UNDERDÅNIGT UTLÅTANDE (Statens offentliga utredningar 1906:1)

UNDERDÅNIGT UTLÅTANDE

ANGÅENDE

KONTROLL Å ÅNGPANNOR

AFGIFVET AF

KOMMERSKOLLEGIUM.

•Sgo -

STOCKHOLM

Isaac Maecus’ Bokte.-Aktiebolag
1902.

TILL KONUNGEN.

Sedan Eders Kongl. Maj:t uppdragit åt särskildt tillkallade personer
att inom civildepartementet biträda med utredning af frågan om Indika
kontrollföreskrifter lämpligen borde meddelas till förekommande af ång -

pannors exploderande samt med upprättande af förslag- till författning
i ämnet, hafva bemälde komiterade den 31 december 1889 till dåvarande
statsrådet och chefen för civildepartementet afgifvit betänkande
angående kontroll å ångpannor jemte förslag till författning i ämnet.

Efter det Eders Kong! Maj:t genom nådig remiss den 8 april
1891 anbefalt jern vägsstyrelsen att, sedan styrelserna för de enskilda
jernvägarne i riket lemnats tillfälle att sig yttra, afgifva underdånigt
utlåtande öfver berörda författningsförslag, samt jernvägsstyrelsen till
Eders Kongl. Maj:t inkommit med underdånigt utlåtande i ämnet af
den 30 augusti 1893 och dervid öfverlemnat yttrande af den särskilda
granskningsnämnd, som tillsatts på föranstaltande af den af flertalet
enskilda jernvägsförvaltningar bildade jernvägsföreningen, så har Eders
Kongl. Maj:t genom nådig remiss anbefalt jemväl kommerskollegium
att, sedan vederbörande föreningar och ensldlde, som kunde vara af
frågan intresserade, lemnats tillfälle att sig yttra, samt yrkesinspektörerne
blifvit hörde, afgifva underdånigt utlåtande i ärendet.

I anledning häraf har kollegium anmodat dels öfverståthållareembetet
och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga län att
på lämpligt sätt lemna tekniska föreningar, fabriksföreningar äfvensom
andra föreningar, bolag och enskilde, hvilka kunde vara af frågan intresserade,
tillfälle att sig yttra, samt med de yttranden, som kunde varda afgift,
jemte eget utlåtande, derest sådant ansåges vara af förhållandena
påkalladt, till kollegium inkomma, dels yrkesinspektörerne i dåvarande
norra, vestra och södra distrikten att till kollegium inkomma med underdånigt
yttrande i ämnet, dels ock styrelsen för svenska teknologföreningen
att, derest föreningen hade något att i ärendet andraga, till kollegium insända
yttrande i ämnet. Och hafva till följd häraf yttranden inkommit
från nedannämnda myndigheter, föreningar,'' bolag och enskilde personer,
nemligen:

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län,
j? it :i v, i Kronobergs „

ii _ 11 ii ii i Malmöhus „

Magistraten i Sundsvall,
ii i Sköfde,
n i Örnsköldsvik,

Kronofogden i Södra Ångermanlands fögderi A. Huss,

Tjenstförrättande kronofogden i Södra Ångermanlands nedre fögderi
A. Ekelund,

Samtlige förberörde yrkesinspektörer,

Svenska Teknologföreningen,

Tekniska Samfundet i Göteborg,

Skånska Ingeniörsklubben,

Norrköpings Ingeniörsklubb,

Tekniska Föreningen i Norrköping,

„ „ i Eskilstuna,

Stockholms Fabriksförenings Fullmäktige,

Fabriksföreningen i Gefle,

Maskinistföreningen i Stockholm,

Svenska Maskinistlogen (Göteborg),

Stockholms Norra Jernarbetarefackförening,

Katrinefors Aktiebolag, Mariestad—Kinnekulle Jernvägs Aktiebolag
samt Mariestad—Moholms Jernvägs Aktiebolag,

Bergnings- & Dykeri-Bolaget »Neptun», Stockholm,

Ludvigsbergs Verkstads Aktiebolag, Stockholm,

Lilljedahlska Läderfabriken, Sölvesborg,

Forsviks Aktiebolag,

Aiedals nyckelfabrik, Bankeryd,

Maskinmästaren vid Lunds Hospitals maskinafdelning L. P. Lundgren,
A. Larsson, Bränninge, Habo,

Maskinisten V. W. Alenius vid länslasarettet i Falköping, samt
Verkställande direktören för Aktiebolaget Arboga Mekaniska verkstad
A. P. Artman.

Med återställande af remissakten och med öfverlemnande af de
till kollegium i ärendet inkomna handlingar, får kollegium nu afgifva
underdånigt utlåtande i ärendet, dervid kollegium anser sig till en
början böra erinra om de allmänna principerna, hvarpå komiterade
grundat sitt författningsförslag. Komiterade hafva i nämnda hänseende
anfört följande.

Då anledningarne till en ångpannas exploderande, om de än i
allmänhet efteråt läte sig förklaras och ofta befunnes hafva varit af
den art, att de genom utöfvad kontroll bort kunna på förhand undanrödjas
eller motverkas, dock jemväl ofta vore sådana, att explosion
trots de skarpaste kontrollföreskrifter icke torde hafva kunnat förekomrnas,
sade det sig sjelft, att absolut säkerhet emot ångpannors
exploderande icke kunde genom kontrollföreskrifter vinnas.

Det torde icke heller vara detta eller ångpannors exploderande,
som i och för sig påkallade statens ingripande i de enskildes fria användning
af ångpannorna, utan vore sådant ingripande uppenbarligen
betingadt allenast ur synpunkten af den skadliga verkan explosionen

kunde medföra, och äfven detta endast för så vidt föremålet för denna
verkan vore menniskors lif eller lemmar.

Derför borde ock dessa föreskrifter ytterst gå ut på att söka till
den minsta möjliga inskränka den skada af nyss angifna slag, som
ångpannors exploderande skulle kunna förorsaka, men i detta sträfvande
måste dock i de flesta fall förekommandet af sjelfva explosionen
naturligen ingå såsom det hufvudsakligaste momentet. Man kunde
tänka sig ändamålets vinnande antingen genom indirekt verkande föreskrifter
eller medels föreskrifter, afseende direkt preventiva åtgärder.

Indirekt verkande föreskrifter skulle då vara sådana, hvarigenom
bestämdes, att hvarje explosion medförde ett sådant ansvar för vederbörande
pannegare, att denne deraf skulle finna sig manad att sjelf
vidtaga erforderliga betryggande åtgärder till förekommande af pannors
exploderande och deraf föranledda skadliga verkningar; och då, på
sätt redan blifvit anmärkt, ångpanneexplosioner ofta föranleddes af
orsaker, som icke genom kontrollföreskrifter läte sig undanrödja, men
deremot förekommandet af explosion i väsentlig grad vore betingadt
af uppmärksamhet och til Isyn å pannan i hvarje moment af dess verksamhet,
hvilken uppmärksamhet och tillsyn otvifvelaktigt pannegaren
vore bäst sjelf i tillfälle att ombesörja, hade berörda indirekt verkande
föreskrifter onekligen en viss principriktighet för sig; men med hänsyn
å andra sidan ej mindre dertill att den skada, hvars förekommande
här åsyftades, eller skada å menniskor till lif eller lem, vore af oersättlig
beskaffenhet, än äfven dertill att verkan af de indirekt preventiva föreskrifterna
alltid skulle blifva ytterst beroende på icke blott samvetsgrannhet
hos den enskilde pannegaren utan äfven på förmåga hos
honom eller dem han för arbetets bedrifvande använde att inse hvad
till undvikande af faran kräfdes, hvartill finge läggas den omständighet,
att sådana föreskrifter skulle komma att verka olika betungande för
olika pannegare, beroende på dessas olika karakter och lynne, i det
att, under det en samvetsöm och försigtig egare funne sig manad till
måhända öfverflödigt kraftiga säkerhetsåtgärder, hvilka kanske ändock
icke skyddade emot pannans exploderande, en lättsinnig eller okunnig
egare underläte vidtagandet af äfven de allra enklaste försigtighetsmått
utan att måhända få vidkännas några följder deraf, så vore dylika
föreskrifter för ändamålet mindre betryggande samt äfven i öfrigt
mindre lämpliga, och vore sådana föreskrifter att föredraga, hvilka afsåge
direkt kontrollerande verksamhet.

Mot detta senare sätt att ordna kontrollen kunde invändas, att
det innebure fara för att pannegaren skulle, endast genom att ställa

sig de meddelade föreskrifterna till efterrättelse, känna sig befriad från
all ansvarighet och förty finna sig mindre manad att utöfva den tillsyn
å och vårdnad om pannan, som för uppnåendet af ett önskvärdt
resultat uti ifrågavarande afseende ändock måste ega rum och utan
hvilken tillsyn och vård alla kontrollföreskrifter skulle blifva mera eller
mindre betydelselösa.

Då det emellertid torde kunna antagas, att undvikandet af den
ekonomiska förlust, som en ångpannas exploderande i de flesta fall
medförde för pannegaren, redan i och för sig innebure kraftig maning
för denne icke blott att gerna underkasta sig statens kontrollerande
verksamhet utan ock att äfven i hvad på honom sjelf ankomme söka
medverka till uppnående af det åsyftade ändamålet med denna verksamhet,
samt enär i allt fall allmänna lagens bestämmelser om ansvarighet
för vållande till skada, livilka bestämmelser såväl i kriminelt
som civilrättsligt afseende naturligtvis egde tillämplighet äfven på vållande
af sådan skada, som uppstode genom en ångpannas exploderande, ingalunda
torde erhålla förringad verkan genom kontrollföreskrifters införande
i annat än det i öfrigt otänkbara fall, att explosionen skulle kunna
konstateras vara en följd af fullgörandet af dessa föreskrifter, så torde
ofvanberörda invändning sakna betydelse.

öfverallt i utlandet, der allmänna kontrollföreskrifter blifvit meddelade,
afsåge de ock direkt preventiva åtgärder.

„ Dessa vore dock i olika länder af olika art och beskaffenhet.
Öfverhufvud taget skulle de kunna sammanföras under två olika system,
ett strängare och ett liberalare.

Det förra, som användes i, bland andra länder, Tyskland, afsåge
hufvudsakligen ett på förhand reglementeradt bestämmande, huru en
ångpanna såväl till material, konstruktion, utrustning, uppställningssätt
med mera skulle vara beskaffad för att få användas, vidare pröfning
af myndighet, huruvida en till användning ifrågasatt panna stode i
öfverensstämmelse med berörda bestämmelser, deraf betingadt tillstånd
(concession) af myndigheten samt slutligen periodiska besigtningar.

Det andra liberalare systemet, som vore gällande i, bland andra
länder, Frankrike, vore grundadt hufvudsakligen på principen, att det
icke vore pannans beskaffenhet i och för sig utan dess uppställningssätt
vid användningen, som företrädesvis påkallade f kontroll. Detta
system lemnade derför rum för större frihet i fråga om pannornas
material och konstruktion, hvaremot stränga bestämmelser förekomme
rörande pannornas uppställningssätt.

Ehuruväl å ena sidan, med afseende å arten af den skada, hvars

förekommande genom kontrollföreskrifter afsåges, hänsyn väl icke finge
tagas till det å pann anläggningen hvilande besvär, som af direkt utöfvad
kontroll måste uppkomma för vederbörande pannegare, så syntes å
andra sidan det vara af vigt, att kontrollen icke gjordes strängare och
det uppkomna besväret således icke heller större, än ändamålets vinnande
nödvändigt kräfde. Likaledes syntes det de komiterade vara angeläget,
att kontrollföreskrifterna icke blott icke verkade hämmande på
ångteknikens fria utveckling, utan äfven att föreskrifternas tillämplighet,
så vidt möjligt, gjordes oberoende af denna utveckling, åtminstone
sådan densamma då kunde motses.

Det i Tyskland använda systemet syntes de komiterade emellertid
till följd af concessionsförfarandet ej mindre genom den tidsutdrägt och
omgång, detta förfarande måste medföra, vara för det afsedda ändamålet
onödigt betungande för pannegaren än äfven icke taga nog hänsyn till
ångteknikens fria utveckling.

I dessa afseenden syntes de komiterade det i Frankrike tilllämpade
systemet erbjuda ett afgjordt företräde, hvarför de komiterade
ock i sitt förslag till kontrollföreskrifter i princip anslutit sig till sistnämnda
system.

De grundsatser, de komiterade för sig uppstält vid utarbetandet
af sitt förslag till ordnande af den offentliga kontrollen å ångpannor,
vore således följande:

a) kontrollen borde ytterst afse förekommande af menniskors skadande
till lif eller lem till följd af ångpannors exploderande;

b) föreskrifterna borde innebära en direkt kontrollerande verksamhet
;

c) kontrollen borde vara i möjligaste måtto verksam, men dock
så afpassad, att den icke förorsakade pannegaren större besvär eller
olägenhet, än ändamålet nödvändigt fordrade; samt

d) nödig hänsyn borde tagas till ångteknikens fria utveckling.

Enligt hvad de till kollegium inkomna yttrandena i ämnet gifva
vid handen, äro åsigterna föga delade angående behofvet af kontrollföreskrifter
rörande ångpannor. Alla de, som yttrat sig med anledning
af komiterades författningsförslag, hafva nemligen nästan utan undantag
framhållit önskvärdheten af att föreskrifter i ämnet blefve utfärdade;
och för sin del finner kollegium fortfarande vara i hufvudsak tillämpligt
hvad ingeniörsföreningens styrelse anfört såsom stöd för sin hos Eders

Kong! Maj:t den 9 mars 1885 gjorda underdåniga framställning derom
att, då behofvet af obligatorisk besigtning och kontroll af ångpannor
här i Sverige alltmera framträdt, Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utfärda
erforderliga lagbestämmelser uti ifrågavarande ämne, nemligen
att, då till följd af det ökade bruket af ånga antalet af här i
landet begagnade ångpannor under de senare åren blifvit allt större,
faran för de olyckor, som kunde uppkomma af felaktigt konstruerade
eller vårdslöst skötta ångpannor, naturligtvis hade i betydlig mån ökats,
hvilket äfven framginge af flera under den sista tiden inträffade ångpanneexplosioner; att

det förhållande att icke flere olyckshändelser än hittills redan
inträffat onekligen härledde sig derifrån, att flertalet af här använda
ångpannor blifvit tillverkade vid våra gamla välkända ångpanneverkstäder
samt af utmärkta materialier, men då nu många af dessa ångpannor,
ehuru redan i det närmaste utslitna, fortfarande vore under
begagnande, samt vidare numera dels inom landet uppstått en mängd
nya verkstäder, vid hvilka ångpannor tillverkades och reparerades och
flera af dessa verkstäder förestodes af personer med mindre erfarenhet
vid dylika arbeten, dels ock från utlandet hit inkomme ganska många
ångpannor, af hvilka åtskilliga vore af tvifvelaktig säkerhet, det funnes
nu flere orsaker än förr, som gåfve anledning att under den närmaste
framtiden befara olyckshändelser;

att detta vore så mycket påtagligare, då till det förut omnämnda
ytterligare komme, att det ångtryck, som då vanligen begagnades, vore
betydligt högre än det, som der förut användts, och faran häraf blefve
derjemte så mycket större som, enligt hvad då nyligen inträffade händelser
visade, man icke droge i betänkande att förstora ångtrycket äfven
vid begagnande af alldeles utslitna ångpannor; samt

att, enligt hvad erfarenheten från utlandet gåfve vid handen, faran
för dylika explosioner i betydlig mån förekommes genom noggrann
besigtning och kontroll af ångpannor, men man här i Sverige icke
kunde vänta att, i likhet med hvad annorstädes egt rum, tillfyllestgörande
sådana skulle komma till stånd genom ångpanneegarnes egna
tillgöranden.

Någon exakt statistik öfver inom landet befintliga ångpannor föreligger
visserligen icke, men landångpannornas antal, hvilket, enligt hvad i
komiterades betänkande meddelas, den 1 januari 1887 utgjorde 6,484,
kan nu med hjelp af tillgängliga uppgifter approximativt beräknas till
12,600, sålunda nära det dubbla.

Det i ångpannorna använda arbetstrycket, hvilket vid tiden för

ingeniörsföreningens ofvannämnda underdåniga framställning sällan uppgick
till 6 atmosferer, har också väsentligt ökats, och ett ångtryck af
12 å 13 atmosferer är nu icke ovanligare än hvad 6 atmosferers ångtryck
på den tiden var.

Båda dessa förhållanden hafva naturligtvis i hög grad ökat sannolikheten
af ångpanneexplosioner, och ehuru någon uttömmande statistik
icke heller i sådant hänseende är tillgänglig, så vet man dock, att
inom landet hafva under åren 1889—1900 inträffat minst 31 explosioner
af ångpannor och andra ångkärl, dervid 24 personer dödats och 36
skadats.

Väl hafva under det senaste årtiondet i Sverige bildats tvenne
föreningar af ångpanneegare med uppgift att genom periodiskt återkommande
undersökningar af ångpanneanläggningar åstadkomma en i
möjligaste mån betryggande ångpannedrift, men, då dessa föreningar
icke omfatta mera än 1,558 ångpannor, eller endast omkring en åttondedel
af de sannolikt inom landet nu befintliga landångpannorna,
torde häruti icke föreligga tillräckliga skäl för att uraktlåta införandet
af eu obligatorisk ångpannekontroll — eu åtgärd, som inom främmande
länder medfört de bästa resultat i afseende på minskning af explosionernas
antal, utan att åtföljas af det tryck på industrien och ångpannetekniken,
som från åtskilliga håll befarats såsom oskiljaktig från en
sådan kontroll. Enligt de senaste officiella statistiska meddelandena
från England, Frankrike och Tyskland, för hvilka i korthet här nedan
redogöres i sammanhang med framställandet af den nuvarande lagstiftningen
i åtskilliga främmande länder, framgår, att i England, der hittills
icke några offentliga föreskrifter angående kontroll å ångpannor funnits,
men väl åtskilliga besigtnings-, assurans- och klassificeringsföreningar
äro i verksamhet, explosionernas antal under de senare åren uppgått
till i medeltal 4,3 2 per år och 10,000 ångpannor, under det att i Frankrike
och Tyskland, der sedan länge obligatorisk ångpannekontroll eger
rum, motsvarande siffror varit respektive 3,4 och 1,0 7, och att icke
industrien i dessa båda sistnämnda länder i nämnvärd mån lidit af
denna kontroll, torde få anses bevisadt af den stora utveckling, som
under de senaste årtiondena inom sagda länder egt rum på industriens
område, — ett förhållande, som särskildt med hänsyn till den relativa
befolkningsglesheten här i landet och dermed sammanhängande större
lätthet att foga sig efter möjligen blifvande föreskrifter angående vilkoren
för ångpannors uppställning bör gifva grundade förhoppningar
derom, att eu obligatorisk ångpannekontroll skulle här blifva ännu
mindre hindrande för industriens och ångpanneteknikens utveckling.

Kollegium finner sig visserligen icke hafva något att erinra i afseende
å de grundsatser, hvilka, enligt hvad här förut nämnts, komiterade
för sig uppstält vid utarbetandet af sitt förslag till ordnande af
den offentliga kontrollen å ångpannor, men, då det, vid utfärdandet af
föreskrifter af ifrågavarande natur, är af nöden, att med hänsyn till
redan bestämda förhållanden all möjlig varsamhet iakttages, har kollegium
ansett sig böra i vissa hänseenden förorda mindre stränga bestämmelser
än de af komiterade föreslagna.

En hufvudsaklig anledning till de anmärkningar, som i tekniskt
hänseende gjorts emot komiterades förslag, torde hafva legat uti den
omständighet, att komiterade tänkt sig, att en del föreskrifter, hvilka,
enligt hvad anmärkt blifvit, skulle vara erforderliga, men icke i författningsförslaget
förekomma, skulle inflyta uti eu för besigtningsmämnen
af den föreslagna kontrollmyndigheten utfärdad instruktion. Kollegium,
som visserligen delar den åsigt, att de tekniska detaljföreskrifter, hvilka
kunna och böra vexla med ångpanneteknikens framsteg, icke böra hafva
sin plats uti sjelf-/a författningen, utan i dess ställe lämpligen intagas
uti en instruktion, som den tekniska kontrollmyndigheten bör hafva att
ändra och fullständiga efter sig företeende nya förhållanden, håller dock
före, att uti författningen böra kunna i förevarande hänseende intagas
flere bestämmelser, än komiterade ansett af förhållandena påkalladt, och
har derföre ansett sig böra, med hufvudsakligt stöd af de härutinnan
gjorda anmärkningarne, föreslå åtskilliga kompletteringar i den antydda
rigtningen.

T fråga om förslagets redigering har från några håll uttalats den
åsigt, att, för vinnande af en mera systematisk uppställning, en omflyttning
af en del paragrafer vore önskvärd, och Svenska Teknologföreningen
har till exempel i detta syfte gifvit innehållet i sitt författningsförslag
den ordningsföljd, som framgår af nedanstående rubriker
på förslagets olika artiklar:

Art. I. Om fordringar på ångpanna, som är tagen i bruk, och
dess skötsel;

Art. II. Om ångpannekontrollmyndighet;

Art. III. Om besigtning och besigtningsbevis;

Art. IV. Om besigtningsmän;

Art. V. Om bestridande af kostnad för besigtning och kompetenspröfning; Art.

VI. Om åtal, böter och besvär; samt

Art. VII. Om undantag från denna förordnings bestämmelse.

Kollegium anser sig dock böra i hufvudsak förorda den af komi -

Förordningen
den SO api il
1880.

förordningen
den 9 april
188S.

terade använda uppställning, hvilken återgifver författningens innehåll
i en, så att säga, kronologisk ordning i förhållande till de olika skedena
i en ångpannas tillvaro och, enligt kollega förmenande, dermed
förenar all nödig öfverskädlighet.

Härefter skulle kollegium kunna öfvergå till behandling af författningsförslagets
detaljbestämmelser, men anser det vara lämpligt att
dessförinnan lemna några kompletterande rippgifter till den redogörelse
för den utländska lagstiftningen rörande kontroll å ångpannor, hvilken
finnes bifogad meranämnda betänkande af den 31 december 1889, samt
tillika meddela det hufvudsakligaste, som sedan sagde dag på detta
område förekommit inom nedanstående länder.

Frankrike.

I detta land synes den lagstiftning, för hvilken komiterade i sitt
betänkande redogjort, ännu vara i hufvudsak gällande. Föga torde
derför vara att här i detta hänseende tillägga.

Af anledning, som i det följande kommer att framhållas, anser
sig kollegium här böra omnämna, att förordningen af den 30 april
1880 angående landångpannor innehåller den bestämmelse rörande
pannornas säkerhetsventiler, att hvarje panna skall vara försedd med
två sådana ventiler, belastade på det sätt att de låta ångan utströmma,
så snart trycket uppnått den för det samma faststälda högsta gränsen.

Genomsläppningsarean af hvar och en af dessa ventiler skall vara
tillräckligt stor för att, vid huru liflig eld som helst, förhindra ångtrycket
i pannan att under några förhållanden öfverskrida ofvannämnda
gräns; och må ventilen härvid vara på lämpligt sätt lättad, om så skulle
befinnas nödigt.

Förordningen den 9 april 1883 angående ångfartyg, som trafikera
floder, strömmar, kanaler och insjöar, innehåller nästan ordagrannt
samma bestämmelser rörande säkerhetsventilerna på dessa fartygs ångpannor.

I båda dessa förordningar tillägges dessutom rörande ifrågavarande
ventiler, att tillverkaren må ega att, om han så skulle föredraga, fördela
den för de båda föreskrifna säkerhetsventilerna nödiga utströmningsarean
på ett större antal säkerhetsventiler.

Med anledning af några svåra olyckshändelser, som egde rum
dels uti ett valsverk i Marnaval, der genom explosion af ångpannor
med gemensamt ångrör vid ett tillfälle icke mindre än 96 personer
dödades eller sårades, dels ock uti ett annat valsverk uti Eurville, der

vid ett annat tillfälle 23 personer blefvo offer för en dylik explosion,
vände sig Bergsöfverstyrelsen, som enligt 1880 års förordning liar kontrollen
öfver ångpannorna sig anförtrodd, till industriidkarne med en
uppmaning att, när två eller flera ångpannor hade gemensam ångledning,
förse dem med sjelfverkande afstängningsventiler för ångan.

Sedan den permanenta ångmaskinskommissionen framhållit liknande
olyckshändelser, som inträffat vid andra verk, utsände Ministern
för allmänna arbetena den 13 Februari 1884 till prefekterna en cirkulärskrifvelse,
deri för att motverka de svåra följder, som explosionen
af en ångpanna alltid medförde, då densamma, såsom i Marnaval, utgjorde
en del af ett ångpannekomplex med gemensam ångledning, vederbörande
uppmanades att erinra ingeniörerna om att anmoda industriidkarne
att i närheten af föreningen mellan hvarje partielt ångrör
och det gemensamma hufvudröret anbringa en ventil, för att undvika,
att, om en af pannorna exploderade, ångan jemväl från de öfriga pannorna
utrusade.

Den 29 Juni 1886 stadfästades af Republikens President en förordning,
som rörande sådana ångpannor, som icke brukas ombord på
fartyg, gör det tillägg till förordningen den 30 April 1880, att, när
flere ångpannor äro till ett sådant antal förenade med en gemensam
ångledning, att den produkt, som uppstår, när man — enligt bestämmelserna
i sistnämnda förordning — multiplicerar pannornas rymd
räknad i kubikmeter (med kokrör och förvärmare, men utan öfverhettningsinrättningar
för ångan) med ett tal, som i Celsii grader uttrycker
ångans mot det högsta tillåtna arbetstrycket svarande temperatur, minskad
med 100, öfverstiger talet 1800, sagde pannor skola fördelas i
serier, hvardera motsvarande en till sistnämnda tal högst uppgående
produkt, samt hvarje serie förses med en sjelfverkande ångventil, anordnad
så, att vid en explosion ångan från de serier, som icke skadats,
icke rusar ut i det fria.

Det nyaste, som på ifrågavarande lagstiftningsområde i Frankrike
förekommit och hvarom kollegium fått kännedom, är en lag af den
18 April 1900, hvilken gör åtskilliga förändringar och tillägg till lagen
af den 21 Juli 1856 angående öfverträdelse af författningarna rörande
ångapparater och ångfartyg. I detta sammanhang torde emellertid
denna lag icke hafva annat intresse, än att de på ett par ställen förekommande
skärpningar af straffen för förbrytelse mot de ifrågavarande
författningarnas bestämmelser tyda hän på, att efterlefnaden af desamma
lemnat öfrigt att önska.

Förordningen
den 19 juni
1886.

Lag den 18
april 1900.

Uti Septemberhäftet för innevarande år af »Bulletin de 1’Office du
Travail)) finner man följande statistiska uppgifter rörande de explosioner
af ångpannor och andra ångkärl, som egt ram å ena sidan under åren
1879 och 1880, de tvenne år, som föregingo förenämnda förordnings
af den 30 April 1880 trädande i kraft, och å andra sidan under åren
1881—1899, det sista, för hvilket uppgifter då förelågo:

År	antal cxp:r	dödade	skadade
1879-80 .......	.............. 3,6 .............	3,9 ........	..... 4,9
1881-85 ........	............ 3,4 ............	....... 3,7 ........	.......... 3,5
1886-90 ..........	........... 3,2 .............	......... 2,6 .......	......... 1,8
1891-95 .........	......... 2,9 ............ .	.1,9.....	.......... 1,8
1896-99 ........	............ 3,4 .............	......... 1,7 ..........	....... 2,0

allt räknadt per år och 10,000 ångpannor och andra ångkärl.

Af dessa siffror framgår således, att explosionernas antal visserligen
något, om ock obetydligt, minskats i förhållande till ångpannornas
mängd, sedan sistnämnda författning trädde i kraft, men att å andra
sidan den senaste årsperioden i detta hänseende lemnat ett sämre resultat
än de närmast föregående årsperioderna, hvilket förhållande synes
tyda på, antingen att de gällande föreskrifterna om pannornas profning,
besigtning och skötsel i och för sig äro otillfredsställande eller att tillsynen
öfver föreskrifternas efterlefnad, såsom här förut antydts, icke
varit fullt effektiv.

Ser man åter på de siffror, som angifva de dödades och sårades
antal, finner man, att förhållandena i dessa hänseenden stadigt förbättrats,
hvilket åter torde finna sin rätta förklaring uti beskaffenheten
af de vilkor för uppställning af pannor af de olika kategorierna, hvilka
i Frankrike äro föreskrifna.

Tyskland.

Rörande den nyare lagstiftningen angående kontroll å ångpannor
inom Tyska riket torde här böra anföras följande :

Kungörelser Uti eu förordning af den 9 Mars 1909 stadgas, att ansökan att

af den s juli få bruka en inköpt förut använd panna skall vara åtföljd al uppgifter
augusti1 isåo om till verkarens namn, den plats, der pannan förut varit använd, den
samt förord- tid, den redan varit i bruk, samt orsaken till, att den blifvit satt ur
» ''man ’mo drift. Innan tillstånd medgifves, skall pannan underkastas inre undersökning
för utrönande af dess tillstånd, materialets beskaffenhet samt
plåttjockleken i pannans olika delar. Härefter fastställes det högsta

tillåtna ångtrycket. Vid sådana pannor, som ej äro åtkomliga invändigt,
kan besigtningsmanneu, om han så finner nödigt, låta undersökningen
åtföljas af vattenprof. Giltighetstiden för det häröfver utfärdade
beviset inskränkes till ett år. För inköpta gamla ångpannor, om hvilkas
ångtryck eller ursprung man ingenting känner, utfärdas tillstånd endast
undantagsvis och blott i det fall, att den, som söker tillståndet,
sjelf skall använda pannan.

I fråga om ångpannors armatur och utrustning föreskrifves i en
kungörelse af den 5 augusti 1890, att matareventilen skall vara af sådan
konstruktion, att den af ångtrycket hålles stängd; att flera pannor, som
äro förenade med hvarandra, i fråga om de två erforderliga matareapparaterna
betraktas som en panna; att hvardera matareapparaten
skall vara fullt tillräcklig att förse ångpanneanläggningen med vatten;
att begge vattenståndsvisarna kunna utgöras af vattenståndsglas; samt
att flottörer och liknande inrättningar ej godkännas som vattenståndsvisare.
Om profkranar användas, skola de vara så inrättade, att de
lätt kunna rensas med ett stift, Den nedre profkranen placeras i jemnhöjd
med lägsta vattenytan.

Å sjöpannor skola finnas två vattenståndsglas jemte annan lämplig
anordning för utrönande af vattenståndet. Om de olika vattenståndsvisarna
hafva gemensam förbindelse med pannan, måste förbindningsrören
hafva minst 60 cm. 2 inre genomskärning.

Lägsta vattenståndet markeras genom ett tydligt märke såväl vid
vattenståndsglaset som å sjelfva pannan eller å murverket.

Hvarje panna skall hafva minst eu säkerhetsventil; sjö-, lokomobiloch
lokomotivpannor minst två. Om flera ångpannor hafva en gemensam
ångsamlare, från hvilken de ej kunna afstängas, så fordras för
dessa tillsammans blott två säkerhetsventiler. Den ena af säkerhetsventilerna
å sjöpannor skall vara tillgänglig från däck. Detta gäller
dock ej för verkligt sjögående fartyg.

Hvarje ångpanna skall vara försedd med minst en manometer;
sjöpannor med minst två. Af dessa skall, med undantag för sjögående
fartyg, den ena kunna afläsas från däck. Om ett fartyg har flera ångpannor,
hvilkas ångrum stå i förbindelse med hvarandra, fordras utom
de å hvarje panna befintliga manometrarna blott en å däck. Högsta
tillåtna ångtrycket skall vara tydligt utmärkt å manometerns tafla, ej
å glaset.

Kran för kontrollmanometer anbringas å hvarje panna.

Angående det lägsta tillåtna vattenståndet i sjöpannor bestämmes,
att den högsta af elden berörda delen af pannan måste ligga minst 10

cm. under lägsta vattenytan vid en sidoslutning af för kanal- och insjöbåtar
4° och för sjögående fartyg 8°.

Beträffande vilkoren för uppställning indelas ångpannorna fortfarande
i två kategorier, ehuru gränsen dem emellan är väsentligen
förflyttad.

Till den första höra pannor, som skola arbeta med mera än 6
atmosferers öfvertryck, äfvensom sådana pannor, för hvilka produkten
af hela den af förbränningsprodukterna berörda ytan °) i in.-2 multiplicerad
med ångtrycket, angifvet i atmosferer öfvertryck, gifver en
produkt större än 30. Dessa pannor få ej uppställas under lokaler,
der menniskor vanligen vistas. Inuti sådana lokaler få de icke stå,
om dessa äro täckta af hvalf eller fast bjelklag. ®:j

Den andra kategorien utgöres af öfriga pannor, och få dessa uppställas
hvar som helst, sålunda äfven i boningshus, dock med iakttagande
deraf, att, om de uppställas under lokaler, der menniskor vanligen vistas,
eldstaden skall vara så inrättad, att eldens inverkan å pannan ögonblickligen
kan afbrytas.

Från ofvannämnda uppställningsvilkor undantagas pannor med
vattenrör af mindre än 10 cm. diameter, äfvensom pannor i grufvor
och ombord å fartyg.

I Berlin anses det tillåtet att uppställa en ångpanna af hvilken
kategori som helst öfver rum, der menniskor bo eller i allmänhet vistas,
om ångpannerummet sjelft endast är försedt med en lätt takbetäckning.
Eldareplatsen får dock icke ligga mera än 17 meter öfver gatans plan.
Rörande afståndet mellan ångpannehus och grannens byggnad finnas
icke der några föreskrifter, utan kunna sådana byggnader stöta omedelbart
intill hvarandra, dock att ångpannehus icke får ligga på mindre
afstånd från en med fönster försedd byggnad än 6 meter.

Rörande pannors inmurning bestämmes i kungörelsen den 5 augusti
1890, att mellan pannans murverk och de omgifvande väggarne skall
finnas ett mellanrum af minst 8 cm. Detta mellanrum får vara täckt
upptill och vid ändarne.

Förenämnda bestämmelser angående ångpannor eg a icke tillämpning
på ångkokare, som taga sin ånga från annan ånggenerator, eller

*) Härmed afses sålunda något annat än hvad man vanligen kallar »eldyta», hvarmed
förstås den yta, som å ena sidan beröres af elden och å andra sidan af vatten.

**) Detta utgör sålunda en ökning af icke mindre än 50 % af arbetstryck och eldytans
dimensioner hos de pannor, som få uppställas under lokaler, der menniskor i allmänhet
vistas, jemfördt med hvad bestämmelserna uti den i betänkandet citerade kungörelsen
den 29 maj 1871 tilläto.

på öfverhettare eller behållare, som taga sin ånga från annan ånggenerator
och der ångan öfverhettas genom inverkan af eld, ej heller
på sådana pannor, i hvilka ånga bildas genom inverkan af eld, men
som stå i förbindelse med yttre luften antingen genom ett vertikalt rör
af högst 5 in. höjd och minst 8 cm. inre diameter, hvilket icke kan
tillslutas och räcker ned i vattenrummet, eller också genom någon
annan godkänd säkerhetsanordning.

I fråga om pannors profning stadgas i en kungörelse af den 3
juli 1890, att pannor, som blifvit tillverkade i utlandet, måste vattenprofvas
inom landet, samt att pannor, som blifvit vattenprofvade på
tillverkningsplatsen, blott då äro underkastade nytt vattenprof å användningsorten
före igångsättningen, då de genom transporten eller al
andra orsaker blifvit utsatta för skador, som fordra ett upprepande af
profvet.

Innan en panna får tagas i bruk, skall den, enligt föreskrifterna
i förordningen den 9 mars 1900, undersökas till sin konstruktion och
vattenprofvas. Dessutom skall jemväl undersökas, huruvida anläggningen
är utförd i enlighet med tillståndsbeviset.

Om en panna undergått mera omfattande reparation, skall den,
innan den åter får tagas i bruk, underkastas nytt vattenprof.

Utom dessa prof äro alla pannor underkastade såväl yttre och
inre besigtning som äfven vattenprof enligt följande bestämmelser.

Yttre besigtningar skola företagas å fasta pannor hvart annat år
samt å rörliga pannor och sjöpannor hvarje år. För fasta och rörliga
pannor bortfaller dock den yttre besigtningen under det år, då pannan
erhållit inre besigtning eller vattenprof.

Inre besigtning företages å fasta pannor hvart fjerde år, å rörliga
landångpannor hvart tredje år samt å sjöångpannor hvart annat
år. Inre besigtning kan, der besigtningsmannen finner så nödigt, åtföljas
af vattenprof. Den inre besigtningen skall alltid åtföljas af vattenprof
vid sådana ångpannor, som på grund af sin konstruktion ej medgifva
fullständig invändig undersökning.

Vattenprof företages å fasta pannor hvart åttonde år samt å rörliga
pannor och sjöpannor hvart sjette år. Vattenprofvet bör, om möjligt,
förbindas med den inre besigtningen, såvida den inträffar samma år.

Det tryck, med hvilket pannor skola vattenprofvas, är olika vid
det första profvet och vid de periodiska profven.

För det första profvet föreskrifves uti kungörelsen den 5 augusti
1890, att pannor, som äro afsedda för mindre än 5 atmosferers öfvertryck,
skola vattenprofvas med ett tryck af två gånger högsta tillåtna

Polisförordning
den 29
oktober 1898.

öfver trycke t och öfriga pannor med ett tryck, som med 5 atmosferer
öfverstiger högsta tillåtna öfvertrycket.

Deremot föreskrifves uti förordningen den 9 mars 1900, alt vid
de periodiska profven pannor, afsedda för mindre än 10 atmosferers
öfvertryck, skola profvas med ett tryck af en och en half gånger högsta
tillåtna öfvertrycket och öfriga pannor med ett tryck, som med 5 atmosferer
öfverstiger högsta tillåtna öfvertrycket.

De yttre besigtningarne kunna ske när som helst under året.
lör de inre besigtningarne och vattenprofven gäller, att den angifna
tiden mellan två prof endast undantagsvis får öfverskridas med mera
än två månader och aldrig med mer än ett hälft år.

Profven skola i allmänhet utföras genom af vederbörande statsmyndighet
befullmäktigade sakkunnige, men för pannor, som tillhöra
staten, af de olika verkens maskiningeniörer, om sådana finnas, eller
ock af ångpanneföreningarna på uppdrag af staten. Då profven utföras
af ångpanneförening på uppdrag af staten, behöfver ångpanneegareu
ej vara medlem af föreningen, och ångpanneföreningen erhåller godtgörelse
för profven enligt den faststälda taxan.

Befrielse från de offentliga profven kan lemnas åt medlemmar af
ångpanneföreningarna samt sådana enskilda ångpanneegare, som hafva
träffat anstalter för en regelbunden och sorgfällig undersökning'' af sina
ångpannor. Hos enskilda ångpanneegare måsie dock de prof, som
skola utföras, innan en panna tages i bruk, utföras genom vederbörande
statstjensteman.

Ångpanneföreningarna skola hvarje år till behörig myndighet inlemna
en förteckning'' öfver medlemmarna och deras ångpannor jemte
en redogörelse öfver de med dessa pannor företagna profven och undersökningarna.
Dessutom skola de lemna en förteckning öfver de på
uppdrag af staten undersökta ångpanneanläggningarna jemte eu öfversigt
öfver de prof, som utförts å desamma.

Ångpanneförening är skyldig att ofördröjligen hos vederbörande
myndighet anmäla ur föreningen utgångna medlemmar.

Enskilda ångpanneegare, som vunnit befrielse från de offentliga
profven, skola hvarje år till vederbörande lokala myndighet lemna
uppgift öfver antalet under året använda ångpannor jemte eu redogörelse
för de med desamma företagna profven.

Angående uppställning och drift af ångkokare innehåller en polisförordning
af den 29 oktober 1898, bland andra, följande föreskrifter:

Med kokare afses i denna förordning sådana kärl, hvilkas innehåll
medelbart eller omedelbart åverkas af från annat håll tagen ånga

eller af eld, såvida trycket i sjelfva kärlet eller den detsamma omgifvande
ångmanteln är högre än en atmosfer.

Under dessa bestämmelser innefattas ej kärl, i Indika ånga alstras,
som har till ändamål att lemna kraft eller värme utanför kärlet, kärl,
som äro fy Ida med gas eller ånga, vattenförvärmare och värmeelement
för värmeledningar, koljare under 150 liters rymd eller sådana, der
produkten af kokarens rymd i liter och öfvertrycket i atmosferer är
mindre än 300, samt sådana kokare, der anordningar äro vidtagna för
att trycket ej skall kunna öfverstiga Va atmosfer.

Kokarnas olika delar skola afpassas så, att de motsvara arbetstrycket.
Trä och gjutjern få ej användas, såvida detta ej är nödvändigt
för driften och ej medför fara. Om locket fasthålles genom omläggbara
eller i slits insatta skrufvar eller medelst kramlor, skola dessa
vara skyddade mot afglidning. Ensidiga hakskrufvar få ej användas.
Kokare med mer än 800 mm. diameter skall vara så anordnad, att man
i och för besigtning har tillträde till dess inre.

Kokare skola hvar för sig kunna afstäugas från ångledningen.
Om det eldas under dem, skall elden utan vidare kunna hämmas.

Hvarje kokare skall vara försedd med en säkerhetsventil och en
manometer, på hvilken högsta tillåtna ångtrycket är markeradt. Om
på grund af driftförhållandena en manometer ej kan användas, får den
ersättas med en termometer, å hvilken högsta tillåtna temperaturen är
tydligt markerad. Cellulosakokare skola hafva såväl manometer som
termometer.

Säkerhetsventilen och manometern, hvilka skola placeras så att de
ej taga skada af kokarens innehåll, kunna få anbringas å ångledningen
omedelbart intill kokaren, såvida de ej kunna placeras å densamma.
Om flera kokare med samma tryck hafva gemensam ångledning, fordras
för dessa tillsammans blott en manometer och en säkerhetsventil å den
gemensamma ångledningen. Kokare, som hafva samma tryck som
deras ånggenerator, behöfva ej hafva särskild säkerhetsventil eller
manometer. Vid kokare, hvars tryck understiger trycket i ånggeneratorn
med 2 atmosferer eller mera, måste en reduktionsventil finnas i
ledningen.

A hvarje kokare, som skall öppnas, måste finnas en anordning,
medelst hvilken man med säkerhet kan afgöra, om tryck finnes i kokaren
eller ej. Härför är ej en manometer tillräcklig.

Kontrollmanometer kran skall finnas å hvarje kokare.

Innan en anläggning af kokare får utföras, skall till vederbörande
kontrollant insändas eu beskrifning i två exemplar jemte två i skala

utförda ritningar, som till alla delar visa kokarens konstruktion. Den
sakkunnige granskar och beräknar kokaren samt utfärdar bevis häröfver.

Före igångsättandet skall kokaren undersökas till sin konstruktion
och underkastas vattenprof samt eu slutprofning, sedan anläggningen
blifvit färdig. Trycket vid vattenprofvet skall uppgå till eu och half
gånger högsta tillåtna arbetstrycket; dock måste trycket vid vattenprofvet
med minst en atmosfer öfverskjuta högsta tillåtna arbetstrycket.
Då en koljare blifvit undersökt och vattenprofvad å tillverkningsplatsen,
är den underkastad nytt prof å användningsorten först, då
mera än ett år förflutit, eller om kokaren blifvit utsatt för skador,
som fordra ett upprepande af profven. Efter vattenprofvet bestämmes
det högsta tillåtna arbetstrycket.

Ett exemplar af ofvan omtalade beskrifningar och ritningar äfvensom
af profningsbevisen skall jemte eu revisionsbok öfverlemnas till
kokarens egare och ett exemplar insändas till polismyndigheten i
orten.

Utom ofvannämnda prof är hvarje kokare underkastad periodiska
inre undersökningar och vattenprof. Inre undersökning skall ske hvart
fjerde år och vattenprof hvart åttonde år. Den inre undersökningen
kan, om besigtningsmannen finner så nödigt, åtföljas af vattenprof;
och skall så alltid ske vid sådana kokare, som på grund af sin konstruktion
ej medgifva fullständig inre undersökning. Inmurningen eller
beklädnaden skall vid profven borttagas till den omfattning, som besigtningsmannen
fordrar. I samband med vattenprofvet skola säkerhetsventilerna
och manometern afprofvas. Hvarje kokare, som saknar
säkerhetsventil, skall profvas till en och eu half gång det tryck, som råder
i ånggeneratorn, äfven om arbetstrycket i kokaren genom strypning
af ångan hålles lägre. Cellulosakokare med inre skyddsmantel äro ej
underkastade dessa prof, dock skall skyddsmantelns täthet hvar fjerde
vecka undersökas genom en af fabriksledaren utsedd sakkunnig person.

Kokare, som undergått större reparation, skola, innan de åter
tagas i bruk, underkastas nytt vattenprof; likaså cellulosakokare för
hvarje gång den inre beklädnaden borttages.

Kokare stå under uppsigt af samma myndigheter som ångpannor.

Uti det i oktober månad detta år utkomna »Vierteljahrshefte zur
Statistik des Deutschen Reichs» förekomma följande uppgifter angående
de ångpanneexplosioner, som inom riket egt rum från och med år 1879.

År	Antal expl-.r	dödade	skadade
1879.....	................... 18 ..........	.................... 36 ...................	.......... 42
1880.....	................... 20 .........	.................... 10 ...................	........... 19
1881.....	................... 11 ..........	.................... 8 ..................	........... 39
1882.....	................... 11 ..........	.................... 19 ...................	............ 29
1883.....	................... 14 ..........	................... 23 ...................	........... 32
1884.....	.................... 14 .........	................... 12 ..................	.......... 33
1885.....	.................... 13 ..........	.................. 11 ................	..... 11
1886....	.................... 16 ..........	.................... 10 ..................	........... 13
1887....	.................... 14 .........	................... 17 ...............	............ 66
1888...	.................... 15 ..........	................... 4 .............	............ 7
1889. ..	.................... 16 ..........	.................... 6 .............	............ 22
1890....	................... 16 ..........	................... 9 ................	............ 12
1891	............... 10 ..........	................... 0 .................	........... 10
1892....	.................. 18 ..........	................... 12 ..................	............ 29
1893..	.................. 10 ..........	.................... 6 ..................	............ 15
1894....	................... 35 ..........	................... 12 ..................	............ 22
1895....	.................... 23 .........	................... 20 ..................	............ 54
1896...	.................... 21 .........	.................... 10 ................	........... 15
1897...	.................. 21 ..........	................... 17 .............	........... 22
1898...	.................... 18 ..........	.................... 3 .................	............ 28
1899.	.................... 14 ..........	................... 13 .................	............ 22
1900.	.................... 13 ..........	.................... 6 ..................	............ 18
	Summa 361	264	560
	för 22 år, eller	i medeltal per år
	16,41	12,00	25,45.

Ångpannornas antal uppgifves för år 1879 till i rundt tal 60,000
och en den 1 januari 1899 anstäld räkning lemnade ett resultat af
139,278 eller i rundt tal 139,300.

Tager man medeltalen för de trenne första åren och för de trenne
senaste åren, fås 16,30 explosioner för 1879—1881 och 15,00 för åren
1898—1900, eller fördeladt på 10,000 pannor respektive 2,70 och 1,07
per år. På samma sätt fås dödade och skadade till 3, o o och 5,50 för

Fackkomité för
ängpannefrägor.
(Beirath
fur Dampfkesselan
g eskg
enheiten.)

Förordning
den 5 februari
1897.

Förordning
den 9 man
1882.

perioden 1879—1881 mot 0,53 och 1,63 för perioden 1898—1900, ett
resultat, som, jemfördt med uppgifterna från Frankrike och England,
är ytterst gynsamt och talar fördelaktigt för den tyska lagstiftningen
och dess efterlefnad.

Österrike

Hvad detta land beträffar, så gäller der fortfarande den i meranämnda
betänkande omnämnda lagen af den 7 juli 1871.

Vid samma tid inrättades inom Handelsministeriet eu fackkomité
för att vara ministerns rådgifvare i frågor rörande ångpannor och dylikt;
och anses allmänt, att denna komité, som består af tio å tolf
personer, valde bland lärarne vid de tekniska högskolorna, bland ledarne
vid statens verkstäder samt bland framstående män inom den privata
maskinindustrien, varit mycket nyttig för ångpannelagstiftningens sunda
utveckling och rätta tillämpning. Någon instruktion finnes ej, utan
synes komitén arbeta efter en under tidens lopp utvecklad praxis.

Den i betänkandet jemväl anförda kungörelsen eller rättare förordningen
af den 1 oktober 1875 är ännu i kraft, ehuru den undergått
några förändringar och fått några tillägg.

En af de vigtigaste ändringarne torde vara den, som med afseende
å föreskrifternas räckvidd fastställts genom en förordning af
den 5 februari 1897, hvilken från 1875 års förordningstil]ämpning undantager
sådana ångpannor, hvilka äro afsedda för alstrande af ånga med
lägre tryck än 0,5 atmosfers öfvertryck, under förutsättning att de
äro försedda med ett i vattenrummet nedstickande, upptill öppet, rakt
rör af högst 5 meters höjd och minst 10 c/m diameter, hvilket icke
kan tillslutas, och på detta eller annat af vederbörande godkändt sätt
stå i förbindelse med yttre luften.

En förordning den 9 mars 1882 bestämmer, att en ångpanna,
som icke brukas under ett år eller mera, behöfver icke underkastas
den årliga besigtningen, om egaren före den för besigtningen utsatta
tiden skriftligen underrättat vederbörande besigtningsman om pannans
försättande ur bruk. Den, som sedan vill åter taga en sådan panna i
bruk, skall minst åtta dagar i förväg derom göra skriftlig anmälan
hos besigtningsmannen; och får pannan icke användas förr än den
undergått vederbörlig besigtning.

Ångpannor, som endast under kortare tid än ett år äro ur bruk,

skola med afseende på besigtningar behandlas lika med pannor, som
äro i bruk hela året om.

Angående kompetensvilkor för att få sköta en ångpanna bestämmer
en förordning af den 15 juli 1891, att sådan skötsel endast får
anförtros åt nyktra och pålitliga personer, som fyllt 18 år, som besitta
derför erforderliga kunskaper och färdigheter och som kunna förete
intyg derom, att de vid aflagdt fackprof blifvit i det hänseende godkände.

Nykterheten och pålitligheten må styrkas genom intyg från kommunalmyndigheten
på den ort, der sökanden bor eller senast bodde.

För att sköta ångpanna, hvars fattningsrum är 80 liter eller derunder,
fordras icke särskilda kompetensvilkor.

Handelsministern gifver i uppdrag åt vissa läroverk, tjensteman
och privatpersoner att anställa sådan pröfning, hvarom ofvan nämnts,
samt . deröfver utfärda intyg. Förteckning öfver sådana kompetente
pröfningsmän meddelas allmänheten genom annons.

För att lå undergå ifrågavarande prof fordras att hafva under
ledning af godkänd ångpanneskötare förvärfvat sig den för skötsel af
en ångpanna erforderliga praktiska färdigheten; och fordras som regel,
att denna praktik varat i minst sex månader. För den, som genomgått
någon maskin-teknisk yrkesskola eller någon specialkurs för ångpanneskötare,
ma tiden för det praktiska arbetet inskränkas till tre
månader.

Den, som önskar undergå pröfning, har att derom göra skriftlig
ansökan hos någon kompetent pröfningsmän, hvilken ansökan skall
vara belagd med 50 kreutzers stämpel.

Om sökanden får tillstånd att infinna sig till pröfning, skall han
före densamma på vederbörligt uppbördsställe erlägga den för dylik
pröfning bestämda afgift (3 floriner) samt tillställa pröfningsmannen
qvitto derå.

Pröfningen bör omfatta sådana kunskaper och färdigheter i ångpanneskötsel,
som äro nödvändiga för att undvika och afvärja explosionsfara.
Kandidaten bör dessutom kunna särskildt ådagalägga kännedom
om gällande lagliga föreskrifter angående säkerhetsåtgärder för undvikande
af ångpanneexplosioner samt visa, att han är förtrogen med
härför befintliga säkerhetsanordningar och deras handhafvande, hvarföre
också pröfningen bör, om möjligt, försiggå på plats, der ångpanna
finnes i bruk.

Om kandidaten härvid blifvit godkänd, skall pröfningsmannen

Förordning
den 15 juni
1891.

häröfver utfärda och till sökanden aflemna ett intyg, hvaruti denne
förklaras vara såsom ångpanneskötare kompetent.

Detta intyg skall alltid finnas tillgängligt för vederbörande ångpanneinspektör,
hvilken också bör vid de årliga besigtningarne öfvertyga
sig derom, att skötaren är kompetent och sin plats vuxen. Inspektören
eger rätt att, om skötaren låter stor försumlighet i pannas skötsel
komma sig till last, varna honom vid äfventyr af indragning af intyget
samt vid upprepad försumlighet suspendera honom samt hos civilmyndigheten
i provinsen göra hemställan om indragning af kompetensintyget,
förutan hvilket han icke eger befogenhet att utöfva yrket.

Kungörelse En kungörelse den 23 augusti 1899 uppdrager åt vederbörande

den ^Sgg9“sti åklagare att anställa rättsligt åtal mot ångpanneskötare, som gjort sig
skyldig till grof förseelse; och kan skötare härför åläggas böter.

Kungörelse Utom den förut omnämnda förordningen den 1 oktober 1875

den i oktober utkom i Österrike samma dag en kungörelse med detaljföreskrifter
rörande utförande af kontrollen öfver ångpannor samt desammas
profvande; och torde här ur denna kungörelse lämpligen böra meddelas
följande.

Den civila myndigheten inom provinsen eger att till Regeringens
förrättningsmän vid utöfvande af kontroll samt profvande af ångpannor
förordna tekniskt kompetente personer äfvensom att, då fråga är om
pannor, som tillhöra medlemmar af autoriserad ångpanneförening, dertill
bemyndiga sådan förenings tjensteman och dervid bestämma det distrikt,
inom hvilket hvar och en må utöfva sin verksamhet.

Sålunda förordnade och bemyndigade förrättningsmän sortera
under den civila myndigheten i provinsen och äro ansvarige för att
hvad de i tjensten sig företaga är i öfverensstämmelse med gällande
lagar och förordningar. 1 fråga om kontrollen lyda de under generalinspektionen
för de österrikiska jernvägarne.

Den, som önskar få en panna profvad, har att derom gorå skriftlig
ansökan hos någon vederbörligen legaliserad förrättnings- eller besigtningsman
inom distriktet och dervid foga qvitto öfver vid något statens
uppbördskontor gjord inbetalning af härför bestämd afgift.

För profning af lokomotivpanna skall ansökan ställas direkt till
förenämnda generalinspektion. Sökanden åligger att ställa nödig personal
till besigtningsmannens förfogande.

Ansökningen skall innehålla:

a) ritning öfver ångpannan;

b) tillverkarens eller försäljarens namn och boningsort samt, der
sådant låter sig göra, pannans tillverkningsnummer;''

c) brukarens namn och boningsort med angifvande af det ändamål,
hvartill pannan skall användas;

d) uppgift på det material, hvaraf pannans hufvuddelar äro tillverkade,
samt tjockleken på plåtarna och namnet på valsverket eller
den försäljare, hvarifrån de härleda sig;

e) pannans hufvuddimensioner och dess eldyta, uttryckt i qvadratmeter; f)

det högsta ångtryck, som är afsedt att användas i pannan,
uttryckt i kilogram per qvadratcentimeter;

g) säkerhetsventilernas antal och medeldiameter; samt

In) det ställe, der pannan finnes tillgänglig för profning.

Vid vattenprof skall alltid en af säkerhetsventilerna vara så belastad,
att han öppnar sig vid det bestämda proftrycket; de öfriga må
vara för tillfället stängda.

Trycket vid vattenprofvet bestämmes sålunda:

År högsta arbetstrycket för pannan afsedt att vara två atmosferer
eller derunder, skall vattentrycket vara två gånger arbetstrycket;

är högsta arbetstrycket afsedt att vara högre än två atmosferer,
skall vattentrycket bestämmas till en och en half gång detta tryck och
dertill en atmosfer.

Om förrättningsmannen finner sådana bristfälligheter hos en ångpanna,
som enligt gällande föreskrifter icke kunna tillstädjas, eller visar
sig vid profvet, att pannan antagit permanent utvidgning eller formförändring,
eller att flagor, veck eller sprickor förekomma eller uppstått,
skall detta antecknas uti det protokoll, som i sådant fall bör föras
öfver förrättningen; och skall uti detsamma tillika meddelas beslut
derom, huruvida pannan på grund af de iakttagna bristfälligheterna helt
och hållet kasseras eller om den endast behöfver undergå vissa förbättringar
och reparationer för att efter förnyadt prof kunna godkännas.

Afskriften af detta protokoll skall på begäran tillställas pannegaren.

Först sedan bristerna blifvit afhjelpta och pannan vid förnyadt
prof visat sig god, må förrättningsmannen till pannegaren utlemna
profningscertifikatet.

Beträffande pannors uppställning gäller numera nästan öfver hela
Österrike hvad byggnadsordningen för Wien den 17 januari 1883
derom stadgar.

Lag denl2 april
1889 angående
åtgärder till
förebyggande
af olycksfall
vid användande
af maskin er
m. m., den s. k.

1 Maskinbeskyttelseloven''.

Instruktionför
fabriksinspektörerna
den 10
december 1889.

Ungern.

Rörande lagstiftningen i detta land innehåller komitébetänkandet,
att den österrikiska förordningen af den 11 februari 1854 ännu der
gällde, men att ny författning i ämnet vore att inom den närmaste
tiden emotse.

Sedan den 12 november 1886 är också en sådan i kraft, och
innehåller den allmänna bestämmelser angående ångpannors besigtning
och uppställning, om granskning af ångpannors konstruktion samt profning
af uti dem användt material, om profning af sjelfva pannorna
samt om de periodiska inspektionerna, om besigtningsmannens befogenhet,
om uppsigt öfver och skötsel af ångpannor, om ångpanneexplosioner
samt om rättslig påföljd för öfverträdelse af gällande föreskrifter
äfvensom särskilda föreskrifter rörande lokomotiv- och sjöångpannor,
hvilkas detaljer dock icke varit för kollegium tillgängliga.

Danmark.

I detta land gäller fortfarande lagen den 24 mars 1875 angående
landångpannor, ehuru bestämmelserna i lagen blifvit genom senare tillkomna
föreskrifter förändrade och utvidgade.

Den 12 april 1889 utfärdades en lag angående åtgärder till förebyggande
af olyckshändelser vid användande af maskiner med mera;
och uti denna förekommer rörande nu föreliggande ämne, att de åligganden
med afseende på landångpannor, livilka enligt 1875 års lag
hvilade på politimästarne, skulle öfverflyttas på fabriksinspektörerna,
samt att besigtning och profning af sådana ångpannor skulle derefter
under sagde inspektörers tillsyn och ledning utföras af under dem anstälda
assistenter, dervid för hvarje sådan förrättning endast fordrades
en assistent.

Den betalning, som besigtningsmännen förut egt att uppbära af
pannegaren, skulle derefter betalas till statskassan samt utgå med samma
belopp som förut. Vid öfverbesigtning skulle nämnden bestå af endast
två af justitieministern i hvarje fall förordnade personer jemte en af
fabriksinspektörerna.

En den 10 december samma år af justitieministern utfärdad instruktion
för fabriksinspektörerna bestämmer, bland annat, sättet för
besigtningsafgifternas indrifvande, hvilket bör ske på så beqvämt sätt
för pannegaren som möjligt och som i regel går så till, att denne får

på närmaste statsuppbördskontor mot den faststälda afgiften lösa det
för honom äfsedda exemplaret af besigtningsprotokollet, försedt med
fabriksinspektörens påskrift.

Skulle det vid besigtning visat sig nödvändigt att afhjelpa mindre
fel och brister på ångpannan, innan tillstånd att taga densamma i bruk
kan meddelas, skall fabriksinspektören med stöd af från vederbörande
assistent inkommet besigtningsprotokoll meddela pannegaren, att besigtningsprotokollet
icke blifver för utlösande insändt till uppbördskontoret,
förrän de anmärkta felen blifvit afhjelpta, samt tillika angifva det sätt,
på hvilket han har att för inspektionen styrka, att nödiga åtgärder för
pannans försättande i fullt brukbart skick blifvit utförda.

När öfverträdelser af gällande föreskrifter rörande landångpannor
komma till fabriksinspektörernas kunskap, skola de anmäla förhållandet
hos vederbörande polismyndighet samt dervid lemna eu kort framställning
af den skedda lagöfverträdelsen äfvensom bifoga de bevis derför,
som möjligen finnas tillgängliga.

Assistenterna hafva enahanda förpliktelser gent emot inspektörerna.

Med upphäfvande af den i komitébetänkandet omnämnda kungörelsen
den 1 december 1880 utfärdades en ny sådan den 28 februari
1891 angående tillsynen öfver landångpannor samt den deras egare
tillkommande anmälningspligt.

I princip är den lika med den upphäfda kungörelsen, och äfven
detaljbestämmelserna äro i många fall desamma. Ändringar och tillägg
förekomma dock i flere hänseenden.

Eldytan definieras sålunda: hela den del af pannans väggar,
kanaler och rör, som är utsatt för eldens eller rökens omedelbara inverkan.
Eldytan skall öfverallt vara i beröring med vatten och vid
normalt vattenstånd skall vattenytan ligga minst 4 tum högre än eldytan,
hvarifrån dock undantag göres för sådana ång-öfverhettningsapparater,
hvilka icke utgöra en del af sjelfva ångpannan, samt sådana
delar af en ångpannas eldyta, som i betraktande af deras läge och utsträckning
enligt inspektionens åsigt aldrig kunna blifva utsatta för
glödgning.

Det förut existerande kategoriska förbudet mot användande af
svetsade plåtfogar är här modifieradt och användandet gjordt beroende
af inspektionens omdöme.

Föreskrifterna medgifva dessutom insättande af eu kran på matareledningen
mellan sjelfva pannan och matareventilen.

Rörande pannegares anmälningsskyldighet föreskrifves, att för

Kungörelsen
den 28februari
1891 angående
tillsynen öfver
landäng pannor
m. m.

hvarje inspektion underkastad ångpanna, som är ny eller undergått
större reparation eller — der det är fråga om en fast ångpanna —
blifvit flyttad från en plats till en annan, skall, innan den får tagas i
bruk, af dess egare derom göras anmälan hos politimästaren på platsen
och dervid företes besigtningsprotokollet samt vederbörande fabriksinspektörs
derpå tecknade tillstånd, att pannan må tagas i bruk. Dessutom
bestämmes skyldighet för hvar och en, som förskaffar sig en inspektion
underkastad rörlig ångpanna (lokomotiv eller lokomobil), att
anmäla detta hos fabriksinspektören i det distrikt, der egaren bor. Denne
är derjemte förpligtigad att, om pannan utan att under ett års tid
hafva blifvit besigtigad kommer till användning utanför det distrikt,
inom hvilket pannegaren är bosatt, anmäla förhållandet hos samme inspektör
samt, när så fordras, lemna upplysning om, hvar ångpannan är
tillfinnandes.

Begäran om besigtning af ångpanna skall i allmänhet ställas till
den inspektionsassistent, inom hvilkens krets ångpannan finnes.

Angående ångpannors skötsel finnes föreskrifvet, bland annat, att
vattenståndet aldrig får sjunka under det på pannan anbragta vattenståndsmärket.
Skulle det emellertid genom, till exempel, eldarens försumlighet
eller en hastigt påkommen ångförbrukning inträffa, att vattnet
sjunkit så djupt, att det ej synes hvarken i vattenståndsglaset eller
genom profkranarne, och fara sålunda kan föreligga för, att någon del
af eldytan blifvit blottad på vatten, skall pannan, om den är i förbindelse
med en eller flere andra sådana, genast afstängas från denna förbindelse,
samt elden omedelbart derefter dragas ut, spjell och eldstadslucka
öppnas och pannan lemnas att så småningom kallna. I ett fall
sådant som det förenämnda må under inga förhållanden vatten tillföras
pannan, innan densamma och dess murverk hunnit kallna. Har någon
del af eldytan varit glödgad, får pannan icke tagas i bruk, förrän inspektionen
genom noggrann undersökning konstaterat, att hon är i
tjenstbart tillstånd.

Eldaren bör tidt och ofta förvissa sig om, att matareapparaterna
med tillhörande rörledningar och matare ventiler funktionera, och reservapparaterna
skola åtminstone en gång om dagen undersökas och profvas.

Ångtrycket får icke stiga högre än som är på manometern såsom
maximum angifvet. Skulle emellertid genom oförsigtig eldning eller
genom en plötslig minskning i ångförbrukningen inträffa, att trycket
stiger öfver det tillåtna och säkerhetsventilerna börja att häftigt blåsa,
skall elden genast dämpas och vatten inmatas i pannan. Om vattnet

samtidigt sjunkit så djupt, att det kan vara fara för, att någon del af
eldytan blifvit blottad på vatten, får dock icke någon inmatning af
vatten ske.

Manometern skall iakttagas hvar gång påeldning eger rum.
Derjemte bör tillfälle begagnas att undersöka, om manometervisaren
ställer sig på noll-märket, när pannan icke är under tryck. Skulle
någon väsentlig skilnad i detta hänseende förekomma, skall eldaren
derom göra anmälan hos pannans egare eller brukare.

Säkerhetsventilerna böra minst en gång om dagen försigtigt lättas
för att vinna visshet om, att de äro i ordning.

Ångpannor skola behörigen rengöras. De skola dervid noga
undersökas både in- och utvändigt samt de små fel eller läckor, som
under den dagliga driften observerats, af eldaren afhjelpas. Iakttagas
större brister, som icke kunna af honom undanrödjas, anmäles förhållandet
hos pannans egare eller brukare.

Skulle inspektionen finna, att en panna icke vederbörligen rengöres,
kan den föreskrifva, att rengöring skall ega rum med vissa bestämda
mellantider, som dock icke må sättas kortare än 3 veckor, om
pannan användes 12 timmar om dygnet, och i förhållande derefter, om
den brukas mer eller mindre.

Ångpanneskötare skall uti en för ändamålet befintlig bok, som
skall förevisas för vederbörande fabriksinspektörsassistent och af honom
vid hvarje besök eller besigtning förses med anteckning derom, dagligen
uppskrifva, huru många timmar pannan brukas, när den rengöres
och öfverses samt hvilka bristfälligheter, som iakttagits på densamma.
Dessa senare skola dessutom alltid anmälas hos pannans egare eller
brukare, hvilken är skyldig att snarast möjligt låta afhjelpa dem.

I denna samma bok skall inspektionen tillika anteckna de fel, den
vid hvarje besigtning funnit hos pannan, samt den tid, inom hvilken
de föreskrifna reparationsåtgärderna skola vara vidtagna.

Ett inom justitieministeriet uppgjordt utdrag af de vigtigaste föreskrifterna
om ångpannors uppställning, utrustning och skötsel skall för
fasta ångpannor vara uppslaget på något väl belyst ställe i närheten
af ångpannerummet.

För användning af lokomobiler i närheten af byggnader med mera
finnas jemväl åtskilliga föreskrifter, hvilka dock i hufvudsak afse åtgärder
mot , eldfara. Så eger, till exempel, hvar och en rätt att förbjuda,
att eu lokomobil användes inom 50 alnar från hans med halm
eller sådant lättantändligt ämne täckta byggning m. m.

Tilläggskungörelser
angående
landångpannncr

den 2 september
1892 och
den 21 november
1898.

Lag den 1
april 1896 angående
skötsel
af landångpannor;
den
s. k. »Kedelpasserelovcn.
»

Tid efter annan hafva förenämnda kungörelses bestämmelser
undergått förändringar samt fått tillägg. Så förordnades, till exempel,
den 2 september 1892, att på fasta ångpannor den öfverstå och den
nedersta profkranen må ersättas af ett med afstängnings- och genomblåsniugskranar
försedt vattenståndsglas. Den 21 november 1898 föreskrefs,
bland annat, att hvarje ångpanna skall hafva tillräcklig styrka
för att kunna uthärda det ångtryck, med hvilket den är ansedd att
arbeta. Vid bestämmandet af denna styrka skola i allmänhet, det vill
säga der intet särskildt skäl till undantag föreligger, de för tillfället
gällande regler, hvilka för nya ångpannor antagits af »ångpanneföreningarnes
internationella förbund)), ligga till grund, hvarvid dock för
äldre pannor hänsyn får tagas till pannans ålder samt det sätt, på
hvilket den underhållits. Vidare föreskrifves, att inspektionen åligger
att, före anställande af vattenprof, undersöka pannans styrka i förhållande
till det angifna arbetstrycket, äfvensom att vattentrycket vid
profvet skall vara % af detta tryck, om detta senare icke öfverskrider
105 pund per qv. tum (7,7 kg. per qv. c. m.), men annars endast öfverstiga
arbetstrycket med 75 pund per qv. tum (5,5 hg. per qv. c. m.)

År 1896 den 1 april utfärdades en lag angående skötseln af
landångpannor, uti hvilken föreskrifves, att skötseln af sådana ångpannor,
som vore underkastade allmän inspektion, derefter endast finge
förestås af eller uppdragas åt personer, hvilka besutte särskilda i lagen
närmare angifna qvalifikationer.

För att förestå skötseln af eller sjelfständigt sköta lokomotiver
eller andra för befordran af passagerare och gods afsedda ångmaskiner,
som icke äro föremål för särskild inspektion, ångpannor med större eldyta
än 300 qv. fot (c:a 27,9 qv. m.) eller en ångpannekomplex af två
eller flere i förbindelse stående pannor med en gemensam eldyta af
minst 300 qv. fot eller ångpannor, som arbeta med ett högre tryck än
100 pund per qv. tum (c:a 7,3 kg. pr qv. cm.) uti lokaler, hvarest andra
än pannskötaren som regel äro sysselsatta eller som stöta omedelbart
intill eller ligga under eller öfver boningsrum eller andra rum, der
menniskor i regel uppehålla sig, under det att det eldas under ångpannan,
fordras, att vederbörande skall vara nykter och pålitlig samt
innehafvare af ett af fabriksinspektionen utfärdadt certifikat, som utvisar,
antingen att han aflagt maskinistexamen eller att han genomgått
de särskilda prof, som i lagen bestämmas för skötare af landångpannor
(examinerad ångpanneskötare).

För att få aflägga denna examen, hvilken förrättas af dertill af

justitieministern tillsatta kommissioner, fordras att kunna med läslig
handstil skrifva efter diktamen, att kunna räkna med hela tal och bråk
samt decimalbråk, äfvensom att kunna redogöra för hufvuddragen i
maskinläran, i hvad den gäller beskaffenheten och skötseln af vanliga
landångpannor och landångmaskiner. Vederbörande skall dessutom hafva
fyllt 20 år och i minst ett år hafva arbetat vid mekanisk verkstad, der
ångpannor eller ångmaskiner tillverkas, eller ock i minst ett år hafva
sjelfständigt och utan klander skött en ångpanna. En afgift af 5 kronor
skall af examinanden erläggas till statskassan.

Till skötare af andra ångpannor eller ångpannekomplexer än de
här ofvan uppräknade må endast användas nyktra och pålitliga personer,
som fyllt 18 år. Sådan skötare skall förses med en på honom
lydande kontrollbok, i hvilken fabriksinspektion skall göra anteckningar
om de felaktigheter i pannskötseln, som densamma må hafva uppmärksammat.

Fabriksinspektionen kan fråntaga en person hans rätt att förestå
skötseln af eller att sköta en panna, om han enligt inspektionens åsigt
gjort sig skyldig till grof och upprepad öfverträdelse af de för ångpannors
skötsel gifna föreskrifter eller om han genom onykterhet visat
sig icke vidare böra med ett sådant uppdrag betros. Klagan öfver
sådan åtgärd från inspektionens sida kan föras hos justitieministern.

Om skötseln af en ångpanneanläggning förestås af en examinerad
maskinist eller examinerad ångpanneskötare, kan sjelfva skötselns utöfvande
anförtros åt personer, som icke äro examinerade, utan endast
besitta de egenskaper, som, enligt hvad härofvan sagts, fordras för rätt
att sköta mindre pannor eller pannor, som arbeta med lägre tryck.

Förseelser mot ifrågavarande lag straffas med böter från 10 till
och med 200 kronor; och hvilar ansvaret icke allenast på skötaren,
utan i vissa fall jemväl på egaren, brukaren eller dennes ombud samt
på inspektionen.

Enligt kungörelsen af den 14 september 1896 ega examina med
ångpanneskötare rum tvenne gånger om året och förrättas inför vederbörande
fabriksinspektör af de af justitieministern tillsatta examenskommissionerna,
som hvar och en skall utgöras af någon vid inspektionen
anstäld tekniker såsom examinator samt dessutom ännu en bedömare.

En kungörelse af den 7 november 1901 öfverflyttar på det nyinrättade
direktoratet för arbets- och fabriksinspektionen den befattning
med förevarande examina, som förut tillkom fabriksinspektionen.

Kungörelse
den 14 september
1896 angående
examina
med ångpannesh
ätare.

Kungörelse
den 7 november
1901 angående
examina
med ångpanneskötare.

Lag om förändrad
taxa
för landångpannors
profning
af den
1 april 1896.

Förslag till
lag angående
tillsynen öfver
ångfartyg
m. m. den 18
oktober 1898.

Genom en särskild lag af den 1 april 1896 fastställas nya grunder
lör beräkningen af afgifterna för pannors profning samt desammas belopp.

För en panna, hvars eldyta är 750 qv. fot (c:a 74
qv. m. , betalas................................................................................ 30 kronor

För eu panna, hvars eldyta är 300 qv. fot (c:a 29,5
qv. in.) och deröfver, men dock mindre än 750 qv. fot, betalas 20 „

För en ångpanna, hvars eldyta är mindre än 300 qv.
fot, betalas......................................................................................... 10 ,,

Om flera till samma ångpanneanläggning hörande pannor samtidigt
profvas, erlägges full betalning för den först profvade pannan,
för den andra af de profvade pannorna en betalning motsvarande tre
femtedelar af dess eldyta samt för hvar och en af de öfriga pannorna
en betalning motsvarande två femtedelar af dess eldyta.

År fråga om pannor af olika storlekar, räknas den största som
den första och den i storlek näst derefter som den andra.

År 1897 tillsattes en komité för att taga i öfvervägande frågan
om nya bestämmelser rörande ångfartyg och dermed jemförliga fartyg,
deras inrättning och utrustning m. m.; och afgaf denna komité den 13
oktober 1898 till justitieministeriet betänkande i ämnet jemte lagförslag.

Detsamma synes icke sedan dess hafva varit underkastadt någon
officiel behandling, utan hvilar det ännu hos vederbörande departement.

Då det icke torde sakna sitt intresse att taga kännedom om, hvilka
åsigter på härifrågavarande område gjort sig gällande bland de sakkunnige
män, som hade sig anförtrodt att behandla ofvannämnda fråga,
skall här i största korthet redogöras för deras förslag, i hvad det rörer
fartygs ångpannor.

Förslaget omfattar alla skepp eller fartyg, hvilka för sin framdrifning
eller annat ändamål begagna sig af ångkraft eller annan maskinkraft,
— således äfven fartyg, som endast använda ånga för auxiliärändamål
samt mudderverk och dylikt.

Dessa fartyg skola som regel besigtigas, innan de, vare sig som
nya eller efter företagen större reparation af skrof eller maskineri, tagas
i bruk, samt derefter minst en gång om året.

Anhållan om besigtning insändes af egaren eller redaren till polismyndigheten
eller direkt till vederbörande besigtningsförrättning.

Polismyndigheten skall föra en fullständig förteckning öfver alla
till dess distrikt hörande fartyg samt öfver de besigtningar, som å dem
verkstälts.

Tullverkets personal får icke utklarera något fartyg, som man,
vare sig som nyanskaffadt eller efter större reparation, har för afsigt

att taga i bruk, utan att det ar försedt med intyg från polismyndigheten
derom, att lagens föreskrifter äro uppfylda.

Besigtningen har till uppgift att undersöka, att fartyget och dess
maskineri äro till konstruktion och utrustning m. m. i full öfverensstämmelse
med lagens bestämmelse, och skall dervid, bland annat,
ådagaläggas, att ångpannorna äro i fullt användbart skick, i enlighet
med de närmare föreskrifter, som af justitieministern härför utfärdas.

Besigtningsbeviset utfärdas i tvenne exemplar, af hvilka det ena
förvaras hos vederbörande myndighet och det andra tillställes fartygets
redare.

Till föregående lagförslag var, bland annat, fogadt ett förslag till
kungörelse angående tillsynen öfver ångfartyg in. in., hvilket beträffande
ångpannorna innehåller i hufvudsak följande föreskrifter.

Eu ångpannas eldyta, hvarmed förstås hela den yta af pannans
väggar, kanaler och rör, som äro utsatta för eldens eller förbränningsprodukternas
omedelbara åverkan, skall öfverallt vara i beröring med
vatten, och det normala vattenståndet skall ligga minst 4 tum öfver
eldytans öfverstå del, äfven när fartyget kränger eller sätter 6°.

Ofvanstående bestämmelser hafva dock ej tillämpning på:

Ångöfverhettningsapparater, som ej utgöra del af sjelfva pannan,

eller

Sådan del af pannans eldyta, som på grund af sin ringa utsträckning
och läge, äfven vid stark forcering, ej utsättes för glödgning;
fara för glödgning kan anses utesluten, såvida den af vatten berörda
delen af eldytan vid naturligt drag är 20 gånger, vid konstgjordt drag
40 gånger så stor som rostytan.

Yattenrörspannor, bestående af rör ej öfver 4 tum i invändig
diameter och med så kraftig vatten cirkulation, att de delar af eldytan,
som ligga öfver det normala vattenståndet, äfven vid stark forcering
ej äro utsatta för att glödgas.

Ingen del af pannans eldyta får utgöras af gjutgjern eller metall.
Härifrån undantagas dock tuber af metall, som ej hafva mera än 4
tums invändig diameter.

Vid beräkning af eldytans storlek användes för eld- och rökrör
den yttre, men för vattenrör den inre diametern.

Bruket af ångpannor med svetsade plåtvexlar, som äro utsatta
för eldens omedelbara åverkan, kan i visst fall tillåtas, då under vattenprof^
svetsningen visat sig fullständigt tät och ej undergått någon
som helst permanent formförändring.

Förslag till
kungörelse angående
tillsynen
öfver
ångfartyg
m. m.

Pannans normala vattenstånd skall vara angifvet med en metallvisare
eller ett tydligt, omedelbart på pannan fästadt metallmärke, som
skall vara synligt, äfven om pannan för öfrigt är klädd.

För att man må kunna kontrollera vattenståndet i pannan, skall
på denna finnas ett vattenståndsglas och två profkranar. Om vattenståndsglaset
ej kan anbringas framför pannans midtlinie, skall pannan
förses med tvenne vattenståndsglas. Yattenrörspannor samt cylinderpannor
med eldstäder från båda ändarne och cylinderpannor, som äro
öfver 10 fot i diameter, skola likaledes hafva två vattenståndsglas så
anbragta, att det normala vattenståndet öfver eldytans öfverstå del
äfven kan iakttagas under sjögång.

På cylinderpannor skola vattenståndsglasen vara så placerade, att
det är minst 2 tum vatten öfver eldytans öfverstå del, när vattnet just
är synligt i glaset. Den understa profkranen skall vara anbragt minst
3 tum öfver eldytans öfverstå del.

Vattenståndsglasen skola vara försedda med nödiga afstängningsoch
genomblåsningskranar af metall samt dessutom för pannor med
högt tryck med en skyddsskärm.

Prof- och vattenståndglaskranarne skola vara så beskaffade, att
man, för att aflägsna pannsten och andra orenligheter, kan föra ett
stift rätt igenom dem. Åro de fästade vid ett särskilt ståndrör, skall
detta hafva en inre diameter af minst 2 tum med afstängningskranar
omedelbart på sjelfva pannan.

De ofvannämnda apparaterna skola vara så placerade, att de med
lätthet kunna skötas och vattenståndet i pannan iakttagas af skötaren.

Enhvar ångpanna skall stå i förbindelse med minst två af hvarandra
oberoende matare apparater, som hvar för sig äro i stånd att
under fullt tryck och full kraftutveckling hålla normalt vattenstånd i
pannan; den ena af dem skall drifvas med en af hufvudmaskinen oberoende
maskin eller med handkraft.

Det är tillåtet att förse flera pannor med en gemensam matareapparat,
om denna är tillräckligt kraftig och så anordnad, att den kan
mata hvarje enskild panna såväl som alla pannorna tillsammans med
nödig vattenmängd, oberoende afl den andra matareapparaten.

För hvar och en af matareapparaterna skall omedelbart på pannan
finnas en sjelfstängande matareventil, som hindrar vattnet att strömma
ut ur pannan genom matarerören; dock skall mellan matareventilen
och pannan finnas en afstängningskran eller -ventil; såväl dessa som
matareventilerna skola vara af metall och så anbragta, att de äro lätt
tillgängliga. Användes afstängningsventil, skall på dennas ventilhus

finnas en aftappningskran. Drifves den ena matareapparaten af hufvudmaskinen,
skall på matarepmnpens ventilhus eller på matareröret anbringas
en säkerhetsventil.

På sjögående ångfartyg, hvilkas pannor arbeta med högt tryck,
skall hvar och en af förenämnda matareapparater kunna pumpa kondensationsvattnet
från ytkondensorn till pannorna.

Hvarje ångpanna skall hafva minst en eller, när pannans rostyta
är större än fem qv. fot, minst två säkerhetsventiler. Belastningen af
ventilerna skall åstadkommas med fjedrar eller med vigter, som utöfva
tryck på ventilerna, omedelbart eller med tillhjelp af häfstänger.

Belastningen må icke vara större än att ventilerna öppna sig, då
det högsta ångtrycket uppnåtts, som i enlighet med af besigtningsmännen
gjorda prof får användas; likaså må icke belastningen vara så
anbragt, att den obehörigen kan ökas. I den händelse att säkerhetsventiler
med fjederbelastning användas, skall det ombord finnas reservfjedrar
till dessa.

Säkerhetsventilerna skola i öfrig!, vara så beskaffade, att ångan
ej kan afkasta ventilerna, om ock belastningen skulle upphöra att verka.

Säkerhetsventilerna skola göras af ett starkt material och vara
fästade omedelbart på pannan samt försedda med afdelningsrör för
kondenseradt vatten; dessutom skola de med tillhjelp af lämplig apparat
kunna lättas från eldrummet eller maskinrummet samt, der fråga är
om fartyg med mera än ett däck, jemväl en af dem från öfverstå däck.

Till vägledning vid den första uppmätningen af en ångpannas
säkerhetsventiler eg a besigtningsmännen rätt att fordra tillgång till en
af vederbörande fabrikant styrkt och fullt upplysande ritning öfver
dessa.

Å alla pannor skola säkerhetsventilernas sammanlagda genomsläppningsarea
vara så tilltagen, att trycket i pannan icke öfverstiger
det högsta tillåtna med mer än 10 %, under det pannan eldas i 20
minuter med stängd pådragningsventil, normalt vattenstånd och ohämmadt
drag. Denna bestämmelse anses vara uppfylld för pannor, som
arbeta med naturligt drag, då säkerhetsventilernas sammanlagda genomsläppningsarea
ej är mindre än hvad i nedanstående tabell bestämmes;
och är der den sammanlagda genomsläppningsarean i qv. tum för hvarje
qv. fot rostyta angifven för olika ångtryck utöfver atmosferen.

Pannans öfvertryck i skålpund p. □"	Säkerhetsventil-arean p. □'' af rostytan.	Pannans öfvertryck i skålpund p. □"	Säkerhetsventil-arean p. □'' af rostytan.	Pannans ^öfvertryck i skålpund p.	Säkerhetsventil-arean p. □'' af rostytan.
10—15	1,436	81—90	0,390	201—210	0,17 6
16—20	1,209	91—100	0,353	211—220	0,168
21—25	1,041	101—110	0,3 2 3	221—230	0,161
26—30	0,914	111—120	0,297	231—240	0,154
31—35	0,815	121—130	0,275	241—250	0,148
36—40	0,735	131—140	0,256	251—260	0,142
41—45	0,669	141—150	0,240	261—270	0,136
46—50	0,614	151—160	0,226	271—280	0,131
51—55	0,567	161—170	0,2 14	281—290	0,126
56—60	0,527	171—180	0,203	291—300	0,121
61—70	0,493	181—190	0,193	301—310	0,117
71—80	0,436	191—200	0,184	311—320	0,113

Användes konstgjord!, drag, skola säkerhetsventilernas sammanlagda
area göras större i samma förhållande som ångutvecklingen ökas
utöfver den, som erhålles vid naturligt drag. Ingen säkerhetsventil
må dock göras mindre än IV2 tum i diameter.

Hvarken ledningen till eller från säkerhetsventilerna må hafva
mindre genomskärningsarea än säkerhetsventilernas sammanlagda area.

Ångbehållare äfvensom öfverhettare och dylika kärl, hvilkas förbindelse
med pannan kan afstängas och som äro utsatta för såväl eldens
som förbränningsgasernas omedelbara åverkan, skola vara försedda med
egna säkerhetsventiler.

Pannor med plana eller inåt buktade sidor eller bottnar skola
vara försedda med en luftventil, så framt icke den ifrågavarande delen
af pannan eger sådan styrka, att den enligt besigtningsmännens åsigt
kan motstå atmosfertrycket.

Hvarje panna skall vara försedd med minst en pålitlig manometer;
pannor med inre eldning från båda ändar skola hafva minst två sådana.

På dessa manometrar, hvilkas förbindelser med pannan skola
kunna afstängas medelst kranar, skall finnas ett rödt streck, utvisande
högsta tillåtna ångtrycket i pannan.

Då eldningen af pannorna icke sker från maskinrummet, skall
äfven i detta finnas en manometer, som angifver trycket i pannorna.

Hvarje panna skall vara försedd med en anordning för fästande
af kontrollmanometern samt för tillkopplande af besigtningens tryckpump.

Pannor såväl som ångbehållare, ångsamlare och dylikt skola vara
försedda med tillräckligt antal manhål och dylika öppningar, som medgifva
inre undersökning, äfvensom vara tillgängliga för utvändig besigtning.
I den händelse att deras byggnadssätt eller storlek ej medgifva,
att man kan gå in uti dem, skola de vara försedda med så många
rensöppningar, att tillförlitlig undersökning af deras inre kan företagas
utifrån.

Hvarje från eu ångpanna utgående rör skall omedelbart vid pannan
vara försedt med en afstängningsinrättning.

Pådragningsventilen till hufvudröret skall på ett lämpligt sätt
kunna öppnas och stängas såväl från eldrummet eller maskinrummet
som från öfverstå däck.

Ombord å ångfartyg med pannor för högt tryck och inbyggda
maskinrum, som härefter byggas eller undergå större reparation, skall,
för erhållande af en hastig afstängning af ångan till hufvudmaskinen,
anbringas en af besigtningsmännen godkänd hastigt verkande ventil,
som antingen är sjelfverkande eller kan manövreras såväl från maskinrummet
och pannrummet som från öfverstå däck.

Hvarje cylinderpanna skall vara försedd med en på pannans
understa del anbringad utblåsningskran (eller ventil) samt en skumkran
(eller ventil) för pannvattnets aftappning intill två tum öfver eldytans
öfverstå del; båda skola vara af starkt material och anbragta omedelbart
på pannan. Vattenrörpannor och hjelppannor skola hafva antingen en
bottenkran eller eu skumkran.

Hvarje ångpanna skall vara försedd med en på ett i ögonen
fallande sätt gjord instämpling, angifvande dels namnet på den fabrik,
hvarest pannan är byggd, och dels denna senares nummer eller annat
säkert identitetsmärke äfvensom byggnadsåret.

Innan en ångfartygspanna för första gången profvas inom landet,
skola vid anhållan om profvets verkställande i två exemplar fogas
dels en ritning öfver ångpannan samt dels en beskrifning öfver densamma.
Ritningen bör, så vidt möjligt, vara utförd och underskrifven
af fabrikanten och skall såväl som beskrifningen innehålla nöjaktiga
upplysningar om pannans byggnadssätt, de olika delarnes dimensioner,
material och hoppassningssätt, rost- och eldytans storlek i qv. fot, läget af
det normala vattenståndet, storleken af eldytan öfver det normala vattenståndet,
ångtrycket i skålpund per qv. tum samt hvar och under hvilket
år pannan är tillverkad. Dessa ritningar och beskrifningar öfverlemnas

till besigtningsmännen i och för användning'' vid pannas besigtning,
förses af dem med påskrift samt vidfogas derefter de båda exemplaren
af besigtningsbeviset.

Vid hvarje återkommande besigtning skall det egaren tillhörande
besigtningsbeviset öfver den närmast föregående besigtningen med bifogad
beskrifning och ritning öfver pannan vara tillgängligt.

Företages ändring af pannan, skall beskrifningen eller ritningen
rättas eller en ny beskrifning och ritning af pannan utföras i två
exemplar och framläggas för besigtningsmännen vid den närmast efter
ändringens vidtagande förekommande besigtningen.

Med tillhjelp af de å pannritningen angifna dimensioner och godstjocklek
af pannans vigtigaste delar utföres en beräkning af pannans
styrka, svarande mot det åstundade trycket. På samma sätt skola besigtningsmännen
gå tillväga, då det vid besigtningen af en panna kommit
i dagen, att dess hufvuddelar på ett eller flera ställen blifvit i afsevärd
grad försvagade.

Skulle en eller flera af pannans delar ej ega den, i enlighet med
af justitieministern godkända regler, erforderliga styrkan, äro besigtningsmännen
skyldiga att nedsätta panntrycket så mycket, att en för
de svagare delarne lämplig belastning ej öfverskrides.

De här ofvan omnämnda, af justitieministern godkända föreskrifter,
hvilka besigtningsmännen hafva att följa vid bestämmande af en pannas
arbetstryck, äro tillsvidare de regler, som vid hvarje förekommande
tillfälle äro faststälda af engelska »Board of Trade», »Loyds Register
of british and foreign shipping», »Bureau Veritas», »Germanischer Lloyd»
samt »Norsk veritas»; och står det redaren fritt att välja, hvilka af
dessa regler han önskar skola följas.

Med afseende å tidpunkten för återkommande besigtningar stadgas,
att ångpannor skola undersökas in- och utvändigt hvart annat år och
af besigtningsmännen tryckprofvas under det mellanliggande året samtidigt
med den årliga fartygsbesigtningen; nya pannor behöfva dock
icke undersökas förr än 3 år och vattentryckas förr än 4 år, sedan de
blifvit i fartyget insatta.

Nya pannor eller pannor, som undergått omfattande reparation,
skola vattenprofvas, innan de insättas i fartyget eller innan de förses
med klädsel. År panna oåtkomlig för ut- och invändig besigtning,
skall den tryckproivas hvarje gång besigtning eger rum; likaså skall
pannan tryckprofvas, då densamma vid besigtning visat sig vara så
bristfällig, att pannans fortsatta bruk anses vara förenadt med fara.

Om uti ett fartyg, som byggts, sedan ifrågavarande lag trädt i

kraft, botten af en ångpanna är oåtkomlig för undersökning, så skall
sådan panna minst hvart sjette år lyftas och undersökas i botten.

Vid hvarje in- och utvändig besigtning skola pannans alla inre
och yttre ytor samt förstagningar noga undersökas med afseende på
gropar, rost och annan anfrätning; alla vexlar och skarfvar skola gås
öfver och den del af pannan, som är utsatt för eldens och förbränningsgasernas
direkta inverkan, undersökas i fråga om bucklor, blåsor och
dylikt. Pannklädseln borttages för utvändig undersökning, endast då
särskild anledning finnes att antaga, att pannan är läck i vexlar eller
dylikt.

I den händelse att anfrätningar eller andra försvagningar påträffas
vid en pannas besigtning, uppmätes vid sådana ställen godstjockleken
och antecknas i besigtningsboken.

I tvifvelaktiga fall ega besigtningsmännen rätt att företaga både
ut- och invändig besigtning. Skulle härvid visa sig, att pannan icke
med säkerhet kan brukas med det dittills använda arbetstrycket, skall
ny beräkning af pannans styrka ega rum.

Under tryckprofven, vid hvilka pannan till hela sin volym skall
vara fylld med vatten, tillses, huruvida sådana otätheter eller formförändringar
uppstå, som kunna medföra fara för pannans bestånd.
Otätheter anses som väsentliga, då vattnet utkommer i annan form än
som små droppar eller imma.

I den händelse att pannan visar sig vara betydligt otät eller så
till sin form förändrad, att dess brukande med det beräknade och begagnade
arbetstrycket icke längre anses rådligt, afbrytes profvet och
felen afhjelpas, hvarefter nytt tryckprof göres, eller också — då rederiet
eller egaren föredrager det — nedsättes trycket i pannan så mycket,
att pannan under motsvarande vattentryck visar sig vara, praktiskt
taget, tät och icke antaga någon permanent formförändring.

År en ångpanna profvad i utlandet, bestämmes arbetstrycket efter
beräkning af dess styrka grundad på resultatet af vattentrycksprofvet
och det dervid använda proftrycket.

Samtidigt med tryckprofven undersökes, huruvida säkerhetsventilerna
och deras belastningar äro reglerade efter trycket i pannan.

Om tryckprofvet utföres på land, kan den del af profvet, som
angår undersökningen af säkerhetsventilerna, uppskjutas, till dess pannan
blifvit insatt på sin plats i fartyget.

Första gången en panna tryckprofvas, stämplas de till säkerhetsventilerna
hörande hufvuddetaljerna, och de anordningar, som tjena till

att begränsa belastningen, uppmätas; måtten införas i besigtningsprotokollet.

Proftrycket är för ny och väsentligt reparerad panna 100 % och
vid påföljande prof 50 % högre än panntrycket; dock må proftrycket
icke i någotdera fallet öfverstiga panntrycket med mer än 75 skålpund
per

Resultaten af pannans undersökning och af tryckprofvet införas
i besigtningsboken.

Vid besigtning af ny panna, som är tillverkad i utlandet, kan
tryckprofvet uteslutas, för såvidt det kan på ett betryggande sätt styrkas,
att profvet under loppet af det sista året blifvit utfördt i utlandet i
öfverensstämmelse med vederbörande lands lagstiftning i ämnet och
att det gifvit ett tillfredsställande resultat; dock att intyget i öfrigt
skall innehålla sådana uppgifter, som äro erforderliga för att ådagalägga
pannans öfverensstämmelse med i Danmark gällande föreskrifter.

Hjelppannor ombord i fartyg skola med visst undantag vara utrustade
i likhet med hufvudpannorna och efterses, undersökas och tryckprofvas
som dessa.

Angkokare, spädvattensapparater och liknande, i hvilka vatten
uppvärmes och fördunstas under tryck, skola, antingen bränsle, ånga
eller annan värmekälla användas, i allmänhet uppfylla de för ångpannor
bestämda fordringarne angående styrka och säkerhetsventiler.

På de ångpannor, som vore i bruk, innan förevarande lagförslag
komme att träda i kraft, skulle bestämmelserna om byggnadssätt och
anordningar i öfrigt ej tillämpas, så framt pannorna vore i öfverensstämmelse
med förut gällande föreskrifter.

Å nya fartyg samt fartyg, hvilkas maskineri undergått större
reparation, skola hufvudångrören mellan pannorna och hufvudmaskinerna
undersökas och tryck pro fras. Proftrycket skall för kopparrör vara 1 V*
gång och för stål- eller smidesjernrör vara 2 gånger panntrycket.

Hufvudångröret må icke vara af gjutjern. Det skall i öfrigt vara
så inrättadt och monteradt, att det vid ångans påverkan fritt kan utvidga
sig och draga sig tillsammans, utan att några väsentliga spänningar
uppkomma.

Särskild uppmärksamhet skall fästas på, huruvida större vattensamlingar
kunna bildas i ångrören och om dessa äro försedda med
aflopp för kondenseradt vatten; lödda och svetsade rör skola noga
granskas i fogarne.

Bevis om att hufvudångrören äro tryckprofvade och befunnits vara
i godt stånd skall vid första besigtningen af ny panna eller, då be -

sigtning företages på grund af större reparation af maskineriet, framläggas
för besigtningsmännen.

I den händelse att ångtrycket är olika i hjelp- och hufvudpanna
och rörledning så beskaffad, att genom slarf ånga af det högre trycket
kan inkomma i panna med lägre tryck, skall föreningsrörets stoppventil
på pannan med det lägre trycket vara sjelfstängande, och dessutom
skall föreningsröret vara försedt med en liten säkerhetsventil, som
låter ångan strömma direkt ut i maskin- eller pannrummet, då trycket
i röret öfverstiger det lägsta panntrycket.

I den händelse ånga af lägre tryck än panntrycket genom ventiler,
kranar, reduktionsapparater eller dylikt ledes till en cylinder, värmapparat,
ångkokare eller liknande, och det ifrågavarande kärlet icke
är starkt nog att motstå ångpannans fulla arbetstryck, skall det vara
försedt med en säkerhetsventil, som låter all den tillförda ångan utslippa,
när det största tillåtna trycket uppnåtts.

Ryssland.

Genom finansministeriets kungörelse den 28 augusti 1890 är
bestämdt, att följande bestämmelser skola lända till efterrättelse vid
utförande af det vattentrycksprof, som utgör en af ångpanneinspektionens
uppgifter:

a) ångpannor, hvilka äro afsedda att arbeta med ett öfvertryck
af en atmosfer och derunder, skola underkastas ett vattentryck, som
är tre gånger så högt som arbetstryck et;

b) ångpannor, hvilka äro afsedda att arbeta med ett öfvertryck
af mera än en men icke mera än fem atmosferer, skola profvas med
ett vattentryck, som är dubbelt så stort som arbetstrycket, dock aldrig
under tre atmosferer;

c) ångpannor, hvilka skola arbeta med ett ångtryck af mera än
fem atmosferer, vattenprofvas vid ett tryck, som är lika stort som det
bestämda arbetstrycket ökadt med fem atmosferer;

d) besigtningsmännen skall medföra såväl kontrollmanometer som
tryckpump;

e) proftrycket skall stå på pannan så länge, som fordras för en
sorgfällig undersökning af pannans alla delar;

f) en panna kan efter verkstäldt vattenprof godkännas, om vid
detsamma icke några sprickor yppat sig, om företagna undersökningar
och mätningar gifvit vid handen, att pannan icke tagit några perma 6 -

nenta formförändringar samt att icke några läckor uppstått, hvarvid
dock vattens förekomst i form af fint stoft eller små droppar i vexlar
eller rundt omkring naglar icke må räknas såsom bevis för läcka; och

g) förvärmare skola profvas på samma sätt som ångpannor.

Finland.

Ehuru icke så lång tid förflutit, sedan den i detta land gällande
förordningen om ångpannor den 11 april 1888 tillkom, har dock beliofvet
af nya föreskrifter på detta område gifvit sig tillkänna, och
redan under loppet af år 1897 gjorde Tekniska Föreningen i Helsingfors
framställning hos Regeringen om förändring af särskilda paragrafer i
sagda förordning samt af reglementet af samma dag, innefattande stadganden
om ångpannors konstruktion in. m.

Denna framställning blef remitterad till industristyrelsen, hvars
utlåtande i ärendet den 14 december 1899 insändes till regeringen,
der det föreligger till behandling. I de afseenden, hvari de väsentligaste
afvikelserna egt rum från ofvannämnda förordning, hvilken i
sina hufvuddrag finnes återgifven i den svenska ångpannekomiténs
betänkande af år 1889, innehåller det nya förslaget i korthet följande.

Hvarje ångpanna bör skötas af maskinist, pannskötare eller
lokomotivförare, angående livilkas kompetens kejserliga senaten eger
utfärda närmare bestämmelser.

Vidare bör ångpanna i lokomotiv på jernväg, som är upplåten till
allmän samfärdsel, handhafvas af behörigen godkänd lokomotivförare.

Beträffande skötseln af ångpanna i passagerareångfartyg, äfvensom
i last och bogserångfartyg gäller hvad om sådana fartyg är särskilt
stadgadt.

Skötseln af ångpanna, som användes ombord i ångbåt, afsedd uteslutande
för egarens eget behof, eller brukas inom stads eller köpings
linier, må anförtros jemväl åt annan tillförlitlig person, än hvad här
ofvan är sagdt, om pannan är af den storlek, att dess eldyta i qv.
meter multiplicerad med det högsta tillåtna trycket i atmosferer-öfvertryck
gifver en produkt, som ej öfverstiger talet 20. Enahanda förhållande
gäller på landsbygden för ångpanna af sådan storlek, att sagda
produkt icke öfverstiger talet 50.

I och med dessa föreskrifter hafva de i den gällande förordningen
förekommande kompetensvflkoren för maskinister, pannskötare och

lokomotivförare öfverförts till en särskild kungörelse, hvarom här nedan
vidare omförmäles.

Angående bestämmelserna rörande kompetensvilkoren för person,
som har skötseln af ångpanna ombord å last- och bogserångfartj^g om
hand, har industristyrelsen förslagsvis införlifvat desamma med förordningen
angående befälet på finska handelsfartyg, hvilken åtgärd redan
af komitén för uppgörande af förslag till nytt reglemente för navigationsskolorna
förordats. För den händelse att denna åtgärd ej skulle
vinna regeringens bifall, har industristyrelsen framlagt ett alternativförslag,
hvilket innehåller, att beträffande skötseln af ångpanna i passagerareångfartyg
skulle gälla hvad derom i förordningen om sådana fartyg
är stadgadt, samt att för skötseln af ångpanna i last- och bogserångfartyg
skulle fordras:

a) för sjöfart på alla haf en maskinist af första och en maskinist
af andra klassen;

b) för trafik å öppna hafvet inom Östersjön en första eller andra
klassens maskinist samt en maskinist af tredje klassen;

c) för mindre fartyg å farled inom skärgård eller på insjö en
maskinist af tredje klassen eller en pannskötare.

Angående besigtning af ångpanna är föreslaget, att den skall
verkställas af i ångpannors konstruktion och skötsel kunniga besigtti
in gam än, hvilka, på förslag af magistrat eller ordningsrätt i stad samt
kronofogde på landet, utses för tre år i sender af industristyrelsen.
Skulle tilläfventyrs å den ort, der ångpanna användes, någon besigtningsman
ej vara utsedd eller irtsedd besigtningsman vara jäfvig, tillkommer
det pannegaren att från närmaste ort tillkalla sådan qvalificerad
person.

Vattentrycksprof å ångpanna, tillverkad vid mekanisk verkstad på
landet, kan utföras af verkstadens tekniska föreståndare, sedan han af
industristyrelsen dertill godkänts, dock i närvaro af en utaf industristyrelsen
i sådant afseende för verkstaden tillförordnad välfrejdad och
ojäfvig person.

Sådan panna bör dock, innan den tages i bruk, af vederbörande
besigtningsman profvas under ånga.

Kontrollen öfver statsjernvägarnes ångpannor handhafves under
jern vägsstyrelsens inseende af dess tjensteman.

Finner intendent vid industristyrelsen eller vederbörande yrkesinspektör
eller ock polismyndighet, hvilka icke må i sådant afseende
vägras tillträde, skäl till anmärkningar beträffande i verksamhet varande

ångpanna, skall guvernören i länet derom underrättas i och för behöriga
åtgärders vidtagande.

Vid besigtning skall protokoll föras samt innehållet deraf af besigtningsmannen
antecknas i ett besigtningsbevis, som bör å lämpligt
ställe i pannrummet anslås eller, der sådant icke är möjligt, af ångpanneegaren
så förvaras, att detsamma utan tidsutdrägt kan på anfordran
företes.

Formulär för sådant besigtningsbevis fastställes af industristyrelsen.

I den händelse att eu ångpanna icke blir godkänd, skall besiglningsmannen
inom 8 dagar anmäla detta för vederbörande polismyndighet,
som har att tillse, att de gifna föreskrifterna icke åsidosättas, eller
i motsatt fall ställa den skyldige under laga åtal.

I afseende å öfverträdelse af förordningen skulle gälla, att då
person, åt hvilken skötsel af ångpanna är anförtrodd, gjort sig skyldig
till vårdslöshet vid dess skötande, straffas han med böter från och med
25 till och med 400 mark. Upprepas förseelsen, kan pannskötare förklaras
obehörig att vidare handhafva ångpanna.

I händelse af explosion af ångpanna åligger det pannegaren eller
den honom å platsen företräder att omedelbart anhålla om polisundersökning
samt att om explosionen underrätta industristyrelsen, som tillförordnar
besigtningsman, yrkesinspektör eller annan sakkunnig person
att, såvidt möjligt i sammanhang med polisundersökningen, verkställa
undersökning i tekniskt hänseende och om förloppet dervid till industristyrelsen
ingifva berättelse. Bryter pannegare eller den i hans ställe
satt är eller ock annan person häremot, skulle han vara förfallen till
böter af högst fyrahundra mark.

I samband med ofvan anförda förslag till förordning föreslår
industristyrelsen nytt reglemente, innefattande stadganden om ångpannors
konstruktion och utrustning m. in.; och innehåller detsamma
följande från de nu gällande afvikande bestämmelser:

Med bibehållande af hvad som föreskrifves i gällande förordning
angående genom och omkring en ångpanna gående eldrör göres det
tillägget, att dessa föreskrifter jemväl äro gällande för ångpannor å
sjögående ångfartyg vid en krängning af 8°.

Fara för glödgning af plåten i liggande inmurade ångpannor
anses i regel utesluten, då eldytan vid naturligt drag är minst 20
gånger och vid konstgjordt drag minst 40 gånger större än rostytan.

Till en ångpannas eldyta räknas den area af pannan, som å ena
sidan beröres af vatten, å andra sidan af eld eller förbränningsgaser.

Hvarje ångpanna skall vara försedd med två tillförlitliga matare -

apparater hvilka tillföra ångpannan vatten genom ett gemensamt eller
två skilda rör. Två eller derå med hvarandra kommunicerande ångpannor
betraktas i detta afseende såsom en ångpanna.

Hvarje ångpannas matarerör skall vara försedt med, förutom den
i gällande förordning föreskrifna sjelfverkande ventilen, eu mellan denna
ventil och ångpannan befintlig afstängningskran.

I ångfartyg bör hvardera matareapparaten hafva sitt skilda matarerör
med ventil så anordnadt, att, om den ena inrättningen råkar i olag,
den andra obehindradt må kunna begagnas. För öfrigt böra i ångfartyg
alla rör, som utgå från ångpannan, vara försedda med kran
eller ventil, anbringad vid pannan, och bör kranen å bottenröret vara
försedd med fast nyckel eller ock med lösnyckel af sådan beskaffenhet,
att den kan aftagas endast då kranen är stängd.

Såvida endast ett vattenståndsglas användes å ångpanna, bör
annan inrättning anbringas, medelst hvilken vattenståndet i ångpannan
vid hvarje tillfälle kan utrönas. Utgöres den sistnämnda apparaten af
profkranar, skall den lägsta af dem befinna sig i jemnhöjd med det
för ångpannan tillåtna lägsta vattenståndet.

Det för pannan faststälda lägsta vattenståndet skall finnas tydligt
utmärkt med fast visare antingen å sjelfva ångpannan eller invid vattenståndsglaset.

Hvarje ångpanna i fartyg och å lokomotiv äfvensom stationär
ångpanna med eldyta större än 50“2 bör vara försedd med minst två
säkerhetsventiler, hvilka i sin ordning böra vara så inrättade, att de
icke kunna utkastas, samt skyddade för tillfällig belastning af obehöriga.

Angående ångpannors uppställning är tillagdt det stadgande, att
ångpanna bör, såvidt möjligt, förläggas utom arbetslokal och helst i
särskildt hus.

Besigtning af ångpanna består uti en noggrann undersökning af
ångpannans samtliga delar och särskildt af pannväggarnes motståndskraft
och tillståndet i det inre af ångpannan, uti hvilket afseende nödig
uppmärksamhet bör egnas åt, bland annat, följande omständigheter,
nemligen:

a) beskaffenheten af ångpannas väggar samt eld-, rök- och ångrör
äfvensom nitnaglar, stagbultar och förbindningar;

b) befintligheten och beskaffenheten af pannsten och annan orenlighet;
samt

c) det tillstånd, hvari säkerhetsventilerna och den öfriga pannarmaturen
befinna sig.

Vid besigtning af ny panna skall till besigtningsmännens dispo -

Förslag till
kungörelse
angående kornpetensvilkoren

för pannskötare,
maskinister
och
lokomotivförare.

sition finnas en ritning å sjelfva pannan och dess inmurning. Å denna
ritning skola dessutom ångpannans hufvuddimensioner, godstjocklek
samt stagningen vara angifna.

Sedan ångpanna blifvit undersökt och profvad medelst vattentryck,
skall densamma jemväl besigtigas i verksamhet under ånga;
och utgör hvardera förrättningen för sig half besigtning samt båda
tillsammans fullständig besigtning af ångpanna.

Besigtigas ångpanna till konstruktion och utrustning samt till
yttre och inre beskaffenhet, utan ång- eller vattenprof, skall sådan förrättning
såsom half besigtning anses.

Har ångpanna undergått större remont eller varit utsatt för eldsvåda,
bör densamma, innan den ånyo begagnas, underkastas fullständig
besigtning. Detsamma skall äfven gälla för ångpanna, som flyttats
till annan plats, såvida icke besigtningsmannen anser sådant obehöfligt.

I förrättningsarfvode för fullständig besigtning eger besigtningsmannen
af pannegaren uppbära tjugu mark och dessutom femtio penni
för hvarje qv. meter eldyta. För half besigtning erlägges hälften af
ofvannämnda afgifter.

Verkställes besigtning å annan ort än den, der besigtningsmannen
är bosatt, eger besigtningsmannen beräkna ersättning för resa och
traktamente för resedagar enligt gällande resereglemente, hvilken resekostnad
af statsverket erlägges. Har besigtning genom pannegarens
uraktlåtenhet att fullgöra hvad honom af besigtningsmannen föreskrifvits
icke kunnat å utsatt termin verkställas, vare pannegaren skyldig
att ersätta besigtningsman hans resa till och från platsen, der besigtningen
bort försiggå; men är ångpanna belägen i den ort, der besigtningsman
är bosatt, eger han för sådant besök af pannegaren uppbära
en ersättning af tio mark.

Besigtningsvittne vid mekanisk verkstad tillkommer en ersättning
af tre mark för hvarje gång han vid besigtning är närvarande.

Såsom ofvan nämnts, har industristyrelsen afgifvit förslag till
ny kungörelse angående kompetensvilkoren för pannskötare, maskinister
och lokomotivförare, hvilket förslag är af följande hufvudsakliga
innehåll.

För rätt att handhafva skötseln af sådan ångpanna, som enligt
ofvannämnda bestämmelser i den föreslagna förordningen angående
ångpannor får åt pannskötare anförtros, fordras att hafva uppnått 18
års ålder, att vara välfräjdad samt läs- och skrifkunnig, att kunna
förete intyg öfver ett års praktik, hvaraf minst sex månader såsom
eldare af ångpanna och resten såsom arbetare vid mekanisk verkstad,

äfvensom intyg af teknisk föreståndare vid mekanisk verkstad eller
besigtningsman för ångpannor, att lian innebar för utöfvande af dylik
befattning nödig insigt ocli erfarenhet. Dock må besigtningsman äfven
såsom pannskötare godkänna person, som praktiserat hela den ofvan
bestämda tiden endast såsom eldare af ångpanna.

Maskinist af tredje klassen bör hafva uppnått 19 års ålder, vara
välfrejdad samt förete intyg öfver genomgången högre folkskolekurs
eller motsvarande kunskaper äfvensom af teknisk föreståndare för
mekanisk verkstad, der ångmaskiner tillverkas eller repareras, utfärdadt
bevis deröfver, att han minst två års tid arbetat vid sådan verkstad,
deraf minst sex månader som maskinarbetare. Derjemte bör sådan
maskinist under sex månaders tid hafva tjenstgjort såsom eldare samt
inför facklärare vid industriskola eller besigtningsman för ångpannor
undergått förhör öfver erforderlig kännedom af grunderna för ångpannors
och ångmaskiners konstruktion och skötsel.

För erhållande af betyg såsom maskinist af tredje klassen å
passagerareångslup å landets insjöar må anställning under minst tre
seglationsår såsom eldare eller maskinbiträde å passagerareångfartyg
anses lika med ofvan omförmälda förberedelse.

Maskinist af andra klassen bör hafva fyllt 20 år, vara välfrejdad
och förete intyg öfver tre års arbete vid tillverkning af ångpannor och
maskiner å mekanisk verkstad samt intyg af befälhafvare å ångfartyg
öfver sex månaders tjenstgöring såsom maskinist af tredje klassen eller
eldare på sjögående eller kustångfartyg, samt derefter hafva undergått
förhör vid industriskola och visat sig kunna uppmäta och afrita särskilda
maskindelar samt ega kännedom om olika slags ångmaskiner
och ångpannor äfvensom vilkoren för deras verksamhet, sammansättning
och skötsel.

Maskinist af första klassen skall vara välfrejdad samt förete af
befälhafvare _ å ångfartyg utfärdadt intyg öfver tolf månaders praktik
såsom maskinist af andra klassen, deraf minst sex månader på sjögående
passagerare- eller lastångfartyg. Derjemte bör maskinist af
första klassen hafva med godkända kunskaper genomgått första årskursen
å mekanisk afdelning vid industriskola eller ock vid sådant läroverk
hafva aflagt deremot svarande examen.

Lokomotivförare bör hafva tjenstgjort såsom eldare å lokomotiv
ett år och arbetat två år å mekanisk verkstad vid förfärdigande af ångmaskin
samt derefter vid industriskola genom förhör, som af jernvägsstyrelsen
bestämmes, hafva ådagalagt erforderliga teoretiska insigter.
För behörighet att föra lokomotiv erfordras derjemte god frejd samt
vitsordad stadga och pålitlighet.

Förslag till
förordning angående
ändring
och upphäfvande
af
vissa paragrafer
i förordningen
om
passagerareångfartyg
den
87 mars 1890.

Intyg öfver godkända teoretiska insigter såsom pannskötare,
maskinist eller lokomotivförare får ej ntfärdas, innan föreskrifven praktisk
verksamhet blifvit fullgjord, och ankommer det å den, som eger
utfärda dylika intyg, att pröfva giltigheten af vederbörandes arbetsbetyg.

Har någon jemte förvärfvad föreskrifven praktisk verksamhet
genomgått mekanisk afdelning vid industriskola eller högre tekniskt
läroverk, kan han utan särskildt betyg anses berättigad att vara pannskötare,
maskinist eller lokomotivförare.

Uppstår tvifvelsmål i hithörande hänseenden, skall saken hänskjutas
till industristyrelsens samt beträffande lokomotivförare till jernvägsstyrelsens
afgörande.

För betyg öfver godkändt förhör med pannskötare eller maskinist
af tredje klassen erlägges en afgift af fem mark.

Besvär öfver vederbörandes åtgärder inom området för bestämmelserna
rörande pannskötare och maskinister skola inom 60 dagar
anföras hos industristyrelsen samt i fråga om kompetensfordringarne
för lokomotivförarna hos jernvägsstyrelsen. öfver industristyrelsens
och jernvägsstyrelsens beslut må besvär icke anföras.

De sålunda föreslagna kompetensvilkoren skulle dock icke medföra
någon inskränkning uti de rättigheter, Indika enligt gällande bestämmelser
i ämnet åtnjutas af nuvarande pannskötare, maskinister och
lokomotivförare.

I samband med förslaget till särskild kungörelse angående kompetensvilkoren
för pannskötare, maskinister och lokomotivförare framhåller
industristyrelsen, hurusom § 17 i nu gällande förordning af den
27 mars 1890 angående passagerareångfartyg bör upphäfvas, samt föreslår
dessutom, att § 16 i samma förordning måtte få följande förändrade
lydelse:

På sjögående ångfartyg bör anställas en maskinist af första, en
af andra och en af tredje klassen.

På kustångfartyg må antagas en maskinist af första eller andra
klassen, men gör sådant fartyg så långa turer, att icke minst fem timmars
oafbruten hvilotid under dygnet förekommer, bör å detsamma
derjemte en maskinist af tredje klassen vara anstäld.

På ångslup, som vid skeende besigtning berättigats medtaga 100
passagerare eller derutöfver, skulle gälla hvad beträffande maskinist å
kustångfartyg vore stadgadt. Till maskinist å ångslup, som eger föra
mindre än sagda antal passagerare, finge maskinist af tredje klassen
antagas.

England.

Såsom i meranämnda komitébetänkande framhållits, fanns vid
detsammas afgifvande, såvidt komitén hade sig bekant, icke i England
någon lagstiftning angående konstruktion, uppställning och brukande
af landångpannor. Endast ångpannor ombord å passagerarefartjg
voro underkastade kontroll. Dessutom fanns en lag af år 1882
rörande ångpanneexplosioner (Boiler Explosions Act 1882), och denna
lag var inskränkt till föreskrifter om undersökning af orsakerna till och
följderna af ångpanneexplosioner.

Denna lag är ännu gällande och kärnpunkten i densamma ligger
nog uti den föreskrifna skyldigheten för vederbörande ångpanneegare
eller brukare af ångpannor att vid inträffande ångpanneexplosioner
derom insända anmälan till Board of Trade, som eger låta anställa
undersökning angående de fall, der omständigheterna synas dertill gifva
anledning, låta anklaga den till olycksfallet vållande, om sådan skulle
finnas, samt årligen till parlamentet afgifva summarisk rapport angående
verkningarne af denna lag; och har —- såsom också en af
hufvudafsigterna varit — på detta sätt erhållits ett mycket värdefullt
statistiskt material för en blifvande lagstiftning på detta område.

Den senaste tillgängliga rapporten från sagda myndighet, hvilken
rapport omfattar tiden från och med den 1 juli" 1899 till och med den
30 juni 1900, visar, att under denna tid inom landet förekommit 59
explosioner af ångpannor och dylika kärl, vid hvilka olyckshändelser
24 personer dödats och 65 skadats.

I 13 af dessa 59 fall har en mera grundlig undersökning ansetts
af nöden för att utröna orsaken till olyckshändelsens uppkomst och den
skyldige dertill; och har det märkliga inträffat, att icke något af dessa
fall har kunnat tillskrifvas orsaker, som icke skulle kunnat genom uppmärksamhet
och aktsamhet undvikas — ett förhållande, som ju i hög
grad talar för införande af kontroll och periodiska besigtningar.

Samma rapport upplyser om, att sedan den 1 juli 1882, då förevarande
lag trädde i kraft, tillsammans 1,248 explosioner åt sagda slag
egt rum, dervid 526 personer dödats och 1,107 skadats. Medeltalen
för år blifva under denna period 69,3 explosioner, 29,2 dödade och
61,5 skadade.

En äldre statistik gifver vid handen, att under förra århundradets
sju första tiotal antalet sådana explosioner inom landet varit:

åren 1801—1810
„ 1811—1820
„ 1821—1830

„ 1831—1840

„ 1841—1850
„ 1851—1860

„ 1861—1870

2 explosioner

104

248

483

•n

Jemför man dessa siffror med resultaten för en nyare tid, skall
man af sagda rapport finna, att motsvarande siffra för tiden den 1 juli
1890—den 30 juni 1900 varit 820.

I och för sig säger dock detta icke mycket, men om man tager
hänsyn till ångpannornas antal, hvilket år 1870 uppgafs till omkring
100,000 och år 1900 till omkring 190,000, kommer man till det ganska
talande förhållande, att, oaktadt teknikens framsteg samt utvidgningen
och tillkomsten af åtskilliga besigtnings-, assurans- och klassificeringsföreningar,
explosionernas antal, som under perioden 1861—1870 var
i medeltal per år 4,8 3 på 10,000 ångpannor, under den senaste tioårsperioden
icke nedgått längre än till 4,3 2 per år och 10,000 ångpannor.

Denna obetydliga återgång af ångpanneexplosioner har också
framkallat många kraf på en strängare lagstiftning på förevarande område,
och härtill fanns så mycket mera skäl, som statistiken visat, att
explosionerna bland ångpannor, som icke stå under någon ångpanneförenings
inspektion, varit i rundt tal relativt fyra gånger så många
som bland de pannor, hvilka äro sådan inspektion underkastade.

Vid 1900 års parlamentssession förelågo också icke mindre än
fyra motioner i förenämnda syfte, nemligen:

Mr Fenwick’s motion, afseende ångpannors registrering och besigtning
;

Sir Houldsworth’s motion, likaledes afseende ångpannors registrering
och besigtning;

Mr Samuel’s motion, afseende en del bestämmelser angående kompetensvilkoren
för personer, som hafva ångpannas skötsel sig anförtrodd;
samt

Inrikesministerns, sir White Ridley’s, i samband med omredigeringen
och förändringen af The Factory Act, gjorda framställning om
införande af en särskild lagparagraf i nämnda Act, afseende ångpannors
registrering och besigtning.

Då dessa motioner hvar för sig äro af intresse, torde det få anses
berättigadt att här återgifva hufvuddragen af desamma.

Mr Fenwick’s motion föreslår, att Board of Trade skall föra ett
register, i hvilket med nedannämnda undantag hvarje ångpanna skall
inregistreras under ett för hvarje panna särskildt nummer; och skall
detta nummer tillika med pannfabrikantens namn på ett tydligt sätt
och på ett lämpligt ställe instämplas å sjelfva pannan.

Hvarje ångpanna, som ej på ofvannämnda sätt blifvit stämplad,
skall ej anses vara registrerad i öfverensstämmelse med lagen.

Den som säljer en ångpanna skall inrapportera detta till Board
of Trade, och skall denna rapport, bland annat, innehålla köparens
namn och adress.

Hvarje ångpanna skall årligen undergå ej mindre än 5 besigtningar,
af hvilka minst 2 skola vara så kallade större.

De inspektörer, som skola utföra besigtningar, tillsättas af Board
of Trade och äro skyldiga att öfver besigtningarne uppsätta sina rapporter
i två exemplar, hvaraf det ena skall insändas till pannegaren
och det andra till ofvannämnda myndighet.

Har en ångpanna vid besigtning visat sig så bristfällig, att fara
för dess användning förefinnes, eger pannegaren eller pannbrukaren ej
rätt att använda densamma, innan dess bristfälligheter blifvit afhjelpta
och rapport afgifvits af besigtningsmannen, att så skett.

Board of Trade eger ej rätt till ångpanneinspektörer utse andra
personer än sådana, som dels hafva teknisk underbyggnad, dels äro erfarne
ångpannebyggare och dels hafva minst 5 års verkstadspraktik.
Dessutom skall hvarje aspirant till ångpanneinspektörsbefattning undergå
examen inför Board of Trade.

Alla de utgifter, som stå i samband med besigtning af ångpannor,
skola bestridas af staten.

Från bestämmelserna i detta lagförslag äro befriade: ångpanna,
uteslutande afsedd till hushållsbehof, ångpanna ombord på passagerareångfartyg,
som redan står under offentlig kontroll, ångpanna å lokomotiv
samt ångpanna, tillhörande eller uteslutande använd af staten.

Slutligen äro böter af olika storlek föreslagna för öfverträdelse i
ett eller annat hänseende af de föreslagna lagbestämmelserna.

Denna motion har, sedan den underkastats en genomgående kritik
inom underhuset, af förslagsställaren återtagits.

Detta lagförslag innehåller, bland annat, att med nedannämnda
undantag hvarje ångpanna skall på vissa mellantider undergå besigtning
och dervid, om godt resultat ernås, förklaras för brukbar.

Hvarken utförandet af besigtningar eller utfärdandet af certifikat
för pannans användbarhet skall verkställas af Board of Trade, utan af

Mr Fenwicks’
motion.

Sir Houldsworths
motion.

besigtningsmän, som egarne sjelfva hafva att utse och för hvilkas
kompetens de stå i ansvar.

Deremot skall det certifikat på ångpannans användbarhet, som af
besigtningsmämnen utfärdas, tillställas Board of Trade. Denna myndighet,
som enligt lagförslaget har sig ålagdt att föra ett register öfver ångpannebesigtningarne,
skall i utbyte mot det af inspektören inlemnade
certifikatet utfärda ett annat, som tillställes ångpanneegaren och skall
utgöra ett. bevis på att pannan, såsom varande i fullgodt skick, blifvit
behörigen inregistrerad.

Utgifterna i och för dessa ångpannebesigtningar skola bestridas
af egarne sjelfva, hvarjemte de hafva att till Board of Trade erlägga
en viss afgift (1 shilling) för täckande af utgifterna för registreringen.

Hvarje^person, som använder ångpanna i strid mot ofvannämnda
bestämmelser, straffas med böter.

För att kunna möta oförutsedda svårigheter vid tillämpningen af
föreskrifterna i detta lagförslag finnes i detsamma en lagparagraf, som
& ifver Board of Trade rättighet att i hvarje särskildt fall, der det så
finner lämpligt, i afseende]^ viss ångpanna befria från någon eller några
af de gifna bestämmelserna.

Lagförslaget upptager jäfven en definition på hvad som der med
ångpanna förstås, och är den af följande innehåll.

Som ångpanna anses hvarje siutet kärl, livilket användes till alstrande
af ånga eller till upphettning af vatten eller andra vätskor eller
i livilket ånga användes till kokning och liknande ändamål. I begreppet
ångpanna innefattas i" äfven all den armatur och alla de rör, som äro
nödvändiga för pannans drift joch säkerhet.

Hvarje ångpannafskall undergå minst en besigtning med vattentryck
och en under ånga, innan certifikatet beviljas; och skola dessa
besigtningar vara utförda inom högst sex månader före certifikatets
utfärdande.

Ett certifikat gäller endast i 13 månader, räknadt från tidpunkten
för det senaste vattenprofvet.

Detta lagförslag omfattar hvarje ångpanna på land eller ombord
på något engelskt fartyg inom det förenade konungarikets vattendistrikt
med undantag af:

ångpanna, tillhörande eller uteslutande använd af staten;

ångpanna ombord på ångfartyg, som redan står under offentlig
kontroll eller under kontroll af någon af Board of Trade erkänd institution
;

ångpanna å lokomotiv, använd i något jernvägsbolags tjenst; samt

ångpanna, uteslutande använd till hushållsbehof i privat bostad.

Slutligen åligger det Board of Trade att årligen afgifva en berättelse
om i hvad mån lagen bar funktionerat till belåtenhet samt dessutom
meddela antalet utfärdade certifikat, utförda besigtningar, hvar
och under hvilka förhållanden viss ångpanna är använd, kolåtgång
med mera.

Detta lagförslag synes ännu icke hafva varit under debatt i parlamentet,
hvaremot det i hufvudsak behandlats af den komité (Select
Committee), hvilken under 1900 års parlamentssession af underhuset tillsattes
med uppdrag att »öfverlägga och afgifva betänkande om lämpligheten
af särskild lagstiftning för att betrygga en systematisk och regelbunden
registrering och inspektion af ångpannor i ändamål att minska
den fara för lif och egendom, som uppkommer genom ångpanneexplosioner.
»

Efter att hafva inhemtat muntliga upplysningar från öfver 20 sakkunniga
personer afgaf denna komité, som bestod af 15 parlamentsledamöter
och, bland dem, mr Fenwick och sir William Houldsworth,
i juli månad samma år sin rapport, uti hvilken komitén, såsom den
sjelf säger, rigtat sin uppmärksamhet hufvudsakligen på ångpannor,
afsedda att med inre eller yttre eldning alstra ånga.

Komitén framhåller, att det under förhandlingarnes gång blifvit
ådagalagdt, att åtskilliga ångpanneexplosioner inträffa till följd af
misstag eller okunnighet hos skötarne, för högt ångtryck, för litet vatten
in. in., samt att sådana explosioner icke kunna förekommas genom inspektion,
den må vara huru väl inrättad som helst.

Det lider dock intet tvifvel, att explosioner oftare förekomma
bland oinspekterade pannor än bland sådana, som äro underkastade inspektion
af kompetent person, och alla de ofvannämnda sakkunnige —
med undantag af tvenne, hvilka icke uttalat någon åsigt i denna del
af frågan — hafva uttalat sig för önskvärdheten af en systematisk och
regelbunden inspektion af alla ångpannor, i hvilka ånga alstras, och
förorda en lagstiftning, som gör en sådan inspektion obligatorisk.

Komitén anser, att inspektion genom kompetent person skulle
minska sannolikheten för explosioner, men håller, det oaktadt, å andra
sidan före, att det är af största vigt, att ansvaret för en ångpannas
tillstånd och säkerhet fortfarande kommer att hvila på den person,
som brukar den.

Komitén framhåller derefter vidare, att det finnes tre vägar att
åstadkomma en mera allmän inspektion genom kompetent person:

l:o) Grenom anställande af inspektörer, som lyda under någon af
statens institutioner.

Denna utväg kan komitén dock icke förorda, enär den anser,

a) att ansvaret för valet af kompetent person bör hvila på pannans
eg are eller brukare;

V) att egaren alltid skall komma att krypa bakom en inspektör
från en statsinstitution; samt

c) att en statsinstitutions inspektörer äro för mycket bundna i sitt
görande och låtande (»work upon unelastic lines») och derför skulle
hindra ångpanneteknikens utveckling.

2:o) Glenom att utsträcka magten hos den domstol, som har att
döma efter Boiler Explosions Act 1882—1890, i det man gifver den
rätt att vid inträffande explosion lägga höga böter på pannans egare
eller brukare, om det ådagalades,

a) att egaren eller brukaren hade underlåtit att inom en skälig
tid före explosionen låta inspektera pannan af kompetent person;
börande domstolen vid afgörande af hvad, som i hvarje fall bör anses
vara »skälig tid», taga hänsyn till de förhållanden, under hvilka pannan
brukas, matarevattnets beskaffenhet, sedvänjan på platsen etc.;

b) att pannan sedan senaste inspektion fått arbeta med högre
tryck, än som blifvit för den faststäldt som maximum, eller att medveten
och brottslig vårdslöshet förekommit med afseende på utförandet
af de föreskrifter, som gifvits vid senaste inspektionen, med rätt för
domstolen att lägga samma straff på inspektören, om det kommer i
dagen, att inspektionen blifvit utförd med slarf och oförstånd.

Komitén håller före, att en sådan utsträckning af rättens befogenhet
skulle medverka till en mera allmän inspektion af ångpannor,
enär ökningen i pannegarens eller brukarnes ansvar skulle bringas
till deras kännedom genom de offentliga rapporterna och de respektive
ångpanneinspektörerna eller inspektions- och assuransföreningarne.
Komitén anser, att besvär böra anföras öfver ett sådant domstolens
beslut, utan att kunna uppgifva till hvilken högre instans dessa besvär
böra hänvisas.

3:o) Komitén anser dessutom, att om man utsträckte yrkesininspektionslagen
(Factory Act) så, att en yrkesinspektör blefve berättigad
att förelägga egaren eller brukaren af en ångpanna att förete certifikat
derom, att han inom ett år låtit besigtiga sin panna af kompetent
person, och samma befogenhet öfverlemnades åt polismyndigheten beträffande
sådana ångpannor, hvilka icke folie inom yrkesinspektionens

område, så skulle en sådan åtgärd verka, att ångpanneinspektionen
skulle blifva, praktiskt taget, allmän.

Komitén vill från ifrågavarande inspektion undantaga ångpannor,
som användas vid eller i grufvor, enär dessa till följd af andra
lagbestämmelser äro inspektionen underkastade, samt ångpannor på
lokomotiver.

Komitén, som hyser den uppfattningen, att hoteller för närvarande
vore att betrakta såsom privatbostäder och att följaktligen,
om en ångpanna i ett hotell skulle explodera, ingen undersökning skulle
enligt gällande lagar der behöfva eller få företagas, föreslår dock, att
Boiler Explosions Act måtte så utsträckas, att de jemväl komme att
omfatta pannor i hoteller och bostadsvåningar.

Komitén anser, att ångpanneindustrien har gjort stora framsteg
under de senaste åren. Ångpannorna äro helt visst, öfver hufvud
taget, bättre |konstruerade, bättre tillverkade, bättre skötta och mera
till sin natur kända, än de voro för några få år sedan, och det skulle
vara ett groft misstag att nu införa någon statskontroll öfver den inspektion
af ångpannor, som kunde vara på enskild väg anordnad.

En enbär skyldighet att låta registrera en panna hos någon statsinstitution,
utan att denna registrering tillika vore åtföljd af någon
kontroll, vore enligt komiténs mening värdelös.

Till detta återgifvande af innehållet i komiténs betänkande torde
böra fogas den anmärkning, att besluten ingalunda vore enhälliga,
utan att i många fall åsigterna vore så delade, att ordförandens röst
måste fälla utslaget.

Denna motion, som innehåller en del föreskrifter angående kompetensvilkoren
för de personer, som handhafva ångpannor och ångmaskiner,
blef under innevarande år af underhuset jemväl remitterad till
en särskild komité, som fick i uppdrag att granska förslaget och
derom afgifva rapport. Af denna rapport, som inlemnades under juli
månad innevarande år, framgår att komitén, oaktadt den nedlagt
stort arbete på förslagets granskning, dock icke funnit anledning att
föreslå några förändringar i det ursprungliga förslaget, och detta, som
det vill synas, på grund deraf att komitén icke sympatiserat med
hela motionens kärnpunkt-, det vill säga statens inblandning i fråga om
kompetensvilkor för ångpanneskötare.

Enligt detta lagförslag skall såsom ångpanna anses hvarje slutet
kärl, hvilket användes till alstring af ånga eller till upphettning af
vatten eller andra vätskor eller i hvilket ånga användes till kokning
och liknande ändamål.

Mr Samuels
motion.

I detta förslag skall såsom ångmaskin anses hvarje sådan motor,
som användes att alstra drifkraft med tillhjelp af ånga. Med hästkraft
menas här nominel hästkraft.

Den ifrågasatta lagen skulle icke eg a tillämpning på sådana
pannor och maskiner, som uteslutande användas för hushålls- eller landtbruksändamål,
som brukas af staten eller jern vägsbolag, som finnas på
fartyg, försedt med certifikat från Board of Trade, på^landsvägslokomotiv
eller på ångvältar.

Sedan denna lag träd! i kraft, skulle det icke vara tillåtet för
hvem som helst att sköta eller leda skötseln af ångpanna eller ångmaskin,
ej heller att använda hvem som helst till dylikt uppdrag.

De föreslagna kompetensvilkoren äro följande:

Hvarje person, som sköter eller leder skötseln af ångpanna eller
ångmaskin, hvilken sorterar under denna lag och som är å fem hästkrafter
eller mera, eller ångmaskin, som användes till fraktande af
menniskor eller mineral upp och ned i grufva, skall vara innehafvare
af ett första klassens certifikat eller motsvarande kompetensintyg.

Hvarje person, som handhafver något annat slag af ångpanna
eller ångmaskin, på hvilken lagen anses tillämplig, skall vara innehafvare
af ett första klassens eller ett andra klassens certifikat.

Den, som undergått examen i öfverensstämmelse med ifrågavarande
lag, är berättigad till ett af statssekreteraren utfärdadt första
klassens certifikat; och eger person, som bevisligen kan styrka, att
han under eu tid af minst 12 månader före denna lags trädande i kraft
under de senaste 5 åren haft hand om skötseln af en ångpanna eller
en ångmaskin å minst 5 hästkrafter, rätt att erhålla ett tjenstecertifikat,
hvilket vid tillämpningen af denna lag skall anses likstäldt med ett första
klassens sådant.

Andra klassens certifikat kan erhållas af den, som genom intyg
från två tillförlitliga personer kan styrka, att han med afseende på
karaktär, kunskaper, kroppsbeskaffenliet och erfarenhet har dertill erforderliga
egenskaper.

Alla certifikat skola utskrifvas i tvenne exemplar, deraf det ena
skall tillställas den person, som deruti är omnämnd, det andra förvaras
på sätt statssekreteraren närmare bestämmer.

Samma myndighet eger dessutom rätt att, om skäl dertill föreligga,
på viss tid upphäfva eller helt och hållet annulera ett certifikat,

Dessutom föreslås eu del böter vid öfverträdelse af lagens bestämmelser;
och skola alla utgifter, som stå i samband med tillämpningen
af denna lag, bekostas af staten.

Såsom förut är nämndt, har icke heller denna motion ledt till
något resultat; och oaktadt den till formen ganska milda behandling,
som den fick röna inom komitén, synes den icke hafva lyckats tillvinna
sig någon popularitet.

Det af inrikesministern, sir Withe Ridley i samband med omredigeringen
och förändringen af Factory Act gjorda förslag om införande
deri af en lagparagraf angående ångpannor är af följande
innehåll:

Hvarje ångpanna, som användes i fabrik eller mekanisk verkstad
eller på något annat ställe, der föreskrifterna i lagen angående fabriker
och mekaniska verkstäder af år 1895 eller denna lag kunna anses tillämpliga,
måste, antingen den är uppstäld ensam eller tillhör ett komplex
af flera pannor,

a) vara försedd med eu fullgod säkerhetsventil, en fullgod manometer
för att angifva ångtrycket och en fullgod vattenståndsvisare;

b) af kompetent person minst hvar tredje månad eller oftare, om
så anses nödigt, rengöras och invändigt undersökas; samt

c) af kompetent tekniker undersökas både ut- och invändigt minst
hvar tolfte månad.

Förenämnda säkerhetsventil, manometer och vattenståndsvisare skola
hållas i godt skick.

Den, som utfört undersökning af ångpanna i öfverensstämmelse
med ofvannämnda föreskrifter, skall ofördröjligen i fabrikens eller verkstadens
allmänna register införa af honom undertecknad rapport öfver
densamma, innehållande föreskrifna uppgifter öfver resultatet.

Fabrik eller mekanisk verkstad, der öfverträdelse mot dessa föreskrifter
eger rum, skall anses såsom icke skött i öfverensstämmelse
med ifrågavarande lag.

Hela förslaget till omredigeringen af The Factory Act blef under
detta år af underhuset hänskjutet till den stående komitén för handel,
sjöfart och manufaktur och sedermera, sedan det der undergått revision,
i något förändrad form antaget af parlamentet samt den 17 augusti
innevarande år upphöjdt till lag, som träder i kraft den 1 januari 1902.

Sir White
Ridley’s
motion.

Den del af förenämnda lag, hvilken afsör ångpannor, har följande Factory and

Workshop Act
1901 § 11 om
ångpannor.

lydelse:

Hvarje ångpanna, som användes till att alstra ånga i fabrik eller
mekanisk verkstad eller på något annat ställe, der föreskrifterna i denna
lag kunna anses tillämpliga, måste, antingen den är uppställd ensam
eller tillhör ett komplex af flera pannor,

a) vara försedd med en fullgod säkerhetsventil jemte en fullgod

manometer och en vattenståndsvisare för att angifva ångans tryck och
vattnets höjd i pannan,

b) af kompetent person grundligt undersökas minst en gång hvar
fjortonde månad.

Hvarje sådan panna, säkerhetsventil, manometer och vattenståndsvisare
skola hållas i fullgodt skick.

Rapport öfver hvarje ångpannas besigtning skall, i enlighet med
föreskrifvet formulär och innehållande föreskrifna detaljer, inom loppet
af 14 dagar införas i eller bifogas till fabrikens eller verkstadens allmänna
register. Denna rapport skall vara undertecknad af den, som utfört
besigtningen, eller, om denna person är en inspektör i ångpanneförening,
af föreningens förste ingeniör.

Fabrik eller mekanisk verkstad, der öfverträdelse mot någon af
dessa föreskrifter eger rum, skall anses såsom icke skött i öfverensstämmelse
med denna lag.

Denna lagparagraf är ej tillämplig å ångpannor å lokomotiv, tillhörande
och använd af något jernvägsbolag, ej heller å ångpannor, tillhörande
eller uteslutande använda af staten.

Vid tillämpning af denna lagparagraf skall ett komplex af små
fabriker eller verkstäder, som användes af flera hyresgäster, såsom en
fabrik eller verkstad anses; och skall egaren, ej innehafvaren registrera
den i lagparagrafen omnämnda rapporten.

Vid affattandet af denna paragraf af den nya Factory and Workshop
Act har parlamentet helt visst, vid sidan af hvad sir White Ridley i
sin motion föreslagit, tagit starkt intryck af de åsigter, som uttalades
af förenämnda »Select Committee» af 1900.

Med tillkomsten af sagda paragraf är emellertid obligatorisk besigtning
införd och dermed ett vigtigt steg taget till en lagstiftning angående
obligatorisk registrering af ångpannor samt skyldighet för ångpanneegare
att innehafva certifikat rörande en pannas brukbarhet, innan han
får använda densamma; och att steget icke med en gång blifvit större,
torde få tillskrifvas den i England, kanske mer än annorstädes, rådande
motviljan mot statens inblandning i de enskildes åtgöranden, der dessa
icke komma i fullt uppenbar strid med det allmännas intressen.

Att döma såväl af den starka minoriteten inom sistnämnda komité
som af det erkännande, som från intresseradt håll inom den engelska
tekniska tidskriftspressen kommit sir William .Houldsworth’s meranämnda
förslag till del, torde man vara berättigad att antaga, att detsamma,
som tillkommit på initiativ af eu så framstående institution som Manchester
Steam Users Association och hvilket till största delen är baseradt
på samma principer, som ligga till grund för fastlandets lagstiftning på

detta område, om det ock rörande valet af besigtningsman lemnar friare
händer åt ångpanneegarne, skall blifva i en icke aflägsen framtid till
sina principer antaget.

Norge.

Den 27 juni 1892 utfärdades en lag om tillsyn öfver arbetet i Lag den 27
fabriker m. m., hvilken lag trädde i kraft den 1 juli 1893. I § 12 af ^uiuy^öfveT
denna lag föreskrifves, att ångpannor samt rörledningar, som äro utsatta arbetet »
för ångtryck, skola vara på ett betryggande sätt tillverkade och ut- fabnker m•mrustade
samt underhållna. De skola undersökas, såväl innan de tagas
i bruk som sedermera i enlighet med de föreskrifter, som af Konungen
utfärdas. I hvarje rum, der ångpanna användes, skall finnas uppsatt
ett exemplar af de regler för ångpannors skötsel, som vederbörande
regeringsdepartement eger att utfärda. Inspektionen kan fordra, att
ansvaret för pannans skötsel endast uppdrages åt sådan person, som af
inspektionen förklarats vara dertill kompetent.

Den 5 november 1895 meddelades af Konungen föreskrifter Föreskrifter
angående utrustning, undersökning och profning af ångpannor samt 51SggV*™~
rörledningar, som äro utsatta för ångtryck. gående utrmt Enhvar

panna med tillhörande rörledningar, hvilken faller under n^ingdoch
förenämnda lags område och som kan blifva utsatt för högre tryck än profning af
lufttrycket, är underkastad dessa föreskrifter, hvilka sålunda äro till- gamtTörUdlämpliga
på såväl egentliga ångpannor, det vill säga sådana, der ånga ningar, som
alstras, som ångbehållare, såsom kokkittlar, torkcylindrar och dylikt.

Hvarje panna skall vara gjord af starkt och homogent material samt
konstruerad och tillverkad efter de speciella regler för styrka och säkerhet,
som skola af vederbörande regeringsdepartement utfärdas.

Hvarje ångpanna skall vara försedd med ett identitetsmärke, bestående
af en plåt med tydlig inskrift om årtalet, när pannan tillverkades,
tillverkarens namn eller firma samt ett af fabriksinspektören bestämdt
registreringsnummer.

De egentliga ångpannorna skola, enhvar, vara försedda med en
manometer, två säkerhetsventiler, ett manhål och nödiga rensluckor, en
pådragningsventil, anordning för kontrollmanometer, två matareapparater,
två vattenståndsglas, eller ett sådant och tvenne profkranar, samt en
utblåsningskr an.

På manometern skall finnas ett tydligt fast märke, som utvisar
det för pannan bestämda högst tillåtna ångtrycket. (Arbetstrycket).

Säkerhetsventilerna skola vara anbragta på toppen af ångrummet.

Minst en af dessa ventiler skall vara så omordnad, att belastningen är
otillgänglig för alla utom pannegaren eller den han satt i sitt ställe.
Hvar och en af säkerhetsventilerna skall vara så konstruerad och belastad,
att den öppnar sig vid det bestämda arbetstrycket och att detta
tryck vid full fyr och med alla öppningar slutna icke kan under några
förhållanden öfverskridas med mera än 10 procent. Båda ventilerna
skola kunna lättas af pannskötaren. När flera ångpannor äro sinsemellan
förbundna, skola alla säkerhetsventilerna regleras efter det lägsta
arbetstryck, som är för någon af pannorna såsom maximum bestämdt.

Manhål bör som regel vara minst 40 x 30 cm. i fria öppningen.

Pådragningsventilen bör vara så inrättad, att den snabbt kan från
eldrummet stängas.

Lämpliga anordningar skola finnas för anbringande af kontrollmanometern
samt af tryckröret från profningspumpen.

Hvar och en af matareapparaterna skall vara tillräckligt kraftig
att vid full fyr kunna mata pannan samt hafva sin särskilda drifkraft.
Tryckröret skall närmast intill den på pfftman placerade kranen eller
stoppventilen vara försedt med en sjelfverkande ventil, som öppnar
sig inåt pannan.

Vid vattenståndsglaset skall finnas ett fast märke, som angifver
det normala vattenståndet; glasets nedersta synliga ända skall ligga minst
50 mm. öfver den högsta af elden berörda yta i pannan; glaset skall
dessutom vara försedt med afstängningskranar på förbindelserna med
pannan samt genom blåsningskran.

Den öfverstå profkranen skall utgå från ångrummet och den
nedersta sitta minst 50 mm. öfver den högsta af elden berörda yta i pannan.

Om för förbindelse mellan vattenståndsglas och profkranar å ena
sidan och ångpannan å den andra skulle behöfvas rör, skola dessa vara
minst 38 mm. i invändig diameter.

Hvad här ofvan är sagdt angående den högsta af elden berörda
ytan i pannan eger icke tillämpning vare sig på öfverhettningsapparater,
hvilka icke utgöra delar af sjelfva ångpannan, eller på sådana delar
af eldytan, som till följd af sitt läge eller sin ringa storlek enligt
inspektionens åsigt aldrig kunna komma att glödgas, äfven vid den
hårdaste påeldning af pannan.

Utblåsningskranen skall, om möjligt, vara placerad på pannans
lägsta punkt.

Manometern och vattenståndsvisarne skola hafva sådana platser,
att de lätt kunna afläsas och skötas af eldaren.

Ångbehållare behöfva som regel endast vara försedda med en

manometer, två säkerhetsventiler, ett manhål, en stoppventil, en anordningför
kontrollmanometer samt en utblåsningskran. Angbehållare, som
är profvad till samma tryck som den ångpanna, som lemnar ånga till
densamma, är dock befriad från användande af manometer och säkerhetsventiler.

För hvarje rör, som står i förbindelse med en ångpanna, skall
omedelbart på eller närmast intill densamma finnas en kran eller en
stoppventil.

Vid anordnandet af rörledningar skall tillses, att de olika delarne
vid temperaturvexlingar hafva tillfälle att fritt röra sig utan att åstadkomma
för starka påkänningar på närliggande delar.

Inspektionen kan i vissa afseenden meddela dispens för sådana
pannor, som tillverkats minst tre veckor, innan förevarande föreskrifter
kungjordes, samt dessutom för, bland andra, sådana pannor, som användas
till uppvärmningsändamål och dylikt och i hvilka trycket icke
öfverstiger eu half atmosfers öfveriryck.

Hvarje ångpannna, som hör under ifrågavarande lag, skall, innan
den får tagas i bruk och sedan minst en gång hvart femte år eller
när den undergått någon väsentligare reparation, underkastas besigtning
och profning (kallvattensprof) af fabriksinspektörerna genom deras assistenter
i enlighet med af vederbörande departement derom utfärdad
instruktion.

Godkännes profvet, utfärdas af inspektören ett certifikat, som
medgifver pannans användande; och skall detta certifikat finnas uppsatt
i ångpannerummet.

Skulle pannan vid profvet visa sig ej vara tillräckligt stark för
det af pannegaren begärda arbetstrycket, kan inspektören lemna certifikat
för ett lägre arbetstryck, motsvarande pannans styrka.

För ofvannämnda besigtning och prof erläggas till staten följande
afgifter:

för pannor med mindre eldyta än 8 qv. meter eller med mindre ång rum

än 1 kub. meter...................................................... kronor 10: 00

för pannor med 8—20 qv. meter eldyta eller med 1—5

kub. meter ångra in ........................................................... ,, 15: 0 0

för större pannor än dessa..................................................... ,, 20: oo.

Under vissa förhållanden kan rabatt intill 50 % af departementet
medgifvas.

Betalning skall erläggas, äfven om certifikat icke kan meddelas.

Hvarje panna skall dessutom en gång hvarje år undergå besigtning
(»årsprof»). Vid sådant tillfälle erlägges ingen särskild afgift och utfärdas
heller intet certifikat, titan antecknas besigtningens resultat på
det redan befintliga certifikatet.

Inspektionen har rätt att fordra att få del af ritning öfver ångpannan
med påskrifna mått samt andra upplysningar, som kunna fordras
för att kontrollera beräkningarne.

Ångpanneegare har rätt att tre veckor i förväg anmäla, när han
önskar besigtning och vattenprof utfördt; och skall inspektionen, såvidt
möjligt, lämpa sig efter hans önskan. Han har alltid rätt att erhålla
underrättelse om vattenprofvets verkställande minst åtta dagar i förväg.

Hen person, som brukar en panna, är skyldig att uti en journal
anteckna det antal timmar, under hvilka pannan under hvarje dygn
varit i bruk, äfvensom tiden mellan hvarje rengöring. Möjligen förekommande
fel på ångpannan skola jemväl antecknas i journalen, af
hvilken inspektionen alltid skall hafva rätt att taga del.

Har eu panna undergått större reparation eller större bristfällighet
på en sådan kommit i dagen, skall brukaren derom underrätta
inspektionen.

Vill en pannas egare eller brukare få inspektionens beslut pröfvade
genom öfverbesigtning, skall sådan verkställas af tre af vederbörande
departement dertill förordnade sakkunnige män.

Öfverbesigtningen skall bekostas af reqvirenten, om beslutet går
i hufvudsak honom emot, och i annat fall af staten.

Angående besigtning i förening med kallvattensprof finnes föreskrifvet,
att panna och rörledning skola vid densammas företagande
vara tömda och rengjorda samt befriade från förut möjligen befintlig
pannsten. Såväl ut- som invändigt företages i möjligaste mån grundlig
undersökning af pannans tillstånd. Misstänkta ställen undersökas med
lätta hammarslag. På sådana ställen, rörande hvilka tvifvel kan uppstå
om godstjocklekens tillräcklighet, skall undersökning ske medelst aftryck
i bly eller gips eller på annat ändamålsenligt sätt; der sådant
är af nöden, företages borrning af plåten. Under profvet skall klädseln
vara borttagen, hvarjemte inspektionen har rätt att påyrka murverkets
borttagande på sådana ställen, der med skäl kan antagas, att skador
förefinnas; dessutom kan den fordra uttagandet af tuber eller andra
sådana delar, som kunna hindra tillträde till pannans inre.

Står pannan i förbindelse med andra dylika, hvilka äro under
tryck, skall förbindelseröret frånskrufvas och öppningen i pannan förses
med blindfläns.

Vid besigtningen efterses dessutom, att den bär ofvan föreskrifna
armaturen är i god ordning samt att vattenståndsglaset och vattenståndsmärket
befinna sig på föreskrifven böjd.

Härefter profvas pannan med kallt vatten till ett tryck, som med
50 % öfverstiger det högsta tillåtna ångtrycket, arbetstrycket. Om
godset i ångledningen icke kan redan medelst okulär besigtning bedömas
vara mer än tillräckligt starkt, bör jemväl denna ledning ingå
i kallvattensprofvet, hvilket med det bestämda maximitrycket skall pågå
i minst 10 minuter, utan att panna eller rörledning springer läck eller
tager någon permanent formförändring.

Om sådant låter sig göra, underkastas pannan omedelbart härefter
ett ångprof, hvarvid särskildt tillses, att säkerhetsventilerna hafva sin
rätta belastning samt lemna det aflopp, hvarom härofvan nämnts,
äfvensom att vattenståndsglas, profkranar och bottenkranar funktionera
väl och att matareapparaterna äro tillräckliga. Under detta prof må
icke ångtrycket med mera än högst 10 % öfverstiga arbetstrycket.

Kan ångprofvet icke företagas omedelbart efter vattenprofvet,
uppskjutes det till nästa årsbesigtning, hvilken då bör snarast derefter
företagas.

Seda besigtningen med tillfredsställande resultat afslutats, skall
pannan fö -;es med föreskrifven stämpel.

Vid len årligen återkommande besigtningen, hvilken må företagas
på obestämda tider och utan att beledsagas af kallvattensprof,
skall tillses, att pannan är inrättad och utrustad i enlighet med ofvan
omförmälda bestämmelser, samt undersökas, om der föres tillsyn öfver
densammas rätta skötsel.

Utfaller årsbesigtningen otillfredsställande, kan inspektionen utfärda
förbud för pannans vidare användning, intill dess att felen blifvit
afhjelpta och pannan derefter underkastats kallvattensprof.

Den instruktion för fabriksinspektörernas assistenter, hvarom här- instruktion
ofvan är nämndt, utfärdades af inre departementet den 24 februarius V -undf
1896 och innehåller åtskilliga detalj föreskrifter angående tillämpningen törerna anaf
gällande författningar i ämnet. Så är här föreskrifvet, att assi- stflda as7si~
stenten skall vid vattnets påfyllande i pannan för kallvattensprofvets u februari
verkställande utmärka vattenståndet i det ögonblick, då vattnet just metäcker
den högst belägna punkten af eldytan; detsamma skall göras,
då vattnet blir synligt i vattenståndsglaset. Skulle det sålunda befinnas,
att detta senare eller profkranarne icke sitta på den föreskrifna
höjden, skall assistenten påj^rka deras uppflyttande.

Vid profning af transportabla eller halftransportabla ångpannor
skall tillses, att hjulens underkant eller bottenplåten ligger horisontel!

Sedan det blifvit konstateradt, att gällande föreskrifter angående
ångpannors armatur äro åtlydda samt att beskrifningen öfver pannan
är med verkligheten öfverensstämmande och pannans beskaffenhet i
öfrigt befunnits betryggande, skall pannan stämplas. Detta skall ske
sålunda, att på sjelfva pannplåten strax öfver identitetsmärket inslås
pannans löpande nummer med 10 ram. höga siffror. Framför dessa
inslås F N:o och efter dem ett lejon. Identitetsplåtens naglar stämplas
likaledes med ett lejon.

Vid det lägsta tillåtna vattenståndet, hvilket skall svara mot den
nedersta synliga ändan af vattenståndsglaset, inslås ett horizontelt
streck märkt L. V; och skall, om detta streck under pannans brukningstillstånd
icke blifver synligt, lägsta vattenståndet dessutom utmärkas
på något bredvid pannan befintligt fast föremål.

Hvarje säkerhetsventils vigt, stång och ventil skola stämplas
med pannans löpande nummer. På stångens öfverkant skola tre tvärstreck
inhuggas och efter hvart och ett af dem ett lejon; ett märke
öfver stångens vridningspunkt, ett öfver ventilens centrum och ett
strax bakom vigten. Vid fjederventiler märkas på lämpligt sätt alla
sådana delar, hvilka kunna inverka på veni ilens belastning och som
lätt kunna förvexlas.

När en ångpanna undergått reparation, skola sådana delar stämplas,
som vid reparationen blifvit förnyade.

Om en ny plåt blifvit insatt, skall den märkas upptill och, om
kanten är horizontel, längst till höger med ett 11 och årtalet för plåtens
insättning.

Härtill begagnas 5 mm. höga bokstäfver.

I öfrigt gäller för all märkning, att, när man har flera synliga
ställen att välja emellan, märket alltid anbringas högst Tipp och längst
till höger.

Efter slutad besigtning skall assistenten till vederbörande fabriksinspektör
insända redogörelse för förrättningen med angifvande af
pannans beskaffenhet (efter första besigtningen bifogas beskrifning på
pannan), ett utskrifvet certifikat samt uppgift på den lösen, som skall
erläggas.

Utom hvad förut är föreskrifvet angående den årliga besigtningen
skall dervid efterses, att »Vägledning» för pannans skötsel finnes i
ångpannerummet uppsatt, om elden kan hastigt utrakas ur eldstaden
och om eldaren förstår sin sak. Journalen skall revideras och under -

skrifvas, hvarjemte dagen för den årliga besigtningen skall antecknas
på certifikat. Finnes anledning till särskild anmärkning, skall rapport
derom insändas till fabriksinspektören.

En gång i månaden skall vederbörande assistent till fabriksinspektören
insända generel rapport öfver samtliga under månaden
företagna besigtningar.

Några sådana speciella regler för ångpannors styrka och säkerhet,
hvarom talas i början af föreskrifterna af den 5 november 1895, lära''
icke blifvit utfärdade, utan är praxis den, att man i tillämpliga delar
begagnar sig af de regler, som af det Norska Veritas äro föreskrifna
rörande ångpannor ombord på fartyg.

Så vidt kollegium varit i tillfälle inhemta, finnas icke i Norge
angående landångpannor några vidare författningsföreskrifter gällande
än de ofvan omförmälda.

Emellertid föreligger sedan början af förlidet år ett af fabriksinspektören
i det söndenfjeldske distrikt utarbetadt, förslag till föreskrifter
angående utrustning, undersökning och profning af ångpannor
och rörledningar, som äro utsatta för ångtryck.

Detta förslag har varit underkastadt kritik och godkänts af såväl
fyra af vederbörande regeringsdepartement dertill förordnade sakkunnige
bland landets industriidkare som fabriksinspektionspersonalen inom det
vestlandske och nordenfjeldske distrikt, hvarjemte det varit remitteradt
till yttrande af den norske ingeniör- och arkitektförening, der det
blifvit i allt väsentligt godldindt.

Då allt tyder på, att det föreliggande förslaget inom den närmaste
tiden kommer att blifva i hufvudsak stadfästadt af regeringen, torde
tillräckliga skäl föreligga för eu redogörelse rörande de väsentliga
olikheterna mellan nu gällande föreskrifter i ämnet och berörda förslag.

Ifrågavarande förslag omfattar i likhet med gällande föreskrifter
af den 5 november 1895 alla pannor med högre tryck än lufttrycket,
dock med den afvikelsen att ångpannor och ångbehållare, som äro
försedda med antingen ett öppet ståndrör, hvilket är högst 5 meter
högt och minst 75 mm. i diameter samt så anordnadt, att det ej på
något sätt kan tillslutas, eller med annan liknande inrättning, som
omöjliggör ett högre tryck än 0,5 atmosferer, kunna undantagas från
gällande föreskrifter.

Hvarje ny panna, som skall insättas samt hvarje redan använd
panna, som ommuras, flyttas eller undergår större reparation, skall,
innan egaren får tillstånd att taga densamma i bruk, anmälas hos
fabriksinspektören.

Speciella regler
för ängpannors
styrka och
säkerhet.

Förslag till
nya föreskrift
ter angående
utrustning,
undersökning
och profning
af ängpannor
och rörledningar,
som äro
utsatta för
ängtryck.

Dylik anmälan skall vara åtföljd af fullständig’ ritning och beskrifning
öfver sjelfva pannan med rökkanaler och skorsten samt öfver
ångpannehuset.

Formulär för ångpannans beskrifning tillkandahålles af fabriksinspektören.

Ångpanneritningen och beskrifningen, som skola insändas i 2:ne
exemplar, böra åtföljas af profningsbevis å det material, hvaraf pannan
är byggd, jemte alla de mått och de upplysningar, som äro nödvändiga
i och för pannans beräkning. Vid flyttning af använd panna skall det
tillika uppgifvas, hvar den förut användts.

Omkring eller genom en ångpanna gående eldkanaler böra med
sin högsta punkt ligga på ett afstånd af minst 10 cm. under det lägsta
tillåtna vattenståndet. Undantag från denna bestämmelse kan gifvas
af fabriksinspektören, då han finner, att någon fara för öfverhettning
af pannplåten ej är för handen. Sådan fara kan i regel anses utesluten,
när den af vattnet berörda eldytan, som förbränningsprodukterna
bestryka, innan de nå den af ångan berörda pannytan, är 20 gånger
större än pannans rostyta, der naturligt drag användes, och minst 40
gånger större vid konstgjordt drag.

Manhålsöppningen skall vara 300 x 400 mm.; dock kan härifrån
undantag medgifvas, ehuru endast med fabriksinspektörens bemyndigande.

Hvarje ångpanna skall för anbringande af inspektörens kontrollmanometer
vara försedd med en trevägskran, anbragt omedelbart under
den i bruk varande manometern.

Å ett passande ställe på pannan bör finnas ett hål eller en kran
för anbringande af profningspumpens tryckrör, såvida pumpen icke på
annat sätt kan komma i verksam förbindelse med pannan.

Då två eller flera ångpannor äro förenade, kunna dessa beträffande
inmatning af valten betraktas som cn panna, dock med det vilkor
att det gemensamma matareröret är försedt med säkerhetsventil.

Invändiga matarerör böra användas och anordnas på för undvikande
af frätning och pannstens bildning tjenligaste sätt.

Vattenståndsglaset skall vara försedt med ett starkt skydd, som
icke är hindrande för afläsandet af vattenståndet. Det för ångpannan
faststälda lägsta vattenståndet skall an gifvas med i ögonen fallande
märken såväl på vattenståndsglaset som på ångpannegafveln eller
murverket.

Från ofvannämnda föreskrifter kunna undantagas öfverhettningsapparater,
såvidt de ej utgöra en del af sjelfva pannan. Dessa öfverhettningsapparater
skola dock vara försedda med af fabriksinspektören

godkänd afstängningsanordning. Fabriksinspektören eger för öfrigt
rätt att i hvarje fall, der han så finner behöflig!, påbjuda andra säkerhetsanordningar.

Beträffande ångbehållare böra, så vidt möjligt, säkerhetsventiler
och manometer vara så konstruerade och placerade, att de ej blifva
försatta ur tjenstbar! skick af det i kokaren befintliga godset. Åro
liera för samma ångtryck afsedda kokare kopplade till en gemensam
ledning, kunna för dem användas två säkerhetsventiler och en manometer,
anbragta på det gemensamma röret framför kokarnes afstängningskranar,
om genomloppsarean af hvar och en af dessa säkerhetsventiler
är minst lika stor som den gemensamma ledningens genomskärning.

Hvarje ångbehållare, som är afsedd att öppnas, skall vara försedd
med en luftkran, så att man med lätthet kan öfvertyga sig om,
att trycket gått ned. Ångbehållare af mindre volym än en kub. meter
fritages, då icke annorlunda af fabriksinspektören bestämmes, från
användandet af manometer och manhål; och anses en säkerhetsventil
vara här tillfyllest, såvida den föröfrigt är af sådan storlek, att dess
genomloppsarea är lika med genomskärningen af behållarens ångledning.

Hvarje från en ångpanna utgående rör skall vara försedt med
kran, anbragt omedelbart på pannan eller närmast möjligt densamma.
Undantag härifrån kan göras för vattenståndsglas, som äro anbragta å
rör af icke större längd än en meter och af minst trettioåtta mm. invändig
diameter samt för öfrigt af så solid konstruktion, att de kunna
anses utgöra en del af sjelfva pannan.

Vid montering af rör i allmänhet bör tillses, att ej vattensamlingar
kunna uppkomma i desamma. Vid sådana uppställningar, der
derå ångpannor äro förenade, böra de gemensamma rören och ventilerna
vara så anordnade, att hvarken vatten eller ånga kan gå från en panna
med högre tryck till en med lägre. Alla rör, som antingen äro direkt
utsatta för eld eller gå genom af eld upphettadt murverk, böra vara
försedda med skyddsbeklädnad.

Angående platsen för ångpannors uppställning är föreslaget, att
för framtiden endast pannor med högst en half atmosfer^ öfvertryck
eller sådana, för hvilka produkten af kubikinnehållet i kub. meter och
arbetstrycket i atmosferer-öfvertryck icke öfverstiger talet 6, må uppställas
under rum, der menniskor i allmänhet vistas. Inuti sådant rum
må dessa pannor uppställas endast i det fall, att rummet icke är öfvertäckt
af hvalf eller fast bjelklag. Alla öfriga pannor böra uppställas
i särskild byggnad med lätt takbetäckning och utan vind.

Ångpannerummen skola vara väl upplysta och så tilltagna i utrymme,
att arbetspersonalen ej hindras i sitt arbete; dörrarne skola
öppnas utåt. Hvarje ångpanna skall vara försedd med fasta stegar och
plattformar, ordnade på så sätt, att all armatur blir lätt åtkomlig.
Vid inmurning af ångpannor bör iakttagas, att, då ångpannerummet
gränsar intill rum, der menniskor uppehålla sig, pannmurverket till alla
sina delar blir oberoende af byggningen.

Då flera ångpannor äro uppstälda vid sidan af hvarandra, bör
mellanväggen mellan dessa vara 38 cm. tjock.

I likhet med de gällande föreskrifterna upptager det nya förslaget,
bland annat, den bestämmelsen, att kallvattensprof af ångpanna skall
ega rum, då panna undergått större reparation, men göres tillika det
tillägg, att vid flyttning af panna skall sådant prof företagas, om ock
den faststälda femårsperioden vid tiden för flyttning ännu ej utgått.

Invändigt fodrade cellulosakärl, der murverket ej utan stora kostnader
kan rubbas, äro befriade från den för öfriga cellulosakokare faststälda
profningen före hvarje påfyllning af massa; men är egaren förpligtigad
att underrätta inspektionen, då sådan frätning eller läcka
uppstått, som kan gifva anledning till reparation.

Nya pannor, som införas från utlandet, kunna fritagas från kallvattensprof,
såvida de före införseln undergått sådan profning af dertill
bemyndigade personer.

För föreskrifna besigtningar och prof erläggas till staten följande
afgifter:

för pannor med eJdyta af mindre än 8 qv. meter och ångbehållare

med mindre än 1 kub. meter ångrum......................................... kr. 10: —

för pannor med från och med 8 till och med 20 qv. meter eldyta
och ångbehållare med från och med 1 till och med 10 kub. meter

ångrum ............................................................................................... kr. 15: —

för pannor med från 20 till och med 50 qv. meter eldyta och ångbehållare
med från 10 till och med 50 kub. meter ångrum......... kr. 20: —

för pannor med öfver 50 qv. meter eldyta och ångbehållare med

öfver 50 kub. meter ångrum............................................................ kr. 25: —

Der flere ångbehållare finnas och det anordnas så, att flera af
dem samtidigt kunna profvas, kan ett afdrag af 50 % beviljas å ofvannämnda
afgifter.

Vid äldre pannanläggningar i landsorten, der det i brist på tekniskt
kunnigt folk är svårt att få föreskrifna ritningar utförda, kan
egaren, mot erläggande af faststäld afgift, få sådana utförda af veder -

börande fabriksinspektörsassistent. Denna afgift utgår med två gånger
den afgift, som eriägges för profven, och inbetalas till statskassan.

I och för tidsbesparing för såväl egaren som profförrättaren föreskrifves,
att hvarje pannegare eller brukare skall ombesörj a, att tryckpump
finnes å platsen.

Hvarje pannegare är skyldig att hålla en revisionsbok, som föres
efter ett bestämdt formulär och som skall åtfölja pannan, om och när
den flyttas. Denna revisionsbok skall innehålla ritning och beskrifning
öfver pannan, de vid pannans hufvudprof och årsprof vunna resultat
samt i öfrigt alla de anmärkningar, hvartill dessa prof kunna gifva
anledning. Derjemte skall pannskötaren i densamma anteckna, i hvilket
tillstånd pannan befunnit sig vid hvarje rengöring, de brister, som
möjligen yppat sig under brukandet, samt om pannan en längre tid
vant ur bruk. Denna bok skall vid påfordran uppvisas för inspektionen.

Då explosion eller annan större olyckshändelse vid ångpanna eller
ångkokare egt rum, er egaren eller brukaren skyldig att derom underrätta
fabriksinspektören eller vederbörande assistent; och bör pannans
eller kokarens ställning efter olyckshändelsen ej rubbas, såvida ej sådant
för räddandet af menniskolif eller förekommande af olyckor skulle vara
af nöden.

Det föregående gäller, såsom redan framhållits, landångpannor,
hvilka falla under lagen om tillsyn öfver arbetet i fabriker.

Beträffande sjöångpannor innehåller den i 1889 års komitébetänkande
omnämnda lagen af den 4 juni 1866 om tillsyn öfver ångfartyg,
bland annat, att norska ångfartyg, hvilka medföra passagerare,
skola vara underkastade besigtning i öfverensstämmelse med i lagen
intagna föreskrifter.

Dessa föreskrifter hafva dock tid efter annan undergått åtskilliga
förändringar samt erhållit flera tillägg; och för det nuvarande äro bestämmelserna,
i hvad de angå ångpannorna, i hufvudsak af följande
innehåll.

Besigtning skall ega rum, innan fartyget första gången sättes in
i fart, sedan lagen trädt i kraft, samt efter företagen större reparation
af maskin eller panna. Derefter skall besigtning som regel upprepas
årligen, innan forsta resan för året eger rum.

Vid besigtningen skall besigtningsförrättningen, efter af Konungen
närmare bestämda regler, undersöka, om fartygets ångpanna är i godt
stånd och maskinen tillräckligt stark och kraftig.

I det certifikat, som vid besigtningsförrättningen utfärdas, skall,
bland annat, angifvas den högsta belastning, som må anbringas på

Lag den 4 juni
1866 om tillsyn
öfver ångfartyg.

pannans säkerhetsventil. Denna belastning skall dessutom på ett tydligt
och i ögonen fallande sätt vara angifven på eller invid sjelfva
pannan.

Kungörelsen En kungörelse af den 22 oktober 1887 lemnar följande närmare

dm 22 oktober föreskrifter angående tillsyn öfver ångfartyg.

Vid besigtning af ett ångfartygs maskineri och pannor åligger
det, bland annat, fartygets befälhafvare eller rederi att framlägga för
besigtningsmännen en fullständig och i skala utförd ritning öfver fartygets
ångpanna eller ångpannor. Denna ritning skall vara försedd
med, förutom alla öfriga mått, uppgift om dimensioner af det material,
som ingår i pannan.

För fartyg, som äro försedda med ångpannor, innan denna författning
träder i kraft, kan sådan ritning fordras först, när dessa fartyg
förses med nya pannor.

Den loreskrifna ritningen skall vidare vara försedd med en af
chefen för den verkstad, der pannan tillverkats, styrkt uppgift, som,
med angifvande af pannans nummer och ångfartygets namn, skall innehålla
upplysning om:

att ångpannan är byggd i öfverensstämmelse med ritningen och
på densamma angifna mått;

qvaliteten af de material ier, som användts i pannans olika delar;
huruvida hålen för hopnitningen äro antingen blott pressade, och
i så fall om detta skett före eller efter plåtarnes beckning;

eller pressade och sedermera, sedan plåtarne hoppassats, upprymda;
eller borrade (icke pressade), sedan plåtarne blifvit hoppassade;
eller om nithålen äro utförda på annat sätt än de ofvannämnda;
när pannan är byggd och insatt i fartyget; samt
för livilket ångtryck pannan är byggd, och med hvilket vattentryck
den har profvats vid verkstaden.

Naglarnes eller nagelhålens dimensioner skola vara angifna antingen
i ofvannämnda styrkta uppgift eller på sjelfva ritningen.

Ångpannans eldyta och rostyta skola, jemte beräkningen af desamma,
vara angifna på ritningen. Detsamma gäller äfven för beräkningen
af pannans arbetstryck; och skall sådan beräkning utföras i
öfverensstämmelse med de i en bilaga till kungörelsen angifna beräkningsgrunder.

Slutligen skall å ritningen finnas uppgift på det lägsta vattenstånd,
för hvilket vattenståndsmätarne äro justerade.

Vid alla de tillfällen, då reparationer eller andra vigtigare arbeten
äro utförda på panna, skall för besigtningskommissionen framläggas en

af vederbörande verkstadschef styrkt uppgift om, hvari dessa arbeten
hafva bestått.

Besigtningskommissionen skall medelst påskrift intyga, att ofvannämnda
ritning blifvit den förevisad.

Angående ångpannors säkerhetsventiler äro följande bestämmelser
att iakttaga:

Hvarje ångpanna skall vara försedd med minst tvenne säkerhetsventiler,
hvilka anbringas omedelbart på pannan eller dennes ångbehållare,
såvida den sistnämnda icke kan afstängas från sjelfva pannan,
utan är anbragt direkt och i öpj)en förbindelse med denna.

År deremot pannans ångbehållare så inrättad, att den medelst
rörledning står i förbindelse med pannan och kan från densamma afstängas,
och ångbehållaren dessutom åverkas af förbränningsgaserna i
och för ångans öfverhettning, då skall dylik ångbehållare, utan afseende
på pannans säkerhetsventiler, vara försedd med egen säkerhetsventil.

Hvarje säkerhetsventil bör utan någon som helst rörförbindelse
placeras omedelbart på pannan.

Säkerhetsventilerna böra hafva en sammanlagd fri genomloppsarea
af minst en half qv. tum för hvarje q v. fot rostyta. Dessutom bör
tillses, att det eller de rör, som afleda ångan, då ventilerna äro lättade,
äro så tilltagna, att ej någon strypning af ångan och derigenom förorsakad
stegring af ångtrycket uppstår. Hvarje säkerhetsventil bör
äfven vara försedd med ett afledningsrör för kondensoradt vatten.

Säkerhetsventilernas storlek och konstruktion skola vara sådana,
att de med stoppadt maskineri, full fyr, ohämmadt drag, högsta tillåtna
ångtryck och stängda eldstadsluckor kunna afleda all under sådana omständigheter
alstrad ånga, utan att ångtrycket dervid stiger med mer
än 10 % utöfver det tillåtna högsta arbetstrycket.

Af säkerhetsventilerna skola en eller flera kunna lättas såväl i
maskinrummet som från däck. Lättningsapparaten, som helst bör vara
en skrufutvexling, får icke utöfva tryck å ventilerna, så att deras belastning
derigenom kan ökas.

Säkerhetsventilerna och deras ventilhus skola vara så inrättade,
att någon belastning af obehörig person ej kan ega rum. Till undvikande
af öfverträdelse i detta afseende skall möjligheten af ventilernas
vidare belastning vara förhindrad genom en med tvenne lås försedd
anordning, hvars nycklar förvaras, den ene af maskinisten och den
andre af fartygets befälhafvare.

Användas säkerhetsventiler med fjederbelastning, skall en reservfjeder
för hvar och en af desamma finnas ombord.

Skulle anledning dertill yppa sig, eger besigtningskommissionen
rätt att fordra framläggande af en, af vederbörande verkstadscbef bevittnad,
fullt upplysande ritning öfver de å pannan anbragta säkerhetsventilerna.

Som synnerligen ändamålsenliga anses de säkerhetsventiler, som
äro konstruerade efter samma princip som Adams eller Pattisons »improved
Patent Spring Safety Valves».

Fartygets befälhafvare eller maskinist eger ej rätt att, med mindre
än att strandning eller annan fara hotar, öka den af besigtningskommissionen
faststälda högsta tillåtna belastningen af säkerhetsventilerna.

. Angående alla de rör, som gå ut från ångpannan, gäller den allmänna
regeln, att hvarje sådant skall vara försedt med en afstängningskran
eller skrufventil af metall, fästad omedelbart på sjelfva pannan.

Hvarje ångpanna skall vara försedd med:

En omedelbart på pannan anbragt afstängningsventil för afstängning
af ångledningen mellan pannan och maskinen. Denna ventil, som
på mindre fartyg kan ersättas med en kran, skall kunna stängas och
öppnas såväl i maskinrummet som från öfverstå däcket.

En eller efter omständigheterna flera vattenst åndsmätare, utförda
helt och hållet af metall.

Medelvattenståndet och det lägst tillåtna vattenståndet i pannan
utsättas tydligt på glasröret eller på sådant sätt, som besigtningskommissionen
finner betryggande. Så framt vattenståndsmätaren icke
kan anbringas framför pannans midtlinie, måste tvenne mätaie anbringas,
en å hvardera sidan af pannan eller på annat sätt, som besigtningskommissionen
finner betryggande. Det lägsta tillåtna vattenståndet bör
vara så afpassadt, att ingen af elden utsatt del af pannan under stark
krängning blir blottad på vatten.

Tre metallprofkranar för undersökning af pannans vattenstånd, af
hvilka en skall visa det lägsta tillåtna vattenståndet, en det mellersta
och i allmänhet använda vattenståndet samt den tredje anbringas så,
att den visar det vattenstånd, som ej bör öfverskridas. Om profkranarnes
placering gäller i öfrigt hvad som här ofvan sagts om vattenståndsmätarne.

En sjelfstängande matareventil, omedelbart anbragt på pannan,
med tillhörande afstängningskran mellan pannan och matareventilen.

En säkerhetsventil på matareröret eller matarepumpen, mellan
denna och pannans matareventil.

En utblåsningskran, anbragt omedelbart på pannan. Denna kan,
om så önskas, anbringas på ett starkt förbindningsrör, men böra såväl

kran som rör tillverkas af en stark metallblandning. Nyckeln till kranen
bör icke kunna aftagas, så framt icke kranen är stängd. För skumning
och afblåsning från öfre delen af pannan anbringas omedelbart
på denna en skumkran af metall.

Fn eller flera pålitliga manometrar, hvaraf en anbringas på ett
för passagerarne i ögonen fallande ställe, såvida besigtningskommission
anser, att detta lämpligen låter sig göra. Det högsta tillåtna ångtrycket
skall å manometrarna vara utmärkt med ett tydligt rödt streck. Anbringningsplats
för kontrollmanometern skall finnas å rörledningen från *
pannan till manometrarna. Visar sig vid besigtning, att fartygets manometrar
äro felaktiga, böra de genast justeras eller utbytas mot nya.
Rörledningarne till manometrarne förses med så kalladt vattenlås.

Fn vacuumventil, när besigtningskommissionen anser pannans
konstruktion gifva anledning dertill.

Slutligen skall för pannans matning finnas ombord, förutom maskinens
matarepump eller -pumpar, minst en handpump, som i händelse
af behof kan användas för detta ändamål.

Med afseende å ångpannors profning under vattentryck och ångtryck
gälla följande bestämmelser:

Sedan fartygets befälhafvare eller den det vederbör uppgifvit det
högsta ångtrjmk (öfver atmosferen), som han önskar använda i pannan,
eger besigtningskommissionen att underkasta pannan följande prof.

I den händelse att besigtningskommissionen på grund af den
företedda ritningen och dervid fogade uppgifter samt genom undersökning
förvissat sig om, att pannan såväl med afseende å konstruktion
som materialdimensioner kan motsvara det åstundade arbetstrycket, utsättes
panna, såvidt den är ny, för ett vattentryck af 100 % öfver det
föreslagna arbetsamhet, men i annat fall för ett tryck, som endast är
50 % utöfver detsamma.

Finner deremot besigtningskommissionen efter företagen undersökning
och beräkning, att pannans konstruktion och tillstånd i öfrigt
med hänsyn till förut omnämnda beräkningsgrunder ej tillåta ett så
högt tryck som åstundats, eger besigtningskommissionen att i förhållande
till den beräknade styrkan reducera detta arbetstryck och utföra
vattenprofvet med tillägg af 100 % och 50 % till det reducerade trycket,
allt efter som pannan är ny eller varit i bruk.

Vid profning med vattentryck bör tillses, att vattnet är något
uppvärmdt (c:a 20° Réaumur), att alla öppningar äro väl tillslutna och
att säkerhetsventilerna äro afstängda. Den i pannans öfre del samlade
luften bör äfven utsläppas, så att pannan till hela sin volym blir fylld

med vatten. Sedan pannan blifvit fylld med vatten, bringas trycket
medelst en tryckpump, som alltid skall för ändamålet finnas ombord
å hvarje ångfartyg, upp till ett tryck, som efter omständigheterna är
100 % eller 50 % öfver det enligt ofvannämnda förfaringssätt faststälda
arbetstrycket.

Detta vattentryck måste pannan uthärda under 10 minuter utan
att visa tecken till sådan formförändring eller läcka, som enligt besigtningskommissionens
åsigt kan riskera pannans bestånd.

Sedan pannan bestått profvet under vattentryck, borttages afstängningen
för säkerhetsventilerna och vattenståndet i pannan nedbringas
till sin normala nivå, hvarefter ångtrycket bringas upp till det fastställda
arbetstrycket. Derpå sättes maskinen i gång och hålles gående
under minst två timmar och med största möjliga kraftutveckling. Efter
cirka eu timmes gång och med fullt ångtryck uppe stoppas maskinen
plötsligt, och skola då säkerhetsventilerna uppfylla de här ofvan fastställda
bestämmelserna.

Nya pannor och pannor, som blifvit lättade ur fartyget för att
undergå reparation, skola underkastas besigtning och prof med vattentryck,
innan de insättas i fartyget. Likaså skola pannor, som under
tiden mellan tvenne i lag stadgade besigtningar lidit någon väsentlig
skada efter utförd reparation, underkastas ny besigtning, innan fartyget
ånyo sättes i fart.

Har en ångpanna å fartyg sådant läge, att den icke på ett betryggande
sätt kan undersökas utvändigt, och pannan dertill icke under
loppet af fem år varit lättad eller frigjord för undersökning, bör pannan,
om den matas med saltvatten, göras tillgänglig för besigtning i
fartyget eller, om besigtningskommissionen finner nödigt, lättas ur detsamma.
Enahanda vilkor gälla för pannor, som matas med färskvatten,
dock är tiden mellan hvarje utvändig besigtning för dessa utsträckt till
tio år.

I misstänkta fall eger dock besigtningskommissionen fordra, att
eu ångpanna göres tillgänglig för utvändig besigtning.

Då utvändig besigtning af en ångpanna i öfverensstämmelse med
här ofvan angifna föreskrifter eger rum, skall uppgift derom införas i
besigtningskommissionens protokoll, innehållande, bland annat, tidpunkten,
då besigtningen utfördes, samt de resultat, som dervid erhållas.

Skulle det vid besigtning af ångpannor visa sig, att besigtningskommissionen
behöfver hjelp med borrning af plåtar in. m. på misstänkta
ställen, är densamma berättigad att tillkalla en pålitlig och prak -

fisk ångpannearbetare; och skola omkostnaderna för sådant biträde
bestridas af rederiet.

Då en pannas ångtryck en gång blifvit fastställdt af en kommission,
får detta icke höjas af en annan kommission, utan att den

första kommissionens åsigt i saken blifvit inhemtad.

Finnes det i ett och samma fartyg flera pannor, böra dessa vara
så beskaffade, att de kunna arbeta antingen hvar för sig eller sammankopplade.

Finnes i förbindelse med pannorna öfverhettare för ångan, eller

om öfver hufvud taget elden på något ställe får verka på pannans

plåtar, utan att dessa äro i beröring med vattnet i pannan, bör besigtningskommissionen
särskilt hafva sin uppmärksamhet fästad på sådana
ställen, enär plåtarnes styrka i ej ringa grad lider af den starka upphettningen.
Det bör tillses, att å de ställen, der plåtarne äro försvagade
genom anbringande af manhål och dylika öppningar, plåtarne erhållit
ersättning derför medelst pånitning af förstärkningsringar.

Vid eu ångpannas besigtning är fartygets befälhafvare eller maskinist
skyldig att på förfrågan af besigtningskommissionen uppgifva de
af honom kända bristfälligheter, som vidlåda den eller de pannor, han
vid tillfället har sig anförtrodda.

Har nu ett ångfartyg på ett tillfredsställande sätt bestått det faststälda
profvet, bör det dervid bestämda arbetstrycket antingen instämplas
på ett tillgängligt och synligt ställe å sjelfva pannan eller instämplas
på eu lös metallplåt, som derefter fastskrufvas å pannan. Förutom
trycket bör äfven instämplas dagen för profvets utförande samt eu bokstaf,
som betecknar namnet på den besigtningskommission, hvilken
verkställt besigtningen.

Då besigtningskommissionen icke finner, att de praktiska profven
allena äro fullt betryggande för bestämmande af en ångpannas styrka
i förhållande till det åstundade arbetstrycket, skall ångpannans styrka
tillika bestämmas med tillhjelp af de såsom bilaga till kungörelsen förekommande
teoretiska regler och beräkningsgrunder. Skulle tilläfventyrs
besigtningskommissionen i ett tvifvelaktigt fall icke tilltro sig att med
säkerhet kunna tillämpa de ofvannämnda teoretiska reglerna, skall den
härom afgifva berättelse till indre departementet, åtföljd af en fullt
upplysande redogörelse för de omständigheter, som dertill gifvit anledning,
så att departementet kan komma i tillfälle att vidtaga lämpliga
åtgärder i saken.

Ett tillägg gjordes den 26 mars 1888 till denna kungörelse, hvarigenom
indre departementet bemyndigades att faställa sådana förän -

Kungörelse
den 26 mars
1888.

lndre departementets
cirkulär
den SO
maj 18S8.

dringar i ofvannämnda teoretiska regler för beräkning af ångpannors
arbetstryck, Indika tid efter annan möjligen skulle visa sig lämpliga.
Och genom ett cirkulär af den 30 maj samma år offentliggjorde indre
departementet också några sådana förändringar i meranämnda regler.

Emellertid lärer samma departement under senare datum hafva
tillkännagifvit, att vid ångpannors besigtning kunna dessutom de af
engelska Lloyd, Bureau Veritas och Norsk Veritas faststälda regler lända
till efterrättelse.

Förestående tillägg till den redogörelse för den utländska lagstiftningen,
hvilken komiterade i sitt betänkande lemnat, har måhända
i tekniskt hänseende blilVit vidlyftigare, än ändamålet för det
närvarande kräft. Vid utarbetandet af berörda tillägg har emellertid
hänsyn ansetts böra tagas jemväl till de instruktioner, som i sammanhang
med den ifrågavarande förordningens utfärdande lära blifva erforderliga.

Efter att sålunda hafva lemnat en öfverblick af hithörande förhållanden
i utlandet öfvergå!- kollegium nu till att redogöra för resultatet
af den granskning, kollegium egnat de särskilda paragraferna i
det föreliggande författningsförslaget, dervid kollegium jemväl omförmäler
de uti de inkomna yttrandena emot förslagets särskilda bestämmelser
framställda anmärkningar, som synts kollegium vara af beskaffenhet
att förtjena afseende, hvarefter följer eif af kollegium, på grund
af hvad i ärendet förekommit, afgifvet särskildt författningsförslag, till
hvilket vid redogörelsen för granskningen af de särskilda paragraferna
i komiterades författningsförslag hänvisning lemnas, bland annat,
genom utsättande inom parentes af motsvarande paragraf i kollegii
förslag.

§ 1 (§ !)•

Mom. 1 (Mom. 1). xlngåendo normen för ångpannors klassificering
alltefter deras större eller mindre explosionskraft anföra komiterade,
att franska lagen uti ifrågavarande hänseende faststälde en formel, enligt
hvilken explosionskraften uttrycktes genom den produkt, som uppkonnne,
när pannans totala fattningsrum, uttryckt i kubikmeter, multiplicerades
med den mot arbetstrycket svarande vattentemperaturen efter
Gelsii system, minskad med 100 °, det vill säga, genom ett tal, som
angåfve den största värmeqvantitet, som kunde finnas magasinerad uti

eu ångpanna, under förutsättning att hela dess volym vore fylld med
vatten, och hvilket värme sålunda vid eu explosion kunde blifva verksamt
till vattenmassans försättande i ångform.

Komiterade anse denna klassificeringsmetod bättre än den, der
ångpannans farlighetsgrad vore baserad på det tal, som uppkomme,
när ångpannans eldyta eller totala fattningsrum multiplicerades med
arbetstrycket, och skulle hafva adopterat densamma, om den icke haft
en mindre god sida, den nemligen att för sitt användande fordra kännedom
om förhållandet mellan arbetstrycket och mot detsamma svarande
vattentemperatur, en kännedom, som icke kunde erhållas genom direkt
uppmätning med tillhjelp af något instrument, som eljest borde tillhöra
pannan, utan måste på något indirekt sätt inhemtas, till exempel med
tillhjelp af en tabell af den art, som franska lagen innehölle.

Komiterade hade derföre sökt en regel för klassificeringen, hvilken
vore baserad på samma grund, men icke fordrade för sin tillämpningkännedom
om annat än pannans volym och arbetstrycket, och trodde
sig hafva funnit en dylik af praktisk form genom att fastställa såsom
grund för klassindelningen det tal, som uppkomme, när hela pannans
fattningsrum i kubikmeter multiplicerades med summan af det högsta
tillåtna öfvertrycket i atmosferer och talet 4.

Mot denna klassificeringsgrund hafva från många håll anmärkningar
gjorts, bland annat, af Tekniska samfundet i Göteborg, som föreslår,
att klassificeringen af ångpannor måtte ske enligt den franska
lagen, hvilkens bestämmelser syntes hvila på en fullt rigtig princip,
och uttalar den åsigten, i motsats till komiterade, att sagda lag vore
lätt att tillämpa, då användningen af den erforderliga tabellen, angifvande
sambandet mellan mättad vattenångas tryck och temperatur,
ej borde anses vålla några svårigheter.

Om det ock är obestridligt, att i de flesta fall ångpanna skulle
efter de båda klassificeringsmetoderna komma att tillhöra samma klass,
och för de uti bil. A förekommande, utan val tagna etthundrasjuttiosex
ångpannor eger detta förhållande utan undantag rum, så är dock visst,
att, såsom ock framgår af den till Tekniska samfundets yttrande i ämnet
fogade jemförelsetabell, pannor med mycket låga arbetstryck skulle enligt
komiterades förslag komma uti en ofördelaktigare ställning, än
om de klassificerades efter den franska regeln. Då nu denna sistnämnda
regel måste anses vara mera teoretiskt rigtig än komiterades förslag,
hvilket tillkommit på empirisk väg, och då många af de korporationer
och enskilde, som sig i ämnet yttrat, föreslagit, att för ångpannors klassificering
skulle antagas den franska formeln, anser sig jemväl kollegium

höra förorda densamma till antagande, oaktadt den för sin tillämpning
fordrar kännedom om förhållandet mellan ångans tryck och temperatur,
hvilken kännedom icke kan inhemtas genom direkt afläsning från eu
ångpannas vanliga kontrollapparater.

Då öfverhettning af ångan numera blifvit alltmera bruklig, finner
kollegium det dessutom lämpligt, att det för tydlighetens skull i momentet
utsättes, att det är den mättade och icke den öfverhettade ångans
temperatur, hvarom här är fråga. En tabell, utvisande förhållandet
mellan mättad vattenångas tryck och temperatur, anser sig kollegium
derför böra här bifoga, (bil. B.)

Mom. 2 (Mom. 2). Angående detta moment har från flere håll
deri anmärkning gjorts, att en sådan anordning för en ångpannas afstångande
i händelse af explosion, som häruti angifves, icke finnes att
tillgå. Detta påstående torde dock bero på missuppfattning, ty såväl
den franska som den danska lagstiftningen innehåller bestämmelser om
dylika anordningar, och kollegium har sig dessutom bekant, att de
franska kontrollmyndigheterna godkänt flere olika konstruktioner af
anordningar, som anses fullt motsvara den uppgift,, som här för dem
uppställts.

Svenska teknologföreningen och yrkesinspektören TJhr, Indika, bland
andra, framstält den omnämnda anmärkningen, tala emellertid sjelfva
uti ett annat sammanhang, angående ångpannors armatur § 6 mom. h,
om »sjelfstängande» och »sjelfslutande» pådragningsventiler, hvilket innebär
en anordning af den art, hvarom här är fråga.

Kollegium, som håller före, att den mellanmening, mot hvilken
anmärkningen rigtats, eller »utan att tillika sådan anordning finnes
vidtagen, att, om en af ångpannorna exploderar, kommunikationen med
den eller de öfriga genast afbrytes», i alla händelser icke kan medföra
någon olägenhet, då det ju alltid måste tillkomma kontrollmyndigheten
att afgöra, Indika anordningar må för ifrågavarande ändamål anses
tillfyllestgörande, finner derföre, att momentet bör bibehållas oförändradt.

Mom. 3 (Mom. 3). För att lemna mera frihet åt kontrollmyndigheten
har föreslagits, att i momentets slut förekommande ordet »närmast»
borde utgå; och vill kollegium för sin del biträda detta förslag.

Kollegium hyser dessutom den åsigt, att en undantagsställning
bör kunna gifvas icke allenast åt viss ångpanna, utan jemväl åt viss
ångpannetyp, med hänsyn hvartill en omredigering af paragrafen synes
böra ega rum.

§ 2 (§ 2).

Mom 1. Gent emot bestämmelsen i detta moment har påståtts,
att ett fastställande af ett maximum för en ångpannas klassificeringstal
skulle medföra en verklig fara för industrien och ångpannetekniken och
att en dylik åtgärd vore så mycket mera omotiverad, som de större pannorna
alltid vore relativt lätt åtkomliga invändigt och till följd deraf kunde
bättre undersökas och underhållas.

Kollegium anser, att den tankegång, som tydligen legat till grund
för komiterades förslag, eller att på ett och samma släde icke bör
tillåtas en alldeles obegränsad risk med afseende på följderna af eu
explosion, är fullt rigtig och i öfverensstämmelse med de principer,
som följts vid affattandet af med det föreliggande förslaget jemförlig^
författningar och författningsförslag, och skulle fördenskull helst velat
förorda bestämmelsens bibehållande, och detta så mycket hellre som i
de allra flesta fall en ångpanna med stor vattenqvantitet torde kunna
med fördel ersättas af en vattenrörspanna, som till följd af sitt relativt
ringa fattningsrum ej behöfde öfverskrida maximigränsen. Då emellertid
industrier lära finnas, hvilka för sin drift kräfva betydande ångqvantiteter
på en gång, och sådana lättast och lämpligast levereras från pannor
med stor vattenmängd, torde deruti tillräckligt skäl föreligga för att
icke uppåt begränsa ångpannornas klassificeringstal, synnerligast som
med det ständigt växande arbetstrycket pannornas maximivolym i så
fall skulle allt mer och mer reduceras; och får kollegium fördenskull
i underdånighet föreslå, att momentet måtte helt och hållet utgå.

Mom 2 (Mom. 1). I afseende å förra stycket af detta moment
sjmes böra tydligt angifvas, att ifrågavarande föreskrifter icke gälla ångpannor
ombord å fartyg. Då vidare den använda redigeringen, äfven
om sådant dermed icke är afsedt, lemnar tillfälle till sådan tolkning,
att det skulle vara tillåtet att bruka en ångpanna i rum på nedra botten
af en byggnad med flera våningar, af hvilka de öfre användes, till
exempel, såsom upplagsmagasin, och kollegium anser, att en sådan
uppställning icke bör tillåtas på grund af mängden af de föremål, som
under sådana förhållanden skulle vid en inträffande explosion kringkastas
och tjena såsom projektiler, torde stycket i det hänseendet böra
förses med ett förtydligande tillägg.

Angående innehållet af senare stycket af momentet har från flera
håll anförts stora betänkligheter. Den större industrien äfvensom med
densamma jemförliga näringar skulle nemligen komma att kännbart

beröras af det föreslagna minimiafståndet af 10 meter. Svenska teknologföreningen
håller till och med före, att en stor del af vår inom städer
och andra tätt befolkade orter befintliga industri skulle genom ifrågavarande
bestämmelse i många fall helt och hållet omöjliggöras. Somliga
vilja derföre afskaffa hvarje bestämmelse om minimiafstånd, under
det att andra, bland dem Tekniska samfundet i Göteborg, yrka på detsamma^
nedsättande till tre meter.

Om också fastställandet i förevarande fall af ett minimiafstånd
icke skulle behöft medföra så svåra följder, som förmenats, då man ju,
bland annat, i kritiska fall kunnat använda vattenrörpannor, så kallade
säkerhetspannor, Indika till följd af sin konstruktion kunnat — i öfverensstämmelse
med medgifvandet i § 1 mom. 3. — hänföras till 2:dra
eller 3:dje klassen och dymedelst fritagas från den ifrågavarande föreskriftens
tillämpning, så är i allt fall ovedersägligt, att en dylik bestämmelse
alltid skalle varit förenad med icke oväsentliga olägenheter
för vår industri.

På grund af mot den ifrågavarande punkten gjorda anmärkningar
samt med stöd af de lindringar med afseende å vilkoren för ångpannors
uppställning, livilka man ansett sig på senare tider kunna i utlandet
medgifva, bland annat, på sätt i redgörelsen för den nyare tyska lagstiftningen
meddelats, inom tyska riket och särskildt staden Berlin,
finner sig kollegium derför kunna afstyrka ett allmänt fastställande af
något minimum för afståndet från ångpanna af första klassen till andra
byggnader, der menuiskor i allmänhet vistas, eller till grannes tomt,
men tillstyrka bestämmelse derom, att ångpanneegare, om sagda afstånd
åt något håll understiger ett visst mått, till exempel 10 meter, skall
vara skyldig att på motsvarande sida afskilja ångpannan medelst en
mur med vissa bestämda egenskaper. För det fall, att eu närliggande
byggnad på den mot en ångpanna vettande sidan är försedd med fönster,
synes det dock kollegium välbetänkt att bibehålla föreskriften om ett
minimiafstånd, hvithet lämpligen torde — här såsom i Tyskland — böra
bestämmas till 6 meter mellan sagda byggnad och skyddsmnren. Då
emellertid ångpannor ombord å fartyg’ samt vissa rörliga landångpannor
under vissa förhållanden måste kunna brukas för mindre afstånd från
boningshus och dylika byggnader än 10 meter, måste också angående
skyldighet att uppföra skyddsmur undantag göras för sådana pannor.

Mom. 3 (Mom. 2). Till detta moment synes kollegium böra tillläggas
bestämmelse ej mindre derom, att icke heller dessa föreskrifter
hafva tillämpning på ångpannor ombord å fartyg, än äfven angående
hvem som skall utföra den ifrågavarande besigtningen. Kollegium

håller nemligen före, att sådan besigtning fordrar särskilda qvalifikationer,
som icke kunna förutsättas finnas hos hvarje person, som må
vara kompetent att besigtiga ångpannor.

(Mom. 3.) Slutligen har kollegium ansett sig böra föreslå införandet
under denna § af ett nytt moment angående uppställning och
brukning af ångpannor af 3:dje klassen, hvilket moment uti en författning
sådan som denna synes kunna vara till nytta.

För jemförelses skull finnes på de fyra sista raderna uti tabellen
(Bil. A) angifvet, hvar de der upptagna ångpannorna enligt dels kollegii
förevarande förslag, dels i Norge föreliggande författningsförslag och
dels i Tyskland och i Finland gällande lagstiftning skulle få uppställas.

(§ 3.)

Då erfarenheten lärer hafva visat, att ångpannerummen ofta, särskildt
i boningshus, äro för knappt tilltagna, så att skötarepersonalen
icke med tillbörlig lätthet kan komma åt att utföra sina sysslor, synes
det vara af nöden att i författningen intaga några föreskrifter angående
skyldighet för ångpanneegare att sörja för, att ångpannerummet är tillräckligt
stort och ljust samt försedt med nödiga stegar och plattformer
för pannans behöriga skötande; och synas dessa föreskrifter lämpligen
böra få sin plats uti en särskild paragraf.

§ 3 (§ 5.)

Mom. 1. Mot innehållet af detta och följande moment har framhållits,
att vattentrycksprofvet här tillmätts en alltför stor betydelse.
Af ordalydelsen finge man nemligen den uppfattning, att detta prof
vore grundläggande vid bestämmandet af det högsta tillåtna ångtrycket.
Sagda ångtryck borde emellertid grunda sig på en efter noggrann
imdersökning af ångpannan företagen beräkning af dess hållbarhet.

Kollegium delar denna åsigt och anser hela momentet böra utgå
och frågan om vattentrycksprofvet först längre fram behandlas i samband
med frågan om fullständig besigtning af ångpannor.

Mom. 2. I denna paragraf synes icke böra angifvas sättet för
bestämmandet af det högsta tillåtna ångtrycket, arbetstrycket, utan endast
i allmänna ordalag angifvas, att för hvarje panna ett sådant tryck skall
finnas faststäldt samt vara angifvet på profstämpeln.

Mom. 3. Bestämmelsen i detta moment synes lämpligen böra

meddelas i sammanhang med föreskrifter om hvad som vid utförande
af fullständig besigtning iakttagas skall.

Mom. 4. I afseende å detta moment har kollegium icke något
att erinra.

§ * (§ 6).

Ordalydelsen i denna paragraf har gifvit anledning till den uppfattning,
att komiterades afsigt vore, att förbränningsprodukterna i en
ångpanna icke skulle få, huru låg deras temperatur än vore, bestryka
ångrummets vägg ar.

Svenska teknolog föreningen yttrar i detta sammanhang, att det
tydlig t vis vore i sin ordning, att en bestämmelse om lägsta tillåtna
vattenståndet funnes, men att gå så långt, som komiterade här gjort,
vore icke lämpligt. Det stora flertalet ångpannor å fartyg och lokomotiver
äfvensom ett stort antal stationära pannor komme att så träffas
af ifrågavarande bestämmelse, att de icke finge begagnas. En namngifven
mot explosion särdeles betryggande ångpanneanläggning stode
till exempel äfven i detta hänseende i strid mot komiterades förslag,
ehuru den der vidtagna anordningen att leda de afkylda förbränningsprodukterna
omkring ångrummets väggar otvifvelaktigt jemnare fördelade
påkänningarne i panngodset och sålunda ökade säkerheten
mot explosion, på samma gång den väsentligen förbättrade bränsleekonomien.

Kollegium, som äfven anser, att den del af en ångpanna, hvilken
omsluter ån gramm et, må utan olägenhet kunna bestrykas af förbränningsprodukterna,
om dessas temperatur då redan så nedsatts, att
ångpanneplåtens hållbarhet icke kan derigenom förminskas, finner det
af nöden, att en sådan ordalydelse användes, som må undanrödja hvarje
missuppfattning i ofvannämnda riktning, och håller före, att i författningen
endast bör i allmänna ordalag föreskrifvas, att för hvarje panna
skall finnas bestämdt, hvar vattenytan lägst får stå, samt åt kontrollmyndigheten
öfverlemnas att i instruktionen för besigtningsmännen
angifva grunder för detta bestämmande.

S $ (§ »)•

Beträffande denna paragraf anser kollegium, att det skulle vara
tjenligt, att en ångpannas tillverkningsår jemväl vore å densamma
angifvet.

Angående senare delen af paragrafen, det vill säga sättet för

kännetecknande af ångpanna af utländsk tillverkning, har anförts, att
skäl icke förelåge för att ställa mindre fordringar på identifieringen
af eu från utlandet importerad ångpanna än på en sådan af inhemsk
tillverkning, samt att lika stora svårigheter kunde förefinnas för att
utröna ursprunget för en gammal panna af svensk tillverkning som
för en utländsk sådan.

Kollegium har också funnit det lämpligt, att i detta hänseende
samma föreskrifter blefve tillämpliga på alla ångpannor, som tillverkats
före förordningens trädande i kraft.

§ 6 (§§ 8 ocl1 9)-

a) (§ 8). I denna paragraf lemnas föreskrifter om all den armatur,
hvarmed eu ångpanna skall vara försedd. Deribland förekomma jemväl
bestämmelser om matareapparaterna. Då dessa apparater emellertid
i många fall och särskildt ombord å ångfartyg icke kunna anses tillhöra
en pannas armatur, anser kollegium lämpligt, att bestämmelserna
angående matareapparaterna med hvad dertill hörer meddelas i en särskild
paragraf. För öfrigt har i kollega förenämnda författningsförslag
rörande dessa apparater endast tillagts några ord för att angifva, i
hvilka hänseenden de skola vara af hvarandra oberoende, hvarjemte
föreskriften om, att en af apparaterna skall kunna drifvas för hand,
utsträckts till nästan alla ångpannor samt gjorts beroende af, huruvida
de för handen varande förhållandena med afseende på ångtryck och
nödig vattenmängd äro sådana, att handkraft kan vara för ändamålet
tillfyllestgörande. Något undantag för landångpannor, tillhörande 3:dje
klassen, bär icke ansetts böra göras.

Beträffande de öfriga apparater och anordningar, hvarmed en ångpanna
bör vara försedd, har kollegium ansett sig böra något ändra
den af komiterade använda ordningsföljden samt med anledning af i
de inkomna yttrandena framstälda anmärkningar göra några tillägg,
hvilka i de flesta fall icke torde tarfva någon motivering.

c) (§ 9 c). För sjöångpannor af lista eller 2:dra klassen hafva
två vattenståndsmätare ansetts tillfyllestgörande.

e) (§ 9 a). Angående säkerhetsventilernas storlek har ifrågasatts
huruvida icke, särskildt med hänsyn till de föreskrifter rörande kompetens
för skötande af ångpannor, som föreslagits, man skulle kunna
inskränka sig derhän att endast fordra, att båda ventilerna tillsammans
skulle kunna lemna tillräckligt aflopp för ångan. För egen del finner
kollegium icke tillräckliga skäl föreligga för att frångå den bestäm -

melse rörande eu viss reserv med afseende på säkerhetsventilernas
storlek, nemligen att de, hvar och en, skola kunna lemna tillräckligt
aflopp för ångan, hvilken af komiterade föreslagits och som återfinnes
i de flesta utländska lagstiftningar samt dessutom sedan länge varit
praxis här i landet. Risken af en sådan minskning uti dessa säkerhetsapparaters
verkningsförmåga är för stor, och förhållandena med afseende
på ångpannors skötsel synas kollegium icke nu kunna anses
blifva i allo och på en gång så förbättrade, att de kunna utgöra ful^
grund för den ifrågasatta förändringen, hvadan kollegium också ansett1
sig böra i hufvudsak biträda komiterades ifrågavarande förslag.

Beträffande säkerhetsventilernas storlek, det vill här säga förmåga
att lemna fritt aflopp för ångan, har kollegium dessutom ansett sig
böra föreslå, att ångtrycket må vid fullt blåsande ventiler med 5 procent
öfverskrida det faststälda arbetstrycket. I)å det ur ekonomisk
synpunkt alltid måste ligga uti ångpanneegarens eget välförstådda intresse
att tillse, att ångpannan icke i regel arbetar med blåsande ventiler,
torde uti detta medgifvande icke ligga någon fara för pannans
öfveransträngande.

Då säkerhetsventiler i storlek icke kunna med fördel öfverskrida
en viss gräns, har kollegium, med exempel från den franska lagstiftningen,
trott det vara lämpligt, att här tydligt medgifves, att den för
de båda föreskrifna säkerhetsventilerna nödiga utströmningsarean må
på ett större antal ventiler fördelas.

Något undantag för landångpannor, tillhörande 3:dje klassen, har
icke heller ansetts böra här göras.

g) (§ 9 f). Den för ångpannor ombord å ångfartyg föreskrifna
nyckelanordningen har ansetts böra göras obligatorisk för alla pannor.

h) (§ 9 g). Då det skulle kunna medföra verklig explosionsfara,
om ångpannor, som äro afsedda för och brukas vid väsentliga olika
arbetstryck, kunde komma i sådan förbindelse med hvarandra, att ånga
af högre tryck kunde inkomma uti en för lägre tryck afsedd ångpanna,
har kollegium ansett försigtiglieten bjuda, att det här föreskrifves, att
sådana ångpannor icke under några omständigheter få hafva gemensam
rörledning för ånga.

§ 7 (§§ 10-14).

Kollegium biträder i hufvudsak hvad i denna § föreslagits, men
anser några kompletterande och förtydligande tillägg böra göras, dervid
synes kunna följas de anvisningar rörande ångpannors beskaffen -

het, armatur och skötsel, som genom yrkesinspektionens cirkulär n:o 1
delgifvits allmänheten och hvilka kunna sägas hafva under de senare
åren legat till grund för gällande praxis.

(§ 10 mom. 1).

Såsom förut nämnts, bör bestämmandet af en ångpannas arbetstryck
i första hand grunda sig på en noggrann undersökning af ångpannan
och på en derefter företagen beräkning af dess hållbarhet.

För att underlätta dessa operationer har af Svenska teknologföreningen
föreslagits, att ångpanneegare skall vara pligtig tillhandahålla
besigtningsman såväl beskrifning och ritning öfver i fråga varande
ångpanna som tillförlitligt intyg öfver hållfasthet och tänjbarhet hos
till plåt, stag och nagel i densamma användt material. Äfven i Norge
föreligger ett liknande förslag, och kollegium, som anser tillgång till
handlingar af förevarande beskaffenhet vara särdeles nyttig för ett rätt
bedömande af en ångpannas styrka och motståndsförmåga, håller före,
att anskaffandet af sådana handlingar i allmänhet icke skall vara förknippadt
med någon olägenhet och i allt fall icke med större svårighet,
än som kan anses motsvara det afsedda ändamålet.

Mot det föreliggande författningsförslaget har i nu förevarande
fråga anmärkts, att det saknar bestämmelser om styrkan och beskaffenheten
i öfrigt hos det material, som får i en ångpanna användas; och
yrkesinspektören Uhr föreslog på sin tid i detta hänseende, att i författningen
skulle angifvas såväl den brottsäkerhet, som någon en ångpannas
af ångtrycket ansträngda del minst skulle erbjuda gent emot
detta tryck (t. ex. 5-faldig), som ock den minsta grad af tänjbarhet
(t. ex. y5 på 20 cm. proflängd), som det materiel skall besitta, hvilket
såsom plåt, stag, nitar eller skrufvar må i en ångpanna användas. Det
vore visserligen att förmoda — tillägger han — det förslagsställarne
afsett, att bestämmelser i nyss berörda hänseenden skulle intagas i de
instruktioner, som afsåges att blifva utarbetade för besigtningsmännen,
men då sådana instruktioner alltid måste undergå förändringar tid efter
annan, om ej för annat så med hänsyn till ångpanneteknikens utveckling,
syntes det vara att högeligen föredraga, att, till undvikande af
missförstånd, sådana grundläggande bestämmelser som de ifrågavarande
inflöte i sj elfva förordningen.

Denna uppfattning kan kollegium icke dela. Just för ångpanneteknikens
utveckling synes det nemligen vara tjenligast, att icke ens
bestämmelser af ifrågavarande art med siffror bindas för så lång tid,

som i allmänhet torde förflyta mellan ändringar i en gällande författning,
utan få sin plats uti den af kontrollmyndigheten för besigtningsmännen
utfärdade instruktionen, till hvilken alltså hänvisning torde i
detta sammanhang böra i förordningen gifvas.

Vid besigtning, hvarom nu är fråga, förekommer, bland annat,
bestämmandet dels af arbetstrycket dels ock af proftrycket, eller det
tryck, som skall vid vattentrycksprofvet användas.

Angående förhållandet mellan dessa båda tryck hafva i de inkomna
yttrandena olika åsigter gjort sig gällande.

Så har t. ex. Tekniska samfundet i Göteborg föreslagit, att proftrycket
skulle uppgå:

a) vid ångpannor, afsedda för ett arbetstryck af 5 kg. per qv.
cm. eller derunder, till dubbla arbetstrycket;

b) vid/ångpannor, afsedda för ett arbetstryck af mera än 5 kg.
per qv. cm., till 5 kg. per qv. cm. utöfver arbetstrycket, allt i öfverensstämmelse
med den tyska lagens föreskrifter, och motiverar detta dermed,
att enligt kom iterades förslag de nu alltmera brukliga ångpannorna
med mycket höga arbetstryck skulle underkastas ett onödigt högt
proftryck, *i följd ^hvaraf sådana (pannor skulle kunna blifva utsatta för
skador genom vattenprofvet, för såvidt desamma icke erhölle väsentligen
starkare dimensioner, än eljest erfordrades.

Skånska ingeniörsklubben ]Åter föreslår i detta hänseende, att hvarje
ångpanna skulle för brukning under visst angifvet tryck vara till sin hållbarhet
prof vad genom inpressning af vatten, samt att dervid proftrycket
skulle vara 1 V2 x arbetstrycket + 1 kg. per qv. cm., alltså i öfverensstämmelse
med gällande föreskrifter i Italien och Finland samt i allo
strängare än komiterades förslag, och anför såsom motiv härför, att det
i allmänhet i utlandet brukliga proftrycket, hvilket uppginge till dubbla
arbetstrycket, i de flesta fall måste anses för högt för höga tryck (10
atmosferer) och det i Tyskland brukliga, 5 atmosferer öfver arbetstrycket,
för lågt för de mycket höga tryck (15 atmosferer), hvilka enligt
klubbens åsigt inom eu ej alltför aflägsen framtid skulle blifva
vanliga.

I tydlig afsigt att förekomma, att materialet uti ångpannor med
högt arbetstryck skall genom vattentrycksprofvet blifva öfveransträngdt,
föreslå Tekniska föreningen i Jönköping och yrkesinspektören K. J. Larsson,
att vid vattentrycket godkänd ångpanna skulle af förrättningsmannen
på pannegarens bekostnad förses med en stämpel, angifvande det
högsta tillåtna ångtrycket, hvilket tryck skulle bestämmas till 2/s af det
tryck vid vattenprofvet, för hvilket ångpannan blifvit godkänd, då ång.

trycket icke öfverstege 15 kg. per qv. cm., men 5 kg. lägre än vattentrycket,
då det öfverstege 15 kg. per qv. cm., eller med andra ord att
för ångtryck af till och med 10 atmosferer vattentrycket skulle vara
1 V2 gånger så stort som arbetstrycket samt att vattentrycket för ångpannor,
Indika skulle arbeta med ett ångtryck af mera än 10 atmosferer,
skulle vara lika med arbetstrycket, ökadt med 5 atmosferer _

sålunda vid växande ångtryck en relativ förminskning af vattentrycket.

Att bruket af höga ångtryck betydligt tilltagit på de senare åren,
är,. såsom af kollegium förut framhållits, ovedersägligt. Vid tiden för
afgifvandet .af komiterades förslag var 7 atmosferers ångtryck något
högst . ovanligt, om det ock någon gång förekom, men numera arbeta
åtskilliga svenska ångpannor med 14 atmosferers tryck, ehuru det ännu
icke kan räknas till det vanliga, och allt tenderar till fortsatt ökning
härutinnan.

Det kan sålunda icke förnekas, att, om man konstant tillämpar
det af komiterade föreslagna förhållandet af 3 till 2 mellan proftryck^
och arbetstrycket, materialet i ångpannor med höga tryck blifver vid
vattentryeksprofvet utsatt för en ansträngning, som betydligt öfverstiger
den vid dagligt bruk förekommande — vid 14 atmosferers arbetstryck
till exempel 7 atmosferers extra påkänning — men då såväl den totala
som den extra pakänningen efter denna regel är proportionel mot
materialdimensionerna, komma härigenom icke ångpannor med högt
tryck i någon relativt sämre ställning än de med lågt sådant.

Uti den pågående stegringen af ångtrycken finner kollegium
derföre icke någon direkt anledning att frångå den nu i landet brukliga,
af komiterade föreslagna regeln att bestämma arbetstrycket till
*/s af proftrycket eller med andra ord att proftrycket skall med hälften
öfverskjuta det ^faststälda arbetstrycket, och då dessutom, såsom förut
framhållits, de asigter, som uttalats i fragan, ga i motsatta rigtningar
omkring komiterades förslag, anser kollegium, att detta förslag, som
understödts af Svenska teknologföreningen samt öfverensstämmer med
gällande föreskrifter i Belgien, Spanien och Norge, bör oförändradt
bibehållas.

(§ 10 mom. 2.)

..^e * föregående moment af denna § omnämnda handlingar böra
för säkerhets skull förefinnas i dubbla exemplar, af hvilka det ena bör
förvaras hos kontrollmyndigheten och det andra behållas af ångpanneegaren
för att vid förekommande besigtningar tillhandahållas.

(§ 10 mom. 3.)

Då det för äldre ångpannor, som tagits i bruk före den nu föreslagna
förordningens trädande i kraft, i många fall torde komma att
visa sig svårt och kanske till och med omöjligt att anskaffa behöriga
ritningar och beskrifningar samt intyg om de använda materialiernas
beskaffenhet, synes det vara af nöden att medgifva, att för sådana
pannor företeende af ofvannämnda handlingar icke må vara ett absolut
vilkor för vederbörande pannas besigtning och godkännande.

(§ no

Då det visat sig, att med de stegrade arbetstrycken och dermed
följande ökade temperaturer explosioner af ångrör blifva allt mera
förekommande, har kollegium ansett sig böra föreslå, att jemväl alla
till en ångpanna hörande hufvudrör, hvilka äro afsedda att utsättas
för ångtryck, skola underkastas vattentrycksprof, innan tillståndsbevis
får för pannan utfärdas, äfvensom att möjligen befintliga ångsamlare
och öfverliettningsapparater skola samtidigt undergå samma behandling.

(§ 12.)

Såsom förut vid behandling af komiterades förslag under § 3
mom. 3 nämnts, anser kollegium, att i förening med bestämmelser om
sättet för utförande af besigtning, hvarom nu är fråga, borde upptagas
jemväl föreskrifter rörande förutnämnda profstämpels anbringande samt
dess innehåll, äfvensom om utfärdande af tillståndsbevis och tiden för
giltigheten af sådant bevis.

I afseende å maximilängden af denna giltighetstid har Svenska
teknolog för eningen för normala fall ansett sig böra föreslå fem år i fråga
om ångpannor, afsedda för trafikändamål, och åtta år för ångpannor,
tjenande andra ändamål; och motiveras denna olikhet dermed, att
industripannor och andra med dem jemförliga ångpannor arbeta under
mindre svåra förhållanden än trafikångpannorna, det vill säga ångpannor
ombord å fartyg, på lokomotiver och spårvagnar m. in., hvilka
merendels äro utsatta för mycket ojemna påkänningar till följd af ofta
förekommande variationer i de kraftbelopp, som från dem uttagas.

Äfven Tekniska samfundet i Göteborg föreslår för ångpannor, som
användas för trafikändamål, en maximitid af åtta år.

Skånska ingeniörsklubben anser åter, att giltighetstiden kan sättas
lika för alla0''kategorier af ångpannor och bestämmas till fem år, såsom
komiterade föreslagit, under det att Norrköpings ingeniör sklubb icke
vill sätta högre maximum än tre år.

För egen del håller kollegium före, att den maximitid af fem år,
hvilken i komiterades förslag upptagits för alla kategorier af ångpannor
och som nu är i gällande författning stadgad för ångpannor
ombord på passagerarefartyg, bör här bibehållas.

Hvad minimitiden beträffar, så har kollegium på skäl, som kollegium
får tillfälle att längre fram anföra, ansett sig böra föreslå en
ökning från ett år till tretton månader.

(§ 13.)

Då omständigheterna kunna föranleda, att besigtning, på hvilken
tillståndsbevis må grundas, icke alltid kan i ett sammanhang och af
en och samma besigtningsman i sin helhet utföras, torde här böra
lemnas föreskrifter rörande de olika besigtningsmännens befogenhet och
skyldigheter.

(§ 14-)

Derjemte har kollegium ansett, att här borde lemnas rätt åt besigtningsman
att under vissa förhållanden sjelf afgöra, om vattentrycksprof
skall förnyas eller ej.

§ 8 (§ 4).

Jemte det att innehafvande af tillståndsbevis bör göras till
hufvudvilkor för rätten att bruka en panna, synes på grund deraf
förevarande bestämmelse böra erhålla sin plats främst under Art. III.

§ 9 (§ 15).

Kollegium finner för sin del lämpligt, att jemväl det faststälda
arbetstrycket finnes i tillståndsbeviset angifvet.

Från flera håll har rörande formuläret för tillståndsbeviset föreslagits,
att ifrågavarande förordning skulle i utdrag finnas aftryckt på
beviset såsom en promemoria för ångpannans egare och skötare; och

synes detta förslag böra tagas under öfvervägande vid det slutliga
fastställandet af sagda formulär.

§ 10 (§ 16).

I konseqvens med livad vid nästföregående § sagts med afseende
å arbetstryckets utsättande i tillståndsbeviset anser kollegium, att här
bör intagas föreskrift jemväl derom, att sagda bevis medför rätt att
bruka den deri omförmälda ångpannan allenast med det arbetstryck,
som deri omnämnes.

§ 11 (§ 17).

Beträffande denna § bar anförts, att det, med afseende på den
vigt ett tillståndsbevis både för ångpanneegaren och den risk, ban
kunde löpa att få detsamma genom illvilja eller oförsigtighet förstördt,
om det vore anslaget i original, såsom komiterade föreslagit, borde
vara tillfyllest, om tillståndsbeviset vore i bestyrkt afskrift för en hvar
tillgängligt; och anser kollegium, att tillägg böra göras i den angifna
rigtningen.

§ 12 (§ 18).

Lika med § 18 i kollegii förslag.

§ 13 (| 19).

Mom. 1 (mom. 1 och 2). Med afseende å vilkoren för befogenhet
att sköta ångpannor hafva många olika förslag framkommit.

Maskinist/öreningen i Stockholm föreslår, att skötseln af lista och
2:dra klassens ångpannor endast må anförtros åt examinerad maskinist,
och samma åsigt uttalas af maskinisten V. W. Alenius, hvilken beträffande
nödiga egenskaper hos skötare af 3:dje klass ångpannor tillägger,
att för rätt att sköta sådan panna borde fordras att vara fullt nykter
och ordentlig, att hafva fyllt 18 år, att hafva varit minst 3 år under
ledning af maskinist eliér ångpanneskötare och arbetat minst 2 år på
mekanisk verkstad, der ångpannor tillverkades, samt att kunna praktiskt
tillämpa de regler för ångpannors skötande, som af svenska teknologföreningen
offentliggj orts.

Andra förslagsställare hafva mindre fordringar, men alla synas

vara, ense derom, att den bästa garantien mot ångpanneexplosioner
ligger uti en sakförståndig skötsel af pannorna.

Utan att vilja gå så långt som de härofvan först anförda, hyser
kollegium den åsigt, att för förmåga att vederbörligen sköta en större
ångpanna eller ångpanneanläggning fordras rätt grundlig både teoretisk
och praktisk kunskap i dit hörande ämnen, och har kollegium derföre
ansett sig böra föreslå större fordringar på skötare af ångpannor af
lista och 2:dra klass, under det att det synes kollegium, att man för
mindre ångpannor, det vill säga sådana af 3:dje klass, både kan och
bör inskränka sig till pålitliga, men dock mindre högt qvalificerade
personer.

Bestämmandet af detalj föreskrifter torde här som i de flesta andra
analoga fall böra öfverlemnas åt kontrollmyndigheten. Mom. 2
(mom. 3) synes böra oförändradt bibehållas. (Mom. 4). Då man kan
tänka sig, att vid nödfall, till exempel vid en ångpanneskötares sjukdom
eller frånfälle, annan kompetent skötare icke omedelbart är att
tillgå, synes lämpligt att här intaga medgifvande för ångpanneegare
att under sådana förhållanden för någon kortare tid använda skötare,
som icke besitter den i denna förordning för öfrigt, bestämda kompetens,
äfvensom föreskrift derom, att sådant undantagsförhållande skall hos
vederbörande polismyndighet anmälas.

Mom. 3 (mom. 5). Detta moment synes böra oförändradt bibehållas.

§ 14 (§ 20).

Den i denna paragraf meddelade dispens från de årliga besigtningarne
i de fall, då ångpanneegare vill för den återstående delen af
den i tillståndsbeviset bestämda brukningstiden upphöra med bruket
af ångpanna, har kollegium ansett kunna och böra utsträckas jemväl
till sådana fall, der ångpanneegare vill afbryta en ångpannas brukande
äfven för kortare tid än den återstående delen af den i tillståndsbeviset
bestämda brukningstiden, dock blott för så vidt detta afbrott afser längre
tid än ett år.

§ 15 (§§ 21 och 22).

Mom. 1 (§ 21 mom. 1). Kollegium har ansett det vara lämpligt
att för betecknande af de i detta moment föreslagna årliga besigtningarne
använda benämningen »mindre besigtningar».

I afseende på den tid, som må förflyta mellan dessa mindre besigtningar,
hafva från deras sida, som sig i ärendet yttrat, många olika
meningar uttalats.

Yrkesinspektörerna Uhr, K. J. Larsson och H. Larson samt Svenska
teknolog/öreningen, Skånska ingeniörsklubben och Norrköpings ingeniörsklubb
föreslå årliga besigtningar för alla ångpannor, under det att
Fabriksföreningen i Gefle uttalar den åsigt, att, om det också kunde
anses nödvändigt att årligen besigtiga gamla ångpannor, för hvilka
brukningstiden vore inskränkt till 2 å 3 år, det dock för ångpannor,
hvilkas brukningstid vore utsträckt till fem år, borde vara tillräckligt,
att de besigtigades hvartannat år, och yrkesinspektören Beckmanson
föreslår med hänsyn till de olika förhållanden, under hvilka nedannämnda
kategorier af ångpannor arbeta, tiden emellan ifrågavarande besigtningar
till ett år för trafikångpannor och två år för industriångpannor. Slutligen
framställer Tekniska samfundet det förslag, att alla ångpannor
skola underkastas besigtning endast hvartannat år.

Med hänsyn till det betryggande, som med afseende på möjligheten
att förebygga explosioner alltid måste ligga uti täta besigtningar,
och då det alltid måste vara förenad! med ångpanneegarnes egna
ekonomiska intressen, att deras ångpannor noggrannt undersökas och
väl underhållas, har kollegium ansett sig böra i princip biträda komiterades
förslag om årliga besigtningar, om kollegium ock af praktiska
skäl finner sig böra föreslå, att den högsta tillåtna tiden mellan tvenne
besigtningar måtte bestämmas till tretton månader, på det att någon
respittid måtte finnas för sj elfva förrättningarnes verkställande utöfver
den i öfrigt såsom lämplig antagna tiden af ett år.

(§ 21 mom. 2.) Kollegium har trott sig böra i detta sammanhang
föreslå föreskrifter att tillämpas, om och när ångpanneegare efter
sådant upphörande med bruket af en ångpanna, hvarom här ofvan
nämnts, önskar åter taga densamma i bruk.

Då det ifrågasatts, att den i tillståndsbeviset för en ångpanna
upptagna brukningstiden skulle efter ett temporärt upphörande af densammas
brukande kunna förlängas med samma tidslängd, hvarunder
den varit ur bruk, men kollegium hyser den åsigt — hvilken jemväl
synes delas af många bland de sakkunnige, som sig i ärendet yttrat
— att en ångpannas styrka kan väsentligen nedsättas, äfven då den
icke är i bruk, till exempel genom afrostning, och att den en gångbestämda
brukningstiden derföre aldrig bör få förlängas utan förutgången
fullständig besigtning, håller kollegium ock före, att tydligföreskrift
bör derom meddelas, och har dessutom funnit det lämpligt

att för sådan fullständig besigtning här upptaga uttrycket »större besigtning»
såsom motsats till de bär ofvan i denna § omnämnda »mindre
besigtningarne».

Mom. 2 (§ 22 mom. 2). Innehållet af detta moment har synts
kollegium böra bibehållas, ehuru det till följd af sammanhanget ansetts
böra gifvas formen af en definition på mindre besigtning, dervid de
anvisningar jemväl följts, som i förevarande hänseende finnas meddelade
uti yrkesinspektionens meranämnda cirkulär n:o 1.

Kollegium har endast trott sig böra föreslå en afvikelse från
den allmäna principen om årliga mindre besigtningar, nemligen att —
i öfverensstämmelse med praxis inom våra ångpanneföreningar — i
fråga om stationära ångpannor inre undersökning må vid mindre besigtning
vara erforderlig endast hvarannan gång.

§§ 16 och 17 (§§ 23 och 24).

Föreskrifterna i dessa §§ hafva af kollegium ansetts böra kompletteras
och lämpas efter hvad kollegium här ofvan föreslagit.

I sak torde de af kollegium föreslagna föreskrifterna icke innehålla
något nytt af vigt förutom den bestämmelse, att ångpanneegare
skulle under vissa angifna förhållanden vara berättigad att — i stället
för att låta verkställa förnyad besigtning genom behörig besigtningsman
— hos kontrollmyndigheten genom intyg från två trovärdige män
styrka, att det af besigtningsmannen mot pannan anmärkta blifvit afhjelpt.

§ 18.

Mom. 1. Rörande bestämmelsen i detta moment hafva åsigterna
hos de granskande varit mycket enstämmiga. Allmänt har framhållits,
att hufvudsyftet med en författning af ifrågavarande art måste vara
att förekomma explosioner och att derföre icke några undantag från
de allmänna besigtningsföreskrifterna böra medgifvas, äfven om verkningarne
af en inträffande explosion till följd af en ångpannas uppställningssätt
efter all sannolikhet skulle drabba endast skötarepersonalen.

Så har Tekniska samfundet i Göteborg i denna fråga yttrat, att
komiterades förslag visserligen hade tillkommit i det behjertansvärda
syftet att, med bibehållande af trygghet för allmänheten, bereda ångpanneegaren
tillfälle att under vissa förhållanden vinna lindring i det
besigtningstvång, som lagen föreskrefve för hans ångpanna.

Emellertid syntes det samfundet tydligt, att de föreslagna omgärdningsbestämmelserna
i endast ringa mån skulle förekomma en
explosions förödande verkningar; tryggheten mot skador genom ångpanneexplosioner
syntes samfundet endast kunna vinnas genom explosioners
förebyggande, deremot ej, i väsentlig grad åtminstone, genom
anordningar, afseende att minska en explosions verkningar.

Vidare syntes det samfundet ej vara ur humanitär synpunkt
rigtigt att genom befrielse från ångpannebesigtning utsätta ångpanneskötare
och annan fabrikspersonal för faror, mot livilka man genom
andra åtgärder sökte skydda allmänheten.

Yrkesinspektören H. Larson har visserligen funnit det välbetänkt
att söka begränsa området för en ångpanneexplosions antagliga verkan,
men tillika framhållit, att det vore origtigt, att eu sådan omgärdning,
som i § 18 nämndes, skulle befria från skyldigheten att låta verkställa
de i § 15 påbjudna besigtningarne. Omgärdandet hindrade ju nemligen
icke, att ångpannan kunde explodera och skada de personer, som hade
dess skötsel åt sig anförtrodd.

Tekniska föreningen i Eskilstuna har anfört att, i den händelse
den uti § 15 omförmälda årliga besigtningen öfverhufvud ansåges behöflig
till vinnande af full trygghet rörande ångpannors ofarlighet —
hvilket föreningen ingalunda ville bestrida, utan tvärtom ansåge mycket
välbetänkt — så borde intet undantag derifrån medgifvas, ty ångpannan
blefve väl icke mindre utsatt för explosion genom de nämnda
omgärdningarne, och endast genom förhindrande af explosion kunde
man vara fullt säker på, att menniskors lif och lemmar icke äfventyrades.

Kollegium, som delar den liärofvan anförda åsigt, att det säkraste
sättet att inskränka vådorna af ångpannors användande alltid måste
vara att motarbeta ångpanneexplosioners uppkomst samt att verksammaste
medlet härtill är anordnandet af täta och sakkunniga besigtningar,
har kommit till den uppfattning, att den undantagsställning,
som komiterade velat gifva vissa påjhangifvet sätt omgärdade ångpannor,
bör öfvergifvas och hvarje ångpanna alltid behandlas lika,
vare sig hon är omgärdad eller ej, och detta så mycket hellre som
komiterades förslag icke synes kollegium väl öfverensstämma med
den princip, som ligger till grund för nu gällande lagstiftning angående
skydd mot yrkesfara.

Kollegium håller derföre före, att de i förevarande moment gifna
föreskrifter böra ur författningen helt och hållet utgå.

Ett stöd för denna sin åsigt anser sig kollegium äfven hafva
funnit uti den statistik rörande i Frankrike inträffade ångpanneexplosioner,
hvilken härofvan återgifvits i sammanhang med redogörelsen
för den utländska lagstiftningen och af hvilken inhemtas, bland annat,
att explosionernas antal, som under femårsperioden 1881—1885 varit
3,4 med 3,7 dödade och 3,5 skadade per år och 10,000 ångpannor,
för aren 1896 1899 bibehållit sig vid i medeltal samma siffra, 3,4

med 1,7 dödade och 2,0 skadade. Dessa fakta kunna visserligen anses
tala till förmån för föreskrifterna angående omgärdning, i det de dödades
och skadades antal relativt väsentligen aftagit, men å andra sidan tala
de också ett tydligt språk emot de i Frankrike gällande bestämmelserna
angående ångpannors besigtning samt dessa bestämmelsers efterlefnad,
då vi jemföra dem med i Tyskland existerande förhållanden
och finna, att explosionernas antal under treårsperioden 1898—1900,
den senaste, för hvilken uppgifter föreligga, der endast varit 1,0 7 per
år och 10,000 ångpannor med 0,5 3 dödade och 1,6 3 skadade, eller,
hvad explosionernas och de dödades antal beträffar, icke fullt en tredjedel
af hvad i''Frankrike förekommit.

Mom. 2. Med anledning af de verkningar, som till följd af den
stora frihet med afseende på uppställningsplats, hvilken i författningsförslaget
intagits för ångpannor af 3:dje klassen, kunna komma att
åtfölja en explosion af ångpanna af sagda klass, anser kollegium, i
likhet med flere af de vederbörande, som sig i ämnet yttrat, att icke
heller föreskrifterna i detta moment böra i författningen bibehållas.

s » (§ 25).

I denna § har kollegium icke ansett sig hafva anledning att
föreslå någon annan förändring än den, som föranledes deraf, att besigtning
efter en inträffad ångpanneexplosion bör betraktas som en
statsangelägenhet och derföre också, för ernående af mera likformighet,
verkställas af särskild! kompetente, af kontrollmyndigheten förordnade
personer.

(§ 26.)

Kollegium har jemväl ansett, att här bör, i likhet med hvad som
af, bland andra, Svenska maskinistlogen föreslagits och som äfven återfinnes
i åtskilliga utländska författningar, intagas föreskrift om skyldighet
för ångpanneegare att för hvarje ångpanna anskaffa en anteckningsbok,
uti hvilken det skall åligga ångpanneskötaren att dagligen göra

anteckningar rörande pannans brukande m. m. och som alltid skall
finnas tillgänglig för vederbörande kontrollant.

§ SO (§ 27).

Såsom på annat ställe anförts, finnes icke någon exakt statistik
öfver inom landet befintliga ångpannor, men deras antal torde kunna
med för ändamålet tillräcklig noggrannhet beräknas sålunda:

Enligt senaste uppgiften är antalet industriella arbetsställen, der
ångkraft användes, .................................................................................. 2,824.

Huru många ångpannor, som i medeltal finnas på hvarje ställe,
är svårt att bestämma, men skäl förefinnas för att antaga detta tal till
2,5. Alltså tillsammans 2,5 x 2,824 = ..................................... 7,060 st.

I förestående antal arbetsställen ingå icke mejerierna,
hvilkas antal af yrkesinspektörerna för år 1900 uppgifves till
1,304; och kan man antaga, att omkring */s eller 67 procent
af dessa använda ånga. Antalet af der använda ångpannor
skulle då kunna uppskattas till 0,67 x 1,304 = ..................... 874 „

Lokomobilernas antal utgjorde enligt komiterades uppgift
den 1 januari 1887 2,145. Detta antal har sedan dess
säkerligen ökats med minst 50 procent. Antalet af sådana
pannor skulle sålunda nu kunna uppskattas till minst 1,5 0 x

2,141

Statens lokomotiver lära för närvarande uppgå till ett

antal af..................................................................................................

Lokomotiver på privata banor lära nu finnas till ett

antal af...............................................................................................

På statens ångfartyg finnas:

inom flottan .........................................................................................

vid lotsverket omkring ......................................................... 20

„ jern vägen.......................................................................... 5

tullverket samt diverse

3,211

627

828

289

På passagerareångfartygen finnas inom de olika inspektionsdistrikten
:

................................................. 350

................................................ 330

i norra distriktet omkring

sydöstra

sydvestra

220 900

Ångpannor på last- och bogserareångfartyg torde kunna

uppskattas till omkring .................................................................. 1,000 ,,

eller tillsammans omkring ................................................................ 14,824 st.,

hvaraf 13,008 eller i rundt tal 13,000 stycken skulle enligt kollegii
förslag falla under ifrågavarande författnings föreskrifter.

Dessa 13,000 ångpannor skulle årligen kräfva minst 2,600 större
besigtningar och 10,400 mindre sådana.

Då man lärer kunna antaga, att en person, som uteslutande sysslar
med ångpannekontroll, skulle i medeltal — med resor och allt — kunna
utföra en större besigtning på tvenne arbetsdagar och en mindre sådan
på en arbetsdag, skulle de befintliga ångpannorna gifva full sysselsättning
åt 51 sådana besigtningsman.

Det torde emellertid kunna antagas, att, med det system af besigtningsman,
som komiterade tänkt sig och som kollegium för sin del
anser ändamålsenligt, nemligen eif antal privata personer, som efter
föregången kompetenspröfning skulle af kontrollmyndigheten förklaras
behöriga att utföra besigtningar å ångpannor och hvilka väl som regel
skulle hafva helt andra hufvudsysselsättningar än verkställandet af
sådana förrättningar, besigtningsmännen i allmänhet icke kunna använda
mera än en fjerdedel af sin tid till sådant arbete, hvarom här är fråga,
hvadan också som en följd deraf de behöriga besigtningsmännens antal
torde böra fyrdubblas och beräknas till omkring 200.

Att finna ett så stort antal personer, fördelade öfver hela landet,
hvilka skulle vara fullt qvalificerade att utföra de större besigtningarne
med dermed ofta förenade, på ångpanneritningarne grundade beräkningar
af arbetstryck m. m. anser kollegium icke möjligt, och då
samma qvalifikationer icke äro behöfliga för ett vederbörligt utförande
af de mindre besigtningarne, har kollegium också tänkt sig tillvaron
af tvenne kategorier af besigtningsman, en, som må förrätta ångpannebesigtningar
af alla slag, och en^annan, som endast skulle vara behörig
att verkställa mindre sådana. Åt förevarande § synes derför böra
gifvas en i öfverensstämmelse härmed förändrad ordalydelse.

Rörande tillsättandet af besigtningsmän och om besigtningarnes
anordnande hafva, enligt hvad ofvan nämnts, olika åsigter uttalats.

Så har till exempel Svenska teknolog för eningen ansett, att ångpanneegare
borde ega rätt att för utförande af mindre besigtning anlita
hvilken trovärdig sakkunnig person som helst, ändock att denne icke
innehade af vederbörande kontrollmyndighet utfärdadt behörighetsintyg.

Yrkesinsp ektören Beckmanson åter har föreslagit, att för besigtning
af industriångpannor hvarje län skulle indelas uti ett eller flere besigtningsdistrikt,
beroende på länets storlek och de industriella anläggningarnes
antal, samt att kontrollmyndigheten skulle för hvarje besigt 13 -

ningsdistrikt förordna två eller flere besigtningsman, af hvilka den ene
skulle åligga att föra register öfver de inom distriktet befintliga industriångpannor
och i första band, så långt hans tid det medgåfve, förrätta
såväl större som mindre besigtningar samt utfärda tillståndsbevis. Den
eller de öfrige besigtningsmännen inom distriktet skulle, vid förfall för
denne eller då flera besigtningar skulle samtidigt utföras, efter hans
anmodan fullgöra samma åligganden. Omförmälda besigtningsman borde
enligt bemälde yrkesinspektörs åsigt förrätta äfven de mindre besigtningarne,
såsom nu skedde vid dylika besigtningar å ångpannor ombord
å passagerarefartyg. Det vore naturligt, att en besigtningsman
genom ständig öfning förvärfvade sig en alldeles speciell erfarenhet
inom sitt verksamhetsområde, en erfarenhet, som icke kunde innehafvas
af hvilken som helst »trovärdig sakkunnig person», som ångpanneegaren
behagade tillkalla och hvars sakkunskap skulle bedömas af den oftast
icke sakkunnige ångpanneegaren sjelf. Finge deremot den erfarne
besigtningsmännen genom upprepade både större och mindre besigtningar
följa en ångpannas småningom skeende förändring, så kunde
han utan tvifvel med tillfredsställande säkerhet bedöma, när ångpannan
inträdde i det stadiet, att hon icke kunde utan fara vidare brukas.

Enligt kollega åsigt lider det intet tvifvel, att icke en sådan
distriktsindelning, som af yrkesinspektören Beckmanson föreslagits,
skulle medföra reda samt, bland annat, hafva den fördel med sig, att
besigtningsmännen genom större praktik komme att relativt fort förvärfva
sig ökad skicklighet i facket samt större bekantskap med inom
distriktet befintliga ångpannor, men då å andra sidan eu sådan anordning
skulle medföra en rubbning i den frihet vid val af behörig förklarad
besigtningsman, som komiterade tänkt sig såsom en vigtig faktor
uti det af dem föreslagna systemet, håller kollegium före, att man
bör afstå från distriktsindelningen, och detta så ,mycket hellre som
det för ångpanneegarne väsentligt underlättade anskaffandet af förrättningsmän
för utförande af mindre besigtningar, Itvilket skulle vinnas
genom den af kollegium föreslagna anordningen med två kategorier af
besigtningsmän, som icke vore bundna till något visst distrikt, synes
öfverväga fördelarne af berörda distriktsindelning. Att medgifva en så
långt gående frihet i afseende på val af besigtningsmän, som Svenska
teknologföreningen föreslagit, synes kollegium dock icke tillrådligt,
utan biträder kollegium hvad komiterade uti förevarande hänseende
föreslagit och har derföre icke tänkt sig annan ändring uti paragrafen,
än som ansetts nödig för att göra den tillämplig med de härofvan
föreslagna tvenne kategorier af besigtningsmän.

§ 31 (§ 28).

Synes böra bibehållas oförändrad.

§ 22 (§ 29).

Till hvad denna paragraf redan innehåller torde böra fogas en
föreskrift derom, att besigtningsman skall efter visst slag af förrättning
till kontrollmyndigheten insända den ritning och beskrifning jemte
intyg om materialets beskaffenhet, hvilka han, enligt hvad här ofvan
föreslagits, skall af ångpanneegaren vid sådan förrättnings början bekomma.

S 23 (§ 30).

Till denna paragraf har endast ansetts böra göras det tillägg,
som blifvit en följd af den skyldighet, som skulle åligga ångpanneegare
att aflemna här ofvan under § 22 senast omförmälda handlingar.

§ 34 (§ 31).

Mom. 1. Kollegium har ansett, att det här bör tydligt angifvas,
icke allenast att förrättningsmannen skall tillhandahålla de tekniska
apparater, som äro erforderliga för en besigtnings verkställande, utan
äfven att han derför icke eger åtnjuta någon ersättning.

Mom. 2. Lemnas utan erinran.

§ 35 (§ 32).

I denna paragraf skulle endast erfordras sådana ändringar, som
äro en nödvändig följd af hvad kollegium föreslagit om tvenne kategorier
af besigtningsman och tvenne kategorier af ångpanneskötare,
hvarjemte bestämmelsen om ersättningen för pröfning af ångpanneskötares
kompetens synes lämpligen böra meddelas i sammanhang med
afgifterna för besigtnings verkställande.

§ 36 (§ 33).

.Denna paragraf anser kollegium kunna oförändrad bibehållas.

§ 27 (§ 34).

(Mom. 1). De afgifter, hvilka af kollegium anses böra fastställas
för de olika besigtningarne, äro i princip desamma, som af komiterade

100

föreslagits: 30,oo, 20,00 och 10,oo kronor för större besigtning af
ångpannor af de tre olika klasserna.

Enär kollegium delar den åsigt, som uti flera af de inkomna
yttrandena uttalats, att ingen förrättning bör ersättas med mindre belopp
än 10,0 0 kronor, har också ersättningen för enbart fastställande
af arbetstryck och utförande af vatten trycksprof eller för mindre besigtning
af ångpanna af 3:dje klassen jemväl föreslagits till nämnda
summa.

Då kollegium uti § 10 mom. 3 föreslagit, att tillgång till alla de
i mom. 1 af sagda § omnämnda handlingar icke skall i fråga om ångpanna,
som redan tagits i bruk före denna förordnings trädande i kraft,
utgöra vilkor för pannans besigtigande, men fastställandet af arbetstrycket
alltid måste kräfva mera arbete och tid, om ritning eller beskrifning
öfver ångpannan icke föreligger, än annars är fallet, synes
skäligt, att ersättning för sådan förrättning, der sagda handlingar icke
äro tillgängliga, utgår med 10 kronor mera än för annan förrättning af
ifrågavarande slag.

Dessutom har en reduktion i afgifterna ansetts böra föreslås för
det fall, att två eller flera ångpannor, tillhörande samma egare, profvas
eller besigtigas vid samma besigtningstillfälle.

Då besigtningsmännen ju icke äro såsom sådana anstälda i statens
tjenst, har uppmärksamheten fästats derpå, att den ersättning, som de
enligt resereglementet skulle tillerkännas och hvilken är afsedd att utgöra
godtgörelse för de utgifter, som äro med sjelfva resan förknippade,
icke lemnade något vederlag för den uppoffring af tid, som utöfver
sjelfva förrättningsdagarne måste användas för resan, och för den väntan,
som, oaktadt med ångpanneegaren träffad öfverenskommelse angående
tiden för besigtningen, kunde blifva af nöden vid förrättningsstället,
innan besigtningen kunde taga sin början; och har dylik ersättning
ansetts böra skäligen bestämmas till 5 kronor för dag.

(Mom. 2). 1 särskildt moment synes böra intagas bestämmelse

om den förut omnämnda afgiften för pröfning af ångpanneskötares
kompetens.

§ 28 (§ 35).

Med bibehållande i öfrigt af innehållet i denna paragraf synes
emellertid, då, såsom här nedan kommer att närmare framhållas, kollegium
tänkt sig, att en del förrättningar kunna komma att verkställas
af i statens tjenst för dylikt ändamål särskildt anstälda personer, en

101

bestämmelse erfordras, huru förfaras bör med de afgifter, som skola
för sådana förrättningar af ångpanneegarne erläggas.

Såsom förut nämnts, anser kollegium, att besigtning efter explosion
är att anse såsom en statsangelägenhet, och torde i öfverensstämmelse
härmed böra intagas den bestämmelse, att sådan förrättning skall
bekostas af staten.

§ 29 (§ 36).

I afseende å innehållet af denna paragraf har kollegium icke
något att erinra.

§ 30 (§ 37).

Ansvar synes böra stadgas jemväl för den, som vidtager åtgärd,
hvarigenom säkerhetsventilerna hindras att fritt öppna sig, eller som
uppsåtligen försätter annan af pannans säkerhetsapparater ur tjenstbar
skick.

§ 31 (§ 38).

Innehållet i denna paragraf har ordagrannt bibehållits i kollegii
förslag till författning.

§ 33 (§ 39).

Mom. 1. Beträffande innehållet af detta moment har kollegium
icke något att erinra.

Mom. 2. Detta moment har kollegium ansett böra gifvas en form,
som mera öfverensstämmer med hvad lagen angående minderårigas och
qvinnors användande till arbete i industrielt yrke den 17 oktober 1900
i motsvarande hänseende innehåller.

§ 33 (§ 40).

I denna paragraf har kollegium icke funnit böra vidtagas annan
ändring än den, som måste blifva en följd af det härofvan föreslagna
medgifvandet för ångpanneegare att under vissa förhållanden för någon
kortare tid använda skötare, som icke besitter den uti ifrågavarande
förordning för öfrigt bestämda kompetens.

§§ 34 och 35 (§§ 41 och 42).

L) essa paragrafer äro oförändrade intagna i kollegii författningsförslag.

102

§ 36 (§ 43).

Svenska teknolog föreningen har uttalat sig mot att låta vare sig
åklagare eller angifvare erhålla del af ådömda böter och derföre föreslagit,
att alla böter skulle tillfalla staten.

Kollegium åter finner det lämpligt, att en fördelning af böterna
eger rum, men har ansett sig böra bär föreslå samma fördelning, som
i sådant hänseende intagits i det den 12 juni 1901 afgifna underdåniga
förslag till förordning angående kalciumkarbid och acetylén, nemligen
så, att två tredjedelar gå till kronan och en tredjedel till åklagaren.

§§ 37 och 38 (§§ 44 och 45).

Bestämmelserna i dessa paragrafer äro oförändrade intagna i kollegii
författningsförslag.

(§ 46.)

Derjemte har ansetts lämpligt, att föreskrifter meddelas derom,
att vederbörande ångpanneegare bör beredas tillfälle att närvara vid
sådana förrättningar, som rörande honom tillhörig ångpanna af kontrollmyndigheten
anordnas.

(§ 47.)

Mot komiterades förslag har, bland annat, riktats den anmärkning,
att det icke underlättade tillkomsten af ångpannekontrollföreningar,
och Svenska teknolog för eningen har i detta sammanhang uttalat den
åsigt, att hela frågan om kontrollen af enskildes ångpannor skulle vinna
sin enklaste och bästa lösning, om densamma i det stora flertalet fall
blefve omhändertagen af föreningar sådana som de ofvannämnda, och
föreslår en föreskrift derom, att ångpanna skulle befrias från statens
kontroll, om den öfvervakades af ångpannekontrollförening, som arbetade
i enlighet med af Eders Kongl. Maj:t faststäldt reglemente.

Kollegium finner väl, att komiterades förslag lemnar god plats
för föreningar af ifrågavarande slag, då ju i detsamma inrymmes möjlighet,
för att icke säga rätt, för dessa föreningars tjenstemän att antagas
till besigtningsmän och dymedelst utöfva kontroll icke blott öfver sådana
ångpannor, som tillhöra medlem af vederbörande förening, utan
jemväl öfver andra; men då enligt kollegii förmenande ångpannekontrollföreningarnes
verksamhet är af mycket icke allenast enskildt
utan jemväl allmänt nyttig beskaffenhet, har kollegium sökt tillse, om

103

icke, med fullt tillvaratagande af det allmännas intressen, medlemmar
af de ifrågavarande föreningarne kunde erhålla några lättnader, som
ginge längre, än komiterade tänkt sig, och som i sin ordning manade
till inträde i föreningarne, och funnit, att, om man ock icke kan följa
Svenska teknologföreningens förslag att fritaga föreningemedlemmarnes
ångpannor från all kontroll från statens sida, man dock bör kunna
medgifva ganska väsentliga lindringar för dylika ångpannor, blott man
ordnar så, att kontrollmyndigheten alltid besitter sådän kännedom jemväl
om ångpannor af ifrågavarande slag, att statens kontroll öfver desamma
kan omedelbart vidtaga, om och när vederbörande ångpanneegare tilläfventyrs
utträder ur föreningen. Och har kollegium uti en särskild
paragraf formulerat de föreskrifter, hvilka enligt kollega förmenande
höra vara för ändamålet tjenliga.

Såsom kändt är, verka dessutom här i landet några utländska
föreningar och bolag för registrering och klassificering af fartyg, hvilka
vid utöfvande af denna sin verksamhet jemväl kontrollera och besigtiga
fartygens ångpannor och dervid lära såsom regel ådagalägga stor
omsigt och klokhet. Enligt hvad kollegium varit i tillfälle inhemta,
uppgår för närvarande antalet af hos dessa anstalter inregistrerade
svenska ångfartyg till omkring 300 med tillsammans omkring 825 ångpannor,
af hvilka omkring 375 torde kunna antagas tillhöra fartyg, som
bruka undergå passagerarebesigtning, och återstoden, omkring 450,
sålunda, enligt hvad kollegium kommer att i detta hänseende här föreslå,
falla under denna förordnings föreskrifter. Om också denna senare
siffra icke är af någon större betydelse i förhållande till hela antalet
ångpannor, som kan antagas komma att beröras af denna förordning,
har kollegium dock ansett, att, till undvikande af kostsam och onödig
dubbelhet i kontrollen, föreskrifter böra meddelas derom, att jemväl
angpannorna på under sådana föreningars eller bolags uppsigt stående
fartyg kunna på vissa vilkor medgifvas ungefär samma lättnader, som,
enligt hvad härofvan sagts, skulle kunna tillkomma ångpannor, hvilka
stå under erkänd ångpanneförenings kontroll, samt för sådant ändamål
till sistnämnda paragraf fogat förslag till föreskrifter härom.

§ 39 (§ 48).

Beträffande de kategorier af ångpannor, på hvilka denna förordning
borde ega tillämpning, hafva i de inkomna yttrandena olika åsigter
uttalats.

Somliga önska, att förordningens föreskrifter skola inskränkas till

104

stationära landångpannor och lokomobiler; andra hålla deremot före,
att endast ångpannor ombord på örlogsfartygen böra från föreskrifternas
tillämpning undantagas, under det att från andra håll förfäktats
den åsigt, att förordningen borde omfatta alla ångpannor.

Sistnämnda åsigt omfattas af, bland andra, Eskilstuna tekniska förening,
som i förevarande hänseende anfört, att hela den ifrågavarande
paragrafen borde efter dess förmenande utgå och i synnerhet det deri
omnämnda första undantaget för ångpannor, tillhörande staten. Det
skulle eljest förefalla, som om komiterade sjelfva medgåfve, att en del
föreskrifter i lagförslaget vore onödigt betungande eller obeqväma för
ångpanneegarne, eftersom desamma icke kunde tillämpas på ångpannor,
som egdes af staten. I fall en ångpanna ansåges böra vara försedd
med vissa apparater och säkerhetsinrättningar samt underkastas vissa
föreskrifter med afseende å besigtning eller kontroll och dylikt för att
utan risk kunna användas, så blefve väl icke dessa försigtighetsmått
mindre nödvändiga derföre, att ångpannan hade staten till egare i stället
för ett bolag eller en enskild person.

Denna föreningens åsigt anser kollegium hvila på en oläglig uppfattning
af det motiv, som föranledt komiterade att föreslå, att ångpannor,
hvilka tillhörde staten, skulle undantagas från tillämpningen
af förordningens föreskrifter. Skälet till komiterades förslag i förevarande
hänseende synes nemligen kollegium otvetydigt hafva varit den
komiterades uppfattning af de bestående förhållandena, att statens ångpannor
redan vore på ett tillfredsställande sätt skötta och kontrollerade
samt att vederbörande statsmyndigheter disponerade öfver och använde
lör sagda skötsel och kontroll all den sakkunskap, som vore för ändamålet
erforderlig, och ingalunda något begär att ordna så, att staten
tillhöriga ångpannor skulle få existera under mindre betungande förhållanden
i afseende på utrustning och kontroll m. in. än andra pannor.

Der en sådan sakkunnig, under statsmyndighets uppsigt stående
kontroll verkligen förefinnes, synes det jemväl kollegium vara utan ändamål
och till och med olämpligt att lagstifta särskilt för ångpannorna,
då en sådan kontroll i de allra flesta fall har en mycket vidsträcktare
uppgift än att endast konstatera, att ångpannorna äro af fullt betryggande
beskaffenhet.

Ett sådant förhållande torde med allt fog kunna sägas ega rum
hvad beträffar flottans fartyg, staten tillhöriga lokomotiver äfvensom
sådana andra ångpannor, som för uppvärmnings- och dylika ändamål
användas i statens jernvägståg.

Samma påstående lärer emellertid icke kunna göras beträffande

105

alla andra staten tillhörande ångpannor, och då genom det tillägg till
lagen angående skydd mot yrkesfara den 10 maj 1889, som gjorts
genom lagen den 13 december 1895, förstnämnda lags föreskrifter äro
gällande i afseende å sådan i 1 § omnämnd industriel rörelse, som af
staten idkas, ändå att rörelsen icke idkas som näring, samt de ångpannor,
hvilka i sådan af staten drifven rörelse användas, redan till
följd deraf lära vara yrkesinspektion underkastade, håller kollegium
derföre före, att icke andra statens ångpannor än de, som användas
ombord på flottans fartyg samt på lokomotiver och andra jernvägsfordon,
böra från förevarande förordnings föreskrifter undantagas, så vida de
icke brukas ombord på fartyg, som eger rätt att medföra passagerare,
och på den grund skulle, i enlighet med hvad här nedan föreslagits,
blifva från nu ifrågavarande kontroll befriade.

Uti sitt här ofvan omnämnda underdåniga utlåtande öfver det nu
föreliggande författningsförslaget har jernväg sstyr elsen vid. behandling
af frågan om de enskilda jernvägarnes trafikångpannor erinrat derom,
att det — särskildt med ''afseende på lokomotiv — icke endast vore
pannans beskaffenhet utan lokomotivets hela byggnadssätt, anordning
och utrustning, som i trafiksäkerhetens intresse måste utgöra föremål
för kontroll; och för att denna kontroll skulle blifva tillfredsställande,
måste den uppenbarligen utöfvas af personer, som egde verklig insigt
i lokomotivteknikens särskilda delar, en insigt, som icke vore erforderlig
för besigtningsmän af vanliga ångpannor.

De för trafikändamål använda landångpannorna och i all synnerhet
lokomotivpannorna vore, enligt hvad jernvägsstyrelsen vidare anfört,
genom sin konstruktion och forcerade drift i ojemförligt större grad
än öfriga landångpannor utsatta för explosionsfara, om ej underhållet
och skötseln vore fullt tillfredsställande, likasom de utan allt tvifvel
vore de pannor, som vid explosion skulle åstadkomma den största förödelsen.

Med afseende å alla dessa omständigheter måste hos jernvägsstyrelsen
uppstå stora betänkligheter mot en åtgärd, hvarigenom kontrollen
å de enskilda jernvägarnes trafikångpannor skulle ordnas enligt
enahanda normer som kontrollen å öfriga landångpannor. De förhållanden,
under hvilka de två slagen af pannor brukades, vore nemligen så
väsentligen olika, att det torde vara omöjligt att formulera kontrollbestämmelser,
hvilka vore för båda slagen väl afpassade. Då något
tvifvel ej kunde råda om angelägenheten deraf, att, öfver hufvud taget,
föreskrifter meddelades angående kontroll å enskild jernvägs trafikångpannor;
då kontrollen öfver de i flera afseenden med ångpannor i

106

jernvägsfordon jemförliga ångpannorna å passagerareångfartyg gjorts
till föremål för särskild lagstiftning, i livilket förhållande ändring enligt
komiterades förslag icke skulle inträda; då vidare staten med afseende
å den rörliga materielen i allmänhet å enskild jernväg redan vidtagit
särskild lagstiftning, i det att nemligen uti de nådiga kungörelserna
af den 21 oktober 1864 och den 11 december 1874 stadgats, att föreskrifter
angående denna materiels profning och reviderande skulle intagas
i tjenstgöringsreglementet för enskild jernväg; och då genom utfärdandet
af en särskild författning angående kontroll å enskild jern vägs
trafikångpannor den afsevärda fördel skulle vinnas, att de ändringar i
vederbörande bestämmelser, livilka i följd af förhållandenas utvecklingkunde
blifva nödiga, lättare kunde åstadkommas, än om jernvägarnes
trafikångpannor vore underkastade en för alla pannor gemensam förordning,
kunde jernvägsstyrelsen, i likhet med det ojemförligt största
antalet enskilda jernvägsförvaltningar, icke finna annat, än att öfvervägande
skäl talade för att särskilda kontrollföreskrifter meddelades
angående de enskilda jernvägarnes trafikångpannor och att komiterades
författningsförslag alltså med afseende å dem icke måtte blifva gällande.

Beträffande slutligen sättet för den föreslagna specialförfattningens
åvägabringande syntes den af jernvägsföreningen utsedda granskningsnämnden
anse, att jernvägsstyrelsen skulle kunna i vederbörande tjenstgöringsreglemente
för enskild jernväg intaga för det åsyftade ändamålet
fullt tillräckliga föreskrifter och att särskild författning följaktligen icke
skulle behöfva af Eders Kongl. Maj:t utfärdas. Då emellertid intagandet
i tjenstgöringsreglementena af en följd af föreskrifter om pannors
revision icke skulle leda till afsedt resultat, om icke kontroll af sakkunnig
myndighet samtidigt infördes, men styrelsen saknade befogenhet
att anordna en sådan kontroll, syntes jernvägsstyrelsen, att någon
tvekan icke kunde råda derom, att den nu förevarande frågan om åstadkommande
af en erforderlig kontroll öfver enskild jernvägs trafikångpannor
i hela dess utsträckning borde göras till föremål för Eders Kongl.
Maj:ts pröfning, hvadan jernvägsstyrelsen också i iinderdånighet liemstälde,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes, med förklarande att det af
komiterade uppgjorda förslaget till förordning angående kontroll å ångpannor
icke skulle vinna tillämpning på enskild jernvägs trafikångpannor,
utfärda särskild författning angående kontroll å ångpannor af sistnämnda
slag, äfvensom i sammanhang dermed föranstalta om inrättande af
vederbörlig kontrollmyndighet.

Kollegium, som i allo delar den af jernvägsstyrelsen uttalade åsigt,
att bestämmelser rörande de enskilda jernvägarnes trafikångpannor icke

107

böra lösryckas ifrån, utan meddelas i samband med de mera omfattande
föreskrifter, som lära vara erforderliga för sagda jernvägars rullande
materiel i allmänhet, anser dock, att ifrågavarande ångpannor böra, för
att de redan nu må komma under någon kontroll, tills vidare och intill
dess att särskild författning angående de enskilda jernvägarnes rullande
materiel må varda utfärdad samt bestämmelser gifna med afseende å
kontrollen öfver en sådan författnings efterlefnad, vara underkastade
nu ifrågavarande förordnings föreskrifter.

Hvad härefter beträffar den af komiterade uttalade åsigt, att
ångpannor, som användas ombord å passagerarefartyg, borde undantagas
från ifrågavarande föreskrifter, finner kollegium sig hafva så
mycket större anledning att biträda denna åsigt, som till underdånigt
utlåtande hos kollegium föreligger ett af särskilda komiterade på
uppdrag af chefen för civildepartementet utarbetadt förslag till nådig
förordning angående passagerareångfartyg, afsedd att träda i stället för
nådiga förordningarne den 12 februari 1864 angående hvad i afseende
å passagerareångfartygs byggnad, utrustning och begagnande iakttagas
bör, med deri genom nådiga kungörelsen den 26 augusti 1870 vidtagna
ändringar, samt den 1 juli 1898 angående de räddningsinrättningar
och eldsläckningsredskap, hvilka ångfartyg under resor
med passagerare skola medföra, uti hvilket förslag förekomma nödiga
föreskrifter angående ångpannornas beskaffenhet och kontrollen derå i
sammanhang med kontrollen å maskinerierna i öfrig! samt å sj elfva
fartygens konstruktion, byggnadssätt och utrustning med mera.

Inom landet hafva tid efter annan röster höjts för åstadkommandet
af särskild lagstiftning om hvad som bör iakttagas med afseende å
byggnad, utrustning och begagnande jemväl af andra ångfartyg än
passagerareångfartyg, och mycket synes tala för en sådan åtgärd.
Emellertid är, såvidt kollegium har sig bekant, denna fråga icke så
långt framskriden, att grundad förhoppning förefinnes för densammas
lösning inom den närmare framtiden; och finner kollegium derföre, att
ångpannor på sådana ångfartyg, hvilka icke äro berättigade att föra
passagerare, böra tills vidare vara underkastade föreskrifterna uti nu
ifrågavarande författning rörande kontroll å ångpannor i allmänhet,
till dess att fullständigare föreskrifter angående sådana fartygs skrof,
maskineri och utrustning må varda utfärdade.

Några af dem, som yttrat sig i ärendet, bland dem Svenska
teknolog föreningen, hafva uttryckt den åsigt, att från den föreslagna
kontrollen borde helt och hållet uteslutas de egentliga lågtrycksångpannorna,
det vill säga ångpannor, försedda med endast medelst vätska

108

afspävradt stigrör af tillräcklig vidd och så liten höjd, att trycket icke
kan stiga öfver en half atmosfer; och har härvid framhållits, att man
ansett sig kunna framställa ett sådant förslag, dels emedan man icke
kunnat finna sådana pannor innebära nämnvärd fara för explosion och
dels emedan icke ens ett enda tillbud till en sådan olyckshändelse vore
bekant.

För egen del får kollegium anföra, att det ju alltid måste vara
vanskligt att anställa jemförelse mellan å ena sidan den risk för och
af eu explosion bland ångpannor af eu viss typ, som må förefinn as,
och å andra sidan den tunga med afseende å sådana ångpannors användande,
som skulle uppkomma genom desammas inrangerande under
ifrågavarande författning, men att kollegium dock i förevarande fall
håller före, att, då sannolikheten för en explosion af en ångpanna af
ifrågavarande slag synes vara mycket ringa och verkningarne af en
sådan — om den till afl olycka skulle inträffa — till följd af det låga
trycket borde blifva relativt obetydliga, lågtrycksångpannor af ifrågavarande
slag, hvilka torde omfatta eller kunna omfatta alla för värmeledningsändamål
använda ångpannor, böra kunna befrias från hvarje
tillämpning af författningens föreskrifter, ett medgifvande, som återfinnes
flerestädes i den här förut omförmälda utländska lagstiftningen,
bland annat i den tyska.

Bland ångpannor, som borde undantagas från förordningens tillämpning,
hafva komiterade under vissa vilkor upptagit sådana, som icke
hade större fattningsrum än 200 liter.

Denna minimigräns har på flere håll ansetts vara för högt belägen.
Svenska teknolog förening en har i detta sammanhang anfört, att särskildt
under senare tiden en sorglig erfarenhet vunnits beträffande små ångpannors
farlighet, i det våldsamma och förödande explosioner hade
uppstått i ångpannor med ett fattningsrum mindre än 200 liter, samt
ansett det derföre vara nödvändigt, att ifrågavarande gräns sänktes
högst betydligt, i hvilket hänseende föreningen föreslagit, att undantaget
borde inskränkas till ångpannor, hvilkas fattningsrum icke öfverstege
50 liter.

Skånska ingeniör sklubben har uttalat den enligt kollegii förmenande
rigtiga åsigten, att undantag i ifrågavarande hänseende icke borde uteslutande
bestämmas af ångpannornas fattningsrum, utan jemväl göras
beroende af arbetstrycket, samt derföre föreslagit, att det skulle föreskrifvas,
att förordningen icke vore tillämplig på ångpannor, hvilkas
klassificeringstal enligt komiterades förslag till klassificeringsgrund vore
mindre än 0,7 5.

109

Söker man en siffra, som enligt det franska, af kollegium förordade
beräkningssättet skulle motsvara förenämnda 0,7 5, erhåller man talet 5;
och får kollegium för den skull i underdånighet föreslå, att det ifrågavarande
undantaget måtte bestämmas att gälla ångpannor, för hvilka
den i § 1 mom. 1 angifna produkt icke är större än 5.

En sådan föreskrift skulle leda derhän, att för ett arbetstryck af
10 kg. per qv. cm. gränsvolymen skulle blifva 60 liter, för 8 kgs tryck
67 liter, för 4 kgs tryck 98 liter och för 2 kgs tryck 150 liter; och
tillåter sig kollegium att i detta sammanhang erinra derom, att enligt
den danska lagen gränsvolymen är konstant 200 potter (omkring 200
liter) och enligt gällande föreskrifter i Österrike 80 liter.

Slutligen anser kollegium, att från förordningens tillämpning jemväl
böra undantagas sådana ångpannor, hvilka utgöras af kärl, som endast
kunna tillslutas med lösa lock.

§ 40 (§ 49).

Mom. 1. Begreppet ångpanna har kollegium ansett böra något
begränsas i förhållande till hvad komiterade härutinnan föreslagit och
orden »genom direkt eldning» i mom. 1 tilläggas.

Det lider intet tvifvel, att icke så kallad kokare eller kärl, hvari
ånga utvecklas medelst ånga, hvilka genom ofvannämnda tillägg skulle
från förordningens föreskrifter undantagas, jemväl innebära fara för
explosion, och erfarenheten från senare tider har också gifvit exempel
på ganska våldsamma explosioner af dylika kärl, men då desamma
äro till sin natur i många hänseenden olika de egentliga ångpannorna
och kontrollföreskrifter, hvilka lämpa sig för dessa senare, i många
hänseenden icke blifva tillämpliga på sådana kärl, hvarom här nu särskildt
är fråga, samt dessa — kokarne — icke torde förekomma annat
än vid rent industriella etablissementer och derföre i allt fall äro
underkastade de föreskrifter, hvartill lagen om yrkesfara kan gifva
anledning, har kollegium ansett det lämpligast, att de blifva oberörda
af nu förevarande förordning.

Mom. 2 och 3. Angående innehållet i mom. 2 och 3 har kollegium
icke funnit något att erinra.

Deremot har kollegium ansett sig böra till ifrågavarande paragraf
foga ännu några definitioner, hvilka upptagits i ett nytt moment.

Hvad nu slutligen beträffar de af komiterade föreslagna öfvergångsstadganden,
så innebära dessa, att stationär ångpanna, som vid tiden
för förordningens trädande i kraft befinnes uppstäld för bruk å annan

plats, än som enligt förslagets föreskrifter är tillåtet, skall, så snart
nytt tillståndsbevis derefter erfordras, det vill säga senast inom fem
år, endera vara så förändrad och kompletterad, att samtliga föreskrifter
för vinnande af tillstånd att taga en ångpanna i bruk då äro på densamma
tillämpliga, eller ock med en annan fullt reglementsenlig panna
ersatt.

Detta stadgande liar i allmänhet af de myndigheter, korporationer
och enskilde, som sig i ärendet yttrat, ansetts för strängt; och Skånska
ingeniörsklubben har i detta hänseende föreslagit en sådan formulering,
att respittiden skulle kunna få utsträckas till tio år.

Svenska teknolog/''öreningen har i detta sammanhang framhållit,
att enligt komiterades förslag ångpannor tillhörande lista eller 2:dra
klassen, hvilka vid förordningens trädande i kraft funnes inom landet
och vore uppstäda antingen inom verkstads- eller fabriksbyggnad under
lokal, der menniskor i allmänhet vistades, eller inom annan byggnad
i lokal, som icke befunnes innebära antaglig säkerhet för, att de skadliga
verkningarne af en inträffande explosion blefve inskränkta till det rum,
i livilket ångpannau vore uppstäld, sådana ångpannor skulle inom en
tidrymd af fem år blifva utdömda. Större och medelstora ångpannor
inom verkstäder, fabriker och andra industriella anläggningar, i boningshus,
logementsbyggnader, embetsverk, undervisningsanstalter, museer,
teatrar, konsertlokaler, kyrkor, sjukhus, asyler, försörjnings- eller arbetsinrättningar,
jernvägsstationer, badinrättningar och dylikt komme då
att till stort antal kasseras; förslaget vore så långt gående, särskildt i
afseende & öfvergångsförhållandena, att det säkerligen icke blefve möjligt
att genomföra detsamma. Enligt föreningens förmenande vore derföre
vissa undantag för äldre ångpannor oundgängligen nödvändiga, icke
endast för den första femårsperioden, utan för så lång tid, som pannorna
befunnes vara i sådant skick och skötas på sådant sätt, att de erbjöde
nödig trygghet mot explosion; och kunde betydelsen af denna fråga
inses deraf, att erfarenheten visat, att en ångpanna kunde i vissa fall
tjenstgöra nästan oafbrutet 25—30 år och till och med deröfver.

Om också anledningarne till de sålunda gjorda anmärkningarne
blifvit till ganska väsentlig grad undanröjda redan genom det liärofvan
under § 39 gjorda förslaget att från förordningens föreskrifter undantaga
de egentliga lågtrycksångpannorna, håller dock kollegium före, att
komiterades förslag skulle äfven med ett sådant tillägg angående
lågtrycksångpannorna, hvarom ofvan nämnts, innebära alltför betungande
föreskrifter rörande en del af de ångpannor, som må befinnas i bruk
vid förordningens trädande i kraft, och bär ansett, att det ifrågavarande

öfvergångsstadgandet bör formuleras mera i öfverensstämmelse med
Svenska teknologföreningens här framhållna åsigt.

Ett särskildt öfvergångsstadgande angående ångpanneskötare synes
kollegium jemväl vara af såväl behof som billighetsskäl påkalladt.

Med stöd af hvad kollegium härofvan i underdånighet anfört med
anledning af komiterades förslag i ärendet får kollegium härmed för
egen ''del afgifva följande

Förslag

till

förordning angående kontroll å ångpannor.

Art. I.

Ångpannors indelning i klasser.

§ 1-

Mom. 1. Ångpannor indelas efter deras olika explosionskraft i
tre klasser.

Till den första klassen höra de ångpannor, för hvilka hela fattningsrummet,
det vill säga ångpannans sammanlagda vatten- och ångrum, i
kubikmeter, multipliceradt med det tal, hvarmed den mättade ångans
mot det högsta tillåtna ångtrycket svarande temperatur efter Celsii
termometer öfverskjuter 100 grader, gifver till produkt ett tal, som är
större än 200.

Till den andra klassen höra de ångpannor, för hvilka berörda
produkt är 200 eller derunder, men större än 50.

Till den tredje klassen höra de ångpannor, för hvilka berörda
produkt är 50 eller derunder.

Mom. 2. Stå två eller flera ångpannor med hvarandra i kommunikation,
utan att tillika sådan anordning finnes vidtagen, att, om
en af ångpannorna exploderar, kommunikationen med den ’''eller de
öfriga genast afbrytes, skall sådan komplex klassificeras som en ångpanna,
hvars fattningsrum är lika stort som de särskilda ångpannornas
sammanlagda fattningsrum.

112

Mom. 3. Uppå ansökning ege kontrollmyndigheten bestämma,
att ångpannor af viss typ eller viss bestämd ångpanna, tillhörande
enligt mom. 1 af denna § l:a eller 2:a klassen, må, på grund af sin
konstruktion, hänföras till lägre klass.

Art. II.

Föreskrifter i afseende å uppställning af ångpannor.

§ *-

Mom. 1. Ångpanna af l:a klassen må ej å land brukas i annan
byggnad, der menniskor i allmänhet vistas, än verkstads- eller fabriksbyggnad;
icke heller inom verkstads- eller fabriksbyggnad i annan
lokal, än som öfver ångpannan endast är försedd med lätt takbyggnad.

Brukas till denna klass hörande stationär ångpanna eller sådan
rörlig ångpanna, som endast är afsedd att användas, då den icke är i
rörelse, på mindre afstånd åt något håll än 10 meter från. annan byggnad,
der menniskor i allmänhet vistas, än verkstads- eller fabriksbyggnad,
eller från gräns mot grannes tomt, skall pannan åt det hållet vara
afskild medelst en mur, hvars öfverkant är belägen minst en meter
högre än högsta delen af ångpannan och som är minst 60 cm. tjock.

År närliggande byggnad försedd med fönster på den sida, som
vetter mot ångpannan, må afståndet mellan muren och sådan byggnad
icke vara mindre än 6 meter.

Mom. 2. Ångpanna af 2:a klassen må ej å land brukas i annan
byggnad, der menniskor i allmänhet vistas, än verkstads- eller fabriksbyggnad,
derest icke ångpannan är uppstäld i särskild lokal, som vid
besigtning, verkstäld genom af kontrollmyndigheten, på begäran af
ångpannans egare, dertill utsedd förrättningsman, befunnits innebära
antaglig säkerhet för att de skadliga verkningarne af en inträffad
explosion varda inskränkta till det rum, der pannan är uppstäld.

Mom. 3. Ångpanna af 3:dje klassen må hvar som helst brukas.

§ 3.

Rum, der ångpanna är uppstäld, skall vara tillräckligt stort och
tillräckligt upplyst för att beqvämligen medgifva pannans behöriga

113

skötsel samt vara försedt med nödiga fasta plattformer ock stegar för
eftersyn af pannans armatur.

Dörrarne till rummet skola vara att öppna utåt.

Art. III.

Om vilkoren för rätt att taga en ångpanna i bruk.

§ 4.

Utan att sådant tillståndsbevis, som i § 12 kär nedan omförmäles,
är för brukande af en ångpanna utfärdadt ock i gällande kraft, vare det
förbjudet att bruka densamma.

§ 5-

För hvarje ångpanna skall vara faststäldt ett visst arbetstryck, det
vill säga det högsta ångtryck, hvarmed pannan får brukas, ock skall
detta arbetstryck finnas angifvet å en på sjelfva ångpannan fästad profstämpel.

Profstämpeln skall vara så anbragt, att densamma, äfven sedan
ångpannan blifvit armerad samt beklädd eller inmurad, är för en hvar
fullt synlig.

§ tf För

hvarje ångpanna skall jemväl vara bestämdt, hvar vattenytan
i pannan lägst får stå, samt det lägsta sålunda tillåtna vattenståndet
vara angifvet medelst ett å sjelfva pannan anbragt yttre märke.

§ 7.

A hvarje ångpanna skall för densammas kännetecknande finnas å
särskild plåt angifvet namnet å den verkstad, der den tillverkats, tillverkningsåret
samt ångpannans tillverkningsnummer; dock må den
profstämpel, hvarom i § 5 här ofvan nämnts, vara tillfyllestgörande för
kännetecknande af ångpanna, som tillverkats före denna författnings
trädande i kraft.

§ 8.

Till hvarje ångpanna skola finnas minst två apparater för vattnets
inmatning, hvar och eu med särskild sugledning, tryckledning och

114

driftanordning samt tillräcklig att äfven vid den största möjliga ångbildning
förse ångpannan med nödig vattenmängd.

Minst en af dessa apparater skall drifvas med ånga och, med
undantag för lokomotiv, minst en kunna drifvas för hand, der — enligt
besigtningsmannens bepröfvande — pannans ångtryck och vattenbehof
sådant medgifva.

Brukas två eller flera ångpannor tillsammans, må de i förevarande
hänseende betraktas som en ångpanna.

§ 9.

Hvarje ångpanna skall vara försedd med:

a) två säkerhetsventiler, fastsätta omedelbart på ångpannan.

Säkerhetsventilerna skola hvar för sig vara så belastade, att de
börja utsläppa ånga senast, så snart det bestämda arbetstrycket öfverskrides,
samt vara af lika dimensioner och tillräckligt stora att, då Övriga
öppningar på ångpannan äro slutna, hvar för sig förhindra ångtrycket
att under några förhållanden stiga högre än en tjugondedel
öfver nämnda arbetstryck.

Minst en af dessa ventiler skall vara för ångp änne skötaren oåtkomlig
i fråga om ventilbelastriingens ökning.

Säkerhetsventil skall vara försedd med särskild inrättning för ventilens
lättande samt med afloppsrör för ångans afledande ut i fria luften
eller till kondensor. Den för de båda föreskrifna säkerhetsventilerna
nödiga utströmningsarean må kunna på ett större antal ventiler fördelas.

en manometer af lämplig storlek och beskaffenhet, hvilken tydligt
angifver ångans tryck utöfver atmosferens och å hvars skala det
faststälda arbetstrycket är tydligt utmärkt; skolande manometer vara
lätt åtkomlig samt så anbragt och belyst, att den af ångpanneskötaren
kan lätt afläsas från dennes vanliga arbetsplats.

c) minst två vattenståndsmätare, af hvilka den ena skall vara ett
vattenståndsglas med tillhörande kranar.

Ombord å fartyg skall den andra vattenståndsmätaren utgöras af
på ångpannan omedelbart anbragta profkranar eller ock af ytterligare
ett vattenståndsglas, anbragt å ångpannan på lämpligt afstånd från det
förstnämnda.

Vattenståndsmätarne skola vara lätt åtkomliga samt så anbragta
och belysta, att de af ångpanneskötaren kunna lätt handteras och iakttagas
från dennes vanliga arbetsplats, hvarjemte vattenståndsmätarnes

115

förbindelseöppningar till ångpannan böra vara lätt åtkomliga för rengöring.

d) ett å eller invid hvarje vattenståndsmätare anbragt märke, som
på ett i ögonen fallande sätt angifver det lägsta tillåtna vattenståndet;
och må detta märke icke anbringas lägre än det, som enligt bestämmelserna
i § 6 härofvan skall finnas å sjelfva pannan instämpladt.

e) en ventil för hvarje matareapparat, med hvilken pannan står i
förbindelse; hvarje ventil skall vara innesluten i särskildt ventilhus,
fastsatt omedelbart på ångpannan och så konstrueradt, att ventilen
hålles stängd af trycket i pannan, då ingen matning eger rum, samt
försedt med sådan afstängningsinrättning mot ångpannan, att ventilen
kan öfverses, medan pannan är i bruk.

f) en aftappnings- eller utblåsningskran med dervid fast anbringadt
afloppsrör.

Kan denna kran icke fästas omedelbart på ångpannans lägsta del,
utan måste mellan kranen och pannan anbringas en rörförbindning, bör
denna vara väl skyddad för stötar och tryck, men lätt åtkomlig för
tillsyn.

Kranen skall vara försedd antingen med lös nyckel af den beskaffenhet,
att den kan aftagas endast, då kranen är stängd, eller ock
med annan inrättning, som i lika mån förekommer, att kranen af oaktsamhet
kan öppnas eller lemnas öppen.

g) en pådragningsventil eller -kran till hvarje öppning för
ångans afledande, anbragt på sj elfva pannan.

Om två eller flera ångpannor kommunicera med hvarandra eller
med gemensam ångsamlare, skola kommunikationsrören vara försedda
med omedelbart å hvarje ångpanna fastsätta afstängningsventiler, hvilka
helst böra vara sjelfverkande.

/mgpannor, som äro afsedda för och brukas med väsentligen olika
arbetstryck, få icke under några omständigheter hafva gemensam rörledning
för ånga.

h) anordning för kontrollmanometers anbringande.

i) normalplugg för vattenprofningsröret.

It) erforderligt antal manhål och rensöppningar, hvilka jemte
öfriga å ångpannan befintliga öppningar skola vara försedda med nödiga
förstärkningar, samt

l) i fråga om lokomobil- och lokomotivpannor samt ångpannor,
brukade å spårvagnar:

en i eldstadens tak insatt säkerhetsplugg af lättsmält metall.

116

§ io.

Mom. 1. Hvar som vill taga en ångpanna i bruk läte densamma
dessförinnan för erhållande af tillståndsbevis undergå besigtning.

Vid sådan besigtning skall ångpannan undersökas in- och utvändigt,
hvarjemte på grand af denna besigtning och med ledning åt den
ritning och beskrifning öfver ångpannan, som jemte tillförlitliga intyg
öfver hållfastheten och tänjbarheten hos i densamma användt material
skola dervid af panneegaren företes, skall, i öfverensstämmelse med de
föreskrifter, som må af kontrollmyndigheten derom utfärdas, fastställas
ej mindre arbetstrycket än äfven viss tid, hvarunder detta arbetstryck
får användas.

Ångpannan skall vidare underkastas följande prof, nemligen:

a) vattentrycksprof, dervid vatten inpressas i ångpannan till ett
tryck, proftrycket, som med hälften öfverskjuter det faststälda arbetetrycket.

Vid detta prof skall ångpannan vara så fri från murverk och beklädnad,
att den kan till alla delar undersökas.

b) ångtrycksprof medelst i ångpannan alstrad ånga till det arbetstryck,
som blifvit för pannan faststäldt. I samband med detta prof
undersökes tjenstbarheten såväl hos matareapparaterna som hos säkerhetsventilerna
och pannans öfriga armatur.

Ångtrycksprofvet skall verkställas å ångpanna, afsedd att brukas
ombord å fartyg, sedan ångpannan blifvit insatt i fartyget; å stationär
ångpanna, sedan den blifvit uppstäld å det ställe, der den skall brukas,
samt å rörlig landångpanna, hvarhelst ångparmeegaren det önskar.

Derjemte skall tillses, att de i §§ 2—7 härofvan meddelade föreskrifter
blifvit i tillämpliga delar för ångpannan iakttagna.

Mom. 2. Förberörda ritning, beskrifning och intyg skola förefinnas
i dubbla exemplar, af hvilka det ena skall öfverlemnas till vederbörande
besigtningsman och det andra af panneegaren bevaras för att
vid kommande besigtningar tillhandahållas.

Mom. 3. Der för ångpanna, som redan tagits i bruk före denna
förordnings trädande i kraft, en eller flera af härofvan i inom. 1 af
denna § omnämnda handlingar icke finnas tillgängliga eller kunna anskaffas,
må detta icke utgöra hinder för förrättningen.

§ 11-

Alla till en ångpanna hörande hufvudrör, hvilka äro afsedda att
utsättas för ångtryck, äfvensom ångsamlare och apparater för ångans

117

öfverhettande skola jemväl, innan de uppsättas på sina respektive platser,
underkastas vattentrycksprof enligt de närmare föreskrifter, som af
kontrollmyndigheten bestämmas; och skall sålunda profvadt föremål,
om det dervid godkänts, förses med stämpel, angifvande proftrycket, år
och dag för profvets verkställande samt förrättningsmannens namn eller
märke.

§ 12.

Har, med iakttagande af föreskrifterna i § 10, ångpanna blifvit
godkänd för en brukningstid af minst 13 månader, skall förrättningsmannen
på panneegarens bekostnad förse ångpannan med den i § 5
omförmälda profstämpel, angifvande det faststälda arbetstrycket, proftrycket,
år och dag, då vattentrycksprofvet verkstäldes, förrättningens
nummer i årsserien samt förrättningsmannens namn eller märke, äfvensom,
om de föremål, hvarom i § 11 sägs, blifvit vid vattentrycksprof
godkända, ofördröjligen utfärda bevis om tillstånd att bruka ångpannan
under en viss tid, räknad från den dag, då tillståndsbeviset utfärdas,
hvilken tid icke i något fall må sättas kortare än tretton månader eller
längre än fem år.

§ 13.

Kan sådan besigtning, hvarom i § 10 nämns, icke i sin helhet
af en och samma besigtningsman utföras, tillkommer det i sådant fall
den besigtningsman, som faststält arbetstrycket och verkstält vattentrycksprofvet,
att förse ångpannan med profstämpel samt den besigtningsman,
som utfört ångtrycksprofvet, att utfärda tillståndsbevis.

§ 14-

Finner förrättningsman, som tillkallats för verkställande af sådan
besigtning, på grund af hvilken tillståndsbevis må utfärdas, att ångpanna
redan förut är sedan någon viss kortare tid, hvars maximum
må af kontrollmyndigheten bestämmas, försedd med profstämpel, ankomme
det på honom att förnya vattenprofvet.

§ 15-

Tillståndsbevis skall utfärdas i enlighet med derför af kontrollmyndigheten
faststäldt formulär och uttryckligen innehålla:

118

l:o den i § 7 omnämnda beteckning å den ångpanna, beviset
afser, samt uppgift å den klass, ångpannan tillhör.

2:o angifvande af:

a) i fråga om ångpannor ombord å fartyg, det fartyg, hvarå
ångpannan linnes;

b) i fråga om stationära ångpannor, äfvensom sådana rörliga
landångpannor, angående hvilka tillståndet afser brukning allenast å
visst ställe, det ställe, der ångpannan är afsedd att brukas, och

c) i fråga om öfriga landångpannor, den inskränkning i afseende
å brukningsplats, som jemlik! § 2 mom. 1 och 2 må vara tillämplig
å den ångpanna, beviset afser.

3:o det faststälda arbetstrycket. och

4:o den faststälda brukningstiden.

§ 16.

Tillståndsbeviset medför rätt att bruka den deri omförmälda ångpannan
allenast i det fartyg eller å det ställe eller med den inskränkning
i afseende å brukningsplats, som i tillståndsbeviset. angifves, samt
högst med det arbetstryck och endast under den tid, hvilka deri omförmälas.

§ 17-

Tillståndsbeviset eller bestyrkt afskrift deraf skall alltid finnas på
ett i ögonen fallande ställe anbragt å eller invid den ångpanna det

afser eller, der sådant ej lämpligen kan ske, så förvaras, att en hvar

ändock med lätthet må kunna om innehållet erhålla kännedom, vid
äfventyr för ångpanneegaren att eljest anses bruka ångpannan utan
tillståndsbevis.

§ is.

Mom. 1. När helst under den i tillståndsbeviset angifna brukningstid
ångpanneegaren sådant önskar, ege han bekomma nytt tillståndsbevis,
derest ångpannan, med iakttagande af hvad i §§ 10—12
sägs, ånyo godkännes för en brukningstid af minst tretton månader.

Mom. 2. Utfärdas nytt tillståndsbevis, innan den i äldre sådant
bestämda brukningstid tilländagått, skall detta sistnämnda beviset af
förrättningsmannen insändas öfverkorsadt till kontrollmyndigheten.

119

Art. IV.

Föreskrifter att iakttaga under ångpannans brukningstid.

§ 19.

Mom. 1. Skötseln af ångpanna må ej, utom i fråga om pannor
af 3:dje klassen, anförtros annan än den, som antingen vid något af
Kongl. Flottans undervisningsverk aflagt maskinistexamen eller vid
någon af statens navigationsskolor eller annat af kontrollmyndigheten
godkändt läroverk aflagt examen som maskinist eller eldare, eller ock
förvärfvat behörig kompetens som lokomotivförare, eller erhållit sådant
kompetensintyg, som i § 32 mom. 1 här nedan omförmäles.

Mom. 2. Skötseln af ångpanna af 3:dje klassen må anförtros jemväl
den, som erhållit sådant kompetensintyg, hvarom i § 32 mom. 2 sägs.

Mom. 3. Åro med skötseln af en ångpanna flere personer samtidigt
sysselsatta och utöfvar någon af dem förmanskap för de öfriga
erfordras sådan behörighet, som i mom. 1 och 2 af denna § sägs, allenast
för den, af hvilken förmanskapet utöfvas.

Mom. 4. I nödfall vare ångpanneegare berättigad att på eget
ansvar tills vidare under högst 30 dagar anställa ångpanneskötare, som
icke besitter härofvan i denna § omnämnda kompetens; och skall i
sådant fall anmälan derom af ångpanneegaren ofördröjligen göras hos
polismyndigheten.

Mom. 5. Ångpanneskötare vare skyldig att på anfordran af vederbörande
styrka sin behörighet.

Genom i denna § meddelade föreskrifter göres dock icke ändring
uti hvad som i fråga om behörighet att vara maskinist å fartyg finnes
särskildt stadgadt.

§ 20.

önskar ångpanneegare före utgången af den i tillståndsbeviset
bestämda brukningstid upphöra med bruket af eu ångpanna för längre
tid än ett år, göre derom skriftlig anmälan till kontrollmyndigheten
med bifogande af tillståndsbeviset.

§ 21.

Mom. 1. Under den i tillståndsbeviset bestämda brukningstiden
åligger det ångpanneegaren, derest icke sådan anmälan om upphörandet

120

med bruket af ångpannan, som i § 20 sägs, blifvit gjord, att låta ångpannan
undergå mindve besigtning, första gången inom 13 månader från
den dag, tillståndsbeviset utfärdades, samt sedermera inom 13 månader
efter hvarje sådan besigtning, vid äfventyr, förutom straffpåföljd, att
besigtningen verkställes på ångpanneegarens bekostnad genom kontrollmyndighetens
försorg. ,

Mom. 2. önskar ångpanneegare efter sådant upphörande med
bruket af en ångpanna, hvarom i § 20 talas, åter taga densamma i
bruk, innan tillståndsbeviset upphört att gälla, vare han pligtig att
derförut låta densamma undergå mindre besigtning; och tillkommer det
den tillkallade besigtningsmannen att från kontrollmyndigheten reqvirera
tillståndsbeviset och, sedan ångpannan blifvit behörigen besigtigad och
godkänd, återställa detsamma till ångpanneegaren.

Har deremot den i tillståndsbeviset utsatta brukningstiden gatt
till ända, skall ångpannan underkastas större besigtning, innan den får
tagas i bruk.

§ 22.

Mom. 1. Större besigtning skall omfatta alla de åtgärder, hvilka,
enligt hvad härofvan sagts, äro erforderliga för utfärdande af tillståndsbevis,
och gälle för sådan besigtning hvad i §§ 10—14 föreskrifvet är.

Mom. 2. Vid mindre besigtning, som har till uppgift att utröna,
huruvida under brukningstiden någon bristfällighet åkommit^ångpannan
eller några särskilda förhållanden eljest inträdt, hvarigenom, ångpannans
hållbarhet annorledes än genom dess normala slitning förminskats, skall
ångpanna undersökas in- och utvändigt.

Dessutom skall ångpanna vid sådan besigtning underkastas angtrycksprof
medelst i ångpannan alstrad ånga till det arbetstryck, som
blifvit för pannan faststäldt. 1 samband med detta prof undersökes
tjenstbarheten såväl hos matareapparaterna som hos säkerhetsventilerna

och pannans öfriga armatur. .

Slutligen skall vid mindre besigtning undersökas, huruvida de i
§§ 2 —7 meddelade föreskrifter rörande ångpannas uppställning m. in.
fortfarande äro iakttagna.

I fråga om stationära ångpannor må vid mindre besigtning, som
följer näst efter besigtning, dervid inre undersökning egt rum, sådan
undersökning icke vara erforderlig.

121

§ 23.

Mom. 1. Finner besigtningsman vid mindre besigtning, att ett
fortsatt begagnande af ångpannan kan föranleda omedelbar fara, skall
lian förbjuda bruket af pannan samt anteckna å tillståndsbeviset, att
detsamma upphört att gälla, hvarjemte det åligger honom att, innan
han lemnar förrättningsstället, skriftligen meddela ångpanneegaren hvad
denne har att, derest han fortfarande vill bruka pannan, iakttaga till
farans undanrödjande.

Har på sätt, här ofvan i detta mom. säges, tillståndsbeviset upphört
att gälla, må ångpanneegaren icke ånyo taga ångpannan i bruk,
innan han låtit densamma undergå förnyad besigtning och det dervid
befunnits, att hvad ångpanneegaren ålagts att verkställa blifvit utfördt.

Förrättningsmannen vid denna senare besigtning anteckne i sådant
fall å tillståndsbeviset, att det åter är gällande, hvarefter ångpanneegaren
åtnjuter sin på tillståndsbeviset grundade brukningsrätt.

Har efter föreläggande af förrättningsmannen någon sådan del
af ångpannan, af hvars beskaffenhet ångpannans hållbarhet är väsentligen
beroende, blifvit ersatt med ny, eller ångpannan eljest undergått
större reparation, skall den förnyade besigtningen utgöras af större
besigtning; i annat fall vare mindre besigtning derför tillfyllestgörande.

Mom. 2. Yppar sig vid mindre besigtning, att ångpanna genom
mindre omsorgsfull skötsel, genom dåligt matarevatten eller af annan
anledning förlorat mera i hållbarhet, än hvad som motsvarar normal
slitning, och anser förrättningsmannen derföre det förut faststälda
arbetstrycket eller den bestämda brukningstiden böra nedsättas, utan
att dock omedelbar fara för pannans brukande är för handen, skall han
föreskrifva företagande af större besigtning samt förelägga ångpanneegaren
viss kortare tid, inom hvilken besigtningen skall vara verkstäld,
vid äfventyr, förutom straffpåföljd, att besigtningen verkställes på ångpanneegarens
bekostnad genom kontrollmyndighetens försorg.

Mom. 3. Förekommer vid mindre besigtning annan anledning
till anmärkning och är densamma icke heller af sådan art, att pannans
drift anses böra inställas, meddele förrättningsmannen, innan han lemnar
förrättningsstället, ångpanneegaren skriftligen hvad denne har att iakttaga
till anledningens undanrödjande samt förelägge honom viss kort
tid, inom hvilken han skall hafva låtit utföra hvad honom sålunda
blifvit ålagdt; och må för ådagaläggandet af anledningens undanrödjande

122

vara tillfyllest, att ångpanneegaren inom den utsatta tiden till kontrollmyndigheten
insänder två trovärdige mäns intyg derom, att det anmärkta
blifvit afhjelpt.

§ 24.

Har af annan anledning, än i § 23 mom. 1 säges, någon sådan
del af ångpanna, af hvars beskaffenhet ångpannans hållbarhet är väsentligen
beroende, blifvit med ny ersatt, eller har ångpannan eljest undergått
större reparation, får densamma icke heller tagas i bruk, utan att
dessförinnan hafva underkastats större besigtning.

§ 25.

Mom. 1. Inträffar explosion af ångpanna, har ångpanneegaren,
ehvad skada deraf uppstått eller icke, att ofördröjligen derom göra
anmälan hos kontrollmyndigheten, hvilken förordnar besigtningsman att
å platsen för explosionen anställa besigtning för utrönande af verkningarne
af och anledningen till explosionen.

Mom. 2. Intill dess sådan besigtning, som i mom. 1 af denna §
omförmäles, egt rum, åligge ångpanneegaren att tillse, att rubbning i
det sakernas tillstånd, som genom explosionen uppkommit, icke uppsåtligen
sker, så framt icke sådant må vara erforderligt till förekommande
af ytterligare fara, för räddande af menniskolif eller för undanrödjande
af hinder i allmän trafik eller annat sådant trängande ändamål.

§ 26.

Mom. 1. Ångpanneegare vare skyldig att för hvarje ångpanna
anskaffa en anteckningsbok efter visst af kontrollmyndigheten faststäldt
formulär.

Mom. 2. I förenämnda bok skall vederbörande ångpanneskötare
göra anteckning om de tider, då pannan rengjorts och undersökts, samt
hvilka bristfälligheter å densamma må dervid hafva iakttagits, äfvensom
dagligen angifva, huru många timmar pannan användts.

Mom. 3. Anteckningsboken skall vid hvarje besök eller besigtning
förevisas vederbörande polistjensteman, yrkesinspektör eller besigtningsman,
som har att derom i densamma göra anteckning.

123

§ 37.

Mom. 1. Besigtning af ångpanna eller annan teknisk förrättning,
hvarom i denna förordning förmäles, skall, för att anses behörigen
verkstäld, vara utförd af person, som af kontrollmyndigheten förklarats
behörig att vid sådan förrättning, hvarom fråga är, vara besigtningsman
eller eljest af kontrollmyndigheten förordnats att förrättningen
verkställa.

Mom. 2. Finnes icke, då utförandet af någon sådan förrättning,
hvarom i denna författning förmäles, af ångpanneegare åstundas, tillgång
till behörig besigtningsman i orten, ege ångpanneegaren, uppå
anmälan härom hos kontrollmyndigheten, att genom dennas försorg få
förrättningen i behörig ordning verkstäld.

§ 38.

Åtager sig besigtningsman förrättning, hvarom i denna författning
förmäles, vare han pligtig att dervid ställa sig till noggrann
efterrättelse ej blott bestämmelserna i denna författning, utan ock de
föreskrifter, som i utfärdad instruktion eller annorledes varda af kontrollmyndigheten
meddelade.

£ 39.

Mom. 1. Öfver hvarje förrättning, som af sådan besigtningsman,
som i § 27 omförmäles, i denna hans egenskap utföres, skall han uppsätta
protokoll, innefattande jemväl det beslut, hvartill förrättningen
föranleder, i två exemplar, samt så fort ske kan och senast inom fyra
dagar efter förrättningens afslutande tillställa det ena exemplaret kontrollmyndigheten
och det andra vederbörande ångpanneegare.

Mom. 2. Då tillståndsbevis rörande en ångpanna för första gången
utfärdats, åligge det förrättningsmannen att till kontrollmyndigheten
insända jemväl de handlingar, han, enligt föreskrifterna i § 10 mom. 2,
af ångpanneegaren bekommit.

§ 30.

Ångpanneegare skall vid förrättning, hvarom i denna författning
förmäles, tillhandahålla förrättningsmannen förutom de i § 10 mom. 1

124

omförmälda handlingar jemväl protokollen öfver förut verkstälda dylika
förrättningar rörande samma ångpanna, vid äfventyr att förrättningsmannen
eljest på ångpanneegarens bekostnad reqvirerar afskrifter och
kopior af de hos kontrollmyndigheten förvarade exemplaren af samma
protokoll och handlingar.

§ 31.

Mom. 1. Kontrollmanometer och andra för besigtnings verkställande
erforderliga tekniska apparater skall förrättningsmannen sjelf
hålla, utan rätt till ersättning för deras användande, hvaremot alla
inaterialier och nödig handräckning tillhandahållas och bekostas af
ångpanneegaren.

Mom. 2. År ångpanna, då den skall besigiigas, beklädd eller
inmurad, vare ångpanneegaren skyldig att låta borttaga beklädnaden
eller murverket, i den mån sådant af förrättningsmannen påkallas såsom
för förrättningens verkställande erforderligt.

§ 32.

Mom. 1. Den, som af kontrollmyndigheten förklarats behörig att
i afseende å ångpannor fastställa arbetstryck och verkställa vattentrycksprof,
eger att enligt i instruktionen för besigtningsmännen meddelade
närmare föreskrifter uppå ansökning pröfva sökandes kompetens
att sköta ångpannor i allmänhet eller sådana af viss klass och för
person, som dervid godkännes, utfärda kompetensintyg.

Mom. 2. Kompetens att sköta ångpannor af 3:dje klassen må
dock, enligt de närmare föreskrifterna i förberörda instruktion, uppå ansökning
pröfvas och intyg derom utfärdas jemväl af den, som af kontrollmyndigheten
förklarats behörig att verkställa endast ångtrycksprof.

§ 33.

Mom. 1. År någon missnöjd med besigtningsmans beslut, anmäle
det skriftligen hos kontrollmyndigheten.

Påyrkas verkstäld förrättnings förnyande eller finner kontrollmyndigheten
sådant för frågans bedömande erforderligt, förordne kontrollmyndigheten
efter omständigheterna en, två eller tre sakkunnige
personer att verkställa öfverbesigtning.

Öfver hvad vid öfverbesigtning iakttages skall utlåtande af den

125

eller dem, som förrättningen utfört, afgifvas till kontrollmyndigheten,
hvilken derefter meddelar beslut, i ärendet.

Mom. 2. Besigtningsman beslut lände till efterrättelse, intill
dess annorlunda blifvit i saken förordnadt.

§ 34.

Mom. 1. För förrättning, hvarom i denna förordning förmäles,
åtnjute förrättningsmannen ersättning enligt följande taxa:

För större besigtning å ångpanna

af l:a klassen...................................................................... kronor 30: —

ii i--''1 ii ...................................................................... 11 20:

ii S.dje ,, ,, 10.

För enbart fastställande af arbetstryck och utförande af vattentrycksprof
å ångpanna

af l:a klassen...................................................................... kronor 15: —

„ 2:a eller 3:dje klassen ............................................... „ 10: —

Då vid fastställande af arbetstryck för ångpanna, som redan
tagits i bruk före denna förordnings trädande i kraft, ritning eller
beskrifning icke föreligger, må förrättningsmannen för sådana förrättningar,
hvarom härofvan nämnts, såsom ersättning för det ökade arbete,
som med sådant fastställande är förenadt, uppbära ett tillägg af 10
kronor.

För mindre besigtning å ångpanna

af l:a klassen....................................................................

„ 2:a eller 3:dje klassen...................................................

För sådan besigtning, som i § 2 mom. 2 omförmäles,
.............................................................................

För ångtrycksprof äfvensom för sådant vattentrycksprof,
hvarom i § 11 sägs, .......................................

Då två eller flera ångpannor, tillhörande samma egare, profvas
eller besigtigas vid samma förrättningstillfälle, utgår ersättningen endast
för den första pannan, enligt hvad härofvan i denna § sagts; för den
andra pannan utgår ersättningen med tre fjerdedelar och för hvardera
af de derefter följande med hälften af det belopp, som skulle erlagts,
om vederbörande panna ensam I profvats eller besigtigats. År fråga
om pannor af olika klasser, räknas en af högsta klassen som den första
och den näst derefter till klass största som den andra.

Förrättningsman, som icke är bosatt i stad, der förrättningen

kronor 15: —

» 10: -

„ 10: -

„ 10: —

126

verkställes, ege dessutom, der lian är boende på mer än 2 kilometers
afstånd från förrättningsstället, åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning
enligt 4:e klassen i gällande resereglemente samt ersättningför
tidspillan med fem kronor för hvarje rese- och väntedag.

För öfverbesigtning utgår ersättning efter ofvannämnda grunder
till en hvar af förrättningsmännen.

Mom. 2. För sådan pröfning af kompetens att sköta ångpannor,
hvarom i § 32 förmäles, åtnjute besigtningsman, ehvad pröfningen
föranleder utfärdandet af intyg eller ej, ersättning af sökanden men
2 kronor, om fråga är om skötsel af ångpannor af 3:dje klassen, med
i annat fall med 5 kronor.

§ 35.

Den i § 34 mom. 1 omförmälda ersättning erlägges af ångpanneegaren;
dock att, i fråga om öfverbesigtning, kostnaden derför gäldas
af kontrollmyndigheten, åliggande det ångpanneegaren att, derest kontrollmyndigheten
finner, att han saknat skäl till sin förda klagan, till
kontrollmyndigheten återgälda berörda kostnad, hvarom kontrollmyndigheten
meddelar beslut i sammanhang med sjelfva saken.

Om i sådana fall, som omnämnas uti § 2 mom. 2 och § 27 mom. 2,
förrättningen verkställes af i statens tjenst för dylikt ändamål anstäld
person, skall den ersättning, som för förrättningen erlägges i enlighet
med hvad i § 34 säges, ingå till statskassan.

Förrättning, hvarom i § 25 mom. 1 säges, bekostas af staten.

VI.

Föreskrifter i afseende å författningens efterlefnad.

§ 36.

Mom. 1. Brukas ångpanna utan att ångpanneegaren innehar behörigt,
i gällande kraft varande bevis om tillstånd dertill, eller brukas
ångpanna i annat fartyg eller å annan plats, än hvartill tillståndsbeviset
medför rätt, eller utan att vara försedd med de i §§ 8 och 9
föreskrifna apparater och inrättningar, straffes ångpanneegaren med
böter från och med 10 till och med 500 kronor.

127

Mom. 2. öfverträdes föreskriften i § 19 eller åsidosätter ångpanneegare
något af hvad honom jemlikt § 21 och § 25 mom. 1 åligger
eller bryter ångpanneegare uppsåtligen emot föreskriften i § 25 mom. 2,
straffes ångpanneegaren med böter från och med 10 till och med
200 kronor.

§ 37.

Mom. 1. Brukas ångpanna under högre ångtryck än det faststälda
arbetstrycket eller med lägre vattenstånd än det lägsta för densamma
tillåtna, straffes den skyldige med böter från och med 10 till
och med 200 kronor.

Mom. 2. Hvar, som hindrar de i § 9 föreskrift^ säkerhetsventilerna
att fritt öppna sig eller å dem anbringar högre belastning än
vid senaste besigtning användts, eller uppsåtligen försätter annan af
pannans säkerhetsapparater ur tjenstbar! skick, straffes med böter från
och med 50 till och med 500 kronor.

§ 38.

År någon vållande till ångpannas exploderande, stånde, ändå att
han fullgjort hvad honom enligt denna förordning åligger, ansvar enligt
allmän lag och ersätte skadan.

§ 39.

Mom. 1. Det åligger vederbörande polismyndighet äfvensom
yrkesinspektörerna, hvar inom sitt verksamhetsområde, att vaka öfver
denna förordnings efterlefnad; skolande yrkesinspektör, som finner
någon af förordningens bestämmelser öfverträdd eller åsidosatt, derom
göra anmälan hos polismyndigheten.

Mom. 2. Polistjensteman, yrkesinspektör, hos yrkesinspektör i
vederbörlig ordning anstäld assistent eller annan, som styrker sig vara
stadd i kontrollmyndighetens ärende, ege, efter tillsägelse hos vederbörande
ångpanneegare, tillträde till ångpanna, som är i bruk.

§ 4:0.

Brukas ångpanna under någon af de i § 86 mom. 1 omförmälda
förhållanden, eller skötes ångpanna i annat fall, än som i § 19 mom. 4

128

om nära nes, af dertill icke behörig person, ege polismyndigheten inställa
bruket af ångpannan, till dess rättelse i anmärkta hänseendet åstadkommits.

§ 41.

Allmän åklagare skall tala å förseelse, hvarom i denna förordningsägs,
ändå att angifvelse derom ej skett. Han vare ock pligtig utföra
åtal å dylik förseelse, som hos honom af kontrollmyndigheten eller
yrkesinspektör angifves.

§ 42.

Förseelse mot denna förordning åtalas vid polisdomstol, der särskild
sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare och, der sådan
ej finnes, vid allmän domstol i den ort, der förseelsen skett, eller,
derest i fråga om ångpannor ombord å fartyg förseelsen skett å resa,
i den svenska hamn, der fartyget finnes, då åtalet anställes; och gälle
i fråga om klagan öfver beslut i dessa mål hvad om besvär i brottmål
är förordnadt.

§ 43.

Af böter, som enligt denna förordning åd ömas, tillfälle två tredjedelar
kronan och en tredjedel åklagaren.

Finnes enskild angifvare, tage han hälften af åklagarens andel.
Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas
enligt allmän lag.

VII.

Allmänna bestämmelser.

§ 44.

Kontrollmyndigheten eger att oberoende af beslut, som af besigtningsman
meddelats, föreskrifva vederbörande ångpanneegare vidtagande
af sådan åtgärd, som myndigheten finner säkerheten mot explosionsfara
kräfva.

129

§ 45.

Uppå ansökning af ångpanneegare ege kontrollmyndigheten medgifva
befrielse från iakttagandet af viss i denna förordning meddelad
föreskrift, derest sökanden visar, att han vidtagit sådan anordning,
att föreskriftens syfte ändå varder tillgodosedt.

§ 46.

A id öfverbesigtning eller annan förrättning, hvarom kontrollmyndigheten
förordnar, må vederbörande ångpanneegare, sjelf eller
genom ombud, närvara; och skall han derföre om tiden för sådan förrättning
underrättas.

§ 47.

Mom. 1. Ångpanna, som tillhör medlem af sådan förening af
ångpanneegare, hvilken har till uppgift, bland annat, att genom periodiskt
återkommande undersökningar af ångpanneanläggningar åstadkomma
betryggande ångpannedrift och hvars stadgar blifvit af Konungen
stadfästade, vare fritagen från den kontroll, hvarom denna författning
handlar; åliggande det dock för detta ändamål sådan förening

att till kontrollmyndigheten för godkännande insända sin arbetsordning
;

att för alla pannor, som falla under dess öfvervakande, till kontrollmyndigheten
ofördröjligen insända de handlingar, som i § 10 mom. 1
omförmälas, såvida sådana handlingar icke redan förut blifvit af vederbörande
besigtningsman till sagda myndighet ingifna före ångpanneegarens
inträde i föreningen;

att före den 1 april hvarje år till kontrollmyndigheten insända
förteckning öfver föreningens medlemmar och deras ångpannor jemte
summarisk redogörelse öfver de å dessa pannor under föregående
kalenderår företagna prof och besigtningar; samt

att hos samma myndighet ofördröjligen anmäla, när någon medlem
ur föreningen utgår;

hvarjemte det tillkommer vederbörande ångpanneegare att i händelse
af ångpanneexplosion iakttaga hvad i § 25 finnes härofvan
stadgadt.

Mom. 2. Jemväl ångpanna ombord å fartyg, som är inregistreradt

130

hos af Konungen godkändt sällskap för klassificering af fartyg och som
till följd deraf står under sällskapets uppsigt, vare fritagen från den
kontroll, hvarom denna författning handlar; dock att det för sådant
ändamål åligger vederbörande fartygsegare

att årligen före den 1 april hos kontrollmyndigheten styrka, att
fartyget står under uppsigt af sällskap, hvarom nu är nämndt;

att efter första fullständiga besigtning å fartyget ofördröjligen till
kontrollmyndigheten insända ritning Öfver hvarje ombord å fartyget
befintlig ångpanna, såvida sådan ritning icke redan före fartygets inregistrerande
blifvit till sagda myndighet ingifven; samt

att i händelse af explosion iakttaga hvad härofvan i § 25 finnes
stadgadt.

§ 48.

Denna förordning är icke tillämplig med afseende å ångpanna,

a) som användes ombord på Flottans fartyg eller på staten tillhöriga
lokomotiver och andra jernvägsfordon;

b) som användes å passagerarefartyg;

c) uti hvilken vatten- eller ångrummet står i förbindelse med
yttre luften förmedelst ett öppet stigrör af sådan beskaffenhet, att
trycket i pannan aldrig kan öfverstiga en half atmosfer;

d) för hvilken den i § 1 mom. 1 angifna produkt icke är större
än 5 och är försedd åtminstone med en säkerhetsventil, en manometer,
en apparat för angifvande af vattenståndet och eu apparat för inmatning
af vatten; samt

e) som endast utgöres af medelst löst lock tillslutbart kärl.

§ 49.

Mom. 1. Med ångpanna förstås i denna förordning hvarje kärl,
hvari genom direkt eldning bildas ånga af högre tryck än den yttre
atmosferens.

Mom. 2. Stationär benämnes i denna förordning, i motsats till
rörlig, sådan landångpanna, i hvilken ångbildningen helt och hållet eller
delvis är beroende af uppställningen.

Mom. 3. I denna förordning förstås med tryck öfvertryck utöfver
atmosferens och med en atmosfer ett tryck af en kilogram per qvadratcentimeter.

Mom. 4. Ångpanneegare enligt denna förordning är den, som,
vare sig han eger ångpannan eller ej, vid den tidpunkt, hvarom i

131

hvarje särskild! fall fråga är, närmast kar att förfoga öfver ångpannans
bruk.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från ock med den
, ock skall egare af ångpanna, som då redan är i bruk,
senast inom två år efter sagda dag hafva förskaffat sig sådant tillståndsbevis,
som i § 12 sägs, derest kan önskar derefter fortfarande bruka
ångpannan.

År vid tiden för denna förordnings trädande i kraft stationär ångpanna
uppstäld för bru^ å annan plats, än som enligt § 2 mom. 1 ock
2 är tillåtet, må utan hinder deraf tillståndsbevis för sådan ångpanna
utfärdas; och må densamma, med iakttagande i tillämpliga delar af
öfriga i denna förordning gifna föreskrifter, derefter på samma plats
brukas.

På kontrollmyndigheten ankomme att, på förslag af besigtningsman,
för sådan person, som, utan att kafva aflagt examen, hvarom i §
19 moln. 1 sägs, vid denna förordnings trädande i kraft innehar och
under minst tre år på tillfredsställande sätt skött plats såsom maskinist,
lokomotivförare eller ångpanneskötare, låta utfärda kompetensintyg att
sköta ångpannor, ändå att han icke uppfylt alla de vilkor, som må för
erhållande af sådant intyg vara i gällande instruktion för besigtningsmännen
föreskrifna.

Det alla som vederbör etc.

Med afseende på öfverinseendet öfver ifrågavarande författnings
efterlefnad har, såsom af det föregående framgår, jemväl kollegium tänkt
sig inrättandet af en kontrollmyndighet för sådant ändamål; och synes
det kollegium icke vara något att i hufvudsak erinra mot det sätt för
en sådan myndighets ordnande, som komiterade i sitt betänkande
angifvit.

Kollegium, som vid upprepade tillfällen inför Eders Kongl. Maj:t
framhållit önskvärdheten, för att icke säga nödvändigheten, af det snara
inrättandet af en central teknisk-administrativ statsmyndighet, inom
hvilken tekniskt vetande och tekniska fackinsigter skulle vara förherskande,
håller dock före, att kontrollmyndigheten icke bör, såsom komiterade
föreslagit, ställas omedelbart under något statsdepartement, utan
i dess ställe komma att utgöra en del af den härofvan omnämnda teknisk-administrativa
centralmyndigheten, när en sådan kan varda inrättad.
Dessförinnan och till dess att tanken på en sådan centralmyn -

132

dighet kan varda förverkligad, synes den ifrågavarande kontrollmyndigheten
kunna med fördel få sin plats inom kommerskollegium.

Hvad komiterade i öfrigt föreslagit rörande den tilltänkte chefen
för ångpannekontrollväsendet, öfverkontrollören och hans ställning anser
sig kollegium kunna biträda. Kollegium finner det dock högeligen
önskligt, att denne chef, såsom förhållandet är med den enligt den
nya fabrikslagen i Danmark helt nyligen inrättade direktörsbefattningen
för arbets- och fabriksinspektionen, under hvilken ångpannekontrollen
lyder, kunde beredas biträde af såväl en tekniskt bildad byråingeniör
som en i socialekonomiska frågor förfaren sekreterare.

Genom en sådan anordning skulle nemligen den stora fördel
kunna ernås, att förenämnde öfverkontrollör eller byråchef kunde få på
sin lott att bereda och föredraga jemväl andra iekniska ärenden af med
ångpannekontrollen analog natur, till exempel sådana, som beröra den
allmänna yrkesinspektionen, sprängämnestillverkningen, explosiva varor,
karbid och acetylen med flere, hvilka redan tillhöra eller kunna komma
att falla under kollegii handläggning, och hvarigenom skulle vinnas en
väl behöflig lindring uti de arbeten, som tillkomma kollegium, der
ärendena nu äro till såväl antal som mångsidighet och omfång af mycket
betungande beskaffenhet.

Den af komiterade föreslagna ångpannekommissionen tror kollegium
kunna blifva eu ändamålsenlig och verksam institution, på samma
gång den skulle komma att medföra relativt ringa kostnad för staten.
Kollegium hyser nemligen den tillförsigt, att ett erforderligt antal lämpliga
personer skola i Stockholm befinnas villiga att mot en ringa ersättning
åtaga sig ledamotskap i ångpannekommissionen; och tillåter
sig kollegium att till stöd för dessa sina förväntningar hänvisa till hvad,
enligt hvad härofvan anförts vid redogörelsen för den utländska lagstiftningen
på förevarande område, erfarenheten lärt med afseende på
resultaten af den fackkomité, hvilken i Österrike sedan länge finnes
inrättad såsom eu rådgifvare hos vederbörande minister i frågor rörande
ångpannor och dylikt.

Om kollegii härofvan gjorda förslag att införlifva den ifrågavarande
kontrollmyndigheten vare sig med eu blifvande teknisk-administrativ
centralmyndighet eller, i afvaktan på eu sådan myndighets tillkomst,
med kommerskollegium blefve förverkligadt, synes det af komiterade
framstälda förslag, att ordförande inom ångpannekommissionen skulle
af Eders Kongl. Maj:t utses bland dess särskildt förordnade ledamöter
komma att af sig sjelf! förfalla, då det väl i sådant fall skulle tillkomma

183

vederbörande embetsverks chef eller ock föredraganden inom verket af
ifrågavarande ärenden att leda kommissionens arbeten.

Beträffande kostnaderna för kontrollmyndighetens organisation och
underhåll hyser kollegium, liksom komiterade, den åsigt, att det vore
önskvärdt, att desamma kunde bestridas direkt af statsmedel utan användande
af den af komiterade anvisade utvägen att åstadkomma
ersättning för sagde kostnader genom uppbärande af stämpelafgift för
utfärdande af tillståndsbevis för ångpannors brukande.

Att på ett uttömmande sätt angifva de skyldigheter, hvilka böra
åligga kontrollmyndigheten, anser kollegium visserligen icke vara redan
nu hvarken erforderligt eller möjligt, men håller kollegium före, att
till hvad komiterade härutinnan föreslagit bör lämpligen fogas föreskrift
derom, att berättelse skall årligen till Eders Kongl. Maj:t afgifvas
angående ångpannekontrollen under det förgångna året samt rörande
de iakttagelser, som derunder må hafva gjorts i fråga om tillämpningen
af ifrågavarande förordning.

Hvad angår innehållet af den instruktion för besigtningsmännen,
som såväl komiterades som kollegii förslag förutsätta, torde det icke
vara af nöden, att ett detaljeradt förslag till en sådan instruktion i
frågans nuvarande läge utarbetas. Kollegium finner sig dock böra här
framhålla, att till följd af de olikheter, som förefinn as mellan de båda
författningsförslagen, särskildt med afseende å den säkerhet, eu ångpanna
bör erbjuda i förhållande till det arbetstryck, som får i densamma
användas, samt å grunderna för fastställandet af det lägsta tillåtna
vattenståndet, de bestämmelser, hvilka enligt komiterades betänkande
borde i sagda instruktion intagas, icke oförändrade äro förenliga med
kollegii förslag, men att de förändringar, som häraf böra blifva en följd,
direkt torde framgå af kollegii meranämnda förslag till förordning och
derför icke behöfva här formuleras.

Kollegium anser det slutligen vara af nöden, att kontrollmyndigheten,
för att kunna möta de fall, som omnämnas i § 2 mom. 2, § 27
mom. 1 och § 29 mom. 2, disponerar öfver kompetenta arbetskrafter;
och synes detta lämpligast kunna åstadkommas på sådant sätt, att hos
yrkesinspektörerna anställas assistenter till lämpligt antal. Till hvilket
omfång sådana arbetskrafter kunna komma att af ångpanneegarne tagas
i anspråk, är nu svårt att bedöma, och assistenternas antal torde derföre
för närvarande böra inskränkas till en inom hvarje yrkesinspektionsdistrikt.

Med en sådan anordning skulle assistenterna komma att i första
hand stå till kontrollmyndighetens förfogande i och för utförande af

134

sådana förrättningar, hvarom nyssnämnda författningsrum tala, samt i
andra hand kunna af yrkesinspektörerna inom vissa bestämda gränser
användas såsom biträden, när arbetena med ångpannekontrollen det
medgåfve.

Fördelen af att hafva assistenterna fördelade öfver hela landet, i
stället för att hafva dem alla placerade direkt hos kontrollmyndigheten,
torde ur kostnadssynpunkt vara sjelfkär.

Hvad beträffar den kostnad, som en dylik anordning skulle medföra
för staten, så skulle den, åtminstone delvis, komma att motvägas af
de afgifter, som enligt föreskifterna i § 35 skulle i vissa fall ingå till
statskassan.

Utdrag af det vid ärendets handläggning hos kollegium förda
protokoll, innefattande af undertecknad Gunther uttalad särskild mening,
bifogas.

Stockholm den 30 December 1901.

Underdånigst:

RICH. ÅKERMAN.

ERNST GUNTHER. JOHAN PIHLGREN.

Föredragande.

C. L. Wernstedt.

Bil. A.

Klassificeringsnppgifter m, in, angående
några svenska ångpannor.

136

	Sjö- panna 1 V» hk.	Sjö- panna 1 V» hk.	! Sjö- panna 1 Va hk.	Land- panna ångspruta	Sjö- panna 2 hk.	Sjö- panna lfa hk.	Land- panna 2 hk.	Sjö- panna 2 hk.
Nummer..................	i	2	3	4	5	6	7	8
Tillverkningsår......		.	_	_	_	_	_____	_
Form eller typ ...	Liggande åter- vänds	Liggande åter- vänds	Stående	Vertical cylinder	Stående	Liggande åter- vänds	»Rapid»	Liggande åter- vänds
Längd i m. .........	0.65	0.6 8	—		—	0.74	—	0.74
Bredd i in.............	0.51	0.5 6	0.51	0.57	0.59	0.69	_	0.77
Höjd i m. ............ q = Arbetstryck kg. p.			0.9 2	1.37	1.03		1.5
Cm. 2 ...................	8.0	8.0	10.0	8.4	10.0	10.0	5.7	8.0
Eldyta i m.2 .........	—	1.56	—	5.12	1.59	2.35	3.53	2.82
Rostyta i m.2 ......	0.08	0.10	—	0.42	0.14	0.11	0.185	0.14
Vattenrand, i m.3 ...	—	—	—	0.06	—	0.11	—	—
Ångrum i m.3 ...... V = Totalt fattnings-				0.07		0.0 5
rum i m.............	0.0 6	0.0 7	O.ioo	0.13	0.12	0.1 6	0.219	0.204
S = (T—100) V ...	4.56	5.32	8.50	9.88	10.20	13.60	13.93	15.50
c = (q + 4) V ...	0.7 2	0.84	1.40	1.6	1.68	2.24	2.12	2.45
Sverige .................	A	A	A	A	A	A	A	A
Finland ..................	—	D	i* -	D	D	D	D	D
Norge ....................	F	F	F	F	F	F	F	F
Tyskland ..............	I	I	I	I	I	I	H	I

^ A = få stå hvar som helst.

B AB = få stå under och i verkstads- eller fabriksbyggnad samt på vissa vilkor i annan
® (C = få icke stå under lokal, der menniskor i allmänhet vistas, utan endast i särskildt

137

Land-	Land-	Land-	Land-	Sjö-	Land-	Sjö-	Land-
panna	panna	panna	panna	panna	panna	panna	panna
4 hk.	10 hk.	6 hk.	6 hk.	3 hk.	4 hk.	3 hk.	8 hk.
9	10	11	12	13	14	15	16
»Rapid»	Stående	Loko- mobil	»Rapid»	Gammal ångslups	—	Liggande	»Rapid»
—	—	—	—	1.63	—	1.48	—
—	0.92	—	—	0.90	—	1.19
—	1.69	—	—	1.60	—	—	—
5.70	5.30	4.0	5.7	4.18	6.0	5.3	5.7
7.05	5.64	14.28	10.58	6.21	6.65	7.34	14.10
0.31	0.44	0.35	0.44	0.27	0.3	0.25	0.62
—	0.314	0.6 0	—	0.45	0.65	—	_
—	0.262	0.16	—	0.39	0.11	—	—
0.403	0.576	0.76	0.649	0.84	0.76	0.815	0.953
25.63	35.14	39.00	41.28	43.00	49.00	49.72	60.6 1
3.91	5.36	6.oo	6.30	7.oo	8.oo	7.58	9.24
A	A	A	A	A	A	A	B
D	D	E	E	D	D	D	E
F	F	F	F	F	F	F	F
I	H	I	I	H	I	I	I

byggnad, der menniskor i allmänhet vistas.

ångpannehus eller i verkstads- eller fabriksbyggnad med lätt takbyggnad.

138

Land- panna 8 hk.	Land- panna 5 hk.	Land- panna 6 hk.	Land- panna 10 hk.	Land- panna 10 hk.	Land- panna	Sjö- panna 6 hk.	Land- panna 4 hk.
17	18	19	20	21	22	23	24
					_		_
Loko- mobi]	Loko- mobil	Express- lokomobil	—	Loko- mobil	Cylinder	kol- panna	Lokomo- tiv
—	—	—	—	—	—	1.70	1.63
—	—	—	—	—	0.88	0.9 6	\| 0.82
					2.23	1.77
4.0	4.0	6.o	4.0	4.0	14.0	4.18	4.0
16.84	9.08	9.49	19.5	21.0	—	10.27	6.52
0.49	0.31	0.32	0.67	0.62	—	0.49	0.26
1.05	1.18	0.94	1.00	1.06	0.353	0.96	—
0.2 2	0.13	0.13	0.38	0.34	0.4 1 0	0.54	0.37
1.27	1.31	1.07	1.38	1.40	0.763	1.50	1.31
65	66	68	70	71	74	77	79
10	10	11	11	11	13.73	12	12
B	B	B	B	B	B	B	B
E	I)	E	E	E	—	D	D
F	F	G	F	F	G	G	F
I	I	I	I	I	I	I	H

5] I D = få stå under bostäder och arbetsrum.

s ) E = få icke stå under bostäder och arbetsrum,
o- I

139

Land-	Sjö-	Sjö-	Land-	Land-	Land-	Land-	Land-
panna	panna	panna	panna	panna	panna	panna	panna
6 hk.	5 hk.	8 hk.	8 hk.	12 hk.	9 hk.	7 hk.	S hk.
25	26	27	28	29	30	31	32
Express-	Gammal	E lipsform	Express-	Loko-	Loko-	Loko-	Express- !
lokomobil	ångslups		lokomobil	mobil	mobil	mobil	lokomobil
—	2.28	1.79	—	—	—	—	—
_	1.00	0.9 8	—	—	—	—	—
—	1.71	1.87	—	—	—	—	—
6.0	4.18	4.18	6.0	4.0	4.o	4.0	6.0
11.01	9.18	14.04	11.98	25	16.1 3	13.49	14.2
0.39	0.44	0.46	0.3 9	0.7	0.46	0.4	0.44
1.11	1.08	1.22	1.22	1.4	1.73	1.93	1.41
0.2	0.6	0.54	0.18	0.38	0.3 3	0.18	0.28
1.31	1.6 8	1.76	1.4	1.78	2.06	2.11	1.69
87	87	90	90	91	105	108	108
13	13	14	14	14	16	17	17
B	B	B	B	B	B	B	B
E	I)	E	E	E	E	E	E
G	G	G	G	G	G	G	G
I	I	I	I	I	I	I	I

>3 | F = få stå under rum, der menniskor i allmänhet vistas, äfvensom inuti sådana
3^ I ram, om de icke äro täckta af hvalf eller fast bjelklag.

(Dl

I G = få endast stå i särskild byggnad med lätt tak och utan vind.

140

Land- panna 15 hk.	Land- panna 5 hk.	Land- panna 12 hk.	Land- panna 10 hk.	Sjö- panna 16 hk.	Land- panna	Sjö- panna 12 hk.	Land- panna 11 hk.
33	34	35	36	37	38	39	40
Hönson-	Cylinder	Express-	Express-	Lokomo-	Cylinder	Ellips-	Loko- j
tal tub-		lok omobil	lokomobil	tiv		form	mobil
panna
—	1.41		—	2.37	2.33	1.94	—
—	) 1.34	—	—	1.27	\| 1.63	1.20	—
	J			1.54		2.01	~~
4.0	5.33	6.0	6.0	5.2	4.0	4.18	4.0
29	8.2	17.2	14.7 2	31.50	7.76	22.10	20.2 7
0.73	0.26	0.6	0.49	0.88	0.62	1.13	0.5 9
1.43	0.84	1.41	1.57	1.16	0.81	1.54	2.25
0.7 8	0.47	0.37	0.27	0.9 6	1.62	0.94	0.45
2.21	2.23	1.78	1.84	2.12	2.43	2.48	2.7
113	114	114	118	123	124	126	138
18	18	18	18	19	19	20	22
B	B	B	B	B	B	B	B
E	D	E	E	E	D	E	E
G	G	G	G	G	G	G	G
I	I	I	I	I	I	I	I

"L J H = få stå hvar som helst.

a I I = få icke stå under lokal, der menniskor i allmänhet vistas, och inuti sådan

CLj I

141

Sjö-	Land-	Land-	Land-	Sjö-	Sjö-	Land-	Sjö-
panna	panna	panna	panna	panna	panna	panna	panna
10 hk.	9 hk.		13 hk.	20 hk.		12 hk.	25 hk.
41	42	43	44	45	46	47	48
Lokomo-	Loko-	Lokomo-	Loko-	Cylinder	Cylinder	Express-	Cylinder
tiv	mobil	tiv	mobil			lokomobil
2.56	—	—	—	2.1 1	2.37	—	2.60
1.20					} 1		} „
1.48	—	—	—	\| 1.80	1 1.54	—	} 1.78
5.58	4.0	lO.oo	4.0	4.9	4.7	6.0	4.18
25.17	16.1 3	—	23.27	30.48	32.53	17.2	36.00
1.02	0.46	—	0.71	1.13	0.8	0.6	2.48
1.41	2.58	1.20	2.61	1.80	2.19	2.46	2.49
0.91	0.33	0.6 0	0.47	1.13	1.02	0.37	1.29
2.32	2.91	1.80	3.08	2.93	3.22	2.83	3.78
142	148	149	157	164	180	181	193
22	23	25	24	25	28	28	30
B	B	B	B	B	B	B	B
E	E	—	E	E	E	E	E
G	G	G	G	G	G	G	G
I	I	I	I	I	I	T	I

lokal, endast om den har en lätt takbetäckning.

142

Land- panna 11 hk.	Sjö- panna	Land- panna 12 hk.	Land- panna 16 hk.	Land- panna 13 hk.		15 hk.	Land- panna 30 hk.
49	50	51	52	53	54	55	56
Loko-	Fiolform	Cylinder	Loko-	Loko-	—	—	Hönson-
mobil			mobil	mobil			tal tub-
							panna
—	2.34	1.88	—	—	—	2.0	—
	1.38	1 .
—	2.28	\| 1.78	—	—	—	\| 1.9 5	—
4.o	4.7	6.67	4.0	4.o	5.3	5.o	4.0
20.2 7	30.68	20.45	32.35	23.27	29.92	25.74	57.5
0.59	0.9 7	0.7 1	0.9 3	0.71	0.88	0.9 7	1.85
3.38	2.33	1.94	3.58	3.96	2.9 8	2.8	3.00
0.45	1.15	1.20	0.6 9	0.47	0.81	1.39	1.83
3.83	3.48	3.14	4.27	4.43	3.79	4.19	4.83
195	195	214	218	226	227	243	246
31	30	34	34	35	35	38	39
B	B	c	c	C	C	C	C
E	E	E	E	E	E	E	E
G	G	G	G	G	G	G	G
I	I	I	I	I	I	I	I

143

Land- panna 16 hk.	18 hk.		20 hk.	Land- panna	Sjö- panna 35 hk.	Land- panna	Land- panna
57	58	59	60	61	62	63	64
_	_
Loko- mobil	—	—	—	Cylinder	Cylinder	Gammal lokomotiv	Loko- mobil
—	2.08	—	2.08	3.2	2.08	—	—
—	\| 2.oo	—	\| 2.io	1.55	\| 2.30	—	—

4.0	5.33	4.oo	5.33	4.2	4.9	lO.oo	4.0
32.35	27.21	35.26	32.17	57.6	55.83	72.00	32.35
0.9 3	1.15	1.59	1.23	—	1.94	—	0.9 3
4.35	2.85	3.98	2.9 8	—	2.78	2.30	5.25
0.68	1.62	1.39	1.65	—	2.31	1.30	0.68
5.03	4.48	5.37	4.63	5.20	5.09	3.60	5.93
257	269	274	278	280	285	299	302
40	42	43	43	44	44	50	47
C	C	C	C	B	G	C	C
E	E	E	E	E	E	E	E
G	G	G	G	G	G	G	G
I	I	I	I	I	I	1	I

144

Sjö- panna	Land- panna	Land- panna	Land- panna 18 hk.	25 hk.	25 hk.	Sjö- panna 30 hk.	Sjö- panna 100 hk.
65	66	67	68	69	70	71	72
				_	_	_	_
Cylinder	Cylinder	Något nyare lokomotiv	Loko- mobil	—	—	—	Loko- motiv
2.55	3.56	—	—	2.38	2.33	2.35	3.59
\| 2.08	J 1.77	—		\| 2.13	\| 2.18	—	1.60 1.84
4.7	3.3	lö.oo	4.0	5.33	5.33	5.o	9.00
44.7 8	61.35	78.00	36.14	39.23	39.84	47.25	75.10
1.59	1.15	—	1.32	1.32	1.32	1.5	2.01
3.77	4.87	2.7 0	5.95	3.98	4.06	4.06	2.32
1.88	2.25	1.40	0.91	2.04	2.04	2.43	2.72
5.65	7.12	4.10	6.86	6.02	6.io	6.49	5.04
316	328	340	350	361	366	376	393
49	52	57	55	56	57	58	63
C	C	C	c	C	C	C	C
E	E	E	E	E	E	E	E
G	G	G	G	G	G	G	G
I	I	I	I	I	I	i	I

145

	30 hk.	Land- panna	35 lik.	Land- panna 15 hk.	35 hk.	35 hk.	40 hk.
73	74	75	76	77	78	79	80
			__	_	_	•	_
—		Större gods- lokomotiv	—	Corn- walls	Cylinder	—	—
—	2.42	—	2.2 3	—	2.47	2.42	2.52
—	\| 2.35	—	J 2.5 5	—	2.7 5	J 2.1	J 2.62

4.0	4.67	11.00	5.0	5.o	5.3	ö.o	4.7
60.82	47.42	—	52.89	30. oo	57.91	50.16	56.42
2.12	1.94	—	1.94	1.27	för ved 2.12	1.94	2.29
6.23	4.87	3.40	5.05	5.73	5.41	5.31	6.04
1.60	2.35	1.50	2.46	2.oo	2.09	2.62	2.85
7.82	7.22	4.90	7.51	7.73	7.50	7.93	8.9 i
399	404	426	436	448	457.5	460	498 !
63	63	75	68	70	69.75	71	77
C	C	C	C	C	C	C	C
E	E	_	E	E	E	E	E 1
G	G	G	G	G	G	G	G
I	I	I	I	I	I	I	I

146

	Sjö- panna	40 hk.	Land- panna 25 hk.	Sjö- panna	45 hk.	Sjö- panna	60 hk.
81	82	83	84	85	86	87	88
	.	_		_
	Cylinder	Cylinder	Cornwall	Cylinder	Cylinder	Cylinder	Cylinder
—	2.08	2.52	—	4.00	2.72	2.9 7	2.89
	2.25	2.69	—	\| 2.15	2.67	\| 2.67	2.62
4.0	5.3	4.7	4.0	4.9	5.0	4.0	6.0
72.li	38.61	70.52	39.6	84.27	80.3	77.66	78.28
2.7 3	1.16	1.76	1.45	2.5	2.29	2.82	2.64
7.25	6.5	6.io	6.89	5.35	6.93	7.59	6.54
2.51	1.87	2.72	3.14	4.2 9	2.82	4.16	2.88
9.76	8.37	8.82	10.03	9.64	9.75	11.75	9.42
498	502	502.74	512	539	575	599	612
78	78	76.73	80	84	88	94	94.20
C	C	c	C	C	C	C	C
E	E	E	E	E	E	E	E
G	G	G	G	G	G "	G	G
I	I	I	I	I	I	I	I

147

		Sjö-	Sjö-	Land-	Land-	Sjö-	Sjö-
		panna	panna	panna	panna	panna	panna
45 hk.	50 hk.	169 hk.					50 hk.
89	90	91	92	93	94	95	96
_	_	1901	1892	_	_	_	_
—	—	Iarrow	Cylinder	Cylinder	Cylinder	Cylinder	Cylinder
2.67	2.67	2.87	2.69	7.72	5.96	2.85	2.70
\| 2.62	\| 2.62	1.25	2.67	j 1.96	1.68	\| 2.76	J 2.85
5.3	5.3	14.7	4.2	3.0	4.0	6.0	5.2
68.58	66.64	180.13	70.04	63.11	33.85	79.33	76.00
2.29	2.64	4.27	2.51	2.2	1.09	2.82	2.54
7.01	6.80	4.34	6.84	9.29	9.91	7.43	8.01
3.53	3.74	2.06	3.71	6.3 3	3.48	3.24	4.io
10.55	10.55	6.40	12.55	15.62	13.39	10.68	12.li
633	633	650	665	672	683	684	702
98	98	119	153	109	107	107	109
C	C	C	C	C	C	C	G
E	E	E	E	E	E	E	E
G	G	G	G	G	G	G	G
I	I	I	I	I	I	I	I

148

Sjö-	Sjö-	Sjö-		Sjö-	Land-	Sjö-	j
panna	panna	panna		panna	panna	panna
			80 hk.			80 hk.	[60 hk.
97	98	99	100	101	102	103	104
	1897	1897	_	_	_	_	_
Cylinder	Schultz- Knaudt	Cylinder	—	Cylinder	Cylinder	—	—
2.67	7.45	2.55	2.8 2	2.58	8.313	2.76	2.89
\| 2.94	2.20	3.21	\| 3.19	\| 3.27	1.933	—	\| 2.87
6.0	7.7	4.9	4.0	4 0.4.7	4.16	4.0	4.67
106.84	51.60	111.78	104.4 6	109.66	25	108.42	88.68
3.17	1.74	3.44	3.7	3.44	—	4.41	3.35
7.06	12.30	7.93	9.4 2	8.84	—	9.63	9.86
3.9 8	2.82	4.95	5.76	5.23	—	6.1 7	4.79
11.04	15.12	12.88	15.18	14.08	15.00	15.80	14.66
707	725	741	774	788	810	816	821
no	117	115	121	122	122	126	127
C	C	C	C	C	C	C	G
E	E	E	E	E	E	E	E
G	G	G	G	G	G	G	G
I	I	I	I	1	I	I	I

149

70 hk.	Land- panna	Land- panna	Land- panna	Sjö- panna	Land- panna	Sjö- panna	Sjö- panna 130 hk.
105	106	107	108	109	no	in	112
____	1899	_	1893	_	_	1890	—
—	Öfver- & under-panna	Cylinder	Schultz- Knaudt	Cylinder	Babcock- Wilcox	Cylinder	Cylinder 1
2.97	4.5 4	8.91	7.58	3.15	—	3.10	4.31
\| 3.04	1.53	j 2.08	2.oo	\| 3.44	—	3.50	\| 3.12
5.3	9.0	3.3	6.3	4.7	12.oo	5.3	4.9
88.68	72.oo	81.00	52.60	140.33	141.00	130	160.80
3.44	1.28	2.21	2.15	4.3 2	—	4.4	6.oi
9.26	8.30	14.52	12.61	11.20	—	12.5	11.99
5.23	3.875	7.14	2.99	7.61	—	6.83	8.64
14.50	12.18	21.67	15.80	18.82	12.26	19.3 3	20.6 3
870	974	997	1020	1054	1116	1150	1155
135	158	158	161	164	196	179	179
C	C	C	C	C	C	C	C
E	E	E	E	E	E	E	E
G	G	G	G	G	G	G	G
I	I	I	I	I	I	I	i

150

Sjö-	Sjö-	Land-		Sjö-	Sjö-	Sjö-	Sjö-
panna	panna	panna		panna	panna	panna	panna
			100 hk.	82 hk.			67 hk.
113	114	115	116	117	118	119	120
1899	1893	1898	_	1898	1890	1897	1890 i
Cylinder	Cylinder	Schultz- Knaudt	Cylinder	Skottsk	Cylinder	Cylinder	Cylinder
2.87	2.85	8.70	3.09	3.02	2.85	4.68	3.05
3.27	3.37	2.20	3.69	3.27	3.37	2.60	3.29
8.4	6.3	6.5	5.30	8.4	6.3	12.0	7.0
135	124	60.50	167.48	105	128	178.00	104.9
4.71	4.15	1.75	5.29	2.85	4.16	4.30	3.35
12.0	12.5	14.10	13.61	11.4	12.4	8.25	12.7
4.5	5.6	3.99	6.75	5.oi	5.6	5.5	5.7
16.5	18.1	18.09	20.3 6	16.41	18	13.75	18.4
1168	1206	1224	1242	1254	1260	1265	1284
204	186	190	189	204	185	224	202
C	C	C	C	C	C	C	C
E	E	E	E	E	E	E	E
G	G	G	G	G	G	G	G
I	I	I	I	I	I	I	I

151

Land- panna	Sjö- panna	Sjö- panna	Sjö- panna 220 hk.	Land- pannu	Land- panna	Land- panna	! Sjö- panna 100 hk. i
121	122	123	124	125	126	127	128
1898	1898	1899	1898	1898	1899	1899	1895
Schultz-	Cylinder	Cylinder	Kanonbåts-	Schultz-	Schultz-	Schultz-	Cylinder
Knaudt			panna	Knaudt	Knaudt	Knaudt
8.75	2.89	2.8 7	4.68	8.70	8.75	9.06	3.0 7
2.00	3.36	3.42	2.54	2.oo	2.oo	2.00	3.70 1
7.0	8.4	8.4	12.0	8.o	8.0	8.45	6.9
61.oo	122	137	178.00	60.20	61.oo	62.80	157
1.75	4.35	4.90	4.3	1.75	1.75	1.75	5.49
14.oo	12.8	13.0	9.1	13.86	14.oo	14.6 0	13.84
4.19	5.6	5.5	5.7	4.05	4.19	3.98	6.0
18.19	18.4	18.5	14.8	17.91	18.19	18.58	19.84
1291	1314	1314	1335	360	1368	400	1405
200	228	228	236	1214	200	1223	216
C	C	C	C	C	C	C	C
E	E	E	E	E	E	E	E
G	G	G	G	G	G	G	G
I	I	I	I	I	I	I	I

152

Land-		Land-	Sjö-		Sjö-	Sjö-	Sjö-
panna		panna	panna		panna	panna	panna
	ISO hk.			100 hk.	112 hk.
129 . .	130	131	132	133	134	135	136
1 1893		1898	1890	_	1891	_	1892
Cornwall	—	Schultz- Knaudt	Cylinder	—	Cylinder	Cylinder	Cylinder
9.44	3.27	9.03	3.12	2.87	2.91	3.03	4.40
2.00	\| 3.78	2.oo	3.49	\| 3.64	3.50	3.19	3.05
6.3	5.oo	7.5	5.6	5.3	6.3	5.3	6.3
62.9	152.5	62.6	140	139.81	120.7	280.67	159
2.18	5.38	1.75	4.75	4.41	4.8	9.52	5.06
17.36	16.22	15.10	15.7	15.33	16.0	18.34	12.3
4.17	8.4	4.23	7.2	8.87	6.28	6.57	9.4
21.47	24.6 4	19.33	22.9	24.21	22.28	24.91	21.7
1407	1429	1430	1449	1453	1454	1495	1533
222	222	232	220	226	230	232	224
C	C	C	C	C	C	C	C
E	E	E	E	E	E	E	E
G	G	G	G	G	G	G	G
I	1	I	1	I	I	1	I

153

Sjö- panna 80 hk.	Sjö- panna	Land- panna	Sjö- panna 190 hk.	Land- panna	Land- panna	Land- panna	Sjö- j panna 100 hk.
137	138	139	140	141	142	143	144
_	_	1891	1893	1893	1890	1899	1893
—	Cylinder	Lanca- schire	Cylinder	Lanca- schire	Lanca- schire	Schultz- Knaudt	Cylinder
3.33	4.44	9.13	3.2	10.00	10.00	8.07	3.30
—	2.895	2.15	3.61	2.20	2.20	2.oo	3.86
“			—	—	—	—
5.0	10.8	6.90	7.0	4.2	4.2	13.0	6.2
149.15	152.00	77.20	130	82.9 0	86.00	56.00	176.76
4.94	4.75	2.88	3.97	2.6 1	2.70	3.26	_ 1
17.32	11.6	lö.io	15.5	21.00	21.30	12.80	17.24
9.16	6.3 3	7.oo	7.58	8.95	8.85	3.89	751
26.48	17.93	22.10	23.08	29.95	30.15	16.67	24.75
1536	1540	1557	1610	1611	1621	1632	1650
238	264	240	254	245	247	282	252
C	C	C	C	C	C	C	C
E	E	E	E	E	E	E	E
G	G	G	G	G	G	G	G
I	I	I	I	I	1	I	I

154

Sjö-		Sjö-	Land-	Sjö-	Sjö-	Sjö-	Siö-
panna		panna	panna	panna	panna	panna	panna
100 hk.	130 hk.	100 hk.
145	146	147	148	149	150	151	152
		1890	1893	1894	1893	_	1892
—	—	Cylinder	Schultz- Knaudt	Cylinder	Cylinder	Cylinder	Cylinder
3.35	3.2 7	3.09	9.99	3.29	2.86	2.67	2.99
	\| 4.16	3.50	2.20	3.6 4	3.48	4.16	3.6 3
—			—	—	—
5.o	5.33	11.25	6.32	6.33	10.5	8.4	5.3
151.26	166.6	120.77	77.20	150.44	116	152	132.22
4.94	6.17	3.79	2.28	5.3	3.80	4.90	5.53
19.10	17.14	13.177	20.5	17.6	13.5	17.4	24.5 2
9.81	11.51	6.83	6.15	9.74	5.2	7.5	6.80
28-91	28.66	20.06	26.65	27.34	18.7	24.9	31.32
1677	1720	1756	1768	1770	1813	1875	1886
260	267	305	275	282	271	308	292
C	C	C	C	C	C	C	C
E	E	E	E	E	E	E	E
G	G	G	G	G	G	G	G
I	I	I	1	1	I	I	I

155

Land- panna	Sjö- panna 130 hk.	Land- panna	Sjö- panna	Land- panna	Land- panna	Sjö- panna 115 hk.	Sjö- panna 104? hk.
153	154	155	156	157	158	159	160
1891	1899	1899	1901	1895	_	1891	_
Lanca- schire	Cylinder	Schultz- Knaudt	Cylinder	Schultz- Knaudt	Cylinder	Cylinder	Cylinder
10.00	3.35	8.74	3.14	10.00	10.00	3.12	3.22
2.20	3.96	2.20	3.64	2.20	2.20	3.6	3.66
—	—	—	—	—
5.6	7.0	12.0	11.0	7.7	4.o	11.25	12.3
82.99	191.2	67.7	145	77.20	79.33	120.oo	139.35
2.70	—	1.86	4.86	3.15	3.04	3.54	4.15
21.oo	18.54	16.10	15-0	20.50	27.il	13.74	14.84
8.95	8.52	5.40	6.7	6.15	11.17	8.58	6.58
29.95	27.06	21.50	21.7	26.65	38.28	22.32	21.42
1890	1890	1932	1936	1950	1953	1957	1969
288	297	344	325	311	306	344	349
C	C	C	C	C	C	C	C
E	E	E	E	E	E	E	E
G	G	G	G	G	G	G	G
I	I	I	I	I	I	I	I

156

!'' '' Sjö- panna	Sjö- panna	Sjö- panna	Land- panna	Land- panna	Land- panna	Land- panna	Sjö- panna
161	162	163	164	165	166	167	168
1900	1890	1900	1895	1894	1897	1898	! 1898
Cylinder	Cylinder	Cylinder	Schultz- Knaudt	Öfver- & under-panna	Schultz- Knaudt	Schultz- Knaudt	Cylinder
3.42	3.43	3.14	11.00	7.58	10.00	10.00	3.13
3.64	3.66	3.60	2.20	1.60	2.20	2.20	4.01
				—		—
11.3	11.1	12.5	7.72	8.45	8.o	8.oo	8.4
156	150.87	122.7	85.30	44.8	77.20	77.20	191
5.40	4.41	3.46	2.27	1.43	1.86	1.86	5.70
16.3	15.30	15.5	20.70	17.00	20.50	20.50	19.6
6.4	7.1 8	6.17	6.39	8.80	6.15	6.15	8.3
22.7	22.48	21.67	27.09	25.80	26.65	26.65	27.9
1980	1991	1996	1999	2000	2036	2036	2044
346	340	357	317	322	320	320	346
C	C	C	C	C	C	C	C
E	E	E	E	E	E	E	E
G	Gr	G	G	G	G	G	G
I	i	I	I	I	I	I	I

157

Sjö-	Sjö-	Sjö-	Sjö-	Land-	Land-	Land-	Sjö-
panna	panna	panna	panna	panna	panna	panna	panna
\| 150 hk.	97 hk.
169	170	171	172	173	174	175	176
1891	1891	1894	1898	1901	_
I Cylinder	Cylinder	Cylinder	Cylinder	Bobcock & Wilcox	Cylinder	Piedboeuf	Cylinder
3.20	3.013	3.15	3.19	—	9.7 0	—	3.3 9
3.83	3.50	4.317	3.8 9	—	2.40''		4.05
11.4	11.3	8.44	12.80	13.oo	10.o	10.oo	11.1
156.87	115.5	189.1	156	400. oo	101.4	160. oo	180
5.22	3.52	5.91	4.86	—	3.24	3.20	—
16.13	18.8	22.35	18.34	17.22	—	26.47	19.38
6.78	5.7	8.8	7.6	8.96	—	4.09	9.47
22.91	24.5	31.15	25.94	26.18	30.07	30.56	'' 28.85
2062	2151	23.71	2456	2461	2535	2535	2553
352.81	384	388	436	445	420	428	436
C	C	C	C	C	C	C	C
E	E	E	E	E	E	E	E
G	G	G	G	G	G	G	G
I	I	I	I	I	I	I	I

Bil. B.

Tabell,

utvisande förhållandet mellan mättad vattenångas tryck utöfver atmosferen,
angifvet i kilogram per qvadratcentimeter, och dess temperatur
i Celsii grader.

Tryck	Tempera- tur	Tryck	Tempera- tur	Tryck	Tempera- tur	Tryck	Tempera- \| tur
0.5	in	8.0	175	15.5	202	23.0	! , 221
1.0	120	8.5	177	16.0	203	23.5	222
1.5	127	9.o	179	16.5	205	24.0	223
2.0	133	9.5	181	17.0	206	24.5	224
2.5	138	10.o	183	17.5	208	25.0	225
3.0	143	10.5	185	18.0	209	25.5	226
3.5	147	11.0	187	18.5	210	26.0	227 i
4.0	151	11.5	189	19.0	211	26.5	228 \|
4.5	155	12.0	191	19.5	213	27.0	229
5.0	158	12.5	193	20.o	214	27.5	230
5.5	161	13.0	194	20.5	215	28.0	231
6.0	164	13.5	196	21.0	216	28.5	232
6.5	167	14.0	197	21.5	217	29.0	233
7.0	170	14.5	199	22.0	219	29.5	234
7.5	173	15.0	200	22.5	220	30.o	235

160

Utdrag af protokollet, hållet hos Kongl. Maj:ts och rikets kommerskollegium
den 30 december 1901.

Närvarande:

Herr generaldirektören Åkerman,

„ kommerserådet Giinther,

,, kommerserådet Pihlgren.

S. D. Herr kommerserådet Pihlgren föredrog Kongl. Maj:ts nådiga
remiss angående kontroll å ångpannor jemte i ärendet inkomna
yttranden; och beslöts underdånigt utlåtande af det innehåll registraturet
utvisar.

Beträffande innehållet af berörda utlåtande var herr kommerserådet
Giinther af skiljaktig mening och yttrade i sådant hänseende följande:

»Då det nu föreliggande komitéförslaget af 1889 uppgjordes, hade
ännu ej fabriksinspektionsinstitutionen trädt i verksamhet, likasom ej
heller då fans här i landet någon ångpanneförening. Tillvaron nu af
nämnda institution och af ångpanneföreningar likasom ock, hvad beträffar
sjöångpannor, de utländska klassificeringssällskapens verksamhet
hafva visserligen icke gjort allmänna kontrollföreskrifter rörande ångpannor
öfverflödiga, men det synes mig, att större hänsyn till sagda
förhållanden kan och bör tagas vid bestämmande af arten och omfattningen
af dessa kontrollföreskrifter, än som skett i kollegii nu uppgjorda
förslag.

Då nemligen ej blott genom ångpanneföreningarnes försorg besigtningar
verkställas å de ångpannor, som stå under deras kontroll, enligt
offentligen kungjorda bestämmelser, samt dessa, för så vidt mig är
bekant, befunnits för sitt ändamål tillfredsställande, utan äfven yrkesinspektörerne
utfärdat anvisningar i enahanda afseende, synes mig som
om dessa bestämmelser och anvisningar likasom för besigtning särskildt
af sjöångpannor klassificeringssällskapens regler skulle kunna utan risk
tillämpas äfven å andra ångpannor, än som egas af medlemmar af

161

ångpanneföreningarne eller som användas ombord å andra än klassificerade
fartyg.

Enligt kollegii förslag skall emellertid en blifvande kontrollmyndighet
hafva att utfärda de föreskrifter, enligt hvilka ångpannor
skola vid besigtning godkännas, dervid ångpanneföreningarnes bestämmelser
skulle ega giltighet allenast i den män de af kontrollmyndigheten
godkändes.

Häri synes mig likväl ligga en fara för att öfverdrifven hänsyn
till uppfyllande af tekniska fordringar skall komma att göra sig gällande
och kontrollväsendet derigenom komma att skjuta öfver målet, hvilket
mål, enligt min uppfattning, allenast är att förekomma brukandet af
explosionsfarliga ångpannor.

Hvad för öfrigt kontrollmyndigheten beträffar, anser jag ur flera
synpunkter inrättandet af en teknisk administrativ myndighet vara snart
sagdt oafvisligt, och lika med kollegii majoritet finner jag det vara gifvet,
att, då en sådan myndighet kommer till stånd, kontrollväsendet angående
ångpannor förlägges till denna myndighet, men i fråga om
kontrollväsendets anordnande, intill dess en sådan särskild myndighet
blifvit inrättad, kan jag ej dela kollegii majoritets mening.

Att förlägga kontrollmyndigheten inom kommerskollegium och der
för ändamålet inrätta eu byråchefsbefattning, hvars innehafvare tillika
skulle få till uppgift att bereda och föredraga jemväl andra tekniska
ärenden af med ångpannekontrollen analog natur, såsom de, hvilka beröra
den allmänna yrkesinspektionen, explosiva varor, karbid och acetylen
m. m., innebär en fråga rörande kollegii organisation af beskaffenhet
att för dess bedömande erfordras en alldeles särskild utredning och
torde icke i detta sammanhang kunna vinna sin lösning.

Emot detaljerna af förslaget i denna del synes mig ock vara åtskilligt
att erinra.

Enligt förslaget skulle kollegii chef innehafva samma ställning
till ifrågavarande ärenden som till alla öfriga, men i kollegii instruktion
linnes ingen förutsättning gifven för att chefen skall vara tekniskt bildad,
och i allt fall lärer han icke kunna hafva teknisk utbildning i den omfattning,
som här synes förutsättas. Visserligen skulle angående ärenden
rörande kontroll å ångpannor tillgång finnas till en teknisk kommission,
men då dels berörda kommission endast skulle hafva en rådgifvande
ställning, under det att beslutanderätten skulle vara tillagd
chefen för kommerskollegium eller kollegium in pleno, dels i allt fall
rörande de öfriga tekniska ärenden af mångskiftande beskaffenhet, som
skulle tillhöra ifrågavarande byråchefs handläggning, motsvarande stöd

162

icke skulle finnas att tillgå, synes mig den föreslagna anordningen icke
komma att innebära den auktoritet i tekniskt afseende, som skulle med
densamma vara åsyftad.

Intill dess en sådan myndighet varder inrättad, till hvilken, på
grund af dess sammansättning och verksamhet i öfrigt, kontrollväsendet
öfver ångpannor lämpligen må kunna öfverlemnas, anser jag, att
man kan och bör nöja sig med eu mindre apparat.

Enligt förslaget skulle kontrollmyndighetens hufvudsakliga uppgift
vara dels att utfärda föreskrifter, innefattande fordringarne på ångpannors
godkännande, dels ock att meddela behörighetsbevis för besigtningsmännen.

Med afseende å hvad redan ofvan framhållits angående befintligheten
af bestämmelser och regler, enligt hvilka en stor del såväl land- som
sjöångpannor med nöjaktigt resultat kontrolleras, och hvilka bestämmelser
och regler derför torde kunna gälla äfven beträffande de öfriga
ångpannorna, synes någon kontrollmyndighet särskildt för utfärdande
af dylika bestämmelser ej med nödvändighet behöfva inrättas.

Hvad angår kontrollmyndighetens uppgift att utfärda behörighetsbevis
för besigtningsmän, synes det mig som om detta skulle kunna
anförtros antingen åt Kongl. Majds befallningshafvande hvar inom sitt
län, efter vederbörande yrkesinspektörs hörande, eller ock direkt åt
yrkesinspektörerne.

Besigtningsmännen för passagerareångfartyg förordnas nu af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, och någon annan förändring härutinnan är
icke i det af särskilda komiterade upprättade, till chefen för civildepartementet
öfverlemnade och sedermera för afgifvande af underdånigt utlåtande
till kommerskollegium remitterade förslaget till nya bestämmelser
angående passagerareångfartyg ifrågasatt, än att förordnandet skall
ske efter vederbörande fartygsinspektörs hörande.

Icke heller öfriga åligganden, som enligt förslaget skulle tillkomma
kontrollmyndigheten, synas med nödvändighet betinga den ifrågasätta
anordningen, utan kunna öfverlemnas dels till Kongl. Ma j ds befallningshafvande
eller yrkesinspektör, dels till kommerskollegium.

Äfven koilegii majoritetsförslag afser enligt motiveringen allenast
ett provisorium, intill dess lämplig myndighet varder inrättad, och jemväl
ur denna synpunkt anser jag mindre lämpligt att vidtaga en omorganisation
af kommerskollegium, sådan som nu föreslagits.

Till kontrollväsendets anordnande enligt koilegii förslag skulle
jemväl höra anställandet hos yrkesinspektörerne af assistenter till lämpligt
antal. Ändamålet härmed skulle vara att bereda kontrollmyndig -

163

heten tillfälle att möta de fall, som omförmälas i förslagets 8 2 mom. 2
§ 27 mom. 1 och § 29 mom. 2.

I detta afseende synes mig väl, att, derest anställande hos yrkesinspektörerne
af assistenter anses ur andra synpunkter behöflig^, dylika
assistenter skulle väl egna sig för här ifrågavarande förrättningar, men
att dessa förrättningar i och för sig ingalunda betinga dylika assistentsbefattningars
inrättande.

Slutligen och då ifrågavarande förslag i tekniska detaljer innebär
i åtskilliga och vigtiga afseenden olikhet med motsvarande bestämmelser
i ofvanberörda förslag till förändrade föreskrifter angående passagerareångfartyg,
samt då det synes mig angeläget, att föreskrifterna
rörande kontroll å ångpannor varda lika i fråga om last- och passage
rareån gfartyg, har jag, utan att, i saknad af nödig sakkunskap, inlåta
mig på bedömande af företrädet hos det ena eller det andra förslaget,
ansett mig böra härå första uppmärksamhet.»

Stockholm som ofvan.

In fidem
C. L. Wernstedt.