UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE (Statens offentliga utredningar 1920:5)

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AVGIVET AV

DEN AV K UNGE. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902
TILLSATTA KOMMITTÉ

RÖRANDE

LXI.

UTREDNING OCH FÖRSLAG

ANGÅENDE VILLKOR OM VISS FÖREGÅENDE VERKSAMHET
I STATENS TJÄNST FÖR ERHÅLLANDE
AV ÅLDERSTILLÄGG.

STOCKHOLM 1920

KUNGI.. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT .t SÖNER

200306

INNEHÅLL.

Sid.

Underdånig skrivelse till Konungen..............i—in

Betänkande.

Ärendets uppkomst......................... 3

Till kommittén remitterade framställningar.............. 8

Utredning..............................10

Utredningens omfattning.................... »

Allmän regel..........................»

Undantag............................11

Undantag av allmän innebörd..................»

Undantag, avseende särskilda fall.................29

Propositioner..........................38

Remitterade framställningar...................41

Sammanställning.........................53

Kommitténs yttrande och förslag...................60

Hemställan...........................64

A i

'', r-'' 1 . •<

Till KONUNGEN.

Deri kommitté, åt vilken Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 uppdragit
att avgiva underdånigt utlåtande och förslag angående reglering av statens
ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden m. m., överlämnade med

skrivelse den 21 oktober 1919 delen LX av sina tryckta betänkande^
innefattande utredning och förslag i fråga om det i avlöningsbestämmelser
för befattningshavare inom den civila statsförvaltningen intagna villkor om
gott vitsord för erhållande av ålderstillägg.

Efter sistnämnda dag har kommittén avgivit följande skriftliga utlåtanden,
nämligen:
undei'' är 1919:

den 30 oktober i fråga om höjning av avlöningsförmånerna för skogsförvaltaren
vid Uppsala universitet samt inrättande av en assistentbefattning
vid skogsförvaltartjänsten (nr 168);

den 4 november angående ansökning om löneförbättring för ordinarie
tjänstemän hos flottans pensionskassa (nr 169);

samma dag angående ansökning om arvodesförhöjning för vissa funktionärer
vid flottans pensionskassa (nr 170);

den 12 november i anledning av framställning om trädgårdsmedhjälpartjänsternas
vid Uppsala universitets botaniska trädgård förändrande till
underträdgårdsmästartjänster (nr 171);

samma dag i anledning av förslag till omorganisation av stuteriöverstyrelsen
m. m. (nr 172);

den 14 november om inrättande vid nationalmuseum av en ordinarie
kvinnlig biträdesbefattning av tredje graden m. m. (nr 173);

den 25 november i fråga om anslag till bibliotekarie, sekreterare och
kamrerare vid karolinska mediko-kirurgiska institutet samt särskild ersättning
till kamreraren från behållning å fonder (nr 174);

den 28 november i fråga om avlöningsförhållandena för vissa befattningshavare
vid tekniska högskolan (nr 175);

den 1 december i fråga om förhöjning av avlöningsförmånerna för
den äldre konservatorsbefattningen vid naturhistoriska riksmuseet (nr 176);

den 4 december angående rätt för förste aktuarien S. A. Oden att
för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig viss tid (nr 177);

den 12 december angående tillfällig löneförbättring för viss personal
vid livrustkammaren (nr 178);

den 16 december angående förstärkning av kammarrättens arbetskrafter
in. in. (nr 179); och

deri 17 december i fråga om tillfällig löneförbättring under år 1920
för viss personal inom den civila statsförvaltningen (nr 180);
under är 1920:

den 14 januari angående anslag till sjökarteverket i samband med
överflyttning av utgivandet av »Underrättelser för sjöfarande» (nr 181);

samma dag angående ändring i avlöningsstaten för den civila personalen
vid sjökarteverket (nr 182);

den 29 januari i fråga om förbättring av löne- och pensionsförmåner
för överståthållaren och underståthållaren i Stockholm samt vissa befattningshavare
i överståthållarämbetets kansli (nr 183);

samma dag angående lönereglering för länsveterinärerna m. in. (nr 184);
den 10 februari angående uppförande på ordinarie stat av kontrollstyrelsens
avdelning för ärenden angående skattefri sprit rn. in. (nr 185);

den 16 februari angående förslag till utgiftsstat för postsparbanken
in. in. (nr 186);

den 3 mars angående vissa ändringar i staten för riksarkivet (nr 187);
den 5 mars ifråga om kostnadsfri ledighet för extra ordinarie befattningshavare
vid tullverket (nr 188); och

den 11 mars i fråga om jämkning i tillfälliga lönetillägg för personal
vid tullverket (nr 189).

Kommittén får härmed i underdånighet överlämna delen LXI av sina
tryckta betänkanden, innefattande utredning och förslag angående villkor
om viss föregående verksamhet i statens tjänst för erhållande av ålderstillägg.
Stockholm den 13 mars 1920.

Underdånigst
F. H. SCHLYTERN.

O. W. Edbom. Carl Ekman. A. E. M. Ericsson.

F. St. Linroth. Aug. Nilsson. Bernhard Nilsson.

/ G. Hultman.

Angående villkor om viss föregående
verksamhet i statens tjänst för erhållande

av ålderstillägg.

1—200306

'' ''V..

Ärendets uppkomst.

Uti proposition n:r 230 vid 1917 års riksdag angående reglering
av löneförhållanden m. m. vid statsdepartementen föreslogs bland avlöningsvillkoren
i fråga om ålderstillägg, att befattningshavare, som utnämnts att
från de nya staternas ikraftträdande eller från och med dag under år 1917
vara innehavare av ordinarie tjänst i statsdepartement, finge för erhållande
av löneförhöjning tillgodoräknas den tid, varunder han omedelbart före
tillträdet till befattningen på grund av stadigvarande förordnande i departementet
bestritt tjänst av motsvarande lönegrad med av riksdagen å extra
stat anvisad avlöning, kansliråd alltså extra byråchefstjänst och kanslisekreterare,
förste eller andre, extra kanslisekreterartjänst samt aktuarie extra
ordinarie aktuariebefattning.

Uti den 31 maj 1917 dagtecknat utlåtande n:r 5 avgav riksdagens
andra särskilda utskott yttrande i anledning av nyssberörda proposition
jämte i ämnet väckta motioner.

Bland dessa motioner voro två likalydande, väckta den ena inom
första och den andra inom andra kammaren, i vilka motioner hemställdes,
att riksdagen måtte besluta, att samma rätt i fråga om ålderstilläggs åtnjutande,
som i nämnda proposition föresloges skola tillerkännas extra kanslisekreterare,
jämväl måtte tillerkännas de av Kungl. Maj:t då tillförordnade kanslisekreterarne.

Utskottet ansåg sig icke böra tillstyrka dessa motioner och anförde
i sådant hänseende, att ett bifall till dem skulle innebära ett godtagande
av en för förvaltningen ny avlöningsprincip, nämligen rätten att för ålderstilläggsberäkning
tillgodonjuta tjänstgöring såsom vikarie å annans tjänst,
vartill komme, att det för det dåvarande vore omöjligt överskåda de vittgående
konsekvenser, som skulle föranledas av ett bifall i motionernas
syfte. Därest särskilda förhållanden sådant föranledde — yttrade utskottet
vidare — torde Kungl. Maj:t icke underlåta att underställa riksdagens
prövning, i vad mån ett dylikt medgivande i ett eller annat fall skulle
kunna vara av omständigheterna påkallat.

Utskottet tillstyrkte godkännande av det ovanberörda, i den kungl.
propositionen föreslagna villkoret för erhållande av ålderstillågg.

Enligt riksdagens skrivelse den 15 juni 1917 n:r 373 föranledde
utskottets yttrande och förslag i berörda delar ej någon erinran från riksdagens
sida.

I en till 1918 års lagtima riksdag avlåten proposition n:r 86 föreslog
Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att förste kanslisekreteraren i lantförsvarsdepartementet
G. A. Åkerman finge för rätt till åtnjutande av med
hans befattning förenade ålderstillägg tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring
i nämnda departement under tiden från och med den 1 juli 1912
till och med utgången av år 1917.

Det erinrades i det vid propositionen fogade statsrådsprotokoll den 8
februari 1918, hurusom 1912 års riksdag bifallit Kungl. Maj:ts förslag om
medgivande att till arvode åt en extra föredragande och en amanuens i
lantförsvardepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli finge från
och med den 1 juli samma år tillsvidare intill 1913 års utgång av tillgängliga
medel utbetalas ett belopp av 9,000 kronor för år räknat, att
ersättas från fjärde huvudtitelns allmänna besparingar. Amanuensen skulle
tjänstgöra såsom biträde åt den extra föredraganden och »således närmast
hava att fullgöra enahanda åligganden som kanslisekreterare». Det sedermera
av Kungl. Maj:t utfärdade amanuens- och biträdesförordnandet innebar
skyldighet att fullgöra enahanda åligganden som kanslisekreterare mot åtnjutande
av en ersättning av 4,200 kronor för år räknat, därav 1,400
kronor skulle anses motsvara tjänstgöringspenningar. Liknande medgivande
att inom departementet anställa en extra föredragande och ett biträde
åt denne hade lämnats av följande riksdagar för tiden intill den 1
januari 1918, från och med vilken dag ny lönestat för departementet
trädde i kraft. För att bereda ifrågavarande båda tjänstemän löneförmåner
mera överensstämmande med dem, som utgingo till motsvarande tjänstinnehavare
inom andra avdelningar av Kungl. Maj:ts kansli, medgav 1914
års senare riksdag, att för berörda ändamål finge utgå 10,000 kronor. I
överensstämmelse därmed höjdes avlöningen för den tjänsteman, som biträdde
den extra föredraganden inom departementet, till 5,000 kronor för
år, därav ett belopp av 1,600 kronor skulle anses motsvara tjänstgöringspenningar.
Därigenom kom det till denne tjänsteman utgående arvodet
att i stort sett motsvara dåvarande kansli sekreterares avlöningsförmåner.
I enlighet med framställning under fjärde huvudtiteln i statsverkspropositionen
till 1915 års riksdag anvisade riksdagen ifrågavarande avlöningsförmåner
på extra stat från och med år 1916.

Vederbörande departementschef meddelade till statsrådsprotokollet
den 8 februari 1918, att förste kanslisekreteraren Åkerman under tiden
från och med den 1 juli 1912 till den 19 mars 1915 tjänstgjort såsom
biträde åt den extra föredraganden i departementet. Sedan en av departementets
ordinarie kanslisekreterare sistnämnda dag förordnats, att bestrida
tjänsten såsom extra föredragande, förordnades samtidigt Åkerman att
uppehålla en kanslisekreterartjänst mot åtnjutande av därmed förenade avlöningsförmåner.
Detta förordnande innehade Åkerman intill den 16 januari
1917, från och med vilken dag han förordnats att, mot åtnjutande av
särskild ersättning, vara extra föredragande i departementet under år 1917.
Den 1 januari 01918 tillträdde han en förste kanslisekreterarbefattning i
departementet. Åkerman hade sålunda alltifrån den 1 juli 1912 och intill
tiden för den nya lönestatens trädande i kraft den 1 januari 1918 tjänstgjort
i ^^försvarsdepartementet såsom extra befattningshavare. Då ifrågavarande
tjänst såsom biträde åt den extra föredraganden i departementet
med hänsyn till såväl det sätt, varpå densamma tillkommit, som ock med
befattningen förenade tjänstgöringsskyldighet och löneförmåner måste enligt
departementschefens mening anses hava varit jämställd med befattning
såsom ordinarie kanslisekreterare, ansåg han det vara med rättvisa och
billighet förenat, att Åkerman finge för rätt att åtnjuta ålderstillägg å
innehavande lön tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring såsom extra befattningshavare
i departementet alltifrån den 1 juli 1912.

I skrivelse den 18 mars 1918 n:r 76 i anledning av sistberörda
kungl. proposition erinrade riksdagen om ovanberörda avlöningsvillkor samt
omförmälda riksdagsutskotts yttrande i anledning av de båda motionerna
ävensom om vadoi det till propositionen hörande statsrådsprotokollet anförts
beträffande Åkerman.

Därefter yttrades följande.

»Enligt vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat, är den tjänstgöring,
Åkerman under hela ifrågavarande tid fullgjort, jämställd med
extra kanslisekreterartjänst.

Vid sådant förhållande har riksdagen ansett sig böra bifalla Eders
Kungl. Maj:ts framställning.»

Sedan emellertid till 1918 års lagtima riksdag avlåtits ytterligare
propositioner i fråga om rätt för vissa befattningshavare i statsdepartement
att för åtnjutande av ålderstillägg få tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring,
nämligen dels n:r 132 (tjänstemän i civildepartementet), n:r 292
(tjänstemän i ecklesiastikdepartementet), n:r 295 (tjänsteman i finansdepartementet)
och n:r 392 (tjänsteman i sjöförsvarsdepartementet), avlät riks -

dagen den 28 maj 1918 skrivelse n:r 245 i anledning av kungl. propositionen
n:r 132.

I denna skrivelse erinrades om ovanberörda yttrande av andra särskilda
utskottet vid 1917 års riksdag samt att bemälda utskotts uttalande
lämnades av riksdagen utan erinran och att under åberopande därav Kungl.
Maj:t i propositionen n:r 86 vid 1918 års lagtima riksdag föreslagit omförmälda
medgivande för förste kanslisekreteraren Åkerman. »Denna proposition»
— yttrar riksdagen vidare — »tillstyrktes av statsutskottet, som
däri såg ett av andra särskilda utskottet vid 1917 års riksdag åsyftat undantagsfall»,
och den föreslagna lönetursrätten hade av riksdagen medgivits.
,

Efter erinran, hurusom sedermera, utöver propositionen n:r 132, avseende
liknande förmån för två befattningshavare i civildepartementet, avlåtits
ytterligare propositioner av enahanda beskaffenhet beträffande vissa
tjänstemän i sjöförsvars-, finans- och ecklesiastikdepartementen, yttrade
riksdagen följande.

Vid sådant förhållande hade riksdagen ej kunnat undgå att uppmärksamma,
att framställningarna av denna art icke kunde hänföras till
sådana undantagsfall, andra särskilda utskottet åsyftat, utan syntes man
härmed vara inne på en väg, där konsekvenserna uppenbarligen medförde,
att nästan varje förordnande skulle kunna åberopas såsom medförande rätt
att för detsamma räkna lönetur för ålderstillägg. Att under sådana omständigheter
bifalla nu förevarande framställning hade riksdagen icke funnit
tillrådligt. Därmed skulle tydligen hittills följda regler i fråga om
rätt till ålderstilläggs tillgodonjutande sönderbrytas utan att andra riktlinjer
för bedömande av likartade fall blivit enhetligt prövade och godkända.
Med hänsyn härtill och då dessutom jämväl i övrigt riksdagen fatt mottaga
talrika framställningar rörande rätt för befattningshavare att under
skiftande förhållanden och på olika skäl tillgodoräkna sig viss tjänstgöring
för rätt till åtnjutande av ålderstillägg, hade riksdagen funnit anledninguttala
önskvärdheten därav, att eu allmän utredning i berörda hänseende
komme till stånd, som möjliggjorde såväl att likartade fall för vinnande
av största möjliga rättvisa erhölle en likformig behandling som ock att
sådana framställningar om rätt till ålderstillägg, som under senare tiden
gång efter annan underställts riksdagen, icke måtte behöva i varje särskilt
fall ^dragas under riksdagens prövning. Tills sådan utredning slutförts och
beslut med anledning därav fattats, syntes ett bifall till framställningai,
genom vilka ett föregripande av utredningens resultat kunde anses ske,
enligt riksdagens förmenande icke böra ifrågakomma.

Under hänvisning till vad riksdagen sålunda anfört, finge riksdagen

anmäla, att Kung]. Maj:ts förevarande proposition n:r 132 icke vunnit
riksdagens bifall.

I skrivelser den 28 maj n:r 247, den 8 juni n:r 305 och den 4
juni n:r 275 allt år 1918 meddelade riksdagen sina beslut i anledning
av ovanberörda propositioner n:ris 292, 295 och 392; hänvisande till vad
riksdagen i sin skrivelse n:r 245 anfört angående tillstånd för två befattningshavare
i civildepartementet att för rätt att åtnjuta ålderstillägg tillgodoräkna
sig viss tjänstgöring, anmälde riksdagen, att de kungl. propositionerna
icke vunnit riksdagens bifall.

Till 1918 års lagtima riksdag avläts även kungl. proposition n:r
225 angående rätt till tjänstårsberäkning för torpedingeniören S. I).
Ljungberg.

I skrivelse den 4 juni 1918 n:r 278 anmälde riksdagen, att sistnämnda
proposition icke bifallits. Därvid hänvisades till vad riksdagen i
sin skrivelse n:r 245 angående tillstånd för två befattningshavare i civildepartementet
att för rätt att åtnjuta ålderstillägg tillgodoräkna sig viss
tjänstgöring anfört rörande behovet av utredning beträffande samtliga frågor
om tjänstårsberäkning för åtnjutande av ålderstillägg.

Vid anmälan den 16 september 1918 av riksdagens ovanberörda
skrivelser den 28 maj samt den 4 och 8 juni samma år hemställde chefen
för finansdepartementet, att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt 1902 års löneregleringskommitté
att verkställa den av 1918 års lagtima riksdag med dess
skrivelse n:r 245 avsedda utredning rörande rätt för statsanställda personer
att för åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräkna sig viss annan verksamhet
i statens tjänst samt att avgiva de förslag, vartill utredningen
kunde komma att föranleda; och bifölls departementschefens hemställan,
varom kommittén underrättades genom skrivelse från bemälde departementschef,
vid vilken skrivelse var fogat utdrag av statsrådsprotokollet i förevarande
ärende.

Till kommittén remitterade framställningar.

För att tagas i övervägande vid fullgörandet av ifrågavarande uppdrao-
hava till kommittén genom nedannämnda remisser överlämnats följande
akter:

finansdepartementets remiss den 2 oktober 1918 å av arméförvaltningens
civila departement och sjukvårdsstyrelse på uppdrag av chefen för
lantförsvarsdepartementet verkställd utredning och avgivet yttrande i fråga
om ålderstillägg i visst fall till bataljonsläkare vid fältläkarkåren tn. in.;

kungl. remiss den 21 oktober 1918 å framställning från 1918 års
statstjänstemannakongress angående utvidgad rätt att åtnjuta ålderstillägg;

kungl. remiss den 30 oktober 1918 i anledning av landsfiskalen J.
Mathleins ansökning att för ålderstillägg få tillgodoräknas hela den tid.
han varit ordinarie länsman, oaktat denna tid ej varit sammanhängande;

kungl. remiss den 7 december 1918 angående rätt för ombudsmannen
och fiskalen hos domänstyrelsen J. C. A. Lilliesköld att för ålderstillägg
få tillgodoräkna sig den'' tid, han på grund av förordnanden innehaft
befattning såsom extra advokatfiskal i kammarkollegium;

kungl. remiss den 4 januari 1919 i anledning av framställningar
om ålderstillägg åt vaktmästaren hos nedre justitierevision en K. G. Mellberg
och landsfogden B. Falk;

kungl. remiss den 30 januari 1919 i anledning av framställning från
biträdande stationsingenjören vid mariningenjörkåren C. A. Ekelund att
för ålderstillägg få tillgodoräkna sig tjänstgöring i viss motsvarande
befattning;

kungl. remiss den 3 februari 1919 å framställning från statistiska
centralbyrån i fråga om rätt till ålderstillägg för vissa kvinnliga biträden
i ämbetsverket;

kungl. remiss den 10 februari 1919 i fråga om rätt för redogöraren
vid sjökarteverket A. Zettervall att för ålderstillägg få tillgodoräkna sig
den tid han före tillträdet till sin ordinarie befattning vid verket varit
anställd såsom bokförare därstädes;

jordbruksdepartementets remiss den 11 februari 191 i» i anledning
av framställning från lantmäterikommissionen rörande vissa organisationsoch
lönefrågor inom lantmäteri;

kung!, remiss den 12 februari 1919 i fråga om rätt för notarien i
Svea hovrätt N. Elliot att för ålderstillägg få tillgodoräkna sig tid, varunder
han bestritt notariebefattning å extra division hos hovrätten;

kungl. remiss den 20 februari 1919 i fråga om ålderstillägg till notarien
hos generaltullstyrelsen P. U. Ahlin och vaktmästaren hos kommerskollegium
J. L. Wallenström;

finansdepartementets remiss den 6 mars 1919 i fråga om ålderstillägg
till förste vaktmästaren hos kammarkollegium A. V. Svensson;

kungl. remiss den 13 mars 1919 i anledning av framställning från
landskontoristen i Älvsborgs län A. F. Lindqvist om rätt att för ålderstillägg
få tillgodoräkna sig tid, varunder han innehaft ordinarie beställning
såsom underofficer; samt

kungl. remiss den 16 augusti 1919 i anledning av framställningar
angående ålderstillägg åt biträdena hos statistiska centralbyrån H. K. Wall
och H. I\. Eriksson samt kontorsskrivaren hos postsparbanken S. Zetterberg.

I sammanhang härmed hava ock kommit i beaktande

kungl. remiss den 5 mars 1918 i fråga om lönetursrätt för vissa
skrivbiträden i postsparbanken,

kungl. remiss den 17 januari 1919 angående ålderstillägg åt t. f.
kassören hos fångvårdsstyrelsen K. R. M. af Winklerfelt in. m.,

kungl. remiss den 20 september 1919 med anledning av riksdagens
yttrande i dess skrivelse nr 223 år 1919 (sid. 9) i fråga om viss befarad
olägenhet beträffande ålderstillägg till inom statsförvaltningen anställda
kvinnliga biträden, samt

kungl. remiss den 27 september 1919 i fråga om lönetursrätt för
vissa befattningshavare vid rikets hospital och asyler.

2—29030H

Utredningens

omfattning.

Allmän regel.

Utredning.

När löneregleringskoinraittén nu går att fullgöra ifrågavarande uppdrag,
vill kommittén till en början erinra, att kommittén under senare
tid erhållit — oavsett mindre omfattande remisser i besläktade ämnen —
ytterligare två större ålderstilläggsinstitutet rörande utredningsuppdrag,
nämligen dels rörande bestämmelsen om »väl vitsordad» tjänstgöring för
erhållande av åld erstil lägg, dels ock i fråga om rätt för statsanställda personer
att för åtnjutande av bland annat ålderstillägg tillgodoräkna sig
verksamhet i kommunal eller annan icke statstjänst.

Uti dessa frågor ävensom i en annan större fråga, som berör ålderstilläggsinstitutet
i vad angår militär tjänstgörings inverkan på rätt till
ålderstillägg (frågan om åtgärder till värnpliktiges skyddande mot förlust
av innehavda anställningar i statens tjänst eller vid dess arbetsföretag på
grund av inkallande till tjänstgöring m. m.), har kommittén redan avgivit
eller ämnar kommittén så snart ske kan avgiva särskilda utlåtanden.

I nu förevarande sammanhang kommer kommittén därför endast att
yttra sig beträffande rätt för statsanställda personer att för åtnjutande av
ålderstillägg tillgodoräkna sig annan verksamhet i statens tjänst, och har
kommittén uppfattat sitt uppdrag i detta avseende så, att därmed åsyftats
endast ålderstillägg vid ordinarie anställning inom den civila statsförvaltningen
(med undantag av kommunikationsverken och andra förvaltningsgrenar,
vilkas avlöningsförhållanden komma att regleras enligt samma
system som kommunikationsverkens).

Beträffande föregående verksamhet som förutsättning för erhållande
av ålderstillägg gäller — torde man kunna säga — inom den civila
statsförvaltningen (med nyss nämnda undantag) såsom allmän regel, att
den verksamhet grundlägger rätt till ålderstillägg vid en befattning,
som av ordinarie befattningshavaren — sedan denne vunnit innehavande
anställning eller, om han omedelbart därförut innehaft en eller flera sinsemellan
sammanhängande ordinarie anställningar å befattning inom samma
lönegrad och verk, kår, stat, el. dyl., sådan anställning — utövats antingen
å befattningshavarens egen tjänst eller, på grund av förordnande, å annan
statens tjänst eller ock för fullgörande av annat offentligt uppdrag.

Denna regel kan sägas hava framgått ur det med tillsättandet av
1902 års löneregleringskommitté påbörjade löneregleringsarbetet, ehuru den
dock i vissa avseenden kommit till uttryck redan vid tidigare löneregleringar.

Från regeln har emellertid under årens lopp givits talrika undantag,
dels skärpande och dels mildrande densamma. Undantagen av det förra
slaget äro givetvis av föga betydelse i nu förevarande avseende och hava
därför ej givit kommittén anledning till närmare undersökning. De äro
också enligt sakens natur vida sällsyntare än undantagen av det andra
slaget, och kommittén vill i fråga om dem endast erinra, hurusom vissa
avlöningsbestämmelser ställa den fordringen å verksamhet, som må kunna
grundlägga rätt till ålder sti Hägg, att densamma skall hava utövats efter
det befattningshavaren vunnit ordinarie anställning å just den tjänst, vid
vilken ålderstillägget skall utgå.

Undantagen av det senare slaget, d. v. s. de som mildra den angivna
huvudregeln, äro däremot av synnerligt intresse vid fullgörandet av kommitténs
nu förevarande uppdrag.

Dessa undantag återfinnas huvudsakligen i den mångfald författningar,
vilka i sammanhang med fastställande av nya avlöningsstater utfärdats för
att giva offentlighet åt de villkor och bestämmelser, som stadgats för åtnjutandet
av avlöningsförmånerna enligt de nya staterna.

Angående ifrågavarande undantag, som dels äro av mer eller mindre
allmän innebörd och dels avse särskilda fall, meddelar kommittén här nedan
en översikt, vilken visserligen icke äger anspråk på att anses uttömmande
men som dock torde lämna tillräckligt material för en så allsidig belysning
av ifrågavarande spörsmål, som på denna väg kan åstadkommas.
De olika undantagen — med vilka sammanförts även en del andra belysande
fall i älderstilläggsfrågor — hava införts under fortlöpande nummer
för att underlätta hänvisandet till dem i den kommande framställningen.

Till en början vill kommittén i förevarande avseende erinra, hurusom
särskilt i en mängd av de s. k. avlöningsvillkoren återkomma, visserligen
under olika, efter omständigheterna lämpad, formulering men i huvudsak
överensstämmande, vissa specifika medgivanden att för åtnjutande av ålderstillägg
tillgodoräkna föregående verksamhet av särskild beskaffenhet.

Beträffande dessa så att säga generella undantag äro att märka
följande:

1) Innehavare av tjänst å ny avlöningsstat får för åtnjutande av
ålderstillägg å den nya staten tillgodoräkna sig

i allmänhet den tid, han före den nya statens ikraftträdande inne -

Undantag.

Undantag
av allmän
innebörd.

haft (bestritt) tjänsten, vare sig på grund av fullmakt eller konstitutorial
eller förordnande i följd av fråga om vederbörande verks omorganisation
eller lönereglering för verket,

ofta även tid, då han omedelbart före sin befordran till tjänsten
sålunda innehaft (bestritt) tjänst i samma lönegrad i verket eller tjänst å
äldre stat motsvarande eller jämförlig med den nya tjänsten,

stundom ock tid då han, likaledes omedelbart före sin befordran,
stadigvarande innehaft (bestritt) motsvarande eller jämförlig anställning å
extra stat inom verket.

2) Om kvinnligt biträde, som befordrats till ordinarie biträde i ett
ämbetsverk från tiden för ikraftträdandet av ny stat för verket, omedelbart
före nämnda ikraftträdande mot fast arvode utfört arbete av motsvarande
eller jämförlig beskaffenhet i verket eller, understundom, hos annat närstående
statsorgan, får biträdet i allmänhet för åtnjutande av ålderstillägg
räkna sig till godo nämnda tjänstgöring, stundom hela den tid, biträdet
utfört sådant arbete hos vederbörande verk.

3) Innehavarna av en del befattningar få enligt åtskilliga stadganden,
därest de vid befordran eller förflyttning till vissa andra tjänster komma
i åtnjutande av avlöning, som kan anses för låg i förhållande till förut
innehavd avlöning, å den nya tjänsten tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring
i viss omfattning för att medelst ålderstillägg bringa upp avlöningen
till skäligt belopp.

Från de särskilda »avlöningsvillkoren''» äro vidare att anteckna följande
undantag, vilka jämväl äro av mer eller mindre allmän innebörd och vanligen
innefatta medgivanden att för åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräkna
viss närmare bestämd tid.

Statsdepartementen.

K. k. 12 juli och 13 sept. 1878; bih. sv. f. s. 33 och 47. K. k. 31 mars 1900;

bih. sv. f. s. 28:

4) Löntagare borde tillgodoräknas den tid, han inom samma lönegrad tjänstgjort
inom samma eller annat departement eller i annat statens ämbetsverk eller ock, vad utrikesdepartementet
angick, varit anställd i motsvarande befattning vid någon av beskickningarna.

K. k. 25 juni 1917; sv. f. s. 584;

5) Befattningshavare bör tillgodoräknas den tid, som före de nya staternas trädande
i kraft förflutit från hans tillträde till innehavande befattning eller motsvarande tjänst å

den gamla avlöningsstaten, varvid denna rätt bör tillkomma förste kanslisekreterare i avseende
å den tid, han innehaft ordinarie tjänst såsom kanslisekreterare eller registrator,
ävensom registrator i avseende å den tid, han innehaft ordinarie tjänst såsom kanslisekreterare.

6) Befattningshavare bör tillika tillgodoräknas den tid, han inom samma lönegrad
innehaft ordinarie tjänst i samma eller annat departement eller i annat statens ämbetsverk
eller, vad angår befattningshavare i utrikesdepartementet, varit anställd i motsvarande befattning
vid någon av beskickningarna eller konsulaten.

7) Befattningshavare, som utnämnts att från de nya staternas ikraftträdande eller
från och med dag under år 1917 vara innehavare av ordinarie tjänst i statsdepartement,
må tillgodoräknas den tid, varunder han omedelbart före tillträdet till befattningen på grund
av stadigvarande förordnande i departementet bestritt tjänst av motsvarande lönegrad med av
riksdagen å extra stat anvisad avlöning, kansliråd alltså extra byråchefstjänst och kanslisekreterare,
förste eller andre, extra kanslisekreterartjänst samt aktuarie extra ordinarie
aktuariebefattning.

8) Befattningshavare, vilken utnämnts att från de nya staternas ikraftträdande vara
innehavare av andre kanslisekreterarbefattning och under de åtta närmast före tillträdet till
befattningen förflutna åren varit såsom amanuens anställd i departementet samt under de
sista fem åren av nyssnämnda tid fullgjort tjänstgöring i lika eller nära lika omfattning,
som under samma tid fordrats av ordinarie tjänsteman i första lönegraden, må efter Kungl.
Maj:ts bestämmande tillgodoräknas viss del av den tid av fem år, som nyss angivits, dock
att i särskilda undantagsfall hela denna tid må tillgodoräknas.

9) Den, som från tiden för de nya staternas ikraftträdande eller från och med dag
under år 1917 antagits till annan ordinarie vaktmästartjänst i statsdepartement än befattning
som förste vaktmästare, må tillgodoräknas den tid, han omedelbart före tillträdet till
befattningen i departement innehaft stadigvarande anställning såsom extra vaktmästare med
full tjänstgöringsskyldighet och med avlöning nära jämförlig med ordinarie vaktmästares.

Uirikes departementet.

K. k. 11 juli 1919; sv. f. s. 559:

10) Löntagare bör tillgodoräknas den tid, som före den nya avlöningsstatens för
departementet trädande i kraft förflutit från hans tillträde, till närmast motsvarande befattning
å förut gällande stat för departementet.

11) Befattningshavare, som utnämnts att från den nya statens för utrikesdepartementet
ikraftträdande (d. v. s. fr. o. m. 1 okt. 1919) eller från och med dag förut under
år 1919 vara innehavare av å densamma upptagen ordinarie tjänst eller av tjänst vid
beskickning eller konsulat, må tillgodoräknas den tid, varunder han omedelbart före tillträdet
till befattningen på grund av stadigvarande förordnande i utrikesdepartementet eller vid beskickning
och konsulat bestritt närmast motsvarande tjänst med av riksdagen å extra stat
anvisad avlöning för tjänsten.

Beskickningarna.

K. k. 11 juli 1913; sv. f. s. 26 7:

12) Löntagare bör tillgodoräknas den tid, som före den nya avlöningsstatens trädande
i kraft förflutit från hans tillträde till ordinarie befattning.

Nedre justitierevisionen.

K. k. 16 juni 1911; bih. sv. f. s. 41:

13) Beträffande skrivbiträde, som vid den nya statens ikraftträdande var anställt
vid nedre justitierevisionen och antagits till biträde å denna stat, må det ankomma på
Kungl. Maj:ts prövning, om och i vad mån biträdet äger räkna sig tillgodo den föregående
tjänstgöringen vid nedre revisionen.

Hovrätterna.

K. k. 18 sept. 1909; bih. sv. f. s. 5 8:

14) Hovrättsråd fick räkna sig tillgodo den tid, han innehaft assessorstjänst.

K. k. 19 juni 1919; sv. f. s. 6 31:

15) Hovrättsråd må räkna sig tillgodo den tid, som före den nya avlöningsstatens
trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen, dock icke i vidare mån än
vad denna tid överstiger fem år.

K. k. 19 juni 1919; sv. f. s. 6 32:

16) Därest revisionssekreterare, som vid utnämningen till ämbetet var ledamot i någon
av rikets hovrätter, ånyo utnämnes till ledamot i hovrätt, må han tillgodoräkna sig ej blott
den tid, han förut varit ledamot i hovrätt, utan även den tid, varunder han innehaft revisionssekreterarämbetet.

17) Därest revisionssekreterare, som vid utnämnningen till ämbetet var fiskal eller
assessor i någon av hovrätterna, utnämnes till ledamot i hovrätt må han tillgodoräkna sig
den tid, varunder han innehaft revisionssekreterarämbetet.

Fångvårdsstaten.

K. k. 30 sept. 1910; bih. sv. f. s. 62:

18) Direktör eller kamrerare vid fångvårdsanstalt må räkna sig till godo tid,
varunder han varit ordinarie tjänsteman i första lönegraden hos fångvårdsstyrelsen, dock

under de villkor i övrigt, som gälla för åtnjutande av fastställda avlöningsförmåner för
nämnda styrelse.

19) Ordinarie fånggevaldiger äger, därest han transporterats till vaktkonstapel vid
fångvårdsanstalt, att räkna sig till godo den tid, han varit ordinarie fånggevaldiger.

K. k. 10 juni 1911; bih. sv. f. s. 41:

20) Den rätt i fråga om ålderstillägg, som tjänsteman, tillhörande fångvårdens bevakningspersonal,
må hava förvärvat under det han uppburit avlöning från förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll, må, sedan han erhållit konstitutorial å befattning i samma
lönegrad med avlöning enligt av riksdagen fastställd stat, räknas honom till godo beträffande
ålderstillägg å den med den nya befattningen förenade lön.

K. k. 10 juni 1912; sv. f. s. 128:

21) Innehavare av ordinarie befattning vid den nya staten för fångvårdsstaten må
räkna sig till godo tid, varunder han innehaft motsvarande eller jämförlig befattning vid
statens uppfostringsanstalt å Bona.

1914 års förra riksdags skrivelse nr 2, punkt 11:

22) Uppsyningsman, som övergått till den från och med år 1915 förändrade ordinarie
staten för fångvårdsstaten, i vad den avser tjänstemän av lägre grad, må så länge
han kvarstår i tjänst bibehållas vid tjänstgöring såsom uppsyningsman med rätt att, i fråga
om tillträde till ålderstillägg, tillgodoräkna sig den tid, han före år 1915 såsom ordinarie
innehaft tjänst ej blott i uppsyningsmans- utan även i överkonstapelsgrad.

Statens uppfostringsanstalt å Bona.

K. k. 2 5 juni 1917; sv. f. s. 5 8 5:

23) Innehavare av befattning å ordinarie stat vid ifrågavarande anstalt äger att
räkna sig tillgodo tid, varunder han varit innehavare av motsvarande eller jämförlig befattning
vid fångvårdsstaten.

24) Direktören vid uppfostringsanstalten må även räkna sig tillgodo tid, varunder
han varit ordinarie tjänsteman i första lönegraden hos fångvårdsstyrelsen, dock under
de villkor i övrigt, som gälla för åtnjutande av fastställda avlöningsförmåner för nämnda
styrelse.

Artilleristaben.

K. k. 22 juni 1911; bih. sv. f. s. 46:

25) Vaktmästare bör tillgodoräknas den tid, han före den nya avlöningsstatens
trädande i kraft uppehållit befattningen mot åtnjutande av ett arvode av 1,200 kronor.

Fältläkarkåren.

K. k. 18 juli 1913; sv. f. s. 169:

26) Den, som redan utnämnts eller framdeles kommer att utnämnas till extra
bataljonsläkare, skall äga tillgodoräkna sig jämväl den tid, han dessförinnan innehaft beställning
såsom bataljonsläkare på stat vid armén.

Sjökarteverket.

K. k. 10 juni 1912; sv. f. s. 141;

27) Beträffande befattningshavare, som vid ikraftträdandet år 1913 av ny stat
var anställd vid sjökarteverket och antagits till ordinarie befattningshavare å denna stat,
skulle det ankomma på Kungl. Maj:ts prövning, om och i vad mån befattningshavaren ägde
räkna sig till godo den föregående tjänstgöringen vid sjökarteverket; dock att manlig ritare
eller gravör icke finge i något fall tillgodoräknas tjänstgöring före det han fyllt 22 år.

Riksdagens skrivelse år 1919 nr 5 A, punkt 68:

28) Aktuarie samt manlig ritare eller gravör får för ålderstillägg tillgodoräknas den
tid, han före den 1 januari 1919 innehaft sin befattning.

Kommunikationsverken.

(Post- och telegrafverken samt statens järnvägar och vattenfallsverk.)

Avlöningsreglemente den 19 juni 1919; sv. f. s. 343.

Detta avlöningsreglemente innehåller visserligen i flera avseenden avvikelser från
ovan angivna huvudregel, men då det i mångt och mycket är uttryck för ett nytt avlöningssystem
och jämförelse å vissa lösryckta punkter med andra avlöningsbestämmelser därför
måste bliva rätt vansklig, torde ifrågavarande avlöningsreglemente böra förbigås i detta
sammanhang.

Postsparbanken.

K. k. 25 sept. 1914; sv. f. s. 427:

29) Ordinarie tjänsteman, som i behörig ordning förflyttas från befattning i postverket
till befattning i postsparbanken, äger tillgodoräkna sig den tid, han före förflyttningen
varit i det förra verket anställd såsom ordinarie innehavare av tjänst, motsvarande
den, till vilken förflyttningen äger rum.

Länsstyrelserna.

K. k. 18 sept. 1908; bill. sv. f. s. 71:

30) Andre eller tredje länsnotarie eller länsbokhållare skall vid befordran till länsnotarie
eller länsbokhållare äga tillgodoräkna sig den tid, han innehaft tjänst såsom andre
eller tredje länsnotarie eller länsbokhållare.

£l detta sammanhang torde lämpligen böra anmärkas, att ett motiv till detta
stadgande varit det förhållandet, att länsnotarier eller länsbokhållare av olika grader i allmänhet
måste antagas utföra i huvudsak arbete av enahanda art.]

Landsstaten.

K. k. 14 juni 1917; sv. f. s. 472:

31) Kronofogde, överflyttad eller efter ansökning utnämnd till landsfogde- eller
häradsskrivartjänst eller annan därmed i avlöningshänseende jämförlig tjänst a rikets eller
riksdagens stat, skall för åtnjutande av ålderstillägg vid den nya tjänsten få räkna sig tillgodo
sin tjänstgöring som ordinarie kronofogde.

Kammarkollegium.

K. k. 29 april 1919; sv. f. s. 206:

32) Befattningshavare bör tillgodoräknas den tid, han inom samma lönegrad innehaft
ordinarie tjänst i kammarkollegiet eller i annat statens ämbetsverk.

Kommerskollegium.

K. k. 19 juni 1919; sv. f. s. 500:

33) Befattningshavare bör tillgodoräknas den tid, han inom samma lönegrad innehaft
ordinarie tjänst i statsdepartement eller i annat statens ämbetsverk.

34) Befattningshavare, som utnämnts att från den nya statens ikraftträdande (d. v. s.
fr. o. m. 1920) eller från och med dag under år 1919 vara innehavare av ordinarie tjänst
i kommerskollegium, må tillgodoräknas den tid, varunder han omedelbart före tillträdet till
befattningen på grund av stadigvarande förordnande bestritt tjänst av motsvarande lönegrad
med av riksdagen å extra stat anvisad avlöning.

35) Den som från tiden för den nya statens ikraftträdande eller från och med
dag under år 1919 antagits till annan ordinarie vaktmästartjänst i kommerskollegium än
befattning som förste vaktmästare, må tillgodoräknas den tid, han omedelbart före tillträdet
till befattningen innehaft stadigvarande anställning såsom extra vaktmästare med full tjänstgöringsskyldighet
och med avlöning nära jämförlig med ordinarie vaktmästares.

3—200306

Sprängämnesinspektionen.

K. k. 19 juni 1919; sv. f. s. 502:

36) Sprängämnesinspektören bör tillgodoräknas den tid, han omedelbart före den
nya avlöningsstatens trädande i kraft på grund av förordnande samtidigt bestritt befattningarna
å ena sidan som inspektör för explosiva varor och å andra sidan som tillfällig yrkesinspektör
för verkställande av inspektion i de fabriker, där explosiva varor tillverkas.

Kammarrätten.

K. k. 21 maj 1915; sv. f. s. 213:

37) Därest till revisor i kammarrätten befordras ordinarie innehavare av tjänst i
första lönegraden i annat centralt ämbetsverk eller av däremot svarande eller därmed i avlöningshänseende
jämförlig befattning i annan statstjänst, må honom tillgodoräknas intill
fem år av den tid, han innehaft den ordinarie befattning, varifrån han befordrats till
revisor i kammarrätten.

Tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning.!

K. k. 10 okt. 1913; sv. f. s. 232:

38) Tjänsteman vid tullverkets lokalförvaltning eller kust- eller gränsbevakning, som
övergått å 1911 års stat eller konstituerats att med 1911 års ingång tillträda befattning
vid någon av tullverkets nyssnämnda avdelningar, äger tillgodoräkna sig

dels den tid, som förflutit sedan han, vare sig på grund av konstitutorial eller efter
ingången av år 1908, på grund av förordnande i följd av frågan om omreglering av tullverkets
stater, tillträtt innehavande å ordinarie stat redan uppförd befattning eller annan,
enligt viss gradering, likställd eller högre befattning, vare sig vid någon av tullverkets
ifrågavarande avdelningar eller inom centralverket, och

dels den tid, varunder han efter år 1900 på grund av stadigvarande förordnande
inom tullverket bestritt vare sig tjänst å extra avlöningsstat eller tjänst med avlöning å
extra stat eller ock tjänst i omedelbar eller medelbar succession efter sålunda förordnad
tjänstinnehavare, dock under villkor att den sålunda bestridda befattningen är att anse såsom
motsvarande eller jämförlig med tjänst, som enligt ovannämnda gradering är likställd
med eller högre än den tjänst, som tillträdes.

39) Vad sålunda sagts gäller även i avseende å tjänsteman vid tullverket — innehavare
av befattning hos generaltullstyrelsen däri inbegripen — som övergått å 1911 års
stat, ävensom i avseende å den, som konstituerats att med 1911 års ingång tillträda befattning
vid tullverket — befattning hos styrelsen däri inbegripen — därest sådan tjänstinnehavare
före 1920 års utgång konstitueras till annan befattning, som tillhör tullverkets
lokalförvaltning eller kust- eller gränsbevakning.

40) Den som före 1910 års utgång antagits till extra ordinarie tjänsteman eller
betjänt vid tullverkets lokalförvaltning eller kust- eller gränsbevakning samt, därest han

före sagda tidpunkt vunnit ordinarie anställning, övergår å 1911 års stat eller med eller
efter ingången av år 1911 konstitueras till ordinarie tjänst, må, i den mån generaltullstyrelsen
finner honom böra komma i åtnjutande av en dylik förman, i avseende å rätt till
avlöningsförhöjning vid kammarskrivar-, inspektörs-, vaktmästar-, kustvakt-, gränsridar- eller
kustroddartjänst räkna sig tillgodo vad som överstiger åtta år av den tid, han före konstituerandet
till någon av nyssberörda tjänster med eller utan ersättning effektivt tjänstgjort;
och må, under enahanda villkor som nyss sagts, tjänsteman, som före 1910 års utgång antagits
till e. o. kammarskrivare, i fråga om rätt till avlöningsförhöjning vid överuppsyningsmans-
eller uppsyningsmanstjänst likaledes räkna sig till godo vad som överstiger åtta år
av den tid, han effektivt tjänstgjort före konstituerandet till sådan tjänst.

41) I avseende å rätt till ålderstillägg vid vaktmästartjänst med minst 1,500 kronors
begynnelseavlöning må tjänsteman tillgodoräknas ej mindre tid, varunder han före år
1908 innehaft roddartjänst å ort, där begynnelseavlöningen vid vaktmästartjänst enligt 1911
års stat utgör minst 1,500 kronor, än även tid, varunder han före år 1911 innehaft
kammarvaktmästartjänst.

/ Statistiska centralbyrån.

K. k. 1 juli 1918; sv. f. s. 542:

42) Befattningshavare, som utnämnts att från den nya statens ikrafttträdande (d. v. s.
fr. o. m. 1919) eller från och med dag under år 1918 vara innehavare av förste aktuarieeller
aktuarietjänst i statistiska centralbyrån, må tillgodoräknas den tid, varunder han omedelbart
före tillträdet till befattningen på grund av stadigvarande förordnande bestritt tjänst
i statistiska centralbyrån av motsvarande eller högre lönegrad med av riksdagen pa extra
stat anvisad avlöning.

Patent- och registreringsverket.

K. k. 18 sept. 1914; sv. f. s. 350:

43) Löntagare bör tillgodoräknas den tid, före den nya avlöningsstatens trädande i
kraft, varunder han som adjungerad ledamot eller tjänsteman över stat varit å befattning
av samma lönegrad anställd hos patent- och registreringsverket.

Statens provningsanstalt.

K. k. 19 juni 1919; sv. f. s. 398:

44) Befattningshavare, som utnämnts att från och med den nya avlöningsstatens
ikraftträdande vara innehavare av ordinarie tjänst hos anstalten, ma efter Kungl. Maj:ts
bestämmande kunna få tillgodoräknas den tid av högst fem år, som före den nya statens
trädande i kraft förflutit från hans tillträde till innehavande eller närmast motsvarande befattning
vid den förutvarande materialprovningsanstalten.

Arkivdepåen i Visby.

Riksdagens skrivelse år 1908 nr 8, punkt 2:

45) Vaktmästaren borde tillgodräknas den tid, han förut skött likartad befattning i
statens tjänst.

N ationalmuseum.

K. k. 10 juni 1912; sv. f. s. 176:

46) Bland förste vaktmästarna skall den, som tillika varit portvakt, och bland övriga
ordinarie vaktmästare dels den, som tillika varit gårdskarl, dels ock de, som haft ordinarie
anställning för bevakande av nationalmuseets konstsamlingar vid de offentliga förevisningarna,
tillgodoräknas den tid, som före den nya statens trädande i kraft förflutit från tillträdet
till då innehafd ordinarie befattning vid museet.

47) Vidare äger befattningshavare, som vid den nya statens ikraftträdande var anställd
såsom bevakningsbiträde med full tjänstgöringsskyldighet vid museets konstslöjdavdelning
och antagits till annan vaktmästarbefattning å denna stat än befattning såsom
förste vaktmästare, att räkna sig till godo den tid, han därförinnan innehaft stadig anställning
i förenämnda egenskap.

Lftroverksöverstyrelsen och folkskolöverstyrelsen.

K. k. 21 aug. 1914; sv. f. s. 220 och 221:

48) Därest ordinarie befattningshavare hos den ena styrelsen utnämnts till motsvarande
eller jämförlig befattning hos den andra styrelsen, må han för tillgodonjutande av
ålderstillägg å sistnämnda befattning tillgodoräkna sig den tid, som skolat honom tillgodoräknas
å befattningen hos den förstnämnda styrelsen.

Skolöverstyrelsen.

K. k. 19 juni 1919; sv. f. s. 402:

49) Andre bibliotekskonsulenten må för erhållande av löneförhöjning från och med
den nya statens ikraftträdande tillgodoräknas den tid, han omedelbart före sin utnämning till
befattningen på grund av förordnande tjänstgjort såsom andre bibliotekskonsulent hos skolöverstyrelsen
eller inom ecklesiastikdepartementet.

Naturhistoriska riksmuseet.

K. k. 14 sept. 1914; sv. f s. 344:

50) Beträffande kvinnligt biträde, som vid den nya statens ikraftträdande var anställt
vid naturhistoriska riksmuseet och antagits till ordinarie biträde å denna stat, må det
ankomma på Kungl. Maj:ts prövning om och i vad mån biträdet må äga räkna sig till godo
den föregående tjänstgöringen vid riksmuseet.

Universiteten och Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

K. k. 25 maj 1000; sv. f. s. 47:

51) Professor vid Göteborgs högskola, som utnämndes till e. o. professor vid något
av rikets universitet, fick för åtnjutande av ålderstillägg såsom sådan tillgodoräkna sig sin
tjänstgöring i egenskap av professor vid högskolan från och med året näst efter det, då kallelse
till professorsämbetet blivit av Kungl. Maj:t fastställd.

[I avseende å detta stadgande må erinras, att år 1900 endast de e. o. professorerna
vid universiteten hade rätt till ålderstillägg samt att Stockholms högskola vid nämnda tidpunkt
ej hade samma av staten auktoriserade ställning, som tillkom Göteborgs högskola.]

K. k. 13 juni 1908; bill. sv. f. s. 55:

52) Professor skulle äga tillgodoräkna sig den tid, han innehaft e. o. professorsbefattning
vid universiteten eller karolinska institutet.

53) Därest den vid kungörelsens utfärdande varande innehavaren av e. o. professorsbefattningen
i anatomi vid universitetet i Uppsala med tjänstgöringsskyldighet såsom prosektor
överginge till den nya prosektorsbefattningen inom därvarande medicinska fakultet, finge
han tillgodoräkna sig den tid, han innehaft nämnda e. o. professorsbefattning.

De allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna.

Riksdagens skrivelse år 1919 nr 139:

54) Riksdagen förklarade, att samtliga docenter inom teologiska och filosofiska
fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund ävensom samtliga docenter vid Stockholms
och Göteborgs högskolor inom läroområde, motsvarande teologisk och filosofisk fakultet
vid universiteten, finge, så vitt de genom avlagda examina och genomgånget provår
vunnit behörighet till anställning vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet eller folkskoleseminarium,
äga att för åtnjutande av ålderstillägg såsom lärare vid sådan läroanstalt
räkna sig till godo den tid, dock ej utöver tre år, de vid något av nämnda universitet
eller högskolor med nit och skicklighet deltagit i undervisning av den omfattning, som.
utan avseende å huruvida docent varit innehavare av docentstipendium eller icke, av
Kungl. Maj:t bestämdes.

De allmänna läroverken.

K. k. 22 juli 1918; sv. f. s. 660:

55) Befattningshavare bör i förekommande fall tillgodoräknas den extra ordinarie
tjänstgöringstid, han enligt de före den 1 januari 1905 gällande bestämmelser ägt tillgodoräkna
sig för erhållande av ålderstillägg.

56) Lektor må tillgodoräknas den tid, han, efter att i avseende å examina och
provår hava vunnit behörighet till lektorstjänst vid allmänt läroverk, må hava tjänstgjort

som ordinarie lektor vid högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarium, tekniskt gymnasium,
teknisk fackskola eller teknisk elementarskola eller såsom ordinarie lektor vid sjökrigsskolan.

57) Adjunkt må tillgodoräknas den tid, han, efter vunnen behörighet till adjunktstjänst
vid allmänt läroverk, må hava tjänstgjort såsom rektor vid skeppsgosseskola.

58) I de särskilda fall, då lektor vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet,
folkskoleseminarium, tekniskt gymnasium, teknisk fackskola eller teknisk elementarskola
efter ansökan varder utnämnd till adjunkt, må honom eller henne tillgodoräknas den tid,
han eller hon må hava tjästgjort såsom lektor.

59) Adjunkt, manlig eller kvinnlig, må tillgodoräknas de tjänstår utöver tre, han
eller hon, efter vunnen behörighet till adjuuktstjänst vid allmänt läroverk, tjänstgjort såsom
ordinarie änmeslärare vid kommunal mellanskola, dock ej mer än tio år.

60) Kvinnlig adjunkt må tillgodoräknas den tid, hon efter vunnen behörighet till
adjunktstjänst vid allmänt läroverk tjänstgjort som ordinarie ämneslärarinna vid statssamskola
eller högre lärarinneseminariet.

61) Ämneslärarinna vid statssamskola må tillgodoräknas den tid, hon tjänstgjort såsom
ordinarie ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet.

62) övningslärare vid högre allmänt läroverk må tillgodoräknas den tid, han,
efter vunnen kompetens till övningslärartjänst vid högre allmänt läroverk, tjänstgjort som
ordinarie övningslärare vid realskola, på det sätt, att tva ars tjänstgöring vid sådan skola ma
räknas lika med ett års tjänstgöring vid högre allmänt läroverk.

63) övningslärare vid allmänt läroverk må tillgodoräknas den tid, han tjänstgjort
såsom ordinarie övningslärare vid högre lärarinneseminariet eller folkskoleseminarium.

64) Lärarinna i kvinnligt handarbete, som vid den tidpunkt, da den nya lönestaten
trätt i kraft, var anställd i nämnda egenskap vid statssamskola och som utnämnts att från
samma tidpunkt vara ordinarie lärarinna i kvinnligt handarbete vid sådan skola, skall äga
rätt att av sin föregående tjänstgöring tillgodoräknas de år, under vilka hon, efter att hava
vunnit sådan behörighet, som erfordras för dylik anställning, må hava tjänstgjort med minst
sex timmars undervisning per vecka, dock ej mer än fem år.

Högre lärarinneseminariet.

K. k. 2 2 juli 1918; sv. f. s. 661:

65) Befattningshavare bör i förekommande fall tillgodoräknas den extra ordinarie
tjänstgöringstid, han enligt de före den 1 januari 1905 gällande bestämmelser ägt tillgodoräkna
sig för erhållande av ålderstillägg.

66) Lektor vid högre lärarinneseminariet må tillgodoräknas den tid, han, efter att
i avseende å examina och provår hava vunnit behörighet till lektorstjänst vid nämnda läroanstalt,
må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid folkskoleseminarium, teknisk elementarskola,
teknisk fackskola, tekniskt gymnasium eller allmänt läroverk, ävensom den tid, han
efter vunnen behörighet till lektorstjänst vid allmänt läroverk må hava tjänstgjort såsom
ordinarie lektor vid sjökrigsskolan.

67) Ämneslärarinna må tillgodoräknas den tid, hon efter vunnen behörighet till
ämneslärarinnebefattning vid högre lärarinneseminariet tjänstgjort som ordinarie ämneslärarinna
vid statssamskola, ävensom den tid utöver fem år, hon i egenskap av biträdande ämneslärarinna
tjänstgjort vid högre lärarinneseminariet.

68) övningslärare må tillgodoräknas den tid, han tjänstgjort som ordinarie övningslärare
vid högre allmänt läroverk, ävensom den tid, han efter vunnen kompetens till övningslärarbefattning
vid högre allmänt läroverk tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid realskola,
på det sätt att två års tjänstgöring vid realskola må räknas lika med ett års tjänstgöring
vid högre lärarinneseminariet.

69) övningslärare må tillgodoräknas den tid, han tjänstgjort som ordinarie övningslärare
vid folkskoleseminarium.

Statens folkskoleseminarier.

K. k. 22 juli 1918; sv. f. s. 662:

70) Befattningshavare bör tillgodoräknas ej mindre den tid, som före den nya statens
trädande i kraft förflutit från hans tillträde till innehavande befattning, eller, vad angår
annan befattningshavare än lektor och lärare i trädgårdsskötsel, tjänst å den gamla avlöningsstaten
av motsvarande eller jämförlig beskaffenhet, oavsett om avlöningen vid tjänsten varit
å samma stat uppförd eller å extra stat utgått såsom arvode, än även, vad angår lektor, i
förekommande fall den föregående extra ordinarie tjänstgöringstid, han enligt de före den
1 januari 190ö gällande bestämmelser ägt tillgodoräkna sig för erhållande av ålderstillägg.

71) Lektor må tillgodoräknas den tid, under vilken han må hava tjänstgjort som
ordinarie lektor vid allmänt läroverk eller efter vunnen behörighet till lektorstjänst vid
folkskoleseminarium må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid högre lärarinneseminariet,
tekniskt gymnasium, teknisk fackskola eller teknisk elementarskola, ävensom den tid, under
vilken han efter vunnen behörighet till lektorstjänst vid högre allmänt läroverk må hava
tjänstgjort som ordinarie lektor vid sjökrigsskolan.

72) övningsskollärare må för erhållande av ålderstillägg tillgodoräknas tjänstgöring
som ordinarie lärare vid folkskola, skeppsgosseskola eller högre folkskola, tjänstgöring vid
under offentlig kontroll ställt småskoleseminarium under den tid, statsbidrag utgått till hans
avlönande enligt bestämmelserna om statsbidrag till folkskollärares avlönande, ävensom tjänstgöring
såsom föreståndare eller lärare vid skyddshem, som åtnjuter statsbidrag och antingen
äger av Kungl. Haj:t stadsfäst reglemente eller ock är av Kungl. Maj:t erkänt såsom allmän
uppfostringsanstalt.

73) Annan övningslärare än lärare i trädgårdsskötsel må tillgodoräknas dels föregående
tjänstgöring som ordinarie övningslärare vid högre allmänt läroverk eller högre lärarinneseminariet,
dels ock den tid, han, efter vunnen kompetens till övningslärartjänst vid
folkskoleseminarium, tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid realskola, på det sätt att
två års tjänstgöring vid sådan skola må räknas lika med ett års tjänstgöring vid seminarium.

74) Lärare i trädgårdsskötsel må tillgodoräknas intill tio år av den tid, under vilken
han före inträde å den nya lönestaten tjänstgjort vid folkskoleseminarium med åtnjutande
av för full tjänstgöring stadgat arvode.

Folkskolinspektörerna.

K. k. 9 okt. 1914; sv. f. s. 255. K. k. 19 juni 1919; sv. f. s. 520:

75) Befattningshavare får tillgodoräkna sig tid, då han bestritt sin egen befattning,
vare sig såsom ordinarie innehavare eller på grund av förordnande.

76) I tjänst varande statens folkskolinspektör, vilken innehaft sin befattning såsom
huvudsyssla, må vid övergång till den nya lönestaten äga tillgodoräkna sig den tid, under
vilken han innehaft förordnande såsom statens folkskolinspektör.

Statens blindundervisningsanstalter.

K. k. 19 juni 1919; sv. f. s. 474:

77) Ämneslärare, arbetslärare, handarbetslärarinna och lärarinna vid förskola eller
vid hantverksskolan i Kristinehamn bör tillgodoräknas den tid, varunder han eller hon
innehaft motsvarande tjänst eller tjänst, som enligt den nya staten är förenad med lika
hög avlöning som den tjänst, varför ålderstillägg ifrågasättes, vid annan statens läroanstalt
för blinda eller, vid förflyttning från befattning vid förskolan å Tomteboda till institutet,
vid nämnda förskola.

78) Ämneslärare må tillgodoräknas tjänstgöring som ordinarie lärare vid folkskola,
skeppsgosseskola eller högre folkskola, tjänstgöring såsom lärare i övningsskola vid statens
folkskoleseminarium, tjänstgöring vid under offentlig kontroll ställt småskoleseminarium
tnder den tid, statsbidrag utgått till hans avlönande enligt bestämmelserna om statsbidrag
ull folkskollärares avlönande, ävensom tjänstgöring såsom föreståndare eller lärare vid skyddshiem,
som åtnjuter statsbidrag och antingen äger av Kungl. Majrt stadfäst reglemente eller
0 ck är av Kungl. Maj:t erkänt såsom allmän uppfostringsanstalt.

Chalmers tekniska läroanstalt.

K. k. 9 juni 1911; bih. sv. f. s. 26:

79) Professor borde för ålderstillägg tillgodoräknas även den tid, som före ny
avlöningsstats trädande i kraft förflutit från hans tillträde till lektorat vid anstalten.

De tekniska elementarskolorna i Norrköping, Borås och Härnösand.

K. k. 22 juli 1918; sv. f. s. 663:

80) Lektor vid teknisk elementarskola må tillgodoräknas den tid, han må hava
tjänstgjort som ordinarie lektor vid sådan läroanstalt eller vid högre lärarinneseminariet,
allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, ävensom den tid, han må hava tjänstgjort såsom
ordinarie lektor vid sjökrigsskolan.

Farmaceutiska institutet.

K. k. 22 juni 1911; bih. sv. f. s. 37:

81) Professor bör för ålderstillägg tillgodoräknas den tid, som före den nya avlöningsstatens
trädande i kraft förflutit från hans tillträde till extra ordinarie professorsbefattning.

Domänstyrelsen.

K. k. 16 okt. 1 908; bih. sv. f. s. 82:

82) Jägmästare, som vinner anställning som första gradens tjänsteman hos domänstyrelsen,
äger för ålderstilläggs åtnjutande tillgodoräkna sig den tid, han ägt att för samma
ändamål räkna sig till godo vid den förut innehavda tjänsten.

K. k. 20 juni 1918; sv. f. s. 589:

83) Ordinarie notarie å skogsbyrå inom domänstyrelsen äger att vid övergång till
jägmästare''änst å styrelsens stat tillgodoräkna sig ordinarie tjänstetid såsom dylik notarie.

84) Ordinarie jägmästare i skogsstaten, som transporteras till jägmästare i domänstyrelsen,
äger att tillgodoräkna sig ordinarie tjänstetid i den föregående befattningen.

Skogsstaten.

K. k. 17 juni 1908; bih. sv. f. s. 43:

85) överjägmästare må räkna sig till godo den tid, varunder han varit direktör
vid skogsinstitutet, samt jägmästare den tid, varunder han innehaft befattning såsom direktör
eller lektor vid skogsinstitutet, föreståndare eller underlärare vid statens skogsskola, ävensom
kronojägare den tid, varunder han varit skogsrättare vid statens skogsskola, vare sig
befattningen innehafts på grund av fullmakt eller konstitutorial eller på grund av förordnande
i följd av frågan om förnyad organisation av den allmänna skogsundervisningen m. m.

86) Jägmästare må räkna sig till godo den tid, varunder han varit föreståndare
för enskild skogsskola, som åtnjutit understöd av statsmedel, eller underlärare vid dylik
skola, i den mån Kungl. Maj:t finner sådan skola böra i förevarande hänseende likställas
med statens skogsskola, eller varunder han innehaft befattning såsom statens skogsingenjör,
samt den tid, varunder han varit ordinarie tjänsteman i första lönegraden hos domänstyrelsen,
i sistberörda hänseende dock under de villkor i övrigt, som gälla för åtnjutande
av fastställda avlöningsförmåner för nämnda styrelse.

87) Jägmästare, som genom särskilt Kungl. Maj:ts beslut berättigats att under den
före år 1909 gällande lönestaten för rätt till ålderstillägg tillgodoräkna sig även annan tjänstgöring
än som eljest skulle medfört dylik förmån, må i varje fall även efter övergång till
den nya staten tillgodonjuta den rätt till tjänsteårsberäkning, som sålunda medgivits honom.

K. k. 21 juni 1916; sv. f. s. 283:

88) Skogsrättare och kronojägare må tillgodoräknas tjänstetid såsom skogsbiträde
vid statens skogsförsöksanstalt.

K. k. 20 juni 1918; sv. f. s. 590:

89) Jägmästare i domänstyrelsen, som transporteras till jägmästare i skogsstaten, äger
tillgodoräkna sig ordinarie tjänstetid i den föregående befattningen.

4—209306

Skogsinstitutet, Skogshögskolan.

K. k. 17 juni 1908; bih. sv. f. s. 43:

90) Direktör vid skogsinstitutet ägde räkna sig till godo den tid, varunder han innehaft
befattning såsom överjägmästare.

K. k. 9 okt. 1914; sv. f. s. 332:

91) Lektor vid skogshögskolan må för ålderstillägg räkna sig tillgodo ej mindre
den tid, varunder han varit jägmästare eller innehaft befattning som lektor vid skogsinstitutet
eller föreståndare eller underlärare vid statens skogsskola, vare sig befattningen innehafts
på grund av fullmakt eller konstitutorial eller på grund av förordnande i följd av
frågan om förändrad organisation av den allmänna skogsundervisningen m. m. eller i följd
av att lektorsbefattning avlönats medelst å extra stat anvisade medel, än även den tid, varunder
han innehaft enahanda befattning vid enskild skogsskola, som åtnjutit understöd av
statsmedel, i den mån Kungl. Maj:t finner sådan skola böra i förevarande hänseende
likställas med statens skogsskola.

Statens skogsskolor.

K. k. 17 juni 1908; bih. sv. f. s. 43:

92) Föreståndare för skogsskola må räkna sig till godo ej mindre den tid, varunder
han innehaft befattning såsom föreståndare för annan statens skogsskola eller såsom underlärare
vid sådan skola, vare sig befattningen innehafts på grund av fullmakt, konstitutorial
eller, i följd av frågan om förnyad organisation av den allmänna skogsundervisningen m. m.,
endast på förordnande, än även den tid, varunder han innehaft enahanda befattning vid
enskild skogsskola, som åtnjutit understöd av statsmedel, i den mån Kungl. Maj:t finner
sådan skola böra i förevarande hänseende likställas med statens skogsskola.

K. k. 4 juli 1913; sv. f. s. 186:

93) Skogsråttare vid statens skogsskola må tillgodoräkna sig den tid, varunder han
varit kronojägare, vare sig befattningen innehafts på grund av ordinarie anställning eller i
följd av frågan om reglering av löneförhållandena m. m. vid skogsstaten allenast på
förordnande.

Lantbruksstyrelsen.

K. k. 20 juni 1918; sv. f. s. 539:

94) Befattningshavare bör tillgodoräknas den tid han inom samma lönegrad innehaft
annan ordinarie statstjänst.

Lantmäteristaten.

K. k. 22 okt. 1909; bih. sv. f. s. 66:

95) Distriktslantmätare, som förut varit kommissionslantmätare, bör tillgodoräknas
högst fem år av den tid, som före ikraftträdandet av gällande avlöningsstat för distriktslantmätare
förflutit från det han tillträtt kommissionslantmätarbefattningen.

K. k. 2 5 nov. 1910; bih. av. f. s. 81:

96) För distriktalantmätare, som mottagit förordnande vid a v vittring.1; verket, må, för
erhållande av ålderstillägg vid avvittringslantmätaretjänst, den tid han varit distriktslantmätare
eller kommissionslantmätare räknas lika med tjänstgöring vid avvittringsverket, dock
med iakttagande av den begränsning, som i de för diatriktslantmätare fastställda avlöningsvillkor
upptagits beträffande den tid, diatriktslantmätare äger räkna sig till godo för erhållande
av ålderstillägg i sistnämnda egenskap.

Sveriges geologiska undersökning.

K. k. 9 okt. 1914; av. f. s. 331:

97) Förste vaktmästare och annan vaktmästare bör tillgodoräknas den tid, som före
den nya statens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen vare sig på
grund av konstitutorial eller på grund av förordnande, meddelat innan verket uppfördes å
ordinarie stat.

98) Därest vid den nya statens trädande i kraft mera än tio år förflutit efter det
andra gradens tjänsteman på grund av förordnande tillträtt befattningen såsom tjänsteman
hos verket, skall han vara berättigad att för ålderstillägg tillgodoräkna sig ifrågavarande
tjänstetid, i vad densamma överstiger tio år.

Rikets allmänna kartverk.

K. k. 29 okt. 1912; sv. f. s. 312:

99) Arbetschefen vid avdelningen för ekonomiska och stomkartearbeten, geodet,
kartograf, manlig ritare och gravör ävensom vaktmästare skulle tillgodoräknas den tid, som
före den nya avlöningtstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen
på grund av förordnande, ritare eller gravör dock ej vad anginge tiden före det han
fyllt 22 år.

K. k. 11 juli 1918; sv. f. s. 583:

100) Geodet, kartograf eller manlig ritare eller gravör skall tillgodoräknas den tid,
han före år 1919 innehaft sin befattning, varjämte den, som utnämnts att från och med
år 1919 vara innehavare av den nya ordinarie vaktmästarbefattningen å staten, må tillgodoräknas
tid, varunder han omedelbart dessförinnan innehaft stadigvarande anställning vid
kartverket såsom extra vaktmästare med full tjänstgöringsskyldighet.

Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt.

K. k. 11 juli 1918; sv. f. s. 5 84:

101) Meteorolog vid meteorologiska centralanstalten, som övergått till tjänstemannabefattning
av andra lönegraden vid den nya anstalten, bör tillgodoräknas den tid, som
före den nya statens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till meteorologbefattningen.

102) Ordinarie kvinnligt biträde och vaktmästaren vid meteorologiska centralanstalten
böra likaledes vid övergång till den nya anstalten bibehålla sin dittillsvarande rätt till
tidberäkning för ålderstillägg.

103) Byrådirektör må tillgodoräknas tjänstetid i befattning av andra lönegraden vid
anstalten, i den mån denna tid överstiger tio år.

Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.

K. k. 24 okt. 1913; sv. f. s. 402:

104) Befattningshavare, som vid den nya statens ikraftträdande var anställd såsom
vaktmästare eller arbetsbiträde vid centralanstalten och antagits till vaktmästarbefattning å
denna stat, äger att räkna sig till godo den tid, han därförinnan innehaft stadig anställning
i förenämnda egenskap vid centralanstalten.

Lantbruksinstitutet vid Ultuna samt lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp.

K. k. 3 juli 1917; sv. f. s. 417:

105) Professor, vilken utnämnts att innehava sådan befattning från och med de
nya avlöningsstaternas trädande i tillämpning, må tillgodoräknas tid, varunder han omedelbart
före nämnda tidpunkt innehaft lektorstjänst vid någotdera institutet, i vad denna
tid överstiger tio år.

106) Den som antagits att från och med samma staters trädande i tillämpning
vara vaktmästare, må tillgodoräknas den tid, han omedelbart före berörda tidpunkt innehaft
stadig anställning såsom vaktmästare vid någotdera institutet.

Konstakademien och. konsthögskolan.

K. k. 22 juni 1911; bih. sv. f. s. 39:

107) Innehavaren av den å föregående stat uppförda professorsbefattningen i byggnadskonst
skulle vid övertagande av professuren i arkitektur tillgodoräknas den tid, som
före den nya avlöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till professorsbefattningen
i byggnadskonst.

[Avlöningen vid professuren i byggnadskonst var: lön 2,000 kr., tjänstgöringspenningar
2,000 kr., två ålderstillägg å 400 kr. efter 5 och 10 år. Avlöningen enligt stat vid professuren
i arkitektur är: lön 4,400 kr., tjänstgöringspenningar 2,000 kr., ålderstilllägg
600 kr. efter 5 år.]

Folkskollärarnas pensionsinrättning.

K. k. 22 juni 1911; bih. sv. f. s. 36:

108) Därest den före ikraftträdandet av den nya staten för pensionsinrättningen
vid småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt anställde bokhållaren bleve utsedd till
innehavare av förstagradstjänst vid pensionsinrättningen, skulle honom i avseende å rätt till
ålderstillägg tillgodoräknas fem år av den tid, han varit anställd såsom bokhållare vid småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.

Såsom förut sagts äro undantagen från den allmänna regeln i fråga
om föregående verksamhet som förutsättning för erhållande av ålderstillägg
ej endast sådana, vilka liksom de ovan omförmäldas flertal äro av mer
allmän innebörd, utan även sådana som avse särskilda fall. Dylika speciella
undantagsfall, varav ovan några redan meddelats (fallen 36, 45, 49, 53,
107 och 108), hava under de senare åren förekommit ganska talrikt. 1
detta sammanhang må erinras om ytterligare följande.

Riksdagens skrivelse år 1902 nr 117, punkt 25:

109) Riksdagen medgav, att lektorn vid tekniska elementarskolan i Borås J. R.
Åkerlund finge, för åtnjutande av ålderstillägg å sin dåvarande lön, såsom ordinarie tjänstår
räkna sig till godo den tid från och med ingången av år 1891, varunder han på förordnande
uppehållit en lektorsbefattning vid nämnda läroanstalt.

Åkerlund, som den 16 september 1901 utnämndes till lektorsbefattningen, hade
omedelbart dessförinnan, under företrädaren på grund av sjukdom beviljad tjänstledighet,
vikarierat å befattningen utan avbrott sedan hösten 1880. Därunder hade han fullgjort alla
en ordinarie lektors skyldigheter. Vikariatsersättningen hade utgjort t. o. m. år 1891 1,500
kronor, därefter t. o. m. år 1897 1,800 kronor och därefter 2,000 kronor, allt för läsår.

Riksdagens skrivelse år 1902 nr 77:

110) Riksdagen medgav, att aktuarien å kommerskollegii statistiska avdelning Isidor
Flodström finge för åtnjutande av ålderstillägg till sin dåvarande lön räkna sig till godo
den tid från och med den 1 september 1897, varunder han innehaft förordnande att uppehålla
nämnda befattning.

Flodström hade utnämnts till sin aktuarietjänst från och med den 1 januari 1901.
Dessförinnan hade han oavbrutet från och med den 1 september 1897 innehaft befattningen
på förordnande mot full avlöning, utgående från extra anslaget för utarbetande av
näringsstatistik inom kommerskollegium.

Riksdagens skrivelse år 1906 nr 143, punkt 5:

111) Riksdagen medgav, att en var av revisorn och bokhållaren å generaltullstyrelsens
kameralbyrå friherre K. M. B. Klinckowström och revisorn å samma styrelses revisionsbyrå
C. H. Plageman berättigades att för åtnjutande av ålderstillägg till den honom i
hans nämnda egenskap tillkommande lön räkna sig till godo den tid, han från och med år
1901 och till sin befordran till den av honom vid skrivelsens avlåtande innehavda tjänst på
förordnande uppehållit revisorstjänst hos generaltullstyrelsen.

Klinckowström och Plageman, vilka utnämndes till sina ordinarie tjänster den förre
den 22 och den senare den 28 juni 1905, hade dessförinnan från och med år 1901 på
grund av generaltullstyrelsens förordnande innehaft var sin e. o. revisorstjänst å styrelsens
revisionsbyrå. Avlöningarna vid dessa extra tjänster voro för åren 1901—1904 uppförda
på extra avlöningsstat, men utgingo för år 1905 från ett anslag till förstärkning av arbetskrafterna
hos generaltullstyrelsen. — Ett skäl, att ifrågavarande förmån medgavs var, att
liknande förmån förut allmänt medgivits vid tullverkets lokalförvaltning.

Undantag,

avseende

särskilda

fall.

Riksdagens skrivelse år 1907 nr 8, punkt 14:

112) Riksdagen medgav, att lärarinnorna M. M. A. Widegren, A. Lindhagen och
D. Lauritzen finge vid redan skedd eller blivande befordran till ordinarie ämneslärarinnor
vid högre lärarinneseminariet för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig till godo den tid
före den 1 januari 1905, de efter avlagd examen vid seminariet med nit och skicklighet
därstädes tjänstgjort såsom på extra stat anställda huvudlärarinnor.

Ifrågavarande lärarinnor hade varit anställda såsom huvudlärarinnor vid seminariet,
Widegren fr. o. m. höstterminen 1896, Lindhagen sedan höstterminen 1890 och Lauritzen
sedan höstterminen 1900.

Riksdagens skrivelse år 1909 nr 113:

113) Riksdagen medgav, att registratom och aktuarien hos generaltullstyrelsen P.
I. E. Delphin finge berättigas att för åtnjutande av ålderstillägg till den honom i hans
nämnda egenskap tillkommande lön räkna sig tillgodo den tid, han från och med år 1901
på förordnande uppehållit samma befattning under den tid, den dåvarande ordinarie innehavaren
bestritt en med avlöning på extra stat uppförd notarietjänst hos styrelsen.

Delphin, som den 1 april 1908 med fullmakt tillträdde registrators- och aktuariebefattningen,
hade på förordnande uppehållit dels under tiden 1901—30 juni 1907 nämnda
befattning medan ordinarie befattningshavaren innehade förordnande å en extra notarietjänst
å styrelsens kanslibyrå med avlöning upptagen på extra avlöningsstat åren 1901—1904 och
därefter utgående från ett anslag till förstärkning av arbetskrafterna hos styrelsen, dels och
under tiden 1 juli 1907—31 mars 1908 en notariebefattning hos styrelsen, medan ordinarie
tjänstinnehavaren tjänstgjorde såsom sekreterare å den å extra stat uppförda tullbehandlings-
och upplysningsbyrån. — Anledningen, varför Delphin ej fick tillgodoräkna sig
äVen tiden 1 juli 1907— 31 mars 1908 synes enligt vederbörande departementschefsanförande
hava varit, att ordinarie innehavaren av sistnämnda notariebefattning för ålderstillägg
fått tillgodoräkna sig nämnda tid och följaktligen, om jämväl Delphin i sådant avseende
fått räkna sig tillgodo tjänstgöring under samma tidsperiod, ålderstillägg skulle intjänas »av
två personer samtidigt å samma tjänst».

Riksdagens skrivelse år 1911 nr 7, punkt 42:

114) Riksdagen medgav, att aktuarien i statistiska centralbyrån filosofie doktorn E.
H. N. Arosenius finge berättigas att för åtnjutande av ålderstillägg till sin dåvarande lön
räkna sig tillgodo den tid från och med den 1 januari 1906, varunder han med gott vitsord
uppehållit å extra stat uppförd aktuarietjänst hos ämbetsverket.

Arosenius utnämndes till aktuarietjänsten den 18 juni 1910. Dessförinnan hade
han från och med år 1906 varit förordnad å en extra aktuariebefattning i verket.

Riksdagens skrivelse år 1911 nr 8, punkt 6:

115) Riksdagen medgav, att förste vaktmästaren vid universitetsbiblioteket i Uppsala
L. E. Lindberg finge för erhållande av ålderstillägg å förste vaktmästartjänsten under
i övrigt gällande villkor räkna sig till godo den tid av åren 1897—1909, varunder han
bestritt vaktmästarbefattning vid nämnda bibliotek.

Lindberg, som med år 1910 tillträdde förste vaktmästartjänsten, hade redan såsom
vaktmästare utövat funktioner motsvarande en förste vaktmästares.

Riksdagens skrivelse år 1911 nr 8, punkt 14:

116) Riksdagen medgav, att underträdgårdsmästaren vid universitetets i Lund botaniska
institution G. O. Nilsson finge för erhållande av ålderstillägg i sin innehavda befattning,
under i övrigt gällande villkor, tillgodoräkna sig den tid av åren 1906—1909,
varunder han vid nämnda institution tjänstgjort såsom äldre trädgårdsdräng med full
tjänstgöring.

Såsom »äldre trädgårdsdräng» avlönades Nilsson från ett anslag till trädgårdsdrängar.
Hans arbete i berörda egenskap synes hava varit jämförligt med hans åligganden såsom
underträdgårdsmästare. Underträdgårdsmästartjänsten tillträdde Nilsson med år 1910.

Riksdagens skrivelse år 1911 nr 61:

117) Riksdagen medgav, att vaktmästaren vid arkivdepåen i Visby C. J. Hallgren
finge för erhållande av ålderstillägg i sin innehavande befattning tillgodoräkna sig jämväl
den tid, han före år 1909 uppehållit vaktmästar- och eldargöromålen vid sagda depå.

Hallgren anställdes som vaktmästare vid depåen från och med mars 1905 med avlöning,
utom fri bostad, 500 kronor från anslag för uppehållande av vaktmästargöromål och
skötsel av värmeledning. Med år 1909 tillträdde han ordinarie vaktmästarbefattning vid
depåen med dels ordinarie avlöning, utom fri bostad, 600 kronor samt rätt till ett ålderstillägg,
och dels ett särskilt arvode för skötsel av värmeledning 150 kronor.

Riksdagens skrivelse år 1911 nr 150:

118) Riksdagen medgav, att en var av revisorerna å generaltullstyrelsens revisionsbyrå
A. Keyser och O. E. Torrén finge berättigas att för åtnjutande av ålderstillägg till
den honom i hans ifrågavarande egenskap tillkommande lön räkna sig tillgodo den tid, han
från och med den 1 september 1905 och till sin befordran till den av honom då innehavda
tjänst på förordnande uppehållit revisorstjänst hos generaltullstyrelsen.

Keyser och Torrén befordrades till sina ifrågavarande ordinarie revisorsbefattningar,
den förre den 24 mars 1908 och den senare den 12 oktober 1909. Dessförinnan hade de
från och med den 1 september 1905 på förordnande uppehållit var sin extra revisorstjänst å
generaltullstyrelsens revisionsbyrå, vid vilka extra tjänster avlöningarna utgingo från ett extra
anslag till förstärkning av arbetskrafterna hos styrelsen.

Riksdagens skrivelse år 1911 nr 171:

119) Riksdagen medgav överassistenten vid centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet P. Bolin rätt att, oberoende av att han utnämnts till sin då innehavande
befattning först den 25 januari 1907, räkna sig till godo hela sagda år som tjänsteår i
och för framtida erhållande av ålderstillägg.

Bolin hade alltifrån den 1 januari 1907 uppehållit sin ifrågavarande med
nämnda år nyinrättade överassistentbéfattning, ehuru han av vissa formella skäl (avvaktan
å besvärstids utgång) först den 25 januari samma år utnämndes till ordinarie
innehavare av densamma.

Riksdagens skrivelse år 1913 nr 89:

120) Riksdagen medgav, att departementsskrivarna O. E. F. Dreifaldt, O. F. Lundvall,
P. O. Arvidsson, A. Gr. Tullström, M. F. Wittlock och C. B. Ohristiansson finge för
åtnjutande av för departementsskrivare i vederbörande stat uppförda ålderstillägg vara berättigade
tillgodoräkna sig den tid de från och med den 1 januari 1908 på förordnande bestritt
departementsskrivarbeställning.

Vid den med år 1908 ikraftträdda omorganisationen av arméförvaltningen inrättades
sex departementsskrivarbeställningar. Av budgetära skäl uppfördes dessa beställningar först
från och med år 1909 på stat och måste därför för år 1908 tillsättas allenast på förordnande.
Innehavare av beställningarna — under år 1908 på förordnande och därefter såsom ordinarie
befattningshavare — blevo ifrågavarande sex tjänstemän.

1914 års senare riksdags skrivelse nr 102:

121) Riksdagen medgav, att tyghantverkaren vid Stockholms tygstation O. F. Eriksson
finge, utan hinder därav att hans anställning såsom tyghantverkare icke varit av fortlöpande
beskaffenhet, för ålderstilläggs åtnjutande tillgodoräkna sig den tid från och med
den 30 september 1898 till och med den 3 april 1906, han innehaft sådan befattning vid
Norrlands artilleriregementes tygstat.

Sedan Eriksson varit hantverkssoldat ett år elva månader, , förordnades han den

30 september 1898 till tyghantverkare vid Norrlands artilleriregementes tygstat. Från
denna anställning erhöll han avsked den 3 april 1906. Under tiden 12 maj 1908—

31 mars 1913 var han anställd såsom tygarbetare vid Stockholms tygstation, varefter han
tillträdde befattningen såsom tyghantverkare vid sistnämnda tygstation. — Innan förevarande
fråga underställdes riksdagens prövning, hade regeringsrättens utlåtande däri inhämtats.
Regeringsrättens flesta ledamöter hemställde därvid, att föreliggande framställning
om ålderstillägg åt Eriksson icke måtte bifallas, enär den i staten för artilleriets tygstater
för tyghantverkare upptagna förmånen av ålderstillägg efter viss tids tjänstgöring måste
anses gälla endast under förutsättning av fortlöpande tjänstgöring i statens tjänst. Två
ledamöter av rätten yttrade däremot, att som Eriksson före år 1913 fullgjort det för åtnjutande
av ett ålderstillägg bestämda villkoret av fem års väl vitsordad tjänstgöring, dessa
ledamöter hemställde, att framställningen måtte bifallas.

Riksdagens skrivelse år 1915 nr 6, punkt 12:

122) Riksdagen medgav — med återkallande av det utav 1908 års riksdag vid fastställande
av avlöningsstat för tjänstemän och betjänte vid länsstyrelserna beträffande länsstyrelsen
i Stockholms län bestämda vilkoret, att ledigblivande tjänster vid länsstyrelsen
finge tills vidare tillsättas endast medelst förordnande —

att den, som efter det berörda villkor blivit återkallat, utnämndes till ordinarie
innehavare av befattning hos länsstyrelsen i Stockholms län, finge, därest han vid utnämningen
i följd av nämnda villkor innehade samma tjänst på grund av förordnande tills
vidare, för åtnjutande av löneförhöjning genom ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, varunder
han innehaft sådant förordnande.

Riksdagens skrivelse år 1015 nr 44:

123) Riksdagen medgav att, därest kamreraren i fångvårdsstyrelsen J. H. Nilsson
konstituerades till direktör vid centralfängelset å Långholmen, Nilsson finge för tillgodonjutande
av de avlöningsförhöjningar, som enligt gällande avlöningsstat för fångvårdsstaten
vore förenade med nämnda befattning, tillgodoräknas den tid, varunder han varit ordinarie
kamrerare i fångvårdsstyrelsen.

Kamrerarebefattningen i fångvårdsstyrelsen är av andra normalgraden. (Jfr fall nr 18).

Riksdagens skrivelse år 1916 nr 6, punkt 29:

124) Riksdagen medgav, att notarien hos medicinalstyrelsen friherre E. J. A.
Klinckowström finge, utan hinder därav, att han först efter ingången av år 1915 tillträtt
sin då innehavande tjänst, för ålderstilläggs åtnjutande räkna sig sin tjänstgöring före
nämnda tidpunkt såsom tillförordnad notarie till godo i så måtto, att han finge från och
med år 1917 komma i åtnjutande av samma avlöningsförmåner, som skulle tillkomma
honom, därest han från och med år 1916 erhållit första ålderstillägget å lönen.

Under år 1909 förordnades Klinckowström i avvaktan på medicinalstyrelsens omorganisation
att tillsvidare bestrida en notarietjänst hos styrelsen. Då sedermera den nya
ordinarie staten för styrelsen den 1 januari 1915 trädde i kraft, förordnades Klinckowström
att tills vidare hos styrelsen uppehålla en notarietjänst, vilkens innehavare samtidigt förordnats
att uppehålla en i den nya staten upptagen sekreterartjänst, vilken på grund av
anförda besvär icke hunnit besättas med ordinarie innehavare. Sedan så skett den 26
februari 1915, utnämndes Klinckowström påföljande dag till notarie hos styrelsen.

Riksdagens skrivelse år 1916 nr 94:

125) Riksdagen tnedgav, att professorn vid universitetet i Uppsala L. V. A. Stavenow
finge för åtnjutande av ålderstillägg, att tidigast från och med år 1917 till honom
utgå, tillgodoräkna sig erforderlig del av sin föregående tjänstgöring såsom professor vid
Göteborgs högskola.

Stavenow blev i slutet av år 1895 professor i historia och statskunskap vid Göteborgs
högskola, varest han sedermera tjänstgjorde, tills han den 14 januari 1914 utnämndes
till professor i historia vid universitetet i Uppsala.

Riksdagens skrivelse år 1916 nr 107:

126) Riksdagen medgav, att föreståndaren för Bjurfors skogsskola G. Lundberg
finge för erhållande av ålderstillägg till lönen såsom skogsskoleföreståndare och, därest han
befordrades till jägmästare, såsom sådan räkna sig till godo den tid från och med år 1909,
varunder han före utnämnandet till föreståndare för nämnda skogsskola enligt Kungl.
Maj:ts förordnande uppehållit lärarebefattning å extra stat vid skogsinstitutet med undervisningsskyldighet
i skogsteknologi, geodesi, forstlig byggnadslära och bokföring.

Lundberg uppehöll på grund av Kungl. Maj:ts förordnande nämnda lärarbefattning
från hösten 1908 t. o. m. år 1914. Ifrågavarande lärarebefattning hade uppkommit genom
delning av en ordinarie lektorstjänst och var från och med år 1909 i avlöningshänseende
jämställd med lektorstjänst vid skogsinstitutet. Den 25 augusti 1914 utnämndes Lundberg
till föreståndare för Bjurfors skogsskola.

5—200306

Riksdagens skrivelse år 1916 nr 111:

127) Riksdagen medgav, att trädgårdsmästaren och preparatom vid skogshögskolan
K. F. Eklöf finge för erhållande av ålderstillägg till lönen i sin befattning räkna sig till
godo den tid, han innehaft ordinarie tjänst såsom skogsrättare vid statens skogsskola.

Eklöf antogs till ordinarie skogsrättare den 24 oktober 1898 och blev trädgårdsmästare
och preparator vid skogshögskolan från och med den 1 juni 1915. Ifrågavarande
båda tjänster anses ungefärligen jämställda i alla avseenden.

Riksdagens skrivelse år 1917 nr 7, punkt 14:

128) Riksdagen medgav, att, därest de dåvarande extra ordinarie skrivbiträdena i
kammarrätten S. J. V. Kihlström och M. V. M. Barthelsson till utgången av år 1917
fortfarande tjänstgjorde i nämnda egenskap och från 1918 års ingång befordrades till ordinarie
skrivbiträden i ämbetsverket, de skulle äga att för åtnjutande av löneförhöjning räkna
sig till godo, Kihlström sin tjänstgöring från ingången av år 1914 och Barthelsson sin
tjänstgöring från ingången av år 1916.

Kihlström och Barthelsson antogos av kammarrätten till extra ordinarie biträden
med fast månadsarvode (således icke »extra biträden») den förra i januari 1913 och den
senare i februari 1915.

Riksdagens skrivelse år 1917 nr 9, punkt 8:

129) Riksdagen medgav, att lektorn vid lantbruksinstitutet vid Ultuna P. E. Ullberg,
om han utnämndes att från och med den nya statens för institutet ikraftträdande
vara professor vid institutet, finge för erhållande av ålderstillägg till lönen tillgodoräknas
jämväl den tid, varunder han omedelbart före nämnda tidpunkt innehaft ordinarie lärarbefattning
vid institutet, i vad denna tid överstege tio år.

Riksdagens skrivelse år 1917 nr 40:

130) Riksdagen medgav, att professorn vid universitetet i Uppsala J. R. Kjellén
finge för åtnjutande av ålderstillägg, att tidigast från och med år 1918 till honom utgå,
tillgodoräkna sig erforderlig del av sin föregående tjänstgöring såsom professor vid Göteborgs
högskola.

Kjellén blev hösten 1901 professor i statskunskap med statistik vid Göteborgs högskola,
vilken befattning han innehade, tills han den 18 februari 1916 utnämndes till skytteansk
professor i vältalighet och statskunskap vid Uppsala universitet.

Riksdagens skrivelse år 1917 nr 114:

131) Riksdagen medgav, att revisorn hos telegrafstyrelsen J. C. Lundgren finge
från och med år 1918 i fråga om uppflyttning i avlöningsklass beträffande då innehavd
befattning tillgodoräkna sig fem år av den tid, han i egenskap av e. o. byråtjänsteman varit
anställd hos styrelsen.

Lundgren antogs den 22 januari 1892 till e. o. tjänsteman hos telegrafstyrelsen.
Den 10 november 1916 konstituerades och förordnades han att från och med den 1 januari

1917 vara byråtjänsteman därstädes med placering som revisor. Allt sedan år 1911 hade
Lundgren såsom e. o. tjänsteman haft att ombesörja samma göromål, som sedermera förenades
med hans ordinarie tjänst. Lundgren hade senaste åren av sin extra ordinarietid
uppburit en avlöning, som med endast 100 kronor understeg begynnelseavlöningen vid
hans ordinarie tjänst.

Riksdagens skrivelse år 1917 nr 158:

132) Riksdagen medgav, att föreståndaren vid kronohäktet i Ystad G. E. Rockström
finge utan hinder därav, att han icke omedelbart vid tiden för den nya avlöningsstatens
för fångvårdsstaten trädande i kraft eller den 1 januari 1911 utan först från och med den
1 mars samma år blivit ordinarie innehavare av föreståndarbefattningen vid kronohäktet i
Västervik, för åtnjutande av löneförhöjning räkna sig till godo den tid från och med den
1 juni 1910 till den 1 mars 1911 han varit förordnad som direktör vid sistnämnda
kronoliäkte.

Roekström förordnades som direktör på grund av den förestående löneregleringen.
Att han icke redan från och med den 1 januari 1911 erhöll konstitutorial å föreståndarbefattningen
(= förutvarande direktörsbefattningen) berodde därpå, att utnämningen
blivit något fördröjd till följd av omständigheter, som stodo i samband med löneregleringens
genomförande.

1918 års lagtima riksdags skrivelse nr 6 A, punkt 13:

133) Riksdagen medgav, att notarien hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen H. K.
Pallin finge för tillgodonjutande av andra och tredje ålderstilläggen å lönen beträffande då
innehavd tjänst tillgodoräkna sig den tid, han under år 1912 på förordnande uppehållit
samma tjänst.

Pallin, som sedan den 30 december 1911 varit förordnad att uppehålla ifrågavarande
befattning, konstituerades den 2 december 1912 att från och med ingången av år 1913
vara ordinarie innehavare av befattningen. Att Pallin, som hade teknisk utbildning, icke
förr erhöll konstitutorial å befattningen berodde på svävande fråga om juridisk kompetens
hos befattningshavaren.

Riksdagens skrivelse år 1918 nr 9 A, punkt 100:

134) Riksdagen medgav att, därest byråingenjörerna vid hydrografiska byrån M. A.
R. Smedberg och E. O. Engström befordrades till tjänstemän av andra graden vid statens
meteorologisk-hydrografiska anstalt från och med ikraftträdandet av staten för densamma,
dem finge för ålderstillägg tillgodoföras Smedberg tiden från och med år 1914 och Engström
tiden från och med år 1915.

Smedberg och Engström blevo byråingenjörer vid hydrografiska byrån, Smedberg före
1914 och Engström under år 1914. Skälet till ifrågavarande medgivande var, att av Kungl.
Maj:t för 1913 års riksdag framlagts förslag om hydrografiska byråns uppförande å ordinarie
stat, ehuru förslaget utav riksdagen avslagits av särskild anledning.

Riksdagens skrivelse år 1918 nr 76:

135) Riksdagen medgav, att förste kanslisekreteraren i lantförsvarsdepartementet G.
A. Åkerman finge för rätt till åtnjutande av med hans befattning förenade ålderstillägg

tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring i nämnda departement under tiden från och med
den 1 juli 1912 till och med utgången av år 1917.

Åkerman var under tiden 1 juli 1912—19 mars 1915 biträde åt extra föredragande
i departementet, därefter till den 16 januari 1917 tillförordnad kanslisekreterare med åtnjutande
av full avlöning vid tjänsten — under vilken sistnämnda tid den ordinarie befattningshavaren
var förordnad såsom extra föredragande — samt slutligen därefter till utgången
av år 1917 extra föredragande. Med början av år 1918 tillträdde han förste
kanslisekreterartjänsten. — Ifrågavarande medgivande grundades å den omständigheten, att
den tjänstgöring, Åkerman under hela ifrågavarande tid fullgjort, ansågs vara jämställd med
extra kanslisekreterartjänst.

Riksdagens skrivelse år 1918 nr 102:

136) Riksdagen medgav, att revisorn och bokhållaren hos statskontoret A. A. Tersmeden
finge för erhållande av ålderstillägg å sin tjänst tillgodoräkna sig den tid från och
med den 1 december 1912 till och med utgången av år 1913, varunder han i enlighet
med av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter bestritt enahanda göromål, som tillkomma föcenämnda,
från och med 1914 års ingång inrättade tjänst.

Tersmeden, som med 1914 års ingång tillträdde ifrågavarande tjänst, hade i avvaktan
på befattningens uppförande å ordinarie stat utfört samma arbete, som tillkommer
den ordinarie befattningshavaren, mot ersättning till i det närmaste samma belopp som begynnelseavlöningen
vid tjänsten, vilken ersättning av Kungl. Maj:t anvisats under förskottstitel.

Riksdagens skrivelse år 1918 nr 104:

137) Riksdagen medgav, att vaktmästaren hos kommerskollegium C. G. Malmström
finge för ålderstilläggs åtnjutande tillgodoräkna sin föregående tjänstgöring såsom vaktmästare
å extra stat.

Från och med den 1 maj 1912 till den 1 september 1915 uppehöll Malmström
på förordnande en extra vaktanästartjänst hos kommerskollegium. Sistnämnda dag tillträdde
han en ordinarie vaktmästarsyssla hos verket.

Riksdagens skrivelse år 1918 nr 184:

138) Riksdagen medgav, att vaktmästaren vid länsstyrelsen i Uppsala län R. S. Fredriksson
finge för åtnjutande av det med hans då innehavande tjänst förenade andra ålderstillägget
i så måtto tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort såsom vaktkonstapel vid länsfängelset
i Uppsala, att han berättigades uppbära nämnda ålderstillägg från och med ingången
av år 1918.

Fredriksson konstituerades till vaktkonstapel år 1896. År 1907 sökte och erhöll
han förordnande å en extra vaktmästartjänst hos länsstyrelsen samt beviljades avsked från
vaktkonstapeltjänsten från och med den 1 oktober 1907. Den 23 september 1910 konstituerades
han till ordinarie vaktmästare hos länsstyrelsen. Vaktkonstapelsbefattningen var
bättre avlönad än vaktmästartjänsten; till göromålens beskaffenhet måste tjänsterna anses
likvärdiga.

Riksdagens skrivelse år 1918 nr 185:

139) Riksdagen medgav, att en var av tjänstemännen i första lönegraden hos pensionsstyrelsen
S. E. Fägersten, H. F. C:son Gyller och P. Bratt finge för åtnjutande av
löneförhöjning genom ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, han på grund av stadigvarande
förordnande under år 1914 tjänstgjort inom styrelsen.

På grund av vederbörligt medgivande förordnade pensionsstyrelsen den 30 december
1913 Gyller, Fägersten och Bratt att tills vidare under år 1914 vara tjänstemän hos styrelsen
mot åtnjutande av en avlöning, Gyller och Fägersten å 4,600 kronor vardera och
Bratt å 3,900 kronor. Den 30 december 1914 utnämndes Gyller och Fägersten att från
och med den 1 januari 1915 vara tjänstemän i första lönegraden hos styrelsen samt förordnades
Bratt att tills vidare uppehålla en befattning i första lönegraden å extra stat.
Detta förordnande innehade Bratt tills befattningen med 1918 års ingång blev ordinarie
och han erhöll densamma. Enligt avlöningsvillkoren var Bratt berättigad att för erhållande
av ålderstillägg tillgodoräkna sig sin tjänstgöring hos styrelsen från och med 1915
års ingång. Ifrågavarande tjänstemän hade redan från början av sin verksamhet hos styrelsen
utfört samma göromål, som ålåg dem på grund av innehavet av de ordinarie befattningarna.

Riksdagens skrivelse år 1918 nr 308:

140) Riksdagen medgav, att yrkesinspektrisen Kerstin Hesselgren finge för åtnjutande
av löneförhöjning genom ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, hon under åren 1913
och 1914 på grund av förordnande bestritt yrkesinspektrisbefattningen.

Ordinarie yrkesinspektrisbefattning inrättades från och med 1913 men bestämdes,
med hänsyn till den kvinnliga inspektionens nyhet, att yrkesinspektrisen tills vidare skulle
tillsättas allenast på förordnande. I enlighet härmed förordnades Kerstin Hesselgren att
från och med år 1913 tills vidare vara yrkesinspektris. Sedermera utnämndes hon den 23
december 1914 till ordinarie innehavare av samma befattning.

Riksdagens skrivelse år 1918 nr 318:

141) Riksdagen medgav, att professorn vid veterinärhögskolan M. H. Stålfors finge
för löneförhöjning vid professorsbefattningen räknas till godo tjänstetid såsom lektor å övergångsstat
vid nämnda högskola från och med den 1 januari 1915.

Före veterinärinstitutets omorganisation till veterinärhögskola enligt beslut vid 1914
års förra riksdag uppehölls undervisningen i obstetrik samt föreståndarskapet för den ambulatoriska
kliniken av en lektor. Vid omorganisationens genomförande innehades denna
befattning av Stålfors. — Å högskolans stat uppfördes en professorsbefattning i läran om
nötkreaturens sjukdomar och obstetrik, vilken befattnings innehavare tillika skalle vara föreståndare
för den ambulatoriska kliniken. Enär Stålfors icke tillräckligt styrkt sin kompetens
att utan vidare utnämnas till innehavare av denna professur, ordnades saken så, att å
övergångsstat upptogs en lektor i obstetrik, tillika föreståndare för den ambulatoriska kliniken,
varjämte i anmärkning till staten angavs, att denne lektor skulle, så länge han på
förordnande uppehölle undervisningen i läran om nötkreaturens sjukdomar, hava rätt till ett
tilläggsarvode å 2,500 kronor till sin lektorsavlöning å 4,000 kronor, ålderstillägg oräknade,
dock att lektorns samtliga avlöningsförmåner, tilläggsarvodet inbegripet, icke finge överstiga
7,000 kronor. — Sedan Stålfors styrkt sin kompetens till förenämnda professur, blev han
den 16 mars 1917 utnämnd till dess innehavare.

Propositioner.

Riksdagens skrivelse år 1918 nr 322:

142) Riksdagen medgav, att överjägmästaren C. I. Stiernspetz finge för löneförhöjning
vid överjägmästartjänsten från och med september månad år 1917 räkna sig till godo
den tid från och med den 18 oktober 1911, han före sin utnämning till överjägmästare
på förordnande uppehållit ett byråchefsämbete i domänstyrelsen.

Stiernspetz utnämndes till överjägmästare den 9 oktober 1914. Nämnda byråchefsämbete
hade under ifrågavarande tid av särskild anledning icke varit besatt med
ordinarie innehavare.

Riksdagens skrivelse år 1919 nr 6 A, punkt 16:

143) Riksdagen medgav, att häradsskrivaren i Sjöbo fögderi av Malmöhus län A.
Wettermark finge för rätt till åtnjutande av med hans befattning förenade ålderstillägg
från och med år 1918 tillgodoräkna sig — förutom tjänstgöring såsom kronofogde —jämväl
tjänstetid från och med den 29 september 1905 till den 24 november 1911 såsom
lanträntmästare i Jämtlands län.

Wettermark konstituerades den 29 september 1905 till lanträntmästare i Jämtlands
län, vilken befattning han innehade till den 24 november 1911, då han konstituerades till
kronofogde i Jämtlands norra fögderi, varefter han den 28 september 1917 från sistnämnda
befattning transporterades till sin ovanberörda häradsskrivartjänst, räknat från och med
den 1 januari 1918.

Riksdagens skrivelse år 1919 nr 39:

144) Riksdagen medgav, att krigsarkivarien vid generalstaben S. Bergh finge för
rätt till åtnjutande från och med juli månad 1918 av de med krigsarkivarietjänsten förenade
ålderstillägg tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring såsom arkivarie och förste arkivarie
i riksarkivet.

Bergh utnämndes den 19 maj 1899 till arkivarie i riksarkivet, vilken befattning
från och med år 1910 benämndes förste arkivarie. Den 20 juni 1918 utnämndes han att
vara krigsarkivarie vid generalstaben, vilken befattning är förenad med enahanda löneförmåner
som förste arkivarietjänst i riksarkivet. Den med de båda befattningarna förenade
tjänstgöringen är väsentligen likartad.

Riksdagens skrivelse år 1919 nr 40:

145) Riksdagen medgav, att vaktmästaren vid artilleristaben J. R. P:son Ljung
finge för rätt till åtnjutande av med hans befattning förenade i ålderstillägg tillgodoräkna
sig föregående tjänstgöring såsom ordinarie vaktmästare vid lantförsvarsdepartementet.

Ljung var under tiden den 29 mars 1909—den 1 juni 1918 anställd såsom ordinarie
vaktmästare vid lantförsvarsdepartementet. Den 2 juni 1918 övergick han från denna
befattning till beställningen vid artilleristaben.

Såsom förut nämnts föreläde Kungl. Maj:t 1918 års lagtima riksdag
i olika propositioner förslag om rätt för vissa befattningshavare att för
åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräkna sig viss verksamhet i statens tjänst.

Dessa propositioner vunno visserligen ej riksdagens bifall, men de blevo
eu huvudorsak till förevarande utredning. Det torde därför vara lämpligt
att i omedelbar anslutning till ovan intagna översikt över mer eller mindre
speciella ålderstilläggsbestämmelser meddela kortfattade redogörelser för
Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.

Kungl. Maj:ts proposition år 1918 nr 132:

146) Kungl. Maja föreslog riksdagen medgiva, att kanslirådet i civildepartementet
C. J. Carlberg och förste kanslisekreteraren i samma departement N. A. Lindhult finge
för rätt till åtnjutande av med deras befattningar förenade ålderstillägg tillgodoräkna sig
föregående tjänstgöring i nämnda departement, Carlberg under tiden från och med den 1
januari 1913 till och med den 31 december 1917 samt Lindhult från och med den 29
augusti 1913 till och med den 31 december 1917.

Carlberg, som år 1909 blev ordinarie kanslisekreterare och med år 1918 tillträdde
ordinarie beställning såsom kansliråd i civildepartementet, hade därförut under tiden 30
oktober 1903—31 december 1917 varit förordnad att såsom byråchef handlägga vissa
grupper av ärenden inom departementet. — Hans avlöning vid nämnda förordnanden utgjorde
under åren 1903—1905 amanuensarvode jämte viss ersättning från sjätte huvudtitelns
anslag till extra utgifter, 1906 och 1907 amanuensarvode jämte särskild av riksdagen
anvisad ersättning 2,500 kronor, 1908 och 1909 amanuensarvode 2,000 kronor jämte
särskild av riksdagen anvisad ersättning 3,000 kronor, 1910 lönen vid kanslisekreteraretjänsten
2,500 kronor .jämte sistnämnda särskilda ersättning 3,000 kronor, 1911—1914 av
riksdagen anvisad särskild ersättning 7,000 kronor (mot avstående av hela avlöningen vid
kanslisekreteraretjänsten) samt 1915—1917 sistnämnda ersättning 7,000 kronor jämte ålderstillägg
vid kanslisekreteraretjänsten 500 kronor. — Carlbergs arbete under ifrågavarande
förordnanden hade fullt motsvarat övriga byråchefers i departementet arbete.

Lindhult, som med år 1918 tillträdde ordinarie befattning såsom förste kanslisekreterare
i civildepartementet, hade därförinnan under tiden 29 augusti 1913—31 december
1917 varit förordnad å Carlbergs kanslisekreteraretjänst mot åtnjutande av full avlöning.

Kungl. Maj:ts proposition år 19 18 nr 225:

147) Kungl. Maj:t föreslog riksdagen förklara, att torpedingenjören vid mariningenjörkåren
S. D. Ljungberg finge äga att för åtnjutande av löneförhöjning genom ålderstilllägg
räkna sig till godo den tid, han före tillträdet till sin ordinarie befattning varit anställd
såsom biträdande torpedingenjör vid flottans varv i Karlskrona.

Ljungberg var under tiden 1 maj 1916—31 december 1917 biträdande torpedingenjör
vid flottans varv i Karlskrona med avlöning av 4,000 kronor å stat för dagavlöning
och arvoden m. m. till personal vid varven. — Vid ingången av år 1918 tillträdde
Ljungberg ordinarie befattning såsom torpedingenjör vid mariningenjörkåren med avlöning
av 5,000 kronor jämte rätt till fyra ålderstillägg å 500 kronor efter 5, 10, 15 och 20 år.
Skillnaden mellan dessa befattningar var endast av budgetär art.

Kungl. Maj:ts proposition år 1918 nr 292:

148) Kungl. Maj:ts föreslog riksdagen medgiva

dels att kansliråden i ecklesiastikdepartementet C. F. T. Vougt och J. E. Bäcklin
finge för rätt till åtnjutande av med deras befattningar förenade ålderstillägg tillgodoräkna
sig föregående tjänstgöring i nämnda departement, Vougt under tiden från och med den
1 januari 1910 till och med den 31 december 1917 och Bäcklin under tiden från och
med den 1 januari 1911 till och med den 31 december 1916, dock att ålderstillägg till
dem ej finge utgå för tid före 1918 års ingång.

dels ock att den omständigheten, att andre kanslisekreteraren i samma departement
friherre Ch. G. J. d’Albedyhll, i enlighet med vad departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 22 mars 1918 angivit, icke fyllde de villkor, vilka av riksdagen
godkänts i avseende å rätt för andre kanslisekreterare att för ålderstilläggs åtnjutande
tillgodoföras viss föregående tjänstgöring (jfr fall nr 8), ej skulle utgöra hinder för
honom att, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, för nämnda förmåns åtnjutande tillgodoräkna
sig viss föregående tjänstgöring i departementet.

Vougt, som med 1918 års ingång tillträdde ordinarie befallning såsom kansliråd i
ecklesiastikdepartementet, hade från och med dag i maj 1909 till och med 1917 års utgång
— med undantag av tider för semester eller expeditionschefsförordnanden — tjänstgjort
å en byråchefsbefattning, vars ordinarie innehavare varit tjänstledig dels, under kortare
tid, för tjänstgöring såsom extra föredragande och dels för kommittéuppdrag. — Under
ifrågavarande byråchefsförordnanden hade Vougt, som då var ordinarie kanslisekreterare,
uppburit till 1911 års utgång sin kanslisekreterarelön jämte byråchefs tjänstgöringspenningar
och därefter full avlöning såsom byråchef, dock med den jämkning, som följt därav,
att ordinarie befattningshavaren uppburit full avlöning vid tjänsten under semester.

Bäcklin hade under tiden den 14 oktober 1910—31 december 1916 varit förordnad
såsom extra föredragande mot ersättning av 7,000 kronor för år, vari ingingo dels honom
såsom ordinarie kanslisekreterare resp. registrator tillkommande avlöningsförmåner och dels
av riksdagen beviljat tilläggsarvode. — Arbetet såsom extra föredragande har vitsordats fullt
motsvara en byråchefs arbete.

d’Albedyhll, som med ingången av år 1918 tillträdde ordinarie anställning såsom
andre kanslisekreterare i ecklesiastikdepartementet, hade under tiderna den 18 december
1906—den 30 april 1911 samt den 21 oktober 1912—den 31 december 1917 varit amanuens
i departementet. Under mellantiden hade han på egen begäran varit befriad från
amanuensförordnande.

Kungl. Majrts proposition år 1918 nr 295:

149) Kungl. Maj:t föreslog riksdagen medgiva, att förste kanslisekreteraren i finansdepartementet
F. St. Linroth finge för rätt till åtnjutande av med hans befattning förenade
ålderstillägg tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring i nämnda departement under
tiden från och med den 12 augusti 1912 till och med den 24 september 1914.

Linroth tjänstgjorde under tiden den 12 augusti 1912—den 31 juli 1913 såsom
extra föredragande med av riksdagen anvisad ersättning till belopp av 7,000 kronor för år.
Därefter till och med den 24 september 1914 innehade han förordnande såsom kanslisekreterare
med full avlöning, medan den ordinarie befattningshavaren dels, under en kortare
tid, åtnjöt tjänstledighet för offentligt uppdrag och dels beklädde expeditionschefstjänsten i

departementet. Linroth förordnades sedermera den 25 september 1914 till extra kanslisekreterare
samt utnämndes till kanslisekreterare från och med den 1 april 1917. Med
1918 års ingång tillträdde han en förste kanslisekreteraretjänst i departementet. — Linroths
förflyttning från förordnande å tjänst å extra stat till vikariatsförordnande å en ordinarie
tjänst företogs för att vinna bättre fördelning av arbetet inom departementet.

Kungl. Maj:ts proposition år 1918 nr 1)92:]

150) Kungl. Maj:t föreslog riksdagen medgiva, att förste kanslisekreteraren i sjöförsvarsdepartementet,
kanslirådet i Kungl. Maj:ts kansli G. A. Stuart finge för rätt till åtnjutande
av med hans befattning förenade ålderstillägg i så måtto tillgodoräkna sig föregående
tjänstgöring i nämnda departement, att han finge från och med år 1918 uppbära
första ålderstillägget å lönen

Stuart förordnades den 5 juni 1909 såsom extra föredragande i regeringsrätten.
Den 22 januari 1915 utnämndes han till kanslisekreterare i departementet och förordnades
samtidigt på grund av då- gällande instruktion att jämväl fullgöra sådana inom departementet
förekommande åligganden, vilka i andra departement tillhörde kansliråd och byråchef,
mot åtnjutande av därför i stat uppfört arvode å 1,000 kronor. Med ingången av
år 1918 tillträdde Stuart en förste kanslisekreteraretjänst och fullgjorde i sådan egenskap
fortfarande den föredragning han förut bestritt. — Stuarts avlöning utgjordes intill den
22 januari 1915 endast av amanuensarvode. Därefter och intill dess han tillträdde sin nuvarande
förste kanslisekreteraretjänst åtnjöt han 6,300 kronor (ordinarie kanslisekrerareavlöning
4,000 + provisoriskt avlöningstillägg 1,300 4- ovanberörda särskilda arvode 1,000).
Begynnelseavlöningen enligt stat vid förste kanslisekreterarebefattningen är 5,800 kronor.

Kommittén har ovan (sid. 8) antytt, hurusom kommittén vid förevarande
uppdrags fullgörande haft att taga hänsyn till ett flertal till kommittén
remitterade framställningar. Aven beträffande dessa torde det vara
lämpligt att meddela kortfattade redogörelser i anslutning till dem, som
förut lämnats angående vissa andra ålderstilläggsfrågor.

Remissen den 2 oktober 1918:

151) I skrivelse den 19 juli 1918 har arméförvaltningen framställt förslag av innehåll
dels att bataljonsläkare vid fältläkarekåren skulle för ålderstillägg få tillgodoräkna
sig tid, varunder de förut innehaft beställning på stat vid armén, jämväl i fall, då befattningshavare
icke omedelbart övergått från sistnämnda beställning till innehavande beställning
såsom bataljonsläkare vid fältläkarkåren,

dels och att extra bataljonsläkare, som efter att förut hava innehaft sådan beställning
tagit avsked men åter blivit extra bataljonsläkare, skulle för ålderstillägg få tillgodoräkna
sig den tid, de förut varit anställda såsom bataljonsläkare vid fältläkarkåren.

Bataljonsläkare å stat vid ett truppförband har kaptens av andra klassen avlöning.
Bataljonsläkare vid fältläkarkåren eller extra bataljonsläkare åtnjuter lön 1,500 kronor med
rätt till två ålderstillägg å 300 kronor efter 5 och 10 år samt dagavlöning.

6—200306

Remitterade

framställ ningar.

Uti ovannämnda skrivelse erinrar arméförvaltningen, hurusom enligt kungörelse den
18 juli 1913 angående tillägg till de genom kungörelse den 22 juni 1911 stadgade villkor
och bestämmelser för åtnjutande av nya avlöningsförmåner vid fältläkarkåren medgivits, att
den, som redan utnämnts eller framdeles komme att utnämnas till extra bataljonsläkare,
skulle i avseende å rätten att åtnjuta ålderstillägg äga tillgodoräkna sig den tid, han dessförinnan
innehaft beställning såsom bataljonsläkare på stat vid armén.

Vidare meddelar arméförvaltningen, att, efter utfärdandet av kungörelsen den 18
juli 1913, enligt dess förslag två extra bataljonsläkare, som varit ordinarie bataljonsläkare,
därpå tillhört fältläkarkårens reserv och sedan utnämnts till extra bataljonsläkare, tillerkänts
ålderstillägg, därvid hänsyn tagits till deras tjänstetid såsom ordinarie bataljonsläkare.

År 1917 hade ånyo en dylik fråga uppkommit.

I denna fråga hade emellertid utlåtande inhämtats från regeringsrätten, som den 9
april 1918 uttalat, att ovannämnda medgivande enligt kungörelsen den 18 juli 1913 måste
anses gälla endast under förutsättning av omedelbar övergång från beställning såsom bataljonsläkare
på stat till extra bataljonsläkaretjänst; och hade Kungl. Maj:t i överensstämmelse
härmed den 10 maj 1918 funnit den ifrågasatta ålderstilläggsförmånen ej kunna
medgivas.

Det torde emellertid böra meddelas, att två av regeringsrättens ledamöter med hänsyn
till föregående praxis ansett förmånen böra medgivas.

Arméförvaltningens ifrågavarande förslag hava föranletts av svårigheten att rekrytera
fältläkarkåren.

Remissen den 21 oktober 1918:

152) Med denna remiss har till kommittén överlämnats en skrivelse den 29 september
1918 av statstjänstemannakongressen, varav inhämtas, att styrelsen för riksbankstjänstemännens
förening påyrkat åtgärder beträffande förslag om »rätt för tjänstemän
att för ålders tilläggs intjänande få tillgodoräkna sig oavbrutet förordnande såväl
som överskjutande år i grad».

Remissen den 30 oktober 1918:

153) I skrivelse den 13 augusti 1918 har länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrkt
en till styrelsen av landsfiskalen i Arvidsjaurs distrikt J. Mathlein ingiven framställning
att från och med den 1 januari 1918 komma i åtnjutande av andra ålderstillägget
å lönen.

Mathlein konstituerades den 27 mars 1901 till länsman i Enontekis (Karesuando)
distrikt från och med den 15 därpå följande april månad. På begäran erhöll han avsked
från befattningen med utgången av juli månad 1905. Härefter hade han förordnande såsom
länsman dels under tiden 1 augusti—30 september 1905 i nämnda distrikt och
dels under tiden 1 oktober 1905—30 juni 1911 i Juckasjärvi distrikt, under det ordinarie
tjänstinnehavaren var lappfogde. Från och med den 1 juli 1911 blev Mathlein ordinarie
länsman i Arvidsjaurs distrikt, vilken tjänst han med 1918 års ingång utbytte mot
landsfiskalsbefattningen i samma'' distrikt, varvid han kom i åtnjutande av första ålderstilllägget
till lönen. — Skälet till att Mathlein utbytte den tidigare ordinarie anställningen
mot förordnande var, att han ej på annat sätt kunde få sin verksamhet förlagd till
sydligare ort.

Statskontoret har i utlåtande den 22 oktober 1918 ifrågasatt, att Mathlein, med hänsyn
till att han under hela tiden mellan sina ordinarie anställningar på förordnande uppehållit
statstjänst av samma slag, måtte få för ålderstillägg tillgodoräkna sig hela den tid
han tjänstgjort som ordinarie länsman.

Remissen den 7 december 1918:

154) Domänstyrelsen har i skrivelse den 28 oktober 1918 hemställt, att ombudsmannen
och fiskalen hos styrelsen J. C. A. Lilliesköld måtte för ålderstilläggs åtnjutande
å sin befattning hos styrelsen få tillgodoräkna sig den tid han innehaft befattning såsom
extra advokatfiskal hos kammarkollegium.

Lilliesköld var under tiden 16 maj 1913—23 november 1916 extra advokatfiskal
hos kammarkollegium och utnämndes den 24 i sistnämnda månad till domänfiskal.

Ifrågavarande befattningar, båda i andra lönegraden, äro enligt vad domänstyrelsen
framhållit i avseende å arbetets beskaffenhet nära sammanfallande.

Då inrättandet av nämnda extra advokatfiskalsbefattning föranletts av bestående behov
av förstärkta arbetskrafter å kammaradvokatfiskalskontoret, har statskontoret, enligt utlåtande
den 19 november 1918, intet att erinra mot bifall till ifrågavarande framställning.

Remissen den 4 januari 1919:

155) Nedre justitierevisionen har i skrivelse den 16 november 1918 hemställt, att
vaktmästaren hos revisionen K. G. Mellberg måtte beredas rätt att från och med år 1919
komma i åtnjutande av två ålderstillägg.

Mellberg var från och med den 18 juli 1908 till 1912 års utgång anställd såsom
e. o. vaktmästare hos nedre revisionen, intill 1911 års utgång med inskränkt tjänstgöring
mot ersättning genom gratifikation och under år 1912 med full tjänstgöring mot ersättning
av 75 kronor för månad. Från och med år 1913 till och med den 31 oktober 1918 var
han extra vaktmästare hos revisionen mot av riksdagen anvisad ersättning 1,175 kronor
för år. Den 1 november 1918 tillträdde Mellberg sin befattning såsom ordinarie vaktmästare.

Statskontoret har enligt utlåtande den 25 november 1918 ej något att erinra
emot att Mellberg får för ålderstillägg tillgodoräkna sig tid, då han uppburit av riksdagen
anvisat arvode, således tiden från och med år 1913.

156) Hos Kungl. Maj:t har landsfogden i Blekinge län B. Falk gjort framställning
i syfte, att han från och med den 1 januari 1919 måtte komma i åtnjutande av
ålderstillägg.

Falk blev den 11 juli 1913 förordnad till kronofogde i Luleå fögderi samt den 13
oktober 1916 transporterad till Lidköpings fögderi, varest han i sådan egenskap tjänstgjorde
till den 31 mars 1918. Den 28 september 1917 utnämndes han till landsfogde i
Västernorrlands län och transporterades till Blekinge län den 16 april 1918.

Länsstyrelsen i Blekinge län förordar i skrivelse den 5 november 1918 bifall till
Falks framställning.

Statskontoret anser, enligt utlåtande den 7 december 1918, billigt att landsfogde
får för ålderstillägg på denna tjänst tillgodoräkna sig icke blott den tid, han tjänstgjort
såsom ordinarie kronofogde, utan ock den tid, han på grund av sådant förordnande, som omförmäles
i kungl. brevet den 31 december 1912 i fråga om tillsättande av vissa tjänster vid
landsstaten, uppehållit kronofogdetjänst.

(Jfr fall 31.)

Remissen den 30 januari 1919:

157) Biträdande stationsingenjören vid mariningenjörkåren C. A. Ekelund har hos
Kungl. Maj:t gjort framställning att få för ålderstillägg räkna sig till godo den tid, han
tjänstgjort såsom biträdande ingenjör vid byggnadsdepartementet i Karlskrona.

Ekelund var från och med den 1 november 1908 till 1918 års utgång biträdande
ingenjör vid byggnadsdepartementet vid flottans varv i Karlskrona med arvode av 5,000
kronor å den av Kungl. Maj.-t fastställda staten för dagavlöning och arvoden m. m. till
personal vid varven. Med 1919 års ingång tillträdde han ordinarie befattning såsom biträdande
stationsingenjör vid mariningenjörkåren med avlöning av 5,000 kronor jämte rätt
till ålderstillägg.

Marinöverdirektören meddelar i skrivelse den 20 december 1918, att ifrågavarande
befattningar egentligen äro en och samma befattning, blott överflyttad på annan stat.

Remissen den 3 februari 1919:

158) Statistiska centralbyrån har i skrivelse den 28 januari 1919 gjort framställning
därom, att kvinnligt biträde i ämbetsverket, som efter ingången av år 1915 och senast vid
ingången av år 1919 befordrats till ordinarie biträde i ämbetsverket och omedelbart före
sin befordran mot fast arvode utfört arbete av motsvarande eller jämförlig beskaffenhet därstädes,
skulle äga att för åtnjutande av löneförhöjning räkna sig till godo den tid, biträdet
utfört sådant arbete vid ämbetsverket, dock att biträdet icke finge på grund härav komma
i åtnjutande av ålderstillägg förr än från och med ingången av år 1919.

Av statistiska centralbyråns ovannämnda skrivelse inhämtas bland annat följande.

Under åren 1915—1918 voro hos statistiska centralbyrån anställda, från och
med år 1915 sex, från och med år 1917 ytterligare fyra och från och med år 1918
än ytterligare två, således tillsammans tolv extra biträden, därav ett med kvalificerad arbetsuppgift.

Avlöningen var för dessa biträden 1,150 kronor utom för biträdet med kvalificerad
arbetsuppgift, vilket åtnjöt 1,550 kronor.

Avlöningarna utgingo från på extra stat anvisade anslag till förstärkning av
det ordinarie reservationsanslaget till arvoden åt tillfälliga biträden m. m. och ingingo
från och med år 1917 såsom särskild post med angivet ändamål i berörda förstärkningsanslag.

Det hade föreskrivits, att ordinarie biträde, som förordnades såsom extra biträde av
högre grad, skulle avstå sina ordinarie löneförmåner utom ett belopp, motsvarande biträdets
avgift för egen pensionering. De avstådda avlöningsförmånerna skulle få uppbäras av vikarien
å den ordinarie tjänsten. Vikarien kom därför att få uppbära något mer än de extra

biträdena av lägre grad, vilket medförde, att vikariatsförordnande av ifrågavarande slag tilldelades
äldsta obefordrade biträdet.

Ämbetsverkets vid 1019 års ingång ikrafträdda reglering medförde bland annat ordinarie
anställning för extra biträden, som ovan omförmälts. Angående ordinarie biträden,
som sålunda förut varit extra biträden, har meddelats följande uppgifter:

	Tillfälligt	Extra	Vikarierande	Ordinarie
	biträde	biträde	biträde	biträde
Biträden av högre grad:
H. K. Eriksson...............	—	3. 1. 1917	—	12. 5. 1917
H. K. Wall................	—	12. 5. 1917	—	1. 1. 1919
Biträden av lägre grad:
A. G. Engström...............	4. 4. 1911	1. 1. 1915	1. 1. 1917	14. 6. 1917
R. M. E. Berg...............	5. 4. 1911	>	1. 7. 1917	29. 1. 1918
A. H. E. Svenssson.............	>	»	1. 2. 1918	1. 1. 1919
A. Hedin..................	21. 8. 1911	»	—	>
H. Ch. Schöldström............	1. 12. 1913	1. 1. 1917	—	»
H. Tundal.................	12. 1. 1914	»	—	•
E. M. Jäderlund..............	1. 12. 1913	5. 4. 1917	—	v 1 »
R. E. Linderborg..............	16. 4. 1914	1. 7. 1917	—	»
E. H. Jacobson ...............	>	24. 9. 1917	—	>
H. M. Åkerlund..............	20. 4. 1914	1. 1. 1918	—	»
H. M. Carlqvist..............	1. 5. 1914	>	—
E. Eklnnd.................	20. 4. 1914	1. 2. 1918	—	>

I avlöningsvillkoren vid ämbetsverkets nämnda reglering hade bestämts, att vid beräkning
av tjänsteålder för ålderstillägg- löntagare borde tillgodoräknas den tid, som före
den nya statens ikraftträdande förflutit från hans tillträde till befattningen eller därmed
jämförlig befattning å extra stat.

Det vore ovisst, om denna bestämmelse vore tillämplig på de biträden, som vunnit
ordinarie anställning i och med den nya statens ikraftträdande. Det vore nämligen tvivelaktigt,
om de kunde sägas hava innehaft »befattning å extra stat».

Det vore emellertid billigt, att ifrågavarande rätt medgåves ej blott för åren 1917
och 1918 (då medlen till de extra biträdenas avlönande varit upptagna såsom särskild post
å vederbörande anslag), utan även dels för åren 1915 och 1916, dels för tid för förordnande
i succession efter biträde i lägre grad, som förordnats till extra biträde av högre grad
och dels för hela den tid, biträdena omedelbart före sin befordran till ordinarie mot fast
arvode utfört arbete av motsvarande eller jämförlig beskaffenhet i ämbetsverket (d. v. s.
varit anställda såsom tillfälliga biträden) i likhet med vad som på sin tid medgivits de
biträden, som blivit ordinarie från och med år 1915.

Slutligen fordrade konsekvensen, att även de biträden, som konstituerats under tiden
1 januari 1915—1 januari 1919 komme i åtnjutande av motsvarande förmån.

Remissen den 10 februari 1919:

159) Redogöraren vid sjökarteverket A. Zetterwall har gjort framställning i syfte att
få för ålderstillägg tillgodoräkna sig tiden för förordnande såsom bokförare med arvode å
sjökarteverkets stat och således komma i åtnjutande av ett första ålderstillägg från och
med 1919.

Zetterwall var förordnad såsom bokförare vid sjökarteverket från och med den 1
oktober 1912 till 1919 års ingång, då han tillträdde den nyinrättade ordinarie befattningen
såsom redogörare vid verket.

Bokförarearvodet var åren 1913—1915 2,500 kronor, åren 1916 och 1917 2,800
kronor samt år 1918 3,641 kronor 5 öre. Den ordinarie begynnelseavlöningen vid redogöraretjänsten
är 3,000 kronor.

Chefen för sjökarteverket har utlåtit sig i ärendet i skrivelser den 31 december
1918 och den 29 september 1919. Han framhåller, hurusom redogöraretjänsten föga skilde
sig från den extra bokfö rartjänsten samt att orsaken till att den extra tjänsten bibehållits
så länge varit, att man velat vinna erfarenhet om göromålens omfattning och en uppfattning
därom, huruvida den tillämnade ordinarie tjänsten möjligen borde göras av högre grad
än den extra tjänsten. Kartverkschefen ansåge, att Zetterwall borde berättigas att för ålderstillägg
tillgodoräkna sig sin tjänstetid vid sjökarteverket före år 1919 samt följaktligen
från och med nämnda år komma i åtnjutande av första ålderstillägget.

Marinföraltningen tillstyrker i utlåtande den 6 februari 1919, att Zetterwall må för
ålderstillägg få tillgodoräkna sig anställningen såsom bokförare.

Remissen den 11 februari 1919:

160) 1917 års lantmäterikommission har i skrivelse den 4 februari 1919 meddelat,
bland annat, att i sammanhang med lantmäteriets omorganisation ifrågasatts dels inrättandet
av åtskilliga nya tjänster, nämligen assistentbefattningar å lantmäterikontoren och
byråingenjörsbefattningar i lantmäteristyrelsen, båda slagen befattningar i första normalgraden,
samt byrådirektörsbefattningar av den högre graden i styrelsen, dels ock lönereglering
för distriktslantmätarna, så att dessa, som nu åtnjuta — utom arvoden enligt taxa
— fast avlöning av 2,000 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg å 400 kröner, skulle erhålla
— utom arvoden enligt taxa, beräknade till i genomsnitt 3,200 kronor — fast avlöning
av 3,300 kronor med rätt till tre ålderstillägg å 500 kronor samt i vissa distrikt ortstillägg
200 eller 400 kronor.

Vidare inhämtas av kommissionens ifrågavarande skrivelse, att kommissionen framställt
förslag om reciprok rätt till tjänsteårsberäkning med hänsyn till ålderstillägg för byråingenjörer
i lantmäteristyrelsen och assistenter å lantmäterikontoren, samt att sådan rätt
även ifrågasatts dels mellan assistent eller byråingenjör och distriktslantmätare, dels ock
mellan distriktslantmätare och byrådirektör, men att kommissionen ansett sistberörda spörsmål
stå i samband med andra dylika frågor i statsförvaltningen och därför ej framställt
förslag i dessa avseenden.

Remissen den 12 februari 1919:

161) Notarien i Svea hovrätt N. Elliot, som vid 1918 års ingång tillträtt den med
uppförandet å ordinarie stat av hovrättens dittills extra åttonde division nyinrättade

ordinarie notarietjänsten, bär gjort framställning om rätt att för ålderstillägg å nämnda tjänst
tillgodoräkna sig den tid från och med den 1 januari 1910 till och med utgången a\
år 1917, varunder han — med undantag av tiden från och med den 1 september
till och med den 10 november 1910, under vilken tid han dock bestritt notarietjänst
hos hovrätten — innehaft en extra notarietjänst å hovrättens å extra stat uppförda åttonde
division.

Arvodet vid den extra notarietjänsten uppgick till omkring 3,000 kr. för år.

Svea hovrätt har i utlåtande den 17 januari 1919 meddelat, att orsaken till att
avlöniugen vid den extra notarietjänsten understigit avlöningen vid ordinarie notarietjänst
varit knappheten av anslaget för den extra divisionen. Hovrätten fann billigt, att Elliot
finge räkna sig till godo tjänstgöringen såsom extra notarie.

Remissen den 20 februari 1919:

162) Kommerskollegium har i skrivelse den 12 november 1918 anfört, bland annat,
att riksdagen en följd av år anvisat särskilda medel till avlönande av en extra vaktmästare
hos kollegiet, att denna befattning under tiden den 1 september 1915—31 mars 1918 på
grund av förordnande uppehållits av J. L. Wallenström, som med påföljande månads ingång
tillträtt ordinarie vaktmästarbefattning hos kollegiet, samt att kollegiet ansåge med
rättvisa och billighet förenligt, att Wallenström finge i fråga om ålderstillägg räkna sig tillgodo
de år, varunder han innehaft ifrågavarande förordnande såsom vaktmästare. Kollegiet
hemställde därför om medgivande för Wallenström i sådant hänseende.

Häremot har statskontoret, enligt utlåtande den 16 december 1918, icke haft
något att erinra.

163) Notarien hos generaltullstyrelsen P. TJ. Åhlin har hos Kungl. Haj:t anhållit, att
Kungl. Maj:t täcktes utverka, att åt Ählin, som tillerkänts första avlöningsförhöjningen från
och med år 1915, måtte utanordnas samma förhöjning för vartdera av åren 1913 och
1914, samt medgiva, att andra avlöningsförhöjningen för Åhlin måtte utgå från och
med år 1918.

Åhlin innehade inom styrelsen under tiderna 1 juli 1907—29 februari 1908 och
1 maj 1908—31 oktober 1909 förordnande med full avlöning dels såsom notarie och dels
såsom registrator och aktuarie, medan ordinarie befattningshavarna uppehöllo extra tjänster.
Under tiden 1 december 1909—31 december 1910 innehade Åhlin notarietjänst å extra
stat inom generaltullstyrelsen och tillträdde med 1911 års ingång ordinarie sådan befattning.
— 1915 års riksdag medgav (skr. 97), att Åhlin finge för åtnjutande av ålderstillägg å den
med hans tjänst förenade lön tillgodoräkna sig den tid under år 1910, varunder han bestritt
å extra stat uppförd notarietjänst.

Generaltullstyrelsen understödjer i utlåtande den 25 mars 1918 Åhlins framställning.

Statskontoret anser enligt utlåtande den 27 april 1918, att Åhlin bör få komma i
åtnjutande av andra ålderstillägget från och med år 1918.

(Jfr kommitténs tryckta betänkande XLVHI.)

Remissen den 6 mars 1919:

164) I en av kammarkollegium med utlåtande den 6 december 1918 till Kung!.
Maj:t överlämnad framställning har förste vaktmästaren hos kollegiet A. V. Svensson, vilken
den 17 november 1893 förordnats till ordinarie vaktmästare hos kollegiet och befordrats
till förste vaktmästare från och med den 1 oktober 1916, anhållit att från och
med ingången av år 1919 komma i åtnjutande av såväl första som andra ålderstillägget å
lönen, på det att han måtte kunna erhålla ett tredje ålderstillägg vid 1922 års ingång och
sålunda bliva berättigad till högsta pension vid tjänsten, då han den 25 december 1922
uppnådde pensionsåldern.

Med anledning av denna framställning har Kungl. Maj:t den 14 februari 1919 meddelat
beslut, därvid Kungl. Maj:t, i enlighet med statskontorets i utlåtande den 13 januari
1919 gjorda hemställan, fann framställningen icke kunna i vidare mån bifallas, än att
Svensson jämlikt grunderna för § 4 i kungörelsen den 1 november 1918 angående avlöningsförbättring
från och med år 1919 för vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare
förklarats berättigad att från och med år 1919 i egenskap av förste vaktmästare
hos kammarkollegium uppbära första åldertillägget å lönen.

Remissen den 13 mars 1919:

165) Landskontoristen i Älvsborgs län A. F. Lindqvist, som förut varit underofficer,
har gjort framställning om rätt att för ålderstilläggs åtnjutande i egenskap av landskontorist
tillgodoräkna sig den tid, varunder han innehaft ordinarie beställning såsom underofficer,
samt sålunda i förstnämnda egenskap från och med år 1919 åtnjuta två ålderstillägg.

Lindqvist anställdes vid armén år 1892, konstituerades till sergeant av 2:a klassen
år 1904, transporterades till sergeant av l:a klassen år 1909, befordrades till fanjunkare
år 1915 samt erhöll avsked från militärtjänsten den 2 september 1918, då han utnämndes
till landskontorist i Älvsborgs län. — Vid sidan av militärtjänsten har Lindqvist sedan år
1897 utövat verksamhet såsom biträde å häradsskrivarekontor.

Enligt utlåtande den 6 december 1918 tiar länsstyrelsen i Älvsborgs län funnit
Lindqvist, vid beräkning av en daglig arbetstid av sex timmar, hava under mer än sju år
fullgjort sådana å häradsskrivarekontor förekommande göromål, som kunna kvalitativt likställas
med landskontoristtjänst. Länsstyrelsen framhåller vidare, att, medan landskontorists
i lägsta lönegraden avlöning uppgår till 2,400 kronor, Lindqvist hade, då han lämnade
militärtjänsten, en avlöning av 3,382 kronor 50 öre. Länsstyrelsen anser Lindqvists framställning
böra bifallas, i varje fall att han bör få tillgodoräkna sig de beräknade sju år, han
biträtt häradsskrivare.

Statskontoret anser enligt utlåtande den 26 februari 1919 militärtjänsten vara av
alltför olika art med landskontoristtjänsten för att böra grunda rätt till ålderstillägg
vid den senare. Ej heller tjänstgöringen hos häradsskrivare synes statskontoret böra tillgodoräknas
Lindqvist för erhållande av ålderstillägg.

Remissen den 16 augusti 1919:

166) Statistiska centralbyrån har i skrivelse den 30 november 1917 omförmält,
hurusom biträdet av första graden hos centralbyrån H. K. Wall bleve från och med år 1918

berättigad till andra ålderstillägget, vid vilket förhållande hennes ordinarie avlöning komme
att uppgå till 1,000 kronor eller efter vederbörligt pensionsavdrag 1,567 kronor, men att
Wall, som sedan den 1 juni 1917 innehade en extra biträdesbefattning av andra graden
med avlöning av 1,550 kronor, således hade mindre avlöning å sin extra tjänst än hon
skulle uppbära å sin ordinarie befattning; och har centralbyrån hemställt att Wall, för utjämnande
av berörda missförhållande, måtte få åtnjuta det andra ålderstillägget, så länge
hon innehade förordnandet å den extra tjänsten.

Häröver har statskontoret den 24 december 1917 avgivit utlåtande.

Wall har emellertid från och med år 1919 tillträtt ordinarie befattning såsom biträde
av andra graden och därvid kommit i åtnjutande av första ålderstillägget vid denna
befattning.

167) I skrivelser den 6 februari och den 25 november 1918 har statistiska centralbyrån
anfört, bland annat, att biträdet hos centralbyrån H. K. Eriksson vid början av
år 1915 tillträtt ordinarie biträdesbefattning av första graden; att hon därvid omedelbart
kommit i åtnjutande av första ålderstillägget och vid fortsatt innehav av befattningen skulle
från och med år 1918 kommit i åtnjutande av andra ålderstillägget; att hon emellertid,
efter att från början av år 1917 hava varit extra biträde av andra graden, den 12 maj
samma år blivit ordinarie biträde av denna grad; samt att hon, därest hennes befordran till
ordinarie biträde av andra graden skett först efter 1917 års utgång, d. v. s. sedan hon intjänat
andra ålderstillägget vid förstagradsbefattningen, skulle omedelbart kommit i åtnjutande
av ett ålderstillägg vid andragradsbefattningen, men att hon nu, alldenstund hennes
befordran skett tidigare, enligt gällande bestämmelser icke kunde erhålla ålderstillägget förr
än år 1923 eller år 1922, därest förordnandet å den extra befattningen finge tillgodoräknas
henne för erhållande av ålderstillägg; och har statistiska centralbyrån hemställt om åtgärder
i syfte att biträdet Eriksson måtte komma i åtnjutande av första ålderstillägget vid sin
innehavande befattning.

Statskontoret har i utlåtande den 14 mars 1918 anfört bland annat:

Vad i ärendet förekommit hade synts statskontoret giva vid handen, att de i kungörelsen
den 18 september 1914 meddelade villkor och bestämmelser att gälla för i staten
för statistiska centralbyrån uppförda kvinnliga biträdesbefattningar i vad anginge rätt för
biträde av lägsta graden, som efter intjänande av båda ålderstilläggen i denna grad
befordrades till biträdesbefattning i andra graden, att omedelbart komma i åtnjutande av
ett ålderstillägg i sistnämnda grad, under vissa omständigheter kunde leda till egendomliga
samt med rättvisa och billighet oförenliga konsekvenser.

Statskontoret ville erinra därom, att i kungörelsen den 10 juni 1912 angående allmänna
villkor och bestämmelser att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters
stater uppförda biträdesbefattningar stadgades att, där biträde med avlöning efter
lägre grad befordrades till biträdesbefattning, för vilken avlöning utginge efter högre
grad, biträde, som redan intjänat sista ålderstillägget i den lägre graden, finge för erhållande
av första ålderstillägget i den högre graden tillgodoräkna sig högst fem år av den
tid, som förflutit från det biträdet tillträdde det sista ålderstillägget i den lägre graden.

Ovan angivna bestämmelse rörande de kvinnliga biträdena i statistiska centralbyrån,
som emellertid ägde tillämpning jämväl i avseende å hos vissa andra ämbetsverk anställda
biträden, hade tillkommit i samband med uppförandet från och med år 1915 å vissa ämbetsverks
stater av kvinnliga biträdesbefattningar av tredje graden. Genom bestämmelsen
ville man förebygga, att efter vunnen befordran den del av biträdes avlöning, som ut 1—200306 -

gjorde lön, komme att minskas, vilket skulle kunna inträffa vid tillämpning av ovan återgivna
i 1912 års kungörelse intagna bestämmelse.

Mot den sålunda vidtagna utvidgningen av rätten att för ålderstillägg tillgodoräkna
tjänstgöring i befattning av lägre grad förefunnes i och för sig icke anledning till erinran.
Bestämmelsen i fråga kunde emellertid, såsom antytt, komma att verka synnerligen ojämnt
och orättvist. Det av statistiska centralbyrån anförda fallet vore belysande. På grund
därav att biträdet Eriksson redan under år 1917 förordnades till biträde av andra graden
kunde hon först från och med år 1923 komma i åtnjutande av första ålderstillägget å
andragradstjänsten. Därest hon åter vunnit befordran först efter ingången av år 1918,
hade hon omedelbart kommit i åtnjutande av samma ålderstillägg, detta emedan hon med
1918 års början bort vara berättigad till andra ålderstillägget å förstagradsbefattningen.

Den anordning, som sålunda hade träffats 1914, kunde alltså komma att innebära,
att ett kvinnligt biträde, som vunnit befordran till befattning av högre grad tidigare än
annat biträde, dock erhölle ålderstillägg avsevärt senare än det sist befordrade. Därest den
tidigare befordrade varit i statens tjänst jämförelsevis kort tid, kunde ju ett sådant förhållande
anses mindre otillfredsställande. Men om däremot biträdena vore ungefärligen
jämställda i tjänstår eller än mer om det först befordrade hade en längre tjänstetid bakom
sig, måste det för detta biträde kännas såsom en påtaglig orättvisa att sist komma i åtnjutande
av ålderstillägg.

Det syntes statskontoret, att missförhållanden sådana som de nu berörda borde med
det snaraste undanrödjas. I sammanhang med att åtgärder i sådant syfte vidtoges borde
enligt statskontorets mening enhetliga bestämmelser på förevarande område genomföras.
För de flesta ämbetsverk gällde 1912 års ovanberörda kungörelse, i fråga om åtskilliga andra
anslöte sig bestämmelserna till de för statistiska centralbyrån gällande, medan åter undantagsvis,
såsom beträffande försäkringsrådet, några föreskrifter i ändamål att bereda de
kvinnliga biträdena bättre ställning i avseende å intjänande av ålderstillägg än övriga befattningshavare
icke meddelats.

168) Kontorsskrivaren i postsparbanken Sigrid Zetterberg har hos Kungl. Maj:t
gjort framställning i syfte, att hon måtte i och för avlöningsförhöjning genom ålderstillägg
få tillgodoräkna sig den tid, hon omedelbart före tillträdet av sin ordinarie befattning på
grund av förordnande varit innehavare av befattning av motsvarande grad å postsparbankens
s. k. pensionsavdelning.

Zetterberg, som med 1913 års ingång tillträtt ordinarie skrivbiträdesbefattning hos
postsparbanken, innehade under januari månad år 1916 förordnande å en extra kontorsskrivarebefattning
å ämbetsverkets s. k. pensionsavdelning samt tillträdde den 1 februari 1916
ordinarie kontorsskrivarebefattning i verket.

Styrelsen för postsparbanken tillstyrker i utlåtande den 14 februari 1919 bifall
till framställningen.

Remissen den 5 mars 1918:

169) Hos Kungl. Maj:t hava åtta skrivbiträden i postsparbanken, G. Kihlblom, K.
Holmström, E. Malmén, E. Schöldström, E. Trotz, G. Gudmundsson, G. Hagelthorn och
M. Sjöberg, gjort framställning, dagtecknad i januari 1918, i syfte att varda förklarade berättigade
att såsom ordinarie innehavare av nyinrättade skrivbiträdesbefattningar å postsparbankens
stat från och med ingången av år 1918 för vinnande av löneförhöjning genom ålderstillägg
räkna sig till godo den tid, de före berörda tidpunkt varit i oavbruten tjänstgöring
hos ämbetsverket.

Under åren 1915 och 1910 utnämndes fem ordinarie skrivbiträden i postsparbanken.

Sedan från och med år 1918 å ämbetsverkets stat uppförts tio nya ordinarie skrivbiträdesbefattningar,
utnämndes de titta skrivbiträden, som avlåtit ifrågavarande framställning,
till innehavare av var sin av dessa befattningar. De återstående två nya skrivbiträdesbefattnigarna
hade icke tillsatts vid framställningens avlåtande.

Av förstnämnda fem biträden hava alla varit i oavbruten tjänstgöring i verket sedan
år 1905 samt haft fast anställning där, två sedan år 1906 och tre sedan år 1907.

Av de åtta sökandena hava de tre först nämnda varit i oavbruten tjänstgöring i verket
sedan år 1906 och de övriga fem sedan år 1907 samt haft fast anställning där —
uppräknade i den ordning, vari de förut nämnts — en sedan år 1907, en sedan år 1908,
en sedan år 1911, fyra sedan år 1912 och en sedan år 1913.

Av tre e. o. biträden, som av styrelsen för postsparbanken i skrivelse den 9 februari
1918 uppgivits kunna komma i fråga till de två återstående nya befattningarna, har en
tjänstgjort i verket oavbrutet sedan år 1906, en sedan år 1908 och en sedan år 1911
samt varit fast anställda där, den förstnämnda sedan år 1907 och de två andra sedan
år 1913.

Styrelsen för postsparbanken har i nämnda skrivelse framhållit, att bifall till förevarande
framställning komme att medföra vissa konsekvenser. Sålunda kunde åtminstone
en av de tre e. o. biträden, som skulle kunna komma i åtanke vid tillsättandet av de två
då ännu obesatta ordinarie skrivbiträdesbefattningarna, framställa samma anspråk som sökandena.
Och än större skäl härtill hade, såsom mera meriterade, de fem under åren 1915
och 1916 utnämnda biträdena. — Styrelsen ansåge det böra stadgas, att skrivbiträde hos
postsparbanken, som fått anställning som extra (= »e. o », således ej biträde å extra stat)
biträde före år 1914 och befordrats till ordinarie skrivbiträde efter nämnda år, skulle äga
att, i den mån styrelsen funne henne böra komma i åtnjutande av en sådan förmån, för
erhållande av ålderstillägg räkna sig till godo den tid, hon tjänstgjort som extra (se föregående
parentes) biträde, dock att hon ej skulle äga uppbära ålderstillägg före år 1918.

Statskontoret tillstyrker, enligt utlåtande den 19 februari 1918, postsparbanksstyrelsens
förslag. ^

I detta ärende har slutligen en skrift ingivits från styrelsen för föreningen kvinnor
i statens tjänst, däri denna styrelse biträder förevarande framställning samt hemställer om
vidtagande av åtgärder för att i viss utsträckt omfattning bereda rätt till ålderstillägg.

Remissen den 17 januari 1919:

170) Fångvårdsstyrelsen har i skrivelse den 19 april 1918 anfört, hurusom t. f.
kassören hos styrelsen K. R. M. af Winklerfelt alltsedan den 1 februari 1908 så gott som
permanent bestritt kassörs- och bokhållaretjänsten hos styrelsen med avbrott blott för kortare
tider, varunder han på förordnande uppehållit andra jämställda befattningar hos styrelsen
eller vid fångvårdsstaten. Ifrågavarande förordnande hade föranletts av ordinarie
befattningshavarnas tjänstledighet dels på grund av sjukdom och dels för permanent förordnande
å högre tjänst, af Winklerfelt hade under förordnandet fått uppbära, de första åren
utom tjänstgöringspenningarna en del av lönen och sedan den 1 juli 1912 hela begynnelseavlöningen,
4,000 kronor för år, vid tjänsten. Förordnandet antoges bliva permanent,
tills af Winklerfelt erhölle ordinarie anställning, vilket med hänsyn till de ogynnsamma
befordringsförhållandena inom ämbetsverket måhända ej kunde beräknas ske förr
än år 1927.

Styrelsen bär därför hemställt, att dels den tid, varunder af Winklerfelt dittills på
förordnande uppehållit kassörs- och bokhållare''änsten hos styrelsen, måtte på det sätt tillgodoräknas
honom för erhållande av ålderstillägg å avlöningen, att lian berättigades att om
möjligt redan från och med år 1918 tills vidare, så länge han uppehölle sagda tjänst eller
annan befattning i första lönegraden hos styrelsen, uppbära ett personligt ålderstillägg å
500 kronor för år, dels och den tid, varunder han framdeles komme att bestrida tjänsten i
fråga, måtte på sätt och villkor, gällande avlöningsbestämmelser för styrelsen i tillämpliga
delar föreskreve, tillgodoräknas honom för erhållande av andra och tredje ålderstilläggen.

Remissen den 20 september 1919:

171) I skrivelse den 27 maj 1919, nr 223, i anledning av Kungl. Maj:ts i nämnda
års statsverksproposition gjorda framställning om reglering av vissa inom statsförvaltningen
anställda kvinnliga biträdens avlöningsförmåner m. m. har riksdagen, jämte anmälan att
riksdagen i huvudsak bifallit berörda framställning, bland annat gjort följande erinran i
fråga om de av Kungl. Maj:t föreslagna allmänna villkoren och bestämmelserna för avlöningarnas
åtnjutande.

Enligt förslaget skulle, där biträde med avlöning efter lägre grad befordrades till
biträdesbefattning, för vilken avlöning utginge efter närmast högre grad, biträde, som redan
intjänat sista ålderstillägg et i den lägre graden vara berättigat att omedelbart komma i åtnjutande
av första ålderstillägget i den högre graden; och skulle, därest biträde vid befordran
till närmast högre grad icke erhölle högre avlöning än den biträdet uppburit i den
lägre graden, för avlöningsförhöjning i den högre graden biträdet tillgodoräknas den tid,
varunder biträdet innehaft befattningen i den lägre graden, efter det biträdet i sistnämnda
befattning senast kommit i åtnjutande av ålderstillägg.

Denna bestämmelse syntes riksdagen kunna medföra den olägenheten, att biträde,
som före de nya avlöningsvillkorens ikraftträdande befordrats från befattning av lägre till
sådan av högre grad, beträffande avlöningsförhöjning genom ålderstillägg kunde komma i
en sämre ställning än ett biträde, som erhållit sådan befordran först efter den nämnda tidpunkten.
I saknad av erforderlig utredning i ärendet hade riksdagen emellertid icke ansett
sig kunna framställa förslag till de särskilda bestämmelser, som kunde vara behövliga i nu
berört avseende, men förutsatte riksdagen, att Kungl. Maj:t snarast möjligt inkomme till
riksdagen med det förslag i ärendet, som kunde anses påkallat.

Remissen den 27 september 1919:

172) Medicinalstyrelsen har i skrivelse den 16 juni 1919 hemställt om vidtagande
av åtgärder för att de vid statens anstalter för sinnessjuka anställda befattningshavare, tillhörande
sjukvårds- och ekonomipersonalen, som från och med år 1919 överförts till ordinarie
befattning, må för uppflyttning i högre klass tillgodoräkna sig hela den tid, de varit
anställda uti motsvarande eller jämförlig befattning, utan hinder därav, att deras föregående
tjänstgöring varit avbruten genom annan verksamhet

Av medicinalstyrelsens ifrågavarande skrivelse inhämtas bland annat, att förr, då
styrelsen bestämde avlöningarna för den lägre hospitalspersonalen, den praxis gällde, att
personalen fick för ålderstillägg tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring i vederbörande befattning
vid hospitalen, även om den varit avbruten av annan tjänstgöring. Detta hade
ändrats i och med 1919 års början, då personalen uppförts å ordinarie stat. Enligt avlöningsreglementet
för sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka

dea 28 juni 1918, § 4, gällde nämligen, att befattningshavare för uppflyttning i högre avlöningsklass
finge tillgodoräkna sig den tid, som före nämnda avlöningsreglementes trädande
i kraft förflutit från hans tillträde till motsvarande eller jämförlig befattning. Denna försämring
beträffande tjänsteårsberäkning hade befunnits oläglig för en del av hospitalspersonalen,
särskilt den personal, som genom anställning såsom privatskötare hos å anstalterna
vårdade sjuka fått sin tjänstgöring avbruten. Styrelsen ansåge därför, att förutvarande förmån
fortfarande borde tillkomma dem, som med år 1919 överförts på ordinarie stat.

* *

För att vinna bättre översikt av det ovan sammanförda och huvudsakligen
efter kronologisk grund framlagda materialet skulle det givetvis
vara till gagn att hava de särskilda fallen inordnade i ett med hänsyn till
fallens innebörd uppgjort system.

Kommittén har därför också sökt åstadkomma en sådan systematisering.

Härvid hava emellertid mött stora svårigheter. Det är sålunda att
märka, att åtskilliga av de ovan meddelade fallen få en särskild valör därigenom,
att de i vissa avseenden hänföra sig till sådana personliga förhållanden
beträffande vederbörande befattningshavare, som måste anses stå
utan något egentligt eller åtminstone i mindre nödvändigt sammanhang
med de mera objektiva förutsättningarna för ålderstilläggsrätt. I vissa fall
ställas t. ex. å befattningshavarna fordringar å tiden för inträdet i vederbörande
verk, å att utnämning till eller tillträde av den tjänst, vid vilken
ålderstillägg skall utgå, skett före eller efter viss tidpunkt, å fullgjort prov
eller vunnen kompetens i visst avseende med eller utan närmare tidsbestämning,
ja t. o. in. å viss levnadsålder. Dessa och andra liknande förhållanden
hava svårligen kunnat användas till underlag för den åstundade
indelningen av ifrågavarande material, varför de måst lämnas utan avseende.
De äro väl ej heller av synnerligt intresse för lösandet av den
uppgift, kommittén nu bär före.

En del andra omständigheter med relation till befattningshavarnas
personer hava däremot i förevarande sammanhang stort värde såsom indelningsgrund,
nämligen de som mera intimt anknyta sig till den verksamhet,
som ifrågakominer såsom grundlag för ålderstillägg, särskilt de
behörighetsformer, varunder denna verksamhet utövats. Och av än större
betydelse uti ifrågavarande avseende torde verksamhetens beskaffenhet få
anses vara. Slutligen givas även andra indelningsgrunder — såsom den
gottgörelse, vilken åtnjutits för verksamheten, och den omfattning, vari
verksamheten fått för erhållande av ålderstillägg tillgodoräknas vederbörande
— vilka äro av visst intresse i förevarande sammanhang.

Följande schema skulle sålunda kunna nyttjas för att vinna en
någorlunda systematisk sammanställning av det föreliggande materialet:

Sammanställ ning.

Verksamhet, som grundar rätt till ålderstillägg vid innehavande ordinarie befattning å gällande stat,
kan tänkas hava:

utövats ^

1. | 2. | 3. | 4. [ 5- 1 6.

7. | 8. | 9.

10.

egen tjänst

ordinarie stat, innehavd
pä grund av

extra

stat.

stat, s. ej
fast-

annans tjänst av vikarie,
medan bef.-hav. icke tjänst-gjort till följd av

Anställn.,
s. endast
är att
betrakta
ss. upp-drag att
utföra
visst
arbete
el. dyl.

full-makt,
konstitu-torial
el. dyl.

förordnande

ställts äV
stats-

innehav

ledighet för

ss. enda
form för
tjänst-inne-havet.

t. följ d av
fr. om
löneregl.
för el.
omorg. av
vcderb.

verk
el. dyl.

enär ord.
bef.-hav.
av annan
orsak ej
tillsatts,
el. t. följd
av annat
förh.

åtm. ej
av riks-dagen, el.
tjänst, s.
ej kan sä-gas vara
uppförd
å stat.

tjänst el.
förordn. i
succes-sion eft.

sådan
bef.-hav.
el. dennes
vik. etc.

annat

offcntl,

uppdrag.

semester,
sjukdom,
ensk.
angel,
m. m.

innehavande befattning.

A. 1.

A. 2.

A. 3.

A. 4.

A. 5.

A. 6.

A. 7.

A. 8.

A. 9.

A. 10.

tjänst eller syssla, s. motsvarat (stundom
ombildats till) inneh. bef. samt varit i
jämf. med denna till tjänsteställningen

högre.

B. 1.

B. 2.

B. 3.

B. 4.

B. 5.

B. 6.

B. 7. | B. 8.

B. 9.

B. 10.

likställd.

C. 1.

C. 2.

C. 3.

C. 4.

0. 5.

C. 6.

C. 7. | C. 8.

C. 9. II C. 10.

lägre.

D. 1.

D. 2.

D. 3.

D. 4.

D. 5.

D. 6.

D. 7. D. 8.

D. 9. || D. 10.

annan befattning, s. tillhör samma äm-betsverk, institution m. m. s. inneh. bef.
och som är att anse ss. i förh. till denna

högre.

E. 1.

E. 2.

E. 3.

E. 4.

E. 5.

E. 6.

E. 7.

E. 8.

E. 9.

E. 10.

j tf.

likställd.

F. 1.

F. 2.

F. 3.

F. 4.

F. 5. | F. 6.

F. 7.

F. 8.

F. 9.

F. 10.

i g-

lägre.

G. 1.

G. 2.

G. 3. | G. 4.

G. 5. | G. 6. | G. 7. | G. 8. | G. 9. | G. 10.

annan befattning, s. tillhör samma stat,
kår el. dyl. el. samma speciella och en-hetliga förvaltningsgren s. inneh. bef.
och s. är att anse ss. i förh. till denna

högre.

H. 1.

H. 2.

H. 3. H. 4.

H. 5.

H. 6.

H. 7. H. 8. | H. 9. | H. 10.

1 1

likställd.

I. 1.

K. 1.

I. 2.

I. 3. | I. 4.

I. 5. | I. 6.

I. 7.

I. 8.

1. 9.

I. 10.

lägre.

K. 2.

K. 3. | K. 4.

K. 5. | K. 6. | K. 7.

K. 8. | K. 9.

K. 10.

annan statstjänst i allm än inneh. Imf.,
s. är att anse ss. i förh. till denna

högre.

L. 1.

L. 7. |

L. 8.

L. 9.

L. 10.

likställd.

M. 1.

6- 1

M. 7. |

M. 8.

M. 9.

M. 10.

lägre.

N. 1.

N. 7.

N. 8.

N. 9.

N. 10.

syssla s., ehuru verksamheten å dens. ut-övats för statens räkn., icke kan be-traktas ss. tjänst el. bef. i egentl. men.
och s. med hänsyn till arbetets beskaff.
är att anse ss. verksamheten å inneh. bef.

överlägsen.

—

0. 10.

likvärdig.

- j

- |

—

P. 10.

underlägsen.

—

- |

—

| R. 10.

kommunal tjänst eller annan icke statlig syssla.

varit

sammanhängande,
icke sammanhängande.

gottgjorts

med full eller i det närmaste full avlöning vid vederb. tjänst in. m.

med endast en del, men en bestämd del av avlöningen vid vederb. tjänst m. m.

pä annat sätt än medelst fast avlöning.

_ tillgodoräknats vederbörande

Z. | helt och hållet.

Å. I i viss bestämd begränsad omfattning.

I Ä. ii omfattning, s. Knngl. Maj: t el. annan myndighet för varje Barsk, fall ägt mer el. mindre fritt bestämma.

| Ö. | i ändamål att uppbringa avlöningen vid innehavande befattning till skäligt belopp i förh. till förut innehavd avlöning el. till jämförlig befattningshavares
avlöning eller eljest.

Om det visat sig förenat med svårigheter att finna en lämplig indelningsgrund
för de mångfaldiga bestämmelser m. m. angående ålderstillägg,
som ovan återgivits, är det ej mindre vanskligt att, sedan schema
för indelningen antagits, riktigt klassificera de olika fallen. Vid deras
jämförande med varandra har det nämligen visat sig bland annat, att det icke
alltid råder full överensstämmelse i avseende å de i dem använda uttryckssätten.
Det är sålunda uppenbart, att ett och samma uttryck stundom har
mer eller mindre skiljaktig innebörd i olika ålderstilläggsbestämmelser, liksom
ock i bestämmelserna stundom förekomma uttryck, som ej endast skilja
sig åt till ordalydelsen utan även kunna bliva föremål för olika tydningar,
men varmed sannolikt åsyftats ett och samma begrepp eller förhållande.
Och vidare hava tydligen, såsom ju för övrigt naturligt är, de särskilda
ålderstilläggsbestämmelserna avfattats under mer eller mindre starkt intryck
av de befattningshavares förutvarande tjänstgöringsförhållanden m. m.,
som närmast avsetts med bestämmelserna, och därför i åtskilliga fall fått
en viss svårtydbarhet för den, som icke ägt närmare kännedom om berörda
omständigheter. Då det ej varit tillfälle att anställa en ingående
analys av varje särskild ålderstilläggsbestämmelse, har därför bestämmelsernas
klassificering måst verkställas huvudsakligen efter en objektiv och
tämligen fristående tolkning av dem.

De ovan återgivna fallen i ålderstilläggsfrågor skulle sålunda kunna
inordnas i schemat på nedanstående sätt, därvid givetvis åtskilliga av fallen
måste befinnas hänförliga till mer än en plats å schemat; och hava, för
att utmärka de förefintliga skillnaderna mellan de särskilda fallen i anseende
till deras räckvidd och betydelse, i den följande översikten begagnats
olika stilar sålunda, att fet stil använts vid angivandet av de ovan omförmälda
generella undantagen (sid. 11 o. 12), större kursiv stil för övriga
undantag av mer allmän innebörd (sid. 12 o. följ.), den större textstilen
för de speciella undantagsfallen (sid. 29 o. följ.), mindre kursiv stil för de
i det föregående (sid. 39 o. följ.) omnämnda propositionerna samt slutligen
den mindre textstilen för de till kommittén remitterade framställningar,
för vilka redogörelser förut (sid. 41 o. följ.) lämnats:

A. 1: I, 5, 10, 12, 15, 16, 27, 28, 36, 39, 70, 75, 97, 100.

A 2* v7 75 99 100

a! 3: 1, ''27, ''28, ''38, 39, 75, 99, 100; 122, 133.

A. 4: 27, 28, 75, 99, 100■ 119, 140.

A. 5: 1, 7, 9, 11, 27, 28, 34, 35, 42, 97, 98, 99, 100.

A. G: 9, 25, 27, 28, 35, 97, 99, 100; 110, 120, 128, 136; 161.

A. 7: 27■ 113, 124.

A. 8: 27.

A. 9: 27- 109.

A. 10: 27.

C. 1: 1, 4, 5, 10, 12, 27, 46. 52, 53, 70, 77, 81, 91, 94, 95, 101, 102, 108; 115, 141.
C. 2: 4, 27, 49.

C. 3: 1, 4, 27, 91; 132.

C. 4: 4, 27.

C. 5: 1, 4, 7, 9, 11, 27, 34, 35, 36, 42, 70, 91, 100; 111, 134.

C. 6: 2, 4, 9, 13, 20, 27, 35, 36, 43, 47, 49, 64, 70, 100, 104; 111, 116, 117; M7;

157, 158, 159.

C. 7 : 4, 27, 49; 158.

C. 8: 4, 27, 49.

C. 9: 4, 27, 49.

C. 10: 2. 4, 13, 27, 47.

D. 1: 12, 14, 52, 79, 81, 107, 108; 129, 141.

D. 5: 134.

D. 6: 147.

E. 1: 12, 58.

E. 2: 58.

E. 3: 58.

E. 4: 58.

E. 5: 42, 58-, 135; 149.

E. 6: 58; 139.

E. 7: 58.

E. 8: 58.

E. 9: 58.

E. 10: 58.

F. 1: 1, 4, 5, 6. 10, 12, 27, 32, 52, 70, 77. 80. 81. 83, 94.

F. 2 : 4, 27, 76.

F. 3: 1, 4, 27, 76-, 124.

F. 4: 4 27 76

R 5: 1, 4, V, 9, 11, 27, 34, 35, 42, 70. 100-, 111, 112. 114, 137, 139; 155, 162,
163. 168.

F. 6: 4, 9. 20, 27, 35, 43, 64, 70, 100, 106-, 111. 118, 131, 135, 139; 168, 169.

F. 7:4, 27, 76; 135; Me, M8, M9\ 163, 170.

F. 8: 4, 27, 76; M8, U9.

F. 9: 4. 27, 76; 170.

F. 10: 4, 27. ''

8—200306

G. 1: 12, 30, 52, 67, 79, 81, 83, 103, 105; 129.

G. 2: 67.

G. 3: 67.

G. 4: 67.

G. 5: 67; lkd, 1^8.

G. 6: 8, 67- 131, 185.

G. 7: 67.

G. 8: 67.

G. 9: 67.

G. 10: 67.

H. 1: 12, 26, 38, 39, 54, 58, 61. 69, 82, 85; 123. 143; 160.

H. 2: 58.

H. 3: 38, 39, 58, 85.

H. 4: 58; 142.

H. 5: 38, 39, 58; 126.

H. 6: 38, 39, 58.

H. 7: 38, 39. 58.

H. 8: 58.

H. 9: 58.

H. 10: 58.

I. 1: 4, 6, 12, 16, 17, 18, 19, 21, 22, 23, 29, 38. 39, 41, 48, 52, 54, 56, 57, 60, 61.

63, 66, 68, 69, 71, 72, 73, 77, 78, 80, 82, 84, 85, 86, 88, 89, 90, 91. 92, 93,
94, 96; 121, 123, 127, 143; 160.

1. 2 : 4, 6, 23, 41, 49, 57, 86, 88.

I. 3: 4, 6, 23, 38, 39, 41, 49, 57, 85, 86, 88, 91. 92, 93; 132; 156.

I. 4: 4, 6, 23, 41, 49, 57, 86, 88; 153.

I. 5: 4, 6, 9, 11, 21, 23, 34, 35, 38, 39, 41, 49. 57, 86, 88, 91; 126.

I. 6: 4, 6, 9, 20. 21, 23, 35, 38, 39, 41, 49, 55, 57. 64, 65. 70. 74, 88. 106.

I. 1:4, 6, 38, 39, 49, 57, 88; 153.

I. 8: 4, 6, 49, 57, 88.

I. 9: 4, 6, 49, 57, 88.

I. 10: 4, 35, 57, 88, 106.

K. 1: 12, 18, 22, 24, 30, 52, 60, 62, 67. 68, 73, 85. 86, 91, 92, 105; 160.

K. 2: 67.

K. 3: 67, 85, 91, 92.

K. 4: 67.

K. 5: 67.

K. 6: 67.

K. 7: 67.

K. 8: 67.

K. 9: 67.

K. 10: 67.

L. 1: 12, 31.

M. 1:4, 6, 12, 34, 33, 33. 37, 45, 34; 138, 144, 145; 165.
M. 2: 4, 45.

M. 3: 4, 45.

M. 4: 4, 45.

M. 5: 4, 3, 34, 35, 45; 154.

M. O: 4, 3, 35, 45.

M. 7: 4, 45.

M. 8: 4, 45.

M. 9: 4, 45.

M. 10: 4, 45

N. 1: 12, 31.

P: 2, 40. 47, 50, 104, 106■ 115, 116, 117, 136, 141; 165.
R: 40.

S: 44, 51, 53. 72, 78, 86, 91, 92-, 125, 130; 165.

T: flertalet tall.

U: 40; 113, 121; lh8; 151, 153, 161, 163, 165, 172.

V: flertalet fall.

X: 109; US.

Y: 40.

Z: flertalet fall.

Å: 15, 37, 38, 39, 41, 44, 54, 59, 62, 64, 67, 68, 73, 74, 95, 96, 98, 103, 105, 108;
109, 129, 131.

Ä: 8, 13, 27, 40, 50; l48; 169.

ö: 3, 67; 150; 158, 164, 166. 167, 169, 171.

Kommitténs yttrande och förslag.

Då kommittén har att för egen del yttra sig i förevarande ämne,
vill kommittén, som många gånger förut avgivit utlåtanden i ålderstilläggsfrågor,
till en början framhålla, att, medan vid berörda tillfällen det i
regel gällt tillämpning av eller speciella undantag från gällande bestämmelser
i ämnet, kommitténs uppgift nu är att söka utforma nya sådana
bestämmelser, och att kommittén därför vid fullgörandet av denna sin
uppgift ansett sig icke vara bunden av den ståndpunkt, kommittén i berörda
tidigare yttranden måst intaga.

När det alltså nu gäller att intaga en ny ståndpunkt beträffande
förutsättningarna för ålderstillägg i de avseenden, om vilka i detta ärende
är fråga, torde det vara lämpligt att söka klargöra, vilket eller vilka ändamål
man med ålderstillägg huvudsakligen bör tillgodose. I sådant syfte
torde följande synpunkter böra beaktas.

I regel blir en person, särskilt såsom familjeförsörjare, med åren i
allt större behov av ökade inkomster. Det är därför av vikt, att ett avlöningssystem
ordnas så, att löneinkomsterna stiga med levnadsåldern.

Vidare får det väl antagas, att i regel en person med åren må
komma i besittning av allt större allmän erfarenhet och vid utövande av
verksamhet inom det större eller mindre område, varåt han ägnat sig,
får allt större speciell erfarenhet å detta område. Hans arbete bör därför
efter hand bliva allt värdefullare och i anledning därav hans avlöning
bättre.

Slutligen torde böra beaktas, att den avlöningsförbättring, som det
värdefullare arbetet kan anses kräva, betingas, vad angår statens befattningshavare,
ej endast av skälig rättvisa mot befattningshavaren, utan även
av vikten och betydelsen för staten att i sin tjänst få behålla skolad
arbetskraft.

(il

De fordringar, som i ovan berörda hänseenden böra ställas å ett
avlöningssystem, torde det, vad statsavlöningarna beträffar, vara ålderstilläggens
huvudsakliga uppgift att fylla.

fJr synpunkten av ålderstilläggets ändamål skulle man således kunna
säga, att rent principiellt sett ålderstillägg vid statsavlöning vore att
hänföra ej blott till vederbörande befattningshavares egenskap av innehavare
av en viss befattning utan även och kanske i övervägande grad till
hans egenskap av statstjänare i allmänhet.

Den ännu gällande huvudregeln innebär emellertid, att verksamhet,
som grundar rätt till ålderstillägg, skall hava utövats under innehav av
just den tjänst, vid vilken ålderstillägget skall utgå, eller åtminstone under
innehav av tjänst inom samma lönegrad och verk el. dyl. som innehavande
tjänst.

Vid den tid, vars förhållanden bildat underlaget för nämnda regel,
fanns icke den mångfald av tjänster som nu och det var då också vida
sällsyntare än nu, att en tjänstinnehavare icke förrättade sin egen tjänst.
Därav torde väl ock hava följt, att i allmänhet den, som utnämndes till
en tjänst, ej dessförinnan i vidare omfattning utövat verksamhet, lika
kvalificerad som den å tjänsten.

Mot den nämnda regeln, som sålunda anslöt sig till sin tids förhållanden,
torde därför vid dess tillkomst den anmärkning ej rättvisligen
kunnat framställas, att regeln ej i tillbörlig grad skulle tillgodose ålderstilläggets
ändamål.

Förhållandena inom statsförvaltningen i nyssberörda avseenden hava
emellertid numera undergått förändring och det av ganska genomgripande
beskaffenhet. Statstjänsten har att uppvisa ofantligt mycket större mångfald
och rörlighet nu än fö it.

Sålunda anlitas numera, för att nämna ett par exempel, tjänstemän
i ganska stor utsträckning för mer eller mindre långvariga uppdrag i kommittéer
eller andra beredningar eller dylikt. Vidare är att märka, att
antalet verkliga tjänster, som icke anses böra besättas med »ordinarie befattningshavare»
(vanligen s. k. arvodesbefattningar, statssekreterare, expeditionschefer
m. fl.), ävensom tjänster, vilka ej äro ordinarie, i hög grad
ökats, vilket beträffande sistnämnda slags tjänster beror på bland annat
den allt mer följda budgetära praxis, att nya tjänster ofta eu tid få bestå
såsom extra, innan de inrättas såsom ordinarie.

Detta har medfört jämte annat, att det ofta händer å ena sidan, att
en tjänst stadigvarande uppehälles av annan än innehavaren och att följaktligen
den, som kanske år efter år förrättar tjänsten, ej kan sägas inne -

hava densamma, och å andra sidan, att en befattningshavare vid utnämningen
till befattningen redan längre eller kortare tid utövat just den
verksamhet, han såsom befattningshavare har att fortsättningsvis fullgöra,
rn. in.

Genom den utveckling, som sålunda ägt rum, har den gällande
huvudregeln för ålderstillägg kommit att allt mer förlora anpassningen till
de faktiska förhållandena. Väl torde regeln fortfarande kunna'' anses tillfredsställande
i vad angår verksamhet, som utövats efter befattningshavarens
utnämning till vederbörande befattning; men beträffande verksamhet, som
utövats före utnämningen och vilken verksamhet numera ofta under längre
eller kortare tid varit väl så kvalificerad som verksamheten å befattningen,
tillgodoser regeln ingalunda ålderstilläggens ändamål och måste därför anses
föråldrad.

Det torde väl ock hava varit i känslan härav som riksdagen i förekommande
särskilda fall så gott som undantagslöst medgivit rätt att för
ålderstillägg tillgodoräkna även före utnämningen till vederbörande tjänst
utövad verksamhet, som kunnat värderas lika med verksamheten å tjänsten.

Vid utformandet av eu i nu ifrågavarande avseende ny ålderstilläggsregel,
torde därför såsom ögonmärke böra i främsta rummet uppställas
ett i möjligaste mån fullständigt tillgodoseende av de ovan angivna
med ålderstilläggen åsyftade ändamålen.

Av den utredning, som kommittén i ärendet föranstaltat och vilken

Ö’ o 4

i det föregående meddelats, framgår, att riksdagen i en mångfald särskilda
fall medgivit undantag från den, så att säga, kodifierade, i nu förevarande
avseende gällande allmänna ålderstilläggsregeln.

Dessa undantag, av vilka emellertid endast en del upptagits i utredningen,
äro numera så talrika och synas — dock bortsett från vissa av
dem — stå i ett sådant inre sammanhang, att det antagandet måste ligga
nära till hands, att i dem gömmes en ny under årens lopp i praxis utbildad
norm.

Kommittén har därför, med tillhjälp av den kommitténs utredning
avslutande sammanställningen, sökt ur det tillgängliga materialet utdraga
ifrågavarande nya norm och har därvid funnit, att densamma skulle kunna
uttryckas på följande sätt:

För erhållande av ålderstillägg vid en befattning bör befattningshavaren
tillgodoräknas den tid, han i statens tjänst utfört arbete, som må
anses likvärdigt med eller av högre värde än det, han har att å befattningen
utföra.

Beträffande emellertid de fall, då nämnda tid icke varit sammanhängande
eller befattningshavaren under samma tid för arbetet åtnjutit
vederlag, som varit mindre än i allmänhet för detsamma utgående ersättning,
torde den praxis, som må hava utbildats, i alla händelser icke hava
stadgats.

Den regel, som således enligt det nyss sagda kan anses, ehuru oskriven,
redan på sätt och vis gällande i verkligheten, synes kommittén för
statens befattningshavare innebära en så väsentlig förbättring i förevarande
avseende samt vara så omfattande och ändamålsenlig och av beskaffenhet
att fritaga riksdagen från en mängd smärre ålderstilläggsärenden, att kommittén
finner densamma böra kunna en gång för alla formligen antagas;
dock att dess tillämpning i de ovan angivna fallen, däri praxis icke vunnit
nödig stadga, synes lämpligen böra ankomma på särskild prövning av
Kungl. Maj:t i varje fall. Bemyndigande!! av liknande innebörd hava ju,
enligt vad utredningen i ärendet giver vid handen, i flera fall av riksdagen
meddelats Ivungl. Maj:t.

Nyss antyddes, att vissa av de utav riksdagen medgivna undantagen
i ålderstilläggsfrågor stode i mindre fast sammanhang med undantagen i
övrigt. Kommittén åsyftade härmed de i tablåerna å sidorna 54 och
följande under bokstaven () sammanförda undantagsfallen. Dessa utgöra
en grupp för sig. De torde nämligen ej kunna betraktas såsom
rena ålderstilläggsfrågor i egentlig bemärkelse utan — åtminstone vissa
av dem — snarare såsom frågor om personliga- avlöningstillägg. I
dem har man ju åsyftat att — i själva verket utan avseende å art eller
omfattning av föregående verksamhet — med användande av avlöningsformen
ålderstillägg för vederbörande befattningshavare uppbringa avlöningen
vid innehavande befattning till skäligt belopp i förhållande till förut
innehavd avlöning eller till jämförlig befattningshavares avlöning eller
eljest. Att i detta avseende åstadkomma någon allmän bestämmelse av
större räckvidd torde knappast låta sig göra, utan torde det som regel
allt fortfarande böra ankomma på riksdagen att besluta i förekommande
sådana fall. Dock synes, särskilt med hänsyn till vad som förekommit i
de under nr 167 och 171 i kommitténs utredning upptagna, de egentliga
ålderstilläggsfrågorna tämligen närstående fallen, en bestämmelse lämpligen
kunna utfärdas av innehåll, att, om eu befattningshavare vid tillämpning
av eljest gällande bestämmelser skulle i avseende å rätt till ålderstillägg
hava kommit i en förmånligare ställning, därest han befordrats till
befattningen senare än som skett, befattningshavaren skall tillgodoföras det

Kommitténs

hemställan.

eller de ålderstillägg vid befattningen, som erfordras för att nämnda förhållande
må utjämnas.

* *

Med åberopande av vad ovan anförts får kommittén hemställa, att i
fråga om ålderstillägg vid ordinarie anställning inom den civila statsförvaltningen,
med undantag av kommunikationsverken och andra förvaltningsgrenar,
vilkas avlöningsförhållanden komma att regleras enligt samma
system som kommunikationsverkens, må utöver redan gällande föreskrifter
utfärdas bestämmelser av innehåll

att för erhållande av ålderstillägg vid eu befattning befattningshavaren
bör tillgodoräknas den tid han i statens tjänst utfört arbete, som
må anses likvärdigt med eller av högre värde än det, han har att å befattningen
utföra; dock att, därest nämnda tid icke varit sammanhängande
eller befattningshavaren under samma tid för arbetet åtnjutit vederlag,
som varit mindre än i allmänhet för detsamma utgående ersättning,
på Kungl. Maj:t skall ankomma att, efter särskild prövning i varje fall,
avgöra, om och i vilken mån sådan tid må räknas befattningshavaren
till godo;

att, om en befattningshavare vid tillämpning av eljest gällande bestämmelser
skulle i avseende å rätt till ålderstillägg hava kommit i en
förmånligare ställning, därest han befordrats till befattningen senare än
som skett, befattningshavaren skall tillgodoföras det eller de ålderstillägg
vid befattningen, som erfordras för att nämnda förhållande må utjämnas;
samt

att ålderstillägg, vartill rätt må uppkomma omedelbart med ikrafttxädandet
av ifrågavarande bestämmelser och på grund av desamma, må
få åtnjutas från och med den 1 juli 1920.

* *

Om de bestämmelser, kommittén sålunda föreslår, varda antagna, torde
dock, ehuru de äro av avsevärd räckvidd, fall säkerligen kunna väntas
komma att inträffa, å vilka bestämmelserna ej äro tillämpliga, men i vilka
likväl rätt till ålderstillägg skäligen torde böra medgivas. Det torde därför
i varje fall icke kunna undvikas, att speciella ålderstilläggsfrågor även
i framtiden komma att hänskjutas till riksdagen. Den utredning, kommittén
i förevarande ämne föranstaltat, torde då, såsom kommittén jämväl

avsett, kunna bliva av prejudikat^ värde vid behandlingen av dylika
frågor.

* *

Slutligen vill kommittén framhålla, att de förslag i förevarande
ämne, kommittén på grund av erhållet uppdrag nu framställer, givetvis
hänföra sig till det nu gällande allmänna civila statsavlöningssystemet.

Den 1 juli innevarande år 1920 träder ett i väsentliga avseenden
nytt avlöningssystem i kraft för kommunikationsverken, och kommittén
har enligt Kungl. Maj:ts beslut den 31 december 1919 erhållit uppdrag
att gå i författning om utarbetande av förslag, åsyftande en revision av
det civila avlöningssystemet vad andra civila verk och myndigheter beträffar.
Denna revision torde enligt kommittén meddelade direktiv böra
ansluta sig till kommunikationsverkens lönesystem. Då detta system icke
upptager avlöningsformen ålderstillägg utan bereder löneökning efter viss
tids tjänstgöring genom uppflyttning i högre löneklass, skulle den tillämnade
revisionen sannolikt medföra, att de nu föreslagna bestämmelserna,
i den form de erhållit, förlorade sin tillämplighet.

Detta torde emellertid, då behovet av ifrågavarande bestämmelser nu
är i hög grad aktuellt, icke böra väcka betänkligheter mot deras antagande,
helst de synas låta sig utan svårighet efter vederbörliga jämkningar
inpassas i det nya systemet.

9—200306