UNDERDANK TF UTI ÅT A NI) E (Statens offentliga utredningar 1918:9)

UNDERDANK TF UTI ÅT A NI) E

ÅNGAKNDK

ÅTGÄRDER FÖR SULFIT SPRITTILLVERKNING
ENS BEFRÄMJANDE

M. M.

AVGIVET DEN 27 AUGUSTI 1917

KUNGL. KOMMERSKOLLEGIUM

STOCKHOLM 1918
ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

■Stockholm den 27 augusti 1917.

Till KONUNGEN.

Enligt nådig remiss den 19 mars 1917 har Eders Kungl. Maj:t
anbefallt kommerskollegium att avgiva underdånigt utlåtande över de
utlåtanden, förslag och framställningar, som vid olika tillfällen gjorts av
kommerskollegium, nykterhetskommittén och kontrollstyrelsen in. fl.
rörande frågan om åtgärder för sulfitspritindustriens befrämjande och
ordnandet av handeln med den skattefria spriten samt därvid särskilt
taga under övervägande, huruvida det föreslagna statsmonopolet å handeln
med viss sprit lämpligen kan genomföras utan införande i samband
därmed av, statsmonopol eller annan dylik anordning i fråga om importen
av brännoljor. De remitterade handlingarna omfatta förutom det
av kontrollstyrelsen den 5 mars 1917 avgivna förslaget till förordning
angående skattefri sprit samt vissa alkoholhaltiga preparat m. m. åtskilliga
i styrelsens utlåtande uppräknade framställningar.

De i de remitterade framställningarna väckta förslagen avse å ena
sidan åtgärder till sulfitsprittillverkningens befrämjande samt å andra
sidan anordningar till förekommande av missbruk av den skattefria
spriten. I det förra avseendet har kommerskollegium tidigare föreslagit
dels tull å petroleum-bensin och gasolin, uppgående till 20 öre per kg.,
dels vissa förändrade bestämmelser beträffande denatureringen i syfte
att förebygga konkurrens mellan sulfitspritfabrikerna och potatisbrännerierna.
Från andra håll har såsom medel för samma ändamål framförts
tanken på anordnande av monopol å importen av brännoljor. 1
senare avseendet hava nykterhetskommittén och kontrollstyrelsen i samband
med vissa föreskrifter för handelns ordnande förordat ett statsmonopol
å handeln med skattefri sprit. Beträffande åtgärder för sulfitsprittillverkningens
befrämjande har nykterhetskommittén uttalat, att in -

förande av monopol å handeln med skattefri sprit vore en åtgärd alldeles
oberoende av frågan om tull å bensin. Kontrollstyrelsen, som
däremot ställt sig avvisande gent emot en sådan tull, finner monopol å
brännoljeimporten vara ett lämpligt medel för sulfitspritindustriens befrämjande.
Något omedelbart samband med spritmonopolet förelåge dock
icke, ehuru det vore önskvärt, att frågan om brännoljemonopol upptoges
till skyndsam behandling.

I anledning av remissen har kollegium lämnat sammanslutningar
inom industri och handel tillfälle avgiva yttrande i ärendet. Svar hava
därvid inkommit från samtliga handelskamrar, Sveriges industriförbund,
Sveriges allmänna handelsförening, Svenska cellulosaföreningen, Sveriges
minuthandlares riksförbund, Sveriges kolonialvaruengrossisters riksförbund
och Sveriges färg-, drog- och kemikaliehandlares förening. Beträffande
innehållet av omförmälda yttranden tillåter sig kollegium hänvisa
till bilagda sammanfattning.

Med återställande av de remitterade handlingarna och med överlämnande
av till kollegium inkomna yttranden får kollegium för egen
del i ämnet anföra följande.

De åtgärder till sulfitspritindustriens befrämjande, som kollegium
föreslog i sitt betänkande av den 21 april 1915, avsågo i huvudsak å
ena sidan att reglera förhållandet mellan potatisspritfabrikationen och
tillverkningen av sulfitsprit samt å andra sidan att bereda sulfitspritindustrien
erforderligt skydd i konkurrensen med importerade brännoljor.
Beträffande skälen härför samt åtgärdernas närmare beskaffenhet tillåter
sig kollegium åberopa nämnda betänkande,’ vars uttalanden och förslagkollegium
med nedan angivna, av teknikens och prisförhållandenas utveckling
betingade modifikation saknat anledning frångå.

Nödvändigheten att inom landet få till stånd en tillverkning av ett
ersättningsmedel för bensin såsom motorbränsle hade kollegium redan
då tillfälle att framhålla. Erfarenheten under den tid, som förflutit
sedan utlåtandet avgavs, har i hög grad bekräftat denna nödvändighet.
Efter de rön, som var och en haft tillfälle göra under de senaste
månaderna, då vårt land varit så gott som avstängt från tillförseln av
råvaror och förnödenheter, borde det utan vidare stå klart, vilken betydelse
man bör tillmäta skapandet av inhemska ersättningsmedel för
importerade nödvändighetsvaror. Främjandet av sådana tillverkningar
kan utan vidare betecknas såsom ett statsintresse av högsta vikt.

Till belysande av sulfitspritindustriens utveckling må anföras följande
siffror, sammanställda av professor E. Idubendick.

Sulfitsprit tillverkas för närvarande vid följande fabriker.

Ton massa.

Bergvik............................	................. 32,000
Kvarnsveden...................	............... 25,000
Skutskär .......................	............... 18,000
(bita ..........................	25.000
100,000

motsvarande cirka 4,000,000 liter 95-procentig sprit.

Under uppförande äro vid Skoghall, Svartvik och Ström fabriker
representerande cirka 55,000 ton massa, motsvarande cirka 2,200,000
liter 95-procentig sprit.

Underhandlingar om spritfabrikers uppförande pågå, enligt uppgift
från aktiebolaget Ethyl, för närvarande med sulfitfabriker representerande
180,000 ton massa, motsvarande cirka 7,200,000 liter 95-procentig
sprit.

Härutöver återstå inom landet fabriker, vid vilka sprittillverkning
kan tänkas vara möjlig, representerande 300,000 ton massa och motsvarande
cirka 12,000,000 liter 95-procentig sprit.

De under anläggning varande fabrikerna torde bliva driftfärdiga
omkring oktober — november i år.

År 1914 har för motordrift denaturerats 183,270.4 liter och år
1915 för samma ändamål 95,470.8 liter av normalstyrka. Den denaturerade
spriten har förbrukats på följande sätt, räknat efter normalstyrka
i liter.

År	Vetenskap-ligt'' bruk.	Sjukhus.	Ättiks- fabriker.	Kemisk- teknisk fabrika- tion.	Färg- och fernissa.	Försälj- ning.	Motor- drift.	Järnvägs-'' drift. \|
1908 ......	19,513.3	33,726.6	308,151.9	167,238.6	377,890.6	3,269,076.4
1909 ......	20,400.4	34,308.t	300,383.0	208,817.0	463,674.0	3,303.510.7	—	—
1910 ......	18,955 4	46,646.0	289,099.5	234,700.2	444,121.0	3,529,012.0	—	— \|
1911 ......	15,333.0	42,036.9	289,321.2	338,853.3	349.528.8	4,654,929.3	—	—
1912 ......	18,386.7	56.356.5	296,515.2	349,784.6	308,203.8	5,550,191.2	—	—
1913 ......	16,792.3	56,127.2	300,926.7	360,381.3	231,731.5	4,462,322.4	—	—
1914 .....	19,213.5	53,257.0	307,727.1	456,889.2	161.686.4	5,368,117.8	183,270.4	—
1915 ......	21,650.0	58,564.5	309,098.5	481,506.9	130,772.9	6.112,586.7	95.470.8	—
1916 ......	19,715.3	58,995.8	341.667.0	731,943.8	119.544.1	4,521.607.1	662.300.4	279,569.4

Härtill torde böra anmärkas, att en icke obetydlig del av den
kvantitet, som uppgivits under rubrik »försäljning», med all sannolikhet
gått till motordrift under de senaste åren.

Sulfitspritens användbarhet för olika ändamål, särskilt såsom motorbränsle,
hade kollegium tillfälle konstatera i sitt tidigare utlåtande.
Sedan dess hava ytterligare försök blivit utförda, vilka bekräfta de beräkningar
och förutsättningar, som lågo till grund för kollega framställning.
I fråga om olika denatureringsmedels lämplighet för motordrift
har kollegium även föranstaltat om fortsatta försök, men hava
dessa ännu icke hunnit avslutas. Kollegium får rörande dessa tekniska
frågor hänvisa till bilagda redogörelse av professor Hubendick.

Den praktiska erfarenheten har givit vid handen, att motorsprit
bör vara denaturerad med en större eller mindre mängd bensol (eller
bensin). Kollegium får därför understryka sin förut framförda åsikt om
önskvärdheten att icke säga nödvändigheten därav, att denaturering av
sprit för motorändamål med bensol må kunna äga rum. Kollegium
hyser för sin del icke så stora farhågor för att på sådant sätt beredd
motorsprit skall komma att missbrukas i berusningssyfte, men om sådan
fara av allvarligare natur anses föreligga, böra detaljerade föreskrifter
för handeln med dylik vara av ungefär den art, kontrollstyrelsen föreslagit,
utgöra ett effektivt skydd.

Av de åtgärder till sulfitspritindustriens befrämjande, som kollegium
tidigare förordat, har förslaget om tull å bensin mötts av starka
invändningar från olika håll. Kolegii förslag var grundat på det då
gällande'' relativt låga bensinpriset och nödvändigheten att bereda den
spirande sulfitspritfabrikationen skydd mot de mäktiga intressen, som
kontrollera handeln med bensin. Sistnämnda synpunkt lär icke heller
böra släppas ur sikte, om ock såsom nedan utvecklas läget för ögonblicket
icke påkallar några särskilda åtgärder.

Vid beräknandet av det för sulfitspriten erforderliga tullskyddet
utgick kollegium från ett bensinpris av 16 öre per liter i svensk hamn.
Detta pris är för närvarande mångdubblat. En komplettering av de
uppgifter rörande bensinprisen under olika år, som kollegium lämnade
i sitt tidigare utlåtande, ger vid handen vilken avsevärd stegring, som
ägt rum. Från att förut hava växlat mellan ett medelvärde av 16 och
18 kronor per parti om 100 liter s. k. tung bensin för automobiler och
motorbåtar har enligt uppgift från Krooks petroleum- och oljeaktiebolag
försäljningspriset för bensin efter enahanda beräkningsgrund utgjort

VJl.r».

januari....................................	......... kronor 48
februari—juli............................	......... )> 45
juli—oktober...........................	.......... >. 46
oktober—januari 1916............	......... )> 47

lina.

januari—maj ..........

maj...........................

juni..........................

juli—februari 1917

1917.

•	februari—maj....................	.................. kronor 70:
	maj—juni ..........................	.................. » 74:
	juli ....................................	................. » 82:
	den 1 augusti ..................	................. » 110:

Vilket försäljningspris bensin kommer att betinga efter krigets
slut, är givetvis för närvarande ogörligt att bedöma. Med stor sannolikhet
torde man dock kunna förutsätta, att det för åtskilliga år framåt
torde komma att ligga icke oväsentligt högre än det pris av 16 öre
per liter, varå kollegium tidigare grundade sina beräkningar. I detta
avseende kommer givetvis fraktfrågan att spela en avgörande roll.
Men icke mindre betydelse torde böra tillskrivas den ökade efterfrågan
på bensin, som efter kriget utan tvivel kommer att uppstå på världsmarknaden.

1 kollegii utredning av den 21 april 1915 var utgångspunkten
med avseende på sulfitspritens tillverkningskostnad en beräkning av
överingenjören Arthur Ståhlnacke, utmynnande i ett pris av 19.58 öre
per liter bensolsprit (100 : 20). Efter de upplysningar, som nämnde
sakkunnige jämte professor Hubendick sedermera lämnat, ställa sig
kostnaderna numera något annorlunda på grund av gjorda tekniska
framsteg. A ena sidan har utbytet av sprit ur sulfitluten visat sig —
om ock varierande vid olika verk — i stort sett kunna förbättras. Ä
andra sidan bär erfarenheten givit vid handen, att fabriksanläggningarna
kunnat förenklas och förbilligas, så att utgifterna för ränta och amor -

kronor 54: -

» 59: —

» 62: —

» 64: —

tering kunna beräknas till lägre belopp än förut. De nämnda båda
faktorerna ställa sig naturligtvis olika vid olika verk. Som ett sannolikt
värde anser dock den nämnde sakkunnige, att man, sedan normala
priser över huvud taget åter inträtt, bör kunna räkna med en tillverkningskostnad
av 15 öre per liter 100-procentig sprit, motsvarande en
kostnad av 18.7 öre per liter för bensolsprit (100:20). Denna framställningskostnad
gör, enligt professor Hubendick, sulfitspriten såsom
motorbränsle konkurrenskraftig gent emot motorbensin, så länge den
senares pris ej sjunkit under 25.8 öre per liter, förutsatt att spriten
användes i vanlig motor, och 21.5 öre, förutsatt att spriten användes
i särskild för ändamålet avpassad motor. Då man nu enligt de sakkunniges
åsikt, en åsikt som kollegium delar, icke torde hava att räkna
med att bensinpriset skall så snart komma ned till motsvarande värden,
i synnerhet det lägre, så framgår härav, att en skyddstull för den
närmaste tiden icke är behövlig för sulfitspritindustriens utveckling.
Det finnes till och med skäl förmoda, att, om denna industri tillätes att
utnyttja de nuvarande gynnsamma konjunkturerna, den även skall vara
i stånd verkställa så stora amorteringar, att den skulle kunna framdeles
upptaga konkurrensen med den importerade bensinen även med
lägre pris på denna. Under sådana förhållanden anser sig kollegium
kunna för närvarande frångå sitt förslag om tull å bensin, vilket kollegium
gör så mycket hellre, som kollegium givetvis delar de av flertalet
hörda organisationer framhållna betänkligheterna mot att utan tvingande
skäl genom tull fördyra en förnödenhetsvara sådan som bensinen.
Kollegium vill dock hava framhållit, att för den händelse de framtidsberäkningar,
som ovan anförts, skulle visa sig icke hålla streck — de
senare tidernas snabba ändringar i de ekonomiska förhållandena göra
givetvis alla framtidskalkyler vanskliga — man torde få taga i förnyat
övervägande, huruvida ett tullskydd, som dock med afl sannolikhet bör
kunna hållas väsentligt lägre än det av kollegium tidigare föreslagna,
må anses påkallat för sulfitspritindustriens framtida upprätthållande.
Kollegium vill i detta sammanhang ytterligare betona, att framställningskostnaden
för sulfitsprit, sådan den av de sakkunniga enligt det ovan
anförda angivits, dels är ett rent självkostnadspris, icke inneslutande
någon företagarevinst utöver normal ränta, dels icke lär kunna ens som
sådant realiseras vid alla fabriker — på grund av varierande förutsättningar
— utan ett pålägg av 2 å 3 öre per liter. Å andra sidan må
dock erinras därom, att försök med iver bedrivas i syfte att ur sulfitluterna
extrahera även andra värdefulla produkter. I den mån dessa
försök leda till ett resultat, torde man hava anledning förvänta en större

möjlighet för sulfitindustrien att nedbringa kostnaderna för spritframställningen.

Bland de förslag, som väckts för åstadkommande av erforderligt
skydd åt snlfitspritindustrien gentemot konkurrensen från handeln med''
bensin, har även framförts tanken på ett statens monopol med avseende
å importen av brännoljor. I de Bestå av de till kollegium inkomna
yttrandena avvisat såsom synnerligen olämpligt, har detta förslag på
vissa håll dock vunnit anslutning såsom ett komplement till det föreslagna
monopolet å handeln med skattefri sprit, därest ett sådant monopol
ansetts böra komma till stånd. För egen del får kollegium, som
nedan till närmare granskning upptagit frågan om ett statens spritmonopol,
avstyrka införande av ett statsmonopol å importen av brännoljor.

Kollegium måste därvid göra gällande bestämda principiella betänkligheter
mot att införa monopol i andra fall, än där synnerligen
starka statsintressen, till exempel av trängande fiskalisk natur, föreligga.
Att staten under extraordinära förhållanden kan befinnas lämpligen böra
taga sådan verksamhet omhand, lär få betecknas såsom en nödfallsåtgärd.
Härtill kommer emellertid, då fråga är om brännoljemarknaden,
särskilda förhållanden, som eldigt kollegii uppfattning utesluta tanken
på ett permanent statsmonopol. Brännoljemarknaden domineras av ett
starkt koncentrerat utländskt intresse och utan samförstånd med detta
intresse skulle den svenska konsumtionen löpa fara att-framgent drabbas
av högst kännbara olägenheter av det slag, som för ögonblicket göra
sig gällande i fråga om brännoljetillgången. Då sultitspriten icke kan
tänkas i nämnvärd mån utgöra någon ersättning för vårt behov av
fotogen och andra tyngre oljor, förbjuder sig av sig självt tanken på
att söka lägga hinder i vägen för de möjligheter, som kunna yppa sig
att tillföra landet dessa nödvändiga varor. Allraminst vore det välbetänkt
att, innan man kan i någon mån bedöma, i vilken riktning de
internationella handelsförhållandena skola komma att efter kriget utveckla
sig, binda sin handlingsfrihet i något avseende, där mellanhavanden
med utlandet beröras, så som fallet skulle bliva, om ett statsmonopol
på brännoljor bleve under nuvarande förhållanden tillskapat.

Kollegium vill slutligen icke underlåta framhålla, vilken betydande
omslutning statsmonopolet. skulle komma att erhålla såsom affärsföretag
betraktat. Allenast ett sulfitspritmonopol skulle sålunda röra sig om
1—5 miljoner kronor alltefter sulfitsprittillverkningens omfattning. Därutöver
skulle brännoljemonopolet komma att erhålla en omslutning av
minst 30 miljoner kronor.

Beträffande frågan om monopol å handeln med sulfitsprit och
annan denaturerad sprit var kollegium icke främmande för tanken härpå
vid den av kollegium tidigare verkställda utredningen rörande åtgärder
''för sulfitspritindustriens befrämjande. Av hänsyn till de allmänna skäl.
som kunna anföras mot att utan tvingande nödvändighet skapa ett
monopol på det industriella området och därigenom binda affärslivet i
dess fria utveckling, förkastade kollegium emellertid denna utväg.

Gent emot det av kontrollstyrelsen förordade statsmonopolet får
kollegium utom nämnda principiella skäl åberopa följande detaljmotivering
jämte det övervägande flertalet av de till kollegium inkomna
yttrandena.

Kontrollstyrelsen, som undersökt de intressen, vilka borde beaktas
vid utformande av ett monopol, bär härvid uppmärksammat sulfitspritfabrikanternas
intresse av att erhålla skälig vinst å sin tillverkning och
att kunna fortsätta densamma åtminstone i samma omfattning som hittills.
Härtill komme, enligt kontrollstyrelsens uppfattning, ehuru mera
i andra planet, ett intresse hos sulfitmasseindustrien här i landet att
komma i tillfälle utnyttja sulfitluten till framställning av sulfitsprit.

Den ståndpunkt, styrelsen sålunda intagit till sulfitspritindustriens
befrämjande, föranleder kollegium att framställa vissa erinringar. Enligt
vad kollegium ovan framhållit måste det anses vara ett statsintresse av
högsta vikt att få till stånd en omfattande tillverkning av sulfitsprit
inom landet för att därigenom åstadkomma ersättning för importerade
brännoljor. Denna synpunkt synes kontrollstyrelsen icke hava beaktat.
Ej heller synes den omständigheten hava vunnit tillbörlig uppmärksamhet,
att det icke blott är ett privatekonomiskt intresse att kunna på
ett rationellt sätt utnyttja den vid sulfitfabrikationen erhållna avfallsluten,
utan att även denna fråga ur flera synpunkter är av utomordentlig betydelse
för det allmänna.

Därest statens inti-esse av sulfitsprittillverkningens utvidgande tillbörligt
beaktas, måste man enligt kollegii förmenande uppgiva tanken
på monopol å handeln med sulfitsprit. Medan det faktum, att förslagen
om monopol förmått lägga en hämsko på skapandet av nya sulfitspritfabriker,
är i detta avseende belysande. Därest monopolet skulle bliva
verklighet, torde man med stor sannolikhet kunna befara icke blott att
— såsom kontrollstyrelsen uttalat — tillverkningen kommer att fortsätta
åtminstone i samma omfattning som hittills, utan även att en tillbakagång
måhända kommer att äga rum.

Som utgångspunkt för sitt förslag om monopol har kontrollstyrelsen
tagit ett av svenska cellulosaföreningen avgivet yttrande över

kommerskollegii och nykterhetskommitténs förslag. Häri hade cellulosaföreningen
angivit vissa förutsättningar, som ovillkorligen måste anses
uppfyllda, för att ett monopol ur sulfitspritindustriens synpunkt kunde
anses välbetänkt. 1 motsats mot kontrollstyrelsen anser kollegium styrelsens
förslag till monopol icke fylla do angivna förutsättningarna.
Kollegium tillåter sig därutinnan åberopa ett av Sveriges industriförbund
i ämnet gjort uttalande.

Industriförbundet anför följande:

»Under trycket av den förlamande osäkerhet, om vilka åtgärder
beträffande handeln med denaturerad sprit, som kunna komma att av statsmakterna
antagas, och i känslan av att den för upparbetandet av en
sulfitspritindustri mest gynnsamma tiden förrann Titan att utnyttjas, har
man även att se den av svenska cellulosaföreningen till kungi. kontrollstyrelsen
ställda skrivelsen av 7 oktober 1916. Denna skrivelse, som
i själva verket innehåller en synnerligen skarp kritik av monopoltanken,
har dock av kontrollstyrelsen tolkats som ett tillstyrkande av statsmonopol
därför, att cellulosaföreningen anser monopolet genomförbart
''endast under den förutsättningen, att nykterhetskommitténs uppslag utvecklats
därhän, att institutionen kan träffa ett flerårigt avtal angående
eu på förhand fixerad kvantitet, som till fastställt pris årligen finge
levereras av fabrikerna’, och anför föreningen vidare, att en dylik åtgärd
endast är möjlig under förutsättning av att samtidigt statsmonopol å
brännolja införes.

Att ett sådant uttalande kan av kontrollstyrelsen framföras som
ett tillstyrkande av ett monopol av kontrollstyrelsens typ och användas
som argument för att föra denna tanke vidare, synes förbundet oförklarligt.

Ett statsmonopol av cellulosaföreningens typ, där monopolets införande
blir beroende av, huruvida sulfitspritfabrikanterna bliva tillfredsställda
med försäljningsvillkoren eller ej, torde knappast vara från statens
sida antagbart. Ett statsmonopol åter av kontrollstyrelsens typ,
där försäljningsvillkoren bestämmas av den redan förverkligade monopolinstitutionen,
har av cellulosaföreningen avböjts, ty såsom cellulosaföreningen
anfört redan om nykterhetskommitténs förslag ''industrien skulle
icke finna någon trygghet varken för tillräckligt stor avsättning eller
för antagliga priser och skulle således icke våga företaga de kostbara
nyanläggningarna’.»

Kommerskollegium får för sin del i sak uttala sin anslutning till
detta industriförbundets yttrande.

Kontrollstyrelsen sammanfattar betingelserna för att monopolet

skulle kunna tillgodose jämväl sulfitspritindustriens intresse på följande*
sätt: »nämligen

1) att avtal träffas mellan sulfitspritfabrikerna och monopolinstitutionen
om leverans för eu följd av år framåt av fabrikernas tillverkning,

2) att monopolinstitutionen utformas på sådant sätt, att den blir
i stånd att kraftigt och affärsmässigt arbeta för sulfitspritens ökade avsättning
samt att sulfitspritindustriens synpunkter i avseende å pris
och övriga leveransvillkor tillförsäkras behörigt beaktande inom institutionen,

3) att skydd beredes sulfitspriten mot den hittillsvarande konkurrensen
från brännoljornas sida.»

Den tankegång, som ligger bakom den tredje punkten, torde väl
närmast vara, att skydd beredes monopolet mot konkurrens från brännoljornas
sida. I själva verket torde detta moment böra sättas i första
rummet, om den ifrågasatta monopolinstitutionen skall hava några utsikter
att bestå. Om monopolet skall för eu längre tid binda sig för
inköp, baserade på tillverkningspriser oberoende av marknadsprisen, och
vid sin utförsäljning endast pålägga sina direkta omkostnader, är det
tydligt, att institutionen måste för att möta de dåliga tiderna kunna
bestämma över då uppträdande marknadspris och förhindra, att de ekvivalenta
prisen ifråga om brännoljor sjunka under monopolets spritpris.
Sker ej så, kan för staten uppkomma en kännbar och oberäknelig förlust,
och kollegium kan för sin del icke tillstyrka en sådan anordning.
Härav framgår, att ett spritmonopol av föreslagen typ icke är tänkbart
utan ett samtidigt monopol på brännoljor, och då kollegium på anförda
skäl funnit sig böra taga bestämt avstånd från ett sådant, följer redan
härav, att kollegium icke kan tillstyrka spritmonopolet. Men även förutsatt,
att ett brännoljemonopol läte sig genomföras, måste kollegium ställa
sig frågande, varthän de av kontrollstyrelsen skisserade grundlinjerna
skulle föra. För att undvika förlust måste monopolet i lågkonjunkturer
med konstlade medel hålla priset på skattefri sprit och brännoljor över
det rådande marknadspriset. Bortsett från de praktiska svårigheterna
att genomföra ett sådaut tillstånd, torde man nödgas medgiva, att under
sådana tider konsumentintressena komma att bliva i hög grad lidande
genom monopolets existens, en olägenhet, som knappast uppväges därav,
att monopolet under högkonjukturer haft förtjänsten att tillhandahålla
sulfitsprit — däremot säkerligen ej brännoljor — till ett lägre pris, än
om marknaden varit fri.

Såsom kollegium ovan erinrat, finnes möjlighet för att sulfitsprit -

industrien, om densamma får fritt utvecklas utan att utsättas för några
statliga tvångsåtgärder i ekonomiskt avseende, skall kunna under högkonjunkturen
erhålla så stor vinst, att en väsentlig del av anläggningskostnaderna
kan amorteras. Den blir då i stånd att under lågkonjunkturer
gå under det nu beräknade självkostnadspriset och kau ha utsikter
att upptaga konkurrensen även vid låga marknadspriser på brännoljorna.
Kollegium finner sålunda för sin del, att konsumentintresset i längden
blir på bästa sätt tillgodosett genom den fria prisbildningen. Kollegium
vill samtidigt erinra därom, att ännu möjliga förbättringar i tillverkningen
i förbilligande riktning säkerligen komma att framtvingas under
det ekonomiska trycket, under det att en sådan utveckling är tvivelaktig
under hägnet av genom ett monopol garanterade tillverkningspriser.

Med avseende å spritmonopolets närmare utformning finner kollegium
densamma giva anledning till anmärkning ur flera synpunkter,
såsom beträffande den förutsatta förmågan hos monopolet att kunna i
förtid beräkna den kvantitet, som skall åtgå för den följande perioden
in. m. Kollegium finner det dock överflödigt och ej av förhållandena
påkallat att ingå på någon närmare granskning härav.

Utgångspunkt för såväl nykterhetskommittén som kontrollstyrelsen
har varit att söka tillse, att den skattefria spriten icke blir missbrukad
såsom berusningsmedel, en strävan som kollegium för sin del givetvis
finner böra vinna allt beaktande. Kollegium har dock icke kunnat
finna några skäl anförda för och sålunda icke kunnat bliva övertygat
om att monopolinstitutionen skulle på något sätt utgöra en nödvändig
förutsättning för realiserandet av dessa strävanden. Såvitt kollegium
kan se, böra ingå svårigheter föreligga att förlägga kontrollen över
sulfitspriten till de olika fabrikerna och att därjämte tillämpa särskilda
föreskrifter för handeln med den skattefria spriten, föreskrifter av
huvudsakligen den art, som av kontrollstyrelsen föreslagits. Kollegium
vill dock för sin del ifrågasätta, huruvida dessa långt gående bestämmelser,
vilka givetvis komma att försvåra den lojala konsumtionen av
teknisk sprit och motorsprit, verkligen äro i allo av behovet påkallade
för vinnande av- syftet att begränsa missbruket.

Beträffande handeln med den skattefria spriten vill kollegium icke
underlåta framhålla, att de legitima handelsintressen, som härvidlag
komma ifråga, i största möjliga omfattning böra vinna berättigad hänsyn.
Att utan vidare förlägga bestämmanderätten över utdelande- av
rättighet till detaljhandel med vissa slag av denaturerad sprit till kontrollstyrelsen
eller, som denna styrelse föreslagit, sprithandelskommissio -

nen synes kollegium icke erbjuda garantier för att näringsidkarnas intressen
bliva tillbörligen tillgodosedda.

Med avseende å vad sålunda anförts får kollegium för sin del dels
avstyrka det ifrågasatta statsmonopolet på skattefri sprit vare sig i eller
utan samband med statsmonopol på brännoljor, dels hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes ej mindre i enlighet med kollega i underdånig
skrivelse den 21 april 1915 framlagda förslag utfärda förordning om
ändrad lydelse av vissa paragrafer i förordningen den 10 oktober 1890
angående denaturering av brännvin ävensom kungörelse, innefattande
föreskrifter om förvaring av med bensol denaturerad sprit, än även i
huvudsaklig överensstämmelse med kontrollstyrelsens förslag med de av
kollegium påyrkade ändringar och modifikationer låta utarbeta förslag
till kontrollbestämmelser till förekommande av missbruk av skattefri
sprit såsom berusningsmedel.

Vad beträffar det remitterade ärendet i övrigt och särskilt förslaget
till förordning angående vissa alkoholhaltiga preparat har kollegium,
som med hänsyn till angelägenheten, att snarast möjligt få den s. k. sulfitspritfrågan
löst, ansett sig böra omedelbart och separat behandla de delar
av remissen, som beröra densamma, för avsikt att framdeles inkomma
med underdånigt utlåtande i de nu icke behandlade, delarna av ärendet,
i följd varav kollegium hemställer, att handlingarna i detsamma i sinom
tid ånyo varda överlämnade till kollegium.

Underdånigst
K. A. FRYXELL.

PER tf. FRIBEIRf.

AXEL F. ENSTRÖM.

föredragande.

P. M.

angående yttranden om sulfltspritindustriens främjande och förslaget till
förordning angående skattefri sprit m. m.

Till det av kollegium väckta förslaget om vidtagande av åtgärder till främjande
av uppkomsten av en tillverkning av sulfitsprit inom landet hava samtliga
hörda industriorgan uttalat sin anslutning. Med avseende å frågan om lämpligaste
sättet härför — tullskydd, brännoljemonopol eller fri konkurrens — har gjorts
följande uttalanden.

Sveriges industriförbund anser ett brännoljemonopol olämpligt, emedan det
kommer att medföra en fördyring av varan, förorsakad av de strama former, under
vilka en statsorganisation måste arbeta, samt emedan det dessutom innebär en inbjudan
till beskattning vid tider, då behov av ökade skatter inträda. Förbundet
ifrågasätter till och med, huruvida ett brännoljemonopol överhuvudtaget är genomförbart.

Förbundet framhåller, att till förmån för sulfitspriten under vissa förhållanden
tull kan vara erforderlig, särskilt under en övergångsperiod för befästandet av motorspritens
ställning å den inhemska marknaden.

Stockholms handelskammare framhåller till en början, att kammaren i ett till
riksdagen år 1916 avgivet utlåtande avstyrkt brännoljemonopol samt vidhåller denna
sin ståndpunkt. Handelskammaren anser, att man åtminstone för närvarande för
ernående av det avsedda syftet praktiskt endast har att räkna med åvägabringandet
av erforderligt, tullskydd. En skyddstull måste likväl garanteras bliva bestående
under viss tid framåt, eventuellt med successiv sänkning, enär i annat fall nödigt
underlag skulle saknas för kalkylerande av de nya fabrikernas räntabilitet. Den av
kommerskollegium föreslagna tullsatsen å bensin och gasolin med 20 öre per kilogram
anser dock handelskammaren — under framhållande av att en sådan tull
skulle uppgå till inemot 100 procent å priset å dessa varor före krigsutbrottet samt
att dessa varor även begagnas för lastautomobiler och den kemiskt-tekniska industrien
— böra avsevärt reduceras. Handelskammaren förordar dock tullskyddssystemet
endast under den förutsättningen, att det kan med full visshet fastslås, att
sulfitspriten såsom motorbränsle icke inom en överskådlig framtid kan riskera
ruinerande konkurrens från jämväl andra brännoljor än de båda förutnämnda, till
exempel fotogen. Det skulle nämligen vara synnerligen betänkligt, om man nödgades
lägga hög tull även på denna olja.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare anser, att de åtgärder, som
föreslagits såväl av kommerskollegium som av kontrollstyrelsen, äro av sådan be -

Sulfitsp rittil
Iverkning
ens befrämjande.

skaftenhet, att de skulle medföra synnerligen ödesdigra konsekvenser och otvivelaktigt
bliva till mer skada än gagn för sulfitspritfrågans lösning. Beträffande
särskilt kontrollstyrelsens förslag om reglering av brännoljeimporten synes detta
handelskammaren vara baserat på i näringslivet så djupt ingripande och förkonstlade
metoder, att det under normala förhållanden endast kan medföra skada.

Till handelskammarens kännedom hade kommit, att aktiebolaget Scania-Yabis
nyligen anställt försök med sulfitsprit med synnerligen goda resultat. Jämförande
försök hade gjorts med motorer drivna dels med bensin, dels med sulfitsprit tillsatt
med 20 procent bensol. Dessa försök hade givit till resultat, att den med bensol
denaturerade sulfitspriten lämnat 20 — 25 procent större effekt per tidsenhet än
samma volym bensin. Det vore därför betänkligt att på något sätt hindra utvecklingen.
Handelskammaren funne det lyckligaste för frågans lösning vara, att åt
den enskilda företagsamheten överlämnades att sköta om utvecklingen samt att staten
i stället genom borttagande av de restriktioner, som hindra detta, sökte befordra
frågans lösning. Framför allt borde motorspriten göras lätt tillgänglig för lojala
avnämare.

Liknande synpunkter göras även gällande av handelskammaren i Gävle, som
dessutom anser, att paragraf 2 moment 1 i brännvinsförsäljningsförordningen bör slopas
för vinnande av likställighet mellan potatisbrännerierna och sulfitspritfabrikerna.

Även iSmålands och Blekinge handelskammare kan ej biträda förslaget om
införande av statsmonopol å brännoljor. Att lägga produktionsmedel vare sig de
frambringas inom eller utom landet, under statsmonopol anser handelskammaren ej
nationalekonomiskt klokt. Andra brännoljor än bensin kunna, såvitt för närvarande
vore känt, ej ersättas med sulfitsprit. Det vore därför av stor vikt, särskilt med
hänsyn till oljemotordriften inom lantbruks- och fiskenäringarna, att importen av
andra brännoljor än bensin blir fri.

Handelskammaren ansluter sig till förslaget om skyddstull samt föreslår, att
tullinkomsten användes till subvention åt sulfitspritfabrikerna, en synpunkt, som även
göres gällande av Norrbottens läns handelskammare. Smålands och Blekinge handelskammare
föreslår under vissa angivna förutsättningar en tull å bensin om 4 öre
per liter. Bensinen skulle då, enligt handelskammarens beräkning, efter återinträde
av normala förhållanden betinga ett pris av lägst 20 öre per liter. Med en subvention
av 4.5 öre, till att börja med 6 öre, per liter skulle sulfitspritfabrikerna
kunna sänka bensolpriset från 19.5 öre till 15 öre per liter och konkurrens med
bensinen sålunda möjliggöras.

Handelskammaren vill ej biträda det på sina håll framställda förslaget, att
sulfitspritfabrikerna skulle få tillverka dricksprit.

Gotlands handelskammare finner förslaget med tull å petroleumbensin och
gasolin mindre tilltalande, men anser dock tull mera tilltalande än brännoljemonopol
på grund av olägenheten av statens ingripande i rena handelsfrågor.

Handelskammaren anser, att andra medel stå till buds för gynnande av sulfitspritindustrien,
samt föreslår upphävandet av bestämmelsen om, att brännvinstillverkning
vid bränneri ej må bedrivas mer än halva året, för såvitt ej hela tillverkningen
denatureras eller utföres ur riket, samt sulfitspritens likställande med dricksprit,
under förutsättning av, att den förstnämnda kan göras fullt användbar till
förtäring.

Skånes handels-, industri- och sjöf''artskammare finner de av kollegium före -

slagna åtgärderna till sulfitspritens användning välbetänkta med undantag av förslaget
om tull å bensin. Lämpligheten av skyddstull för en industri, vars förmåga att av
egen kraft arbeta sig fram man saknar möjlighet att bedöma torde kunna dragas i
tvivelsmål. En av handelskammaren tillkallad sakkunnig — ingenjör Bengt Torbjörnsson
— beräknar till skillnad från ingenjör Stålnacke självkostnadspriset efter
återgång till normala förhållanden till 21.7 öre per liter. Handelskammaren uppskattar
under samma förutsättning priset å bensin eif europeisk hamn till 22 öre
per liter. Sakkunniga anse spritens effektiva bränslevärde likvärdigt med bensinen
under förutsättning av maskinernas omkonstruering. Det finnes vidare goda förhoppningar
om möjligheten att på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt tillvarataga
lutens alla organiska ämnen. I betraktande av dessa omständigheter synes sulfitspriten
med framgång kunna upptaga konkurrensen även utan tull. Man bör i detta
sammanhang även beakta vådorna av ett tullkrig mot de mäktiga oljetrusterna.

Ehuru det vore uppenbart, att vissa av de svårigheter, som möta bensinens
beläggande med tull, skulle undanröjas genom ett brännoljemonopol, hyser handelskammaren
den bestämda farhågan, att ovannämnda mäktiga företag, som kontrollera
världshandeln med bränn oljorna, skulle verksamt motverka realiserandet av en
sådan tanke.

Göteborgs handelskammare ställer sig avvisande mot allt monopol. Även mot
förslaget med skyddstull hyser handelskammaren stora betänkligheter. Då ett direkt
statsunderstöd till sulfitspritindustrien av flera skäl vore olämpligt, kunde, emedan
nämnda industri antagligen alltid komme att bliva förenad med framställning av
sulfitmassa, möjligen ett efterskänkande eller en minskning av skogsvårdsavgift erna
å sulfitmassa, framställd av samma företag, begagnas såsom medel för att ekonomiskt
underlätta sulfitsprittillverkningen.

Västergötlands och norra Hallands handelskammare finner statsmonopol vid
försäljningen av sulfitsprit otänkbart, om det ej kompletterades med statsmonopol
å brännoljor, men har ej från något håll hört någon önskan uttalad om monopol
överhuvud. Med stor sannolikhet komme sulfitspriten, tack vare möjligheten att ur
sulfitluten jämväl kunna framdraga andra värdefulla ämnen än sprit, att såväl vad
angår framställningskostnad som andra egenskaper kunna konkurrera med brännoljor
såsom motorbränsle, och torde statsunderstöd därför vara obehövligt.

Handelskammaren i Karlstad finner kontrollstyrelsens förslag böra äga avgjort
företräde framför övriga förslag, som framställts för att möjliggöra ett allmänt
tillvaratagande av spriten ur sulfitluten. Såsom skäl härför anför handelskammaren,
att om en för landet nyttig industri kan skapas och en för utvecklingen
hämmande fördyring av en för landet nödvändig artikel samtidigt kan genom införande
av statsmonopol undgås, ett sådant måste anses fullt berättigat. Dock bör
ett monopol å denaturerad sprit även omfatta lys- och brännoljeimport. Handelskammaren
anser, att ett monopol av denna omfattning skulle göra oss mindre beroende
av de utländska oljebolagen.

Sveriges allmänna handelsförening antager, att huvudsyftet med den föreslagna
lagstiftningen är att skaffa statsverket inkomster samt att göra tillverkningen
av sulfitsprit inom landet mindre beroende av importerade brännoljor. Det
vore visserligen i allo önskvärt, om försäljningen av sulfitsprit kunde överlämnas
till köpenskapen i vanlig ordning, men, om detta med hänsyn till brännoljorna anses
ej kunna ske med framgång, synes det föreningen lämpligast att tillhandahållandet

Frågan om
stål smonopol
å handel med
denaturerad
sprit.

A. Behovet
av kontrollåtgärder.

av skattefri sprit öfverlämnas till ett monopolföretag liknande aktiebolaget Svenska
tobaksmonopolet. För sulfitspritens tryggande torde under förutsättning av statsmonopol
ett importmonopol å brännoljor även bliva nödvändigt. Den prisreglering
emellan spriten och brännoljorna, som härigenom skulle åstadkommas, torde ej böra
ske uteslutande genom tullskydd.

Svenska cellulosaföreningen vidhåller sitt till kontrollstyrelsen avgivna och i
dess utlåtande intagna yttrande, vari framhålles, att det vore för industrien likgiltigt
till vem — en monopolinstitution eller enskilda köpare — den får avyttra sin vara.
allenast denna kan säljas till antagligt pris. Under hägnet av tullskydd vore det
möjligt för sulfitspritindustrien att arbeta sig fram. Detta vore icke förhållandet
med ett monopol av nykterhetskommitténs typ. Endast under förutsättning att detta
uppslag utvecklades därhän, att monopolinstitutionen kan träffa flerårigt avtal angående
en på förhand fixerad kvantitet, som till fastställt pris årligen finge levereras av
fabrikerna, vore densanma i stånd att befordra sulfitspritindustriens utveckling. 1
samband med ett sådant monopol, borde även införas monopol å importen av brännoljor.

Sveriges minuthandlares riksförbund föreställer sig, att ett av de viktigaste
syftena med nu ifrågavarande lagstiftningsåtgärder är att frigöra landet från beroendet
av utländskt bränsle och samtidigt trygga nödig tillgång på inhemskt sådant.
Ett monopol efter kontrollstyrelsens förslag skulle emellertid omöjliggöra detta.
Förbundet synes önska ett fullständigt brännoljemonopol med tryggad avsättning för
inhemskt motorbränsle. Därest detta ej vore möjligt att på en gång genomföra,
föredrager förbundet tullvägen. En förutsättning vore dock att tullen garanterades
bliva stadigvarande.

Sveriges kolonialvaruengrossisters riksförbund anser, att om tvångsåtgärder oundgängligen
måste tillgripas tull vore det mest sympatiska. Men bör tullen sättas
väsentligt lägre än kommerskollegium föreslagit och succesivt minskas för att till
slut alldeles borttagas. Den av kollegium föreslagna inskränkningen i denatureringsrätten
synes förbundet välbetänkt.

Skall ett monopol införas måste detta förbindas med brännoljemonopol.

Sveriges färg-, drog- och kemikaliehandlares förening finner en tull på bensin
och fotogen orättvis, men anser ett brännoljemonopol ännu olämpligare, då väl därigenom
brännoljorna skulle förbehållas en del näringsidkare, under det andra, särskilt
motorägarna, skulle tvingas använda den dyrare sulfitspriten.

Sveriges industriförbund erinrar, att nykterhetskommittén och kontrollstyrelsen
ansett, att därest den denaturerade spriten får den vidsträckta användning, som åsyftas,
det erfordras en effektiv kontroll över att denna vara ej missbrukas till förtäring.
Dessa myndigheter ha då ej sett annan utväg än ett statsmonopol. Förbundet
erkänner det berättigade i kravet på viss kontroll över handeln med denaturerad
sprit, men anser farhågorna för missbruk på många håll mycket överdrivna. En
fullkomligt lika effektiv kontroll, som ett statsmonopol skulle innebära, kan, enligt
förbundets mening, åstadkommas även på andra sätt till exempel genom utveckling
av redan förefintlig kontroll därhän, att leverans från fabrikerna finge, såsom nykterhetskommittén
och kontrollstyrelsen föreslagit, ske endast till av kontrollstyrelsen
godkända återförsäljare eller på särskilt tillstånd direkt till större avnämare. Skulle,
mot vad förbundet anser rimligt, även partihandehi läggas under kontroll, kunde man
tänka sig handeln med denaturerad sulfitsprit ja t. o. m. all denaturerad sprit cen -

traliserad i ett gemensamt försäljningsbolag. Förbundet anser, att man med ett
sådant försäljningssystem ej, såsom befarats, skulle behöva riskera oskäligt höga
priser, detta bland annat emedan konkurrensen med bensin alltid skulle kvarstå.
Förbundet är övertygat om, att sulfitspritindustrien är beredd att lojalt medverka
till nödvändig kontroll.

Stockholms handelskammare anser i likhet med industriförbundet, att stats monopol
ej erfordras för ernående av behörig kontroll. Tillverkning och denaturering
kan lika väl därförutan ställas under kontrollstyrelsens kontroll. Flj heller finnes
det något hinder för att förbehålla gross- och detaljhandeln med denaturerad sprit
åt särskilda licensierade handlande eller att införa skriftliga rekvisitioner m. ti. åtgärder,
som kontrollstyrelsen påyrkar. Faran för missbruk, sedan varan kommit i
konsumentens hand, är densamma, vare sig monopol finnes eller ej.

Mot monopol uttala sig även handelskammaren i Gävle, Västergötlands och
norra Hallands handelskammare, Norrbottens läns handelskammare och Sveriges
kolonialvaruengrossisters riksförbund, därvid särskilt hänvisas till professor Tliunbergs
utredning. Då med denatureringsmetodens förbättring de största svårigheterna
för spritindustrien undanröjas, föreslår handelskammaren i Gävle, att pris utsättes
för goda uppslag och utredningar i frågan.

Beträffande § 4 önskar handelskammaren i Gävle, att den måtte givas en mera
utsträckt omfattning under förutsättning att betryggande åtgärder mot missbruk av
vederbörande myndighet prövas föreligga. Till sådana skulle spriten kunna utlämnas
odenaturerad.

§ 5. Kontrollstyrelsens förslag bör kunna överklagas.

§ 8. Tillstånd till handel med hushålls- och motorsprit bör lämnas av kontrollstyrelsen
efter förslag av Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Även Östergötlands och Södermanlands handelskammare tror, att den kontroll,
som ur nykterhetssynpunkt kan vara erforderlig, kan erhållas med de av nykterhetskommittén
föreslagna medlen såsom exempel lokaliserade åtgärder mot missbruk
av denaturerad sprit, förbättrade denatureringsmetoder m. m.

Smålands och Blekinge handelskammare anser kontrollåtgärder under nuvarande
förhållanden oundgängliga samt skisserar de åtgärder kammaren anser erforderliga
på följande sätt: Kontrollstyrelsen meddelar föreskrifter för denatureringen och ansvarar
genom underordnade tjänstemän därför, att denatureringen blir ur nykterhetssynpunkt
effektiv även beträffande importerat denaturerat brännvin; kontrollstyrelsen
utformar genom detalj föreskrifter de av Kungl. Maj:t i särskilda författningar givna
bestämmelser rörande villkoren för och kontroll å försäljning och innehav av skattefri
sprit; tillverkares försäljningsrätt förblir oförkränkt; dock må han icke sälja
mindre partier än 250 liter; tillstånd till engroshandel lämnas av kontrollstyrelsen:
Kungl. Maj:ts befallningshavande reglerar detaljhandeln med hushålls-, motor- och
industrisprit samt utövar genom polismyndigheterna och nykterhetsnämndema kontroll
å handeln därmed, dock att statens krutbruk och ammunitionsfabriker, sjukhus
o. d. samt industrier, som icke kunna utan skada för fabrikationen använda denaturerat
brännvin, bero direkt av kontrollstyrelsen. Tnföres det nu angivna systemet,
finner handelskammaren de av riksdagen i skrivelse den 2 juni 1910 givna direktiven
för frågans lösning ur nykterhetssynpunkt vara fullt tillgodosedda utan införande
av statsmonopol.

Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare åberopar professor Thunbergs

B. Monopol (''t
ur handelsoch
industrisynpunkt.

utredning samt resultaten i Göteborg såsom stöd för att så vittgående restriktioner
som de föreslagna ej äro nödvändiga. Med förbättrade denatureringsmetoder eventuellt
med strängare lokal denaturering i enlighet med professor Thunbergs förslag
samt individuell och lokal kontroll torde tillfredsställande resultat kunna uppnås.
För ernående av nämnda, individuella kontroll föreslår handelskammaren, att envar
husföreståndare av polismyndighet tillhandahålles motbok för inköp av skattefri sprit.
Inköpsrätten bör i princip vara obegränsad. I motboken göres anteckning om säljarens
namn. kvantum och dag för köpet. Samma anteckningar göras av säljaren i
en liggare.

Göteborgs handelskammare finner ett internerande, av de moraliskt och fysiskt
fullkomligt förfallna individerna samt införande av effektiva straffåtgärder såsom
avskräckningsmedel för andra vara ur nykterhetssynpunkt tillfyllestgörande åtgärder.

Sveriges minuthandlares riksförbund hänvisar till att det system, som på frivillighetens
väg införts i Jönköpings län, vitsordats tillfredsställande. Detta system
innebär, att denaturerad sprit utlämnas endast på skriftlig rekvisition i kvantiteter
ej understigande 1/x liter till icke minderåriga, kända eller till inköp av brännvin
berättigade personer.

Sveriges färg-, drog- och kem ikaliehandlares förening har samma synpunkt.
Föreningen framhåller, att den alltid, bland annat genom utsändande av cirkulär,
vinnlagt sig om förebyggande av missbruk samt fixerat minsta försäljningskvantiteten
till lj. liter. Färghandlare voro leverantörer till såväl industrien som hantverket
av de varor, som ingå i sådana beredningar, vartill denaturerad sprit har sin
huvudsakligaste användning. Även hushällsspriten inköptes huvudsakligen i färgoch
kemikalieaffärerna. På grund härav vore det ur säkerhets- och kontrollsynpunkt
lämpligast, att .färg- och lcemikaliehandlarne fingo övertaga åtel försäljningen av
denaturerad sprit. Även allmänhetens krav syntes på detta sätt kunna tillfredsställas.

Kontrollstyrelsens monopolförslag har på grund av allmänna betänkligheter mot
statsmonopol avstyrkts av samtliga hörda industriorgan med undantag av handelskammaren
i Karlstad och Sveriges allmänna handelsförening, varjämte bör tilläggas,
att Svenska cellulosaföreningen, såsom av det föregående framgår, ej avgivit något
bestämt yttrande över förslaget.

Så anser Sveriges industriförbund, att ett spritmonopol av den typ kontrollstyrelsen
tänkt sig, d. v. s. utan skydd av vare sig tull eller brännoljemonopol, ej kan
befordra sulfitspritindustrien. Först och främst kommer varan ej att förbilligas härigenom
utan tvärtom, enär monopolet ej arbetar under konkurrensens tryck. Vidare
inbjuder monopol till beskattning. Sulfitmasseindustriens intresse att komma i tillfälle
att utnyttja sulfitluten till framställning av sulfitsprit blir, enligt vad kontrollstyrelsen
framhållit, blott en fråga i andra planet, ehuru den borde vara en fråga
av vital betydelse i betraktande av att med sulfitlutarna årligen bortrimier ett
bränslevärde motsvarande 1,000,000 ton stenkol. Ett monopol av föreslagen typ
skulle ej befordra utan snarare hindra uppkomsten av nya fabriker. Då den föreslagna
statens sprithandelskommission skall avgöra vad, som kan anses såsom ränta
och amortering å anläggningskostnaderna samt skälig företagarevinst, men allmänheten
endast få vidkämias sulfitfabrikernas tillverkningskostnad jämte monopolets
förmedlings-, distributions- och denatureringskostnader vore därigenom tvångsförsäljning
till tvångspriser införd. För att skydda sulfitspriten tvingades man, då, såsom

förbundet förut angivit, brännoljemonopol ej vore lämpligt eller ens möjligt, till tull
a åtminstone bensin. Förbundet avstyrker på ovan angivna skäl statsmonopolet.

Stockholms handelskammare medger, att om det monopolorgan, som föreslagits,
sätter inköpspriset tillräckligt högt, för att giva skälig förtjänst under eu tillräcklig
tid framåt, eu sullitspritindustri nog kan bringas till stånd. Då emellertid priset
varje gång skall regleras efter tillverkningskostnaden, saknar fabrikanten det intresse
att nedbringa sina tillverkningskostnader och förbättra sina arbetsmetoder, han eljes
skulle hava. Han skall ju alltid hava skiilig vinst. Detta gör att konsumenterna
få betala mer än de eljest behövt. Härtill kommer dessutom att tvist kan uppstå
om vad som är »skälig vinst» och följden kan då bliva den, att någon sulfitspritindustri
aldrig kommer till stånd. Denna synpunkt göres även gällande av Sveriges
kolonialvaruengrossisters riksförbund.

I likhet med industriförbundet framhåller handelskammaren, att en skyddstull
blir nödvändig iiven med monopol. Av nyss anförda skid vore det fara, att en
sådan tull blir permanent i stället för att på grund av konkurrensen succesivt
nedsättas.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare upptager frågan om den
prispolitik monopolet skulle kunna tänkas tillgripa. Antingen skulle producentintresset
gynnas genom höga inköp eller ock tillbörlig hänsyn tagas till konsumenterna
genom åsättande av lägsta möjliga pris. Då det enligt kontrollstyrelsens
förslag vore en av monopolets uppgifter att befordra sulfitspritindustrien, vore det
första alternativet det antagliga. Med ledning av de förebragta utredningarna
kunde man antaga, att priset därvid komme att bli lägre än med tullskydd. Intresset
för konsumtion av sulfitsprit skulle på grund härav säkerligen bli det minsta
möjliga. Till skydd häremot har kontrollstyrelsen ifrågasatt brännoljemonopol.
Härigenom skulle det stora flertalet konsumenter tvingas att övergå från den billigare
bensinen till den dyrare sulfitspriten.

Det läge en stor fara i att överlämna åt ett monopol att för lång tid framåt
fastslå försäljningspriset. Om priserna vore fastslagna genom ett 10-årigt kontrakt
samt tillverkningskostnaderna under tiden väsentligt nedbringades, vore det tämligen
säkert, att prisskillnaden ej skulle komma konsumenterna till godo.

Det förefaller handelskammaren egendomligt, att monopol av detta slag ens kan
ifrågasättas. Kammaren finner, att endast ett sådant monopol, som avser njutningsmedel,
lyxartiklar m. in., sådant, vars ändamål är att skaffa staten inkomster, kan
försvaras.

En privattrust med så gott som monopolställning finner handelskammaren
bättre än ett statsmonopol. Detta emedan en sådan är underkastad konkurrens
från utlandet samt ingripande från staten. Denna synpunkt synes vara omfattad
av flertalet handelskammare.

Smålands och Blekinge handelskammare anser, att det framkomna monopolförslaget
skiljer sig väsentligen från det i riksdagens skrivelse i ämnet av den ä/r
1910 angivna förslaget till det denaturerade brännvinets eventuella »monopolisering
hos spritbolagen, apoteksinnehavare och ett fåtal andra försäljare». Monopolförslaget
stode svårligen i samklang med riksdagens direktiv, »att det bör tillses, att de åtgärder,
som kunna anses påkallade till kontroll mot missbruket av denaturerad sprit,
icke bör försvåra åtkomsten av den för industri, hantverk och hushållsbruk alltmer
erforderliga varan eller fördyra densamma». Enligt handelskammarens mening är

ett statsmonopol mera än enskilda monopol ägnat att hämma tillverkningen, och
tillgången på en vara samt att fördyra densamma. Handelskammaren har fått den
uppfattningen, att man från nykterhetshäll i själva verket vill hämma sulfitspritindustrien
av fruktan för spritens missbruk till förtäring. Det vore synnerligen
beklagligt, om denna fråga skulle behöva avgöras under trycket av den politiska
nykterhetsstriden. Av i huvudsak samma skäl, som framförts av industriförbundet,
avstyrker handelskammaren monopolinstitution av varje slag.

Handelskammaren i Gävle anser, att monopolet skulle göra näringslivet stor
skada. Antingen skulle det med konstlade medel gynna tillverkningen eller skulle
det i sin strävan att pressa ned priset till lägsta möjliga nivå komma att avskräcka
producenterna från tillbörlig utveckling av sulfitspritindustrien. I båda fallen skulle
konsumenterna komma i ett ogynnsammare läge än nu, i det sistnämnda även sulfitspritindustrien.
En tredje möjlighet vore, att monopolet användes såsom ett bekvämt
medel att beskatta industrispriten. I likhet med flera andra handelskammare anser
handelskammaren det helt visst omöjligt att, såsom kontrollstyrelsen tänkt sig, utan
särskilda svårigheter och olägenheter beträffande betalningsvillkor, tomkärl in. in.
distribuera spriten direkt från fabrikerna till minuthandlarna utan mellanhand av
grosshandel. I övrigt gör handelskammaren gällande de förut anförda skälen mot
allt monopol samt anser en privattrust bättre. Handelskammaren avstyrker sålunda
monopol. Handelskammaren önskar därför att ett nytt förslag till förordning om
skattefri sprit utarbetas i huvudsak byggt på kontrollstyrelsens förslag men med
uteslutande av monopol.

Sveriges färg-, drog- och kemikaliehandlares förening anser, att genom statsmonopol
av föreslagen typ allmänheten skulle gå miste om den prissänkning, som
sannolikt skulle komma till stånd vid fri konkurrens. Monopolet skulle vidare skapa
ett osäkerhetstillstånd, som skulle verka hämmande på sulfitspritindustriens utveckling
även om priserna komme att hållas relativt höga. Beträffande förslaget om
borttagande av grosshandeln framhåller föreningen, att detta medför, att den hittills
brukliga krediten måste ersättas av kontant likvid, ja kanske i de flesta fall förskottslikvid.
Detta skulle vålla många svårigheter vid leveranserna. Vidare funnes
grosshandeln redan organiserad, under det att dess ersättningsorganisation måste
organiseras, vilket kostade penningar. Föreningen uttalar såsom sina önskemål:

1) ett nytt förslag på grundval av kontrollstyrelsen, men utan monopol:

2) att minutförsäljningen förbehålles färghandlarna;

3) att grosshandeln bibehålies och förbehålles färghandelsgrossisterna;

4) att vederbörande myndighet vid infordrande av upplysningar angående
föreslagna återförsäljare hänvänder sig till föreningens styrelse.

Handelskammaren i Karlstad. Såsom förut anförts har handelskammaren tillstyrkt
statsmonopol även omfattande lys- och brännoljeimporten. Monopolinstitutionen
bör noga sörja för, att villkoren bli fullt betryggande för sulfitfabrikerna
beträffande dessas anläggningskostnader och skäliga vinst. Handelskammaren föreslår,
att vinsten bör beräknas till 8 procent å det av statsmyndighet kontrollerade
i företaget nedlagda kapitalet. Såsom uppmuntran i strävandet efter tekniska förbättringar
i produktionen borde därutöver genom dylika förbättringar uppkommen
besparing i lämplig proportion komma fabrikanter och konsumenter tillgodo.

En svårlöst fråga vid statsmonopol av nu ifrågavarande slag torde bliva
prissättningen och fördelningen mellan sulfitspriten och bensinen. Handelskammaren

föreslår, att detta ordnas så att den vinst, som erhålles å bensinen, utnyttjas för
att möjliggöra spritförsäljning till billigare pris. En prisreglering bleve även nödvändig,
därför att sprit borde utlämnas endast till dem, som på grund av maskinella
anordningar kunna använda sprit, och bensin till övriga.

Sveriges allmänna handelsförening bar såsom förut angivits ansett ett statsmonopol
å sulfitsprithandeln våra det med hänsyn till brännoljorna enda möjliga
medlet för sulfitspritens främjande samt föreslagit A. B. Svenska tobaksmonopolet
såsom mönster. Det tänkta monopolet borde direkt sortera under vederbörande
departement och ledas av sakkunniga köpmän — alltså ej vara någon statlig kommission
eller nämnd. Skälig företagarvinst borde inrymmas åt industrien och tillräcklig
affärsvinst åt handelskåren. Avtalen borde vara fleråriga, och bör hänsyn
tagas till möjliga konjunkturväxlingar.

Till Kungl. Kommerskollegii industribyrå.

1 den av mig utarbetade bilagan till kungl. kommerskollegii utredning angående
åtgärder för sulfitspritindustriens befrämjande har jag anfört att man genom
förhöjning av kompressionsförhållandet hos motorer drivna med sprit skulle kunna
påräkna en verkningsgrad som i förhållande till motorer drivna med bensin bleve
som 1.2:l.o å 1.3 : l.o. I förra fallet har spritmotorers kompressionsförhållande
beräknats till 7, i senare till 9. Några skäl för att kompressionsförhållandet
7, möjligen kompressionsförhållandet 9, ej skulle kunna användas, hade jag ej
kunnat finna.

Sedan dess hava två speciellt för sprit konstruerade maskiner blivit utförda.
Den som först beställdes, har tillverkats av Scania-Vabis på beställning av generalstaben,
den som senare beställdes, har utförts av Tidaholms bruks aktiebolag på
beställning av kungl. kommerskollegium för medel, vilka av Reymersholms gamla
spritförädlingsaktiebolag ställts till kollegii förfogande för ändamålet. Ritningarna
till motorerna hava granskats av undertecknad och voro kompressionsförhållandena
respektive 6.5 och 7 med möjlighet vid båda maskinerna för ytterligare höjning av
kompressionsförhållandet. Dessutom voro båda maskinerna så konstruerade, att de
genom utbyte av cylinderlock kunde förvandlas till bensinmotorer. Den av ScaniaVabis
tillverkade maskinen har ännu ej provats, varemot den av Tidaholm tillverkade
underkastats en del prov. Dessa prov hava tillfullo bestyrkt de av mig
uttalade förmodandena, och får jag i det följande giva en kort sammanställning av
de resultat, som hittills vunnits.

Maskinen har provats vid drift med bensin och ett kompressionsförhållande
av 4.6 5, ett för bensinmotorer vanligt värde. Därvid utbromsades 32.2 effektiv
hästkrafter vid ett varvantal av 1,000 per minut och en bensinförbrukning av 258
gr. per effektiv hästkraft och timme. Bensinens effektiva värmevärde var 10,280
v. e. per kilogram varför värmeförbrukningen uppgick till 2,652 v. e. per effektiv
hästkraft och timme.

Maskinen har vidare provats vid drift med bensolsprit, bestående av 95 procentig
sprit tillsatt med 10 liter bensol och 0.6 5 liter allmänt denatureringsmedel
på 100 liter sprit av normalstyrka, varvid kompressionsförhållandet var 7.04. Därvid
utbromsades 33.4 effektiva hästkrafter vid ett varvantal av 1,042 per minut och
en bränsleförbrukning av 326 gr. per effektiv hästkraft och timme. Bensolspritens
effektiva värmevärde var 6,300 v. e. per kilogram, varför värmeförbrukningen uppgick
till 2,060 v. e. per effektiv hästkraft och timme. Verkningsgraderna förhålla sig
alltså som 1.2s : l.o, sålunda något bättre än vad som på teoretisk väg förutsagts,
vilket i detta fall skulle varit 1.19 : l.o.

Vid en senare provserie, vid vilken kompressionsförhållandet vid bensindrift
var 4.14 och vid spritdrift 7.o o erhöllos följande jämförliga siffror.

Drift med bensin. Drift med sprit.

Bränsleför- | Bränsleför- I

Bromsad effkt i hästkrafter	Varv per minut	brukning i v. e. per hästkraft och timme	Bromsad effkt i hästkrafter	Varv per minut	brukning i v. e. per hästkraft och timme
29.o	995	2,740	30.6 0	1,000	2,150
37.5	1,000	2,610	40. o	1,000	1,890
22.0	1,000	3,000	20.5	1,020	2,450
14.7	1,000	3,560	15.9	1,000	2,780
8.3	1,005	4,990	8.0	1,000	3,840
47.0	1,400	2,490	48.5	1,400	2,000
41.3	1,190	2,610	45.2	1,200	1,650
37.5	1,000	2,610	40. o	1,000	1,890
31.1	800	2,670	33.0	835	2,010
21.1	600	2,970	26.2	650	2,220
18.8	520	3,140	—	—	—

Förhållandena mellan verkningsgraderna för spritmotor och bensinmotor bliva
teoretiskt i detta fall som 1.2 5 : l.oo.

Av provningssiffroma framgår att verkningsgradssiffrorna i verkligheten hålla
sig något över detta värde vid såväl olika belastning med normalt varvantal som
vid maximibelastning under olika varvantal.

Frågan om ett högre kompressionsförhållande än 7 kan användas vid spritmotorer
har ännu ej kunnat experimentvis undersökas. Dock tyda de vunna resultaten
därpå, att värdet 7 ligger nära gränsen, åtminstone då spriten har den koncentration
och bensoltillsats, som här använts. Vid lägre koncentration eller bensolhalt
torde utsikterna för kompressionsförhållanden över 7 vara större, men kan
dels å andra sidan bliva fråga om, huruvida det är någon fördel att hava en större
vattenhalt i spriten ävensom om olägenheter uppstå vid ytterligare höjning av
kompressionsförhållandet. Dessa frågor äro föremål för vidare undersökningar.

Under alla förhållanden hava de hittills utförda proven givit resultat vilka
ställt kungl. kommerskollegii tidigare gjorda beräkningar på en fast och säker
grundval.

En del försök med av professor T. Thunberg i Lund föreslagna denatureringsmedel
äro även planerade.

Då ansökningen om denaturering av sprit för dessa prov behandlades i kungl.
kontrollstyrelsen erhöll jag emellertid av överdirektör Zethelius det meddelandet att
dessa försök voro överloppsgärningar emedan intet hinder förelåg för motorspritdenaturering
med enbart bensol, enligt kung], kommerskollegii förslag, så snart det av
kungl. kontrollstyrelsen föreslagna statsmonopolet för handel med denaturerad sprit
blivit verklighet. Då givetvis denatureringsproblemet ej kan vara en funktion av
statsmonopolfrågan, utan blott av kontrollfrågan, torde överdirektör Zethelius ord
ej få tolkas efter bokstaven utan hava inneburit att intet hinder från kungl. kontroll 4 -

styrelsens sida förelåg mot motorsprits denaturering med enbart bensol, så snart från
kontrollstyrelsens synpunkt tillfredsställande kontroll över handeln med denaturerad
sprit genomförts.

På överdirektör Zethelius välvilliga meddelande tillät jag mig svara, att
kungl. kommerskollegii förslag om denaturering av motorsprit med enbart bensol
dikterats därav, att det enda ur motorsynpunkt oantastbara denatureringsmedel, som
för närvarande vore känt, var bensol, varför kungl. kontrollstyrelsens gynnsamma
ställning till detta kungl. kommerskollegii förslag vore synnerligen lycklig, att, då
å andra sidan kollegii förslag ej berodde på någon ovilja mot bättre denaturering,
kollegium gärna ville bidraga till denatureringsproblemets förande framåt genom att
pröva de förslag, som framkommit, och därför önskade fullfölja de föreslagna försöken
oberoende av de tankar om framgång eller ej, som kunde förefinnas hos
skilda fackmän.

Stockholm den 2 augusti 1917.

E. HUBENDICK.