UNDERDÅNIGT UTLÅTANDE (Statens offentliga utredningar 1918:9)

UNDERDÅNIGT UTLÅTANDE

FÖRSLAG

TILL

FÖRORDNINGAR ANGÅENDE SKATTEFRI SPRIT
SAMT VISSA ALKOHOLHALTIGA PREPARAT

M. M.

AVGIVET DEN 5 MARS 1917

KUNGL. KONTROLLSTYRELSEN.

STOCKHOLM 1917
ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-A.-B.

Till KONUNGEN.

Genom nådig remiss den 14 januari 1916 har Eders Kungl. Maj:t
anbefallt kontrollstyrelsen att avgiva underdånigt utlåtande över en av
kommerskollegium med skrivelse den 21 april 1915 till Eders Kungl.

Maj:t överlämnad utredning’ angående åtgärder för främjande a\ sulfitsprittillverkningen.

Vidare har Eders Kungl. Maj:t genom nådig remiss den 22 februari
1916 anbefallt kontrolUtyrehen att efter hörande av överståthållarämbetet
och samtliga Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i länen avgiva
underdånigt utlåtande över ett av nykterhetskommittén med skrivelse
den 31 januari 1916 avgivet betänkande med förslag till förordning
angående tillhandahållande av skattefri sprit samt alkoholhaltiga varor

för andra ändamål än förtäring m. m.

På grund av sistberörda remiss anmodade kontrollstyrelsen överståthållarämbetet
och samtliga Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
att till stvrelsen inkomma med yttrande över nykterhetskommittens
berörda betänkande och förslag. Sedan de begärda yttrandena inkommit,
hava desamma inom kontrollstyrelsen sammanställts på sätt framhår
av bilaga A. vid detta utlåtande.

I underdånig skrivelse deu 30 juni 1916 både kontrollstyrelseu
hemställt om bemyndigande för styrelsen att vid behandlingen av de
frågor, som avsågos i ovan omförmälda remisser av den 14 januari och
den 22 februari 1916, såsom sakkunniga tillkalla högst fyra personel
och lämnade Eders Kungl. Maj:t kontrollstyrelsen det begärda bemyndigandet
genom nådigt brev den 3 juli 1916.

° På grund härav har kontrollstyrelsen den 25 augusti 1916 för
behandlingen av ovan omförmälda frågor såsom sakkunniga tillkallat
ingenjören Gösta Ekström, ledamoten av riksdagens första kammare,
förlikningsmannen Svante Herman Kvarnzelius, sekreteraren i socialstyrelsen
Johan Arthur Erhard Molin samt direktören Knut Sundblad.

Med finansdepartementets ämbetsskrivelse den 12 juli 1916 har
för den åtgärd, kontrollstyrelsen kunde finna omständigheterna föranleda,
till styrelsen överlämnats vissa utrikesdepartementet tillhandakomna
handlingar angående en av kemikern E. Simonsen uppfunnen ny metod

för denatureriug av sprit. .

Genom nådigt beslut den 30 juni 1916 har Eders Kungl. Maj:t
till kontrollstyrelsen för att tagas under övervägande vid avgivandet av
det genom ovan omförmälda remiss den 22 februari 1916 infordrade
utlåtande överlämnat en av aktiebolaget Läkin gjord framställning om
tillstånd att för tillverkning av antiseptiska preparatet Läkin denaturera
brännvin med en blandning av isättika och ättiketer.

Under utredningens fortgång har Eders Kungl. Maj:t vidare till
kontrollstyrelsen remitterat dels generaltullstyrelsens den 7 november

1916 avgivna underdåniga utlåtande över kommerskollegii ovan omförmälda
utredning dels ock från kungl. automobilklubben, svenska motokulturföreningen
samt Harald Gustafsson, Stockholm, inkomna yttranden
i sulfitspritfrågan.

Därjämte har kontrollstyrelsen anmodat dels svenska cellulosaföreningen
dels aktiebolaget Scania-Vabis, Södertälje, att inkomma med yttranden
över ej mindre kommerskollegii utredning och förslag än även
nykterhetskommitténs betänkande med förslag; och hava dylika yttranden
avgivits av svenska cellulosaföreningen den 7 oktober 1916 samt av
aktiebolaget Scania-Vabis den 30 november 1916.

Kontrollstyrelsen får härmed överlämna underdånigt utlåtande,
innehållande

dels förslag till förordning angående skattefri sprit,
förslag till förordning angående vissa alkoholhaltiga preparat,
förslag till förordning om ändrad lydelse av 2, 12, 13, 21 och
24 §§ i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av
brännvin,

förslag till förordning om ändrad lydelse av 1, 20 och 26 §§ i
förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin, samt
förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen
den 18 juli 1913 angående statsverkets fond av rusdrycksmedel,
dels motiv till förenämnda författningsförslag,

dels ock utdrag ur protokoll vid styrelsens sammanträde den 5
mars 1917 utvisande dels de i ärendet tillkallade sakkunniges yttranden,
dels ock två ledamöters skiljaktiga mening.

Kontrollstyrelsen får därjämte föreslå dels att, där restitution av
tillverkningsskatt skall äga rum för beskattad sprit, som inköpes av
statens sprithandeKkommission, restitutionen må utgå direkt ur brännvinstillverkningsskattemedlen,
dels ock att sådant tillägg göres till kungörelsen
den 31 januari 1908 angående restitution av brännvinstillverkningsskatt
vid utförsel ur riket av brännvin, att denna kungörelse icke
har avseende på finkelolja.

Enligt gällande denatureringsförordning har staten haft vissa kostnader
för denatureringen, nämligen arvoden för denatureringskontrollanter
och denatureringsvittnen. Ifrågavarande kostnader hava bestritts av
sjunde huvudtitelns ordinarie förslagsanslag för kontroll å tillverknings -

avgifter och uppgingo för år 1915 till sammanlagt 20,394 kronor 62
öre. Vid ett genomförande av ovannämnda förslag till förordning
angående skattefri sprit skulle dessa kostnader bortfalla, enär kostnaderna
för denatureringen skulle komma att bestridas av behållningen
på den föreslagna sprithan delskommissionens affärsrörelse.

Med hänsyn till de nya uppgifter, som enligt förslagen skulle
komma att åligga kontrollstyrelsen, torde det vara erforderligt att, om
förslagen genomföras, kontrollstyrelsens arbetskrafter förstärkas med
dels en särskild föredragande för kontrollen över tillhandahållandet av
skattefri sprit och vissa alkoholhaltiga preparat, dels biträdande tjänstemän.
Kontrollstyrelsen torde framdeles, därest anledning därtill då
föreligger, få tillfälle att avgiva förslag beträffande ifrågavarande förstärkning
av arbetskrafterna.

Remisshandlingarna återgå härjämte.

Stockholm den 5 mars 1917.

Underdånigst
FREDRIK ZETHELIUS.

G. B. Lagergren. Ernst Envall. Einar J:son Thulin.

Förslag

till

förordning angående skattefri sprit.

I. Tillhandahållande av skattefri sprit.

1 §•

Utan hinder av vad är stadgat angående försäljning av brännvin
må ej mindre sprit försäljas till statens sprithandelskommission än även
sådan sprit, varför frihet från tillverkningsskatt åtnjutes eller beträffande
vilken dylik skatt restituerats (skattefri sprit), tillhandahållas på sätt i
denna förordning angives.

2 §•

Skattefri sprit må av tillverkaren ej försäljas inom riket till annan
än sprithandelskommissionen. I övrigt må försäljning av sådan sprit,
där försäljningen ej sker tvångsvis, utövas allenast av sprithandelskommissionen
och av densamma antagna återförsäljare.

Tillverkare av skattefri sprit, som önskar att i egen rörelse använda
dylik av honom tillverkad sprit, må under villkor, som trygga
mot missbruk av spriten till förtäring, av kontrollstyrelsen lämnas tillstånd
därtill.

3 §•

Sprithandelskommissionen, som står under kontrollstyrelsens inseende,
har till uppgift att bereda allmänheten tillgång till billig, skattefri
sprit på sätt, som tillika är ägnat att förekomma missbruk av spriten

samt lämna tillverkaren skälig vinst. Närmare bestämmelser om kommissionens
sammansättning och verksamhet meddelas av Kungl. Maj:t.

4 §•

Av sprithandelskommissionen må ej utlämnas sprit, som icke är
behörigen denaturerad; dock må, där fullt betryggande åtgärder mot
missbruk finnas vidtagna, till statens krutbruk och ammunitionsfabriker
ävensom till sjukhus, laboratorier och museer utlämnas sprit, som icke
blivit denaturerad.

5 §•

Denaturering av sprit skall verkställas genom kontrollstyrelsens
försorg. Härvid åligger det kontrollstyrelsen tillse:

1) att den denaturerade spriten erhåller sådana egenskaper, som
såvitt möjligt göra den oanvändbar till förtäring,

2) att spriten ej kan göras användbar till förtäring genom utspädning,
vanlig destillering eller annan enkel behandling, som ej kräver
särskild sakkunskap, samt

3) att spriten ej kan medföra fara för ohälsa, då den med behörig
varsamhet användes till annat ändamål än förtäring.

Där genom särskilda kontroll- eller andra åtgärder ökad trygghet
mot missbruk kan vinnas, må de i 1) och 2) angivna fordringar i motsvarande
mån eftergivas.

Kontrollstyrelsen bör, allt efter det särskilda ändamål, för vilket
spriten är avsedd, tillämpa sådan denatureringsmetod, som, på samma
gång den tillfredsställer de i 1)—3) angivna fordringar, medför minsta
möjliga olägenhet vid spritens användande.

6 §•

Därest på visst sätt denaturerad sprit är av beskaffenhet att medföra
fara för ohälsa, om den användes till förtäring, åligger det säljare
tillse, att detta på ett i ögonen fallande sätt är angivet å varje kärl,
vari spriten vid försäljning utlämnas.

7 §•

Sprit, som den atur erats på sådant sätt, att kontroll styrelsen finner
den kunna med behörig trygghet mot missbruk utlämnas till allmänt

bruk för hushålls- och andra ändamål (hushållssprit) eller till användning
såsom drivmedel för motorer (motorsprit), må av sprithandelskommissionen
utlämnas till återförsäljare.

8 §.

Till återförsäljare av hushålls- eller motorsprit må sprithandelskommissionen
ej antaga annan än den, som är berättigad att idka handel
samt gjort sig känd för ordentlighet och pålitlighet och jämväl i övrigt
kan anses skickad att bedriva försäljningen så, att missbruk av spriten
förekommes.

Om antagande av återförsäljare ävensom om upphörande av försäljningsrätten
för sådan skall sprithandelskommissionen ofördröjligen
underrätta såväl Kungl. Maj:ts befallningshavande som ock vederbörande
polismyndighet och nykterhetsnämnd.

9 §.

Hushålls- eller motorsprit må av återförsäljare ej utlämnas till

1) person under 15 år,

2) person, som är synbart berörd av starka drycker, eller

3) person, vars befattning med spriten återförsäljaren på grund
av meddelande från polismyndighet eller nykterhetsnämnd eller eljest
har skälig anledning antaga kommer att leda till missbruk.

10 §.

Hushålls- eller motorsprit må av återförsäljare ej utlämnas annorledes
än mot skriftlig rekvisition, som skall innehålla uppgift å den
myckenhet och det slag av sprit, som önskas, samt förbindelse för
köparen att tillse, att spriten ej användes till förtäring. Sådan rekvisition
skall vara daterad och försedd med köparens egenhändiga underskrift.

I fråga om motorsprit skall tillika i rekvisitionen på sätt, som medgiver
identifiering, angivas den eller de motorer, för vilka spriten är
avsedd.

ii §■

Vid försäljning må av hushållssprit ej utlämnas mindre än Vs liter
eller av motorsprit mindre än 10 liter. Dock må till innehavare av

Förslag till förorda, om skattefri sprit. 2

motorfordon eller motorfartyg, som under färd behöver förnya sitt förråd
av motorsprit, sådan sprit utlämnas jämväl i mindre myckenhet.

12 §.

Återförsäljare av hushålls- eller motorsprit åligger att enligt formulär,
som fastställes av kontrollstyrelsen, föra försäljningsbok, utvisande,
när och till vem försäljning ägt rum, samt den försålda varans art och
myckenhet. Vid försäljningsboken skola såsom bilagor fogas köparnas
rekvisitioner.

Försäljningsbok jämte därtill hörande rekvisitioner skall av återförsäljaren
förvaras under minst två år efter den sista i boken antecknade
försäljningen. Sådan bok jämte rekvisitioner skall hållas tillgänglig
för kontrollstyrelsen och dess tjänstemän ävensom för vederbörande
polismyndighet och nykterhetsnämnd.

13 §.

Om hushålls- eller motorsprit genom denaturering bibringas sådana
egenskaper, att dess användning till förtäring måste anses utesluten, må
kontrollstyrelsen med hänsyn till sådan sprit medgiva befrielse från
iakttagandet av bestämmelserna i 10, 11 och 12 §§.

14 §.

Det åligger återförsäljare av hushålls- eller motorsprit tillse, att
kärl, vari sådan sprit utlämnas vid försäljning, är försett med etikett,
innehållande uppgift å återförsäljarens firma och varans art, varning
att använda spriten till förtäring samt erinran om det straffansvar, som
är stadgat för olovligt förfarande med densamma. Närmare föreskrifter
om etikettens innehåll ävensom, där så finnes påkallat, bestämmelser om
dess utseende och anbringande meddelas av kontrollstyrelsen.

15 §.

Andra slag av skattefri sprit än hushålls- eller motorsprit må, utan
rubbning av vad i 2 § sägs om försäljningsrätt för tillverkare, tillhandahållas
allenast av sprithandelskommissionen. Till vilka avnämare och
under vilka villkor sådan sprit må försäljas, bestämmes av kontrollstyrelsen.

16 §.

Köpare av sprit är skyldig förvara densamma på sådant sätt, att
missbruk av spriten såvitt möjligt förebygges. Har kontrollstyrelsen i
avseende å visst slag av sprit föreskrivit särskild åtgärd till förekommande
av missbruk, är köparen pliktig att ställa sig sådan föreskrift
till efterrättelse samt underkasta sig den tillsyn, som kontrollstyrelsen
med hänsyn därtill kan finna anledning anordna.

17 §■

Ej må någon tillhandagå annan med anskaffande av sprit, där han
har skälig anledning antaga, att missbruk av spriten kommer att äga rum.

18 §.

Polismyndighet eller nykterhetsnämnd, som finner, att någon använder
skattefri sprit till förtäring, åligger att därom lämna meddelande
till den eller dem, hos vilka personen ifråga kan antagas förse sig med
sådan sprit, ävensom till sprithandelskommissionen.

19 §.

Finnes vid granskning av försälj ningsbok, som föreskrives i 12 §,
eller eljest, att försäljning av skattefri sprit utövas på sätt, som strider
mot denna förordning eller mot bestämmelse, som eljest gäller för försäljningen,
eller att sådan försäljning giver anledning till missbruk av
spriten, äger kontrollstyrelsen förbjuda försäljningens fortsättande eller
föreskriva inskränkningar eller villkor i avseende å densamma. Beslut
därom länder till efterrättelse utan hinder av besvär.

20 §.

Införsel till riket av denaturerad sprit må äga rum allenast för
sprithandelskommissionens räkning.

Utan hinder av vad nu är sagt må likväl sådan sprit införas

a) av den, som enligt särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet
för från utlandet inkommande varor, samt

b) av resande, som från utrikes ort medför denaturerad sprit för
eget bruk, dock ej till större myckenhet än Va liter.

II. Ansvarsbestämmelser m. m.

21 §.

1 mom. Den, som utan att vara därtill berättigad försäljer eller
liåller till salu skattefri sprit eller inför till riket denaturerad sprit,
straffes med böter från och med fem till och med tvåhundra kronor.
Lag samma vare, där någon, som äger rätt att sälja sådan sprit, vid
försäljningen ej ställer sig till efterrättelse, vad därom finnes stadgat i
denna förordning eller föreskrivits med stöd av densamma, eller, där
någon gör sig skyldig till förseelse mot vad som stadgas i 12 § andra
stycket eller i 16 eller 17 §.

2 mom. Har någon i försäljningsbok, som föreskrives i 12 §,
eller i anteckningar, som ban med stöd av bestämmelse i denna förordning
blivit ålagd föra, mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift,
straffes med böter från och med femtio till och med femhundra kronor.

22 §.

Vidtager någon obehörigen med denaturerad, skattefri sprit åtgärd
för att avskilja denatureringsmedlet eller försvaga denatureringen, straffes
med böter från och med tio till och med femhundra kronor.

Lag samma vare, där någon avyttrar sprit, varmed honom veterligen
av annan vidtagits åtgärd, som nyss omförmälts.

Gör sig någon skyldig till förseelse enligt såväl första som andra
stycket i denna paragraf, straffes med böter från och med tjugofem till
och med ettusen kronor.

Bedrives olovligt förfarande, som omförmäles i denna paragraf, i
större omfattning eller yrkesmässigt eller äro omständigheterna eljest
synnerligen försvårande, må straffet höjas till fängelse i högst sex
månader.

23 §.

Tillverkare av skattefri sprit, som vid tillgodonjutande av tillstånd,
som omförmäles i 2 § andra stycket, ej ställer sig till efterrättelse
med tillståndet förbundet villkor, straffes med böter från och
med femtio till och med tvåtusen kronor eller med fängelse i högst
sex månader.

24 §•

Den, som liar eller haft att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden
av denna förordning, vare förbjudet att röja yrkeshemlighet
och må ej heller, där det ej kan anses påkallat i tjänstens intresse,
yppa driftanordning eller affärsförhållande inom företag, i avseende
varå han har eller haft att taga sådan befattning. Gör han sig skyldigtill
dylik förseelse, straffes med böter från och med tjugofem till och
med ettusen kronor. Sker det för att göra skada eller begagnar han
sig av sin kännedom om jrrkeshemligheten, driftanordningen eller affärsförhållandet
till egen eller annans fördel, då må till fängelse dömas.
Framgår av omständigheterna, att han om yrkeshemligheten, driftanordningen
eller affärsförhållandet erhållit kännedom å tid, då han ej hade
att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av denna förordning,
eller att yppandet av driftanordningen eller affärsförhållandet ej kunnat
medföra skada för det företag, varå tillsynen utövats, må ansvars- eller
ersättningsskyldighet icke åläggas honom.

25 §.

Då någon fälles till ansvar enligt 22 eller 23 §, skall han tillika
dömas skyldig att för den sprit, varmed han förfarit olovligt, utgiva
tillverkningsskatt enligt gällande bestämmelser om beskattning av
brännvin.

36 §■

I fall, som avses i 22 och 23 §§, skola de förråd av sprit, som
anträffats hos den brottslige eller eljest uppenbarligen äro avsedda för
olovlig användning, jämte kärl och annat emballage, vari de förvarats,
vara underkastade beslag och förbrutna.

27 §•

Den, som under den tid, då han är ställd under tilltal för förbrytelse
mot denna förordning, fortsätter samma förbrytelse, skall, när
han därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför
utfärdats och delgivits, fällas till det ansvar, som är stadgat för sådan
förbrytelse; dock må sammanlagt fängelsestraff icke överstiga två år.

28 §.

Husbonde ansvarar för förbrytelse, som vid utövande av minuthandel
begås mot denna förordning av hans hustru, husfolk eller i hans
arbete antagen person, liksom vore förbrytelsen begången av honom
själv, därest icke omständigheterna göra sannolikt, att förbrytelsen skett
utan hans vetskap och vilja.

29 §.

1 mom. Böter, som enligt denna förordning ådömas, skola, om
tillgång till deras gäldande brister, förvandlas enligt allmänna strafflagen.

2 mom. Böter, som enligt denna förordning ådömas, ävensom
värdet av vad som jämlikt densamma är att anse såsom förbrutet, tillfälle
med en tredjedel kronan och med två tredjedelar åklagaren. Finnes
särskild angivare, tage han hälften av åklagarens andel. Sådan del tillkomme
dock ej angivare, då angivelsen skett av föräldrar mot barn,
barn mot föräldrar, makar eller syskon mot varandra, annan skyldeman
mot den, hos vilken han njuter kost eller underhåll, fosterbarn mot
fosterföräldrar eller tjänare mot husbondefolk under den tid, de äro i
tjänsten.

3 mom. Då tillverkningsskatt blivit jämte böter ådömd enligt
denna förordning, må, där tillgång saknas till skatten eller någon del
därav, böterna ej kunna med penningar gäldas, utan skall den sakfällde
i stället undergå motsvarande förvandlingsstrafl.

30 §.

Allmän åklagare skall med noggrannhet tillse efterlevnaden av
denna förordning och äger i de fall, då vara är att anse såsom förbruten,
verkställa beslag därå.

Åtal på grund av bestämmelse i denna för ordninganhängiggöres
vid allmän domstol.

31 §.

Till riket inkommen vara, som enligt denna förordning icke får
införas, må, därest den icke enligt tullstadgan är att anse såsom olovligen
införd, av varuägaren återutföras. Sker ej återutförsel, skall med
varan förfaras på sätt Kungl. Maj:t förordnar.

32 §.

Kontrollstyrelsen äger meddela särskilda föreskrifter angående
sättet för mätning, vägning och provning av sprit, som försäljes till
sprithandelskommissionen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1918, och skola samtidigt
därmed förordningen den 10 oktober 1890 angående denaturering
av brännvin och kungörelsen den 30 september 1910 med vissa bestämmelser
angående tillverkning av brännvin vid bränneri, där allt det tillverkade
brännvinet denatureras eller utföres ur riket, upphöra att gälla.

De förberedande åtgärder, som erfordras för att skattefri sprit
skall från och med den 1 januari 1918 kunna tillhandahållas på sätt
med bestämmelserna i denna förordning åsyftas, må dessförinnan, utan
hinder av då ännu gällande bestämmelser, vidtagas av kontrollstyrelsen
och sprithandelskommissionen.

Övergångsbestämmelser.

1. Tillverkare eller försäljare av denaturerad sprit, som den 1
januari 1918 innehar sprit, vilken denaturerats i enlighet med de intill
nämnda dag gällande bestämmelser, äger att med sprithandelskommissionen
träffa avtal om övertagande eller utbyte av sådan vara. Kan
överenskommelse om priset ej vinnas, bestämmes detta av en nämnd,
bestående av en utav kontrollstyrelsen utsedd ordförande och fyra ledamöter,
av vilka två utses av sprithandelskommissionen, en av representanter
för reningsverken och en av Sveriges allmänna handelsförening.

Instruktion för nämnden meddelas av kontrollstyrelsen. Kostnaderna
för prissättningen bestridas av statsverket.

2. Denaturerad sprit, som före den 1 januari 1918 från utlandet
inkommit till riket, må frän och med sagda dag av tullverket utlämnas
endast i enlighet med vad i 20 § stadgas.

Kan på grund av vad nu är stadgat utlämnande av sprit, som
inkommit till riket före utgången av år 1917, icke äga rum, må varan
på ägarens begäran återutföras. Sker ej återutförsel inom loppet av år
1918, vare varan förbruten.

Förslag

till

förordning angående vissa alkoholhaltiga preparat.

1 §•

Denna förordning äger tillämpning i avseende å tekniska preparat,
som innehålla mera än 2 1U volymprocent alkohol och icke äro att anse
såsom sprit eller avsedda för förtäring. Sådana preparat benämnas i
denna förordning alkoholhaltiga preparat.

2 §•

Innan tillverkare av alkoholhaltigt preparat utsläpper detsamma i
handeln inom riket, skall han göra anmälan därom till kontroll styrelsen
med angivande av preparatets benämning och alkoholhalt. Så länge
tillverkning av preparatet fortgår, åligger det tillverkaren att före utgången
av januari månad varje år till kontrollstyrelsen göra enahanda
anmälan med uppgift tillika om tillverkningens omfattning under nästföregående
kalenderår.

Vad här är stadgat angående tillverkare och tillverkning av alkoholhaltigt
preparat skall äga motsvarande tillämpning i avseende å den,
som till riket inför sådant preparat, och införsel därav.

3 §•

Alkoholhaltigt preparat må icke försäljas inom riket utan att vara
denaturerat på sätt, kontrollstyrelsen föreskrivit. Härifrån må dock
nämnda myndighet medgiva undantag, där på grund av särskilt förhållande
fara för missbruk av preparatet till förtäring måste anses
utesluten.

Kontrollstyrelsen bör vid meddelande av föreskrift om denaturering,
allt efter preparatets sammansättning och ändamål, angiva sådan
denatureringsmetod, som, på samma gång den medför trygghet mot
missbruk, föranleder minsta möjliga olägenhet vid preparatets användande.

4 §•

Försäljare av alkoholhaltigt preparat är pliktig tillse, att kärl, vari
sådant preparat utlämnas vid försäljning, är försett med etikett, angivande
preparatets benämning samt tillverkarens eller, beträffande till riket
införd vara, importörens ävensom säljarens firma. I fall där kontrollstyrelsen
så finner påkallat, skall tillika, på sätt denna myndighet föreskriver,
å kärlet vara utsatt varning mot preparatets användande till
förtäring.

5 §•

Ej må någon försälja eller tillhandagå annan med anskaffande av
alkoholhaltigt preparat, där han har skälig anledning antaga, att missbruk
av detsamma kommer att äga rum.

6 §•

För införsel till riket av alkoholhaltigt preparat erfordras tillstånd
av kontrollstyrelsen.

Sådant tillstånd, som gäller tillsvidare tilldess det återkallas, må
meddelas allenast åt person, som gjort sig känd för pålitlighet och
ordentlighet samt skäligen kan antagas hava behörig användning för
preparatet.

7 §•

Utan hinder av vad i 6 § stadgas må alkoholhaltiga preparat
inforas till riket

a) av den som enligt särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet för
från utlandet inkommande varor,

b) såsom prov på varor, vilka i vanlig ordning införas till riket
av vederbörligen legitimerad handelsresande, samt

c) av resande, som från utrikes ort medför dylikt eller dylika
preparat för eget bruk till en myckenhet, sammanlagt ej överstigande
en liter.

Förslag till förordn. om skattefri sprit.

8 §•

Kontrollstyrelsen har att vaka över, att tillverkning, införsel till
riket eller försäljning av alkoholhaltigt preparat icke giver anledning till
missbruk, samt äger att ålägga tillverkare, importör eller försäljare därav
att föra vissa anteckningar eller vidtaga annan åtgärd, som för utövande
av berörda kontroll kan finnas nödig.

För här avsedda ändamål bör kontrollstyrelsen, där anledning
därtill föreligger, låta undersöka i handeln förekommande alkoholhaltiga
preparat.

Den, som bedriver tillverkning, införsel till riket eller lörsäljning
av alkoholhaltigt preparat, är pliktig att låta kontrollstyrelsen eller den,
nämnda myndighet därtill förordnat, taga del av hans handel«böeker jämte
därtill hörande verifikationer i vad de angå preparatet.

9 §•

Polismyndighet eller nykterhetsnämnd, som finner, att lörsäljning
av alkoholhaltigt preparat, oaktat meddelad erinran, giver anledning till
missbruk, äger att förbjuda försäljningens bedrivande tillsvidare. Beslut
därom går genast i verkställighet men skall, vid äventyr att detsamma
eljest går åter, inom åtta dagar underställas Kungl. Maj:ts befallningshåvande,
som har att skyndsamt fastställa eller upphäva förbudet.

10 §.

Skulle tillverkning eller försäljning av alkoholhaltigt preparat
finnas giva anledning till preparatets användande till förtäring i större
utsträckning eller skulle denatureringen av sådant preparat visa sig
otillfredsställande, äger kontrollstyrelsen att föreskriva villkor eller inskränkningar
i avseende å tillverkningen eller försäljningen eller ock
meddela förbud däremot. Beslut härom länder till efterrättelse utan
hinder av besvär.

11 §•

1 mom. Gör sig någon skyldig till förseelse mot bestämmelse i
2, 4 eller 5 § eller 6 "§ första stycket eller åsidosätter någon åläggande,
som avses i 8 § första stycket, straffes med böter från och med fem
till och med tvåhundra kronor.

2 inom. Försäljes alkoholhaltigt preparat i strid mot vad som
stadgas i 3 § törsta stycket och måste säljaren antagas Lava varit medveten
därom, straffes med böter från och med tio till och med femhundra
kronor.

3 mom. Har någon i anmälan, som föreskrives i 2 §, eller i anteckningar,
som han enligt 8 § första stycket blivit ålagd föra, mot
bättre vetande lämnat oriktig uppgift, straffes med böter från och med
femtio till och med femhundra kronor.

12 §.

Vidtager någon obehörigen med denaturerat alkoholhaltigt preparat
åtgärd för att avskilja denatureringsmedlet eller försvaga denatureringen,
straffes med böter från och med tio till och med femhundra kronor.

Lag samma vare, där någon avyttrar alkoholhaltigt preparat, varmed
honom veterligen av annan vidtagits åtgärd, som nyss omförmälts.

Gör sig någon skyldig till förseelse enligt såväl första som andra
stycket i denna paragraf, straffes med böter från och med tjugofem till
och med ettusen kronor.

13 §.

Den, som har eller hatt att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden
av denna förordning, vare förbjudet att röja yrkeshemlighet
och må ej heller, där det ej kan anses påkallat i tjänstens intresse,
yppa driftanordning eller affärsförhållande inom företag, i avseende varå
han har eller haft att taga sådan befattning. Gör han sig skyldig till
dylik förseelse, straffes med böter från och med tjugofem till och med
ettusen kronor. Sker det för att göra skada eller begagnar han sig av
sin kännedom om yrkeshemligheten, driftanordningen eller affärsförhållandet
till egen eller annans fördel, då må till fängelse dömas.
Framgår av omständigheterna, att han om yrkeshemligheten, driftanordningen
eller affärsförhållandet erhållit kännedom å tid, då han ej
både att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av denna förordning,
eller att yppandet av driftanordningen eller affärsförhållandet ej kunnat
medföra skada för det företag, varå tillsynen utövats, må ansvars- eller
ersättningsskyldighet icke åläggas honom.

14 §.

l)å någon fälles till ansvar enligt 12 §, skall lian tillika dömas
skyldig att för den sprit, som ingår i det alkoholhaltiga preparat, varmed
han förfarit olovligt, utgiva tillverkningsskatt enligt gällande bestämmelser
om beskattning av brännvin.

15 §.

I fall, som avses i 11 § 2 mom. och 12 §, skola de förråd av
alkoholhaltigt preparat, som anträffats hos den brottslige eller eljest
uppenbarligen äro avsedda lör olovlig användning, jämte kärl och
annat emballage, vari de förvarats, vara underkastade beslag och förbrutna.

16 §.

17 §•

18 §.

19 §.

7 mom. Böter, som enligt denna förordning ådömas, skola, om
tillgång till deras gäldande brister, förvandlas enligt allmänna strafflagen.

2 mom. Böter, som enligt denna förordning ådömas, ävensom
värdet av vad som jämlikt densamma är att anse såsom förbrutet, tillfalla
med en tredjedel kronan och med två tredjedelar åklagaren. Finnes
särskild angivare, tage han hälften av åklagarens andel. Sådan del
tillkomme dock ej angivare, då angivelsen skett av föräldrar mot barn,
barn mot föräldrar, makar eller syskon mot varandra, annan skyldeman
mot den, hos vilken han njuter kost eller underhåll, fosterbarn mot
fosterföräldrar eller tjänare mot husbondefolk under den tid, de äro i
tjänsten.

20 §.

Allmän åklagare skall med noggrannhet tillse efterlevnaden av
denna förordning och äger i de fall, då alkoholhaltigt preparat är att
anse såsom förbrutet, verkställa beslag därå.

Tullverkets personal åligger att med uppmärksamhet övervaka
införseln till riket av alkoholhaltiga preparat.

21 §.

Åtal på grund av bestämmelse i denna förordning anhängiggöres
vid allmän domstol.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1918.

Alkoholhaltiga preparat, som före den 1 januari 1918 inkommit
till riket från utlandet må från och med sagda dag utlämnas av tullverket
allenast i enlighet med 6 eller 7 §. Kan på grund härav preparat
icke utlämnas, må detsamma på ägarens begäran återutföras. Sker ej
återutförsel före utgången av år 1918, vare preparatet förbrutet.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 2, 12, 13, 21 och 24 §§ i
förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning

av brännvin.

Härigenom förordnas, att 2, 12, 13, 21 och 24 §§ i förordningen
den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin skola erhålla
följande ändrade lydelse: 1

2 §•

1. Brännvinstillverkning — — — — — timme.

2. I sammanhang med pressjästberedning ävensom vid bränneri,
där allt det tillverkade brännvinet försäljes till statens sprithandelskommission,
utföres ur riket eller användes i tillverkarens rörelse, må under
den del av året, då brännvinstillverkning på grund av 1 mom. i allmänhet
icke är tillåten, brännvinstillverkning äga rum under de särskilda
villkor, Kungl. Maj:t prövar erforderliga.

3. Brännvinstillverkning — —--— medgivas.

4. Kungl. Maj:t--— — — brännvinstillverkning.

12 §.

•

1. För brännvin, tillverkat inom landet, skall tillverkaren påföras
skatt med 65 öre för varje liter av normalstyrka, varmed förstås brännvin,
som vid + 15° å Celsii termometer innehåller 50 volymprocent alkohol.

2. Inbetalning —--— — liter.

3. Vid utförsel må, efter vad särskilt finnes stadgat, åtnjutas
restitution med 65 öre för varje liter brännvin av normalstyrka.

1 För beredande av större överskådlighet hava i förslaget införts endast ändrade delar av

nu gällande förordning.

4. Restitution av tillverk ningsskatt må under de villkor, Kung!.
Maj:t föreskriver, åtnjutas av statens sprithandelskommission för beskattad
sprit, som av kommissionen inköpes.

5. Skattefrihet må åtnjutas för brännvin, som tillverkas vid
bränneri, där allt det tillverkade brännvinet försäljes till sprithandelskommissionen,
utföres ur riket eller användes i tillverkarens egen rörelse.

13 §.

1. Har — — — — tillverkning.

2. Har----liter.

3. De — — — — avgifterna.

4. För — — — — framställning.

5. Vad i denna § är stadgat om tilläggsavgift vid brännvinstillverkning
gälle icke i fråga om bränneri, där allt det tillverkade brännvinet
försäljes till statens sprithandelskommission, utföres ur riket eller
användes i tillverkarens egen rörelse.

21 §.

1. Därest — — — — distriktet.

2. Vid bränneri, där allt det tillverkade brännvinet försäljes till
statens sprithandelskommission, utföres ur riket eller användes i tillverkarens
egen rörelse, åligger det tillverkaren att gottgöra statsverket,
vad enligt de i 20 § 2 mom. angivna grunder utgått i arvode eller
ersättning till kontrollör vid bränneriet.

24 §.

1. Det —---kontrollapparaten.

2. Om — — — — beräknas.

3. Vad i 23 och denna § stadgas angående kontrollapparat gäller
icke i avseende å bränneri, där allt det tillverkade brännvinet försäljes
till statens sprithandelskommission, utföres ur riket eller användes i tillverkarens
egen rörelse; ägande kontrollstyrelsen, utan hinder av vad
eljest är stadgat, att beträffande sådant bränneri meddela de särskilda bestämmelser
rörande kontrollen, som kunna finnas erforderliga.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1918.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1, 20 och 26 §§ i förordningen
den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin.

Härigenom förordnas, att 1, 20 och 26 §§ i förordningen den 9
juni 1905 angående försäljning av brännvin skola erhålla följande
ändrade lydelse:1

1 §•

1. Försäljning — — —--(utskänkning).

2. Med — — — — — brännvin.

3. Utöver — —---stadgat.

4. Angående försäljning av sprit till statens sprithandelskommission
och angående tillhandahållande av skattefri sprit gäller vad därom
särskilt är stadgat.

5. Angående — —--— förordnar.

6. Angående de villkor, varunder bolag, som i denna förordning
sägs, må för andra ändamål än förtäring försälja brännvin, därom gäller
vad Kungl. Maj:t förordnar.

20 §.

1. Vid — — — — — — liter.

2. För — — — — — — är.

3. Bolag *— — — — — kronor.

4. '' Skattefri sprit är ej underkastad försäljningsavgift.

1 För beredande av större överskådlighet hava i förslaget införts endast ändrade delar av

nu gällande förordning.

Öl ce »O

26 §.

1» Brännvin — —

2. Vid — — — —

3. Brännvin — —

4. Utan — — — -

5. Angående — —

— — föreskrivet,
kontrollstyrelsen.

— — — därtill.

— ordning.

— — — Kungl. Maj:t.

6. Med — — — — — — — förordnar.

7. Angående införsel till riket av denaturerad sprit gäller vad
därom särskilt är stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1918.

Förslag till fiirordn. om skattefri sprit.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli
1913 angående statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 18 juli 1913
angående statsverkets fond av rusdrycksmedel skall erhålla följande
ändrade lydelse:

1 §•

Av statsverkets inkomster av brännvinstillverkningsskatt, maltskatt,
punschskatt och brännvinsförsäljningsmedel skall, efter avdrag av
vad på grund av särskilda bestämmelser restituerats av brännvinstillverkningsskatte-
eller maltskattemedlen, till en särskild fond avsättas,
vad som för varje år överskjuter ett belopp av 41,900,000 kronor.

Skulle för tre---— — — ytterligare nedgått.

Till fonden — — — — — — spirituosaaccis.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1918.

Allmän motivering1.

Frågan om vidtagande av åtgärder till förhindrande, att denaturerad
sprit användes till förtäring, har sedan ett tiotal år varit föremål
för uppmärksamhet. Allt sedan i slutet av 1880-talet denatureriug av
sprit med återbekommande av tillverkningsavgift blev medgiven, har
den denaturerade spriten fått en allt vidsträcktare användning för olfka
ändamål. Samtidigt härmed har naturligtvis området för och tillfällena
till missbruk av sådan sprit alltmera ökats. Då tillverkuingsskatten å
brännvin är flerdubbelt större än framställningskostnaden, blir prisskillnaden
mellan beskattat och skattefritt, d. v. s. denaturerat, brännvin
givetvis betydande och benägenheten att använda brännvin av det
senare slaget till förtäring avsevärd. Tydligtvis ökas denna benägenhet
i den mån spriten är otillfredsställande denaturerad.

Missbruk av denaturerad sprit torde redan tidigt hava förekommit,
men faran därför har, såsom naturligt är, i hög grad skärpts,
sedan försäljningen av brännvin under senare tid blivit underkastad
allt strängare restriktioner. Då det torde kunna förväntas, att nyssberörda
tendens i avseende å handeln med alkoholhaltiga drycker kommer
att ytterligare fullföljas, synas mer verksamma bestämmelser till
förekommande av missbruk av denaturerad sprit vara av behovet
påkallade.

Emellertid är det ej blott från nykterhetssynpunkt och med hänsyn
till det allmännas intresse att ej gå miste om tillverkningsskatt
och försäljningsavgift, som förändrad lagstiftning angående denaturerad
sprit framstår såsom önskvärd. Sedan år 1890 har användningen av
denaturerad sprit 6- å 7-dubblats, och en allt större och mångsidigare
användning därav torde vara att förvänta. De stela former, som i
förordningen den 10 oktober 1890 angående denaturering av brännvin
givits åt denatureringsförfarandet, voro måhända på sin tid väl motiverade
men måste numera anses i flere avseenden olämpliga. Genom
sin begränsning till vissa angivna denatureringsmedel, som ej medgiver
det i varje särskilt fall lämpligaste förfarandet, lägger förordningen

hinder i vägen för den denaturerade spritens användande för nya ändamål.
Detta förhållande torde otvivelaktigt hava medverkat till, att sprit
ej här i landet fått den stora användning för tekniska ändamål som i
vissa andra länder — förbrukningen av teknisk sprit å ungefär 90 procent
uppgick år 1911—1912 per invånare i Tyskland till 2, i Frankrike till
l.s, men i Sverige till 0.6 liter.

Såsom förut antytts, har gällande lagstiftning rörande denaturerad
sprit ej visat sig erbjuda tillfyllestgörande säkerhet mot missbruk. Detta
är måhända i främsta rummet att tillskriva brister i denatureringsföriärandet,
men som en medverkande orsak torde ock böra framhållas,
att ifrågavarande lagstiftning saknar särskilda bestämmelser, som reglera
försäljningen av dylik sprit. Det är särskilt i detta avseende, som
1910 års riksdag funnit ytterligare bestämmelser av nöden. Riktigheten
härav bekräftas av den till nykterhetskommitténs betänkande
fogade utredningen av professor Thunberg, vari bland annat visas, att
ett universellt användbart och absolut effektivt denatureringsmedel ej
torde vara att tillgå.

Med hänsyn till det här anförda synes det uppenbart, att en lagstiftning,
vilken går ut på dels en med hänsyn till spritens olika användning
anpassad denaturering och dels en ändamålsenlig reglering aV
försäljningen, torde erbjuda största möjlighet för en tillfredsställande
gestaltning av förhållandena på förevarande område.

Vid eu ny lagstiftning angående denaturerad sprit torde man hava
att beakta vissa synpunkter, vilka icke förelågo, då gällande lagstiftning''
kom till. Dessa synpunkter hänföra sig till framställningen av sprit
ur sulfitlut, vilken framställning är på väg att bliva en betydande industri.
Berörda synpunkter hava beaktats av nykterhetskommittén och äro huvudsakligen
bestämmande för kommerskollegii här föreliggande förslag.

Ehuru sulfitspritindustrien framträtt först under de senaste åren
och endast bedrivits vid ett fåtal fabriker, nämligen vid Skutskär,
Kvarnsveden och Bergvik samt från senaste årsskiftet vid Göta sulfitfabrik,
lämnar den dock redan större tillskott till rikets förråd av
denaturerad sprit än samtliga övriga spritproducenter tillsammantagna.
Denna tillverkningskapacitet torde under gynnsamma förhållanden kunna
förväntas komma att betydligt tillväxa. I sitt betänkande i ämnet
har också nykterhetskornmittén utgått från, att behovet av denaturerad
sprit i främsta rummet skulle tillgodoses av sulfitspritfabrikerna,
och endast för det fall att sulfitspriten ej räckte till, skulle jämväl
annan slags sprit tagas i anspråk därför. Eu dylik anordning hai

jämväl förordats av kommerskollegium, som i sitt förslag utgått från
»den huvudprincipen att tillverkningen och försäljningen av denuturerad
sprit för motordrift och andra tekniska ändamål borde, så långt
vore möjligt, reserveras åt sulfitspritfabrikerna, under det att dricksprittillverkningen
borde förbehållas potatisbrännerierna».

Nykterhetskommitténs och kommerskollegii förslag överensstämma
sålunda i avseende å sulfitspritens och potatisspritens inbördes förhållande
till den denaturerade spriten men skilja sig i övriga hänseenden
ganska skarpt från varandra. På grund av sitt uppdrag har
kommerskollegium icke haft anledning att ingå på frågan om garantier
mot missbruk av denaturerad sprit. Kollegium har sålunda allenast
föreslagit vissa ändringar i gällande förordning angående denaturering
av brännvin med syfte i främsta rummet att främja sulfitspritens användande
för tekniska ändamål. Nykterhetskommitténs förslag innebär
däremot en fullständig omläggning av lagstiftningen om tillhandahållande
av skattefri sprit.

Beträffande syftet att gynna sulfitspritens användning för tekniska
ändamål förordar nykterhetskommittén årliga statsinköp av så mycken
sulfitsprit, som kan beräknas vara erforderlig inom riket för andra ändamål
än förtäring, samt av annan sprit endast i den mån sådant kräves.
Kommerskollegium åter föreslår, att tillverkare av annan sprit än sulfitsprit
skall hos Kungl. Maj:t söka tillstånd att denaturera av honom
tillverkad sprit och därvid tillika angiva den myckenhet, han önskar
denaturera, varefter Kungl. Maj:t fastställer den mängd, som får denatureras;
denna regel skulle äga motsvarande tillämpning ifråga om sprit,
som denatureras vid reningsverk. Såsom härav framgår och även förut
berörts, äga de två förslagen en stark frändskap med varandra i denna
punkt — båda avse att såvitt möjligt garantera sulfitspriten företräde
vid användande av sprit för tekniska och likartade ändamål samt att
hålla förbrukningen av annan sprit därför tillbaka.

De båda förslagen skilja sig principiellt därutinnan, att nykterhetskommitténs
förslag åsyftar att genom monopoliserat uppköp och
försäljning bereda tillgång till en för konsumenterna möjligast billig
sprit, under det kommerskollegium icke ansett erforderligt att föreslå
några särskilda åtgärder i detta avseende. Det förra förslaget innebär
en monopolisering av uppköp och försäljning av den skattefria
spriten, under det det senare bibehåller den fria konkurrensen på före^
varande område. Då emellertid sprit hittills icke kunnat tävla med
bensin såsom motorbränsle, har kommerskollegium ansett, att åtgärder
borde vidtagas för att göra sprit för sådant ändamål konkurrens -

kraftigare. 1 dylikt syfte har kollegium föreslagit, att tull skall påläggas
bensin och gasolin med ett belopp av 20 öre per kilogram,
varigenom bensinpriset, i jämförelse med vad det varit under normala
år, skulle nära no g fördubblas.

Ehuru tanken på ett monopol torde vara att anse såsom det
för nykterhetskommitténs förslag mest kännetecknande, har kommerskollegium
ej varit fullt främmande för densamma. I sitt betänkande
anför sålunda kollegium, att det varit föremål för kollega övervägande att
genom härför avpassade lagbestämmelser koncentrera hela försäljningen
av sulfitsprit i ett affärsföretag, vilket samtidigt från potatisspritfabrikerna
skulle till visst fastställt pris övertaga deras tillverkning av denaturerad
sprit. Genom en sådan anordning skulle nämligen all konkurrens
i denaturerad sprit förebyggas såväl sulfitfabrikerna emellan som
också mellan sulfitspritfabrikerna och de nuvarande spritfabrikerna.
Av hänsyn till de allmänna skäl, som kunde anföras mot att utan
tvingande nödvändighet skapa ett monopol på det industriella området
och därigenom binda affärslivet i dess fria utveckling, hade kollegium
emellertid för sin del övergivit detta förslag.

Då nu berörda förhållanden äro av synnerligen stor betydelse för
sulfitspritindustriens utveckling, vill kontrollstyrelsen söka närmare skärskåda
de fördelar och nackdelar, som äro förbundna med vardera av de
föreslagna vägarna.

Kontrollstyrelsen skall först uppehålla sig vid de fördelar och
olägenheter, som äro förenade med kollega förslag.

Enligt detta förslag skulle handeln med denaturerad sprit vara i
huvudsak fri såsom hittills. Varje tillverkare skulle sålunda äga att
affärsmässigt arbeta för att åt sin tillverkning skaffa användning för
nya ändamål och ökad avsättning i allmänhet. Tillverkaren skulle vidare
själv få bestämma priserna å sina produkter och därvid endast vara
underkastad den fria konkurrensens lagar. Spritindustrien skulle alltså,
utan att hämmas av några av staten pålagda band, äga möjlighet till en
fri ocht kraftig utveckling.

På grund av särskilda omständigheter på sprithandelns område
hava emellertid nu berörda förmåner hittills icke alls eller endast i
mindre grad kommit sulfitsprittillverkningen till del. Sedan för ungefär
tio år tillbaka bränneriidkarna sammanslutits i svenska bränneriidkareföreningen
och reningsverksamheten trustifierats samt ett intimt samarbete
kommit tillstånd mellan dessa båda privata monopolorganisationer,
har den fria handeln på området varit undertryckt. Till följd härav
hava sulfitspritfabrikerna, vilka icke tillhöra bränneriidkareföreningen,

till den 1 oktober 1916 måst sälja sina tillverkningar till reningsverken.
1 själva verket har sålunda försäljningen av sprit, vare sig den varit
beskattad eller skattefri, varit monopoliserad hos reningstrusten. Den
prispolitik, som kollegium befarar skola under vissa förhållanden inträffa1,
lärer också hava tillämpats nästan under hela den tid sullitsprittillverkning
ägt rum. Sedan den 1 oktober 1916 torde emellertid i viss män
förändrade förhållanden hava inträtt, i det att sulfitspritfabrikerna börjat
sälja direkt till konsumenter. Huruvida detta mera självständiga uppträdande
från sulfitspritfabrikernas sida, vilket torde hava betingats av
att reningsverken på grund av inskränkningarna i brännvinstillverkningen
icke numera hava möjlighet att tillämpa den av kollegium
befarade prispolitiken, kan förväntas komma att fortfara jämväl efter
kristidens slut, låter sig nu omöjligen bedöma.

Genom kommerskollegii förslag till ändring av 2 § i förordningen
angående denaturering av brännvin skulle visserligen måhända nyss
berörda prispolitik omöjliggöras. Men även om sulfitspritfabrikernas
handelsfrihet därigenom skulle säkerställas, lärer allmänhetens intresse
att erhålla denaturerad sprit till möjligast billigt pris därmed ingalunda
vara tryggat. Konkurrensen nämnda fabriker emellan torde icke innebära
någon avsevärd garanti. Det är nämligen icke uteslutet, att trustliknande
sammanslutningar kunde komma till stånd mellan sulfitspritfabrikerna.
De erfarenheter, som i detta hänseende redan vunnits, torde
väl snarare komma att utnyttjas. Antingen kunna de redan existerande
sulfitspritfabrikerna sammansluta sig och med lämpliga medel förmå nyanlagda
fabriker att ansluta sig till dem, eller ock kan sammanslutningen
mellan reningsverken genom anläggning av nya sulfitspritfabriker söka
tillkämpa sig en monopolställning jämväl på den skattefria spritens
område. Onekligt är, att denna sammanslutning, när konsumtionen av
brännvin för dryckesändamål genom restriktioner minskas, har intresse

1 Kollegium anför å sid. 17 i sitt betänkande följande: »Då tillverkarna av potatissprit försälja
huvuddelen av sin produktion för konsumtion såsom dricksprit och i allmänhet denaturera
endast den vid tillverkningen fallande sekundaspriten, ligger det nära till hands att befara, att
under vissa förhållanden tillverkarna av potatissprit skulle kunna finna anledning att försälja den
denaturerade sekundaspriten till underpris och täcka den därvid uppkommande förlusten genom eu
proportionsvis ringa prisförhöjning å sin huvudtillverkning, drickspriten. Risken för en sådan
prispolitik synes givetvis bliva större i det fall, att genom särskilda statsåtgärder, exempelvis
åsättandet av tull å bensin, användningen av sprit såsom motorbränsle bleve möjliggjord och
samtidigt genom en strängare nykterhetslagstiftning konsumtion av dricksprit minskades. Kollegium
har icke haft tillfälle undersöka, om farhågorna för en sådan konkurrens hava varit grundade,
men det torde vara otvivelaktigt, att desamma verkat hämmande på vissa planer a anläggandet
av sulfitspritfabriker.»

av att se sin verksamhet överflyttad på andra områden. Också lära,
enligt vad kontrollstyrelsen har sig bekant, planer varit å bane, att
trusten skulle själv bedriva sulfitsprittillverkning. Det oförmånliga läget
skulle än ytterligare förvärras, om den av kollegium föreslagna tullsatsen
å bensin och gasolin genomfördes. Härav skulle tydligtvis i
främsta rummet motordriften, vilken numera fått en vidsträckt utbredning,
få känning. I den mån motorägarna överginge från bensin såsom
drivmedel till sprit, skulle visserligen sulfitspritfabrikationen ökas, men i
skydd av tullen skulle en sammanslutning mellan fabrikerna kunna
betinga oskäliga priser. Skillnaden mellan hittillsvarande förhållanden
och de, som skulle komma att inträda, om kollega förslag genomfördes,
skulle sålunda sannolikt bliva, att det privata monopolet i avseende å
den denaturerade spriten, vare sig det överginge till en annan sammanslutning
eller ej, skulle bliva ännu mäktigare.

Såsom av det anförda torde framgå, skulle genom kommerskollegii
förslag sulfitspritfabrikationens ekonomiska intresse och därmed denna
industris utveckling antagligen tillgodoses. Konsumentintresset åter,
vilket även har anspråk på statens hägn, skulle med all sannolikhet
bliva lidande, om förslaget förverkligades.

Från nykterhetssynpunkt och med hänsyn till statens fiskaliska
intresse måste kommerskollegii förslag betecknas såsom mindre tillfredsställande.
Förmånen för sulfitspritfabrikerna att få fritt och affärsmässigt
arbeta för ökad avsättning av sin tillverkning skulle nämligen
sannolikt medföra ökad fara för missbruk av denaturerad sprit, då
fabrikanterna skulle söka att, för att vidga området för spritens användbarhet,
göra denatureringen möjligast lindrig samt underlätta åtkomsten
av denaturerad sprit — nykterhetsintresset och statens fiskaliska intresse
fordra däremot givetvis en såvitt möjligt effektiv denaturering samt
verksam kontroll över handeln med dylik sprit. Beträffande kommerskollegii
förslag anser sig styrelsen slutligen ej kunna underlåta framhålla,
att den föreslagna tullen å bensin och gasolin skulle komma att
drabba ej blott motordriften inom vidsträckta områden utan även beaktansvärda
näringsgrenar, som använda ifrågavarande ämnen för olika kemiskttekniska
ändamål. Anmärkas kan även, att med hänsyn till nu gällande
pris å bensin något tullskydd för närvarande knappast torde kunna
ifrågakomma samt att, om sådant skulle införas, det ej är säkert, att
detsamma skulle få åsyftad stimulerande inverkan på sulfitspritproduktionen,
då man ju ej kan veta, hur länge tullskyddet komme att upprätthållas.

Kontrollstyrelsen, som sålunda ej kan biträda kommerskollegii förslag,
övergår nu till att undersöka, huru ett monopol av väsentligen den
innebörd, nyklerhetskommittén föreslagit, bör utformas för att samtliga
de beaktansvärda intressen, som beröras därav, skola tillbörligen tillgodoses.

Till en början må då erinras om, vilka intressen det här är fråga om.

Först kan nämnas sulfitspritfab rikan ter nas intresse av att erhålla
skälig vinst å sin tillverkning och att kunna fortsätta densamma i
åtminstone samma omfattning som hittills. Härtill kommer, ehuru mera
i andra planet, ett intresse hos sulfitmasseindustrien här i landet att
komma i tillfälle att utnyttja sulfitluten till framställning av sulfitsprit.

Vidare är att beakta konsumenternas intresse att erhålla denaturerad
sprit för tekniska ändamål till så billigt pris som möjligt — ett
intresse, vars berättigande staten erkänt genom att för sin del avstå från
beskattning av dylik sprit. Med hänsyn till sistberörda förhållande har
staten ett intresse av att spriten endast användes till avsedda ändamål
och icke till förtäring.

Slutligen kräver nykterhetsintresset, att den skattefria spriten tillhandahålles
i sådant skick och under sådana former, som erbjuda såvitt
möjligt effektiva garantier för, att de restriktiva eller prohibitiva åtgärder,
som vidtagits gent emot de alkoholhaltiga dryckerna, icke göras mer
eller mindre verkningslösa genom användande av skattefri sprit till
förtäring.

Den av nykterhetskommittén föreslagna monopoliseringen torde
tillgodose ej mindre nykterhetsintresset och statens fiskaliska intresse än
även konsumentintresset. Däremot syues sulfitsprit fabrikanterna hysa
den uppfattningen, att kommittén icke behörigen beaktat deras intresse.
Denna uppfattning har framlagts för kontrollstyrelsen i en den 7 oktober
1916 dagtecknad skrivelse från svenska cellulosaföreningen, som av
styrelsen anmodats att inkomma med }fftrande i anledning av kommerskollegii
och nykterhetskommitténs förevarande förslag.

Föreningen anför i ämnet följande:

»I avseende å den nationalekonomiska och tekniska utredningen av sulfitspritfrågan
kan föreningen icke anföra något utöver vad kungl. kommerskollegium
framfört i sitt nyssnämnda utlåtande. Föreningen finner kollega framställning i alla
delar riktig, och de av kollegium anlagda synpunkterna sammanfalla med föreningens,
som således saknar anledning att i detta sammanhang ingå på frågans tekniska
innebörd utan inskränker sig till att förklara sin anslutning till kungl. kommerskollegii
förslag och den utredning, varpå dessa vila.

Vad beträffar nykterhetskommitténs utlåtande i vad det angår åtgärder till
befordrande av sulfitspritens användning som motorbränsle, nödgas föreningen däremot

Förslag till förordn. om skattefri sprit. 5

betona, att förslagen icke äro ägnade att befordra detta syftemål. Nykterhetskominittén,
som i främsta rummet ser sin uppgift i att sörja för en sådan denaturering
av sulfitspriten, att densamma icke kan missbrukas såsom berusningsmedel,
håller före, att garantier häremot endast kunna vinnas, om staten genom något av
sina organ själv omhändertager denatureringen och varans distribution bland allmänheten.
Kommittén förmenar jämväl, att med staten såsom fabrikernas ende kund
inom landet avsättningen av sulfitspriten skulle vara säkerställd och fabrikation i
stor skala således omedelbart kunna sättas i gång. Föreningen kan icke dela den
åsikten utan är av den uppfattningen, att en statsmonopolisering av den beskaffenhet,
som nykterhetskommittén föreslår, icke erbjuder utsikt till lönande avsättning av
något större kvantum sulfitsprit. Med den konkurrens, som, så snart normala tider
inträtt, kommer att åter uppstå från de importerade motoroljorna, finge sulfitspriten
med dess faktiska framställningskostnader ganska svårt att slå sig igenom såsom
motorbränsle. I varje fall skulle för vinnande av en större omsättning erfordras
ett energiskt och omfattande köpmansarbete, vilket en statsinstitution av naturliga
skäl icke kan prestera. Långt ifrån att monopoliseringen skulle vara i stånd att
uppmuntra till stegrad sulfitsprittillverkning, skulle åtgärden i praktiken säkerligen
endast leda till svårigheter för denna industri, vilket icke inbjuder till någon utvidgning
av densamma.

Då det ligger i sakens natur, att sulfitfabrikerna icke kunna insätta stora
kapital i nyanläggning av sulfitspritfabriker utan något så när sältra utsikter till
en lönande avsättning av den nya tillverkningen, så måste de förutsätta en av
statsmakterna skapad trygghet för en lönande marknad för att vidtaga några kostbara
anstalter för sulfitspritens framställning. Såväl kungl. kommerskollegium som
nykterhetskommittén hava också i sina utlåtanden vitsordat industriens krav på
ett sådant ingripande från statsmakternas sida. Kungl. kommerskollegium har
funnit, frågans enklaste och naturligaste lösning i ett tullskydd å brännoljor, som
skulle gorå sulfitspriten tillräckligt begärlig för de svenska avnämarna för att i
första hand komma till användning. Nykterhetskommittén inlåter sig icke närmare
på arten av det statsingripande, vars befogenhet även kommittén fastslår. Det
framgår emellertid av utlåtandet, att kommittén själv icke är blind för, att enbart
en statsmonopolisering av sulfitspritens denaturering och distribution icke skulle
hjälpa den nya artikeln över konkurrenssvårigheterna.

Det torde vara obestridligt, att ett konstlat fördyrande av en konsumtionsartikel
mötes med invändningar från konsumenternas sida, och ett sådant fördyrande
bör icke heller göras större än alldeles oundgängligt är. Skulle statsmakterna finna
skäligt att medels ett tullskydd i enlighet med kungl. kommerskollegii förslag
stödja en blivande sulfitsprittillverkning i större skala, så får föreningen emellertid
vitsorda, att tullsatsen icke kan sättas lägre, än kungl. kollegium ifrågasatt. Statliga
åtgärder strängt i enlighet med nykterhetskommitténs anvisningar skulle säkerligen
visa sig utan all nytta, enär någon ökning av sulfitsprittillverkningen icke skulle
vara att vänta såsom en följd av dem. Industrien skulle icke finna någon trygghet
varken för tillräckligt stor avsättning eller för antagliga priser och skulle således
icke våga företaga de kostbara nyanläggningarna. År det, såsom på goda grunder
framhålles i kommerskollegi utlåtande, ett stort nationalekonomiskt intresse och en
viktig angelägenhet ur försvarsberedskapens synpunkt att skapa ett nytt svenskt
motorbränsle, som snart nog skulle kunna ersätta en väsentlig del av bensin -

importen, måste statsmakterna således sörja för sådana garantier åt industrien, som
kunna häva de angivna betänkligheterna.

Det är för industrien likgiltigt, till vem — en monopolinstitution eller
enskilda köpare ----- den får avyttra sin vara, allenast denna kan säljas till antagligt
pris. Under hägnet av ett tullskydd i enlighet med kungl. kommerskollegii förslag
hade industrien utsikter att genom ett energiskt köpmansarbete kunna inarbeta
det nya motorbränslet hos allmänheten och på denna väg skapa marknad för sulfitspriten.
Såsom redan påpekats, kan detta däremot icke ske, om eu statsinstitution
av den begränsade typ, som nykterhetskommittén föreslår, blir den ende köparen.
Endast under den förutsättningen att nykterhetskommitténs uppslag utvecklas därhän,
cdt institutionen kan träffa ett flerårigt avtal angående en på förhand fixerad kvantitet,
som till fastställt pris årligen finge levereras av fabrikerna, är densamma i stånd att
befordra sulfitspritindustriens utveckling.

Svenska cellulosaföreningen vill således icke bestrida, att nykterhetskommitténs
förslag angående statsmonopol på sulfitspriten skulle kunna bliva utgångspunkten
för en slutgiltig lösning av sulfitspritfrågan. Men detta förutsätter, såsom redan
antytts, att monopolet kan uppgöra kontrakt om inköp av sprit för en så lång tid
framåt och till ett sådant pris, att fabrikerna kunna beräkna skälig vinst samt
ränta och amortering å sina anläggningar. Ett sådant avtal torde emellertid från
statens sida förutsätta särskilda mått och steg för att betrygga avsättningen av den
på förhand avtalade spritkvantiteten, ifall staten ej har utvägar att själv använda
densamma för egna mångahanda ändamål. I detta hänseende tar sig föreningen
friheten erinra om de förslag, som redan förelegat i riksdagen angående statsmonopolisering
av all lys- och brännoljeimport. En sådan åtgärd i förening med monopoliseringen
av sulfitspriten skulle möjliggöra för staten att reglera avsättningen av
de olika artiklarna efter behag, och således skulle marknad alltid kunna beredas
för den inhemska varan. Importen av de oljor, som konkurrera med sulfitspriten,
kunde nämligen utan svårighet regleras så, att den sistnämnda i första hand bleve
efterfrågad.

Genom eu sådan anordning skulle man vinna den väsentliga fördelen, att
sulfitspritens pris icke behövde fördyras genom .någon särskild skyddstull. Då staten
hade i sin hand att ordna avsättningen av alla i landet förekommande lys- och
brännoljor, behövde icke något högre försäljningspris bestämmas för sulfitspriten,
än som betingades av tillverkningskostnaderna. Den föreslagna anordningen har
även det företrädet, att någon prisfördyring ej behöver förekomma å det motorbränsle,
som under alla omständigheter måste importeras för att fylla det behov,
som sulfitspriten t. v. ej kan tillfredsställa.

Föreningen instämmer med kungl. kommerskollegium ifråga om den vikt och
betydelse, som eu lycklig lösning av sulfitspritfrågan har för vårt land såväl vad
angår försvarsberedskapen som i nationalekonomiskt avseende i allmänhet. Sulfitindustrien
är också beredd att för sin del på det kraftigaste medverka till en
sådan lösning, men kan icke utan vidare riskera de betydande kapital, som detta
kräver. Då det är ett statsändamål i vida högre grad än en enskild affärsangelägenhet,
som föreligger, ankommer det tydligtvis i främsta rummet på det allmänna
att bereda väg för frågans lösning. När staten i en eller annan form
skänker åt denna nya industri ett skydd, som motsvarar vad den inhemska
industrien över huvudtaget åtnjuter, och som säkerställer mot en övermäktig ut -

ländsk konkurrens’ ödeläggelse, blir det möjligt att upptaga sulfitsprittillverkning i
den skala, som i kungl. kommerskollegii utlåtande angives, och då skall sulfitindustriens
medverkan icke utebliva.

Svenska cellulosaföreningen vågar för den skull hos kungl. kontrollstyrelsen
hemställa, att kungl. styrelsen i sitt blivande utlåtande till Kungl. Maj:t behagade
behjärta de här ovan framlagda synpunkternas

Såsom framgår av svenska cellulosaföreningens liär återgivna
yttrande, anser föreningen, att nykterhetskommitténs förslag icke är
ägnat att befordra sulfitspritens användning som motorbränsle. Emellertid
vill föreningen icke bestrida, att förslaget om ett statsmonopol skulle
kunna bliva utgångspunkt för en tillfredsställande lösning av sulfitspritfrågan.

Föreningens uttalande synes i vissa delar synnerligen beaktansvärt,
och anser kontrollstyrelsen, att man med tillämpning av däri angivna
grunder skulle vid monopoliseririg av handeln med skattefri sprit kunna
tillbörligen tillgodose jämväl sulfitspritindustriens intresse. Betingelserna
därför skulle i huvudsak vara följande, nämligen

1) att avtal träffas mellan sulfitspritfabrikerua och monopolinstitutiouen
om leverans för en följd av år framåt av fabrikernas tillverkning,

2) att monopolinstitutionen utformas på sådant sätt, att den blir
i stånd att kraftigt och affärsmässigt arbeta för sulfitspritens ökade avsättning
samt att sulfitspritindustriens synpunkter i avseende å pris och
Övriga leveransvillkor tillförsäkras behörigt beaktande inom institutionen,

3) att skydd beredes sulfitspriten mot den hittillsvarande konkurrensen
från bränn ol jornas ^ida.

Vidkommande den första av här ovan omnämnda betingelser synes
densamma ifrån statens sida icke behöva möta något hinder. Såsom
redan förut omnämnts, tillgodoser de nuvarande sulfitspritfabrikernas
tillverkning icke hela behovet av denaturerad sprit inom landet. Dessa
fabrikers tillverkning uppgick under tillverkningsåret 1915/16 till
5,000,622 liter av normalstyrka. Under år 1916 var förbrukningen av
skattefritt brännvin 7,031,401 sådana liter. Vi«serligen har nyligen
Göta sulfitfabrik med en tillverkningskapacitet av 2,400,000 liter satts i
gång, och vidare är en sulfitspritfabrik under anläggning i Värmland.
Erinras må även att på grund av bristen å bensin motordriften i allt
större utsträckning övergått till användning av bensoldenaturerad sulfitsprit.
Enligt vad till kontrollstyrelsen uppgivits, hava sålunda droskägarnas
samköpsförening samt ett enskilt hyrkuskverk härstädes ny -

ligen inköpt sulfitsprit till en myckenhet av ej mindre än 1,348,575
liter av normalstyrka.

Med hänsyn till dessa förhållanden anser kontrollstyrelsen, att, om
staten för framtiden såvitt möjligt förebyggde konkurrensen från brännoljorna,
någon risk för avsättningen av en långt större kvantitet av
sulfitsprit än den nuvarande icke skulle vara att befara.

Avtalen skulle givetvis först och främst slutas med de nu existerande
sulfitspritfabrikerna och sedan med nytillkommande fabriker, i den
mån efterfrågan å sulfitsprit ökas. De borde vara av sådant innehåll,
att de beredde fabrikerna ränta och amortering å anläggningskostnaderna
samt skälig företagarvinst. Staten skulle förbinda sig att under ett visst
antal år till överenskommet pris inköpa sprit till viss myckenhet eller
eventuellt intill fabrikens tillverkningskapacitet vid avtalets ingående.
Avtalet skulle naturligen kunna ytterligare utformas med hänsyn till
förhandenvarande omständigheter, så att fabrikantens behöriga intressen
bleve tillgodosedda. Så skulle t. ex. priset å sulfitspriten kunna göras
i viss mån beroende av gällande stenkolspris, arbetslöner in. m.

Avtalen borde måhända underställas Kungl. Maj:t till godkännande.

Genom fasta avtal av här antydda innebörd skulle sulfitspritfabrikanterna
tillförsäkras skälig avkastning av sin rörelse samt den
konsumerande allmänheten möjligast låga och stabila priser.

Ifråga om monopolinstitutionens utformning tillåter sig kontrollstyrelsen
anföra följande.

De anmärkningar, som framställts mot förslaget att låta kontrollstyrelsen
utöva ifrågavarande handelsmonopol, äro enligt styrelsens
mening befogade. Ett ämbetsverk saknar nämligen på grund av åtskilliga
förhållanden mer eller mindre den rörlighet och anpassningsförmåga,
som erfordras för att på tillfredsställande sätt tillgodose de
nya och växlande situationer, som framträda på handelns område. Vidare
måste det anses mindre lämpligt, att ett ämbetsverk med de grannlaga,
övervakande uppgifter, som tillkomma kontrollstyrelsen på sprithandelns
område, skulle själv driva affärsverksamhet på detta gebit. Det synes
också styrelsen vida mer ändamålsenligt, att handeln med skattefri sprit
anförtros åt en särskild monopolinstitution, som kan bliva i tillfälle att
på verkligen affärsmässigt sätt utöva monopolet. Genom sprithandelns
överflyttande till ett särskilt organ skulle även vinnas den fördelen, att
kontrollstyrelsen, i överensstämmelse med dess ämbetsuppgifter i allmänhet,
kunde erhålla en verkligt kontrollerande ställning jämväl i förhållande
till handeln med skattefri sprit.

Moriopolinstitutionen torde kunna tänkas organiserad antingen såsom
ett monopolbolag i likhet med aktiebolaget svenska tobaksmonopolet,
eller också såsom en särskild kommission, nämnd e. d. Då den
ifrågavarande institutionen icke är avsedd att idka affärsverksamhet i
syfte att åt staten tillföra vinst, synes den senare av här omnämnda
former böra föredragas.

En lämplig förebild för monopolinstitutionen synes kontrollstyrelsens
under sistlidne höst inrättade pris- och inköpsnämnd erbjuda.
Denna nämnd, som har till uppgift att till billigast möjliga priser inköpa
allt för brännviusförsäljningsbolagen erforderligt brännvin samt
att till kontrollstyrelsen inkomma med förslag till bolagens försäljningspris
å olika varusorter, skall bestå av högst fem av kontrollstyrelsen
utsedda ledamöter, varav en ordförande och en ordförandens ställföreträdare.
Därjämte skola finnas två suppleanter för ledamöterna. Hos
nämnden skall vara anställd en verkställande direktör, och nämnden har
att inrätta en under nämndens omedelbara tillsyn stående byrå med
verkställande direktören såsom chef. Alla rekvisitioner å brännvin
skola göras hos nämnden, som därefter fördelar dem på vederbörande
leverantörer för direkt leverans till bolagen. All likvidering är avsedd
att äga rum hos nämnden. I förmedlingsavgift upptager nämnden
V* öre för varje liter, varmed avses att betäcka kostnaderna för nämndens
verksamhet. Närmare upplysningar om nämnden lämnas i kontrollstyrelsens
cirkulär nr 15 med föreskrifter beträffande bränn vinsförsäljningsbolagens
inköp av brännvin, utfärdat den 31 oktober 1916, samt
i instruktionen för kontrollstyrelsens pris- och inköpsnämnd, fastställd
av kontrollstyrelsen den 23 november 1916.

Den ifrågasatta monopolinstitutionens uppgift skulle först och
främst bliva att avsluta avtal med sulfitspritfabrikerna och, i den mån
sådant erfordrades, även med andra spritfabriker om inköp av sprit
samt att anordna ett tillfredsställande system för distributionen av den
skattefria spriten till allmänheten. Institutionen skulle vidare arbeta för
ökad avsättning av skattefri sprit genom att söka intressera industrien
och tekniken för spritens användning inom nya områden. Särskilt
borde institutionen söka åvägabringa samarbete med motorindustrien.

Ifråga om partiförsäljningarna synas dessa kunna ordnas på samma
sätt, som tillämpas av pris- och inköpsnämnden, d. v. s. inkommande
köpeorder skulle placeras hos viss sulfitfabrik, som därefter hade att
försända varan till köparen. Likviden skulle inbetalas till monopolinstitutionen.

Enligt kontrollstyrelsens mening skulle en monopolinstitution med
här ovan antydda läggning kunna på det från nationalekonomisk synpunkt
mest rationella sätt förmedla omsättningen av skattefri sprit. Eu
stor del av de kostnader, som medfölja en vanlig affärsverksamhet och
som bliva mångdubbelt större i den mån den fria konkurrensen är
mera utvecklad, falla helt bort. Då monopolet icke skulle hava till
ändamål att bereda staten ökad inkomst, komme allmänheten endast att
få vidkännas sulfitfabrikernas tillverkuingspris jämte nödig förmedlingsoch
distributionskostnad samt kostnaden för spritens denaturering. Framhållas
må även, att fabrikernas tillverkningskostnad givetvis borde kunna
bliva lägre, om de finge avyttra hela sin tillverkning till staten utan
att behöva räkna med handelsrisk och affärskostnader. Ett billigare
pris, än allmänheten skulle få betala under ett monopolsystem, utformat
på här angivna sätt, torde alltså icke stå att erhålla. Försäljningen
boi''de också kunna organiseras på sådant sätt, att åtkomsten av skattefri
sprit för lovlig användning skulle bliva så lätt tillgänglig, som skäligen
kan begäras.

Monopolinstitutionen, som lämpligen synes kunna benämnas statens
sprithandelskommission, skulle stå under kontrollstyrelsens inseende samt
förslagsvis bestå av sex utav nämnda myndighet utsedda ledamöter, varav
två representanter för sulfiltspritfabrikerna, en representant för minuthandlandena,
vilka väl företrädesvis skulle komma att ombesörja spritens
distribuering till allmänheten, samt en representant för den skattefri sprit
konsumerande industrien. De två återstående ledamöterna, vilka skulle
fungera såsom opartiska medlare mellan producent- och konsumentintressena,
skulle utgöras av kommissionens ordförande och hans ställföreträdare,
vilken måhända tillika kunde tjänstgöra såsom kommissionens
sekreterare. En verkställande direktör, som skulle avlönas väl och vartill
borde utses en dugande affärsman, skulle förestå kommissionens affärsverksamhet.
Närmare bestämmelser rörande kommissionens sammansättning
och verksamhet har kontrollstyrelsen ansett icke böra inflyta i en blivande
författning angående skattefri sprit utan lämpligare meddelas av Kungl.
Maj:t i administrativ väg. Härigenom möjliggöres nämligen, att sådana
förändringar beträffande kommissionen, som erfarenheten visat påkallade,
lättare och snabbare kunna genomföras. Allenast huvuddragen för kommissionens
ställning och uppgifter har styrelsen ansett böra angivas i
den föreslagna författningen angående skattefri sprit.

Såsom förut antytts, skulle kostnaderna för kommissionen och dess
verksamhet bestridas av behållningen på kommissionens affärsrörelse.
Skulle denna behållning visa sig bliva större, än som erfordras för

nämnda kostnader ock för åstadkommande möjligtvis av visst rörelsekapital,
skulle prisen å skattefri sprit sänkas. För att bereda kommissionen
erforderliga medel för rörelsens öppnande borde möjligen viss
bankkredit tillförsäkras kommissionen.

Beträffande slutligen frågan om de åtgärder, som böra vidtagas
till undanröjande av en för försäljningen av skattefri sprit menlig konkurrens
från handeln med brännoljor, må erinras, att två olika förslag
blivit framställda, nämligen antingen att belägga bensin och gasolin
med en tull av 20 öre för kilogram eller ock att genomföra ett statens
handelsmonopol i avseende å brännoljorna.

Det förra förslaget ingår såsom förut nämnts i kommerskollegii
förevarande betänkande och bar redan ur vissa synpunkter blivit kritiserat.
Av de i ärendet hörda myndigheterna har bland andra generaltullstyrelsen
ställt sig avvisande till förslaget och därom anfört:

»Styrelsen kan ej heller bortse från de olägenheter, som skulle bliva förenade
med en tullbeskattning av bensin. Förutom sin egenskap att utgöra en stor förbrukningsartikel
finner bensinen en mångfaldig användning inom industrier, vilka
syssla med tillverkningar av kemisk-teknisk art. En så avsevärd tullsats, som den
här föreslagna, å ett för deras tillverkningar ofta nödvändigt material skulle helt
visst komma att verka betungande. Styrelsen tillåter sig i detta sammanhang
erinra om den på sin tid utgående tullen av 2 öre för kilogram för lysoljor, vilken
tullsats, ehuru icke uppgående till 10 procent å varans dåvarande inköpspris —
under det den nu föreslagna tullen å bensin skulle belöpa sig till icke mindre iin
125 procent å det beräknade inköpspriset — ansågs vara av den betydelse, att den
borde avskaffas.»

I likhet med generaltullstyrelsen anser kontrollstyrelseu, att tull
å bensin och gasolin skulle vara förenad med många olägenheter, utan
att det av kollegium avsedda syftet bleve säkerställt.

Frågan om ett monopol å brännoljor bar under de senare åren
varit föremål för ganska necken uppmärksamhet. Genom motioner bar
tanken framförts i riksdagen, och utredning torde pågå om genomförandet
av ett dylikt monopol. Utom önskemålet att tillförsäkra allmänheten
dess behov av fotogen och dylika oljor till lägsta möjliga pris
talar för införande av ett dylikt monopol enligt kontrollstyrelsens mening
alldeles särskilt, vad som anförts i ämnet av svenska cellulosaföreningen
i dess ovan återgivna skrivelse.

Den från nationalekonomisk och även försvarssynpunkt betydande
fördel, som skulle vinnas, om den eljest värdelösa sulfitluten bleve utnyttjad
för tillverkning av sprit, torde få anses motivera åtgärder, var -

igenom användningen av bensin såsom motorbränsle skulle regleras i
syfte att främja användningen av sulfitsprit för samma ändamål. Detta
syfte torde bäst nås, om handeln med brännoljor monopoliseras och
endast så stor myckenhet bensin utsläppes i marknaden, som, förutom
till kemiskt-tekniska ändamål, erfordras för att utfylla behovet av sprit,
avsedd till motordrift. Brännoljemonopol är sålunda enligt kontrollstyrelsens
mening eu viktig betingelse för åvägabringandet av en övergång
till sprit såsom drivmedel för motorer. Här ifrågavarande monopol
står emellertid icke i sådant samband med sprithandelsmonopolet, att
det utgör någon nödvändig förutsättning för det senares genomförande.
Sprithandelsmonopolet torde sålunda kunna självständigt förverkligas,
men lärer det, därest Kungl. Maj:t finner sig böra framlägga förslag
därom, vara synnerligen önskvärt, att frågan om införande av ett brännoljemonopol
upptages till skyndsam behandling.

Kontrollstyrelsen har hittills i huvudsak uppehållit sig vid frågan
om åtgärder till sulfiltspritindustriens främjande. Nykterhetskommitténs
förevarande betänkande innehåller emellertid, såsom förut i viss mån
berörts, jämväl en del bestämmelser till förekommande av missbruk av
denaturerad sprit och vissa alkoholhaltiga tekniska preparat. Såväl
av kommitténs motivering till dessa bestämmelser som även av
vad på annat sätt kommit till styrelsens kännedom rörande dylika
missbruk är styrelsen livligt övertygad om behovet av lagstiftningsåtgärder
däremot.

Beträffande innebörden av kommitténs lagstiftningsåtgärder biträder
styrelsen väsentligen vad kommittén föreslagit. Vad åter angår utformningen
av desamma anser sig styrelsen hava anledning påkalla vissa
ändringar. Med hänsyn härtill och det ovan förordade utbytet av
kontrollstyrelsen mot en statens sprithandelskommission såsom handhavare
av handeln med skattefri sprit har styrelsen funnit sig föranlåten
framlägga omarbetat förslag till bestämmelser i ämnet.

Den först i ögonen fallande förändring, som vidtagits vid omarbetningen,
består däri, att bestämmelserna ifråga uppdelats på två
författningar, nämligen en förordning angående skattefri sprit och en
förordning angående vissa alkoholhaltiga preparat. En sådan uppdelning
har synts påkallad med hänsyn till den olikhet i syfte och tillämpning,
som måste anses förefinnas mellan berörda två grupper av bestämmelser.
Med förstnämnda författning avses nämligen ej blott ätt tillgodose
nykterhetens och ståtens fiskaliska intressen utan även, och

Förslag till förorda, om skattefri sprit. 6

måhända i främsta rummet, producent- och konsumentintressen av stor
nationalekonomisk betydelse. För den senare författningen åter är sistberörda
syfte helt främmande. Jämväl de kategorier av medborgare,
som skulle beröras av de båda författningarna, äro väsentligen olika.

Innan kontrollstyrelsen övergår till att närmare redogöra för de
förändringar jämte skälen därför, som styrelsen funnit sig böra vidtaga
i avseende å de av nykterhetskommittén föreslagna bestämmelserna i
ämnet, anser sig kontrollstyrelsen böra yttra sig beträffande nykterhetskommitténs
under kap. VI i betänkandet framställda förslag beträffande
vissa restitutions- och skattefrågor.

Vad först beträffar frågan om restitution av brännvinstillverkningsskatt
för finkelolja, har Kungl. Maj:ts befallningshavande i Kristianstads
län utförligt yttrat sig härom samt avstyrkt förslaget om borttagande
av restitution av tillverkningsskatt för inom landet använd finkelolja,
men tillstyrkt förslaget om borttagande av dylik restitution vid export
av finkelolja.

I likhet med nykterhetskommittén anser kontrollstyrelsen, att restitution
av tillverkningsskatt för finkelolja, vare sig den exporteras eller
användes inom landet, icke bör ifrågakomma. Såsom kommittén framhållit,
är finkelolja icke att anse såsom brännvin utan som en förorenande
produkt i råbrännvinet, från vilket den måste avskiljas, för att brännvinet
skall kunna försäljas för förtäringsändamål. Kostnaden för avskiljandet
av finkeloljan ävensom brännvinets fördyrande genom den
inträdda volymminskningen utgör en del av reningskostnaden. Med
hänsyn till dessa omständigheter är en restitution av tillverkningsskatt
för finkelolja ej påkallad. Ej heller torde en dylik restitution vara erforderlig
ur synpunkten av den kemiskt-tekniska industriens intressen,
om restitution vid export av finkelolja ej äger rum. Så länge restitution
vid export beviljades, under det att dylik restitution ej förekom vid förbrukning
av finkelolja inom landet, var det naturligt, att reningsverken
hade ett intresse av att få till stånd export av finkelolja, enär genom
restitutionen betydlig vinst erhölls å en avfallsprodukt, vilken man redan
hade betald genom den å det renade brännvinet påförda kostnaden för
reningen. Borttages emellertid restitution av tillverkningsskatt vid export
av finkelolja, bortfaller också reningsverkens intresse att exportera
finkeloljan för den restituerade skattens skull och priset på finkelolja
kommer därefter inom landet att vara beroende av världsmarknadens
pris å finkelolja.

Såsom inhämtas av nykterhetskommitténs utredning sid. 73 och

74 uppgår restitutionen för inom landet använd finkelolja till obetydliga
belopp; och torde vid borttagande av restitutionen de ur finkeloljan
framställda kemiskt-tekniska produkterna icke komma att undergå någon
nämnvärd kostnadsökning.

Då finkeloljan väsentligen är en avfallsprodukt vid rening av brännvin,
torde vad Kungl. Maj.ts befallningshavande i Kristianstads län
anfört, att den brännvinstillverkning, som är belagd med tillverkningsskatt,
skulle komma i en ofördelaktigare ställning än sulfitspritfabrikationen,
där hela tillverkningen denatureras, sakna betydelse, enär vid all
råbrännvinstillverkning, vare sig vid lantbruksbrännerier eller vid sulfitfabriker,
finkelolja utvinnes endast i mycket obetydlig grad.

I likhet med vad Kungi. Maj:ts befallningshavande i Kristianstads
län anfört i fråga om borttagande av restitution vid export av finkelolja,
lärer det vara erforderligt att särskilt angiva, att dylik restitution
ej vidare får ifrågakomma. Enär emellertid denna restitution, enligt
vad nykterhetskommitténs utredning giver vid handen, tillkommit utan
medverkan från riksdagens sida, torde en ändring av brännvinstillverkningsförordningen
i dylikt syfte icke vara behövligt. Enligt kontrollstyrelsens
mening är det allenast erforderligt att i kungörelsen den 31
januari 1908 angående restitution av brännvinstillverkningsskatt vid
utförsel ur riket av brännvin införa en förklaring, att dylik restitution
ej får tillgodonjutas vid export av finkelolja.

Vidkommande därefter kommitténs förslag om borttagande dels av
restitutionsförhöjningen vid export av renat brännvin, dels ock av de
vid brännvinstillverkning skattefria två procenten har kontrollstyrelsen i
likhet med de i ärendet hörda myndigheterna intet att däremot erinra.

Den i brännvinstillverkningsförordningen föreslagna restitutionen,
som skulle åtnjutas för beskattad sprit, som inköpes av statens sprithandelskommission,
torde påkalla förslag till ändrad lydelse av 1 § i
förordningen den 18 juli 1913 angående statsverkets fond av rusdrycksmedel.
Enligt detta lagrum skall av brännvinstillverkningsskatt, maltskatt,
punschskatt och brännvinsförsäljningsmedel, efter restitution för
denaturerat brännvin och för malt, som vid skattepliktigt bryggeri
omedelbart använts för tillverkning av svagdricka, till en särskild fond
avsättas, vad som för varje år överskjuter ett belopp av 41,900,000
kronor. Jämlikt grunderna för det föreliggande förslaget ifrågakommer
icke restitution för denaturerat brännvin, utan endast för beskattad sprit,

som inköpes av sprithandelskommissionen. Där dylik restitution äger rum,
bör restitutionen utgå ur brännvinstillverkningsskattemedlen. Med hänsyn
bärtdl skulle det allenast vara erforderligt att i stället för »efter
restitution för denaturerat brännvin» i 1 § av förordningen angående
statsverkets fond av rusdrycksmedel införa »efter restitution av tillverkningsskatt
för beskattad sprit, som inköpas av statens sprithandelskommission».
Då emellertid syftet med bestämmelsen i den ifrågavarande
1 § torde vara, att överskottet av rusdrycksmedlen, efter avdrag av de
belopp, som på grund av särskilda bestämmelser utgå direkt av dessa
medel, skola avsättas till fonden, liar kontrollstyrelsen, som finner det
önskvärt att stadgandet erhåller en smidigare och efter eventuellt ändrade
förhållanden avpassad formulering, föreslagit erforderlig omformulering
av stadgandet ifråga.

Speciell motivering.

Förslaget till förordning angående skattefri sprit.

I avseende å förändringar är naturligtvis i främsta rummet att
märka de omgestaltningar, som betingats av förslaget om upprättande
av en statens sprithandelskommission. Andra kapitlet, »om upphandling
av och prissättning å sprit», i kommitténs förfilttningsförslag, har sålunda
uteslutits och ersatts med 3 § i förordningen.

Med hänsyn till de särskilda bestämmelserna må framhållas följande.

1 §•

Då utgångspunkten för den handelsverksamhet, som förevarande
författning avser att reglera, utgöres av sprithandelskommissionens uppköp
av sprit, inledes förordningen med en bestämmelse, som bereder
sprithandelskommissionen tillfälle att uppköpa sprit utan hinder av därför
eljest gällande inskränkningar. I denna paragraf angives även vad
som är att förstå med »skattefri sprit», vilken benämning sedan tjänar
att beteckna den sprit, varom i förordningen är fråga.

2 §•

Såsom av grundläggande betydelse meddelas redan i 2 § de bestämmelser,
som tillförsäkra sprithandelskommissionen monopol å handeln
med skattefri sprit.

Sista stycket i paragafen motsvarar senare delen av 7 § i kommitténs
förslag. Någon föreskrift om denaturering såsom ovillkorlig
betingelse för här ifrågavarande eftergift har emellertid ej medtagits,
enär det ansetts lämpligare att låta föreskrift därom, lämpad efter^ förhandenvarande
förhållanden, meddelas i samband med eftergiften. Aven
låter det tänka sig, att åtgärder kunna vidtagas, som utan denaturering
utesluta varje möjlighet till missbruk. Kommitténs bestämmelser
i 4 och 22 §§ peka i denna riktning. Då eftergifter av förevarande
slag, såsom nyss antytts, torde böra meddelas och regleras med hänsyn

till varje särskilt fall — de skulle antagligen ej förekomma alltför ofta
— har det synts lämpligt att anförtro meddelandet av sådana eftergifter
åt kontrollstyrelsen.

4 §•

I senare delen av denna paragraf, har såsom ett undantag upptagits
bestämmelsen i kommittéförslagets 22 §.

5 §‘

3) Såsom även från aunat håll anmärkts, bör givetvis denatureringen,
då spriten handhaves på behörigt sätt, ej få medföra någon fara
för ohälsa — enligt kommitténs formulering är förevarande fordran inskränkt
till »allvarlig skada till hälsan».

Stadgandet i kommittéförslagets 4§ har, då det ju avser undantag från
bestämmelser i förevarande paragraf, insatts såsom femte stycke i denna.
Detta undantagsstadgande har därvid tillika givits vidgad tillämplighet,
i det dels begränsningen till »industrisprit» — vilken beteckning styrelsen
för övrigt på skäl, som i det efterföljande angivas, ansett sig ej
böra upptaga — blivit utesluten och dels undantaget utsträckts till att
gälla ej blott den i 2) utan jämväl den i 1) framställda fordringen.
Några tillfyllestgörande skäl för kommittéförslagets här berörda inskränkningar
torde nämligen enligt styrelsens mening ej föreligga. Vidare
har, då denatureringen och de övriga säkerhetsåtgärderna måste anses
komplettera varandra, fordringarna på denatureringen ställts i relation
till säkerhetsåtgärdernas effektivitet.

Sista stycket har omformulerats något för att mera framhäva
kontrollstyrelsens '' förpliktelser i avseende å denatureringsförfarandet.

6 §•

Bestämmelsen i kommitté förslagets 3 § 4:o) har ansetts böra utbrytas
och meddelas i särskild paragraf, då där avsedda åtgärd ej sammanhänger
med denatureringsförfarandet, utan bestämmelsen bör hava
en betvdligt vidare tillämpning. Med hänsyn härtill har även sk}ddigheten
att iakttaga bestämmelsen överflyttats från kontrollstyrelsen till säljaren.

7 §•

Styrelsen har ej funnit skäl upptaga 2 § i kommittéförslaget.
Densamma synes nämligen enligt styrelsens förmenande giva anledning
till flera erinringar. Förutom att hela paragrafen hänför sig till »i
denna förordning avsedd sprit», utan att det någonstädes direkt angives,

vilket slag av sprit härmed åsyftas, torde sålunda den i paragrafen
framlagda indelningen av skattefri sprit knappast vara lämplig, då man
ej liar någon säkerhet för, att alla erforderliga slag av deuat.urerad
sprit, såsom t. ex. sprit, använd till putsmedel vid kommunikationsinrättningar,
låta sig hänföra till någon av de uppställda fyra kategorierna.
Ej heller lära de två senare och särskilt den sista kategorien vara av
någon vidare ensartad beskaffenhet. Beträffande sättet för de olika
kategoriernas karakteriserande kan anmärkas, att, då detta hänför sig
till själva användningen av sp>riten, hela indelningen saknar betydelse
med hänsyn till spritens denaturering och tillhandahållande.

Styrelsen har för sin del funnit lämpligare att ej fastslå någon
indelning av den skattefria spriten. Två av de föreslagna beteckningarna,
hushållssprit och motorsprit, har styrelsen emellertid ansett sig
höra upptaga såsom benämningar för de två mest betydande slagen av
skattefri sprit. Karakteriseringen av dessa båda slag av sprit kan enligt
styrelsens mening ej gärna knytas vid något annat än spritens faktiska
beskaffenhet, d. v. s. denatureringen.

Åt hushållsspriten bär det synts lämpligt att giva ett vidgat begrepp,
så att därmed skulle avses den sprit, som i allmänhet vid behov
av skattefri sprit skulle komma till användning. Med hänsyn härtill borde
denna sprit denatureras på ett sätt, som vore såvitt möjligt ej blott
allmängiltigt effektivt utan även av beskaffenhet att medgiva vidsträcktast
möjliga användning.

8 §''

Genom överflyttningen av handeln med skattefri sprit från kontrollstyrelsen
till sprithandelskommissionen förenklas naturligtvis förfarandet
vid minuthandelns organiserande — i likhet med en vanlig
handelsfirma bör kommissionen få antaga och från uppdraget skilja
återförsäljare utan särskilt reglerat ansökningsförfarande eller de lokala
myndigheternas hörande. Däremot böra vederbörande myndigheter, vilkas
tjänstenppgifter det kan beröra, underrättas om antagande av återförsäljare
och upphörande av sådans försäljningsrätt. Härom meddelas
bestämmelser i paragrafens senare stycke.

Det av kommittén, i kommittéförslagets 9 § sista stycket, föreslagna
förbudet mot att till återförsäljare antaga den, som erhållit rätt
till detaljhandel med brännvin, har icke synts erforderligt och därför
utelämnats. Med hänsyn till sprithandelskommissionens i 3 § angivna
att bereda tillgång till skattefri sprit på sätt, som är ägnat att

förekomma missbruk därav, torde det nämligen få anses uteslutet, att
kommissionen till återförsäljare skulle antaga någon, som idkade försäljning
av brännvin. Givetvis borde ej heller innehavare av rättighet
att försälja vin eller maltdrycker kunna ifrågakomma såsom återförsäljare
av hushålls- eller motorsprit.

En i kommittéförslagets 10 § intagen bestämmelse om skyldighet
att på visst sätt begränsa antalet försäljningsrättigheter har icke upptagits
i styrelsens förslag. En sådan bestämmelse skulle nämligen å
ena sidan icke väl överensstämma med den affärsmässighet och hänsyn
till allmänhetens krav, som tidigare framhållits, och å den andra knappast
medföra avsevärt gagn från nykterhetssvnpunkt — för den, vilkens
alkoholbegär är så stort, att han förtär denaturerad sprit, torde några
steg mer eller mindre för begärets tillfredsställande ej spela någon roll.

Framhållas må även, att den förändring av distribueringens organisation,
som kontrollstyrelsen föreslagit, otvivelaktigt skulle medföra
en betydande inskränkning av återförsäljarnes antal. Sprithandelskommissionen
skulle ju, i olikhet med en offentlig myndighet, ej hava någon
skyldighet att till återförsäljare antaga alla, mot vilka någon erinran
ej kunde göras, utan komme väl, för att bespara sig arbete i avseende
å distribution och tillsyn, att begränsa åter försälj arkåren till skäligt
omfång.

9 §•

I paragrafens sista stycke hava sammanförts bestämmelserna under

c) och d) i kommittéförslagets 12 §. Styrelsens omformulering innebär en
skärpning så tillvida, att förbudet gäller ej blott, då köparen kan antagas
komma att missbruka spriten, utan varje fall, där säljaren har skälig
anledning antaga, att försäljning till viss person kommer att leda till
missbruk.

I kommittéförslaget omförmäles förbud av polismyndighet eller
nj^kterhetsnämnd mot försäljning av hushålls- eller motorsprit till viss
person. Med hänsyn till att nykterhetsnämnd ej enligt lagen om behandling
av alkoholister den 30 juni 1913 äger motsvarande befogenhet
har i förevarande lagrum förbudet utbytts mot ett meddelande om, att
missbruk av spriten kan befaras. Beaktandet av sådant meddelande
torde emellertid kunna anses nära nog lika straffgaranterat som iakttagandet
av berörda förbud. Om polismyndighets och nvkterhetsnämnds
åliggande uti ifrågavarande avseende stadgas i 18 §.

10 §.

Bestämmelsen i sista stycket av kommittéförslagets 11 §, varigenom
försäljning av motorsprit skulle begränsas till innehavaren av
den motor, för vars drivande spriten erfordrades^ har på vissa håll
ansetts komma att medföra svårigheter vid tillämpningen. Med anledning
härav liar styrelsen sökt på annan väg ernå säkerhet mot missbruk.
Genom den för detta ändamål i förevarande paragrafs senare stycke
intagna föreskriften om uppgift å den motor, till vars drift spriten är
avsedd, synes eu beaktansvärd möjlighet till kontroll kunna vinnas.

11 §.

Då begränsningen av försäljningskvantiteten i avseende å hushållssprit
till minst en liter ej lärer vara av oomtvistligt värde från nykterhetssynpunkt
men onekligen är ägnad att medföra olägenheter för allmänheten
och hinder för försäljningens uppdrivande, har styrelsen ansett
sig böra nedsätta denna begränsning till Vs liter. Orden »automobil,
motorcykel eller motorbåt» bär med hänsyn till den växande användningen
av flygmaskiner, ändrats till »motorfordon eller motorfartvg».

§■

Föreskriften om försäljningsboks förvarande under viss period har
fullständigats genom angivande av den tid, varifrån nämnda period
skall räknas.

14 §.

Bestämmelsen i kommitteförslagets 14 §, att kontroll styrelsen meddelar
närmare föreskrifter om förvaringskärlens form och beskaffenhet
i övrigt, har uteslutits, då hushållsspriten ju ej kan anses som något
gift i egentlig bemärkelse och bestämmelsens tillämpning onekligen skulle
medföra avsevärda kostnader. Däremot har nämnda myndighets befogenhet
att meddela föreskrifter om etikettens innehåll kompletterats
med liknande rätt i avseende å dess utseende och anbringande.

Denna § motsvarar i huvudsak kommitténs bestämmelser rörande
handeln med sjukhus-, laboratorfe- och museisprit samt industrisprit. I
likhet med kommittén anser styrelsen, att andra slag av skattefri sprit
än hushålls- eller motorsprit böra tillhandahållas allenast av central Förslag

till färordn. om skattefri sprit. 7

4»

organet för handeln med skattefri sprit. Några allmängiltiga regler för
försäljningen av här ifrågavarande slag av sprit har, i väsentlig överensstämmelse
med kommittéförslaget, icke ansetts påkallade eller motiverade.
De föreskrifter härför, som kunna erfordras, torde böra meddelas
av kontrollstyrelsen, som är i tillfälle att lämpa dem efter de
faktiska förhållandena i olika fall.

18 §.

Den i kommittéförslagets 20 § meddelade befogenheten för polismyndighet
och nykterhetsnämnd att meddela förbud mot försäljning,
har, såsom förut antytts, av styrelsen förändrats -till en skyldighet att
lämna meddelande om missbruk. Denna anmälningsskyldighet har därjämte
utvidgats till att avse missbruk av varje slag av skattefri sprit —
ej blott hushålls- eller motorsprit såsom kommittén föreslagit — samt
skall för kontrollens skull fullgöras jämväl i förhållande till sprithandeiskommissionen.

19 §.

Förevarande § motsvarar 19 § i kommittéförslaget, men hava dess
bestämmelser utsträckts till att avse försäljning av alla slag av skattefri
sprit, sålunda även försäljning, utövad av sprithandelskommissionen.
ävensom överträdelser av andra för försäljningen gällande bestämmelser
än förordningens, d. v. s. närmast kontrollstyrelsens föreskrifter. Vidare
har ramen för kontrollstyrelsens åtgärder vidgats till att omfatta jämväl
inskränkningar eller villkor i avseende å försäljningen.

20 §.

Då resande ej sällan medföra denaturerad sprit för toalett- eller
annat ändamål, torde det vara lämpligt att medgiva dem därav införa
viss ringa kvantitet.

21-32 §§.

Ansvarsbestämmelserna hava i viss mån omredigerats och förenklats
men överensstämma i sak väsentligen med kommittéförslaget.

Såsom ett andra moment har i 21 § tillfogats en särskild straffbestämmelse
rörande vissa oriktiga uppgifter.

Förslaget till förordning angående vissa alkoholhaltiga preparat.

Benämningen »alkoholhaltiga varor», som ju enligt vanligt språkbruk
maste anses inbegripa jämväl alla slag av alkoholhaltiga drycker,
har ersatts med det på sätt och vis från kommitténs definition å berörda
begrepp hämtade uttrycket »alkoholhaltiga preparat», vilket torde närmare
beteckna de ämnen, varom här är fråga. För att med säkerhet
avskilja förevarande ämnen från såväl sprit, skattefri eller icke, som
alkoholhaltiga drycker har tillfogats bestämningen »och icke äro att
anse såsom sprit eller avsedda för förtäring».

Denna § motsvarar i huvudsak 26 § 1 inom. i kommittéförslaget,
men har den årliga anmälningen utvidgats till att avse jämväl tillverkningens
omfattning under nästföregående år. Uppgifterna i detta avseende
torde vara ägnade att giva en viss ledning vid efterforskande av
missbruk. Med tillverkare har i överensstämmelse med 30 § sista stvcket
i kommittéförslaget likställts importör.

3 §•

1 kommittéförslagets 25 § törsta stycket ålägges kontrollstyrelsen
att meddela särskilda föreskrifter om denaturering av alkoholhaltiga
varor, men någon direkt skyldighet för tillverkarna av sådana varor att
ställa sig dylika föreskrifter till efterrättelse eller något straffansvar för
underlåtenhet därutinnan synes ej finnas. Styrelsen har ansett riktigast
att meddela ett uttryckligt, straffgarant er åt förbud mot försäljning av
alkoholh altiga preparat, som icke äro denaturerade på sätt kontrollstyrelsen^
föreskrivit. Föreskrift, som här avses, kan naturligtvis hava
1 viss mån generell omfattning, d. v. s. omfatta en viss grupp av preparat,
eller ock meddelas uteslutande för visst preparat. För det fall
att för visst preparat ej tinnes angiven denatureringsmetod eller tillverkaren
är osäker om, efter vilken metod preparatet skall denatureras,
bör han naturligtvis vända sig till styrelsen med begäran om föreskrift
i ämnet. Beträffande sättet för denatureringen har, i viss överensstäm -

melse med vad som föreslagits rörande denatureringen av skattefri sprit,
tillfogats ett åläggande för kontrollstyrelsen, varmed åsyftats att gorå
denatureringen på samma gång så effektiv och oskadlig som möjligt.

4 §•

1 denna § hava sammanförts de besläktade föreskrifterna i kommittéförslagets
25 § andra stycket och 26 § 2 mom. Med tillverkarens firma
har i avseende å uppgift i etiketten jämställts importörens.

5 §•

Denna § avser att ersätta 29 § i kommittéförslaget.

6 §•

Möjligheten att erhålla tillstånd till import av alkoholhaltiga preparat
har av kommittén begränsats till handelsidkare med vissa kvalifikationer.
Då det ej torde finnas något skäl, varför handelsidkare skola gynnas
framför andra näringsidkare, som hava användning för utländska, alkoholhaltiga
preparat, har begränsningen till handelsidkare borttagits. Till
ytterligare säkerhet mot missbruk har tillfogats den fordran, att tillståndssökanden
skäligen kan antagas hava behörig användning för preparatet
ifråga.

7 §•

Undantagen i c) och d) uti kommittéförslagets 31 § hava ansetts
lämpligen kunna sammanföras till en bestämmelse, c) i förevarande §.

8 §.

Till denna § hava sammanförts vissa bestämmelser rörande kontrollstyrelsens
tillsyn å förordningens efterlevnad samt vederbörande näringsidkares
förpliktelser med hänsyn till tillsynens fullgörande.

9 §.

Förevarande paragraf motsvarar väsentligen 27 § i kommittéförslaget.
Till vinnande av förenkling hava de myndigheter, som äga att
meddela erinran, inskränkts till polismyndighet och nykterhetsnämnd.

Kontroll .styrelsen såsom fastställande myndighet har utbytts mot Kungi.
Maj:ts befallningshavande, vilket överensstämmer med 30 § av förordningen
angående försäljning av vin och Öl, enär denna myndighet med
sin kännedom om ortsförhållandena måste anses bättre kvalificerad för
eu prövning av ifrågavarande innebörd.

10 §.

Denna § motsvarar de två senare punkterna av 28 § i kommittéförslaget,
men hava såsom åtgärder till vinnande av rättelse upptagits,
förutom förbud, även föreskrivande av villkor eller inskränkningar.

11-21 §§.

Ansvarsbestämmelserna överensstämma i huvudsak med kommitteförslagets.

I 11 § har såsom ett 3 mom. tillfogats en bestämmelse om stråt!
för oriktiga anteckningar mot bättre vetande.

Förslag- till förordning- om ändrad lydelse av 2, 12, 13, 21 och 24 §§ i
förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin.

Mot de förändringar i denna förordning, som föreslagits av kommittén,
har styrelsen i sak ej något att erinra. Några jämkningar i av»
fattningen hava emellertid vidtagits, väsentligen med hänsyn till av

styrelsen föreslagna ändringar i bestämmelserna angående skattefri sprit.
I 24 § 3) har åt sista satsen givits eu något allmängiltigare läggningför
att bereda kontrollstyrelsen bättre tillfälle påbjuda eventuellt erforderliga
kontrollåtgärder.

Förslag till förordning om ändrad lydelse av 1, 20 och 26 §§ i förordningen
den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin.

Beträffande den av kommittén tillagda 6:e punkten i förordningens
1 § synes ej något vara att invända. Däremot anser styrelsen, att även
punkt 4 kräver omformulering, då denaturerat brännvin och skattefri
sprit ju ej äro sammanfallande begrepp.

Av nu angivna skäl har styrelsen även funnit sig föranlåten föreslå
förändring av bestämmelsen i 20 § punkt 4.

Vidare har det synts styrelsen påkallat att med hänsyn till den i
förordningen angående skattefri sprit angivna särskilda regleringen avimporten
undantaga sådan sprit från tillämpning av eljest gällande bestämmelser
rörande import av brännvin. I sådant syfte har till 26 §
fogats en sjunde punkt.

Utdrag ur protokoll, hållet vid sammanträde i kontrollstyrelsen
den 5 mars 1917 i nedan angivna ärende.

Narvarand e:

Överdirektör Zethelius, ledamöterna Lagergren och En vall, extra
ledamoten Thulin samt i ärendet tillkallade sakkunniga förlikningsmannen
S, H. Kvarnzelius och t. f. byråchefen A. Molin.

B. D. Föredraganden extra ledamoten Thulin anmälde följande
på grundvalen av överläggningar, som förts med särskilt tillkallade
sakkunniga, inom kontrollstyrelsen utarbetade förslag till
förordning angående skattefri sprit,
förordning angående vissa alkoholhaltiga preparat,
förordning om ändrad lydelse av 2, 12, 13, 21 och 24 §§ i
förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin,
förordning, om ändrad lydelse av 1, 20 och 26 §§ i förordningen
den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin, samt

förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli
1913 angående statsverkets fond av rusdrycksmedel, ävensom
motiv till förenämnda författningsforslag.

Överdirektören tillkänuagav, att de särskilt tillkallade sakkunniga
ingenjören Gösta Ekström och direktören Knut Sundblad voro förhindrade
att närvara, men att uttalanden från dem inkommit av följande
innehåll:

»Överdirektören Zethelius

Kontrollstyrelsen, Stockholm.

Nur unter Voraussetzung dass Brennölemonopolfrage gleichzeitig
gelöst wird, kann ich Vorschlag zustimmen.

Ekström.»

» Kontrollstyrelsen,

Stockholm.

Uppmanad genom överdirektören att yttra mig angående det till
Konungen framställda förslaget avseende tillverkning av sulfitsprit, enär
jag genom sjukdom var förhindrad närvara vid sista sammanträdet i
kontrollstyrelsen angående denna fråga, vill jag framhålla, att, därest
tillverkningen skall ställas under monopolinstitution, synes mig nödvändigt,

l:o)’att denna institution ställes under ledning av en i facket särskilt
utbildad rutinerad väl avlönad affärsman, som förstår ej allenast
att distribuera på ett praktiskt sätt vad fabrikerna kunna leverera, utan
dessutom genom teknik erövra nya områden för spritens användning.
En man, som helt ägnar sin tid åt denna uppgift.

2:o) att, därest staten inser vikten av att denna industri hastigt
föres framåt, vinsten för fabrikerna ej sättes för låg. Självkostnadspriset,
måste naturligtvis först betäckas och, som detta är mycket växlande,
bör därutöver en summa, säg 10 öre per liter, utbetalas till dem,
som bygga nya fabriker. Härigenom skulle under nuvarande höga
materialpris den denaturerade spritens pris bliva cirka 30 öre vid
fabrikerna.

3:o) För de fabriker, som själva önska använda sin sprit antingen
till motordrift eller annan industri, som kan hava sammanhang med
sprittillverkning, eller till export, bör finnas medgivande att på de
villkor, som äro fullt betryggande för att spriten ej olagligt användes,
själva hava rätt friställa den kvantitet, som härför är nödvändig.

Då vi för närvarande lida brist på kol och de kol, som kunna
anskaffas, äro mycket dyra, torde det vara för landet av största vikt,
att vi till det yttersta anstränga oss att ersätta dessa kol dels genom
hastigt utbyggande av våra vattenfall och dels genom andra medel,
bland vilka den denaturerade spriten torde vara det viktigaste. Jag
antager, att prisen på stenkolen komma att under många år efter krigets
slut bliva mycket höga.

Dessa här ovan relaterade synpunkter sammanfalla ju i det stora
hela med kontrollstyrelsens förslag, men- jag har ansett mig böra något
starkare precisera den.

V ördsammast
Knut Sundblad.

Herrar Kvarnzelius och Molin förklarade sig tillstyrka de föredragna
förslagen och motiverna.

Efter överläggning beslöt kontroll styrelsen att avgiva utlåtande
enligt registraturet.

Ledamoten Lagergren anförde därefter:

».Jag bär ingenting att erinra mot nykterhetskommitténs, av kontrollstyrelsen
förordade förslag att borttaga dels skattefriheten för två
procent vid tillverkning av brännvin dels restitutionsförhöjningen vid
utförsel av renat brännvin dels ock restitutioneu av tillverkningsskatt
vid utförsel av finkelolja och vid dess användning inom landet; vilka
samtliga ändringar kunna vidtagas oberoende av övriga nu föreliggande,
inom kontrollstyrelsen omarbetade förslag. Dessa avstyrkas på följande
grunder.

I anslutning till riksdagens skrivelse den 2 juni 1910 angående
åtgärder mot användande av doÉaturerat brännvin såsom berusningsmedel
har nykterlietskommittén i sitt avgivna betänkande ställt nykterhetssyftet
i förgrunden och särskilt förklarat, att dess förslag att monopolisera
den skattefria spriten huvudsakligen vore motiverat ur kontrolloch
nykterhetssynpunkt (sid. 42).

Undersöker man då vilka hjälpmedel redan gällande lagstiftninglämnar
i omförmälda hänseende, finner man, att det enligt 12 § 4 mom.
i förordningen om tillverkning av brännvin är lagt i Kungi. Maj:ts
hand att föreskriva de villkor och den kontroll, varunder restitution av
skatt må åtnjutas för brännvin, som denaturerats. Jämlikt 1 § 4 inom.
i förordningen angående försäljning av brännvin är det likaledes beroende
på Kungl. Magt att meddela särskilda bestämmelser angående villkoren
för försäljning av denaturerat brännvin.

Erfordras således i vissa fall ett strängare denatureringsförfarande
och i andra mindre stela former därvid eller krävas mera detaljerade
försäljningsbestämmelser, är möjlighet beredd att utan omgång vidtaga
lämpliga åtgärder. Samtliga de i 1910 års riksdagsskrivelse angivna
direktiv kunna upptagas i en reviderad denatureringsförordning. På
ett område exempelvis, det om motorsprit, har Kungl. Maj:t desslikes
kunnat omedelbart ingripa (kungl. kungörelsen den 30 oktober 1914;
nr 369). Flera dylika fall kunna anföras.

Nu har emellertid nykterhetskommittén vidgat den förelagda uppgiften
till att omfatta lagstiftning för förebyggande av missbruk av all
till förtäring icke avsedd sprit (sid. 30).

Förslag till förorda, om skattefri sprit.

Därvid har först kommit i betraktande den skattelagda sprit, som
icke avser framställning av alkoholhaltiga preparat (kosmetiska medel,
polityr in. m.).

Ifrågavarande sprit, som tillhandahålles antingen från reningsverk
och brännerier eller från systembolagen, har varit föremål för en reglerande
lagstiftning, som utan svårighet kan när som helst kompletteras.
Försäljningen från reningsverk och brännerier, varom förmäles i 1 §
5 mom. av försäl j ni ngslorordningen, är närmare bestämd i kungl.
kungörelsen den 25 september 1914 (nr 240), vilken vid behov kan
undergå nödiga förändringar, såsom nyligen skett genom kungörelsen
den B november 1910 (nr 449). Beträffande försäljningen från systembolagen
har kommittén (sid. 35) påpekat, att kontrollstyrelsen äger
befogenhet att utfärda bestämmelser rörande de villkor, under vilka
bolagen må utminutera här avsedd sprit.

Vad slutligen angår alkoholhaltiga tekniska preparat synes kommittén
hava utgått från, att enda* undantagsvis sprit i odenaturerat
skick därvid kommer till användning (jämför motiv till 25 §). Det
möter då ej heller här något hinder att inarbeta de för ändamålet
erforderliga kontrollbestämmelserna i denatureringsförordningen.

Riktigt är att ett främjande av denatureringsväsendet genom att
bringa denatureringsmetoderna till allt större mångsidighet och fullkomning
och på så sätt öka möjligheterna för den tekniska industrien
att betjäna sig av skattefri sprit är en synnerligen viktig och maktpåliggande
uppgift (nykterhetskommittén sid. 43 och 55). Vad här
framför allt erfordras är, att vid centralmyndigheten fästes en eller två
vetenskapligt skolade kemister, vilka på för ändamålet upplåtet statslaboratorium
kunna helt ägna sig åt omförmälda arbete.

Befinnes ej tillfyllest att gå fram efter dessa linjer, torde så gott
först som sist böra företagas en grundlig omläggning av nuvarande
organisationsformer, vilket även eljest är att anbefalla.

Rörande förtäringsspriten har 1915 års lagstiftning och dess godkända
utnyttjande medfört en nära nog obegränsad befogenhet för
kontrollstyrelsen. Nu föreslås samma maktupplåtelse beträffande den
till förtäring ej avsedda spriten. Det må vara tillåtet betvivla lämpligheten
av att på detta sätt herraväldet över samtliga hithörande näringsidkare
och avnämare samlas på en enda hand.

Målmedvetenhet är i allt fall av nöden, innan man på dessa
vägar i lagstiftningen tager ytterligare ett steg, som kan vara ägnat
att befästa vad som från början måhända ej var avsett.

Alltså, vidhålles ännu det för allenast två år sedan uppställda
statslinansiella syftet med systembolagens ställande under strängare
kontroll eller att tillföra statsverket ökade inkomster av brännvinsforsäljningsmedlen,
torde statsmakterna Lava anledning undersöka, huruvida
ej anstalter böra träffas för att, under behörigt iakttagande av
rättighetsinnehavarnes skäliga anspråk, i detta sammanhang anordna eu
över hela linjen genombyrd affärsmässig drift.

1 kontroll styrelsens föreliggande utlåtande påpekas nämligen till
stöd för behovet av mer verksamma bestämmelser till förekommande
av missbruk av denaturerat brännvin, att tendensen att i avseende å
handeln med alkoholhaltiga drycker vidtaga allt strängare restriktioner
kan förväntas komma att ytterligare fullföljas.

Detta perspektiv med därav följande oundviklig nedgång i statsinkomster
förtjänar att betraktas ej endast mot bakgrunden av nyss
omförmälda, klart tillkännagivna statsfinansiella syftemål än även med
hänsyn till de åtaganden staten iklätt sig genom tillförsäkrande av
ersättning för indragna brännvinsförsäljningsmedel åt vissa förut vinstberättigade
kommuner m. fl. — vilket åtagande, vad innevarande år
beträffar, fått sitt uttryck i tre ordinarie anslag i riksstaten å tillhopa
över 10,300,000 kronor.

Innan följaktligen statsmakterna otortydbart uttalat sig för ett
frånträdande av de principer, som varit bestämmande för 1915 års
lagstiftningsåtgärder, torde man allenast hava att räkna med vad som
då, förutsatts och för närvarande kunna utgå från, att efter återinträdda
normala förhållanden skattepolitiken blir den ovan angivna.

Med fasthållande härvid får jag då vidare anföra följande.

Man bär betecknat statens, efter försäljningsm edlens indragning
till statsverket förändrade ställning till brännvinsförsäljningen som ett
förtäckt statsmonopol. Förhållandet innebär i själva verket en halvhet,
som kräver sin utfyllnad genom åtgärder i syfte att fullt och helt göra
staten till herre över den förädlade varan. Förslaget att inlösa reningsverken
eller eventuellt anlägga nya dylika för statens räkning bör
sålunda tagas upp på nytt. Ett bortfallande av de privata reningsverken
skulle säkerligen på samma gång vara det verksammaste medlet
att befordra snitttspritindustrien. Systembolagen böra lämna plats för
lokala statsorgan till erforderligt antal, en anordning, som helt visst
skulle medföra betydande besparing och sålunda i sin mån förverkliga
det tillförene starkt betonade önskemålet, att försäljningsmedlen så oavkortade
som möjligt tillfalla statsverket. Betraktar man vidare hur
staten vetat tillgodogöra sig brännvinsförsäljningen, finner man ett

virrvarr av skatte former, under det statsdriften, behörigen frigjord,
pekar|på en enda intäkt: statens försäljningsvinst å hanteringen. Den
centrala ledningen bör slutligen läggas i händerna på en självständig
affärsstyrelse.

Tanken på ett statsmonopol bör uppenbarligen i första hand tagas
under övervägande beträffande förtäringsspriten, där en utveckling i
antydd riktning på ett helt annat sätt kan sägas vara eu naturlig
konsekvens av föregående lagstiftning än beträffande den skattefria
spriten. Monopoliseringen av den senare synes vara att angripa
problemet i bakvänd ordning och ägnad att undanskymma det större
målet för det mindre.

Ett fullföljande av lagstiftningen på angivet sätt och då på eu
gång över hela linjen ger i föreliggande ärende anledning till följande
erinringar.

Under kontrollstyrelsen sorterar en av densamma inrättad pri.—
och inköpsnämnd med huvudsaklig uppgift att förmedla systembolagens
inköp av spirituösa. Efter detta mönster föreslås nu anordnande av
en sprithandelskommission, som på ett närgränsande område likaledes
skulle bedriva en vidlyftig affärsverksamhet. En sammanslagning av
båda till eu enda monopolstyrelse, utan överbyggnad av ett centralt
ämbetsverk, erbjuder sig självt.

För de sociala uppgifterna (folknykterhetens befrämjande) hava
desslikes två myndigheter ansetts behövliga, kontrollstyrelsen och socialstyrelsen.
Det senare ämbetsverket har enligt sin instruktion att i allmänhet
handlägga frågor rörande nykterlietsverksamhet och är uppsiktsmyndighet
över alkoholistvården i riket. Kontroll styrelsen på dess
avdelning för brännvinsförsäljningsärenden utövar det sociala överinseendet
över systembolagen.

Den mest omfattande delen av dessa viktiga arbetsuppgifter påvilar
alltså författningsenligt socialstyrelsen.

Bortfalla systembolagen, vilket väl endast är en tidsfråga, blir eu
koncentrering även på det sociala området möjlig och framstår såsom
eu följdriktig åtgärd.

Det är sannolikt att genom här skisserade omläggning av statens

ställning till spirituosahandeln reda och klarhet stå att vinna icke minst

beträffande nvkterhetsarbetet.»

«/ m

Ledamoten Envall anförde slutligen:

»I 5 § i föreliggande förslag till förordning angående skattefri sprit är
stadgat, att denaturering av sprit skall verkställas genom kontrollstyrelsens
försorg jämte i allmänna ordalag hållna föreskrifter rörande de egenskaper.

som den denaturerade spriten bör erhålla, och i 3 § i lörslaget till förordning-
angående vissa alkoholhaltiga preparat stadgas, att dylika preparat
ieke må försäljas inom riket utan att vara denaturerade på sätt,
kontrollstyrelsen föreskrivit. Enligt gällande förordning angående denaturering
av brännvin av den 10 oktober 1390 äro i allmänhet de olika
denatureringsmedlen förbehållna Kung!. Maj:ts avgörande. I den tyska
denatureringsförordningen av år 1912 äro denatureringsmedlen fastställda
i själva förordningen för de olika ändamål, lör vilka brännvinet är avsett,
Jämlikt bestämmelserna i ovanberörda paragrafer i nu föreslagna
förordningar skulle kontrollstyrelsen alltså äga att fastställa de olika
slagen av denatureringsmedel för all till denaturering avsedd sprit samt
för alkoholhaltiga preparat. Detta synes mig innebära ett stort osäkerhetstillstånd
för den industri eller annan näring, som är hänvisad till
användning av denaturerad sprit eller tillverkning av alkoholhaltiga
preparat, emedan ofta eu ändring av denatureringsmedel eller denatureringsmetod
kan betyda stora ekonomiska förluster. Sadana ändringar
kunna exempelvis utan tvingande orsak företagas på grund av växlande
åsikter i denatureringsfrågan hos olika cheter lör kontrollstyrelsen, vilka
enligt styrelsens instruktion diktera besluten. Jag hemställer därför, att
5 och 3 §§ i respektive förslag till förordningar erhålla sådan lydelse,
att denatureringsmetoderna för olika ändamål bestämmas av Kungl.
Maj:t eller eventuellt till sina huvuddrag intagas i själva förordningen.
En ändring av ifrågavarande paragrafer i nu antydd riktning skulle
bereda en viss säkerhet för konsumenterna av den denaturerade spriten
och för tillverkarna av tekniska preparat samt befordra en kraftig utveckling
av användningen av skattefri sprit, och kan en dylik åtgärd dessutom
motiveras med, att några nya och bättre denatureringsmedel eller
denatureringsmetoder än de, som nu äro kända, knappast stå att erhålla,
varigenom någon risk att fastslå denatureringsförfarandet även i själva
förordningen icke torde förefinnas. I Tyskland, där denatureringsmetoderna
för olika användning av denaturerad sprit finnas intagna i förordningen,
är förbrukningen av teknisk sprit över 3 gånger så stor som
i Sverige i proportion till invånarantalet. Ur nykterhetssynpunkt bär
framhållits fördelen av att eventuellt kunna hålla denatureringsmedlen
hemliga, varigenom missbruk av denaturerad sprit i en del fall skulle
kunna förebyggas. Jag tror emellertid, att de förfallna individer, som
använda denaturerad sprit till förtäring, varken fråga efter, varmed
spriten är denaturerad eller bry sig om att taga reda därpå, ifall denatureringsmedlen
finnas angivna i författningarna,

Den i 1 § i förslaget angående Arissa alkoholhaltiga preparat stad -

gade gränsen av 2V4 volymprocent alkohol för tekniska preparat, som
äro avsedda att denatureras, anser jag onödigt låg, emedan dylika preparat
med lägre alkoholhalt, än 3.5 procent icke gärna kunna komma
till användning i berusningsändamål.»

Ur protokollet:
Arthur Wirström,

Sammanställning

av Kungl. Maj:ts befallningshavandes utlåtanden över nykterhetskommitténs
betänkande med förslag till förordning angående tillhandahållande av skattefri
sprit samt alkoholhaltiga varor för andra ändamål än förtäring m. m.

I. Monopolfragan.

A. Avstyrkande utlåtanden.

Det föreliggande förslaget är uppgjort uteslutande med tanke på att förhindra
missbruk av sprit, avsedd till andra ändamål än förtäring. Att åtgärder mot dylikt
missbruk äro behövliga kan icke heller bestridas. Erfarenheten ej minst från Stockholm
visar, att förtäringen särskilt av denaturerad sprit under de senare åren avsevärt
ökats och alltjämt synes vara i stigande. Tidpunkten för ökningens början
synes sammanfalla med införandet av de restriktiva bestämmelser i brännvinshandeln,
som under år 1914 kommo till användning och sedermera ytterligare utvecklats.
Att så är förhållandet bör emellertid ingalunda väcka förvåning. Fenomenet
måste snarare anses såsom en naturlig följd av den försvårade åtkomsten
till brännvin. Därförinnan var i allmänhet icke någon, som hade medel till inköp
av brännvin, förhindrad att komma i åtnjutande därav. Prisskillnaden mellan det
beskattade och det obeskattade brännvinet utgjorde så gott som det enda motivet
för att föredraga det senare. Men med införandet av motbokshindret och andra
restriktiva föreskrifter bliva ofta just de, som önska använda spriten i berusningssyfte
och hava svårast att undvara densamma, utestängda från åtkomsten av den till
förtäring avsedda varan, och gripa då till den utväg, som står dem åter. Att förtärarna
av den denaturerade spriten i allmänhet äro de åt spritmissbruk mest hemfallne
är visserligen ännu icke bestämt påvisat, men torde utan vidare kunna med
nästan fullkomlig visshet antagas.

Huru önskvärda och behövliga åtgärder mot det stegrade missbruket av denaturerad
sprit och andra i förslaget avsedda alkoholhaltiga varor än må vara, måste
dock enligt överståthållarämbetets mening vid fastställandet av dessa åtgärder noga
tillses, såväl att icke därigenom den lovande och ur nationalekonomisk synpunkt
synnerligen betydelsefulla tillverkningen av sulfitsprit hämmas eller försvåras som
ock att hushålls- och motorsprit fortfarande utan betungande omgång blir för allmänheten
åtkomlig. Överståthållarämbetet känner sig emellertid icke övertygat om
att förslaget tagit tillbörlig hänsyn till dessa båda synpunkter.

Överståthäl.

larämbetet.

Enligt förslaget skall tillhandahållandet av denaturerad sprit bliva ett statsmonopol,
vars handhavande uppdragits åt kontrollstyrelsen. Kuugl. Maj:t skall årligen
efter förslag av nämnda styrelsen fastställa den myckenhet sprit, styrelsen
under instundande kalenderår må inköpa att användas till andra ändamål än förtäring.
Sedan sprittillverkarne ingivit anbud, bestämmer kontrollstyrelsen den kvantitet, en var
av dem må under året försälja till styrelsen. Priset för varan regleras icke genom överenskommelse
mellan köparen och säljare, utan fastställes av en nämnd så sammansatt
att, om skiljaktiga meningar uppstå mellan sprittillverkarnes och kontrollstyrelsens representanter,
den av Kungl. Maj:t förordnade ordföranden får utslagsrösten. Såvitt av förslaget
framgår, skall prisfrågan icke avgöras innan anbud infordras. På hemställan av
kontrollstyrelsen bestämmer Kungl. Maj:t det pris, till vilket spriten må försäljas av
styrelseu, som i sin ordning efter grunder, som av Kungl. Maj:t fastställas, avgör det
pris, hushålls- och motorsprit vid försäljning till allmänheten högst må betinga.
Sulfitsprit, som ej uppköpes av kontrollstyrelsen, må icke försäljas inom riket, endast
utföras därifrån eller på vissa villkor användas i tillverkarens egen rörelse.

Att industrien ej kan vara till freds med en dylik anordning finner överståthällarämbetet
högst .sannolikt, och uttalanden i denna riktning hava även förekommit
i dagspressen. Redan den omständigheten, att rätt långt i förväg .skall bestämmas
vilken kvantitet sprit under ett år må av kontrollstyrelsen inköpas för att
tillhandahållas konsumenterna, synes böra möta betänkligheter. Ett sådant avgörande
kan icke byggas annat än på sannolikhetsberäkningar, som .särskilt då det
gäller en vara, vilken icke kan anses vara till användningen fast begränsad utan
tvärtom synes äga stora utvecklingsmöjligheter, måste bliva synnerligen osäkra.
Någon egentlig utredning om storleken av den behövliga kvantiteten skulle icke
heller förefinnas. Konsumenterna hava i förslaget icke tillförsäkrats rätt att uttala
sig i frågan, och det torde icke heller bliva lätt att finna någon lämplig utväg för
deras hörande. Kontrollstyrelsen, som skall uppgöra inköpsförslaget, kan näppeligen
hava tillräcklig känning med industrien för att pålitligt kunna bedöma dess
behov av ökad sprittillgång. Och för övrigt kunna helt visst oförutsedda omständigheter
komma att tillfälligt öka behovet. Uppstår i följd av felkalkylering eller
annan anledning brist på sprit, blir emellertid industrien likasom även allmänheten
lidande. Någon utväg att fylla bristen lämnar icke förslaget och torde icke heller
kunna göra det, då det normala förfarandet vid inköpet därigenom skulle bliva fullkomligt
omotiverat och utan betydelse.

För tillverkarne måste såväl kvantitets- som prisbestämningarna bliva otillfredsställande.
De kunna icke förvärva någon fast kundkrets, vars spritbehov de
äro tillförsäkrade att få fylla, utan riskera att genom minskad konsumtion på
ett eller annat håll eller tillkomsten av nya brännerier m. m. för längre eller kortare
tid få sin försäljningsmöjlighet inskränkt. De* kunna icke heller utöva något
inflytande på priset utan måste nöja sig med det pris, som fixeras av nämnden, ja
de komma med sannolikhet icke ens att veta detta pris, innan de skola avgiva anbud.
Möjlighet är dem även förmenad att vidtaga sådana modifikationer i tillverk -ningsmängd och försäljningspris, som ur affärssynpunkt kunna anses önskvärda och
måhända betingas av förändringar, som inträda under tillverkningsåret. I motsats
till kommittén befarar överståthållarämbetet, att genomförandet av kommitténs förslag
skulle motverka i stället för att befordra uppkomsten av nya fabriker för tillverkning
av sulfitsprit och således allvarligt skada denna industri.

Eders Kung]. Maj:ts belällningsliavande är enig med kommittén därutinnan, K.uugl.J4aj:ts
att (sid. 27) i den mån åtkomsten av förtäringssprit kringgärdas med stränga be- *
stämmelser, i samma män frestas den, som bar alkoholbegär, att rikta sin konsum- Stockholm*
tion på den för honom tillgängliga denaturerade spriten. Då möjligheten för all- län.
mänheten att för skilda behov få tillgång till denaturerad sprit alltmera ökats, men
kontrollen över den denaturerade spriten icke hållit jämna steg med denna sprits
vidgade allmänna 1 illgänglighct, har uppenbarligen behov uppkommit av revision av
gällande kontrollbestämmelser. Kommittén torde ock hava rätt i sitt uttalande (sid.

29), att riksdagsskrivelsen i ämnet av är 1910 kan betraktas som en tydlig anvisning
om nödvändigheten att vidtaga åtgärder mot jämväl det alkoholmissbruk, som
förorsakas av den för förtäring icke avsedda spriten.

Kommittén säger sig (sid. 41) ansluta sig till grundsatserna för 1887 års lagstiftning
nämligen, att garantierna skola byggas på denaturering och kontroll. Det
verkar då överraskande, att kommittén (likaledes sid. 41) förklarar inrättandet av
det av kommittén föreslagna statsmonopolet med hänsyn till tillhandahållandet av
denaturerad sprit vara en naturlig konsekvens av kravet på kontroll över en verkställd
denaturerings syfte icke förfelas. Som en naturlig konsekvens kan knappast
en anordning betecknas, som icke har stöd i erfarenheten vare sig inom eller utom
landet.

Det måste tvärtom betecknas såsom naturligt, att man icke tillgriper utvägen
av ett monopol, förrän alla andra av erfarenheten anvisade utvägar äro försökta
utan framgång eller deras oanvändbarhet på annat sätt ådagalagts. I kommitténs
betänkande finnes (sid. 205—224) en mycket fullständig redogörelse för de kontrollåtgärder,
varav man begagnar sig i utlandet för att förekomma missbruk av denaturerad
sprit. (Jr denna arsenal kunna uppenbarligen väljas vapen mot missbruk,
vilka, åtminstone tills erfarenheten visar motsatsen, måste anses effektiva och således
böra först försökas.

Vid detta förhållande måste befallningshavanden på det bestämdaste avråda
från att tillgripa ett så våldsamt medel som det föreslagna statsmonopolet. Befallningshavanden
har så mycket större skäl härtill, som det föreslagna monopolet till
sin grund är av en alldeles ny och oprövad typ. Tobaksmonopolet avsåg dock,
såsom kommittén anmärker på sid. 45, att åt staten skapa en inkomstkälla, under
det att det av kommittén föreslagna monopolet avser en förment rationell kontrollutövning.
Det bör ock framhållas att, mot vad kommittén synes antaga, det icke
torde kunna bliva gagneligt för den nationalekonomiskt viktiga tillverkningen av
sulfitsprit, att denna så gott som från början råkar ut för ett statsmonopol i avseende
å avsättningen i landet.

Det är givet att med sin nu angivna uppfattning befallningshavanden måste
tillstyrka en sådan omarbetning av författningsförslaget, att all tanke på statsmono
pol därifrån avlägsnas.

Kommittén, som sett frågan alldeles övervägande från nykterhetssynpunkt Kuugl. Mai:t»
och främst strävat efter att kunna förebygga varje missbruk av för förtäring icke befallning:-.-avsedd sprit eller sprithaltig vara, har konsekvent drivits till att föreslå statsmono- ggJermau1
pol å tillhandahållande av all skattefri sprit. Framställandet av ett så ingripande ian(js iäQ.
förslag borde dock hava föregåtts av en långt mera allsidig utredning än den som
i ärendet förebragts. Av nationalekonomiska skäl och särskilt med hänsyn till förFörslag
till förordn. om skattefri sprit. 9

Kungl. Maj:ts
befallningshavande
i
Östergötlands
län.

Kungl. Maj:ts
hefallningsiiavande
i
J önköpings
län.

svarets intressen skulle det vara av synnerligen stor vikt att i största möjliga utsträckning
göra vårt land oberoende av import utav bensin och vissa andra bränsleämnen.
Tillverkning i stor skala vid sulfitfabrikerna av s. k. sulfitsprit skulle i
sådant hänseende kunna bliva till betydande gagn för vårt land genom åstadkommande
av ett inhemskt, billigt bränsle för motor- och maskindrift. Men genom kommitténs
förslag om statsmonopol skulle helt visst eu sådan tillverkning ingalunda
främjas, utan snarare stäckas, enär sulfitfabrikernas ägare ej kunna förväntas med
en sådan lagstiftning som den av kommittén ifrågasatta vilja eller våga nedlägga
de för tillverkning av sulfitsprit i större skala erforderliga kostnaderna för dyrbara
anläggningar. Statsmonopol härvidlag synes Konungens befallningshavande ej heller
nödvändigt av nykterhetsskäl. Fullt tillräcklig kontroll i sådant hänseende bör
kunna vinnas exempelvis genom föreskrift om eu särskild, mera fullständig denaturering
av såväl sulfitsprit som även annan för bränsleändamål avsedd sprit.

Efter många och långa experiment hava vi äntligen nått den punkt, då efter
allt att döma, vi inom landet kunna framställa ett motorbränsle, som icke ställer
sig ekonomiskt ofördelaktigt. Genom de restriktioner, som nu nykterhetskommittéu
vill uppställa för försäljning därav är fara värt, att denna nu yppade möjlighet alldeles
försvinner eller åtminstone blir av väsentligt mindre betydelse än vad man
därav kunnat hoppas.

Givet är att försäljning och användning av sprit till annat ändamål än förtäring
måste ordnas så, att missbruk därvid icke sker. Konungens befallningshavande
hyser emellertid den bestämda uppfattningen att detta icke utan att till oersättlig
skada inkräkta på näringslivets berättigade fordringar kan ske i den riktning nykterhetskommittén
tänkt sig. Det enda effektiva och riktiga sättet för hindrande av
missbruk är enligt Konungens befallningskavandens åsikt eu tillfyllestgörande och
verksam denaturering.

Konungens befallningshavande bar icke ansett sig böra ingå i detaljgranskning
av kommitténs förslag, enär Konungens befallningshavande hyser den förhoppningen
att förslaget icke i den form det framkommit, skall bliva föremål för något
lagförslag; och Konungens befallningshavande inskränker sig på den grund till att
på det bestämdaste avstyrka förslaget och hemställa, att betänkandet icke måtte
föranleda annan åtgärd, äu att sättet för effektiv denaturering av sprit, som avses
för annat ändamål än förtäring, måtte bliva föremål för utredning.

Den efter utfärdandet av förordningen den 10 oktober 1890 vunna erfarenheten
kräver, att föreskrifter meddelas till förhindrande därav, att denaturerad sprit
och andra till förtäring icke avsedda alkoholhaltiga varor användas i berusningssyfte.
Därom torde meningarne icke vara delade. Annorlunda ställer det sig, då
det gäller att fastslå de principer, efter vilka lagstiftningen för ändamålets vinnande
bör inriktas.

På senare åren har den skattefria spritens användning till olika ändamål
väsentligen stegrats, och bar anledningen därtill framförallt varit, att densamma
ställt sig relativt billig. Detta är en omständighet, som icke får förbises vid lagstiftningen
till förebyggande av spritens användning såsom berusningsmedel. Yaran
bör givetvis icke efter införandet av. bestämmelser, som avse att i möjligaste män
förhindra, att spriten brukas till förtäring, ställa sig dyrare än förut varit fallet.

Genom införandet av det av nykterhetskonimittén föreslagna statsmonopolet på den
skattefria spriten torde en fördyring av varan icke kunna undvikas, cell häri ligger
ett tungt vägande skäl mot kommitténs förslag härutinnan. En sådan åtgärd kan
icke heller ur nykterhetssynpunkt anses erforderlig, då i huvudsak samma bestämmelser
för varans försäljning kunna stadgas, vare sig statsmonopol förefinnes
eller icke.

Konungens befallningsliavande finner sålunda införandet av statsmonopol
på den skattefria spriten icke erforderligt och avstyrker för den skull, att sådant
införes.

Då man går att genom lagstiftningsåtgärder söka vinna detta .syfte (att råda hot Kungi. Maj:ts
på missbruket av denaturerad sprit), får man emellertid icke stirra sig så blind på befalIningsmålet,
att man skjuter andra berättigade hänsyn åt sidan. I den mån nykterhets- Kmti oll^r !
intresset härvid må kunna anses kräva ifrågasättande av ett ingrepp i en annan lan.
intressesfär, måste givetvis noggrant övervägas, huruvida icke det åsyftade målet
kan ernås utan ett dylikt ingrepp ävensom om, i motsatt fall, det intresse, varom
fråga är, skäligen bör få stå tillbaka för att syftet med lagstiftningen må kunna
vinnas.

I det nu föreliggande förslaget, som påtagligen fått sin utformning med hänsyn
till det stegrade missbruk av för förtäring icke avsedd sprit, kommittén med
rätta befarat, för den händelse dess förslag till nykterhetslagstiftning skulle vinna
statsmakternas gillande, hava nykterhetssynpunkterna avgjort fått träda i förgrunden.
Däremot hava andra synpunkter, vilka lämnats obeaktade eller ej vunnit tillbörlig
uppmärksamhet, icke kommit till sin rätt. Kommittéförslaget, i alla delar
upphöjt till lag, skulle nämligen kringskära en betydande industriverksamhet, vilken
går ut på att tillverka en vara, som fått och får allt större nyttig användning, i
sådan grad, att genom föreslagna anordningar åsyftade fördelar ur nykterhetssynpunkt
enligt landshövdingeämbetets förmenande icke skulle stå i rimligt förhållande
till de olägenheter för denna industri, därav komme att föranledas, och jämväl varans
avnämare skulle utan tvivel få en ogynnsam känning av dessa anordningar.

Landshövdingeämbetet kan sålunda för sin dél icke förorda vare sig det
ifrågasatta monopolsystemets införande eller en begränsning, på sätt kommittén föreslagit,
av sulfitspritens förbrukningsområde, och detta desto mindre som kommittén
själv icke symes vara förvissad om, att ens en så genomgripande reform avgjort
skulle i så synnerlig hög grad främja sitt syfte.

Det förslag, kommittén framlagt, är grundat på den principen, att tillhanda- Kungi. Maja*
nållandet av all skattefri sprit skulle bli statsmonopol och att jämväl tillhanda- befallningshållandet
av skattlagd sprit för andra ändamål än förtäring ävensom tillbandahållan- havande >
det av alkoholhaltiga varor skulle ställas under kontroll av samma myndighet, som Hallands läuomhänderhade
den skattefria spritens tillhandahållande. Kommittén, som framhåller,
att detta monopol icke i likhet med tobaksmonopolet avsåge att åt staten skapa
en inkomstkälla utan en rationell kontrollutövning över den skattefria spritens tillhandahållande,
har icke tvekat att fullt draga ut konsekvenserna av den principiella
ståndpunkt den sålunda intagit. Den har åt den myndighet, som skulle handhava
monopolet, kontrollstyrelsen, överlämnat full bestämmanderätt på ifrågavarande område.
Sedan kommittén av hänsyn till potatisodlarnas intresse föreslagit förbud

Kungl. Maj:te
befallningstiavande
i
Göteborgs
och Bohus
läo.

mot sulfitspritens användning som förtäringssprit, har den föreslagit, att kontrollstyrelsen
skulle, bland annat, avväga proportionerna mellan behovet av sulfitsprit
och potatissprit samt fastställa de pris, som denaturerad sprit vid återförsäljning
till allmänheten högst må betinga. Kontrollstyrelsen skulle således varje år uppgöra
en beräkning av den myckenhet sprit, som för täckande av det kommande
årets behov kunde anses erforderlig. Huru förfaras skulle, om det verkliga behovet
skulle visa sig överskrida det av kontrollstyrelsen beräknade, därom saknas, synes
det, något stadgande. För det kungjorda årsbehovets fyllande skulle styrelsen därefter
verkställa sina inköp enligt grunder, som såvitt möjligt lika gynnade varje
anbudsgivare. Tillverkaren skulle få sälja i förhållande till hans efter grunder, som
av styrelsen fastställts, beräknade tillverkning. Vid prissättningen skulle tillses,
att alla här ifrågakonnnande intressen behörigen tillgodosåges. Det gällde att förhindra
såväl oskälig vinst för spritproducenten som också undervärdering av hans
verkliga tillverkningskostnader. Skulle sulfitsprit tillverkas utöver den, som av
kontrollstyrelsen uppköptes, vore den för avsättning hänvisad till den utländska
marknaden.

Det lärer icke kunna förnekas, att ett förslag av sådant innehåll innebär en
alldeles bestämd avvikelse från det näringsliv, som för närvarande är i vårt land
rådande. Skillnaden från utövandet av tobaksmonopolet, som ju blivit infört av en
helt annan anledning än den, som skulle ligga till grund för det nu ifrågavarande
monopolet, är så stor, att någon närmare utveckling av denna skillnad icke torde
vara erforderlig. Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande är den förste att medgiva,
att särskilda åtgärder böra vidtagas för att förhindra nu pågående missbruk av
denaturerad sprit samt andra dylika varor, men därför lärer det icke vara givet, att
åtgärder av nu omnämnda genomgripande art äro nödvändiga. Åtminstone hade
man tänkt sig, att kommittén skulle gjort något försök att visa, att så är förhållandet.
Så har emellertid icke skett. Man lärer väl få utgå ifrån, att kommittén företagit
en undersökning uti ifrågavarande avseende och av densamma funnit sig själv övertygad
om, att den nu föreslagna vägen vore den enda, som kunde föra till ett tillfredsställande
resultat; men nog hade det varit önskvärt, att kommittén även satt
andra i tillfälle att bedöma, huruvida så är fallet. I saknad av varje bevisning härutinnan
kan åtminstone Eders Kungl. Maj ds befallningshavande för sin del icke tillstyrka
att för närvarande och innan försök gjorts att på ett mindre genomgripande
sätt än det av kommittén föreslagna stävja missbruk av ifrågavarande art införa
lagbestämmelser av nu ifrågasatt innehåll. Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
hemställer alltså, att kommitténs förevarande förslag icke måtte läggas till grund
för lagstiftning i ämnet.

Ifrågavarande betänkande med förslag har tillkommit på grund av riksdagens
skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 juni 1910, däri riksdagen anhållit om utredning angående
vilka åtgärder, som borde vidtagas till bekämpande av den växande användningen
av denaturerat brännvin som berusningsmedel, samt vidtagande av de
åtgärder, som med anledning av utredningen befunnes lämpliga, och har, sedan en
del myndigheter hörts över framställningen, Kungl. Maj:t åt nykterhetskommittén
uppdragit att avgiva yttrande i ärendet.

Frågan om vidtagande av åtgärder mot det tilltagande användandet av denaturerat
brännvin till försäljning har sedan flera år tillbaka varit föremål för myndig -

betornas uppmärksamhet, och har Konungens befallningshavande redan två gånger,
nämligen den 8 juli 1907 och den 18 oktober 1910, till Kungl. Maj:t avgivit underdåniga
utlåtanden i ärendet, därvid Konungens befallningshavande, med konstaterande
av förefintligheten av ifrågavarande missbruk och behovet av åtgärder för
dettas motarbetande, föreslagit vissa åtgärder, avseende dels användande av kraftigare
denatureringsmedel dels utfärdande av strängare kontroll föreskrifter vid handeln med
denaturerat brännvin. Konungens befallningshavande har emellertid å andra sidan,
då det här icke gäller en till förtäring avsedd dryck utan en för industrien och
hushållet i allt vidsträcktare grad behövlig handelsvara, ansett sig böra kraftigt
framhålla nödvändigheten av att genom dylika åtgärder, varken det denaturerade
brännvinet finge fördyras eller åtkommandet av densamma i någon avsevärd grad
försvåras för den allmänhet, som för lojalt bruk vore i behov av densamma.

Vid utförandet av sitt uppdrag har nykterhetskommittén på grund av utredningen
i ämnet ansett sig böra utsträcka omfattningen av sin uppgift till framläggande
av förslag för ordnande av tillverkningen och handeln med all till förtäring
icke avsedd sprit och de tekniska preparat, som innehålla alkohol.

Såsom ett önskemål framhåller därvid kommittén, att till förtäringsändamål
avses allenast den av jordbruksprodukter framställda spriten, samt sulfitsprit för
hushållets och industriens behov. De betänkandet åtföljande författningsförslagen
innehålla bestämmelser för sulfitspritfabrikationens monopoliserande samt en centralisering
av denatureringsförfarandet och försäljningen av denaturerat brännvin och för
tekniskt ändamål avsedd sprit.

Möjligheten till ett fullständigare utnyttjande av den vid sulfitfabrikationen
uppkommande sulfitluten och sulfitspritens användande såsom bränsle inom motorindustrien
i stället för den importerade bensinen är, såsom i betänkandet framhålles,
en fråga av betydande ekonomisk räckvidd för landet.

Det synes som om åtgärder för lösandet av denna fråga böra föregås av en
djupare utredning än den, som av nykterhetskommittén kunnat skänkas densamma.
Kommittén säger självt sig sakna både anledning och kompetens att uttala någon
bestämd uppfattning, huruvida problemet om sulfitspritens användning till olika tekniska
ändamål och framförallt till motorbränsle kan anses slutgiltigt löst eller icke.

Konungens befallningshavande håller för sin del före, att innan bestämmelser
av den art, som i författningsförslaget framlagts till ordnande av tillverkningen och
handeln med sulfitsprit, antagas, målsmän för denna industri böra beredas tillfälle
att yttra sig i frågan och deltaga i framläggande av förslag till densammas ordnande.

Konungens befallningshavande anser fördenskull det föreliggande förslaget
icke böra för närvarande antagas.

På grund av det anförda får Konungens befallningshavande, med avstyrkande
av det föreliggande författningsförslaget, föreslå, att uti nu gällande förordning om
denaturering av brännvin införas föreskrifter om kraftigare denatureringsmedel samt
restriktionsbestämmelser vid handeln med denaturerat brännvin uti av Konungens
befallningshavande härovan föreslagen riktning. I

I underdånigt utlåtande den 11 oktober 1910 över den av kommitterade Kungl. Maja»
åberopade riksdagens underdåniga skrivelse samma år angående åtgärder mot an- befallningsvändande
av denaturerat brännvin såsom berusningsmedel uttalade Konungens bo l8n.

Kung!. Maj
befallnings
havande i
V iLstman
lands l&n

fallningshavande bland annat som sin uppfattning, att vidtagande av åtgärder i lagstiftningsväg
i syfte att förekomma nämnda missbruk syntes vara fullt påkallade,
en uppfattning, som Konungens befaliningshavande icke funnit skäl frångå.

Visserligen har, såvitt Konungens befaliningshavande inhämtat, icke inträtt
någon förändring i det i berörda utlåtande angivna förhållandet, att denaturerat
brännvin icke här inom länet i någon större utsträckning användes såsom berusningsmedel,
men då i allt fall dylikt missbruk förekommer och, efter vad betygats
från andra län, sker i ganska omfattande grad, måste det anses önskvärt och nyttigt
att därför söka råda bot.

Konungens befaliningshavande håller emellertid före, att de åtgärder, som i
nämnda, syfte vidtagas, icke få gå så långt, att därmed andra berättigade intressen
trädas för nära.

Så skulle dock efter Konungens befallningshavandes förmenande ske, därest
kommitterades nu framlagda förslag bleve till alla delar gällande till efterrättelse.
Därigenom komme säkerligen utvecklingen av den lovande och ur nationalekonomisk
synpunkt synnerligen betydelsefulla tillverkningen av sulfitsprit att hämmas samt
vållas onödigt tyngande omgång vid tillhandahållandet för lojala förbrukare av den
till allt större användning kommande hushålls- och motorspriten.

Med hänsyn härtill kan Konungens befaliningshavande sålunda icke för sin
del förorda förslaget om monopolisering av handeln med denaturerad sprit, för vilket
förslag kommitterade icke heller synas Konungens befaliningshavande hava förebragt
tillräckligt bärande skäl. Genom monopoliseringen och i samband därmed ifrågasatta
föreskriften, att sulfitspritens pris icke finge bestämmas av dess tillverkare,
skulle påtagligen den fria konkurrensen mellan dessa tillverkare undertryckas och
såmedels antagligen uppblomstringen av denna industri i hög grad motverkas.

;t.v Kommitterade hava, enligt Konungens befallningshavandes förmenande, icke

5'' anfört tillräckligt vägande skäl för en monopolisering av handeln med denaturerad
sprit. Det är huvudsakligen kontroll- och nykterhetssynpunkten, som härvid fått
göra sig gällande. Den kontrollerande myndigheten skulle, säges det, genom monopoliseringen
beredas större möjlighet att överblicka hela sprithandeln och därigenom
hava kontrollen bättre i sin hand. Denna möjlighet borde dock, synes det,
lika väl kunna erhållas genom skyldighet för fabrikanter och andra försäljare av
denaturerad sprit att föra fullständig journal över köpare och den försålda myckenheten.
All den befogenhet i övrigt som kommitterade velat tillägga den kontrollerande
myndigheten kunde, även utan en monopolisering, bibehållas och göras effektiv
i de avseenden, som åsyftas.

Den till synes välvilliga tanken hos kommitterade att monopoliseringen skulle
såsom biändamål även medföra »en beaktansvärd möjlighet att låta allmänheten
komma i åtnjutande av varan utan de pålägg, som ett okontrollerat mellanhandssystem
naturligt nog vållar» torde ej vara förtjänt av beaktande. Den fria konkurrensen
brukar vara den bästa regulatorn av marknadspriset i allmänhet. I förevarande
avseende torde, då normala förhållanden efter världskriget åter inträda,
konkurrensen med bensinet såsom motorbränsle bliva skarp nog för sulfitspritfabrikanterna
och hålla priset på sulfitspriten inom skäliga gränser.

Vidare hava kommitterade satt i utsikt att mouopolet inneslöte möjlighet alt

beskatta exempelvis eu lyxindustri, som för sin fabrikation behöver sprit. Månne
ej andra, mindre långsökta möjligheter i berörda avseende kunna uttänkas?

Den omständigheten, att missbruket av för förtäring icke avsedd sprit alltmera
griper omkring sig visar oförtydbart, att nu gällande lagstiftning icke är tillräcklig
att förekomma sådant missbruk. När det gäller att genom ny lagstiftning
söka ytterligare förhindra missbruket, är det emellertid angeläget att tillse, att varans
tillverkning och användning för sitt egentliga ändamål icke kringskäres, så att allmänheten
betages möjlighet att lätt tillgodogöra sig en så nyttig vara. Det är att
förvänta, att sulfitsprit, hushållssprit och motorsprit skola vinna alltjämt ökad
betydelse för den ekonomiska hushållningen och industrien, så vitt icke genom
statens ingripande ett hämmande inflytande utövas på varans tillverkning och försäljning.

Ur denna synpunkt synes kommitténs förslag att göra försäljningen av detta
slags sprit till ett statsmonopol ägnat att väcka stora betänkligheter. Det föreslås,
att endast kontrollstyrelsen skall äga rätt att av tillverkande inköpa ifrågavarande
sprit, att av Kungl. Maj:t skall årligen bestämmas, huru mycket sprit sålunda får
inköpas för förbrukning inom landet, att kontrollstyrelsen skall bestämma, från vilka
tillverkare inköp skall ske, samt att tillverkaren icke äger själv bestämma priset på
sin vara, utan att detta skall ske av en särskild för hela riket förordnad prisnämnd.

Konungens befallningshavande kan icke finna, att dessa bestämmelser äro
vare sig lämpliga eller ens av omständigheterna påkallade för en noggrann kontroll
över, att varan icke skall för förtäring användas av till alkoholmissbruk hemfallna
individer. Strävandena att förhindra användningen av den skattefria spriten till förtäring
böra koncentreras på åstadkommande av allt effektivare denatureringsmetoder,
vilka, på samma gång de äro avpassade med hänsyn till varans olika användning,
omöjliggöra denaturering. Säkerligen skall därigenom samt genom en noggrann tillsyn
hos tillverkaren och ett sorgfälligt övervakande av återförsäljarnes handel med
den denaturerade spriten kunna åstadkommas en fullt tillfredsställande kontroll
över, att missbruk icke sker, utan att man behöver skrida till införande av ytterligare
ett statsmonopol på industriens område.

Såsom skäl för monopolet hava anförts, bland annat, omständigheter, vilka
uppenbarligen ligga alldeles på sidan om syftet med den ifrågasatta nya lagstiftningen.
Det heter, att genom monopoliseringen skulle vinnas, utom vad som anses
nödigt ur kontroll- och nykterhetssynpunkt, jämväl möjligheten att låta allmänheten
komma i åtnjutande av en prisbillig vara, i det att den kontrollerande myndigheten
skulle äga att reglera priset även hos mellanhänderna. Detta är dock en sak, varmed
en myndighet, som skall hava till uppgift att tillse, att missbruk icke förekommer
genom varans förtäring, synbarligen icke behöver taga någon som helst
befattning, för att myndigheten skall kunna rätt fylla sin uppgift.

Likaså synes det fullständigt omotiverat att söka begränsa sulfitspritens användning
genom att, såsom kommittén föreslagit, förbjuda dess apterande till förtäringssprit,
för att därigenom förhindra uppkomsten av en konkurrent, som skulle
reducera jordbrukets avsättning till brännerierna. Om man icke vill motarbeta en
ny industris uppblomstring eller rent av undertrycka densamma, bör den lämnas
tillfälle till fri konkurrens på alla de områden, där dess produkter kunna komma
till nyttig användning. Det är för övrigt svårt att inse, vad denna sak har för

Kungl. Maj:ts
befall ning» -havande i
Gävleborgs
län.

Kung]. Maj:ts
befallningshavande
i
Norrbottens
län.

samband med frågan om förebyggande av missbruk genom den skattefria spritens
användning såsom förtäringssprit.

Såsom av det föregående framgår anser Konungens befallningshavande kommitténs
förslag i sitt nuvarande skick icke böra läggas till grund för eu blivande
lagstiftning i ämnet, utan bör detsamma återremitteras till kommittén för att i väsentliga
delar omarbetas, särskilt beträffande sättet för tillhandahållandet av den
skattefria spriten. Skulle emellertid denna synpunkt icke vinna beaktande, anser
sig Konungens befallningshavande böra framhålla, att åtskilliga av de bestämmelser,
kommittén föreslagit rörande upphandling av och prissättning å sprit, nämligen de
som gå ut på ett avgörande i vissa fall av Kungl. Maj:t, synas mindre lämpliga,
enär det torde kunna överlåtas åt den kontrollerande myndigheten att omedelbart
fatta beslut i dessa frågor, vilkas hänskjutande till Kungl. Maj:t merendels
skulle bliva av endast formell betydelse.

Kommitténs uppgift har varit att utfinna effektiva bestämmelser till förebyggande
i görligaste mån av missbruk utav till förtäring ej avsedd sprit eller sprit -haltiga varor.

Denna uppgift har kommittén sökt lösa dels genom att föreslå vissa bestämmelser
rörande denaturering av och kontroll över försäljningen av dylik sprit, respektive
dylika varor, dels också genom att göra tillhandahållandet av all skattefri
sprit till statsmonopol. Kungl. Maj:t skulle sålunda årligen, på förslag av kungl.
kontrollstyrelsen, fastställa, huru stor myckenhet sprit sagda styrelse under efterföljande
kalenderår skulle inköpa för att tillhandahålla industrien och enskilda för
andra ändamål än förtäring. Det pris kontrollstyrelsen skulle hava att erlägga vid
inköp av sprit, skulle för varje tillverkningsår fastställas av en därtill förordnad, på
visst sätt sammansatt prisnämnd, varefter Kungl. Maj:t på förslag av kontrollstyrelsen
skulle bestämma det pris, vartill spriten i sin tur finge av kontrollstyrelsen
försäljas.

Uppmärksamheten har under senare tider riktats därpå, att för förtäring ej
avsedd sprit, särskilt den lätt åtkomliga denaturerade spriten, ävensom en del sprithaltiga
tekniska preparat i allt mera ökad utsträckning komma till användning i
berusningssyfte, och att till och med livsfarliga förgiftningar i följd härav icke så
sällan äga rum. Detta i sig synnerligen beklagliga förhållande är en naturlig följd
av de restriktioner beträffande åtkomsten av för förtäring avsedd sprit, som numera
allmänt förekomma. I det hela torde man vara berättigad att påstå, att personer,
som tillgripa dylika utvägar, tillhöra de mera sjunkna vanedrinkarnas grupp och att,
huru starka inskränkningarna än göras beträffande för normalt folk onjutbara sprithaltiga
drycker och varor, det knappast blir möjligt att förhindra dylika förkomna
individer att på ett eller annat sätt förskaffa sig det efterlängtade ruset. Å andra
sidan synes man kunna hysa den tillförsikten, att möjligheten att åtkomma denaturerade
spritvaror i det hela icke skall giva upphov till nya drinkare.

Det rör sig alltså enligt Konungens befallningshavandes förmenande i stort
sett om missförhållanden av övergående natur. Sedan den nu befintliga stammen
av förkomna drinkare försvunnit, komma också missbruken av spritsurrogat att högst
ansenligt avtaga.

Med det anförda vill Konungens befallningshavande naturligtvis icke hava sagt,
att man icke bör göra vad rimligen göras kan för att undanhålla spritens slavar åt -

komsten iiven av denaturcrade sprithaltiga varor. Det synes emellertid Konungens
befallningsliavande, som om nykterhetskommittén i sin naturliga iver att fortast
möjligt förkväva spritmissbruket i landet gått väl långt

Visserligen har Konungens befallningsliavande i huvudsak icke något att erinra
mot kommitténs förslag beträffande kontrollen över spritens försäljning, förslag,
som dock i en del detaljer till underlättande av den stora lojala handelns berättigade
intressen torde kunna åtskilligt förenklas, och instämmer livligt i kommitténs önskningar
rörande förstärkt denaturering, men Konungens befallningsliavande måste
ställa sig synnerligen betänksam gentemot förslaget att monopolisera upphandlingen
av spriten och densammas tillhandahållande genom ett statens ämbetsverk.

Det torde nämligen enligt Konungens befallningsbavandes mening på goda
grunder kunna betvivlas, att kontrollstyrelsen skulle vara i stånd att ett kvarts år
i förväg på ett tillfredsställande sätt beräkna den inhemska konsumtionens behovav
sprit. Det rör sig här om en nödvändighetsvara, för vilken hart när varje dag
finnes ökad användning och det rör sig om mycket stora och uppåtgående industriella
värden. Vid sådant förhållande och med hänsyn till Konungens befallningsbavandes
ovan uttalade uppfattning om betydelsen av missbruket med denaturerade spritvarox-,
kan Konungens befallningsliavande för sin del icke tillstyrka en åtgäx-d, som i likhet
med det föreslagna monopolet kan befaras skola lägga en tung hand på vår
löftesrika och hittills hastigt uppåtgående sulfitspritindustx-i.

B. Tveksamma utlåtanden.

De föreslagna lagstiftningsåtgärderna äro, såsom av betänkandet framgår, avsedda
att förekomma missbruk av all till förtäring icke avsedd sprit, vai-e sig den
är skattefri eller beskattad. Förslaget är sålunda tillkommet uteslutande eller åtminstone
huvudsakligen ur nykterhetssynpunkt, under det att uti ämnet gällande
föreskrifter närmast hava till syfte ett förebyggande av att den skattefria spriteix
på grund av sin prisbillighet användes såsom rusdryckssurrogat.

Av den utredning i nykterhetsfrågan, som föregått detta lagförslag, har ansetts
ådagalagt, att missbruket av denaturerad sprit vore, åtminstone i vissa orter,
så allmänt, att en verklig fara häri kunde anses föreligga, mot vilken åtgäi-der vore
påkallade. Detta har synts desto mera erforderligt, som det enligt de kommitterades
förmenande med allt skäl kunde antagas, att i och med det den till förtäring avsedda
spriten genom restriktioner bleve allt mer svåråtkomlig, berörda missbruk
skulle ytterligare gripa omkring sig. Även om dessa farhågor kunna vara i viss mån
berättigade, torde man dock å andra sidan kunna hysa den förhoppningen att just
genom en nedgång av spritkonsumtionen och därav föranledd minskning i alkoholisternas
antal, också faran för missbruk av denaturerad sprit skall avtaga. Såsom
allmän regel torde väl kunna fastslås, att de, som använda denaturerad sprit till
förtäring, reki-yteras ur deras led, som redan dessförinnan varit hemfallna åt missbruk
av vanliga rusdrycker. Av denna uppfattning följer ingalunda, att Kungl.
Maj:ts befallningsliavande skulle vilja förneka behovet av annan lagstiftning på förevarande
område, utan allenast att Kungl. Maj:ts befallningshavande är tveksam,
huruvida den förhandenvarande faran betingar i allo så genomgripande förändringar,
som det föreliggande ftmslaget innebär.

Forsla tj till.förorda, om skattefri sprit. 10

Kungl. Muj:ts
befallningshavande
i
Malmöhus
län.

De nya lagbestämmelserna innefatta, såsom i det föregående redan antytts,
föreskrifter rörande afl till förtäring icke avsedd sprit samt därutöver bestämmelser
jämväl rörande vissa till förtäring icke avsedda fabrikat, i vilka sprit av ett eller
annat slag ingår; och hava desamma till sitt huvudsakliga syfte att genom ett bättre
ordnat denaturerings- och kontrollväsen samt strängare tillsyn vid handhavandet
in. in. av spriten förhindra dess missbruk.

Såsom den viktigaste principen i förslaget torde få anses genomförandet
av statsmonopol vid tillhandahållande av skattefri sprit och de i anslutning härtill
framlagda bestämmelserna om sammanförandet av all kontroll till en central
myndighet.

Utan att vilja underkänna de fördelar som ett dylikt monopol i åtskilliga
hänseenden må medföra, kan Kungl. Maj:ts befallningshavande dock icke annat än
draga i tvivelsmål, huruvida en på det fria näringslivet så ingripande åtgärd varit
för det avsedda ändamålet nödvändig. Det torde också på goda grunder kunna
antagas, att vid monopolets genomförande i praktiken avsevärda svårigheter komma
att yppa sig liksom också att dess utövande kommer att kräva en ganska invecklad
och kostsam apparat. Några närmare anvisningar, huru härvid skall förfaras, innehåller
icke betänkandet utan hava de kommitterade ansett att det får bliva kontrollstyrelsens
sak att vidtaga härför nödiga dispositioner.

Något tvivel kan ej råda om behovet av förbättrad lagstiftning till förekommande
av missbruk av till förtäring ej avsedd sprit och alkoholhaltiga varor. De
föreslagna bestämmelserna torde i detta avseende kunna anses fylla de högsta anspråk
på effektivitet.

Ur andra synpunkter måste en del av dem likväl mötas med allvarliga betänkligheter.
Så är i synnerhet, vad beträffar förslaget till förordning angående
tillhandahållande av skattefri sprit samt alkoholhaltiga varor för andra ändamål än
förtäring, fallet med bestämmelserna i kap. II om upphandling av och prissättning
å sprit och SO § 1 mom. om att införsel av denaturerad sprit må äga rum endast
för kontrollstyrelsens räkning. Genom dessa bestämmelser läggas så hårda band på
den industri, som avser framställning av sprit för andra ändamål än förtäring, att
det med skäl kan ifrågasättas, huruvida icke denna industri måste upphöra såsom
självständig näring och alltså landets behov av ifrågavarande oumbärliga förnödenheter
till den ojämförligt största delen införas från utlandet, vilket skulle medföra
oberäknelig skada för det inhemska näringslivet.

Kuugi.Maja,- Det synes kunna dragas i tvivelsmål, huruvida genomförandet av förslaget,

befallnings- ;Ltt partiförsäljning av skattefri sprit skall ske endast genom ett statens organ skulle
Västernorr- ^va av fördel i nationalekonomiskt avseende. De stora mängder sulfitsprit, som
lands län. anses kunna inom landet tillverkas, skulle i väsentlig grad kunna ersätta de brännoljor,
som nu i betydande myckenhet införas. Härför erfordras, att sulfitspriten
kan föras i handeln till möjligast billiga pris, för vilket ändamål åter bör lämnas
utrymme för fri konkurrens och hindrande bestämmelser i övrigt undvikas. Genom
stadgandet i 7 § i föreliggande förslag därom, att all försäljning av sulfitsprit inom
riket skall ske genom kontrollstyrelsen, omöjliggöres tydligen den fria konkurrensen.
Däremot gynnas utländska avnämare i förhållande till inländska förbrukare genom
att kunna utan mellanhänder och föregående denaturering inköpa dylik sprit.

befallningshavande
i
Alvsborgs
län.

Emot de grundprinciper, pa vilka det föreliggande förslaget är byggt, bär
Konungens befallningsliavande i övrigt icke något att erinra.

Konungens belällningshavande tiar vid liera tillfällen framhållit önskvärdheten
av att den fria användningen av denaturerad sprit och alkoholhaltiga varor såsom
surrogat för sprithaltiga, till förtäring avsedda drycker stävjades, men ställer sig
tveksam, huruvida i det remitterade förslaget tagits tillräcklig hänsyn till att vad
som i sådant syfte föreskrives icke onödigtvis får fördyra eller försvåra den rätta
användningen av för andra ändamål än förtäring avsedd sprit eller alkoholhaltiga
varor.

C. Tillstyrkande utlåtande.

Såsom framgår av den i det underdåniga betänkandet gjorda utredningen,
har ä skilda orter redan visat sig, att denaturerad sprit och alkoholhaltiga varor av
mer eller mindre avsigkomna personer använts till förtäring, vilket missbruk, i
samma män införda restriktioner försvära åtkomsten av de till förtäring avsedda
spirituösa dryckerna för drinkare, med all sannolikhet kommer att i än högre grad
ökas, och då detta missbruk ostridigt är för hälsan vida farligare än berusning med
de vanliga spritdryckerna, torde val knappast finnas mer än en mening därom, att
kraftiga åtgärder böra vidtagas för att förebygga förtäringen av dylika varor. Som
emellertid å andra sidan deD denaturerade spriten och de alkoholhaltiga, tekniska
varorna för industriens och allmänhetens legitima behov äro mycket betydelsefulla,
måste nödig hänsyn tagas därtill, och såväl tillverkningen som försäljningen icke
påläggas större inskränkningar eller svårigheter, än ändamålet, eller hindrandet av
dylika varors förtäring, oundgängligen kräver.

Det skulle därför vara synnerligen önskvärt om, såsom i § 16 av förslaget
ifrågasattes, ett denatureringsmedel kunde framställas och införas så beskaffat, att
denaturerade spritens förtäring måste anses utesluten, i vilken händelse de föreslagna
inskränkningarna i försäljningen nästan undantagslöst torde kunna försvinna
och lika önskvärt vore, att även för de alkoholhaltiga, tekniska varorna dylikt fullt
lämpligt och effektivt denatureringsmedel kunde framställas, varigenom helt säkert
mycket elände skulle bringas ur världen.

Såsom av professor Torsten Thunbergs vid betänkandet fogade utredning
framgår, torde emellertid ännu icke fullt effektivt denatureringsmedel vara känt, och
då, såsom förut nämnt, missbruket till sin beskaffenhet är av farligaste slag, samt
dess tillväxt i betydlig grad numera måste befaras, finner Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
sig böra, även om åtskilliga bestämmelser kunna anses hårda för
allmänheten, i huvudsak tillstyrka bifall till det föreliggande förslaget.

Att denatureringsväsendet förenas i eu hand, och handhaves av kontrollstyrelsen
under tjänstemannaansvar, skall säkerligen bliva till sakens fromma, och
bör man därvid kunna hoppas, att genom olika experiment så småningom ett effektivt
denatureringsmedel av ovan omförmäld beskaffenhet må kunna vinnas, och det
statsmonopol, som förslaget får anses innebära, snarast möjligt må försvinna. Att
kontrollstyrelsen tills vidare icke blott verkställer själva denatureringen, utan ock
för statens räkning omhänderhaver ensamförsäljningen av denaturerad sprit, tror

Kungl. Maj:ts
befallnings
havande i
Västerbo t
lens län.

Kungl. Maj:Is
befallningshavande
i
Blekinge län.

Kung]. Maj: tfbefallnings
-havande i
Skaraborgs
län.

Kungl.Majirs
befallningshavande
i
Örebro län
anför.

ÖverståthålJarämbetet.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande, med hänsyn till varans ovannämnda farliga
beskaffenhet, samhället vara nödsakat underkasta sig.

Erfarenheten har givit vid handen, att användningen av denaturerad sprit
såsom berusningsmedel under de senare åren tilltagit i oroväckande grad. Med
hänsyn till befintliga brister i gällande lagstiftning inom området i fråga erfordras
nya genomgripande lagbestämmelser för avhjälpande av de allvarliga missförhållanden,
som av anmärkta missbruket föranledas. Då de författningsförslag, som efter
allsidig prövning av frågan framlagts av nykterhetskommittén, enligt Konungens
befallningshavandes förmenande äro ägnade att avhjälpa rådande missförhållanden,
under det att samtidigt näringsidkarnas lojala behov tillgodoses i erforderlig mån,
tillstyrker Konungens befallningshavande, att berörda förslag läggas till grund för
lagstiftning i ämnet.

Kommittén har genom sitt förslag velat monopolisera den skattefria spriten.
Konsekvensen härav skulle väl då blivit en fullt genomförd monopolisering jämväl
av försäljningen av sådan sprit, men kommittén har lämnat försäljningen av hushållsspriten
i viss mån fri, begränsad endast i mån av det lokala behovet. Härigenom
åter har försäljningssystemet, för såvitt det gäller varans tillhandahållande åt allmänheten
genom återförsäljare, krävt väsentligt detaljerade bestämmelser på samma
gång det måste medgivas, att allmänhetens tillgång till varan blivit underlättad.
Då dessa detaljbestämmelser i viss mån äro analoga med dem, som hittills varit
gällande vid försäljning av spritdrycker för förtäring eder vid försäljning av vin
och öl och de sålunda grunda sig å en viss, redan vunnen erfarenhet, torde särskilt
yttrande däröver icke vara av förhållandena påkallat.

Förslaget i denna del tillstyrkes vidare av Kung!. Maj:ts befallningshavande
i Uppsala, Kalmar, Kristianstads, Kopparbergs och Jämtlands län.

II. Detaljhandeln med denaturerat brännvin.

Enligt förslaget skall all däri avsedd sprit genom kontrollstyrelsens försorg
denatureras samt av styrelsen försäljas direkt till konsumenten eller, då fråga är om
hushållssprit och motorsprit, även till återförsäljare. Såväl kontrollstyrelsens försäljningspris
som det pris, återförsäljare högst må betinga sig av allmänheten, skall,
såsom redan blivit nämnt, på förhand bestämmas av Kungl. Maj:t eller kontrollstyrelsen.
I motiven framhålles, att försäljningspriset bör så avvägas, att det endast
täcker omkostnaderna och bereder återförsäljare en skälig vinst, och bör vid återförsäljningsprisets
sättande såsom motiv gälla, att hänsyn så mycket som möjligt
tages till de olika kostnader, som åsamkas återförsäljare genom långa transporter
och dylikt; således en särskild undersökning av varje speciellt fall. För rätt att.
försälja hushållssprit och motorsprit erfordras tillstånd av kontrollstyrelsen, och innan
detsamma lämnas, skall kommunal myndighet höras över ansökningen därom. Vid
meddelandet av sådant tillstånd skall kontrollstyrelsen tillse, att ej flera rättigheter
till dylik handel upplåtas än som anses erforderligt för tillgodoseende av behovet.
Av de föreskrifter, som skola gälla för återförsäljare av hushålls- och motorsprit,

må här endast erinras om att spriten ej må utlämnas annorledes än mot köparens
skriftliga rekvisition, å förvaringskärl av viss form och beskaffenhet samt, vad hushållsspriten
angår, icke i mindre myckenhet än en liter.

Utom bestyret med denaturering av all skattefri sprit skulle således kontrollstyrelsen
komma att driva en synnerligen omfattande affärsrörelse och utöva en till
nästan varje kommun inom landet utsträckt kontrollerande verksamhet. Någon
utredning om det därav föranledda behovet av ökade arbetskrafter har icke lämnats
av kommittén, som endast antyder att arbetet, så ordnat som kommittén föreslagit,
skulle bliva billigare för statsverket än om ett helt nytt ämbetsverk skulle för ifrågavarande
ändamål inrättas. Riktigheten härav kan sättas i tvivelsmål, då det icke
torde kunna förväntas, att den nuvarande personalen i kontrollstyrelsen kan utföra
någon nämnvärd del av det nya arbetet. I varje fall måste kostnaderna bliva avsevärda.
Att dessa i sin helhet skola bestridas av statsverket kan icke gärna ifrågasättas.
Mera sannolikt är, att de komma att läggas på spriten, som därigenom
skulle fördyras. Hur stor fördyringen skulle bliva kan i saknad av utredning nu
icke avgöras. Men varje fördyring av varan måste betraktas som en olägenhet.

Tillstånd att försälja hushålls- och motorsprit sökes enligt förslaget hos kontrollstyrelsen,
som över ansökningen skall höra kommunal myndighet. Däremot är
ej föreskrivet, att yttrande av administrativ lokalmyndighet skall infordras. Det är
svårt att förstå, att den kommunala myndigheten i detta fall skall vara eu pålitligare
rådgivare än den myndighet som har till tjänsteåliggande att tillse ordningen
på platsen, och i många fall torde även den kommunala myndigheten icke vilja yttra
sig utan att hava hört vederbörande polismyndighet. Yare sig detta sker eller ej,
måste i regel en avsevärd tid förflyta innan ansökan om försäljningsrätt kan bifallas,
och vid dödsfall, ombyte av affärsinnehavare och andra liknande fall få de närboende
under tiden vara utan hushållssprit eller vidkännas särskilt besvär för inköp därav.

Kommitténs mening synes vara att antalet återförsäljare skall rätt snävt
begränsas; och om kontrollen över försäljningsställena skall utövas icke av redan
befintlig ortsmyndighet utan av kontrollstyrelsens personal, synes detta vara oundvikligt.
I Stockholm skedde redan vid årsskiftet 1914—15 en reducering av antalet
försäljningsställen med omkring 25 %. Avsikten härmed var att från försäljningsrätt
utestänga sådana affärer, till vilka på grund av affärens beskaffenhet eller läge,
i källarvåning eller vid mera avlägsen gata där polisbevakning ej förekommer, det
kunde befaras att de, som för obehörigt bruk önskade denaturerad sprit, företrädesvis
skulle vända sig. Det kan emellertid icke förnekas, att antalet försäljningsställen
för dylik sprit fortfarande är större än behovet kräver och att en reducering
därav i allmänhet icke skulle vara till olägenhet för andra än affärsinnehavarna
själva. Tillbörlig hänsyn till de sistnämnda kräver dock att en sådan reducering
ordnas så, att icke inom samma affärsbransch några obehörigen gynnas på de övrigas
bekostnad. Vill man tillmötesgå den stora allmänhetens behov och önskningar,
särskilt de mindre bemedlades, som äro vana vid och ofta nödgade att göra sina
inköp i hemmets omedelbara närhet, får indragningen icke heller bliva för stor.
Den denaturerade spriten är i en mängd hem, små som stora, en nödvändighetsvara.

Att ovanberörda föreskrifter i avseende å detaljhandeln med denaturerad sprit
skulle i någon mån försvåra åtkomsten därav för lojalt bruk kan näppeligen förnekas.
Av någon större betydelse i detta hänseende äro de visserligen icke, men
deras praktiska nytta till förhindrande av missbruk synes med fog kunna ifrågasättas.

Kungl.Maj-.ts
befallningshavande
i
Uppsala ISt».

Xungl.Maj:ls
befallningsbavande
i
Södermanlands
län.

Kungl.Maj:ts
befäl lning8-bavande i
Jönköpings
län.

Med tanke på hur obetydlig i förhållande till hela spritkonsumtionen den kvantitet
är, som går till förtäring, kan man icke gärna föreställa sig, att vare sig dessa
föreskrifter eller den ifrågasatta begränsningen av antalet försäljningsställen kunna
utgöra något verkligt hinder för dem, som äro hemfallna åt missbruket av denaturerad
sprit, att åtkomma vad de önska. Verksamma medel härtill äro däremot den
förbättrade denaturering, som ställes i utsikt, samt åläggandet för försäljare att föra
försäljningsbok och förbudet att i vissa fall utlämna sprit. På denatureringeu och
dess effektivitet ligger dock huvudvikten.

Vad angår det vanliga denaturerade brännvinet eller »hushålIsspriten» synes
dock apparatens storlek, åtminstone vad detta län angår, knappast motsvaras avrådande
förhållanden. Sedan Konungens befallningshavande i sammanhang med en
år 1914 företagen omfattande inskränkning i åt handlande inom städerna upplåtna
rättigheter att försälja vin bestämt de villkor för försäljning av denaturerat brännvin,
som finnas angivna i bifogade formulär till tillståndsbevis för sådan handel, har,
enligt vad polismyndigheten i Uppsala meddelat, missbruket av denaturerat brännvin
till förtäring, så vitt polismyndigheten kunnat finna, så gott som upphört.

Kommitténs förslag till förordning om tillhandahållande av skattefri sprit samt
alkoholhaltiga varor för andra ändamål än förtäring förefaller Konungens befallningshavande
även i övrigt vara allt för långt gående. Förslagets genomförande skulle
kräva stora kostnader och särskilt för kungl. kontrollstyrelsen medföra ett högst
betungande arbete jämte behov av ökat antal tjänstemän m. m. Denna kostnadsökning
skulle för allmänheten föranleda ett olämpligt fördyrande av den för hushållsoch
tekniska ändamål behövliga denaturerade spriten. Åtkomsten till denna vara
för husbållsbehov och för motordrift bör i allmänhetens intresse icke onödigt försvåras.
Av den i kommittébetänkandet intagna redogörelsen för den tyska lagstiftningen
framgår, att i fråga om handeln med s. k. fullständigt denaturerat brännvin
där förekomma endast några få inskränkande bestämmelser. Till äventyrs borde
även i den svenska lagstiftningen meddelas olika föreskrifter rörande handeln med
dels fullständigt, dels ofullständigt denaturerat brännvin, i fråga om det .senare slaget
torde i vissa hänseenden behövas strängare bestämmelser än de för närvarande här
i riket gällande. De här i landet allt mera stränga restriktionerna rörande försäljning
av spritdrycker medföra såsom en given konsekvens ökat behov av restriktioner
i fråga om för förtäring ej avsedd sprit ävensom alkoholhaltiga varor för andra
ändamål än förtäring.

Avstyrker tatsmonopol och anför: Däremot erfordras andra bestämmelser för
att förebygga, att spriten användes till obehörigt ändamål. Härvid är att märka,
att, såvitt känt är, spriten brukats för annat än med densamma avsett syftemål
allenast av på rusdrycker starkt begivna personer, som däri sökt surrogat för verkligt
brännvin. Det är för sådana personer, spriten i möjligaste mån bör göras oåtkomlig.

I sådant avseende vill Konungens befallningshavande anföra, att Konungens
befallningshavande redan under föregående år utfärdat ordningsregler vid försäljning
av denaturerad sprit i detaljhandel, vilka ordningsregler väl icke, på grund av
gällande lagstiftning, kunnat fastställas till ovillkorlig efterrättelse men i allt fall, då
desamma av handlandena i allmänhet följts, medfört god verkan till förebyggande

av missbruk av den denaturerade spriten. Ordningsreglerna hava fastställts i samförstånd
med styrelsen för länets minuthandlareförbund, som tillsänt de handlande,
som meddelats tillstånd att försälja denaturerat brännvin, rekvisitionsblanketter för
inköpen, och närslutas såväl ett exemplar av ordningsreglerna som ett häfte rekvisitionsblanketter.

De av Konungens befallningsliavande fastställda ordningsföreskrifterna överensstämma
i huvudsak med kommitténs förslag i §§ 11, 12 och 13 i 3 kapitlet.

Konungens befallningsliavande anser lämpligt, att minuthandelsförsäljningen ordnas
på sätt kommittén föreslagit i nämnda kapitel; dock torde det böra tillkomma
Konungens befallningsliavande att upplåta och återkalla försäljniugsrättigheter, varjämte
12 och 20 §§ i betänkandet torde böra ändras därhän, att allenast polismyndighet
skulle äga meddela i paragraferna ifrågasatt förbud med rätt för den
köpare, som skulle drabbas av förbudet, att få beslutet underställt Konungens befallningsbavandes
prövning, därest detsamma meddelats av underordnad polismyndighet.

Genom fastställande av bestämmelser för försäljningen i minut av denaturerad
sprit i enlighet med vad sålunda anförts är mycket vunnet, och böra verkningarna
av sådan lagstiftning avvaktas, innan längre gående föreskrifter meddelas.

Så vittgående åtgärder (som monopolsystemets införande eller en begränsning Kung!. Maj:Cs
av sulfitspritens förbrukningsområde) torde ej heller åtminstone för det närvarande befallningsskäligen
kunna anses vara av förhållandena påkallade, om man utnyttjar till buds Kronobergs
stående andra medel, som kunna vara ägnade att bidraga till hämmandet av miss- iän.

bruket av för förtäring ej avsedd sprit. Genom skärpta bestämmelser i avseende
å minuthandeln med dylik sprit torde mycket i berörda hänseende kunna vinnas,
och härutinnan synas kommitténs förslag innehålla beaktansvärda anvisningar.

Länsstyrelsen finner sig kunna i huvudsak tillstyrka förslaget, vilket synes Kungl. Maj:ts
ägnat att gagna nykterhetsintresset och samtidigt bereda allmänheten och industrien befailningsavsevärda
fördelar. Emellertid anser sig länsstyrelsen böra vidhålla sina redan är ‘

1910 anförda betänkligheter emot den inskränkning i antalet rättigheter till handel amaT anmed
skattefri sprit, som måste följa vid tillämpning av § 10 i förslaget, och vars
olägenheter omförmälas å sidan 102 och 103 i betänkandet. Enligt § 16 i förslaget
kan, om hushållssprit genom denat,t:röring bibringas sådana egenskaper, att dess
användning till förtäring måste anses utesluten, kontrollstyrelsen medgiva dess försäljning
utan iakttagande av bestämmelserna i §§ 11, 13 och 15. Åtminstone i
sådant fall, det vill säga om det blir praktiskt sett omöjligt att missbruka husbållsspriten
till förtäring, borde enligt länsstyrelsens åsikt handeln med sådan sprit ej
böra beläggas med den i § 10 omförmälda inskränkning.

Behov ur nykterlietssynpunkt av eu skärpt kontroll å försäljning av denatu- Kungl. Maj ris
rerad sprit och för andra ändamål än förtäring avsedda alkoholhaltiga varor kan befallningsvisserligen
icke sägas hava på något märkbarare sätt givit sig tillkänna här i länet, *

Men Konungens befallningsliavande anser sig dock hava anledning tillstyrka att en T0 ,,Ån s
lagstiftning i berörda syfte med det snaraste måtte komma till stånd, detta icke
blott med hänsyn därtill att missbruk av sprit och varor av nämnda slag såsom
berusningsmedel redan sedan längre tid tillbaka lärer tämligen allmänt förekomma

Kung!. Maj: te
befallningshavande
i
Bleking»
lön.

å åtskilliga orter inom landet, utan även och i synnerhet till förekommande av den
fara för sådant missbruks tilltagande och spridning, som tid efter annan ökade restriktioner
i fråga om försäljning av till förtäring avsedda spritvaror säkerligen innebära.

De föreskrifter i sagda syfte, som innehålles i nykterhetskommitténs förslag
till förordning i ämnet, synes KonuDgens befallningshavande vara ändamålsenliga,
och Konungens befallningshavande har icke funnit sig föranlåten att mot berörda
förslag göra annan erinran än följande.

Enligt förslaget skulle Konungens befallningshavande komma att berövas varje
inflytande å beviljande av rättigheter till försäljning av hushållssprit och motorsprit
samt icke ens erhålla underrättelse om av kungl. kontrollstyrelsen beviljade dylika
rättigheter. Detta torde ej vara rätt förenligt med Konungens befallningshavaudes
ställning såsom högsta ordningsmakten i länet. Konungens befallningshavande anser
att, även om det för vinnande av enhetlighet lämpligen må överlämuas åt kungl.
kontroll styrelsen att meddela rättigheterna, Konungens befallningshavande dock i
varje fall bör lämnas tillfälle yttra sig innan rättighet beviljas ävensom att underrättelse
om beviljade rättigheter bör lämnas Konungens befallningshavande.

Att kontrollstyrelsen får försälja den sprit, som användes för sjukhus, laboratorier,
museer och dylikt samt för den större industrien, direkt till avnämarna,
synes Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande hava fullgoda skäl för sig. Huruvida
åter försäljningen till allmänheten av s. k. hushålls- och motorsprit bör äga rum
genom mellanhänder eller handlande, för vilka kontrollstyrelsen utfärdar tillståndsbevis,
är väl rätt tvivelaktigt, ty givetvis har Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande,
som för närvarande utfärdar dylika tillståndsbevis, mera lokal- och personkännedom,
.samt står i närmare förbindelse med åklagarmyndigheterna i orten, vilka båda förhållanden
härvidlag måste anses vara ganska betydelsefulla, varemot det måste
anses snart sagt omöjligt för kontrollstyrelsen att för hela riket intränga i dyhka
detaljer.

Att en något så när enhetlig handläggning av dessa ärenden sker över hela
riket, är visserligen högst önskvärt, och Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
anser därför, att antingen kontrollstyrelsen eller Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
bör äga rätt att giva ganska långt gående direktiv för ifrågavarande försäljnings
ordnande, men själva personvalet torde böra överlämnas till ortsmyndigheterna,
och böra även kommunalmyndigheterna därvid få höras. För sin del anser
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande, att antalet återförsäljare bör starkt begränsas,
då tillförlitligt urval kan ske, och det är lättare att hava några få, så att säga, privilegierade
än att nödgas avslå t. ex. varannan ansökan. I motsats mot vad kommittén
föreslagit, har Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande tänkt sig, att, förutom
å apoteken, systembolagen och andra försäljare av spirituösa drycker bort i främsta
rummet ifrågakomma till liandhavandet av detaljhandel med denaturerat brännvin,
enär dessa försäljare genom de restriktioner, som de tillämpa vid spirituosaförsäljningen
och den noggranna kännedom, de numera måste hava om, vilka personer
som missbruka spirituösa drycker, just måste anses särskilt skickade att vaka över,
att varan icke kommer i olämpliga köpares händer, varemot kommitténs angivna
motiv till att förbjuda detaljhandlare med brännvin att försälja denaturerad sprit,
eller att ett sammankopplande av förtäringsspritens och den denaturerade spritens
försäljning skulle psykologiskt verka därhän, att inskärpandet i allmänna med -

vetandet av den skattlagda och skattefria spritens grundväsentligt åtskilda ändamål
skulle mer eller mindre försvagas, synes Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
skäligen svagt, ty med den etikett, som föreslagits skola finnas å flaskor och kärl,
som innehålla denaturerad sprit (»Denaturerad sprit. Giftig. Kan vid förtäring förorsaka
blindhet») lär den psykologiska konfusion, kommittén ifrågasatt, knappast
vara tänkbar, och torde i ty fall våra apotek kunna vara en belysande förebild.

Där förekomma nämligen som bekant icke blott hälsobringande pulver och medikamenter,
avsedda till förtäring, utan även gifter m. m., som äro avsedda till utvärtes
bruk eller dylikt och vid förtäring oftast äro dödande, men ehuru sådana giftämnen
en och annan gång förtärts antingen av misstag eller avsiktligt, och kanske dödlig
påföljd inträffat, har orsaken härtill veterligen aldrig ifrågasatts vara ett sådant
psykologiskt motiv, varom kommittén talar. Som ovan anmärkts, äro just detaljhandlarna
med brännvin vana att tillämpa restriktioner och därför lämpliga för nu
ifrågavarande handel, varemot för vanliga handlande det torde visa sig vara långt
ifrån lätt att t. ex. noggrant iakttaga förbudet att utlämna denaturerad sprit till
.personer, som äro berörda av starka drycker eller kunna misstänkas använda dylik
sprit till förtäring. Även under förutsättning att kommitténs uppfattning i ovan
berörda hänseende skulle gillas, synes stadgandet böra något ändras, ty om en
detaljhandlare med brännvin i en helt annan lokal driver kemikaliehandel eller
dylikt, kan det av kommittén angivna skälet ej rimligen böra föranleda därtill, att
denaturerad sprit ej får säljas i denna hans affär.

Beträffande de av kommittén föreslagna föreskrifterna rörande inköp av hus- Kungl. Maj:ts
hållssprit torde visserligen tveksamhet kunna råda om nödvändigheten av desamma befallningsi
alla delar, men har kommittén själv i förslaget förutsatt eftergivande i vissa hän- havande i
seenden av dessa föreskrifter i den mån denatureringen hunnit den utveckling i Krlst’^sbuls
fråga om effektivitet, att spritens användning till förtäring därigenom helt och hållet
omöjliggöres.

Såsom en konsekvens av centralisationsprincipen har också ordnandet med Kun°-l.Maj:ts
prövningen och upplåtelser av försäljningsrättigheter lagts under kontrollstyrelsen, befallningsEliuru
enligt Kung!. Maj:ts befallningshavandes förmenande länsstyrelserna på grund havande i
av deras större ortskännedom torde varit väl så skickade att — liksom för när- Ma|^öhus
varande är fallet — handhava denna angelägenhet, torde en sådan anordning dock
icke, såsom allt för mycket avvikande från det system, varpå hela förslaget är byggt,
kunna ifrågakomma. Däremot synes det Kungl. Maj:ts befallningshavande lämpligt,
att efter föregående utredning av vederbörande polismyndigheter — och eventuellt
med förbigående av kommunalstämma resp. stadsfullmäktige — länsstyrelserna var
för sina områden avgiva yttranden över ansökningar om återförsäljningsrättigheters
upplåtande.

I likhet med de kommitterade finner Kungl. Maj:ts befallningshavande att
antalet försäljningsställen utan olägenhet kunna i viss mån inskränkas. Dock torde
vid övergången till de nya bestämmelserna och ordningsföreskrifterna en viss varsamhet
böra iakttagas i ändamål att icke göra det nya systemet impopulärt hos
allmänheten samt för att icke onödigtvis inkräkta på de hittillsvarande försäljningsinnehavarnas
omsättningsförhållanden.

Förslag till förorda, om skattefri sprit.

Kungl.Maj:ts som anser att förslaget icke bör f. n. antagas, anför:

befallnings- Emellertid synes det därför icke vara uteslutet, att redan nu vissa åtgärder

havande^1 vidtagas till förekommande av missbruk av det denaturerade brännvinet.
och bZ; I detta avseende ådagalägger erfarenheten från Göteborgs stad, att de restrik -

lan tioner, som speceriminuthandlareföreningen m. fl. enligt frivillig överenskommelse
pålagt handeln med denaturerat brännvin, haft synnerligen god verkan.

Dessa bestämmelser äro följande:

BESTÄMMELSER

för försäljning av denaturerad sprit.

Antagna av speceriminuthandlareföreningen, färg- och kemikaliegrossisternas
förening och västra Sveriges järnhandlareförening.

1) Denaturerad sprit får försäljas endast mot skriftlig rekvisition, upptagande
köparens namn, födelseår och bostad, storleken av den inköpta kvantiteten, tiden
för inköpet samt uppgift om vartill varan skall användas eller ock mot företeende
av tillståndsbevis från Aktiebolaget Göteborgssystemet. I det senare fallet torde
bevisets nummer och den inköpta kvantiteten antecknas.

(Formulär för rekvisitioner tillhandahållas av byrån för alkoholistvård.)

I tveksamma fall torde rekvisitionen böra vara bevittnad och tillstyrkt av
minst en trovärdig person.

I de fall, då köparen är av säljaren väl känd och varan hemsändes, får
denna utlämnas utan skriftlig rekvisition.

2) Denaturerad sprit får icke försäljas till person, som enligt uppgift från
poliskammaren eller annan myndighet är känd såsom vanedrinkare. (Uppgifter
därom tillhandahållas av byrån för alkoholistvård.)

3) Denaturerad sprit får icke försäljas i mindre myckenhet än 1/s liter och
får denna minimikvantitet icke utlämnas på mer än ett kärl.

4) En gång i veckan insändas inkomna rekvisitioner, helst alfabetiskt ordnade,
till byrån för alkoholistvård i Göteborg. Vid sammanställning av dessa
rekvisitioner framgår med lätthet i flertalet fall om missbruk föreligger. När visshet
härom erhållits, gör byrån framställning till vederbörande, att denaturerad sprit icke
vidare måtte försäljas till personer, vilka antingen själva missbrukat sådan eller
ock på något annat sätt bidragit till missbruk därav.

Belysande för det goda resultatet av dessa restriktioner äro de uppgifter,
som av aktiebolaget Göteborgssystemet i Göteborg lämnats å orsakerna till fylleriförseelserna
i Göteborg för tiden från och med den 1 januari 1912 till den 1
maj 1916.

Antalet fyllerifall, orsakade av denaturerat brännvin, utgjorde enligt dessa
uppgifter:

1912 ........................................................ 108

1913 ........................................................ 225

1914 ........................................................ 343

1915 ........................................................ 173

d;i,rav under senare hälften av aret, sedan ovannämnda restriktionsbestämmelser
börjat tillämpas, 43, samt under de fyra första månaderna av innevarande år 43.

Anmärkningsvärt är också den kraftiga ökningen av dessa fylleriförseelser
åren 4913 och 4914 i sammanhang med tillämpning av strängare bestämmelser vid
försäljning av egentligt brännvin.

Såsom lämpliga restriktionsåtgärder får Konungens befallningshavande, liksom
förut, föreslå kraftigare denatureringsmedel, och lämnar professorn T. Thunbergs
betänkandet bifogade synnerligen uttömmande utredning tydlig anvisning å de åtgärder,
som i sådant avseende kunna vidtagas.

Själva denatureringsförfarandet torde, enligt Konungens befallningshavandes
mening, i avvaktan på det fullständiga ordnandet av denna fråga, böra liksom hittills
utföras i de olika orterna av särskilt utsedda denatureringskontrollanter.

I sammanhang härmed torde, såsom professor Thunberg föreslagit, föreskrifter
meddelas om användande av flaskor av särskild typ vid försäljning av
denaturerat brännvin, med etiketter innehållande påpekande av varans giftighet och
vådan av dess användande till förtäring ävensom säljarens firmanamn.

Såsom andra lämpliga restriktionsbestämmelser för Konungens befallningshavande
föreslå:

skriftliga rekvisitioner av köpare;

förandet av liggare hos försäljare av varan över försäljningar med rekvisitionerna
såsom verifikationer till densamma;

skyldighet för säljare att för kontroll hålla liggare med tillhörande rekvisitioner
tillgänglig för polismyndigheter under exempelvis två år;

minimikvantitet vid försäljning å ett kärl, förslagsvis en liter;

förbud för försäljning av varan till minderårig eller berusad person.

Tillstånd till denaturering av brännvin samt handel med denaturerat brännvin
torde åtminstone tillsvidare, såsom hittills, böra lämnas av Konungens befallningshavande,
som ju lättare än kontrollstyrelsen är i tillfälle att bedöma lämpligheten
hos de personer, åt vilka dylika tillstånd må meddelas.

En mycket omtvistad fråga har i detta sammanhang varit, huruvida försäljningsställenas
antal borde begränsas eller försäljningen uppdragas åt vissa kategorier
av handlande, såsom drog-, färg- och kemikalieaflarer eller anförtros åt
systembolagen.

Enligt Konungens befallningshavandes, mening och på skäl, som professor
Thunberg anfört (se betänkandet sid. 134) torde någon sådan inskränkning icke
böra äga rum.

Någon annan föreskrift i detta avseende än vederbörandes ordentlighet och
pålitlighet samt lämplighet i övrigt att erhålla sådant tillstånd synes icke böra
lämnas.

Det ligger givetvis i vederbörandes eget intresse att iakttaga all varsamhet
vid utövandet av försäljningen.

Konungens befallningshavande, som alltid inhämtar vederbörande polismyndighets
yttrande före meddelandet av tillståndsbevis, har under de senaste åren endast
i ett fåtal fall (8 eller 4) sett sig nödsakad att på grund av missbruk vid försäljningen
indraga meddelade tillståndsbevis till försäljning, eller neka förnyande av
sådan rätt.

Antalet under år 1915 utfärdade tillståndsbevis för försäljning av denaturerat

brännvin bär vant 341 och bifogas eu förteckning däröver, utvisande fördelningen
därav å länets fögderier och städer.

Kung).Maj:ts Med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av de befogenheter och

befallnings- åligganden, som ''enligt förslaget tillkomma kontrollstyrelsen, kan ifrågasättas, huruÄlvsbor
* vida ett enda ämbetsverk skall vara i stånd att medhinna den massa ärenden, som
btn°rgS ankomma på styrelsens avgörande, och att på lämpligt sätt pröva sådana ärenden,
för vilkas riktiga bedömande kännedom om de skilda ortförhållandenas krav är en
ovillkorlig förutsättning. Man tänkte blott på styrelsens åliggande enligt 10 § att
bestämma, huru många rättigheter till försäljning av sådana nödvändighetsvaror som
hushållssprit och motorsprit kunna anses erforderliga för skäligt tillgodoseende av
behovet därav på varje ort i riket.

Så djupt ingripande som styrelsens beslut ofta kunna bliva så väl för näringslivet
i allmänhet som för eu enskild näringsidkares hela ekonomiska välfärd, synes
ovillkorligen nödigt, att möjlighet linnes att draga dem under högre myndighets
prövning, varom föreskrift emellertid saknas i förslaget.

Kung). Maj:ts Vidkommande ordnandet av den lokala försäljningen av hushållssprit och

befallnings- motorsprit innehåller 9 § föreskrift om inhämtande av yttrande över gjord ansökSkaraborgs
ning om rätt till dylik försäljning endast från vederbörande kommunalstyrelser,
län. g Det synes självfallet att, med hänsyn till den betydelse berörda fråga äger för allmänna
ordningen inom kommunerna, jämväl vederbörande polismyndigheter komma
att lämnas tillfälle yttra sig över ansökningar av nu förevarande slag. Då emellertid
uttrycklig lagföreskrift saknas därom, har Konungens befallningshavande ansett sig
härigenom böra fästa uppmärksamheten på angelägenheten därav, att sådant tillfälle
lämnas polismyndigheterna i fråga.

Kungl.Maj:ts Ehuru Konungens befallninghavande anser de väsentligaste erinringarna be befallnings-

träffande föreliggande förslag böra riktas mot den av kommitterade förordade monohavande
i poliseringen av merberörda handel och därav föranledda bestämmelser, kan KonunVäriänndS
gens befallningshavande icke heller biträda eu del av de ifrågasatta föreskrifterna
om detaljhandeln med denaturerad sprit, enär dessa förefalla alltför mycket begränsa
tillgången av nämnda vara .för den stora mängden avnämare därav för
industriella och hushållsändamål. Sålunda är Konungens befallningshavande icke
övertygad om lämpligheten av en större inskränkning i försäljningsställenas antal
eller om nödvändigheten för försäljare att föra försäljningsbok och allenast utlämna
denaturerad sprit mot skriftlig rekvisition.

Konungens befallningshavande ställer sig också tvivlande, huruvida angivna
föreskrifter skola visa sig tillräckligt verksamma att hindra dem, som hemfallit åt
missbruket av denaturerad sprit, att erhålla denna vara. I sådant syfte skulle, föreställer
sig Konungens befallningshavande, kraftigare denatureringsmedel bliva till
största gagnet. Även om detta icke skulle vara tillfyllestgörande till förebyggande
av denaturerad sprits utnyttjande i berusningsändamål, torde dock, utan att kommitterades
alla uppslag följas, åtskilligt kunna ernås genom antagande av vissa
stadganden enligt kommitterades förslag såsom de i 12, 13 och 20 §§ av huvudförslaget
angivna samt genom tilläggande för Konungens befallningshavande av ut -

trycklig befogenhet att, därest å någon ort missbruk av denaturerad sprit framträder
i större omfattning, därstädes tills vidare förbjuda försäljningen av nämnda vara.

Enligt bestämmelsen i § 9 skall tillstånd till sådan försäljning inom riket av Kuugl.Majäs
hushållssprit och motorsprit, som i denna paragraf avses, på ansökan meddelas av befallningskontrollstyrelsen;
och skall över ansökan om tillstånd höras å landet kommunal- havande i
stämma eller kommunalfullmäktige och i stad stadsfullmäktige eller allmän rådstuga. (-)iebro lun

Vidare stadgas i § 10, att kontrollstyrelsen vid meddelande av dylikt tillstånd
skall tillse, att ej liera rättigheter till dylik handel upplåtas, än som må anses
erforderligt för skäligt tillgodoseende av behovet av hushållssprit och motorsprit.

Vad nu först angår sistberörda stadgande, så torde det komma att möta rätt
stora svårigheter att bestämma detta behov. Icke ens av länsstyrelserna med den
kännedom de fä anses på grund av sin ämbetsställning äga om behovet inom de
särskilda kommunerna i eget län kan detta behov prövas utan en viss godtycklighet.
^vn svårare lärer prövningen bliva för kontrollstyrelsen. Det föreliggande förslaget
lämnar icke någon ledning, på vad sätt eller genom vilka myndigheters hör- r

ande nödig kännedom må inhämtas om behövliga antalet av ifrågavarande försäljningsrättigheter
inom varje kommun. Denna fråga torde emellertid vara av beskaffenhet,
att den kommunala representationen borde beredas tillfälle att däröver yttra
sig, då därigenom ett uttalande om behovet lämpligast kunde framkomma.

Att däremot, på sätt i § 9 stadgas, låta kommunernas representantförsamlingar
yttra sig över varje särskild ansökan före dess avgörande torde näppeligen
bidraga till vinnande av det därmed avsedda syftet. Ändamålet med kommunernas
hörande i detta fall skulle väl vara att den prövande myndigheten därigenom kunde
vinna kännedom om den sökandes kvalifikationer och lämplighet för handhavande
av sådan försäljningsrättighet, varom fråga är. Men därtill är den kommunala
representationen icke skickad, men väl i stad magistraten och å landet kronolänsmannen
i bådas egenskap av polismyndighet. Deras yttrande avgivas under tjänstemannaansvar
och kunna sålunda läggas till grund för den prövande myndighetens
beslut.

Emot sättet för antagande av återförsäljare av hushållssprit och motorsprit fiungl.Maj:ts
vill Konungens befallningshavande endast göra den erinran, att, då den legitima befallningsförsäljningen
av dessa artiklar är eu ordningsangelägenhet, det synes, att Konungens e^iebor^s
befallningshavande fortfarande bör vara den myndighet, som skall utfärda tillstånds- iftn.
bevis för försäljare av dessa varor. Den illegitima försäljning, som tilläventyrs kan
ifrågakomma, må väl kunna motivera en kontroll från annan myndighets sida, där
sådant ur nykterhetssynpunkt anses behövligt, men därmed mä det också stanna.

I varje fall synes det i hög grad anmärkningsvärt, att kommittén ansett sig alldeles
kunna undvara polismyndigheternas yttande i saken, när det gäller antagande av
återförsäljare av ovannämnda slags varor. I

I § 9 stadgas, att kontrollstyrelsen må lämna tillstånd till försäljning av hus- Kungl. Maj:ts
hållssprit och motorsprit efter vederbörande kommunalrepresentations hörande. Där- befallningsemot
erfordras icke inhämtande av vederbörande ordningsmyndighets yttrande,
oaktat det torde bliva denna myndighet och icke kommunalrepresentationen, som iands läin.

Kungl. Maj:ts
befallningshavande
i
Västerbottens
län.

Kungl. Maj:ts
befaliningshavande
i
Blekinge län.

Kungl. Maj:ts
befallningshafvande
i
Malmöhus
län.

Kungl. Maj:ts
befallningshavande
i
Västmanlands
län.

Kungl. Maj:ts
befallningshafvande
i
Jönköpings
län.

kommer att bära ansvaret för ordningsföreskrifternas efterlevnad. Stadgande härom
torde vara lämpligt.

Beträffande meddelande av försäljningsrätt till hushållssprit och motorsprit
borde det, om något anses vunnet därmed att denna rätt överflyttas från Konungens
befallningshavande till en i huvudstaden förlagd centralstyrelse, åtminstone
åligga denna styrelse, att, innan försäljningsrättighet beviljas, inhämta yttrande
från Konungens befallningshavande över ansökningen.

III. Denatureringen.

Det av de kommitterade framhållna önskemålet att kontrollstyrelsen, för att
denatureringsmetoderna må kunna bringas till allt större fulländning och effektivitet,
beredes tillgång till erforderlig kemisk-teknisk sakkunskap, finner Kungl. Maj:ts befallningshavande
synnerligen beaktansvärt.

Med hänsyn bland annat till de förhoppningar, som kunna knytas till ett väl
ordnat denatureringssystem, skulle det kunna ifrågasättas, huruvida icke de i lagförslaget
intagna bestämmelserna om rekvisitionstvång — såsom för allmänheten alltför
betungande -— ävensom eventuellt begränsning av försäljningen till ett visst minimum
kunde bortfalla. Möjlighet till eftergift i vissa av dessa hänseenden har inrymts
åt kontrollstyrelsen, genom stadgandena i § 16 i förslaget.

I övrigt synes förslaget innehålla välbetänkta bestämmelser till förekommande
av den denaturerade spritens användning till andra ändamål än som med densamma
avses. Genom en centralisering av denatureringen torde denatureringsmetoderna,
såsom kommitterade förutsatt bringas till allt .större fullkomning, så att måhända
omsider den huvudsakliga kontrollen kan knytas till spritens egen beskaffenhet.

IV. Alkoholhaltiga tekniska varor.

Vad vidkommer alkoholhaltiga, till förtäring ej avsedda varor såsom hårmedel,
munvatten, polityr in. m., användas sådana preparat, om ej i stor utsträckning
av alkoholister till berusningsmedel, då tjänligare vara ej står att få och endast
genom vidtagande av effektiva denatureringsåtgärder torde fullständig trygghet kunna
vinnas mot missbruk i berusningssyfte av samtliga sådana varor. Mot att, på sätt

kommittén föreslagit, kungl. kontrollstyrelsen skulle meddela föreskrifter om denatureringsmedlets
beskaffenhet och myckenhet i här avsedda fall har Konungens befallningshavande
därför intet att erinra. Konsekvent torde i sådant fall importrätten
av dylika varor böra ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med vad kommittén
föreslagit.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande är tveksam, huruvida de föreslagna
kontroll föreskrifterna i fråga om alkoholhaltiga, tekniska varor komma att bliva
effektiva, men då strängare bestämmelser uti ifrågavarande hänseende helst torde
böra undvikas, är det nog skäl försöka att låta tillverkningen och försäljningen därav
fortfarande vara fri.

V. Stadg-andena om nykterhetsnämnd.

Förslaget tillerkänner vidare ganska vidsträckta befogenheter åt nykterhetsnämnderna
i vederbörande kommuner. Enligt 20 § (jämför 12 § c) äger vederbörande
nykterhetsnämnd förbjuda handlande, som säljer liushållssprit eller motorsprit,
att utlämna sådan vara till person, som uppenbarligen använder denaturerad
sprit till förtäring. 15 § 2 mom. medger nämnden rätt att äga tillgång till handlandes
försäljningsbok beträffande nyssomförmälta varor jämte till boken hörande
bilagor. Enligt 27 § äger nämnden att, då försäljning av alkoholhaltig, till förtäring
ej avsedd vara befinnes föranleda missbruk av varan till förtäring, meddela försäljaren
erinran i anledning härav, varefter åsidosättandet av erinringen kan föranleda
av andra vederbörande utfärdat förbud för rörelsens fortsatta bedrivande, och
enligt 50 § 2 mom., andra stycket, skola enahanda bestämmelser gälla beträffande
meddelande av förbud mot fortsatt försäljning av importerad denaturerad sprit samt
importerade alkoholhaltiga, till förtäring ej avsedda varor. Till dessa lagrum ansluta
sig i 37 § givna stadganden om straffpåföljd av böter från och med 5 till och
med 200 kronor för bestämmelsernas åsidosättande.

Det synes befallningshavanden icke påkallat, att medgiva nykterhetsnämnderna
dessa befogenheter. Anledning föreligger icke till antagande, att vederbörande
polismyndigheter respektive kommunala myndigheter och ämbetsmän, som enligt
förslaget hava att utöva kontroll över handeln med ifrågavarande varor, skulle vara
ur stånd att nöjaktigt utöva denna kontroll. Något skäl för behovet att anlita nykterhetsnämnderna
ha ej heller anförts av kommittén. Härtill kommer, att nykter -hetsnämndernas tillkomst och sammansättning äro helt och hållet oreglerade av
lagstiftningen.

På grund av det anförda får Konungens befallningshavande avstyrka nykterhetskommitténs
förslag i denna del.

I §§ 12 och 20 föreslås befogenhet för nykterhetsnämnd att i visst fall meddela
förbud mot handel med denaturerad sprit. Någon häremot svarande bestämmelse
finnes icke i lagen om behandling av alkoholister den 30 juni 1913, uti vars
4 § 2 mom. såsom medel i nämndens hand att återföra en drinkare till ett nyktert
och ordentligt liv angives åtgärden att hos försäljare av brännvin, vin eller öl utverka,
att sådana drycker ej utlämnas till honom. Att i föreliggande lagstiftning

Kungl. Maj:ts
befallniugsliavande
i
Blekinge län.

Kungl. Maj:ts
befallningsliavande
i
Skaraborgs
län.

Kungl. Maj:ts
befall ningshavande
i
Västernorrlands
län.

Kungl. Maj:ts
befallningshavande
i
Jönköpings
län.

Kungl. Maj :ts
befallningshavandc
i
Kristianstads
län.

giva nykterhetsnämud vidsträcktare befogenhet än som i alkoholistlagen tillerkänts
densamma synes oegentligt och jämväl obehövligt, då jämlikt 12 § i förslaget försäljning
icke må äga rum till sådana personer, beträffande vilka säljaren har skälig
anledning antaga, att de använda den denaturerade spriten till förtäring.

VI. Förslagen till ändrad lydelse av vissa paragrafer i förordningarna
angående tillverkning och försäljning av brännvin.

Slutligen anser sig Konungens befallningshavande kunna tillstyrka kommitténs
förslag till ändrad lydelse av angivna paragrafer i förordningen angående tillverkning
av brännvin utom i vad avser borttagande av restitutionen av brännvinsskatt för
finkelolja, vilket skulle komma att fördyra varan.

Nykterhetskommittén har i sitt betänkande jämväl upptagit till behandling
vissa restitutions- och skattefrågor rörande såväl till förtäring ej avsedd sprit som
brännvin.

Härvid har kommittén först behandlat frågan om restitution av brännvinstillverkningsskatt
för finkelolja och därvid såsom slutomdöme uttalat, att kommittén
ansåge restitution av dylik skatt varken böra förekomma vid export av finkelolja
eller vid dess användande inom riket samt att kommittén i anslutning till denna
uppfattning föreslagit ny lydelse av 12 § i gällande brännvinstillverkningsförordning.

I motiveringen till detta förslag har kommittén framhållit, bland annat, att
restitution av tillverkningsskatt för finkelolja först ägt rum vid export, därvid vederbörande
myndigheter utgått ifrån att helt betrakta finkelolja som brännvin. Denna
restitution hade emellertid enligt kommitténs uppfattning tillkommit utan riksdagens
medgivande och hade sålunda berott på vederbörande myndigheters tolkning av begreppet
brännvin. Då den sålunda införda restitutionen föranledde förhöjning av
priset å finkelolja inom landet, blev, i och för tillgodoseende av industriens krav
på billig finkelolja, restitution av skatt införd även för den inom den inhemska industrien
använda finkeloljan.

Enligt Konungens befallningshavandes förmenande torde icke några särskilda
skäl föreligga mot borttagande av restitution av brännvinstillverkningsskatt vid export
av finkelolja, utan synes fastmera det skäl tala för vidtagande av en dylik
åtgärd, att priset å finkelolja inom landet härigenom sannolikt skulle nedgå.

Konungens befallningshavande vill dock härvid anmärka, att därest kommitténs
uppfattning angående borttagande av berörda restitution vid export vinner
beaktande, detta torde böra i brännvinstillverkningsförordningen angivas genom ett
särskilt stadgande därom, att vid utförsel av finkelolja restitution icke finge äga rum.

Då nämligen dylik restitution medgivits på grund av nu gällande föreskrift i
3 mom. 12 § i ovannämnda förordning, synes, såvitt Konungens befallningshavande
kan finna, restitution lika väl kunna äga rum enligt den av kommittén föreslagna
lydelsen av samma moment,

Yad därefter beträffar frågan om restitution av brännvinstillverkningsskatt för
inom landet använd finkelolja synas icke tillräckliga skäl vara av kommittén anförda
för borttagandet av denna restitution.

Kommittén torde i denna fråga hava alltför strängt fasthållit vid den yttre an -

ledningen till restitutionens tillkomst, nämligen att uppväga restitutioneu vid export
av finkeloja, och fördenskull ansett, att, om sistnämnda restitution bortfaller, någon
anledning ej förefinnes att bibehålla restitutionen vid användningen inom landet.

Fasthåller man emellertid vid det sakliga skälet för tillkomsten av sistnämnda
restitution, nämligen att tillgodose industriens krav på billig finkelolja, synes detta
krav bäst komma att tillgodoses därmed, att å ena sidan restitutionen vid export
försvinner och å andra sidan restitutionen vid användningen inom landet bibehålies.
Borttagandet av jämväl sistnämnda restitution skulle otvivelaktigt medföra ej blott
att den förmån för industrien, som vinnes därigenom, att restitutionen vid export
försvinner, helt annulleras, utan även att priset å finkelolja inom landet stegras.

Då härtill kommer, att borttagandet av ifrågavarande restitution skulle ställa
brännvinstillverkningen, där vid sådant förhållande tillverkningsskatt komme att påvila
jämväl den för förtäring ej avsedda finkeloljan, i en ofördelaktigare ställning än
sulfitspritfabrikationen, där hela tillverkningen denatureras, vilket förhållande ej synes
riktigt, finner sig Konungens befallningshavande för sin del ej kunna tillstyrka kommitténs
förslag om borttagande av restitution av brännvinstillverkningsskatt för
finkelolja vid användning inom landet.

Kommittén har vidare behandlat frågan om restitutionsförhöjningen vid export
av renat brännvin och därvid föreslagit, att denna förhöjning icke vidare måtte
medgivas.

Uppenbarligen synes den nu medgivna restitutionsförhöjningen av två procent
vara för högt tilltagen, då förlusten vid reningsproceduren, vilken förlust förhöjningen
avsett att täcka, ej uppgår till mera än högst eu procent, däri inberäknat
den vid reningen uppkommande finkeloljan.

Då emellertid verklig förlust vid reningen förekommer, torde man, med hänsyn
jämväl till det av kommittén framställda förslaget om borttagande av restitution
vid export av finkelolja, med skäl kunna ifrågasätta riktigheten av att låta restitutionsförhöjningen
vid export av renat brännvin helt och hållet bortfalla, men då,
såsom kommittén framhållit, exporten av renat brännvin under normala förhållanden
torde vara högst obetydlig och borttagandet av förhöjningen fördenskull synes vara
av ringa betydelse för reningsindustrien, vill Konungens befallningshavande för sin
del ej motsätta sig kommitténs förslag i denna del.

Vad till sist angår kommitténs förslag angående borttagande av den nu tillåtna
skattefriheten för två procent av den tillverkade brännvinsmängden, torde, enligt
vad av kommitténs utredning härom framgår och Konungens befallningshavande i
övrigt har sig bekant, något befogat skäl för detta skatteavdrag numera ej föreligga,
vadan Konungens befallningshavande icke har något att erinra mot bifall till kommitténs
i detta hänseende framställda förslag.

Mot de lagstiftningsåtgärder, som föreslagits dels till reglering av den Kungl.Majäs
skattelagda spritens tillhandahållande för andra ändamål än förtäring dels ock i befallningssamband
med behandlingen av vissa restitutions- och skattefrågor har Kungl. ^lmöhus
Maj:ts befallningshavande icke funnit något att erinra. Möjligen skulle det kunna län us
ifrågasättas, huruvida förslaget om borttagande av bestämmelsen om rätt till restitution
av brännvinsskatt för inom landet använd finkelolja kan anses vara befogat
eller lämpligt.

Förslag till förorda, om skattefri sprit.

Kungl.Majtts
befallningshavande
i
Örebro län.

2 §•

Kung].Maj:ts
befallningsbavande
i
Malmöhus
län.

3 S Överståthål larämbetet.

Kungl. Maj:ts
befallningshavande
i
Södermanlands
län.
Kungl. Maj:ts
befallningshavande
i
Alvsborgs
län.

5 §■

Kungl. Maj :ts
befallningshavande
i
Västerbottens
län.

Under förutsättning att detta kommitténs förslag vinner nådig stadfästelse,
kar Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande icke något att erinra emot att de båda
ändringsförslag, som därav föranledas, även varda i nåder bifallna.

Emot ifrågavarande förslag hava dessutom Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Uppsala, Gottlands, Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län intet att erinra.

VII. Förslag ets detalj bestämmelser.

Beträffande lagförslaget, i vad det avser försäljning av alkoholhaltiga varor,
synes det Kungl. Maj:ts befallningshavande att den häri fastslagna alkoholgränsen
av ända ned till 2l/3 volymprocent utan olägenhet skulle kunna höjas. Något särskilt
förslag anser sig Kungl. Maj:ts befallningshavande dock icke kunna eller böra i detta
hänseende framställa.

Med fullt fog synes man kunna fordra, att denatureringsmedel skall vara så
beskaffat, att detsamma ej skadar den, som använder spriten till därmed avsett ändamål.
Detta anspråk kan icke anses uppfyllt genom föreskriften i 3 § 3 mom. att spriten
icke genom denatureringen må erhålla egenskaper, som medföra allvarlig skada till
hälsan för den, som med behörig varsamhet använder densamma till annat ändamål
än förtäring.

§ 3 inom. 4. Det torde kunna ifrågasättas om någonsin vid denaturering
av sprit bör få tillsättas ämne av beskaffenhet att »medföra fara till hälsan för den
som använder densamma till förtäring».

Enligt Konungens befallningshavandes mening bör ordet »allvarlig» i 3 §
punkt 3:o uteslutas. Det vill nämligen synas olämpligt, att denaturerad sprit tillhandahålles
av beskaffenhet att kunna medföra någon skada till hälsan för den, som
med behörig varsamhet använder densamma till annat ändamål än förtäring.

Föreskriften att en central myndighet, som i allt fall icke kan komma att
utöva detaljhandeln till allmänheten, alltid skall vara mellanhand mellan säljare och
köpare samt ombesörja spritens denaturering, synes komma att onödigtvis fördyra
varan, varförutom det torde möta svårigheter att, så som i 5 § föreslagits, redan
före 1 augusti varje år fastställa huru stor myckenhet sprit, som skall åtgå nästpåföljande
kalenderår.

Svårt är också att inse, varför rätt användning av sulfitsprit inom riket sålunda
skall begränsas till viss kvantitet. Skall kontrollstyrelsen verkligen vara
mellanhand mellan tillverkare och konsument av sådan sprit inom landet, borde
det väl åligga denna styrelse att anskaffa och åt konsumenter tillhandahålla så mycket,
som kan inom landet för avsett behov finna användning.

Men skall så ske, blir det ju till föga gagn att på förhand bestämma för inköp
en viss kvantitet. Snarare synes ett sådant förutbestämmande bliva till olägenhet
både för fabrikanter och mellanhanden.

I fråga om detaljbestämmelserna synes statsinflytandet vid den i 6 § omför- s §.
mälda prissättningen vara för starkt, då de fyra av statsmyndigheter tillsatta leda- Kungl. Maj:ts
möterna i prisnämnderna, om de äro eniga, i varje fråga bliva majoritet och diktera
beslutet, även om de tre ledamöter, som skola representera spritförsäljningarnas Älvsbor-s
intressen, å sin sida äro eniga. Kungl. Maj:ts uppgift att träffa sådana bestämmelser nu,,
rörande utseende av sistnämnda ledamöter, att de utsedde kunna anses utgöra en
verklig representation för samtliga spritförsäljares i landet intressen, torde bliva rätt
vansklig. Äventyrligt synes också, att prisnämnden skall vara enda instans i ett

ärende av den ofantliga betydelse för landets näringsliv, som det ifrågavarande.

Någon form för revision därav, då beslutet ej är enhälligt, synes vara önskvärd.

(Jämför § Öl.)

Emellertid är det ej själva monopoliseringon av denna spritförsäljning, som Kungl. Maj:ts
är det betänkligaste uti lagförslaget, utan fastmer sättet för prissättningen av varan, befallningsUnder
vanliga förhållanden är det ju fabrikanten-säljaren, som med hänsyn till ''

föreliggande omständigheter bestämmer priset på sin vara. Så skulle här ej bliva lands ]än

fallet. Uti de föreslagna spritinköpsnämnderna skulle representanterna för säljaren
vara i minoritet, då ju de av Kungl. Maj:t och kontrollstyrelsen utsedda ledamöterna,
tillsammans fyra. väl alla få anses representera statens intresse mot säljarens tre
representanter. Mönstret för dessa nämnder synes vara hämtat från tobaksmonopolförfattningarnas
kommissioner, vilkas .sammansättning är i princip densamma som
spritinköpsnämndernas och allmänt anses ej erbjuda garanti för att de mot staten
ersättningsberättigades intresse blir tillräckligt beaktat.

Att även kommitterade tänkt sig staten såsom den bestämmande i förevarande
avseende framgår av ett uttalande rörande prissättningen å denaturerad sprit, som
kommitterade göra i ett annat sammanhang å sid. 42 i betänkandet nämligen: »den
tillhandahållande, denaturerande och kontrollerande myndigheten blir här jämväl den
prissättande. Det vore ej underligt, om vår sulfitspritindustri, vid vilken så stora
förhoppningar knutits, inför dylika framtidsutsikter skulle stoppas i sin linda. Häremot
skulle kunna invändas, att fabrikanten — om han ej åtnöjes med det pris
nämnden åsätter sulfitspriten, kan exportera densamma — det är blott handeln inom
landet som ej är fri. Denna avsättningsmöjlighet torde dock vara ganska tvivelaktig,
ty under normala förhållanden anses sulfitspriten icke kunna konkurrera med bensinet
på den utländska marknaden.

§ 9. Kommunalmyndighets hörande synes Konungens befallningshavande icke 9 §.
vara oavvisligen nödvändigt. Däremot förefaller det, som om yttrande av polis- Kungl. Maj:ts

myndighet borde vara av ganska stort värde vid kungl. kontrollstyrelsens prövning ^avand^i"

av ifrågavarande slags ärenden, vilkas antal för hela riket torde komma att bliva Söderman ganska

stort, lands län.

Stadgandena i §§ 11—15 angående kontroll vid försäljning synas särdeles 11—15 §§.
invecklade och vara lidande av bristande klarhet, Kungl.Maj:ts

befallningshavande
i
Västernorrlands
län.

.. ii §

Overst&thållarä
mbetet.

Kungl.Maj:ts
befallningshavande
i
Uppsala län.

Kungl.Maj:ts
befallningshavande
i
Södermanlands
län.

13 §.

Ivungl Maj:ts
befallningskavande
i
Västerbottens
län.

.. 14 §•
Överståtkållarämbetet.

Xungl.Maj:ts
befallningshavande
i
Älvs borgs
län.

16 §.

Kungl.Maj:ts
befallningshavande
i
Södermanlands
län.

I 11 § andra stycket stadgas, att motorsprit ej må försäljas till annan än
innehavare av motor, för vars drivande spriten erfordras, och i 37 § stadgas böter,
från och med fem till och med tvåhundra kronor, för den som bryter mot nämnda
föreskrift. Förslaget innehåller däremot icke upplysning om vad som avses med
innehav eller huru innehavet skall bestyrkas, och det skulle således kunna inträffa,
både att säljare blir straffad, som trott sig hava rätt att sälja spriten, och att försäljare
i följd av risken för bötespåföljd icke utlämnar sprit till den, som är befogad
erhålla sådan.

Bestämmelsen i § 11 andra punkten att motorsprit ej må försäljas till
annan än innehavare av motor, för vars drivande spriten erfordras, synes väl svävande.
Hur skall innehavet av motor styrkas? Berättigar även ett rent tillfälligt
innehavande av motor till inköp av sprit? I så fall och under förutsättning att
motorsprit mera allmänt användes till förtäring, skulle innehavet möjligen kunna
växla flera gånger på samma dag.

§ 11. Bestämmelsen om skriftlig rekvisition synes Konungens befallningshavande
ej innebära nämnvärd garanti mot missbruk, då vara utlämnas till köpare,
som ej är av försäljaren känd. »Förbindelsen att tillse att spriten ej användes till
förtäring» torde i juridiskt hänseende icke hava någon betydelse.

Föreskriften i 13 §, att hushållssprit ej må till köpare utlämnas i mindre
myckenhet än 1 liter, synes mindre väl avvägd. Det torde ofta vara nog för ett
mindre hem, om en tredjedels liter kunde erhållas, och nykterheten kan ej främjas
därav, att större kvantitet än den för tillfället behövliga onödigtvis hemförskaffas.
Man synes verkligen kunna ifrågasätta den praktiska betydelsen av de bestämmelser,
som lämnas i kap. 3 rörande skriftlig rekvisition och minimikvantitet vid inköp
av hushållssprit och motorsprit, samt av föreskriften att motorsprit icke får försäljas
till annan än innehavare av motor.

Den etikett, som enligt 14 § skall vara anbragt å kärl, vari hushålls- eller
motorsprit utlämnas eller förvaras, synes, i de fall då till följd av denatureringens
beskaffenhet så är förhållandet, böra innehålla uttrycklig uppgift om att varan är
farlig att förtära. En sådan upplysning bör verka kraftigare än enbart en varning
att använda spriten till förtäring.

Då det får anses angeläget, att hushållssprit och motorsprit finnas tillgängliga
för så ringa kostnad som möjligt men en föreskrift om deras utlämnande och
förvaring endast i kärl av särskild form och beskaffenhet torde medföra ökad kostnad,
synes bestämmelsen i 14 § om befogenhet för kontrollstyrelsen att utfärda
sådan föreskrift böra utgå.

§ 16. Det synes Konungens befallningshavande, såsom här ovan framhållits,
höra i själva lagen meddelas särskilda bestämmelser rörande fullständigt och ofullständigt
denaturerad sprit.

!)l

§ 20. Även kommunalnämnd synes böra tillerkännas sådan befogenhet, som ‘20 g.
i denna paragraf omnämnes. Kungl.Majas

Polis- och kommunalmyndigheter borde möjligen, i likhet med vad i § 35 havande^"
av brännvinsförsäljningsförordningen finnes stadgat, tillerkännas befogenhet att an- Södermanbefalla
försäljningsrörelsens inställande i avbidan på kungl. kontrollstyrelsens beslut, lands län.

Vidkommande den i 20 § åt polismyndighet och nykterlietsnämnd inrymda Kungl. Maj:ts
rätt att meddela förbud för försäljning av denaturerad sprit till person, som uppen- befallningsbarligen
använder sådan vara såsom berusningsmedel, synes vad nykterlietsnämnd j^Uamls
angår sådan rätt ej böra ifrågakomma. Ty tillräcklig anledning torde saknas att i jän
detta fall bekläda nykterhetsnämnden med större befogenhet än denna nämnd enligt
lagen om behandling av alkoholister äger i fråga om försäljning av till förtäring
avsedd sprit.

Enligt 20 § skulle det ankomma på polismyndighet att meddela förbud för Kungl.Maja,s
handlande att sälja denaturerad sprit till person, som uppenbarligen använder den b ef ältning»-till förtäring, men den vida strängare åtgärden att förbjuda försäljaren att vidare 1

hålla viss vara till salu skulle enligt 27 § vara anförtrodd åt kommunalnämnden, bottens län.
som skulle underställa den centrala myndigheten beslutet. Det kan knappast förmodas,
att kommunalnämnd skall kunna utan polismyndighets medverkan lämna sä
bindande bevis, att beslut kan utan vidare fastställas.

I 22 § i författningsförslaget medgives försäljning av icke denaturerad sprit
till bland annat statens krutbruk och ammunitionsfabriker. Det torde vara skäl att
utsträcka detta medgivande även till enskilda krutbruk eller ammunitionsfabriker, i
den mån de tillverka effekter på beställning av staten.

22 §.

Kungl. Maj :ts
befallningshavande
i
Stockholms
län.

Något skål, varför kontrollstyrelsen skulle vara mellanhand även beträffande Kungl. Majits
den sprit, som enligt 22 § anses kunna, ehuru ej denaturerad, få användas för
sjukhus, laboratorie- och museiändamål, finnes ej angivet. Åtgärderna mot miss- yäster_
bruk av sådan inköpt sprit kunna väl icke bliva mera betryggande, därigenom att bottens län.
konsumenten köpt varan från kontrollstyrelsen. Motiven till denna paragraf inskränka
sig till en hänvisning till de allmänna motiven sid. 54- 55. Av dessa vill
det synas, som om denna icke denaturerade sprit för laboratorieändamål skulle bli
skattefri. Då till laboratorier torde hänföras även de till drogaffärer och apoteks -inrättningar hörande laboratorier, synes förslaget innebära en befrielse från spritskatt
för medicinvarors beredning, men en ovisshet huruvida denna befrielse kan
till fördel för allmänheten få gälla även till förtäring avsedda å laboratorium tillverkade
sprithaltiga apoteksvaror. En sådan befrielse skulle hava till följd en avsevärd
prisnedsättning för allmänheten å sådana apoteksvaror och det har för den
skull praktisk betydelse, om förslaget genomföres, att tydligare bestämmelser härutinnan
meddelas.

24 §.

Slutligen må erinras, att om, enligt 24 §, tillverkningen av och handeln med Kungl.Maj:ts
alkoholhaltiga, till förtäring ej avsedda varor kan med iakttagande av vissa bestäm- befaliningsmelser
fä vara fri. samma frihet borde kunna få gälla även de i 2 § angivna sär- 1

skilda spritsorter. bottenlån.

.. 27 §.
Overståthållarä
mbetet.

Kungl. Maj:ts
befallningshavande
i

Uppsala län.

Kungl. Maj:ts
b ef all långshavande
i
Gottlands
län.

Kungl. Maj:ts
befallningshavande
i

Blekinge län.

Kungl. Maj:ts
befallmngshavande
i
Västernorrlands
län.

Kungl. Maj:ts
befallningshavande
i
Västerbottens
län.

28 §.

Kungl. Maj:ts
befallningshavande
i
Södermanlands
län.

Kungl. Maj:ts
befaliningshavande
i
Blekinge län.

Kungl. Maj:ts
befallningshavande
i
Västernorrlands
län.

Den i 27 § magistraten tillagda befogenheten att förbjuda saluhållandet av
vara, som behandlas i femte kapitlet, torde i Stockholm höra tillkomma överståthållarämbetet
eller polismyndigheten.

Befogenhet att förbjuda försäljare att vidare hålla sådan vara till salu, som
avses i § 27, torde böra utsträckas jämväl till polismyndighet.

Slutligen synes det Konungens befallningshavande vara lämpligt att de förbud
som magistraten eller kommunalnämnden jämlikt 27 och 30 §§ i förslaget skola äga
att meddela försäljare för vidare hållande till salu av alkoholhaltiga, till förtäring
ej avsedda varor, underställas Konungens befallningshavandes prövning.

Besvärsrätt mot såväl kommunalmyndighets som kontrollstyrelsens beslut enligt
§ 27 och 28 i förslaget torde uttryckligen böra medgivas.

§ 27 synes skäligen oklart avfattad. Antagligast torde vara, att med stadgandet
avses, att den föreskrivna erinran skall meddelas säljaren. Härvid bör anmärkas,
att det torde vara omöjligt för en försäljare att avgöra, om en köpare ämnar
använda en inköpt vara till utvärtes eller till invärtes bruk, huru orimligt det senare
än kunde synas vara med hänsyn till varans beskaffenhet. I övrigt synes det
Konungens befallningshavande dels att antalet av dem, som ägde meddela erinran,
borde väsentligt inskränkas dels ock att befogenhet att förbjuda vidare försäljning
borde förefinnas för varje myndighet eller korporation, som vore behörig giva
erinran.

Enligt 20 § skulle det ankomma på polismyndighet att meddela förbud för
handlande att sälja denaturerad sprit till person, som uppenbarligen använder den
till förtäring, men den vida strängare åtgärden att förbjuda försäljaren att vidare
hålla viss vara till salu skulle enligt 27 § vara anförtrodd åt kommunalnämnden,
som skulle underställa den centrala myndigheten beslutet. Det kan knappast förmodas,
att kommunalnämnd skall kunna utan polismyndighets medverkan lämna så
bindande bevis, att beslut kan utan vidare fastställas.

§ 28. Bestämmelsen i tredje punkten av denna paragraf synes under vissa
omständigheter kunna medföra alltför kraftiga verkningar, t. ex. ett förbud för all
försäljning av eau de cologne och alkoholhaltiga parfymer inom hela riket.

Besvärsrätt mot såväl kommunalmyndighets som kontrollstyrelsens beslut enligt
§ 27 och 28 i förslaget torde uttryckligen böra medgivas. I

I § 28 föreslagna påföljd vid de i paragrafen, åtminstone i dess tredje punkt,
angivna förutsättningar synes väl sträng.

Slutligen syues det Konungens befallningshavande vara lämpligt att de förbud
som magistraten eller kommunalnämnden jämlikt 27 och 30 §§ i förslaget skola
äga att meddela försäljare för vidare hållande till salu av alkoholhaltiga, till förtäring
ej avsedda varor, underställas Konungens befallningshavandes prövning.

Åt 31 § mom. d. torde böra givas en så förtydligad lydelse, att det klart
framgår att meningen är den, som angives å sid. 60 i motiveringen, nämligen att
den kvantitet, som i det avsedda fallet får införas utöver av Eders Kungl. Maj:t
fastställd myckenhet, utgör högst 1 liter. Det är ordet »sammanlagt», som vilseleder
tanken; och motiven finnas icke alltid till hands vid lagtillämpningen.

Ansvarsbestämmelserna i sjunde kapitlet stämma i flera avseenden mindre
väl överens med motsvarande föreskrifter i den förslaget närstående förordningen
den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin. Särskilt anmärkningsvärt är att
den, som försäljer av honom eller annan renaturerad sprit kan första gången straffas
lindrigare och vid upprepade förseelser ej ådömas så strängt straff, som den, vilken
obehörigen avyttrar beskattat brännvin, ehuru förstnämnda förseelse, såsom i dubbelt
avseende straffbar, synes vara svårare. Förhållandet mellan 37 § i förslaget och
38 § i brännvinsförsäljningsförordningen lärer även erfordra någon reglering.

I 36 § borde ett annat ord än »förbrukats» komma till användning. Den
sprit, från vilken ett tillsatt denatureringsmedel avskiljes, kan icke sägas bliva förbrukad
genom denna åtgärd.

Enligt § 32 följer straff på varje åtgärd, som har till ändamål att från varan
avskilja denatureringsmedlet eller att försvaga detsamma d. v. s. på varje som helst
försök, även med så kallade otjänliga medel. Oavsett huruvida detta kan vare sig
från teoretisk eller praktisk synpunkt anses riktigt eller tillrådligt, synes paragrafen
lida av otydlighet.

Aven avfattningen av § 41, 1 stycket, synes mindre lycklig. Meningen torde
kunna antagas vara, att straff enligt den föreslagna förordningen icke skall ådömas
under den förutsättning, som där angives.

Ifrågasätter huruvida rubriken är lyckligt avfattad.

I 46 § har ej upptagits medgivandet i nämnda förordnings 53 § att i stad,
där poliskammare finnes, åtal för överträdelse mot förordningen skall behandlas i
hittills vanlig ordning, utan föreskrives i stället, att åtal alltid skall anhängiggöras
vid allmän domstol. Något motiv till denna olikhet har ej angivits.

ao §.

Kuugl.Maj:ts
befallningshavande
i
(xottlands
lita.

31 §.

Kungl. Maj:ts
befallningsliavande
i
Stockholms
lön.

32-34 §§

(7 kap.).
Överståtkållarämbetet.

36 §.

Kungl. Maj:ts
befallningshavande
i
Stockholms
län.

32 och 41 §§.
Kungl. Maj:ts
befallningshavande
i
Västernorrlands
län.

Kubriken till
Vill kap.

Kungl. Maj:ts
befallningshavande
i
Alvsborgs
län.

46 §.

Övers tåthållarämbetet.

Kungl. Maj :ts I stad, där poliskammare finnes, torde handläggningen av förseelse mot den

befallnings- föreslagna förordningen böra ske av poliskammaren och ej vid rådhusrätten,
havande i
Blekinge län.

47 §. Underrättelse, som avses i 47 §, bör i Stockholm meddelas överståthållar Ö

vers tåthål- ämbetet eller polismyndigheten.

larämbetet.

Kungl.Maj-.ts § 47. Underrättelse om i paragrafen omförmälta tillstånd synes böra med befallnmgs-

(je]as äVen kommunalnämnden,
havande i

Söderman- .

lands län.

Kungl. Maj :ts
befallningshavande
i
Skaraborgs
län.

I sammanhang härmed får Konungens befallningshavande framhålla, att då
polismyndigheten synes böra erhålla kännedom om kungl. styrelsens beslut i samtliga
de ansökningsärendeu, däri polismyndigheten yttrat sig, jämväl underrättelse
om avslag å gjord ansökning om försäljningsrätt torde böra meddelas sagda myndighet.
Härav föranledes ändring i 47 §.

51 §.

Kungl. Maj :ts v;jrj
befallningshavande
i
Alvsborgs
län.

Då beslutet ei är enhälligt, synes någon form för revision därav vara önsk(Jämför
§ 6.)