UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE (Statens offentliga utredningar 1922:6)

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

RÖRANDE

LÖNEREGLERING

FÖR REFATTNINGSHAVARE
VID LOTS- OCH FYRSTATEN

M. M.

AVGIVET AV

LOTSSTYRELSEN OCH TILLKALLADE LÖNESAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1922

1SAAC MARCUS* BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

INNEHÅLL.

Skrivelse till Konungen

Utredning och förslag rörande lönereglering för befattningshavare vid lots- och
fyrstaten, m. ......................................... ...........................................................

Organisations- och avlöningsförhållanden...............................................................

1914 års lönereglering .......................................................................................

Nuvarande organisation och avlöningsförhållanden ................................................

Allmänna principer för löneregleringen ...............................................................

Lotsbefälet ......................................................................................................

Personalen å distriktsexpeditionerna..........................................................

Lotspersonalen................................................................................................

Fyrpersonalen ................................................................................................

Personalen å lotsverkets ångfartyg ............................................................

Specialmotivering beträffande förslaget till avlöningsreglemente för befattningshavare

vid lots- och fyrstaten.........................................................................................

Övergångsanordningar ......................................................................................

Pensionsförhållanden.............................................................................................

Förslag till kungörelse med bestämmelser för ordinarie tjänstemän vid lots- och fyrstaten
i fråga om rätt till pension .....................................................................

Förslag till ändrad lydelse av 5 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänsteinnehavares
rätt till pension ..............................................................................

Stater ..................................................................................................................

Kostnadsberäkning................................................................................................

Hemställan........................................................................................................""

Särskilda yttranden..................................................................................................

Bilagor.

Förteckning över lotsplatserna.

» » fyrplatserna.

Förslag till avlöningsreglemente för befattningshavare vid lots- och fyrstaten.

SID.

Till KONUNGEN

Vid föredragning den 7 januari 1921 av frågorna rörande regleringen
för år 1922 av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel
framhöll chefen för handelsdepartementet, att definitiv lönereglering i

analutning till de vid kommunikaftonsverken tillämpade nya avlöningspvinciperna
borde, så fort ske kunde, komma till stånd för, bland
andra, personalen vid lots- och fyrinrättningen. Departementschefen
tilläde emellertid, att, då löneregleringsfrågau för lotspersonalens vidkommande’i
viss mån sammanhängde med de den 22 september 1917
tillkallade lotsförfattningskommitterades arbete, någon utredning i ämnet
icke syntes böra igångsättas, förrän kommitterades arbete avslutats.

Sedan kommitterade den 23 mars 1921 inkommit med slutligt
betänkande samt infordrade yttranden däröver avgivits, anmälde ovannämnde
departementschef den 19 augusti 1921 ärendet för Eders Kung!.
Maj:t, och angav departementschefen i yttrande till statsrådsprotokollet
sin ställning till de i betänkandet framlagda huvudförslagen. På
statsrådets hemställan beslöt därefter Eders Kungl. Maj:t uppdraga åt
lotsstyrelsen att verkställa utredning i fråga om de lättnader i gällande
bestämmelser om lotsplikt, som av omständigheterna kunde anses
betingade.

I sitt nyssnämnda yttrande till statsrådsprotokollet den 19 augusti
1921 upptog emellertid föredragande departementschefen även frågan
om lönereglering för personalen vid lots- och fyrinrättningen, och anförde
departementschefen i denna del i huvudsak följande.

Det förhölle sig visserligen beträffande en personalgrupp, nämligen
lotsarna så, att dessa enligt gällande bestämmelser åtnjöte icke blott
avlöning med vissa i stat uppförda belopp utan jämväl ägde sig emellan
fördela 40 procent av de till respektive lotsplatser inflytande lotsavgifterna.
En ändring i systemet för lotsavgifternas utgörande kunde
sålunda tänkas komma att påverka storleken av de s. k. lotslotterna och
därmed också lotsarnas totalinkomster. Emellertid vore att märka, att
något dylikt icke av lotsförfattningskommitterade ifrågasatts. Tvärtom
både kommitterade uttryckligen uttalat sig för, att en av deras förslag
föranledd minskning i lotsningsfrekvensen skulle kompenseras genom
höjning av lotstaxorna. Under sådana omständigheter och då den lönereglering
för lotspersonalen, varom nu vore fråga, givetvis icke skulle
avse annat än att, i likhet med vad som redan skett eller komme att
ske beträffande övriga personalgrupper i statens tjänst, anpassa lotsarnas
i stat uppförda avlöningsförmåner efter de nya löneregleringsprinciperna,
syntes ifrågavarande regleringsspörsmål kunna lösas oberoende av de
frågor, som berördes i lotsförfattningskommitterades betänkande. Med
hänsyn härtill ävensom till angelägenheten av att en enhetlig, lots- och
fyrinrättningens hela personal omfattande lönereglering vid 1922 års

riksdag'' komme till stånd, borde därför den för ändamålet erforderliga
utredningen omedelbart igångsättas.

För utredningen ansåg departementschefen böra gälla samma direktiv,
som givits åt löneregleringskommittén, då kommittén den 3 december
1920, på föredragning av chefen för finansdepartementet, erhållit i uppdrag
att utarbeta förslag till ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid
vissa grenar av den civila statsförvaltningen. Nämnda direktiv inneburo
dels att utredningen i huvudsak skulle inskränka sig till rent lönetekniska
spörsmål och sålunda i regel icke beröra frågor av organisatorisk natur
dels -att det för konununikationsverken gällande avlöningssystemet borde
tjäna till ledning vid utredningsarbetet, varigenom man komme att utgå
från det prisläge, som, att döma av stegringarna i levnadskostnaderna
under åren närmast före världskriget, skulle under normala förhållanden
varit rådande i början av 1920-talet dels att dyrtid stillägg å avlöningarna
borde utgå efter motsvarande grunder som vid kommunikationsverken
dels och att vid utredningen borde tagas under övervägande,
i vilken utsträckning mot löneregleringen svarande åtgärder borde vidtagas
beträffande pensioneringen.

På departementschefens hemställan uppdrog därefter Eders Kungl.
Maj:t likaledes den 19 augusti 1921 åt lotsstyrelsen att med biträde av
två lönetekniskt sakkunniga personer järnte eu sekreterare, vilka Eders
Kungl. Maj:t, på framställning av lotsstyrelsen, ville förordna, skyndsamt,
i enlighet med de av departementschefen angivna riktlinjerna,
verkställa utredning och framlägga förslag till reglering av avlöningsförmånerna
för personalen vid lots- och fyrinrättningen med undantagav
lotsstyrelsen, för vilken senare, i likhet med övriga centrala ämbetsverk,
lönereglering redan genomförts för tiden från och med den 1
januari 1922.

Därefter förordnade Eders Kungl. Maj:t, på framställningar av lotsstyrelsen,
dels den 30 september och den 4 november 1921 ledamoten
av riksdagens första kammare, redaktören N. August Nilsson i Kabbarp
och byråchefen i fångvårdsstyrelsen Elis Theodor Sidenbladh att i egenskap
av sakkunniga biträda lotsstyrelsen vid ifrågavarande utredning
dels ock nämnda den 30 september andre kanslisekreteraren i handelsdepartementet
Karl Lindström att tjänstgöra såsom sekreterare vid utredningen.

Utredningsarbetet, som omedelbart igångsattes inom lotsstyrelsen,
fortgick under år 1921 med sammanträden mellan lotsstyrelsen in pleno
och de lönesakkunniga, varjämte dels ombud för lots- och fyrpersonalen
bereddes tillfälle att framföra sina önskemål beträffande förevarande

fråga dels ock besök avlades, förutom å lotskaptensexpeditionen i Stockholm,
jämväl å lotskaptensexpeditionen och lotskontoret i Göteborg samt
å Vinga lotsuppassningsställe och Vinga fyrplats.

Sedermera tillkallade chefen för handelsdepartementet, jämlikt
nådigt bemyndigande den 13 januari 1922, lotskaptenen ijvästra lotsdistriktet
0. H. Stenberg, ombudsmannen i lotsförbundet J. H. Bent,
fyrmästaren å fyrskeppet Grundkallen C. J. Gräsman samt fyrmästaren
å Segerstads fyr C. G. Hagström att såsom representanter för vederbörande
personalgrupper såsom sakkunniga biträda vid löneregleringsarbetet,
med rätt för dem att, utan att deltaga i besluten, få avvikande
meningar antecknade till protokollet.

Till fullgörande av det lotsstyrelsen ävensom undertecknade Nilsson
och Sidenbladh, i egenskap av lönesakkunniga, givna uppdraget
överlämnas härmed utredning och förslag rörande lönereglering lör
befattningshavare vid lots- och fyrstaten, in. in., varvid tillika återställas
från handelsdepartementet genom remisser den 15 september 1921
och den 14 januari 1922 överlämnade handlingar angående vissa ifrågavarande
personal berörande avlönings- och andra förhållanden.

Till lotsstyrelsen från personalhåll ingivna framställningar rörande
löneregleringen närslutas.

Av vissa bland personalrepresentanterna avgivna särskilda yttranden
i ärendet finnas återgivna i ett vid betänkandet fogat protokollsutdrag.

Stockholm den 25 februari 1922.

Underdånigst
ERIK HÄGG.

KNUT CURMAN. FOLKE LUNDEBERG. AUG. NILSSON.

ELIS SIDENBLADH. ARTHUR WIRSTRÖM.

Karl Lindström.

Utredning och förslag rörande lönereglering för befattningshavare
vid lots- och fyrstaten, m. m.

Organisations- och avlöningsförhållanden.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade dåvarande chefen
för sjöförsvarsdepartementet den 18, oktober 1912 sakkunniga för
att inom departementet biträda med utredning och avfattande av förslag
beträffande lönereglering för lotsstyrelsen och lots verket jämte i samband
därmed stående frågor. Ifrågavarande sakkunniga (lotsverkets
löneregleringskommission) avgåvo den 15 mars 1913 tryckt betänkande
i ämnet, innefattande jämväl förslag till pensionsreglering. Sedan vissa
yttranden infordrats över betänkandet samt departementschefen, med
hänsyn till att härvid delvis nya synpunkter och uppslag i frågan framkommit,
anlitat biträde av ytterligare sakkunniga, avlät Kungl. Maj:t
till 1914 års senare riksdag proposition, nr 228, angående anslag till
lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstalterna m. in., vilken proposition
bland annat innefattade förslag till lönereglering för personalen.
Propositionen blev av riksdagen i huvudsak bifallen.

Förevarande utredning har i stort sett utgått från den vid
1914 års lönereglering genomförda organisationen. Beträffande tidigare
gällande organisations- och avlöningsförhållanden torde få hänvisas till
den redogörelse härför, som finnes intagen i det vid Kungl. Majrts
berörda proposition fogade utdrag av statsrådsprotokollet.

Överinseendet över lotsverket (lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstalterna)
utövas av lotsstyrelsen, och regleras förhållandena
mellan sjöfarten och lotsverket huvudsakligen genom förordningen den
15 februari 1881 angående lotsverket med i nämnda förordning senare
vidtagna ändringar.

Med avseende å de särskilda lots- och fyrplatserna samt livräddningsstationerna
för skeppsbrutna äro rikets kuster och närliggande farvatten
enligt kung], brev den 30 september 1904 från och med år

19U års
lönereglering.

Nuvarande
organisation
och avlOnings■
förhållanden.

1905 indelade i sex lotsdistrikt, vart och ett under befäl av en lotskapten,
som lyder omedelbart under lotsstyrelsen. De olika distrikten
äro följande (platsen för vederbörande lotskaptensexpedition angives
inom parentes):

Övre norra lotsdistrikiet, omfattande kusterna vid Bottniska viken
av Norrbottens och Västerbottens län (Umeå);

Nedre norra lotsdistriktet, omfattande kusterna vid Bottenhavet av
Västernorrlands, Gävleborgs och Uppsala län samt av Stockholms län
intill Väddö sockens norra gräns (Gävle);

Mellersta lotsdistriktet, omfattande Stockholms skärgård med tillhörande
kuster från Väddö sockens norra gräns till gränsen mellan
Bälinge och Tystberga socknar i Södermanlands län, sjöarna Mälaren
och Hjälmaren samt därmed sammanhängande vattenvägar ävensom
Gottland och kringliggande öar (Stockholm);

Östra lotsdistriktet, omfattande kusterha vid Östersjön från gränsen
mellan Bälinge och Tystberga socknar i Södermanlands län till gränsen
mellan Kristianopels och Torhamns socknar i Blekinge län, sjön Vättern,
Östgöta kanal och därmed sammanhängande vattenvägar samt ön
Öland (Kalmar);

Södra lotsdistriktet, omfattande kusterna vid Östersjön, Öresund
och Kattegat av Blekinge län från gränsen mellan Kristianopels och
Torhamns socknar samt av Kristianstads och Malmöhus län (Malmö);

Vä strå lotsdistriktet, omfattande kusterna vid Kattegat och Skagerack
av Hallands samt Göteborgs och Bohus län, sjön Vänern, Västgöta
kanal och övriga med Vänern sammanhängande vattenvägar
(Göteborg).

Från lotsstyrelsens överinseende äro undantagna lotsningarna å
Vä.nern samt å Trollhätte kanal. Den förra lotsningen regleras av
Vänerns seglationsstyrelse, och den senare står under vattenfallsstyrelsens
omvårdnad.

Avlöningsförhållandena för de olika personalgrupperna vid lotsverket,
med undantag av lotsstyrelsen, vilken i likhet med övriga
centrala ämbetsverk nyreglerats från och med år 1922, äro — bortsett
från att under senare år i viss utsträckning utgått tillfällig löneförbättring
och dyr tid stillägg — i huvudsak sådana de, på framställning av
Kungl. Maj:t, fastställdes av 1914 års senare riksdag att gälla från och
med år 1915. Den väsentligaste förändring, som då genomfördes, bestod
däri, att lotspersonalen, vilken tidigare icke åtnjutit någon fast avlöning
från staten utan ägt uppbära och sig emellan fördela de jämlikt fastställd
lotsledsförteckning efter olika taxor utgående avgifterna för verk -

ställd lotsning, de s. k. lotspenningarua, tillförsäkrades vissa fasta avlöningsförmåner
å ordinarie stat. I samband därmed föreskrevs emellertid,
att personalen ägde åtnjuta 40 %'' av de vederbörande lotsplats
tillfallande lotspenningarna, under det att återstoden skulle tillfalla stats„
verket.

Lotsverkets organisation och avlöningsförhållandena därstädes hava,
sedan Kung]. Maj:t år 1914 fastställde stater för verket, med undantag
för lotsstyrelsen undergått endast smärre förändringar. Då emellertid
beloppen av vissa under staterna uppförda särskilda anslag i mera
betydande mån ändrats, har detta föranlett fastställandet av en del
nya stater, nämligen avlöningsstat för befälet vid lotsverket senast år
1919, avlöningsstat för lotspersonalen '' senast år 1921, avlöningsstat
för fyrpersonalen senast år 1921 och avlöningsstat för personalen vid
livräddningsanstalterna senast år 1915 samt omkostnads- och pensionsstater
senast år 1921. Den år 1914 fastställda övergångs- och indragningsstaten
har successivt minskats till följd av vissa i densamma upptagna
personers avgång. Oförändrade sedan löneregleringen äro avlöningsstaten
för personalen å lotsverkets ångfartyg samt staten för
lotsverkets undervisningsanstalter (de s. k. lotsbarnskolorna).

Med föranledande av den år 1914 beslutade löneregleringen utfärdade
Kungl. Mäj:t dels den 1 oktober 1914 kungörelse angående
villkor och bestämmelser för åtnjutande av de i staterna för befälet vid
lotsverket, för lotspersonalen, för fyrpersonalen och för personalen å lotsverkets
ångfartyg upptagna avlöningsförmåner (nr 270) dels ock den 23
december 1914 förnyat tjänstgöringsreglemente för lotsverket (nr 442),
i vilket reglemente sedermera vidtagits vissa ändringar och tillägg
genom kungörelse den 23 december 1915 (nr 553).

1 enlighet med de för utredningen givna direktiven hava lotsstyrelsen
och de lönesakkunniga vid utarbetandet av sitt i det följande framlagda
förslag till lönereglering för befattningshavare vid lots- och fyrstaten sökt
inpassa de olika personalgrupperna i det vid kommunikationsverken samt
statsdepartementen med liera verk gällande avlöningssystemet. Då det
emellertid visat sig erforderligt att hava tillgång till vissa mellangiifder
mellan en del av de i löneplanerna för nämnda verk upptagna lönegrader
samt då jämväl i övrigt vissa avvikelser från de i avlöningsreglementena
för sagda verk upptagna stadgande]! ansetts påkallade,
bär det synts nödvändigt att för nu ifrågavarande personal uppgöra
förslag till ett. särskilt avlöningsreglemente, vilket dock nära ansluter
sig till nyssnämnda reglementen.

Allmänna
principer för
löneregleringen.

Lotsbefälet.

Lotsttyrelsen
och de lönetakkunniga.

Lotsbefälet utgöres av, förutom lotskaptenerua, vilka — enligt vad
förut är nämnt — förestå de olika lotsdistrikten, en lotslöjtnant i varje
distrikt med undantag av det mellersta, där två lotslöjtnanter rinnas med
placering en i Stockholm och en i Visby.

Lotskaptenerna i mellersta, södra och västra distrikten åtnjuta i ,
lön och tjänstgöringspenningar en var 5,200 kronor, varjämte lotskaptenen
i mellersta distriktet (Stockholm) är tillförsäkrad ett ortstillägg å
400 kronor. Lotskaptenerna i övre norra, nedre norra och östra distrikten
äga i lön och tjänstgöringspenningar uppbära 4,800 kronor. Samtliga
lotskaptener kunna därjämte erhålla ålderstillägg efter respektive 5, 10
och 15 år, vart och ett å 500 kronor. I tillfällig löneförbättring utgår
till lotskaptenen i Stockholm 950 kronor samt till övriga lotskaptener
900 kronor.

Lotslöjtnanterna hava eu var i lön och tjänstgöringspenningar
tillhopa 3,200 kronor, vartill för lotslöjtnanten i Stockholm kommer ett
ortstillägg å 250 kronor. Lotslöjtnanterna äga därjämte åtnjuta ålderstillägg
i likhet med lotskaptenerna. Såsom tillfällig löneförbättring uppbär
lotslöjtnanten i Stockholm 800 kronor och övriga lotslöjtnanter 750
kronor.

Vid lotskaptensexpeditionerna äro anställda manliga och kvinnliga
biträden för expeditionsgöromål, vilka befattningar‘emellertid icke äro
uppförda å ordinarie stat utan avlönas från ett under avlöningsstaten
för lotsbefälet uppfört särskilt anslag.

I fråga om lotsdistriktens indelning samt lotsbefälets antal och
fördelning mellan de olika distrikten anse sig lotsstyrelsen och de lönesakkunniga
sakna anledning föreslå någon förändring i nu gällande förhållanden.

Beträffande därefter frågan om befälets avlöningsförmåner finnes
visserligen på grund av lotsverkets civila natur ingen direkt anledning
att vid den lönereglering för verket, vilken nu är avsedd att genomföras,
taga hänsyn, till de avlöningar, som från och med år 1922 tilllämpas
vid marinen. Då emellertid lotsbefälet hittills i allmänhet plägat
rekfyteras från flottans officerskår samt det på grund av lotsbefälets
arbetsuppgifter fortfarande måste anses önskvärt, att vid verket må
kunna fästas yngre, dugliga sjöofficerare, torde vid löneregleringen viss
hänsyn böra tagas till de vid flottan gällande nya avlöningarna. För
att möjliggöra en dylik rekrytering torde nämligen med avseende å
den omständigheten att en officer, som inträder i loteverkets tjänst
såsom lotslöjtnant, efter utnämning till lotskapten i regel icke kan på -

räkna någon ytterligare befordran, avlöningsförmånerna för lotsbefälet
böra så avvägas, att en övergång från flottan till lotsverket icke blir
ekonomiskt ofördelaktig.

Vad då lotskaptenerna beträffar, må till en början erinras, att —
frånsett ortstillägget för lotskaptenen * i Stockholm — lotskaptenerna i
mellersta, södra och västra distrikten med hänsyn till tjänstgöringsförhållandena
åtnjuta något högre avlöning än lotskaptenerna i övre
norra, nedre norra och östra distrikten. En dylik åtskillnad synes även
för framtiden böra bibehållas. För de lotskaptener, som sålunda åtnjuta
lägre avlöning, har lotsstyrelsen och de lönesakkunniga ansett en placering
i 16:e lönegraden enligt kommunikationsverkens löneplan vara
befogad. De till den andra gruppen nu hänförliga lotskaptenerna synas
skäligen böra placeras i närmast högre lönegrad eller den 17:e enligt
kommunikationsverkens löneplan. Det torde böra erinras, att till 16:e
lönegraden vid kommunikationsverken hänföras exempelvis baningenjör
och trafikinspektör samt till 17:e lönegraden förste baningenjör och förste
trafikinspektör vid statens järnvägar, vilka samtliga i regeln äro sektionsföreståndare.

Lotslöjtnanterna, vilka biträda lotskaptenerna med dem åliggande
göromål och vid förfall för dessa senare inträda såsom deras ställföreträdare,
torde lämpligen böra inordnas i 12:e lönegraden enligt kommunikationsverkens
löneplan. Till 12:e lönegraden vid kommunikationsverken
hänföras exempelvis ingenjörsassistent vid telegrafverket samt
underingenjör och underinspektör vid statens järnvägar.

I detta sammanhang torde med anledning av framställning från
lotsbefälets sida höra upptagas frågan om förändrade benämningar å de
hittillsvarande befattningarna såsom lotskapten och lotslöjtnant. Vid
granskning av olika förslag till förändrad benämning för lotskaptenerna
har den av vissa lotskaptener föreslagna titeln »distriktschef» synts på
ett lämpligt sätt avpassad efter vederbörandes såväl befälsställning som
verksamhetsområde. Titeln lotslöjtnant torde med hänsyn till såd^u
befattningshavares ofta förekommande tjänstgöring såsom befälhavare
å chefsångare kunna utbytas mot förslagsvis »distriktskapten».

Utix avlöningsstaten för lotsbefälet finnes uppfört ett bestämt personalen å

vaktmästare å lotskaptens- distrikts -

ersättning

åt skrivbiträden och

anslag till

expeditionerna. Ifrågavarande anslag, som vid 1914 års lönereglerin
fastställdes till 9,400 kronor, har sedermera genom beslut av 1919 års
riksdag höjts till 17,100 kronor. Från anslaget hava utgått särskilda

expeditio nerna.

arvoden, avfnissade efter vederbörande expeditioners arbetsbörda

och

Lotastyrelsen
och de fånesakkunniga.

den å expeditionerna tjänstgörande personalens kvalifikationer. Å arvodena
har förutom dyrtidstillägg under de senaste åren utgått tillfällig
löneförbättring enligt de för extra personal fastställda grunder.

För närvarande äro å expeditionerna anställda: i Umeå ett kvinnligt
och ett manligt biträde, i Gävle två kvinnliga biträden, i Stockholm
ett kvinnligt och ett manligt biträde, i Kalmar ett manligt biträde, i
Malmö två manliga biträden samt i Göteborg två manliga biträden.
Därjämte utgår ersättning till vaktmästarbiträde å vardera av expeditionerna
i Umeå och Malmö.

Tillika torde böi’a uppmärksammas'', att två ordinarie befattningshavare
vid fvrstateu, de s. k. förrådsmästarna, hava sin huvudsakliga
tjänstgöring förlagd till lotskaptensexpeditionerna i Stockholm och
Göteborg.

För verkställande av åtskilligt expeditionsarbete, såsom förande av
räkenskaper, diarier o. d., förefinnes ett stadigvarande behov av arbetskrafter
å distriktsexpeditionema. Med hänsyn härtill synes billigheten
kräva, att åtminstone eu del av de för sådant ändamål å expeditionerna
tjänstgörande befattningshavarna beredes ordinarie anställning. Omfattningen
av expeditionsarbetet å de särskilda expeditionerna giver vid
handen att distriktsexpeditionema i Stockholm, Malmö och Göteborg
äro i behov av större expeditionspersonal än de övriga expeditionerna.
Lotsstyrelsen och de lönesakkunniga anse därför lämpligt att å var
och en av förstnämnda tre expeditioner anställas två ordinarie biträden
samt å expeditionerna i Umeå, Gävle och Kalmar ett dylikt biträde.
Med hänsyn till såväl de å expeditionerna för närvarande tjänstgörande
biträdena som önskvärdheten av att för framtiden kunna å varje expedition
erhålla för densamma lämpligen avpassad arbetskraft, torde
tjänsterna böra i staten uppföras såsom alternativt manliga eller kvinnliga.
Befattningshavarna, som lämpligen kunna benämnas expeditionsbifräden,
synas böra hänföras, om innehavaren är man, till 4:e lönegraden
för manliga tjänstemän och, om innehavaren är kvinna, till l:a
lönegraden för kvinnliga tjänstemän, allt enligt kommunikationsverkens
löneplan. Dessa befattningar skulle därigenom i lönehänseende likställas
med manliga, respektive kvinnliga kontorsbiträdestjänster And kommunikations
ver ken.

Med den sålunda förordade anordningen skulle å vardera distriktSexpeditionen
i Stockholm och Göteborg den nuvarande förrådsmästaren
ej-sättas av det ena expeditionsbiträdet. På grund härav torde innehavarna
av nämnda förrådsmästartjänster böra beredas tillfälle att i
egenskap av expeditionsbiträden övergå på den nya staten. För den

* 13

händelse forrådsmästare skulle vilja kvarstå å äldre stat bör givetvis
motsvarande expeditionsbiträdesbefattning tillsvidare icke tillsättas

Då utöver de sålunda föreslagna ordinarie expeditionsbiträdesbefattmngarna
åtminstone tidvis torde erfordras ytterligare arbetshjälp
å distnktsexpeditionerna, böra medel för sådant ändamål avses vid beräknande
av anslag till icke-ordinarie befattningshavare.

»^ ^sPersona^ens vidkommande innebar, såsom ovan nämnts,
den ar 1914 genomförda löneregleringen, att lotsarna — som förut uppburit
och emellan sig fördelat lotspenningarna i deras helhet — för
framtiden samtliga tillförsäkrades fast avlöning å stat samt berättigades
uppbära 40 procent av lotspenningarna.

, d den från och med år 1922 gällande avlöningsstaten äro uppförda
18 overlotsbefattningar och 569 lotsbefattningar. Denna personal
ar uppdelad pa de olika lotsplatserna, vilkas antal på grund av indragrnng,
i den mån platserna icke längre ansetts erforderliga för sjöfarten,
sa småningom nedgått och för närvarande utgör 106. Antalet ordinarie
lotspersonal växlar för olika platser mellan 1—23, vartill kommer ickeordinarie
personal. A vederbörande lotsplats utövas närmaste befälet,
varmed ai förenat bestyret med uppbörd, fördelning och redovisning
av tiil platsen inflytande lotspenningar samt tillsyn över lotslärlingars
utbildning in. in., av överlotsar eller lotsar med särskilt förordnande
såsom fotsförmän. A id 18 lotsplatser finnas överlotsar, under det att
de Övriga förestås av lotsförmän.

Avlöningen å stat uppgår för överlots till 2,000 kronor, därav
100 kronor i bek adnadsbidrag, samt för lots till 1,400 kronor, därav
100 krono], i beklädnadsbidrag. Till lotsförmännen utgå, utöver avönmgen
såsom lots, från ett under avlöningsstaten uppfört förslagsanslag
särskilda arliga arvoden av 100, 200 eller 300 kronor. Arvodet brukar
utgöra 100 kronor vid lotsplats med högst 3 lotsar, 200 kronor vid lotsplats
med 4—6 lotsar samt 300 kronor, då lotsarna äro flera än 6.
Intill ett antal, dock ej överstigande hälften av det i stat uppförda antalet
lotsar, kan lots eller lotsforman efter väl vitsordad tjänstgöring i ordinarie
iefattning vid lotsplats under minst 15 år utnämna» till mästerlots,
varmed av förenat ett lönetillägg av 100 kronor årligen, vilket jämväl
medför förhöjning av pensionsunderlaget. För personal med station
och bostad i btockholm tillkommer vidare ortstillägg med 200 kronor
till overlots och 100 kronor till lots. Vid såväl överlots-som lotsbefatt 111

Tina t,ga 8hlt WeU ålder8tiI1ägg å lönen efter 3, 6 och 9 år, varje gång
med 100 kronor. Utöver avlöningen äger lotspersonal enligt vissa grunder
åtnjuta tillfällig löneförbättring, varom nedan närmare förmäles.

Luts personalen.

De avgifter för själva lotsningen, som skola erläggas av sjöfarten,
utgå efter vissa taxor jämlikt fastställd lotsledsförteckning. De i nämnda
taxor angivna avgiftsbeloppen äro emellertid enligt riksdagens beslut flan
och med den 1 juli 1921 med visst undantag tillsvidare höjda med 50
procent. I fråga om fördelningen av personalens ovan omförmälda andel
i dessa avgifter är föreskrivet, att densamma skall fördelas i lika lotter mellan
överlots eller lotsförman och en var av de vid lotsplatsen anställda ordinarie
lotsarna ävensom de extra lotsar, som på eget ansvar lotsa efter uppgjord
tur. Lotslotterna utgå i enahanda ordning som tjänstgöringspenningar.
I detta sammanhang torde böra omnämnas att enligt gällande tjänstgöringsreglemente
överlots, ehuru han äger åtnjuta hel lotslott, icke är intagen
i lotsningstur, men är skyldig deltaga i lotsning på sätt lotskaptenen
bestämmer, för så vitt han icke på grund av särskilda omständigheter blivit
av lotsstyrelsen befriad från lotsningsskyldighet, vilket senare emellertid
icke utgör hinder för honom att, då anledning gives, utföra lotsning.
(jverlotsarna kunna emellertid på grund av omfattningen av dem åliggande
expeditionsarbete och andra särskilda uppgifter endast undantagsvis
verkställa lotsning, •< Beträffande lotsförman åter föresknves i tjänstgöringsreglementet,
att denne efter lotskaptenens bestämmande antingen
skall lotsa i tur med lotsplatsens övriga lotsar eller, då han icke finnes
å turlistan upptagen, ändock skall söka medhinna lika antal lotsningai
som en var bland platsens lotsar.

Lotslotternas storlek vid de särskilda lotsplatserna är synnerligen
varierande. Framför allt har detta Vant fallet under och ettei \ärldskriget.
De olika belopp, till vilka de för helt år beräknade lotslotterna
för ordinarie lotspersonal i medeltal skulle hava uppgått under den
senaste normala femårsperioden 1909—1913, framgå av nedanstående
sammanställning. Ehuru lotsarna under nämnda år ägde uppbära lolspenningarna
oavkortade, har på grund av nu gällande förhållanden ansetts
lämpligt i sammanställningen beräkna lotslotterna till 40 procent av
lotspenningarna. Däremot har hänsyn icke tagits till den häi ovan
omförmälda provisoriska höjningen av lotspenningarna.

Lotslotternas storlek i medeltal för å.r under perioden 1909—1913.

Antal lotslotter.

34......	.................. mindre än 100	kronor
101 .....	101— 500
216......	......... 501—1,000	b
163......	............. 1,001 — 1,500	B
64.....	. .. 1,501—1,800	B
14......	2,052	B

1 örutom avgift- för själva lotsningen äger vederbörande lots av
det lotsade fartyget uppbära och för sig behålla s. k. hemvägsersättning,
som är avsedd att bereda ersättning för lotsens inställelse till och hemresa
efter lotsning. Förutom till direkta utgifter i berörda hänseenden
användes hemvägsersättningen jämväl till bestridande av lotsarnas kostnader
för anskaffning, underhåll och drift av tjänstebåtar. Flertalet
tjänstebåtar tillhöra nämligen lotsarna själva och bekostas av dessa.
Emellertid är härvid att märka att i åtskilliga fall utgår bidrag av statsmedel
till underhåll, komplettering och drift av berörda båtar. För
sådant ändamål finnes å lotsverkets omkostnadsstat uppfört ett förslagsanslag,
högst, å för närvarande 100,000 kronor.

I fråga om naturaförmåner finnes för lotspersonalen föreskrivet,
att, då sådana åtnjutas, skall med hänsyn till vederbörande förmåners
värde och förhållandena i orten skäligt avdrag efter lotsstyrelsens bestämmande
göras å avlöningen. Såsom exempel på förmåner, för vilka
dylikt avdrag göres, må nämnas bostad samt andra naturaförmåner till
lotsarna å de sedan äldre tider kvarvarande lotshemmanen, såsom
vedbrand, skogstäkt och mulbete ävensom fiskerättigheter, bland vilka
särskilt märkes hummerfisket vid Väderöarnes lotsplats. Därjämte förekommer
i vissa fall. att kommun förklarats skyldig tillhandahålla lotsar
byggnadsplats m. m. eller till dem utgiva däremot svarande kontant
ersättning. Aven för sådana fäll har avdrag å avlöningen ägt rum.

Såsom förut antytts utgår till lotspersonalen tillfällig löneförbättring.
Därvid bär emellertid hänsyn tagits till vederbörandes inkomst
av lotspenningar. I de för åren 1919—1921 i ämnet utfärdade författningarna
bestämdes löneförbättringen för ordinarie befattningshavare
^överlots och lots) till 800 kronor, men föreskrevs tillika, bland annat,
att avlöningstillägg ej finge utgå med högre belopp, än att det tillsammans
med inkomsten av lotspenningar uppginge till högst 1,000 kronor,
varvid till grund för beräkningen av berörda inkomst skulle läggas
förhållandena under viss föregående tidsperiod.

\ id försök att inordna lotspersonalen i den för kommunikations- LotsHynhen
verken gällande löneplanen har omedelbart uppställt sig frågan, i vad oeh de ^,te_
mån avseende bör fästas därvid att denna personal, förutom fäst av- sakkunni9alöning-,
åtnjuter andel i de vederbörande lotsplatser tillfallande lotspenningarna.
Denna fråga kompliceras ytterligare därigenom, att lotslotterna
vid de särskilda lotsplatserna även under för sjöfarten normala
förhållanden utgå med sins emellan synnerligen olika belopp.

Såsom förut nämnts, åtnjuta för närvarande samtliga lotsar
frånsett överlotsar och lotslörmän — enahanda fasta avlöning, om hänsyn
icke tages till den mot ålderstillägg svarande löneförhöjningen för
mästerlots. Den mer eller mindre krävande tjänstgöringen vid de olika
lotsplatserna kompenseras visserligen till en del genom lotslottens större
eller mindre belopp, men det torde med log kunna ifrågasättas, huruvida
denna kompensering i och för sig är tillfyllest. Arbetet vid de
särskilda lotsplatserna ställer sig nämligen till följd av flera samverkande
orsaker mycket skiftande. Under det att a ena sidan tinnes en
del lotsplatser, där vakthållningen och lotsningstjänsten äro mycket omfattande
och betungande, förekommer å andra sidan en del lotsplatser,
där lotsarnas tjänstgöring tidvis är av jämförelsevis lindrig art och kan
lämna befattningshavarna tillfälle till annan sysselsättning vid sidan av
tjänstgöringen. 1 nämnda hänseende torde i detta sammanhang böla
framhållas, att ett flertal dylika mindre lotsplatser under de senaste årtiondena
blivit indragna och att lotsstyrelsen städse har sin uppmärksamhet
fästad på möjligheten att vidtaga ytterligare indragningar samt
minskning av lotsarnas antal vid en och annan lotsplats; men med
hänsyn till sjöfartens berättigade intressen torde man härvid nödgas
framgå med stor försiktighet. I varje fall lärer det även för framtiden
icke kunna undvikas, att en del lotsplatser med mindre krävande tjänstgöring
måste bibehållas. Lotsstyrelsen och de lönesakkunniga föreslå
dock nu, att två nu vakanta lotsbefattningar, en vid Ronehamus lotsplats
och en vid Torekovs lotsplats, från och med år 1923 indragas.

Vid nu antydda förhållanden hava lotsstyrelsen och de lönesakkunniga
ansett det böra tagas under övervägande, huruvida icke även
den fasta avlöningen till lotsar på olika lotsplatser bör i viss män graderas
allt efter tjänstgöringens beskaffenhet, från personalhåll har visser -ligen yrkande framkommit, att samtliga lotsar fortfarande skulle bibehållas
i en enda lönegrupp, men har därvid tillika föreslagits en placering
i löneavseende, som, särskilt med hänsyn därtill att lönegruppen även
skulle omfatta de minst betungade bland lotsarna, måste anses alltför
hög. Genom den ovan ifrågasatta uppdelningen av lotsarna i olika
lönegrupper skulle det däremot kunna bliva möjligt att i skälig man
tillgodose personalintressena genom att bereda vissa personalgrupper
avlöningar, som väl skulle understiga de från personalhåll påyrkade,
men dock i allt fall skulle överstiga vad som vid samtliga lotsars placering
i en och samma lönegrad torde kunna ifrågakomma.

Efter noggrant övervägande av olika på spörsmålet inverkande
omständigheter hava lotsstyrelsen och de lönesakkunniga ansett sig böra

till grund för lotspersonalens fördelning i lönegrupper föreslå en klassificering
av de särskilda lotsplatserna i tre olika klasser.

Vid denna klassificering hava följande omständigheter ansetts böra
beaktas, nämligen den vid lotsplatsen anställda ordinarie personalens
storlek, antalet lotsningar och influtna lotspenningar i medeltal för år
under den senaste normala femårsperioden (1909—1913), storleken i
allmänhet av de lotsade fartygen under samma period, antalet lotsuppassningsställen
vid varje lotsplats i förhållande till personalens storlek,
lotsningarnas beskaffenhet i allmänhet samt huruvida nattuppassning
erfordras eller icke. Med ledning av nämnda synpunkter hava för närvarande
synts böra upptagas 37 lotsplatser i l:a (högsta) klassen, 27 i
2:a klassen och 42 i 3:e (lägsta) klassen. De olika lotsplatsernas uppdelning
i klasser framgår av bilaga I. Att framdeles vissa jämkningar
i nämnda gnippering^kunna befinnas erforderliga på grund av förändrade
sjöfartsförhållanden torde ligga i sakens natur.

Här torde få behandlas en organisationsfråga, som sammanhänger
med bestämmandet av antalet befattningshavare å lotsplatser, tillhörande
de särskilda klasserna, samt dessa befattningshavares placering i lönegrader.
Såsom förut omförmälts, äro lotsförmansbefattningarna för
närvarande icke att betrakta såsom ordinarie tjänster utan innefatta
allenast uppdrag för lots (mästerlots) att mot visst arvode utöver lotsavlöningen
tills vidare utföra vissa åligganden. Från personalhåll har
hemställts om förändring av lotsförmansbefattningarna till ordinarie
tjänster. Då vid vissa av de större lotsplatserna motsvarande åligganden,
som vid andra lotsplatser tillkomma lotsförmän, ansetts böra anförtros
åt särskilda ordinarie tjänstemän, överlotsar, har det synts
lotsstyrelsen och de lönesakkunniga billigt, att även lotsförmansbefattningarna
ombildas till ordinarie tjänster. Någon olägenhet av en dylik
åtgärd synes knappast vara att befara. Tillräcklig erfarenhet om vederbörandes
lämplighet att förestå en lotsplats torde nämligen kunna
vinnas tmder föregående tjänstgöring inom lotsverket. Vid förändring
av lotsförmanstjänsterna till ordinarie befattningar bör naturligen antalet
lotsbefattningar minskas i förhållande härtill. Å andra sidan torde
de nuvarande mästerlotsbefattningarna såsom eu särskild avlöningsgrad
icke vidare böra förekomma, då enligt det nya lönesystemet lots skulle
kunna komma i åtnjutande av fyra löneförhöjningar. Vad nu är sagt
avser emellertid icke att tjänstetiteln mästerlots skulle behöva försvinna,
utan torde densamma fortfarande kunna såsom en utmärkelse tilldelas
mera förtjänta lotsar.

Med iakttagande av vad sålunda i skilda hänseenden beräknats
och föreslagits skulle lotspersonalens antal inom olika befattningsgrup 68fi0.

per komma att utgöra: 18 överlotsar, 19 lotsförmän å l:a klass lotsplatser,
341 lotsar å l:a klass lotsplatser, 27 lotsförmän å 2:a klass
lotsplatser, 87 lotsar å 2:a klass lotsplatser, 42 lotsförmän å 3:e klass
lotsplatser och 51 lotsar å 3:e klass lotsplatser.

Vid avvägandet av lönebeloppen för lotspersonalen må uppmärksammas,
hurusom av en var sådan befattningshavare måste krävas, att
vederbörande redan före befordran till lots förvärvat ett icke obetydligt
mått av kunskaper och erfarenhet i sjömansyrket, i vilket hänseende
kan erinras, att ett stort antal lotsar avlagt styrmans- eller sjökaptensexamen.
Därjämte må framhållas det särskilda ansvar, som är förenat
med lotstjänsten, vartill kommer att befattningshavaren genom sin
tjänstgöring är utsatt för kroppsliga vådor. Nu anförda omständigheter
hava synts lotsstyrelsen och de lönesakkunniga vara av beskaffenhet
att böra tagas i betraktande vid värdesättande av ifrågavarande tjänster.

Med hänsyn härtill har lots å 3:e klass lotsplats ansetts böra
hänföras till 2:a lönegraden enligt den för kommunikationsverken gällande
löneplanen och lotsförmän å sådan lotsplats till närmast högre
grad eller 3:e lönegraden. I samma lönegrad torde böra inordnas lots
å 2:a klass lotsplats samt i 4:e lönegraden lots å l:a klass lotsplats.
Lotsförmän å 2:a klass lotsplats har ansetts skäligen böra placeras i en
lönegrad, som skulle ligga mellan den 4:e och den 5:e enligt kommunikationsverkens
löneplan. Behovet av en dylik mellangrad har föranletts
därav, att steget mellan nämnda 4:e och 5:e lönegrader omfattar
två löneklasser, något som för här ifrågavarande personal ansetts medföra
allt för stor skillnad mellan de olika befattningshavarnas löner.
Den föreslagna mellangraden skulle sålunda komma att omfatta 5:e—
9:e löneklasserna. Jämväl för lotsförmän å l:a klass lotsplats har av
motsvarande anledning befunnits nödigt att föreslå en mellangrad mellan
5:e och 6:e lönegraderna enligt kommunikationsverkens löneplan, vilken
mellangrad skulle omfatta 7:e—ll:e löneklasserna. För överlots torde
lönen lämpligen kunna bestämmas i överensstämmelse med 6:e lönegraden
enligt kommunikationsverkens löneplan. Placeringen av lotsförman
å 2:a klass lotsplats över lots å l:a klass lotsplats samt lotsförman
å sistnämnda klass lotsplats omedelbart under överlots betingas
därav, att, å ena sidan, förmanskapet även å en 2:a klass lotsplats
medför ett icke oväsentligt arbete, och att, å andra sidan, skillnaden
mellan en lotsförmans å l:a klass lotsplats och en överlots’ befälsställning
och expeditionsarbete, särskilt å vissa platser, är jämförelsevis
obetydlig.

Av skäl, som närmare anföras å sid. 24 och 30, skulle personalen

vid några lotsplatser åtnjuta i 12 § i reglemente förslaget omförmält enslighetstillägg.

Såsom av det föregående framgår förutsätta lotsstyrelsen och de
lönesakkunniga, att lotspersonalen, utöver de sålunda föreslagna lönerna,
alltjämt skall äga uppbära andel i lotspenningar samt vissa nu utgående
ersättningar från sjöfarten, såsom hemvägsersättning o. d.

Fyrpersonalen har sin tjänstgöring i regeln förlagd till fyrskepp
eller fyrar. Bland fyrskeppen, av vilka 20 vid 1923 års ingång skola
vara bemannade, kunna särskiljas tre grupper, nämligen dels 12 ång- eller
motorfyrskepp under befäl av fyrmästare, dels 6 icke maskindrivna fyrskepp
under befäl av fyrmästare och dels 2 mindre likaledes icke
maskindrivna fyrskepp, vartdera under befäl av en fyrvaktare och befälhavare.
Fyrar med ständig bevakning finnas vid 85 fyrplatser, av vilka
17 betecknade såsom »större fyrar» och 53 såsom »mindre fyrar» stå
under befäl av fyrmästare, under det att de 15 minsta fyrplatserna
förestås av uppbördsfyrvaktare. Av fyrplatser med uppbördsfyrvaktare
bör emellertid en kunna indragas på grund därav att Gåsörens fyr förändrats
till fyr utan ständig bevakning. Å fyrskepp och fyrar med
ständig bevakning finnas, förutom vederbörande befäl, anställda sammanlagt
97 fyrvaktare och 108 fyrbiträden ävensom extra personal.

Vid fyrar utan ständig bevakning, vilka i stor utsträckning äro
försedda med agabelysning, utövas tillsyn i allmänhet av s. k. tillsvningsmän.
Härvid är dock att märka, att några av dessa fyrar anses tillhöra
vederbörande fyrplats och att till följd därav tillsynen av sådan
fyr ingår i fyrpersonalens vanliga tjänstutövning. Tillsynen över flertalet
å västkusten belägna agafyrar utövas icke heller av tillsyningsmän
utan av personalen å den åren 1917—1919 uppförda gasstationen
å Erholmen i närheten av Marstrand. Där särskilda tillsyningsman
finnas, åtnjuta dessa mindre arvoden, avpassade efter antalet och beskaftenheten
av de fyrar, tillsynen avser. Såsom tillsyningsmän förordnas
antingen privatpersoner eller ock befattningshavare vid lots- och
fyrstaten.

A gällande avlöningsstat. för fyrpersonalen är vidare såsom ordinarie
befattningshavare uppförd eu i Malmö placerad distriktsfyrmästare,
som har att utöva tillsyn över intagna fyrskepp ocli«reservfyrskepp samt
tjänstgöra såsom befälhavare å s. k. vrakfyrskepp, allt inom södra
distriktet. Slutligen upptager staten, såsom förut nämnts, två förrådsmästare,
eu i Stockholm och eu i Göteborg, med uppdrag att tillse

Fyr personalen.

mellersta respektive västra distriktets förråd samt med tjänstgöring i
övrigt å vederbörande distrikts lotskaptensexpedition.

I lön, tjänstgöringspenningar och beklädnadsbidrag åtnjuta fyrmästare
å ång- eller motorfyrskepp samt distriktsfyrmästaren 2,100
kronor, fyrmästare å större fast fyr 2,000 kronor, fyrmästare å icke
maskindrivet fyrskepp 1,900 kronor, fyrmästare å mindre fast fyr 1,800
kronor, fyrvaktare tillika befälhavare å fyrskepp ävensom förrådsmästare
1,550 kronor, uppbördsfyrvaktare å fast fyr 1,450 kronor, fyrvaktare
1,300 kronor och fyrbiträde 1,200 kronor. Av nämnda belopp utgöra
för samtliga befattningar 100 kronor beklädnadsbidrag. Ålderstillägg
å lönen utgå efter 3, 6 och 9 år till samtliga fyrmästare med 150 kronor
ocli till övrig ordinarie personal med 100 kronor varje gång.

Personal å fyrskepp äger under den tid av månaderna december,
januari, februari och mars, varuuder fyrskeppet är rustat — ej under
ut- eller avrustning — åtnjuta särskild dagavlöning med 2 kronor till
fyrmästare, 1 krona 50 öre till fyrvaktare samt 1 krona till övrig fyrpersonal.
Till fyrvaktare eller fyrbiträde, som tjänstgör såsom styrman
eller maskinist å fyrskepp, utgår ett årligt arvode av 100 kronor. Dagavlöningen
och de särskilda arvodena räknas såsom tjänstgöringspenningar.

I tillfällig löneförbättring erhålla samtliga ordinarie befattningshavare
vid fyrstaten 300 kronor.

Förutom kontant avlöning åtnjuter den vid tast fyr anställda
personalen fri bostad jämte ved och lyse eller, där bostad undantagsvis
icke kan beredas, hyresersättning enligt lotsstyrelsens bestämmande
jämte ved och lyse in natura. Till distriktsfyrmästare och förrådsmästare
samt till personal å fyrskepp utgår hyresbidrag, nämligen med
300 kronor till distriktsfyrmästare och fyrmästare, 250 kronor till förrådsmästare
och fyrvaktare tillika befälhavare samt 200 kronor till fyrvaktare
och fyrbiträde. Samtliga ifrågavarande förmåner utgå i enahanda ordning/
som gäller i fråga om lön. Under tjänstgöring å fyrskepp åtnjuter
personalen dessutom proviant enligt av lotsstyrelsen givna föreskrifter
eller i stället för proviant spisningspenningar enligt lotsstyrelsens bestämmande.

För att vid inträffande tjocka, då skenet från fyrarna icke tjänar
till ledning, kunna varna de sjöfarande äro samtliga fyrskepp samt
vissa å yttre skär belägna fyrar med ständig bevakning utrustade med
mistsignaleringsapparater med mer eller mindre invecklade anordningar.
Vid mistsignalering utgår särskild ersättning med för närvarande
50 öre i timmen, vilken ersättning brukar å fyrskepp fördelas mellan

personalen i dess helhet samt vid fyrarna tillfalla dem, som fullgjort
signaleringen, vare sig vederbörande själva äro anställda vid fyren eller,
såsom ofta är fallet, tillhöra någon av personalens familjer. 1 gällande
stat finnes för ifrågavarande ändamål uppfört ett förslagsanslag å 10,000
kronor.

Därjämte må omnämnas, att från ett under avlöningsstaten för
lyrpersonalen uppfört bestämt anslag å för närvarande 9,950 kronor
utgår till personalen å några avlägset belägna fyrar dels provianteringsbidrag,
dels ock ersättning för uppehållande av förbindelse med land.
Därjämte utgår bidrag till fj-rpersonalen å Gotska Sandön för anskaffande
av kofoder.

Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår äro
såväl fyrskepp som f}Trår med ständig bevakning i avlöningshänseende
fördelade i tre grupper. Bland fyrskeppen skiljes sålunda mellan
maskindrivna och icke maskindrivna, under befäl av fyrmästare, samt
sådana mindre icke maskindrivna, vilka stå under befäl av fyrvaktare.
Fyrarna äro uppdelade i större fyrar och mindre fyrar under befäl av
fyrmästare samt fyrar, som förestås av uppbördsfyrvaktare.

Enligt lotsstyrelsens och de lönesakkunnigas mening synes en dylik
uppdelning av såväl fyrskepp som fjälar i tre klasser vara fullt befogad
med hänsyn till de olika stora krav, som måste ställas åtminstone
på befälet. Vad fyrskeppen beträffar torde den nuvarande klassificeringen
kunna oförändrad bibehållas. Sålunda skulle av fyrskeppen 12 tillhöra
l:a (högsta) klassen, 6 räknas till 2:a klassen och 2 hänföras till 3:e
lägsta) klassen. Däremot synes i fråga om klassificeringen av fyrarna
vissa jämkningar böra vidtagas, i syfte att vinna en lämpligare fördelning
av fyrarna inom de olika klasserna än vad för närvarande torde
vara fallet.

De förhållanden vid de särskilda fyrplatserna, som synts lotsstyrelsen
och de lönesakkunniga böra tagas i betraktande vid klassificeringen,
äro förekomsten av mistsignalapparater, dessas art, storlek och
svårsköttbet, fyrapparaternas storlek och behov av tillsyn, till platsen
hörande byggnaders storlek, anordning och läge i förhållande till varandra
och därav orsakat större eller mindre arbete vid fyring och mistsignalering,
underhållsarbetenas omfattning med hänsyn till byggnadernas
allmänna anordning och bemanningens storlek, fyringstiden samt huruvida
och i vilken grad svårighet förefinnes att skydda platsens båtar
ävensom uppehålla förbindelse med land på grund av dåliga hamnförhållanden
och utsatt belägenhet.

Lotsstyrelsen
och de Innesakkunniga.

Från personalhåll liar visserligen uti en till lotsstyrelsen tidigare
ingiven framställning, under förutsättning att särskild ersättning för mistsignalering
icke vidare skulle förekomma, föreslagits en klassificering av
fyrarna, vid vilken avseende fästats så gott som uteslutande vid förekomsten
av dylik signalering eller ej. Då emellertid lotsstyrelsen och
de lönesakkunniga, såsom närmare framgår av speciälmotiveringen till
28 § i förslaget till avlöningsreglemente, ansett ersättning för mistsignalering
fortfarande böra utgå, torde särskilt med nämnda utgångspunkt
en klassificering grundad på de olika förhållanden, som förut
angivits, vara att föredraga.

Efter en i enlighet med angivna grunder företagen undersökningliar
befunnits, att av de 84 fyrar, som fortfarande skulle hava ständigbevakning,
borde uppföras 26 i l:a (högsta) klass, 37 i 2:a klass och
21 i 3:e (lägsta) klass. De olika .fyrplatsernas uppdelning i klasser
framgår av bilaga II.

Vad därefter angår bemanningen å fyrskepp och fyrar må till en
början framhållas, att samtliga befattningshavare, vilka hava att utöva
befäl, synas lämpligen böra benämnas fyrmästare, visserligen med viss
gradering i avlöningshänseende alltefter den klass vederbörande fyrskepp
eller fyr skulle tillhöra. Vid bifall härtill skulle sålunda tjänstetitlarna
»fyrvaktare och befälhavare» å fyrskepp samt »uppbördsfyrvaktare» utbytas
mot benämningarna »fyrmästare å 3:e klass fyrskepp» och »fyrmästare
å 3:e klass fyr».

Fyrvaktarna å såväl fyrskepp som fyrar äro — frånsett nyss omförmälda
»fyrvaktare och befälhavare» — för närvarande samtliga likställda.
Då emellertid i fråga om fyrvaktare å fyrskepp av l:a klass
och å fyr av l:a klass måste ställas ej oväsentligt större fordringar än
å övriga fyrvaktare, vilket förhållande, vad fyrskeppen angår, i viss mån
också redan kommit till uttryck genom det särskilda arvode, vilket utgår
till den som tjänstgör såsom styrman eller maskinist å sådant skepp,
anse styrelsen och de lönesakkunniga, att fyrvaktare å fyrskepp av l:a
klass och å fyr av l:a klass böra föras i en avlöningsgrupp för sig, under
det att övriga fyrvaktare torde kunna tillhöra en och samma grupp.

I likhet ined vad för närvarande är fallet synas samtliga fyrbiträden
kunna innefattas i en avlöningsgrupp.

Med beaktande av förut angivna klassificering av fyrskepp och
fyrar samt med iakttagande av nyssberörda gruppering av den där anställda
personalen har befunnits att antalet ifrågavarande befattningshavare
skulle uppgå till:

12	fyrmästare	å	l:a	klass fyrskepp.
26	»	»	l:a	»	fyr.
6	»		2:a	»	fyrskepp.
37	»	»	2:a	»	fyr.
2	»	»	3:e	»	fyrskepp.
21	»		3:e	»	fyr.
24	fyrvaktare	»	l:a	))	fyrskepp.
27	»	»	l:a	»	fyr.
8	»	»	2:a	och	3:e klass fy:
48	»	»	2:a	och	3:e » fy]
99	fyrbiträden	å	fyrskepp och fyr.

Vad därefter angår ifrågavarande personals avlöningsförmåner hava
lotsstyrelsen och de lönesakkunniga kommit till den uppfattningen, att
den fasta avlöningen för befattningshavare å fyrskepp bör vara densamma
som för innehavare av motsvarande befattningar vid fyrar. Härigenom
skulle vinnas den fördelen, att fyrskeppspersonalen, som ej
sällan söker förflyttning till land fyr, skulle kunna erhålla dylik transport
utan att därav skulle föranledas, minskning i lön och sedermera
lägre pension vid avgång från tjänsten, varjämte även ett ur statsverkets
synpunkt i vissa fall önskvärt utbyte av personal mellan
fyrskepp och fyrar skulle kunna underlättas. Då emellertid tjänstgöringen
å ett i öppen sjö till ankars liggande fyrskepp, som dessutom
i regel endast sparsamt kan uppehålla förbindelse med land, otvivelaktigt
måste anses mera betungande än tjänstgöringen å eu landfyr,
har det synts skäligt att, i anslutning till vad som gäller i fråga
om befattningshavare vid marinen, ett särskilt avlöningstillägg utgår
under tjänstgöring ombord. Detta tillägg, som förslagsvis benämnts
fyrskeppstillägg, skulle tillkomma personal å fyrskepp, medan detta
är utlagt å sin station eller på färd till eller från stationen. Fyrskeppstillägget
är avsett att utgå med olika belopp allt efter vederbörandes
tjänstegrad samt fyrskeppets mer eller mindre ensliga stationsort.
På sätt framgår av de i 25 § av förslaget till avlöningsreglemente
intagna bestämmelserna rörande fyrskeppstillägg, skulle fyrskeppen med
hänsyn till stationsortens belägenhet fördelas i tre stationsgrupper, betecknade
A, B och C. Fyrskeppstillägget skulle för de särskilda befattningshavarna
variera inom grupp A mellan 80 öre och 2 kronor 40 öre,
inom grupp B mellan 1 krona 20 öre och 2 kronor 80 öre samt inom
grupp C mellan 1 krona 60 öre och 3 kronor 20 öre. Under tiden
den 16 november—15 mars skulle fyrskeppstillägget utgå med 50

procents förhöjning, till följd varav den nuvarande särskilda dagavlöningen
under vintermånaderna icke vidare skulle förekomma.

Såsom en av tjänstgöringens art betingad förmån synes personalen
å fyrskepp fortfarande böra åtnjuta fri kost eller kostpenningar under
tjänstgöring ombord. Det torde i sådant hänseende få erinras, att motsvarande
förmån utgår till befattningshavare å statens järnvägars ångfärjor
och ångfartyg samt till befattningshavare vid marinen enligt
senaste regleringar.

Det må i detta sammanhang påpekas, att, såsom nedan i specialmotiveringen
till 12 § i förslaget till avlöningsreglemente närmare förmäles,
särskilt enslighetstillägg enligt vissa grunder skulle utgå till
tjänsteman, som på grund av sin tjänstgöring nödgas vara bosatt å
sådan ort, där vistelsen till följd av ortens särskilt ensliga belägenhet
kan, frånsett ökade levnadskostnader, anses medföra avsevärda olägenheter.
Med hänsyn till belägenheten av ett flertal fyrplatser, skulle
sålunda enslighetstillägg komma åtskilliga bland fyrpersonalen till godo.
Då detta tillägg är avsett att vara förknippat med bosättningsorten,
skulle tillägget icke kunna komma ifråga för befattningshavare med
tjänstgöring å fyrskepp, vilka emellertid genom fyrskeppstilläggens bestämmande
till olika belopp med hänsyn till fyrskeppens stationsorters
belägenhet komma att i nämnda hänseende på annat sätt tillgodoses.

Vid inordnande av ifrågavarande personal i den för kommunikationsverken
gällande löneplanen hava lotsstyrelsen och de lönesakkunniga,
som icke ansett sig kunna tillstyrka de från personalhåll framkomna alltför
höga löneanspråken, enats om följande placering: samtliga fyrbiträden
skulle åtnjuta lön enligt l:a lönegraden, fyrvaktare å 2:a och 3:e klass
fyrskepp samt å 2:a och 3:e klass fyr enligt 2:a lönegraden, fyrvaktare
å l:a klass fyrskepp och å l:a klass fyr enligt 3:e lönegraden, fyrmästare
å 3:e klass fyrskepp och å 3:e klass fyr enligt 4:e lönegraden,
fyrmästare å 2:a klass fyrskepp och å 2:a klass fyr enligt 5:e lönegraden
samt fyrmästare å l:a klass fyrskepp och å l:a klass fyr enligt 6:e
lönegraden. Några mellangrader mellan de för kommunikationsverken
gällande särskilda lönegraderna hava icke ansetts erforderliga för fyrpersonalen,
men, då för lotspersonalens vidkommande vissa mellangrader
föreslagits, skulle de lönegrader, som motsvara 5:e och 6:e lönegraderna
enligt kommunikationsverkens löneplan, i den nu ifrågavarande löneplanen
erhålla andra ordningsnummer.

I detta sammanhang bör erinras därom, att tillämpningen av det
nya lönesystemet förutsätter, att vissa hittills utgående förmåner såsom

♦

fri bostad med bränsle och lyse eller hyresersättning, provianteringsbidrag
o. d. icke vidare snille förekomma, enär värdet av dylika förmåner
skall anses inbegripet i den efter olika dyrortsförhållanden graderade
lönen. De hittills medgivna särskilda arvodena till befattningshavare,
som tjänstgör såsom styrman eller maskinist å fyrskepp, synas
icke heller erforderliga för framtiden med hänsyn till den högre ställning
i lönegrad, som skulle tillkomma fyrvaktare å l:a klass fyrskepp, vilka
befattningshavare i regeln bestrida dylik styrmans- eller maskinisttjänst.

Förutom nu omhandlade befattningshavare på fyrskepp och fyrar
finnes, såsom förut är nämnt, å avlöningsstaten för fyrpersonalen uppförd
en distriktsfyrmästare. Denne torde, såsom för närvarande är förhållandet,
böra jämnställas med fyrmästare å l:a klass fyrskepp och sålunda
hänföras till 6:e lönegraden enligt kommunikationsverkens löneplan.

Tillika äro i avlöningsstaten för fyrpersonalen upptagna två förrådsmästarbefattningar,
vilka emellertid, såsom redan framhållits vid behandlingen
av distriktsexpeditionerna, skulle utbytas mot expeditionsbiträdesbefattningar.

Å andra sidan synes en del av personalen å Erholmens gasstation
lämpligen höra uppföras å ordinarie stat. Å nämnda gasstation finnas,
förutom ett extra biträde, för närvarande anställda en gasmästare med
samma avlöning som fyrmästare å större fäst fyr samt ett första biträde
och ett andra biträde med avlöning såsom fyrvaktare, respektive fyrbiträde.
Den skedda utvecklingen av agabelysningen vid fyrarna
inom västra distriktet samt den årliga besparing i utgifter, som gasstationen
å Erholmen medför, har synts styrelsen och de lönesakkunniga
väl motivera, att ifrågavarande gasmästare samt första och
andra biträden beredas ordinarie anställning. Såsom ett ytterligare stöd
för denna uppfattning torde kunna åberopas, att vederbörande departementschef
vid framläggande av förslag till 1916 års riksdag om beviljande
av medel till avlönande av personalen vid gasstationen förklarade,
att lotsstyrelsens förslag att ifrågavarande ersättning skulle tagas från
det under omkostnadsstaten uppförda förslagsanslaget till komsumtionsartiklar
för fyrar, mistsignalstationer och livräddningsstationer endast
kunde godkännas såsom en anordning tills vidare, och att fördenskull
lotsstyrelsen borde, sedan anläggningen kommit i gång och erfarenhet
vunnits rörande personalbehovet vid densamma till Kungl. Maj:t inkomma
med definitivt förslag till personalfrågans ordnande. Då personalen å
gasstationen, såsom förut är antytt, jämväl har att utöva den direkta
tillsynen över ett sextiotal agafyrar, synas gasmästarens samt första

6®». A

Personalen å
lotsverkets
ångfartyg.

och andra biträdenas benämningar för likformighetens skull lämpligen
böra förändras till respektive fyrmästare, fyrvaktare och fyrbiträde å
gasstation, och torde befattningarna skäligen kunna i avlöningshänseende
likställas med fyrmästare och fyrvaktare å l:a klass fyr samt fyrbiträde.

Såsom lotsverkets ångfartyg pläga betecknas dels det till lotsstyrelsens
disposition stående ångfartyget Vega, som användes till transport-
och prickningsarbeten m. m., dels sex tjänstefartyg s. k. chefsångare,
en för varje lotsdistrikt och benämnda efter vederbörande lotskaptens
förläggningsort, vilka ångare under befäl av lotskaptenen eller
lotslöjtnanten användas vid inspektioner, transporter samt utläggande och
intagande av fyrskepp och bojar m. m., dels ock av lotsångarna Skanör
och Viken, som äro stationerade vid Öresunds södra respektive norra
lotsplats och som begagnas vid lotsuppassningen i Sundet ävensom understundom
vid prickningsarbeten och bogsering av fyrskepp m. m.

Före 1914 års lönereglering var all personal å ångfartygen anställd
mot hyra jämte portionsersättning under tjänstgöring ombord.
Genom löneregleringen uppfördes emellertid å stat såsom ordinarie befattningshavare
befälhavaren å Vega, en maskinist och uppbördsman å samma
fartyg ävensom en maskinist och uppbördsman å var och en av chefsångarna.

Befälhavaren å Vega åtnjuter i lön och tjänstgöringspenningar
3,000 kronor samt i ortstillägg 250 kronor, eller tillhopa 3,250 kronor.
Lönen kan efter 3, 6 och 9 år höjas med 300 kronor för varje gång.
Till maskinist och uppbördsman utgår avlöning med 1,650 kronor i lön,
tjänstgöringspenningar och beklädnadsbidrag, vartill komma ålderstillägg
å 100 kronor efter respektive 3, 6 och 9 år. Dessutom erhålla maskinisterna
å Vega och å chefsångaren Stockholm ortstillägg med 100
kronor vardera.

I tillfällig löneförbättring erhåller befälhavaren å Vega 750 kronor
samt maskinist och uppbördsman 300 kronor.

Under den tid av månaderna december, januari, februari och mars,
då vederbörande fartyg är rustat — ej under ut- och avrustning — utgår
vidare dagavlöning till befälhavaren å Vega med 2 kronor och till
maskinist och uppbördsman med 1 krona 50 öre.

I likhet med personalen å fyrskepp åtnjuter personalen å lotsverkets
ångfartyg under tjänstgöring ombord fri proviant eller spisningspenningar.

Besättningen i övrigt å lotsverkets ångfartyg utgöres av förhyrd
personal.

Fråga om beredande av ordinarie befattning jämväl åt maskinisterna

å Skanör och Viken var före vid 1914 års lönereglering men föranledde
då ingen åtgärd, enär det upplystes, att nämnda uppassningsfartyg framdeles
eventuellt komme att utbytas mot motorfartyg.

Vad först angår befälhavaren å Vega torde dennes befattning
praktiskt taget vara att betrakta såsom en sluttjänst. Innehavaren
skall självständigt kunna utföra utsjöprickning och utläggning av bojar
och fyrskepp samt verkställa transport av fyrapparater, maskinerier,
byggnadsmaterialier m. m. till lots- och fyrplatser. Utförandet av dessa
åligganden, som ofta måste ske under synnerligen svåra förhållanden,
fordrar hos befälhavaren ett mycket gott omdöme och kunskap att kunna
noga bestämma rätt plats för respektive prickar, bojar och fyrskepp.
Då lotsstyrelsen och de lönesakkunniga anse, att denne befattningshavare
bör i lönehänseende jämnställas med distriktskapten, föreslås han till placering
i 12:e lönegraden enligt kommunikationsverkens löneplan.

Beträffande maskinisterna å Vega samt å vederbörande chefsångare
vilja lotsstyrelsen och de sakkunniga förorda en placering i 5:e lönegraden
enligt kommunikationsverkens löneplan. Ett inordnande av ifrågavarande
befattningar i denna lönegrad, som enligt förslaget skulle jämnställa
innehavarna med fyrmästare å 2:a klass fyrplats, torde få anses
berättigad med hänsyn till de stora krav, som måste ställas på dessa
maskinister, särskilt vid utläggning och intagning av bojar och andra
större sjömärken, vartill kommer att maskinisterna i ej ringa omfattningfå
utföra reparationsarbete å maskinella och andra mekaniska anordningar
icke blott ombord utan även vid fyrar o. d.

Vid en placering i sålunda föreslagna lönegrader synes någon särskild
vintertidsersättning icke längre böra utgå varken till befälhavaren å Vega
eller till de ifrågavarande maskinisterna. Däremot bör i likhet med fyrskeppspersonalen
befattningshavare å lotsverkets ångfartyg, såsom hittills
varit fallet, under tjänstgöring ombord åtnjuta fri kost eller kostpenningar.

Ett uppförande å ordinarie stat av några ytterligare befattningar
å ångfartygen anse sig lotsstyrelsen och de lönesakkunniga icke för
närvarande böra förorda.

Lotsstyrelsen
och de lönesakkunniga.

Specialmotivering beträffande förslaget till avlöningsreglemente för befatb
ningshavare vid lots- och fyrstaten.

Vid uppgörande av förslag till avlöningsreglemente för befattningshavare
vid lots- och fyrstaten, vilket såsom bilaga III fogats vid detta betänkande,
hava lotsstyrelsen och de lönesakkunniga utgått från det för
lotsstyrelsen gällande avlöningsreglementet för befattningshavare vid
statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen
(nr 451/1921). Härvid må emellertid inledningsvis framhållas,
att några bestämmelser, motsvarande de i 2 kap. av sistberörda reglemente
upptagna, ej erfordras. Övriga väsentligare förändringar i förhållande
till sistnämnda avlöningsreglemente omnämnas här nedan under
vederbörande paragrafer:

Reglementsförslagets 1—4 §§ äro av samma innehåll som motsvarande
paragrafer i avlöningsreglementet för statsdepartemepten.

Den föreslagna paragrafen motsvarar 5 § i avlöningsreglementet
för statsdepartementen.

Då enligt förslagets 5 § 1 mom. 3 stycket förutsättes, att lotsstyrelsen
bestämmer de orter, där tjänstemännen skola anses stationerade,
är detta föranlett av de säregna tjänstgöringsförhållandena vid lotsverket.
I sådant hänseende må erinras, att vid detta verk ej sällan tjänstemannens
normala bostadsort är en annan än tjänstgöringsorten, såsom
förhållandet exempelvis är beträffande fyrskeppspersonal. För sådana
fall torde såsom stationeringsort böra bestämmas den ort, som för utövande
av tjänstgöringen kan anses såsom lämplig bostadsort för vederbörande
tjänsteman, oavsett om han där verkligen är bosatt.

I 3 mom. av samma paragraf hava vissa ändringar måst vidtagas
på grund av innehållet ill och 12 §§ samt tillkomsten av vissa nya paragrafer.

Vid uppgörande av den i 6 § intagna löneplanen hava i huvudsak
tillämpats samma lönegrader och löneklasser, som gälla för kommunika -

tionsverken ock statsdepartementen, men liar därvid, såsom förut är nämnt,
visat sig erforderligt att inskjuta vissa mellangrader. Med hänsyn till sistberörda
förhållande och då i löneplanen med ett undantag upptagits
allenast de lönegrader, i vilka befattningar vid lots- och fyrstaten'' avses
skola placeras, har en delvis förändrad numrering av lönegrader och
löneklasser måst vidtagas. Under den för kvinnliga befattningshavare
avsedda avdelningen B i den nu föreslagna löneplanen har det emellertid
ansetts lämpligt att för eventuellt framtida behov införa en mot den
lägsta kvinnliga lönegraden enligt löneplanen för statsdepartementen
svarande lönegrad.

Här nedan angives, vilka lönegrader och löneklasser, som motsvara
varandra enligt, å ena sidan, reglementsförslaget och, å andra sidan,
kommunikationsverkens och statsdepartementens avlöningsreglementen.

		Reglementsförslaget.		Avlöningsreglementena för kommunika-tionsverken och statsdepartementen.
		Manliga tjänstemän.			Manliga tjänstemän.
Lönegrad	1	omfattande löneklasserna	1—5	= Lönegrad	1 omfattande löneklasserna 1—5
»	2	»		2—6	- »	2 » »	2—6
»	3	»	»	3—7	=	3 » »	v 3—7
»	4	»		4—8	= »	4 > »	4—8
>	5	»	>	5—9	>	— » »	—
»	6		»	6—10	= »	5 > >	6—10
»	7		»	7—11		— » »	.—
	8	»	»	8—12	= >	3 » »	8—12
»	9	»	»	13—16	=	12 » »	16—19
»	10	»		17—20	= »	lf» > >	22—25
»	11		»	18—21	=	17 » »	23-26
		Kvinnliga	tjänstemän.			Kvinnliga tjänstemän.

Lönegrad 1 omfattande löneklasserna 1—4
» 2 » » 4—7

Lönegrad 1 omfattande löneklasserna 1—41
I » 2 » » 4—71

Förslagets 7 § är i sak
mentet för statsdepartementen.

1 » 1 » » 1—4“

1 Statsdepartementens löneplan.

2 Kommunikationsverkens löneplan.

likalydande med 10 § i avlöningsregle -

Bestämmelserna i de föreslagna 8 och 9 §§ äro formulerade i s
enlighet med stadgandena i 11 och 12 §§ i avlöningsreglementet för
statsdepartementen, vilka senare paragrafer, om ock med vissa skiljaktig -

heter, motsvara 10—12 §§.i avlöningsreglementet för kommunikationsverken.

Lotsstyrelsen och de lönesakkunniga hava sig visserligen bekant,
att en revision av berörda bestämmelser i nyssnämnda särskilda reglementen
är ifrågasatt, men torde, i avvaktan på ett avgörande härutinnan,
de föreslagna paragraferna lämpligen kunna avfattas i enlighet
med den nuvarande lydelsen av stadgandena i avlöningsreglementet för
statsdepartementen. För att emellertid underlätta genomförandet av
förändrade föreskrifter i ämnet har en särskild övergångsbestämmelse
intagits i 35 § av innebörd, att tjänsteman skall vara skyldig underkasta
sig de ändrade bestämmelser, som kunna varda utfärdade rörande,
bland andra, de i 8 och 9 §§ i förslaget berörda hänseenden.

10 §. Förslagets 10 § motsvarar 13 § 3 och 4 mom. i avlöningsregle mentet

för statsdepartementen.

11 §■ Den föreslagna 11 § innehåller stadganden om den lotspersonalen

tillkommande rätt till andel i lotspenningar. Bestämmelserna i fråga
ansluta sig till vad hittills i allmänhet gäller i berörda hänseende.

m §■ Kallorts tillägg enligt de i 14 § i avlöningsreglementet för stats departementen

meddelade grunder hava synts lotsstyrelsen och de lönesakkunniga
icke påkallade beträffande befattningshavare vid lots- och
m fyrstaten. Det torde nämligen icke kunna bestridas, att de av dessa
befattningshavare, som äro stationerade å sådana orter inom de norra
delarna av landet, där eljest kallortstillägg skulle kunna ifrågakomma,
under vintermånaderna i regeln hava lindrigare tjänstgöring än annorstädes.
Däremot synes den synnerligen ensliga belägenhet, som utmärker
några lotsplatser och ett flertal fyrplatser inom olika delar av
landet, väl motivera, att den personal, som nödgas av sin tjänstgöring vara
bosatt å dylik plats, beredes någon särskild gottgörelse för de betydande
olägenheter i skilda hänseenden, som, frånsett ökade levnadskostnader,
medfölja en sådan bostadsort. För nämnda ändamål har det synts
lämpligt att dylik personal tillerkännes enslighetstillägg med belopp
växlande mellan 60 '' och 240 kronor, allt efter graden av enslighet.
Bestämmelser härom äro intagna i 12 .§ i förslaget.

I detta sammanhang torde böra framhållas, att det i 25 § föreslagna
fvrskeppstillägget, vilket under tjänstgöring skulle tillkomma å fyrskepp
placerad personal, jämväl är avsett att i viss mån motsvara nyssberörda
enslighetstillägg.

förslagets 13 § överensstämmer i sak med 15 § i avlöningsreglementet
för statsdepartementen. I nu förevarande paragraf meddelas bestämmelser
rörande tjänstemans rätt att under där angivna förhållanden uppbära
oavkortad lön jämte i förekommande fall enslighetstillägg. I fråga
om lotspersonals rätt att åtnjuta den del av avlöningen, som utgöres av
lotslott, återfinnas föreskrifter i förslagets 11 §.

I 14 § uti reglementsförslaget, vilken har sin motsvarighet i 16 §
i avlöningsreglementet för statsdepartementen, hava inryckts bestämmelser
om ersättning för mistad lotslott i vissa fall. I sådant hänseende
gäller för närvarande, att, därest tjänstinnehavare till följd av kroppsskada
eller sjukdom, ådragen under tjänstutövning, blivit tills vidare
oförmögen till tjänstgöring, avlöningen å stat jämte ersättning för
honom till äventyrs tillkommande andel i lotspenningar må kunna efter
lotsstyrelsens beprövande till honom utgå oavkortad under högst sex
månader, och ankommer det, i händelse sådant tjänstgöringshinder efter
utgången av nämnda tid fortfar, på prövning av Kungl. Maj:t till huru
stor del avlöning jämte andel i lotspenningar därefter bör till tjänstinnehavare
utgå.

I fråga om beloppet av det tjänstledighetsavdrag, tjänsteman skall
vara skyldig vidkännas under tjänstledighet i vissa fall,''har en särskild
beräkningsgrund ansetts påkallad beträffande -lotspersonal. Då denna
personal endast under tjänstgöring äger uppbära lotslott, skulle sådan
befattningshavare, därest de vanliga reglerna om tjänstledighetsavdrag
tillämpades å denne, under sådan tjänstledighet, som medför tjänstledighetsavdrag,
komma i eu alltför ogynnsam ställning i avlöningshänseende.
Vid nu . angivna förhållande har det synts skäligt att för lotspersonal
tjänstledighetsavdraget bestämmes enligt den löneklass, som är två
klasser lägre än den vederbörande tillhör, eller, om sådan klass ej
linnes, enligt lägsta förekommande löneklass.

Bestämmelserna i 15 och 16 §§ i förslaget äro i sak lika med
föreskrifterna i 17 och 18 §§ i avlöningsreglementet för statsdepartementen.

Den föreslagna 17 § motsvarar 19 § i avlöningsreglementet för
statsdepartementen. I anslutning till vad som redan stadgats beträffande
personal vid fångvården och statens tvångsarbetsanstalter, torde tjänsteman
vid lots- ocli fyrstaten böra vara skyldig att under viss tid såsom
vikarie bestrida befattning ej blott inom högre utan även inom löne -

13 §.

14 §.

15 och 16 §§.

17 §.

grad, motsvarande den tjänstemannen själv innehar. Att vid ett verk,
sådant som lotsverket, med central förvaltning och därunder lydande lokalförvaltning
tjänsteman tillhörande den senare skall hava skyldighet att
vikariera jämväl iuom det centrala verket, ligger i sakens natur, och torde
härom icke i och för sig krävas någon särskild föreskrift. Då emellertid
för lotsstyrelsen gäller annat avlöningsreglemente än som nu föreslagits
för lots- och fyrstaten, torde det vara lämpligt att för tydlighetens skull
uttryckligen angiva, att dylik skyldighet förefinnes.

Vid bestämmande av de belopp, varmed vikariatsersättning
skall utgå, har bj ansetts lämpligt att taga hänsyn till den i förslagets
14 § angivna särskilda beräkningsgrunden vid tjänstledighetsavdrag
för lotspersonal.

Enligt 19 § 3 mom. i avlöningsreglementet för statsdepartementen
skola stadgande^ om vikariatsersättning äga motsvarande tilllämpning
i fråga om tjänsteman, som erhållit uppdrag att bestrida göromål,
vilka eljest ankomma på tjänsteman inom högre lönegrad. En
dylik bestämmelse synes icke böra givas beträffande nu ifrågavarande
personal, enär, enligt vad under förslagets 19 § närmare omtörmäles,
för vissa befattningar skulle medgivas tjänstfrihet, motsvarande semester,
allenast under förutsättning att därav icke förorsakas någon
kostnad för statsverket. Detta betingar nämligen i sin ordning, att
tjänsteman skall utan ersättning bestrida, utöver honom eljest i innehavande
befattning tillkommande göromål, jämväl den tjänstfries åligganden.
Ett uteslutande av förberörda bestämmelse bör dock icke förhindra, att,
där i andra fall än nyss angivits tjänsteman erhållit uppdrag att bestrida
göromål, som eljest ankomma på tjänsteman inom högre lönegrad,
särskild gottgörelse må kunna jämlikt 31 § i förslaget av Kungl.
Maj:t medgivas vederböi''ande.

Den i 4 mom. föreslagna bestämmelsen avser, att en tjänsteman,
som eljest är berättigad till lotslott, skall, om så erfordras, kunna utan ekonomisk
uppoffring mottaga vikariatsförordnande å befattning, vilken ej
är förenad med lotslott.

is §. Förslagets 18 § är av samma lydelse som 20 § i avlöningsregle mentet

för statsdepartementeu.

M §■ Enligt gällande avlöningsbestämmelser för personalen vid lots- och

fyrstaten må semester årligen, då sådant kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjutas av maskinist och uppbördsman å lotsverkets
ångfartyg ävensom av tjänstinnehavare vid fast fyr under 15

dagar samt av tjänstinnehavare å fyrskepp under tid, växlande från 15
dagar till två och en halv månader, beroende på huru länge skeppets
besättning av lotsstyrelsen beräknas vara påmönstrad under året. Semestertiden
för fyrskeppspersonal utgör sålunda för närvarande:

2 V2 månader, om skeppet beräknas vara påmönstrat under hela året

1 Vs månad » » » » » » 10 månader

1 » » » » » » » 8 »

15 dagar » » » » » mindre än 8 »

Såsom ovan under 17 § antytts, äga för närvarande vissa befattningshavare
vid lots- och fyrstaten icke åtnjuta semester men kunna i
stället tilldelas tjänstfrihet, därest densamma kan beredas utan hinder
för göromålens behöriga gång och utan kostnad för statsverket Sådan
tjänstfrihet må beviljas lotskapten och lotslöjtnant under en och en halv
månad samt befälhavaren å lotsverkets ångfartyg Vega och lotspersonalen
under en månad årligen.

Enligt 19 § 1 mom. av här föreliggande förslag till avlöningsreglemente
har för personalen å fyrar och gasstation — distriktsfyrmästaren
inberäknad — för maskinister ävensom för expeditionsbiträden semester
ansetts böra utgå efter i huvudsak samma grunder, som gälla vid nyreglerade
verk. Vad åter beträffar personalen å fyrskepp har det nuvarande
systemet synts böra bibehållas på grund av denna personals
egenartade tjänstgöringsförhållanden. Då emellertid av fyrskeppspersonalen
uttalade önskemål i fråga om semester ansetts i viss män berättigade,
har i allmänhet en ökning av semestertiderna i förening med
en efter förhållandena mera avpassad uppdelning iakttagits, på sätt
framgår av föreliggande förslag. I anslutning till vad för närvarande
är föreskrivet torde i fråga om semester böra iakttagas, att, där göromålen
under viss del av året äro av väsentligt mindre omfattning än eljest,
semestern bör i skälig utsträckning förläggas till sådan tid, då antingen
tjänsten i fråga eller den tjänst, vars innehavare uppehåller förordnande
å den lediges befattning, lämpligen kan lämnas utan vikarie. Bestämmelse
härom torde dock icke hava sin plats i avlöningsreglementet utan
böra meddelas i annan ordning.

Enligt 2 mom. har tjänstfrihet i stället för semester ansetts böra
bibehållas för samma befattningshavare, som för närvarande äga åtnjuta
ledighet i nämnda form. Då lotskapten och lotslöjtnant eller, som de
enligt förslaget skola benämnas, distriktschef och distriktskapten för beredande
av tjänstfrihet måste jämte egen tjänst bestrida varandras
åligganden, synes billigheten kräva, att bägge även för framtiden kunna

5800 5

erhålla tjänstfrihet under lika lång tid, vilken emellertid vid nämnda
förhållande ansetts böra begränsas till 40 dagar. För övriga ifrågavarande
befattningshavare synes tiden för tjänstfrihet kunna bestämmas till
högst 30 dagar, eller samma tid som för dem nu gäller.

På grund av de särskilda förhållandena vid lotsverket har 3 mom.
erhållit en något olika avfattning mot liknande bestämmelse uti 21 §
av avlöningsreglementet för statsdepartementen, vilket emellertid icke
innebär någon ändring i sak.

M §■ Förslagets 20 § har i huvudsak samma lydelse som 22 § i av löningsreglementet

för statsdepartementen. Ett under b) gjort tillägg
i fråga om beräkning av ersättning för bostad in natura är föranlett
av omöjligheten att i vissa fall, exempelvis då nu ifrågavarande befattningshavare
äro de enda å orten boende, kunna utröna något därstädes

gällande hyrespris.

21 ^ Föreskrifterna i 21 § hava sin närmaste motsvarighet i 23 § i

avlöningsreglementet för statsdepartementen. Likartade skäl, som
kunna åberopas för att staten, när särskilda omständigheter föreligga,
tillhandahåller bränsle, torde, vad särskilt fyrpersonal beträffar, tala för
tillhandahållande av lysämnen i vissa fall, helst lotsverket under alla
förhållanden måste för fyrarna anskaffa sådana ämnen; och har ett härav
betingat tillägg införts i paragrafen. På grund av fyrplatsernas ofta
avlägsna läge och de därav föranledda synnerligen höga transportkostnaderna
för bränsle och lysämnen, har ersättningen för tillhandahållandet
av dylika naturaförmåner ansetts böra beräknas med hänsyn allenast till
verkets inköpspris.

22 §. Förslagets 22 § motsvarar 24 § i avlöningsreglementet för stats departementen.

23 §. Den föreslagna 23 § motsvarar 25 § i avlöningsreglementet för

statsdepartementen. Enligt sistnämnda avlöningsreglemente erhåller
tjänsteman på vederbörande verks bekostnad läkarvård jämte läkemedel
i regeln allenast vid skada till följd av olycksfall i tjänsten. Dock förutsättes,
att en utvidgad rätt i berörda hänseende skall kunna medgivas
genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen; och har dylikt medgivande
lämnats beträffande vissa befattningshavare vid fångvårdsstaten och statens
tvångsarbetsanstalter. På grund av gällande avlöningsvillkor må
till person, tillhörande besättning å fyrskepp eller å lotsverkets ångfar -

tyg? vilken sjuknar och icke kan vårdas ombord, utgå ersättning för
sjukvårdskostnader enligt lotsstyrelsen bestämmande, och gäller detta
sålunda jämväl, då sjukdomen icke föranletts av olycksfall i tjänsten.

Därjämte är i tjänstgöringsreglementet stadgat, att, därest lotsstyrelsen
finner ersättning för sjukvårdskostnad i andra fall än nu nämnts böra
beredas, frågan härom skall underställas Kungl. Maj:ts prövning. Med
hänsyn särskilt tagen till tjänstgöringsförhållandena för personal vid
lotsverket, synes densamma böra med viss jämkning bibehållas vid sagda
förmåner, varom ock bestämmelser föreslagits i nu förevarande paragraf.

De föreslagna bestämmelserna i 24 § hava sin närmaste motsvarig- a* §.
het i stadgande^ i 26 § av avlöningsreglementet för statsdepartementen.

Då resor i stor utsträckning ingå i lotsbefälets vanliga tjänstutövning,
har det ansetts lämpligt att bestämmelser rörande reseersättning
under dylika resor meddelas i särskild ordning, varom stadgande intagits
i 2 mom. av förevarande paragraf.

För vissa av tjänsteman i lotsverkets tjänst företagna färder i och
för transport av annan befattningshavare, överbringande av bud o. d.,
vilka resor icke kunna anses innefattade i tjänstemannens vanliga
tjänstutövning, har hittills utgått ersättning enligt särskilda grunder.

Då dessa resor näppeligen kunna betraktas såsom till extra förrättning
hänförliga tjänsteresor, torde särskild föreskrift härutinnan vara erforderlig,
och har sådan intagits i 3 mom.

Enligt bestämmelsen i 4 mom. skulle fri kost eller kostpenningar,
såsom redan i det föregående är nämnt, tillkomma å fyrskepp eller å lotsverkets
ångfartyg anställd befattningshavare under tjänstgöring ombord.

I 5 mom., som motsvarar 3 mom. i 26 § av avlöningsreglementet
för statsdepartementen, är en mindre omformulering vidtagen på grund
därav att vid lotsverket tjänstgöringsorten och stationeringsorten i vissa
fäll icke sammanfalla.

Uti 25 § i förslaget meddelas bestämmelser i fråga om fyrskepps- a5 §•
tillägg. I sådant hänseende hänvisas till vad förut yttrats i sammanhang
med frågan om fyrskeppspersonalens avlöningsförhållanden ävensom
vid motiveringen till reglementsförslagets 12 §.

De föreslagna 26 och 27 §§ hava samma lydelse som 27 och 28 26 och 27 §§.
§§ 1 avlöningsreglementet för statsdepartementen. Huruvida felräkningspenningar
enligt 27 § över huvud taget böra utgå vid lots- och fyrstaten,
torde emellertid fa bliva beroende på framtida prövning.

38, 29 oih
30 §§.

De under 28, 29 och 30 §§ föreslagna bestämmelserna sakna motsvarighet
i andra avlöningsreglementen, men innebära allenast bibehållandet
av vissa till fyr- och lotspersonalen sedan gammalt utgående
ersättningar, vilka icke ansetts lämpligen böra innefattas i den fasta
avlöningen.

Det skulle visserligen kunna sättas i fråga, huruvida den särskilda
ersättningen för mistsignalering fortfarande bör utgå.. Från personalens
sida har sålunda föreslagits, att i stället för bibehållande av nämnda
ersättning vid tjänstemännens placering i lönegrader avgörande betydelse
skulle fästas vid det förhållandet, om vid den fyr, vederbörande
tjänstgör, mistsignalering förekommer eller ej. Enligt styrelsens och
de lönesakkunnigas mening böra emellertid, såsom redan nämnts, i viss
mån andra grunder vara bestämmande vid tjänstemans placering i lönehänseende,
då även andra tjänsteåligganden än mistsignalering därvid
böra spela in. Då skyldighet att verkställa mistsignalering i varje fall
medför en särskild bundenhet och ökat arbete, har det synts billigt, att
ersättning fortfarande må utgå för dylik signalering. Beträffande ifrågavarande
ersättning må vidare erinras, att densamma i vissa fall är att
betrakta såsom en gottgörelse åt befattningshavares familjemedlemmar
för erforderligt biträde vid signaleringens utförande. Beloppet av ifrågavarande
ersättning har från och med den 1 juli 1921 höjts från 25 öre
till 50 öre för timme. Uti 28 § 1 mom. har föreslagits bestämmelse
rörande ersättning för mistsignalering och har därvid en timersättning
av 50 öre bibehållits.

Bestämmelsen i 28 § 2 mom. föranledes av den ersättning efter
400 kronor per vinterperiod, som jämlikt kungl. brev den 11 november
1921 från handels- och sjöfartsfonden utgår till föreståndaren för östra
issignaleringsområdet för hans arbete under sön- och helgdagar med
sammanställandet och inlämnandet å centraltelegrafstationen i Stockholm
under de tider av året, då issignal tjänsten är i verksamhet, av radiotelegrafiska
meddelanden om is- och seglationsförhållanden m. m.

Den i 29 § av förslaget omförmälda hemvägsersättningen utgår
enligt bestämmelserna i kungl. kungörelsen den 27 november 1896,
vilken ersättning för år 1922 enligt Kungl. Maj:ts beslut på visst sätt
förhöjts. Övriga i förevarande paragraf omförmälda till lotspersonalen, från
sjöfarten utgående ersättningar och förmåner utgöras av i §§ 23 och
31 — 36 av förordningen den 15 februari 1881 angående lotsverket omnämnda
ersättningar och förmåner såsom fri kost vid lotsning samt sovplats
ombord i det lotsade fartyget, ävensom ersättningar för meddelande av
upplysningar m.m., då lots genom signaleringtillkallats för sådant ändamål.

Vad beträffar den i 30 § i förslaget avsedda prickningsersättningen
gäller enligt § 83 i tjänstgöringsreglementet för lotsverket, att
den ersättning, som tillkommer lotsarna för prickar, vilka av dem skola
anskaffas, utsättas och underhållas, bestämmes av lotsstyrelsen med avseende
ej mindre å de utprickade ställenas än å de utsatta prickarnas
- beskaffenhet. Där utsättning, tillsyn och intagning av bojar, konprickar
m. fl. dylika sjömärken, vilka av kronap anskaffas, åligga lots, åtnjuter
han därför särskild ersättning enligt lotsstyrelsens bestämmande.

I fråga om denna ersättnings natur må hänvisas till vad statskontoret
därom yttrat i samband med 1914 års lönereglering, vilket
yttrande finnes återgivet å sid. 196 i Kungl. Maj:ts proposition, nr 228,
den 20 juni 1914 angående anslag till lots- och fyrinrättningen med
livräddningsanstalterna m. m.

Förslagets 31 och 32 §§ hava sin motsvarighet i 31 och 32 §§ 31
i avlöningsreglementet för statsdepartementen.

Den föreslagna 33 § motsvarar 34 § i avlöningsreglementet för
statsdepartementen. Då i staten icke torde böra uppföras särskilda
arvoden till icke-ordinarie befattningshavare, är någon paragraf av det
i 33 § av sistnämnda reglemente angivna innehåll icke erforderlig.

Då det näppeligen torde vara lämpligt att för en personal av icke
större omfattning än den vid lots- och fyrstaten inrätta en särskild lönenämnd,
hava styrelsen och de lönesakkunniga förutsatt, att de ärenden beträffande
ifrågavarande personalgrupp, som böra behandlas av en lönenämnd,
anförtros åt antingen allmänna civilförvaltningens lönenämnd eller
kommunikationsverkeus lönenämnd, varvid dock vederbörande nämnd
torde vid behov böra på lämpligt sätt förstärkas med representanter för
nu ifrågavarande förvaltningsgren och personal.

Uti förslagets 35 § meddelas i anslutning till 36 § i avlöningsreglementet
för statsdepartementen vissa bestämmelser rörande de nya
avlöningsbestämmelsernas tillämplighet m. m. Härvid torde dock böra
uppmärksammas vad i sådant hänseende här ovan anförts i motiveringen
till 8 och 9 §§.

och 32 §§.

33 §.

34 §.

SB §.

Övergång-sanopdning-ar.

Inordnandet av personalen vid lots- och fyrstaten i det nya avlöningssystemet
torde påkalla vissa övergångsbestämmelser. I likhet med
vad som skett beträffande kommunikationsverken samt statsdepartement
ra. fl. verk synes det lämpligen få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda
föreskrifter i ämnet, varvid i huvudsak motsvarande synpunkter
böra beaktas, som kommit till uttryck i de för de nyssnämnda verken
meddelade övergångsbestämmelserna.

I sammanhang med övergång även för lots- och fyrstatens vidkommande
till ett lönesystem med efterskottsutbetalning av hela avlöningen
torde, på sätt medgivits beträffande kommunikationsverken samt
statsdepartement m. fl. verk, böra medgivas, att, där tjänsteman vid lotsoch
fyrstaten enligt dittills gällande avlöningsbestämmelser ägt uppbära
någon del av avlöningen — såväl i stat upptagen avlöning som tillfällig
löneförbättring — i förskott, må vid ingången av januari månad
1923 till honom, på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp,
motsvarande vad tjänstemannen skulle hava i den befattning, han vid
utgången av år 1922 innehade, i förskott uppburit för januari månad
1923, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit
gällande, vilket belopp för tjänsteman, som utöver kontant avlöning åtnjuter
fri bostad jämte fritt bränsle och lyse, bör ökas med värdet, enligt
lotsstyrelsens uppskattning, av denna förmån för en månad. —
Kostnaderna för nämnda övergångsanordning torde kunna bestridas
från den under avlöningsstaten för lots- och fyrstaten avsedda anslagsposten
till avlöning åt ordinarie tjänstemän, vilken anslagspost skulle
erhålla förslagsanslags natur.

För närvarande kvarstå ett antal av lotsjlersonalen och en fyrmästare
å den före år 1915 gällande staten. Då emellertid dessa i
allmänhet torde finna med sin fördel förenligt att övergå på den nu
föreslagna nya staten, synes det, i överensstämmelse med vad som
skett beträffande statsdepartement m. fl. verk, vara lämpligt att av riks -

dagen äska ett generellt medgivande för Kungl. Maj:t att medgiva dylik
övergång.

I fråga om personal, som föredrager att kvarstå på nu gällande
stat, torde i detta sammanhang böra framhållas, att, i anslutning till
vad som gäller beträffande liknande befattningshavare vid statsdepartement
m. fl. verk, nu utgående tillfällig löneförbättring icke bör efter
den nya statens ikraftträdande tillkomma tjänsteman, som anmäler sig
ej vara villig att övergå på denna stat.

Pensionsförhållanden.

I fråga om pensionering av ordinarie befattningshavare vid lotsoch
fjrstaten gälla bestämmelserna i lagen den 11 oktober 1907 angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension med de ändringar i vissa
delar av nämnda lag, varom särskilda författningar utfärdats. Såsom
undantag från vad nu är nämnt gäller emellertid, att de befattningshavare,
vilka kvarstå på äldre avlöningsstat än den från och med år
1915 fastställda, tillhöra flottans pensionskassa.

Enligt förenämnda pensionslags allmänna bestämmelser tjänar för
tjänst, med vilken—jämte lön — tjänstgöringspenningar eller ortstillägg
äro förenade, såsom pensionsunderlag den del''av avlöningen, som utgör lön.
På sätt ock i berörda lag förutsättes kunna ske, hava emellertid för
vissa befattningshavare vid andra verk särskilda pensionsunderlag fastställts
i vederbörande lönestater.

I föreliggande förslag till avlöningsreglemente hava icke införts
några närmare bestämmelser rörande pensionsförhållanden, utan förutsättes,
på sätt framgår av lydelsen av 2 § 4 mom., att särskilda stadganden
skola meddelas angående tjänstemans rätt till pension och
skyldighet att avgå från tjänsten.

Med hänsyn till de i det nu föreslagna avlöningsreglementet innefattade
förändringar icke allenast i fråga om avlöningens uppdelning i
lön och tjänstgöringspenningar utan även i andra avseenden måste de
nya avlöningsbestämmelserna i varje fall föranleda en revision av nu
gällande pensionsföreskrifter för befattningshavare vid lots- och fyrstaten.

I avvaktan på en mera definitiv lösning av pensionsfrågan för de
befattningshavares vidkommande, å vilka den civila pensionslagen äger
tillämpning, torde, på sätt skett i fråga om ett flertal andra nyreglerade
verk, den civila pensionslagens bestämmelser ännu någon tid böra
i huvudsak bibehållas, om ock med vissa kompletterande stadganden.

I sådant hänseende må erinras om de genom kungörelse den 29
juni 1921 (nr 456) meddelade bestämmelser för vissa tjänstemän vid
statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande

verk i fråga om rätt till pension. Dessa bestämmelser, vilka Lava provisorisk
natur, äro avsedda att i vissa hänseenden träda i stället för en
del stadganden i den civila pensionslagen, vilken sålunda i Övrigt fortfarande
skall vara gällande.

Vad beträffar nu ifrågavarande tjänstemän vid lots- och fyrstaten,
hava såsom nämnts vissa jämkningar ansetts böra vidtagas i avseende
å de nuvarande pensionsbestämmelserna, och skulle detta i första hand
gälla pensionsbeloppen, för att desamma skulle kunna sättas i rimligt
förhållande till de ökade avlöningar, som skulle utgå enligt det föreslagna
nya avlöningsreglementet. Härvid synes det som skulle för
dessa tjänstemän i allmänhet kunna provisoriskt tillämpas liknande grunder
som de, vilka redan godtagits beträffande tjänstemän vid kommunikationsverken
samt vid statsdepartement med flera verk. Vidkommande
nu ifrågavarande tjänstemän vid lots- och fyrstaten skulle för sådant
ändamål fastställas särskilda pensionsunderlag, vilka i enlighet med nyssberörda
grunder torde i allmänhet böra bestämmas till belopp, motsvarande
två tredjedelar av den för ortsgrupp A bestämda lönen i högsta löneklassen
inom vederbörande lönegrad, dock med erforderlig avrundning
för vinnande av ett med tolv lämpligt delbart belopp.

Då emellertid för lotspersonalen i allmänhet en väsentlig del av avlöningen
utgöres av andel i lotspenningar, torde man rimligtvis icke kunna för
denna personal bestämma pensionsunderlaget allenast med hänsyn tagen
till den del av avlöningen, som utgöres av lön, utan synes jätnväl lotslotten
böra i någon mån få inverka härvidlag. I enlighet härmed hava
styrelsen och de lönesakkunniga tänkt sig, att pensionsunderlagets belopp
för lotspersonal skulle bestämmas till två tredjedelar av lönen å billigaste
ort i den löneklass, som är närmast högre än högsta löneklassen i den
lönegrad vederbörande eljest tillhör.

I fråga om överlots torde dock nämnda beräkningssätt icke utan
vidare kunna tillämpas, enär skillnaden mellan lönen i sista (12:te) löneklassen
för överlots och närmast högre löneklass enligt förevarande
reglementsförslag eller distriktskaptens begynnelseklass är väsentligt större
än som motsvarar skillnaden mellan 12:te och närmast högre (13:e)
löneklass enligt avlöningsreglementena för kommunikationsverken och
statsdepartementen med liera verk. Med hänsyn härtill har beloppet av
pensionsunderlaget för överlots ansetts böra beräknas till två tredjedelar
av lönen å billigaste ort i like löneklassen enligt sistnämnda reglementen
eller sålunda motsvara 3/s av 3,960 kronor = 2,640 kronor.

En följd av den nu ifrågasatta förhöjningen av pensionsunderlagen
för personal vid lots- och fyrstaten bör självfallet bliva, att pensions 5RGO

avgifterna ökas i förhållande därtill. Härvid torde dessa avgifter för
befattningar med sådana pensionsunderlag, som återfinnas vid kommunikationsverken
samt statsdepartement med flera verk, lämpligen kunna
bestämmas till samma årliga belopp, som i sådant hänseende fastställts
vid dessa verk. För dem av nu ifrågavarande befattningar, vilkas
pensionsunderlag med hänsyn till införandet av nya lönegrader sakna
direkt motsvarighet vid nämnda verk, hava pensionsavgifterna med
ledning av de för närmaste lönegrader vid dessa verk fastställda avgiftsbelopp
beräknats i förhållande till de föreslagna pensionsunderlagen.

I enlighet med vad som redan gäller enligt kommunikationsverkens
pensionslag och förenämnda kungörelse den 29 juni 1921 hava såväl
pensionsunderlag som pensionsavgifter för de särskilda lönegraderna
föreslagits till belopp, som äro lämpligt delbara med tolv. Då detta
jämväl torde böra gälla beloppet av avkortad pension, erfordras en särskild
föreskrift i berörda hänseende.

Enligt 13 § av den civila pensionslagen skall pensionen utgå från
och med månaden näst efter den, under vilken avgång från tjänsten ägt
rum. Då emellertid pensionen i varje fall bör utgå från den tidpunkt,
då tjänstemannens rätt till avlöning upphör, påkallar den föreslagna
efterskottsutbetalningen av lönen ett stadgande därom, att pensionen
skall beräknas från och med dagen näst efter den, då vederbörande avgått
från tjänsten. Ett motsvarande stadgande återfinnes ock i kommunikatiönsverkens
pensionslag och i förenämnda kungörelse den 29
juni 1921.

I fråga om grunderna för beräkning av tjänstår för bestämmande
av pensions belopp innehåller 17 § av den civila pensionslagen generella
föreskrifter. För vinnande av närmare anslutning till vissa bestämmelser
i det nu föreslagna avlöningsreglementet har det emellertid ansetts
lämpligt, att beträdande befattningshavare vid lots- och fyrstaten
i stället för den civila pensionslagens nyssberörda allmänna stadgande
meddelas en särskild föreskrift i berörda hänseende av i huvudsak
samma innehåll som 20 § 1 mom. av kommunikationsverkens pensionslag
och 3 § e) i meranämnda kungörelse.

Enligt 4 § av den civila pensionslagen skall för tjänstinnehavare,
som under kortare tid än fem år innehaft den tjänst, från vilken avgång
äger rum, beloppet av hel pension utgå med ett belopp, som motsvarar
medeltalet av de högsta pensionsunderlag, vilka under vart och
ett av de senast förflutna fem åren varit gällande för tjänstinnehavaren.
Såsom ett övergångsstadgande synes emellertid, såsom skett i fråga
om statsdepartement m. fl. verk, höra medgivas, att, därest vid tillämp -

ning av nyssberörda bestämmelse, hänsyn skall tagas jämväl till pensionsunderlag
för sådan tjänst vid vederbörande verk, som innehafts
före den tidpunkt, då stadgandena i det nya avlöningsreglementet och
därmed också de ifrågasatta provisoriska pensionsbestämmelserna trätt
i kraft för verket, därvid skall så anses, som hade för nämnda tjänst
gällt det pensionsunderlag, vilket enligt de provisoriska pensionsbestämmelserna
är bestämt för samma eller närmast motsvarande befattning.
En föreskrift av enahanda innebörd finnes i 39 § av kommunikationsverkens
pensionslag.

Såsom en allmän regel vid löneregleringar gäller, att icke någon
må genom tillämpningen av nya avlöningsbestämmelser vid övergång
till ny stat lida minskning i de avlöningsförmåner, som förut varit
vederbörande tillförsäkrade. Självfallet bör motsvarande regel gälla jämväl
i fråga om pension. En föreskrift i sistnämnda syfte har ansetts
böra intagas i de provisoriska pensionsbestämmelserna, om också densamma
torde sakna betydelse för personal vid lots- och fyrstaten.

Jämlikt 35 § i förslaget till avlöningsreglemente är tjänsteman, å
vilken reglementet äger tillämpning, skyldig att underkasta sig de
ändrade bestämmelser, som kunna varda utfärdade i fråga om pension.
1 de föreslagna provisoriska pensionsbestämmelserna har emellertid för
säkerhets skull införts ett stadgande därom, att ifrågavarande förpliktelse
jämväl innefattar skyldighet för vederbörande att underkasta sig sådana
ändringar i pensionsrätten, som kunna varda fastställda i sammanhang
med det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering. Motsvarande
bestämmelse återfinnes såväl i kommunikationsverkens pensionslag som
ofta nämnda kungörelse beträffande statsdepartement m. fl. verk.

Såsom av det föregående framgår, skulle för ordinarie befattningshavare
vid lots- och fyrstaten fortfarande tills vidare gälla den civila
pensionslagens föreskrifter i fråga om, bland annat, pensionsålder och
minsta antalet tjänstår för erhållande av hel pension, vilka bestämmelser
innefattas i 5 § av nämnda lag. Därest emellertid föreliggande
förslag om förändrad benämning å en del tjänster samt om utbyte av
vissa nu befintliga tjänster mot andra 113m sådana skulle vinna bifall,
torde det vara behövligt att vidtaga vissa ändringar i punkterna c), e)
och k) av nyssnämnda paragraf.

Beträffande lotsförman har hittills i hans egenskap av mästerlots
eller lots i fråga om pensionsålder och tjänstår tillämpats föreskrifterna
under nyssberörda punkt c). Då någon ändring i tjänstgöringshänseende
icke avsetts genom lotsförmansbefattningarnas ombildning till

ordinarie tjänster, torde lotsförman böra upptagas under ifrågavarande
punkt. Däremot skulle mästerlots utgå.

Den befattningshavare, som i förslaget till avlöningsreglemente
upptagits under benämningen distriktsfyrmästare, motsvarar den i lagen
under punkten e) av 5 § omförmälda reservfyrmästaren, och bör distriktsfyrmästaren
såsom tidtals tjänstgörande å fyrskepp fortfarande likställas
med övrig fyrskeppspersonal. Den i lagen under samma punkt e) likaledes
omnämnda befattningen såsom reservfyrvaktare, för närvarande
benämnd förrådsmästare, skulle enligt förslaget indragas och ersättas
av expeditionsbiträdestjänst, till följd varav befattningen reservfyrvaktare
skulle kunna uteslutas ur punkten.

Under punkten k) av 5 § i lagen äro upptagna befattningshavare
å fast fyr. Med dessa böra likställas de föreslagna nya tjänsterna å
gasstation.

I fråga om övriga ändringar i 5 § av pensionslagen torde icke
erfordras någon särskild motivering.

Under åberopande av vad sålunda anförts få lotsstyrelsen och de
lönesakkunniga framlägga nedanstående förslag till provisoriska pensionsbestämmelser
för ifrågavarande personal ävensom förslag till ändrad
lydelse av 5 § i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension:

Förslag

till

kungörelse med bestämmelser för ordinarie tjänstemän vid lots- och
fyrstaten i fråga om rätt till pension.

För en var ordinarie tjänsteman, å vilken avlöningsreglementet
den för befattningshavare vid lots- och fyrstaten äger

tillämpning, skoja i fråga om rätt till pension samt skyldighet att avgå
från tjänsten tills vidare och intill dess annorledes varder förordnat
gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
stadgas, dock med iakttagande av följande särskilda föreskrifter.

a) För ifrågavarande tjänstemän skola gälla nedan angivna särskilda
pensionsunderlag; och skola av dem erläggas pensionsavgifter till
nedanstående belopp, för år räknat:

Distriktsbefäl och personal å distriktsexpedition.

Distriktschef i ll:e lönegraden: pensionsunderlag 6,036 kronor, pensionsavgift 354 kronor

» i 10:e »	: »	5,724	»	»	330	»
Distriktskapten:	»	3,924	»		192
Expeditionsbiträde 1 manhSt:	1,920		»	63	»
V kvinnligt: » 1,440 Lotspersonal.		»	78	»
Överlots:	pensionsunderlag 2,640	kronor, pensionsavgift 102	kronor
Lotsförman i 7:e lönegraden		2,436	»	»	90
» i 5:e >	»	2,160	»		75	»
Lots i 4:e »		2,040	»	>	69	»
» i 3:e »	»	1,920	»	»	63	»
Lotsförman i 3:e »	»	1,920	»	»	63	*
Lots i 2:a » '' Personal	» 1,824 å fyrskepp och fyr samt å	> gasstation.	57	»
Fyrmästare i 8:e lönegraden: pensionsunderlag 2,436 kronor, pensionsavgift	90 kronor
Distriktsfyrmästare:	»	2,436		»	90	>
Fyrmästare i 6:e lönegraden	»	2,160	»	»	75
» i 4:e »	»	1,920	»		63	»
Fyrvaktare i 3:e »	»	1,824	»	»	57	»
» i 2:a »	»	1,716	»	»	51	»
Fyrbiträde:		1,644		»	48	>

Personal å lotsverkets ångfartyg.

Befälhavare: pensionsunderlag 3,924 kronor, pensionsavgift 192 kronor
Maskinist: » 2,160 » » 75 »

b) Därest vid beräkning av pensionsbelopp enligt grunderna i
ovanberörda pensionslag beloppet icke är i helt krontal jämnt delbart
med tolv, skall detsamma avrundas till närmast högre sålunda delbara tal.

c) Pensionen utgår från och med dagen näst efter den, då avgång
från tjänsten äger rum, till och med den månad, under vilken pensionstagaren
avlider eller pensionsrätten eljest upphör.

d) Tjänstår beräknas för tid, under vilken tjänsteman efter fyllda
aderton år i statens tjänst innehaft ordinarie eller extra ordinarie befattning
eller annan anställning, som prövas vara därmed jämförlig,
eller ock bestritt förordnande å sådan tjänst. Vid sådan tjänstårsberäkning
skall avdrag göras för tid omfattande minst femton dagar i följd,
under vilken ledighet från tjänsten ägt rum, dock icke för tid, varunder
tjänsteman utan att tjänstgöra å sin befattning ägt uppbära oav -

kortad avlöning eller eljest åtnjutit ledighet på grund av sjukdom,
olycksfall i tjänsten eller offentligt uppdrag eller för fullgörande av
honom åliggande militär tjänstgöring eller för resa, som med vederbörligt
tillstånd företagits till egen utbildning.

e) Därest vid tillämpning av de i 4 § av ovanberörda pensionslag
angivna grunder hänsyn skall tagas jämväl till pensionsunderlag för
sådan tjänst vid lots- och fyrstaten, som innehafts före den tidpunkt,
då bestämmelserna i förenämnda avlöningsreglemente trätt i tillämpning,
skall därvid så anses, som hade för nämnda tjänst gällt det pensionsunderlag,
vilket enligt a) här ovan är bestämt för samma eller närmast
motsvarande befattning.

f) Därest tjänsteman, å vilken denna kungörelse äger tillämpning,
skulle vid avgång från tjänsten hava enligt de för honom, vid förenämnda
avlöningsreglementes ikraftträdande, gällande pensionsbestämmelser
kommit i åtnjutande av högre pensionsbelopp än med tillämpning
av stadgandena i förevarande kungörelse, skall pensionen utgå
med nämnda högre belopp.

g) Den tjänsteman jämlikt 35 § i förenämnda avlöningsreglemente
åliggande skyldighet att underkasta sig de ändrade bestämmelser, som
kunna varda utfärdade i fråga om pension, skall jämväl innefatta skyldighet
att underkasta sig sådana ändringar i pension sr ätten, som kunna
varda fastställda i sammanhang med det statsunderstödda pensionsväsendets
centralisering.

Förslag: till ändrad lydelse av 5 § i lagen den 11 oktober 1907 angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension.

5 §■

Rätt att komma i åtnjutande av hel pension inträder:

c) för tjänsteman, som varit anställd vid beskickning eller konsulat
i Ostasien eller Brasilien minst fem år, för lotsförman och lots samt

— — — — — trettio tjänstår;

e) för fyringenjör och verkmästare vid lotsstyrelsen, å lotsverkets
ångfartyg anställd befälhavare och maskinist, å fyrskepp anställd fyrmästare,
fyrvaktare och fyrbiträde samt distriktsfyrmästare, övermontör,

— — — — — trettio tjänstår;

k) för den manliga bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna
och statens tvångsarbetsanstalter, maskinist och förman vid statens uppfostringsanstalt
å Bona, för distriktschef och distriktskapten vid lots- och
fyrstaten, överlots, å fast fyr eller gasstation anställd fyrmästare, fyrvaktare
och fyrbiträde, landsfogde — —---trettiofem tjänstår;

Stater.

Förutom anslag till avlöningsstat för lotsstyrelsen å 188,100 kronor,
omkostnadsstat för lotsverket å 1,529,049 kronor och pensionsstat för
lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstalterna å 276,000 kronor
ingå i det å riksstaten för år 1922 för lots- och fyrinrättningen med
livräddningsanstalterna uppförda ordinarie förslagsanslaget å 4,885,114
kronor anslag till följande avlöningsstater för lots- och fyrstaten, nämligen:

dels avlöningsstat för befälet vid lotsverket, för vilken stat anvisats
ett förslagsanslag å 81,150 kronor, därav bestämt anslag 70,150
kronor,

dels avlöningsstat för lotspersonalen, för vilken stat anvisats ett
förslagsanslag å 1,950,200 kronor, därav bestämt anslag 860,900 kronor,
dels avlöningsstat för fyrpersonalen, för vilken stat anvisats ett
förslagsanslag å 741,000 kronor, därav bestämt anslag 461,700 kronor,
dels avlöningsstat för personalen å lotsverkets ångfartyg, för
vilken stat anvisats ett förslagsanslag å 86,750 kronor, därav bestämt
anslag 15,000 kronor,

dels avlöningsstat för personalen vid livräddningsanstalterna, för
vilken stat anvisats ett förslagsanslag å 9,570 kronor,

dels stat för undervisningsanstalterna, för vilken stat anvisats ett
förslagsanslag å 13,000 kronor,

dels och övergångs- och indragningsstat, för vilken stat anvisats
ett bestämt anslag å 10,295 kronor.

Därest det av lotsstyrelsen och de lönesakkunniga föreslagna
nya avlöningsreglementet skall vinna tillämpning från och med år 1923
å lots- och fyrstaten, betingas därav förändrad uppställning av nyssberörda,
nu gällande avlöningsstater. Därvid synas böra tillämpas de
allmänna grunder, som iakttagits vid den år 1921 genomförda nya definitiva
löneregleringen för befattningshavare vid statsdepartement och
centrala ämbetsverk och som finnas angivna i 1902 års löneregleringskommittés
betänkande, delen LXII, sid. 130—133.

I enlighet härmed skulle kostnaderna för löner till de ordinarie
tjänstemännen vid lots- och fyrstaten angivas i en anslagspost,

från vilket särskilda anslag jämväl skulle bestridas de i lönerna ingående
belopp, som motsvara nuvarande ålderstilläggen. Denna anslagspost
bör av skäl, som i löneregleringskommitténs nyss åberopade betänkande
angivits, erhålla förslagsanslags natur, vilket måste vara så mycket mer
nödvändigt, som behov förefinnes att kunna företaga omplaceringar av
tjänstemän, varigenom till följd av ortsgrupperingen differenser i avlöningsbelopp
kunna uppstå.

De nu i staterna uppförda anslagen till ålderstillägg och ortstilllägg
skulle däremot icke vidare förekomma. Det föreslagna avlöningsreglementet
innebär därjämte, att följande anslag ej heller skulle vidare
förekomma, nämligen: de å avlöningsstaten för lotspersonalen uppförda
anslagen till lönetillägg åt mästerlotsar samt till förmansarvoden, de å
avlöningsstaten för fyrpersonalen upptagna anslagen till pfovianteringsbidrag
samt särskilda arvoden och ersättningar, till hyresbidrag, till
dagavlöning under vintertjänstgöring å fyrskepp, till arvoden till å fyrskepp
anställda personer, som tjänstgöra såsom styrmän eller maskinister,
samt till kostnader för ved och lyse in natura, ävensom det å
avlöningsstaten för personalen å lotsverkets ångfartyg uppförda anslaget
till dagavlöning under vintertjänstgöring. Vad nu sagts i fråga om
anslaget till »provianteringsbidrag samt särskilda arvoden och ersättningar»
torde emellertid få gälla allenast med den modifikation, som nedan
föreslås.

Vid beräkningen av storleken av anslagsposten för avlöningar till
ordinarie tjänstemän har det i nämnda post ingående beloppet för bestridande
av »lön» i enlighet med nyss åberopade grunder bestämts sålunda,
att kostnaden för en var ordinarie tjänsteman beräknats efter avlöningen
i näst högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad, varvid ortsgruppen
med tillämpning av den för kommunikationsverken fastställda
gruppering bestämts efter den tjänstgöringsort respektive den bostadsort,
till vilken vederbörande befattningshavare enligt förut i detta betänkande
föreslagna grunder till placering skulle vara att hänföra. Då
emellertid tjänstemän tillhörande lots- och fyrstaten äro till en del placerade
å sådana platser, vilka i dyrortshänseende icke finnas upptagna
i nyssnämnda ortsgruppering, har i sådana fall måst företagas en ungefärlig
uppskattning, vilket medfört, att det slutliga resultatet måst bliva
i viss mån approximerat.

Från ifrågavarande anslagspost torde, i anslutning till vad som
i sådant hänseende gäller beträffande statsdepartement m. fl. verk,
jämväl böra bestridas kostnaderna för i 32 § av förslaget till avlöningsreglemente
omförmäld begravningshjälp vid ordinarie tjänstemans från 6860 -

fälle ävensom för läkarvård till sådan tjänsteman enligt 23 § i samma
förslag. Vidare synes det lämpligt, att från samma anslagspost bestridas
kostnaderna för de i 12 och 25 §§ i avlöningsreglementet föreslagna
nya avlöningsformerna enslighetstillägg och fyrskeppstillägg.
Enligt nu angivna beräkningsgrunder har anslagsposten »avlöningar
till ordinarie tjänstemän» vid lots- och fyrstaten upptagits till förslagsvis
2,880,000 kronor.

I den mån medel erfordras såväl till fast avlöning åt ordinarie
befattningshavare, vilka kvarstå å äldre eller nu gällande stat, som till
den inkomstfyllnad, vilken, därest lotspersonal å gammal stat icke kommer
att övergå å den nya avlöningsstaten, skall enligt givna bestämmelser
utgå, lärer nyssnämnda anslagspost böra tagas i anspråk. Härvid torde
vara att uppmärksamma, att avlöningar till motsvarande å den nya
staten uppförda befattningar icke skulle under tiden komma att utgå.

Å avlöningsstaten för lotspersonalen finnes upptaget ett förslagsanslag
benämnt »andel i lotspenningar», vilket anslag för år 1922 upptagits
till ett belopp av 720,000 kronor, utgörande 40 procent å beloppet
av de å riksstatens inkomstsida för samma år beräknade lotspenningarna.
Nämnda relation mellan inkomster och utgifter av lotspenningar
bör givetvis jämväl för framtiden iakttagas, varför lotsstyrelsen
och de lönesakkunniga ansett lämpligt, att särskilt anslag upptages å
ifrågavarande avlöningsstat för lotspersonalen tillkommande lotslott,
vilket anslag bör givas natur av förslagsanslag och benämnas »lotspersonalens
andel i lotspenningar». Från anslaget skulle jämväl utgå
likaledes till 40 procent beräknad lotslott till å äldre stat kvarstående
befattningshavare. Återstoden av sådan lotspersonal tillförsäkrad inkomst
av lotspenningar skulle, såsom förut antytts, i form av inkomstfyllnad
utgå av anslaget till avlöningar till ordinarie tjänstemän. — Vid det förhållande
att Kungl. Maj:t efter förslag av lotsstyrelsen i 1922 års statsverksproposition
beräknat inkomsten av lotspenningar för första halvåret
1923 till allenast 750,000 kronor samt lotsstyrelsen och de lönesakkunniga
förty ansett sig böra uppskatta samma inkomst för hela
året 1923 till dubbla beloppet eller 1,500,000 kronor, har anslaget till
lotspersonalens andel i lotspenningar i förslaget till avlöningsstat upptagits
till 600,000 kronor.

Vidare torde böra för lots- och fyrstaten uppföras eu särskild
anslagspost till ersättningar åt vikarier å ordinarie befattningar, från
vilken anslagspost jämväl kostnaden för ersättning för mistad lotslott
lämpligen synes kunna bestridas. Med de i förslaget till avlöningsreglemente
angivna grunder för vikariatsersättningar kunna emellertid

även vad beträffar vikarier, som själva äro ordinarie tjänstemän, kostnaderna
härför endast approximativt beräknas. Och då det framdeles
torde ankomma på Kungl. Maj:t att vid bestämmande av grunder för
avlöningsförmåner åt icke-ordinarie personal även meddela föreskrifter
rörande vikariatsersättningar åt icke-ordinarie befattningshavare, vilka
vikariera å ordinarie tjänster, måste de nu gjorda beräkningarna i förevarande
hänseende betraktas såsom helt och hållet provisoriska. Under
alla förhållanden skulle ifrågavarande anslagspost hava förslagsanslags
natur. Anslagsposten har förslagsvis upptagits till 25,000 kronor.

Såsom en fjärde anslagspost i den nya avlöningsstaten för lotsoch
fyrstaten torde böra upptagas ett belopp till bestridande av kostnaderna
för avlöning av icke-ordinarie befattningshavare. Av vad
lotsstyrelsen och de lönesakkunniga föreslagit i fråga om den framtida
organisationen av distriktsexpeditionerna framgår, att även för framtiden
tillgång till extra arbetskrafter å dessa expeditioner måste finnas, varför
medel för sådant ändamål böra beräknas. Vidare förekomma i
de för år 1922 gällande staterna följande anslag, avsedda till avlöning
av icke-ordinarie personal, nämligen i avlöningsstaten för lotspersonalen
ett förslagsanslag till arvoden åt extra lotspersonal, i avlöningsstaten
för fyrpersonalen ett förslagsanslag till arvoden åt extra biträden vid
såväl fasta fyrar som å fyrskepp samt i avlöningsstaten för personalen
å lotsverkets ångfartyg ett förslagsanslag för tillsyn och bemanning i
övrigt å tjänstefartyg samt lotsångarna vid Skanör och Viken.

Då antalet icke-ordinarie befattningshavare med hänsyn till sjöfartens
omfattning under olika tider av året samt under olika år måste
undergå avsevärda växlingar samt då härtill kommer, att grunderna för avlöningsförmånerna
för icke-ordinarie befattningshavare skulle fastställas av
Kungl. Maj:t, så kan anslagsposten i fråga, vilken självfallet måste
hava förslagsanslags natur, icke begränsas till ett högsta belopp.

Vid beräkningen av anslagspostens belopp, vilken beräkning måste
åtminstone för närvarande bliva helt approximativ, har lagts till grund
summan av nyss omförmälda anslag för år 1922. Då emellertid
ifrågavarande anslag under de senare åren visat sig icke vara för sitt
ändamål tillräckliga utan måst överskridas, har nämnda summa ansetts
böra något höjas, varefter densamma, bland annat för ersättande av nu
utgående tillfällig löneförbättring åt dylik personal, ökats med i runt
tal 33 procent. Med hänsyn vidare därtill, att det ansetts lämpligt att
låta såväl den i 28 § 1 mom. av förslaget till avlöningsreglemente upptagna
ersättningen för mistsignalering som ock de kostnader för semester åt
vid lotsverket anställda arbetare, vilka kostnader i 1922 års riksstat be -

stridas från ett under tionde huvudtiteln F VII för ändamålet uppfört
särskilt förslagsanslag å extra stat, utgå från ifrågavarande anslagspost,
har vid beräknande av postens storlek härför avsetts erforderliga medel.
Ifrågavarande anslagspost har förslagsvis uppförts till 400,000 kronor.

Enligt vad förut nämnts, skulle det nu å avlöningsstaten för fyrpersonalen
upptagna anslaget till proviauteringsbidrag samt särskilda arvoden
och ersättningar icke vidare förekomma. Emellertid ingå bland
nämnda ersättningar gottgörelse till fyrpersonal, som har sin tjänstgöring
förlagd till avlägset liggande orter, för bestridande av kostnaderna för
uppehållande medelst egna båtar av förbindelse med land. Då denna
gottgörelse icke torde kunna betraktas såsom någon avlöningsförmån och
då densamma skäligen bör för framtiden utgå i enlighet med hittills tilllämpade
grunder, hava lotsstyrelsen och de lönesakkunniga tänkt sig, att
gottgörelsen, såsom av i viss mån liknande art som den för resekostnad
utgående ersättning, hädanefter lämpligen bör utgå från omkostnadsstatens
förslagsanslag till rese- och traktamentskostnader. Sistnämnda
anslag bör därför erhålla en benämning, som i sig kan innefatta även
ifrågavarande gottgörelse, och föreslås, att anslaget benämnes »rese- och
traktamentskostnader m. m.» Gottgörelse av ifrågavarande art torde
komma att utgå allenast i ett mycket begränsat antal fall och till ringa
belopp.

Å avlöningsstaten för fyrpersonalen finnas uppförda ytterligare
två förut ej berörda förslagsanslag, nämligen ett till »arvoden åt personal
vid mindre fyrar» å 39,000 kronor samt ett till »proviant eller spisningspenningar
till personalen å fyrskepp» å 47,500 kronor. Lotsstyrelsen
och de lönesakkunniga hava funnit, att för omförmälda båda ändamål
särskilda anslagsposter böra uppföras jämväl i den nya avlöningsstaten
om ock med något ändrade benämningar. Då förenämnda anslags belopp
visat sig icke på långt när förslå för avsedda ändamål, torde en
förhöjning av beloppen böra i detta sammanhang vidtagas. I enlighet
härmed föreslås, att i staten uppföras särskilda förslagsanslag »för skötsel
av fyrar utan ständig bevakning» å 50,000 kronor och till »kost
eller kostpenningar till personalen å fyrskepp» å 60,000 kronor.

Slutligen hava lotsstyrelsen och de lönesakkunniga ansett, att i
stället för en särskild avlöningsstat för personalen vid livräddningsanstalterna
samt en särskild stat för undervisningsanstalterna lämpligen
borde i den nya avlöningsstaten uppföras två särskilda anslagsposter
av förslagsanslags natur under benämning »för betjäning av livräddningsanstalterna»
samt »lotsverkets undervisningsanstalter in. m.». För
ifrågavarande stater äro såsom förut nämnts för närvarande anvisade

förslagsanslag å respektive 9,570 och 13,000 kronor. Då nu utgående
arvoden för betjäning av livräddningsanstalterna skäligen torde böra
något förböjas, samt anslaget till undervisningsanstalterna under senare
år måst ej oväsentligt överskridas, hava anslagen nu beräknats till
förslagsvis respektive 11,000 och 19,000 kronor.

Vad den för år 1922 gällande övergångs- och indragningsstaten
angår, kan densamma med hänsyn till under år 1921 skedd avgång
från staten, upptagas med ett från 10,295 till 6,875 kronor minskat
belopp.

Såsom förut antytts finnes för lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstalterna
— lotsstyrelsen däri inbegripen — fastställd särskild
pensionsstat, i vilken äro upptagna följande anslag, nämligen:
dels ett bestämt anslag å 15,000 kronor till beredande av understöd åt
vissa förutvarande befattningshavare vid lotsverket eller deras änkor
och barn, dels ett förslagsanslag å 50,000 kronor till pensionering av
lotsstyrelsens och lotsverkets personal i enlighet med bestämmelserna
i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension, från vilket anslag pensionering äger rum till sådana befattningshavare
som med eller efter år 1915 erhållit eller erhålla pension
med undantag av det fåtal personer, som kvarstår å gammal stat eller
tillhör övergångs- och indragningsstat, dels ett förslagsanslag å 199,000
kronor till pensionering genom flottans pensionskassa av lotsstyrelsens
och lotsverkets personal, från vilket anslag pensionering äger rum till
befattningshavare, vilka erhållit pension före år 1915 eller som därefter
erhålla pension, då de avgå från gammal stat eller övergångsoch
indragningsstat, dels och ett förslagsanslag å 12,000 kronor till livräntor
åt änkor och barn efter befattningshavare vid lotsverket enligt
förordningen den 22 oktober 1909.

I fråga om det förstnämnda anslaget å 15,000 kronor föreslås
ingen förändring.

De båda därefter om förmälda anslagen, nämligen de å 50,000 och
199,000 kronor, hava alltsedan år 1914, då de fastställdes, icke undergått
någon förändring. Det har emellertid visat sig, att det förstnämnda
anslaget under årens lopp blivit alldeles otillräckligt för sitt ändamål.
Däremot har det sistnämnda, större anslaget allt mindre behöft tagas i
anspråk till följd av avgång bland pensionärerna. I följande uppställning
meddelas tillgängliga uppgifter rörande de verkliga utgifterna å
de båda anslagen under åren 1918—1921 respektive 1917—1920:

År

1918

1919

1920

1921

50,000-kronors anslaget:
................................... kronor 115,781: 87

» 130,872: 24

» 142,337: 02

» 159,002: 6 5

År

1917

1918

1919

1920

199,000-kronors anslaget:
................................... kronor 160,236: 03

» 153,301: 70

» 139,185: 87

» 127,292: 77.

Med hänsyn till den avgång bland pensionärerna, som ägt rum
under år 1921 och som beräknas komma att äga rum under år 1922,
torde det hittillsvarande större anslaget kunna för år 1923 upptagas
till förslagsvis 100,000 kronor. För samma år torde det nuvarande
mindre anslaget lämpligen böra beräknas till förslagsvis 175,000 kronor.

I fråga slutligen om det å pensionsstaten uppförda anslaget till
livräntor åt änkor och barn efter befattningshavare vid lotsverket har
en höjning av anslaget ägt rum vid 1921 års riksdag, varför nu ej
föreslås någon ändring i anslagsbeloppet.

Såsom framgår av det framlagda förslaget till avlöningsreglemente,
skulle — utöver de ordinarie avlöningarna — i vissa fall förmåner och
ersättningar av olika slag utgå till ordinarie tjänstemän. I det föregående
har redan behandlats frågan om från vilken anslagspost å den
nya avlöningsstaten vissa av dessa förmåner och ersättningar skulle
bestridas. Här torde nu allenast böra ytterligare framhållas följande.
Vad beträffar i 24 § omförmäld ersättning för tjänsteresa samt tjänstgöringstraktamente
ävensom i 26 § berörd ersättning för flyttningskostnad,
torde nämnda ersättningar lämpligen böra bestridas av det
förslagsanslag, som må komma att i omkostnadsstaten för lotsverket
upptagas till rese- och traktamentskostnader m. m. Därest den i 27 §
omnämnda förmånen av felräkningspqnningar kommer att tillerkännas
någon tjänsteman, synes härför erforderliga medel kunna utgå av den
såsom förslagsanslag ifrågasatta anslagsposten »avlöningar till ordinarie
tjänstemän». Den i 30 § omförmälda prickningsersättning torde liksom
hittills varit fallet böra utgå från omkostnadsstatens anslag till bojars
och prickars anskaffning, underhåll, utsättning och intagning.

Det i 28 § 2 mom. avsedda arvode för viss befattning med
issignaleringstjänsten synes fortfarande såsom hittills böra utgå från
handels- och sjöfartsfonden.

Godtages vad lotsstyrelsen och de lönesakkunniga sålunda i olika
hänseenden föreslagit, skulle avlöningsstaten för lots- och fyrstaten, övergångs-
och indragningsstaten samt pensionsstaten erhålla följande utseende:

Avlöningsstat för lots- och fyrstaten.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ... kronor 2,880,000

Lotspersonalens andel i lotspenningar, förslagsanslag... » 600,000

Yikariatsersättningar, förslagsanslag ................................ » 25,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,

förslagsanslag........................................................................ » 400,000

För skötsel av fyrar utan ständig bevakning, förslagsanslag
........................................................................ )) 50,000

Kost eller kostpenningar till personalen å fyrskepp,

förslagsanslag..................................................................... » 60,000

För betjäning av livräddningsanstalterna, förslagsanslag » 11,000

Lotsverkets undervisningsanstalter m. m., förslagsanslag » 19,000

Summa förslagsanslag kronor 4,045,000.

Övergångs- och indragningsstat för lots- och fyrstaten.

Bestämt anslag.

Svenska Högarnas lotsplats, mästerlotsen J. R. Norman...... kronor 350

Furusunds lotsplats, lotsen J. A. Österman
Husarö »

» »

Berghamns »

Kyl ej s »

Håskö »

Torrö »

Botorps »

Bokö »

Kåreholms ))

Långörens »

Pukaviks »

Ångelholms »

Hönö »

mästerlotsen K. A. Sjöberg......

d G. R. Sundström

» J. V. Söderman ..
lotslärlingen O. P. Klintberg...

mästerlotsen A. Kjellberg........

» L. R. Larsson......

» C. A. Sjögren......

» P. V. Boqvist......

lotsen A. T. Holmberg...............

» M. Hansson........................

» O. Ysberg...........................

, mästerlotsen J. A. Svensson
, lotsen H. P. Zachariasson ...

Stora Askeröns lotsplats, lotsen G. Eliasson
Grönskärens )) , mästerlotsen O. B.

Sydkosters » , » G. F. Rödström

Bergström

420

500

220

120

600

270

600

120

600

380

600

Summa bestämt anslag kronor 6,875.

Pensionsstat för lotsstyrelsen samt lots- och fyrstaten.

Bestämt anslag.

Till beredande av understöd åt vissa förutvarande befattningshavare
vid lotsverket eller deras änkor och barn kronor

Förslagsanslag.

Till pensionering av lotsstyrelsens samt lots- och fyrstatens
personal i enlighet med bestämmelserna i
lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänst -

innehavares rätt till pension ............. kronor 175,000

Till pensionering genom flottans pensionskassa
av lotsstyrelsens samt lots och

fyrstatens personal ........................ » 100,000

Till livräntor åt änkor och barn efter
befattningshavare vid lotsverket enligt
förordningen den 22 oktober 1909 » 12,000 j,

Summa kronor

15,000

287,000

302,000.

Kostnadsberäkning.

Vid bedömandet av den kostnadsökning, som en tillämpning av
föreliggande förslag till lönereglering m. m. skulle medföra, må följande
sammanställning få tjäna till ledning.

Nedanstående för år 1922 fastställda avlöningsstater sluta å följande
belopp, nämligen:

avlöningsstaten för befälet vid lotsverket... kronor 81,150

» » lotspersonalen ............... » 1,950,200

» b fyrpersonalen.................. » 741,000

» » personalen å lotsver kets

ångfartyg .......................................... » 86,750

avlöningsstaten för personalen vid livrädd ningsanstalterna.

......................................... » 9,570

staten för undervisningsanstalterna.............. » 13,000

Läggas härtill kostnaderna för tillfällig löneförbättring till
ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän, beräknade efter
förhållandena år 1922, omkring ............................. kronor

erhålles en totalsumma av kronor

2.881.670.

180,000

3.061.670.

Den nu föreslagna nya avlöningsstaten slutar å ett belopp av kronor
4,045,000.

Vid en jämförelse mellan den näst förut återgivna totalsumman
och det sist angivna beloppet är emellertid att märka följande.

I den för de nuvarande kostnaderna upptagna summan ingår icke
värdet av bostad, som av fyrpersonalen åtnjutes. Beträffande den föreslagna
nya avlöningsstaten bör å andra sidan uppmärksammas, att däri
upptagna avlöningsbelopp komma att i viss mån minskas på grund av
skyldigheten för all personal att hädanefter erlägga ersättning för
tjänstebostad m. m.

Därjämte må beträffande vissa av de i staterna för år 1922 upptagna
poster av förslagsanslags natur framhållas, att de torde komma
att ej oväsentligt överskridas.

6860.

Vidare må framhållas, hurusom särskilt de för vikariatsersättningar
och avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare av lotsstyrelsen och
de lönesakkunniga beräknade anslag måste, såsom redan förut nämnts,
betraktas såsom synnerligen approximativa.

Ytterligare må erinras, att genom den av lotsstyrelsen och de lönesakkunniga
föreslagna anordning vid övergång till efterskottsutbetalning
av hela avlöningen en kostnadsökning föranledes första året, då den nya
staten börjar tillämpas.

Slutligen är att märka, hurusom vid ovanstående kostnadsberäkningar
hänsyn icke blivit tagen till dyrtidstillägg, vare sig de som nu
utgå, eller de som efter regleringens genomförande kunna antagas komma
att utgå. Genom tillämpning av de för nyreglerade verk nu gällande dyrtidstilläggsgrunderna
skulle emellertid en ej oväsentlig besparing komma
att uppstå, något som i viss män torde böra tagas i betraktande vid nu
ifrågavarande jämförelse.

Till sist torde böra meddelas följande uppställning, utvisande —
vid bifall till vad i detta betänkande föreslagits — storleken av lotsverkets
medelsbehov — omkostnadsstaten undantagen — för helt år

räknat:

Avlöningsstaten för lotsstyrelsen..................... kronor 188,100

» » lots- och fyrstaten......... » 4,045,000

övergångs- och indragningsstat....................... » 6,875

Pensionsstat........................................................... » 302,000

Summa kronor 4,541,975.

Hemställan.

Under åberopande av vad ovan i detta betänkande anförts hemställa
lotsstyrelsen och de lönesakkunniga, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
1922 års riksdag

dels godkänna det vid betänkandet såsom bilaga fogade förslag
till avlöningsreglemente för befattningshavare vid lots- och fyrstaten,
jämte till detta reglemente hörande tjänsteförteckning,

dels bestämma antalet ordinarie befattningshavare vid lots- och
fyrstaten på följande sätt:

Distriktsbefäl och personal å distriktsexpedition.

Avlöningsgrad

3 distriktschefer......................................................... A 11

3 » ....................................................... A 10

7 distriktskaptener.................................................. A 9

9 expeditionsbiträden, manliga.............................. A 4

eller kvinnliga... B 2

Lotspersonal.

18 överlotsar .....

19 lotsförmän å l:a klass lotsplats

27 » » 2:a » »

341 lotsar » l:a » »

87 » » 2:a » »

42 lotsförmän » 3:e - )) »

Öl lotsar » 3:e » »

Personal k fyrskepp och fyr samt å gasstation.

12 fyrmästare å l:a klass fyrskepp...................... A 8

1 distriktsfyrmästare ........................................... A 8

26|fyrmästare å l:a klass fyr ................................. A 8

1 » » gasstation ....................................... A 8

(! » » 2:a klass fyrskepp........................ A 6

A 8
A 7
A 5
A 4
A 3
A 3
A 2

Avlöningsgrad

37 fyrmästare å 2:a klass fyr ................................. A 6

2 » » 3:e » fyrskepp........................ A 4

21 » » 3:e » fyr ................................ A 4

24 fyrvaktare » l:a » fyrskepp....................... A 3

27 » » l:a » fyr ................................ A 3

1 » » gasstation ....................................... A 3

8 » » 2:a och 3:e klass fyrskepp......... A 2

48 » » 2:a » 3:e » fyr................. A 2

100 fyrbiträden å fyrskepp, fyr och gasstation ... A 1

Personal å lotsverkets ångfartyg.

1 befälhavare............................................................... A 9

7 maskinister.............................................................. A 6

dels godkänna det i betänkandet intagna förslag till kungörelse
med bestämmelser för ordinarie tjänstemän vid lots- och fyrstaten i
fråga om rätt till pension,

dels antaga det i betänkandet intagna förslag till ändrad lydelse
av 5 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension,

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må, i huvudsaklig överensstämmelse
med förut angivna grunder, utfärda nödiga bestämmelser i fråga om
övergång på ny stat för de tjänstemän, å vilka det föreslagna avlöningsreglementet
skulle äga tillämpning,

dels besluta, att, där tjänsteman vid lots- och fyrstaten, å vilken
det föreslagna avlöningsreglementet skulle äga tillämpning, enligt hittills
gällande avlöningsbestämmelser ägt uppbära någon del av avlöningen
— såväl i stat upptagen avlöning som tillfällig löneförbättring — i
förskott, skall vid ingången av januari månad 1923 till honom på statsverkets
bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande vad tjänstemannen
skulle hava i den befattning, han vid utgången av år 1922 innehar,
i förskott uppburit för januari månad 1923, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna
då fortfarande varit gällande, vilket belopp för
tjänsteman, som utöver kontant avlöning åtnjuter fri bostad jämte fritt
bränsle och lyse, bör ökas med värdet, enligt lotsstyrelsens uppskattning,
av denna förmån för eu månad,

dels medgiva, att kostnaderna för senast berörda övergångsanordning
må bestridas av den i avlöningsstaten för lots- och fyrstaten föreslagna
anslagsposten till avlöning åt ordinarie tjänstemän,

dels medgiva, att kostnaderna för de förmåner, som omförmälas i
11 och 12 samt 23—30 §§ av förslaget till avlöningsreglemente, må
bestridas i enlighet med de grunder, ovan i betänkandet angivits,

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i förekommande fall medgiva, att
det föreslagna avlöningsreglementet må äga tillämpning jämväl å en å
äldre stat än den nuvarande kvarstående tjänsteman, därest denne förklarar
sig villig underkasta sig nämnda reglemente,

dels ock medgiva, att, därest Kungl.Maj:t så finner erforderligt, de
i ovan berörda förslag till avlöningsreglemente omförmälda bostads- och
lönenämnder må redan under år 1922 upptaga frågor rörande lots- och
fyrstaten.

Härjämte hemställa lotsstyrelsen och de lönesakkunniga,
att, i anslutning till vad vid statberäkningen anförts, förslag till
avlöningsstat för lots- och fyrstaten, till övergångs- och indragningsstat
samt till pensionsstat må framläggas för riksdagen till godkännande.

Särskilda yttranden.

Utdrag av protokoll, hållet hos lotsstyrelsen vid verkställande av
anbefalld utredning rörande lönereglering för befattningshavare
vid lots- och fyrstaten.

1922 den 25 februari.

. Närvarande:

Generallotsdirektören Hägg, ordförande, herrar Curman, Lundeberg,
Wirström, Nilsson och Sidenbladh, de båda sistnämnda av Kungl.
Maj:t utsedda lönesakkunniga, ävensom för vederbörande personalgrupper
de jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande av chefen för handelsdepartementet
tillkallade sakkunniga, nämligen lotskaptenen Stenberg, ombudsmannen
Bent samt fyrmästarna Gräsman och Hagström.

Företogs till behandling frågan om lönereglering för befattningshavare
vid lots- och fyrstaten; och beslöto lotsstyrelsen och de lönesakkunniga
att med underdånig skrivelse denna dag avgiva utlåtande och
förslag i ämnet.

Därvid anfördes av nedan nämnda representanter för personalen
de särskilda meningar i ärendet, som finnas återgivna här efteråt.

Beträffande lotspersonalen

av herr Bent:

»Med utgångspunkt från ett adertonårigt aktivt utövande av lotsyrket
och därunder förvärvad erfarenhet om lotsens uppgift ur sjöfartssäkerhetssynpunkt
måste jag anföra en avvikande mening Irån
lotsstyrelsens och de sakkunnigas förslag beträffande lotsarna.

Vad lotsverket beträffar är det tydligt att lotsen är den axel,
kring vilken detta verk rör sig eller i varje fall borde röra sig. Det
är på den individuel^ lotsens yrkesduglighet, ansvarskänsla och förmåga
i det hela att gå i land med sin uppgift, som denna gren av säkerhetstjänsten
för sjöfarten ytterst vilar. De befattningar, tjänster och
organisationer, som ur administrativt intresse behövas, äro uppenbarligen
i det sammanhanget av sekundär vikt. Lotsens kvalifikationer och
personliga egenskaper äro de i denna tjänst viktigaste. Vad beträffar den
delen av sjöfartssäkerhetstjänsten, som representeras av lotsarna, kan den
icke ersättas av än så höga kvalifikationer eller utmärkthet hos det
administrativa befälet, eller av teknisk utrustning, såsom fallet kan vara
på andra områden av statens verksamhet, där de underordnades uppgift
kan reduceras till ett visst schematiskt detaljaktpågivande, och modärna
säkerhetsapparater och annan teknisk utrustning kunna ersätta
eller fullständiga vad som till äventyrs kan brista i det personliga. Vad
lotsningen beträffar är det personliga allt. Lotsarna ha att på eget ansvar
och avlägsnade från auktoritativt befäl, själva träffa sina avgöranden.
Hela tjänstens effektivitet hänger således på den individuelle
lotsens duglighet. Det är på den för tillfället aktuelle lotsen som sjöfarande
blicka för lotshjälp i den internationella uppfattningen av en lots''
uppgifter. Det är summan av dessa individuella lotsar, som för sjöfarten
star som Zofsverket. Lotsarna äro vidare det givna och naturliga
rekryteringsmaterialet till lokalbefälet, och borde i sjöfartssäkerhetens
intresse vara det även för distriktsbefälet.

Det är mot en sådan bakgrund man måste se det avlöningsproblem,
som nu föreligger. Då det gäller att utmäta avlöningsvillkoren åt
lotsar, får man ej slaviskt gå efter de modeller och grunder som äro
naturliga och hävdvunna beträffande statstjänare med ett regelbundet,
ensartat och till tiden såväl som uppgiften begränsat arbete. Lotsarna
veta för det första ej av någon som hälst begränsning av sin arbetstid.
De utföra vidare sin tjänst och sitt arbete på eget ansvar, avskurna
från möjligheten att i kinkiga fall inhämta överordnades råd eller direktiv.
Lotsen måste fatta snabba beslut, ej tveka att på sig ta ansvaret
för åtgärder och handlingar, som, resolut utförda, rädda stora
materiella värden, och vid sina tillfällen även människoliv, värden, som
räddhåga och tveksamhet skulle äventyra. Och först efteråt får han —
om hans åtgärder skulle misslyckas — kritiken från dem, som i lugn
och ro sedermera ha tillfälle att överväga handlingens klokhet.

korn grundval för en sådan individuell resoluthet måste finnas en
ej alltför svag ställning vare sig ekonomiskt eller personligt. Under

alltför torftiga eller tryckta förhållanden tvinar beslutsamheten och modet
att något göra och våga. Detta gäller principiellt alla lotsar, även
om värdena, de ha under hand, äro större vid lotsplatser, som trafikeras
av stora fartyg, samt riskerna förekomma oftare, där trafiken är livlig.
Uppdelningen av lotsplatser i klasser har inget stöd sedd ur den synpunkten.
Däremot ligger det ur praktisk synpunkt en rättvisa i att
lotsplatserna uppdelas så, att det merarbete av verklig lotsning, som
förekommer på de livligt trafikerade platserna medför en motsvarande
merinkomst. Men detta kan efter mitt förmenande nås på ett rättvisare
och smidigare verkande sätt genom att öka lotsarnas andel i lotspenningarna
till 50 procent, en andel, som från lotshåll alltid ansetts och
vidhållits som den minsta, vilken borde komma ifråga.

Beträffande lotsstyrelsens och sakkunnigas förslag om lotsarnas
placering i lönegrader måste denna placering, under hänvisning till arten,
beskaffenheten och innebörden av lotsens arbete och uppgift anses för
låg, även med hänsyn tagen därtill att till den fasta avlöningen kommer
ett belopp, andelen i lotspenningarna. Det kan ej vara rimligt att sätta
lotsen, åt vilken praktiskt, om ock ej teoretiskt efter förordningens ordalydelse
fartygets säkerhet är anförtrodd under den tid lotsningen pågår,
i samma lönegrad som rorgängaren på ångfärja, vars uppgift det torde
vara överflödigt nämna ej innefattar något personligt avgörande eller
beslut.

År lotsningarnas antal på någon lotsplats så ringa att man av den
orsaken ej anser sig kunna placera där eventuellt placerad lots eller
lotsar i högre lönegrad, visar detta förhållande att en sådan lotsplats
är mogen för indragning som Zofsplats. Befinnes den ur synpunkten
av livräddning vara av behovet påkallad, bör den organiseras, benämnas
och uppföras som sådan. År sjöfarten alltför liten på en plats, bör
fartyg kunna få lots från någon närgränsande lotsplats. En omreglering
skulle högst antagligt kunna ske, så att några nuvarande lotsplatser
kunde helt dras in som sådana och en inbesparing därmed göras, om
ej omedelbart så dock i en nära framtid. Bemanningen åter på de lotsplatser,
där trafiken är livlig, torde redan nu vara så fåtalig som den
för trafikens tillgodoseende kan vara. Beroende på tidigare — och i
viss mån ännu rådande — avlöningsförhållanden har det legat i lotsarnas
eget intresse att hålla antalet befattningshavare nere vid det minsta
möjliga. Denna synpunkt, det personliga intresset, torde ock vara ett
det starkaste skäl till ej blott bibehållandet utan utvidgandet av lotsarnas
intresse i lotspenningarna.

Lotsarnas ställning nu är emellertid så tryckt, att den ej kan

uthärda ett uppskov med förbättringar. Om därför den högre placeringen
på löneskalan, som är berättigad och betingad av lotsens uppgift
och hänsynen till sjö fartssäkerhetens krav på lotsyrkets goda
rekrytering, ej kan på grund av nu rådande ekonomiska förhållanden
genomföras, bör frågan åter tas upp så snart förhållandena medgiva.))

Beträffande personalen å fyrskepp

av herr Gräsman:

»l:o) I föreliggande förslag till lönereglering kan jag ej finna att
kungl. lotsstyrelsen och lönesakkunniga tagit någon hänsyn till de
kompetensfordringar, som äro gällande för fyrmästare å fyrskepp.

Detta förhållande är särskilt påfallande vid betraktandet av motiveringen
i vad det berör lotspersonalen samt befälhavaren å tjänsteångaren
Vega — vilken senare placerats i 12 lönegraden enligt kommunikationsverkens
löneplan — varvid det tydligt framhålles kompetensfordringar,
vilka i ingen mindre mån gäller fyrmästare å fyrskepp särskilt
första klass — som mången gång under långt svårare och synnerligen
kritiska navigeringsförhållanden få visa prov på rådighet och
skicklighet. Det synes mig sålunda, att dessa tjänstemäns ansvarsfyllda
värv ej blivit rättvist bedömt då det gällt placering i lönegrad, varför
jag ej kan biträda kungl. lotsstyrelsens och lönesakkunnigas förslag.

2:o) Beträffande fyrvaktare — styrman och fyrvaktare — maskinist
å fyrskepp, vilka enligt kungl. styrelsens och lönesakkunnigas förslag
placerats i tredje lönegraden, så finner jag all anledning till avvikande
mening i dietta fall. Fyrvaktaren har att vid fyrmästarens
frånvaro uppehålla dennes befattning och skall äga lika kompetens
som fyrmästaren. Maskinisten skall ha samma kompetens som lotsverkets
övriga maskinister, varför de synas mig vara berättigade till placering
i samma lönegrad som dessa. Deras långt obehagligare tjänstgöringsförhållanden
borde ensamt berättiga dem till detta, och vad som
sagts i motiveringen om lotsverkets övriga maskinister gäller ej i mindre
mån för maskinister å fyrskepp, vilka, som naturligt är, få utföra allt
vad till maskinistyrket hörer ombord.

Det synes mig sålunda att fyrskeppspersonalens befattningar undervärderats,
särskilt vid betraktande av lotsverkets övriga befattningshavare,
för vilka vissa examina erfordras, varför jag vördsamt föreslår
följande placering i lönegrader enligt kommunikationsverkens löneplan:

5800 9

Fyrmästare å 1 klass fyrskepp i en lönegrad mellan 6—7 lönegraden.

)) » 2 » » 6 »

» » 3 )) » 5 »

Fyrvaktare » 1 » » 4 »

Fyrbiträde 1 »

3:o) Beträffande den för lotsverkets personal och befäl särskilt
uppgjorda löneplanen, tillåter jag mig vördsamt uttala önskvärdheten
av, att sådan särskild löneplan ej framlagts, därför att de lägre befattningshavarna,
som äro placerade över fjärde lönegraden, framstå i
en tämligen god placering inför dem som ej särskilt beakta att löneplanen
är speciell för lotsverket.

Då kungl. styrelsen och dess tjänstemän äro placerade i kommunikationsverkens
löneplan, hade det varit synnerligen önskvärt att densamma
tillämpats för hela lotsverket.»

Beträffande personalen å fyrar

av herr Hagström:

»1) Oaktat jag med kännedom om fyrpersonalens motvilja ifråga
om all klassificering, dock i likhet med kungl. styrelsen och herrar sakkunniga
inser behovet av en sådan, är det förorsakat därav, att vissa
särskilda ersättningar fortfarande komma att utgå. Frågan kommer
därför i ett annat läge än vad personal föreningen tänkt sig och föreslagit.
Det är också tydligt, att en väl belägen och lättskött fyrplats,
som är ur funktion en viss tid under året på grund av isförhållanden,
ej gärna kan jämföras med en större och svårbelägen fyr, som hålles i
funktion året om, och där flera sorters arbete utom den egentliga fyrtjänsten
förekommer. Därav torde också en klassificering av fyrarna
vara behövlig.

Då det sålunda gäller indelning av de olika fyrarna i klasser vore
det önskvärt att endast två sådana inrättades. Enär kungl. styrelsen
och herrar sakkunniga nu föreslagit tre klasser, vill jag biträda detta
förslag. Dock vill jag framhålla önskvärdheten av att i tredje klassen
endast upptagas sådana mindre fyrar, där uppbördsfyrvaktare nu äro anställda,
vilka på sin tid ersatte fyrmästare vid dessa småfyrar.

Skulle nu kungl. styrelsens och herrar sakkunnigas förslag bliva
antaget, i vilket ingår, att även några platser, där fyrmästare och fyr -

vaktare nu äro anställda, skulle tillhöra tredje klass, komma förvisso
fyrmästarna därstädes att befinna sig degraderade, och ej heller erhålla
de någon nämnvärd löneförbättring, vilket de säkert, såväl som alla
övriga, väntat att få. Den skulle i så fall endast utgöra 30 kronor per
år, eller 1.2 procent förhöjning över nuvarande avlöning.

Då jag talat om degradering av dessa fyrmästare, har jag likväl
mycket väl uppfattat, att det är platserna, som skola klassificeras och
ej personalen, men det kan ju ändå icke frångås, att en fyrmästare vid
en tredje klass fyr också kommer att anses som en tredje klass fyrmästare,
och då det ej nu finnes benämningen tredje klass fyr, är detta
än mer påtagligt. Att omnämnda fyrar i mån av de nuvarande fyrmästarnas
avgång kunna nedsättas i tredje klass, är ju intet som hindrar,
ifall det anses nödvändigt, ty ett sådant förfarande har gjort sig gällande
tillförne, då vissa fyrmästarebefattningar i mån av avgång nedsatts
till fyrvaktare med uppbörd, vilka nu få titeln fyrmästare vid
tredje klass fyr. Vad som här framhållits om dessa fyrmästare gäller
även för dem, som nu'' benämnas fyrmästare vid större fyr, och som
föreslagits placerade vid andra klass fyr.

2) Vid betraktande av det framlagda förslaget kan jag ej finna,
att tillräcklig hänsyn tagits till personalens särställning i förhållande
till andra statstjänares; den synnerligen ansvarsfulla tjänst, den utför;
ständigt nattarbete, som på de flesta andra områden betalas 50
procent högre än dagsarbete; de höga transportkostnaderna för livsförnödenheter
och annat, samt den oerhörda kostnaden för barnens uppfostran.
Detta är obestridligt egenartat för fyrpersonalen, jämförd med
andra statstjänare.'' Personalföreningen hade därför till kungl. styrelsen
inlämnat ett väsentligt högre löneförslag än det nu föreliggande, och
hyst den förhoppningen, att kungl. styrelsen skulle vid detta tillfälle
giva sitt erkännande åt sin fyrpersonals betydelsefulla ställning och för
de svårigheter, som äro förenade med livet på fyrplatserna, och såmedelst
lätta de sedan många år tillbaka för personalen så tryckande
ekonomiska bördorna.

Därför vore höjandet av en lönegrad utöver de föreslagna, och
gällande alla de olika befattningshavarna, ingen orimlig begäran från
min sida, men med kännedom om det ogynnsamma finansiella läget för
närvarande, och inför risken, att hela iöneregleringen ytterligare uppskjutes,
är det, som jag i obetydlig grad avviker från kungl. styrelsens
och herrar sakkunnigas förslag. Ovannämnda förhöjning av en lönegrad
skulle ju endast utgöra respektive 120, 150, 360, 420 och 600

kronor per år mera för de olika befattningshavarna från fyrbiträde och
upp till fyrmästare vid första klass fyr än vad, som föreslagits.

Ser man även på den förbättring, som därigenom skulle uppstå
utöver nuvarande löneförmåner, blir det endast cirka 32 procent för den
lägsta och 45 procent för den högsta befattningshavaren; en förbättring,
som vore mycket väl motiverad, ej blott av förut åberopade förhållanden
utan även därigenom, att det nu utgående dyrtidstillägget, vilket kan
sägas vara det, man i huvudsak lever på, antagligen kommer att bortfalla,
då grundtalet går ned till 50. Såsom förslaget nu föreligger,
med en förbättring av cirka 20 procent och betydligt lägre för fyrmästare
vid andra klass fyr och för en del vid tredje, skulle personalen
i ovannämnda fall komma i en väsentligt sämre ställning än före
kristiden.

Då sålunda det föreliggande förslaget i huvudsak blivit lagt på
en basis av en förbättring med cirka 20 procent utöver nuvarande löneförmåner,
har detta likväl ej konsekvent kunnat följas, utan befinnes det,
att fyrmästare vid andra klass fyr endast skulle erhålla en förbättringav
cirka 13 V3 procent. För att i lika mån tillgodose dessa, tillåter jag mig
vördsamt föreslå deras uppflyttande i lönegrad mellan 5:e och 6:e enligt
kommunikationsverkens system. De skulle då komma att erhålla ungefär
samma förbättring, alla befattningshavarna.

3) Den nuvarande ersättningen för mistsignalering, som egentligen
ej kan sägas vara någon kännbar inkomstökning, är dock en liten uppmuntran
för det merarbete, personalen utför vid sådana platser, där
mistsignalering förekommer. Den utgår nu med 50 öre per timma att
delas upp av personalen. Att denna ersättning liöjes till det av kungl.
styrelsen år 1920 föreslagna beloppet av 75 öre, är endast en mycket
blygsam begäran, vilken jag föreslår.

4) Någon ändring i nuvarande bestämmelser rörande sjukvårdskostnader
har ej i föreliggande förslag till avlöningsreglemente upptagits.
Det bör dock vara staten angeläget, att fyrpersonalen ej utsättes
för större risk vid sjukdomsfall än andra befattningshavare i
statens tjänst, som nu inneha förmånen av fri läkare- och sjukvård.
Detta är ett gammalt krav från fyrpersonalens sida, vilket väl måste
anses överensstämmande med billighet och rättvisa, ty då andra tjänstemän
ansetts vara i behov därav, är ju fyrpersonalen det än mera,
emedan dess i allmänhet avskilda läge från läkare och sjukhus förorsakar
dem väsentligt större kostnader vid sjukdom; det har till och
med för en del blivit grunden till ekonomisk misär. Det förhållandet,
att fyrpersonalen ej tidigare haft denna förmån, eller att statens

finanser för närvarande äro mindre goda, torde ej få utgöra berättigad
orsak till att en bland de minsta tjänstemannakårerna skall ställas utom
denna förmån, då det stora flertalet befattningshavare i statens tjänst
åtnjuter densamma. Med avvikelse från denna punkt i kungl. styrelsens
och herrar sakkunnigas förslag tillåter jag mig vördsamt föreslå,
att fri läkare- och sjukvård tillerkännes befattningshavare vid fyrstaten.

5) De naturaförmåner, bestående av bostad, ved och lyse, som
personalen i alla tider åtnjutit, har nu av kungl. styrelsen och lönesakkunniga
föreslagits skola ersättas av personalen genom vissa avdrag å
avlöningen. Dessa förmåner ha tillförne ansetts böra tillerkännas personalen
på grund av dess särställning och dess i allmänhet avlägsna
och svårbelägna bostadsort. Denna sak framhölls också av statsrådet
Broström vid senaste lönereglering år 1914, vilket föranledde, att riksdagen
biföll framställningen om desammas åtnjutande utan avdrag å
avlöningen.

Enligt mitt förmenande har ingenting inträffat, som kan föranleda
en förändring i detta avseende, varför jag tillåter mig vördsamt föreslå,
att nämnda förmåner fortfarande få åtnjutas av fyrpersonalen.

6) Beträffande lotsverkets löneplan instämmer jag i den uttalade
önskan herr Gräsman gjort i sin reservation.))

In fidem:
Karl Lindström.

Bilaga /.

Förteckning över lotsplatserna.

l:a klass lotsplatser.	2:a klass lotsplatser.	3:e klass lotsplatser.
Luleå	Kalix	Salmis
Rönnskär	Malören	Töre
Urs viken	Romelsö	Bjuröklubb
Bredskär	Ratan	Stockviken
Järnäs	Ulvö	Fagervik
Skag	Gåsholma	Örskär
Härnö	Öregrund	Huvudskär
Sundsvall	Svartklubben	Sävösund
Agö	Arholma	Kylej
Lilljungfrun	Söderarm	Slite
Gävle	Mälaren	Härvik
Furusund	Fårösund	Ljugare
Sandhamn	Visby	Ronehamn
Stockholm	Häradskär	Burgsvik
Dalarö	Skäggenäs	Klintehamn
Landsort	Gökalv	Nyköping
Oxelösund	Karlshamn ■	Mem
Norrköping	Sölvesborg	Stedsholmen
Arko	Ystad	Strupö
Idö	Trälleborg	Kråkelund
Oskarshamn	Råå	Figeholm
Kalmar	Höganäs	Påskallavik
Aspö	Varberg	Vållö
Ahus	Dyngö	Mönsterås
Öresund södra	Havstenssund	Timmernabben
Limhamn	Nordkoster	Pataholm
Malmö	Strömstad	Borgholm
Landskrona	— 27	Bergkvara
Hälsingborg Öresund norra Halmstad Vrångö Brännö Göteborg Marstrand Lysekil Smögen = 37		Degerhamn Långören Arpö Tämö Pukavik Hanö Simrishamn Torekov Falkenberg Mönster Kalvsund Käringön Uddevalla Väderöarna

= 42

Bilaga II.

Förteckning över fyrplatserna.

l:a klass fyrar.

Stora Fjäderägg

Holmögadd

Skag

Bremö

Eggegrund

Björn

Understen

Svartklubben

Söderarm—Tjärven

Landsort

Östergarn med Östergarns
västra

Gotska Sandön jämte 2 agafyrar Stora

Karlsö
Ölands norra udde
Dämman
Grimskär

Ölands södra udde

Utklippan

Sandhammaren

Kullen med bifyr

Tylö

Nidingen

Tistlarna

Vinga med Vinga överensfyrar Paternoster Måseskär =

2:a klass fyrar.

Rödkallen

Rönnskär

Bjuröklubb

Högbonden

Härnöklubb

Gran

Agö

Storjungfrun
Örskär

Simpnäsklubb och Näskubben Svenska

Högarna

Grönskär

Fårö

När

Faludden
Hoborg
Stenkyrkehuk
Hävringe med Västra
Korpen
Häradskär
Storkläppen
Spårö med Stickskär
Högby
Kapelludden
Segerstad
Garpen
Hand
Smygehuk
Falsterbo
Haken
Ven

Hallands Väderö

Morups Tånge

Varberg

Hållö

Klövskär

Väderöbod

Ursholmen

= 37

3:e klass fyrar.

Germundsö med Liljeudden

Ratan

Bergudden

Holmsund med 2 agafyrar

Lungö

Draghällan

Saltviksudde

Djursten

Sandhamn

Huvudskär

Måsknuv

Skansudde

Hallshuk

Femörehuvud

Arko

Skäggenäs

Ystad

Malmö

Hälsingborg

Vard

Islandsberg
= 21

Bilaga III.

Förslag

till

avlön i ngsreglemente
för befattningshavare vid lots- och fyrstaten.

1 avd. Ordinarie tjänstemän.

1 §•

1. De i 1 avd. av detta reglemente avsedda befattningar tillsättas, i enlighet med
därför gällande föreskrifter, antingen genom fullmakt eller genom konstitutorial.

2. Antalet ordinarie befattningar fastställes av Kungl. Maj:t och riksdagen.

2 §.

1. Ordinarie tjänsteman äger åtnjuta avlöning enligt de i detta reglemente givna
föreskrifter och under de i detsamma stadgade villkor.

2. Avlöning utgår, där ej annorlunda i reglementet stadgas, från och med den
dag, tjänsten tillträdes, till och med den dag, tjänstemannen avgår på grund av
avsked, entledigande eller dödsfall.

3. Utbetalning av avlöning sker månadsvis i efterskott.

4. Angående tjänstemans rätt till pension samt skyldighet att avgå från tjänsten
är särskilt stadgat.

3 §.

1. Med ordinarie befattning må icke förenas annan tjänst å rikets eller riksdagens
stat, ej heller, utan att sådant medgivits genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen,
å kommuns stat.

2. Med ordinarie befattning må ej heller förenas vare sig uppdrag såsom ordförande
eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts
oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i
sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag det vara må, så
framt ej lotsstyrelsen efter prövning att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hinderligt för utövande av statstjänsten, finner uppdraget
eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare bibehållas.

4 §.

Gift kvinna må kunna erhålla ordinarie anställning allenast efter Kungl. Maj:ts
i varje särskilt fall lämnade medgivande.

1—220337.

Därest kvinnlig innehavare av ordinarie befattning ingår äktenskap, skall hon
icke vara skyldig att av sådan anledning avgå från befattning, så framt icke lotsstyrelsen
finner det nödigt med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande.

5 §■

1. För ordinarie befattning utgår lön enligt den under 6 § införda löneplan,
vilken för varje lönegrad upptager vissa löneklasser med särskilda, för olika ortsgrupper
fastställda lönebelopp.

I den vid detta reglemente fogade tjänsteförteckning angives, till vilken lönegrad
varje särskild befattning är att hänföra.

Fördelningen av de orter, där tjänstemännen enligt lotstyrelsens bestämmande
skola anses stationerade, å de uti löneplanen upptagna sju ortsgrupper fastställes av
Kung! Maj:t på grundval av utredning rörande de för orterna gällande allmänna
levnadskostnaderna.

Den löneklass inom lönegraden, enligt vilken tjänstemannens lön skall utgå, fastställes
i enlighet med föreskrifterna i 7—10 §§, och bestämmes lönebeloppet inom
klassen efter den ortsgrupp, till vilken tjänstemannens stationeringsort blivit hänförd.

3. Förutom lön kunna utgå lotslott eller ersättning för mistad sådan enligt stadgandena
i 11, 14 och 17 §§ samt enslighetstillägg enligt bestämmelserna i 12 §
ävensom de särskilda förmäner och ersättningar, som omförmälas i 23—30 §§.

6 §.

Löneplan.

Avdelning A. För manliga tjänstemän.

Lönegrad.	Löne- klass.			Ort	s g r	upp.
A.	B.	C.	D.	E.	E.	G.
		kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.
	1	1,980	2,070	2,160	2,250	2,340	2,430	2,520
	2	2,100	2,196	2,292	2,388	2,484	2,580	2,676
l:a lönegraden.......	3	2,220	2,322	2,424	2,526	2,628	2,730	2,832
	4	2,340	2,448	2,556	2,664	2,772	2,880	2,988
	5	2,460	2,574	2,688	2,802	2,916	3,030	3,144
1	2	2,100	2,196	2,292	2,388	2,484	2,580	2,676
1	3	2,220	2,322	• 2,424	2,526	2,628	2,730	2,832
2:a lönegraden.......	4	2,340	2,448	2,556	2,664	2,772	2,880	2,988
	5	2,460	2,574	2,688	2,802	2,916	3,030	3,144
	6	2,580	’ 2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300
	3	2,220	2,322	2,424	2,526	2,628	2,730	2,832
	4	2,340	2,448	2,556	2,664	2,772	2.880	2,988
3:e lönegraden.......	5	2,460	2,574	2,688	2,802	2,916	3,030	3,144
	6	2,580	2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300
	7	2,730	2,856	2,982	3,108	3,234	3,360	3,486

Lönegrad.	Löne- klass.			Ort	s g r	upp
A.	B.	C.	D.	E.	F.	G.
	4	kr. 2,340	kr. 2,448	kr. 2,556	kr. 2,664	kr. 2,772	kr 2,880	kr. 2,988
	5	2,460	2,574	2,688	2,802	2,916	3,030	3,144
4:e lönegraden.......7	6	2,580	2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300
	7	2,730	2,856	2,982	3,108	3,234	3,360	3,486
	! 8	2,880	3,012	3,144	3,276	3,408	3,540	3,672
	5	2,460	2,574	2,688	2,802	2,916	3,030	3,144
	6	2,580	2,700	2,820	2,940	3,060	, 3,180	3,300
5:e lönegraden.......	7	2,730	2,856	2,982	3,108	3,234	3,360	3,486
	8	2,880	3,012	3,144	3,276	3,408	3,540	3,672
	9	3,060	3,198	3,336	3,474	3,612	3,750	3,888
	6	2,580	2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300
	7	2,730	2,856	2,982	3,108	3,234	3,360	3,486
6:e lönegraden.......	8	2,880	3,012	3,144	3,276	3,408	3,540	3,672
	9	3,060	3,198	3,336	3,474	3,612	3,750	3,888
	10	3,240	3,384	3,528	3,672	3,816	3,960	4,104
	7	2,730	2,856	2,982	3,108	3,234	3,360	3,486
	8	2,880	3,012	3,144	3,276	3,408	3,540	3,672
7:e lönegraden.......	9	3,060	3,198	3,336	3,474	3,612	3,750	3,888
	10	3,240	3,384	3,528	3,672	3,816	3,960	4,104
1	11	3,450	3,600	3,750	3,900	4,050	4,200	4,350
	8	2,880	3,012	3,144	3,276	3,408	3,540	3,672
	9	3,060	3,198	3,336	3,474	3,612	3,750	3,888
8;e lönegraden.......	10	3,240	3,384	3,528	3,672	3,816	3,960	4,104
	11	3,450	3,600	3,750	3,900	4,050	4,200	4,350
	12	3,660	3,816	3,972	4,128	4,284	4.440	4.596
	13	4,860	5,058	5,256	5,454	5,652	5,850	6,048
9:e lönegraden.......	14	5,160	5,370	5,580	5,790	6,000	6,210	6,420
15	5,520	5,736	5,952	6,168	6,384	6,600	6,816
	16	5,880	6,102	6,324	6,546	6,768	6,990	7,212

Lönegrad.	Löne- klass.			Ort	s g r	n p p.
A.	B.	C.	D.	E.	F.	G.
		kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.
\|	17	7,140	7,380	7,620	7,860	8,100	8,340	8,580
	18	7,620	7,860	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060
10:e lönegraden.......<	19	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540
	20	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020
	18	7,620	7,860	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060
	19	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540
ll:e lönegraden.......	20	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020
	21	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500

Avdelning B. För kvinnliga tjänstemän.

Lönegrad.	Löne- klass.			Ort	s g r	upp.
A.	B.	C.	D.	E.	F.	G.
		kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.
	1	'' 1,440	1,500	; 1,560	1,620	1,680	1,740	1,800
	2	1,560	1,620	1,680	1,740	1,800	1,860	1,920
l:a lönegraden.......	3	1,680	1,740	1,800	1,860	1,920	1,980	2,040
	4	1,800	1,860	1,920	1,980	2,040	2,100	2,160
.	4	1,800	1,860	1,920	1,980	2,040	2,100	2,160
	5	1,920	1,983	2,046	2,109	2,172	2,235	2,298
2:a lönegraden.......	6	2,040	2,106	2,172	2,238	2,304	2,370	2,436
	7	2,160	2,229	2,298	2,367	2,436	2,505	2,574

I •

1. Vid tillträdandet av ordinarie tjänst erhåller tjänsteman, vare sig han förut
innehade sådan tjänst eller ej, lön enligt lägsta löneklassen för den lönegrad, till
vilken tjänsten hör, där ej föreskrifterna i 8, 9 eller 10 § giva anledning till avvikelse
härutinnan.

2. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas
tjänstemannen till närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre år till den
därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess den för lönegraden
fastställda högsta löneklassen uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna
i 8—10 §§.

3. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet näst
efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade tjänstetiden i den lägre
löneklassen tilländagått.

I övrigt gäller såsom villkor för tjänstemans uppflyttning till högre löneklass:

a) att han under minst fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för vinnande
av uppflyttning, skall hava bestritt sin egen eller på grund av förordnande
annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke
skall föras honom till last den tid, han åtnjutit semester eller annan tjänstledighet
med oavkortad lön eller ledighet för fullgörande av honom åliggande militär tjänstgöring; b)

att uppskov med upp flyttningen icke prövats, böra äga rum med hänsyn till
mindre val vitsordad tjänstgöring under den tid tjänstemannen tillhört den lägre
löneklassen; dock att härvid viss i tjänsten begången förseelse, för vilken tjänstemannen
särskilt bestraffats, icke i och för sig må räknas honom till last, utan hänsyn
därtill tagas, endast då förseelsen kan sägas karakterisera arten av tjänstgöringen
i dess helhet; samt

c) att tjänstemannen icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han, enligt
vad därom särskilt är stadgat, skall vara skyldig att avgå från tjänsten.

Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas utan att
tjänstemannen lämnats tillfälle att förklara sig, och skall sådant beslut avse viss
tid, minst ett och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång skall uppflyttning ske,
om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anledning till förnyat uppskov därmed.

4. Har tjänsteman, med tillämpning av föreskriften i 3 mom. punkten b), först
efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må lotsstyrelsen
sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda därtill, kunna
förordna, att han för uppflyttning till än högre löneklass skall äga såsom tjänstetid
tillgodoräkna sig jämväl den tid, uppskovet varat.

fl §•

1. Om den, som tillträder ordinarie befattning, förut i statens tjänst utfört arbete,
som må anses likvärdigt med eller av högre värde än det, han har att utföra å befattningen,
må för bestämmandet av hans begynnelselön i denna befattning och sedermera
för hans uppflyttning till högre löneklass tillgodoräknas honom den tid, han
i statens tjänst utfört sådant arbete; dock att, därest nämnda tid icke varit sammanhängande
eller befattningshavaren under samma tid för arbetet åtnjutit vederlag,
som varit mindre än i allmänhet för detsamma utgående ersättning, på Kungl.
Haj:t skall ankomma att, efter särskild prövning i varje fall, avgöra, om och i vilken
mån sådan tid må räknas befattningshavaren till godo.

2. För samma ändamål, som avses i 1 mom., må befattningshavare, efter prövning
av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, helt eller delvis tillgodoräknas jämväl
den tid, han utom statens tjänst utfört arbete, som ur det allmännas synpunkt må
anses likvärdigt med eller av högre värde än det, han har att utföra å befattningen.

3. Vid sådant tillgodoräknande, varom i 1 och 2 mom. sägs, tages icke hänsyn
till tid, som infallit, innan befattningshavaren uppnått en levnadsålder av 21 år.

ö §■

1. Därest ordinarie tjänsteman vid befordran till tjänst inom högre lönegrad åtnjöt
eller från tiden för'' den högre tjänstens tillträdande skulle i den lägre tjänsten
hava kommit i åtnjutande av lön enligt sådan löneklass, som är gällande jämväl
för den högre lönegraden, skall han vara berättigad att omedelbart erhålla lön enligt
närmast högre löneklass.

Ordinarie tjänsteman, som före tillträdandet av högre tjänst åtnjöt lön enligt löneklass,
som är närmast lägre än den, till vilken lian på grund av nyssnämnda föreskrift
eller stadgandet i 7 § 1 mom. bör vid befordran hänföras, äger att, för ome -

delbar eller framtida uppflyttning till högre löneklass i den nya tjänsten, räkna sig
till godo den tid intill tre år, varunder han tillhört berörda lägre löneklass; dock
att vad sålunda stadgats icke skall gälla, då befordran till tjänst inom högre lönegrad
inträffar före det tre år förflutit från tiden för en föregående befordran, som
medfört dylikt tillgodoräknande.

2. Tjänsteman, som efter egen ansökning förflyttas från tjänst inom högre till
tjänst inom lägre lönegrad, åtnjuter lön enligt den lönegrad, han vid förflyttningen
tillhörde; dock må lönen därvid icke i något fall utgå enligt högre löneklass än
den högsta för den lägre tjänsten gällande.

10 §.

1. Tjänsteman skall vara underkastad såväl bestämmelserna i för lotsverket
gällande instruktion och reglementariska föreskrifter som ock den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden samt den förflyttning till
annan tjänstgöringsort eller till annan befattning vid lots- och fyrstaten eller
inom lotsstyrelsen, som kan bliva honom i behörig ordning ålagd. Varder tjänsteman
utan något sitt förvållande sålunda förflyttad till tjänst inom lägre lönegrad,
skall han likväl åtnjuta lön enligt den lönegrad, han vid förflyttning tillhörde.
Har förflyttning till tjänst inom lägre lönegrad däremot föranletts av något
tjänstemannens förfarande i tjänsten, skall lön till honom utgå enligt de för den
lägre tjänsten stadgade grunder, dock med iakttagande att, om tjänstemannen i
den högre befattningen åtnjöt lön enligt högre löneklass, än som finnes fastställd
för den lägre tjänsten, han skall bibehållas vid den löneklass han förut tillhörde.

Därjämte skall tjänsteman, därest vissa honom åliggande göromål överflyttas
från lotsverket till annat verk, vara pliktig att, med bibehållande av innehavande
lönegrad, efter Kungl. Maj:ts förordnande tjänstgöra i det verk, till vilket göromålen
överflyttas.

2- Nedflyttas befattning till lägre lönegrad, äger den, som då innehar tjänsten,
uppbära lön i den lönegrad, befattningen förut tillhörde, intill dess han avgår från
befattningen i fråga.

, . 11 §•

Av de enligt särskilda bestämmelser vederbörande lotsplats tillfallande lotspenningar
skall den vid platsen tjänstgörande lotspersonalen äga åtnjuta fyrtio
procent. Enligt av Kungl. Makt meddelade närmare bestämmelser utgår av den
personalen sålunda tillkommande andel i lotspenningar lotslolt till överlots, lotsförman
och lots.

För tid, varunder här avsedd tjänsteman icke tjänstgör, äger han icke uppbära
lotslott; dock att lotslott må åtnjutas under sådan i 14 § 1 mom. avsedd ledighet,
varunder tjänsteman äger uppbära oavkortad lön, ävensom under i 19 § omförmäld
tjänstfrihet.

Angående ersättning för mistad lotslott i vissa fall är stadgat i 14 och 17 §§.

12 §•

Till tjänsteman, som på grund av sin tjänstgöring nödgas vara bosatt å sådan
ort, där vistelsen till följd av ortens särskilt ensliga belägenhet, kan, frånsett
ökade levnadskostnader, anses medföra avsevärda olägenheter, utgår enslighetstillägg
med nedanstående för fyra olika cnslighetsklasser bestämda belopp för år
räknat, nämligen:

för enslighetsklass I . . . 60 kronor för enslighetsklass III . . . 180 kronor

» » II ... 120 > » IV ... 240 »

Det ankommer på Kung! Maj:t att bestämma de orter, där enslighetstillägg må
utgå, samt dessa orters fördelning å nämnda fyra ensligbetsklasser.

13 §/ .

Tjänsteman äger uppbära oavkortad lön jämte, i förekommande fall, enslighetstilllägg
icke blott för den tid, ban tjänstgjort å egen eller annan befattning inom verket
eller tjänstgjort såsom lärare vid eller deltagit såsom elev i utbildningskurs vid
verket, utan även för den tid, under vilken ban enligt bestämmelserna i 19 § åtnjutit
semester eller annan med semester jämförlig tjänstfribet, eller vilken han
med vederbörligt medgivande använt för att utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser
eller idka studier, som kunna tjäna verkets intressen, eller för tid, som
åtgått för fullgörande av de skyldigheter, vilka ålegat honom såsom styrelsemedlem,
fullmäktig eller revisor i civilstatens änke- och pupillkassa eller statsunderstödd
pensionsanstalt, däri tjänstemannen uti denna sin egenskap är delägare.

14 §.

1. Därest tjänsteman av behörigen styrkt sjukdom, i andra fall än uti 2 mom.
avses, hindras att tjänstgöra, äger han åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande
fall, enslighetstillägg under högst så lång tid av ett och samma kalenderår, att
ledigheten för sjukdom tillika med semester eller därmed jämförlig tjänstfrihet
enligt 19 § icke överstiger 45 dagar eller den längre tid, som för vederbörande
tjänsteman kan vara bestämd såsom längsta semestertid, men skall, så framt ej
Kung! Maj:t för särskilt fall finner skäl annorlunda medgiva, för tid därutöver å
lönen vidkännas ett tjänstledighetsavdrag till belopp för dag räknat, som framgår
av nedanstående tabell jämte därvid fogad anmärkning.

B. För kvinnliga tjän A.

För manliga tjänstemän. stemäu.

Löneklass enligt 6 § avd. A.	Tjänstledig- hetsavdrag.	Löneklass enligt 6 § avd. A.	Tjänstledig- hetsavdrag.		Löneklass enligt 6 § avd. B.	Tjänstledig- hetsavdrag.
kr.	öre.	kr.	öre.	kr.	öre.
1	i		12	2	50		1	__	60
2	i	10	13	3	50		2	—	70
3	i	20	14	3	75		3	—	80
4	i	30	15	4	—		4	—	90
5	i	40	16	4	60		5	A	—
6	i	50	17	6	—		6	1	10
7	i	65	18	6	60		7	1	20
8	i	80	19	7	—
9	i	95	20	7	50
10	2	10	21	8	—
11	2	so

Anmärkning. För överlots, lotsförman och lots bestämmes tjänstledighetsavdraget enligt den löneklass,
som är tvä klasser lägre än den vederbörande tillhör, eller, om sådan klasa oj finnes, enligt löneklass 1.

2. Har tjänsteman skadats till följd av olycksfall i tjänsten och därigenom blivit
hindrad att tjänstgöra å egen eller annan befattning, skall han:

a) om olycksfallet medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande
fall, enslighetstillägg och ersättning för mistad lotslott, så länge sjukdomen varar, samt

b) om olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört under
längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan, under tiden åtnjuta
de^ under a) angivna avlöningsförmåner, dock högst intill dess sex månader förflutit
från dagen för olycksfallet; men skall tjänstemannen för tid därutöver äga åtnjuta
allenast lön, jämte i förekommande fall enslighetstillägg, dock med avdrag å lönen
av ett belopp, motsvarande det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, så
framt ej Kungi. Maj:t medgiver, att sådant avdrag icke skall äga rum eller skall
ske med lägre belopp än nyss sagts eller att ersättning för mistad lotslott må helt
eller delvis utgå.

3. Har tjänsteman förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittofara,
må han under tiden åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, enslighetstillägg
och ersättning för mistad lotslott, dock högst under sex månader; men skall
tjänstemannen för tid därutöver äga åtnjuta allenast lön, jämte i förekommande fall
enslighetstillägg, dock med avdrag å lönen av ett belopp, motsvarande det i 1 mom.
angivna tjänstledighetsavdrag, så framt ej Kungl. Maj:t medgiver, att sådant avdrag
icke skall äga rum eller skall ske med lägre belopp än nyss sagts eller att
ersättning för mistad lotslott må helt eller delvis utgå.

4. Föreskrifterna i denna paragraf gälla endast för tid, intill dess, enligt vad
därom är särskilt stadgat, skyldighet att avgå från tjänsten inträder.

m- • 15 §•

Tjänsteman, vilken beviljats ledighet av annan anledning än i 13 och 14 §§ omförmäles
eller är hindrad att bestrida sin tjänst på grund av giltigt förfall, skall
för sådan tid av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 14 § 1 mom. angivna
tjänstledighetsavdrag, samt kan förpliktas att av avlöningen ytterligare avstå, vad
med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt.

16 §.

Har tjänsteman erhållit befrielse från viss del av tjänstgöringen, ankommer på
lotsstyrelsen att bestämma, om och i vad mån avdrag å avlöningen för sådan tid
må äga rum.

17 §• ''

1. Tjänsteman skall, om han därtill förordnas, vara skyldig att under sammanlagt
högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida befattning
inom motsvarande eller högre lönegrad såväl vid lots- och fyrstaten som inom
lotsstyrelsen. Omfattar vikariat å tjänst inom högre lönegrad längre tid i
oavbruten följd än sju dagar, äger han för den tid, vikariatet varar, uppbära särskild
vikariatsersättning med ett belopp för dag räknat, motsvarande skillnaden
mellan vederbörande tjänstledighetsavdrag i lägsta löneklassen för, å ena sidan,"den
högre befattningen och, å andra sidan, den vikarierandes egen tjänst, dock med
minst 50 öre om dagen. Härvid skall emellertid hänsyn icke tagas till den i
anmärkning vid 14 § 1 mom. föreskrivna särskilda beräkning av tjänstledighetsavdraget.

2. Ersättning till vikarie för tjänsteman, som meddelats i 16 § omförmäld befrielse
från viss, del av tjänstgöringen, må, där ej undantagsvis vikariatsersättning
finnes böra utgå enligt de i 1 mom. av förevarande paragraf angivna grunder, bestämmas
till det lägre belopp, som prövas skäligt.

3. Vad i 1 mom. stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga om tjänsteman,
som uppehåller ledig tjänst.

4. Därest till lotslott eljest berättigad tjänsteman förordnats såsom vikarie å sådan
befattning, som icke är förenad med rätt till lotslott, äger han utöver honom
enligt 1—3 mom. tillkommande vikariatsersättning åtnjuta ersättning för mistad
lotslott.

18. §■

1. Varder tjänsteman avstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall hans
avlöning under tiden innehållas, så framt ej finnes skäligt låta honom uppbära
något därav.

2. Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, må han för den tid
icke åtnjuta någon avlöning.

19 §■

1. Semester-må, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, under
nedan angivna antal dagar årligen åtnjutas av:

Intill det år,
under vilket
tjänstemannen
fyller 40 år.

Från och med
det år, under
vilket tjänstemannen
fyller
40 år.

Tjänsteman å fyr och gasstation samt distriktsfyrmästare, maskinist och

manligt expeditionsbiträde..................... 20 dagar 30 dagar

Kvinnlig tjänsteman........................ 25 > 35 >

Tjänsteman å fyrskepp, vars besättning beräknas för kalenderår påmönstrad:

12 månader........................... 90 dagar

11 men ej 12 månader..................... 75 >

10 > >11 > 65 >

9 > >10 > 55 >

8 > > 9 > 45 >

7 > >8 > 35 >

6 > >7 > .......''.............. 25 >

mindre än 6 månader...................... 15 >

2. Annan än i 1 mom. avsedd ordinarie tjänsteman må, i den mån sådant kan
ske utan hinder för göromålens behöriga gång och utan kostnad för statsverket,
kunna medgivas tjänst frihet under högst nedanstående antal dagar inom ett och
samma kalenderår, nämligen: distriktschef och distriktskapten 40 dagar samt befälhavaren
å lotsverkets ångfartyg Vega, överlots, lotsförman och lots 30 dagar.

3. Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd, är pliktig
att, där så av vederbörande överordnade myndighet föreskrives, begagna sig av
semester eller tjänstfrihet å tid, som därvid kan varda bestämd.

20 §•.

Därest åt tjänsteman såsom bostad anvisas lägenhet, som disponeras av statsverket,
skall han vara skyldig att bebo densamma samt iakttaga de närmare föreskrifter,
som, utöver vad här nedan stadgas, kunna varda meddelade rörande lägenhetens
begagnande och underhåll.

2—220337.

10*

a) För begagnande av sålunda anvisad tjänstébostad skall tjänsteman månadsvis
i förskott erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen för näst föregående månad.
År bostadsinnehavaren på grund av tjänstledighet eller av annan anledning
icke berättigad att uppbära någon avlöning för föregående månad eller förslår ej
utgående avlöningsbelopp, skall nämnda ersättning eller vad däri brister i stället
kontant inbetalas. Intill dess ersättningens storlek blivit bestämd, på sätt i b)
sägs, skall densamma utgå med det av vederbörande myndighet fordrade beloppet,
med rätt för bostadsinnehavaren att, därest beloppet sedermera nedsättes, återbekomma
vad han erlagt för mycket.

_b) Ersättning för tjänstébostad, däri inbegripen gottgörelse för centraluppvärmning,
om sådan finnes anordnad, bestämmes med hänsyn till det hyrespris, som å
orten i allmänhet gäller för liknande lägenhet, eller, där sådant hyrespris icke kan
utrönas, till skäligt belopp och fastställes genom överenskommelse mellan vederbörande
° myndighet. och tjänstemannen. Kan sådan överenskommelse icke träffas,
skall frågan hänskjutas till en bostadsnämnd med en opartisk ordförande samt representanter
för personal- och förvaltningsintressena. Över nämndens beslut i ärende,
som hänskjutits till densammas avgörande, må klagan ej föras.

Jämkning av fastställd ersättning för tjänstébostad må icke påkallas, förrän minst
ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes.

c) Innehavare av tjänstébostad eller, om han avlidit, hans dödsbo skall, därest
annan överenskommelse icke träffats, avträda bostaden å den fardag, som infaller
näst efter tre månader från det uppsägning skett; dock skall, såvida ej annorlunda
överenskommes, avflyttning ske:

därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas till tjänst, i
vilken ny tjänstébostad anvisas honom, inom skälig tid därefter, men då sådan bostad
ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar näst efter tre månader från det
han erhöll kännedom om beslutet rörande befordringen eller förflyttningen,

därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst på grund av uppnådd pensionsålder,
nästa fardag därefter, samt

därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den löpande
månadens utgång.

d) Innehavare av tjänstébostad eller, om han avlidit, hans dödsbo skall i den omfattning,
som kan finnas lämplig, och mot skälig gottgörelse upplåta nödigt utrymme
i bostaden för tjänstemannens vikarie eller efterträdare.

21 §.

I de fall, då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt tillhandahålla
tjänsteman för hans bostad bränsle eller lysämnen eller ock såväl bränsle som
lysämnen,. skall ersättning därför, beräknad med hänsyn till verkets inköpspris,
erläggas i den ordning, lotsstyrelsen bestämmer.

x • • 22 §■

År tjänsteman enligt meddelade föreskrifter pliktig att under tjänstutövning
vara iförd tjänstedräkt eller bära tjänstetecken eller påkallar tjänstgöringens art
nyttjandet av särskild beklädnad, må för ändamålet erforderliga klädespersedlar
eller materialier, som anses icke böra utlämnas såsom lån, kunna tillhandahållas
av lotsverket mot ersättning enligt grunder, som meddelas av Kungl. Maj:t.

23 §.

Tjänsteman erhåller vid skada till följd av olycksfall i tjänsten på lotsverkets
bekostnad erforderlig läkarvård jämte läkemedel samt, där olycksfallet medfört för -

11*

lust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande
nödiga hjälpmedel, allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar.

Insjuknar tjänsteman, som är anställd å fyrskepp eller å lotsverkets ångfartyg,
under tjänstgöring ombord, och kan han ej därstädes vårdas, må han även i andra
fall än vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, enligt av Kungl. Maj:t meddelade
bestämmelser, av verkets medel'' kunna erhålla ersättning för sjukvårdskostnad;
dock att vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt icke må vid
sådant sjukdomsfall bestridas av lotsverkets medel under tid, då tjänstemannen
åtnjuter oavkortad lön.

Har tjänsteman i andra fall än nu är sagt ådragit sig sjukdom, som kan anses
hava uppkommit genom utförande av arbete i lotsverkets tjänst, ankommer på
Kungl. Maj:t att bestämma om eller i vad mån ersättning för sjukvårdskostnad må
utgå av verkets medel.

'' ... 24 §.

1. lör tjänsteresa inom riket, vilken är att hänföra till extra förrättning, kan för
sådana fall, då Kungl. Maj:t prövar omständigheterna böra föranleda därtill, utgå
lägre ersättning än enligt gällande resereglemente.

_ 2. För sådana resor, som innefattas i distriktschefs och distriktskaptens vanliga
tjänstutövning, utgår ersättning enligt särskilda bestämmelser, som fastställas av
Kungl. Maj:t.

3. För vissa i lotsverkets tjänst företagna färder eller utförda transporter, som
icke innefattas i tjänstemans vanliga tjänstutövning, må tjänsteman åtnjuta ersättning
enligt särskilda av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

4. Under tjänstgöring ombord å fyrskepp eller å lotsverkets ångfartyg må där
anställd tjänsteman enligt av Kungl. Makt fastställda grunder åtnjuta fri kost
eller kostpenningar.

5. Tjänsteman må under tjänstutövning å annan ort än hans stationeringsort
eller vanliga tjänstgöringsort kunna komma i åtnjutande av tjänstgöringstraktamente
enligt av Kungl. Maj:t bestämda grunder, dock icke i något fäll till högre
belopp än den för tjänstemannen enligt resereglementet bestämda traktamentsersättning.

25 §•

Under tjänstgöring å fyrskepp, som är liggande å sin station eller är under färd
till eller från stationen, äga nedanstående tjänstemän åtnjuta fyrskepp stillä g g med
följande för särskilda stationsgrupper bestämda belopp för dag räknat, nämligen:

	Stations-	Stations-	Stations-
	grupp A.	grupp B.	grupp C.
	Kr.	Kr.	Kr.
Fyrmästare ä l:a klass fyrskepp . . . Distriktsfyrmästare.........	j> 2: 40	2: 80	3: 20
Fyrmästare å 2:a klass fyrskepp . . .	1: 80	2: ‘20	2: 60
» » 3:0 » » ...	1: 40	1: 80	2: 20
Fyrvaktare » l:a » > . . .	1: 80	1: 70	2: 10
» » 2:a och 3:e klass fyrskepp	1: —	1: 40	1: 80
Fyrbiträde.............	0:80 .	1: 20	1: 60

Under tjänstgöring från och med den 16 november och till och med den 15 mars
förhöjas ovan angivna belopp med femtio procent.

12*

Det ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma stationsorternas fördelning å förenämnda
tre grupper.

26 §.

Då tjänsteman utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan förflyttas från
en tjänstgöringsort till eu annan eller eljest ålagts förändrad bostadsort, eller då
tjänsteman till följd av befordran eller förordnande att uppehålla högre tjänst
nödgats flytta till annan ort än den förutvarande tjänstgöringsorten, skall han vara
berättigad att erhålla skälig ersättning för flyttningskostnad samt för den ökade
utgift, som för honom må hava uppstått därigenom, att han måst vidkännas kostnad
för bostad å såväl den gamla som den nya tjänstgöringsorten, allt enligt de
närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar.

27 §.

Tjänsteman, som å tjänstens vägnar handhar kontant uppbörd eller verkställer
kontant utbetalning av medel, må kunna enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder
erhålla felräkning spenning ar till belopp, som bestämmes med hänsyn till de omständigheter,
under vilka uppbörd eller utbetalning sker, och i förhållande till den
större eller mindre omfattningen därav. Felräkningspenningar må icke i något fall
till en och samma tjänsteman utgå med sammanlagt högre belopp för år räknat
än 600 kronor. .

För tid, varunder här avsedd tjänsteman åtnjuter semester eller eljest icke tjänstgör,
uppbäras de med tjänsten förenade felräkningspenningar av vikarien.

28 §.

1. För å fyr eller fyrskepp verkställd mistsignalering utgår ersättning med 50 öre
för timme enligt de närmare bestämmelser, som fastställas av Kungl. Maj:t.

2. Till tjänsteman, som under sön- och helgdagar bestrider arbete med sammanställandet
och inlämnandet å telegrafstation av radiotelegrafiska meddelanden rörande
isförhållanden m. m., kan utgå särskilt arvode, beräknat efter högst 400 kronor
för vinterperiod.

29 §.

Tjänsteman tillhörande lotspersonalen må enligt närmare av Kungl. Maj:t meddelade
bestämmelser äga åtnjuta hemvägsersättning och andra i gällande förordning
angående lotsverket medgivna, från sjöfarten utgående ersättningar och förmåner.

30 §.

För anskaflhing, utsättning och underhåll av prickar eller för utsättning, tillsyn
och intagning av bojar samt vissa andra flytande sjömärken och fasta prickar
må till tjänsteman utgå prickning sersättning efter grunder, som av Kungl. Maj:t
fastställas.

31 §.

Tjänsteman må icke för tjänstgöring vid lots- eller fyrstaten — annorledes än
såsom gratifikation eller belöning från anslag, som anvisats för sådant ändamål —
åtnjuta ersättning eller annan förmån utöver vad i detta reglemente förutsättes
eller eljest enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen må utgå, så framt ej för
fullgörande av visst uppdrag eller arbete, som kan anses falla utom tjänstemannens
vanliga tjänstutövning, anvisats särskilda medel eller Kungl. Maj:t finner
skäl medgiva särskild gottgörelse.

32 §.

Avlider tjänsteman, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbetalas ett
belopp, motsvarande en tiondel av hans oavkortade årslön vid tiden för dödsfallet,

13*

dock högst 500 kronor. I nämnda belopp skall den vid dödsfall till följd av olycksfall
i arbetet enligt lag och särskild författning utgående begravningshjälp anses
inbegripen.

2 avd- Icke-ordinarie befattningshavare.

33 §..

Beträffande icke-ordinarie befattningshavare fastställas grunderna för avlöningsförmånerna
av Kungl. Maj:t, där ej i särskilda fall Kungl. Maj:t överlåter detta
på lotsstyrelsen.

3 avd. Lönenämnd.

34 §.

Där det enligt detta reglemente ankommer på Kungl. Haj:t att utfärda allmänna
föreskrifter i ämne, som ombandlas i reglementet, bör, innan sådant ärende till avgörande
företages, yttrande inhämtas från en lönenämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings-
och de allmänna intressena böra vara representerade; och bar löneBämnden
jämväl att bereda andra ärenden av huvudsakligen . löneteknisk natur,
vilka Kungl. Maj:t kan finna lämpligt hänskjuta till densamma.

4 avd. Reglementets tillämplighet m. m.

35 §.

Innehar tjänsteman omedelbart före den tidpunkt, då detta reglemente träder i
kraft, ordinarie befattning å då gällande stat för lotsverk et, och vill han icke underkasta
sig detta reglementes villkor och bestämmelser, och kan han icke heller därtill
lagligen förbindas, skall han göra anmälan i nämnda hänseende till lotsstyrelsen
före viss av Kungl. Maj:t bestämd tidpunkt. Tjänsteman, som före sistberörda
tidpunkt gjort dylik anmälan, skall varda bibehållen vid honom enligt dittills
gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner samt honom i förekommande
fall tillförsäkrad inkomst av lotspenningar ävensom, i den mån ej annat föranledes
av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension,
vid den rätt till pension, som dittills tillkommit honom.

En var annan, som, utan att tillhöra äldre lönestat, den 1 januari 1923 innehar
ordinarie befattning vid lots- och fyrstaten eller som senare tillträder sådan befattning,
är pliktig att underkasta sig detta reglementes föreskrifter och villkor ävensom
dels de ändrade bestämmelser, som kunna varda utfärdade rörande i 8, 9 och
11 §§ samt 14 § 3 mom. ävensom 23, 24, 25 och 26 §§ berörda hänseenden samt i
fråga om pension, dels ock minskning i eller upphörande av såväl extra inkomster,
vilka kunna medfölja befattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed, som
de förmåner och ersättningar, vilka omförmälas i 27, 28, 29 och 30 §§.

Detta reglemente skall lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1923.

14*

Bilaga till avlöning sreglementet.

Tj änsteförteckning

angivande ordinarie befattningar vid lots- och fyrstaten ävensom de särskilda
lönegrader, till vilka de äro hänförliga enligt den i 6 § av avlöningsregle mentet

intagna löneplan.

Befattningar.	Avdel-ning och lönegrad enligt lönepla-nen.	Befattningar.	Avdel-ning och lönegrad enligt lönepla-nen.
Distriktsbefll och personal å		Personal å fyrskepp och fyr samt å
distriktsexpedition.		gasstation.
Distriktschef i mellersta, i södra och i väs-		Fyrmästare ä l:a klass fyrskepp ....	A 8
tra lotsdistriktet..........	A 11	Distriktsfyrmästare..........	A 8
Distriktschef i annat lotsdistrikt ....	A 10	Fyrmästare ä l:a klass fyr......	A 8
Distriktskapten............	A 9	Fyrmästare ä gasstation........	A 8
f manligt..... Expeditionsbiträde <	A 4	Fyrmästare ä 2:a klass fyrskepp ....	A 6
l kvinnligt.....	B 2	Fyrmästare å 2:a klass fyr......	A 6
Lotspersonal.		Fyrmästare å 3:e klass fyrskepp ....	A 4
		Fyrmästare å 3:e klass fyr......	A 4
Överlots...............	A 8	Fyrvaktare ä l:a klass fyrskepp ....	A 3
Lotsförman å l:a klass lotsplats ....	A 7	Fyrvaktare å l:a klass fyr......	A 3
Lotsförman & 2:a klass lotsplats ....	A 5	Fyrvaktare ä gasstation........	A 3
Lots & l:a klass lotsplats.......	A 4	Fyrvaktare ä 2:a och 3:e klass fyrskepp	A 2
Lots & 2:a klass lotsplats.......	A 3	Fyrvaktare å 2:a och 3:e klass fyr . . .	A 2
Lotsförman & 3:e klass lotsplats ....	A 3	Fyrhiträde å fyrskepp, fyr-och gasstation	A 1
Lots & 3:e klass lotsplats.......	A 2
		Personal & lotsverkets ångfartyg.
		Befälhavare.............	A 9
		Maskinist..............	A 6

Stockholm 1922. P. A. Norstedt & Söner. 220387