UPPRÄTTANDE A? HANDELSKURSER m. m
Statens offentliga utredningar 1918:11
BETÄNKANDE
ANGÅENDE
UPPRÄTTANDE A? HANDELSKURSER m. m.
AVGIVET
ENLIGT NÅDIGT BESLUT DEN 29 AUGUSTI 1913 TILLKALLADE
KOMMITTERADE
UPPSALA
EDV. BERLINGS BOKTRYCKERI
1915.
«*. Al
Innehåll,
Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.....sid. V
Handelskursernas uppgift och anordning..............» 1
Understöd till handelsundervisningsanstalter av andra typer........»28
Handelslärarnas praktiska utbildning...............»34
Centralstyrelse och inspektion . . .............»41
Frågor rörande handelsundervisningen i övrigt:
Inträdesfordringar vid handelsgymnasierna.........»45
Avgångsbetyg från handelsgymnasierna...........»48
Kompetensvärdet av avgångsbetyg från handelsgymnasium .... »53
Undervisningens allmänna läggning............»56
Handelsundervisningsanstalterna och köpmanskåren.......»59
Tillägg till frågan om undervisningsplan för handelsskolorna ... »62
Slutreflexioner...................»62
Kommitterades förslag angående upprättande av handelskurser m. m.....»66
Bilagor ........................»71
Förteckning över bilagorna..................»145
Till
Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.
Sedan Kungl. Maj:t på därom gjord framställning funnit gott bemyndiga
Chefen för Kungl. Finansdepartement att tillkalla högst fyra personer med uppdrag
att inom nämnda departement,
dels under given förutsättning, att utöver det antal handelsgymnasier, för
vilkas uppehållande 1913 års Riksdag uppfört anslag å ordinarie stat, ytterligare
två dylika läroanstalter här i riket med statsunderstöd av enahanda slag upprättades
från 1915 års ingång, verkställa utredning, vilka orter med hänsyn
närmast till graden av föreliggande behov av en ordnad handelsundervisning och
det intresse för frågans lösning, som kunde förefinnas å särskilda orter, i främsta
rummet borde tjäna som förläggningsorter för ifrågavarande handelsgymnasier
dels ock i övrigt biträda med utredning av frågan om den lägre handelsundervisningens
ordnande,
behagade dåvarande Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet
den 29 augusti 1913 uppdraga åt ledamoten av Riksdagens andra kammare A. F.
Vennersten samt undertecknade Nordfelt och Fischier att med iakttagande av
de av Kungl. Maj:t i nu förevarande avseende meddelade bestämmelser biträda
vid ifrågavarande utredning ävensom anmoda Vennersten att såsom ordförande
närmast leda kommitterades arbeten.
Kommitterade utsågo undertecknad Nordfelt att tillsvidare tjänstgöra såsom
sekreterare, vilken anordning ägt bestånd till arbetets slut.
Sedan emellertid kommitterades Ordförande i februari 1914 förordnats
till Statsråd och Chef för Kungl. Finansdepartementet, fortsatte undertecknade
arbetet, vad frågan om handelsskolorna angår i huvudsaklig överensstämmelse
med den uppgjorda planen. Frågan om handelskurserna hade då ännu icke förekommit
till behandling.
VI
Den 22 december 1913 avgåvo kommitterade sitt första betänkande, angående
upprättande av nya handelsgymnasier. Sedan kommitterades däri framställda
förslag blivit av Kungl. Kommerskollegium i vederbörligen avgivet
utlåtande tillstyrkta, gåvo desamma anledning till Kungl. proposition i ärendet
till 1914 års andra Riksdag, vilken proposition i allt huvudsakligt blev av Riksdagen
bifallen.
Den 10 oktober 1914 avgåvo kommitterade sitt andra betänkande, angående
upprättande av handels skolor.
Därefter övergingo kommitterade till att behandla frågan om upprättande
av handelslcurser och sedermera — efter samråd med Herr Statsrådet
— jämväl en del frågor, berörande andra områden av handelsundervisningsväsendet,
och anse sig kommitterade i och med avgivandet av föreliggande
betänkande ha slutfört det åt dem lämnade uppdraget.
Kommitterade ha arbetat dels tillsammans, dels var och en för sig, och
utredningen har, sedan det konstituerande sammanträdet hölls den 10 september
1913, fullständigt avbrutits endast för några få veckor under vartdera
arbetsåret.
På grund av vederbörligt tillstånd har undertecknad Nordfelt företagit
resor till Göteborg, Kristinehamn, Norrköping, Stockholm, Sundsvall och Örebro
för studier i handelsundervisningsfrågor, som ingingo i kommitterades uppdrag
Kommitterade
anse sig till sist, böra framhålla, att utredningen i föreliggande
betänkande, liksom i det närmast föregående, i vissa punkter, där
sådant med fördel kunnat ske, grundats på undersökningar, som blivit, gjorda
av 1908—1910 års handelsundervisningskommitté. Härigenom har en avsevärd
tid inbesparats och framställningen kunnat göras mindre vidlyftig än eljest.
Till kommitterade ha, för att tagas i övervägande vid fullgörande av
deras uppdrag, överlämnats:
l:o) Riksförbundets av affärsanställda underdåniga framställning angående
beredande av statsanslag till den lägre handelsundervisningen;
2:o) Sundvalls köpmannaförenings underdåniga framställning angående
förläggande till Sundsvalls stad av en handelsskola m. m.;
VII
3:o) Handels- och industrikammarens för Örebro och Västmanlands län
underdåniga framställning angående upprättande av ett högre handelsinstitut
i Örebro;
4:o) Styrelsens för Hälsingborgs handelsgymnasium underdåniga framställning
angående statsunderstöd för år 1915 till nämnda läroanstalt.
Dessutom har till kommitterade, för avgivande a\ utlåtande, remitterats:
5:o) Folkundervisningskommitténs den 1 augusti 1914 avgivna betänkande
angående fortsättningsskolan.
Sistnämnda utlåtande har av kommitterade avgivits i särskild underdånig
skrivelse, som linnes i utdrag återgiven i bilaga F här nedan.
Övriga i ovannämnda handlingar gjorda framställningar torde få anses
från kommitterades sida besvarade genom de förslag, kommitterade framlagt i
föreliggande och förut avgivna betänkanden.
Stockholm den 3 november 1915.
M. bordfot.
P. 2?. M. Pischier.
Handelskursernas uppgift och anordning.
I sitt första, den 22 december 1913 avgivna betänkande ha kommitterade
framlagt förslag angående upprättande av nya handel sgymnasier, i sitt andra betänkande,
av den 10 oktober 1914, förslag angående upprättande av handelsskolor.
De förra kunna enklast betecknas såsom tvååriga handelsundervisningsanstalter,
grundade på genomgång av sexårig läroverkskurs, de senare såsom ett- å tvååriga
handelsundervisningsanstalter, byggda på genomgången folkskoleku-rs och, i fråga om
de ettåriga, därpå följande tvåårig fortsättningsskola samtidigt med anställning i
praktisk verksamhet.
Handelsgymnasierna äro avsedda att meddela högre handelsundervisning,
handelsskolorna äro avsedda för lägre handelsundervisning.
Båda dessa typer äro s. k. dagskolor, med vilken benämning man betecknar
sådana läroanstalter, som på den övliga skoltiden — från morgonen till middagstiden
eller till den tidigare eftermiddagstiden — varje söckendag besökas av lärjungarna.
Ilandelsgymnasier med statsunderstöd finnas för närvarande upprättade i
Göteborg, Hälsingborg, Malmö, Stockholm och Örebro, varjämte medel anslagits till
ett blivande handelsgymnasium i Norrköping. Ställda under statens inseende, ehuru
utan statsunderstöd, äro dessutom två med handelsgymnasierna jämförliga läroanstalter,
nämligen högre handelsinstitutet vid Gävle borgarskola och den s. k. A-kursen
vid Bröderna Påhlmans handelsinstitut i Stockholm.
Handelsskolor med statsunderstöd, därav 4 tvååriga och 4 ettåriga, skulle
enligt kommitterades förslag upprättas på 8 orter, som efter gjorda ansökningar
skulle bestämmas av Kungl. Maj:t. Fem av skolorna skulle vara fristående och tre
anordnas i form av högre folkskolor.
Vad återigen angår handelskur serna, hos oss vanligen kallade aftonskolor
eller aftonkurser, skilja de sig i viktiga avseenden från ovannämnda handelsundervisningsanstalter.
Handelskursernas
plats i
systemet.
2
Först är att märka, att de icke enbart kunna hänföras vare sig till den lägre
eller den högre handelsundervisningen, enär de falla inom området för såväl den
ena som den andra av dessa undervisningsformer och det mera beror på det lokala
och ibland tillfälliga behovet å en ort, huruvida högre eller lägre handelskurser eller
kurser av båda slagen där böra anordnas. Emellertid är tillströmningen av lärjungar
till de lägre kurserna i allmänhet övervägande, och härav förklaras den
gängse uppfattningen, att ifrågavarande skolform närmast hör till den lägre handelsundervisningen.
Vidare råder ifråga om handelskurserna den icke mindre viktiga skillnaden i
jämförelse med handelsgymnasier och handelsskolor, att de förstnämnda icke äro
dagskolor. Undervisningen har i allmänhet från början varit förlagd till aftontimmarna
och ibland även till söndagarna, och först på senare tid har man i vissa
främmande länder — hos oss ännu endast förslagsvis — sökt att koncentrera undervisningen
på en å två söckendagar i veckan, t. ex. med 6 timmar på en dag eller
med 3 timmar på vardera av två dagar.
En tredje huvudskillnad mellan handelskurserna å ena sidan och de båda
övriga typerna å den andra är, att lärjungarna i vardera av de båda senare inneha
en tämligen enhetlig ålder, som i allmänhet kan hänföras till den s. k. skolåldern,
under det att lärjungarnas vid handelskurserna ålder kan växla mellan denna ålder
och en betydligt högre.
Alla dessa olikheter bero därpå, att handelsgymnasier och handelsskolor äro
läroanstalter i vanlig mening, med undervisning för ungdom i skolåldern, under det
handelskurserna i regeln äro avsedda för dem, som redan fått anställning i praktisk
affärsverksamhet, varav bland annat följer, att kurserna även få mottaga lärjungar,
som uppnått en avsevärt högre ålder.
Handelskursernas styrka ligger i deras stora förmåga att kunna avpassa sig
efter olika nndervisningsbehov såväl i fråga om graden som arten av handelsundervisning.
Deras tänjbarhet inom handelsundervisningens område är i själva verket
obegränsad, ty de kunna utan olägenhet bringas att beröra såväl den högsta som
den lägsta undervisningen, alltefter behovet och förutsättningarna hos de lärjungar,
som komma att begagna sig av denna skolform. Deras svaghet åter, som de ha
gemensam med s. k. fortsättningsskolor i allmänhet, är uppenbarligen att söka däri,
att den tid, som kan åt undervisningen anslås, är mycket knapp och endast motsvarar
en bråkdel av den, som tages i anspråk vid dagskolorna. Men denna olägenhet
låter sig i väsentlig mån häva därigenom, att en intresserad lärjunge kan
under flera års tid bevista undervisningen och därigenom i det ena ämnet efter det
andra tillägna sig en utbildning, jämförlig med den, som förvärvas i en handelsundervisningsanstalt
med samlad lärokurs.
Såsom av ovanstående framgår, äro handelskurserna huvudsakligen avsedda
att, så långt tid och övriga omständigheter tillåta, meddela utbildning åt personer,
3
som redan äro anställda i praktisk verksamhet och icke kunna avbryta denna anställning
för inhämtande av en.samlad kurs.
Men deras betydelse inskränker sig icke härtill. Ty givet är, att de på orter,
där ingen annan handelsundervisning finnes anordnad, tjänstgöra som läroanstalter
för alla de å orten boende, som önska åtnjuta sådan. Vidare ha de ett ej obetydligt
värde för dem, som genomgått handelsskola men önska att förkovra sig i ett eller
annat ämne, t. ex. främmande levande språk. Kommitterade ha i sitt betänkande
angående handelsskolorna (sid. 32 och 35) särskilt framhållit handelskursernas betydelse
såsom ett lämpligt komplement till handelsskolorna. Slutligen kan det rätt
ofta inträffa, att personer, som genomgått handelsgymnasium eller idkat andra högre
studier, finna med sin fördel förenligt att begagna sig av undervisningen i högre
handelskurser, t. ex. i nationalekonomi och författningskunskap eller i sådana språk
som ryska och spanska.
På grund härav är handelskursernas betydelse lätt insedd: de äro avsedda
att tillgodose dels deras behov, som önska åtnjuta handelsundervisning men av en
eller annan anledning icke fått tillfälle att genomgå en samlad kurs, dels deras behov,
som åstunda fortsatt utbildning i handelskunskaper. Ändamålet med denna
undervisningstyp är sålunda i hög grad behjärtansvärt och dess betydelse för handelsundervisningen
och därigenom även för näringslivet synnerligen stor.
Detta omdöme gäller framför allt i fråga om förhållandena i större städer
och på orter, där ingen annan handelsundervisning står till buds. Också visa det
stora antal sådana kurser, som upprättats i de olika länderna, samt de skaror av
lärjungar, som besöka dem, att de fylla ett mycket starkt känt behov.
Redan uttalanden från köpmannakorporationer m. fl., vilka inhämtats av 1908
— 1910 års handelsundervisningskommitté (se bil. A till detta betänkande), måste
ingiva den uppfattningen, att intresset för ifrågavarande kurser är mycket stort inom
köpmannakretsar, och kommitterade ha ock genom hänvändelse under hand till enskilda
affärsmän fått denna uppfattning bekräftad och stärkt (jämf. ock bil. G).
Tack vare denna omständighet kan det ock — i motsats till vad som hittills
gällt i fråga om en del andra handelsundervisningsanstalter i vårt land — tryggt
sägas, att tillströmningen av lärjungar till denna skoltyp icke är tvivel underkastad,
och att därmed dess framgång, om densamma blir väl organiserad, så att säga är
given på förhand.
Angående förekomsten av ifrågavarande kurser, som i olika länder betecknas
med olika namn, såsom »fortsättningsskolor», »aftonskolor», »aftonkurser», »handelsbiträdeskurser»,
»fackkurser», »praktiska kurser» o. s. v., ha de vunnit stor utbredning
och uppmuntrats med understöd av stat eller kommun eller bådadera i de
allra flesta europeiska länder, såsom Tyskland, Österrike, Ungern, Belgien, Schweiz,
Frankrike och Danmark, och i England, där handelsundervisningen länge varit tillbakasätta
representerade de ännu för några få år sedan nästan den enda systematiskt
4
1908-1910
års förslag
angående
handelsaftonskolor.
ordnade undervisningen av kommersiell art. Exempelvis må nämnas, att statsunderstöd
till ifrågavarande eller närstående skoltyp utgick läsåret 1909 — 1910 med
31,000 kronor i Danmark, år 1909 med 113,400 österrikiska kronor i Österrike, år
1908 med 231,800 francs i Schweiz. För närmare upplysningar hänvisas till ovannämnda
kommittés betänkande, sid. 175 och 260—323, samt, vad Ungern angår,
till kommitterades bil. B.
I vårt land finnas kurser av förevarande slag, hos oss vanligen kallade aftonkurser,
i de flesta större och även i flera mindre städer, t. ex. i Stockholm vid
Borgarskolan och Bröderna Påhlmans handelsinstitut, i Malmö vid Föreningens för
språk- och handelsvetenskap aftonskola och Bröderna Bendtz’ språk- och handelsinstitut,
i Göteborg vid Föreningens för befrämjande av handelskunskaper undervisningskurser
och Filip Holmqvists handelsinstitut, o. s. v,
Kommittén av år 1908—1910 visar (sid. 133), att lärjungar till mycket avsevärt
antal undervisades i aftonkurserna vid de rent privata handelsskolornaOch
av kommitterades bil. G framgår, att under läsåret 1913—1914 motsvarande
antal vid fyra av kommuner eller föreningar understödda större handelsskolor sammanlagt
uppgick till omkring 2,000.
Ifrågavarande art av handelsundervisning har emellertid hittills i vårt land
icke åtnjutit något som hälst statsunderstöd eller på annat sätt uppmuntrats av
statsverket.
Handelsundervisningskommittén av år 1908—1910, som med rätta ansåg, att
nämnda skolform skulle få större utbredning än de andra handelsläroverkstyperna,
föreslog, under beteckningen handelsaftonskolor, dels en fast tvåårig kurs med obligatoriska
ämnen, • avsedd närmast för kontors- och butiksbiträden med mindre förkunskaper,
dels valfria kurser i handelsämnen om 1—3 år, avsedda att bereda kontorister
och yngre affärsidkare tillfälle till vidare utbildning. För inträde i den förra
ansåg sig kommittén icke kunna uppställa några fordringar på förkunskaper utan
ville endast bestämma en minimiålder av 12 år; för tillträde till lägre valfria kurser
skulle fordras en minimiålder av 13 åt- och genomgång av sjuårig folkskolekurs;
för högre kurser skulle krävas större förkunskaper.
Beträffande föreläsningskurser i merkantila ämnen, lämpade för en större allmänhet,
varom kommittén även yttrat sig, hänvisas till kommitterades framställning
här nedan (sid. 9—10).
Den fasta kursens första klass upptog i handelsundervisningskommitténs förslag
ämnena svenska, räkning och välskrivning, vilka alla skulle vara obligatoriska,
dess andra klass dels såsom obligatoriska ämnen: bokföring m. m., handelsräkning
och välskrivning, dels såsom valfria ämnen: tyska (eller engelska) och maskinskrivning.
Av de ämnen, som skulle förekomma i de valfria kurserna, ville kommittén
sätta en del i främsta rummet och en del, för flertalet lärjungar mera umbärliga, i
andra rummet. Till de förra räknade kommittén: svenska, tyska, engelska, handels
-
5
lagstiftning och statskunskap, bokföring och kontorsgöromål, handelskorrespondens
och handelslära, handelsräkning, välskrivning, stenograf! och maskinskrivning; till de
senare: franska, ryska, spanska, ekonomisk geografi, nationalekonomi och varukunskap.
Såsom motivering för handelsaftonskolors upprättande hänvisade kommittén
särskilt till den talrika förekomsten i vårt land av statsunderstödda lägre tekniska
yrkesskolor. För år 1910 hade nämligen statsunderstöd meddelats åt icke mindre
än G6 sådana skolor. »Dessa hava», säger kommittén, »till ändamål att åt personer,
vilka redan inträtt i yrkena, kostnadsfritt eller mot en ringa avgift meddela de
kunskaper, som för deras yrkens rätta utövning äro behövliga. Medan sålunda i
stor omfattning tillfällen erbjudas lärjungarna inom de tekniska yrkena till vidare
fackutbildning, äro handelslärlingarna i sådant avseende vanlottade, då i stort sett
inga direkta motsvarigheter till ovannämnda yrkesskolor finnas på den merkantila
utbildningens område». Kommitterade vilja tillägga, att statsunderstödet till de lägre
tekniska skolorna för nämnda år uppgick till det avsevärda beloppet av 94,100 kronor
med ett beräknat kommunalt bidrag å tillsammans mer än 197,300 kronor.
Från och med år 1915 utgår statsanslaget med ett belopp av 140,000 kronor. I
övrigt hänvisas till nämnda kommittés betänkande, sid. i74—187.
Mot kommitténs förslag i fråga om förevarande undervisning ha inga nämnvärda
anmärkningar blivit framställda vare sig i de över dess betänkande avgivna
utlåtandena eller eljest.
Åven kommitterade finna huvuddragen av sagda förslag vara ändamålsenliga Kommitteoch
riktiga, grundade som de äro på erfarenhet av den hos oss redan förefintliga ra<^w^n^''
utvecklingen, vilken röjer ett tydligt behov hos de kunskapssökande av dels lägre,
dels högre handelskurser. I och med de förslag om anordnande, efter den sexåriga
folkskolans slut, av obligatoriska tvååriga fortsättningsskolor, som den 1 augusti
1914 avgivits av folkundervisningskommittén i dess betänkande angående fortsättningsskolan,
har emellertid en ny omständighet tillkommit, vilken, såsom här nedan
närmare kommer att framhållas, förändrar och i viss mån förenklar frågan om handelskurserna.
Genom ovanstående redogörelse för handelskursernas betydelse och förekomst
in- och utrikes anse kommitterade behovet av ifrågavarande undervisning ådagalagt
och därmed ock det berättigade i dess anspråk på statsverkets understöd och uppmuntran
i övrigt påvisat. Kommitterade övergå därför omedelbart till att yttra sig
om nämnda kursers anordning.
Vad då först beträffar ifrågavarande skoltyps namn ha kommitterade med
avsikt undvikit att i sitt förslag använda benämningen aftonskolor eller aftonlcurser,
enär undervisningens förläggning till aftnarna, om ock för närvarande och tills vidare
nödvändig på de flesta orter på grund av de i vårt land rådande förhållandena,
dock är en nödfallsutväg, som man — åtminstone beträffande yngre lär
-
6
jungar — bör sträva att så småningom komma ifrån. Utsikt härtill torde möjligen
framdeles förefinnas på grund av den omständigheten, att butik- och kontorsstängningstiden,
med stöd av vidtagna lagstiftningsåtgärder, på en del orter tenderar till
att bli tidigare. Det är, på grund jämväl av andra ifrågasatta utvägar, att hoppas, att
kurserna i fråga, under förutsättning av principalernas tillmötesgående, skola komma
att delvis förläggas till andra tider av dagen än aftonen. För vidare utredning
av sistnämnda fråga hänvisas till kommitterades uttalanden å sid. 12—16.
Såsom redan blivit antytt, anse kommitterade, i likhet med 1908—1910 års
kommitté, att handelskurser böra anordnas dels i form av en lägre fast kurs med
obligatoriska ämnen, huvudsakligen avsedd för yngre lärjungar, som slutat folkskolan
och vunnit anställning i praktisk verksamhet, dels ock i form av valfria kurser,
av större omfattning i fråga om ämnen och kunskapsmått och huvudsakligen avsedda
för ett högre åldersstadium.
Genom folkundervisningskommitténs nyssnämnda förslag om fortsättningsskolor
har emellertid frågan om den lägre fasta kursen kommit i ett väsentligt förändrat
läge.
Enligt nämnda förslag skulle vid folkskolorna för lärjungar, som avslutat sin
folkskolekurs, anordnas olika slag av fortsättningsskolor alltefter orternas olika behov,
nämligen: A. Fortsättningsskolor i jordbruksbygder, B. Industriella fortsättningsskolor,
C. Hantverksfortsättningsskolor för kvinnlig ungdom i anslutning till
beklädnadsyrkena, D. Handelsfortsättningsskolor, E. Fortsättningsskolor för kvinnlig
ungdom i anslutning till det husliga arbetet. Undervisningen skulle fortgå — i städerna
företrädesvis i form av endags- eller tvådagskurser — med en sammanlagd
tid av minst 360 och högst 540 timmar, fördelade på två eller tre år, och deltagandet
däri skulle vara obligatoriskt. Handelsfortsättningsskolorna skulle, förutom
s. k. me dbo rg a r 1c u n s It ap och modersmålet samt eventuellt tyska eller engelska, omfatta
följande ämnen, som sammanfattas under den gemensamma rubriken arbetskunskap:
bokföring, handelsräkning, varukännedom, korta meddelanden ur handelns
geografi och historia samt välskrivning. Kursplanen för dessa fortsättningsskolor
återfinnes i kommitterades bil. D.
Jämföres nämnda undervisningsplan med den, som föreslagits av 1908—1910
års handelsundervisningskommitté för den lägre fasta kursen (se betänkandet sid.
176 — 180 och kommitterades bil. E), framträda visserligen en del skiljaktigheter,
men i det hela visar sig en påtaglig, i sakens natur grundad överensstämmelse. Så
upptager handelsundervisningskommittén i sitt förslag följande ämnen: klass I:
svenska, räkning och välskrivning; klass II: bokföring och kontorsgöromål jämte
delar av handelsläran och handelslagstiftningen, handelsräkning och välskrivning
samt såsom valfria ämnen tyska eller engelska och maskinskrivning.
Då under sådana förhållanden behovet av en lägre fast kurs blir tillgodosett
genom de föreslagna handelsfortsättningsskolorna, anse sig kommitterade icke böra
7
i sitt nedan angivna förslag angående upprättandet av handelskurser upptaga frågan
om nämnda lägre kurs.
Även om handelsfortsättningsskolornas upprättande skulle låta vänta på sig
under någon avsevärdare tid, kunna enligt kommitterades mening de nedan föreslagna
valfria kurserna — som i varje fall måste upptaga även lägre handelsundervisning
— tillsvidare erbjuda full ersättning, särskilt på grund av den mera fasta
organisation, som kommitterades förslag medför genom fordran på undervisning i
minst fyra ämnen såsom villkor för statsunderstöd (sid. 11). Härigenom kan nämligen
tillfälle beredas till ep undervisning, motsvarande den ifrågasatta fasta kursens.
Också är det att vänta, att där lägre kurser anordnas, just sådana ämnen komma
att upptagas, som ingå i nämnda fasta kurs.
Beträffande beskaffenheten av folkundervisningskommitténs undervisningsplan
för handelsfortsättningsskolorna, vilken, även av tillgängliga uppgifter att döma, i
själva verket synes vara utarbetad i anslutning till och delvis utgöra en utveckling
av handelsundervisningskommitténs förslag, finna sig kommitterade icke i detta sammanhang
böra göra annan erinran i nämnda fråga än att varna för ett överskattande
av sagda skolors betydelse för den egentliga handelsundervisningen. På grund
av den begränsade tiden kan undervisningen i handelsfortsättningsskolorna endast
betraktas såsom en — visserligen ganska avsevärd — inledning till egentliga handelsstudier
men kan omöjligen ersätta vare sig handelsskolorna med dagundervisning
eller de valfria handelskurserna. I övrigt hänvisas i detta avseende till
kommitterades utlåtande i bil. F.
Angående folkundervisningskommitténs förslag att göra fortsättningsskolorna
till obligatoriska icke blott i fråga om ämnesvalet — d. v. s. att de i undervisningen
deltagande lärjungarna skulle vara förbundna att begagna undervisningen i
alla icke frivilliga ämnen — utan även ifråga om själva deltagandet — d. v. s. att all
ungdom, som slutat folkskolan och icke ingått i andra läroanstalter, skulle vara pliktig
att genomgå fortsättningsskola eller, såsom förhållandet enklast kan uttryckas, vara
underkastad skolplikt eller skolgång, — vilja kommitterade till detsamma lämna
sin livliga anslutning och i detta sammanhang endast framhålla, att nämnda fråga,
frånsett dess betydelse ur allmän uppfostringssynpunkt, spelar en större roll för de
i kommitterades andra betänkande föreslagna ettåriga handelsskolorna än för de i
föreliggande betänkande behandlade handelskurserna.
Härmed sammanhänger den frågan, huruvida även de av kommitterade nedan
föreslagna valfria kurserna böra i någon utsträckning göras obligatoriska i den mening,
att lärjungarna skulle vara underkastade skolplikt.
I hithörande frågor yttrar 1908—1910 års kommitté bland annat följande
(sid. 177-178).
»Från åtskilliga håll ha till kommittén framkommit förslag om införande av
skoltvång beträffande dessa aftonskolor jämte däremot korresponderande skyldighet
8
De valfria
kurserna
nu och framdeles.
för principalerna att lämna biträdena tillfälle till skolbesök, vilket förfarande förmenas
vara det verksammaste medlet för främjande av den lägre köpmannautbildningen,
Till stöd framdragas särskilt exemplen från Tyskland och Österrike. Fortsättningsundervisningens
storartade utveckling i dessa länder kan ock synas tala
härför. Men kommittén betvivlar dock, att det vore välbetänkt att redan nu införa
denna nya princip om skolgång i vårt land, utan förmenar, att med tillkomsten av
ett större antal ändamålsenligt inrättade handelsaftonskolor frekvensen, som vid befintliga
aftonkurser på sina håll redan är betydande, skall i väsentlig grad ökas.
Detta borde i än högre grad bliva fallet, om kommunerna mera allmänt komma
att begagna den rätt att i huvudsak bestämma tiden för bods öppenhållande, som
den nya lagen om förbud mot handels idkande å söckendag utöver viss tid givit
dem, till att föreskriva en tidigare stängningstid för salubodar.
Undersöker man vidare förhållandena med avseende å'' elevfrekvensen vid de
lägre tekniska yrkesskolorna, befinnes elevantalet år 1907 vid då förefintliga 55
yrkesskolor hava varit vårterminen 7,220 och höstterminen 7,680 eller i medeltal
respektive 130 och 140 för varje skola. Anslutningen till dessa läroanstalter synes
alltså ganska avsevärd trots frånvaron av allt tvång att besöka dem. På grund av
vad i saken ovan anförts har kommittén funnit sig sakna anledning att nu förorda
införande av skoltvång beträffande handelsaflonskolorna».
I dessa uttalanden instämma kommitterade i allt väsentligt och anse sig ha
så mycket större skäl att intaga nämnda ståndpunkt, som det torde vara skäl att
avvakta den erfarenhet i förevarande avseende, som kan vinnas genom realiserandet
av förslaget om folkskolans obligatoriska fortsättningsskolor.
Beträffande det sammanhang, som skulle kunna anses föreligga mellan frågan
om handelskursernas anordnande på grundval av allmän skolplikt och frågan om
eventuellt lärlingssystem, få kommitterade hänvisa till sina uttalanden i bil. B, sid. 82.
På grund av vad ovan blivit anfört, blir alltså kommitterades uppgift begränsad
till att avgiva förslag angående upprättande av valfria handelskurser, som
sålunda bli valfria såväl i fråga om deltagandet i undervisningen som i fråga om
ämnesvalet, och övergå kommitterade, efter förutskickande av ett par anmärkningar
rörande hithörande spörsmål, till att behandla denna fråga.
I anslutning till vad ovan blivit framhållet, böra för närvarande och tillsvidare
de lägsta kurserna lämpas efter de lärjungars behov, som komma direkt från
folkskolan.
Denna anordning blir så mycket lämpligare, som sådana kurser under inga
förhållanden kunna undvaras. Det kommer nämligen alltid att finnas personer —
om ock framdeles i mindre antal än nu —, som önska undervisning i elementära
handelskunskaper.
När återigen folkundervisningskommitléns ovannämnda förslag om upprättande
av obligatoriska fortsättningsskolor, vilkas kurs skulle omfatta en tid av två
9
eller tre år, blir förverkligat, komma givetvis de yngsta lärjungarna i de valfria handelskurserna
att i allmänhet ha uppnått ett par års högre ålder, än handelsundervisningskommittén
beräknat (se ovan sid. 4), och i de flesta fall även att inneha större
förkunskaper.
Då komma de lägsta valfria kurserna att så att säga av sig själva fördela
sig i olika stadier, mellan vilka dock gränserna icke alltid låta sig uppdraga. Så
hora finnas kurser för dem, som genomgått folkskolans handelsfortsättningsskola,
vidare för dem, som vid folkskolan åtnjutit undervisning i fortsättningsskola av
annan art, och slutligen för dem, som av en eller annan anledning icke åtnjutit
någon som helst undervisning efter slutad folkskolekurs.
Beträffande tilltänkta föreläsningskurser i merkantila ämnen för en större all- Föreläsmänhet
uttalar sig 1908-1910 års kommitté på följande sätt: ffialZäZ
»Vid sidan av den mera fast organiserade handelsundervisningen, som för- heten.
nämligast är avsedd för blivande utövare av liandelsyrket, torde för en större allmänhet
lämpade föreläsningskurser i merkantila ämnen kunna hava en icke oviktig
uppgift. Allmänt känt och överklagat är ju det missförhållandet, att större delen av
vart folk saknar även den minsta insikt om det ekonomiska livet och dess betingelser,
lill att undanrödja denna okunnighet och i dessa avseenden sprida upplysning i
så vida kretsar som möjligt skulle populärvetenskapliga föreläsningar i hithörande
ämnen kunna avsevärt bidraga. Några svårigheter att erhålla lämpliga föreläsare
lära icke möta. Sådana torde först och främst stå till buds bland handelshögskolans
och handelsgymnasiernas lärare. Något särskilt statsanslag för ändamålet torde
ej heller behöva ifrågasättas, utan böra medel härtill kunna beredas av det extra
anslag — för närvarande utgående med 235,000 kronor — som av Riksdagen ställts
till Kung]. Maj:ts förfogande att under vissa villkor användas till understöd åt sådana
anstalter och föreningar, som anordna populärvetenskapliga föreläsningskurser
i folkbildningssyfte.
Från olika håll hava nämligen uttalanden gjorts för dessa föreläsningskursers
omläggning till att tjäna mera praktiska bildningssyften. Sålunda må erinras om
hurusom Riksdagens revisorer i sin revisionsberättelse för år .1905 anmärkte, att de
trott sig finna, att ett avsevärt antal föreläsningar varit av ringa praktiskt värde för
sm publik. Revisorerna uttalade vidare såsom sin åsikt, att bland dessa föreläsningais
viktigaste uppgifter vore den »att meddela sådan kunskap, som kan varda
till verklig nytta, i det praktiska livet». Då frågan om anslag för år 1911 till ifrågavarande
föreläsningskurser förekom i Riksdagens första kammare, framhöll en talare,
att den fordran, som man önskade uppställa för föreläsningarna, vore, att de icke
blott beredde en stunds glädje och förströelse, utan att de verkligen uppväckte hos
åhörarna en tendens till eget arbete, att de hos dem framkallade självarbete, vare
sig i teoretisk eller praktisk riktning, samt gåve ledning åt detsamma.»
10
Organisation
av de
valfria
handelslcurserna.
Olika
grupper av
lärjungar.
För erhållande av upplysning i denna fråga ha kommitterade vänt sig till
statens föreläsningskonsulent. Denne meddelar, att redan nu åtskilliga merkantila
ämnen förekomma i föreläsningskatalogerna, utgivna av centralbyråerna för populärvetenskapliga
föreläsningar, och stå föreläsningsanstalterna till förfogande; att
man i flera föreläsningsföreningar också begagnat sig härav och anordnat föreläsningar
i dessa ämnen; att efterhand som allmänheten kan intresseras för föreläsningar
av ekonomiskt innehåll, erbjudna föreläsningsämnen av nämnda art helt
säkert skola ökas; samt att föreläsningskonsulenten kommer att ha sin uppmärksamhet
riktad därpå, att ifrågavarande ämnesgrupp må bliva i föreläsningskatalogerna
fylligare representerad.
Under sådana omständigheter finna sig kommitterade böra i princip instämma
i sagda handelsundervisningskommittés mening, att några särskilda åtgärder i denna
angelägenhet icke behöva från handelsundervisningens målsmän ifrågakomma. Dock
anse kommitterade ingalunda olämpligt, om sådana föreläsningar jämväl anordnas
av och hållas vid de läroanstalter, som åtnjuta statsunderstöd för handelskurser.
Med de lärarkrafter, varöver nämnda anstalter i vissa fall komma att förfoga, torde
en sådan utvidgning av verksamheten vara fullt naturlig, och de därför behövliga
särskilda kostnaderna synas kunna utjämnas genom en måttlig undervisningsavgift.
Kommitterade anse följande allmänna grunder böra tillämpas vid de valfria
handelskursernas organisation.
Kurserna böra å de lägre stadierna även omfatta allmänbildande ämnen men
i övrigt till övervägande del avse utbildning i specialgrenar. De böra vara så ordnade,
att ämnena kunna sammansättas till vissa serier för de lärjungar, vilkas omständigheter
medgiva en mera mångsidig utbildning, men på samma gång omfatta en
fristående och avslutad kurs inom varje ämne.
För att undervisningen må leda till åsyftat resultat, anse kommitterade oundgängligt,
ått kurserna erhålla en så vilt möjligt fast organisation. Härmed avse
kommitterade närmast en sådan anordning, att i själva organisationen ligger en
ledning för lärjungarna vid valet bland de olika kurserna. Ett huvudvillkor härför
torde vara, att lärjungarna indelas i vissa grupper alltefter sina olika förutsättningar,
och att även ämnen, timtal och kursernas beskaffenhet lämpas efter dessa olika
grupper.
I motsatt fall, d. v. s. om högre och lägre kurser utan åtskillnad anordnades
vid sidan av varandra, och om därigenom lärjungar med svaga förkunskaper finge
obehindrat tillträde till kurser, som överstege deras krafter, skulle olägenheter uppstå
för såväl lärare som lärjungar och nyttan av undervisningen i vissa fall bliva
ringa eller ingen.
Däremot anse kommitterade det kunna överlämnas åt läroanstalternas lokalstyrelser
att till ledning — men icke ovillkorlig efterrättelse — för lärjungarna giva
anvisning på lämpligt sammansatta serier av kurser inom de olika grupperna samt
åt rektorerna att ge råd och upplysningar vid valet av serie och ämnen i övrigt.
11
Redan ovan (sid. 9) har blivit antytt, huru kommitterade tänkt sig uppdelningen
av de lägsta kursernas lärjungar vid den tid, då folkskolans fortsättningsskolor
trätt i verksamhet. Då kommer givetvis en partiell omreglering av de nedan
föreslagna grupperna att bli behövlig, särskilt på det sätt, att handelskurserna för
de direkt från folkskolan avgångna kunna inskränkas och delvis lämpas efter deras
behov, som genomgått annan folkskolans fortsättningsskola än handelsfortsättningsskola.
För det närvarande behovet och intill dess systemet hunnit att närmare utvecklas,
anse kommitterade tillräckligt, att kurserna — liksom lärjungarna — uppdelas
i följande tre grupper, representerande lägre och högre stadier av undervisning:
Grupp I, avsedd för direkt från den sex- eller sjuåriga folkskolan avgångna
eller i fråga om förkunskaper med dem jämförliga lärjungar;
Grupp II, avsedd för lärjungar, som genomgått statsunderstödd två- eller
ettårig handelsskola eller därmed jämförlig läroanstalt;
Grupp III, avsedd för lärjungar, som genomgått statsunderstött handelsgymnasium
eller därmed jämförlig läroanstalt.
Härtill torde böra fogas ett par förklarande anmärkningar.
Undervisningen i grupp I är huvudsakligen avsedd för dem, som efter slutad
folkskolekurs vunnit anställning i praktisk verksamhet, men givetvis även för sådana,
som ännu icke erhållit någon plats, vidare för dem, som avgått från motsvarande
stadium av de allmänna läroverken eller flickskolorna, samt för sådana mera vuxna
lärjungar, som av en eller annan anledning icke haft tillfälle att förkovra sina i
folkskolan inhämtade kunskaper.
Med »jämförlig läroanstalt» under grupp II och grupp III menas l. ex. enskilda
icke statsunderstödda handelsskolor och handelsinstitut.
De lärjungar, som tillhöra gränsområdena för de sålunda uppställda grupperna,
eller vilkas föregående utbildning icke är av jämförlig art, böra inordnas
under den ena eller den andra gruppen enligt styrelsens bestämmande i varje särskilt
fall. Så böra lärjungar, som genomgått läroverkens sjätte klass eller flickskolornas
åttonde klass, i allmänhet kunna hänvisas till grupp II och de, som avlagt
studentexamen eller idkat andra, därmed jämförliga eller högre studier, till grupp III.
Intet hinder möter för att en lärjunge väljer ett ämne ur en grupp och ett
annat ämne ur en annan grupp. Så t. ex. kan en lärjunge från statsunderstödd
handelsskola, där undervisning icke meddelats i engelska, välja detta ämne inom
den lägsta gruppen men ämnet bokföring inom en högre grupp.
För att statsunderstöd skall kunna av en läroanstalt erhållas, bör åtminstone
en tämligen avsevärd och enhetlig serie av kurser förekomma under varje läsår.
Kommitterade anse, att den minsta serie, som kan understödjas med statsmedel,
bör omfatta fyra ämnen, alla tillhörande en av de ovan angivna grupperna, t. ex. i
första gruppen: svenska, bokföring, handelsräkning och välskrivning, och upptagande
12
en undervisningstid av sammanlagt 10 ä 15 limmar i veckan (järn!, sid. 18, anm. 7). Finnes
ep sådan enhetlig serie anordnad, torde emellertid andra kurser — ur samma eller
andra grupper -— vid läroanstalten kunna upprättas efter vederbörandes gottfinnande,
ehuruväl frågan om ökat statsunderstöd på grund av sistnämnda kursers
tillkomst blir beroende på prövning av deras behövlighet och beskaffenhet m. m.
Lärjungarna åter böra ha full frihet att deltaga i undervisningen i ett eller
flera ämnen, blott de i fråga om varje särskilt ämne hålla sig inom den grupp, som
deras förkunskaper anvisa dem.
Kursernas , Beträffande den tid, som bör beräknas för de olika kurserna, anse kommitläugllln
^n terac^e’ de kortaste böra omfatta minst två terminer och de längsta högst sex
terminer. Härmed är emellertid icke sagt, att icke en lärjunge, vars förkunskaper
sådant tillåta, må kunna medhinna kursen på kortare tid än den normala, t. ex. en
årskurs på en termin. De timmar i veckan, som anslås åt varje kurs, böra uppgå
till minst 1 och högst 5.
Läsåret torde, med hänsyn till de svårigheter, som alltid möta för skolgång
av ifrågavarande art, böra inskränkas till att omfatta exempelvis minst 30 veckor,
fördelade på två terminer och förlagda efter lokalstyrelsens bestämmande till de
tider, som befinnas för de olika orternas förhållanden lämpligast. I dessa 30 veckor
äro påsk- och pingstlov och tillfälliga lovdagar inräknade.
Kommitterade ha ovan uttalat den meningen, att den minsta serie, som må
kunna understödjas med statsmedel, bör omfatta fyra ämnen med sammanlagt 10
å 15 timmars undervisningstid i veckan. Om då läsåret, med fråndragande av omkring
en vecka för samtliga lovdagar, beräknas omfatta 29 veckor, torde böra föreskrivas,
att läroanstalt för att kunna erhålla statsunderstöd till handelskurser, har
att anordna undervisning vid sådana under minst 300 timmar varje läsår, fördelade
på minst 30 veckor enligt ovan angivna grunder.
Varje undervisningstimme bör omfatta minst 45 och högst 60 minuter med
minst 5 minuters rast mellan två undervisningstimmar i följd.
Undervis- Angående den tid av dagen, till vilken undervisningstimmarna böra förläggas,
m*imderer ‘a ^raoan härom icke lätt att lösa. Den bör givetvis bedömas med hänsyn till deras
dagen, behov, som inneha anställning i praktisk verksamhet, enär övriga lärjungar, även
om de icke böra vägras tillträde till kurserna, torde bli alltför fåtaliga, för att deras
intressen skulle få inverka på ifrågavarande spörsmål.
Från pedagogisk synpunkt vore utan tvivel fördelaktigast, om undervisningen
kunde så anordnas, att den försigginge på normal arbetstid, d. v. s. före aftonens
början. Från arbetsgivarens synpunkt och av en del andra praktiska skäl synes
återigen lämpligare, att den normala arbetstiden lider så litet intrång som möjligt
av skolgången, och att undervisningen sålunda förlägges till tid efter aftonens
inträde.
13
Såsom ovan framhållits, har den senare synpunkten länge vant den i allmänhet
segrande, under det att den förra först på senare tid mera gjort sig gällande
och utrikes vunnit rätt betydande insteg. Härvid har man funnit sig bäst
kunna vinna målet genom att koncentrera veckans undervisning på en eller två
dagar med t. ex. 6 timmar på en dag eller 3 timmar på vardera av två dagar.
En sådan anordning — eventuellt med fördelning på tre dagar — har i fråga om
de föreslagna fortsättningsskolorna vid folkskolan förordats såsom lämplig för städerna,
och den har även hos oss, i Stockholm, i form av endagskurser tillämpats
i fråga om vissa yrkesskolor.
Kornmitterade våga emellertid icke hålla för sannolikt, att nämnda system
med en hel eller två halva dagars undervisning i veckan, som flerstädes utrikes
användes vid yrkesskolor av olika slag, skall i fråga om handelsundervisningen låta
sig hos oss genomföra utan stora svårigheter och utan en mycket lång övergångstid:
Medgivas måste i varje fall, att det för kontors- och butiksbiträden på grund av
deras livligare beröring med allmänheten och arten av deras verksamhet i övrigt
blir vanskligare att mitt på dagen lämna sina poster än för dem, som äro anställda
i verkstäder eller andra liknande inrättningar.
Såsom en annan utväg, vilken kan försökas jämsides med den nyssnämnda,
vilja kornmitterade ifrågasätta följande.
I städerna äro de tidigare morgontimmarna, kl. 8 — 10, präglade av jämförelsevis
mindre rörelse i affärerna än andra tider av dagen, och bank- och handelskontor
öppnas i allmänhet icke förr än klockan 9 å 10 f. m. Under sådana
omständigheter ligger det nära till hands att ifrågasätta, att undervisningen i en del
handelskurser må försiggå just på nämnda timmar. Så är ock, åtminstone delvis,
förhållandet på vissa ställen utrikes, t. ex. i Köpenhamn. Det ligger i öppen dag,
att sagda tid skulle vara synnerligen gynnsam för själva undervisningsarbetet, enär
resultatet därav alltid blir bättre, i den mån lärjungarna äro kroppsligen och andligen
utvilade och deras uppmärksamhet oförhindrad av tidigare intryck.
Kornmitterade våga emellertid icke förutsätta, att nämnda tid kan komma
till användning annat än mera undantagsvis, och anse därföre, att man — åtminstone
till en början och under lång tid framåt — måste finna sig i att räkna med
aftontimmarna såsom den tid, under vilken handelskurserna i allmänhet komma
att pågå.
På grund härav övergå kornmitterade till att undersöka, inom valka gränser
aftonundervisningen bör förläggas.
Då folkundervisningskommittén i sitt den 1 augusli 1914 avgivna betänkande
angående fortsättningsskolan (sid. 127—129) på ett för dess ändamål uttömmande
sätt behandlat frågan om undervisningstidens begränsning uppåt, anse sig kommitterade
böra nr uämnda betänkande anföra följande uttalande:
14
»Den andra erforderliga begränsningen av de lokala skolmyndigheternas rätt
att bestämma lärotiderna avser undervisningstidens utsträckning till sena aftontimmar.
Såväl i vårt land som i andra länder bär på vissa håll framträtt en ganska
stark benägenhet att låta undervisningen ej mindre i de såsom aftonskolor anordnade
fortsättningsskolorna än ock i vissa med dem likartade läroanstalter, såsom
hos oss de lägre tekniska yrkesskolorna, taga sin början, först sedan de minderårigas
arbete för dagen i fabriker, verkstäder eller på andra arbetsplatser redan
avslutats. Det har därför ej sällan inträffat, att undervisningen, som kanske begynt
först omkring kl. 7 på aftonen, i vissa fall utsträckts ända till kl. 9, 9,30 eller 10 på
kvällarna. Uppenbart borde dock vara, att detta är mycket olämpliga tider för
meddelande av skolundervisning åt så unga personer, som här är fråga om. Ej
nog med att rätt många lärjungar redan vid sin ankomst till skolan äro uttröttade
av dagens föregående sysselsättningar; om alla torde med säkerhet kunna påstås,
att deras mottaglighet för undervisning och deras förmåga av intellektuellt arbete
över huvud äro väsentligt mindre under de sena kvällstimmarna än under dagens
övriga tider. Dessutom måste det, särskilt vad de större städerna beträffar, ur
disciplinär synpunkt anses betänkligt, att lärjungarna dragas från hemmen under de
tider av dygnet, varom här är fråga.
Flerstädes i utlandet har man gjort sådana erfarenheter om den sena aftonundervisningens
menliga följder för både undervisning och disciplin, att det befunnits
nödvändigt att genom särskild lagstiftning förebygga undervisningstidens utsträckning
utöver ett visst klockslag. Så kräves t. ex. i Preussen i regel som villkor
för erhållande av statsbidrag till de industriella fortsättningsskolorna, att undervisningen
ej pågår längre än till kl. 8 e. m. I Nedre Österrike får undervisningen i
samma slag av skolor ej förläggas till tiden mellan kl. 7 e. m. och 7 f. m. Beträffande
Wurttembergs yrkesfortsättningsskolor är föreskrivet, att undervisningen skall
vara avslutad senast kl. 7 e. in. Samma sluttid är fastställd för de obligatoriska
fortsättningsskolorna i Munchen.
I vårt land hava olika meningar uttalats beträffande den tid på dagen, då
undervisningen i dylika skolor senast bör vara avslutad. Så har t. ex. Kommittén
för avgivande av förslag till den lägre tekniska undervisningens ordnande, med avseende
på de förutnämnda av denna kommitté planerade obligatoriska lärlingsskolorna,
föreslagit, att undervisningstiden skulle förläggas till vardagar mellan kl. 7
f. m. och 7 e. m. Handelsundervisningskommittén, som bland annat avgivit förslag
till inrättande av s. k. handelsaftonskolor med en inträdesålder av 12, i vissa fall
13 år, har däremot ansett sig kunna förorda aftonundervisning så sent som till kl.
9,30, resp. 10 e. m. Eu förmedlande ståndpunkt intages av styrelsen för Sveriges
hantverksorganisation. I sitt yttrande över den tekniska undervisningskommitténs
betänkande hänvisar denna styrelse bland annat till svårigheten att på mindre och
medelstora platser förvärva lämpliga lärarkrafter för de föreslagna lärlingsskolorna,
15
om slnttiden fastställes till så tidig timme som kl. 7 e. m., och framhåller som sin
åsikt, dels att tiden för vissa obligatoriska ämnen bör kunna utsträckas åtminstone
till kl. 8 e. m., dels att för frivilliga läroämnen, som kunna komplettera lärlingsskolans
ordinarie undervisning, skolstyrelserna böra äga full frihet att bestämma en
senare tid än den nu nämnda.
Folkundervisningskommittén anser det visserligen vara lyckligast, om undervisningen
i fortsättningsskolan, där denna anordnats som aftonskola, avslutas senast
kl. 7 e. m. Men då en allmän föreskrift härom möjligen icke skulle taga tillräcklig
hänsyn till industriens och yrkenas berättigade intressen eller till på vissa orter
rådande särskilda förhållanden, vill kommittén inskränka sig till det uttalandet alt
det bör genom lagstiftning bestämmas, att undervisningstiden i fortsättningsskolan
icke får utsträckas längre än till kl. 8 e. m.»
Vad nu de valfria handelskurserna beträffar, förefaller det kommitterade, som
om frågan borde bedömas något olika, när det gäller olika grupper av lärjungar.
I fråga om lärjungar, som komma direkt från folkskolan, m. fl. (ovan betecknade
som grupp I) dela kommitterade folkundervisningskommitténs mening om
önskvärdheten av undervisningens upphörande senast kl. 8 e. in. utan att dock anse
sig kunna tillstyrka denna timmes fastställande som ovillkorlig gräns. Samma galler
i huvudsak i fråga om de från handelsskolor avgångna m. fl. (ovan betecknade som
grupp II).
Vad återigen angår dem, som genomgått handelsgymnasium eller idkat andra
högre studier (ovan betecknade som grupp III), synes det kommitterade, i all synnerhet
i fråga om större städer med dessas senare vanor i åtskilliga avseenden, i
allmänhet icke möjligt att få undervisningstimmarna förlagda till tid före kl. 8. För
personal, anställd vid banker eller större affärskontor, där arbetstiden är koncentrerad
till tiden kl. 9 ä 10 f. m. — 5 å 6 e. m., varefter tid för måltid bör beräknas,
torde nämligen deltagande i undervisning före kl. 7 å 8 på aftonen icke kunna
ifrågakomma och ej heller slutgränsen för sådan undervisning kunna bestämmas till
tidigare timme än kl. 10. Detta hindrar icke, att lektionerna i gynnsammare fall
kunna få en tidigare förläggning för grupp 111, liksom de i vissa fall kunna komma
att för de övriga grupperna, särskilt grupp II, framskjutas till eu något senare tid
än kl. 8.
Kommitterade anse sig sålunda icke kunna eller böra fixera sin uppfattning
i fråga om tiden för aftonkurser på annat sätt än genom alt, i likhet med handelsundervisningskommittén
av år 1908—1910, för undervisningen förorda tiden mellan
kl. 6 — 10 e. m. med den fördelning, vartill medelåldern i de olika grupperna och
andra omständigheter kunna föranleda.
Det resultat, vartill kommitterade i detta avseende kommit, vinner i det
störa hela stöd av de i bil. G upptagna svar på eu del förfrågningar, som utsänts
till de olika handelskammarområdena. Af nämnda svar framgår nämligen såsom
Inträdesfordringar.
16
huvudresultat: att förhoppning åtminstone för närvarande icke förefinnes, att affärsmän
skulle vara hågade att lämna biträden ledighet under en hel eller två halva
dagar i veckan för att deltaga i undervisningen i handelskurser; att utsikt åtminstone
på en del orter och på vissa orter hos en del firmor finnes att kunna bereda
yngre biträden ledighet för samma ändamål under ett par morgontimmar av de
flesta söckendagar i veckan; samt att, därest handelskurserna måste förläggas huvudsakligen
till aftontimmar, undervisningen knappast någonstädes kan börja före kl.
6 e. rn. och ingenstädes bör sluta efter kl. 10 på kvällen. — På grund av de i flera
avseenden värdefulla och intresseväckande uttalandena i de från handelskamrarna
ingångna svaren ha kommitterade ansett sig böra meddela desamma i en särskild
bilaga till sitt betänkande.
Däremot äro kommitterade, med hänsyn till behövligheten i vår jäktande tid
av orubbade vilodagar, av den bestämda åsikten, att ingen undervisning må förläggas
till söndagarna. Likaledes är det, i anslutning till hittills följd praxis, t. ex.
vid Stockholms Borgarskola, kommitterades mening, att lördagens afton må i minsta
möjliga män tagas i anspråk för undervisning. Härvid bör emellertid icke förglömmas,
att olika orter i förevarande liksom i så många andra avseenden hava
olika behov, vadan någon likformighet över hela landet ingalunda bör eftersträvas.
Vad inträdesfordringar beträffar, torde några enhetliga sådana icke kunna
eller böra uppställas, utan bör det överlämnas åt lokalstyrelserna att fördela lärjungarna
på de ovan omförmälda grupperna I, II och III. Av lärjungarna i grupp I
bör dock fordras, att de fullständigt genomgått sexårig folkskola. Härigenom kommer
frågan om inträdesåldern i nämnda grupp att reglera sig själv. Skulle en eller
annan lärjunge från de allmänna läroverkens tredje klass eller motsvarande klass
av flickskola utan att ha uppnått den för folkskolebarnen normala avgångsåldern —
12 å 13 år — söka inträde, torde deras intagande böra bero på lokalstyrelsens
prövning.
För de övriga grupperna anse kominmitterade bestämmelser om viss inträdesålder
icke behövliga.
Kommitterade övergå därefter till att framlägga förslag till undervisningsplan.
17
Timplan»
Ämnen
Antal timmar i veckan
Ärskurs 1
Ärskurs 2
Årskurs 3
Svenska.
3 ä 4 (Gr. I)
I
A ............... Engelska............. |
|
| t » ( » | I) |
Franska ............. | 5 |
| ( » | I, II) |
Ryska............... | 5 |
| ( > | II, III) |
Spanska ............. | 5 |
| ( » | II, III) |
Ekonomisk geografi....... | 2 |
| ( » | I. K) |
Författningskunskap ...... | 2 |
| ( » | I, II) |
Nationalekonomi........ | 2 |
| ( * | II, HD |
Bokföring med handelskorre- |
|
|
|
|
spondens och övriga kontors- |
|
|
|
|
arbeten ............. | 3 | ä 5 | ( » | I) |
Handelslära........... | 1 |
| ( » | I, 11) |
Handelsräkning......... | 3 | ä 4 | ( » | I) |
Kemi............... | 2 |
| ( » | I) |
Varukännedom.......... | 2 |
| ( » | II, III) |
Välskrivning........... | 1 | ä 2 | ( • | I, 11, III) |
Stenograf!............ | 2 |
| ( » | I, II, III) |
Maskinskrivning......... | 5 |
| ( . | I, II, III) |
3 ä 4 (Gr. I, It)
(
I, 11)
I, II)
I, II)
II, III)
II, III)
I, II, III)
I, II, III)
3 ä 5 (Gr. I, II)
1 ( » I, II, III)
3 ä 4 ( i I. II)
(Gr. II, III)
2 (Gr. I, II, III)
(Gr. I, II, III)
( » I, II, III)
( » I, II, III)
( » II, Hl)
( • II, III)
3 ä 5 (Gr. I, II, III)
3 ä 4 (Gr. I, II, III)
Anm. 1. För att hålla omkostnaderna inom måttliga gränser ha kommitterade tänkt sig, att
i allmänhet Barnundervisning mellan en lägre och en högre grupp skulle äga rum på det sätt, att
den lägre gruppens andra läsår sammanfaller med den högre gruppens första o. s. v. Om t. ex.
grupp I börjar med tyska höstterminen 1917, så undervisas den läsåret 1918 — 1919 tillsammans med
grupp II — som börjar med tyska höstterminen 1918 —, och läsåret 1919 — 1920 undervisas dessa
båda grupper tillsammans med grupp III, som börjar med tyska höstterminen 1919. I vissa ämnen
eller vissa årskurser av ämnen, särskilt den tredje, komma sålunda tre grupper att undervisas tillsammans.
Tim- och kursplan äro uppställda med hänsyn till detta samläsningssystem. I timplanen
angives inom parentes, vilka grupper som böra undervisas samtidigt under de olika årskurserna.
Där tillströmningen av lärjungar blir ansenligare — såsom i de större städerna — eller där
andra anledningar göra en sådan anordning utförbar, kan och bör däremot undervisningen, efter
eventuellt behövliga jämkningar i kursplanen, i större eller mindre utsträckning försiggå för olika
grupper i skilda klasser. Särskilt i fråga om de främmande språken ä högsta stadiet torde nämnda
anordning vara att anbefalla.
Anm. 2. Med uttrycket »årskurs» avses i denna timplan detsamma som med »klass» i
andra skolor. När sålunda lärjungarna i grupp II börja med tyska i årskurs 2, så äro de ungefär
i samma belägenhet som lärjungar i en väldig skola, vilka vinna inträde i 2:dra klassen.
2
18
Anm. 3. Det faller av sig själft, att, sedan läroanstalterna färdigbildats, årskurser vid
varje läsårs början successivt nybildas liksom årsklasserna i en vanlig skola. Vid en läroanstalts
upprättande börjas lämpligast med l:a årskursen, nästa läsår tillkommer 2:a årskursen o. s. v. Men
vid åtskilliga skolor kan det inträffa, att det på orten förefinnes ett tillräckligt antal i affärsverksamhet
anställda, vilka i vissa ämnen äga förkunskaper, berättigande till inträde i 2:dra eller 3:dje
årskursen, och som önska genomgå en fortsättningskurs i nämnda ämnen. I sådana fall bör intet
hinder möta att redan från början upprätta högre årskurser, samtidigt med eller före den lägsta.
Därvid kunna en del jämkningar i kursplanen bli erforderliga. — Då behov därav gör sig gällande
eller eljest så befinnes lämpligt, böra årskurser jämväl kunna påbörjas vid vårtermins början och
sålunda omfatta kalenderår i stället för läsår.
Anm. 4. Om en lärjunge tillhörande grupp I efter längre tids deltagande i undervisningen
anses därför mogen, bör han — i anslutning till vad ovan (sid. 12) blivit yttrat — kunna tillsammans
med grupperna II och III även fä åtnjuta undervisning i nationalekonomi.
Anm. 5. Därest, en läroanstalt vill utbreda kursen i svenska över 3 år, kursen i nationalekonomi
över 2 år o. s. v., föreligger därför intet hinder, men ändringar i motsatt, riktning höra
icke utan särskilda anledningar medgivas.
Anm. 6. Ovanstående timplan är avsedd att utgöra en tämligen fullständig förteckning å
de ämnen, som äro att anbefalla för handelskurser av olika slag, och bland vilka de särskilda skolorna
ha att välja. Beträffande det antal ämnen av de å timplanen upptagna, som anses skola i
verkligheten förekomma vid varje läroanstalt, hänvisas till bil. H, sid. 102.
Anm. 7. Vid de läroanstalter, där systemet med en hel dags (6 timmars) eller två halva
dagars (ä 3 timmar) undervisning i veckan möjligen kommer till användning, kan det fastställda
minimiantalet ämnen (4) och timmar (10 ä 15) för erhållande av statsunderstöd uppnås antingen
på det sätt, att undervisning i två ämnen meddelas en hel dag (eller två halva dagar) och undervisning
i de två andra ämnena en annan hel dag (eller två andra halva dagar), eller ock så, att
nödig utfyllnad sker genom undervisning, förlagd till afton- eller morgontimmar.
Däremot anse sig kommitterade icke kunna tillstyrka, att kurserna i de fyra ämnena sammanträngas
så, att lärjungarna kunna erhålla undervisning i samtliga på endast en hel eller två
halva dagar i veckan.
Kursplan.
Grupp I.
(Lägsta gruppen.)
Svenska.
Årskurs 1. Litteraturläsning (företrädesvis modärn prosa). Översikt av formoch
satsläran jämte satslösningsövningar. Rättskrivningsövningar. Skriftlig reproduktion
av upplästa berättelser samt lätta uppsatser av beskrivande art (även i
brevform).
Arskurs 2. Litteraturläsning som i föregående kurs. Repetition och utvidgning
av den grammatiska kursen. Interpunktionsövningar. Uppsättande av praktiska
skrivelser. Uppsatser (beskrivningar och redogörelser), även över ekonomiska
ämnen. Övningar i muntligt föredrag.
Tyska.
Arskurs 1. Uttals- och läsövningar. Det viktigaste av formläran. Förberedande
talövningar samt andra muntliga och skriftliga tillämpningsövningar.
Arskurs 2. Läsning av modärn litteratur. Formläran repeterad och slutbehandlad;
det viktigaste av syntaxen. Övningar i läsning av tysk handstil. Skriftliga
reproduktionsövningar och översättningar till tyska. Talövningar.
Arskurs 3. Läsning av modärn litteratur. Grammatisk repetition. Läsning,
memorering och skrivning av handelsbrev. Utvidgade talövningar.
Engelska.
Arskurs 1. Uttals- och läsövningar. Det viktigaste av formläran. Förberedande
talövningar samt andra muntliga och skriftliga tillämpningsövningar.
År skurs 2. Läsning av modärn litteratur. Formläran repeterad och slutbehandlad;
det viktigaste av syntaxen. Skriftliga reproduktionsövningar och översättningar
till engelska. Talövningar.
Arskurs 3. Läsning av modärn litteratur. Grammatisk repetition. Läsning,
memorering och skrivning av handelsbrev. Utvidgade talövningar.
Franska.
Arskurs 1. Uttals- och läsövningar. Det viktigaste av formläran. Förberedande
talövningar samt andra muntliga och skriftliga tillämpningsövningar.
20
År skur s 2. Läsning av modärn litteratur. Formläran repeterad och slutbehandlad;
det viktigaste av syntaxen. Skriftliga reproduktionsövningar och översättningar
till franska. Talövningar.
Årskurs 3. Läsning av modärn litteratur. Grammatisk repetition. Läsning,
memorering och skrivning av handelsbrev. Talövningar.
Ekonomisk geografi.
Årskurs 1. Sveriges och dess grannländers ekonomiska geografi. Handelshistoria
. . notiser.
Årskurs 2. Övriga kulturländers ekonomiska geografi under särskilt framhållande
av de stater, med vilka vårt land äger direkta handelsförbindelser.
Författningskunskap.
Årskurs 1. Grundlagar och kommunalfattningar. Viktigare delar av handelsrätten.
Årskurs 2. Utförligare behandling av handelsrätten.
Bokföring med handelskorrespondens (svensk) och övriga kontorsarbeten.
Årskurs 1. Förberedande kurs i handelsbokföring, tillämpad på en mindre
affär. Utskrivning av räkningar, fakturor, fraktsedlar och andra enkla affärsskrivelser.
Årskurs 2. Utförlig kurs i handelsbokföring, tillämpad på en större affär
(även efter kolumnsystemet). Utskrivning av tillhörande handelsbrev. Övning i
blankettifyllning, kopiering och andra vanliga kontorsgöromäl.
Årskurs 3. Bokföring hos aktiebolag, fabriksbokföring, bankbokföring och
bankteknik. Översikt av de viktigaste bokföringssystemen.
Handelslära.
Årskurs 1. Olika slag av handel. Varu- och penningmarknaden. Växellära.
Banker och k^editanstalter. Försäkringsväsendet. Transport- och kommunikationsförhållanden.
Förtullning och spedition. Handelsbruk.
Årskurs 2. Fullständigare behandling av ämnet.
Handelsräkning.
Årskurs 1. Repetition av de fyra räknesätten i hela tal och bråk. Mynt-,
mått- och viktreduktioner (svenska sorter, även vissa äldre). Procent-, rånte- och
rabatträkning. Diskonträkning. Inlärande av genvägar vid räkning samt av förenklade
räknemetoder. Huvudräkning.
Årskurs 2. Räntetal och terminsräkning. Blandningsräkning och beräkning
av medeltal. Bolagsräkning. Aktie- och obligationsräkning. Mynt-, mått- och viktreduktioner
(utländska sorter). Kedjeräkning. Varuräkning: fakturor och försäljningsräkningar;
enkla kalkyler. Huvudräkning. Övningar å räknemaskin.
21
År skur s 3. Vararäkning: kalkyler; kalkulatlonstal och kalkulationstabeller.
Kontokuranter med ränteberäkning efter olika metoder. Utförligare behandling av
växelräkning (växelkurser och usanser, köp och försäljning av utländska växlar, indirekta
växelreduktioner, växelarbitrage m. m.).
Kemi.
Arskurs 1. Elementär kurs i oorganisk kemi såsom förberedelse till studiet
av varukännedom.
Anm. Vid undervisningen böra även vissa kapitel av den organiska kemien beröras,
varjämte tillfälle, om möjligt, må beredas eleverna till egna laborationer.
Välskrivning.
Arskurs 1. Övningar för bildande av en ledig och lättläst affärssid. Rundskrift
och stockskrift. Övningar i skrivning av tysk stil.
Stenografi.
Arskurs 1. Övningar i förenklad snabbskrift efter något för kontorsstenografer
lämpligt system.
År skurs 2. Fortsatta övningar — med text av kommersiellt innehåll — för
vinnande av ökad hastighet. Stenografering på främmande språk.
Maskinskrivning.
Arskurs 1. Metodisk undervisning om skrivmaskinens användning, varvid
olika maskintyper böra demonstreras. Skrivövningar (även efter stenografisk text).
Grupp II.
(Mellangruppen.)
Svenska.
År skurs 2. | Samma | kurser som i 2:dra | årskursen | för grupp I. |
|
| Tyska. |
|
|
Arskurs 2. | Samma | kurser som i 2:dra | årskursen | för grupp I. |
» 3. | » 0 | » »i 3:dje | » | » » I. |
|
| Engelska. |
|
|
Arskurs 2. | Samma kurser som i 2:dra | årskursen | för grupp I. | |
•» 3. |
| » » i 3:dje |
| » » I. |
22
Franska.
Årskurs 1. Samma kurser som i l:sta årskursen för grupp I.
»2. » » »i 2:dra » » »I.
»3. » » »i 3:dje » » » I
Ryska.
Årskurs 1. Uttals- och läsövningar. Det viktigaste av formläran. Förberedande
talövningar samt andra muntliga och skriftliga tillämpningsövningar.
Årskurs 2. Läsning av modärn litteratur. Formläran repeterad och slutbehandlad;
det viktigaste av syntaxen. Skriftliga reproduktionsövningar och översättningar
till ryska. Talövningar.
Årskurs 3. Läsning av modärn litteratur. Grammatisk repetition. Läsning,
memorering och skrivning av handelsbrev. Talövningar.
Spanska.
Årskurs 1. Uttals- och läsövningar. Det viktigaste av formläran. Förberedande
talövningar samt andra muntliga och skriftliga tillämpningsövningar.
Årskurs 2. Läsning av modärn litteratur. Formläran repeterad och slutbehandlad;
det viktigaste av syntaxen. Skriftliga reproduktionsövningar och översättningar
till spanska. Talövningar.
Årskurs 3. Läsning av modärn litteratur. Grammatisk repetition. Läsning,
memorering och skrivning av handelsbrev. Talövningar.
Ekonomisk geografi.
Årskurs 1. Samma kurser som i I :sta årskursen för grupp I.
»2. » » »i 2:dra » » » 1.
Författningskunskap.
Årskurs 1. Samma kurser som i lista årskursen för grupp I.
» 2. » » »i 2:dra » » » I.
Nationalekonomi.
Årskurs 1. Allmänna grundbegrepp. De förnämsta riktningarna. Det viktigaste
av läran om produktionen och bytet.
Bokföring m. m.
Årskurs 2. Samma kurser som i 2:dra årskursen för grupp I.
»3. » » »i 3:dje » » » I.
23
Handelslära.
År skur s l. Samma kurser som i lista årskursen för grupp I.
» 2. » » » i 2:dra » » »I.
Handelsräkning.
Årskurs 2. Samma kurser som i 2alra årskursen för grupp I.
» 3. » » »i 3:dje » » » I.
Varukännedom.
Arskurs 1. Kännedom om de hos oss vanligaste handelsvarorna, företrädesvis
livsmedel och beklädnadsartiklar, med särskild hänsyn till förekommande förfalskningar.
Årskurs 2. Utvidgad kurs, omfattande samtliga våra viktigare importvaror
och exportartiklar.
Anm. Den högre kursen bör, om möjligt, uppdelas i specialkurser efter de olika
affärsbranscher, i vilka större elevgrupper praktisera (spannmålshandlare, kolonialvaruhandlare,
manufakturhandlare, trävaruhandlare, järnkrämare m. fl.).
Välskrivning.
Arskurs 1. Samma kurser som för grupp I.
År skurs
»
1.
2.
Stenograf.
Samma kurser som i lista årskursen för grupp 1.
» » »i 2:dra » » » I.
Maskinskrivning.
Arskurs 1. Samma kurser som för grupp I.
Grupp III.
(Högsta gruppen.)
Tyska.
Arslmrs 3. Samma kurser som i 3:dje årskursen för grupp I.
Engelska.
Arskurs 3. Samma kurser som i 3:dje årskursen för grupp I.
Franska.
Arskurs 3. Samma kurser som i 3:dje årskursen för grupp 1.
24
Arskurs 1. » 2. » 3. | Ryska. Samma kurser som i lista årskursen för grupp II. » » »i 2:dra » » » II. » » »i 3:dje » » » II. |
Årskurs 1. » 2. » 3. | Spanska. Samma kurser som i lista årskursen för grupp II. » » »i 2:dra » » » II. » » » i 3:dje » » » II. |
Arskurs 2. | Ekonomisk geografi. Samma kurser som i 2:dra årskursen för grupp I. |
Arskurs 2. | Författningskunskap. Samma kurser som i 2:dra årskursen för grupp I. |
Arskurs 1. | Nationalekonomi. Samma kurser som för grupp II. |
Arskurs 3. | Bokföring m. m. Samma kurser som i 3:dje årskursen för grupp 1. |
Årskurs 2. | Handelslära. Samma kurser som i 2:dra årskursen för grupp I. Handelsräkning. |
Årskurs 3. Samma kurser som i 3:dje årskursen för grupp I.
År skurs 1. » 2. | Varukännedom. Samma kurser som i lista årskursen för grupp II. |
År skurs 1. | Välskrivning. Samma kurser som för grupp I. Stenograf. |
År skurs 1. Samma kurser som i lista årskursen för grupp I
» 2. » » » i 2:dra » » » I
Maskinskrivning.
Årskurs 1. Samma kurser som för grupp I.
25
I fråga om handelskursernas förläggning föreslå kommitterade samma anordning
som beträffande handelsskolor, nämligen att förläggningen icke bestämmes på
förhand, utan att ett visst anslag beviljas, av vilket Kung], Maj:t äger att utdela
understöd inom viss begränsning till läroanstalter, som därom gjort framställning
och efter vederbörlig granskning befunnits därav förtjänta.
Enligt kommitterades mening bör understöd ur nämnda anslag endast utgå
till kommuner, korporationer och föreningar. Dels kräva nämligen de högre handelskurserna
i vissa avseenden större förutsättningar i fråga om organisation och
ledning än handelsskolorna, dels torde de komma att i vissa fäll medföra jämförelsevis
större utgifter, därest undervisningen skall utvidgas till att omfatta högre och
speciellare kunskapsområden och kunna hållas uppe på önskvärd nivå.
Rörande den yttre formen för de läroanstalter, som komma att anordna handelskurser,
anse kommitterade, att stor frihet bör medgivas. Så bör anslag kunna
beviljas dels åt skolor, som ha nämnda undervisning till uteslutande uppgift, dels
åt andra skolor, t. ex. handelsgymnasier, tekniska skolor och borgarskolor, som vid
sidan av sin övriga verksamhet önska upprätta en handelslinje av denna beskaffenhet.
Dock bör givetvis i allmänhet tillses, att statsunderstödda handelsundervisningsanstalter
av olika slag bliva fördelade över landet på det sätt, att icke eu och
samma ort utan vägande skäl tillgodoses med mer än en statsunderstödd handelsläroanstalt
— handelsgymnasium eller handelsskola eller handelskurs —, under det
andra, som borde ifrågakomma till sådan förmån, bli helt och hållet utan. Endast
i fråga om de största städerna — t. ex. Stockholm, Göteborg och Malmö — anse
kommitterade, att undantag härifrån må göras. I nämnda städer torde, därest omständigheterna
i övrigt befinnas gynnsamma för eu sådan anordning, handelskurser
med fördel kunna anordnas vid därstädes förut befintliga handelsundervisningsanstalter.
I fråga om det antal läroanstalter, som böra erhålla statsunderstöd för upprättande
av handelskurser, ansluta sig kommitterade till förslaget i den kungl. propositionen
i handelsundervisningsfrågan till 1913 års riksdag, vilket avsåg beviljande
av anslag till 10 sådana undervisningsanstalter. Ett större antal torde icke till en
början böra anordnas.
Beträffande de belopp, varmed statsunderstöd bör utgå till de olika skolorna,
synas de grunder, som bestämts för handelsgymnasier och föreslagits jämväl för
handelsskolor, synnerligen väl lämpa sig för handelskurserna, enär dessas växlande
omfattning och beskaffenhet i övrigt icke medgiva användandet av ett mera mekaniskt
beräkningssätt. Nämnda grunder innebära, att ett visst maximibelopp stadgas
för statsbidraget, vars storlek i övrigt med hänsyn tagen till olika omständigheter
noga lämpas efter varje skolas verkliga behov, samt att kommunen eller enskilda
åläggas vissa förpliktelser, däribland att lämna ett visst årligt kontant bidrag till
skolans underhåll.
Handelskursernas
förläggning
och antal.
Grunderna
för statsunderstödets
storlek.
26
Termins
avgifter.
Minimi
antal
lärjungar.
Enligt den utredning, kommitterade lämnat i bil. H, skulle kostnaderna fölen
fristående läroanstalt, omfattande ett normalt antal handelskurser av alla tre
grupperna, kunna beräknas till 8,750 kronor. Då kommunerna böra åläggas samma
skyldighet, som föreslagits i fråga om handelsskolor, nämligen att tillhandahålla erforderliga
lokaler och bidraga med ett kontant belopp, motsvarande minst en fjärdedel
av statsunderstödet, torde såsom maximibelopp för det sistnämnda kunna bestämmas
eu summa av 7,000 kronor. 1 de fall, då handelskurser anordnas vid redan
befintliga läroanstalter, kunna utgifterna och därmed även statsunderstödet i
avsevärd mån reduceras (se bilagan). Kommunernas bidrag skulle för en medelstor
skola av det förra slaget uppgå till 1,750 kronor. Såsom framgår av bilagan, skulle
emellertid 2 av skolorna beräknas äga större och 2 mindre omfattning än den såsom
medelstor betecknade. Till var och en av de förra skulle beräknas utgå ett statsunderstöd
å högst 10,000 kronor, till var och en av de senare ett motsvarande
understöd å högst 5,000 kronor. Kommunernas bidrag bleve i förra fallet 2,500
kronor och i senare fallet 1,250 kronor.
För deltagande i de valfria kurserna föreslog 1908—1910 års kommitté en
årsavgift å 5 kronor för varje ämne med undantag av de främmande levande språken,
i fråga om vilka förordades 20 kronor för varje språk, enär dylik undervisning
i vanliga fall medförde större kostnader.
Emellertid betonar kommittén, att dessa avgifter vore mycket låga och därför
förutsatte stora bidrag från det allmännas sida, samt att, där sådana bidrag ej
stode att erhålla, det bleve nödvändigt att sätta avgifterna högre.
Kommitterade vilja för sin del tillägga, att frågan, särskilt efter avskiljandet
av den lägre fasta kursen, ställer sig något annorlunda i fråga om dessa skolor än
i fråga om handelsgymnasier och handelsskolor.
De lärjungar, som komma att deltaga i de av kommitterade föreslagna valfria
kurserna, torde nämligen i regeln vara personer, som innehava anställning och
sålunda i allmänhet ha att påräkna en viss inkomst, och åtskilliga, som inneha förmånligare
platser, kunna givetvis utan svårighet erlägga en ganska hög avgift.
På grund härav anse kommitterade, att maximibeloppen kunna sättas högre,
än kommittén föreslagit, och få i sådant avseende förorda högst 5 kronor för varje
termin för vart och ett av ämnena i allmänhet samt högst 20 kronor i terminen för
varje språk. De mindre bemedlades intresse kan tillgodoses genom åläggande för
läroanstalten att bevilja befrielser och nedsättningar till samma utsträckning, söm
föreskrivits för handelsgymnasierna och föreslagits i fråga om de fristående handelsskolorna,
d. v. s. med minst 15 °/o av hela den eljest beräknade inkomstsumman.
(Se bil, J.)
I likhet med vad som ansetts böra gälla för övriga statsunderstödda handelsundervisningsanstalter,
torde ett visst minimiantal lärjungar böra deltaga i handelskursernas
undervisning, för att dessa skola kunna erhålla statsbidrag. Kommitterade
27
anse nämnda antal icke kunna sättas lägre än till sammanlagt 40, med minst 10
lärjungar i vartdera av fyra ämnen (jäinf. ovan, sid. 11 — 12).
I fråga om villkoren för statsunderstöds erhållande hänvisas även till sid.
11-12 och 68.
Någon avgångsprövning torde icke böra föreskrivas, men lärjungarna höra. Betyg åt lärerhålla
intyg om längden av vistelsen vid handelskurserna och om de årskurser, 3un9arnade
besökt, m. m. Dock må för de lärjungar, som så önska, prövning kunna anställas
och betyg avgivas enligt fastställt formulär. Förslag till dylikt formulär meddelas
i bil. K.
Vad lärarnas kompetens, anställning och avlöning beträffar, anse kommitté- Lärarnas
rade, att full frihet bör i detta avseende lämnas handelskursernas styrelser., Kurserna
komma nämligen, såsom ovan framhållits, att vara av mycket olika beskaffenhet
och följaktligen kräva olika kvalificerade lärarkrafter, varjämte är att märka, att
undervisningen i de högre och i all synnerhet i de högsta kurserna kommer att på
olika orter betinga mycket olika pris allt efter den större eller mindre tillgången på
lärarkrafter.
Det torde på grund härav icke bliva möjligt och icke heller lämpligt att i
nämnda avseenden meddela några bestämmelser. I de största städerna, där handelsgymnasium
eller handelsskola jämväl är upprättad, torde lärare från nämnda
undervisningsanstalter böra, såvitt deras tid tillåter, tagas i anspråk även för handelskurserna,
givetvis mot särskild ersättning.
På grund av ovan (sid. 25) åberopade skäl förefaller det lämpligast, att omsorgen
om handelskurserna i allmänhet icke lägges i händerna på enskilda personer
utan företrädesvis överlämnas åt kommunerna. Kommitterade få därför föreslå, att
kursernas styrelse må bestå av, förutom föreståndaren såsom självskriven, fyra personer,
som utses av kommunalstyrelsen, och att medlemmarna inom sig välja ordförande.
Om en förut icke statsunderstödd bandelsundervisningsanstalt erhåller statsunderstöd
till handelskurser, bör följaktligen en särskild styrelse för dessa tillsättas.
Intet hinder torde dock föreligga för kommunalstyrelsen att, därest så befinnes lämpligt,
i denna insätta personer, som på samma gång äro ledamöter i skolans styrelse
i övrigt.
I de fall, då handelskurser upprättas vid statsunderstödd handelsundervisningsanstalt
eller annan statsunderstödd skola, lärer emellertid ingen ändring böra
vidtagas med avseende på sammansättningen av skolans styrelse.
I varje fall är, såsom kommitterade i sitt föregående betänkande framhållit,
i fråga om samtliga handelsskolor önskvärt, att köpmannaelementet blir i styrelsen
starkt representerat.
Kompetens
m. m.
Lokal
styrelse.
Understöd till handelsundervisningsanstalter av
andra typer.
I det utlåtande, som av kommerskollegium avgavs över handelsundervisningskommitténs
av år 1908—1910 betänkande, framhålles bland annat, att
»en del av de privata skolorna bidragit till att i vissa avseenden föra handelsundervisningen
framåt, och att deras fortsatta existens under andra former än
de statsunderstödda normaltypernas skulle vara av en viss betydelse för handelsundervisningsväsendets
utveckling i vårt land.»
Kollegiet ansåg sig emellertid för det dåvarande sakna anledning att
närmare inlåta sig på denna fråga.
Utan att taga ståndpunkt till förstnämnda uttalande finna sig kommitterade
dock böra så till vida ansluta sig till detsamma, att kommitterade anse,
att vissa, om ock mindre vittgående, åtgärder böra ifrågasättas för nämnda
läroanstalters understödjande.
Såsom skäl för sådana åtgärders vidtagande få kommitterade anföra
följande.
Av utredningen i 1908—1910 års betänkande framgår (sid. 132 — 133),
att lärjungeantalet i de av kommittén undersökta handelsundervisningsanstalterna
av olika slag kunde beräknas uppgå till över 8,000. Detta var alltså det
antal lärjungar i vårt land, som — frånräknat lärjungarna vid handelshögskolan
— då funnit sig vara i behov av handelsundervisning, och det finnes intet skäl
att antaga, att behovet av sådan undervisning sedan dess minskats utan tvärtom.
Därtill kommer, att den vid de statsunderstödda läroanstalterna föreskrivna
sänkningen av terminsafgifterna utan tvivel kommer att befordra tillströmningen
av lärjungar till nämnda anstalter. Ett årligt lärjungeantal av 8,000 torde sålunda
vara det minimum, varmed handelsundervisningsanstalterna ha att räkna.
Gör man därefter ett överslag över det lärjungeantal, som de nuvarande
och blivande handelsgymnasierna tillsammans med de av kommitterade föreslagna
handelsskolorna och handelskurserna i bästa fall skulle kunna mottaga,
torde antalet för de sex handelsgymnasierna kunna beräknas till omkring 1,000,
för de åtta handelsskolorna till inemot 500 och för de tio undervisningsanstalterna
med handelskurser till omkring 1,500, eller tillsammans omkring 3,000.
Visserligen är det antagligt, att framdeles på grund af den utveckling, som
är att hoppas och vänta, antalet läroanstalter av samtliga dessa typer, isynner
-
29
het handelskurser, kommer att ansenligt ökas. Men det står i alla händelser
fast, att under den närmaste framtiden antalet av de lärjungar, åt vilkas utbildning
staten icke skulle ägna någon omvårdnad, bleve anmärkningsvärt stort,
måhända nästan dubbelt så stort som de övrigas.
Det förhållandet, att staten icke kan tillgodose hela det behov av undervisning,
som inom ett visst fack förefinnes, är i och för sig endast naturligt.
Inom alla undervisningsområden, där så kan ske, lämnas större eller mindre
utrymme åt den enskilda företagsamheten. Och vad särskilt handelsundervisningen
beträffar, ha kommitterade ofta haft tillfälle att framhålla, att statens
ingripande bör ske med en viss försiktighet både i det ena och det andra avseendet,
en synpunkt, som för övrigt även Riksdagen framhållit (se kommitté-,
rades betänkande av år 1914, angående upprättande av handelsskolor, sid. 5).
Men å andra sidan låter det sig icke förneka, att den utsträckning, vari
handelsundervisning även hädanefter skulle utan understöd eller kontroll från
statens sida bedrivas, bleve alltför stor för att icke inge betänkligheter såväl
med hänsyn till den betydelse, som rättvisligen bör från det allmännas sida
tillerkännas handelsundervisningen, som ock med hänsyn till önskvärdheten av
dess utveckling i sund riktning.
Särskilt kan man icke undgå att med någon tvekan fråga sig, huruvida
det partiella understöd, som staten i och genom de föreslagna läroanstalternas
upprättande lämnar det lägre handelsundervisningsväsendet, verkligen skall
visa sig tillräckligt för att förskaffa nämnda undervisningsväsen det anse^
ende, som detsamma på grund av svagheter och brister hos åtskilliga rent
privata handelsskolor hittills icke lyckats i vårt land förvärva. Ju liera de
okontrollerade undervisningsanstalterna bli i förhållande till de statsunderstödda,
desto mindre bli nämligen de senares utsikter att höja undervisningsnivån i
det hela.
Under sådana omständigheter ligger det nära till hands att ifrågasätta
införande av statskontroll även för de handelsundervisningsanstalter, som icke
åtnjuta vare sig statsunderstöd eller någon annan förmån av statsverket.
Handelsundervisningskommittén av år 1908—1910 upptog även frågan
om statskontroll över de rent privata handelsskolorna (sid. 237—239 av betänkandet)
till behandling. Kommittén erinrar om, att kommerskollegium ansett
en sådan kontroll i en eller annan form kunna ifrågasättas, på samma gång
kollegiet dock framhållit, att varsamhet i detta hänseende måste iakttagas, så
att staten ej härigenom må bidraga till att förläna dylika undervisningsanstalter
en oförtjänt auktoritet.
Med sistnämnda uttalande åsyftas det kända förhållandet, att blotta egenskapen
att vara av staten kontrollerad innebär en förmån, särskilt i det av^
seendet, att densamma höjer läroanstaltens anseende, samt att det ligger en
30
viss risk i åtgärder, varigenom sagda förmån skulle kunna komma därav oförtjänta
till godo.
Kommittén, som bestämt avvisade tanken på statsunderstöds beviljande
åt ifrågavarande handelsundervisningsanstalter, avstyrkte även och huvudsakligen
på grund af nämnda risk, deras ställande under statens inspektion. »Om
statskontrollen», säger kommittén (sid. 238), »skulle bestå i ständigt återkommande
inspektion av något statens organ, är det för kommittén tydligt, att
detta ovillkorligen skulle medföra det av kollegium berörda missförhållandet,
att åt dessa privata handelsundervisningsanstalter skulle skänkas en auktoritet,
som väl i många fall vore oförtjänt. Olägenheterna härav torde icke i någon
mån övervägas eller ens motsvaras av de eventuella fördelar, som kunde tänkas
följa av en dylik anordning. Enligt kommitténs mening bleve icke en dylik
inspektion verkligt effektiv, då det torde vara förenat med stora svårigheter
att fastställa något rättesnöre vid bedömandet af läroanstalternas beskaffenhet,
liksom det torde vara omöjligt att vid uppdagande av ett missförhållande med
säkerhet kunna påräkna rättelse av detsamma. Ty dessa enskilda anstalter har
icke staten i sin hand på samma sätt som de statsunderstödda anstalterna, vilka
kunna riskera att mista statsunderstödet. På grund af det anförda kan kommittén
icke förorda anordnande av permanent statsinspektion av de privata
handelsundervisningsanstalterna.» I stället förslogs skyldighet för vederbörande
föreståndare vid dylika skolor att hos kommerskollegium anmäla skolan och
årligen dit avlämna vissa uppgifter angående densamma. Emellertid avslutar
kommittén sin framställning med följande uttalande: »Skulle de härigenom erhållna
upplysningarna eller eljes — t. ex. genom anmälan från myndighet eller
enskilda — till kollegii kännedom komna omständigheter synas böra föranleda
till närmare undersökning av viss handelsundervisningsanstalt, bör kollegium,
enligt kommittéens mening, anse sig befogat att sända handelsundervisningsinspektören
till anstalten i fråga för att verkställa en sådan undersökning.
Möjligheten av ett dylikt inskridande från det allmännas sida torde vara ägnad
att i någon mån motverka de svåraste missförhållandena vid ifrågavarande handelsundervisningsanstalter.
»
Kommitterade, som tagit i övervägande, vad sålunda i denna fråga förekommit,
kunna icke annat än instämma i kommitténs betänkligheter angående
den risk, som skulle ligga i anordnande af statsinspektion för de icke statsunderstödda
handelsskolorna, och den ringa verkan, en sådan åtgärd skulle medföra.
Tänkbart vore visserligen att införa statsinspektion endast för de bästa
privata handelsskolorna, men kommitterade anse erfarenheten från andra undervisningsområden
ha lärt, att om en och annan därav förtjänt undervisningsanstalt
förvärvat en förmån af liknande art, så blir trycket från de övriga så
starkt, att slutligen även de mindre förtjänta lyckas åt sig utverka samma förmån.
31
Angående åter den omtalade anmälningsskyldigheten m. m. till kommerskollegium
och denna myndighets befogenhet att ingripa genom en undersökning
betvivla kommitterade, att åtgärder i nämnda riktning kunna bli utförbara
utan ganska vittutseende lagändringar, syftande därhän, att den hittills i vårt
land medgivna friheten att upprätta skolor skulle genom vissa bestämmelser
inskränkas.
I varje fall är det svårt att inse, vad den föreslagna undersökningen
under nuvarande förhållanden skulle kunna uträtta gentemot den tredskande,
och anse kommitterade därför, att gagnet av den ifrågasatta anordningen är
alltför ringa i förhållande till de därmed förenade svårigheterna.
Den enda utvägen att ordna ovannämnda förhållanden anse kommitterade
vara att genom smärre understöd föra de bästa av de privata anstalterna inom
de statsunderstöddas krets. Kan nämligen möjlighet till eu sådan ekonomisk
fördel — med vilken jämväl utan vidare följer förmånen av statsinspektion —
beredas de privata läroanstalterna, kommer utan tvivel att häri för dem föreligga
en stark uppfordran att höja och stärka sin undervisning och att med
hänsyn till förnyat statsunderstöd hålla densamma uppe på önskvärd nivå.
Härtill kommer, att staten har obestridd rätt att för nämnda förmåners åtnjutande
föreskriva de villkor, som kunna befinnas lämpliga. I det begränsade
anslag, som kommitterade här nedan ämna för ändamålet föreslå, ligger slutligen
en säkerhet för, att förmånen icke kommer att utsträckas så långt, att
den behöver komma icke förtjänta undervisningsanstalter till del.
Även andra skäl än de ovan anförda kunna åberopas för lämpligheten
att på angivet sätt uppmuntra en del handelsskolor. Det kan nämligen
tänkas, att kommunalunderstödda eller rent privata skolor, som inlagt förtjänst
om handelsundervisningen, icke vilja eller icke kunna — t. ex. på grund af
föreskrifter i donationsbrev — låta sig ombilda till någon av de statsunderstödda
norm al typerna, men det synes hårt, om dessa skulle vara utestängda
från varje möjlighet att få åtnjuta statsunderstöd.
På grund av vad sålunda blivit anfört, anse sig kommitterade böra förorda,
att läroanstalter av nämnda slag, som icke erhållit understöd ur de övriga
anslagen, må kunna komma i åtnjutande av ett mera begränsat bidrag från statsverket.
Angående beloppet av nämnda bidrag vilja kommitterade exempelvis
föreslå högst 2,000 kronor till varje skola. Om detta understöd beräknas utgå
till 5 skolor i landet, kan anslaget sålunda begränsas till 10,000 kronor. Be-''
stämmelserna böra dock enligt kommitterades mening avfattas så, att något
maximiantal av läroanstalter, som må kunna årligen ifrågakomma till nämnda
förmån, icke fastställes, Om det sålunda något år befinnes lämpligt att utdela
32
Villkor för
statsunderstöds
erhållande.
2,000 kronor endast åt vardera av tre skolor, så må ytterligare fyra skolor
kunna erhålla 1,000 kronor vardera o. s. v.
Beträffande de kvalifikationer, som av sådana läroanstalter skulle krävas,
anse kommitterade i främsta rummet böra föreskrifvas, att de skulle ha gjort
sig kända genom värdefull och gagnande verksamhet inom handelsundervisningens
område. Vidare hör man på dem ställa de anspråken, att kortare kurser
än terminskurser icke må vid läroanstalten förekomma, att bestämda inträdesfordringar
må tillämpas och lärjungar mottagas endast vid terminernas
början, att lärarpersonalen hör inneha erforderliga förutsättningar för sitt kall
och vara med skäliga belopp avlönade, samt att tjänliga undervisningslokaler
och erforderlig undervisningsmateriel stå till skolornas förfogande.
Ehuru man visserligen icke kan anse ett högt lärjungeantal i och för sig
vara en tillförlitlig mätare av en läroanstalts värde, faller det av sig självt, att
de skolor, som komma att åtnjuta understöd ur ifrågavarande anslag, höra höra
till de av allmänheten mera anlitade. På grund härav kunde det synas obehövligt
att stadga något minimiantal lärjungar, men för att även nämnda vik-^
tiga synpunkt må få ett officiellt uttryck, vilja kommitterade, i anslutning till
bestämmelserna angående övriga statsunderstödda handelsundervisningsanstalter,
hemställa om en föreskrift av innehåll, att lärjungeantalet i varje skola av
ifrågavarande art skall uppgå till minst 50.
Dessutom böra skolorna, såsom redan framhållits, stå under statens inspektion
och vara underkastade de villkor i övrigt — t. ex. i fråga om läsårets
längd och skyldighet att till vederbörande myndigheter insända vissa uppgifter
—, som Kungl. Maj:t kan finna skäl att föreskriva. Beträffande inspektionens
art m. m. hänvisas emellertid till kapitlet om centralstyrelse och inspektion
i föreliggande betänkande (sid. 41—43).
Såsom skäl för ovannämnda villkors föreskrivande kunna kommitterade
inskränka sig till att hänvisa till sitt år 1914 avgivna betänkande angående
upprättande af handelsskolor, i hvilket kommitterade närmare framhållit, att
de mest framträdande svagheterna hos de rent privata handelsskolorna bestå däri,
att de ofta mottaga lärjungar utan fordran på förkunskaper, att lärotiden för
vissa kurser är alltför kort, och att lärarkompetensen icke alltid är tillfredsställande.
Kommitterades mening är gifvetvis icke, att en viss examenskompetens
skulle krävas hos lärarna vid dessa skolor, vilket vore orimligt, då någon sådan
icke är föreslagen vare sig för handelsgymnasier eller handelsskolor. Men så
mycket större uppmärksamhet bör vid statsunderstöds beviljande istället ägnas
åt lärarpersonalens reella kompetens.
Såsom redan av den ovan lämnade motiveringen torde framgå, är det
icke kommitterades mening, att det ifrågasatta anslaget skulle vara förbehållet
33
en viss kategori av skolor, utan böra tvärtom handelsundervisningsanstalter
av olika grader och arter, högre som lägre, dagskolor såväl som aftonskolor,
kommunalunderstödda och rent'' privata därav kunna erhålla understöd.
Ett ytterligare villkor, vars föreskrivande kunde ifrågasättas, vore att
stadga ett visst maximibelopp för terminsavgifterna. Kommitterade vilja emellertid
icke föreslå en sådan åtgärd. Frånsett svårigheterna att bestämma ett
enhetligt maximibelopp för skolor och kurser av växlande, organisation rpå
erinras därom, att statsunderstödet under ifrågavarande omständigheter jämväl
bör vara avsett att förbättra skolornas, ekonomi, men att detta syfte icke
om en minskning i terminsavgifterna samtidigt påbjudes. Skulle en läroanstalt
upptaga oskäligt höga terminsavgifter, bör den uppenbarligen icke erhålla
understöd, förrän desamma reducerats till måttliga belopp.
Angående formen för statsunderstöds sökande och erhållande torde det
ligga i sakens natur, att skolan bör vara färdigbildad, innan understöd kan
sökas, och att understöd första gången icke kan erhållas förrän efter verkställd
inspektion.
Det är emellertid icke kommitterades mening, att vilken privatskola som
helst skulle genom ansökan om statsunderstöd ha ovillkorlig rätt till inspektion.
Sedan ansökningarna inkommit och granskats, torde nämligen vederbörande
myndighet kunna avgöra, vilka skolor i intet fall kunna ifrågakomma
till statsunderstöd, och bör inspektion av dessa uppskjutas, tills de förbättrat
sina kvalifikationer och inkommit med förnyad ansökan.
Understöd torde böra beviljas för endast ett år i sänder. Någon utfästelse
från enskilda donatorers eller kommuners sida i ekonomiskt avseende
synes med hänsyn till statsunderstödets begränsade belopp icke behöva ifrågakomma.
I övrigt böra skolorna, som i det följande av kommitterade betecknas
såsom »de med mindre statsunderstöd försedda privata handelsundervisningsanstalterna»
äga full frihet som hittills att bedriva sin verksamhet.
Beträffande ifrågavarande läroanstalters förläggning bör gälla ungefär
samma princip som ifråga om de föreslagna statsunderstödda handelsskolorna
och handelskurserna nämligen att det vid anslagets utdelande må tillses, att de
bli så rättvist som möjligt fördelade över landet. Dock synes den grundsatsen,
att endast de största städerna böra komma i åtnjutande av mer än en statsunderstödd
handelsundervisningsanstalt, icke vara fullt tillämplig på förevarande
slag av skolor, utan torde, med hänsyn till det begränsade understödsbeloppet,
sådant understöd kunna lämnas utan hinder av sistnämnda synpunkt.
Några bestämmelser för lokalstyrelsens sammansättning m. ni. anse
kommitterade icke vara av behovet påkallade beträffande ifrågavarande, till
väsentlig del enskilda läroanstalter.
Formen för
statsunderstöds
erhållande
m. m.
Förlägg
ning.
Lokalsty
relse.
3
Examens
kompeten
sen.
Handelslärarnas praktiska utbildning.
Angående lärarnas vid de statsunderstödda handelsgymnasierna teoretiska
kompetens eller, såsom saken tydligare kan uttryckas, examenslcompetens finnas
för närvarande inga bestämmelser.
I det utlåtande, som kommerskollegium avgav över 1908 — 1910 års kommittébetänkande,
yttrar nämnda myndighet beträffande lärarkompetensen följande:
■»I
fråga om lärarna vid våra handelsundervisningsanstalter är kollegium,
i likhet med kommittén, av den meningen, att särskilda åtgärder böra vidtagas
för att befrämja uppkomsten av en för sitt kall väl utbildad lärarkår, samt
att den bästa utvägen för uppnåendet av detta önskemål består i anställandet
i så stor utsträckning som möjligt av fasta lärare, d. v. s. sådana, vilkas
huvudsakliga tid blir upptagen av arbetet vid nämnda läroanstalter, och som
erhålla en däremot svarande ställning i avseende å löneförmåner och eljest.
Emellertid framgår av kommitterades uttalanden i denna del, att de icke
avsett, att de viktiga omgestaltningar, som stå i samband med denna fråga,
skola kunna genomföras i ett slag utan först så småningom kunna bliva förverkligade
(se sid. 188 och följande av betänkandet).
Kollegium delar denna uppfattning och finner särskilt frågan om lärarpersonalen
vid de bägge slagen lägre handelsskolor, dess kompetens, tillsättning
och avlöning böra anstå, tills några sådana skolor blivit upprättade och
åtminstone någon erfarenhet vunnits om deras verksamhet.
Vad särskilt beträffar den ifrågasatta kompetensen för de blivande lärarna
vid handelsgymnasierna — examen vid handelshögskola eller universitet — är
det visserligen kollegii åsikt, att vissa enhetliga, väl avpassade fordringar böra
för framtiden uppställas såsom den norm, efter vilken sökande lärares förutsättningar
böra bedömas, och det är väl även att förvänta, att handelshögskolan
i Stockholm med tiden skall bliva i tillfälle att utexaminera ett tillräckligt
antal aspiranter för de lärarbefattningar, för vilka dylik utbildning kräves.
Men åtminstone till en början anser kollegium den största varsamhet böra
iakttagas, så att icke verkligt förtjänta handelslärare utestängas från fast anställning,
därför att de sakna den av kommittén ifrågasatta examenskompetensen.
Kollegium anser frihet i detta avseende åtminstone under övergångstiden
vara av sådan betydelse för handelsundervisningsväsendets naturliga utveckling,
att kollegium för närvarande icke kan tillstyrka uppställande af några
bestämda kompentensfordringar».
35
Kommitterade, som vid avgivandet av sitt första betänkande, angående
upprättande av nya handelsgymnasier, icke ansågo sig böra ingå på kompetensfrågan,
ha i sitt andra betänkande, angående upprättande av handelsskolor,
i denna angelägenhet, i vad den avser sistnämnda skolor, gjort nedanstående
uttalande:
»Med den jämförelsevis ringa utveckling, vårt handelsundervisningsväsen
ännu äger, låter det sig icke göra att för lärarnas kompetens uppställa de
fordringar, som eljest vore önskvärda. Dessa fordringar borde enligt kommitterades
mening vara minst likvärdiga med de för de kommunala mellanskolornas
lärare föreskrivna utom i fråga om de rent merkantila ämnena, i vilka helst
endast borde undervisa sådana lärare, som utbildats vid handelshögskola och
därjämte varit någon tid anställda i praktisk verksamhet.
Tills vidare torde man emellertid få nöja sig med något lägre kompetens
särskilt i fråga om de merkantila ämnena, i vilka undervisningen måhända
kan handhavas av sådana, som med goda betyg genomgått handelsgymnasium
och därefter förvärvat större praktisk.affärsvana samt visat erforderlig fallenhet
för lärarkallet.
Några föreskrifter i fråga om lärarkompetensen böra, enligt kommitterades
mening, i varje fall tills vidare icke utfärdas, men då befintligheten av
goda lärokrafter är att anse som en synnerlig merit hos skolor, som ansöka
om statsunderstöd, bör vid sådant understöds beviljande principen om lärarnas
likvärdighet med de kommunala mellansltolarnas lärare såvitt möjligt upprätthållas.
Härigenom vinnes en garanti, som för närvarande må kunna anses tillfyllestgörande
utan utfärdande av kompetensbestämmelser. Då handelsskolorna
framgent som hittills komma att vara samskolor, bör intet hinder möta för
anställande även av kvinnliga lärare. Enligt kommitterades mening böra dock
endast manliga lärare förordnas till rektorer.»
Beträffande handelskursernas lärare var 1908—1910 års kommitté av ungefär
samma mening som den, kommitterade här ovan (sid. 27) uttalat, nämligen
att det med hänsyn till kursernas växlande beskaffenhet ej är möjligt att uppställa
några allmängiltiga bestämmelser i detta avseende.
Den mening, kommitterade sålunda uttalat i fråga om bestämmelser rörande
lärarnas vid handelsskolor kompetens, omfatta kommitterade jämväl beträffande
högre handelsundervisningsanstalter och anse alltså, att det under nuvarande
mycket knappa tillgång på utbildade handelslärare icke låter sig göra att
stadga en viss teoretisk kompetens.
Nämnda förhållande kan synas beklagligt och torde förr eller senare
böra ändras, men nekas kan icke, att friare former i detta hänseende medföra
vissa fördelar, särskilt under övergångstiden, då ett starkare reglerande skulle
kunna medföra mera skada än gagn.
36
Den pedagogisk-praktiska
utbildningen.
Åhörande
av undervisningen.
Upplysningsvis må nämnas, att, såsom framgår av bil. L, under den tid
handelshögskolan i Stockholm hittills varit i verksamhet — från och med år
1909 —, handelslärardiplom utfärdats för endast fyra personer, av vilka tre ägnat
sig åt lärarverksamhet såsom huvuduppgift, Dessutom ha jämväl en och
annan av dem, som vid högskolan avlagt ekonomisk examen, vunnit anställning
som handelslärare.
Men om frågan om lärarnas examenskompetens sålunda tills vidare lämnas
öppen, så föreligger givetvis så mycket större skäl att, så vitt möjligt,
stärka den pedagogisk-praktiska kompetensen hos de blivande handelslärarna.
Åven i detta avseende bör man gå till väga med en viss försiktighet,
så att man icke genom uppställda fordringar förminskar han delsundervisningsanstalternas
möjligheter att erhålla behövliga lärarlcrafter. Man bör därför till
en början slå in på frivillighetens väg och erbjuda handelslärare — vid såväl
högre som lägre undervisningsanstalter — tillfälle men icke för dem stadga
skyldighet att förvärva pedagogisk-praktisk utbildning för sitt kall.
Såsom lämpliga åtgärder i nämnda syfte få kommitterade inskränka sig
till att föreslå, att möjlighet beredes blivande lärare till åhörande av undervisningen
vid statsunderstödda handelsläroanstalter och redan anställda lärare
till företagande av utrikes resor i studiesyfte.
Såsom av bil. L framgår, är den vid handelshögskolan anordnade
handelslärarexamen en kunskapsexamen i vanlig mening utan förening med
någon som helst pedagogisk utbildning för lärarkallet. Men även om de kunskaper,
en person äger, äro aldrig så goda, och även om han innehar den särskilt
för lärare i handelstekniska ämnen så viktiga vanan vid praktisk affärsverksamhet,
innebära icke dessa omständigheter tillräcklig säkerhet för att han
skall bliva en god eller ens användbar undervisare. Det minsta, som dessutom
erfordras, är, att han åtminstone varit i tillfälle att iakttaga, hur undervisningen
vid handelsundervisningsanstalter tillgår.
På grund härav vilja kommitterade föreslå, att personer, som ägna sig
åt handelslärarkallet, må i lämpligt antal få åhöra undervisningen eller, såsom
det med ett mera fackmässigt och mera omfattande uttryck brukar benämnas,
auskultera vid statsunderstödda läroanstalter, samt att det i villkoren för nämnda
anstalters åtnjutande av statsunderstöd må införas skyldighet att kostnadsfritt
taga emot sådana auskultanter. För saken intresserade rektorer och lärare
torde jämväl kunna meddela någon handledning åt lärarkandidaterna och i
gynnsammaste fall låta dem få hålla en eller annan lektion. Dessutom bör
rektor vara skyldig att lämna dem ett intyg över omfattningen av den
auskultation, som ägt rum, vilket intyg skulle betraktas som en merit till sökta
befattningar som handelslärare.
37
Härvid kunde måhända den invändningen ligga nära till hands, att den
föreslagna formen för utbildning icke synes bliva tillräcklig effektiv. Kbmmitterade
få emellertid fästa uppmärksamheten på att i fråga om det vid de
allmänna läroverken anordnade provåret auskultationen anses för en synnerligen
viktig del av utbildningen, och att till och
samma som det verksammaste momentet i provårskursen. Säkert är i varje fall,
att om en början till praktisk-pedagogisk utbildning skall göras, så sker det
bäst och lättast genom att lämna tillfälle öppet till auskultation.
Att kommitterade icke föreslå fasta former i övrigt jämte arvode för
rektor och lärare vid de läroanstalter, där sådana auskultanter skulle mottagas,
beror delvis och huvudsakligen på frågans ännu oprövade läge, delvis på
önskvärdheten att hålla utgifterna för handelsundervisningen inom så måttliga
gränser, som möjligtvis kan ske, men givet är, att kommitterade i den föreslagna
anordningen se en början till en mera ordnad pedagogisk utbildning,
som med tiden kan utveckla sig till att bli jämförlig med den, som meddelas i
provårskursen vid de allmänna läroverken eller i utrikes befintliga s. k. handelslärarseminarier.
För att vederbörlig ordning måtte kunna införas i hithörande förhållanden
och eventuellt alltför stark anhopning av auskultanter vid en och samma
skola måtte undvikas, böra ansökningar om auskultation ingivas till kommerskollegium,
som skulle hänvisa auskultanterna till olika läroanstalter och om
sådan hänvisning underrätta vederbörande rektorer. Bland läroanstalter, som
till en början böra tjäna sagda ändamål, må nämnas de största och äldsta
av de nu befintliga handelsgymnasierna, särskilt de i Stockholm och Göteborg
belägna. Så fort de föreslagna handelsskolorna kommit i full verksamhet,
böra lärarkandidater hänvisas även till några av dessa. Auskultation vid
såväl högre som lägre läroanstalter torde nämligen vara av gagn för den blivande
lärarens allsidiga utbildning, även om hans verksamhet kommer att bliva
förlagd endast till den ena af nämnda skolarter.
Beträffande åter redan anställda lärares utbildning genom utrikes studieresor
få kommitterade anföra följande.
Inom olika undervisningsområden — allmänna eller speciella — är genom
för ändamålet uppförda statsanslag tillfälle berett för rektorer och lärare att
genom resor, särskilt till andra länder, göra rön och iakttagelser, som komma
deras egen verksamhet och därmed jämväl hela undervisningsväsendet till
godo.
Nämnda utväg till förkovran bör även stå öppen för lärarpersonalen vid
handelsundervisningsanstalterna, eftersom dess behov av sålunda vunnen eller
vidgad erfarenhet är lika stort eller, såsom framgår av nedanstående, i vissa
avseenden ännu större än andra lärarkårers.
Resestipen
dier.
38
Handelsundervisningskommitten av år 1908—1910 yttrar i denna angelägenhet
bland annat följande: »Vårt land ligger avsides, och dess handelsundervisningsväsende
är ännu föga utvecklat. Det är under sådana förhållanden av
vikt, att handelsundervisningens målsmän bliva satta i tillfälle att komma i
kontakt med denna undervisning i länder, där den nått en högre utveckling,
samt att därifrån hämta impulser till fortsatt arbete inom sitt område. Framhållas
må även angelägenheten för språklärarna vid handelsläroverken av att
vidmakthålla och utveckla den praktiska färdigheten i de respektive språken.
Såväl det ena som det andra sker häst genom personliga besök i de .främmande
länderna. Kommittén vill därför särskilt kraftigt understryka angelägenheten
av att staten måtte bereda handelsläroverkslärare medel till studieresor i sådant
syfte. I Finland, som i nyssnämnda avseende befinner sig i ett liknande läge,
har man också livligt insett betydelsen av detta moment i strävandena för en
förbättrad handelsundervisning, och uppgår därstädes statens reseunderstöd
numera till det betydande beloppet av 12,000 finska mark.
Att nu framlägga något på tillförlitliga beräkningar grundat förslag
beträffande beloppet av det för ändamålet erforderliga anslaget är självfallet
ej möjligt för kommittén».
Kommittén föreslog emellertid tillsvidare (sid. 199) ett anslag av 3,000
kronor för ändamålet.
Enligt kommitterades mening bör i främsta rummet den omständigheten,
att vi, på grund av vårt handelsundervisningsväsens hittills ovanligt svaga utveckling,
ha mera att lära av utlandet inom ifrågavarande undervisningsområde
än måhända inom något annat, mana till åtgärders vidtagande för att i
den angifna riktningen tillgodose handelsläroanstalterna. Vad särskilt undervisningen
i de främmande levande språken beträffar, vilken för alla handelsundervisningsanstalter,
är av högsta vikt, och vars metoder icke minst i sagda
skolor kräva praktisk förberedelse i utlandet, så äro handelslärarna i ännu
större behov av utrikes''utbildning än t. ex. läroverkslärarna, som sedan länge
varit ihågkomma med statsanslag för nämnda ändamål.
Också har betydelsen av sagda utbildning länge varit insedd även bland
handelsundervisningens representanter, och de bland våra mera framstående
handelsundervisningsanstalter, vilkas ekonomiska villkor sådant medgivit, — t.
ex. handelsgymnasierna i Stockholm och Göteborg — ha fyrfaldiga gånger på
egen bekostnad tillhandahållit resestipendier åt lärare. Men med de ökade
krav i fråga om lärarnas pensionering och lokalernas utvidgande och förbättrande
in. m., som numera ställas på handelsläroanstalterna, är denna möjlighet
till utrikes studier måhända icke längre att med säkerhet påräkna, och i varje
fall ha endast ett ringa fåtal skolor eu sådan ekonomisk ställning, att dylika
utgifter kunna ifrågasättas.
39
På grund härav anse kommitterade, att staten genom ett anslag till lämpligt
belopp bör tillgodose även denna sida av handelsundervisningens behov.
Beträffande anslagets storlek torde erfarenheterna från utdelning av
resestipendier åt lärare vid allmänna läroverk kunna tjäna till ledning. Åt
lärare i främmande levande språk synes hittills i allmänhet ha beräknats en
studietid under sommarferierna av sju veckor — åt övriga lärare något mindre —
med ett understödsbelopp av omkring ett hundra kronor i veckan, resekostnaden
inberäknad. Därjämte torde ha gällt som regel att endast i undantagsfall
under samma år bevilja resestipendium åt mer än en lärare vid samma
läroverk.
För närvarande och intill dess statsunderstödda handelsskolor och handelskurser
bli upprättade, torde i förevarande afseende hänsyn närmast höra
tagas till de statsunderstödda handelsgymnasierna, d. v. s. de fem handelsgymnasierna
i Göteborg, Malmö, Stockholm, Örebro och Hälsingborg samt det blivande
handelsgymnasiet i Norrköping, eller inalles 6 läroanstalter. Beräknas
årligen ett stipendium till en av lärarna vid var och en av nämnda anstalter,
krävas alltså medel till 6 stipendier, därav exempelvis 4 å 700 kronor och 2 ä
600 kronor.
Det för ändamålet erforderliga anslaget kan alltså tillsvidare beräknas
till ett belopp av 4,000 kronor för år.
Stipendium bör kunna tilldelas lärare liksom ock rektorer vid alla slag
av handelsundervisningsanstalter, för såvitt dessa höra till de statsunderstödda
handelsgymnasierna, handelsskolorna eller handelskurserna. I främsta rummet
böra de ordinarie lärarna och de extra ordinarie lärare, som bestrida full tjänstgöring,
komma i fråga till erhållande av ifrågavarande förmån, men även timlärare
höra kunna erhålla stipendium, om deras tjänstgöring äger tillräckligt avsevärd
omfattning, motsvarande t. ex. omkring en tredjedel av det för de ordinarie
lärarna stadgade timantalet, vid handelskurserna måhända ännu mindre. Stipendium
behöver icke ovillkorligen avse utrikes resa, utan torde, i vissa fall och
då det icke gäller undervisning i främmande levande språk, mycken erfarenhet
även vara att inhämta av resor inom landet. För sådana resor kan understöd
utgå med lämpligen reducerat belopp.
I fråga om icke ordinarie lärare synes emellertid såsom särskilt villkor
höra föreskrivas, att de under minst två år skola ha vid handelsläroanstalt
undervisat i det eller de ämnen, som de ifrågasatta studierna in- eller utrikes
närmast avse.
Ansökningar om stipendier höra ingivas till kommerskollegium, vilken
myndighet skulle ha att med eget utlåtande överlämna handlingarna till Kungl.
Maj:t, som i ärendet beslutar.
40
Närmare villkor och bestämmelser för stipendiernas sökande och erhållande
torde böra utfärdas av Kungl. Maj:t.
Tilläggas må, att till resestipendier åt lärare vid allmänna läroverk för
närvarande är uppfört ett anslag å sammanlagt 21,000 kronor — därav 15,000
kronor till lärare i främmande levande språk — och till motsvarande stipendier
åt lärare vid lägre tekniska läroanstalter ett anslag å 3,000 kronor.
Centralstyrelse och inspektion.
Redan i sitt förut avgivna betänkande angående upprättande av handelsskolor
ha kommitterade yttrat sig över frågan om centralstyrelse och inspektion
för samtliga statsunderstödda handelsundervisningsanstalter, handelskurserna
däri inberäknade. På grund härav kunna kommitterade nu inskränka sig
till att göra de tillägg till nämnda frågas utredning, vartill de i föreliggande
betänkande framställda förslag giva anledning.
Kommitterade få då erinra därom, att enligt kommitterades förslag omsorgen
om de blivande folkskolans handelsfortsättningsskolor skulle helt och
hållet överlämnas åt folkskolemyndigheterna, dock att inspektören för handelsundervisningsanstalterna
skulle ha rättighet att besöka nämnda skolor och,
därest anledning till anmärkning från hans sida förekomme, göra skriftlig anmälan
därom till folkskoleöverstyrelsen.
Beträffande åter handelskurserna och de med mindre statsunderstöd försedda
privata handelsundérvisningsanstalterna böra samtliga dessa läroanstalter
— i likhet med handelsgymnasier och fristående handelsskolor — givetvis helt
och hållet sortera under de kommersiella myndigheterna. Så bör kommerskollegium
äga inseende över deras verksamhet, taga befattning med deras ansökningar
om statsunderstöd, besluta om anställande av inspektion av sådana, som första
gången vilja ifrågakomma till erhållande av dylikt understöd, o. s. v.
Vad som i övrigt bör tillkomma kommerskollegium i fråga om sagda
undervisningsanstalter torde bli beroende av de villkor, Kungl. Maj:t kan finna
gott att bestämma för statsunderstöds åtnjutande.
Angående särskilt de med mindre statsunderstöd försedda skolorna, som
äro annorlunda organiserade än de statsunderstödda normaltyperna, torde emellertid
vid bestämmelsernas avfattande liksom i övrigt den principen av helt
naturliga skäl böra göra sig gällande, att beroendet av statens organ blir
mindre, än vad förhållandet är i fråga om övriga av staten understödda handelsundervisriingsanstalter.
Däremot bör ingen sådan skillnad iakttagas i fråga om handelskurserna,
vilka från statens sida böra ägnas all den omvårdnad, som denna viktiga
undervisning kräver.
Central
styrelse.
42
Inspektion.
Vidare få kommitterade erinra därom, att kommitterade i ovannämnda
betänkande föreslagit en sakkunnigeinstitution, benämnd handelsundervisningsnämnden
samt bestående av inspektören och två andra ledamöter, varav den
ene skulle representera den kommersiella, den andre den pedagogiska sakkunskapen.
Dessa skulle tillkallas vid behandling av viktigare ärenden inom
den centrala myndigheten och därvid visserligen icke äga beslutanderätt men
vara skyldiga att anmäla avvikande mening till protokollet.
Det faller av sig självt, att sagda institution bör taga motsvarande befattning
med handelskurserna och de med mindre statsbidrag försedda handelsskolorna.
I all synnerhet bör nämnden tagas i anspråk för ordnandet av handelskurserna,
vilkas mera växlande och rörliga organisation kräver större pedagogisk
påpasslighet även vid den centrala ledningen. På grund härav synes
det i föregående betänkande föreslagna anslaget till arvoden åt två av ledamöterna
i nämnden å tillsammans 1,000 kronor böra höjas till 1,500 kronor.
Angående inspektörens befattning med handelskurserna torde den bliva
av samma art, som är föreskriven för handelsgymnasierna (se bil. M).
Vad åter de med mindre statsbidrag försedda privata handelsundervisningsanstalterna
beträffar, är frågan om deras inspektion mera grannlaga och
även i övrigt svårare. Såsom redan ovan framhållits, anse kommitterade, att
dessa skolors beroende av statens organ bör göras mindre kännbart än de övriga
statsunderstödda handelsundervisningsanstalternas, och denna princips tillämpning
sammanhänger utan tvivel nära med frågan om inspektionen.
Kommitterade anse, att inspektören bör äga fritt och obehindrat tillträde
jämväl till ifrågavarande handelsundervisningsanstalter, men att hans inspektion
huvudsakligen skall vara av iakttagande art, så att han endast på begäran
skall äga att meddela anvisningar och råd, och att erinringar från hans sida
angående de besökta skolorna ställas till kommerskollegium och i den form,
som kan komma att närmare föreskrivas i vederbörande instruktion.
Beträffande inspektörens arvode få kommitterade erinra därom, att i 1913
års proposition i handelsundervisningsfrågan föreslogs ett årligt arvode å högst
3,000 kronor för inspektion av de då ifrågasatta skoltyperna: handelsgymnasier,
handelsskolor och handelsaftonskolor.
Då emellertid de båda sistnämnda slcoltypernas ordnande uppsköts tills
vidare, begränsades såsom en följd härav det föreslagna arvodet till högst
1,500 kronor.
Sedan kommitterade i sitt senast avgivna betänkande föreslagit upprättande
av handelsskolor, har emellertid däri föreslagits, att nämnda arvode i
sammanhang härmed skulle höjas till högst 2,500 kronor.
Då nu i föreliggande betänkande föreslås upprättande av handelskurser
och även utgående av mindre statsunderstöd åt vissa handelsskolor, finna
43
kommitterade skäligt att hemställa om anslagets höjande till det ursprungligen
tilltänkta beloppet å högst 3,000 kronor.
Vad inspektörens ställning i övrigt beträffar få kommitterade erinra om
vad som i detta avseende förekommer i kommerskollegiets utlåtande över handelsundervisningskommitténs
af år 1908 — 1910 betänkande. Efter att hava påpekat,
att inspektören under tiden för handelsundervisningsväsendets ombildning
behöver tagas i anspråk mera än förut, fortsätter nämligen kollegium på
följande sätt: »Dessa åligganden torde dock icke inom den närmaste framtiden
bliva av den omfattning, att de kunna förväntas upptaga en persons hela arbetstid,
och i varje fall anser kollegium det icke böra ifrågasättas att under övergångstiden
för sådant ändamål upprätta en särskild befattning.»
Kommitterade ha visserligen inhämtat, att inspektörens arbete redan nu,
på grund av det stegrade intresse, som under de senaste åren gjort sig
gällande inom handelsundervisningens område, i mycket avsevärd grad ökats.
Men särskilt med hänsyn därtill, att frågan om den lägre handelsundervisningens
ordnande uppskjutits och övergångstiden därigenom blivit ansenligt
förlängd, anse sig kommitterade i fråga om nämnda övergångstid kunna instämma
i kommerskollegiets sålunda gjorda uttalande.
Däremot finna kommitterade sig redan nu böra som sin bestämda mening
framhålla, att så snart de föreslagna handelsundervisningsanstalterna av olika
typer trätt i verksamhet, frågan om en förändrad ställning i det hela för inspektören
oförtövat bör upptagas till övervägande.
Kommitterade få till sist påpeka, att förevarande fråga ganska nära sammanhänger
med spörsmålet om upprättande av handelsundervisningsnämnden.
Av kommitterades förslag om denna institution framgår nämligen, att densamma
är avsedd att träda i verksamhet redan under själva ombildningsarbetet.
Skulle emellertid dess upprättande genom mellankommande hinder bli fördröjt,
blir givetvis frågan om inspektörens ställning ännu mera trängande.
Frågor rörande handelsundervisningen i övrigt.
År 1908, då den första handelsundervisningskommittén började sina förhandlingar,
torde kunna betecknas som en mera anmärkningsvärd tidpunkt i handelsundervisningsväsendets
utveckling i vårt land, icke minst på grund av det ökade
intresse från såväl myndigheternas som allmänhetens sida, varmed frågan om handelsundervisningens
ordnande alltifrån sagda tid''blivit omfattad.
Sedan nämnda år har nu en sjuårsperiod1 förflutit, under vilken handelsundervisningsfrågan
blivit debatterad och vunnit en partiell lösning, genom upprättande
av nya handelsgymnasier ni. m. Givetvis har därunder en viss erfarenhet förvärvats
och en del spörsmål, särskilt i fråga om organisation och undervisning samt den
kompetens, som bör åtfölja avgångsbetyg, kommit närmare sin lösning. De flesta
av dem ha visserligen blivit behandlade av ovannämnda kommitté, men de te sig
numera, efter så pass många års förlopp, i ett något annat ljus, och de, som då
endast förberedelsevis framkastades till diskussion, ha med tiden blivit mer och mer
aktuella. Nämnda omständigheter ha därjämte framkallat behovet av en revision
eller komplettering av vissa bestämmelser, som direkt eller indirekt beröra ifrågavarande
läroanstalter. Önskvärdheten av sådana åtgärder har ock blivit med kraft
framhållen i en skrivelse från styrelsen för ett av de statsunderstödda handelsgymnasierna,
vilken återfinnes i kommitterades bil. N.
På grund härav har det ansetts lämpligt att i föreliggande betänkande till
behandling upptaga de frågor av förevarande slag, som synts vara av större vikt
och intresse.
Att flertalet av dem uteslutande eller till väsentlig del falla inom området
för den högre handelsundervisningen, beror givetvis på den omständigheten, att
endast högre handelsläroanstalter hittills i vårt land tillerkänts statsunderstöd eller
ställts under statens inseende.
45
Inträdesfordringar vid handelsgymnasierna.
I kung], kungörelsen den 28 november 1913 angående villkor och bestämmelser
för åtnjutande av de åt handelsgymnasier anvisade statsunderstöd föreskrives,
att handelsgymnasium skall omfatta en tvåårig normalkurs, byggd på i huvudsak
genomgången sexårig kurs vid allmänt läroverk eller motsvarande kunskapsmått
(bil. J).
Att denna bestämmelse fått nämnda ganska tänjbara avfattning kan bero
dels på den strävan, som i allmänhet gör sig gällande vid författningars formulering,
att lämna rum jämväl för en mindre snäv tolkning, dels och måhända i detta fall
huvudsakligen därpå, att förhållandena vid tiden för författningens tillkomst icke
voro tillräckligt stadgade för att medgiva ett närmare preciserande.
Särskilt med hänsyn till den kompetens, som åtföljer genomgången av tvåårigt
handelsgymnasium (jämf. här nedan, sid. 54) är emellertid större enhetlighet
i denna punkt önskvärd, och med den erfarenhet, som numera står till buds, torde
den ock vara genomförbar. Handelsundervisningskommittén av år 1908—1910
föreslog (sid. 143 av betänkandet) följande inträdesfordringar för den tvååriga normalkursens
första klass: inträdessökande skulle a) hava avlagt realskolexamen med
godkända betyg i de för realskolans Ode klass och handelsgymnasiet gemensamma
ämnen med undantag av franska språket, eller b) med godkända betyg , i ovannämnda
ämnen genomgått lista ringen av realgymnasiet, eller c) vid av handelsgymnasiets
lärare anställd inträdesprövning visat sig äga däremot svarande kunskapsmått.
Tilläggas bör, att förut som inträdesfordringar av de särskilda instituten uppställts
genomgång av 5:te klassen (i allmänhet öde realklassen) vid de allmänna
läroverken.
Tillser man, hur ovannämnda kungörelse tillämpats vid de statsunderstödda
handelsgymnasierna, så befinnas en del skiljaktligheter föreligga såväl läroanstalterna
emellan som ock från kommitténs förslag.
Vid Göteborgs handelsgymnasium äro inträdesfordringarna till den tvååriga
kursens första klass avfattade, på sätt som följer:
Inträdessökande till lista klassen av handelsgymnasium böra helst hava avlagt
realskolexamen och kunna i så fall och om deras betyg äro i alla avseenden
tillfredsställande befrias från inträdesprövning. Befriade från inträdesprövning äro
likaledes kvinnliga inträdessökande med avgångsbetyg från åttonde klassen av flickläroverk
med normalskolkompetens. Övriga sökande undergå prövning i svenska, tyska,
och engelska språken, historia, geografi och räkning och skola för att bliva antagna
46
till elever visa sig innehava kunskaper, som motsvara dem som meddelas i 6 klassen
vid statens läroverk. Kunskaper i franska språket äro mycket önskliga, och
böra därför de lärjungar vid de allmänna läroverken, som förbereda sig för inträde
i institutet, deltaga i den frivilliga undervisningen i detta ämne.
Vid Stockholms handelsgymnasium lyda motsvarande bestämmelser på följande
sätt:
Sökande, som avser att vinna inträde i den 2-åriga kursens lista klass, skall
genom betyg styrka sig hava avlagt realskolexamen eller genomgått lista ringen
med godkända betyg i de denna ring tillhörande läroämnen, i vilka inom institutet
undervisas. Inträdessökande, som ej äger ovan angivna betyg, måste, för att vinna
inträde, vid av institutets lärare anställd inträdesprövning visa sig äga motsvarande
kunskaper.
För Hälsingborgs handelsgymnasium gälla följande inträdesfordringar:
Inträdesfordringarna till den 2-åriga kursen äro: realskolexamen; eller godkända
betyg från allra, läroverks lista ring i svenska, tyska, engelska, matematik
och geografi; eller godkända betyg från högre flickläroverks 7:de klass i dessa ämnen;
eller godkänd prövning av institutets lärare i dessa ämnen.
Vid handelsgymnasiet i Malmö gälla följande bestämmelser :
Inträdessökande till första klassen av den 2-åriga kursen skall hava genomgått
sexårig kurs vid allmänt läroverk eller genom betyg eller anställt inträdesprov
visa motsvarande kunskapsmått.
Örebro handelsgymnasium, som började sin verksamhet höstterminen 1914,
synes ännu icke ha definitivt bestämt sina inträdesfordringar.
Härav framgår, att gymnasierna i allmänhet åtnöja sig med godkänd realskolexamen,
på vilka detaljbetyg den än må vara baserad, under det att ett av
gymnasierna (i Göteborg) fordrar en på det sätt kvalificerad realskolexamen, att
betygen skola vara i alla avseenden tillfredsställande.
I fråga om inträde på grund av genomgång av första ringen kräves vid två
gymnasier godkända betyg i vissa ämnen. Någon skillnad på första real- och första
latinringen omnämnes icke någonstädes. Vid ett handelsgymnasium upptages icke
genomgång av första ringen bland inträdesfordringarna.
Beträffande kvinnliga inträdessökande berättigar vid ett handelsgymnasium
genomgång av 8 klasser av flickskola, vid ett annat genomgång av 7 klasser av
flickskola till inträde. Vid två av gymnasierna talas icke särskilt i bestämmelserna
om kvinnliga inträdessökande.
Vid samtliga handelsgymnasier gäller — liksom i fråga om fackskolor i allmänhet
—, att inträde även vinnes genom särskild, vid gymnasierna anställd inträdesprövning,
varvid avseende icke behöver fästas vid de omständigheter, under
vilka sökanden inhämtat sina kunskaper, blott dessa kunskaper faktiskt hos honom
förefinnas.
47
Den fråga, som vid ett försök att i denna punkt åstadkomma överensstämmelse
mellan de olika läroanstalterna först framställer sig, är den, huruvida kvalificerad
realskolexamen — såsom kommittén av år 1908—1910 föreslagit — eller
icke kvalificerad realskolexamen bör gälla som inträdesfordran.
För nämnda frågas bedömande må först erinras därom, att även lärjunge,
som blivit underkänd i ett, högst två läroämnen, enligt § 77, mom. 1 av gällande
läroverksstadga, skall godkännas i realskolexamen, såvida minst två tredjedelar av
de i bedömandet deltagande lärarna finna honom på grund av hans ståndpunkt i
det hela böra godkännas.
Kommitterade anse det visserligen vara betänkligt nog, om lärjungen tiar
underbetyg i två för den högre handelsundervisningen så viktiga ämnen som tyska
och engelska. Men då i övriga ämnen underbetyg spela en mera tillbakaträdande
roll, bör nämnda fall — som torde vara ganska sällsynt — icke tillmätas alltför
stor betydelse. Därtill kommer, att det från en allmännare synpunkt är en fördel,
om en avgångsexamen från rikets allmänna skolor leder direkt till inträde i de
fackskolor, som bygga på den genom nämnda examen vitsordade medborgerliga
bildningen. För lärjungarna är detta en uppenbar förmån och kan även för fackskolorna
utgöra en fördel eller åtminstone en lättnad. För handelsgymnasier med
stark tillströmning av lärjungar är frågan av mindre betydelse, enär dessa skolor
äro i tillfälle att göra ett urval bland lärjungarna; för de svagt besökta handelsgymnasierna
återigen är det av vikt, att lärjungar icke utestängas genom alltför
snäva inträdesbestämmelser. Och då inträdesfordringarna för mindre än tio år
sedan endast förutsatte genomgång av fem klasser vid allmänt läroverk, torde det
för närvarande få anses tillräckligt att höja dem till godkänd realskolexamen i och
för sig, utan fordran på vissa betyg i vissa ämnen.
Riktigheten av nämnda uppfattning bekräftas av den hittills försiggångna
utvecklingen, i det att handelsgymnasierna i allmänhet bland sina inträdesfordringar
upptagit avläggande av icke kvalificerad realskolexamen.
I fråga om I:a ringen ha bestämmelserna vid ett par handelsgymnasier blivit
något snävare. Kommitterade skulle emellertid anse det vara mera i överensstämmelse
med ovannämnda kungörelses anda, om genomgång av lista ringen — vare
sig på real- eller latinlinjen — utan vidare berättigade till inträde i handelsgymnasium,
dock att det bör tydligt utsättas, att nämnda genomgång skall ha lett till
flyttning till högre ring.
Frågan om de kvinnliga lärjungarnas tillträde är mera invecklad.
Av allt att döma förefaller det, som om genomgång av 8 klasser i flickskola,
som förvärvat s. k. normalskolekompetens, vore en i regeln lämplig inträdesfordran,
motsvarande vad som kräves av de manliga lärjungarna. Men det kan likväl icke
förnekas, att en eller annan lärjunge med goda betyg från 7:de klassen kan utan
olägenhet intagas i den tvååriga kursen.
Kommitterades
ståndpunkt.
Kommitterades
förslag.
Skiljaktigheterna mellan ae olika handelsgymnasiernås inträdesfordringar för
kvinnliga lärjungar utgöra en återspegling av nämnda förhållanden. Komniitterade tro
också, att full enhetlighet i denna punkt för närvarande icke står att vinna, och
att det därför bör i huvudsak överlämnas åt skolorna själva att i fråga om inträdessökande
från 7:dc klassen förfara efter omständigheterna. Lämpligast torde i så fall
vara, att kravet på genomgång av åttaklassig flickskola med normalskolekompetens
upprätthålles i princip, men att det uppdrages åt vederbörande rektor, att avgöra,
i vilka ämnen lärjunge från sjunde klassen må befrias från inträdesprövning.
På grund härav föreslå komniitterade, att för inträde i första klassen av den
tvååriga normalkursen vid statsunderstött handelsgymnasium må fordras
a) att hava avlagt godkänd realskolexamen eller blivit flyttad till
II:dra ringen vid allmänt eller dimissionsberättigat läroverk eller erhållit
godkänt avgångsbetyg från högre S-klassig flickskola med normalskolekompetens,
eller b) vid anställd inträdesexamen hava visat sig äga
motsvarande kunskaper; dock alt det må tillkomma vederbörande rektor
att befria lärjungar, som endast genomgått 7 klasser av flickskola, från
inträdesprövning i de ämnen, där han finner sådan prövning ej vara erforderlig.
Med »dimissionsberättigat» läroverk avses alla under läroverksmyndigheternas
inseende ställda skolor med i huvudsak samma organisation eller åtminstone samma
slutexamina som de allmänna läroverken.
Kommitterade anse icke, att dessa inträdesfordringar, omedelbart behöva
upptagas i någon författning, men då kommitterade skulle finna naturligt, om handelsgymnasierna
själva ansåge närmare bestämmelser och större överensstämmelse
i detta avseende såsom önskvärda, få kommitterade hänvisa till ovan framställda
förslag såsom en enligt kommitterades mening antaglig, förberedande lösning av
frågan.
Avgångsbetyg från handelsgymnasierna.
Vad därefter fordringarna för erhållande av godkänt avgångsbetyg beträffar,
så hade rektorerna vid de dåvarande statsunderstödda s. k. handelsinstituten ledan
före tillsättandet av 1908—1910 års kommitté funnit ändamålsenligt att ena sigom
vissa gemensamma bestämmelser.
Enligt dessa bestämmelser var lärjunge, som undergått avgångsprövning, berättigad
till avgångsbetyg, därest han efter vederbörlig prövning av lärarkollegiet
befunnes hava på ett tillfredsställande sätt tillgodogjort sig institutets undervisning.
Detta ansågs vara fallet, då han vid avgångsprövningen antingen erhållit fulla betyg
49
i alla obligatoriska läroämnen eller, om underbetyg skulle förefinnas, erhållit dessa
senare uppvägande överbetyg, dock så, att fulla betyg alltid måste förefinnas antingen
i bokföring och kontorsgöromål, handelsräkning och handelslära eller ock i
svenska, tyska, engelska och franska, beroende i övrigt på lärarkollegiets avgörande,
huruvida överbetyg i ett viktigare ämne kunde anses uppväga underbetyg i två
mindre viktiga.
Kommittén av år 1908—1910 ansåg, att nämnda bestämmelser kunde i huvudsak
oförändrade tillämpas på avgångsbetyg från handelsgymnasium, men att de,
till förekommande av avvikelser, även borde föreskrivas till ovillkorlig efterföljd.
Endast i två avseenden ville kommittén föreslå tilläggsföreskrifter. Den ena innebar,
att lärjunge skulle få vara underkänd i högst 3 obligatoriska ämnen, den andra,
att underbetyg i visst ämne, tillhörande en av de ovan angivna alternativa ämnesgrupperna,
borde uppvägas av överbetyg i likvärdigt ämne uti den andra gruppen.
Enligt inkomna meddelanden tillämpas nämnda av rektorerna formulerade
bestämmelser av bandelsgymnasiet i Stockholm i sak oförändrade; av handelsgymnasiet
i Örebro oförändrade med undantag av sista punkten om underbetygs i två
mindre viktiga ämnen uppvägande genom överbetyg i ett viktigare ämne samt av handelsgymnasiet
i Malmö oförändrade med enahanda modifikation, (se nedan); av
handelsgymnasiet i Hälsingborg oförändrade med det tillägg, att ingen får vara
underkänd i mer än 3 ämnen. Vid handelsgymnasiet i Göteborg gäller den allmänna
bestämmelsen, att »elev, som fullständigt och på ett tillfredsställande sätt
genomgått sin kurs, erhåller efter skriftlig och muntlig prövning avgångsbetyg».
Rektorn vid Malmö handelsgymnasium erinrar därom, att rektorerna vid
handelsinstituten, såsom framgår av kommitterades bil. O, efter gemensam konferens
år 1911 uttalade sig för den ändringen i 1910 års kommittéförslag, att »i fråga om
avgörandet av kompensationens tillräcklighet bör icke någon bestämmelse stadgas,
att underbetyg i visst ämne, tillhörande den ena av angivna alternativa ämnesgrupper,
skall uppvägas av överbetyg i något ämne uti annan grupp». Denna princip
har godkänts av handelsgymnasiets i Malmö styrelse.
Av ovanstående redogörelse framgår, att skiljaktigheterna i förevarande avseende
mellan de olika läroanstalterna icke äro alltför avsevärda. Också ha de
omtalade bestämmelserna framgått ur ett planmässigt samarbete skolorna emellan.
I varje fall och jämväl med hänsyn till en del andra olikheter kan tiden
anses mogen för utfärdande av officiella föreskrifter i detta hänseende. Såsom
inhämtas av bil. N, har ock i ovannämnda framställning från styrelsen för ett
statsunderstött handelsgymnasium särskild vikt lagts vid blivande åtgärder i
nämnda syfte.
Vid försöket att ernå enhetliga fordringar på avgångsbetyg, gäller att fastställa
det för alla eller de flesta gemensamma, på samma gång en viss frihet bör
lämnas läroanstalterna att ordna sina förhållanden efter särskilda omständigheter.
4
Kommitterades
ståndpunkt.
50
I detta hänseende få kommitterade först fästa uppmärksamheten vid den
omständigheten, att ämnesrubrikerna på de olika handelsgymnasiernas timplan icke
fullständigt motsvara varandra. Så t. ex. upptager timplanen för Stockholms handelsgymnasium
statskunskap och handelsrätt såsom ett ämne, under det att handelsgymnasierna
i Göteborg, Hälsingborg och Malmö uppföra dem såsom två ämnen.
Detta spelar för undervisningen ingen roll i nämnda speciella fall, emedan den
sammanlagda tiden för båda klasserna visar sig bli ungefär densamma i det ena
som i det andra fallet. Men om, såsom 1908 — 1910 års kommitté önskat, ett
maximiantal underbetyg skulle stadgas såsom icke utgörande hinder för godkänd
avgångsexamen, skulle på grund av dylika olikheter kunna inträffa, att flera underbetyg
kunde medgivas i det ena handelsgymnasiet än i det andra.
Svårigheter av annat slag uppstå därigenom, att t. ex. ämnet maskinskrivning
är valfritt vid Stockholms handelsgymnasium men vid andra gymnasier
antingen är obligatoriskt eller förekommer såväl bland de obligatoriska som de valfria
ämnena, att stenografi vid handelsgymnasierna i Hälsingborg och Malmö tillhör
de obligatoriska ämnena i både lista och 2:dra klassen men vid andra handelsgymnasier
de obligatoriska ämnena endast i lista klassen, att ämnet fysik icke
förekommer vid handelsgymnasiet i Göteborg samt varken fysik eller kemi vid
handelsgymnasiet i Hälsingborg. Handelsgymnasierna i Malmö och Stockholm upptaga
fysik tillsammans med kemi, vilket ämne i Göteborg är förenat med varukännedom.
Ett sätt att lösa dessa svårigheter vore givetvis att överallt föreskriva samma
timplan, men kommitterade finna denna utväg innebära en strängare enhetlighet,
än som kan vara för läroanstalter av detta slag behövlig och nyttig. Kommitterade
vilja i stället föreslå, att för godkänt avgångsbetyg fordras, att lärjungarna ha godkända
vitsord i alla de obligatoriska ämnen, som äro för handelsgymnasierna i
deras 2:a klass gemensamma, samt att de blivit vid flyttning till nämnda klass
godkända i de gemensamma obligatoriska ämnen, som avslutats i lista klassen,
dock att ett eller högst två underbetyg må kunna medgivas i fråga om samtliga
gemensamma obligatoriska ämnen. Till dessa ämnen bör dock även räknas kemi.
De ämnen, i vilka godkända vitsord i avgångsexamen (resp. vid flyttning till 2:dra
klassen) erfordras, bliva, om de uppställas med hänsyn till förhållandena vid de
fyra äldre handelsgymnasierna, i Göteborg, Stockholm, Malmö och Hälsingborg,
följande: svenska, tyska, engelska, franska, handelsgeografi, statskunskap, handelsrätt,
nationalekonomi, bokföring med kontorsarbeten, handelsräkning, handelslära, kemi,
varukännedom, välskrivning och stenografi.
I likhet med ovannämnda rektorskonferens anse kommitterade, att det icke
bör stadgas, att underbetyg i visst ämne, tillhörande en av de såsom alternativa
angivna grupperna, måste uppvägas av överbetyg i något ämne i annan grupp.
Kommitterade finna nämligen ämneskretsen så omfattande och krävande, att
det knappast kan förväntas av medelmåttigt begåvade lärjungar, att de skola för
-
51
värva godkänt betyg i samtliga såsom viktigare framhållna ämnen. Med’ett dylikt
kompensationssystem, så i snart det stadgas till ovillkorlig efterlevnad, följa dessutom
vissa andra olägenheter, t. ex. den, att lärarna, för att kunna godkänna en för övrigt
lovande lärjunge, som av någon tillfällighet misslyckats i ett ämne i slutprovet,
ställas inför frestelsen att söka pressa upp hans betyg i ett annat ämne. Kollegiet
står det i alla händelser fritt att, såsom i praktiken brukar vara fallet, för sig uppställa
vissa närmare detaljerade regler, varvid dock den fördelen kvarstår, att kollegiet
i trängande fall kan därifrån medgiva avvikelse.
På grund av de lindringar, som Sålunda föreslagits, anse kommitterade tillräckligt,
om lärjungarna kunna godkännas med underbetyg i högst två av ovan
uppräknade ämnen.
En lärjunge skulle sålunda i lindrigaste fall kunna erhålla godkänt avgångsbetyg,
oaktat han blivit underkänd i två av de för alla handelsgymnasierna gemensamma
obligatoriska ämnen samt dessutom i fysik och maskinskrivning. Då emellertid
fysik icke förekommer vid alla handelsgymnasier och maskinskrivning vid
andra tillhör de valfria ämnena, torde härigenom ingen orättvisa uppstå.
Beträffande avgångsbestämmelsernas tillämpning vid de läroanstalter, där två
av ovannämnda gemensamma ämnen äro hopslagna till ett — t. ex. statskunskap
och handelsrätt i Stockholm samt kemi och varukännedom i Göteborg — synes
rättvisan kräva, att underbetyg däri räknas såsom två underbetyg.
Kommitterade föreslå sålunda, att följande bestämmelser måtte utfärdas för
avgångsexamen vid de statsunderstödda handelsgymnasierna:
För att kunna erhålla betyg över godkänd avgångsexamen från den
tvååriga normalkursen vid statsunderstött handelsgymnasium fordras att
vid 2:dra årskursens slut hava erhållit minst vitsordet godkänd i svenska,
tyska, engelska, franska, handelsgeografi, statskunskap, handelsrätt,
nationalekonomi, bokföring med kontorsarbeten, handelsräkning, handelslära,
kemi, varukännedom, välskrivning och stenografi eller, därest
något eller några av dessa ämnen avslutas i lista årskursen, att däruti
hava blivit godkänd vid flyttning till 2:dra årskursen; dock att lärjunge,
som blivit underkänd i ett eller högst två av samtliga nämnda ämnen,
må kunna i examen godkännas, såvida kollegiet finner honom på grund
av hans ståndpunkt i det hela höra godkännas.
Härav följer givetvis, att en lärjunge kan tilldelas godkänt avgångsbetyg antingen
han erhållit underbetyg i två ämnen, som avslutas med lista kursen eller
underbetyg i två ämnen, som avslutas i 2:dra klassen, eller ett underbetyg i ämne
ur den förra gruppen och ett underbetyg i ämne ur den senare.
Vid handelsgymnasierna har förekommit, att lärjungar helt och hållet befriats
från ett av de obligatoriska ämnena, särskilt franska (se bil. O). Då emellertid
kommitterade icke känt sig övertygade om lämpligheten av en sådan anordning, har
Kommitterades
förslag.
52
Formerna
för avgångsexamen.
densamma icke upptagits i kommitterades förslag. Skulle däremot en läroanstalt vilja
utbyta franska såsom obligatoriskt ämne mot t. ex. ryska, torde sådant efter särskild
framställning böra medgivas.
På grund av de olikheter mellan läroanstalternas timplan, som ovan påpekats,
är det för närvarande icke möjligt att i fråga om dessa skolor införa fastställt
formulär för avgångsbetyget. Kommitterade ha emellertid i bil. P, framlagt ett förslag,
som skulle kunna tjäna till ledning vid en eventuellt framdeles genomförd enhetlighet
i detta avseende
Beträffande kurser vid sidan av den tvååriga normalkursen — s. k. studentkurser
och andra ettåriga kurser —, som finnas vid handelsgymnasierna, torde enligt
kommitterades mening skäl för närvarande icke föreligga att i fråga om dem
föreslå några bestämmelser, vare sig för inträdesfordringar eller avgångsexamen.
Av dessa kurser faller nämligen studentkursen, på grund av dess jämförelsevis
höga inträdesfordran, utom ramen för den normala handelsgymnasietyp, som enligt
kommitterades mening närmast bör av staten understödjas, och den ettåriga kurs,
vilken som inträdesfordran uppställer genomgång av endast II:dra realringen, synes
vara att betrakta som en föga motiverad mellanform, icke likvärdig med någon av
de båda förutnämnda.
Vid ett eller annat handelsgynmasium förekomma bestämmelser om inträdesålder
m. m., men torde även sådana frågor böra överlämnas åt de särskilda läroanstalternas
styrelser att ordna efter de å de olika orterna förefintliga förhållandena.
Samma gäller i huvudsak om formerna för avgångsexamens avläggande.
Dessa äro visserligen vid de olika läroanstalterna ganska olika, men kommitterade
anse lämpligast att tillsvidare överlämna omsorgen härom åt skolorna själva. Förmodligen
komma dessa först att på eget initiativ, liksom i fråga om fordringarna
på godkänt avgångsbetyg, arbeta för införande av större överensstämmelse i nämnda
avseende.
Kommitterade skulle emellertid anse önskvärt, att överallt examensvittnen för
den muntliga prövningen av styrelsen utsåges bland ortens köpmän, vilka, för att
närmare intresseras för uppgiften, kunde få åt sig uppdraget att bestämma, vilka
delar av kursen förhöret skulle omfatta.
Samma tillvägagångssätt bör enligt kommitterades mening iakttagas vid avgångsprövningen
i handelsskolorna samt vid de slutprövningar, som kunna komma
att anordnas vid handelskurserna.
Kompetensvärdet av avgångsbetyg från handelsgymnasium.
Såsom närmare framgår av bil. R, berättigar avgångsbetyg från den tvååriga
kursen vid handelsgymnasium till inträde vid handelshögskolan samt till viss
anställning vid statens järnvägar, i postsparbanken (för kvinnliga lärjungar), i riksbanken,
vid telegrafstyrelsen och vid tullverket samt till antagning som reservofficersaspirant,
under förutsättning därjämte: i fråga om anställning i riksbanken och
tullverket samt antagning som reservofficersaspirant, att godkänd realskolexamen
blivit avlagd; i fråga om postsparbanken, ätt vederbörande genomgått en kurs,
motsvarande åttaklassig flickskola, eller avlagt realskolexamen.
Samma kompetens tillkommer givetvis lärjungar, som utexaminerats från
den vid vissa handelsgymnasier upprättade G-kursen (ettårig kurs för studenter) och
— utom i ett enstaka fall1 — jämväl lärjungar från B-kursen (ettårig kurs för lärjungar,
som genomgått II:dra realringen).
Den kompetens, som sålunda tillerkänts de statsunderstödda handelsgymnasierna,
har dessutom medgivits det tvååriga högre handelsinstitutet vid Gävle borgarskola,
som även står under statens inspektion, och vars stadgar fastställas av
Kungl. Maj:t. Institutet saknar statsunderstöd men är i övrigt jämförligt med liandelsgymnasierna.
De förslag i kompetensfrågan, som avgåvos av 1908—1910 års kommitté,
voro mycket vittgående och, utom i ett par punkter, generellt hållna. Oaktat det
gynnsamma mottagande, som dess uttalanden fingo röna från vissa, av frågan direkt
berörda myndigheter (se bil. S), ha dock kompetensbestämmelserna, frånsett upphävandet
av eu del olikheter de särskilda läroanstalterna emellan, icke undergått
någon nämnvärd förändring.
För att så vitt möjligt föra frågan framåt ha kommitterade under sådana
omständigheter ansett sig böra i vissa punkter, där nämnda spörsmål synts moget
för avgörande, framställa förnyade förslag och funnit sig därvid böra lämna en
något mera detaljerad motivering.
De två principiella spörsmål i fråga om kompetensen, som enligt kommitterades
mening närmast kräva sin lösning, äro dels den frågan, huruvida jämväl avlagd
realskolexamen fortfarande bör fordras för viss anställning och antagning, dels
huruvida icke kompetens, som förvärvas enbart på grund av avlagd realskolexamen,
bör tillkomma även de från handelsgymnasierna utexaminerade, som icke avlagt
1 Härmed åsyftas den omständigheten, att lärjungar från B-kursen icke synas äga kompetens
för anställning i tullverket. Beträffande anställning i riksbanken, se bil. S.
54
realskolexamen. Sistnämnda principfråga berör enligt kommitterades mening för
närvarande endast bestämmelserna om anställning vid postverket.
Angående fordran jämväl på avlagd realskolexamen för viss kompetens
är dess uppställande lätt förklarlig, när man betänker, att den tillkom på en
tid, då inga som helst bestämmelser funnos om de statsunderstödda handelsgymnasiernas
organisation och dessa icke ens fullständigt övergivit sina gamla inträdesfordringar,
som endast krävde genomgång av fem klasser vid allmänt läroverk.
Sedan det nu blivit i ovannämnda kungörelse (sid. 45) fastställt, att den
föregående utbildningen skall omfatta en sexårig läroverkskurs och handelsgymnasierna
jämväl i övrigt äro organiserade i huvudsaklig överensstämmelse med förslag
av 1908—1910 års kommitté, har frågan uppenbarligen kommit i ett annat
läge, och särskilt om kommitterades förslag angående enhetlighet i frågan om inträdesfordringar
och avgångsbetyg vinna avseende, kan det sista hindret anses ha
bortfallit för att bevilja ifrågavarande kompetens åt alla lärjungar, utan hänsyn till
om de avlagt realskolexamen eller icke.
Vad särskilt anställning i riksbanken angår är att märka, att för närvarande
fordras avlagd realskolexamen samt därefter genomgång av nöjaktig kurs i handelsinstitut,
handelsskola eller därmed jämförlig bildningsanstalt. Då ingen s. k.
handelsskola vid tiden för denna bestämmelses tillkomst omfattade mer än högst
ettårig kurs, synes härmed avses, att sexårig kurs i allmänt läroverk jämte ettårig
kurs i handelsundervisningsanstalt, tillsammans sju års utbildning, skulle göra till
fyllest. Då kommitterades förslag förutsätter en åttaårig utbildningstid, nämligen
sex år i allmänt läroverk och två år vid handelsgymnasium, torde det lämna fullt
så goda garantier som nuvarande bestämmelser.
Såsom framgår av bil. S, ha också riksbanksfullmäktige redan för några år
sedan visat sig villiga att tillmötesgå ifrågavarande önskemål, i det de i sitt utlåtande
över 1910 års kommittéförslag förklarat, att avgångsbetyg från handelsgymnasium
torde få anses innefatta tillräckliga kunskaper för att medföra kompetens
för anställning i riksbanken. Ytterligare uppskov med denna frågas avgörande
synes sålunda ej vara av nöden.
Beträffande anställning i postsparbanken äro ovan åberopade grunder i fråga
om anställning i riksbanken i allo tillämpliga på förstnämnda verk, och detta med
så mycket större skäl som bestämmelserna för postsparbanken för närvarande, utöver
det fastställda måttet av allmänbildning, endast fordra genomgång av en bokhållerikurs.
Yad angår kravet på godkända insikter i modersmålet och matematik (se
bil. S), synes det knappast kunna ifrågakomma, att en lärjunge skulle godkännas vid
avgång från flickskola eller i realskolexamen med underbetyg i modersmålet, och
den utbildning i matematik, som meddelas vid handelsgymnasium, torde ersätta förutvarande
svaghet i nämnda ämne.
55
Något direkt förslag om kompetens för anställning i postsparbanken framställdes
icke av 1908—1910 års handelsundervisningskommitté.
Angående anställning vid tullverket torde vara tillräckligt att hänvisa till
generaltullstyrelsens välvilliga utlåtande över 1910 års kommittéförslag (se bil. S).
För antagning till reservofficersaspirant bör det icke anses som en ogynnsam
omständighet, om den föreskrivna sexåriga läroverkskursen avslutats med flyttning
till 2:dra ringen i stället för realskolexamen. Snarare kan den början till gymnasiestudier,
som aspiranten gjort i I:sta ringen, vara till större gagn vid officersutbildningen
än den avslutande, mera praktiska kurs, som meddelas i öde klassen.
Beträffande frågan om posten föreslog 1908—1910 års kommitté kompetens
till anställning vid postverket för de från handelsgymnasium utexaminerade lärjungarna.
Orsaken till frågans sena upptagande till behandling har måhända varit den, att få,
om ens några, handelsgymnasieabiturienter, som icke avlagt realskolexamen, önskat
inträda i nämnda verk. Då emellertid förhållandena för framtiden kunna bliva
annorlunda, då det vidare synes kommitterade lämpligt att i princip fastslå, att
handelsgymnasieabiturienter vid eventuell tävlan om anställning icke böra få stå
tillbaka för realskolexaminander, och då det slutligen icke kan vara annat än till
fördel för ifrågavarande verk att få rekrytera sin personal jämväl från högre handelsundervisningsanstalter,
vilja kommitterade förorda, att kompetensen utsträckes
till att omfatta jämväl inträde i postelevkurs.
Då generalpoststyrelsen ställde sig välvillig gentemot 1910 års kommittéförslag,
i det att densamma, såsom framgår av bil. S, förklarade, att intet syntes
vara att erinra däremot, att avlagd examen från handelsgymnasium av den beskaffenhet,
som i kommittéförslaget angivits, godkändes såsom innebärande nödigt
kunskapsmått för att vederbörande skulle vinna tillträde till postelevkurs, bör intet
hinder möta för denna frågas omedelbara avgörande.
På grund av vad som sålunda blivit anfört få kommitterade föreslå:
dels, att i § 14, punkt d) av kungl. kungörelsen den 21 maj 1915
angående sättet för officers- och reservofficersaspiranters antagning och
utbildning orden »för såvitt sökanden jämväl avlagt godkänd realskolexamen»
måtte få utgå samt att ordet »handelsgymnasium» må utbytas
mot orden »statsunderstött handelsgymnasium eller under statens inspektion
ställd handelsundervisningsanstalt av samma typ»;
dels, att i punkt a) av kungl. kungörelsen den 26 oktober 1906 i
anledning av riksdagens beslut angående villkoren för erhållande av anställning
såsom tjänsteman hos riksbanken efter ordet »eller» må tillläggas
orden »avlagt godkänd avgångsexamen från statsunderstött handelsgymnasium
eller under statens inspektion ställd handelsundervisningsanstalt
av samma typ; eller»;
dels ock, att i kungl. kungörelsen den 26 oktober 1906 angående
behörighet för den, som avlagt godkänd realskolexamen och genomgått
56
handelsinstitut att vinna anställning vid tullverkets lokalförvaltning
ra. m. orden »undergått godkänd realskolexamen med vitsord om minst
godkända insikter i modersmålet, tyska, engelska och franska språket
samt geografi, matematik och naturlära och tillika» måtte få utgå (varjämte
i det följande ordet handelsinstitut ändras till »statsunderstött
handelsgymnasium eller under statens inspektion ställd handelsundervisningsanstalt
av samma typ»);
dels ock, att sådant tillägg — t. ex. genom inskjutande av orden
»eller godkänd avgångsexamen från statsunderstött handelsgymnasium
eller under statens inspektion ställd handelsundervisningsanstalt av
samma typ» — göres i vederbörliga författningar angående inträde i
postelevkurs och anställning som biträde i postsparbanken, att kompetens
för nämnda inträde och anställning jämväl må tillerkännas den,
som avlagt godkänd avgångsexamen från statsunderstött handelsgymnasium
eller under statens inspektion ställd handelsundervisningsanstalt
av samma typ.
Såsom motivering för vissa detaljer i ovanstående förslag må anföras följande.
Då det är tvivelaktigt, huruvida benämningen »handelsgymnasium» tillräckligt
noggrannt betecknar de läroanstalter, som avses i författningarna, anse kommitterade,
att densamma bör förtydligas med tillägget »statsunderstött».
Å andra sidan böra med handelsgymnasierna fullt likvärdiga läroanstalter,
d. v. s. sådana, som ha enahanda tvååriga organisation och i huvudsak enahanda
undervisningsplan, t. ex. handelsinstitutet vid Gävle borgarskola, tillerkännas samma
kompetens, såvitt de blivit ställda under statens inspektion. På grund härav ha
kommitterade föreslagit ett tillägg i nämnda syfte.
Vad till sist beträffar det uttalandet av 1908—i910 års kommitté, att handelsgymnasiernas
abiturienter böra i kompetensavseende likställas med dem, som
vid de allmänna läroverken avlagt studentexamen — med undantag möjligen för
viss anställning som offlcersvolontärer — finna kommitterade detta vara en framtidstanke,
väl värd att taga vara på, men anse det för närvarande gagnlöst att i
detta avseende framkomma med andra förslag än dem, som ovan blivit framställda.
Nämnda frågas lösning torde huvudsakligen bero på handelsgymnasierna själva,
närmast på deras förmåga att stärka och utveckla sina möjligheter.
Undervisningens allmänna läggning.
Rörande handelsundervisningens metodik m. m. har 1908—1910 års kommitté
gjort åtskilliga betydelsefulla uttalanden (se särskilt sid. 201-205). Det är
icke kommitterades avsikt att här återupptaga diskussionen om alla dessa frågor.
Men med det större intresse, som under de senaste åren bland allmänheten väckts
57
för flan deism i dervisi i i ngen — icke minst genom dithörande frågors framkomst till
behandling i riksdagen —, ha även vissa av nämnda spörsmål blivit av mera aktuell
natur. Detta gäller isynnerhet om följande två frågor: den ena, huruvida
speciellt kommersiell utbildning är för den blivande köpmannen nödvändig; den
andra, huruvida undervisningen i en handelsundervisningsanstalt jämväl skall avse
lärjungarnas allmänbildning eller så direkt som möjligt gå ut på meddelandet av
praktiskt användbara kunskaper. Särskilt den diskussion, som förekommer bland
den stora allmänheten, präglas ofta av olika meningar i nämnda avseenden.
Dessa frågor, som givetvis sammanhänga med spörsmålet om läroanstalternas
organisation, ha, såsom ovan blivit framhållet, i viss mån blivit uppmärksammade
av 1908—1910 års kommitté, särskilt vid dess uttalanden (sid. 139) om olämpligheten
av hopkoppling i organisatoriskt avseende av handelsundervisningen och
den allmänna undervisningen, men kommitterade finna dem så omfattande och
principiellt viktiga, att de berättiga till en undersökning även från andra synpunkter.
På samma gång bör denna undersökning vara ägnad att belysa kommitterades
hittills gjorda förslag beträffande handelsundervisningsanstalters organisation och
undervisningsplan m. m.
Icke så sällan hör man erfarna och för handelskårens bildning intresserade
personer uttala den meningen, alt den blivande köpmannen behöver all den bildning,
han möjligen kan få, men att denna icke nödvändigtvis måste vara av kommersiell
art. Lika bra, ja, bättre, menar man, nås målet, om lärjungarna tillägna
sig den utbildning, som de allmänna skolorna erbjuda, och förvärva de för köpmannen
speciella insikterna och färdigheterna sedermera, under och genom utövandet
av praktisk affärsverksamhet.
I grund och botten torde denna, medvetet eller omedvetet intagna, ståndpunkt
icke så litet ha bidragit till handelsundervisningsväsendets sena utveckling i
vårt land. Ty uppenbart är, att om den vore hållbar, så skulle speciella handelsundervisningsanstalter
vara, om icke obehövliga, så dock umbärliga.
Nämnda uppfattning torde leda sitt ursprung från det obestridliga faktum,
att köpmannen behöver en grundlig såväl allmän- som specialbildning. Men då
det alltid har sina svårigheter att få tid till båda, äro de, som sätta mest värde
på allmänbildningen, böjda för att anse, att denna bör helt tillgodoses, och att
omsorgen om den övriga utbildningen kan överlämnas åt den praktiska erfarenheten
ute i livet.
De förbise emellertid, att den speciella, teoretiska handelsutbildningen — om
vars alltmera ökade behövlighet man nu för tiden synes vara i huvudsak ense -genom studier i en ordentlig skola grundlägges på ett vida fastare och varaktigare
sätt, än som eljest är möjligt, samt att det därför är önskvärt, att den blivande
köpmannen, så snart erforderliga allmänbildande förkunskaper äro för handen, övergår
till den för honom avsedda fackskolan. Angående det intresse, som han där,
58
bland annat, tillägnar sig för sitt blivande kall, tillåta sig kommitterade anföra, vad
de i detta avseende yttrat i sitt betänkande angående upprättande av handelsskolor
(sid. 9): »Och en omständighet, som knappast kan överskattas, är, att genom undervisningen
grundlägges det intresse, som blir det bärande momentet i lärjungens
framtida utveckling. Så t. ex. ägnar sig en duktig lärjunge från en handelsundervisningsanstalt
med lättförklarlig iver åt den praktiska tillämpningen av vad han
fått lära av och om köpmannens verksamhet, under det att en direkt från de allmänbildande
läroanstalterna avgången lärjunge, som inträder på samma bana, känner
en lika lättförklarlig tvekan inför de praktiska uppgifterna inom affärsvärlden».
De, som yrka på studiernas fortsättande vid de allmänna läroverken, synas
även förbise, att all undervisning, även den mest fackmässiga, har sitt allmänbildande
värde. Särskilt torde vissa ämnen i handelsgymnasierna, såsom nationalekonomi,
författningskunskap, ekonomisk geografi och varukunskap, vara minst lika
allmänbildande som matematik, fysik och kemi i de högre ringarna av de allmänna
läroverken, varjämte må ihågkommas, att vissa ämnen eller delar av ämnen äro
gemensamma för nämnda olika slag av skolor.
Utvecklingen visar också ohållbarheten av meranämnda uppfattning, ty
överallt, där ett mera betydande näringsliv förefinnes, få de blivande köpmännen
dela sin tid mellan de allmänna skolorna, som besökas först, och fackskolorna, till
vilka övergången sker sedan, och båda dessa skolformer måste göra det bästa möjliga
under den tid, de få rå om lärjungarna. Att göra en människa fullt färdig för
livet åtager sig ingen humbugsfri läroanstalt, vare sig den är av allmän eller fackmässig
art.
Från ovan angivna riktlinjer för utbildningens allmänna gång ha kommitterade
föreslagit ett undantag i och genom planen att upprätta ettåriga lägre handelsskolor.
Dessas blivande lärjungar skulle nämligen först genomgå de allmänna
skolorna — i detta fall folkskolorna — och därpå under ett par års tid ägna sig
åt anställning i praktisk affärsverksamhet samt först därefter inträda i handelsskolan.
Fördelarna av en sådan anordning, där den kan komma till utförande, ligger
i öppen dag (jämför kommitterades betänkande om upprättande av handelsskolor,
sid. 16—18), men omständigheterna synas åtminstone ännu icke i vårt land medgiva
en sådan utbildningsgång mer än i fråga om nämnda ettåriga handelsskolor,
vilkas upprättande närmast skulle utgöra ett försök till reglering av en utveckling,
som uppstått av sig själv och redan kan anses tillräckligt stadgad.
Beträffande åter den andra av de ovan framkastade frågorna synes man på
flera håll snarare vilja gå till en motsatt överdrift genom att i någon mån underskatta
de rent allmänbildande undervisningsmomentens betydelse inom handelsläroanstalterna,
vilkas undervisning man förmenar böra så direkt som möjligt leda till
bestämda praktiska mål.
59
Enligt kommitterades mening är även här nödvändigt att välja en medelväg,
nämligen på det sätt att den fackmässiga synpunkten blir den centrala och mot
slutet av kursen mer och mer förhärskande, under det att kravet på allmänbildningens
fortsättande dock icke får släppas efter utan måste fullföljas vid sidan av
och i förening med fackstudierna, så långt detta visar sig möjligt.
Med andra ord och tillämpad på handelsgymnasierna, bör denna princip enligt
kommitterades mening i det hela sett och i fråga om de ämnen, som läras
under hela utbildningskursen, taga sig uttryck på följande sätt. Vid den första årskursens
början sker ingen plötslig övergång till fackstudier, utan dessa förberedas
så småningom under första terminen för att först under andra terminen göra sig
mera gällande; under andra årskursens första termin inträda fackstudierna med full
kraft, och mot den andra terminens slut bli de så gott som allenahärskande.
I de tvååriga handelsskolorna blir tillvägagångssättet ungefär enahanda, dock
att lärjungarnas lägre ståndpunkt i fråga om förkunskaper gör, att allmänbildningens
synpunkt måste i början ännu mera tillgodoses än i handelsgymnasierna.
1 de ettåriga handelsskolorna torde tiden icke medgiva ett längre kvardröjande
vid de rent allmänbildande momenten, än som erfordras för att konstatera befintligheten
av nödiga förkunskaper.
Vad angår handelskurserna måste sagda princip, på grund av dessa kursers
starkt växlande art, tillämpas mycket olika på olika ämnen och kurser. Så t. ex.
torde i de lägsta kurserna i vissa ämnen rent elementära och följaktligen allmänbildande
kunskaper komma att meddelas, under det att undervisningen i de högre
och högsta i allmänhet blir övervägande eller uteslutande fackmässig.
Sedd från ämnesvalets synpunkt, torde nämnda princip böra leda därhän,
att i såväl de högre som de lägre läroanstalterna ett och annat ämne av övervägande
allmänbildande art, särskilt modersmålet, upptages på timplanen.
Endast under längre samverkan kunna de olika ämnena åstadkomma den
fullständiga förberedande handelsutbildning, som läroanstalterna äro avsedda att
meddela, och genomgång av en kurs i ett eller annat fackämne, t. ex. bokföring,
efter avslutade läroverksstudier kan icke betraktas som annat än en nödfallsutväg,
som är till föga nytta för individen men till verklig skada i det avseendet, att den
håller tillbaka den verkliga handelsundervisningens utveckling.
Handelsundervisningsanstalterna och köpmanskåren.
Alla, som hittills deltagit i handelsundervisningsfrågans behandling, synas
vara ense i den punkten, att ett kraftigare ingripande från statsverkets sida är det
bästa medlet för handelsundervisningens höjande och stärkande i vårt land.
Men enligt kommitterades mening finnes ännu ett huvudvillkor för handelsundervisningsanstalternas
framgång, vilket måste träda i förgrunden, så snart staten
60
kan anses hava gjort, vad på den ankommer, och detta villkor är köpmanskårens
medverkan. Denna kan yttra sig på olika sätt: genom direkt eller indirekt ekonomiskt
understöd, genom deltagande i läroanstalternas styrelse och förvaltning,
genom visat intresse i övrigt och icke minst genom det förtroende, som köpmännen
ådagalägga gentemot skolornas arbetsresultat.
Redan i sitt betänkande angående upprättande av handelsskolor (sid. 7—8)
ha kommitterade framhållit, att det i de olika länderna i allmänhet varit köpmännen
själva, som fått taga initiativet till upprättande av handelsundervisningsanstalter.
Så har det också i vårt land varit i fråga om de flesta högre läroanstalter av
kommersiell art liksom även i fråga om en och annan av de lägre.
Men särskilt hos oss synas sådana initiativ ha varit yttringar av enstaka köpmäns
eller, i bästa fall, lokala köpmannasammanslutningars intresse. Kommitterade hålla
emellertid före, att handelsundervisningsfrågan kan lösas endast under förutsättning
av ett ökat intresse hos köpmanskåren i allmänhet.
För att väcka ett sådant är emellertid nödvändigt att bringa handelsundervisningen
i så nära beröring som möjligt med den praktiska affärsvärlden, ty man
kan icke rimligtvis begära intresse för en sak, om vilken tillräcklig kännedom
saknas.
1 nämnda riktning ha de av praktiska affärsmän bestående lokalstyrelserna
redan verkat mycket gott. Genom tillsättande av sådana styrelser komma nämligen
alltid å varje ort en krets av köpmän att direkt intresseras för skolornas verksamhet,
och statens inspektör anser sig kunna vitsorda, att en och annan högre handelsundervisningsanstalt
nu knappast skulle ägt bestånd, om icke uppoffrande ledamöter
av styrelsen lämnat ett kraftigt stöd såväl i ekonomiskt som annat avseende.
På grund härav ha ock kommitterade i sitt betänkande angående upprättande av
handelsskolor uttalat önskvärdheten därav, att styrelserna väljas med bestämd hänsyn
till skolornas fackmässiga uppgift, samt att en av de två ledamöter, som jämte
inspektören skulle bilda statens handelsundervisningsnämnd, jämväl skulle vara
köpman.
Såsom ett ytterligare steg i syfte att intressera allt flere affärsmän för undervisningsanstalterna
ha kommitterade ovan (sid. 52) föreslagit, att vittnen i den
muntliga avgångsexamen eller motsvarande slag av prövningar vid samtliga handelsundervisningsanstalter
skulle utses bland köpmännen.
En annan åtgärd för samma ändamål vore att söka förmå lämpliga representanter
bland köpmanskåren att för lärjungarna hålla ett eller annat föredrag om
olika sidor av den praktiska affärsverksamheten. Många äro utan tvivel för uppgiften
kompetenta, och tillräckligt många skulle sannolikt befinnas därtill villiga.
Här ovan har emellertid antytls, att skolornas framgång icke minst beror på
det förtroende, som köpmännen visa gentemot deras arbetsresultat. Härmed avse
kommitterade närmast, att det bästa understöd, köpmännen kunna lämna handels
-
61
undervisningsanstalterna, är att i allt större utsträckning taga i sin tjänst därstädes
utbildad personal.
I detta avseende ha förhållandena tidigare lämnat mycket övrigt att önska,
och ännu i dag förekomma, trots ett ständigt ökat förtroende från affärsmännens
sida gentemot de statsunderstödda handelsundervisningsanstalterna, icke så få fall,
särskilt, synes det, i fråga om anställning i banker, då en student föredrages framför
en från tvåårigt handelsgymnasium avgången lärjunge. Detta är så mycket mindre
berättigat, som den senare i alla de kunskapsgrenar, som kunna äga någon betydelse
för den praktiska affärsverksamheten, t. ex. främmande levande språk, har fått en
minst lika solid utbildning som studenten, för att icke tala om att denne saknar
all insikt i de handelstekniska ämnena.
Föredragandet av studenter kan sålunda knappast bero på annat, än att deras
examen tros skänka mera socialt anseende. Men om detta är sant, så innebär det
en fördom och en orättvisa, som i främsta rummet köpmännen själva böra vara
angelägna att motarbeta, liksom de också äro de enda, som därvid kunna åstadkomma
någon rättelse.
Först när vi hunnit så långt, att vid platsers besättande de från statsunderstödda
handelsundervisningsanstalter avgångna lärjungarna i regeln föredragas framför
sökande med annan utbildning, kan vårt handelsundervisningsväsen komma in
i ett skede av starkare utveckling.
Härmed vilja kommitterade icke ha förnekat, att den naturliga fallenheten
och dugligheten för köpmansyrket kunna hos enskilda individer vara så starka, att
den speciellt kommersiella utbildningen kan undvaras, men hålla bestämt före, att,
under ungefär lika förhållanden i övrigt, de, som åtnjutit fackundervisning, äro
bättre rustade för kallet än de, som endast erhållit undervisning i allmänbildande
skolor.
Då intet torde böra underlåtas, som kan göra handelsundervisningen mera
tilldragande, anse sig kommitterade jämväl böra fästa uppmärksamheten på ett beprövat
och ganska verksamt medel att använda för nämnda ändamål, nämligen inrättande
av stipendier åt lärjungarna, vare sig som understöd under kursens fortgång
eller som bidrag till fortsatt utbildning, särskilt, vad handelsgymnasiernas lärjungar
beträffar, i form av utländska resor. Sådana stipendier, tillkomna genom
enskilda köpmäns eller köpmannakorporationers frikostighet, förekomma redan nu i
avsevärd utsträckning vid ett och annat av de statsunderstödda handelsgymnasierna,
och med tiden kunde måhända statens medverkan även i detta .avseende ifrågasättas.
Ett nytt och välkommet stöd torde handelsundervisningen i varje fall ha att
påräkna i de i vårt land på senare tiden upprättade handelskarnrarna. Det synes
nämligen, såsom för övrigt tydligt framgår av handelsundervisningsfrågans senaste
behandling, ligga i dessa sammanslutningars natur att även intressera sig för handelsvärldens
ideella intressen, icke minst undervisningen.
62
Tillägg till frågan om undervisningsplan för handelsskolorna.
I sitt den 10 oktober 1914 avgivna betänkande angående upprättande av
handelsskolor ha kommitterade å sid. 37—38 gjort följande uttalande:
»Såsom framgår av folkundervisningskommitténs betänkande angående folkskolan
(sid. 26-—27). anser kommittén intet hinder möta för ett skoldistrikt att anordna
en sjuårig folkskolekurs och få densamma i vederbörlig ordning fastställd.
Skulle en sådan kurs å vissa orter, t. ex. i huvudstaden, vinna stadfästelse, torde
ovan föreslagna tim- och kursplaner, delvis med ledning av de förslag, som i dessa
avseenden avgåvos av 1908—1910 års handelsundervisningskommitté, utan svårighet
där kunna lämpas efter den sålunda förändrade utgångspunkten».
Då det emellertid kommit till kommitterades kännedom, att från icke så få
håll ifrågasatts anknytning mellan de föreslagna handelsskolorna och sjuårig folkskolekurs,
ha kommitterade, under sålunda inträdda förhållanden, ansett lämpligt,
att förslag till undervisningsplan framlägges även med hänsyn till sagda anknytning.
Sådant förslag återfinnes i kommitterades bil. T.
1 en särskild bilaga (bil. V) ha kommitterade lämnat en sammanfattning av
sina i föregående och nu föreliggande betänkande avgivna förslag, som röra den
lägre handelsundervisningen, samt i en sista bilaga (bil. Y) meddelat en översikt av
samtliga statsunderstödda handelsundervisningsanstalter enligt kommitterades under
åren 1913 — 1915 avgivna förslag.
Slutreflexioner.
Under arbetet med handelsundervisningsfrågan, liksom även dessförinnan, ha
kommitterade flerfaldiga gånger starkt frapperats av det förhållandet, att handelsundervisningen
i de flesta andra kulturländer intager en betydligt starkare och mera
framskjuten ställning än i vårt land. Härom vittna bland annat de i utlandet förekommande
stora statsanslagen till handelsundervisningsanstalter, de mönstergilla
undervisningslokalerna och de talrika lärjungeskarorna. Särskilt kan man icke underlåta
att fråga sig, varpå det beror, att folk, som äga sparsamhetens dygd i
vida högre grad än vårt, finna med klok beräkning förenligt att kosta betydande
summor på en undervisning, som hos oss, trots vår kända uppskattning av all bildning,
hittills icke ansetts vara värd ''några större ekonomiska offer. Kommitterade
ha i det föregående, särskilt i sitt andra betänkande (sid. 7—10), sökt alt från
olika synpunkter förklara detta anmärkningsvärda och helt visst mycket beklagliga
63
förhållande och vilja här särskilt rikta uppmärksamheten på en omständighet, som
lägger sig liksom förlamande över alla försök till handelsundervisningsväsendets
uppryckning.
Härmed avse kommitterade den brist på anseende bland allmänheten, som
trots allt ännu i mångt och mycket vidlåder handelsundervisningen i vårt land.
Väl är det sant, att de statsunderstödda handelsgymnasierna utgöra ett undantag
från denna regel, i synnerhet i den mera omdömesgilla allmänhetens ögon, och att
även vissa bland de övriga handelsundervisningsanstalterna, särskilt flere bland dem,
som äro understödda eller stå under tillsyn av kommuner eller korporationer, åtnjuta
tillbörlig aktning i de kretsar, som ha verklig kännedom om dem. Men kommitterade
ha icke funnit dessa undantag kunna utplåna det intrycket, att handelsundervisningen
i det hela icke hos oss vunnit den uppskattning, som den förtjänar,
och att även de goda och med rätta ansedda skolorna ibland kämpa en
ojämn kamp, särskilt genom cn nära till hands liggande förväxling med vissa här
nedan omförmälda läroanstalter av betänkligt svagare beskaffenhet.
Kommitterade anse sig såsom stöd för sin ovan uttalade mening endast behöva
hänvisa därtill, att många föräldrar endast ogärna sätta sina barn i handelsundervisningsanstalter,
om de kunna behålla dem i de allmänna skolorna, att barnen
själva ha ännu större obenägenhet för att övergå till handelsläroanstalterna, samt,
först och sist, att hela utvecklingen av vårt handelsundervisningsväsen tyder på en
inom vissa kretsar rådande, med avoghet eller ringaktning blandad brist på intresse
för nämnda undervisning och dess behov.
Sagda förhållande synes så mycket egendomligare, som detsamma enligt kommitterades
mening icke beror på någon underskattning av köpmannens verksamhet
eller i sammanhang därmed stående omständigheter. Kommitterade ha nämligen
varken hos ungdomen ej heller bland dess föräldrar och målsmän funnit någon motvilja
mot tanken på de ungas framtida anställning såsom affärsmän. Och statistiken
visar, att en stor mängd av dem, som tagit realskolexamen eller studentexamen,
ägna sig åt handelsyrket. Enligt inhämtade statistiska uppgifter, som återfinnas
i bil. U, belöper sig nämligen för år 1911 — 13 deras antal, som efter avlagd
realskolexamen övergå till handel eller handelsskolor, till mer än 32 % av hela
antalet examinerade och antalet av dem, som efter avlagd studentexamen välja nämnda
verksamhet, till mer än 13%. Bland dem, som avgå från läroverkens olika klasser
utan att avlägga någon examen, övergå 13°/o till handel eller handelsskolor.
Det är att märka, att — frånsett yrken, som kräva fortsatta studier vid universitet
och högskola — ingen annan i den officiella statistiken angiven levnadsbana
upptager ett så stort antal lärjungar. Men det betänkliga är, att ett jämförelsevis
mindre antal av dessa underkasta sig utbildning i handelsundervisningsanstalter.
Av dem bland ifrågavarande lärjungar, som tillhöra realskolexamensgruppen,
övergå nämligen nära två tredjédelar, av dem, som äro att räkna till
64
studentexamensgruppen, nära hälften, och av dem, som tillhöra den tredje och
talrikaste gruppen, mer än tre fjärdedelar direkt till handelsverksamhet, sålunda
utan någon utbildning i handelsundervisningsanstalter.
Härav synes ingen annan slutsats kunna dragas, än att handeln är en starkt
omfattad form av verksamhet, men att förhållandet är helt annorlunda i fråga om
handelsundervisningen.
Vad nu beträffar orsakerna till handelsundervisningens bristande popularitet
bland allmänheten, så beror detta missförhållande, såsom redan förut blivit framhållet,
bland annat på den överskattning av den allmänna bildningen, som gör sig
gällande hos vårt folk. Men denna förklaringsgrund visar sig otillräcklig, när man
betänker, att andra fackskolor — jämväl sådana, som icke uppställa avlagd studentexamen
som inträdesfordran — lyckats i vårt land vinna tillbörlig uppskattning.
Också ha kommitterade mer och mer blivit genomträngda av den uppfattningen,
att eu särskild, bidragande faktor finnes, som håller handelsundervisningens
anseende nere trots varje försök att höja detsamma, och denna faktor är befintligheten
av de sämre rent privata handelsskolorna. Om dessa skolor säger 1908—1910
års kommitté (sid. 132 av betänkandet) efter en grundlig undersökning, som lämnat
ett för nämnda läroanstalter i hög grad nedslående resultat, att de i allmänhet
förete »brister och missförhållanden av mångahanda och djupgående art». Och det
kan tilläggas, att dessa missförhållanden äro bland den mera omdömesgilla allmänheten
väl bekanta.
Uppenbart är, att i ett land som vårt, där det allmänna undervisningsväsendet
i regeln rönt en så noggrann omvårdnad och med rätta hållits i helgd, en undervisningsgren,
som laborerar med ett flertal sådana läroanstalter, måste ha de
allra största svårigheter att kämpa sig fram till verkligt anseende.
Botemedlet häremot kan endast vara det, som av alla hittillsvarande utredningar
föreslagits, nämligen att staten mer och mer tager hand om handelsundervisningsanstalterna,
liksom den gjort i fråga om andra slag av läroanstalter, som
kunna anses vara för landet nyttiga och önskvärda. Det bästa beviset för ändamålsenligheten
av detta förslag är, att ingen undervisningsgren hos oss haft en
verklig framgång, förr än den i en eller annan form rönt uppmuntran av statsmakterna.
Kommitterade äro visserligen medvetna om, att ingripandet från statens sida
endast kan ske så småningom, liksom även att ett betydande motstånd kommer att
resas mot en sådan utveckling, bland annat från deras sida, som ha allt intresse
av, att inga åtgärder alls vidtagas i nämnda riktning. Men kommitterade anse sig
ha visat vägen för statens ingripande genom sina framlagda förslag om upprättande
av statsunderstödda handelsskolor och handelskurser, om beredande av smärre understöd
åt de bättre av de enskilda handelsundervisningsanstalterna och, i samman
-
65
hårig härmed, dessas ställande under statens kontroll samt slutligen om vissa åtgärder
för förbättrande av handelslärarnas utbildning.
Med dessa uttalanden ha kommitterade ingalunda velat underkänna det enskilda
initiativets värde, men de rent privata skolorna böra icke — såsom nu inom
handelsundervisningens område är fallet — utgöra huvudgruppen, i jämförelse med vilken
de statskontrollerade te sig såsom tämligen fåtaliga undantag, utan det bör förhålla
sig alldeles tvärtom. I sistnämnda fall, d. v. s. om de rent privata handelsskolorna
utgjorde ett mindretal, skulle de däremot, det vilja kommitterade gärna erkänna,
genom att erbjuda exempel på olika organisationstyper kunna spela en gagnande
roll för h-andelsundervisningsväsendets utveckling i det hela.
Man må, för att rättvist bedöma denna fråga, blott betänka, hur tillståndet
skulle blivit i vårt land, om flertalet av de allmänna läroverken, av flickskolorna
och folkskolorna varit rent privata läroanstalter och de statskontrollerade skolorna
utgjort ett mindretal.
Också är det kommitterades övertygelse, att först sedan flertalet handelsläroanstalter
på ett eller annat sätt tagits om hand av staten, undervisningens nivå
därstädes kan höjas och handelsundervisningsfrågan gå en slutgiltig lösning till
mötes.
5
Kommitterades förslag angående upprättande af
handelskurser m. m.
Erforderliga
statsanslag.
För understödjande av de handelskurser, vilkas upprättande kompiitterade
ovan förordat, samt för beredande av mindre statsunderstöd åt vissa privata handelsskolor
ävensom för den på grund härav utvidgade inspektionen och för tillhandahållande
av resestipendier åt lärarpersonalen rn. m. torde komma att krävas
följande nya årliga anslag (se bil. H):
Efter förslagets fullständiga genomförande:
till 2 läroanstalter för handelskurser å 10,000 kr. . . kr. 20,000: —
» 6 » » » ä 7,000 kr. . . » 42,000: —
»2 » » * å 5,000 kr. . . *_ 10,000: —
» mindre understöd åt privata handelsundervisningsanstalter . . .
» resestipendier åt lärarpersonalen.............
arvoden åt två ledamöter i handelsundervisningsnämnden (förhöjning
med 500 kr.)...................
till inspektionen (förhöjning med 500 kr.)...........
S:a kronor 87,000: —
Då från och med år 1917 till handelsgymnasier torde komma att utgå ett
förslagsanslag å högst 115,000 kronor, då vidare för handels skolor beräknats ett
förslagsanslag å högst 76,400 kronor, för handelskurser ett förslagsanslag å högst
72,000 kronor, för med mindre statsunderstöd försedda handelsskolor ett förslagsanslag
å högst 10,000 kronor, för resestipendier åt lärarpersonalen vid handelsundervisningsanstalter
ett förslagsanslag å högst 4,000 kronor, för handelsundervisningsinspektionen
ett förslagsanslag å högst 3,000 kronor (för närvarande 1,500 kr.,
efter handelsskolornas upprättande 2,500 kr. och efter handelskursernas upprättande
72,000: —
10,000: —
4,000: —
500: -500: -
67
3,000 kr.) samt för '' handelsundervisning snämnden ett förslagsanslag å högst 1,500
kronor (efter handelsskolornas upprättande 1,000 kr. och efter handelskursernas
upprättande 1,500 kr.), skulle alltså kostnaderna för handelsundervishingsväsendet
i dess helhet-, efter genomförande av samtliga de av kommitterade: föreslagna utvidgningar,
- uppgå till högst 281,900 kronor å ordinarie stat samt å extra stat —
frånsett nu utgående 30,000.. kronor till handelshögskolan i Stockholm — 10,000
kronor till handelsgymnasiet i Hälsingborg eller tillsammans högst 291,900 kronor
(jämf. bil. X).
I olikhet med vad förhållandet är i fråga om övriga handelsundervisningsanstalter,
föreligger intet lödder för handelskursers upprättande från och med vårterminen
näst efter det år, under vilket anslagen blivit av Riksdagen beviljade;, Såsom
i anmi 3 till timplanen framhållits (sid. 18), kan det även tänkas, att högre
årskurser vid läroanstalternas upprättande träda i verksamhet redan från början,
• ■ i '' På grund härav kart någon minskning, av behövliga anslag under övergångstiden
icke med säkerhet vara att påräkna, ehuruväl kommitterade hålla för sannolikt,
att avsevärda besparingar i början komma att göras därför, att samtliga läroanstalter
icke . kunna förväntas påbörja sin verksamhet redan under första, vårterminen
och de flesta av dem första året komma att upprätta endast lägsta årskursen,
ändra: året andrå årskursen, o. s. v. En del av nämnda besparingar uppväges
dock av de högre omkostnader, som alltid åro förenade med de första arbetsåren.
Någon minskning under övergångstiden kan ej heller, beräknas, i fråga om
de med mindre statsunderstöd försedda privata handelsundervisningsanstalterna,
enär dessa i regeln äro färdigbildade redan före anslagets beviljande.
Däremot komma kostnaderna under övergångstiden att för handelsundervis•ningsväsendet
i'' dess helhet ställa sig ganska olika på grund av de föreslagna handelsskolornas
successiva trädande i Verksamhet. En tablå häröver ha av kommitterade
upprättats i bil. X.
Kommitterade få till sist framhålla, att frågan om understöd (å högst 10,000
kr.) ;åt privata handelsundervisningsanstalter av andra typer än de föreslagna är
ett spörsmål för sig, som kan lösas samtidigt med eller senare än de Övriga. Däremot
anse kömmilterade, att, frågorna om anslag till resestipendier, till uppsättande
av handelsundervisningsnämnden och till utvidgning av inspektionen böra upptagas
samtidigt med. första nya steg från statsverkets sida till handelsundervisningsfrågans
lösning.
På grund av vad ovan blivit anfört få kommitterade hemställa:,
att för uppräckande ; av hand fissur Ser enligt ovan angivna grundej1 statsunderstöd
må utgå till, tio läroanstalter, avsedda antingen uteslutande för nämnda
undervisning eller, i ett mindre antal fall, med sådan undervisning anordnad vid
(sidan av annan; undervisningsverksamhet; , ..... ...
Anslag under
övergångstiden.
Kommitterades
förslag.
6$
att statsunderstöden må tilldelas för perioder av högst tre kalenderår i sänder
och utgå med högst följande belopp för år:
till större läroanstalt med handelskurser . kronor 10,000: —
» medelstor » » » » 7,000: —
» mindre » » » » 5,000: —;
att tillsvidare av större läroanstalter 2, av medelstora 6 och av mindre 2
må med statsmedel understödjas;
att kommun, i vilken handelskurser åtnjuta statsunderstöd, skall ha skyldighet
att själv eller genom enskilda donatorer tillhandahålla erforderliga lokaler för
undervisningen samt att årligen lämna ett kontant bidrag motsvarande minst en
fjärdedel av statsunderstödet;
att statsunderstödd läroanstalt med handelskurser skall i nämnda kurser äga
sammanlagt minst 40 lärjungar;
att sådan läroanstalt skall i fråga om befrielse från eller nedsättning i terminsavgifter
för lärjungar i handelskurserna, ävensom i tillämpliga delar i övrigt,
vara underkastade de för handelsgymnasier gällande bestämmelser;
att för understödjande av privata handelsunder visning sanstalter av olika typer
enligt ovan angivna grunder må utgå ett belopp å sammanlagt högst 10,000 kronor
för år, som med högst 2,000 kronor åt varje läroanstalt utdelas för ett år i sänder;
att sådan läroanstalt skall äga sammanlagt minst 50 lärjungar;
att den centrala ledningen över samtliga ifrågavarande handelsundervisningsanstalter
må utövas av kommerskollegium eller den myndighet, som kan komma att
inrättas i dess ställe;
att nämnda centrala ledning må förstärkas genom upprättande av en handelsundervisningsnämnd,
bestående av, förutom inspektören såsom självskriven ledamot,
två medlemmar, den ene representerande den kommersiella, den andre den
pedagogiska sakkunskapen;
att Kungl. Maj:t skall äga att, efter prövning av vederbörliga ansökningar,
utdela statsunderstöden till de läroanstalter av ovannämnda slag, som befinnas därav
förtjänta;
att sådan läroanstalt skall vara underkastad de villkor i övrigt, som Kungl.
Maj:t kan finna skäligt bestämma; ■
att till resestipendier åt lärarpersonalen vid statsunderstödda handelsgymnasier,
handelsskolor och handelskurser må utgå ett belopp å högst 4,000 kronor
för år; samt
att på grund härav erforderliga åtgärder må vidtagas,
dels för att å riksstatens sjunde huvudtitel under rubriken handelsundervisningsanstalter
må till lian delshur ser uppföras ett förslagsanslag å högst 72,000 kr.
samt till privata handelsundervisningsanstalter ett förslagsanslag å högst 10,000
kronor;
69
dels för att å samma huvudtitel under nämnda rubrik må till resestipendier
åt lärarpersonalen uppföras ett förslagsanslag å högst 4,000 kronor;
dels för att å samma huvudtitel under sagda rubrik må uppföras till handels
undervisning snämnden ett förslagsanslag å högst 500 kronor;
dels för att det å samma huvudtitel till handélsundervisningsinspehtionen
uppförda förslagsanslaget må höjas med 500 kronor eller från högst 1,500 kronor
till högst 2,000 kronor;
Beträffande anslagen till handelsundervisningsnämnden och handelsundervisningsinspektionen
är att märka, att de ovan föreslagna förhöjningarna av beloppen
uteslutande avse handelskursernas behov, liksom de i föregående betänkande föreslagna
förhöjningarna endast avsågo handelsskolornas behov.
Dessutom få kommitterade hemställa:
att fordringarna på godkänt avgångsbetyg från handelsgymnasium må fastställas
i enlighet med kommitterades ovan (sid. 51) avgivna förslag; samt
att för kompetensvärdet av nämnda betyg må utfärdas bestämmelser i överensstämmelse
med kommitterades ovan (sid. 55—56) avgivna förslag.
Bilagor.
73
Bil A.
Utdrag ur uttalanden av köpmannakorporationer m. fl.
angående handelskurser (aftonskolor).
(Ur kommittébetänkandet av år 1910, sid. 249—251).
Den form för lägre handelsundervisning, som därför framförallt bör uppmärksammas
och stödjas, är enligt handelskammarens i Göteborg förmenande
s. k. aftonskolor, vilka avse att bibringa teoretiska handelskunskaper åt personer,
som redan äro anställda i praktisk verksamhet inom handeln. Sådana
personer ha större förutsättningar att draga nytta av undervisningen än de,
som ej deltagit i det praktiska arbetet. På samma gång man således härvidlag
har de bästa möjliga utsikter för åstadkommandet av ett gott resultat av
undervisningen, synes också billigheten bjuda, att tillfälle beredes för dylika
personer att förkovra sig inom deras yrke samt att erhålla den utbildning,
som är nödvändig för vidare befordran inom detsamma. Erfarenheten i Göteborg
rörande denna form av handelsundervisning är av glädjande art. Då eleverna
vid ifrågavarande skolor under dagen äro sysselsatta med sitt praktiska arbete,
blir naturligen undervisningen förlagd till aftontimmarna eller de tidigare morgontimmarna.
Dylik undervisning i Göteborg handhaves av föreningen för
befrämjande av handelskunskaper, vilkens 1-åriga kurser i genomsnitt varit
besökta av 305 elever. Som denna form av handelsskolor icke medgiver, att
eleverna erhålla undervisning långt från den plats, varest deras verksamhet i
övrigt är förlagd, måste dylika skolor anordnas överallt, där ett behov efter
dem gör sig kännbart, således i alla städer med någorlunda utbildad köpenskap.
En synnerligen kraftig hjälp vid inrättandet av dylika skolor skulle statsunderstödet
bliva, liksom ock sådant understöd, tilldelat redan i verksamhet befintliga
skolor, skulle kunna sätta dessa i stånd att genom utvidgningar och förbättringar
på ett fullständigare sätt fylla deras uppgift. Handelskammaren i
Gävle betonar ock aftonskolornas betydelse. Kammaren framhåller vidare, att
aftonskolan för att fylla sin uppgift måste organiseras och omhuldas på ett
74
helt annat sätt, än hittills i allmänhet skett, samt ställas under sakkunnig
ledning och kontroll. Det är ingalunda tillfyllest att nöja sig med ett par
kvällstimmar 2 eller ens B gånger i veckan. Minst 2 timmar av varje söckendagsafton
höra anslås åt planmässigt ordnade och ledda studier av huvudsakligen
facklig art. Med dessa förutsättningar anser kammaren, att en 1-årig
kurs skall kunna fylla i det närmaste samma mått, som bör avses med en 1-årig. dagskola för juniorer, vilka ej haft tillfälle att förvärva någon rent praktisk
utbildning. Kammaren påpekar ock, hurusom det, t. ex. i Danmark och
delar av Tyskland, enligt lag åligger principalen att bereda vissa kategorier
av biträden tillfälle att besöka mera omfattande aftonskolekurser, vilka då
också äro obligatoriska för dessa biträden, och , anser, att stadganden i sådan
riktning även i vårt land vore på sin plats. Skånes handelskammare framhåller
likaledes önskvärdheten och betydelsen för köpmannakåren av att aftonskolorna,
vilka äro avsedda att vidare utbilda de handelsbiträden, som utgått i det praktiska
livet direkt från folkskolan, erhålla en fast organisation. Staten bör
ekonomiskt understödja dessa skolor — vilka även böra erhålla bidrag från
kommuner, liandelskorporationer och enskilda affärsmän — varigenom även
ökad prestige och fasthet skänkes desamma. Kammaren ifrågasätter även skoltvång
beträffande dessa aftonskolor — t. ex. för handelsbiträden inom viss
ålder, vilka endast åtnjutit folkskoleundervisning — och om icke detta vore
det verksammaste sättet att främja den lägre handelskårens utbildning, vilken
hittills varit alltför mycket försummad. Likaså föreslår rektor Norclenskjöld
upprättandet av goda, av stat och kommun kontrollerade och understödda
aftonskolor för vidare utbildning af handelsbiträden samt hänvisar beträffande
dessa till Tyskland. Hvad som åstadkommits i Tyskland, anser rektor Nordenskjöld
även kunna åvägabringas här. Bästa sättet synes honom vara att från
början fastslå skotvång och skyldighet för kommunerna eller dessas köpmannastånd
att tillse, det goda utbildningsanstalter upprättas och underhållas. Alla
unga affärsbiträden, som, ej minst genomgått ett visst antal klasser vid allmänt
läroverk eller därmed jämförlig läroanstalt, skulle genom lag förpliktas besöka
dylika merkantila fortsättningsskolor, till vilka med största fördel redan nu
befintliga aftonskolor och borgarskolor skulle låta aptera sig. Vid dessa skolor
skulle jämväl mottagas sådana ungdomar, som ännu icke erhållit anställning
i affär. Genom att skapa ett system av sådana understödda och kontrollerade
lägre merkantila skolor, vilkas genomgående gjordes obligatoriskt för de flesta
unga handelsbiträden, och genom att ställa handelshögskolan i intimt samband
med de högre handelsinstituten samt kraftigt understödja dessa senare och
upprätta sådana i ett tillräckligt antal synes staten utan alltför stora kostnader
kunna genomföra en konsekvent plan för vårt blivande handelsskoleväsen.
Sektor Nordenskjöld framkastar även, att detta i en framtid måhända bör
ställas under en enlietlig ledning. Stockholms handelskammare förmenar, att för
den lägre linjen av handelsundervisningen (i motsats mot den högre linjen =
högre handelsinstitutens undervisning) måste undervisningen huvudsakligen
anordnas så, att eleverna äro i tillfälle att samtidigt sköta platser såsom biträden
i respektive affärer. Tack vare den på åtskilliga håll genomförda tidigare
stängningstiden för detaljaffärerna höra aftonkurser kunna med gott resultat
hesökas av den yngre hutikspersonalen, vars arbetsduglighet skulle i hög grad
vinna på ett flitigare deltagande i dessa kurser. I sådant avseende anser kammaren
önskvärt, att en viss växelverkan kunde åstadkommas mellan skolan
och principalerna, så att dessa senare kunde kontrollera, att, där särskild ledighet
beviljas, denna också användes på det sätt, som därmed avsetts. Inträdesfordringarna
till dessa lägre handelsskolor kunna ej sättas högre än till genomgången
folkskolekufs. De ämnen, som höra företrädesvis utgöra föremål för
undervisningen i ifrågavarande skolor äro: räkning, skrivning, svenska språket,
geografi, varukunskap och enklare bokföring. Det påpekas även, att vid undervisningen
huvudvikten bör läggås; på'' att'' bibringa eleverna- säker''färdighet
i de nämnda Övnihgsämnena,'' och'' att kurserna först i andra rummet böra av''Sé
att bibehålla och utvidga de kunskaper, som'' de i övriga ämnen, må havä''förvärvat.
76
Bil. B.
Redogörelse för handelsundervisningsväsendet i Ungern,
Då någon redogörelse för handelsundervisningsväsendet i Ungern icke
lämnas i det i nämnda avseende eljest så fullständiga betänkande, som avgavs
av 1908—1910 års handelsundervisningskommitté, men handelsläroanstalterna i
sagda land synas ha nått en synnerligen hög utveckling, som kan vara för
oss lärorik — bland annat därför att de reglerats under de båda senaste årtiondena
och delvis under de senaste åren —, ha lcommitterade ansett sig böra
meddela nedanstående uppgifter. De äro till största delen hämtade ur arbetet
»Das kommerzielle Bildungswesen europäischen und aussereuropäischen Staaten»,
VII, Wien 1913 (A. Hölders förlag) och kompletterade med rön och iakttagelser
på ort och ställe av en av kommitterades ledamöter.
De ungerska handelsundervisningsanstalterna äro- 1) högre handelsskolor,
2) handelslärlingsskolor, 3) handelsfackkurser för flickor och 4) fackkurser för
vuxna samt dessutom 5) handelshögskolor.
Högre handelsskolor.
De högre handelsskolorna, som närmast motsvara våra handelsgymnasier,
äro 3-åriga och byggda på genomgång av fyra klasser i de åttaåriga allmänna
läroverken. För flyttning till högre klass och även vid slutet av högsta klassens
kurs anordnas prövningar, och skall kursen därefter avslutas med en mogenhetsexamen
(Reifepriifung), som består av skriftlig och muntlig prövning.
77
Följande timplan gäller som den normala:
A. Obligatoriska ämnen: i n in
1. Religionslära................ 1 1 1
2. Ungerska språket och litteraturen........4 3 3
3. Tyska..... 4 3 3
4. Franska..................4 3 3
5. Geografi..................2 2 2
6. Historia............... 2 2 2
7. Matematik och politisk aritmetik........2 2 2
8. Fysik...................2 —
9. Handelsräkning..... 4 3 4
10. Kontorsgöromål............... 1 2 2
11. Bokföring................ — 3 3
12. Handelskorrespondens............2 2 2
13. Handelslära................ 2 — —
14. Nationalekonomi..............— 2 2
15. Handelsrätt............... — 3 2
16. Kemi och varukännedom...........— 3 3
17. Välskrivning............. ■ . . 2_—_—
Summa 32 34 34
B. Valfria ämnen:
1- Ett fjärde språk..............— 3 3
2. Stenografi.................— —1 —1
3. Lahorationer i kemi och varukännedom......— —1 —1
4. Talövningar...............''• — —1 —1
5. Gymnastik och idrott.............2 2 2
Skolordningen, soin utfärdades 1895, är mycket detaljerad, och för mogenhetsprövningen
gäller en likaledes mycket detaljerad förordning av år 1907.
Lärarna skola i regeln ha avlagt handelslärarexamen, och deras avlöning
är densamma som för lärare vid högre allmänna läroverk.
Inseendet över de högre handelsskolorna tillkommer närmast en statens
överinspektör.
I Ungern funnos år 1913 icke mindre än 54 högre handelsskolor, därav
20 statens, 19 kommuners, 10 handelskorporationers, 3 kyrkoförsamlingars och 2
privata. Nio äro förlagda till Budapest, och sju äro flickskolor.
Timtalet efter bestämmelse av lärarkollegiet.
7S
Terminsavgifterna växla mellan 60 och 300: österrikiska kronor för år.
Tqtala lärjungeantalet uppgick under läsåret- 1912 — 1913 till 10,497.
Staten underhåller helt och hållet de förstnämnda tjugo och lämnar betydande
understöd åt de övriga (dock icke åt de privata). Statens samtliga utgifter
för de högre handelsskolorna uppgingo år 1913 till 1,382,197 österrikiska
kronor.
X» i1 . . -. . . . fj #i;\
Handelslärlingsskolor.
o •: >
I varje kommun, där minst 50 handelslärlingar finnas, äro vederbörande
sjtyldiga; att upprätta en handelslärlingsskola.
Den normala lärokursen omfattar tre årsklasser. Till undervisningen
skall anslås minst 7 timmar i veckan, fördelade på tre söckendagar, eller på
två söckendagar, och söndagen. Sena aftontimmar höra undvikas.*, , .
I första årsklassen mottagas såsom lärjungar de, som fyllt 12 -år och avslutat
sin folkskolekurs. För dem, som icke uppfylla nämnda, fordringar, anordnas
en förberedande klass. Deltagandet i handelslärlingsskolornas, undervisning
är obligatoriskt.
Den allmänna timplanen visar följande ämnen och timfördelning. | .V | |||
Läsning med praktiskt inhehåll (Realunterricht)1 | Förb. klass | i | ii | in |
och uppsatsskrivning......... | 4 | 2 | 2 | 1 |
Geografi.............. | - ■ | 1 | 1 | — |
Handelsräkning och kontorsgöromål..... | 2 | 2 . | ■ 2 | •2 |
Bokföring............... | — | 1 | 1 | -2 |
•Växellära och korrespondens . . ..... . . . | — | — ■ | — | • 2 |
Välskrivning.............. | 1 | 1 | 1 | ''-t- |
| 7 | 7 | 7 | 7 |
. För handelslärlingsskolorna gäller-en-förordning av år 1897. :
Såsom .lärare skola användas i första rummet sådana, som äro kornpoTejpta
: för; anställning vid högre handelsskolor, i andra rummet sådana, som
inneha kompetens för de allmänna läroverken, och blott i brist på dylika även
folkskollärare. Lärare anställas antingen såsom ordinarie eller på tre år.
Lokalstyrelsen är närmast överlämnad åt en handelslärlingskommission,
företrädesvis bestående av köpmän.
. Inseendet över skolorna från statens sida tillkommer närmast , distriktets
skolinspektör, som i sin ordning sorterar under en statens överinspektör.
1 Med »Realunterricht» förstås bland annat: undervisning om och ur det kommersiella
livet, ur historien, statskunskapen, nationalekonomien, ’ Varukunskapen m. m.
79
Handelslärlingsskolor funnos läsåret 1912—1913 till ett antal av 108 med
ett totalantal lärjungar uppgående till 8,915.
Avgifter för undervisningen utgå enligt en särskild lag. Staten lämnar
endast ett mindre bidrag, som tillsammans med anslaget till fackkurserna för
vuxna för år 1913 uppgick till sammanlagt 75,000 österrikiska kronor.
Handelsfackkurser för flickor.
Handelsfackkurserna för flickor äro ettåriga och grundade på genomgång
av fyra klasser i borgarskola, högre flickskola eller latinläroverk.1 De äro
avsedda att meddela en grundläggande kommersiell utbildning och förbereda
till enklare kontorsarbete.
Kursen avslutas med skriftlig och muntlig examen, med tillfälle till
vidare utbildning i särskilda ämnen.
Handelsfackkurser för flickor kunna även upprättas i förening med högre
handelsskolor, borgarskolor för flickor eller högre flickskolor.
Den normala timplanen, som kan tillökas med ett eller annat ämne, är
följande:
Handelslära, korrespondens och kontorsgöromål ..... 3
Tysk handelskorrespondens :. . '' . .'' ; ... . 3
Bokföring . . . . • . . .... . • • .... . . 3
Handelsräkning . . . ......... • • ... 3
Handels geografi jämte kännedom om viktigare varor ... 2
Välskrivning . . . . . . . . • • ■ • • • • • 1
Stenografi........... • .... . ■ . 3
Maskinskrivning. - .... . . ... . . . • • . 2
20
Författningen är utfärdad- år 1911.
Undervisningen meddelas i regeln av lärare vid högre handelsskolor.
Inseendet över kurserna utövas av en statens överinspektör.
Handelsfackkurser för flickor funnos läsåret 1912—1913 till ett antal av
58 med ett sammanlagt lärjungeantal av 3,302.
Terminsavgifter erläggas till belopp, som bestämmas av skolorna med
hänsyn till de lokala förhållandena.
Statens bidrag till dessa kurser uppgick år 1913 till 9,G00 österrikiska
kronor.
1 Borgarskolorna äro för flickor 4-åriga (för gossar 6-åriga) läroverk, baserade på.fjärde
klassen av den sexåriga folkskolan,, de högre flickskolorna äro sexåriga, likaledes grundade på
den fjärde folkskoleklassen; latinläroverken (gymnasier) '' äro åttaåriga liksom de övriga allmanna
läroverken.
80
Fackkurser för vuxna.
Fackkurserna för vuxna ha till ändamål att meddela de nödvändigaste kommersiella
kunskaperna åt i praktisk affärsverksamhet anställda samt åt personer,
som icke fått tillfälle att besöka annan handelsundervisningsanstalt.
Kursen är ettårig samt omfattar en avdelning för nybörjare och en för
mera framskridna. I den förra kursen möttagas minst 15-åriga lärjungar, som
genomgått handelslärlingsskola eller folkskola eller andra klassen av allmänt
läroverk eller borgarskola. I den senare kursen vinnes inträde efter genomgång
av nybörjarkursen eller motsvarande inträdesprövning. Kurserna avslutas med
skriftlig och muntlig prövning.
Såsom normal timplan gäller följande:
Nybörjare Övriga
Rakning...... 2 2
Bokföring............. 2 2
Uppsatsskrivning och korrespondens ... 2 1
Nationalekonomi och författningskunskap . 1 1
Geografi och varukännedom...... 1 1
Författningen är utfärdad år 1910.
Kurserna upprättas av korporationer och i allmänhet vid högre handelsskolor,
med anlitande av dessas lärarkrafter. Befattningen med det hela tillkommer
vederbörande korporation, och inseendet från statens sida utövas dels
av en överinspektör från undervisningsdepartementet, dels av en överinspektör
från handelsdepartementet.
Fackkurser för vuxna funnos läsåret 1912—1913 till ett antal av 18 med
ett sammanlagt antal lärjungar av 859.
Terminsavgifternas storlek bestämmer vederbörande korporation. Angående
statsanslag, se ovan under Handelslärlingsskolor.
Handelshögskolor.
Såsom liandelsundervisningsanstalter med högskolekaraktär angivas följande
fyra: Orientaliska Handelsakademien i Budapest, Exportakademien i Fiume,
den akademiska kursen vid Handelsakademien i Budapest och den akademiska
kursen vid Handelsakademien i Kolozsvår.
Kursen vid samtliga omfattar två år, och för inträde fordras mogenhetsexamen
vid läroverk eller högre handelsskola.
De båda förstnämnda äro statsanstalter och ha, såsom framgår av namnen,
speciella ändamål, de båda andra underhållas av köpmannakorporationer
81
men åtnjuta även statsunderstöd och avse en mera allmän högre köpmannautbildning.
Statens utgifter för den Orientaliska Handelsakademien i Budapest
uppgå årligen till omkring 83,000 österrikiska kronor.
En närmare redogörelse för dessa anstalter torde emellertid för kommitterades
utredningar icke vara behövlig.
Handelslärarseminariet.
För anställning som lärare vid högre handelsskolor kräves i språk, historia,
matematik och fysik samma kompetens som för anställning vid allmänt
läroverk, i författningskunskap och nationalekonomi att vara doktor i rättsoch
statskunskap, i övriga ämnen att ha avlagt examen vid ett år 1898 upprättat
statens handelslärarseminarium, vars undervisning står i förbindelse
med undervisningen vid universitetet i huvudstaden. Såsom lärarkrafter användas
professorer vid universitetet, tekniska högskolor och andra högre läroanstalter.
Kursen omfattar fyra år, och lärarkandidaterna få under de båda
sista åren även praktisk utbildning vid de högre handelsskolorna i Budapest.
Efter slutprövningen skall lärarkandidaten vara anställd i praktisk undervisningsverksamhet
under ett år, och först efter en därefter genomgången pedagogisk
examen är han berättigad till lärardiplom.
Till seminariet äga även kvinnliga lärarkandidater tillträde, och sådana
förekomma i rätt stort antal.
Utvecklingsgången av Ungerns handelsundervisningsväsen är intressant
bland annat därför, att den visar en stark och oavbruten stegring, särskilt i
fråga om de högre handelsskolorna. Den första skola av denna art upprättades
så sent som år 1857, och år 1912 funnos 54 sådana skolor. Till jämförelse
må nämnas, att Göteborgs handelsinstitut upprättades redan 1826 och Schartaus
handelsinstitut i Stockholm år 1865.
Anledningen till nämnda skolors oerhörda utveckling i Ungern låg till
stor del däruti, att genomgång av en högre handelsskola redan i början av
1870-talet medförde rättighet till ettårig frivillig militärtjänst. Motsvarande
rättighet är även förbehållen de högre handelsläroverken i Österrike1.
Det ungerska handelsundervisningsväsendet karaktäriseras i övrigt, såsom
av ovanstående redogörelse framgår, av ett starkt ingripande från stats
1
Ett i någon mån liknande förhållande förefinnes vid de svenska statsunderstödda
handelsgymnasierna, nämligen på det sätt att de, som avlagt realskolexamen och utexaminerats
från ett handelsgymnasium, kunna vinna anställning som reservofficersvolontärer.
6
82
verkets sida samt av stora och genom stränga examina väl uppehållna fordringar
på lärare och lärjungar, med ett ord av en särdeles fast organisation.
De högre skolorna gynnas genom statsunderstöd i påfallande högre grad
än de lägre, som fä lita till understöd från kommunerna och inkomst av terminsavgifter.
Författningarna utfärdas av undervisningsministern efter samråd med
handelsministern.
Såsom av ovanstående redogörelse framgår, linnés i Ungern även en typ
fast organiserade s. k. liandelslärlingssholor. Då det kan ligga nära till hands
att antaga, att frågan om de yngre affärsanställdas kommersiella utbildning
hos oss skulle kunna lösas genom ett liknande system, ha kommitterade ansett
utredningens fullständighet kräva några korta upplysningar om det i flera utländska
länder, t. ex. Danmark, Finland, Tyskland, Österrike och Ungern förekommande
lärlingssystemet.
Efter slutad folkskola anställas de, som skola övergå till yrkena — hantverk
eller handel — såsom fast antagna lärlingar under ett visst antal år, för
handelslärlingar t. ex. 3 å 4 (i Tyskland) eller 4 ä 5 (i Danmark). I våra dagar
har man, på grund av ett allt mera framträdande behov av en mera allsidig
utbildning hos handelslärlingarna, sökt att under lärlingstiden bereda dem utbildning
i handelskurser av obligatoriska eller valfria typ er, och äro dessa
förhållanden till stor del anledningen till nämnda kursers, särskilt aftonkursernas,
rikliga förekomst och framgång.
Hos oss förefinnes däremot intet fast lärlingssystem och synes i fråga
om handelsverksamhet icke heller vara att förvänta. Ty visserligen ha sedan
år 1895 pågått utredningar angående införande av en lärlingslag, men i det
senaste, överarbetade förslag, som av utsedda kommitterade avgavs den 29 juni
1913, meddelas uttryckligen (§ 2), att de yrken, som i denna lag avses, inskränka
sig till hantverks- och andra industriella yrken.
Under sådana förhållanden ha kommitterade icke ansett lämpligt att i
sitt förslag om handelskursernas anordning taga någon hänsyn till eventuellt
införande hos oss av fast handelslärlingssystem.
Ytterligare upplysningar om handelslärlingssystemets förhållande till
handelsundervisningen kan vinnas i de översikter av handelsundervisningsväsendet
i en del främmande länder, som upprättades av 1908—1910 års handelsundervisningskommitté.
83
Bil. a
Antal lärjungar i s. k. aftonkurser vid fyra av kommuner
eller föreningar understödda läroanstalter under
läsåret 1913—1914.
Läroanstaltens namn | Manliga | Kvinnliga | Hela antalet | ||
Deltagare i kurs å minst 3 månader | Deltagare i kurs å mindre tid än 3 månader | [ Deltagare i kurs ä minst 3 månader | Deltagare i kurs 3 månader | ||
Stockholms borgarskola . | 6Ö5 | 4-7 | 601 | 42 | 1355 |
Föreningen för befräm- |
|
|
|
|
|
jande av handelskun- |
|
|
|
|
|
skaper i Göteborg . . . | 245 | — | 78 | — | 323 |
Föreningen för språk- och |
|
|
|
|
|
handelsvetensk. i Malmö | 229 | — | — | — | 229 |
Landskrona tekn. yrkes- |
|
|
|
|
|
skola o. handelsinstitut | 180 | — | 140 | — | 320 |
Summa | 1319 | 47 | 819 | 42 | 2227 |
Anmärkningar
En del av dessa lärjungar tillhöra ej den
egentliga handelslinjen utan den därmed förbundna
språklinjen, men även de flesta av
dessa begagna sig veterligen av undervisningen
i och för kommersiell eller annan
praktisk anställning, såsom fallet jämväl
torde bli med handelskursernas lärjungar.
Av den s. k. yrkeslinjens lärjungar lia däremot
endast de medräknats, som faktiskt
äro anställda i handel.
Anm. Uppgifterna avse antalet inskrivna personer, icke eventuellt upprepade inskrivningar
eller inskrivningar i flera ämnen av samma person. Varje person är sålunda upptagen endast
på ett ställe. Om en person deltagit i t. ex. en 3 månaders kurs och en 2 månaders kurs. är han
upptagen under den förra kursen.
84
Bil. n.
Folkundervisningskommitténs förslag till undervisningsplan
för handelsfortsättningsskolor.
Arbetskunskap.
1. Bokföring.
Detaljhandelsbokföring med tillhörande brev och andra affärsskrifvelser
samt övriga kontorsgöromål. I samband härmed dels det viktigaste om post-,
telegraf- och järnvägsförsändelser samt förtullning, dels ock notiser ur handelsläran
och handelslagstiftningen.
2. Handelsräkning.
Kort repetition av de fyra räknesätten i hela tal och decimalbråk, särskilt
för vinnande av färdighet i snabb räkning. Mynt, mått och vikt jämte
dithörande beräkningar. Inköps- och försäljningspris, brutto, tara, netto, frakter
och tullavgifter m. m. enligt gällande taxor; kassarabatt. Vinst- och förlustberäkningar.
Ränta, diskont in. m. Blandningsräkning. Bolagsräkning.
Anm. Lärjungarna böra vänjas att göra överslagsräkningar och särskilt att därigenom
kontrollera rimligheten av ett vunnet räkneresultat. Huvudräkning bör, så
ofta den kan anses lämplig, komma till användning.
3. Varukännedom.
Vanligen förekommande handelsvaror. Inhemska varor och importvaror.
Varors förfalskning. Varors förvaring.
O O
4. Korta meddelanden ur handelns geografi och historia.
5. Välskrivning.
Vanlig skrivstil och ruhrikstil.
Anm. Välskrivningen bör framför allt övas vid de skriftliga övningar, som tillhöra
kursen i modersmålet, samt vid bokföringsarbetet.
Vid undervisningen bör vid lämpliga tillfällen framhållas förpliktelsen av
redbarhet i handel och likaledes betydelsen för handelsmannen av precision i
alla affärsförhållanden.
85
Medborgarkunskap.
1. Familjen.
De olika familjemedlemmarna och deras inbördes förhållande; deras arbetsuppgifter
för hemmets bestånd, förkovran och trevnad. Hemmets ekonomi:
viktigare utgiftsposter, köp på avbetalning, besparingar, försäkring, skuldsättning.
Hemmets ordning och hygien, även innefattande delar av den allmänna
hälsoläran. Nykterhet. Hemmets betydelse för de ungas uppfostran och familjen
såsom grundval för samhället.
2. Kommunen och församlingen.
De gemensamma kommunala intressena: kyrka, skola, fattigvård, hälsovård,
ålderdomspensionering m. m. Kommunens självstyrelse: den kommunala
rösträtten; stadsfullmäktige och drätselkammare, kyrkostämma, kyrkoråd, skolråd
och barnavårdsnämnd. Förloppet av en stämma. Magistrat, polismyndigheter.
Kyrko- och mantalsskrivning. Den kommunala beskattningen, självdeklaration.
Landsting: sjukvård, undervisningsanstalter m. m.
3. Kyrkoväsendet.
Kyrkostyrelse och kyrklig verksamhet.
4. Staten.
Medborgarplikter: laglydnadsplikt, skatteplikt, skolplikt, plikt till samhällsnyttigt
arbete, värnplikt. Medborgarförmåner: skydd och säkerhet till person
och egendom, religionsfrihet, tryckfrihet och yttrandefrihet, förenings- och
församlingsrätt, petitionsrätt, arbets- och näringsfrihet, rätt till undervisning,
likhet inför lagen, rösträtt.
Statsmaktens fördelning. Konungen och'' statsrådet. Riksdagen: det
viktigaste om dess sammansättning och arbetssätt; rösträtt och valbarhet. Det
viktigaste om statens inkomster och utgifter. Skatteväsendet. Försvaret och
värnplikten; hären och flottan. Länsförvaltningen. Rättskipningen: borgmästare
och råd. Läsning av valda stycken ur Sveriges rikes lag.
5. Skolor och anstalter för fortsatt utbildning i handelsyrket.
Modersmålet.
1. Läsning.
Skildringar ur det ekonomiska livet, läsning av värdefull och intresseväckande
modärn litteratur av svenska författare.
Anm. En del av litteraturläsningen tankes förlagd till hemmet.
2. Skrivning.
Övningar att uppsätta skrivelser, tillhörande det praktiska livet, såsom
fullmakter, annonser, ansökningar (avskrift och vidimering), protokoll. — Enkla
uppsatser.
Anm. Vid all skrivning bör rättskrivning särskilt uppmärksammas.
Bär förhållandena sådant påkalla och medgiva, må en frivillig elementär
kurs i något främmande språk, t. ex. tyska eller engelska, kunna anordnas.
Anm. De övriga föreslagna typerna av fortsättningsskolor äro: A. Fortsättningsskolor
i jordbruksbygder, B. Industriella fortsättningsskolor, C. Hantverksfortsättningsskolor
för kvinnlig ungdom i anslutning till beklädnadsyrkena och E. Fortsättningsskolor
för kvinnlig ungdom i anslutning till det husliga arbetet.
:87
Bil. E
Undervisningsplan för den lägre fasta kursen i handelskurserna
(aftonskolorna) enligt förslag av 1908—1910 års kommitté.
Klass I.
Samtliga ämnen obligatoriska.
Svenska......3 timmar per vecka
Räkning......4 » » »
Välskrivning .... 3 » » »
Summa 10 timinar per vecka
Klass II.
Obligatoriska ämnen.
Bokföring och kontorsgöromål jämte delar av handelsläran
och handelslagstiftningen..........3 timmar per vecka
Handelsräkning................2 » » »
Välskrivning.................1 » » »
Summa 6 timmar per vecka
Valfria ämnen.
Tyska eller engelska ..............4 timmar per vecka
Maskinskrivning...............1 » » »
För maskinskrivning torde utom undervisningstimmen även höra avses 3
å 4 övningstimmar.
För samma kurs får kommittén framlägga nedanstående kursplan.
Svenska.
Klass I. Rättskrivningsövningar. Skriftlig reproduktion av upplästa
berättelser. Uppsättande av några i det praktiska livet förekommande skrivelser
(annonser, annonssvar, inlagor m. fl.).
88
Allmän och handelsräkning.
Klasserna I och II: Repetition av de fyra räknesätten i hela tal, decimalbråk
och allmänna bråk. Procent- och ränteräkning, rabatträkning, samt
enklare uppgifter i varu- och växelräkning m. m. Huvudräkning.
Välskrivning.
Klass I: Övningar för bildande av en redig, lättläst och flytande handstil.
Klass II: Repetitionsövningar. Övningar i rund- och stockskrift.
Bokföring och kontorsgöromål jämte delar av handelsläran
och handelslagstiftningen.
Klass II: Kurs i detaljhandelsbokföring med tillhörande brev och andra
skriftliga arbeten. Notiser ur handelsläran. För idkare av den mindre handeln
och deras biträden särskilt viktiga författningar.
Tyska eller Engelska (valfritt).
Klass II: Läs-, tal- och skrivövningar efter övervägande praktisk metod.
Maskinskrivning (valfritt.).
Klass II: Kännedom om den använda maskinens konstruktion och skötsel.
Skrivövningar.
Bil. F.
Utdrag ur kommitterades i handelsundervisningsfrågan utlåtande
över folkundervisningskommitténs betänkande av den
1 augusti 1914 angående fortsättningsskolan.
För att kommitterades ståndpunkt till frågan om fortsättningsskolor må
kunna klargöras, torde till en början vara erforderligt att något redogöra för
kommitterades plan till den lägre handelsundervisningens ordnande.
Kommitterade ha tänkt sig behovet av lägre handelsundervisning tillgodosett
dels genom så kallade dagskolor, benämnda handelsskolor, för sådana
från folkskolan avgångna lärjungar, som under viss tid kunde helt ägna sig
åt en samlad handelsskolekurs, dels genom en- å tvådags-, eller afton- eller
möjligen morgonkurser, benämnda handelskur ser, för sådana lärjungar, som efter
avslutad folkskolekurs vore anställda i praktisk verksamhet och endast under
en ä två dagar i veckan eller under vissa timmar av veckodagarna hade tillfälle
att inhämta utbildning i handelskunskaper.
Angående upprättande av handelsskolor ha kommitterade i sitt den 10
oktober 1914 avgivna betänkande, varav ett exemplar härhos bifogas, avlämnat
vederbörligt förslag och äro för närvarande sysselsatta med att utarbeta sitt
betänkande angående upprättande av handelskur ser.
Enligt förstnämnda förslag skulle upprättas 4 tvååriga handelsskolor (däribland
1 fristående och 3 i form av högre folkskolor, »handelsfolkskolor») och
4 ettåriga handelsskolor.
De sistnämnda skulle liksom de tvååriga skolorna grundas på genomgången
sexårig folkskola men förutsätta ett par års anställning därefter i praktisk
verksamhet jämte samtidig skolgång i folkskolans blivande handelsfortsättningsskola
och avslutas med en samlad ettårig kurs i handelsskola.
Beträffande denna skoltyp yttra kommitterade i ovannämnda betänkande
bland annat följande (sid. 16—17):
90
»I varje fall anse kommitterade, att förutsättningarna för ett försök med
en dylik skolform numera ökats, nämligen genom den anordning av blivande
praktiska fortsättningsskolor, som föreslagits av folkundervisningskommittén.
Enligt detta förslag skulle vid våra folkskolor för lärjungar, som avslutat sin
folkskolekurs, anordnas olika slag av fortsättningsskolor, däribland handelsfortsättningsskolor,
omfattande jämväl en del ekonomiska ämnen, nämligen
bokföring, handelsräkning, varukännedom, välskrivning och korta meddelanden
ur handelns geografi och historia (se bil. J). Undervisningen skulle i städerna
fortgå företrädesvis i form av endags- eller tvådagskurser med en sammanlagd
tid av minst 360 timmar, fördelade på två (eller tre) år, och deltagandet däri
skulle vara obligatoriskt.
Kommitterade föreställa sig, att lärjungar, som samtidigt med anställning
i praktisk verksamhet, helst i handel och industri, begagnat sig av undervisningen
i handelsfortsättningsskola — vilken kommitterade betrakta som en avsevärd
inledning till egentliga handelsstudier — skulle vara särdeles lämpade
för att övergå till den mera koncentrerat fackmässiga undervisningen i en handelsskola.
Kursen i denna skoltyp anse kommitterade böra bliva ettårig, bland
annat av den anledning, att det icke torde kunna begäras, att ifrågavarande
lärjungar skola offra längre tid åt den samlade teoretiska delen av sin utbildning.
Kommitterade tro, att dessa lärjungar på grund av sina större praktiska
förutsättningar och med den större målmedvetenhet och det starkare intresse,
varmed sådana personer i allmänhet bedriva sina studier, skola kunna bibringas
en utbildning, som i det hela sett icke blir nämnvärt underlägsen deras, vilka
direkt från folkskolan övergå till och genomgå en tvåårig handelsskola. Sistnämnda
fördelar hos lärjungarna vid de ettåriga skolorna äro i själva verket
så betydande, att tillkomsten av den föreslagna folkskolans fortsättningsskola
i jämförelse därmed spelar en mera underordnad roll».
Härav framgår, att folkundervisningskommitténs förslag angående upprättande
av handelsfortsättningsskolor för kommitterades förslag om ettåriga
handelsskolor varit av ganska avsevärd betydelse.
Angående åter handelskurserna var det från början kommitterades avsikt
att —• i huvudsaklig likhet med 1908—1910 års handelsundervisningskommitté
— föreslå dels en elementär fast, tvåårig kurs med obligatoriska ämnen, dels
valfria kurser, omfattande såväl lägre som högre handelsundervisning.
Vid granskning av de av folkundervisningskommittén föreslagna tvååriga
handelsfortsättningsskolorna ha kommitterade emellertid funnit, att desamma
i det stora hela sammanfalla med den av kommitterade påtänkta fasta,
tvååriga kursen, och på den grund beslutit sig för att icke framställa förslagom
upprättande av sistnämnda kurs, vars uppgift enligt kommitterades mening
skulle kunna övertagas av handelsfortsättningsskolorna. Huruvida dessa senare
91
kunna beräknas få en sådan utbredning, att de även göra elementära valfria
handelskurser överflödiga, torde emellertid bliva en fråga för sig.
Härav blir tydligt, att folkundervisningskommitténs förslag angående
handelsfortsättningsskolor spelar en betydande roll för kommittorades förslag
beträffande handelskurserna.
Av det ovan sagda framgår sålunda, att folkundervisningskommitténs
förslag angående handelsfortsättningsskolor i två viktiga avseenden kommit att
utgöra ett stöd för kommitterades förslag i fråga om don lägre liandelsundervisningens
ordnande, vadan kommitterade från ovan angivna allmänna synpunkter
endast ha att giva nämnda kommitté ett beredvilligt erkännande och
instämmande i huvudsak i fråga om förevarande del av dess betänkande.
I ett avseende anse sig dock kommitterade böra göra en erinran, icke
mot kommitténs framställning, men mot vissa slutsatser, som eventuellt skulle
kunna dragas därav. Kommitterade finna nämligen en viss fara för handelsundervisningens
utveckling i vårt land förefinnas i den måhända nära till hands
liggande uppfattningen, att handelsfortsättningsskolorna skulle helt eller till
någon väsentligare del kunna ersätta andra tilltänkta läroanstalter för handelsundervisning.
Mot en sådan uppfattning, därest den skulle få en allmännare
utbredning, vilja kommitterade inlägga en bestämd gensaga. Såsom redan blivit
framhållet, betrakta kommitterade handelsfortsättningsskolan som en avsevärd
inledning till egentliga handel sstudier men kunna givetvis icke på den grund
anse de sistnämndas behövlighet upphäfd eller avsevärt förminskad.
Fortsättningsskolornas största betydelse finna kommitterade för övrigt icke
bestå i de kunskaper, de ha att meddela, ehuru naturligtvis dessa ha sitt givna
värde, utan i den fortsatta uppfostran de kunna bibringa ungdomen under de
vanskliga övergångsåren. Särskilt från sistnämnda sociala synpunkt vilja kommitterade
livligt instämma i det förslaget, att deltagandet i deras undervisning
må bliva obligatoriskt.
Beträffande huvudgrunderna av kommitténs förslag i övrigt kunna kommitterade
icke annat än finna bekymmersamt, att detsamma i så hög grad ställts
på framtiden, och vilja åtminstone uttala den förhoppningen, att dess verkställande
icke må uppskjutas längre, än vad som oundgängligen är nödvändigt.
Kommitterade anse sig i varje fall i sina utredningar ha visat, att realiserandet
av kommitterades förslag angående den lägre handelsundervisningens ordnande,
även om detsamma delvis sammanhänger med frågan om handelsfortsättningsskolors
upprättande vid folkskolan, dock icke är så nära förknippat med och
beroende av nämnda fråga, att man för detta senare spörsmåls skull behöver
ifrågasätta uppskof med upprättande av de av kommitterade föreslagna lägre
handelsundervisningsanstalterna.
92
Vad därefter angår handelsfortsättningsskolornas organisation och undervisningsplan
m. in., få kommitterade göra följande uttalanden.
Mot vad folkundervisningskommittén anfört beträffande handelsfortsättningsskolornas
allmänna organisation ha kommitterade ingenting av vikt att
erinra.
Den föreslagna undervisningsplanen synes kommitterade röja liandelspedagogisk
erfarenhet och torde i huvudsak kunna anbefallas till användning.
De modifikationer, som kunna vara behövliga, bliva, liksom i fråga om all
undervisning, lättare att bedöma efter någon tids tillämpning.
Redan nu anse sig dock kommitterade med särskild hänsyn till den knappt
tillmätta tid, som kommer att stå handelsfortsättningsskolorna till buds, böra
framhålla, att kommittén synes, i sin förklarliga strävan att göra fortsättningsskolan
så värdefull som möjligt, ha alltför hårt belastat undervisningsplanen
dels i fråga om ämnenas antal, dels i fråga om vissa kurser, särskilt i handelsräkning.
Emellertid finnes enligt kom initierades mening en utväg att utjämna
nämnda olägenhet. Det synes nämligen kommitterade tvivelaktigt, huruvida
undervisning i varukunskap på ifrågavarande tidiga stadium och för lärjungar,
som äga ganska ringa insikter i biologi och nästan inga i kemi, kan bliva
verkligt fruktbringande. Varukunskapen är dessutom ett ämne, som, särskilt
på grund av sin ansenliga omfattning och svårigheten att utsöndra och betona
de väsentligare undervisningsmomenten, visat sig bereda vanskligheter även
för lärjungar med vida större förutsättningar än de från folkskolan avgångnas.
I varje fall anse kommitterade, att den genom nämnda ämnes eventuella
avlägsnande från undervisningsplanen vunna tiden kunde med mera fördel användas
till förstärkning av viktigare ämnen, framför allt handelsräkningen.
A andra sidan få kommitterade på det livligaste förorda kommitténs förslag
att på vissa orter anordna frivilliga kurser i tyska eller engelska på tid
utom den normala timplanen och vilja, med hänsyn till värdet af språkkunskaper
vid all handelsverksamhet, uttala den förhoppningen, att nämnda kurser
måtte bliva så talrika som möjligt.
Till sist vilja kommitterade icke underlåta att ge sitt särskilda erkännande
åt kommitténs åtgärd att i undervisningsplanen framhålla förpliktelsen
av redbarhet i handel och betydelsen av precision i alla affärsförhållanden.
93
Bil. G.
Utdrag ur handelskammarsekreterares uttalanden angående
handelskursernas undervisningstid.
Såsom ovan (sid. 12—16) framhållits, är frågan om tiden för handelskursernas
undervisning av synnerlig betydelse. Kunde nämligen denna tid, i större eller
mindre utsträckning, förläggas till en hel dag (eller två halva dagar) i veckan eller
till morgontimmarna eller åtminstone till eftermiddagstimmar, med ett ord till annan
tid än de egentliga aftontimmarna, så vore givetvis, icke blott i fråga om undervisningens
resultat utan även i andra avseenden, betydande fördelar att vinna.
På grund härav ha kommitterade vänt sig till samtliga handelskammarsekreterare
i riket med nedanstående frågeformulär. Svar ha ingått från sju av de
tillfrågade. Då en skematisk sammanfattning av dessa svar befunnits lämna allt
för torftiga antydningar om deras verkliga innehåll och svaren även beröra andra
spörsmål än de efterfrågade, ha kommitterade ansett sig böra meddela dem oavkortade
med undantag av en del ingresser och dylikt.
Av nämnda ingresser framgår emellertid, att sekreterarna, i och för svarens
avgivande, i stor utsträckning rådgjort med affärsmän inom och utom handelskamrarna
ävensom med andra köpmannakorporationer inom de olika områdena.
1. Kommitterades frågeformulär.
l:o) Anser Ni förhoppning förefinnas, att affärsmän skulle vara hågade
att lämna särskilt yngre biträden (i butiker samt på lager och kontor) ledighet
under en hel eller två halva dagar i veckan (eller ett par timmar under vardera
av tre dagar i veckan) för att under Hd, som eljest skulle upptagits av arbetet i
affären, deltaga i undervisningen i handelskurser?
2:o) Anser Ni förhoppning förefinnas, att särskilt yngre biträden, skulle i
stället kunna erhålla sådan ledighet alla dagar i veckan, utom lördagen, t. ex.
under tiden 8—10 på morgonen?
94
3:o) Därest handelskur serna måste förläggas huvudsakligen till eftermiddagsoch
aftontimmar, vid vilken timme ungefär anser Ni undervisningen tidigast kunna
härja och senast höra vara avslutad?
4:o) Mellan vilka timmar av dagen ungefär är arbetstiden inom Edert handelslcammarområde
förlagd:
a) i butiker?
b) på affärskontor?
c) i bankinrättningar?
5:o) Anser Ni, att stängningstiden i butikerna tenderar att bliva tidigare
än för närvarande eller måhända tvärtom?
II. Svar på kommitterades frågeformulär.
Svar ha erhållits från 7 handelskammare.; från de övriga ha vid betänkandets
tryckning ännu inga meddelanden inkommit.
1) Stockholms handelskammare.
1. Att döma av de inkomna svaren synes man både på grosshandelskontoren
och i detaljaffärerna ha svårt att lämna ledighet åt yngre biträden på eftermiddagen,
synnerligast som arbetet vanligen är så anordnat, att de yngre äro sysselsatta
med göromål — postförsändelser m. m. —, som av naturliga skäl måste
förläggas till arbetsdagens sista timmar. Emellertid har man uttryckt sitt stora
intresse för saken och framhållit sin benägenhet för en uppoffring, då det för affärslivet
måste vara av betydelse, att biträdena få nödig utbildning. Man fruktar dock,
att frågan icke kan regleras på frivillighetens väg, utan att lagstiftningen måste ingripa.
I allmänhet synes man anse, att det blir lättare att under tre dagar i veckan
offra några aftontimmar än att lämna ledighet under en hel eller två halva
dagar i veckan.
2. Denna fråga har av nästan samtliga besvarats nekande, då nämligen arbetet
i allmänhet är ordnat så, att de yngre hava en del enklare arbeten på morgnarna
före de andra biträdenas ankomst. Från några håll har dock antytts möjligheten
av att lämna ledighet kl. 8 — 10 f. m. åtminstone ett par dagar i veckan.
3. I de fall, då man icke tänkt sig någon begränsning i kontorstiden, har
kl. 7 e. m. förordats såsom den lämpligaste tiden för undervisningens början och
kl. 9 e. in. för dess avslutande. De, som velat medgiva en begränsning av kontorstiden
under vissa dagar, ha funnit det lämpligare att anordna kurserna kl. 6—8
eller 6—9 e. m.
4. Butikerna i Stockholm öppnas i allmänhet kl. 8 f. m„ varemot stängningstiden
varierar för olika branscher och olika tider på året. Kl. 8 e. m. torde
nog vara regel under vintertiden, men å flera ställen stänges redan kl. 7 e. m.
95
Kontorstiden varierar högst betydligt, beroende på anordningarna för måltidsrasten.
I de till butiker anslutna kontoren är tiden vanligen densamma som i
butikerna, d. v. s. kl. 8 f. m.—8 e. m. Grosshandelskontoren öppnas i regel icke
förrän kl. 9 f. m. — i enstaka fall så tidigt som 8 eller så sent som 9,30 f. m. —
och fortgår arbetet sedermera på flertalet ställen till kl. 5, stundom även till kl. 6
eller 7, beroende på, huru lång tid som anslagits till ledighet för lunch eller middag.
Bankerna i Stockholm börja sin kontorstid kl. 9 eller 10 f. m. och avsluta
den mellan kl. 3 och 5 e. m.
5. Från vissa håll göras nog ansträngningar att tillbakaflytta stängningstiden
i butikerna, men å andra sidan har det påpekats, att om allmänhetens krav skola
kunna vederbörligen tillgodoses, så blir det nog svårt att göra någon ytterligare begränsning.
2) Östergötlands och Södermanlands industri- och handelskammare.
1. Ledighet under arbetstiden vare sig en eller två dagar i veckan eller ett
par timmar under vardera av tre dagar i veckan åt yngre biträden i butiker,
på kontor eller lager för genomgående av s. k. handelskurser torde endast med
största svårighet kunna lämnas och detta sannolikt endast av ett fåtal principaler.
Handelskammaren fruktar därför, att anslutningen ej skulle bliva den avsedda, och
att många, som eljest sträva efter fortsatt utbildning, skulle nödgas avstå från att
besöka dessa kurser, om de förlädes till den dagliga arbetstiden.
Om dessa kurser likväl skulle igångsättas och principalerna icke ansåge sig
vilja hindra de biträden, som så önska, från att besöka dem, tvingades principalerna
sannolikt att anställa flera'' yngre biträden samt att i stället sänka avlöningarna.
Det tyska systemet med lärlingar både i butiker och på kontor tyder på att en
sådan utveckling vore sannolik.
2. De tidiga morgontimmarna torde från principalernas synpunkt vara ännu
mindre ägnade för dylika kurser. Många av de yngre anställdas sysselsättning är
förlagd till morgontimmarna för att ordna och putsa i affären.
3. På grund av de svårigheter för ledighet under arbetstiden, som ovan
anförts, torde eventuella handelskurser böra börja först efter kontorstidens slut.
Denna torde i de flesta städer inom vårt verksamhetsområde sammanfalla med butikernas
stängningstid och övervägande vara förlagd till kl. 7 e. m. Å de platser,
där stängningstiden är senare än kl. 7 e. m., tenderar den att avkortas. Tiden efter
kl. 7 å 7,80—9 e. m. torde för den skull få anses som lämpligast.
4 a. Arbetstiden i butikerna är i allmänhet bestämd till tiden mellan kl. 8
f. m.—7 ä 8 e. m. med undantag för avlöningsdagar och vissa perioder före jul etc.
4b. På kontor kl. 8 ä 9 f. m.—6 å 7 e. m.
96
4 c. På bankinrättningar kl. 10 f. in.— 6 e. in.
5. Å de platser, där stängningstiden infaller efter klockan 7 e. ra., tenderar
den att bliva tidigare, dock blir å platser med stor industri de flesta butikers stängningstid
beroende på arbetstiden vid de industriella inrättningarna.
3) Smålands och Blekinge handelskammare.
1—3. Förhoppning förefinnes icke, att de affärsanställda inom handelskammarens
distrikt i allmänhet skulle kunna erhålla ledighet för bevistande av handelskurser
under morgontimmarna, icke ens under någon dag i veckan. Häröver torde
egentligen icke vara så mycket att undra, ty särskilt yngre biträden, varom ju här
företrädesvis blir fråga, hava att deltaga i det. arbete, som under morgontimmarna
måste uträttas i en affär.
Däremot synes intet hinder möta att lämna de affärsanställda ledighet för
deltagande i de ifrågavarande kurserna från och med kl. 5 e. in. under två å tre
dagar i veckan. Aftonkurserna synas böra börja kl. 5,30 e. in. och fortfara omkring
två timmar. Detta gäller yngre biträden. De äldre biträdena torde icke i någon
nämnvärd grad kunna erhålla ledighet under arbetstiden.
Jag anser mig böra nämna, att en ledamot av arbetsutskottet förklarade, att
han hällre skulle se, att. de yngre biträdena gåvos ledighet för deltagande i handelskurser
något senare än kl. 5 e. m., men att sådan ledighet i stället, lämnades
under 4 å 5 dagar i veckan.
4. Arbetstiden, exkl. måltidstid, är inom handelskammardistriktet vanligen:
1) a) i butiker för försäljning av livsförnödenheter 6 å 8 f. in. till 7 å 8 e. in.
b) i butiker för försäljning av tobaksvaror 8 f. m. till 8 å 9 e. in.
c) i övriga butiker 7 å 8 f. in. till 7 å 8 e. m.
2) på affärskontor 9 f. m. till 6 å 7 e. m.
3) på bankinrättningar 10 f. m. till 5 e. in.
5. I avseende å stängningstiden torde, efter min mening, någon förändring
icke vara att förvänta.
Slutligen får jag äran meddela, att man inom handelskammarens distrikt
med synnerligen stort intresse motser kommitterades förslag till handelskursers inrättande.
På vissa håll hyser man t. 0. in. den uppfattning, att förslaget om sådana
kursers inrättande bort föregå förslaget om handelsskolor.
4) Västergötlands och Norra Hallands handelskammare.
Generella svar på de uppställda frågorna torde icke kunna lämnas, då olika
affärsgrenar och olika lokala förhållanden betinga olika svar. Svaren avse sålunda
i huvudsak förhållanden uti Borås. Som ett allmänt omdöme torde vidare kunna
sägas, att yrkesidkarne i allmänhet komma att ställa sig välvilliga gentemot kurserna.
97
Svar:
på frågan l:o): måste bliva nej; blott undantagsvis hava affärsmän det så
ställt, att de lämna bifalla det i frågan framställda kravet;
på frågan 2:o): torde bliva ja;
på frågan 3:o): kl. 6—8 e. m. för yngre, och kl. 7 — 9 e. m. för äldre;
på frågan 4:o):
a) kl. 8 f. m. — 7 e. m. utom fredagar och lördagar, då tiden är kl. >/* 8
f. m.—8 e. m.;
b) kl. 9 f. m.—2 e. in., kl. 4 e. m.—6 å 7 e. m.;
c) kl. 10 f. m.—2 e. m. E. m. enligt behov.;
på frågan 5:o): inga förändringar äro att vänta.
5) Handelskammaren i Karlstad.
1. Handelsföreningen anser ej, att stora utsikter förefinnas, att vare sig
grossister eller minutköpmän äro villiga lämna yngre biträden ledighet under vare
sig en hel eller två halvdagar i veckan för deltagande i undervisning i handelskurser
under affärstiden. Föreningen tror åter, att ej hinder möter för yngre biträden
att erhålla ledighet två timmar dagligen under tre veckodagar, detta så, mycket
lättare, som gällande lag redan nu föreskriver, att ledighet skall beviljas minderårig
för deltagande i kurs för religions- eller sådan yrkes- eller fortsatt skolundervisning,
som helt eller delvis bekostas av staten eller kommunerna.
2. Handelsföreningen anser, att tiden 8—10 f. m. möjligen kan vara en bra
tid ur undervisningssynpunkt, då eleven kommer utvilad till lektionen, men anser
det vara svårt att under fem veckodagar undvara den yngre personalen mellan 8—
10 f. m. Skulle åter undervisningstiden kunna förläggas mellan 7—9 f. m., skulle
detta förslag lättare kunna realiseras.
Då morgonlektioner åtminstone tidigare praktiserats i Göteborg av »Föreningen
för befrämjande av handelskunskaper», bör denna förening kunna lämna upplysningar
om lämpligheten av morgonlektioner.1
3. Handelsföreningen anser, att den lämpligaste tiden för eftermiddagslektioner
är mellan 7—9.
4 a. Sedan lagstadgad stängningstid av butiker numera är införd i Karlstad,
är arbetstiden mellan 8 f. m. och 8 e. in., med undantag för cigarraffärer, som utnyttja
hela den av lagen medgivna tiden för butikers öppethållande. På enskilt
initiativ ha de flesta butiksinnehavare beslutat om en timmes tidigare stängning under
tiden fr. o. m. jul t. o. m. mars månads utgång och fr. o. m. midsommar t. o. m
september månads utgång.
4 b. Kontorstiden i Karlstad är i regel mellan kl. 9 f. m. och 7 e. in.
1 Föreningen har på kommitterades förfrågan upplyst, att kurserna hittills icke kunnat förläggas
till morgontimmarna, enär tillgängliga lokaler endast kunnat disponeras om aftnarna.
98
4 c. I bankinrättningar här är tiden i regel från kl. Vält) f. m till kl. 4 e. m.,
dock är kvällsarbete förekommande.
5. Kraftiga åtgärder ha under år 1913 vidtagits för att få all butiksstängning
framflyttad till kl. 7 e. m. året om, men har detta strandat på några fås motstånd.
Handelsföreningen anser emellertid, att frågan om en tidigare stängning fallit
framåt.
Jag har även vänt mig till åtskilliga andra handelsföreningar inom handelskammarens
distrikt men har från dessa ännu ej erhållit några utlåtanden. Ställningen
torde emellertid över hela linjen vara ungefär densamma som i Karlstad.
6) Handels- och industrikammaren för Örebro och Västmanlands län.
1. Efter vad jag förnummit, anser jag föga förhoppning förefinnas, att affärsmän
skulle vara hågade att lämna särskilt yngre biträden (i butiker samt på lager
och kontor) ledighet en hel eller två halva dagar i veckan för att under tid, som
eljest skulle upptagas av arbete i affären, deltaga i han delskurser. Nästan samtliga
affärsmän hava motsatt sig beviljandet av dylik ledighet för biträdena.
Beviljandet av ledighet ett par timmar under vardera av tre dagar i veckan
har däremot vunnit affärsmännens gillande.
2. Beviljandet av ledighet, särskilt för de yngre biträdena, ett par timmar
alla dagar i veckan, utom lördagar, har även mött allmännare motstånd. Att någon
ledighet skulle kunna beviljas på lördagar synes omöjligt, och samma torde förhållandet
vara på fredagar.
Rörande tiden för ledigheten hava timmarna 8—10 på morgonen förklarats
i hög grad olämpliga. Under dessa timmar måste biträdena vara behjälpliga med
att inom affären ordna för kundernas mottagande.
3. Det inom affärer rådande arbetssättet och arbetsfördelningen synes tvinga
handelskursernas förläggande huvudsakligen till eftermiddags- och aftontimmarna.
De timmar, vilka i allmänhet förordats, äro antingen 6—8 eller 7—9 e. m.
4. Arbetstiden inom Handelskammarens verksamhetsdistrikt är vanligen:
a) i butiker mellan kl. 8 f. m.—7 e. m., utom fredagar och lördagar, då
arbetstiden i allmänhet utsträckes till kl. 8 e. m.
b) på affärskontor mellan kl. 8 f. m. —7 e. m. samt
c) i bankinrättningar mellan kl. 10 f. m.—7 e. m.
5. I allmänhet anses nuvarande arbetstid inom butiker och kontor vara
lämplig och torde efter den allmänna inskränkningen i arbetstiden, som nyligen
ägt rum, ingen tidigare stängning vara att förvänta.
Utöver vad jag sålunda här ovan haft äran anföra, anser jag mig böra meddela,
att förslaget om statsunderstödda handelskurser av affärsmän härstädes omfattats
med livligt intresse.
99
7) Handelskammaren i Gävle.
A) Vad Gävle angår får jag avgiva följande svar:
1. Svar svårt att avgiva. En del affärsmän, särskilt de större, skulle nog
befinnas villiga att lämna sina yngre biträden ledighet en bel dag i veckan. För
de mindre affärerna ställer sig detta emellertid ofta mycket svårt. Vissa av dessa
skulle nog hellre lämna biträdena ledighet två halva dagar i veckan.
2. Det förefaller mig, som om det under denna punkt nämnda alternativet
skulle för flertalet affärsmän vara mindre tilltalande än det under punkt 1 nämnda.
Dock finnas otvivelaktigt åtskilliga affärsmän, särskilt mindre sådana, som föredraga
det under punkt 2 föreslagna alternativet.
3. Detta alternativ föredrages utan tvivel i allmänhet framför de båda förstnämnda
alternativen. Undervisningen bör tidigast börja kl. 7 e. m. och lämpligen
sluta kl. 9 e. in.
4 a. omkring kl. 8 f. m. till kl 7 å 7,so e. m. (å fredagar och lördagar
senare).
b. kl. 8 å 10 f. m. till kl. 6 å 7 e. m.
c. kl. 10 f. m. till kl. 2 e. m. med 1 å 4 timmars efterarbete.
5. Nej.
B) Svar från Kammarens ombudsman i Hudiksvall.
1. Jag förmodar, att affärsmännen icke skulle vara ohågade att lämna särskilt
yngre biträden någon tids ledighet ett par dagar i veckan om kvällarna för
att kunna deltaga i undervisningen i handelskurser.
2. Så mycken ledighet som viss tid under alla dagar i veckan, utom lördagen,
anser jag näppeligen, att köpmännen vilja lämna ens yngre biträden för
nämnda ändamål.
3. Om han delskurserna förläggas till aftontimmarna, vilket torde vara lämpligast,
anser för min del tiden mellan kl. 8—10 e. m. vara den lämpligaste. Då
arbetena i butikerna vanligen avslutas kl. 7 vintertiden, torde ovannämnda tid vara
den enda, som kan användas.
4. I Hudiksvall är arbetstiden förlagd:
a) i butiker från kl. 9 f. m. till 7 e. m.
b) på affärskontor kl. 10 f. m. till 6 å 7 e. m.
c) i bankinrättningar från kl. 10 f. m. till 3 e. m. samt i en del banker
även mellan kl. 5 till 7 e. m.
5. Som stängningstiden i åtskilliga år skett vid sjutiden på e. in. i butikerna,
tror jag att f. n. ingen ändring påtänkes häri.
G) Svar från Kammarens ombudsman i Falun.
1—2. Ledighet torde lättast kunna beredas alla dagar i veckan utom lördagen
under tiden 8—10 på morgonen.
100
3. Undervisningen kunde börja tidigast 7,15 e. in. och avslutas senast 9,u e. m.
4 a) Under veckans fyra första arbetsdagar mellan 8—7, fredag och lördag
samt under december månad före jul 8 - 8.
b) på mindre affärskontor samma tid som under a); på några större affärskontor
9—7; vid Stora Kopparbergs Bergslag 9 — 5.
c) sparbankerna 12—2; övriga banker 10—2.
5. Möjlighet torde förefinnas att även på fredagarna stänga butikerna kl.
7 e. m. Någon ändring därhän torde dock ej vara att vänta inom den närmaste
tiden.
D) Svar från Kammarens ombudsman i Uppsala.
Beträffande forsta frågan är min förmodan den, att affärsmännen skulle ställa
sig ganska främmande gentemot alternativ n:o 1. Däremot förefaller det andra alternativet
(ledighet ett par timmar under vardera av tre dagar i veckan) vara lämpligare
och tror jag, att detta förslag ej skulle vara svårt att förverkliga, åtminstone hos de
större firmorna, som ju ha bättre tillgång till personal och således lättare kunna avvara
en tjänsteman några timmar.
Vad angår den andra frågan, fruktar jag, att den skulle röna mindre tillmötesgående
hos cheferna, då man ju måste taga i betraktande, att just morgonoch
förmiddagstimmarna är den tid, som kräver mest folk i en affär, enär ju då
alla order och all post, som inlupit såväl kvällen förut som på morgonen, skall
expedieras.
3. I den händelse kurserna måste förläggas till eftermiddags- och aftontimmarna,
bör tiden 7—9 vara den lämpligaste.
4. Arbetstiden i Uppsala är i allmänhet:
för butiker från 8 f. m. till 7 e. m. med undantag av lördagar, då stängningstiden
utsträckes till kl. 8;
för affärskontor från 9 f. m. till 7 e. m.;
för banker från 10 f. m. till 2,30 e. m.
5. Enligt min åsikt synes stängningstiden för butiker bliva tidigare.
101
Bil. H.
Kommitterades beräkning av kostnaderna för handelskurser.
(Förutom utgift för lokaler).
En beräkning av kostnaderna för handelskurser måste av flera anledningar
bliva osäker i den meningen, att de verkliga utgifterna utan tvivel
komma att vid olika läroanstalter visa sig mycket växlande.
Där fristående läroanstalter upprättas, som ha till uteslutande eller huvudsaklig
uppgift att meddela undervisning i form av handelskurser, bli kostnaderna
givetvis betydligt högre än vid skolor, som anordna handelskurser vid
sidan av sin Övriga verksamhet. Vidare kunna läroanstalter av det förra slaget
tänkas vara av ganska olika omfattning — i det de t. ex. mottaga alla tre
grupperna av lärjungar eller två av dem eller endast en —, under det att även
i fråga om skolor av det senare slaget flera graderingar kunna tänkas, dels i
nämnda hänseende, dels på det sätt, att undervisningen i handelskurser är i
större eller mindre mån av jämförelsevis underordnad betydelse.
Dessutom gäller vad handelsundervisningskommittén av år 1908—1910
framhållit, nämligen att för avlöningar och arvoden inga belopp kunna fixeras,
enär dessa bli olika stora alltefter undervisningsämne, undervisningsstadium,
lärarnas kompetens, ortsförhållanden m. m.
För att kunna beräkna erforderliga statsanslag torde emellertid vara
lämpligt att göra en genomsnittsberäkning för läroanstalter, som kunna anses
såsom tämligen normala i de flesta avseenden. Efter dessas behov böra kostnaderna
för de flesta av de föreslagna tio läroanstalterna kunna beräknas, varjämte
det på grund av ifrågavarande skolors växlande omfattning m. in. synes
kommitterade ändamålsenligt att för ett fåtal skolor anslå något högre och för
ett fåtal något lägre belopp. Givetvis kommer det att stå vederbörande fritt
att med kommunala eller enskilda medel utöver de såsom villkor föreskrivna
bidragen företaga större eller mindre utvidgningar i kursernas omfattning.
102
Endast på ytterst få ställen torde det dock kunna förväntas, att en läroanstalt
kommer att upprättas med fullständiga kurser för alla tre lärjungegrupperna
enligt den av kommitterade uppställda timplanen, vilken fastmera avser
att lämna en totalbild av de ämnen, som vid handelskurserna kunna ifrågakomma.
För de mindre samhällena skulle den bli för dyr och för de större,
där jämväl andra tillfällen till utbildning av kommersiell art erbjudas, endast
i undantagsfall av behovet påkallad.
Kommitterade hålla före, att man i normala fall kan räkna med upprättande
av omkring halva antalet av de å timplanen upptagna kurserna.
Med förutskickande av dessa anmärkningar anse sig kommitterade kunna
framlägga nedanstående beräkning av kostnaderna för en fristående läroanstalt
för handelskurser, anordnade i normal eller medelstor utsträckning, d. v. s. omfattande
omkring halva antalet ämnen för grupperna I—III, belägen å ort med
någorlunda god tillgång på lärarkrafter, t. ex. i stad, där högre allmänt läroverk
eller teknisk elementarskola eller handelsgymnasium förefinnes.
Avlöningar och arvoden:
Rektors arvode............Kr. 1,000: —
Lärararvoden.............» 7,800: —
Vaktmästarens avlöning......... » 500: — 8,800: —
Inventarier och materiel.......... » 1,200: —
Bränsle och lyse........ » 500: —
Diverse utgifter.............. » 600: — 2,300: _
Summa kronor 11,100: —
Anm. 1. Från kostnadernas totalsumma, 11,100 kr., bör givetvis dragas inkomsten
av terminsavgifterna. Om i varje årskurs ett tiotal lärjungar begagna
sig av undervisningen i vart och ett av omkring halva antalet timplansämnen,
har man att räkna med omkring 180 lärjungar. Om en fjärdedel
av dessa deltaga i undervisningen i levande språk, blir, under förutsättning
av de ovan (sid. 26) föreslagna terminsavgiftsbeloppen, den beräknade
årsinkomsten för sistnämnda lärjungar 1,800 kr. och för de övriga
1,350 kr., tillsammans 3,150 kr. Beräknas 25°/o avgå på grund av nedsättningar
och befrielser, återstå omkring 2,350 kr. såsom behållen inkomst.
Dragas dessa 2,350 kr. från ovannämnda 11,100 kr., återstå 8,750 kr.
Då nu kommunerna eller enskilda skulle bidraga med ett kontant belopp
motsvarande en fjärdedel av statsunderstödet, komma den eller de förras
bidrag att uppgå till 1,750 kr. och statsverkets till 7,000 kr.
Av de tio föreslagna läroanstalterna böra emellertid, enligt kommitterades
mening, exempelvis 2 beräknas bliva av större omfattning och vardera er
-
103
fordra ett understödsbelopp av högst 10,000 kr. av staten och 2,500 kr. av
kommunen samt 2 beräknas vara av mindre omfattning än den normala
och vardera kräva ett belopp av högst 5,000 kr. av staten och 1,250 kr.
av kommunen.
Totalkostnaden för handelskurserna skulle således efter förslagets fullständiga
genomförande uppgå för statsverket till ett belopp å högst 72,000
kr. Till jämförelse må erinras därom, att kommitterades motsvarande
förslag angående upprättande av handelsskolor (betänkandet, sid. 44) förutsätter
en totalutgift för statsverket, som blott är fyra ä fem tusen kronor
större, nämligen högst 76,400 kr., vadan dessa båda skoltyper kunna anses
bliva i ungefär lika mån av staten gynnade.
Anm. 2. Vid beräkning av lärararvodena har antagits, att varje undervisningstimme
skulle betalas: i ämnena nationalekonomi, författningskunskap och varukännedom
med 5 kr., i främmande levande språk, ekonomisk geografi
och kemi med 4 kr. samt i övriga ämnen med i genomsnitt 3 kr.
De verkliga läsveckornas antal har beräknats till 29. Härigenom.uppkommer
en kostnad för dessa, arvoden å omkring 14,600 kr. för samtliga å
timplanen upptagna ämnen, grupper och årskurser. För omkring halva antalet
ämnen kan sålunda beräknas en utgift för detta ändamål å omkring
7,300 kr.
Anledningen till att kommitterade ansett sig kunna upptaga jämförelsevis
så låga belopp för övriga utgiftsposter och utesluta posten räntor, är att
söka i det förhållandet, att ifrågavarande skolor kunna utan olägenhet börja
sin verksamhet i mera anspråkslös omfattning samt därför uppskjuta en del
utgifter och fördela andra över en längre tid.
Anm. 3. Vid läroanstalter, som upprätta handelskurser vid sidan av sin övriga
verksamhet, kunna avsevärda reduktioner göras i kostnadsberäkningen.
Så torde rektorsarvodet kunna sänkas till 500 kr., vaktmästarens arvode
till 250 kr., bränsle och lyse till 200 kr. (huvudsakligen till lyse), diverse
utgifter till 300 kr. och utgifterna till inventarier och materiel måhända
helt och hållet utgå. Härigenom skulle uppstå en besparing å 2,550 kr.,
men då det icke på förhand låter sig ens närmelsevis beräkna, huru
många sådana läroanstalter, vilka i varje fall torde bliva ett mindretal,
komma att av staten understödjas, ha kommitterade icke ansett sig kunna
i ovanstående kostnadsberäkning taga hänsyn till nämnda besparing.
104
Bil. J.
Utdrag ur bestämmelser angående handelsgymnasier.
§ 1-
1. Handelsgyranasium skall omfatta en tvåårig normalkurs, byggd på i
huvudsak genomgången sexårig kurs vid allmänt läroverk eller motsvarande kunskapsmått.
Vardera av de två årsklasserna skall äga minst 15 lärjungar.
2. Undervisningen skall fortgå under minst 36 läsveokor om året, påskoch
pingstlov samt tillfälliga lovdagar däri inräknade.
3. Handelsgymnasium skall till sitt förfogande hava tjänliga undervisningslokaler
och erforderlig undervisningsmateriel.
4. Handelsgymnasierna skola vara skyldiga att senast från och med
höstterminen 1914 hava anställda: handelsgymnasiet i Stockholm minst 2, handelsgymnasiet
i Göteborg minst 4 och handelsgymnasiet i Malmö minst 1 ordinarie
lärare, vilka skola tillsättas av vederbörande läroanstalts styrelse.
5. De ordinarie lärarna skola avlönas med minst samma belopp, som för
adjunkter vid rikets allmänna läroverk äro eller kunna varda stadgade. Sålunda
må för närvarande de ordinarie lärarnas avlöning icke bestämmas lägre än, i
fem lönegrader, till respektive 3,000 kronor, 3,500 kronor, 4,000 kronor, 4,500
kronor och 5,000 kronor. Rektor skall, förutom löneförmåner som lärare, åtnjuta
ett särskilt arvode å minst 2,000 kronor om året.
§ 2.
I avseende på ordinarie lärares uppflyttning i högre lönegrad skall iakttagas:
att uppflyttning i högre lönegrad äger rum efter fem år — — —
att ansökningar om uppflyttning i högre lönegrad prövas av kommerskollegium;
— — — —• — — — — — — — — — — — __
§ 3-
Kommun, där gymnasium åtnjuter statsunderstöd, skall själv eller genom
enskilda donatorer tillhandahålla för undervisningen erforderliga lokaler samt
till läroanstaltens uppehållande årligen lämna ett kontant bidrag, motsvarande
minst en tredjedel av statsunderstödet.
105
§ 4.
Terminsavgifterna i den tvååriga normalkursen skola uppgå till högst 150
kronor för år. Läroanstalten skall vara skyldig att åt lärjungar i nämnda kurs
bevilja befrielse från eller nedsättning i de vid läroanstalten utgående terminsavgifter
till så stor utsträckning, att den minskning i avgifter, som härigenom
uppkommer, utgör minst 15 procent av det belopp, vartill terminsavgifterna
skolat uppgå, därest samtliga lärjungar i den tvååriga kursen erlagt fulla avgifter.
§ 5-
Ilandelsgymnasium skall stå under inseende av kommerskollegium och
vara underkastat den kontroll och de bestämmelser i övrigt, som Kungl. Maj:t
kan finna gott föreskriva.
§ 6‘
Understöden skola tilldelas läroanstalterna för perioder av tre år, därest
icke i särskilda fall omständigheterna giva anledning till bestämmande av kortare
tid; och tillkommer det kommerskollegium att tillse, det läroanstalt enligt vad
ovan stadgats uppfyller förutsättningarna för understöds tillgodonjutande.
§ 7‘
Vederbörande styrelse, som önskar att för tidsperioden 1914—1916 eller
viss del därav erhålla understöd från ifrågavarande anslag, äger att före den
15 mars 1914 till kommerskollegium inkomma med till Kungl. Maj:t ställd ansökning
därom jämte uppgift å det belopp, som sökes; börande för senare period,
därest icke annorlunda föreskrives, ansökningen ingivas under första året
av den ifrågavarande perioden före den 1 februari.
I ansökningen böra meddelas upplysningar i fråga om:
a) läroanstaltens ägare och styrelse;
b) läroanstaltens organisation samt lärjungarnas uppdelning på klasser
och parallellavdelningar;
c) huruvida och i förekommande fall i vilken utsträckning två eller flera
avdelningar undervisas tillsammans;
d) lärjungeantalet i de särskilda avdelningarna under var och en av de
senaste tre höstterminerna;
e) undervisningsämnen för varje klass ävensom antalet timmar i veckan
för varje ämne, börande tillika upplysas, huruvida alla ämnen äro obligatoriska
eller om ett eller flera ämnen äro valfria;
f) fordringarna för inträde i läroanstaltens tvååriga normalkurs och övriga
kurser, därest sådana finnas, ävensom de särskilda klassernas lärokurser i varje
ämne;
g) antalet läsveckor under senast förflutna läsår med redogörelse för de
längre eller kortare lov, som därunder givits lärjungarna;
106
h) arbetsordning för senaste hösttermin;
i) den läroanstalten tillhöriga undervisningsmaterielen, i kortfattad redogörelse;
j)
vid läroanstalten under senaste hösttermin tjänstgörande rektor och
lärare, med uppgift angående omfattningen av deras tjänstgöring samt angående
den utbildning, de erhållit för sitt kall;
k) belopp av den till rektor och envar av lärarna under senast förflutna
läsår utbetalade avlöning;
l) de åtgärder, som må vara vidtagna för de ordinarie lärarnas pensionering
;
m) beloppet av lärjungarnas avgifter under senast förflutna läsår, varvid
upplysning särskilt meddelas angående befrielser från eller nedsättningar i
nämnda avgifter ävensom angående beslutade eller påtänkta ändringar i fråga
om terminsavgifterna; samt
n) inkomster och utgifter för senast förflutna räkenskapsår ävensom tillgångar
och skulder vid nämnda års slut.
Ansökning skall åtföljas av handlingar, som visa, att kommun eller enskilda
donatorer under den tid, för vilken statsunderstöd sökes, åtagit sig de i
§ 3 omförmälda förpliktelser.
Anm. 1. Ovan meddelade bestämmelser äro hämtade ur kungl. kungörelsen den 28
november 1913 angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av de
åt handelsgymnasier anvisade statsunderstöd.
Anm. 2. Beträffande handelsskolor ha kommitterade föreslagit, att ordet »tredjedel»
i ovanstående § 3 skall utbytas mot »fjärdedel».
107
Bil. K.
Formulär till avgångsbetyg (eller intyg) från handelskurser.
X. N., som är född den..................................................,.....................i..........................................
och ............terminen ............. intogs i ...........................................................................................................,
där han tillbragt............ terminer, har därstädes deltagit i följande kurser och efter
anställd prövning erhållit följande vitsord:
i svenska i årskurserna ..................................................................................
i tyska i » ....................................................................................
o. s. V.
och har N. N. ådagalagt..................flit och.................uppförande;
vilket härmed till bevis meddelas.
.............................................................den...............................................19............
Ordförande i styrelsen för
Rektor vid
Anm. 1. I andra raden och i underskriften sättes allt efter omständigheterna t. ex.
»den statsunderstödda läroanstalten för handelskurser i» ....................................
eller »handelskurserna vid» ...............................................................................................
................................................. o. s. v.
Anm. 2. Efter ordet »årskurserna» sättes 1—3, om lärjungen deltagit i alla tre
årskurserna, samt vitsord, därest prövning förekommit, o. s. v.
Anm. 3. När endast intyg över deltagande i undervisningen (utan prövning och
vitsord) begäres, uteslutas orden »och efter anställd prövning erhållit
följande vitsord».
Anm. 4. Där rektorn är ordförande i styrelsen, uteslutes den första underskriften
och den andra undertecknas: »rektor vid och ordförande i styrelsen för» ''
o. s. v.
108
Bil. L
Uppgifter angående handelslärarexamen vid handelshögskolan
i Stockholm.
Upplysning angående de ämnen, som ingå i handelslärarexamen vid handelshögskolan
i Stockholm, m. m. vinnes av § 2 i examensordning den 31 januari
1911, vilken är av följande lydelse:
»I examen skola ingå minst följande ämnen:
a) nationalekonomi med statistik,
b) handelstelcnik,
c) antingen ekonomisk geografi eller stats- och rättskunskap,
d) ett främmande levande språk.
Lärjunge, som önskar utbilda sig till lärare vid handelsläroverk,
äger rättighet att i sin examen utesluta främmande språk, därest
i stället såväl ekonomisk geografi som stats- och rättskunskap i densamma
ingå.»
Anm. Examen är avsedd att afläggas vid den 2-åriga kursens slut eller åtminstone
under loppet av den därpå närmast följande terminen. — Någon pedagogisk
utbildning för handelslärare förekommer icke.
Handelslärarexamen har hittills avlagts af inalles 4 personer, nämligen
av 1 under vart och ett av åren 1911, 1912, 1913 och 1914. Dessa ägnade
sig alla åt lärarverksamhet. Fyra andra, som avlagt skolans vanliga examen,
ha vunnit anställning som handelslärare. (Dessa uppgifter avse början av
höstterminen 1915).
Av nämnda personer voro under höstterminen 1914 två anställda såsom
ordinarie lärare vid handelsgymnasier, en anställd som rektor vid en s. k.
praktisk skola med handelslinje, en som föreståndare för handelslinje vid borgarskola,
en (senare avliden) som lärare vid kommunal handelsskola, medan
en av dem, som avlagt handelslärarexamen, hade övergått till praktisk affärsverksamhet.
109
Bil. M.
Utdrag ur bestämmelser angående inspektion av de statsunderstödda
handelsgymnasierna.
§ i
Handelsgymnasium,
som åtnjuter statsunderstöd, är underkastat tillsyn
av en av Kungl. Maj:t förordnad inspektör.
Inspektionen av de statsunderstödda handelsgymnasierna avser att åvägabringa
en noggrann kännedom om handelsgymnasierna samt övervaka, att gällande
författningar i avseende å dem efterlevas, och att läroanstalterna jämväl
i övrigt motsvara det med desamma avsedda ändamålet.
§ 2.
Inspektören äger fritt och obehindrat tillträde till nämnda handelsgymnasier
och rätt att taga del av alla deras handlingar.
§ 3.
Inspektören äger lämna rektor och lärare de anvisningar, råd eller erinringar,
vartill inspektionen giver anledning. Har sådant uttalande av honom
riktats till lärare, skall inspektören därom underrätta rektor.
Finner inspektören vid inspektionen anledning till anmärkning av större
vikt, äger han om förhållandet göra anmälan hos kommerskollegium.
§ 4.
Inspektören skall minst en gång om året inspektera vart och ett av de
statsunderstödda handelsgymnasierna och är därjämte skyldig att, då särskilda
omständigheter sådant föranleda, på kommerskollegii anmodan företaga den
inspektion av nämnda gymnasier eller andra med dem jämförliga handelsläroanstalter,
som av kollegium påkallas.
no
Därjämte bör inspektören, i den utsträckning hans tid medgiver, på
därom framställd begäran lämna upplysningar och råd rörande handelsundervisningsärenden
jämväl till icke statsunderstödda, med gymnasierna jämförliga
handelsläroanstalter.
§ 5-
På kommerskollegii anmodan är inspektören skyldig att avgiva yttrande
över, bereda samt i övrigt tillhandagå kollegium vid handläggning av ärenden
rörande handelsundervisningen.
§ 6.
Det åligger inspektören att inom utgången av juni och december månad
varje år till kommerskollegium avgiva berättelse över de under sistförfluten
termin verkställda inspektioner och i anledning därav vidtagna åtgärder samt
därunder gjorda rön och iakttagelser.
Anm. Ovanstående bestämmelser äro hämtade ur kungl. instruktionen den 6 mars
1914 för inspektören för de statsunderstödda handelsgymnasierna.
in
Bil. N.
Utdrag ur en framställning från Malmö handelsgymnasium till inspektören
angående revision av vissa bestämmelser för handelsgymnasier.
Sedan åtskilliga år tillbaka gälla för samtliga rikets statsunderstödda högre
handels]äroverk vissa kompetensbestämmelser, i det att deras avgångsbetyg jämte
avlagd realskolexamen berättiga till inskrivning bl. a. vid tullverket och riksbanken
samt till antagande som reservofflcersvolontär.
Dessa skolor hava nu utvecklats till handelsgymnasier med en helt annan
ställning til] staten än förut, beträffande såväl statsanslagens storlek som den större
kontroll, staten numera kan utöva över desamma. Inträdesfordringarna hava höjts
med ytterligare ett års föregående skolgång, men handelsgymnasierna hava allt fortfarande
rätt att genom inträdesprov själva bedöma den inträdessökandes mogenhet.
Det skulle tyckas, som om den kompetens, ett avgångsbetyg från handelsgymnasiet
medför, ej borde vara beroende på en förut avlagd, lägre examen, vars
kunskapsmått erfordras i och för inträde vid gymnasiet.
Styrelsen anser därför, att bestämmelsen om förut avlagd realskolexamen i
detta sammanhang bör bortfalla.
Emellertid finner styrelsen det fullt förklarligt, att invändningar häremot ännu
kunna framkomma, då de reglerande bestämmelserna för handelsgymnasiernas verksamhet
alltjämt äro synnerligen svävande.
Den 28 november 1913 utfärdades väl Kung!. Maj:ts nådiga kungörelse angående
villkor och bestämmelser för åtnjutande av de åt handelsgymnasier anvisade
statsunderstöd. Denna kungörelse innehåller ju även en del föreskrifter om ordinarie
lärares anställande och avlönande, läsårets längd, terminsavgifternas storlek samt
grunderna för statsanslaget och formen vid ansökan därom.
Beträffande däremot inträdesfordringarna vid handelsgymnasiet är kungörelsens
stadgande om en i huvudsak genomgången sexårig kurs vid allmänt läroverk
eller ett ådagaläggande av motsvarande kunskapsmått enligt styrelsens uppfattning
allt för allmänt hållet och kan giva godtycket ett väl fritt spelrum.
Om möjligt ännu mera nödvändigt anser styrelsen det vara, att närmare
grunder för avgångsbetyg komma att fastställas. Då nu överhuvudtaget inga sådana
äro av staten bestämda, har varje skola en alldeles obegränsad rätt att härvidlag
112
göra, som den för gott synes, och därigenom uppstå alltför stora olikheter i de
från handelsgymnasierna utexaminerades kunskapsmått.
Det bör vidare betraktas som en orättvisa mot handelsgymnasiernas abiturienter,
att vid avgångsbetygets bedömande så vitt skilda principer följas på olika
platser, framför allt då det gäller att beräkna erforderlig kompensation för givna
underbetyg. Den, som vid den ena skolan godkännes, blir utan vidare med samma
betyg vid en annan underkänd.
Ej minst svårt är det för respektive lärarkollegier att i varje särskilt fall
skipa full rättvisa utan att hava något allmängiltigt reglemente att följa.
Svårigheten att under nuvarande förhållanden likformigt värdesätta de olika
skolornas avgångsbetyg ligger redan i den ganska stora skiljaktigheten i deras schema,
timmarnas olika fördelning på läroämnena och dessas placerande på de tvenne årsklasserna.
Styrelsen önskar ingalunda en i minsta detalj genomförd likformighet
men vill dock framhålla fördelarna av att staten uppdrager mera bestämda riktlinjer.
Aven formen för avgångsprövningarna bör enligt styrelsens åsikt erhålla
större samstämmighet.
Styrelsen har för Eder velat framhålla dessa synpunkter, i förhoppning, att
Ni, på sätt Ni för gott finner, ville verka för en utveckling av handelsgymnasierna
i den av oss angivna riktningen.
Handelsgymnasiets lärarkollegium har varit i tillfälle att yttra sig om de i
denna skrivelse framställda önskemålen, och har kollegiet lämnat sin fulla anslutning
till desamma samt uttalat sin önskan, att denna dess mening även måtte delgivas Eder.
Malmö den 10 maj 1915.
Å styrelsens vägnar
(N amnunderskrift).
113
Bil. 0.
Utdrag ur protokoll vid rektorskonferens.
Protokoll, fört vid konferens i Malmö den 25
—27 mars 1911 mellan rektorerna vid de högre
handelsinstituten.
§ 2.
Beslöts att upptaga till granskning Handelsundervisningskommitténs1 betänkande
och därvid först och främst behandla den del därav, som rör de av kommittén
föreslagna handelsgymnasierna.
§ 3.
Faun konferensen det av kommittén föreslagna namnet, handelsgymnasium,
för de av staten kontrollerade och understödda högre tvååriga handelsläroverken
lämpligt samt beslöt att betona önskvärdheten av att denna benämning bleve på
lagstiftningens väg förbehållen för nämnda läroverk.
§ 4.
Beslöt konferensen att uttala sig för fastställandet av inträdesfordringarna till
den 2-åriga kursen i den form, de fått i kommitténs betänkande.
§ 5.
Angående undervisningsämnenas fördelning i obligatoriska och valfria ämnen
samt det antal veckotimmar, som skulle ägnas åt varje särskilt ämne, fann konferensen
önskligt, att en viss frihet medgåves vederbörande läroverks styrelse. Sålunda
ansågs styrelsen böra hava rätt att, om den så önskade:
1) i någon mån minska det av kommittén föreslagna antalet veckotimmar
för varje avdelning, 36;
2) utbyta franska som obligatoriskt ämne mot ryska, i vilket fall franska i
stället skulle inträda som valfritt ämne;
1 Härmed avses 1908 — 1910 års handelsundervisningskommitté.
8
114
3) på särskilda grunder dispensera lärjunge från deltagandet i undervisningen
i ett av de obligatoriska ämnena franska (eventuellt ryska), kemi och varukunskap,
stenograf!.
§ 6.
Ville konferensen understryka kommitténs framhållande av det fortfarande
behovet av en 1-årig specialkurs för lärjungar, som avlagt studentexamen. Däremot
uttalade sig konferensen emot nyinrättandet av 1-åriga kurser för lärjungar med
godkända betyg från de allmänna läroverkens 2:dra gymnasialring utan att hava
något att erinra mot bibehållandet av denna kurs vid de institut, där den redan
existerar.
§ 7.
Biträdde konferensen kommitténs förslag att bestämma läsårets längd till
minst 36 läsveckor, påsk- och pingstferier samt tillfälliga lovdagar inberäknade.
§ 8.
Ansåg konferensen synnerligen önskvärt, att en större nedsättning av elevavgifterna
än den av kommittén föreslagna till 200 kr. om året kunde åstadkommas.
Den av kommittén ifrågasatta tilläggsavgiften för deltagande i undervisningen i de
frivilliga ämnena avstyrktes.
§ 9.
Angående villkoren för erhållande av avgångsbetyg eller rätten att komplettera
detsamma anslöt sig konferensen i allmänhet till kommitténs förslag men beslöt
att föreslå följande enskilda ändringar däri:
1) lärjunge bör utan kompensation få vara underkänd i ett av de ämnen,
från vilka vederbörande styrelse kan enligt konferensens ovannämnda förslag (§ 5)
medgiva dispens;
2) lärjunge bör med kompensation få vara underkänd i högst 3 ämnen eller,
om han dispenserats från ett obligatoriskt ämne, i högst 2 ämnen;
3) i fråga om avgörandet av kompensationens tillräcklighet bör icke någon
bestämmelse stadgas, att underbetyg i visst ämne, tillhörande en av angivna alternativa
ämnesgrupper, skall uppvägas av överbetyg i något ämne uti annan grupp;
4) den tid, under vilken lärjunge skall äga rätt att undergå förnyad avgångsprövning,
bör bestämmas till i regel 1 år;
5) följande i betänkandet föreslagna bestämmelse (sid. 158): »Från handelsgymnasium
vederbörligen utexaminerad lärjunge bör äga rätt att vid följande ordinarie
examensperiod undergå fyllnadsprövning» etc. bör lämpligen ändras till: »äga
rätt att vid någon följande examensperiod undergå fyllnadsprövning» etc.
115
§ io.
Ansåg konferensen, att lärjunges rätt att två läsår tillhöra samma klass borde
för tydlighetens skull särskilt angivas. Detta gäller naturligtvis även beträffande
handelsskolorna.
§ 11.
I fråga om de särskilda betygen och betygsgraderna anslöt sig konferensen
i allmänhet till kommitténs förslag men ansåg detta förslag böra suppleras med
följande bestämmelser i ett par enskilda fall:
1) godkända insikter i tysk och engelsk handelskorrespondens böra fordras
för erhållande av godkänt betyg i vederbörande språk i dess helhet:
2) särskilt vitsord för »ordningssinne» bör givas i terminsbetygen men icke
i avgångsbetyget.
§ 12.
, Angående frågan om den kompetens, som avgångsbetyg från handelsgymnasium
bör medföra, beslöt konferensen uttala sin anslutning till kommitténs förslag
med understrykande av kommitténs framhållande av behovet av att riksbanksreglementets
bestämmelser i ämnet bleve omformulerade i överensstämmelse därmed.
§ 13.
Angående frågan om kompelensfordringarna för samt tillsättningen av de
fasta lärartjänsterna vid handelsgymnasierna anslöt sig konferensen likaledes i allmänhet
till kommitténs förslag men hade i följande två fall därifrån avvikande
mening:
1) det av kommittén föreslagna kompetensvillkoret av föregående full tjänstgöring
vid handelsgymnasium under 2 läsår borde minskas till dylik tjänstgöring
under 1 läsår;
2) konferensen ställde sig ytterst tveksam angående lämpligheten av kommitténs
förslag, att rektorerna skulle anställas på förordnande.
§ 14.
Angående frågan om tjänstgöringstiden för de fasta lärarna vid handelsgymnasierna
ansåg konferensen, att tjänstgöringstiden bör, i huvudsaklig överensstämmelse
med kommitténs förslag, bestämmas till högst 22 veckotimmar. Det exakta
timantal, som skall i varje särskilt fall som full tjänstgöring räknas, bestämmes av
respektive styrelse på förslag av rektor, därvid hänsyn bör tagas till det större eller
mindre hemarbete, som lärarens tjänstgöring kan anses kräva. För den undervisning,
som fast anställd lärare bestrider utöver sålunda bestämd full tjänstgöring,
bör denne åtnjuta extra ersättning enligt grunder, som respektive styrelse äger att
bestämma.
116
§ 15.
Angående frågan om de fast anställda gymnasielärarnas avlöning beslöt konferensen
göra det allmänna uttalandet, att denna bör, i överensstämmelse med kommitténs
förslag, ställas i relation till lärarnas vid de allmänna läroverken. Den rörande
dessa senares löneförhållanden ifrågasatta principen av högre begynnelselön
och färre ålderstillägg bör därvid tagas i övervägande.
§ 16.
Fann konferensen skäligt, att vid lärares övergång från handelsgymnasium
till allmänt läroverk eller vice versa läraren får bibehålla redan förvärvad lönetursrätt
och tjänsteårsrätt, så mycket mer som dylik rätt redan beviljats en del andra
undervisningsanstalter.
§ 17.
Beslöt konferensen att ytterligare betona den även av kommittén framhållna
synnerliga vikten av att pensionsfrågan snarast möjligt erhåller en tillfredsställande
lösning, enär konferensen ansåg lärares rätt till pension utgöra ett huvudvillkor för
möjligheten att erhålla kompetenta, fast anställda lärare.
§ 18.
Ansåg konferensen, att instruktionen för styrelserna liksom stadgarna för skolorna
böra fastställas av Kungl. Maj:t.
§ 19.
Angående de av kommittén föreslagna bestämmelserna rörande grunderna
för utgående av statsunderstöd ansåg konferensen, att hänsyn även borde tagas till
andra faktorer, som kunna av de särskilda läroverken åberopas, än de av kommittén
föreslagna, så att understödet även och framför allt komme att anpassas
efter ifrågavarande läroverks verkliga behov av dylikt understöd.
§ 20.
Beslöt konferensen att, i likhet med kommittén, avstyrka upprättandet av en
1-årig specialkurs för realskoleabiturienter, med understrykande av de av kommittén
uttalade farhågorna för att inrättandet av en dylik kurs skulle komma att i betänklig
grad sänka handelsbildningens nivå.
§ 21.
Beslöt konferensen att uttala sin anslutning i allmänhet till kommitténs förslag
angående upprättandet och organisationen av s. k. handelsskolor och handels
-
117
aftonskolor, dock med framhållande av önskvärdheten av att vid dessa senare undervisningen
kunde delvis förläggas till tidigare timmar på vardagarna än de av kommittén
föreslagna 7,so-9,3o på kvällen.
§ 22.
Med instämmande i kommitténs åsikt, att även »en av privatperson innehavd
handelsskola, vilken beträffande organisation och i övrigt i allo uppfyller de villkor,
som kunna bliva stadgade för erhållande av statsbidrag, skall vara berättigad åtnjuta
sådant», ansåg konferensen det vara ett önskemål av allra största betydelse,
att rätten att öppna och leda för allmänheten avsedd läroanstalt i allmänhet och
således även handelsskola på lämpligt sätt begränsas, och att dylik anstalt ställes
under någon kontroll av offentlig myndighet.
118
Bil. R
Formulär till avgångsbetyg från statsunderstött handelsgymnasium.
N. N., som., född den ................................................ år .................. i ..........,..............................,
intogs höstterminen år .................. i det statsunderstödda handelsgymnasiet i..................
.............................................., där han genomgått den tvååriga normalkursen, har i föreskriven
avgångsexamen, som avslutats denna dag, erhållit följande vitsord;
i Svenska ........................................................................................................................
» Tyska ..........................................................................................................................
» Engelska......................................................................................................................
» Franska .....................................................................................................................
» Spanska (valfritt) ................................................................................................
» Ryska (valfritt) ....................................................................................................
» Handels geografi .................................................................................................
» Statskunskap (vid flyttning till 2:dra årskursen) ........................
» Handelsrätt................................................................................................................
» Nationalekonomi ...................................................................................................
» Bokföring och kontorsarbeten ....... .........................................................
» Handelsräkning......................................................................................................
» Handelslära ............................................................................................................
» Kemi (vid flyttning till 2:dra årskursen) ..........................................
» Varukunskap............................................................................-...............................
» Välskrivning (vid flyttning till 2:dra årskursen) ........................
» Stenograf ..................................................................................................................
» Maskinskrivning ...................................................................................................
och har N. N. under sin vistelse vid gymnasiet ådagalagt:
........................................................................flit och........................................................................ uppförande.
På grund härav har den av N. N. avlagda avgångsexamen blivit godkänd,
vilket härmed till bevis meddelas.
............................................................. den ................................................ 19............
Ordförande i styrelsen för det
statsunderstödda handelsgymnasiet
i ..............................
Rektor vid det statsunderstödda
handelsgymnasiet i ...........................
119
Bil. Ii.
Utdrag ur författningar m. m. angående den kompetens, som åtföljer
avgångsbetyg från handelsundervisningsanstalter.
1. Inträde i Stockholms handelshögskola.
Rätt att inträda som lärjunge vid högskolan tillkommer välfrejdad man eller
kvinna, som antingen:
a) avlagt studentexamen, eller
b) är eller varit som lärjunge inskriven vid annan högskola eller erhållit
godkänt avgångsbetyg från Chalmers tekniska läroanstalt i Göteborg, eller
c) erhållit godkänt avgångsbetyg från under statens kontroll stående högre
handelsläroverk, eller
d) med godkänt avgångsbetyg utgått från tekniskt elementarläroverk.
Även den, som icke uppfyllt någon av dessa inträdesfordringar, kan vinna
inträde vid högskolan, därest lärarrådet efter prövning, på sätt i ordningsstadgan
närmare angives, finner den sökande äga nödiga förutsättningar att med gagn följa
den meddelade undervisningen.
(Grundstadgar för- handelshögskolan i Stockholm den 27 maj 1909, § 18.)
2. Anställning vid statens järnvägar.
Bandirektör, maskindirektör, baningenjör av l:a och 2:a klass, maskiningenjör
av l:a och 2:a klass samt telegrafingenjör skola hava avlagt högre teknisk examen
vid svenskt eller främmande läroverk.
Distriktssekreterare skall hava avlagt examen, som berättigar till inträde i
rättegångsverken.
Militärassistent vid distrikt skall vara kompaniofficer vid generalstaben eller
vid något av arméns truppförband samt hava fullgjort två års kommendering vid
statens eller enskilda järnvägar.
Ångfärjebefälhavare, förste styrman och reservbefälhavare, övermaskinist
samt andre styrman skola, liksom ock andre maskinist, tredje styrman och tredje
maskinist, uppfylla de i allmän sjöfartsförfattning stadgade kompetensfordringar för
enahanda befattningshavare å motsvarande passagerarångfartyg.
120
Maskininspektor och underingenjör skola hava avlagir teknisk examen åtminstone
från teknisk elementarskola.
Trafikdirektör samt trafikinspektör av l:a och 2:a klass böra hava ådagalagt
förfarenhet i järnvägsdrift. Därjämte skola dessa befattningshavare liksom också
Övriga ej särskilt nämnda tjänstemän av högre grad vid distrikten, vilka tillsättas
av styrelsen eller av distriktsförvaltning, med undantag av ritare, hava avlagt
mogenhetsexamen eller avgångsexamen från handelsinstitut eller teknisk elementarskola
eller realskolexamen, under villkor, vad sistnämnda examen beträffar, av
vitsord om godkända insikter i modersmålet, tyska, engelska, franska, geografi och
matematik.
För kvinna berättigar till befordran såsom kontorsskrivare vid distrikt jämväl
fullständigt avgångsbetyg från statens normalskola för flickor eller sådant högre
läroverk för kvinnlig ungdom, beträffande vilket Kung]. Maj:t förordnar, att avgångsbetyg
därifrån skall medföra enahanda kompetens som avlagd realskolexamen.
1 övrigt skall, vad i § 70 stadgas såsom villkor för att kunna av styrelsen
antagas till ordinarie befattning vid styrelsen, gälla såsom villkor jämväl för att av
styrelsen eller distriktsförvaltning kunna antagas till ordinarie befattning vid distrikt.
(Kungl. kung. den 17 dec. 1909 angående ändrad lydelse av § 122 i instruktionen
för järnvägsstyrelsen.)
3. Anställning i riksbanken.
Till extra ordinarie tjänsteman i något av riksbankens kontor kan den antagas,
som
a) undergått godkänd avgångsexamen från högre allmänt läroverk1; eller
b) avlagt godkänd realskolexamen samt därefter genomgått nöjaktig kurs i
handelsinstitut, handelsskola eller därmed jämförlig bildningsanstalt; eller ock
c) på annat sätt ådagalagt erforderliga kunskaper för riksbankens tjänst.
(Iiungl. kung. den 26 oki. 1906 i anledn. av riksdagens beslut ang. villkoren för
erhållande av anställning såsom tjänsteman hos riksbanken.)
4. Anställning i telegrafverket.
Mom. 1. Professorn skall hava ådagalagt sådan skicklighet inom de för telegraf-
och telefontekniken grundläggande vetenskapsgrenar, som kan anses motsvara
fordringarna för kompetens till professur vid högskola i sådana ämnen, och bör
dessutom hava visat sig fullt förtrogen med nämnda vetenskapsgrenars tillämpning
inom telegraf- och telefontekniken.
1 Enligt § 65 av nu gcällande bankoreglemente har punkt a) erhållit följande, ändrade
lydelse: »a) avlagt studentexamen eller erhållit avgångsbetyg från 8-kiassigt läroverk för kvinnlig
ungdom, medförande normalskolekompetens». Tillägget avser anställning som extra ordinarie kvinnligt
biträde.
121
Mom. 2. Sekreteraren, ombudsmannen och notarien skola hava avlagt sådan
examen, som berättigar till inträde i rättegångsverken.
Mom. 3. Övriga byråtjänstemän, med undantag för byråingenjör, förrådsintendent
och byråkontrollör, böra hava avlagt avgångsexamen från högre allmänt läroverk,
handelsinstitut eller teknisk elementarskola eller ock realskolexamen samt,
där så av styrelsen prövas nödigt, hava genomgått lärokurs vid telegrafverkets
undervisningsanstalt. Därjämte skola sekreteraren och aktuarien hava ådagalagt
skicklighet i modärna språk, särskilt franska språket, helst styrkt genom avlagd
akademisk examen, samt kamreraren och huvudkassören goda kunskaper i bokföring.
Monn 4. Byråingenjör, förrådsintendent, verkstadsdirektör, linjedirektör och
linjeingenjör skola hava avlagt avgångsexamen från högre tekniskt läroverk, svenskt
eller utländskt, samt, med undantag för verkstadsdirektör, genomgått lärokurs vid
telegrafverkets undervisningsanstalt.
Mom. 5. Byråkontrollör och tjänsteman, som förordnas till telegrafinspektör,
bör hava ådagalagt särskild förfarenhet i telefon- och telegraftrafikfrågor.
Mom. 6. Övriga tjänstemän skola hava visat sig äga det kunskapsmått, styrelsen
föreskriver, samt, där så av styrelsen prövas nödigt, hava genomgått lärokurs
vid telegrafverkets undervisningsanstalt.
(Kungl. kung. den 1 nov. 1912 ang. ändrad lydelse av vissa §§ i instruktionen för
telegrafstyrelsen; § 31.)
5. Anställning i tullverket.
— — den, som undergått godkänd realskolexamen med vitsord om minst
godkända insikter i modersmålet, tyska, engelska och franska språken samt geografi,
matematik och naturlära och tillika genomgått tvåårig kurs vid handelsinstitut, skall
äga samma behörighet till anställning vid tullverkets lokalförvaltning samt kustoch
gränsbevakning, som enligt mom. 9 i nådiga kungörelsen den 12 maj 1865
angående förändrade villkor för anställning i statens civila tjänstebefattningar tillkommer
den, som avlagt avgångsexamen vid högre elementarläroverk.
(Kungl. kung. den 26 okt. 1906 ang. behörighet för den, som avlagt godkänd realskolexamen
och genomgått handelsinstitut, alt vinna anställning vid tullverkets lokalförvaltning
m. m.)
6. Antagning till recervofficersaspirant.
För att bliva antagen till reservofficersaspirant vid armén erfordras:
a) att i avseende på kroppsbeskaffenheten fylla stadgade fordringar för sådan
anställning;
b) att vara inskriven såsom värnpliktig;
c) att under kalenderåret näst före det, då anställningen sökes, hava uppnått
högst 23 års ålder;
122
d) att hava avlagt studentexamen eller godkänd examen från någon av följande
läroanstalter, nämligen:
Chalmers tekniska institut, högre avdelningen;
teknisk elementarskola;
handelsgymnasium, ettåriga kursen eller, för såvitt sökanden jämväl avlagt
godkänd realskolexamen, tvååriga kursen;
skogsinstitutet, lägre kursen, eller
något av lantbruksinstituten vid Alnarp eller Ultuna; samt
e) att på grund av i § 13 a nämnd utbildning hava förklarats lämplig för
fortsatt utbildning till anställning såsom officer i reserven.
Till reservofficersaspirant vid artilleriet och fortifikationen kan dock endast
den antagas, som avlagt studentexamen.
(Kungl. kung. den 21 maj 1915 ang. sättet för officers- och reservofficersaspiranters
antagning och utbildning; § 14.)
7. Anställning i postsparbanken.
Såsom reservbiträden bliva i mån av behov, till fyllande av det erforderliga
antalet extra biträden å Postsparbanksbyrån, antagna kvinnor, vilka icke uppnått
en ålder av 25 år, äga frisk kroppskonstitution, avlagt fullständig avgångsexamen
från statens normalskola för flickor eller annat därmed jämförligt läroverk och därvid
erhållit åtminstone vitsordet »godkänd» i svenska språket och matematik, ävensom
genomgått handelsinstitut, handels- eller bokhålleriskola eller bokhållerikurs
och därvid förvärvat minst godkända insikter i bokhålleri, handelskorrespondens och
allmänna kontorsgöromål.
Till reservbiträde kan ock villkorligt antagas kvinna, som i ett eller annat
avseende icke uppfyller ovan angivna kompetensvillkor, därest hon eljest visat sig
äga lämplighet för Postsparbankens tjänst.
För att antagas till reservbiträde fordras dock ovillkorligen, att den sökande
äger en tydlig och lättläst handstil.
(Styrelsens för postsparbanken kung. den 2 sept. 1898 ang. kompetensvillkor för
kvinnas anställning såsom reservbiträde vid postsparbanken.)
Därjämte fann styrelsen genom beslut den 13 febr. 1907 skäligt fastställa,
att kvinnlig lärjunge, som avlagt realskolexamen med vitsord om minst godkända
insikter i modersmålet och matematik, skulle, vad beträffar fordringarna på allmänbildning,
anses vara behörig att vinna anställning såsom biträde vid postsparbanken.
123
Ovanstående bestämmelsers tillämpning på högre handelsinstitutet
vid Gävle borgarskola.
I nåd. brev till kommerskollegium den 3 juni 1915 har Kungl. Maj:t funnit
gott förklara, att de i allmän författning meddelade bestämmelser om viss kompetens
för den, som genomgått tvåårig kurs vid handelsinstitut eller handelsgymnasium
eller avlagt avgångsexamen från dylik läroanstalt, tillsvidare jämväl skola
anses tillämpliga på den, som avlagt avgångsexamen från tvååriga kursen vid Gävle
högre handelsinstitut.
Dessutom meddelas på grund av kommitterades ovan (sid. 55—56) avgivna
förslag de bestämmelser, som i förevarande avseende gälla för postverket:
Inträde i postelevkurs.
Mom. 3. Tillträde till postelevkurs beviljas icke annan sökande än den, som
avlagt studentexamen eller realskolexamen eller fullständig avgångsexamen vid statens
normalskola för flickor i Stockholm eller annan åttaklassig flickskola, vars avgångsbetyg
i vederbörlig ordning förklarats medföra åtminstone lika befogenhet som
betyg över avlagd realskolexamen. Sökande, som avlagt realskolexamen eller fullständig
avgångsexamen vid sådant läroverk för flickor, som ovan omförmäles, måste
därvid hava i modersmålet, tyska, franska, geografi och matematik erhållit åtminstone
vitsordet godkänd.
(Generalpoststyrelsens cirlc. år 1913, n:r 14, § 120.)
124
Bil. S.
Utdrag ur utlåtanden över 1908—1910 års kommittéförslag angående
kompetens till anställning i riksbanken, i tullverket och i postverket.
Angående anställning i riksbanken.
Enligt för riksbanken gällande reglemente § 69 kan till e. o. tjänsteman i
riksbanken antagas den, som
a) undergått godkänd avgångsexamen från högre allmänt läroverk, eller
b) avlagt godkänd realskolexamen samt därefter genomgått nöjaktig kurs i
handelsinstitut, handelsskola eller därmed jämförlig bildningsanstalt eller ock
c) på annat sätt ådagalagt erforderliga kunskaper för riksbankens tjänst.
Avgångsbetyg från de av handelsundervisningskommittén föreslagna handels
gymnasiernas
på realskolexamen baserade tvååriga huvudkurs torde utan tvivel få
anses innebära bevis om genomgången »nöjaktig kurs i handelsinstitut, handelsskola
eller därmed jämförlig bildningsanstalt» och sålunda medföra kompetens enligt mom.
b) här ovan till anställning i riksbanken för den, som förut avlagt godkänd realskolexamen.
Handelsgymnasiernas ena specialkurs förutsätter såsom inträdesfordran avlagd
studentexamen, vilken examen i och för sig medför kompetens för anställning i riksbanken.
Dess andra specialkurs baserar sig på allmänna läroverkens 2:a gymnasialring
med krav på minst godkända betyg i vissa ämnen och förutsätter sålunda större
förkunskaper än som erfordras för realskolexamen, vadan avgångsbetyg från sådan
specialkurs skäligen kan anses medföra tillräcklig kompetens för anställning i riksbanken.
Men kommittén tänker sig även möjligheten av tillträde till den tvååriga
huvudkursen för personer, som ej avlagt realskolexamen, dock under förutsättning
att vederbörande vid anställd prövning visar sig besitta kunskaper, jämförliga med
dem, som fordras för godkänd realskolexamen.
Med hänsyn till villkoren för inträde i handelsgymnasierna samt omfattningen
och anordningen av undervisningen därstädes enligt den av kommittén framlagda
125
planen synes den omständigheten, att sökande, som erhållit avgångsbetyg från den
tvååriga huvudkursen, ej dessförinnan avlagt realskolexamen, ej böra utgöra hinder
för anställning i riksbankens tjänst.
Avgångsbetyg från handelsgymnasium torde alltså få anses innefatta tillräckliga
kunskaper för att medföra kompetens för anställning i riksbanken.
Stockholm den 30 mars 1911.
(N amnunderskri fter.)
Angående anställning i tullverket.
Kommitténs förslag avser nu, vad anställning i tullverket beträffar, i första rummet,
att den, som erhållit avgångsbetyg från handelsgymnasium, skulle åtnjuta enahanda
rätt till anställning vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning,
som enligt nådiga kungörelsen den 26 oktober 1906 tillkommer den, som avlagt
realskolexamen samt genomgått tvåårig kurs vid handelsinstitut, eller med andra
ord, att fordran på realskolexamens avläggande skulle bortfalla för den, som
erhållit avgångsbetyg från handelsgymnasium. Då enligt kommitténs förslag för inträde
å handelsgymnasium skulle fordras minst realskolexamens kunskapsmått, är
emellertid detta kommitténs förslag av huvudsakligen formell betydelse. Visserligen
fordras för närvarande, att sökanden skall i realskolexamen hava godkända vitsord
i, bland annat, franska språket och naturlära, varemot fordran å motsvarande kunskaper
i dessa ämnen icke av kommittén uppställts såsom villkor för inträde å handelsgymnasium.
Då emellertid franska språket skulle studeras vid handelsgymnasiet
och den ytterligare utbildning däri, som tilläventyrs skulle finnas erforderlig för
tjänstgöringen i tullverket, torde kunna bibringas eleven genom undervisning i tullverkets
elevkurs — vilken uppenbarligen fortfarande måste bibehållas såsom kompetensvillkor
— samt fordran på godkända insikter i naturlära i realskolexamen
synes, särskilt med hänsyn till den undervisning i varukännedom och kemi, som
skulle meddelas i handelsgymnasierna och som därefter fortsättes i tullverkets elevkurs,
kunna utan synnerlig olägenhet bortfalla, har Styrelsen för sin del icke något
att erinra mot kommitténs nu ifrågavarande förslag.
(Namnunderskrifter.)
Angående inträde i postelevkurs.
Genom nådig remiss den 24 februari innevarande år har Generalpoststyrelsen
anbefallts att avgiva underdånigt utlåtande i anledning av handelsundervisningskommitténs
betänkande i vad det anginge fråga om den kompetens, som avgångs
-
126
prövning från handelsgymnasium borde medföra; och får, till åtlydnad härav, Generalpoststyrelsen
med remisshandlingarnas återställande i underdånighet anföra följande:
I fråga om den kompetens, som av Generalpoststyrelsen anses erforderlig för
olika postala tjänster, tillåter sig Styrelsen åberopa innehållet av Styrelsens härhos
i avskrift bifogade underdåniga utlåtande den 28 sistlidna februari i anledning av
förslag om inrättande av en statsvetenskaplig examen.
Vad postverket angår, lärer icke ifrågasättas, att avlagd avgångsexamen från
handelsgymnasium av nu föreslagen beskaffenhet skulle kunna medföra annan kompetens
än för vinnande av tillträde till vanlig postelevkurs, vari meddelas den särskilda
postala utbildning, som anses nödig för att vederbörande skall kunna antagas
till reservpostexpeditör. Med stöd av det Generalpoststyrelsen i § 41 av nådiga instruktionen
den 31 december 1909 givna bemyndigande har Styrelsen i fråga om
det kunskapsmått, som erfordras för att få deltaga i postelevkurs, uppställt de fordringar,
som finnas angivna å sidan 160 av det nu föreliggande kommittébetänkandet.
Bland annat godtages härutinnan avlagd studentexamen, och enär personer,
som utexaminerats från de föreslagna handelsgymnasierna, i allmänhet skulle kunna
beträffande kunskaper likställas med abiturienterna från de högre allmänna läroverken,
synes intet vara att erinra däremot, att avlagd examen från handelsgymnasium
av sådan beskaffenhet, som i förevarande kommittéförslag angives, godkännes såsom
innebärande nödigt kunskapsmått för att vederbörande skall vinna tillträde till postelevkurs.
Stockholm den 20 juli 1911.
(Namnunderskrifter.)
(i
127
Bil. T.
Förslag till undervisningsplan för tvåårig handelsskola, byggd
på eventuellt sjuårig folkskolekurs.
Med hänvisning till vad kommitterade anfört i sitt betänkande angående upprättande
av handelsskolor (sid. 37—88) ävensom i föreliggande betänkande (sid. 62)
framlägges följande förslag till undervisningsplan för de tvååriga handelsskolor, vilka
möjligen i ett och annat större stadssamhälle kunna komma att anknytas till en av
skoldistriktet anordnad och i vederbörlig ordning fastställd sjuårig folkskolekurs.
Kurserna i de egentliga handelsämnena böra i dessa skolor, på grund av
lärjungarnas bättre förkunskaper och större mognad, kunna redan i första klassen
göras något fylligare och ett andra språk inträda i andra klassen. Närmare motivering
för sistnämnda anordning lämnas här nedan (sid. 130).
Timplan.
Första klassen:
Svenska .....
5 veckotimmar.
8
Tyska .....
Geografi ....
Räkning ....
Bokföring....
Handelslära . . .
F örfattningskunskap
Naturkunnighet
Välskrivning
6
5
1
»
»
Summa 32 veckotimmar.
Andra ldassen:
Svenska .
Tyska. .
Engelska .
4 veckotimmar.
4
6
Transport 14 veckotimmar.
128
Transport 14 veckotimmar.
Geografi ..................... 2
Handelsräkning..................4
Bokföring med handelskorrespondens och kontorsgöromål ... 7
Handelslära....................1
Författningskunskap.................1
Varukännedom...................2
Välskrivning...................1
Stenograf!........ 2
Summa 34 veckotimmar.
Dessutom i andra Idassen 1 timmes daglig övning i maskinskrivning.
Kursplan.
Svenska.
Första Idassen. Litteraturläsning (företrädesvis modärn prosa). Översikt av
form- och satsläran jämte övningar i satslösning. Rättskrivningsövningar. Skriftlig
reproduktion av upplästa berättelser samt uppsatser av beskrivande art (även i
brevform). Uppsättning av i det praktiska livet allmänt förekommande skrivelser.
Andra ldassen. Litteraturläsning som i föregående klass. Repetition av
grammatiken. Mera genomförda interpunktionsövningar. Uppsatser (beskrivningar
och redogörelser), även över ekonomiska ämnen. Övningar i muntligt föredrag.
Tyska.
Första ldassen. Uttals- och läsövningar. Det viktigaste av formläran; behövliga
delar av syntaxen. Förberedande talövningar samt andra muntliga ävensom
skriftliga tillämpningsövningar.
Andra ldassen. Litteraturläsning. Repetition och utvidgning av den grammatiska
kursen. Läsning och memorering av handelsbrev. Skriftliga reproduktioner
och översättningar till tyskan samt skrivning av enkla handelsbrev. Övningar i läsning
av tysk stil. Talövningar.
Engelska.
Andra ldassen. Uttals- och läsövningar (under vårterminen även läsning av
enkla handelsbrev). Grammatisk översikt. Talövningar samt andra muntliga ävensom
skriftliga tillämpningsövningar.
Geografi.
Första ldassen. Repetition av den fysiska och politiska geografien. Ekonomisk
geografi: Sverige.
Andra ldassen. Ekonomisk geografi: Sveriges grannländer samt andra kulturstater,
med vilka vårt land äger viktigare handelsförbindelser.
129
Räkning,
Första idassen. Repetition av de fyra räknesätten i hela tal och bråk.
Mynt-, mått- och viktreduktioner (svenska sorter, även vissa äldre). Procent-, ränteoch
rabatträkning. Diskonträkning. Räntetal och terminsräkning. Blandningsräkning
och beräkning av medeltal. Inlärande av genvägar vid räkning samt av förenklade
räknemetoder. Huvudräkning.
Andra Idassen. Bolagsräkning. Aktie- och obligationsräkning. Mynt-, måttoch
viktkännedom (utländska sorter). Kedjeräkning. Varuräkning: fakturor och
försäljningsräkningar; enkla kalkyler. Kontokuranter med ränteberäkning efter olika
metoder. Huvudräkning. Övningar å räknemaskin.
Bokföring.
Första Idassen. Kurs i handelsbokföring, tillämpad på en mindre affär. Utskrivning
av tillhörande handelsbrev samt räkningar, fakturor, fraktsedlar och andra
enkla affärsskrivelser.
Andra Idassen. Kurs i handelsbokföring, tillämpad på en större affär (även
efter kolumnsystemet). Översikt av bokföringen hos aktiebolag. Utskrivning av handelsbrev.
Övning i blankettifyllning, kopiering och andra vanliga kontorsgöromål.
Handelslära.
Första ldassen. De första grunderna av handelsläran i anslutning till kurserna
i bokföring och räkning.
Andra ldassen. En utvidgad kurs i ämnet. — De viktigaste nationalekonomiska
begreppen.
Författningskunskap.
Första idassen. Grundlagar och kommunalförfattningar i kort översikt. Kännedom
om de handelsförfattningar, som äro av särskild vikt för den mindre handelns
idkare och deras biträden.
Andra idassen. En på den större handeln tillämpad kurs i ämnet.
Naturkunnighet.
Första idassen. Biologiska och kemiska företeelser och försök såsom inledning
till undervisningen i varukännedom i andra klassen.
Varukännedom.
Andra ldassen. De hos oss vanligaste handelsvarorna med särskild hänsyn
till förekommande förfalskningar.
Välskrivning.
Första ldassen. Övningar för bildande av en lättläst och flytande handstil.
Andra ldassen. Fortsatta övningar i handstil. Rundskrift och stockskrift.
Övningar i skrivning av tysk stil.
9
130
Stenograf.
Andra ldassen. Övningar i förenklad snabbskrift efter något för kontorsstenografer
särskilt lämpat system.
Maskinskrivning.
Andra ldassen. Metodisk undervisning om skrivmaskinens användning, varvid
olika maskintyper böra demonstreras. Skrivövningar (även efter stenografisk text).
Angående de främmande levande språkens ställning i ovanstående förslag till
undervisningsplan få kommitterade framhålla följande.
Då kommitterade i förslaget upptagit både tyska och engelska bland de obligatoriska
ämnena i 2:dra klassen, så har det skett i den övertygelsen, att utbildningens
värde skulle mycket avsevärt härigenom höjas.
En annan fråga blir, om lärjungarna genom nämnda anordning skulle komma
att för mycket ansträngas. Kommitterade anse ej, att så behöver bli fallet. Ty
visserligen är hänsynen till en dylik fara av allra största vikt, när det gäller att
organisera skolor, t. ex. allmänna läroverk, där lärjungarna komma att vistas under
ett flertal år, men i fråga om en endast tvåårig kurs ställer sig saken dock mycket
annorlunda. Dessutom torde det väl med fog kunna sägas, att fackskolorna, som
alla i högre eller mindre grad utgöra övergångsformer till det i varje fall mera krävande
arbetet ute i livet, kunna och böra taga sina lärjungars krafter mera i anspråk
än de allmänna skolorna.
Skulle det emellertid av erfarenheten visa sig, att överansträngning ej är utesluten,
anse kommitterade den åtgärden kunna vidtagas, att lokalstyrelserna erhålla
befogenhet att dispensera enskilda lärjungar från undervisningen i det senast inträdande
språket.
Till sist få kommitterade framhålla, att, såsom redan framgår av deras betänkande
angående upprättande av handelsskolor (sid. 32), engelskan bör, där de
lokala förhållandena gorå sådant önskvärt, kunna sättas i främsta rummet, d. v. s.
inträda redan i den lägre klassen, varav följer, att tyskan börjar först i den högre.
131
Bil. U.
Antal lärjungar, som åren 1911 — 1913 avgått från de allmänna
läroverken, med fördelning efter tillämnad levnadsbana.
l:o) Efter godkänd studentexamen.
Å r | i Universitet och hög- skolor | Handel och bankverk- samhet1 | Handelsun- dervisnings- anstalter | Militäryrket | Tekniska un- dervisnings- anstalter | Övriga | Summa | Anmärkning |
1911 | 567 | 55 | 57 | 117 | 114 | 197 | 1107 | Högst i ant. bland »övriga» |
1912 | 534 | 73 | 89 | 142 | in | 236 | 1185 | äro civila tjänstemanna- |
1913 | 515 | 98 | 99 | 151 | 123 | 263 | 1249 | banor med i medeltal 65 |
Medeltal för år | 539 | 75 | 82 | 136 | 116 | 232 | 1180 |
|
157 (i % av hela antalet =13.3 %).
2: o) Efter godkänd re alskolexamen.
Ä r | i 1 Fortsatta allm. studier | Handel och J bankverk- samhet1 2 | Handelsun- dervisnings- anstalter | Industri och | Tekniska un- dervisnings- anstalter | Övriga | Summa | Anmärkning |
1911 | 181 | 173 | 142 | 70 | 87 | 362 | 1015 | Högst i antalet bland »öv- |
1912 | 186 | 224 | 104 | 52 | 67 | 297 | 930 | riga» äro lantbruk o.lånt- |
1913 | 192 | 198 | 79 | 66 | 71 | 302 | 908 | bruksskol. m. i medelt. 55 |
Medeltal för år | 186 | 199 | 108 | 63 | 75 | 320 | 951 | ! |
307 (i °/o av hela antalet = 32.3%).
3:o) Utan godkänd realskol- eller studentexamen.
Å r | Fortsatta | Handel och | Handelsun- dervisnings- anstalter | Industri och | Lantbruk | Övriga | Summa | Anmärkning |
1911 | 1232 | 241 | 77 | 113 | 72 | 542 | 2277 4 | Högst i antalet bland »öv- |
1912 | 1303 | 209 | 64 | 133 | 70 | 612 | 23915 | riga» äro tekniska skolor |
1913 | 1356 | 247 | 85 | 165 | 45 | 568 | 2466 0 | med i medeltal 47 |
Medeltal för år | 1297 | 233 | 75 | 137 | 62 | 5f4 | 2378 |
|
308 (i % av hela antalet = 13%).
1 Av dessa komma pa bankverksamhet 154 (medeltal 51).
2 „ .. „ 69 ( „ 23).
3 ” u i» a ii 127 ( ,. 9).
Dessutom 36 avgar.gna genom döden
38
6
34
132
Bil. V.
Sammanfattning av kommitterades förslag angående
den lägre handelsundervisningen.
Då flera av de vederbörande, som avgivit utlåtande över kommitterades betänkande
angående upprättande av handelsskolor, uttryckt sin önskan att få skärskåda
frågan om den lägre handelsundervisningens ordnande i ett sammanhang,
ha kommitterade ansett sig böra underlätta bedömandet genom att här nedan lämna
en kort sammanfattning av sina utredningar och förslag i nämnda fråga, varvid
dock innehållet i föregående betänkande refererats något utförligare.
Siffrorna inom parentes hänvisa till de ställen i betänkandena, från vilka utdragen
äro hämtade, och där följaktligen en fylligare utredning av de här nedan
lämnade utdragen är att söka.
1. Angående upprättande av handelsskolor.
(i betänkande, avgivet den 10 oktober 1914).
Frågans Med lägre handelsundervisning avse kommitterade den undervisning i han
''bYlYb
6b Ö Y d , • • •
m. m. delskunskaper, som meddelas på grundval av inhämtad folkskolebildning.
Dess uppgift är att bibringa dem, som ägna sig åt handelsverksamhet men
icke kunna komma i åtnjutande av högre handelsundervisning, den utbildning, som
deras förutsättningar och omständigheter i övrigt medgiva. Den lägre handelsundervisningen
är därför i allmänhet avsedd att komma till användning för personer,
som vilja bliva anställda i eller själva idka handelsrörelse i mindre omfattning, eller
som önska anställning å jämförelsevis mindre krävande platser på kontor eller lager.
Givetvis kommer denna utbildning icke blott handeln utan även industrien till godo
i fråga om de områden, där handel och industri äga beröringspunkter.
De ämnen, som nämnda undervisning omfattar, äro — förutom fortsatt utbildning
i modersmålets skriftliga och muntliga behandling — i huvudsak följande:
bokföring med dithörande hjälpämnen, såsom handelsräkning och handelslära m. m.,
varukunskap, ekonomisk geografi och författningskunskap samt stenografi och maskinskrivning
ävensom främmande levande språk i lämplig begränsning.
Omständigheterna tillåta emellertid icke alltid en så omfattande utbildning.
Särskilt blir detta förhållandet, när det gäller att undervisa lärjungar, som redan
fått anställning i praktisk verksamhet, och som ha tid till skolarbete endast under
133
en å två dagar i veckan eller, såsom förhållandet i regeln ännu är hos oss, endast
under aftnarna. I sådana fall begränsas undervisningen på det sätt, att sådan meddelas
varje lärjunge endast i ett eller ett mindre antal ämnen under varje termin
eller läsår. De skoltyper, i vilka sistnämnda art av undervisning tillhandahålles,
kallas i allmänhet aftonskolor eller aftonkurser men benämnas av kommitterade
handelslcurser. De övriga skolorna benämnas ibland dagskolor — till skillnad från
aftonskolor — och kallas av kommitterade handelsskolor (sid. 1—2).
Av kommitterades redogörelse framgår, att behovet jämväl av lägre statsunderstödda
handelsundervisningsanstalter gjort sig gällande i kulturländerna i allmänhet
och blivit tillgodosett genom upprättande av sådana skolor i större eller mindre
utsträckning, att denna rörelse sent omsider sträckt sig även till vårt land, samt
att intresset för saken på senare åren givit sig otvetydiga uttryck hos oss och lett
därhän, att förslag i frågan blivit av Kungl. Maj:t framlagt för Riksdagen, som icke
avvisat utan endast uppskjutit ordnandet av denna angelägenhet (sid. 2 — 7).
Det intresse för lägre yrkesundervisning, som på sista tiden uppstått i vårt
land, har jämväl sitt ursprung i insikten därom, att åtgärder böra från det allmännas
sida vidtagas, för att ungdomen, efter slutad skolgång i folkskolan, icke måtte
under de i moraliskt avseende vanskliga övergångsåren lämnas vind för våg utan,
såvitt möjligt, fortfarande uppfostras och övervakas i fråga om sin vandel, tills vederbörlig
stadga härutinnan blivit uppnådd (sid. 9—10).
De skolor, som hos oss böra upprättas för den lägre handelsundervisningens Olika slag
tillgodoseende, fördela sig med hänsyn till den tid, lärjungarna kunna anslå åt sin
utbildning, i ovannämnda två huvudgrupper: handelsskolor (dagskolor) för de lär- dervisningsjungar,
som helt kunna ägna sig åt skolarbetet, och handelslcurser (tills vidare före- anstalt er.
trädesvis i form av aftonkurser) för dem, som redan äro anställda i praktisk verksamhet
(sid. 12—16).
Beträffande den förra gruppen — handelsskolorna — göra kommitterade
följande uttalanden.
Den typ, som av handelsundervisningskommittén av år 1908—1910 föreslogs, Tvååriga
. d. v. s. en tvåårig handelsskola, byggd på genomgången folkskola, anse kommitté- handelsslcorade
vara en bland dem, som, efter vissa modifikationer, böra försökas. Den bör
enligt kommitterades mening baseras på genomgång av den normala sexåriga folkskolekursen.
Därjämte föreslå emellertid kommitterade eu typ, som likaledes grundas på Ettåriga
genomgången (sexårig) folkskola men förutsätter ett par års anställning därefter i han^ssk°-praktisk verksamhet jämte samtidig skolgång i folkskolans blivande fortsättningskurser
och avslutas med en samlad ettårig kurs i handelsskola.
De grunder, kommitterade ha att åberopa för sistnämnda förslag, äro följande.
I fråga om all yrkesundervisning, handelsundervisningen icke undantagen, är
det en allmänt erkänd sanning, att den teoretiska utbildningen vinner i värde, om
den kan bygga på förut inhämtad praktisk erfarenhet hos lärjungarna.
134
I varje fall anse kommitterade, att förutsättningarna för ett försök med en
dylik skolform numera ökats, nämligen genom den anordning av blivande praktiska
fortsättningsskolor, som föreslagits av folkundervisningskommittén. Enligt detta förslag
skulle vid våra folkskolor för lärjungar, som avslutat sin folkskolekurs, anordnas
olika slag av fortsättningsskolor, däribland även handelsfortsättningsskolor, omfattande
jämväl en del ekonomiska ämnen, nämligen bokföring, handelsräkning,
varukännedom, välskrivning och korta meddelanden ur handelns geografi och historia
(se bil. J). Undervisningen skulle i städerna fortgå företrädesvis i form av endags-
eller tvådagskurser med en sammanlagd tid av minst 360 timmar, fördelade
på två (eller tre) år, och deltagandet däri skulle vara obligatoriskt.
Kommitterade föreställa sig, att lärjungar, som samtidigt med anställning i
praktisk verksamhet, helst i handel eller industri, begagnat sig av undervisningen i
handelsfortsättningsskola — vilken kommitterade betrakta som en avsevärd inledning
till egentliga handelsstudier — skulle vara särdeles lämpade för. att övergå
till den mera koncentrerat fackmässiga undervisningen i en handelsskola. Kursen
i denna skoltyp anse kommitterade böra bliva ettårig, bland annat av den anledning,
att det icke torde kunna begäras, att ifrågavarande lärjungar skola offra
längre tid åt den samlade teoretiska delen av sin utbildning. Kommitterade tro,
att dessa lärjungar på grund av sina större praktiska förutsättningar och med den
större målmedvetenhet och det starkare intresse, varmed sådana personer i allmänhet
bedriva- sina studier, skola kunna bibringas en utbildning, som i det hela sett
icke blir nämnvärt underlägsen deras, vilka direkt från folkskolan övergå till och
genomgå en tvåårig handelsskola. Sistnämnda fördelar hos lärjungarna vid de
ettåriga skolorna äro i själva verket så betydande, att tillkomsten av den föreslagna
folkskolans fortsättningsskola i jämförelse därmed spelar eu mera underordnad roll.
En viktig synpunkt är också den, att lärjungar, som äga någon erfarenhet
av praktisk handelsverksamhet, bättre äro i stånd att bedöma, huruvida detta yrke
lämpar sig för dem såsom livsuppgift.
Granskar man därefter de faktiska förhållandena vid nu befintliga handelsskolor
i vårt land för att såvitt möjligt söka utröna de större eller mindre utsikterna
till de olika ifrågasatta skoltypernas framgång, så blir resultatet ganska tillfredsställande.
Av bilagorna B1 och B2 framgår, att de folkskoleelever, som övergå till
handelsskolor, fördela sig på två huvudgrupper. Den ena gruppen går direkt över
till handelsskolorna, medan den andra efter en tids anställning i praktisk verksamhet
söker sig över till nämnda läroanstalter.
Det synes kommitterade mest välbetänkt att taga vara på den utveckling,
som sålunda uppstått av sig själv, och detta torde lämpligen böra ske genom att
med nödiga statsmedel gynna och stärka båda de riktningar, som utvecklingen tagit
(sid. 16-18).
135
Handelssko
lornas
antal.
Då det är kommitterades mening, att handelsskolor av det ena eller det
andra slaget böra upprättas mera försöksvis, följer härav, att kommitterade anse
dessa skolor böra tillsvidare begränsas till ett mindre antal. Kommitterade föreslå
upprättande till en början av exempelvis 8 skolor, därav 4 tvååriga, byggda direkt
på den sexåriga folkskolekursen, och 4 ettåriga, baserade på sexårig folkskola med
fortsättningskurs och två år därefter innehavd anställning i praktisk verksamhet
(sid. 19).
Beträffande spörsmålet om ifrågavarande lägre handelsundervisnings tillgodoseende
genom någon form av de redan befintliga folkskolorna, vilja kommitterade
visserligen i princip hävda, att handelsskolorna höra vara speciella och fullt fackmässigt
organiserade läroanstalter samt tillhöra det övriga handelsundervisningsvä- loma.
sendet, men kunna praktiskt taget icke se något avsevärdare hinder för att några
av dem, såsom från vissa håll föreslagits, anordnas i form av högre folkskolor.
Införandet av en sådan typ vid de högre folkskolorna kräver dock vissa särskilda
åtgärder, förutan vilka anordningen i fråga icke skäligen han ifrågasättas.
Dit hör i främsta rummet och som en oeftergivlig fordran uppställande av det villkoret,
att de lärare, som anställas för handelsundervisningen, skola uppfylla samma
kompetensfordringar som lärarna vid de fristående handelsskolorna och åtnjuta
samma löneförmåner som dessa (sid. 20).
Handelsskolorna
och
de högre
folksko
-
Enligt kommitterades mening skulle sålunda statsmedel tillsvidare utgå förföljande
8 handelsskolor:
1) 4 ettåriga fristående;
2) 1 tvåårig fristående;
3) 3 tvååriga vid högre folkskolor (handelsfolkskolor).
Liksom vid all handelsundervisning hittills i vårt land böra alla dessa läroanstalter
anordnas som samskolor för gossar och flickor (sid. 21). .
Vad de föreslagna skolornas förläggning''beträffar, äro kommitterade av den
åsikten, att densamma icke bör på förhand bestämmas, och hålla före, att utvecklingen
försiggår enklast och naturligast, om ett visst totalbelopp av statsmedel för
ändamålet anslås och vederbörande på olika orter ha att ansöka om understöd från
nämnda anslag hos Kungl. Maj:t, som efter vederbörlig granskning avgör, till vilka
sökande understöden böra utgå. Härvid bör emellertid särskilt den synpunkten
tagas i betraktande, att ingen ort, utom de allra största städerna, bör erhålla handelsskola,
om handelsgymnasium förut där åtnjuter understöd (sid. 21).
Angående principerna för åtnjutande av statsunderstöd finna kommitterade
icke skäl att i fråga om de av kommitterade sålunda föreslagna fristående handelsskolorna
frångå de grunder, som av 1913 års Riksdag fastställdes för handelsgymnasierna,
och som i huvudsak innebära, att ett visst maximibelopp stadgas för statsbidraget,
vars storlek i övrigt med hänsyn tagen till olika omständigheter noga
lämpas efter varje skolas verkliga behov, samt att kommunen eller enskilda åläggas
Kommitterades
förslag.
Handelsskolornas
förläggning.
Grunder
för statsunderstöd.
136
Kommunernas
åtaganden.
Villkor i
övrigt.
Termins
avgifter.
Lärarnas
avlöning.
Lärarnas
tillsättning
Lokalsty
relse.
vissa förpliktelser, däribland att lämna ett visst årligt kontant bidrag till skolans
underhåll. Samma grunder föreslås beträffande handelsfolkskolorna.
På grund av tillgängliga uppgifter har uppgjorts en beräkning, som giver
vid handen, att ett maximibelopp av 9,600 kronor skulle visa sig tillräckligt för en
tvåårig skola och ett motsvarande belopp å 7,100 kronor för en ettårig (sid 22).
Beträffande kommunernas eller enskildas skyldigheter gentemot skolorna torde
liksom i fråga om handelsgymnasierna böra gälla, att de först och främst ha att
tillhandahålla erforderliga lokaler. Angående åter det kontanta bidraget från samma
håll är i fråga om handelsgymnasierna föreskrivet, att det skall uppgå till minst en
tredjedel av statsunderstödet. Kommitterade anse emellertid, särskilt med hänsyn
till önskvärdheten att så vitt möjligt bana väg för de nya skolornas upprättande,
tillräckligt, om kommuner eller enskilda åläggas att bidraga med ett kontant belopp
motsvarande minst en fjärdedel av statsunderstödet åt de fristående handelsskolorna,
(sid. 22-23).
I fråga om viktigare villkor i övrigt torde liksom angående handelsgymnasierna
böra bestämmas, att handelsskola för att kunna erhålla statsunderstöd bör
äga minst 15 lärjungar i varje årsklass.
Beträffande närmare bestämmelser för statsunderstöds åtnjutande hänvisas
till sid. 46—47 och, i tillämpliga delar, till bil. H. (sid. 24).
De avgifter, som skola erläggas av lärjungarna vid de fristående tvååriga
handelsskolorna, anse kommitterade, bland annat med hänsyn därtill, att alla ämnen
gjorts obligatoriska, och att alltså ingen tilläggsavgift ifrågakommer, kunna bestämmas
till 50 kronor för vartdera året. För de ettåriga skolorna torde ett årligt belopp
å 75 kronor få anses skäligt. Vid handelsfolkskolorna böra däremot inga
avgifter förekomma (sid. 24—25).
Liksom beträffande handelsgymnasierna torde i fråga om handelsskolorna
höra stadgas en viss minimilön för den ordinarie lärarpersonalen. Kommitterade
föreslå i sådant avseende samma lönevillkor som för lärarna vid de kommunala
mellanskolorna, nämligen minst följande belopp: ordinarie manlig lärare: lön i fyra
lönegrader å 2,000 — 2,400 — 2,800 — 3,200 kronor jämte bostad och bränsle
eller motsvarande ersättning, ej understigande 350 kr.; ordinarie kvinnlig lärare:
lön i fyra lönegrader å 1,600 — 1,800 — 2,000 — 2,200 kronor jämte bostad och
bränsle eller motsvarande ersättning, ej understigande 250 kr.; rektor: förutom löneförmånerna
som ordinarie lärare ett särskilt arvode å 800 kronor; e. o. manlig
lärare 1,800 kronor, e. o. kvinnlig lärare 1,600 kronor; manlig övnings- och timlärare
80 kronor per veckotimme, kvinnlig 65 kronor (sid. 26—27).
Vid samtliga handelsskolor böra liksom vid handelsgymnasierna de ordinarie
lärarna tillsättas och rektor förordnas av vederbörande styrelse (sid. 27).
Kommitterade föreslå, att styrelsen för handelsfolkskola utses i huvudsaklig
likhet med vad som bestämts vid kommunala inellanskolor. Rektorn blir sålunda
137
självskriven ledamot, men de övriga ledamöterna böra överallt väljas av kommunalstyrelsen.
Sistnämnda styrelseledamöters antal anse kommitterade kunna bestämmas
till fyra.
Vad de fristående handelsskolorna beträffar, torde de liksom handelsgymnasierna
tillsvidare böra lämnas frihet att själva bestämma över styrelsens sammansättning.
Dock bör såsom en nödig garanti krävas, att styrelsen förutom föreståndaren
bör bestå av fyra personer, och att två av dessa utses av kommunalstyrelsen.
I fråga om samtliga handelsskolor är gifvetvis önskvärt, att köpmanselementet blir
i styrelsen starkt representerat (sid. 38).
Beträffande frågan om inträdesfordringar anse kommitterade lämpligast, att
denna angelägenhet överlämnas åt vederbörande skolstyrelser, som böra tillse, att
icke alltför omogna lärjungar beviljas inträde i de tvååriga skolorna. Lärjungar
från läroverkens eller flickskolornas klasser utöver den egentliga folkskolan, därest
sådana skulle anmäla sig till inträde, böra självfallet mottagas, för så vitt de inneha
en ålder, motsvarande de från folkskolan avgångna lärjungarnas (sid. 38).
Såsom av kommitterades redogörelse framgår, har en central ledning för handelsundervisningsanstalterna
så småningom uppstått så att säga av sig själv, i det
att kommerskollegium med inspektören som sakkunnigt biträde fått i uppdrag att
taga befattning med de ärenden, som berört handelsundervisningen.
Det är emellertid, enligt kommitterades mening, endast en tidsfråga, när
denna ledning behöver ytterligare utvecklas.
Redan nu anse kommitterade, på grund av de i ifrågavarande betänkande avgivna
förslag, nödvändigt, att ännu ett steg tages till stärkande av den centrala
ledningen, och föreslå upprättandet av en särskild sakkunnigeinstitution. Jämväl på
grund av handelsundervisningsväsendets utveckling i övrigt kommer en sålunda
förstärkt sakkunskap att befinnas av behovet påkallad.
Sagda institution, som exempelvis kan kallas handelsundervisning snämnd en,
bör lämpligen bestå av tre personer, nämligen inspektören såsom självskriven samt
två andra av Kungl. Maj:t förordnade sakkunniga, den ene representerande den
kommersiella, den andre den pedagogiska sakkunskapen. Den förre av de båda
sistnämnda bör sålunda helst vara köpman, den senare skolman (sid. 39—41).
Kommitterades förslag angående upprättande av handelsskolor sammanföras
och preciseras å sid. 46—47.
2. Angående upprättande av handelskurser.
(i föreliggande betänkande).
Handelslmrserna, hos oss vanligen kallade aftonskolor eller aftonkurser,
skilja sig i viktiga avseenden från andra handelsundervisningsanstalter.
Bland annat är att märka, att de icke enbart kunna hänföras vare sig till
den lägre eller den högre handelsundervisningen, enär de falla inom området för
Inträdes
fordringar.
Central
styrelse.
Handelskursernas
plats i
systemet.
138
Organisa
tion.
såväl den ena som den andra av dessa undervisningsformer och det mera beror på
det lokala och ibland tillfälliga behovet å en ort, huruvida högre eller lägre handelskurser
eller kurser av båda slagen där höra anordnas.
Handelsgymnasier och handelsskolor äro läroanstalter i vanlig mening, med
undervisning för ungdom i skolåldern, under det handelskurserna i regeln äro
avsedda för dem, som redan fått anställning i praktisk affärsverksamhet, varav bland
annat följer, att kurserna även få mottaga lärjungar, som uppnått en avsevärt
högre ålder.
Handelskurserna äro sålunda avsedda att tillgodose dels deras behov, som
önska åtnjuta handelsundervisning men av en eller annan anledning icke fått tillfälle
att genomgå en samlad kurs, dels deras behov, som åstunda fortsatt utbildning
i handelskunskaper. Ändamålet med denna undervisningstyp är alltså i hög
grad behjärtansvärt och dess betydelse för handelsundervisningen och därigenom
även för näringslivet synnerligen stor.
I vårt land liksom i andra länder finnas kurser av förevarande slag i de
flesta större och även i flera mindre städer.
Denna art av handelsundervisning -- liksom den lägre handelsundervisningen
i övrigt — har emellertid hittills i vårt land icke åtnjutit något som helst statsunderstöd
eller på annat sätt uppmuntrats av statsverket (sid. 1—4).
Kommitterade anse, i likhet med 1908—1910 års kommitté, att handelskurser
böra anordnas dels i form av en lägre fast kurs med obligatoriska ämnen, huvudsakligen
avsedd för yngre lärjungar, som slutat folkskolan och vunnit anställning i
praktisk verksamhet, dels ock i form af valfria kurser, af störe romfattning i fråga
om ämnen och kunskapsmått och huvudsakligen avsedda för ett högre åldersstadium.
1
Då emellertid behovet av en fäst lägre kurs blir tillgodosett genom de av
folkundervisningskommittén föreslagna handelsfortsättningsskolorna, inskränka sig
kommitterade till att yttra sig om upprättandet av de valfria kurserna. De lägsta
av dessa kunna tills vidare ersätta den fasta kursen.
Kurserna böra å de lägre stadierna även omfatta allmänbildande ämnen men
i övrigt till övervägande del avse utbildning i specialgrenar. De böra vara så ordnade,
att ämnena kunna sammansättas till vissa serier för de lärjungar, vilkas omständigheter
medgifva en mera mångsidig utbildning, men på samma gång omfatta
en fristående och avslutad kurs inom varje ämne.
För att undervisningen må leda till åsyftat resultat, anse kommitterade oundgängligt,
att nämnda kurser erhålla en så vitt möjligt fast organisation. Ett huvudvillkor
härför torde vara, att lärjungarna indelas i vissa grupper alltefter sina olika
förutsättningar, och att även ämnen, timtal och kursernas beskaffenhet lämpas efter
dessa olika grupper.
139
För det närvarande behovet anse kommitterade, att kurserna — liksom lärjungarna
— kunna uppdelas i följande tre grupper, representerande högre och lägre
stadier av undervisning:
Grupp I, avsedd för lärjungar från folkskolan in. fl.
Grupp II, » » » » handelsskola m. fl.
Grupp III, » » » » handelsgymnasium m. fl.
För att statsunderstöd skall kunna av en läroanstalt erhållas, bör åtminstone
en tämligen avsevärd och enhetlig serie av kurser förekomma under varje läsår.
Kommitterade anse, att den- minsta serie, som kan understödjas med statsmedel,
bör omfatta fyra ämnen, alla tillhörande en av de ovan angivna grupperna, t. ex. i
första gruppen: svenska, bokföring, handelsräkning och välskrivning, och upptagande
en undervisningstid av sammanlagt 10 å 15 timmar i veckan.
Lärjungarna åter böra ha full frihet att deltaga i ett eller flera ämnen, blott
de i fråga om varje särskilt ämne hålla sig inom den grupp, som deras förkunskaper
anvisa dem.
Läsåret bör omfatta minst 300 timmar, fördelade på minst 30 veckor.
Angående den tid av dagen, till vilken undervisningstimmarna böra förläggas,
förordas tiden mellan kl. 6 och 10 e. m. Dock omnämnas även andra tider såsom
användbara, åtminstone på vissa orter, t. ex. morgontimmar.
Vad inträdesfordringar beträffar, torde några enhetliga sådana icke kunna
eller böra uppställas, utan bör det överlämnas åt lokalstyrelserna att fördela lärjungarna
på de ovan omförmälda grupperna I, II och III. Av lärjungarna i grupp I
bör dock fordras, att de-fullständigt genomgått sexårig folkskola. Härigenom kommer
frågan om inträdesåldern i nämnda grupp att reglera sig själv. Skulle en eller
annan lärjunge från de allmänna läroverkens tredje klass eller motsvarande klass
av flickskola utan att ha uppnått den för folkskolebarnen normala avgångsåldern —
12 å 13 år — söka inträde, torde deras intagande böra bero på lokalstyrélsens
prövning.
För de övriga grupperna anse kommitterade bestämmelser om viss inträdesålder
icke behövliga (sid. 6 —16).
Enligt kommitterades mening bör understöd ur nämnda anslag endast utgå
till kommuner, koi-porationer och föreningar. Dels kräva nämligen de högre handelskurserna
i vissa avseenden större förutsättningar i fråga om organisation och
ledning än handelsskolorna, dels torde de komma att i vissa fall medföra jämförelsevis
större utgifter, därest undervisningen skall utvidgas till att omfatta högre och
speciellare kunskapsområden och kunna hållas uppe på önskvärd nivå.
Rörande den yttre formen för de läroanstalter, som komma att anordna handelskurser,
anse kommitterade, att stor frihet bör medgivas. Så bör anslag kunna
beviljas dels åt skolor, som ha nämnda undervisning till uteslutande uppgift, dels
140
Statsunderstöd
m. m.
åt andra skolor, t. ex. handelsgymnasier, tekniska skolor och borgarskolor, som vid
sidan av sin övriga verksamhet önska upprätta en handelslinje av denna beskaffenhet.
Kommitterade föreslå understödjande av 10 läroanstalter för handelskurser
och beräknar 10,000 kr. till vardera av 2 större, 7,000 kr. till vardera av 6 medelstora
och 5,000 kr. till vardera av 2 mindre skolor.
Minst 40 lärjungar böra deltaga i handelskurserna för att läroanstalten skall
kunna erhålla statsunderstöd.
Såsom avgifter föreslås för varje termin 5 kr. för vart och ett av ämnena i
allmänhet och 20 kr. för varje främmande språk.
Styrelsen bör bestå av föreståndaren samt 4 personer, utsedda av kommunalstyrelsen
(sid. 25—27).
Kommitterades förslag preciseras å sid. 67—68.
3. Understöd till handelsundervisningsanstalter av andra typer.
Kommitterade förorda, att kommunala eller rent privata läroanstalter av olika
typer, som icke erhållit understöd ur de övriga anslagen, må kunna komma i åtnjutande
av ett mera begränsat bidrag från statsverket.
Angående beloppet av nämnda bidrag föreslå kommitterade högst 2,000 kr.
till varje skola. Om detta understöd beräknas utgå till 5 skolor i landet, kan anslaget
sålunda begränsas till 10,000 kronor. Bestämmelserna böra dock enligt kommitterades
mening avfattas så, att något maximiantal av läroanstalter, som må kunna
årligen ifrågakomma till nämnda förmån, icke fastställes. Om det sålunda något
år betinnes lämpligt att utdela 2,000 kronor endast åt vardera av tre skolor, så må
ytterligare fyra skolor kunna erhålla 1,000 kronor vardera o. s. v.
Beträffande de kvalifikationer, som av sådana läroanstalter skulle krävas,
anse kommitterade i främsta rummet böra föreskrivas, att de skulle ha gjort sig
kända genom värdefull och gagnande verksamhet inom handelsundervisningens område.
Vidare bör man på dem ställa de anspråken, att kortare kurser än terminskurser
icke må vid läroanstalten förekomma, att bestämda inträdesfordringar må
tillämpas och lärjungar mottagas endast vid terminernas början, att lärarpersonalen
bör inneha erforderliga förutsättningar för sitt kall och vara med skäliga belopp
avlönade, samt att tjänliga undervisningslokaler och erforderlig undervisningsmateriel
stå till skolornas förfogande (sid. 28—33).
141
Bil. X.
Tablå
över statens kostnader för handelsundervisningsväsendet i dess helhet under
övergångstiden åren 1917—1919 enligt kommitterades förslag.
Anm. Nedanstående tablå gäller, under förutsättning att handelsskolor och handelskurser
upprättas samtidigt. Skulle däremot handelskurserna upprättas t. ex. ett år
senare än handelsskolorna, inträda kostnaderna för de förra (jämte 500 kr. till
inspektionen och 500 kr. till handelsundervisningsnämnden) ett år senare. — I
tablån har hänsyn icke kunnat tagas till de förhöjningar, som under övergångstiden
kunna ifrågasättas och beslutas i nu utgående statsanslag till handelsgymnasierna,
av vilka två efter erhållandet av nya, rymliga lokaler sannolikt
stå inför en avsevärd utvidgning, varjämte understödet till handelsgymnasiet i
Hälsingborg förr eller senare torde komma att ökas och uppföras på ordinarie
stat. Beträffande detaljberäkningarna för handelsskolor hänvisas till kommitterades
betänkande angående upprättande av sådana (sid. 44—47).
För år 1917:
Till de 5 handelsgymnasierna (i Göteborg, Malmö, Norrköping,
Stockholm och Örebro)..........
till 5 fristående handelsskolor (I tvåårig och 4 ettåriga) . . . .
» 3 handelsfolkskolor................
» 10 läroanstalter för handelskurser..........
» mindre understöd åt privata handelsundervisningsanstalter . .
» resestipendier åt lärarpersonalen...........
» arvode åt två ledamöter i handelsundervisningsnämnden . .
» inspektionen..................
Kr.
»
»
Summa kronor
115,000: —
19,800: —
7,200: —
72,000: -10,000: —
4,000: -1,000: —
2,500: —
231,500: -
Härtill komma på extra stat — frånsett nu utgående 30,000 kronor till handelshögskolan
i Stockholm — 10,000 kronor till handelsgymnasiet i Hälsingborg.
142
För år 1918:
till de 5 haodelsgyranasierna.............Kr. 115,000: —
» 5 fristående handelsskolor............■ » 43,600: —
» 3 handelsfolkskolor.............. » 21,600: —
» 10 läroanstalter för handel skurser......... » 72,000: —
» privata handelsundervisningsanstalter......... » 10,000: —
» resestipendier................. » 4,000: —
» arvoden åt två ledamöter i handelsundervisningsnämnden . » 1,500: —
» inspektionen.............. ■ • ■ • »_3,000: -
Summa kronor 270,700: —
Härtill komma, som förut, å extra stat — frånsett nu utgående 30,000 kronor
till handelshögskolan i Stockholm — 10,000 kronor till handelsgymnasiet i Hälsingborg.
För år 1919 och följande år:
till de 5 handelsgymnasierna.............Kr. 115,000: —
» 5 fristående handelsskolor . . ,......... » 47,600: —
» 3 handelsfolkskolor................> 28,800: —
» 10 läroanstalter för handelskurser.......... » 72,000: —
» privata handelsundervisningsanstalter......... » 10,000: —
» resestipendier................. » 4,000: —
» arvode åt två ledamöter i handelsundervisningsnämnden . . » 1,500: —
» inspektionen.................. » 3,000: -
Summa kronor 281,900: —
Härtill komma, som förut, å extra stat — frånsett nu utgående 30,000 kronor
till handelshögskolan i Stockholm — 10,000 kronor till handelsgymnasiet i
Hälsingborg.
143
Bil. Y.
Översikt
av samtliga statsunderstödda handelsundervisningsanstalter enligt
kommitterades under åren 1913—1915, avgivna förslag.
I Hand ds gymnasier (2-åriga, grundade på 6-årig läroverkskurs).
Antal: 6.
Förläggning: Göteborg, Hälsingborg, Malmö, Norrköping, Stockholm och Örebro.
Anm. Av dessa äro handelsgymnasierna i Göteborg, Stockholm, Malmö och Hälsingborg
sedan länge i verksamhet, under det att handelsgymnasiet i Örebro,
som öppnades höstterminen 1914, blev färdigbildat med ingången av höstterminen
1915 och handelsgymnasiet i Norrköping upprättades höstterminen 1915.
Statsanslag (f. n. utgående enligt riksdagens beslut):
till handelsgymnasiet i Göteborg .... högst kr. 40,000
» » i Stockholm ... » » 30,000
» » i Hälsingborg . . ■> » 10,000
» vartdera av de tre övriga högst kr.
15,000 » » 45,000;
eller tillsammans högst 125,000 kronor för år.1
II. Handels skolor (dels 2-åriga, grundade direkt på folkskolekursen, dels
1-åriga, byggda på folkskolekursen och 2 års anställning därefter i praktisk
verksamhet samtidigt med deltagande i folkskolans handelsfortsättningsskola).
Antal: 8 (därav 4 tvååriga och 4 ettåriga).
Förläggning: till olika orter i landet efter Kungl. Maj:ts bestämmande, dock,
med undantag för de allra största städerna, icke till sådana platser,
där statsunderstött handel sgymnasium är upprättat.
Anm. Av de tvååriga skolorna skulle tre upprättas genom ombildning av högre
folkskolor (»handelsfolkskolor»).
Statsanslag: till 1 ettårig handelsskola med parallellklass högst . . . kr. 10,300
» 3 ettåriga handelsskolor med enkel klass å » 7,100 » 21,300
» 1 tvåårig handelsskola med parallellklasser » . . . . » 16,000
» 3 tvååriga handelsfolkskolor med enkla klasser
å högst 9,600 .................... » 28,800
eller tillsammans högst 76,400 kronor för år.
1 Handelsgymnasiet i Norrköping har ännu icke kommit i åtnjutande av det beviljade anslaget.
144
III. HandelsTturser (lägre och högre 1- till 3-åriga kurser för redan i
praktisk affärsverksamhet anställda personer).
Antal läroanstalter: 10.
Förläggning: till olika orter i landet efter Kungl. Maj:ts bestämmande, dock,
med undantag för de största städerna, icke till sådana, där statsunderstött
handelsgymnasium eller statsunderstödd handelsskola
är upprättad.
Statsanslag: till 2 större läroanstalter ä högst 10,000 kr. . . kr. 20,000
» 6 medelstora » ä » 7,000 » . . » 42,000
» 2 mindre » ä » 5,000 » . . » 10,000
eller tillsammans högst 72,000 kronor för år.
IV. Med mindre statsunderstöd försedda privata handelsundervisningsanstalter
(läroanstalter av olika slag och organisation, dock endast sådana med
minst terminslånga kurser).
Antal: 5.
Anm. Därest anslaget så medgiver, kan ett större antal än 5 understödjas.
Förläggning: till olika orter i landet efter Kungl. Maj:ts bestämmande.
Statsanslag: till 5 läroanstalter ä högst 2,000 kr.....kr. 10,000 för år.
Förteckning över bilagorna
Bil. A. Utdrag ur uttalanden av köpmannakorporationer m. fl. angående
handelskurser (aftonskolor) .............*si''d." 73
Bil. B. Redogörelse för handelsundervisningsväsendet i Ungern .... » 76
Bil. C. Antal lärjungar i s. k. aftonkurser vid fyra av kommuner eller föreningar
understödda läroanstalter under läsåret 1913 — 1914 ,. . . » 83
Bil. D. Folkundervisningskommitténs förslag till undervisningsplan för han
delsfortsättningsskolor.
..............» 84
Bil. E. Undervisningsplan för den lägre fasta kursen i handelskurserna (aftonskolorna)
enligt förslag av 1908—1910 års kommitté . . . . » 87
Bil. F. Utdrag ur kommitterades i handelsundervisningsfrågan utlåtande över
folkundervisningskommitténs betänkande av den 1 augusti 1914
angående fortsättningsskolan.............» 89
Bil. G. Utdrag ur handelskammarsekreterares uttalanden angående handels
kursernas
undervisningstid..............» 93
Bil. H. Kommitterades beräkning av kostnaderna för handelskurser ... » 101
Bil. J. Utdrag ur bestämmelser angående handelsgymnasier.....-> 104
Bil. K. Formulär till avgångsbetyg (eller intyg) från handelskurser ... » 107
Bil. L. Uppgifter angående handelslärarexamen vid handelshögskolan i Stockholm
....................» 108
Bil. M. Utdrag ur bestämmelser angående inspektion av de statsunderstödda
handelsgymnasierna.............. . » 109
Bil. N. Utdrag ur en framställning från Malmö handelsgymnasium till inspektören
angående revision av vissa bestämmelser för handelsgymnasier » 111
Bil. O. Utdrag ur protokoll vid rektorskonferens...... . . . » 113
Bil. P. Formulär till avgångsbetyg från statsunderstött handelsgymnasium . » 118
Bil. R. Utdrag ur författningar m. m. angående den kompetens, som åtföljer
avgångsbetyg från handelsundervisningsanstalter.......» 119
Bil. S.
Bil T.
Bil. U.
Bil. V.
Bil. X.
Bil. Y.
Utdrag ur utlåtanden över 1908—1910 års kommittéförslag angående
kompetens till anställning i riksbanken, i tullverket och i postverket
Förslag till undervisningsplan för tvåårig handelsskola, byggd på eventuellt
sjuårig folkskolekurs..............
Antal lärjungar, som åren 1911—1918 avgått från de allmänna
läroverken, med fördelning efter tillämnad levnadsbana ....
Sammanfattning av kommitterades förslag angående den lägre han
delsundervisningen.
...............
Tablå över statens kostnader för handelsundervisningsväsendet i dess
helhet under övergångstiden åren 1917-1919 enligt kommitterades
förslag....................
Översikt av samtliga statsunderstödda handelsundervisningsanstalter
enligt kommitterades under åren 1913 —1915 avgivna föislag .
sid. 124
» 127
» 131
» 132
» 141
» 143