 30 »
’) Numera indragen.
2) Dessutom upptages på gymnasiets stat en lärare, som användes för undervisning
i aritmetik, geografi etc., förmodligen en folkskollärare, med lön af 1,120,
980 eller 840 lire.
*) Se här ett par prof:
»Det är nyttigt, att läraren i naturalhistoria börjar med att sjelf studera
växterna, så att han känner dem väl. Olyckligtvis är det få lärare i naturalhistoria
vid sekundärskolorna, som hafva gjort sig mödan att studera de allmännaste
växter, som förekomma omkring den ort, der de äro lärare, som hafva skaffat
sig ett herbarium, eller med ett ord känna de vanligaste växter.» Sedan följer
en kritik af undervisningen, som vitnar om att det hela är utanläsning af någon
lärobok.
På tal om undervisningen i modersmålat vid lyceerna heter det:
»För att åstadkomma säkert gagn härmed är det nödvändigt att hålla på, att
läraren korrigerar hvarje inlemnadt skriptum; ty föga gagnar det att låta lärjungarne
skrifva uppsatser, om dessa till största delen hvarken undersökas, korrigeras
eller bedömas, under det att hvarje lärjunge borde få veta sina fel för att
kunna undvika dem. Några få öfverenskomna tecken anbragta på uppsatserna
äro mer än nog för detta ändamål.»
269
Under ministern för allmänna undervisningen stå följande Läroverhsmyndigketer:
Öfverstyrelsen
(il consiglio superiore) för allmänna undervisningen.
Öfverinspektören (l’ispettore generale) för den högre undervisningen.
Öfverinspektor en för de lärda skolorna.
Öfverinspektor en för tekniska (reala) skolor, folkskolor och
seminarier.'')
Öfverstyrelsen, der ministern är ordförande* 2), består af 21
medlemmar, 14 ordinarie och 7 extraordinarie (suppleanter?),
alla utnämda för 7 år af konungen. Af dessa skola åtminstone
5 vara personer, som ej tillhöra lärarepersonalen.
Endast de ordinarie medlemmarne åtnjuta arvode.
Ministern kan fördela öfverstyrelsen på 3 sektioner, motsvarande
de olika undervisningsområdena, i hvilket fall ministern
årligen utser en af ledamöterna till ordförande för hvarje sektion.
Öfverstyrelsen har, i korthet sagdt och med förbigående af
hvad som rör dess befattning med universiteten, att gifva utlåtande
i alla undervisningsfrågor, granska läroböcker och för
ministern föreslå hvilka som böra godkännas till begagnande i
de offentliga skolorna, granska läroplaner m. m. och utöfvar
dessutom domsrätt öfver lärarne i svårare fall.
Hvart öde år skall öfverstyrelsen afgifva embetsberättelse
till ministern, och för detta ändamål skola öfverinspektörernas
och andra skolmyndigheters årsberättelser meddelas öfverstyrelsen.
Öfverinspektörerna utnämnas af konungen och hafva lika
rang med öfverstyrelsens ledamöter. De hafva att öfvervaka msPektorernahvar
sin gren af den offentliga undervisningen, göra täta visitationer,
afgifva lagförklaringar på ministerns vägnar, afgifva förslag
till ledamöter i examenskommissionerna, efter omständigheterna
föreslå lärarne till befordran, utmärkelser eller näpst.
Hvarje år afgifves en årsberättelse och hvart 3:dje år en allmän
statistik öfver den allmänna undervisningen.
Till ministerns biträde är förordnad en juridisk ombudsman
(consultore legale), som har att i tvifvelaktiga fall tillhandagå
ministern och öfverstyrelsen vid tolkning af lagar och vid juri
*)
Legge Casati. Årt. 2.
2) Vice ordförande utnämnes för 2 år af kommgen.
styrelsen.
Öfv*
Öfver -
270
Fack
inspektörer.
Lokalstyrelse.
Departements
inspektörer.
diska tvister rörande stiftelser till undervisningens fromma.
Han tjenstgör äfven som allmän åklagare, när öfverstyrelsen
sitter som domstol.
Öfverinspektören öfver de lärda skolorna bär under sig två
fackinspektörer, den ena för den matematisk-naturvetenskapliga
sidan af undervisningen, den andra för den humanistiska. Ofverinspektionen
för de öfriga skolorna har blott en till hjelp.
Under denna centralstyrelse förgrenar sig lokalstyrelserna
som bestå af:'')
En kunglig provinsialinspektör (regio provveditore) öfver
de lärda och reala läroverken i hvarje provins’ hufvudort Han
utses af konungen bland lärda och inflytelserika män, som intressera
sig för undervisningen, åtnjuter arvode och resekostnader,
äfvensom han har en aflönad sekreterare. Han har i
korthet sagdt att bringa till verkställighet och vaka öfver
efterlefnaden af regeringens befallningar och genom personliga
besök i skolorna skaffa sig kännedom om skolornas tillstånd.
Vid sidan af honom (och den motsvarande inspektören för
folkskolorna) står ett provinsialskolråd (consiglio provincial),
som består af följande medlemmar:
Provinsialinspektören, såsom ordförande.
Provinsialfolkskoleinspektören, vice ordförande.
Föreståndaren (eller föreståndarne) för provinsens lyceum
(eller lyceer).
Rektorn (eller rektorerna) för i staden befintliga gymnasier.
Rektorerna för tekniska institutet och skolorna i samma
stad.
Två medlemmar valda af landstinget (deputazione provinciale).
Två medlemmar valda af kommunalstyrelsen (municipio) i
samma stad.
Detta skolråd sammanträder en gång i månaden och synes
ega ungefär samma befogenhet som våra domkapitel.
Slutligen utses af ministern inspektörer för hvarje departement.
(Dock kunna 2 eller flere departement lemnas åt samma
inspektör. 2).
'') Uni versi tetsförb ållon (lena äro ej mycket olika med våra ock deras styrelse
kan förbigås här, likasom folkskolornas.
2) Legge Casati. Art. 6—46.
271
Lärarne vid statens skolor, såväl de lärda som reala, ut- utnämning af
nämnas af konungen efter föregången ansökan. Den sökande lärare.
har att tillkännagifva, om han vill styrka sin kompetens endast
genom tryckta arbeten eller äfven genom examen. I det senare
fallet aflägges profvet inför en af ministern tillsatt examenskommission,
bestående af minst 4 medlemmar utom ordföranden,
hvilka skola väljas bland män kända för lärdom i ifrågavarande
eller ett närliggande fack eller för erfarenhet såsom undervisare
i detsamma.
Provincialinspektören är sjelfskrifven ordförande, och gäller
det en lärareplats vid ett lyceum är dess föreståndare ledamot.
Examenskommissionen skall afgifva ett motiveradt utlåtande
öfver samtliga de sökandes kompetens, hvilket insändes till
provinsialskolrådet, som har att pröfva, om alla formaliteter
äro uppfylda, hvarefter det hela insändes till ministern, hvilken
remitterar det till öfverstyrelsen. Denna afgifver nu förslag,
hvarefter ministern föreslår en af de sökande till konungens utnämning.
Det är dock konungen,obetaget att till eu ledig plats
kalla en förtjent man, likasom att transportera en lärare till
samma undervisningsbefattning på annan ort.
Såsom tillägg till det föregående må bär nämnas särskildt De reala låronågra
ord om de i Italien s. k. tekniska läroanstalternas egen- anstalterna.
domliga inrättning.
Äfven dessa anstalter ordnades af »Legge Casati» och en
viss öfverensstämmelse åvägabragtes mellan dessa och de lärda
skolorna, i det att de delades i en lägre afdelning (la scuola
tecnica) och en högre (1’istituto tecnico). Genom åtskilliga omständigheter
råkade dock att uppstå en klyfta mellan dessa, i
det att de kommo att hänföras under olika regeringsdepartement,
en oegentlighet, som nu blifvit rättad. Hvardera skolan är
3-årig1), för öfvergång frän den lägre till den högre fordras en
sträng examen likasom vid de lärda skolorna.
De ämnen, som läsas i de tekniska skolorna, äro: moders- De tekniska
målet och franska, aritmetik och bokföring, elementen af algebra
, (t. o. m. eqvationen af l:sta graden med en och två obekanta,
men med uttryckligt förbigående af division mellan algebraiska
polynoijier) och af geometri, teckning och skönskrifning, historia
och geografi, naturalhistoria och fysik, kemi (korta antyd
’)
Man synes dock åsyfta att få åtminstone den öfre anstalten 4-årig, att
döma af normalläroplanen, som är inrättad för 4 år.
272
ningar), en medborgares rättigheter och skyldigheter, *) hälsovård.
2)
Kostnaden för dessa skolor bestrides till större delen af
kommunerna, der de äro belägna; staten tillskjuter hälften af
lärarelönerna. Då naturligtvis större delen af lärjungarne icke
fortsätta vid de tekniska instituten, vore det fördelaktigt, om
dessa skolor kunde tillökas med en fjerde klass. Staten har
erbjudit sig att betala halfva kostnaden, men kommunerna hafva
nästan allmänt vägrat.
Lärarne utnämnas på samma sätt som vid de lärda skolorna.
Inskrifningsafgiften är 5 francs, årsafgiften 10, och examensafgift
15. (För examina m. in. anser jag ej här behöfva redogöras).
Utom de af staten direkt inrättade tekniska skolorna, finnas
äfven af kommuner, provinser, corpi morali och privatpersoner
inrättade och ''hvilka åtnjuta större eller mindre statsunderstöd.
År 1878 egde Italien 409 tekniska skolor, af hvilka 63 voro
kungliga, 259 kommunala eller provinsiela, 3 upprättade af
seminarier och 84 af enskilda. Lärjungeantalet var 23,440, hvaraf
på de kungliga skolorna kommo 7,042. ;!)
'') Då lämpligheten af detta och det följande ämnets införlifvande med skolkursen
äfven hos oss debatterats, kan det måhända vara af intresse att se, hvad
läroplanen derom föreskrifver. Mannen såsom familjemedlem. Makars skyldigheter
och rättigheter. Fadersmakten. Föräldrars och barns inbördes skyldigheter och
rättigheter. Syskons mot hvarandra. Mannen såsom samhällsmedlem. Allmän
framställning af makten såsom oundgänglig för samhällets existens. Statsmaktens
förnämsta och vigtigaste funktioner. Medel för statsmaktens upprätthållande.
Skatter. Deras nödvändighet. Medborgarens deraf följande skyldigheter. Om de
rättigheter, som garanteras af staten eller samhället. Egendom. Dess nytta. Frihet.
Tanke- och yttrandefrihet. Arbetets frihet. Deraf följande rättigheter och skyldigheter.
Om aktningen för andras mening i allmänhet samt religiös och politisk
fördragsamhet i synnerhet. Jemlikhet. Rättslig jemlikhet och faktisk olikhet.
Deras ursprung och nödvändighet. Öfver- och underordnad inom de olika samhällsklasserna.
Huru staten och den offentliga myndigheten träda fram för att
skydda hvar mans rätt. Hvilka inskränkningar, som måste göras i allmänt intresse,
för att icke frihet må urarta till sjelfsvåld. Om öfverskridande af befogenhet
och våldförande af andras rätt. Huru den civila och kriminela lagskipningen
verkställes. Moraliska skyldigheter mot nästan. Inbördes bistånd och välgörenhet.
Om politiska skyldigheter och rättigheter. Styrelseformer. Representativ
styrelse. Konstitutionel monarki. Dess fördelar. Grundlagar och »chartor».
Rikets grundlag. Dess tillkomst och utsträckning. Läsning^ och förklaring af
grundlagens artiklar, följande ofvan framstälda grundsatser. Återblick på rättigheter
och skyldigheter i allmänhet, och den italienske medborgarens i synnerhet.
2) Hälsovård. Upplysningar i hygieniskt hänseende rörande födan, inandningen,
personlig snygghet, kläder och bostad. Vidare de vigtigaste hygieniska
upplysningar om rörelsen, sinnesintrycken och själsverksamheten. (Circolare
N. 654.)
3) Schmid, Encyklopädie, sid. 749.
273
De tekniska instituten !) äro inrättade för en tre- eller fyraårig
kurs ock fördela sig på fem sektioner, nemligen: fysiskmatematiska
sektionen, sekt. för landtmäteri, för agronomi, för
handelsvetenskap och räkenskapsföring, för industri. Icke alla
institut hafva alla dessa sektioner, eller om de ega dem, gifva
åt alla samma utveckling. De ega den största frihet att afpassa
sin undervisning efter lokala förhållanden. Läroplanen
tjenar derför blott till ledning vid uppgörande af program för
särskilda skolor. Första året är undervisningen gemensam för
alla lärjungar och omfattar modersmålet, franska, geografi, historia,
matematik och teckning. Sedan förgrenar den sig efter
sektionerna. Antalet lektionstimmar i veckan är under det första
året 29, de följande 32—36. För att intagas i första klassen
fordras afgångsbetyg från en teknisk skola. Inträdesafgiften är
40 francs, årsafgiften 60 och examensafgiften 75 francs,
År 1878 funnos i Italien 70 tekniska institut, hvaribland 49
tillhörde staten, med 6,819 lärjungar. Samma år stege afgångsdiplomen
till ett antal af 908. -)
På intet vilkor får någon förbindelse'' vare sig i lektioner
eller personal (åtminstone rektor) finnas mellan de lärda och
tekniska skolorna. Utom skolorna för externa lärjungar finnas
äfven de s. k. convitti nazionali eller internat. Den, som önskar
kännedom om dessa, hänvisas till v. Feilitzens ofvannämda uppsats,
som till större delen just är beskrifningen på ett sådant
konvikt.
■) Ej att förblanda med polyteknisk institut, som också finnes i Italien ock
hvartill en kurs vid det tekniska institutet, likasom vid andra länders realskolor,
utgör förberedelsen.
2) Sekund, ant. st. Skolafgifterna af alla slag uppgingo 1878 till 856,090
francs, lärarelönerna till 2,308,990 francs, kostnaderna för materiel och bibliotek
till 568,049 francs.
Lär ov.‘kom. bet. Bilagor.
B 18
BILAGAN C.
Innehållsföx’teckuing.
Sid.
Kap. II. Tab. 1. Antal latinare och realister i kl. IY och V vid
de högre läroverken 1874—83____________________ 1.
» » 2. Antal d:o vid de 5-klass. läroverken 1874—83... 2.
Kap. III. Tab. 1. Helsotillståndet vid samtliga högre läroverk ______ 6.
» » 1 a. D:o med inräkning eller frånräkning af närsyntheten
__________ 8.
« » 2. Helsotillståndet vid samtliga 5-klass. läroverk_____ 10.
» » 2 a. D:o med inräkning eller frånräkning af närsyntheten_____________________________
12.
» » 3. Helsotillståndet vid samtliga 3-klass. läroverk____ 14.
» » 3 a. H:o med inräkning eller frånräkning af närsyntheten_____________________________
16.
» » 4—5. Helsotillståndet vid samtliga pedagogier ______ 18.
» » 4 a—5 a. D:o med inräkning eller frånräkning af närsyntheten
_______ 20.
» » 6. De särskilt upptagna sjukdomarna, förekommande
enstaka hos procent af antalet angifne lärjungar
vid de högre läroverken........................... 21.
» » 7—10. D:o vid de 5- och 3-klassiga läroverken och
pedagogierna _ .................. 22.
» »11. Under rubriken »annan långvarig sjukdom» angifna
sjukdomar vid de högre läroverken_______________ 24.
» » 12—16. Arbetstiden för vecka i skolan och hemmet
vid de allmänna läroverken_________________________ 27.
» » 17. Arbetstidens inflytande på lärjungarnes helsotillstånd
vid vissa högre läroverk____________ 29.
» » 18. Lärjungarnes förmåga att följa med undervisningen
vid de högre läroverken _______________ 30.
» » 19. D:o vid de 5-klassiga läroverken............... 31.
» » 20. D:o vid de 3-klassiga läroverken............ 32.
» » 21—-22. D:o vid pedagogierna........... 33.
« » 23. Förhållandet mellan svårigheten att följa med un
dervisningen
och arbetstiden vid vissa läroverk 34.
Sid.
Kap. III. Tab. 24. Lärjungarnes softid beräknad efter procent af antalet
vid de högre läroverken_____________________ 35.
» '' » 25—28. D:o vid de 5- och 3-klassiga läroverken samt
pedagogierna___________ ... 36.
» » 29. Medelsoftiden jemförd med lärjungarnes helsotillstånd
vid vissa läroverk___________________________ 37.
» » 30. D:o vid samtliga Stockholms läroverk............. 38.
» » 31. Bostadsförhållandena jemförda med lärjungarnes #
helsotillstånd vid vissa läroverk__________________ 39.
» » 32. Medelluftrymden i de särskilda klasserna vid vissa
läroverk .............................................. 40.
» » 33. D:o i III klassen vid samtliga högre läroverk... 41.
» » 34. B:o i II klassen vid d:o ... 42.
» » 35. D:o i I klassen vid d:o ... 43.
>■ » 36. Ventilation och lekplatser vid de högre läroverken 44.
» " 37. D:o vid de 5-klassiga läroverken ________ 46.
» » 38. D:o vid de 3-klassiga läroverken ........ 47.
" » 39. Lärjungarnes längd och vigt vid samtl. läroverken 48.
» » 40—41. D:o vid de högre och 5-klassiga läroverken 49.
» 11 42—44. D:o vid de 3-klassiga läroverken och peda -
gogierna............................................. 50.
» 45. Arbetstiden jemförd med lärjungarnes helsotillstånd
vid samtliga Stockholms-läroverken______ 51.
Kap. IV. Tab. 1. Lärjungarnes medelålder vid mogenhetsexamens afläggande
åren 1871—82 __________________________ 54.
» » 2. Sammandrag af föregående tabell .............. 55.
» » 3. Antalet lärjungar vid läroverken, som aflagt mo
genhetsexamen
åren 1878—82, samt de procent
af detta antal, som vid läroverken tillbragt normaltid
eller mer eller mindre än normaltid..... 56.
» 4. Uppgifter angående lärjungarnes hemvist, före
gående
undervisning och ålder vid inträdet från
folkskolan i de högre läroverken under åren
1879—82.............................................. 57.
» 5. I):o i de 5-klassiga läroverken....................... 58.
» 6—8. D:o i de 3-klassiga läroverken och pedago -
gierna
60.
Sid.
Kap. V. Tab. 1. Antal undervisningstimmar för läsår enligt nuvarande
läsplan och enligt Komiterades förslag............ 64.
» » 2. Antal lärjungar, Indika på grund af sjukdom blifvit
befriade från gymnastiköfningarna vid de högre
läroverken h.-t. 1881—v.-t. 1883 .................. 65.
» » 3. Uppgift för åren 1865—74 från samtliga högre
läroverk å de lefnadsbanor, på hvilka den klassiska
liniens lärjungar inträdt efter aflagd mogenhetsexamen.
................................................. 66.
» » 4. D:o den reala liniens d:o.............................. 67.
» » 5. Tabell, utvisande huru många bland de i I:a klassen
vid vissa läroverk under läsåren 1869—71 intagne
lärjungar, som genomgått de särskilda klasserna
vid det läroverk, i hvilket de intagits..____ 68.
» » 6. D:o i lita klassen vid d:o................ 69.
» » 7. D:o i III:e klassen vid dm................ 70.
» » 8. Uppgift rörande skrifprofven i modersmålet och
franska språket i mogenhetsexamen åren 1878
—82 samt v.-t. 1883 ................................ 73.
» » 9—10. Tjenstgöringstimmar för lärare i gymnastik och
vapenföring vid de högre och 5-klassiga läroverken 74.
Kap. VIII. Tab. 1—5. Uppgifter angående antalet och procenten af
de från vissa afgifter befriade lärjungarne 77.
» » 6—10. Uppgifter angående lärjungarnes föräldrars
stånd och lefnadsvilkor ..................... 80.
» » 11—12. Stipendier och premier utdelade läsåret 1882
—83 vid de högre och 5-klass. läroverken 81.
» » 13—17. Uppgifter för h.-t. 1882 om antalet fall af
bröder vid de allmänna läroverken och
pedagogierna------------------------------— 82.
» » 18—20. Kassornas ställning vid de allmänna läroverken
vid 1882 års slut __________________ 85.
» » 21—23. Afgifter till ljus- och vedkassan h.-t. 1882
vid de allmänna läroverken________________ 86.
Kap. IX. Tab. 1. Lärjungarnes verksamhet efter afgången från de
5-klassiga läroverken under åren 1879—82 — 88.
» » 2—4. D:o från de 3-klassiga läroverken och pedagogierna 89.
Sid.
Kap. IX. Tab. 5. Antalet lärjungar vid de högre läroverken h.-t.
1873—83 _____________________________________ 91.
8 8 6. D:o vid de 5-klassiga läroverken........... 92.
8 8 7—9. D:o vid de 3-klassiga lärov. och pedagogierna-.- 94.
■ 8 8 10. Ekonomiska uppgifter angående de 3-klassiga
läroverken v.-t. 1883.............................. 96.
» » 11—12. D:o angående pedagogierna v.-t. 1883___________ 98.
8 8 13. Kostnadsberäkning öfver de 3-klassiga läroverkens
och pedagogiernas ombildning.................... 100.
Kap. X. Tab. 1. Antalet lärareprof och läroverksmål hos samtliga
domkapitlen och Kungl. direktionen öfver Stockholms
stads undervisningsverk åren 1878—82 .. 103.
8 8 2. Antalet utnämde lärare åren 1877—83.............. 104.
Bilagor till Kap. II.
Tab. 1—2.
Kap. II. Tab. 1. Antal latin
|
| 1874. |
|
| 1875. |
|
| 1876. |
|
| ?1877. |
| ||||
Läroverk. | Kl | 4. | Kl | 5. | Kl | 4. | Kl | 5. | Kl | 4. | Kl | 5. | Ki | 4. | K! | 5. |
| L. | R. | L. | R. | L. | R. | L. | R. | L. | R. | L. | R. | L. | R. | L. | R. |
Stockholm, Norra latinläroverket-. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
»> Södra latinläroverket... |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| _ | _ |
» Realläroverket........... | — | — | — | — | — | — | — | — | — | _ | _ | _ | _ | 5 | _ | _ |
» Nya elementarskolan... | — | 65 | 18 | 30 | — | 61 | 17 | 19 | — | 67 | 24 | 20 | — | 84 | 18 | 15 |
Upsala.................. | 47 | 7 | 45 | 10 | 50 | 18 | 35 | 13 | 51 | 13 | 43 | 14 | 62 | 23 | 46 | 8 |
Gefle....................... | 24 | 4 | 22 | 4 | 19 | 8 | 25 | 4 | 25 | 4 | 18 | 7 | 20 | 11 | 22 | 2 |
Hudiksvalls............. | 15 | 3 | 10 | 3 | 4 | 15 | 12 | 1 | 14 | 8 | 5 | 8 | 13 | 6 | 11 | 4 |
Linköpings................. | 54 | 14 | 41 | 8 | 48 | 27 | 47 | 13 | 57 | 31 | 48 | 18 | 50 | 21 | 58 | 23 |
Norrköpings............ | 22 | 27 | 22 | 8 | 28 | 36 | 21 | 20 | 20 | 37 | 25 | 28 | 19 | 38 | 20 | 26 |
Vesterviks................ | 5 | 7 | 11 | 16 | 2 | 25 | 5 | 5 | 4 | 17 | 2 | 23 | 6 | 16 | 3 | 13 |
Skara............................. | 41 | 3 | 24 | 5 | 38 | 13 | 42 | 5 | 38 | 16 | 38 | 13 | 35 | 14 | 28 | 18 |
Venersborgs............... | 17 | 12 | 23 | 8 | 24 | 29 | 9 | 13 | 16 | 22 | 25 | 18 | 10 | 18 | 21 | 15 |
Strengnäs............... | 16 | 13 | 10 | 12 | 7 | 19 | 15 | 8 | 10 | 8 | 7 | 16 | 7 | 8 | 7 | 7 |
Örebro.............. | 32 | 18 | 32 | 12 | 31 | 48 | 27 | 12 | 32 | 49 | 24 | 25 | 29 | 41 | 32 | 27 |
Nyköpings................... | 18 | 10 | 11 | 8 | 11 | 17 | 16 | 6 | 19 | 16 | 11 | 6 | 13 | 12 | 18 | 12 |
Vesterås......................... | 33 | 8 | 24 | — | 19 | 34 | 20 | 7 | 13 | 20 | 18 | 24 | 12 | 14 | 10 | 21 |
Falu........................... | 19 | 7 | 23 | 1 | 14 | 16 | 14 | 6 | 18 | 12 | 14 | 11 | 17 | 19 | 17 | 14 |
Vexiö................................ | 41 | 1 | 48 | 1 | 36 | 6 | 38 | — | 34 | 6 | 30 | 6 | 42 | 9 | 30 | 4 |
Jönköpings............. | 54 | 30 | 53 | 13 | 45 | 31 | 61 | 28 | 55 | 28 | 50 | 22 | 43 | 27 | 65 | 20 |
Lunds...................... | 57 | 12 | 49 | 5 | 62 | 14 | 63 | 11 | 58 | 18 | 61 | 9 | 47 | 11 | 57 | 16 |
Malmö................... | 28 | 16 | 14 | 5 | 30 | 20 | 21 | 5 | 33 | 14 | 25 | 9 | 33 | 20 | 31 | 2 |
Karlskrona.............. | 25 | 16 | 21 | 10 | 24 | 31 | 19 | 10 | 15 | 28 | 19 | 18 | 14 | 36 | 18 | 23 |
Kristianstads............ | 31 | 11 | 16 | 3 | 33 | 14 | 26 | 6 | 29 | 24 | 20 | 7 | 45 | 20 | 27 | 14 |
Helsingborgs.............. | 19 | 23 | 12 | 9 | 20 | 25 | 13 | 9 | 16 | 13 | 21 | 13 | 18 | 12 | 19 | 10 |
Göteborgs högre latinläroverk | 62 | 48 | 43 | 14 | 25 | 44 | 66 | 28 | 32 | 52 | 35 | 36 | 44 | 62 | 32 | 26 |
» realläroverk ............... | — | — | — | — | — | — | — | — |
|
|
|
|
|
|
|
|
Halmstads.................... | 16 | 14 | 21 | 8 | 13 | 15 | 12 | 10 | 15 | 9 | 11 | 11 | 14 | 12 | 12 | 5 |
Kalmar............... | 38 | 7 | 30 | 4 | 37 | 17 | 35 | 3 | 28 | 17 | 42 | 9 | 32 | 11 | 31 | 9 |
Karlstads................. | 57 | 17 | 56 | 10 | 45 | 32 | 53 | 15 | 35 | 30 | 49 | 34 | 34 | 25 | 37 | 23 |
Hernösands ............ | 20 | 3 | 25 | 3 | 21 | 12 | 17 | 1 | 22 | 12 | 20 | 13 | 16 | 9 | 20 | 6 |
Östersunds................. | 9 | 2 | 6 | 2 | 17 | 2 | 7 | 3 | 13 | 11 | 16 | 4 | 15 | 8 | 12 | 9 |
Umeå......................... | 17 | 3 | 22 | 1 | 19 | 1 | 12 | 3 | 19 | 6 | 18 | 2 | 17 | 11 | 19 | 6 |
Luleå....................... | 11 | 2 | 5 | 2 | 5 | 4 | 9 | 2 | 4 | 6 | 6 | 4 | 6 | 2 | 7 | 4 |
Sundsvalls..................... | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 10 | 12 | 13 | 5 |
Visby.................. | 22 | 9 | 18 | 9 | 14 | 15 | 18 | 7 | 22 | 30 | 15 | 14 | 14 | 22 | 17 | 22 |
Summa | 850 | 412755 | 22l|741 049 | 775 273 | 747|624|746 442|737 635 | 758 | 409 |
och realister i kl. IT och Y vid de högre allmänna läroverken 1874—83
1878. 1879.
1. 4. Kl. 5. Kl. 4. j Kl. 5.
j K. L. K. L. | R. L. R.
--- 18 35 29 20
16 — 17 — 29 — 21
91 27 24 — 80 32 26
20 57 18 69 26 51 19
2 17 17 5 32 20 21 10
7 12 6 13 1 10 3
28 52 18 48 16 44 17
21 19 31 24 27 23 21
12 6 11 6 26 6 8
1 12 39 14 40 14 33 11
8 18 14 29 15 23 12
6797 15 288
46 28 24 41 36 29 27
9 16 6 21 13 20 4
1 13 14 9 26 11 17 6
2 10 15 15 11 13 14 11
7 41 7 41 6 51 1
5 37 40 19 54 22 58 35
14 54 15 77 17 68 11
23 28 10 44 23 30 14
22 12 27 28 23 20'' 9
15 32 10 29 21 38 11
16 27 10 21 15 42 14
64 41 32 65 56 39 41
14 15 7 25 2 28 9
11 29 5 46 9 35 10
30 40 26 53 15 46 27
5 15 4 19 1 20 4
7 9 8 21 4 17 7
10 24; 12 21 9 30 7
— 8 - 9 4 10 -
14 9| 6 10 14 5 8
34 15 16 24 20 13 19
j640j768j433|980|62a|910|451
| 1880. |
|
| 1881. |
|
| 1882. |
|
| 1883. |
| M | e d e 1 t a | 1. |
| |||||
Kl. | 4. | Kl. | 5. | Kl. | 4- | Kl. 5. | Kl. | 4. | Kl | 5. | Kl | 4. | Kl. | 5. | Kl | 4. | Kl | 5. | Läroverk. | |
L. | R. | L. | R. | L. | R. | I. | R. | L. | R. | 1. | R. | L. | R. | L. | R. | L. | R. | L. | R. |
|
40 | 32 | 27 | 8 | 39 | 27 | 37 | 14 | 34 | 32 | 43 | 11 | 54 | 46 | 31 | 17 | 41,8 | 34-3 | 34,5 | »2,5 | Stockholm, Norra latinläroverket. |
18 | 31 | 25 | 26 | 19 | 31 | 17 | 16 | 24 | 31 | 16 | 16 | 20 | 29 | 28 | 19 | 19,8 | 314 | 23,0 | »94 | » Södra latinläroverket. |
— | 29 | — | 26 | — | 30 | — | 28 | — | 30 | — | 30 | — | 30 | — | 34 | — | 24,1 | — | 26,0 | » Realläroverket. |
— | 63 | 33 | 24 | — | 68 | 23 | 22 | — | 75 | 18 | 22 | — | 72 | 27 | 27 | — | 72,6 | 23,7 | 22,9 | » Nya elementarskolan. |
43 | 12 | 69 | 17 | 66 | 18 | 41 | 9 | 54 | 18 | 56 | 12 | 61 | 26 | 52 | 12 | S6>3 | 18,1 | 49,5 | 13,2 | Upsala. |
30 | 21 | 32 | 14 | 21 | 15 | 36 | 17 | 28 | 23 | 21 | 11 | 32 | 24 | 27 | 12 | 25.3 | »4.7 | 24,1 | 8,6 | Gefle. |
14 | 6 | 17 | — | 13 | 10 | 11 | 3 | 6 | 4 | 13 | 5 | 7 | 3 | 7 | 2 | 11,0 | 6,3 | 10,8 | 3,5 | Hudiksvalls. |
45 | 4 | 46 | 14 | 49 | 9 | 45 | 5 | 56 | 15 | 49 | 11 | 33 | 18 | 57 | 15 | 48,4 | 18,3 | 48,7 | 14*2 | Linköpings. |
32 | 21 | 26 | 14 | 27 | 31 | 29 | 17 | 29 | 32 | 26 | 17 | 20 | 32 | 31 | 22 | 24>9 | 30,2 | 24,2, | 20,4 | Norrköpings. |
7 | 23 | 6 | 12 | 4 | 23 | 7 | 17 | 6 | 32 | 4 | 15 | 7 | 23 | 5 | 19 | 5.3 | 20,4. | 5,5 | »3,9 | Vesterviks. |
44 | 11 | 38 | 10 | 47 | 15 | 41 | 8 | 49 | 10 | 32 | 9 | 61 | 10 | 44 | 8 | 424 | 11,8 | 35,9 | 10,1 | Skara. |
22 | 17 | 24 | 14 | 24 | 15 | 24 | 12 | 21 | 9 | 21 | 9 | 21 | 12 | 21 | 10 | 20,8 | »5,7 | 20,9 | »2,5 | Veuersborgs. |
9 | 7 | 13 | 2 | 7 | 7 | 11 | 3 | 7 | 2 | 9 | 4 | 8 | 4 | 9 | 1 | 94 | 7,7 | 9,8 | 6,8 | Strengnäs. |
39 | 44 | 37 | 25 | 25 | 32 | 34 | 30 | 39 | 32 | 30 | 23 | 36 | 42 | 36 | 22 | 33.9 | 38,8 | 3°,9 | 22,7 | Örebro. |
23 | 7 | 18 | 9 | 26 | 14 | 24 | 3 | 25 | 11 | 20 | 7 | 20 | 3 | 19 | 7 | 194 | 11,2 | »7,3 | 6,8 | Nyköpings. |
27 | 9 | 27 | 7 | 38 | 11 | 17 | 5 | 27 | 7 | 31 | 8 | 19 | 13 | 26 | 5 | 23.5 | 14,0 | 20,4 | 9,2 | Vesterås. |
14 | 19 | 11 | 10 | 24 | 23 | 11 | 14 | 30 | 14 | 21 | 16 | 16 | 12 | 29 | 15 | 17.5 | »4,5 | 16,9 | »1,3 | Fåla. |
60 | 6 | 42 | 2 | 48 | 4 | 44 | 2 | 53 | 8 | 50 | 5 | 41 | 5 | 53 | 5 | 44>6 | 5,8 | 42,7 | 3,3 | Vexiö. |
63 | 17 | 55 | 23 | 45 | 22 | 61 | 21 | 42 | 19 | 51 | 17 | 53 | 23 | 43 | 12 | 5°) 9 | 25,6 | 53,7 | 2I,o | Jönköpings. |
67 | 9 | 79 | 17 | 72 | 14 | 61 | 9 | 67 | 18 | 63 | 7 | 64 | 12 | 67 | 4 | 64,6 | »3,9 | 62,2 | 10,4 | Lunds. |
55 | 28 | 42 | 11 | 52 | 23 | 52 | 14 | 42 | 32 | 46 | 14 | 61 | 24 | 45 | IS | 4»>I | 22,3 | 33,4 | 10,2 | Malmö. |
29 | 12 | 20 | 15 | 33 | 28 | 22 | 7 | 31 | 22 | 26 | 15 | 17 | 24 | 20 | 17 | 24,1 | 23,8 | 19,7 | 15,1 | Karlskrona. |
29 | 20 | 27 | 9 | 26 | 22 | 22 | 11 | 35 | 17 | 22 | 11 | 34 | 13 | 36 | 10 | 33.1 | »7,7 | 27,2 | 9,2 | Kristianstads. |
33 | 20 | 30 | 16 | 26 | 28 | 33 | 13 | 32 | 29 | 31 | 19 | 29 | 23 | 37 | 15 | 25,1 | 20,4 | 26,5 | 12,8 | Helsingborgs. |
65 | — | 57 | 36 | 60 | — | 66 | — | 60 | — | 58 | — | 60 | — | 57 | — | 5°> 3 | 54,3 | 494 | 3°,4 | Göteborgs högre latinläroverk. |
— | 58 | — | — | — | 84 | — | 48 | — | 90 | — | 73 | — | 101 | — | 62 | — | 834 | — | 61,0 | » realläroverk. |
26 | 11 | 21 | 2 | 28 | 16 | 22 | 5 | 26 | 17 | 16 | 9 | 25 | 22 | 21 | 6 | 20,8 | 13.2 | »7,9 | 7,2 | Halmstads. |
57 | 16 | 34 | 7 | 59 | 11 | 54 | 11 | 54 | 13 | 65 | 3 | 42 | 9 | 54 | 3 | 43.5 | 12,1 | 4°, 9 | 6,4 | Kalmar. |
45 | 17 | 63 | 17 | 28 | 17 | 45 | 16 | 49 | 18 | 36 | 15 | 38 | 22 | 54 | 14 | 42.3 | 22,3 | 47,9 | »9,7 | Karlstads. |
22 | 8 | 20 | 2 | 32 | 9 | 23 | 6 | 22 | 2 | 29 | 2 | 31 | 6 | 20 | — | 22,5 | 6,7 | 20,9 | 4,1 | Hernösands. |
11 | 5 | 23 | 4 | 33 | 7 | 12 | 7 | 19 | n | 26 | 2 | 9 | 10 | 24 | 6 | 16,0 | 6,7 | 15,2 | 5-2 | Östersunds. |
28 | 7 | 24 | 10 | 20 | 5 | 27 | 3 | 23 | 6 | 21 | 4 | 12 | 2 | 18 | 8 | 20,5 | 6,0 | 21,5 | 5,6 | Umeå. |
8 | 2 | 12 | 3 | 10 | 2 | 8 | — | 3 | 4 | 12 | 1 | 6 | 4 | 4 | 1 | 7,3 | 3,0 | 8,1 | »,7 | Luleå. |
10 | 20 | 6 | 8 | 7 | 14 | 8 | 10 | 5 | 15 | 5 | 10 | 9 | 25 | 5 | 9 | 8.7 | 16,3 | 7,3 | 8,0 | Sundsvalls. |
27 | 12 | 22 | 11 | 17 | 22 | 23 | 4 | 30 | 11 | 14 | 16 | 12 | 13 | 25 | 11 | 19,8 | 18,8 | 18,0 | 12,9 | Yisbv. |
1,042 624 | 1,026 425 | 1,025 707 991 410 | 1,028 | 709 98l|449|958 737 | 1,032)448 | 896,8) 636,2 | tf ''*+■ 00 | 396,6 |
| |||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Medeltalens medeltal | OQ 6 | 1 *8,2 | 1 26,5 | 1 i»,3 |
|
ai
Is
I
f
i
1
3
1
F
F
2,
4f
3r
2
4
C
?''
2
c
t J 1 3'' -
.
2
Kap. II. Tab. 2.
Antal latinare och Realister i klass IT
Läroverk. | 18 74. | 18 7 5. | 18 7 6. | 18 7 7. | 1878. | |||||||||||||||
Kl. IV. | Kl | V. | Kl. IV. | Kl | V. | Kl | IV. | Kl | V. | Kl. IV. | Kl | V. | Kl | IV. | Kl. V. | |||||
L. | It. | 1. | It. | L. | R. | L. | R. | L. | It. | L. | It. | L. | R. | I,. | It. | I. | R. | L. | R. | |
Stockholm, Jakobs .......... | It | 22 | 11 | 8 | 11 | 28 | 10 | 15 | 6 | 25 | 9 | 21 | 5 | 23 | 7 | 12 | 6 | 31 | 5 | 12 |
» Katarina........ | 30 | 26 | 18 | 17 | 22 | 45 | 22 | 15 | 17 | 41 | 19 | 32 | 20 | 48 | 12 | 31 | it; | 36 | 23 | 29 |
» Ladugårdslands | 5C | 26 | 24 | 12 | 3( | 34 | 43 | 11 | 28 | 47 | 27 | 24 | 29 | 50 | 24 | 31 | 37 | 37 | 27 | 27 |
Norrtelje....................... | 8 | 6 | 2 | 1 | 7 | 5 | 6 | 3 | 3 | 1 | 7 | 4 | 5 | — | 3 | — | 5 | 2 | 5 | _ |
Enköpings..................... | 6 | 4 | 4 | 1 | 4 | 2 | 6 | 2 | 10 | — | 3 | 1 | 12 | 3 | 8 | 1 | 12 | 3 | 10 | 1 |
Söderhamns................... | — | — | — | — | 5 | 8 | 6 | 1 | 2 | 4 | 7 | 1 | G | 5 | 2 | 1 | 9 | 4 | 5 | 3 |
Eksjö........................... | 13 | .0 | 9 | 7 | 15 | 12 | 8 | 2 | 8 | 18 | 12 | 8 | 6 | 20 | 8 | 10 | 20 | 17 | 5 | 11 |
Vadstena ...................... | - | — | - | — | 3 | 4 | — | - | 7 | 5 | 3 | 3 | 9 | 7 | 6 | 5 | 22 | 8 | 9 | 4 |
Mariestads..................... | 8 | 2 | 6 | — | 5 | 7 | 7 | — | 8 | 8 | 4 | 4 | 7 | 4 | 6 | 6 | 8 | 8 | 7 | 2 |
Borås........................... | 5 | 7 | 6 | 6 | 4 | 10 | G | 7 | 3 | 10 | 4 | 7 | 4 | 12 | 2 | i | 4 | 13 | 4 | 5 |
Lidköpings.................... | 7 | 9 | 1 | 6 | 7 | 8 | 6 | 6 | 4 | 11 | 8 | 4 | 5 | 13 | 3 | 8 | 8 | 13 | 5 | 10 |
Sköfde ......................... | - | — | — | - | 10 | G | — | — | 5 | 10 | 10 | 5 | 13 | 15 | 6 | 7 | 15 | 11 | 10 | 9 |
Eskilstuna..................... | 5 | 9 | 4 | - | 4 | 9 | 2 | 3 | 7 | 9 | 4 | 7, | 5 | 7 | 4 | 5 | 3 | 15 | 3 | 5 |
Arboga......................... | 7 | 4 | 3 | — | 5 | 8 | 5 | 2 | 3 | 7 | 5 | 6 | 3 | 5 | 1 | 7 | 6 | 9 | 3 | 4 |
Ystads....................... | 18 | 4 | 12 | 7 | 10 | 10 | 15 | 1 | 10 | 16 | 10 | 5 | 12 | 14 | 9 | 9 | 10 | 14 | 11 | 10 |
Karlshamns............ | 8 | 9 | 3 | 2 | 3 | 8 | 6 | 5 | 6 | 2 | 4 | 8 | 5 | 5 | 6 | 2 | 5 | 10 | 5 | 4 |
Landskrona ................. | 9 | — | 7 | 2 | 6 | 3 | 7 | — | 10 | 10 | 6 | 1 | 16 | 3 | 9 | 2 | 11 | 14 | 8 | 1 |
Göteborgs...................... | 2 | 5 | 2 | 7 | 6 | 12 | 1 | 1 | — | 13 | 6 | 4 | 3 | 13 | — | 6 | 3 | 13 | 2 | 8 |
Uddevalla ..................... | 9 | 10 | 10 | 4 | 9 | 7 | 8 | 8 | 5 | 6 | 8 | 10 | 5 | 13 | 4 | 3 | 15 | 9 | 7 | 5 |
Oskarshamns ............ | — | — | — | — |
| — | — | — | — | — | — | — | — | 11 | — | — | _ | 6 | _ | 7 |
Kristinehamns................ | 3 | 6 | 3 | 5 | 5 | 6 | 2 | 2 | 10 | 11 | 3 | 3 | 6 | 9 | 7 | 8 | 11 | 8 | 6 | 9 |
Piteå ......................... | 4 | — | 5 | — | 2 | 9 | 4 | — | 4 | 8 | 2 | 8 | 2 | 7 | 4 | 5 | 6 | 8 | 2 | 5 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Summa I202| 154| 130{ 84||l73|24l|l70| 84 156 202161 106 I7s 2^7 131 lö«23!l 2«0il0ö!17l
3
och T vid de femklassiga läroverken.
1 8 79. | 1 8 SO. | 188 1. | 1882. | 188 3. |
| Me | d e 1 t a 1. |
| ||||||||||||||||
Kl.IV. | Kl | V. | Kl. | IV. | Kl | V. | Kl. IV. | Kl | V. | Kl. IV. | Kl. V. | Kl. IV. | Kl. | V. | Kl. | IV. | Kl | V. | C/3 P | |||||
L. | R. | I. | R. | L. | R. | L. | R. | L. | R. | L. | R. | L. | R. | L. | R. | L. | R. | L. | R. | L. | R. | Ii. | R. | B p |
10 | 27 | 2 | 22 | 9 | 26 | 9 | 13 | 9 | 20 | 11 | 9 |
| 17 |
| 12 | _ | 21 | _ | 7 | 8,3 | 24,0 | 8,0 | 13,1 | 53,4 |
26 | 39 | 11 | 23 | 30 | 41 | 12 | 23 | 16 | 31 | 18 | 23 | 9 | 25 | 8 | 20 | 16 | 14 | 7 | 21 | 20,2 | 34,6 | 15,0 | 23,4 | 93,2 |
38 | 30 | 34 | 25 | 39 | 44 | 22 | 14 | 38 | 50 | 33 | 27 | 40 | 41 | 39 | 24 | 30 | 48 | 38 | 24 | 35,9 | 40,7 | 31.1 | 21,8 | 129,5 |
8 | 2 | 4 | 1 | 4 | 7 | 7 | 1 | 8 | 2 | 5 | 3 | 10 | 8 | 8 | 1 | 7 | 8 | 6 | 3 | 6,5 | 4,i | 5,3 |
| 17,6 |
12 | 5 | 11 | 2 | 4 | 7 | 9 | 3 | 1 | 10 | 5 | 3 | 2 | 4 | 1 | 6 | 8 | 5 | 3 | 1 | 7,i | 4,3 | 6,0 | 2,1 | 19,5 |
3 | 9 | 4 | 2 | 5 | 6 | 5 | 5 | 6 | 5 | 6 | 2 | 8 | 5 | 5 | 8 | 4 | 7 | 9 | 3 | 5,3 | 5,9 | 5,4 | 2,3 | 18,9 |
12 | 9 | 1.8 | 15 | 16 | 8 | 12 | 7 | 16 | 11 | 12 | 5 | 31 | 3 | 10 | 5 | 17 | 4 | 23 | 2 | 15,4 | 10,7 | 11,7 | 7,2 | 45,0 |
19 | 7 | 13 | 7 | 12 | 9 | 14 | 3 | 7 | 6 | 7 | 5 | 7 | 5 | 11 | 2 | 11 | 12 | 6 | 4 | 10,8 | 7,0 | 8,6 | 4,1 | 30,5 |
10 | 8 | 7 | 4 | 11 | 2 | 7 | 4 | 2 | 11 | 8 | 2 | 5 | 3 | 2 | 7 | 6 | 5 | 6 | 4 | 7,0 | 5,8 | 6,0 | 3.3 | 22,1 |
2 | 18 | 2 | 6 | 6 | 5 | 1 | 11 | 6 | 13 | 4 | 1 | 5 | 8 | 7 | 6 | — | 8 | 5 | 1 | 3,9 | 10,4 | 4,1 | 5,7 | 24,i |
8 | 6 | 8 | 14 | 5 | 11 | 8 | 5 | 8 | 18 | 5 | 10 | 2 | 17 | 4 | 7 | 4 | 13 | 2 | 12 | 5,8 | 11,9 | 5,o | 8,2 | 30,9 |
9 | 17 | 14 | 10 | 8 | 11 | 11 | 11 | 11 | 6 | 7 | 4 | 5 | 7 | 10 | 3 | 9 | 7 | 6 | 4 | 9,4 | 10,0 | 9,3 | 6,6 | 35,3 |
4 | 4 | 3 | 9 | 2 | 12 | 5 | 5 | 7 | 8 | 2 | 6 | 6 | 12 | 4 | 5 | 8 | 6 | 5 | 6 | 5,1 | 9,1 | 3,6 | 5,1 | 22,9 |
7 | 8 | 5 | 1 | 3 | 5 | 4 | 5 | 4 | 8 | 3 | 5 | 4 | 12 | 4 | 6 | 4 | 13 | 5 | 10 | 4,6 | 7,9 | 3,8 | 4,6 | 20,9 |
10 | 6 | 12 | 10 | 6 | 12 | 11 | 4 | 13 | 13 | 7 | 9 | 15 | 16 | 11 | 5 | 14 | 12 | < 17 | 11 | 11,8 | 11,7 | 11,5 | 7,1 | 42,1 |
3 | 14 | 5 | 6 | 7 | 15 | 3 | 9 | 9 | 11 | 6 | 10 | 11 | 13 | 10 | 9 | 16 | 19 | 6 | 7 | 7,3 | 10,6 | 5,4 | 6,2 | 29,5 |
14 | 15 | 10 | 9 | 9 | 8 | 17 | 9 | 12 | 6 | 11 | 2 | 14 | 10 | 7 | 2 | 10 | 16 | 11 | 2 | 11,1 | 8,5 | 9,3 | 3,0 | 31,9 |
7 | 24 | 7 | 3 | 8 | 13 | 8 | 13 | 6 | 16 | 7 | 13 | 11 | 21 | 6 | 9 | 10 | 21 | 7 | 14 | 5,6 | 15,i | 4,6 | 7,8 | 33,i |
9 | 15 | ii | 6 | 12 | 9 | 9 | 7 | 14 | 5 | 11 | 7 | 8 | 19 | 9 | 6 | 14 | 5 | 5 | 11 | 10,0 | 9,8 | 8,2 | 6,7 | 34,7 |
— | 13 | — | 4 | — | 15 | — | 7 | — | 10 | — | 5 | — | 11 | — | 6 | — | 14 | — | 7 | — | 11,4 | — | 1,0 | 17,4 |
8 | 11 | 10 | G | 9 | 8 | 8 | 8 | 7 | 10 | 9 | 8 | 3 | 8 | 4 | 2 | 6 | 5 | 3 | 2 | 6,8 | 8,2 | 5,5 | 5,3 | 25,8 |
6 | 4 | 3 | 5 | 5 | 5 | 5 | 1 | 4 | 9 | 2 | 1 | 4 | 5 | 2 | 8 | 2 | 6 | 4 | 4 | 3,9 | 6,1 | 3,3 | 3,7 | 17,o |
5 | 2 | 4 | 1 | 6 | 4 | 2 | — | 9 | 2 | 3 | 2 | 5 | 1 | 5 | — | 6 | — | 1 | 1 | 6,3 | 1,7 | 3,0 | 0,7 | 11,7 |
230 | 293 198|l91 210 283 189 168 213 28l|l82 | 162)205 27l|l07 154 202 299 175|l01 | 201,4 | 203,1 | 166,8 | 150,7 | — | |||||||||||||||||
Medeltalens | medeltal för alla läroverken____ |
|
|
|
|
|
|
|
|
| 9,2 | 11,5 | 7,6 | 6,6 | — | |||||||||
| » |
|
| » |
|
| „ |
| * | utom | Stockholmsläroverken____ |
|
| 7,2 | 8,2 | 5,9 | 4,6 | — |
Bilagor till Kap. III.
Tab. 1—45.
6
Kap. III.
Tab. 1. Helsotillståndet vid samtliga
Klass. | Antal lärjungar. | I allmänhet friska. | Långvarigare sjuka. | Ej angifue. ] 1 | % i allmänhet friska. | % långvari-gare sjuka. | Bleksot. | Näsblod. | i 2! CD n> cfc'' t? n | Bristande matlust. |
Latin!!». VII: 2............... | 566 | 235 | 331 |
| 41.5 | 58,5 | 64 | 38 | 20 | 13 |
» VII: 1.............. | 602 | 252 | 349 | i | 41.9 | 53,! | 75 | 49 | 18 | 14 |
» VI: 2............... | 854 | 404 | 450 |
| 47.3 | 52.7 | 115 | 55 | 18 | 12 |
» VI: 1................ | 961 | 483 | 477 | i | 50.3 | 49.7 | 117 | 69 | 20 | 16 |
Summa | 2,983 | 1.374 | 1,607 | 2 | 46,1 | 53.9 | 37! | 211 | 76 | 55 |
Procent sjukdomar | — | — | — | — | — |
| 12,4 | 70 | 2,6 | 1,8 |
» V..................... | 976 | 528 | 440 | 8 | 54» 5 | 45.5 | 126 | 68 | 18 | 32 |
.1 i V ................... | 1,017 | 570 | 446 | 1 | 56,1 | 43.9 | 132 | 43 | 14 | 30 |
Summa | 1,993 | 1,098 | 880 | 9 | 55.3 | 44.7 | 258 | 11! | 32 | 62 |
Procent sjukdomar | — | — | — | — |
|
| 13,0 | 5.6 | 1,6 | 3.> |
ReaUin. VII: 2 ............... | 176 | 88 | 88 | _ | 50,0 | 50,0 | 13 | 10 | 9 | 2 |
VII: 1________________ | 156 | 80 | 75 | 1 | 51,6 | 48,4 | 17 | 10 | 3 | 1 |
» VI: 2 ................ | 186 | 112 | 74 | — | 00,2 | 39.8 | 17 | 10 | — | 2 |
» VI: 1 ................ | 229 | 142 | 87 | — | 62,0 | 38,0 | 17 | 11 | 2 | 7 |
Summa | 747 | 422 | 324 | 1 | 50,6 | 43.4 | 04 | 4! | 7 | 12 |
Procent sjukdomar | — | — | — | — | — | 8,6 | 5.5 | °,9 | 1,6 | |
» V ............. | 412 | 267 | 144 | 1 | 65,0 | 35.o | 37 | 24 | 6 | 2 |
TV .................... | 649 | 401 | 247 | 1 | 61,9 | 38,1 | 69 | 32 | 5 | 201 |
Summa | 1,061 | 068 | 391 | 2 | 63,1 | 36-9 | 100 | 50 | 11 | 22 |
Procent sjukdomar | — | — | — | — |
|
| IO,o | 5.3 | 1,0 | 2,1 |
Gemensamma lin. III..... | 1,644 | 933 | 710 | 1 | 56,8 | 43.2 | 228 | 106 | 31 | 63 |
» » II......... | 1,607 | 947 | 659 | 1 | 59,° | 41,0 | 218 | 103 | 43 | 88 |
» ■ 1 .......... | 1,192 | 743 | 448 | 1 | 62.4 | 37.6 | 179 | 65 | 22 | 55 |
Summa | 4,443 | 2,023 | 1,817 | 3 | 59.1 | 4°. 9 | 625 | 274 | 96 | 206 |
Procent sjukdomar | — | — | — | — |
| 14.1 | 6,2 | 2,2 | 4.6 | |
Samtliga klasser: | 2,983 | 1,374 | 1,607 | 2 | 46,1 | 53-9 | 371 | 211 | 76 | 55 |
» V—IV....... | 1,993 | 1,098 | 886 | 9 | 55.3 | 44.7 | 258 | in | 32 | 62 |
Reallin. VII: 2—VI: 1 | 747 | 422 | 324 | 1 | 56.4 | 43.6 | 64 | 41 | 7 | 12 |
» V—IV....... | 1,061 | 668 | 391 | 2 | 63,1 | 36,9 | 106 | 56 | 11 | 22 |
Gemensamma lin. III—I... | 4,443 | 2,623 | 1,817 | 3 | 59.- | 40,9 | 625 | 274 | 96 | 206 |
Summa | 11,227 | 6,185 | 5.025 | 17 | 55,2 | 44,8 | 1,424 | 093 | 222 | 357 |
Procent sjukdomar | — | — | — | — |
|
| 12,7 | 6,2 | 2,0 | 3.2 |
Hela latinlin. VII: 2—IV... | 4,976 | 2,472 | 2,493 | 11 | 49.* | 50,2 | 629 | 322 | 108 | 117 |
Procent sjukdomar | — | — | — |
| — | 12.7 | 6.5 | 2,2 | 2,4 | |
» reallin. VII: 2—IV____ | 1,808 | 1,090 | 715 | 3 | 60,4 | 39.6 | 170 | 97 | 18 | 34 |
Procent sjukdomar | — | — | — | — | — | 9.4 | 5.4 | 1,0 | *■9 | |
Gemensamma lin. III—I____ | 4,443 | 2,623 | 1,817 | 3 | 59.'' | 40,9 | 625 | 274 | 96 | 206 |
Procent sjukdomar | — |
|
|
|
| 14.1 | 6,2 | 2,2 | 4.6 |
7
högre allmänna läroverk.
Hufvudvärk. | Närsynthet. | Annan ögonsj ukdom. | Zg C:-n; OQ 3" g. CD | Skrofler. | Annan långvarigare sjukdom. | Summa långvarigare sjukdomar. | % långvariga- re sjukdomar. | Tillfälligt sjuka lärjungar. | % tillfälligt sjuka lärjungar. | Summa lång-varigt ock till-fälligt sjuka | % långvarigt |
52 | 211 | 32 | 7 | 5 | 71 | 513 | 90,6 | 34 | 6,0 | 339 | 59,9 |
90 | 196 | 32 | 6 | 8 | 75 | 563 | 93-5 | 30 | 5.0 | 357 | 59,3 |
118 | 210 | 55 | 12 | 16 | 103 | 714 | 83,6 | 41 | 4.8 | 464 | 54,3 |
129 | 225 | 41 | 15 | 15 | 102 | 749 | 77-9 | 42 | 4.4 | 500 | 52,0 |
389 | 842 | 100 | 40 | 44 | 351 | 2,539 | 85,1 | in | 4.9 | 1,660 | 55,6 |
13,0 | 28,2 | 5.4 | 1.3 | 1.5 | 11,8 | — | — | — | — |
|
|
129 | 167 | 42 | 12 | 30 | 96 | 720 | 74.4 | 37 | 3.8 | 456 | 47,1 |
153 | 100 | 52 | 12 | 37 | 99 | 672 | 66.0 | 60 | 5-9 | 467 | 45,9 |
282 | 207 | 94 | 24 | 07 | 195 | 1,392 | 70,2 | 97 | 4,9 | 923 | vy-i ''C |
14.2 | 13.5 | 4.8 | 1,2 | 3.4 | 9.8 | — | — | — | — |
|
|
! 21 | 37 | 10 | 10 | 2 | 28 | 135 | 76,6 | 1 | 0,6 | 89 | 50,6 |
13 | 41 | 6 | 5 | 1 | 19 | 316 | 74-4 | 2 | 1.3 | 76 | 48,7 |
18 | Öl | 9 | 6 | 2 | 20 | 115 | 61,9 | 6 | 3.2 | 78 | 41,9 |
25 | 45 | 8 | 2 | 4 | 39 | 140 | 61,1 | 14 | 6,1 | 94 | 41,0 |
77 | 154 | 33 | 23 | 9 | 80 | 500 | 67,3 | 23 | 3-, | 337 | 45,2 |
10.3 | 20,7 | 4.4 | 3.i | 1,2 | 11.5 | — | — | — |
|
| ~~ |
40 | 52 | 22 | 4 | 7 | 25 | 219 | 53.3 | 17 | 4,1 | 153 | 37,2 |
; 83 | 58 | 29 | 19 | 18 | 57 | 390 | 60,1 | 21 | 3.2 | 257 | 39.6 |
123 | l!0 | 51 | 23 | 25 | 82 | 009 | 57.5 | 38 | 3,6 | 410 | CO •^4 |
11,6 | 10,4 | 4.8 | 2,2 | 2,4 | 7.7 | — | — | — | — | — |
|
261 | 158 | 85 | 23 | 60 | 148 | 1,103 | 70.7 | 89 | 5.4 | 742 | 45.i |
243 | 103 | 93 | 30 | 54 | 128 | 1.103 | 68,6 | 101 | §73 | 701 | 43.6 |
140 | 72 | 48 | 10 | 43 | 115 | 749 | 62,8 | 76 | 6,4 | 485 | 40,8 |
011 | 333 | 220 | 03 | 157 | 391 | 3,015 | 67.9 | 200 | 6,0 | 1,028 | 43,4 |
14.5 | 7.5 | S.i | 1.4 | 3.5 | 8,2 | — |
|
| ~ |
|
|
389 | 842 | 160 | 40 | 44 | 381 | 2,539 | 85,1 | 147 | 4,9 | 1,660 | 55,6 |
2^2 | 267 | 94 | 24 | 67 | 195 | 1,392 | 70,1 | 97 | 4.9 | 923 | 46.5 |
77 | 154 | 33 | 23 | 9 | 86 | 506 | 68,1 | 23 | 35 | 337 | 45.2 |
123 | no | 51 | 23 | 25 | 82 | 609 | 57,5 | 38 | 3,6 | 410 | 38,7 |
644 | 333 | 226 | 63 | 157 | 391 | 3,015 | 67.9 | 266 | 6,0 | 1,928 | 43,4 |
1,515 | 1,700 | 504 | 173 | 302 | 1,105 | 8,001 | 71,9 | 571 | 5,1 | 5,258 | 46,8 |
13,5 | IS.» | 5.° | >.5 | 2,7 | 9.9 | — | — | — |
|
| ~~ |
671 | 1,109 | 254 | 64 | in | 546 | 3,931 | 79.2 | 244 | 4,9 | 2,583 | 52,0 |
13.5 | 22,3 | 5.i | !>3 | 2,2 | 11,0 | — | — | — | — | — |
|
200 | 264 | 84 | 46 | 34 | 168 | 1,115 | 61,8 | 61 | 3,4 | 747 | 4!>4 |
I 1,1 | 14,6 | 4.7 | z.5 | 1.9 | 9.3 | — | — | — | — | — | — |
644 | 333 | 226 | 63 | 157 | 391 | 3,015 | 67.9 | 266 | 6,0 | 1,938 | 43,6 |
14.5 | 7.5 | 5.» | 1.4 | 3.5 | 8,8 | — | — | — | — | — | — |
8
Kap. III. Tab. 1 a. Helsotillståndet vid samtliga högre allmänna
läroverk dels med inräkning, dels med frånräkning af
närsyntheten.
Klass. | Antal lärjungar. | I allmänhet friska. | Långvarigare sjuka. | Ej angifne. | Med inräk-ning af när-synthet. | Med från-räkning af | Antal enstaka närsynte. | % enstaka närsynte. | ||
% i allmänhet | % långvarigare J sjuka. | % i allmänhet | % långvarigare | |||||||
Latinlinien VII: 2.......... | 566 | 235 | 331 | _ | 4*>5 | 58,5 | 63,1 | 36,9 | 122 | 21,6 |
» VII: 1.......... | 602 | 252 | 349 | i | 41 >9 | 58,1 | 59,5 | 4°, 5 | 106 | 17,6 |
» VI: 2............ | 854 | 404 | 450 | — | 47.3 | 52.7 | 61,4 | 38,6 | 120 | 14,1 |
» VI: 1............ | 961 | 483 | 477 | i | 50.3 | 49.7 | 65,3 | 34.7 | 144 | 15,0 |
Summa | 2,983 | 1,374 | 1,007 | 2 | 46,1 | 53-9 | 6z,6 | 37,4 | 482 | 16,5 |
» V........... | 976 | 528 | 440 | 8 | 54.5 | 45.5 | 63,4 | 36,6 | 86 | 8,9 |
» IV............ | 1,017 | 570 | 446 | 1 | 56.i | 43.9 | 62.6 | 37,4 | 66 | 6,5 |
Summa | 1,993 | 1,098 | 886 | 9 | 55.3 | 44.7 | 63,0 | 37>° | 152 | 7,7 |
Reallinien VII: 2............. | 176 | 88 | 88 | — | 50,0 | £0,0 | 61,4 | 38,6 | 20 | 11,4 |
» VII: 1............. | 156 | 80 | 75 | 1 | 51.6 | 48,4. | 66,4 | 33,6 | 23 | 14,8 |
» VI: 2............. | 186 | 112 | 74 | — | 60,2 | 39.8 | 68,3 | 3'',7 | 15 | 8,1 |
» VI: 1............. | 229 | 142 | 87 | — | Ov N b | 38,0 | 74,2 | 23,8 | 28 | 12,2 |
Summa | 747 | 422 | 324 | 1 | 56,6 | 43,4 | 68,1 | 31,9 | 86 | 11,5 |
» V............. | 412 | 267 | 144 | 1 | 65.° | 35,o | 73,3 | 26,7 | 34 | 8,3 |
» IV............. | 649 | 401 | 247 | 1 | 61,9 | 38,1 | 67,1 | 3z,9 | 34 | 5,* |
Summa | 1,00! | 608 | 391 | 2 | 63,1 | 36,9 | 69,5 | 30,5 | 08 | 6,4 |
Gemensamma linien III | 1,644 | 933 | 710 | 1 | 56,8 | 43,2 | 62,0 | 38,0 | 85 | 5,^ |
» » ii..... | 1,607 | 947 | 659 | 1 | 59.0 | 41,0 | 62,4 | 37,6 | 54 | 3,4 |
» » i..... | 1,192 | 743 | 448 | 1 | 62,4 | 37,6 | 65,6 | 34,4 | 38 | 3.1 |
Summa | 4,443 | 2,023 | 1,817 | 3 | 59.i | 4°, 9 | 63,1 | 36,9 | 177 | 4,° |
Samtliga klasser: |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Latinlinien VII: 2—VI: l ... | 2,983 | 1,374 | 1,607 | 2 | 46,1 | 53,9 | 6z,6 | 37,4 | 492 | 16,5 |
» v—IV... | 1,993 | 1,098 | 886 | 9 | 55.3 | 44,7 | é>3,° | 37,° | 152 | 7,7 |
Reallinien VII: 2—VI: l ... | 747 | 422 | 324 | 1 | 56.6 | 43,+ | 68,1 | 31,9 | 86 | 11,5 |
» V—IV ... | 1,061 | 668 | 391 | 2 | 63,1 | 36,9 | 69,5 | 3°,5 | 68 | 6,4 |
Gemensamma linien III—I. | 4,443 | 2,623 | 1.817 | 3 | 59.i | 4°,9 | 63, r | 36.9 | 177 | 4,0 |
Summa | 11,227 | 6,185 | 5,025 | 17 | 55.2 | 44,3 | 63,9 | 36,1 | 075 | 8,7 |
Hela latinlinien VII: 2—IV | 4,976 | 2,472 | 2.493 | 11 | 49.8 | JO, 2 | 62,8 | 37,2 | 644 | 13,0 |
» reallinien VII: 2—IV | 1,808 | 1,090 | 715 | 3 | 60,4 | 39-6 | 68, 9 | 3M | 154 | 8,5 |
Gemensamma linien III—I. | 4,443 | 2,623 | 1,817 | 3 | 59.'' | 40,9 | 63,0 | 37,° | 177 | 3,9 |
10
Kap. III. Tab. 2. Helsotillståndet vid samtliga
Klass. ! | Antal lärjungar. | I allmänhet friska. | Långvarigare sj lika. | Ej angifue. | % i allmänhet friska. | % långvarigare sjuka. | Bleksot. | g er cT eu | fe! ce < ro 7Q* E3- ct | Bristande matlust. |
i Latinlin. V..................... | 165 | 87 | 78 | _ | S2>7 | 47.3 | 21 | 9 | 5 | 6 |
» IV.................... | lort | 103 | 96 | — | ;i,s | 48,2 | 29 | 11 | 7 | 7 |
Summa | Stil | 190 | 174 | — | 52,2 | 47.8 | 50 | 20 | 12 | 13 |
| Procent sjukdomar............ | — | — | — | — | — | — | 13,7 | 5,5 | 3,3 | .3,6 |
Reallin. V...................... | 145 | 83 | 61 | i | 57.6 | 42,4 | 12 | 7 | 1 | 4 |
» IV..................... | 251 | 138 | 113 | — | 55.0 | 45.0 | 24 | 16 | 2 | 7 |
Summa | 3S6 | 221 | 174 | i | 55.9 | 440 | 36 | 23 | 3 | 11 |
Procent sjukdomar............ | — | — | — | — | — | — | 9,i | 5,8 | 0,8 | 2,8 |
Gemens, lin. III............... | 549 | 290 | 245 | 14 | 54>2 | 45,8 | 69 | 36 | 16 | 21 |
» » ii............... | 581 | 331 | 241 | 9 | 57.9 | 42,1 | 89 | 40 | 25 | 35 |
» » I | 552 | 323 | 228 | 1 | 58,6 | 4'',4 | 80 | 22 | 8 | 31 |
Summa | 1,682 | 944 | 714 | 24 | 56,9 | 430 | 238 | 98 | 49 | 87 |
Procent sjukdomar............ | — | — | — | — | — | — | •4''3 | 5,9 | 3,o | 5,2 |
Samtliga klasser: |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Latinlin. V—IV............... | 364 | 190 | 174 | — | 52,2 | 47,8 | 50 | 20 | 12 | 13 |
Eeallin. V—IV .............. | 396 | 221 | 174 | 1 | 55.9 | 44,1 | 36 | 23 | 3 | 11 |
Gemens. Hd. III—I.......... | 1,682 | 944 | 714 | 24 | 56.9 | 43.i | 238 | 98 | 49 | 87 |
Summa | 2,412 | 1,355 | 1,062 | 25 | 56.1 | 43,9 | 324 | 141 | 64 | in ; |
Procent sjukdomar............ | — | — | - | — | — | — | >3,4 | 5,8 | 2,6 | 4,6 |
11
femklassiga läroverken.
< p: | Närsynthet. | Annan ögon- sjukdom. | -i *< C:CR 2. *■* 3’ ep ce | Skrofler. | Annan lång- varig sjukdom. | Summa långvarigare sjukdomar. | ce ,_, {=’ ?r - g-2 3 5. 2 *5 . • » 0 | Antal till- fälligt sjuka | % tillfälligt sjuka lärjungar. | Summa lång-varigt och till-fälligt sjuka. | % långvarigt |
19 | 39 | 10 | 2 | 2 | 19 | 132 | 80,0 | 12 | 7,3 | 80 | 48,5 |
30 | 23 | 6 | 1 | 3 | 24 | 141 | 70,9 | 10 | 5,° | 101 | 50,8 |
49 | 92 | 16 | 3 | 5 | 43 | 273 | 75,° | 22 | 6,0 | 181 | 49,7 |
13,5 | 17,0 | 4,4 | 0,8 | *>4 | 11,8 |
|
|
|
|
|
|
15 | 24 | 4 | 1 | 2 | 15 | 85 | 58,6 | 5 | 3,5 | 62 | 42,8 |
36 | 27 | 18 | 1 | 7 | 24 | 162 | 64-5 | 11 | 4,4 | 120 | 47,8 |
51 | 51 | 22 | 2 | o | 39 | 247 | 62,4 | 16 | 4,0 | 182 | 45-9 |
12,9 | 12,9 | 5,5 | °,5 | 2,3 | 9,8 |
|
|
|
|
|
|
79 | 62 | 21 | 6 | 24 | ■ 47 | 381 | 69,4 | 31 | 5,6 | 257 | 46.8 |
96 | 42 | 26 | rf i | 20 | 63 | 443 | 76,2 | 33 | 5,7 | 258 | 44-4 |
78 | 33 | 27 | 12 | 19 | 51 | 361 | 65,4 | 33 | 6,1 | 246 | 44,6 |
253 | 137 | 74 | 25 | 93 | 191 | 1,185 | 7i,5 | 97 | 5,9 | 761 | 45,9 |
>5,3 | 8,3 | 4,5 | 1,5 | 3,8 | 9,7 |
|
|
|
|
|
|
49 | 62 | 16 | 3 | 5 | 43 | 273 | 75,° | 22 | 6,0 | 181 | 49,7 |
51 | 51 | 22 | 2 | 9 | 39 | 247 | 624 | 16 | 4,° | 182 | 45,9 |
253 | 137 | 74 | 25 | 63 | 161 | 1,185 | 7°, 5 | 97 | 5,8 | 761 | 45-2 |
353 | 250 | 112 | 30 | 77 | 243 | 1,705 | 7°,5 | 135 | 5,6 | 1,124 | 46,5 |
14,6 | 10,3 | 4,6 | 1,3 | 3,2 | 10,1 |
|
|
|
|
|
|
12
Kap. III. Tab. 2 a. Helsotillståndet Tid samtliga femklassiga
läroverk dels med inräkning, dels med frånräkning af när
syntheten.
Klass. | Antal lärjungar. | I allmänhet friska. | Långvarigare sjuka, | Ej angifne. | Med inräk-ning af när-synthet. | Med från-räkning af | Antal enstaka närsynte. | % enstaka närsynte. | ||
% i allmänhet | % långvarigare | % i allmänhet | % långvarigare 1 sjuka. | |||||||
Latinlinien V.................. | 165 | 87 | 78 | _ | 52,7 | 47,3 | 64,8 | 35,2 | 20 | I2,i |
» IV.................. | 199 | 103 | 96 | — | 51.8 | 48,2 | 60,3 | 39,7 | 17 | 8,5 |
Summa | 304 | 190 | 174 | — | 52,2 | 47,8 | 62,4 | 37,6 | 37 | 10,2 |
Ileallinien V................... | 145 | 83 | 61 | i | 57,6 | 42,4 | 70,8 | 29,2 | 19 | 13,2 |
» IV................... | 251 | 138 | 113 | — | 55.o | 45,0 | 62,6 | 37,4 | 19 | 7,6 |
Summa | 390 | 221 | 174 | i | 55,9 | 44,1 | 65,5 | 34,5 | 38 | 9,6 |
Gemensamma linien III..... | 549 | 290 | 245 | 14 | 54>2 | 45,8 | 61,5 | 38,5 | 39 | 7,3 |
>» „ ii..... | 581 | 331 | 241 | 9 | 57,9 | 42,1 | 60,7 | 39,3 | 16 | 2,8 |
» » i..... | 552 | 523 | 228 | 1 | 58,6 | 4J,4 | 61,5 | 38,5 | 16 | 2,9 |
Summa | 1,682 | 944 | 714 | 24 | 56,9 | 43,1 | 61,2 | 38,8 | 71 | 4,3 |
Samtliga klasser: |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Latinlinien V—IV. | 364 | 190 | 174 | — | 52,2 | 47,8 | 62,4 | 37,6 | 37 | 10,2 |
Reallinien V—IV. | 396 | 221 | 174 | 1 | 55,9 | 44-1 | 65,5 | 34,5 | 38 | 9,6 |
Gemensamma linien III—I. | 1,682 | 944 | 714 | 24 | 56,9 | 43,i | 61,2 | 38,8 | 71 | 4,3 |
Summa | 2,442 | 1,355 | 1,002 | 25 | 56,1 | 43,9 | 62,1 | 37,9 | 140 | 6,„ |
14
Kap. III. Tab. 3. Helsotillståndet vid samtliga
Klass. | Antal lärjungar. | I allmänhet friska. | Långvarigare sjuka. | Ej angifne. | % friska. | % långvarigt | g ce PT- O | Näsblod. | Nervretlighet. | Bristande matlust. |
Latinlin. V............... | 10 | 3 | 7 | _ | 5°.o | 70,0 | 4 |
|
|
|
» IV .................. | 36 | 20 | 16 | — | 55-6 | 44,4 | 11 | 1 | 1 | 1 |
Summa | 40 | 23 | 23 | — | SO,o | 0 cf | 15 | 1 | 1 | 1 |
Procent sjukdomar............ | — | - | — | — | — | — | 32,6 | 2,2 | 2,2 | 2,2 |
Reallin. V .................. | 2 | — | 2 | — | — | IOO,O | _ | _ | _ |
|
.» IV .......... | 29 | 13 | 16 | — | 44,8 | 55,2 | 4 | 2 | 1 | 1 |
Summa | 3! | 13 | 18 | — | 41,9 | ''-n CO | 4 | 2 | 1 | 1 |
Procent sjukdomar....... | — | — | — | — | — | — | 12.9 | 6,5 | 3,^ | 3=2 |
Gemens, lin. III.......... | 185 | 115 | 70 | — | 62.2 | 37,8 | 31 | 12 | 3 | 8 |
» » ii.............. | 219 | 130 | 89 | — | 59,4 | 40,6 | 37 | 17 | 4 | 16 |
» » I...... | 196 | 130 | 66 | — | 66,3 | 33,7 | 33 | 11 | 2 | 6 |
Summa | om» | 375 | 225 | — | 62,5 | 37,5 | 101 | 40 | 9 | 30 |
Procent sjukdomar......... Samtliga klasser: |
|
|
|
|
|
| 16,8 | 6,7 | 1 >5 | 5,o |
Latinlin. V—IV | 46 | 23 | 23 | — | O O | ''-''1 O b | 15 | 1 | 1 | 1 |
Reallin. V—IV | 31 | 13 | 18 | — | 41,9 | 00 »JO | 4 | 2 | 1 | 1 |
Gemens, lin. III—I | 600 | 375 | 225 | — | 62,5 | 37,5 | 101 | 40 | 9 | 30 |
Summa | 077 | 411 | 200 | — | 60,7 | 39,3 | 120 | 43 | 11 | 32 |
Procent sjukdomar............ | — | — | — | — | — | — | 17,7 | 6,4 | 1,6 | 4,7 |
15
treltlassiga läroverk.
ffi p eu <1. •-i" fr | Närsynthet. | Annan ögonsjukdom. | *r tö Ö:rj<5 5'' eL ep ce | Skrofler. | Annan lång- varig sjukdom. | Summa långvarigare sjukdomar. | C 3° - er? ot “ C3 (V | Antal till- fälligt sjuka | °/0 tillfälligt sjuka. | Summa lång-varigt och till-fälligt sjuka. | % långvarigt |
i | i | i | _ | _ | i | 8 | ce O b | _ | _ | 7 | 70,0 |
3 | 2 | i | — | i | 5 | 23 | 72,2 | 4 | II,1 | 17 | 47.2 |
4 | 3 | 2 | — | i | 0 | 34 | 73,9 | 4 | 8.- | 24 | 52,2 |
8,7 | 6,5 | 4-3 | — | 2,2 | i3,o |
|
|
|
|
|
|
— | 2 | — | — | — | — | 2 | 100,0 | — | — | 2 | IOO,0 |
3 | 3 | 4 | — | — | 5 | 23 | 79,3 | 2 | 6,9 | 16 | 55,2 |
3 | 5 | 4 | — | — | 5 | 25 | 80,6 | 2 | 6,5 | 18 | 58,: |
9>7 | 16,1 | 12,9 | — | ~ | l6,I |
|
|
|
|
|
|
17 | 14 | 8 | 2 | 4 | 11 | no | 59,5 | 5 | 2,7 | 71 | 38,4 |
22 | 15 | 9 | 5 | 5 | 18 | 148 | 67,6 | 10 | 4,6 | 92 | 42,0 |
19 | 11 | 4 | — | 6 | 15 | 107 | 54,6 | 7 | 3.6 | 70 | 35,7 |
58 | 40 | 21 | 7 | 15 | 44 | 365 | 60, s | 22 | 3,7 | 233 | OO 06'' ro |
9.7 | 6,6 | 3-5 | 1,2 | 2,5 | 7,3 |
|
|
|
|
|
|
4 | 3 | 2 | _ | 1 | 6 | 34 | 73,9 | 4 | 8,7 | 24 | 52,2 |
3 | 5 | 4 | — | — | 5 | 25 | 8o,6 | 2 | 6.5 | 18 | 58,1 |
58 | 40 | 21 | 7 | 15 | 44 | 365 | 60,8 | 22 | 3,7 | 233 | 38,8 |
65 | 48 | 27 | 7 | 10 | 55 | 424 | 62,6 | 28 | 4,‘ | 275 | 40,6 |
9.6 | 7.i | 4.0 | 1,0 | 2,4 | 8,1 |
|
|
|
|
|
|
16
Kap. III. Tab. 3 a. Helsotillståndet vid samtliga treklassiga
läroverk dels med inräkning, dels med frånräkning af när
syntheten.
Klass. | Antal lärjungar. | I allmänhet friska. | Långvarigare sjuka. | Ej angifne. | Med inräk-ning af när-synthet. | Med från-räkning af | Antal enstaka närsynte. | | % enstaka närsynthet. | ||
% i allmänhet | % långvarigare | % i allmänhet | % långvarigare | |||||||
Latinlinien V.................. | 10 | 3 | 7 | _ | 30,0 | 70,0 | 40,0 | 60,0 | 1 | IO,o |
» IV.................. | 36 | 20 | 16 | — | 55.6 | 444 | 55.6 | 44.4 | — | — |
Summa | 40 | 23 | 23 | — | O O | 0 O 10 | 524 | 47.8 | 1 | 2,2 |
Reallinien V................... | 2 | — | 2 | — | — | IOO,o | IOO,o | — | 2 | IOO,o |
» IV......... | ''29 | 13 | 16 | — | 44.8 | 554 | tf 06 | 51,8 | 1 | 3.4 |
Summa | 31 | 13 | 18 | — | 4>.9 | 58.i | 51.6 | 48.4 | 3 | 9.7 |
Gemensamma linien III..... | 185 | 115 | 70 | — | 62,2 | 00 | 66,o | 34.° | 7 | 3.8 |
» » n..... | 219 | 130 | 89 | — | 59.4 | 40,6 | 63,1 | 36.9 | 8 | 3.7 |
» » I | 196 | 130 | 66 | — | 66,3 | 33.7 | 67,8 | 32,2 | 3 | 1.5 |
Summa | 600 | 375 | 225 | — | 62,5 | 37.5 | 65.5 | 34.5 | 18 | 3,0 |
Samtliga klasser: |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Latinlinien V—IV. | 46 | 23 | 23 | — | LO O O | V-O O O | 52,2 | 47.8 | 1 | 2,2'' |
Reallinien V—IV. | 31 | 13 | 18 | — | 41.9 | 58,1 | 51,6 | 48.4 | 3 | 9.7 |
Gemensamma linien III—I. | 600 | 375 | 225 | — | 62,5 | 37.5 | 65.5 | 34.5 | 18 | 34 |
Summa | 077 | 411 | 200 | — | 60,7 | 39.3 | 63.9 | 36.1 | 22 | 34 |
€2
Lärov-kom. bet. Bilagor
18
Kap. in. Tab. 4—5. Hälsotillståndet vid
Klass. | Antal lärjungar. | I allmänhet friska. | Långvarigare sjuka. | Ej angifne. | % i allmänhet | % långvari-gare sjuka. | Bleksot. | Näsblod. | Nervretlighet. | Bristande matlust. |
a. Tvåklassiga pedagogier: |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
III ................... | 15 | ii | 4 | — | 73.3 | 26,7 | 1 | — | — | — |
II..................... | 95 | 63 | 32 | — | 66,3 | 33.7 | 13 | 1 | 2 | 1 |
I ..................... | 112 | 65 | 47 | — | O OO | 42,0 | 6 | 8 | 7 | 1 |
Summa | 222 | 13!) | 83 | — | 62,6 | 37.4 | 20 | 9 | 0 | 2 |
Procent sjukdomar............ | — | — | — | — | — | — | 9.o | 4.i | 4.1 | 0,9 |
b. Enklas sig a pedagogier: |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
hamn)......................... | 113 | 61 | 40 | — | 56,6 | 43.4 | 27 | 2 | 2 | 3 |
Procent sjukdomar............ | — | — | — | — | — | — | 23.9 | 1,8 | 1,8 | 2.7 |
*
19
samtliga pedagogier.
Hufvudvärk, | Närsynthet. | Annan ögonsjukdom. | Ryggrads- krökning. | Skrofler. | Annan långvarigare sjukdom. | Summa långvarigare sjukdomar. | \% långvarigare sjukdomar. | Antal tilltal • ligt sjuka lärjungar. | !’! SO >—i » c | "+■ Ei rq'' C4- | Summa lång-varigt och till-fälligt sjuka. | % långvarigt I sjuka. |
2 | i |
|
|
| i | 5 | 33,3 |
| 0,0 | 4 | 26,7 | |
11 | 5 | 4 | — | 3 | 7 | 47 | 49.5 | 1 | I,] |
| 33 | 34,7 |
12 | 3 | r> | 2 | 3 | 17 | 65 | 58,0 | 1 | O,c |
| 47 | 42,0 |
25 | 0 | 10 | 2 | C | 25 | in | 52,7 | 2 | 0, | 9 | 84 | 37,8 |
11,2 | 4>i | 4.5 | 0,9 | 2.7 | 11,2 |
|
|
|
|
|
|
|
11 | 3 | 5 | 2 | 11 | 7 | 73 | 64,6 | 6 | s.3 | 53 | 46,9 | |
9,7 | 2,6 | 44 | 1,8 | 9.7 | 6,2 | — | — | — |
|
| — | — |
20
Kap. III. Tab. 4 a—5 a. Helsotillståndet''vid samtliga pedagogier
dels med inräkning, dels med frånräkning af när
syntketen.
Klass.- | Antal lärjungar. | I allmänhet friska. | Långvarigare sjuka. | Ej angifne. | Med inräk-ning af när-synthet. | Med från-räkning af | Antal enstaka närsynte. | Cl p pp p B p: er O | ||
°/0 i allmänhet | % långvarigare | % i allmänhet | % längvarigare | |||||||
a) Tvåklassiga pedagogier: |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
in........................... | 15 | ii | 4 | — | 73.3 | 26,7 | 00 p 0 | 20,o | 1 | 6.7 |
II............................ | 95 | 63 | 32 | — | 66,3 | 33.7 | 7°.s | 29.5 | 4 | 4,2 |
I............................ | 112 | 65 | 47 | — | -o CO O | 42,0 | 59.8 | 40,2 | 2 | 1,8 |
Summa | 222 | 130 | 83 | — | 62,6 | 37.4 | 65,8 | 34.2 | 7 | 3.2 |
b) Enklassiga pedagogier: *) | 113 | Öl | 49 | _ | 56,6 | 43.4 | 57.5 | 42.5 | 1 | 0,9 |
*) Med uteslutande af Simrishamns.
21
Kap. III. Tab. 6.
De särskild! upptagna sjukdomarna, förekommande enstaka
hos procent af antalet angifne lärjungar vid de
högre läroverken.
Klass. | Bleksot. | Näsblod. | 1 Nervretlighet. | Bristande matlust. | Hufvudvärk. | Närsynthet. | Annan Ögonsjukdom. | ltyggrads- krökning. | Skrofler. | Annan långv. |
Latinlinien VII: 2 .......... | 2,7 | 2,3 | 0,7 | _ | 1,2 | 21,6 | 1,4 | 0,2 | 0,2 | 4,i |
» VII: 1 .......... | 8,3 | 2,o | 0,7 | 0,2 | 3,5 | 17,6 | 1,7 | 0,2 | — | 4,3 |
.. VI: 2 ........... | 3,3 | 1,4 | 0,1 | — | 3,5 | 14,1 | 2,6 | 0,i | 0,5 | 5,6 |
» VI: 1 ........... | 3,0 | 2,1 | 0,1 | — | 4,4 | 15,0 | 1,5 | 0,4 | 0,3 | 3,8 |
» V ................ | 4,2 | 2,1 | 0,1 | 0,1 | 4,5 | 8,9 | 1,4 | 0,3 | 1,4 | 3,9 |
» IV ............... | 4,7 | 1,9 | — | 1,0 | 6,0 | 6,5 | 2,2 | 0,3 | 1,6 | 4,3 |
Real-linien VII: 2 .......... | 1,1 | 2,3 | _ | _ | 4,5 | 11,4 | 1,7 | 3,4 | 0,6 | 5,1 |
» VII: 1 .......... | 1,9 | 2,0 | — | — | 2,6 | 14,8 | 1,3 | 1,3 | — | 4,5 |
» VI: 2............ | 2,7 | 0,5 | — | — | 5,4 | 8,1 | 1,6 | 1,1 | 0,5 | 4,3 |
» VI: 1............ | 1,3 | 0,5 | — | 0,5 | 3,9 | 12,2 | 1,7 | 0,5 | — | 3,9 |
- V................. | 2,9 | 3,2 | — | — | 3,4 | 8,3 | 2,4 | 0,2 | 0,7 | 2,9 |
» IV................ | 4,5 | 1,2 | 0,2 | 0,8 | 5,2 | 5,2 | 2,3 | 1,5 | 0,3 | 3,9 |
Gemens, lin. III............... | 4,5 | 2,o | 0,2 | 0,2 | 5,5 | 5,2 | 1,5 | 0,2 | 1,4 | 4,3 |
» >. II................ | 4,4 | 1,9 | 0,4 | 0,6 | 5,7 | 3,4 | 2,1 | 0,4 | 0,7 | 4,2 |
» » I..............*. | 5,2 | 1,5 | 0,4 | 0,7 | 3,9 | 3,2 | 0,8 | 0,i | 0,9 | 3,9 |
Samtl. kl.: L. VII: 2—VI: 1.. | 3,1 | 1,9 | 0,3 | _ | 3,4 | 16,5 | 1,8 | 0,2 | 0,3 | 4,5 |
» » » V—IV ......... | 4,5 | 2,0 | 0,1 | 0,6 | 5,3 | 7,7 | 1,8 | 0,3 | 1,5 | 4,1 |
» » R. VII: 2—VI: 1.. | 1,8 | 1,3 | — | 0,i | 4,2 | 11,5 | 1,6 | 1,5 | 0,3 | 4,4 |
» „ V—IV.......... | 3,9 | 2,0 | 0,1 | 0,5 | 4,5 | 6,4 | 2,4 | 1,0 | 0,5 | 3,5 |
« » G.l.III—I.......... | 4,6 | 1,8 | 0,4 | 0,5 | 5,1 | 4,o | 1,5 | 0,2 | 1,0 | 4,1 |
Hela latinlinien VII: 2—IV.. | 3,6 | 1,9 | 0,2 | 0,2 | 4,1 | 13,0 | 1,8 | 0,3 | 0,8 | 4,3 |
» reallinien VII:2-IV.. | 3,0 | 1,7 | 0,1 | 0,3 | 4,4 | 8,5 | 2,0 | 1,2 | 0,4 | 3,9 |
Gemensamma lin. III—I____ | 4,6 | 1,8 | 0,4 | 0,5 | 5,1 | 4,0 | 1,5 | 0,2 | 1,0 | 4,1 |
Samtliga linierna...... | 3,9 | 1,9 | 0,3 | 0,3 | 4,6 | 8,7 | 1,7 | 0,4 | 0,8 | 4,2 |
t
22
Kap. III. Tab. 7—10.
De särskild! upptagna sjukdomarna, förekommande enstaka
lios procent af antalet angifne lärjungar vid de femocli
treklassiga läroverken och pedagogi ernå.
Klass. | Bleksot. | Näsblod. | Nervretlighet. | Bristande matlust. | Hufvudvärk. | Närsynthet. | Annan ögonsjukdom. | giro 5‘ T5 | Skrofler. | Annan långv. |
a) Femklassiga lärov.: Latinlin. V............... | 1.8 | 1,2 |
|
| 3,o | 12,i | 1,2 | 1,2 |
| 4,2 |
» IV ............. | 4,5 | 2,5 | 1,5 | 0,5 | 5,0 | 8,5 | 1,0 | — | — | 5,0 |
Reallin. V............... | 1,4 | 1,4 | — | 0,7 | 4,9 | 13,2 | — | 0,7 | — | 6,3 |
» IV ............. | 2.8 | 2,4 | 0,4 | 1,2 | 6,8 | 7,6 | 3,6 | — | 0,8 | 6,o |
Gemens, lin. III......... | 4,1 | 2,2 | 0,6 | 0,7 | 6,2 | 7,3 | 1,3 | 0,6 | 1,3 | 4,9 |
» » 11.......... | 3,s | 2,8 | 0,3 | 1,0 | 5,2 | 2,8 | 0,9 | — | — | 4,9 |
- » I ......... | 6,0 | 2,4 | 0,2 | 0,7 | 5,1 | 2,9 | 1,5 | 1,1 | 0,9 | 3,8 |
Latinlin. V—IV......... | 3,3 | 1,9 | 0,8 | 0,3 | 4,i | 10,2 | i,i | 0,5 |
| 4,7 |
Reallin. V-IV_______ | 2,3 | 2,0 | 0,3 | 1,0 | 6,i | 9,6 | 2,3 | 0,3 | 0,5 | 6,1 |
Gemens, lin. 111—I____ | 4,6 | 2,5 | 0,4 | 0,8 | 5,5 | 4,3 | 1,2 | 0,5 | 0,7 | 4,5 |
Samtliga linierna..... | 4,1 | 2,3 | 0,4 | 0,8 | 5,4 | 6,0 | 1,4 | 0.5 | 0,6 | 4,8 |
b) Treklassiga lärov.: | 40,0 |
|
|
|
| 10,0 | 10,0 |
|
| 10,0 |
» IV............. | 16,7 | — | — | — | — | — | 2,8 | — | — | 2,8 |
Reallin. V.............. | — | — | — | — | — | 100,» | — | — | — | |
» IV............. | 3,4 | — | — | — | 3,4 | 3,4 | 13,8 | — | — | 6,9 |
Gemens, lin. III........ | 9,2 | 1,6 | — | 1,1 | 2,7 | 3,8 | 0,5 | 0,5 | — | 2,2 |
» » ii......... | 8,2 | 4,1 | — | 0,5 | 2,7 | 3,7 | 0,9 | 0,5 | 0,9 | 3,2 |
» .. i........... | 10,2 | 1,5 | — | 1,0 | 3,1 | * 1,5 | 1,0 | — | 1,0 | 1,5 |
Latinlin. V—IV......... | 21,7 | _ | _ | _ | _ | 2,2 | 4.3 |
|
| 4,3 |
Reallin. V—IV......... | 3,2 | — | — | — | 3,2 | 9,7 | 12,9 | — | — | 6,5 |
Gemens, lin. III—I____ | 9,2 | 2,5 | — | 0,8 | 2,8 | 3,0 | 0,8 | 0,3 | 0,7 | 2,3 |
Samtliga linierna..... | 9,7 | 2,2 | — | 0,7 | 2,7 | 3,2 | 1,6 | 0,3 | 0,6 | 2,7 |
c) Tvåklassiga pedagog.-. |
|
|
|
| 6,7 | 6,7 |
|
|
| 6,7 |
» * II ......... | 6,3 | 1,1 | — | — | 4,2 | 4,2 | 1,1 | — | 2,1 | 3,2 |
» - ! .......... | 2,7 | 1,8 | 3,6 | — | 4,5 | 1,8 | 1,8 | — | 0,9 | 10,7 |
Samtliga klasserna... | 4,1 | 1,4 | 1,8 | — | 4,5 | 3,2 | 1,4 | — | 1,4 | 7,2 |
d) Enklassiga pedagog. (med frånr. af Simrishamns) | 8,8 | 1,8 |
| 0,9 | 1,8 | 0,9 | 3,5 | 1,8 | 3,5 | 2,7 |
*
l
24
Kap. III. Tab. 11. Under rubriken ”annan långvarig sjukdom”
| > G |
| si |
| O: |
| O . G |
| w n G_ | ö CT?‘ 0 |
| s? d G |
| cj d |
| t-l ro eu | |
Klass. | G G: G G er? |
| ■< CD g B |
| 6 B | G O* G O er? | G O* G 0 er?'' | fcionsorgan. |
| s CB G G < | <z | po G er? G G CD ’ | |||||
|
| p> G | Proc. | > G | l 3* 0 | > a | Proc. | G r- | y d 0 |
| Proc. | G | Proc. | > a | Proc. | > G | Proc. |
Latinlinien VII: 2 | 566 | I | 0,1 | 4 | 0,7 | 14 | 2,5 | 18 | 3,2 | 12 | 2,1 |
|
| 4 | 0,7 | 5 | 0,9 |
VII: 1.. | 602 | 1 | 0,2 | 2 | 0,3 | 15 | 2,5 | 13 | 2,2 | 17 | 2,8 | — | — | 1 | 0,2 | 6 | 1,0 |
VI: 2... | 854 | 3 | 0,4 | 4 | 0,5 | 13 | 1,5 | 29 | 3,4 | 24 | 2,8 | 1 | 0,1 | 7 | 0,8 | 10 | 1,2 |
VI: 1... | 961 | 5 | 0,5 | 8 | 0,8 | 11 | 1,1 | 27 | 2,8 | 21 | 2,2 | — | — | 2 | 0,2 | 13 | 1,4 |
V....... | 976 | 1 | 0,1 | 10 | 1,0 | 10 | 1,0 | 25 | 2,6 | 27 | 2,7 | — | — | 2 | 0,2 | 7 | 0,7 |
IV...... | 1,017 | 3 | 0,3 | 9 | 0,9 | 13 | 1,3 | 30 | 2,9 | 19 | 1,8 | 1 | 0,1 | 3 | 0,3 | 8 | 0,8 |
Reala linien VII: 2.. | 176 | 2 | 1,1 | 1 | 0,6 | 3 | 1,7 | 7 | 4,0 | 5 | 2,8 | — | — | 1 | 0,o | 1 | 0,6 |
VII: 1.. | 156 | 1 | 0,fi | 3 | 1,9 | 3 | 1,9 | 2 | 1,3 | 3 | 1,9 | — | — | — | — | 4 | 2,6 |
TI: 2... | 186 | — | — | 1 | 0,5 | 4 | 2,2 | 6 | 3,2 | 5 | 2,6 | — | — | — | — | 1 | 0,5 |
VI: 1... | 229 | 1 | 0,4 | 3 | 1,3 | 3 | 1,3 | 3 | 1,3 | 6 | 2,6 | — | — | 1 | 0,4 | 3 | 1,3 |
V..... | 412 | 2 | 0,5 | 1 | 0,2 | 7 | 1,7 | 8 | 1,9 | 5 | 1,2 | — | — | — | — | 2 | 0,5 |
IV...... | 649 | 2 | 0,3 | 6 | 0,9 | 5 | 0,8 | 17 | 2,6 | 9 | 1,4 | — | — | 1 | 0,2 | 8 | 1,2 |
Gemens, lin. III... | 1,644 | 6 | 0,4 | 10 | 0,6 | 19 | 1,2 | 43 | 2,6 | 36 | 2,2 | — | — | 6 | 0,4 | 18 | 1,1 |
II...... | 1,6071 | 2 | 0,1 | 15 | 0,9 | 7 | 0,4 | 35 | 2,2 | 31 | 1,9 | — | — | 2 | 0,1 | jlO In | 0,6 |
I ... | 1,192 | 3,'' 0.8 | 16 | 1,3 | 6 | 0,5 | 38 | 3,2 | 25 | 2,1 | J | _ | 3 | 0.3 | 0,9 | ||
Summa | 11,22:1 | 331 | 0,81 | 93, | 1 .1 0,8)1331 | 1,1 | 101 | 2,7 245 | 2,a| | 2)0,02 | 33 j | 1 0,31 | 107 | 1,0 |
25
angifva sjukdomar vid de hörjre allmänna läroverken.
Muskelsystemet. | Hudsjukdom. | Reumatism. | Bosedows sjukd. | $ 3 p* | Recidiv frossa. | Difteri. | Allmän fettsot. | Svulster. | ! Klen helsa. | Summa. | |||||||||||
> | y |
| y | t» | ►tf *-s |
|
|
| y | > | y | > | y | > | y | > | ►tf *-! |
| y |
| y |
| 0 | r- | 0 | f | C3 | et- | O | r- | Ci |
| p |
| p | et- | 0 | et- | O | V | 0 | et- | 0 |
— | — | 1 | 0,2 | 4 | 0,7 | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 9 | 1,6 | 72 | ; 12,7 |
i | 0,2 | 2 | o.s | 3 | 0,5 | — | — | — | - | 1 | 0,2 | — | — | — | — | - | - | 8 | 1,3 | 70 | 11,6 |
— | — | 2 | 0,2 | 2 | 0,2 | - | - |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 14 | 1,6 | 109 | 12,8 |
3 | 0,3 | - | — | 4 | 0,4 | — | — | — | — | — | — | 1 | 0,1 | — | — | 1 | 0,1 | 11 | 1,1 | 107 | 11,1 |
— | — | 2 | 0,2 | ] | 0,1 | — | — | — | — | — | — | 1 | 0,1 | - | — | — | - | 13 | 1,3 | 99 | 10,1 |
— | — | 2 | 0,2 | B | 0,5 | — | — | 1 | 0,1 | 2 | 0,2 | 1 | 0,1 | 1 | 0,1 | — | — | 10 | 1,0 | 108 | 10,6 |
— | - | 1 | 0,6 | — | — | — | — | — | — | — | — | - | — | — | - | — | — | 1 | 0,3 | 22 | 12,5 |
— | — | 1 | 0,6 | 1 | 0,6 | — | - |
|
|
|
|
|
|
|
|
| — | 2 | 1.1 | 20 | 12,s |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 2 | 0,5 | 19 | 10,2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 20 | 8,7 |
— | - | — | — | 1 | 0,2 | — | — | — | — | - | - | — | — | — | — | — | — | 2 | 0,6 | 28 | 6,8 |
— | — | — | — | 3 | 0,5 | — | — | — | — | 1 | 0,2 | — | — | — | — | — | — | 4 | 0,8 | 56 | 8,6 |
— | — | 2 | 0,1 | 2 | 0,1 | 1 | 0,i | — | - | 2 | 0,1 | — | — | — | — | — | — | 13 | 0,8 | 158 | 9,6 |
— | — | 2 | 0,1 | 4 | 0,2 |
| — | — | — | 1 | 0,1 | - | — | — | — | — | — | 22 | 1,4 | 131 | 8,2 |
— | — | 1 | 0,1 | 2 | 0,2 | — | — | — | — | 2 | 0,2 | — | — | — | — | — | — | 13 | 1,1 | 120 | 10,1 |
4(0,04 | 10 | 0,i | 32 0,3 | 1 0,oi | 1 |o,o 1 | 0 | 0,1 | 3(0,02 | IO,oi | ]|o,01 | 124 | 1,1 | l,I3o|lO,i |
27
Kap. III. Tab. 12. Avbetstiden för vecka i skolan och hemmet vid de högre allmänna läroverken.
|
| Ålder. |
|
| 0 b 1 i g a t o | r i s k t | a r | b e t | e, timmar |
|
|
|
|
|
|
| F | r |
| v | i | 1 | 1 | i g |
| t | a | r | 3 e | t e. |
|
|
|
|
| B | e f r i e 1 | s e | f r å | n | ||||||||
|
|
|
|
| 1 | s k | 0 | 1 | d n. |
| I hemmet. | O ^ (Bj -P | - |
| I | sko | 1 a n. |
|
|
| 0 b | e | roende |
| a f | s | k | 0 1 a | r b e | t | t. |
|
| Teck- ning. | Sång. | Gymna- stik. | ||||||||||||
| K" | tX |
|
|
| Öfningsäinnen. | Summa. |
|
|
| 1 ° | Antal lärjungar. | Timmar. |
| 1 | läs | ä | m | 11 e 11 a |
|
| I ö | f n | i n | gsämnena. |
| För nattvardsberedelse. |
|
|
|
|
|
| |||||||||||||||
Klass. | p | 3* B 3 o o | g* CD CD* | tö O: B | fcH p: | < |
|
| O B |
| g CD | g CD | tr* CD | Ö2 pr | C/2 | 2° 3 — - CD | 3‘ O 2. b-a cd |
| O: | ep 3 |
| S ?! 3* |
| erhålla uudervisnin | er O* | meddela undervisnin | g- | Med från-räkning af | Med inräkning af | gymnastik. | > | Ö8 | Timmar. | > B P |
| > 3 P | SS | > B SL |
| |||||||||
| eg | 3 |
| p: 3 | CD | cd 7? | in | p | »c 3 pa | *-< h-. 3 5 | P? B | crT | g B | P CD | p 3 CD | ^ ce | s. | p | P5 | 3 | g CD | !> |
| Timmar. |
|
| Timmar. | > |
| > | $8 | Timmar. | SL | £3: .H | g 5* |
| P? | a | P = | B | 57 |
| ||||||
|
| s. |
|
| o 3 | g | 3_ 5’ eg | b ep | p | 3 | ce | 1 7T 3 | B ep | -s er | p | crq *+. | ''-g 22 3 !=: | po CD | 3: 3 | CD | 3 | 3 | CD | p |
| B/ |
| — | g | Medeltal. | p |
|
| Min. 0 | max. |
| r<-i_ | aq p *-» | g | B | CF5 P | B | crq p | B crq | CR P | |||
|
| B 3 |
|
|
| 3 eg |
| fr | B | Crq p | B? B • crq p |
| CD |
| g 1 P B S:B rS ce | H *g 3 | B | CD 3 | P oq p CD | P | p t* 3 B |
| p: crq p | crq p | B O B P fl | Medeltal. | P = 3 oq p | B Oq P | 0 3 p M | P = c 3 oq p | b’ B OQ P | p: B oq p | B crq p | Lektions- tid. | Förbere- delse. | Medeltal. | 3 crq - | c 3 X | CD | P |
| P |
|
|
| |||
Latinlinien VII: 2............ | 566 | 16—26 | 19,4 | 1,7 | 30,0 | — | (2,o) | 2,0 | 2,o | 4,o | 33,7 | 35,7 | 25,i | 6,0 | 31,i | 64,8 | 66,8 | 148 | 34 | 157 | 27,7 | 0,3—4,5 | 1,8 | 145 | 25,6 | 0,5—18,0 | 4,0 | 132 | 23,3 | l,o—24,o | 7.6 | 29 | 5,i | 48 | 8,5 | 1,0—4,0 | 0,o—12,o | 3.7 | _ | _ | __ | _ | 57 | 10,1 | 311 | 54,9 | 183 | 32,3 |
VII: 1............ | 602 | 14—24 | 18,3 | 1,7 | 30,o | — | (2,o) | 2,0 | 4,8 | 6,9 | 33,7 | 38,5 | 24,o | 5,7 | 29,7 | 63,4 | 68,a | 241 | 49 | 242 | 40,2 | 0,5—5,0 | 1,8 | 103 | 17,i | 1,0—10,5 | 3-5 | 212 | 85,2 | 2,o—30,o | 8,7 | 63 | 10,5 | 105 | 17,4 | 0,5—8,0 | 0,o—12,o | 4.0 | 26 | 4,3 | 2,0—12,0 | 4.3 | 41 | 6,8 | 293 | 48,7 | 114 | 18,9 |
VI: 2 ............. | 853 | 14- 31 | 17,4 | 1,7 | 31,8 | — | (2,o) | 2,o | 4,6 | 6,6 | 35,5 | 40,1 | 22,o | 5,3 | 27,3 | 6z,8 | 67,4 | — | 71 | 70 | 8,2 | 0,3—4,0 | >.4 | 190 | 22,3 | l,o—20,o | 4.° | 226 | 26,5 | 2,o—30,o | 8,6 | in | 13,o | 153 | 17,9 | l,o—14,o | 0,o—24,o | 4>2 | 108 | 12,7 | 1,8—18,0 | 4,1 | 88 | 10,3 | 492 | 57,7 | 133 | 15,6 |
VI: 1 ............. | 961 | 13—28 | 16,5 | 1,7 | 31,7 | — | (2,0) | 2,o | 4,6 | 6,6 | 35,4 | 40,0 | 21,2 | 4,9 | 26,1 | 61,5 | 66,1 | 3 | 89 | 86 | 8,9 | 0,3—4,0 | ''.4 | 137 | 14,3 | l,o—13,o | 34 | 130 | 13,5 | l,o—25,o | 7.5 | 116 | 12,i | 147 | 15,3 | 0,5—14,0 | 0,o—10,o | 4.3 | 256 | 26,6 | 2,0—13,5 | 4.5 | 53 | 5,5 | 607 | 63,2 | 141 | 14,7 |
V................. | 975 | 11—24 | 15,4 | 1,8 | 30,0 | — | — | 2,o | 4,0 | 6,0 | 33,8 | 37,8 | 17,8 | 0,1 | 20,9 | 54.7 | 58,7 | — | 235 | 227 | 23,3 | 0,2—3,0 | *>3 | 126 | 12,9 | l,o—24,o | 3.o | 53 | 5,4 | 1,5—21,0 | 5.3 | 160 | 16,4 | 173 | 17,7 | 0,5—9,o | 0,o—2,o | 4.i | 222 | 22,8 | O -CD v—\ 1 O o* | 4.5 | 108 | 11,1 | 570 | 58,5 | 133 | 13,6 |
IV................. | 1,017 | 11—22 | 14,3 | 1,7 | 30,o | — | — | 2,o | 3,2 | 5,2 | 33,7 | 36,9 | 15,5 | 2,5 | 18,0 | 5>>7 | 54-9 | — | 288 | 279 | 27,4 | 0,3—5,0 | 1.5 | 74 | 7,3 | 0,3—16,0 | 3.5 | 15 | 1,5 | 0,9—12,0 | 5.3 | 160 | 15,7 | 173 | 17,o | 0,5—8,0 | 0,o—10,o | 3.8 | 108 | 10,6 | 1,5—12,0 | 4.i | 56 | 5,5 | 433 | 42,6 | 105 | 10,3 |
Reallinien VII: 2........... | 176 | 16-23 | 19,5 | 1,6 | 29,i | — | 2,7 | 2,0 | 2,1 | 6,8 | 35,4 | 37,5 | 22,9 | 7,6 | 30,5 | 65.9 | 68,0 | — | 10 | 10 | 5,7 | 0,5—2,0 | 1,1 | 46 | 26,1 | 1,0—11.0 | 4.8 | 39 | 22,2 | 2,o—13,o | 6,4 | 5 | 2,8 | 18 | 10,2 | 1,0—4,0 | l,o—4,o | 4.7 | — | — | — | — | 11 | 6,3 | 100 | 56,8 | 47 | 26,7 |
VII: 1............ | 156 | 16-23 | 18,7 | 1,6 | 29,1 | — | 2,6 | 2,o | 4,5 | 9,1 | 35,3 | 39,8 | 19,3 | 7,0 | 26,3 | 61,6 | 66,1 | — | 12 | 12 | 7,7 | l,o—2,o | 1 »5 | 38 | 24,4 | O O" CM 1 O T—1 | 5.5 | 42 | 26,9 | l,o—21,o | 7,9 | 12 | 7,7 | 33 | 21,2 | 0,5—13,0 | 0,o—10,o | 4>6 | 1 | 0,6 | 4,0—4,o | 4.0 | 2 | 1,3 | 102 | 65,4 | 30 | 19,2 |
VI: 2 ............. | 186 | 15-26 | 17,6 | 1,6 | 28,8 | — | 2,6 | 1,9 | 4,5 | 9,o | 34,9 | 39,4 | 17,9 | 5,5 | 23,4 | 58,3 | 62,8 | — | 15 | 15 | 8,1 | 0,3—3,0 | J>4 | 43 | 23,i | 1,0—13,0 | 3.o | 28 | 15,i | 2,0—18,0 | 8,3 | 14 | 7,5 | 53 | 28,5 | 1, o-7,o | 0,o—14,o | 4.9 | 27 | 14,5 | 2,o—7,o | 4.i | 3 | 1,6 | 127 | 68,3 | 40 | 21,5 |
VI: 1 ............. | 229 | 14—21 | 16,6 | 1,6 | 29,o | — | 2,8 | 1,9 | 4,6 | 9,3 | 35,3 | 39,9 | 19,3 | 4,6 | 23,9 | 59,2 | 63,8 | — | 11 | 11 | 4,8 | 0,5—4,o | bS | 36 | 15,7 | f-4 OI 1 I-Å p 0 | 4,2 | 22 | 9,6 | 2,o—15,o | 6,6 | 34 | 14,8 | 42 | 18,3 | 1,0—8,0 | 0,o—8,0 | 4.9 | 60 | 26,2 | 2,o—8,0 | 4,2 | 1 | 0,4 | 156 | 68,1 | 44 | 19,2 |
V.................. | 412 | 13—20 | 15,7 | 1,5 | 28,9 | 0,01 | 2,8 | 2,o | 3,9 | 8,7 | 35>2 | 39,1 | 1) 16,o | 1) 2,9 | 1) 18,9 | 54,i | 58,o | — | 29 | 29 | 7,0 | 0,5—3,o | 1,1 | 62 | 15,0 | 1,0—8,5 | 2,8 | 12 | 2,9 | 2,7—17,0 | 6,6 | 60 | 14,6 | 70 | 17,o | 1,0—8,0 | 0,o—14,o | 4.4 | 147 | 35,7 | 0,5—18,0 | 3.9 | 3 | 0,7 | 298 | 72,3 | 54 | 13,1 |
IV................. | 649 | 11—18 | 14,6 | 1,6 | 28,9 | 0,1 | 2,7 | 2,o | 3,3 | 8,1 | 35,3 | 38,6 | 13,5 | 2,4 | 15,9 | 5M | 54,5 | 2 | 36 | 33 | 5,1 | 0,5—12,o | 2.3 | 56 | 8,6 | 1,0-14,0 | 2,8 | 8 | 1,2 | 3,o—12,o | 6.3 | 115 | 17,7 | 122 | 18,8 | 1,0—14,0 | 0,o—15,o | 4-7 | 174 | 26,8 | 0,5—12,o | 4>2 | 3 | 0,5 | 368 | 56,7 | 64 | 9,9 |
Gemens, lin. III ............... | 1,644 | 10—20 | 13,4 | 1,6 | 27,9 | 0,8 | 1,3 | 1,9 | 3,1 | 7,i | 33,5 | 36,6 | 11,1 |
| 11,1 | 44,6 | 47,7 |
| 173 | 167 | 10,2 | 0,3—4,o |
| 149 | 9,i | 0,5—18,0 | 3.3 | 11 | 0,7 | l,o—10,o | 5,1 | 314 | 19,1 | 324 | 19,7 | 0,5—15,0 | 0,o—9,o | 4.5 | 128 | 7,8 | l,o-12,o | 4.3 | 5 | 0,3 | 457 | 27,8 | 159 | 9,7 |
|
|
| I>5 | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
« « II................. | 1,607 | 9—18 | 12,3 | 1,5 | 27,9 | 0,9 | 1,2 | 1.9 | 3,2 | 7,2 | 33,4 | 36,6 | 10,0 | — | 10,0 | 43,4 | 46,6 | — | 126 | no | 6,8 | 0,3—8,0 | 1,6 | 86 | 5,4 | 0,5—18,0 | 3.9 | 3 | 0,2 | 2,o—6,0 | 4,7 | 300 | 18,7 | 311 | 19,4 | 0,5—16,5 | 0,o—14,o | 4>2 | 45 | 2,8 | 2,o—12,o | 5.° | 4 | 0,2 | 139 | 8,6 | 140 | 8,7 |
« « I | 1,192 | 9—17 | 11,3 | 1,3 | 24,o | 1,9 | 1,2 | 1,9 | 3,1 | 8,1 | 3°,3 | 33,4 | 8,1 | — | 8,1 | 38,4 | 4i,5 | — | 96 | 90 | 7,6 | 0,3—4,o |
| 57 | 4,8 | 1,0—10,0 | 4.5 | — | — | — | — | 139 | 11,7 | 141 | 11,8 | 0,5-12,0 | 0,o—10,o | 4.o | 2 | 0,2 | 4,o—5,o | 4.5 | 3 | 0,3 | 64 | 5,4 | 89 | 7,5 |
[) För Kalmar läroverk saknas uppgift om arbetet i hemmet.
28
Kap. III. Tab. 13—16. Arbetstiden för vecka i skolan och hemmet.
| ! | Ålder. |
|
| Obligat | o r | s k | t a | bete, | i in | m a r. |
|
|
|
|
|
| F | r | v | i | 1 | 1 | i g | t | a |
| r | b e | t e. |
|
|
|
|
| B | e f r | i e ] | s e | f r å | n | |||||||
|
|
|
|
|
| i | s | Z 0 | i | a | n. |
| I | lemmet. | s » | t-H |
| 1 | S | k 0 | 1 a n |
|
|
| 0 t | e | r | 0 e n | d e | a f | s k | 0 1 a | r b e | t | e t. |
|
| Teck- ning. | Sång. | Gymna- stik. | ||||||||
| g- | g |
|
|
| Öfningsämnen. | Summa. |
|
|
| CD 5*7“ | 3 0 | Antal lärjungar. | Timmar. |
| I | 1 ä | ä | m | n | ena |
|
| I ö | f n | i n | g s ä m | n e n a. |
| För | nattvardsberedelse. |
|
|
|
|
|
| |||||||||||
Klass. |
| 3 c o | g |
|
|
| H CD O |
| Q ''-C 3 | i-3 | v CD I=Lj | g CD |
| cn | CO | po 3 O »i tr 3 5 | 3t 0 p: CD pr er ^ 5 |
| H—1 O: | CO g | as | g s |
| u | erhålla ndervisnin | g- | meddela undervisning. | Med frän-rukningaf | Med inräkning af gymnastik. | > | SS | Timmar. | > p | i''? | 2 | SS | > 3 p" |
| ||||||||||
| as £3 | g |
| ös os | p: 3 |
| CZ3 | 05 P | B | i g | p: B | Oq | B 3 | Ss CD_ | p 3 ^ CD Oq e* *< c-t- 3 Bc | -3 | B. 3* OQ | 5 p | p: | 5 | tX CD |
| a? | Timmar. | >■ | S? | Timmar. |
| SS |
| SS | T immar. |
| p | p: | B* |
| p: | 3* B | p: | «!*• |
| *3* | |||||
|
| X 3 a |
|
| CD 3 | g |
| 3 | p | 3 3 | P | g pr | B | er CD | p | oq . £ | pr CD | p: B | CD | 3 3 Oq p |
|
| p | g |
| p | 2 | Medeltal. | SL, | P | Min. 0. max. |
| --3- | 3 3 | B* | g | crq | aq p | 3 aq | aq p -i | OQ | Oq P | ||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
| Oq P | PT B P I-+9 |
| CD |
| 1 » E" 3 | B er P P 3 Br B • p tn | 3 | CD P | P Oq P t-i CD | P M B c= 3 |
| p: B aq p | c" 3 aq P | 3 0 3 p X | g CD CXi CD <rt- | p: 3* crq p pi | 3 aq P | 3 O 3 p X | <r*''. 3 oq p | aq p qs | P: B aq P | aq p | Lektions- tid. | Cu Os SL er CD CD * CD | Medeltal. | aq p |-i | P | O 3 P X | CP EL, p |
|
|
|
|
|
| ||||
Femklassigci läroverk : Latin! i nien V............. | 165 | 13—27 | 15,5 | 1,7 | 30,o | 0,1 |
| 2,2 | 3,7 | 6,0 | 34>° | 37,7 | 17,0 | 3,2 | 20,2 | 54>2 | 57,9 |
| 77 | 74 44,8 | 1,0—3,0 | 1,2 | 10 | 6,1 | 1,0—2,0 | 1,8 | 29 | 17,6 | 0 ■''tf CM 1 0 CO | 10,9 | 38 | 23,o | 40 | 24,2 | o,»—5,0 | 0,0-8,0 | 5,0 | 48 | 29,i | 1,5—9,0 | 4-1 | 10 | 6,1 | 88 | 53,3 | 21 | 12,7 | |
IV........... | 199 | 12—20 | 14,3 | 1,7 | 30,0 | 0,1 |
| 2,2 | 3,1 | 5,4 | 34.o | 37,i | 13,6 | 2,4 | 16,o | 50,0 | 53,i | — | 115 | 102 | 51,3 | 0,5 —6,0 | *>7 | 13 | 6,5 | 1,0 —6,0 | 3,2 | 23 | 11,6 | 1,0—15,0 | 8,2 | 52 | 26,i | 54 | 27,i | 1,o-75o | 0,o—6,0 | 4,3 | 22 | ll,i | 1,0—5,0 | 2,6 | 5 | 2,5 | 71 | 35,7 | 28 | 14,i |
Reallinien V............. | 145 | 13-20 | 15,e | 1,6 | 29,o | 0,1 | 2,9 | 2,1 | 1 3,9 9,0 | 35,7 | 39,6 | 16,2 | 3,0 | 19,2 | 54,9 | 58,8 | — | 9 | 9 | 6,2 | 0,5—3,0 | h7 | 9 | 6,2 | 1,0—6,0 | 3,2 | 19 | 13,1 | 1,5-12,0 | 6,0 | 24 | 16,o | 24 | 16,o | 1,0—6,0 | 0,o—6,0 | 4,c | 67 | 46,2 | 1,5 —8,0 | 4,2 | 2 | 1,4 | 94 | 64,8 | 8 | 5,5 | |
IV......... | 251 | 11-18 | 14,5 | 1,7 | 29,i | 0,1 | 2,9 | 2,1 | 3,i | 8,2 | 35,9 | 39,° | 13,i | 2,7 | 15,8 | 51,7 | 54,8 | — | lo/ | 10 | 4,0 | 0,3 —2,0 | 1,0 | 13 | 5,2 | 2,0—4,0 | 2,6 | 15 | 6,0 | 2,o—13,o | 6,1 | 52 | 20,7 | 52 | 20,7 | 1,0—6,0 | 0,o -6,0 | 4>2 | 55 | 21,9 | 1,5—8,0 | 3,3 | 2 | 0,8 | no | 43,8 | 20 | 8,0 |
Gemens, lin. III .......... | 549 | 10—18 | 13,4 | 1,7 | 28,o | 0,8 | 1,2 | 2,1 | 3,o | 7,1 | 33,8 | 36,8 | 11,0 | — | 11,0 | 44,8 | 47,8 | — | 45 | 45 | 8,2 | 0,5—3,5 | 1,1 | 28 | 5,1 | 0,5 -14,0 | 3,7 | 12 | 2,2 | 3,o—18,o | 6,9 | 112 | 20,4 | 112 | 20,4 | 0,5-19,0 | 0,0—12,0 | 4,5 | 55 | 10,o | 1,5—6,5 | 3,3 | — | — | 102 | 18,6 | 50 | 9,i |
II............ | 581 | 10-17 | 12,6 | 1,7 | 28,o | 0,9 | 1,1 | 2,i | 3,o | 7,1 | 33,8 | 36,8 | 9,i | — | 9,1 | 42,9 | 45,9 | — | 40 | 38 | 6,5 | 0,3—3,5 | 1,0 | 15 | 2,6 | l,o—10,o | 4,1 | 2 | 0,3 | 3,o—12,o | 7,5 | 106 | 18,2 | 107 | 18,4 | 0,5—12,0 | 0,o —12,0 | 4,i | 30 | 5,2 | 2,0—6,0 | 4,o | — | — | 89 | 15,3 | 64 | 11,0 |
I............. | | 552 | 9-18 | 11,5 | 1,6 | 24,o | 1,8 | 1,2 | 2,0 | 3,o | 8,o | 30,6 | 33,6 | 7,6 | — | 7,c | 38,2 | 41,2 | — | 29 | 27 | 4,9 | 0,5—0,0 | 1,2 | 17 | 3,i | 1,0—6,0 | 2,9 | 1 | 0,2 | 4,o—4,o | 4,° | 75 | 13,0 | 75 | 13,6 | 3,0-12,5 | 0,o — 12,o | 4,9 | 1 | 0,2 | Uppg. sak | nas | — | — | 44 | 8,0 | 46 | 8,3 |
| Treklassiga läroverk: Latinlinien V............. | 10 | 14—18 | 15,5 | 1,9 | 30,o |
|
| 2,o | 3,7 | 5,7 | 33,9 | 37,6 | 15,9 | 3,o | 18,9 | 52,8 | 56,5 |
| 3 | 3 | 30,0 | 0,3—0,3 | 0.3 |
|
|
|
| 2 | 20,0 | 12,o-24,o | 18,0 | 2 | 20,o | 2 | 20,o | 1,0 -1,5 | 2,o—3,o | 3,8 | 3 | 30,o | 2,5—3,0 | 2,9 |
|
|
|
|
|
|
IV........... | 36 | 12—17 | 14,0 | 1,6 | 29,7 | — | 0,7 | 1,9 | 3,1 | 5,7 | 33,9 | 37,o | 15,6 | 3,4 | 19,0 | 52,9 | 56,0 | — | 6 | 5 | 13,9 | 0,5—2,5 | 1,8 | 4 | 11,1 | 2,o-3,o | 2,8 | 1 | 2,8 | 3,0—3,o | 3,° | 4 | 11,1 | 4 | ll,i | 1,0—2,0 | 0,5—3,o | 3,3 | 2 | 5,6 | 6,0—6,0 | 6,0 | — | — | 7 | 19,4 | 3 | 8,3 |
Reallinien V............ | 2 | 14-16 | 15,o | 1,5 | 30,o | — | 3,o | 2,0 | 3,o | 8,0 | 36,5 | 39,5 | 15,0 | 4,5 | 19,5 | 56,0 | 59,° | — | — | — | — | — | _ | — | — | — | _ | _ | — | _. | — | — | — | — | — | — | — | — | 1 | 50,o | 3,0—3,0 | 3,0 | — | — | — | — | — | — |
IV........... | 29 | 12-18 | 15,o | 1,5 | 29,2 | 0,5 | 2,2 | 1,9 | 3,o | 7,6 | 35,3 | 38,3 | 14,6 | 2,5 | 17,i | 52,4 | 55,4 | — | 2 | 2 | 6,9 | 0,5—0,5 | °,5 | — | — | — | — | 4 | 13,8 | 2,0—6,0 | 3,8 | 3 | 10,3 | 3 | 10,3 | 2,o—2,0 | 2,0—3,o | 4-3 | 8 | 27,6 | 2,0—6,0 | 3,8 | — | — | 8 | 27,6 | 3 | 10,3 |
Gemens, lin. III........... | 185 | 10—21 | 13,7 | 1,5 | 28,o | 1,1 | 1,1 | 1,9 | 3,o | 7,1 | 33,6 | 36,6 | 11,0 | — | 11,0 | 44,6 | 47,6 | — | 9 | 9 | 4,9 | 0,5—2,0 | 0,8 | 9 | 4,9 | 0,8—8,0 | 3,6 | 3 | 1,6 | 9,0—9,0 | 9,0 | 29 | 15,7 | 29 | 15,7 | 1,0—6,0 | 0,o—9,o | 4,3 | 35 | 18,9 | 2,0—9,5 | 3,7 | 1 | 0,5 | 19 | 10,3 | 14 | 7,6 |
ii........... | 219 | 10-18 | 12,8 | 1,5 | 28,o | 1,2 | l,i | 1,9 | 3,o | 7,2 | 33,7 | 36,7 | 9,8 | — | 9,8 | 43,5 | 46,5 | — | 5 | 5 | 2,3 | 0,5—3,0 | 1.5 | 6 | 2,7 | 1,5—6,0 | 3,3 | 1 | 0,5 | 3,o—3,o | 3,o | 24 | 11,0 | 24 | 11,0 | 0,5 -7,o | 0,o -4,o | 3,6 | 17 | 7,8 | 1,0—6,0 | 3,6 | — | — | 12 | 5,5 | 15 | 6,8 |
i............. | 196 | 9—16 | 11,9 | 1,5 | 24,o | 1,8 | 1,4 | 1,9 | 3,o | 8,i | 3°,6 | 33,6 | 7,2 | — | 7,2 | 37,8 | 40,0 | — | 8 | 6 | 3,1 | l,o—3,o | 1,8 | 4 | 2,0 | 2,0—6,0 | 4-6 | 1 | 0,5 | 6,0—6,0 | 6,0 | 21 | 10,7 | 21 | 10,7 | 1,0—8,0 | 0,o—3,o | 3,5 | 4 | 2,0 | 2,0—4,0 | 3,3 | — | — | 9 | 4,6 | 4 | 2,0 |
Tvåklassiga pedagogier: |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Gemens, lin. III......... | 15 | 11-15 | 13,4 | 1,5 | 28,o | 1,0 | 1,7 | 2,3 | 3,o | 8,o | 34,5 | 37,5 | 10,4 | — | 10,4 | 44,9 | 47,9 |
| — | — | — | — | — | — | — | — | — | 1 | 6,7 | 4,0—4,0 | 4>o | 6 | 40,0 | 6 | 40,0 | 1,0—4,0 | Uppg. sak | nas | 2 | 13,3 | 5,0—5,0 | 5,0 | — | — | 3 | 20,0 | — | — |
ii............ i............. | 95 112 | 11—19 10-18 | 13,7 12,6 | 1.5 1.6 | 27,7 24,5 | 1,5 2,2 | 0,9 0,7 | 2,1 2,i | 3,3 3,3 | 7,8 8,3 | 33,7 3M | 37,o 34,4 | 11,8 9,0 | — | 11,2 9,0 | 44? 9 | 48,2 43,4 | 5 | 1 1 | 6 1 | 6,3 0,9 | 2.0— 2,5 2.0— 2,0 | 2»4 2,0 | 12 4 | 12,6 3,6 | 2,o—4,o | 2.8 1.8 | — |
| — | — | 24 16 | 25.3 14.3 | 24 16 | 25.3 14.3 | q—4 j—4 ■ 0 0 1 1 p vp» | © p 0 0 1 1 03 rf** Öl ''© | 2>9 2,8 | 17 9 | 17,9 8,0 | 3,5 —16,5 | 7,0 9,6 | — | — | 22 10 | 23,2 8,9 | 6 16 | 6,3 14,3 |
Enklassiga pedagogier: | 153 | 9-17 | 12,4 | 1,0 | 25,o | 2,1 | 0,i | 0,5 | 0,i | 2,8 | 28,7 | 28,8 | 10,o | — | 10,o | 38,7 | 38,8 | — | 8 | 8 | 5,2 | Uppg.sak | nas | 5 | 3,3 | 3,0 —3,o | 3,0 | 2 | 1,3 | 4,o -12,o | 8,0 | 19 | 12,4 | 19 | 12,4 | 1,5-7,0 | 0,o—3,o | 4,2 | 12 | 7,8 | 1,0—9,0 | 7,0 | — | — | 1 | 0,7 | — | — |
29
Kap. III. Tab. 17.
Arbetstidens inflytande på lärjungarnes helsotillstånd
vid nedaunämda 10 högre läroverk.
Klass. | Medelarbetstid per vecka. | I Antal lärjungar i klassen. | Ej angifne. | Öfver medel- arbets- tid. | Under medel- arbets- tid. | L i n i e r. | Antal lärjungar. | £5 p a q2. CD | Öfver medel- arbets- tid. | Under medel- arbets- tid. | ||||
Friske. | Sjuke. | 0 | Ä C CD | Friske. | to CD | £ 0 | to. a* ?r* CE | |||||||
Latinlin. VII: 2 | 63,6 | 208 |
| 37 | 66 | Öl | 54 | Latinlin..... S:a | 1,707 | 4 | 384 | 418 | 456 | 449 |
% | — | — | — | — | 64,1 | — | 51.4 | % | — | — | — | 52>i | — | 49:6 |
» VII: 1 | 64,5 | 200 | i | 41 | 41 | 40 | 78 |
|
|
|
|
|
|
|
% | — | — | — | — | ^0,0 | — | 65,i |
|
|
|
|
|
|
|
:> VI: 2. | 63,8 | 300 | — | 66 | 65 | 81 | 88 | Reallin....... S:a | 651 | 3 | 163 | 144 | 203 | 141 |
% | — | — | — | — | 49.6 | — | 52>> | % | — | — | — | 46.9 | — | 41,0 |
» VI: 1. | 61,3 | 386 | — | 83 | 106 | 105 | 92 |
|
|
|
|
|
|
|
% | — | — | — | — | 56.1 | — | 46,7 | Gemens, lin. S:a | 1,610 | 3 | 395 | 305 | 534 | 376 |
» V..... | 54,3 | 309 | 2 | 76 | BO | 85 | 68 |
|
|
|
|
|
|
|
% |
|
|
|
| 51 > 3 |
| 444 | % |
|
|
| 43>6 |
| 4*>3 |
» IV ... | 51,9 | 304 | 1 | 81 | 60 | 94 | 69 | Totalsumma | 3,968 | 10 | 942 | 807 | 1,193 | 966 |
% | — | — | — | — | 42,6 |
| 42>3 | % | — | - | — | 47,9 | — | 44-7 |
Reallin. VII: 2.. | 62,8 | 81 | _ | 11 | 25 | 22 | 23 |
|
|
|
|
|
|
|
% | ~ | — | — | — | 69.4 | — | 5i.1 |
|
|
|
|
|
|
|
» VII: 1.. | 60,9 | 84 | — | 23 | 17 | 21 | 23 |
|
|
|
|
|
|
|
% | — | — | — | — | 42.5 | — | 52>3 |
|
|
|
|
|
|
|
» VI: 2... | 58,8 | 81 | 2 | 26 | 12 | 27 | 16 | Anm. De 10 | Läroverken åro: |
|
| |||
QV | — | — | — | — | 31,6 | — | 374 |
|
|
|
|
|
|
|
» VI: 1... | 58,6 | 104 | _ | 28 | 25 | 34 | 17 | Stockholm: Norra latinläroverket. | ||||||
% | — | — | — | — | 47>2 | — | 33,3 | » | Södra latinläroverket. | |||||
» V....... | 53,7 | 113 | — | 27 | 26 | 35 | 25 | » | Realläroverket. |
| ||||
% | — | — | — | — | 49.1 | — | 4L7 | Upsala. |
|
|
|
|
|
|
« IV...... | 49,6 | 188 | 1 | 48 | 39 | 64 | 37 |
|
|
|
|
|
| |
% | — | — | — | — | 44,8 | — | 36,6 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Skara. |
|
|
|
|
|
|
Gemens, lin. III | 44,6 | 597 |
| 140 | 117 | 188 | 152 | Jönköpings. |
|
|
|
|
| |
% | — |
| — | — | 45>5 | — | 44> 7 | Malmö. |
|
|
|
|
|
|
» » II. | 43,1 | 572 |
| 148 | 94 | 193 | 137 | Göteborgs h. | latinläroverk. |
|
| |||
% | — | — | — | — | 38,8 |
| 4M | Sundsvalls. |
|
|
|
|
| |
» » I . | 39.1 | 441 | 3 | 107 | 94 | 153 | 87 |
|
|
|
|
|
|
|
O/ 70 |
|
|
| - | 46,8 |
| 36,3 |
|
|
|
|
|
|
|
30
Kap. III. Tab. 18. Lärjungarnes förmåga att följa med undervisningen
vid de högre läroverken.
Klass. | Antal lärjungar. | 1 I allmänhet | P OQ er |
|
|
| I | s ä r s k | i 1 d a | ämne | n | vårt. |
|
|
| |||||
Ej svårt. | Svält. | Kristendom. | O CL< er t/3 ~o | Språk i allm. | Lefvande språk. | Klassiska språk. | 1-3 CfJ p | Franska. | Engelska. | Latin. | Grekiska. | Matematik. — | Naturhistoria. | •iiuoyj | Fysik. | Ilist. 0. Geografi. | ►=3 0 CO 0 tfi | |||
Latinlin. VII: 2. | 566 | 487 | 21 | 58 | _ | 2 | _ |
|
|
| 1 |
| 14 | 1 | 25 |
|
| 2 | 3 | 1 |
» - VII: 1. | 602 | 535 | 58 | 9 | — | 8 | 7 | — | — | — | 3 | 3 | 23 | 1 | 47 | — | — | 1 | 7 | 6 |
» VI: 2.. | 853 | 746 | 86 | 21 | — | 16 | 7 | 4 | — | 3 | 9 | 5 | 52 | 3 | 53 | 10 | — | 2 | 4 | — |
» VI: 1.. | 961 | 816 | 125 | 20 | 3 | 28 | 16 | — | — | 4 | 16 | 5 | 60 | 3 | 47 | 8 | — | — | 7 | — |
» V ...... | 975 | 794 | 134 | 47 | 1 | 11 | 7 | 4 | — | 32 | 25 | — | 55 | — | 61 | 11 | — | — | 19 | — |
» IV ..... | 1,017 | 851 | 144 | 22 | 5 | 34 | 11 | - | — | 28 | — | — | 37 | — | 107 | 33 | — | — | 13 | — |
Summa | 4,974 | 4,229 | 508 | 177 | 9 | 99 | 48 | 8 | — | 07 | 54 | 13 | 241 | 8 | 340 | 62 | _ | 5 | 53 | 7 |
Procent | — | OO OO | 11,8 | — | 0,2 | 2,1 | 1,0 | 0,2 | — | 1.4 | 1,1 | 0.3 | S.o | 0,2 | 7.i | i>3 | — |
| 1,1 | 0,1 |
Eeallin. VII: 2.. | 176 | 161 | 14 | 1 | 1 | 2 | 2 | — | — | — | 2 | — | _ | _ | 10 | 2 | 1 | _ | 2 | _ |
» VII:!.. | 156 | 130 | 26 | — | — | 2 | 2 | — | — | — | 3 | — | — | — | 13 | 5 | 3 | 4 | — | — |
» VI: 2... | 186 | 147 | 24 | 15 | — | 2 | 1 | 1 | — | 4 | 4 | 2 | — | — | 10 | — | 2 | 2 | — | — |
» VI: 1... | 229 | 191 | 34 | 4 | 3 | 7 | 5 | 5 | — | 4 | 5 | 5 | — | — | 12 | 3 | 1 | 1 | 2 | — |
» V........ | 412 | 323 | 72 | 17 | 2 | 21 | 6 | 6 | — | 29 | 15 | 14 | — | — | 27 | 5 | — | — | 11 | — |
» IV....... | 649 | 521 | 109 | 19 | 5 | 20 | 3 | 5 | — | 34 | — | 7 | — | — | 43 | 19 | — | — | 3 | — |
Summa | 1,808 | 1,473 | 279 | 56 | 11 | 54 | 19 | 17 | _ | 71 | 29 | 28 | _ | _ | 115 | 34 | 7 | 7 | 18 | _ |
Procent | — | OO | I5.S | — | 0,6 | 3.1 | I, I | 1,0 | - | 4.i | ''.7 | 1,6 | — | - | 6,6 | 1,9 | 0.4 | 0.4 | 1,0 | — |
Gemens, lin. III | 1,644 | 1,341 | 261 | 42 | 12 | 59 | 9 | — | — | 33 | — | — | _ | _ | 103 | 18 | _ | _ | 21 | _ |
» » II. | 1,607 | 1,314 | 266 | 27 | 15 | 69 | 3 | — | — | 60 | — | — | — | — | 82 | 12 | — | — | 24 | — |
» » I__ | 1,192 | 924 | 233 | 35 | 6 | 54 | 1 | — | — | 60 | — | — | — | — | 47 | 12 | — | — | 23 | — |
Summa | 4,44^ | 3,579 | 760 | 104 | 33 | 182 | 13 | _ | _ | 153 | _ | _ | _ | _ | 232 | 42 | _ |
| 68 |
|
Procent | — | 82,; | >7.5 | — | 0,8 | 4,2 | 0.3 | — | — | 3.5 | — | — | — | — | 3.3 | 1,0 | — | — | 1,6 | — |
Totalsumma | 11,225 | 9,281 | 1,007 337 | 53 | 335 | SO | 25 | _ | 291 | 83 | 41 | 241 | 8 | 087 | 138 | 7 | 12 | 130 | 7 | |
Procent[ | — | OO | 14.8! | — | =.5 | 3.i | 3.7 | 0,2! | - | 2.7 | 0,810,41 | 2,2 | 3,1 | 6,3 | 1.3 | 0,1 | 0,1 | *>3 | 0,1 |
31
Kap. III. Tab. 19. Lärjungarnes förmåga att följa med under
visningen
vid de femklassiga läroverken.
Klass. | Antal lärjungar. | I allmänhet. | SS C!3. CD |
| I särsk | illa | ä m | n e | 11 | s v i | r t |
| ||||
Ej svårt. | >111 a c; 1 | Kristendom. | Modersmål. | Språk i allmänh. | Lefvande språk. | Klassiska språk. | •-< DS | *4 o SS | Engelska. | Latin. | Modersmål. | Naturhistoria. | 0 0 a O OQ SS 35 | |||
Latinlin. V .......... | 165 | 140 | 22 | 3 | _ | _ | 5 |
| _ | — | — | — | 1 | 0 | — | — |
Procent | — | 86,4 | 13,6 | — | — | — | 3.1 |
| — | — | — | — | 0,6 | !.9 | — | — |
» IV......... | 199 | 174 | 24 | 1 | — | 1 | 3 | — | — | 4 | — | — | 2 | 1 | 1 | — |
Procent | — | 87.9 | I2,i | — | — | °.5 | 1.5 | — | — | 2,o | — | — | 1,0 | 0.5 | 0,5 | — |
Summa | 364 | 314 | 40 | 4 | — | I | 8 | — | — | 4 | — | — | 3 | 4 | 1 | — |
Procent | - | 87,2 | 12,8 | — | — | °>3 | 2,2 | — | — | 1,1 | — | — | o,S | 1,1 | °,3 | — |
Reallin. V............ | 145 | 119 | 22 | 4 | — | _ | — | 3 | — | 0 O | 3 | 1 | — | 11 | — | 4 |
Procent | — | 84.+ | 15.6 | — | — | — | — | 2,1 | — | 2,1 | 2,1 | 0,7 | — | 7.8 | — | 2,8 |
» IV.......... | 251 | 199 | 50 | 2 | 2 | 10 | 2 | 1 | — | 8 | — | 3 | — | 22 | 1 | 5 |
Procent | — | 79.9 | 20,i | — | 0,8 | 4.0 | 0,8 | 0.4 | — | 3-2 | — | 1,2 | — | 8,8 | 0,4 | 2,0 |
Summa | 390 | 31b | 72 | 0 | 2 | 10 | 2 | 1 | — | 11 | 3 | 4 | — | 33 | 1 | 9 |
Procent | — | 81,5 | 18,5 | — | 0.5 | 2,6 | °>5 | I,o | — | 2,8 | 0,8 | I,o | — | 8,5 | 0-3 | 2,3 |
Gemens, lin. III____ | 549 | 417 | 113 | 19 | 2 | 15 | — | 2 | — | 29 | — | — | — | 29 | 1 | 3 |
Procent | — | t''-. OO | ZI>3 | — | 0,4 | 2,8 | — | 0,4 | — | 5,5 | — | — | - | 5o | 0,2 | 0,6 |
» » IT..... | 581 | 425 | 154 | 2 | 0 0 | 19 | — | — | — | 17 | — | — | — | 20 | 1 | 5 |
Procent | — | 73.4 | 26,6 | — | °.5 | 3.3 | - | — | — | 2,9 | — | — | — | 3,5 | 0,2 | °>9 |
» » i...... | 552 | 431 | 117 | 4 | 3 | 16 | — | — | — | 22 | — | — | — | 20 | 1 | 7 |
Procent | — | 78,6 | 2 t,4 | — | °>? | 29 | — | — | — | 4,o | — | — | — | 3,6 | 0,2 | 1,3 |
Summa | 1,682 | 1,273 | 384 | 25 | 8 | 50 | — | 2 | — | 08 | — | — | — | 09 | 3 | 15 |
Procent | — | 76, s | 23.2 | — | °.5 | 3.o | — | 0,1 | — | 4,i | — | — | — | 4>2 | 0,2 | 0,9 |
Totalsumma | 2,442 | 1,903 | 502 | 35 | 10 | Öl | 10 | 0 | — | 83 | 3 | 4 | 3 | 100 | 5 | 24 |
Procent | — | 79''’ | 20,9 | - | 0,4 | 2.5 | 0,4 | 0,2 | - | 3.4 | 0,1 | 0,2 | 0,1 | 4,4 | 0,2 | 1,0 |
32
Ivap. III. Tab. 20. Lärjungarnes förmåga att följa med under
visningen
vid de treklassiga läroverken.
Klass. | Antal lärjungar. | I all-mänhet. | £1 p 0i. b1 0 |
| 1 | S | ä r s k i | 14a | ämnen | svårt. |
| |||||
Ej svårt. | Svårt. | Kristendom. | g 0 c- CD po n> | Språk i ollmänh. | Lefvande språk. | Klassiska språk. | Tyska. | Franska. | Engelska. | Latin. | Matematik. | Naturhistoria. | Ilist. 0. Geografi. | |||
| 10 | 9 | 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 1 |
|
|
Procent |
| 90,0 | 10,o | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | IO,0 | — | — |
» TV............. | 36 | 31 | 5 | — | — | 1 | — | — | — | — | — | — | 1 | 2 | — | _ |
Procent | — | so OO | •3.9 | — | — | 2,8 | — | — | — | — | — | — | 2,8 | 3,6 | — | — |
Summa | 40 | 40 | 6 |
|
| 1 |
|
|
|
|
|
| 1 | 3 |
|
|
Procent | — | OO b | 13,0 | — | — | 2,2 | — | — | — | — | — | — | 2,2 | 6.5 | — | — |
Reallin. V.............. | 2 | 2 | — | — | — | — | — | — | — | 1 | _ | _ | _ | _ | _ | _ |
Procent | — | IOO,o |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
» IV. ........... | 29 | 22 | 7 | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 3 | — | __ |
Procent | — | 75.9 | 24,1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Summa | 31 | 24 | 7 |
|
|
|
|
|
| 1 | _ | _ | _ | 3 | _ | _ |
Procent | — | 77.4 | 22,6 | — | — | — | — | — | - | 3.2 | — | — | — | 9.7 | — | — |
Gemens, lin. III....... | 185 | 161 | 23 | 1 | — | 9 | — | 2 | — | 8 | _ | _ | _ | 11 | _ | _ |
Procent | — | »7.5 | •2.5 | — | — | 4.9 | — | M | — | 4.3 | — | — | — | 6,0 | — | — |
» » II........ | 219 | 173 | 46 | — | — | 16 | — | 2 | — | 4 | — | — | — | 12 | — | 2 |
Procent | — | 79.° | 2I,o | — | — | 7.3 | — | °.9 | — | 1,8 | — | — | — | 5.5 | — | 0,9 |
» » i.......... | 196 | 158 | 38 | — | — | 8 | — | — | — | 8 | — | — | — | 6 | 2 | — |
Procent | — | So, 6 | ''9.4 |
| — | 4.i | — | — | — | 4.1 | — | — | — | 3,i | 1,0 | — |
Summa | 600 | 492 | 107 | 1 | __ | 33 | _ | 4 | _ | 20 | _ | _ | _ | 29 | 2 | 2 |
Procent | — | 82,1 | •7.9 | — | — | 3.5 | — | 0,7 | — | 3.3 | — | — | — | 4,8 | 0,3 | 0,3 |
Totalsumma | 677 | 556 | 120 | 1 | — | 34 | _ | 4 | _ | 21 | _ | _ | 1 | 35 | 2 | 2 |
Procent! | -i | 82,2 | OO r- | — | — | VO | - | 0,6 | — | 3.'' | — | — | 0,1 | S,* | °,3 | °,3 |
33
Kap. III. Tab. 21—22. Lärjungarnes förmåga att följa med
undervisningen vid pedagogierna.
|
| I allmänhet. | Ej angifne. | I | särskilda | å m n | e n | svårt. | ||||
Klass. | P p: a a oq p | Ej svårt. » | Svårt. | Kristendom. | Modersmålet. | Främmande lefv. | Tyska. | Engelska. | Matematik. | Naturhistoria. | Hist. 0. Geografi. | |
a) Tvåklassiga. III........................ | 15 | 13 | 2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Procent | — | 86,7 | 13.3 |
| — |
|
|
|
|
|
|
|
II......................... | 95 | 83 | 12 | — | — | 4 | 1 | 4 | 1 | 9 | — | 2 |
Procent | — | 87,4 | 12,6 | — | — | 4.2 | I,i | 4.2 | I , I | 9.5 | — | 2,1 |
i........................... | 112 | 95 | 17 | — | 3 | — | — | 5 | — | 4 | 2 | 8 |
Procent | — | 84.8 | 15.2 | — | 2,7 | — | — | 4.5 | — | 3.6 | 1,8 | 7.i |
Summa | 222 | 101 | 3! | — | 3 | 4 | i | 9 | 1 | 13 | 2 | 10 |
Procent | — | O VO 00 | 14,0 | — | i>4 | 1,8 | 0.5 | 4>! | °.5 | 5.9 | 0,9 | 4.5 |
b) Enklassiga........... | 153 | 115 | 29 | 9 | 2 | 7 |
| 4 | — | 2 | — | 2 |
Procent | — | 79-9 | 20,1 | - | 1.4 | 4.9 | — | 2.8 | — | 1.4 | — | *.4 |
Hist. o. Geografi.
34
Kap. III. Tab. 23. Förhållandet mellan svårigheten att följa
med undervisningen och arbetstiden vid nedanstående
10 läroverk.
Läroverk. | Antal lärjungar. | i särskilda ämnen. | Antal lärjungar, som | W P 3 OQ. 3* CD | Svårt i all-mänhet. | Svårt i | ||
Öfver medel-arbetstiden. | Under medel-arbetstiden. | Öfver medel-arbetstiden. | Under medel-arbetstiden. | |||||
1 i Stockholm, Norra latinläroverket.. | 565 |
| 179 | _ | 38 | 51 | 35 | 55 |
Procent | — |
| — | - | 42,6 | 57.4 | 38,9 | 61,1 |
» Södra latinläroverket .. | 350 |
| 90 | 2 | 10 | 44 | 9 | 27 |
Procent | — |
| — | — | 18,5 | 81,5 | 2^,0 | 75.o |
» Realläroverket........... | 319 |
| 93 | — | 20 | 45 | 5 | 23 |
Procent | — |
| — | — | 3°. 8 | 69,2 | 17.9 | 82,1 |
1 Upsala.................................... | 586 |
| no | 1 | 37 | 17 | 31 | 25 |
Procent | — |
| — | — | 68,5 | 31.5 | 55.4 | 48,6 |
Hudiksvalls.............................. | 113 |
| 41 | — | 9 | 5 | 7 | 20 I |
Procent | — |
| — | — | 64>3 | 35.7 | 25.9 | 74.i |
1 Skara J) .................................. | 376 |
| 86 | — | 48 | 19 | 13 | 6 |
Procent | — |
| — | — | 7i.6 | 28,4 | 68,4 | 31.6) |
Jönköpings .............................. | 503 |
| 138 | — | 18 | 46 | 29 | 45 |
Procent | — |
| — | — | 28,1 | 71.9 | 39.2 | 60,8 |
Malmö................................... | 466 |
| 119 | — | 46 | 33 | 28 | 12 |
Procent | — |
| — | — | 58,2 | 41,8 | 70,0 | 30.0 |
Göteborgs högre latinläroverk ...... | 523 |
| 151 | — | 51 | 58 | 24 | 18 |
Procent | — |
| — | — | 46,8 | 53.2 | 57,i | 42.9 |
Sundsvalls................................ | 177 |
| 61 | — | 20 | 19 i | 14 | 8 |
Procent | — |
| — | — | 51.3 | 48,7 | 63,6 | 36.4 |
Summa | 3,978 | 1,008 |
| 297 | 337 | 195 | 239 | |
Procent| | — |
| — | -| | 46,81 | 53.2] | 44.9I | 55.i |
) Uppgift saknas för L. VII: 2 och I.
35
Kap. III. Tab. 24. Lärjungarnes softid uttryckt i procent af
antalet vid de högre läroverken.
|
| •p | r o | c e | n t | 1 ä | r j | u n | g » | r, s | oms | 0 f | v a. |
| |
Klass. |
|
|
|
| T | i | m | m | a | r. |
|
|
|
| |
| 4. | 4‘/,. | 5. | 57,. | 6. | 6‘/r | 7. | 7''/,. | 8. | 8Va. | 9. | 97,. | 10. | 107,. | n. |
Latinlin. VII: 2.. | 0,2 | _ | 0,2 | 0,7 | 6,o | 10,8 | 42,4 | 18,5 | 19,3 | 1,4 | 0,5 |
|
|
|
|
» VII: 1- | 0.2 | — | 0,3 | 0,5 | 3,5 | 8,5 | 39,1 | 17,6 | 26,8 | 2,o | 1,2 | 0,3 | — | — | — |
» VI: 2 ... | 0,1 | — | 0,1 | 0,2 | 3,o | 4,7 | 34,6 | 20,o | 30,8 | 5,i | 1,4 | — | — | — | — |
» VI: 1 ... | — | — | — | 0,2 | 2,o | 3,3 | 28,5 | 16,i | 36,3 | 6,o | 6,6 | 0,5 | 0,2 | — | — |
» V........ | — | — | — | — | 0,8 | 0,5 | 11,9 | 12,o | 49,i | 11,2 | 13,0 | 1,2 | 0,3 | — | — |
» IV....... | — | — | — | — | 0,3 | 0,6 | 6,1 | 9,8 | 40,1 | 17,i | 22,6 | 2,0 | 0,9 | 0,2 | — |
Reallin. VII: 2... | — | — | 0,6 | 0,6 | 15,9 | 9,7 | 40,3 | 14,2 | 15,3 | 2,8 | 0,6 | — | — | — | — |
» VII: 1... | — | — | — | 1,3 | 5,1 | 5,8 | 37,8 | 22,1 | 24,1 | 0,6 | 2,6 | —• | — | — | — |
» VI: 2.... | — | — | — | 1,0 | 3,2 | 1,6 | 32,8 | 13,9 | 40,o | 4,8 | 2,7 | — | — | — | — |
» VI: 1.... | — | — | — | — | 2,2 | 0,9 | 26,3 | 11,0 | 50,0 | 6,6 | 2,6 | 0,4 | — | — | — |
» V......... | — | — | — | — | 0,7 | 0,7 | 13,i | 15,7 | 44,3 | 13,0 | 10,5 | 1,0 | 0,5 | — | 0,2 |
» IV........ | — | — | — | — | 0,5 | 0,2 | 7,7 | 6,6 | 40,3 | 14,5 | 25,5 | 2,5 | 1,7 | 0,5 | — |
Gem. lin. III .... | — | — | — | — | 0,1 | 0,1 | 2,2 | 4,o | 30,i | 16,7 | 38,4 | 5,4 | 2,7 | 0,i | 0,2 |
» » II..... |
|
|
|
|
|
| 1,8 | 1,9 | 22,2 | 16,4 | 44,9 | 6,0 | 6,1 | 0,6 | 0,i |
» » I ...... | - | — | — | — | 0,1 | — | 0,9 | 0,7 | 13,i | ll,i | 46,8 | 11,2 | 14,1 | 1,0 | 0,7 |
Lårov.-Tcom. bet.
Bilagor.
03
36
Kap. III. Tab. 25—28. Lärjungarnes softid, uttryckt i procent af
antalet vid de fem- och treklassiga läroverken samt pedagogierna.
Klass. |
|
|
| Pro | cent 1 | äri | ung | ar, som | S 0 | f v a | timmar. |
|
| ||||
| 4. | 4'',V | 5. | 57j. | 6. | G Va- | 7. | 772- | 8. | 8 72- | 9. | 97 | 10. | 107,. | 11. | 117,. | 12. |
ci) Femklassiga läro-verk. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Latinlinien V.......... | — | — | 0,6 | — | 1,8 | 2,4 | 12,i | 8,5 | 44,3 | 8,5 | 18,2 | 0,6 | 2,4 | - | 0,6 | — | — |
» IV________ | — | — | — | — | 0,5 | 0,5 | 5,5 | 6,5 | 34,2 | 20,1 | 27,7 | 3,5 | 1,5 | — | — | — | — |
Reallinien V .......... |
|
|
|
|
| 2,8 | 11,7 | 9,0 | 43,4 | 17,9 | 12,4 | 1,4 | 1,4 | — | - | — | — |
» IV......... |
|
|
|
|
| 0,4 | 4,4 | 4,4 | 43,2 | 20,0 | 24,4 | 2,4 | 0,8 | — | — | — | - |
Gemens, lin. III..... | 0,2 | — | — | — | 0,4 | 0,3 | 3,4 | 4,9 | 27,9 | 17,7 | 33,9 | 7,5 | 3,8 | — | — | — | — |
» » II ...... | — | — | — | — | — | — | 2,6 | 0,9 | 24,9 | 16,3 | 40,i | 8,0 | 6,2 | 0,7 | 0,3 | — | - |
)» » I........ |
|
|
|
|
|
| 0,2 | 0,4 | 16,o | 14,2 | 43,s | 10,3 | 13,6 | 1,3 | 0,5 | 0,2 | — |
b) Treklassiga läro-verk. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
latinlinien V ......... | — | — | — | — | - | — | — | 10,0 | 40,o | 40,0 | 10,o | — | - | — | — | — | - |
» IV........ |
|
|
|
|
|
| 11,1 | 8,3 | 44,4 | 13,9 | 19,5 | 2,8 | — | — | — | — | — |
Reallinien V .......... |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
» IV......... | — | — | - | — | — | — | — | — | 55,2 | 10,3 | 27,o | 6,9 | — | — | — | — | — |
Gemens, lin. III...... | — | — | — | — | — | — | 3,2 | 2,2 | 30,s | 20,0 | 41,6 | — | 2,7 | — | — | — | — |
» » II...... |
|
|
|
|
|
| 0,9 | 2,3 | 24,3 | 10,5 | 49,5 | 6,0 | 6,0 | — | 0,5 | — | - |
)) »> I........ |
|
|
|
|
|
| 1,0 | 2,0 | 16,8 | 13,8 | 49,o | 7,2 | 9,2 | 0,5 | 0,5 | — | — |
c) Tvåklassiga peda-gogi. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Klass III.............. |
|
|
|
|
|
| 6,7 | 6,7 | 53,3 | 20,o | 13,3 | — | — | — | — | — | - |
» II ............... |
|
|
|
|
|
| 4,2 | 2,1 | 33,7 | 18,9 | 29,5 | 4,2 | 6,3 | — | — | — | 1,1 |
» I................. | - | — | — | — | — | — | 0,9 | 1,8 | 29,5 | 12,5 | 45,5 | 5,8 | 3,c | — | 0,9 | — | — |
d) Enklassiga peda- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 8,8 | 0,6 | 2,7 |
|
|
gogier ............... |
| — | — | — | — | — | 0,6 | 2,0 | 20,8 | 8,1 !51,o | 5,4 | 1 — | — |
37
Kap. III. Tab. 29. Medelsoftidens inflytande på lärjungarnes
helsotillstånd Tid nedanstående 10 läroyerk.
Lärorerk. ■ | Antal lärjungar. | Ej angifne. | Öfver medelsoftiden. | Under medelsoftiden. | ||
CD pq- cd | ce P CD | Friske. | ''CS2 (=* pq- CD | |||
Stockholm, Norra iatinläroverket--------- | 565 | — | 179 | 239 | 57 | 90 |
Procent | -— | — | 42,8 | 57.2 | 38,8 | 61,2 |
» Södra latinläroverket......... | 348 | 2 | 157 | 121 | 39 | 31 |
Procent | -- | — | 56,5 | 43.5 | 55.7 | 44.3 |
» Realläroverket................. | 319 | — | 105 | 124 | 38 | 52 |
Procent | — | — | 45*9 | 54.'' | 42,2 | 57.8 |
Upsala.......................................... | 585 | 1 | 165 | 104 | 159 | 157 |
Procent | -- | — | 61,3 | 38.7 | 50.3 | 49.7 |
Hudiksvalls.................................... | 113 | — | 23 | 45 | 12 | 33 |
Procent | — | — | 33.8 | 66,2 | 26,7 | 73.3 |
Skara........................................... | 376 | — | 112 | 102 | 93 | 69 |
Procent | — | — | 52,3 | 47.7 | 57.4 | 42,6 |
Jönköpings................................— | 502 | 1 | 214 | 104 | 114 | 70 |
Procent | •-- | -—- | 67.3 | 32>7 | 62,0 | 38,0 |
Malmö.......................................... | 466 | — | 147 | 97 | 140 | 82 |
Procent | — | — | 60,2 | 39.8 | 63,1 | 36.9 |
Göteborgs högre latinläroverk............ | 521 | 2 | 132 | 93 | 144 | 152 |
Procent | — | — | 58.7 | 4>.3 | 48,6 | 51.4 |
Sundsvalls...................................... | 176 | 1 | 45 | 30 | 56 | 45 |
Procent | — | — | 60,0 | 40,0 | 55.4 | 44.6 |
Summa | 3,971 | 7 | 1,279 | 1,059 | 852 | 781 |
Procent | — | — | 54.7 | 45.3 | 52,2 | 47.8 |
38
Kap. III. Tab. 30. Medelsoftidens inflytande på lärjungarnes
helsotillstånd vid samtliga StocMiolms-läroverken
(med undantag af Nya elementarskolan).
Klass: | Antal lärjungar. | Medelsoftid. | Öfver medelsoftiden. | Under medelsoftiden. | ||
Priske. | Sjuke. | Friske. | tf}'' e’ O | |||
Latinlin. VII: 2............................... | 52 | 7,6 | 7 | 13 | 15 | 17 |
Procent | — | — | — | 65,0 | — | 53,i |
» VII: 1............................... | 51 | 7,5 | 12 | 20 | 2 | 17 |
Procent | — | —- | — | 62,5 |
| 8y,5 |
» VI: 2................................ | 69 | 7,7 | 13 | 28 | 10 | 18 |
Procent |
|
| — | 68,3 |
| 64,3 |
„ VI: 1................................ | 114 | 8,1 | 21 | 21 | 30 | 42 |
Procent |
| — | — | 50,0 |
| 58,3 |
i. V..................................... | 103 | 8,4 | 20 | 43 | 21 | 19 |
Procent |
|
|
| 68,3 |
| 17,5 |
» IV.................................... | 106 | 8,7 | 23 | 37 | 23 | 23 |
Procent |
|
| — | 61,7 |
| 50,0 |
Reallin. VII: 2........................ | 43 | 7,1 | 4 | 11 | 9 | 19 |
Procent |
|
|
| 73,3 |
| 67,9 |
» VII: 1............ ............... | 40 | 7,4 | 9 | 16 | 6 | 9 |
Procent |
| — |
| 64,0 |
| 60,0 |
.. VI: 2................................ | 44 | 7,8 | 19 | 10 | 7 | 8 |
Procent |
| — |
| 34,5 |
| 53-3 |
» VI: 1................................ | 51 | 7,9 | 22 | 15 | 7 | 7 |
Procent |
| -—• |
| 4°,5 | — | O b |
» V.................... | 107 | 8,3 | 24 | 29 | 32 | 22 |
Procent |
| — |
| 57,7 | — | 4°,7 |
» IV....................... | 165 | 8,6 | 37 | 43 | 45 | 40 |
Procent |
| — | — | 53,7 | — | 47.1 |
Gemensamma lin. III........... | 345 | 8,9 | no | 115 | 64 | 56 |
Procent | — | -—- | — | 5M | — | 46,7 |
>, » ii......................... | 333 | 9.1 | 54 | 60 | in | 108 |
Procent | — | -—- |
| 52,6 | -— | 49-3 |
>, » i.................... | 256 | 9,5 | 57 | 67 | 67 | 65 |
Procent | ■- | — | — | 54,0 | — | 49>2 |
Summa | 1,879 | — | 432 | 528 | 449 | 470 |
Procent | — | — | 4S,o | 55>° | 48,9 | 5i,i |
Ej angifne................ | 3 | — | — |
|
|
|
Kap. III. Tab. 31. Bostadsförhållandenas inflytande på lär
jungarnes
helsotillstånd vid nedanstående 10 läroverk.
Läroverk: | Antal lärjungar. | Icke angifne. | Antal lärjungar | boen | d e: | |||
I hemmet. | Inackorder. | På annat sätt, | ||||||
Friske. | zn C3* PT1 ce | Friske. | Sjuke. | CO* p? CD | £0 & PT* CD | |||
Stockholm, Norra latinläroverket.. | 565 |
| 194 | 287 | 34 | 37 | 8 | 5 |
Procent |
|
|
| 59-7 |
| 52,1 | — | 38,5 |
» Södra latinläroverket.. | 348 | 2 | 164 | 135 | 24 | 12 | 8 | 5 |
Procent |
|
|
| 45>2 |
| 33.3 |
| OJ 00 <~rt |
» Realläroverket........... | 319 |
| 118 | 145 | 22 | 28 | 3 | 3 |
Procent | — |
|
| 55.» |
| 56,0 |
| 50,0 |
Upsala.................................. | 583 | 3 | 174 | 151 | 100 | 69 | 48 | 41 |
Procent |
|
|
| 46-5 |
| 40,8 |
| 46,1 |
Hudiksvalls............................ | 113 | — | 16 | 41 | 15 | 31 | 4 | 6 |
Procent |
|
|
| 71-9 |
| 67.4 |
| 60,0 |
Skara.................................... | 373 | 3 | 66 | 52 | 74 | 77 | 62 | 42 |
Procent | — |
|
| 44.i |
| 5i.° |
| 4°>4 |
Jönköpings............................. | 503 |
| 195 | 101 | 75 | 44 | 58 | 30 |
Procent |
|
|
| 34-'' |
| 37.o |
| 34.i |
Malmö.................................. | 465 | 1 | 222 | 138 | 59 | 37 | 5 | 4 |
Procent |
|
|
| 38.3 | — | 38.5 | — | 44.4 |
Göteborgs högre latinläroverk..... | 522 | 1 | 197 | 146 | 49 | 63 | 30 | 37 |
Procent | — | — | — | 42,6 | — | S6,3 |
| 55,2 |
Sundsvalls............................ | 176 | 1 | 62 | 55 | 34 | 18 | 5 | 2 |
Procent | — | — | — | 47.0 | — | 34.6 | — | 28,6 |
Summa | 3,967 | 11 | 1,408 | 1,251 | 486 | 416 | 231 | 175 |
Procent | — | — | — | 47.o | — | 46,1 | — | 43.i |
40
Kap. III. Tab. 32. Medelluftrymden i de särskilda klasserna
vid nedanstående 10 läroverk.
1 .............- |
| P | cd |
|
|
|
|
|
| Q |
|
|
| 3 CO |
| 3 CO |
| HH |
|
|
| P -rf- | C/5 |
|
| P O 1—1 PT* | PO 5^ ^ | s-y srg. | <3 *3 |
| 05 tr p | p* pr O: | fc* p | gsr hot | B Qa |
|
| *1 O | o | < 2a | P | < | p | 5’ | C: | < | < ?L |
|
| % B O ce | p; R 2 » | II |
| CD |
| eg |
| ere'' | CD |
|
| < | <3 |
|
|
|
|
|
| o |
|
|
| Kbm. | Kbm. | Kbm. | Kbm. | Kbm. | Kbm. | Kbm.! Kbm. | Kbm. | Kbm. | |
| fa | 20,4 | _ | _ | 8,3 | _ | _ | _ | _ | 11,4 | — |
Latinlin. VII: 2.... |
| — | 15,3 | — | — | 17,i | 14,2 | 8,2 | 16,1 | — | — |
| Sb | 15,3 | — | — | 8,3 | — | — | — | — | 10,2 | — |
| a | 10,9 | _ | _ | _ | _ | _ | — | — | 10,6 | — |
■< H-i |
| — | 6,8 | — | 11,0 | 12,6 | 9,5 | 7,3 | 13,6 | — | — |
| Sb | 16,3 | — | — | — | — | — | — | — | 16,0 | — |
| (a | 10,4 | 20,6 | _ | 6,8 | _ | _ | 8,7 | _ | 9,4 | _ |
.. VI: 2..... |
| — | — | — | — | 21.o | 8,6 | — | 8,6 | — | — |
| .b | 10,9 | 16,1 | — | 6,3 | — | — | 14,3 | — | 7,i | — |
| fa | 9,7 | 6,8 | _ | 9,1 | _ | 9,8 | 5,3 | 9,9 | 6,4 | — |
» VI: 1..... | b | 10,0 | 7,9 | — | 9,6 | 10,4 | 11,3 | 10,2 | 9,9 | 7,2 | — |
| e | 12,0 | — | — | — | — | — | — | — | 12,9 | — |
| fa | 11,3 | _ | _ | 8,o | _ | _ | 7,0 | 8,3 | 5,4 | — |
» V.......... |
| 29,4 | — | — | 9,6 | 8,6 | — | — | — | 6.6 | |
| b | 11,8 | — | — | 8,6 | — | — | 10,1 | 8,3 | 6,1 | — |
| fa |
| _ | _ | 9,0 | _ | 9,7 | 7,3 | 10,1 | 7,o | — |
» IV......... |
| 9,3 | 4,9 | — | — | 6,2 |
| — | — | — | 8,1 |
| b | — | — | — | 9,2 | — | 9.9 | 11,4 | 9,1 | 7,c | — |
| a | __ | _ | 6,7 | _ | _ | _ | _ | _ | — | _ |
Reallin. VII: 2.... |
| — | — | 7,o | 16,3 | — | 14,2 | 18,9 | 62,i | 10,8 | 13,6 |
| b | — | — | — | — | — | — | — | — | — | |
| a | _ |
| 8,7 | _ | _ | _ | _ | _ | _ | _ |
» VII: 1.... |
| — | — | — | 9,2 | — | 19,9 | 15,1 | 15,6 | 10,8 | 7,4 |
| b | — | — | 8,5 | — | — | — | — | — | — | — |
» VI: 2.....• | fa b | I 1 1 | — | 7,0 6.9 | 10,5 | 1 1 1 | 29,3 | 56,7 | 15,6 | 7,6 | 10,4 |
| a | _ | _ | 11,5 | _ | _ | _ | _ | _ | _ | _ |
» VI: 1..... |
| — | — | 10,8 | 15.4 | — | 24,6 | 13,3 | 22,8 | — | 3,0 |
| b | — | — | — | — | — | — | — | — | — | |
» V . |
| 26,3 | 8,2 | 6,0 | 13,2 | 10,2 | 19,5 | 11,4 | 8,3 | — | 6,6 |
>’ IV.... |
| 10,8 | 8,5 | 5,9 | 9,2 | 6.2 | 15,6 | 16,7 | 8,8 | — | 4,0 |
| a | 9,8 | 8,9 | _ | 6,6 | _ | 9,6 | 7,2 | 7,7 | 6,6 | _ |
Gemens, lin. III. _ < | b | 7,7 | 4,8 | 5,1 | 7,0 | 6,9 | 9,8 | 7,0 | 6,7 | 9,3 | 4,0 |
| c | 7,9 | — | — | 6,6 | — | — | •— | — | _ | — |
| a | 8,4 | 5,6 | __ | 6,8 | _ | 12,7 | 7,2 | 8,7 | 9,3 | 10,4 |
• » n.J | b | 8,4 | 6,4 | 5,5 | 6,4 | 9,4 | 13,3 | 7,0 | 8,9 | 9,8 | 4,4 |
| C | 8,4 | — | — | — | — | — | — | 8,7 | — | — |
| a | 9.0 | 4,8 | _ | 6,0 | _ | _ | _ | 8,7 | 9,4 | 4,5 |
» » i-.-l |
| — | — | 7,4 | — | 6,9 | 11,9 | 6,0 | — | — | — |
1 | b | 7,2 | 4,6 | — | 9,2 | — | — | 9,0 | 10,4 | 4,0 |
Amu. Vederbörande lärare inräknade.
41
Kap. III. Tab. 33. Medelluftrymden i III klassen vid samtliga högre
allmänna läroverk (lärarne medräknade).
|
| Antal. | a W | £ -3 er | |
Läroverk. ■ | Klass. | Lärare. | Lärjungar. | ^ F* P* Ö Q cT 05 *-J | h s B | § 5 c- |
| [A | 1 | 32 | 324,5 | 9,8 |
Stockholm, Norra | r | 1 | 33 | 260,5 | 7,7 |
latinlärov..... |
|
| |||
| lc | 1 | 32 | 260,5 | 7,0 |
| (A | 1 | 31 | 153,9 | 4,8 |
» Södra latinlärov... |
|
| 32 | 8,9 | |
Ib | 1 | 294,8 | |||
» Realläroverket — | — | 1 | 31 | 161,8 | 5,1 |
» Nya elem.-skolan1) | — | — | — | — |
|
| [A | 1 | 31 | 217,5 | 6,o |
Upsala ................. | B | 1 | 30 | 217,5 | 7,o |
j | lc | 1 | 32 | 217,5 | 6,6 |
| fA | 1 | SO | 319,4 | 10,3 |
| Gefle ................... | ) | 1 | 23 | 224,8 | 9,4 |
1 j Hudiksvalls........... | — | 1 | 17 | 221,8 | 12,3 |
| IA | 1 | 22 | 170,7 | 7,4 |
Linköpings............ | Ib | 1 | 24 | 170,7 | 6,8 |
| fA | 1 | 26 | 204,9 | 7,6 |
Norrköpings .......... | Ib | 1 | 26 | 216,7 | 8,0 |
Vesterviks............. | — | 1 | 29 | 264,1 | 8,8 |
| (A | 1 | 30 | 297,6 | 9,6 |
Skara................... | Ib | 1 | BO | 303,7 | 9,8 |
Yenersborgs........... | — | 1 | 33 | 202,4 | 6,0 |
Strengnäs............. | — | 1 | 14 | 127,2 | 8,5 |
| fA | 1 | 28 | 180,6 | 6,2 |
Örebro................. | B | 1 | 30 | 187,0 | 6,0 |
| lc | 1 | 29 | 180,6 | 6,0 |
Nyköpings ............ | — | 1 | 20 | 243,7 | 11,6 |
| fA | 1 | 19 | 166,1 | 8,3 |
Vesterås ............... | |b | 1 | 13 | 166,1 | 11,9 |
Falu ................... | — | 1 | 27 | 405,6 | 14,5 |
Vexiö .................. | IA | 1 | 25 | 294,3 | 11,3 |
Ib | 1 | 28 | 166,3 | 5,7 | |
Transport |
| 30 | 807 | 6,822, | — |
Läroverk. | Klass. | Antal. | Kub.-meter | Kub.-meter luft | |
p: P | Lärj tingar. | ||||
Transport | — | 30 | 807 | 6,822,8 | — |
| A | 1 | 34 | 251,5 | 7,2 |
Jönköpings............ | (B | 1 | 34 | 251,5 | 7,0 |
| fA | 1 | 35 | 166,1 | 4,6 |
Lunds.................. | lB | 1 | 34 | 167,4 | 4,8 |
| fA | 1 | 32 | 252,7 | 7,7 |
Malmö................. | lB | 1 | 33 | 228,o | 6,7 |
| fA | 1 | 24 | 147,7 | 5,9 |
|
|
|
|
|
|
| \b | 1 | 30 | 266,3 | 8,6 |
| fA | 1 | 24 | 266,4 | 10,7 |
Karlskrona............ | Ib | 1 | 23 | 289,0 | 12,0 |
| fA | 1 | 21 | 117,0 | 5,3 |
Helsingborgs......... | Ib | 1 | 23 | 117,0 | 4,9 |
Göteborgs b. latin- | |A | 1 | 33 | 225,8 | 6,6 |
läroverk | lB | 1 | 35 | 335,5 | 9,3 |
| lA | 1 | 30 | 106,3 | 3,4 |
» realläro- | B | 1 | 30 | 136,0 | 4,4 |
verk.... |
|
|
|
|
|
| lc | 1 | 27 | 130,o | 4,6 |
| lA | 1 | 26 | 188,4 | 7,0 |
Halmstads............. | Ib | 1 | 18 | 135,0 | 7,1 |
| lA | 1 | 29 | 232,0 | 7,7 |
Kalmar ................ | Ib | 1 | 34 | 240,7 | 6,9 |
| (A | 1 | 25 | 201,8 | 7,8 |
Karlstads ............. | |b | 1 | 24 | 167,o | 6,7 |
Hernösands........... | — | 1 | 31 | 278,1 | 8,7 |
Östersunds............ | — | 1 | 15 | 119,9 | 7,5 |
Umeå.................. | — | 1 | 17 | 139,0 | 7,7 |
Luleå................... | — | 1 | 14 | 214,6 | 14,3 |
Sundsvalls............. | — | 1 | 35 | 153,i | 4,0 |
| (A | 1 | 15 | 152,1 | 9,5 |
Visby................... | Ib | 1 | 15 | 152,1 | 9,5 |
Summa | — | SO | 1,607 | 12,651, | 7,6 |
|
| 1,667 |
|
|
'') Kan ej medtagas i beräkningen på
•rund af särskilda förhållanden vid undervisningens ordnande.
42
Kap. III. Tab. 34. Medelluftrymden i II klassen vid samtliga högre
allmänna läroverk (lärarne medräknade).
|
| Antal. | c- ^ | C | |
Läroverk. | Klass. | Lärare. | Lärjungar. | er* Sé •—• a I £ | -meter luft er man. |
Stockholm, Norra | (A | i | 30 | 259,o | 8,4 |
latinlärov_____ | < B | i | 30 | 259,o | 8,4 |
| 1c | i | 30 | 259,0 | 8,4 |
» Södra latinlärov... | lA | i | 34 | 195,9 | 5,6 |
| lB | i | 32 | 210,3 | 6,4 |
» Realläroverket____ | — | i | 32 | 181,9 | 5,5 |
» Nyaelera.-skolan1) | — | — | — | — | — |
Upsala ................ | fA | i | 31 | 217,5 | 6,8 |
\B | i | 33 | 217,5 | G,4 | |
Gefle .......... | (A | i | 24 | 319,4 | 12,8 |
| \b | i | 25 | 249,5 | 9,6 |
Hudiksvalls......... | — | i | 23 | 225,9 | 9,4 |
Linköpings....... | fA lB | i | 31 | 295,4 | 9,2 |
i | 31 | 249,6 | 7,8 | ||
Norrköpings......... | JA | i | 28 | 451,7 | 15,6 |
lB | i | 31 | 451,7 | 14,1 | |
Vesterviks......... | — | i | 27 | 242,1 | 8,6 |
Skara.......... | I" | i | 21 | 279,4 | 12,7 |
| lB | i | 20 | 279,4 | 13,3 |
Venersborgs...... | — | i | 26 | 202,4 | 7,5 |
Strengnäs____ | — | i | 14 | 116,2 | 7,7 |
Örebro........ | (A | i | 28 | 180,6 | 6,2 |
| \b | i | •29 | 219,0 | 7,3 |
Nyköpings........ | — | i | 29 | 262,8 | 8,8 |
Yesterås....... | — | i | 32 | 297,6 | 9,0 |
Fall!........... | — | i | 28 | 405,6 | 14,0 |
Vexiö ....... | fA | i | 25 | 132,4 | 5,1 |
| \b | i | 25 | 132,4 | 5,i |
Jönköpings....... | lA | i | 34 | 251,5 | 7,2 |
Ib | i | 35 | 251,5 | 7,0 | |
Transport | — | 29 | 818 | 7,296,2 | — |
Läroverk.
!) Kan ej medtagas i beräkningen på grund af
2) Rummets dimensioner ej uppgifna.
Antal. | Kub.-meter | Kub.-meter luft | |
Lärare, i | Lärjungar. | ||
29 | 818 | 7,296,2 | _ |
1 | 28 | 103,8 | 3,6 |
1 | 30 | 149,6 | 4,8 |
1 | 28 | 252,6 | 8,7 |
1 | 28 | 258,o | 8,9 |
1 | 28 | 252,6 | 8,7 |
1 | 24 | 266,3 | 10,7 |
1 | 26 | 266,3 | 9,9 |
1 | 23 | 262,0 | 10,9 |
1 | 21 | 197,1 | 9,0 |
1 | 34 | 221,9 | 6,3 |
1 | 33 | 324,1 | 9,3 |
1 | 32 | 322,2 | 9,8 |
1 | 31 | 169,4 | 5,3 |
1 | 29 | 194,2 | 6,5 |
1 | 43 | 202,2 | 4,6 |
1 | 35 | 240,7 | 6,7 |
1 | 35 | 176,o | 4,9 |
1 | 18 | 167,o | 8,8 |
1 | 17 | 155,8 | 8,7 |
1 | 32 | 278,i | 8,4 |
1 | 23 | 263,7 | 11,0 |
1 | 22 | 259,6 | 11,3 |
1 | 22 | 139,o | 6,0 |
1 | 18 | 198,2 | 10,4 |
1 | 20 | 91,8 | 4,4 |
1 | 14 | 105,3 | 7,0 |
1 | 15 | 105,3 | 6,6 |
56 | 1,527 | 12,918,9 | 8,2 |
1,583 |
|
|
särskilda förhållanden vid undervisningens ordnande.
43
Kap. III. Tab. 35. Medellaftrymden i I klassen vid samtliga högre
allmänna läroverk (lärarne medräknade).
Läroverk. | Klass. | Antal: | Kub.-meter luft inalles. | Kub.-meter luft per man. | Läroverk. | Klass. | Antal: | Kub.-meter luft | Kub.-meter luft | ||
t-« p: S» CO | Lärjungar. | Lärare. | tT» p: 5 OQ P | ||||||||
Stockholm, Norra | fA | 1 | 34 | 324,5 | 9,o | Transport | — | 22 | 563 | 4,735,8 | — |
latinläroverket |
| 1 | 35 | 259,0 | 7,2 | Jönköpings............ | — | 1 | 35 | 214,2 | 6,o |
» Södra | fA | 1 | 23 | 115,8 | 4,8 |
| fA | 1 | 21 | 203,7 | 9,3 |
|
|
|
|
|
| Lunds.................. | l |
|
|
|
|
latinläroverket |
| 1 | 21 | 100,4 | 4,6 |
| \b | 1 | 22 | 110,6 | 4,8 |
» Realläro- |
|
|
|
|
|
| |a | 1 | 28 | 252,6 | 8,7 |
verket .......... | — | 1 | 21 | 163,8 | 7,4 |
| Ib | 1 | 27 | 252,6 | 9,0 |
» Nya elemen- |
|
|
|
|
| Kristianstads.......... | — | 1 | 35 | 266,3 | 7,4 |
tarskolan *)____ |
|
|
|
|
|
|
| 1 | 19 | 176,3 | 8,8 |
fA | 1 | 35 | 217,5 | 6,0 | Helsingborgs.......... | — | 1 | 20 | 104,7 | 5,0 | |
| Ib | 1 | 33 | 331,2 | 9,2 | Göteborgs h. latin- | jA | 1 | 31 | 309,4 | 9,4 |
|
| 1 | 35 | 319,4 | 8,9 |
| lB | 1 | 31 | 332,o | h-k p |
Hudiksvalls........... | — | 1 | 23 | 166,6 | 6,9 | Göteborgs realläro- |
|
|
|
|
|
| fA | 1 | 23 | 180,5 | 7,8 | verk.................. | _ | 1 | 35 | 155,9 | 4,3 |
Linköpings ........ | Ib | 1 | 24 | 180,5 | 7,5 | Halmstads ............ | — | 1 | 26 | 203,9 | 7,6 |
Norrköpings........... | - | 1 | 32 | 413,i | 12,5 |
| !A | 1 | 29 | 136,8 | 4,6 |
Vesterviks............. | — | 1 | 15 | 182,o | 11,4 |
| Ib | 1 | 29 | 133,7 | 4,5 |
|
| 1 | 24 | 296,6 | 11,9 |
| __ | 1 | 32 | 195,7 | 5,9 |
Venersborgs .......... | _ | 1 | 17 | 158,2 | 8,8 | Hernösands............ | — | 1 | 33 | 278.1 | 8,2 |
|
| 1 | 11 | 110,o | 9,2 | Östersunds............ | _ | 1 | 25 | 125,0 | 4,8 |
| (A | 1 | 19 | 124,8 | 6,2 | Umeå................... |
| 1 | 22 | 82,4 | 3.6 |
| > |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| lB | 1 | 22 | 102,1 | 4,4 | Luleå................... | — | 1 | 11 | 127,9 | 10,7 |
Nyköpings............. | — | 1 | 29 | 243,7 | 8,1 | Sundsvalls............. | i" | 1 | 22 | 103,6 | 4,5 |
Vesterås............... | — | 1 | 26 | 297,6 | 11,0 |
| IB | 1 | 21 | 87,7 | 4,0 |
Fall!.................... | _ | 1 | 29 | 173,8 | 5,8 |
| lA | 1 | 26 | 112,5 | 4,2 |
|
|
|
|
|
| Visbv................... | \ |
|
|
|
|
Vexiö .................. | — | 1 | 32 | 274,7 | 8,3 |
| IB | 1 | 25 | 112,3 | 4,3 |
Transport | — | 22 | 563 | 4,735,8 | — | Summa | — | 45 | 1,108 | 8,813,7 | 7,3 |
|
|
|
|
|
|
|
| 1,211 |
|
|
Kan ej medtagas i beräkningen på grund af särskilda förhållanden vid undervisningens ordnande.
44
Kap. III. Tab. 36. Ventilation och lek -
Läroverk. | Ventilations- inrättning. | Central upp-värmning. | Lokal upp-värmning. | Maskinventila-tion. (Fläkt.) | Lekplats. |
Stockholm, Norra latinläroverket1).......................................... | — | i | — | — | i |
» Södra » .......................................... | — | — | — | — | i |
» Realläroverket ................................................... | — | — | — | - | 2 |
» Nya elementarskolan2).......................................... | — | — | — | — | 1 |
|
| 3)i i | __ |
| 1 |
Gefle................................................................................ | — | — | — | 1 | |
| 4)i | _ | _ |
| 1 |
|
|
|
| 1 | |
|
|
|
|
|
|
Norrköpings ...................................................................... | 5)i | — | — | — | 1 |
Yesterviks.......................................................................... | •) i | - | — | — | 1 |
|
| i |
|
| 1 |
|
| r)i |
|
| 1 |
|
|
|
|
| |
| 8) i | _ |
|
| 1 |
|
| 6)i 10)1 |
| i | |
Nyköpings......................................................................... | — | — | — | 1 | |
|
|
| _ |
| 1 |
|
|
|
|
| 2 |
|
|
|
|
| 1 |
|
| ")i |
|
| 1 |
|
|
|
|
| |
Lunds .............................................................................. | i2)i i | _ | _ |
| 1 |
| i3)i i |
|
| 2 | |
|
|
|
| 1 | |
|
| 14)! |
|
| 1 |
Helsingborgs ..................................................................... | 1S) |
|
| 1 | |
Göteborgs högre latinläroverk ............................................... | 1 | — | — | 1 | |
» realläroverk ......................................................... | — | — | — | — | — |
| >6)i i;)i | 1 |
|
| 1 |
Kalmar............................................................................. |
| — | — | 1 | |
|
| 18) ! |
|
| 1 |
| 19) i 20) 1 |
|
| 1 | |
Östersunds....................................................................... | — | — | — | 1 | |
|
| _ |
|
| 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Yisby............................................................................... | — | — | — | — | 1 |
Summa | JO | 12 | 2 |
| 35 |
45
platser vid de högre allmänna läroverken.
Lekplatsens beskaffenhet. | Anmärkningar. |
'' Rymlig. | J) Utförlig beskrifn. i inbjndningsskr. 1880, sid.95. |
Gårdstomten. /Åtskilda af jernvägen; den ena afstängd, utan sol, be-\ lamrad; den andra friare, men trafikerad af åkare. | n i Takluckor. 2) I stora.salen: kaminkakelugnar, Humans pat. 3) Wimans patent. |
Sandad, omgifven af häck. |
|
Gräsbevuxen. | 4) Bleckluckor i fönstren. |
Gårdstomten samt en del af borggården. |
|
Gräsbevuxen, planterad med lindar. | 5) I några rum: kaloriferer. |
Fri, öppen, gräsbevuxen, trädplanterad. | 6) Dragluckor i väggarne. |
Gårdsplan. Fri och öppen. | 7) Wimans patent. |
— | 8) Ventilationsrutor i fönstren. |
Sandad gårdsplan, trädomgifven. Öppen gårdsplan; park. Gårdsplan, delvis trädbevuxen. | 9) I några rum: Wimans kaminer. /10) Ekmans ventilationsugnar; dragluckor i väg-l garne. |
Den ena grusad; den andra: gräsmatta. Grusad, omgifven af plantering. En grusad, era gräsbevuxen. | f11) Stora buset: kaminer med cirkulerande vatten, 12) Se 1879—80 års program. 13) Efter Reinhardt-Kockumska varmluftssystemet. |
Gårdsplauen. Grusad. Gården. | f14) Gymnastiksalen uppvärmes af 4jernugnar; tak-\ lucka; väggventiler. 15) I 3 rum ventilationsugnar; eljes vanliga ventiler. |
Lämplig. Kyrkplanen. | 16) Se 1879—80 års program. |
Gårdsplanen. | n) Ekman & lVimans patent. |
Torr. | 18) Wimans patent. |
Gräsbevuxen. | 19) Väggventiler. |
Gårdsplanerna. | 20) Spiralventiler i ytterväggarne. |
Gräsbevuxen; trädrader. |
|
Otillräcklig, olämplig. |
|
46
Kap. III. Tab. 37. Ventilation och lekplatser vid de
femklassiga läroverken.
Läroverk. | 1 Ventilationsinrättning. | Central uppvärmning. | Lokal uppvärmning. | Maskinventil. (Fläkt). | Lekplats. | Lekplatsens beskaffenhet. | Anmärkningar. |
Jakobs................ | i*) | — | i | — | i | Skolgården. | '')Wimans system. Be-skrifning i prog, v. t. 1882 sid. 79. |
Katarina............... | — | — | — | — | i | Skolgården. |
|
Ladugårdslands....... |
|
|
|
| i | Belägen mot söder. |
|
Norrtelje............... | — | — | — | — | i | Grusad. |
|
Enköpings............. | — | — | — | — | i | Sandgrund, torr, jemn, |
|
Söderhamns........... |
| — | — | — | i | Gräsmattor, skog och |
|
Eksjö................... | i2) |
|
|
| i | Öppen plan. | 2) Fälluckor i fönstren |
Mariestads............. | — | — | — | — | i | Planterad. |
|
Borås................... | — | — | — | — | i | Grusad plan. |
|
Lidköpings............ | — | — | — | — | i | Ena hälften sandad; |
|
Sköfde.................. | 13) |
| i |
| i | Rektangelformig; | 3) Reinhardts varm-luftssystem. |
Eskilstuna............ | — | — | — | — | i | Gårdsplaner. |
|
Arboga4)............. |
|
|
|
| i | Stenlagd gård. | 4) I nya skolhuset inre-des lokaluppvärmning |
Ystads.................. | — | — | — | — | i | Välbelägen o. rymlig. |
|
Karlshamns........... | ~ | — | — | — | i | Planerad, grusad. |
|
Landskrona............ | I5) | — | — | — | i | Skolgården liten. | 5) Väggventiler. |
Göteborgs.............. | — | — | — | — | i | Grusad. |
|
Uddevalla.............. | — | — | — | — | i | Öppen, gräsbevnxen. |
|
Oskarshamns.......... | — | — | — |
| i | Grusad. |
|
Kristinehamns........ | I6) | — | — | — | i | Utmärkt lämplig. | 6) I tre rum: vägg-ventiler. |
Piteå.................... | — | — | — | — | i | Stadens torg. |
|
Haparanda............. | I7) | — | — | — | i | Skolgården. | 7) Luftrör ofvanom |
Summa | 6 |
| 2 | — | 22 |
| spjällen i kakel-ugnarne. |
47
Kap. III. Tab. 38. Ventilation och lekplatser vid de
treMassigci läroverken.
Läroverk. | cd" D eT o* D 5 . 95! ep | Central uppvärmning. | Lokal uppvärmning. | Maskinventil. (Fläkt). | Lekplats. | Lekplatsens beskaffenhet. | Anmärkningar. |
Söderköpings......... | 1'') | _ | _ | _ | i | Öppen, sandbeströdd, | Rör i ytterväggarne. |
|
|
|
|
|
| på 3 sidor omgifven |
|
|
|
|
|
|
| af träd. |
|
Vimmerby............. | — | — | — | — | i | Gårdsplanen. |
|
Alingsås................ | — | — | — | — | i | Stora torget jemte eu |
|
|
|
|
|
|
| del af d. trädplant. |
|
|
|
|
|
|
| kyrkplanen. |
|
Falköpings............ | I2) | — | — | — | i | Rymlig lekplats. | 2) Vägg- och takven- |
|
|
|
|
|
|
| tiler. |
Askersunds............ | — | — | — | — | i | — |
|
Sala..................... | I5) | — | — | — | i | — | 3) Ventiler i yttermu- |
|
|
|
|
|
|
| rarne. |
Vernamo............... | — | — | — | — | i | Fri; delvis planterad. |
|
Sölvesborgs........... | — | — | i | — | i | Fri, öppen promenad- |
|
|
|
|
|
|
| plats. |
|
Konneby............... | I4) | — | — | — | i | Hälften gräsbevuxen; | 4) Väggventiler. |
|
|
|
|
|
| hälften grusad. |
|
Trelleborgs............ | _ | — | — | — | i | — |
|
Engelholms........... | l5) | — | — | — | i | Torr och rymlig. | 5) Väggventiler. |
Yarbergs............... | — | — | — | — | i | Planen kring kyrkan. |
|
Marstrands............ | — | — | — | — | i | Torr; delvis sluttande. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| byggnad. |
Amåls.................. | — | — | — | — | i | Öppen; grusad. |
|
Filipstads.............. | — | — | — | — | i | Lämplig; angenäm. |
|
Arvika.................. | — | — | — | — | i | Gräsbevuxen gård med |
|
|
|
|
|
|
| fast mark. |
|
Skellefteå.............. | — | — | — | — | i | Skolgården. |
|
Örnsköldsviks........ | — | — | — | — | — | — | Uppgift saknas. |
Summa | 5 | — | i | — | 17 |
|
|
Anm. Vid pedagogierna finnas i allmänhet lekplatser; deremot saknas särskilda ventilations-
och uppvärmningsinrättningar.
48
Kap. III. Tab. 39. Lärjungarnes längd och vigt Tid samt
liga
läroverken.
Vid en ålder af år. | Antal. | L | äng | a. |
| V i g | t. |
Medeltal. | Minimum. | Maximum. | Medeltal. | Minimum. | Maximum. | ||
20 och deröfver .......................... | 626 | 1,72 | 1,18 | 1,92 | 65,2 | 29,o | 103,5 |
19 ........................................... | 623 | >»7i | 1,43 | 1,94 | 63,3 | 38,6 | 95,o |
18 ........................................... | 893 | 1,70 | 1,36 | 1,92 | 61,3 | 34,3 | 94,o |
17 ........................................... | 1,127 | 1,67 | 1,23 | 1,89 | 57,6 | 27,o | 89,3 |
16 .......................................... | 1,508 | 1,62 | 1,26 | 1,89 | 52,3 | 24,o | 86,7 |
15 ........................................... | 1,848 | I,S6 | 1,13 | 1,89 | 46,8 | 22,3 | 82,9 |
14 .......................................... | 2,076 | 1,49 | 1,12 | 1,81 | 42,3 | 20,8 | U7,o |
13 ........................................... | 2,096 | !>44 | 1,14 | 1,92 | 37,6 | 21,6 | 72,4 |
12 ........................................... | 1,737 | T40 | 1,18 | 1,74 | 34-5 | 20,s | 61,2 |
11 ........................................... | 1,286 | 1,36 | 1,14 | 1,61 | 32,2 | 21,2 | 87,0 |
10 ........................................... | 693 | M3 | 1,11 | 1,62 | 30,3 | 20,3 | 52,3 |
9............................................. | 77 |
| 1,17 | 1,44 | *9,3 | 21,5 | 39,5 |
Ej angifne ................................. | 131 | — | — | — | — | — | — |
Summa | 14,721 | — |
| — | — | — | — |
49
Kap. III. Tab. 40—41. Lärjungarnes längd och vigt vid de
högre samt femMassiga läroverken.
Vid en ålder af år. | Antal. | L | äng | d. |
| v i g | t. |
Medeltal. | Minimum. | Maximum. | Medeltal. | Minimum. | Maximum. | ||
a) Högre läroverk. |
|
|
|
|
|
|
|
20 och deröfver .......................... | 615 | 1,72 | 1,18 | 1,92 | 65.3 | 29,o | 103,5 |
19 ........................................... | 612 | 1,72 | 1,43 | 1,94 | 63>3 | 38,6 | 95,o |
18 ........................................... | 867 | 1,70 | 1,36 | 1,92 | 61,5 | 34,3 | 94,o |
17 ........................................... | 1,035 | 1,68 | 1,23 | 1,89 | 58,0 | 27,o | 89,3 |
16 ........................................... | 1,275 | 1,63 | 1,26 | 1,88 | 53.° | 24,o | 86,7 |
15 ........................................... | 1,383 | >■57 | 1,28 | 1,89 | 47.7 | 27,o | 82,9 |
14 ........................................... | 1,438 | 1,50 | 1,18 | 1,81 | 43.2 | 20,8 | 117,0 |
13 ........................................... | 1,408 | 1 »45 | 1,14 | 1,92 | 38,0 | 22,6 | 72,4 |
12 ........................................... | 1,160 | 1,40 | 1,18 | 1,74 | 34.7 | 20,3 | 61,2 |
11 ........................................... | 813 | 1,36 | 1,14 | 1,61 | 32.3 | 22,i | 87,o |
10 ........................................... | 446 | ''■33 | i,n | 1,62 | 30.4 | 20,3 | 51,2 |
9............................................. | 64 | Mi | 1,18 | 1,43 | 29.3 | 21,5 | 38,6 |
Ej angifne ................................. | 109 | — | — | - | — | — | — |
Summa | 11,225 | — | — | — | — | — | — |
b) Femklassiga läroverk. |
|
|
|
|
|
|
|
20 och deröfver .......................... | 9 | 1,69 | 1,64 | 1,7 5 | 62,2 | 55,0 | 68,0 |
19 ........................................... | 9 | 1,66 | 1,52 | 1,71 | 63,6 | 56,o | 72,2 |
18 ........................................... | 21 | 1,65 | 1,51 | 1,75 | 56,0 | 38,4 | 67,4 |
17 ........................................... | 74 | I ,6l | 1,38 | 1,82 | 52,3 | 32,o | 76,5 |
16 ........................................... | 185 | 1,58 | 1,38 | 1,89 | 48.4 | 28,o | 75,o |
15 ........................................... | 334 | <>54 | 1,15 | 1,80 | 44.° | 22,3 | 66,i |
14 ........................................... | 452 | 1,48 | 1,27 | 1,73 | 39.9 | 26,5 | 65,o |
13 ........................................... | 456 | 1 >4-3 | 1,22 | 1,67 | 56,8 | 24,o | 59,o |
12 ........................................... | 383 | 1,38 | 1,23 | 1,62 | 33.4 | 24,o | 50,6 |
11 ........................................... | 333 | *>35 | 1,20 | 1,60 | 31.4 | 21,2 | 43,5 |
10 ........................................... | 160 | !.32 | 1,19 | 1,54 | 29.4 | 23,o | 38,o |
9 ............................................. | 7 | 1,29 | 1,19 | 1,44 | 30.4 | 24,0 | 39,5 |
Ej angifne ................................. | 19 | — | — | — | — | — | — |
Summa | 2,442 | — | — | _ | | _ | i _ | | _ |
50
Kap. III. Tab. 42—44. Lärjungarnes längd och vigt vid de
tréklassiga läroverken och pedagogiema.
|
| L | äng | d: |
| Vigt |
|
Vid en ålder af år: | Antal. | Medeltal. | Minimum. | Maximum. | Medeltal. | Minimum. | Maximum. |
a) Treklassiga läroverk. |
|
|
|
|
|
|
|
20 ..................................... | 2 | I>73 | 1,58 | 1,87 | 71,8 | 60,i | 83,4 |
19 ..................................... | 1 | 1,6-3 | — | — | 6c,o | — | — |
18 .................................... | 4 | 1,6+ | 1,57 | 1,69 | si.6 | 43,i | 65,7 |
17 ..................................... | 14 | 1,63 | 1.49 | 1,75 | 56,5 | 38,6 | 71,1 |
16 ..................................... | 34 | I .ÖO | 1,43 | 1,80 | 51.7 | 34,o | 71,0 |
15 ..................................... | 81 | !,53 | 1,13 | 1,70 | 4?>° | 22,5 | 66,0 |
14 ..................................... | 119 | 1,47 | 1,12 | 1,72 | 40,1 | 25,9 | 58,o |
13 ..................................... | 144 | 1,42 | 1,26 | 1,63 | 37.i | 21,6 | 51,7 |
12 ..................................... | 126 | 1,40 | 1,23 | 1,55 | 35.3 | 24,5 | 47,7 |
11 ..................................... | 94 | 1,35 | 1,16 | 1,50 | 33.2 | 24,5 | 49,9 |
10 ..................................... | 55 | 1,32 | 1,15 | 1,45 | 3°. 3 | 21,6 | 37,o |
9........................................ | 1 | >>34 | — | — | 31.1 | — | — |
Ej angifven........................... | 1 |
| — | — |
| — | — |
Summa | 070 | — | — | — | — | — | — |
b) Tvåklassiga pedagogier. |
|
|
|
|
|
|
|
20 ..................................... | _ | _ | _ | _ | _ | _ |
|
19 .................... | 1 | 1,26 | — | — | 36,0 | — | _ |
18 ..................................... | 1 | l,6o | — | — | 67,2 | — | — |
17 ...................... | 3 | I,6o | 1,58 | 1,62 | 48,4 | 45,5 | 50,5 |
16 ........................ | 11 | 1,56 | 1,49 | 1,66 | 38,8 | 37,6 | 58,7 |
15 ..................................... | 33 | !>53 | 1,36 | 1,66 | 46,0 | 33,o | 57,6 |
14 .............. | 39 | 1 >47 | 1,32 | 1,65 | 41.5 | 28,6 | 75,o |
13 ............................... | 54 | Ij40 | 1,27 | 1,55 | 35.6 | 28,5 | 41,7 |
12 ............................... | 39 | 1,40 | 1,20 | 1,57 | 35.2 | 23,o | 46,5 |
11 .......................... | 30 | 1 > 34 | 1.19 | 1,44 | 32,1 | 25,0 | 42,o |
10 ................................ 9....................................... | 11 | 1,36 | 1,27 | 1,46 | 34.7 | 29,0 | 52,3 |
— | — | — | — | — | — | — | |
Summa | 222 | — | — | — | — | — | — |
c) Enklassiga pedagogier. |
|
|
|
|
|
|
|
20 ................... | — | — | — | — | — | — | — |
19 ................... | — | — | — | — | — | — | — |
18 .................. | — | — | — | — | — | — | — |
17 ................................... | 1 | 1.48 | — | — | 40,0 | — | — |
16 ..................... | 3 | 1,44 | 1,29 | 1,53 | 41,0 | 25,0 | 52,o |
15 ......................... | 16 | !>49 | 1,38 | 1,61 | 42.9 | 33,6 | 53,o |
14 ........................... | 27 | 1,50 | 1,29 | 1,74 | 42,2 | 28,5 | 62,5 |
13 ........................... | 33 | 1,46 | 1,29 | 1,62 | 38,9 | 28,5 | 53,3 |
12 ...................................... | 28 | 1,41 | 1,33 | 1.52 | 35.6 | 28,5 | 47,2 |
11 ............. | 16 | 1,36 | 1,30 | 1,45 | 32>6 | 29,0 | 37,0 |
10 ................... | 21 | 1,32 | 1,20 | 1,38 | 31,0 | 25,o | 37,o |
| 5 | 1,27 | 1,17 | 1,32 | 27,0 | 23,4 | 28,5 |
Ej angifue........................ | 2 | — | — |
| — | — | |
Summa | 152 | — | — | - | — | — | — |
51
Kap. III. Tab. 45. Arbetstidens inflytande på lärjungarnes
helsotillstånd vid samtliga Stockholms-läroverken.
(Med undantag åt'' Nya elementarskolan).
Klass. | Medelsoftid pr vecka. | Antal lärjungar i klassen. | Öfver medel-arbetstiden. | Under medel-arbetstiden. | ||
►-» ce PT CD | Sjuke. | Friske. | Sjuke. | |||
Latinlin. VII: 2.............................. | 58,9 | 52 | 10 | 15 | 12 | 15 |
Procent | — | — | — | 6o,o |
| 55.6 |
.. VII: 1 .............................. | 59,9 | Öl | 7 | 17 | 7 | 20 |
Procent | — | •-- | — | 70,8 |
| 74.i |
» VI: 2............................... | 58,8 | 69 | 8 | 20 | 15 | 26 |
Procent | — | — | — | 71.4 | — | 63,4 |
.. VI: 1 ............................... | 57,6 | 114 | 20 | 27 | 31 | 36 |
Procent | -—- | — |
| 57.4 | -- | 53,7 |
» V.................................... | 51,o | 102 | 20 | 30 | 23 | 29 |
Procent | -. | — |
| 60,0 |
| 55,8 |
» IV.................................... | 47,2 | 104 | 18 | 32 | 26 | 28 |
Procent | — | — |
| 64,0 | — | 5b9 |
Keallin. VII: 2................................ | 61,o | 43 | 6 | 14 | 9 | 14 |
Procent | — | — |
| O b | — | 60,9 |
VII: 1................................ | 55,3 | 40 | 4 | 16 | 11 | 9 |
Procent | — | -- | ■-- | 80,0 | — | 45.o |
» VI: 2.....................-........... | 53,7 | 43 | 17 | 8 | 8 | 10 |
Procent |
| ■-- |
| 32.° |
| 55,6 |
» VI: 1................................. | 56,5 | 51 | 15 | 9 | 14 | 13 |
Procent | — |
|
| 37.5 |
| 48,1 |
„ V...................................... | 49,5 | 107 | 22 | 23 | 34 | 28 |
Procent | — |
| — | 5M |
| 45,2 |
» IV..................................... | 48,6 | 165 | 31 | 35 | 50 | 49 |
Procent |
| — |
| 53.o |
| 49,5 |
Gemensamma lin. III........................ | 43,3 | 345 | 75 | 78 | 98 | 94 |
Procent | -—• | •-- | — | 51.0 | — | 49,0 |
» >, ii......................... | 41,5 | 334 | 59 | 72 | 107 | 96 |
Procent | — | — | -- | 55.o | --- | 47,3 |
» » i.......................... | 39,0 | 253 | 43 | 57 | 79 | 74 |
Procent | -- | — | — | 57,o | ■- | 48,4 |
Summa | — | 1,873 | 355 | 453 | 524 | 541 |
Procent | — | — | 43.9 | 56,1 | 49,2 | 50,8 |
Ej angifne...................................... | — | 9 | — | — | — | — |
Totalsumma | — | 1,882 | — | — | — | — |
Obs• Härmed rättas sifferuppgifterna på s. 143 i bet.
Lärov.-kom. bet. Bilagor. C 4
Bilagor till Kap.
Tab. 1—8.
54
Kap. IY. Tab. 1.
Lärjnngarnes medelålder vid mogenhetsexamens afläggande
åren 1871—82.
Läroverk. | År 1871. | År 1872. | År 1873. | År 1874. | År 1875. | 0 År 1876. | År 1877. | År 1878. | År 1879. | År 1880. | År 1881. | År 1882. |
Stockholm, Gymnasium...... | 19,7 | 19,9 | 19,7 | 20,o | 19,8 | 18,8 | 19,3 | 19,1 | 19,3 | _ | _ | — |
» Norra latinlärov. | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 19,6 | 19,4 | 19,o |
» Södra » | — | — | — | — | — | _ | — | — | — | 19,0 | 19,0 | 19,o |
» Realläroverket... | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 18,o | 19,3 |
» Nya elem.-skolan | 19,9 | 19,5 | 19,5 | 19,7 | 19,2 | 19,2 | 18,9 | 19,4 | 20,1 | 18,7 | 18,7 | 19,2 |
Upsala........................... | 20,0 | 19,4 | 20,1 | 19,9 | 20,3 | 19,3 | 19,7 | 19,5 | 19,6 | 19,4 | 19,2 | 19,1 |
Gefle............................. | 20,9 | 19,9 | 19,8 | 19,9 | 19,8 | 19,6 | 20,3 | 19,6 | 21,1 | 19,5 | 19,8 | 18,9 |
Hudiksvalls..................... | 21,7 | 21,6 | 20,9 | 19,8 | 20,5 | 19,0 | 20,9 | 19,2 | 19,3 | 19,4 | 20,0 | 18,8 |
Linköpings ..................... | 21,2 | 20,9 | 20,5 | 20,5 | 20,9 | 20,5 | 20,4 | 20,4 | 19,4 | 20,5 | 20,i | 20,2 |
Norrköpings ___________________ | 21,5 | 20,2 | 20,9 | 19,6 | 20,7 | 21,4 | 20,5 | 20,0 | 19,9 | 19.6 | 20,o | 18,7 |
Vesterviks....................... | 21,0 | 20,0 | 20,o | 19,0 | 19,5 | 21,o | 19,3 | 20,0 | 19,8 | 20,o | 20,1 | 20,2 |
Skara............................ | 21,o | 21,5 | 21,5 | 20,4 | 21,4 | 21,2 | 20,9 | 20,5 | 20,8 | 19,8 | 20,5 | 20,8 |
Venersborgs.................... | 22,3 | 21,i | 19,6 | 21,i | 21,o | 19,6 | 21,o | 22,o | 20,o | 19,8 | 20,2 | 20,5 |
Strengnäs....................... | 20,2 | 20,6 | 20,5 | 20,8 | 20,o | 19,3 | 19,9 | 21,i | 19,5 | 19,6 | 19,4 | 20,5 |
Örebro........................... | 20,2 | 20,i | 20,4 | 19,6 | 21,i | 19,7 | 19,9 | 19,6 | 19,9 | 19,8 | 19,8 | 19,9 |
Nyköpings...................... | 21,3 | 19,9 | 20.9 | 20,3 | 19,o | 19,5 | 20,0 | 19,5 | 20,3 | 20,0 | 20,i | 19,2 |
Vesterås......................... | 20,3 | 20,9 | 20,6 | 20,8 | 20,3 | 19,3 | 20,5 | 21,3 | 19,3 | 19,8 | 19,9 | 21,5 |
Falu ............................. | 21,3 | 19,7 | 20,2 | 20,4 | 19,7 | 19,5 | 19,3 | 19,i | 19,8 | 19,6 | 19,4 | 19,0 |
Vexiö............................ | 20,5 | 21,1 | 21,4 | 21,3 | 21,9 | 20,7 | 20,5 | 19,4 | 19,7 | 20,i | 20,1 | 21,o |
Jönköpings ..................... | 21,8 | 22,5 | 21,8 | 22,0 | 21,o | 21,1 | 20,4 | 20,2 | 19,8 | 20,3 | 20,5 | 19,6 |
Lunds ........................... | 20,3 | 20,5 | 20,4 | 20,5 | 20,o | 19,6 | 19,6 | 19,8 | 19,3 | 19,i | 19,7 | 19,7 |
Malmö........................... | 20,i | 20,7 | 20,4 | 20,6 | 19.9 | 20,i | 21,4 | 19,7 | 19,6 | 19,6 | 18,5 | 19,3 |
Karlskrona ..................... | 20,o | 19,5 | 19,9 | 19,5 | 19,8 | 20,o | 20,4 | 20,2 | 19,7 | 19,7 | 19,2 | 19,9 |
Kristianstads................... | 21,o | 20,0 | 20,6 | 20,7 | 19,9 | 20,o | 20,3 | 19,9 | 19,2 | 19,0 | 20,4 | 19,9 |
Helsingborgs ................... | 21,6 | 21,3 | 20,i | 19,5 | 21,i | 20,2 | 19,8 | 18,6 | 20,1 | 19,3 | 19,5 | 19,2 |
Göteborgs h. latinläroverk.. | 21,3 | 21,3 | 21,6 | 21,3 | 22,3 | 21,4 | 21,3 | 20,9 | 20,9 | 20,5 | 20,2 | 20,3 |
Halmstads...................... | 19,8 | 21,7 | 19,6 | 22,8 | 22,s | 23,o | 19,7 | 20,3 | 20,5 | 21,i | 20,7 | 21,8 |
Kalmar.......................... | 22,o | 20,7 | 21,6 | 21,0 | 21,5 | 20,8 | 21,1 | 20,7 | 19,5 | 20,6 | 21,3 | 20,6 |
Karlstads........................ | 20,o | 20,8 | 20,9 | 20,3 | 20,8 | 20,i | 19,9 | 20,o | 19,6 | 20,o | 20,3 | 20,1 |
Hernösands..................... | 20,9 | 21,6 | 20.5 | 20,8 | 20,8 | 21,1 | 21,8 | 20,8 | 19,6 | 20,8 | 20,3 | 20,i |
Östersunds ..................... | 22,8 | 23,o | 21,6 | 21,3 | 19,5 | 20,0 | 20,7 | 21,o | 22,0 | 19,3 | 20,3 | 19,8 |
Umeå............................ | 20,3 | 20,i | 20,9 | 20,o | 20,o | 19,8 | 20,i | 19,3 | 20,8 | 20,2 | 19,8 | 19,9 |
Luleå............................ | 19,3 | 20,7 | 21,1 | 20,o | 21,0 | 20,7 | 20,7 | 21,1 | 20,5 | 19,8 | 19,1 | 21,2 |
Sundsvalls...................... |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 20,3 | 19,o |
Visby............................ | 20,i | 20,o | 21,0 | 20,4 | 20,2 | 19,6 | 19,6 | 20,o | 20,4 | 19,8 | 20,3 | 20,3 |
Upsala priv. läroverk........ | 21,6 | 22,8 | 24,4 | 23,0 | 22,7 | 24,5 | 19,7 | 20,4 | — | — | — | — |
Lunds priv. läroverk......... | 22,o | 24,o | 22,5 | 22,3 | 21,5 | 21,7 | 21,3 | 23,6 | 21,8 | 23,5 | 21,i | 22,5 |
Göteborgs realgymnasium... | — | •- | 18,7 | — | 18,6 | 19,0 | 17,5 | 19,o | 18,9 | 18,8 | 19,4 | 18,3 |
Stockholm, Lyceum........... | 22,2 | 21,6 | 21,1 | 20,9 | 20,o | — | — | — | — | — | — | — |
» Ateneum.......... | — | — | — | 20,o | 20,4 | 19,5 | 19,2 | 19,1 | 19,7 | 19,6 | 19,7 | 18,9 |
» Wallinska flicksk. | — | — | — | — | — | 18,o | 18,2 | 18,5 | 21,5 | 20,3 | 18,5 | 20,7 |
» Beskowska skolan | — | — | — | — | — | — | — | 18,8 | 19,2 | 19,o | 19,1 | 19,3 |
Upsala, Fjellstedtska skolan |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 23,s |
Stockholm, Lyceum f. flickor |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 18,0 |
Privatister...................... | 22,2 | 21,1 | 21,9 | 21,0 | 21,8 | 21,7 | 20,7 | 20,5 | 20T51 | 21,5 | 20,8 | 21,5 |
Kap. IV. Tab. 2.
Lärjungarnes totalmedelålder, beräknad i åldersår, vid mogenhetsexamens afläggande åren
1871—82.
Lärjungar från | 1871. | 1872. | 1873. | 1874. | 1875. | 1876. | 1877. | 1878. | 1879. | 1880. | 1881. | 1882. |
Allmänna läroverken.............. | 20,7 | 20,7 | 20, b | 20,5 | 20,5 | 20,i | 20,3 | 19,9 | 19,8 | 19,8 | 19,9 | 19,8 |
Enskilda läroverken .............. | 21,9 | 21,7 | 22,o | 21,7 | 20,8 | 21,o | 19,8 | 20,o | 19,8 | 20,6 | 19,6 | 20,9 |
Privatundervisning ................ | 22,3 | 21,1 | 21,9 | 21,o | 21,8 | 21,7 | 20,7 | 20,5 | 20,5 | 21,5 | 20,8 | 21,5 |
o»
o»
56
Kap. IV. Tab. 3.
Tabell, utvisande antalet lärjungar vid läroverken, som aflagt
mogenhetsexamen åren 1878—82, samt de procent af
detta antal, som vid läroverken tillbragt normaltid, mindre
än normaltid och mer än normaltid.
Läroverk. | Antal. | På normaltid i | På mindre än | Summa procent. | På mer än normal-tid i procent. | Summa procent. | |||||
1 år | 2 år | 3 år. | 1 år. | 2 år. | 3 år. | 4 år. | |||||
Stockholm, Norra la- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
tinläroverket........ | 117 | 64,i | 0,9 | 0,9 | — | 65,9 | 21,3 | 9,4 | 1,7 | 1,7 | 34,1 |
Stockholm, Södra la- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
tinläroverket........ | 85 | 67,o | 1,2 | — | — | 68,2 | 22,4 | 5,8 | 3,6 | _ | 31,8 |
Stockholm, Kealläro- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
verket................ | 80 | 68,8 | 2,5 | — | — | 71,3 | 22,5 | 5,0 | 1,2 | _ | 28,7 |
Stockholm. Nya ele- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
mentarskolan....... | 56 | 41,i | 5,4 | — | — | 46,5 | 37,5 | 12,5 | 3,5 | _ | 53,5 |
Upsala__________________ | 149 | 73,8 | 2,0 | 1,3 | — | 77,i | 18,i | 4,o | 0,8 | _ | 22,9 |
Gefle....... | 55 | 67,3 | 9,1 | — | — | 76,4 | 10,9 | 9,1 | 3,6 | __ | 23,6 |
Hudiksvalls......... | 32 | 68,8 | — | — | — | 68,8 | 22,o | 9,2 | — | _ | 31;* |
Linköpings ......... | 172 | 59,3 | 4,4 | — | — | 63,7 | 23,2 | 5,8 | 4,7 | 2,6 | 36,3 |
Norrköpings________ | 65 | 64,6 | 9,2 | — | — | 73,8 | 24,6 | 1,6 | — |
| 26,2 |
Vesterviks___________ | 30 | 50,o | — | — | — | 50,0 | 33,4 | 10,0 | 3,3 | 3,3 | 50,0 |
Skara ............... | 108 | 54,6 | 9,3 | 6,5 | 0,9 | 71,3 | 21,3 | 5,6 | 0,9 | 0,9 | 28,7 |
Venersborgs ...... | 56 | 51,8 | 17,8 | 3,6 | — | 73,2 | 25,o | 1,8 | — | — | 26,8 |
Strengnäs ............ | 53 | 64,2 | 9,6 | — | 1,9 | 75,7 | 24,3 | — | _ | _ | 24,3 |
Örebro............ | 117 | 72,6 | 5,1 | — | — | 77,7 | 22,3 | — | — | _ | 22,3 |
Nyköpings........... | 60 | 68,3 | 6,7 | — | — | 75,o | 13,3 | 3,8 | 6,7 | 1,7 | 25,o |
Vesterås................ | 41 | 63,4 | 2,5 | 2,4 | — | 68,3 | 24,4 | 2,5 | 4,8 | _ | 31,7 |
Fåla........... | 48 | 47,9 | 14,6 | 2,1 | 2,1 | 66,7 | 25,o | 6,2 | 2,1 | — | 33,3 |
Vexiö................. | 93 | 59,1 | 4,3 | — | — | 63,4 | 22,6 | 8,6 | 4,3 | 1,1 | 36,6 |
Jönköpings........... | 141 | 58,9 | 2,8 | — | — | 61,7 | 26,9 | 5,0 | 5,0 | 1,4 | 38,s |
Lunds....... | 188 | 66,5 | 3,2 | 0,5 | — | 70,2 | 22,9 | 4,8 | 1,6 | 0,5 | 29,8 |
Malmö................ | 65 | 69,2 | 10,8 | 1,5 | — | 81,5 | 13,8 | 3,1 | 1,6 | _ | 18,5 |
Karlskrona............. | 60 | 61,8 | 5,0 | 3,3 | 1,7 | 71,8 | 21,7 | 3,3 | 1,6 | 1,6 | 28,2 |
Kristianstads........... | 67 | 67,2 | 3,0 | — | — | 70,2 | 16,4 | 13,4 | — |
| 29,8 |
Helsingborgs .......... | 84 | 65,5 | 9,5 | 1,2 | — | 76,2 | 19,o | 3,6 | — | 1,2 | 23,8 |
Göteborgs h. latin!. | 156 | 55,8 | 9,6 | 1,3 | _ | 66,7 | 22,4 | 9,6 | 1,3 | _ | 33,3 |
Halmstads .......... | 45 | 60,0 | 2,2 | — | — | 62,2 | 37,8 |
|
| _ | 37,8 |
Kalmar.............. | no | 64,6 | 3,6 | 1,8 | — | 70,o | 20,9 | 7,3 | 0,9 | 0,9 | 30,o |
Karlstads............ | 127 | 50,4 | 6,3 | 0,8 | — | 57,5 | 26,o | 11,8 | 4,7 |
| 42;5 |
Hernösands........ | 62 | 56,5 | 11,3 | 8,o | 1,6 | 77,4 | 17,7 | 4,9 | — | _ | 22,6 |
Östersunds......... | 23 | 30,4 | 30,4 | — | — | 60,8 | 13,4 | 17,2 | 4,3 | 4,3 | 39,2 |
Umeå................. | 39 | 64,o | 15,4 | 2,6 | — | 82,o | 15,4 | 2,6 | — | _ | 18,o |
Luleå ............... | 28 | 71,4 | 10,7 | — | — | 82,1 | 3,6 | 3,0 | 7,1 | 3,6 | 17,9 |
Sundsvalls......... | 1 | — | — | — | — | _ | _ | _ | _ |
|
|
Visby ...... | 58 | 46,5 | 8,6 | 5,1 | — | 60,2 | 25,8 | 3,5 | 7,0 | 3,5 | 39,8 |
Summa | 2,671 | 61,5 | 6,1 | mI | 0,2! | 69,o | 22,i | 5,9 | 2,3 | 0,7 | 31,0 |
Kap. IY. Tab. 4.
Uppgifter angående lärjungarnes hemvist, föregående undervisning och ålder vid inträdet från folkskolan
i de sjuJdassiga läroverken under åren 1879—1882.
Lärjungarnes hemvist.
De intagnes föregående undervisning.
Klass. | Total- Antal. | Läroverks- staden. | Länet. | Annat län. | Total- Antal. | Folkskola. | Folkskola | Enskild undervis- ning. | Allmänt läroverk. | |||||||
Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | |||
1 | 4,016 | 2,779 | 69,2 | 1,023 | 25,5 | 214 | 5-3 | 3,663 | 1,229 | 33,6 | 388 | 10,6 | 1,935 | 52,8 | in | 3,° |
2 | 5,145 | 3,409 | 66,3 | 1,391 | 27,0 | 345 | 6,7 | 1,481 | 44 | 3,0 | 285 | 19,2 | 946 | 63,9 | 206 | •3,9 |
3 | 5,077 | 3,196 | 63,0 | 1,462 | 28,8 | 419 | 8,2 | 650 | 3 | °,5 | 69 | 10,6 | 341 | 52,5 | 237 | 36,4 |
It. 4 | 1,993 | 1,374 | 68,9 | 435 | 21,8 | 184 | 9-3 | 249 | 2 | 0,8 | 3 | 1,2 | 40 | 16,1 | 204 | 81,9 |
L.4 | 3,088 | 1,496 | 48,4 | 1,206 | 39,1 | 386 | 12,5 | 397 | 4 | I5o | 14 | 3,5 | 128 | 32,2 | 251 | 63,3 |
K. 5 | 1,313 | 805 | 61,3 | 328 | 25,0 | 180 | •3,7 | 129 | — | — | - | — | 17 | • 3,2 | 112 | 86,8 |
L. 5 | 2,953 | 1,404 | 47,6 | 1,123 | 38,0 | 426 | •4,4 | 233 | — | — | 5 | 2,1 | 56 | 24,1 | 172 | OO er, O- |
R. 6:1 | 1,009 | 573 | 56,8 | 279 | 27,7 | 157 | •5,5 | 220 | — | — | 1 | °,5 | 8 | 3,6 | 211 | 95,9 |
L. 6:1 | 3,000 | 1,283 | 42,8 | 1,166 | 38,9 | 551 | 18,3 | 559 | — | — | — | — | 21 | 3,8 | 538 | 96,2 |
R. 6:2 | 725 | 375 | 5L7 | 209 | 28,8 | 141 | •9,5 | 49 | — | — | — | — | 1 | 2,o | 48 | 98,0 |
L. 6: 2 | 2,219 | 906 | 40,8 | 905 | 40.8 | 408 | 18,4 | 73 | — | — | — | — | 11 | 15,1 | 62 | 84>9 |
B. 7:1 | 550 | 297 | 54,o | 149 | 27,1 | 104 | • 8,9 | 43 | — | — | — | — | 4 | 9,3 | 39 | 9°, 7 |
L. 7:1 | 1,927 | 775 | 40,2 | 816 | 42,3 | 336 | •7,5 | 40 | — | — | — | - | 4 | 10,0 | 36 | 90,0 |
R. 7: 2 | 399 | 207 | 51,9 | 126 | 31,6 | 66 | 16,5 | 11 | — | — | — | — | 4 | 36,4 | 7 | 63,6 |
L. 7:2 | 1,540 | 608 | 39,5 | 668 | 43,4 | 264 | •7, ■ | 23 | — | — | — | — | 8 | 34,8 | 15 | 65,2 |
S:ma | 34,954 | 19,487 | 55,8 | 11,280 | 32,3 | 4,181 | 11,9 | 7,820 | 1,282 | •6,4 | 765 | 9,8 | 3,524 | 45,i | 2,249 | 28,7 |
Ålder för de från folkskolan intagne.
Total
Antal.
1,229
44
3
2
4
1,282 131
9 år.
Ant. Proc.
129
2
Ant. Proc.
10,5
4,5
10,2
10 år
347
3
350
Ant. Proc.
28,:
6,i
27,3
11 år.
346
4
350
28,2
9A
27,3
12 år,
eller mer.
Ant. Proc.
407
35
3
2
4
451
33,1
79,6
100, o
100.0
100.0
35,2
O''
Kap. IV. Tab. 5.
u<
03
Uppgifter angående lärjungarnes hemvist, föregående undervisning och ålder vid inträdet från folkskolan
i de femJelassiga läroverken under åren 1879—1882.
Klass. |
| Lärjungarnes | lemvis t. |
| De | intagnes | före | gående undervisning. | Ålder för d | e från folkskolan | i 11 ta | gne. | |||||||||||||
Totalantal. | Läroverks- staden. | Länet. | Annat län. | Totalantal. | Folkskola. | Folkskola | Enskild under- visning. | Allmänt läroverk. | Totalantal. | 9 | år. | 10 | år. | 11 | år. | 12 år | |||||||||
Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | ||||
i....... | 1,798 | 1,370 | 76,2 | 340 | 18,9 | 88 | 4,9 | 1,564 | 765 | 48,9 | 62 | 4,o | 721 | 46,1 | 16 | I,o | 765 | 84 | n,o | 200 | 26,1 | 223 | 29,2 | 258 | 33,7 |
2....... | 1,924 | 1,433 | 74,5 | 377 | 19,6 | 114 | 5,9 | 336 | 19 | 5,7 | 73 | 21,7 | 194 | 57,7 | 50 | 14,9 | 19 | — | — | 3 | 15,8 | 3 | 15,8 | 13 | 68,4 |
3....... | 1,759 | 1,263 | 71,8 | 355 | 20,2 | 141 | 8,0 | 121 | 1 | 0,8 | 17 | 14,0 | 52 | 43,° | 51 | 42,2 | 1 | — | — | — | — | — | - | 1 | IOO,0 |
It. 4 ... | 856 | 645 | 75,4 | 149 | 17.4 | 62 | 7,2 | 35 | — | — | — | — | 6 | 17,1 | 29 | 82,9 | — | -■ | — | — | — | — | — | — | — |
L. 4... | 667 | 415 | 62,2 | 168 | 25 2 | 84 | 12,6 | 36 | — | — | 3 | 8,3 | 15 | 4»,7 | 18 | 50,0 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
It. 5... | 524 | 399 | 76,1 | 85 | 16,2 | 40 | 7,7 | 12 | — | — | — | — | 3 | 25,0 | 9 | 75,0 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
L. 5... | 572 | 342 | 59,« | 164 | 28,7 | 66 | II>5 | 10 | — | — | — | — | 2 | 20,0 | 8 | 80,0 | — | — | — | — | — | — | — | — | — |
Summa | 8,100 | 5,867 72,4 | 1,638 | 20,2 | 595 | 7,4 | 2,114 | 785 | 37,1 | 155 | 7,3 | 993 | 47,o | 181 | 8,6 | 785 | 84 | 10,7 | 203 | 25,9 | 226 | 28,8 | 272 | 34>6 |
60
Kap. IY. Tab. 6—8.
Uppgifter för åren 1879—1882 angående lärjungarnes hemvist, före
tréklassiga
läroverken
| Lärjungarnes hemvist. | De intagnes | ||||||||
| Total- autal. | Läroverks- staden. | Länet. | Annat län. | Total- antal. | Folkskola. | ||||
|
| Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | Ant. | Proc. |
| Ant. | Proc. |
A) Treklassiga läro-verk. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Klass 1 ........................ | 720 | 499 | 69.3 | 201 | 27.9 | 20 | 2,8 | 612 | 395 | 64.5 |
» 2 ............................ | 785 | 532 | 67,8 | 228 | 29,0 | 25 | 3.2 | 102 | 14 | 13,7 |
» 3............................ | 860 | 541 | 62,9 | 289 | 33.6 | 30 | 3.5 | 50 | 12 | 24,0 |
Summa | 2,365 | 1,572 | 66, s | 718 | 30.3 | 75 | 3.2 | 764 | 421 | S5.i |
B) Tråklassiga peda-gogier. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Klass 1 ........................... | 365 | 228 | 62,5 | 132 | 36,2 | 5 | 1.3 | 221 | 177 | 80,1 |
» 2............................ | 367 | 272 | 74.i | 88 | 24,0 | 7 | 1.9 | 9 | 1 | II,I |
Summa | 732 | 500 | 68,3 | 220 | 3°,i | 12 | 1,6 | 230 | 178 | 77.4- |
C) Enklassiga peda- gogier............. | 572 | 381 | 66,6 | 185 | 32,3 | 0 | I,i | 214 | 163 | 76,2 |
61
ående undervisning och ålder vid inträdet från folkskolan i de
och pedagogierna.
föregående | undervisning. |
| Ålder | för c | e från folkskolan intagne. | |||||||||
Folkskola | Enskild under- visning. | Allmänt läroverk. | Total- antal. | 9 | år. | 10 | år. | 11 | år. | 12 eller | år mer. | |||
Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | Ant. | Proc. |
| Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | Ant. | Proc. |
42 | 6,9 | 173 | to oo oo | 2 | 0,3 | 395 | 39 | 9,9 | 100 | z5,3 | 88 | 22,3 | 168 | 42,5 |
22 | 21,6 | 55 | 53,9 | n | 10,8 | 14 | 2 | 14,3 | 2 | 14,3 | 4 | 28,6 | 6 | 42,8 |
6 | 12,0 | 18 | 36,0 | 14 | 28,0 | 12 | — | — | 6 | 50,0 | 3 | 25,0 | 3 | 25,0 |
70 | EU | 240 | 32,2 | 27 | 3,5 | 421 | 41 | 9-7 | 108 | 25,7 | 95 | 22,5 | 177 | 42,1 |
7 | 3,2 | 37 | 16,7 | _ | _ | 177 | 12 | 6,8 | 36 | 20,3 | 43 | 24,3 | 86 | 48,6 |
2 | 22,2 | 2 | 22,2 | 4 | 44-5 | 1 | — | — | — | — | — | — | 1 | 100,0 |
9 | 3,9 | 39 | 16,9 | 4 | 1,8 | 178 | 12 | 6,7 | 30 | 20,2 | 43 | 24,2 | 87 | 48,9 |
9 | 4-2 | 38 | 17,7 | 4 | 1,9 | 103 | 18 | 11,0 | 37 | 22,7 | 58 | 35-6 | 50 | 30,7 |
Bilagor till Kap. V.
Tab. 1—10.
Kap. V. Tab. 1
Antal undervisningsti m in a r för läsår
(>4
a) enligt nuvarande läsplan. t) enligt Komiterades förslag.
|
| Gemensamma | linien. |
|
| K 1 a | s s i | ska | 1 | n i | e n. |
|
|
|
| Gemensamma | linien. j | 11 | e a 1 | a | 1 i n | i e n. | ce c | Gemensamma | linien. | Klass | i s k | i. linien. |
| ce $3 | Gemensamma | linien. | R | e a 1 | a | 1 i n | i e | n. 1 | ce i | |||||||
|
| Antal timmar | Klass |
|
|
| Antal | timmar i Klass |
|
|
| S u m | m a. | Antal timmar | i Klass |
| Antal | timmar i Klass |
| Antal timmar | Klass |
| Antal | timmar i Klass |
| Antal timmar | i Klass |
| Antal | t i in m | ar i Klass |
| ||||||||||||||
| Ämne n. | i. | 2. | o o. | 4. | 5. | 6. |
| 7 |
|
|
|
| i. ! | 2. | 3. | 4. | 5. 1 | 6:1. | | 6:2. | 7:1. | 7: 2. | g s» | i. | 2. | 3. | 4. | 5. | (6: 1). | (6: 2). ! | (7: 1). | 7: 2. 9. | P | i. | 2. | * | 4. | 5. | (6: 1). | (6: 2). | 7:!. 8. | 7: 2. 9. | p | |||
|
|
|
|
|
|
| A Cd | A. ! 2. | | Afl. | B. 9 | | Afd. i. i | a. : | Afd. | B. 2. | Afd. A. | Afd. B. |
|
|
|
|
|
|
|
| j |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| ||||
—-------- Kristendom..................... | 99 | 99 | 99 | 66 | 66 | 66 | 66 | 66 | 66 | | <36 | | 66 | 66 ! | 66 | 693 | 693 | 99 | 99 | 99 | 66 | 66 | 66 | 66 | j 66 | 1 66 | 693 | 70 j | 70 | 105 | 70 | 70 | 70 | 70 | 35 | 35 | 595 |
| 70 | 105 | 70 | 1 70 | 70 | 70 | 35 | 35 '' | 595 | |
Modersmålet................... | 165 | 198 | 198 | 132 | 99 | 6G | 66 | 66 | 66 | 66 | 66 | 66 | 66 | 1,056 | 1,056 | 165 | 198 | 198 | 132 | 99 ; | 66 | 66 | 66 | 66 | 1,056 | 175 | 175 | 175 | 105 | 105 | 70 | 70 | 70 | 70 | 1,015 | 175 | 175 | 175 | 105 | 105 | 70 | 70 | 70 | 70 | 1,015 | |
|
|
| _ | 264 | 264 | 264 | 264 | 264 | 264 | 264 i | 264 | 264 | 264 | 1.584 | 1,584 | — | — |
|
| - | | — | — | — |
| — | — | — | — | 280 | 280 | 245 | 245 | 210 | 210 | 1,470 | - | — | — | — | — | — | — | — | — | — | |
Grekiska........................ | _ | ''_ | _ |
| __ | 231 | 231 |
|
| 198 | 198 | - i | — | 858 | — | - | — |
|
| — | — | _ | — | — | — | — |
| — | — | — | 210 | 210 | 210 | 210 | 840 |
| — | — | — | ’ | -- |
| — |
| — | |
Tyska ............................ | 198 | 231 | 231 | 132 | 99 | 33 | 33 | 33 | O O oo |
| _ |
| __ | 957 | 957 | 198 | 231 | 231 | 132 | 99 | ’ 66 | 66 | _ | — | 1.023 | 175 | 210 | 210 | 140 | 105 | — | — | — | — | 840 | 175 | 210 | 210 | 140 | 140 | — | — | — | - | 875 | |
Eu | peiska........................ | — |
| _ |
|
|
| — | 132 | 132 | — |
| 66 | 66 | | — | 396 | ! _ | — | i — | 231 | 231 | 99 | 99 | 99 | 99 | 858 | — | — | — |
| — | — | _ | — | — | — | : “ | — | — | — | — | 105 | 105 | 70 | 70 | 350 |
Franska ......................... | __ | _ | '' '' - | I -- | 99 | 132 | 132 | 132 | 132 | 99 | 99 | 132 | 132 | 561 | 627 | — | — | — | — | 99 | 132 | 132 | 165 | 165 | 693 | — | — | — | — | 105 | 105 | 105 | 105 | 105 | 525 | i — | — | - | 175 | 175 | 140 | 140 | 140 | 140 | 910 | |
| 132 | 165 | 165 | ! 165 | 165 | 99 | 99 | 132 | 132 | 99 | 99 | 132 | 132 | 1.188 | 1.320 | i 132 | 165 | ! 165 | 165 | 165 | 231 | 231 | 231 | 231 | 1,716 | 140 | 175 | 175 | 175 | 140 | 105 | 105 | 70 | 70 | 1,155 | 140 | 175 | 175 | 175 | 210 | 210 | ! 210 | 17 5 | 175 | 1,645 | |
|
| (16 | 66 | 66 | i 66 | 66 |
|
|
|
|
|
| ! s ----- |
| 330 | 330 | 66 | 66 | 66 | 66 | 66 | _ | _ |
| — | 330 | 70 | 70 | 70 | 70 | 70 |
| — | — | — | 350 | 70 | 70 | 70 | 105 | 105 |
| — | — | — | 420 |
| |
|
|
|
|
|
| . | I |
|
|
|
| - |
| 1 132 | 132 |
|
| j _ | _ | - 1 |
| I | l | | 132 | | 528 | -- |
| — | — | — | ( 70 | i7» | — | — | } 70 | 1 — | — | — | — | — | ] |
|
|
|
|
a> ?'') |
|
|
|
|
|
| ! 66 | j 66 | ! “ | 66 | 66 | 66 | 66 | 66 | 132 | 132 |
| _ | : _ | _ | - 1 | 132 | > 132 | | 132 | — | — | — | — | — | 35 | 35 | 140 | — |
| — | \ | '' | | 210 | 210 | 175 | 175 | 770 | ||||
= 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| .... |
|
| _ |
| _ | 66 | 66 | 66 | 66 | 264 | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — |
| — | — | — | 1 |
|
|
|
|
| 132 | 165 | 165 | 165 | 132 | 99 | 99 | 99 | 99 | 99 | 99 | 99 | 99 | 1.155 | 1,155 | 132 | 165 | > 165 | ! 165 | 132 | 99 | 99 | 99 | 99 | 1,155 | 140 | 140 | 175 | 140 | 175 | 105 | 105 | 70 | 70 | 1,120 | 140 | 140 | 175 | 140 | 175 | 105 | 105 | 70 | 70 | 1,120 | |
Filosofisk propedevtik........ |
|
|
|
|
| — | - i |
| 33 | 33 | OO oo | | 33 | 66 | 66 | | — | — | i |
| — | — | — | 33 | 33 | 66 | — | _ | — | — | — | — | — | 35 | 35 | 70 | — | — | — | — | — | — | — | 35 | 35 | 70 | ||
Tal skri fn i ne\ Teckning...... | 99 | 66 | 66 |
|
|
|
| 66 | 66 | _„ i |
| 66 i | 66 | i 231 | 495 | 99 | 66 | 1 66 | ! 99 | ! 99 | 99 | 99 | 99 | 99 | 825 | 105 | 70 | 1 70 | — | — | — | — | ! — | — | I 245 | 105 | 70 | j 70 | 70 | ! 70 | 1 70 | 70 | ro | 70 | ! 665 | |
| Summa | SO 1 | 900 | 990 | 990 | 990 | i .050 | 1,050 | i ,050 | 1,050 | 000 j | 900 | 000 1 | 000 | ■ 8,043 | 8,943 | 801 | 000 | 000 | ! 1,056 | 1.050 | 1,050 | 1.050 | 1,050 | 1,050 | 0.207 | 875 | 010 | 080 | | 080 | 1,050 | 080 | 080 | i 1 840 | 840 | | 8,435 | 875 | 010 | 1 | 080 | 080 | 1,050 | 080 | 080 | j 840 | | 840 | 1 [ 8,4.15 |
65
Kap. V. Tab. 2. Antal lärjungar, kvilka på grund af sjukdom
blifyit befriade från gymuastiköfningarna Tid de högre
läroverken li.t. 1881—v.t. 1883.
Läroverk. |
|
| Sjuk | a | orna | r | i |
| Andra sjukdomar. | Summa. | Procent. | Lärjungarnes hela antal. | ||
1 Syn- och hörselorganerna. | | Nervsystemet. | Cirkulationsorganerna. | Andedrägtsorganerna. | Matsmältningsorganerna. | Urin- och könsorganerna. 1 | Rörelseorganerna. | Missbildning. | Bråck. | Allmän svaghet. | |||||
1881 h.t. Hudiksvalls ................ |
|
|
|
|
|
|
| i |
|
|
| 1 | °.75 | 133 |
Göteborgs latinläroverk.. | i | i | i | ii | i | — | 13 | — | 11 | 7 | 3 | 49 | 8,36 | 568 |
Stockholm, realläroverket | — | i | 7 | 5 | 6 | 3 | 17 | i | 4 | 2 | 8 | 54 | 17.70 | 322 |
Samtliga högre läroverk | 9 | 8 | 174 | 128 | 22 | 23 | 201 | 6i | 178 | 97 | 46 | 947 | 8,27 | 11,412 |
1882 v.t. Visby........................ |
|
|
|
|
|
| 3 | i | 1 | — | — | 5 | 1,88 | 265 |
Göteborgs latinläroverk.. | 4 | 1 | — | 12 | 2 | — | 17 | — | 10 | 3 | 2 | 51 | 8,85 | 576 |
Norrköpings ............... | 2 | — | 5 | 6 | 1 | — | 5 | 2 | 12 | 12 | — | 45 | I9.17 | 339 |
Samtliga högre läroverk | 11 | 12 | 180 | 124 | 28 | 17 | 218 | 58 | 182 | no | 48 | 988 | 8,82 | 11,196 |
1882 b.t. Kristianstads............... | _ | — | — | — | — | — | 1 | 1 | 2 | — | 1 | 5 | 1,67 | 299 |
Gefle ........................ | — | — | 4 | 2 | — | — | 11 | 1 | 8 | 2 | — | 28 | 8,51 | 329 |
Stockholm, realläroverket | 1 | 2 | 6 | 5 | 5 | 2 | 16 | 2 | 4 | 3 | 9 | 55 | 16,71 | 329 |
Samtliga högre läroverk | 7 | 9 | 171 | 119 | 25 | 15 | 224 | 62 | 185 | 120 | 46 | 983 | 8,46 | 11,494 |
1883 v.t. Kristianstads............... | — | — | 2 | — | — | — | 1 | 1 | 2 | — | 1 | 7 | Z.34 | 298 |
Jönköpings................. | — | — | 12 | 3 | — | 2 | 10 | 1 | 7 | 15 | — | 50 | 9.84 | 508 |
Stockholm, realläroverket | — | 1 | 7 | 6 | 8 | 1 | 17 | 2 | 4 | 3 | 13 | 62 | !9.*5 | 322 |
Samtliga högre läroverk | 9 | 8 | 174 | 132 | 35 | 15 | 235 | 71 | 132 | 151 | 53 | 1,065 | 9>42 | 11,396 |
Kap. V. Tat). 3.
Uppgift för åren 1805 74 från samtliga högre läroverk å antalet lärjungar å klassiska
linien, som efter aflagd mogenhetsexamen
År | inträdt i statens eller kommunens | eguat sig | åt stads- eller landt-mannanäring | ej inträdt i tjenst eller | Total- summa. | |||||||||||||||
efter fort-satta studier | utan att | Summa. | efter fort-satta stu-dier vid | utan att | Summa. | till följd | af annan | Summa. | ||||||||||||
| Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | Ant. | Proc. |
1865......... | no | 70.5 | 6 | 3,8 | 116 | 74.3 | 13 | 8,3 | 9 | 5,8 | 22 | 14,1 |
|
| 18 | n,6 | 18 | u,6 | 156 | IOO,o |
1866......... | 147 | 71.7 | 1 | 0,5 | 148 | 72,2 | 26 | 12,7 | 5 | 2,4 | 31 | i5,> | 4 | 2,0 | 22 | 10,7 | 26 | 12>7 | 205 | IOO,o |
1867......... | 157 | 67,1 | 20 | 8,5 | 177 | 75,6 | 20 | 8,5 | 7 | 3,° | 27 | n,5 | 5 | 2,2 | 25 | 10,7 | 30 | I2,9 | 234 | IOO, 0 |
1868......... | 203 | 66,8 | 11 | 3.6 | 214 | 70,4 | 41 | 13,5 | 10 | 3,3 | 51 | 16,8 | 14 | 4,6 | 25 | 8,2 | 39 | 12,8 | 304 | IOO,o |
1869......... | 236 | 66,1 | 13 | 3,6 | 249 | 69,7 | 41 | ”,5 | 19 | 5,3 | 60 | 16,8 | 15 | 4,2 | 33 | 9,3 | 48 | 13,5 | 357 | 100,0 |
1870......... | 204 | 59.i | 12 | 3,5 | 216 | 62,6 | 32 | 9,3 | 25 | 7,2 | 57 | 16,5 | 34 | 9,9 | 38 | n,o | 72 | 20,9 | 345 | 100,0 |
1871......... | 248 | 57,4 | 25 | 5,8 | 273 | 63,2 | 43 | IO,o | 27 | 6,2 | 70 | 16,2 | 42 | 9,7 | 47 | IO,9 | 89 | 20,6 | 432 | 100,0 |
1872......... | 200 | 47.4 | 22 | 5,2 | 222 | 52,6 | 46 | 10,9 | 40 | 9,5 | 86 | 20,4 | 77 | 18,2 | 37 | 8,8 | 114 | 27,0 | 422 | 100,0 |
1873......... | 192 | 45.3 | 32 | 7,5 | 224 | 52,8 | 39 | 9,2 | 32 | 7,6 | 71 | 16,8 | 89 | 21,0 | 40 | 9,4 | 129 | 30,4 | 424 | IOO,o |
1874......... | 180 | 41,2 | 34 | 7.8 | 214 | 49,o | 46 | 10,6 | 46 | 10,6 1 | 92 | 21,2 | 89 | 20,4 | 41 | 9,4 | 130 | 29,4 | 436 | 100,0 |
Summa | 1,877 | 56,6 | 170 | 5,3 | 2,053 | 61,9 | 347 | 10,5 1 | 220 | 6,6 1 | 567 | ■2,1 | 369 | 11,2 | 326 | 9,8 1 | 695 | 21,0 | | 3,315 | I0O,o |
Kap. Y. Tab. 4.
Uppgift för åren 1865—74 från samtliga högre läroverk å antalet lärjungar å reala
linien, som efter aflagd mogenhetsexamen
År | inträdt i statens eller kommunens | egnat sig åt stads- eller landt-m ann anäring | ej inträdt i tjenst eller | Total- summa. | ||||||||||||||||
efter fort-satta studier | utan att | Summa. | efter fort-satta stu-dier vid | utan att | Summa. | till följd | af annan | Summa. | ||||||||||||
| Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | Ant, | Proc. | Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | Ant. | Proc. |
18G5......... | ii | 44.o | 5 | 20,o | 16 | 64,0 | 4 | 16,0 | 4 | 16,0 | 8 | 32,o |
|
| 1 | 4,o | 1 | 4,0 | 25 | IOO,o |
1866......... | 18 | 36,7 | 9 | i8;4 | 27 | 55.1 | 12 | 24,5 | 7 | 14,3 | 19 | 38,8 | — | — | 3 | 6,1 | 3 | 6,1 | 49 | 100,0 |
1867......... | 17 | 3°,+ | 12 | 21,4 | 29 | SI,8 | 6 | 10,7 | 13 | 23,2 | 19 | 33,9 | 1 | 1,8 | 7 | 12,5 | 8 | 14,3 | 56 | 100 0 |
1868......... | 21 | 34.+ | 10 | 16,4 | 31 | S0,8 | 12 | 19,7 | 11 | 18,0 | 23 | 37,9 | 2 | 3,3 | 5 | 8,2 | 7 | n,5 | 61 | 100,0 |
1869......... | 14 | 3M | 12 | 27.3 | 26 | 59,1 | 3 | 6,8 | 13 | 29,6 | 16 | 36,4 | 2 | 4,5 | — | — | 2 | 4,5 | 44 | 100,0 |
1870......... | 15 | 34.i | 8 | 18,2 | 23 | 52,3 | 3 | 6,8 | 11 | 25,0 | 14 | 31,8 | 1 | 2,3 | 6 | 13,6 | 7 | 15,9 | 44 | 100,0 |
1871......... | 14 | 22,6 | 19 | 30,6 | 33 | S3.2 | 5 | 8,1 | 13 | 21,0 | 18 | 29,0 | — | — | 11 | 17,7 | 11 | 17,7 | 62 | 100,0 |
1872......... | 10 | 27,8 | 3 | 8.3 | 13 | 36,1 | 9 | 25,0 | 10 | 27,8 | 19 | 52,8 | 4 | II,1 | — | — | 4 | II,1 | 36 | 100,0 |
1873......... | 20 | 46.5 | 6 | 14,0 | 26 | 60,5 | 10 | 23,3 | 5 | 11,6 | 15 | 34,9 | 1 | 2,3 | 1 | 2,3 | 2 | 4,6 | 43 | 100,0 |
1874......... | 19 | 4°>4 | 11 | 23,+ | 30 | 63,8 | 9 | 19,2 | 7 | 14.9 | 16 | 34,i | — | — | 1 | 2,1 | 1 | 2,1 | 47 | 100,0 |
Summa | 159 | 34.o | 95 | 20,4 | 254 | 54,4 | 73 | 15,6 | 94 | 20,0 | 167 | 35,7 | 11 | 2,4 | 35 | 7,5 | 46 | 9,9 | 467 | IOO,o |
Kap. Y. Tab. 5
Tabell, utvisande huru många bland de i I:a klassen vid nedanstående läroverk under läsåren 1869—
1871 intagne lärjungar, som genomgått de särskilda klasserna vid det läroverk, i hvilket de intagits.
| Klass I. | Klass | II. | Klass | III. | Klass IV. | Klass V. | Kl. VI:l. | Kl. VI:2. | Kl. VII-.i. | Kl. VII:2. | Afgångs- examen. | Qvar vid | |||||||||
| > P £1* | hd O O | > 0 P | hd •i o n | Antal. | y 6 0 | > 0 ja | ? O O | > 0 P | £? 0 0 | D P- | *-d »-J O O | > 0 P~ | y d 0 | > 0 P | hd ►j 0 | > 0 P~ | y 0 0 | > 0 | hd 0 0 | > 0 | hd d p |
Upsala ...................... | 178 | IOO,o | 143 | 80,5 | 125 | 70,2 | 102 | 57.3 | 79 | 44,4 | 50 | 28,1 | 39 | 21,9 | 31 | 17.4 | 23 | 12,9 | 23 | 12,9 |
|
|
Linköpings................. | 122 | IOO,O | 107 | 87,7 | 91 | 74.6 | 82 | 67,2 | 66 | 54.1 | 47 | 38.5 | 42 | 34.4 | 36 | 29.5 | 34 | 27.9 | 34 | 27.9 | — | — |
Skara ........................ | 77 | 100,0 | 68 | 88,3 | 52 | 67.5 | 38 | 49.4 | 28 | 36.3 | 23 | 29.9 | 17 | 22,i | 14 | 18,2 | 11 | 14.3 | 11 | 14.3 | — | — |
Örebro ...................... | 183 | IOO, O | 163 | 89,1 | 131 | 7''.6 | 87 | 47.5 | 55 | 3°.> | 31 | 16,9 | 23 | 12,6 | 22 | 12,0 | 21 | 11,5 | 18. | 9,8 | — | — |
Vesterås .................... | 74 | IOO,O | 59 | 79:7 | 48 | 64.9 | 35 | 47.3 | 24 | 32.4 | 18 | 24.3 | 11 | 14.9 | 9 | 12,2 | 6 | 8,1 | 6 | 8,1 | — | — |
Malmö..................... | 151 | IOO,O | 132 | 87.4 | 90 | 59.6 | 65 | 43.o | 40 | 26,5 | 28 | 18,5 | 22 | 14,6 | 17 | 11.3 | 17 | ”.3 | 16 | IO,6 | -- | — |
Göteborgs h. lat.-läroverk | 199 | IOO,O | 154 | 77.4 | 107 | 53.8 | 75 | 37.7 | 49 | 24,6 | 25 | 12,6 | 16 | 8,0 | 15 | 7.5 | 13 | 6,5 | 13 | 6,5 | — | — |
Halmstads.................. | 72 | IOO,O | 62 | 86,1 | 53 | 76,4 | 40 | 55.6 | 26 | 36,1 | 17 | 23,6 | 10 | 13.1 | 9 | 12.5 | 7 | 9.7 | 7 | 9.7 | — | — |
Kalmar ..................... | 172 | IOO,O | 161 | 93.6 | 126 | 73.3 | 102 | 59.3 | 78 | 45.3 | 61 | 35.5 | 47 | 27.3 | 40 | 23.3 | 36 | 20,9 | 32 | 18,6 | 2 | 1,2 |
Hernösands ............... | 79 | IOO,O | 74 | 93.7 | 62 | 78.3 | 50 | 63.3 | 38 | 48,1 | 22 | 27,8 | 18 | 22,8 | 17 | 21,5 | 15 | 19,0 | 13 | 16,4. | 1 | 1,3 |
Summa | 1,307 | IOO,o | 1,123 | 85.9 | 885 | ON •<1 | 676 | 5»<7 | 483 | 36,5 | 322 | 24,6 | 245 | 18,7 | 210 16,7 | 183 | 14,0 | 173 | 13.2 | 3 | 0,2 |
Lärov.-kom. bet. Bilagor.
Kap. V. Tab. 6.
Tabell, utvisande huru många bland de i Illa klassen vid nedanstående läroverk under läsåren 1869—
1871 intagne lärjungar, som genomgått de särskilda klasserna vid det läroverk, i kvilket de intagits.
Läroverk. | Klass IT. | Klass in. | Klass IV. | Klass V. | Klass VI:1. | Klass | VI:2. | Klass | VII: 1. | Klass | VII:SS. | Afgångs- examen. | ||||||
hj O o | Antal. | Antal. | ►V O O | > p | •-4 O O | p c+* p | y 6 n | > P P | y 0 | > p | y 0 0 | > p SL | ►d 0 C3 | > p p | y c 0 | Antal. | *-d 0 0 | |
Upsala.............................. | 50 | IOO,o | 45 | 90,0 | 40 | 80,0 | 31 | 62,0 | 24 | 48,° | 24 | 48,° | 23 | 46,0 | 20 | 40,0 | 20 | 40,0 |
Linköpings ........................ | 36 | 100,0 | 33 | 9!>7 | 30 | OO l>0 | 25 | 69,4 | 17 | 47>2 | 15 | 4''.7 | 13 | 36,1 | 12 | 33.3 | 12 | 33.3 |
Skara................................ | 51 | IOO, o | 44 | 86i3 | 40 | 78.4 | 34 | 66,7 | 23 | 45.1 | 18 | 35,3 | 15 | 29.4 | 14 | 27.5 | 14 | 27.5 |
Örebro.............................. | 90 | IOO,o | 75 | 00 Oo 00 | 65 | 72,2 | 51 | 56,7 | 32 | 35.6 | 20 | 22,2 | 15 | l6,7 | 15 | 16,7 | 14 | IS.6 |
Vesterås............................ | 31 | 100,0 | 27 | 87.1 | 26 | 83.9 | 22 | 7’’° | 15 | 48.4 | 11 | 35.5 | 8 | ZS,8 | 8 | 25,8 | 8 | 25,8 |
Malmö.............................. | 22 | 100,0 | 15 | 68,2 | 14 | 63.1 | 7 | 3M | 5 | 22,7 | 5 | 22,7 | 5 | 22,7 | 4 | 18,2 | 4 | 18,2 |
Göteborgs högre latinläroverk. | 115 | 100,0 | 93 | 80,9 | 73 | 63=5 | 62 | 55>6 | 44 | 38,3 | 34 | 29,6 | 24 | 20,9 | 23 | 20,0 | 22 | 19.1 |
Halmstads......................... | 20 | IOO, o | 17 | 85,0 | 13 | 65,0 | 10 | 50,0 | 6 | 3°,o | 6 | 30,0 | 6 | 3°.° | 4 | 20,0 | 4 | 20,o |
Kalmar............................. | 29 | 100,0 | 29 | IOO.o | 28 | 96,6 | 21 | 72.4 | 20 | 69,0 | 15 | 51.7 | 12 | 41.4 | 11 | 37.9 | 9 | 31.0 |
Hernösands........................ | 19 | IOO,o | 19 | IOO,o | 19 | ICO,o | 14 | 71.7 | 11 | 57.9 | 9 | 47.4 | 9 | 47.4 | 5 | 26,3 | 3 | 15.0 |
Summa | 403 | IOO,o | 397 | 85,7 | 348 | 75>2 | 277 | S9>8 | 197 | 42.5 | 157 | 33.9 | 130 | 28,1 | 116 | 25.1 | no | 23.8 |
-1
o
Ivap. Y. Tab. 7.
Tabell, utvisande huru många bland de i III:e ldassen vid nedanstående läroverk under läsåren 1869—
187^intagne lärjungar, som genomgått de särskilda klasserna vid det läroverk, i hvilket de intagits.
Läroverk. | Klass III. | Klass IV. | Klass V. | Klass VI:l. | Klass VI:2. | Klass | VII:1. | Klass | VII:2. | Afgångs- examen. | ||||||
Antal. | Proc. | Antal. | Proc. | Antal. | Proc. | Antal. | Proc. | Antal. | Proc. | Antal. | i Proc. | Antal. | Proc. | Antal. | Proc. | |
Upsala.............................. | 17 | IOO,o | 16 | 94.i | 10 | 58,8 | 7 | 41,2 | 7 | 41,2 | 6 | 35,3 | 6 | 35,3 | 6 | 35,3 |
Linköpings ........................ | 16 | IOO,o | 15 | 93.8 | 11 | 68,8 | 9 | 56,3 | 6 | 37,5 | 5 | 31,3 | 5 | 31,3. | 5 | 31,3 |
Skara............................... | 24 | IOO,o | 21 | 87.5 | 21 | 87.5 | 15 | 62,5 | 10 | 41,7 | 9 | 37,5 | 5 | 20,8 | 5 | 20,8 |
Örebro.............................. | 53 | ICO,o | 43 | 81,1 | 32 | 60,4 | 24 | 45.3 | 20 | 37.7 | 15 | 28,3 | 12 | 22,6 | 12 | 22,6 |
Vesterås............................ | 9 | IOO,o | 7 | 77.8 | 7 | 77.8 | 7 | 77.8 | 6 | 66,7 | 6 | 66,7 | 6 | 66,7 | 6 | 66,7 |
Malmö.............................. | 12 | IOO,o | 9 | 7S.o | 7 | 58,3 | 7 | 58.3 | 6 | 50,0 | 4 | 33,3 | 4 | 33,3 | 4 | 33.3 |
Göteborgs högre latinläroverk. | 47 | 100,0 | 38 | 80,8 | 24 | SM | 19 | 40,4 | 15 | 3'',9 | 13 | 27,7 | 11 | 23,4 | 10 | 21.3 |
Halmstads.......................... | 8 | IOO,O | 7 | 87.5 | 6 | 75.0 | 6 | 75.o | 4 | 50,0 | 4 | 50,0 | 4 | 50,0 | 3 | 37,5 |
Kalmar............................. | 13 | IOO,O | 11 | 84,6 | 8 | 61.5 | 7 | 53,8 | 4 | 30,8 | 4 | 3°, 8 | 3 | 23,1 | 3 | z3.> |
Hernösands........................ | 9 | IOO,O | 6 | 66,7 | 5 | 55,6 | 5 | 55.6 | 5 | 55.6 | 5 | 55,6 | 5 | 55,6 | 5 | 55,6 |
Summa | 208 | IOO,o | 173 | 83,2 | 131 | 63,0 | 106 | 51,0 | 83 | 39,9 | 71 | 34-1 | 61 | 29-3 | 59 | 28,4 |
72
Kap. V. Tab. 8.
Uppgift rörande skrifprofven i modersmålet och franska
|
|
|
| Antalet lärjungar, | hvilka för uppsatsen | i Modersmålet erhållit | betyget: |
| ||||||||||
| C/7 | Cc |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| C B B | 3 3 | Berömlig. | Med beröm godkänd. |
| Godkänd. |
| Icke godkänd. | ||||||||||
År. | p |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
P B | CD P er* CD | Latina- re. | Reali- ster. | Latinare. | Realister. | Latinare. | Realister. | Latina- re. | Reali- ster. | |||||||||
|
|
| Antal. | Proc. | Antal. | Proc. | Antal. | Proc. | > b | Proc. | Antal. | Proc. | Antal. | Proc. | Antal. | Proc. | 1 Antal. | Proc. |
1878 | 530 | 162 | 10 | *.9 | i | 0,6 | 95 | 17,9 | 16 | 9,9 | 406 | 76,6 | 128 | 79,0 | 19 | 3,6 | 17 | JO,5 |
1879 | 597 | 195 | 7 | 1,2 | — | — | 101 | 16,9 | 15 | 7,7 | 447 | 74,9 | 155 | 79,5 | 42 | 7,° | 25 | 12,8 |
1880 | 671 | 199 | 8 | 1,2 | — | — | 147 | 21,9 | 21 | 10,6 | 491 | 73,* | 151 | 75,9 | 25 | 3,7 | 27 | <3,5 |
1881 | 638 | 229 | 10 | 1,6 | i | 0,4 | 140 | 21,9 | 33 | >4-4 | 463 | 72,6 | 173 | 75,6 | 25 | 3-9 | 22 | 9,6 |
1882 | 722 | 285 | 13 | 1,8 | i | 0,4 | 151 | 20,9 | 36 | 12,6 | 530 | 73,4 | 229 | OO O OA | 28 | 3-9 | 19 | 6,7 |
V. T. 1883 | 698 | 228 | 13 | I>9 | i | 0,4 | 132 | 18,9 | 31 | 13,6 | 515 | OO ro U-- | 181 | 794 | 38 | 5,4 | 15 | 6,6 |
Summa | 3,850 | 1,298 | Öl | 1,6 | 4 | 0,3 | 700 | 19,8 | 152 | n>7 | 2,852 | 74>° | 1,017 | 78,4 | 177 | 4,6 | 125 | 9,6 |
73
språket i mogenhetsexamen åren 1878—82 samt v. t. 1883.
Antalet lärjungar, livilka för öfversättningsprofvet till Franska språket erhållit betyget: | |||||||||||||||||
CO b 3 | Ul B 3 | Berömlig. | Med beröm godkänd. | Godkänd. | Icke godkänd. | ||||||||||||
3 p p | 3 p H CO | Latinare. | Realister. | Latinare. | Realister. | Latinare. | Realister. | Latinare. | Realister. | ||||||||
B P CD | OD re ** | Antal. | ►d >~t o o | Antal. | |-d o p | Antal. | y 6 o | Antal. | hj >-4 O p | Antal. | ►d >-t 0 p | Antal. | ►d <-t 0 0 | Antal. | y 6 p | >* B P | ►d >-t O p |
512 | 152 | 12 | 2,3 | — | — | 150 | 29,3 | 19 | 12,5 | 306 | 59,8 | 72 | 47,4 | 44 | 8,6 | 61 | 40,1 |
577 | 183 | 4 | °>7 | i | 0,5 | 129 | 22,4. | 22 | I2,o | 338 | 58,6 | 114 | 62,3 | 106 | 18,3 | 46 | 25,2 |
649 | 187 | 9 |
| 2 | 1,1 | 160 | 24,6 | 24 | 12,8 | 396 | 61,0 | 82 | 43,9 | 84 | 13,0 | 79 | 42,2 |
622 | 218 | 22 | 3.5 | 1 | o,5 | 169 | 27,2 | 17 | 7,8 | 386 | 62,0 | in | 50,9 | 45 | 7,2 | 89 | 40,8 | |
705 | 278 | 7 | 1,0 | 1 | o,4 | 155 | 22,0 | 26 | 9,4 | 439 | 62,3 | 168 | 60,4 | 104 | H,7 | 83 | 29,8 |
681 | 224 | 12 | 1,8 | 1 | °,4 | 153 | 22,5 | 44 | 19,6 | 421 | 61,8 | 131 | 58,5 | 95 | 13,9 | 48 | 21,5 |
3,746 | 1,242 | 66 | 1,8 | 6 | °,5 | 916 | 24,4 | 152 | 12,2 | 2,286 | 61,0 | 678 | 54,6 | 478 | 12,8 | 406 | 32,7 |
Kap. Y. Tab. 9—10. Tjenstgöringstimmar för lärare i gymnastik
och vapenföring vid de högre och femJelassiga
läroverken.
a) De högre läroverken. | Antal tjenst- görings- timmar. | b) De femklassiga läroverken. | Antal tjenst- görings- timmar. |
Stockholm: Norra latinläroverket | 16,o* | Stockholm: Jakobs.................. | 7,o |
» Södra d:o | 19,o | » Katarina................ | 7,o |
» Realläroverket......... | 12,o | » Ladugårdslands....... | 9.0 |
» Nya elementarskolan | 11,0 | Norrtelje............................... | 7,o |
| 17,o | Enköpings............................. | 7,0 |
| 14,o |
| 8,o |
| 13,5 |
| 7,o |
| 22,5 |
| 3,5 |
| 12,o |
| 7,0 |
|
|
| |
| 10,o |
| 4,o |
| 17,o |
| 7,o |
Venersborgs.......................... | 14,o | Sköfde................................ | 7,o |
| 15,o |
| 4,0 |
| 19,o |
| 7,o |
Nyköpings............................. | 12,5 | Ystads.................................. | 7,o |
Vesterås............................... | 11,0 | Karlshamns........................... | 7,o |
Falu.................................... | 18,o | Landskrona............................ | 6,5 |
| 16,o |
| 7,o |
Jönköpings............................ | 16,o | Uddevalla............................. | 7,o |
| 20,o |
| 7,o |
| 19,o |
| 7,o |
| 18,o |
| 7,o |
| 17,o |
| 6,o |
Helsingborgs.......................... | 16,o |
| |
Göteborgs h. latinläroverk _________ | 19,o | Medeltal. Maxim. Minim. | |
» realläroverk............. | 14,o | De högre lärov. 15,2 22,5 | 10,o |
Halmstads............................. | 13,o | » femklass. » 6,7 9,0 | 3,5 |
Kalmar................................. | 14,o |
|
|
Karlstads.............................. | 14,o |
|
|
Hernösands........................... | 11,0 |
|
|
Östersunds............................ | 15,o |
|
|
Umeå................................... | 14,o |
|
|
Luleå................................. | 15,0 |
|
|
Sundsvalls............................. | 11,0 |
|
|
Visby................................... | 15,o |
|
|
Bilagor till Kap. Vill.
Tab. 1-23.
f
76
Kap. VIII. Tab. 1—5.
Uppgift .angående antalet och procenten
|
|
|
|
|
| L | » r | u n | gar |
| b e | r i a d e | |
| År 1880. | År | |||||||||||
|
| Till | Till |
|
|
|
| Till | Till | ||||
|
| mater.- | bygnads- | Till båda. | S:a. |
| mater.- | bvgnads- | |||||
|
| kassan. | fonden. |
|
|
|
| kassan. | fonden. | ||||
| antal. | > |
| > |
| > |
| slT? | antal. | > |
| > |
|
|
| b | o | B | O | B | n | - c |
|
| d | B | 6 |
|
| f-1 | B | SL | B <r+- | SL | 0 B | £ n |
| p | B | tf | CD |
a) Sjuklassiga lårov. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Gemensamma linien......... | 4,785 | 217 | 4.3 | 538 | I 1,2 | 1,094 | 22,9 | 38,4 | 4,641 | 184 | 4.0 | 517 | II,I |
Reallinien...................... | 1,916 | 71 | 3.7 | 185 | 9,7 | 406 | 21,2 | 34,6 | 1,956 | 39 | 2,o | 187 | 9,6 |
Latinlinien.................... | 4,957 | 264 | 5>3 | 444 | 9,0 | 1,219 | 24,6 | 38,9 | 5,103 | 214 | 4,2 | 485 | 9,3 |
Summa | 11,058 | 552 | 4.7 | 1,107 | 10,0 | 2,719 | 23,3 | 38,0 | 11,700 | 437 | 3,7 | 1,189 | 10,2 |
b) Femklassiga lårov. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Gemensamma linien........ | 1,789 | 44 | 2.5 | 232 | 13,0 | 410 | 22,9 | 38,4 | 1,762 | 56 | 3,2 | 227 | 12,9 |
Reallinien ..................... | 452 | 11 | 2,4 | 69 | 15,3 | 101 | 22,3 | 40,0 | 442 | 15 | 3,4 | 57 | 12,9 |
Latinlinien .................... | 405 | 9 | 2,2 | 32 | 7,9 | 97 | 24,0 | 34,1 | 395 | 11 | 2,8 | 18 | 4>6 |
Summa | 2,040 | 04 | 2,4 | 333 | 12,6 | 008 | 23,0 | 38,0 | 2,599 | 82 | 3,2 | 302 | n,6 |
c) Treklassiga lårov. | 756 | 50 | 6,6 | 120 | 15,9 | 264 | 34,9 | 57,4 | 813 | 47 | 5,8 | 129 | 15,9 |
d) Tvåklassiga pedagog. | 238 | 57 | 23,9 | 13 | 5,5 | 29 | 12,2 | 41,6 | 228 | 51 | 22,4 | 12 | 5,3 |
e) Enklassiga pedagog. | 173 | 31 | 17,9 | 11 | 6,4 | 19 | I 1,0 | 35,3 | 161 | 25 | 15,5 | 8 | 5,0 |
af de från vissa afgifter befriade lärjungar
f r å | n | f g | f t e |
| u n | der |
|
|
|
|
|
|
|
|
1881. | År 1882. | Aren 1880—82. | Aren 1880-82. | Ären 1880-82. | Totalprocent befriade. | |||||||||
Till båda. | S:a. | Total- antal. | Till mater.- kassan. | Till bygnads- fonden. | Till båda. | S:a. | Befriade | Befriade | Befriade | |||||
Antal. | Procent. | Procent befriade. | > p £ | Procent. | Antal. | Procent. | Antal. | Procent, j | Procent | |||||
991 | 21,4 | 36,5 | 4,453 | 195 | 4,4 | 482 | 10,8 | 886 | 19,9 | 35,1 | 4,3 | II,1 | 21,4 | 36,8 |
415 | 21,2 | 00 i''1 00 | 1,896 | 52 | 2,7 | 174 | 9,2 | 407 | 21,5 | 33,4 | 2,8 | 9,5 | 21,3 | 33,6 |
1,248 | 24.5 | 38,2 | 6,146 | 226 | 4,4 | 459 | 8,9 | 1,187 | 23,1 | 364 | 4,6 | 9,1 | 24,0 | 37,7 |
2,054 | 22,7 | 36,5 | 11,405 | 473 | 4>1 | 1,115 | 9,7 | 2,480 | 21,6 | 35,4 | 4,2 | IO,o | 22,5 | 36,7 |
365 | 20,7 | 00 VO CO | 1,688 | 80 | 4,7 | 189 | 11,2 | 350 | 20,7 | 36,6 | 3,4 | 12,4 | 21,5 | 37,3 |
118 | zö,7 | 43>° | 425 | 15 | 3,5 | 60 | 14,1 | 98 | 23,1 | 4°,7 | 3,1 | ■4,i | 24,° | 41,2 |
79 | 20,o | 27.4 | 374 | 19 | 5.1 | 19 | 5,i | 77 | 20,6 | 3°, 8 | 3,3 | 5,9 | 21,6 | 30,8 |
502 | 21,6 | 36>4 | 2,487 | 114 | 4,6 | 208 | 10,8 | 525 | 21,1 | 36,5 | 3,4 | 11,7 | 21,9 | 37,0 |
283 | oo 4^ oo | 56,5 | 740 | 33 | 4,4 | no | 16,0 | 250 | 34,3 | 54,7 | 5,6 | 15,9 | 34,7 | 56,2 |
24 | 10>5 | 38,2 | 230 | 54 | 23,5 | 1! | 4,8 | 21 | 9,1 | 37,4 | 23,3 | 54 | 10,6 | 394 |
24 | >4.9 | 35,4 | 153 | 20 | 13,1 | 12 | 7,8 | 18 | n,8 | 32,7 | 15,6 | 6,4 | 12,5 | 34,5 |
79
Da det för utredning af frågan om införande af förhöjda terminsafgifter är nödvändigt
att söka erhålla en sa noggrann kännedom som möjligt om lärjungarnes eller
deras .föräldrars lefnadsvilkor och da kunskap derom svårligen torde kunna vinnas genom
inhemtande af upplysningar om den inkomst eller egendom, hvartill desse, hvar
för sig, äro uppskattade, så har komitén ansett sig för att kanna komma till målet böra
indela den studerande ungdomens föräldrar med afseende på samhällsställning och yrke
i tre grupper, inom hvilka med afseende på inkomst, förmögenhet och lefnadsvilkor särskiljas
tre afdelningar enligt följande skema:
Grupp I. Embets- och tjensteman inom statens och
kommunens tjenst.
Afdelning A,
upptagande söner af embets- och tjensteman till och med häradsskrifvare, kronofogdar,
. kyrkoherdar, lektorer, läkare, länsagronomer, länsnotarier, postmästare, rådmän,
stationsinspektorer vid större jernvägsstationer, subalternofficerare, tullförvaltare, tullkontrollörer
samt deras vederlikar.
Afdelning B,
upptagande söner af lägre tjensteman, såsom amanuenser, assistenter, fanjunkare,
fiskaler, fängelsedirektörer, inspektörer vid mindre jernvägsstationer, jägmästare, kammarskrifvare,
kanslister, kommissionslandtmätare, komministrar, länsmän, läroverksadjunkter,
postexpeditörer, veterinärer samt deras vederlikar.
Afdelning C,
upptagande söner af tjensteman i de lägsta graderna, såsom folkskollärare, klockare,
sergeanter, korpraler och manskap vid försvaret, stationskarlar, vaktmästare samt med’
dem likstälda.
Grupp II. Personer, som idka stadsmannanäringar.
Afdelning A,
upptagande söner af personer, som kunna anses drifva betydligare affärsverksamhet,
såsom advokater, arkitekter, bankdirektörer, bankkamrerare, befälhafvare å större fartyg!
boktryckare, bolagsdisponenter, egare af större stadsfastighet, kontorschefer, tidningsegare,’
samt i allmänhet idkare i större skala af handel, industri eller handtverk.
Afdelning B,
upptagande söner af personer, som anses drifva mindre betydande affärsverksamhet,
såsom befälhafvare å mindre fartyg, bokhållare, egare af mindre stadsfastighet, kontorister,
litteratörer, privatlärare samt i allmänhet idkare i mindre skala af handel, industri
eller handtverk.
Afdelning C,
upptagande söner af arbetskarlar, fabriksarbetare, handtverksbiträden, sjömän samt
deras vederlikar.
Grupp III. Personer, som idka landtmannanäringar.
Afdelning A,
upptagande söner af egare, disponenter, arrendatorer och förvaltare af större brukseller
jordegendomar.
Afdelning B,
upptagande söner af egare, arrendatorer och brukare af mindre landtegen domar
Afdelning O,
upptagande söner af befallningsman och rättare, brukssmeder, grufarbetare, statfolk,
torpare och deras vederlikar.
Anm. De inom de särskilda klasserna upptagna titlarne äro anförda blott såsom
exempel eller typer till ledning vid klassifikationen.
Enskild förmögenhet eller betydligare biinkomster föranleda förflyttning till högre
afdelning, under det att fadrens pensionering eller död kan föranleda förflyttning till lägre.
80
Tab. 6—10.
Kap. VIII.
Uppgifter angående lärjnngarnes föräldrars stånd och 1 e f n a d s v il k o r.
A) ,§/wklassiga läroverk.
H. T. 1880—(£ntal v...................-
H. T. 1881—(£ntal ...................
(Procent ...................
H. T. 1882..i^ntal v..............-
B) -Femk l ass i ga läroverk.
H. T. 1880...(£ntal v...........—-
H. T. 1881...(ÅntaLV.................—
H. T. 1882—/£nta1-;-.....—-.........
C) IVeklassiga läroverk.
H. T. 1880.../^ntaLv....................
(Procent....................
H. T. 1881—Mntal——..........-.....
(Procent....................
H. T. 1882—(pntal v....................
D) Tråk lass! ga pedagogier.
H. T. 1880—/£ntal~:.......-.............
(Procent ....................
H. T. 1881___fAntai .....................
(Procent ....................
H. T. 1882...(£ntal.........-.....-......
E) .Fnklassig-a pedagogier.
H. T. 1880—(pntal 7.....................
H. T. 1881—(éntal";''‘...................
H. T. 1882-/^ntal v.....................
(Procent.....................
Grupp I.
Afdelning A.
Lär
K lsss Klass | Klass | Klass | S:a. | Klass | |
i. | 2, 3. | 4, 5. | 6, 7. | 1. | |
104 |
|
|
|
| 116 |
7.9 | — | — | — | — | 8,9 |
123 | — | — | — | — | 108 |
9>7 | — | — | — | — | 8,6 |
112 | 429 | 539 | 801 | 1,881 | 104 |
I.o | 3’7 | 4>7 | 6,9 | 16,3 | °,9 |
51 |
|
|
|
| 47 |
8,8 | — | — | — | — | 8,o |
40 | — | — | — | — | 51 |
7.o | — | — | — | — | 8,9 |
41 | 128 | 105 | — | 274 | 34 |
1,6 | 5>i | 4,2 |
| 10,9 | 1,4 |
12 |
|
|
|
| 19 |
5.5 | — | — | — | — | 8,7 |
16 | — | — | — | — | 18 |
6,6 | — | — | — | — | 7,4 |
14 | 43 | — | — | 57 | 19 |
''.9 | 5,8 |
|
| 7,7 | 2,5 |
7 | _ |
|
|
| 5 |
5.7 | — | — | — | — | 4>'' |
8 | — | — | — | — | 3 |
7,5 | — | — | — | — | 2,9 |
3 | 7 | — | — | 10 | 8 |
1.3 | 3,i |
|
| 4,4 | 3,6 |
8 | _ |
|
|
| 7 |
4-7 | — | — | — | — | 4=! |
8 | — | — | — | — | 6 |
4-9 | — | — | — | — | 3,7 |
6 | — | — | — | — | 6 |
4,o | — | — | — | — | 4,o |
Embets- Afdelnin | 00 g | enstemän. I a r i | Af | delning C. |
| Summa. | Grupp II. Personer, som idka stadsmannanäringar. |
| |||||||||||||||||
| Afdelning A. |
| | | Afdelning B. |
| Afdelning C. | |||||||||||||||||||
j Klass | u n |
|
|
|
|
|
|
| L | ä r | i | ung | a r | i |
|
|
|
| |||||||
Klass | Kl SS | S:a. | Klass 1. | Klass | Klass 4, 5. | Klass | S:a. | Klass 1. | Klass | Klass | Klass | S:a. | Klass 1. | Klass 2, 3. | Klass | Klass | S:a. | Klass 1. | Klass 2, 3. | Klass | Klass | S:a. | |||
|
|
|
| 13S |
|
|
|
| 358 | 151 |
|
|
|
| 381 |
|
|
|
| 201 |
|
|
|
|
|
|
|
| — | io,5 | — | — | — | — | 27,3 | 11,5 | — | — | — | — | 29,1 | — | — | — | — | 15,3 | — | — | — | — |
|
— | — |
| — | 120 | — | — | — | — | 351 | 143 | — | — | — | — | 385 | __ | _ | _ | _ | 151 |
|
|
|
|
|
| ~~ | — | — | 9,5 | — | — | — | — | 27, S | ii,3 | — | — | — | — | 30,5 | — | — | — | — | 12,0 | — | — | — | — |
|
272 | 297 | 370 | 1,043 | 96 | 296 | 267 | 329 | 988 | 3,912 | 132 | 428 | 397 | 418 | 1,375 | 370 | 856 | 619 | 574 | 2,419 | 167 | 384 | 343 | 357 | 1,251 |
|
2,3 | 2,6 | 3,2 | 9.0 | o,8 | 2,6 | 2,3 | z,8 | 8,5 | 33,3 | 1,1 | 3,7 | 3,4 | 3,6 | 11,8 | 3,2 | 7,4 | 5,3 | 5>o | 20,9 | ’,4 | 3,3 | 3,0 | 3,1 | 10,8 |
|
— | — | — | — | 32 | _ | _ | _ | _ | 130 | 66 |
|
|
|
| 202 |
|
|
|
| 88 |
|
|
|
|
|
|
|
| — | 5,5 | — | — | — | — | 22,5 | 11,4 | — | — | — | — | 35,o | — | — | — | — | 15,3 | — | — | — | — |
|
— | — | — | — | 38_ | — | — | — | — | 129 | 73 | — | — | — | — | 199 | _ | _ | _ | _ | 87 |
|
|
|
|
|
|
| — | — | 6,6 | — | — | — | — | 22,5 | 12,7 | — | — | — | — | 34,7 | — | — | — | — | 15,2 | — | — | — | — |
|
115 | 81 |
| 230 | 43 | 80 | 75 | — | 198 | 702 | 62 | 156 | 120 | — | 338 | 173 | 354 | 203 | _ | 730 | 90 | 144 | 86 |
| 320 |
|
4,6 | 3,o | i | 9>2 | I»7 | 3,2 | 3,o |
| 7,9 | 28,0 | 2,5 | 6,2 | 4,8 | — | 13,5 | 6,9 | 14,2 | 8,1 | — | 29,2 | 3,6 | 5,8 | 3,4 | — | 12,8 |
|
— | — | 4 | — | 9 | — | — | _ | _ | 40 | 33 | _ |
|
|
| 53 |
|
|
|
| 50 |
|
|
|
|
|
|
|
| — | 4-1 | — | — | — | — | 18,3 | 15,1 | — | — | — | — | 24,2 | — | — | — | — | 22,8 | — | — | — | — |
|
— | — |
| — | 22 | — | — | — | — | 50 | 26 | — | — | — | — | 45 | _ | _ | _ |
| 57 |
|
|
|
|
|
|
| — | — | 9-1 | — | — | — | — | 23,1 | 10,8 | — | — | — | — | 18,6 | — | — | — | — | 23,6 | — | — | — | — |
|
51 | — | — | 70 | 23 | 38 | — | — | 61 | 188 | 20 | 63 | — | ''- | 83 | 41 | 124 | _ | _ | 165 | 43 | 106 |
|
| 149 |
|
o,8 |
|
| 9,3 | 3,i | 5,i |
|
| 8,2 | 25,2 | 2,7 | 8,4 |
|
| II,I | 5,5 | 16,6 | — | — | 22,i | 5,7 | 14,2 | — | — | 19,9 |
|
- | — | -r | — | 5 | — | — | — | — | 17 | 5 |
|
|
|
| 35 |
|
|
|
| 33 |
|
|
|
|
|
|
| i |
| 4,i | — | — | — | — | 13,9 | 4>> | — | — | — | — | 28,7 | — | — | — | — | 27,0 | — | — | — | — |
|
— | — |
| — | 2 | — | — | — | — | 13 | 9 | — | — | — | — | 26 | _ | _ | _ | _ | 18 | _ | _ |
|
|
|
|
| r |
| 1,9 | — |
| — | — | 12,3 | 8,5 | — | — | — |
| 24,5 | — | — | __ | — | i7,o | — | — | — | — |
|
9 | — | — | 17 | 4 | 8 | — | — | 12 | 39 | 6 | 7 | — | — | 13 | 25 | 30 | _ | _ | 55 | 26 | 24 |
|
| 50 |
|
4,° |
| V | 7,6 | 1,0 | 3,6 |
|
| 5,4 | 17,4 | 2,7 | 3,i |
|
| 5,8 | II,I | 13,3 | — | — | 24,4 | H,5 | 10,7 | — | — | 22,2 |
|
— | — | a | — | 3 | — | — | — | — | 18 | 13 | _ |
|
|
| 40 |
|
|
|
| 28 |
|
|
|
|
|
|
|
| J,7 | — | — | — | — | ''°,5 | 7,6 | — | — | — | — | 23,2 | — | — | — | — | 16,3 | — | — | — | — |
| |
— | — | — | — | 3 | — | — | — | — | 17 | 15 | — | — | — | — | 40 | _ | _ | _ | _ | 34 |
|
|
|
|
|
|
|
|
| 1,8 |
|
| — | — | 10,4 | 9,2 | — | — | — | — | 24,5 | — | — | — | — | 20,9 | — | — | — | — |
|
— | — | — | — | 4 | — | — | — | — i | 10 | 14 | — | — | — | — | Öl | _ | _ | _ | _ | 32 | _ | _ |
|
|
|
|
| — |
| 2,7 |
|
|
| — 1 | lo,7l | 9.4 | — | — | — | - 1 | 34,2 | — 1 | — | — 1 | — | 21,5 | — | — | — | — |
|
|
|
| Grupp in. | Personer, | som idka landtmannanärmgar. |
|
|
| H | ||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| cn |
|
0 |
| Afdelning A. |
|
| Afdelning B. |
|
| Afdelning C. |
| 0 | p | ||||||
g |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| ( |
|
|
|
| B | i—* |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| ce | |
S |
|
|
|
| L | ä r | j | ung | a r | i |
|
|
|
| B | 0 g | |
P |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Klass | Klass | Klass | Klass |
| Klass | Klass | Klass | Klass |
| Klass | Klass | Klass | Klass |
| P | B |
| 1. | 2,3. | 4,5. | 6, 7. |
| 1. | 2, 3. | 4,5. | 6, 7. | S:a. | 1. | 2,3. | 4,5. | 6, 7. | S:a. |
| P |
733 | 47 |
|
|
|
| 133 |
|
|
|
| 39 |
|
|
|
| 219 | 1,310 |
55,9 | 3,6 | — | — | — | — | 10,2 | — | — | — | — | 3,0 | — | — | — | — | 16,8 | 100,0 |
079 | 56 | — | — | — | — | 123 | — | — | — | — | 52 | — | — | — | _ | 231 | 1,261 |
53,9 | 4,5 | — | — | — | — | 9-7 |
| — | — | — | 4,'' | — | — | — | — | 18,3 | IOO,o |
5,045 | 56 | 184 | 259 | 373 | 872 | 116 | 342 | 336 | 489 | 1,283 | 30 | 105 | in | 219 | 465 | 2,020 | 11,577 |
43,5 | °,5 | 1,6 | 2,2 | 3,2 | 7,5 | 1,0 | 3,o | 2,9 | 4,2 | II,I | °,3 | 0,9 | 1,0 | 1,9 | 4,'' | 22,7 | IOO,0 |
356 | 26 | _ | _ | _ |
| 48 |
|
|
|
| 17 |
|
|
|
| 91 | 577 |
6l,7 | 4,5 | — | — | — | — | 8,3 | — |
|
| — | 3,o | — | — | — | — | 15,8 | 100,0 |
359 | 24 | — | — | — | — | 53 | — | _ | — | — | 8 | __ | _ | _ | _ | 85 | 573 |
62,6 | 4,2 | __ | — | — | — | 9,3 | — | — | — | — | 1.4 | — | — | — | — | J4>9 | 100,0 |
1,388 | 26 | 57 | 46 | — | 129 | 44 | 101 | 67 | — | 212 | 14 | 30 | 25 | — | 69 | 410 | 2,500 |
55,5 | 1,0 | 2,3 | 1,8 |
| 5,'' | 1,8 | 4,'' | 2,7 |
| 8,6 | 0,6 | 1,2 | 1,0 | — | 2,8 | 16,5 | IOO,o |
130 | 13 | _ | _ | _ |
| 25 |
|
|
|
| 5 |
|
|
|
| 43 | 219 |
62,1 | 5,9 | — | — | — | — | 11,4 | — | — | — |
| 2,3 | — | — | — | — | 19,6 | 100,0 |
128 | 10 | — | — | — | — | 38 | — | — | — | — | 10 | — | — | — | — | 58 | 242 |
53,o | 4>i | — | — | — | — | 15,7 | — | — | — | — | 4,'' | — | — | — | — | 23,9 | 100,0 |
397 | 8 | 40 | — | — | 48 | 22 | 68 | — | — | 90 | 7 | 18 | — | — | 25 | 103 | 748 |
53,i | 1,1 | 5,3 |
|
| 6,4 | 2,9 | 9,'' | — |
| I2,o | 0,9 | 2,4 | — | — | 3,3 | 21,7 | 100,0 |
73 | 9 | _ |
| _ |
| 17 |
|
|
|
| 6 |
|
|
|
| 32 | 122 |
59,8 | 7,4 | — | — | — | — | 14»0 | — | — | — | — | 4,9 | — | — | — | — | 26,3 | 100,0 |
53 | 7 | — | — | — | — | 26 | — | _ | — | — | 7 | — | — | _ | _ | 40 | 100 |
50,0 | 6,6 | — | — | — | — | 24,5 |
| — | — | — | 6,6 | — | — | — | — | 37,7 | IOO,o |
118 | 11 | 5 | — | — | 10 | 28 | 16 | — | __ | 44 | 3 | 5 | — | — | 8 | 08 | 325 |
52,4 | 4,9 | 2,2 |
|
| 7,'' | 12,4 | 7,'' | — |
| 19,5 | *>3 | 2,3 | — | — | 3,6 | 3°,2 | IOO,o |
81 | 4 | _ | _ | _ | _ | 35 |
|
|
|
| 34 |
|
|
|
| 73 | 172 |
47,'' | 2,3 | — | — | — | — | 20,3 | — |
|
| — | 19,8 | — |
| — | — | 42,4 | 100,0 |
SO | 4 | — | — | — | — | 21 | — | — | — | — | 32 | — | — | — | _ | 57 | 163 |
54,6 | 2,5 | — | — | — | — | 12,9 | ~ | — | — | — | 19,6 | — | — | — | — | 35,o | IOO,o |
97 | 4 | — | — | — | — | 17 | — | — | — | — | 15 | — | — | — | _ | 30 | 149 |
65,'' | 2,7! | .— | — | — 1 |
| 11,4 | — | — | — | — | 10,11 | — | — | — | — | 24,2 | IOO,o |
81
Kap. Vill. Tab. 11—12. Stipendier ocli premier, utdelade
läsåret 1882—83 vid
a) de högre allm. läroverken. | Kronor. | öre. | b) de femklassiga läroverken. | Kronor. | öre. |
Stockholm, Norra latinlärov. | 1,458 | 22 | Jakobs ............................. | 387 | 70 |
» Södra latinlärov... | 1,132 | 80 | Katarina........................... | 426 | 55 |
» Realläroverket ____ | 503 | 65 | Ladugårdslands .................. | 423 | 86 |
» Nya elem.-skolan_. | 371 | — | Norrtelje .......................... | 1,020 | 55 |
Upsala.............................. | 1,666 | 70 | Enköpings ........................ | 176 | — |
Gette................................ | 2,690 | 50 | Söderhamns ...................... | 144 | — |
Hudiksvalls........................ | 1,745 | — | Eksjö.............................- | 1,609 | 02 |
| 8,338 | 66 |
| 276 | _ |
|
|
|
|
| |
Norrköpiugs....................... | 2,590 | 51 | Mariestads........................ | 631 | — |
Ve8terviks ......................... | 2,564 | — | Borås .............................. | 293 | — |
Skara............................... | 4,803 | 68 | Lidköpings........................ | 704 | — |
| 641 | 06 | Sköfde............................. | 143 | 50 |
| 2 627 | 25 |
| 429 | 55 |
| 3,059 |
|
| 1,474 | 22 |
| 1,660 | 40 | Ystads ............................. | 1,180 | 25 |
|
|
|
|
| |
| 3,953 | 19 |
| 723 | 10 |
| 1,732 | 0 9 |
| 538 | 52 |
| 1) 2,963 | 74 |
| 1,335 | _ |
| 2,664 | 71 |
| 226 | 25 |
| 2,305 | 80 | Oskarshamns ..................... | 255 | 75 |
| 2,190 | 90 |
| 476 | 25 |
Karlskrona ........................ | 847 | 21 | Piteå............................... | 231 | — |
| 2,560 | 50 | Haparanda........................ | 535 | — |
Helsingborgs...................... | 1,435 | 99 | Summa | 13,040 | S07 |
Göteborgs h. latinläroverk...... | 21,370 | 75 |
|
|
|
» realläroverk.......... | 510 | 25 |
|
|
|
Halmstads......................... | 2,514 | 14 |
|
|
|
Kalmar ............................ | 2,555 | 01 |
|
|
|
Karlstads .......................... | 4,180 | 74 |
|
|
|
Hernösands........................ | 2,169 | 56 |
|
|
|
Östersunds ........................ | 499 | 28 |
|
|
|
Umeå............................... | 1,200 | 27 |
|
|
|
Luleå ............................... | 759 | 56 |
|
|
|
Sundsvalls ......................... | 719 | 10 |
|
|
|
Visby............................... | 831 | 40 |
|
|
|
Summa | 93,817 | 1 57 |
|
|
|
*) Dessutom 14,7 kub.-fot spannmål och 20 skalp. smör.
Kap. Vill. Tab. 13—17.
CO
u>
Uppgift för höstterminen 1882 om antalet fall af bröder vid de
| Sj ll-klassiga | F eill-klassiga | Tre -klassiga | Två-klassiga pedagogierna. | En-klassiga pedagogierna. | Totalsumma. | ||||||||||||
Antal fal | af | Antal fal | af | Antal fall af | Antal fal | af | xinlal fal | af | Antal fal | af | ||||||||
2 bröder. | 3 bröder. | 4 eller flere bröder. | 2 broder. | 3 bröder. | 4 eller flere bröder. | 2 broder. | 3 broder. | 4 eller flere bröder. | 2 bröder. | 3 bröder. | 4 eller flere | 2 bröder. | 3 broder. | 4 eller flere | 2 bröder. | 3 broder. | 4 eller flere | |
Afdelniiigarca A '') ... | 645 | 150 | 26 | 136 | 19 | i | 24 | 4 | — | 2 | — | — | 8 | _ | _ | 815 | 173 | 27 |
Afdelniugarna B *) ... | 507 | 75 | 18 | 130 | 9 | i | 35 | 2 | — | 13 | i | — | 5 | — | — | 690 | 87 | 19 |
Afdelningarna C J) ... | 239 | 29 | 3 | 40 | 5 | i | 14 | — | — | 5 | — | — | 2 | _ | _ | 300 | 34 | 4 |
Summa | 1,391 | 254 | 47 | 306 | 33 | 3 | 73 | 6 | — | 20 | i | — | 15 | _ | _ | 1,805 | 204 | 50 |
*) Se tab. 6—10 till detta kapitel.
84
Kap. VII. Tab. 18—20. Kassornas ställning Tid de
| Bygnadsfonden. | Materielkassan. | ||
| Behållning. | Skuld. | Behållning. | Skuld. |
a) Högre läroverk: |
|
|
|
|
Stockholm, Norra latinläroverket..... | — | — | 19,94 | — |
» Södra latinläroverket..... | — | — | 1,195,3 6 | 40, oo |
|
|
|
| 162,u ''ter bestridas. |
»> Nya elementarskolan...... | har blott en | kassa, från hvi | lken alla utgi | |
| 9,565.7 5 |
| 3,749,75 3,300,93 |
|
Gefle......................................... | 22,327,32 | 9,027,85 | ||
Hudiksvalls................................ | 315,59 | — | 900,oo | 271,87 |
| 327,82 |
| 14,940,09 | 12,29 |
| 9,373,19 9,424,84 |
| ||
Vesterviks.................................. | — | 37,86 | ||
Skara........................................ | 34,59 | 36,040,61 | 3,946,48 | — |
Venersborgs................................ | — | — | 4,174,70 | — |
| 30,525,38 4,072,88 | 14,001,52 |
| 443,41 |
|
| 2,046,47 | ||
Nyköpings.................................. | — | 2,201,21 | ||
| 11.488.00 47.967.0 0 | 173,14 | 813,3 7 | _ |
Falu............. |
| |||
Vexiö ....................................... | — | — | ||
Jönköpings................................. | 222,(io | 18,499,90 | — | 3,796,04 |
| 2,749,73 9,323,33 |
|
| _____ |
Malmö...................................... | — | 3,313,55 | — | |
| 8,984,u 1,517,94 | _________ | 2,523,29 471,87 | _ |
Kristianstads............................... | 965,oo | — | ||
|
| 3,400,oo | 4,051,03 4,949,53 | _ |
Göteborgs h. latinläroverk.............. | 6,013,11 | — | ||
» realläroverk.................. | 3,500,05 | — | 1,912,68 | — |
Halmstads.................................. | 1,551,3 3 | — | 1,114,42 | — |
| 12,965,02 |
| 160,65 1,005,34 2,172,68 | _ |
| 4,555,88 13,990.18 |
| 974,29 | |
Hernösands................................. | — | 3,141,30 | ||
Östersunds................................. | 10,267,87 | 3,004,94 | 481,12 | -- |
| 5,334,oi 3 312 40 |
| 2,913,14 |
|
|
| 43,99 | ||
Sundsvalls.................................. | 14,809,66 | — | — | 1,663,42 |
Visby........................................ | 11,733,41 | -- | 7,090,60 | — |
b) Femklassiga läroverk: |
|
|
|
|
Jakobs....................................... | — | — | 3,296,12 | — |
Katarina.................................... | — | — | 128,62 | -- |
Ladugårdslands............................ | — | •-- | 5,873,07 | — |
allmänna läroverken vid 1882 års slut,
| Bygnadsfonden. | Materielkassan. | ||
| Behållning. | Skuld. | Behållning. | Skuld. |
Norrtelje.................................... | 834,so | — | 765,14 | 73,02 |
Enköpings.................................. | 7,838,11 | ■- | 641,26 | — |
Söderhamns ............................... | 2,186,46 | — | — | 1,185,60 |
Eksjö ....................................... | 2,898,19 | 48,31 | 125jOo | 194,90 |
Vadstena.................................... | 2,935,65 | — | 1,125,91 | — |
Mariestads................................. | 5,406,7 2 | — | -- | 206,43 |
Borås....................................... | 3,599,90 | — | — | 331,oi |
Lidköpings................................. | 463,17 | — | 714,98 | -- |
Sköfde...................................... | 3,335,88 | — | 525,90 | — |
Eskilstuna.................................. | 10,278,97 | --: | 543,85 | — |
Arboga...................................... | 2,443,7 7 | — | 2,550,oo | 5,69 |
Ystads....................................... | 1,525,32 | •—• | — | 1,090,33 |
Karlshamns................................ | 1,244,60 | — | 1,823,17 | — |
Landskrona ................................ | 17,489,76 | — | 4,633,53 | --- |
Göteborgs.................................. | 157,64 | — | — | 199,46 |
Uddevalla.................................. | 9,075,6? | — | 428,54 | — |
Oskarshamns............................... | 3,863,22 | — | 2,474,54 | — |
Kristinehamns............................. | 46,59 | — | -- | 116,15 |
Piteå........................................ | 5,334,oi | — | 2,913,14 | — |
Haparanda.................................. | — | 407,05 | 1,244,90 | — |
c) Treklassiga läroverk: |
|
|
|
|
Söderköpings .............................. | 6,858,70 | — | 3,833,18 | — |
Vimmerby.................................. | 3,654,38 | — | 1,761,22 | — |
Alingsås.................................... | 2,633,90 | — | 1,315,46 | — |
Falköpings................................. | 1,490,30 | -—- | 103.95 | — |
Askersunds................................. | 1,965,24 | — | 859,74 | — |
Sala.......................................... | 4,979,9? | — | 4,436,02 | — |
Vernamo.................................... | 2,765,61 | . - | 686,24 | — |
Sölvesborgs................................ | l,624,n | — | 1,030,92 | --- |
Ronneby.................................... | 895,28 | — | 1,790,26 | — |
Trelleborgs................................. | 6,184,47 | -— | 267,90 | 18,20 |
Engelholms................................ | — | 17,28 | 250,00 | 0,21 |
Varbergs.................................... | 4,530,18 |
| 829,29 | — |
Marstrands................................. | 780,88 |
| 273,83 | — |
Strömstads................................. | 7,791,02 | — | 422,37 | •—- |
Araåls....................................... | 1,242,99 | 1,200, oo | 1,008,32 | 144,09 |
Filipstads................................... | 570,97 | 59,12 | 412,61 | — |
Arvika....................................... | 2,210,46 | — | 51,79 | — |
Skelefteå.................................... | 2,420,78 | — | 471,88 | — |
Ornsköldsviks ............................ | 2,602,71 | — | 73,93 | — |
86
Kap. Vill. Tab. 21—23.
Afgifter till ljus- och vedkassan h. t. 1882 vid de allmänna läroverken.
o) Sjuklassiga läro-verk. | Kr. | öre. | b) Femklassiga läro-verk. | Kr. | öre. |
Stockholm, Norra la- |
|
| Jakobs ................ | 8 |
|
tinläroverket | 10 | 50 | Katarina.............. | 8 | 50 |
roverket ____ | 6 | 50 | Ladugårdslands...... | 4 | 50 |
» Realläroverket | 9 | 50 |
|
| |
» Nya elemeu-tarskolan ... | * Saknas | Norrtelje ............. Enköpings............ | 1 3 | 50 | |
Upsala .............. Gefle ...... | 5 6 | — | Söderhamns.......... | 6 | — |
Hudiksvalls........... | 4 | _ |
| 2 |
|
Linköpings........... | 4 | — | Vadstena ............. | 4 |
|
Norrköpings ......... | . 7 | — |
|
| |
Vesterviks ... | 5 | — | Mariestads............ | 5 | — |
Skara.................. | 6 | _ | Borås ................. |
|
|
Venersborgs.......... | 6 |
|
| 50 | |
— |
|
| |||
Strengnäs *).......... Örebro (andel i rek- | 4 | 50 | Lidköpings........... | 2 | 50 |
tors kålgård 153,75) | 3 | — | Sköfde ................ | 5 |
|
Nyköpings............ | 5 | 50 | Eskilstuna J)......... | i | — |
Vesterås .............. Falu........... | 7 5 | — | Arboga ................ | 4 | 50 |
— |
| ||||
Vexiö................ | 4 | _ |
| 5 |
|
Jönköpings........... Lunds............... | 5 5 | 50 | Karlshamns 2)........ | 1 | 50 |
Malmö............. | 6 | — | Landskrona3)......... | 4 | _ |
Karlskrona........... Kristianstads 3) ... | 2)~ 5 | 50 | Göteborgs ............ | O O | — |
Helsingborgs......... | 3 | — | Uddevalla ............ | 4 | 50 |
Göteborgs latinlärov. » reallärov.. | 4 3 | 25 | Oskarshamns ........ | 4 | — |
Halmstads......... | 3 | 50 | Kristinehamns....... | 3 | 50 |
Kalmar ............... | 4 9 | 50 50 50 | , | Piteå................ | 2 | 50 |
Iiernösands4)........ | 4 | 4) 1 (Haparanda 5)...... | _ | _ | |
Östersunds............ | 2)- | — |
|
| |
(Umeå............... | 3 | — | '') Bidrag af Gallénska skole- | ||
4 K Luleå............... | 4 | — | och uppfostringskassan | kr. | |
| Sundsvalls......... | 4 | 50 | 300. |
|
|
Visby................... | 5 | — | 2) 141 lärjungar å 1,50; 15 st. | ||
|
|
| å 1 krona. |
|
|
*) Af Fellingsbro medel 100,33. | 3) 99 lärjungar a 4 kr.; 10 st. | ||||
Af Djeknepenningar. 22,50. | å 3 kr. |
|
| ||
Från Auonymifonden 300,00. | 4) Uppgift för b. t. | 1881. |
| ||
2) Uppgift saknas. |
|
| 6) Utlånadt kapital 5,100 kr. | ||
3) Dahlska donationen betalade |
|
|
| ||
för 37 lärjungar. |
|
|
|
|
|
4) Uppgifterna gälla förh.t. 1881. |
|
|
|
c) Treklassiga läroverk.
Söderköpings____
Vimmerby........
Alingsås ..........
Falköpings........
Askersunds.......
Sala ...............
Vernamo..........
Sölvesborgs ......
Ronneby ..........
Trelleborgs.......
Engelholms......
Varbergs *).......
Marstrands.......
Strömstads.......
Amåls.............
Filipstads.........
Arvika ............
(Skellefteå .....
2)< ..
I Ornsköldsviks.
Kr. öre.
*) Egde ett kapital af 1,200
2) Uppgift för h. t. 1881.
Bilagor till Kap. IX.
Tab. 1—13.
Lärov.-Tcom. bet. Bilagor.
C 6
Kap. IX. Tab. 1.
Lärjungarnes verksamhet efter afgången från de femJdassiga läro
verken
under åren 1879—1882.
| A | f g | å n | g | n e |
|
| Okänd |
|
|
| |
under läs- | från | till praktiskt yrke. | till enskilda studier. | till annat läro-verk. | afsigt | Summa. | Anmärkningar. | |||||
åren | klass |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | Ant. | Proc. | Ant. | Proc. |
|
| i | 49 | 27.4 | 29 | 16,2 | 63 | 35.2 | 38 | 21,2 | 179 | IOO, 0 |
|
1879-1882 | 2 | 150 | 50,2 | 13 | 4.3 | 87 | 29,, | 49 | 16,4 | 299 | IOO,o |
|
| 3 | 211 | Öl,o | 15 | 4.3 | 71 | 20,5 | 49 | 14,2 | 346 | 100,0 |
|
| R. 4 | 222 | 68,3 | 10 | 3.i | 55 | 16,9 | 38 | I>>7 | 325 | IOO,o |
|
| L. 4 | 30 | 28,6 | 6 | 5.7 | 58 | 55.2 | 11 | io,5 | 105 | 100,0 |
|
| R. 5 | 260 | 53>! | 15 | 3.i | 175 | 35.7 | 40 | 8,1 | 490 | IOO,o | (Till VI: 1 fr. Stock-Iholm och Göteborg 171; fr. öfriga läro-(verk 43. |
| L. 5 | 73 | 14,2 | 5 | 1,0 | 414 | c» O •^4 | 21 | 4.1 | 513 | IOO,o | [Till VI: 1 fr. Stock-Jholm och Göteborg |
|
| 995 | 44.1 | 93 | 4.1 | 923 | 40.9 | 246 | 10,9 | 2,257 | IOO,o |
|
Kap. IX. Tab. 2—4. Lärjimgarnes afgång in. m. från de tréklassiga läroverken
och peclagogierna åren 1879—82.
A f g | å n | g | n | e |
|
|
|
|
|
|
|
|
| Afgångne vid en | ålder af |
|
|
| ||||
under läsåren 1879-82. | från klass. | till praktiskt yrke. | till enskilda studier. | till annat läroverk. | afsigt vid | Summa. | 10 | år. | 11 | år. | 12 | år. | 13 år mera. | Summa. | Anmärkningar. | |||||||
|
| Ant. | % | Ant. | % | Ant. | % | Ant. | < % | Ant. | % | Ant. | % | Ant. | % | Ant. | % | Ant. | % | Ant. | % |
|
a) Treldassiga läroverk | i | 28 | 40,0 | 5 | 7n | 171 | 24-3 | 20 | 28,6 | 70 | IOO,O | 4 | 5''7 | 20 | 28,6 | 15 | 21,4 | 31 | 44-3 | 70 | IOO.o | 1 Deraf 6 till 1:sta klass, 3 till |
» | 2 | 83 | 59.3 | 7 | 5,o | 232 | 16,4 | 27 | 19.3 | 140 | IOO, 0 | 4 | 2,9 | 13 | 9,3 | 22 | 15,7 | 101 | 72,1 | 140 | IOO,o | 2 Deraf / till 4e kl., 6 till3:e. |
» » | 3 | 186 | 4°. 3 | 9 | 2,0 | 2083 | 45,3 | 56 | 12,2 | 459 | IOO,o | 2 | 04 | 5 | I 1 | 27 | 5,9 | 425 | 92,6 | 459 | 100,0 | 3 Deraf 15 t. 6:1, 311, kl. 5,131 * Deraf 15 t. 6:1, 311, kl. 5,137 |
Summa |
| 297 | 444 | 21 | 34 | 24S4 | 37,i | 103 | i5>4 | 069 | 100,0 | 10 | '',5 | 38 | 5,7 | 04 | 9,6 | 657 | 834 | 669 | IOO,o | |
b) Tvåklassiga pedagogier | 1 | 21 | 37.5 | 4 | 7,1 | 15'' | 26,8 | 16 | 14)2 | 56 | IOO,o | 3 | 54 | 8 | 14,3 | 12 | 21,4 | 33 | 58,9 | 56 | 100,0 | 5 Deraf 1 t. kl. 3, 4 t. kl. 2, 3 t. |
» » | 2 | 107 | 49,i | 4 | 1,8 | 76» | 34,9 | 31 | 28,6 | 218 | 100,0 | 2 | °,9 | 9 | 44 | 27 | 12,4 | 180 | 82,6 | 218 | 100,0 | 6 Deraf 6 t. kl. 5, 23 t. kl. 4,191. 7 Deraf 6 t. kl. 5, 23 t. kl. 4, |
Summa |
| 128 | 46>7 | 8 | 2>9 | 91’ | 334 | 47 | ''74 | 274 | 100,0 | 5 | '',8 | 17 | 6,2 | 39 | 14,2 | 213 | 77,8 | 274 | 100,0 | |
c) Enklassiga pedagogier | 1 | 121 | 59.3 | 8 | 3,9 | 443 | 21,6 | 31 | ''54 | 204 | IOO,o | 11 | 54 | 14 | 6,9 | 10 | 7,8 | SOS | 79-9 | 204 | IOO,o | 8 Deraf 2 t. kl. 5, 1 t. kl. 4, 9 |
Kap. IX. Tab. 5.
.Avtalet lärjang-ar vid de högre allra, läroverken höstterminerna 1873_1S@3,
91
Läroverk. | 187 3. | 18 7 4. | 187 5. | 18 7 6. | 18 7 7. | 18 78. | 1879. | 18 | ||||||||||||||||||||||
Gemen- samma linien. | Klassi- ska linien. | Real- linien. | Summa. | Gemen- samma linien. | Klassi ska linien. | Real- linien. | Summa | Gemen- samma linien. | Klassi- ska linien. | Real- linien. | Summa | Gemen- samma linien. | Klassi- ska linien. | Real- linien. | Summa | Gemen- samma linien. | Klassi- ska linien. | Real- linien. | Summa | Gemen- samma linien. | Klassi- ska linien. | Real- linien. | Summa. | Gemen- samma linien. | Klassi- ska linien. | Real- linien. | Summa | Gemen- samma linien. | Klassi- ska linien. | |
Stockholm, Norra latini____1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| | _ | — | — | — | — | — | _ | _ |
| 148 | 19 | 167 | 200 | 225 |
» Södra latinl____> | — | 159 | 52 | 211 | — | 169 | 49 | 218 | — | ISO | 62 | 242 | — | 203 | 69 | 272 | j — | 210 | 95 | 305 | — | 220 | 62 | 282 | 161 | 167 | 55 | 363 | 168 | 166 |
» Reallärov.......J |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| ( 57 | — | 5 | 62 | 67 | — | 87 | 154 | 83 | — | 178 | 201 | 82 |
|
» Nya elem.-skolan | 59 | 62 | 180 | 301 | 118 | 49 | 121 | 288 | 143 | 46 | 106 | 295 | 134 | 54 | no | 298 | 127 | 48 | 125 | 300 | 115 | 53 | 137 | 305 | 113 | 70 | 127 | 310 | 113 | 72 |
Upsala........................... | 134 | 309 | 39 | 482 | 208 | 235 | 31 | 474 | 240 | 219 | 50 | 509 | 227 | 224 | 52 | 503 | 226 | 230 | 61 | 517 | 217 | 236 | 59 | 512 | 203 | 272 | 73 | 548 | 245 | 271 |
Gefle.............................. | 81 | 116 | 33 | 230 | 122 | 86 | 15 | 223 | 119 | 87 | 18 | 224 | 131 | 94 | 18 | 243 | 133 | 99 | 26 | 258 | 141 | 105 | 32 | 278 | 137 | 114 | 43 | 294 | 123 | 122 |
Hudiksvalls..................... | 34 | 75 | 10 | 119 | 55 | 58 | 7 | 120 | 55 | 46 | 19 | 120 | 61 | 49 | 19 | 129 | 67 | 53 | 17 | 137 | 73 | 54 | 21 | 148 | 75 | 57 | 8 | 140 | 70 | 64 |
Linköpings ..................... | 109 | 276 | 41 | 426 | 183 | 222 | 37 | 442 | 200 | 227 | 58 | 485 | 188 | 239 | 70 | 497 | 166 | 242 | 68 | 476 | 137 | 243 | 84 | 484 | 146 | 260 | 74 | 480 | 166 | 274 |
Norrköpings.................... | 78 | 114 | 66 | 258 | 136 | 87 | 42 | 265 | 153 | 97 | 65 | 315 | 151 | 104 | 84 | 339 | 153 | 99 | 94 | 346 | 145 | no | 83 | 338 | 141 | 109 | 78 | 328 | 142 | 128 |
Vesterviks ...................... | 58 | 23 | 46 | 127 | 79 | 16 | 39 | 134 | 74 | 7 | 59 | 140 | 71 | 6 | 70 | 147 | 84 | 9 | 69 | 162 | 96 | 12 | 67 | 175 | 97 | 12 | 74 | 183 | 94 | 13 |
Skara............................. | 76 | 231 | 24 | 331 | 126 | 174 | 14 | 314 | 113 | 177 | 25 | 315 | 112 | 190 | 37 | 339 | 118 | 181 | 50 | 349 | 129 | 191 | 53 | 373 | 132 | 201 | 61 | 394 | 139 | 204 |
Yenersborgs .................... | 58 | 109 | 42 | 209 | 81 | 87 | 33 | 201 | 74 | 88 | 60 | 222 | 88 | 90 | 62 | 240 | 109 | 76 | 56 | 241 | 105 | 93 | 48 | 246 | 92 | 99 | 54 | 245 | 99 | 102 |
Strenenäs........................ | 30 | 91 | 29 | 150 | 55 | 72 | 30 | 157 | 41 | 57 | 39 | 137 | 42 | 54 | 39 | 135 | 49 | 50 | 39 | 138 | . 45 | 48 | 36 | 129 | 44 | 64 | 21 | 129 | 26 | 61 |
Örebro........................... | 150 | 234 | 96 | 480 | 231 | 158 | 55 | 444 | 220 | 138 | 76 | 434 | 217 | 135 | 91 | 443 | 212 | 143 | 95 | 450 | 203 | 150 | 112 | 465 | 215 | 165 | 109 | 489 | 212 | 193 |
Nyköpings....................... | 63 | 87 | 32 | 182 | 88 | 75 | 23 | •186 | 95 | 71 | 31 | 197 | 98 | 77 | 33 | 208 | 88 | 79 | 33 | 200 | 90 | 80 | 27 | 197 | 78 | 92 | 24 | 194 | 70 | 98 |
Vesterås......................... | 64 | 181 | 16 | 261 | 101 | 133 | 16 | 250 | 92 | 99 | 46 | 237 | 95 | 82 | 50 | 227 | 100 | 72 | 51 | 223 | 103 | 90 | 46 | 239 | 105 | 86 | 38 | 229 | 112 | 103 |
Falu ............................. | 52 | 115 | 20 | 187 | 88 | 77 | 15 | ISO | 82 | 78 | 29 | 189 | 90 | 80 | 33 | 203 | 88 | 79 | 45 | 212 | 106 | 74 | 34 | 214 | 108 | 74 | 39 | 221 | 107 | 75 |
Vexiö........................... | 81 | 269 | 15 | 365 | 127 | 208 | 4 | 339 | 133 | 194 | 7 | 334 | 134 | 178 | 12 | 324 | 123 | 180 | 13 | 316 | 131 | 192 | 14 | 337 | 154 | 210 | 7 | 371 | 145 | 237 |
Jönköpings ..................... | 117 | 293 | 79 | 489 | 192 | 254 | 69 | 515 | 173 | 229 | 79 | 481 | 157 | 231 | 79 | 467 | 1S4 | 245 | 84 | 513 | 149 | 247 | 100 | 466 | 155 | 273 | 108 | 536 | 170 | 279 |
Lunds............................ | 100 | 303 | 34 | 437 | 161 | 251 | 27 | 439 | 143 | 272 | 36 | 451 | 154 | 295 | 41 | 490 | 171 | 276 | 42 | 489 | 177 | 319 | 49 | 545 | 183 | 339 | 50 | 572 | 206 | 366 |
Malmö........................... | 94 | 174 | 49 | 317 | 156 | 116 | 28 | 300 | 153 | in | 28 | 292 | 174 | 112 | 26 | 312 | 198 | 117 | 31 | 346 | 213 | 138 | 42 | 393 | 241 | 166 | 54 | 461 | 219 | 189 |
Karlskrona ..............._..... | 88 | 118 | 49 | 255 | 154 | 87 | 36 | 277 | 149 | 83 | 53 | 285 | 154 | 77 | 60 | 291 | 136 | 80 | 82 | 298 | 155 | 101 | 88 | 344 | 151 | 106 | 76 | 333 | 150 | 109 |
Kristianstads.................... | 88 | 150 | 38 | 276 | 150 | 109 | 19 | 278 | 147 | 108 | 23 | 278 | 131 | 103 | 36 | 270 | no | 129 | 40 | 288 | 124 | 145 | 31 | 300 | 138 | 144 | 88 | 320 | 128 | 133 |
Helsingborgs ................... | 60 | 117 | 71 | 248 | 98 | 94 | 50 | 242 | 89 | 89 | 55 | 233 | 93 | 77 | 50 | 220 | 113 | 93 | 54 | 260 | 107 | 124 | 55 | 286 | 128 | 139 | 54 | 321 | 129 | 153 |
Göteborgs h. latinlärov...... | 101 | 288 | 115 | 504 | 196 | 236 | 76 | SOS | 232 | 218 | 83 | 533 | 265 | 200 | 107 | 572 | 275 | 201 | 124 | 600 | 307 | 203 | 141 | 651 | 190 | 241 | 151 | 582 | 250 | 273 |
» reallärov....... |
| _ |
| _ |
| _ |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| — | — | — | — | — | 186 | — |
Halmstads ...................... | 43 | 88 | 32 | 163 | 73 | 67 | 28 | 168 | 86 | 62 | 31 | 179 | 86 | 65 | 29 | 180 | 87 | 66 | 29 | 182 | 80 | 78 | 30 | 188 | 99 | 95 | 17 | 211 | 109 | 90 |
Kalmar.......................... | 125 | 242 | 40 | 407 | 175 | 166 | 21 | 362 | 152 | 164 | 29 | 345 | 160 | 162 | 35 | 357 | 176 | 164 | 30 | 370 | 186 | 167 | 30 | 363 | 219 | 169 | 35 | 423 | 218 | 186 |
Karlstads.......... | 77 | 278 | 46 | 401 | 135 | 228 | 45 | 408 | 132 | 230 | 68 | 430 | 134 | 221 | 90 | 445 | 137 | 194 | 87 | 418 | 130 | 204 | 99 | 433 | 142 | 243 | 98 | 483 | 143 | 254 |
Hernösands................. | 54 | 130 | 11 | 195 | 79 | 98 | 9 | 186 | 76 | 91 | 15 | 182 | 82 | 95 | 28 | 205 | 81 | 102 | 17 | 200 | 92 | 104 | 12 | 208 | 106 | 106 | 7 | 219 | 114 | 116 |
Östersunds.................. | 65 | 63 | 11 | 139 | 80 | 34 | 6 | 120 | 72 | 44 | 6 | 122 | 73 | 49 | 19 | 141 | 84 | 52 | 22 | 158 | 102 | 53 | 27 | 182 | 94 | 74 | 25 | 193 | in | 76 |
Umeå...................... | 29 | in | 11 | 151 | 48 | 87 | 7 | 142 | 60 | 91 | 7 | 158 | 64 | 90 | 12 | 166 | 90 | 88 | 25 | 203 | SO | no | 32 | 222 | 70 | 120 | 36 | 226 | 70 | 132 |
Luleå .................. | 27 | 63 | 10 | 100 | 48 | 46 | 8 | 102 ! | 44 | 43 | 11 | 98 | 47 | 40 | 13 | 100 | 33 | 44 | 12 | 89 | 39 | 45 | 9 | 93 | 33 | 46 | 6 | 85 | 31 | 52 |
Sundsvalls................ | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 79 | 23 | 22 | 124 | 107 | 19 | 35 | 161 | 104 | 15 | 33 | 152 | 122 | 16 |
Visby ................... | 79 | 92 | 34 | 205 | 118 | 75 | 24 | 217 | 139 | 66 | 41 | 246 | 137 | 74 | 69 | 280 | 145 | 67 | 77 | 289 | 135 | 74 | 931 | 302 | 131 | 86 | 78 | 298 | 130 | 103 |
Real
linien.
40
57
229
115
65
54
6
58
63
73
59
60
11
122
19
25
46
8
101
46
56
62
35
56
88
58
13
43
99
10
20
50
5
51
67
Summa.
402
201
08
527
187
240
228
300
550
618
404
321
200
338
611
244
212
447
100
240
207
252
88
180
300
4,700 | 4,935 | 1,970 j 11,704
18 81. | 1882. | 1883. | Läroverk. | |||||||||
Gemen- . samma linien. | Klassi- ska linien. | Real- linien. | Summa | Gemen- samma linien. | Klassi- ska linien. | Real- linien. | Summa | Gemen- samma linien. | Klassi- ska linien. | Real- linien. | Summa | |
229 | 235 | 41 | 505 | 259 | 273 | 43 | 575 | 227 | 296 | 63 | 586 | Stockholm, Norra latinl. |
170 | 140 | 47 | 357 | 169 | 143 | 47 | 359 | j 177 | 132 | 48 | 357 | » Södra latinl. |
82 | — | 240 | 322 | 81 | — | 247 | 328 | 90 | — | 249 | 339 | » Reallärov. |
116 | 68 | 123 | 307 | 116 | 67 | 124 | 307 | 119 | 72 | 124 | 315 | » Nya elem.-8kolan. |
223 | 308 | 69 | 600 | 226 | 304 | 69 | 599 | 196 | 290 | 69 | 555 | Upsala. |
134 | 121 | 49 | 304 | 136 | 132 | Öl | 329 | 136 | 134 | 53 | 323 | Gelle. |
63 | 57 | 13 | 133 | 62 | 46 | 9 | 117 | 72 | 38 | 7 | 117 | Hudiksvalls. |
167 | 274 | 50 | 491 | 150 | 275 | 53 | 478 | 155 | 270 | 59 | 484 | Linköpings. |
146 | 128 | 70 | 344 | 146 | 138 | 69 | 353 | 158 | 130 | 75 | 363 | Norrköpings. |
83 | 11 | 73 | 167 | 71 | 10 | 83 | 104 | 74 | 12 | 75 | 161 | Vesterviks. |
140 | 225 | 56 | 421 | 123 | 211 | 44 | 378 | 106 | 248 | 39 | 393 | Skara. |
83 | 104 | 53 | 240 | 78 | in | 38 | 227 | 72 | 109 | 40 | 221 | Venersborgs. |
36 | 60 | 14 | no | 39 | 51 | 8 | 98 | 43 | 58 | 10 | in | Strengnäs. |
219 | 195 | 131 | 545 | 191 | 197 | 116 | 504 | 177 | 189 | 115 | 481 | Örebro. |
68 | 104 | 23 | 195 | 74 | 105 | 22 | 201 | 82 | 90 | 11 | 183 | Nyköpings. |
86 | 107 | 20 | 213 | 97 | 115 | 16 | 228 | 90 | 101 | 23 | 214 | Vesterås. |
93 | 85 | 55 | 233 | 86 | 94 | 46 | 226 | 85 | 95 | 47 | 227 | Falu. |
163 | 232 | 6 | 401 | 135 | 247 | 13 | 395 | 134 | 255 | 10 | 399 | Vexiö. |
167 | 278 | 95 | 540 | 171 | 263 | 83 | 517 | 150 | 258 | 74 | 482 | Jönköpings. |
192 | 373 | 39 | 604 | 171 | 354 | 34 | 559 | 160 | 358 | 28 | 546 | Lunds. |
196 | 211 | 58 | 165 | 201 | 205 | 70 | 476 | 233 | 241 | 59 | 533 | Malmö. |
137 | 122 | 71 | 330 | 109 | 122 | 66 | 297 | 102 | 104 | 66 | 272 | Karlskrona. |
124 | 123 | 38 | 285 | 139 | 34 | 126 | 299 | 140 | 141 | 35 | 316 | Kristianstads. |
125 | 158 | 55 | 338 | no | 157 | 60 | 327 | 128 | 149 | 53 | 330 | Helsingborgs. |
236 | 296 | 54 | 586 | 202 | 320 | 28 | 550 | 154 | 318 | 19 | 491 | Göteborgs b. latinlärov. |
172 | — | 132 | 304 | 181 | — | 180 | 361 | 210 | — | 209 | 419 | » reallärov. |
126 | 94 | 21 | 241 | 116 | 99 | 26 | 241 | 100 | 106 | 28 | 234 | Halmstads. |
204 | 208 | 42 | 454 | 190 | 205 | 30 | 425 | ISO | 193 | 21 | 400 | Kalmar. |
146 | 220 | 89 | 455 | 119 | 226 | 75 | 420 | 124 | 221 | 70 | 415 | Karlstads. |
92 | 130 | 15 | 237 | 95 | 129 | 4 | 228 | 82 | 135 | 6 | 223 | Hernösands. |
98 | 101 | 21 | 220 | 86 | 97 | 18 | 201 | 99 | 81 | 23 | 203 | Östersunds. |
63 | 141 | 37 | 241 | 60 | 138 | 36 | 234 | 67 | 125 | 30 | 222 | Jmeå. |
37 | 55 | 2 | 94 | 40 | 48 | 5 | 93 | 45 | 41 | 5 | 01 Luleå. | |
118 | 15 | 45 | 178 | 119 | 10 | 52 | 18! | 117 | 14 | 53 | 184 Suudsvalls. | |
114 | 97 | 64 | 275 | no | 104 | 45 | 259 | 104 | 92 | 37 | 233 Visby. | |
4,648 | | 5,076 | | 2,0111 | 11,7351 | 4,458 | | 5,122 | | 1,954 | | 11,534 | 4,394 | | 5,096 | | 1,933 | | 11,423 Summa. 1 |
92
Kap. IX. Tab. G
Miltal lärjungar vid de S-lclassiga läroverken höstterminerna lSTS—1883.
Läroverk. | 18 73. | 18 74. | 18 7 5. | 18 7 6. | 18 7 7. | 18 7 8. | 18 7 9. | 1880. | 1881. | 188 2. | 1883. | Läroverk. | |||||||||||||||||||||||||||||||||
Gemen- samma linien. | Klassi- ska linien. | Real- linien. | Summa. | Gemen- samma linien. | Klassi- ska linien | K e al-lmän. | Summa. | Gemen- samma linien. | Klassi- ska linien. | Real- linien. | Summa. | Gemen- samma linien. | Klassi- ska linien. | Real- linien. | Summa. | Gemen- samma linien. | Klassi- ska linien. | Real- linien. | Summa. | Gemen- samma linien. | Klassi- ska linien. | Real- linien. | Summa. | Gemen- samma linien. | Klassi- ska linien. | Real- linien. | Summa. | Gemen- samma linien. | Klassi- ska linien. | Real- linien. | Summa. | Gemen- samma linien. | Klassi- ska linien. | Real- linien. | Summa. | Gemen- samma linien. | Klassi- ska linien. | Real- linien. | Summa. | Gemen- samma linien. | Klassi- ska linien. | Real- linien. | Summa. | ||
Stockholm, Klara............. | PO | 62 | 59 | 217 | 126 | 36 | 45 | 207 | 131 | 29 | 52 | 212 | 134 | 24 | 49 | 207 | 141 | 26 | 44 | 2)1 | 144 | 20 | 47 | 211 | 144 | 29 | 48 | 221 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Stockholm, Klara. |
» Maria............. | 107 | 34 | 50 | 191 | 165 | 25 | 25 | 215 | 169 | 25 | 45 | 239 | 164 | 42 | 55 | 201 | 162 | 52 | 48 | 202 | 154 | 51 | 40 | 245 | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | » Maria. |
» Jakobs............ | 83 | 40 | 63 | ISO | 145 | 21 | SO | 196 | 145 | 21 | 43 | 209 | 159 | 15 | 46 | 220 | 154 | 12 | 35 | 20! | 133 | 11 | 43 | 1S7 | 126 | 12 | 49 | 187 | 113 | 18 | 39 | no | 121 | 20 | 29 | no | 115 | — | 29 | 144 | 114 | — | 28 | 142 | » Jakobs. |
» Katarina.......... | 139 | 88 | 93 | 320 | 203 | 48 | 43 | 294 | 190 | 44 | 60 | 291 | 182 | 36 | 73 | 29! | 170 | 32 | 79 | 281 | 171 | 39 | 65 | 275 | 163 | 37 | 62 | 262 | 139 | 42 | 64 | 245 | 102 | 34 | 54 | 190 | 78 | 17 | 45 | 140 | 84 | 23 | 35 | 142 | » Katarina. |
» Ladugårdslands. | 120 | 104 | 57 | 2sl | 195 | 74 | 37 | 300 | 199 | 73 | 45 | 317 | 203 | 55 | 71 | 329 | 211 | 53 | 81 | 345 | 224 | 64 | 64 | 352 | 269 | 72 | 55 | 396 | 246 | 61 | 58 | 365 | 245 | 71 | 77 | 393 | 229 | 79 | 65 | 373 | 232 | 68 | 72 | 372 | » Ladugårdslands. |
Norrtelje........................ | 30 | 21 | 10 | Öl | 44 | 10 | 7 | 01 | 50 | 13 | 8 | 71 | 56 | 10 | 5 | 71 | 57 | 8 | — | 65 | 51 | 10 | 2 | 63 | 48 | 12 | 3 | 63 | 56 | 11 | 8 | 75 | 53 | 13 | 5 | 71 | 56 | 18 | 9 | 83 | 51 | 13 | 11 | 75 | Norrtelje. |
Enköpings...................... | 19 | 20 | 3 | 42 | 39 | 10 | 5 | 54 | 50 | 10 | 4 | 64 | 49 | 13 | 1 | 63 | 46 | 20 | 4 | 70 | 45 | 22 | 4 | 71 | 46 | 23 | 7 | 76 | 39 | 13 | 10 | 02 | 45 | 6 | 13 | 04 | 42 | 3 | 10 | 55 | 35 | 11 | 6 | 52 | Enköpings. |
Söderhamns.................... | 36 | 8 | 5 | 49 | 52 | — | — | 52 | 55 | 11 | 9 | 75 | 47 | 9 | 5 | 6! | 49 | 8 | 6 | 63 | 48 | 14 | 7 | 09 | 40 | 7 | 11 | 58 | 40 | 10 | 11 | 01 | 36 | 12 | 7 | 55 | 46 | 13 | 8 | 07 | 53 | 13 | 10 | 70 | Söderhamns. |
Eksjö............................ | 36 | 43 | 19 | 9S | 73 | 22 | 12 | 107 | 74 | 23 | 14 | in | 72 | 20 | 26 | 118 | 81 | 14 | 30 | 125 | 70 | 25 | 28 | 123 | 76 | 30 | 24 | 130 | 66 | 28 | 15 | 109 | 65 | 28 | 16 | 109 | 57 | 41 | 8 | 106 | 49 | 40 | 6 | 95 | Eksjö. — |
Vadstena........................ | 27 | 6 | 8 | 4! | 41 | — | — | 41 | 47 | 3 | 4 | 54 | 54 | 10 | 8 | 72 | 70 | 15 | 12 | 97 | 57 | 31 | 12 | 100 | 53 | 32 | 14 | 99 | 56 | 26 | 12 | 94 | 58 | 14 | 11 | 83 | 49 | 18 | 7 | 74 | 46 | 17 | 16 | 79 | Vadstena. |
Mariestads...................... | 41 | 27 | 3 | 74 | 52 | 14 | 2 | 08 | 57 | 12 | 7 | 70 | 51 | 12 | 12 | 75 | 55 | 13 | 10 | 78 | 50 | 15 | 10 | 75 | 49 | 17 | 12 | 78 | 51 | 18 | 6 | 75 | 45 | 10 | 13 | 68 | 52 | 7 | 10 | 69 | 55 | 12 | 9 | 76 | Mariestads. |
Borås............................ | 39 | 17 | 20 | 7 6 | 50 | 11 | 13 | 74 | 57 | 10 | 17 | 84 | 54 | 7 | 17 | 78 | 49 | 6 | 19 | 74 | 56 | 8 | 18 | 82 | 63 | 4 | 24 | 91 | 55 | 7 | 16 | 78 | 52 | 10 | 14 | 76 | 58 | 12 | 14 | 84 | 51 | 5 | 9 | 65 | Borås. |
Lidköpings ..................... | 35 | 14 | 23 | 72 | 55 | 8 | 15 | 7S | 48 | 13 | 14 | 75 | 58 | 12 | 15 | 85 | 59 | 8 | 21 | 88 | 84 | 13 | 23 | 120 | 86 | 16 | 20 | 122 | 74 | 13 | 16 | 103 | 55 | 13 | 28 | 90 | 58 | 6 | 24 | 88 | 59 | 6 | 25 | 90 | Lidköpings. |
Sköfde........................... | 56 | 12 | 12 | 80 | 78 | — | — | 78 | 76 | 10 | 6 | 92 | 87 | 15 | 15 | 117 | 84 | 19 | 22 | 125 | 85 | 25 | 20 | 139 | 78 | 23 | 27 | 128 | 73 | 19 | 22 | 114 | 63 | 18 | 10 | 91 | 67 | 15 | 10 | 92 | 70 | 15 | 11 | 90 | Sköfde. |
Eskilstuna...................... | 54 | 17 | 14 | 85 | 66 | 9 | 9 | 84 | 60 | 6 | 12 | 78 | 61 | 11 | 16 | 88 | 58 | 9 | 12 | 79 | 65 | 6 | 20 | 91 | 77 | 7 | 13 | 97 | 75 | 7 | 17 | 99 | 67 | 9 | 14 | 90 | 68 | 10 | 17 | 95 | 60 | 13 | 12 | 85 | Eskilstuna. |
Arboga .......................... | 37 | 13 | 8 | 58 | 50 | 10 | 4 | 04 | 49 | 10 | 10 | 09 | 47 | 8 | 13 | 08 | 53 | 4 | 12 | 69 | 48 | 9 | 13 | 70 | 61 | 12 | 9 | 82 | 66 | 7 | 10 | 83 | 65 | 7 | 13 | 85 | 46 | 8 | 18 | 72 | 39 | 9 | 23 | 71 | Arboga. |
Ystads........................... | 44 | 48 | 19 | in | 63 | 30 | 11 | 104 | 64 | 25 | 11 | 100 | 56 | 20 | 21 | 97 | 59 | 21 | 23 | 103 | 57 | 21 | 24 | 102 | 67 | 22 | 16 | 105 | 69 | 17 | 16 | 102 | 69 | 20 | 22 | in | 64 | 26 | 21 | in | 60 | 31 | 23 | 114 | Ystads. |
Karlshamns .................... | 40 | 21 | 20 | 81 | 59 | 11 | 11 | 81 | 59 | 9 | 13 | 81 | 64 | 10 | 10 | 84 | 70 | 11 | 7 | 88 | 76 | 10 | 14 | 100 | 83 | 8 | 20 | in | 94 | 10 | 24 | 128 | 101 | 15 | 21 | 137 | 112 | 21 | 22 | 155 | 124 | 22 | 26 | 172 | Karlshamns. |
Landskrona..................... | 39 | 22 | 8 | 09 | 59 | 16 | 2 | 77 | 69 | 13 | 3 | 85 | 83 | 16 | 11 | no | 72 | 25 | 5 | 102 | 75 | 19 | 15 | 109 | 71 | 24 | 24 | 119 | 68 | 26 | 17 | in | 82 | 23 | 8 | 113 | 76 | 21 | 12 | 109 | . 64 | 21 | 18 | 103 | Landskrona. |
Göteborgs....................... | 59 | 10 | 31 | 100 | 73 | 4 | 12 | 89 | 83 | 7 | 13 | 103 | 117 | 6 | 17 | 149 | 119 | 3 | 19 | in | ISO | 5 | 21 | 156 | 134 | 14 | 27 | 175 | 135 | 16 | 26 | 177 | 141 | 13 | 29 | 183 | 136 | 17 | 30 | 1S3 | 72 | 19 | 16 | 107 | Göteborgs. |
Uddevalla....................... | 29 | 20 | 28 | 77 | 59 | 19 | 14 | 92 | 62 | 17 | 15 | 94 | 79 | 13 | 16 | 108 | 84 | 9 | 16 | 109 | 76 | 22 | 14 | 112 | 78 | 20 | 21 | no | 77 | 21 | 16 | 114 | 80 | 25 | 12 | 117 | 65 | 17 | 25 | 107 | 159 | 17 | 35 | 211 | Uddevalla. |
Oskarshamns................ | 36 | 3 | 8 | 47 | 38 | — | — | 38 | 31 | — | — | 31 | 44 | — | — | 44 | 53 | — | 11 | 04 | 69 | — | 13 | 82 | 59 | — | 17 | 70 | 65 | — | 22 | 87 | 64 | — | 15 | 79 | 71 | — | 17 | 88 | 63 | — | 21 | 84 | Oskarshamns. |
Kristinehamns ................. | 22 | 9 | 19 | 50 | 43 | 6 | 11 | 00 | Öl | 7 | 8 | 60 | 54 | 13 | 14 | 81 | 66 | 13 | 17 | 90 | 57 | 17 | 17 | 91 | 56 | 18 | 17 | 91 | 52 | 17 | 16 | 85 | 50 | 16 | 18 | 84 | 44 | 7 | 10 | 61 | 59 | 9 | 7 | 75 | Kristinehamns. |
Piteå............................. | 29 | 17 | 3 | 49 | 40 | 9 | __ | 49 | 38 | 6 | 9 | 53 | 35 | 6 | 16 | 57 | 36 | 6 | 12 | 54 | 33 | 8 | 13 | 54 | 37 | 9 | 9 | 55 | 37 | 10 | 6 | 53 | 34 | 6 | 10 | 50 | 34 | 6 | 13 | 53 | 37 | 6 | 10 | 53 | Piteå. |
Haparanda...................... | 27 | 5 | 4 | 30 | 43 | — | — | 43 | 45 | — | — | 45 | 48 | — | — | 48 | 44 | — | — | 44 | 42 | 10 | 1 | 53 | 42 | 9 | 3 | 54 | 42 | 8 | 4 | 54 | 58 | 12 | 4 | 74 | 60 | 10 | 1 | 71 | 58 | 7 | 1 | 66 | Haparanda. |
Sundsvalls...................... | 62 | 22 | 16 | 100 | 83 | 13 | 10 | 100 | 77 | 15 | 12 | 104 | 76 | 22 | 16 | 114 | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | - | Sundsvalls. |
Summa | 1,345 | 703 | 003 | 2,051 | 1,994 | 406 | 318 | 2,718 | 2,030 | 412 | 434 | 2,882 | 2,134 | 405 | 548 | 3,087 | 2,102 | 387 | 545 | 3,034 | 2,100 | 475 | 548 | 3,123 | 2,000 | 457 | 532 | 2,995 | 1,788 | 405 | 451 | 2,644 | 1,751 | 395 | 443 | 2,589 | 1,683 | 372 | 425 | 2,480 | 1,694 | 377 | 430 | 2,501 | Summa. |
94
Kap. IX. Tab. 7—9.
Antalet lärjungar vid de treklassiga läroverken och yid de
Treklassiga läroverk. | 1873. | 1874. | 1875. | 1876. | 1877. | 1878. | 1879. | 1880. | 1881. | 1882. | 1883. | |||
B 2? re 5 g re'' p F B i | tr* p B] B-* re p | re p 5'' re* p | Cd c B B p |
| G e | m | e n | s a | m | 1 i | n | e. |
| |
Söderköpings____ | 23 | _ | il | 33 | 34 | 41 | 41 | 34 | 31 | 31 | 24 | 25 | 24 | 26 |
Vimmerbv....... | 19 | — | 7 | 2 6 | 26 | 28 | 27 | 29 | 29 | 34 | 28 | 36 | 26 | 20 |
Alingsås.......... | 32 | — | 23 | 45 | 47 | 47 | 42 | 48 | 47 | 50 | 50 | 43 | 42 | 46 |
Falköpings....... | 38 | — | — | 38 | 42 | 44 | 55 | 58 | 60 | 55 | 64 | 76 | 69 | 66 |
Askersnnds....... | 24 | — | 10 | 34 | 47 | 38 | 36 | 36 | 41 | 43 | 43 | 33 | 24 | 30 |
Sala............... | 15 | 12 | G | 33 | 33 | 31 | 27 | 28 | 29 | 38 | 29 | 31 | 29 | 26 |
Vernamo......... | 30 | — | — | 26 | 29 | 29 | 28 | 36 | 35 | 37 | 38 | 35 | 26 | 20 |
Sölvesborgs...... | 33 | — | — | 23 | 21 | 25 | 26 | 22 | 25 | 20 | 16 | 14 | 18 | 18 |
Ronneby.......... | 20 | — | — | 20 | 19 | 26 | 30 | 30 | 29 | 30 | 30 | 34 | 36 | 29 |
Trelleborgs....... | 34 | — | — | 34 | 43 | 50 | 37 | 41 | 45 | 33 | 39 | 44 | 41 | 31 |
Engelholrns...... | 47 | — | — | 47 | 53 | 47 | 48 | 54 | 64 | 67 | 60 | 64 | 61 | 46 |
Göteborgs........ | 58 | — | 14 | 72 | 75 | 79 | 77 | 75 | 81 | 208 | — | — | — | — |
Varbergs.......... | 23 | 7 | 7 | 37 | 35 | 31 | 35 | 37 | 32 | 45 | 46 | 54 | 53 | 55 |
Marstrands....... | 25 | — | — | 25 | 24 | 26 | 24 | 25 | 26 | 25 | 19 | 23 | 20 | 18 |
Strömstads....... | 31 | — | — | 31 | 23 | 20 | 20 | 36 | 29 | 30 | 27 | 33 | 34 | 39 |
Amåls............. | 33 | 14 | 4 | 5i | 36 | 35 | 39 | 48 | 54 | 56 | 58 | 57 | 46 | 38 |
Filipstads......... | 16 | 7 | 2 | 25 | 27 | 38 | 42 | 49 | 57 | 56 | 63 | 61 | 50 | 46 |
Arvika............ | 39 | 2 | 7 | 48 | 53 | 54 | 52 | 47 | 46 | 58 | 55 | 55 | 50 | 40 |
Skellefteå......... | 15 | 8 | 7 | 3° | 24 | 28 | 30 | 27 | 27 | 28 | 22 | 22 | 27 | 30 |
Örnsköldsviks.... | 22 | — | — | 22 | 24 | 21 | 30 | 24 | 29 | 43 | 44 | 61 | 69 | 56 |
Summa | 552 | 50 | 98 | 700 | 715 | 738 | 740 | 784 | 816 | 987 | 755 | 801 | 745 | 080 |
95
två- och enldassiga pedagogierna höstterminerna 1873—83.
Peåagogier. | 1873. | 1874. | 1875. | 1876. | 1877. | 1878. | 1879. | 1880. | 1881. | 1882. | 1883. |
|
| G e | m e | n s | a m 1 | i n | i e. |
|
| ||
a) Tvåklassiga. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Hjo........................... | 20 | 32 | 32 | 35 | 28 | 53 | 47 | 22 | 13 | 16 | 11 |
Södertelje................... | 27 | 25 | 33 | 34 | 35 | 29 | 26 | 38 | 34 | 32 | 40 |
Köpings..................... | 32 | 36 | 45 | 55 | 50 | 55 | 49 | 45 | 46 | .39 | 38 |
Nora......................... | 36 | 46 | 49 | 53 | 50 | 44 | 39 | 39 | 33 | 37 | 32 |
Iledemora.................. | 31 | 18 | 10 | 7 | 9 | 13 | 15 | 16 | 11 | 11 | 9 |
Grcnna ...................... | 28 | 24 | 20 | 24 | 25 | 18 | 19 | 16 | 18 | 19 | 22 |
Kungelfs.................... | 24 | 16 | 16 | 17 | 17 | 16 | 16 | 21 | 28 | 34 | 24 |
Kungsbacka................ | 9 | 10 | 11 | 15 | 10 | 10 | 14 | 20 | 24 | 23 | 19 |
Borgholms.................. | 29 | 22 | 17 | 28 | 30 | 21 | 22 | 20 | 20 | 20 | 26 |
Summa | 245 | 229 | 233 | 268 | 254 | 259 | 247 | 237 | 227 | 231 | 221 |
b) Enklassiga. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Oregrunds.................. | 6 | 8 | 6 | 4 | 3 | 6 | 5 | 4 | 5 | 10 | 13 |
Ulricehamns................ | 6 | 7 | 10 | 11 | 14 | 11 | 13 | 16 | 9 | 7 | 10 |
Mariefreds.................. | 14 | 11 | 14 | 14 | 16 | 19 | • 17 | 13 | 10 | 11 | 10 |
Lindesbergs................ | 31 | 27 | 28 | 34 | 38 | 50 | 49 | 34 | 28 | 25 | 24 |
Säters....................... | 4 | 7 | 9 | 11 | 8 | 8 | 13 | 11 | 11 | 7 | 12 |
Simrishamns............... | 4 | 5 | 3 | 18 | 34 | 32 | 30 | 29 | 30 | 41 | 43 |
Falkenbergs................ | 14 | 8 | 6 | 6 | 8 | 24 | 20 | 17 | 16 | 14 | 8 |
Laholms.................... | 32 | 28 | 24 | 22 | 29 | 26 | 28 | 22 | 27 | 27 | 18 |
Mönsterås.................. | 26 | 28 | 29 | 27 | 34 | 36 | 28 | 26 | 23 | 13 | 13 |
Summa | 137 | 129 | 129 | 147 | 184 | 212 | 203 | 172 | 159 | 155 | 151 |
96
Kap. IX. Tab. 10.
Ekonomiska uppgifter angående de treklassiga
Läroverk.
Kommunens bidrag i | Donationer. | |||
L o | kal. | Kontanta penningar. | Stipendie- medel. | Aflönings- medel. |
Under- visningslokal. | Boställe. | |||
'') 20,000 | I lärov.-huset. | Delvis under-håll af lokal. | 2) 4,529,07 | 3) 12,046,47 |
8,000 | 7,200 | — | 3,500 | — |
5) 30,000 | I lärov.-huset. | — | 10 slip. å 125 kr. | Tomt och hus |
21,000 | 6,000 | 6) 525 | 222,62 | — |
7) 9,250 | 4,500 | — | 1,311 | 7,500 |
9) 30,000 | 4,000 | ,0) 90,45 | ") 2,204,48 | — |
— | — | 13) 750 | 500 | — |
18,000 | I lärov.-huset. | — | — | — |
23,100 | 10,000 | — | 75 kr. årl. | — |
14) 30,000 | I lärov.-huset. | 1,200 | 1,550 | — |
15) 38,000 | I lärov.-huset. | ,6) 1,200 | 45 kr. årl. + 795,26 |
|
") 13,000 | I lärov.-huset. | ■8) 350 | - • | I9) 8,33 |
23,600 | I lärov.-hus.21) | 230 | 500 | 22) 25 |
— | — | 23) 835 | 20,000 | — |
10,600 | 7,200 | 24) 1,200 | 50 | — |
35,000 | I lärov.-huset. | 2ä) 20,000 ■ | 8,720 | 26) 17,838,74 |
21,500 | I lärov.-huset. | — | 500 | — |
2T) 35,400 | -- | 28) 400 | 3,595 | — |
29) 24,000 | I lärov.-huset. | — | — | - l |
Söderköpings
Vimmerby....
Alingsås v_____
Falköpings....
Askersunds...
Sala............
Vernamo......
Sölvesborgs...
Ronneby.......
Trelleborgs...
Engelholms...
Varbergs......
Marstrands ...
Strömstads____
Amåls.........
Filipstads.....
Arvika.........
Skellefteå.....
Ornsköldsviks
’) Särskild gymnastikhus, brandförsäkra!! till 2,000 kr. — 2) Dessutom 333 kr. 33 öre
'') Användes äfven till rådhus. Gymnastiklokal hyres. — 6) Delvis tillfälligt. Under åren 1879
— '') I läroverkshuset äro 2 rum upplåtna åt äldste kollegan. — 8) + 27 kr. 64 öre i ersättning
) Dessutom årligen 25 kr. till premier m. m. — 12) + 22 kr. 50 öre i ersättning för djekne
tiH
ladstuga och drätselkamm.; källaren till bostad åt rådhusvaktmäst.; nederlagspackhus åt tull
lokal
uthyres. — ls) Hyresbidrag till rektor och lärare. — ,9) Ingår i rektors lön. — 20) + 345
åt musikläraren. — n) Hvaraf 585 kr. till hyra för lokal och 250 kr. åt rektor och äldste kollegan,
en 4:de klass. — M) Räntan användes till aflöning åt en 4:de lärare. — 26) Destutom jord och
stufvurätten och magistraten. Undervisningslokalen proportionsvis värderad till 15,000 kr. —•
lärarinna. — 30) + 395 kr. 38 öre.
97
läroverken v.-t. 1883. (Enl. rektorernas uppgifter.)
| Afgifter till ljus | - och vedkassan. |
| Antal lärare. | Statens årliga | ||
Höstterminen 1880. | Höstterminen 1881. | Höstterminen 1882. | |||||
Antal betalande. | Afgiftens belopp. | Antal betalande. | Afgiftens belopp. | Antal betalande. | Afgiftens belopp. | ||
23 | 5,50 | 24 | 5,50 | 23 | 5,oo | 3 | 8,383,97 |
26 | 1,50 | 36 | 1,50 | 25 | 1,50 | 4) 2 | 9,400, oo |
48 | 1,00 | 43 | 1,00 | 41 | 1,00 | 3 | 10,283,oo |
64 | 3,00 | 76 | 3,50 | 69 | 3,50 | 3 | 6,900, oo |
39 | 2,50 | 30 | 2,50 | 24 | 2,50 | 3 | 8) 8,147,05 |
28 | 3,50 | 30 | 3,oo | 29 | 3,oo | 3 | >2) 11,305,06 |
35 | 1,5 0 | 32 | 2,25 | 21 | 2,50 | 3 | 9,400,o o |
16 | 3,oo | 13 | 5,00 | 18 | 5,00 | 4) 2 | 6,770,oo |
30 | 3,oo | 34 | 2,50 | 36 | 3,oo | 3 | 9,900, oo |
39 | 7,50 | 44 | 7,5 0 | 40 | 7,50 | 3 | 8,400, oo |
61 | 2,00 | 64 | 2,50 | 59 | 2,50 | 3 | 8,400,o o |
46 | 1,50 | 55 | 1,50 | 55 | 1,50 | 3 | 20) 9,236,91 |
19 | 1,00 | 23 | 1,00 | 21 | 1,00 | 3 | 9,375,oo |
27 | 3,00 | 33 | 3,00 | 36 | 3,00 | 3 | 8,900,o o |
58 | 2,50 | 57 | 2,50 | 46 | 2,50 | 3 | 9,900,oo |
63 | 3,oo | 61 | 3,00 | 50 | 3,oo | 3 | ll,400,oo |
54 | 1,50 | 55 | 1,50 | 50 | 1,50 | 3 | 10,900, oo |
24 | 3,50 | 22 | 3,5 0 | 27 | 3,50 | 3 | 8,900,0 o |
44 | 3,oo | 61 | 3,50 | 69 | 3,00 | 3 | 8,400, oo |
|
|
|
|
|
| 55 | *>) 174,300,99 |
premiefond. — 3) Afkastning^} synes blott till ringa del utgå. — 4) En kollegaplats vakant. —
—82 hafva kommunen och enskilda bidragit för utsträckt undervisning med 9,033 kr. 73 öre.
för djeknepenningar. — 9) Deraf kommunen bidragit med 20,000 kr. — 10) Ingå i rektors lönestat.
penningar. — 13) Hyra för undervisningslokal och åt rektor. — u) Läroverkshuset användes ock
kammaren. — 15) Inrymmer ock telegrafstation. — 16) Till aflöning åt en 4:de lärare. — 17) En
kr. 24 öre för förlorad helgonskyld. — 21) Dessutom 1 rum åt äldste kollegan. — 22) Till aflöning
Nytt läroverkshus bygges taxeradt till 28,000 kr. — 24) Till aflöning af en lärare för uppr. af
skog, taxeringsvärderade till 2,500 kr. — 27) Dessutom upplåtet till hotell, sessionsrnm för råd28)
Hyresmedel åt rektor — 2Ö) Inrymmer dessutom folkskola, telegrafstation, bostad för folkskol
-
98
Kap. IX. Tab. 11—12.
Ekonomiska uppgifter angående a) de tvåklassiga
| Kommunens bidrag i | Donationer. | |||
Läroverk. | L o | kal. | Kontanta penningar. | Stipendie- medel. | Aflönings- medel. |
| Under- visningslokal. | Boställe. | |||
Hjo........................ | 30,000 | '') I lärov.-hus. | — | 3,921,u | 2,767,07 |
Södertelje................ | 2) 28,000 | — | 3) 1,250 | — | — |
Köpings........... | 4) 25,800 | I lärov.-huset. | •) 225 | 5,003,33 | 6) 71,34 |
Nora............... | :) 31,000 | — | 8) 460 | 1,767,53 | 48,20 |
Hedemora ............... | 9,000 | I lärov.-huset. | — | 300 | 9) 1,120 |
Grenna ............. | 3,000 | 9,200 | 25 | 75 | — |
Kungelfs................. | ,n) 26,500 | — | ") 500 | 9,214,81 | 249,33 |
Kungsbacka............. | ''-) 10,000 | — | ’3) 200 | 2,097 | 1,500 |
Borgholms ........... | ,5) 40,000 | 6,000 | — | 600 | — |
|
|
| b) | de enJelassiga pe- | |
Oregrunds ............... | ,7) 10,000 | I lärov.-huset. | — | — | K.-fot spanmål |
Ulricehamns ............ | ie) 15,000 | — | ,9) 275 | — | — |
Mariefreds............... | 20) 10,000 | I lärov.-huset. | — | — | — |
Lindesbergs.......... | 21) 27,100 | I lärov.-huset. | — | 900 | — |
| 2,025 4,500 |
|
|
|
|
Simrishamns........ | I lärov.-huset. | 500 | 355,56 | _ | |
| 22) _ |
|
|
| 27 kr. årligen. |
|
|
|
| ||
Laholms .......... | 10,000 | [ lärov.-huset. | — | 151,67 | -- |
Mönsterås............... | 23) 12,000 | [ lärov.-huset. | — | 500 | — |
1) Bostället innehafves af kollegan. Rektor liar intet boställe, ej heller hyresersättning.
ni. fl:s sammanträden. — 3) Deraf 500 kr. till hyra åt rektor; 750 kr. åt en extra lärare. —
7) Till folkskola 3/4 af huset. — 8) Deraf till hushyra åt rektor 400 kr.; resten till ved. —
2 salar. — n) Deraf 400 kr. hyresersättning åt rektor; 100 kr. åt kollegan. — 12) 2/3 af läro
Rektor
och kollega vakanta. — * 15 * * * * 20) Något mer än halfva läroverkshuset användes till stadens
ock*lokal för allmän rådstuga, drätselkammare; folkskola, småskola; boställsrum för folkskollärare;
20) 2 rum upplåtna åt pastorsexpeditionen. — 21) Användes ock till folk-, små- och syskola samt
läraren har bostad. — 23) Inrymmer ock lokal för folk-, små- och mellanskola, äfvensom bostad
99
peäagogiema v. t. 1883. (Enl. rektorernas uppgifter.)
| Af gifter | till ljus | och vedkassa ii. |
| Antal lärare. | Statens årliga | |
Höstterminen 1880. | Höstterminen 1881. | Höstterminen 1882. | |||||
Antal betalande. | Afgiftens belopp. | Antal betalande. | Afgiftens belopp. | Antal betalande. | Afgiftens belopp. | ||
2 | 5,oo | 3 | 4,83 | ii | 4,50 | 2 | 7,335,oo |
37 | 4,oo | 34 | 4,00 | 32 | 4,oo | 2 | 6,700, oo |
19 | 2,25 | 18 | 2,25 | 17 | 2,25 | 2 | 5,349,5 7 |
39 | 0,41 | 33 | 1,06 | 36 | 0,8 4 | 2 | 6,951,80 |
16 | 6,84 | 11 | 6,41 | 11 | 5,13 | 2 | 5,494,7 7 |
16 | 3,00 | 19 | 2,50 | 19 | 2,50 | 2 | 4;975,oo |
19 | 1,00 | 26 | 1,00 | 32 | 1,00 | 2 | 5,387,54 |
18 | 4,50 | 21 | 4,50 | 20 | 4,50 | 14)2 | 4,414,50 |
19 | 2,50 | 20 | 2,50 | 18 | 2,00 | ,8) 2 | 5,500, oo |
|
|
|
|
|
| 18 | 52,108,18 |
dagogierna v. | t. 1883. |
|
|
|
| ||
3 | 4,50 | 5 | 4,50 | 7 | 4,50 | 1 | l,210,oo |
16 | 1,50 | 10 | 1,50 | 7 | 2,00 | 1 | 1,500,oo |
2 | 4,50 | — | — | 2 | 4,50 | 1 | 1,500, oo |
23 | 2,50 | 19 | 3,97 | 17 | 5,09 | 1 | l,466,oo |
10 | 3,oo | 7 | 3,00 | 4 | 3,00 | 1 | l,214,oo |
20 | 2,oo | 20 | 2,00 | 28 | 1,50 | 24)1 | 1,500,0 o |
— | — | — | — | — | — | 1 | l,473,oo |
9 | 4,50 | 14 | 4,50 | 15 | 4,50 | 24)1 | l,481,n |
19 | 5,21 | 18 | 2,93 | 7 | 4,75 | 1 | 1,500,oo |
|
|
|
|
|
| 9 | 12,844,11 |
— 2) Användes ock till: rådhus, sparbank, bostad åt stadsvaktmästaren; folkskola; magistratens
«) Folkskola, upptagande */„ af huset. — 5) + 7Va st. famn ved. — 8) + 96,82 qv.-ref jord. —
9) Taxeringsvärdet af 16 qv.-ref jord. — 10) Egentligen folkskolehus, i hvilket pedagogien innehar
verlsshuset användes till telegrafstation och folkskola. — ,3) Hushyresmedel åt rektor. —- ,4)
kyrka, hvilken del anses värd 25,000 kr. — ,6) Kollega vakant. — u) Läroverkshuset ^innehåller
magasin för stadens sprutor. — 1S) Användes ock till rådhus. — I9) Hyresersättning åt läraren,
boställsrum åt folkskolläraren. —- 22) Skollokalen utgör ett rum i stadens radhus, i hvilket ock
för samtlige lärarne. — 24) Vakant.
100
Kap. IX. Bil. 13.
Kostnadsberäkning öfver de treklassiga läroverkens och
pedagogiernas ombildning.
1) Läroverk med 2:ne lärare:
Rektor, lön ... | 3,000: — |
|
Andre läraren d:o | 2,000: — |
|
3:ne öfningslärare,hvar- | ||
dera 200 kr___________ | 600: — |
|
Säger kr. | 5,600: —. |
|
Af g år: kommunens bi- | ||
dras* V / 3----------------- | 1,687: —. Återstår | 3,733: — |
Tillkommer: årligen 1 ålderstillägg för rektor | 500: — | |
» » 1 d:o | för andre läraren | 250: — |
0 | Säger kr. | 4,483: — |
skulle således blifva.................
2) Läroverk med 3:ne lärare:
Rektor, lön._______________ 3,000: —
2:ne underlärare, d:o å
2,000 kr_________________ 4,000: —
3:ne öfningslärare, hvar -
53,796:
dera 300 kr..
900:
Säger kr.
Af går: kommunens bidrag,
Va-...............
Tillkommer
7,900: ■
2,633: Återstår 5,267:
1 ålderstillägg för rektor______ 500: —
» 1 d:o för hvardera underläraren
å 250 kr___________________ 500:a—
Säger kr. Q,267: —.
Arliga medelkostnaden för 5 läroverk af detta slag
blir således ..........
3) Läroverk med å lärare:
31,335:
Rektor, lön.... | 4,000: — |
|
1 adjunkt, d:o___________ | 2,500: - |
|
Transport kr. | 6,500: — | 85,131: — |
6,500: —
Transport kr. 85,131: —.
2:ne underlärare, hvardera
2,000 kr..._...... 4,000: —
3:ne öfningslärare,hvardera
600 kr------------ 1,800: —
Säger kr. 12,300: —.
Afgår: kommunens bidrag,
J/3................. — Återstår 8,200: —.
Tillkommer: y2 ålderstillägg för rektor.... 250: —
» 1 ]/2 d:o för adjunkten ......... 750: —
» 1 d:o för hvardera under -
läraren
500: —
Säger kr. 9,700: —.
Årliga medelkostnaden för 2 läroverk af detta slag
skulle således utgöra ......................___________________
19,400: —.
4) Läroverk med 5 lärare:
Rektor, lön________________ 4,000: —
2:ne adjunkter, hvardera
2,500 kr.......... 5,000: —
2 underlärare, hvardera
2,000 kr________________ 4,000: —
3:ne öfningslärare, hvardera
600 kr____________ 1,800: —
Säger kr. 14,800: —.
Afgår: kommunens bidrag,
V3----------------- 4,933:— Återstå!- 9,867:—.
Tillkommer: */2 ålderstillägg för rektor_____ 250: —
» l1/, d:o för hvardera adjunkten 1,500: —
» 1 d:o för hvardera under
läraren____________________________
500: —
Säger kr. 12,117:—.
Årliga medelkostnaden för 1 läroverk i denna grupp 12,117: —
Kronor 116,648:—.
Nuvarande kostnaden enligt 1882 års stat utgör för
1- klassiga pedagogier____________________________________________ 12,844: —
2- klassiga » ____________________________________________ 52,108: —
3- klassiga läroverk_______________________________________________ 174,300: —
Summa kronor 239,252
102
#
Då kostnaden för de mindre läroverk Komitén
föreslagit endast uppgår i medeltal till................... 116,648:—,
skulle i årlig besparing vinnas..................... kronor 122,604: —.
Härjemte torde icke böra lemnas åsido den besparing till
förmån för läroverken, som kan vinnas derigenom, att åtskilliga
af de under pedagogiernas stat utgående statsmedel i sjelfva verket
användas ensamt till folkslcoleundervisningen, utan afdrag af
de lönebidrag, som för detta ändamål särskildt äro anvisade.
103
Kap. X. Tab. 1.
Antalet lärarareprof och läroverksmål hos samtliga domkapitlen
*'') och kungl. direktionen öfver Stockholms stads
undervisningsverk åren 1878—1882.
År. | Dispu-tations-prof för | Undervisnings-prof för | Prof för lärare- tjenst vid’ semi- narier. | Mål rö-rande | Utlå-tanden | Ytt-randen | Utgående expeditioner. | |||
_ kr* (IT. CD g o trt- ^ | tlT.Éi P a S- ?r* co | £ tr1 >-t O: Fr ce C —‘ c | PT4 P° <rt-'' er £ | g O* B* po | ||||||
1878............ | 9 | 11 | 67 | 2 | 9 | 2 | 191 | 8 | 1,367 | 1,367 |
—79............ | 13 | 23 | 40 | 4 | 11 | 3 | 220 | 7 | 1,515 | 1,468 |
-80............ | 6 | 27 | 41 | 2 | 8 | 4 | 181 | 8 | 1,418 | 1,435 |
-81........... | 6 | 17 | 65 | 9 | — | 6 | 186 | 6 | 1,450 | 1,435 |
—82............ | 7 | 16 | 51 | 11 | 4 | 6 | 190 | 11 | 1,419 | 1,384 |
Summa | 41 | 94 | 264 | 28 | 32 | 21 | 971 | 40 | 7,169 | 7,089 |
) Uppgifter hafva ej inkommit från Lunds domkapitel.
104
Kap. X. Tab. 2.
Antalet utnämde lärare åren 1877—1883 *).
i r. | Rektorer. | Lektorer. | Adjunkter eller Kolleger. | Musiklärare. | Gymnastiklärare. | Teckningslärare. | Anmärkningar. |
1877.............................. | 3 | 8 | 26 | 3 | 8 | 6 |
|
-78.............................. | 2 | 10 | 23 | 4 | 5 | 3 |
|
-79............................. | 8 '') | 15 | 29 2) | 4 | 2 |
| f1) Deraf 2 sem.-rektorer. |
|
|
|
|
|
|
| \2) >■ 5 sem.-adj. |
—80.............................. | 11 | 18 | 27 | 2 | 7 | — |
|
-81...................... | 7 | 9 | 303) | 3 | 5 | — | 3) Deraf 2 sem.-adj. |
—82..................... | 94) | 14 | 315) | 2 | 2 | 1 | f4) » 1 sem.-rektor. |
|
|
|
|
|
|
| \6) » 2 sem.-adj. |
-83........................... | 7 | 13 | 14») | 2 | 4 | 1 | 6) » 2 sem.-adj. |
Summa | 47 | 87 | ISO | 20 | 33 | II |
|
'') Enligt Pedagogisk tidskrift.
1
Bil. B.
A) Ekonomiska uppgifter angående de trekiassiga läroverken.
Söderköping.
1. Jemlikt kungl. brefvet den 29 December 1860, utfärdadt
på grund af Rikets ständers samma år fattade beslut, utvidgades
detta förut 2-klassiga läroverk till 3-klassigt, med vilkor att skolhusets
bygnad och underhåll ej af statsverket behöfde bekostas.
2. Statsverkets kostnad för aflöningar och arvoden vid detta
läroverk uppgick år 1882 till 8,668 kronor 50 öre. Rektor disponerar
derjemte på stadens område belägen s. k. embetsjord, hvars
afkomst i läroverkets stat är beräknad till 16 kronor 3 öre, enligt
kungl. bref af den 18 Mars 1859, hvarigenom nämda afkomst återgick
från Vesterviks till Söderköpings läroverk.
3. Läroverkshuset, som tillika innehåller bostad för rektor,
nybygdes i början af 1860-talet och är taxeradt till 20,000 kronor.
På grund af kungl. bref den 16 Juni 1859 och den 11 September
1863 fick staden uppbära något öfver 3,500 kronor ur den
här nedan omförmälda Forsemanska donationsfonden såsom bidrag
till bygnadskostnaden. Under flere år underhölls huset ensamt
af staden, så att läroverkets egen bygnadsfond till år 1879 var
fri från utgifter derför. - Genom kungl. bref af den 20 Mars 1863
erhöll staden tillstånd att till gymnastikhus förändra ett läroverket
tillhörigt, då mera obegagnadt skolhus, »gemenligen kalladt den
Forsemanska klassen,» med skyldighet att detsamma sedermera
fortfarande underhålla. Detta gymnastikhus är brandförsäkradt
till 2,000 kronor.
4. Antalet lärjungar har under åren 1873—1882 vexla! mellan
24 och 41, men 1883 nedgått till 26.
5. Afgifter upptogos 1882 sålunda: till ljus- och vedkassan:
inskrifningsafgift ä 4 kronor 50 öre af 11 lärjungar, terminsafgift
vt. af 25 och ht. af 26 lärjungar ä 4 kronor 50 öre, till
Lårov-korn.
bet. Bilagor. D 1
2
sammans^ 279 kronor; till biblioteks- och materielkassan:
inskrifningsafgift å 3 kronor af 11 lärjungar, terminsafgift vt. af
12 och ht. af 13 lärjungar å 4 kronor 50 öre, tillsammans 145
kronor 50 öre; till premie- och fattigkassan: inskrifningsafgift
ä 2 kronor 50 öre af 11 lärjungar, utgörande 27 kronor 50 öre;
samt till bygnadsfonden: vt. af 13 och ht. af 12 lärjungar å 5
kronor, tillsammans 125 kronor.
6. Läroverkets kassor och fonder vid 1882 års slut:
Ljus- och vedkassan_________________________________ 14; 96
Biblioteks- och materielkassan................... 3,833: is
Premie- och fattigkassan........................... 163: 3 6
Bygnadsfonden ....................................... 6,858: 70 10,870: 20
Forsemanska kassan..._____________________________ 12,046: 07
Forsemanska stipendiekassan.................... 3,029: 07 15,075: 1 +
Kronor 25,945: 34.
Läroverket eger derjemte dels den s. k. Hagenbergsha stipendiefonden,
i kapital utgörande 1,500 kronor, som förvaltas af domkapitlet
i Linköping, enligt testamente af mamsell Maria Helena
Hagenberg den 17 Maj 1863; dels ock en genom stadsfullmäktige
bildad fond, kallad Louis de Geers premiefond, utgörande 333
kronor 33 öre, som förvaltas af stadens drätselkammare.
»Forsemanska kassan» har bildats till följd af ett häradshöfdingen
J. Forsemans testamente af den 9 April 1795 till Söderköpings
trivialskola på frälseutjorden Tyketorp och Byqvarns frälseqvarn
med 2 par stenar, för upprättande af ett nytt kollega! vid
skolan. Sedan Kungl. Maj:t genom bref af den 14 Oktober 1862
och den 20 Mars 1863 meddelat åtskilliga bestämmelser om användande
af denna kassas tillgångar, inrättades vid läroverket
höstterminen 1865 en 4:de klass, för hvilken anstäldes en extra
lärare, som nämde termin aflönades af staden, men sedermera i 7
terminer af Forsemanska kassan, som törst 1866 fick tillgångar
härtill. Denna anordning måste med vårterminen 1869 upphöra
åt flere anledningar, synnerligast till följd af under detta år anbefalda
ändringar i läroverksstadgan och dåvarande Osta klassens
indragning. 1 stället har från och med höstterminen 1869 extra
undervisning på kassans bekostnad blifvit åt lärjungar i.3:dje
klassen meddelad af lärare vid läroverket mot särskilt timarvode.
Denna undervisning har dock småningom blifvit inskränkt från 4
till 2 timmar i veckan, i följd hvaraf kassan under de senaste
3
åren betydligt tillväxt. Dess inkomster 1882 utgjordes, utom räntemedel,
dels af årsarrendet 20 tunnor spanmål för Byqvarn, redovisadt
med 340 kronor 75 öre; dels arrende 1 V4 tunna råg fölen
täppa derstädes 23 kronor 39 öre, och dels arrendet, 24 tunnor
spanmål, för Tyketorps utjord, motsvarande 386 kronor
31 öre.
»Forsemanslca stipendielcassan» har bildats af »de tvänne
Forsemanska stipendierna», hvilka i äldre räkenskaper riktigare
benämnas »Botaniska lektionsmedel och ett lånekapital.» Grundfonden
har erhållits genom tvänne af liäradshöfdingen J. Forseman
upprättade testamenten, det ena af den 14 Januari 1793 å
6,000 daler kopparmynt eller 333 rdr 16 sk. till Söderköpings
trivialskola, att användas till skolungdomens och eu lärares uppmuntran
för idkande af botaniska studier; och det andra af den
18 Juni 1793 till samma skola å 600 daler kopparmynt eller 33
rdr 16 sk., att användas till räntefria lån åt fattige ynglingar,
hvilka ur rektors klass skulle resa till akademien.
7. Stadens folkmängd vid 1882 års slut: 1,848 invånare.
Vimmerby.
1. Från och med utfärdandet af 1856 års läroverksstadga har
läroverket härstädes varit 3-klassigt.
2. Statsverkets kostnad för lärares aflöningar och arvoden
år 1882 utgjorde 9,100 kronor.
3. Läroverkshuset taxeradt till 8,000 kronor, användes ej
till något annat ändamål. Rektor innehar särskildt boställe, taxeradt
till 7,200 kronor.
4. Antalet lärjungar, som under åren 1873—1882 vexlat mellan
26 och 37, nedgick höstterminen 1883 till blott 20.
5. Följande utgifter upptogos 1882: till ljus- och vedkassan:
inskrifningsafgift å 4 kronor 50 öre af 6 lärjungar, terminsafgift
vt. af 37 och ht. af 25 lärjungar, ä 1 krona 50 öre, tillsammans
120 kronor; till biblioteks- och materielkassan:
inskrifningsafgift ä 3 kronor af 6 lärjungar, terminsafgift å’,4 kronor
50 öre, vt. af 23 och ht. af 16 lärjungar, tillsammans 193
kronor 50 öre; till premie- och fattigkassan: inskrifningsafgift
å 2 kronor 50 öre af 6 lärjungar, utgörande 27 kronor 50 öre;
samt till bygnadsfonden: afgifter å 5 kronor vt. af 13 och ht.
af 10 lärjungar, uppgående till 115 kronor.
4
6. Kassor och fonder vid 1882 års slut:
/
Ljus- och vedkassan______________________________________________ 162:83
Biblioteks- och materielkassan___________________________________ 1,761: 22
Premie- och fattigkassan, deruti inberäknad pistolsmeden
Joll. Bergs donation af den 25 Juli 1828 ä
500 kronor________________________________________________________ 764: so
Bygnadsfonden ______________________________________________________ 3,654:;38
Enkefru Viktoria Nybergs donationsfond af den 5 Aug.
1877, hvars kapital torde komma att ökas____________ 1,000: —
Meurlingska stipendiefonden, stiftad af enkefru Mariana
Zeboldt, född Meurling, den 29 September 1880_____ 1,000: —
Kronor 8,343: 23.
(Enligt rektors i Mars 1883 till Komitén lemnade uppgift,
säges stipendiemedelsbeloppet vara ungefär 3,500 kronor, beroende
på då ännu ej fullt afslutad utredning af ett dödsbo.)
7. Folkmängd vid 1882 års slut: 1,962 invånare.
Alingsås.
1. Läroverket treklassigt från år 1856.
2. Statsverkets kostnad för lärares aflöningar och arvoden
1882 utgjorde 11,120 kronor 2 öre. Förste kollegan uppbär derjemte
af donationsmedel ett årligt lönebelopp af 117 kronor, hvarmed
hans lön från statsverket är minskad.
o. Unde) visning slokalen och boställe för rektor äro inrymde
i nedre våningen af »stads- eller rådhuset,» taxeradt till 30,000
kronor. Till gymnastiklokal hyres af staden en rymlig, härtill
inredd sal i brunnsinrättningens hus. Rektorsbostaden består af
5 rum, kök, källare och nödiga uthus samt trädgård. — Genom
donation af f. d. rektorn vid läroverket, Knös, är tomten och
huset n:o 14 här i staden, anslaget till boställe åt äldste kollegan.
4. Antalet lärjungar har föga vexla! Det har lägst vant
42, högst 50 och utgjorde 1883 års hösttermin 46.
5. Följande afgifter upptogos 1882: till ljus- och vedkassan.
inskrifningsafgifter å 4 kronor 50 öre af 18 lärjungar, terminsafgifter
vt. af 45 och ht. af 41 lärjungar å 1 krona, tillsammans
167 kronor; till biblioteks- och materielkassan: inskrifningsafgifter
a 3 kronor åt 18 lärjungar, terminsafgifter å 4 kronor
50 öre, vt. åt 20 och ht. af 21 lärjungar, tillsammans 238
5
kronor 50 öre; till premie- och fattigkassan: inskrifningsafgifter
å 2 kronor 50 öre af 18 lärjungar, motsvarande 45 kronor
samt till bygnadsfonden: terminsafgifter å 5 kronor, vt. af 22
och ht. af 24 lärjungar, tillhopa 230 kronor.
6. Kassor och fonder vid 1882 års slut:
Ljus- och vedkassan.....................—-......-................ Ilo: 09
Biblioteks- och materielkassan----------------------------------- 1,315: 4 6
Premie- och fattigkassan.------------------------------------------ 571: 62
Bygnadsfonden ....................................................... 2,633: 90
B. W. Hessles stipendiefond------------------------------------- 2,040: —
Kronor 6,679: 07
Sistnämda fond, donerad af häradshöfdingen B. W. Hessle,
består af 4 st. Allmänna Hypoteksbankens 4 procents-obligationer,
hvardera ä 500 kronor; och är föreskrifvet, att årliga räntan häraf,
sedan yi0 lagts till kapitalet, skall användas till stipendium åt en
från läroverket afgående lärjunge, som vid annat läroverk fortsätter
sina studier på latinlinien.
Utom nyssnämda stipendiefond och den här ofvan omförmälda
donationen till förmån för äldste kollegan, eger läroverket jemväl
den s. k. Lendahlslca donationen, som utgöres åt:
1) y2 mantal Eggvena Vestergården, som enligt nu gällande
kontrakt lemnar i årligt arrende 60 tunnor råg, som lösas efter
medelmarkegångspris;
2) Såg och qvarn, s. k. Grefveqvarneu i Norunga, som i
arrende afkastar 4 tunnor råg, efter medelmarkegångspris; och
3) Ett utlånt kapital af 3,960 kronor 66 öre. Den ärliga inkomsten
häraf är enligt testamente anslagen dels till stipendier,
hvilkas antal för närvarande är 10 å omkring 125 kronor hvardera,
till inom Alingsås födde »fattige handtverks- och borgarebarn,
» som tillhöra läroverket derstädes, att utgå under 3 års tid;
dels till löneunderstöd åt förste kollegan med ett årligt belopp af
117 kronor, som afdragits af dennes ordinarie lön från statsverket.
7. Folkmängd: 2,466 personer.
Falköping.
1. Enligt de i ecklesiastikdepartementets p. m. af den 17
November 1859 meddelade uppgifter angående pedagogierna i
riket, utgjorde de till den härstädes dåvarande enklassiga peda
-
6
gogien anslagna medel endast 27 tunnor 22 12/25 kappar kronotionde
ocli 9 rdr riksmynt djeknepenningeersättning. Detta understöd
utbyttes omedelbart derefter mot ett löneanslag af 1,500
kronor till läraren, ock pedagogien fortfor att vara enklassig, tils
densamma på Kung!. Maj:ts förslag vid 1877 års riksdag från det
följande året förvandlades till treklassigt läroverk.
2. Statsverkets kostnad för lärareaflöningar ock arvoden 1882
uppgick till 6,646 kronor 43 öre. Staden bidrog derjemte dels
med 400 kronor såsom hyresersättning till den ene kollegan, kvilket
belopp skulle utgå till dess kan uppflyttats i 2:dra lönegraden;
dels med 25 kronors anslag till ljus- och vedkassan, ock
dels med 100 kronor för att bereda obemedlade lärjungar vid
läroverket tillfälle att afgiftsfritt deltaga i den undervisning, som
under sommarferierna anordnats vid läroverket. Detta senare anslag
har utgått under åren 1879—1883. Anslaget till ljus- ock
vedkassan kade utgått jemväl under tiden före pedagogiens förändring
till treklassigt läroverk. Förutom ofvannämda anslag
kade såväl Falköpings stad som enskilda personer erlagt bidrag
för den utsträckta undervisning, som vid läroverket meddelats
under åren 1879—1882 i klass. 4 ock 5, staden med tillsammans
5,096 kronor 23 öre ock enskilde med 3,937 kronor 50 öre.
3. Läroverkshuset, taxeradt till 21,000 kronor, användes ej
till annat ändamål. Rektors boställe är taxeradt till 6,000
kronor.
4. Antal lärjungar har varit i jemnt ock oafbrutet stigande,
från 38 år 1873 till 66 höstterminen 1883. Var 1881 uppe ända
till 76.
5- Afgifter upptogos 1882 följande: till ljus- ock vedkassan:
inskrifningsafgift af 13 lärjungar å 4 kronor 50 öre, terminsafgifter
v.-t. åt 72 ock h.-t. af 69 lärjungar till vexlande belopp,
utgörande för den förra terminen tillhopa 252 kronor och för den
senare dito 241 kronor 50 öre; till biblioteks- ock materielkassan:
inskrifningsafgift af 13 lärjungar å 3 kronor, terminsafgift
v.-t. åt 49 och k.-t. af 47 lärjungar å 4 kronor 50 öre, tillsammans
utgörande 471 kronor; till premie-och fattigkassan:
inskrifningsafgift å 2 kronor 50 öre af 13 lärjungar, tillsammans
32 kronor 50 öre samt till bygnadsfonden v.-t. af 33 ock h.-t. af
31 lärjungar å 5 kronor, tillhopa 320 kronor.
7
6. Kassor och fonder vid 1882 års slut:
Ljus- och vedkassan ..................................
Biblioteks- och materielkassan.....................
Premie- och fattigkassan-----------------------------
Bygnadsfonden __________~............................-
Läroverkets stipendiefond--------------------— _
7. Folkmängd: 2,630 invånare.
.......... 14:46
__________ 103: 95
.......... 40: 8 6
___________ 1,490: 30
__________ 222: 6 2
Kronor 1,872: 19.
Askersund.
1. Den genom enskildes föranstaltande år 1815 stiftade s. k.
Prins Oskars elementarskola härstädes förenades år 1826 med
stadens pedagogi och blef genom kungl. reglemente af den 8
Februari 1841 upptagen på de allmänna elementarläroverkens
stat, sedan stiftarne af de enskildt sammanskjutna medlen till
skolans grundfond öfverlemnat 7,500 rdr riksmynt. Genom kungl.
bref den 29 December 1860 utvidgades läroverket till 3-klassigt,
med vilkor att skolhusets bygnad och underhåll ej behötde åt
statsverket bekostas.
2. Statsverkets kostnad för lärareaflöningar och arvoden uppgick
år 1882 till 8,657 kronor 5 öre, hvarjemte 27 kronor 64 öre
utgingo såsom djeknepenningeersättning till läroverkets premieoch
fattigkassa. Ur skolans grundfondskassa utgick dessutom
lönebidrag till rektor 350 kronor och till en kollega 368 kronor
20 öre.
3. 1 Läroverkshuset; taxeradt till 9,250 kronor äro tvenne
boställsrum upplåtna åt förste kollegan. Rektors särskilda boställe
är taxeradt till 4,500 kronor.
4. Antal lärjungar har under åren 1873—1882 vexlat mellan
24 och 47 och utgjorde 1883 års hösttermin 30.
5. Följande utgifter upptogos år 1882: till ljus- och vedkassan:
inskrifningsafgift ä 4 kronor 50 öre åt 6 lärjungar, terminsafgift
v.-t. af 31 och h.-t. af 24 lärjungar ä 2 kronor 50 öre,
tillsammans 164 kronor 50 öre; till biblioteks- och materielkassan:
inskrifningsafgift å 3 kronor af 6 lärjungar, terminsafgifter
å 4 kronor 50 öre, v.-t. af 15 och h.-t. af 13 lärjungar, tillsammans
144 kronor; till premie- och fattigkassan: inskiifningsafgift
å 2 kronor 50 öre åt 6 lärjungar, hvarjemte denna
8
kassa håll statsverket erhöll andel i djeknepenningeersättning med
27 kronor 64 öre; samt till bygnadsfonden: afgifter å 5 kronor,
v.-t. åt 9 och h.-t. åt 7 lärjungar, tillsammans 80 kronor.
6. Kassor och fonder vid 1882 års slut:
Ljus- och vedkassan |
|
Biblioteks- och materielkassan |
|
Premie- och fattigkassan |
|
Bygnadsfonden ------------------------ 96-. '' | |
Grundfondskassan -t zon a | |
C. J. Fahlgrens stipendiefond |
|
Kronor 18,151: 5 6
7. Folkmängd är 1882: 1,574 invånare.
Sala.
1. Detta läroverk, kandi sedan 1619, blef högre apologistskola
1840 och treklassigt vid den allmänna regleringen 1856.
2. Statsverkets bidrag till lärare afl öningar och arvoden uppgick
år 1882 till 10,805 kronor 6 öre, utom 22 kronor 50 öre, som
utgingo som ersättning för djeknepenningar. Kommunens bidrag
till lärarelön utgör 90 kronor 45 öre, som ingå i rektors
lönestat.
3. Läroverkshuset, värderadt till 30,000 kronor, deraf kommunen
bekostat %, är afsedt endast för läroverkets behof. Rektois
boställe är taxeradt till 4,000 kronor.
4. Antalet lärjungar har vexlat mellan 27 och 38, men utgjorde
1883 års hösttermin endast 26.
5. Följande afgifter upptogos år 1882: till ljus- och vedkassan:
inskrifningsafgift ä 4 kronor 50 öre af 3 lärjungar, terminsafgifter
å 3 kronor, v.-t. af 32 och h.-t. af 29 lärjungar, tillsammans
196 kronor 50 öre; till biblioteks- och materielkassan:
inskrifningsafgift å 3 kronor af 3 lärjungar, terminsafgift ä
4 kronor 50 öre, v.-t. af 9 och h.-t. af 7 lärjungar, tillsammans
81 kronor; till premie- och fattigkassan: inskrifningsafgift å2
kionor 50 öre åt 3 lärjungar samt till bygnadsfonden: terminsafgifter
å 5 kronor, v.-t. af 14 och h.-t. af 13 lärjungar, utgörande
135 kronor.
9
6. Kassor och fonder vid 1882 års slut:
Ljus- och vedkassan_______________________________________________ 69: 14
Biblioteks- och materielkassan................................. 4,436: 02
Premie- och fattigkassan.________________________________________ 101: 17
Bygnadsfonden ..................................................... 4,979:9 7
Åhlströmska fonden________________________________________________ 34: 21
Berglundska stipendiefonden____________________________________ 153: 97
Fernströmska d:o ____________________________________ 513: 17
Kronor 10,287: 6 5.
Amu. Ofvanstående siffror äro hemtade ur läroverkets till kammarrätten
aflemnade räkenskaper. Enligt rektors till Komitén lemnade uppgift
skulle läroverkets stipendiemedel utgöra 2,204 kronor 48 öre, utom
25 kronor årligen till inköp af böcker, dels till premier och dels till
utlåning.
7. Folkmängd: 4,872 invånare.
Vernamo.
1. Sedan Rikets ständer vid 1865—1866 årens riksdag beviljat
anslag till inrättande härstädes af ett tvåklassigt läroverk, blef
detta utvidgadt till treklassigt genom beslut vid 1873 års riksdag.
2. Statsverkets bidrag sill lärareaflöningar och arvoden uppgick
år 1882 till 9,400 kronor.
3. Särskildt läroverkshus finnes ej. Vernamo köping erlägger
från och med 1883 årligen i hyra för läroverkslokaler och
rektors bostad 750 kronor. Under åren 1880—1882 utgjorde köpingens
bidrag i detta hänseende 650 kronor årligen.
4. Antalet lärjungar har vexlat mellan 26 och 38, men utgjorde
1883 års hösttermin blott 20.
5. Följande afgifter upptogos 1882: till ljus- och vedkassan:
inskrifningsafgift å 4 kronor 50 öre af 7 lärjungar, terminsafgifter,
v.-t. af 35 lärjungar från 50 öre till 2 kronor 50 öre af
hvarje, och h.-t. å 2 kronor 50 öre af 21 lärjungar, utgörande hela
uppbörden 159 kronor 50 öre; till biblioteks- och materielkassan:
inskrifningsafgift ä 3 kronor af 7 lärjungar, terminsafgifter
å 4 kronor 50 öre, v.-t. af 15 och h.-t. af 10 lärjungar, tillsammans
133 kronor 50 öre: till premie- och fattigkassan:
inskrifningsafgift å 2 kronor 50 öre af 7 lärjungar, 17 kronor 50
öre samt till bygnadsfonden å 5 kronor, v.-t. af 16 och h.-t.
af 12 lärjungar, tillhopa 140 kronor.
10
6. Kassor och fonder vid 1882 års slut:
Ljus- och vedkassan................................................. 169: 52
Premie- och fattigkassan.......................................... 34; —
Biblioteks- och materielkassan___________________________________ 686:24
Bygnadsfonden ------------------------------------------------------ 2,765: ei
Billingska stipendiefonden_________________________________________ 538:8 3
Kronor 4,194: 20
7. Köpingens folkmängd år 1882: 634 invånare.
Sölvesborg.
1. Genom beslut vid 1873 års riksdag blef läroverket härstädes
utvidgadt från två- till treklassigt.
2. Statsverkets bidrag till lärareaflöningar och arvoden uppgick
1882 till 9,498 kronor 92 öre.
3. Läroverkshuset, taxeradt till 18,000 kronor, innefattar jemväl
hostad för rektor.
4. Antalet lärjungar har vexla tmellan 14 och 26 och utgjorde
1883 års hösttermin 18.
5. Följande afgifter upptogos 1882: till ljus- och vedkassan:
inskrifningsafgift å 4 kronor 50 öre af 7 lärjungar, terminsafgifter
å 5 kronor, v.-t. af 19 och h.-t. af 18 lärjungar, tillsammans
216 kronor 50 öre; till biblioteks- och materielkassan:
inskrifningsafgift å 3 kronor af 7 lärjungar samt terminsafgifter,
redovisade i en summa till 121 kronor 50 öre, tillsammans 142
kronor 50 öre; till premie- och fattigkassan: inskrifningsafgift
ä 2 kronor 50 öre af 7 lärjungar, 17 kronor 50 öre samt till
bygnadsfonden: terminsafgifter å 5 kronor, v.-t. af 10 och h.-t.
af 7 lärjungar med tillsammans 85 kronor.
6. Kassor och fonder vid 1882 års slut:
Ljus- och vedkassan................................................ 43: 33
Biblioteks- och materielkassan................................... 1,030: 92
Premie- och fattigkassan........................................... 24: 74
Bygnadsfonden ______________________________________________________ 1,624: 11
Kronor 2,723: 10.
7. Folkmängd 1882: 1,581 invånare.
11
Honneby.
1. Genom beslut vid 1873 års riksdag blef det härstädes
omkring år 1858 från folkskolan skilda tvåklassiga läroverket
utvidgadt till treklassigt.
2. Statsverkets bidrag till lärareaflöningar och arvoden uppgick
år 1882 till 9,400 kronor.
3. Läroverkshuset, taxeradt till 23,100 kronor, användes ej
till annat ändamål. Rektors särskilda boställe är taxeradt till
10,000 kronor.
4. Antalet lärjungar har under de senaste tio åren vexla!,
mellan 19 och 36, samt utgjorde nästlidne hösttermin 29.
5. Följande afgifter upptogos år 1882: till ljus- och vedkassan:
inskrifningsafgift å 4 kronor 50 öre af 5 lärjungar, »sammanskott»
å 3 kronor, v.-t. af 32 och h.-t. af 36 lärjungar, tillsammans
226 kronor 50 öre; till biblioteks- och materielkassan:
inskrifningsafgift å 3 kronor af 5 lärjungar, terminsafgifter
å 4 kronor 50 öre, v.-t. af 22 och h.-t. af 23 lärjungar, tillsammans
217 kronor 50 öre; till premie- och fattigkassan: inskrifningsafgift
å 2 kronor 50 öre af 5 lärjungar med 12 kronor 50
öre; och till bygnadskassan: terminsafgifter å 5 kronor, v.-t. af
25 och h.-t. af 26 lärjungar, tillsammans utgörande 255 kronor.
6. Kassor ock fonder vid 1882 års slut:
Ljus- och vedkassan _______________________________.._________23: 95
Biblioteks- och materielkassan.__________________________________ 1,790: 26
Premie- och fattigkassan__________________________________________ 36: 63
Bygnadskassan ______________________________________________________ 895: 28
Kronor 2,746: 12.
Läroverket eger att årligen uppbära 75 kronor räntemedel
ur häradshöfding M. Gadds stipendiefond. Dessa medel utbetalas
af Brunnsstyrelsen, men enligt rektors uppgift kan beloppet
indragas.
7. Folkmängd vid 1882 års slut: 1,835 invånare.
Trelleborg.
1. Sedan Rikets ständer vid 1865—66 årens riksdag beviljat
anslag till inrättande härstädes af ett tvåklassigt läroverk, blef
detta utvidgadt till treklassigt genom beslut vid 1873 års riksdag.
12
2. Statsverkets bidrag till lärareaflöningar och arvoden uppgick
år 1882 till 9,166 kronor 31 öre. Derjemte bidrog kommunen
med 1,200 kronor till en lärare, »på det att undervisningen
må kunna utsträckas till fyra klasser.»
3. Läroverkshuset, derest det så kan kallas, är taxeradt till
30,000 kronor, »men användes äfven till rådstufva, som innehar
trenne salar, samt till drätselkammare, som innehar tvänne rum;
en källarelokal bebos af rådstufvuvaktmästaren och en stor källare
användes till nederlagspackhus åt tullkammaren.» Derjemte har
rektor bostad i samma hus, upptaxerad till 200 kronor om året.
4. Antalet lärjungar har vexlat mellan 33 och 50, men utgjorde
1883 års hösttermin blott 31.
5. Följande avgifter upptogos år 1882: till ljus- och vedkassan:
inskrifningsafgift ä 4 kronor 50 öre af 8 lärjungar, terminsafgifter
å 7 kronor 50 öre, v.-t. af 45 och h.-t. af 40 lärjungar,
tillsammans 673 kronor 50 öre; till biblioteks- ochmaterielkassan:
inskrifningsafgift ä 3 kronor af 8 lärjungar, terminsafgift
å 4 kronor 50 öre, v.-t. af 35 och h.-t. af 32 lärjungar, tillsammans
301 kronor 50 öre, till premie- och fattigkassan: inskrifningsafgift
å 2 kronor 50 öre af 8 lärjungar samt till bygnadsfonden:
utgifter å 5 kronor, v.-t. af 35 och h.-t. af 32 lärjungar,
tillsammans 335 kronor.
6. Kassor och fonder vid 1882 års slut:
Ljus- och vedkassan _____........____................................ 337: 03
Biblioteks- och materielkassan................................... 267: 90
Premie- och fattigkassan 1)__._......................____......._._ 421:,;7i
Bygnadsfonden ............___....................................... 6,184:~47
»Kamratstipendiet»___________________________________________________ 252: 33
Trettonde November-stipendiet .................................. 1,035: —
Kronor 8,498: 44.
7. Folkmängd vid 1882 års slut: 2,245 invånare.
Engelliolm.
1. I ecklesiastikdepartementets p. m. af den 17 November
1859 förekommer följande uppgifter angående den härstädes förut
befintliga pedagogien:
'') Deruti jemväl inberäknad den s. k. Majpremiefonden 310 kronor.
13
»Enligt stiftelse-urkunden, ett sockenstämmo-protokoll af den
23 Augusti 1812, har läraren i lön åtnjutit 100 rdr rmt af staden,
samt för hvarje barn, »som undervisats i kristendom, skrifning,
något historia och verldskännedom» 10 rdr, och af dem, »som
tillika undervisats i geografi, främmande språk m. m.» 15 rdr,
hvarjemte staden, enligt ofvanberörde sockenstämmobeslut, bestått
läraren ett lass ved för hvarje lärjunge, samt så mycket ljus, som
åtgått under barnens läsetid om vintern. — Handlanden Peter
Bramberg har till en »skolinrättning i Engelholm», genom testamente
den 20 Augusti 1825, skänkt huset och tomten n:ris 9 & 10
derstädes, under vilkor, bland andra, att läraren fortfarande tillerkännes
samma löneförmåner, som 1812 års sockenstämmoprotokoll
bestämmer; men att, i händelse Engelholms skola möjligen komme
att regleras i likhet med skolorna i provinsens öfriga städer, och
läraren lönas på annat sätt, än omförmälde sockenstämmoprotokoll
säger, en särskild skola förmedelst den testamenterade gåfvan inrättas,
der så många fattiga af hederliga föräldrar i staden födde
gossebarn få åtnjuta undervisning, som kunna med fördel begagna
sig deraf, egande i sådant fall stadens kyrkoråd att föreskrifva
»skol-ordningen», samt att till- och afsätta lärare.»
Genom k. bref d. 22 November 1861 upptogs ifrågavarande
läroanstalt bland rikets öfriga enklassiga pedagogier, hvarefter
densamma genom beslut vid 1873 års riksdag utvidgades till treklassigt
läroverk.
2. Statsverkets bidrag till lärareaflöningar och arvoden uppgick
år 1882 till 7,975 kronor, hvarjemte kommunen bidrog med
1,200 kr. till aflöning af en fjerde lärare.
3. L är o v erlcshu set, som tillika innehåller boställe för rektor,
är taxeradt till 38,000 kr. 3:ne rum i detsamma äro upplåtna till
telegraflokal.
4. Antalet lärjungar har under åren 1873—1882 vexlat mellan
47 och 67, men hade 1883 års hösttermin nedgått till 46.
5. Följande afgifter upptogos år 1882: till ljus och vedkassan:
inskrifningsafgift ä 4 kr. 50 öre af 9 lärjungar, terminsafgifter
å 2 kr. 50 öre v.-t. af 67 och h.-t. af 59 lärjungar, tillsammans
355 kr. 50 öre; till biblioteks-och materielkassan:
inskrifningsafgift å 3 kr. af 9 lärjungar samt terminsafgifter å 4
kr. 50 öre v.-t. af 33 och h.-t. af 38 lärjungar, tillsammans 346
kr. 50 öre; till premie- och fattigkassan: inskrifningsafgift ä
2 kr. 50 öre af 9 lärjungar med 22 kr. 50 öre; samt till by g
-
14
nadsfonden: terminsagifter ä 5 kr. v.-t. af 43 och k.-t. af 32 lärjungar,
tillsammans 375 kronor.
6. Kassor och fonder vid 1882 års slut:
Ljus- och vedkassan___________________ 50: 59
Premie- och fattigkassan___________________ 24: 12
Biblioteks- och materielkassan....________________________________ 240: 79
Kronor 324: 50,
hvaremot bygnadsfonden häftar i skuld för ....... 17: 28,
så att läroverkets egna kassor således egde en behållning
af._____________ 307: 22
hvartill dock bör läggas:
Styffska stipendiefonden.......................... 192: 71
Moje Vesters premiefond.._______________________ 102: 55
samt en nytillkommen fond å.................. 500: — 795; 26
Kronor 1,102: 48.
Bland premie- och fattigkassans årsinkomster redovisas derjemte:
ränta
af Gahmska donationsfonden..................... 30: —-
0
Arsauslag från Hjernarps sparbank till premier.... 15: — 45: _
7. Folkmängd vid 1882 års slut: 2,144 invånare.
Var b er g.
1. Från utfärdandet af 1856 års läroverksstadga har läroverket
härstädes varit treklassigt.
2. Statsverkets bidrag till lärareaflöningar och arvoden uppgick
år 1882 till 8,867 kronor 86 öre, hvarjemte, på grund af k.
brefvet den 17 September 1856, läroverkets premie- och fattigkassa
tillgodokommer af statsmedel 345 kr. 24 öre i årlig ersättning
för mistad helgonskyld. Utom statsverkets bidrag utgår till
rektors aflöning 8 kr. 33 öre af donationsmedel, hvarjemte kommunen
bidrager med 350 kr. årligen, deraf 50 kr. till rektor såsom
ersättning för bristande lägenheter i bostaden, 200 kr. till förste
och 100 kr. till andre kollegan.
3. LäroverJcshuset, taxeradt till 13,000 kr., inrymmer tillika
bostad för rektor, äfvensom en lokal, hvilken, förut upplåten åt
komministern, numera uthyres.
4. Antalet lärjungar har vexlat mellan 31 och 54, samt utgjorde
1883 års hösttermin 55.
15
5. Följande af gifter upptogos 1882: till ljus- och vedkassan:
inskrifningsafgift å 4 kr. 50 öre af 14 lärjungar med 63 kr.;
till premie- och fattigkassan: inskrifningsafgift å 2 kr. 50 öre
af 14 lärjungar med 35 kr.; till biblioteks- och materielkassan:
inskrifningsafgift å 3 kr. af 14 lärjungar, terminsafgifter å 4 kr.
50 öre, v.-t. af 38 och h.-t. af 40 lärjungar, tillsammans 393 kr.;
samt till bygnadsfoliden: terminsafgifter ä 5 kr., v.-t. af 32
och h.-t. af 27 lärjungar med tillhopa 295 kr.
6. Kassor och fonder vid 1882 års slut:
Ljus- och vedkassan.............................................. 1,203: 53
Premie- och fattigkassan________________________________________ 6,050: 05
Biblioteks- och materielkassan................................ 829: 29
Bygnadsfonden .................................................... 4,530: is
Kronor 12,613: 05.
Bland premie- och fattigkassans årsinkomster redovisas, utom
förut nämda helgonskyldsersättning af 345 kr. 24 öre, äfven föl
-
jande »testamentsräntor»:
Peder Skrifvares eller Peder Severentssons ränta.......... 149: 94
Rektor Grimbecks d:o ......... 1: so
Göran Hanssons d:o __________ 7: 50.
Säger 159: 24.
7. Folkmängd vid 1882 års slut: 3,167 invånare.
Marstrand.
1. Det förut tvåklassiga läroverket härstädes blef genom beslut
vid 1873 års riksdag utvidgadt till treklassigt.
2. Statsverkets bidrag till lärareatiöningar och arvoden uppgick
år 1882 till 9,598 kr. 77 öre. Derjemte utgår 25 kr. årligen
af donerad kyrkotionde till musikläraren. Kommunen bidrager
årligen till ljus- och vedkassan med ett belopp af omkring 230
kr,, vexlande efter olika pris på ved och lysmaterialier.
3. Läroverksliuset, taxeradt till 23,600 kr., innehåller tillika
bostad åt rektor, bestående af 7 rum och kök, hvarjemte ett mindre
rum är upplåtet åt äldste kollegan.
4. Antalet lärjungar har vexlat mellan 19 och 26, samt utgjorde
1883 års hösttermin 18.
5. Följande afgifter upptogos år 1882: till ljus- och vedkassan:
inskrifningsafgift å 4 kr. 50 öre af 6 lärjungar, termins
-
16
avgifter å 1 krona, v.-t. af 21 och h.-t. af 20 lärjungar, tillsammans
68 kr.; till premie- och fattigkassan: inskrifningsafgift å 2
kr. 50 öre af 6 lärjungar med 15 kr.; till biblioteks- och mater
i e Ikassan: inskrifningsafgift ä 3 kr. af 6 lärjungar, terminsafgifter
å 4 kr. 50 öre, v.-t. af 14 och b.-t. af 15 lärjungar, tillsammans
148 kr. 50 öre; samt till bygnadsfonden: terminsafgifter
å 5 kr., v.-t. åt 4 och h.-t. af 10 lärjungar med tillhopa
70 kronor.
6. Kassor och fonder vid 1882 års slut:
Ljus- och vedkassan............................................... 72; 83
Premie- och fattigkassan, deruti inbegripne 500 kronor
donerade stipendiemedel_____________________________________ 597.- 40
Biblioteks- och materielkassan__________________________________ 273: ss
Bygnadsfonden __________________________________________________780: 88
Kronor 1,724: 94.
7. Folkmängd vid 1882 års slut: 1,268 invånare.
Strömstad.
1. Det förut tvåklassiga läroverket härstädes blef genom beslut
vid 1873 års riksdag utvidgadt till treklassigt.
2. Statsverkets bidrag till lärareaflöningar och arvoden uppgick
år 1882 till 9,167 kr. 31 öre. Samtidigt utgjorde kommunens
bidrag 835 kr., hvaraf 585 kr. i hyra för lokaler och 250
kr. i hyresersättning till rektor och förste kollega.
3. Nytt läroverkshus har under åren 1882 och 1883 blifvit
uppfördt, och under sistnämda år färdigt till begagnande. Kostnadsförslaget
till detta hus upptog en slutsumma af 28,000 kr.
4. Antalet lärjungar har vexlat mellan 20 och 36, men ökade
sig 1883 års hösttermin till 39.
5. Följande utgifter upptogos år 1882: till ljus- och vedkassan:
inskrifningsafgift å 4 kr. 50 öre af 6 lärjungar, terminsafgifter
å 3 kr., v.-t. af 33 och h.-t. af 36 lärjungar, tillsammans
234 kr.; till biblioteks- och materielkassan: inskrifningsafgift
å 3 kr. af 6 lärjungar, terminsafgifter å 4 kr. 50 öre, v.-t. af 23
och h.-t. af 23 lärjungar, tillsammans 225 kr.; till premie- och
fattigkassan: inskrifningsafgift å 2 kr. 50 öre af 6 lärjungar
med 15 kr., samt till bygnadsfonden: terminsafgifter ä 5 kr.,
v.-t. af 16 och h.-t. af 17 lärjungar med tillsammans 165 kr.
17
6. Kassor och fonder vid 1882 års slut:
Ljus- och vedkassan............................................... 214: 92
Biblioteks- och materielkassan.............................. 422: 37
Premie- och fattigkassan.......................................... 282: 27
Bygnadsfonden ....................................................... 5,830: 49
Daua-arf, som i räkenskapen redovisas gemensamt med
bygnadsfonden................................... 1,960: 53
Kronor 8,710: 5 8.
7. Folkmängd vid 1882 års slut: 2,358 invånare.
Åmål.
1. Läroverket härstädes har varit treklassigt från utfärdandet
af 1856 års läroverksstadga.
2. Statsverkets bidrag till lärareafiöningar och arvoden uppgick
år 1882 till 9,691 kr. 70 öre. Derjemte har staden från och
med läsåret 1877—78 till och med innevarande läsår med 1,200
kr. årligen aflönat en extra lärare för upprätthållande af en 4:de
klass vid läroverket.
3. Läroverkshuset, som ej användes till något annat ändamål,
är taxeradt till 10,600 kr. Rektorsboställets taxeringsvärde
utgör 7,200 kr., men rektor åtnjuter af staden 600 kr. årligen i
hyresmedel.
4. Antalet lärjungar har vexlat mellan 35 och 58, samt utgjorde
1883 års hösttermin 38.
5. Följande afgifter upptogos år 1882: till ljus- och vedkassan:
terminsafgifter å 2 kr. 50 öre, v.-t. af 56 och h.-t. af 46
lärjungar med tillsammans 255 kr.; till biblioteks- och materielkassan:
terminsafgifter å 4 kr. 50 öre, v.-t. af 29 och h.-t. af 23
lärjungar, med tillsammans 234 kr.; till premie- och fattigkassan:
inskrifningsafgifter tillhopa 12 kr. 50 öre; samt till
bygnadsfonden: terminsafgifter ä 5 kr., v.-t. af 21 och h.-t. af
19 lärjungar, med tillsammans 200 kr.
6. Kassor och fonder vid 1882 års slut:
Ljus- och vedkassan.............................................. 2,276: 47
Biblioteks- och materielkassan................................. 1,008: 32
Premie- och fattigkassan ........................................ 56: 42
Bygnadsfonden...................................................... 1,242: 99
Transport 4,584: 20
D 2
Lärov.-hom. bet. Bilagor.
18
Transport 4,584: 20
»Tyska kassan», tillkommen genom frivilliga sammanskott
för undervisning i tyska språket; — enligt
domkapitlets beslut af d. 25 Jan. 1865 äro 100
kr. af räntan anslagne till premie-och fattigkassan 2,603: 74
Fondbesparade räntemedelskassan............................ 38,602: 91
Kronor 45,790: ss.
Enligt skrifvelse af den 25 Juli 1867 har »direktionen för
Fryxell-Langensköldska stiftelsen på Ekholmen å Dalsland anslagit
50 rdr rmt årligen till stipendier vid Åmåls skola, att fördelas
i 3:ne sådana, nemligen 2 å 20 rdr och ett å 10 rdr, hvilka
vid vårterminens slut skola af skolkollegiet tilldelas ynglingar,
utmärkta för flit i studier och goda seder».
7. Folkmängd vid 1882 års slut: 2,483 invånare.
Filipstad.
1. En högre apologistskola med en lärare inrättades här
1836, hvilken 1856 utvidgades till treklassigt läroverk.
2. Statsverkets bidrag till lärareaflöningar och arvoden uppgick
1882 till 10,900 kr. Räntan af eu fond å 20,000 kr., som
blifvit skänkt af ett äldre, nu upplöst bränvinsbolag och stäld till
stadsfullmäktiges disposition för främjande af läroverkets utvidgning
till femklassigt, användes för närvarande till lön åt en anstäld
4:de lärare. Rektor disponerar, utom boställsvåning i läroverkshuset,
3 3/t tunnland rödd och 8 kappland orödd jord, donerad
till »skolemästaren i Filipstad», samt tvänne »skogsrop» å stadsskogen,
alltsammans taxeringsvärderadt till 2,500 kr.
3. Läroverkshus, tillika innehållande boställe för rektor, är
brandförsäkradt till 20,000 kr. Läroverket eger derjemte särskilda
ekonomi-, afträdes- och gymnastikhus, tillhopa brandförsäkrade
för 15,000 kr.; varande samtliga husen belägna å läroverkets
egen tomt.
4. Antalet lärjungar har vexlat mellan 25 och 63, samt utgjorde
1883 års hösttermin 46.
5. Följande utgifter upptogos år 1882: till ljus- och vedkassan:
inskrifningsafgift å 4 kr. 50 öre af 5 lärjungar, terminsafgifter
å 3 kr., v.-t. af 61 och h.-t. af 50 lärjungar, tillsammans
355 kr. 50 öre; till biblioteks- och materielkassan: inskrifningsafgift
å 3 kr. af 5 lärjungar, terminsafgifter å 4 kr. 50 öre
19
v.-t. äf 19 och h.-t. af 19 lärjungar, tillsammans 186 kr.; till
premie- och fattigkassan: inskrifningsafgift ä 2 kr. 50 öre af
5 lärjungar med 12 kr. 50 öre; samt till bygnadsfonden: terminsafgifter
ä 5 kr., v.-t. af 29 och h.-t. af 19 lärjungar, med tillsammans
240 kr.
6. Kassor och fonder vid 1882 års slut:
Ljus- och vedkassan.............................................. 442: 15
Biblioteks- och materielkassan................................ 412: 6i
Premie- och fattigkassan........................................ 367: 30
Bygnadsfonden...................................................... 570: 97
Karl Fagerbergs premiefond................................... 2,060: —
A. L. Sundqvists stipendiefond................................ 1,635: 29
Besparade räntefonden.......................... ................ 19,112: 32
Kronor 24,600: 6 4.
Sistnämda fond, som enligt rektors till Komitén lemnade uppgift,
den 31 December 1882 skulle uppgå till endast 17,838 kr.
74 öre, är, enligt samma uppgift, »uppkommen genom gjorda besparingar
af anslagna lönemedel», och skall förvaltas och användas
i enlighet med k. brefvet af den It Augusti 1837.
Rektor uppgifver vidare, att läroverkets stipendiemedel skola
utgöra ej mindre än 8,720 kr. samt att under vissa förutsättningar
räntan åt 1,500 kr. kan ytterligare tillkomma.
7. Folkmängd vid 1882 års slut: 2,930 invånare.
Arvika.
1. Detta läroverk, som tillkommit omkring 1857, utvidgades
1866 till treklassigt.
2. Statsverkets bidrag till lärareaflöningar och arvoden år
1882 uppgick till 10,400 kr.
3. Läroverkshuset, som tillika innehåller rektors boställsrum,
är taxeradt till 21,500 kr.
4. Antalet lärjungar har vexlat mellan 46 och 58, men utgjorde
1883 års hösttermin endast 44.
5. Följande af gifter upptogos under år 1882: till ljus- och
vedkassan: inskrifningsafgift å 4 kr. 50 öre af 13 lärjungar,
terminsafgifter å 1 kr. 50 öre, v.-t. af 49 och h.-t. af 50 lärjungar,
tillsammans 207 kr.; till biblioteks- och materielkassan: inskrifningsafgift
å 3 kr. af 13 lärjungar, terminsafgifter å 4 kr. 50
20
öre, v.-t. af 36 och h.-t. af 38 lärjungar, tillsammans 372 kr.; till
premie- och fattigkassan: inskrifningsafgift å 2 kr. 50 öre af
13 lärjungar med 32 kr. 50 öre; samt till bygnadsfonden:
terminsafgifter å 5 kr., v.-t. af 23 och h.-t. af 23 lärjungar med
tillhopa 230 kr.
6. Kassor och fonder vid 1882 års slut:
Biblioteks- och materielkassan_______________________ 51: 79
Premie- och fattigkassan.................... 30: 35
Bygnadsfonden ................ 2,210: 46
30 November stipendiefonden................. 308: 64
Förenings » 202: 97
Kronor 2,804: 21.
Deremot häftade ljus- och vedkassan i skuld för........ 29: 95
hvadan sammanräknade behållningen utgjorde 2,774: 26.
7. Arvika köpings folkmängd vid 1882 års slut: 1,566 invånare.
Skellefteå.
1. Jemlikt k. bref den 29 December 1860 inrättades en tvåklassig
skola härstädes, sedan borgerskapet förbundit sig att
bygga och underhålla erforderliga skolrum, äfvensom boställsgård
åt rektor, eller att åt denne lemna hyresmedel. Det nya läroverket
utvidgades kort derefter (1866) till treklassigt.
2. Statsverkets bidrag till lärareaflöningar och arvoden uppgick
1882 till 8,900 kr.
3. Staden Skellefteå, som på sätt redan är nämdt förbundit
sig att bekosta läroverkshus, har tils vidare för ändamålet upplåtit
halfva nedre våningen af stadshuset, hvilket för öfrigt användes
till hotell och sessionsrum för stadens rådhusrätt och
magistrat. Sjelfva undervisningslokalen är proportionsvis värderad
till 15,000 kr. Till rektor utgå i hyresmedel 400 kr.
4. Antalet lärjungar har vexlat mellan 24 och 30, hvilken
senare siffra äfven uppnåddes höstterminen 1883.
5. Följande afgifter upptogos år 1882: till ljus- och vedkassan:
inskrifningsafgift å 4 kr. 50 öre af 10 lärjungar, terminsafgifter
å 3 kr. 50 öre, v.-t. af 22 och h.-t. af 27 lärjungar, tillsammans
216 kr. 50 öre; till biblioteks- och materielkassan:
inskrifningsafgift ä 3 kr. af 10 lärjungar, terminsafgifter å 4 kr.
21
50 öre, v.-t. af 17 och h.-t. af 17 lärjungar, tillsammans 183 kr.;
till premie- och fattigkassan: inskrifningsafgift å 2 kr. 50 öre
af 10 lärjungar med 25 kr.; samt till bygnadsfonden: terminsafgifter
å 5 kr., v.-t. af 6 och h.-t. af 5 lärjungar med tillsammans
55 kronor.
6. Kassor och fonder vid 1882 års slut:
Ljus- och vedkassan........... 56: 32
Premie- och fattigkassan..____________________________ 66: 52
Biblioteks- och materielkassan__________________________________ 471: 83
Bygnadsfonden................................ 2,420: 78
Mallminska stipendiefonden---------- 2,770: —
Svartlingska d:o ..................................— 525: —
Klockhoffska d:o ...............................-...... 624: 75
Kronor 6,935: 20.
7. Folkmängd vid 1882 års slut: 960 invånare.
Örnsköldsvik.
1. Jemlikt k. bref den 29 December 1860 skulle ett tvåklassigt
läroverk inrättas härstädes, dock med vilkor att köpingen
bekostade erforderligt skolhus samt boställe åt rektor. Sedermera
blef detta läroverk genom beslut vid 1874 års riksdag utvidgadt
till treklassigt.
2. Statsverkets bidrag till lärareaflöningar och arvoden uppgick
1882 till 8,405 kr. 95 öre.
3. I läroverksbygnaden, som är taxerad till 24,000 kr., inrymmes
utom hostad åt rektor äfven folkskola, telegrafstation och
bostad för folkskollärarinnan.
4. Antalet lärjungar har vexlat mellan 21 och 69, samt utgjorde
1883 års hösttermin 56.
5. Följande afgifter upptogos 1882: till ljus- och vedkassan:
inskrifningsafgift å 4 kr. 50 öre af 11 lärjungar, terminsafgift å
3 kr., v.-t. af 57 lärjungar och ä 4 kr. h.-t. af 69 lärjungar, tillsammans
496 kr. 50 öre; till biblioteks-och materielkassan:
inskrifningsatgift å 3 kr. af 11 lärjungar, terminsafgifter å 4 kr.
50 öre, v.-t. af 42 och h.-t. af 49 lärjungar, tillsammans 442 kr.
50 öre; till premie- och fattigkassan: inskrifningsafgift å 2
kr. 50 öre af 11 lärjungar med 27 kr. 50 öre; samt till by g
-
22
nadsfonden: termins afgift er å 5 kr., v.-t. af 28 och h.-t. af 35
lärjungar med tillhopa 315 kr.
6. Kassor och fonder vid 1882 års slut:
Biblioteks- och materielkassan.................................. 73: 93
Premie- och fattigkassan________________________________________ 30; 05
Bygnadsfonden....................................................... 2,602: -i
Kronor 2,706: 6 9.
Deremot eger ljus- och vedkassan en skuld å............ 126: 82
så att den verkliga behållningen utgör 2,579: 8 7.
7. Köpingens folkmängd år 1882: 837 invånare.
Sammanräknade statsbidraget till lärareaflöningar och arvoden
vid de treklassiga läroverken uppgick år 1882 till 176,368 kronor
88 öre.
B) Tvåkiassiga pedagogier.
Hjo.
1. Äldre lönetillgångar. De till denna läroanstalt anslagna
allmänna medel hafva varit 10 tunnor 16 kappar kronotionde,
äfvensom 16 rdr 50 öre djeknepenningeersättning. År 1832 donerade
Abr. Jachseus till skolan ett kapital af 1,500 rdr, hvars ränta
skulle med 75 rdr användas till löneförbättring åt läraren och med
15 rdr till premier åt lärjungarne. Pedagogien egde dessutom
bränne andra donationer, nemligen den Vigholmska, 1,500 rdr, hvilka
ännu 1859 icke blifvit till skolan öfverlemnade, och den Anderssonska
donationen, hvaraf 4,000 rdr voro anslagna till uppförande
af ett nytt skolhus, och räntan af 2,000 rdr skulle användas till
understöd åt behöfvande förtjente ynglingar.
2. Nuvarande löneförhållanden. Sedan pedagogien, enligt
k. bref den 12 November 1858, erhållit tvänne lärare, upptager den
nu gällande staten följande lönebelopp:
till | rektor, af statsmedel ... | ........ 3,500: |
» | kollega, d:o | ........ 3,335: |
» | gymnastiklärare, d:o | ........ 300: |
| sånglärare, d:o | ........ 200: |
23
Härjemte uppbär kollegan af donationsmedel årligen 165 kr., nemligen
75 kr. ur Jaclnei och 90 kr. ur Vigholms donationsfond
samt innehar boställe i läroverkshuset, beräknadt till ett värde af
500 kr. Rektor har ej något boställe, ej heller ersättning derför.
3. Undervisningslokal. Pedagogien är inrymd i särskilt hus,
taxeradt till 30,000 kr., hvilket, enligt hvad nyss är sagdt, jemväl
innehåller bostad för kollegan.
4. Undervisningen omfattar lista och 2:dra klassens kurser.
5. Lärjungarnes antal, som under åren 1873—79 vexlat
mellan 28 och 47, har sedermera oafbrutet nedgått och utgjorde
vårterminen innev. år endast 11.
6. Följande afgtfter upptogos år 1882: till egna kassan
inskrifningsafgift v.-t. af 3 och h.-t. af 8 lärjungar, hvardera 4
kr. 50 öre, eller 49 kr. 50 öre; till kassan för terminsafgifterna,
v.-t. af 10 och h.-t. af 10 lärjungar, hvardera 4 kr. 50 öre, eller
90 kr.; samt till premie- och fattigkassan inskrifningsafgift
af 11 lärjungar, hvardera 1 krona, eller 11 kr.
7. Kassor och fonder vid 1882 års slut:
Egna kassan........................................................... 1,100:
Terminsafgifternas kassa.............................-..........- 561:32
Premie- och fattigkassan...............-......-...............—- 11: —
Abr. Jachsei donationsfond........................................ 1,852: 82
Vigholmska d:o —..................................... 1,517: o7
Förhoppningarnas fond.-------------------------------------------- 565: 8 8
Mag. Joh. Anderssons donationsfond-------------------------- 2,752: 4i
Kronor 8,360: 5o.
8. Folkmängd vid 1882 års slut: 1,359 invånare.
Södertelje.
I. Pedagogen har åtnjutit i lön 32 t:r kronotionde och 38
rdr 38 öre djeknepenningeersättning. Genom testamente af frih.
E. Lowisin den 12 Januari 1678 var en löneförhöjning åsyftad,
dock mot förbindelse af predikoskyldighet. Af denna donation
återstod 1859 dels 2 tunnl. 61/4 kappl. åker och eu tomt i staden,
för hvilka arrendet uppgick till 80 rdr, samt dels 192 lisp. hö och
12 rdr i penningar, af statsverket lemnade i ersättning för en
äng med tillhörande åkervret, som blifvit afstådd till Södertelje
kanal, om hvilken ersättning likväl rättegång pågick med stadens
fångvårdsstyrelse, som deraf satt sig i besittning.
24
2. Genom k. br. den 12 November 1858 erhöll pedagogien
tvänne lärare. Den nn gällande staten upptager:
rektor.............. 2,500: —
kollega................................. 3,500: —
gymnastiklärare................. 300:_
sånglärare........................................... 200:_
teckningslärare (enl. k. br. 3 Aug. 1877) 200: — g.700 kr
hvilket belopp helt och hållet utgår af statsmedel. Staden betalar
750 kronor till en extra lärare och 500 kr. i hyresersättning
åt rektor.
3. Under visning slokalen, som 1881 reparerades och utvidgades,
är inrymd i nedre våningen af stadens rådhus, hvilken
våning derjemte innehåller lokal för sparbank och bostad för
stadsvaktmästaren. Öfre våningen innehåller en större lärosal för
gossefolkskolan samt rum för magistratens m. fl. sammanträden.
Rådhusets taxeringsvärde 20,000 kr. Gymnastikhuset, uppfördt å
rådhusets tomt, är taxeradt till 8,000 kr.
4. Lärokurserna motsvara i allmänhet allmänna läroverkens
klasser I—III.
5. Lärjungeantalet har vexlat mellan 25 och 38, och utgjorde
sistlidne vårtermin 33.
6. Afgifter: till ljus- och vedkassan: inskrifningsafgift v.-t.
af 3 och li.-t. af 8 lärjungar, hvardera 4 kr. 50 öre; terminsafgift
v.-t. åt 38 och h.-t. af 32 lärjungar, hvardera 4 kr., tillsammans
329 kr. 50 öre; till biblioteks- och materielkassan, inskrifningsafgift
af 11 lärjungar å 3 kr., terminsafgift v.-t. af 21 och
h.-t. af 18 lärjungar, hvardera 4 kr. 50 öre; tillsammans 208 kr.
50 öre; till premie- och fattigkassan inskrifningsafgift af 11
lärjungar hvardera 2 kr. 50 öre, eller 27 kr. 50 öre; samt till
bygnadsfonden, terminsafgifter v.-t. af 11 och h.-t. af 12 lärjungar,
hvardera 5 kr., tillsammans 115 kr.
7. Kassabehållningar:
Ljus- och vedkassan............................. ......... 4^7. 74
Biblioteks- och materielkassan............... ..... 242: is
Premie- och fattigkassan................................. 198:23
Bygnadsfonden....................................................... 3/70I: “0 8
8. Folkmängd: 3,582 invånare.
Kronor 4,569: 25.
25
Köping.
1. Denna skola, känd sedan 1522, har varit försedd med
2:ne lärare, rektor och kollega, intilldess genom k. br. den 6 Maj
1843 kollegatjensten, i anseende till lönens otillräcklighet, indrogs
och pedagogien förenades med folkskolan. Från denna tid,
till dess pedagogien genom k. br. den 12 November 1858 å nyo
erhöll tvänne lärare, utgjorde pedagogens eller rektors lön, utom
boställsgård, spanmål: 19 t:r 21 kp:r kronotionde, 2/3 råg och
Va korn; 10 t:r 2245/57 kp:r, J/2 råg och 1/2 korn; samt 103°/271T
kp:r korn, s. k. Rättviksgratial; penningar: a) 4 procent af taxeringsvärdet
å dels den rektorsgården åtföljande jord, 2’/32 tunnland,
och dels af brukspatron Hisings donation, 513/32 tunnl. jord,,
utgörande 49 rdr 9 öre; b) 5 procent af Ramsellska donationen
20 rdr 84 öre; c) ur stadens kassa 56 rdr 25 öre; d) räntan å en
besparad rektorslön 50 rdr 51 öre; och e) djeknepenningeersättning
46 rdr 13 öre; tillsammans 222 rdr 82 öre.
Till kollegan vid Köpings skola skänktes dels år 1701 af
domprosten i Vesterås doktor Douvan 3 tid åker och ungefär
lika mycket äng, och dels 1722 af brukspatron Mich. firning och
hans hustru Margareta Frodbohm 3 tid 11 kpld åker och ängsjord
inom Köpings stads område, hvarjemte dessa makar år 1748 donerade
en gård till boställe åt kollegan. Af den Ramsellska donationens
kapital, som från början utgjort 6662/3 rdr rgs, skulle ä/s
af räntan, beräknad efter 6 procent, tillfalla rektor med 25 rdr,
och 3/g kollegan med 15 rdr. Då kollegatjensten indrogs, blef så
väl afkomsten af den Douvanska donationen som den del af
räntan å Ramsellska donationen, hvilken förut tillfallit kollegan,
genom k. br. den 6 Maj 1843 anslagen till stadens folkskollärare.
Den åt kollegan donerade boställsgården utbyttes först mot en
annan, och denna blef sedermera med K. M:ts tillstånd försåld
och köpeskillingen använd för den nya skolkusbygnaden. Sedan
kollegatjensten ånyo blifvit tillsatt, synes åtminstone den donerade
jorden hafva återgått till kollegan.
2. Nu gällande stat upptager följande belopp, att utgå af
statsmedel:
till rektor................................................................. 3,323: 32
» kollega............................................................. 1,270: —
» gymnastiklärare.................................................. 300: —
Transport 4,893: 32.
26
Transport 4,893: 32
till sånglärare......................................................... 200: —
» teckningslärare...............................................____ 200: —
Kronor 5,293: 32.
Rektor åtnjuter, enl. samma stat, tillika följande löneförmåner:
uppskattad inkomst af stadsjord 49 kr. 9 öre; af staden värdet
af 7''/2 famn ved å 7 kr. 50 öre = 56 kr. 25 öre; af rektorslönefonden
50 kr. 51 öre ock af donationsmedel 20 kr. 83 öre, tillsammans
176 kr. 68 öre, med tillägg af livilket belopp rektorslönen
således uppgår till 3,500 kr., hvartill kommer förmånen af
fri bostad.
Kollegan åtnjuter, utom den kontanta lönen, inkomst af stadsjord,
beräknad till 230 kr., hvarigenom hans lön uppgår till 1,500
kr. Han uppbär derjemte af staden 225 kronor i hyresersättning.
3. LäroverJcshuset, som uppfördes 1841, innehåller, jemte boningsrum
för rektor och folkskolläraren, ett större rum för folkskolan
samt tvänne lärosalar för pedagogien. Taxeringsvärdet å
skolhuset utgör 15,800 kr. och å gymnastikhuset 10,000 kr.
4. Undervisningen omfattar i regeln till och med 4:de klassens
kurser.
5. Lärjungeantalet, som vexla! mellan 32 (1873) och 55 (1878),
utgjorde sistlidne vårtermin 36.
6. Följande afgifter upptogos: till ljus- och vedkassan,
inskrifningsafgift v.-t. af 1 och h.-t. af 7 lärjungar, hvardera 4 kr.
hO öre, samt »frivilliga bidrag» v.-t. af 18 och h.-t. af 17 lärjungar,
hvardera 2 kr. 25 öre, tillsammans 114 kr. 75 öre; till materielkassan,
inskrifningsafgift af 8 lärjungar, .hvardera 3 kr., och
terminsafgifter, v.-t. af 34 och h.-t. af 31 lärjungar, hvardera 4
kr. 50 öre, tillsammans 316 kr. 50 öre; och till premie- och
fattigkassan, inskrifningsafgift af 8 lärjungar, hvardera 2 kr.
50 öre, samt frivillig afgift v.-t. af 1 och h.-t. af 4 lärjungar,
hvardera 2 kronor, eller tillsammans 30 kronor.
7. Kassor och fonder vid 1882 års slut:
Ljus och vedkassan.................................... 236: 9 8
Materielkassan........................................... 189: 7 8
Premie- och fattigkassan............................. 11:72 438:48
Hisingska stipendiefonden........................... 1,293:3 3
Parkiska premiefonden............................... 1,020:4 3 2 313:76
Transport 2,752: 24
27
Transport 2,752: 24
Bellanderska sammanskottsfonden_________________ 921: 06
Lennqvistska stipendiefonden....................... 525: —
Tyko Bellanders minnesfond........................ 154: 90
Rudolf Bellanders d:o ------------------------ 150: 40
Lundbergska stipendiefonden.---------------------- 505: —
»Karl Hofgrens minne»............................... 500: —
Rektorslönefonden.................................... 886: 25 3,642: 6i
Kronor 6,394: 8 5.
Angående de bär ofvan uppräknade fonderna bäfva följande
upplysningar inbemtats:
Hisingska stipendiefonden utgöres af 2:ne donationer af ofvan
omförmälde M. Hising, den ena enligt gåfvobref af den 2 Maj
1724 å 1,466 daler 211/3 öre silfvermynt till fond för 3 stipendier
vid Köpings skola, och den andra enligt gåfvobref af den 19 Maj
1748 å 1,200 daler silfvermynt, likaledes för 3 skolgossar i Köpings
skola. Båda dessa kapital skola innestå i rikets bank mot 4l/2
procent ränta.
Parkiska premiefonden erhölls 1855 genom testamente af handlanden
i Vesterås J. T. Park till belopp af 1,000 rdr rmt, »deraf
räntan skall användas till belöning för flitiga skolbarn».
Bellanderska sammanskottsfonden utgör ett vid firande af
frami, prosten O. R. Bellanders 25-åriga inspektorat den 16 Maj
1859 sammanskjutet kapital af 885 kronor, hvaraf räntan årligen
skall utdelas till någon eller några af församlingens söner vid
Köpings skola.
Lennqvistska stipendiefonden har tillkommit genom källarmästaren
J. Lennqvists och hans hustrus gåfvobref den 7 Juni
1859 å 525 rdr rmt, hvaraf årliga räntan såsom stipendium tilldelas
2 fattige och välartade lärjungar af stadens barn i Köpings
skola.
Tyko Bellanders minne. Prosten O. R. Bellanders och hans
hustrus gåfvobref den 14 April 1861 å 150 rdr rmt, hvaraf årliga
räntan skall vid vårterminens slut tilldelas en lärjunge i rektorsklassen
af Köpings skola.
Rudolf Bellanders minne. Samma makars gåfvobref den 26
Augusti 1861 å 150 rdr rmt, hvaraf årliga räntan skall vid hvarje
hösttermins slut tilldelas en lärjunge i Köpings skolas rektorsklass.
Lundbergska stipendiefonden, har tillkommit genom testamente
efter enkan Maria Lundberg å 500 rdr rmt, hvaraf räntan år
-
28
ligen tilldelas tvenne medellösa lärjungar i Köpings skolas rektorsklass.
Karl Hofgrens minnesfond, enligt rådman A. Malmqvists
gåfvobref den 12 December 1874 å 500 kronor, hvaraf årliga
räntan skall utdelas som stipendium till en vid läroverket studerande
yngling.
Besparade rektorslönefonden. Denna fond, som utgör 886 kr.
25 öre, samlades under rektorstjenstens ledighet åren 1837—41
för att med årliga räntan förbättra lönen till rektor.
8. Folkmängd: 3,152 invånare.
Nora.
1. Denna skola känd sedan 1620, var försedd med tvänne
lärare, rektor och kollega, intilldess den senare tjensten 1832 indrogs,
hvarefter rektor, enl. k. resol. den 18 Maj 1836, fick uppbära
hela lönen. Denna lön utgick till år 1858, dä denna skola
i likhet med flere andra ånyo erhöll tvänne lärare, på följande sätt:
Spanmål, kronotionde 19 t:r 21 kp:r, 2/3 råg och 1/3 korn; 1 t:a
8 kp:r, l/2 råg och 1/2 hafre; 6 t:r 64ä/ä7 kp:r, ]/2 råg och l/2 korn;
» R ätt v i k s g r åt i al» 1030/2717 kp:r korn, och bibeltrycksspanmål 16
kp:r. Penningar: a) ersättning för tackjern, som förut utgick från
Nora och Jeruboås socknar, 447 rdr 19 öre1); b) djeknepenningeersättniug
53 rdr 4 öre; c) 4 procent af taxeringsvärdet å 17
kpl. stadsjord 9 rdr; d) ränta å ett af framlidne rektor i Nora,
J. Mauzelius doneradt kapital (400 rdr bko) efter 5,7 procent 34
rdr 20 öre; e) ränta å Frans Erssons i Pershyttan år 1764 gifna
donation 1,000 daler kopparmynt 5 rdr; och f) ersättning af stadskassan
för påskören 39 rdr; tillsammans 587 rdr 43 öre.
2. Nu gällande stat upptager följande lönebelopp af statsmedel:
rektor........................................... 3,500: —
kollega............................................................._____ 2,951: so
gymnastiklärare............................. 300: —
sånglärare................... 200: —
Kronor 6,951: so.
Sektor erhåller derjemte af staden 400 kronor i hyresersättning.
Kollegan åtnjuter utom ofvannämda belopp dels uppskattad in
'')
Denna ersättning beviljades vid 1847—48 årens riksdag, på det denna
afgift, som utgick med 2''/2 lisp. tackjern af hvart besutet matlag och derjemte
ansågs vara af samma natur som djeknepenningarne, måtte i stället få användas
till sockenskolornas nytta, på sätt af församlingarna blifvit yrkadt.
29
komst af stadsjord 9 kronor och dels räntan af de här ofvan
under d) och e) upptagna donationsmedlen 39 kr. 20 öre, med
tillägg hvaraf hans hela löneinkomst uppgår till 3,000 rdr. Den
ur stadskassan förut utgående ersättningen för påskören 39 rdr,
utgår enligt k. bref den 16 Juni 1875 af statsmedel, sedan stadens
invånare på allmän'' rådstuga den 29 December 1873 beslutit att
från och med det följande året ej vidare utgöra nämda belopp,
samt riksdagen, på derom gjord framställning, beviljat härför erforderliga
medel. — Till ved i pedagogien betalas deremot årligen
60 kronor, hälften af staden och hälften af den odelade landsförsamlingen.
3. Läroverlcshuset, uppfördt 1841 och taxeradt till 25,000
kronor, användes till åtminstone 3/4 för folkskolornas behof. Gymnastikhuset,
taxeradt till 6,000 kronor, användes äfven till hvarjehanda
sammankomster och tillställningar samt till lokal för nattvardsungdomens
läsning.
4. Undervisningen omfattar till och med 4:de klassens kurser.
5. Lärjungeantalet har vexlat mellan 33 (1881) och 53 (1876)
samt utgjorde 1883 års vårtermin 36.
6. Följande afgifter upptogos: till ljus- och vedkassan,
inskrifningsafgift för 12 lärjungar, hvardera 4 kr. 50 öre, och
särskild taxering v.-t. af 31 lärjungar från 25 öre till 1 krona 50
öre af hvardera, samt h.-t. af 36 lärjungar till samma belopp, utgörande
sammanräknade inkomsten af nämda afgifter och särskilda
taxering 116 kr. 50 öre; till materielkassan, terminsafgifter
v.-t. af 17 och h.-t. 20 lärjungar, hvardera 4 kr. 50 öre, eller tillsammans
166 kr. 50 öre; samt till premie- och fattigkassan
inskrifningsafgift af 12 lärjungar, hvardera 1 krona, och frivilliga
gåfvor 2 kr., tillsammans 14 kr.
7. Kassor och fonder:
Ljus- och vedkassan................................................ 22: 23
Materielkassan________________________________________________________ 2,282: 91
Premie- och fattigkassan, deri inberäknadt Gabrielsson
ska
gåfvomedlen och »gåfvan af Maj 1876»............ 497: —
Norénska fonden................................................... 243:74
Forsellska d:o ..................................................... 1,118:79
Kronor 4,164: 6 7.
Angående pedagogiens fonder har följande inherntats:
Gabrielssonsha gåfvomedlen. Den 11 Mars 1779 lemnades af
häradsdomaren Olof Gabrielsson i Bondeborn 50 rdr specie med
30
föreskrift, att räntan deraf skulle användas till anskaffande af
böcker åt behöfvande lärjungar i Nora skola. Genom besparade
räntor utgöra dessa gåfvomedel nu i kapital 355 kronor.
Norénska fonden. Denna fond, ursprungligen utgörande 130
kronor, är genom testamente den 18 April 1859 af frami, komministern
i Julita P. M. Norén donerad till »Nora stadsskola». Genom
å Mauzeliska donationen under den fleråriga kollega-vakansen
besparade räntemedel, hvilka enligt k. resol. den 2 Oktober 1868
anslagits till denna fond, förökades den med 97 kr. 50 öre; och
sedan fonden genom outdelade räntemedel under ett par år ytterligare
förökats, uppgår den numera till det här ofvan angifna
belopp.
Forsellska fonden. Denna fond, som »till minne af representationsfrågans
lyckliga utgång» af frami, bruksegaren O. Forsell
donerats till Nora stadspedagogi, utgjorde från början 500 kronor,
men har sedermera, genom af O. Forsells sterbhusdelegare den
8 Juni 1877 utfärdadt gåfvobref, förökats med ytterligare 500 kr.
och utgör således 1,000 kr., hvaraf räntan med tre fjerdedelar
skall såsom stipendier årligen utdelas och eu fjerdedel till fondens
förökande afsättas.
»Gåfvan af Maj 1876.» Dessa medel, utgörande 50 kr. och
i Maj 1876 af onämd person skänkta till pedagogien, skola såsom
ett oförminskeligt kapital tillhöra premie- och fattigkassan
och med densamma bokföras.
8. Folkmängd: 1,481 invånare.
Hedemora.
1. Denna skola har funnits från 1589 och hade tvänne lärare
till 1827, då kollegatjensten indrogs, men erhöll åter tvänne lärare
genom k. br. 12 November 1858. Under mellantiden utgjorde
pedagogens lön, utom boställsgård, dels spanmål: 20 t:r kronotionde,
1/2 råg, x/4 korn och f 4 dubbelhafre, 6 t:r 64ä/37 t:r d:o,
Va råg och y2 korn, samt »Rättviksgratial» 21090/2717 kp:r korn;
dels penningar: djeknepenningeersättning 91 rdr 62 öre; räntan
af donerad, till 1 tid 5336/I000 kpld reducerad stadsjord 5 rdr 23
öre samt påskpenningar af staden, som dock utföllo trögt, i medeltal
75 rdr, eller tillsammans 171 rdr 85 öre. .
31
2. Nu gällande lönestat upptager, af statsmedel:
till rektor ............................................................... 2,494: n
» kollega __.................-......................................... 2,500: —
» gymnastiklärare.................................................. 300: —
» sånglärare ......................................................... 200: —
Kronor 5,494: 77-
Härjemte upptages i riksstaten inkomst för rektor af (16 qvadratref
reducerad) jord med ett taxeringsvärde af 1,120 kr., till 5 luv
23 öre, så att hela lönen skall utgöra 2,500 kr., utom fri bostad.
Den ifrågavarande jorden uppgifves af rektor vara till större
delen donation och resten tillkommen genom byte mot eu del af
skolans gårdsplats.
3. Pedagogien är inrymd i ett särskild! hus, taxeradt till
9,000 kr., hvars öfre våning, 5 rum och kök, användes till rektorsboställe.
4. Lärokurserna motsvara i allmänhet 4:de klassens.
5. Lärjungeantalet, som år 1873 uppgick till 31, nedgick
följande året till 18, utgjorde 1876 blott 7, men har sedermera
något stigit och utgjorde sistlidne vårtermin 11.
6. Följande afgifter upptogos: till ljus- och vedkassan,,
inskrifningsafgift v.-t. af 1 och h.-t. af 4 lärjungar, hvardera 4 kr..
50 öre, »sammanskottsmedel» v.-t. af 11 lärjungar, hvardera 6 kr.,
h.-t. af 11 d:o, hvardera 3 kr. 50 öre, tillsammans 127 kr.; till
biblioteks- och materielkassan, inskrifningsafgift af 5 lärjungar,
hvardera 3 kronor; terminsafgift v.-t. af 11 och h.-t. af
11 lärjungar, hvardera af 4 kr. 50 öre, tillsammans 114 kr.; samt
till premie- och fattigkassan inskrifningsafgift af 5 lärjungar
ä 2 kr. 50 öre, eller 12 kr. 50 öre.
7. Kassabehållningar:
Ljus- och vedkassan................................................... 63: 9 6.
Biblioteks- och materielkassan..................................... 190: 91
Premie- och fattigkassan...._________________________________________ 310: —
Kronor 564:8 7-
I sistnämda kassa ingår 300 kr. stipendiemedel, den s. k.
Wigelstedtska fonden, grundad år 1831 med ett af handlanden
Wigelstedt doneradt kapital af 100 rdr rmt, hvilken fond förvaltasaf
stadens drätselkammare.
8. Folkmängd: 1,343 invånare.
32
Grenna.
1. I Karl XI:s förnyade privilegier för Grenna af d. 28
Januari 1693 ansågs nödvändigt, att en psedagogus i staden funnes,
till hvars underhåll anslogs socknegången af Grenna socken,
»förutan det han af dess disciplar häfver att undfå och bekomma».
Hans inkomster blefvo sedermera ökade, så att han innan skolan
genom 1858 års k. bref erhöll tvänne lärare, uppbar 101/, t:r spanmål,
arrendet för en trädgård 25 rdr, samt djeknepenningeersättning
12 rdr rmt.
2. Nu gällande lönestaten upptager af statsmedel:
till rektor............................................................... 3,000: —
» kollega.............................................................. 1,475: —
» gymnastiklärare..______________________________________________ 300:_
» sånglärare.___________________________________________ _______ 200:_
Kronor 4,975: —.
Rektor innehar dessutom boställe, taxeradt till 9,200 kronor,
hvarjemte kollega uppbär arrende af en trädgård med 25 rdr, så
att dennes lön uppgår till 1,500 kronor.
3. Läroverkshuset, taxeradt till 3,000 kr., användes icke till
något annat ändamål.
4. Lärokurserna motsvara i allmänhet 3:dje klassens.
5. Antalet lärjungar, som under åren 1873—77 vexlade mellan
20 och 28, har sedermera hållit sig mellan 16 och 19, samt utgjorde
sistlidne vårtermin jemväl 19.
6. Följande utgifter upptogos: till ljus- och vedkassan,
inskrifningsafgift h.-t. af 7 lärjungar, hvardera 4 kr. 50 öre, samt
terminsafgift v.-t. af 17 och h.-t. af 19 lärjungar, hvardera 2 kr.
50 öre, tillsammans 121 kr. 50 öre; till biblioteks- och materielkassan,
inskrifningsafgift af 7 lärjungar å 3 kr., samt terminsafgifter
v.-t. af 4 och h.-t. af 8 lärjungar, hvardera 4 kr. 50 öre,
eller tillsammans 75 kr.; till premie- och fattigkassan, inskrifningsafgift
af 7 lärjungar å 2 kr. 50 öre, eller 17 kr. 50 öre;
samt till bygnadsfonden, v.-t. af 4 och h.-t. af 7 lärjungar, hvardera
5 kronor, eller tillsammans 55 kr.
7. Kassor och fonder:
Ljus- och vedkassan................................................ 201: 6 9
.Biblioteks- och materielkassan................................... 828: 6 5
Transport 1,030: 34.
33
Transport 1,030: 34
Premie- och fattigkassan........................................... 341: 30
Bygnadsfonden ...................................................... 2,041: 68
Andréska stipendiefonden:
kapital...._______________________________________________ 75: —
besparad ränta........................................ 3: so. 7§: 50
Kronor 3,491: 82.
8. Folkmängd: 1,315 invånare.
Kungelf.
1. Före 1809 egde skolan härstädes tvänne lärare, men sedermera
blott en, intill dess jemlikt k. br. den 12 November 1858,
åter tvänne lärare blifvit anstälda. Den förut varande pedagogens
lön utgjorde 17 tunnor 16 kpr kronotionde, 5 tunnor bibeltrycksspanmål
och 24 rdr 5 öre djeknepenningar af statsverket. Af
staden åtnjöts 12 rdr 50 öre i penningar jemte rättighet till offer
och yste, äfvensom till bete för 2 till 3 kreatur, och V2 borgarjordlott,
utarrenderad för 30 rdr rmt, samt slutligen 14 rdr 96 öre,
utgörande afkastningen af donationsmedel 249 rdr 33 öre.
2. Nu gällande lönestat upptager af statsmedel:
till rektor_______________________________________________________________ 3,500: —
» kollega______________________________________________________________ 1,387:5 4
» gymnastiklärare................................................. 300:-^-
» sånglärare......................................................... 200: —
Kronor 5,387: 54.
Rektor uppbär derjemte af staden 400 kronor såsom hyresersättning.
Kollegan åtnjuter af staden, enligt k. br. den 7 Augusti
1862, såsom ersättning i ett för allt för förut innehafda förmåner,
100 kronor, samt ränta efter 5 procent af förut nämda
donationsmedel 249 kr. 33 öre med 12 kr. 46 öre, hvadan hela
kollegalönen således uppgår till 1,500 kr.
3. Pedagogien är inrymd i stadens nya folkskolehus (tax.
värde 26,500), der den begagnar 2 salar med tillhörande gemensam
korridor, samt en vind till bibliotek och förvaringsrum. De
af pedagogien begagnade salarne äro egentligen afsedda för en
ny småskola och slöjdskola, Indika kommunen anser för närvarande
öfverflödiga.
Liirov.-kom. bet. Bilagor. D 3
34
4. Undervisningen omfattar i allmänhet 4:de klassens kurser,
med tillökning af engelska.
5. Lärjungeantalet, som under flere år utgjorde 16 eller 17,
höjde sig 1881 till 28, följande året till 34, och uppgick nästlidne
vårtermin till 32.
6. Afgifter upptogos: till ljus- och vedkassan: inskrifningsafgift
af 12 lärjungar, hvardera 4 kr. 50 öre, »sammanskott»
v.-t. af 26 och h.-t. af 32 lärjungar, hvardera 1 krona, tillsammans
112 kronor; till materielkassan: terminsafgift v.-t. af 26
och h.-t. af 32 lärjungar å 4 kr. 50 öre, eller tillhopa 261 kr.;
samt till premie- och fattigkassan: inskrifningsafgift af 12
lärjungar, hvardera 1 krona, eller 12 kronor.
7. Kassor och fonder äro följande:
Ljus- och vedkassan............................................... 110:72
Materielkassan....................................................... 2,700: 7 6
Premie- och fattigkassan._____________________________________ 5:28
Skolans donationsfond:
kapital.................................................. 279: 8i
besparad ränta...................................... 1: 92 281:73
Lärarens donationsfond___________________________________________ 249:33
Sievertssonska stipendiefonden................................. 9,921:45.
Kronor 13,269: 27.
Skolans och lärarens donationsfonder uppgifvas förskrifva sig
från 1600-talet. Stipendiefonden har tillkommit genom ett af
mamsell Birgitta Kristina Sievertsson den 25 Januari 1817 upprättadt
testamente. Denna fond, som eger ett af K. M:t den 4
September 1829 faststäldt förvaltningsreglemente, innehade vid
1882 års slut frälseräntor till belopp af 7,235 kr., utlånta medel
1.700 kr., utestående fordringar 804 kr. 43 öre och kontant 182
kr. 2 öre, eller tillhopa 9,921 kr. 45 öre.
8. Folkmängd: 1,002 invånare.
Kungsbacka.
1. Enligt 1859 års uppgifter åtnjöt den förutvarande ensamme
läraren i årlig lön 30 tunnor kronotionde, äfvensom 4 i/2 tunnor
bibeltrycksspanmål, V2 och y2 korn. Staden bestod boställsrum
eller hyresmedel, hvarjemte pedagogen uppbar årliga räntan
(5,7 proc.) 85 rdr 50 öre å eu år 1829 af handlanden Jeansson
till förbättring af lärarens lön gjord donation af 1,500 rdr rmt.
35
2. Nu gällande lönestat upptager af statsmedel:
till rektor................................................-..........
» kollega..........................................-................
» gymnastiklärare...................-......-............-......
» sånglärare..........................-.................-.........
2,500: —
1,414: so
300: —
200: —
Kronor 4,414: so.
Rektor åtnjuter derjemte af staden 200 kr. i hyresmedel och
kollegan uppbär den här ofvan omförmälda räntan af »Jeanssonska
donationen» 85 kr. 50 öre, hvarigenom hans lön uppgår till
1,500 kronor.
3. Af läroverlcshuset (tax. värde 10,000 kr.), användes 2/3
till telegrafstation och folkskola.
4. Undervisningen omfattar till och med 3:dje klassens kurser.
5. Lärjungarnes antal utgjorde före 1880 i medeltal 11,
men har sedermera fördubblats och uppgick sistlidne v.-t. till 20.
6. Afgifter upptogos: till ljus- och vedkassan: inskriiningsafgift
af 7 lärjungar, hvardera 4 kr. 50 öre; »bidrag» v.-t.
af 21 och h.-t. af 23 lärjungar, hvardera 4 kr. 50 öre, eller tillsammans
229 kr. 50 öre; till biblioteks- och materielkassan:
inskrifningsafgift med 3 kr., hvardera af 7 lärjungar, terminsafgift
v.-t. af 21 och h.-t. af 23 lärjungar, hvardera 4 kr. 50 öre,
tillsammans 219 kr.; samt till premie- och fattigkassan, inskrifningsafgift
af 7 lärjungar å 2 kr. 50 öre eller 17 kr. 50 öre.
7. Kassor och fonder:
Ljus- och vedkassan___________________________—------------------ 211: 48
Biblioteks- oeh materielkassan.......................—....... 216: 21
Premie- och fattigkassan (deraf af kyrkorådet räntor å
Hermanska donationen 609: 30)--------------------------- 724: 8i.
Kronor 1,152: 50
Dessutom har skolan en af mamsell Johanna Elisabet Herman
år 1834 donerad fond, »Hermanska beklädnadsfonden», med ett
kapital numera af 2,097 kronor, hvars ränta användes till fattiga
skolbarns beklädnad.
8. Folkmängd: 691 invånare.
Borgholm.
1. Vid 1840 års riksdag anvisades för en skolinrättning på
Öland 400 rdr banko, i följd hvaraf denna pedagogi enligt k. hr.
36
den 25 Januari 1841 inrättades, hvarefter densamma jemlikt 1858
års bref erhöll tvänne lärare.
2. Nu gällande lönestat upptager:
till rektor--------------------------------------------------------------- 3,500: —
» kollega............................................................. 1,500: —
» gymnastiklärare..______________________________________________300:_
» musik- och sånglärare......................................... 200: —
Kronor 5,500: —
Rektor innehar derjemte särskilt boställe, taxeradt till 6,000
kronor.
3. Läroverhshuset utgör till något mer än hälften stadens
kyrka. Denna eller kyrkans andel är åsatt ett taxeringsvärde af
25,000 kr.; skolans andel deremot 15,000 kr.
4. Lärokurserna omfatta endast till och med 2:dra klassens
kurser.
5. Lärjungeantalet har vexla! mellan högst 30 (1877) och
lägst 17 (1875) samt utgjorde nästlidne vårtermin 18.
6. Följande utgifter upptogos: till egna kassan inskrifningsafgift
af 3 lärjungar å 4 kr. 50 öre, eller 13 kr. 50 öre; till materielkassan,
skolafgift v.-t. af 12 och h.-t. af 10 lärjungar, hvardera
4 kr. 50 öre, tillsammans 99 kr.; till premie- och fattigkassan,
inskrifningsafgift af 3 lärjungar å 1 krona, eller 3 kr.;
och till bibliotekskassan, inskrifningsafgift af 3 lärjungar,
hvardera 50 öre, eller 1 krona 50 öre.
7. Kassabehållning:
Materielkassan ___________________________________________ 1,634: 60
Bibliotekskassan_________________________________________ 70: 66 i 705; 26.
Härifrån afgå skulder:
Egna kassan ................................................ 235:54
Premie- och fattigkassan________________________________ 1:56 237-i o
hvadan den verkliga kassabehållningen utgjorde 1,468: 16.
Enligt rektors till Komitén lenmade uppgift eger pedagogien
600 kr. donerade stipendiemedel.
8. Folkmängd 909 invånare.
37
• C) Enklassiga pedagogier.
Öregrund.
1. Äldre lönetillgångar. Enligt 1859 års här ofvan omförmälda
uppgifter var denna pedagogi då delad i tvänne afdelningar,
i hvilka undervisningen bestreds af en »prsefectus» och en »adjunctus
schola». Prsefectus åtnjöt i lön dels 33 tunnor 11 s/s kappar
kronotiondespanmål och dels i penningar 90 rdr af staden
samt 13 rdr 34 öre djeknepenningeersättning. Adjunktens lön
utgjordes af 9 tunnor kronotionde samt i penningar 173 rdr 25
öre. Båda lärarne hade dessutom fria boningsrum.
2. Nuvarande löneförhållanden. Som nuvarande pedagogen
ej aflagt prof för adjunkts- eller kollegabeställning, är hans lön
endast 1,300 kronor. Deraf utgå af statsmedel 1,210 kr. och af
staden 90 kr. Detta senare belopp upptages icke af pedagogen
i hans till komitén lemnade uppgift, ehuru detsamma i statsverkets
s. k. liggare öfver anslagen under Åttonde hufvudtiteln finnes
antecknadt såsom en honom tillkommande rättighet. Samma
liggare upptager jemväl för en »adjunkt» dels af statsmedel kontant
4 kr. 39 öre och ersättning för indragen indelt spanmål 56,7
kubikfot, efter ett förslagsvis beräknadt värde af 2 kr. 10 öre
kubikfoten, med 119 kr. 7 öre; dels ock af staden 173 kr. 25 öre,
tillsammans 296 kr. 71 öre, hvilka medel, att döma af pedagogens
uppgift till Komitén, åtminstone hvad statsbidraget i spanmål vidkommer,
synas utgå till en öfningslärare i gymnastik och sång.
3. Läroverkshus. Pedagogien är inrymd i stadens rådhus
(taxeringsvärde 10,000 kr.), hvilket tillika innehåller lokal för
drätselkammare, folkskola, småskola, boställsrum för folkskollärare
och förvaringsrum för stadens sprutor.
4. Lärokurser äro desamma som folkskolans, dock med tilllägg
af l:a klassens kurs i tyska, 4:e realklassens i engelska och
5:e realklassens kurs i algebra.
5. Antalet lärjungar har i medeltal under de senaste 10
åren uppgått till endast 6, men utgjorde innevarande års v.-t. 12
6. Afgifter upptogos år 1882: till »egna kassan», inskrifningsafgift
ä 4 kr. 50 öre af 6 lärjungar; terminsafgifter, v.-t. af 6
och h.-t. af 7 lärjungar, å 4 kr. 50 öre; tillsammans 85 kr. 50 öre;
till premie- och fattigkassan», inskrifningsafgift v.-t. af 6 lärjungar,
å 1 krona, tillhopa 6 kr.
38
7. Pedagogiens kassor och fonder vid 1882 års slut:
Egna kassan.............................................................
Premie- och fattigkassan.............................................
Bygnadsfonden .........................................................
124: 20
3: 48
9: 67.
Kronor 137: 35.
8. Stadens folkmängd vid 1882 års slut: 841 invånare.
Ulricehamn.
1. År 1859 voro till denna skola anslagne 27 tunnor 22 12/2ä
kpr kronotionde, hvarförutom pedagogen i egenskap af komminister
åtnjöt i årlig lön, utom boställshemman, hvars afkomst beräknades
till omkring 200 rdr, af staden 200 rdr och af pastor
4 Va tunnor spanmål.
2. Enligt hvad i den här ofvan intagna redogörelsen blifvit
omförmält, är pedagogens lön bestämd till 1,500 kronor, som utgå
af statsverket, hvarjemte pedagogen, sedan han upphört'' att tillika
vara komminister, af ''staden åtnjuter 275 kr. såsom hyresersättning.
3. Pedagogien är inrymd i öfre våningen af stadens rådhus
(tax. värde 15,000 kr.), der den nyttjar en medelstor skolsal och
ett mindre förvaringsrum.
4. Undervisning meddelas i lista klassens kurser, med någon
tillökning i matematik och naturlära.
5. Lärjungeantalet, som i medeltal uppgått till 10, nemligen
högst 16 (1880) och lägst 6 (1873), utgjorde innevarande års vårtermin
8.
6. År 1882 upptogos: till ljus- och vedkassan: inskrifningsafgifter
v.-t. af 1 och h.-t. af 2 lärjungar hvardera 4 kr.
50 öre, samt i terminsafgifter v.-t. af 8 lärjungar, hvardera 1 kr.
50 öre, och h.-t. af 7 lärjungar, hvardera 2 kr., eller tillsammans
39 kr. 50 öre; till biblioteks- och materielkassan: terminsafgifter,
v.-t. af 6 lärjungar hvardera 4 kr. 50 öre och af 1 blott 3
kr., h.-t. af 5 lärjungar hvardera 4 kr. 50 öre och af 2 hvardera
3 kr., tillsammans 58 kr. 50 öre: samt till premie- och fattigkassan,
inskrifningsafgifter, v.-t. af 1 och h.-t. af 2 lärjungar, hvardera
2 kr. 50 öre, eller tillsammans 7 kr. 50 öre.
39
7. Kassabehållningar vid 1882 års slut:
Ljus- och vedkassan----------------------------.......... 52: 41.
Biblioteks- och materielkassan......................... 98: 04.
Premie- och fattigkassan________________________________ 33: so. 183: 9 5.
8. Stadens folkmängd 1,226 invånare.
Mariefred.
1. År 1859 utgick till pedagogens aflöning 26 tunnor 132/ä
kpr kronotionde och 9 rdr 12 öre i djeknepenningeersättning. Såsom
komminister åtnjöt pedagogen derjemte, utom bostad, 11 tunnor
14 kpr spanmål af församlingen och 6 tunnor af pastor, alltsammans
utgående med hälften råg och hälften korn.
2. Genom k. bref den 8 Februari 1878 blef de hittils förenade
pedagog- och komministertjensterna åtskilda, hvarvid pedagogens
lön bestämdes till 1,500 kr., som utgå af statsmedel. Pedagogen
bär derjemte fri bostad i läroverksbuset.
3. Pedagogien är inrymd; i särskild bygnad (tax. värde 10,000
kr.), i hvilken 2:ne rum jemväl äro upplåtna för pastorsexpeditionen.
4. Lärokurserna motsvara lista klassens.
5. Lärjungeantalet, i medeltal 14, har från 1878 visat ten
dens till nedgående och utgjorde senaste vårtermin endast 8.
6. Följande afgifter upptogos 1882: till ljus- och vedkassan,
inskrifningsafgifter v.-t. af 4 och h.-t. af 2 lärjungar, hvardera
4 kr. 50 öre, tillsammans 27 kr.; till materielkassan, v.-t.
af 13 och h.-t. af 11 lärjungar, hvardera 4 kr. 50 öre, tillsammans
108 kr.; samt till premie- och fattigkassan, inskrifningsafgifter
v.-t. af 4 och h.-t. 2 lärjungar, hvardera 1 krona, eller tillsammans
6 kr.
7. Kassabehållningar:
Ljus- och vedkassan....-------------------------------- 17: 02.
Materielkassan............................................. 201: 20.
Premie- och fattigkassan____________________________ 4: os. 222:27.
8. Folkmängd: 818 invånare.
Lindesberg.
1. År 1859 utgjorde pedagogens lön, utom boställsgård, af
19 tunnor 21 kpr kronotionde, 2/s r&g och Va korn; 3 tunnor bi
-
40
beltrycksspanmäl, -,3 råg och ''/3 korn; 6 tunnor 6 45/57 kpr kronotionde,
V2 råg och V2 korn, och 103%717 kpr korn, s. k. »Rättviksgratial»;
djeknepenningeersättning 60 rdr 94 öre, hvaraf 28
rdr 27 öre tillkommit genom k. br. den 20 Mars 1858 såsom ersättning
för mistade djeknepenningar från den staden omgifvande
landsförsamlingen; 4 procent af taxeringsvärdet å boställsgård
och jord, tillhopa 4 rdr; samt påskpenningar af staden, i medeltal
omkring 30 rdr*).
Det gamla bostället, bygdt af staden 1707, bestod af en mindre
gård med tillhörande 15 kappland s. k. tredingsjord, och en vret
om 8 tunl. 1 kpld, inköpt efter hand under tiden 1673—1706,
samt en kålgård om 5 kappland, donerad den 12 Augusti 1806
af doktor A. W. Stamberg.
2. Pedagogens lön utgår numera, enligt riksstaten, med 1,500
kronor, deraf 1466 kr. utgå af statsmedel, 30 kr. utgör stadens
gamla ^ bidrag i påskpenningar och 4 kr. uppskattad afkomst af
stadsgjord. Han åtnjuter derjemte boställsrum i läroverks huset,
hvilka äro taxerade till 300 kr.
3. Pedagogien är inrymd i stadens skolhus, uppfördt 1857 af
masugnsslagg, som derjemte innehåller lokaler för folkskola, småoch
syskola samt boställsrum för folkskollärare. Husets tax. värde
27,100 kr.
4. Undervisningen omfattar lista klassens kurser med någon
tillökning i tyska och geometri.
5. Lärjungeantalet, som i medeltal uppgått till 34 å 35, var
högst 1878, då det uppgick till 50, men har sedermera småningom
nedgått till 26.
6- Följande utgifter upptogos: till ljus- och vedkassan
inskrifningsafgift v.-1, al 1 och h.-t. af 6 lärjungar, hvardera 4
kr. 50 öre, samt »extra taxering» v.-t. af 18 och h.-t. af 17 lärjungar,
hvardera 3 kr. 50 öre, tillhopa 154 kr.; till biblioteks,
och materielkassan, inskrifningsafgift v.-t. af 1 och h.-t. af 6
lärjungar, hvardera 3 kronor, samt terminsafgift v.-t. af 18 och
h.-t. af 17 lärjungar, hvardera 4 kr. 50 öre, tillhopa 178 kr. 50 öre ;
samt till premie- och fattigkassan, inskrifningsafgift v.-t. af
1 och h.-t. af 6 lärjungar, hvardera 2 kr. 50 öre, eller tillhopa
17 kr. 50 öre.
*) Det af Lindes landförsamling till pedagogien utgjorda tackjern, en våg
af hvarje matlag, uppgående till omkring 20 skeppund, fick församlingen, enligt
k. br den 15 November 1826, sjelf tillgodonjuta efter dåvarande rektors afgång,
som dock ej inträffade förrän 1838.
41
7. Vid 1882 års sint hade ljus- och vedkassan eu skuld af
106 kr. 88 öre. Deremot funnos behållningar,
i Biblioteks- och materielkassan................................. 2,226: 09
i Premie- och fattigkassan........................................ 24:3 3
Stipendiefonden....................................................... 900: —
Kronor 3,150: 42.
8. Folkmängd: 1,554 invånare.
Säter.
1. År 1859 utgjorde lönen, utom boställsgård: 19 tunnor 21
kpr kronotionde, 7, råg, V4 korn och V4 dubbelhafre; 7 87/143 kpr
korn, s. k. Rättviksgratial; djeknepenningeersättning 18 rdr 93
öre; 4 procent af taxeringsvärdet 4 boställsjorden 3 tomter stadsjord,
36 rdr; samt påskpenningar af staden, år 1855 bestämda
till 50 rdr, hvartill slutligen kommo 3 koliekter.
2. Lönen utgår numera, enligt riksstaten, med endast 1,300
kr., antagligen emedan nuvarande pedagogen ej fullgjort föreskritvet
lärareprof. Af nämda belopp utgå 1,214 kr. af statsmedel?
50 kr. utgöras af de under 1) omförmälda påskpenningar och 36
kr. åt den likaledes under 1) nämda uppskattade åtkomsten af
boställsj ord, som lärer utgöras af omkring 5 tunnland inegor och
en mindre skogslott.
3. Pedagogien är inrymd i ett särskildt hus, der endast ett
större rum användes såsom lärosal; de öfriga rummen, till antalet
5, och kök användes af ordinarie läraren till bostad. Husets
tax. värde synes vara 2,025 kr.
4. Angående lärokursen saknas uppgift.
5. Antcdet lärjungar har vexlat mellan 4 (1873) och 13 (1879),
samt utgjorde nästlidne hösttermin 7.
6. Följande afgifter upptogos: till egna kassan, inskrifningsafgift
af 2 lärjungar, hvardera 4 kr, 50 öre, terminsafgift v.-t.
af 7 och h.-t. af 4 lärjungar, hvardera 3 kr. 50 öre, tillsammans
47 kr. 50 öre; till premie- och fattigkassan, inskrifningsafgift
af 2 lärjungar 2 kr.; samt till kassan för termins afgifterna
v.-t. af 7 och h.-t. af 4 lärjungar, hvardera 4 kr. 50 öre,
eller tillsammans 49 kr. 50 öre.
42
7. Egna kassan häftade i skuld 66 kr. 82 öre till kassan
för terminsafgifterna, hvilken deremot
egde en behållning af____________1,908: 47
samt premie- och fattigkassan_________ 3: 09 19ll-56
afgår------------------------------------------------------- 66: 82 1,844: 7 4.
8. Folkmängd: 526 invånare.
Simrishamn.
1. Pedagogens lön, hvartill staden icke bidrog, har fordom
utgått hufvudsakligen af Jerrestads klockarelägenhet, äfvensom af
klockare- helgonskylden från åtskilliga kringliggande församlingar.
Denna lön utgjorde 1858 dels lösen för ofvannämda helgonskyld
211 rdr 58 öre, jemte boställsränta från Mellby klockarelägenhet
1 rdr 88 öre, och dels in natura 3 tunnor 32 kpr råg,
12 tunnor 12 kpr korn, 3 tunnor hafre, 13 l/2 skålp. lin, 13 1/,
lisp. bröd samt 13 V2 tjog ägg, efter afdrag af arvodet för klockare
och ringare i Jerrestads socken. Dessutom åtnjöts s. k.
landtgille, bestående af 30 kpr råg, 2 tunnor 30 kpr korn och
30 kpr hafre. Genom k. bref den 11 December 1863 återgick
detta landtgille, beräknadt till ett värde af 42 rdr 99 öre, till
klockarne, hvaremot pedagogen tillädes motsvarande summa af
statsmedel. Genom nyssanförda bref skildes jämväl klockaretjensten
från pedagogens befattning och den senare tillädes på
denna grund ytterligare 198 rdr 56 öre af statsmedel.
2. Lönen utgår numera med 1,500 kr. af statsmedel, hvarjemte
läraren uppgifvit, att kommunens bidrag utgör 500 kronor.
Han innehar ock 2:ne rum i läroverkshuset till bostad.
3. Pedagogien är inrymd i särskilt hus (tax. värde 4,500
kr.), som tillika innehåller bostad åt läraren och 1 rum åt städerskan.
4. Undervisningen bedrifves på 3 afdelningar, samt läses
till och med 3:dje klassens kurser, äfvensom latin.
5. Lärjungeantalet, som 1875 utgjorde blott 3, ökades följande
året till 18, år 1877 till 34 och utgjorde sistlidne vårtermin
42.
6. Följande utgifter upptogos: till ljus- och vedkassan,
inskrifningsafgift v.-t. af 8 och li.-t. af 4 lärjungar, hvardera 4 kr.
43
50 öre, »sammanskott» v.-t. af 26 och och h.-t. 28 lärjungar, hvardera
1 krona 50 öre, tillsammans 135 kr.; till premie- och fattigkassan,
inskrifningsafgift af 12 lärjungar, hvardera 1 krona, 12
kr.; till bibliotekskassan, likaledes inskrifningsafgift af samma
12 lärjungar, hvardera 50 öre, eller 6 kr.; till materielkassan,
termins afgift v.-t. af 26 och h.-t. af 28 lärjungar, hvardera 4 kr.
50 öre, tillsammans 243 kr.; samt till bygnadsfoliden, terminsafgift
v.-t. af 23 och h.-t. af 24 lärjungar, hvardera 5 kr., eller
235 kr.
7. Kassabehållningen utgjorde:
Ljus- och vedkassan.......................-.........-.............. 30: 40
Premie- och fattigkassan______________-............................ 3: 52
Bibliotekskassan----------------------------------------------------- 30:^—
Materielkassan--------------------- 189: ss
Bygnadsfonden_______________________ 112: 6s
Landgrenska stipendiefonden.............. 355: 60.
Kronor 1,322: 09.
Den sistnämda fonden har tillkommit på grund af testamente
af d. 10 April 1827, hvarigenom rektorn A. Landgren till
skolan donerade ett kapital af 337 rdr 50 öre, med föreskrift,
att årliga räntan skulle användas till skickliga och behöfvande
ynglingars understöd och uppmuntran.
8. Folkmängd: 1,948 invånare.
Falkenberg.
1. Pedagogen har från äldre tider innehaft hela den ordinarie
klockarelönen, emot skyldighet att för bestridande af nämda
tjenst hålla en vikarie. Vid biskopsvisitation den 27 Juni 1803
befriades han dock från denna skyldighet, mot afträdande af någon
del af klockarelönen, hvaraf han dock fick behålla det mesta,
utgörande i medeltal från stads- och landsförsamlingarne 260 rdr
rmt. I pedagogens lön ingick vidare 9 tunnor bibeltryckstionde,
i/„ råg och V2 korn, samt 3 ä/6 tunnor helgonskyldskorn, som utgick
i penningar med 35 rdr, äfvensom 3 l/16 tunnl. stadsjord,
hvaraf 2 3/32 tunnl. äro donerade genom testamente af Brita Elisabet
Gröndel] den 2 Augusti 1779. Afkomsten af denna jord
var upptagen till 27 rdr rmt. För öfrigt var till skolan donerad
44
tredjedelen af en jord å stadens egor, Krämarlyckan kallad,
hvaraf skolan hade i årlig inkomst 24 rdr 50 öre. Genom k. br.
den 11 December 1863 skildes klockaretjensten från pedagogtjensten;
den förra tjensten fick uppbära de gamla inkomsterna,
hvaremot till den senare i riksstaten anvisades ett årligt belopp
af 260 rdr mit.
2. Lönen utgår numera med 1,500 kr., deraf 1,473 kr. utgå
af statsmedel och 27 kr. utgör årligt arrende af den till lärarens
aflöning donerade jorden.
3. Skollokalen utgör ett rum i stadens rådhus; invid lärorummet
bar läraren sin bostad, bestående af 3 rum och kök.
4. Lärjungarne äro delade i 2:ne afdelningar och kurserna
motsvara ungefärligen lista klassens.
5. Lärjungeantalet har varit ganska vexlande. Åren 1874—77
utgjorde detsamma 6 å 8; höjde sig 1878 till 24, men har sedermera
varit i oafbrutet nedgående och uppgick sistlidne vårtermin
till 15.
6. Afgifter: till ljus- och vedkassan: inskrifningsafgift af
2 lärjungar, hvardera 4 kr. 50 öre, hvarjemte kassan egde. inkomst
af jordarrende 33 kr. 33 öre, tillsammans 42 kr. 33
öre; till ma t erie lkassan, terminsafgift v.-t. af 12 och h.-t. af
11 lärjungar, hvardera 4 kr. 50 öre, eller tillsammans 103 kr. 50
öre; samt premie- och fattigkassan, inskrifningsafgift af 2
lärjungar 2 kr.
7. Kassabehållning:
Ljus och vedkassan................................... 931:86
Materielkassan............................... .......... 2 257:64
Premie- och fattigkassan................................ 3; 77.
Kronor 3,193: 27.
8. Folkmängd: 1,680 invånare.
Laholm.
1. Denna skola har ifrån 1695 till 1809 varit försedd med tvänne
lärare, rektor och kollega. Sistnämda år förvandlades den till
pedagogi. Från denna tid åtnjöt pedagogen, som tillika var klockare,
följande löneinkomster: a) såsom pedagog dels kronotionde
5 tunnor 24 kpr råg, 6 tunnor 17 lj1 kpr korn och 2 tunnor 23 ''/2
kpr hafre; dels af Weinge klockarebol 2 lisp. smör, och dels af
-
45
komsten af 17 1/i tunnl. skoljord; b) såsom klockare innehade han
dels djekneåkern i Tjerrby socken, värderad till 400 rdr, med
boställsrätt; dels matlagspenningar af landsförsamlingen 50 rdr
och af staden 7 rdr 71 öre; dels ock extra ordinarie inkomster,
jura stolge och offer, i medeltal beräknade till 201 rdr 2 öre.
Genom k. br. den 11 December 1863 blefvo dessa tjenster åtskilda,
dervid pedagogen undfick ersättning för den här ofvan omförmälda
smörinkomsten.
2. Lönen utgår numera med 1,500 kr., deraf 1,460 kr. utgå
af statsmedel och 40 kr. utgör den uppskattade inkomsten af innehafvande
löningsjord, hvilken utgöres af 14 åker- och ängstycken
i stadens 2:ne gärden. Skolans kassa åtnjuter derjemte ersättning
för mistad landtgille med 21 kr. 11 öre.
3. Läroverkshuset (tax. värde 10,000 kr.) som, bygdt 1871,
är afsedt för 3-klassigt läroverk, begagnas äfven till bostad för
läraren, som der har 5 rum jemte kök; dessutom finnes ett mindre
biblioteksrum.
4. Undervisningen, som meddelas på 3 afdelningar, omfattar
hufvudsakligen 2:dra klassens kurser.
5. Lärjungarnes antal, i medeltal uppgående till 26, har bibehållit
sig temligen oförändradt och utgjorde sistlidne vårtermin
24.
6. Af gifter: till egna kassan: inskrifningsafgift v.-t. af 3 och
b.-t. af 1 lärjunge, hvardera 4 kr. 50 öre, samt ersättning för landgille
21 kr., tillsammans 39 kr.; till premie- och fattigkassan: inskrifningsafgift
af 4 lärjungar, hvardera 1 krona, eller 4 kronor; till
terminsafgiftskassan: afgifter v.-t. af 17 och h.-t. af 15 lärjungar,
hvardera 4 kr. 50 öre, eller tillsammans 144 kr.
7. Kassabehållningar:
premie- och fattigkassan_____________________________________________ 32: 15
Terminsafgiftskassan, deruti inberäkuad fordran 657: 71 af
egna kassan..______________________________________________________ 828: 26
Norlanderska stipendiefonden....................................... 116: 67.
Kronor 977: ds.
Hvarifrån bör räknas egna kassans skuld..................... 657:71
då den verkliga behållningen utgör.............................. 319:37
Pedagogien eger derjemte den s. k. Sundbergska donationen,
som tillkommit genom testamente af handlanden H. Sundberg och
dess hustru A. M. Djurberg den 1 Juni 1793, på grund hvaraf
46
från ett i Stora Tjerrby beläget frälsehemman årligen utbetalas
25 kronor, för att utdelas »till 4 de skickligaste skolpiltarne». —
År 1820 erhöll skolan af pappersmästaren E. Koriander och dess
hustru A. C. Grotte ett kapital af 116 rdr 67 öre, hvars årliga
ränta 7 rdr jemväl är anslagen till premier åt lärjungarne.
8. Folkmängd: 1,447 invånare.
Mönsterås.
1. Sedan denna köping begärt, domkapitlet tillstyrkt, K. M:t
äskat och Rikets Ständer beviljat medel, blef denna pedagogi
inrättad på grund af k. br. den 29 Juni 1866.
2. Pedagogens lön utgår med 1,500 kr. af statsmedel.
3 Pedagogien är inrymd i ett särskildt hus, hvilket tillika
innehåller lokaler för folkskola, småskola och mellanskola, äfvensom
bostäder för samtlige lärarne. Plusets tax. värde 12,000 kr.
• 4. Undervisningen drifves på 2 afdelningar och omfattar i
allmänhet 2:dra klassens kurser, med någon tillökning i tyska,
matematik och historia.
5. Lärjungeantalet, som under åren 1873—81 vexlat mellan
23 och 36, nedgick 1882 till endast 10, och utgjorde sistlidne
vårtermin 11.
6. Afgifterna redovisas i skolans räkenskap endast summariskt.
De utgjordes af 16 kr. 50 öre inskrifningsafgift till egna
kassan; till materiel kassan upptogos v.-t. 58 kr. 50 öre och
h.-t. 39 kr. 25 öre, eller tillsammans 97 kr. 75 öre.
7. Kassa!) eliällning ar:
Egna kassan............................................................ i4; 30
Materielkassan......................................................... 2,141:_
Premie- och fattigkassan, en stipendiefond å 500 kr.
deruti inberäknad.............................................. 570: 70
Låne och bibliotekskassan........................................ 108: 51
Kronor 2,834: 51.
8. Folkmängd: 1,126 invånare.
Med undantag af en enda, nemligen pedagogien i Mönsterås,
hvartill medel beviljades vid 1865—66 års riksdag, återfinnas öfriga
här ofvan redovisade pedagogier, till antalet 17, i ecklesiastikdepartementets
den 17 November 1859 upprättade förteckning
47
öfver rikets dåvarande 31 pedagogier. - Af återstående 14 pedagogier
hafva 6 blifvit förvandlade till 3- eller 5-klassiga elementarläroverk,
1 (Avesta) har genom formligt beslut blifvit indragen,
och de öfriga 7 synas hafva blifvit lemnade åt sitt öde, hvarom
vidare här nedan.
De förutvarande pedagogier, som blifvit utvidgade, äro:
Söderhamns förändrades först till 3-klassigt läroverk genom
beslut vid 1859—60 årens riksdag, och derefter till 5-klassigt vid
1876 års riksdag.
Enköpings förändrades först till 3-klassigt läroverk vid 1859—60
årens riksdag och derefter till 5-klassigt 1865—66 årens riksdag.
Sköfde förändrades först till 3-klassigt läroverk vid sistberörda
riksdag och till 5-klassigt år 1876.
Falköpings pedagogi utvidgades till 3-klassigt läroverk genom
beslut vid 1877 års riksdag.
Arhogci förändrades till 3-klassigt läroverk vid 1859—60 årens
riksdag och till 5-klassigt år 1866.
Engelholms pedagogi utvidgades till 3-klassigt läroverk vid
1873 års riksdag.
Beträffande Avesta pedagogi, som numera, jemlikt k. br. den
29 December 1871, blifvit indragen, torde böra erinras, att aflöningen
till pedagogen härstädes utgick dels i spanmål och dels
i penningar. Spanmålen, bestående af 2/3 råg och ''/3 korn, utgjordes
af 1) 10 tunnor af kyrkotiondens öfvermål, anslagne genom
k. br. den 4 Juni 1663, och ytterligare 10 tunnor enligt k. br.
den 15 Januari 1684, hvilka 20 tunnor utgingo med 18 tunnor
284/9 kpr fullrågadt mål motsvarande 119,5 kub.-fot; samt 2) den
genom k. br. den 4 Juni 1663 åt »skolmästaren anslagna kronotionde
af de vretar och nya åkertäppor, som af församlingens
innebyggare häfdas och brukas», hvilken tionde sedermera utgick
med 6 tunnor 8 kpr eller 39,3 kub.-fot, som direkt till skolmästaren
levererades. De egor, som utgöra denna tionde, bestå af
de två s. k. Djeknehytte soldatrotarne, hvilka enligt k. br. den
9 Juni 1871 förklarats böra skiljas från Grytnäs socken och förenas
med Avesta köping till en särskild socken. I penningar
uppbar pedagogen af Stora Kopparbergs bergslag 75 rdr, af
Bjurfors bruksegare 10 rdr och af arbetarne vid Avesta bruk i
påskpenningar omkring 5 rdr, hvarjemte han af statsverket, en
-
48
ligt 1858 års bref, aflönades med 577 rdr 57 öre till fyllnad i
1,000 rdr. Sedan emellertid Stora Kopparbergs bergslag förklarat
sig icke vidare hvarken med bostadslägenhet eller andra löneförmåner
vilja bidraga till lärarens aflöning, blef, efter vederbörandes
hörande, genom ofvananförda k. br. den 29 December 1871
förordnadt, att pedagogien i Avesta med läseårets slut skulle indragas;
att den kronotionde, som dittils utgått till pedagogen,
skulle efter pedagogiens indragning af Avesta församling uppbäras
och användas till folkskoleväsendets fullständigare ordnande, äfvensom
att församlingen lör samma ändamål egde att använda
pedagogiens kassa, omkring 1,000 rdr; samt att frågan om rättighet
att disponera pedagogbostället — å hvilket både bergslaget
och församlingen ville göra anspråk — skulle få bero på särskild!
utförande i laga ordning.
Enligt 1859 års p. in. funnos då 7 pedagogier, 5 i stad och
2 på landet, i hvilka undervisningen »icke sträckt sig ut öfver de
ämnen, som tillhöra en vanlig folkskola». Ehuru man således
bort tänka, att dessa pedagogier skulle hafva blifvit indragna,
synes en dylik åtgärd icke hafva kommit till stånd. Åtminstone
finnas de fortfarande, med sina af ålder åtnjutna bidrag af statsmedel,
upptagna i Riksstatens s. k. liggare öfver anslagen under
Åttonde hnfvudtiteln. Ifrågavarande pedagogier och de dem tillkommande
statsbidrag äro:
Östhammars pedagogi, som åtnjuter ersättning för indragen
indelt spanmål 56,s kub.-fot, enligt det i riksstaten upptagna förslagsvärde
2 kr. 10 öre pr kub.-fot, motsvarande........... 119:28.
I riksstaten finnes tillika antecknad! att »skolmästaren»
härstädes åtnjuter af staden 75 kr. och af donationsmedel
27 kr. 50 öre.
Vaxholms pedagogi åtnjuter af statsverket endast djek -
nepenningeersättning med........................................... 24: —
Sigtuna skola åtnjuter af statsmedel:
djeknepenningeersättning................................. 4: 6 2
ersättning för 104,i kub.-fot spanmål å 2: io....... 218: 6i 223: 23.
Tor shälla pedagogi åtnjuter af statsmedel:
djeknepenningeersättning................................. 11: 75
ersättning för 165,9 kub.-fot spanmål å 2: io...... 348:3 9 360: 14.
49
Trosa pedagogi, af statsverket:
djeknepenningeersättning--------------------------------- 12
ersättning för 166 kub.-fot spanmål ä 2: io-----—- 348: 60 359:7 2.
Härjemte finnes antecknadt, att pedagogen tillika åtnjuter
»afkomst af stadsjord» till ett belopp af 12 kronor 78 öre.
Vrigstads pedagogi, af statsverket:
djeknepenningeersättning..................................... 18:
hemman sräntor................................................... 18: 96: —
Denna skola är grundad åt kungl. rådet Göran Gyllenstjerna,
som till pedagogens aflöning donerade V2 mantal Vrigstad Månsagården.
Åren 1825 skänkte enkejägmästarinnan Hafström >/4 mtl
Holkaryd Lillegården, såsom ytterligare förhöjning i nämde pedagogs
aflöning.
Ålems pedagogi åtnjuter åt statsverket:
djeknepenningeersättning--------------------------------- 44
hemmansräntor________________________________-----........- 234:
ersättning för 34,o kub.-fot spanmål å 2: io..........321: io.
Enligt 1859 års uppgifter skall till pedagogens lön höra 1 V.,
mantal Alem och Ödebo, i följd hvaraf riksstaten upptager inkomst
af boställe till 500 kr.
Förutom de i det föregående redovisade anslagen till såväl
nu befintliga som indragna eller upphörda pedagogier, utgå af
det ordinarie anslaget till »pedagogier och folkskolor» jemväl
nedan uppräknade bidrag till skolor å landsbygden, utan att vederbörande
kommuner behöfva vidkännas något afdrag i de åt
statsmedel utgående lönebidragen till folkskollärarne, nemligen:
Upsala erkestift.
Vallby sockenskola, »ersättning för indragna indelta hemmans
räntor, på förslag»..........................---------------------------- 80:
Ärna. Till Drottningholms skola liar utgått ersättning för indragen indelt,
spanmål 25,2 kub.-fot med ett förslagsvis beräknadt belopp af 52
kr. 92 öre; men i sammanhang med beslut om denna skolas förändrande
till fast folkskola för Lofö församling förklarades genom k. bi.
d. 19 Mars 1880 att berörda ersättning skulle till statsverket indragas.
Lär ov.''-kom. bet. Bilagor. ^ 4
50
Linköpings stift.
Ebersteinska friskolan i Norrköping, ersättning för indelta
räntor, på förslag.................................................. 3 524:_
Skolmästaren i Vesterlösa socken likaledes........... 64:__
Strengnäs stift.
Eskilstuna pedagogi, djeknepenningeersättning......... 15; 62.
Härjemte finnes antecknadt, att pedagogen åtnjuter i lönebidrag
af staden 200 kr., samt af kommerskollegium, enl. k. bref
d. 18 Maj 1860, af »anslaget till befrämjande i allmänhet af slöjd»
100 kronor.
Sundbyholms skola: skolmästaren åtnjuter enl. k. bref d. 29
September 1820, 448,a kubikfot oindelt spanmål till
värde af---------------------------------------------------------------- 1,077: 36.
Denna oindelta spanmål utgår direkt af arrendemedel från
Sundbyholms kungsgård.
Vesterås stift.
Munktorps pedagogi, hemmansräntor till belopp af... 239: —
Skolmästaren i Stora Tima, ersättning för 119 kub.-fot spanmål
å 2: io--------------------------------------------------------------- 249: eu.
Enligt k. bref den 5 November 1875 får församlingen uppbära
den förut till »skolmästaren» anvisade kronotiondeersättning
för att användas till skolväsendets befrämjande. Den förut utgående
djeknepenningeersättningen 8 kr. 29 öre indrogs deremot
til! statsverket.
Skolmästaren i Folkärna, åtnjuter ersättning för indelt kronotionde
71,4 kub.-fot spanmål, förslagsvis ä 2: io__________ 149:9 4.
Gagnefs pedagogi åtnjuter likaledes för 119 kub.-fot.. 249: so.
Skolmästaren i Leksand d:o d:o .. 249:90.
Enligt k. bref den 7 Februari 1868 får denna kronotiondeersättning
användas till förmån för socknens skolväsen.
Skolmästaren i Mora, ersättning för 119 kub.-fot kronotiondespanmål
å 2: 10......................................................... 249: 90.
Skolmästaren i Vesterbergslags fögderi, ersättning för 267,:
kub.-fot tiondespanmål å 2: 10______________________________________ 562: 17.
51
Af denna kronotionde, som synes hafva blifvit delad mellan
Norrbärkes, Söderbärkcs och Grangärdes församlingar, får, jemlikt
k. br. den 4 December 1868, den Norrbärkes församling tillkommande
andelen 89,% 5 kub.-fot spanmål eller deremot svarande ersättning
användas till församlingens folkskoleväsen.
Skolmästaren i Vesteräals fögderi, ersättning för 476 kub.-fot
tiondespanmål å 2: 10................................................. 999: 60.
Denna kronotionde eller derför utgående ersättning utgår för
närvarande till Våmhus, Flöda, Nås, Jerna, Äppelbo, Malung,
Lima och Transtrand.
Vexiö stift.
Visingsö pedagogi, enligt anteckning i riksstaten åtnjuter pedagogen
af Mörby hemman 81 kub.-fot 9 k:r spanmål till ett beräknadt
värde af 120 kronor, samt terminsafgift 22 kr. 50 öre.
Lunds stift.
Garnisonsskolan i Kristianstad, åtnjuter ersättning för den
afgift, som under namn af »portpenningar» fördom utgått till den
samma, enl. k. bref den 1 Oktober 1851, med_______________ 360: —
Glimåkrapedagogi, ersättning för 37,sk.-f.spanm.å2:10 79: 38.
Bjufs » | d:o | d:o | d:o | 79: 38. |
Bårslöfs » | d:o | för 18,9 k.-f. | d:o | 39: 6 9. |
Fjerrestads » | d:o | d:0 | d:o | 39: 6 9. |
Högestads och B åldring e pedagogi, ersättning för 75,6 k.-f.
spanmål ä 2: 10 _________________________________________________________ 158: 7 6.
Karlstads stift.
Till befrämjande af religions- och barnaundervisningen i de
nya kapellförsamlingarna i Vermlands finnmarker, utgår enligt k.
bref den 24 Februari 1826, 31 December 1829, 27 Mars 1830 och
25 Januari 1841 till 2:ne klockare å 75 kr......... 150: —
och till 2:ne skolmästare å 37: so..................... 75:— 225: —
Enligt Rikets ständers skrifvelse (n:r 406) den 3 Mars 1830
uppfördes å dåvarande 10:de från f. d. 4:de hufvudtiteln »för religions-
och barnaundervisningen i de nya kapellförsamlingarna uti
Vermlands finnmarker, tillsammans 483 rdr 16 sk.» (banko), »an
-
52
seende likväl Rikets ständer, att då, i den mån nämda finnmarker
hinna blifva mera bebygda, invånarne derstädes, såsom på
andra ställen, böra sjelfva underhålla prest och klockare samt
bidraga till hvad för barnaundervisningen erfordras, ifrågavarande
summa endast till nästa riksdag å stat uppföres». Sedan Rikets
ständer vid 1856—58 årens riksdag (enl. skrifvelse rnr 222) från
ifrågavarande anslag öfverfört 500 rdr rmt., som utgingo till kapellpredikanten
i Norra och Södra Finnskoga församlingars kapellag
till kleresistaten, utgår återstoden 225 kronor ännu i dagtill
ofvanberörda ändamål.
Stockholms stad.
Till sällskapet för folkundervisningens befrämjande (f. d. vexelundervisningssällskapets)
Normalskola utgår jemlikt k. bref den
19 Juni 1866_________________________________________.......____________ 4,500: —
Vid 1828—SO årens riksdag beviljades »för den i Stockholm
inrättade Normalskola till vexelundervisninges befrämjande» ett
anslag af 2,000 rdr bko, hvilket anslag vid 1865—66 årens riksdagförhöjdes
till sitt nuvarande belopp.
Rättelser:
S. 143 r. 2 uppifr. står: 978 lärj. arbeta öfver och 895 under,
läs: 808 » » > > 1065 t
» » r. 4 » står: 55,8, och af de senare 60,2
läs: 56,1, » » » » 50,8.