UNDERDÅNIGT UTLÅTAND! (Statens offentliga utredningar 1919:8)

UNDERDÅNIGT UTLÅTAND!

MED

FÖRSLAG

ANGÅENDE

INDRAGNING AV FÖRSTE KONTROLLÖRSBEFATTNINGARNA
VID RÅSOCKERFABRIKERNA

SAMT OM

BEREDANDE AV MERA STADIGVARANDE ANSTÄLLNING
ÅT VISSA KONTROLLÖRER VID SOCKERTILLVERKNINGEN
M. M.

AVGIVET DEN (i DECEMBER 1918

KUNGL. KONTROLLSTYRELSEN

STOCKHOLM 1919

ISAAC. MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

Till KONUNGEN.

Med anledning av en inom riksdagen väckt motion (1917 II: 26)
har riksdagen i skrivelse (nr 259) den 13 juni 1917 anhållit, att genom
Kungl. Maj:ts försorg utredning måtte verkställas och, där utredningen
därtill föranledde, förslag för riksdagen framläggas:

1) angående inskränkning av antalet förste kontrollörer vid sockertillverkningen;
samt

2) angående beredande av mera stadigvarande anställning åt sådana
kontrollörer vid sockertillverkningen, som vore äldre i tjänst eller vore
för sin utkomst helt beroende av sitt arbete vid sockerkontrollen.

Genom nådig remiss den 25 juni 1917 har Kungl. Maj:t anbefallt
kontrollstyrelsen att verkställa den i riksdagens berörda skrivelse omförmälda
utredning samt inkomma med det förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.

Under den inom kontrollstyrelsen påbörjade utredningen i ämnet
befunnos emellertid spörsmålen om inskränkning i antalet förste kontrollörer
samt om beredande av mera stadigvarande anställning åt
vissa kontrollörer så intimt sammanhänga med frågorna om förste
kontrollörernas och kontrollörernas anställnings- och tjänstgöringsförhållanden
i allmänhet och även i viss mån med ifrågavarande tjänstemäns
avlöningsförhållanden, att den anbefallda utredningen icke skulle
kunna tillfyllestgörande verkställas, med mindre jämväl nyss antydda
frågor bleve utredda och förslag i anledning av utredningen av styrelsen
avgåves.

På grund härav har Kungl. Maj:t enligt beslut den 5 juli 1918,
efter hemställan av kontrollstyrelsen, bemyndigat styrelsen, utom annat,
att såsom sakkunniga för att inom styrelsen deltaga i utredning samt
avgiva förslag angående förste kontrollörernas och kontrollörernas vid
sockerbeskattningen anställnings-, tjänstgörings- och avlöningsförhållanden
tillkalla högst tre personer.

Jämlikt nämnda bemyndigande har kontrollstyrelsen för ändamålet
tillkallat såsom sakkunniga förste kontrollören vid sockerfabriken i
Landskrona F. Eländer, förste kontrollören vid Tanto sockerfabrik i
Stockholm H. Kihlgren samt kontrollören vid sockerfabriken i Arlöv
N. Fr. Nybergh.

Sedan kontrollstyrelsen med biträde av nämnda sakkunniga samt
efter överläggningar med en representant för länsstyrelsen i Malmö
numera slutfört den avsedda utredningen, får kontrollstyrelsen härigenom
framlägga utredningens resultat ävensom avgiva de förslag,
vartill styrelsen funnit anledning föreligga.

I det följande komma att under särskilda punkter behandlas de
båda huvudfrågor, som närmast utgöra föremål för den begärda utredningen,
nämligen spörsmålen om en inskränkning av antalet förste kontrollörer
vid sockertillverkningen och om beredande av en fastare anställ -

lång åt vissa kontrollörer vid nämnda tillverkning. 1 sammanhang
med den senare frågan ämnar styrelsen jämväl taga ställning till, bland
annat, väckt förslag att från länsstyrelserna till kontrollstyrelsen överflytta
befogenheten att utse kontrollörer och tillsyningsman vid ifrågavarande
tillverkning. Därpå skall redogöras för erforderliga ändringar
i avseende å kontrollpersonalens avlöningsförhållanden m. m., varelter
styrelsen ämnar behandla en uppkommen fråga om beredande av understöd
till ur tjänst avgången kontrollpersonal. Slutligen skall styrelsen
framlägga de förslag till författningsändringar, som anses av förhållandena
påkallade.

I. Inskränkning av antalet första kontrollörer vid sockertillverkningen.

Innan kontrollstyrelsen närmare ingår på frågan om inskränkning
av antalet förste kontrollörer vid sockertillverkningen, har styrelsen
ansett lämpligt att lämna en redogörelse för ej mindre det väsentligaste
av de i avseende å ifrågavarande befattningshavare nu gällande författningsbestämmelserna
än även det sätt, varpå kontrollarbetet vid sockerfabrikerna
är ordnat.

Förste kontrollörsbefattningarna tillskapades samtidigt med konsumtionsskattesystemets
införande i vårt land. Dessförinnan hade kontrollen
vid vitbetssockertillverkningen utövats av kontrollörer (enligt
1873 och 1882 års författningar i ämnet benämnda »uppsyningsman»)
under tillsyn av överkontrollörer. Förordningen om beskattning av
socker den 2 juni 1905 — enligt vilken förordning, i likhet med vad
närmast förut varit fallet, överinseendet över kontrollen skulle utövas
av chefen för finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå och
tillsynen över den vid fabrikerna anställda kontrollpersonalen anförtros
åt de överkontrollörer, som tjänstgjorde vid kontrollen över brännvinsoch
maltdryckstillverkningen — föreskrev emellertid, att för den
omedelbara tillsynen vid varje fabrik skulle anställas en förste kontrollör
och till hans biträde nödigt antal kontrollörer.

I sammanhang med den år 1907 beslutade omorganisationen av
kontrollen vid brännvins- och maltdryckstillverkningen genomfördes
sedermera beträffande sockerkontrollen den förändringen, att de tjänsteåligganden
vid sockerfabrikerna, som dittills ålegat överkontrollörerna,
överlämnades åt förste kontrollörerna under särskild inspektion av en
utav den centrala kontrollmyndighetens tjänstemän.

Förste
kontrollörsbefattningarnas
tillkomst.

Gällande
bettämmelser
angående
förste kontrollörerna.

Förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker
och ordningsstadgan den 23 juli 1908 rörande sockerbeskattningen,
sådana dessa författningar tyda enligt sedermera däri beslutade ändringar,
innehålla beträffande förste kontrollörerna huvudsakligen följande.

Förste kontrollör utses av kontrollstyrelsen, vilken myndighet även
har att inkalla honom till tjänstgöring och bestämma den fabrik, över
vilken han skall öva tillsyn (förordningen 25 §, ordningsstadgan 26 §).

Sökande till befattning såsom förste kontrollör skall, såvida han
ej förut tjänstgjort i nämnda egenskap, vid ansökningen foga dels betyg
över avlagd mogenhetsexamen eller examen från tekniskt läroverk, dels
ock intyg därom, att han äger tillräckliga insikter i verkställandet av
analyser å socker, sirap och melass samt nödig kunskap i gällande
författningar och föreskrifter rörande beskattningen av socker och tillsynen
däröver (ordningsstadgan 26 §).

Förste kontrollör åligger:

att minst sex timmar varje dygn vara i fabriken närvarande och
deltaga i kontrollgöromålen,

att för varje dygn i dagboken anteckna, vilka tider lian tjänstgjort,
att, då han avlägsnar sig från fabriken, där lämna underrättelse,
var han kan träffas,

att liava tillsynen över de vid fabrikerna anställda kontrollörer
och mellan dem fördela tjänstgöringen,

att med ordning och noggrannhet föra föreskrivna journaler och
längder,

att i mån av behov anbringa kronans lås dels för alla öppningar,
som ej äro ständigt bevakade eller försedda med gallerverk, dels ock
för de i 1 § 3 mom. av ordningsstadgan rörande sockerbeskattningen
omförmälda bryggor och ledningar, då de ej användas, ävensom verkställa
försegling eller plombering av befintliga reservutgångar,

att omsorgsfullt förvara nycklarna till lås, som sålunda anbringas
eller som användas vid tillstängning av de inom eller utom fabriken
befintliga magasin för socker,

att jämväl i övrigt omliänderhava och vid behov till kontrollörerna
utlämna de för fabrikerna avsedda kontrolleffekter, ävensom att
förvara alla kontrollen rörande handlingar,

att å sirap och melass, som skall från fabriken utlämnas, verkställa
undersökning för bestämmande av dess sockerhalt,

att kvittera förpassningar å obeskattat socker, som till fabriken
ankommer från annan fabrik, allmänt sockernederlag eller tullkammare,
att utfärda förpassningar å obeskattat socker, som från fabriken

utlämnas för transport till annan fabrik, allmänt sockernederlag eller
tullkammare,

att övervaka, att allt socker, som ej utföres från fabriken, upplägges
under kronans lås, samt

att tillse, att de för kontrollen i övrigt givna stadganden städse
iakttagas (ordningsstadgan 8 §).

Vidare tillkommer det förste kontrollör att, i den mån och till
det antal sådant erfordras, inkalla kontrollörer att tjänstgöra tillsvidare.
Då så oundgängligen erfordras, äger ban dessutom att till tillfällig
tjänstgöring inkalla nödigt antal kontrollörer. Förste kontrollör är dock
härutinnan bunden så tillvida, att utan kontrollstyrelsens medgivande
icke må i något fall samtidigt vara till tjänstgöring inkallade vid fristående
råsockerfabrik flera än fyra kontrollörer för tjänstgöring tillsvidare
och två kontrollörer för tillfällig tjänstgöring eller vid raffinaderi
flera än tio kontrollörer. Förste kontrollör äger att bevilja kontrollör
tjänstledighet samt, med viss inskränkning, förordna vikarie. Åven då
kontrollör av förfall är hindrad att fullgöra sin befattning, äger förste
kontrollör, där han så finner nödigt, inkalla annan kontrollör (ordningsstadgan
29 §).

Då tillverkare gjort anmälan om arbetets avslutande, skall förste
kontrollören återkallas ur tjänstgöring. Vid rå sockerfabrik, som ej är
förenad med raffinaderi, skall då tillsynen överlämnas åt en av Kungl.
Maj:ts befallningshavande utsedd tillsyningsman (förordningen 25 §
6 mom.).

Ersättning till förste kontrollör utgår i form av dagarvode under
tjänstetiden med tolv kronor. Om resa förekommer, erhåller han dessutom
reseersättning med femton kronor för varje gång, han inträder i
tjänstgöring eller förflyttas från en till annan fabrik. Förordnas förste
kontrollör att verkställa förrättning under tid, då han ej är inkallad till
tjänstgöring, erhåller han dels7 dagarvode med tolv kronor, dels ock
reseersättning enligt fjärde klassen i gällande resereglemente (förordningen
25 § 4 mom.).

Angående kontrollarbetet vid sockerfabrikerna må anföras följande.

Kontrollarbetet vid ett raffinaderi omfattar

1) kontrollräkning av till fabriken ankommande socker,

2) kontrollerande av utlämningen till fritt bruk,

3) bevakning, att ej något socker obehörigen utföres ur fabriken,

4) kontroll av invägningen av socker i lådor och säckar inom
fabriken.

Kontrollarbetet
vid
sockerfabrikerna.

Riksdagens
behandling av
frågan om inskränkning
av
antalet förste
kontrollörer
m. m.

Motion vid
1912 års
riksdag.

Vikten av lösa toppar antecknas i samband med utlämningen till
fritt bruk. All utlämning verkställes av en eller flera s. k. utlämningskontrollörer.
Dessa skola i sina anteckningsböcker införa antalet kolli
och nettovikten å det till fritt bruk utlämnade sockret. Dessa anteckningsböcker,
vilka innehålla primäruppgifterna rörande utlämningen för
dagen, kontrolleras nu på flera sätt och av olika personer i avsikt att
erhålla full visshet, att de blivit rätt förda.

Den förberedande kontrollen, varvid granskas, att varje post utlämnat
socker är rätt utförd och att summeringarna äro riktiga, utföres
av annan härtill lämplig kontrollör än den, som fört böckerna.

Sedan anteckningsböckerna undergått denna första granskning,
genomses de ånyo av förste kontrollören, vilken slutligen jämför, huruvida
sammanlagda beloppet av de olika böckernas summor överensstämmer
med fabrikens för dagen avlämnade anmälningssedel, å vilken
finnes kvitterad den mängd socker, tillverkaren mottagit till fritt bruk.

Vad härefter vidkommer råsockerfabrikerna, består kontrollarbetet
vid dessa i kontrollerande av invägning av råsocker samt dettas inläggning
på och uttagning från magasin. Invägningen och inläggningen
(magasineringen) kan vid fabriker, där magasinet är sammanbyggt med
fabriken, övervakas av en och samma kontrollör, men denne är då
bunden vid sockerloftet, där invägningen sker, och kan sålunda, med
undantag av kortare besök i det närliggande maskinrummet, ej ägna
fabriken i övrigt eller fabriksområdet någon tillsyn. Vid utlastningen
är förhållandet detsamma.

Kontrollstyrelsen övergår nu till frågan om en inskränkning av
antalet förste kontrollörer och vill då till en början erinra, hurusom
detta spörsmål redan vid flera tillfällen varit föremål för riksdagens
prövning.

År 1912 väckte två ledamöter av riksdagens andra kammare eu
motion (nr 152), däri hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida och
i vad mån en inskränkning av de vid sockerbeskattningen anställda förste
kontrollörernas antal skulle kunna ske i syfte att minska omkostnaderna
för kontrollen vid nämnda beskattning, samt för riksdagen framlägga
det förslag, vartill denna utredning kunde föranleda.

I motiveringen till nämnda motion förklarade motionärerna det
kunna ifrågasättas, huruvida den år 1907 genomförda omorganisationen
beträffande kontrollen över tillverkningsbeskattningen i riket i alla av -

Beenden varit ägnad att åstadkomma en kontroll, som på samma gång
den gjorts tillräckligt effektiv att kunna tillgodose statens berättigade
intressen, å andra sidan icke blivit dyrare, än som vore nödigt. Sålunda
syntes det, enligt motionärernas förmenande, vara alldeles överflödigt
att anställa eu förste kontrollör vid varje sockerfabrik. Vid råsockerfabrikerna,
vilka vore i verksamhet endast 2 å 3 månader under
året, hade en förste kontrollör så liten sysselsättning, att det måste
betraktas såsom ett slöseri med statens medel att avlöna en dylik tjänsteman
vid varje sådan fabrik.

»Eu avsevärd besparing — fortsatte motionärerna — skulle här
kunna göras, om tillsynen över kontrollen vid dessa fabriker antingen
uppdrogs åt förste kontrollörerna vid närliggande raffinaderier, eller
ock så, att flera inom ett begränsat område liggande råsockerfabriker
hade en gemensam förste kontrollör, vilken genom att under tillverkningstiden
regelbundet besöka de olika fabrikerna hade att övervaka
den nödiga kontrollen vid desamma. Enligt vårt förmenande skulle en
dylik anordning med lätthet kunna genomtöras åtminstone i Skåne med
dess goda kommunikationsförhållanden, och som bekant, äro de flesta
av våra sockerfabriker belägna i denna provins.

Vid raffinaderierna brukar förste kontrollören antaga en av kontrollörerna
som sin assistent, vilken har att jämföra kontrollörernas
dagliga uppgifter över utlämnat socker med fabrikens uppgifter, och
om de överensstämma, vilket i regeln är fallet, införas de av förste
kontrollören i härför avsedda rubriker i kontrolljournalen.

Införandet av dessa uppgifter kräver en tid av 10 å 20 minuter
dagligen. Dessutom har förste kontrollören att vid månadens slut
uppgöra och till kontrollstyrelsen insända ett sammandrag av nämnda
uppgifter, vilket arbete torde taga eu tid av 1 å 2 timmar. Det torde
väl med skäl kunna ifrågasättas, huruvida ej detta obetydliga och enkla
arbete i stället skulle kunna utföras av de tjänstgörande kontrollörerna,
vilket var förhållandet under den tid beskattningen beräknades efter
mängden av avverkade betor och då kontrollen var lika viktig och maktpåliggande
som nu.

Genom en dylik anordning skulle man med så mycket större lätthet
kunna genomföra den inskränkning i förste kontrollörernas antal,
vi med denna motion åsyftat, och varigenom betydande besparingar i
kontrollomkoBtnaderna skulle kunna göras.»

Motionen hänvisades till bevillningsutskottet, vilket uti avgivet
betänkande (nr 19) i ämnet anförde följande:

Indragning av förste kontrollörsbefatta. m. m. 2

Bevillnings utskottet 1912.

»Om ifrågavarande tjänstemäns åligganden stadgas huvudsakligen
i 8 § ordningsstadgan rörande sockerbeskattningen den 23 juli 1908,
där det bland annat föreskrives, att förste kontrollör skall minst sex
timmar varje dygn vara i fabriken närvarande och deltaga i kontrollgör
o in ålen.

Motionärernas tanke, att en och samma förste kontrollör skulle
kunna i vissa fall utöva kontrollen vid två eller flera sockerfabriker,
förutsätter därför, antingen att en inskränkning i nämnda minimitid är
möjlig, eller ock att i förste kontrollörs frånvaro från endera platsen
någon av kontrollörerna får utöva dennes befogenhet helt eller delvis.
Kontrollstyrelsen, som avgivit infordrat utlåtande över motionen, har
beträffande frågan, huruvida den stadgade minimitiden faktiskt behöver
användas, för att förste kontrollör utan biträde av medhjälpare skall
kunna under nuvarande förhållanden förrätta sina åligganden, framhållit,
att förste kontrollören skall övervaka och ansvara för kontrollen
vid raffinaderiet, respektive råsockerfabriken, och att han ingalunda är
fri från detta ansvar genom en sex timmars vistelse vid fabriken. Den
förändring med avseende å den lokala kontrollen vid sockerfabrikerna,
som inträdde den 1 september 1908 och som innefattade, att den av
överkontrollörerna dittills utövade befattningen med socker kontrollen
upphörde och i vissa avseenden överflyttades på förste kontrollören, har
givetvis medfört, att dennes åligganden vid fabriken blivit av annan
omfattning och betydelse. A ena sidan intager förste kontrollören
gentemot fabriksledningen en mera självständig ställning och är ofta
nödsakad att utan att kunna åtspörja någon överordnad vidtaga erforderliga
dispositioner. A andra sidan är han såsom förman för kontrollpersonalen
vid sockerfabriken närmast ansvarig för kontrollens
effektivitet och kan ju vänta att när som helst under dagens lopp
bliva rådfrågad av kontrollörerna. Allt detta gäller såväl raffinaderi
som råsockerbruk. Man torde således ej kunna bestämma någon viss
daglig arbetstid, som skulle vara erforderlig för utförande av en förste
kontrollörs åliggande. Gäller frågan själva expeditionsgöromålen, torde
dessa vid ett raffinaderi kräva i allmänhet två timmar och vid en råsockerfabrik
omkring en halv timme, men härvid är då att märka, att
dessa expeditionsgöromål ej alltid låta utföra sig i ett sammanhang,
utan kan tillverkaren, både vid raffinaderier och råsockerfabriker, när
som helst under dagens lopp komma med begäran att få en förpassningsinlaga
eller dylikt behandlad.

En sammanslagning i kontrollavseende, sådan motionärerna åsyfta,
finner utskottet, i likhet med vad kontrollstyrelsen jämväl erinrat, redan

med hänsyn till göromålens omfattning icke vara möjlig mellan en råsockerfabrik
å ena samt ett raffinaderi å andra sidan. Aven två eller
flera råsockerfabrikers sammanförande under gemensam förste kontrollör
synes ej kunna utan vidare äga rum. En sådan åtgärd förutsätter nämligen,
såsom redan antytts, med nödvändighet anställande vid varje
fabrik av någon av kontrollörerna som ställföreträdare för förste kontrollören.
I huvudsak måste dock enligt sakens natur denne alltfort själv
bestrida sina åligganden vid varje fabrik, och är en sammanslagning
alltså genomförbar blott, där kommunikationerna tillåta förste kontrollören
att varje dygn vara under erforderlig tid tillstädes å varje särskild
plats, utan att tjänstgöringstiden obilligt utsträckes. Kontroilstyrelsen
har emellertid ej funnit kommunikationsförhållandena i något dylikt fall
medgiva ifrågasatt sammanslagning. Utskottet har från sakkunnigt håll
förskaffat sig detaljerad utredning i kommnnikationshänseende rörande
några till äventyrs tänkbara fall av sammanslagning. Denna utredningger
vid handen, att strängt taget blott i två fäll motionärernas tanke
är praktisk utterbär, nämligen beträffande dels råsockerfabrikerna i Staffanstorp
och Svedala, dels råsockerfabrikerna i Hököpinge och Trälleborg.
Avståndet är i båda fallen 17 kilometer på järnväg, och kostnaden för
resa fram och åter 2 kronor 4 öre. Tåglägenheterna äro jämförelsevis
goda, och varje resa tager inemot två timmar i anspråk. Den besparing,
som vunnes genom indragning i anförda fall av två förste kontrollörer,
bleve dock i verkligheten skäligen ringa. Med en antagen
tjänstgöringstid av nittio dagar utgör deras sammanlagda avlöning efter
12 kronor om dagen 2,160 kronor för år. Härifrån har man dock att
avräkna dels den höjning i avlöningen åt de två återstående förste kontrollörerna,
som skulle betingas av deras ökade arbete samt resorna mellan
fabrikerna och eventuella kostnader för kost och logis å den plats, där
de ej vore bosatta, allt tillsammans ej gärna understigande 6 kronor om
dagen för vardera, vilket gör tillhopa 1,080 kronor om året, dels ock
skäligt tillägg i avlöningen åt förste kontrollörens ställföreträdare bland
kontrollörerna.

Även om i ytterligare något fall dylik indragning skulle kunna
ifrågakomma, synes det alltså tydligt, att statens vinst av den föreslagna
förändringen ej komme att bliva nämnvärd och i värjo fall ej stå i rimligt
förhållande till risken av mindre verksam kontroll i följd därav.

I detta sammanhang vill utskottet också erinra därom, att riksdagen
1907 vid prövning av ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag om
sådan omläggning av kontrollen över brännvinstillverkningen, att kontrollör
skulle kunna utöva tillsyn över mera än ett bränneri, med avslag

Riksdagen

1912.

Motion vid
1913 &rs

riksdag.

därå, funnit böra såsom grundprincip uppställas främst fordran på en
effektiv kontroll och i andra rummet hänsyn till vinnande av besparing.
(Riksdagens skrivelse nr 220 sid. 2).»

Med åberopande av vad sålunda anförts och under uttalande att
utskottet vore förvissat därom, att vederbörande i så måtto iakttoge
behörig sparsamhet på förevarande område, att ej flera kontrollörer förordnades,
än som med effektiv tillämpning av bestämmelserna angående
förste kontrollörs åligganden befunnes erforderliga för utövande av fullt
verksam kontroll, hemställde utskottet, att ifrågavarande motion icke
måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Yad utskottet sålunda hemställt bifölls av riksdagen.

Vid 1913 års riksdag väcktes emellertid eu ny motion (nr 131 i
andra kammaren) i samma fråga. Under erinran om kontrollstyrelsens
år 1912 avgivna utlåtande, anförde motionären, att styrelsen däri visserligen
medgivit, att själva expeditionsgöromålen för eu förste kontrollör
vid en råsockerfabrik endast krävde en halv timme varje dag, men att
styrelsen på samma gång framhållit en del andra uppgifter och göromål,
som skulle åligga förste kontrollören och som motiverade bibehållandet
av dessa tjänstebefattningar i samma utsträckning som förut.

Vad kontrollstyrelsen i detta avseende framhållit — yttrade motionären
— kunde möjligen äga sin tillämpning beträffande de vid
raffinaderierna anställda förste kontrollörerna, vid vilka fabriker den
egentliga beskattningen ägde rum, men torde i fråga om dessa tjänstemäns
göromål vid råsockerfabrikerna vara åtskilligt överdrivet och vilseledande.

Motionären förklarade sig hysa den uppfattningen, att de vid råsockerfabrikerna
anställda förste kontrollörernas göromål vore så obetydliga,
att de utan minsta olägenhet kunde till största delen överflyttas
på och fördelas mellan de vid fabriken tjänstgörande kontrollörerna,
liksom förhållandet varit, innan den nuvarande beskattnings formen införts,
samt att det vore tillräckligt att anställa en eller ett par överkontrollörer
eller inspektörer, som hade att under pågående kampanj
övervaka och leda kontrollgöromålen vid råsockerfabrikerna. Särskilt
inom Malmöhus län, där de flesta fabrikerna av detta slag vore belägna,
skulle en dylik anordning med lätthet kunna genomföras och därigenom
även betydande besparingar i kontrollkostnaderna vinnas.

Motionen slutade med en hemställan, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t ville låta utreda, på
vad sätt en inskränkning av de vid sockerbeskattningen i riket anställda

förste kontrollörernas antal skulle kunna ske, samt för riksdagen framlägga
det förslag, vartill denna utredning kunde giva anledning.

Jämväl över denna motion inhämtades kontrollstyrelsens utlåtande.
Gentemot motionärens uppfattning angående möjligheten att utan olägenhet
indraga vissa förste kontrollörsbefattningar förklarade styrelsen sig
»med det ansvar som åligger styrelsen att utöva överinseendet över kontrollen»
lika bestämt hävda sin motsatta ståndpunkt, och hänvisade styrelsen
därvid till sitt år 1912 avgivna yttrande i frågan, varjämte styrelsen
vidare anförde följande:

»Gentemot motionärens hänvisning på kontrollens anordning, innan
den nuvarande beskattningsformen infördes, torde vara tillräckligt att
erinra, att nu gällande beskattningsform givetvis kräver en vida mer
komplicerad kontroll än vid en materialbeskattning. Det enkla faktum
att kostnaden för sockerkontrollen, som för år 1907 uppgick till 340,000
kronor, för år 1911 uppgick till 312,000 kan ju för övrigt ej anses
vittna om något slöseri med statens medel. Under mellanliggande tid
har likväl en sockerfabrik tillkommit. Om det av kontrollstyrelsen föreskrivna
kontrollsystemet kunnat medföra en dylik minskning i kostnaden
utan att kontrollens effektivitet vedervågats, ligger däri ej någon anledning
att mot styrelsens bestridande, för att ytterligare nedpressa utgifterna,
på en så viktig punkt, som nu ifrågasatts, försvaga övervakandet
av sockerfabrikerna. Kontrollstyrelsen skall för sin del ej underlåta att
efter vidare vunnen erfarenhet vidtaga alla de modifikationer i kontrollförfarandet,
som kunna befinnas lämpliga samt ägnade att medföra besparing.
Styrelsen måste emellertid alltjämt beteckna den nu ifrågasatta
indragningen av förste kontrollörsbefattningar vid råsockerfabrikerna såsom
ej tillrådlig.»

Uti sitt i anledning av motionen avgivna betänkande (nr 47) hemställde
bevillningsutskottet, att densamma icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda. Denna hemställan motiverades därmed, att
emot vad från den högsta kontrollmyndighetens sida framhållits motionären
icke kunde anses hava förebragt skäl, som borde föranleda riksdagen
att frånträda sin år 1912 intagna ståndpunkt i frågan.

1 enlighet härmed blev motionen av riksdagen avslagen.

År 1917 återupptogs frågan inom riksdagen, denna gång i samband
med en framställning om ändrade villkor för sockerkontrollörerna. I
en inom andra kammaren väckt motion (nr 26) yttrades, att ett av de
mest vägande motiven emot förberörda år 1912 väckta motion, varit,
att kontrollörerna icke intoge den självständiga ställning, att kontrollen

Kontrollatyrelsen
1913.

BeviUnings utskotfcet 1913.

Riksdagen

1913.

Motion vid
1917 &rs
riksdag.

vid råsockerfabrikerna kunde anförtros åt dessa tjänstemän, såvida de
icke dagligen och stundligen övervakades av förste kontrollörerna. Härefter
fortsatte motionären:

»Kontrollstyrelsen, som särskilt anförde detta argument, synes mig
därigenom ha skattat väl mycket åt den uppfattningen, att en persons
pålitlighet skall mätas efter graden och avlöningen och icke efter karaktären
hos den som utövar befattningen, en tankegång som egentligen
är ett slag i ansiktet på alla befattningshavare i lägre tjänsteställning.

Giv dessa kontrollörer en fastare anställning och det skall säkerligen
lyckas framskapa den nödiga självständighet, som erfordras för en
pålitlig kontroll.

Vad som synes mig vara avgörande för bedömandet av indragningen
av förste kontrollörerna vid råsockerfabrikerna är frågan, huruvida
kontrollarbetet vid eu råsockerfabrik är av så krävande art, att icke
en person med vanlig kontrollörsutbildning kan utföra detsamma. Skulle
så verkligen vara förhållandet, bortfaller ju därigenom möjligheten för
den tänkta ändringen.

Emellertid synes den saken böra närmare utredas. Före den nu
tillämpade beskattningsmetoden, då hela sockerskatten uttogs direkt vid
råsockerfabrikerna, skötte ju, som bekant, kontrollörerna på egen hand
journalerna m. m. och överkontrollören inspekterade dessa en gång i
månaden. Nu när den egentliga beskattningen kontrolleras vid raffinaderierna
har kontrollarbetet även vid en råsockerfabrik ansetts så krävande,
att det ej kan nöjaktigt utföras utan dagligt övervakande av en
förste kontrollör.

Det har meddelats mig, att flera förste kontrollörer som anställts
vid råsockerfabrikerna rekryterats från kontrollörkåren och att dessa i
allmänhet icke ägt större kompetens än vad som i regeln kräves av
kontrollörerna; de ha erhållit sina upphöjda befattningar genom dispens.
Detta sakförhållande synes mig giva stöd för mitt antagande, att kontrollen
vid råsockerfabrikerna kan ordnas på ett vida billigare sätt än
det nu tillämpade utan att kontrollsäkerheten därigenom äventyras.

Vid varje råsockerfabrik finnes redan nu anställd en tillsyningsman,
som i regeln är kontrollör; denna sköter journalen och undertecknar
förpassningshandlingarna under årets nio månader. Jag kan icke förstå
varför icke samma person skulle kunna utföra denna gärning även under
kampanjen. Uttogs till detta uppdrag den mest erfarna kontrollören,
skulle han tvivelsutan kunna tjänstgöra såsom förman för övriga kontrollörer,
samtidigt som han fullgjorde sitt uppdrag såsom kontrollör,
Kostnaden härför skulle kunna inskränka sig till att denna kontrollör

under kampanjen erhölle exempelvis eu krona mera i dagsarvode än de
(ivriga kontrollörerna. Genom denna anordning kunde det arvode av
12 kronor om dagen, som nu utgår till förste kontrollören, besparas
statsverket.

Mot tanken att raffinaderiernas förste kontrollörer skulle med sin
tjänst kunna lörena ett visst övervakande av råsockerkontrollen vid
andra fabriker aniorde kontrollstyrelsen 1912 såsom ett bärande skäl,
att kommunikationsförhållandena inom Skåne omöjliggjorde densamma;
icke i något fall kunde sammanslagningen ske, försäkrade styrelsen.
Dåvarande bevillningsutskott lät »sakligt» utreda, särskilt kommunikationsspörsmålet,
och konstaterade, att det skulle kunna ske vid Staffanstorp—Svedala,
Hököpinge och Trälleborg. Det ligger bra nära till
hands att till utskottets då anförda exempel lägga Skivarp och Köpingebro
råsockerlabriker med anslutniug till Ystads raffinaderier. För övrigt
förefaller det var och en, som något närmare känner avstånden i Skåne
och den tillgång på järnvägskommunikationer, som där linnes, att kommunikationshindren
lättare i detta fall äro överkomliga än de rent obotlärdiga
hindren, som då restes i vägen för ordnandet av råsockerkontrollen
på antytt sätt.

Åven om en inspektionsresa skulle föranleda, att raffinaderiets
förste kontrollör för en dag skulle vara borta från raffinaderiet, bör
väl den saken utan olägenhet kunna ordnas utan åsidosättande av kontrollsäkerheten.
Jag har sökt göra mig underrättad om huru det i
verkligheten gestaltar sig och därvid erfarit, att förste kontrollören
kunnat vara borta från sin tjänst både en och två dagar utan att någon
annan ställföreträdare varit inkallad för honom. Vid sådana tillfällen
har kontrollören i huvudvakten skött förste kontrollörens åligganden.
Kan denna anordning träffas då förste kontrollör av sjukdom eller annan
anledning utebliver från sin tjänst, bör det kunna ske även om bemälde
tjänsteman fullgör ett tjänsteuppdrag å annan ort. Denna sak kan så
mycket lättare ordnas, om de äldre och mera meriterade kontrollörerna
medgåves en något fastare anställning.»

I fortsättningen av motionens motivering beröres uteslutande frågan
om en dylik fastare anställning. Härtill får kontrollstyrelsen tillfälle
att återkomma i det följande. I motionen, såvitt den avser det nu förespörsmålet,
hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida och i vad
mån förste kontrollörsbefattningarna vid råsockerfabrikerna kunde indragas.

Kontxollstyrelsen
1917.

Biksdagens

skrivelse

1917.

Inskränkning
av antalet
förste kontrollörer.

Indragning
av förstekontrollörsbefattningama
vid
raffinaderierna.

Åven över denna motion inhämtades kontrollstyrelsens yttrande.
Styrelsen förklarade därvid sig icke hava något att erinra mot att den
ifrågasatta utredningen företoges.

Det är nu senast omhandlade motion, som ligger till grund för
riksdagens förutnämnda skrivelse, nr 259, den 13 juni 1917. I denna
skrivelse har riksdagen anfört, bland annat, att, efter det den högsta
kontrollmyndigheten funnit frågan om en inskränkning av antalet förste
kontrollörer i varje fall förtjäna att undersökas, hade riksdagen jämväl
ansett sig sakna anledning att motsätta sig en sådan undersökning,
företagen utan några förutsatta direktiv beträffande vare sig sättet för
eller möjligheten över huvud taget av inskränkningar i hithörande avseende.
Dock ville riksdagen såsom en oeftergivlig hållpunkt för utredningen
betona, att hänsyn i främsta rummet skulle tagas till fordran
på effektiv kontroll och i andra rummet till vinnande av besparing.

En inskränkning av antalet förste kontrollörer vid sockertillverkningen
kan tänkas ske på något av följande sätt:

1) alla förste kontrollörsbefattningar såväl vid raffinaderierna som
vid råsockerbruken indragas;

2) alla dylika befattningar vid de fristående råsockerfabrikerna
indragas;

3) vissa förste kontrollörs tjänster göras gemensamma för två eller
flera fabriker

antingen så att ett eller flera fristående råsockerbruk komma att i
kontrollavseende lyda under förste kontrollören vid ett raffinaderi,

eller så att två eller flera dylika råsockerfabriker för sig erhålla
en gemensam förste kontrollör.

1. Den första av nyssnämnda utvägar torde aldrig hava varit på
allvar ifrågasatt, och i ovanberörda år 1917 väckta motion, som närmast
föranlett riksdagens nu föreliggande framställning, har motionären uttryckligen
inskränkt sitt förslag till att avse indragning i större eller
mindre omfattning av förste kontrollörsbefattningarna vid råsockerfabrikerna.
Under alla omständigheter anser kontrollstyrelsen, med hänsyn
till beskaffenheten av det arbete, som vid raffinaderierna åligger förste
kontrollören, och på grund av nödvändigheten att därstädes upprätthålla
den mest effektiva kontroll, det vara alldeles uteslutet att tänka
sig någon indragning av ifrågavarande befattningar vid dessa fabriker.
Någon ytterligare utredning härom torde därför icke vara erforderlig.

2. Vad angår den andra av ovan angivna möjligheter, indragning'' av
förste kontrollörsbefattningarna vid råsockerfabrikerna x, har densamma,
på sätt i det föregående angivits, ifrågasatts uti de vid 1913 och 1917
års riksdagar i ämnet väckta motionerna.

Ifrågavarande förslag synes vara grundat huvudsakligen eller uteslutande
därpå, att genom dess förverkligande staten skulle kunna inbespara
(hela eller) större delen av det dagarvode, som för närvarande
utgår till förste kontrollörerna vid råsockerfabrikerna. En särskild anledning
att taga förslaget under allvarligt övervägande ligger emellertid
även däri, att stora svårigheter på senare tid yppat sig att erhålla tillräckligt
antal kompetenta sökande till ifrågavarande förste kontrollörsbefattningar.

Enligt motionärens åsikt skulle förste kontrollörens åligganden
vid råsockerfabrikerna anförtros åt någon av de därstädes tjänstgörande
kontrollörerna, och borde detta uppdrag lämnas åt den »mest erfarne»
kontrollören. Denne skulle enligt förslagsställarens mening tvivelsutan
kunna tjänstgöra såsom förman för övriga kontrollörer samtidigt som
han fullgjorde sitt uppdrag såsom kontrollör, och kostnaden härför
skulle kunna inskränka sig till att denne kontrollör under kampanjen
erhölle exempelvis en krona mera i dagarvode än övriga kontrollörer.

En sådan anordning synes kontrollstyrelsen mycket lämplig, därest
det kan visas, att de göromål, som för närvarande åligga förste kontrollören,
icke till följd av en sådan förändring skulle komma att utföras
på ett mindre tillfredsställande sätt.

I detta hänseende har motionären gjort gällande, att kontrollarbetet
vid en råsockerfabrik ej är av så krävande art, att icke en
person med vanlig kontrollörsutbildning kan utföra detsamma. Till stöd
härför har till en början åberopats den omständigheten, att före införandet
av den nu tillämpade beskattningsmetoden kontrollörerna på egen
hand skötte journalerna m. m. och att inspektion av vederbörande överkontrollör
förrättades endast en gång i månaden. Till bemötande av
detta skäl har kontrollstyrelsen vid föregående tillfällen anfört, att nu
gällande beskattningsform krävde en mer komplicerad kontroll än som
erfordrades vid materialbeskattning.

Vidare har motionären hänvisat till det förhållandet, att under
tiden mellan kampanjerna tillsynen över råsockerfabrikerna i regel uppdrages
åt kontrollörer i egenskap av tillsyningsman, och motionären
förmenar, att samma personer skulle kunna sköta journalerna och underteckna
förpassningsinlagorna även under själva kampanjen. Häremot

1 Med råsockerfabrik avses i det följande, där annat ej angives, fristående råsockerfabrik.
Indragning av förste kontrollörsbefattn. in. m. 3

Indragning
av förste
kontrollörsbefattningarna
vid t&-sockerfabrikema.

har gjorts den invändningen, att förste kontrollörens uppgift under
kampanjen icke inskränkte sig till nyssnämnda, i själva verket ej alltför
invecklade göromål. Det väsentliga i förste kontrollörens arbete läge
icke i samlandet av en massa sifferuppgifter — ehuruväl det vore av
stor vikt att ordna och leda arbetet så, att absolut tillförlitliga primäruppgifter
erhölles — utan fastmer i att tillse, att intet socker undandroges
statens beskattning. Han måste därför göra ett omsorgsfullt
urval vid inkallandet av kontrollörer samt på ett lämpligt sätt fördela
arbetet; han skulle över huvud intaga en förmans ställning till do
övriga kontrollörerna. Såsom en allmän regel gällde emellertid — har
man vidare sagt — att på en förman borde ställas högre anspråk än
på dem, över vilka han skulle hava ledningen. Denna regel vore tilllämplig
även på förevarande område. Den, som i egenskap av förman
skulle hava större ansvar och vidsträcktare skyldigheter än de övriga
kontrollörerna vid en sockerfabrik, han måste också uppfylla strängare
fordringar än dessa. Han måste äga förmåga att förstå och överskåda
kontrollarbetet såväl i dess helhet som beträffande detaljerna i detsamma,
och han borde även äga en viss inblick i själva fabriksarbetet. Tillika
fordrades en god omdömesförmåga, snabbhet i uppfattningen och vana
vid självständigt arbete samt initiativkraft. Allt detta vore egenskaper,
som man icke kunde förutsätta, att kontrollörer i gemen skulle vara i
besittning av. Slutligen tillkomme såsom en särskild fordran kunskap
i verkställandet av siraps- och melassundersökningar ävensom kunskap
i gällande författningar på området. Med hänsyn till sålunda anförda
omständigheter har man gjort gällande, att i spetsen för kontrollarbetet
måste stå en person, som hade högre utbildning eller eljest skaffat sig
större kunskaper än kontrollörer i allmänhet och som tillika genom
föregående verksamhet visat sig lämplig för befattningen i fråga. Häremot
strede icke — har man sagt — att, på sätt motionären påpekat,
i något fall en kontrollör förordnats till förste kontrollör utan hinder
av att han icke uppfyllt de formella fordringarna därför; ty uppenbarligen
vore det icke uteslutet, att bland de dugligaste kontrollörerna
funnes en eller annan, som reellt sett vore i besittning av de egenskaper,
som måste fordras hos en förste kontrollör. v

Ytterligare har framhållits, att förenandet på en hand av förste
kontrollörens och en kontrollörs åligganden redan i och för sig skulle
vara olämpligt. Först och främst medförde kontrollören-förmannens beröring
med tillverkaren, att han ofta kunde behöva vara tillgänglig,
obunden av annat arbete, något som lätt skulle komma i strid med
hans egentliga kontrollörsuppgifter. Likaledes förutsatte hans över -

vakande verksamhet och den erforderliga överblicken över kontrollarbetet
i dess helhet, att han kunde fritt röra sig i fabriken, vid risk att kontrollens
effektivitet eljest slappades. Slutligen syntes det kunna ifrågasättas,
huruvida kontrollören-förmannen skulle kunna ådagalägga tillräcklig
självständighet i övervakandet av sina medkontrollörer. Det
kunde befaras, att han åtminstone i vissa fall kornme att få vidkännas
svårigheter att upprätthålla sin auktoritet såsom förman.

De skäl, som sålunda anförts mot det föreliggande förslaget, kunna
icke frånkännas en viss betydelse. Kontrollstyrelsen kan dock ej finna
annat än att svårigheterna överdrivits.

Vad angår frågan om den kompetens, som erfordras för att vid
råsockerfabrik fullgöra de åligganden, som nu tillkomma förste kontrollören
därstädes, torde det visserligen vara riktigt, att icke vilken
kontrollör som helst är lämplig härtill. De krav, som oundgängligen
måste ställas på förmannen för kontrollpersonalen, torde dock "icke nödvändiggöra
uppsättandet av några särskilda formella kompetens villkor
och lära icke vara större, än att det blir möjligt att bland kontrollörerna
finna ett tillräckligt antal för ändamålet lämpliga personer. Undantag
måste härvid eventuellt göras beträffande den nu fordrade kunskapen i
verkställandet av kemiska analyser. Om kravet härpå i ett eller annat
fall måste eftergivas, torde detta dock icke behöva möta några betänkligheter.
Vid råsockerfabrikerna förekomma nämligen dylika undersökningar
i så ringa omfattning, att de utan svårighet kunna överflyttas
till kontrollstyrelsens laboratorium.

I detta sammanhang må erinras, att förste kontrollörsbefattniugarna
vid ej mindre än fyra råsockerfabriker för närvarande äro besatta med
personer, vilka ej äro formellt kompetenta därtill. Denna anordning,
vilken nödvändiggjorts av bristen på lämpliga sökande till förste kontrollörstjänsterna,
grundar sig på Kung!. Maj:ts den 18 september samt
den 4 och den 8 oktober 1918 meddelade beslut, enligt vilka Kungl.
Maj:t på därom av kontrollstyrelsen gjorda framställningar bemyndigat,
styrelsen att till förste kontrollörer vid råsockerfabrikerna i riket tills
vidare under tillverkningsåret 1918—1919 förordna vid sockertillverkningen
anställda kontrollörer, oavsett att de icke på sätt är föreskrivet
i 26 § 1 mom. av ordningsstadgan rörande sockerbeskattningen avlagt
mogenhetsexamen eller examen från tekniskt läroverk. Kontrollstyrelsen
är i tillfälle att meddela, att — långt ifrån att några olägenheter ur
kontrollens synpunkt skulle hava uppkommit av det sålunda tillämpade

Kontroll styrelsen.

förfaringssättet — ifrågavarande första kontrollören fullgjort sina åligganden
på ett i allo tillfredsställande sätt.

Vidkommande anmärkningen, att förmannen för kontrollpersonalen
måste kunna fritt röra sig i fabriken och att denna omständighet skulle
kunna medföra svårigheter för en kontrollör-förman att bestrida sina
egentliga kontrollörsgöromål, är det ju visserligen riktigt, att den kontrollör,
som har vakthållning å sockerloftet, icke utan vidare kan lämna
sin plats. Vid de tillfällen, då den tilltänkte kontrollören-förmannen är
placerad å nämnda post och han på grund av sitt förmanskap nödgas
att för någon stund avlägsna sig därifrån, står ju emellertid den möjligheten
öppen att låta någon av de övriga vid fabriken tjänstgörande
kontrollörerna tillfälligtvis övertaga vakthållningen å löftet.

Vad angår invändningen, att kontrollören-förmannen icke skulle
kunna upprätthålla erforderlig disciplin bland kontrollpersonalen, torde
faran härför icke böra överskattas.

Kontrollörerna skola enligt av kontrollstyrelsen meddelade särskilda
föreskrifter rörande kontrollen i sockerfabrikerna tjänstgöra i
medeltal 8 timmar om dagen. På grund därav att någon viss daglig
tjänstgöring icke är föreskriven, har den anordningen allmänt vedertagits,
att kontrollörerna vissa dagar tjänstgöra längre tid än 8 timmar
men i stället äro helt lediga under vissa periodiskt återkommande fridagar.
Om t. ex. en kontrollör under 2 dagar tjänstgjort sammanlagt
24 timmar, kan han erhålla fridag den tredje dagen, då medeltalet av
tjänstgöringstiden under de tre dagarna i allt fall blir 8 timmar. Dagarvode
utgår i ett dylikt fäll naturligen för 3 dagar. Denna anordningskulle
måhända kunna anföras såsom ett skäl mot förslaget om förmanskapets
uppdragande åt en av kontrollörerna, tv — så kan man fråga
— hur skall förfaras, då förmännen-kontrollören har fridag? Ett dylikt
inkast torde dock icke vara av någon mera vägande beskaffenhet. Då
kontrollören-förmannen vare sig på grund av att han har fridag eller
av annan anledning är frånvarande från fabriken, kan nämligen någon
av de övriga kontrollörerna vid fabriken inträda såsom hans ställföreträdare
och övertaga såväl övervakandet av kontrollarbetet som ock bestridandet
av sådana till förmanskapet hörande göromål, som ej tåla
uppskov. Redan under nuvarande förhållanden torde en motsvarande
anordning icke vara sällsynt vid sådana tillfällen, då vederbörande
förste kontrollör av en eller annan anledning är hindrad att infinna sig
till tjänstgöring.

Kontrollstyrelsen anser således, att de åligganden, som tillkomma
förste kontrollören vid råsockerfabrik, utan alltför stora olägenheter

kunna överflyttas på någon av de vid fabriken tjänstgörande kontrollörerna,
vilken skulle utöva förmanskap för kontrollpersonalen därstädes.
Huruvida härtill skall utses någon av de redan förut vid fabriken anställda
kontrollörerna eller om för ändamålet någon raffinaderikontrollör
skall inkallas till tjänstgöring vid råsockerbruket, torde böra avgöras
allt efter omständigheterna i det enskilda fallet.

Det skulle kunna ifrågasättas att i sammanhang med en dylik
förändring i eu eller annan form återinföra eu periodisk inspektion av
kontrollen vid råsockerfabrikerna, liknande den inspektion, som, på sätt
ovan omförmälts, före tillverkningsåret 1908—1909 utövades av vederbörande
överkontrollörer. Kontrollstyrelsen anser emellertid en sådan
anordning vara obehövlig. Styrelsen har ytterligare styrkts i denna
sin uppfattning genom de under innevarande tillverkningsår vunna erfarenheterna
beträffande det sätt, varpå de efter vederbörlig dispens till
förste kontrollörer förordnade kontrollörerna skött sina åligganden (se ovan
sid. 19 och 20). Styrelsen vill även erinra, att råsockerfabrikerna givetvis
i allt fall komma att för framtiden liksom hittills vara underkastade
inspektion av vederbörande överingenjör i kontrollstyrelsen, som enligt
föreskrift i den för styrelsen gällande instruktion har till uppgift, bland
annat, att årligen inspektera sockerfabrikerna.

8. Såsom ett tredje alternativ för vinnande av inskränkning i förste
kontrollörernas antal har ovan angivits en sammanslagning i kontrollhänseende
av två eller flera fabriker under en gemensam förste kontrollör.
Kontrollstyrelsen har låtit noggrant utreda möjligheten att
praktiskt genomföra denna tanke. Då emellertid styrelsen, på sätt i det
föregående omförmälts, kommit till den slutsatsen, att förste kontrollörstjänsterna
vid råsockerbruken kunna helt och hållet indragas, torde det
icke vara erforderligt att här närmare ingå på frågan om anordnande
av förste kontrollörsbefattningar gemensamma för flera fabriker. Styrelsen
vill endast tillkännagiva, att den i sistberörda hänseende verkställda
utredningen givit vid handen, att förste kontrollör vid raffinaderi
icke skulle kunna samtidigt tjänstgöra i nämnda egenskap även vid
råsockerfabrik, att tillsynen vid två råsockerfabriker i vissa särskilda fall
skulle kunna handhavas av en gemensam förste kontrollör, att emellertid
under nu rådande kommunikationsförhållanden en sådan anordning endast
undantagsvis läte sig genomföras, att varje sammanslagning i kontrollhänseende
av två rå sockerfabriker skulle medföra en besparing för statsverket
av allenast omkring 300 kronor årligen, samt att inga andra fördelar men
däremot vissa olägenheter skulle följa av förevarande förslags förverkligande.

Gemensamma
förste
kontrollörer
för flera
fabriker.

Motionen vid
1917 års
riksdag

II. Beredande av fastare anställning åt vissa kontrollörer vid
sockertillverkningen.

I fråga om beredande av fastare anställning åt vissa kontrollörer
yttras i förevarande motion (II: 26) vid 1917 års riksdag följande:

»Hela kontrollväsendet bär ju ursprungligen ansetts vara förbehållet
åt militärer i tjänst eller före detta sådana, och kan i viss mån
ge en antydning om verkningen av den mycket omtalade civilanställningen.
En titt på anställningslistorna giver vid handen, att ännu äro
fördettingarna i majoritet. Emellertid bär omläggningen av sockerkontrollen
i högst väsentlig grad förändrat förhållandena, särskilt inom
denna gren av kontrollen. Av omständigheternas makt ha allt flera
och flera vunnit anställning, vilkas hela utkomst för sig och familjen
vilar uteslutande på deras kontrollverksamhet.

Det är uppenbart, att särskilt denna grupp av kontrollörerna mera
kännbart beröres av eventuella rubbningar i arbetets dagliga utförande,
än de av deras kamrater, som genom pensioner eller andra inkomster
kunna täcka den genom tvångsledighet uteblivna inkomsten.

Vid inträffad arbetsminskning har kontrolled ningen under senare
tid fördelat det tillgängliga arbetet mellan samtliga kontrollörer. Denna
åtgärd, som jag förmodar tillkommit uti bästa avsikt, kan dock leda till
synnerligen obehagliga konsekvenser just för dem, som icke äga någon
annan inkomst än den deras kontrollverksamhet giver dem.

Föranledes arbetslösheten därav, att vid råsockerfabrik anställd
förste kontrollör efter kampanjens slut skall beredas sysselsättning vid
raffinaderi såsom kontrollör på de förutvarande kontrollörernas bekostnad,
då måste jag säga, att det föreligger grundad anledning till misstämning
över den sålunda påtvungna arbetsledigheten, och talande skäl
föreligga för vidtagande av åtgärder, varigenom tryggare anställningsvillkor
kunna givas de till tjänsteåren äldsta kontrollörerna, vilka med
gott vitsord fullgjort dem åliggande tjänst.

Riktigast sjmes det mig, om ett visst antal kontrollörer uppfördes
på stat; emellertid har ett sådant yrkande näppeligen utsikt att nu vinna
riksdagens bifall. Jag inskränker mig därför till en framställning om
huruvida det icke skulle kunna ordnas så, att de äldre kontrollörerna
kunde i så måtto beredas en fastare anställning, att de vid inträffande
indragningar ägde företrädesrätt till arbetsanställning.»

Motionären hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

anhålla, det Kungl. Maj:t ville låta undersöka, huruvida icke vid
varje sockerraffinaderi ett visst antal kontrollörer kunde beredas eu
fastare anställning, varigenom särskilt de, som under en följd av år
med gott vitsord utfört sin tjänst och som saknade annan inkomst än
den de åtnjöto av sin kontrollverksamhet, vid inträffad indragning av
kontrollpersonal måtte äga företräde till arbete.

Riksdagen anförde uti sin till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelse i iMudage».
ämnet, att riksdagen, utan att hava velat i frågans förevarande läge 1917
taga ställning till densamma, funnit de framförda synpunkterna vara av
den beskaffenhet, att en utredning av hithörande förhållanden kunde
vara motiverad.

Den fråga, som sålunda bragts på tal, har länge varit föremål för
kontrollstyrelsens uppmärksamhet. Styrelsen har sig väl bekant, att
kontrollörernas anställnings- och tjänstgöringsförhållanden under senare
år icke varit ordnade på ett för vederbörande i allo tillfredsställande
sätt. Detta har emellertid, på sätt nedan kommer att närmare angivas,
haft. sin grund i omständigheter, över vilka kontrollstyrelsen icke kunnat
råda, och det har, enligt styrelsens mening, som regel icke berott på
några felaktiga åtgöranden från styrelsens eller vederbörande förste
kontrollörers sida. Styrelsen behjärtar livligt det av motionären uttalade
önskemålet om beredande av en fastare anställning åt sådana kontrollörer,
som äro äldre i tjänst eller äro för sin utkomst helt beroende av
sitt arbete vid sockerkontrollen, och styrelsen vill i det följande angiva,
i vad mån detta önskemål enligt styrelsens mening låter sig
realiseras.

Kontrollör har till uppgift att utöva tillsyn vid sockerfabrik. Socker- Den allmänna
fabrikerna äro av två slag: råsockerfabriker och raffinaderier. Vid de
förra pågår verksamheten endast tva a tre manader om året; vid. de i/jrernas an.
senare arbetas som regel utan uppehåll hela året. Fast anställning kan stallning.
således icke ifrågakomma för kontrollör, som inkallas till tjänstgöring
endast vid råsockerfabrik. Annorlunda synes förhållandet vara beträffande
raffinadkontrollörerna. Ej heller dessa befattningar kunna emellertid
göras fasta i mening av ordinarie. Tjänstgöringen kan nämligen
upphöra, såvida en inskränkning i fabriksdriften möjliggör kontrollpersonalens
minskning, och den måste upphöra, om verksamheten vid
raffinaderiet för någon tid avbrytes eller ock alldeles nedlägges. I 29 §
av ordningsstadgan rörande sockerbeskattningen föreskrives därför ock,

Kontrollörernas
hittillsvarande
tjänstgöringsförhållanden -

att förste kontrollör skall, i den mån ock till det antal sådant erfordras,
inkalla kontrollör att tjänstgöra tills vidare. Någon ändring i bestämmelsen,
att kontrollör inkallas till tjänstgöring tills vidare, kan givetvis
icke ske, så länge behovet över huvud av kontrollpersonal är beroende
av, huruvida och i vilken omfattning sockertillverkning bedrives av
enskilda företag. Motionärens tvivelsmål rörande utsikterna för bifall
till ett förslag om visst antal kontrollörers uppförande på stat torde
under sådana förhållanden få anses vara val grundade.

Av det anförda framgår, att kontrollör vid råsockerfabrik alls icke
kan erhålla fast anställning och att det ej heller är möjligt att åt raffinadkontrollör
bereda dylik anställning i annan form än att honom tillförsäkras
rätt att vid den fabrik, där han är förordnad, varda inkallad till
tjänstgöring så lång tid av året, som verksamheten vid fabriken medgiver
och påkallar.

Innan styrelsen närmare ingår på spörsmålet, hur den föreliggande
frågan under nuvarande omständigheter bör lösas, torde det vara nödvändigt
att förutskicka en kort redogörelse för det sätt, varpå kontrollörernas
tjänstgöringsförhållanden hittills varit anordnade.

Det antal kontrollörer, som erfordras vid de särskilda raffinaderierna,
är icke konstant, utan växlar under olika tider av året. Denna
omständighet möjliggör olika sätt för tjänstgöringens fördelning.. För
åskådlighetens skull må användas följande exempel.

Vid en viss fabrik är det lägsta antal kontrollörer, som erfordras
vid normal drift, 10, under fem månader av året erfordras 12 och under
fyra månader 15 kontrollörer. Man kan då tänka sig, att tjänstgöringen
fördelas på något av följande sätt: l:o) 10 kontrollörer inkallas
för 12 månader, 2 kontrollörer för 9 månader och 3 kontrollörer
för 4 månader; 2:o) antalet tjänstgöringsmånader, sammanlagt
150, fördelas lika på alla kontrollörerna, d. v. s. var och en erhåller
10 månaders tjänstgöring; 3:o) tjänstgöringen fördelas proportionellt
mellan kontrollörerna, så att den eller de i tjänsten äldste få den
längsta tjänstgöringen, den yngste den kortaste och de övriga i förhållande
till sin tjänsteålder. Det sistnämnda alternativet kan varieras
i samma mån som fordran på en sträng proportionell delning eftergives.

Då det gällt att välja mellan de olika tänkbara alternativen för
tjänstgöringens fördelning, bär man givetvis i första hand haft att tillse,
huruvida någon ledning vore att hämta ur vederbörande författningar.
Den enda bestämmelse, som har avseende på förevarande fråga, är
det ovauberörda stadgandet i 29 § av ordningsstadgan, att kontrollörer

skola inkallas till tjänstgöring, »i den mån och till det antal sådant
erfordras». Ehuru detta stadgande icke torde kunna sägas lämna någon
bestämd vägledning, synes det emellertid kontrollstyrelsen otvivelaktigt,
att det i exemplet ovan under l:o) upptagna alternativet bäst överensstämmer
med andan av lagrummet i fråga. Vid tillämpningen av detta
alternativ säger det sig självt, att till den längsta tjänstgöringen böra
inkallas de kontrollörer, som hava de största tjänstemeriterna. En äldre
i tjänsten bör således äga företräde framför eu yngre, detta naturligten
under förutsättning att han eljest är fullt skicklig och kompetent.

Ett dylikt system beträffande inkallelserna lät sig utan större
svårigheter tillämpa under äldre tider, medan sockerfabrikernas antal
ännu var i ständig tillväxt eller åtminstone icke minskades. Till följd
av den under senare år av svenska sockerfabriksaktiebolaget verkställda
driftskoncentrationen hava emellertid förhållandena väsentligt ändrat sig.

Under loppet av de senaste sex åren har verksamheten vid ej mindre
än fem av rikets förutvarande tio raffinaderier nedlagts. En stor del
av kontrollpersonalen vid dessa fabriker skulle hava råkat i en mycket
bekymmersam ställning, såvida icke särskilda åtgärder vidtagits för att
bereda dem fortsatt arbete vid sockerkontrollen. I sådant hänseende
hava vid skilda tillfällen olika utvägar anlitats.

År 1913, då raffinaderierna i Norrköping, Hälsingborg, Hasslarp
och Lund nedlades, riktade kontrollstyrelsen en uppmaning till förste
kontrollörerna vid de kvarvarande raffinaderierna, att de — i den mån de
funne det lämpligt — skulle inkalla de yngsta eller senast anställda kontrollörerna
för endast sex månader för att därigenom bereda kontrollörerna
från de nedlagda raffinaderierna tillfälle till någon tjänstgöring.

På detta sätt kunde då — dock endast så småningom — tillfälle till
tjänstgöring beredas ganska många av de utestängda kontrollörerna.

Vid slutet av tillverkningsåret 1916-—1917, då raffinaderiet i Ystad Kontrollörernedlades,
voro svårigheterna större att bereda kontrollörerna därstädes gorin^förtjänstgöring
vid andra raffinaderier. Beslutet om Ystadsfabrikens ned- hållanden
läggande blev för sent känt, för att kontrollstyrelsen skulle kunna ställa 1817 1918-någon anmaning till förste kontrollörerna att vid uppgörande av förslag
till kontrollörer taga hänsyn till den genom nämnda fabriksnedläggning
inträdande situationen. Kontrollörer voro redan utsedda och inkallade
till fullt antal, och förste kontrollörerna vid de närmast ifrågakommande
fabrikerna, Arlöv och Landskrona, förklarade, att nya kontrollörer där
kunde mottagas endast i mån av uppstående vakanser. Kontrollstyrelsen
ansåg det emellertid med rättvisa överensstämmande att genom tjänstgöringens
fördelning på samtliga kontrollörer söka utjämna den miss Indragning

av furste kontrollörsbefattn. in. m. 4

Driitskon centrationen 1913 -

Kontrollörernas
tjänstgöringsförhållanden

1918—1919.

Svårigheterna
för ett rättvist
ordnande
•v kontrollörernas
tjänstgöringsförhållanden.

rakning, som genom Ystadsfabrikens nedläggning eljest skulle hava
drabbat enbart de där förut anställda kontrollörerna. Styrelsen ingick
därför till Kungl. Maj:t med en framställning i nämnda syfte. Genom
beslut den 16 oktobor 1917 fann Kungl. Maj:t, i enlighet med kontrollstyrelsens
förslag, gott föreskriva, att kontrollör, anställd vid något av
raffinaderierna i riket, ej under tillverkningsåret 1917—1918 finge
tjänstgöra längre tid än nio månader, med mindre styrelsen på grund av
särskilda förhållanden prövade skäligt att medgiva längre tjänstgöringstid.
Tillika förordnades, att de av Kung]. Majrts befallningshavande i
Malmöhus län för sistnämnda tillverkningsår utsedda kontrollörer, som
varit inkallade till tjänstgöring vid raffinaderiet i Ystad, skulle, sedan
verksamheten vid detta raffinaderi upphört, under berörda tillverkningsår
vara berättigade att, i den mån de anmälde sig önska sådant, erhålla
anställning såsom kontrollörer vid såvitt möjligt raffinaderierna i Arlöv
och Landskrona eller ock eljest vid övriga raffinaderier i riket, efter
den fördelning på de olika fabrikerna och med den tjänstgöringstid,
som kontrollstyrelsen efter förslag av vederbörande förste kontrollörer
bestämde.

Då skäl synts föreligga att jämväl under tillverkningsåret 1918-—
1919 ordna kontrollörernas tjänstgöring på i huvudsak samma sätt som
under tillverkningsåret 1917—1918, har Kungl. Maj:t, efter förslag av
kontrollstyrelsen, genom beslut den 24 maj 1918 dels föreskrivit, att
kontrollör, som vederbörande befallningshavande utsåge för tillverkningsåret
1918—1919 och som anställdes vid raffinaderi, ej finge under tillverkningsåret
tjänstgöra längre tid än nio månader, med mindre kontrollstyrelsen
på grund av särskilda förhållanden prövade skäligt medgiva
längre tjänstgöring, dels ock förklarat, att kontrollör, varom sålunda
vore fråga, skulle, därest det av kontrollstyrelsen befunnes lämpligt,
vara berättigad att, efter därom gjord framställning, vid raffinaderi,
beläget i annan del av riket än som i Kungl. Maj:ts befallningshavandes
förordnande avsåges. erhålla anställning såsom kontrollör med den tjänstgöringstid,
som kontrollstyrelsen efter förslag av vederbörande förste
kontrollör bestämde.

De under senare tid rådande stora svårigheterna att ordna tjänstgöringen
vid sockerkontrollen på ett för kontrolltjänstemännen själva
i allo tillfredsställande sätt hava huvudsakligen haft sin grund i den
ovannämnda driftskoncentrationen vid sockertillverkningen. Den utväg,
som, enligt vad i det föregående omförmälts, år 1913 anlitades för att
bereda kontrollörer från de då nedlagda fabrikerna anställning vid

övriga raffinaderier, föranledde nämligen ett frånträdande av regeln,
att eu i tjänsten äldre kontrollör skall äga företräde till tjänstgöring
framför en yngre. Redan förut torde det visserligen hava inträffat, att
eu förste kontrollör emellanåt, av praktiska skäl eller av billighetshänsyn,
funnit det mindre lämpligt att strängt tillämpa nämnda regel och därför
avvikit från densamma; men år 1913 först ansågs det som en nödvändighet
att till tjänstgöring inkalla kontrollörerna efter i viss mån andra
principer. Vid vissa av de fabriker, som fingo sig tilldelade kontrollörer
från de nedlagda raffinaderierna, blev nämligen det antal kontrollörer,
som förut under en längre följd av år haft stadigvarande anställningvid
kontrollen, så stort, att alla dessa icke längre kunde erhålla årstjänstgöring.
För att den sålunda oundvikliga minskningen av tjänstgöringstiden
icke skulle drabba vissa av dessa väl meriterade kontrollörer
alltför hårt och tillika för att icke flera av de i tjänsten yngre
kontrollörerna skulle bliva helt utestängda, tillgrep man då utvägen att
i viss mån uppdela hela tjänstgöringstiden på alla kontrollörerna, i
stället för att låta ett antal av dem — nämligen så många som erfordrades
då arbetet vid fabriken pågick i den normalt minsta omfattningen
— vara i tjänst hela året. Det torde icke kunna nekas, att eu dylik
anordning, klokt tillämpad, i stort sett kan såsom en provisorisk åtgärd
överensstämma med rättvisa och billighet; Kungl. Maj:t har ock genom
sina oförmälda beslut den 16 oktober 1917 och den 24 maj 1918 visat
sig dela denna uppfattning. A andra sidan är det givet, att förfaringssättet
i fråga verkat till förfång för vissa av de äldre kontrollörerna,
vilka förut under många år (i åtskilliga fall ända sedan år 1906, då
kontrollbevakning vid raffinaderierna först infördes) haft stadigvarande
anställning vid sockerkontrollen men nu under vissa tider av året funnit
sig stå utan sysselsättning och arbetsförtjänst. Upprepade klagomål i
detta ämne hava därför också framburits såväl till kontrollstyrelsen som
till Kungl. Maj:t.

Vad särskilt angår det i sagda motion förekommande uttalandet,
att arbetslöshet vid raffinaderi skulle hava föranletts därav,
att vid råsockerfabrik anställd förste kontrollör efter kampanjens
slut erhållit sysselsättning vid raffinaderi såsom kontrollör på de
förutvarande kontrollörernas bekostnad, vill kontrollstyrelsen erinra om
följande.

Förste kontrollörsbefattuingarna vid råsockerfabrikerna hava emellanåt
lockat så få sökande, att det visat sig svårt att få dessa platser
besatta. Den förnämsta orsaken härtill torde vara att söka däri, att
tjänstgöringen vid nämnda fabriker i regel inskränker sig till omkring

Förste kontrollörers

tjänstgöring
såsom kontrollörer
vid
raffinaderi.

Deri begärda
utredningens

syfte.

två å tre månader på året. Det har därför synts rimligt att söka bereda
ifrågavarande kontrolltjänstemän efter kampanjens slut tillfälle till ytterligare
tjänstgöring i lägre tjänstegrad på annat håll. Av sådan anledning
lämnade kontrollstyrelsen genom en den 11 augusti 1913 dagtecknad
promemoria förste kontrollörerna vid raffinaderierna meddelande,
hur de borde förhålla sig, i händelse förste kontrollör vid råsockerfabrik
sökte kontrollörstjänst vid raffinaderi. Styrelsen uttalade sig
därvid för att förste kontrollör vid råsockerfabrik borde efter slutad
kampanj hava rättighet att bliva upptagen på det förslag till kontrollörer,
som förste kontrollör jämlikt 28 § i ordningsstadgan hade att
inlämna till Kungl. Maj:ts befallningshavande. Däremot har styrelsen
icke uttalat sig för att han skulle hava företrädesrätt till tjänstgöring.
De flesta av de förste kontrollörer vid råsockerfabrik, som erhållit
kontrollörsbefattning vid raffinaderi, hava varit anställda vid sockerkontrollen
sedan år 1906; vissa av dem hava vid något av de nu nedlagda
raffinaderierna länge haft årstjänstgöring antingen som förste
kontrollörer eller som kontrollörer.

Den av riksdagen begärda utredningen, såvitt nu är i fråga, skall
gälla möjligheten att bereda mera stadigvarande anställning åt sådana
kontrollörer vid sockertillverkningen, som äro äldre i tjänst eller äro
för sin utkomst helt beroende av sitt arbete vid sockerkontrollen. Riksdagen
torde härmed hava åsyftat årsanställning för ett visst antal
kontrollörer. Detta synes även hava varit motionärens avsikt, då han
förordat, att ifrågavarande äldre kontrollörer skulle vid inträffad indragning
av kontrollpersonal »äga företräde till arbete». Enahanda synpunkter
hava i åtskilliga till kontrollstyrelsen ingivna framställningar förfäktats
av äldre raffinadkontrollörer. Särskilt de, som varit i kontrollens
tjänst sedan år 1906, hava gjort anspråk på att icke behöva avstå
tjänstgöring till förmån för yngre kontrollörer.

Dylika anspråk, vilka enligt kontroll styrelsens förmenande äro
berättigade, har styrelsen sökt tillmötesgå, då styrelsen jämlikt Kungl.
Maj:ts omförmälda beslut den 16 oktober 1917 och den 24 maj 1918
ordnat raffinadkontrollörernas tjänstgöringsförhållanden under tillverkningsåren
1917—1918 och 1918—1919. Kontrollstyrelsen har nämligen
vid utövandet av den styrelsen tilldelade befogenheten att på grund av
»särskilda förhållanden» medgiva längre tjänstgöring än nio månader i
främsta rummet tagit hänsyn till längden av vederbörandes föregående,
väl vitsordade arbete i kontrollens tjänst.

Frågan om lämpligheten ur principiell synpunkt att även för
framtiden medgiva årsanställning vid sockerraffinaderierna bör likväl

nu upptagas till behandling. Skal, som tala mot en dylik anordning,
hava nämligen audragits, och kontrollstyrelsen har haft under prövningett
framkommet förslag, som går i helt annan riktning.

Sistberörda förslag, vilket förordats av, bland andra, föreningen
»Förste kontrollörer vid sockerbeskattningen», innebär, att i ordningsstadgan
rörande sockerbeskattningen skulle införas en föreskrift, motsvarande
don i 44 § 3 mom. av ordningsstadgan för maltdrycksbryggerierna
i riket den 7 augusti 1907 och i 73 § 3 mom. av ordningsstadgan
för brännvinsbrännerierna i riket den 3 april 1908 förekommande
bestämmelsen, att kontrollör vid maltdrycks- respektive brännvinstillverkningen
ej må under ett tillverkningsår tjänstgöra längre tid
än nio månader inom samma tjänstgöringsdistrikt. Kontrollör vid
raffinaderi skulle enligt nämnda förslag icke vara berättigad till tjänstgöring
vid samma fabrik under längre tid än nio månader varje tillverkningsår.
Kontrollstyrelsen skulle dock lämnas öppen rätt att medgiva
undantag härifrån, detta dels för att under en övergångstid de kontrollörer,
som hittills haft längre stadigvarande anställning, icke skulle
drabbas alltför hårt av den nya bestämmelsen, dels ock därför att det
ju även eljest kunde visa sig lämpligt eller rent av behövligt att i
"enskilda fall anlita viss kontrollörs arbetskraft i större utsträckning. I
syfte att bereda de äldre kontrollörerna större trygghet har även föreslagits
en uttrycklig föreskrift därom, att de kontrollörer, som utnämnts
exempelvis år 1913 eller tidigare, icke skulle beröras av den nya ordningen
utan alltjämt äga företräde till längsta möjliga tjänstgöring.

Såsom synes, avser ifrågavarande förslag ett bibehållande för framtiden
av i stort sett enahanda bestämmelser, som provisoriskt tillämpats
under det senast förflutna och det nu löpande tillverkningsåret. Till
stöd för förslaget har åberopats, bland annat, att dess realiserande skulle
möjliggöra för kontrollörerna vid råsockerfabrikerna att i ganska stor
utsträckning erhålla tjänstgöring även vid raffinaderi. Härigenom skulle
skillnaden mellan raffinadkontrollörer och råsockerkontrollörer utjämnas,
de senares ställning skulle bliva mindre prekär och det skulle bliva
lättare att få kontrollörstjänsterna vid råsockerbruken — vilka tjänster
utgöra ungefär hälften av hela antalet kontrollörsbefattningar — besatta
med dugligt folk. Vidare har framhållits, att, om förslaget förverkligades,
kontrollen skulle bliva mera rörlig, samt att svårigheterna för en
jämn och rättvis fördelning av kontrollarbetet skulle bortfalla. Slutligen
skulle på detta sätt kravet på en fastare anställning bäst tillgodoses;
årstjänstgöring skulle visserligen förekomma endast undantagsvis, men

Förslag
angående
en maximitjänstg
öring
av nio måna
der för år.

Kontroll styrelsen.

i stället skulle ett så mycket större antal av kontrollpersonalen kunna påräkna
en stadigvarande anställning under nio månader av året.

Kontrollstyrelsen har tagit under ingående prövning de skäl, som
kunna anföras för ett bibehållande i eu eller annan form av den nu
tillämpade anordningen, enligt vilken tjänstgöringen vid varje särskilt
raffinaderi med vissa modifikationer någorlunda jämnt uppdelas mellan
alla därvarande kontrollörer; styrelsen har likväl icke blivit övertygad
om nödvändigheten att fortgå på denna väg och därmed motsätta sig
de framkomna önskemålen om beredande av en fastare anställning, i
mening av år stjänstgöring, för ett visst antal kontrollörer. Fastmer
anser kontrollstyrelsen, att dessa önskemål, såvitt möjligt, böra tillmötesgås,
och har styrelsen funnit, att detta låter sig göra genom att tilllämpa
följande principer.

Kontrollör skall förordnas av kontrollstyrelsen, som tillika bestämmer
hans tjänstgöringsställe och den ordning, vari han skall inkallas
till tjänstgöring.

För sistnämnda ändamål skall för varje fabrik uppgöras en turlista, å
vilken kontrollörerna uppföras i ordning efter tjänsteålder. Dessa turlistor
skola lända till efterrättelse vid kontrollörernas inkallande, så att
den, som står högre på turlistan, inkallas före den, som står lägre på
listan; vid återkallelse!- iakttages den motsatta ordningen.

Härav blir en följd, att vid varje raffinaderi de i tjänsten äldsta
kontrollörerna komma att vara inkallade till tjänstgöring under hela
året. Dessa, som alltså få en mera stadigvarande anställning, komma
att till antalet bliva så många, som erfordras för samtidig tjänstgöring
under de tider av året, då behovet av kontrollpersonal vid raffinaderiet
är som minst.

Till kontrollör vid raffinaderierna i Arlöv och Landskrona skall för
framtiden som regel endast utses person, som förut tjänstgjort såsom förste
kontrollör eller kontrollör vid råsockerfabrik, med företräde för den, som
under längre tid varit anställd i kontrollens tjänst.

Den sålunda föreslagna anordningen är enligt kontrollstyrelsens
mening ägnad att medföra ordning och reda i kontrollörernas tjänstgöringsförhållanden
samt lämnar icke rum för något som helst godtycke.
I sådant avseende är förslaget givetvis att föredraga framför att utsträcka
den för nästlidna och nu löpande tillverkningsår provisoriskt fastställda
anordningen.

Till närmare utveckling och motivering av vissa punkter i ovanstående
förslag får kontrollstyrelsen anföra följande.

1. Enligt 25 § 3 mom. av förordningen om beskattning av socker
utses kontrollörer av Kungl. Maj:ts befallningshavande. Närmare föreskrifter
rörande tillsättning'' av kontrollörsbefattningarna återfinnas i 28 §
av ordningsstadgan rörande sockerbeskattningen.

Jämlikt sistnämnda författningsrum skall ansökning till kontrollörsbefattning
före den 1 juli inlämnas till Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Inom län med eu eller två sockerfabriker skola ansökningshandlingarna
ofördröjligen efter ansökningstidens utgång överlämnas till vederbörande
förste kontrollör, vilken det åligger att före den 15 juli till
Kungl. Maj:ts befallningshavande avgiva skriftligt förslag till kontrollörsförordnande.

Inom län med flera än två sockerfabriker skall efter ansökningstidens
utgång genom Kungl. Maj:ts
ning över inkomna ansökningar skyndsamt tillställas envar av förste
kontrollörerna inom länet, vilka samtidigt därmed kallas att under förra
hälften av juli månad å dag, som av Kungl. Maj:ts befallningshavande
tillika utsättes, sammanträda inför befallningshavanden för avgivande
av förslag rörande tillsättande av kontrollörer. Förslagskola,
med ledning av ansökningshandlingarna, skriftligen uppgöras
och därefter vid sammanträdet överlämnas till Kungl. Maj:ts befallningshavande.
Förste kontrollör, som är förhindrad att efter kallelse infinna
sig, skall till befallningshavanden insända motsvarande förslag. Finnes
å de ingivna förslagen samma sökande upptagen såsom förordad av
två eller liera förste kontrollörer och varder han till kontrollör utsedd,
bestämmer Kungl. Maj:ts befallningshavande tillika, under vilken förste
kontrollör han i första hand bör tjänstgöra.

Vad den utnämnande myndigheten angår, må erinras, att jämväl
de vid brännvins- och maltdryckstillverkningen anställda kontrollörerna
sedan gammalt förordnats av Kungl. Maj:ts befallningshavande men
att — enligt vad motiven till den år 1907 genomförda omorganisationen av
kontrollen över tillverkningsuppgifterna utvisa — den tanken varit uppe
att överflytta utseendet och förordnandet av sistnämnda kontrollörer från
länsstyrelserna till den centrala kontrollmyndigheten. På sätt framgår
av det vid Kungl. Maj:ts proposition nr 79 till 1907 års riksdag fogade
utdraget av statsrådsprotokollet över finansärenden den 5 februari 1907,
yttrade vederbörande departementschef i nyssberörda hänseende, att det
kanhända varit mest i konsekvens med vad han då föreslagit i fråga
om den centrala kontrollmyndighetens befattning med kontrollörsdistrikten
att överflytta utseendet och förordnandet av kontrollörerna från länsstyrelserna
till nämnda centralmyndighet. Departementschefen hade emel -

Konh ollörttj
ätit terna*
tillsättning.

Gällande bestämmelser.

Kontrollörerna
Tid
bränn vinsoch
maltdryckstillverkningen.

Proposition
nr 79/1907.

Kontroll styrelsen.

lertid ej velat föreslå denna förändring, enär det med avseende på den
större personalkännedom, som länsstyrelserna besutte, syntes vara mest
ändamålsenligt att fortfarande låta dem tillsätta kontrollörerna efter förslag
av vederbörande överkontrollör.

Detta uttalande hade visserliga, som synes, icke direkt avseende
på sockerkontrollörerna; men man torde kunna utgå från att, därest
även den lokala sockerkontrollen varit berörd av det då föreliggande
omorganisationsförslaget — något som icke var händelsen — enahanda
synpunkter som de nyss anförda fått göra sig gällande jämväl beträffande
sistnämnda befattningshavare.

Enligt kontrollstyrelsens mening måste den nu rådande anordningen
av flera skäl anses olämplig. Först och främst lärer det
väl icke kunna bestridas, att det är ur principiell synpunkt oegentligt,
att den myndighet, kontrollstyrelsen, som ytterst bär ansvaret för sockerkontrollen,
icke äger något inflytande på valet av de personer, som närmast
skola utöva denna kontroll. Hänsynen till länsstyrelsernas »störrepersonalkännedom»
torde icke utgöra tillräcklig anledning att låta nyssnämnda
principiella oegentlighet vidare kvarstå, i all synnerhet som
denna personalkännedom åtminstone numera icke lärer vara tillräckligt
omfattande för att kunna anses innebära avsevärt större garantier fölen
god rekrytering av kontrollörskåren, än om utnämningsrätten läge i
kontrollstyrelsens hand.

Härtill kommer, att även praktiska skäl tala för en överflyttningav
utnämningsrätten till sistnämnda myndighet. För att tillmötesgå
önskemålen om beredande av en fastare anställning för vissa kontrollörer
har ovan föreslagits, att kontrollstyrelsen skulle tilldelas viss bestämmanderätt
rörande kontrollörernas indelning och tjänstgöring. Det
är styrelsens bestämda uppfattning, att hithörande frågor skulle låta
sig lösas efter mera enhetliga och lämpliga principer, om även utnämningsrätten
tillhörde styrelsen.

Slutligen torde böra i detta sammanhang erinras om det uttalande
i förevarande ämne, som förekommer i löneregleringskommitténs den
8 juni 1917 avgivna yttrande över gjorda framställningar om rätt till
viss kostnadsfri ledighet för kontrollörerna vid sockerraffinaderierna i
riket. Kommittén, som i nämnda yttrande förordat bemyndigande för
kontrollstyrelsen att bevilja ifrågavarande kontrollörer viss kostnadsfri
ledighet för tillverkningsår, har samtidigt förklarat, att, därest vad kommittén
förordat vunne statsmakternas bifall, det syntes vara naturligast,
att förordnandet av kontrollörer överflyttades till kontrollstyrelsen. Tillika

har kommittén yttrat, att det ville förefalla kommittén, att vissa enhetliga
synpunkter lättare skulle kunna tillgodoses, därest det tillkomme
koutrollstyrelsen att förordna kontrollörerna.

Av nu anförda skäl förordar kontrollstyrelsen, att rätten att utse
kontrollörer vid sockertillverkningen måtte överflyttas på styrelsen. Den
omständigheten, att kontrollörerna vid brännvins- och maltdryckstillverkningen
skulle komma att allt fortfarande utses av länsstyrelserna, torde
härvidlag icke böra stå hindrande i vägen. Frågan om en motsvarande
ändring i avseende å sistnämnda kontrollpersonal torde lämpligen böra
upptagas till behandling framdeles i sammanhang med en mera allmän
revision av brännvins- och maltdryckstillverkningsförordningarna.

Vid bifall till vad kontrollstyrelsen nu föreslagit torde det få anses
lämpligt, att motsvarande ändring vidtages beträffande tillsyningsmännen
såväl vid fristående råsockerfabriker som vid allmänna sockernederlag,
så att även dylika befattningshavare hädanefter skola utses av kontrollstyrelsen.
Ehuruväl några särskilda praktiska olägenheter icke äro förknippade
med den nuvarande ordningen, enligt vilken tillsyningsmännen
skola förordnas av länsstyrelserna, torde det vara att föredraga, att
frågan om kontrolltjänstemännens tillsättning nu löses efter enhetliga
principer och att länsstyrelserna alltså helt befrias från sin befattning
i berörda avseende.

För den händelse den ifrågasatta indragningen av förste kontrollörstjänsterna
vid råsockerfabrikerna blir verklighet, torde det i 26 § av
ordningsstadgan föreskrivna sättet för avgivande av förslag till kontrollörsutnämning
icke vidare kunna tillämpas beträffande sökande till kontrollörstjänster
vid sagda fabriker. Denna del av därvarande förste kontrollörers
uppgifter torde nämligen icke kunna överflyttas på de blivande
förmännen. Kontrollstyrelsen anser emellertid, att hela anordningen
med avgivande av förslag, såvitt angår råsockerkontrollörerna,
saklöst kan bortfalla. Styrelsen vill i detta sammanhang erinra, att
sökande till kontrollörsbefattning har att vid ansökningen foga bevis,
varmed han vill styrka sin lämplighet, däribland, om han ej förut tjänstgjort,
intyg om nödig kunskap i gällande författningar och föreskrifter
rörande beskattningen av socker och tillsynen därvid m. m. (ordningsstadgan
28 § 2 mom.). Varje gång utnämning av kontrollörer förekommer
torde endast ett helt ringa fåtal helt nya erfordras; flertalet
återkommer år efter år. Vad dessa mera stadigvarande kontrollörer angår,
kan det förutsättas, att kontrollstyrelsen om dem äger tillräcklig
kännedom för att kunna utan vidare pröva deras ansökningar. Vidkommande
sådana sökande, som ej förut haft anställning vid kontrollen,

Indragning av förste kontrollörsbefattn. in. m.

torde i de fall, då ansökningshandlingarna icke lämna erforderlig vägledning,
styrelsen som regel hava möjlighet att vare sig genom den
förut anställda kontrollpersonalen eller på andra vägar inhämta nödiga
upplysningar.

Beträffande raffinaderierna böra vederbörande förste kontrollörer
alltjämt avgiva förslag till kontrollörsutnämning.

Kontrollörernas
in*
kallande till
tjänstgöring
m. m.

Beräkning av
tjänstålder.

2. I fråga om den ordning, vari de utsedda kontrollörerna skola
inkallas till tjänstgöring, finnas icke för närvarande några uttryckliga
bestämmelser. Inkallelserätten tillkommer vederbörande förste kontrollör,
vilken icke vid utövandet härav är formellt bunden i annan mån än
att antalet inkallade kontrollörer icke får vara större än som erfordras.
Emot det sätt, varpå förste kontrollörerna begagnat sin ifrågavarande
befogenhet, hava från kontrollörernas sida framkommit skarpa anmärkningar.
Utan att vilja i förevarande sammanhang taga ståndpunkt till
frågan, i vad mån dessa anmärkningar varit befogade, anser kontrollstyrelsen
sig kunna fastslå, att den första förutsättningen för beredande
av tryggare anställningsförhållanden för kontrollörerna är, att de senares
inkallelse till tjänstgöring och deras återkallande sker efter enhetliga
principer. En av huvudpunkterna i det föreliggande förslaget är därför,
att kontrollstyrelsen bestämmer den ordning, vari kontrollörerna skola
tjänstgöra. Därvid skola vissa en gång för alla fastslagna grunder
följas.

Huvudregeln är, att högre tjänstålder giver företräde till tjänstgöring.
I fråga om beräkning av tjänståldern föreslås, att i första
hand avseende skall fästas vid det antal år, vederbörande med goda
vitsord tjänstgjort vid sockerkontrollen efter år 1906, då det nu tillämpade
skattesystemet infördes. I händelse av lika antal tjänsteår fälles
utslaget av antalet tjänstgöringsdagar.

Vid raffinaderierna tillgodoräknas såsom regel endast föregående
tjänstgöring såsom raffinadkontrollör. Denna princip torde icke leda
till förfång för de råsockerkontrollörer, som befordras till kontrollörer
vid raffinaderierna; vid dylik befordran skall ju nämligen på sätt ovan
(sid. SO) angivits, företräde lämnas åt den, som under längre tid varit
anställd i kontrollens tjänst. Då alltså en råsockerkontrollör med högre
tjänstålder kommer att befordras till raffinadkontrollör före den råsockerkontrollör,
som har lägre tjänstålder, är det följaktligen likgiltigt, huruvida
vid bestämmande av den inbördes ordningen mellan raffinadkontrollörerna
hänsyn tages endast till föregående tjänstgöring vid raffinaderi
eller om tjänstgöringen vid råsockerkontrollen medräknas; ordningen

blir i båda fallen densamma. Den uppställda principen bar emellertid
sin betydelse derutinnan, att den förhindrar, att någon nu i tjänst
varande ruffinadkontrollör, som i fråga om föregående tjänstgöring vid
råsockerfabrik är mindre meriterad än eu vid raffinaderiet nytillkommande
kontrollör, blir tillbakasatt till förmån för den sistnämnda. En dylik
omkastning vore nämligen icke önsklig, då den skulle försvåra övergången
till det nya systemet, vilket redan i och för sig kommer att
medföra en försämrad ställning för åtskilliga bland den nuvarande kontrollörsuppsättningen
vid raffinaderierna, såvida icke särskilda åtgärder
däremot vidtagas.

Vad angår befordran av förutvarande kontrolltjänstemän vid råsockerkontrollen
till raffinadkontrollörer, torde emellertid skäl föreligga
till viss avvikelse från en sträng tillämpning av regeln, att högre tjänstålder
skall giva företräde till sådan befordran. Det synes nämligen
billigt att vid beräkningen av tjänståldern uppskatta eventuell tjänstgöring
såsom förste kontrollör eller tillsyningsman vid råsockerfabrik
högre än vanlig kontrollörstjänstgöring. Förslagsvis bör 100 dagars
tjänstgöring såsom förste kontrollör räknas lika med 150 tjänstgöringsdagar
såsom kontrollör o. s. v.

Givetvis bör motsvarande förmån tillkomma den, som tjänstgjort
såsom förste kontrollör vid raffinaderi, för den händelse han av någon
anledning (t. ex. vid en fabriksnedläggning) skulle komma att söka
kontrollörsanställning vid raffinaderi. Vid bestämmande av ordningen
för dylik kontrollörs inkallande till tjänstgöring bör ovan angivna kvalificerade
sätt för beräkningen av hans föregående tjänstgöring iakttagas.

Med tillämpning av ovan angivna grunder fastställer kontrollstyrelsen
turlistor för varje fabrik. Härvid bör ytterligare iakttagas, att de kontrollörer
vid raffinaderier, som ej få stadigvarande tjänstgöring därstädes,
skola äga rätt att, i den mån de ej äro inkallade vid vederbörande
raffinaderi, tjänstgöra vid råsockerkontrollen. När kontrollör vid råsockerfabrik
befordras till kontrollör vid raffinaderi, skall han därför,
om han så önskar, kvarstå å turlistan vid råsockerfabriken, varest emellertid
en extra kontrollör bör förordnas, för den händelse den förre
kontrollören inkallas till tjänstgöring vid vederbörande raffinaderi. Av
lätt insedda skäl torde en dylik anordning i regel endast ifrågakomma
beträffande kontrollörer i Arlöv och Landskrona,

Vid råsockerkontrollörernas fördelning på de olika fabrikerna bör
vidare tillses, att vid varje fabrik placeras minst en kontrollör med
sådana meriter, att han kan anses lämplig att utöva förmanskapet där -

Tu rlistor.

Förman.

Inkallelse rätten.

Övergången
till den nya
ordningen för
Icontrollper sonalens
tjänstgöring.

städes. Härtill bör eventuellt ifrågakomma även sådan kontrollör, som
har fast anställning vid raffinaderi.

De av kontrollstyrelsen fastställda turlistorna skola vid kontrollörernas
inkallande lända till ovillkorlig efterrättelse. Allt godtyckligt
förfarande från den inkallandes sida är således uteslutet. Vid sådant
förhållande saknas, såvitt raffinaderierna angår, anledning att göra någon
ändring i den nuvarande, eljest såsom lämplig befunna anordningen, att
vederbörande förste kontrollör inkallar kontrollörerna till tjänstgöring.
Beträffande råsockerfabrikerna kunde det ifrågasättas, att ett bifall till
förslaget om indragning av förste-kontrollörsbefattningarna därstädes
skulle medföra ett överflyttande av inkallelserätten till kontrollstyrelsen.
Detta torde också vara nödvändigt i fråga om inkallandet av kontrollörenförmannen.
Vad däremot de övriga kontrollörerna angår, torde det lämpligaste
vara, att dessa inkallas av förmannen.

3. En tillämpning av det föreliggande förslaget kan i viss mån
sägas innebära en återgång till den förr iakttagna, i det föregående
omförmälda ordningen, enligt vilken en i tjänsten äldre kontrollör inkallades
till tjänstgöring före en yngre. Av skäl, som kontrollstyrelsen
ovan närmare angivit, har det, såvitt raffinaderierna angår, ansetts
nödvändigt att under nuvarande förhållanden övergiva sistnämnda inkallelseordning
och i stället mera jämnt fördela tjänstgöringstiden mellan
kontrollörerna. Det kan då frågas, huru det nu föreliggande förslaget,
om det omedelbart genomfördes, skulle verka på den nuvarande kontrollpersonalens
vid raffinaderierna tjänstgöringsförhållanden. Kontrollstvrelsen
vill hiir upptaga denna fråga till besvarande.

För tillverkningsåret 1918 — 1919 äro till tjänstgöring vid raffinaderierna
indelade sammanlagt 81 kontrollörer. Det antal kontrollörer,
som under olika tider av tillverkuingsåret kommer att samtidigt erfordras,
beräknas till minst 52 och högst 75. Om det av brntmllstyrelsen ovan
förordade förslaget tillämpats under innevarande tillverkningsår, skulle
alltså av förenämnda 81 kontrollörer 52 hava erhållit årstjänstgöring;
23 hade inkallats under längre eller kortare tider av året och 6 hade,
såvitt intet oförutsett inträffat, blivit helt utan tjänstgöring. De 52
ständiga platserna skulle på de olika fabrikerna fördela sig sålunda:
vid Arlöv 14, i Göteborg 5, i Landskrona 15, i Lidköping 7 och i
Stockholm 11.

Av omförmälda 81 kontrollörer hava de flesta, 59, varit förordnade
vid raffinaderikontrollen under 10 tillverkningsår eller än längre tid:

46 kontrollörer förordnades första gången år 1906;

1 kontrollör » » » » 1907;

6 kontrollörer » » » » 1908;

6 » » » » » 1909.

Av ifrågavarande 59 kontrollörer äro 20 placerade vid Arlöv, 6 i
Göteborg, 17 i Landskrona, 6 i Lidköping och 10 i Stockholm. Årstjänstgöring
skulle kunna beredas åt alla dessa respektive 6 och 10,
som tillhöra fabrikerna i Stockholm och Lidköping. Vid fabrikerna i
Arlöv, Göteborg och Landskrona skulle däremot — enär, såsom ovan
angivits, antalet ständiga platser vid dessa fabriker är respektive 14, 5
och 15 — vissa, sammanlagt 9 stycken, av nu omhandlade kontrollörer,
med minst tio års föregående tjänstgöring, få vidkännas eu betydlig
inskränkning i sin nuvarande årliga tjänstgöringstid.

På grund av de olägenheter, som sålunda skulle drabba eu del
av den nuvarande kontrollpersonalen, skulle det kunna ifrågasättas att
först efter en övergångstid genomföra här föreliggande förslag till omreglering
av kontrollörernas tjänstgöringsförhållanden. Kontrollstyrelsen
ämnar emellertid i det följande göra en framställning i syfte att åldersgränsen
för vinnande av anställning såsom kontrollör måtte nedsättas
från 70 år till 67 år. Ett bifall härtill skulle vid början av tillverkningsåret
1919—1920 medföra en så pass stor avgång av kontrollörer,
att av den nuvarande uppsättningen vid raffinaderierna de allra flesta
skulle kunna erhålla årstjänstgöring. De övriga skulle komma att på
grund av tjänsteålder i allt fall kunna påräkna en jämförelsevis lång
tjänstgöringstid per år. Denna tjänstgöringstid skulle komma att ytterligare
ökas, för den händelse väckt förslag angående kostnadsfri årlig ledighet
för kontrollörerna — till vilket förslag styrelsen ämnar återkomma
i det följande — vinner statsmakternas bifall. Under nu angivna förutsättningar
skulle följaktligen några särskilda övergångsbestämmelser
icke vara erforderliga.

4. I motionen vid 1917 års riksdag ifrågasattes, att företräde till
arbete skulle givas de kontrollörer, som under en följd av år med goda
vitsord utfört sin tjänst och, som saknade annan inkomst än den, de åtnjöte
av sin kontrollverksamhet. Kontrollstyrelsen auser det emellertid
bäst överensstämma med rättvisans krav, att den fastare anställningen
tillerkännes de i tjänsten äldre kontrollörerna utan hänsyn till deras
ekonomiska ställning. I enlighet härmed är ock styrelsens föreliggande
förslag avfattat.

ifrågasatt
hänsynstagande
till
kontrollörs
ekonomiska
ställning.

Kontrollörernas
vid sockerro.
/finaderierna
särställning
bland,
kontrollpersonaUn.

Tiiläggsarvode
åt
kontrollörförman.

5. Då den frågan ligger nära till hands, huruvida det är lämpligt
att genom den föreslagna fastare anställningen för kontrollpersonal vid
soc&ertillverkuingen bereda denna personal en undantagsställning i förhållande
till övriga vid kontrollen över tillverkningsavgifterna anställda
befattningshavare, vill styrelsen redan nu besvara ett dylikt inkast. I
sådant avseende torde det vara tillräckligt att erinra om den olikhet,
som råder mellan kontrollarbetet vid sockerraffinaderierna, å ena sidan,
och vid brännerier och bryggerier å den andra. Vid intetdera av sistnämnda
två slag av förrättningsställen kräves av kontrollörerna så lång
daglig tjänstgöring som vid raffinaderierna. Bryggerierna behöva icke
ens besökas oftare än ett par gånger i veckan. Någon likställighet
mellan ifrågavarande olika grupper av kontrollpersonal är sålunda icke
av förhållandena påkallad.

III. Kontrollpersonalens avlöning m. m.

1. Ett bifall till förslaget om indragning av förste kontrollörsbefattningarna
vid råsockerfabrikerna torde icke nödvändiggöra annan ändring
i kontrollpersonalens avlöningsförhållanden än eu höjning av dagarvodet
för de kontrollörer vid sagda fabriker, åt vilka förmanskapet uppdrqges.

Att den kontrollör vid varje råsockerfabrik, som kommer att övertaga
flertalet av de uppgifter, vilka nu åligga vederbörande förste kontrollör,
härför bör tillerkännas särskild gottgörelse, är uppenbart. I
motionen vid 1917 års riksdag har i sådant avseende föreslagits, att för
denna kontrollör dagarvodet, vilket för närvarande utgör 8 kronor, skulle
höjas med eu krona. En dylik förhöjning synes kontrollstyrelsen väl
lågt tilltagen. Då emellertid den bland de av styrelsen tillkallade sakkunniga,
som närmast representerat kontrollörskåren, förklarat sig för
sin del icke vilja ifrågasätta högre belopp än det, som i motionen föreslagits,
har styrelsen saknat anledning att tillstyrka någon ändring härutinnan.
Dagarvodet för kontrollör-förman vid råsockerfabrik torde alltså,
åtminstone tills vidare, böra bestämmas till 9 kronor.

För att lämna en föreställning om den ekonomiska innebörden av
föreliggande förslag vill kontrollstyrelsen nämna, att under tillverkningsåret
1917—1918 det antal dagar, varför arvode utgick till förste kontrollörerna
vid samtliga råsockerfabriker, utgjorde tillhopa 1,335. Dagarvodena
belöpte sig alltså till sammanlagt (1,335 x 12 =) 16,020 kronor.
Därest under sagda år förste kontrollörerna varit ersatta av kontrollörer -

förmän med en extra ersättning av en krona per dag, skulle lör statsverkets
räkning hava inbesparats (10,020—1,335 =) 14,685 kronor.

2. På sätt förut erinrats, är förste kontrollör enligt 25 § 4 mom. av Re“^’^ie
förordningen angående beskattning av socker berättigad att, om resa kontrollar och
förekommer, uppbära ersättning med 15 kronor för varje gång han in- kontroiierträder
i tjänstgöring eller från en till annan fabrik förflyttas. Ehuruväl fcrm<mförslasret
om indragning; av förste kontrollörsbefattningarna vid råsockerfabrikerna
icke i och för sig betingar någon ändring i sättet lör beräknandet.
av ifrågavarande reseersättning, anser styrelsen dock, att en dylik
åtgärd nu bör tagas i övervägande.

I avseende å tillkomsten av berörda ersättningsbestämmelse må
erinras om följande.

1902 års kommitté för utredning av vissa frågor rörande sockerbeskattningen
föreslog, att i överensstämmelse med vad förut varit fallet
reseersättning skulle utgå till såväl förste kontrollör som övriga kontrollörer
med 10 kronor för varje gång han inträdde i tjänstgöring eller
förflyttades från en till annan fabrik. Dåvarande chefen för finansdepartementet
ansåg emellertid, att en dylik ersättning, såvitt angick kontrollörerna,
syntes obehövlig, enär antagligen kontrollörsbefattningen
endast komme att sökas av personer boende i närheten av den fabrik,
där de skulle komma att tjänstgöra, eller åtminstone inom samma län,
där fabriken vore belägen. Däremot vore, enligt departementschefens
förmenande, nämnda ersättning i vad rörde förste kontrollörerna alldeles
för låg, enär det säkerligen i många fall bleve omöjligt att till dessa
befattningar erhålla personer, som bodde i fabrikens närhet. Ersättning
syntes därför böra till förste kontrollör utgå efter resereglementet och
lämpligen böra beräknas efter fjärde klassen i reglementet. Denna åsikt
biträddes av Kungl. Maj:t, och ett i enlighet härmed avfattat förslag
framlades för 1905 års riksdag (proposition nr 76).

I motsats härtill ansåg riksdagen, att det ej skulle möta svårighet
att erhålla till förste kontrollör lämplig person, boende inom det län,
där fabriken vore belägen, eller i dess närhet, särskilt då, såsom riksdagen
besluta, Kungl. Maj:ts befallningshavande erhölle i uppdrag att
utse nämnda tjänstemän. Då härtill komme — yttrade riksdagen —
att den förste kontrollörerna tillerkända dagavlöningen syntes vara ganska
riklig, hade riksdagen ansett, att reseersättning åt förste kontrollörerna
borde fastställas i enlighet med kommitténs förslag.

Vid 1907 års riksdag blev reseersättningen efter framställning av
Kungl. Maj:t höjd till sitt nuvarande belopp, 15 kronor, därvid avsikten

Wf amställningar
angående
ersättningen
för konirtllpersonalen

tillhandahållen
kost.

var att åstadkomma likställighet med kontrollörerna vid brännvinstillverkningen.

De svårigheter, som, på sätt kontrollstyrelsen i annat sammanhang
meddelat, yppat sig att erhålla lämpliga förste kontrollörer, hava understundom
nödvändiggjort, att därtill måst utses personer, som varit bosatta
på långt avstånd från sina respektive fabriker. Så t. ex. har det
inträffat, att en kontrolltjänsteman i Ystad förordnats till förste kontrollör
i Mörbylånga; även förflyttningar mellan Stockholm och någon
av fabrikerna i Skåne eller omvänt hava förekommit. I sådana fall
måste vederbörande förste kontrollör bestrida en god del av resekostnaderna
med egna medel. Häri ligger enligt kontrollstyrelsens mening
en uppenbar orättvisa.

Till stöd för sin uppfattning om möjligheten att erhålla till förste
kontrollör lämplig person, boende inom det län, där fabriken vore belägen,
anförde riksdagen den omständigheten att Kungl. Mapts befallningshavande
skulle utse ifrågavarande befattningshavare. Detta skäl
gäller icke numera, sedan utnämningsrätten redan år 1907 överflyttats
till kontrollstyrelsen. Åven det andra av riksdagen anförda skälet mot
att förste kontrollörerna tillerkändes reseersättning enligt resereglementet,
nämligen rikligheten av deras dagavlöning, saknar numera beviskraft,
alldenstund dagarvodet alltjämt utgår med oförändrat belopp, i trots av
den inträffade enorma stegringen i levnadskostnaderna.

På grund av de helt ändrade förhållanden i förevarande hänseende,
som numera inträtt, förordar kontrollstyrelsen, att förste kontrollör vid
inställelse till tjänstgöring eller då han förflyttas från en till annan
fabrik erhåller reseersättning enligt resereglementet, lämpligen enligt
fjärde klassen däri. Enahanda förmån bör beredas kontrollör-förman
vid råsockerfabrik. Det torde visserligen mera sällan behöva inträffa,
att till förman utses person, som ej är boende i närheten av den fabrik,
där han är anställd, men därest särskilda omständigheter skulle nödvändiggöra
en sådan anordning, kräver billigheten, att förmannen ej är
uti ifrågavarande hänseende sämre ställd än förste kontrollör vid raffinaderi.

3. I förevarande sammanhang vill kontrollstyrelsen till behandling
upptaga två särskilda från Svenska sockerfabriksaktiebolaget och Mellersta
Sveriges sockerfabriksaktiebolag till styrelsen ingivna framställningar
rörande ändring av den i nära samband med frågan om kontrollpersonalens
avlöningsförhållanden stående bestämmelsen om rätt för kontrollpersonalen
att efter vederbörlig framställning och mot fastställt avdrag

i dagarvodet få vid fabriken åtnjuta bostad och kost (25 § 5 inom. av
förordningen angående beskattning av socker).

Rörande ifrågavarande rätt, som funnits intagen jämväl i äldre
förordningar, hade kommitterade för utredning av frågorna rörande
ändrad lagstiftning om sockerbeskattningen i betänkande den 17 maj
1904, jämte det viss förändring i berörda stadgande föreslagits, anmärkt
(sid. 125), att det till förekommande av varje slags mellanvarande mellan
fabriken och kontrollpersonalen varit önskligt, att stadgandet fått fullständigt
bortfalla. Då det emellertid icke ansågs otänkbart, att för
någon av kontrollpersonalen under den tillfälliga tjänstgöringen vid
fabrik, belägen på landsbygden, kunde möta svårighet att skaffa bostad
och kost, upptogs i förfättningsförslaget (som innebar bibehållande av
materialskattesystemet) skyldighet för tillverkaren att tillhandahålla boningsrum
och kost, varvid dock begränsningen till fabrik å landsbygden
ej blev utsagd. Som bekant blev omförmälda författningsförslag ej
grundläggande för gällande lagstiftning, som i stället är fotad på konsumtionsskattesystemet.
Kommitterade hade nämligen jämväl utarbetat
ett utkast till förordning, avseende sistnämnda skatteform. I detta utkast,
som med vissa jämkningar förelädes 1905 års riksdag såsom Kungl.
Maj:ts förslag, hade berörda stadgande om upplåtelse av bostad och
kost huvudsakligen erhållit den lydelse, som det ännu har. Härvid är
då att märka, att, under det att skyldigheten för tillverkare att skaffa
bostad åt kontrollpersonalen är inskränkt till fabrik, belägen utom stad,
köping eller municipalsamhälle, tillverkaren är pliktig att sörja för lämplig
kost utan hänsyn till fabrikens belägenhet.

Rörande tillhandahållande av kost är vidare att erinra, att då enligt
förordningen den 19 maj 1893 angående beskattning av vitbetssockertillverkningen
i riket (§ 14 mom. 5) ersättningen därför utgick
med en krona om dagen för varje person, i förordningen den 2 juni
1905 om beskattning av socker (25 § 5 mom.) samma ersättning, med
hänsyn till dåtidens prisförhållanden, bestämdes till två kronor om
dagen.

Från kontrollörerna framställdes emellertid sedermera klagomål däröver,
att efter ett sådant avdrag jämte det ytterligare avdrag av en
krona om dagen, som tillkomme, därest tillverkare åt kontrolltjänsteman
upplåtit bostad, kontrollörernas dagarvode, sex kronor, så väsentligt
reducerades, att återstoden icke utgjorde skälig ersättning för kontrollarbetet.
Med anledning härav och då det belopp, varmed ifrågavarande
ersättning för tillhandahållen kost utginge, kunde anses vara utan nämnvärd
betydelse för sockerfabrikerna, föreslogs i proposition nr 81 till

Indragning av förste leontrollörsbefattn. m. m. 6

Äldre bestämmelser

angående
kostersättningen.

Kontrollstyrelsen
25 februari
1916.

1907 års riksdag, att nämnda ersättning skulle nedsättas till eu
krona om dagen. Den föreslagna förändrade bestämmelsen inflöt
sedermera i nu gällande förordning om beskattning av socker (25 §
5 mom.).

I sammanhang med den år 1917 beslutade ökningen av kontrollörernas
dagarvode från 6 till 8 kronor vidtogs sedermera åter en höjning
av omförmälda kostersättning. Förslaget härom ntgick från kontrollstyrelsen,
som i sitt den 25 februari 1916 avgivna utlåtande över
då gjord framställning i arvodesfrågan hemställde, bland annat, att
ersättning-en för tillhandahållen kost skulle bestämmas till 1 krona 50
öre för dag. Till stöd för detta förslag anförde styrelsen följande:

»Av en utav kontrollstyrelsen föranstaltad utredning har inhämtats,
att kontrollörerna på vissa platser genom särskilda åtgöranden förskaffat
sig en högre behållen dagavlöning än vad författningarna avsett. Därvid
har tillgått så, att kontrollör, som fått vidkännas en kronas avdragper
dag för upplåtet kosthåll, antingen ej dagligen eller blott till någon
del dagligen begagnat sig av ifrågavarande upplåtelse, men från innehavaren
av det anvisade inackorderingsstället uppburit skillnaden mellan
den av sockerfabriken till denne erlagda avgiften och betalningen för
den verkligen förtärda kosten. För att råda bot för omförmälda missförhållande
har nu, i sammanhang med frågan om ökningen av dagarvodet,
föreslagits att höja kontrollörens bidrag för kost till 1 krona
50 öre för dag; och har därvid anförts, att genom en dylik höjning
vinsten på berörda förfarande skulle bli alltför liten för att locka till
missbruk av omnämnd beskaffenhet.

Åven ett fullt regelrätt anlitande av kost genom tillverkarens försorg
är med nu stadgade låga avdrag å dagavlöningen uppenbarligen
ägnad att ställa de kontrollörer ogynnsammare, vilka ej kunna eller vilja
begagna sig av den medgivna rätten. I den mån det fastställda bidraget
närmar sig den verkliga kostnaden för mathållningen, bliva avlöningsförhållandena
mera likformiga bland kontrollörerna. Särskilt från denna
synpunkt sett anser kontrollstyrelsen det framställda förslaget vara synnerligen
beaktansvärt, men vill uttryckligen betona, att en författningsändringi
angiven riktning ej bör vidtagas annat än i sammanhang med eu arvodesförhöjning
för kontrollörerna. Det ersättningsbelopp, en krona 50 öre,
som nu föreslagits för upplåten kost, är detsamma, som varit bestämt i
1873 och 1882 års förordningar angående beskattning av vitbetssockertillverkningen.
En eventuell dylik förändring kommer att beröra även
förste kontrollörerna.»

Vid ärendets föredragning för Kung!. Maj:t yttrade dåvarande Proposition
chefen för finansdepartementet, på sätt framgår av det vid Kung].. Maj:ts nr 316/1917-proposition nr 316 till 1917 års riksdag fogade utdraget av vederbörande
statsrådsprotokoll, att det vore med en viss tvekan departementschefen
med en höjning i kontrollörs arvode föresloge att förena en ökning i
den ersättning, som av kontrollörspersonalen utgåves och komme sockerfabrik
till godo för kost till samma personal. Genom sistnämnda ökning
hade kontrollstyrelsen velat förekomma missbruk, som skulle sägas
ställa kontrollör i beroende av sockerfabrik. Ehuru departementschefen
i princip utan vidare godkände ett sådant betraktelsesätt, kunde det
emellertid ifrågasättas, huruvida den då anvisade vägen vore i förevarande
avseende den lämpligaste. 1 sakens dåvarande läge hade departementschefen
emellertid ingen annan utväg att föreslå, men ansåge sig
dock böra uttala den meningen, att detta beslut i fråga om kontrollörs
ersättning till sockerfabrik för kost icke finge anses prejudicerande, i
händelse vid närmare undersökning man skulle finna eu annan väg till
ordnande av det av kontrollstyrelsen anmärkta förfarande vara lämpligare.

Kontrollstyrelsens av departementschefen sålunda tillstyrkta förslag
i förevarande punkt blev av Kungl. Maj:t förelagt riksdagen och vann
riksdagens bifall. För närvarande gäller alltså, att tillverkare är skyldig
att, på anmodan av Kungl. Maj:ts befallningshavande, åt envar av
kontrollpersonalen, som sådant önskar, anskaffa lämplig kost mot en
ersättning av en krona 50 öre om dagen.

Svenska sockerfabriksaktiebolagets ovanberörda framställning inne- ^Svenska
fattas i eu den 24 september 1918 dagtecknad skrivelse. I denna skri- briksaktL
velse har bolaget — under åberopande av de under nu rådande kristid bolaget lots.
alltmer stegrade kostnaderna för den mathållning åt kontrollörerna vid
bolagets sockerfabriker, som ålåge fabrikerna att ombesörja — hemställt,
huruvida icke kontroll styrelsen ville utverka, att ifrågavarande
kostnader bleve ersatta av statsmedel på sådant sätt, att det pris, mathållningen
betingade utöver det nu författningsenligt från kontrollörerna
själva utgående dagsbidraget av en krona 50 öre, måtte ersättas antingen
fabrikerna, då dessa besörjde mathållningen, eller kontrollörerna, då
dessa föredroge att själva sörja för densamma. Bolaget har vidare
föreslagit, att de avsedda fyllnadsbeloppen skulle till storleken bestämmas
av Kungl. Maj:ts befallningshavande i respektive län.

Bolaget har vid sin skrivelse fogat uppgjorda sammandrag av från
de särskilda under bolaget lydande fabriksförvaltningarna infordrade
uppgifter angående kostnaderna vid varje fabrik för ifrågavarande mat -

Mellersta
Sveriges sockerfabriksaktiebolagl918.

Kontrollsty relsen.

Kostnadsfri
ledighet för
kontt ollpersonalen
tid
raffinaderierna.

hållning. Av dessa sammandrag inhämtas, att totalkostnaden för man
och dag vid olika fabriker under oktober 1918 beräknats växla mellan
3 kronor och 8 kronor. Antalet kosthållsdagar var under år 1917
14,166. Om nyssberörda priser då varit rådande, skulle utgifterna för
bolaget (utöver kontrollörernas bidrag) hava belöpt sig till 49,125 kronor.
Emellertid var hela antalet tjänstgöringsdagar för kontrollpersonalen
under år 1917 29,746. Därest bolagets mathållningsskyldighet till fullo
utnyttjats, skulle bolaget alltså fått vidkännas en nettoutgift av 90,672
kronor.

Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag har i skrivelse den 29
oktober 1918 gjort en framställning i väsentligen samma syfte som
Svenska sockerfabriksaktiebolagets.

Kontrollstyrelsen finner de av Svenska sockerfabriksaktiebolaget
anförda synpunkterna vara i princip riktiga. Då det emellertid under
nu rådande förhållanden torde vara omöjligt att erhålla någon fast utgångspunkt
för beräkningen av statens bidrag till bestridande av mathållningskostnaderna,
anser styrelsen med hänsyn till de ekonomiska
konsekvenserna av föreliggande förslag, att en lämpligare tidpunkt för
frågans lösning bör avvaktas. Genom att fastställa en maximigräns
för det fyllnadsbelopp, som enligt bolagens förslag skulle till dem utgå
efter Kungl. Maj:ts befallningshavandes bestämmande, kunde visserligen
vinnas en garanti för att statsverket icke av ifrågavarande anledning
betungades utöver en viss gräns. Med en dylik lösning av frågan vore
emellertid i själva verket icke mycket vunnet. Sockerbolagen erhölle
visserligen en del av sina ifrågavarande kostnader ersatta, men själva
huvudspörsmålet, nämligen om upphävande av kontrollpersonalens ekonomiska
mellanbavande med och beroende av vederbörande tillverkare
kvarstode olöst. Ehuru kontrollstyrelsen alltså icke kan skänka sitt
understöd åt de av omförmälda bolag nu gjorda framställningarna, har
styrelsen likväl velat härigenom underställa ärendet Kungl. Maj:ts
prövning.

4. En annan fråga, som lämpligen bör upptagas till behandling i
sammanhang med kontrollpersonalens avlöningsförhållanden, är den om
rätt till kostnadsfri ledighet (semester) för förste kontrollörerna och kontrollörerna
vid raffinaderierna.

Kontrollstyrelsen har i särskilda, den 24 oktober och den 6 december
1916 dagtecknade utlåtanden yttrat sig över gjorda framställningar
i detta ämne och därvid hemställt om bemyndigande för styrelsen att

under vissa förutsättningar bevilja kostnadsfri ledighet åt förste kontrollör
vid raffinaderi under högst en månad och åt annan kontrollör därstädes
under högst 15 dagar, allt för tillverkningsår räknat. Enligt vad kontrollstyrelsen
inhämtat, har löneregleringskommittén, som till Kungl.
Maj:t avgivit infordrade yttranden i ärendet, i huvudsak biträtt kontrollstyrelsens
förslag. Frågan är för närvarande beroende på Kungl. Maj:ts
prövning.

Kontrollstyrelsen vill nu endast kraftigt understryka önskvärdheten
av att semesterfrågan vinner en snar lösning i den av styrelsen och
löneregleringskommittén föroi''dade riktningen. På sätt ovan i föreliggande
utlåtande (sid. 37) angivits, är en sådan lösning, såvitt kontrollörerna
angår, en av förutsättningarna för ett raskt genomförande av
styrelsens förslag till åstadkommande av tryggare anställningsvillkor för
en del av kontrullpersonalen. De omständigheter i övrigt, som tala till
förmån för framställningarna om semester, torde redan förut vara så
utredda, att styrelsen nu icke behöver ånyo ingå därpå.

En av de utav kontrollstyrelsen tillkallade sakkunniga har framhållit
önskvärdheten av att kontrollör finge, då han på grund av sjukdom
vore urståndsatt att tjänstgöra, uppbära dagarvode under högst
15 dagar. Kontrollstyrelsen anser emellertid, att det ifrågasatta bemyndigandet
för kontrollstyrelsen att meddela kontrollör vid raffinaderi
kostnadsfri ledighet bör avse rätt att bevilja dylik ledighet för högst
15 dagar under ett tillverkningsår utan avseende å, huruvida i förekommande
fall ledigheten kan anses motsvara semester eller behövas
för sjukdom eller av annat trängande skäl. Eu motsvarande ståndpunkt
har löneregleringskommittén uttryckligen intagit, såvitt angår den
förordade ledigheten för förste kontrollörer vid raffinaderi.

IT. Understöd åt ur tjänst avgången kontrollpersonal m. m.

I och för uppehållande av kontrollens effektivitet har kontrollsty- Åldersgränsen
relsen år 1914 bestämt, att förste kontrollör vid uppgörande av förslag
till kontr Körer icke borde å förslaget uppföra personer, som fyllt 70 år. kontrollen.
Med hänsyn till de krav, som måste ställas på en kontrollörs vaksamhet
och iakttagelseförmåga, skulle eu sänkning av nämnda åldersgräns till
67 år vara önskvärd. Genom en dylik åtgärd skulle man även, ^)å sätt
i det föregående (sid. 36 och 37) angivits, bereda en möjlighet att
utan dröjsmål genomföra det av kontrollstyrelsen framlagda förslaget
angående fastare anställning för kontrollörerna vid raffinaderierna.

Avske dspremie.

Det har för kontrollstyrelsen uppgivits, att kontrollörerna själva
ej skulle vara obenägna för en nedsättning av åldersgränsen, dock under
förutsättning att de vid avgången ur kontrollens tjänst erhölle en avskedspremie
i form av årligt understöd. Detta förslag har styrelsen ansett
vara mycket beaktansvärt.

Under hittillsvarande förhållanden hava kontrollörernas anställningsvillkor
varit så pass lösliga, att berättigade invändningar kunnat göras
mot tanken att tillerkänna dem några ekonomiska förmåner efter det
anställningen upphört. Annorlunda kommer det att bliva i händelse av
bifall till kontrollstyrelsens föreliggande förslag om fastare anställning
för de äldre kontrollörerna. Det arbete, som skall utföras av de kontrollörer
vid raffinaderierna, vilka få årstjänstgöring, blir av så stadigvarande
natur, att det synes billigt, att ifrågavarande kontrolltjäustemän
efter uppnådd åldersgräns, i likhet med andra statstjänare, erhålla något
bidrag till sitt uppehälle. Behovet härav framträder naturligen särskilt
i fråga om den under senare år i antal tilltagande grupp av kontrollörer,
vilkas hela utkomst vilar på deras kontrollverksamhet. Det synes helt
enkelt vara ett ofrånkomligt krav, att dessa, sedan de under en längre
följd av år haft stadigvarande anställning i kontrollens tjänst, icke vid
ett nödtvunget avskedstagande berövas alla sina existensmöjligheter utan
att de få i form av ett årligt understöd bibehålla åtminstone en mindre
del av sina förutvarande löneförmåner. Kontroll styrel sen anser emellertid,
att ett dylikt understöd bör tillgodokomma även den, som på grund
av annan föregående verksamhet, t. ex. i militär,tjänst, åtnjuter pension
av allmänna medel, förutsatt att han under tillräckligt lång tid haft
stadigvarande anställning vid sockerkontrollen. På pensionsväsendets
område saknas icke motsvarigheter till en sådan dubbelpensionering.
Så, t. ex., är ju en gymnastiklärare vid statens läroverk i denna egenskap
pensionsberättigad, oavsett huruvida motsvarande förmån tillkommer
honom exempelvis såsom f. d. officer. I avseende å sockerkontrollörs
avskedspremie vill kontrollstyrelsen dock ifrågasätta, huruvida icke densamma
bör minskas i sådana fall, då vederbörande i annan egenskap
uppbär pension av allmänna medel.

Då kontrollstyrelsen icke är en i hithörande frågor sakkunnig
myndighet, vill styrelsen emellertid icke närmare ingå på sättet för utformningen
av föreliggande förslag. Styrelsen vill endast uttala, att
den anser såsom självfallet, att vid bestämmande av avskedspremiens
storlek hänsyn vidare tages till längden av vederbörande kontrollörs
föregående tjänstgöring vid kontrollen, samt att därvid, såvitt angår de

nuvarande kontrollörerna, dessa få tillgodoräkna den tid, de efter den 1
september 1906 haft stadigvarande anställning.

Från kontrollörshåll har föreslagits, att avskedspremien skulle utgå
enligt följande grunder, nämligen

efter minst 10 tjänsteår med 30 procent av årsarvodet

» )> 15 » » 35 » » »

» » 20 » » 40 » » »

» » 25 » » 50 » » »

Då kontrollörsarvodet för helt år utgör 2,920 kronor, skulle avskedspremien
bliva respektive 876, 1,022, 1,168 och 1,460 kronor. Kontrollstyrelsen
anser dessa belopp mycket måttligt tilltagna.

I händelse kontrollörerna erhålla den nu ifrågasatta understödsrätten,
torde enahanda förmån böra beredas förste kontrollörerna vid
raffinaderierna. I stort sett äro samma skäl, som kunna åberopas i det
ena fallet, tillämpliga jämväl i det andra.

Löneregleringskommittén har i sitt förut omförmälda utlåtande av
den 8 juni 1917 i fråga om rätt till viss kostnadsfri ledighet för kontrollörerna
vid sockerraffinaderierna i riket betonat, att de skäl, som
kunde anföras till stöd för bifall till de då föreliggande framställningarna
i semesterfrågan, ingalunda kunde få anses, därest fråga därom förelåge,
föranleda till beredande åt kontrollörerna vid sockerraffinaderierna
av andra förmåner, som i allmänhet vore förbundna med ordinarie anställning
i statens tjänst. Kontrollstyrelsen har icke förbisett, att kommittén
med detta uttalande torde hava siktat på t. ex. ett sådant förslag som
det av styrelsen nu framlagda angående understöd åt ur tjänst avgången
kontrollpersonal. Då emellertid, såsom i förevarande fall, alldeles särskilda
omständigheter tala till förmån för den av styrelsen ifrågasatta
anordningen, har styrelsen icke känt sig bunden av kommitténs uttalande
utan ansett sig pliktig att framlägga de förslag, som äro bäst ägnade
att främja den av motionären vid 1917 års riksdag åsyftade och av
styrelsen såsom lämplig och rättvis befunna fastare anställningen för
raffinad kontrollör erna.

Den förut omförmälda nedsättningen av åldersgränsen för anställning
vid sockerkontrollen låter sig utan betänkligheter genomföras, såvida
förslaget om en avskedspremie vinner bifall. I motsatt fall åter
torde det vara nödvändigt, att åtminstone de äldre bland den nuvarande
kontrollpersonalen vid avgåDgen ur tjänst tillerkännes något vederlag
för att deras anställning vid kontrollen upphör tidigare, än de haft anled -

ning beräkna. Detta skulle kunna ske t. ex. i den formen, att ett ekonomiskt
understöd, analogt med den ovan föreslagna avskedspremien, tilldelas
dem efter avskedstagandet vid 67 års ålder, till dess de uppnått
den nuvarande åldersgränsen, 70 år.

Y. Erforderliga författningsändringar.

För genomförande av kontrolls tyreisens i föreliggande utlåtande framställda
förslag äro åtskilliga författningsändringar erforderliga. I sådant
avseende bar kontrollstyrelsen uppgjort bilagda förslag till ändrad lydelse
av vissa paragrafer i förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning
av socker samt till ändrad lydelse av vissa paragrafer i ordningsstadgan
rörande sockerbeskattningen den 23 juli 1908 (bilagorna 1 och 2).

De ändringar, som föreslagits beträffande nämnda förordning,
äro betingade uteslutande av den ifrågasatta indragningen av förstekontrollörsbefattningarna
vid råsockerfabrikerna och de därmed i samband
stående förslagen om överflyttande till kontrollstyrelsen av utnämningsrätten
beträffande kontrollörer och tillsyningsmän, om tilläggsarvode åt
förmän vid de fristående råsockerfäbrikerna samt om reseersättning i vissa
fall. Någon närmare motivering rörande de särskilda ändringsförslagen i
denna del torde icke vara av nöden.

Vad angår förslaget till ändringar i ordningsstadgan ipå erinras,
att enligt 26 § 1 mom. ansökan till befattning såsom förste kontrollör
skall årligen före den 1 juni inlämnas till kontrollstyrelsen. Denna tidsbestämmelse
torde lämpligen böra framflyttas till den 1 maj. I 28 och
29 §§ av ifrågavarande förslag återfinnas de bestämmelser, som ansetts
nödiga för att tillförsäkra kontrollpersonalen de av kontrollstyrelsen förordade
tryggare anställningsvillkoren. I fråga om motiveringen till dessa
bestämmelser kan styrelsen inskränka sig till att hänvisa till vad i
ämnet anförts under punkten II i det föregående. Här må endast nämnas,
att kontrollstyrelsen ansett lämpligt att i sammanhang med den nya
ordningen för tillsättande av kontrollörstjänster föreslå, att den i 28 §
1 mom. av ordningsstadgan föreskrivna tidpunkten för ingivande av
ansökning till dylik befattning framflyttas från den 1 juli till den 1
juni. Övriga tidsbestämmelser i samma moment hava i förslaget jämkats
i överensstämmelse härmed.

Vad styrelsen förordat i fråga om beredande av understöd åt ur
tjänsten avgången kontrollpersonal bar av skäl, som förut angivits, icke
givit styrelsen anledning att framlägga några närmare utformade förslag.

Den föreslagna nedsättningen av åldersgränsen för anställning vid kontrollen
torde icke behöva komma till uttryck i författningarna.

Under åberopande av vad i föreliggande utlåtande anförts får
kontrollstyrelsen alltså såsom resultat av den i 1917 års riksdags skrivelse
nr 259 begärda, av Kungl. Maj:t åt styrelsen uppdragna utredningen
härigenom överlämna omförmälda förslag till författningsändringar,
åsyftande dels en inskränkning av antalet förste kontrollörer
vid sockertillverkningen, dels ock beredande av mera stadigvarande
anställning åt sådana kontrollörer vid sockertillverkningen, som äro
äldre i tjänst.

Därjämte får kontrollstyrelsen hemställa, att Kungl. Magt måtte
vidtaga åtgärder, i syfte att förste kontrollörer och kontrollörer vid
sockerraffinaderierna måtte i huvudsaklig anslutning till de av styrelsen
framlagda riktlinjerna komma i åtnjutande av visst årligt understöd, efter
det de lämnat sin anställning vid kontrollen.

De av kontrollstyrelsen, jämlikt Kungl. Maj:ts den 5 juli 1918
givna bemyndigande, tillkallade sakkunniga, vilka icke deltagit i själva
utarbetandet av förevarande utlåtande, men erhållit tillfälle att yttra sig
däröver, hava till styrelsen inkommit med yttranden av den lydelse,
som framgår av bilagorna 3—5 vid detta utlåtande.

Protokollsutdrag, utvisande inom styrelsen uttalade avvikande
meningar m. m., bifogas i avtryck (bil. 6).

Remissakten återgår härmed och tillika överlämnas dels från förste
kontrollörerna vid raffinaderierna infordrade yttranden i förevarande
ärende, dels införskaffade uppgifter angående de kontrollörer, som åtnjuta
pension av statsmedel, dels ock omförmälda av Svenska sockerfabriksaktiebolaget
och Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag till kontrolls
tyrelsen ingivna framställningar.

Stockholm den 6 december 1918.

Underdånigst
FREDRIK ZETHELIUS.

G. B. LAGERGREN. K. ARNELL.

Indragning av förste kontrollörsbefattn. m. in.

Bilaga 1.

Förslag

till

ändrad lydelse av 7 §, 13 § 1 mom., 18 § 1 mom., 19, 20 och 21 §§, 22 § 2
mom., 25 § 2, 3, 4 och 6 mom., 28 § 1 och 2 mom., 29 § 2 mom., 30 § samt
37 § 1 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående
beskattning av socker.

7 §•

För allt obeskattat socker, som under transport mellan inrikes
orter förkommer, skall avsändaren betala vederbörlig skatt. Kan han
emellertid styrka, att godset genom skeppsbrott, uppbringning eller
annan olycka gått förlorat, må eftergift av skatten äga rum. Till Kungl.
Maj:t ställd ansökan härom, åtföljd av handlingar, innefattande erforderlig
utredning rörande förhållandet, ingives till Kungl. Maj:ts befallningsliavande,
som inhämtar yttrande av, såvitt angår raffinaderi eller
med raffinaderi förenad råsockerfabrik, vederbörande förste kontrollör
samt beträffande råsockerfabrik, som ej är förenad med raffinaderi
(fristående råsockerfabrik), vederbörande kontrollör, som tillika är förman
(kontrollör-förman), samt därefter med eget utlåtande till Kungl. Maj:t
insänder handlingarna i ärendet.

13 §.

4. Vederbörande förste kontrollör eller kontrollör-förman eller deras
ställföreträdare äge rätt att använda fabrikens laboratorium för utförandet
av behövliga undersökningar.

18 §.

1. Då fabrik skall sättas i gång eller vid början av ett tillverkningsår
fortfarande vara i verksamhet, åligger det tillverkaren att, minst
tio dagar förrän rörelsen må börja, till Kungl. Maj:ts befallningshavande
ingiva skriftlig driftsanmälan med uppgift om

a) dagen, då han ämnar börja rörelsen,

b) huruvida arbetet skall fortgå dag och natt eller endast om dagen,

c) antalet ingångar, som i allmänhet skola hållas öppna,

d) huruvida socker skall förvaras utom fabriksområdet, samt

e) ombud, som i tillverkarens frånvaro skall företräda honom inför
kontrol It] än stemännen,

varjämte, därest fabriken ej står under kontroll, då anmälan göres,
vid densamma skall fogas intyg av förste kontrollör eller, såvitt angår
fristående råsockerfabrik, kontrollör-förman, att anordningarna vid fabriken
icke strida mot denna förordnings eller ordningsstadgans föreskrifter.

19 §.

Vid fristående råsockerfabrik skall inom eu vecka efter det centrifugering
av socker upphört allt socker vara inlagt på magasin under
kronans lås; och skall tillverkaren därefter ofördröjligen hos kontrollören-förmannen
göra anmälan om arbetets avslutande (slutanmälan).

Vid raffinaderi och med raffinaderi förenad råsockerfabrik göres
slutanmälan hos förste kontrollören, när allt skattepliktigt socker utlämnats
från fabriken.

Vederbörande kontroll tjänsteman åligger att lämna tillverkaren
bevis om gjord anmälan ävensom att, så fort ske kan, därom underrätta
Kungl. Maj:ts befallningshavande samt kontrollstyrelsen.

Vill — — — — tillståndsbevis.

20 §.

1. Om i annan fabrik än sådan, som omförmäles i 14 §, centrifugering
av socker ej företages inom sex helgfria dygn efter den i driftsanmälan
uppgivna tiden, åligger det tillverkaren att för hela den tid,
varunder arbete icke ägt rum, till Kungl. Maj:ts befallningshavande
inbetala det kontrollörerna och, där sådan finnes anställd, förste kontrollören
vid fabriken tillkommande arvode, vid äventyr, om betalning ej
sker, att Kungl. Maj:ts befallningshavande låter hos tillverkaren utmäta
detsamma. Beror uppskov på olyckshändelse eller annan omständighet,
varöver tillverkaren ej kunnat råda, må kontrollstyrelsen kunna på ansökning
medgiva befrielse från skyldighet, som stadgas i detta mom.

2. Har under den del av året, arbete i fabriken enligt anmälan
fortgått, icke vid fabriken tillverkats i medeltal femtusen kilogram socker
för varje helgfritt dygn, åligger det likaledes tillverkaren att till Kungl.
Maj:ts befallningshavande inbetala hela det kontrollörerna och, där sådan
finnes anställd, förste kontrollören vid fabriken tillkommande arvode,
vid äventyr, om betalning ej sker, att Kungl. Maj:ts befallningshavande
låter hos tillverkaren utmäta detsamma.

21 §.

Tillverkare — — — meddelar. Nämnda bok skall, när helst så
påfordras, hållas tillgänglig för vederbörande förste kontrollör och kontrollör-förman.

22 §.

2. Därest tillverkare ej åtnöjes med av förste kontrollör eller
kontrollör-förman, vid tillämpningen av denna förordning meddelad
föreskrift eller vidtagen åtgärd, äger han att hos kontrollstyrelsen däri
söka ändring.

25 §.

2. Enligt de närmare föreskrifter, som innehållas i ordningsstadgan,
utövas den i 1 mom. avsedda kontrollen vid raffinaderier och sådana
råsockerfabriker, som äro förenade med raffinaderier, av förste kontrollörer
och kontrollörer samt vid fristående råsockerfabriker av dels
kontrollörer, av vilka en vid varje fabrik tillika är förman, dels ock
tillsyningsmän.

3. Förste kontrollörer, kontrollörer och tillsyningsman förordnas
av kontrollstyrelsen.

4. Dagarvode utgår av statsmedel under tjänstetiden till förste
kontrollör med tolv kronor, till kontrollör, som tillika är förman, med
nio kronor och till annan kontrollör med åtta kronor, dock att, där
annan kontrollör än förste kontrollör under kalendermånad eller del
därav tjänstgjort längre tid än i medeltal åtta timmar om dagen, särskild
ersättning för överskjutande antal timmar utgår med en krona
för timme. Förste kontrollör och kontrollör-förman erhålla dessutom,
om resa förekommer, rese- och traktamentsersättning enligt fjärde klassen
i gällande resereglemente för varje gång, de inträda i tjänstgöring eller
från en till annan fabrik förflyttas. Förordnas förste kontrollör eller
kontrollör-förman att verkställa förrättning under tid, då han ej är inkallad
till tjänstgöring, erhåller han dels reseersättning enligt fjärde
klassen i resereglemente!, dels ock dagarvode, förste kontrollör med
tolv och kontrollör-förman med nio kronor.

6. Då, enligt vad i 19 § sägs, slutanmälan blivit gjord, skola vid
fristående råsockerfabrik samtliga kontrollörer och vid annan fabrik
förste kontrollör och kontrollörer återkallas. Vid fristående råsockerfabrik
skall tillsynen överlämnas åt vederbörande tillsyningsman,
vilken---likaledes gäldas av tillverkaren.

28 §.

1. När socker skall uttagas från fabrik, göre tillverkaren hos
vederbörande förste kontrollör, kontrollör-förman eller tillsyningsman
anmälan därom, med angivande huruvida sockret skall utlämnas till fritt
bruk eller försändas till annan fabrik, allmänt sockernederlag eller
tullkammare.

2. Utlämnas socker till fritt bruk, skall vederbörande förste kontrollör,
kontrollör-förman eller tillsyningsman utfärda vågsedel i två
exemplar, av vilka det ena överlämnas till tillverkaren och det andra,
försett med kvitto av tillverkaren eller hans ombud, bilägges kontrollhandlingarna.

29 §.

2. Därest vid fristående råsockerfabrik kontrollören-förmannen icke
besitter tillräckliga insikter i verkställandet av analyser å melass, skall,
när så erfordras, därav tagas prov, som, försett med nämnda kontrollörs
och tillverkarens sigill, insändes till kontrollstyrelsen för verkställande
av undersökning.

På samma sätt förfares, där tillverkare ej är nöjd med undersökning,
som enligt 1 mom. blivit i fabrik verkställd; och skall resultatet
av den inom kontrollstyrelsen företagna undersökningen bliva
avgörande.

SO §.

Inventering eller uppvägning av allt i fabrik eller magasin befintligt
socker skall årligen den 31 juli samt eljest, när kontrollstyrelsen
därom förordnar, verkställas i närvaro av vederbörande förste kontrollör,
kontrollör-förman eller tillsyningsman.

Befinnes — — — åtgärder.

37 §.

1. Underlåter tillverkare att, i enlighet med därom givna föreskrifter,
föra den bok, som omförmäles i 21 §, eller vägrar han förste kontrollör
eller kontollör-förman tillgång till samma bok eller vederbörande kontrolltjänsteman
eller den, vilken äger anställa undersökning om förbrytelse
mot denna förordning, tillträde till rum eller byggnad, där undersökning
må ske, eller till ritning och beskrivning över fabriken, straffes med
böter från och med etthundra till och med ettusen kronor.

Bilaga 2.

Förslag

till

ändrad lydelse av 5, 7 och 8 §§, 9 § 1 inom., 10, 11, 12, 13, 14 och 15 §§,
17 § 2 mom., 21 § 1 och 3 mom., 25 §, 26 § 1 mom., 28, 29 och 30 §§, 31 §
1, 2 och 5 mom. samt 32 § i ordningsstadgan rörande sockerbeskattningen

den 23 juli 1918.

5 §•

Cisterner för förvaring av sirap och melass skola på olika höjd
och olika sidor vara försedda med kranar, som anbringas enligt föreskrift
av förste kontrollören eller kontrollören-förmannen. Kranar vid
till- och avlopp skola vara så beskaffade, att de kunna förses med
kronans lås.

7 §•

Tillverkare åligger:

att själv — — — — ordningsstadga,

att ofördröjligen efter varje skatteinbetalning till förste kontrollören,
kontrollören-förmannen eller tillsyningsmannen mot bevis överlämna
kvittenset å inbetald skatt,

att varje söckendag senast klockan 12 på dagen lämna förste
kontrollören eller kon trollören-förmannen uppgift om storleken av föregående
dags tillverkning,

att senast — — — — föra, samt
att lämna — — — — uppgifter.

8 §•

1. Förste kontrollör åligger:

2. Vad i 1 mom. stadgats skall i tillämpliga delar gälla beträffande
den kontrollör vid fristående råsockerfabrik, som tillika är förman.

9 §•

1. Deri i 8 § omförmälda undersökning av sockerkalten i sirap
ock melass behöver icke äga rum i de fall, då vederbörande kontrolltjänsteman,
på grund av sin erfarenhet om tillverkningen i fabriken,
äger kännedom om varans beskaffenhet.

10 §.

Inom oktober månads utgång skall den vid fabriken då tjänstgörande
förste kontrollören eller kontrollören-förmannen till kontrollstyrelsen
insända ett i enlighet med fastställt formulär upprättat utdrag
ur den i 21 § av förordningen angående beskattning av socker
föreskrivna fabriksbok.

11 §•

Kontrollörs allmänna åligganden äro att i den ordning, vederbörande
förste kontrollör eller kontrollör-förman bestämmer, utöva tillsyn
vid fabriken samt att därvid med noggrannhet övervaka, att de för
kontrollen givna stadganden städse iakttagas.

Kontrollör — — — — meddelade.

12 §.

Därest tillverkare önskar besiktning av sockerfabrik i och för
erhållande av sådant intyg, som föreskrives i 18 § 1 mom. av förordningen
angående beskattning av socker, skall skriftlig anmälan därom
göras hos kontrollstyrelsen, som förordnar förste kontrollör eller, såvitt
angår fristående råsockerfabrik, kontrollör-förman att verkställa besiktningen.
Vid — — — — dag.

Med ledning — — — — intyget.

Befinnas----vidtagna. Verkställes den senare besikt ningen

av annan än i tjänstgöring vid fabriken varande kontrolltjänsteman,
skall besiktningsmannen av tillverkaren åtnjuta gottgörelse med tolv
kronor om dagen jämte ersättning för resekostnader enligt fjärde klassen
i gällande resereglemente.

13 §.

Innan arbetet inom fabrik efter nytt tillståndsbevis börjar, skall,
därest besiktning enligt 12 § verkställts av den kontrolltjänsteman,
under vars inseende fabriken är ställd, denne undersöka, huruvida några
förändringar vidtagits med fabriken sedan nämnda besiktning, och om

detta befinnes vara fallet, därom uppsätta protokoll, varmed förfares på
sätt i 12 § sägs.

Har besiktning enligt 12 § icke ägt rum eller har densamma
verkställts av annan kontrolltjänsteman än den, under vars inseende
fabriken är ställd, skall denne, innan arbetet efter nytt tillståndsbevis
börjar, anställa besiktning i enlighet med föreskrifterna i sagda paragraf.

14 §.

Vederbörande förste kontrollör eller kontrollör-förman skall i
enlighet med de närmare föreskrifter, som meddelas av kontrollstyrelsen,
föra sockerjournal, skatteavräkningslängd och dagbok.

Vid skatteavräkningslängden skola biläggas de av tillverkaren
avlämnade kvittenser å inbetald skatt.

15 §.

Senast andra helgfria dagen i varje månad skall vederbörande
kontrolltjänsteman översända dels till kontrollstyrelsen utdrag av sockerjournalen
och skatteavräkningslängden för föregående månad, dels ock
till Kungl. Maj:ts befallnmgshavande utdrag av skatteavräkningslängden
för samma tid.

Omedelbart — — — förfaras.

17 §•

2. Då obeskattat socker försändes från fabrik eller allmänt nederlag
till tullkammare, skall vederbörande förste kontrollör, kontrollörförman
eller tillsyningsman genast översända förpassning å sockret till
tullkammaren.

Sedan sockret i behörigt skick ankommit till tullkammaren, åligge
härvarande tullförvaltning att härom meddela attest å det översända
exemplaret av förpassning och detsamma med posten återsända till
vederbörande kontrolltjänsteman i avsändningsorten. Framkommer icke
sockret till tullkammaren inom beräknad tid eller befinnes sockret vid
framkomsten icke hålla den i förpassningen angivna myckenhet, skall
tullförvaltningen i destinationsorten härom underrätta vederbörande kontrolltjänsteman
i avsändningsorten.

21 §•

1. Tillsyn vid allmänt sockernederlag utövas av särskild tillsyningsman,
som för högst ett år i sänder förordnas av kontrollstyrelsen,
dock med rätt för kontrollstyrelsen, om anledning därtill förekommer,
att jämväl tidigare skilja honom från befattningen.

3. Skulle de tillsyningsman åliggande göromål vid nederlaget
bliva av den omfattning, att desamma icke kunna av honom ensam
nöjaktigt fullgöras, äge kontroll styrelsen förordna en eller flera biträdande
tillsyningsmän.

25 §.

I fråga om kontrollen vid allmänna nederlag för obeskattat socker
gälle i övrigt i tillämpliga delar till efterrättelse vad som stadgas uti
9, 22, 26—28, 30, 31 och 33 §§ av förordningen angående beskattning
av socker samt i 31 och 32 §§ i denna ordningsstadga, med iakttagande
därvid, att vad som tinnes stadgat i fråga om tillverkare skall gälla
om nederlagsinnehavare, vad som stadgats om förste kontrollör och
kontrollör-förman skall gälla om tillsyningsman och vad som gäller om
kontrollör skall tillämpas å biträdande tillsyningsman.

26 §.

1. Ansökan till befattning såsom förste kontrollör inlämnas årligen
före den 1 maj till kontrollstyrelsen.

Sökande skall, såvida han ej förut tjänstgjort såsom förste kontrollör,
vid ansökningen foga dels betyg över avlagd mogenhetsexamen eller
examen från tekniskt läroverk, dels ock intyg därom, att han äger tillräckliga
insikter i verkställandet av analyser å socker, sirap och melass
samt nödig kunskap i gällande författningar och föreskrifter rörande
beskattningen av socker och tillsynen däröver.

28 §.

1. Ansökning till kontrollörsbefattning inlämnas före den 1 juni
till kontrollstyrelsen.

Inkomna ansökningar, som avse anställning vid raffinaderi eller
med raffinaderi förenad råsockerfabrik, skola ofördröjligen efter ansökningstidens
slut överlämnas till vederbörande förste kontrollör, vilken

Indragning av förste kontrollörsbefattn. m. m. 8

det åligger att före den 15 juni till kontrollstyrelsen avgiva skriftligt förslag
till kontrollörsutn amning.

2. Sökande till kontrollörsbefattning bör vid ansökningen foga
bevis, varmed han vill styrka sin lämplighet, däribland, om han ej
förut tjänstgjort, intyg av förste kontrollör eller kontrollör-förman om
nödig kunskap i gällande författningar och föreskrifter rörande beskattningen
av socker och tillsynen därvid ävensom, om den sökande står
i tjänsteförhållande, bevis, att han är oförhindrad emottaga den sökta
befattningen.

3. Den, som förordnas till kontrollör, skall av kontrollstyrelsen
indelas till tjänstgöring vid viss fabrik. Vid varje fristående råsockerfabrik
utser kontrollstyrelsen en av de till tjänstgöring där indelade
kontrollörerna att tillika vara förman.

För varje fabrik upprättar kontrollstyrelsen en turlista, upptagande
samtliga kontrollörer i ordning efter tjänsteålder; skolande vid raffinaderi
såsom regel endast tillgodoräknas den tid, vederbörande förut tjänstgjort
vid kontrollen över dylik fabrik.

Sedan kontrollör vid raffinaderi förordnats, lämne kontrollstyrelsen
ofördröjligen förste kontrollören underrättelse därom. Den kontrollör
vid fristående råsockerfabrik, som utsetts att tillika vara förman, erhålle
motsvarande underrättelse beträffande annan kontrollör vid dylik fabrik.

4. Sedan kontrollör utsetts, lämne kontrollstyrelsen Kungl. Maj:ts
befallningshavande underrättelse därom ävensom om hans adress.

5. Ansökning till befattning såsom tillsyningsman inlämnas till
kontrollstyrelsen, och skall sökande därvid iakttaga vad i 2 mom. finnes
föreskrivet beträffande sökande till kontrollörsbefattning.

29 8.

1. Den kontrollör vid fristående råsockerfabrik, som utsetts att
tillika vara förman, inkallas till tjänstgöring av kontrollstyrelsen. Annan
kontrollör vid sådan fabrik inkallas av förmannen.

Kontrollör vid raffinaderi och med raffinaderi förenad råsockerfabrik
inkallas av vederbörande förste kontrollör.

Angående kontrollör-förmans inkallande till eller återkallande ur
tjänstgöring samt honom meddelad tjänstledighet skall kontrollstyrelsen
lämna underrättelse till Kungl. Maj:ts befallningshavande.

2. Kontrollörer skola, i den mån och till det antal sådant erfordras,
för tjänstgöring tills vidare inkallas i den ordning, vari de upp -

torts å den i 28 § 3 inom. omförmälda turlistan. Dä så oundgängligen
erfordras, äge vederbörande förste kontrollör och kontrollör-förman
dessutom till tillfällig tjänstgöring inkalla nödigt antal kontrollörer.

Utan kontrollstyrelsens medgivande må dock icke i något fall
samtidigt vara till tjänstgöring inkallade vid fristående råsockerfabrik
flera än fyra kontrollörer för tjänstgöring tills vidare och två kontrollörer
för tillfällig tjänstgöring eller vid raffinaderi flera än tio kontrollörer.

3. Förste kontrollör och kontrollör-förman äga, var och en i vad
under honom ställd fabrik angår, att bevilja kontrollör tjänstledighet
och att förordna annan kontrollör, eller, om sådan ej finnes att tillgå,
annan lämplig person att under tiden bestrida kontrollörsbefattningen,
i senare fallet dock för högst fjorton dagar.

4. Varder till tjänstgöring inkallad kontrollör av sjukdom eller
annat förfall hindrad att å bestämd tid inställa sig till tjänstgöring eller
att eljest fullgöra sin befattning, anraäle han det ofördröjligen hos
vederbörande förste kontrollör respektive kontrollör-förman, vilken, där
han så finner nödigt, inkallar annan kontrollör.

5. Under tjänstgöring skola förste kontrollör och kontrollör bära
synligt tjänstetecken.

30 §.

Förste kontrollör och kontrollör-förman skola inställa sig i tjänstgöring
vid vederbörande fabrik ett dygn, helgdag oräknad, före den tid,
då tillverkningen enligt tillståndsbevis må begynna, och skall kvarstanna
till dess han återkallas ur tjänstgöring.

♦

31 §.

1. Förste kontrollör och kontrollör-förman äga utbekomma tjänstgöringsarvode,
med avdrag av tillverkare möjligen tillkommande ersättning
för kost och bostad, hos Kungl. Maj:ts befallningshavande för en
månad i sänder eller vid tjänstgöringstidens slut.

2. Kontrollör skall inom åtta dagar efter varje kalendermånads
utgång inlämna kvitterad räkning å tjänstgöringsarvode, efter avdragav
tillverkare möjligen tillkommande ersättning för kost och bostad, till
vederbörande förste kontrollör respektive kontrollör-förman, vilken det
åligger att ofördröjligen efter granskning översända inkomna räkningar
till Kungl. Maj:ts befallningshavande.

5. Betalning för kontrolltjänstemans kost och bostad erhåller tillverkare
enligt räkning, som bestyrkes av förste kontrollören eller kontrollören-förmannen.

32 §.

Gör kontrollör sig skyldig till oredlighet, oskicklighet, opålitlighet
eller liknöjdhet eller underlåter han att efterkomma de föreskrifter,
vederbörande förste kontrollör eller kontrollör-förman honom i tjänsten
meddelar, skall förste kontrollören respektive kontrollören-förmannen
därom göra anmäla o hos kontrollstyrelsen, som äger att vidtaga erforderlig
åtgärd.

Bilaga 3.

Till kungl. kontrollstyrelsen.

Anmodad att avgiva yttrande över det av kungl. kontrollstyrelsen
uppgjorda förslaget till underdånigt utlåtande angående indragning av
förste kontrollörsbefattningarne vid råsockerfabrikerna samt beredande
av mera stadigvarande anställning åt vissa kontrollörer vid sockertillverkningen,
får jag vördsamt anföra,

att den erfarenhet, jag som förste kontrollör och kontrollör vid
sockerbeskattningen förvärvat, hindrar mig att biträda kungl. styrelsens
förslag att vid råsockerfabrikerna ersätta förste kontrollören med kontrollörsförmän.

Jag är förvissad om, att kontrollens hindrande inflytande på industriens
befogade rörelsefrihet därigenom skulle ökas samt

att kontrollens effektivitet tillika skulle så försvagas, att dess tillförlitlighet
kunde riskeras, i all synnerhet sedan även den lokala uppsikt,
som avsågs med tillsättande av särskilda inspektörer, blivit ur det
slutliga förslaget uteslutet.

Landskrona den 2 december 1918.

Frans Eländer.

Bilaga 4.

Yad indragning av förste kontrollörsbefattningarne vid råsockerfabrikerna
beträffar, har jag intet att erinra emot att de författningsenliga
kompetensvillkoren för den kontrolltjänsteman, som inför tillverkaren
skall företräda statens intressen, säukes så, att kontrollör, som
gjort sig känd för duglighet och i övrigt är därtill lämplig, kan av
kungl. kontrollstyrelsen förordnas att utöva det förmanskap, som, enligt
min åsikt, bör finnas vid varje råsockerfabrik över kontrollpersonalen
därstädes. •

Att omlägga kontrollarbetet så, att förmanskapet skulle utövas av
en i tjänstgöringsförhållanden med övriga kontrollörer likställd person,
kan jag, med den erfarenhet jag inhämtat från 15-årig tjänstgöring i
såväl sockerbeskattningen som dessförinnan i sockerbolagets tjänst,
samt med den omtanke jag anser mig skyldig ägna ett effektivt kontrollarbete,
ej förorda.

Den föreslagna ökningen av arvodet från 8 till 9 kronor per dag
till den kontrollör, som vid råsockerfabrik tillika skulle vara kontrollörförman,
anser jag för lågt tilltagen, helst som den av de sakkunniga,
som företrätt kontrollörernas intressen, vid ett kommittésammanträde
framställt yrkande på höjning av kontrollörernas arvode från 8 till 10
kronor per dag. Med tanke på att det föreslagna ökade arvodet till
den kontrollör, som vid råsockerfabrik tillika skulle vara kontrollörförman,
inom kort tid skall visa sig vara för lågt tilltaget, anser jag, att,
med bibehållandet av samma effektivitet som hittills, den ekonomiska
inbesparingen blir så obetydlig, att enda skillnaden emot nuvarande anordning
blir, att förste kontrollören vid råsockerfabrik kommer att benämnas
kontrollörförman.

Vad beträffar frågan om beredande av mera stadigvarande anställning
åt vissa kontrollörer vid sockerbeskattningen, så kan, enligt
min uppfattning, denna fråga ej lösas nöjaktigt så länge statsmakterna
anse, att befattningarne äro tillfälliga. De åtgärder, som kungl. kontrollstyrelsen
vidtagit för att hjälpa kontrollpersonalen vid de tillfällen,
då raffinaderi nedlagts, anser jag värd allas erkännande. Med hänsyn

till världskrigets avslutande samt den på grund härav i utsikt ställda
snara, fullständiga raffineringen av råsockret giver mig den bestämda
uppfattningen, att, med de ökade arbetstillfällen, som härav bliva en
följd, samt under förutsättning att kungl. kontrollstyrelsen framdeles
ensam har rättigheten att förordna samtliga kontrolltjänstemän, de berättigade
existensanspråk, som kontrollpersonalen vid sockerbeskattningen
kunna fordra, även skola, utan vidtagande av några vidare åtgärder,
kunna uppfyllas.

Den av tillverkaren författningsenliga skyldigheten att tillhandahålla
kost åt kontrolltjänsteman, som det önskar, mot en ersättning av
en krona femtio öre per dag, hade jag vad raffinaderierna beträffar,
gärna sett utbytt mot den förmånen att åtnjuta dyrortstillägg, enär jag
anser, att tillverkaren och kontrollpersonalen ej böra hava något gemensamt,
som kan giva anledning till beroende av varandra.

Tanto sockerfabrik, Stockholm den 2 december 1918.

Hans Kihlgren.

Förste kontrollör.

Bilaga 5.

Till kungl. kontrollstyrelsen, Stockholm.

Undertecknad, som av kungl. kontrollstyrelsen tillkallats att såsom
sakkunnig deltaga i den utredning angående l:ste kontrollörernas och
kontrollörernas vid sockerbeskattningen anställnings-, tjänstgörings- och
avlöningsförhållanden, vilka kung], kontrollstyrelsen enligt nådigt brev
av den 5 juli 1918 bemyndigats utföra, har, sedan detta arbete slutförts
inom nämnda styrelse, lämnats tillfälle taga del av det sålunda
upprättade förslaget samt anmodats att däröver avgiva yttrande.

Med anledning därav vågar jag mig uttala följande:

Sedan jag noggrant genomgått föreliggande förslag i ärendet,
upprättat av kung], kontrollstyrelsen, har jag funnit, att detsamma är
fotat på full rättvisa samt praktiskt genomförbart och på ett betryggande
sätt ordnat för kontrollörerna till det bättre. Förslaget är vidare,
med undantag av de inlägg jag här nedan kommer att anföra, i full
överensstämmelse med de åsikter och praktiska erfarenheter, som jag
genom mångårig tjänst inom sockerkontrollen noggrant inhämtat, och
som jag såsom tillkallad sakkunnig vågat framlägga inom kungl. kontrollstyrelsen
och vilka förslag av nämnda styrelse beaktats.

Då kungl. kontrollstyrelsen uti föreliggande förslag å fol. 33
anför, att kontrollstyrelsen anser, att hela anordningen med avgivandet
av förslag till kontrollörs utnämning, såvitt angår råsockerkontrollörerna,
torde saklöst bortfalla, vågar jag mig på grund av de påstötningar, som
gjorts från kontrollörshåll, framställa önskvärdheten av att den makt,
som innehafts av l:ste kontrollörerna vid sockerraffinaderierna med
avseende på upprättandet av förslag till kontrollörsutnämning, jämväl
torde upphöra samt överflyttas på den utnämnande och kontrollerande
myndigheten, varigenom alla kontrollörer, såväl vid råsockerfabrikerna
som vid sockerraffinaderierna, bliva jämställda i det fallet. Då i regel
kontrollörerna år efter år bliva förordnade till samma befattningar, för
så vitt de oklanderligt skött sin tjänst, torde icke några större svårig -

heter uppstå genom denna anordning. Begår någon kontrollör fel uti
tjänsten, som böra beivras, har ju vederbörande l:ste kontrollör paragraf
32 i Kungl. Maj:ts nådiga ordningsstadga att tillgå.

Angående kungl. kontrollstyrelsens förslag om sänkandet av åldersgränsen
för kontrollörs anställning från 70—67 år, får jag på grund
av vunna erfarenheter och utan att vidare motivera framställningen
uttala önskvärdheten av att samma bestämmelser må bliva gällande för
l:ste kontrollörerna vid sockerraffinaderierna, — för övrigt eu rättvis
framställning.

Dyrtidens verkningar under dessa hårda tider hava för kontrollörerna
varit ytterst kännbara och gjort djupa ingrepp i de ekonomiska
förhållanden, som därigenom undergrävts, särskilt för dem av kontrollörerna
som icke haft annan inkomst än den sockerkontrollen ger dem.
Behovet av förbättring i kontrollörernas ekonomiska förhållanden härunder
dessa fyra hårda år allt mer och mer framträtt. Då i föreliggande
förslag denna fråga icke upptagits, vågar jag mig endast göra
en vördsam framställning, åtföljd av ett överlämnande av frågan till den
undersökning och den verkan det hava kan.

Malmö den 2 december 1918.

Vördsamt
N. Fr. Nybergh,

kontrollör.

Indragning av förste kontroUörsbefattn. m. m.

Bilaga 6.

Utdrag ur protokollet, hållet hos kungl. kontrollstyrelsen den 6
december 1918.

Närvarande: överdirektör Zethelius samt ledamöterna Lagergren
och Arnell.

S. D. Anmäldes av den sistnämnde Kungl. Maj:ts remiss nr 623
av den 25 juni 1917, varigenom kontrollstyrelsen anbefallts att verkställa
i riksdagens skrivelse den 13 juni 1917 (nr 259) begärd utredning
angående dels inskränkning av antalet förste kontrollörer vid
sockertillverkningen dels beredande av mera stadigvarande anställning
åt sådana kontrollörer vid sockertillverkningen, som vore äldre i tjänst
eller vore för sin utkomst helt beroende av sitt arbete vid sockerkontrollen;
och- skulle kontrollstyrelsen till Kungl. Maj:t inkomma med
det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Den av sådan anledning verkställda utredningen förelåg nu sammanfattad
i ett förslag till underdånigt utlåtande, som utarbetats inom
styrelsen; och beslöt styrelsen att, i överensstämmelse med omförmälda
förslag, såsom svar på remissen avlåta det utlåtande, som registraturet
utvisar.

Mot beslutet i vissa avseenden anmälde ledamöterna, var för sig,
skiljaktiga meningar.

Föredraganden, ledamoten Arnell yttrade:

»Då jag deltagit i de föregående yttranden, som kontrollstyrelsen avgivit
angående motionärens förslag (motion nr 152 1912 och nr 131 1913) att
inskränka antalet förste kontrollörsbefattningar, och icke funnit anledning
frångå vad i dessa yttranden anförts mot förslaget, så vill jag, då motion i
samma syfte, väckts för tredje gången och då kontrollstyrelsen nu
ansett sig böra tillstyrka densamma, anmäla min från kontrollstyrelsen
avvikande mening och i samband därmed göra följande erinringar.

Kontrollstyrelsen föreslår, att förste kontrollörsbefattningarna vid
råsockerfabrikerna skola indragas och att i stället en av kontrollörerna

skall, jämte det att lian tjänstgör som kontrollör, vara förman för de
övriga och fullgöra förste kontrollörens åligganden.

Styrelsen finner visserligen, att det kan vara förenat med en viss
olägenhet, att förmännen-kontrollören — när han är i tjänstgöring som
kontrollör — icke utan vidare kan lämna sin post, och styrelsen erkänner,
att hans egenskap av förman kan under vissa omständigheter nödvändiggöra
hans närvaro å annat ställe i fabriken.

Då kontrollstyrelsen tror sig kunna undanrödja dessa olägenheter
genom att kontrollören-förmannen, då han måste av någon anledning
lämna sin post, tillkallar någon av de övriga vid fabriken tjänstgörande
kontrollörerna att tillfälligtvis övertaga hans post, så visar detta, att
varken kontrollstyrelsen eller den av de av styrelsen tillkallade sakkunniga,
som närmast representerat kontrollör skåren, och vilken är den
som vid sakkunniges sammanträde yrkat på ifrågavarande reform, ej
äro fullt förtrogna med det sätt, varpå kontrollen vid en råsockerfabrik
fungerar. Bemälde sakkunnige har för övrigt själv aldrig tjänstgjort
vid råsockerfabrik.

Nu är det emellertid så, att de kontrollörer, som äro i tjänstgöringvare
sig på löftet eller vid utlastning eller vid bevakningen av centrifugrummet,
icke kunna, utan att i hög grad äventyra kontrollens effektivitet,
lämna sin post så länge deras skift varar.

Någon annan än de, som äro i tur att uppehålla den ena eller
den andra posten, kan förmännen-kontrollören icke anlita att tillfälligtvis
övertaga hans post, utan att den ifrågavarande kontrollörens post
tillfälligtvis blir obesatt. Någon av de övriga vid fabriken anställda
kontrollörerna kan han icke räkna på, då dessa hava fritid, och den
vilja de nog använda på annat sätt än att stå till reds för att avlösa
förmannen. En del resa under fritiden till sina närbelägna hem, en del
kunna vara upptagna av andra enskilda angelägenheter. Kontrollörsbefattningarna
vid en råsockerfabrik äro ju av så tillfällig beskaffenhet,
att man ej kan fordra av en person, som anställts där som kontrollör,
att han under tjänstgöringsperioden skall avstå från att under fritid
sköta sina enskilda angelägenheter.

Enligt min bestämda uppfattning, vilken även hävdats i kontrollstyrelsens
föregående utlåtanden, kan det ej vara förenligt med en god
kontroll, att den, som närmast har att svara för kontrollen, skall hava
någon skyldighet till bunden tjänstgöring som kontrollör.

Skall det sålunda vara en förman, bör han endast vara förman,
och blir då ersättandet av förste kontrollörerna med förmän endast en
titel- och kompetensfråga.

Nu har erfarenheten visat, att man i många fall utan olägenhet
kunnat giva efter på de i förordningen stipulerade kompetensfordringarne,
men kan jag däri icke finna någon anledning att nu sätta ned fordringarna.
Det är givetvis bra, särskilt ur disciplinär synpunkt, om
de kunna hållas uppe, och Kungl. Maj:t kan ju gent emot dugliga,
erfarna och pålitliga kontrollörer utan risk pruta av på kompetensvillkoren.

Beträffande den föreslagna anordningen med förmännen-kontrollören
och de betänkligheter, kontrollstyrelsen förut uttalat, att disciplinen
skulle slappas, så anser kontrollstyrelsen nu, att faran härför icke torde
böra överskattas.

Gent emot denna kontrollstyrelsens nuvarande optimistiska uppfattning
är jag i tillfälle att anföra några uttalanden från kontrollörerna
själva vid några råsockerfabriker.

När jag under innevarande kampanj började mina inspektionsresor
i södra Sverige, ville jag med stöd av den befogenhet, som 10 § i instruktionen
för kontrolIstyrelsen den 17 december 1909 lämnas ledamot,
begagna tillfället att få eu uppfattning av kontrollörernas ställning till
det föreliggande förslaget, och kvarlämnade jag vid min avresa från de
olika fabrikerna till en av kontrollörerna följande skriftligt uppsatta frågor
med begäran, att kontrollörerna skulle skriftligen meddela mig sina
åsikter. Frågorna lydde sålunda:

»Har Ni funnit nuvarande anordningen av kontrollen med en förste
kontrollör och visst antal kontrollörer olämplig; och skulle Ni anse det
i något avseende bättre, om en av kontrollörerna, jämte det han skulle
tjänstgöra som sådan, förordnades som förman med skyldighet att fullgöra
förste kontrollörs åligganden?»

Från 14 av de 15 råsockerfabriker, jag besökt, hava svar ingått,
och äro svaren från 13 av dessa fabriker, representerade av 64 kontrollörer,
liktydiga med ett tydligt nej till de framställda frågorna. Vid
den 14:e fabriken, Jordberga, med 4 kontrollörer, framhålla kontrollörerna,
att förste kontrollörstjänsten utan olägenhet kan bestridas av en såsom
förman därtill förordnad kontrollör, men ligger häri ej något direkt svar
på de framställda frågorna.

Av svaren må några motiveringar anföras;

1) från Karpalund (4 kontrollörer).

»Indragning av denna befattning skulle säkerligen vara till men
för den effektiva kontroll, som nu finnes.

Skulle förste kontrollörstjänst förenas med kontrollörs-tjänst, skulle

säkerligen följden bliva, att någondera tjänsten måste bli lidande av eu
dylik sammanslagning.»

2) Örtofta (5 kontrollörer).

»Det torde väl näppeligen kunna påvisas, att en grupp arbetspersonal,
stor eller liten, och av vad slag det vara må, icke har sin specielle
ledare, som bär ansvaret för det hela, och vi ha all anledning förmoda,
att kontrolltjänsten ej är av så ringa vikt, att densamma skulle
utgöra ett undantag från denna regel.

Även ur ren disciplinär synpunkt skulle ett slopande av förste
kontrollörerna bliva till ytterligt men för tjänsten, enär kontrollporsonalen,
i likhet med alla övriga kategorier tjänstemän, säkerligen icke
alltid kan rekryteras från håll, som vore önskvärt.

Att låta någon av de till ett antal av 5—7 vid en råsockerfabrik
placerade kontrollörerna, förutom sin ordinarie tjänst, på samma gångverka
som ett slags förman för de övriga, anse vi vara i praktiken outförbart,
tv denne förman kan exempelvis efter sin egen nattvakt ej vara
i så pass kondition, att han effektivt kan kontrollera övrigas tjänst eller
svara för förpassningen m. fl. viktiga angelägenheter, vilka åligga nuvarande
förste kontrollörer.

En dylik förmansplacering bland personal med för övrigt likartad
tjänstgöring och kanske ävenledes med samma kvalifikationer skulle
säkerligen i många fall resultera i oenighet och mellanhavanden av indisciplinär
art.

Vi måste alltså obetingat ställa oss avvisande emot ett dylikt förslag,
av skäl som ovan blivit anförda.»

3) Trälleborg (4 kontrollörer).

»Kontrolltjänsten utan förste kontrollör med en av kontrollörerna
såsom förman, med skyldighet för denne att fullgöra förste kontrollörs
åliggande, skulle nog bliva lika effektiv, sett från ren tjänstesynpunkt,
men andra omständigheter exempelvis den disciplinära sidan av saken
m. fl. tala enligt vårt förmenande för bibehållande av nuvarande
system.»

4) Svedala (7 kontrollörer).

»Vi anse förste kontrollörsinstitutionens bibehållande nödvändig
eller åtminstone önskvärd, ty skulle den s. k. förmannen, jämte egen
tjänstgöring i tur med övriga kontrollörer, även sköta förste kontrollörsgöromålen,
kunde det ofta hända, att hans närvaro vore nödvändig
på två platser samtidigt, t. ex., om förmannen har tjänstgöring på sockerloftet
och ingen annan kontrollör har tjänstgöringsskyldighet, vid plombering,
verkställande av föreskrivna analyser, tjänsteskrivelsers motta -

”■ande och besvarande, eller om fabriksledningen skulle begära tillgång
Till magasin under kronans lås, brytande av plomber m. m.

Dessutom anse vi förste kontrollörsinstitutionens bibehållande önskvärd
av rent disciplinära skäl.»

5) Hököpinge (4 kontrollörer).

»Den nuvarande ordningen med förste kontrollör och visst antal
kontrollörer anse vi fullt effektiv och obetingat fördelaktigare än en anordning
med förman, som skulle samtidigt fullgöra såväl förste kontrollörs
som kontrollörs åligganden, vilket utan tvivel skulle medföra
slapphet och oreda i kontrollen. Vi vilja därför uttala en önskan att
få behålla nuvarande ordning av kontrollen, såsom varande den från kon1
rollsynpunkt lämpligaste.»

I de övriga skrivelserna inskränka sig kontrollörerna att besvara
de framställda frågorna nekande, utan någon fullständigare motivering.

Detta kontrollörernas samstämmiga uttalande mot det av kontrolls
tvrelscn framlagda förslaget är rätt märkligt, då man betänker, att förslagets
genomförande ju alltid komme att medföra en rent ekonomisk
fördel för den, som bleve förordnad till förman.

Beträffande dennes gottgörelse med en krona utöver kontrollörsarvodet,
så synes den bland de av kontroll styrelsen tillkallade sakkunniga,
som närmast representerat kontrollörskåren, icke heller i denna
punkt hava stått i någon närmare kontakt med kontrollörerna, ty jag
liar funnit allmänna meningen bland kontrollörerna, vara den, att denna
gottgörelse är allt för liten.

Skulle kontrollstyrelsens förslag att eu förman-kontrollör borde
ersätta förste kontrollörerna genomföras, anser jag mig för min del, om
kontrollens effektivitet ej skall äventyras, böra yrka på tillsättandet av
en kontrollör till vid varje fabrik, och har jag därför icke anledning
yttra mig något om den besparing, som enligt kontroll styrelsens utredning
(sid. 38 och 39) skulle åstadkommas genom förste kontrollörsbefattningarnas
indragande vid råsockerfabrikerna.

I anledning av kontroll styrelsens förslag (sid. 45) att nedsätt a
åldersgränsen för kontrollörs kvarstående i tjänst till 67 år (nu 70 år)
och att kontrollör vid sin avgång skulle erhålla viss årlig avskedspremie,
alltså pension, vill jag anföra, att några olägenheter icke, såvitt jag vet,
vppat sig därav att kontrollörerna fått kvarstå till 70 år, och anser jag,
att ett förslag till pensionering av en hel tjänstemannakår även bör
åtföljas av utredning angående de pensionsavgifter, som ju böra vara en
förutsättning för pensions erhållande.

I detta sammanhang anser jag det hava varit rätt och. billigt, om

kontrollstyrelsen även föreslagit eu avskedspremie för förste kontrollörer
i allmänhet och speciellt för de förste kontrollörer, som kunna bliva avskedade
i samband med det nu föreslagna omordnandet av kontrollen.»

Ledamoten Lagergren yttrade :

»Beträffande frågan om inskränkning av antalet förste kontrollörer
vid sockertill verkningen, vilken fråga väckts i syfte att minska kostnaderna
för kontrollen, får jag anföra följande.

Gång efter annan har riksdagen intagit den ståndpunkt, att såsom
grundprincip vid det fiskaliska övervakandet över de accispliktiga
näringarna, däribland sockertillverkningen, borde uppställas främst fordran
på en effektiv kontroll och i andra rummet hänsyn till vinnande av
besparing. Detta har även nu uttryckligen angivits såsom en oeftergivlig
hållpunkt för den av riksdagen begärda utredningen. Kontrollstyrelsen,
som tidigare bestämt avrått från vidtagande av åtgärder i
inskränkande riktning, har emellertid nu funnit det av eu utav de till
kallade sakkunnige understödda förslaget att ersätta förste kontrollörerna
vid råsockerfabrikerna med kontrollörer såsom förmän vara eu mycket
lämplig anordning, därest det kunde visas, att de göromål, som för
närvarande åligga förste kontrollörerna, icke till följd av en sådan förändring
skulle komma att utföras på ett mindre tillfredsställande sätt:
och har styrelsen därvid kommit till den uppfattningen, att de inom
styrelen anförda invändningarna mot omförmälda förslag grunda sig
på att svårigheterna överdrivits. Då emellertid dessa svårigheter, i
anslutning till kontrollstyrelsens tidigare uttalanden, på ett övertygande
sätt nu ytterligare betonats av den styrelsens tekniska ledamot, vilken
sedan mer än tio år haft till särskild uppgift att övervaka kontrollen
över sockerbeskattningen och därunder givetvis förvärvat en betydande
sakkunskap, tilltror jag mig ej att, för vinnande av en ringa och kanske
oviss besparing, tillråda förslagets förverkligande.

Vad angår frågan om beredande av fastare anställning, i mening
av års tjänstgöring, åt vissa kontrollörer vid sockertillverkningen ma
erkännas, att ett dylikt kontrollpersonalens tryggande kan vara nog sä
önskligt. För uppnående härav har nu föreslagits, att kontrollör (i
stället för av länsstyrelsen) skulle förordnas av kontrollstyrelsen, som
tillika hade att bestämma hans tjänstgöringsställe och den ordning,
vari han skulle inkallas till tjänstgöring. Dessa anordningar äro sannolikt
ägnade att medföra enhetlighet och reda.

För genomförande utan dröjsmål av förslaget angående fastare
anställning för kontrollörerna vid raffinaderierna har nu emellertid även

ifrågasatts eu tvungen avgång vid 67 år och, såsom förutsättning härför,
anvisande av en avskedspremie i form av årligt understöd. Frånsett
det förhållande att den av kontrollstyrelsen redan påfordrade avo-ången
vid 70 år i flera fall föranlett suppliker till styrelsen, vill det
synas, att en sådan nyhet som särskilt årsunderstöd för avgången kontrollör
torde komma att möta betänkligheter vid spörsmålet om beviljande
av härför erforderliga medel. Kunna dylika utverkas, må ju anordningen,
som är av iråkade omständigheter betingad, vara förmånlig
för kontrollpersonalen. Syftemålet att bereda mera stadigvarande anställning
åt sådana kontrollörer vid sockertillverkningen, som äro äldre
i tjänst, står eljest att vinna genom det i kontroll styrelsens föreliggande
utlåtande beskrivna, sedan ett par år tillämpade förfaringssättet nied
begränsning i tjänstgöringstiden, vilken begränsning, till förman för de
iildre, planmässigt drabbat de senare antagna.

Påfallande är, hurusom från sockerkontrollörerna upprepade klagomål
försports över uteblivna tillfällen till tjänstgöring, under det att på
ett närliggande område, kontrollen över brännvinstillverkningen, där en
stor del° av kontrollörerna torde vara lika behövande som sockerkontrollörerna
men likvisst på grund av tillverkningens inställande fått
vidkännas nödtvungen avstängning från tjänstgöring, inga framställningar
avhörts. Eu förklaring till detta förhållande kan måhända sökas
däri, att lagstiftningen på detta område betagit kontrollpersonalen förhoppningar
om ständig sysselsättning. Dels är nämligen den allmänna
till verkningstiden inskränkt till sju manader om åiet ( ho A) dels medo-ives
ej längre tjänstgöringstid vid samma bränneri än nio månader
under ett tillverkningsår. Endast undantagsvis har brännerikontrollör i
allt uppnått detta maximum under de år brännvinstillverkningen var i
gång. Den olikhet, som förmenas råda mellan kontrollarbetet vid raffinaderierna,
å ena sidan, och vid brännerierna, å andra sidan, i det avseende
att sockerkontrollörerna hava viss längre tjänstgöring (8 timrnar
om dagen i medeltal), utjämnas mer än till fullo av det förhållande,
att vid brännerierna den vidlyftiga och maktpåliggande journalföringen
påvilar den ensamma, dagligen tillstädeskommande kontrollören, ett åligo-ande
som vid sockerfabrikerna utföres av förste kontrollören. Däremot
torde i detta sammanhang ett likställande av sockerkontrollörer och
bryggerikontrollörer ej kunna ifrågasättas. . .

En tidsbegränsning av i allmänhet nio månader, från början vidtagen
i sockerlagstiftningen, hade säkerligen förekommit nu bland raffinadkontrollörerna
gängse uppfattning om deras tjänsteställning.))

Härefter anförde överdirektör Zethelius följande:

»Vad överingenjör Arnell anfört till stöd för den av honom anmälda
reservationen giver mig anledning att i förevarande sammanhang
göra ett särskilt uttalande.

Överingenjör Arnell har uppenbarligen tillmätt stor betydelse åt
den av honom föranstaltade enquéten bland råsockerkontrollörerna. Häremot
vill jag framhålla, att denna enqnéte icke har direkt avseende på
förevarande spörsmål utan går helt och hållet på sidan om saken. De
till kontrollörerna framställda frågorna avse, huruvida kontrollörerna
funnit den nuvarande anordningen av kontrollen olämplig och huruvida
de skulle anse det i något avseende bättre, om en av kontrollörerna
förordnades till förman med skyldighet att fullgöra förste kontrollörs
åligganden. Denna formulering av frågorna tyder på en missuppfattning
av orsakerna till och innebörden av den utav kontrollstyrelsen nu
föreslagna anordningen. Varken i de av vederbörande motionär eller
av riksdagen uti ämnet gjorde uttalandena eller i det utav kontrollstyrelsen
nyss beslutade utlåtandet förekommer nämligen någon antydan
om att den nuvarande anordningen av kontrollen ansetts olämplig eller
att den ifrågavarande omorganisationen av kontrollen skulle leda till eu
i och för sig bättre kontroll. På sätt av styrelsens utlåtande nogsamt
framgår, har ju frågan om indragning av förste kontrollörsbefattningarna
vid råsockerfabrikerna ursprungligen uppkommit av ekonomiska
skäl, d. v. s. i syfte att åstadkomma en besparing för statsverket. En
annan omständighet, som för kontrollstyrelsen varit av tungt vägande
betydelse vid styrelsens ståndpunktstagande till berörda förslag, är den
i utlåtandet omförmälda svårigheten att erhålla kompetenta sökande till
ifrågavarande förste kontrollörsbefättningar. Då kontrollstyrelsen på
grundval av den utredning, som förekommer i utlåtandet, funnit den
föreslagna ändrade anordningen möjlig att genomföra, har styrelsen av
nyss angivna orsaker — det ekonomiska skälet och svårigheten att erhålla
lämpliga och kompetenta förste kontrollörer — ansett sig böra
biträda förslaget. Vad som i förevarande avseende haft betydelse är,
huruvida detta förslag är ägnat att tillgodose behöriga anspråk i fråga
om en fullt effektiv kontroll; och denna fråga har styrelsen funnit sig
kunna besvara jakande.

Vad angår reservantens invändningar mot det i utlåtandet framställda
förslaget, att kontrollören-förmannen skulle i vissa fall anlita
någon av de övriga vid fabriken tjänstgörande kontrollörerna såsom sin
ställföreträdare, vill jag erinra om, att i 13 § 4 mom. av förordningen

Indragning av förste kontrollör sbefat fn.

m. in.

angående beskattning av socker förutsattes, att förste kontrollör kan
äga en ställföreträdare, varmed helt visst åsyftats person, som^tillika
har anställning såsom kontrollör vid vederbörande fabrik. Vidare stadgas
i 20 § 1 mom. av de utav kontrollstyrelsen meddelade särskilda föreskrifter
rörande kontrollen i sockerfabrikerna, att, om förste kontrollören
avlägsnar sig från fabriken under dagen, medan arbete där pågår, han
bör uppdraga åt någon av de tjänstgörande kontrollörerna att undertiden
vara ställföreträdare. Detta stadgande motsvarar det förfaringssätt,
som ansetts böra ifrågakomma, då kontrollör-förman av eu eller
annan anledning nödgas lämna sin post.»

Ur protokollet:

G. B. Lagergren.