UPPRÄTTANDE AY HANDELSSKOLOR (Statens offentliga utredningar 1918:11)

BETÄNKANDE

ANGÅENDE

UPPRÄTTANDE AY HANDELSSKOLOR

AVGIVET

ENLIGT NÅDIGT BESLUT DEN 29 AUGUSTI 1913 TILLKALLADE

KOMMITTERADE

UPPSALA

EDV. BERLINGS BOKTRYCKERI

1914.

Innehåll.

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.....sid. 1

Behovet av den lägre handelsundervisningens ordnande.........» 1

Frågan om upprättande av s. k. handelsskolor...........» 12

Centralstyrelse och inspektion .............» 39

Kommitterades förslag...................» 44

Bilagor.................... ... » 49

Förteckning över bilagorna..................» 76

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.

Sedan Kungl. Maj:t på därom gjord framställning funnit gott bemyndiga
Chefen för Kungl. Finansdepartementet att tillkalla högst fyra personer med uppdrag
att inom nämnda departement,

dels under given förutsättning, att utöver det antal handelsgymnasier, för vilkas
uppehållande 1913 års Riksdag uppfört anslag å ordinarie stat, ytterligare två
dylika läroanstalter här i riket med statsunderstöd av enahanda slag upprättades
från 1915 års ingång, verkställa utredning, vilka orter med hänsyn närmast till graden
av föreliggande behov av en ordnad handelsundervisning och det intresse för
frågans lösning, som kunde förefinnas å särskilda orter, i främsta rummet borde
tjäna som förläggningsorter för ifrågavarande handelsgymnasier,

dels ock i övrigt biträda med utredning av frågan om den lägre handelsundervisningens
ordnande,

behagade dåvarande Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet
den 29 augusti 1913 uppdraga åt ledamoten av Riksdagens andra kammare A. Vennersten
samt undertecknade Nordfelt och Fischier att med iakttagande av de av
Kungl Maj:t i nu förevarande avseeende meddelade bestämmelser biträda vid ifrågavarande
utredning ävensom anmoda Vennersten att såsom ordförande närmast leda
kommitterades arbeten.

Kommitterade utsågo undertecknad Nordfelt att tillsvidare tjänstgöra såsom
sekreterare.

Sedan emellertid kommitterades Ordförande i februari 1914 förordnats till
Statsråd och Chef för Kungl. Finansdepartementet, ha undertecknade fortsatt arbetet
i huvudsaklig överensstämmelse med den uppgjorda planen.

Kommitterade ha arbetat dels tillsammans, dels var och eu för sig, och utredningen
har, sedan det konstituerande sammanträdet hölls den 10 september 1913,
fullständigt avbrutits endast för några få veckor.

Den 22 december 1918 avgåvo kommitterade sitt första betänkande, angående
upprättande av nya handelsgymnasier. Sedan kommitterades däri framställda
förslag blivit av Kungl. Kommerskollegium i vederbörligen avgivet utlåtande tillstyrkt,
gåvo desamma anledning till Kungl. proposition i ärendet till 1914 års andra
Riksdag, vilken proposition i allt huvudsakligt blev av Riksdagen bifallen.

I den skrivelse till dåvarande Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet,
som åtföljde nämnda första betänkande, yttrade kommitterade bland
annat följande:

»Såsom av ärendets föregående behandling framgår, har frågan om den lägre
handelsundervisningens anknytning och förhållande i övrigt till folkskolan visat sig
utgöra fett av de viktigaste och tillika mest svårlösta spörsmålen i handelsundervisningsfrågan.
Härtill kommer, att nämnda spörsmål nära sammanhänger med frågan
om våra folkskolors blivande gestaltning, och att kommitterade under hand inhämtat,
att det förslag till ny undervisningsplan för folkskolorna, som folkundervisningskommittén
för närvarande är sysselsatt med att utarbeta, icke är att förvänta
förrän i början av år 1914. Då på grund härav utredning av frågan om
den lägre handelsundervisningen icke kan medhinnas så tidigt, att densamma skulle
kunna av 1914 års Riksdag behandlas, ha kommitterade funnit ändamålsenligt att
huvudsakligen ägna sig åt frågan om de ifrågasatta två nya handelsgymnasiernas
förläggning, vilken synes böra förekomma till avgörande redan vid nämnda Riksdag.
Under sådana förhållanden har det ansetts lämpligt att överlämna utredningen häröver
såsom en särskild första del av betänkandet.

Så snart kommitterade emellertid blivit i tillfälle att taga kännedom om sagda
förslag till undervisningsplan för folkskolorna, skola kommitterade övergå till närmare
behandling av frågan om den lägre handelsundervisningens ordnande.»

Sedan kommitterade i överensstämmelse härmed återupptagit arbetet i mitten
av januari 1914 och vid plenarsammanträden i början av februari förberedelsevis
behandlat frågan om den lägre handelsundervisningens ordnande, ha undertecknade,
som, innan folkundervisningskommiltén den 1 augusti 1914 avgivit sina betänkanden
angående folkskolan och fortsättningsskolan, under hand fått del av däri framlagda

förslag, vilka beröra frågan om handelsskolorna, funnit lämpligt att för närvarande
begränsa sig till denna fråga och uppskjuta behandlingen av s. k. endags- eller
aftonkurser, av kommitterade benämnda handelskur ser, vilkas ordnande i stället
kommer att bli föremål för utredning och förslag i ett tredje betänkande. Detta tillvägagångssätt
har ansetts så mycket mera lämpligt, som undervisningen i nämnda
handelskurser faller inom området för såväl den högre som den lägre handelsundervisningen
och i åtskilliga viktiga avseenden skiljer sig från undervisningen i hittills
av kommitterade undersökta läroanstalter, vilka alla äro s. k. dagskolor. I sitt
tredje betänkande komma kommitterade därjämte att behandla en del frågor, som
beröra hela handelsundervisningsväsendet.

Kommitterade anse sig till sist böra framhålla, att utredningen i föreliggande
betänkande i vissa punkter, där sådant med fördel kunnat ske, grundats på undersökningar,
som blivit gjorda av 1908—1910 års handelsundervisningskommitté. Härigenom
har en avsevärd tid inbesparats och framställningen kunnat göras mindre
vidlyftig än eljest.

Till kommitterade ha för att tagas i övervägande vid fullgörande av deras
uppdrag, överlämnats:

l:o) Riksförbundets av affärsanställda underdåniga framställning angående
beredande av statsanslag till den lägre handelsundervisningen.

2:o) Sundsvalls köpmannaförenings underdåniga framställning angående förläggande
till Sundsvalls stad av en handelsskola m. m.

Sko) Handels- och industrikammarens för Örebro och Västmanlands län underdåniga
framställning angående upprättande av ett högre handelsinstitut i Örebro.

4:o) Styrelsens för Hälsingborgs handelsgymnasium underdåniga framställning
angående statsunderstöd för år 1915 till nämnda läroanstalt.

Stockholm den 10 oktober 1914.

A. Nordfelt.

P. E. M. Fischier.

Behovet av den lägre handelsundervisningens

ordnande.

Med lägre handelsundervisning avses i det följande den undervisning i
handelskunskaper, som meddelas på grundval av inhämtad folkskolebildning.

Dess uppgift är att bibringa dem, som ägna sig åt handelsverksamhet
men icke kunna komma i åtnjutande av högre handelsundervisning, den utbildning,
som deras förutsättningar och omständigheter i övrigt medgiva.
Den lägre handelsundervisningen är därför i allmänhet avsedd att komma till
användning för personer, som vilja bliva anställda i eller själva idka handelsrörelse
i mindre omfattning eller som önska anställning å jämförelsevis mindre
krävande platser på kontor eller lager. Givetvis kommer denna utbildning
icke blott handeln utan även industrien till godo i fråga om de områden, där
handel och industri äga beröringspunkter.

Do ämnen, som nämnda undervisning omfattar, äro — förutom fortsatt
utbildning i modersmålets skriftliga och muntliga behandling — i huvudsak
följande: bokföring med dithörande hjälpämnen, såsom handelsräkning och
handelslära in. in., varukunskap, ekonomisk geografi och författningskunskap
samt stenograf! och maskinskrivning ävensom främmande levande språk i
lämplig begränsning.

Omständigheterna tillåta emellertid icke alltid en så omfattande utbildning.
Särskilt blir detta förhållandet, när det gäller att undervisa lärjungar,
som redan fått anställning i praktisk verksamhet, och som ha tid till skolarbete
endast under en å två dagar i veckan eller, såsom förhållandet i regeln
ännu är hos oss, endast under aftnarna. I sådana fall begränsas undervisningen
vanligen på det sätt, att sådan meddelas varje lärjunge endast i ett
eller ett par ämnen under värjo termin eller läsår. De skoltyper, i vilka sistnämnda
art av undervisning tillhandahålles, kallas i allmänhet aftonskolor eller
aftonkurser men komma i det följande av kommitterade att benämnas handels -

Frågans

innebörd

m. m.

kurser. De övriga skolorna benämnas ibland dagskolor — till skillnad från
aftonskolor — och komma att av kommitterade kallas handelsskolor.

Handelskurserna, som omfatta dels lägre, dels högre handelsundervisning,
alltefter lärjungarnas olika förutsättningar, komma att av kommitterade upptagas
till behandling först i ett senare betänkande.

Föreliggande betänkande innehåller alltså utredning och förslag endast
i fråga om handelsskolorna, ehuruväl vissa delar därav, särskilt motiveringen
för den lägre liandelsundervisningens ordnande jämte redogörelsen för ifrågavarande
spörsmåls föregående behandling, även beröra särskilt de lägre handelskurserna.

Frågan om den lägre liandelsundervisningens ordnande kan sägas vara
ett av de nyaste spörsmålen inom vårt offentliga undervisningsväsen. Ty underdel
att frågan om de högre handelsundervisningsanstalterna eller s. k. handelsinstituten
eller, såsom de numera benämnas, handelsgymnasierna blev föremål
för statsmakternas uppmärksamhet redan på 1820-talet och — om också
långsamt — utvecklats därhän, att densamma vid 1918 och 1914 års Riksdagar
vunnit sin lösning, samt den högsta handelsundervisningen tillgodosetts
genom upprättande, år 1909, av en statsunderstödd handelshögskola i
Stockholm, har frågan om den lägre liandelsundervisningens tillgodoseende
genom statsverkets ingripande icke upptagits till vederbörlig utredning förr
än i och genom tillsättandet år 1908 av den handelsundervisningskommitté,
som den 20 december 1910 avgav sitt betänkande.

Granskar man åter förhållandena i andra länder, finner man av nämnda
kommittés redogörelser (sid. 260—328 av betänkandet), att staten där visat
stort intresse även för den lägre handelsundervisningen.

Följande må anföras till belysning härav.

I Danmark ha särskilt aftonskolorna, tack vare statens understöd, vunnit
stor utbredning. De uppgingo år 1908 till omkring ett 50-tal med ett sammanlagt
lärjungeantal av nära 3,000 och ett beräknat statsanslag å 31,000 kronor.

I Finland, som av kända skäl alltid stått oss mycket nära i fråga om
undervisningsförhållanden, ordnades handelsundervisningen år 1904, och år
1909 funnos där lägre handelsskolor till ett antal av 21 med ett lärjungeantal
av omkring 1,200 och statsunderstöd å icke mindre än i runt tal 217,000
finska mark.

Angående Tyskland, där den högre handelsundervisning, som motsvarar
den i våra handelsgymnasier meddelade, hittills nått en jämförelsevis mindre
utveckling, tillgodoses den lägre handelsundervisningen därstädes dels genom
fortsättningsskolor av olika slag, dels genom handelsmellanskolor eller liandelsrealskolor
och handelsavdelningar vid realskolor samt handelsfackkurser. Fortsättningsskolorna
uppgingo år 1907 till ett antal av 650.

I Österrike, där man särdeles väl sörjt för olika slag av handelsundervisning,
finnas för den lägre undervisningen dels handelskolor, dels fortsättningsskolor
och kurser. Deras antal uppgick år 1908 till 286 med ett lärjungeantal
av omkring 32,000 och statsunderstöd å nära 400,000 österrikiska
kronor.

Även i Frankrike har den lägre handelsundervisningen vunnit betydande
insteg genom upprättande dels av handelsskolor, dels av aftonkurser i handelsämnen.
De lägre handelsskolorna, som även omfatta andra praktiska yrkeslinjer,
voro år 1909 till antalet omkring 50 med statsunderstöd å över en million
francs. Aftonkurserna äro starkt anlitade, särskilt i Paris, där de år 1907 besöktes
av nära 3,000 lärjungar.

Vad vårt eget land beträffar må emellertid icke förbises, att vissa lägre
handelsundervisningsanstalter, såsom ock framgår af bilaga A till detta betänkande,
åtnjuta understöd av kommuner eller korporationer. Dit höra till exempel
Stockholms borgarskolas handelslinje, som under läsåret 1913 — 14 hade
ett sammanlagt lärjungeantal av mer än 900, Sundsvalls handelsinstitut m. fl.

Beträffande de rent privata handelsskolarna hänvisas dels till nämnda
bilaga, dels till kommitterades framställning här nedan å sid. 10—11.

Med stöd bland annat av uttalanden från en del handelskorporationer Förslag av
i riket föreslog 1908 — 1910 års handelsundervisningskommitté upprättande av 1%rs~]com.
tre skilda typer av läroanstalter, nämligen handelsgymnasier för den högre mitté.

undervisningen samt handelsskolor och handelsaftonskolor huvudsakligen för
den lägre.

För frågan om handelsgymnasierna och dess senare behandling redogöres
närmare i kommitterades första betänkande, om upprättande av nya handelsgymnasier,
vilket avgavs den 22 december 1913 (sid. 1 — 5) och såsom bilaga
åtföljde den kung!, propositionen i handelsundervisningsfrågan till 1914 års
riksdag.

Vad åter handelsskolorna beträffar, skulle dessa enligt nämnda kommittés
förslag grundas på 14 i folkskola genomgångna terminskurser (sexårig
folkskola jämte ettårig överbyggnad) och omfatta en tvåårig kurs,
dock med tillfälle till avslutning redan efter första året Ä orter, där endast
sexårig folkskola funnes, ansågs lämpligt att inrätta en förberedande
ettårig kurs.

Handelsaftonskolorna skulle omfatta dels en fast tvåårig kurs med obligatoriska
ämnen, avsedd närmast för yngre kontors- och butiksbiträden med mer
eller mindre fullständig folkskolebildning, dels valfria kurser, avsedda att
bereda kontorister och yngre affärsidkare, som genomgått sjuårig folkskola
eller ägde motsvarande eller i vissa fall större kunskapsmått, tillfälle till
vidare utbildning.

Kommers kollegiets utlåtande.

Riksdagen

1913.

Enligt kommittéförslaget skulle handelsskolor inrättas i varje stad med
minst 10,000 innevånare samt i övrigt å platser, där behov därav gjorde sig
gällande. Handelsaftonskolor borde helst upprättas å varje plats, där ett allmännare
behov av dylik undervisning yppat sig.

Statsunderstödet skulle utgå till handelsskolorna med ett belopp motsvarande
3/4 av de fasta lärarnas och 2/s av de övriga lärarnas avlöning samt till
handelsaftonskolorna med ett belopp motsvarande 2ls av samtliga lärarearvoden.

Föi en större handelskola i Stockholm beräknades ett statsbidrag å ungefär
19,100 kr., för en mindre handelsskola i landsorten statsbidrag å 6,400
kronor. För en större handelsaftonskola i Stockholm beräknades statsbidraget
till omkring 5,200 kronor, för en medelstor handelsaftonskola i landsorten till
omkring 4,000 kronor och för en mindre handelsaftonskola i landsorten till omkring
2,100 kronor. Häri voro dock icke kostnaderna för de valfria kurserna
inberäknade.

Kommittén betonar emellertid, att dessa kalkyler under dåvarande omständigheter
icke kunde göra anspråk på att vara tillförlitliga beräkningar
utan mera framlagts såsom en ledning för frågans bedömande.

I det utlåtande, som kommerskollegium den 30 september 1912 avgav
over kommitténs betänkande, hade kollegium beträffande förslaget om de lägre
handelsundervisningsanstalternas organisation i huvudsak intet att erinra utöver
vad kollegiet anfört om önskvärdheten av friare former för handelsläroanstalter
i allmänhet.

Angående förläggningen in. in. ansåg kollegiet, att försök med handelsskolor
borde till en början begränsas till 4 orter, varemot försök med handelsaftonskolor
borde ske på åtminstone 10 orter.

Beträffande statsunderstödet förordade kollegiet tillämpning av det
system, som på senare åren följts i fråga om ett stort antal statsunderstödda
flickskolor och andra enskilda eller kommunala, med de allmänna läroverken
jämförliga skolor, och som i huvudsak innebär, att ett visst maximibelopp stadgas
för statsbidraget, vars storlek inom den sålunda givna begränsningen
och med hänsyn tagen till olika omständigheter lämpas efter varje skolas
verkliga behov.

För handelsskola beräknades ett statsbidrag å högst 10,000 kronor, för
handelsaftonskola ett motsvarande bidrag å 5,000 kronor.

Vid - 1913 års riksdag framlades kungl. proposition i handelsundervisningsfrågan
i överensstämmelse med kommitténs förslag, sådant detta modifierats
i kommerskollegiets utlåtande.

För frågan om de högre handelsskolorna eller s. k. handelsgymnasierna
hänvisas till kommitterades ovan omförmälda första betänkande, om upprättande
av nya handelsgymnasier.

Beträffande den lägre handelsundervisningens tillgodoseende begärdes i
191.3 års proposition för handelsskolarna ett förslagsanslag å högst 40,000 kronor
och för han delsafton skolorna ett förslagsanslag å högst 50,000 kronor på
ordinarie stat för år 1914, och skulle statsbidrag utgå med högst 10,000 till
handelsskola och med högst 5,000 kronor till handelsaftonskola.

Riksdagen, som i huvudsak gillade förslaget om handelsgymnasierna,
avslog emellertid propositionen i vad den angick de lägre handelsundervisningsanstalterna
och gjorde därvid följande uttalande (i dess skrivelse n:r 7
angående reglering av utgifterna under riksstatens sjunde huvudtitel):

»Som. av utredningen i ärendet framgår, ligger den principen till grund för
såväl Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning som för handelsundervisningskommitténs
betänkande och förslag i ämnet samt kommerskollegii däröver
avgivna yttrande, att ett direkt ingripande från statens sida i handelsundervisningens
ordnande och organiserande nu bör ske på en gång över hela
undervisningsområdet, ända från den för hela landet avsedda, på kunskapsområdets
högsta stadier verkande handelshögskolan ned till smärre, lokala
undervisningsanstalter, vilka hava bibringande av de elementära kunskaperna
och färdigheterna på detta område såsom mål. Anslutningen till denna princip
utmynnar i förslag om inrättandet under statens direkta medverkan av
icke mindre än tre skoltyper, handelsgymnasiet, handelsskolan och handelsaftonskolan.

Det torde emellertid kunna ifrågasättas, huruvida ett dylikt ingripande
nu på en gång kan vara av omständigheterna tillräckligt motiverat. Försiktigast
lärer i varje fall vara att i denna fråga gå fram stegvis. I sådant hänseende
håller Riksdagen före, att man nu närmast bör begränsa sig till vidtagande
av verksamma åtgärder till befrämjande av utvecklingen av de slags
undervisningsanstalter, som redan nu åtnjuta statsunderstöd. Sedan sålunda
genom statens ökade understöd och kraftigare ingripande i övrigt den viktigaste
av de tre föreslagna skoltyperna —- handelsgymnasiet — fått sina utvecklingsmöjligheter
för framtiden tryggade, synes tidpunkten vara inne att
taga i förnyat övervägande, i vilken omfattning och på vad sätt staten bör
bereda jämväl de lägre handelsundervisningsanstalterna sitt stöd, och föreställer
sig Riksdagen, att därvid särskilt frågan om den lägre handelsundervisningens
lämpligaste anordning i organisatoriskt avseende kommer under ny omprövning.
Med avseende härå anser Riksdagen, att anslag för understöd åt sistnämnda
slag av undervisningsanstalter tillsvidare icke bör av Riksdagen bifallas».

Riksdagsdebatten präglades i båda kamrarna i regeln av stor välvilja
mot handelsundervisningens och från flera håll beklagades, att propositionen
icke lett till gynnsammare resultat,

Kommitté•
rade av
år 1913.

Riksdagen

1914.

Övriga myndigheter.

På grund av Riksdagens ovan anförda uttalande tillkallades den 29
augusti 1913 kommitterade, som fingo i uppdrag dels att verkställa utredning
om upprättande av nya handelsgymnasier, dels ock att biträda med utredningav
frågan om den lägre handelsundervisningens ordnande.

Med stöd av det förslag, som av kommitterade avgavs i deras ovan omförmälda
betänkande den 22 december 1913, framladesvid 1914 års andra Riksdag
kungl. proposition angående upprättande av nya handelsgymnasier. Riksdagen
beslöt i enlighet med denna, att ett nytt liandelsgymnasium skulle upprättas
i var och en av städerna Örebro och Norrköping, med ett årligt statsunderstöd
å 15,000 kronor åt vardera, samt att Hälsingborgs handelsgymnasium,
som under år 1914 åtnjutit ett statsunderstöd på extra stat å endast 3,000 kronor,
skulle för år 1915 få detta höjt till 10,000 kronor.

Frågan om den lägre handelsundervisningen hade kommitterade nödgats
uppskjuta i avvaktan på förslag av folkundervisningskommittén angående ny
undervisningsplan för folkskolorna, vilket förslag väntades bliva av grundläggande
betydelse för frågan om den lägre handelsundervisningens anknytning
till det allmänna undervisningsväsendet.

Såsom redan blivit antytt, hade 1908—1910 års kommitté inhämtat yttranden
i handelsundervisningsfrågan från åtskilliga handelskorporationer och andra
vederbörande, som voro i denna fråga intresserade. Till kommitterade har
därjämte remitterats riksförbundets av affärsanställda underdåniga framställning
angående beredande av statsanslag till den lägre handelsundervisningen.

Då dessa korporationer torde vara i besittning av en betydande sakkunskap,
särskilt när det gäller behovet av handelsundervisning, är det av
intresse att finna, att deras yttranden enstämmigt gå i den riktningen, att
staten anses böra verksamt ingripa för handelsundervisningens i vårt land ordnande
och höjande. Intresset för de lägre handelsundervisningsanstalterna
synes vara minst lika varmt som för de högre. Så t. ex. finner Gävle handelskammare
obestridligt, att den elementära underbyggnaden hos flera av dem,
som i vårt land utöva handelsyrket, är alldeles för bristfällig, för att ett sunt
näringsliv skall kunna utvecklas, och att denna brist svårligen kan avhjälpas,
förrän lägre handelsskolor eller handelskurser under sakkunnig ledning och
med fasta former organiseras.

I tillstyrkande riktning gå ock, vad behovet av en ordnad handelsundervisning
beträffar, i regeln de utlåtanden, som över 1910 års kommittéförslag
avgåvos av en stor mängd myndigheter, köpmannakorporationer, föreningar
och styrelser för handelsundervisningsanstalter m. fl. Så uttalar sig t. ex.
Stockholms handelskammare på följande sätt i frågan: »Vad som synes handelskammaren
mest av behovet påkallat, är, att en reglering av den lägre handelsundervisningen
med det snaraste företages, ty med tanke på de otillfreds -

ställande kunskaper i bokföring och i handelns grunder, som våra småhandlare
i allmänhet besitta, måste man anse en reform i detta avseende synnerligen
önskvärd. Både med hänsyn till de enskilda affärernas skötsel och hela
nationens ekonomi är det av betydelse, att åtgärder vidtagas för ett höjande
av det allmänna kunskapsmåttet inom handelns område. Av den av kommittén
förebragta utredningen framgår, att förekomsten av lägre handelsskolor i vårt
land är synnerligen ojämn och långt ifrån tillfyllestgörande. Det är den bristen,
som enligt handelskammarens uppfattning i första rummet bör fyllas. — Handelskammaren
håller också före, att här föreligger ett allmänt samhällsintresse,
och att det är statens och kommunens sak att understödjande ingripa».

Slutligen uttalar riksförbundet av affärsanställda i ovannämnda skrivelse
sitt beklagande av den utgång, frågan om anslag till handelsundervisningen,
särskilt den lägre, erhöll vid 1913 års Riksdag samt ger uttryck åt den förhoppningen,
att förnyad proposition i frågan måtte framläggas redan vid påföljande
Riksdag.

Av ovanstående redogörelse framgår, att behovet jämväl av lägre statsunderstödda
handelsundervisningsanstalter gjort sig gällande i kulturländerna
i allmänhet och blivit tillgodosett genom upprättande av sådana skolor i större
eller mindre utsträckning, att denna rörelse sent omsider sträckt sig även till
vårt land, samt att intresset för saken på senare åren givit sig otvetydiga uttryck
hos oss och lett därhän, att förslag i frågan blivit av Kung! Maj:t framlagt
för Riksdagen, som icke avvisat utan endast uppskjutit ordnandet av
denna angelägenhet.

Dessa omständigheter skulle måhända kunna anses utgöra tillräckligt
talande skäl för behovet även hos oss av den lägre handelsundervisningens
ordnande genom statens försorg. Men då, såsom redan framhållits, frågan
härom är jämförelsevis ny och ytterligare uppskov med densamma enligt kommitterades
mening skulle vara för vårt näringsliv menligt, hålla kommitterade
före, att intet bör underlåtas, som kan befrämja frågans lösning, och få
därför särskilt framhålla följande synpunkter, som bland annat äro avsedda
att klargöra anledningarna till den sena utvecklingen inom denna undervisningsgren.

Erfarenheten från de flesta länder lär, att yrkes- och specialskolor jämförelsevis
sent blivit föremål för statsmakternas omsorg. Detta torde närmast
bero på angelägenheten av att först ordna den allmänbildande undervisning,
på vilken varje specialutbildning måste grundas. Så småningom, allteftersom
näringslivets Olika grenar utvecklas, uppstår emellertid behov av
speciellare undervisning, och i flera fall, särskilt i fråga om handelsundervisning,
bär det visat sig, att det är yrkesmännen själva, som få taga initiativet
härutinnan. Sistnämnda omständighet sammanhänger utan tvivel därmed, att

Kommittén
rades ståndpunkt.

handelsundervisning i mindre grad an annan yrkesundervisning lett till anställning
i statens eller kommunens tjänst. Först på senare tid har hos oss en
viss officiel! kompetens medgivits lärjungar från handelsgymnasierna, t. ex.
för anställning vid statens järnvägar och vid tullverket samt såsom reservofficersvolontärer
(se handelsundervisningskommitténs av år 1910 betänkande, sid.
159-163).

Att yrkesskolorna — med vissa undantag, t. ex. på det tekniska området,

— käft en särskilt sen utveckling i vårt land, torde bland annat bero på den
omständigheten, att landet är jämförelsevis vidsträckt och i det hela sett glest
befolkat. Den, som från barna- eller ynglingaåren inriktar sina studier på ett
speciellt område och icke bor i en folkrik trakt, råkar nämligen lätt ut för
vådan att icke få tillräckligt fält för sin verksamhet. Under sådana omständigheter
ligger det för ungdomen nära till hands att i stället ägna sig åt allmänbildande
studier, som i varje fall lämna flera vägar till utkomst öppna. Av
denna och andra anledningar har saknaden av personer med speciell utbildning
länge varit hos oss kännbar, men i brist på bättre har man tagit sin tillflykt
till den utvägen att även för inträde i de olika yrkena fordra kunskaper, som
inhämtas i de högre allmänbildande läroanstalterna.

På grund av dessa omständigheter i förening med en djupt rotad överskattning
av all s. k. lärdom ha vi till den grad så att säga förälskat oss i
allmänbildningen, att föga intresse blivit över för undervisning av annan art,
i all synnerhet av lägre typ, och att specialskolorna haft svårt att kämpa sig
fram till samma anseende som de allmänna skolorna.

Vad särskilt den lägre handelsundervisningen beträffar, torde anledningarna
till den sena utvecklingen vara mångahanda. De sammanhänga ursprungligen
med den jämförelsevis ringa håg och fallenhet för handel, som man

— frånsett en del mycket anmärkningsvärda undantag såväl i fråga om vissa
trakters befolkning som ock i fråga om enskilda personer — tror sig hava
iakttagit hos vårt folks bredare lager, och därav följande ringa intresse för
handelsundervisning.

Frågans sena upptagande till behandling torde jämväl och i icke ringa
mån bero på den omständigheten, att den enskilda företagsamheten i ganska
stor utsträckning ägnat sig åt ifrågavarande art av undervisning. Såsom framgår
av bil. A, finnas nämligen för närvarande i vårt land icke mindre än 28
ganska omfattande rent privata läroanstalter av lägre typ.

Slutligen är att märka, att det inom undervisningsväsendet icke är något
ovanligt förhållande, att en högre art av undervisning blir föremål för statsmakternas
omsorg tidigare än en lägre. Så t, ex. ha vi ägt allmänna läroverk
ett par århundraden, innan vi fingo ordnade folkskolor. Dylika företeelser bero
bland annat därpå, att den ursprungliga orsaken till statens omtanke om under -

visningsväsendet varit dess eget behov av ledande personer inom olika verksamhetsområden.

Det är emellertid uppenbart, att ovannämnda, för yrkesundervisningen
i allmänhet ogynnsamma förhållanden även utgjort en olägenhet för näringarnas
utveckling i vårt land. Kominitterade vilja visserligen icke göra gällande,
att tillvaron av väl ordnade yrkesskolor skulle allena varit tillräcklig för näringslivets
höjande i önskvärd grad, men tro sig åtminstone befogade att anse, att
frånvaron därav i mycket avsevärd mån har bidragit till att hålla dess utveckling
tillbaka,'' och att den uppblomstring, som tack vare de senare årens ansträngningar
uppnåtts, kommer att äventyras, om den icke i tid stödes av behövliga
läroanstalter.

Härtill kommer, att, enligt kommitterades mening, ingen verksamhet kan
förvärva tillräckligt anseende, om den icke befinnes värd att bliva föremål för
ordentlig undervisning. Och en omständighet, som knappast kan överskattas,
är, att genom undervisningen grundlägges det intresse, som blir det bärande
momentet i lärjungens framtida utveckling. Så t. ex. ägnar sig en duktig
lärjunge från en handelsundervisningsanstalt med lättförklarlig iver åt den
praktiska tillämpningen av vad han fått lära av och om köpmannens verksamhet,
under det att en direkt från de allmänbildande läroanstalterna avgången
lärjunge, som inträder på samma bana, känner en lika lättförklarlig tvekan
inför de praktiska uppgifterna inom affärsvärlden.

Det är med andra ord kommitterades övertygelse, att en utvidgad och
förbättrad handelsundervisning skulle bidraga till att höja såväl handelskårens
vederhäftighet som dess sociala anseende.

Att emellertid frågan om det kommersiella liksom även om det tekniska
undervisningsväsendets förbättring och utvidgning i våra dagar blivit så aktuell,
beror utan tvivel ytterst på den kända omständigheten, att handel och
industri under de senaste decennierna fått eu helt annan och större betydelse
för vårt ekonomiska liv, än förut varit fallet. Sistnämnda förhållande har
senast blivit på ett övertygande sätt belyst i G. Sundbärgs Betänkande i utvandringsfrågan,
till vilket kommitterade i detta avseende få hänvisa.

Till sist få kommitterade fästa uppmärksamheten på en omständighet,
som, på samma gång den berör frågan om den lägre handelsundervisningen,
är av största samhälleliga betydelse.

Det intresse för lägre yrkesundervisning, som på sista tiden uppstått i värt
land, grundar sig icke allena på nyssnämnda förhållanden och de därmed i
samband stående strävandena för yrkesduglighetens höjande utan har jämväl
sitt ursprung i insikten därom, att åtgärder böra från det allmännas sida vidtagas
för att ungdomen, efter slutad skolgång i folkskolan, icke måtte under
de i moraliskt avseende vanskliga övergångsåren lämnas vind för våg utan,

De privata
handelsskolorna.

såvitt möjligt, fortfarande uppfostras och övervakas i fråga om sin vandel, tills
vederbörlig stadga härutinnan blivit uppnådd.

Denna i vår tid mycket starkt framträdande rörelse har i väsentlig män
påverkat de förslag angående inrättande av praktiska fortsättningsskolor till
folkskolan, som den 1 augusti 1914 avgivits av folkundervisningskommittén,
(jämför här nedan sid 16 o. följ.), och synpunkter, som gå i samma riktning, ha
med styrka framhållits av den kommitté, som den 11 juni 1912 avgav förslagtill
den lägre tekniska undervisningens ordnande.

Sistnämnda kommitté gör till och med (sid. 104 av betänkandet, I) i fråga
om de av densamma föreslagna s. k. lärling sskolorna det uttalandet, att »den
synpunkt, som i främsta rummet bör vara bestämmande vid skolornas organisation,
bör vara den, att samhället vinner ett medel att leda och övervaka
ungdomens uppfostran till dugande samhällsmedlemmar under de för dess utveckling
så betydelsefulla åren närmast efter folkskolekursens avslutning».

Ehuruväl formerna för den lägre kommersiella undervisningen icke kunna
bli fullt jämförliga med de för den lägre tekniska undervisningen föreslagna,
finnes givetvis ingen anledning att anse de blivande handelsidkarna vara i mindre
grad i behov av sådant övervakande, vadan även denna omständighet talar för
det snara upprättandet av lägre handelsundervisningsanstalter, såväl i form
av dagskolor som handelskurser.

Kommitterade övergå därefter till frågan om de privata handelsskolorna.

Kommitterade anse sig — i likhet med 1908—1910 års kommitté — böra
framhålla, att dessa skolor äro av mycket olika beskaffenhet och av mycket
olika värde. I allmänhet torde väl kunna sägas, att flertalet av dem, som
understödjas av kommuner, lämna en så god och tidsenlig undervisning, som
det varit möjligt att med det lägre handelsundervisningsväsendets hittillsvarande
utveckling i vårt land kunna åstadkomma. Detsamma synes, åtminstone
delvis, gälla om vissa andra större och äldre handelsundervisningsanstalter
i våra större städer och på en eller annan ort i övrigt. Att närmare angiva,
vilka dessa läroanstalter äro, låter sig emellertid så mycket mindre göra,
som deras beskaffenhet ibland beror på tillfälliga omständigheter, särskilt, synes
det, på det förhållandet, åt vem föreståndarskapet är anförtrott.

Beträffande återigen återstoden av de rent privata anstalterna kunna
kommitterade icke annat än finna, att 1908-1910 års kommitté på ett övertygande
sätt visat, att den lägre handelsundervisningen på grund av de svagheter
i fråga om organisation och lärarpersonalens kompetens m. m., som i
högre eller lägre grad vidlåda dem, icke längre kan vara betjänt med dessa
läroanstalter i deras nuvarande form.

Nämnda svagheter anse sig kommitterade böra något närmare framhålla,
eftersom desamma utgöra en grundläggande skillnad hos nämnda sko -

lor i jämförelse med de tilltänkta statsunderstödda läroanstalterna för den lägre
handelsundervisningen.

Skillnaden består dels däruti, att sagda enskilda handelsskolor ofta mottaga
lärjungar utan fordran på förkunskaper, dels däri, att de i allmänhet icke
behålla lärjungarna under tillräckligt lång tid. Så äro termins- och månadskurser
mycket vanliga, varjämte kurser av obestämd längd och med obestämd
tid för inträde och avslutning även förekomma. Såsom motsats härtill kan
framhållas, att vissa av de skolor, som ovan betecknats såsom intagande en
undantagsställning, även ha ettåriga kurser eller därutöver, t. ex. Stockholms
borgarskola, som sedan länge anordnat kurser å 1 Va till 2 år, och Bröderna
Påhlmans handelsinstitut i Stockholm, som nyligen, vid sidan av sin övriga
verksamhet, upprättat en tvåårig kurs, jämförlig med de statsunderstödda
handelsgymnasiernas.

Genom saknaden av inträdes fordringar får undervisningen flerstädes en
mycket svag och — vad som är nästan ännu värre — ytterst ojämn grund att
bygga på, och genom den ofta alltför korta lärotiden måste resultatet av utbildningen
också bli mycket svagt.

Härtill kommer det kända förhållandet, att åtskilliga av lärarna vid de
privata skolorna icke kunna sägas inneha den för befattningen erforderliga
kompetensen.

Nämnda svagheter, som strida mot de enklaste pedagogiska grunder,
äro av så betänklig art, att kommitterade icke anse ytterligare bevis för privatskolornas
otillräcklighet vara av behovet påkallade utan inskränka sig till
att i övrigt hänvisa till föregående kommittés utförliga utredningar i detta avseende.
Organisationen i dess helhet har hittills haft karaktären av ett nödfallssystem
med alla dithörande brister och — det må villigt medges — med
de ursäktande omständigheter, som för ett sådant system alltid kunna åberopas.

Kommitterade lämna emellertid för närvarande denna angelägenhet för att
i sitt tredje betänkande undersöka den frågan, huruvida icke möjligen de bättre
av de kommunala eller rent privata läroanstalter, som icke ombildas till handelsskolor
av den nedan föreslagna normaltypen, böra komma i åtnjutande av
statsunderstöd till mera begränsat belopp.

Frågan om upprättande av s. k. handelsskolor.

Olika slag De skolor, som hos oss höra upprättas för den lägre handelsundervis handelsun-

ningens tillgodoseende, fördela sig med hänsyn till den tid, lärjungarna kunna
dervisnings- anslå åt sin utbildning, i ovannämnda två huvudgrupper: handelsskolor
anstalter. ^(jagS]i0i0r^ för (je lärjungar, som helt kunna ägna sig åt skolarbetet, och handelslmrser
(företrädesvis i form af endags-, tvådags- och aftonkurser) för dem,
som redan äro anställda i praktisk verksamhet.

Erfarenheten från andra länder visar, att detta system i huvudsak tilllämpats
nästan överallt, där en ordnad lägre handelsundervisning förefinnes,
och detsamma har ock, utan nämnvärd gensägelse i princip, blivit föreslaget
hos oss av 1908-—1910 års handelsundervisningskommitté.

Kommitterade finna därför obehövligt att inlåta sig på någon ytterligare
motivering av nämnda system utan övergå till behandling av frågan om den
förra typens organisation och därmed i samband stående, ganska svårlösta
spörsmål, medan däremot, såsom redan blivit framhållet, frågan om handelskurserna
— lägre som högre — kommer att i ett sammanhang behandlas i ett
tredje betänkande.

Principiella Då Riksdagen i sin skrivelse år 1913 framhållit, att särskilt frågan om

förande don lägre handelsundervisningens lämpligaste anordning i organisatoriskt avhandelssko-
seende borde komma under ny omprövning, torde härmed ha avsetts den all—
loma. manna organisationen, d. v. s. skolornas inordnande i.det övriga undervisningssystemet
eller, närmare uttryckt, formen för deras anknytning till folkskolan.
Också är det hithörande spörsmål, som bilda frågans kärnpunkt, under det att
frågan om den pedagogisk-tekniska organisationen — undervisningsplanens
anordning m. m. —, liksom förhållandet är vid skolfrågors behandling i allmänhet,
i mångt och mycket måste bli en senare omsorg och lämpligast löses
efter någon tids erfarenhet af de nya skolorna.

Redan i de yttranden av köpmannakorporationer, som 1908—1910 års
kommitté inhämtat, innan den utarbetade sitt betänkande, framskymtar nämnda
principfråga mycket tydligt. Så påpekar Gävle handelskammare (se 1910 års
betänkande, sid. 256—257), hurusom en strävan gör sig gällande att genom
omedelbara överbyggnader på folkskolan komplettera dess arbete såväl i rent
uppfostrande som i undervisande riktning, varigenom de farliga s. k. övergångsåren
kunna tillgodogöras på ett för hela nationen välsignelsebringande
sätt. I sådant syfte hava på några orter 1 eller 2 ännu icke obligatoriska fortsättningsklasser
inrättats, inom vilka man jämväl sökt giva undervisningen en
i någon mån facklig karaktär. Ingenting synes då handelskammaren natur -

ligare än att inrikta en sådan fortsättningsklass på det viktiga merkantila
facket. En 2-årig kurs synes då önskvärd, det lista årets undervisning af
mera allmänt förberedande art, det 2:dra årets strängt facklig. Då dessa klasser
omedelbart ansluta sig till de breda lagrens fast organiserade bottenskolor,
och då deras organisation just därför jämförelsevis lätt kan genomföras med
relativt ringa kostnader, då de vidare såsom en naturlig länk skulle komplettera
ett storartat nationellt undervisningssystem, synas de handelskammaren
värda allt beaktande. Men handelns målsmän böra tillförsäkras någon kontroll
och inflytande på ledning och undervisning inom desamma. Skulle däremot
fristående skolor inrättas, bör det dock enligt handelskammarens åsikt anses
nödvändigt, att den rent fackliga kursen göres minst 1-årig och att den med
avseende på inträdesfordringar direkt anknyter sig till de nu befintliga skoltyperna,
både folkskolan och någon viss klass vid allmänt läroverk.

Kommittén av år 1908—1910 har i kapitlet om sina grundprinciper behandlat
frågan om handelsundervisningsanstalternas förhållande till de allmänna
skolorna och yttrar därvid (sid. 139—140 av betänkandet) följande, vars
senare del synes kunna uppfattas som ett direkt svar på nämnda handelskammares
uttalanden: »En annan utgångspunkt vid de olika förslagens utarbetande
har kommittén haft i den bestämda övertygelsen, att handelsundervisning bör,
såvitt möjligt, meddelas i uteslutande för sådant ändamål inrättade läroanstalter
eller lärokurser, samt att undervisningen därstädes skall, åtminstone i regel,
vara rent facklig. All erfarenhet talar härför. I Tyskland till exempel, där
handelsläroverken av förhållanden, varöver de ej äga makt, tvingas att å sina
timplaner i ganska stor utsträckning upptaga så kallade allmänbildande ämnen,
beklagar man på flera håll denna hopkoppling av olika ämnesgrupper. I Norge
(se sid. 260) ävensom i vissa tyska stater, bland annat särskilt Bayern (se sid.
283), har man i de allmänna läroverken till vissa klasser fogat parallellklasser,
där undervisning i handelsämnen meddelas. Men också om lämpligheten av
denna anordning äro meningarna delade. Även i vårt land saknas ej röster,
som höjas för en hopkoppling av handelsundervisningen och den allmänna undervisningen.
Så har föreslagits, att åt undervisningen i de två fortsättningsklasser,
som å vissa orter hava tillagts ovanpå den egentliga folkskolan, giva
en viss facklig karaktär och att särskilt inrikta en dylik fortsättningskurs, förslagsvis
2-årig, på merkantil utbildning. Den lista årskursens undervisning
skulle vara af mera allmänt förberedande art, den 2:dra årskursens strängt
facklig. Kommittén kan ej biträda detta förslag. Genom den föreslagna anordningen
skulle naturligen undervisningen i dessa kurser komma att handhavas
av folkskolelärare, vilkas nuvarande utbildning emellertid ej kan anses
medföra kompetens att meddela undervisning i handelsämnen. Vidare skulle
ifrågavarande kurser komma att underordnas de vanliga folkskolemyndighe -

terna, vilka ej besitta tillräcklig sakkunskap för att kunna på ett tillfredsställande
sätt tillgodose handelsundervisningens krav. Detta senare missförhållande
synes man även hava insett, och har det därför framhållits, att handelns
målsmän höra tillförsäkras någon kontroll och inflytande på ledningen och
undervisningen inom dessa kurser. En dylik åtgärd är, enligt kommitténs
åsikt, dock ej tillräcklig. Endast under förutsättning att speciellt utbildade
facklärare anställas vid dessa kurser samt att desamma helt skiljas från den
övriga folkskolan och ställas under verklig sakkunnig överledning, kan kommittén
tillråda ett förverkligande av ifrågavarande förslag. Men i och med att
så sker, äro dessa fortsättningsklasser i själva verket ej annat än självständiga
handelsundervisningsanstalter och kunna ej genomföras med de ringa kostnader,
som framhållas såsom en av de förnämsta fördelarna med förslaget. Från
annat håll har, visserligen endast såsom en provisorisk åtgärd, ifrågasatts en
ännu intimare hopkoppling av handelsundervisning och allmänutbildning genom
att den erforderliga handelsundervisningen skulle förläggas till realskolan.
Även detta projekt anser kommittén ej vara lyckligt.»

I de över kommitténs betänkande avgivna yttranden har emellertid förevarande
fråga icke spelat någon framträdande roll, och kommerskollegium, som
avgivit sitt utlåtande på grundval av dessa, inskränker sig till följande uttalande:
»Likaledes instämmer kollegium med kommittén därutinnan, att omsorgen
om den lägre handelsundervisningen icke bör överlämnas åt folkskolans
fortsättningskurser, vilkas förutsättningar i fråga om lärarpersonalens utbildning
m. in. säkerligen icke lämpa sig för denna uppgift.»

Under debatten i handelsundervisningsfrågan vid 1913 års Riksdag framhölls
däremot med skärpa nödvändigheten av förnyad omprövning angående
hithörande frågor.

Slutligen har i protokoll av den 14 januari 1914, upptaget i Bilaga till
1914 års statsverksproposition, åttonde huvudtiteln, punkt 186, dåvarande chefen
för ecklesiastikdepartementet anfört, att man enligt hans mening för den
lägre handelsundervisningen skulle kunna betjäna sig av den skolform, som
kallas högre folkskola. Nämnde departementschef delar visserligen, framför
allt med hänsyn till frågan om lärarnas utbildning, kommitténs uppfattning,
att folkskolans högre avdelning icke är en för ändamålet lämplig skolform,
men framhåller bland annat, att i den högre folkskolans art och syfte ingår,
att den skulle kunna anpassa sig efter olika praktiska behov, vadan densamma
av alla hittills hos oss bestående skolformer bereder de bästa möjligheterna
för den lägre ekonomiundervisningens ordnande. På grund härav
föreslås vissa åtgärder, vilka emellertid tills vidare måst uppskjutas i avvaktan
på avgivandet av folkundervisningskommitténs betänkande och handelsunder -

visningskommitterades här nedan framställda, på nämnda betänkande delvis
baserade förslag.

Sistnämnda ståndpunkt både redan förut utförligt utvecklats i en till kommitterade
av dåvarande chefen för finansdepartementet överlämnad promemoria.

Av principiell betydelse för bedömande av frågan om handelsskolors Dishussioupprättande
torde även följande uttalanden få anses vara. nen i övrigt.

I den diskussion, som offentligt eller enskilt förts beträffande de tilltänkta
handelsskolorna i övrigt, bar från vissa båll gjorts gällande, att dessa
skolor borde inskränkas till ett fåtal, dels på den grund att alltför riklig tillgång
till ifrågavarande undervisning kunde leda till framkallande av ett handelsskolebildat
proletariat, dels därför att upprättande av statsunderstödda handelskurser
eller s. k. handelsaftonskolor, vilken skolform syntes vara omfattad
med allmän sympati, skulle tillgodose det närmaste behovet av lägre handelsundervisning.
Från annat håll bar däremot framhållits, att de vid 1913 års
Riksdag ifrågasatta skolornas antal — fyra stycken — syntes bliva alltför begränsat,
för att de skulle få avsevärd betydelse för någon större del av landets
befolkning.

Den förra av dessa anmärkningar synes vara riktad mot 1910 års kommittéförslag,
den senare mot 1913 års proposition i handelsundervisningsfrågan.

Vid granskning av de uttalanden, som förekommit beträffande sättet Kommittéför
ifrågavarande undervisnings ordnande, ha kommitterade funnit desamma a

präglade av ganska stridiga och ibland rakt motsatta åsikter. Detta förhål- ståndpunkt.
lande anse kommitterade kunna förklaras dels därmed, att handelsskolorna, såsom
redan framhållits, äro en för vårt land alldeles ny skoltyp, dels därmed,
att den grund, på vilken de skola byggas, folkskolan, varit föremål för ett omläggningsarbete,
vars resultat först helt nyligen blivit känt, nämligen i och
genom folkundervisningskommitténs den 1 augusti 1914 avgivna betänkande.

Vad vi behöva är enligt kommitterades mening ett system, som med
nödig varsamhet och mera försöksvis bygger på det bestående såväl i fråga
om allmänbildande som yrkesbildande undervisning och göres tillräckligt smidigt
för att kunna lämpa sig efter olika orters behov och förutsättningar. Om
därvid en ur andra synpunkter önskvärd enhetlighet får i någon mån uppoffras,
så torde detta så att säga ligga i sakens natur, d. v. s. utgöra en naturlig
följd av de olika förutsättningar, ur vilka handelsskolorna i vårt land
växa fram.

På nämnda sätt ha inom andra undervisningsområden numera statsunderstödda
läroanstalter så småningom uppstått och ernått en betydande utveckling.
Anledning till att avvika från detta förfaringssätt i fråga om handelsskolorna
och i stället uppdraga konturerna till en ny, fullt enhetlig typ av

Tvååriga

handelssko lor.

Ettåriga

handelssko lor.

läroanstalter anse kommitterade för närvarande icke föreligga. Men väl kan
det tänkas, att erfarenheterna av de blivande försöksskolorna gå i så bestämd
riktning, att en närmare reglering av deras verksamhet sedermera kan befinnas
ändamålsenlig och önskvärd.

Den typ, som av handelsundervisningskommittén av år 1908—1910 föreslogs,
d. v. s. en tvåårig handelsskola, byggd på genomgången folkskola, anse
kommitterade vara eu bland dem, som, efter vissa modifikationer, böra försökas.
Denna typ eller en snarliknande förekommer nämligen så pass talrikt
i andra länder med mera utvecklat handelsundervisningsväsen, t. ex. i Finland,
Österrike, Frankrike och Schweiz, att dess ändamålsenlighet kan anses bekräftad,
och även hos oss finnes, såsom framgår av sid. 18, en stark ansats till
eu sådan skolform vid en av våra kommunala handelsskolor, Stockholms
borgarskolas handelslinje. Kommitterade skola bär nedan (sid. 31—35) närmare
utveckla sin åsikt om hithörande skolors organisation in. m.

Därjämte vilja emellertid kommitterade föreslå en typ, som likaledes grundas
på genomgången (sexårig) folkskola men förutsätter ett par års anställning
därefter i praktisk verksamhet jämte samtidig skolgång i folkskolans blivande
fortsättningskurser och avslutas med en samlad ettårig kurs i handelsskola.

De grunder, kommitterade ha att åberopa för sistnämnda förslag, äro
följande.

I fråga om all yrkesundervisning, handelsundervisningen icke undantagen,
är det en allmänt erkänd sanning, att den teoretiska utbildningen vinner
i värde, om den kan bygga på förut inhämtad praktisk erfarenhet hos lärjungarna.
Så fordras även hos oss föregående praktisk verksamhet eller anses
åtminstone utgöra en merit vid inträde i åtskilliga yrkesskolor, t. ex. skogsskolor
och tekniska skolor. Om donna princip ännu icke gjort sig gällande
inom handelsundervisningen, så beror det utan tvivel därpå, att nämnda undervisning
hittills haft att kämpa med eu del olägenheter, som ställt sig hindrande
i vägen. Bland dessa må nämnas dels vanskligheten för dem, som äro
anställda i praktiken, att avbryta sin verksamhet, dels svårigheten att bygga
på skolkunskaper, som redan hunnit glömmas. Att icke desto mindre en sådan
utbildningsgång, såsom här nedan kommer att visas, redan av sig själv börjat
arbeta sig fram inom vår lägre handelsundervisning, visar bättre än allt annat
dess ändamålsenlighet.

I varje fall anse kommitterade, att förutsättningarna för ett försök med
en dylik skolform numera ökats, nämligen genom den anordning av blivande
praktiska fortsättningsskolor, som föreslagits av folkundervisningskommittén.
Enligt detta förslag skulle vid våra folkskolor för lärjungar, som avslutat
sin folkskolekurs, anordnas olika slag av fortsättningsskolor, däribland även
handelsfortsättningsskolor. omfattande jämväl en del ekonomiska ämnen, näm -

ligen bokföring, handelsräkning, varukännedom, välskrivning och korta meddelanden
ur handelns geografi och historia (se bil. J). Undervisningen skulle
i städerna fortgå företrädesvis i form av endags- eller tvådagskurser med en
sammanlagd tid av minst 360 timmar, fördelade på två (eller tre) år, och deltagandet
däri skulle vara obligatoriskt.

Kommitterade föreställa sig, att lärjungar, som samtidigt med anställning
i praktisk verksamhet, helst i handel eller industri, begagnat sig av undervisningen
i handelsfortsättningsskola — vilken kommitterade betrakta som
en avsevärd inledning till egentliga handelsstudier — skulle vara särdeles
lämpade för att övergå till den mera koncentrerat fackmässiga undervisningen
i en handelsskola. Kursen i denna skoltyp anse kommitterade böra bliva ettårig,
bland annat av den anledning, att det icke torde kunna begäras, ^itt
ifrågavarande lärjungar skola offra längre tid åt den samlade teoretiska delen
av sin utbildning. Kommitterade tro, att dessa lärjungar på grund av sina
större praktiska förutsättningar och med den större målmedvetenhet och det
starkare intresse, varmed sådana personer i allmänhet bedriva sina studier,
skola kunna bibringas en utbildning, som i det hela sett icke blir nämnvärt
underlägsen deras, vilka direkt från folkskolan övergå till och genomgå en
tvåårig handelsskola. Sistnämnda fördelar hos lärjungarna vid de ettåriga
skolorna äro i själva verket så betydande, att tillkomsten av den föreslagna
folkskolans fortsättningsskola i jämförelse därmed spelar eu mera underordnad
roll.

Måhända kan framdeles, sedan den lägre handelsundervisningen vunnit
starkare fotfäste i vårt land, en förlängning av kursen vid nämnda handelsskolor
från ettårig till tvåårig befinnas önskvärd och genomföras, men för närvarande
torde den föreslagna tiden utgöra vad som i detta avseende är tillrådligt.

För införande av ifrågavarande skolform tala emellertid även andra skäl,
till vilka kommitterade nu övergå.

Handelsundervisningskommittém av år 1908 — 1910 har i sitt betänkande
(sid. 165—166) framhållit, att erfarenheten visat, att barn i 12- ä 13-årsåldern,
oavsett kunskaperna, i regeln ej besitta tillräcklig mognad för fackstudier. På
grund av denna sin ståndpunkt föreslog kommittén, att lärjungarna skulle vid
inträdet i handelsskolan befinna sig i åldern 13 ä 14 år.

Det är emellertid; påtagligt, att en ännu högre ålder vid inträdet innebär
ett företräde, och enligt kommitterades förslag skulle den vid de ettåriga
handelsskolorna uppgå till 14 å 15 år och, såsom av bil. B framgår, antagligen
i genomsnitt stiga avsevärt högre.

En viktig synpunkt är också den, att lärjungar, som äga någon erfarenhet
av praktisk handelsverksamhet, bättre äro i stånd att bedöma, huruvida
detta yrke lämpar sig för dem såsom lifsuppgift.

Granskar man därefter de faktiska förhållandena vid nn befintliga handelsskolor
i vårt land för att såvitt möjligt söka utröna de större eller mindre
utsikterna till de olika ifrågasatta skoltypernas framgång, så blir resultatet
ganska tillfredsställande. Kommitterade ha i detta syfte från ett antal kommunala
eller privata handelsundervisningsanstalter infordrat uppgifter, som sammanförts
i bil. B1 och B3. Av dessa bilagor framgår, att de folkskoleelever,
som övergå till handelsskolor, fördela sig på två huvudgrupper. Den ena
gruppen går direkt över till handelskolorna, medan den andra efter en tids anställning
i praktisk verksamhet söker sig över till nämnda läroanstalter.

Den förra gruppen är, såsom var att vänta, den talrikare, men även den
andra har en mycket avsevärd omfattning. Så uppgick under vårterminen 1914
vid 12 skolor sammanlagda antalet av dem, som kommit direkt från folkskolan,
till 363, under det att antalet lärjungar, som förut varit anställda i praktisk
verksamhet 2 år eller därutöver, belöpte sig till 189 och deras antal, som 1 år
eller därutöver varit i sådan verksamhet, uppgick till 270. Av förstnämnda
363 voro något mer än två tredjedelar kvinnliga elever, och mer än en tredjedel
bestod av lärjungar vid Stockholms borgarskola. Av dem, som varit i
praktik 1 år eller därutöver, voro tre fjärdedelar manliga elever. Man skulle
av bilagorna, liksom ock av andra kända omständigheter, kunna draga den
slutsatsen, att den grupp, som går direkt från folkskolan, huvudsakligen
kommer att rekryteras från de större och största städerna, under det att den
andra gruppen till övervägande del kommer att bestå av lärjungar från olika
delar av landet.

Det synes kommitterade mest välbetänkt att taga vara på den utveckling,
som sålunda uppstått af sig själv, och detta torde lämpligen böra ske genom
att med nödiga statsmedel gynna och stärka båda de riktningar, som utvecklingen
tagit.

Visserligen ligger den ovan berörda invändningen nära till hands, att
det kan bliva svårt att i större utsträckning förmå personer, som redan äro
anställda i praktisk verksamhet, att underkasta sig ett helt års skolkurs.
Nämnda olägenhet uppväges dock i viss mån av den större lätthet att erhålla
plats, på vilken sådana lärjungar i allmänhet kunna räkna. Och i varje fall
äro de fördelar i övrigt, som af ett sådant system kunna förväntas, så behjärtansvärda,
att svårigheterna icke få avskräcka från försöks anställande.
Säkert är, att man alltid har att räkna med en mindre elitgrupp av personer,
som sporras till den erforderliga uppoffringen av tid och penningar genom utsikten
att förbättra sina levnadsvillkor, och de ovan åberopade siffrorna synas
innebära full säkerhet för tillräcklig tillströmning av lärjungar till det begränsade
antal skolor av ifrågavarande art, som kommitterade här nedan föreslå.

Då det är kommitterades mening, att handelsskolor av det ena eller det Handelsandra
slaget höra upprättas mera försöksvis, följer härav, att kommitterade sl:olo™as
anse dessa skolor höra tillsvidare begränsas till ett mindre antal. Kommitterade
finna därför ock för närvarande obehövligt att till diskussion upptaga den frågan,
huruvida ett fullständigt ordnat handelsundervisningssystem bör upptaga ett
jämförelsevis stort eller litet antal handelsskolor, och vilja föreslå upprättande
till en början av exempelvis 8 skolor, därav 4 tvååriga, byggda direkt på den
sexåriga folkskolekursen, och 4 ettåriga, baserade på sexårig folkskola med
fortsättningskurs och två år därefter innehafd anställning i praktisk verksamhet.

Anledningen till att kommitterade anse sig kunna föreslå genomgången
sexårig folkskola såsom grund för samtliga handelsskolor är att söka i det,
förhållandet, att kurserna efter den omläggning, som föreslagits av folkundervisningskommittén,
synas kommitterade så avsevärt förbättrade och mera direkt
ledande till det med undervisningen avsedda målet, att en sjuårig underbyggnad
ej vidare kan sägas vara ovillkorligen av behovet påkallad.

Därtill kommer, att det synes ej fullt säkert, huruvida man efter genomförandet
av nämnda kommittés förslag har att räkna med sjuåriga folkskolor
ens i samma utsträckning som hittills.

Under sådana omständigheter och då det givetvis alltid är en fördel,
att alla handelsskolor kunna bygga på samma grund av allmänbildning, ha
kommitterade funnit sig böra förorda en sexårig folkskoleunderbyggnad.

Kommitterade komma ytterligare att behandla denna angelägenhet under
kapitlet om undervisningsplanen (sid. 31—32 och 37—38.)

Beträffande spörsmålet om ifrågavarande lägre handelsundervisnings till- i[ar,delsskogodoseende
genom någon form av de redan befintliga folkskolorna, kunna kom- loma och
mitterade icke underlåta att giva uttryck åt den uppfattningen, att motsatserna
i denna fråga blivit över hövan skärpta. Ty visserligen vilja kommitterade i loma.
princip hävda, att handelsskolorna böra vara speciella och fullt fackmässigt organiserade
läroanstalter samt tillhöra det övriga handelsundervisningsväsendet, men
kunna praktiskt taget icke se något avsevärdare hinder för att några av dem,
såsom från vissa håll föreslagits anordnas i form av högre folkskolor.

Att, såsom ifrågasatts, anförtro den undervisning, som är avsedd att
meddelas i handelsskolorna, helt och hållet åt de högre folkskolorna — d. v. s.
att alla handelsskolor skulle inrymmas i högre folkskolor — finna kommitterade
däremot varken nyttigt eller nödigt.

Det ligger nämligen i sakens natur, att en fackskoleorganisation måste,
därest den skall motsvara sitt ändamål, omgärdas med vissa garantier. Men det är
kommitterades tro, att om samtliga handelsskolor förlädes till högre folkskolor,
skulle de på grund av omständigheternas makt komma i sådant beroende av
folkundervisningens speciella synpunkter, att de svårligen kunde bli föremål

för det intresse och den omvårdnad, som varje särskild undervisningsgren och
i all synnerhet en nyskapad sådan kräver.

En annan omständighet att räkna med är följande. Endast få av de

nuvarande högre folkskolorna äro, såsom av bil. C framgår, förlagda till orter,

där något avsevärdare behov av handelsskolor kan tänkas göra sig gällande,

och bland dessa orter äro eller bliva några — Malmö, Norrköping, Gävle —

tillgodosedda med handelsgymnasier eller motsvarande läroanstalter. Skulle
man då tillmötesgå tanken att inrymma alla blivande handelsskolor i högre
folkskolor, bleve följden, att nya högre folkskolor måste för detta ändamål
upprättas på orter, som ägde bättre förutsättningar för anordnande av handelsundervisning,
och i och med detsamma ombildas till handelsskolor. Ett sådant
tillvägagångssätt i större skala kunna kommitterade emellertid icke tillstyrka,
detta så mycket mindre som statens utgifter, enligt vad här nedan visas (bil.
D), icke komma att bli mindre för den ena än den andra skolformen. Kommitterades
mening är, att ett visst antal, t. ex. 5, fristående handelsskolor
böra understödjas på de orter, som visa sig äga de största förutsättningarna
för anordnande av dylik undervisning. Genom dessa skolors upprättande skall
en norm vinnas för övriga jämförliga läroanstalter, som med eller utan statens
medverkan kunna komma att i landet inrättas.

Under förutsättning av nämnda anordning vilja kommitterade emellertid
icke ställa sig avvisande mot planen att organisera vissa högre folkskolor såsom
handelsskolor. Denna typ, som i det följande betecknas med namnet handelsfolkskolä1,
bör enligt kommitterades mening förekomma i de större eller största
städerna och till en början inskränkas till att omfatta exempelvis 3 skolor.

Givetvis kräver införandet av nämnda typ vid de högre folkskolorna
vissa särskilda åtgärder, förutan vilka anordningen i fråga icke skäligen kan
ifrågasättas. Dit hör i främsta rummet och som en oeftergivlig fordran uppställande
av det villkoret, att de lärare, som anställas för liandelsundervisningen,
skola uppfylla samma kompetensfordringar som lärarna vid de fristående
handelsskolorna och åtnjuta samma löneförmåner som dessa.

Svårare blir måhända att ordna förhållandet mellan de ifrågasatta skolorna
och de högre myndigheterna, nämligen för närvarande och tillsvidare
kommerskollegium eller den myndighet som kan komma att inrättas i dess
ställe, å ena sidan och folkskoleöverstyrelsen å den andra. Kommitterade hålla
dock före, att dessa svårigheter kunna lösas på ett tillfredsställande sätt, nämligen
genom samarbete mellan sagda myndigheter.

Så böra t. ex. framställningar till Kungl. Maj:t rörande statsunderstöd och
andra dithörande frågor behandlas av de båda myndigheterna samfällt. Nämnda

1 Namnet har valts såsom en i den följande framställningen ändamålsenlig beteckning, men
kommitterade lämna tillsvidare därhän, huruvida benämningen även bör bliva den officiella.

samarbete bör dessutom stärkas genom adjungerande av sakkunniga, som skola
ha att biträda myndigheterna, vare sig dessa skola besluta var och en för sig
eller gemensamt.

Kommitterade skola här nedan (sid. 40—42) avgiva närmare förslag i dessa
avseenden.

Med hänsyn till den större lättheten att vid högre folkskola anordna en
längre kurs och för att icke behöva underkasta dessa skolor alltför genomgripande
förändringar — genom att t. ex. vägra lärjungar direkt övergång från
folkskolan •—, finna kommitterade ändamålsenligast, att åtminstone de nu föreslagna
handelsskolor, som inrymmas i högre folkskolor, organiseras såsom tvååriga,
byggda direkt på folkskolan. Skulle emellertid kommitterades betänkligheter
i nyss nämnda avseende befinnas mindre grundade, anse kommitterade
intet hinder föreligga för att framdeles upprätta jämväl ettåriga handelsfolkskolor.

Enligt kommitterades mening skulle sålunda statsmedel tillsvidare utgå
för följande 8 handelsskolor:

1) 4 ettåriga fristående;

2) 1 tvåårig fristående;

3) 3 tvååriga vid högre folkskolor (handelsfolkskolor).

Liksom vid all handelsundervisning hittills i vårt land böra alla dessa
läroanstalter anordnas som samskolor för gossar och flickor.

Vad de föreslagna skolornas förläggning beträffar, äro kommitterade av
den åsikten, att densamma icke bör på förhand bestämmas, och hålla före, att
utvecklingen försiggår enklast och naturligast, om ett visst totalbelopp av
statsmedel för ändamålet anslås och vederbörande på olika orter ha att ansöka
om understöd från nämnda anslag hos Iiungl. Maj:t, som efter vederbörlig
granskning avgör, till vilka sökande understöden böra utgå. Härvid bör emellertid
särskilt den synpunkten tagas i betraktande, att ingen ort, utom de allra
största städerna, bör erhålla handelsskola, om handelsgymnasium förut där
åtnjuter understöd. Att på förhand utse förläggningsorterna är däremot förenat
med icke ringa svårigheter, när det gäller en alldeles ny skoltyp, och
detta tillvägagångssätt ger, enligt vad erfarenheten visat, lätt anledning till
en täflan mellan olika orter, vilken icke kan kallas alldeles sund.

Det bör enligt kommitterades mening stå fritt för såväl enskilda som
kommuner att söka och erhålla statsunderstöd från nämnda anslag. Härigenom
vinnes den fördelen, bland andra, att även nu befintliga enskilda handelsskolor^
som organiseras i överensstämmelse med någon av de förslagna normaltyperna
och i övrigt gjort sig därav förtjänta, kunna bliva delaktiga av understödet.

Handelsskolornas
förläggning.

Ingen fristående skola bör emellertid understödjas, som icke någon tid
varit i full verksamhet och vars beskaffenhet blivit av vederbörande myndigheter
noga undersökt. Däremot torde praktiska svårigheter möta för samma
princips tillämpande på de högre folkskolorna, och böra dessa därför kunna
erhålla statsunderstöd såsom handelsskolor i och med detsamma de blivit till
sådana skolor ombildade.

Grunder Angående principerna för åtnjutande av statsunderstöd finna kommitte understöd

ra(^e skal att i fråga om de av kommitterade sålunda föreslagna fri De

fri- stående handelsskolorna frångå de grunder, som av 1913 års Riksdag fastStadelsskoan~stäUdes
för handelsgymnasierna och som i huvudsak innebära, att ett visst
loma. maximibelopp stadgas för statsbidraget, vars storlek i övrigt med hänsyn
tagen till olika omständigheter noga lämpas efter varje skolas verkliga behov,
• samt att kommunen eller enskilda åläggas vissa förpliktelser, däribland att
lämna ett visst årligt kontant bidrag till skolans underhåll. Mot alla andra
hittills ifrågasatta grunder, t ex. sådana, som innebära understödets avpassande
efter antalet lärjungar eller antalet lärare, kan nämligen den anmärkningen,
bland andra, göras, att en i ekonomiskt avseende välsituerad skola kan få lika
stort eller större statsunderstöd än en mindre välsituerad. Ett sådant förhållande
kan t. ex. uppstå därigenom, att eu skola har 20 betalande lärjungar i
varje klass, under det att en annan endast har 10 i varje klass.

Beträffande det förut tillämpade systemet att i huvudsak beräkna statsunderstödet
efter antalet beviljade nedsättningar i eller befrielser från terminsavgifterna
har detsamma, såsom framgår av kommitténs av år 1908—1910
betänkande (sid. 222—223), befunnits behäftat med sådana brister, att det
från och med år 1914 övergivits i fråga om handelsgymnasierna.

Ovannämnda maximibelopp enligt de av kommitterade förordade grunderna
torde lämpligast böra beräknas efter den kostnad, nu i verksamhet
varande enskilda skolor skulle kräva, om de ombildades till statsunderstödda
handelsskolor med de sänkta terminsavgifter, som kommitterade här nedan
(sid. 24—25) föreslå. På grund av tillgängliga uppgifter har uppgjorts den i
bil. D upptagna beräkningen, vilken giver vid handen, att ett maximibelopp
av 9,600 kronor skulle visa sig tillräckligt för en tvåårig skola och ett motsvarande
belopp å 7,100 kronor för en ettårig skola.

Kommuner- Beträffande kommunernas eller enskildas skyldigheter gentemot sko naS

dm9"''''1'' l°rna torde liksom i fråga om handelsgymnasierna böra gälla, att de först och
främst ha att tillhandahålla erforderliga lokaler. Angående åter det kontanta
bidraget från samma håll är i fråga om handelsgymnasierna föreskrivet, att
det skall uppgå till minst en tredjedel av statsunderstödet. Kommitterade anse
emellertid, särskilt med hänsyn till önskvärdheten att så vitt möjligt bana väg
för de nya skolornas upprättande, tillräckligt, om kommuner eller enskilda

åläggas att bidraga med ett kontant belopp, motsvarande minst en fjärdedel
av statsunderstödet åt de fristående handelsskolorna. Kommitterade få i detta
sammanhang jämväl erinra därom, att en mycket avsevärd minoritet i 1913
års Riksdag röstade för, att nämnda kommunala eller enskilda bidrag skulle i
fråga om handelsgymnasierna bestämmas till endast en fjärdedel av statsunderstödet.

Yad särskilt angår grunder för statsunderstöd åt handelsfolkskolorna Grunder för

anse kommitterade det kunna ifrågasättas, huruvida dessa böra fastställas i handelsfolk ^

skolorna

överensstämmelse med ovan föreslagna grunder för de fristående handelsskolorna
eller med de för de högre folkskolorna eller möjligen med de för de
kommunala mellanskolorna utfärdade föreskrifter.

Enligt nu gällande bestämmelser för högre folkskolor kan understödet
för varje skola uppgå dels till högst dubbla beloppet av vad till skolan i distriktet
sammanskjutes, dock högst 1,200 kronor årligen för varje årsklass och
för varje skola ej överstigande 4,800 kronor om året, dels ock därutöver två
tredjedelar av lärarnas ålderstillägg (se närmare bil. G).

Till kommunala mellanskolor utgår statsunderstöd, jämlikt kungl. kungörelsen
den 8 december 1911 angående ändrade bestämmelser rörande sådant
understöd, med 6,400 kronor samt för varje manlig ordinarie lärare 400 och
manlig extra ordinarie 200 kronor, två tredjedelar av rektors och föreståndarinnas
särskilda arvode, biträdande föreståndarinnas hela särskilda arvode,
skillnaden mellan manlig och kvinnlig lärares ålderstillägg jämte två tredjedelar
av återstående del av ålderstilläggen ävensom 800 kronor för vissa vikarier
(se närmare bil.* F).

I grund och botten råder icke stor skillnad mellan huvuddragen i nämnda
tre system. De innebära alla, att kommunen — förutom kostnaden för erforderliga
lokaler — skall bestrida viss del av utgifterna för ifrågavarande skolor.

Att avgöra, vilken skillnad skulle uppstå i kostnaderna för kommunen
enligt det ena eller det andra systemet — givetvis under förutsättning att det
för de högre folkskolorna bestämda maximibeloppet måste höjas — låter sig
näppeligen göra på grund av de tillfälliga omständigheter, som härvid kunna
spela in, men säkert torde vara, att de för de fristående handelsskolorna föreslagna
grunderna äro för kommunerna i allmänhet fördelaktigare än de för
närvarande för högre folkskolor gällande bestämmelser. Enligt de senare
skall nämligen kommunen erlägga en summa, motsvarande hälften av statens
bidrag, enligt de förra en summa, motsvarande en fjärdedel därav. Angående
den andel i ålderstilläggen, som staten betalar vid de högre folkskolorna,
torde den på grund av den antagligen ganska måttliga omfattning,
som handelsfolkskolorna till en början komma att antaga — med två klasser

Villkor i
övrigt.

Termins avgifter.

och en ordinarie lärare för vardera — i regeln icke komma att uppgå till så
högt belopp som skillnaden mellan nyssnämnda hälft och fjärdedel.

Angående återigen grunderna för de kommunala mellanskolornas statsunderstöd
äro deras detaljer dels på grund av dessa fyraklassiga skolors större
omfattning icke i allo tillämpliga på handelsfolkskolorna, dels ock för de sistnämnda
onödigt invecklade.

På grund härav ha kommitterade ansett enklast och ändamålsenligast
att för handelsfolkskolorna föreslå samma grunder som för de fristående handelsskolorna Kommitterade

äro visserligen medvetna om, att en del svårigheter
kunna uppstå vid grundernas omläggning, särskilt på grund av de olikartade
källor, varur de högre folkskolornas lokala understöd hittills flutit, men då en
och annan av de föreslagna handelsfolkskolorna torde komma att anordnas vid
nyuPPr^tade högre folkskolor, förlagda till i kommersiellt avseende mera
lämpliga orter (jämför ovan, sid. 20), synas nämnda svårigheter i verkligheten
böra bli ganska måttliga.

I fråga om viktigare villkor i övrigt torde liksom angående handelsgymnasierna
böra bestämmas, att handelsskola för att kunna erhålla statsunderstöd
bör äga minst 15 lärjungar i varje årsklass.

Beträffande närmare bestämmelser för statsunderstöds åtnjutande hänvisas
till sid. 46—47 och, i tillämpliga delar, till bil. H.

I fråga om de avgifter, som skulle erläggas av lärjungarna i handelsskolor,
föreslog handelsundervisningskommittén 30 kronor under det första och
40 kronor under det andra året i de av kommittén ifrågasatta tvååriga handelsskolorna,
varjämte en måttlig tilläggsavgift skulle utgå för de valfria
ämnena.

Vid denna frågas bedömande beträffande de av kommitterade förordade
skolorna bör hänsyn först tagas till den omständigheten, att några avgifter
icke upptagas vid det stora flertalet av de högre folkskolorna (se bil. C, anm. 2).
Kommitterade, som anse, att en måttlig avgift bör vid de övriga handelsskolorna
bestämmas, finna sig dock icke böra tillstyrka, att en sådan införes vid
de högre folkskolor, som ombildas till handelsskolor. En sådan åtgärd synes
nämligen dels innebära ett undantag utan tillräckligt vägande skäl från regeln
om folkundervisningens kostnadsfria tillhandahållande, dels ock medföra en för
nämnda handelsskolor alltför ogynnsam ställning i förhållande till de högre
folkskolorna i allmänhet.

Vad åter angår den ojämnhet, som härigenom i detta avseende kommer
att uppstå mellan sagda handelsskolor och de fristående handelsskolorna, innebär
densamma varken något nytt eller oerhört. Tvärtom gör sig hittills
den principen gällande i vårt undervisningsväsen i allmänhet, att lärjungarna

i de läroanstalter, som i högre grad äro att betrakta såsom statsinstitutioner,
åläggas mer eller mindre begränsade avgifter i jämförelse med lärjungarna
vid de skolor, som endast åtnjuta statsunderstöd. En sådan skillnad förefinnes
t. ex. mellan de allmänna läroverken å ena sidan samt statsunderstödda enskilda
läroverk, samskolor och flickskolor å den andra.

Beträffande möjligheten att göra även undervisningen vid de fristående
handelsskolorna avgiftsfri, torde den böra lämnas ur räkningen, bland annat
därför, att den blivit från intet håll ifrågasatt och att statens utgifter för -nämnda skolor i sådant fall skulle bli onödigtvis stora.

De avgifter, som skola erläggas av lärjungarna vid de fristående tvååriga
handelsskolorna, anse kommitterade, bland annat med hänsyn därtill

att alla ämnen gjorts obligatoriska, och att alltså ingen tilläggsavgift i frågakommer,
kunna bestämmas till 50 kronor för vartdera året. För de ettåriga
skolorna torde ett årligt belopp å 75 kronor få anses skäligt. Till jämförelse
må nämnas, att avgifterna vid de nuvarande, icke statsunderstödda lägre handelsundervisningsanstalterna
i genomsnitt äro betydligt högre. Vid de statsunderstödda
handelsgymnasierna bestämdes motsvarande avgifter år 1913 till
högst 150 kronor om året.

För samtliga bör, i likhet med vad som föreskrivits beträffande handelsgymnasierna,
gälla, att läroanstalten skall vara skyldig att bevilja befrielse
från eller nedsättning i terminsavgifterna till så stor utsträckning, att den

minskning i avgifter, som härigenom uppkommer, utgör minst 15 procent av
det belopp, vartill terminsavgifterna skolat uppgå, därest samtliga lärjungar
erlagt fulla avgifter.

Läsårets längd vid handelsskolorna synes, i likhet med förhållandena Läsårets

vid handelsgymnasierna, böra bestämmas till minst 36 veckor, påsk- och längd.

pingstlov däri inberäknade.

I fråga om handelsgymnasierna förefinnas inga bestämmelser beträffande Avgångsvad
som bör av lärjungarna fordras för erhållande av godkänt avgångsbetyg. betygDenna
omständighet torde bland annat bero därpå, att man velat inhämta någon
erfarenhet av de nya förhållandena, innan nämnda ganska viktiga spörsmål
avgöres.

Då emellertid de, som genomgått en statsunderstödd handelsskola, böra
även i detta avseende skiljas från lärjungarna vid de rent privata handélsundervisningsanstalterna,
anse kommitterade, att de förra böra efter vederbörlig
avgångsprövning erhålla ett betyg efter fastställt formulär. Med hänsyn till
det mindre antal ämnen, som förekomma i handelsskolorna i jämförelse med
handelsgymnasierna, böra godkända vitsord fordras i alla ämnen för utfärdande
av sådant betyg. Förslag till formulär återfinnes i bil. E.

Lärarnas
antal,
kompetens,
avlöning
m. m.

Då den övliga beräkningen av lärarekrafter brukar omfatta i genomsnitt
en lärare för varje klass, torde för de tvååriga skolorna böra anställas minst
två och för de ettåriga minst en ordinarie lärare. Till rektor bör förordnas
innehavare av ordinarie lärarebefattning. För överskjutande timmar samt för
parallellavdelningar kunna tillsvidare förordnas extra ordinarie lärare och timlärare.
Vilka ämnen de ordinarie lärarna böra företräda, torde böra överlämnas
åt vederbörande styrelser att bestämma.

De ordinarie lärarnas undervisningsskyldighet. torde i analogi med lärarnas
vid statens realskolor, vilka ha sig ålagd eu tjänstgöring av 24—28 timmar
i veckan, böra bestämmas till omkring 25 timmar i veckan och rektors
till 15 ä 20 timmar i veckan. Motsvarande siffror för ordinarie lärare vid handelsgymnasier
äro: för lärare omkring 20 timmar, för rektor 12—15 timmar
i veckan.

Med den jämförelsevis ringa utveckling, vårt handelsundervisningsväsen
ännu äger, låter det sig icke göra att för lärarnas kompetens uppställa de
fordringar, som eljest vore önskvärda. Dessa fordringar borde enligt kommitterades
mening vara minst likvärdiga med de för de kommunala mellanskolornas
lärare föreskrivna (se bil. F) utom i fråga om de rent merkantila ämnena, i
vilka helst endast borde undervisa sådana lärare, som utbildats vid handelshögskola
och därjämte varit någon tid anställda i praktisk verksamhet.

Tills vidare torde man emellertid få nöja sig med något lägre kompetens,
särskilt i fråga om de merkantila ämnena, i vilka undervisningen måhända
kan handhavas av sådana, som med goda betyg genomgått liandelsgymnasium
och därefter förvärvat större praktisk affärsvana samt visat erforderlig fallenhet
för lärarkallet.

Några föreskrifter i fråga om lärarekompetensen böra, enligt kommitterades
mening, i varje fall tills vidare icke utfärdas, men då befintligheten
av goda lärokrafter är att anse som en synnerlig merit hos skolor, som ansöka
om statsunderstöd, bör vid sådant understöds beviljande principen om lärarnas
likvärdighet med de kommunala mellanskolornas lärare såvitt möjligt upprätthållas.
Härigenom vinnes en garanti, som för närvarande må kunna anses
tillfyllestgörande utan utfärdande av kompetensbestämmelser. Då handelsskolorna
framgent som hittills komma att vara samskolor, bör intet hinder möta
för anställande även av kvinnliga lärare. Enligt kommitterades mening böra
dock endast manliga lärare förordnas till rektorer.

Liksom beträffande handelsgymnasierna torde i fråga om handelsskolorna
böra stadgas en viss minimilön för den ordinarie lärarepersonalen. Kommitterade
vilja i sådant avseende föreslå samma lönevillkor som för lärarna
vid de kommunala mellanskolorna, nämligen minst följande belopp: ordinarie
manlig lärare: lön i fyra lönegrader å 2,000 — 2,400 — 2,800 — 3,200 kronor

jämte bostad och bränsle eller motsvarande ersättning, ej understigande 350
kr., ordinarie kvinnlig lärare: lön i fyra lönegrader å 1,600 —''1,800 — 2,000
— 2,200 kronor jämto bostad och bränsle eller motsvarande ersättning, ej
understigande 250 kr., rektor: förutom löneförmånerna som ordinarie lärare ett
särskilt arvode å 800 kronor; e. o. manlig lärare 1,800 kronor, e. o. kvinnlig
lärare 1,600 kronor; manlig övnings- och timlärare 80 kronor per veckotimme,
kvinnlig 65 kronor.

Lägre minimibelopp än de nämnda anse kommitterade icke böra ifrågakomma,
därest handelsskolorna skola kunna draga till sig tillräckligt kvalificerade
lärarekrafter. Då dessa belopp emellertid ganska avsevärt överstiga
de för lärare vid de högre folkskolorna i allmänhet föreskrivna — minst
1,500 — 1,800 — 2,100 — 2,400 kronor jämte bostad och bränsle för manlig
lärare (jämf. bil. G) —, är det att antaga, att åtskilliga för lärarbefattning vid
sagda skolor kompetenta personer skola finna med sin fördel förenligt att
kosta på sig ytterligare utbildning för att vinna anställning vid handelsskolorna.

A andra sidan finna kommitterade ej behövligt att — i likhet med liandelsundervisningskommittén
(sid. 196 — 197) — föreslå högre aflöningar än de
för lärarna vid de kommunala mellanskolorna bestämda beloppen. Vill en
skola förvärva en särskilt framstående lärarkraft, har den alltid tillfälle att
genom tillägg till minimibeloppet göra befattningen mera eftersträvansvärd.
Detta torde särskilt bliva fallet i fråga om rektorsbefattningar vid skolor av
större omfattning. Beträffande de extra ordinarie lärarna torde vid de högre
folkskolor, som ombildats till handelsskolor, deras avlöning böra bestämmas
till samma belopp som motsvarande lärares vid kommunala mellanskolor (se
ovan) men vid de fristående handelsskolorna tills vidare icke behöva bli
föremål för några särskilda bestämmelser.

Angående lärarnas pensionering böra beträffande de ordinarie lärarna
vid handelsfolkskolor gälla, att de, i likhet med lärarna vid de kommunala
mellanskolorna, skola vara delaktiga i såväl folkskolelärarnas pensionsinrättning
som folkskolelärarnas änke- och pupillkassa. Å de orter, där handelsfolkskolor
upprättas, tillkomma sålunda, bland utgifterna, vederbörliga bidrag till lärarnas
pensionering (jfr. bil. F, II, 3). Vad återigen lärarna vid övriga statsunderstödda
handelsskolor beträffar, lärer man. i likhet med vad förhållandet är för lärarna
vid handelsgymnasierna, bliva tvungen att låta anstå med lösningen av pensionsfrågan,
allt under det skolorna själva så småningom böra bereda sig på
att lämna bidrag till kostnaderna för denna angelägenhet.

Vid samtliga handelsskolor böra liksom vid handelsgymnasierna de ordinarie
lärarna tillsättas och rektor förordnas av vederbörande styrelse. Någon
skyldighet för skolorna att inom viss tid ha ett visst antal ordinarie lärare

Lärarnas
tillsättning.

Lokalsty relsen.

Ifrågasatt
förbindelse
med handelsgymnasierna.

tillsatta torde, med hänsyn till de nya och oprövade förhållandena, tills vidare
icke höra stadgas.

Angående lokalstyrelse för handelsskolorna ligger det nära till hands
att i fråga om handelsfolkskolorna låta de nuvarande förhållandena vid folkskolorna
fortfarande äga bestånd. Härvid är emellertid att märka, att dessa
förhållanden växla ganska mycket, så att styrelsen å vissa av de orter, som
kunna komma i fråga till erhållande av statsunderstödd handelsfolkskola, utövas
av skolråden, i andra av s. k. folkskolestyrelser, för vilka i vissa städer
t. ex. Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Uppsala — gälla särskilda
bestämmelser (jämf. bil. C, anm. 3).

Redan på grund av dessa olikheter torde det få anses lämpligt, att
handelsfolkskolornas styrelser utses efter andra och då mera enhetliga grunder.
För en förändring i detta avseende talar ock önskvärdheten därav, att styrelsen
väljes med bestämd hänsyn till skolornas fackmässiga uppgift.

På grund härav föreslå kommitterade, att styrelsen för handelsfolkskola
utses i huvudsaklig likhet med vad som bestämts vid kommunala mellanskolor.
Rektorn blir sålunda självskriven ledamot, men de övriga ledamöterna
böra överallt väljas av kommunalstyrelsen. Sistnämnda styrelseledamöters antal
anse kommitterade kunna bestämmas till fyra. Styrelsen bör själv bland de
valda ledamöterna utse ordförande.

Denna styrelse bör i tillämpliga delar äga samma befogenhet som styrelsen
vid kommunal mellanskola enligt närmare bestämmelser i skolans
reglemente.

Det sålunda beträffande handelsfolkskolorna framställda förslaget innebär
i förevarande avseende intet annat lösgörande från sambandet med de övriga
folkskolorna än vad som redan skett i fråga om högre folkskolor, som ombildats
till kommunala mellanskolor.

Vad de fristående handelsskolorna beträffar, torde de liksom handelsgymnasierna
tillsvidare böra lämnas frihet att själva bestämma över styrelsens
sammansättning. Dock bör såsom en nödig garanti krävas, att styrelsen förutom
föreståndaren bör bestå av fyra personer, och att två av dessa utses av
kommunalstyrelsen.

I fråga om samtliga handelsskolor är givetvis önskvärt, att köpmannaelementet
blir i styrelsen starkt representerat.

Under de olika utredningarna av handelsundervisningsfrågan har den
tanken flera gånger framkastats, att förbindelse borde åstadkommas icke blott
mellan folkskolorna och de lägre handelsundervisningsanstalterna utan även
mellan dessa och handelsgymnasierna. Möjlighet skulle, med andra ord, beredas
lärjungar från folkskolan att förvärva även den utbildning, som handelsgymnasierna
äro avsedda att meddela.

Härom yttrar 1908—1910 års kommitté (sid. 164 av betänkandet): »Däremot
kan icke handelsskolan tjäna som en direkt förberedelse till inträde i
handelsgymnasiet, detta beroende på att dess elever å ena sidan komma att
besitta en alltför otillräcklig allmänbildning men å andra sidan hava inhämtat
så betydande kunskaper i de rent merkantila ämnena, att gymnasiets kurs
delvis bleve för dem en onödig repetition. De av handelsskolornas elever,
som önska vidare teoretisk kommersiell utbildning, bliva därför i allmänhet
för sådant ändamål hänvisade till de av kommittén föreslagna handelsaftonskolornas
valfria kurser.»

Utan att närmare ingå på den frågan, huruvida det icke — trots de av
kommittén anförda mycket avsevärda argumenten — varit möjligt att åstadkomma
en viss förbindelse mellan de av kommittén föreslagna handelsskolorna
och vissa, för ändamålet särskilt organiserade handelsgymnasier, få kommittérade
i denna angelägenhet framhålla följande.

Efter den sexåriga folkskolans avslutning beräknas lärjungarna hava
vunnit en utbildning, vilken, frånsett tyska språket, är jämförlig med den, som
inhämtas i de tre lägsta klasserna av de allmänna läroverken. För inträde i
handelsgymnasierna beräknas återigen genomgång av sex klasser vid allmänt
läroverk.

Mellan folkskolekursens slut och handelsgymnasiekursens början ligger
sålunda en skoltid, som, om den mätes rent mekaniskt och man bortser från
svårigheten med tyskan och den i fjärde klassen inträdande engelskan, uppgår
till tre år.

Inberäknas åter tid för de främmande språken in. m., kan, såsom med
full påtaglighet framgår av erfarenheten vid de fyraåriga kommunala mellanskolornas
organiserande, avståndet mellan den sexåriga folkskolekursens slut
och handelsgymnasiekursens början beräknas till fyra års skoltid.

Det är utan närmare detaljundersökning uppenbart, att nämnda lucka
icke kan utfyllas med en endast tvåårig handelsskolekurs. Och om detaljerna
granskas, synes det kommitterade ovedersägligt, att en handelsskolekurs, som
endast kan i sig upptaga ett av de främmande levande språken, tyska eller
engelska, icke kan tjäna som övergångsform till handelsgymnasierna, där såväl
tyska som engelska måste studeras till en utsträckning, som kräver förkunskaper,
inhämtade i den sexåriga läroverkskursen eller, med mycket starkt
timtal, i den fyraåriga kommunala mellanskolan. De svårigheter, som, om ock
till mindre omfattning, föreligga även i fråga om andra ämnen, torde här icke
behöva framläggas.

Då kommitterade sålunda icke finna någon möjlighet att åstadkomma förbindelse
mellan handelsskolorna och handelsgymnasierna, är den egentliga anledningen
härtill tydligen den, att kommitterade ansett sig först och främst

böra tillmötesgå kravet på handelsskolornas förbindelse nedåt, med folkskolan,
såsom den ojämförligt viktigaste. På grund härav ha kommitteräde anknutit
handelsskolan till den sexåriga folkskolan. Men härigenom har avståndet
mellan handelsskolorna och liandelsgymnasierna, på sätt ovan framhållits, ökats
därhän, att en förbindelse uppåt, med liandelsgymnasierna, icke låter sig för
närvarande åvägabringa.

Fasthålles icke desto mindre vid strävan efter en sådan förbindelse, bör
enligt kommitterades mening åtgärder för dess förverkligande i värjo fall uppskjutas,
tills det lägre handelsundervisningsväsendet i vårt land nått en större utveckling.
Ty om handelsskolorna utvecklas i den riktningen, att kursen utvidgas
med ännu ett år, så att bland annat undervisning i två språk kan meddelas,
ökas givetvis möjligheten av en förbindelse med särskilt för ändamålet organiserade
handels gymnasier, som på sin timplan giva de främmande språken
en starkare ställning men däremot kunna inskränka på de rent merkantila
ämnena på grund av den utbildning i dessa, som lärjungarna redan erhållit i
handelsskolan.

Ändringar i På grund av ovan framställda förslag rörande vissa högre folkskolors

''föreskrifter 0 m *1 dl1 1nS handelsfolkskolor bliva, därest nämnda förslag vinna avseende,

för de högre en del ändringar i nu gällande föreskrifter för de högre folkskolorna nödvänskolorna
diSa- Dessa föreskrifter äro upptagna dels i kungl. kungörelsen den 28 juni
1907 angående anslag till högre folkskolor och kungl. kungörelsen den 29
oktober 1909 angående viss ändring av den förstnämnda jämte dithörande författningar,
dels ock i de för de särskilda skolorna hittills utfärdade kungl.
reglementena. Förslag till nämnda ändringar meddelas i bil. K.

Å andra sidan böra särskilda bestämmelser angående lärarnas vid handelsfolkskolornas
pensionering införas i de författningar, som komma att utfärdas
för handelsskolor i allmänhet.

Tiden för Då kommitteräde ovan (sid. 19) gjort det uttalandet, att förslaget om de

ZetTgmom- tväåriSa handelsskolornas baserande på en endast sexårig folkskolekurs avgivits
förande, under förutsättning, att folkskolorna ombildas i ungefär den riktning, folkundervisningsko
mmittén förordat, och då förslaget om de ettåriga handelsskolorna
till en del grundats på tillkomsten av den av nämnda kommitté ifrågasatta
tvååriga obligatoriska fortsättningsskolan — vars upprättande kommittén själv
synes vilja förlägga till framtiden — kunde det tyckas, som om handelsskolornas
upprättande borde uppskjutas, tills sagda ombildning skett och fortsättningsskolan
blivit en verklighet.

Ehuruväl ett sådant uppskov vore befogat ur vissa synpunkter, finna
kommitteräde dock, att mera vägande skäl tala däremot.

Kommitteräde anse nämligen, att tillgodoseendet av den lägre handelsundervisningens
ordnande är så trängande och särskilt från köpmannahåll bli -

vit så ivrigt påyrkat, att denna angelägenhet icke bör längre uppskjutas. Visserligen
komma lärjungarna, under förutsättning av handelsskolornas omedelbara
upprättande, att i början bliva mindre väl förberedda, än kommitterade
avsett, men detta är en olägenhet, som under skolorganisationers övergångsår
ingalunda är ovanlig och som ej kan få utgöra ett skäl för att till en måhända
oviss framtid uppskjuta den lösning, för vilken han delsundervisningsfrågan
nu äntligen synes mogen.

På grund härav anse kommitterade, att handelsskolorna skola beräknas
träda i verksamhet med höstterminen näst efter det år, då Riksdagen fattat
beslut i ärendet, sålunda tidigast höstterminen år 1916.

Såsom framgår av ovanstående, jämfört med nedan avgivna förslag under
kapitlet Centralstyrelse och inspektion, ha kommitterade i fråga om de till handelsskolor
omhildade högre folkskolorna i huvudsak utgått från den analogi, som
föreligger i de till kommunala mellanskolor omhildade högre folkskolorna.

De sistnämnda ha nämligen erhållit statsunderstöd efter samma grunder
som övriga kommunala mellanskolor, lärarnas löner utgå med samma belopp
som vid övriga kommunala mellanskolor, för lärarnas egna pensioner och änkepensioner
gälla enahanda grunder som vid de högre folkskolorna, och överinseendet
är anförtrott åt samma myndighet, som har att utöva ledningen av de
övriga kommunala mellanskolorna, nämligen läroverksöverstyrelsen.

På motsvarande sätt ha kommitterade i sitt förslag sökt att likställa
handelsfolkskolorna med de övriga handelsskolorna och gjort enahanda undantag
i fråga om pensionsbestämmelserna. Till ledning vid frågans bedömande
meddelas en del uppgifter om högre folkskolor och kommunala mellanskolor i
bil. F. och bil. G.

Kommitterade övergå därefter till frågan om undervisningsplanen för
handelsskolorna.

Såsom framgår av vad ovan (sid. 19) blivit anfört, anse sig kommitterade,
under förutsättning att folkskolans undervisningsplan omlägges i den
mera praktiska riktning, folkundervisningskommittén föreslagit, kunna förorda,
att den tvååriga handelsskolan anknytes till folkskolans tolvte kurs (sjätte år)
i stället för att grundas på dess här och var befintliga fjortonde kurs (sjunde
år), såsom handelsundervisningskommittén av år 1908—1910 under dåvarande
förhållanden föreslagit.

Undervisningsplan

för de
tvååriga
handelsskolorna.

Även efter nämnda omläggning kvarstår dock den omständigheten, att
lärjungarna vid avgången från den sexåriga folkskolan kunna synas väl unga
för att tillgodogöra sig egentlig handelsundervisning. Emellertid torde denna
olägenhet kunna väsentligen avhjälpas därigenom, att i handelsskolans första
årsklass tiden huvudsakligen användes till inhämtande av ökad kunskap i sådana
allmänhildande ämnen, som äro grundläggande för handelsundervisningen, och
att de handelstekniska ämnena till större delen koncentreras till den andra
årsklassen. Tilläggas hör, att enligt folkundervisningskommitténs förslag de
från folkskolan avgående lärjungarnas ålder skulle hli högre än för närvarande,
så att de åtminstone under avgångsåret skulle fylla 13 år.

I följd av denna ändrade anordning, som kommitterade finna oundviklig,
måste emellertid dels de av nämnda kommitté uppställda kurserna i handelsämnen
i lämplig mån reduceras, dels ock det av kommittén föreslagna andra
(valfria) språket avföras från timplanen. Utbildningen torde i alla fall bli
tillräcklig i förhållande till de närmaste uppgifter, som i praktiken komma att
möta lärjungarna, varjämte må framhållas, att de, som vilja arbeta sig fram
till mera fordrande och bättre avlönade poster, ha tillfälle att i de valfria
handelskurser, vilkas upprättande kommitterade komma att föreslå i sitt tredje
betänkande, betydligt förkovra sina i handelskolan inhämtade insikter.

Det enda främmande språk, som under sådana förhållanden av kommitterade
upptagits i undervisningsplanen, är tyskan, enär detsamma i allmänhet
för oss anses äga det största praktiska värdet. Detta bör dock ej hindra, att
nämnda språk vid en eller annan skola, där de lokala förhållandena göra en
sådan ändring önskvärd, utbytes mot engelska.

Med förutskickande av dessa anmärkningar få kommitterade härmed
framlägga sitt förslag till undervisningsplan för ifrågavarande, till den sexåriga
folkskolan omedelbart anknutna handelsskolor.

Undervisningsplan för de tvååriga handelsskolorna.

I. Timplan.

Första ldassen.

Svenska....................6 veckotimmar

Tyska.....................7 »

Geografi ....................4 »

Bakning................... 6 »

Bokföring, förberedande kurs............3 »

Naturkunnighet.................4 »

Välskrivning..................2 »

Summa 32 veckotimmar

Andra ldassen.

Svenska ....................

Tyska .....................

Geografi ....................

Handelsräkning.................

Bokföring med handelskorrespondens och kontorsgöromål .

Handelslära...................

Författningskunskap................

Varukännedom..................

Välskrivning..................

Stenograf!...................

Summa

4 veckotimmar
6

5 »

1 »

2 >

32 veckotimmar

Anm. Dessutom i denna klass minst 1 timmes daglig övning i maskinskrivning.

II. Kursplan.

Svenska.

Forsta ldassen. Litteraturläsning (företrädesvis modern prosa). Översikt
av form- och satsläran jämte övningar i satslösning. Rättskrivningsövningar.
Skriftlig reproduktion av upplästa berättelser samt lätta uppsatser av
beskrivande art (även i brevform). Uppsättning av några enkla, i det praktiska
livet förekommande skrivelser (annonser, svar på annonser, ansökningar
[med avskrifter och vidimering], fullmakter, intyg, kvitton m. in. samt övning
i telegramavfattning).

Andra ldassen. Litteraturläsning som i föregående klass. Repetition av
grammatiken. Mera genomförda interpunktionsövningar. Praktisk uppsatsskrivning.
Övningar i muntligt föredrag.

Tyska.

Första ldassen. Uttals- och läsövningar. Det viktigaste av formläran.
Muntliga och skriftliga reproduktionsövningar. Förberedande talövningar.

Andra ldassen. Litteraturläsning. Formläran fullständigad och repeterad;
det viktigaste av syntaxen. Läsning, memorering och utskrivning av enkla
handelsbrev. Skriftliga reproduktioner och översättningar till tyska. Talövningar.

Geografi.

Första ldassen. Repetition och utvidgning av folkskolans kurs i fysisk
och politisk geografi.

Andra Iclassen. Ekonomisk geografi: Sverige samt de länder, med vilka
vårt land äger viktigare handelsförbindelser.

Handelsräkning.

Första Idassen. Repetition av de fyra räknesätten i hela tal och bråk.
Mynt-, mått- och viktreduktioner (svenska sorter, även vissa äldre). Procent-,
rånte- och rabatträkning. Inlärande av genvägar vid räkning samt av förenklade
räknemetoder. Huvudräkning.

Andra läassen. Diskonträkning. Mynt-, mått- och viktreduktioner (utländska
sorter, i korthet). Blandningsråkning och beräkning av medeltal.
Bolags- aktie- och obligationsräkning. Enkla kalkyler. Kontokuranter. Huvudräkning.
Övningar ä räknemaskin.

Bokföring.

Första Idassen. Förberedande kurs i handelsbokföring, tillämpad på en
mindre affär. Utskrivningar av räkningar, fakturor, fraktsedlar och andra enkla
affärsskrivelser.

Andra klassen. Utförligare kurs i handelsbokföring, tillämpad på en
större affär (även efter kolumnsystemet.) Utskrivning av tillhörande handelsbrev.
Övning i blankettifyllning, kopiering och andra vanliga kontorsgöromål.

Handelslära.

Andra klassen. Olika slag av handel. Varu- och penningmarknaden,
börsväsendet. Växellära. Banker och kreditanstalter. Försäkringsväsendet.
Transport- och kommunikationsförhållanden. Förtullning och spedition. Handelsbruk.

Författningskunskap.

Andra klassen. Grundlagar och kommunalförfattningar i kort översikt.
De viktigaste handelsförfattningarna.

Naturkunnighet.

Första klassen. Biologiska och kemiska företeelser och försök (såsom
inledning till undervisningen i varukännedom i klass IT).

Varukännedom.

Andra klassen. Kännedom om de hos oss vanligaste handelsvarorna
(företrädesvis livsmedel och beklädnadsartiklar), med särskild hänsyn till förekommande
förfalskningar.

Välskrivning.

Första klassen. Övningar för bildande av en lättläst och flytande handstil.

Andra idassen. Fortsatta övningar i handstil. Randskrift och stockskrift.

Stenograp.

Andra idassen. Övningar i förenklad snabbskrift efter något för kontorsstenografer
särskilt lämpat system.

Maskinskrivning.

Andra klassen. Metodisk undervisning om skrivmaskinens användning,
varvid olika maskintyper böra demonstreras. Skrivövningar (även efter stenografisk
text).

Beträffande de av kommitterade föreslagna ettåriga handelsskolorna kan
det ju förefalla, som om det skulle bliva behövligt att göra kurserna mindre omfattande
än de tvååriga skolornas, men då utbildningen i de förstnämnda läroanstalterna,
åtminstone i de flesta fall, framdeles kommer att föregås av en i folkskolans
fortsättningsskola meddelad förberedande undervisning i hithörande ämnen
(se bil. J), och då lärjungarna dels äro till åldern mognare, dels genom ett
par års anställning förvärvat en viss praktisk affärskännedom, hålla kommitterade
för troligt, att de, oaktat den kortare lästiden, skola hinna i huvudsak genomgå
samma kurser som de här ovan för den tvååriga handelsskolans andra klass
föreslagna. Särskilt torde detta gälla- de handelstekniska ämnena, varemot
kurserna i tyska snarare bli jämförliga med de för de tvååriga skolornas
första klass avsedda. Man kan nämligen i detta ämne ej med säkerhet bygga
på någon förberedande undervisning. Visserligen omnämnes i folkundervisningskommitténs
undervisningsplan för handelsfortsättningsskolorna en elementär
kurs i tyska, men dels skulle denna bli frivillig och kunna utbytas
mot en kurs i engelska, dels endast ifrågakomma, där förhållandena sådant
påkalla och medgiva. Tillfälle till fortsatta studier i tyska liksom i ett stort
antal andra läroämnen kommer emellertid att efter avgången från den ettåriga
skolan stå lärjungen till buds i de valfria handelskurserna, till vilka kommitterade
återkomma i sitt tredje betänkande.

Vad timplanen angår, anse kommitterade samma fördelning böra gälla för
de ettåriga skolorna som för de tvåårigas andra årsklass.

Med hänsyn till nämnda förhållanden få kommitterade föreslå följande
undervisningsplan för ifrågavarande, på sexårig folkskola och tvåårig fortsättningsskola
baserade handelsskolor.

Undervisningsplan

för de
ettåriga
handelsskolorna.

Undervisningsplan för de ettåriga handelsskolorna.

Nedanstående undervisningsplan bör, för att rätt uppfattas, jämföras med
den av folkundervisningskommittén föreslagna handelsfortsättningsskolans kurser,
vilka förutsättas vara inhämtade före inträdet i den ettåriga handelsskolan
(se bil. J). Innan nämnda fortsättningsskola kommer till stånd, torde en del
modifikationer visa sig behövliga, vilkas ordnande emellertid lämpligast kan
överlämnas åt de särskilda skolorna.

I. Timplan.

Se ovan timplanen för de tvååriga handelsskolornas andra årsklass.

IT Kursplan.

Svenska.

Litteraturläsning (företrädesvis modärn prosa), Repetition av form- och
satsläran jämte övningar i satslösning. Interpunktionsövningar. Praktisk uppsatsskrivning.
Övningar i muntligt föredrag.

Tyska.

Uttals- och läsövningar. Översikt av formläran och behövliga delar av
syntaxen muntligt meddelade. Läsning och memorering av enkla handelsbrev.
Muntliga och skriftliga reproduktionsövningar. Talövningar.

Geografi.

Grunddragen av Sveriges ekonomiska geografi.

Handelsräkning.

Repetition av procent-, ränte- och diskonträkning. Mynt-, mått och viktreduktioner.
Blandningsräkning och beräkning av medeltal. Bolags-, aktie och
obligationsräkning. Enklare kalkyler. Kontokuranter. Huvudräkning. Övningar
å räknemaskin.

Bokföring.

Kurs i handelsbokföring tillämpad på en större affär (även efter kolumnsystemet).
Utskrivning av tillhörande handelsbrev. Övning i blankettifyllning,
kopiering och andra vanliga kontorsgöromål.

Handelslära.

Olika slag av handel. Varu- och penningmarknaden, börsväsendet. Växellära.
Banker och kreditanstalter. Försäkringsväsendet. Transport- och kommunikationsförhållanden.
Förtullning och spedition. Handelsbruk.

Författningskunskap.

De viktigaste handels förf attningarna.

Varukännedom.

Kännedom om de vanligaste handelsvarorna, företrädesvis livsmedel och
beklädnadsartiklar, med särskild hänsyn till förekommande förfalskningar.

Välskrivning.

Övningar för bildande av en ledig och lättläst affärsstil.

Stenograf.

Övningar i förenklad snabbskrift efter något för kontorsstenografer särskilt
lämpat system.

Maskinskrivning.

Metodisk undervisning om skrivmaskinens användning, varvid olika maskintyper
böra demonstreras. Skrivövningar (även efter stenograferad text).

Det är icke kommitterades mening, att ovanstående undervisningsplaner
för två- och ettåriga handelsskolor skola gälla till efterrättelse utan undantag.
Förskjutningar av den föreslagna timplanens veckotimmar de olika ämnena
emellan kunna utan tvivel befinnas lämpliga med hänsyn till olika orters behov,
och de uppställda kurserna äro — såsom förhållandet i allmänhet är i
fråga om dylika föreskrifter — endast meddelade till huvudsaklig ledning.
Det bör emellertid vid statsunderstöds beviljande tillses, att olikheterna i undervisningsplanen
icke äro av den art, att densamma alltför starkt avviker
från normaltypens, och framför allt, att den icke medför en mindre gedigen
utbildning.

Såsom framgår av folkundervisningskommitténs betänkande angående
folkskolan (sid. 26—27), anser kommittén intet hinder möta för ett skol -

Lindringar
i inträdesfordringarna.

distrikt att anordna en sjuårig folkskölekurs och få densamma i vederbörlig
ordning fastställd. Skulle en sådan kurs å vissa orter, t. ex. i huvudstaden,
vinna stadfästelse, torde ovan föreslagna tim- och kursplaner, delvis med ledning
av de förslag, som i dessa avseenden angåvos av 1908—1910 års handelsund
ervisningskommitté, utan svårighet där kunna lämpas efter den sålunda
förändrade utgångspunkten.

Kommitterade få till sist såsom sin mening framhålla, att fordringarna
på arten av lärjungarnas föregående praktiska verksamhet och på beskaffenheten
av den folkskolans fortsättningsskola, som de böra ha besökt, icke heller
efter övergångstidens slut må tillämpas med för stor stränghet, utan att styrelserna
må erhålla befogenhet att medgiva lämpliga undantag. Huvudsynpunkten
vid intagandet av sådana lärjungar, som söka sig inträde vid de ettåriga
skolorna, bör icke så mycket vara hänsynen till de vid kursens början hos lärjungen
förefintliga kunskaperna utan snarare hans utsikter att i fortsättningen
kunna följa med och tillgodogöra sig undervisningen.

Beträffande frågan om inträdesfordringar i övrigt anse kommitterade
lämpligast, att denna angelägenhet överlämnas åt vederbörande skolstyrelser,
som höra tillse, att icke alltför omogna lärjungar beviljas inträde i de tvååriga
skolorna. Lärjungar från läroverkens eller flickskolornas klasser utöver den
egentliga folkskolan, därest sådana skulle anmäla sig till inträde, böra självfallet
mottagas, för så vitt de inneha eu ålder, motsvarande de från folkskolan
avgångna lärjungarnas.

Centralstyrelse och inspektion.

Ehuru frågan om centralstyrelse och inspektion för handelsundervisningsanstalterna
eljest boll upptagas till behandling först sedan samtliga förslag om statsunderstöd
åt sådana läroanstalter blivit avgivna, finna kommitterade, dels därför att
en förstärkt ledning av handelsundervisningsväsendet blir behövlig redan vid upprättandet
av ovan föreslagna handelsskolor, dels ock för att klargöra de ifrågasatta
handelsfolkskolornas blivande ställning, nödvändigt att redan i föreliggande betänkande
framlägga sina förslag i nämnda fråga.

Redan nu förefinnes för de statsunderstödda handelsundervisningsanstalterna,
handelsgymnasierna i Göteborg, Stockholm, Malmö och Hälsingborg, en central ledning,
som utövas av kommerskollegium med biträde av en av Kung!. Maj:t förordnad
inspektör.

Före år 1914 torde kommerskollegiets befattning med nämnda läroanstalter
eller handelsinstitut, såsom de då kallades, ha inskränkt sig därtill, att kollegiet avgivit
förslag angående statsunderstödets fördelning och med eget yttrande till Kung]-Maj:t överlämnat den berättelse, som det ålegat inspektören att varje år avgiva över
sin verksamhet. Dessutom har kollegiet, på grund av det allmänna överinseende
över handelsundervisningsväsendet, som enligt sakens natur tillkommit denna myndighet,
tid efter annan föreslagit eller yttrat sig över eljest ifrågasatta åtgärder, som
berört hithörande läroanstalter.

Inspektören, vilken på kommerskollegiets förslag av Kung]. Maj:t förordnats
för ett år i sänder, har jämlikt de bestämmelser, som föreskrivits för statsunderstöds
åtnjutande, haft sig ålagt att genom besök vid instituten utröna, huruvida
undervisningen under det gångna året bedrivits i sådan omfattning och utsträckning
samt på sådant sätt, att den kunnat anses överensstämmande med institutens
ändamål. Över de under året verkställda inspektionerna har han haft att till kommerskollegium
avgiva ovannämnda berättelse. Därjämte har han avgivit infordrade
yttranden i handelsundervisningsärenden.

Efter den omreglering i vissa avseenden av handelsgymnasiernas förhållanden,
som skedde genom beslut av 1913 års Riksdag, har sagda ledning närmare preciserats
dels genom kungl. kungörelsen den 28 november 1913 angående villkor och bestämmelser
för åtnjutande av de åt handelsgymasier anvisade statsunderstöd (se bil. H),
dels genom kungl. instruktionen för inspektören för de statsunderstödda handelsgymnasierna
den 6 mars 1914.

I nämnda kungörelse stadgas uttryckligen, att handelsgymnasierna skola stå
under inseende av kommerskollegium, varjämte även föreskrifter i detalj lämnas
angående kollegiets befattning med vissa ärenden.

Central styrelse.

Ko mmitterades
ståndpunkt.

Handelsundervisningskonnnittén av år 1908—1910 ansåg (sid. 213 av betänkandet),
att så länge fråga endast vore om de högre handelsundervisningsanstalterna,
anledning icke förelåge att ifrågasätta någon förändring i dåvarande anordning,
men att, om en organisation av det övriga handelsundervisningsväsendet
komme till stånd, en sakkunnig myndighet vore påkallad för att taga hand om och
leda utvecklingsarbetet.

På grund härav ansåg kommittén, att man hade att välja på två alternativ,
nämligen antingen att för handelsundervisningsväsendet upprätta en särskild myndighet,
närmast jämförlig med läroverksöverstyrelsen, eller också att stärka den
hittillsvarande myndighetens sakkunskap genom att vid kommerskollegiets sida ställa
ett undervisningsråd, bestående av 5 personer, däribland inspektören såsom självskriven
och de övriga representerande framför allt merkantil men även pedagogisk
sakkunskap. Undervisningsrådet skulle uteslutande ha en rådgivande karaktär, och
ärendenas avgörande skulle fortfarande bibehållas hos kommerskollegium.

Kommittén ansåg, att detta senare alternativ tills vidare borde komma till
användning, men att man i en framtid hade att räkna med det förra.

I sitt utlåtande över kommitténs betänkande uttalade kommerskollegium den
meningen, att ifrågavarande angelägenhet tills vidare kunde tillgodoses på det sätt,
att kollegium bereddes tillfälle att vida mer än hittills taga inspektören i anspråk,
icke blott i fråga om inspektionen utan även i själva förvaltningsarbetet.

Till denna mening anslöt sig även den kungl. propositionen till 1913 års
Riksdag, och den torde även ha legat till grund för den sedermera för inspektören
utfärdade instruktionen. I riksdagsförhandlingarna spelade frågan om centralstyrelse
och inspektion, på grund av uppskovet med den lägre handelsundervisningens ordnande,
ingen nämnvärd roll.

Såsom av ovanstående redogörelse framgår, har en central ledning för handelsundervisningsanstalterna
så småningom uppstått så att säga av sig själv, i det
att kommerskollegium med inspektören som sakkunnigt biträde fått i uppdrag att
taga befattning med de ärenden, som berört handelsundervisningen.

Det är emellertid, enligt kommitterades mening, endast en tidsfråga, när
denna ledning behöver ytterligare utvecklas. I längden torde det nämligen visa sig
omöjligt för kommerskollegium —■ eller den myndighet, som kan komma att träda
i dess ställe — att vid sidan av sina mångfaldiga övriga åligganden inom skilda
områden och med biträde av en enda särskild sakkunnig, inspektören, räcka till för
befattningen med och överinseendet över samtliga blivande handelsundervisningsmstalter.

Redan nu anse kommitterade, på grund av de i föreliggande betänkande avgivna
förslag, nödvändigt, att ännu ett steg tages till stärkande av den centrala
ledningen. Kommitterade åsyfta särskilt förslaget om upprättande av handelsfolk -

skolor och få erinra därom, att kommitterade ansett sig kunna bidraga till förverkligandet
av tanken på högre folkskolors ombildande till handelsskolor under den
förutsättningen bland andra, att ett visst samarbete kunde åvägabringas mellan å
ena sidan den myndighet, som har överinseendet över bandelsundervisningsväsendet,
samt å den andra sidan folkskolornas centrala styrelse, ävensom att för nämnda
samarbete krävdes en särskild sakkunnigeinstitution. Jämväl på grund av handelsundervisningsväsendets
utveckling i övrigt kommer en sålunda förstärkt sakkunskap
att befinnas av behovet påkallad.

Sagda institution, som exempelvis kan kallas hand el sunder visning snämnden,
bör lämpligen bestå av tre personer, nämligen inspektören såsom självskriven samt
två andra av Kung], Maj:t förordnade sakkunniga, den ene representerande den
kommersiella, den andre den pedagogiska sakkunskapen. Den förre av de båda
sistnämnda bör sålunda helst vara köpman, den senare skolman.

Dessa tre sakkunniga böra enligt närmare instruktion, som av Kungl. Maj:t
utfärdas, tillkallas vid behandling av viktigare handelsundervisningsärenden, vare sig
de handläggas av kommerskollegium eller folkskoleöverstyrelsen eller av båda dessa
myndigheter gemensamt. De böra icke äga beslutanderöst men skola vara skyldiga
att anmäla avvikande mening till protokollet.

Angående fördelningen av ärendena mellan kommerskollegium och folkskoleöverstyrelsen
torde i huvudsak böra gälla, att frågor angående högre folkskolors
ombildning till handelsskolor och cn del andra spörsmål, som angå handelsfolkskolorna,
behandlas av båda myndigheterna samfällt, att omsorgen om folkskolans
handelsfortsättningsskolor uppdrages åt folkskoleöverstyrelsen ensam, och att övriga
ärendens behandling i allmänhet åligger kommerskollegium ensamt.

Enligt denna princip skulle handelsundervisningsärendenas fördelning kunna
i dess huvuddrag framställas på följande sätt:

Kommerskollegium och folkskoleöverstyrelsen gemensamt åligger i fråga om
handelsfolkskolorna:

1) att avgiva yttrande över högre folkskolas ombildning till handelsfolkskola

samt över sökt statsunderstöd i anledning därav;

2) att besluta i anledning av sådan skriftlig anmälan från inspektören eller

ledamot av folkskoleöverstyrelsen, varom här nedan sägs:

3) att vidtaga eller föreslå åtgärder, som befinnas erforderliga i ovannämnda

avseenden.

Folkskoleöverstyrelsen ensam åligger:

att taga befattning med folkskolans handelsfortsättningsskolor, dock att
inspektören må ha rättighet att besöka dessa skolor, varvid han,
därest anledning till anmärkning från hans sida förekommer, har att
till folkskoleöverstyrelsen därom gorå skriftlig anmälan.

Kommerskollegium ensamt åligger:

1) att ha överinseendet över handelsgymnasierna, handelsskolorna och han delskurserna;

dock att ledamot av folkskoleöverstyrelsen även må
äga att besöka handelsfolkskola, varvid han, därest anledning till anmärkning
från hans sida förekommer, har att till kommerskollegium
därom göra skriftlig anmälan;

2) att föreslå inspektör, till Kungl Maj:t med eget yttrande insända dennes

berättelse samt för honom föreslå arvode för terminen;

3) att föreslå övriga ledamöter av handelsundervisningsnämnden;

4) att handlägga övriga ärenden, som röra handelsundervisningsväsendet.

Handelsundervisningsnämnden torde i allmänhet böra tillkallas vid behandling
av ovan särskilt omförmälda ärenden samt dessutom ha att yttra sig över
ärenden, som till densamma remitteras.

Beträffande vissa punkter i ovanstående förslag få kommitterade meddela
följande närmare motivering.

Ehuru det allmänna inseendet även över handelsfolkskolorna enligt kommitterades
mening bör tillkomma kommerskollegium — liksom motsvarande befogenhet
över de till kommunala mcllanskolor ombildade högre folkskolorna tillkommer läroverksöverstyrelsen
— finna kommitterade det icke böra ifrågasättas, att folkskoleöverstyrelsens
ledamöter skulle vara utestängda från allt direkt inflytande på handelsfolkskolornas
verksamhet. För att emellertid förebygga en betänklig dualism i
ledningen, torde vara tillräckligt att medgiva, att nämnda ledamöter äga besöka
skolorna för att där göra sina iakttagelser men icke ha rätt att ingripa på annat
sätt än genom att avgiva skriftlig anmälan till den kommersiella myndigheten.

I fråga om folkskolans handelsfortsättningsskolor skulle det kunna ifrågasättas,
att kommerskollegium toge någon befattning även med den art av handelsundervisning,
som dessa representera. Med hänsyn till deras ursprung ur och samhörighet
med folkskolan ha emellertid kommitterade funnit naturligast och ändamålsenligast,
att dessa skolor betraktas såsom integrerande delar av den utsträckta
folkskolekursen och på grund härav ställas under folkskoleöverstyrelsens ledning.
Dock finna kommitterade, med hänsyn till nämnda skolors betydelse för de ettåriga
handelsskolorna, nödvändigt, att en viss kontakt med den övriga handelsundervisningen
åvägabringas, samt anse detta kunna ske genom inspektören och på det sätt,
som ovan föreslagits.

Ledamot av handelsundervisningsnämnden — med undantag av inspektören,
som i stället bör tillgodoräknas ökat arvode (se sid. 43) —- bör givetvis erhålla särskild
ersättning för sitt arbete, t. ex. 20 kronor för tjänstgöringsdag i likhet med
ombud i realskolexamen m. fl., varjämte envar av de tre ledamöterna bör, därest
han är bosatt utom Stockholm, åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning eu -

ligt tredje klassen i resereglemente! eller den högre klass, till vilken han eljest är
berättigad.

Angående inspektörens ställning inträder, frånsett hans deltagande i handels-Inspektören.
vindel v lsningsnåmnden, ingen större förändring i arten av hans åligganden men väl
i fråga om deras omfattning. Sedan beslut fattats om upprättande av handelsgymnasiei
jämväl i Örebro och Norrköping, uppgå de läroanstalter, med vilka han för
närvarande har att i vanlig ordning taga befattning, till sex, förlagda till Göteborg,
Hälsingborg, Malmö, Norrköping, Stockholm och Örebro. Därest kommitterades förslag
om upprättande av handelsskolor vinner avseende, tillkomma åtta nya läroanstalter,
därav fem fristående handelsskolor och tre handelsfolkskolor.

Kommitterade anse under sådana förhållanden skäligt, att inspektörens arvode
höjes med 1,000 kronor för år eller från nu bestämda högst 1,500 kronor till
högst 2,500 kronor.

Ehuiu alla handelsskolorna icke kunna förväntas börja sin verksamhet redan
under ar IDIG, förorsakar dock övergångstiden ett i mycket avsevärd grad ökat
arbete, och bör därför nämnda förhöjning enligt kommitterades mening inträda med
hälften från och med år 1916 och med återstoden påföljande år.

Vid handelskursernas upprättande bör frågan om inspektörens ersättning
m. in. tagas under förnyad omprövning.

I nu gällande instruktion för inspektören höra givetvis införas de ändringar,
som betingas av hans befattning med handelsskolorna och längre fram även med
handelskurserna.

Kommitterade anse sig till sist höra betona, att ovan avgivna förslag till led- Framtida
ningens förstärkande, enligt kommitterades mening är att betrakta som en över- centralstygångsform
till en fullständig centralstyrelse, som förr eller senare, alltefter handelsundei
visningsväsendets snabbare eller långsammare utveckling, kommer åt! visa sig
av behovet påkallad. Det kan därvid även ifrågasättas, huruvida icke nämnda
flarn tida styrelse bör förenas med eu tilltänkt centralstyrelse för den tekniska undervisningen
— varom ovannämnda kommitté för den lägre tekniska undervisningens
ordnande avgivit förslag —, och härtill kunde möjligen som eu tredje gren sluta
sig en central ledning för navigationsskolorna.

Föi st genom åtgärder, som mer eller mindre gå i nämnda riktning, torde
yrkesundervisningen kunna erhålla de fastare förmer, som äro nödvändiga för dess
ändamålsenliga utveckling.

I frågans nuvarande läge finna emellertid kommitterade icke skäl att ingå på
någon närmare behandling av densamma.

Kommitterades förslag.

Erfordcr- För understödjande av de handelskolor, vilkas upprättande kommitterade ovan

liga stats- för0rdat samt för den på grund härav utvidgade inspektionen in. in. torde komma att
anslag■ krävas följande årliga nya anslag eller förhöjningar av nu utgående anslag (se bil. D):

för

Efter förslagets fullständiga genomförande:

1 ettårig handelsskola med parallellklass.....kr

B ettåriga handelsskolor med enkel klass, ä 7,100 kr. »
1 fristående tvåårig handelsskola med parallellklasser »
3 tvååriga handelsfolkskolor m. enkla klasser, ä 9,600 kr.

10,300: -21,300: —
16,000: —
28,800: -

inspektionen (förhöjning med 1,000 kr.).........

arvode åt två ledamöter i handelsundervisningsnämnden, a 500 kr

S:a kronor

76,400: —
1,000: —
1,000: -78,400: —

Beträffande den sistnämnda posten å 1,000 kronor beräkna kommitterade, att
nämnda ledamöter skulle behöva sammanträda högst 25 dagar om året, och skulle
deras arbete, under förutsättning av ett arvode å 20 kronor för dag åt var och en,
alltså förorsaka en sammanlagd kostnad å högst 1,000 kronor.

Då förut till handels gymnasier utgår ett förslagsanslag å högst 85,000 kronor
och till handelsundervisningsinspektionen ett förslagsanslag å högst. 1,500
kronor och då för de nu föreslagna handelsskolorna enligt ovanstående tablå
beräknats förslagsanslag å högst 78,400 kronor, skulle alltså kostnaderna för handelsundervisningsväsendet
i dess helhet, efter genomförande av den av kommitterade
föreslagna utvidgningen, uppgå till 164,900 kronor å ordinarie stat samt å extra
stat __ frånsett nu utgående 30,000 kronor till handelshögskolan i Stockholm —
10,000 kronor till handelsgymnasiet i Hälsingborg eller tillsammans 174,900 kronor.

Anslag Då emellertid skolors verksamhet i allmänhet anordnas efter läsår och något

under över- sj{j|| pj]y undantag från denna regel icke föreligger i fråga om handelsundeivisningsitu-ml
anstalterna, torde ingen av de nu föreslagna skolorna komma att upprättas förr än
från och med höstterminen näst efter det år, under vilket anslagen blivit av Riksdagen
beviljade. Vidare är att märka, att de tvååriga skolorna icke böra beräknas
upprätta mer än den första årsklassen under det första läsåret.

Under förutsättning att kommitterades förslag vinner avseende och beslut i
ärendet fattas vid 1915 års Riksdag, skulle sålunda för år 1916 endast hälften av
anslagen bli erforderlig för de ettåriga skolorna och endast fjärdedelen för de tvååriga.
För år 1917 skulle enligt samma fördelningsprincip - vilken tillämpades
t. ex. i fråga om de av 1914 års Riksdag åt handelsgymnasierna i Örebro och Norr -

köping beviljade medlen — krävas hela anslaget för de ettåriga och tre fjärdedelar
av anslaget för de tvååriga skolorna. Först från och med år 1918 skulle anslagen
i deras helhet utgå jämväl till sistnämnda skolor.

Ökningen i anslaget till inspektionen samt anslaget till handelsundervisningsnämnden
torde på grund av det särskilda arbete, som övergångstiden medför, böra
beräknas utgå med hälften endast för år 1916 och sålunda med hela beloppet från
och med år 1917.

Alltså skulle för de olika övergångsåren följande nya anslag eller förhöjningar
av anslag krävas:

För år 1916.

för I ettårig handelsskola med parallellklass . . kronor 5,150: —

» 3 ettåriga handelsskolor med enkel klass, å

3,550 kr............. » 10,650: -

» .1 fristående tvåårig handelsskola med parallellklasser
............. » 4,000: —

» 3 tvååriga handelsfolkskolor med enkla klasser,

å 2,400 kr............. » 7,200: — 27,000: —

» inspektionen (förhöjning med 500 kr.)........... 500: —

» arvode åt två ledamöter i handelsundervisningsnämnden, å 250 kr. 500: —

S:a kronor 28,000: —

För år 1917.

för 1 ettårig handelsskola med parallellklass . . kronor 10,300: —

» 3 ettåriga handelsskolor med enkel klass, å

7,100 kr............. » 21,300: -

» 1 fristående tvåårig handelsskola med parallellklasser
...... » 12,000: —

» 3 tvååriga handelsfolkskolor med enkla klasser,

å 7,200 kr............. » 21,600: —

» inspektionen (förhöjning med ytterligare 500 kr.).......

» arvode åt två ledamöter i handelsundervisningsnämnden, å 500 kr.

S:a kronor

65,200: —
1,000: —
1,000: -67,200: -

Av dessa anslag böra beloppen för de tre handelsfolkskolorna — 7,200 kronor
för år 1916, 21,600 kronor för år 1917 och 28,800 kronor för följande år
— uppföras under anslagen för de högre folkskolorna å riksstatens åttonde huvudtitel
samt återstoden — 20,800 kronor för år 1916, 45,600 kronor för år 1917 och
49,600 kronor för följande år — å sjunde huvudtiteln under rubriken handelsundervisningsanstalter
bilda dels ett nytt anslag, benämnt handelsskolor, dels,

Kommitterades
förslag.

ännu ett nytt anslag, benämnt handelsundervisningsnämnden, dels ock utgöra
vederbörlig förhöjning i anslaget under samma rubrik till handelsundervisningsinspektionen.

Visserligen kunde ifrågasättas, att anslagsökningen till de högre folkskolorna
skulle minskas med de för närvarande till 3 sådana skolor utgående maximibeloppen
å 4,800 kronor, men då ej med någon säkerhet kan beräknas, huru många
av de nu existerande högre folkskolorna — på grund av dessa skolors förläggning till
i kommersiellt hänseende mindre lämpliga orter (jämf. ovan, sid. 20) — komma att
ombildas till handelsfolkskolor, och då i varje fall kalkylen för övergångsåren skulle bli
ganska invecklad och osäker, torde det ej vara skäl att räkna med nämnda faktor.

Statsunderstöden till handelsskolorna torde, såsom är föreskrivet ifråga om
statsunderstödda enskilda läroanstalter i allmänhet, däribland även handeisgymnasier,
böra bestämmas för tre kalenderår i sänder.

På grund av vad ovan blivit anfört, få kommitterade hemställa:

att för den lägre handelsundervisningens tillgodoseende enligt ovan angivna
grunder statsunderstöd må utgå till följande handels skolor, samtliga anordnade
som dag skolor:

4 ettåriga handelsskolor, byggda på den sexåriga folkskolan, dock så, att
för inträde dessutom fordras minst två års praktik i handel eller industri efter
avslutad folkskolekurs och bevistande under nämnda två år av folkskolans fortsättningsskola;
samt

4 tvååriga handelsskolor, omedelbart byggda på sexårig folkskola och anordnade,
1 såsom fristående och de 3 övriga såsom ombildade högre folkskolor (handelsfolkskolor); att

den centrala ledningen över såväl ifrågavarande skolor som ock över
de statsunderstödda handelsgymnasierna utövas av kommerskollegium eller den
myndighet, som kan komma att inrättas i dess ställe, dock beträffande handelsfolkskolorna
under samverkan i vissa fäll med folkskoleöverstyrelsen;

att nämnda centrala ledning förstärkes genom upprättande av en handelsundervisningsnämnd,
bestående, förutom inspektören såsom självskriven ledamot,
av två ledamöter, den ene representerande den kommersiella, den andre den pedagogiska
sakkunskapen;

att statsunderstöden må tilldelas skolorna för perioder av högst tre kalenderår
i sänder och utgå med högst följande belopp för år:

till ettårig handelsskola med parallellklass........kronor 10,300: _

» » » » enkel klass......... » 7,100: —

» tvåårig » » parallellklasser....... » 16,000: —

» » » » enkla klasser........ » 9,600: —

att av skolor med parallellklasser tillsvidare endast 1 ettårig och 1 tvåårigmå
understödjas;

att Kung!. Maj:t skall äga att, efter prövning av vederbörliga ansökningar,
utdela statsunderstöden till de handelsskolor av ovannämnda slag, som befinnas
därav förtjänta;

att kommun, i vilken handelsskola åtnjuter statsunderstöd, skall ha skyldighet
att själv eller genom enskilda donatorer tillhandahålla erforderliga lokaler för undervisningen
samt att årligen lämna ett kontant bidrag motsvarande minst en fjärdedel
av statsunderstödet;

att den ordinarie lärarpersonalen vid handelsfolkskola skall vara delaktig i
såväl folkskolelärarnas pensionsinrättning som folkskolelärarnas änke- och pupillkassa
under enahanda villkor och bestämmelser, som gälla för de ordinarie lärarna vid
kommunala mellanskolor;

att handelsskola i fråga om lärjungeantal samt befrielse från eller nedsättning
i terminsavgifter ävensom i tillämpliga delar i övrigt skall vara underkastad de
för handelsgymnasier gällande bestämmelse!’, dock att inga terminsavgifter skola
åläggas lärjungarna vid handelsfolkskola;

att handelsskola skall vara underkastad de villkor i övrigt, som Kungl. Maj:t
kan finna skäligt bestämma; samt

att på grund härav erforderliga åtgärder må vidtagas

dels för att å riksstatens sjunde huvudtitel under rubrik handelsundervisning
sanstalter må uppföras till handels skolor ett förslagsanslag för år 1916 å
högst 19,800 kronor, för år 1917 å högst 43,600 kronor, samt för följande år å
högst 47,600 kronor;

dels för att det å riksstatens åttonde huvudtitel till högre folkskolor uppförda
försslagsanslaget må höjas för år 1916 med högst 7,200 kronor, för år 1917
med högst 21,600 kronor och för följande år med högst 28,800 kronor;

dels för att det å riksstaten sjunde huvudtitel till handelsundervisningsinspektionen
uppförda förslagsanslaget må höjas för år 1916 med 500 kronor eller
från högst 1,500 kronor till högst 2,000 kronor och för år 1917 och följande år
med ytterligare 500 kronor eller från högst 2,000 kronor till högst 2,500 kronor;

dels för att å samma huvudtitel under rubriken handelsundervisningsanstalter
må uppföras till handelsiindervisningsnämnden ett förslagsanslag för år
1916 å högst 500 kronor och för år 1917 och följande år å högst 1,000 kronor.

Såsom ovan blivit framhållet, kommer förslag om upprättande av handelskurser
(endags-, tvådags- och aftonkurser) m. m. att med snaraste framläggas i ett
av kommitterade avgivet tredje betänkande.

Bilagor.

♦

Bil. A.

Förteckning över svenska handelsundervisningsanstalter.1

I. Handelsundervisningsanstalter, som åtnjuta statsunderstöd och stå under

statens inspektion:

Göteborg: Göteborgs handelsinstitut (handelsgymnasium);

Hälsingborg: Hälsingborgs handelsgymnasium;

Malmö: Malmö handelsgymnasium;

Stockholm: Stockholms handelsgymnasium.

Summa 4.

Anm. Av nämnda läroanstalter åtnjuter för kalenderåren 1914—1916 Stockholms
handelsgymnasium ett statsunderstöd å 24,900 kr. för år 1914, 29,380 kr.
för år 1915 och 29,800 kr. för år 1916, Göteborgs handelsgymnasium 40,000
kr. årligen och Malmö handelsgymnasium 15,000 kr. årligen, varjämte Hälsingborgs
handelsgymnasium åtnjuter ett statsunderstöd å 3,000 kr. för år
1914 och å 10,000 kr. för är 1915.

II. Icke statsunderstödda handelsundervisningsanstalter, som stå under

statens inspektion:

Gävle: Gävle borgarskola och högre handelsinstitut;

Stockholm: Den tvååriga s. k. A-kursen vid Bröderna Påhlmans handelsinstitut.

Summa 2.

Anm. Gävle borgarskola och handelsinstitut tilldelades för år 1913 ett kommunalt
understöd å inemot 2,000 kr., varav närmare en tredjedel kom handelsundervisningen
till godo.

III. Icke statsunderstödda handelsundervisningsanstalter, som åtnjuta

understöd av kommuner:

Göteborg: Föreningens för befrämjande av handelskunskaper undervisningskurser; Hälsingborg:

Kroks handelsinstitut;

1 Förutom Handelshögskolan i Stockholm, vilken vid alla hittills gjorda utredningar hållits
skild från övriga handelsundervisningsanstalter.

Karlskoga: Karlskoga praktiska skola;

Kristinehamn: Kristinehamns praktiska skola:

Landskrona: Landskrona tekniska yrkesskola och handelsinstitut;

Norrköping: Norrköpings högre handelsinstitut, Gustaf Smedman;

Stockholm: Stockholms borgarskola;

Sundsvall: Sundsvalls handelsinstitut.

Säffle: Säffle handelsinstitut, språk- och bokhålleriskola.

Summa 9.

Anm. Föreningens för befrämjande av handelskunskaper undervisningskurser i Göteborg
understödjas med räntan på ett kommunalt donationsbelopp å nära
38,000 kr. — Kroks handelsinstitut i Hälsingborg åtnjuter ett kommunalt
anslag, som för läsåret 1914—1915 uppgick till 600 kr. — Karlskoga praktiska
skola har av kommunen ett årligt understöd å 1,000 kr. och av Örebro
läns slöjdförening likadant understöd å 150 kr.; härav komma 100 kr. handelsavdelningen
till godo. — Kristinehamns praktiska skola understödes av
kommunen med 1,500 kr. för år och av staten (till lantmannaavdelningen)
med 5,000 kr. för år; hur stor del av förstnämnda belopp kommer handelsavdelningen
till godo, kan ej angivas. — Landskrona tekniska yrkesskola och
handelsinstitut uppbär årligen av kommunen 5,500 kr. och av Alex. Ohlssons
fond 12,000 kr.; sistnämnda belopp tillfaller handelsavdehiingen. —
Norrköpings högre handelsinstitut, Gustav Smedman, erhåller f. n. ett årligt
kommunalt bidrag å 2,000 kr. — Stockholms borgarskola åtnjuter ett årligt
kommunalt anslag, som för år 1913 uppgick till 61,900 kr., varav för handelslinjen
användes ett belopp å 28,600 kr. — Sundsvalls handelsinstitut
uppbär såsom årligt understöd av kommunen 1,000 kr., av Sundsvalls enskilda
bank 500 kr., av Sundsvalls handelsbank 300 kr. — Säffle handelsinstitut,
språk- och bokhålleriskola åtnjuter ett årligt kommunalt anslag å
200 kr. IV.

IV. Övriga icke statsunderstödda handelsundervisningsanstalter:

Eskilstuna: Handelsskolan, Eskilstuna;

Gävle: Gävle handelsinstitut;

Göteborg: B. Hanssons handels- och takygrafiinstitut,

» Filip Holmqvists handelsinstitut,

» Göteborgs handelsskola,

» Göteborgs privata handelsinstitut,

» Palmérs handelsskola;

Halmstad: Antonssonska privatskolan;

Jönköping: C. J. Ohlssons handelsskola;

Kalmar: Kalmar språk- och handelsinstitut;

Karlstad: Karlstads handelsinstitut och praktiska skola;

Katrineholm: Katrineholms praktiska läroverk;

Kristianstad: Kristianstads språk- och handelsinstitut;

Linköping: Linköpings handelsinstitut;

Malmö: Bröderna Bendtz’ språk- och handelsinstitut,

» Föreningens för språk och handelsvetenskap aftonskola;

» Malmö språk- och handelsinstitut,

Mariannelund: Mariannelunds praktiska skola;

Stockholm: Alma Öbergs privata bokhålleriskola,

» Bröderna Påhlmans handelsinstitut (jfr ovan under avdeln. II),

» Fru Emmy Brandts handelsskola,

» J. Jönssons skriv- och räkneskola,

> Smedman den yngres handelsskola,

» Smedman den äldres handelsskola,

» Stockholms högre handelsläroverk, Björstedtska skriv-, språk- och
handelsinstitutet;

Uppsala: Elias Janssons handelsskola;

Örebro: Örebro praktiska språk- och handelsskola;

Östersund: Östersunds handelsskola.

Summa 28.

Anm. 1. Ovanstående förteckning upptager endast sådana undervisningsanstalter, som meddela
handelsundervisning i någorlunda avsevärd omfattning och bedrivit sin verksamhet
under några års tid. Vid vissa av nämnda skolor är handelsundervisningen
begränsad till en särskild linje, ställd vid sidan av skolans övriga verksamhet
(t. ex. vid Stockholms borgarskola) eller utgörande en påbyggnad å densamma
(vid Gävle borgarskola).

Anm. 2. Handelsskolan, Eskilstuna, understödes av Eskilstuna Köpmannaförening med 360
kr. årligen (motsvarande 2 frielevplatser) och Karlstads handelsinstitut av Karlstads
Handelsförening med 145 kr. årligen (motsvarande 1 sådan plats).

Anm. 3. Detaljerade uppgifter om samtliga ovannämnda skolors dåvarande förhållanden
föreligga i 1908-1910 års liandelsundervisningskommittés betänkande (sid. 17 —
127). Några av dem ha emellertid sedan dess undergått en del förändringar,
syftande till undervisningens stärkande och höjande. Icke mindre än ett tiolal av
de i 1910 års kommittébetänkande upptagna smärre läroanstalterna ha upphört
med sin verksamhet; några andra där omnämnda ha på grund av sin ringa omfattning
icke upptagits i ovanstående förteckning.

Bil. B1.

Uppgifter angående de under vårterminen 1914 vid 12 kommunala eller enskilda handelsskolor
närvarande lärjungar, som före inträdet i handelsskolan varit anställda i praktisk verksamhet.

Handelsskolans namn	Antal lärj. med 1 års praktik	Lärjungarnas medelålder	Medellängd av genomgången handelsskolekurs	Antal lärj. med mer än 1 års men mindre \| än 2 års praktik	Lärjungarnas medelålder	Medellängd av genomgången handelsskolekurs	Antal lärj. med 2 års praktik	Lärjungarnas medelålder 1	1 Medellängd av genomgången handelsskolekurs	Antal lärj. med mer än 2 års praktik	Lärjungarnas medelålder	Medellängd av genomgången handelsskolekurs	Arten av föregående praktisk verksamhet	Anmärkningar
Gävle handelsinstitut	1	18,o	8,5	3	17,o	4,3	6	19,o	4,5	11	20,o	6,3	/Handel, ind:ri	/Förut benämnd
Filip Holmqvists han-					/och jordbruk	\ Gävle handelsskola.
delsinstitut i Göteb.	3	19,o	4,o	O O	21,o	4,0	—	—	—	19	22,o	4,0	Ej angiven
Göteborgs privata
handelsinstitut . . . j Kroks handelsinstitut	—	—	—	5	18,5	8,o	—	—	—	2	23,0	4,o	Kontor, affär
I i Hälsingborg. . . . Kalmar språk- och	3	18,2	3,5	2	16,8	3,5	7	16,8	4,0	5	20,2	4,o	Handel	/ 5 hantv., 3 lantbr., 1 1 huslig ekonomi.
handelsinstitut . . . ] Karlstads handelsinst.	5	17,0	4,5	2	21,5	4,5	1	16,0	8,o	6	23,o	4,o	Hand., lcont.
och prakt, skola . . Kristinehamns prakt.	8	17,o	ö.o	°2	18.o	4,0	7	19,o	4,5	4	19,o	3,5	Affär, handel
skola.........	4	21,o	7,T	4	17,o	6,o	5	21,5	6,5	21	21,2	6,3	Affär, kontor
Bröd. Bendtz’ språk-
o. handelsinstitut i Malmö........	15	17,5	4,0	4-	18.5	6,0	7	18,5	4,0	59	23.3	4,o		[ 4 industri. 4 hantv., 17 lantbr., 1 lärare,
\| Stockh. borgarskolas												[ 1 telefonist.
handelslinje..... Sundsvalls handels-	7	16,7	4,5 ä 7,5	2	21.5	7,5	1	24,o	4,5	2	22,5	7,5	» »	/ 1 postvaktmästore, X 1 hantv., 1 lantbr.
institut....... j Elias Janssons han-	3	20,0	7,5	3	24,0	7,5	5	22,o	7,5	ii	21,o	8,0	*
delsskola i Uppsala Örebro prakt, språk-	1	19,o	4,0	i	20,o	4,0	2	20,o	4,0	4	22,o	4,o	»	2 industri.
och handelsskola .	—	-	-	-	—	-	i	20,o	3,0	O O	22,o	6.o	Affär
Summa	50	—	—	31	-	—	42	—	—	147		—

Anm. 1. I tabellen upptagas överallt endast sådana lärjungar, som genomgått minst 1 skoltermins (3 ä 4 månaders) dags kurs.
> 2. Kursens längd angives i ungefärligt antal månader.

» 3. Vid betänkandets tryckning ha uppgifter ännu icke inkommit från en del skolor.

Uppgifter angående lärjungarnas under vårterminen 1914 föregående skolgång och utbildning i övrigt

vid 12 kommunala eller enskilda handelsskolor.

Handelsskolans namn	Antal lärj., som direkt från folksko-lan övergått till handelsskolan	Antal lärj., som direkt från andra allmänbildande skolor övergått till handelsskolan	Antal lärj., som efter praktik av 1 år eller därutöver övergått till handelsskolan	Antal övriga	Sammanlagda antalet lärjungar i ifrågavarande kurser	Anmärkningar
mani.	kvinnl.	mani.	kvinnl.	mani.	kvinnl.	mani.	kvinnl.	mani.	kvinnl.
Gävle handelsinstitut . .	3	4	10	6	14	7	_	2	27	19	Se anm. i bil. B1.
Filip Holmqvists handels-
institut i Göteborg . .	13	SO	31	12	20	5	9	—	79	47
Göteborgs privata lian-
delsinstitut.......	5	20	10	9	5	2	2	1	22	32
Kroks handelsinstitut i
Hälsingborg......	5	14	9	5	13	4	—	—	27	23
Kalmar språk- och han-
delsinstitut.......	2	1	8	4	8	6	14	19	32	30
Karlstads handelsinstitut
och praktiska skola . .	18	9	11	6	15	6	—	—	44	21
Kristinehamns praktiska
skola...........	—	—	8	4	33	1	30	18	71	23
Bröd. Bendtz’ språk- och
handelsinstitut i Malmö	29	33	27	30	65	20	13	36	134	119
Stockholms borgarskolas
handelslinje.......	24	no	12	19	5	7	3	8	44	144
Sundsvalls handels-
institut.........	—	—	11	1	17	5	16	8	44	14
Elias Janssons handels-
skola i Uppsala ....	4	12	3		4	4			11	21
Örebro praktiska språk-
och handelsskola . . .	11	16	9	12	1	3	3	4	24	35
Summa	114	249	149	113	200	70	90	96	559	528

Anm. 1. I tabellen upptagas överallt endast sådana lärjungar, som genomgått minst 1 skoltermins (3 ä 4 månaders) dagskurs.

Bil. C.

Förteckning över statsunderstödda högre folkskolor.

Allerum.	Jämshög.	Raus.
Anderslöv.	Kattarp.	Sandviken.
Arlöv.	Klinte.	Sunne.
Borgholm.	Klippan.	Säter.
Brunnby.	Lund.	Södertälje.
Båstad.	Lysekil.	Visingsö.
Falsterbo.	Malmköping.	Väsby.
Flenninge.	Malmö.	Ystad.
Fässberg.	Marstrand.	Ytterlännäs.
Gudmundrå.	Norrköping.	Åtvidaberg.
Gävle.	Onsala.
Jonstorp-Farhult.	Orsa.

Summa 34.

Anm. 1. Förteckningen avser vårterminen 1914. Enligt uppgift är den möjligheten att
räkna med, att åtskilliga av dessa skolor komma att med tiden ombildas till kommunala
mellanskolor.

Anm. 2. Enligt Sveriges officiella statistik för år 1911, Folkskolorna, förekommo terminsavgifter
endast vid 10 av de då befintliga 32 högre folkskolorna. Vid två av
nämnda tio skolor angives uttryckligen, att avgifterna utgått för undervisning i
främmande levande språk, och blott vid en enda, vilken sedermera ombildats till
kommunal mellanskola, synas de ha uppgått till ett belopp, jämförligt med det,
som föreslagits för de fristående handelsskolorna. Frånräknas de tre sistnämnda
högre folkskolorna, uppgingo avgifterna för året vid de sju övriga till ett sammanlagt
belopp å 3,158: 50 kronor, vilket, fördelat på skolornas antal och totalsumman
av deras lärjungar (313), visar de avrundade medeltalen 451 kr. för
varje skola och 10 kr. för varje lärjunge.

Anm. 3. På vissa ställen fungerar folkskolans styrelse såsom styrelse jämväl för den högre
folkskolan, på andra skall en .särskild styrelse utses för förvaltningen av den
högre folkskolans angelägenheter.

Bil. D.

Kommitterades beräkning av kostnaderna för handelsskolor
(förutom utgift för lokaler).

I. Beräknad kostnad för en ettårig handelsskola.

Avlöningar och arvoden:

rektors arvode.............Kr. 800: —

en ordinarie lärares avlöning, jämte ersättning för

bostad och bränsle..........» 2,800: —

en extra ordinarie lärares arvode......» 1,800: —

vaktmästarens avlöning..........» 500: — 5 900* ___

Inventarier och materiel...........» 2,000: —

Bränsle och lyse................ 600: _

Räntor.................» 400: _

Diverse utgifter (annonsering, tryck, porto m. m.) . . » 1,200: —

Avsättning till ordinarie lärares pensionsfond .... » 400: — 4600* —

Summa kronor 10,500: —

Amu. 1. Beräkningen avser att utröna, hur stort statsanslag kräves för vart och ett
av de tre första kalenderåren. I detta syfte antages läroanstalten färdigbildad
vid treårsperiodens början, och utgifterna under hela perioden fördelas
jämnt på de tre åren. Från det härigenom erhållna medeltalet avdrages
i kommitterades förslag angående erforderliga statsanslag under
övergångstiden (sid. 44—45) en viss del för den tid, under vilken skolan
icke är fullt färdigbildad.

Amu. 2. Fn summa av inalles omkring 6,000 kr. anses böra utgå till nyanskaffning
av inventarier och materiel, vadan detta belopp fördelats med 2,000
kr. på varje år. Givetvis minskas denna post sedermera, medan andra
däremot ökas, särskilt genom den ordinarie lärarens uppflyttning i högre
lönegrad.

Anm. 3. Då inkomsterna av terminsavgifterna icke torde kunna beräknas till högre
belopp än omkring 1,600 kr. (30x 75 kr. = 2,250 kr., med avdrag av
omkring 25 °/o för befrielser och nedsättningar), återstår sålunda en brist
å omkring 8,900 kr. att täcka, varav omkring 7,100 kr. genom statsunderstöd
och omkring 1,800 kr. genom kommunens eller enskildas bidrag.

Som det emellertid vid en skola med endast en klass lätt kan inträffa,
att lärjungarnas antal blir så stort, att parallellklass måste inrättas, anse
kommitterade, att man redan från början bör vara beredd på denna möj 5 -

lighet åtminstone i fråga om en av skolorna. Dennas utgifter bli då betydligt
större, och torde ökningen kunna beräknas på följande sätt:

avlöning åt ytterligare en extra ordinarie lärare . Er. 1,800: —

» » timlärare för omkring 15 tim. å 80 kr. » 1,200: —

utgifter i övrigt (materiel m. m.)......:> 1,000: —

Summa kronor 4,000: —
Den ökade inkomsten av terminsavgifterna, vilken är svår att beräkna,
enär endast några få övertaliga lärjungar kunna föranleda uppdelning i parallellklasser,
torde kunna anses utjämnad genom en del oförutsedda utgifter,
förorsakade av utvidgningen.

Statens bidrag till en skola med parallellklass skulle således bli omkring
7,100 kr. + 3,200 kr. = 10,300 kr. och kommunens kontanta bidrag
omkring 1,800 kr. + 800 kr. = 2,600 kr.

Anm. 4. Enligt kommitterades mening bör hinder icke föreligga för en handelsskola
eller annan yrkesskola av närstående art att upprätta en statsunderstödd
handelsskola såsom en särskild linje vid sidan av den övriga verksamheten,
därest förstnämnda handels- eller yrkesskola anses äga härför erforderliga
kvalifikationer. I sådana fall kan det ifrågasättas att med hänsyn till redan
förefintlig materiel m. m. i lämplig mån minska statsunderstödets storlek.

Anm. 5. Beträffande de särskilda posterna i övrigt märkes följande.

Ordinarie lärares avlöning. Till ordinarie lärare vid kommunal mellanskola
utgår i avlöning i lägsta lönegraden minst 2,000 kr. och minst
350 kr. som ersättning för bostad och bränsle eller inalles 2,350 kr.;
till rektor utgår dessutom ett arvode av minst 800 kr.

Då den ordinarie läraren vid handelsskola bör förordnas till rektor,
skulle hans minimiavlöning sålunda uppgå till 3,150 kr. På grund av
det maktpåliggande i hans befattning såsom föreståndare och ende ordinarie
lärare torde emellertid för honom böra beräknas en löneförhöjning
å 400 kronor eller samma belopp som ett ålderstillägg, varjämte ovannämnda
ersättning å 350 kr. synes böra avrundas till 400 kr.

K o. lärares avlöning. De läraretimmar, som äro behövliga för en
handelsskola med enkel klass, kunna beräknas till omkring 40 i veckan.
Om då rektors tjänstgöring upptages till 18 timmar, så återstå för den
e. o. läraren omkring 22 timmar. För en handelsskola med parallellklass
kräves omkring dubbla antalet veckotimmar.

Räntor. För att kunna vid treårsperiodens början betala större delen
av den för nyanskaffning av inventarier och materiel avsedda summan torde
bli nödvändigt att upptaga ett lån; räntan å detta jämte den ränteutgift,
som uppstår därigenom, att statsunderstödet uppbäres senare, än avlöningar
m. m. utbetalas, torde kunna upptagas till omkring 400 kr.

II. Beräknad kostnad för en fristående tvåårig handelsskola.

Avlöningar och arvoden:

rektors arvode..........		800	—
en ordinarie lärare (tillika rektor) . . .	»	2,800	—
en ordinarie lärare........		2,400	—
en e. o. lärare..........	... »	1,800	—
timlärare för 5 timmar.......	. . . »	400	--
vaktmästare...........	...»	600	—	8,800: —
Inventarier och materiel........	...»	2,800	—
Bränsle och lyse...........		800	—
Räntor..............	...»	500	—
Diverse utgifter...........		1,200	—
Avsättning till lärares pensionsfond ....	»	600	—	5,400: -

Summa kronor 14,200: —

Anm. 1. Inkomsterna av terminsavgifterna kunna beräknas till omkring 2,200 kr.

(60x50 kr = 3,000 kr., med avdrag av omkring 25 °.''o för befrielser och
nedsättningar); återstår sålunda en brist å omkring 12,000 kr. att täcka,
varav omkring 9,600 kr. genom statsunderstöd och omkring 2,400 kr.
genom kommunens eller enskildas bidrag.

Då den enda fristående tvååriga handelsskola, som tillsvidare skulle
upprättas, enligt kommitterades mening bör förläggas till en av våra allra
största städer, har den efter all sannolikhet att påräkna en så stark tillströmning
av lärjungar, att den från början lärer böra beräknas omfatta
en parallellklass i vardera av de båda årsklasserna. För varje sådan
parallellklass torde komma att krävas eu ökning i utgifter ungefär lika
stor som den ovan under I, anm. 3, för parallellklass vid ettårig handelsskola
beräknade eller 4,000 kr., tillsammans sålunda 8,000 kr, varav
staten skulle betala 6,400 kr. och kommunen eller enskilda 1,600 kr.
Angående den ökade inkomsten av terminsavgifterna gäller vad ovan blivit
anfört under I, anm. 3.

En tvåårig handelsskola med parallellklasser skulle alltså kräva ett
statsunderstöd å 16,000 kr. och ett kontant bidrag av kommunen eller
enskilda å 4,000 kr.

Anm. 2. För en tvåårig handelsskola kräves omkring 70 läraretimmar i veckan och
för en sådan skola med parallellklasser omkring dubbla antalet.

Anm. 3. Beträffande beräkningsgrunderna i övrigt hänvisas till anmärkningarna härovan
under kostnadsberäkningen för ettårig handelsskola.

III. Beräknad kostnad för en tvåårig handelsfolkskola (till handelsskola

ombildad högre folkskola).

I fråga om en i full verksamhet stadd högre folkskola, som ombildas till
handelsskola, kunna en del besparingar göras i ovanstående tablå II. Så torde inventarier
och materiel måhända kunna upptagas till endast hälften, eller 1,150 kr.,
räntan till 200 kr. och diverse utgifter till 1,000 kr., varjämte avsättning till lärarnas
pensionering, som för dessa skolor blir en kostnad vid sidan av de övriga utgifterna
(se sid. 27), bortfaller. Härigenom uppstår visserligen en besparing å inalles
högst 2,250 kr., men denna upphäves av det förhållandet, att terminsavgifter, som
vid de fristående skolorna beräknats lämna en inkomst av omkring 2,200 kr., icke
skulle erläggas vid handelsfolkskolorna.

Beträffande åter de högre folkskolor, som nyupprättats och i och med detsamma
ombildas till handelsfolkskolor, torde besparingen endast kunna beräknas
omfatta ovannämnda post å 600 kr. för pensioneringen, vadan en yttterligare brist
å 1,600 kr. skulle uppstå för dessa skolor. Då emellertid sådana skolor torde
komma att upprättas endast å större orter, som ha direkt behov av handelsundervisning,
och lämpligast synes vara, att statsunderstödets maximibelopp blir lika stort
för båda slagen av tvååriga skolor, torde nämnda särskilda brist, för så vitt den
icke kan på annat sätt utjämnas, böra täckas av kommunen eller enskilda.

På grund av vad ovan blivit anfört, anse kommitterade, att kostnadsberäkningen
i tablå II för en fristående tvåårig handelsskola med enkla eller dubbla
klasser i det hela sett bör gälla även för en handelsfolkskola.

Under antagande alltså, att ett statsunderstöd å 9,600 ler. behöver beräknas
även för en tvåårig handelsfolkskola med enkla klasser, bör det för närvarande till
högre folkskola utgående maximibeloppet å 4,800 kr. höjas till 9,600 kr.

Anm. Jämföras beloppen i ovan gjorda kostnadsberäkning jämte kommitterades förslag
å sid. 46—47 med motsvarande belopp i 1913 års proposition i handelsundervisningsfrågan,
visar det sig, att i propositionen för 4 handelsskolor begärdes
högst 40,000 kr., under det att kommitterade för 8 handelsskolor föreslå en
utgift å högst 76,400 kr., vartill kommer en kostnad å 1,000 kr. för den
ifrågasatta handelsundervisningsnämnden.

Bil. E.

Formulär till avgångsbetyg från statsunderstödd handelsskola.

N. N., som är född den........................................................................i.................

oc^ ............terminen ............ intogs i den statsunderstödda handelsskolan i ........................

.............................................. > där han tillbragt............terminer, har i föreskriven avgångsexamen,
som avslutats denna dag, erhållit följande vitsord:

i svenska ........................................................................................................

i tyska .............................................................................................................................

o. s. v.

och har N. N. ådagalagt..................flit och.................. uppförande.

På grund härav har den av N. N. avlagda avgångsexamen blivit godkänd,
vilket härmed till bevis meddelas.

............................................................den................................................19............

Ordförande i styrelsen för den Rektor vid den statsunderstödda

statsunderstödda handelsskolan handelsskolan i

Anm. 1. Vid handelsfolkskolorna utbytes ordet »handelsskola» mot »handelsfolkskola»
(jämf. noten å sid. 20).

Anm. 2. Där rektorn är ordförande i styrelsen, uteslutes den första underskriften,
och den andra undertecknas: »rektor vid och ordförande i styrelsen för»
o. s. v.

Bil. F.

Utdrag ur bestämmelser angående kommunala mellanskof.

I. Angående statsunderstöd.

It. Statsunderstödet till kommunal mellanskola utgår med 6,400 kronor, varjämte
skola, däri flickor undervisas, må kunna erhålla ett särskilt understöd till
undervisning i huslig ekonomi, ej överstigande 600 kronor, allt för kalenderår räknat.

Härförutom skola till varje kommunal mellanskola utgå följande bidrag:

a) för varje manlig ordinarie ämneslärare: 400 kronor;

b) för varje manlig extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare med full
tjänstgöring: 200 kronor;

c) för rektor och föreståndarinna: två tredjedelar av det för ifrågavarande
befattningshavare stadgade särkilda arvodet; för biträdande föreståndarinna: det till
henne utgående särskilda arvodet;

d) för varje manlig ämneslärare, som åtnjuter avlöning i högre lönegrad:
dels skillnaden mellan det eller de för honom stadgade ålderstillägg och kvinnlig
lärares i samma lönegrad, dels två tredjedelar av återstående del av ålderstillägget
eller ålderstilläggen; för varje kvinnlig ämneslärare, som åtnjuter avlöning i högre
lönegrad, två tredjedelar av det eller de för henne stadgade ålderstillägg;

e) för varje lärare, manlig eller kvinnlig, som vikarierar för på grund av
sjukdom tjänstledig ordinarie ämneslärare, förutom det belopp, som enligt moment

b) må kunna utgå: 800 kronor.

till kommunal mellanskola må kunna utgå, utöver enligt nu gällande bestämmelser
skolan tillkommande statsunderstöd av 6,400 kronor, ett belopp av 1,600 kronor
årligen för parallellavdelning av årsklass, dock att sådant understöd må utgå för
endast en parallellavdelning till en och samma årsklass och att, om sådant understöd
skall kunna erhållas, sammanlagda antalet lärjungar i årsklassens båda avdelningar
skall utgöra minst 36.

Anm. 1. Ovan meddelade bestämmelser äro hämtade, det förra utdraget ur kungl.

kungörelsen den 8 december 1911 angående ändrade bestämmelser rörande
statsunderstöd åt kommunala mellanskolor, det senare ur kungl. kungörelsen
den 12 september 1913 angående understöd till parallellavdelningar
till kommunala mellanskolor.

Anm. 2. De meddelade utdragen i bil. F, G och H ha begränsats till sådana bestämmelser,
som kunna vara av intresse för handelsundervisningsfrågans
bedömande.

II. Angående avlönings- och pensionsförhållanden för lärarpersonalen.

1. Vid kommunal mellanskola skall lärarpersonalen åtnjuta avlöning till minst
följande belopp:

a) rektor eller föreståndarinna, förutom löneförmånerna som ordinarie ämneslärare:
ett särskilt arvode av 800 kronor;

b) vikarierande rektor eller vikarierande föreståndarinna, förutom löneförmånerna
som lärare vid skolan: ett särskilt arvode av 400 kronor;

c) biträdande föreståndarinna eller hennes vikarie, förutom löneförmånerna
som lärare: ett särskilt arvode av 200 kronor;

d) ordinarie manlig ämneslärare: lön å 2,000 kronor i första, 2,400 kronor
i andra, 2,800 kronor i tredje och 3,200 kronor i fjärde lönegraden samt dessutom
tjänlig bostad och nödigt bränsle eller motsvarande ersättning, dock ej understigande
350 kronor;

e) ordinarie kvinnlig ämneslärare: lön å 1,600 kronor i första, 1,800 kronor
i andra, 2,000 kronor i tredje och 2,200 kronor i fjärde lönegraden samt dessutom
tjänlig bostad och nödigt bränsle eller motsvarande ersättning, dock ej understigande
250 kronor;

f) extra ordinarie eller vikarierande manlig ämneslärare med full tjänstgöring:
arvode av 1,800 kronor;

g) extra ordinarie eller vikarierande kvinnlig ämneslärare med full tjänstgöring:
arvode av 1,600 kronor;

h) manlig övningslärare och timlärare: arvode av 80 kronor för varje
veckotimme;

i) kvinnlig övningslärare och timlärare: arvode av 65 kronor för varje
veckotimme.

2. I avseende å uppflyttning i högre lönegrad skall iakttagas,
att uppflyttning i högre lönegrad äger rum efter fem år;

3. Den ordinarie ämneslärarpersonalen vid kommunala mellanskof skall
vara delaktig i såväl folkskollärarnas pensionsinrättning som folkskollärarnas änkeoch
pupillkassa, med iakttagande i tillämpliga delar av vad angående delaktighet i
dessa kassor är stadgat i fråga om lärare vid högre folkskolor, dock med skyldighet
att vara underkastade de förändrade bestämmelser angående delaktigheten, som
framdeles kunna varda stadgade; skolande det särskilda arvode, som tillkommer
rektor, föreståndarinna och biträdande föreståndarinna, ej inräknas i delaktighetsbeloppen.

10. För att kunna anställas som ordinarie ämneslärare vid kommunal mellanskola
erfordras:

a) att uppfylla villkoren för behörighet till ordinarie adjunktstjänst eller
ordinarie ämneslärarinnebefattning vid allmänt läroverk, dock att den härför stadgade
tjänstgöringen må kunna ersättas av tjänstgöring vid högre folkskola eller
folkskola; eller

b) att hava med goda vitsord genomgått folkskoleseminarium samt därefter
med hänsyn till fortsatta, väl vitsordade studier i ämnen tillhörande kommunala
mellanskolans ämneskrets och väl vitsordad tjänstgöring vid kommunal mellanskof
högre folkskola eller högre avdelning av folkskola eller annan undervisningsanstalt
hava blivit av Kungl. Maj:t, efter överstyrelsens för rikets allmänna läroverk hörande,
förklarad behörig att antagas till ordinarie lärare vid kommunal mellanskola;
eller ock

c) att hava blivit genom intyg om genomgången prövning i ämnen tillhörande
kommunala mellanskolans ämneskrets väl vitsordad för studier vid universitet
och hava med goda vitsord avlagt folkskollärarexamen eller på annat sätt förvärvat
sig undervisningsskicklighet samt därefter hava, på sätt här näst ovan sägs, av
Kungl. Maj:t undfått vederbörlig behörighetsförklaring för anställning såsom lärare
vid kommunal mellanskof

skolande i de under b) och c) nämnda fallen för erhållande av behörighetsförklaring
fordras att hava under minst två läsår med nit och skicklighet fullgjort
sådan tjänstgöring, som under a) föreskrives.

It. Då ordinarie ämneslärarbefattning vid kommunal mellanskola är ledig
till ansökning, skall genom skolstyrelsens försorg, så snart ske kan, och senast inom
sex månader, ledigheten kungöras — — — — — — — — — — —

14. Senast inom trettio dagar efter ansökningstidens utgång åligger det skolstyrelsen
att, efter prövning av ansökningshandlingarna och efter det vederbörande
rektor eller föreståndarinna däröver avgivit skriftligt yttrande, till innehavare av
tjänsten utse den av de sökande, som styrelsen, med hänsyn till undervisnings -

skicklighet, insikter och genom föregående tjänstgöring förvärvad erfarenhet, finner
vara för tjänsten mest lämplig, samt att ofördröjligen låta kungöra tillsättningen
genom den tidning, vari officiella meddelanden införas.

25. Vid kommunal mellanskola skall finnas eu av minst fem personer bestående
skolstyrelse. Om dess tillsättning samt om revision av dess räkenskaper med
mera skola bestämmelser upptagas i det av Kungl. Maj:t fastställda reglemente,
som skall finnas för skolan. Av sagda skolstyrelse skall skolans rektor eller föreståndarinna
vara självskriven ledamot, och i densamma skall skolans läkare vid behandling
av frågor, som angå hygieniska förhållanden, äga säte och stämma. För
varje icke självskriven ledamot skall finnas eu suppleant. Skolstyrelsen är beslutmässig,
om mera än hälften av dess ledamöter är tillstädes, dock att beslut om tillsättning
av ordinarie ämneslärare eller om disciplinär åtgärd mot lärare icke må
fattas, med mindre skolstyrelsen är fulltalig.

För varje kommunal mellanskola skall av överstyrelsen förordnas en inspektor,
som dock icke må vara ledamot av skolstyrelsen.

26. Vad i denna kungörelse finnes föreskrivet med avseende på lärare, skall,
där ej i särskilda fall annorlunda säges, äga tillämpning på såväl manlig som
kvinnlig lärare.

Anm. Ovan meddelade bestämmelser äro hämtade ur kung. kungörelsen den 8 december
1911 angående avlönings- och pensionsförhållanden för lärarpersonalen
vid kommunala mellanskolor.

Bil. G.

Utdrag ur bestämmelser angående högre folkskolor.

§ i.

1. Av anslaget till högre folkskolor må understöd kunna utgå till skolor,
som för ett eller gemensamt för flera skoldistrikt inrättas i ändamål att bereda barn,
som genomgått den egentliga folkskolan eller på annat sätt vunnit motsvarande
kunskaper, tillfälle att inhämta ett högre mått av allmänt medborgerlig och praktisk
bildning, utan att barnen därigenom dragas från sina vanliga levnadsförhållanden
eller nödig övning för duglighet och härdighet vid arbete. Understödet kan för
varje skola utgå

dels till högst dubbla beloppet av vad till skolan i distriktet sammanskjutes,
dock högst 1,200 kronor årligen för varje årsklass och för varje skola ej överskridande
4,800 kronor om året,

dels ock därutöver två tredjedelar av i § 2 omförmälda ålderstillägg till lärares
avlöning, allt under de i §§ 2—6 angivna villkor.

2. Önskar kommun få högre folkskola av Kungl. Maj:t erkänd som kommunal
mellanskola, må sådant ske först sedan mellanskolans undervisningsplan i dess
helhet blivit i skolan tillämpad och sedan skolans undervisning samt lärarnes kompetens
blivit av överstyrelsen för rikets allmänna läroverk prövade.

§ 2.

Lärare, som i vederbörlig ordning erhållit ordinarie anställning vid högre
folkskola, skall av skolområdet förses med tjänlig bostad och nödigt bränsle eller
ersättning därför samt därutöver i årlig lön åtnjuta, manlig lärare minst ettusenfemhundra
kronor och tre ålderstillägg å trehundra kronor vartdera samt kvinnlig
lärare minst ettusenfyrahundra kronor och tre ålderstillägg å tvåhundra kronor vartdera.
Ålderstilläggen skola utgå det första efter fem, det andra efter tio och det
tredje efter femton års oförvitlig tjänstgöring, räknat från och med början av kalenderåret
närmast efter det, varunder det femte, tionde eller femtonde året gått tillända;

§ 5.

I högre folkskola skall undervisningen fortgå trettio veckor varje år, därest
ej Kungl. Maj:t på gjord ansökning annorlunda bestämmer.

§ 6.

För att kunna antagas till ordinarie lärare vid högre folkskola erfordras
att hava blivit genom intyg om genomgången prövning väl vitsordad för
studier vid universitet och hava antingen med gott vitsord genomgått den praktiska
övningskursen vid ett folkskoleseminarium eller på annat av Kungl. Maj:t godkänt
sätt förvärvat sig undervisningsskicklighet; eller

att hava erhållit godkänt avgångsbetyg från högre lärarinneseminarium; eller
att hava förvärvat behörighet till adjunktstjänst vid folkskoleseminarium eller
allmänt läroverk; eller ock

att hava med goda vitsord genomgått folkskoleseminarium samt därefter med
hänsyn till fortsatta studier eller väl vitsordad tjänstgöring vid högre folkskola eller
högre avdelning av folkskola eller annan motsvarande undervisningsanstalt av Kungl.
Maj:t blivit förklarad behörig att antagas till ordinarie lärare vid högre folkskola.

§ 8.

De enligt denna kungörelse utgående bidrag av statsmedel skola på rekvisition,
som av vederbörande skolstyrelse bör för varje år göras efter maj månads
början och före december månads slut, av Kungl. Maj:ts befällningshavande, sedan
folkskoleinspektören vitsordat riktigheten av de för statsbidragens erhållande lämnade
uppgifter, efter vederbörlig granskning utbetalas.

Anm. 1. Av ovan meddelade bestämmelser äro §§ 2, 5, 6, 8 hämtade ur kungl.

kungörelsen den 28 juni 1907 angående anslag till högre folkskolor och
§ 1 ur kungl, kungörelsen den 29 oktober 1909 angående ändrad lydelse
av § 1 i förstnämnda kungörelse.''

Anm.. 2. Se bil. F, I, anm. 2.

Anm. 3. Av ovanstående och förut utfärdade författningar framgår, att skolorna
ursprungligen varit avsedda för landsbygden, att de senare (k. kung. 1907)
kunnat upprättas även i städer, dock endast i sådana, som saknat allmänt
läroverk, och att även sistnämnda inskränkning slutligen (k. kung. 1909)
bortfallit.

Bil. H.

Utdrag ur bestämmelser angående handelsgymnasier.

§ i.

1. Handelsgyrnnasium skall omfatta en tvåårig normalkurs, byggd på i huvudsak
genomgången sexårig kurs vid allmänt läroverk eller motsvarande kunskapsmått.
Vardera av de två årsklasserna skall äga minst 15 lärjungar.

2. Undervisningen skall fortgå under minst 36 läsveckor om året, påsk- och
pingstlov samt tillfälliga lovdagar däri inräknade.

3. Handelsgyrnnasium skall till sitt förfogande hava tjänliga undervisningslokaler
och erforderlig undervisningsmateriel.

4. Handelsgymnasierna skola vara skyldiga att senast från och med höstterminen
1914 hava anställda: handelsgymnasiet i Stockholm minst 2, handelsgymnasiet
i Göteborg minst 4 och handelsgymnasiet i Malmö minst 1 ordinarie lärare,
vilka skola tillsättas av vederbörande läroanstalts styrelse.

5. De ordinarie lärarna skola avlönas med minst samma belopp, som för
adjunkter vid rikets allmänna läroverk äro eller kunna varda stadgade. Sålunda
må för närvarande de ordinarie lärarnas avlöning icke bestämmas lägre än, i fem
lönegrader, till respektive 3,000 kronor, 3,500 kronor, 4,000 kronor, 4,500 kronor
och 5,000 kronor. Rektor skall, förutom löneförmåner som lärare, åtnjuta ett särskilt
arvode å minst 2,000 kronor om året.

§ 2.

I avseende på ordinarie lärares uppflyttning i högre lönegrad skall iakttagas:

att uppflyttning i högre lönegrad äger rum efter fem år — — — — —

att ansökningar om uppflyttning i högre lönegrad prövas av kommerskollegium;

§ 3.

Kommun, där gymnasium åtnjuter statsunderstöd, skall själv eller genom enskilda
donatorer tillhandahålla för undervisningen erforderliga lokaler samt till läroanstaltens
uppehållande årligen lämna ett kontant bidrag, motsvarande minst en
tredjedel av statsunderstödet.

§ 4,

Terminsavgifterna i den tvååriga normalkursen skola uppgå till högst 150
kronor för år. Läroanstalten skall vara skyldig att åt lärjungar i nämnda kurs bevilja
befrielse från eller nedsättning i de vid läroanstalten utgående terminsavgifter
till så stor utsträckning, att den minskning i avgifter, som härigenom uppkommer,
utgör minst 15 procent av det belopp, vartill terminsavgifterna skolat uppgå, därest
samtliga lärjungar i den tvååriga kursen erlagt fulla avgifter.

§ 5.

Handelsgynmasium skall stå under inseende av kommerskollegium och vara
underkastat den kontroll och de bestämmelser i övrigt, som Kungl. Maj:t kan finna
gott föreskriva.

§ 6.

Understöden skola tilldelas läroanstalterna för perioder av tre år, därest icke
i särskilda fall omständigheterna giva anledning till bestämmande av kortare tid;
och tillkommer det kommerskollegium att tillse, det läroanstalt enligt vad ovan
stadgats uppfyller förutsättningarna för understöds tillgodonjutande.

§ 7.

Vederbörande styrelse, som önskar att för tidsperioden 1914—IDIG eller viss
del därav erhålla understöd från ifrågavarande anslag, äger att före den 15 mars
1914 till kommerskollegium inkomma med till Kungl. Maj:t ställd ansökning därom
jämte uppgift å det belopp, som sökes; börande för senare period, därest icke annorlunda
föreskrives, ansökningen ingivas under första året av den ifrågavarande
perioden före den 1 februari.

1 ansökningen böra meddelas upplysningar i fråga om:

a) läroanstaltens ägare och styrelse;

b) läroanstaltens organisation samt lärjungarnas uppdelning på klasser och
parallellavdelningar;

c) huruvida och i förekommande fall i vilken utsträckning två eller flera avdelningar
undervisas tillsammans;

d) lärjungeantalet i de särskilda avdelningarna under var och en av de
senaste tre höstterminerna;

e) undervisningsämnen för varje klass ävensom antalet timmar i veckan för
varje ämne, börande tillika upplysas, huruvida alla ämnen äro obligatoriska eller om
ett eller flera ämnen äro valfria;

f) fordringarna för inträde i läroanstaltens tvååriga normalkurs och övriga
kurser, därest sådana finnas, ävensom de särskilda klassernas lärokurser i varje ämne;

g) antalet läsveckor under senast förflutna läsår med redogörelse för de längre
eller kortare lov, som därunder givits lärjungarna;

h) arbetsordning för senaste hösttermin;

i) den läroanstalten tillhöriga undervisningsmaterielen, i kortfattad redogörelse;

j) vid läroanstalten under senaste hösttermin tjänstgörande rektor och lärare,
med uppgift angående omfattningen av deras tjänstgöring samt angående den utbildning,
de erhållit för sitt kall;

k) belopp av den till rektor och envar av lärarne under senast förflutna läsår
utbetalade avlöning;

1) de åtgärder, som må vara vidtagna för de ordinarie lärarnes pensionering;

m) beloppet av lärjungarnas avgifter under senast förflutna läsår, varvid upplysning
särskilt meddelas angående befrielser från eller nedsättningar i nämnda avgifter
ävensom angående beslutade eller påtänkta ändringar i fråga om terminsavgifterna;
samt

n) inkomster och utgifter för senast förflutna räkenskapsår ävensom tillgångar
och skulder vid nämnda års slut.

Ansökning skall åtföljas av handlingar, som visa, att kommun eller enskilda
donatorer under, den tid, för vilken statsunderstöd sökes, åtagit sig de i § 3 omförmälda
förpliktelser.

Anm. 1. Ovan meddelade bestämmelser äro hämtade ur kungl. kungörelsen den
28 november 1913 angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av
de åt handelsgymnasier anvisade statsunderstöd.

Anm. 2. Se bil. F, 1, anm. 2.

Bil. J.

Folkundervisningskommitténs förslag till undervisningsplan
för handelsfortsättningsskolor.

Arbetskunskap.

1. Bokföring.

Detaljhandelsbokföring med tillhörande brev och andra affär sskrivelser samt
övriga kontorsgöromål. I samband härmed dels det viktigaste om post-, telegrafoch
järnvägsförsändelser samt förtullning, dels ock notiser ur handelsläran och handelslagstiftningen.

2. Handelsräkning.

Kort repetition av de fyra räknesätten i hela tal och decimalbråk, särskilt för
vinnande av färdighet i snabb räkning. Mynt, mått och vikt järnte dithörande beräkningar.
Inköps- och försäljningspris: brutto, tara, netto, frakter och tullavgifter
m. in. enligt gällande taxor; kassarabatt. Vinst- och förlustberäkningar. Ränta,
diskont in. m. Blandningsräkning. Bolagsräkning.

Anm. Lärjungarna böra vänjas att göra överslagsräkningar och särskilt att därigenom
kontrollera rimligheten av ett vunnet räkneresultat. Huvudräkning bör, så
ofta den kan anses lämplig, komma till användning.

3. Varukännedom.

Vanligen förekommande handelsvaror. Inhemska varor och importvaror. Varors
förfalskning. Varors förvaring.

4. Korta meddelanden ur handelns geografi och historia.

5. Välskrivning.

Vanlig skrivstil och rubrikstil.

Anm. Välskrivningen bör framför allt övas vid de skriftliga övningar, som tillhör
kursen i modersmålet, samt vid bokföringsarbetet.

Vid undervisningen bör vid lämpliga tillfällen framhållas förpliktelsen av redbarhet
i handel och likaledes betydelsen för-handelsmannen av precision i alla affärsförhållanden.

Medborgarkunskap.

1. Familjen.

De olika familjemedlemmarna och deras inbördes förhållande; deras arbetsuppgifter
för hemmets bestånd, förkovran och trevnad. Hemmets ekonomi: viktigare utgiftsposter,
köp på avbetalning, besparingar, försäkring, skuldsättning. Hemmets ordning och
hygien, även innefattande delar av den allmänna hälsoläran. Nykterhet. Hemmets
betydelse för de ungas uppfostran och familjen såsom grundval för samhället.

2. Kommunen och församlingen.

De gemensamma kommunala intressena: kyrka, skola, fattigvård, hälsovård,
ålderdomspensionering m. m. Kommunens själfstyrelse: den kommunala rösträtten;
stadsfullmäktige och drätselkammare, kyrkostämma, kyrkoråd, skolråd och barnavårdsnämnd.
Förloppet av en stämma. Magistrat, polismyndigheter. Kyrko- och
mantalsskrivning. Den kommunala beskattningen, självdeklaration. Landsting: sjukvård,
undervisningsanstalter m. m.

3. Kyrkoväsendet.

Kyrkostyrelse och kyrklig verksamhet.

4. Staten.

Medborgarplikter: laglydnadsplikt, skatteplikt, skolplikt, plikt till samhällsnyttigt
arbete, värnplikt. Medborgarförmåner: skydd och säkerhet till person och egendom;
religionsfrihet, tryckfrihet och yttrandefrihet, förenings- och församlingsrätt,
petitionsrätt, arbets- och näringsfrihet, rätt till undervisning, likhet inför lagen,
rösträtt.

Statsmaktens fördelning. Konungen och statsrådet. Riksdagen: det viktigaste
om dess sammansättning och arbetssätt; rösträtt och valbarhet. Det viktigaste
om statens inkomster och utgifter. Skatteväsendet. Försvaret och värnplikten;
hären och flottan. Länsförvaltningen. Rättskipningen: borgmästare och råd. Läsning
av valda stycken ur Sveriges rikes lag.

5. Skolor och anstalter för fortsatt utbildning i handelsyrket.

Modersmålet.

1. Läsning.

Skildringar ur det ekonomiska livet, läsning av värdefull och intresseväckande
modärn litteratur av svenska författare.

Anm. En del av litteraturläsningen tankes förlagd till hemmet.

2. Skrivning.

Övningar att uppsätta skrivelser, tillhörande det praktiska livet, såsom fullmakter,
annonser, ansökningar (avskrift och vidimering), protokoll. — Enkla uppsatser.

Anm. Vid all skrivning bör rättskrivningen särskilt uppmärksammas.

Där förhållandena sådant påkalla och medgiva, må en frivillig elementär
kurs i något främmande språk, t. ex. tyska eller engelska, kunna anordnas.

Anm. De övriga föreslagna typerna av fortsättningsskolor äro: A. Fortsättnings skolor

i jordbruksbygder. B. Industriella fortsättningsskolor. G. Hantverksfortsättningsskolor
för kvinnlig ungdom i anslutning till beklädnadsyrkena och
E. Fortsättningsskolor för kvinnlig ungdom i anslutning till det husliga arbetet.

Bil. K.

Förslag till särskilda bestämmelser angående handelsfolkskolor.

Då kommitterade redan vid början av sitt arbete under band fått i uppdrag
att föreslå sådana ändringar i gällande föreskrifter för de högre folkskolorna, som
bleve behövliga på grund av införande av bandelsundervisning i dylika skolor, få
kommitterade här nedan meddela sin uppfattning i detta ärende, i den mån detta
på frågans nuvarande ståndpunkt låter sig göra.

Den fråga, som därvid i främsta rummet framställer sig, är, huruvida de
statsmedel, som skola anslås till handelsfolkskolorna, böra utgå av anslaget till de
högre folkskolorna under åttonde huvudtiteln eller av det blivande anslaget till
handelsskolor under sjunde huvudtiteln.

Kommitterade finna visserligen den senare utvägen enklare och mera i överensstämmelse
med deras förslag i övrigt, men med hänsyn till önskvärdheten att
icke mera, än nödvändigt är, lösgöra sambandet mellan handelsfolkskolorna och det
övriga folkskoleväsendet och då handelsfolkskolorna i en del viktiga avseenden, t. ex.
i fråga om centralstyrelse och terminsavgifter komma att intaga eu särställning i
förhållande till övriga handelsskolor, anse sig kommitterade böra välja den andra
utvägen och komma sålunda att föreslå medlens utgående under åttonde huvudtiteln.

På grund härav synas bestämmelser om högre folkskolors ombildning till
handelsfolkskolor och grunder för de senares statsunderstöd böra inflyta i gällande
författningar angående högre folkskolor. Beträffande återigen handelsfolkskolornas
övriga förhållanden bliva de till övervägande del likartade med de andra handelsskolornas
och böra därför regleras genom de författningar, som för sistnämnda
skolor komma att utfärdas.

Det synes därför kommitterade tillräckligt, om § 1 i kungl. kungörelsen angående
anslag till högre folkskolor (se ovan bil. G, sid. 66) erhåller följande tilllägg: -

3. Önskar kommun få högre folkskola av Kungl. Maj.t erkänd som handelsfolkskola,
må sådant kunna ske, sedan skolans förutsättningar för dylik ombildning
blivit av kommerskollegium och folkskoleöverstyrelsen samfällt prövade.

Understöd till handelsfolkskola kan utgå med högst 9,600 kronor årligen,
och skall kommunen ha skyldighet att själv eller genom enskilda donatorer tillhandahålla
erforderliga lokaler för undervisningen samt årligen lämna ett kontant
bidrag motsvarande minst en fjärdedel av statsunderstödet. I

I den blivande författningen för handelsskolor böra givetvis intagas särskilda
bestämmelser beträffande lärarnas vid handelstolkskolor pensionsförhållanden (järn!'',
ovan bil. F, II, punkt 3).

Förteckning över bilagorna,

Bil. A. Förteckning över svenska handelsundervisningsanstalter.....sid. 51

Bil. B.1 Uppgifter angående de under vårterminen 1914 vid 12 kommunala
eller enskilda handelsskolor närvarande lärjungar, som före inträdet

i handelsskolan varit anställda i praktisk verksamhet......»54

Bil. B,2 Uppgifter angående lärjungarnas under vårterminen 1914 föregående

skolgång och utbildning i övrigt vid 12 kommunala eller enskilda handelsskolor
................. . . »55

Bil. C. Förteckning över statsunderstödda högre folkskolor......»56

Bil. D. Kommitterades beräkning av kostnaderna för handelsskolor .... »57

Bil. E. Formulär till avgångsbetyg från statsunderstödd handelsskola ... »61

Bil. F. Utdrag ur bestämmelser angående kommunala mellanskolor ... »62

Bil. G. Utdrag ur bestämmelser angående högre folkskolor.......»66

Bil. H. Utdrag ur bestämmelser angående handelsgymnasier......»68

Bil. J. Folkskoleundervisningskommitténs förslag till undervisningsplan för han delsfortsättningsskolor

................»71

Bil. K. Förslag till särskilda bestämmelser angående handelsfolkskolor ... »74