UNDERDÅNIGT UTLÅTANDE (Statens offentliga utredningar 1877:6)

UNDERDÅNIGT UTLÅTANDE,

AEGIEVET DEN 22 EEBRTJARI 1875

A F

KAMMARKOLLEGIUM och STATSKONTORET

ÖFVER

KAMMARRÅDET A. ANDERSONS BETÄNKANDE ANGÅENDE SÄTTET OCH
Y ILKOREN EUR GRUNDSKATTERNAS SAMT RUSTNINGS- OCH ROTEE
INGSBESYÄRENS AESKRITNING.

--A -

STOCKHOLM,

ISA A C MARCrs’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG.

1875.

Stormägtigste, Allem&digste Konung!

Sedan 1873 års Riksdag, med anledning af åtskilliga bos Riksdagen
väckta förslag dels om grundskatternas aflösning eller afskrifning
och dels om lindringar i eller afskaffande af indelningsverket, uti skrifvelse
den 24 Maj samma år, enär, enligt Riksdagens åsigt, hvarför flera
skäl i skrifvelsen anföras, ej mindre en successiv afskrifning af grundskatterna
borde ega rum, dock under en längre följd af år, hvarigenom

ersättning för de förluster, statsverket genom afskrifningen småningom
komine att vidkännas, genom tillökning i inkomster säkrare kunde beredas,
än äfven, under förutsättning, att en ny organisation af landets
försvarsväsende, grundad på en vidsträcktare tillämpning åt den allmänna
värnepligten, blefve af statsmagterna antagen, rustnings- och
rote ringsbesvären, Indika stode i nära sammanhang med trägen om
orundskatternas bibehållande eller upphörande, småningom eftergitvas,
hos Eders Kong!. Maj:t anhållit, det täcktes Eders Kongl. Magt, under
berörda förutsättning, i sammanhang med förslag till försvarsväsendets
nya organisation, i nåder föreslå stadganden, genom livilka, ofta en
allmän måttstock af tre procent årlig afskrifning, ej mindre rustningsoch
roteringsbesvären med deraf härflytande kostnader komine att eltei
hand minskas och slutligen försvinna, än äfven grundskatterna upphöra,
mot det att jordbruksfastighet åsattes bevillning efter för all annan
fastighet gällande grunder, dock så att förhöjningen i jordbruksfästighetsbevillning
icke inträdde förr än motsvarande lindring i skattebördorna
blitvit vidtagen, samt, i följd af Eders Kongl.^Maj:ts nadiga uppdiag,
kammarrådet och riddaren A. Anderson till Kongl. finansdepai temeritet
afgifvit betänkande och förslag, huruledes afskrifning af grundskatterna
samt rustnings- och roteringsbesvären, som sålunda. blitvit af
Riksdagen ifrågasatt, borde ske, äfvensom beträffande de atgäidei i
ötriot, som deraf föranleddes, har Eders Kongl. Maj:t genom nådig lemiss
den 23 Oktober sistlidet år anbefallt arméförvaltningen, förvaltningen
af sjöärendena, kammarkollegium och statskoutoiet att öf\o
berörde betänkande och förslag gemensamt underdånigt utlåtande afgifva.

Efter det dels redogörelse leinnats för i jordeboken förekommande
räntors och kronotionde^, äfvensom frälseräntors uppkomst och beskaffenhet,
dels ock, under åberopande i öfrigt, beträffande uppkomsten af och
förhållandet med rustnings- och roteringsbesvären af den utredning, som
af särskild t i nåder tillförordnade, komiterade blitvit meddelad uti underdåniga
hetänkanden, angående soldathållet af den 27 Maj 1868 och
angående båtsmanshållet af den 10 December 1870, omförnnilts atskillioa
med dessa besvär sammanhang egande omständigheter, livilka med
afseende på den ifrågasatta afskrifningen af samma besvär ansetts vala
örtjente af uppmärksamhet, jemte de förändringar i fråga om rustning

IV/* uj v/» * vw *- I r ---------- 7 ,1 • n -I • •• iY* 1

och rotering, som efter berörde betänkandeus afgifvande in ti anat, i

lar.

under förutsättning af ej mindre
ordninp'' och dess befästande

hvad nu i afseende på
en utaf Konung och Kiksdag

antagandet

i>dk ä 11 d

af en betryggande härmotsvarande

finnes stadgadt, än ock dels af

eu om grundlagsbestämmelse,
indelningsverket

''g

rörande i angifven syftning

förändrade grunder för bcvillningens utgörande, dels ock af deråt föranledda
förändringar i konununallagarne, hvarom allt det icke torde
tillkomma kollegierne att sig yttra, beträffande grundskatternas samt
rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning uti betänkandet foieslagits,
bland annat, hvarvid "kollegierne icke haft något att erinra, följande:

A) Beträffande grundskatternas afskrifning.

Ränta och kronotionde å hemman eller lägenhet sammanföras i
jordebok och räkenskaper till en summa under benämning grundskatt.

En sådan sammanföriug af ränta och kronotionde finna äfven kolleföerne
lämplig, men innan den sker, höra de dagsverksräntor, som af
vissa hemman och lägenheter i Skåne ännu till kronan utgå på grund
af Kon.ed. brefvet den 22 Mars 1814, hvilket numera gäller för alla till
Fliiu<-o" och Dalhy kungsgårdar f. cl. arbetsskyldiga hemman, samt
Kong!, brefven den 15"Mars och 11 Oktober 1861, omsättas till penningar
efter medium af 1864—1873 årens markegångspris eller annat
skäligt pris å dagsverken.

’V) O rundskatt å jord af skatte- eller frälsenatur, — .med undantag
för sådan efter år 1809 kronan arhänd fast egendom, hvilken näst före
öfvcrlåtelsen icke varit under stadgad åborätt upplåten —, äfvensom kronan
behållen grundskatt å ecklesiastika boställen samt a hominem tllei
lägenheter, h vilka innehafvas af enskildt verk, menighet eller inrättning,
afskrifves på sätt nedan sägs; varande såsom skäl för undantaget, hvithet
afser räntornc å a) rekognitionsskogshemman, b) skogar, forsa Ida
enligt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 13 Juni 1818, c)
skogslotter, försålda enligt kammarkollegii cirkulärbref den 14 April
1824, d) jagbackar, e) vid afvittring uppkomna öfverloppsmarker i
rikets norra län, f) utmarken på Öland, //) fiskeri och h) egendomar, som
jemlikt särskilda Kongl. beslut blifvit till enskilde försålda, jemte den
kronotionde, som är åsatt de under a) och li) upptagna egendomar, anförd
t: att, så vidt desamma blifvit å auktion till den högstbjudande försålda,
de åsätta räntornc, äfvensom kronotionde!), der sådan varit påförd,
uppenbarligen måst i icke ringa grad nedtrycka köpeskillingsbeloppet:
att eganderätten till eu del af dessa egendomar kommit i enskildes
ego utan någon köpeskilling, med föroinuelse allenast att erlägga
åsätta utskylder, samt att, oberäknadt den till belopp af 6 ars räntor
efter kronovärdi; er lagda skalteköpeskillingen för rekognitionsskogshemmanen,
dessa hemmans räntor, liv lika tillkommit i stallet för den
stubböresafgift eller det arrende, som förut erlagts lör nyttjanderätten

till de skogar, hvaraf hemmanen blifvit bildade, jemte den till beloppet
alltid obetydliga krono!iondeu af samma hemman numera, sedan
jernverkens skyldighet att erlägga tackjernstionde upphört, utgör den
enda ersättning staten åtnjuter för de betydande skogar, som blifvit
jernverken under eganderätt upplåtna.

Härvid få kollegierne underdånigst erinra: att all kronotionden
och vissa andelar af räntorne å rekognitionsskogshemmanen äro åsätta för
torp och odlingar å f. d. rekognitionsskogarne och böra af samma skäl
som skatteköpta nybyggens grundskatt afskrifvas; att, om afskrifning af
vanliga skatteförsålda kronohemmans grundskatt, emot köpeaftalet, medgifves,
det icke är oskäligt, att grundskatten å rekognitionsskogshemmanen,
livilkas egovälde före skatteköpet innehades, såsom i betänkandet angifves,
med lika ständig besittningsrätt som den till åboer upplåtna
kronojorden, äfven afskrifves; att, ehuru köpeskillingarne för de å auktion
till den högstbjudande försålda kronolägenheter nedtryckts af lägenheternas
räntor, de dock i det hela varit vida högre än de ringa skatteköpeskillingar,
kronolägenheternas åboer erlägga; att de skäl, som i
Riksdagens ofvanomförmälda skrifvelse anförts för behöfligheten af
grundskatternas afskrifning, äfven kunna anföras för afskrifning af de
antagligen högt uppdrifna räntorne å kronoegendomar, som utan någon
köpeskilling afyttrats åt dem, hvilka vid auktion stadnat för högsta
ränteanbuden, helst sedan dessa egendomar numera, åtminstone till
större delen, öfvergått från inroparne till andra egare; att, hvad särskildt
angår den utmarksskatt, som af hemmanen på Öland utgöres, densamma
redan blifvit, enligt 17 inom. i kammarkollegii kungörelse den
27 Oktober 1856, angående upprättande al nya jordeböcker, tillagd
hemmanens räntor, likasom hvarje utmarkslott blifvit alldeles införlifvad
med det hemman, den tillfallit, vid hvilket förhållande skattens särskilda
upptagande i jordeboken, som blefve nödigt, om den icke finge i likhet
med vanliga skattelägenheters räntor afskrifvas, icke skulle vara lämpligt;
att, derest ifrågavarande skatteegendomars grundskatt undantages
från afskrifning, aflösning af densamma, såsom i betänkandet föreslås,
torde böra medgifva:-;, men hvilken, såsom kammarkollegium och statskontoret
i sitt underdåniga utlåtande den 12 Oktober 1867, om grundskatternas
aflösning, anmärkt, skulle vid tillämpningen möta svårigheter;
att en sådan rättighet efter afl sannolikhet icke skulle, så framt
ej lösesumman sattes mycket lågt, begagnas af egarne till en mängd
små lägenheter, h vilkas räntor komme att qvarstå i jordeboken, sedan
andra räntor försvunnit; samt slutligen att, om all skattejord skall, såsom
i betänkandet tillstyrkes, åsättas bevillning efter samma grunder,
den äfven bör åtnjuta lika lindring i skattebördor. T öfrigt få kollegierne

anmärka, att såsom ett särskildt slag af hithörande egendomar bort i
betänkandet upptagas de andelar af kronans parker och alhnänningar,
som, i enlighet med kannnarkollegii ofvan berörde cirkulärbref den 14
April 1824 blifvit försålda till hemman, hvilka derå begagnat skog eller
mulbete, samt att äfven före år 1809 åtskilliga fastigheter, som icke
varit under åborätt upplåtna, blifvit kronan afhände.

3) Afskrifningen verkställes på det sätt, att första året eftergifvas
tio procent och sedermera hvart annat år fem procent af grundskattens
ursprungliga belopp, med undantag för grundskatt under eller till belopp
af fem kronor, hvilken oafkortadt utgöres under de första 14 åren
af afskrifningstiden eller till och med år 1890 och derefter helt och
hållet upphör.

Mot denna allmänna måttstock för afskrifningen, som nära öfverensstämmer
med den af Riksdagen föreslagna, men medför större lättnad
vid tillämpningen, hafva kollegierne icke något att anmärka; ej
heller mot undantaget för grundskatt, som icke öfverstiger 5 kronor,
så vida äfven den under åborätt upplåtna kronojord ens grundskatt,
hvarom kollegierne längre fram skola sig vidare yttra, får afskrifvas.
1 motsatt fall skulle vid skatteförsäljning af kronoandelen utaf eu lägenhet,
som i öfrigt är af skattenatur, denna andel icke kunna tilläggas
skatteandelen, om denna senares grundskatt vid afskrifningstidens början
icke öfverstigit fem kronor, enär de särskilda andelarnes grundskatt
skulle på olika sätt afskrifvas, hvarigenom uppkomme oreda i jordeboken.
Någon föreskrift erfordrades dessutom, huru förfaras borde vid
afskrifning: af den ränta å en skatteförsåld hemmans- eller lägenhetsdel,
som vore så ringa, att den icke kunde med vissa procent successivt
afskrifvas. Uti nya jordeboken är lör hemman och lägenhet af dels
skatte, dels krononatur hela räntan och kronotionden vid skatteandelen
upptagen.

4) Den vissa embets- eller tjensteman samt deras arfvingar nu
åliggande skyldighet att från och med månaden näst efter den, hvarunder
embets- eller tjensteman afgår från innehafvande tjenst, hvarmed
förmånen af boställe är förenad, och intill den 1 Januari det år, bostället
afträdes, utbetala boställsräntan (hvars uteslutande ur jordebok
och räkenskaper är förut i betänkandet föreslaget) upphäfves och i stället
för boställsräntan utbetalas i förevarande fall !/4:del af boställets i
stat upptagna afkastning, med rättighet likväl för nuvarande boställsinnehafvare
att varda bibehållna vid nu gällande stadganden i detta
hänseende.

Såsom skäl för ett sådant stadgande är anfördt: att, sedan boställsväntan,
uteslutits ur jordebok och räkenskaper, all kontroll öfver det

belopp, hvarmed samma ränta i nyssberörda fall bör utgöras, blifver
omöjlig. Men är en sådan kontroll omöjlig’, bör icke stadgas, att nuvarande
innehafvare af hithörande boställen skola vid tjenstens afträdande
erlägga boställsränta. All svårighet i afseende på kontrollen af~
hjelpes dermed, att i jordebokens annotationskolumn omnämnas boställsräntan
och de fall, då den bör utgöras.

5) Grundskatt å de under stadgad åborätt upplåtna hemman och
lägenheter utgöres oafkortad*, intill dess skatteköp egt rum, då grundskatten
nedsättes till hvad som enligt den allmänna måttstocken för
afskrifningen då må för öfrige egendomar qvarstå och afskrifves sedermera
efter samma måttstock.

Från teoretisk synpunkt kan väl icke vara något att erinra dervid,
att grundskatten å de under stadgad åborätt upplåtna kronohemman
och lägenheter, som tillika utgör jordegarens enda afrad, bibehålies
oförminskad till skatteförsäljningen; men skall denna grundsats följdriktigt,
tillämpas, måste skattläggningar å jord, som i betänkandet äro
föreslagna att upphöra, när annan grundskatts afskrifning börjar, fortfara
så länge kronolägenheter under enskild disposition finnas att skattlägga
samt tillika- förekomma?;, att efter afskrifningstidens slut krononybyggen
icke omföras till skatte och dymedelst befrias från grundskatt,
innan de i skatt ingått. Kammarkollegium har i sitt underdåniga
utlåtande den 8 Januari 1869, angående upphörande af styrelseverkens
domsrätt m. m., på skäl, om livilkas giltighet det fortfarande är öfvertygadt,
föreslagit, att alla kronans hemman och lägenheter, som under
stadgad åborätt innehafvas och enligt gällande författningar få till skatte
lösas, finc-e utan löseskilling omföras till skatte, sedan innehafvarens
besittningsrätt befunnits lagligen befästad; och då nu i betänkandet på
goda skäl tillstyrkts, att skattläggningar af jord måtte upphöra, hvaraf
skulle blifva en följd, att alla ännu icke skattlagda kronoegendornar,
som af enskilde under ständig besittningsrätt nu innehafvas med rätt
att desamma skatteköpa, måste på innehafvarnes begäran omföras till
skatte utan köpeskilling, enär beloppet deraf icke kunde bestämmas,
begagna kollegierne detta tillfälle att ånyo framställa kämmarkollegii
berörda förslag. Mot grundskattens bibehållande å den under stadgad
åborätt upplåtna krono jorden, hvilket kollegierne, äfven om en allmän
skatteomföring deraf icke sker, afstyrka, få kollegierne dessutom anmärka,
att i sådant fall bevillning icke rättvisligen kan åsättas denna
jord efter enahanda grunder, som för fastigheter i allmänhet antagas.

Vid åboombyten å vissa kronoegendornar i Skåne, Halland och
Blekinge erlägges ännu städja, hvilken, derest egendomarnes grund -

skatt får afskrifvas, torde efter afskrifning'',stidens början helt nedi hållet,
eftergifvas.

6) Räntor å skattefrälsehemman, eller sådana räntor, hvilka
genom köp, byte eller gåfva kommit från kronan i enskild persons
hand, äfvensom kronotionde, hvilken åtföljer patronrätt inom vissa
församlingar eller under annan enskild eganderätt innehafves, inlösas
vid afskrifningstidens början af staten, räntorna efter 1872 års taxeringsvärde
och kronotionde!!, sedan dess värde efter medium af 1864........

1873 årens medelmarkegångspris med tillagd forsellönsersättning af
8 öre kubikfoten för råg och korn och. 6 öre kukikfoten för hafre
blifvit kapitaliseradt efter fem för hundradel, med det sålunda erhållna
kapitalbelopp; dock att, der vederbörande rånte-eller tiondeegare icke
åtnöjes med detta lösningspris, eller värdet å skattefrälseränta icke är
i 1872 års taxeringslängd upptaget, inlösningspriset bestämmes af tre
gode män, af hvilka Kongl. Maj:ts befallningshafvande, ä kronans
vägnar, samt rånte- eller tiondeegaren utse en hvardera och domstolen
i den ort, hvarest räntan eller fienden utgår, den tredje.

Der frälseränta är intecknacl, bör inteckningshafvare, som icke
kan erhålla sin fordran gulden af den öfverenskomna lö,sesumman, ega
lika rätt som ränteegaren att få inlösningspriset bestämdt af tre gode
män; och synas i allmänhet föreskrifterna uti Kongl. förordningen den
14 April 1.866, om annan fast. egendoms afstående för allmänt behof,
böra, utom i afseende på gode männens antal, uti tillämpliga delar
tjena till efterrättelse vid expropriation af ifrågavarande frälseräntor.
Särskild! stadgande torde erfordras angående dispositionen af lösesummorna
för skattefrälseräntor af fideikommissnatur.

På lika sätt som frälseräntor torde böra exproprieras dels den
kronotionde, hvilken åtföljer patronrätt inom vissa församlingar eller
under annan enskild egal ide rätt innelmfves, dels ock den rätt till arbete
af vissa hemman, som ännu tillkommer egaren af skatteförsålda
kungsgården Börringe kloster i Malmöhus län på grund af ett före
skatte försäljningen upprättad!, i afskrift härhos bifogad! arbetskontrakt.
Vid expropriation af denna senare rättighet måste gode männen äfven
uppskatta årliga arbetet till ett visst penningebelopp, att tilläggas
hemmanens räntor och tillsammans med dessa afskrifvas. Dylik arbetsskyldighet
eger måhända äfven rum vid skatteförsålda kungsgården
Lindholmen i. nämnda län.

7) Räntor, som äro af frälseskattenatur eller äro med dessa jemförlig^,
blifva, för så vidt de äro i jordebok och räkenskaper upptagna,
derifrån uteslutna, utan rubbning i öfrig! af skyldigheten att desamma
utgöra.

Af föreskrifterna i kammarkollegii kungörelse den 28 Januari
1870, om ny jordebok» upprättande, följer, att frälseskattehemmans räntor,
som icke till kronan utgöras, böra från jordeboken uteslutas; hvarföre
ytterligare stadgande derom är öfverflödigt; men de med dessa jemförliga
räntor, som i betänkandet åsyftas, måste i jordeboken qvarstå,
enär de eljest borde intecknas i de egendomar, af livilka de utgöras,
för att icke gå för ränteegarne förlorade.

8) Hvad nu i Kongl. förordningen den 10 April 1810 är stadgadt
derom, att frälseräntor skola anses och behandlas såsom fast
egendom, upphäfves, likasom ej mindre Kongl. kungörelsen den 17
Maj 1861, angående försäljning till skatte af vissa Danviks hospital
tillhöriga hemman, än ock Kongl. kungörelsen den 11 September
1863, angående försäljning till skatte af do Halländska kyrkohemmanen;
dock må egare af frälseränta fortfarande under tio år, räknade
från afskrifningstidens början, åtnjuta den förmånsrätt till räntans utbekommande,
som nu är honom tillerkänd, och derefter genom inteckning,
som i laga ordning förnyas, försäkra sig om tillgodonjutande af
en lika förmånsrätt.

De här föreslagna stadga liden äro icke af grundskattens afskrifning
betingade och torde ej heller vara erforderliga, sä länge det vid
försäljning af skatteegendom icke är säljaren förment att förbehålla
sig en viss årlig afgift deraf, hvilken afgift, om den intecknas och
inteckningen behörigen förnyas, kan komma att i långliga tider betunga
egendomen. Att frälseränta, hvari inteckning kan vara meddelad,
skall sjelf intecknas, lärer väl icke kunna föreskrifvas.

9) Egare af hemman eller lägenhet, hvars grundskatt får alskrifvas,
medgifves att när som helst under afskrifningstiden friköpa
sig från skyldigheten att utgöra grundskatt, medelst inbetalning till
statsverket af ett belopp, motsvarande det, efter en räntefot af fem
för hundrade, uträknade kapitalvärdet å den vid friköpande! ännu icke
afskrifna del af grundskatten.

Då antagligen få fastighet-segare skulle komma att begagna sig
af rättigheten att med det föreslagna beloppet aflösa grundskatt, som
vid afskrifningstidens slut upphörde, torde sistnämnda stadgande icke
vara behöflig!.. Det skulle vålla myndigheterna icke litet besvär, i fall
aflösningsrätten mera allmänt begagnades, och dessutom, såsom kammarkollegium
och statskontoret i sitt förberörda utlåtande erinrat, leda

till stor oreda i jordeboken, om rättigheten begagnades al egare till
brukningsdelar af hemman och lägenheter.

10) Frosternas utlagor varda vid afskrifningstidens början helt
och hållet eftergifna samt ur jordebok och räkenskaper uteslutna.

De här afsedda utlagor är o aftvå slag: n) sådana, som utgöras
för prestgårdarne, och hvartill höra boskapspenningarne, hvilka numera
äro i jordeboken med prostgården och taxen sammanslagna, samt
den prestgårdarne i Skåne påförda altarhafre med formarskpenningar,
och l)) de af prestkallet utgående, eller gärden och taxen, jemte
prestkallspenningarne i Skåne, kungsskatten i Halland och Blekinge,
silfverskatten på Gotland och kontributionen i Bohus län. (Till hvilket
af dessa slag det s. k. afväxte smör i Bohus län bör_ räknas, är
ovisst.) För eftergift annorlunda än genom vanlig afskrifning af presternas
under a) upptagna utlagor, hvilka. utan svårighet kunna från
de öfrige skiljas, finnes icke något skäl; och annan eftergift af dessa
senare torde ej heller vara påkallad, då presterskap^ genom prestgårdarnes
frälsefrihet är för desamma ersatt.

11) Någon ny eller tillökad grundskatt åsättes icke efter afskrifningstidens
början, med undantag för

a) rekognitionsskog^!!- samt sådan jord, hvilken, utan uppodlingsskyldighet,
till följd af redan meddeladt beslut, skall, emot erläggande
af skatteköpeskilling och utgörande af grundskatt, till enskilde öfver1
ätas; hörande, då upplåtelse under enskild Äganderätt af dylik egendom
framdeles sker, köparen förpligtas att, jemte erläggande af skatteköpeskilling
enligt nu gällande stadganden, friköpa sig från skyldigheten
att utgöra grundskatt genom erläggande af en löseskilling,
motsvarande femton gånger grundskattens belopp;

b) sådana skogsområden, som tilldelas sågverk i de norra länen
i ersättning för privilegierad stocki ångst.

Kollegierne, som ansett undantag i fråga om grundskattens afskrifning
icke böra göras för rekognitionsskogshemman, tillstyrka i
öfverensstämmelse dermed äfven afskrifning af den grundskatt, som,
efter afskrifningstidens början, varder nyssnämnda under a) upptagna
egendomar åsatt, dock med iakttagande att, sedan grundskatt blifvit
för någon af dessa egendomar bestämd, derå genast afkortas så stort
belopp, att återstoden kan efter antagen måttstock inom samma tid
som annan grundskatt afskrifvas. På skatteköpeskillingens belopp
får denna afkortning naturligtvis icke inverka.

Instämmande deruti att grundskatt efter afskrifningstidens början
med förberörda undantag icke bör åsättas, anse dock kollegierne, att,
så länge mantalet utgör grunden för deltagandet i vissa allmänna be -

svär, nybyggen å kronans alhnänning-ar böra efter skattläggningsmetoclerna
påföras mantal, men alla kostnader för mantalets bestämmande,
då sådant icke sker i sammanhang med afvittring, af nybygge,sinnehafvaren.
bestridas.

12) Redan åsatt grundskatt, hvilken, först sedan afskrifningen
börjat, efter åtnjutna frihetsår skall utgöras, eftergifves.

Med sådan grundskatt anse kollegierne böra förfaras såsom med
den under afskrifningstiden åsätta.

Ett besvär, som icke omnämnes i betänkandet, men, enligt kollegiernas
mening, bör i sammanhang med grundskatterna afskrift as,
är den arbetsskyldighet, hvilken ännu åligger en del hemman och
lägenheter i Skåne mot afkortning ä hemmanens och lägenheternas
räntor, och hvarom arméförvaltningen och kammarkollegium denna
dag afgifva särskild! underdånigt utlåtande. Med denna afskrifning
torde så kunna tillgå, att, sedan den spanmålsafgift, som af hemmanen
fordras såsom ersättning för befrielse från arbetsskyldigheten, och hvilken,
likasom det penningebolopp, hvartill en del lägenheters arbetsskyldighet
bliftit uppskattad, kan antagas motsvara arbetets värde,
samt de dagsverken, öfriga lägerdieterna höra utgöra, blifvit, för erhållande
af ett visst under hela afskrifningstiden gällande värde a
arbetet, förvandlade till penningar, spanmålen efter medium af 1804 —
1873 årens inedelmarkegångspris och dagsverken efter medium af
samma års markegångsvärden, ogarne af hemmanen och lägenheterna,
som böra under afskrifningstiden vid arbetsskyldigheten bibehållas,
erhålla ersättning af statsverket efter samma grunder, som för rotehållares
godtgörelse äro i betänkandet föreslagna.

B) Beträffande rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning.

1) Dessa besvär, utom sådana, som vid afskrifningstidens början
helt och hållet eftergifvas, äfvensom de utskyld er, Indika, mot befrielse
från eller lindring i roteringen, uti vissa orter utgöras, afskrifvas sam -

tidigt med och efter samma måttstock som grundskatterna a frålseoch
skattehemman i allmänhet. _ /

I stället för rotering utgöras icke allenast, såsom i betänkandet
uppgifves, af Skå, Hänga, Faren tunn och Hill ersjö socknar, utan äfven
af Ekerö, Munsö och Adelsö socknar, som jemte de förra tillhöra
Färentuna härad, drängespanmål och hjelpedagsverken, hvilken utskyld
bör för alla sockname på lika sätt afskrilvas.

Derest afl rotevingsskyldighet afskrifva‘S, böra äfven de tjenst—
härin:for, som af Garpenbergs socken, mot frihet Iran rotering, utgöras
till Garpenbergs kopparverk, upphöra. 1 sadant fall och så vida dessa
tjenstbarheter icke skulle kunna utan ersättning indragas, svnes kollegierne
det af verkets egare gjorda och af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Stora Kopparbergs län i underdånig. skiifvelse
den 20 Januari 1873 hos Eders Kongl. Maj:t anmälda erbjudande att
afstå från tjenstbarlietermi mot befrielse Iran koppart iondes utgörande
och några andra vilkor böra för vinnande al eu snar uppgörelse utan
synnerlig uppoffring å kronans sida antagas.

2) Extra roleringen och frälserusttjensten, äfvensom ej mindre
de nio båtsmansrotar i Kalmar län, för Indika prestorskapet, emot
eftergift af sina utlagor, erlägger vakansafgift, än ock presterskapets
åliggande att vid inträffande krig utgöra krigsgärd i spanmal upphöra
vid afskrift ungs ti d ens början helt och hållet.

Pa de af kollegierne mot den föreslagna eftergiften af presternas
utlagor anförda skäl kunna kollegierne ej eller tillstyrka, att vak
an s af gifter ne för här omförmälda nio batsmansrotar annoi lunda än
genom successiv afskrifning upphöra. Presterskapets krigsgärd toide
deremot, likasom extra rote ringen och frälserusttjensten, vid afskrifningstidens
början eftergifvas.

o) Prestationerna bestämmas lön- hvarje rusthåll eller rote i och Un
ifrågavarande besvärs afskrifning till följande värden:

för rusthåll vid det berustade kavalleriet..........400 kronor

7, ,, ,, infanteriet ..........320

dubbelrote vid det roterade kavalleriet..........320

rote vid det roterade infanteriet..............130

rusthåll eller rote vid båtsmanshållet..........120

Då kollegierne anbefalls att sitt underdåniga utlåtande i detta
ärende skyndsamligen afgifva, bar det ej varit möjligt att i kollegierna
granska de uträkningar, som för erhållande af berörda medelvärden

å rust- och roteliållarnes prestationer blifvit gjorda. Af samma skäl
liar ej eller någon granskning af de betänkandet åtföljande tabeller
kunnat ske; och då rubbning i de grunder, som vid medelvärdenas
beräkning blifvit följda, skulle leda till synnerligen tidsödande uträkningar
af nya värden, hafva kollegierne trott sig kunna dessa beräkningar
alldeles förbigå. J omförde med de vakansafgifter, rust- och
rotehållare på grund af kontrakter utgöra, synas de föreslagna medelvärdena
icke oantagliga. Kostnaden för båtsmansrustningen i Södra
Möre härad af Kalmar län torde dock vara icke obetydligt mindre, än
vid öfriga båtsmanshållet; men bestämmande af ett särskild! värde å
denna kostnad, hvilket i allt fall icke kunde blifva fullt tillförlitligt, är
väl mindre nödigt.

4) De Göteborgs stad anslagna rotar inom Säfvedals härad indragas
till statsverket.

Uti nådig proposition till Riksdagen den 19 Januari 1869, angående
landtförsvarets organisation, har Kongl. Maj:t föreslagit dessa
rotars indragning till staten utan någon ersättning till Göteborgs stad;
hvaremot Riksdagen uti underdånig skrifvelse den 11 Maj samma år
väl lemnat bifall till indragningen, men ansett staden böra för samma
rotar åtnjuta den ersättning, hvartill den kunde vara lagligen berättigad
; hvilket kollegierne trott sig böra här nämna.

5) De rustnings- och roteringsunderstöd i räntor och tionde, som
efter årlig medelmarkegång nu utbetalas, omsättas till penningar efter
medium af 1861—1873 årens medelmarkegångspris och godtgöras
vederbörande med oförändradt belopp.

Till de understöd vid roteringsbesväret, som staten lenmar, anse
kollegierne vara att hänföra det i betänkandet ej omnämnda bidrag
till soldaternas vid Södermanlands regemente aflöning, hvilket, enligt
knektekontraktet, utgår af statsverket med värdet efter medelmarkegångspris
å 1,200 tunnor spanmål. För liqviden emellan statsverket
och rotehållarne torde detta understöd böra förvandlas till penningar
efter den för rustnings- och roteringsunderstöd i allmänhet uti betänkandet
föreslagna grund.

6) Der rustnings- eller roteringsbesväret fullgöres genom erläggande
af vakansafgift, medgifves vederbörande rust- och rotehållare
att när som helst under afskrifningstiden friköpa sig från samma besvär
medelst erläggande af en lösesumma, motsvarande det, efter en
räntefot af fem för hundrade, uträknade kapitalvärdet å den vid friköpande!
ännu icke afskrifna del af vakansafgiften, rotehållarne vid
soldathållet inom Westerbottens och Norrbottens län dock icke förr
än de inom dessa län förlagda tvenne fältjägarekårer blifvit upplösta.

I öfverensstämmelse med hvad kollegierne yttrat i fråga om aflösning
af grundskatt, afstyrka kollegierne jemväl den här föreslagna
utlösningen af rust- och rotehållares vakansafgifter.

De i nåder remitterade handlingarne jemte protokollsutdrag,
innefattande en ledamots särskilda mening, bifogas underdånigst och
kollegierne framhärda med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormägtigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts

uuderdånigste, tropligtigste
tjenare och uudersåter

C. J. THYSELIUS.

0. F. af SILLEN.

E. von FEILITZEN.

N. A. VARENIUS.

E. DAHLQVIST.

P. VIRGIN.

CARL AUG. FEHR. P. 0. BACKSTRÖM.

S. BORGSTRÖM. AUG. HAGGBLADH.

Ref.

A. E. MALMGREN.

L. W. RIBEN.

C. J. Hassell. J. M. Ahlmark.

Stockholm den 22 Februari 1875.

Afskrift af afskrift,

Vi underskrifne samtl. bönder, som till Bön-inge elosters afvel och
arbete äro underlagda, gjör vitterligit, åt såsom efter den Kongl. Coramissionens
sluth, wi uppå hosgående specification antecknade bönder, äro till
Böringe elosters arbete anslagna och lagda; altså hafva vi noga öfverlagt
huruledes vi bäst skulle kunna gårdens egendoms nödiga arbete oss antaga
och hvad vi derföre uti räntan skulle kunna korta, och änteligen för godt
funnit, att vi oss påtaga, efter ofvanbemälte specification gårdens åker och
äng till helt, hälft och fjerdedel arbete emellan oss att dehla och fördenskull
vilja vi efter denna gjorda fördelning emot 8-1- Daler snut afkortning

i våra räntor, för de som gjöra helt arbete och de andra i proportion der efter,

bermte arbete oss antaga, redeligen att förrätta som följer:

Boj Alla de gårdar, som gjöra helt, hälft och Ddels arbete skola gårdens
åkerjord på följande vis mellan sig dela, att den som gjör helt arbete,
upptager vid pass 61 skieppeland råg och kornjord och CD skieppland
hafrejord, och de andre i proportion derefter som de stå i arbete upsatte
före, skolandes vi sedan jorden är sålunda delter, den väl och
med fullkomlig plogh, bruka, dieka, såå och inhösta, samt gjödningen i

rättan t idb uthföra och uthsprida, att det för hvar redelig man skall

vara försvarligit.

2:do) 1 lika måtto vehle vi oss gårdens äng således på taga, att den som
gjör helt arbete antager 12 lass äng dock när åhrsväxten skulle an
tingen till eller aftaga hufva vi hööhöstningen därefter att proportionera;
och ängen som den då sig befinner, emellan oss dela, skolandes
vi sedan ditt är sked t, densamma i rättan tid, rensa, slå, refsa och
inhösta, som vi tänk ia för hvarjom och enom att ansvara.

;i:tio) Tröskningen vid gården villia vi efter oss emellan upprättat fördelning
försvarligen förrätta.

Bto) Sammaledes villia wi gjerdslegårdarne och täppen åhrl. i rättnu tid
reparera och vidhmachthålla, således ar den som gjör helt arbete, antager
sig BIO fambnars täppen, hvarefter de andra proportioneras.

;>:to) Efter ofvan hem:ta proportion skola också uthaf en hel gårds arbete,
till elosteret, tre dum bilar ved om åhret framföras;

6:to) Af den gård som gjör helt arbete, påtaga \vi oss vidli arrendatorns
påfordran om åhret utgjöra 2:ne lång och 2:ue stackota eckor, hvarefter
de som gjöra i och |:dels arbete proportioneras.

7:imo) i följe af samma proportion påtaga vi oss som gjöra helt arbete uthom
höst och våhr åhrl. 2:ne drängedagsverken utgjöra.

8:tavo) Sammaledes vilja vi af den gårdh som gjör helt arbete, påtaga os
10 trafvar vass till taaken utskiära.

9:no) Elliest hvad reparation, som på gården kan tarfvas och vid vårt arbete
kan låta sig gjöra, påtaga vi oss efter proportion sammaledes åt
förrätta; detta är allt vi godvilligen som skyldigst hafva ingåt med
underdånigst förmodan den Kongl. (kommissionen detta confirmerandes
varder; Datum Malmö den 7 December Anno 1688.

Uppå våra egna som våra
skrifva vi som fullmäcktige

hemmavarande inedbröders vägnar underKnud
Knudsen i Nödesiö

Adam

Pär (P. A. S.) Andersson i Håkanstorp
Anders Ifvarson i Råckarp.

(A. L.) Larsson
V. Böringe.

.löns (J. P.) Pärson.
i Håkanstorp.

Carl Ohlson
i Lemmeströ.

Ur här förvarade handlingar rätteligen afskrifvet; betygas Malmö
landskansli den Ö December 1869.

Ex officio.

P. Krok-.

Utan lösen.

Rätteligen afskrifvet betygar Stockholm och
andra provinskontor den 27 Februari 1875.

Kongl. kammarkollegii

T. F. Wahlberg.
t. f. kamererare.

Utdrag af Protokollet-, hållet vid sammanträde med Kongl. Arméförvaltningen,
Kongl. Förvaltningen af Sjöärendena, Kong!. Kammarkollegium
ock Kongl. Statskontoret den 22 Februari 1875.

Kongl. Kammar k ollegii stora sessionsrum:

Kongl. Kammarkollegium, f. d. Statsrådet, Kommen .

..................................................................... Thyski.ii s,

Kongl. Statskontoret, Kommendören af Sillen,

Närvarande å
Herr Presidenten i

dören .............

Herr Presidenten i
Herr t. f. Chefen för Kongl. Förvaltningen af Sjöärendena,

Kommendören
Herr Generalkrigskommissarien och Kommendören

Herr Kommendören och Riddaren ...........................

Herr Kammarrådet och Riddaren ...............................

Herr Amiralitetskammarrådet och Kommendören ....

Herr Krigsrådet och Riddaren.....................................

Herr Kammarrådet och Riddaren ............................

Herr Statskommissarien och Riddaren ......................

Adjungerade Ledamöterne, Sekreteraren ................

Kamererare''.!......................................................................

von Feilitzen,
Varenius,
Virgin,

Fehr,

Bäckström,

Dahlquist,

Borgström

IIåggbladii,

Malmgren och

Ririin.

S. D. Herr Kammarrådet Borgström föredrog de tre provinskontorens
gemensamma memorial den 31 sistlidne December jemte handlingarna till
Kongl. Maj:ts nådiga remiss den 23 förutgångne Oktober å dåvarande Herr
Expeditionschefen A. Andersons afgifna betänkande angående sättet för
grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning; och beslöts
underdånigt utlåtande till Kongl. Maj:t af det innehåll registraturet
utvisar.

Från Kongl. kollegiernas underdåniga utlåtande var Herr Kammarrådet
Fehr i vissa delar af skiljaktig mening och yttrade:

»Vid puii k It 11 2. Dä man öfverväger do förhållanden, som inträffa
med de kronohemman, som försåldes till skatte dels enligt särskilda, den 21
April och den 25 September 1629 samt den 22 Mars 1683 meddelade nådiga
föreskrifter och dels pa grund af de allmänna författningarne om
skatteköp (Kong!, bref vet den 20 Mars 1701 och Kongl. förordningen den
19 September 1723) skall man finna, att åboen i allmänhet sou efter far besutit
hemmanet och hade derå tryggad besittningsrätt samt åtnjöt förmånsrätt
att framför andra köpa hemmanet till skatte redan innan genom Kongl.
resolutionen på allmogens besvär den 3 Juni 1719 sådan rätt honom uttryckligen
tillerkändes. Denna förmånsrätt bekräftades sedermera genom
Kongl. förordningen den 19 September 1723 och Kongl. brefvet den 10
Oktober 1793. Genom skatteköpet inträdde åboen i samma rätt, som egarne
af de gamla skattehemmanen, och vann fullkomlig likställighet med dem.
Någon väsentlig skillnad i afseende å kronans rätt till utskylder mellan
dessa hemman förefinnes nu mera icke i det allmänna rättsmedvetandet, och,
om afskrifning af grundskatt beviljas, bör den tillkomma med lika skäl de
sålunda till skatte köpta kronohemman, som de gamla skattehemman. Annorlunda
förhåller sig med de i Herr Kammarrådet Andersons betänkande
anförda egendomar, hvilka icke varit under stadgad åborätt upplåtna, då
kronan af hände sig eganderätten dertill, och hvilka egendomars grundränta
lian ansett icke böra blifva föremål för afskrifning, derest sådan skulle ega
rum, utan i stället böra afiösas.

Dessa egendomar kunna hänföras till följande kategorier:

a) De, jemlik t Kong], kungörelsen den 4 Februari 1811 med flera om
rekognitionsskogar utfärdade författningar, skattlagde och till skatte
försålde rekognitions-skogshemman, utgörande, enligt den vid betänkandet
fogade tabell N:o 1, 229,om» mantal med en ränta af 26,432 kronor
28 öre.

b) De med tillämpning af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 13
Juni 1818 skattlagde och till den högstbjudande försålde kronoskogar,
utgörande, enligt tabellen N:o 2, 45 lotter med en ränta der upptagen
till 2,872 kronor 50 öre.

c) De jemlik! Kongl. brefvet den 16 Mars 1824, kungjordt genom kammarkollegii
cirkulärbref den 1 4 April samma år, skattlagde och till den
högstbjudande försålda kronoskogar, bestående enligt tabellen N:o 3 af
375 lotter med ränta, 4,875 kronor 38 öro.

d) Åtskilliga inom Södermanlands län förr befintliga jagbackar, hvilka
enligt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 23 Maj 1818 och
Kong], brefvet den 16 Juli 1823 blifvit utan förbehåll af någon skatte -

köpeskilling under skaftemannarätt upplåtna åt den, som å offentlig
auktion erbjöd högsta spanmålsafgitt i årlig ränta, utgörande räntorne
härå tillhopa öl)2 kronor 20 öre.

e) Sådane öfverloppsmarker i de norra länen, hvilka, såsom icke användbara
till kronoparker, blifvit till den högstbjudande under skattemannarätt
försålde, utgörande, enligt tabellen N:o 4, 32 skiften med en ränta
af 1,251 kronor 28 öre.

1) Utmarken på Öland eller s. k. Allvaret med en ränta åt 1,151 kronor
5 öre.

g) Sådana ilsken, som jemlikt Kong], brefvet den 22 Mars 1850 blifvit
till den högstbjudande under skatternannarätt försålde, utgörande, enligt
tabellen N:o 5, 340 stycken med en ränta af 5,834 kronor 87 öre.

b) Sådana staten förr tillhöriga hemman och lägenheter, deribland äfven
fisken, som pa grund af särskilda för hvarje hemman eller lägenhetmeddelade
föreskrifter blifvit antingen å offentlig auktion eller för eljest
öfverenskommen köpeskilling försålda med förbindelse för köparen
att framgent utgöra ränta och kronotionde, uppgående, enligt tabellen
n:o G, till 20! 11 mantal och 16 lägenheter med en ränta af 4,700 kronor
71 öre och kronotionde af 315 kronor 46 öre.

Hvad nu omförmälda egendomar beträffar och deribland först rekognitionsskogshemman,
så finner man af den utredning, betänkandet innehåller,
att de till bruken och bergverken anvisade skogar till en början innehades
afgiftsfritt, men att, i den mån landets uppodling fortgick och rikedom af
skog minskades samt värdet å skogseffekter i förhållande derefter stegrades,
jernverken belädes med ett visst årligt arrende (vederkänsla) eller rekognitionsafgift,
som tid efter annan förhöjdes i enlighet med skogsprodukternas
då gällande värde. Enligt Kongl. bref vet den 14 Mars 1689, da afgiften
synes hafva först blifvit bestämd, utgjorde den för stångjernshamrar 2 öre
och för masugnar 1 öro silfvermynt för hvarje stafrum ved eller 18 tunnor kol,
som etter uppskattning antogs vara för bruksdriften erforderligt och med
skogens bestånd kunde af verkas.

De vilkor, hvarunder bergverksidkare» egde begagna dessa skogar,
vore att bergverksrörelsen upprätthölls och art skogarna ej anlitades utöfver
verkens behof.

Yäl måste medgifvas att, om dessa vilkor fullgjordes, kronan ansågs
icke ega rätt att återkalla det en gång gifna understödet, derest den vid
verkens anläggning privilegierade tillverkning var grundad på skogsfång
från någon kronan tillhörig skog, men man torde härvid dock
ej böra förbise hvarken den omständighet, att dessa skogar ej kunde af in -

nehafvaren disponera» och öfverlåta» såsom de under stadgad åborätt upplåtna
kronohemman, och icke heller de förmåner Rikets Ständer vid 180''J
års riksdag och sedermera medgåfVo bergverken och bruken och hvilka i
afseende ä nämnde skogar hufvudsakligen innefattas i Kongl. kungörelsen
den 4 Februari 1811. Genom nyssnämnda författning föreskrefs nemligen
att vid undersökningen af den areala vidd af skog, som för hvarje bruk vore
behöflig, borde iakttagas, att hvad bruket tillädes blefve heldre öfver än under
dess behof; att för hvarje på skogen för brukets räkning anlagdt torp
eller odling skulle, utom den för brukets behof anslagna skog, tilläggas hvad
som erfordrades till bränsle, byggnadstimmer och stängsel; att vid hemmanens
indelning skogen borde efter grad af återväxt och jordmånens bördighet
rikligen tilltagas och hemmanet, i samma mån det hade mindre förmåner,
erhålla en vidsträcktare skogstillgång elller ifrån 1200 ända till 3,000
tunnland; att, sedan don bruksegaren tillerkända skogen blifvit indel t i hemman
och påförd grundränta äfvensom kronotionde, der sådan kunde ifrågakomma,
hemmanen skulle skatteköpas mot erläggande af 6 års räntor, beräknade
efter kronovärde, och borde i det skattebref, som kammarkollegium
derom utfärdade, intagas att hemmanen alltid skulle blifva oskiljaktiga från
de bruk, hvarunder de lyda; hvarjemte uti Kongl. bref ve t den 26 Juni
1831 stadgades, att dessa hemman borde i jordeboken upptagas uti särskild
kolumn under rekognitions-kronoskattehemman, h vilket val ock bevisar, att
de ej voro att betrakta lika med andra skattehemman.

Vid skattläggning af åtskilliga rekognitions-skogsheimnan visade sig
äfven, att, i anseende till de betydligt lägre skattläggningsmetoder i åtskilliga
provinser, den årliga räntan, uträknad efter medium af de sista tio årens
markegångspris, utgjorde mindre belopp än hvad kronan af skogarne den
senare tiden åtnjutit i rekognitionsafgift och kolfrihetsbovillning. Det stadgades
derföre genom Kongl. bretvet den 3!) Januari 1824, att räntan då
borde till ett sådant belopp förhöjas, utan att likväl hemmantalet behöfde
derefter rättas, h vilket senare stadgande tillkom genom Kongl. brefvet den
6 Mars 1 830.

Dessa kufvudgrunder, eller Indika förhållandet emellan staten, såsom
egare, och bergverksidkare!], såsom innehafvare afrekognitionsskogen, då bestämdes,
torde icke nu böra undergå, någon väsentlig rubbning, helst eljest den fördel,
staten på grund af sin eganderätt sig betingat, blefve till spillo gifven. Frågan
är af privat-rättslig natur och måste efter mitt, omdöme sålunda bedömas.

Då för vanliga kronohemman skatteköpeskillingen utgör 10 års kronovärderingsräntor,
uppgår den för rekognitionsskogshemmnn, på sätt ofvan är
nämnd t, endast till 6 års dylika räntor. Så erlades t. ex. för hvarje helt
mantal å Svartå bruks rekognitionsskog i Nvsunds socken, Örebro län, i
»katteköpeskilling 60 kronor, för ett mantal Bergsbo i Grangärdes socken,

Störa Kopparbergs län, 72 kronor 50 öre, för hvarje mantal under Ludvika
bruk i samma län 72 kronor 50 öre, för ett mantal Skogstorp å Aboholmsbruks
och Igelbäcks masugns rekognitionsskog i Skaraborgs län 92 kronor
70 öre, för f mantal Ållmänningen å Eiddarhytte rekognitionsskog i Westmanlands
län 57 kronor 56 öre, för 1 mantal Hammartorp å Hörnefors
bruks rekognitionsskog 60 kronor och för ett mantal Köse å Olofsfors bruks
rekognitionsskog i Westerbottens län 57 kronor 84 öre o. s. v.

Denna obetydliga skatteköpeskilling kan ej i ringaste mån motsvara
värdet af de högst betydliga skogsområden, staten öfverlåtit för bildandet af
rekognitionsskogsbemman, sedan jernverken numera befriats från skyldigheten
att utgifva hammarskatt, tackjernstionde samt skatte- och hyttegälsjern.

En del af dessa hemman hafva icke någon kronotionde sig åsatt,
emedan de vid skattläggningen saknat åker, men flertalet hafva sådan,
ehuru merändcls till ringa belopp. Om afskrifning medgifves för räntan
och kronotionde!! i allmänhet, torde den äfven för tionden å nyssnämnde
hemman böra ega rum, såsom afseende äldre uppodlingar inom skogsområdet,
men deremot anser jag i underdånighet, att någon annan del af räntan
ä ett rekognitionshemman icke bör afskrifvas än den, som vid hemmanets
skattläggning eller derförinnan blifvit åsatt den uppodling eller torplägenhet,
som var ä skogen befintlig, innan den till hemmantal indelades och hvilken
ränta i allmänhet utan någon svårighet kan från hemmanets öfriga ränta
afräknas.

Beträffande de under b) här ofvan upptagna skogar ; så afse de dels
norra och södra lotterna af Klunckhytte rekognitionsallmänning i Hidinge
socken af Örebro län, som försåldes till skatte år 1826, hvars ränta, omsatt
enligt Kong!, förordningen den 23 Juli 1869, utgör 108 kronor 42 öre,
dels de på Öland belägna, före försäljningen med ypperlig skog beväxta
kronoparkorna Köpings-, Ramsättra-, Sörby-, Lindby- och Ralla tallar samt
Strandskogen, hvilka fördelade i lotter såldes mellan åren 1821 —1823
och två lotter år 1833. Ralla tall innehöll 598 tunnland 26 kappland och
Strandskogen 832 tunnland 25 kappland. De å dessa lotter före försäljningen
bestämda räntor upptagas i tabellen N:o 2 till 2,766 kronor 89 öre; men
sedan, till följd af Kongl. brefvet den 18 Augusti 1817 rörande några
lotter på Köpings tall, Kongl. brefven den 30 Oktober 1845 och den 7
Augusti 1863 angående lotterna 2 — 13 af Rälla tall samt Kongl. brefvet
den 11 Maj 1851 i fråga om lotterna H:is 2—12 på Strandskogen, dessa
undergått förmedlingsskattläggning, utgör räntan för samtliga dessa forna kronoparker
på Öland, efter omsättning enligt 1869 års Kongl. förordning,
endast 1,116 kronor 30 öre och kronotionden 108 kronor 20 öre, och, då
härtill lägges omförmälda ränta för lägenheter i Örebro län 108 kronor 42

öre, blir tabellens slutsumma rätteligen 1,254 kronor 72 öre i ränta och
dessutom 108 kronor 20 öre i kronotionde.

De räntor, som för ofvannämnde lägenheter nu utgöras, kunna icke anses
vara af någon betydenhet i förhållande till det värde, skogen derå egde
och marken ännu innehar.

_ lotterna under Klunckhytfe rekognitionsallmänning äro till hufvudsaklig
del jemförliga de under c) i tabellen n:o 3 upptagna skogar, bestående
af kronoparkerna Orlösan, Hammarby, Berga, Knisslinge och Råby i
Upsala län, Klosters allmänning i Södermanlands in. fl., h vil ka försåldes
mellan åren 1829—1868.

De under d) anmärkta i Södermanlands län befintliga jagbackar bletvo
försålda mellan åren 1825 — 1881, äfvensom en, fördelad i 2 lotter, år 1840
och den sista, eller Näsbacken år 1849. Räntorna å dessa lägenheter äro
mycket varierande, såsom exempel hvarpå torde få underdånigst anföras, att
för följande lägenheter utgjorde räntan nedan antecknade belopp:

Härad.	Socken. _	Jagbaclcons namn.	Yt- inne- hållet.	Ränta span-mål hälften råg hälften korn.	Dag. då skatte- 1 köpet egt rum.
Öster Rekarnc.	Kloster.	Dahfbergot.	Tunn- land. 9	K“Ppl. 30	Tun- nor.	Kappar i	1825	December	20
ltönö.	Svärta.	Walmesta,	s	12	—	_g	1826	Juli	25
	Spolviks.	Ufvesta störa.	21	15	2	14	__	Oct.	31
Öster Rekarne.	Holgona.	Berga.	oo OO	22	i	10	1828	No v.	10
-fäder.	Oxlötli.	45	13	—	16	1830	Nov.	29
V)	Kjula.	Kjulåns Norra lotten.	58	81	—	8	1840	Febr.	21
Daga.	D	f):o södra d:o	59	3!	_	8
Björnlunda.	Näsbacken.	11	9	—	9 O	1849	Juli	20

För alla ifrågavarande jagbackar, innehållande 551 tunnland 31| kappland,
utgjorde räntan 290 kubikfot 2,or kannor, hvilken, omsatt till penningeranta
enligt 1869 års högstberörda nådiga förordning, utgör 592 kronor

20 öre.

\ id granskning af dessa räntebelopp kan
mänhet hafva blir vit för högt uppdrifva, utan
ligt, att de snarare understigit än motsvarat h
al i all framtid bort kunna påräkna.

man väl icke anse dem i alldet
deremot vara fullt antagvad
kronan i afkastning der -

Oeh gällei'' såväl om dessa smn öfriga lägenheter af enahanda beskaf1
enhet, att det stora misstag, som i den statsekonomiska lagstiftningen begieks,
isynnerhet under de första decennierna af detta århundrade, och som

föranledde dertill, att statens skogar, vanligen fördelade i mindre lotter, öfverlätos
under enskild eganderätt, hvarigenom skada och förlust för staten
uppkom, väl icke bör hafva till följd en ytterligare förlust för staten genom
afskrifning af dylika räntor.

Alla" de här ofvan under e) i tabellen \vo 4 förekommande öfverloppsmarker
skattesåldes åren .1871 och 1874. För dem i Bjurholms socken.
Westerbottens län, utgörande en areal af 6,718,ras qvadratret, deraf 4,876,375
qvadratref duglig mark, försålde enligt Kongl. bref vet den 20 Januari 1871,
utgjorde skattekö]>eskillingen endast, 20 kronor 4 öre, men räntan 407 kronor
16 öre; för andra öfverloppsmarkcr i samma socken med en areal af
4,091,1)75 qvadratref, deraf 2,716,so qvadratret duglig mark, försålde enligt
Kongl. bref ve t den 9 December 1871, utgjorde köpeskilligen 7 kronor 29
öre, men räntan 242 kronor 27) öre och för 20 särskilda öfverloppsmarker
i Degerfors socken, nyssnämnda län, med en areal åt 23,568,912 qvadratref,
deraf 9,401,3 qvadratref duglig mark, försålde enligt Kongl. brefvet den 20
Januari 1871, utgjorde köpeskillingen JO kronor 49 öre, men räntan deremot
7)71 kronor 47> öro.

Om ogarne af dessa skogsmarker, som blott för tre ar sedan förvärfvat
sig eganderällon dertill, medgifves afskrifning af räntan,som väl maste anses motsvara
den verkliga, köpeskillingen, finge de åtnjuta en förmån på statens bekostnad,
som de vid köpslutet icke kunnat ana.

I)å utmarken på Oland, anmärkt under f) här ofvan, till såväl egandesom
dispositionsrätt tillhörde kronan, ehuru hemmanen af gunst och nåd derstädes
åtnjutit rätt till mulbete; och enär utmarksskatten, som genom Kongl.
brefven förn 29 Oktober 1816 och den 12 Maj 1819 faststäldes till 874
tunnor spanucmål, nu mera, jemlik!; Kongl. brelvet den 2.1 Juli 1847^ blifvit
nedsatt till 90 tummr r’/4S kappar spanmål eller 1,17)1 kronor 5 öre,
torde ej vara. skäl att medgifva någon ytterligare afskrifning deraf, helst utmarken
till hemmansegarnes egen fördel bl it v it emellan hemmanen under
evärdelig ego fördelad och sådant icke eldigt törfattningarne kunnat och icke
eller lämpligen bonit ske utan bestämmande af särskild skatt åt staten för det
den af stod sin eganderätt till marken, hvilken skatt, som blott åsatt» odlad
eller odlingsbar jord, vid betraktande af den förmån hemmanen genom eganderätien
till marken vunnit, måste vara. särdeles billig och utan ringaste betungande
kunna utgöras.

Uti 1827) års jordebok är skattebeloppet utförd t för hvarje hemmans
nummer särskildt, och ehuru det i nya jordeboken är intaget bland hemmanets
öfriga. ränta, måste dock uppgift a detta skattebelopp i nya jordeboken
antecknas enligt föreskriften uti 15 punkten t) af kammarkollegit
kungörelse angående upprättande af nya jordeböcker den 28 Januari 1870,
i följd hvaraf beloppet med lätthet kan beräknas.

Vidkommande de under g) i tabellen N:o 5 upptagna fisken, så förekommer
att räntan å dessa fisken, som i allmänhet blifvif bestämd till medelbeloppet
af arrendeafgifterna under de tre nästförflutna arrendeperioderna, i hög grad
nedtryckt den erbjudna och antagna köpeskillingen, likasom vid om förmäl
de öfverloppsmarkers försäljning egt rum.

För att åskådliggöra detta förhållande och derjemte visa huruledes
köpeskillingen ofta varit ganska obetydlig och flerestädes icke stått i något
afse värd t förhållande till räntan, torde följande exempel få i underdånighet
anföras:

! Län.	Socken.	1 Fiskets namn.	i Skatte- köpe- skilling.	"Ränta, om- j satt ti ii pen-! ningar enl. \| K. f. den 23/,1869. 1	Skattebrefvets datum.
			Kronor.	öre.	Kronor.	. i ore.;
Södermanlands	Nykyrka	Hakvarpet..................	15	—	45	—	1855, Maj 31.
Östergötlands	Motala	Motala ålfiske............	25	—	40	75	1851 Okt. 21.
Calmar	Misterhult	Buseviks notvarp......	—	75	5	25	1852 Mars 8.
		Kersviks och Kafle-
		holms fjärds notvarp	1	25	8	25	D:o d:o.
Chris tianstads	Åhus	Yngsjö åledrätter N:is
		5—10..................	75	—	179	75	1851 Aug. 1.
		D:o 56—59''..............	6		209	25	1852 Febr. 9.
		D:o 25—27 ...............	15	—	51	—	1853 Jan. 24.
1		Wää 12 åledrätter
i		44—55...................	34	50	360	50	1855 Okt. 8.
Gefleborgs	Arbrä	Ljusne elfs laxfiske.	10	9	16	23	1851 Nov. 12.
Wester Norrland	Öfverlännäs	Holmsvarpet ...........	1	50	30	89	1852 Aug. 5.
	Gudmundrå	2 st.akagårdar vid
		Svanösundet, lax-
		fiske .....................	1	56	13	48	„ „ 12-
	Thorsåker	Harf och Hoiavarpet	75	—	85	61	1853 Jan. 25.
	Grundsund	Gideåbacka nejonögon-
		fiske ...................	—	50	10	94	1854 April 25.
	Liden	Brådö Kronofors ......	—	37	43	14	„ Juli 27.
	Nju runda	Fiske vid Åhvemäns
		egor .....................	—	37	15	10	„ Okt. 3.
	Timrå	Mag rafs lax och sik-			\|
		varp .....................	3	06	30	89	1855 Sept. 20.
	Nätra	Trysunda...................	1,253	116	i 1,597	38	1857 April 28.
	Alnö	Spika ro ....................	15	i—	41	44	1861 Juni 25.
Westerbottens	Umeå	Alhällan jemte Ålder-			!
		udden.....................	10	5(1	95	90	1852 Aug. 12.

Bland de hemman och lägenheter, som under h) här otvan i tabellen
N:o G alses, förekomma några, hvilkas räntor icke uppgå till högre belopp
än de för egendomarne förut erlagda arrendeatgifter, t. ex. förra tullhuslägenheten
å Kungsholmen Piludden och säteriet Sannagården i Lundby socken,
Göteborgs och Bohus län. Den förra försåldes enligt Kongl. brefvet den
31 Oktober 1829 för 782 kronor 50 öre med en ränta af 98 kronor 25 öre
och säteriet Sannagården enligt Kongl. brefvet den 26 April 1867 emot
en köpeskilling af 24,250 kronor och ränta 2,185 kronor samt kronotionde
12 kronor 61 öre.

Till denna kategori hänförliga hemman och lägenheter äro, bland andra,
följande, hvilkas räntor och kronotionde blifvit omsatte enligt Kongl. förordningen
den 25 Juli 1869.

—

tou,uu, r VMam “ ^“8*-

----------— s>: : Maj:ts beslut,

N i Hemmans och. Lä-

izj g g i hvarigenom be- | Skatteköpe-

Ränta.

Krono-

Län.

Härad. socken. . genheters namn.

g s g loppet af skatte- skilling.

B £ V köpeskillingen

?■ '' Antal. blifvit godkänd.

tionde.

Östergöt lands.

Krono bergs Calmar.

Gelle borgs.

Stora

Koppar bergs.

Aska. ; Motala.
Kongo.

Aspe lands.

Slättebo.

Walbo.

Bispmotala Kuugs-i

ladugård ...........

Silandsmåla, f. d.
Krigsmanshusfog deboställe

.........

Karlstorp. Påuliströms jernbruk
med tillhörande
hemman...

Skedemosse .........

2 laxfisken i Gaf |

velån...................

„ Sätra stig och Te-;
stebo sikfisko ... j

Stora Hushagen ...........j

Tima.

Wisse fjerda.

Köping.

GeflestadJ

02,

Ar. i x ;	Månad.	Oag.	Kr. i ö. j	Kr.	d. ■
— 1865	Okt.	13	40,000 —	886	75 i
— 186 T	Febr.	12	15,050 —	45	43
- 1882	Dec.	8	30,150 _;	862	84:
— 1821	Sept.	10	9,750 ■	159	oV
1 1828	Aug.	19	500 —	71	41
i! „ i 1872	Maj	24	200 — 100,000 _	142 202	i 62 ''75

Uti betänkandet, sidan 24, förekommer ock såsom hit hänförliga de
räntor, hviika komma att åsättas Ohre sockens öfverloppsmark i Stora Kopparbergs
län, hvilken till en egovidd af omkring 200,000 qvadratref, enligt
Kono-1. brefven den 17 Oktober 1857 och den 27 November 1849, bliivit
Ohre socknemän tillagd utöfver den skogsmark, som vid afvittringen inom
socknen blifvit socknemännen skattefritt tilldelad med vilkor, att ötvei loppsmarken
skulle lika på hvarje besutenhet fördelas, samt emot skyldighet för

sooknemänuen att, sedan öfverloppsmarken bliivit skattlagd, samma mark
emot köpeskilling, uträknad efter räntan, till sig lösa och derför årligen erlägga
ränta.

Men utom de i förenämnde betänkande särskild! omförmälda egendomai
förefinnas äfven andra, som äro att räkna till samma klass. De bestå i allmänhet
af sådane skogslotter, hvilka, jemiikt Kongl. brefvet den 16 Mars
18-24 och kammarkollegii derpå grundade cirkulärbref den i4 April samma
år, blifvit från kronoparker och ailmäuningar utbrutna såsom ersättning för
enskilda hemmansegares derå begagnade skogsfång och mulbete. Dylik mark
upplåts såsom en oskiljaktig tillhörighet till hemman mot ränta i spamnål och
skulle vanligen skatteköpas för en köpeskilling, motsvarande sex års räntor.
Sä t. ex. förordnade Kongl. Maj:t uti nådigt bref den 19 Mars 1836, atr
kronoallmirnuiugarue Grälaveden och Trehörningen inom Ahs härad, Elfsborgs
län, innehållande tillhopa eu areal af 9,172 tunnland 20 2/10 kappland,
deraf 7,244 tunnland 16 7/io kappland vore skogbärande, skulle åt
hemmansegarne inom Rångedahla, Toarps, Espereds, Hvarnums och Bremhults
socknar under full eganderätt emot en ränta af V4 kappe spamnål af
hvarje geometriskt tunnland skogbärande mark till delning upplåtas. Skattläggning
förrättades derå den 17 September 1861 och kammarkollegium har
genom utslag den 9 November 1 86ö fastställt räntan till sammanräknadt 34J
kubi klot 3,37 kannor spamnål, 1 3 råg och 2/3 korn, att årligen utgöras. Efter
omsättning enligt Kongl. förordningen den 23 Juli 1869 bestiger räntan sig
till 703 kronor 78 öre.

Likaså hav, i fråga om reglering af kronoparkeu Omberg i Östergötlands
län, Kongl Maj:t, med utseende ä den mulbetes rätt inom parken,
som åtskilliga, inom Lysing* och Dahls härader belägna hemman från längre
tid tillbaka af gunst och nåd fart begagna emot stadgad afgift, föreskrifvit.
att betesmark skulle dom tilldelas i Dagsmosse, innefattande en del af parkens
område, samt att den sålunda tilldelade marken borde behörigen skattlägga*.
Med anledning häraf skattlades år ! Hö.8 414 tunnland 12,1 kappland
duglig mark, fördelade på åtskilliga kronoskatteheraman och */2 mantal
frälse Knifstorp, till viss spanmåisränta, som år 1864 af kammarkollegium
fastställdes, och utgör, efter omsättning i penningar enligt högstberörda nådiga
förordning, räntan 209 kronor i i öre och kronotionden 33 kronor
1 ö öre.

< )m det i nåder pröfvas lämpligt och med statens fördel öfverensstämmande
att i allmänhet medgifva afskrifning af grundskatten, har jag
trott mig böra underdånigst fästa Kongl. Majits nådiga uppmärksamhet derpå,
huruvida sådan afskrifning bör tillkomma omförmälda egendomar och, hvad
särskild! angår rekognitionsskogshemman, i vidsträcktare mån än hvad jag
ofvan vågat i underdånighet tillstyrka.

Pa de skäl, som blifvit anförda, och då genom räntans och tiondens
omsättning till fix penningeränta enligt 1869 års Kongl. förordning en ganska
betydlig nedsättning redan skett i grundskatten, hemställer jag underdånigst.
att grundskatten af meranämnde egendomar må i stället blifva föremål för
aflösning enligt de grunder, som i betänkandet blifvit närmare utvecklade,
hvarvid jag icke finner något annat vara att i underdånighet erinra än att,
då de fleste hemman äro klufna i mindre delar, aflösningen bör ifrågakomma
samtidigt för hvarje hemmansnummers eller lägenhets grundskatt, men icke
för särskilda brukningsdelar deraf, till förekommande af de flera svårigheter
och invecklade förhållanden, som eljest skulle uppstå, pa sätt kammarkollegium
och statskontoret i underdånigt utlåtande den 12 Oktober 1867
anfört.

Det bör härvid icke heller lemnas oanmärkt, att äfven före år 1809
åtskilliga hemman eller lägenheter, som icke varit under stadgad åborätt upplåtna
blifvit, enligt särskilda nådiga beslut, till skatte försålda, men deras
antal har antagligen icke varit betydligt, i jemförelse med dem, hvilka efter
nämnde tidpunkt försålts, och det skulle leda till tidsödande undersökningar
i jordeböcker och räkenskaper för utredande, hvilka dessa egendomar varit.

Uti hvad Kongl. kollegierna i det underdåniga utlåtandet under punkten
11) yttrat om afskrifning af den grundskatt, som varder rekognitionsskogshemman
åsatt, sedan afskrifningen för hemmanen i allmänhet tagit sin
början, kan jag för min del ej instämma, utan anser af skäl, som nyss blifvit
i underdånighet anförda, sådan grundskatt höra triköpas enligt i betänkandet
anförda grunder.“ Stockholm som ofvan.

In fidem
C. J. Hassel!.

STOCKHOLM, I3AAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1375.