UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE (Statens offentliga utredningar 1918:14)

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AFGTFVET AF

DEN AF KTJNGL. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902
TILLSATTA KOMMITTÉ

RÖKANDE

ili!

XXVII.

FÖRSLAG TILL GRUNDER, MED TILLÄMPNING AF HVILKA
INFÖDDA SVENSKA KVINNOR MÅ KUNNA AF KONUNGEN UTNÄMNAS
OCH BEFORDRAS TILL VISSA BEFATTNINGAR.

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT Sl SÖNER

1911

[102089]

INNEHÅLL.

Sid.

Underdånig skrifvelse till Konungen..............I—IL

Betänkande och förslag Inledning

.............................. L

Sammanställning rörande de särskilda befattningarna af nu ifrågavarande
slag...........................15-

Inkommen framställning.......................23.

Kommitténs yttrande.........................27.

Befattningarna.......................... »

Aflöning och pension m. m.....................40.

Ålder vid befordran till och afgång från tjänst, samt medellifslängd >

Skyldighet att bidraga till egen pensionering...........43.

Afgifter till änke- och pupillkassor o. d..............44.

i Lika lön för lika arbete>...................49.

»Matematisk rättvisa......................53.

Kommitténs egen mening....................56.

Jämförelse mellan kvinnliga läroverks- och seniinarieadjunkter . . . 64.

Annat ifrågasatt aflöning ssystem................68.

Jämförelse med aflöningar vid postverket och statens järnvägar . . 73.

Jämförelse med folkskollär arper sonalens aflöningar........74.

Aflönings- och pensionsförmåner för kvinnlig las ar ettsläkare ... 78.

Befattnings frånträdande vid giftermål.............81.

Kommitténs förslag........................34.

Revision af civila pensionslagen m. m...............87.

Sid.

Bilagor:

Tab. I: »Bruttoaflöning»......................$9

Tab. II: >.Pensionsafgifter».....................95.

Tab. III: »Nettoaflöning»......................101.

Särskilda meningar:

af ledamoten i kommittén, häradshöfdingen Th. af Callcrholtn .... 108.
af följande särskilda sakkunniga:

rektorn G. H. Hemlund.....................109.

filosofie doktorn Anna Ahlström.................111.

förste provinsialläkaren F. G. Bissmark.............122.

medicine licentiaten Mathilda Lundberg.............123.

Till KONUNGEN.

Den kommitté, åt hvilken Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 uppdragit
att afgifva underdånigt utlåtande och förslag rörande reglering af
statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden in. in., öfverlämnade

med underdånig skrifvelse af den 10 november 1910 delen XXVI af sina
betänkande^ innefattande förslag beträffande farmaceutiska institutet.

Samtidigt därmed aflämnade kommittén underdånigt utlåtande, likaledes
af den 10 november 1910, angående väckt förslag att ombilda vissa lärarbefattningar
vid Chalmers’ tekniska läroanstalt till professorsbeställningar, in. in.
Sedermera har kommittén afgifvit infordrade underdåniga yttranden
den 15 december 1910 i fråga om föreslagen provisorisk lönereglering
för vissa befattningshafvare vid gymnastiska centralinstitutet och

den 12 januari 1911 angående aflöningsförmånerna för en ifrågasatt
professorsbefattning i arkitektur vid konsthögskolan in. in.

Kommittén får härmed i underdånighet öfverlämna delen XXVII af
sina betänkanden, innefattande förslag till grunder, med tillämpning af
hvilka infödda svenska kvinnor må kunna af Konungen utnämnas och befordras
till vissa befattningar.

Vid öfverlägffningar inom kommittén angående sistberörda ärende
hafva, jämlikt Eders Kungl. Maj:ts förordnande den 12 september 1910,
såsom sakkunniga deltagit rektorn vid universitetet i Lund, professorn Bengt
Jönsson, rektorn vid nya elementarskolan i Stockholm, filosofie doktorn
Carl Hugo Hernlund, föreståndarinnan för nya elementarskolan för flickor
i Stockholm, filosofie doktorn Anna Ahlström, t. f. medicinalrådet, förste
provinsialläkaren, medicine licentiaten Fredrik Gottlieb Bissmark och praktiserande
läkaren, medicine licentiaten Mathilda Lundberg.

Till kommitténs protokoll afgifna särskilda meningar i ärendet finnas
återgifna i ett vid betänkandet fogadt protokollsutdrag.

Stockholm den 13 januari 1911.

Underdånigst
F. H. SCHLYTERN.

Olof Björklund. Th. af Callerholm. Philip Klingspor.

Carl Persson. Richard Vide.

Elis Sidenbladh.

Förslag

till

grunder, med tillämpning af hvilka infödda svenska kvinnor
må kunna af Konungen utnämnas och befordras till

vissa befattningar.

Inledning.

Uti en vid 1905 års lagtima riksdag väckt motion (n:r 28 inom
Första kammaren) hemställde dåvarande professorn Ernst Trygger, att,
med afseende å vissa i motionen nämnda befattningar, som enligt motionärens
mening kvinna otvifvelaktigt kunde på ett fullt tillfredsställande
sätt förvalta, Riksdagen måtte för sin del undanröja det hinder, som
grundlagen ställde i vägen för deras anförtroende åt kvinnor, och i nämnda
syfte antaga att hvila till vidare grundlagsenlig behandling följande förslag
till ändrad lydelse af § 28 regeringsformen:

»l:o Konungen--— — ägt rum.

Till lärarbefattningar vid de allmänna läroverken och vid universiteten,
de teologiska lärartjänsterna vid de sistnämnda likväl undantagna,
såsom ock till lärår- och andra beställningar vid andra inrättningar för
vetenskap, slöjd eller skön konst, äfvensom till läkarbefattningar må i den
ordning, som ofvan sagts, utnämnas och befordras äfven infödda svenska
kvinnor; Konungen vare ock obetaget att, efter vederbörandes hörande,
eller uppå deras framställning, till dessa ämbeten och tjänster, lärarbefattningarna
vid de allmänna läroverken dock undantagna, kalla och befordra
utländska män af utmärkt förtjänst, de där den rena evangeliska läran
bekänna.

Likaledes må — — departementet höra».

Under åberopande af den motivering, som återfanns i ofvanberörda
motion, hemställde vid samma riksdag uti en inom Andra kammaren väckt
motion (n:r 194) rådmannen T. Zetterstrand, att Riksdagen måtte antaga
att hvila till vidare grundlagsenlig behandling enahanda förslag till ändrad
lydelse af § 28 regeringsformen, som blifvit framställdt af professor Trygger.

1—102089. Löneregleringskommitténs bet. XXVII.

Då konstitutionsutskottet i utlåtande n:r 3, med föranledande af
motionerna, framlade förslag till ändrad lydelse af § 28 mom. 1 i regeringsformen,
erinrade utskottet, att dittills åt kvinna inrymts behörighet till
befordran endast till sådana statstjänster, som tillsattes af lägre myndigheter
och på hvilka icke regeringsformens regler om Konungens utnämningsrätt
vore tillämpliga. Enligt § 28 regeringsformen vore ännu alla ämbeten
och tjänster, som vore af den egenskap, att Konungen utfärdade
fullmakter därå, och hvilkas innehafvare utnämndes af Konungen i statsrådet,
förbehållna svenska män, och någon afvikelse från denna bestämmelse
vore icke möjlig utan att grundlagsbudet ändrades.

Motionärernas föreliggande förslag åsyftade att med afseende å vissa
angifna tjänster undanröja det i § 28 regeringsformen inneburna hinder
mot kvinnas befordran i statstjänst. Utskottet hade emellertid icke kunnat
ansluta sig till motionärernas förslag med den affattning, de gifvit detsamma.

Det syntes nämligen utskottet uppenbart, att genom bifall till motionärernas
förslag ett alltför vidtomfattande medgifvande i afseende å
kvinnors befordringsrätt till ifrågavarande tjänster skulle inrymmas i
grundlagen.

Så hade inom utskottet betänkligheter yppats, huruvida provinsialoch
särskildt inilitärläkarbefattningar vore af den beskaffenhet, att kvinnor
borde ifrågakomma vid deras besättande, likasom ock någon tvekan rådt,
om kvinnor borde befordras till lärarbefattningar vid de allmänna läroverken
med skyldighet att meddela undervisning i dessa läroverks högsta
klasser.

Att i grundlag angifva de olika ämbeten och tjänster, till hvilkas
innehafvare kvinna kunde af Kungl. Maj:t utnämnas, hade icke synts utskottet
lämpligt, utan borde allenast i grundlagen medgifvande stadgas, att
Kungl. Maj:t »må kunna» till ifrågavarande tjänster befordra kvinnor i
enlighet med de grunder, som af Konung och Riksdag gemensamt blefve
fastställda.

Dessa grunder skulle enligt utskottets förmenande angifvas antingen
genom allmänna lagbestämmelser rörande kvinnas rätt att befordras och
användas i statstjänst (t. ex. stadganden angående gift kvinnas behörighet

därutinnan) eller ock genom andra föreskrifter (t. ex. om särskilda
ämbeten och tjänster, till hvilka kvinna skalle äga behörighet eller möjligen
företräde, om kvinnas pensionsförhållanden m. m.), som Konung
och Riksdag samfälldt beslöte.

Genom en sådan anordning skulle enligt utskottets uppfattning det
af motionärerna närmast afsedda syftemålet uppnås, hvarjämte utskottets
förslag helt visst skulle medföra den fördelen, att kvinnans tillträde till
tjänster af förevarande slag såmedelst lättare kunde lämpas efter olika
tiders förhållanden och kraf samt tillgång på kvinnliga arbetskrafter inom
olika områden.

Under förutsättning att det sätt till lösning af frågan, som förordats
af utskottet, vunne godkännande, ansåg sig utskottet böra föreslå, att bestämmelsen
om kvinnas befogenhet att utnämnas till lärartjänster måtte
komma att gälla, ej blott, såsom af motionärerna ifrågasatts, lärarbefattningar
vid de allmänna läroverken och vid universiteten, utan äfven lärartjänster
vid andra statens läroanstalter.

Sju af Andra kammarens ledamöter i konstitutionsutskottet ville hafva
det af utskottet föreslagna uttrycket »med tillämpning af grunder, som af
Konung och Riksdag gemensamt fastställas,» förändradt till »med tillämpning:
af grunder, som fastställas i särskild af Konung och Riksdag samfälldt
stiftad lag eller i samband med statsregleringens uppgörande bestämmas».

För att söka klargöra numera föreliggande spörsmål i detta ämne,
må här anföras vissa uttalanden i ärendet vid 1905 års lagtima riksdag.

Vid behandling af konstitutionsutskottets utlåtande inom Första
kammaren framhöll professor Trygger, att hans mening icke varit att i
grundlagen definitivt och fullständigt afgöra frågan om kvinnors tillträde
till ifrågavarande slags befattningar. »Fortfarande skulle den frågan stå
öppen, till hvilka särskilda befattningar bland de här nämnda slagen kvinnor
skulle kunna utnämnas.» Detta hade han uttryckt i motionen så, att
Konungen till ifrågavarande befattningar »ma» utnämna infödda svenska
kvinnor.

Konstitutionsutskottets ordförande betonade, att utskottet visserligen
funnit skäligt att följa motionären därutinnan, att utskottet ville söka få bort -

taget det ovillkorliga hinder, som i grundlagen dittills funnits för kvinnans befordran
till ämbeten och'' tjänster, till hvilka Konungen utnämnde och å
hvilka han utfärdade fullmakt. Men utskottet hade — ehuruväl det var ense
med motionären däruti, att öfver hufvud taget just de ämbeten och tjänster,
han omnämnt, skulle ägna sig för kvinnan såsom statstjänare — icke ansett
det vara tillräckligt utredt, att kvinnan i afseende å alla de af motionären
angifna ämbeten och tjänster ägde de förutsättningar, som vore nödvändiga
för att hon med afseende å befordran till dem skulle kunna likställas med
mannen. Härutinnan måste undersökning göras, icke blott generellt, utan
i afseende å hvarje särskild art af tjänst; »med hänsyn till dessa befattningar»
kunde nämligen spörsmål otvifvelaktigt framställas, om och i hvilken
mån kvinnan verkligen lämpade sig för dem. Det måste naturligtvis också
undersökas, huruvida icke i afseende å kvinnans anställande såsom statstjänare
vissa allmänna inskränkningar måste göras och föreskrifter gifvas,
hvilka icke ansetts nödiga med afseende å mannen.

Af utskottets ordförande framhölls äfven, att grundlagsparagrafen
blifvit af utskottet formulerad så, att den oförändrad kunde bestå under
det att genom de närmare bestämmelser, som af Kungl. Maj:t och Riksdagen
beslötes, ändring ändock kunde ske med afseende å kvinnans kompetens
för olika ämbeten — en ändring, som helt naturligt kunde komma
ätt försiggå på grund däraf, att kvinnan kunde komma att i ännu högre
grad än dittills förvärfva för statstjänster nödvändiga förutsättningar och
att sålunda också tillgången på därför utbildade kvinnor blefve större, än
hvad då var förhållandet. Detta var också grunden, hvarför man i paragrafen
upptagit så allmänna bestämmelser som lärarplatser vid statens
läroanstalter, andra befattningar vid anstalter för vetenskap, slöjd eller
skön konst samt slutligen läkarbefattningar. Ty därmed vore intet annat
angifvet än omfattningen i allmänhet af de tjänster, som man ansåge sig
kunna anförtro äfven åt kvinnor efter den särskilda ompröfning, som äfven
utskottet ansåg nödig, men som vore nödvändig först när man ginge
till pröfning af de grunder, hvilka skulle fastställas såsom nödvändiga
med afseende å kvinnornas användning på detta i allmänhet angifna
område.

Vid ärendets behandling inom Andra kammaren uttalade professor
Hjärne, att det nog kunde vara riktigt, att man sökte undanröja de
grundlagshinder, som för det dåvarande stode i vägen för kvinnas anställning
i offentlig tjänst. Mot principen hade han för sin enskilda del ingenting
att invända. Dock syntes det honom opåkallad!, att man då särskildt
grepe till lärarbefattningar och beställningar vid inrättningar för vetenskap,
konst och slöjd, »sålunda offentliga bibliotek, arkiv o. d.>, och läkarbefattningar
till skillnad från öfriga offentliga befattningar. Han ansåg, att det
bästa vore, om man kunde undanröja grundlagens hinder för kvinnors
anställning i statens tjänst genom en mer omfattande formulering. Utskottet
åberopade själf den grundlagsändring, som år 1901 blifvit antagen
i Norge, hvarigenom en bestämmelse införts af följande lydelse: »1 hvilken
U ds täckning Kvinder, der opfylder de for Msend ved Grundloven foreskrevne
Betingelser, skal kunne ansettes i Embeder, bestemmes ved Lov».
Nämnda stadgande gällde om kvinnors anställning i hvilken offentlig tjänst
som helst, men det förutsatte, att den närmare regleringen af kvinnans
anställning skulle ske förmedelst allmän lag. Detta syntes professor Hjärne
vara den rätta vägen, som man skulle välja i detta fall.

Beträffande den vid konstitutionsutskottets utlåtande fogade reservationen
framhöll professor Hjärne, att, därest villkoren för kvinnors anställning
äfven skulle kunna fastställas genom statsregleringsbeslut, däraf följde,
att beslutet kunde blifva föremål för gemensam votering. Därmed inkomme
emellertid i den viktiga reformen ett moment af osäkerhet, som
han icke ansåg lämpligt.

Han kunde icke komma till annat resultat, än att den ifrågasatta
reformen icke var så mogen, att ett beslut skulle kunna fattas, som skulle
förbereda en grundlagsändring för dess genomförande. Han yrkade afslag
å såväl utskottets hemställan som motionerna och reservationen.

En af reservanterna, Herr Staaff, framhöll, att konstitutionsutskottets
mening ingalunda varit att begränsa fastställandet af de ifrågavarande
grunderna till lag. »Detta förslag var också uppe, men föll därpå, att man
framhöll, att det var alldeles nödvändigt att öppna möjlighet för stadgande
af sådana villkor och bestämmelser, som med afseende på pensionsålder
o. s. v. kunde göra ämbets- och tjänsteförhållanden för man och kvinna

till en och samma tjänst helt och hållet olika». Utskottet och reservanterna
hade menat alldeles detsamma; reservanterna hade endast låtit sig angeläget
vara att gifva denna samma mening ett konstitutionellt riktigare uttryck
och en precisare formulering. Detta vore enda skillnaden.

Vid omröstning i Första kammaren bifölls utskottets hemställan. I
Andra kammaren däremot lyckades hvarken denna hemställan eller motionerna
eller reservationen vinna kammarens bifall.

Frågan återupptogs vid 1907 års riksdag. Uti särskilda vid denna
riksdag väckta motioner (n:r 36 i Första kammaren och n:r 180 i
Andra kammaren) hemställde justitierådet Trygger och doktor Knut
Kjellberg, att Riksdagen måtte antaga att hvila till vidare grundlagsenlig
behandling ett förslag till ändrad lydelse af § 28 mom. 1 i regeringsformen,
innebärande att till lärarbefattningar vid statens läroanstalter, de
teologiska lärartjänsterna vid universiteten likväl undantagna, till andra
beställningar vid inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst samt
till läkarbefattningar måtte i angifven ordning och med tillämpning af
grunder, som af Konung och Riksdag godkänts, kunna utnämnas och befordras
äfven infödda svenska kvinnor.

I däröfver afgifvet utlåtande (n:r 3) erinrade konstitutionsutskottet
om ärendets behandling vid 1905 års lagtima riksdag och den utgång
frågan då fick.

Enligt hvad utskottet vidare anförde, åsyftade de vid 1907 års
riksdag väckta motionerna att bereda kvinnor tillträde till enahanda tjänster,
som afsågos i det förslag till ändring af § 28 mom. 1 regeringsformen,
hvilket år 1905 af konstitutionsutskottet framlades till Riksdagens pröfning,
nämligen lärarbefattningar vid statens läroanstalter, de teologiska lärartjänsterna
vid universiteten likväl undantagna, andra beställningar vid inrättningar
för vetenskap, slöjd eller skön konst äfvensom läkarbefattningar.

Mot kvinnas anställande i statstjänst i den utsträckning, som sålunda
ifrågaställts, hade 1907 års konstitutionsutskott intet att erinra. Det
syntes nämligen utskottet vara af vikt, att jämväl åt de kvinnliga krafter,
som vore skickade att utöfva en gagnerik verksamhet å ifrågavarande om -

råden af statsförvaltningen, bereddes möjlighet att vinna anställning i statens
tjänst.

Det arbete å den offentliga undervisningens fält, hvilket under de
gångna åren utförts af kvinnor, hade, såsom — efter hvad utskottet

r"5 O ''

antog —• numera allmänt erkändes, varit af en synnerligen omfattande
och betydelsefull art. Äfven såsom läkare samt inom området för vetenskap,
slöjd och skön konst hade kvinnor varit verksamma på ett framgångsrikt
och för samhället gagneligt sätt.

Det kunde därför knappast längre anses vara med rättvisans fordringar
eller med samhällets välförstådda intresse öfverensstämmande att helt och
hållet utestänga dem från sådana befattningar af nämnd art, hvilkas innehafvare
utnämndes af Konungen. Särskildt syntes det vara angeläget att
vidtaga en grundlagsändring i föreslagen riktning, sedan genom stadgan
för rikets allmänna läroverk den 18 februari 1905 utnämningsrätten till
de flesta beställningar vid dessa läroverk öfverflyttats till Kungl. Maj:t.

Vid bestämmande af den utsträckning, i hvilken de framställda krafven
på statstjänsters upplåtande åt kvinnor skulle vinna beaktande, måste
emellertid enligt utskottets uppfattning icke den enskildes utan statens
och samhällets intressen tillerkännas det afgörande inflytandet.

Äfven i fråga om de i motionerna afsedda tjänsterna kunde gifvetvis
råda olika åsikter, hvar gränsen lämpligen borde dragas mellan
de slag af befattningar, till hvilka äfven kvinnor skulle kunna erhålla tillträde,
och dem, som borde förbehållas män.

Då utskottet emellertid i likhet med motionärerna, som »härutinnan
i hufvudsak anslutit sig till» konstitutionsutskottet vid 1905 års lagtima
riksdag, ansåge lämpligt, att grundlagen endast angåfve de slag af ämbeten
och tjänster, till hvilkas innehafvare kvinnor kunde af Konungen utnämnas,
samt i öfrigt hänvisade till af Konung och Riksdag godkända grunder,
hvilka därvid skulle vinna tillämpning, fann utskottet sig sakna anledning
att ingå i en närmare pröfning af denna fråga.

Hvad särskildt beträffade gift kvinna, hade af nära liggande skäl redan
i flera fall bestämmelser gifvits i syfte att inskränka hennes användande
i allmän tjänstebefattning.

Utskottet ville i detta sammanhang endast erinra, att i förenämnda
stadga för rikets allmänna läroverk såsom villkor för behörighet till lärarinnebefattning
vid statens samskolor föreskrefves, bland annat, att sökande
skulle vara ogift.

Då utskottet ansåge sig böra förorda en utsträckning af kvinnas behörighet
att erhålla statstjänster, hade gifvetvis äfven spörsmålet om gift
kvinnas befogenhet i detta afseende varit föremål för utskottets uppmärksamhet,
och hade därvid beträffande vissa af ifrågavarande befattningar
starka betänkligheter uttalats inom utskottet, huruvida gift kvinna borde
tillåtas att bekläda desamma.

Lika litet som, enligt utskottets uppfattning, i grundlagen borde
närmare angifvas de tjänstebefattningar, hvartill kvinnor »må kunna» af
Konungen utnämnas, lika litet hade utskottet funnit det böra lämpligen
ifrågakomma att i grundlagen inrymma särskilda bestämmelser angående
gift kvinnas behörighet därutinnan. Utskottet var nämligen förvissadt
om, att detta spörsmål komme under noggrann ompröfning för hvarje
särskildt slag af sådana statstjänster, som afsåges i det då föreliggande
förslaget.

Vidkommande den formulering, motionärerna gifvit det ifrågasatta
grundlagsstadgandet, sade utskottet sig hafva så mycket mindre funnit
anledning till någon anmärkning mot densamma, som därigenom de betänkligheter,
hvilka gjordes gällande mot den af konstitutionsutskottet år
1905 föreslagna affattningen, syntes utskottet hafva blifvit undanröjda.

Utskottet hemställde, att Riksdagen, med bifall till motionerna, måtte
antaga att hvila till vidare grundlagsenlig behandling följande förslag till
ändrad lydelse af § 28 mom. 1 i regeringsformen:

»Konungen äger att i Statsrådet utnämna och befordra infödde svenske
män till alla de ämbeten och tjänster inom riket, högre och lägre,
i hvilka äro af den egenskap, att Konungen fullmakter därå utfärdar, dock

böra vederbörande förut med förslag hafva inkommit, där sådana hittills
ägt rum. Till lävart) efattning av vid statens läroanstalter, de teologiska
lärartjänsterna vid universiteterna likväl undantagna, till andra beställningar
vid inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst samt till läkarbefattningar
må i den ordning, som ofvan sagts, och med tillämpning af gran -

der, som af Konungen och Riksdagen godkänts, kunna utnämnas och befordras
äfven infödda svenska kvinnor. Konungen vare ock obetaget att, efter
vederbörandes hörande eller uppå deras framställning, till lärarbefattningar
vid universiteterna, de teologiska lärartjänsterna likväl undantagna, såsom
ock till lärår- och andra beställningar vid andra inrättningar för vetenskap,
slöjd eller skön konst, äfvensom till läkarbefattningar, kalla och befordra
äfven utländske män af utmärkt förtjänst, de där den rena evangeliska
läran bekänna. Likaledes må Konungen kunna uti militära ämbeten nyttja
utländske män af sällsynt skicklighet, men icke till kommendanter i fästningarna.
Konungen fäste, vid alla befordringar, afseende endast å de
sökandes förtjänst och skicklighet, men icke på deras börd. Till prästerligt
ämbete eller till annan tjänst, hvarmed är förenadt åliggande att meddela
undervisning i kristendom eller teologisk vetenskap, kan endast den
utnämnas, som bekänner den rena evangeliska läran. Till alla öfriga ämbeten
eller tjänster, med det undantag i afseende å Statsrådets ledamöter,
som i 4 § stadgas, må bekännare af annan kristen troslära, äfvensom af
den mosaiska, kunna nämnas; dock må icke någon, som ej tillhör den
rena evangeliska läran, såsom domare eller innehafvare af annan tjänst
deltaga i handläggning eller afgörande af fråga, som angår religionsvård,
religionsundervisning eller befordringar inom den svenska kyrkan. Hvarje
departementschef skall föredraga och expediera alla ärenden i’örande befordringar,
förordnanden, tjänstledighet och afsked, till och ifrån ämbeten
och tjänster vid de verk och stater, som under departementet höra».

Vid behandling af utskottets utlåtande inom Första kammaren framhölls
af en ledamot af konstitutionsutskottet, häradshöfding af Ekenstam
(hvilken yrkade afslag å utskottets hemställan), hurusom de, hvilka haft
tillfälle att närmare granska förhållandena i Europas öfriga länder, förvisso
kunnat öfvertyga sig om, att den ståndpunkt i allmänna värf, kvinnan här i
landet intoge, vore fullt ut så god, som den hon hade i något annat land.
I Tyskland existerade visserligen, såsom det hette, icke något hinder för
kvinnan att blifva gymnasiallärare, men faktiskt hade ännu icke någon
kvinna befordrats därtill. Detsamma gällde i fråga om universiteten; i
underordnade befattningar vid biblioteken funnes dock kvinnor anställda.

2—102089. Lönereglering skommitténs bet. XXV II.

Såsom läkare förekomma kvinnor i Tyskland icke annat än såsom skolläkare
och enskilda läkare. Bland öfriga sysslor i Tyskland, som stode öppna
för kvinnan, nämnde talaren särskild! fabriksinspektörs- och »en del andra
underordnade befattningar». I Frankrike kunde man säga, att kvinnan af
lärarplatserna endast kunde bekläda sådana vid flick- och lägre gosskolor;
såsom vetenskapsman och universitetslärare hade hon endast vunnit burskap
genom den här i Sverige kända kvinnliga professorn madame Curie, och
såsom läkare hade hon blott tillträde till platser vid sjukhus och flickskolor;
dessutom hade hon tillträde till underordnade befattningar ungefär
såsom i Sverige. I England vore det i allmänhet okänd!, att kvinna mottoge
befattningar vid skolorna, som där i första hand vore enskilda; staten
hade där icke mycket med dem att göra. I London skulle verkligen finnas
en kvinnlig professor; för öfrigt funnes icke kvinnliga universitetslärare,
utom några docenter. Vid Templebiblioteket skulle finnas två kvinnliga
tjänstemän. Såsom läkare kände man icke i England till kvinnan annat
än i underordnade befattningar ungefär såsom i Frankrike. I Finland
förhölle det sig ungefär såsom i Sverige, fastän kvinnan äfven där vore i
stark frammarsch, och önskningsmål blifvit framställda på många sätt.
1 Italien hade faktiskt ingen kvinna ansetts lämplig att befordras till något
ämbete, som i högre grad vore statstjänst. De uppgifter, talaren i nämnda
hänseenden lämnat, sade han sig hafva från docenten Eschelsson i Uppsala,
som välvilligt ställt.dem till konstitutionsutskottets förfogande.

En annan talare i Första kammaren, professor Clason, som ock
yrkade afslag å utskottets hemställan, betonade kvinnans bristande fysiska
uthållighet i jämförelse med mannens och till följd däraf bristande likställighet
med mannen. Talaren framhöll, hurusom Riksdagen gifvit ett
allmänt uttryck åt den tanken genom att i den vid samma riksmöte beslutade
civila pensionslagen insätta bestämmelse därom, att kvinna skulle
äga att komma i åtnjutande af pension vid långt tidigare ålder och med
mindre antal tjänstår än mannen. Detta betydde, enligt talarens mening,
att Riksdagen ansåge, att kvinnan blefve utsliten tidigare än mannen.

Talaren erinrade äfven om den lönereglering för postverket, som
»för några år sedan» ägt rum och hurusom då af generalpoststyrelsen

uttalats, att de kvinnliga postexpeditörerna, med allt erkännande af deras
flit och redbarhet, icke kunde i allo likställas med manliga expeditörer i
fråga om användbarhet inom postverket. Den kvinnliga tjänstemannapersonalen
kunde nämligen hvarken tjänstgöra vid järnvägsposten eller
vid mera kroppsanstrångande sysslor och icke heller annat än undantagsvis
påräknas vid skötandet af natt posterna, utan måste dessa besvärligare befattningar
anförtros åt manlig personal. Och statsutskottet — sade talaren
— yttrade i sitt betänkande öfver förslaget, att samma arbete ej kunde utkräfvas
af kvinnlig postexpeditör som af manlig.

Af talaren åberopades ock en del statistiska siffror från Stockholms stads
folkskoleväsen angående manliga och kvinnliga lärares tjänstledighet för sjukdom.
Dessa siffror angåfvo sjukdomsdagar per individ under eu viss termin
och inneburo, att, under det hvarje manlig lärare representerades af 4*7
sjukdomsdagar, representerades hvarje kvinnlig lärare af 11''3 sjukdomsdagar.

En ledamot af konstitutionsutskottet, lektor Säve, omnämnde — på
tal om kvinnans lämplighet eller olämplighet för lärarverksamhet inom
de allmänna läroverken och särskild! i mellanklasserna och de högre
klasserna — att man delgifvit några af utskottets ledamöter intyg från
rektorer vid profläroverken i hufvudstaden. En af dem hade däri sagt,
att de kvinnliga profkandidaterna icke visat sig sämre vid undervisning
på det högre stadiet, utan snarare bättre, »emedan deras intelligens är
rörligare och de tala bättre»; en annan hade förklarat, att de kvinnor,
som genomgått profår vid hans läroverk, ej visat sig sämre än andra i
att upprätthålla tukt och ordning.

Lektor Säve hyste visserligen betänkligheter mot kvinnors anställande
såsom militärläkare i fredstid, men erinrade, att kvinnorna inom
den militära sjukvården under krig ådagalagt en betydelsefull och uppskattad
verksamhet, så t. ex. den berömda miss Florence Nightingale, som
på ett glänsande sätt skötte sina uppgifter under Krimkriget.

Det hade, efter hvad samme talare vidare framhöll, gjorts anmärkning
däremot, att kvinnor skulle lämnas tillträde till provinsialläkarbefattningar.
Visserligen hade provinsialläkarna ansträngande befattningar, men
det vore en himmelsvid skillnad mellan provinsialläkarbefattningar i södra

Sverige och i Norrland. Talaren antog, att det skulle kunna uppvisas
barnmorskedistrikt i det nordliga Sverige, som vore vida större än provinsialläkardistrikt
i södra Sverige och där barnmorskorna hade icke mindre
ansträngande resor och omak för sina sjukbesök än provinsialläkarna i
södra Sverige.

En annan ledamot af konstitutionsutskottet, herr Berlin, som, likasom
Herr Säve, yrkade bifall till utskottets hemställan, erinrade, att det
icke varit utskottets mening att, om det föreslagna tillägget infördes i
§ 28 regeringsformen, därmed skulle vara fastslaget, att åt kvinnor
komme att lämnas tillträde till alla de befattningar och de anställningar,
som omfattades af tillägget. Bedömandet af kvinnans lämplighet till den
ena eller andra tjänsten och bestämmandet af de villkor, under hvilka
kvinna kunde innehafva statstjänst, samt af de grunder, som vid tillsättandet
borde tillämpas, borde ankomma på Konung och Riksdag, men
»detta bör göras först efter en grundlig utredning, verkställd utan fördomar
och fri från öfverdrifter».

I Andra kammaren uppehöll sig den ene motionären, doktor Kjellberg,
särskild! vid frågan om kvinnans lämplighet för läkarkallet.

Han åberopade, hurusom i utlåtanden, afgifna i ett nyligen afgjordt
ärende i fråga om kvinnas användning såsom biträdande hospitalsläkare,
framhållits betydelsen af att vid hospitalen äga tillgång till kvinnliga
läkare, särskild! då det gällde sinnessjuka kvinnor. Det hade därvid betonats,
att, då fråga vore om att undersöka sinnessjuka kvinnor och
icke minst deras själslif, det ofta lyckades den kvinnliga läkaren att sätta
sig i långt intimare rapport med patienten än fallet vore med manliga
läkare, samt att därigenom vunnes upplysningar, som lände både sjukdomsbehandlingen
och vetenskapen till fördel.

Mot kvinnans lämplighet för provinsialläkarbefattningar hade invändts,
att hon som provinsialläkare skulle nödgas resa omkring på landsbygden
i alla väder. Därvid var emellertid, enligt talarens mening, att märka,
att kvinnan såsom barnmorska vore ute på resor alla årstider och alla
tider på dygnet; och den verksamhet, hon vid framkomsten efter en sådan

resa hade att utöfva, stilllde ingalunda mindre kraf på henne än provinsialläkarens
åligganden ställde på denne efter hans ansträngande resa.

Många provinsialläkardistrikt vore visserligen allt för stora, men det
funnes också distrikt, som vore små till arealen och i följd af järnvägar
och andra bekväma kommunikationsmedel vore mycket lättskötta. Man
finge alltså i det hänseendet ej ställa alla provinsialläkardistrikt lika, utan
erkänna, att det verkligen funnes provinsialläkartjänster, som med afseende
å sjukvård och därmed förenade strapatser mycket väl skulle kunna
skötas af kvinnor.

Hvad därefter anginge frågan om kvinnors eventuella anställande
såsom militärläkare, tog talaren för gifvet, att denna fråga skulle mötas
med löje och till och med hån från vissa håll. Detta berodde, enligt
talarens förmenande, på en missuppfattning, som genom språkets makt
öfver tanken fått insteg hos allmänheten och som visade sig däri, »att
man, vid ordet militärläkare, i de flesta fall fäster mer afseende vid den
första delen af ordet, nämligen militär, än vid den andra, läkare, hvilket
gör, att man vid begreppet militärläkare alltför starkt fäst föreställningen
om sabeln och kartuschremmen och att, då man hör talas om kvinnan
som militärläkare, man också i första rummet tänker på sabel, kartuschrem
och dylikt».

Då talaren yttrade sig om kvinnan såsom militärläkare, bortsåge
han emellertid från hennes anställning i denna egenskap under fredstid.
Dittills åtminstone hade man nämligen icke under fredstid haft behof af
kvinnan i dylika befattningar.

I krigstid däremot vore förhållandet annorlunda. I en uppsats i
svenska läkarsällskapets tidskrift Hygiaea berättades om de kvinnliga läkarna
i rysk-turkiska kriget och huru berömvärdt de fullgjorde sin tjänst
och hvilket erkännade som kom dem till del. Äfven om dessa kvinnliga
läkare icke passade ute bland trupperna på slagfältet, hade de dock sin
särskilda och berättigade plats vid fältlasaretten. Man borde nämligen
komma ihåg, att kvinnan i långliga tider vunnit det varmaste erkännande
som sjuksköterska äfven på slagfältet, och äfven om man ställde större
fordringar på den, som under pågående strid skulle göra en operation, än
på sjuksköterskan, så vore dock skillnaden icke så stor, och just i fråga

om uthålligheten, särskildt i enformigt arbete, hände det mången gång att
kvinnan öfverträffade mannen.

Nu vore man, fortfor talaren, då det gällde, så att säga, de högre
platserna i samhället, så rädd att släppa fram kvinnan, ty då droges hon,
menade man, ned från sin »höga ställning». Men när det gällde kvinnans
arbete i industrien, hade talaren ej hört af dessa farhågor och skarpa uttalanden,
och dock utsattes hon, trots skyddslagstiftning, där för vida
större faror i förevarande hänseende. »Huru skola vi» — yttrade talaren
— »vid anblicken af unga fabriksarbeterskor och andra kvinnor
med liknande sysselsättning kunna tro, att dessa skola bevara kvinnans
''höga ställning’? Ofta kunna vi redan af dessa kvinnors utseende förstå,
huru litet de redan i kroppsligt afseende äro lämpade att blifva mödrar
för ett kommande släkte. Härvidlag har man ej visat sig så mån om
kvinnornas bevarande åt moderskap, hem och barn, och dock skola vi
komma ihåg, att det där gäller ett ojämförligt större antal kvinnor såsom
blifvande mödrar än på det område, där den i dag föreliggande frågan
rör sig, och där för öfrigt inflytandena af sysselsättningen äro betydligt
mindre skadliga».

Konstitutionsutskottets förslag till ändrad lydelse af § 28 mom. 1
regeringsformen blef af 1907 års Riksdag antaget såsom hvilande till
vidare grundlagsenlig behandling. Sedan därefter vid 1908 års riksdag
såsom hvilande till dylik behandling antagits förslag till ändringar af §
28 i vissa andra hänseenden, hvilka dock ej beröra nu ifrågavarande ärende,
erhöll paragrafen, jämlikt beslut vid 1909 års riksdag och Kungl. Maj:ts
den 6 juni 1909 meddelade sanktion, sin nuvarande affattning.

Sammanställning rörande de särskilda befattningarna
af nu ifrågavarande slag.

Enligt den ändrade lydelse § 28 regeringsformen erhållit, må
i angifven ordning och med tillämpning af grunder, som godkänts
af Konungen och Riksdagen, äfven infödda svenska kvinnor kunna af Konungen
utnämnas och befordras till lärarbefattningar vid statens läroanstalter,
de teologiska lärartjänsterna vid universiteten likväl undantagna, till andra
beställningar vid inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst samt
till läkarbefattningar.

Kommittén har ansett sig böra här efteråt intaga en sammanställning
rörande de särskilda befattningar af omförmälda slag, hvilka tillsättas af
Kungl. Maj:t.

I denna sammanställning äro de verk och institutioner, till hvilka
befattningarna höra, upptagna under de särskilda hufvudgrupperna af befattningar
och, inom hvarje hufvudgrupp, under vederbörande statsdepartement.

För hvarje verk eller institution angifvas de befattningar af ifrågavarande
slag, hvilka enligt nu gällande föreskrifter tillsättas af Kungl.
Maj:t, samt, i förekommande fall, de Riksdagens skrivelser, enligt hvilka
aflönirmsförmånerna för befattningarna senast blifvit bestämda, och de
kungl. kungörelser, i hvilka aflöningsvillkor för vederbörande befattningshafvare
innefattas. Därjämte meddelas hänvisningar till instruktions- eller
reglementsbestämmelser eller motsvarande föreskrifter.

A. Lärarbefattningar vid statens läroanstalter.

I. Lydande under landtförsvarsdepartementet.

Krigshögskolan.

Civila lärare.

Riksd. skr. 1908 n:r 4; reglemente 4/u 1904 § 6 enl. lydelse i k. k. 17 e 1908 (s. f. s.
n:r 70).

Artilleri- och ingenjörshögskolan.

Civila lärare.

Riksd. skr. 1908 n:r 4; reglemente s,/7 190S § 7 (s. f. s. n:r 89).

Krigsskolan.

Civil lärare.

Riksd. skr. 1907 n:r 4: reglemente 7/s 1907 § 5 (s. f. s. n:r 78).

II. Lydande under sjöförsvarsdepartementet.

Sjökrigshögskolan.

Icke militära lärare.

Riksd. skr. 1908 n:r 5; reglemente s% 1902 § 6 (s. f. s. n:r 54).

Sjökrigsskolan.

Lektorer.

Riksd. skr. 1905 n:r 142 och 1910 n:r 5; k. k. 15/i« 1905 (s. f. s. n:r 73); stadga **/«
1902 § 12 (s. f. s. n:r 38).

Skeppsgosseskolan i Karlskrona.

Lektor.

Riksd. skr. 1907 n:r 5; stadga 13/s 1896 § 7 (s. f. s. n:r 26), reglemente för marinen,
delen I, 1907 års upplaga § 55.

Navigationsskolorna.

Föreståndare, tillika öfverlärare inom navigationsafdelningen.

Riksd. skr. 1900 n:r 76; reglemente 6/e 1890 §§ 5 och 12 (s. f. s. n:r 44).

III. Lydande under ecklesiastikdepartementet.

Universiteten.

Professorer (med undantag af den teologiska fakultetens).

Laboratorer.

Prosektor.

Observatörer.

Riksd. skr. 1907 n:r 8 och 1908 n:r 8; k. k. **/e 1908 (bih. s. f. s. n;r 55); statuter
27/u 1908 § 52 (s. f. s. n:r 135).

Karolinska mctllko-kirurgiska institutet.

Professorer.

Laboratorer med fast anställning.

Riksd. skr. 1908 n:r 8; k. k. ls/o 1908 (bill. s. f. s. n:r 55); stadgar a,/u 1908 § 37
(s. f. s. n:r 136).

Tandlilkarinstitutet.

Ordinarie lärare.

Riksd. skr. 1910 n:r 8; k. k. 18,''e 1910 (bih. s. f. s. n:r 50); stadga 22/9 1899 § 20
(s. f. s. n:r 69).

Allmänna läroverken.

Lektorer.

A djunkter.

Riksd. skr. 1904 n:r 172; k. k. 27/8 1904 (s. f. s. n:r 42); ändr. i vissa bestämmelser
genom k. k. •/« 1905 (s. f. s. n:r 29); stadga 18/s 1905 §§ 175 och 183 (s. f. s.
n:r 6).

Högre lärarinneseminariet.

Lektor.

Lektorer.

Adjunkt.

Riksd. skr. 1904 n:r 174, 1909 n:r 8 och 1910 n:r 8; k. k. -\t 1904 (s. f. s. n:r 42);
ändr. genom k. k. u/e 1909 (s. f. s. n:r 83); kungl. skrifv. till öfverstyrelsen för
rikets allmänna läroverk 2/ia 1905, »bestämmelser» § 8 (bih. s. f. s. ntr 52).

Folkskoleseminarier.

Lektorer.

Riksd. skr. 1904 n:r 173; k. k. 27/s 1904 (s. f. s. n:r 42); k. k. •/• 1905 ang. t. f. rektors
pensionsrätt (s. f. s. n:r 29); stadga 29 i 1886 § 20 enl. lydelse i k. k. 2,/s 1904
(s. f. s. n:r 42).

Tekniska högskolan.

Lektor (högskolans föreståndare).

Professorer.

Riksd. skr. 1898 n:r 79 och 1909 n:r S; k. k. 11 « 1909 (bih. s. f. s. n:r 45); stadgar
28/e 1901 §§ 8 och 39 (s. f. s. n:r 56).

Chalmers tekniska läroanstalt.

Föreståndare, tillika lektor.

Riksd. skr. 1877 n:r 50 och 1910 n:r 8; stadgar u/n 1902 § 9 (s. f. s. n:r 113).

Tekniska elementarskolorna.

Lektorer, tillika lektorer.

Riksd. skr. 1905 n;r 145; k. k. 9/e 1905 (s. f. s. n:r 29); stadgar 15/e 1877 § 26 enl.
lydelse i k. k. 10/i2 1886 (s. f. s. n:r 93).

Tekniska skolan i Stockholm.

Föreståndare.

Riksd. skr. 1878 n:r 37; stadgar 10/7 1891 § 65 (s. f. s. n:r 47).

3—-102089 Löneregleringskommitténs bet. XXVII.

Tekniska skolan i Eskilstuna,

Föreståndare (rektor).

Rikad. skr. 1889 n:r 69 och 1898 n:r 79; stadgar ‘Vio 1889 § 22 (bill. s. f. s.
n:r 74).

Gymnastiska centralinstitutet.

Föreståndare, tillika öfverlärare.

Öfverlärare (med undantag af den i militärgymnastik).

Riksd. skr. 1879 n:r 47; stadga I3/V 1887 §§ 7 och 17 (s. f. s. n:r 54).
Farmaceutiska institutet.

Föreståndare, tillika e. o. professor.

E. o. professorer.

Riksd. skr. 1901 n:r 103; tillfällig löneförbättring 1910 n:r 8; stadga 22/n 1901 §§ 8
och 10 (s. f. s. n:r 91).

Undervisningsanstalter för barnmorskor.

Öfverlärare (professorer).

Riksd. skr. 1910 n:r 8; k. k. 10 o 1910 (bih. s. f. s. n:r 47); stadga I8/w 1907 § 3
(s. f. s. n:r 84).

Den under öfverinseende af akademien för de fria konsterna ställda konsthögskolan.

Professorer.

Riksd. skr. 1908 n:r 8; k. k. 13/o 1908 (bih. s. f. s. n:r 58); stadgar ‘Vo 1908 § 10
(s. f. s. n:r 79).

Institutet och förskolan för blinda å Tomteboda.

Rektor vid institutet.

Riksd. skr. 1908 n:r 8; k. k. ‘Va 1908 (bih. s. f. s. n:r 56); stadga 29/s 1896 § 5
(s. f. s. n:r 35).

IV. Lydande under jordbruksdepartementet.

Landtbruksinstitutet vid Ultuna.

Rektor (en af lektorerna).

Lektorer.

Riksd. skr. 1905 n:r 146; k. k. ‘Va 1905 (bih. s. f. s. n:r 31); stadgar Va 1904 §§ 42
och 51 (s. f. s. n:r 37).

landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnnrp.

Rektor (en af lektorerna).

Lektorer.

Riksd. skr. 1905 n:r 146; k. k. 16/e 1905 (bih. s. f. s. n:r 31); stadgar 3 a 1904 §§ 45
och 58 (s. f. s. n:r 38).

Veterinärinstitutet.

Rektor, tillika professor.

Professorer.

Lektorer.

Adjunkt.

Riksd. skr. 1907 n:r 9; k. k. 6/r 1907 (s. f. s. n:r 59); stadgar 31/i 1908 § 10 (s. f. s.
n:r 21) samt § 15 enl. lydelse i k. k. “/12 1908 (s. f. s. n:r 155).

Veterinärinrättningcn 1 Skarn.

Föreståndare (lektor).

Riksd. skr. 1908 n:r 9; k. k. IT,e 1908 (bill. s. f. s. n:r 42); stadga a/io 1908 § (i (b i h.
s. f. s. n:r 75).

Skogsinstitutet.

Direktör.

Lektorer.

Riksd. skr. 1908 n:r 186; k. k. 17/''e 1908 (bih. s. f. s. n:r 43); stadgar för de allmänna
skogsläroverken i riket **A 1886 § 27 (s. f. s. n:r 23) jfrd med instruktionen för
skogsstaten 23/12 1909 § 56 (s. f. s. n:r 159).

De statens skogsskolor, där föreståndarbefattningen ej är förenad med jäginästar tjänst.

Föreståndare.

Underlärare vid Ombergs och Klotens skogsskolor.

Riksd. skr. 1908 n:r 186; k. k. 1T/a 1908 (bih. s. f. s. n:r 43); stadgar för de allmänna
skogsläroverken i riket 13/i 1886 § 27 (s. f. s. n:r 23) jfrd med instruktionen för
skogsstaten 23/is 1909 § 56 (s. f. s. n:r 159).

B. Andra beställningar vid inrättningar för vetenskap, slöjd eller
skön konst.

I. Sjöförsvarsdepartementet.

Nautisk-meteorologiska byrån.

Föreståndare.

Assistent.

Riksd. skr. 1907 n:r 5; kungl. bref al/is 1907; instruktion a*/u 1907 § 1 (s. f. s.
n:r 123).

II. Civildepartementet.

Statsmedicinska anstalten.

Afdelningsföreståndare (professorer).

Riksd. skr. 1908 n:r 6; k. k. 18/« 1908 (bib. s. f. s. n:r 73); instruktion 18/''» 1908 § 12
(3. f. s. n:r 98).

III. Finansdepartementet.

Statistiska centralbyrån.

Öfverdirektör.

Förste aktuarier.

Aktuarier.

Riksd. skr. 1879 n:r 45; k. k. as/« 1879 (bih. s. f. s. n:r 43); instruktion ’/n 1879
§ 11 (s. f. s. n:r 55).

IV. Ecklesiastikdepartementet.

Riksarkivet.

Riksarkivarie.

Förste arkivarier.

Andre arkivarier.

Registrator.

Riksd. skr. 3909 n:r 8; k. k. "/c 1909 (bih. s. f. s. n:r 41); instruktion 10/n 1909
§ 30 (s. f. s. n:r 152).

Landsarkiven.

L andsarkiv ar ier.

Riksd. skr. 1909 n:r 8 och 1910 n:r 8; k. k. ll/« 1909 (bih. s. f. s. n:r 41) och k. k.
18/s 1910 (bih. s. f. s. n:r 48); instruktion 14/ii 1902 § 15 (s. f. s. n:r 114).
Kungl. biblioteket.

Riksbib liotekarien.

Förste bibliotekarier.

Andre bibliotekarier.

Riksd. skr. 1909 n:r 8; k. k. ''Ve 1909 (bih. s. f. s. n:r 42); reglemente 9/n 1877 § 22
(s. f. s. n:r 45).

Universitetsbiblioteken.

Öfverbibliotekarier.

Förste bibliotekarier.

Riksd. skr. 1908 n:r 8, 1909 n:r 8 och 1910 n:r 8; k. k. ls/e 1908 (bih. s. f. s. n:r
55); k. k. l,/i2 1909 (bih. s. f. s. n:r 98) samt k. k. ,8/e 1910 (bih. s. f. s. n:r
50); statuter S7/u 1908 § 52 (s. f. s. n:r 135).

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien.

Riksantikvarie.

Antikvarier.

Riksd. skr. 1909 n:r 8; k. k. "/» 1909 (bih. s. f. s. n:r 42); instruktion för riksantikvarien
och vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens tjänstemän "/io 1890 § 1
(s. f. s. n:r 57); stadgar för vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien 17/io
1890 § 14 enligt lydelse i k. k. l0/is 1909 (s. f. s. n:r 155).

Riksheraldiker.

Instruktion ll/s 1813 jämte tillägg genom kung! skrifvelse 14/s 1885 (s. f. s. n:r 52).

Nationalmuseet.

Intendent.

Amanuenser.

Konservator.

Riksd. skr. 1880 n:r 36 och (prov. lönereglering) 1910 n:r 154; stadgar för nationalmuseets
konstafdelning 10/is 1880 §§ 24 och 32 (s. f. s. n:r 62).
Lifrustkammaren.

Föreståndare.

Riksd. skr. 1905 n:r 145; bestämmelser utfärdade af Kung! Maj:t 20/w 1905 punkt 6.

V. Jordbruksdepartementet.

Veterinär bakteriologiska anstalten.

Föreståndare (professor).

Riksd. skr. 1908 n:r 9; instruktion 2/*o 1908 § 9 (s. f. s. n:r 104).

(lentrnlunstallfMi för försöksväsendet på jordbruksområdet.

Föreståndare.

Ofverassisten ter.

Riksd. skr. 1906 n:r 30 och 145 samt 1909 n:r 9; k. k. 14/s 1906 (hih. s. f. s. n:r 27)
jämte k. k. 25/e 1909 (bih. s. f. s. n:r 46); stadgar S8/e 1906 § 11 (s. f. s. n:r 85).

Stötens skogsförsöksaustalt.

Föreståndare.

Botanist.

Riksd. skr. 1908 n:r 186; instruktion 18/ia 1908 § 3 (s. f. s. n:r 158).

Sveriges geologiska undersökning.

Chef.

Geologer.

Aktuarie.

Föreståndare för museet.

Kemist.

Riksd. skr. 1909 n:r 9; k. k. 10/u 1909 (bih. s. f. s. n:r 106); instruktion 10/u 1909
§ 3 (s. f. s. n:r 186).

Hydrografiska byrån.

Föreståndare.

Riksd. skr. 1907 n:r 9 och 1910 n:r 9; instruktion för den hydrografiska undersökningen
af Sveriges färskvatten 18/i 1908 § 7 (s. f. s. n:r 18).

C. Läkarbefattningar.

I. Landtförsvarsdepartementet.

Fältläkarkåren.

Fördelningsläkare.

Regementsläkare.

Bataljonsläkare.

Riksd. skr. 1901 n;r 99 och n:r 120 (s. 128); reglemente för arméns aflöning under fred
''Vio 1907 (s. f. s. n:r 110); k. k. ang. tillsättning af militärläkartjänster vid armén
uii 1903 §§ 4, 7 och 8 (s. f. s. n:r 80).

II. Sjöförsvarsdepartementet.

Marinläkarkåren.

Förste marinläkare.

Marinläkare af l:a graden.

Marinläkare af 2:a graden.

Riksd. skr. 1902 n:r 114 och 1909 n:r 5; reglemente för marinen, delen I, 1907 års
upplaga § 56; k. k. ang. tillsättning af vissa läkartjänster vid flottan och kustartilleriet
»/it 1902 § 6 (s. f. s. n;r 117).

III. Civildepartementet.

Provinsialläkarstaten.

Förste provinsialläkare.

Provinsialläkare1.

Riksd. skr. 1890 n:r 86, 1900 n:r 79 och 1902 n:r 115; k. k. 3l/io 1890 (s. f. s. n:r 61)
och kungl. skrifvelse till medicinalstyrelsen 6/« 1902 (s. f. s. mr 76); instruktion
för läkare, som äro för hälso- och sjukvården inom visst område anställda, äfvensom
för andra, som utöfva läkarkonsten, 81/io 1890 §§ 3 och 19 (s. f. s. n:r 58).

Hospital och asyler för sinnessjuka.

Öfverläkare.

Riksd. skr. 1910 n:r 6; kungl. skrifvelse till medicinalstyrelsen ih 1910 (bih. s. f. s.
n:r 67); stadga ang. sinnessjuka 14/« 1901 § 8 (s. f. s. n;r 48).

Lasarett och diirmed likställda sjukhus.

Läsår ettsläkare.

Lasarettsstadgan 18/io 1901 § 21 (s. f. s. n:r 83).

Karantänsinrättningen på Känsö.

Karantänsläkare.

Riksd. skr. 1908 n:r 6 (stat fastställes för hvarje år af Kungl. Maj:t); reglemente
ä9/8 1899 § 6 (s. f. s. n:r 79).

1 Provinsialläkaren i Järfsö distrikt är tillika läkare vid Järfsö sjukhus för spetälska.

Inkommen framställning.

1 en till kommittén ingifven skrift har styrelsen för Fredrika-Bremerförbundet
såsom önskemål vid utarbetande af förslag till de grunder,
enligt hvilka lärarbefattningår vid statens läroanstalter, andra beställningar
vid inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst samt läkarbefattningar
skola blifva för kvinnor tillgängliga, framhållit

l:o att kvinnor icke må uteslutas från några befattningar inom de
tjänstegrupper, som enligt grundlagens bud skola stå öppna för dem;

2:o att i samtliga tjänster måtte föreslås samma aflöning för kvinnor
som för män; och

3:o att såsom en konsekvens af lika aflöningsförmåner pensionsåldern
måtte föreslås gemensam för män och kvinnor.

Såsom motiv för dessa önskemål har föreningens styrelse anfört
följande:

»I afseende på de olika grupper af befattningar, hvartill grundlagen
i sin nuvarande form medger tillträde för kvinnor, gäller, att det icke är
några nya, af kvinnor ej hittills beträdda arbetsområden, som öppnats.
Grundlagsändringen ger endast utsikt till vidgad verksamhetssfär och
ökade befordringsmöjligheter, ehuru det gifvetvis måste inrymmas, att
den nya bestämmelsen kan få en mycket omfattande räckvidd.

Det är framför allt statens högre lärare- och läkareämbeten, hvarom här
är fråga, och fastän det näppeligen kan åberopas någon direkt erfarenhet
som stöd för kvinnors kapacitet att sköta professur, lektorat, adjunktur
och provinsialläkaretjänst — för att nämna några exempel — torde dock
den betydande och allmänt erkända insats kvinnor gjort på pedagogikens
område och det förtjänstfulla sätt, hvarpå kvinnliga läkare arbeta, berättiga
till antagandet, att kvinnor, som aflagt erforderliga kunskaps- och

tjänstgöringsprof, äro skickade att val fylla de lärare- och läkaretjänster,
hvartill R. F:s 28 § nu ger tillträde.

Beträffande skolämbeten kan det vara af intresse beakta, att på sina
håll i utlandet staten begagnat sig af den kvinnliga arbetskraften i större
utsträckning, än hvad hittills skett i Sverige. Så ha genom den norska
skollagen af år 1902 kvinnor tillerkänts rätt att söka och inneha ''rektors-,
overlmrere-’ och adjunktsbestillinger’ vid högre skolor (middelskoler,
gymnasier). I Finland äro vid statens gosslycéer ett flertal kvinnor beklädda
med högre lärarebefattningar. För att kunna utnämnas till dessa
tjänster ha finska kvinnor dock på grund af gällande lag först erhållit
''dispens från sitt kön’.

Med afseende på de ''andra beställningar vid inrättningar för vetenskap,
slöjd och skön konst’, hvarom i R. F. talas, torde den kvinnliga
arbetskraftens lämplighet i viss utsträckning vara pröfvad t. ex. vid statens
bibliotek.

Styrelsen vill som sin mening uttala, att vid utarbetandet af de
grunder, efter hvilka statens högre ämbeten skola oröras tillgängliga för
kvinnor, ingen ytterligare inskränkning bör läggas till de gränser R. F:s
28 § redan dragit.

^ id fastställandet af de aflöningar, som skola tillkomma kvinnliga
innehafvare af ofvan berörda högre statstjänster, ber styrelsen få framhålla,
att den för sin del anser på sin höjd två tillvägagångssätt möjliga
för att nå en tillfredsställande lösning, antingen att aflöningen bestämmes
till samma belopp för kvinnor som för män eller att två olika löneskalor
antagas, en för familjeförsörjare och en för icke-familjeförsörjare
utan anseende till kön. Emellertid då den senare principen, ehuru tilllämpad
på vissa håll i utlandet, ännu i hög grad befinner sig på experimentets
stadium och, så vidt styrelsen har sig bekant, hittills ej i något
fall funnit användning i Sverige, torde föga sannolikhet föreligga, att
statsmakterna skulle befinnas villiga att vid den mångfald tjänster, hvarom
här är fråga, börja tillämpa en relativt opröfvad och för vårt lands
vidkommande ny aflöningsprincip. Återstår alltså af de båda tillvägagångssätt
styrelsen här ofvan tillät sig förorda endast det, att för lika
arbete ge lika lön, vare sig det är man eller kvinna som sköter befattningen.

I vissa grenar åt'' statstjänsten, t. ex. vid samskolorna, i post- och
telegrafverken samt vid järnvägarna, bär det ansetts lämpligt att inrätta
ett antal lägre aflönade befattningar, afsedda uteslutande eller hufvudsakligen
för kvinnor. Ett dylikt förfaringssätt torde i föreliggande fall hvarken
vara tänkbart eller önskvärdt. Här blir tjänsten en och densamma,
antingen ämbetsinnehafvaren är en man eller en kvinna, och samma fordringar
komma att ställas med afseende på kompetens och arbetets art. En
skillnad blir dock, att på grund af de höga afgifterna vid flickläroverken
— särskilt gymnasierna — kvinnornas utbildningskostnader ställa sig
dyrare än männens. Under sådana förhållanden synes det styrelsen, som
om den orättvisa, hvilken alltid ligger däri att låta löneförmånerna växla
med den arbetandcs kön, blefve synnerligen starkt framträdande, då det
gäller statens högre ämbeten.

Ännu andra skäl kunna åberopas för den här gjorda hemställan om
samma aflöning för kvinnor som för män. Ett bibehållande af lika lönevillkor,
antingen att tjänsten innehas af en man eller en kvinna, skulle,
jämfördt med nuvarande förhållanden, ej för staten föranleda någon merkostnad
med afseende på aflöningsbeloppen. Dessutom, ehuru det i fråga
om statens högre ämbeten näppeligen torde vara af samma betydelse som
i de flesta andra fall, förtjänar måhända äfven i detta sammanhang att
framhållas, att det är kvinnornas lägre lönevillkor, som väl få betraktas som
det förnämsta skälet till kvinnors talrika förekomst i en hel del yrken och
tjänster, där de endast eu relativt kort tid funnit användning.

I Norge och Finland åtnjuta kvinnor i de ofvan nämnda högre
läraretjänsterna samma lön som män. Detta gäller beträffande Finland
äfven de högre befattningar inom administrationen, dit kvinnor vunnit
tillträde, t. ex. andra aktuarie^ än sten vid statistiska centralbyrån och registratorsbefattningen
i forststyrelsen. Från utlandet kunna också med afseende
på lägre befattningar i statens tjänst uppvisas exempel på lika aflöning
för män och kvinnor. Hit höra bl. a. en del befattningar vid de
finska stats]ärnvägarna och många af de lägre statstjänsterna i Holland.

I närmaste samband med bestämmandet af aflöningens storlek står
frågan om pensionsåldern. Enligt den allmänna pensionslagens stadgande
skola kvinnor afgå ur tjänsten tidigare än män, då det ansetts, att den

4—102089 Löneregleringslcominitténs bet. XXVII.

2(5

kvinnliga arbetskraften vore fortare utnött och därför icke lika länge kunde
tagas i anspråk. Nu är det emellertid att märka, att i de statstjänster,
där kvinnor hittills blifvit anställda, de i de allra flesta fall — särskild! i
början af sin tjänstebana — få nöja sig med ytterst knappa lönevillkor,
som tvinga dem att söka extra arbete och, då sådant ej står att erhålla,
nödvändiggöra ett icke blott enkelt och sparsamt utan mången gång försakande
lefnadssätt. På så sätt grundlägges ofta vid ganska unga år genom
öfvermått af arbete eller genom umbäranden en öfveransträngning,
hvars slutliga resultat blir behofvet af en tidig pensionering. I de högre
statstjänster åter, hvarom här är fråga, komma kvinnorna på grund af
gynnsammare ekonomiska omständigheter i tillfälle att väl sörja för bibehållandet
af sina arbetskrafter, och det torde därför vara berättigadt
förutsätta, att i föreliggande fall pensionsåldern för kvinnor kunde höjas.
Som för närvarande ingen erfarenhet tinnes af kvinnors arbete i statens
högre ämbeten, kunna inga fakta åberopas för nödvändigheten att äfven
i dessa tjänster för kvinnorna stadga en tidigare af gångsålder. Bristen på
erfarenhet medför äfven, att man ingenting har sig bekant om medellifslängden
för kvinnliga tjänsteinnehafvare af dessa klasser eller den grund
för beräkning af pensioneringskostnaden, som medellifslängden ger. Vid
tidigare afgång ur tjänsten ökas själffallet statens utgifter för pensioneringen.
Om älven för de högre statsämbetena bestämdes, att pensionsåldern
skulle inträda tidigare för kvinnor än för män, skulle däraf följa,
att en kvinnlig ämbetsinnehafvare, som aflönades med samma belopp som
en manlig och hvars pension utginge efter samma grunder, blefve dyrare
för staten. Det enklaste och mest ändamålsenliga sättet att lösa denna
svårighet synes styrelsen på ofvan anförda skäl vara att med afseende på
här berörda högre statstjänster fastställa samma pensionsålder för kvinnor
som för män.

I andra länder har man i många fall ej låtit sig så angeläget vara
att pensionera kvinnor tidigare än män, som fallet är i Sverige. För att
anföra ett par exempel är det i holländsk statstjänst regel, att män och
kvinnor pensioneras vid samma ålder, under det att i Frankrike män och
kvinnor pensioneras efter samma antal tjänsteår.»

Kommitténs eget yttrande.

Befattningarna.

Då spörsmålet om ändring af § 28 mom. 1 regeringsformen förelåg till
behandling vid 1905 års lagtima riksdag, uttalade konstitutionsutskottet den
mening, att de grunder, i enlighet med hvilka kvinnor skulle kunna af Kung!.
Maj:t befordras till befattningar af ifrågavarande slag, borde angifvas antingen
genom allmänna lagbestämmelser rörande kvinnas rätt att befordras och
användas i statstjänst eller ock genom andra föreskrifter, som beslötes åt
Konung och Riksdag samfälldt.

Genom en sådan anordning skulle, enligt utskottets uppfattning, det
af motionärerna i ämnet närmast afsedda syftemålet uppnås, hvarjämte
den fördelen skulle vinnas, att kvinnans tillträde till tjänster åt förevarande
slao- såmedelst lättare skulle kunna lämpas efter olika tiders förhållanden
och kraf samt tillgång på kvinnliga arbetskrafter inom olika områden.

Ej mindre häraf än äfven af anföranden, som vid ärendets behandling
inom Riksdagens kamrar åren 1905 och 1907 hållits af åtskilliga för
kvinnornas önskningar uti ifrågavarande hänseende varmt intresserade riksdagsledamöter,
synes kommittén uppenbart framgå, att det icke ansetts
önskvärdt, att tillträde för kvinnliga sökande skulle på en gång öppnas
till samtliga de befattningar, som tillhöra de i motionerna afsedda tjånstegrupper.

Diskussionerna inom kamrarna torde tvärtom gifva stöd för den uppfattningen,
att inom Riksdagen ansetts lämpligt, att kvinnorna till en början
koinme att erhålla tillträde endast till sådana befattningar, för hvilka de
mera afgjordt eller med tämligen stor sannolikhet kunde antagas vala
lämpliga, samt att sedermera, i mån af vunnen ytterligare erfarenhet om

deras användbarhet, området för deras verksamhet skulle vidgas. Fastställandet
af de grunder, med tillämpning af hvilka utnämnandet skulle
ske, borde, för att begagna en talares uttryck, föregås af utredning, »verkställd
utan fördomar och fri från öfverdrifter».

Kommittén håller ock för sin del före, att intet vore mera ägnadt
att skada kvinnornas sannskyldiga intressen i detta hänseende än om, såsom
Fredrika-Bremerförbundets styrelse med sin till kommittén ingifva framställning
synes afse, på en gång för kvinnorna öppnades tillträde till samtliga
befattningar inom de kategorier af tjänster, till hvilka Konungen enligt
§ 28 regeringsformen må kunna under vissa förutsättningar utnämna
kvinnor.

Därest det nämligen visade sig, att kvinnor fått tillträde till befattningar,
för hvilkas behöriga skötande de sedermera befunnes sakna erforderliga
fysiska eller intellektuella kvalifikationer, skulle sådant med all säkerhet
framkalla en reaktion, syftande och kanske ock ledande därtill, att för
kvinnorna blefve stängda ej blott de befattningar, hvilka de visat sig icke
vara vuxna, utan äfven vissa andra befattningar, som de dock i stort sedt
på ett tillfredsställande sätt kunde sköta.

Kommittén har därför vid uppgörande af sitt förslag uti ifrågavarande
afseende låtit sig angeläget vara att gå fram med försiktighet och
därvid tagit hänsyn ej blott till hvad i förevarande fall kan antagas vara
öfverensstämmande med rättvisa och billighet samt kvinnornas eget sannskyldiga
intresse i saken, utan äfven framför allt därtill, att, på sätt konstitutionsutskottet
vid 1907 års riksdag uttryckte sig, icke den enskildes,
utan statens och samhällets intressen måste tillerkännas det afgörande inflytandet
vid bestämmandet af den utsträckning, i hvilken de framställda
krafven på statstjänsters upplåtande åt kvinnor borde vinna beaktande. I

I anslutning till hvad kommittén sålunda anfört anser kommittén
till en början böra från de befattningar, till hvilka kvinnor må kunna af
Konungen utnämnas och befordras, undantagas lärarbefattningar vid undervisningsanstalter
lydande under landt- och sjöförsvarsdepartementen, nämligen
krigshögskolan, artilleri- och ingenjörshögskolan, krigsskolan, sjökrigshögskolan,
sjökrigsskolan, skeppsgosseskolan i Karlskrona och navigations -

•2!)

skolorna, äfvensom följande under samma departement lydande läkarbefattningar,
nämligen till fältläkarkåren hörande fördelnings-, rcgements- och
bataljonsläkare samt till marinläkarkåren hörande förste marinläkare och
marinläkare af l:a och ''2:a graden.

Vid de öfverläggningar i ärendet, som inom kommittén ägt rum
med de af Kungl. Maj:t förordnade sakkunniga, har ej från något håll
påyrkats, att tillträde till befattningar af nyss berörda slag nu skulle
öppnas för kvinnor.

Vidare böra enligt kommitténs åsikt kvinnor tills vidare ej kunna
utnämnas till innehafvare af chefsbeställningar, alltså ej till rektorer och
föreståndare vid läroanstalter, ej heller i öfrigt till chefer för ämbetsverk
och myndigheter, såsom t. ex. riksarkivarie, landsarkivarier, riksbibliotekarie,
förste provinsialläkare, öfverläkare vid hospital och asyler för
sinnessjuka, in. fl. chefsbefattningar.

Äfven afdelningschefsbefattningar, sådana som innehafvas exempelvis
af förste aktuarier vid statistiska centralbyrån, förste arkivarier i riksarkivet,
förste bibliotekarier vid kungl. biblioteket in. fl., synas kommittén
ännu så länge böra besättas med manliga innehafvare.

Innan för kvinnor beredes möjlighet att kunna af Kungl. Maj:t utnämnas
till chefsbeställning eller befattning såsom afdelningschef, torde
de lämpligen först böra såsom ordinarie innehafvare af underordnade befattningar
hos vederbörande ämbetsverk, myndigheter eller institutioner
hafva fått visa sig besitta egenskaper, som göra dem skickade att vara
förmän för större eller mindre kategorier af manliga eller kvinrdiga
tjänstinnehafvare.

Befattningar, för hvilkas skötande fordras särskild fysisk uthållighet
och stora kroppskrafter, lära icke lämpligen böra öfverlämnas åt kvinnor.
Af sådan anledning torde exempelvis befattningar vid Sveriges geologiska
undersökning, skogsinstitutet och skogsskolorna böra fortfarande
såsom hittills förbehållas män.

Likaledes torde sysslor vid andra under jordbruksdepartementet
tydande institutioner af nu ifrågavarande slag näppeligen kunna anses

vara af beskaffenhet att lämpligen böra innehafvas af kvinnor. Från
kvinnornas sida synes, med undantag för Fredrika-Bremerförbundets
styrelse, ej heller hafva gjort sig gällande någon särskild önskan att äfven
dylika befattningar skulle redan nu öppnas för kvinnor.

Assistenten vid nautisk-meteorologiska byrån åligger, bland annat, att
undersöka fartygslanternor och nautiska instrument samt att biträda vid
ordnandet och öfvervakandet af byråns kontrollstationer. Dessa göromål,
för hvilkas utförande jämväl resor till sjöss emellanåt lära behöfva företagas,
synas kommittén knappast vara af beskaffenhet att föi närvarande
böra upplåtas åt kvinna.

I fråga om professurer vid universiteten, karolinska mediko-kirurgiska
institutet och tekniska högskolan lärer, enligt hvad från sakkunnigt
håll meddelats kommittén, hittills vunnen erfarenhet mana till synnerlig
försiktighet vid utvidgandet af området för kvinnans verksamhet.

Särskildt har för kommittén framhållits olämpligheten att låta kvinna
bekläda sådana professorsämbeten, som äro förbundna med vård och skötsel
af en s. k. institution eller öfver hufvud taget äro förenade med praktisk
verksamhet.

Däremot har från sakkunnigt håll mindre betänkligheter framställts
mot att låta kvinnor innehafva sådana professurer, hvilka omfatta undervisningsämnen
och forskningsområden af rent teoretisk art, såsom språk,
filosofi, estetik och ren matematik inom den filosofiska fakulteten, eller
till hvilka enbart höra rent teoretiska läroämnen inom den juridiska fakulteten,
för hvilkas behöriga handhafvande det ej skulle kunna anses vara
af verklig betydenhet och vikt att innehafvaren af professuren äfven erhållit
praktisk utbildning genom tjänstgöring i domarvärf.

Till de lägre lärarbefattningar vid universiteten och karolinska
institutet — laborators-, prosektors- och observatorstjänster — hvilka tillsättas
af Kungl. Maj:t, torde tillträde utan olägenhet kunna vara öppet
för kvinnor.* Genom deras användning i dylika befattningar skulle,

* Det torde böra erinras, att redan i kungl. kungörelse den 6 november 1903 medgifvits,
att ogift kvinnlig läkare må i den ordning, som föreskrifvits i fråga om manlig
läkare, kunna antagas till prosektors- och laboratorsbefattningar vid universitetens medicinska

i fråga om kvinnas duglighet och lämplighet för verkliga chefsbeställningar,
kunna vinnas ett material till ledning vid bedömandet åt
framdeles uppkommande spörsmål om utsträckning af kvinnors befogenhet
att söka och innehafva sådana lä rarbefattningar vid högskolor, särskild!,
inom det medicinska området, hvilka enligt kommitténs mening för närvarande
icke böra upplåtas åt dem.

Hvad här ofvan anförts beträffande sådana professurer vid universitet
och dylika högskolor, hvilka äro förenade med vård och skötsel
af s. k. institution, synes böra i nu förevarande afseende gälla i fråga om
professorsbeställningar vid farrnaceutiska institutet och ordinarie lärarbefattningar
vid tandläkarinstitutet.

Att äfven andra öfverlärarbefattningar vid gymnastiska centralinstitutet
än den i militärgymnastik ej heller böra nu öfverlämnas åt
kvinnliga innehafvare, torde näppeligen erfordra särskild motivering.

Beträffande lärarbefattningar vid rikets allmänna läroverk hafva redan
vid ifrågavarande ärendes föregående behandling inom Riksdagen framställts
betänkligheter mot att låta kvinna undervisa på läroverkens högre
stadier, och dessa betänkligheter hafva ock inför kommittén kraftigt understrukits
från sakkunnigt håll. Härvid hafva emellertid kvinnas kunskaper
och förmåga att i allmänhet meddela en med den manliga lärarens jämförlig
undervisning icke dragits i tvifvelsmål, men väl hennes förmåga att
upprätthålla disciplin bland ynglingar på det gymnasiala stadiet.

Af manlig sakkunnig har påyrkats, att kvinnorna skulle uteslutas
ej blott från lektorsbefattningar vid rikets allmänna läroverk utan äfven
från sådana adjunkturer vid dessa läroverk, för hvilkas innehafvare undervisningsskyldigheten
hufvudsakligen vore förlagd till gymnasialstadiet.

Däremot har af kvinnlig sakkunnig påyrkats, att kvinnor måtte medgifvas
tillträde, utan undantag, till såväl lektors- som adjunktsbefattningar
vid rikets allmänna läroverk.

fakulteter och vid karolinska mediko-kirurgiska institutet. Då emellertid enligt numera
gällande stadganden prosektor och laboratorer vid universitetet samt laboratorer med fast
anställning vid karolinska institutet skola tillsättas af Kungl. Maj:t, lärer berörda kungörelse,
hvad prosektors- och laboratorsbefattningar beträffar, för närvarande kunna tillämpas allenast
i fråga om tre å karolinska institutets stat uppförda, med arfvode försedda dylika befattningar.

Kommittén har för sin del trott det vara lämpligt att nu gå en
medelväg mellan dessa båda yrkanden, på det sätt att kvinna skulle beredas
tillträde till adjunktsbefattningar vid nyssnämnda läroverk äfven för
det fall att med dylik tjänst följer undervisningsskyldighet i större eller
mindre mån å gymnasialstadiet.

Såmedelst skulle det kunna utrönas, huruvida de uttalade farhågorna
för kvinnas bristande förmåga att å det högre stadiet upprätthålla disciplin
äro befogade eller ej. Om då dessa farhågor befunnes ogrundade, torde
tiden vara inne att medgifva kvinna tillträde jämväl till lektorsbefattningar
vid de allmänna läroverken.

Hvad åter högre lärarinneseminariet beträffar, torde betänkligheter
af nyss antydt slag näppeligen förefinnas; och kommittén hyser därför
ingen tvekan att föreslå, att kvinna må kunna af Kungl. Maj: t utnämnas
till såväl lektors- som adjunktsbefattning vid denna uteslutande för kvinnliga
elever afsedda läroanstalt.

I fråga vidare om läkar befattningar, torde af kommitténs ofvan
gjorda uttalande om chefsbeställningar befinnas, att kommittén anser tiden
ännu ej vara inne att medgifva kvinna rätt att kunna utnämnas till förste
provinsialläkare, öfverläkare vid hospital och asyler för sinnessjuka eller
karantänsläkare.

Beträffande provinsialläkare och lasarettsläkare hafva till en början
inom kommittén stora betänkligheter yppats mot att kvinnor lämnas tillträde
till dylika befattningar.

I kungl. kungörelse den 6 november 1903 förordnades, att ogift
kvinnlig läkare skulle, i den ordning, som vore föreskrifven i fråga om
manlig läkare, kunna antagas till vissa läkarbefattningar, bland dem stadsoch
stadsdistriktsläkarbefattningar; dvlilct medgifvande lämnades däremot
icke beträffande extra provinsialläkarbefattningar. I underdånigt utlåtande den
3 maj 1901 hade ock medicinalstyrelsen förklarat sig för det dåvarande
böra afstyrka, att kvinnliga läkare finge anställning som extra provinsialläkare.

Sedan slutet af år 1903 har det emellertid stått kvinnlig läkare fritt
att innehafva stadsläkar- och stadsdistriktsläkarbefattningar, men, såvidt för

kommittén är kändt, har under de gångna sju åren någon kvinnlig läkare
ej ens sökt dylik befattning.

Då förhållandet tett sig så beträffande dessa befattningar, som väl
torde kunna betecknas såsom lindrigare i jämförelse med provinsialläkartjänster,
har inom kommittén ifrågasatts, huruvida någon anledning verkligen
må anses föreligga att redan nu öppna tillträde till provinsialläkarbefattningarna
för kvinnliga läkare, helst för dessa inom vårt land funnes
ett stort, ännu långt ifrån utnyttjad t verksamhetsfält såsom läkare för
kvinnor och barn.

Provinsialläkarnas befattningar vore — har det anförts uti ett af
sakkunnig till kommittén afgifvet yttrande — af den art, att de för flertalet
kvinnliga läkare torde vara minst sagdt obekväma.. Åtskilliga af provinsialläkarnas
göromål, t. ex. rättsmedicinska liköppningar ute på landsbygden, vore så
kräfvande, att de knappast lämpade sig för kvinnliga läkare. Epideinisjukvården,
som allt mer och mer blefve en central uppgift för provinsialläkarna,
kräfde, frånsedt de rent kroppsliga anstängningarna, att provinsialläkaren
hade förmåga att göra sig åtlydd af kommunalnämnder och en mängd
personer, som antingen på grund af okunnighet eller obenägenhet i öfrigt
eller af ekonomiska skäl icke ville foga sig efter de föreskrifter läkaren
ansåare sia: böra gifva. En ensam kvinna skulle noa: hafva svårt att reda
sig i dylika förhållanden. Att upplåta de mindre och mera lättskötta
distrikten åt kvinnor, men låta männen uppehålla provinsialläkarbefattningarna
i de vidsträckta och svårskötta distrikten, särskildt de i öfre Norrland
belägna, syntes icke böra på allvar ifrågakomma, i ty att det skulle
innebära en orättvisa mot de manliga läkarna. I

I sitt ofvanberörda utlåtande den 3 maj 1901 hemställde medicinalstyrelsen,
att Kungl. Maj:t måtte medgifva ogift kvinnlig läkare rätt att
kunna, i samma ordning som manliga läkare, antagas, bland annat, till
läkartjänster vid allmänna lasarett eller därmed jämförliga sjukvårdsinrättningar,
kommuners eller enskilda stiftelsers sjukvårdsanstalter samt barnbördshus
och barnhus, dock att, om innehafvare af dylik befattning tillika
vore skyldig att vara inrättningens styresman, kvinna icke finge utnämnas

5—1020S9 Löneregleringslommitténs bet. XXVII.

till tjänsten med mindre hon erhållit förord af vederbörande sjukhusstyrelse.

I sin motivering yttrade medicinalstyrelsen, att sjukvården å sjukhus
utan olägenhet syntes kunna anförtros åt skickliga kvinnliga läkare. Beträffande
åter de med en sjukhusläkarbefattning förenade praktiskt administrativa
värfven framhöll styrelsen, att den bildade kvinnans uppfostran icke
torde i samma mån som mannens riktas häråt. Styrelsen ville dock icke
förneka, att kvinnor funnes, som vore ägnade äfven för sådan uppgift som
styrandet af stora komplicerade sjukvårdsanstalter; dock fruktade styrelsen,
att en kvinnlig chef på en större anstalt med många manliga funktionärer
o. s. v. samt med vidlyftiga förbindelser med leverantörer, byggmästare
in. fl. ofta skulle blifva allt för mycket beroende å ena sidan af sina
underordnade och å andra sidan af anstaltens styrelse.

Hvad i ofvanberörda hänseenden anförts mot provinsialläkar- och
lasarettsläkartjänsters öppnande för kvinnlig konkurrens har nogsamt gjort
kommittén tvekande i fråga om den ställning, kommittén borde intaga till
detta spörsmål. Det torde dock ej böra lämnas obemärkt, att från sakkunniga
håll meningar ock uttalats i syftning att skickliga kvinnliga läkare
utan olägenhet borde kunna lämnas tillträde till provinsial- och lasarettsläkarbefattningar.

Vid afgörandet af detta spörsmål måste emellertid beaktas den viktiga
omständigheten, att genom den ändrade lydelse, § 28 i regeringsformen
erhållit, det numera är i grundlag bestämdt, att till de tjänster,
hvartill infödda svenska kvinnor må kunna af Konungen utnämnas och
befordras, äfven höra läkarbefattningar.

Såsom förut är antydt, har kommittén för sin del icke kunnat föreslå,
att ofvan omförmälda inilitärläkarbefattningar, förste provinsialläkartjänster,
befattningar såsom öfverläkare vid hospital och asyler för sinnessjuka eller
karantänsläkartjänster anförtros åt kvinnliga läkare. Godkännes kommitténs
uppfattning i dessa afseenden, måste, därest icke medgifvandet i grundlagen
skall göras fullkomligt illusoriskt, antingen provinsialläkartjänster
eller lasarettsläkartjänster eller tjänster, tillhörande båda dessa kategorier,
öppnas för kvinnor.

Beträffande läkarbefattningår vid lasarett och därmed likställda sjukhus
har kommittén, särskilt med afseende ä medicinalstyrelsens förut
anförda yttrande i ämnet, kommit till den uppfattningen, att, äfven om
från det allmännas sida något starkare behof af kvinnliga läkare vid dessa
sjukvårdsinrättningar knappast kan anses föreligga, det i allt fall icke torde
vara skäl att för kvinnorna stänga detta verksamhetsområde, förutsatt att
detsamma, med hänsyn till den administrativa förvaltning, som tillkommer
en lasarettsläkare, begränsas till att omfatta endast mindre lasarett och
därmed likställda sjukhus, förslagsvis sådana, där allenast en läkare är
anställd.

Hvad provinsialläkartjänsterna angår, håller kommittén likaledes före,
att något behof af kvinnliga provinsialläkare för närvarande näppeligen
kan antagas förefinnas samt att, med afseende å hvad som anförts rörande
stads- och stadsdistriktsläkarbefattningarna, det icke heller torde kunna
antagas, att kvinnliga läkare skola i något nämnvärdt antal under den
närmare framtiden komma att söka dessa i många fall mycket ansträngande
sysslor.

Då det emellertid lärer få anses genom grundlagens bud fastslaget,
att möjlighet skall finnas för kvinnlig läkare att kunna af Konungen utnämnas
till läkarbefattning i statens tjänst, samt af de befattningar, som i sådant
afseende kunna ifrågakomma, provinsialläkartjänster synas vara ägnade att
vålla de jämförelsevis minsta betänkligheterna, har kommittén icke tilltrott
sig att hemställa om afslag å från kvinnligt håll framställdt yrkande, att
kvinna må kunna utnämnas och befordras till provinsialläkare.

Beträffande de i sammanställningen å sid. 16—22 upptagna befattningar,
som ej vare sig specifikt eller mera generellt berörts uti kommitténs
ofvan gjorda uttalanden, har kommittén icke funnit något att erinra däremot,
att till innehafvare af desamma äfven må kunna utnämnas kvinnliga
kompetenta sökande.

Antalet af de befattningar i statens tjänst, som i händelse af bifall
till kommitténs förslag skulle göras tillgängliga äfven för kvinnliga sökande,
uppgår till nära ett tusental, såsom framgår af följande, med ledning af

statskontorets liggare öfver statsverkets specialutgiftsstater för år 1910 uppgjorda
öfver sikt:

A. Lärarbefattningar vid statens läroanstalter.

Universitetet i Uppsala:

„ . juridiska fakulteten:

professorer i

nationalekonomi och finansrätt..............1

statsrätt, förvaltningsrätt och folkrätt...........1

rättshistoria......................1

speciell privaträtt...................1

juridisk encyklopedi, romersk rätt och internationell privaträtt 1

medicinska fakulteten:

laboratorer i

experimentell patologi och patologisk anatomi.......1

experimentell fysiologi och medicinsk fysik........1

prosektor............... 1

„ . filosofiska fakulteten:

professorer i

vältalighet och statskunskap...............1

finsk-ugrisk språkforskning...............1

historia........................2

teoretisk filosofi....................1

praktisk filosofi....................1

pedagogik.......................1

estetik samt litteratur- och konsthistoria.........1

klassisk fornkunskap och antikens historia:.........1

statistik........................1

sanskrit med jämförande indo-europeisk språkforskning . . . 1

semitiska språk....................1

grekiska språket och litteraturen.............1

latinska språket och litteraturen.............1

nordiska språk.....................1

svenska språket .................... 1

tyska språket.....................1

engelska språket....................1

romanska språk....................1

slaviska språk.....................1

matematik.......................-

mekanik och matematisk fysik..............1

geografi........................1

laborator i experimentell fysik................1

observator i astronomi...................1 34

Universitetet i Lund:
juridiska fakulteten:

professorer i

statsrätt, förvaltningsrätt, kyrkorätt och folkrätt......1

nationalekonomi och finansrätt..............1

speciell privaträtt...................1

romersk rätt och rättshistoria..............1

. . filosofiska fakulteten:

professorer i

historia........................2

teoretisk filosofi....................1

praktisk filosofi................. 1

estetik samt litteratur- och konsthistoria .........1

klassisk fornkunskap och antikens historia.........1

sanskrit med jämförande indo-europeisk språkforskning ... 1

österländska språk...................1

grekiska språket och litteraturen.............1

romersk vältalighet och poesi..............1

nordiska språk.....................1

tyska språket......... 1

engelska språket....................1

romanska språk....................1

statskunskap och statistik................1

geografi........................1

matematik.......................2

laborator i kemi......................1

observator i astronomi...................1 24

Karolinska mcdiko-kirurgisku institutet:

laboratorer i

fysiologi............. 1

bakteriologi......................1 2

Allmänna läroverken:

adjunkter......................... 756

Högre lärarinneseminariet:

lektorer*.........................8

adjunkt..........................1 9

Konsthögskolan:

professorer........................ 8

B. Andra beställningar vid inrättningar för vetenskap, slöjd eller

skön konst.

Statistiska centralbyrån:

aktuarier......................... 2

Riksarkivet:

andre arkivarier......................3

registrator........................1 4

Kung), biblioteket:

andre bibliotekarier..................... 7

Nationalmuseet:

amanuenser........................2

konservator........................1 3

* Antalet från och med år 1911 ökadt till 9.

C. Läkarbefattningar.
ProviusinllUkarstnten:

;J9

provinsialläkare

. . . 139

Summa 988

Härtill komma dessutom sådana läkare vid mindre lasarett och därmed
likställda sjukhus, som af Kung!. Magt tillsättas.

Aflöning och pension in. in.

Ålder vid
befordran
till och afgång
från
tjänst, samt
tnedellifslänga.

Till ledning vid bedömandet af spörsmålet om storleken af de aflöningsoch
pensionsförmåner, som må anses böra tillerkännas kvinnliga innehafvare
af nu ifrågavarande statstjänster, meddelar kommittén här efteråt uppgifter
rörande

den lefnadsålder, vid hvilken en tjänsteman, manlig eller kvinnlig, i
allmänhet kan antagas blifva befordrad till ordinarie innehafvare af de utaf
ifrågavarande befattningar, som företrädesvis torde kunna tänkas blifva
föremål för kvinnlig konkurrens, d. v. s. adjunktsbefattningar vid rikets
allmänna läroverk, professurer vid universitet och tjänster i första lönegraden
vid vissa centrala ämbetsverk;

den lefnadsålder, vid hvilken till samma befattningar befordrade
tjänstemän, manliga eller kvinnliga, skulle, med tillämpning af nu gällande
civila pensionslag, erhålla rätt till pension;

manliga och kvinnliga tjänstemäns återstående medellifslängd vid
uppnådd pensionsålder; samt

tjänstinnehafvares skyldighet att lämna bidrag till kostnaden för
egen eller efterlefvande anhörigas pensionering.

Den för utredning af vissa frågor rörande de allmänna läroverken
den 26 maj 1899 tillsatta kommittén har i sitt den 8 december 1902 afgifva
betänkande (andra bandet, sid. 504) anfört, att de svenska lärarna
började sina universitetsstudier vid en genomsnittsålder af omkring 20 år
och att under 1890-talet medelstudietiden utgjort för samtliga lärare omkring
772 år, för lektorer omkring 9 år och för adjunkter med blott
adjunktskompetens omkring 6 år.

Emellertid hade, säger läroverkskommittén, genom den högt uppdrifva
konkurrensen ett stort antal aspiranter till adjunktsbefattningar för -

matts att aflägga högre examen än då gällande läroverk sstad ga fordrade
för behörighet till sådan befattning, och detta förhållande hade under den
sista tiden blifvit allt vanligare. Häraf hade bl it vit eu följd, att medelstudietiden
föi- adjunkter i allmänhet ej obetydligt öfverstigit den ofvan
ang-ifna och för det dåvarande kunde beräknas till minst 7 år.

Lade man — anföres vidare — till de angifna studietiderna ytterligare
ett år för profårstjänstgöring, hvilken dåmera i regel försigginge
först efter afslutade universitetsstudier, erhölle man''hela utbildningstiden
för lärarkallet. Denna utbildningstid blefve således för lärare i allmänhet
omkring 8V2 år, för lektorer omkring 10 år, för adjunkter med blott adjunktskompetens
omkring 7 år och för adjunkter i allmänhet omkring 8 år.

Läroverkskommittén har äfven (sid. 532) gifvit uttryck åt sin uppfattning,
att, vid antagande af dess förslag i fråga om antalet ordinarie
lärarplatser vid de allmänna läroverken, väntetiden på ordinarie befattning
vid dessa läroverk för framtiden kunde antagas för en extra lärare
blifva i medeltal omkring 5 år.

Tillämpar man hvad läroverkskommittén sålunda anfört, torde man
kunna utgå från det antagandet, att en manlig adjunkt vid allmänt läroverk
i allmänhet erhåller sin fullmakt vid 33 års ålder.

Uti Kungl. Maj:ts proposition n:r 97 vid 1908 års riksdag, sid. 41
och 44, angifves lefnadsåldern vid befordran till professor vid universitet till
i medeltal omkring 38 år.

Af löneregleringskommitténs år 1903 afgifna betänkande delen I, sid.
92, framgår, att inom den dåvarande tjänstemannapersonalen i de centrala
ämbetsverken lefnadsåldern i medeltal utgjort vid befordran i allmänhet till

tjänst i första lönegraden.........37,4 år

> » andra » .........41 »

>; » tredje ''» .........42,4 »

Då kvinna är fri från värnplikt, har löneregleringskommittén vid
uppgörandet af sina beräkningar i och för lösningen af nu förevarande
spörsmål utgått från det antagandet, att en kvinnlig tjänstinnehafvare i

6—102089 Löneregleringskommitténs bet. XXVII.

allmänhet vinner ordinarie anställning ett år tidigare än manlig innehafvare
af motsvarande tjänst.

Pensionsåldern är i allmänhet genom lagen om civila tjänstinnehafvares
rätt till pension bestämd

för manlig ämneslärarc vid de allmänna läroverken till 65 lefnadsoch
35 tjänstår;

för professor vid universitet till 65 lefnads- och 25 tjänstår;

för tjänsteman i de centrala ämbetsverken till 67 lefnads- och 35
tjänstår;

för provinsialläkare till 62 lefnads- och 27 tjänstår;

för ämneslärarinna vid de allmänna läroverken och vid högre lärarinneseminariet
till 55 lefnads- och 25 tjänstår; samt

för annan kvinnlig tjänstinnehafvare i regeln till 60 lefnads- och 30
tjäll står.

Vid uppgörandet af beräkningar öfver kostnaden för tjänstinnehafvares
pensionering har kommittén — i enlighet med hvad, oansedt sällsynta
undantagsfall, visat sig vara förhållandet — utgått från det antagandet,
att tjänstinnehafvare, som uppnått den för erhållande af hel pension
stadgade lefnadsålder, jämväl innehar det antal tjänstår, i ordinarie ocli
extra tjänst, som kräfves för att komma i åtnjutande af hel pension.

Till statistiska centralbyråns år 1908 afgifna berättelse för år 1900,
afdelning 4, ansluter sig ett bihang, innefattande »dödlighets- och lifslängdstabeller
för årtiondet 1891—1900».

Enligt den å sid. IV intagna tabellen A utgjorde den återstående
medellifslängden i år, i hela riket, (uträknad »på grundvalen af starkare
utjämnade dödsrisker»)

id	55 års	ålder för	man	18,81	år,	för kvinna 20,21	år
	56 »	»	»	»	18,11		» » 19,45
)	57 »	»		»	17,43	»	» » 18,71	>
	58 »		y>	16,75	»	» » 17,97
	59 »		>	»	16,07		» » 17,24	»

60 års ;	lider för man 15,40 år, f<	jr kvinna 16,52 år
61	> 14,74	15,82
62	14,09	15,12
65	13,45	14,44 »
64	12,82 - .	13,76
65	12,21 :	13,10
66	1 1.60	» 12.46
67 »	1 1.02	1 1 ,83

Kvinnlig innehafvare af ordinarie befattning i statens tjänst skall, för
att komma i åtnjutande af hel pension, hafva uppnått en lefnadsålder af
i allmänhet 60 men i vissa fall 55 år.

Vid 55 års ålder öfverskjuter hennes återstående medellifslängd mannens
med 1,4 år och vid 60 års ålder med 1,12 år.

Lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11
oktober 1907, med däri gjorda ändringar, äger tillämpning på ordinarie
innehafvare af civila tjänster med lön å stat, som blifvit fastställd af Konung
och Riksdag, med undantag för statsråds-, justitieråds- och regeringsrådsäinbete,
civil tjänst med pensionsrätt i arméns eller flottans pensionskassa,
tjänst vid telegrafverket, statens järnvägstrafik eller Trollhätte kanaloch
vattenverk samt befattning, som är uteslutande prästerlig.

Såsom underlag för bestämmande af pensions belopp skall, där ej
särskildt pensionsunderlag blifvit i lönestaten fastställdt, tjäna, för tjänst,
med hvilken jämte lön tjänstgöringspenningar eller ortstillägg äro förenade,
hela lönen och för annan tjänst två tredjedelar af lönen, dock i intet fall
högre belopp än 6,000 kronor.

Tjänstinnehafvare skall såsom bidrag till kostnaden för beredande af
pension erlägga pensionsafgift till årligt belopp af nedan angifna procent
å det för honom gällande pensionsunderlaget.

Afgiftsprocenten beräknas efter beloppet af det för tjänsten stadgade
högsta pensionsunderlaget och utgör en tiondedels procent för hvarje helt
hundratal kronor, dock icke i något fäll mindre än tre procent.

Skyldighet
citt bidraga
till egen
pensionering.

Afgifter
till änkeorh
pupillkassor
o. d

I eu vid detta betänkande fogad bilaga, tabell II, lämnar kommittén
en sammanställning af de bidrag till kostnaden för egen pensionering, som
Åligga innehafvare af de i tabellen angifna befattningar.

Reglemente för universitetets i Uppsala pensionsinrtutning för tjänstemäns
änkor och barn har af Kungl. Maj:t fastställts den 11 mars 1910.

Enligt detta reglemente äro alla ordinarie ämbets- och tjänstemän,
som uppbära aflöning på universitetets stat, förpliktade att ingå såsom delägare
i pensionsinrättningen. Det säges uttryckligen, att »endast män
kunna blifva delägare i pensionsinrättningen».

Tjänstinnehafvares delaktighetsbelopp i inrättningen är lika med ett
belopp motsvarande 12 procent af i staten upptagna aflöningsförmåner,
värdet af åtnjuten ved ej inberäknad. Delaktighetsbeloppet ökas, då delägare
erhåller ålderstillägg. Om delaktighetsbelopp faller mellan två hela
tiotal kronor, afj äril nas detsamma till det högre tiotalet.

Delägares årsafgifter utgå med 15 procent af delaktighetsbeloppet.

Retroaktivafgift erlägges af den, som efter den 28 februari 1910
utnämnes till tjänst, hvarmed följer skyldighet att ingå i pensionsinrättningen,
med 10 procent af delaktighetsbeloppet för hvarje År från och med
månaden näst efter den, då han fyllt 28 år, efter afdrag af det belopp, han
förut såsom delägare i inrättningen kan hafva erlag-t.

tJ O o

Af delägare, som befordras till tjänst vid universitetet med högre
aflöning, erhåller ålderstillägg eller eljest bekommer löneförhöjning, erlägges
retroaktivafgift med 10 procent af skillnaden mellan det förutvarande och
det höjda delaktighetsbeloppet, räknadt för hvarje år från och med månaden
näst efter den, då tjänstinnehafvaren fyllt 28 År.

Lefnadsåldern vid befordran till professor vid universitet är, såsom
förut nämnts, i medeltal beräknad till omkring 38 år.

En ny tillträdande professor, som förut ej varit delägare i pensionsinrättningen,
har sålunda i allmänhet att till densamma erlägga

årsafgift med.............kr. 135: —

retroaktivafgift med.......... » 900: —

4f>

Da professor erhåller ålderstil lägg, ökas årsafgiften till 147 kronor,
hvarjämte lian har att erlägga ytterligare retroaktivafgift med 120
kronor.

Det torde böra omnämnas, att delägare, som erhållit afsked med
pension, ändock är skyldig att kvarstå i pensionsinrättningen för änkor
och barn och till densamma erlägga årsafgift.

Pensionsinrättningen för änkor och barn efter ämbets- och tjänstemän
vid Lunds universitet har fått reglemente fastställdt af Kungl. Maj:t
den 29 maj 1863. Enligt detta reglemente med däri sedermera gjorda
ändringar äro alla innehafvare af ordinarie tjänst med lön vid universitetet
ovillkorligen förpliktade att vara delägare i pensionsinrättningen.

Delägarna äro indelade i tre klasser.

Första klassen, med 30 kronors årsafgift, utgöres af ordinarie professorer,
räntmästaren, bibliotekarien (motsvarande numera öfverbibliotekarien)
och sekreteraren.

Andra klassen, med 18 kronors årsafgift, utgöres af universitetets
öfriga af Kungl. Maj:t eller kanslern utnämnda tjänstemän, hvilkas lön å
stat uppgår till minst 1,000 kronor.

Tredje klassen, med 7 kronor 50 öres årsafgift, utgöres af alla andra
vid universitetet med eller utan lön anställda, af Kungl. Maj:t eller kanslern
med fullmakt eller konstitutorial försedda tjänstemän samt akademiträdgårdsmästaren
.

Arsafgifterna inbetalas förskottsvis »inom december månad före det
nya pensionsåret». Ny delägare skall genast betala hel afgift för det år,
då han vinner inträde.

Varder någon, som icke är delägare i pensionsinrättningen, utnämnd
till ordinarie tjänst vid universitetet, är han pliktig att »såsom inträdesafgift
genast erlägga ett belopp, motsvarande alla årsafgifter för den förgångna
tiden ifrån och med det år, då han blifvit såsom tjänsteman med
lön först anställd», jämte fem procent ränta från förfallodagen för hvarje
årsafgift; och beräknas dessa årsafgifter efter hvad stadgadt är för klassen
näst under den, hvilken han själf kommer att tillhöra.

Delägare, som erhållit afsked med pension, »bibehålies vid samma
rättigheter och skyldigheter i afseende på pensionsinrättningen, som före
afskedstagande^.

Enligt af Kungl. Maj:t den 7 november 1895 fastställdt reglemente
för Lunds universitets änke- och pupillkassa äro alla ordinarie professorer,
bibliotekarie (= öfverbibliotekarie), räntmästare och sekreterare vid universitetet
skyldiga att ingå såsom delägare i kassan och erlägga därför
stadgade afgifter.

Dessa äro dels inträdesafgift, som utgår med 200 kronor af hvarje
delägare, och dels årsafgift, som med 80 kronor erlägges af hvarje delägare
från och med året näst efter det, hvarunder inträdesafgiften gnidits.

Delägare, som erhållit afsked med pension, bibehålies vid samma
rättigheter och skyldigheter beträffande änke- och pupillkassan, som före
afskedstagande!.

Enligt § 1 af reglementet för lärarnas vid elementarläroverken änkeoch
pupillkassa den 11 oktober 1878 äro rektorer samt ordinarie äinneslärare
och öfningslärare vid allmänna läroverk, folkskollärar- och folkskollärarinneseminarier
samt högre lärarinneseminariet skyldiga att vara
delägare i kassan. Rättighet till sådant delägarskap tillkommer ordinarie
lärarinna vid berörda undervisningsanstalter.

Hvarje pensionerad lärare och lärarinna, som före afskedet ägt delaktighet
i kassan, är skyldig att äfven efter afskedstagandet kvarstå vid
delägarskapet.

Uti § 6 i reglementet föreskrifves, att delägare är skyldig att till
kassan för hvarje år betala pensionsafgift, som för i tjänst varande lärare
och lärarinna utgår med 2 resp. 1 procent af lönen i högsta lönegraden
och för pensionerad läi''are och lärarinna med 2 resp. 1 procent af den
pension, som de, om de innehaft lön i högsta lönegraden, varit berättigade
att erhålla.

Pensionsafgift erlägges i allmänhet för helt år, äfven i de fall, då
vederbörande under loppet af ett år till- eller afträdt tjänst.

Genom kungl. kungörelse den 18 november 1904 har förordnats,
bland annat, att den afgift, som delägare är skyldig att för hvarje år till

kassan inbetala, skall, med tillämpning af de enligt § G i reglementet
gällande; procentsatser, erläggas, beträffande i tjänst varande lärare, af
lektor a 4,500 kronor och af annan ärnneslärare å 3,500 kronor, samt,
beträffande pensionerade lärare, som efter 1905 års ingång uppförts å
pensionsstat, af lektor å 3,600 kronor och af annan ärnneslärare å 3,000
kronor.

Civilstatens änke- och, pupillkassa har, enligt reglemente af den 21
december 1907, till ändamål att bereda pensioner åt änkor och barn efter
tjänstinnehafvare, hvilka äro skyldiga att vara delägare i kassan.

Sådan skyldighet åligger en hvar ordinarie innehafvare af civil tjänst
med lön å stat, som blifvit fastställd af Konung och Riksdag, innehafvare
af ordinarie tjänst vid civilstatens änke- och pupillkassa äfvensom
kommissionslandtmätare; dock att från delaktighet äro undantagna:

a) statsråd;

b) innehafvare af tjänster, med hvilka är förenad skyldighet att för
beredande af pension åt änkor och barn erlägga afgifter till arméns, lärarnas
vid elementarläroverken, prästerskapets, statens järnvägstrafiks eller
telegrafverkets änke- och pupillkassa, Uppsala universitets pensionsinrättning
för tjänstemäns änkor och barn, pensionsinrättningen för änkor och
barn efter ämbets- och tjänstemän vid Lunds universitet, flottans pensionskassa,
lotsverkets enskilda pensionskassa, tullstatens enskilda pensionsinrättning
eller tjänstemännens vid Strömsholms stuteri samt deras änkors
och barns pensionsfond;

c) den, som vid första utnämning till tjänst uppnått en lefnadsålder
af sextio år; och

d) kvinnor.

Tjänstinnehafvares delaktighetsbelopp i civilstatens änke- och pupillkassa
är lika med en femtedel af det högsta pension sunderlag, som för
hans tjänst är bestämdt enligt lagen angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension; dock må detta delaktighetsbelopp icke öfverstiga 1,200
kronor eller understiga 100 kronor. Om härvid uppkommande delaktighetsbelopp
faller mellan två hela tiotal kronor, afjämnas detsamma till
närmast högre tiotal kronor.

Såsom av saf gift erlägger delägare 21 procent af sitt delaktighetsbelopp
i kassan. Arsafgiften utgår till och med den månad, under hvilken
delägare uppnår 67 års ålder eller ock dessförinnan aflider eller förlorar
sin delägarrätt; dock skall den, som kvarstår i tjänst efter fyllda 67 år,
erlägga afgift till och med den månad, under hvilken han afgår från
tjänsten.

Befordringsafgift skall betalas till kassan för en hvar, hvilken, efter
det han fyllt 24 år, inträder såsom delägare i kassan eller erhåller förhöjning
i delaktighetsbeloppet.

Denna afgift beräknas å delaktighetsbeloppet eller den vunna förhöjningen
och utgår med en procent därå för hvarje full kalendermånad,
som förflutit från det delägaren fyllt 24 år, tills han vunnit delägarrätt
eller förhöjning i sitt delaktighetsbelopp, dock minst med 40 procent å
delaktighetsbeloppet eller den vunna förhöjningen.

I enlighet med förestående bestämmelser utgör den obligatoriska
årsafgiften till kassan för tjänsteman i nyregleradt centralt ämbetsverk

inom första normalgraden........21 % af 740 kr. — kr. 155:40

inom andra normalgraden........» » » 920 » — » 193:20

inom tredje normalgraden.......» » » 1,120 » — » 235: 20

(Se vidare bilagan tab. II.)

Af kommitténs år 1903 afgifna betänkande delen I, sid. 92, framgår,
såsom förut nämnts, att inom den dåvarande tjänstemannapersonalen
i de centrala ämbetsverken lefnadsåldern i medeltal utgjorde vid befordran
i allmänhet till tjänst i första lönegraden 37,4 år, i andra lönegraden 41
år och i tredje lönegraden 42,4 år.

Med ledning häraf finner man, att befordringsafgiften (retroaktivafgiften)
till kassan i allmänhet kan antagas utgöra

vid befordran till första gradens tjänst .... kr. 1,189:92
» direkt befordran till andra gradens tjänst . . » 1.876: so

» » » tredje » » . . » 2,472:96

Då delägare i kassan befordras från första gradens tjänst till andra
eller tredje gradens tjänst eller från andra till tredje gradens tjänst,

minskas dessa afgifter med det belopp, han förut såsom befordringsafgift
erlagt till kassan.

Man hör ofta framställas såsom alldeles själfklart, att en kvinnlig t Lika lön
tjänsteman, som utför samma arbete som en manlig, skall hafva samma
aflöning som denne eller, såsom det plägar uttryckas, erhålla »lika lön för
lika arbete».

Kommittén har därför sökt utröna, huruvida genom bifall till i sådant
syfte framställda yrkanden frågan om kvinnliga tjänstemäns aflönings- och
pensionsförmåner skulle blifva löst på ett rättvist sätt. Vid denna undersökning
har alldeles bortsetts ej mindre från den omständigheten, att en
manlig tjänstemans aflöning i allmänhet torde hafva bestämts jämväl med
hänsyn till önskvärdheten att bereda honom tillfälle att bilda familj, än
äfven från spörsmålet om eventuell skillnad mellan det manliga och det
kvinnliga arbetet i kvalitativt hänseende.

Vid undersökningen har kommittén särskildt fäst sig vid de tre tjänstekategorier,
som framför andra kunna antagas under den närmare framtiden
i någon mera afsevärd utsträckning blifva föremål för kvinnlig konkurrens,
nämligen professurer vid universiteten, adjunktsbefattningar vid
de allmänna läroverken samt första gradens tjänster vid centrala ämbetsverk
i Stockholm.

En manlig professor vid universitetet i Uppsala antages, såsom förut
nämnts, i allmänhet erhålla sitt ämbete vid omkring 38 års ålder.

Med ledning af bilagorna tab. I och II till detta betänkande och med
beräkning på ofvan angifna sätt af kvinnlig tjänstinnehafvares ålder vid
befordran i jämförelse med manlig samt af retroaktivafgifter, pensionsålder
och den återstående medellifslängden vid tiden för pensions erhållande,
kommer man till det resultat, att en manlig professor vid Uppsala
universitet i medeltal uppbär:

aflöning: 5 år ä kr. 7,500: — .... kr. 37,500: —

22 » > » 8,100:— .... » 178,200: —

pension: 12,21 » » » 5,600: — .... » 68,376:— kr. 284,076: —

7—102089 Löneregleringslcommitténs bet. XXVII.

kr.

efter frånräknande af:
bidrag till egen pension:

5 år k kr. 280: — ...

22 s » » 313: 60 . . .

af gifter till pensionsinrättning :

retroaktivafgifter.....

årsafgifter: 5 år å kr. 135:

34,21 » » » 147:

Om skillnaden,................kr. 269,052: 93,

fördelas på 27 tjänstår, belöper på hvart tjänstår kr. 9,964:92.

En kvinnlig professor skulle, om hon erhölle samma årsaflöning och
pension som en manlig professor, få uppbära:

1,400: —
6,899: 20

1,020: —

675: —
5,028: 87 kr.

15,023:07

aflöning: 5 år å kr. 7,500: — . .

18 » » > 8,100:— . .

pension: 16,52 » » » 5,600: — . .

efter frånräknande af:
bidrag till egen pension:

5 år å kr. 280: — . .

18 » » » 313: 60 . .

Skillnaden,........

fördelad på 23 tjänstår, motsvarar :
117 procent af den manlige professori

. . kr. 37,500: —

. . > 145,800: —

• • > 92,512:— kr. 275,812: —

. . kr. 1,400: —

. . > 5,644: 80 » 7,044:80

........ . kr. 268,767: 20,

>r hvart tjänstår kr. 11,685:53 eller
i effektiva godtgörelse för ett tjänstår.

Med begagnande, i tillämpliga delar, af enahanda grunder, befinnes,
att en manlig adjunkt vid allmänt läroverk (med åldern vid befordran beräknad
till 33 år) i allmänhet åtnjuter:

aflöning: 5 år å	kr. 3,000:— ....	kr.	15,000	—
5 » »	> 3,500:— . . . .	»	17,500	—
5 » »	» 4,000:— ....	»	20,000	—
5 » »	* 4,500:— . . . .	»	22,500	—
12 » »	» 5,000: — ....	»	60,000	—
pension: 12,21 » »	» 3,400:— . . . .	2-	41,514	— kr. 176,514:

Öl

men har att erlägga:

bidrag till egen pension:

5 år å kr.	68:— ... .	kr.	340: —
5 » » »	79: 90 ... .	»	399: 50
5 » » »	91	80 . . . .	»	459	—
5 » » »	103: 70 ... .	»	518	50
12 » » »	115: 60 ... .	»	1,387: 20
afgift till änke- och pupillkassa:
32 år å kr.	70	— ....	35>	2,240: —
12,21 » » »	60: — ... .	»	732: 60	kr. 6,076:80
Skillnaden, . .						kr. 170,437: 20,
fördelad på 32 tjänstår, motsvarar för ett	sådant år h	•• 5,326:16.
Om en kvinnlig adjunkt erhölle samma en manlig, skulle hon få uppbära:	årsaflöning och pension som
aflöning: 5 år å kr.	3,000	— ....	kr.	15,000	—
5 » » »	3,500	— ....	»	17,500	—
5 » » •»	4,000	— ....	>/	20,000	—
5 » » »	4,500	— ....	»	22,500	—
3 » » »	5,000	— ....	»	15,000	—
pension: 20,21 » » »	3,400	— ....	»	68,714	—	kr. 158,714: —
men hafva att erlägga
bidrag till egen pension:
5 år å kr.	68	— ....	kr.	340	—
5 » » »	79	:90 . . . .	»	399	50
5 » » »	91	80 . . . .	»	459	—
5 » » »	103	70 . . . .	»	518	50
3 » » »	115:60 ....	»	346	80	» 2,063:80
Om skillnaden,						kr. 156,650: 20,

delas på 23 tjänstår, så belöper på hvart tjänstår kr. 6,810: 87, motsvarande
128 procent af den manlige adjunktens effektiva godtgörelse för ett
tjänstår.

radt

För en manlig tjänsteman i första lönegraden uti centralt nyregleämbetsverk
(med åldern vid befordran beräknad till 37,4 år) ställer

sig förhållandet i allmänhet så, att han	åtnj uter:
aflöning: 5,6 år å kr. 4,000: — ... 5 » » » 4,500: — ...	. kr. . »	22,400: — 22,500: —
5 » » » 5,000: — ...	. »	25,000: —
14 » » » 5,500:— . . .	. «»	77,000: —
pension: 11,02 » » » 3,700: — ...	. »	40,774: —	kr. 187,674: —
hvaremot han har att erlägga:
bidrag till egen pension: 5,6 år å kr. 81: 40 . . .	. kr.	455: 84
5 » » »• 99:90 . . .	. »	499: 50
5 » » » 118:40 . . .	. »	592: —
14 » » » 136:90 . . .	. »	1,916: 60
af gifter till änke- och pupillkassa: retroaktivafgift......	. »	1,189: 92
årsafgifter 29,6 X 155: 40 .	. »	4,599: 84	» 9,253:70
Om skillnaden,........			kr. 178,420: 30,
fördelas på 29,6 tjänstår, belöper på hvart tjänstår kr. 6,027:71.

Under antagande att en kvinnlig tjänsteman i första lönegraden skulle

erhålla samma årsaflöning och pension som en manlig,
måner utgå på följande sätt:
aflöning: 5,6 år å kr. 4,000	— .... kr. 22,400:
5 » » » 4,500	— . . . . » 22,500:
5 » » » 5,000	— . . . . » 25,000:
8 > » » 5,500	— . . . . » 44,000:
pension: 16,52 » » » 3,700	— . . • . » 61,124:

— kr. 175,024: —

hvaremot hon skulle erlägga följande
bidrag till egen pension:

5,6 år ä kr. 81: 40 ... . kr. 455: 84

5 » » » 99: 90 . . . . » 499: 50

5 3

5 år å kr. 118:40 .... kr. 592: —

8 » » » 136: 90 ... . » 1,095:20 kr. 2,642: 54

Om skillnaden,................kr. 172,381: 46,

fördelas på 23,o tjänstår, belöper på hvart tjänstår kr. 7,304:30, d. v. s.
121 procent af en manlig tjänstemans i samma grad effektiva godtgörelse.

Att under den antagna förutsättningen af lika årsaflöning och pension
den kvinnliga tjänstemannens förmåner så afsevärdt öfverskjuta motsvarande
manlige tjänstemans, förklaras däraf

1) att kvinnans tjänstår varda färre än mannens;

2) att kvinnan alltså kortare tid än mannen erlägger bidrag till sin

egen pensionering;

3) att kvinnan är fri från obligatoriska afgifter till efterlefvande an hörigas

pensionering;

4) att kvinnan blir pensionsberättigad vid lägre lefnadsålder än man nen;

samt

5) att kvinnans medellifslängd är större än mannens.

Ett aflöningssystem, som, på sätt nyss anförda tre exempel gifva vid
handen, skulle bereda en kvinnlig statsfunktionär ända till 28 procent
högre effektiv aflöning än en motsvarande manlig funktionär, lärer väl
icke, vid moget öfvervägande, kunna förordas af den, som vill rättvist
afväga förhållandet mellan manliga och kvinnliga tjänstemäns aflöningsförmåner.

Vid uppgörandet af förslag till aflönings- och pensionsreglering för
kvinnliga innehafvare af nu ifrågavarande befattningar i statens tjänst har
kommittén, på skäl, som längre fram skola närmare anföras, förutsatt, dels
att i detta sammanhang någon ändring ej kommer att vidtagas i gällande
pensionslags stadganden om den ålder, vid hvilken kvinnlig statsfunktionär
är berättigad till pension, dels ock att ålderstillägg och, i förekommande
fall, ortstillägg skola till kvinnlig tjänstinnehafvare utgå med hälften af de
belopp, som tillkomma motsvarande manliga tjänsteman.

>Matema
fisk rätt
visa.)

Med iakttagande häraf har kommittén sökt bilda sig en föreställning
om den reduktion af nu i begynnelseaflöning ingående lön och tjänstgöringspenningar,
som borde vidtagas för att förverkliga begreppet »lika lön
för lika arbete» i så måtto, att den effektiva godtgörelsen för ett tjänstår
blefve lika för man och kvinna.

Att på vanlig matematisk väg exakt göra en sådan uträkning torde
vara förenadt med stor svårighet i följd af pensionslagens föreskrift om
afrundning af vissa belopp vid uträkning af det tal, som i procent å pensionsunderlag
angifver tjänstinnehafvares bidrag till kostnaden för egen
pensionering.

För sakens bedömande lärer det emellertid vara tillfyllest, att förhållandet
mellan mannens och kvinnans i begynnelseaflöning ingående lön
och tjänstgöringspenningar angifves med ett procenttal, som endast med
bråkdel af 1 procent kan afvika från den exakta siffran.

Kommittén har genom försök funnit, att — under ofvan angifna
förutsättning — för ernående af hvad man skulle kunna kalla »matematisk
rättvisa», d. v. s. lika ersättning, för tjänstår räknadt, till manlig och till
kvinnlig innehafvare af samma tjänst, de manliga universitetsprofessorernas,
läroverksadjunkternas och första-gradstjänstemännens i begynnelseaflöningen
ingående lön och tjänstgöringspenningar skulle behöfva i runda tal reduceras
med resp. 12, 9 och 4 procent.

Med tillämpning häraf hafva uppställts följande kalkyler:

1. Kvinnlig professor: 88 procent af manlig professors begynnelselön
och tjänstgöringspenningar samt 50 procent af ålderstillägget:
aflöning: 5 år å kr. 6,600:— .... kr. 33,000: —

18 » » » 6,900:— .... » 124,200: —

pension: 16,52 » » » 4,700: — .... » 77,644:— kr. 234,844: —

bidrag till egen pension:

5 år å kr. 206: 80 ... . kr. 1,034: —

18 » » » 220: 90 ... . » 3,976:20 » 5,010: 20

Skillnaden,..................kr. 229,833: 80,

motsvarar för hvart tjänstår kr. 9,992: 77.

Motsvarande tal för manlig professor vid universitetet i Uppsala är,
såsom ofvan angifvits, kr. 9,964: 92.

Om kvinnlig professors begynnelselön och tjänstgöringspenningar
sattes till 87 procent och ålderstillägget till 50 procent af manlig professors,
skulle den kvinnliga professorns effektiva godtgörelse för hvart tjänstår
uppgå till åt. 9,888: 80.

2. Kvinnlig adjunkt vid allmänt läroverk: 91 procent af manlig adjunkts
i begynnelseaflöning ingående lön och tjänstgöringspenningar, 50 procent
af ålderstilläggen:

aflöning: 5 år å kr. 2,730	— ....	kr.	13,650	—
O ce o	— ....	»	14,900	—
5 » » » 3,230	— ....	»	16,150	—
5 » » » 3,480	— ....	»	17,400	—
3 » » » 3,730	— ....	»	11,190	—
pension: 20,21 » » » 2,520	— ....	»	50,929	20	kr. 124,219: 20
bidrag till egen pension:
5 år å kr. 54: 60 ... .	kr.	273	—
5 » » » 59	85 ... .	»	299	25
5 » » » 65:	10 ... .	»	325	50
5 » » » 70:	35 ... .	»	351	75
3 » » » 75: 60 ....	»	226: 80	» 1,476:30
Skillnaden,.....					kr. 122,742: 90.
motsvarar per tjänstår kr. 5,336:65.
Motsvarande tal för manlig adjunkt	är Åt. 5,326:16.
3. Kvinnlig tjänsteman i första lönegraden uti centralt, nyregleradt äm-
betsverk: 96 procent af manlig tjänstemans	begynnelselön och tjänst-
göringspenningar, 50 procent af orts- och	ålderstillägg:
aflöning: 5,0 år å kr. 3,702	— ....	kr.	20,731	20
5 » » » 3,952	— ....	»	19,760	—
5 » » » 4,202	— ....	»	21,010	—
8 » » » 4,452	— ....	»	35,616	—
pension: 16,52 » » » 2,870	— ....	»	47,412: 40	kr. 144,529: 60

bidrag till egen pension:

5,6 år k kr.

5 » » »

8 » » »

63:36 ... . kr.
70:86 ... . »

78:36 ... . »

85:86 ... . »

354: 82
354: 30
391: 80

686; 88 kr. 1,787:80

Skillnaden,..................kr. 142,741: 80,

motsvarar per tjänstår kr. 6,048:38.

Motsvarande tal för manlig tjänsteman i samma grad är kr. 6,027: 71.

Om för kvinnlig tjänsteman i första graden begynnelselön och tjänstgöringspenningar
sattes till 95 procent samt orts- och ålderstilläggen till
50 procent af motsvarande manlige tjänstemans, skulle den kvinnliga tjänstemannens
effektiva godtgörelse för hvart tjänstår uppgå till kr. 5,991: 04.

Kommitténs Då kommittén nu öfvergår till att uttala sin uppfattning om de

e&n*ingie" aflönings- och pensionsförmåner, som böra tillerkännas kvinnliga innehafvare
af nu ifrågavarande statstjänster, tillåter sig kommittén till en
början framlägga några synpunkter, från hvilka förevarande spörsmål enligt
kommitténs förmenande bör skärskådas.

Det har för kommittén framstått såsom synnerligen angeläget, att
aflöningarna för kvinnliga innehafvare af tjänster, om hvilka nu är fråga, må
varda bestämda, icke genom särskilda stater, utan på sådant sätt, att kvinnlig
tjänstinnehafvares aflöning sättes till vissa procent af motsvarande
manlige tjänstemans.

Vid uppgörande af aflöningsstater för de statens verk eller institutioner,
till hvilka de ifrågavarande befattningarna höra, lärer nämligen icke
kunna med någon som helst bestämdhet afgöras, huruvida eller i hvad
mån befattningarna kunna komma att besättas med kvinnor, helst det ju
är sannolikt, att kvinnans verksamhetsfält på statstjänstens ifrågavarande
områden efter hand kommer att vidgas. Vid aflöningsstaternas uppgörande
måste fördenskull räknas med möjligheten, att samtliga å stat uppförda
befattningar komma att innehafvas af män.

Uppgörandet af särskilda stater för eventuella kvinnliga innehafvare
af tjänsterna skulle dessutom blifva ett vidlyftigt arbete, säkerligen i

många fall till ingen nytta. Allt eftersom framdeles nya områden inom
statstjänsten öppnades för kvinnliga tjänstemän, blefve det nödvändigt att
utarbeta ytterligare antal nya stater. Mängden åt stater skulle onödigtvis
ökas och tryckningskostnaderna växa. Det skulle ock blifva allt svårare
att få en öfverskådlig bild af samtliga för verken och institutionerna i
fråga gällande stater, hvilket ock i sin mån skulle bidraga till kontrollens
försvårande.

Genom att bestämma den kvinnliga tjänstemannens aflöning till
vissa, för alla tjänster lika procent af motsvarande manlige tjänstemans
undvikas de nu påpekade olägenheterna.

En undersökning af de beräkningar, som legat till grund för de
på senare tiden vidtagna regleringar af statstjänstemäns aflöningsförmåner,
gifver oförtydbart vid handen, att aflöningarna allmänneligen bestämts
med särskild hänsyn till önskvärdheten däraf, att aflöningen må
sätta manlig tjänsteman i stånd att ingå äktenskap och underhålla familj.

En dylik hänsyn lärer åtminstone i regel icke kunna göras gällande
i fråga om kvinnliga tjänstinnehafvare. Deras aflöning bör — för att
begagna ett yttrande af 1899 års läroverkskommitté — »blott vara
så stor, att den bereder dem själfva ett fullt tillräckligt underhåll, lämpadt
efter deras samhällsställning och deras på studier nedlagda kostnader samt
icke lägre än den aflöning, som på andra områden står med dem socialt
likställiga kvinnor till buds». (Läroverkskommitténs betänkande, andra
bandet, sid. 524.)

De ålderstillägg, som enligt nu gällande stater till växlande antal
och belopp åtnjutas af manliga befattningshafvare i statens tjänst, hafva
ett dubbelt syfte. De äro nämligen afsedda att utgöra dels en uppmuntran
för längre tids väl vitsordad tjänstgöring samt ett erkännande
af det större värde, som vunnen erfarenhet bör förläna arbetet, dels oclc
ett medel att sätta en gift tjänsteman i stånd att möta de ökade utgifter,
som blifva en följd af familjens tillväxt och däraf härflytande större behof.

Då motsvarande kvinnlig tjänstinnehafvare i regel icke må förutsättas
hafva familj att försörja, lärer hennes aflöning böra minskas

8—102089 Löneregleringskommitténs bet. XXV11.

med den del af ålder stilläggen, som kan anses betingad af hänsynen till
familjeftersökning.

Kommittén föreställer sig, att sistberörda del af ålderstilläggen icke
under några förhållanden kan beräknas till mindre än hälften, och har
därför ansett ålderstillägg till kvinnlig tjänstinnehafvare böra utgå med
halfva beloppet af motsvarande manlige tjänstemans ålderstillägg.

Ortstillägg hafva tillagts tjänstemän å platser, där lefnadskostnaderna,
särskildt hyrorna, befunnits mer än vanligt höga.

Då kvinnlig tjänstinnehafvare må anses i regel blott hafva sig
själf att försörja, torde i förekommande fall jämväl ortstillägg böra
till kvinnlig tjänstinnehafvare utgå med allenast hälften af det belopp,
som åtnjutes af motsvarande manlige tjänsteman.

Till vissa tjänstemän utgående hyresbidrag eller hyresersättning torde
böra följa samma regel som ortstilläggen.

Beträffande de en del tjänstemän tillkommande naturaförmåner
samt särskild ersättning för tjänsteuppdrag, såsom provinsialläkares arfvode
enligt taxa, m. fl. extra inkomster, har kommittén ej tilltrott sig
att föreslå någon skillnad mellan manlig och kvinnlig tjänstinnehafvare. I

I det föregående är visadt att, under ofvan angifna förutsättning
rörande ålders- och ortstillägg, kvinnliga universitetsprofessorers, läroverksadjunkters
och första-gradstjänstemäns i begynnelseaflöningen ingående
lön och tjänstgöringspenningar böra minskas med resp. 12,9 och 4 procent,
om man vill ernå hvad man skulle kunna kalla »matematisk rättvisa», d. v. s.
lika godtgörelse, för tjänstår räknadt, till manlig och till kvinnlig innehafvare
af samma tjänst. Härvid har då ock förutsatts, att arbetets kvalitet och
kvantitet under hvart tjänstår skola vara lika, vare sig arbetet utföres af
man eller kvinna.

Om alltså kvinnliga tjänstemän af nu ifrågavarande kategorier tillläggas
ålders- och ortstillägg med förut antydda belopp, synes det icke
kunna med ringaste fog påyrkas, att den kvinnlig tjänsteman i lön och
tjänstgöringspenningar tillkommande begynnelseaflöning, hvad de anförda
tre tjänstekategorierna beträffar, skulle sättas till högre belopp än resp.

88, 91 och 96 procent af hvad som i sådant hänseende tillkommer motsvarande
manlige tjänsteman.

Därest aflöningsförmånerna bestämdes till förberörda belopp, skulle,
under förutsättning att en kvinnlig tjänstemans under ett tjänstår fullgjorda
arbete vore till kvalitet och kvantitet jämngodt med motsvarande
manlige tjänstemans, rättvisa ernås i så måtto, att samma arbete betaltes
lika, oberoende af om det utförts af en man eller en kvinna.

Denna rättvisa skulle emellertid i själfva verket vara allenast skenbar,
i det att kvinnan skulle komma att uppbära jämväl den del af aflöningsförmånerna,
som, på sätt förut anförts, är afsedd för underhåll af
familj.

»Hvad rättvisans bud kräfver» — säges i det statsrådsprotokoll för
den 13 januari 1906, som åberopas i Kungl. Maj:ts proposition n:r 51 till
1906 års Riksdag, angående lönereglering för lärare vid folkskolor m. in.
— »är icke, att lärare och lärarinnor för lika arbete godtgöras med lika
lönesumma, men väl, att de med hänsyn till sina lefnadsvillkor blifva
lika förmånligt ställda.»

Någon mera allmänt tillämplig grund för bedömande af det afdrag,
som af nu antydda orsak enligt kommitténs mening nödvändigtvis måste
göras vid bestämmandet af nu ifrågavarande kvinnliga tjänstemäns aflöning,
finnes icke, såvidt kommittén kunnat utröna, vare sig i handlingar, som
legat till grund för på senaste tiden vidtagna löneregleringar, eller i utländska
föreskrifter rörande kvinnas anställning i allmän tjänst.

Kommittén har emellertid, efter omfattande undersökningar och pröfning
af olika förslag, kommit till den öfvertygelsen, att åtminstone icke
vederfares kvinnan någon orättvisa, om berörda afdrag bestämmes till sådant
belopp, att den kvinnliga tjänstemannens effektiva aflöning, för
tjänstår räknadt, blir i medeltal omkring 90 procent af motsvarande manlige
tjänstemans effektiva aflöning för tjänstår.

För ernående af ett sådant resultat skulle, under ofvan angifna
förutsättningar i öfrigt, kvinnans årsaflöning böra sättas till fyra femtedelar
af i mannens begynnelseaflöning ingående lön och tjänstgöringspenningar
samt hälften af orts- och ålderstillägg, hyresbidrag och hyresersättning.

Af de årsaflöningar, som med tillämpning häraf skulle tillkomma
kvinnliga innehafvare af vissa nu ifrågavarande statstjänster, lämnar kommittén
en öfversikt i den vid detta betänkande fogade bilagan tab. I. För
jämförelses skull har kommittén i samma tabell infört jämväl de årsaflöningar,
som manliga innehafvare af samma tjänster åtnjuta.

Såsom tabellen utvisar, skulle de kvinnliga tjänstemännens begynnelse-
och slutaflöningar enligt kommitténs förslag komma att utgöra för
nedannämnda kategorier:

för professor vid universitet 6,000 och 6,300 kronor;

för lektor 3,200 och 4,200 kronor;

för läroverksadjunkt 2,400 och 3,400 kronor;

för professor vid konsthögskolan (med normalaflöning) 3,590 och
4,090 kronor;

för tjänsteman i första lönegraden i centralt, nyregleradt ämbetsverk
3,110 och 3,860 kronor, och

för provinsialläkare (med normala tjänstgöringspenningar) 2,375 och
2,875 kronor.

Frånsedt provinsialläkarna, motsvara nyss angifna begynnelseaflöningar,
i de fall då i dem icke innefattas ortstillägg, 80 procent och i
öfriga fall 78 procent af motsvarande manliga tjänstemäns begynnelseaflöningar.
S/uiaflöningarna variera mellan 68 och 78 procent af
männens slutaflöningar.

Kvinnliga provinsialläkares begynnelse- och slutaflöningar skulle utgöra
allenast resp. 73 och 68 procent af de manligas. Dessa tal korrigeras
dock af de särskilda ersättningar för förrättningar, hvilka, enligt
kommitténs förslag, skulle efter samma beräkningsgrunder utgå till kvinnlig
som till manlig provinsialläkare.

Pensionerna till civila tjänstemän motsvara i allmänhet högsta utgående
lönen.

Där vid beräkning af pensions belopp detta icke slutar å helt tiotal
kronor, skall det ökas till närmast högre tiotal kronor.

Hvad i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension
finnes med afseende å beräkning af pensionsunderlag sagdt om lön, torde

emellertid beträffande de statstjänster, om hvilka i detta betänkande är
fråga, böra för kvinnlig tjänstinnehafvare tillämpas så, att därmed åsyftas
hvad sådan tjänstinnehafvare äger tillgodonjuta i lön.

För provinsialläkare är dock särskild! pensionsunderlag, 4,000 kronor,
för närvarande gällande. För kvinnlig provinsialläkare skulle pensionsunderlag
enligt kommitténs förslag efter matematiska grunder böra utgöra
i rundt tal 2,800 kronor.

Med tillämpning af hvad nu sagts, skulle kvinnliga tjänstemän af
nedannämnda kategorier enligt kommitténs förslag komma i åtnjutande af
följande belopp såsom högsta pension:

professor vid universitet 4,300 kronor;
lektor 2,780 kronor;
läroverksadjunkt 2,300 kronor;

professor vid konsthögskolan (med normalaflöning) 2,500 kronor;
tjänsteman i första lönegraden i centralt, nyregleradt ämbetsverk
2,510 kronor, och

provinsialläkare 2,800 kronor.

Dessa belopp utgöra 68—77 procent af högsta pensionen för motsvarande
manlige tjänstinnehafvare. Härvid bör dock erinras, att manliga
universitetsprofessorer, lektorer och läroverksadjunkter hafva skyldighet att
erlägga afgifter till pensionsinrättningar för änkor och barn äfven efter
det de kommit i åtnjutande af pension.

En jämförelse mellan de »nettoaflöningar», som enligt kommitténs
förslag skulle tillkomma kvinnliga innehafvare af ifrågavarande statstjänster,
och motsvarande manliga tjänstemäns »nettoaflöningar» utfaller ännu gynnsammare
för kvinnorna än den förut gjorda jämförelsen emellan »bruttoaflöningarna».

Anledningen härtill är, att männen, i olikhet med kvinnorna, hafva
skyldighet att erlägga dr.safgifter till efterlefvande anhörigas pensionering.

Af bilagan tab. III synes, att kvinnliga tjänstemäns årsaflöning, efter
frånräknande af bidrag till egen pensionering, skulle utgöra:

för universitetsprofessor lägst kr. 5,828 och högst kr. 6,115:10,
för lektor lägst kr. 3,137:60, högst kr. 4,116:60, för läroverksadjunkt lägst

kr. 2,352, högst kr. 3,331, för professor vid konsthögskolan (med
normalaflöning) lägst kr. 3,530, högst kr. 4,015, för första gradens
tjänsteman i centralt, nyregleradt ämbetsverk lägst kr. 3,057:20, högst
kr. 3,784:70 och för provinsialläkare (med normala tjänstgöringspenningar)
lägst kr. 2,330, högst kr. 2,815.

De i tabellen för kvinnliga tjänstemän upptagna belopp utgöra 69—
84 procent af motsvarande manliga tjänstemäns aflöning efter frånräknande
af deras obligatoriska drsafgiftcr till egen och efterlefvande anhörigas
pensionering.

Tages hänsyn till manliga tjänstemän jämväl åliggande skyldighet
att till vissa pensionsinrättningar erlägga befordrings-, retroaktiv- eller
inträdesafgifter, ställer sig jämförelsen ännu gynnsammare för kvinnorna.

Det torde knappast behöfva påpekas, att de kvinnliga provinsialläkarnas
inkomster i allmänhet skulle komma att afsevärdt öfverstiga den
reglerade aflöningen i följd af dem tillkommande särskild ersättning för
tjänsteförrättningar. Sådan ersättning skulle enligt kommitténs förslag utgå
efter samma beräkningsgrunder till manliga och till kvinnliga provinsialläkare.

Med tillämpning af hvad kommittén sålunda föreslagit skulle den
effektiva aflöningen, för tjänstår räknadt, för kvinnliga universitetsprofessorer,
kvinnliga läroverksadjunkter och kvinnliga tjänstemän i första lönegraden
i de centrala, nyreglerade ämbetsverken ställa sig på följande sätt:

1. Kvinnlig professor vid universitet:

aflöning: 5 år å kr. 6,000:— .... kr. 30,000: —

18 » > » 6,300:— .... » 113,400: —

pension: 16,52 » » » 4,300:— .... » 71,036:— kr. 214,436: —

bidrag till egen pension:

5 år k kr. 172:— .... kr. 860: —

18 » » » 184: 90 . . . . » 3,328: 20 kr. 4,188: 20

Skillnaden,..................kr. 210,247: SO,

motsvarar för hvart tjänstår kr. 9,141:21 eller 92 jjrocent af den effek -

tiva godtgörelsen till cn manlig professor vid universitetet i Uppsala för
ett tjänstår (kr. 9,964: 92).

	2. Kvinnlig adjunkt vid	allmänt	läroverk:
aflöning: 5	år å kr. 2,400: — ...	. kr.	12,000	—
5	» » » 2,650: — ...	. »	13,250	—
5	» » » 2,900:— . . .	. »	14,500	—
5	» 3,150:— . . .		15,750	—
3	» » » 3,400: — ...	. »	10,200	—
pension: 20,v	» » » 2,300: — ...	. »	46,483	—	kr. 112,183: —
bidrag till egen pension:
5	år å kr. 48: — ...	. kr.	240:	—
5	» > » 53: 25 . . .	. »	266	25
5	''> » » 58: 50 . . .	. »	292	50
5	» » » 63:75 . . .	. »	318	75
3	» » » 69: — ...	. »	207	—	» 1,324: 50
Skillnaden, .........				kr. 110,858: 50,

motsvarar för hvart tjänstår kr. 4,819:93 eller 90 procent af manlig
adjunkts effektiva godtgörelse för ett tjänstår (kr. 5,326: 16).

3. Kvinnlig tjänsteman i första lönegraden uti centralt, nyregleradt ämbetsverk:

aflöning: 5,fl	år	å	kr.	3,110:— . .	. . kr.	17,416: —
5		»	»	3,360:— .	. . »	16,800: —
5	»	y>	»	3,610:— .	. . »	18,050: —
8	»	»	»	3,860:— .	. . »	30,880: —
pension: 16,52	»	»	»	2,510:— . .	. . »	41,465: 20	kr. 124,611: 20
bidrag till egen pension
5,6	år	'' a	kr.	52:80 . .	. . kr.	295:68
5	»	»	»	60:30 . .	. . T>	301: 50
5	»	»	»	67:80 . .	. . »	339: —
8	»	*	)	75:30 . .	. . »	602: 40	» 1,538:58

Skillnaden, .................kr. 123,072: 62,

motsvarar för hvart tjänstår kr. 5,214: 94 eller 87 procent af den effek -

Jämförelse
mellan
kvinnliga
läroverksoch
seminarieadjunkter.

tiva godtgörelsen till manlig tjänsteman i samma grad för ett tjänstår
(kr. 6,027: 71).

Inom den svenska statsförvaltningen finnas för närvarande två kategorier
af kvinnliga befattningshafvare, som i afseende å kompetens och
ställning kunna anses ägna sig för jämförelse med de nu ifrågavarande
kvinnliga tjänstemännen. Dessa kategorier utgöras af kvinnliga adjunkter
vid folkskollärarinneseminarierna och de med dem i aflöningshänseende
likställda ämneslärarinnorna vid högre lärarinneseminariet. Dessa adjunkter
och ämneslärarinnor, hvilka enligt 1911 års statskalender till antalet äro
resp. 13 och 6, hafva vid 1904 och 1906 årens riksdagar fått sin aflöning
reglerad till 2,100 kronor, däraf 1,350 i lön och 750 i tjänstgöringspenningar.
Härtill kunna efter 5, 10 och 15 år komma tre aflöningsförhöjningar,
hvar och en å 500 kronor, däraf 350 räknas till lönen och 150
till tjänstgöringspenningarna. Pensionen, som ernås vid 55 lefnads- och
25 tjänstår, utgör följaktligen 2,400 kronor.

Under antagande att en kvinnlig adjunkt vid folkskoleseminarium
eller ämne slärarinna vid högre lärarinneseminariet erhåller ordinarie anställning
vid samma ålder som förutsatts beträffande kvinnlig adjunkt vid
allmänt läroverk, d. v. s. 32 år, ställa sig de förstnämndas aflönings- och
pensionsförmåner i medeltal på följande sätt:

aflöning: 5	år	å kr.	2,100	— .	. . . kr.	10,500	—
5	»	» »	2,600	—	. . . »	13,000	—
5	»	» »	3,100	—	. . . »	15,500	—
8	»	» »	3,600	—	. . . »	28,800	—
pension: 20,2	»	» »	2,400	— •	... »	48,504	— kr.	116,304: —
bidrag till egen pension 5 år å kr.	40	50 .	. . . kr.	202	50
5	»	» 7>	51	—	. . »	255	—
5	»	» »	61	50	. . . »	307	50
8	»	» »	72	— .	. . . »	576	»	1,341: —

Skillnaden, .................kr. 114,963:—,

motsvarar för hvart tjänstår kr. 4,998:39.

För kvinnlig adjunkt vid allmänt läroverk skulle enligt kommitténs
förslag begynnelseaflöningen blifva 300 kronor högre, men slutaflöningen
200 kronor lägre och pensionen 100 kr. lägre än för dessa kvinnliga seminarieadjunkter
och ämneslärarinnor vid högre lärarinneseminariet. Den effektiva
aflöningen, för tjänstår räknadt, skulle för kvinnlig läroverksadjunkt
utgöra kr. 4,819: 93 eller nära 4 procent mindre än motsvarande,
här ofvan angifna effektiva aflöning för kvinnlig seminarieadjunkt
och ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet.

Det kan svårligen bestridas, att på denna punkt kommitténs förslag
i viss mån kommer i kollision med de vid 1904 och 1906 årens riksdagar
antagna, lika beskaffade löneregleringarna för de kvinnliga seminarieadjunkterna
och ämneslärarinnorna vid högre lärarinneseminariet.

Af Kungl. Maj:ts proposition n:r 73 till 1904 års riksdag angående
lönereglering för folkskoleseminarierna m. m., sid. 27, inhämtas, att de
kvinnliga seminarieadjunkternas ordinarie aflöningar dittills varit lika med
de manliga adjunkternas, men att däremot från och med år 1899 de på
extra stat beviljade s. k. löneförbättringsmedlen utgingo med olika belopp
för manlig och för kvinnlig adjunkt, i det att nämligen manlig adjunkt erhöll
500 kronor i alla fem lönegraderna, under det att kvinnlig adjunkt fick
blott 250 kronor och detta endast i de fyra lägsta lönegraderna.

Vid den nyssberörda lönereglering, hvarom framställning gjordes
till 1904 års Riksdag, ansåg vederbörande departementschef behofvet af
en löneförbättring vara störst för de manliga lärarna. »För dessa lärare»,
yttrade departementschefen, »måste nämligen hänsyn tagas därtill, att lönen
i regel bör afse uppehållandet af familj; för de kvinnliga lärarna däremot
bör lönen kunna begränsas till det belopp, som kan anses bereda dem
själfva fullt tillräckligt underhåll, men på samma gång göra tjänsterna
så eftersträfvansvärda, att de bästa möjliga sökande må anmäla sig till de
ganska ansträngande platserna vid seminarierna.»

Härvid borde äfven — anförde departementschefen vidare — fästas
afseende därå, att för kvinnliga adjunkter syntes böra bestämmas en lägre
pensionsålder än för de manliga adjunkterna.

Likaledes borde, enligt departementschefens mening, vid bestämmande
af de kvinnliga adjunkternas lön hänsyn tagas till den lägre kompetens,

9—102089 Löneregleringskommitténs bet. XXVII.

som i vissa fall vore medgifven beträffande dem. De allmänna kompetensfordringarna
för adjunktur funnes angifna i § 17 mom. 1 af seminariestadgan.
Där uppställdes såsom kompetensvillkor att hafva aflagt sådana
kunskapsprof, som stadgats för behörighet att utnämnas till adjunkt vid
allmänt läroverk, samt att nöjaktigt hafva genomgått profårskurs och
hafva aflagt godkändt praktiskt undervisningsprof. I mom. 2 af samma
§ gjordes emellertid därtill det tillägg, att lärarinna, som genomgått fullständig
afgångsexamen vid högre lärarinneseminariet samt därvid erhållit
vitsordet berömlig för undervisningsskicklighet och minst med beröm godkänd
i pedagogik och metodik, vore behörig att vid lärarinneseminarium
blifva anställd såsom lärarinna med adjunkts tjänstgöring, såvida hon med
goda vitsord under minst ett år tjänstgjort vid ett statens seminarium
samt aflagt godkändt praktiskt undervisningsprof.

Med åberopande af samtliga dessa förhållanden förklarade sig departementschefen
anse de kvinnliga seminarieadjunkternas aflöning böra,
i fyra särskilda lönegrader, utgå med 2,000, 2,500, 3,000 och 3,500 kronor,
af hvilka belopp resp. 700, 850, 1,000 och 1,150 kronor borde utgöra
tjänstgö ringspenningar.

Kungl. Maj:ts proposition i ämnet till Riksdagen afifattades i enlighet
med den af departementschefen sålunda uttalade mening.

Vid Riksdagen väcktes emellertid motion i ämnet af herrar Emil
Hammarlund och Fridtjuv Berg.

»Enligt vår åsikt» — säga dessa i motionen — »är det ej nog, att seminarielärarna
likställas med lärarna vid de allmänna läroverken. Lönen
borde i själfva verket vara högre, om dessa för folkundervisningen så betydelsefulla
läroanstalter skola kunna draga till sig de bästa lärarkrafterna.
»

Motionärerna hade emellertid nöjt sig med att yrka på »full likställighet
mellan lärare vid folkskoleseminarierna och de allmänna läroverken
samt en motsvarande löneförbättring för den öfriga lärarpersonalen
vid folkskoleseminarierna».

I anslutning härtill hemställdes i motionen, att aflöningen för de
kvinnliga seminarieadjunkterna måtte bestämmas, i fem lönegrader, till
resp. 2,100, 2,600, 3,100, 3,600 och 4,000 kronor.

(37

Vid ärendets behandling i Riksdagen biföll Andra kammaren, i enlighet
med vederbörande utskotts hemställan, Kungl. Maj:ts förslug, hvaremot
Första kammaren beslöt, att för kvinnlig adjunkt vid folkskoleseminarium
aflöningen skulle, i fyra särskilda lönegrader, utgå med 2,100,
2,600, 3,100 och 3,600 kronor, af hvilka belopp resp. 750, 900, 1,050 och
1,200 kronor skalle utgöra tjänstgöringspenningar.

Vid gemensam omröstning utföll Riksdagens beslut i enlighet med
Första kammarens mening.

Af protokollen rörande debatterna i kamrarna framgår, att såsom
skäl för bifall till reservationsvis framställdt yrkande om aflöningarnas bestämmande
till sistberörda belopp androgs, bland annat, att ifrågavarande
seminarielärarinnor då kunde uppnå en högsta aflöning af 3,850 kronor
och att det vore obilligt sänka detta belopp ända till 3,500 kronor, i all
synnerhet som från beloppet komme att afräknas bidrag till egen pensionering.
Det påpekades äfven, att den ifrågasatta höjningen gällde så få befattningshafvare,
att saken vore af ringa finansiell betydelse för statsverket.

För kommittén har uti förevarande hänseende två vägar stått öppna:
antingen att, utan hänsyn till uppkommande kollision med de löneregleringar,
som fastställts för de kvinnliga seminarieadjunkterna och ämneslärarinnorna
vid högre lärarinneseminariet, för kvinnliga statsfunktionärer
af de slag, hvarom i nu föreliggande ärende är fråga, föreslå aflöningsförmånernas
bestämmande på sätt, kommittén efter moget öfvervägande
funnit vara rättvist och lämpligt, eller och att, med hänsyn till för ett
ringa antal kvinnliga befattningshafvare redan genomförda löneregleringar,
som baserats på efter kommitténs uppfattning mindre tillfredsställande
grunder, omlägga förslaget till öfverensstämmelse med sistberörda
löneregleringar. I valet mellan dessa alternativ har kommittén ansett
sig böra stanna vid det första.

Kommittén vill emellertid ingalunda förneka, att vid bifall till dess
förslag kvinnliga adjunkter vid de allmänna läroverken erhålla proportionsvis
något mindre aflöning än vissa andra med dem jämförliga kvinnliga
befattningshafvare af nu ifrågavarande slag. Detta beror dock, enligt
hvad kommittén håller före, icke på någon bristfällighet i det aflönings -

system, som kommittén nu föreslår, utan torde få anses hafva sin grund
däri, att äfven de manliga läroverksadjunkternas löneförmåner äro lägre
än vissa andra med dem jämförliga tjänstemäns.

Huruvida denna olikhet i aflöning är af beskaffenhet att, såsom beroende
på olika tjänstgöringsskyldighet eller dylikt, böra bibehållas eller
om skäl till höjning af de manliga adjunkternas aflöning kunna anses
föreligga, är eu fråga, som det icke torde tillhöra kommittén att i detta
sammanhang besvara. Skulle emellertid en höjning af de manliga läroverksadjunkternas
aflöning komma att äga rum, blir följden däraf, vid
bifall till kommitténs föreliggande förslag, att äfven de kvinnliga läroverksadjunkternas
aflöning samtidigt kommer att i motsvarande mån stiga.

Annat ifra- Inom kommittén har framkastats spörsmål, huruvida icke i stort

rnngssystem sec^ samraa effektiva aflöning, som kommittén med sitt förslag afsett åt
kvinnliga befattningshafvare af nu förevarande slag, kunde dem beredas
på det sätt, att deras aflöning bestämdes att utgå med vissa för alla befattningar
lika procent af samtliga i motsvarande manliga tjänstemäns aflöning
ingående beståndsdelar.

Genom ett sådant tillvägagående skulle emellertid begynnelseaflöningarna
blifva lägre men slutaflöningarna i allmänhet högre än enligt kommitténs
förslag. Den sålunda ökade differensen mellan begynnelse- och
slutaflöningarna blefve större, än som enligt kommitténs förut uttalade mening
rättvisligen bör för kvinnlig tjänstinnehafvare markeras genom ålderstillläggen.

Frånsedt detta, leder metoden i allt fall icke närmare det mål, som
kommittén med sitt förslag åsyftar, eller att en kvinnlig tjänstemans effektiva
aflöning, för tjänstår räknadt, skall så mycket som möjligt närma
sig 90 procent af motsvarande manliga tjänstemans effektiva godtgörelse
för ett tjänstår.

För att visa detta hafva inom kommittén uppgjorts kalkyler öfver aflöningen
till kvinnliga universitetsprofessorer, läroverksadjunkter och
tjänstemän i första lönegraden uti centrala, nyreglerade ämbetsverk under
antagande, att de nyssnämnda kvinnliga tjänstemännen erhölle i årsaflöning
75 procent eller 70 procent af motsvarande manliga tjänstemäns

årsaflöning, med pensionerna och bidragen därtill i båda fallen uträknade
med tillämpning af föreskrifterna i gällande civila pensionslag.

Dessa kalkyler äro af följande utseende:

A. Kvinnlig tjänstinnehafvare erhåller 75 procent af motsvarande

manlige tjänstemans aflöning.

1. Kvinnlig professor vid universitet:

aflöning: 5 år k kr. 5,625: — .... kr. 28,125: —

18 » » » 6,075:— .... » 109,350: —

pension: 16,52 » » » 4,200: — .... » 69,384: — kr. 206,859: —

bidrag till egen pension:

5 år ä kr. 157:50 .... kr. 787:50

18 » » » 176: 40 ... . » 3,175:20 » 3,962: 70

Skillnaden, .................kr. 202,896: 30,

motsvarar för hvart tjänstår Jer. 8,821:58 eller 8.9 procent af den effektiva
godtgörelsen för ett tjänstår, kr. 9,964: 92, till manlig professor vid
universitetet i Uppsala.

			2.	Kvinnlig	adjunkt vid	allmänt	läroverk:
aflöning:	5	år	a	kr.	2,250	— . . . .	kr.	11,250	—
	5	»	»	»	2,625	— . . . .	»	13,125	—
	5		»	»	3,000	— . . . .	>	15,000	—
	5	»	»	»	3,375	— . . . .	»	16,875	—
	3	»	»	»	3,750	— . . . .	»	11,250	—
pension:	20,21		»	»	2,550	— . . . .		51,535	50	kr.	119,035:50
bidrag till egen pension:
	5	år	t a	kr.	45	— . . . .	kr.	225	—
	5	»	»	»	52	88 . . . .	»	264	40
	5	»	»	»	60	75 . ... .	»	303	75
	5	»	»	»	68	:63 . . . .	»	343	15
	3	»	»	»	76	50 . . . .	»	229:	50	»	1,365: 80
Skillnaden,									117,669:70,

motsvarar för hvart tjänstår kr. 5,116: 01 eller 96 procent af manlig läroverksadjunkts
effektiva godtgörelse för ett tjänstår, kr. 5,326: 16.

3. Kvinnlig tjänsteman i första lönegraden uti centralt, nyregleradt ämbetsverk:

aflöning: 5,6 år ä kr.	3,000: —	. . . . kr.	16,800	—
5 » » »	3,375: —	. . . . »	16,875	—
5 » » »	3,750: —	. . . . »	18,750	—
8 » » »	4,125: —	. . . . »	33,000	—
pension: 16,52 » » »	2,780: —	. . . . »	45,925	60 kr. 131,350: 60
bidrag till egen pension
5,6 år å kr.	49: 50	. ... kr.	277	20
5 » » »	60: 75	. . . . »	303	75
5 » » »	72: —	. . . »	360	—
8 » » »	83: 25	. . . »	666	— » 1,606: 95
Skillnaden, . . .				. kr. 129,743:65,
motsvarar för hvart tjänstår kr.	5,497: 61 eller 91 procent af den eflfek-
tiva godtgörelsen för ett tjänstår,	kr. 6,027: 71,	till en manlig tjänsteman
i första lönegraden.
B. Kvinnlig tjänstinnehafvare	erhåller 70	procent af motsvarande

manlige tjänstemans aflöning:

1. Kvinnlig professor vid universitet:

aflöning: 5 år ä ki\ 5,250: — .... kr. 26,250: —

18 > » » 5,670:— .... » 102,060: —

pension: 16,52 » » » 3,920: — .... » 64,758: 40 kr. 193,068: 40

bidrag till egen pension:

5 år k kr. 136: 50 ... . kr. 682: 50

18 » » » 152:88 .... _ 2,751:84 » 3,434:34

Skillnaden,..................kr. 189,634: 06,

motsvarar för hvart tjänstår kr. 8,244:96 eller 83 procent af den effektiva
godtgörelsen för ett tjänstår till manlig professor vid universitetet
i Uppsala.

		2.	Kvinnlig adjunkt	vid allmänt	läroverk:
aflöning: 5	år	å	kr.	2,100	— . .	. . kr.	10,500	—
5	»	»	»	2,450	— . .	. . »	12,250	—
5		»	»	2,800	— . .	»	14,000	—
5	»	»	»	3,150	— . .	. . »	15,750	—
3	»	»	»	3,500	— . .	. . »	10,500	—
pension: 20,21	»	»	»	2,380	— . .	. . »	48,099	80 ki

bidrag till egen pension: 5 år å kr. 42: — .	. . . kr.	210: —
5 » » » 49: 35 .	...»	246: 75
5 » » » 56:70 .	. . . »	283: 50
5 » » » 64:05 .	»	320: 25
3 » » » 71:40 .	. . . »	214: 20	»	1,274:70
Skillnaden,........			kr.	109,825: 10,
motsvarar för hvart tjänstår kr. 4,775 eller 90 procent verksadjunkts effektiva godtgörelse för ett tjänstår.	af	manlig läro-
3. Kvinnlig tjänsteman i första lönegraden uti centralt, nyregleradt ämbetsverk:
aflöning: 5,fi år å kr. 2,800:—. 5 » » » 3,150: — .	. . . kr.	15,680: — 15,750: —
5 » » » 3,500: — .	. . . »	17,500: —
1 ö OO CO A 00	. . . »	30,800: —
pension: 16,52 » » » 2,590:— .	. . . »	42,786: 80	kr.	122,516: 80
bidrag till egen pension: 5,0 år å kr. 46: 20 .	. . . kr.	258: 72
5 » » » 56:70 .	...»	283: 50
5 » » » 67: 20 .	. . . »	336: —
8 » » » 77:70 .	. . . »	621: 60	»	1,499: 82

Skillnaden,..................kr. 121,016: 98,

motsvarar för hvart tjänstår kr. 5,127:84 eller 85 procent af den effek -

tiva godtgörelsen för ett tjänstår till en manlig tjänsteman i första lönegraden.

Genom sammanställning af kommitténs förslag och sistberörda kalkyler
erhålles följande öfversikt af nedannämnda kvinnliga tjänstinnehafvares
eventuella aflönings- och pensionsförmåner.

				75 procent af	70 procent af
			p i. .. motsvarande Mull åt kommit- ,. f ,... j manliga tjan-	motsvarande manliga tjän-
				J stemans ajlö-	stemäns ajlö*
Professor vid universitet:				ning.	ning.
begynnelseaflöning.....		kr.	6,000	— 5,625: —	5,250: —
slutaflöning.......			6,300	— 6,075: —	5,670: —
pension ......... kvinnans effektiva aflöning i	pro-	y>	4,300	— 4,200: —	3,920: —
cent af mannens.....		92	89	83
Adjunkt vid allmänt läroverk:
begynnelseaflöning.....		kr.	2,400	— 2,250: —	2,100: —
slutaflöning........		»	3,400	— 3,750: —	3,500: —
pension.......... kvinnans effektiva aflöning i	pro-	*	2,300	— 2,550: —	2,380: —
cent af mannens.....			90	96	90
Tjänsteman i första lönegraden i	cen-
tralt, nyregleradt ämbetsverk:
begynnelseaflöning.....		kr.	3,110	— 3,000: —	2,800: —
slutaflöning........		»	3,860	— 4,125: —	3,850: —
pension.......... kvinnans effektiva aflöning i	pro-	*	2,510	— 2,780: —	2,590: —
cent af mannens.....		87	91	85

Den kalkyl, som baserats på antagandet, att kvinnlig tjänsteman
skulle erhålla 75 procent af motsvarande manlige tjänstemans årsaflöning,
resulterar dels i genomgående lägre begynnelseaflöningar samt

större differens mellan begynnelse- och slutaflöningar än enligt kommitténs
förslag, dels ock däri, att eu kvinnlig adjunkt vid allmänt läroverk skulle
erhålla i effektiv aflöning, för tjenstår räknadt, ej mindre än .96’ procent
utaf motsvarande manlige tjänstemans effektiva aflöning.

Den kalkyl åter, som baserats på antagandet »70 procent af motsvarande
manliga tjänstemäns aflöning» gifver, hvad beträffar den effektiva
aflöningen, för tjänst år räknadt, till läroverksadjunkt och första gradens
tjänsteman i stort sedt tillfredsställande resultat, men medför en oproportionerlig
sänkning af kvinnliga universitetsprofessorers effektiva aflöning,
från 92 procent (enligt kommitténs förslag) till 83 procent af manlig professors
effektiva aflöning.

Vidare skulle ett på denna grund byggdt aflöningssystem sänka
begynnelseajlöningarna från resp. 6,000, 2,400 och 3,110 kronor till resp.
5,250, 2,100 och 2,800 kronor, medan åter slutaflöningarna skulle höjas
för läroverksadjunkter från 3,400 till 3,500 kronor, men sänkas för professorer
från 6,300 till 5,670 kronor och för tjänstemän i första lönegraden
i centralt ämbetsverk från 3,860 till 3,850 kronor.

Aflöningssystem, som skulle förete så låga begynnelseaflöningar och
starka ojämnheter, kunna, oafsedt mot desamma förut anförda principiella
skäl, enligt kommitténs förmenande ingalunda vara att föredraga framför
det af kommittén föreslagna.

Ehuruväl de befattningar, om hvilkas öppnande för kvinnor nu är
fråga, i åtskilliga afseenden icke äro jämförliga med befattningar, som i
postverket och vid ståtens järnvägar innehafvas af kvinnor, torde det dock
hafva sitt intresse att undersöka, huru inom berörda statsinstitutioner förhållandet
ställer sig i afseende å aflönings- och pensionsförmåner för sådana
manliga och kvinnliga befattningshafvare, som kunna antagas hafva i stort
sedt lika tjänstgöring. Inom kommittén har fördenskull uppgjorts följande

Jämförelse
med aflöningar
vid
postverket
och statens
järnvägar.

10—102089 Lönereglering skommitténs bet. -VA’ VII. •

jämförande öfversikt af aflönings- och pensionsförmåner för innehafvare
af vissa befattningar vid postverket och statens järnvägar.

						Kvinnans	Kvinnans	Kvinnans * ålders-tillägg > / procent af
			Begyn- nelse- aflöning.	Slut- aflöning.	Högsta pension.	aflöning i procent af	pension procent of
						mannens.	mannens.
							mannens.
Postexpeditör........	1 i	manlig	2,070	4,250	2,700
kvinnlig	1,725	2,325	1,580	83—55	59	28
Förste postexpeditör.....	1	manlig	3,650	4,650	2,900
1	kvinnlig	2,125	2,7 25	1,700	58—59	59	60
Postmästare af 3:dje klass . .	j	manlig	4,250	5,450	3,400
l	kvinnlig	3,125	3,625	1,900	74-67	56	42
Postmästare af 4:de klass . .	1 1	manlig	3,950	5,050	3,100
	kvinnlig	2,925	3.325	1,800	74—66	60	36
Bokhållare vid järnvägsstyrelsen	1	manlig	2,940	4,400	2,772
1	kvinnlig	2,100	2,750	1,764	71—63	64	45
Kontorsskrifvare vid järnvägs- 1	manlig	2,100	3,550	2,268
styrelsen.........	\| kvinnlig	1,480	2.200	1,512	70—62	67	50

Anm. Ofvanberörda funktionärer vid postverket äga att, om de äro stationerade å
ort, där de allmänna lefnadskostnaderna äro särskildt höga, uppbära ortstillägg, enligt af
generalpoststyrélsen fastställda grunder, med femton eller tio procent af den fasta aflöningen,
dock högst 450 resp. 300 kronor till manlig tjänsteman och högst 225 resp. 150 kronor till
kvinnlig tjänsteman. Dylika ortstillägg hafva upptagits i förestående kalkyl och, med iakttagande
af den stadgade begränsningen, beräknats till femton procent af den fasta aflöningen.

Af denna öfversikt framgår otvetydigt, att kommittén med sitt förslag
afsett att gifva nu ifrågavarande kvinnliga tjänstemän en i jämförelse
med motsvarande manliga tjänstemän afgjordt förmånligare ekonomisk
ställning än som vid en dylik jämförelse intages af berörda kvinnliga
funktionärer vid postverket och järnvägsstyrelsen. *

*Jtne<Pfolk6 folkundervisningens område hafva kvinnorna under senare tider

skollärar- synnerligen framgångsrikt konkurrerat med männen. Särskildt i hufvud^aflöningar.
staden har så varit fallet. År 1909 utgjorde nämligen antalet ordinarie
folkskollärare och folkskollärarinnor i Stockholm resp. 148 och 603.

Visserligen il ro de aflöningar, som bestås kvinnliga folkskollärare,
icke att jämföra med de aflöningar, som rättvisligen böra tillkomma kvinnliga
innehafvare af nu ifrågavarande befattningar; men det torde dock
hafva sitt intresse att undersöka, huru kvinnliga folkskollärares aflöning
ställer sig i jämförelse med de manligas.

Med ledning af E. Hammarlunds folkskolekalender för år 1910 har
inom kommittén uppgjorts en öfversikt af aflöningarna till lärare och lärarinnor
i en hvar af de 26 städer i Sverige, hvilka vid 1909 års ingång
hade minst 10,000 invånare. Denna öfversikt är af följande utseende:

Stockholm	( man \ kvinna
Göteborg j	1 man
Gäfle \|	1 kvinna
Malmö . .	\| man 1 kvinna
Norrköping	f man
Hälsingborg Örebro	j 1 kvinna
Eskilstuna	[ man
Falnn	\| kvinna
Södertälje
( man Karlskrona (stadsförsamlingen)......< . ( kvinna
'' \| man Karlskrona (amiralitetsförsamlingen) . . . < . i kvinna
Uppsala .	\| man 1 kvinna
Jönköping	\| man \| kvinna
Borås . .	1 man 1 kvinna
Lund . .	I man 1 kvinna

Kvinnans Kvinnans

Begynnelse- aflöning.	Slut- allöning.	aflöning i procent af mannens.	ålderstillägg i procent af mannens.
2,200	3,400
1,700	2,300	77—68	50
1,800	3,000
1,500	2,100	83—70	50
1,800	3,000
1,650	2,400	92—80	63
1,800	3,000
1,600	2,200	89-73	50
1,800	2,700
1,500	1,950	83-72	50
1,700	2,600
1,400	1,850	82-71	50
1,633	2,533
1,358	1,733	83—68	42
1,750	2,800
1,500	1,950	86—70	43
1,650	2,700
1,400	1,900	85—70	48
1,700	2,750
1,400	1,850	82-67	43
1,750	2,800
1,450	2,000	83-71	52

			Slut-	Kvinnans	Kvinnans
	Begynnelse-	aflöning i	ålderstillägg
	aflöning.	aflöning.	procent af	i procent
			mannens.	af mannens.
Halmstad........	\| man \ kvinna	1,700	2,750
	1,400	1,900	82—69	48
Linköping........	( man 1 kvinna	'' 1,700	2,600
1,400	1,800	82-69	44
Västerås.........	j man \| kvinna	1,700	2,600
	1,500	2,100	88—81	67
Karlstad.........	f man \| kvinna	1,800	2,700
	1.500	1,900	83—70	44
Sundsvall........	\| man l kvinna	1,900	2,800
	1,400	2,000	74-71	67
Landskrona.......	\| man	1,750	2,800
	} kvinna	1,400	2,000	80-71	57
Kalmar.........	\| man	1,600	2,500
Uddevalla........	\| kvinna I man	1,300 1,700	1,900 2,500	81—76	67
Kristianstad.......	\| kvinna 1 man	1,400 1,800	1,850 2,700	82—74	56
	\ kvinna	1,400	1,850	78-69	50
	[ man, gift	1,475	2,275
Söderhamn........	.......< » ogift	1,475	2,075
	l kvinna	1,275	1,675	86-74	50—67
Ystad..........	1 man	1,800	2,700
	1 kvinna	1,500	2,100	83—78	67

Af öfversikten framgår, att de kvinnliga lärarnas begynnelseaflöningar
äro lägst 74 och högst 92 procent af de manliga lärarnas, att motsvarande
tal beträffande slutaflöningarna äro resp. 67 och 81 procent, samt att kvinnornas
ålderstillägg i allmänhet utgå med ungefär halfva beloppet af
männens.

öfversikten visar därjämte, att i en stad, Söderhamn, ålderstilläggen
satts till högre belopp för gift än för ogift manlig lärare, äfvensom att i
alla berörda 26 städer de kvinnliga lärarnas årsaflöning satts till lägre
belopp än de manliga lärarnas.

Att de tal, som angifva kvinnliga lärares aflöning i procent af de
manliga lärarnas, i allmänhet äro högre än motsvarande tal enligt kom -

mitténs förslag, har sin naturliga förklaring däri, att folkskollärarnas aflöningar
stå närmare existensminimum än aflöningarna för de befattningshafvare,
om hvilka nu är fråga.

Denna sida af saken belyses jämväl däraf, att de lagstadgade folkskollärarlönerna
för 34V& veckors undervisning enligt kungl. kungörelse
den 14 september 1906 utgöra, jämte bostad och bränsle, för man lägst
900, högst 1,350 kronor och för kvinna lägst likaledes 900, högst 1,200
kronor. Alderstilläggen äro enligt denna författning tre och hvardera
ålderstillägget skall utgöra 150 kronor för manlig och 100 kronor för
kvinnlig lärare.

Att begynnelselönens lagstadgade minimum satts till lika belopp for
manlig och för kvinnlig folkskollärare har motiverats jämväl därmed, att,
enär kommunen bidrager till aflöningarna med viss del af dessas belopp,
skulle, om olika begynnelselöner bestämdes för manliga och för kvinnliga
lärare, anställandet af en manlig lärare blifva för kommunen dyrare än
anställandet af en kvinnlig lärare, »hvaraf» — säges det i ofvannämnda statsrådsprotokoll
för den 13 januari 1906 — »helt säkert skulle följa, att
en mängd kommuner frestades att enbart af ekonomiska skäl anställa lärarinnor
äfven å platser, där förhållandena äro sådana, att användandet af
manlig lärarkraft uppenbarligen vore af behofvet påkalladt».

Hvad åter ålderstilläggen beträffar, anförde vederbörande departementschef
till nyssberörda statsrådsprotokoll, att, äfven om de kvinnliga
folkskollärarnas ålderstillägg af finansiella skäl måste tills vidare stanna vid
sin dåvarande storlek (100 kronor i hvarje lönegrad), det vore af rättvisa
och billighet påkalladt samt för folkskolans egen skull rent af nödvändigt,
att de manliga lärarnas ålderstillägg blefve åtminstone i någon mån höjda
öfver sitt dåvarande belopp (100 kronor). Beträffande storleken af förhöjningen
hade departementschefen velat föreslå, att de manliga lärarnas
ålderstillägg måtte bestämmas till 200 kronor i hvarje lönegrad. »Men
med hänsyn till de stora belopp från statens eller kommunernas sida, som
komme att fordras härför, och med hänsyn därtill, att anspråkens begränsning
bör öka utsikterna för deras tillmötesgående», hade departementschefen
ansett sig böra stanna vid att föreslå ifrågavarande ålderstillägg
till 150 kronor i hvarje lönegrad.

oc/pensons Enligt § 1 mom. 1 i den af Kungl. Maj:t den 18 oktober 1901 ut förmåner

färdade lasarettsstadgan (svensk författningssamling n:r 83) skall denna
^°lasaretts-^ stadga, med den inskränkning, hvarom i mom. 2 af samma paragraf förlakare.
mäles, tillämpas vid hvarje då befintligt länslasarett äfvensom vid hvarje
på likartadt sätt anordnad, med minst 25 sjuksängar försedd sjukvårdsinrättning,
hvilken äges och, helt eller delvis, underhålles af landsting
eller stad, som icke deltaver i landsting.

Alla de sålunda nämnda sjukvårdsinrättningarna sammanföras i det
följande af stadgan under den gemensamma benämningen lasarett.

Ofvanberörda mom. 2 innehåller, att, där för viss sjukvårdsinrättning,
som afses i mom. 1, särskilda bestämmelser äro eller varda af
Kungl. Maj:t eller med Kungl. Maj:ts bemyndigande utfärdade, skola för
sådan sjukvårdsinrättning gälla i främsta rummet sålunda utfärdade bestämmelser
samt i öfrigt lasarettsstadgan.

Enligt mom. 3 i § 1 skall hvad i det följande af stadgan föreskrifves
beträffande landsting eller landstingsområde — där ej annat uttryckligen
är nämndt — gälla äfven om stad, som icke deltager i landsting,
eller sådan stads område.

Uti § 10 mom. 2 säges, att aflöning till tjänstemän och betjäning
vid lasarett utgår enligt stat, som, efter förslag af direktionen, bestämmes
åt landstinget. Det ankommer, jämlikt § 24, på landstinget att bestämma
om fördelning af lasarettsläkares kontanta lönebelopp i lön och tjänstgöringspenningar
så ock i hvilka fall läkaren må under tjänstledighet åtnjuta
tjänstgöringspenningar äfvensom hvilken ersättning under tjänstledighet
eller semester bör utgå till läkarens vikarie.

I fråga om tjänstledighet är ock i § 23 stadgadt, att, därest vid
lasarettet tjänstebostad för läkaren finnes inrättad, denne är skyldig att
därstädes tillhandahålla fri bostad åt sin vikarie. Möter hinder därför,
må läkaren med direktionens begifvande tillhandahålla vikarien lämplig
bostad i lasarettets närhet.

Enligt § 21 utnämnes lasarettsläkare af Kungl. Maj:t efter förslag
af medicinalstyrelsen.

Vid inträffande ledighet af lasarettsläkarbefattning skall direktionen
ofördröjligen till medicinalstyrelsen insända uppgift å de löneförmåner,
som komma att åtnjutas af befattningens nye innehafvare.

I den kungörelse om ledigheten, som medicinalstyrelsen därefter
utfärdar, böra löneförmånerna särskildt angifvas.

Medicinalstyrelsens förslag till befattningens återbesättande äfvensom
ansökningshandlingarna öfversändas af styrelsen till lasarettsdirektionen,
som äger att afgifva sitt förord till förmån för någon af de sökande, som
funnits behöriga.

Sedermera insänder medicinalstyrelsen till Kungl. Maj:t samtliga
tjänstens tillsättande rörande handlingar jämte eget yttrande.

För dem af i mom. 1 af § 10 nämnda tjänstemän (däribland läkaren)
och betjäning, som icke på grund af andra bestämmelser kunna komma i
åtnjutande af pension till skäligt belopp för sin tjänstgöring vid lasarettet
och som en längre tid med nit och trohet uppfyllt sina åligganden samt
af ålder eller sjukdom eller under tjänstgöring ådragen skada nödgas lämna
sin befattning, äger — säges det i mom. 3 af § 10 — direktionen att
hos landstinget föreslå det pensionsbelopp för återstående lifstid, hvilket i
mån af förtjänst och behof pröfvas skäligt.

Sedan emellertid redan år 1898 Kungl. Maj:t uppdragit åt särskilda
kommitterade att vid uppgörande af förslag i fråga om behöfliga förändringar
i gällande bestämmelser angående länslasaretten m. fl. sjukvårdsinrättningar
taga under öfvervägande, bland annat, frågan om lasarettsläkarnas
pensionering, samt dessa kommitterade uti sitt den 30 januari
1899 afgifna betänkande framhållit behofvet af en ordnad pensionering
af lasarettsläkare och framlagt förslag i sådant syfte, hemställde Kungl.
Maj:t, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med kommitterades förslag, uti
statsverkspropositionen vid 1903 års riksdag, att Riksdagen måtte för en
anstalt, afsedd att bereda pension åt lasarettsläkare, godkänna, förutom
andra, följande hufvudgrunder:

anstalten, hvilken skulle benämnas lasarettsläkarnas pensionskassa
och träda i verksamhet med år 1904, skulle hafva till ändamål att bereda
pensioner åt ordinarie lasarettsläkare vid hvarje länslasarett och hvarje på
likartad! sätt anordnad sjukvårdsinrättning, hvilken ägdes och, helt eller

delvis, underhölles af landsting eller stad, som icke deltoge i landsting,
och hvilken icke vore att hänföra till sjukstuga;

kassans delägare skulle utgöras af dels hvar och en, som, efter det
kassan trädt i verksamhet, första gången utnämnts till lasarettsläkare, dels
ock vissa dessförinnan utnämnda lasarettsläkare, som inom föreskrifven
tid anmälde sin önskan att inträda i densamma (läkare vid vissa angifna
sjukvårdsinrättningar skulle dock vara undantagna från delaktighet
i kassan);

för kassans ändamål erforderliga kostnader skulle bestridas af delägarna,
landsting eller stad, som icke deltoge i landsting, samt staten;

kassan skulle förvaltas af direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning
enligt de närmare föreskrifter, som meddelades af Konungen.

Tillika hemställde Kungl. Maj:t, att Riksdagen måtte för gäldande
af statens andel i kostnaden för pensionering af lasarettsläkare anvisa ett
förslagsanslag å 25,000 kronor att årligen utgå från och med år 1904.

Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning blef af Riksdagen bifallen
(skrifvelse den 22 maj 1903, n:r 117).

Den 13 november 1903 utfärdade Kungl. Maj:t reglemente för lasarettsläkarnas
pensionskassa (svensk författningssamling n:r 117).

Enligt § 18 af detta reglemente blir delägare berättigad till årlig
pension af 4,000 kronor vid fyllda 65 lefnadsår, vid hvilken ålder han
ock är skyldig att afgå från tjänsten.

Delägare, som fyllt 60 år och som på grund af sjukdom eller försvagad
hälsa önskar afgå från tjänsten före uppnådd pensionsålder, är
berättigad till afkortad årlig pension, jämlikt närmare bestämmelser i § 19.

Det åligger enligt § 21 lasarettsdirektion att i god tid, innan lasarettsläkare,
som är delägare i kassan, uppnått sextiofem års ålder, till
pensionskassans direktion insända anmälan därom, åtföljd af åldersbevis
för läkaren, hvarefter sistnämnda direktion meddelar beslut om pensionsrätten
och därom underrättar lasarettsdirektionen.

Önskar lasarettsläkare, som uppnått sextio men ej sextiofem års
ålder, att på grund af sjukdom eller försvagad hälsa afgå från sin befattning
med afkortad pension, har han, jämlikt § 22, att om sådan pension
göra skriftlig, till pensionskassans direktion ställd ansökning, hvilken

skall ingifvas till vederbörande lasarettsdirektion och genom dess försorg
öfversändas till kassans direktion. Sådan ansökning skall vara åtföljd af
åldersbevis och läkarbetyg. Pensionskassans direktion har att meddela
beslut om pensionsrätter! och därom underrätta lasarettsdirektionen.

Har lasarettsläkare i behörig ordning blifvit förklarad berättigad
till pension, utfärdar (§ 23) kassans direktion pensionsbref, så snart afskedet
blifvit meddeladt. Pension beräknas (§ 25) från och med månaden
näst efter den, i hvilken afsked beviljats, till och med den månad, under
hvilken pensionstagaren dör.

Därest nu, enligt kommitténs förslag, kvinna må kunna af Konungen
utnämnas och befordras till läkare vid mindre lasarett och därmed
likställda sjukhus, lärer det få anses ankomma på vederbörande landsting
eller stadsfullmäktige i stad, som ej deltager i landsting, att bestämma i
hvad mån i stat upptagen aflöning må böra reduceras för kvinnlig innehafvare
af la sarettsläkarbefattning.

Likaledes lärer det för antydda fall få göras till föremål för särskild
utredning och pröfning, i hvilka hänseenden reglementet för lasarettsläkarnas
pensionskassa må böra omarbetas eller kompletteras.

I de grunder, om hvilka i nu förevarande ärende är fråga och som
skola godkännas af Konung och Riksdag, torde vara tillfyllest att, i fråga
om aflönings- och pensionsförmåner för kvinnliga läkare vid lasarett och
därmed likställda sjukhus, hänvisa till de särskilda bestämmelser, som äro
eller kunna varda i behörig- ordning utfärdade.

O O

Att till de befattningar, om hvilka nu är fråga, icke må befordras Befattnings
gift kvinna, utan allenast sådan som är ogift eller änka, har kommittén dande^vid
ansett såsom eu gifven sak. giftermål.

Hvad åter angår spörsmålet, huruvida kvinnlig tjänstinnehafvare,
som träder i gifte, må kunna få kvarstå i tjänsten eller ej, är detta spörsmål
olika besvaradt inom skilda områden af statstjänsten. I

I kungl. kungörelsen den 6 november 1903, angående kompetens för
kvinnliga läkare att innehafva vissa läkarbefattningar, är stadgadt, att, om

11—102089 Lönereglering shommitténs bet. XXVII.

kvinnlig läkare, som på grund af offentlig myndighets förordnande innehar
tjänstebefattning, träder i gifte, skall hon anses hafva frånträdt befattningen.

Stadgan för rikets allmänna läroverk den 18 februari 1905 — som
i § 186 föreskrifver, att sökande till lärarinnebefattning vid samskola skall
vara ogift — innehåller i § 128 (äfven sådan denna paragraf lyder enligt
kumrl. kungörelse den 3 november 1909) den bestämmelse, att lärarinna,
som träder i gifte, är skyldig att afgå från sin befattning och bör i sådant
fall ofördröjligen till öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk ingifva
sin anhållan om afsked.

1 anslutning härtill föreskrifves ock i § 190 af samma stadga, att
lä rarbefattning i teckning och musik vid realskola kan sökixs och innehafva
äfven af kvinna, sävida hon är ogift och uppfyllt de för sådan befattnings
erhållande föreskrifna villkor.

Stadgan för folkskolelärarseminarierna i riket den 29 januari 1886
däremot — som i § 14 innehåller, att vid lärarinneseminarium minst en
af adjunktsbefattningarna skall bestridas af lärarinna och att för undervisningen
i gymnastik, i teckning samt i musik och sång böra förordnas
lärarinnor, såvida icke, hvad de två sistnämnda ämnena angår, särskilda
omständigheter föranleda undantag, äfvensom att för undervisningen i den
med sådant seminarium förenade öfningsskola likaledes skall förordnas
lärarinna — föreskrifver i § 21, att, i händelse lärarinna med adjunkts
tjänstgöring träder i gifte, det må ankomma pa konsistoriets bepröfv ande,
om hon må bibehållas vid tjänsten; ägande konsistoriet sedermera uppsäga
henne därifrån, då läroverkets bästa tinnes sådant kräfva.

Uti § 38 i instruktionen för generalpoststyrelsen den 31 december
1909 stadgas följande.

Till vissa i postverkets stater angifva befattningar kan äfven antagas
myndig kvinna, hvilken är ogift eller änka.

Träder kvinna, som innehar sådan befattning vid postverket, i gifte,
skall hon anses hafva frånträdt befattningen, likväl med rätt för styrelsen
att, om särskilda omständigheter därtill föranleda, behålla henne såsom
extra tjänsteman.

I §§ 77 och 12S af instruktionen för järnvägsstyrelsen med underlydande
distriktsförvaltningar den 31 december 1907 föreskrifves, att, därest
kvinna, som a ordinarie stat innehar tjänst vid styrelsen eller vid distrikt,
träder i gifte, skall hon anses hafva frånträdt sin befattning, styrelsen
resp. distriktsförvaltningen dock obetaget att, där sådant anses lämpligt,
bibehålla henne i extra tjänst.

Jämväl i instruktionen för telegrafstyrelsen den 11 oktober 1907,
§ 30, finnes stadgadt, att, om kvinna, som innehar tjänst å ordinarie stat
vid telegrafverket, träder i gifte, hon skall anses hafva frånträdt befattningen,
styrelsen dock obetaget att, där sådant anses lämpligt, bibehålla
henne i extra tjänst.

Enligt Riksdagens skrifvelse den 9 juni 1910, n:r 2, är bland villkoren
för åtnjutande af de enligt antagen ny stat med ordinarie befattning
vid fångvårdsstaten förenade aflöningsförmåner upptagen den bestämmelse,
att kvinnlig befattningshafvande, som ingår äktenskap, skall vara
skyldig afgå från tjänsten, om fångvårdsstyrelsen finner det nödigt. Å
deri ordinarie stat, som vid 1910 års riksdag antogs för fångvårdsstaten,
äro såsom kvinnliga befattningshafvande upptagna, förutom eu skollärarinna
vid straffängelset i Stockholm, första vaktfruar, vaktfruar och kokerskor.

Efter öfvervägande af hvad sålunda uti ofvannämnda hänseenden
finnes föreskrifvet för skilda områden af statstjänsten, har kommittén för
sin del beträffande de befattningar, om hvilka nu är fråga, omfattat den
mening, att, om kvinna, som befordrats till och innehar sådan befattning'',
ingåi äktenskap, hon skall anses därmed hafva frånträdt befattningen.

Under åberopande af hvad i det föregående anförts, tillåter sig
kommittén framlägga följande

Förslag

till

grunder, med tillämpning af hvilka infödda svenska
kvinnor md kunna i stadgad ordning af Konungen utnämnas
och befordras till lär arbefattningar vid statens
läroanstalter, till andra beställningar vid inrättningar
för vetenskap, slöjd eller skön konst samt till läkar be

fattning ar.

l:o.

Infödd svensk kvinna, som är ogift eller änka,
ma kunna af Konungen utnämnas och befordras till
professor vid universitet i nationalekonomi, finansrätt,
statsrätt, förvaltningsrätt, folkrätt, kyrkorätt, rättshistoria,
speciell privaträtt, juridisk encyklopedi, romersk
rätt och internationell privaträtt; i språk och litteratur,
klassisk fornkunskap och antikens historia, estetik, litteratur-
och konsthistoria, filosofi, pedagogik, historia, geografi,
vältalighet och statskunskap, statistik, matematik
samt mekanik och matematisk fysik;

laborator, prosektor och observator vid universitet;
laborator med fast anställning vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet;

adjunkt vid rikets allmänna läroverk;

lektor och adjunkt vid högre lärarinneseminariet;

professor vid konsthögskolan;

aktuarie vid statistiska centralbyrån;

andre arkivarie och registrator vid riksarkivet;

andre bibliotekarie vid kungl. biblioteket;

amanuens ock konservator vid nationalmuseet;

provinsialläkare; samt

läkare vid mindre lasarett och därmed likställda
sjukhus.

2:o.

Kvinnlig innehafvare af någon utaf ofvan angifna
statstjänster äger att af de med tjänsten enligt
stat förenade aflöningsförmaner, under iakttagande af
gällande aflöning svillkor, tillgodonjuta:

fyra femtedelar af lön och tjänstgöring spenning ar
eller arfvode, som ingå i den uti stat itpptagna begynnelseaflöningen; hälften

af ortstillägg och af hyresbidrag eller
hy reser sättning, som utgå af statsmedel; samt

hälften af ålderstillägg eller däremot svarande
aflåning sför höj ning.

3:o.

I afseende ä naturaförmåner och extra inkomster,
som kunna åtfölja någon af ifrågavarande statstjänster
eller utgå för bestyr i sammanhang därmed, göres icke
skillnad mellan manlig och kvinnlig tjänstinnehafvare.

4:o.

Hvad i lagen angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension finnes med afseende å beräkning af
pensionsunderlag sagdt om lön skall beträffande ifrågavarande
statstjänster tillämpas för kvinnlig tjänstinnehafvare
så, att därmed åsyftas hvad sådan tjänstinnehafvare
på grund af bestämmelserna i mom. 2:o här
ofvan äger tillgodonjuta i lön.

Intill dess ny lönestat wä varda fastställd för
provinsialläkare, skall för kvinnlig innehafvare af dylik
befattning pension sunderlag et utgöra sjuttio procent af
det belopp, som nu är bestämdt såsom pension för provinsialläkare.

6:0.

Beträffande aflönings- och pensionsförmåner för
kvinnliga läkare vid lasarett och därmed likställda sjukhus
skola gälla de särskilda bestämmelser, som äro eller
kunna i behörig ordning varda utfärdade.

7:o.

Om kvinnlig innehafvare af någon utaf ofvannämnda
befattningar ingår äktenskap, skall hon anses
därmed hafva frånträdt befattningen.

Revision af civila pensionslagen in. in.

I händelse af bifall till hvad kommittén sålunda föreslagit torde det
blifva nödvändigt att, efter inhämtande af yttranden från vederbörande
sakkunniga myndigheter, företaga en revision ej mindre af gällande lag
angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension än äfven af de föreskrifter,
som gälla i fråga om ersättning åt vikarier för lärare vid universiteten,
karolinska mediko-kirurgiska institutet och rikets allmänna läroverk äfvensom
åt extra lärare vid de allmänna läroverken.

Beträffande civila pensionslagen tillåter sig kommittén i sådant afseende
fästa uppmärksamhet därå, att, då enligt § 5 i nämnda lag, sådan
denna § lyder enligt lag den 11 juni 1909, rätt till hel pension för provinsialläkare
inträder vid 62 lefnads- och 27 tjänstår, medan enahanda rätt
för kvinnlig tjänstinnehafvare i allmänhet inträder vid 60 lefnads- och 30
tjänstår, pensionsåldern för kvinnlig provinsialläkare icke under några
förhållanden torde kunna bestämmas högre än till 60 lefnads- och 25
tjänstår.

För lärare vid universiteten, karolinska institutet och fria konsternas
akademi (konsthögskolan) är pensionsåldern 65 lefnads- och 25 tjänstår.
Då kvinnlig tjänstinnehafvare i allmänhet blir pensionsmässig vid 60
lefnadsår, synes det böra göras till föremål för pröfning, huruvida tilläfventyrs
för kvinnliga innehafvare af sistberörda lärarbefattningar rätt till
hel pension bör inträda tidigare än efter 25 tjänstår.

Pensionslagens 6 § sista mom., som stadgar skyldighet för manliga
tjänstinnehafvare att under vissa i momentet angifna förhållanden afgå från
tjänst före ernåendet af rätt till hel pension, torde tilläfventyrs böra kompletteras
med stadgande angående kvinnlig tjänstinnehafvares skyldighet i
berörda hänseende.

Beträffande föreskriften om ersättning åt vikarier för lärare vid
universiteten, karolinska institutet och rikets allmänna läroverk äfvensom
åt extra lärare vid de allmänna läroverken torde böra tagas i öfvervägande,
huruvida icke nu i sådant afseende utgående ersättningar må
böra i någon mån reduceras i de fall, då dylik befattning uppehälles
af kvinna.

Frånsedt dessa läroanstalter, finnes bland villkoren för åtnjutande
af de aflöningsförmåner, som nu tillkomma tjänstinnehafvare vid statens
ämbetsverk och institutioner, i allmänhet föreskrifvet, att tjänstgöringspenningar
ej må uppbäras af tjänstinnehafvare under honom beviljad
tjänstledighet, utan skola för denna tid utgå till den, som uppehållit befattningen.

Enligt kommitténs förslag skulle icke uppgöras särskilda stater för
kvinnliga innehafvare af tjänster, om hvilka fråga är i detta betänkande,
utan dessas aflöning skulle utgå med viss del af motsvarande manliga
tjänstemäns aflöning.

Vid sådant förhållande lärer i händelse af bifall till kommitténs förslag
böra åt nyssberörda stadgande i fråga om tjänstgöringspenningar gifvas
den tolkning, att i förekommande fall manlig vikarie för vare sig
manlig eller kvinnlig tjänstinnehafvare skall, i förhållande till vikariatstiden,
uppbära tjänstgöringspenningar med det belopp, hvartill desamma
enligt stat uppgå, men kvinnlig vikarie, likaledes i förhållande till vikariatstiden,
med allenast fyra femtedelar af samma belopp.

Tab. I.

»BruttOiiflöuing».

Jämförande öfversikt

årsaflöningar och pensioner till manliga innehafvare af vissa i § 28
regeringsformen afsedda lärår befattningar vid statens läroanstalter,
andra beställningar vid inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst

samt läkarbefattni ngar

och

årsaflöningar och pensioner, som enligt löneregleringskommitténs förslag skulle
tillkomma kvinnliga innehafvare af samma befattningar.

12—102089 Löneregleringskommitténs bet. XXVII.

‘to

1. Professor vid universitet

Ilön............

tjänstgöringspenningar . . .

Summa

(lön............

tjänstgöringspenningar . . .

Summa

Prosektor och laborator inom medicinska fakulteten
vid universitetet i Uppsala; laborator i
fysiologi och laborator i bakteriologi vid karolinska
institutet..............

(lön............

tjänstgöringspenningar . . .

Summa

Ilön............

tjänstgöringspenningar . . .

Summa

3. Laborator och observator inom filosofiska fakulteterna
vid universiteten i Uppsala och Lund . .

4. Lektor*

manlig:

kvinnlig:

lön............

tjänstgöringspenningar . . .

Summa

lön............

tjänstgöringspenningar . . .

I Summa

Ilön............

tjänstgöringspenningar . . . j
Summa

( lön
J Urin

kvinnlig: [ tjänstgöringspenningar . . .

Summa

* Lektor och adjunkt vid högre lärarinneseminariet åtnjuta dessutom för närvarande hyresbidrag (utgående
mots vara hyresbidrag, som af StockholmB stad lämnas till lektorer och adjunkter vid de allmänna läroverken i

	Aflöning enligt	stat.		Högsta 1 pension.	Kvinnans årsaflöning i procent af mannens, då aflöningen utgår	Kvinnans pension i procent af mannens
Utan ålders- tillägg.	Med ett ålders-tillägg.	Med två Med tre ålders- ålders-tillägg. j tillägg.	Med fyra ålders-til lägg. i	utan ålders- tillägg	med ett ålders-t Hlägg.	med två ålders-tillägg.	med tre med fyra ålders- j ålders-tillägg. tillägg.
5,000.	5,600	_	_	_
2.500	2,500	—	—	—
7,500	8,100			—	5,600
4.000	4.300	-	—	—
2.000	2.000	_	—	—
6.000	6.300	—	—		4.300	80	78	-			77
3,600	4,100	4,600	_	-							■
2,000	2.000	2,000	—	—
5,600	6,100	6,600	—		4,600
2,880	3,130	3.380	—	—
1.600	1.600	1.600	—	—
4.480	4,730	4.980 -	—		3.380	80	78	75	—		73
3,000	3,500	4,000	_	_
1,500	1,500	1,500	—	—
4,500	5,000	5,500	—	—	4,000
2.400	2,650	2,900	—	—
1.200	1.200	1.200	—	—
i 3.600	3.850	4.100	_		2,900	80	77	75	—	—	73
''■ . 2,600	2,950	3,300	3,650	4,000
1.400	1,550	1,700	1,850	2.000
4,000	4.500	5,000	5.500	6,000	4,000					■
2,080	2.255	2.430	2,605	2.780
1,120	1.195	1.270	1.345	1.420
3.200	3,450	3.700	3,950	4,200	2.780	80	77	74	72	70	1 70

af inskrifnings- och terminsafgifter), lektor mod 700 kronor och adjunkt med 500 kronor årligen. Dessa belopp
Stockholm.

5. Adjunkt vid allmänt läroverk och vid högre lärarinneseminariet
*..............

6. Professor vid konsthögskolan (med normaladöniug)

7. Tjänsteman i första lönegraden i centralt, uyregleradt
ämbetsverk............

8. Provinsialläkare (med normala tjänstgöriugspenningar)
**................

manlig:

lön.........

tjänstgöringspenningar

Summa

f lön.........

kvinnlig: t tjänstgöringspenningar

Summa

manlig:

kvinnlig:

manlig:

t lön . . .

I tjänstgörin

tjänstgöringspenningar . . .

ortstillägg........

Summa

lön............

tjänstgöringspenningar , . .

ortstillägg.........

Summa

lön............

tjänstgöringspenningar . . .
ortstillägg........ .

Summa

kvinnlig:

manlig:

kvinnlig:

t lö

in- ) tf

lön.........

tjänstgöringspenningar
ortstillägg......

Summa

{ lön............

j tjänstgöringspenningar . . .

| hyresersättning......

'' Summa

lön............

tjänstgöringspenningar . . .

hyresersättning......

Summa

* Lektor och adjunkt vid högre lärarinneseminariet åtnjuta dessutom för närvarande hyresbidrag (utgående
motsvara hyresbidrag, som af Stockholms stad lämnas till lektorer och adjunkter vid de allmänna läroverken i
** Provinsialläkare erhålla ålderstillägg efter 10 och 15 år.

	Aflöning enligt	stat.		Högsta : pension. (	Kvinnans årsaflöning i procent af mannens, då aflöningen utgår	Kvinnans pension i procent af mannens.
Utan ålders- tillägg.	Med ett ålders-tillägg.	Med två \| Med tre i ålders- j ålders- i tillägg, tillägg.	Med fyra ålders- j tillägg.	utan ålders■ tillägg.	med ett ålders-tillägg.	med två ålders-tillägg.	med tre ålders-tillägg.	med fyra ålders-tillägg.
2,000	2,350	2,700	3.050	3.400				\
1,000	1.150	1,300	1.450	1.600
3,000	3,500	4,Q(X)	4,500	5,000	3.400
1.600	1,775	1.950	2,125	2,300
800	875	950	1.025	1.100
2.400	2.650	2.900	3,150	3,400	2.300	80	76	73	70	68	68
2,500	3,000	3.500		—
1,800	1,800	1,800	—	—
300	300	300	—	—
4,600	5,100	5,600	—	—	3,500
2,000	2,250	2,500	—	—
1,440	1.440	1,440	—	—
150	150	150	_	—
3,590	3.840	4.090	—		2,500	78	75	73	—	—	71
2,200	2,700	3,200	3,700
1,500	1,500	1,500	1,500
300	300	300	300	-
4,000	4,500	5.000	5,500	—	3,700
1,760	2,010	2.260	2,510	—
1.200	1.200	1.200	1,200	—
150	150	150	150	—
3,110	3,360	3,610	3.860	—	2.510	78	75	72	70	—	68
1,875	2,375	2,875	—	—
625	625	625	—	—
750	750	750	—	—
3,250	3,750	4,250	—	—	4.000
1,500	1.750	2.000	—	—
500	500	500	—	—
i 375	375	375	—
I 2,375	2,625	2.875	-	—	2.800	73	70	68	—	—	70

af inskrifnings- och terminsafgifter), lektor med 700 kronor och adjunkt med 500 kronor årligen. Dessa belopp
Stockholm.

Tab. II.

P«nsionsaf gifter >.

Jämförande öfver sikt

de bidrag till kostnaden för egen pensionering samt de obligatoriska
årsafgifter* till pensionsinrättningar, som åligga manliga innehafvare

af vissa befattningar,

och

de bidrag till kostnaden för egen pensionering, som, vid bifall till löneregleringskommitténs
förslag i fråga om aflöning åt kvinnliga innehafvare af
samma befattningar, skulle komma att af dessa erläggas.

* Retroaktiv-, befordrings- och inträdesafgifter äro här icke medräknade.

Professor vid universitetet i Uppsala .

f bidrag till egen pensionering . . .

manlig: < afgift till pensionsinrättning . . .

I Summa

kvinnlig: bidrag till egen pensionering. . . .

Professor vid universitetet i Lund

bidrag till egen pensionering . . .
afgifter till pensionsinrättningar .

Summa

kvinnlig: bidrag till egen pensionering ....

manlig:

Prosektor och laborator inom medicinska
fakulteten vid universitetet i Uppsala . . .

Laborator i fysiologi och laborator i bakteriologi
vid karolinska institutet . . . .

I bidrag till egen pensionering . . .
afgift till pensionsinrättning . . .

Summa

kvinnlig: bidrag till egen pensionering ....

manlig:

J bidrag till e«
afgift till är

egen pensionering . . .
afgift till änke- och pupillkassa .

Summa

kvinnlig: bidrag till egen pensionering

Laborator

fakulteten

och observator inom filosofiska
vid universitetet i Uppsala . . .

manlig:

kvinnlig:

bidrag till egen pensionering . . .
afgift till pensionsinrättning . . .

Summa

bidrag till egen pensionering . . .

!)7

Då. tjänstinnohafvaren åtnjuter aflöning å stat	Kvinnans af gifter i procent af mannens, då aflöningen utgår
utan ålders- tillägg.	med ett ålders-tillägg.	\| med två \| ålders-tillägg.	med tre ålders-tillägg.	\| med fyra 1 ålders-tillägg.	utan ålders- tillägg.	med ett ålders-tillägg.	med två ålders-tillägg.	med tre ålders-: tillägg.	med fyra [ ålders- t tillägg.
280	_	313	GO	_	_					!
135	—	147	—	—	—	—	—	-	—
415	—	460	60		—	—	—	—	—
172 .		184	90	—	—	—	—	—	—	41	40	—	—	—
: 280		313	60
60	—	60	—	—	—	—	—	—	—
340	—	373	60	_	—	—	—	—	—
172	—	184	90		—	—	—	—	—	51	49	—	—	—
165	60	188	60	211	60
102	—	in	—	120	—	—	—	—	—
; 267	60	299	60	331	60	—	—	—	—
\| ,5	04	103	29	111	54	—	—	—	—	36	34	34	—	--
165	60	188	60	211	60
193	20	193	20	193	20	—	—	—	—
358	80	381	80	404	80	—	—	—	—
95	04	103	29	111	54	—	—	—	—	26	27	28	—
120		140		160
81	—	90	—	99	—	—	—	—	—
201	—	230	—	259	—	—	—	—	—				I
72	—	79	50	87	—	—	—	—	—	36 i	35 \	34	- I	—

13—102089 Löneregleringslcommiiténs let. XXVII.

3. Laborator och observator inom filosofiska
fakulteten vid universitetet i Lund . . . .

manlig:

kvinnlig:

bidrag till egen pensionering . . .
afgift till pensionsinrättning . . .

Summa

bidrag till egen pensionering ....

4. Lektor

manlig:

kvinnlig:

bidrag till egen pensionering . . .
afgift till änke- och pupillkassa. .

Samma

bidrag till egen pensionering ....

5. Adjunkt vid allmänt läroverk och vid högre
lärarinneseminariet..........

manlig:

kvinnlig:

bidrag till egen pensionering . . .
afgift till änke- och pupillkassa

Summa

bidrag till egen pensionering ....

6. Professor vid konsthögskolan (med normalafiöning).
..............

(bidrag till egen pensionering . . .
afgift till änke- och pupillkassa .

Summa

kvinnlig: bidrag till egen pensionering . . .

1. Tjänsteman i första lönegraden i centralt,
nyregleradt ämbetsverk......

manlig:

kvinnlig:

bidrag till egen pensionering . . .
afgift till änke- och pupillkassa

Summa

bidrag till egen pensionering . . .

8. Provinsialläkare (med normala tjänstgöringspenningar).
.............

manlig:

kvinnlig:

bidrag till egen pensionering . . .
afgift till änke- och pupillkassa .

Summa

bidrag till egen pensionering . . .

9!)

Då tjänstinnehafvarcn åtnjuter aflöning å stat Kvinnans af gifter i procent af mannens, då af låningen utgår

utan ålders- tillägg.	med ett åldors-tillägg.	med två ålders-tillägg.	med tre ålders-tillägg.	med fyra ålders-tillägg.	utan ålders- tillägg.	med ett ålders-tillägg.	med två ålders-tillägg.	med tre ålders-tillägg	med fyra ålders-tillägg.
120	__	140		160
18	—	18		18	_	—	—	—	—		!
138	_	158		178	—	—	—	—	-
72	—	79	so	87	-	—	—	—	—	52	so	49	—	—
104		118		132		146		160
90		90		90	—	90	—	90	—
194	—	208		222	—	236	—	250	—
62	40	67	65	72	90	78	15	83	40	32	33	33	33	33 j
68	_	79	90	91	80	103	70	115	00					!
70	—	70	—	70	__	70	—	70	—
138	—	149	90	161	80	173	70	185	60
48	—	53	25	58	50	63	75	69	—	35	36	36	37	37
87	50	105	_	122	50
147	—	147	—	147	—	—	—	—	—
231	50	252	—	269	50	—	—	—	—
6G	—	67	50	75	—	—	—	—	—	26	27	28	—	—
81	40	99	90	118	40	136	90	_
155	40	155	40	155	40	155	40	—	—
236	80	255	30	273	80	292	30	—	—
52	80	60	30	67	SO	75	30	—	—	22	24	25	26	—
75	—	95	—	115	—	__		_	_					\|
168	—	168	—	168	—	—	—	—	—
243	—	263	—	283	—	—	—	—	—
45	—	52	BO	60	—	—	—	—	—	19	20	21	—	- I

Tab. III.

»Nettoaflöning».

Jämförande öfversikt

de årsaflöningar, som efter frånräknande af bidrag till kostnaden för
egen pensionering samt obligatoriska årsafgifter * till pensionsinrättningar
utgå till manliga innehafvare af vissa befattningar,

och

de årsaflöningar, som enligt löneregleringskommitténs förslag skulle, efter
frånräknande af bidrag till kostnaden för egen pensionering, utgå till kvinnliga
innehafvare af samma befattningar.

Till retroaktiv- befordrings- och inträdesafgifter har härvid icke tagits hänsyn.

102

Professor vid universitetet i Uppsala

[ manlig . . .

| kvinnlig . .

I manlig . . .

Professor vid universitetet i Lund..................1

'' kvinnlig . .

[Prosektor och laborator inom medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala

2. )

Laborator i fysiologi och laborator i bakteriologi vid karolinska institutet .

Laborator och observator inom filosofiska fakulteten vid universitetet i Uppsala

(Laborator och observator iuom filosofiska fakulteten vid universitetet i Lund

manlig . . .

kvinnlig . .

manlig . . .

kvinnlig

manlig . . .

kvinnlig . .

j manlig . . .
i kvinnlig . .

Lektor

J manlig .
| kvinnlig

manlig . . .
kvinnlig

manlig . . .

kvinnlig . .

j manlig . . .

| kvinnlig . .

manlig . . .

kvinnlig . .

Anm. I åtskilliga fall, då manlig tjänsteman har skyldighet att erlägga retroaktiv-, befordrings- eller
och kvinnornas aflöning ännu mindre än här ofvan angifvits. — I tab. I antydda, men icke medräknade hyres -

а. Adjunkt vid allmänt läroverk och vid högre lärarinneseminariet . . .

б. Professor vid konsthögskolan (med normalaflöning)........

7. Tjänsteman i första lönegraden i centralt, nyregleradt ämbetsverk

8. Provinsialläkare (med normala tjänstgöriugspenningar)......

Utan		Med ett	Med två	Med tre	Med fyra	Kvinnans årsaflöning i procent af mannens, då aflöningen utgår
åldcrs- tillägg.	ålders- tillägg.	ålders- tiilägg.	åldcrs- tillägg.	åldcrs- tillägg.	utan ålders- tillägg.	med ett älders-tillägg.	med två ålders-tillägg,	med tre ålders-tillägg.	med fyra åtders-t iIIäg g.
7,085		7,639	40		—		—	—	—
5,828	—	6.1/5	10	—	—	—	—	—	—	82	SO		—	—
7,160	—	7,726	40	—	—			—	—
5,828	—	3,115	10	—	—	—		—	—	81	79		—	—
5,332	40	5,800	40	6,268	40			—	-
4,384	96	4,626	71	4,863	46	—		—	_	82	80	78	—	i
5,241	20	5,718	20	6,195	20	—	—	—	—
4,384	96	4,626	71	4,868	46	—	—	—	—	84	81	79	—	—
4,299	—	4.770	—	5,241	—	—	—	—	—
3,528	—	3,770	50	4,013	—	—	—	—	—	82	79	77	—	—
4,362	—	4,842	—	5,322	—	—	—	—	—
3,528	—	3,770	50	4,013	—	—		—	—	81	78	75	—	—
3,806	—	4,292	—	4,778	—	5,264		5,750
3,137	60	3,382	35	3,627	10	3,871	85	4,116	60	82	79	76	74	72
2,862	—	3,350	10	3,838	20	4,326	so	4,814	40
2,352	—	2,596	75	2,841	50	3,088	25	3,331	—	82	78	74	71	69
4,365	50	4,848	—	5,330	50	—	—	—	—
3,530	—	3,772	50	4.015	—	—	—	—	—	81	78	75	—	—
3,763	20	4,244	70	4,726	20	5,207	70	—	—
3,057	20	3.299	70	3,542	20	3,784	70	—	—	81	78	75	73	—
3,007	—	3,487	—	3,967	—	—	—	—	-
2,330	-	2,572	50	2,815	—	—■	—	—	—	77	74	71	—	—

inträdesafgift till Silke- och pupillkassa eller annan dylik pensionsinrättning, blir skillnaden mellan männens
bidrag till lektor och adjunkt vid högre lärarinneseminariet äro ej heller i denna tabell medräknade

Särskilda meningar,

14—102089 Lönereglering skommitténs bet. XXVII.

107

Utdrag af protokollet, hållet hos den af
Kungl. Maj it den 3 oktober 1002 tillsatta kommittén
för afgifvande af förslag rörande reglering
af statens ämbetsverks och myndigheters lönehällanden
m. m.

1911 den 13 januari.

§ 1.

Företogs till behandling förslag till grunder, med tillämpning af
hvilka infödda svenska kvinnor må kunna af Konungen utnämnas och befordras
till vissa befattningar; och deltogo i öfverläggningarna i ärendet
samtliga de af Kungl. Maj:t den 12 september 1910 förordnade sakkunniga,
rektorn vid universitetet i Lund, professorn Bengt Jönsson, rektorn
vid nya elementarskolan i Stockholm, filosofie doktorn Carl Hugo Hernlund,
föreståndarinnan för nya elementarskolan för flickor i Stockholm, filosofie
doktorn Anna Ahlström, förste provinsialläkaren, medicine licentiaten Fredrik
Gottlieb Bissmark och praktiserande läkaren, medicine licentiaten Mathilda
Lundberg.

Kommittén beslöt att med underdånig skrifvelse af denna dag afgifva
underdånigt betänkande i ämnet.

Därvid afgåfvo ledamoten af kommittén herr af Callerholm samt
följande af ofvanbemälda sakkunniga, nämligen rektorn Hernlund, filosofie
doktorn Anna Ahlström, förste provinsialläkaren Bissmark och medicine
licentiaten Mathilda Lundberg de särskilda meningar i ärendet, som firmas
återgifna här efteråt.

108

l:o Herr af Callerholm:

»Då jag icke ansett tillräckligt vägande skäl hafva blifvit af kommittén
förebragta för uteslutande af därtill kompetenta infödda svenska kvinnor
från tillträde till ytterligare vissa slag af befattningar i statstjänst, till
hvilka kvinnor enligt nuvarande affattning af 28 § regeringsfor men

må kunna af Konungen utnämnas och befordras, har jag inom
kommittén påyrkat, att åt första punkten i det af kommittén afgifna förslag
till grunder för dylik utnämning och befordran måtte gifvas följande
vidsträcktare innehåll:

l:o.

Infödd svensk kvinna, som är ogift eller änka, må kunna af Konungen
utnämnas och befordras till

''professor vid universitet, de teologiska professurerna likväl undantagna,
och vid karolinska mediko-kirurgiska institutet;
laborator, prosektor och observator vid universitet;
laborator med fast anställning vid karolinska mediko-kirurgiska institutet; ordinarie

lärare vid tandläkarinstitutet;

lektor och adjunkt vid rikets allmänna läroverk;

rektor, lektor och adjunkt vid högre lärarinneseminariet;

föreståndare och e. o professorer vid farmaceutiska institutet;

öfverlärare vid undervisningsanstalter för barnmorskor;

professor vid konsthögskolan;

af delnings föreståndare för statsmedicinska anstalten;
förste aktuarie och aktuarie vid statistiska centralbyrån
arkivarie och registrator vid riksarkivet;
bibliotekarie vid kungl. biblioteket;
amanuens och konservator vid nationalmuseet;
provinsialläkare;

öfverläkare vid hospital och asyler för sinnessjuka; samt
lasur ettsläkare.

I fråga om den närmare motiveringen härför torde jag kunna inskränka
mig till att hänvisa till de särskilda yttranden, som till kommit -

109

téns protokoll afgifvits af de tillkallade sakkunniga doktorerna Anna Ahlström
och Mathilda Lundberg.

Vidare har jag icke kunnat anse det vara under alla förhållanden
nödigt eller ens för staten gagneligt att med kvinnas inträde i äktenskap
skall vara förbunden ovillkorlig skyldighet att frånträda innehafvande befattning
i statstjänst, såsom kommittén i sjunde punkten af sitt förslag
till grunder föreskrifvit, hvarför jag yrkat, att förslaget i denna punkt
måtte gifvas sådan affattning, att möjlighet beredes för kvinna, som sådant
själf önskar och hvilkens bibehållande i tjänsten kan befinnas fortfarande
önskvärdt, att äfven efter ingånget äktenskap kvarstå i innehafvande
befattning, äfvensom hemställt, att ifrågavarande punkt för ernående af
nämnda syfte måtte erhålla följande förändrade affattning:

7:o.

Om kvinnlig innehafvare af någon utaf ofvanäinnda befattningar
ingår äktenskap, skall det, på hennes ansökning, i hvarje särskildt fall
ankomma på Konungens pröfning, huruvida hon må ändock bibehålla befattningen.
»

2:o Rektorn Hernlund:

»Kommittén har ansett att i fråga om kvinnas tillträde till lärarbefattningar
vid realskolor och högre allmänna läroverk det vore en lämplig
medelväg mellan olika (sid. 31 angifna) meningar, att kéinna erhölle tillträde
till alla adjunktsbefattningar, jämväl sådana, med hvilka följer undervisningsskyldighet
i större mån å gymnasialstadiet.

Enligt min uppfattning borde däremot kvinnas kompetens till lärarbefattningar
vid dessa läroverk begränsas till sådana adjunktsbefattningar,
som äro afsedda för undervisning företrädesvis i realskola och realskoleklasserna
i de högre allmänna läroverken. Härigenom vunnes önskvärd
erfarenhet om kvinnas disciplinära förmåga vid handledande! af manlig
ungdom, utan att man utsatte sig för de olägenheter, som blefve en följd
af experimentets eventuella misslyckande på gymnasialstadiet.

Kommittén synes mig icke hafva tillbörligen uppmärksammat, att
åtskilliga af de ämneskombinationer, hvilka upptagas i § 177 af stadgan
för de allmänna läroverken, enligt undervisningsplanen antingen helt och
hållet eller väsentligen tillhöra gymnasialstadiet. Med afseende å dessa
adjunktsbefattningar torde det svårligen kunna bestridas, att kvinnas
eventuella mindre eller bristande förmåga att å det högre stadiet upprätthålla
god disciplin icke ökas därigenom, att hon intar en lägre tjänsteställning
än en lektors.

Vid tillämpning af den uppfattning, hvaråt jag gifvit uttryck, borde
naturligtvis i fråga om de högre allmänna läroverken vid ledigförklarandet
af sådana adjunktstjänster, till hvilka kvinna ägde ansökningsrätt, uttryckligen
angifvas, att befattningen afsåge undervisning företrädesvis i realskoleklasserva,
på samma sätt som, enligt förenämnda § 177 af läroverksstadgan,
det uttryckligen bör tillkännagifvas, om ledigförklarad tjänst anses
böra medföra undervisningsskyldighet ''företrädesvis i visst ämne’.

För öfrigt anser jag mig böra förklara, att jag i princip är af den
uppfattningen, att kvinna såsom innehafvare af statstjänst, tillsatt af Kungl.
Maj:t, lika väl som eu man bör åtminstone såsom begynnelselön erhålla
den i stat för densamma uppförda aflöningen, samt att jag är förvissad därom,
att det ingalunda vore ogörligt att genom väsentligt högre pensionsafgifter
med flera åtgärder förebygga, att kvinna komme i eu fördelaktigare
ekonomisk ställning än en manlig innehafvare af samma tjänst.
Kommittén har emellertid ansett sig icke böra vidtaga någon utredning i
sådant syfte, och min egen tid har ej heller medgifvit mig att söka utarbeta
ett fullständigt förslag härtill.

1 sammanhang med frågan om atlöningsförhållandena har jag, med
afseende på de af kommittén gjorda beräkningarna, ansett mig böra framhålla,
att, då nådiga stadgan af den 1 november 1907 angående filosofiska
examina i § 4 föreskrifver, att studierna skola ordnas så, att den normala
studietiden för filosofisk ämbetsexamen kommer att bli 3V2 år, torde —
med hänsyn därtill, att medelåldern för studentexamens afläggande nu är
I9V2 år samt att profårets genomgående och värnpliktens fullgörande hvardera
taga ett år — en man kunna anses ha förvärfvat adjunktskompetens

vid 25 års ålder och en kvinna vid 24. Anser man vidare, i likhet med
kommittén, att den extra-ordinarie tjänstgöringstiden numera utgör i medeltal
fem år, kommer man till en medelålder för adjunktsbefordran af 30
år för man och 29 för kvinna jämte däraf föranledd mindre jämkning i
det af kommittén angifna procenttalet för förhållandet mellan manlig och
kvinnlig adjunkts aflöningsförmåner.»

3:o Filosofie doktorn Anna Ahlström:

»I den inledning, som föregår Ivungl. löneregleringskommitténs förslag
till grunder, med tillämpning af hvilka infödda svenska kvinnor må
kunna af Konungen utnämnas och befordras till vissa befattningar, återgifvas
en del af de uttalanden, som vid 1905 och 1907 års riksdagar
gjorts af olika ledamöter inom båda kamrarna och konstitutionsutskottet,
vid de tillfällen, då de år 1905 af justitierådet Ernst Trygger i Första
och rådman T. Zetterstrand i Andra kammaren samt år 1907 af justitierådet
E. Trygger i Första och Med. doktor K. Kjellberg i Andra kammaren
väckta motionerna angående ändrad lydelse af § 28 regeringsformen behandlats.

Den redogörelse, som lämnades af häradshöfding af Ekenstam med afseende
på den ståndpunkt i allmänna värf kvinnan 1907 intog i utlandet, vill
jag i någon mån komplettera. Så äro t. ex. i England, enligt hvad genom
meddelanden från högskolorna i Liverpool, Manchester, North Wales, Birmingham
framgår, alla platser tillgängliga för kvinnor. Vid universitetet
i London likaledes, hvilket af undertecknad framhållits för kommitténs
ledamöter. Från Finland har meddelats att för närvarande 5 kvinnor med
erforderlig kompetens inneha lektorsbefattningar och erhålla samma lön
som man.

Vidare kan det anses påkalladt att granska de statistiska uppgifter
från Stockholms stads folkskoleväsen angående manliga och kvinnliga
lärares tjänstledighet, som Professor Clason anförde såsom stöd för sitt
påstående att kvinnans uthållighet icke är lika stor som mannens. De af
professor Clason angifna siffrorna uppvisa sjukdomsdagar per individ
under en* viss termin och innebära, att, under det hvarje manlig lärare

* Kursiveradt af doktor Ahlström.

112

representeras af 4,7 sjukdomsdagar, representeras hvarje kvinnlig lärare åt
11,3 sjukdomsdagar.

Redan det att statistiken är byggd på uppgifter tagna från en
enda termin dömer den. Jag har också inom kommittén framhållit, att
professor Clasons statistik är fullkomligt värdelös och inför kommitterade
redogjort för en af Akademiskt bildade kvinnors förening uppgjord
statistik. Denna, som hvilar på en undersökning omfattande en tidrymd
af 10 är, lämnade såsom var att vänta ett helt annat resultat än den af
professor Clason framlagda undersökningen. Lärarinnornas tjänstledighet
för sjukdom förhåller sig till lärarnas som 14,i: 10,7. Jämför man sjukligheten
bland endast de ogifta lärarinnorna med lärarnas, kommer på de
förra 13,2 sjukdagar mot 10,7 på de senare. Hvad beträffar den totala
tjänstledigheten d. v. s. tjänstledighet både på grund af sjukdom och på
grund af studier, enskilda angelägenheter etc., så är denna större för
lärarna än för lärarinnorna. På hvarje lärare kommer nämligen 17,2 tjänstlediga
dagar, på hvarje lärarinna 15,6.

Att vilja såsom kommittén (sid. 29) förhindra kvinnas utnämnande
till innehafvare af chefspost till dess kvinnorna i allmänhet ''såsom ordinarie
innehafvare af underordnade befattningar hos vederbörande ämbetsverk,
myndigheter eller institutioner hafva fått visa sig besitta egenskaper,
som göra dem skickade att vara förmän för större eller mindre kategorier
af manliga eller kvinnliga tjänstinnehafvare’, vore både egendomligt och
oklokt.

Jag vill erinra om, att i hvartenda fall vid besättandet af en plats
kommer att gälla, att kvinna har att täfla med män — då manliga sökande
till platsen i fråga öfver hufvud taget finnas — och att det endast är, då
hon faktiskt kan uppvisa större kompetens än sina manliga medsökande,
som det kan blifva tal om att hon skall få den plats, som i hvarje fall
är i fråga. Risken för det allmänna att under sådana förhållanden lämna
kvinna tillträde till statens ämbeten torde vara minimal — fördelen af att
vid behof kunna begagna sig af hennes arbete påtaglig. Till innehafvare
af chefspost bör den och endast den, man eller kvinna, utnämnas, som
visat sig besitta (förutom nödiga insikter) de ''personliga egenskaper, som
-ovillkorligen borde fordras af en chef.

Vidare framhåller kommittén, sid 30: I fråga om professurer vid
universiteten, karolinska mediko-kirurgiska institutet och tekniska högskolan
lärer, enligt hvad från sakkunnigt håll meddelats kommittén, hittills vunnen
erfarenhet mana till synnerlig försiktighet vid utvidgandet af området för
kvinnans verksamhet’.

Vid Lunds universitet och vid Göteborgs högskola har man ännu
ingen som helst erfarenhet om kvinnors lämplighet ens för underordnade
befattningar. Från Uppsala universitet kan man däremot verkligen åberopa
någon sådan erfarenhet. De meddelanden om denna erfarenhet, som från
sakkunnigt håll lämnats kommittén, grunda sig, enligt hvad undertecknad
förskaffat sig kännedom om och äfven framhållit i kommittén, faktiskt på
upplysningar, hvilka anskaffats utan att, underligt nog, någon hänvändan
skett vare sig till vederbörande professor inom filosofiska fakulteten eller
till någon af professorerna inom den juridiska, som har den längsta erfarenheten
i saken.

Att kommittén tillmäter vikt åt uttalanden af ej namngifna personer
finner jag beaktansvärdt, då kommittén ej ansett nödigt fästa något som
helst afseende vid det skriftliga uttalande, som gjorts af f. d. professorn
inom Uppsala universitets juridiska fakultet f. d. justitierådet E. Trygger
och som jag i vidimerad afskrift aflämnat till kommittén. I detta uttalande
framhåller justitierådet Trygger att den af honom ''föreslagna grundlagsändringen
var afsedd att gälla så vidt som möjligt. Endast om i något
undantagsfall kvinna icke kunde anses lämplig för ifrågavarande slags befattningar
skulle hon uteslutas, t. ex. från att vara militärläkare enligt
åtskilligas mening. Professur eller lektorat kan uppenbarligen kvinna,
därest hon i öfrigt är den mest förtjänta, sköta till landets fördel lika
väl som man.’

Härtill vill jag foga följande uttalande af f. d. rektorn vid Stockholms
Högskola professor G. de Geer,

»Uttalande om kvinnliga lärare på undervisningens högre och högsta
stadier.

Med hänsyn till den för våra samhällen utan tvifvel vitala betydelsen
af verkligt god uppfostran och undervisning är det helt visst en fråga af
synnerlig vikt att undanröja allt, som möjligen kan förhindra att det

15—102089 Lönereglering skommitténs bet. XXVII.

114

allmänna för nämnda syften kan tillgodogöra sig alla därför lämpliga krafter
vare sig bland män eller kvinnor.

Ej heller synes någon anledning finnas, hvarför detta samhällsintresse
i afseende på kvinnliga lärare skulle få tillgodoses endast å undervisningens
lägre stadier.

Väl torde det vara otvifvelaktigt, att kvinnan för barnens första
undervisning i de långt flesta fall är ej blott jämnställd med utan afgjordt
öfverlägsen mannen; och väl är det ju möjligt, att motsatsen kommer
att visa sig med hänsyn till den högre undervisningen blifva det vanligaste.
Men lika väl som det är faktiskt, att ett mycket stort antal män
befunnits synnerligen olämpliga att meddela sådan undervisning, utan att
man därför kommit på den tanken att från densamma utesluta de många,
som verkligen äro lämpliga; lika väl synes det föga välbetänkt, att, endast
emedan många kvinnor befaras visa sig i nämnda afseende olämpliga,
vilja förhindra vårt högre undervisningsväsen från att draga nytta af
de än så framstående anlag, som hos andra kvinnor kunna förekomma.

Vid pröfning af kompetensen bör därför hänsyn tagas ej till förutfattade
meningar af något slag utan, vare sig det gäller man eller kvinna,
uteslutande till den sökandes skicklighet för befattningen. Har därvid,
äfven då fråga är om lärarplatser vid universiteten, en kvinna fullgjort
alla därför erforderliga prof samt i sin själfständiga vetenskapliga produktion
verkligen visat sig vara sina medsökande öfverlägsen, så skulle det
helt visst vara en förlust för det allmänna, om eu sådan plats skulle
få lof att öfverlämnas åt en underlägsen blott emedan denne vore man.

Vid Stockholms högskola har man också för undervisningen sökt
tillgodogöra sig begåfningen, vare sig den yppat sig hos män eller kvinnor,
och har haft alla skäl att vara nöjd med resultaten. Utom ett antal
kvinnor, som i egenskap af amanuenser inom skilda ämnen deltagit i
undervisningen, har ju en kvinna, den framstående matematikern Sonja
Kovalevsky, vid högskolan på ett utmärkt sätt skött en ordinarie professorsbefattning,
hvilket ju är ett slående bevis på, huru oklokt och skadligt
det vore, om man genom förutfattade åsikter i liknande fall skulle
hindra begåfningen att till allas gagn följa sin kallelse.

Stockholm den 16 januari 1911. Gerard de Geer.

professor vid Stockholms Högskola.»

På grund af ofvan anförda yttrande torde man kunna sätta i fråga
huruvida ’den hittills vunna erfarenheten’ är af sådan beskaffenhet, som
kommittén anser, och ej till äfventyra pekar åt motsatt håll.

Jag fortsätter att citera kommittén: ’Särskildt har för kommittén
framhållits olämpligheten att låta kvinna bekläda sådana professorsäinbeten,
som äro förbundna med vård och skötsel af en s. k. institution eller
öfver hufvud taget äro förenade med praktisk verksamhet’.

Med anledning af detta yttrande, vill jag anföra följande. Det
är glädjande att finna, att misstron till kvinnans förmåga af rent teoretiskt
arbete synes börja öfvervinnas. Hennes förmåga af praktisk verksamhet
öfver hufvud taget får väl ändå anses så pass erkänd, att erkännandet
häraf ej kan rubbas af såsom nu är fallet blotta påståendet i motsatt
riktning. Särskild! synes den ordning och samvetsgrannhet, som plägar
anses såsom utmärkande för kvinnor, kunna få god användning just vid
»vård och skötsel af s. k. institution». Exempel på kvinnors förmåga att
icke blott utöfva chefsskap för institutioner utan mer eller mindre rent
af på att skapa sådana finnas äfven. Jag vill härvidlag blott erinra om
fröken professor Johanna Mestorfs verksamhet såsom först »Custos» och
sedermera »Director» för det med universitetet i Kiel förenade museet.
»Was seit 1873 Schleswig-Holsteinisches Museum för vaterländische Altertumer
heisst ist das Werk von Johanna Mestorf» skrifver professor Kauffman
i Kieler Zeitung 17 april 1909.

I detta sammanhang torde det vara lämpligt att meddela något om
den erfarenhet man har på annat område om kvinnors lämplighet att innehafva
statstjänst, som är förenad med »praktisk verksamhet», hvarför jag
här anför ett uttalande af öfverbibliotekarien Dahlgren.

»Ivungl. Biblioteket.

E. o. amanuensen vid K. biblioteket, fil. dr. fröken Valfrid Palmgren
har begärt mitt uttalande angående lämpligheten af hennes anställning i
ordinarie bibliotekstjänst, och får jag med anledning häraf anföra följande.

Sedan ett antal år har jag haft anledning att bilda mig omdöme
om och skaffa mig erfarenhet angående kvinnors lämplighet för biblioteksarbete.
Utom fröken Palmgren finnas för närvarande vid hufvudstadens
bibliotek anställda fem kvinnliga biträden, nämligen vid Vetenskapsakade -

116

mien två, samt vid Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets akademien, karolinska
medico-kirurgiska institutet och Svenska läkaresällskapet hvardera
ett. Angående samtliga dessas förmåga har jag antingen såsom deras
undervisare och ledare eller på annat sätt fått tillfälle att förskaffa mig
kännedom, och jag har däraf styrkts i den äfven af utlandets erfarenhet
bekräftade öfvertygelsen, att kvinnor äro synnerligen ägnade för verksamhet
af den art, som hufvudsakligen ingår i bibliotekstjänsten. Kvinliga
arbetare berömmas ju i allmänhet för samvetsgrannhet och ordningssinne,
och för biblioteksverksamhet äro dessa egenskaper oundgängliga
förutsättningar. De speciella kunskaper, som dessutom erfordras, har jag
alltid funnit att bildade kvinnor utan svårighet tillägna sig, helst då de
äga god underbyggnad i främmande språk och, såsom med dem ofta är
fallet i högre grad än med män, besitta utbildadt språksinne. * I biblioteksarbetets
beskaffenhet finner jag ej heller något hinder för detsammas utförande
genom kvinnor, de fysiska ansträngningar det stundom påkallar
och som kunna anses öfverstiga kvinnliga kroppskrafter, höra till undantagen
och äro utan betydelse åtminstone inom de institutioner där tillgång
finnes till manlig vaktbetjaning.

Då fröken Palmgren anmälde sig till genomgående af proftjänstgöring
i K. biblioteket tvekade jag därför ej, i betraktande af det ofvan
sagda, att ställa mig gynnsamt till hennes anhållan. På grund åt lydelsen
af § 22 i Kungl. Maj:ts nåd. reglemente för K. biblioteket d. 9 nov. 1877
ansåg jag mig också berättigad att efter proftjänstgöringens slut anställa
henne som e. o. amanuens, och denna mening gillades och togs till protokoll
vid sådan öfverläggning mellan öfverbibliotekarien och de båda bibliotekarierna,
som samma nåd. reglementes § 4 föreskrifver för vissa ärendens
behandling. Angående beskaffenheten af den tjänstgöring, som fröken
Palmgren efter hennes antagande till e. o. amanuens utfört, har jag i
samtidigt härmed afgifvet vitsord uttalat mig.

Vore det nu fråga om att fröken Palmgren genom beviljandet af
dispens kunde förklaras berättigad att söka ordinarie anställning, skulle
jag anse mig hafva full anledning att för henne tillstyrka en sådan dispens,
men då gällande grundlagsbud lägga hinder däremot, vill jag, i betraktande
af det förevarande fallet och äfven af förhållandena i öfrigt inom

117

K. biblioteket, uttala såsom min mening att det vore önskvärdt att en
ändring’ af det lagstadgande, som förhindrar kvinnas antagande i ordinarie
statstjänst, kunde åstadkommas.

Stockholm d. 3 dec. 1906. E. W. Dahlgren.»

Sid. 30 säger kommittén: ''Däremot har från sakkunnigt håll mindre
betänkligheter framställts mot att låta kvinnor innehafva sådana professurer,
hvilka omfatta undervisningsämnen och forskningsområden af rent
teoretisk art, såsom språk, filosofi, estetik och ren matematik inom den
filosofiska fakulteten, eller till hvilka enbart höra rent teoretiska läroämnen
inom den juridiska fakulteten, för hvilkas behöriga handhafvande det ej
skulle kunna anses vara af verklig betydenhet och vikt att innehafvaren
af professuren äfven erhållit praktisk utbildning genom tjänstgöring i
domarvärf.’ På grund af det sålunda anförda hemställer kommittén att
kvinnor skola lämnas tillträde till endast vissa bestämda uppräknade professurer
inom de olika fakulteterna. Det kan ej blifva fråga om att här
ingå på ett närmare bemötande af kommitténs förslag i denna punkt, jag
vill endast med stöd af hvad jag af jurister inhämtat med afseende å professurerna
inom den juridiska fakulteten anmärka följande.

Kvinna bör enligt kommitténs mening lämnas tillträde till alla lärarebefattningar
inom den juridiska fakulteten utom de som omfatta civil-,
straff- och processrätt. Hvad beträffar det förhållandet att en kvinna, alldenstund
hon ej kan nyttjas i domarevärf förmenas skola komma att sakna
den praktiskt juridiska utbildning, som kan erfordras för vissa professurer
inom juridisk fakultet, vill jag först och främst framhålla, att dylik utbildning
genom tjänstgöring hos domare också kan erhållas af kvinna äfven
om tjänstgöringen ej kan drifvas så långt, att hon på eget ansvar kan utöfva
domareämbete. Fordran på att så skall hafva skett torde väl heller
icke vara nödvändig för erhållande af den kännedom om praktiskt juridiska
förhållanden, som för handhafvandet af undervisningen i sådana ämnen, som
civilrätt och straffrätt kan anses erforderlig. Det synes också egendomligt,
att kommittén ansett dylik praktisk juridisk utbildning vara erforderlig
för handhafvandet af undervisningen i sådana ämnen som allmän privaträtt,
men ansett dem kunna afvaras i ett detta så närstående ämne som

118

speciell privaträtt. Af dessa två ämnen är det dock den allmänna privaträtten,
som i den största omfattningen — och i stor omfattning — äfven
innefattar frågor af mera principiell och teoretisk natur. Detsamma är
förhållandet med straffrätt. Skulle någon skillnad göras och möjligen anses
erforderlig med afseende på kvinnas tillträde till dessa slag af professurer
inom den juridiska fakulteten, skulle den näppeligen få göras såsom kommittén
gjort. Skillnaden borde nämligen göras mellan processrätt å ena
sidan och den juridiska fakultetens öfriga ämnen å den andra, tv processrätten
har en alldeles speciellt praktisk kurs.

En sakkunnig har velat utestänga kvinnorna från lektorsbefattningarna
på den grund att tjänstgöringen mest var förlagd till gymnasiet och
likaså från de adjunkturer, hvilkas innehafvare äfven tjänstgöra på gymnasialstadiet.

Kommittén åter har velat gå en medelväg och vill lämna kvinna tillträde
till alla adjunktsbefattningar vid allmänt läroverk ''äfven för det fall
att med dylik tjänst följer undervisningsskyldighet i större eller mindre
mån å gymnasialstadiet.’

''Så medelst skulle det kunna utrönas’, säger kommittén, ''huruvida
de uttalade farhågorna för kvinnas bristande förmåga att å det högre stadiet
upprätthålla disciplin äro befogade eller ej. Om då dessa farhågor
befunnes ogrundade, torde tiden vara inne att medgifva kvinna tillträde
jämväl till lektorsbefattningar vid de allmänna läroverken.’

Följden af detta blir ju ingen annan än den att kvinnornas lämplighet
till ifrågavarande befattningar skulle komma att pröfvas under för
dem ofta ganska ogynnsamma förhållanden. Den omständigheten att kvinna,
äfven om hon har erforderlig kompetens, ej får tillträde till den högsta
ordinarie befattningen vid allmänna läroverk, kommer a priori att inge
eleverna en viss misstro till de kvinnliga lärarnes förmåga. Skulle därtill
vederbörande rektor icke medgifva dem rätt att följa eleverna upp till
studentexamen, något som ju står i rektors makt att göra, kommer deras
ställning än ytterligare att försvagas — och under dylika förhållanden
skall sedermera kvinnas förmåga att upprätthålla disciplin å det högre
stadiet »utrönas». Med kännedom om de uttalanden af rektorer vid profårsläroverken
i Stockholm angående kvinnliga prof kandidaters tjänstgöring

11!)

på det högre stadiet livilkas innehåll i korthet refererats åt kommittén (sid.
11) — torde man för öfrigt kunna sätta i fråga huruvida något ytterligare
»utrönande» af denna fråga verkligen år behöflig!.

Hvad åter högre lärarinneseminariet beträffar hyser kommittén ingen
tvekan att föreslå att kvinna må af Kung]. Maj:t kunna utnämnas till såväl
lektors- som adjunktsbefattningar. Här kunde kommittén gått ännu
längre och äfven medtagit rektorsbefattning, ty vid denna »uteslutande för
kvinnliga elever af sedda läroanstalt» kan det ej vara mera maktpåliggande
att innehafva denna befattning än det är att bekläda densamma vid enskildt
läroverk med dimissionsrätt till universiteten. På detta område kunde
kommittén haft Vunnen erfarenhet’ att stödja sig på och att denna manat
till ''synnerlig försiktighet’ kan ej ifrågasättas, då såväl KungL Maj:t som
öfverstyrelsen för rikets allm. läroverk vid upprepade tillfällen medgifvit
kvinnor rätt att bekläda den ansvarsfulla posten såsom innehafvare af dimissionsrätten
med hvilken äro förenade både det ansvar, som hvilar på rektor
vid allm. läroverk, och en stor del av de honom tillkommande administrativa
åliggandena.

Att kvinnor visat sig inom skolans område lämpliga såsom chefer ej
blott i pedagogiskt hänseende utan äfven i administrativt och kunnat tillfyllest
reda sig med andra manliga funktionärer än blott läroanstaltens
därom vittna den mångfald af nybyggda skolhus för kvinnlig ungdom såväl
i hufvudstaden, som i landsorten till hvilka kvinnor, skolföreståndarinnor,
icke blott varit initiativtagare utan äfven anskaffat erforderliga medel. Vid
statens läroverk är staten själf eller kommunen byggherren. När den
svenska flickskolan en gång kommer därhän — nämligen blir statens —
få säkerligen hennes rektorer i mer än ett afseende mindre maktpåliggande
värf att uträtta än de nu ha.

På grund af hvad här ofvan anförts böra enligt min mening såväl
professurerna vid universiteten, de teologiska dock undantagna, som ock
följande lärarbefattningar vid statens öfriga läroanstalter icke blott utan
olägenhet för stat och samhället utan med fördel lämnas tillgängliga för
kvinnor:

professor;

laborator, prosektor och observator;

120

laborator med fast anställning vid karolinska medico-kirurgiska

O O

institutet;

lektor och adjunkt vid rikets allmänna läroverk;

rektor, lektor och adjunkt vid högre lärarinneseminariet;

professor vid konsthögskolan;

förste aktuarie och aktuarie vid statistiska centralbyrån;

arkivarie och registrator vid riksarkivet;

bibliotekarie vid Kungl. biblioteket;

amanuens och konservator vid nationalmuseet.

I öfrigt vill jag instämma i de af häradshöfding af Callerholm till
protokollet särskildt lämnade uttalandena.

Med afseende på beräkningen för aflöningen till kvinnliga innehafvare
af statstjänst vill jag i motsats till kommittén som min mening framhålla
att kvinnas begynnelselön bör vara lika med mannens. Staten betalar
i grundlön samma belopp till kvinnliga och till manliga lärare vid landets
folkskolor, hvarföre skulle staten frångå denna princip då det gäller
den högre undervisningen?

Kommitterade ha föreslagit att förhållandet mellan kvinnas och mans
effektiva godtgörelse för ett tjänstår bör vara c:a 90 %.

Vid den beräkning af kvinnlig adjunkts effektiva godtgörelse, som
kommittén verkställt efter sin beräkningsgrund, har den förutsatt, att hennes
pensionsålder är 55 år. Under förutsättning att pensionsåldern är 60
år (hvilket den med all sannolikhet blir), skulle efter kommitténs beräkningsgrunder
kvinnlig adjunkts effektiva godtgörelse pr tjänstår motsvara
80 % af manlig adjunkts.

Om, såsom helt visst kommer att ske, pensionsåldern för kvinnliga
lärare bestämmes till 60 år, torde det vara omöjligt att bibehålla kommitténs
beräkningsgrund.

Dessutom torde böra framhållas att vid beräkning af mannens effektiva
godtgörelse för ett tjänstår tagits i betraktande de utgifter han har
till änke- och pupillkassan, men ej de utgifter staten hav till densamma
för hans räkning, ej heller den inkomst han kan ha från kassan.

Följden af det förslag till löner för kvinnliga adjunkter, som kommittén
uppgjort, blir antingen den, att dessa lärare, som ha större kom -

121

petens, stundom mera omfattande och mer ansvarsfullt arbete, såsom
ersättning skulle erhålla mindre slutlön än kvinnor (exempelvis ordinarie
lärarinnor vid statens Normalskola för flickor) som ha lägre kompetens
(treårig seminariekurs), stundom mindre omfattande och mindre ansvarsfullt
arbete, eller ock den att dessa senare kvinnors löner skulle revideras
och sänkas, eu åtgärd hvilkens sannolikhet framhållits inom kommittén.

En slutlig följd af ifrågavarande lönereglering skulle sålunda möjligen
kunna blifva den att kvinnor, hvilka nu hafva jämförelsevis göda
ekonomiska lefnadsförhållanden, genom denna reform skulle komma att
få dessa sina lönevillkor försämrade. I den riktningen pläga ej löneregleringarna
gå.

För öfrigt instämmer jag, med afseende på löneförmånerna, i det af
rektor Hernlund till protokollet gjorda principiella uttalandet.

Kvinnlig adjunkt vid allmänt läroverk

(enligt kommitténs	förslag, men under förutsättning af 60 år
	pensionsålder).
aflöning: 5 år ä	kr. 2,400 kr.	12,000
5 » »	» 2,650 »	13,250
5 > »	» 2,900 »	14,500
5 » »	» 3,150 »	15,750
8 » »	» 3,400 >	27,200
pension: 16,52 » »	» 2,300 »	37,996	kr. 120,696.
bidrag till egen pension:
5 år å	kr. 48 kr. 240
5 » »	» 53,25 » 266,25
5 » »	» 58,5ii » 292,50
5 » »	» 63,75 » 318,75
8 » »	» 69 » 552	kr.	1,669,50
Skillnaden		kr. 119,026,50

motsvarar för hvart tjänstår kr. 4,250: .95 eller 80 % af manlig adjunkts
effektiva godtgörelse för ett tjänstår (kr. 5,326: 16).»

16—102089 Löneregler ing skommitténs bet. XXVII.

122

4:o Förste provinsialläkaren Bissmark:

»Kungl. löneregleringskommittén har föreslagit, att infödd svensk
kvinna, som är ogift eller änka, må kunna af Konungen utnämnas och
befordras till provinsialläkare och läkare vid mindre lasarett och därmed
likställda sjukhus.

Det egentliga skälet för detta kommitténs förslag synes, såsom af
betänkandet framgår, vara det, att det i grundlagen lämnade medgifvandet
eljest skulle göras fullkomligt illusoriskt.

Rörande frågan om kvinnans anställning ss. provinsialläkare har jag
inför kommittén förklarat min på erfarenhet grundade uppfattning vara,
att kvinna icke bör äga tillträde till provinsialläkarbefattningar. Åtskilliga
af de af mig lämnade skälen härför återfinnas i betänkandet och torde
därför icke här behöfva upprepas. Jag erinrar emellertid om kommitténs
egen uppfattning, att något behof af kvinnliga provinsialläkare för närvarande
näppeligen kan antagas förefinnas, och att det icke heller torde
kunna antagas, att kvinnliga läkare skola i något nämnvärdt antal under
den närmare framtiden komma att söka dessa i många fall mycket ansträngande
sysslor. För egen del vill jag tillägga, att det hvarken kan
vara till kvinnornas eller det allmännas gagn att provinsialläkarbanan redan
nu öppnas för kvinnor.

Den enda och riktiga vägen förmenar jag vara att först söka vinna
ökad erfarenhet genom att för kvinnan öppna tillträde till extra provinsialläkarbefattningar,
hvilket ju kan ske utan Riksdagens hörande genom
kungl. förordning.

Sedan på detta sätt kvinnorna själfva hunnit sätta sig in i saken
och bilda sig eget och verkligt omdöme om densamma, och äfven allmänheten
vunnit erfarenhet på området, torde tiden vara inne för ny ompröfning
af frågan.

Beträffande lasarettsläkarbefattningar har jag, ehuru icke utan tvekan,
inför kommittén ansett mig böra tillstyrka dessas öppnande för kvinnan
dock på vissa vilkor, näml. att kvinnlig läkare icke må kunna antagas
till lasarettsläkare, såvida icke vederbörande lasarettsdirektion eller styrelse
gifvit henne sitt förord till befattningen, eller såvida icke vederbörande
landsting resp. kommun i princip godkänt kvinnlig läkares rätt

att bestiida sådan befattning. Detta villkor grundar jag på den omständigheten,
att lasaretten ju i regel ägas och underhållas af landsting resp.
kommuner.

Enär min erfarenhet är för ringa, för att jag på den skulle våga
bygga en bestämd uppfattning i frågan, har jag inhämtat uttalanden i
ämnet från sex framstående kirurger i vårt land. Fyra åt dessa halva
därvid på det bestämdaste uttalat sig däremot, hvarvid bland annat framhållits,
att kvinnans kroppskrafter ej räcka till ett så mångsidigt, så kroppsoch
själsansträngande och på samma gång sjelfständigt och ansvarsfullt
arbete som lasarettsläkarens. ''Operationsarbetet natt och dag är för mycket
för det svaga könet’. Äfven erinras om, att det ser ut, som om våra
kvinnliga läkare icke hade någon håg för operationsarbete, då hittills veterligen
ingen blifvit kirurg, icke ens gynekolog-kirurg.

Dessutom framhålles, att skötseln af de administrativa göromålen
och befälet öfver sjukvårds- och ekonomipersonalen icke lämpa sig för
kvinnor att handhafva o. s. v.

Det är af det ofvansagda lätt förklarligt, att det blott varit med
tvekan, som jag ansett mig böra tillstyrka lasarettsläkarbefattningars öppnande
för kvinnor på sätt ofvan sagts. Jag har emellertid därvid stödt
mig dels på Kungl. medicinalstyrelsens i betänkandet omnämnda vind.
yttrande af den 3 maj 1901 och dels på den omständigheten, att tvenne
af de ofvan omnämnda sex kirurgerna uttalat sig i tillstyrkande riktning
och den ene af dem synnerligen bestämdt.

Angående eventuella kvinnliga provinsialläkares löneförmåner finner
jag för min del, att desamma böra vara lika den manlige provinsialläkarens,
dock att för den förra afdrag bör ske motsvarande de afgifter, mannen
äger att erlägga till Civilstatens änke- och pupillkassa.»

5:o Medicine licentiaten Mathilda Lundberg:

»Då jag i väsentliga delar icke kan instämma i Kungl. löneregleringskommitténs
betänkande angående de grunder med tillämpning af
hvilka infödda svenska kvinnor må kunna af Konungen utnämnas och befordras
till vissa befattningar tillåter jag mig begagna den mig tillerkända

124

rättigheten att till protokollet afgifva min särskilda mening för så vidt
det gäller kvinnliga läkares utnämning och befordran.

Jag har grundad anledning tro att de motionärer, hvilka vid 1907
års riksdag hemställde att riksdagen måtte antaga att hvila till vidare
grundlagsenlig behandling ett förslag till ändrad lydelse af § 28, mom. 1
i regeringsformen, icke afsett att i grunderna skulle intagas annan begränsning
med afseende på tillträde till befattningar än att kvinna må
uteslutas från sådana för hvilka hon uppenbarligen icke lämpar sig. Såvidt
jag kan se har denna mening allt fog för sig. Kommittén har emellertid
varit af annan åsikt.

Hvad först angår professorsbefattningar vid statens medicinska läroanstalter
(universiteten i Uppsala och Lund samt Karolinska mediko-kirurg.
Institutet) har kommittén ansett det olämpligt att låta kvinna bekläda sådana
professorsämbeten som äro förbundna med vård och skötsel af en
s. k. institution eller öfver hufvud äro förenade med praktisk verksamhet.
Inom någon af dessa kategorier falla emellertid alla professurer i medicinska
läroämnen.

Vidare är kommittén af den mening att kvinnor tills vidare ej kunna
utnämnas till innehafvare af chefsbeställningar. I följd däraf böra (enligt
kommittén) kvinnliga läkare vara afstängda ej blott från öfverlärartjänst
vid gymnastiska centralinstitutet, förste provinsialläkartjänst och
kärantänsläkartjänst — hvilket möjligen tor’de hafva fog för sig —
utan äfven från öfverlärarbefattningar vid undervisningsanstalter för barnmorskor,
från öfverläkarbefattningar vid hospital och asyler samt från afdelningsföreståndaretjänsten
vid statsmedicinska anstalten. Slutligen hafva
lasarettsläkartjänster vid större lasarett uteslutits, en inskränkning som
kommittén ansett sig böra göra med hänsyn till den administrativa förvaltning
som tillkommer en lasarettsläkare.

Kvinnliga läkare skulle således vara uteslutna från samtliga professurer
i medicinska läroämnen samt från alla läkartjänster med undantag
af provinsialläkarbefattningar samt ofvannämnda tjänster vid smäiTe lasarett
och därmed likställda sjukhus.

Den särdeles stora försiktighet med hvilken kommittén gått fram
vid uppgörandet af sitt förslag i nu berörda afseenden synes hafva sin

grund däri att såsom kommittén säger ''därest det visade sig att kvinnor
fatt tillträde till befattningar för hvilkas behöriga skötande de sedermera
befunnes sakna erforderliga fysiska eller intellektuella kvalifikationer, skulle
sådant med all säkerhet framkalla en reaktion, syftande och kanske ock
ledande därtill att för kvinnor blefve stängda ej blott de befattningar,
hvilka de visat sig: icke vara vuxna, utan äfven vissa andra befattningar
som de dock i stort sedt på ett tillfredsställande sätt kunde sköta’.

Denna farhåga att tjänsters öppenställande för kvinnor skulle leda
därtill att i något afseende diskvalificerade skulle vinna tillträde till desamma
kan jag omöjligen dela. -

Hvad angår de tjänster, hvilka kommittén sammanfattat under benämningen
chefsbeställningar, må erinras om det faktum att kvinnor på
andra områden icke så alldeles sällan ledt och leda företag, hvilka förutsätta
stor administrativ förmåga och betydlig personlig prestige, egenskaper
hvilka naturligen äfven kvinnlig läkare kan besitta.

I underdånigt utlåtande af den 3 maj 1901 har också kungl. medicinalstyrelsen,
som på tal om lasarettsläkartjänster gifvit uttryck åt den
fai’hågan att kvinnlig lasarettsläkare kunde visa sig mindre vuxen sina
administrativa åligganden, dock samtidigt uttalat att Styrelsen anser otvifvelaktigt
att kvinnor finnas som äro ägnade a,it sköta äfven stora, komplicerade
sjukvärdsanstalter. Detta erkännande uttaladt redan för snart
10 år sedan af landets högsta medicinska myndighet bör helt visst tillmätas
den största betydelse.

Det är då anmärkningsvärdt att enligt kommitténs mening kvinnor
böra afstängas icke blott från lasarettsläkartjänster vid större lasarett utan
äfven från t. ex. öfverlärarbefattningar vid barmorskeanstalterna. Detta
ehuru äfven från manlig sakkunnig uttalats att dessa tjänster möjligen
skulle lämpa sig för kvinnor, alldenstund vid dessa anstalter eleverna uteslutande
och personalen nästan uteslutande är kvinnlig. Det vore enligt
samma sakkunniges mening ett försök att på dessa poster låta kvinnor
dokumentera sig som chefer.

Beträffande hospitalsläkartjänster må erinras om ett under år 1906
af prof. Gadelius vid Stockholms Hospital gjordt uttalande där det bland
annat heter: ''det kali ju icke vara annat än önskvärdt att kvinnliga läkare

genom att beredas tillfälle till befordran å hospitalsläkarbanan mötas med
tillräcklig uppmuntran. Detta är icke blott rättvist utan också i god
öfverensstämmelse med ett ekonomiskt tillvaratagande af den dugande kraft
som erbjuder sig åt sinnessjukvården’. Då detta uttalades gällde det visserligen
icke öfverläkarbefattning, men det är väl tänkbart att det vid
andra tillfällen vore fördelaktigt om kvinna äfven ägde tillträde till öfverlä
kartjänst.

Hvad slutligen angår det sätt på hvilket kvinnliga läkare hittills
dokumenterat sig har det framgått, enligt af mig inhämtade upplysningar,
att kvinnliga amanuenser och underläkare, såväl vid landets största uni o

versitetskliniker som vid andra sjukhus, af vederbörande chefer ansetts
hafva skött sina åligganden fullkomligt tillfredsställande. Dessa befattningar
äro visserligen af underordnad art, men dock af så stor vikt att

o o 7

ett sådant förhållande måste tillmätas stor betydelse. Under dylik tjänstgöring
har det äfven vid upprepade tillfällen förekommit att kvinnliga
underläkare eller amanuenser — äfven vid stora sjukvårdsinrättningar —
innehaft tillfälliga förordnanden såsom chefer, utan att, mig veterligt,
några olägenheter däraf påvisats.

Förutom nu påpekade förhållanden finnes det emellertid andra omständigheter
hvilka göra det fullkomligt onödigt att uppställa en sådan
garanti som totalt förbud mot tillträde till (såsom här är föreslaget) de
allra flesta tjänster.

Innan nämligen en person erhåller kungl. fullmakt på en sökt tjänst
underkastas hans kvalifikationer den allra noggrannaste granskning och
kritik i afsikt att förhindra den inkompetente att bekläda poster för hvilka
han saknar förutsättning. Detta tillvägagångssätt anses fullt betryggande
då det gäller män och det faller ingen in att ytterligare garanti i form
af förbud för vissa tjänster vore nödvändig eller ens lämplig.

Ingen torde bestrida att den garanti som ligger i ofvannäinnda tillvägagångssätt
vid tillsättandet af manlig tjänsteinnehafvare är lika betryggande
vid tillsättandet af kvinnlig dylik.

Det svnes därför vara i öfverensstämmelse icke blott med billighet
och rättvisa utan äfven med statens och samhällets fördel förenligt att
också för kvinnor må gälla att endast bristande kvalifikationer utestänga

1-27

från här ifrågavarande tjänster och att sålunda den ändrade lydelsen af §
28 i regeringsformen må få den innebörd, som dess ordalydelse tydligen
afser.

På grund af hvad i det föregående anförts instämmer jag i det af
kommittéledamoten, häradshöfding af Callerholm gjorda särskilda uttalandet;
sålunda att kvinnliga läkare — förutom till de af kommittén föreslagna
befattningarna — må äga tillträde till:

o o O

Professorsbeställningar vid Uppsala och Lunds universitets medicinska
fakulteter samt vid Karolinska mcdiko-kirurgiska Institutet.

Ofverlärartjänster vid undervisningsanstalterna för barnmorskor.

Ofverläkartjänster vid Hospital och asyler för sinnessjuka.

Läsår ettsläkartjänst er.

Afdelningsföreståndartjänsten vid stat smedicinska anstalten.

Med afseende på gift kvinnlig läkares ställning till här ifrågasatta
befattningar biträder jag likaledes den mening häradshöfding af Callerholm
därom särskild! uttalat.

Hvad i det föregående anförts såsom skäl för kvinnors tillträde till
medicinska lärarbefattningar gäller i tillämpliga delar äfven kvinnors tillträde
till e. o. professorsbeställningar vid farmaceutiska Institutet samt ordinarie
lärartjänster vid tandläkarinstitutet hvarför jag angående dessa de
medicinska läraretjänsterna närstående befattningarna delar häradshöfding
af Callerholms uppfattning att kvinnor må äga tillträde äfven till dessa
tjänster.

Angående kommitténs beräkning af kvinnlig tjänsteinnehafvares löneförmåner
måste det betecknas såsom särdeles ogynnsamt att kommittén för
att komma till en rättvis effektiv godtgörelse ansett sig böra sätta begynnelselönen
lägre för kvinnlig än för manlig tjänsteinnehafvare. Det gäller
här tjänster, hvars beklädande förutsätter fullkomligt samma kompetens
hos man som hos kvinna, och det är därför af den allra största vikt, att
ej en mindre lön till kvinnlig tjänsteinnehafvare må gifva sken af mindre
kompetens. Med utgångspunkter, något afvikande från kommitténs, vore
det törhända möjligt att komma till ett resultat, som tillgodosåge de båda

122

ytterst viktiga principerna: lika begynnelselön samt rättvis effektiv godtgörelse.

På grund af det nu anförda instämmer jag, med afseende på löneförmånerna,
i det af rektor Hernlund till protokollet gjorda, principiella
uttalandet.»

In fidem:
Elis Sidenbladh.

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AVGIVET AV

DEN AV KUNGL. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902
TILLSATTA KOMMITTÉ

KÖRANDE

REGLERING AV

LIV.

SAMMANFÖRANDE TILL EN GEMENSAM INSTITUTION
AV VISSA SMÄRRE VETENSKAPLIGA ANSTALTER

M. M.

STOCKHOLM 1917

KUNG!,. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
162586

INNEHÅLL.

Sid.

Underdånig skrivelse till Konungen.............i—m

Betänkande och förslag.

Inledning:............................ 1

Hydrografiska byrån........................ fi

Historisk översikt...................... »

Hydrografiska byråns uppgifter och organisation.........47

Inkomna framställningar...................52

Meteorologiska centralanstalten....................70

Historisk översikt...................... »

Meteorologiska centralanstaltens uppgifter och organisation.....84

Fråga angående förläggande av en centralanstalt för väderlekstjänst
och marin meteorologi till Göteborg.............90

Nautisk-meteorologiska byrån....................95

Historisk översikt...................... »

Nautisk-meteorologiska byråns uppgifter och organisation.....108

Inkomna framställningar...................118

Kommitténs yttrande och förslag...................121

Sammanslagning av hydrografiska byrån och meteorologiska centralanstalten
......................... »

Nautisk-meteorologiska byråns ställning till den föreslagna institutionen 125

Den föreslagna gemensamma institutionens uppgifter.......129

Den föreslagna gemensamma institutionens förläggning i administrativt

avseende.........................131

Fråga om förläggande till Göteborg av en centralanstalt för väderlekstjänst
och marin meteorologi...............133

Sid.

Den föreslagna institutionens organisation m. m..........134

Namn...........................

Styrelse......................... »

Chef..........................137

Tjänstemän av andra lönegraden...............139

Tjänstemän av första lönegraden.......... 141

Kvinnliga biträden.....................142

Vaktmästare.......................143

Arbetstid........................145

Bestämmelser rörande undersökningar åt kommuner och enskilda . . 146

Avlöningsvillkor.................... 147

Övriga anslag å ordinarie stat................153

Anslag å extra stat....................157

Stat och kostnadsberäkning.................159

Särskilda yttranden........................162

Till KONUNGEN.

Den kommitté, åt vilken Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 uppdragit
att avgiva underdånigt utlåtande och förslag rörande reglering
av statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden m. m., över -

lämnade med underdånig .skrivelse den 15 februari 1917 delen LIII av
sina tryckta betänkande^ innefattande förslag i fråga om reglering av
löneförhållanden m. in. för befattningshavare i statsdepartementen.

Under tiden från och med sistnämnda dag har kommittén avgivit
följande skriftliga utlåtanden:

den 15 februari 1917 underdånigt utlåtande i fråga om krigstidstillägg
och krigstidshjälp åt befattningshavare i statens tjänst (n:r 92);

den 24 februari 1917 underdånigt utlåtande i fråga om statsbidrag
till utbetalta dyrtidstillägg åt lärare vid bergsskolorna i Filipstad och
Falun (n:r 93);

samma dag underdånigt utlåtande i fråga om dyrtidstillägg åt
befattningshavare vid Nordiska museet (n:r 94);

samma dag underdånigt utlåtande i fråga om krigstidshjälp för år
1916 till varvsarbetare vid flottans stationer i Karlskrona och Stockholm
(n:r 95);

den 23 mars 1917 underdånigt utlåtande angående förstärkning
av kammarrättens arbetskrafter (n:r 96);

samma dag underdånigt utlåtande angående förstärkning av arbetskrafterna
hos kammarkollegiet (n:r 97);

den 12 april 1917 underdånigt utlåtande i fråga om nya stater
för lantbruksinstitutet vid Ultima samt lantbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp (n:r 98);

den 13 april 1917 underdånigt utlåtande i fråga om lönereglering
för befattningshavare vid statens uppfostringsanstalt å Bona m. m. (n:r 99);

den 19 april 1917 utlåtande till fullmäktige i riksgäldskontoret
angående förslag till nya avlöningsstater för tjänstinnehavare vid riksgäldskontoret
och riksdagens hus (n:r 100);

den 24 april 1917 underdånigt utlåtande i fråga om rätt för vissa
befattningshavare av lägre grad vid tullverket att för avlöningsförhöjning
tillgodoräkna sig vakans- eller vikariatsförordnanden (n:r 101);

III

den 27 april 1917 underdånigt utlåtande angående t. f. sekreteraren
hos pensionsstyrelsen, lektorn B. A. Carlssons ansökning att för
löneförhöjning få tillgodoräkna sig vissa tjänstår å lektorsbefattningen
in. in. (n:r 102); samt

ilm 16 maj 1917 underdånigt utlåtande i fråga om kostnadsfri
ledighet åt förste kontrollörerna vid sockerraffinaderierna i riket (n:r 103).

Kommittén får härmed i underdånighet överlämna delen LIV av
sina tryckta betänkande!!, innefattande utredning och förslag i fråga om
sammanförande till en gemensam institution av vissa smärre vetenskapliga
anstalter in. in.

På grund av Eders Kungl. Maj:ts förordnande den 31 oktober
1913 har undertecknad Arrhenius varit ledamot i kommittén under det
att sistberörda ärende utgjort föremål för kommitténs behandling.

Härjämte hava i kommitténs överläggningar rörande denna fråga,
jämlikt kungl. brev den 31 oktober 1913, såsom särskilda sakkunniga
deltagit föreståndaren vid hydrografiska byrån, filosofie doktorn Axel
Wilhelm Wallén, föreståndaren vid nautisk-meteorologiska byrån, filosofie
doktorn Carl Gottfrid Fineman och föreståndaren för statens meteorologiska
centralanstalt, professorn Nils Gustaf Ekholm.

Till kommitténs protokoll avgivna särskilda meningar i ärendet
finnas återgivna i ett vid betänkandet fogat protokollsutdrag.

Stockholm den 1 juni 1917.

Underdånigst
F. H. SCHLYTERN.

Svante Arrhenius.
And. Pers.

Philip Klingspor. Aug. Nilsson.
Carl Persson. Karl Stenström.

Börje Knös.

SAMMANFÖRANDE TILL EN GEMENSAM INSTITUTION AV
VISSA SMÄRRE VETENSKAPLIGA ANSTALTER

M. M.

162586.

Inledning.

I det betänkande, delen XXXV''II, angående reglering av löneförhållanden
in. in. beträffande hydrografiska byrån, som lönereglcringskommittén
den b mars 1913 avgav, meddelade kommittén, att vid behandlingen
av omförmälda ärende inom kommittén ifrågasatts, huruvida icke tilläventyrs
skulle kunna ur flera synpunkter vara önskvärt och gagneligt att till
eu gemensam institution sammanföra en del vetenskapliga mindre anstalter,
såsom hydrografiska byrån, nautisk-meteorologiska byrån och meteorologiska
centralanstalten.

Det hade därvid särskilt framhållits, att de arbeten, som utfördes
av de nämnda anstalterna, ägde sådana beröringspunkter med varandra,
att man borde söka åstadkomma en intimare samverkan dem emellan.

Även hade inom kommittén framställts den tanken, att man utan
en sammanslagning av de nämnda anstalterna skulle kunna, åtminstone
till en viss grad, vinna det syfte, som avsåges med berörda åtgärd. I sådant
hänseende hade ifrågasatts att för de tre anstalterna inrätta en gemensam
oavlönad styrelse, vilken skulle hava till huvudsaklig uppgift att
årligen uppgöra förslag till arbetsplaner för arbetenas bedrivande inom de
.särskilda anstalterna och att yttra sig uti viktigare frågor rörande anstalternas
organisation och verksamhet in. in.

Genom en sådan anordning skulle — hade det framhållits — kunna
vinnas, att arbetena vid de särskilda anstalterna bleve organiserade och
planlagda på bästa möjliga sått och så, att vid den ena anstaltens arbeten
i görligaste mån hänsyn toges till de övriga anstalternas uppgifter och
arbeten samt att dubbelarbete undvekes.

I apekats hade ock, att genom insättande i den ifrågasatta styrelsen
av representanter för såväl de teoretiska som de praktiska intressena ga 1—1625S6.

L (in er eg l er in g s kom in itténs bet. LIV.

ranti skulle kunna vinnas mot att arbetena vid någon av anstalterna ensidigt
riktades åt det ena eller andra hållet.

Jämväl hade erinrats, att för de topografiska, ekonomiska och geologiska
kartverken samt sjökarteverket redan funnes ett slags gemensam
överstyrelse — med åligganden i väsentliga hänseenden motsvarande dem,
som tänkts skola tillkomma den ifrågasatta styrelsen för de tre ovannämnda
anstalterna — nämligen den genom kungl. brev den 28 maj 1880 inrättade
kommissionen för de allmänna kartarbetena.

Med hänsyn emellertid till den ingående prövning av frågan om den
hydrografiska byråns ställning, som ägde rum, innan beslut träffades om
densammas inrättande, hade kommittén ansett sig icke böra för det dåvarande
framlägga något förslag varken i den ena eller i den andra riktningen
utan allenast velat omförmäla vad i nämnda avseenden inom kommittén
förekommit, på det att, därest, såsom kommittén för sin del hölie
före, saken befunnes förtjänt av vidare uppmärksamhet, det måtte genom
sakkunnig utredning kunna utrönas, om och i vad mån någon av de antydda
anordningarna eller tilläventyrs annan anordning kunde böra träffas
i angivet syfte.

Vid 1013 års riksdag framlade Kungl. Maj:t sedermera proposition
angående uppförande å ordinarie stat av statens hydrografiska byrå m. m.
(n:r 267).

Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet den 4 april
1913 hade chefen för jordbruksdepartementet beträffande den av löneregleringskommittén
framställda tanken att till en gemensam institution sammanföra
en del vetenskapliga mindre anstalter yttrat, att näppeligen några
fördelar av ett dylikt sammanförande syntes honom vara att förvänta och
att det icke borde förbises, att avsevärda olägenheter skulle kunna därigenom
uppstå. Kommittén hade ej heller framställt förslag därom, utan
inskränkt sig till att genom en bestämmelse i avlöningsvillkoren hålla möj -ligheten av en dylik sammariföring öppen. Chefen för jordbruksdepartementet
ansåge också detta vara för det dåvarande till fyllest.

I utlåtande den 16 maj 1913, n:r 144, anförde jordbruksutskottet,
att, då fråga väckts om hydrografiska byråns upphörande såsom självstän -

(lig anstalt och dcnsatninas uppgående i eu gemensam större institution,
det syntes utskottet mindre lämpligt, att utredningen om den sålunda
ifrågasatta omorganisationen föregrepes genom anstaltens ställande å ordinarie
stat och i sammanhang därmed skeende lönereglering för anstalten.

Av sådan anledning och då utskottet på grund av den långt framskridna
tiden icke såge sig i stånd att ägna Kung]. Maj:ts proposition den
ingående granskning, som frågans vikt krävde, hade utskottet ansett sig
icke kunna tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag.

Vid sådant förhållande och då, enligt vad utskottet under hand inhämtat,
för uppehållande av de hydrografiska undersökningarna under år
1914 erfordrades anslag till enahanda belopp som under år 1913, hemställde
utskottet, att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke måtte i
vidare mån bifallas, än att riksdagen i anledning av densamma måtte för
uppehållande under år 1914 av verksamheten vid den hydrografiska byrån
med under densamma omedelbart lydande observationsstationer på extra
stat för samma år anvisa ett anslag av 55,000 kronor samt för verkställande
under år 1914 av hydrogeologiska specialundersökningar på extra
stat för samma år anvisa ett anslag av 3,000 kronor, eller tillhopa 58,000
kronor.

I skrivelse den 30 maj 1913, n:r 9, meddelade riksdagen utan någon
motivering, att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke i vidare mån
bifallits, än att riksdagen i anledning av densamma dels för uppehållande
under år 1914 av verksamheten vid den hydrografiska byrån med under
densamma omedelbart lydande observationsstationer på extra stat för
samma år anvisat ett anslag av 55,000 kronor, dels ock för verkställande
under år 1914 av hydrogeologiska specialundersökningar på extra stat för
samma år anvisat ett anslag av 3,000 kronor, eller tillhopa 58,000 kronor.

Den 6 mars 1913 avgav löneregleringskommittén jämväl betänkande,
delen XXXVIII, angående reglering av löneförhållanden m. in. vid meteorologiska
centralanstalten.

Under erinran att anstalten alltsedan densammas inrättande varit en
självständig institution, dock ställd under vetenskapsakademiens överinse -

ende, åberopade kommittén i fråga om den stallning, som anstalten för
framtiden kunde böra intaga inom statsförvaltningen, vad i sådant hänseende
yttrats i kommitténs omförmälda betänkande angående hydrografiska byrån.

Till 1913 års riksdag avlät lvungl. Maj:t därefter proposition, n:r 270,
angående ny stat för meteorologiska centralanstalten.

Till det propositionen bifogade statsrådsprotokollet den 11 april 1913
erinrade chefen för ecklesiastikdepartementet om chefens för jordbruksdepartementet
ovan återgivna yttrande i fråga om sammanförande till en
gemensam institution av en del vetenskapliga mindre anstalter.

För egen del anförde chefen för ecklesiastikdepartementet, att —
jämte det han biträdde vad chefen för jordbruksdepartementet sålunda
yttrat — han ville särskilt betona, att frågan om ny stat för meteorologiska
centralanstalten, sådan denna fråga förelåge, syntes kunna behandlas fullkomligt
oberoende av spörsmålet om anstaltens förening med närstående anstalter.

Huru man än tänkte sig meteorologiska centralanstaltens framtida
ställning i organisatoriskt hänseende, syntes det nämligen få anses givet
— särskilt om man toge hänsyn till den utveckling av anstaltens verksamhet,
som på senare tider förekommit, bland annat för tillgodoseende
av vissa, direkt praktiska syften — att den personal, som enligt det föreliggande
förslaget skulle vara uppförd på ordinarie stat, under alla förhållanden
komrae att bliva nödvändig för verksamhetens upprätthållande. .

Den nya statens antagande komme sålunda icke att på något sätt
försvåra meteorologiska centralanstaltens sammanförande med andra anstalter,
därest en dylik anordning skulle framdeles befinnas ändamålsenlig, och lika
litet skulle därigenom läggas något hinder i vägen för inrättande, på sätt
löneregleringskommittén alternativt ifrågasatt, av en för meteorologiska
centralanstalten m. fl. anstalter gemensam styrelse.

I allt väsentligt i överensstämmelse med Kungl. Majrts förslag fattade
riksdagen beslut om meteorologiska centralanstaltens ordinarie stat.

Då riksdagen i skrivelse den 30 maj 1913, n:r 8, meddelade sitt beslut
i ämnet, erinrade riksdagen emellertid, att av löneregleringskommittén
framställts tanken att till en gemensam institution sammanföra en del
vetenskapliga mindre anstalter, såsom hydrografiska byrån, nautisk-meteoro -

logiska byrån och meteorologiska centralanstaltcn, men att ebefen för
ecklesiastikdepartementet icke kunnat biträda denna uppfattning.

Riksdagen hade likväl icke av vad departementschefen anfört mot eu
dylik anordning blivit övertygad om, att icke densamma skulle kunna visa sig
både ur organisatorisk och ekonomisk synpunkt fördelaktig. Något bestämt
uttalande i denna fråga ansåge sig riksdagen dock icke kunna i ärendets
dåvarande skick göra. En av Kungl. Maj:t föranstaltad utredning i ämnet
syntes emellertid önskvärd, och uttalade riksdagen den förväntan, att
Kungl. Magt icke skulle underlåta att för riksdagen framlägga det förslag
till åtgärder i antydda riktning, vartill denna utredning kunde föranleda.

Enligt ämbetsskrivelse den 4 juli 1913 från finansdepartementet fann
Kungl. Magt gott uppdraga åt löneregleringskominittén att verkställa den
av riksdagen ifrågasatta utredning samt att till Kungl. Maj:t avgiva det
yttrande och förslag, som av utredningen kunde föranledas.

För att tagas i övervägande vid fullgörande av kommitténs uppdrag
i fråga om yttrande och förslag rörande förändring i hydrografiska byråns
ställning inom statsförvaltningen in. in. fick kommittén sedermera med
remisskrivelse den 15 november 1913 till sig överlämnad en av styrelsen
för hydrografiska byrån den 30 oktober 1913 gjord underdånig framställning
i fråga om byråns uppförande å ordinarie stat in. in.

För innehållet av denna framställning torde icke behöva redogöras,
då kommittén, på sätt av det följande framgår, nu har att yttra sig över
senare förslag i ämnet av styrelsen för ifrågavarande byrå.

Den redogörelse, avseende hydrografiska byrån, nautisk-meteorologiska
byrån och meteorologiska centralanstalten, som kommittén nu går
att lämna, har, vad hydrografiska byrån och meteorologiska centralanstalten
angår, inskränkts till att omfatta allenast vad som för vinnande av
erforderligt sammanhang synts kommittén vara av nöden. Vidkommande
dessa två institutioner i övrigt tillåter sig kommittén hänvisa till de utförliga
skildringar av deras utveckling, som lämnats i ovan omförmälda av
kommittén avgivna, såsom delarna XXXVII och XXXVIII betecknade betänkanden.

Hydrografiska byrån.

Historisk översikt.

Skrivelse 14/»
1889 från
lantbruksakademiens

förvaltningskommitté.

Förslag 19,12
1900 av vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen
och
lantbruksst
yreisen.

Uti skrivelse den 14 september 1889 gjorde lantbruksakademiens
förvaltningskommitté framställning därom, att Kungl. Maj:t måtte låta
genom sakkunniga personer utarbeta förslag dels till en allmän plan för
verkställande av hydrografiska undersökningar i olika delar av landet dels
även beträffande de kostnader, som för dessa undersökningars utförande
erfordrades.

Sedan en del myndigheter hörts över ifrågavarande framställning,
anbefallde Kungl. Maj:t väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och lantbruksstyrelsen
att gemensamt uppgöra och till Kungl. Maj:t inkomma med
förslag till plan för anställande av hydrografiska undersökningar inom
landet.

Det sålunda infordrade förslaget, avgavs av nämnda styrelser uti underdånig
skrivelse den 19 december 1900.

Styrelserna hade ansett förslaget böra omfatta en fullständig plan
för hydrografiska undersökningar av landets färskvatten jämte några särskilda
undersökningar rörande havsvattnet längs kusterna.

De i sistnämnda hänseende uti förslaget ingående maritima-hydrografiska
iakttagelserna skulle ordnas och ledas av nautisk-meteorologiska
byrån.

Vad färskvattenshydrografien anginge, skulle för densamma inom
lämpligt belägna flodområden erfordras meteorologiska iakttagelser i egentlio-
mening, vilka arbeten borde verkställas vid tillräckligt antal stationer
under ledning och kontroll såsom dittills av meteorologiska centralanstalten.

De till färskvattenshydrografien hörande undersökningarna skulle
med vissa undantag ordnas och delvis verkställas av en för ändamålet
föreslagen hydrografisk byrå i Stockholm, lydande under eu likaledes föreslagen
oavlönad styrelse, vars ledamöter representerade de institutioner
eller verk, för vilka resultaten av undersökningarna ansågos företrädesvis
nödvändiga och som kunde befrämja byråns verksamhet.

I den föreslagna hydrografiska byrån borde chefskapet utövas av eu
föreståndare med ådagalagda tillräckliga kunskaper i teoretisk och praktisk
hydrografi, i vattenbyggnadslära samt i geologi. Denne skulle ägna sin
odelade arbetskraft åt de hydrografiska undersökningarna dels genom självständigt
vetenskapligt och hydroteknisk arbete dels genom övervakande
och ledning av det arbete, som utfördes av byråns övriga tjänstemän med
biträden samt av de under byrån lydande observatörerna och stationerna
i landet, vilka han vid undersöknings- och inspektionsresor ägde besöka.
Hnn syntes böra jämnställas med byråchef i centralt ämbetsverk och tillerkännas
de löneförmåner, som vore eller framdeles bleve för sådan tjänsteman
bestämda.

Byråns övriga tjänstemän skulle vara två byråingenjörer, på vilka
borde ställas samma kompetensfordringar som på chefen, dock, där så
funnes nödigt, med någon eftergift i avseende å vetenskapligheten, men
helst med något höjda anspråk å ingenjörsutbildningen. Deras åliggande
skulle vara att, enligt chefens bestämmelse och efter samråd med vägoch
vattenbyggnads- samt lantbruksingenjörer och andra, som med
kunskaper i ämnet förenade lokal- och personalkännedom, anordna och
kontrollera de hydrografiska stationerna samt verkställa de mätningar
och undersökningar, som krävde särskild sakkunskap och ej kunde åt
andra sakkunniga uppdragas. För ifrågavarande byråingenjörer föreslogs
enahanda avlöning, som då var tillerkänd byråingenjör i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

övrigt arbete såväl å fältet som vid byrån skulle verkställas av
extra biträden, i den mån sådant ej medhunnes av de ordinarie tjänstemännen.

För byrån erfordrades därjämte en vaktmästare, vilken visserligen
i avlöningsförmåner syntes böra jämnställas med vaktmästare vid de cen -

Yttrande */i
1901 av hus
hållningssällskapens

ombud.

Utlåtande
S2,4 1903 av
vattenfallskommittén.

tråk ämbetsverken, men med rätt för styrelsen att på förslag av bvråns
chef tilldela honom gratifikation för skötande av räkne- och skrivmaskin,
i den man han kunde vid byråarbetet biträda därmed.

. . över det.av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och lantbruksstyrelsen

uPPoj01''da förslaget avgåvos flera yttranden.

I sådant hänseende ma omnämnas, hurusom hushållningssällskapens
ombud i ett den 9 november 1901 avgivet yttrande anförde, att det samaibete
mellan den nya och tva äldre institutioner, som förslaget förutsatte,
syntes vara nödvändigt och lämpligt såsom övergångsform till en enhetlig
institution, om och när erfarenheten skulle visa eu sådan behövlig, men
att, på det samarbetet skulle bliva fruktbärande, detaljerade bestämmelser
därför borde, i den mån de vore behövliga, av Kungl. Maj:t utfärdas.

Den av Kungl. Maj:t den 9 juni 1899 tillsatta s. k. vattenfallskommittén
yttrade sig den 22 april 1902 i ärendet.

I avseende å kompetensen till chefsbefattningen vid den föreslagna
hydrografiska byrån ansåg vattenfallskommittén ingen avprutning kunna
göras i den vetenskapliga kapaciteten; däremot syntes det kommittén kunna
ifrågasättas, huruvida det vore lämpligt att, på sätt som skett i styrelsernas
förslag, särskilt betona fordringarna på den mera fackmässiga ingenjörsutbildningen.

Kommittén ansåg för sin del, att i fråga om chefens uppgift borde
gälla följande bestämmelser: »I hydrografiska byrån utövas chefskapet av
en föreståndare, som ådagalagt vitt omfattande kunskaper och praktisk erfarenhet
inom de hydrografiska vetenskaperna och som agnar sin odelade
arbetskraft åt de hydrografiska undersökningarna dels genom självständigt
vetenskapligt tekniskt arbete dels genom övervakande och ledning av det
arbete, som vid byrån eller vid fältarbetena utföres av dess övriga tjänstemän
med biträden samt av de under byrån lydande observatörerna och
stationerna i landet». Chefen syntes kommittén böra i avseende å löneförmåner
jämnställas med överdirektör.

för byråingenjörerna ansåg kommittén kompetensfordringarna böra
utgöras av ådagalagda tillräckliga kunskaper i teoretisk och praktisk hydrografi,
vattenbyggnadslära och geologi.

Då chefen för jordbruksdepartementet. den 21 december 1906 inför Propositio J

i-iii • i ner rl(i 1907

Kungl. Maj:t föredrog detta ärende, erinrade han, hurusom uti väg- och År* riksdag.
vattenbyggnads- samt lantbruksstyrelsernas förslag hemställts om inrättandet,
av en fristående institution, en hydrografisk byrå, som, även om själva
samlandet av materialet i vissa hänseenden skulle förmedlas av andra institutioner,
dock skulle vara den centralpunkt, kring vilken det hela skulle
gruppera sig.

Departementschefen hade för sin del varit mycket tveksam, huruvida
åt den särskilda institution, som syntes vara erforderlig, borde givas eu
så fristående ställning, som styrelserna föreslagit, eller om den ej kunde
ingå såsom en underavdelning i något redan befintligt verk eller någon
institution. Säkerligen skulle — yttrade departementschefen — en sådan
anordning medföra en viss, om än ej alltför betydlig kostnadsbesparing.

De verk och inrättningar, som därvid först och främst vore att
tänka på, ansåg departementschefen vara väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

Sveriges geologiska undersökning och meteorologiska centralanstalten.

Vad då först anginge väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, höll departementschefen
före, att man genom att förlägga den hydrografiska institutionen
direkt under denna styrelse skulle utsätta sig för risken av en viss
ensidighet. Särskilt syntes honom nämnda styrelse av naturliga skäl icke
väl ägnad att tillvarataga de icke oviktiga vetenskapliga intressen, som
skulle vara förbundna med byråns verksamhet.

Sveriges geologiska undersökning lämpade sig visserligen synnerligen
väl att övertaga de hydrogeologiska specialundersökningarna, men, vad
övriga delar av hydrografien anginge, läge dessa så pass långt på sidan
om detta ämbetsverks egentliga verksamhetsfält, att, även om, med någon
förstärkning i verkets ordinarie arbetskrafter, inom detsamma skulle kunna
bildas en fullt kompetent hydrografisk underavdelning, en sådan uppdelning:
lätteligen skulle kunna vålla en för det mål, verket framför allt hade
att tillgodose, ödesdiger splittring av dess och särskilt chefens arbetskrafter.

Med meteorologiska centralanstalten måste, enligt vad den förebragta
utredningen gåve vid handen, den hydrografiska institutionen alltid
komma att stå i det intimaste samarbete. Den meteorologiska centralanstalten
vore emellertid en rent vetenskaplig institution och lydde såsom

2—162586. Lönereglering skommittcns bet. LIV.

sådan närmast under vetenskapsakademien. Skulle även huvudparten av
landets hydrografiska undersökning förläggas under meteorologiska centralanstalten,
skulle det, enligt departementschefens åsikt, bortsett från de
stora organisatoriska svårigheter, som därvid oundvikligen skulle uppstå,
lätt kunna hända, att den praktiska sidan av hydrografien i längden icke
komme till sin rätt.

Av sålunda anförda skäl hade departementschefen efter moget övervägande
ansett sig även i själva organisationsfrågan böra i princip ansluta
sig till väg- och vattenbyggnads- samt lantbruksstvrelsernas förslag om
inrättande av en särskild fristående institution, en hydrografisk byrå.

Därför syntes emellertid föreligga även ett annat, visserligen mera
på sidan om själva saken liggande skäl. I skrivelse den 10 maj 1904
hade riksdagen hos Kungl. Maj:t anhållit om revision av den s. k. lukrativa
vattenrätten och därvid särskilt framhållit önskvärdheten av att även
hos oss, liksom det redan skedde i en del främmande länder, komme att
föras en s. k. vattenbok. Inom den kommitté, som tillsatts för att verkställa
den begärda revisionen, hade man redan haft blicken fäst på den
blivande hydrografiska byrån, såsom den institution, åt vilken förandet av
den påtänkta vattenboken borde kunna uppdragas.

Utan att närmare inlåta sig på frågan om lämpligheten därav, ansåg
sig departementschefen böra framhålla, att möjligheten av en sådan anordning
enligt hans förmenande bättre tillgodosåges, om byrån från början
finge en självständig ställning, än om den inordnades under annat verk
eller annan institution.

Den högsta ledningen av den hydrografiska byråns arbeten skulle,
enligt departementschefens mening, utövas av en oavlönad styrelse, vilken
borde lämpligen kunna sammansättas av chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
såsom ordförande, samt chefen för den geologiska undersökningen,
överingenjören i lantbruksstyrelsen, föreståndaren för meteorologiska
centralanstalten och föreståndaren för den hydrografiska byrån
ävensom eventuellt vattenfallsingenjören, såsom ledamöter.

Vid en sådan sammansättning av styrelsen skulle såväl de praktiska
som de teoretiska intressena bliva företrädda. Genom chefens för Sveriges
geologiska undersökning och föreståndarens för meteorologiska central -

anstalten medlemskap skulle Hven vara sörjt för det nödiga samarbetet
mellan den hydrografiska byrån samt sistnämnda två institutioner.

Vad styrelsens befogenhet anginge, ansåg departementschefen denna
böra begränsas till att huvudsakligen omfatta dels uppgörandet av plan
för byråns verksamhet såväl vid dess första organisation som därefter för
varje år och föreslåendet av stat för byrån, dels ock de speciella befogenheter
Kungl. Maj:t kunde komma att uppdraga åt styrelsen i blivande instruktion
för densamma.

Den omedelbara ledningen av byråns verksamhet skulle däremot
uppdragas åt eu av Kungl. Maj:t tillsatt föreståndare.

Utom denne skulle den hydrografiska undersökningens ordinarie arbetskrafter
komma att utgöras allenast av de föreslagna två byråingenjörerna.
En del tillfälliga arbetskrafter koinrne alltid att erfordras.

I avseende å den av väg- och vattenbyggnads- samt lantbruksstyrelserna
för föreståndaren föreslagna avlöningen anförde departementschefen
följande.

Enligt förslaget skulle av denne fordras ådagalagda tillräckliga kunskaper
i teoretisk och praktisk hydrografi, i vattenbyggnadslära samt i
geologi. Han skulle således vara både vetenskapsman och ingenjör och i
båda hänseendena stå på höjden av sin tids bildning.

För en ingenjör med den större erfarenhet, som här skulle fordras,
och med framstående egenskaper i övrigt bjöde emellertid det praktiska
livet stora möjligheter till högre inkomst än den föreslagna avlöningen,
som till att börja med icke skulle uppgå till mer än 6,400 kronor (= den
dåvarande begynnelseavlöningen för byråchef i centralt ämbetsverk). Några
vidare tillfällen till biförtjänster komme uppenbarligen icke föreståndarplatsen
att lämna.

Men även om man, såsom ock vattenfallskommittén ifrågasatt, ville
till största delen efterskänka fordringarna på ingenjörskompetensen — något
som väl i varje fall vid platsens första tillsättande bleve nödigt, då
det icke syntes vara möjligt att för densamma finna någon ingenjör, som
haft tillfälle att ägna så mycken tid åt hydrografi, att han även på
detta område fyllde måttet — och man i stället ville lägga huvudvikten
på den rena hydrografutbildningen, ansåg departementschefen det starkt

kunna ifrågasättas, om för den föreslagna avlöningen ens någon på detta
område fullt kompetent person skulle kunna erhållas till föreståndarplatsen
än mindre kvarhållas å densamma. Det senare vore dock nödvändigt
för bevarande av kontinuiteten i arbetet, och detta så mycket mer som
säkerligen de underordnade arbetskrafterna komme att ganska ofta
ombytas.

För den vetenskapligt bildade hydrografen syntes emellertid, om ej
avlöningen sattes desto högre, den akademiska banan, redan med de existensvillkor
den då erbjöde, alltid komma att hägra såsom slutmålet. Fn
ordinarie professor uppbure för det dåvarande eu begynnelseavlöning av

6,000 och en slutavlöning av 7,000 kronor, d. v. s. i stort sett endast
obetydligt sämre avlöning, än föreståndaren för hydrografiska byrån skulle
komma att uppbära. Den akademiska läraren hade emellertid alltid utsikt
till en eller annan extra förtjänst, och, framför allt, han vore ordinarie
tjänsteman med ty åtföljande pensionsrätt.

Ställningen av ordinarie ämbetsman skulle emellertid åtminstone
till en början ej tillkomma föreståndaren för den hydrografiska byrån.
I motiveringen till ett tidigare förslag hade lantbruksstyrelsen anfört, att
under förutsättning av den då föreslagna organisationens genomförande
den hydrografiska undersökningen syntes böra kunna genomföras under en
tid av omkring'' 20 år.

Åven om man måste hålla före, att den sålunda beräknade tiden
vore för kort och att jämväl efter genomförandet av den föreslagna undersökningsplanen
behovet av vissa mera permanenta undersökningar komme
att kvarstå, vore det alltid att antaga, att man inom en begränsad tid
måste i större eller mindre mån omorganisera det hela. Under sådana
förhållanden ansåg departementschefen blivande anslag till den hydrografiska
undersökningen tills vidare, såsom fallet dittills varit med anslaget
till den geologiska undersökningen, böra uppföras å extra stat.

Då även i andra hänseenden den blivande föreståndarens ställning
erbjöde ganska många jämförelsepunkter med chefens för Sveriges geolologiska
undersökning, särskilt i fråga om arbetets art och den vetenskapliga
kompetens, det förutsatte, hade departementschefen ansett dem båda böra
likställas jämväl i fråga om avlöning.

Arvodet till chefen för den geologiska undersökningen utginge för
det dåvarande med 7,000 kronor, vilket med andra ord ville säga, att lian
vore jämnställd med överdirektörer och andra chefer för mindre ämbetsverk
i allmänhet. Samma arvode ansåg departementschefen minst böra
tillkomma även föreståndaren för hydrografiska byrån. Departementschefen
anslöt sig således därutinnan till den av vattenfallskommittén uttalade uppfattningen.
Emellertid påginge arbeten på eu omreglering av lönerna för
de förvaltande ämbetsverkens personal, och i sammanhang därmed syntes
även medellönen för cheferna för de mindre verken komma att höjas. Av
en sådan höjning borde, då regleringen en gång började genomföras, jämväl
föreståndaren för hydrografiska byrån komma i åtnjutande. Arvodet
åt denne föreståndare borde alltså för det dåvarande bestämmas till 7,000
kronor.

Av de båda föreslagna byråingenjörerna borde eu vara företrädesvis
utbildad i vattenbyggnadskonst och den andre i de till lantbruksingenjörernas
verksamhet hörande ämnen. Departementschefen tänkte sig, att
för ett arvode av 4,500 kronor man skulle kunna räkna på att erhålla till
byråingenjörsbefattning fullt kompetenta personer, som kunde finna med
sin fördel förenligt att ägna exempelvis omkring fyra eller fem år åt
tjänstgöring inom byrån.

I enlighet med departementschefens hemställan föreslog Kungl. Maj:t
i proposition n:r 2 vid 1907 års riksdag, att riksdagen måtte dels besluta,
att i huvudsaklig överensstämmelse med de av departementschefen angivna
grunder en hydrografisk undersökning av Sveriges färskvatten skulle företagas
under ledning av en särskild, för ändamålet bildad hydrografisk
byrå, dels ock för ifrågavarande ändamål å extra stat för år 1908 bevilja
ett anslag av 40,800 kronor.

Därjämte föreslog Kungl. Maj:t vid samma års riksdag uti proposition
n:r 3, att till utförande under meteorologiska centralanstaltens ledning
och kontroll av vissa meteorologiska observationer för en hydrografisk
undersökning av Sveriges färskvatten riksdagen måtte på extra stat
för år 1908 under riksstatens åttonde huvudtitel anvisa ett belopp av
10,800 kronor.

Riksdagens Med anledning av Kungl. Maj:ts uti förenämnda proposition n:r 2

o. *''/s 1907. gjorda framställning yttrade riksdagen i skrivelse den 30 maj 1907, n:r
9, angående regleringen av utgifterna under riksstatens nionde huvudtitel,
följande.

Tillgodogörandet av vårt lands rika vattenkrafter och särskilt användandet
av den kraft, som förefunnes i de vattenfall, vilka tillhörde staten,
vore angelägenheter av så genomgripande vikt, att deras ordnande icke
borde undanskjutas; och då förutsättningen för en tillfredsställande lösning
av dithörande frågor vore, att vårt land bleve i hydrografiskt avseende på
ett tillförlitligt sätt undersökt, hade riksdagen ansett sig böra bifalla
Kungl. Maj:ts förslag om anordnandet av en särskild, för sådant ändamål
avsedd hydrografisk byrå.

Då riksdagen likaledes funnit sig böra instämma i vad departementschefen
till statsrådsprotokollet anfört i fråga om grunderna för den
hydrografiska undersökningens verksamhet och kostnaderna därför, hade
riksdagen beslutat, att, i huvudsaklig överensstämmelse med nyssnämnda
grunder, en hydrografisk undersökning av Sveriges färskvatten skulle företagas
under ledning av en särskild, för ändamålet bildad hydrografisk byrå,
samt för ifrågavarande ändamål å extra stat för år 1908 beviljat ett anslag
av 40,800 kronor.

Enligt vad riksdagens skrivelse den 31 maj 1907, n:r 8, giver vid
handen, anvisades å åttonde huvudtiteln det uti propositionen n:r 3 äskade
beloppet av 10,800 kronor för vissa meteorologiska observationer för en
hydrografisk undersökning av Sveriges färskvatten.

Sedan Kungl. Maj:t den 15 november 1907 i överensstämmelse med
de uti förstnämnda proposition angivna grunder beslutat om den hydrografiska
byråns trädande i verksamhet och om styrelse för densamma ävensom
förordnat föreståndare för byrån, utfärdades den 18 januari 1908 instruktion
för den hydrografiska undersökningen av Sveriges färskvatten.

Riksdagar- För år 1909 beviljade riksdagen för här ifrågavarande ändamål

1911. anslag, slutande på 61,700 kronor. Av ifrågavarande anslag anvisades
49,400 kronor under nionde huvudtiteln (därav 3,000 kronor för hydro -

geologiska specialundersökningar) och 12,300 kronor (för de meteorologiska
undersökningarna) under åttonde huvudtiteln.

För år 1910 beviljades för ifrågavarande undersökningar anslag å
sammanlagt 60,700 kronor, av vilket belopp de för uppehållande av verksamheten
vid den hydrografiska byrån med under densamma omedelbart
lydande observationsstationer samt de för verkställande av hydrogeologiska
specialundersökningar beräknade kostnaderna, tillhopa 53,000 kronor, anvisades
under nionde huvudtiteln, medan kostnaderna för de meteorologiska
undersökningarna, 13,700 kronor, uppfördes å åttonde huvudtitelns stat.

Till här omförmälda undersökningar beviljades såväl för år 1911
som ock för år 1912 samma belopp, 66,700 kronor.

De för år 1913 till de hydrografiska undersökningarna beviljade an- 1912 års
slagen uppgingo tillhopa till 71,700 kronor, därav 3,000 kronor för hydrogeologiska
specialundersökningar och 13,700 kronor för meteorologiska
observationer.

Det bör här erinras, att hydrografiska byrån sedan år 1911 åtnjutit
bidrag jämväl från ett under sjätte huvudtiteln anvisat anslag för åstad- SverSveri^es
kommande av en schematisk förteckning och beskrivning över Sveriges för åren
vattenfall. På extra stat för nämnda år anvisades för åstadkommande av 1911~1913-en dvlik förteckning och beskrivning ett anslag av 27,000 kronor. Arbetet
skulle verkställas av vattenfallsstyrelsen, hydrografiska byrån och meteorologiska
centralanstalten. Av årskostnaderna beräknades 13,500 kronor
belöpa på hydrografiska byrån. Anslag till samma ändamål beviljades för
år 1912 till belopp av 22,000 kronor och för år 1913 till belopp av 27,000
kronor. Av sistnämnda anslag beräknades belöpa å hydrografiska byrån
jämte observationsstationer 16,000 kronor, därav till extra biträden, förslagsvis,
4,500 kronor. I

I underdånig skrivelse den 13 juni 1912 framhöll styrelsen för Skrivelse 19,«
o »/ */ 12 /VÅw

hydrografiska byrån, hurusom, med ledning av erfarenheten från de gångnastyrelsen för

åren och den utveckling, byrån därunder genomgått, man redan kunde inse, grafiska

att behovet av de hydrografiska undersökningarna med säkerhet komme att byrån.

för all framtid bestå och att fullbordandet av endast de närmast lie-o-ande

uppgifterna komme att kräva så lång tid, att redan för dem det syntes
styrelsen lämpligast att överflytta byrån på ordinarie stat.

T sådant hänseende lämnade styrelsen eu översikt av byråns viktigaste
arbeten och den tid, de kunde beräknas komma att kräva. (Att
i detta sammanhang återgiva ifrågavarande översikt torde icke vara behövligt.
)

Med vad styrelsen anfört ansåg den tillräckliga motiv hava förebragts
för behovet av hydrografiska undersökningar under en mycket längre tidrymd
än den, varmed man i allmänhet torde hava räknat i reglerin°-s /»

ö ö

frågor; och styrelsen hemställde fördenskull, att i samband med reglering
av avlöningarna till hydrografiska byråns personal byrån måtte uppföras
på ordinarie stat. Styrelsen hemställde tillika, huruvida icke byråns karaktär
av central statsmyndighet borde även i benämningen komma till
sin rätt, i likhet med vad exempelvis för statistiska centralbyrån och
meteorologiska centralanstalten vore fallet; och föreslogs i sådant hänseende,
att benämningen, i stället för den dåvarande, måtte bliva hydrografiska
centralbyrån eller hydrografiska centralanstalten.

Enligt vad styrelsen erinrade, utgjordes hydrografiska byråns personal
av cn föreståndare, två byråingenjörer och en vaktmästare. Vidare
vore anställda tillfälliga biträden och observatörer. För den »ordinarie»
personalen gällde följande stat:

Arvode åt en föreståndare........kronor 7,000

> » > byråingenjör........ > 4,500

» > » » > 4,500

> > > vaktmästare........ > 800l ^ ''ir ]cundc arvodet

j höjas med 100 kronor.

Anslaget till extra biträden utginge för år 1913 å byråns stat med

9,000 kronor och å vattenfallsförteckningens stat med 4,500 kronor. Dessa
båda anslag vore beräknade att användas på följande sätt:

Å bi/rnns stat:

Arvode åt en biträdande ingenjör i 6 månader............

> > ett manligt biträde för vattenmängdsberäkningar, ritarbeten etc,

> > > kvinnligt biträde för registratorsgöromål o. d.......

> > > > > > ritgöromål............

» » > > » > räknearbeten...........

> för vattenanalyscr......................

Ersättning åt vaktmästaren för skrivmaskinsarbete..........

Diverse..............................

Å vatten/''allsförteckningens stat:

Arvode åt en biträdande ingenjör................

> för biträde med avvägningars bearbetning.........

	1,800
	1,800
	1,200
	1,200
	1.200
	800
	500
	500

Kronor 9,000

, kronor 3,600
. 900

Kronor 4,500

I fråga om personalens uppförande på ordinarie stat syntes det styrelsen,
att föreståndaren, byråingenjörerna, tre kvinnliga biträden samt
vaktmästaren borde bliva ordinarie tjänstinnehavare. Däremot ansågs detta,
åtminstone för det dåvarande, icke nödvändigt beträffande övrig personal,
men borde för anställande av extra biträden till fält- och byråarbetena,
för vattenanalyserna, för ersättning till vaktmästaren för skrivmaskinsarbete,
för vikariatsersättning och för diverse tillfälliga utgifter i staten
upptagas ett särskilt belopp, i likhet med vad som vore fallet i staten för
Sveriges geologiska undersökning.

Beträffande avlöningsförmånerna för hydrografiska byråns föreståndare
erinrade styrelsen, att avlöningarna åt cheferna för de mindre ämbetsverken
vid pågående omregleringar bestämts till 9,000 kronor och att i
enlighet därmed avlöningen för chefen för Sveriges geologiska undersökning
reglerats vid 1909 års riksdag. Styrelsen föreslog fördenskull, att avlöningen
till föreståndaren för hydrografiska byrån måtte fastställas till 9,000
kronor.

I sammanhang därmed ansåg sig styrelsen också böra ifrågasätta,
huruvida icke bemälde föreståndares benämning borde ändras till närmare
överensstämmelse med förhållandet vid andra motsvarande ämbetsverk eller
så, att han bleve betecknad såsom chef för byrån.

3—162586. LöneregleringsJcommittcns bet. LIV.

Den stat, som styrelsen föreslog, hade följande lydelse:

	På ordinarie stat.
	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Ortstill- lägg.	Summa,
	Kr.	Kr.	K,	Kr.
Chefen.............	6,200	2,800	_	9,000
1 byråingenjör.........	3,600	1,800	400	5,800) j
1 » .........	3,600	1,800	400	5,800) I
1 kvinnligt biträde.......	900	550	150	1,600]i \|
1 » » .......	900	550	150	1,600 ii
1 > » .......	700	350	150	1,200) l
1 vaktmästare.........	900	450	150	1,500 {
Till extra biträden samt vikariats-ersättning..........	_	_	_	10,500
Till expenser..........	—	—	—	3,500
Till arvoden åt observatörer . . .	—	—	—	8,000
Summa	—		_	48,500

Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kronor och efter
10 år med ytterligare 500
kronor.

|Efter 5 år kan lönen höjas
med 200 kronor och efter
10 år med ytterligare 200
kronor.

Ifter 5 år kan lönen höjas
med 100 kronor.

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skola, så länge
denna förmån kvarstår, å lönen avdragas 250 kronor årligen.

På extra stat.

Till resekostnader och hantlangning vid mätningar, förslagsvis ............kronor 8,000

Till publikationer, förslagsvis............................ , 8,000

Till komplettering och underhåll av peglar samt utrustning, förslagsvis........ > 3,500

Summa kronor 19,500

Något’ anslag för lokalhyra var icke medräknat. Därest utgift i
sådant hänseende bleve erforderlig, ansåg styrelsen anslag jämväl därför
böra begäras på extra stat.

Sammanlagda utgifterna för den hydrografiska byrån med underlydande
observationsstationer skulle enligt det av styrelsen för byrån upprättade
statförslaget, ålderstillägg oberäknade, uppgå till 68,000 kronor.
Som anslaget för år 1913 utgjorde 55,000 kronor, skulle ökningen utgöra

13,000 kronor. Därifrån borde emellertid dragas 2,250 kronor, vilket belopp
utgått till personalen i form av extra lönetillägg.

Till den hydrografiska undersökningen av Sveriges färskvatten hörde
jämväl de under statens meteoi-ologiska centralanstalt stående meteorologiska
observationerna samt de under Sveriges geologiska undersökning
varande hydrogeologiska specialundersökningarna. För dessa gällde för år
1913 följande kostnadsberäkningar:

De meteorologiska observationerna.

Arvodestillökning åt eu amanuens vid meteorologiska centralanstalten.........kronor 1,000

Observationsarvoden, förslagsvis........................... > 9,700

Instruments och apparaters underhåll, förslagsvis................... > 500

Inspektioner, förslagsvis.............................. » 500

Biträden vid instrumentens prövning, observationernas granskning och beräkning, tabel lering

samt skrivning m. m., förslagsvis...................... > 2,000

Summa kronor 13,700

De hydrogeologiska specialundersökningarna.

Fältarbeten, förslagsvis...............................kronor 2,500

Publikationer, förslagsvis.............................. » 500

Summa kronor 3,000

Karaktären av de poster, vilka vore upptagna i dessa beräkningar,
syntes styrelsen göra det lämpligast, att utgifterna för desamma fortfarande
utginge på extra stat.

Genom remiss den 5 juli 1912 anbefallde Kungl. Maj:t löneregleringskommittén
att avgiva yttrande i anledning av styrelsens för hydrografiska
byrån förenämnda skrivelse den 13 juni 1912.

I anledning därav avgav löneregleringskommittén den 6 mars 1913
ovan omförmälda betänkande, delen XXXVII, i fråga om reglering av
löneförhållanden m. m. beträffande hydrografiska byrån.

I sitt i betänkandet innefattade förslag meddelade kommittén till en
början, såsom redan här ovan nämnts, att inom kommittén ifrågasatts,
huruvida icke tilläventyrs skulle kunna vara önskvärt och gagneligt att
till en gemensam institution sammanföra en del vetenskapliga mindre an -

Löneregleringskommitténs
betänkande 6/«

1913.

stalter såsom hydrografiska byrån, nautisk-meteorologiska byrån och meteorologiska
centralanstalten. Såsom jämväl erinrats, ansåg sig kommittén
emellertid icke för det dåvarande böra framlägga något förslag i den ena
eller den andra riktningen.

Kommittén ansåg sig kunna tillstyrka, att hydrografiska byrån överflyttades
till ordinarie stat med benämning statens hydrografiska byrå.

Enligt styrelsens förslag skulle å staten för byrån uppföras, utom
föreståndaren, 2 byråingenjörer, 3 kvinnliga biträden och 1 vaktmästare.

Föreståndaren hade dittills åtnjutit ett årligt arvode av 7,000 kronor.

Styrelsen hade, under framhållande att avlöningen till chefen för
Sveriges geologiska undersökning vid 1909 års riksdag bestämts till 9,000
kronor, föreslagit, att avlöningen till föreståndaren för hydrografiska byrån
måtte utgå med nyssnämnda belopp.

Kommittén erinrade uti förevarande hänseende till en början, att
kommittén jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 20 december 1912 anbefallts
att i samband med fullgörande av det kommittén meddelade uppdrag med
avseende å lönereglering för hydrografiska byrån till behandling jämväl
upptaga frågan om ny stat för meteorologiska centralanstalten.

Med hänsyn såväl till innehållet i den kommittén sålunda givna
befallningen som ock till spörsmålet att på ett eller annat sätt närmare
sammansluta hydrografiska byrån med meteorologiska centralanstalten och
nautisk-meteorologiska byrån hade kommittén ansett att, därest föreståndaren
för hydrografiska byrån bleve ordinarie tjänsteman och såsom sådan
erhölle pensionsrätt, det borde kunna vara till fyllest, om han i avlöningshänseende
likställdes med föreståndaren för meteorologiska centralanstalten.

För denne senare hade avlöningen vid 1909 års riksdag bestämts lika
med den, som i allmänhet tillkomme universitetsprofessorer, och något förslag
till ändring därutinnan förelåge icke uti de till kommittén överlämnade
handlingar beträffande meteorologiska centralanstalten.

Avlöningen till föreståndaren för hydrografiska byrån borde alltså
enligt kommitténs mening utgå med 7,500 kronor, vartill skulle kunna
komma ett ålderstillägg efter fem år å (500 kronor.

Av styrelsen för hydrografiska byrån hade ock ifrågasatts, huruvida

icke sistbemält^ föreståndares benämning borde ändras till närmare överensstämmelse
med förhållandet vid andra motsvarande ämbetsverk eller så,
att han bleve betecknad såsom »chef» för byrån. Med sin nyss antydda
uppfattning hade kommittén icke kunnat biträda berörda förslag i fråga
om föreståndarens benämning.

A gällande stat för hydrografiska byrån voro upptagna två byråingenjörer,
vardera med ett arvode av 4,500 kronor.

Därest byrån skulle överföras på ordinarie stat, ansåg kommittén i
likhet med styrelsen, att de bägge redan befintliga by råinge njörsbefattningarna
borde förändras till ordinarie tjänster. Det syntes nämligen
vara oundgängligen nödvändigt för arbetets behöriga gång, att vid byrån
funnes, förutom föreståndaren, åtminstone två ordinarie tjänstemän med
högre utbildning.

Vidkommande avlöningarna till ifrågavarande byråingenjörer erinrades,
att dåvarande arvodet, 4,500 kronor, utgjorde samma belopp som
begynnelseavlöningen för tjänsteman i andra normalgraden vid centrala
ämbetsverk, som icke varit föremål för ny lönereglering. De nämnda
befattningarna syntes kommittén böra, därest de uppfördes såsom ordinarie,
erhålla samma avlöningsförmåner, som dåmera i allmänhet vore tillerkända
tjänstemän i andra normalgraden.

Kommittén hade därvid icke ansett sig böra taga hänsyn till att
byråingenjörerna enligt gällande instruktion ägde att under vissa villkor
åtaga sig att utom tjänstetiden utföra praktiskt hydrografiska undersökningar
och utredningar åt kommuner och enskilda. Enligt vad kommittén
inhämtat, hade byråingenjörernas behållna inkomster av dylika uppdrag
utgjort

år 1908 år 1909 år 1910 år 1911 år 1912
kr. kr. kr. kr. kr.

för den ene byråingenjören.............. 211:— 27:75 170:35 611:70 305: —

> > andre » .............. — 27: 75 — — —

Å staten för hydrografiska byrån skulle vidare enligt styrelsens förslag
såsom ordinarie uppföras tre redan befintliga kvinnliga biträdesbefattningar.

Av de nämnda biträdena skulle ett utföra registrator-, räkenskaps-,
gransknings- och renskrivningsarbeten och ett annat biträde sysselsättas
med ritarbeten.

Med hänsyn till arten av större delen av ifrågavarande arbeten hade
styrelsen ansett dessa bägge biträden böra i avlöningshänseende likställas
med dylika biträden av högre grad (= nuvarande andra graden) inom
centrala ämbetsverk.

Det tredje biträdet skulle hava till åliggande att utföra enklare räknearbete
samt kollationering och korrekturläsning.

Avlöningen till detta biträde hade synts styrelsen kunna sättas lika
med den, som åtnjötes av dylika biträden av lägre grad inom centrala
ämbetsverk.

Vad styrelsen sålunda föreslagit i fråga om uppförande å stat av
tre ordinarie kvinnliga biträdesbefattningar samt angående avlöningsförmånerna
för dem, hade icke givit kommittén anledning till erinran.

Beträffande den avlöning, som skulle tillkomma vaktmästaren vid
hydrografiska byrån i denna hans egenskap, ansåg sig kommittén icke
kunna tillstyrka, att den sattes högre än som befunnits skäligt för vaktmästare
i allmänhet vid centralt ämbetsverk eller 1,200 kronor med två
ålderstillägg efter fem och tio år, vartdera ålderstillägget å 100 kronor.

Då kunnighet i skrivmaskins- och räknemaskinsarbete icke syntes
kunna fordras såsom kompetensvillkor för vaktmästarbefattning, hade kommittén
ansett billigt, att, därest sådant arbete av vaktmästaren vid hydrografiska
byrån besörjdes på ett tillfredsställande sätt, särskild gratifikation
till belopp av högst 500 kronor, för år räknat, måtte såsom dittills
kunna tillerkännas honom. Det för sådant ändamål erforderliga beloppet
borde utgå av anslag till extra biträden in. m.

Det erinrades härvid, hurusom vid fastställandet år 1909 av stat för
Sveriges geologiska undersökning avsetts, att dåvarande förste vaktmästaren
därstädes skulle från motsvarande anslag å nämnda institutions stat
kunna få uppbära särskild ersättning av 500 kronor för bestyr med fotografering
o. dyl.

Vid uppgörande av förslag till avlöningsvillkor hade kommittén

beaktat den i 15 § av instruktionen för hydrografiska byrån intagna
föreskrift i fråga om byråingenjörernas rätt att åtaga sig utförandet utom
tjänstetiden av praktiskt hydrografiska undersökningar och utredningar åt
kommuner och enskilda.

Enligt gällande lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
var, såsom undantag från den allmänna regeln i fråga om pensionsålderns
inträdande, denna ålder bestämd till 65 levnads- och 35 tjänstår
för, bland andra, geologer vid Sveriges geologiska undersökning, lantbruksingenjörer
samt- distriktsingenjörer i väg- och vattenbyggnadsdistrikten.

Det syntes kommittén kunna med fog ifrågasättas, huruvida ej byråingenjörerna
vid hydrografiska byrån med hänsyn till arten av dem åliggande
arbeten borde i nämnda hänseende likställas med geologer m. fl.
och sålunda pensionsåldern för dem sättas till 65 levnads- och 35 tjänstår.

Uti den kostnadsberäkning, som legat till grund vid bestämmande
av anslaget till hydrografiska byrån för år 1913, hade varit upptaget ett
belopp av förslagsvis 9,000 kronor till extra biträden samt gratifikation åt
vaktmästaren.

Av berörda belopp hade 3,600 kronor beräknats åtgå till arvoden åt
de kvinnliga biträdena, för vilka dåmera föreslagits ordinarie anställning.
Återstoden skulle alltså utgöra 5,400 kronor, men hade styrelsen ansett
detta belopp icke vidare förslå till bestridande av utgifter för extra biträden
m. m.

Till avlöning åt en biträdande ingenjör under sex månader om året
hade dittills beräknats 1,800 kronor. Styrelsen hade avsett att för avlönande
av en dylik ingenjör få använda 4,000 kronor för att kunna året
om hava tillgång till ingenjörsbiträde.

Den omfattning, byråns arbeten dåmera nått, syntes ock eldigt kommitténs
mening kräva ökad tillgång till extra arbetskraft med ingenjörsutbildning.
Det av styrelsen för ändamålet beräknade beloppet hade kommittén
emellertid funnit väl högt tilltaget. Ett arvode av 3,600 kronor
för år räknat hade synts kommittén böra vara för ändamålet till fyllest,

varvid kommittén erinrat, att årsarvodet till extra biträdande ingenjör i
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknats till sistnämnda belopp?

Vidare avlönades från anslaget i fråga en maidig ritare med 1,800
kronor. Styrelsen hade hemställt om höjning av anslaget med 600 kronor,
på det att arvodet till ritaren måtte kunna utgå med högre belopp. Mot
den sålunda föreslagna förhöjningen av arvodet åt ritbiträdet till 2,400
kronor för år hade kommittén icke haft anledning till erinran.

Styrelsen hade föreslagit ersättningar dels med 1,200 kronor till den
person, som utförde analyser av vattenprov, och dels med högst 500 kronor
åt byråns vaktmästare för utförande av skrivmaskins- och räknemaskinsarbete.
Dessa ersättningar hade icke föranlett erinran från kommitténs
sida, liksom ej heller ett till 1,200 kronor beräknat belopp till gratifikationer
i övrigt åt tillfälliga biträden och liknande utgifter.

höi uppehållande av vederbörande ordinarie befattningar under semesterledighet
erfordrades slutligen medel till vikariatsersättningar. Med
avseende å eventuellt behov av medel utöver tjänstgöringspenningar till
avlönande av vikarie för ordinarie kvinnligt biträde och vaktmästare under
sjukdom samt för anslagets avrundande hade kommittén beräknat det i
ifrågavarande hänseenden avsedda beloppet till 1,200 kronor.

Kommittén hemställde, att till ersättningar åt extra biträden, gratifikationer
och vikariatsersättningar måtte i staten för hydrografiska byrån
uppföras ett anslag av 10,100 kronor.

dill arvoden åt observatörer vid hydrografiska byråns stationer var
för det dåvarande beräknat ett belopp av 8,000 kronor. Någon ändring
i detta belopp hade icke ansetts erforderlig.

Styrelsen hade vidare hemställt, att anslaget till expenser å byråns
stat måtte höjas till 3,500 kronor. Då en del av utgifterna för expenser
fortfarande syntes böra bestridas av anslaget till vattenfallsförteckningen,
hade det synts kommittén till fyllest, om anslaget å byråns stat för ifrågavarande
ändamål bestämdes till 3,000 kronor.

I likhet med styrelsen för hydrografiska byrån hade kommittén ansett
övriga å då gällande stat för byrån uppförda anslagsposter böra utgå
å extra stat.

Kommittén framlade följande förslag till ordinarie stat för statens
hydrografiska byrå:

			Tjänst- görings-		Summa.
		Lön.	pennin-	tillägg.
			gar.
		Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
Föreståndare ....		5,000	2,500	—	7.500	J Efter fem år kan lönen \ höjas med 600 kronor.
						(Efter fem år kan lönen
1 byråingenjör . . .		3,600	i,soo	400	5.8001 5.8001	1 höjas med 500 kronor j och efter tio år med
1 T> ...		3,600	1,800	400	[ ytterligare 500 kronor.
1 kvinnligt biträde av	högre lönegrad	900	550	150	1,600]	rEftcr fem år kan lönen \| höjas med 200 kronor
1 » »i	> >	900	550	150	1,600 r	i och efter tio år med
1 > > >	lägre »	700	350	150	1.2001	I ytterligare 200 kronor.
						(Efter fem år kan lönen
						1 höjas med 100 kronor
1 vaktmästare . . .		700	350	150	1.200	^ och efter tio år med
						ytterligare 100 kronor.
Till ersättningar åt	extra biträden,
gratifikationer och ningar ......	vikariatsersätt-	—	—	—	10,100
Till arvoden åt observatörer.....	—	—	—	8.000
Till expenser ....		—	—	—	3,000
	Snmma	—	—	—	45,800

.4m»». Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.

Motsvarande poster i då gällande stat för byrån utgjorde sammanlagt

36.400 kronor. Kommitténs förslag innebar alltså en kostnadsökning av

9.400 kronor. Härvid hade dock icke tagits hänsyn till blivande ålderstillägg,
vilka syntes böra utgå av nionde huvudtitelns gemensamma anslag
till ålderstillägg.

oÖ

A staten för hydrografiska byrån för år 1913 voro vidare uppförda
anslag till publikationer 8,000 kronor, till resekostnader och hantlangning
vid mätningar 8,000 kronor samt till komplettering och underhåll av peglar
och utrustning 2,600 kronor.

Beträffande beloppen av ifrågavarande anslag hade styrelsen icke

4—162586. Lönereglering skommitténs bet. LIV.

föreslagit annan ändring, än att anslaget till komplettering och underhåll
av peglar och utrustning borde höjas till 3,500 kronor.

Samtliga de tre ifrågavarande anslagen syntes kommittén fortfarande
böra utgå å extra stat. På någon närmare granskning av de föreslagna
beloppen hade kommittén icke funnit anledning att ingå.

Kommittén hade dock ansett sig icke kunna undgå att giva uttryck
åt den uppfattning, att det till publikationer avsedda anslaget 8,000 kronor
syntes väl högt tilltaget, allra helst som, enligt vad styrelsen meddelat,
kostnaderna för utgivandet av monografier icke vore för framtiden beräknade
att täckas av nämnda anslagssumma, utan vid behov förhöjning
av anslaget skulle för sådant ändamål äskas. Kommittén förmenade, att
genom iakttagande av nödig sparsamhet kostnaderna för publikationer
tilläventyrs skulle kunna nedbringas.

För den hydrografiska undersökningen av Sveriges färskvatten utgingo
å extra stat, jämte de till hydrografiska byråns disposition ställda
medlen, dels till meteorologiska centralanstalten anslag för meteorologiska
observationer och dels till Sveriges geologiska undersökning anslag för
hvdrogeologiska specialundersökningar.

Även dessa anslag hade styrelsen för hydrografiska byrån ansett
fortfarande böra utgå å extra stat.

Kommittén hade icke något att erinra däremot. Beträffande det
för meteorologiska observationer avsedda anslaget erinrade kommittén
emellertid, att i nämnda anslag för det dåvarande inginge en post å

1,000 kronor till arvodestillökning åt en amanuens vid meteorologiska
centralanstalten samt att från nämnda anslag ett vetenskapligt bildat extra
biträde vid anstalten åtnjöte ett belopp av omkring 600 kronor. Vidkommande
dessa utgiftsposter yttrade sig kommittén vidare uti det betänkande,
kommittén hade att avgiva angående meteorologiska centralanstalten.

Sedan några år hade, såsom nämnts, på extra stat anvisats anslag
för verkställande av undersökningar och arbeten för åstadkommande av en
schematisk förteckning och beskrivning över Sveriges vattenfall. Då dessa

O r> ö

anslag avsåge mera tillfälliga ändamål, syntes kommittén även dessa fortfarande
böra utgå å extra stat.

I utlåtande den 20 mars 1913 anförde styrelsen för hydrografiska Utlåtande

Enligt då gällande stat åtnjöte byråns föreståndare ett arvode av

7,000 kronor, d. v. s. han vore i avlöningsförmåner jämnställd med överdirektörer
och chefer för mindre verk eldigt äldre staterna. Dessa löneförmåner
hade utförligt motiverats uti propositionen till 1907 års riksdag
angående inrättandet av en hydrografisk undersökning.

Enligt det förslag, som tidigare hade uppgjorts av väg- och vattenbyggnads-
samt lantbruksstyrelserna gemensamt, skulle föreståndaren
jämnställas med byråchef i centralt ämbetsverk och tillerkännas de avlöningsförmåner,
som vore eller framdeles bleve bestämda för sådan tjänsteman.

I vattenfallskommitténs yttrande hade emellertid yrkats, att chefen
skulle i avseende å avlöningsförmåner jämnställas med överdirektör med
hänsyn till de onekligen stora krav, som hydrografiska byråns viktiga
uppgift ställde såväl på chefens förmåga av objektiv vetenskaplig forskning
och klara blick för det praktiska livets fordringar som ock på hans
kunskaper och vyer inom de hydrografiska vetenskaperna.

Till denna uppfattning hade Kungl. Maj:t anslutit sig. Departementschefen
hade erinrat, att arbeten påginge för en omreglering av
lönerna för de förvaltande ämbetsverkens personal samt att i sammanhang
därmed även medellönen för cheferna för de mindre verken torde komma
att höjas, och det hade synts departementschefen, att, då regleringen en
gång började genomföras, även föreståndaren för hydrografiska byrån borde
komma i åtnjutande av en sådan höjning.

Vad sålunda av departementschefen anförts beträffande föreståndarens
avlöningsförmåner, bildade den grundval, enligt vilken den nyinrättade
befattningen eftersträvats av flera innehavare av statstjänst och andra,
och enligt vilken den av Kungl. Maj:t förordnade föreståndaren givetvis
ansett sig hava skyldighet att uteslutande ägna sin fritid åt vetenskapliga
arbeten på det hydrografiska området i stället för att genom arbeten inom
andra grenar av den geografiska vetenskapen skaffa sig ökade möjligheter
till befordran på den akademiska banan.

byrån med anledning a\
ligen följande.

löneregleringskommittens betänkande nuvuusak- fn

grafiska byrån
20 s 1913.

Att propositionens förslag och yttrande icke skulle innebära någon
förpliktelse från statens sida att vid en blivande reglering låta föreståndaren
åtnjuta löneförmåner enligt den tjänstegrad, som det vid befattningens
inrättande ansågs riktigt att bereda honom, skulle innebära ett osäkerhetstillstånd,
som icke kunde anses förenligt med rätt och billighet. Styrelsen
hade också ansett sig kunna helt och hållet trygga sig vid den motivering
och det yttrande i propositionen, som nyss omnämnts, och icke i sin framställning
ingått närmare på frågan om föreståndarens löneförmåner.

Löneförmånerna för de befattningar, som i det föregående omnämnts,
och för en del andra, vilka i ett eller annat hänseende vore jämförliga
med den ifrågavarande, hade vid de senaste .årens riksdagar reglerats efter
följande grunder.

Cheferna för de mindre verken hade erhållit en avlöning av 9,000
kronor med en något växlande uppdelning i lön och tjänstgöringspenningar
eller lön, tjänstgöringspenningar och ortstillägg. Enligt denna
grund hade avlöningarna exempelvis reglerats för flera befattningshavare,
för vilka de vetenskapliga meriterna vore de viktigaste, såsom riksarkivarien,
riksbibliotekarien, riksantikvarien, överintendenten för nationalmuseum
Och chefen för Sveriges geologiska undersökning.

Byråcheferna i de centrala ämbetsverken hade erhållit en avlöning
av 7,500 kronor jämte 600 kronor i ortstillägg och 600 kronor i ålderstillägg,
d. v. s. en slutlön av 8,700 kronor.

Professorerna vid universiteten i Uppsala och Lund, vetenskapsakademien
in. fl. hade erhållit en avlöning av 7,500 kronor jämte 600 kronor
i ålderstillägg, d. v. s. en slutlön av 8,100 kronor.

Professorn vid generalstaben, föreståndare för den geodetiska avdelningen
av rikets allmänna kartverk, hade erhållit en avlöning av 5,900
kronor i lön, 1,200 kronor i tjänstgöringspenningar, 600 kronor i ålderstillägg
samt 1,000 kronor i inkvarteringsbidrag, d. v. s. eu slutlön av
8,700 kronor.

Föreståndarna vid skogsförsöksanstalten och vid centralanstalten för
jordbruksförsök hade erhållit en lön av 7,500 kronor jämte 600 kronor i
ålderstillägg, vartill koinme för den föreståndare vid skogsförsöksanstalten,

soin förordnades som chef för anstalten, ett chefsarvode av 500 kronor,
vadan denne uppbure en slutavlöning av 8,000 kronor.

Löneregleringskommittén hade föreslagit, att föreståndaren för hydrografiska
byrån skulle i avlöningsförmåner jämnställas med professorerna
vid universiteten. Detta förslag innebure eu sänkning av grundavlöningen
å 1,500 kronor i förhållande till den av styrelsen i enlighet med propositionen
till 1907 års riksdag föreslagna avlöningen och en minskning av
slutavlöningen med 900 kronor. Det innebure också att i stället för att
i löneförmåner jämnställas med fjärde gradens tjänstemän, såsom i propositionen
utlovats, föreståndaren för byrån bleve jämnställd med tjänstemännen
i eu lönegrad, som läge mellan andra och tredje graden.

Enligt vad styrelsen vidare framhöll, hade löneregleringskommittén
icke uppvisat, på vilka skäl kommittén ansett sig böra underkänna den
motivering, som av departementschefen framlagts i propositionen till 1907
års riksdag, för att föreståndaren för hydrografiska byrån skulle i avlöningsförmåner
jämnställas med chefen för Sveriges geologiska undersökning.
Möjligen skulle denna innefattas däri, att »han varder ordinarie tjänsteman
och såsom sådan erhåller pensionsrätt». Att denna förmån skulle
uppväga en skillnad i avlöning av resp. 1,500 och 900 kronor, vartill
komme pensionsavgifterna, syntes styrelsen alldeles orimligt.

I propositionen år 1907 hade visserligen departementschefen såsom
skäl för att sätta avlöningen till 7,000 kronor anfört, att med den av vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen och lantbruksstyrelsen föreslagna begynnelseavlöningen
av 6,400 kronor och slutavlöningen av 7,000 kronor skillnaden
mellan denna och professorernas avlöning, som utgjorde 6,000 kronor i
begynnelseavlöning och 7,000 kronor i slutavlöning, bleve så obetydlig, att
den uppvägdes därav, att professorerna vore ordinarie ämbetsmän med ty
åtföljande pensionsrätt. Men från denna uppfattning till den av kommitterade
framställda vore ett stort steg.

För sin del vidhölle styrelsen alltså på det bestämdaste, att såväl
med hänsyn till arten av arbetet vid den hydrografiska byrån som ock
med avseende å den kompetens, detta arbete erfordrade, och den stora
betydelse, som dessa undersökningar hade för all praktisk företagsamhet i
landet, föreståndaren fortfarande i avlöningshänseende borde jämnställas

•SO

med chefen för Sveriges geologiska undersökning och andra chefer för
mindre verk.

Om löneregleringskommittén alltså icke ingått på någon undersökning
vilka förändrade förhållanden, som skulle göra departementschefens
gamla motivering oriktig, framkomme kommittén i stället med två andra
motiv till den av kommittén föreslagna avlöningen.

Det ena motivet vore, att kommittén anbefallts att i samband med
fullgörande av meddelat uppdrag med avseende å lönereglering för hydrografiska
byrån till behandling jämväl upptaga frågan om ny stat för
meteorologiska centralanstalten. I vad avseende innehållet i denna befallning
kunde inverka på avlöningsförhållandena vid hydrografiska byrån,
förefölle styrelsen icke rätt klart, så mycket mindre som det icke varit
ifrågasatt reglering av avlöningsförmånerna till andra än vissa av meteoro o

o o O

logiska centralanstaltens befattningshavare.

Kommitténs andra motiv vore, att vid behandlingen av byråns
regleringsfråga det blivit inom kommittén dryftat, huruvida det icke skulle
vara önskvärt att på ett eller annat sätt närmare sammansluta hydrografiska
byrån med meteorologiska central anstalten och nautisk-meteorologiska
byrån. Kommittén hade därvid antingen tänkt sig en direkt sammanslagning
eller en kommission, som skulle hava till huvudsaklig uppgift att
årligen uppgöra förslag till arbetsplaner in. in. i likhet med kommissionen
för de allmänna kartarbetena.

Beträffande det förra alternativet hänvisade styrelsen till den utredning
rörande byråns ställning, som återfunnes uti propositionen år
1907. Vad åter anginge inrättandet av en kommission, som skulle övervaka
arbetsplanernas uppgörande m. m., syntes detta icke kunna på något
sätt inverka på löneförmånerna till cheferna för de verk, som skulle vara
representerade i densamma.

Beträffande kommitténs förslag att sätta föreståndaren för hydrografiska
byrån i avlöningshänseende lika med professorerna vid universiteten
framhöll styrelsen, hurusom därav med nödvändighet bleve följden,
att en vetenskapligt bildad föreståndare måste ägna den tid, som bleve
övrig från det direkta byråarbetet, åt författarskap på andra områden
än det hydrografiska. Den ifrågasatta avlöningen vore nämligen givetvis

att anse såsom betydligt mera fördelaktig uti universitetsstäderna Uppsala
och Lund än i Stockholm med dess avsevärt dyrare hyror och andra levnadsomkostnader.
Att därigenom byråns verksamhet och resultaten av
denna komme att bliva i hög grad lidande, syntes styrelsen självklart.

Styrelsen ansåg det därvid förtjäna att påpekas, att förhållandena i
detta avseende vore olika vid hydrografiska byrån och en del andra vetenskapliga
institutioner sådana som meteorologiska centralanstalten och skogsförsöksanstalten,
i det att de ämnen, meteorologi och botanik, speciellt
växtbiologi, vilka vore föremål för arbetena vid dessa anstalter, vore
representerade av professorsbefattningar vid universiteten, till vilka vederbörande
befattningshavare kunde meritera sig samtidigt med att de bidroge
till den vetenskapliga verksamheten vid sina anstalter; hydrografi vore däremot
icke på detta sätt representerad.

Genom beslut av 1912 års riksdag hade bland annat avlöningarna
för befattningshavare vid statens skogsförsöksanstalt reglerats. Kommittén
föresloge nu, att hydrografiska byråns föreståndare i löneförmåner skulle
sättas efter chefen för skogsförsöksanstalten. Och dock funnes flera skiljaktigheter
mellan de båda chefernas ställning. Sålunda vore chefen för
skogsförsöksanstalten icke medlem av anstaltens styrelse utan endast föredragande,
under det att föreståndaren för hydrografiska byrån vore medlem
av dess styrelse. Skogsförsöksanstaltens föreståndare tillsattes efter
ansökan på förslag av styrelsen,, medan föreståndaren för hydrografiska
byrån direkt förordnades av Kungl. Maj:t. Beträffande de båda chefernas
åligganden förelåge även åtskilliga andra olikheter.

Vid de utredningar, som föregått hydrografiska byråns inrättande,
hade det aldrig varit tal om att jämföra föreståndarens avlöningsförmåner
med universitetsprofessorernas, utan tvekan hade då endast gällt, huruvida
avlöningen borde sättas lika med byråchefernas eller överdirektörernas.
Detta var helt naturligt.

Såsom i både vattenfallskommitténs och departementschefens yttrande
framhölls, var det av största vikt, att den blivande chefen erhölle
en möjligast självständig ställning, så att han vore medlem av styrelsen
och hade den omedelbara ledningen av byråns verksamhet om hand,
under det att styrelsens befogenhet skulle begränsas till att huvudsak -

ligen omfatta granskningen av de årliga arbetsplanerna och kostnadsberäkningarna.

Uti byråns instruktion förklarades också styrelsens huvuduppgift
vara »att vaka över, att de allmänna hydrografiska arbetena bedrivas på
ett ändamålsenligt sätt och att ett effektivt samarbete äger rum mellan de
institutioner, åt vilka utförandet av dessa arbeten anförtrotts». För övrigt
skulle enligt instruktionen den hydrografiska undersökningen av Sveriges
färskvatten äga rum under ledning av hydrografiska byrån. Det ålåge
också dennas föreståndare att uppgöra sammanfattande förslag till arbetsplaner
och kostnadsberäkningar rörande hela den hydrografiska undersökningen
av Sveriges färskvatten.

I det föregående hade styrelsen vid bedömandet av avlöningsförmånerna
för byråns föreståndare huvudsakligast utgått därifrån, att denne
vore vetenskapsman. Såsom av propositionen år 1907 frarnginge, borde
emellertid föreståndaren »vara både vetenskapsman och ingenjör och i båda
hänseendena stå på höjden av sin tids bildning». Det borde därför framhållas,
att möjligheterna att erhålla en ingenjör för denna befattning med
den föreslagna avlöningen icke syntes vara stora. Departementschefen hade
härom anfört: »För en ingenjör med den stora erfarenhet, som här skulle
fordras, och med framstående egenskaper i övrigt bjuder emellertid det
praktiska livet stora möjligheter till högre inkomst än den föi’eslagna lönen,
som ju till att börja med icke skulle uppgå till mer än 6,400 kronor».
Detta syntes styrelsen dåmera i lika hög grad gälla rörande den
av kommittén föreslagna avlöningen.

Bland tekniska befattningsinnehavare med utbildning på det hydrografiska
området hade såväl byråchefen för tekniska ärenden i väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen som byråchefen för kulturtekniska ärenden i lantbruksstyrelsen
högre avlöningar än den av kommittén för hydrografiska byråns
chef föreslagna. Detsamma gällde beträffande biträdande ingenjören i
vattenfallsstyrelsen, vilken uppbure en begynnelselön av 8,000 kronor. Svårigheterna
att få föreståndarbefattningen besatt med en tekniskt bildad person
med tillräckliga meriter skulle sålunda säkerligen bliva avsevärda, därest
avlöningen icke sattes högre än den av kommittén föreslagna.

Då byrån inrättades, hade detta i första rummet varit för att till -

fredsställa ett av deri praktiska företagsamheten i landet länge känt
behov av en statsanstalt för hydrografiska undersökningar, och dessas
störa betydelse erkändes allmänt. Kommittén syntes i sitt förslag
rörande avlöningen till föreståndaren hava i viss mån förbisett denna
praktiska sida av byråns verksamhet. Det vore dock endast få grenar
av företagsamheten i landet, som icke hade behov och nytta av dessa
undersökningar, och de ekonomiska värden, som dessa grenar av företagsamhet
representerade, vore så stora, att de belopp, som inbesparades
genom en säker kännedom om landets hydrografi, vore av allra största
betydelse.

Utan att i detta sammanhang kunna ingå i en detaljerad redogörelse
för detta spörsmål ville styrelsen framhålla, att hydrografiska undersökningar
vore nödvändiga för jordbruket vid uppgörande av planer till
dränering, sjösänkningar och invallningar, vid bedömande av jords värde
med hänseende till översvämningar, vid utbyggande av större vattenfall
till kraftdistribution eller för storindustriell drift och av smärre för kvarnar,
sågar eller för kraft till jordbrukets motorer, vid anläggande av broar
och kulvertar för järnvägar eller landsvägar, vid anordnandet av farleder
eller flottleder, vattenledningsverk, vid frågor om vattendrags förorenande
genom avfallsvatten från fabriker o. s. v., vid uppgörande av regleringsplaner
samt för ett stort antal rättsliga frågor angående rätt till dämning
m. m.

Det hade varit hänsynen till denna stora praktiska betydelse av de
hydrografiska undersökningarna, som gjort, att byrån organiserades på det
sätt, som var fallet, och det syntes styrelsen icke, som om byråns verksamhet
under de gångna åren skulle hava givit skäl för en sådan förändring
härutinnan, som den av kommittén föreslagna nedsättningen i
avlöningsförmåner för föreståndaren i förhållande till dem, som vid byråns
inrättande ansetts böra fastställas vid en blivande reglering, måste anses
innebära.

Styrelsen fasthöll alltså vid sitt förslag, att ledningen av byråns
arbeten skulle utövas av en chef och att avlöningen till denne skulle utgå
med 9,000 kronor, varav 6,200 kronor i lön och 2,800 kronor i tjänstgöringspenningar
eller ock för åvägabringande av större överensstämmelse

5—162586. Löneregleringskommitténs bet. LIV.

med senaste regleringar med den uppdelning av nämnda belopp, att 5,700
kronor skulle utgöra lön, 2,500 kronor tjänstgöringspenningar och 800
kronor ortstillägg.

“O

Beträffande avlöningsvillkoren hade kommittén ansett, att byråingenjör
icke skulle hava rätt att tillgodoräkna sig den tid, som före den
nya statens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen.

Styrelsen ansåg, att denna rätt borde tillerkännas jämväl byråingenjörerna
i enlighet med vad som i regel varit fallet vid alla löneregleringar, då
det gällt redan förut på stat upptagna platser och icke nyinrättade sådana.
Såsom ytterligare skäl för denna sin uppfattning ansåg sig styrelsen böra
tillägga, dels att de dåvarande byråingenjörerna arbetat under byråns hela
organisationsperiod, vilken väl borde få anses som en av byråns viktigaste
och mest krävande, dels att ett personalbyte på dessa platser skulle tillföra
de nya, sannolikt mindre erfarna byråingenjörerna samma avlöningsförmåner
i alla avseenden som de dåvarande tjänstemännen, vilket icke
kunde anses rättvist eller uppmuntrande för de senare med hänsyn till
deras hittills nedlagda arbete.

Rörande vaktmästarens avlöning hade kommittén föreslagit, att den
skulle sättas lika med den, som befunnits skälig för vaktmästare i allmänhet
vid centralt ämbetsverk. Styrelsen hade däremot'' föreslagit, att han i
avlöningshänseende skulle jämnställas med förste vaktmästare i nyreglerade
centrala ämbetsverk.

Med hänsyn till den mängd av expeditionsgöromål beträffande utsändandet
av skalor och blankettryck m. m. till observationsstationerna
samt den tillsyn av byråns instrument och de expeditionsgöromål med
desammas försändande, som byråns vaktmästare ombesörjde, ansåg sig styrelsen
böra vidhålla sin framställning, att vaktmästarens avlöning måtte
sättas till 1,500 kronor, varav 900 kronor i lön, 450 kronor i tjänstgöringspenningar
och 150 kronor i ortstillägg, samt ett ålderstillägg å 100 kronor
efter 5 år.

Beträffande anslaget till expenser hade kommittén påyrkat en nedsättning
från 3,500 kronor till 3,000 kronor. Av meddelade uppgifter

syntes styrelsen emellertid framgå, att ett verkligt behov av anslagets
ökning till 3,500 kronor förelåge.

Statskontoret anförde i utlåtande den 27 mars 1913 följande.

För byråingenjörerna hade löneregleringskommittén, under erinran,
att dåvarande arvodet, 4,500 kronor, utgjorde samma belopp som begynnelseavlöningen
för tjänstemän i andra normalgraden vid oreglerade centrala
ämbetsverk, föreslagit samma avlöningsförmåner, som dåmera i allmänhet
vore tillerkända tjänstemän i nämnda grad.

Då emellertid de nya grunderna för regleringen av avlöningsförhållandena
vid de centrala ämbetsverken första gången tillämpades av samma
riksdag, som beviljade nu utgående arvoden åt byråingenjörerna, förefunnes
enligt statskontorets mening ingen anledning antaga, att dessa byråingeniörer
då ansetts böra i avlöningsväg likställas med tjänstemän i andra
lönegraden vid centralt ämbetsverk. I stället syntes en jämförelse hava
gjorts med vad lantbruksstipendiat ansetts kunna förtjäna ävensom med
byråingenjör i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Vid sådant förhållande och då avlöning beviljats vid 1911 års riksdag
åt tre byråingenjörer i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen av 4,000
kronor med tre ålderstillägg å 500 kronor och vid 1909 års riksdag åt
elva tjänstemän vid Sveriges geologiska undersökning av 4,000 kronor med
fyra ålderstillägg å 500 kronor, hade statskontoret känt sig tveksamt, huruvida
de för nu ifrågavarande tjänstemän föreslagna avlöningsförmåner kunde
anses tillräckligt motiverade.

Skulle dessa tjänstemän erhålla samma avlöningsförmåner, som beviljats
geologerna, borde en var av de dåvarande byråingenjörerna för ålderstilläggs
åtnjutande få tillgodoräkna sig den tid, som före den nya statens
trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen. Denna rätt
borde väl för övrigt tillkomma byråingenjör även med de av kommittén
föreslagna löneförmåner, ifall tjänsten redan ansåges jämnställd med andra
gradens tjänster.

Kommitténs förslag i fråga om byråingenjörernas pensionsålder avstyrktes.

Anslaget till expenser hade synts kommittén kunna bestämmas till

Utlåtande
av statskontoret

27,3 1913.

3,000 kronor. Såsom skäl för nedsättning av det av styrelsen begärda
anslaget, 3,500 kronor, hade kommittén anfört, att en del av utgifterna
för ifrågavarande ändamål fortfarande borde bestridas av anslaget till
vattenfallsförteckningen. Då emellertid styrelsens förslag finge anses innebära,
att även under nämnda förutsättning ett anslag av 3,500 kronor å
byråns stat vore för ändamålet erforderligt, hemställde statskontoret om
bifall till styrelsens förslag härutinnan.

I övrigt hade statskontoret intet att erinra mot vad kommittén anfört
och hemställt.

Proposition Ärendet föredrogs inför Kungl. Makt den 4 april 1913. Till stats riksdag,

rådsprotokollet över jordbruksärenden för nämnda dag anförde föredragande
departementschefen, hurusom den åvägabragta utredningen syntes honom
först och främst giva vid handen, att hydrografiska byrån då borde uppföras
å ordinarie stat. De arbetsuppgifter, som redan ålåge byrån, utgjordes till
stor del av arbeten, som komme att bliva permanenta, och övriga arbeten
komme i allt fall att kräva en mycket lång tid. Med den utveckling, som
rådde på de områden, där den vetenskapliga forskningen och det praktiska
livets krav möttes, vore det också all anledning att antaga, att nya arbetsuppgifter
framdeles komme att föreläggas byrån.

Efter att vidare på ovan omförmält sätt hava uttalat sig i anledning
av vad löneregleringskommittén anfört i fråga om sammanförande av hydrografiska
byrån och vissa andra anstalter till en gemensam institution, fortsatte
departementschefen sitt anförande sålunda.

Att, såsom inom kommittén jämväl ifrågasatts, inrätta en gemensam
styrelse, som skulle befrämja samarbetet mellan hydrografiska byrån och
närstående anstalter, vore en fråga, som väl kunde förtjäna att tagas under
övervägande, men som icke utövade någon inverkan på byråns uppförande
å ordinarie stat.

Mot förslaget att förändra byråns benämning till statens hydrografiska
byrå hade departementschefen ingen erinran.

Den fråga, som förnämligast framkallat olika meningar, rörde avlöningen
åt byråns föreståndare. Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och lantbruksstyrelsen i utlåtande den 19 december 1900 föreslagit, att

föreståndaren måtte i avlöningshänseende jämnställas med byråchef i centralt
ämbetsverk, men vattenfallskommittén av anförda skäl tillstyrkt, att
han måtte bliva likställd med överdirektör, anslöt departementschefen sig
i sitt yttrande den 21 december 1906 till den senare uppfattningen och
anförde tillika, att, om avlöningen för chefer för mindre ämbetsverk komme
att vid förestående löneregleringar höjas, även föreståndaren för hydrografiska
byrån borde åtnjuta dylik höjning i avlöningen.

Med anledning därav och sedan avlöningen för bemälda chefer
höjts till 9,000 kronor, hade byråns styrelse hemställt, att föreståndarens
avlöning måtte höjas till nämnda belopp. Löneregleringskommittén hade
emellertid förordat, att avlöningen måtte sättas till samma belopp som
för föreståndaren för meteorologiska centralanstalten, nämligen till 7,500
kronor med ett ålderstillägg å 600 kronor eller sålunda enahanda avlöning
som den, vilken tillkomme universitetsprofessorer i allmänhet. Hydrografiska
byråns styrelse hade i sitt utlåtande över kommitténs förslag med
styrka påyrkat, att styrelsens förslag i detta hänseende måtte bifallas.

Redan den utredning rörande denna föreståndarbefattnings natur
och de egenskaper, den krävde av sin innehavare, som departementschefen
lämnat år 1906 och som fortfarande syntes äga full giltighet, gjorde, att
departementschefen icke kunde för sin del ansluta sig till löneregleringskominitténs
ifrågavarande förslag. Föreståndarskapet för hydrografiska
byrån syntes departementschefen, isynnerhet på grund av de med detsamma
förenade praktiska arbetsuppgifterna, ställa på sin innehavare krav av annan
art och av vida mångsidigare innehåll än det av kommittén åberopade
föreståndarskapet för meteorologiska centralanstalten.

Kommittén hade såsom skäl för sitt avlöningsförslag beträffande
föreståndaren åberopat det inom kommittén uppkomna spörsmålet om
sammanslagning av ifrågavarande byrå med vissa andra statsinstitutioner.
Den ståndpunkt, till vilken departementschefen tidigare kommit vid övervägande
av denna fråga, syntes honom fortfarande hava goda skäl för sig,
men vilken ställning man än intoge i berörda fråga, finge det anses
givet, att bestämmandet av avlöningen åt hydrografiska byråns föreståndare
borde ske ur synpunkten av vad denna befattning i och för sig krävde.

Vad då vidkomme den avlöning, som enligt departementschefens

mening borde tillkomma ifrågavarande föreståndare, erinrade departementschefen
först, att han år 1906 förklarat sig anse den byråchefer i centrala ämbetsverk
då tillkommande avlöningen vara för låg för föreståndaren för hydrografiska
byrån och att riksdagen år 1907 gillat denna åskådning genom att åt
föreståndaren bevilja samma avlöning som åt chefer för de mindre verken.

Bemälda byråchefer hade emellertid dåmera fått sin avlöning höjd
till 8,100 kronor jämte ett ålderstillägg å 600 kronor, och deras avlöning
vore således numera 600 kronor högre än vad löneregleringskommittén
föreslagit för byråns föreståndare. Att ställa denne i ogynnsammare
avlöningsställning än nämnda byråchefer kunde departementschefen icke
finna lämpligt. Detta skulle också stå i alltför stark motsättning mot den
grundsats, som finge anses hava legat till grund för avlöningens bestämmande
vid 1907 års riksdag.

Det skulle kunna ifrågasättas att till den avlöning, som kommittén
föreslagit för byråns föreståndare, lägga ett chefsarvode å 500 kronor liksom
för skogsförsöksanstaltens chef. Detta skulle emellertid giva 100 kronor
lägre avlöningssumma än byråchefsavlöning och departementschefen kunde,
med hänsyn till vad han förut anfört, icke finna den utvägen tillrådlig.
Mot en jämförelse med statens skogsförsöksanstalt kunde för övrigt göras
den erinran, att nämnda anstalt vore delad i två särskilda avdelningar
med var sin föreståndare och att det egentligen blott vore för de anstalten
i dess helhet berörande chefsgöromålens skull, som den ene föreståndaren
tillerkänts ett särskilt mindre arvode. Vid hydrografiska byrån vilade
däremot allt ytterst på chefen; han hade ledningen av och ansvaret för
byråns samtliga arbeten.

Det vore departementschefens övertygelse att, därest man verkligen
ville för denna maktpåliggande och mycket krävande tjänst förvärva och
bibehålla en person, som vore i stånd att leda byråns arbeten så, att de
bleve till det stora gagn för landet och speciellt för ett flertal av dess
viktigaste näringar, såsom jordbruket, industrien, trävaruflottningen m. fl.,
som avsetts vid byråns inrättande, detta mål icke kunde vinnas med lägre
avlöning för föreståndaren än den, som redan år 1907 i överensstämmelse
med då rådande förhållanden av riksdagen ansetts behövlig, nämligen den,
som åtnjötes av cheferna för de mindre ämbetsverken.

Det borde icke förbises, att det uttalande, som i propositionen till
1907 års riksdag oemotsagt gjordes angående blivande höjning av föreståndarens
avlöning i samband med förestående höjning i avlöningen åt
nyssnämnda chefer, spelat en måhända avgörande roll för dem, som sökte
platsen, och att de betraktat detta uttalande som ett löfte.

Av dessa skäl fann departementschefen sig böra tillstyrka, att föreståndarens
avlöning upptoges till 9,000 kronor, fördelad i 5,700 kronor
lön, 2,500 kronor tjänstgöringspenningar och 800 kronor ortstillägg. Departementschefen
fann sig jämväl böra såsom en konsekvens härav förorda,
att föreståndarens benämning ändrades till chef.

I enlighet med löneregleringskommitténs förslag syntes det departementschefen,
att de två byråingenjörsbefattningarna borde uppföras å den
ordinarie staten. Kommittén hade för dem föreslagit avlöning i andra
normalgraden, och departementschefen biträdde detta förslag.

Visserligen hade statskontoret uttalat betänkligheter däremot, huvudsakligen
grundade på jämförelse med den avlöning, som åtnjötes av geologerna
vid Sveriges geologiska undersökning. Dessa geologer hade emellertid
själva påyrkat att erhålla andra gradens avlöning, och Kungl. Maj:t hade
till 1913 års riksdag avlåtit framställning att, i av bidan på lönereglering,
provisorisk avlöningsförbättring måtte beredas dem i form av hyresbidrag.

Denna framställning hade icke vunnit riksdagens bifall, men av riksdagens
förhandlingar i ämnet framgick, att behovet av en förbättring i
geologernas avlöningsförmåner nästan från alla håll erkändes, och jordbruksutskottet
hade uttryckligen framhållit önskvärdheten av, att en lönereglering
för dem snarast möjligt måtte komma till stånd. Alla skäl
syntes då tala för att åt ifrågavarande byråingenjörer redan nu bereda
avlöning enligt andra normalgraden.

Kommitténs yttrande innefattade, att de dåvarande byråingenjörerna
icke skulle vid erhållandet av den förhöjda avlöningen å ordinarie stat få
för ålderstillägg tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring vid byrån. En
sådan rätt hade däremot såväl byråns styrelse som statskontoret förordat för
dem. Departementschefen anslöt sig till kommitténs förslag därutinnan.

Enligt vad chefen för finansdepartementet meddelat, hade han funnit

sig icke böra tillstyrka den av kommittén beträffande byråingenjörerna
ifrågasatta nedsättningen i den för pension i regel föreskrivna levnadsåldern.

Vad löneregleringskommittén föreslagit i fråga om de tre kvinnliga
biträdena och vaktmästaren ävensom angående anslag till extra biträden
m. in. och till observatörer föranledde ingen erinran från departementschefens
sida. tillräckligt skäl att, såsom byråns styrelse föreslagit, giva
vaktmästaren förste vaktmästares avlöning syntes departementschefen alltså
icke föreligga. Anslaget till expenser syntes honom däremot, särskilt med
anledning av vad byråns styrelse anfört rörande utgifterna för detta ändamål
under år 1912, böra höjas till 3,500 kronor, såsom jämväl statskontoret
tillstyrkt.

Övriga för byrån erforderliga anslag ävensom anslaget till hydrogeologiska
specialundersökningar syntes fortfarande böra anvisas å extra
stat. Beträffande de medel, som erfordrades för de arbeten, vilka tillhörde
meteorologiska centralanstalten, komrne chefen för ecklesiastikdepartementet
att gorå hemställan.

Chefen för jordbruksdepartementet framlade följande förslag till ordinarie
stat för statens hydrografiska byrå:

	Lön. Kr.	Tjänst- görings- pennin- gar. Kr.	Orts- tillägg Kr.	j Summa. Kr. [
Chefen..............	5,700	2,500	800	9,000
1 byråingenjör...........	3,600	1,800	400	5,8001 !l
1 » .......	3,600	1,800	400	5,800/j\|
1 kvinnligt biträde av högre lönegrad	900	550	150	1,600 j 1
1 » » » > *	900	550	150	1,600 U
1 » » j lägre »	700	350	150	O O o*
1 vaktmästare...........	700	350	150	1,200 1
Till ersättningar åt extra biträden, gratifikationer och vikariatsersätt-ningar..............		_		10,100 i
Till arvoden åt observatörer.....	—	—	—	8,000
Till expenser............	—		—	3,500
Summa	—	—		47,800 ;

fEfter 5 år kan lönen köjas
med 500 kronor och efter!

10 år med ytterligare 500
kronor.

lEfter 5 år kan lönen höjas!
med 200 kronor och efter

10 år med ytterligare 200|
kronor.

(Efter 5 år kan lönen höjasj

med 100 kronor och efter

10 år med ytterligare lOOj
kronor.

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom ävensom S

fri bostad samt bränsle, skall, så länge
lönen avdragas 100 kronor årligen.

för åtnjutande av de i staten upptagna avlöningsförmåner för ordinarie
befattningshavare vid statens hydrografiska byrå ansåg departementschefen
vissa villkor och bestämmelser böra fastställas, varibland

att innehavare av ordinarie befattning vid nämnda byrå skulle vara underkastad den
vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande
förändrad organisation av byrån eller eljest i allmänhet kunde varda stadgad, samt i sådant
hänseende, ävensom därest byråns ställning inom statsförvaltningen så förändrades, att densamma
ej längre kunde anses såsom självständig institution, eller därest vissa ifrågavarande byrå tillhörande
göromål överflyttades till annan institution, vara pliktig att, med bibehållande av den
tjänstegrad och den avlöning, han innehade, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de
göromål, som honom anförtroddes, eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra inom den
institution, till vilken göromålen överlämnades; samt

att innehavare av ordinarie befattning vid byrån allenast genom byråns förmedling
och under villkor i övrigt, som i byråns instruktion bleve angivna, finge åtaga sig praktiskt
hydrografiska undersökningar och utredningar åt kommuner och enskilda.

Vad löneregleringskommittén anfört i fråga om tjänstgöringstiden
för byråns personal syntes departementschefen böra införas i byråns instruktion.

Hydrografiska byråns styrelse hade hemställt, att på extra stat
måtte fortfarande anvisas medel dels till resekostnader och hantlangning
vid mätningar, förslagsvis, 8,000 kronor, dels till publikationer, förslagsvis,
8,000 kronor och dels till komplettering och underhåll av peglar
och utrustning, förslagsvis, 3,500. De bägge första beloppen vore desamma,
vilka upptoges i staten för år 1913. Det sista beloppet vore höjt
från 2,600 kronor och syntes det departementschefen, att byråns styrelse
anfört goda skäl för denna höjning. A extra stat för år 1914 skulle
alltså behöva anvisas för byråns behov inalles 19,500 kronor. Anslaget
syntes böra anvisas till fältarbeten, publikationer och utrustning.

Anslaget å extra stat för år 1914 till hydrogeologiska specialundersökningar
borde liksom föregående år upptagas till 3,000 kronor.

I överensstämmelse med departementschefens hemställan föreslog
Kungl. Maj:t i proposition n:r 267 riksdagen att

dels besluta, att hydrografiska byrån skulle från och med år 1914
under benämning .statens hydrografiska byrå uppföras å ordinarie stat;

dels godkänna det i statsrådsprotokollet över jordbruksärenden den
4 april 1913 intagna förslaget till stat för byrån, att tillämpas från och

6—162586. Lönereglering »kommitténs bet. LIV.

med år 1914, ävensom de villkor och bestämmelser, som föreslagits för åtnjutande
av de i samma stat för ordinarie befattningshavare upptagna avlöningsförmåner; samt

vid bifall härtill å ordinarie stat under riksstatens nionde
huvudtitel uppföra ett anslag till statens hydrografiska byrå till belopp av
47,800 kronor;

dels till bestridande av kostnaderna under år 1914 för statens hydrografiska
byrås fältarbeten, publikationer och utrustning på extra stat för
samma år anvisa ett anslag av 19,500 kronor;

dels ock för verkställande under år 1914 av hydrogeologiska specialundersökningar
på extra stat för samma år anvisa ett anslag av 3,000
kronor.

Riksdagens I skrivelse den 30 maj 1913, n:r 9, meddelade riksdagen, såsom redan

30/51918. ovan nämnts, att Kungl. Maj:ts proposition icke i vidare mån bifallits, än
att riksdagen i anledning av densamma dels för uppehållande under år
1914 av verksamheten vid den hydrografiska byrån med under densamma
omedelbart lydande observationsstationer på extra stat för samma år anvisat
ett anslag av 55,000 kronor, dels ock för verkställande under år 1914
av hydrogeologiska specialundersökningar på extra stat för samma år anvisat
ett anslag av 3,000 kronor, eller tillhopa 58,000 kronor.

Till utförande under meteorologiska centralanstaltens ledning och
kontroll av meteorologiska observationer för den hydrografiska undersökningen
av Sveriges färskvatten anvisade riksdagen därjämte, med bifall till
Kungl. Maj:ts i proposition n:r 269 framställda förslag, under åttonde huvudtiteln
på extra stat för år 1914 ett belopp av 12,100 kronor.

1914 års Vid föredragning den 14 januari 1914 av frågan om reglering av

riksdag, utgifterna under riksstatens nionde huvudtitel för år 1915 uttryckte chefen
för jordbruksdepartementet förhoppning om, att proposition i fråga om
hydrografiska byråns ställning i statsförvaltningen och om anslag till densamma
och dess arbeten skulle kunna avlåtas under loppet av 1914 års
riksdag.

Någon framställning i ämnet kom emellertid icke att avlåtas till
1914 års förra riksdag.

Då fråsan om reglering av utgifterna under riksstatens nionde huvudtitel
för år 1915 den 14 maj 1914 ånyo anmäldes inför Ivungl. Magt,
meddelade chefen för jordbruksdepartementet, att något yttrande angående
sammanslagning av vissa vetenskapliga anstalter ännu icke inkommit från
löneregleringskommittén. Departementschefen hade inhämtat, att kommittén,
som varit huvudsakligen upptagen av andra frågor, icke förr än längre
fram kunde bliva i tillfälle att avgiva sådant yttrande. Vid detta förhållande
återstode icke annan utväg än att även för år 1915 av riksdagen
äska medel å extra stat för de hydrografiska undersökningarnas fortsatta
bedrivande.

Departementschefen ansåg sig dock icke kunna inskränka sig till att
därvid endast ifrågasätta beviljandet av medel till lika belopp, som de för
år 1914 anvisade. För beredande av dels arvodesförhöjningar å 500 kronor
till föreståndaren och de bägge byråingenjörerna samt å 200 kronor till vaktmästaren,
dels ökning med 3,000 kronor i de för extra biträden in. in.
avsedda medel och dels ökning med 500 kronor i anslagsposten till expenser
behövde anslagssumman till den hydrografiska byrån ökas med inalles
5,200 kronor till 60,200 kronor. Av anförda skäl borde nämnda arvodesförhöjningar
utgå redan år 1914 och för detta ändamål erfordrades ytterligare
1,700 kronor. Till de hydrogeologiska undersökningarna behövdes
som vanligt 3,000 kronor. Inalles uppgingo dessa anslagsbelopp till 64,900
kronor. Denna framställning bifölls av riksdagen.

Under åttonde huvudtiteln anvisade 1914 års senare riksdag till utförande
under meteorologiska centralanstaltens ledning och kontroll av
meteorologiska observationer för den hydrografiska undersökningen av
Sveriges färskvatten på extra stat för år 1915 ett belopp av 12,100 kronor,
eller samma belopp som för år 1914.

För år 1916 anvisade 1915 års riksdag under nionde huvudtiteln,
med bifall till Ivungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framställda förslag,
dels för uppehållande av verksamheten vid hydrografiska byrån och underlydande
observationsstationer 60,900 kronor dels ock för verkställande av
de hydrogeologiska specialundersökningarna 2,000 kronor, varjämte riksdagen
medgav, att vid 1915 års slut kvarstående behållningar å för samma

1914 ars
sen are
riksdag.

1915 års
riksdag.

1916 års
riksdag.

Anslag till
förteckning
över Sveriges
vattenfall.

ändamål beviljade anslag Unge under år 1916 användas för enahanda
ändamål.

Vid beräkning av beloppet 60,900 kronor hade Kungl. Maj:t utgått
från, att till hyra för lokaler åt byrån i arméförvaltningens förra hus
Munkbrogatan 2 i Stockholm, vilket hus försålts till Stockholms stad, åtginge
för år 1916 2,700 kronor utöver det för år 1915 beviljade anslaget
till byrån, men att på grund av anbefalld inskränkning i byråns fältarbeten
under år 1915 eu behållning av 2,000 kronor skulle vid 1916 års början
vara disponibel, vadan en höjning av anslaget med allenast 700 kronor
erfordrades. För de hydrogeologiska specialundersökningarna hade ett belopp
av 3,000 kronor ansetts erforderligt, men då på grund av inskränkning
i 1915 års arbeten en behållning av 1,000 kronor påräknats, hade
blott 2,000 kronor ansetts behöva anvisas.

Under åttonde huvudtiteln anvisades jämväl för år 1916 till meteorologiska
observationer för den hydrografiska undersökningen av Sveriges
färskvatten på extra stat ett belopp av 12,100 kronor.

1916 års riksdag anvisade, med bifall till vad Kungl. Maj:t under
nionde huvudtiteln av statsverkspropositionen föreslagit, på extra stat för
år 1917 dels för hydrografiska byrån med observationsstationer ett anslag
av 62,900 kronor, dels ock för hydrogeologiska specialundersökningar ett
anslag av 3,000 kronor eller tillhopa 65,900 kronor. Höjningarna av de
för nämnda byrå och observationsstationer ävensom för de hydrogeologiska
specialundersökningarna erforderliga beloppen berodde därpå, att någon
behållning från år 1916 icke antogs bliva tillgänglig för år 1917.

Aven för år 1917 anvisades på extra stat under åttonde huvudtiteln
till meteorologiska observationer för den hydrografiska undersökningen av
Sveriges färskvatten ett belopp av 12,100 kronor. I

I det föregående har redan erinrats, att hydrografiska byrån sedan
år 1911 åtnjutit bidrag jämväl från ett under sjätte huvudtiteln å extra
stat anvisat anslag för åstadkommande av en schematisk förteckning och
beskrivning över Sveriges vattenfall.

4 5

Ifrågavarande arbeten verkställas av vattenfallsstyrelsen, hydrografiska
byrån samt meteorologiska centralanstalten.

De av riksdagen för ändamålet beviljade anslagsbeloppen framgå av
följande tablå, varuti även deras fördelning å de särskilda institutionerna
angivits. i

Riksdagarna åren 1910—1916.	A n Vattenfalls- styrelsen.	slagsbelo Hydro- grafiska byrån.	pp. Meteoro-logiska centr. anst.	Summa.
1910........''............	7,000 1	13,500	3,000	23,500
1911....................	7,000	13,500	1,500	22,000
1912....................	7,000	16,000	4,000	27,000
1913....................	—	17,500	5,500	23,000
1914....................	—	35,000	7.500	42,500
1915....................	7,000	27,500	7,000	41,500
1916....................	7,000	27,500	7,000	41,500

i Därjämte 3,500 kronor att förskottsvis utgå under år 1910.

Det av 1916 års riksdag anvisade anslaget har beräknats sålunda:

Hydrografiska byrån: Extra biträden................8,000

Publikationer................1,000

Expenser..................1,000

Resekostnader................10,000

Utrustning..................2,000

Observatörers arvoden............5,500

Summa 27,500

Meteorologiska centralanstalten: Observatörers arvoden........6,500

Nya stationer........... 500

Summa 7,000

Vattenfallsstyrelsen: Tryckningskostnader m. m...........7,000

Totalsumma 41,500

I övrigt må erinras, att Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 22
juni 1911 fastställt av vattenfallsstyrelsen upprättat förslag till plan för

ifrågavarande arbeten. Sedermera har, efter av vattenfallsstyrelsen därom
framställt förslag, genom kungl. brev den 30 juni 1913 fastställts viss
ändring i denna plan. Enligt förstnämnda kungl. brev skall förteckning
och beskrivning först upprättas 1''örande Dalälvens och de större norrländska
älvarnas flodområden, dock att, i den mån den hydrografiska byråns undersökningar
i allt fall komma att omfatta flodsystem i landets södra delar,
dessa undersökningar böra kompletteras i syfte att kunna publiceras i
vattenfallsförteckningen.

Denna förteckning kommer att bestå i ett antal blad, som beräknas
för Dalälvens och de större norrländska älvarnas flodområden till omkring
200, vartill kommer, att omkring 50 torde kunna jämsides utföras rörande
södra och mellersta Sverige.

Vad tiden för arbetets fullbordande vidkommer, hade man tänkt sig,
att förteckningen skulle föreligga avslutad till omkring år 1921. Härvid
hade man emellertid utgått från att arbetet skulle inskränka sig till de
norrländska vattendragen och Dalälven samt där omfatta de 27 områden,
vilkas areal överstiger 1,000 kin2, och huvudsakligen de delar av dessa,
som ligga nedom de stora sjöarna.

Hydrografiska byråns uppgifter och organisation.

Enligt vad förut är nämnt, utfärdade Kungl. Maj:t den 18 januari
1908 instruktion för den hydrografiska undersökningen av Sveriges färskvatten
(svensk författningssamling n:r 18). Genom kungl. kungörelse den
23 april 1909 (svensk författningssamling n:r 25) har § 3 i instruktionen
erhållit i viss mån förändrad lydelse.

Från instruktionen må här erinras om följande.

Den hydrografiska undersökningen av Sveriges färskvatten äger rum § iunder
ledning av hydrografiska byrån samt utföres dels genom nämnda
byrå med under densamma omedelbart lydande observationsstationer, dels,
i avseende å de meteorologiska observationerna, genom statens meteorologiska
centralanstalt och dels, i avseende å de hydrogeologiska specialundersökningarna,
genom Sveriges geologiska undersökning.

Överinseendet över undersökningen utövas av styrelsen för hydrografiska
byrån.

Hydrografiska byrån har till ändamål att samla och bearbeta alla § 2.
uppgifter, som för en uttömmande vetenskaplig och praktisk kännedom
om de svenska färskvattnens hydrografi äro av nöden. Detta sker genom
anställande av observationer och mätningar, genom dessas samlande, bevarande,
bearbetande och publicerande, genom utförande av sådana uppdrag
och avgivande av sådana utlåtanden, som av Kungl. Maj:t infordras
eller av statsmyndigheter begäras, samt genom utförande av sådana undersökningar
och utredningar åt kommuner och enskilda, som utan hinder
för de allmänna arbetenas ostörda fortgång kunna företagas, varvid alla
med uppdrag av sistberörda slag förbundna kostnader ersättas av dem,
som lämnat uppdraget, och redovisas i byråns räkenskaper.

Med avseende å de till den hydrografiska undersökningen av Sveriges
färskvatten hörande meteorologiska observationerna och hydrogeologiska
undersökningarna samarbetar byrån med statens meteorologiska centralanstalt
och Sveriges geologiska undersökning, vilka det tillkommer att
enligt fastställd plan utföra dessa arbeten.

Byråns arbeten utföras dels å fältet, dels vid över landet fördelade
observationsstationer samt dels å tjänsterummet.

Resultaten av byråns arbeten göras tillgängliga genom utgivande av
årsböcker, innehållande lämpliga sammanställningar och bearbetningar av
observationsmaterialet, monografier, innehållande sammanfattande beskrivningar
av alla till den geografiska och praktiska hydrografien hörande,
för flodområdena utmärkande egenskaper, ävensom avhandlingar och uppsatser,
behandlande såväl rent vetenskapliga som ur praktisk synpunkt viktiga
specialfrågor.

{kSkLg. Styrelsen för hydrografiska byrån har till huvuduppgift att vaka

ss/4 1909). över, att de allmänna hydrografiska arbetena bedrivas på ett ändamålsenligt
sätt och att ett effektivt samarbete äger ruin mellan de institutioner,
åt vilka utförandet av dessa arbeten anförtrotts.

Styrelsen utgöres av chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
såsom ordförande samt vattenfallsdirektören, chefen för Sveriges geologiska
undersökning, byråchefen för agrikulturtekniska ärenden i lantbruksstyrelsen,
föreståndaren för statens meteorologiska centralanstalt och föreståndaren
för hydrografiska byrån såsom ledamöter.

§ 4 Styrelsen åligger bland annat

att utfärda allmänna föreskrifter för ordnandet av byråns arbeten,
de därmed sammanhängande meteorologiska observationerna och de hydrogeologiska
specialundersökningarna;

att årligen upprätta och till Kungl. Maj:t ingiva dels förslag till
hydrografiska byråns inkomst- och utgiftsstat för det närmast stundande
året, dels kostnadsberäkning för de till den hydrografiska undersökningen
hörande meteorologiska observationer och hydrogeologiska specialundersökningar
för samma tidsperiod, dels förslag till arbetsplan för den hydrografiska
undersökningen av Sveriges färskvatten under det närmast stundande
året, dels ock beräkning beträffande storleken av de statsanslag åt

4!)

undersökningen, vilka för det därefter följande året anses böra hos riksdagen
äskas;

att hava överinseende över byråns ekonomi;

att genom ordföranden och byråns föreståndare i mån av behov
rekvirera de till upprätthållande av byråns verksamhet beviljade anslag; och

att förordna och entlediga hydrografiska byråns byråingenjörer.

Hydrografiska byråns ämbets- och tjänstemän utgöras av en före- § 6-ståndare och två byråingenjörer. Dessutom anställas en vaktmästare samt
i män av behov tillfälliga biträden och observatörer.

Föreståndaren förordnas av Kungl. Maj:t. § 7-

Byråingenjörernä antagas av styrelsen på förordnande tills vidare.

Tillfälliga biträden, vaktbetjänte och observatörer antagas av föreståndaren.

Vid förordnande av byråingenjörer bör i varje fall, så vitt möjligt, § 8-tillses, att bland hydrografiska byråns ämbets- och tjänstemän såväl de
vetenskapligt som de praktiskt hydrografiska intressena bliva tillbörligt
företrädda.

Föreståndaren för hydrografiska byrån skall enligt av styrelsen ut- § 9-färdade allmänna föreskrifter leda och även själv deltaga i byråns arbeten.

Honom åligger i övrigt bland annat

att årligen i god tid med föreståndaren för statens meteorologiska
centralanstalt och chefen för Sveriges geologiska undersökning överlägga
om arbetsplan och kostnadsberäkning för det närmast stundande ävensom
kostnadsberäkning för det därefter följande året för de för den hydrografiska
undersökningen behövliga meteorologiska observationerna och hydrogeologiska
special undersökningarna;

att årligen upprätta och till styrelsen i god tid ingiva förslag dels
till hydrografiska byråns inkomst- och utgiftsstat för det närmast stundande
året, dels till arbetsplan för hydrografiska byrån för samma tidsperiod,
dels ock beträffande storleken av det statsanslag åt byrån, vilket''
för det därefter följande året anses böra hos riksdagen äskas;

att i samband därmed och med ledning av till styrelsen ingivna
motsvarande förslag rörande de meteorologiska observationerna och de
hydrogeologiska specialundersökningarna avgiva förslag till den underdåniga

7—162586. Löner egleringslcommitténs bet. LIV.

framställning rörande hela den hydrografiska undersökningen av Sveriges
färskvatten, som bör årligen av styrelsen ingivas till Kungl. Maj:t;

att för fördelningen av byråns arbeten meddela de särskilda anvisningar,
som utöver instruktionen och av styrelsen utfärdade allmänna föreskrifter
kunna finnas erforderliga;

att meddela den under honom ställda personalen fullständig plan
för såväl fältarbetena som arbetena å tjänsterummet samt att såväl å fältet
som vid bearbetandet av de vunna observationerna övervaka arbetena, på
det att nödig enhet i deras utförande må åvägabringas;

att anställa i samband med byråns uppgift stående forskningar av
såväl rent vetenskaplig som övervägande praktisk aft;

att årligen i god tid till styrelsen ingiva till Kungl. Maj:t ställd
berättelse över byråns verksamhet under det senast förflutna året; samt
att jämte styrelsens ordförande rekvirera de till upprätthållande av
byråns verksamhet beviljade anslag.

§ 10- Byråingenjörerna hava till åliggande att efter föreståndarens anvis ning

deltaga i byråns arbeten såväl å fältet som å tjänsterummet samt
handleda och hava tillsyn över därvid anlitade tillfälliga biträden.

I enlighet med av föreståndaren gjord bestämmelse åligger det den
ena av byråingenjörerna att omhänderhava och vårda byråns instrument
och den andra att handhava, vårda och katalogisera byråns bok- och kartsamling
samt besörja distribution och utbyte av byråns publikationer.

§ 11 Vid hydrografiska byrån skall, då undersökningar å fältet ej äga

rum, det insamlade materialet bearbetas samt tabeller, beskrivningar, kartor
m. in. utarbetas.

§ 15. Byråingenjörerna äga endast genom hydrografiska byråns förmedling

åtaga sig att utom tjänstetiden utföra praktiskt hydrografiska undersökningar
och utredningar åt kommuner och enskilda samt på villkor, att
dessa arbeten verkställas under föreståndarens kontroll och att till byrån
''avlämnas avskrifter av de utlåtanden, kartor in. m., vari de resultera.

Utöver stadgad semestertid må byråingenjör kunna av föreståndaren
beviljas sammanlagt högst en månads ledighet årligen för verkställande
av dylika undersökningar och utredningar.

För den ersättning, byråingenjör för sådant uppdrag betingar sig
eller uppbär, skall redogörelse lämnas i byråns räkenskaper.

I § 16 av instruktionen äro i fråga om befattningarna såsom föreståndare
för hydrografiska byrån, byråingenjör och vaktmästare intagna
vissa avlöningsvillkor.

Inkomna framställningar.

Skrivelse Va I underdånig skrivelse den 2 november 1915 har styrelsen för hydro styrelsenförgrafiska

byrån ånyo gjort framställning om byråns uppförande å ordi hydrografi-

nar}e stat.
ska byrån.

Styrelsen har därvid — med förmälan att åtskilliga förändringar
och tillägg till styrelsens förut omförmälda förslag i ämnet av den 13
juni 1912 vore av nöden — anfört huvudsakligen följande.

Erfarenheten hade speciellt givit vid handen, att den nuvarande personalen
icke vore tillräcklig för att »arbetena i tid skulle medhinnas.

Bearbetningen av de inkomna observations- och mätningsresultaten
avsåge i första hand dessas offentliggörande snarast möjligt i lämplig utsträckning
uti byråns årsböcker. För de praktiska intressen, som dessa
årsböcker avsåge att främja, vore det av största vikt, att de utkomme med
minsta möjliga tidsutdräkt, och det hade varit byråns önskan, att årsboken
skulle kunna utkomma åtminstone på hösten av året efter det år,
som densamma avsåge.

Emellertid hade årsböckerna för åren 1910, 1911 och 1912 utkommit
först på försommaren resp. 1912, 1913 och 1914, d. v. s. först efter
1 V2 år, och årsboken för år 1913 vore ännu icke färdig utan kunde utkomma
först i november 1915, således med ytterligare väsentlig försening.
Denna kunde visserligen i någon män tillskrivas inkallelser till krigstjänstgöring,
men berodde huvudsakligen på ökning i antalet uppgifter, rörande
vilka data måste återfinnas uti årsboken. För att icke denna försening
av tiden för årsbokens utkommande skulle tillväxa, vore det nödvändigt,
att personalen ökades.

Följande tabell visade antalet stationer och inkomna rapporter:

1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914

Vattenståudsstationcr.......... 388 502 592 612 636 654 667

Därav byråns.............. 142 164 1S5 203 225 266 286

» privata............. 246 338 407 409 411 388 381

Månatliga vattenståndsrapportcr..... 300 3,162 4,684 5,653 5,544 6,174 6,622

Årliga » ..... 7 92 109 25 18 38 31

Veckodiagram............. — — 340 737 691 644 684

Temperaturstationer.......... 41 48 47 54 57 57 54

Temperaturrapporter.......... 19 388 445 570 595 602 574

Israpporter .............. 13 426 413 627 662 553 563

Under år 1915 hade dittills antalet av byråns stationer ytterligare
ökats med c:a 40, och även i framtiden syntes man böra räkna med någon
tillväxt, vadan antalet rapporter av olika slag komme att ökas, om
också ej så hastigt som förut.

Rörande de''månatliga vattenståndsrapporterna, som omkring år 1918
torde kunna anslås till minst 7,000, skulle nu omedelbart, sedan de inkommit
till byrån och inregistrerats, bearbetning ske, bestående först av
kritisk granskning med därav föranledd skriftväxling med observatörerna.
Denna granskning vore fördelad på byråingenjörerna och den biträdande
ingenjören. Därefter borde rapporterna renskrivas å årsblanketter, medelvärden
uträknas och maximi- och minimivärden angivas.

Då emellertid detta arbete ej med nuvarande personal medhunnits,
hade i stället iakttagelserna omedelbart efter granskningen uppritats i form
av årliga vattenståndsdiagram samt renskrivningen och medelvärdesberäkningen
senare utförts endast beträffande de stationer, rörande vilka uppgifter
härom förekomme i årsboken. Det vore givetvis i alla avseenden
och speciellt för den allmänhet, som använde sig av rapporterna, fördelaktigast,
om samtliga rapporter kunde ordentligt bearbetas från början.

I nödfall kunde emellertid det nu brukade förfaringssättet bibehållas,
då ju huvudsaken vore, att rapporterna funnes bevarade och tillgängliga
för dem, som behövde använda desamma. Nödig bearbetning kunde då
ske, allteftersom behov därav förelåge. En följd därav bleve emellertid,
att mängden av icke bearbetade rapporter växte med varje år. Då det

sedan bleve fråga att för monografier eller vattenfallsförteckning behandla
en viss flod, koinme man att stå inför nödvändigheten att bearbeta jämväl
dessa iakttagelser.

Det nämnda förfarandet innebure fördenskull egentligen endast ett
undanskjutande av arbetet, som dessutom icke vore utan olägenheter, då
det vore svårare att långt efteråt inhämta behövliga underrättelser från
observatörerna rörande någon fråga, som vid bearbetningen kunde uppstå,
men som vid den första granskningen förbisetts.

Rörande inkomna årsrapporter skedde granskning, renritning och
beräkning av medelvärden.

Veckodiagrammen från de självregistrerande peglarna hade hittills i
alltför liten utsträckning blivit bearbetade. Denna bearbetning borde omfatta
dels uppgörande av vanliga listor för vattenståndet kl. 8 f. in. och
dessas bearbetning som förut, dels beräknande av verkliga dagliga medelvattenståndet
genom planimetrering, dels ock, beträffande de uti insjöarna
befintliga peglarna, undersökning av de periodiska dagliga fluktuationerna.

Rörande temperaturrapporterna uppgjordes årstabeller och uträknades
medelvärden, och detsamma gällde israpporterna.

Rörande samtliga dessa observationer uppgjordes tabeller för årsboken,
nämligen rörande dagliga vattenståndsiakttagelsel vid 56 stationer,
medelvattenstånd vid c:a 315 stationer jämte medelvärden för längre perioder
vid 36 stationer, maximivattenstånd, minimivattenstånd samt maximioch
minimivattenstånd vid samma stationer, temperatur vid 32 stationer
och is vid 36 stationer; korrekturläsning av dessa tabeller skedde.

De under fältarbetena utförda vattenmängdsmätningarna hade även,
ehuru något fluktuerande, betydligt tillväxt i antal såsom följande tabell
visade:

1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914

Antal vattenmängdsmätningar...... 44 131 73 240 241 225 256

Därav av byrån utförda........ 18 71 57 220 207 205 158

Under år 1915 hade dittills utförts c:a 400 mätningar. Samtliga
dessa mätningar måste enligt grafisk metod noggrant bearbetas, och enligt
utförda beräkningar krävde denna bearbetning genomsnittligt åtminstone

1 dag för varje mätning, så att en person dittills vore sysselsatt därmed
c:a 200 arbetsdagar av året.

Därtill kornme bearbetning av flygelprovningarna, vilkas antal under
de förflutna åren framginge av följande tabell:

1910 1911 1912 1913 1914

Antal flygelprovningar...... 38 35 39 54 35

Därav privata......... 10 8 11 20 19

Under år 1915 hade dittills utförts 52 provningar, varav 19 för privat
räkning. Bearbetningen av dessa provningar krävde ytterligare c:a
50 dagar, så att för vattenmängdsmätningarnas och provningarnas bearbetning
redan då ett biträde syntes behöva tagas i anspråk hela året.

Sedan resultatet av vattenmängd smätningarna uträknats, återstode
renritning och komplettering av ritningarna, vilket utfördes av det kvinnliga
ritbiträdet. Omfattningen av dessa arbeten hade emellertid gjort, att
de icke på långt när medhunnits, utan ett stort antal ritningar återstode
i ofärdigt skick.

Så länge som de löpande arbetena under byråns första år huvudsakligast
voro inskränkta till bearbetningen av vattenståndsiakttagelserna, hade
den nuvarande personalen räckt till. Såsom en naturlig följd av de fortsatta
arbetena hade dåmera emellertid kommit, att byrån vore i stånd att i för varje
år ökad utsträckning beräkna och publicera också de än viktigare vattenmängderna.
Antalet inregistrerade vattenmängdsmätningar utgjorde den
1 oktober 1915 c:a 2 200. Med hjälp av dessa uppgjordes av byråns föreståndare
och ingenjörer avbördningskurvor och avbördningstabeller, allteftersom
detta vore möjligt. Antalet avbördningskurvor, som publicerats
i årsböckerna, hade varit för år 1911 2, för år 1912 10 och för år 1913 14.

Detta antal komine för varje år att växa.

Med stöd av avbördningstabellerna omräknades de dagliga vattenståndsiakttagelserna
såväl för det löpande året som för föregående år
till dagliga vattenmängder och ur tabellerna över dessa beräknades månatliga
medelvattenmängder och angåves maximi- och minimivattenmängder
på samma sätt som för vattenstånden. Men ej nog därmed. För praktiska
ändamål vore icke dessa medel- och extremvärden tillräckliga. Man

fordrade också kännedom om varaktigheten av de olika vattenmängderna
i form av varaktigt! etskurvor. Fördenskull uppgjordes och publicerades
för varje år frekvenstabeller med angivande, huru många dagar vattenmängden
varit mellan vissa storleksintervall. Dessa omfattande och tidsödande
arbeten med vattenmängdernas bearbetande vore det framförallt,
som nödvändiggjorde en ökning av byråns arbetskrafter.

Uti årsböckerna publicerades siffrorna rörande vattenmängdsfrekvens
och karakteristiska vattenmängder för de stationer, från vilka avbördningskurvor
vore beräknade, vilket antal ökades med varje år. Antalet sidor
ägnade åt tabellerna över vattenmängder uti årsboken hade under åren
1911—1913 vant respektive 3, 15 och 25.

Såsom förut kvarstode bearbetningen av observationerna av nederbörd,
snötäckets tjocklek och dess vatten värde i och för publikation i årsböckerna,
i vilka dessa observationer upptoge icke mindre än 70 sidor
och 5 planscher. Aven dessa arbeten hade vuxit med ökningen av nederbördsstationernas
antal. Uppgörandet av nederbörds- och snökartor samt
beräknande av snömagasineringens storlek toge kvalificerad arbetskraft i
anspråk under några månader av året.

I allt större utsträckning vore det dåinera möjligt för byrån att
publicera uppgifter angående avvägda höjder, såsom följande tabell visade:

1911 1912 1913

Publicerade avvägda höjder ......... 84 70 374

Allteftersom avvägningarna hunne fortgå, ökades arbetena med deras
kontrollerande, bearbetning och offentliggörande i hög grad, så att behovet
av kvalificerad geodetisk arbetskraft vore synnerligen trängande.

Beträffande övriga arbeten, som icke inginge i årsboken, vore först
registratorns göromål att nämna. Dessa hade givetvis vuxit med det ökade
antalet rapporter av olika slag, och detta komme också att i framtiden
ske, vadan det icke bleve mycken tid övrig för biträde med övriga arbeten.
Rörande in- och utgående skrivelser meddelade styrelsen följande

■fr*V\lo •

c ‘ 1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914

Ingångna skrivelser till byrån............. 914 1,012 1,646 1,254 1,430 1,498 3,786

Utgångna » från » 2,407 1,175 2,697 1,097 1,152 1,179 4,183

Ingångna » till styrelsen............ 29 18 31 31 32 34 34

Utgångna > från » 26 15 17 17 13 12 17

r>7

Deri 1 oktober 1915 utgjorde antalet under årets lopp till byrån
ingångna skrivelser 1,524, medan antalet utgångna uppgick till 1,104.

Av andra pågående arbeten av större omfattning vore följande att
nämna.

Sedan nödvändiga fältarbeten uti Lagans område blivit i det närmaste
färdiga, hade arbetena kunnat påbörjas med utgivande av den
monografi'' eller flodbeskrivning, som byrån enligt instruktion borde
utgiva. En hydrografisk specialkarta hade därför utarbetats i skalan
1:200,000. Med denna som stomme skulle utföras kartor över geologisk
beskaffenhet, nederbörds- och övriga klimatologiska förhållanden, skogar
och myrar, vattenområden, vattenkraftens utnyttjande o. s. v., för vilka
förarbeten påginge, som krävde kvalificerad arbetskraft. Rörande olika
slag av markbeskaffenhet hade en utredning utförts och en dylik rörande
vattenkrafternas utnyttjande skulle dåmera igångsättas ävensom en undersökning
över de hydrografiska grunderna för en möjligast rationell reglering
av Lagans vattentillgångar. Då monografien över Lagan om några år
bleve färdig, förelåge från andra områden tillräckliga data för nya flodbeskrivningar.

För den undersökning av sjön Tåkern, som byrån anbefallts att utföra,
antoges tillräckliga data inom de närmaste åren.föreligga, varefter liknande
beskrivning av detta vattenområde ålåge byrån.

De längre serier av vattenståndsiakttagelser från svenska vattendrag,
som funnes, hade varit föremål för bearbetning vid byrån särskilt med
hänsyn till eventuell periodicitet hos variationerna och med avsikt att undersöka
möjligheterna av förutsägelser av vattenstånden. Det hade avsetts,
att ett av de kvinnliga biträdena skulle kunna i större utsträckning biträda
vid de för dessa undersökningar behövliga räknearbetena, men detta
hade på grund av övriga hopade göromål icke kunnat ske. Ännu vore
emellertid ett stort antal vattenståndsserier obearbetade. Det intresse, som
dessa undersökningar uppväckt, och den betydelse, de hade, liksom också
de resultat, som åtminstone delvis ernåtts, gjorde det önskvärt, att undersökningarna
finge fortgå.

Fn specialundersökning över betingelserna för sörpnings uppträdande

8—162586. Löneregleringskommitténs bet. LIV.

i våra vattendrag hade under senaste åren pågått, men någon bearbetning
hade ännu icke inedhunnits.

En utfrågning anställdes under år 1914 angående uttorkningen
av sjöarna vid dåvarande torka. Bearbetningen av de influtna svaren
påginge.

Mätningar hade anställts av de stående vågorna i insjöarna, speciellt
i Vättern. En bearbetning av dessa mätningar vore en trängande nödvändighet,
för att icke materialet skulle hopas i sådan omfattning, att en
bearbetning bleve nära nog omöjlig.

Studierna över invallningsföretagens hydrografi fortginge vid ett
flertal stationer. För dessa undersökningar, som vore av stor vikt för vår
jordbruksnäring, fordrades utom vattenmängdsmätningar även kartläggning
av områdena, utförd av därtill lämplig personal. Såväl för dessa som för
andra liknande undersökningar av betydelse för jordbruksintresset, förelåge
ett stort behov av förstärkt arbetskraft med sakkunskap på det lantbrukstekniska
området.

Rörande avdunstningen från våra sjöar planerade byrån anställande
av en särskild specialundersökning.

Studier över sambandet mellan nederbörd och avrinning fortginge,
och förarbeten för en större undersökning på grundval av allt vid byrån
befintligt material påginge. Därför fordrades emellertid en fortsatt bearbetning
av nederbördsiakttagelserna i form av beräkning av de olika ifrågakommande
vattenområdenas medelnederbörd under månad och år, vilken
bearbetning krävde mycket arbete.

Avenså påginge omfattande kartometriska undersökningar över flodområdenas
och sjöarnas areal. I början av sin verksamhet hade byrån
utgivit en hydrografisk översiktskarta jämte arealförteckning över huvudflodområdena
med areal över 200 km2. Då emellertid i och med pågående
utredning rörande vattenböckers uppläggande i landet behov förefanns
av en rationell indelning och förteckning också av biflodsområdena,
igångsattes först en preliminär översikt och provisorisk förteckning av
dessa med areal över 100 km2. Därefter påbörjades en detaljerad uppmätning
av dessa områden, i samband varmed även flodlängderna skulle
bestämmas samt arealen av sjöarna ävensom ett kortregister över samtliga

sjöar med areal över 1 km2 upprättas, uti vilket alla data rörande vattenhushållningen
och övriga egenskaper efter hand kunde införas. Arbetena
med denna areal förteckning och detta sjöregister vore mycket tidsödande
och krävande, vilket framginge därav, att arbetena rörande endast Torneälv
krävt en persons arbete i c:a 9 månader.

Slutligen vore att blott i korthet omnämna de undersökningar, som
påginge över avbördningskurvans form, frekvens- och varaktighetskurvornas
teori, korrelationsteoriens användning inom hydrografien samt rörande flyglars
egenskaper och flygelmätningars noggrannhet med olika instrument.

Därmed hade styrelsen givit en översikt över de huvudsakligaste
då pågående arbetena. Därtill komme besvarandet av ingångna kungl.
remisser och förfrågningar från statsmyndigheter ävensom från enskilda,
då de icke krävde särskilda utredningar, i vilket fall de utfördes genom
byråingenjörerna på i instruktionen närmare angivna villkor.

Den personal, som enligt förut meddelad beräkning skulle stå
till förfogande för dessa arbeten, vore 1 föreståndare, 2 byråingenjörer,
2 kvinnliga biträden av högre lönegrad, varav en registrator och ett ritbiträde,
1 kvinnligt biträde av lägre lönegrad, 1 vaktmästare, samtliga på
ordinarie stat, samt på extra stat 1 biträdande ingenjör med arvode av
3,600 kronor, 1 manlig ritare med arvode av 2,400 kronor, varjämte för
biträde med vattenanalyser beräknades 1,200 kronor och för diverse utgifter
av detta slag 1,200 kronor.

Denna personal vore emellertid icke längre tillräcklig för att arbetena
skulle hinna tillfredsställande utföras, ej heller vore fördelningen
mellan ordinarie och extra personal så fördelaktig som möjligt för ett verkligt
utnyttjande av den befintliga personalen, då det givetvis med de små
arvoden — dessutom utan ålderstillägg — som vore beräknade för de extra
biträdena, icke vore möjligt kvarhålla dessa vid byrån, utan ombyten ofta
måste antagas bliva nödvändiga. För att den erforderliga personalökningen
skulle kunna göras möjligast obetydlig, fordrades därför, att den ordinarie
personalen bleve större.

Styrelsen ansåge därför, att den nuvarande befattningen som biträdande
ingenjör borde ombildas till en byråingenjörsbefattning av samma

slag och med samma avlöning som de föreslagna, varigenom antalet byråingenjörer
av detta slag, vilka syntes böra benämnas förste byråingenjörer,
skulle bliva tre.

De arbeten, som i främsta rummet borde tillgodoses genom den
nya byråingenjörsbefattningen, vore de för agrikulturteknikens befrämjande
nödvändiga arbetena ävensom de geodetiska. Det hade redan
framhållits, av vilken stor omfattning de sistnämnda blivit, och huru viktiga
de vore för byråns samtliga praktiska uppgifter. De krävde därför
med nödvändighet, att det inom byrån funnes en person med speciell
utbildning för att leda och tillse dessa arbeten.

Vad anginge de till byråns verksamhet hörande frågor, som särskilt
berörde jordbrukets intressen, hade det redan vid byråns inrättande framhållits,
att en av byråingenjörerna borde vara företrädesvis utbildad i de
till lantbruksingenjörernas verksamhet hörande ämnen, och det hade redan
omnämnts, hurusom pågående och blivande arbeten på detta område gjorde
anställandet av en byråingenjör med speciell sakkunskap i dithörande
frågor önskvärt.

Redan hade jämväl framhållits, hurusom kartografiska arbeten
av stor omfattning förekoinme, vilka för många år framåt krävde
därför lämpad arbetskraft. Utom de nämnda arealförteckningarna vore
jämväl de årliga arbetena med nederbörds- och snökartor, specialkartorna
för flodbeskrivningarna samt beräkningen av medelnederbörden i de olika
vattenområdena av detta slag, vadan alltjämt dithörande arbeten kom me
att i stor utsträckning förekomma. Styrelsen ansåge det därför lämpligast,
om jämväl för dessa och likartade arbeten en särskild byråingenjörsbefattning
inrättades. Dock syntes det styrelsen antagligt, att man
även för en avlöning motsvarande lista gradens tjänstemäns skulle hava
möjlighet erhålla och behålla för detta ändamål fullt kompetent person.
Styrelsen ville alltså föreslå, att det inrättades en byråingenjörsbefattning
av lägre grad med avlöning motsvarande den till lista gradens tjänstemän.

I föregående förslag hade avsetts, att vattenmängdsmätningarnas bearbetning
och liknande arbeten skulle uppdragas åt ett mindre kvalificerat
biträde. Erfarenheten hade emellertid visat, att detta varit mindre väl -

Öl

betänkt och att dessa arbeten väl krävde en person med högre utbildning
samt att de ökade kostnaderna därför mer än uppvägdes av de bättre
resultaten. Av denna anledning ansåge styrelsen det lämpligast, att jämväl
för dessa arbeten tillsattes en ordinarie byråingenjör, som dock liksom
den föregående syntes kunna i avlöningsförmåner jämnställas med lista
gradens tjänstemän.

Däremot skulle under nämnda förhållanden något anslag till biträdande
ingenjör eller till manlig ritare icke vara erforderligt. Någon summa
borde likväl beräknas för extra biträde av mera tillfällig beskaffenhet samt
för understöd för hydrografiska forskningar, speciellt i de mera otillgängliga
delarna av landet, ävensom för gratifikationer åt observatörer. För
detta ändamål syntes en summa av 2,000 kronor om året böra beräknas.

Styrelsens förslag beträffande den manliga personalen innefattade
alltså egentligen endast ökning med en ny befattning samt dessutom
ombildande av två då såsom extra upptagna befattningar till ordinarie
med högre avlöning.

Rörande tjänstemäns rätt enligt nuvarande instruktion att under
vissa villkor åtaga sig praktiskt-hydrografiska undersökningar åt kommuner
och enskilda och att för sådant ändamål åtnjuta ledighet av en månad
utöver semestertiden, hade styrelsen i sin framställning den 13 juni 1912
ansett, att eventuellt nya bestämmelser i samband med en omarbetning
av instruktionen borde fastställas.

Styrelsen, som haft denna fråga under förnyat övervägande, hade
därvid ansett, att bestämmelsen angående dylik rättighet visserligen borde
fortfarande finnas, men att dels det borde fastställas, att dylika undersökningar
och utredningar skulle vara av rent praktiskt-hydrografisk natur,
dels tillståndet att för dylikt uppdrag åtnjuta tjänstledighet utöver semestertiden
borde utgå eller göras beroende av särskilda omständigheter, dels
ock eventuella bestämmelser angående ersättningens storlek borde fastställas.

Beträffande de kvinnliga biträdena krävde de omskrivna i hög grad
ökade arbetena med årsboken nödvändigt en mera ansenlig ökning. Styrelsen
hoppades dock, att det skulle visa sig tillräckligt, därest ytterligare
anställdes tvenne kvinnliga biträden, av vilka ett biträde avsåges huvudsakligen
för ritarbeten och ett huvudsakligen för räknearbeten. Be -

träffande dessa kvinnliga biträden syntes för det ena böra beräknas avlöning
i högre lönegrad, för det andra i lägre lönegrad.

De ökade arbetena med expedition av materialier för det större antalet
stationer, uppsikt över och expedition av byråns instrument m. m. d.
hade gjort, att vaktmästarens tid blivit så upptagen, att extra hjälp behövt
anlitas i större utsträckning än det vore ekonomiskt fördelaktigt. Styrelsen
ansåge det därför nödvändigt, att för anställande av ett biträde till
vaktmästaren beräknades en summa av 800 kronor årligen.

För extra biträden m. m. skulle krävas följande anslag:

till gratifikation åt vaktmästaren...............kronor 500

för vattenanalyser..................... > 1,200

för tillfälliga biträden och understöd samt gratifikation åt observatörer
......................... » 2,000

för biträde åt vaktmästaren................. > 800

vikariatsersättningar.................... > 1,800

Summa kronor 6,300

Anslaget till extra biträden m. m. beräknades alltså sänkt från
10,100 till 6,300 kronor.

Beträffande anslag till vikariatsersättningar hade detta icke beräknats
med hänsyn till löneregleringskommitténs förslag till avlöningsbestämmelser
för hydrografiska byrån utan under förutsättning, att samma bestämmelser
som uti avlöningsvillkoren för Sveriges geologiska undersöknings
tjänstemän bleve iakttagna.

Löneregleringskommittén hade föreslagit,

»att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras till följd av tjänsteresor
eller för beredande av semester, befattningshavare av lägre grad skall
vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning vid byrån, bestrida
densamma, dock ej längre än sammanlagt tre månader under ett
och samma kalenderår; ägande han därvid att, i stället för egna tjänstgöringspenningar,
åtnjuta, vid sjukdomsförfall de för befattningen anslagna
tjänstgöringspenningar, men eljest däremot svarande belopp;

att emellertid, därest föreståndaren till följd av tjänsteresa eller för
handläggning av särskilda ärenden är under allenast några få, högst fyra
dagar hindrad att sköta sin befattning, byråingenjör skall vara pliktig att

utan särskild ersättning sköta de till föreståndarbefattningen hörande löpande
gö ro in ålen.»

För Sveriges geologiska undersökning hade fastställts samma bestämmelse
som i det första här angivna stycket med det undantag, att »till
följd av tjänsteresor eller» strukits. För ''detta verk gällde alltså, att, då
chefen vore upptagen av tjänsteresa, den statsgeolog, som handhade dennes
löpande göromål, ej uppbure ersättning därför eller särskilt förordnades
därtill. Då fältarbetena vid hydrografiska byrån utgjorde eu mycket
stor del av tjänstgöringen, syntes det riktigast, att samma förfaringssätt
praktiserades jämväl där.

Särskilt gällde detta, om byråingenjörstjänster av lägre grad inrättades,
då det skulle förorsaka såväl onödiga kostnader som praktiska svårigheter
att förordna byråingenjör av lägre grad att uppehålla förste byråingenjörs
befattning under dennes tjänsteresor. Därest möjligen det skulle
anses önskvärt, att bestämmelsen i fråga kvarstode beträffande uppehållandet
av föreståndarens löpande göromål under tjänsteresor, syntes den alltså
i varje fall icke böra tillämpas mellan byråingenjörerna.

Beträffande det andra av omförmälda stycken uti löneregleringskommitténs
förslag syntes en modifikation önskvärd, därest bestämmelserna
i övrigt skulle kvarstå. Arten av tjänsteresorna vid byrån gjorde
det i hög grad opraktiskt och oekonomiskt, att dylika om endast 4 dagar
förekomme. Aven om i enstaka fall någon speciell inspektion mycket väl
kunde utföras på denna tid, vore det mera praktiskt att i samband med
denna resa jämväl utföra andra arbeten uti närheten. Därför hade dylika
tjänsteresor knappast hittills förekommit, och det syntes lämpligare fastställa
ifrågavarande tid till 6 dagar, då ju möjlighet bereddes till medhinnande
också av andra arbeten i något större utsträckning.

Skulle bestämmelsen om vikariatsersättning åt byråingenjör under
föreståndarens tjänsteresor kvarstå, borde ovannämnda anslag till vikariatsersättning
ökas med c:a 300 kronor. Skulle jämväl vikariatsersättning beräknas
under förste byråingenjörs tjänsteresor, skulle härför behöva beräknas
ytterligare c:a 900 kronor.

Byråns anslag till expenser föreslogs av styrelsen i dess föregående

förslag till 3,500 kronor, vilket belopp även upptogs uti den kungl. propositionen.
Med den ökade personalen syntes man böra beräkna en höjning
av detta anslag med 500 kronor till 4,000 kronor. Expensutgifterna
både under de gångna åren uppgått till följande belopp:

1908 1909. 1910 1911 1912 1913 1914

2,511:02 2,916:97 2,902:25 3,792:80 4,098:41 3,990:22 4,033:42

Anslaget till komplettering av peglar och utrustning beräknades ut
styrelsens förra förslag till 3,500 kronor, vilket belopp även upptogs uti
den kungl. propositionen. De verkliga utgifterna under denna post, jämförda
med de beräknade, hade emellertid utgjort:

1908	1909	1910	1911	1912	1913	1914
Anslag 10,500	3,600	6,700	3,700	3,700	5,100	5,100
Utgifter 10,866: 75	8,969: 06	6,435: 42	5,886: 15	4,255: 88	6,125: 75	7,706: 73
I medeltal	för de	fyra senaste åren	hade utgifterna under	denna

post uppgått till c:a 6,000 kronor. Med hänsyn till personalökningen
syntes 500 kronor böra tilläggas, vadan en summa av 6,500 kronor skulle
vara erforderlig. Som därav ett tillskott av 2,000 kronor av de för vattenfallsförteckningen
anslagna medel fortfarande syntes böra påräknas,
vore en ökning av 1,000 kronor erforderlig, och anslaget föresloges sålunda
höjt från 3,500 till 4,500 kronor.

Till observatörer beräknades vid byi’åns tillkomst år 1907 ett belopp
av 8,000 kronor, och detta hade sedermera icke förändrats. Det ansågs
då lämpligt, att man i möjligaste utsträckning skulle flytta peglarna till
nya områden, allteftersom undersökningarna inom de äldre hunnit avslutas,
och denna princip syntes även numera böra tillämpas, i den mån
förhållandena medgåve detta.

Betydelsen av peglarna i vattenrättsligt hänseende ävensom de förändringar,
som de industriella anläggningarna åstadkomme uti vattendragens
avrinningsförhållanden, gjorde emellertid, att en dylik flyttning endast
i mera inskränkt skala kunde äga rum. Då därför inom de närmaste
åren byråns speciella undersökningar skulle utsträckas till nya områden,
av vilka redan Motalaströms och Lidans av Kungl. Maj:t blivit fastställda
uti byråns arbetsplan, måste antalet pegelstationer något ökas. En

(55

ökning av anslaget till observatörers arvoden med 1,000 kronor, motsvarande
20 nya pegelstationer, syntes därför nödvändig.

Anslaget till resekostnader och hantlangning vid mätningar hade under
de senare åren utgjort 8,000 kronor. Såväl järnvägs- som skjutstaxor
hade emellertid väsentligt ökats, vadan ej heller detta anslag numera kunde
räcka till. Det framginge, att medelkostnaden för resedag under föreståndarens,
de båda byråingenjörernas och den biträdande ingenjörens
resor utgjort:

1912 1913 1914

Medelkostnad per resedag........... 26: 04 26: 47 27: 03

Antalet resedagar hade varit c:a 300. Då ökningen kunde antagas
fortgå med ungefär samma hastighet som förut, ansåges det kunna beräknas,
att den till år 1918 från år 1912 hade utgjort c:a 2 kronor per resedag,
vadan därav betingades en ökning i anslaget av 600 kronor, för att samma
arbeten skulle kunna utföras.

Därtill komme, att med de ändrade löneförmånerna för föreståndaren
och byråingenjörerna reseersättningen i enlighet med resereglementets bestämmelser
rörande rese- och traktamentsersättning åt chefer för centrala
ämbetsverk och åt tjänstemän av andra graden bleve höjda. Denna
ökning kunde beräknas till omkring 800 kronor, vadan en sammanlagd
ökning av åtminstone 1,400 kronor skulle vara erforderlig.

Med anledning därav och för summans avrundning föreslog styrelsen
anslaget till resekostnader och hantlangning vid mätningar höjt till 9,500
kronor.

Slutligen anhöll styrelsen, att jämväl frågan om anordnande av en
provningsanstalt för provning av hydrometriska instrument och för experiment
med dylika måtte utredas i sammanhang med frågan om beredande
av nya lokaler för byrån.

Genom stort tillmötesgående från Stockholms stads byggnadskontor
hade byrån alltsedan år 1909 fått vid behov disponera en bassäng vid
stadens vattenledningsverk vid Norsborg för dylika provningar, och hade
byrån där installerat diverse anordningar för detta ändamål. Dessa vore
emellertid synnerligen provisoriska och kunde icke tillfredsställa ens små

9—162586. Lönereglering skommitténs bet. LIV.

fordringar på precision. De synnerligen dryga kostnader, som skulle medföljt
dessa provningars verkställande vid utlandets provningsanstalter, hade
emellertid gjort att, i avvaktan på bättre, dessa provisoriska anordningar
måst användas.

Det enskilda behovet av en provningsanstalt hade emellertid visat
sig allt större, och byrån hade tillmötesgått detta genom att mot ersättning
prova jämväl enskildas flyglar. Då tillströmningen av dylika numera
emellertid ökats, hade de nuvarande anordningarnas primitiva karaktär
alltmera trätt i dagen. Att byrån det oaktat icke förr upptagit frågan
om egen provningsanstalt, hade berott därpå, att det antagits, att vid den
nya tekniska högskolan anordningar skulle inrättas, som skulle göra behovet
av en sådan onödigt.

Det vattenbyggnadslaboratorium, som skulle anläggas vid tekniska
högskolan, bleve emellertid av otillräckliga dimensioner; och det måste även
antagas, att detta laboratorium måste disponeras för undervisning och
vetenskapliga arbeten så fullständigt, att tid för utförande av byråns provningar
ej kunde erhållas, utan att dessa måste komma att alltför mycket
störa därvarande arbeten. Särskilt gällde detta, om byrån fortfarande
skulle utföra provning av privata flyglar, då behovet av dessa provningars
utförande på möjligast korta tid i regel vore överhängande.

Med den ökade företagsamhet på vattenbyggnadsområdet, som syntes
vara att förutse, ansåge styrelsen det emellertid föreligga ett så stort behov
för de privata institutioner, som för vattenundersökningar använde hithörande
instrument, att få sina provningar utförda i Sverige, att det vore
mycket olämpligt, därest byråns verksamhet i detta avseende måste upphöra.

Kostnaderna för en provningsanstalt syntes icke heller behöva bliva
så stora, att den av denna anledning icke borde komma till stånd, och
inkomsterna av flygelprovningarna för privata syntes kunna betacka åtminstone
räntorna å anläggningskapitalet.

Dessa kostnader sammanhängde emellertid så intimt med frågan om
ordnande av lokalfrågan för byrån, eventuellt efter en sammanslagning
med vissa andra institutioner, att en fullständig utredning på frågans nuvarande
stadium syntes överflödig.

Med hänsyn till att flertalet övriga till jordbruksdepartementet hörande
vetenskapliga institutioner med praktiska uppgifter, såsom Sveriges
geologiska undersökning, statens skogsförsöksanstalt och centralanstalten
för jordbruksförsök, ävensom vetenskapsakademien med dess bibliotek vore
förlagda i närheten av Frescati, syntes skäl tala för, att jämväl hydrografiska
byrån förlädes i dessas närhet. Härför skulle alltså en nybyggnad
behövas, vilken kunde tänkas, vare sig en sammanslagning bleve av eller
icke, med fördel jämväl inrymma lokaler för statens meteorologiska centralanstalt.
I händelse av en dylik nybyggnad kunde provningsanstaltens
ränna utmynna i dennas bottenvåning, i vilken instrumentrummet då kunde
vara beläget.

Ett begrepp om storleken av kostnaderna för en provningsanstalt av
enklaste beskaffenhet kunde man få av kostnaderna för den nyligen anlagda
finska provningsanstalten utanför Helsingfors. Denna hade kostat 15,084
finska mark eller med normal kurs 10,860 kronor. Den 100 m. lån^a
rännan vore emellertid otäckt, vilket vore en stor olägenhet vid regnig
väderlek och om vintern. Täckning med brädskjul torde kräva c:a 2,500
kronor, vadan för en kostnad av högst 15,000 kronor en provningsanstalt
syntes kunna erhållas.

Antalet privata flyglar, som årligen kunde påräknas för provning,
syntes kunna anslås till c:a 30. Avgiften, som för närvarande utgjort 25
kronor, torde, därest en ny provningsanstalt anordnades, kunna höjas till
minst 30 kronor. Räknades därav 5 kronor till diverse omkostnader, skulle
25 kronor eller 750 kronor årligen kunna beräknas i avkastning på det
nedlagda anläggningskapitalet.

Den nya stat för hydrografiska byrån, som styrelsen föreslog, hade
följande utseende:

På ordinarie stat.

	Lön.	Tjänst- görings-	Orts-	Summa.
	pennin-	tillägg.
		gar.		Kr.
	Er.	Kr.	Kr.
Chefen............	5,700	2,500	800	9,000
1 förste byråingenjör.....	3,600	1,800	400	5,800)	(Efter 5 år kan lönen höjas med ) fiOO kronor och efter 10 år med
2 > byråingenjörer ....	7,200	3,600	800	11,600)	[ ytterligare 500 kronor. [Efter 5 år kan lönen höjas med
1 byråingenjör........	2,200	1,500	300	4,0001	\| 500 kronor och efter 1Ö år med < ytterligare 500 kronor och efter
1 » ........	2,200	1,500	300	4,000)	lö år med än ytterligare 500
1 kvinnligt biträde av högre löne-			150	1,600)	[ kronor.
grad............	900	550	(Efter 5 år kan lönen höjas med
				< 200 kronor och efter 10 år med
2 kvinnliga biträden av högre lönegrad ..........	1,800	1,100	300	3,20oj	) ytterligare 200 kronor.
1 kvinnligt biträde av lägre löne-			150	1,200]
grad............	700	350	(Efter 5 år kan lönen höjas med
			l	J 200 kronor och efter 10 år med
1 kvinnligt biträde av lägre löne-grad............	700	350	150	1,200J	) ytterligare 200 kronor. (Efter 5 år kan lönen höjas med
1 vaktmästare........	900	450	150	1,500	i 100 kronor och efter 10 år med ytterligare 100 kronor.
Till ersättningar åt extra biträ-
den, gratifikationer och vika-riatsersättningar......	—	—	—	6,300
Till arvoden åt observatörer . .	—	—	—	9,000
Till expenser.........	—	—	—	4,000
Kronor	—	—	—	62,400

Anm. Därest vaktmästaren i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstår, ortstillägg'' ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.

På extra stat.

Till resekostnader och hantlangning vid mätningar, förslagsvis . . .

Till publikationer, förslagsvis..................

Till komplettering och underhåll av peglar och utrustning, förslagsvis

kronor 9,500
» 8,000

> 4,500

kronor 22,000

Härtill skulle komma lokalhyra, som för det dåvarande utginge med
2,700 kronor, men som bleve beroende av byråns förläggning vid den
tidpunkt, då den nya staten kunde komma att tillämpas. Därtill skulle

<59

också komma ett extra organisationsanslag för anläggandet av en provningsanstalt.

Genom kungd. remiss den 4 december 1915 har löneregleringskom- Kungl. re °

O O mtss 4jn

mittén anbefallts att avgiva utlåtande över styrelsens för hydrografiska 1915.
byrån framställning i skrivelsen den 2 november 1915.

1 skrivelse den 6 november 1916 har styrelsen för hydrografiska Skrivelse 6/n
byrån anhållit om kungl. proposition till 1917 åi’s riksdag å ett belopp styrelsen för
av 102,200 kronor till bestridande av kostnaderna för den hydrografiska^^'' "b%%n.
undersökningen av Sveriges färskvatten under år 1918 enligt närmare angiven
beräkning, avseende A) hydrografiska byrån med under densamma
omedelbart lydande observationsstationer, B) de meteorologiska observationerna
och C) de hydrogeologiska specialundersökningarna.

Beträffande avdelningen A), har styrelsen äskat dels anslag å ordinarie
stat i fullständig överensstämmelse med vad i förenämnda skrivelse den
2 november 1915 föreslagits, dels ock anslag å extra stat ävenledes i likhet
med vad i sistnämnda skrivelse begärts, dock med den modifikation,
att i den senare skrivelsen i kostnadsberäkningen upptagits anslag till
hyra 2,700 kronor, vadan det på extra stat erforderliga beloppet föreslagits
att beräknas till 24,700 kronor.

De under avdelningarna B) och C) gjorda beräkningarna uppvisa
samma slutsummor, som för resp. ändamål beviljats på extra stat för år
1917, eller alltså för de meteorologiska observationerna 12,100 kronor och
för de hydrogeologiska specialundersökningarna 3,000 kronor.

Genom kungl. remiss den 25 november 1916 har nu ifrågavarande
skrivelse från hydrografiska byråns styrelse överlämnats till kommittén för
att tagas i övervägande vid fullgörande av kommittén lämnat uppdrag att
verkställa utredning av frågan rörande en sammanslagning av statens meteorologiska
centralanstalt, hydrografiska byrån och nautisk-meteorologiska
byrån m. m.

Riksdagarna
åren
1856—1858
och 1859—
1860.

1872 års
riksdag.

Meteorologiska centralanstalten.

Historisk översikt.

I sitt förut omnämnda, den 6 mars 1913 avgivna betänkande, delen
XXXVIII, i fråga om reglering av löneförhållanden m. m. vid meteorologiska
centralanstalten har löneregleringskommittén lämnat en utförlig
redogörelse för uppkomsten och utvecklingen av nämnda anstalt. Kommittén
har ansett det vara till fyllest att i nu förevarande sammanhang
allenast bringa i erinran huvudpunkterna av nämnda redogörelse och av vad
efter dess avgivande förekommit.

Vid 1856—1858 årens riksdag beslöto rikets ständer, att för meteorologiska
observationers anställande på särskilda orter inom riket en summa
av 6,000 riksdaler riksmynt årligen linge för då ingångna statsregleringsperioden
anvisas. Nyssberörda belopp sammanfördes vid 1859—1860 årens
riksdag med det i övrigt för vetenskapsakademien på ordinarie stat anvisade
anslag.

I underdånig skrivelse den 13 december 1871 framhöll vetenskapsakademien
behovet av att en meteorologisk centralanstalt bleve inrättad.
Denna anstalt borde enligt akademiens åsikt ställas i närmaste samband
med akademien, helst de av staten bekostade meteorologiska observationerna
tillkommit på akademiens förslag och fortfarande stode under dess vård
samt tryckningen av de erhållna resultaten helt och hållet bekostats av
akademiens medel. Akademien förklarade sig vilja för den föreslagna anstalten
upplåta lämplig lokal i sitt hus samt fortfarande på sin bekostnad
trycka den meteorologiska årsboken, som utgjorde en sammanställning av
samtliga vid statens meteorologiska stationer gjorda observationer.

Med föranledande av akademiens berörda framställning föreslog
Kungl. Maj:t uti statsverkspropositionen vid 1872 års riksdag, att för inrättandet
av en meteorologisk centralanstalt under vetenskapsakademiens
vård och inseende anslaget för meteorologiska observationer måtte förhöjas
med 6,000 riksdaler. Denna anslagsförhöjning blev ock av riksdagen
beviljad.

I den till 1876 års riksdag avlåtna statsverkspropositionen framlade
Kungl. Maj:t förslag till stat för meteorologiska centralanstalten, och godkände
riksdagen förslaget.

Vid 1892 års riksdag beslöts, att i riksstaten skulle införas en ny
rubrik, »Meteorologiska centralanstalten», och under denna rubrik uppföras
det för anstalten då under rubriken »Vetenskapsakademien» anvisade anslag,
25,050 kronor (därav 16,000 kronor reservationsanslag).

* *

I riksstaten för år 1913 var för meteorologiska centralanstalten uppfört
ett ordinarie anslag å 27,863 kronor, därav 16,000 kronor reservationsanslag.
Enligt den av riksdagen år 1876 godkända staten för anstalten
med däri sedermera vidtagna ändringar var det ordinarie anslaget fördelat
på följande poster:

Föreståndaren: tjänstgöringspenningar...................... 5 2,500	Kronor.	Kronor.
7,500
Vikariatsersättning............................. .	313
Amanuenser: arvode ..................................	3,000	10,813 \|
Till arvoden åt observatörerna vid rikets meteorologiska stationer samt för räkne-biträden, avlöning åt en vaktmästare, anskaffande och underhåll av instrumenter, underhåll av anstaltens telegraf och materiel, ävensom för andra behov vid an-stalten, reservationsanslag.........................		16,000
Bidrag till bestridande av meteorologiska centralanstaltens årliga utgifter för väder-lekstelegram................................	_	1,050
Summa	—	27,868

1876 års
riksdag.

1892 års
riksdag.

Föreståndarens lön kunde efter 5 år höjas med 600 kronor, vilket
belopp, enligt riksdagens medgivande, skulle utgå av det under åttonde
huvudtiteln uppförda förslagsanslag: ålderstillägg.

Av förutnämnda reservationsanslag å 16,000 kronor var ett belopp av

1,000 kronor avsett till avlöning åt en vid anstalten anställd vaktmästare.

Utöver det ordinarie anslaget hade emellertid under en följd av år
extra anslag varit anvisade till uppehållande av särskilda grenar av centralanstaltens
verksamhet.

Så hade från och med år 1907 till upprätthållande av fullständigt
ordnad väderlekstjänst vid meteorologiska centralanstalten på extra stat
utgått ett belopp av 10,250 kronor årligen, varav 1,100 kronor såsom
personligt tillägg i arvodet åt amanuensen vid centralanstalten, filosofie
doktorn N. Ekholm, samt 3,000 kronor såsom arvode åt en andre amanuens
med huvudsaklig uppgift att biträda vid väderlekstjänsten om förmiddagarna
under hela året och med skyldighet att, om så påfordrades, mot en
särskild ersättning av 600 kronor biträda vid väderlekstjänsten om eftermiddagarna
under månaderna juli—september.

Likaledes hade från och med år 1907, jämväl på extra stat, till upprätthållande
av två meteorologiska stationer, den ena i Gällivare och den
andra i norra Värmland eller i norra Dalarne, årligen anvisats ett anslag
av 600 kronor.

Till utförande under anstaltens ledning och kontroll av vissa meteorologiska
observationer för den av riksdagen beslutade hydrografiska undersökningen
av Sveriges färskvatten anvisades på extra stat för år 1908 under
åttonde huvudtiteln ett belopp av 10,800 kronor. Av sistberörda anslag
var ett belopp av 1,000 kronor avsett att användas till tillökning i arvodet
åt den av amanuenserna vid meteorologiska centralanstalten, åt vilken
skulle uppdragas det mesta bestyret med ordnandet av observationerna för
den hydrografiska undersökningen.

Sedermera hade riksdagen till utförande av nyssnämnda meteorologiska
observationer beviljat på extra stat under åttonde huvudtiteln för
år 1909 ett belopp av 12,300 kronor samt för vart och ett av åren 1910
—1913 ett belopp av 13,700 kronor. Anslagets förhöjning hade dock icke
föranlett någon ändring i avseende å tilläggsarvodet åt den amanuens vid

meteorologiska centralanstalten, som särskilt hade sig anförtrott bestyret
med ordnandet av dessa observationer.

Sedan vetenskapsakademien tid efter annan inkommit med under- Lön?,reg1
# lenngs dåniga

framställningar i fråga om lönereglering för befattningshavare vid kommitténs

o no o o o betänkande

meteorologiska centralanstalten, avgav, såsom redan nämnts, lönereglerings- »/, ^3.
kommittén den 6 mars 1913 betänkande angående reglering av löneförhållanden
m. m. vid nämnda anstalt (delen XXXVIII).

Kommittén åberopade därvid i fråga om den ställning, som anstalten
kunde för framtiden böra intaga inom statsförvaltningen, vad i sådant
hänseende yttrats uti kommitténs samma dag avgivna betänkande angående
hydrografiska byrån. Detta yttrande har i det föregående återgivits.

Av kommittén framlades följande förslag till ordinarie stat för meteorologiska
centralanstalten:

	Lön.	Tjänst- görings-	Orts-	Summa.
	pennin-	tillägg.
		gar.
	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
Föreståndare.........	5,000	2,500	—	7,500	/Efter fem år kan lönen höjas med \ 600 kronor.
1 meteorolog.........	3,600	1.800	400	5,800	\|Efter fem år kan lönen höjas med
		> 500 kronor och efter tio år med
1 » .........	3,600	1,800	400	5,800	\| ytterligare 500 kronor.
1 kvinnligt biträde av högre löne-					[Efter fem år kan lönen höjas med
grad............	900	550	150	1,600	< 200 kronor och efter tio år med [ ytterligare 200 kronor.
					[Efter fem år kan lönen höjas med
1 vaktmästare........	700	350	150	1,200	< 100 kronor och efter tio år med \ ytterligare 100 kronor.
Till arvode åt vetenskapligt bil-dat extra biträde samt vika-riateersättningar...... Till arvoden åt observatörerna vid rikets meteorologiska sta-tioner samt för räknebiträden, anskaffande och underhåll av instrnmenter, underhåll av an-staltens telegraf och materiel	—	—	—	5,000	i
ävensom för andra behov vid anstalten, reservationsanslag	_	_	—	14,900
Summa	—	—		41,800

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.

10—162586. Löneregleringskommitténs bet. LIV.

I sammanhang med frågan om anslag å extra stat för meteorologiska
centralanstalten erinrade kommittén, hurusom för det dåvarande icke
fanns något anslagsbelopp, avsett för anstaltens publikationer, enär dessa
bekostades av vetenskapsakademien. Icke heller hade dittills erfordrats
något anslag för beredande av lokaler för anstalten, vilken var inrymd i de
av naturhistoriska riksmuseet och vetenskapsakademien disponerade byggnaderna
vid Drottninggatan i Stockholm. I följd av den då förestående
förflyttningen till norra Djurgården av såväl riksmuseet som vetenskapsakademien
syntes det emellertid bliva nödvändigt att bereda ny lokal för
meteorologiska centralanstalten, vilken icke lämpligen kunde förläggas på
större avstånd från telegrafcentralstationen.

För meteorologiska centralanstalten hade under en följd av år å
extra stat anvisats till upprätthållande av fullständigt ordnad väderlekstjänst
vid anstalten 10,250 kronor samt till upprätthållande av två meteorologiska
stationer 600 kronor.

Kommittén ansåg det förstnämnda extra anslaget vid bifall till kommitténs
förslag i avseende å den ordinarie staten böra upptagas till 4,950
kronor.

Det hade visserligen synts kunna ifrågasättas, huruvida icke nyssnämnda
anslag, behörigen reducerat, samt anslaget till upprätthållande av
två meteorologiska stationer lämpligen skulle kunna överflyttas till ordinarie
stat, men kommittén hade icke velat framlägga något bestämt förslag
därom.

Vidare hade till meteorologiska centralanstalten å extra stat under
senare år anvisats anslag till utförande av meteorologiska observationer
för den hydrografiska undersökningen av Sveriges färskvatten. Av ifrågavarande
anslag hade utgått dels 1,000 kronor till arvodesförhöjning åt den
ene amanuensen vid anstalten, dels ock omkring 600 kronor till bidrag till
avlönande av ett vetenskapligt bildat extra biträde därstädes. Då enligt
kommitténs förslag berörda arvodesförhöjning å 1,000 kronor icke vidare
skulle ifrågakomma samt det nämnda biträdet helt och hållet skulle avlönas
från ordinarie anslag, kunde vid bifall till kommitténs förslag nu
ifrågavarande extra anslag minskas med vid pass 1,600 kronor.

Till verkställande av undersökningar och arbeten för åstadkommande
av en schematisk förteckning och beskrivning över Sveriges vattenfall hade
å extra stat under sjätte huvudtiteln under de senaste åren anvisats vissa
anslag, till en mindre del avsedda för undersökningar, som utfördes av
meteorologiska centralanstalten. Kommitténs förslag föranledde icke någon
ändring därutinnan.

Efter det vetenskapsakademien avgivit underdånigt utlåtande över
kommitténs betänkande och därvid överlämnat yttrande av meteorologiska
centralanstaltens föreståndare, föredrogs ärendet inför Kungl. Maj:t den 11
april 1913.

Chefen för ecklesiastikdepartementet yttrade sig därvid, såsom i det
föregående nämnts, först beträffande den av kommittén framställda tanken
att till en gemensam institution sammanföra en del vetenskapliga mindre
anstalter.

Mot kommitténs förslag till ordinarie stat för meteorologiska centralanstalten
hade departementschefen icke något att erinra beträffande anstaltens
föreståndare, de föreslagna två meteorologerna och det kvinnliga
biträdet, ej heller beträffande anslaget till arvode åt vetenskapligt bildat
extra biträde samt vikariatsersättningar.

Vad beträffade den vid anstalten anställda vaktmästaren, hade kommittén
förklarat sig icke kunna för honom tillstyrka högre avlöning än
den, som i allmänhet tillkomme ordinarie vaktmästare i centrala ämbetsverk,
eller 1,200 kronor jämte två ålderstillägg till lönen, vartdera å 100
kronor. Därtill skulle, så länge vaktmästaren sysselsattes med telegrafering,
komma en gratifikation av 300 kronor om året såsom ersättning för
dylikt arbete.

Detta kommitténs förslag ansåg departementschefen ej vara fullt
tillfredsställande. Av den redogörelse, som föreståndaren för centralanstalten
lämnat för vaktmästarens tjänståligganden, syntes det departementschefen
framgå, att dessa åligganden för det dåvarande vore av den art
och omfattning, att desamma ej skulle vara till fullo ersatta med de av
kommittén föreslagna avlöningsförmånerna, helst som den föreslagna gratifikationen
icke skulle bereda vaktmästaren någon fördel i pensionshänseende.

1913 års

riksdag.

\ äl förelåge den möjligheten, att till följd av ändi''ade anordningar
— genom anstaltens förflyttning eller eljest — det skulle kunna inträffa,
att vaktmästarens arbete icke vidare behövde tagas i anspråk för själva
telegraferingen. Men även i dylikt fall antoges, enligt vad de utav anstaltens
föreståndare lämnade upplysningarna i ämnet syntes giva vid handen, de
åligganden, som i alla händelser koinme att kvarstå för den ifrågavarande
befattningshavaren, delvis vara av annan och mera fordrande beskaffenhet
än vanliga vaktmästargöromål.

Det syntes departementschefen då vara väl motiverat, att den normala
avlöningen för vaktmästaren sattes lika med förste vaktmästares avlöning,
d. v. s. 1,500 kronor, därav 900 kronor i lön, 450 kronor i tjänstgöringspenningar
och 150 kronor i ortstillägg, vartill skulle komma ett
ålderstillägg å 100 kronor efter 5 års tjänstgöring. Såsom ett i viss mån
jämförligt fall, likaledes under åttonde huvudtiteln, erinrade departementschefen,
hurusom de två vaktmästarna hos vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
tillerkänts förste vaktmästares avlönino-.

Denna avlöning syntes departementschefen vara avpassad efter den
ifrågavarande befattningshavarens göromål, för den händelse han befriades
från telegrafering. Så länge detta särskilda åliggande kvarstode, borde han
åtnjuta särskild ersättning därför i form av gratifikation. Denna särskilda
ersättning syntes, därest den normala avlöningen sattes lika med avlöningen
till förste vaktmästare, kunna begränsas till 200 kronor om året.
Därigenom skulle, enligt departementschefens förslag, denne befattningshavare
komma att tills vidare åtnjuta en begynnelseavlöning av 1,700 och
en slutavlöning av 1,800 kronor.

För den händelse fri bostad framdeles skulle beredas vaktmästaren,
borde sedvanligt förbehåll om löneavdrag införas i staten.

Med avseende å arten av de göromål, som ålåge denne befattningshavare,
hemställde departementschefen, att han måtte i staten uppföras
under benämningen »vaktmästare, tillika biträde för telegrams mottagande
och dechiffrering m. m.»

Kommittén hade hemställt, att det för centralanstalten anvisade
reservationsanslaget å 16,000 kronor måtte nedsättas till 14,900 kronor,

däri inberäknat eu gratifikation till vaktmästaren å 300 kronor för telegrafering.
Härvid hade departementschefen endast den erinran att göra,
att i händelse av bifall till förslaget, att nämnda gratifikation skulle utgå
med allenast 200 kronor, reservationsanslaget borde kunna minskas med
100 kronor eller till 14,800 kronor.

I enlighet med vad sålunda anförts, framlade departementschefen
förslag till ordinarie stat för meteorologiska centralanstalten. Detta förslag
skilde sig sålunda från löneregleringskommitténs så till vida, att för eu
»vaktmästare, tillika biträde för telegrams mottagande och dechiffrering
m. in.» upptagits en avlöning av 1,500 kronor jämte ett ålderstillägg efter
fem år å 100 kronor samt att reservationsanslaget till observatörerna vid
rikets meteorologiska stationer m. m. upptagits till 14,800 kronor.

Efter att vidare hava yttrat sig i fråga om avlöningsvillkoren för
ordinarie befattningshavare, anförde departementschefen ytterligare, bland
annat, följande.

Enligt löneregleringskommitténs beräkning skulle det extra anslaget
till upprätthållande av fullständigt ordnad väderlekstjänst vid meteorologiska
centralanstalten kunna nedsättas till 4,950 kronor. Kommittén hade
emellertid ifrågasatt, huruvida icke detta anslag, behörigen reducerat,
lämpligen skulle kunna överflyttas till ordinarie stat. Departementschefen
kunde emellertid icke för det dåvarande biträda denna tanke, då ett nyttanslag
för likartat ändamål syntes böra äskas på extra stat.

Chefen för finansdepartementet hade nämligen förut samma dag
gjort framställning om avlåtande till riksdagen av proposition angående
beviljande av anslag för anordnande av stormvarningar vid rikets kuster.
Genomförandet av dessa anordningar förutsatte emellertid, att, utöver det
anslag som skulle komma att utgå under riksstatens sjunde huvudtitel,
särskilda medel bereddes för åvägabringande av utvidgad väderlekstjänst
vid meteorologiska centralanstalten. Enligt vad chefen för finansdepartementet
meddelat, hade kostnaderna för sistberörda ändamål beräknats som
följer:

Telegramporton för nya morgontelegram.................kr.

D:o för nya aftontelegram..................>

Nya arvoden till observatörer.......................

Ökning i arvodet till en tjänsteman vid Stockholms centraltelegrafstation . . .

En ny assistent vid meteorologiska centralanstalten.............

Löneförbättring åt de dåvarande amanuenserna...............

Skrivbiträde, instrument, underhåll, m. m..................

1,088: —

10,085: 25 kr. 11,173; 25

.....> 5,778: -

.....» 250: —

.....> 3,600: —

.....» 2,000: —

.....» 1,558: 75

Summa kr. 24,360: —

Om presstelegramtaxa kunde utverkas i de länder, där sådan förefunnes,
skulle beloppet för telegramporton, 11,173 kronor 25 öre, kunna
reduceras till 8,304 kronor 25 öre, varigenom den beräknade kostnaden
skulle minskas med i runt tal 3,000 kronor.

För år 1914, då de avsedda anordningarna icke ännu hunnit fullständigt
genomföras, skulle emellertid ett belopp av endast 18,000 kronor
erfordras för utvidgad väderlekstjänst vid anstalten.

Den sålunda framlagda beräkningen gav chefen för ecklesiastikdepartementet
icke anledning till annan erinran, än att, därest amanuensbefattningarna
vid meteorologiska centralanstalten ombildades till ordinarie
tjänster med avlöning i andra normalgraden, någon särskild gottgörelse för
den tjänstgöring, som kunde komma att för ifrågavarande ändamål åläggas
innehavarna av dessa befattningar, tydligen icke skulle förekomma. Den
ökning av arbetskrafterna vid anstalten, som i detta sammanhang ifrågasatts
genom förslaget om anställande av en ny assistent, kunde däremot
antagas nödig även efter genomförande av den nya staten för anstalten.

För den utvidgade väderlekstjänst vid meteorologiska centralanstalten,
varom i detta sammanhang var fråga, syntes därför, efter avdrag av det
till löneförbättring åt amanuenserna vid anstalten avsedda beloppet av

2.000 kronor, böra för framtiden beräknas ett anslag av 22,360, eventuellt
19,360 kronor, vilket belopp emellertid för år.1914 kunde reduceras till

16.000 kronor.

Lades till denna summa det av löneregleringskommittén beräknade
belopp, 4,950 kronor, som, efter det den nya staten för anstalten blivit
antagen, fortfarande skulle kvarstå av det dåvarande extra anslaget till
upprätthållande av fullständigt ordnad väderlekstjänst vid anstalten, erhölles
sammanlagt 20,950 kronor, vilket belopp, avrundat till 21,000 kronor,

7!)

syntes böra för ifrågavarande ändamål äskas på extra stat för år 1914 under
titel »till utvidgad väderlekstjänst vid meteorologiska centralanstalten».

Löneregleringskoinmittén hade ifrågasatt, att det sedan åtskilliga år
å extra stat utgående anslaget av 600 kronor till upprätthållande av två
meteorologiska • stationer skulle uppföras å ordinarie stat. Ett bestämt
förslag i denna riktning hade framlagts av vetenskapsakademien i dess utlåtande
över kommitténs betänkande. Departementschefen ansåg sig dock
ej kunna för det dåvarande biträda detta förslag, dels emedan redan på
extra stat för år 1914 begärts och av riksdagen beviljats för ändamålet
behövligt belopp, dels ock därför att, såsom akademiens sistnämnda utlåtande
syntes giva vid handen, frågan om stationernas förläggningsplats
icke vore definitivt avgjord.

Jämlikt departementschefens hemställan föreslog Kungl. Maj:t i proposition
n:r 270 1913 års riksdag att dels godkänna det av chefen för
ecklesiastikdepartementet i statsi-ådsprotokollet förordade förslaget till stat
för meteorologiska centralanstalten, att tillämpas från och med år 1914,
jämte de för åtnjutande av däri upptagna avlöningsförmåner föreslagna villkor
och bestämmelser, dels föreskriva, att en var, som med eller efter ingången
av år 1914 tillträdde ordinarie befattning vid centralanstalten, skulle
vara pliktig att underkasta sig ovanberörda villkor och bestämmelser, dels
höja det ordinarie anslaget till centralanstalten till 42,000 kronor, därav
14,800 kronor reservationsanslag, dels medgiva, att de i staten omförmälda
ålderstilläggen finge utgå av det under riksstatens åttonde huvudtitel uppförda
förslagsanslaget: ålderstillägg, dels ock till utvidgad väderlekstjänst
vid meteorologiska centralanstalten anvisa på extra stat för år 1914 ett
anslag av 21,000 kronor. I

I skrivelse den 30 maj 1913, n:r 8, meddelade riksdagen sitt beslut
i ämnet.

Såsom delvis redan i det föregående erinrats, anförde riksdagen därvid
följande.

Kungl. Majrts förevarande förslag avsåge huvudsakligen förändring av
de båda dåvarande amanuenstjänsterna hos meteorologiska centralanstalten
till ordinarie tjänster i andra normalgraden samt uppförande å ordinarie

stat av ett kvinnligt biträde av högre lönegrad samt en vaktmästare med
avlöning såsom förste vaktmästare.

Ehuru riksdagen varit fullt övertygad om nödvändigheten att vidtaga
de löneförbättringar, som innebures i berörda anordningar, hade riksdagen
dock ansett sig kunna ifrågasätta lämpligheten av att redan då bevilja
dessa förbättringar i form av förändringar i den ordinarie staten. Såsom
av statsrådsprotokollet inhämtades, hade nämligen av löneregleringskommittén
framställts tanken, att till en gemensam institution sammanföra eu
del vetenskapliga mindre anstalter, såsom hydrografiska byrån, nautiskmeteorologiska
byrån och meteorologiska centralanstalten. Departementschefen
hade emellertid icke kunnat biträda denna uppfattning.

Riksdagen hade likväl icke av vad departementschefen anfört mot
en dylik anordning blivit övertygad om, att icke densamma skulle kunna
visa sig både ur organisatorisk och ekonomisk synpunkt fördelaktig. Något
bestämt uttalande i denna fråga ansåg sig riksdagen dock icke kunna i
ärendets dåvarande skick göra. En av Kungl. Maj:t föranstaltad utredning
i ämnet syntes emellertid önskvärd, och riksdagen antog, att Kungl. Maj:t
icke skulle underlåta att för riksdagen framlägga det förslag till åtgärder
i antydda riktning, vartill denna utredning kunde föranleda.

Då de nya ordinarie tjänsterna syntes bliva erforderliga även inom
en sålunda ifrågasatt större institution och vederbörande tjänstinnehavare
jämlikt de föreslagna avlöningsvillkoren skulle vara skyldiga att underkasta
sig förflyttning till annat ämbetsverk, hade riksdagen emellertid icke velat
motsätta sig Kungl. Maj:ts förslag angående inrättande av berörda tjänster.

Vaktmästaren, som enligt staten tillika skulle vara biträde för telegrams
mottagande och dechiffrering m. m., var föreslagen till avlöningsåsom
för förste vaktmästare. Därjämte skulle till honom utgå en särskild
ersättning av 200 kronor, så länge han, på sätt då skedde, ombesörjde
anstaltens telegrafering.

Mot denna anordning hade riksdagen intet att erinra. Tillika ville
det synas riksdagen, som om den dåvarande vaktmästaren, även om han
på grund av förändrade förhållanden icke komme att vidare ombesörja
telesraferingen, men i stället ålades att utföra annat arbete av mera krävande
art, borde få under sin tjänstetid uppbära den särskilda ersättningen.

Vidare ville riksdagen framhålla, att vaktmästaren visserligen borde
bittida med telegrams emottagande och dechiffrering m. in., men att något
angivande därom icke syntes böra inflyta i staten, då det icke vore lämpligt
att för tjänstens erhållande uppställa fordran på färdighet i dessa göromål,
vilka borde kunna inläras efter befattningens erhållande. Med tillämpning
av denna uppfattning hade riksdagen ansett, att ur tjänstens benämning i
staten borde uteslutas uttrycket »tillika biträde för telegrams mottagande
och dechiffrering in. in.»’

I övrigt hade riksdagen icke haft annat att erinra emot Kungl. Maj:ts
förslag, än att anslaget till arvoden åt observatörerna m. m. syntes böra
uppföras å extra stat, vid vilket förhållande det föreslagna ordinarie anslaget,
42,000 kronor, borde minskas med 14,800 kronor till 27,200 kronor
och sålunda det i gällande riksstat uppförda ordinarie anslaget till centralanstalten,
27,863 kronor, minskas med 663 kronor; och förutsatte riksdagen,
att föreskrift komme att meddelas därom, att ordinarie tjänstinnehavare
vid meteorologiska centralanstalten skulle, i den mån ej undantag kunde
anses böra stadgas eller för särskilda fall efter prövning medgivas, vara å
tjänsterummet tillstädes minst 6 timmar varje söckendag, dock att arbetstiden
för kvinnlig befattningshavare icke finge i något fall utsträckas med
mera än en timme.

På grund av vad sålunda anförts hade riksdagen godkänt följande
stat för meteorologiska centralanstalten:

		Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts- tillägg.	Summa.
		Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
Föreståndare.......... 1 meteorolog.......... 1 > .......... 1 kvinnligt biträde av högre löne-grad ............. 1 vaktmästare......... Till arvode åt vetenskapligt bil-dat extra biträde samt vikariats-ersättningar.........	5,000 3,600 3,600 900 900	2,500 1,800 1,800 550 450	400 400 150 150	7.500 5,800 5,800 1,600 1.500 5,000	/Efter fem år kan lönen höjas med \ 600 kronor. \|Efter fem år kan lönen höjas med > 500 kronor och efter tio år med ) ytterligare 500 kronor. /Efter fem år kan lönen höjas med I 200 kronor och efter tio år med ( ytterligare 200 kronor. /Efter fem år kan lönen höjas med \ 100 kronor.
	Summa	—	—	—	27,200

11—162588. Löneregleringskommitténs bet. LIV.

Tillika hade riksdagen föreskrivit, att för åtnjutande av de i den
nya staten för ordinarie befattningshavare föreslagna avlöningsförmåner
skulle gälla vissa villkor och bestämmelser, varibland

att innehavare av ordinarie befattning vid meteorologiska centralanstalten skulle vara
underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid en
möjligen inträdande förändrad organisation av anstalten eller eljest i allmänhet kunde varda
stadgad, samt i sådant hänseende, ävensom därest anstaltens ställning inom statsförvaltningen
så förändrades, att densamma ej längre kunde anses såsom självständig institution, eller därest
vissa ifrågavarande anstalt tillhörande göromål överflyttades till annan institution, vara pliktig
att, med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehade, efter ny eller förändrad
arbetsordning sköta de göromål, som honom anförtroddes, eller, efter Kungl. Maj:ts
förordnande, tjänstgöra inom den institution, till vilken göromålen överlämnades.

Vidare hade riksdagen föreskrivit, att en var, som med eller efter
ingången av år 1914 tillträdde ordinarie befattning vid centralanstalten,
skulle vara pliktig att -underkasta sig ovanberörda villkor och bestämmelser.

Slutligen hade riksdagen dels minskat det ordinarie anslaget till
centralanstalten, då 27,863 kronor, med 663 kronor till 27,200 kronor,
dels medgivit, att de i staten omförmälda ålderstilläggen finge utgå av
det under riksstatens åttonde huvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg,
dels till arvoden åt observatörerna vid rikets meteorologiska stationer
samt för räknebiträden, anskaffande och underhåll av instrumenter,
underhåll av anstaltens telegraf och materiell, ävensom för andra behov
vid anstalten, på extra staf för år 1914 anvisat ett reservationsanslag
av 14,800 kronor, dels ock till utvidgad ''väderlekstjänst vid meteorologiska
centralanstalten anvisat på extra stat för år 1914 ett anslag av

21,000 kronor.

1913 års riksdag anvisade även på extra stat för år 1914 ett
belopp av 600 kronor till upprätthållande av två meteorologiska Stationer,
den ena i Gällivare och den andra i norra Värmland eller i norra Dalarne.

Den 4 juli 1913 utfärdades kungl. kungörelse
bestämmelser för åtnjutande av avlöningsförmåner er
år 1914 gällande avlöningsstat för meteorologiska centralanstalten (svensk vlUkorförfattningssamling
n:r 181.)

För vart och ett av åren 1915—1917 har riksdagen sedermera Riksdagartill
arvoden åt observatörerna vid rikets meteorologiska stationer samt för>M—1916.
räknebiträden, anskaffande och underhåll av instrument, underhåll av meteorologiska
centralanstaltens telegraf och materiell m. m. på extra stat
anvisat ett reservationsanslag av 14,800 kronor.

Till utvidgad väderlekstjänst vid meteorologiska centralanstalten har
riksdagen på extra stat anvisat för år 1915 27,360 kronor samt för vartdera
av åren 1916 och 1917 25,000 kronor.

Till upprätthållande av två meteorologiska stationer, den ena i Gällivare
och den andra i Särna, har riksdagen för vart och ett av åren 1915
—1917 på extra stat anvisat ett belopp av 600 kronor.

Till utförande under meteorologiska centralanstaltens ledning och
kontroll av meteorologiska observationer för den hydrografiska undersökningen
av Sveriges färskvatten har, såsom förut nämnts, på extra stat för
vart och ett av åren 1915—1917 anvisats 12,100 kronor.

Likaledes har till utgivande från och med år 1915 genom meteorologiska
centralanstaltens försorg av »meteorologiska iakttagelser i Sverige»
jämte bihang anvisats på extra stat ett årligt reservationsanslag av 5,500 •
kronor.

* *

angående villkor och Kungl. kung.
,. j ... . . 4/7 1913 ang.

lifft deri tran och med avlöninas -

Slutligen må här från det föregående även erinras, att till verkstäl- Anslag t:in
lande av undersökningar och arbeten för åstadkommande av en schema- överSveriges
tisk förteckning och beskrivning över Sveriges vattenfall å extra stat allt- vattcnJalL
sedan år 1911 under sjätte huvudtiteln anvisats vissa anslag, till en
mindre del avsedda för undersökningar, som utföras av meteorologiska centralanstalten.

Meteorologiska centralanstaltens uppgifter och organisation.

I löneregleringskoinmitténs betänkande, delen XXXVIII, angående
reglering av löneförhållanden m. m. vid meteorologiska centralanstalten,
erinrade kommittén, hurusom då gällande bestämmelser rörande nämnda
anstalts organisation innehölles dels uti de av Kungl. Maj:t den 15 april
1904 fastställda grundstadgar för vetenskapsakademien (svensk författningssamling
n:r 18), dels uti de av nämnda akademi den 9 oktober 1907 antagna
ordningsregler för akademien, dels ock uti en likaledes av akademien
antagen instruktion för statens meteorologiska centralanstalt.

Enligt de nämnda grundstadgarna gällde i avseende å meteorologiska
centralanstalten, vilken var ställd under vetenskapsakademiens inseende
och vård, huvudsakligen följande.

Akademien utsåg bland sina ledamöter genom val två inspektörer
för anstalten (§ 25).

Föreståndaren för anstalten, vilken ägde titel av professor, valdes
av akademien i viss angiven ordning, men skulle valet underställas Kungl.
Majrts prövning och stadfästelse. Därest Kungl. Maj:t ej stadfäste valet,
skulle ärendet upptagas till ny behandling (§§ 14 och 18).

Skulle amanuens vid anstalten utses, ålåge det föreståndaren att
avgiVa förslag å lämplig person. Akademien kunde antaga den föreslagne
vid den sammankomst, då förslaget avgivits. Antogs icke den föreslagne,
skulle nytt förslag upprättas av institutionens föreståndare och inspektörer
gemensamt vid sammanträde, vid vilket akademiens sekreterare skulle föra
ordet. För antagen amanuens skulle utfärdas förordnande av akademien
(§ 19).

Närmare bestämmelser rörande tjänstemans åligganden meddelades
av akademien genom särskild instruktion. Tjänsteman var dock skyldig

att, utöver vad instruktionen bestämde, fullgöra tillfälligt uppdrag inom
området för hans sakkunskap, när sådant uppdrag tilldelades honom av
akademien eller något av akademiens ordinarie utskott (§ 23).’

I de av vetenskapsakademien antagna ordningsreglerna funnos intagna
bestämmelser, som i viss mån motsvarade i allmänhet för ordinarie tjänstemän
fastställda avlöningsvillkor.

Enligt ordningsreglerna antogos och entledigades betjänte vid ifrågavarande
anstalt av akademiens förvaltningsutskott efter av inspektörerna
och föreståndaren avgivet förslag (§ 63).

Institutionsföreståndare ägde, enligt ordningsreglerna, hos akademiens
bibliotekarie göra framställning om inköp av sådan litteratur, som kunde
vara behövlig för institutionens skötsel och för vetenskapliga studier vid
institutionen (§ 52).

Enligt den av akademien antagna instruktionen för meteorologiska
centralanstalten ansvarade föreståndaren för, att alla åligganden, som på
grund av instruktionen eller av akademien lämnade särskilda föreskrifter
och uppdrag tillkommo anstalten, blevo sorgfälligt uppfyllda. Var föreståndaren
av sjukdom eller annat förfall förhindrad att utöva sin befattning,
inträdde förste amanuensen i hans ställe, intill dess en ställföreträdare
blivit i vederbörlig ordning förordnad (§ 2).

Amanuenserna ålåg att hava den närmaste uppsikten över de meteorologiska
stationerna och deras verksamhet, att biträda vid väderlekstjänsten
samt att i övrigt utföra de arbeten vid anstalten, som av akademien
eller föreståndaren ålades dem (§ 3).''

Vaktmästaren, som borde vara kunnig i skrivning och, om så erfordrades,
i telegrafering, skulle utföra de arbeten, som ålades honom av
föreståndaren. Denne ägde att bevilja vaktmästaren en halv månads ledighet
under året (§ 4).

Till hjälp vid det vetenskapliga arbetet och byrågöromålen ävensom
för utförandet av mera mekaniska räkniDgar och renskrivningsarbeten,
korrekturläsning och dylikt ägde föreståndaren att, där så fanns nödigt
och anstaltens tillgångar medgav det, använda särskilt avlönade biträden
(§ 5).

Det ålåg anstalten att öva tillsyn och kontroll över alla under anstaltens
uppsikt ställda, såväl statens som enskilda meteorologiska stationer,
ävensom över den meteorologiska avdelningen av akademiens observatorium,
och att draga försorg därom, att de alla ständigt voro försedda
med väl justerade instrumenter och med journalblanketter.

Då inspektörerna eller föreståndaren ansåg, att besiktning av någon
eller några av berörda stationer borde äga rum, skulle anmälan därom
göras hos akademien, som, om den gillade framställningen, förordnade
någon av anstaltens tjänstemän att utföra besiktningsresan på anstaltens
bekostnad. Det ålåg den tjänsteman, som därom erhållit uppdrag, att efter
återkomsten avgiva berättelse till akademien om sina under resan gjorda
iakttagelser. Ansågs en dylik besiktningsresa böra företagas så skyndsamt,
att akademiens beslut i frågan icke kunde avvaktas, ägde inspektörerna
att besluta i ärendet, varom anmälan skulle göras till akademien vid dess
näst därpå följande sammankomst (§ 7).

Anstalten hade att tillse, att de vid de meteorologiska stationerna
förda journalerna snarast möjligt blevo insända till anstalten, som skulle
oförtövat därefter ombesörja deras granskning, beräkning och bearbetning
enligt det internationella systemet. Observationerna från statens ordinarie
andra klassens stationer skulle snarast möjligt publiceras uti ett
gemensamt i årgångar utkommande arbete med titel: »Meteorologiska iakttagelser
i Sverige». I detta arbete skulle även införas de likartade meteorologiska
observationer, som anställdes på Stockholms och Lunds observatorier,
samt, då så prövades lämpligt, sammandrag även av observationer
utförda på en del enskilda stationer (§ 8).

Det ålåg anstalten att dagligen telegrafiskt insamla meteorologiska
uppgifter från vissa stationer inom landet ävensom från de utländska orter,
rörande vilka överenskommelse blivit i sådant avseende träffad. Där
utbyten av meteorologiska telegram blivit avtalade med utländska meteorologiska
institutioner, ålåg det anstalten att vaka däröver, att dessa avtal
blevo punktligt uppfyllda (§ 9).

Anstalten skulle på grund av de meteorologiska uppgifter, som
anlände på telegrafväg, medelst lämpliga metoder dagligen, dels om
förmiddagarna, dels, så länge därför avsett extra anslag utgick, under

juli—september älven om eftermiddagarna uppgöra en översikt av atmosfilrens
tillstånd över så stor del av Europa, som uppgifterna omfattade.
Varje dag, så fort ske kunde, skulle anstalten med telegraf befordra
dessa översikter jämte väderleksutsikter för så lång tid framåt som möjligt
till sådana hamnorter eller andra ställen inom landet, vilka voro vederbörligen
berättigade till dylika meddelandens erhållande. Synnerligast då
den för någon dag uppgjorda översikten gav anledning att antaga en
storms annalkande, skulle anstalten låta det vara sig angelilget att skyndsamt
för ifrågavarande orter bekantgöra detta förhållande (§ 10).

Det ålåg anstalten att tillhandagå de offentliga myndigheter, som
därom gjorde framställningar, med alla sådana meteorologiska upplysningar,
meddelanden eller utlåtanden, vartill anstalten ägde erforderligt material.
Skulle dylika meddelanden föranleda större direkta utgifter, än att
anstalten skäligen därmed kunde betungas, ägde anstalten, efter därom på
förhand träffat avtal med den myndighet, som gjort framställningen, att
därför uppbära gottgörelse. Vederbörliga verifikationer över sålunda uppkomna
utgifter och ersättningar skulle överlämnas till akademiens kamrerare
för att införas i anstaltens konto (§ 11).

I den mån de löpande göromålen och fullgörandet av övriga åligganden
det medgav, borde anstalten vetenskapligt bearbeta det meteorologiska
observationsmaterial, som under en föregående tid blivit vid anstalten
samlat, samt för akademien anmäla de erhållna resultaten till offentliggörande.
Det tillhörde i övrigt anstaltens tjänstemän att med uppmärksamhet
följa meteorologiens framsteg och söka bidraga till dess utveckling
(§ 12).

Alla anstalten beträffande angelägenheter, om vilka föreståndaren
icke kunde anses äga befogenhet att besluta, skulle han anmäla för inspektörerna,
som i mindre viktiga fall ägde att lämna nödiga föreskrifter.
Frågor av större vikt skulle, jämte inspektörernas yttranden, hänskjutas
till akademien (§ 14).

Samtidigt med att Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 4 juli 1913
fastställde ny stat för meteorologiska centralanstalten, anbefalldes veten -

skapsakademien att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till instruktion
för nämnda anstalt.

I underdånig skrivelse den 27 oktober 1913 framlade vetenskapsakademien
förslag i ämnet, varöver justitiekanslersämbetet sedermera avgav
infordrat utlåtande.

Med anledning av en utav vetenskapsakademien gjord framställning
meddelades genom kungl. brev den 14 november 1913 bestämmelser dels
rörande tillsättning av föreståndarbefattningen vid meteorologiska centralanstalten
samt av de därstädes från och med år 1914 inrättade meteorolog-
och biträdesbefattningarna dels ock beträffande den dagliga arbetstiden
å tjänsterummet vid anstalten.

Sedan vetenskapsakademien lämnats tillfälle att yttra sig med anledning
av vissa anmärkningar, som justitiekanslersämbetet i sitt berörda
utlåtande framställt, anförde akademien uti underdånig skrivelse den 6
december 1913 följande.

Då det vore vetenskapsakademien bekant, att ett av löneregleringskommittén
framställt förslag till sammanslagning av meteorologiska centralanstalten,
hydrografiska byrån och nautisk-meteorologiska byrån till en
institution ännu ej blivit slutgiltigt prövat, samt ett avgörande i sådan
riktning skulle medföra nödvändigheten att utarbeta ny instruktion för
ifrågavarande anstalt, och då ett beslut i ärendet snart syntes vara att
motse, ansåg akademien det synnerligen lämpligt, att dess yttrande över
justitiekanslärsämbetets anmärkningar samt ett därav betingat nytt förslag
till instruktion för meteorologiska centralanstalten finge uppskjutas, till
dess Kungl. Maj:t fattat beslut angående anstaltens framtida ställning och
verksamhetsområde. Ingå olägenheter syntes kunna uppstå, därest under
tiden då gällande bestämmelser samt föreskrifterna i kungl. brevet den 14
november 1913 finge lända till efterrättelse.

Det funnes ytterligare en omständighet, som talade för ett dylikt
uppskov. Ny stat för naturhistoriska riksmuseet komme, enligt vad vetenskapsakademien
hoppades, att framläggas för och antagas av 1914 års
riksdag. En följd därav bleve, att även för riksmuseet ny instruktion
måste utfärdas. Det vore då synnerligen önskligt, att de ändringar, som
bleve nödvändiga i akademiens grundstadgar, samtidigt finge göras, var -

jämte ävenledes instruktionerna för de båda institutionerna i vissa delar
borde vara överensstämmande.

Det syntes ock behöva tagas i övervägande, huruvida ej bestämmelserna
rörande de under akademiens överinseende ställda statsinstitutionerna
helt och hållet borde utgå ur akademiens grundstadgar och i dem endast
hänvisas till de föreskrifter, som Ivungl. Maj:t efter akademiens hörande kunde
komma att fastställa. Därigenom skulle undvikas, att akademiens grundstadgar
behövde ändras, var gång någon ny tjänstebefattning tillkom me
eller annan ändring skedde vid någon av statsinstitutionerna.

På grund därav ansåg akademien, att en omarbetning av dess grundstadgar
och utfärdande av nya instruktioner för de statsinstitutioner,
som stode under dess förvaltning, borde ske på en gång och i ett sammanhang,
och anhöll akademien därför, att Kungl. Maj:t täcktes medgiva,
att föreliggande fråga om ny instruktion för meteorologiska centralanstalten
tills vidare måtte få bliva vilande.

Genom kungl. brev den 12 december 1913 förklarade Kung]. Maj:t,
att, utöver stadgandena i kungl. kungörelsen den 4 juli 1913 angående
villkor och bestämmelser för åtnjutande av avlöningsförmåner enligt den
från och med år 1914 gällande avlöningsstat för meteorologiska centralanstalten
samt i ovannämnda kungl. brev den 14 november 1913, de rörande
meteorologiska centralanstalten då gällande bestämmelser, i den mån
de icke vore stridande mot nyssberörda stadganden, skulle efter 1913 års
slut fortfarande tills vidare lända till efterrättelse, dock med iakttagande
att vad som föreskrivits beträffande amanuens vid anstalten i stället skulle
äga tillämpning på där anställd meteorolog.

12—162586. Lönereglering skommitténs bet. LIV.

Fråga angående förläggande av en centralanstalt för väderlekstjänst
och marin meteorologi till Göteborg.

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse, daterad den 15 december
1916, hava filosofie doktorn Gustaf Ekman och f. d. professorn Otto Pettersson
i egenskap av representanter för Sverige uti den internationella
havsforskningen och ledamöter av den svenska hydrografisk-biologiska
kommissionen på anförda skäl hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes vid en
förestående reglering av meteorologiska centralanstaltens och hydrografiska
byråns i Stockholm verksamhet taga under övervägande, huruvida en arbetsfördelning
mellan nämnda institutioner kunde åstadkommas i den riktning,
att alla observationer, som inginge i väderlekstjänsten och stormvarningstjänsten,
förlädes under en centralanstalt för väderlekstjänst och
marin meteorologi med säte i Göteborg, under det alla iakttagelser av
klimatologisk art, t. ex. nederbördsobservationerna m. m., lades under
hydrografiska byrån i Stockholm, varest den stode i samarbete med vattenfallsstyrelsen
m. fl. institutioner. Liksom till följd av denna samverkan
hydrografiska byråns naturliga plats vore i huvudstaden, syntes enligt
sökandenas mening fördelaktigaste platsen för en meteorologisk centralanstalt
för väderlekstjänst och stormvarningar vara vid Sveriges västkust,
varest den kunde vara sjöfarten och havsfisket till största nytta.

Sökandena säga sig hava förvissat sig om, att intresse funnes i Göteborg
för åstadkommande av en sådan centralanstalt, som tillika skulle vara
förenad med en station för marin meteorologi och aerologiska undersökningar.
Förflyttning av centralanstaltens verksamhet i nämnda riktningar
syntes sökandena fördenskull kunna ske utan större utgifter för statsverket.
Sökandena hölle vidare för sannolikt, att det intresse, som komme att visas
från Göteborgs stads och från enskildas sida, komme att taga sig uttryck

i tillhandahållande av lämplig lokal för centralanstalten. Behovet av apparater
och litteratur, vilket dörrlist syntes komma att göra sig gällande,
ansåge sökandena antagligen komma att uppfyllas genom enskild offervillighet.

Denna framställning och ett därtill hörande specifikt förslag rörande
upprättandet i Göteborg av en centralanstalt för väderlekstjänst och marin
meteorologi hava genom kungl. remiss den 20 december 1916 överlämnats
till löneregleringskommittén för att tagas i övervägande vid fullgörande
av det kommittén givna uppdrag i fråga om reglering av meteorologiska
centralanstaltens och hydrografiska byråns verksamhet.

Kungl. Maj:t har jämväl låtit inhämta yttranden i ämnet från åtskilliga
myndigheter och institutioner, nämligen vetenskapsakademien, lantbruksstyrelsen,
svenska hydrografisk-biologiska kommissionen samt styrelsen
för hydrografiska byrån. Härjämte har styrelsen för Göteborgs och Bohus
läns havsfiskeförening till chefen för jordbruksdepartementet inkommit med
en skrift i ämnet.

Samtliga dessa handlingar hava genom särskilda kungl. remisser den
25 januari och den 9 februari 1917 överlämnats till löneregleringskommittén
för att tagas i övervägande vid avgivande av det genom kungl.
remissen den 20 december 1916 infordrade utlåtandet i ärendet.

Kommittén vill i största korthet redogöra för den ståndpunkt, som
av de olika myndigheterna intagits gent emot det framställda förslaget.

Vetenskapsakademien, lantbruksstyrelsen och styrelsen för hydrografiska
byrån hava ställt sig avvisande mot förslaget och avstyrka anordnande
av en institution utav angivet slag med säte i Göteborg. Hydrografisk-biologiska
kommissionen och styrelsen för berörda havsfiskeförening
åter hava uttalat sin anslutning till förslaget.

Vetenskapsakademien har till stöd för sitt avstyrkande åberopat yttranden
av tre utav sina sakkunniga ledamöter, professor N. G. Ekholm samt
f. d. professorn H. Hildeb rand sson och professor H. E. Hamberg.

Professor Ekliolm ingår på en detaljerad granskning av doktor
Ekmans och professor Petterssons framställning och framhåller, hurusom

åtskilliga olägenheter skulle bliva följden av den föreslagna anordningen,
utan att några nämnvärda fördelar syntes därmed kunna vinnas. Så göres,
bland annat, gällande, att någon vinst av tid och arbete icke komrne att
uppstå vid bearbetningen av de internationella telegrammen, om meteorologiska
centralanstalten flyttades från Stockholm till Göteborg. Den i framställningen
förordade arbetsfördelningen mellan meteorologiska centralanstalten
och hydrografiska byrån i angiven riktning innebure enligt professor
Ekholms mening en fullständig missuppfattning beträffande meteorologiska
iakttagelsers verkställande och bearbetning. Vidare göres gällande,
hurusom meteorologiska centralanstalten stode i livlig förbindelse och samarbete
med flera centrala ämbetsverk i Stockholm, exempelvis lantbruksstyrelsen,
telegrafstyrelsen, nautisk-meteorologiska byrån in. fl. Genom en
tudelning av meteorologiska centralanstalten skulle för dess båda avdelningar
svårighet uppstå därigenom, att åtskilliga meteorologiska manuskript
och trycksaker, som behövdes vid bägge avdelningarna, icke funnes i mer
än ett exemplar. Samtidigt som den föreslagna tudelningen och delvisa
förflyttningen av meteorologiska centralanstalten på det kraftigaste avstyrkes
av professor Ekholm framhåller han emellertid fördelen av att hava
en filial av samma anstalt i Göteborg.

F. d. professorn i meteorologi vid universitetet i Uppsala H. Hildebrandsson
avstyrker förslaget om förläggande av meteorologiska centralanstaltens
avdelning för väderlekstjänst och stormvarningar till Göteborg,
och instämmer i detta hänseende uti allt huvudsakligt med professor
Ekholm. Däremot tillstyrker professor Hildebrandsson, att en meteorologisk
institution måtte upprättas i Göteborg av samma omfång som den i
Uppsala, samt att vid denna utfördes såväl undersökningar av de högre
rymderna förmedelst fullständiga molnobservationer, samt instrumentella
observationer förmedelst drakar och ballons sondes, som ock de speciella
meteorologiska arbeten, som kunde finnas vara till gagn för västkusten,
sjöfarten och de internationella havsundersökningarna.

F. d. föreståndaren för meteorologiska centralanstalten, professor
H. E. Ramberg avstyrker likaledes förslaget, med instämmande i huvudsak
i de av professor Ekholm anförda skäl. Professor Hamberg framhåller,
att enligt hans mening meteorologiska centralanstalten bäst vore i stånd

att följa med och i sin man bidraga till meteorologiens vetenskapliga utveckling
och därmed befordra dess praktiska användning på olika områden,
om den fortfarande såsom hittills finge, hel och odelad samt, om möjligt,
utan sammankoppling med någon annan för dess egentliga verksamhet
och ändamål mera främmande institution, förbliva i Stockholm.

Lantbruksstyrelsen avstyrker förslaget att meteorologiska centralanstaltens
avdelning för väderleksförutsägelser och stormvarningar flyttas
till Göteborg, men förordar däremot, att i nämnda stad måtte inrättas ett
fullständigt meteorologiskt observatorium och att detta måtte erhålla nödiga
anordningar för undersökning dels av de högre luftlagren och dels
av sådana speciella frågor, som kunde finnas vara till gagn för västkustens
fiske och sjöfart samt de internationella havsundersökningarna. Styrelsen
framhåller, bland annat, att, medan enligt styrelsens åsikt den föreslagna
flyttningen av väderlekstjänsten till Göteborg icke skulle medföra någon
fördel för fiskarbefolkningen, den säkerligen skulle försvåra stormvarningsväsendets
administration. Enligt vad styrelsen erinrar, verkställdes det
meteorologiska observationsmaterialets bearbetning och stormvarningarnas
meddelande av meteorologiska centralanstalten, medan stormvarningsstationernas
organisation och administration ålåge lantbruksstyrelsen. Då två
olika institutioner sålunda hade att göra med stormvarningsväsendet, vore
det naturligt, att ett nära samarbete mellan dessa institutioner vore nödvändigt.

Styrelsen för hydrografiska byrån avstyrker framställningen, men
uttrycker samtidigt den förhoppningen, att det från Göteborg i utsikt
ställda ekonomiska understödet och intresset måtte leda till inrättandet
därstädes av ett »första klassens» meteorologiskt observatorium med undersökningar
av de högre luftlagren och sådana speciella meteorologiska arbeten,
som kunde finnas vara till gagn för västkusten, sjöfarten och de internationella
havsundersökningarna i enlighet med professor Hildebrandssons
ovan omnämnda yttrande. Styrelsen framhåller, bland annat, att, om än
behovet för den hydrografiska undersökningen av Sveriges färskvatten av
dagliga väderleksutsikter och stormvarningar icke syntes böra verka hindrande
på den föreslagna förflyttningen till Göteborg av hithörande under -

sökningar, det likväl från andra synpunkter vore att föredraga, därest den
meteorologiska centralanstalten fortfarande förlädes till Stockholm.

Såsom ovan erinrats, har anslutning till förslaget uttalats dels av
hy dr ogr (fisk-biologiska kommissionen dels av styrelsen för Göteborgs och
Bohus läns havsfiske förening.

Ett tillstyrkande av förslaget i dess väsentliga delar har även gjorts
av meteorologiska centralanstaltens inspektörer, f. d. generaldirektören R.
Åkerman och professor S. Arrhenius, vilka på anmodan avgivit yttrande
till vetenskapsakademien i ämnet. - I detta yttrande förordas det av f. d.
professor Hildebrandsson gjorda, ovan omnämnda förslaget om förläggande
av en meteorologisk institution i Göteborg av samma omfång som den
i Uppsala; varjämte föreslås, att det måtte medgivas den föreslagna meteorologiska
stationen i Göteborg att med hjälp av anslagna medel och
med den personal från meteorologiska centralanstalten, som tjänstgjort vid
stormvarningars utförande och som vore därför behövlig, intill 1917 års
slut utarbeta och till vederbörande meddela sådana stormvarningar från
Göteborg ävensom väderleksförutsägelser till jordbrukets tjänst, att erfarenhet
skulle kunna vinnas om lämpligheten av en dylik anordning.

Till den genom kungl. remissen den 25 januari 1917 till löneregleringskommittén
överlämnade akten hör jämväl en skrivelse till Konungen
den 16 januari 1917 från föreståndai-en för meteorologiska centralanstalten
professor Ekholm. Denna skrivelse innefattar ett bemötande av yttrandet
från f. d. generaldirektören Åkerman och professor Arrhenius och ett
avstyrkande av den försöksanordning för år 1917, som dessa förordat.

Nautisk-meteorologiska byrån.

Historisk översikt.

Omkring mitten av 1800-talet påbörjades ett internationellt arbete
på den maritima meteorologiens område, och blev detta arbete närmare
bestämt och ordnat på en konferens i Bruxelles år 1853.

På grund av framställning från Nordamerikas Förenta stater hade
Kungl. Maj:t redan innan denna konferens ägt rum, genom beslut den
18 januari 1853, förordnat, att ombord å alla svenska örlogsfaryg, som
gjorde resor över Atlantiska oceanen, skulle föras meteorologiska journaler
enligt angivna grunder.

Genom kungl. brev den 4 augusti samma år bestämdes, att vissa
meteorologiska kartor och anvisningar om deras bruk skulle anskaffas och

Kungl. förordnande
18/i
1853.

Kungl. brev
4/s 1853.

tilldelas sådana befälhavare vid handelsflottan, som företogo resor över
oceanen och skriftligen förbundit sig att föra meteorologiska journaler.

Innehållet av de förda journalerna skulle meddelas observatoriet i
Washington för att där bearbetas i sammanhang med observationer å andra

länders fartyg.

Resultatet av dessa åtgärder blev emellertid av flera anledningar
icke det man väntat.

I anslutning till vissa å en internationell kongress i London år 1874 Tillsättning
fattade beslut ingåvo några ledamöter av vetenskapsakademien en skrivelse mitté 29/io
till nämnda akademi, däruti de föreslogo inrättandet av en antingen fri- 187°''
stående eller med någon redan befintlig inrättning i förbindelse ställd
byrå, som skulle hava till sin uppgift icke allenast att utdela justerade
instrument och journaler åt de fartygsbefälhavare, som önskade deltaga i

observationsarbetet, samt att granska de inkommande journalerna, utan
även att göra sig bekant med de framsteg, som andra länder hade att uppvisa
inom den maritima meteorologiens alla grenar, och att genom lämpliga
åtgärder söka sprida kunskapen om dessa framsteg bland vårt lands
sjöfarande.

Sedan vetenskapsakademien överlämnat ifrågavarande skrivelse till
Kungl. Maj:t, under tillstyrkande av den i densamma gjorda framställningen,
uppdrog Kungl. Maj:t den 29 oktober 1875 åt en kommitté att utarbeta
förslag till ett ändamålsenligare ordnande av meteorologiska observationer
å svenska fartyg och att i övrigt yttra sig över de med denna
angelägenhet sammanhängande frågor.

Kommitténs Denna kommitté avgav den 11 januari 1876 utlåtande i ämnet.

utlåtande . ° J

n/i 1876. Enligt kommitterades förslag skulle upprättas en särskild byrå med uppgift
att:

samla och i lämplig befunnen utsträckning bearbeta iakttagelser,
anställda ombord å svenska fartyg, som gjorde längre resor;

anordna ett passande observationssystem på de fartyg, som trafikerade
Östersjön, Kattegatt och Nordsjön;

övertaga ledningen av observationsväsendet å fyrar och fyrfartyg;
samt

gagna sjöfarten genom att i mån av tillgång anskaffa och för sjöfarande
förevisa andra nautiska instrument än de rent meteorologiska, såsom
kompasser m. m., och genom att anskaffa och hålla tillgängliga böcker
och kartor, som vore av vikt i nautiskt och meteorologiskt hänseende.

I fråga om byråns organisation föreslogo kommitterade, att densamma
skulle ställas under ledning av en styrelse, bestående av chefen
för sjökarteverket, såsom ordförande, samt föreståndaren för meteorologiska
centralanstalten och den person, som finge sig uppdraget att vara
byråns föreståndare.

Denna styrelses åliggande skulle bestå i den allmänna vetenskapliga
ledningen av byråns arbeten, men icke några speciella gransknings- eller
verkställighetsåtgärder.

Det borde sålunda tillkomma styrelsen att fastställa arbetsmetoder,
bestämma beskaffenheten av de instrument, som skulle användas, antaga

formulär för meteorologiska dag- och anteckningsböcker samt besluta i organisationsfrågor,
antingen de ginge ut på införande av nytt eller förändring
av redan bestående observationssystem. Styrelsen skulle därjämte
vara ansvarig för handhavande av byråns ekonomi och tillse, att alla uppburna
medel bleve behörigen använda och redovisade.

Rommitterade ansågo, att tills vidare endast en person eller föreståndaren
borde fast anställas vid byrån.

I statsverkspropositionen vid 1877 års riksdag gjorde Kungl. Maj:t
framställning om inrättande av en nautisk-meteorologisk byrå.

Från det vid statsverkspropositionen fogade utdrag av statsrådsprotokoll
i ämnet (bil. n:r 4, sid. 59—74) torde allenast få erinras därom
att vederbörande departementschef (chefen för sjöförsvarsdepartementet) till
behandling upptagit jämväl frågan, huruvida icke en inrättning sådan som
den ifrågavarande lämpligen kunde och borde förenas med annan redan
befintlig statsinstitution, särskilt med meteorologiska centralanstalten, och
därigenom möjligen besparing i kostnader och arbetskrafter vinnas.

I sådant hänseende framhöll departementschefen, att de nämnda
kominitterade särskilt berört denna fråga, men vid det förhållande att meteorologiska
centralanstalten icke förfogade över erforderliga insikter i
nautiska ämnen eller över erforderlig praktisk sjömannaerfarenhet ansett
förening av de båda ifrågavarande inrättningarna icke böra äga rum.

Denna uppfattning delades även av departementschefen. Man måste
erinra sig yttrade han — att för den föreslagna byrån det speciellt
nautiska bleve huvudsak och att följaktligen, om dess verksamhet skulle
ledas av en för dess huvudsakliga syfte främmande styrelse, detta skulle
verka hämmande på densamma.

Icke lämpligare skulle det enligt departementschefens åsikt vara att
förlägga byrån till sjökarteverket såsom en avdelning av detta verk. Man
ägde nämligen icke rättighet antaga att, då detta verks chef redan hade
sin tid träget upptagen av ledningen av våra hydrografiska arbeten och
redaktionen av de för sjöfarande så viktiga »Underrättelser för sjöfarande»,
han tillika skulle med den omsorg, som vore nödvändig för arbetets duglighet,
hinna att i allt leda och ordna byråns arbeten.

13—162586. Löneregleringskommitténs bet. LIV.

1877 åts
riksdag.

Med den anordning kommitterade föreslagit skulle enligt departementschefens
uppfattning byråns föreståndare äga den för en framgångsrik
verksamhet nödvändiga friheten i detaljgöromålens handhavande, på
samma gång han vid planers uppgörande i chefen för sjökarteverket och
föreståndaren för meteorologiska centralanstalten ägde det stöd, som i avseende
på det hydrografiska och meteorologiska kunde erfordras.

I fråga om avlöningen för byråns föreståndare föreslog departementschefen,
att densamma skulle utgå med samma belopp, som då var
bestämt beträffande föreståndaren för meteorologiska centralanstalten.

Det av departementschefen framlagda statförslaget var av följande
innehåll.

Lön åt. föreståndaren 4,000 kronor jämte 1,000 kronor tjänstgöringspenningar........kr. 5,000

med förmån därjämte för honom att, efter Kungl. Maj:ts prövning, komma i åtnjutande av
ålderstillägg till lönen efter fem års tjänstgöring, räknat från och med kalenderåret näst
efter det han hlivit till tjänsten utnämnd, av 500 kronor och efter tio års tjänstgöring av
ytterligare 500 kronor.

Till arvode åt ombud, premier, gratifikationer, ljus, ved och skrivmaterialier m. fl. behov vid

hyrån 4,100 kronor, som för summans utjämnande utfördes med............. » 4,000

eller tillsammans kr. 9,000

I enlighet med departementschefens hemställan gjorde Kungl. Maj:t
framställning därom, att riksdagen med godkännande av nyssberörda förslag
till stat för en nautisk-meteorologisk byrå måtte å femte huvudtiteln
under rubriken »Handeln» för ändamålet uppföra ett anslag av 9,000
kronor.

Denna Kungl. Maj-.ts framställning blev av riksdagen bifallen (skrivelse
den 19 maj 1877, n:r 47).

Instruktion Instruktion för nautisk-meteorologiska byrån fastställdes sedermera

,o 1878. Kungl. Majtt den 7 juni 1878.

1884 års I deri till 1884 års riksdag avlåtna statsverkspropositionen föreslog

riksdag och Kungl. Maj:t, att anslaget till nautisk-meteorologiska byrån, 9,000 kronor,
nare riks- måtte uppföras i riksstaten såsom reservationsanslag.

Aa9'' I skrivelse den 10 maj 1884, n:r 48, anmälde riksdagen, att fram ställningen

icke vunnit riksdagens bifall, enär riksdagen ansett, att ett

last anslags förändrande till vare sig reservations- eller förslagsanslag icke
borde ske utan särdeles tvingande skäl, och sådana, enligt riksdagens åsikt,
icke ådagalagts vara för handen beträffande ifrågavarande anslag.

Framställningen upprepades i statsverkspropositionen till 1887 års
senare riksdag men vann ej heller då riksdagens bifall.

Sedan fråga uppstått, huruvida icke med avseende å de enligt Yttrande

O 29 t ■/ no i

instruktionen den 7 juni 1878 nautisk-meteorologiska byrån före- marinförlagda
verksamhetsområden sådana förhållanden inträtt, att de bestämmel- ^hfth-T
ser, som gällde för byråns verksamhet, borde i större eller mindre mån ståndaren
förändras, och chefen för sjöförsvarsdepartementet i anledning därav an- meteorolomodat
marinförvaltningen att jämte föreståndaren förbyrån inkomma med9%ska byran''
yttrande i ämnet, avgåvo dessa den 29 december 1904 sådant yttrande.

Enligt det i nämnda yttrande innefattade förslag skulle nautiskmeteorologiska
byråns verksamhet omorganiseras och utvidgas, så att den
komme att omfatta

1. maritim-meteorologi,

2. kust-meteorologi,

3. hydrografi, inklusive vattenhöjdmätningsobservationer,

4. jordmagnetiska rekognosceringar,

5. undersökning och certifiering av nautiska instrument samt

6. publicerande av utförda observationer.

I omorganisationsförslaget ingick även upprättande dels av agenturer för
byrån i Göteborg, Malmö, Kalmar och Härnösand för undersökningar av
lanternor och nautiska instrument dels ock av en ny vattenhöjdmätningsstation
å rikets västra kust.

Ärendet anmäldes inför Kungl. Maj:t den 12 januari 1907. På sätt 1907 ån
framgår av statsrådsprotokoll över sjöförsvarsärenden för nämnda dag, rlksda9-biträdde chefen för sjöförsvarsdepartementet i huvudsak vad marinförvaltningen
och föreståndaren för nautisk-meteorologiska byrån föreslagit.

100

Departementschefen framlade följande förslag till stat för byrån.

	Lön.	Arvode.	Tjänst- görings-	Summa.
	pen- ningar.

					CEfteröårkunnafö- 1
					reståndarens lön j
1 Föreståndare..............	4,000	—	1,000	5,000\|	och assistentens '' arvode höjas med
1 Assistent..............		3,000		3,00ÖJ	1 500 kronor och ef-\| i ter 10 år med ytter-1 ligare 500 kronor. !
1 Ombud vid en av byråns agenturer . .	—	500	—	500
3 d:o vid byråns agenturer.....	—	1,500	—	1,500
Till premier och gratifikationer..... \| > ljus, ved, skrivmaterialier, post- och telegrafporto, inköp av böcker, tidskrif-ter och kartor, bokbinderikostnader,				800
vaktmästarebiträde m. m.......	—	—	—	1,000
> inköp av normal- m. fl. instrument för
byrån och agenturerna samt underhåll av instrument...........	—	—	—	2,200
> underhåll av 8 st. vattenhöj dmätnings-stationer ä 400 kronor.......	—	—	—	3,200
> tabellering och sammanställning av vattenhöjdmätningsobservationer . . .	—	—	—	800
> magnetiska rekognosceringar.....	—	—	—	1,000
1 > publikationer............	—	—	—	5,000
Summa kronor	—	-	—	24,000

Anm. 1. Ombuden erhålla dessutom V* av de avgifter, som vid den agentur, de förestå, inflyta för
verkställda undersökningar av nautiska instrument och skeppslanternor samt för utfärdade
certifikat.

Anm. 2. I den mån något av de i staten anvisade beloppen med undantag av de till avlöning upptagna
icke skulle åtgå för avsett ändamål, må det användas till annat i staten angivet ändamål
utom till avlöning av i staten omförmäld personal.

Amn. 3 Besparingar å andra i denna stat upptagna anvisningar än till avlöning må under kommande
år användas för det med varje anvisning avsedda ändamål.

Jämlikt departementschefens hemställan föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
i 1907 års statsverksproposition att, med godkännande av stat för
nautisk-meteorologiska byrån av ovan angivna lydelse, höja anslaget till
nautisk-meteorologiska byrån från 9,000 till 24,000 kronor.

101

Vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit biföll riksdagen (skrivelse den
30 maj 1907, n:r 5).

Den 29 november 1907 utfärdade Kung]. Maj:t ny instruktion för instruktion
nautisk-meteorologiska byrån (svensk författningssamling n:r 123). M/u 19°?''

I statsverkspropositionen till 1911 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t 3.911 års
riksdagen att, med godkännande av stat för nautisk-meteorologiska byrån r^cs^a3-av angiven lydelse, i riksstaten för år 1912 höja anslaget till nämnda
byrå med 1,500 kronor till 25,500 kronor.

Anslagshöjningen avsåg den i då gällande staten upptagna posten

1,000 kronor till ljus, ved, skrivinaterialier m. m., vilken post skulle höjas
till 2,500 kronor, samtidigt varmed postens titel skulle ändras till »diverse
expenser, såsom till post, telegraf, rikstelefon, arbetsersättningar åt observatörer
in. fl., båthyror, inköp och inbindning av böcker, tidskrifter och
kartor, ljus, ved, skrivmaterialier m. m.»

Förslaget vann riksdagens bifall.

I skrivelse den 4 december 1911 gjorde föreståndaren för nautiskmeteorologiska
byrån framställning om förstärkning av byråns arbetskrafter.

Föreståndaren anförde därvid huvudsakligen följande.

Redan ganska kort tid efter den dåvarande organisationens genomförande
hade byråns arbetsbörda visat en stark tendens till stegring utöver
beräknat mått. Föreståndaren hade dock icke fäst allt för stort avseende
vid detta symtom, då den möjligheten förelåge, att en avsevärd
del av denna stegring kunde härröra från själva organisationsarbetet samt
man därför ägde skäl att vänta, det åtminstone denna del skulle bortfalla,
så snart nyorganisationen vore icke blott genomförd, utan så att säga inarbetad.
Av hänsyn härtill hade föreståndaren allt dittills låtit sig avhållas
från att, såsom hans plikt eljest skulle krävt, göra hemställan om
ökning av byråns personal.

Nyssnämnda förväntan hade emellertid icke infriats. Att så vore
fallet, syntes föreståndaren klart ådagaläggas av skrivelsen bifogad statistik
över in- och utgående expeditioner vid byrån under hela tiden från dess
upprättande.

1911 från
nautisk-meteorologiska

byråns f öreståndare.

102

Av denna statistik framginge, att det rena kansliarbetet sedan år
1906 fullt tredubblats. Lades härtill, att byråns räkenskaper och redovisning,
särskilt efter kontrollstationernas upprättande, tagit en omfattning,
som vore minst tre gånger så stor som den förut existerande, att inspektionsarbetet
å stationerna ökats i än starkare progression, att utredningar,
som från byrån påkallades, år från år tilltoge så i omfång som
i antal, att myndigheter så väl som enskilda i jämt stegrad utsträckning
anlitade byrån för erhållande av råd och anvisningar, samt att alla kompassundersökningar
och undervisning jämte examination i deviationslära
m. m. med aspiranter till föreståndarkompetens vid rikets navigationsskolor
avsevärt bidroge till att upptaga föreståndarens för byrån tid, så
syntes honom det uttalandet icke kunna jävas, att de löpande arbetena
redan tagit en sådan omfattning, att det vore omöjligt för honom att
utan hjälp av ytterligare fast anställd personal komma till rätta med
dem på sådant sätt, som han ansåge kunna och böra fordras av honom,
än mindre då att på vederbörligt sätt tillse och befordra byråns tidsenliga
utveckling.

Sedan år 1908 vore vid byrån anställd en assistent med huvudsaklig
uppgift att tjänstgöra såsom föreståndare för byråns kontrollstation
i Stockholm; och] hade byrån haft förmånen att till denna beställning
förvärva en person med sällsynt lyckligt sammansatt kompetens just
för denna befattning. Han vore nämligen såväl utexaminerad civilingenjör
som filosofie licentiat och besutte i följd härav såväl praktisk-teknisk
som vetenskaplig kompetens.

Hans tid hade emellertid redan varit fullt upptagen av honom
åliggande instrument- och byråarbeten samt av inspektionsresör till byråns
kontroll- och observationsstationer, för vilka han tagits i anspråk i
all den utsträckning, på honom vilande krav i övrigt tillåtit. Endast
därigenom hade de behov nödtorftligen kunnat tillgodoses, som föreståndarens
bundenhet på grund av det dryga kansliarbetet icke medgivit honom
att själv fylla.

Föreståndarens] resedagar i tjänsten hade under de senaste åren,
oaktat stegrade behov av dylika resor, måst hållas vid sjunkande siffror
för att år 1911 stanna vid den låga siffran 33. Medgivas måste samti -

103

digt, att på minneslistan för snarast behövliga tjänsteresor stode ett
osedvanligt stort antal resor.

I detta sammanhang ville föreståndaren vitsorda, att assistenten med
största beredvillighet och intresse åtagit sig arbete i byråns tjänst långt
utöver vad man egentligen skulle kunna påkalla av honom såsom vanlig
tjänsteprestation, helst om avseende fästes vid det jämförelsevis ytterst
moderata arvode, som nu funnes anvisat till assistentens avlöning.

Föreståndaren ville därjämte betona, att byråns och kontrollstationernas
arbete inom den allra närmaste tiden syntes komma att ökas i högst
betydande grad, då kontrollen av fartygslanternor gjordes obligatorisk,
samt än starkare, då även den kontroll över kompasser anordnades, varpå
från alla håll ropades och som säkerligen vore i hög grad behövlig.
Icke heller syntes böra lämnas oanmält, att undersökning och certifiering
även av mistlurar, loggar, vinkelinstrument, kronometrar m. m. började
omtalas såsom önskvärda.

Allt detta sammanlagt, d. v. s. byråns hårda belastning i förhållande
till för arbetet tillgänglig personal samt den stegring uti av byrån
och dess kontrollstationer fordrad arbetsprestation, som vore att vänta
inom närmaste tiden, gjorde enligt föreståndarens uppfattning upprättandet
av en ny beställning vid byrån nödvändigt.

Klart vore emellertid, att, om det viktigaste syftet med anställandet
av en förste assistent vid byrån skulle vinnas — det nämligen att åt föreståndaren
utöver den för det löpande expeditionsarbetet behövliga tiden
bereda nödig disponibel tid för hans övriga, icke mindre viktiga ämbetsuppgifter
— icke lägre kompetens än den, som fordrades för chefsbeställningen
vid b}Trån, borde fordras av denne assistent, vilken borde övertaga
flera av de byråns föreståndare åliggande skyldigheterna, om ock under
dennes inseende och ansvar, samt vid förfall för föreståndaren och under
dennes tjänsteresor träda i hans ställe.

Lika klart vore ock, att byrån icke torde kunna påräkna att förvärva
eller för någon längre tid få behålla en tjänsteman med sådan kompetens,
med mindre att åt honom tillmättes åtminstone närmelsevis samma ställning
och förmåner som de, vilka på andra närliggande områden stode
honom till buds, närmast i de allmänna läroverkens tjänst. Den föreslagna

104

Utlåtande
av marinförvaltningen
*/»» 1911

1912 års
riksdag.

assistentens ställning borde därför icke göras svagare, varken vad anställningens
fasthet eller vad därmed förenade löneförmåner beträffade, än den,
lektor vid allmänt läroverk åtnjöte.

Föreståndaren anhöll därför, att till den sammanträdande riksdagen
avlätes proposition, att till avlönande av en assistent vid nautisk-meteorologiska
byrån måtte beviljas ordinarie anslag till byrån, att utgå dels med

4,000 kronor årligen, fördelat uti 2,600 kronor såsom lön och 1,400 kronor
såsom tjänstgöringspenningar, dels därutöver med två ålderstillägg, vartdera
å 500 kronor, att av samme tjänstinnehavare tillträdas efter respektive
fem och tio års väl vitsordad tjänstgöringstid.

På grund av remiss avgav marinförvaltningen den 9 december 1911
utlåtande i ärendet. Marinförvaltningen ansåg ådagalagt, att anställande av
ytterligare en assistent vid nautisk-meteorologiska byrån erfordrades, därest
byrån på ett tillfredsställande sätt skulle kunna fylla de på densamma
ställda växande kraven; de av föreståndaren för denne assistent föreslagna
avlöningsförmåner syntes väl avvägda. Med biträdande av den gjorda framställningen
hemställde marinförvaltningen, att proposition måtte avlåtas
till 1912 års riksdag om höjande av anslaget till nautisk-meteorologiska
byrån med 4,000 kronor till 29,500 kronor för beredande av avlöning åt
ytterligare en assistent vid byrån.

Då ärendet den 13 januari 1912 föredrogs inför Kungl. Maj:t, anförde
chefen för sjöförsvarsdepartementet, att den förebragta utredningen
syntes honom ådagalägga behovet av förstärkning utav arbetskrafterna vid
nautisk-meteorologiska byrån. Det väckta förslaget om uppförande av ytterligare
en assistent å ordinarie stat vore emellertid av beskaffenhet, att
det synts departementschefen böra remitteras till löneregleringskommittén.
Med hänsyn till de stora och brådskande arbetsuppgifter, varåt kommittén
under den närmare framtiden måste ägna sig, kunde emellertid icke förväntas,
att kommittén skulle hinna behandla ifrågavarande ärende så snart,
att det skulle kunna framläggas för 1912 års riksdag.

Behovet av förstärkning av arbetskrafterna vid byrån ansåg departementschefen
dock böra tillgodoses redan för år 1913. Under angivna
förhållanden syntes detta höra ske genom utverkande å extra stat av ar -

105

vode till ytteidigare en assistent, vilket arvode lämpligen syntes tills vidare
böra sättas till samma belopp, varmed den dåvarande assistentens begynnelseavlöning
utginge.

I överensstämmelse med departementschefens hemställan föreslog
Kungl. Maj:t 1912 års riksdag i statsverkspropositionen att för arvode åt
ytterligare en assistent vid nautisk-meteorologiska byrån på extra stat för
år 1913 anvisa ett belopp av 3,000 kronor.

Vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit vann riksdagens bifall (skrivelse
den 30 maj 1912, n:r 5).

Emellertid hade genom kungl. remiss den 3 maj 1912 handlingarna Kungl.
i nämnda ärende överlämnats till löneregleringskommittén med uppdrag attmtst /5
inkomma med utlåtande i detsamma.

re 1912.

Efter därom i statsverkspropositionen gjord framställning anvisade 1913års rikslän
års riksdag anslag å extra stat för år 1914 till enahanda belopp, day''

3,000 kronor, för arvode åt ytterligare en assistent vid nautisk-meteorologiska
byrån.

Därjämte beviljade riksdagen för anläggning av en vattenhöjdmätningsstation
i nordliga delen av Bottenhavet på extra stat för år 1914
ett anslag av 6,500 kronor.

För täckande av den årliga drift- och underhållskostnaden för nämnda
station och vissa andra årliga utgifter, som därmed stode i samband, höjdes
det ordinarie anslaget till nautisk-meteorologiska byrån med 600 kronor
till 26,100 kronor. Av nämnda 600 kronor hänfördes 500 kronor till
den för underhåll av vattenhöjdmätningsstationer avsedda posten, som ökades
till 3,700 kronor, och 100 kronor till posten »tabellering och sammanställning
av vattenhöjdmätningsobservationer», som alltså ökades till 900
kronor.

Såsom i annat sammanhang nämnts, uppdrog Kungl. Maj:t därefter
den 4 juli 1913 åt löneregleringskommittén att verkställa utredning och
avgiva yttrande i fråga om sammanslagning av en del vetenskapliga mindre
anstalter, såsom hydrografiska byrån, nautisk-meteorologiska byrån och
meteorologiska centralanstalten.

14—162586. Lönereglering skommitténs bet. LIV.

106

1914 års senare
riksdag.

1915 års
riksdag.

Till arvode åt ytterligare en assistent vid nautisk-meteorologiska
byrån anvisade 1914 års senare riksdag på extra stat för år 1915 ett belopp
av 3,000 kronor.

Till enahanda ändamål beviljades av 1915 års riksdag, i enlighet
med vad Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen föreslagit, på extra stat
för år 1916 ett förslagsanslag å högst 3,500 kronor, således 500 kronor
mera än föregående år. Det avsågs nämligen, att den assistent, till vilken
arvodet för det dåvarande utginge, skulle komma i åtnjutande av ett
med 500 kronor förhöjt arvode.

Här må omnämnas, att, då föreståndaren för byrån i skrivelse den
2 januari 1915 hemställde om arvodesförhöjningen, han uttryckte den
mening, att assistentbefattningen i fråga otvivelaktigt måste bliva av permanent
natur, helst byråns verksamhetsbörda ökades år från år. Det oaktat
hade föreståndaren icke ännu ansett lämpligt att inkomma med förslag
till ändringar i byråns stat i övrigt, enär det synts rättare att avbida
den tidpunkt, då man skulle kunna klarare överskåda vidden av det tillskott
i arbete, som komme att tilldelas byrån dels genom utvidgningen
av dess kontrollverksamhet å nautisk instrumentutredning, dels genom
pågående omläggning av dess hydrografiska och jordmagnetiska arbeten.

Då av det i riksstaten uppförda ordinarie anslaget å 26,100 kronor
till nautisk-meteorologiska byrån en del, 10,000 kronor, var av bestämt
anslags natur och återstoden 16,100 kronor var att betrakta såsom reservationsanslag,
föreslog Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1915 års
riksdag en förändrad uppställning av staten för byrån och en därav föranledd
jämkning av anmärkningarnas avfattning. Någon ändring av det
ordinarie anslagets belopp ifrågasattes ej.

Kungl. Maj:ts förslag vann riksdagens bifall (skrivelse den 27 maj
1915, n:r 5).

Staten för nautisk-meteorologiska byrån fick på grund därav följande
utseende:

107

					Tjänst-
	Lön.		Arvode.	görings-	Summa.
				pen-
I. Bestämt anslag.					ningar.			f Efter 5 år kunna
				1,000		5,000
	föreståndarens lön och
1 Föreståndare...........	4,000	—	—	—	—	-1	J assistentens aivode hö-
1 Assistent.............	—	—	3,000	—	—	—	3,000		fjäs med 500 kronor och efter 10 år med
1 Ombud vid en av byråns agenturer .	—	—	500	—	—	—	500	—	(ytterligare 500 kronor.
3 Ombud vid byråns agenturer....	—	—	1,500	—	—	—	1,500	—
Säger							10,000	—	!
II. Reservationsanslag.
Till premier och gratifikationer ....							800
> diverse expenser, såsom till post,									''
telegraf, rikstelefon, arbetsersätt-ningar åt observatörer m. fl., båt-hyror, inköp och inbindning av böcker, tidskrifter och kartor, ljus, ved, skrivmaterialier m. m. ...							2,500
» inköp av normal- m. fl. instrument
för byrån och agenturerna samt underhåll av instrument.....•	—						2,200	—
> underhåll av 9 st. vattenhöjdmät-ningsstationer......... » tabellering och sammanställning av		-	—	—	—	—	3,700	—
900
vattenhöj dmätningsobservationer .	_		—	—	—	—	—
> magnetiska rekognosceringar . . .							1,000	—
> publikationer..........							5.000	—
Säger							16,100	—	''
Summa kronor	_	—	—	—	_	—	26,100	-

Anmärkningar:

l:o. Ombuden erhålla dessutom l/i av de avgifter, som vid den agentur, de förestå, inflyta för
verkställda undersökningar av nautiska instrument och skeppslanternor samt för utfärdade certifikat.
Berörda avgifter skola fördenskull i vederbörande räkenskaper tagas till uppbörd med V-t för det bestämda
anslaget och med 3A för reservationsanslaget.

2:o. I den mån något av de i reservationsanslaget anvisade beloppen icke skulle åtgå för avsett
ändamål, må det användas till annat i staten angivet ändamål, för vars fyllande medel anvisats från
samma anslag.

Även 1916 års riksdag anvisade på extra stat för år 1917 ett förslagsanslag
å högst 3,500 kronor för arvode åt ytterligare en assistent vid
nautisk-meteorologiska byrån.

1916 års
riksdag.

108

Nautisk-meteorologiska byråns uppgifter och organisation.

Bestämmelser angående nautisk-meteorologiska byråns organisation
äro meddelade i ovan omförmälda, av Kungl. Maj:t den 29 november 1907
utfärdade instruktion för byrån.

Enligt denna instruktion lyder nautisk-meteorologiska byrån närmast
under chefen för sjöförsvarsdepartementet.

Byråns personal skulle utgöras av:

en föreståndare, som vore byråns chef,

en assistent1 samt

ett ombud vid var och en av byråns agenturer, tillika föreståndare
för den med agenturen förenade kontrollstationen.

Byråns chef och den i instruktionen omnämnda assistenten skulle
utnämnas av Kungl. Maj:t.

Då chefen till följd av tjänsteresa eller annat förfall vore frånvarande,
skulle hans befattning å byrån bestridas av assistenten, därest icke
annorlunda av Kungl. Maj:t förordnades.

Instruktioner för byråns instrumentkontroller, formulär för certifikater
samt taxa för kontrollavgifter skulle fastställas av Kungl. Maj:t på
förslag av byråns chef.

Byråns allmänna ändamål hava i instruktionen angivits sålunda:

a) att mot den ersättning, som av Kungl. Maj:t fastställes, undersöka
fartygslanternor, kompasser och övriga nautiska instrument, såväl i Stockholm
som vid byråns kontrollstationer, samt att över de undersökta lanternorna
och instrumenten föra journaler och utfärda certifikat, utvisande
deras egenskaper;

1 Såsom förut är nämnt, finnes numera ytterligare en assisteut med arvode å extra stat.

109

b) att anställa och bearbeta regelbundet återkommande magnetiska
rekognosceringar utefter landets kuster;

c) att utöva uppsikten över och handhava vården av vid rikets kuster
anordnade vattenhöjdmätningsstationer samt, jämlikt föreskrifterna i kungl.
brev den 21 april 1886, tillsynen över sex vattenhöjdmätningspeglar och
vid desamma anställda observationer;

d) att samla och i den utsträckning, som kunde finnas lämplig, bearbeta
meteorologiska iakttagelser, anställda ombord å svenska fartyg;

e) att utöva inseendet över och bearbeta meteorologiska och hydrografiska
iakttagelser, anställda å de under byrån lydande stationerna; samt

f) att söka gagna sjöfarten genom att i mån av tillgång dels anskaffa
och för sjöfarande förevisa även andra instrument än rent meteorologiska,
dels anskaffa och hålla tillgängliga böcker och kartor, som vore av vikt i
nautiskt och meteorologiskt hänseende, dels ock söka väcka och underhålla
fartygsbefälhavares och redares intresse för samlandet av meteorologiska
och hydrografiska iakttagelser och av sådana upplysningar, som kunde vara
av vikt för navigationen å såväl världshaven som Sverige närmast omgivande
farvatten, och i sådant syfte bland sjöfarande sprida meteorologiska
och hydrografiska underrättelser och kännedom om de resultat, som
vunnits av de hithörande frågor behandlande vetenskaperna.

I avseende å observationsjournaler, förda å fartyg under resor på
avlägsna farvatten, skulle det tillhöra byrån att, efter företagen granskning
för utrönande av observationernas användbarhet — varvid tillika utdra»

borde göras av sådant, som kunde vara av allmänt intresse för sjöfarten
och därför borde sjökarteverket omedelbart delgivas — skyndsamt avsända
desamma till utländskt institut, som förklarat sig villigt att dem bearbeta,
så vitt ej observationerna funnes böra på annat sätt användas.

I avseende å övriga, uti mom. b), c) och e) omtalade observationer
skulle det åligga byrån att snarast möjligt låta verkställa erforderliga
reduktioner och beräkningar för att i årliga publikationer offentliggöra dem
till allmänhetens och vetenskapens tjänst.

Byrån skulle i övrigt åligga att noga uppmärksamma de magnetiska
företeelserna å järn- och andra fartyg samt nya kompasskonstruktioner och
metoder för undersökning av fartygskompassers egenskaper och deviation

och för kompassers kompensering; att jämväl med uppmärksamhet följa
den nautiska meteorologiens utveckling och för detta ändamål sätta sig i
förbindelse med utländska institutioner, som hade med byråns likartad
verksamhet, samt taga del av meteorologiska centralanstaltens arbeten;
och slutligen att åt sjöfarande, vilka förde och förbunde sig att till byrån
insända meteorologiska dagböcker, såsom lån tillhandahålla justerade instrument
eller kostnadsfritt utföra jämförelser mellan deras egna instrument
och byråns normalinstrument.

Särskilt skulle det tillkomma byrån:

att, då sådant påfordrades, biträda vid kompassväsendets ordnande
på flottans fartyg, vid anskaffning och undersökning för flottans räkning
av kompasser och andra nautiska instrument och vid fartygs magnetiska
undersökning;

att av sådana undersökningars resultat beräkna de magnetiska konstanterna
för kompassernas uppställningsplatser på de särskilda fartygen
och däröver föra anteckningar samt delgiva dem vederbörande myndigheter;
och

att såväl åt flottan som åt lotsverket utföra jämförelser mellan deras
meteorologiska instrument och byråns normalinstrument och över dessa
jämförelser föra särskild dagbok.

Byrån skulle jämväl tillhandagå offentlig myndighet, som därom
gjorde framställning, med upplysningar, meddelanden och utlåtanden, som
inom omfånget av byråns verksamhet av densamma kunde lämnas.

§3. I avseende å byråns chef stadgades i instruktionen den 29 november

1907, att han skulle leda byrån tillkommande arbeten och ansvara för
deras utförande.

Han hade att i sådant syfte

fastställa byråns arbetsmetoder;

bestämma arten av de instrument, som skulle användas å byråns
kontroll- och andra stationer, samt formulär för de dag- och anteckningsböcker,
som skulle föras;

utse de platser och fyrfartyg, som funnes lämpliga för anställande
av meteorologiska och geofysiska iakttagelser, därom anmälan skulle göras

hos lotsstyrelsen, på vilkens prövning det berodde att förordna om sådana
iakttagelsers anställande; och

utfärda instruktioner för byråns kontrollstationer i enlighet med av
Kungl. Maj:t fastställda förslag i de delar, där sådan fastställelse krävdes.

Chefen skulle äga att i mån av tillgång utdela passande premier eller
gratifikationer till fartygsbefälhavare och fyrmästare, som under längre tid
med nit och skicklighet tjänstgjort såsom observatörer för byrån.

Vidare skulle chefen äga att å andra platser inom riket än dem, där
kontrollstationer blivit inrättade, mot den ersättning, om sådan erfordrades,
varom överenskommelse kunde träffas, anställa tillfälliga ombud

för handhavande av instrument, avsedda att utlånas åt sjöfarande;
för verkställande av jämförelser mellan normal- och andra instrument;
samt

för de flera uppdrag, som kunde anförtros dessa ombud; dessas
verksamhet skulle för varje fall bestämmas uti instruktion, vilken chefen
ägde meddela.

Chefen skulle åligga:

att direkt eller genom föreståndarna för kontrollstationerna eller
genom tillfälliga ombud utlåna meteorologiska instrument, avsedda för
observationer på avlägsnare farvatten eller för undersökningar, vilka folie
inom området för byråns verksamhet ;

att utöva tillsyn över av byrån upprättade kontroll- och observationsstationer
samt hålla dessa försedda med lämpliga instrument;

att tillhandahålla och utdela blanketter till meteorologiska och hydrografiska
dag- och anteckningsböcker;

att under uppbördsmannaansvar vårda alla instrument, böcker, kartor,
möbler och övriga effekter, som tillhörde byrån eller bleve densamma av
offentliga myndigheter eller enskilda personer anförtrodda, över vilka
effekter av chefen skulle föras fullständiga inventarieförteckningar; och

att tillse, att de byrån tillhörande hus och övriga byggnader väl
underhölles uti städse tillfredsställande skick.

Chefen skulle redigera och ansvara för byråns publikationer.

I övrigt skulle han föra:

112

fullständiga räkenskaper över vad, som för byrån uppburits och
utgivits;

diarier och register över alla till byrån inkomna och därifrån utgångna
handlingar.

Han skulle tillse, att vid kontrollstationerna fördes nödiga journaler
och diarier samt att koncept till utgående handlingar där förvarades.

I instruktionen hänvisas ock till då gällande reglemente för navigationsskolorna
i riket i fråga om viss chefen åliggande undervisningsoch
examinationsskyldighet.

Han skulle vidare varje år inom den 1 februari till chefen för sjökarteverket
ingiva isogonkartor för löpande året över de riket omgivande
farvattnen; å vilka kartor skulle vara tillämpade alla korrektioner, som
kunnat härledas med användande av föregående års magnetiska rekoomosceringar
och av övriga tillgängliga uppgifter.

Slutligen skulle han till chefen för sjöförsvarsdepartementet varje
år ingiva:

före januari månads utgång berättelse om byråns verksamhet under
föregående året;

före november månads utgång förslag till ny stat för byrån för
nästföljande år, därest förändring av gällande stat funnes av behovet påkallad.

I övrigt skulle chefen äga att hos Kungl. Maj:t göra framställning
om sådana åtgärder till befrämjande av byråns ändamål, vilka icke vore
av beskaffenhet, att han enligt denna instruktion finge om dem besluta.

§ Assistenten skulle åligga:

att vid byrån undersöka fartygslanternor och nautiska instrument
samt över resultaten av dessa undersökningar föra journaler och uppsätta
certifikat, allt i enlighet med av chefen lämnade anvisningar;

att biträda vid ordnandet och övervakandet av byråns kontrollstationer; att

biträda vid redigeringen av byråns publikationer; samt

att i övrigt vid byrån utföra de arbeten, som honom av chefen

ålades.

Ombuden vid byråns agenturer skulle det åligga:

att åt sjöfarande, vilka förbunde sig att föra och till byrån insända
meteorologiska journaler, såsom lån tillhandahålla byråns därför avsedda
instrument eller utföra jämförelser mellan deras egna instrument och byråns
normalinstrument;

att utlämna och mottaga meteorologiska journaler och anteckningsböcker; att

bland sjöfarande verka för meteorologiska observationers anställande
på avlägsnare farvatten; samt

att i övrigt uträtta de uppdrag, som kunde av chefen för byrån
påfordras.

Såsom föreståndare för kontrollstationerna skulle det åligga ombuden
därjämte:

att var vid sin station utföra de undersökningar av fartygslanternor
och nautiska instrument, som påfordrades, samt att över resultaten föra
journaler och utfärda certifikat, allt i överensstämmelse med av Kung].
Maj:t fastställd instruktion och enligt de föreskrifter, som av byråns chef
utfärdades.

Föreståndare för kontrollstation skulle kvartalsvis inom den 15 i den
efter kvartalets slut närmast följande månad insända fullständiga och vederbörligen
verificerade räkenskaper till chefen för byrån.

Vidkommande förvaltningen av de till byråns förfogande ställda
medel m. in. stadgades i instruktionen följande.

Chefen skulle äga att hos marinförvaltningen i mån av behov rekvirera
erforderliga penningar till bestridande av sådana utgifter, för vilka
medel funnes anvisade i staten för byrån och till i staten anvisade belopp.

Han skulle emottaga och kontrollera de från byråns kontrollstationer
ingående kvartalsredovisningarna samt ansvara för de från dem inkommande
medel och redovisa för dessa i samband med kvartalsredovisningarna
för byråns anslag.

Han skulle äga att av de medel, som vore för byrån anvisade, verkställa
alla utbetalningar emot vederbörliga kvittenser, vilka skulle räkenskapen
såsom verifikationer bifogas.

15—162586. Lönevegleringskommitténs bet. LIV.

114

I händelse offentlig myndighets framställning om upplysningar, meddelanden
eller utlåtanden föranledde utgift, som kunde anses skäligen icke
böra av byrån bestridas, eller om av enskild person gjord liknande framställning,
som chefen ansett sig kunna bifalla, förorsakade byrån utgift,
skulle byrån äga att därför betinga sig särskild gottgörelse; sålunda uppkommen
utgift och inkomst skulle i byråns räkenskaper redovisas.

Byråns räkenskaper skulle, behörigen verificerade, kvartalsvis insändas
till marinförvaltningen inom utgången av varje följande kvartals första
månad.

Kungl. Maj:t har den 27 november 1908 utfärdat instruktion för
nautisk-meteorologiska byråns kontrollstationer (svensk författningssamling
n:r 148).

Denna instruktion innehåller under rubriken allmänna bestämmelser,
bland annat, följande:

§ l■ Föreståndare för nautisk-meteorologiska byråns kontrollstationer, till lika

ombud vid byråns agenturer i Göteborg, Malmö, Kalmar och Sundsvall,
antagas av chefen för byrån efter ansökan medelst förordnande tills vidare
på viss tid, högst fem år i sänder.

§ 4. Ivontrollstationsföreståndare skall förvara och väl vårda ej mindre

stationen anförtrodda, byrån tillhöriga normalinstrument och kontrollapparater
än även till stationen för undersökning avlämnade föremål.

§5. A varje kontrollstation skall finnas minst:

a) en sats normallanternor med en sats miniminormalglas;

b) en Hefner-Alteneck normal-lampa; samt

c) en fotometrisk kontrollapparat;

allt jämte nödiga biapparater.

§ 6. Alla normal- och prövningsinstrument skola före sitt utlämnande till

bruk vid kontrollstationerna vara noggrant kontrollerade av nautisk-meteorologiska
byrån samt skola därförutom vara underkastade dennas fortlöpande
kontroll. Likaså skall verksamheten vid kontrollstationerna vara
underkastad oavlåtlig kontroll av nautisk-meteorologiska byrån.

Det åligger jämväl nautisk-meteorologiska byrån att underkasta icke
mindre sina egna normaler än även kontrollstationernas jämförelse med

115

närgränsande länders, så ofta omständigheterna göra sådant behövligt. Om
inträdande behov därav skall chefen för nautisk-meteorologiska byrån göra
anmälan hos Kungl. Magt.

Så tillkommer det ock chefen för nautisk-meteorologiska byrån att,
då införande å kontrollstationerna av nya kontrollinstrument och normaler
linnes önskvärt, därom hos Kungl. Maj:t göra anmälan.

Tekniska detalj föreskrifter rörande utförande av intrumentundersök- § 7.
ningarna vid kontrollstationerna äger chefen för nautisk-meteorologiska
byrån att utfärda. Vid dessas avfattande skall iakttagas, att likformighet
med utländska prövningsinstitut bör så långt som möjligt eftersträvas
dock utan att önskvärd skärpa i kontrollen och allvarligt bemödande att
tillförsäkra landets sjöfarande bästa möjliga arbetsinstrument få därför
eftersättas.

Andra avdelningen av den ifrågavarande instruktionen innehåller
föreskrifter för prövning av fartyg slanternor.

Av dessa föreskrifter må här erinras om följande.

Ändamålet med nautisk-meteorologiska byråns kontroll över fartygslanternor
är att genom certifikat utfärda bevis därom, att av byrån godkända
lanternor fullt motsvara de fordringar gällande kungl. förordning
angående åtgärder till undvikande av ombordläggning samt signaler för
angivande av nöd å fartyg av den 26 oktober 1906 uppställer för sådana
signalljus.

För vinnande av sålunda angivna ändamål åligger det kontrollstationsföreståndare
att ställa sig till noggrann efterrättelse vad som finnes
föreskrivet angående fartygslanternor.

Vid prövning av lanternor skola alla mätningar anställas, som äro
behövliga för ifyllandet av för certifikaten föreskrivna formulär.

Lanternornas ljusstyrka bestämmes genom jämförelse med normallanterna
förmedelst fotometer.

Tredje avdelningen av instruktionen innehåller följande föreskrifter
rörande bokföring och certifikat.

Alla mätningar och observationer på lanternor införas i en fortlöpande
observationskladd samt beräknas, där sådant behöves, genast.

§ 9.

§ 10.

§ U.

116

§13. Varje efter prövning godkänd lanterna skall stämplas med byråns

kontrollstämpel, varjämte lanternans nummer ristas in på såväl lins som
tillhörande försatsglas,

§ i4. Provningsresultatet införes därefter i certifikat-liggaren, vilken inne håller

i följd numrerade formulärblad.

§ is. För lanterna, som icke kunnat godkännas, utfärdas intet certifikat.

Har lanterna däremot godkänts, skall certifikat utfärdas åt fabrikant eller
ägare, som inlämnat lanternan, enligt i § 14 nämnda formulär, endast med
tillägg av uppgift på liggarens nummer samt på folio, där certifikatets
original kan återfinnas för utfärdande av eventuellt behövligt duplikat.

§ 16. A certifikat för topp- och sidolanternor för ångfartyg av mindre än

40 tons och för andra fartyg av mindre än 20 tons bruttodräktighet skall
anteckning särskilt göras därom, att certifikatet endast gäller för dylikt
fartyg.

§ 17. Provning av inlämnade instrument skall förrättas så fort ske kan

och i allmänhet i den ordning instrumenten inkommit. Kan ej undersökningen
genast utföras, vare kontrollstationsföreståndare skyldig att underrätta
vederbörande om tiden, då inlämnat instrument får å kontrollstationen
avhämtas.

Mottaget instrument är föreståndaren skyldig att å stationen förvara
till den för dess avhämtande utsatta tiden och därutöver avgiftsfritt i två
dagar. Uppskjutes avhämtandet utöver denna tid, skall stadgad förvaringsavgift
erläggas av inlämnaren.

§ 18■ Ä till undersökning avlämnade instrument utfärdar kontrollstations föreståndaren

kvitto med användande av i paginerade block utlämnade
formulär. Sådant kvitto skall till honom återställas, innan undersökta
instrumentet till inlämnaren utlämnas, och redovisas begagnade kvittensformulär
med influtna avgifter. Eventuellt felskrivet kvitto makuleras och
förvaras såsom verifikation. Upplupen förvaringsavgift antecknas på återlämnade
kvittot.

Fjärde avdelningen av instruktionen innehåller under rubriken taxa,
redovisning och ansvarighet, bland annat, följande bestämmelser.

117

Avgifterna för undersökning av lanternor äro, utöver stadgad stäm- § 19.

pelavgift för det utfärdade certifikatet, följande:

för topplanterna till fartyg över 40 ton brutto............2 kr.

5 SldO » 1 » J 3 > 3 ............2 3

> topp » « » under » » > 1>

» sido > » > s s i i ............1»

» akter-, ankar- och röd lanterna för icke manöverfärdiga fartyg . . . 1 >

Av influtna undersökningsavgifter tillfaller V4 kontrollstationsföre- § 22.
ståndaren, vilken kvartalsvis redovisar övriga 3A därav för nautisk-ineteorologiska
byråns chef. Såsom verifikation gäller hänvisning till motsvarande
folio i certifikatliggaren och pagina av blockkvittenser.

Avhämtas för undersökning inlämnat instrument icke inom i § 17 § 23.

bestämd tid, äger kontrollstationsföreståndare att i förvaringsavgift debitera
inlämnaren 0: 25 kr. om dagen för varje lanterna, skolande sålunda influtna
avgifter oavkortade redovisas i sammanhang med kontrollstationens övriga
redovisning.

Kontrollstationsföreståndare må icke själv eller genom annan eller § 24.
såsom ombud för annan idka handel med sådana instrument, som han själv
är berättigad att kontrollera.

Kontrollstationsföreståndare åligger att ställa sig till efterrättelse de
föreskrifter, som av chefen för nautisk-meteorologiska byrån i tjänsten
meddelas.

Slutligen säges, att kontrollstationsföreståndare åligger att, utöver
vad instruktionen stadgar, ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som
med avseende å undersökning av nautiska instrument framdeles kunna
varda utfärdade.

118

Skrivelse 4/ia
1911 från
föreståndaren
för
nautiskmeteorologiska
byrån.

Skrivelse 6/ia
1916 från
föreståndaren
för
nautiskmeteorologiska
byrån.

Inkomna framställningar.

I skrivelse den 4 december 1911 gjorde föreståndaren för nautiskmeteorologiska
byrån framställning om förstärkning av byråns arbetskrafter,
över vilken framställning marinförvaltningen den 9 december 1911 avgav
utlåtande.

För innehållet i dessa handlingar, vilka genom kungl. remiss den 3
maj 1912 överlämnades till kommittén för yttrande, har kommittén i det
föregående redogjort (se sid. 101—104).

I skrivelse den 6 december 1916 har föreståndaren för nautiskmeteorologiska
byrån gjort framställning om vissa förändringar i den för
byrån gällande staten.

över denna framställning hava utlåtanden avgivits dels den 21 december
1916 av marinförvaltningen, som bifogat sitt utlåtande ett förslag
till stat för byrån, dels ock den 8 januari 1917 av kommers kollegium i
vad ärendet berör frågor hörande under kollega ämbetsförvaltning.

Föreståndaren för nautisk-meteorologiska byrån har i sin framställning
till en början erinrat, att han i skrivelse den 2 januari 1915 framhållit,
hurusom byråns avlöningsstat icke undergått någon som helst reglering
efter inrättande av de hos byrån förefintliga befattningarna, men att han
likväl i sistnämnda skrivelse uttryckt den mening att det icke ännu vore
lämpligt att utöver vad då skedde inkomma med förslag till ändringar i
byråns stat, enär det synts honom rättare att avbida den tidpunkt, då
man kunde klarare överskåda vidden av det tillskott i arbete, som koinme
att tilldelas byrån dels genom utvidgningen av dess kontrollverksamhet å
nautisk instrumentutredning, dels genom pågående omläggning av dess
hydrografiska och jordmagnetiska arbeten. Denna tidpunkt ansåge emellertid
föreståndaren nu vara inne, sedan kungl. förordningen angående

11!)

fartygs byggnad och utrustning den 28 december 1915 utkommit och
förslag till därav föranledda specialförordningar inom närmaste tiden syntes
kunna framläggas till granskning och eventuell fastställelse samt de
antydda hydrografiska och jordmagnetiska arbetena fortgått under så lång
tid, att tillräcklig erfarenhet kunnat vinnas om för dem nödig arbetskraft.
I anledning därav hade föreståndaren nu ansett sig böra återkomma till
frågan om de närmast behövliga förändringarna i byråns nu gällande stat.

Föreståndaren ville i detta avseende främst betona, att såsom ett
oavvisligt behov framstått anställandet av minst två ordinarie assistenter
vid byrån, den ene med huvudsaklig verksamhet inom kontrollen över fartygslanternor
och kompasser samt övriga nautiska instrument, såsom sextanter
och andra vinkelinätningsinstrument, kikare, kronometrar m. m.,
den andre inom de jordmagnetiska och hydrografiska arbetena. Båda borde
utöver dessa sina speciella arbetsuppgifter biträda vid byråns allmänna
arbeten, såsom skötseln och kontrollen över dess vattenhöjdsregistreringsstationer,
utlämnande av meteorologiska och hydrografiska instrument in. m.
till sjögående fartyg, mottagande och granskning av från dessa inkommande
journaler, skötseln av byråns stationer å fyrfartyg, i västkustens
inomskärsområden samt å vissa fyrplatser in. m., vid redaktionen av byråns
publikationer, utarbetande av begärda utredningar inom byråns arbetsfält,
löpande expedition m. in.

Föreståndaren hemställde därför, att å byråns stat måtte uppföras
två assistentbefattningar i stället för såsom nu en, samt att åt en var av
dessa måtte utverkas avlöningsförmåner, liknande dem, som åtnjötes av
motsvarande befattningshavare vid meteorologiska centralanstalten, d. v. s.
avlöning i den s. k. andra normalgraden.

En dylik omreglering av löneförmånerna för byråns assistenter ansåge
föreståndaren emellertid böra åtföljas av en omreglering av chefens
avlöningsförmåner, enär eljest det oformliga förhållandet skulle uppstå, att
denne komme att åtnjuta lägre tjänstgöringspenningar än assistenterna och
i det närmaste samma totalavlöning. I anledning härav anhölle föreståndaren,
att åtgärder måtte vidtagas för att åt byråns chef bereda avlöningsförmåner,
motsvarande dem, som numera tillkomme föreståndaren för meteorologiska
centralanstalten.

120

Vidare hemställde föreståndaren, att för anställning tills vidare av
ett skrivbiträde vid byrån måtte utverkas ett årligt, förslagsanslag av 1,200
kronor att av byråns chef disponeras för vissa närmare angivna ändamål.

Dessutom hemställde föreståndaren om anslag till anställande vid
byrån av en ordinarie vaktmästare med avlöningsförmåner lika med vad
dittills i allmänhet åtnjötes av vaktmästare i centrala ämbetsverk.

Slutligen anhölle föreståndaren dels om ett tillskottsarvode för år
1918 till vardera av föreståndarna för Göteborgs och Malmö kontrollstationer
å 1,000 kronor utöver vad de nu åtnjöte, såsom ersättning för i
utsikt ställt ökat arbete för kontrolltjänsten, dels ock om ett förslagsanslag
för år 1918 av 3,000 kronor för att i mån av uppträdande behov kunna
av byråns chef användas till arvoden åt auktoriserade kompassjusterare i
rikets sjöhamnar, varvid först Göteborg, Hälsingborg, Malmö, Oskarshamn,
Norrköping, Stockholm, Gävle, Sundsvall, Härnösand och Luleå syntes
komma i fråga.

Genom kungl. remiss den 17 januari 1917 har löneregleringskommittén
anbefallts att avgiva utlåtande i ärendet.

121

Kommitténs yttrande och förslag.

Då kommittén nu går att för egen del yttra sig i detta ärende och
framlägga de resultat, vartill den verkställda utredningen synts böra föranleda,
vill kommittén först giva tillkänna, att kommittén i åtskilliga stycken
stöder sig på en promemoria, som föreståndaren för hydrografiskå
byrån, filosofie doktor Wallén utarbetat och på begäran ställt till kommitténs
förfogande.

Kommittén har sammanfattat sitt yttrande och förslag under de
i det följande angivna rubriker.

* -x

■X

. Sammanslagning av hydrografiska byrån och meteorologiska
centralanstalten.

Då vid behandlingen år 1913 av frågan om löneförhållanden m. in.
beträffande hydrografiska byrån inom kommittén ifrågasattes, huruvida
icke tilläventyrs skulle kunna ur flera synpunkter vara önskvärt och
gagneligt att till en gemensam institution sammanföra en del vetenskapliga
mindre anstalter, såsom hydrografiska byrån, nautisk-meteorologiska
byrån och meteorologiska centralanstalten, framhölls särskilt, att de arbeten,
som utfördes av de nämnda anstalterna, ägde sådana beröringspunkter
med varandra, att man borde söka åstadkomma en intimare samverkan
dem emellan.

Såsom förut erinrats, vann denna tanke anslutning från riksdagens
sida, och riksdagen gav jämväl uttryck åt den uppfattningen, att en dy 16—162586.

Löneregleringskommitténs. bet. LIV.

122

lik anordning skulle kunna visa sig både ur organisatorisk och ekonomisk
synpunkt fördelaktig.

Då kommittén nu efter verkställda förarbeten skall söka att framlägga
de fördelar, som enligt kommitténs mening borde kunna vinnas
genom en sammanslagning av antydd art, vill kommittén emellertid till
en början framhålla, att kommittén härvid närmast riktar tanken på hydrografiska
byrån och meteorologiska centralanstalten, medan däremot av
skäl, som i det följande angivas, frågan om nautisk-meteorologiska byråns
ställning endast delvis kommer i betraktande i detta sammanhang.

De nämnda vetenskapliga anstalterna tillhöra gruppen av mindre
sådana, där endast ett jämförelsevis litet antal personer äro anställda.
Denna personalens fåtalighet innebär en viss fara för ensidighet i arbetsuppgifter
och arbetssätt. Med andra ord, den vidsynthet kan komma
att saknas, som ensam förmår att göra det vetenskapliga arbetet fruktbärande
genom att anpassa detsamma efter de alltjämt skiftande yttre
omständigheterna. Genom sammanförande av två eller flera dylika anstalter,
vilkas arbetsområden, såsom i föreliggande fall, gränsa till och delvis
övergå i varandra, vinnes ett kraftigt stöd mot faran av ensidighet.
Samarbetet och de därmed följande gemensamma överläggningarna rikta
uppmärksamheten på nya arbetsmöjligheter och på viktiga spörsmål, särskilt
inom de vanligen fruktbara gränsområdena, vilka spörsmål eljest skulle .
kunna bliva förbisedda.

En vetenskaplig statsanstalt av ungefärligen samma omfattning, som
en genom sammanslagning av hydrografiska byrån och meteorologiska
centralanstalten bildad institution, förefinnes i Sveriges geologiska undersökning.
Denna kan så mycket hellre tagas såsom exempel, som de inom
densamma bearbetade olika undersökningsområdena äro sinsemellan ungefär
lika skiljaktiga som de motsvarande vid den nu avsedda institutionen.
Den geologiska undersökningen har så utvecklat sig, att densamma numera
torde intaga den utan gensägelse ledande ställningen inom den geologiska
forskningen i vårt land. Därigenom har också en livlig och gagnerik
samverkan kommit till stånd mellan sagda anstalt och de geologiska
institutionerna vid våra universitet, högskolor och naturhistoriska riksmuséet,
vilken omständighet tagit sig uttryck i personutbyte mellan den

123

geologiska undersökningen å ena och Övriga nämnda institutioner å andra

DO O o

sidan.

Det är således att förvänta, att den nu avsedda institutionen genom
mångsidigheten av de där företrädda intressena skall, även den, komma
att intaga en ledande ställning inom de vid densamma bearbetade forskningsområdena,
varigenom också en fruktbringande samverkan med motsvarande
institutioner vid landets universitet och högskolor skulle komma
till stånd, till största båtnad för det vetenskapliga och för det praktiska
arbetet inom de hydrografiska och meteorologiska forskningsområdena.

Kommittén vill också framhålla, att en sammanslagning så mycket
lättare låter sig här utföra som flertalet av våra meteorologer jämväl arbetat
på det hydrografiska forskningsfältet och likaså våra vetenskapligt
utbildade hydrografer på det meteorologiska.

Särskilt påtaglig är, såsom ovan antytts, vinsten av en sammanslagning
för de frågor, som falla inom gränsområdena mellan hydrografien
och meteorologien. Kommittén vill påpeka några av dessa frågor,
som synas vara av största betydelse huvudsakligen från praktikens synpunkt.

I sådant avseende må erinras om betydelsen av förutsägelser rörande
vattenstånden såväl nu som än mera efter genomförandet av våra sjöregleringar.
Dessa förutsägelser äro beroende på studier över sambandet mellan de
meteorologiska och hydrografiska företeelserna och på snabba meddelanden
rörande de meteorologiska förhållandena inom flodområdena.

Det för närvarande aktuella spörsmålet angående studier av isförhållandena
vid Bottniska vikens kust till gagn för en utsträckt sjöfart
under vinterhalvåret är ett annat exempel, som visar behovet av gemensamma
havshydrografiska, meteorologiska och färskvattenshydrografiska
undersökningar.

° *

Frågan om klimatets beroende av havsvattnet och dess strömningar

bör kunna med framgång studeras icke blott genom samarbete med hydrografisk-biologiska
kommissionens havsforskning utan jämväl genom studier
av våra kustvatten.

I våra fjälltrakter skapas av nederbörd och snömagasinering våra
stora floder med deras rika kraftkällor och stora regleringsmöjligheter.

124

För dessa kraftkällors och möjligheters tillgodogörande har det visat sig
nödvändigt att utföra hydrografiska och meteorologiska undersökningar i
fjälltrakterna, såsom exempelvis inom Luleälvens område, dels genom hydrografiska
byrån, dels genom vattenfallsstyrelsen, dels ock genom professor
A. Hambergs av staten understödda forskningar.

Därvid erbjuda sig också tillfällen att närmare studera flera viktiga
dynamiskt-meteorologiska förhållanden, vilka orsakas i och sträcka
sina verkningar till trakter vida omkring, varjämte också glaciärerna erbjuda
studiefält, som äro av vikt både för den praktiska och vetenskapliga
hydrografien och meteorologien. Forskningarna i dessa mera svårtillgängliga
trakter måste givetvis underlättas, om uppgifterna ligga inom
ramen för en och samma institutions verksamhet.

Det har på senaste tiden konstaterats, i vilket höggradigt beroende
vår årsväxt står till temperaturens och nederbördens växlingar och
huru förhållandena härutinnan växla i landets olika delar. Det är mycket
sannolikt, att undersökningar i sådant hänseende skulle kunna avvinnas än
större praktisk nytta, därest, utom de klimatiska faktorerna, jämväl de hydrografiska
och speciellt de hydrogeologiska faktorerna i form av jordens
vattenhalt och grundvattnets riklighet kunde tagas i betraktande.

Sådana sedan gammalt olösta frågor som rörande utdikningens inverkan
på frostländigheten, skogsavverkningars inflytande på klimat och
vattenhushållning och över huvud flera frågor av betydelse för vårt jordbruk
och våra vattenregleringsföretag, exempelvis avdunstningen, fordra
ett så intimt samarbete, som är svårt att anordna mellan skillda institutioner,
vadan en sammanslagning skulle underlätta arbetenas organisation
och utförande.

Dylika gemensamma frågors bearbetning har förut förorsakat ett
dubbelarbete, som efter sammanslagningen bör kunna undvikas.

Av det anförda torde framgå, att genom en sammanslagning av antydd
art större enhetlighet i undersökningarna skulle vinnas och arbetet
bliva mera mångsidigt och fruktbärande samt lämna rikare resultat för
vårt näringsliv.

Om sålunda ur organisatorisk synpunkt en sammanslagning av ifrågavarande
institutioner uppenbarligen skulle erbjuda otvetydiga fördelar,

125

gäller emellertid att även taga i betraktande, huruvida en dylik anordning
ur ekonomisk synpunkt skulle vara att förorda framför den nuvarande.

Härvid må dock genast framhållas, att de önskemål, som i detta
avseende komino till synes i riksdagens ovanberörda yttrande, icke numera
torde i händelse av en sammanslagning av ifrågavarande institutioner låta
sig genomföra.

Sedan spörsmålet senast var föremål för riksdagens prövning, har nämligen
utvecklingen på området i fråga, liksom på så många andra, varit i
starkt framåtskridande, och då berättigade krav på ökade arbetskrafter och
ökade utvecklingsmöjligheter för såväl hydrografiska byråns som meteorologiska
centralanstaltens vidkommande för närvarande föreligga, är det
uppenbart, att genom en sammanslagning av dessa institutioner en besparing
icke numera torde kunna vinnas i förhållande till de kostnader,
dessa institutioner år 1913 betingade.

Emellertid måste enligt kommitténs mening de ovan antydda fördelarna
av en sammanslagning anses så stora och betydelsefulla, att man
icke av ekonomiska skäl bör ställa sig avvisande mot en anordning av
förevarande art. Det må i detta hänseende betonas, att en sålunda anordnad
institution komme att stå det produktiva arbetet nära och.genom
sin insats i vårt näringsliv torde kunna bidraga till skapandet av sådana
ekonomiska värden, att desamma med fog kunna. förväntas i framtiden
bliva likvärdiga med avsevärda besparingar. En sammanslagning synes
alltså kunna förväntas bliva ekonomiskt fördelaktig för landet, även om dess
genomförande skulle visa sig ej medföra besparing i jämförelse med de
nuvarande utgifterna.

Kommittén håller fördenskull före, att en sammanslagning av hydrografiska
byrån och meteorologiska centralanstalten skulle ur flera synpunkter
vara fördelaktig.

Nautisk-meteorologiska byråns ställning till den föreslagna
institutionen.

Inom kommittén har vanit föremål för behandling, om och i vad mån
vissa uppgifter, vilka för närvarande tillkomma nautisk-meteorologiska byrån,

126

skulle kunna överföras till en genom hydrografiska byråns och meteorologiska
centralanstaltens sammanslagning bildad institution, eller över huvud
vilken ställning nautisk-meteorologiska byrån skulle komma- att i avseende
å delvis gemensamma verksamhetsområden intaga till den nybildade
institutionen.

I denna fråga har till kommittén överlämnats en av föreståndaren
för nautisk-meteorologiska byrån den 16 december 1916 avgiven promemoria,
för vilken kommittén vill i korthet redogöra.

I denna promemoria erinras till en början, hurusom genom instruktionen
den 29 november 1907 riktlinjerna för byråns utveckling fastslagits
och hurusom byrån vid sin därmed skedda omdaning till en centralanstalt
för det nautiska undersökningsväsendet inom landet fått sitt närmaste
syfte sig anvisat genom kungl. förordningen den 23 december 1915
angående fartygs byggnad och utrustning.

Den i 1907 års instruktion föreskrivna första jordmagnetiska rekognosceringen
av landets farvatten och närliggande delar hade redan nått
sin provisoriska avslutning, varefter arbetet å den noggrannare detalj mätningen
skulle vidtaga.

Byråns hydrografiska arbeten hade ock letts in på nyare banor, dels
i samarbete med hydrografisk-biologiska kommissionen, dels i syften, som
bestämts av yrkanden från marinstaben och inspektören för flottans
övningar till sjöss samt högste befälhavaren över kustflottan. Dessa arbeten
hade nu fortgått sedan ungefär ett och ett halvt år och begynte lämna
eftersträvade resultat.

Därunder hade byråns meteorologiska arbeten fortgått efter förut
bestämda mått, men kompletterats och moderniserats, särskilt med hänsyn
till stationernas instrumentala utrustning. Med den knappa tillgång till
arbetskrafter, som stått byrån till förfogande, hade det meteorologiska
arbetet huvudsakligen varit av uppsamlande och rent statistisk natur, där
det icke avsett av myndigheter eller enskilda begärda utredningar och
utlåtanden.

Efter vad promemorian ytterligare giver vid handen, hade den del
av byråns hydrografiska verksamhet, som omfattade studiet av »strandlinjeförskjutningarna»
hos landets kuster och som utfördes i samverkan med

127

den s. k. internationella jordmätningen, kompletterats genom anläggande
av två nya registreringsstationer, en vid västkustens norra del och en i
övre Norrland; den senare hade begynt sin verksamhet i slutet av år 1915.

Byråns verksamhet hade sålunda, framhåller dess föreståndare, drivits
fram efter riktlinjer, som bestämt divergerade från dem, vilka följdes av
hydrografiska byrån och meteorologiska centralanstalten, änskönt samarbetet
med den senare på samhöriga områden på senare tid gestaltat sig
allt intimare.

Det förelåge enligt föreståndarens mening ingen anledning att vänta
en förkovran för uppnåendet av nautisk-meteorologiska byråns ändamål genom
dess anslutning till, än mindre inordnande under någon av de båda
nyss nämnda anstalterna.

En lämplighets- och än mera en kostnadsfråga ansåge föreståndaren det
vara, om någon och i så fall vilken av nautisk-meteorologiska byråns nuvarande
funktioner med fördel skulle kunna därifrån överflyttas till någondera
av de nämnda anstalterna eller till ett genom deras eventuella sammanförande
bildat ämbetsverk. Med den frågans avgörande syntes emellertid
böra anstå, tills en dylik omorganisation genomförts eller till dess ytterligare
erfarenhet vunnits om effektiviteten och ändamålsenligheten hos de
senaste, delvis ännu oavslutade omformningarna inom nautisk-meteorologiska
byrån.

Efter tagen närmare kännedom om de arbetsuppgifter, som falla eller
som äro avsedda att falla inom ramen för nautisk-meteorologiska byråns
verksamhet, har kommittén kommit till den uppfattning, att ett sammanförande
av denna byrå med den institution, som skulle bildas av hydrografiska
byrån och meteorologiska centralanstalten, icke torde för nautiskmeteorologiska
byråns utveckling inom dess speciella områden vara lämpligt
eller ändamålsenligt.

Därest det av en eller annan orsak skulle befinnas fördelaktigt att
denna byrå upphörde att vara en självständig institution och i stället inginge
såsom integrerande del i en större anstalt, torde det ligga närmare till
hands att tänka sig, att, i anslutning till förhållandet i vissa större
kulturländer, nautisk-meteorologiska byråns funktioner komme att utövas

128

av en fysikalisk teknisk statsanstalt, som därjämte skulle sträcka sin verksamhet
över en stor del närbesläktade områden.

Då kommittén icke anser sig böra närmare ingå på ett sådant spörsmål
och då nautisk-meteorologiska byrån synes kommittén åtminstone
tills vidare böra i det hela bibehållas vid den för densamma avsedda verksamheten,
har kommittén i detta sammanhang funnit sig endast hava att
till prövning upptaga, i vad mån vissa till hydrografiska eller meteorologiska
undersökningar hörande arbeten skulle kunna från byrån överföras
till en institution, bildad genom sammanslagning av hydrografiska byrån
och meteorologiska centralanstalten.

De tre grupper av arbetsuppgifter, som i detta avseende skulle kunna
tänkas komma i fråga, torde vara de rent meteorologiska uppgifterna, de
kusthydrografiska undersökningarna och de hydrografiska observationerna
rörande Mälaren.

Vad de sistnämnda angår, kunna dessa, enligt vad kommittén inhämtat,
omedelbart överflyttas från nautisk-meteorologiska byrån, och då
detta lär vara till fördel såväl för denna byrå som för den institution,
dit de böra förläggas, vill kommittén förorda en dylik åtgärd.

Vidkommande de två andra arbetsuppgifterna finner kommittén,
principiellt sett, vissa skäl kunna andragas för deras överflyttande; ett
successivt genomförande härav skulle säkerligen kunna från ekonomisk
synpunkt erbjuda fördelar. Utan att emellertid i frågans nuvarande läge
yttra sig närmare härutinnan, vill kommittén till vidare övervägande framföra
spörsmålet härom, vilket bäst torde kunna upptagas till prövning först
sedan den nya institutionen kommit till stånd och dess verksamhet tagit
fastare konturer.

Föreståndaren för nautisk-meteorologiska byrån har jämväl, delvis
från byråns egen synpunkt sett, uttalat sig i samma riktning i avseende
å byråns meteorologiska arbeten, utan att därvid närmare angivits vilka
av byråns funktioner skulle tänkas böra överflyttas från densamma.

Med den ståndpunkt, kommittén nu ansett sig böra intaga beträffande
nautisk-meteorologiska byråns ställning, har kommittén saknat anledning
att i förevarande betänkande yttra sig över den i föreståndarens
skrivelse den 6 december 1916 innefattade, till kommitténs utlåtande re -

129

mitterade framställningen om vissa förändringar i nautisk-meteorologiska
byråns stat. Därom ämnar kommittén framdeles avgiva särskilt utlåtande.

Den föreslagna gemensamma institutionens uppgifter.

Den institution, som skulle uppstå genom en sammanslagning av
hydrografiska byrån och meteorologiska centralanstalten ävensom genom
överförande dit av vissa delar av nautisk-meteorologiska byråns arbetsområden,
skulle hava till studieområde

1) de atmosfäriska förhållandena i landet och vid dess kuster d. v. s.
vårt lands meteorologi och klimatologi,

2) landets vatten i form av sjöar, floder, glaciärer och kustvatten,
d. v. s. vårt lands hydrografi.

Undersökningarna av de landet omgivande haven skulle däremot
åtminstone tills vidare bedrivas genom hydrografisk-biologiska kommissionen,
med vilken dock ett ordnat samarbete borde finnas.

Undersökningarna av landets grundvatten och övriga hydrogeologiska
förhållanden skulle fortfarande bedrivas genom Sveriges geologiska undersökning,
då dessa undersökningar stå i intimt samband med geologien
och en överflyttning till den nya institutionen av dessa arbeten torde medföra
ökade kostnader. Jämväl med Sveriges geologiska undersökning borde
därför ett ordnat samarbete äga rum.

Liksom verksamhetsområdet för Sveriges geologiska undersökning är
landets jordskorpa, dess berggrund och lösa jordlager, skulle den nya institutionens
verksamhetsområde bliva de båda intimt sammanhörande huvudelementen,
atmosfären och vattnet. överensstämmelsen mellan de
båda institutionerna med hänsyn till deras verksamhetsområden skulle därför
vara synnerligen stor. De skulle komplettera varandra och tillsammans
avsåge de utforskandet av Sveriges oorganiska natur.

I vissa avseenden likartade institutioner för utforskandet av den organiska
naturen äro. statens skogsförsöksanstalt, som har landets skogar till
sitt verksamhetsområde, och centralanstalten för jordbruksförsök, som har

17—162586. Lönereglering skommitténs bet. LIV.

130

landets odlade jord till sitt studiefält. Det har ock föreslagits att inrätta
en biologisk anstalt för fisket.

Om alla de nämnda institutionerna gäller det, att deras uppgift är att med
vetenskapens hjälp och med vetenskapliga metoder gagna landets näringsliv.
Skogsförsöksanstalten skall sålunda främja vår skogshushållning, centralanstalten
för jordbruksförsök vårt jordbruk och boskapsskötsel, hydrografisk-biologiska
kommissionen vårt havsfiske, den för fiske föreslagna
biologiska anstalten vårt insjöfiske och Sveriges geologiska undersökning
bergshanteringen i vidsträcktaste bemärkelse och jordbruket; den meteorologiska
centralanstaltens verksamhet gagnar landets sjöfart och fiske
genom stormvarningarna och jordbruket genom de klimatiska undersökningarna
och väderleksförutsägelserna; hydrografiska byråns vei’ksamhet
gagnar dels vattenkraftsindustrien och vattenbyggnadsföretagen, dels jordbruket
med hänsyn till torrläggning av mark o. d., dels trävaruhanteringen
med hänsyn till flottningen.

Vad angår kustvattenshydrografien är denna till gagn för sjöfart
och fiske. Även om från den nuvarande nautisk-meteorologiska byrån de
meteorologiska och hydrografiska undersökningarna utbrytas, återstår för
en nautisk byrå den viktiga uppgiften att till sjöfartens och flottans tjänst
prova nautiska instrument och att därför studera landets magnetiska förhållanden.

Jämsides med den verksamhet, som är mera direkt föranledd av
praktiska uppgifter, åligger det nämnda institutioner att följa med den
vetenskapliga utvecklingen på respektive områden och bidraga till denna
utveckling genom vetenskapliga arbeten. Det gäller också om samtliga
befintliga, nu nämnda institutioner utom nautisk-meteorologiska byrån,
att de i stor omfattning meddela resultaten av sin verksamhet i form av
publikationer. Givetvis bör emellertid det vetenskapliga arbetet vid dessa
institutioner i särskild grad inriktas direkt på uppgifter av gagn för vårt
näringsliv.

Den föreslagna gemensamma institutionens förläggning
i administrativt avseende.

För närvarande lyder meteorologiska central anstå! ten under ecklesiastikdepartementet
och står under inseende av vetenskapsakademien, nautiskmeteorologiska
byrån lyder under sjöförsvarsdepartementet och hydrografiska
byrån under jordbruksdepartementet.

Till sistnämnda departement höra jämväl Sveriges geologiska undersökning,
statens skogsförsöksanstalt, centralanstalten för jordbruksförsök
och hydrografisk-biologiska kommissionen.

I nu förevarande avseende torde man kunna bortse från nautiskmeteorologiska
byrån, då det här endast gäller ett eventuellt överflyttande
av en del av dess verksamhet till den ifrågasatta nya institutionen.

Vid en sammanslagning av meteorologiska centralanstalten och hydrografiska
byrån stå två möjligheter till buds. Antingen skulle hydrografiska
byrån överflyttas till ecklesiastikdepartementet och i så fall sammanförd
med meteorologiska centralanstalten ställas under vetenskapsakademiens
inseende, eller ock skulle med meteorologiska centralanstaltens överflyttning
från ecklesiastikdepartementet den nya institutionen förläggas under
jordbruksdepartementet.

Med hänsyn till de förut nämnda praktiska uppgifterna torde en
överflyttning av hydrografiska byrån till ecklesiastikdepartementet ej vara
lämplig. Däremot torde meteorologiska centralanstaltens överflyttning till
jordbruksdepartementet vara att förorda med hänsyn dels till dess praktiska
uppgifter dels därtill, att övriga praktiskt naturvetenskapliga institutioner
tillhöra detta departement.

Med hänsyn till meteorologiska centralanstaltens praktiska uppgifter
må blott erinras, att stormvarningarna avse att gagna sjöfart och fiske; att
instruktionen för dessa är utfärdad av lantbruksstyrelsen efter samråd med
föreståndaren för meteorologiska centralanstalten; att väderleksutsikterna
meddelas till sjöfartens och jordbrukets tjänst; att nederbördsobservationerna
delvis tillkommit i och för den hydrografiska undersökningen av

132

Sveriges färskvatten, d. v. s. till gagn för industri, trävaruhantering och
jordbruk; samt att de klimatiska undersökningarna äro av största betydelse
för jordbruket och skogshushållningen.

Att meteorologiska centralanstaltens vetenskapliga intressen skulle
bliva lidande på en överflyttning från ecklesiastikdepartementet''torde ej
vara att befara. Tvärtom synes det sannolikt, att även dessa intressen i
stället skulle komma att vinna på den närmare kontakten med näringslivets
behov. Dessutom har gjorts gällande, att dessa intressen kunde tillvaratagas
därigenom, att en representant för vetenskapsakademien insättes
i en eventuell styrelse eller rådgivande församling för den nya institutionen.

Visserligen torde det kunna sägas, att de praktiska intressena skulle
kunna tillgodoses, även om den nya institutionen förlädes under ecklesiastikdepartementet.

Med hänsyn till detta departements verksamhetsområde i övrigt lärer
det dock få anses otvivelaktigt, att den nya institutionen skulle komma
att stå mycket isolerad, därest den förlädes till ecklesiastikdepartementet.

Att ställa den under vetenskapsakademiens inseende skulle enligt
kommitténs mening medföra flera olägenheter.

I sådant hänseende har för kommittén framstått i främsta rummet
den förvaltningsapparat, varmed akademien och dess underlydande
institutioner arbeta, i ty att akademien själv, dess avdelningar, dess sekreterare,
institutionernas inspektörer och föreståndare skola behandla
ett flertal ärenden. För en institution, som skall stå i nära kontakt med
det praktiska livet, och i en tid, som med alla skäl strävar efter förenklade
arbetsmetoder, är tydligen en dylik förvaltningsform föga passande.

Att under sådana förhållanden öka akademiens verksamhetsområde
såsom organ för statsförvaltningen synes kommittén olämpligt, helst ringa
eller rent av inga fördelar torde kunna stå att vinna därav. Någon egentlig
besparing av förvaltningskostnader torde näppeligen därigenom kunna
åstadkommas, men väl ett avsevärt dubbelarbete (inom institutionen själv
samt inom akademiens sekreterar- och kamrerarexpeditioner).

En väsentlig fördel av meteorologiska centralanstaltens och hydrografiska
byråns sammanförande under jordbruksdepartementet synes däremot

1133

vara, att därigenom alla de vetenskapligt-praktiska institutionernas ärenden
korame att handläggas i samma departement ocli av samma departementschef.

Det torde i detta avseende jämväl förtjäna att erinras, att landshövding
A. Schotte i sitt nyligen avgivna betänkande angående statsdepartementens
verksamhetsområden och arbetsformer m. in. ansett åtskilliga
skäl tala för, att ej endast hydrografiska byrån utan även meteorologiska
centralanstalten borde höra under jordbruksdepartementet, dit för närvarande
vore förlagda andra anstalter, med vilka hydrografiska byrån intimt
samarbetade.

Med hänsyn till det nu anförda får kommittén förorda, att den föreslagna
nya institutionen förlägges under jordbruksdepartementet.

Fråga om förläggande till Göteborg av en centralanstalt
för väderlekstjänst och marin meteorologi.

Kommittén har i det föregående i korthet omnämnt en till Kungl.
Maj:t ingiven framställning om förläggande till Göteborg av en centralanstalt
för väderlekstjänst och marin meteorologi ävensom vissa myndigheters
och institutioners däröver avgivna utlåtanden. Såsom av handlingarna
i detta ärende framgår, hava av de myndigheter, som ställt sig
avvisande mot det framkomna förslaget, vissa dock uttalat sig för önskvärdheten
av förläggande till nämnda stad av ett meteorologiskt observatorium.

Enligt kommitténs mening bör den institution, som skulle komma
att bildas genom sammanslagning av hydrografiska byrån och meteorologiska
centralanstalten, vara förlagd i Stockholm.

Tvivelsutan skulle det emellertid från statens synpunkt vara förenat
med avsevärda fördelar, därest en filial till den av kommittén förordade
institutionen kunde komma till stånd i Göteborg.

Kommittén anser sig dock sakna anledning att i förevarande sammanhang
till närmare prövning upptaga detta spörsmål. Det torde böra
ankomma på styrelsen för den nya institutionen att, sedan denna organiserats
och vunnit erforderlig stadga, upptaga denna sak till behandling.

134

Namn.

Styrelse.

Spörsmålet har emellertid av kommittén uppmärksammats vid avfattandet
av förslag till avlöningsvillkor för befattningshavare vid den
ifrågasatta institutionen, i det att bland dessa villkor även intagits en bestämmelse
om skyldighet för befattningshavare att låta sig förflyttas till
annan ort, dock mot ersättning för flyttningskostnad.

Den föreslagna institutionens organisation m. m.

Under förutsättning av en sammanslagning av hydrografiska byrån
och meteorologiska centralanstalten till eu gemensam institution med de
arbetsuppgifter, som ovan angivits, anser kommittén, att denna institutions
karaktär av en central statsmyndighet även bör komma till uttryck i
benämningen.

Då kommittén härvid förordar benämningen »riksanstalten för meteorologi
och hydrografi» (alternativt: »meteorologisk-hydrografiska riksanstalten»),
vill kommittén erinra, att, enligt vad kommittén tänkt sig,
till institutionen i fråga skulle komma att förläggas ej endast den till
hydrografiska byrån nu förlagda färskvattenshydrografien utan eventuellt
även vissa arbetsuppgifter, tillhörande havsvattenshydrografien, vilka för
närvarande tillkomma nautisk-meteorologiska byrån.

Kommittén håller före, att överinseendet över den föreslagna institutionen
bör omhänderhavas av en styrelse, dock med vissa begränsade uppgifter.

Att åt en särskild styrelse, med antydd begränsning, anförtro
överinseendet över institutionen betingas därav, att ett samarbete bör äga
rum med Sveriges geologiska undersökning och hydrografisk-biologiska
kommissionen. Det synes ock önskvärt, att vetenskapsakademien må
fortfarande hava tillfälle att utöva inflytande på institutionens arbeten.
Därj ämte torde böra tagas i betraktande, hurusom flera näringsgrenar
med ofta rätt stridiga önskemål äro intresserade av de arbetsuppgifter,
som skulle tillkomma institutionen i fråga.

Då det nu gäller att bedöma den lämpligaste sammansättningen av
ifrågavarande styrelse ävensom dess blivande åligganden, vill kommittén
till en början erinra om följande.

Styrelsen för hydrografiska byrån utgöres av chefen för väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen såsom ordförande samt vattenfallsdirektören, chefen
för Sveriges geologiska undersökning, byråchefen för agrikulturtekniska
ärenden i lantbruksstyrelsen, föreståndaren för statens meteorologiska
centralanstalt och föreståndaren för hydrografiska byrån såsom ledamöter.

I fråga om styrelsens åligganden tillåter sig kommittén hänvisa
till vederbörande instruktion (se ovan sid. 48 och 49).

Meteorologiska centralanstalten är ställd under vetenskapsakademiens
inseende och vård, och utser akademien bland sina ledamöter två inspektörer
för anstalten.

En institution, som kan tänkas erbjuda vissa likheter med den nu
ifrågasatta anstalten, om den ock är åtskilligt mindre och har ett mera
enhetligt arbetsfält, är statens skogsförsöksanstalt.

Denna anstalt står under överinseende av en för densamma och
skogshögskolan gemensam styrelse, men närmaste ledningen av skogsförsöksanstalten
handhaves av dess chef, vartill Kungl. Maj:t för viss tid förordnar
en av de två avdelningsföreståndarna.

Den för skogshögskolan och skogsförsöksanstalten gemensamma styrelsen
utgöres av chefen för domänstyrelsen såsom självskriven ledamot
samt fyra av Kungl. Maj:t för viss tid förordnade ledamöter. Kungl.
Maj:t utser styrelsens ordförande; föredragande i styrelsen i frågor, som
röra skogsförsöksanstalten, är chefen för denna anstalt.

Styrelsen tillkommer i dess befattning med skogsförsöksanstalten,
bland annat, att hava överinseende över anstalten samt på allt sätt söka
främja dess verksamhet, att utfärda arbetsordning för personalen, att årligen
till Kungl. Maj:t ingiva förslag till stat för anstalten, samt att årligen,
efter prövning av upprättade förslag till arbetsplan för det kommande
året ävensom till användande av de till anstalten för samma år
anvisade medel, besluta i nämnda hänseenden.

Sveriges geologiska undersökning torde vara det verk, som i avseende
å forskningsområde, personalens kvalifikationer, omfattning in. m. erbjuder
de största likheterna med den tilltänkta nya institutionen.

För Sveriges geologiska undersökning finnes icke någon särskild
styrelse. Ledningen av denna institution utövas av en överdirektör och

136

chef, som i de till handläggning och avgörande hos institutionen förekommande
frågor har ensam beslutanderätt, dock i vissa frågor — såsom
upprättande av tjänsteförslag, framställningar om erforderliga anslag, förslag
till arbetsplan, förslag till ändringar i undersökningens organisation
m. m. — efter rådplägning med två i instruktionen angivna tjänstemän.

Då kommittén gått att bedöma de uppgifter, som lämpligen böra
anförtros åt en styrelse för den nu föreslagna institutionen, har kommittén
ansett denna styrelse böra organiseras i huvudsaklig överensstämmelse
med hydrografiska byråns nuvarande styrelse, om ock med vissa modifikationer,
betingade av ett vidsträcktare verksamhetsfält.

Enligt kommitténs mening bör åt den nya institutionens styrelse
anförtros huvudsakligen en övervakande verksamhet. Den bör icke hava
att befatta sig med detaljfrågor eller löpande ärenden.

Därest densamma erhåller en sådan ställning som nu antytts, torde
den för fullgörande av sina åligganden behöva sammanträda allenast ett
fåtal gånger årligen. Vid sådant förhållande torde det vara av mindre vikt,
att dess medlemsantal begränsas till det minsta möjliga, än att i densamma
placeras representanter för de intressen, som beröras av institutionens
verksamhet.

Av de nuvarande medlemmarna i hydrografiska byråns styrelse
torde chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsdirektören
och chefen för Sveriges geologiska undersökning böra vara ledamöter i
den nya institutionens styrelse. Med hänsyn till såväl de meteorologiska
som de hydrografiska arbetena synes chefen för lantbruksstyrelsen höra
äga säte i styrelsen (byråchefen för agrikulturtekniska ärenden i lantbruksstyrelsen
är ledamot i hydrografiska byråns styrelse). Hydrografisk-biologiska
kommissionen torde böra hava en representant i styrelsen för den
nya institutionen, något som ock ansetts önskvärt för vetenskapsakademiens
vidkommande. De enskilda praktiska intressena synas böra äga anspråk
på en representant, utsedd av Kungl. Maj:t. Självfallet bör jämväl institutionens
chef vara ledamot av styrelsen.

Därest den sistnämnde jämväl bliver föredragande inom styrelsen,
torde särskild föreskrift böra meddelas i syfte att han i sådana till det
hydrografiska eller det meteorologiska verksamhetsområdet hörande frågor,

137

i vilka lian icke kan betraktas såsom fackman, har att före deras framläggande
för styrelsen rådföra sig med vederbörande sakkunniga inom
institutionen.

Ordförande i styrelsen torde böra utses av Kungl. Maj:t bland
styrelsens ledamöter.

Då det nu vidare gäller att pröva huru den egentliga ledningen av
den föreslagna institutionen skall ordnas, torde först böra klargöras, huruvida
institutionen bör organiseras'' med två relativt fristående avdelningar,
den ena huvudsakligen för de hydrografiska arbetena och den andra huvudsakligen
för de meteorologiska, eller om det är lämpligare att söka åvägabringa
en mer eller mindre fullständig sammanslagning av dessa avdelningar.

Under hänvisning till vad kommittén i det föregående anfört till
stöd för ett sammanförande till en enhetlig institution av de två nuvarande
särkilda verken — hydrografiska byrån och meteorologiska centralanstalten
— håller kommittén för sin del före, att de principer, som legat
till grund för kommitténs förslag i detta avseende, böra få sitt uttryck
jämväl i avseende å den yttre organisationen av ifrågavarande institution.

Det torde nämligen icke kunna förnekas, att en uppdelning av en
så pass stor institution som den nu föreslagna på två relativt självständiga
avdelningar med var sin föreståndare lätt kan leda till stridiga uppfattningar
angående verksamhetens ordnande och ändamål; följden därav måste
då bliva den, att den verkliga ledningen skulle förläggas hos styrelsen.
Med den sammansättning av denna styrelse, sona kommittén tänkt sig,
måste detta emellertid anses föga lämpligt.

För att i största möjliga mån sammanjämka de olika intressena och
skapa en enhetlig utveckling anser kommittén det därför vara att förorda,
att institutionen ställes under ledning av en chef, liksom fallet är
med Sveriges geologiska undersökning. Det förtjänar även att i detta avseende
framhållas, hurusom den föreslagna institutionen jämväl skulle hava
till uppgift att vara en opartisk myndighet i de talrika tvistigheter, som
förekomma på det hydrografiska området såväl mellan staten och enskilda

18—162586. Lönereglering skommitténs bet. LIV.

Chef.

138

som mellan enskilda sinsemellan, och att nämnda uppgift nödvändiggör,
att institutionen erhåller behörig auktoritet.

Det har ingalunda av kommittén förbisetts, hurusom vissa viktiga delar
av den tilltänkta institutionens verksamhet komme att vara av rätt olikartad
beskaffenhet, krävande var för sig en viss konstant ledning av särskilda tjänstemän,
nämligen på det meteorologiska området väderlekstjänsten, inklusive
stormvarningarna, på det hydrografiska området vattenmängdsmätningarna
och profilavvägningarna, och på gränsen mellan båda områdena de klimatiska
undersökningarna, till vilka de för den hydrografiska undersökningen
inrättade nederbördsobservationerna jämväl hänförts.

Kommittén har emellertid förutsatt såsom givet och självklart, att
institutionens chef, som ej kan antagas komma att hava speciell fackkunskap
inom samtliga områden av institutionens verksamhetsfält, skall låta sig
angeläget vara, för att icke säga vara pliktig, att vid behandling av viktiga
frågor, som beröra gebit utom hans eget speciella ämnesområde, rådföra
sig med den inom institutionen förefintliga sakkunskapen och att
chefen jämväl i övrigt skall fatta det såsom en synnerligen viktig omsorg
att samarbetet mellan institutionens särskilda befattningshavare må bliva
det bästa möjliga.

Den omständighet, som nu berörts, synes kommittén i intet avseende
böra utgöra ett hinder för förläggande av institutionens ledning i en hand.
Det må härvid ock erinras, att Sveriges geologiska undersökning företrädes
av en chef och att inom denna anstalt forskningsområdena uppvisa ej
mindre olikheter, än vad fallet skulle bliva i fråga om nu förevarande institution.

Vidare må betonas, att från sakkunnigt håll framhållits såsom
ett framtidsmål att, därest en sammanslagning av hydrografiska byrån
och meteorologiska centralanstalten kommer till stånd, utbilda personer
vid den nya institutionen till kompetens på dess båda huvudområden.
Såsom ett önskemål har även uppställts, att ett intimare sammanförande
av de hydrografiska och meteorologiska forskningsgrenarna må
lända till en allmännare uppfattning av att dessa forskningsgrenar tillsammans
utgöra ett organiskt helt.

139

Kommittén får alltså föreslå, att ledningen av den ifrågasatta institutionen
må anförtros åt en chef med benämning överdirektör. I avseende
å dennes avlöningsförmåner vill kommittén förorda, att dessa, i likhet
med vad fallet är för överdirektören och chefen för Sveriges geologiska
undersökning och eljest för överdirektör i normalgrad, sättas till

9,000 kronor, därav 5,700 kronor lön, 2,500 kronor tjänstgöringspenningar
och 800 kronor ortstillä^g.

A meteorologiska centralanstaltens stat äro för närvarande uppförda
två meteorologer med avlöningar, motsvarande vad som enligt nyare regleringar
tillkommer tjänstemän av andra lönegraden i centrala ämbetsverk.
Anstaltens föreståndare har en avlöning av 7,500 kronor, därav 5,000 kronor
lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kan komma ett ålderstillägg
till lönen å 600 kronor efter fem år.

. I hydrografiska byrån äro för närvarande, med avlöning från anslag
å extra stat, anställda två byråingenjörer och en biträdande ingenjör. Arvodet
till en var av byråingenjörerna utgjorde till en början 4,500 kronor,
motsvarande begynnelseavlöningen för tjänstemän i andra normalgraden
enligt gammal stat vid centrala ämbetsverk; genom beslut av 1914
års senare riksdag höjdes arvodet till 5,000 kronor. Till den biträdande
ingenjören utgår ett arvode av 3,600 kronor.

Såsom den i det föregående lämnade redogörelse utvisar, förordade
kommittén i sitt betänkande av år 1913 uppförande å hydrografiska byråns
stat av två byråingenjörer med avlöning enligt andra normalgraden.

I sin ovanberörda framställning av den 2 november 1915 har
styrelsen för hydrografiska byrån föreslagit uppförande å ordinarie stat
av tre förste byråingenjörer med den avlöning, som tillkommer tjänstemän
av andra normalgraden i nyreglerade centrala ämbetsverk. Förslaget
innebär följaktligen en ombildning av nuvarande två extra byråingenjörsbefattningar
till ordinarie tjänster av andra lönegraden samt inrättande
av ytterligare en ordinarie tjänst av samma lönegrad i stället för den nuvarande
befattningen som biträdande ingenjör. De arbeten, som i främsta
rummet borde tillgodoses genom den sistnämnda andragradstjänsten, vore
— enligt vad hydrografiska byråns styrelse framhållit — de för agri -

Tjänstemän
av andra
lönegraden.

140

kulturteknikens befrämjande nödvändiga arbetena ävensom de geodetiska.

Det från hydrografiska byråns styrelse sålunda framställda förslaget
har kommittén funnit väl grundat och har fördenskull intet att erinra
däremot. De föreslagna befattningarna böra alltså enligt kommittén»
mening uppföras å den nya institutionens stat.

De å meteorologiska centralanstaltens nuvarande stat upptagna meteorologbefattningarna
böra jämväl överföras å den nya institutionens
stat; och enär, vid bifall till vad kommittén ovan förordat, den tilltänkta
gemensamma institutionen skulle hava allenast en chef, har kommittén ansett
den tjänst, som nu innehaves av föreståndaren för meteorologiska
centralanstalten, böra förändras till en andragradsbefattning. Då den nuvarande
föreståndaren för meteorologiska centralanstalten torde under loppet
av år 1918 komma att efter uppnådd högsta pensionsålder avgå från sin
befattning, lärer den av kommittén i sistberörda hänseende föreslagna anordningen
så mycket lättare kunna genomföras, som Kungl. Maj:t ej torde
underlåta att under tiden efter den nuvarande föreståndarens avgång och
intill dess föreliggande ärende bliver slutligt avgjort låta denna tjänst
uppehållas allenast medelst förordnande.

Enligt kommitténs mening böra följaktligen å den nya institutionens
stat uppföras sex befattningar av andra lönegraden.

Inom kommittén har ifrågasatts, huruvida ej, med avseende å svårigheten
för chefen för den föreslagna institutionen att behärska dess
olika specialområden, man borde tänka sig vissa bestämda underavdelningar
inom institutionen, under chefens inseende ledda av särskilda tjänstemän,
utsedda bland innehavarna av nyss avhandlade andragradstjänster och var
för sig uppbärande särskilda tilläggsai’voden.

Kommittén vill ingalunda förneka, att en sådan anordning kunde
vara gagnelig och ändamålsenlig och att särskilda skäl kunde anföras därför
beträffande väderlekstjänsten, i all synnerhet därest densamma åtminstone
tills vidare måste förläggas i annan del av staden än institutionen
i övrigt.

Under hänvisning till förhållandet vid Sveriges geologiska undersökning
(med dess olika specialområden), varest dylika tilläggsarvoden ej äro

14 L

medgivna, har kommittén emellertid ansett sig ej böra tillstyrka uppförande
å ordinarie stat av sådana arvoden för befattningshavare vid den nu föreslagna
institutionen.

Skulle emellertid, ur den nämnda lokalsynpunkten, särskilt tilläggsarvode
böra tillerkännas den tjänsteman i andra graden, åt vilken anförtros
den närmaste ledningen av väderlekstjänsten, torde arvodesbeloppet
skäligen kunna bestämmas till 500 kronor, att tills vidare utgå å extra stat.

Vid kommitténs behandling av föreliggande organisationsfråga har Tjänstemän
från sakkunnigt håll betonats, hurusom inrättande av förstagradstjänster lönegraden.
vid sidan av de ovan behandlade andragradstjänsterna vore att betrakta
såsom synnerligen nödvändigt och nyttigt med hänsyn till möjligheten
för verket att kunna förvärva och bibehålla dugliga arbetskrafter.

Kommittén anser även för sin del en sådan anordning lämplig.

Vad angår antalet sådana tjänstemän av första graden, upptager det
statförslag, som styrelsen för hydrografiska byrån i sin skrivelse den 2
november 1915 framlagt, för denna byrås vidkommande två byråingenjörer
med avlöning efter första normalgraden.

CD O

Den ena av dessa skulle komma i stället för en extra manlig ritare,
nu avlönad med ett arvode av 2,400 kronor, och skulle användas för

kartografiska arbeten, vilka förekomma i stor omfattning. Åt den andra
byråingenjören skulle uppdragas vattenmängdsmätningarnas bearbetning
och liknande arbeten. Mot inrättande av dessa båda förstagradstjänster vid
den föreslagna institutionen har kommittén icke något att erinra.

Av de vid meteorologiska centralanstalten tjänstgörande extra befattningshavarna
är en avlönad med ett arvode av 3,600 kronor. I enlighet med
hos kommittén framställt önskemål torde denna befattning böra ombildas
till en förstagradstjänst vid institutionen i fråga.

Dessutom finnas emellertid vid meteorologiska centralanstalten två extra
befattningshavare, vilka avlönas med arvoden, den ene av 2,400 kronor och
den andre av 1,800 kronor, båda med särskild ersättning för övertidsarbete.
Dessa befattningshavare äro, enligt vad kommittén inhämtat, fullt
upptagna av sitt arbete ävensom sysselsatta med uppgifter av kvalificerad
vetenskaplig beskaffenhet. Det synes kommittén billigt, att den ena av

142

dessa befattningar ombildas till en förstagradstjänst. Arvodet för den
andra torde böra beräknas till 3,600 kronor, vartill kommittén återkommer
i det följande.

Enligt kommitténs mening böra alltså å den nya institutionens stat
uppföras fyra förstagradstjänster med de för dylika befattningar vid cen -träla ämbetsverk i allmänhet vedertagna avlöningsförmåner.

Beträffande benämningen av nu bemälda tjänstemän av första och
andra graden anser kommittén såväl med hänsyn till nuvarande förhållanden
som särskilt i betraktande av den framtida utvecklingen tre olika
möjligheter kunna ifrågasättas. Antingen skulle de samtliga kallas byråingeniörer
resp. förste byråingeniörer, eller ock skulle, vid bifall till sammanslagningen,
tjänstemän, som huvudsakligen hava sin verksamhet på det
hydrografiska området, benämnas byråingeniörer resp. förste byråingeniörer,
medan de huvudsakligen på det meteorologiska området använda tjänstemän
skulle, med bibehållande delvis av nuvarande titulatur, kallas meteorologer
resp. förste meteorologer. Den tredje möjligheten är att benämna
den ena kategorien statshydrografer resp. förste statshydrografer och den
andra statsmeteorologer resp. förste statsmeteorologer.

Inom kommittén har det sista förslaget ansetts vara det mest ändamålsenliga.
Kommittén har, utan att emellertid bestämt uttala sig i förevarande
avseende, i sitt statförslag upptagit dessa sistnämnda benämningar.

Kvinnliga I nu gällande stat för meteorologiska centralanstalten finnes uppfört

biträden. kvinnligt biträde av högre lönegrad (= andra lönegraden).

I sitt år 1913 avgivna betänkande angående hydrografiska byrån
föreslog kommittén uppförande å byråns stat av tre då redan befintliga
kvinnliga biträdesbefattningar, därav två av högre grad (= andra lönegraden)
och en av lägre grad (= första lönegraden). Av det extra anslaget
till uppehållande av verksamheten vid hydrografiska byrån utgå också för
närvarande arvoden till två kvinnliga biträden av högre grad och ett biträde
av lägre grad.

I styrelsens för sagda byrå ovanberörda framställning den 2 november
1915 har föreslagits anställande vid byrån av ytterligare två

143

kvinnliga biträden, ett huvudsakligen för ritarbeten och ett huvudsakligen
för räknearbeten. Det ena av dessa syntes styrelsen böra erhålla avlöning
efter högre lönegrad och det andra efter lägre lönegrad. Häremot har
kommittén ansett sig icke böra göra någon erinran.

Vid meteorologiska centralanstalten äro för närvarande sysselsatta,
utom det förenämnda ordinarie biträdet, ytterligare åtta kvinnliga biträden.
Av dessa hava tre biträden, i likhet med det å ordinarie stat uppförda,
stadigvarande sysselsättning å tjänsterummet minst sex timmar varje
söckendag.

För kommittén har framhållits önskvärdheten av att dessas befattningar
måtte uppföras å ordinarie stat. Kommittén vill på det sätt biträda
detta förslag, att ett av dessa biträden uppföres i andra lönegraden och
de två övriga i första graden.

Vidare har framhållits behovet av att på den nya institutionens stat
uppföra en kvinnlig biträdesbefattning av tredje lönegraden.

De göromål, som skulle anförtros innehavaren av denna befattning,
skulle huvudsakligen bestå i diarieföring, kassagöromål och räkenskapsföring
ävensom till eu del skötsel av institutionens bibliotek. Göromålens omfattning
och beskaffenhet, särskilt ansvaret för kassörsgöromålens omhänderhavande,
synas kommittén innebära fog för den sålunda föreslagna befattningens
uppförande i staten såsom kvinnlig biträdesbefattning av tredje
lönegraden.

Kommittén tillstyrker alltså, att å den nya institutionens stat uppföras
tio kvinnliga biträdesbefattningar, därav en av tredje, fem av andra
och fyra av första graden.

A staten för meteorologiska centralanstalten är för närvarande uppförd
en vaktmästarbefattning med de för förste vaktmästartjänst i allmänhet
vedertagna avlöningsförmåner. Jämlikt beslut av 1913 års riksdag åtnjuter
innehavaren av denna befattning dessutom en särskild årlig ersättning
av 200 kronor för biträde vid telegrams mottagande och dechiffrering m. m.
Sistnämnda ersättning utgår av anslag å extra stat. För ifrågavarande
vaktmästare utgör alltså sammanlagda begynnelseavlöningen 1,700 kronor
och slutavlöningen 1,800 kronor.

Vakt mästare.

144

I sitt den 14 november 1916 avgivna betänkande angående reglering
av löneförhållanden m. m. för vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare
(delen LI) har kommittén för vaktmästaren vid meteorologiska
centralanstalten föreslagit enahanda avlöningsförmåner, som kommittén
förordat för förste vaktmästare i allmänhet, d. v. s. 1,600 kronor,
därav 900 lön, 550 tjänstgöringspenningar och 150 ortstillägg, vartill skulle
kunna komma två ålderstillägg till lönen å 100 kronor. Då avsett var,
att den särskilda ersättningen av 200 kronor fortfarande skulle komma att
utgå till honom, skulle sålunda sammanlagda begynnelseavlöningen uppgå
till 1,800 kronor och slutavlöningen till 2,000 kronor.

Vid hydrografiska byrån finnes anställd en vaktmästare med 1,000
kronors arvode, vilket efter fem års anställning kan höjas med 100 kronor;
härjämte kan honom tilldelas gratifikation med högst 500 kronor för skötande
av särskilda göromål.

I sitt ovanberörda betänkande angående reglering av löneförhållanden
m. m. för vaktmästare m. fl. framhöll kommittén, att, därest frågan om
lönereglering för vaktmästare skulle komma till prövning vid tidigare riksdag
än nu förevarande ärende, ifrågavarande befattningshavare vid hydrografiska
byrån borde få sitt arvode höjt med 100 kronor, varemot kommittén,
med hänsyn särskilt till medgivandet om gratifikation åt honom,
ansåg sig sakna anledning att då föreslå någon ökning av ålderstilläggens
antal.

Det har emellertid nu inom kommittén i fråga om vaktmästarbefattningarna
vid meteorologiska centralanstalten och hydrografiska byrån framhållits,
att på dessas innehavare ställas helt andra anspråk än på vaktmästare
vid de centrala verken i allmänhet. Dels vore nämligen deras arbete i regel
mera ansvarsfullt och krävande än eu vanlig vaktmästares göromål, dels
fordrades ock av dem en viss grad av yrkesskicklighet. Väderlekstjänsten
krävde en särskilt utbildad vaktmästare, likaså skötseln och expeditionerna
av de hydrografiska instrumenten. Aven efter en sammanslagning av
hydrografiska byrån och meteorologiska centralanstalten komrne deras nuvarande
vaktmästare att arbeta på sina särskilda områden, i det hela oberoende
av varandra.

I betraktande av vad sålunda blivit framhållet har kommittén fun -

145

nit skäligt att, med frångående av vad kommittén i fråga om dessa vaktmästare
i sitt senast omförmälda betänkande uttalat och förordat, föreslå
ett jämnställande av dem i avlöningshänseende med vissa vaktmästare vid
karolinska institutet in. fl. (institutionsvaktmästare). Deras avlöning skulle
i så fall bliva 1,500 kronor, därav 800 lön, 550 tjänstgöringspenningar
och 150 ortstillägg, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg till lönen
å 100 kronor. Slutavlöningen å stat skulle sålunda bliva densamma som
kommittén föreslagit för förste vaktmästare.

Den särskilda ersättning, som av riksdagen medgivits åt nuvarande
vaktmästaren vid meteorologiska centralanstalten å 200 kronor, torde fortfarande
böra till honom utgå. Likaså torde den vid hydrografiska byrån
nu anställde vaktmästaren, i likhet med vad hittills varit fallet, kunna få
för skötandet av vissa särskilda göromål tilldelas en gratifikation, om än,
med avseende å förhöjd avlöning å stat, till mindre belopp än för närvarande.

Om sålunda nu berörda avlöningstillägg ansetts böra fortfarande
utgå till de nuvarande vaktmästarna, följer därav givetvis icke att de må
kunna omedelbart tilldelas nya befattningshavare, utan torde detta få bero
på särskild prövning i behörig ordning och efter det de nya befattningshavarna
genom uppövad yrkesskicklighet kunna anses hava giort sig därav
förtjänta. I

I sammanhang med löneregleringar under de senare åren för ett flertal
ämbetsverk har meddelats föreskrift därom, att samtliga ordinarie befattningshavare
skola, i den mån ej undantag kunna anses böra stadgas eller
för särskilda fall efter prövning medgivas, vara å tjänsterummet tillstädes
minst sex timmar varje söckendag. Därjämte gäller enligt kungl. kungörelse
den 10 juni 1912 angående allmänna villkor och bestämmelser
beträffande å vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters stater uppförda
biträdesbefattningar av andra och första lönegraderna, att i verk, där
arbetstiden å tjänsterummet är för tjänstemännen bestämd till sex timmar
biträdes arbetstid skall vara nämnda tid samt biträdet vara pliktigt att i
särskilda fall, när arbetets behöriga gång det kräver, kvarstanna i arbetet
å tjänsterummet intill ytterligare en timme.

19—162586. Lönereglering skommitténs bet. LIV.

Arbetstid.

146

Motsvarande föreskrifter torde böra bliva gällande för befattningshavare
i den nu föreslagna institutionen. Härvid må emellertid uppmärksammas,
att hinder icke synes böra möta, att, där så, exempelvis beträffande
väderlekstjänsten, befinnes lämpligt, tjänstgöringen förlägges till olika delar
av dagen.

I fråga om de fältarbeten, som för vissa undersökningar erfordras,
torde särskilda föreskrifter böra utfärdas.

Erinras må jämväl, att arbete vid meteorologiska centralanstalten för *
närvarande måste vad väderlekstjänsten angår äga rum även under sönoch
helgdagar, dock med iakttagande, att den som arbetar vid väderlekstjänsten
får åtnjuta lika många fria söckendagar som det antal sön- och
helgdagar han varit sysselsatt vid nämnda tjänst. I fråga om de befattningshavare,
som vid den föreslagna institutionen skulle komma att utföra
sådant arbete, har kommittén icke avsett någon ändring.

Bestämmel^ Det torde få anses vara till väsentlig fördel för vårt lands närings under-

liv, därest för de många ekonomiskt viktiga uppgifter, som å hithörande
^kommuner1 områden vänta på sin lösning, må kunna påräknas biträde av den föreslagna
oeh enskilda. institutionens tjänsteman med deras i tjänsten vunna omfattande erfarenhet.
Dessa utredningar åt kommuner och enskilda kunna lämna ett värdefullt
komplement till de på allmän bekostnad verkställda undersökningarna.
Det är väl ock tydligt, att dylikt arbete ökar tjänstemännens egen erfarenhet,
särskilt på det praktiskt hydrografiska området, samt deras därav
härflytande intresse för sina uppgifter.

Bestämmelser i nämnda hänseende finnas intagna i gällande instruktion
för hydrografiska byrån och torde jämväl böra meddelas i instruktion
för den föreslagna nya institutionen, därvid även instruktionen för Sveriges
geologiska undersökning må anföras såsom vägledande exempel.

Ett anlitande av tjänsteman hos den nya institutionen för arbeten,
varom nu är fråga, åt kommun eller enskild, torde, såvitt de äro avsedda
att utföras å annan tid än tjänstemannens semester och alltså skulle nödvändiggöra
tjänstledighet för honom, böra anses förutsätta, att arbetena
kunna förväntas bliva till mera allmänt gagn. Och utgår kommittén vi -

147

dåre därifrån, att tjänstledighet, som nu nämnts, ej må ifrågakomma under
andra villkor än dels att tjänstledighet icke må föranleda någon ofördelaktig
rubbning av tjänstearbetet inom eller för institutionen och dels att
tjänstledigheten ej må föranleda någon kostnad för det allmänna, utan att,
i enlighet med i allmänhet gällande och jämväl härnedan föreslagna avlöningsvillkor,
kostnaden för ersättning till eventuell vikarie för den
tjänstledige må gottgöras genom vad den tjänstledige förpliktas avstå av
sin avlöning.

Vid uppgörande av förslag till avlöningsvillkor har kommittén tagit
behörig hänsyn i tillämpliga delar såväl till nu gällande sådana villkor
för meteorologiska centralanstalten som ock till bestämmelser, som vid
senare årens riksdagar antagits vid åtskilliga då beslutade löneregleringar,
ävensom, i avseende å gruppering och uppställning m. m., till bestämmelser,
som av kommittén upptagits i vissa under år 1917 framlagda förslag
till löneregleringar.

Avlönings villkor.

Det torde böra här erinras, att enligt de för meteorologiska centralanstalten
gällande avlöningsvillkor innehavare av ordinarie befattning därstädes
är — därest anstaltens ställning inom statsförvaltningen så förändras,
att densamma ej längre kan anses såsom självständig institution, eller
därest vissa anstalten tillhörande göromål överflyttas till annan institution —
pliktig att, med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han
innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de göromål, som
honom anförtros, eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra inom
den institution, till vilken göromålen överlämnas.

Kommittén hemställer,

att för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som
i blivande ny stat varda upptagna för ordinarie befattningshavare
vid riksanstalten för meteorologi och hydrografi,
måtte fastställas följande villkor och bestämmelser,
nämligen

i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning
till annan tjänst, förening av tjänster m. m.:

att befattningshavare skall, därest vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden vid en
möjligen inträdande förändrad organisation av riksanstalten
eller eljest kan varda stadgad, ävensom därest anstaltens
ställning inom statsförvaltningen så förändras, att densamma
ej längre kan anses såsom självständig institution,
eller därest vissa ifrågavarande anstalt tillhörande
göromål överflyttas till annan institution, vara pliktig
att, med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning
han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning
sköta de göromål, som honom anförtros, eller, efter Kungl.
Maj:ts förordnande, tjänstgöra inom den institution, till
vilken g öromålen överlämnas;

att befattningshavare är skyldig att tjänstgöra å
den särskilda befattning uti innehav ande grad, där han,
till befordrande av arbetets oavbrutna gång, befinnes vara
lämplig och behövlig;

att befattningshavare vidare skall, likaledes med
bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han
innehar, vara pliktig att, när helst så av Kungl. Maj:t
prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning
inom förvaltningen på ifrågavarande område, i sådant
hänseende även till annan ort, dock i sistnämnda fall
mot ersättning för flyttningskostnad;

att med ordinarie befattning vid anstalten icke må
förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning vid anstalten ej heller
må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller
ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett med
Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag,
eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk
eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag det

149

vara vid, såframt ej, vad angår chefen, Kungl. Maj:t
och, vad angår innehavare av annan befattning, styrelsen
för anstalten uppå därom gjord framställning och efter
prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid
anstalten, finner uppdraget eller befattningen kunna få
mottagas och tills vidare bibehållas ;

att innehavare av ordinarie befattning vid anstalten
allenast genom anstaltens förmedling och under villkor i
övrigt, som i dess instruktion varda angivna, må åtaga
sig praktiskt hydrografiska eller meteorologiska undersökningar
och utredningar åt kommuner och enskilda;

i fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. m.:

att tjänstgöring spenning ar fä uppbäras endast för
den tid, befattningshavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit
semester, men för den tid, han eljest varit från
tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som förordnats
att uppehålla befattningen;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin
befattning, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägget
men att den, som eljest undfår ledighet, såsom för svag
hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring
hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda
Uppdrag, eller i behörig ordning avstänges från
tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad
att sköta befattningen, kan förpliktas att under
ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar avstå så
mycket av lönen eller ortstillägget, som för befattningens
uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för
tid, varunder han avhållit sig från tjänstgöring utan att
hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller
kunna styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshavare varder avstängd från
tjänstgöring eller i häkte tagen, den del av hans avlöning,
som icke prövas böra användas till befattningens
uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej
prövas skäligt låta honom uppbära något därav;

att vid sjukdomförfall, eller när det erfordras till
följd av tjänsteresor eller för beredande av semester, befattningshavare
av lägre grad skall vara skyldig att, om
han förordnas till högre befattning vid anstalten, bestrida
densamma, dock ej längre än sammanlagt tre månader
under ett och samma kalenderår; ägande han därvid att,
i stället för egna tjänstgöring spenning ar, åtnjuta vid
sjukdomsförfall de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,
men eljest däremot svarande belopp;

att emellertid, därest chefen till följd av tjänsteresa
eller för handläggning av särskilda ärenden är under
allenast några få, högst sex dagar, hindrad att sköta sin
befattning, tjänsteman av andra lönegraden skall vara
pliktig att utan särskild ersättning sköta de till chefsbefattningen
hörande löpande göromälen;

att den, som tillträder den nya staten, skall vara
skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande,
upphörande av eller minskning i extra inkomster, som
kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i
sammanhang därmed; samt

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande,
entledigande eller dödsfall själva lönen ävensom
ortstillägget utgå till månadens slut;

i fråga om ålderstillägg:

att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt
innehavande av befattning i samma lönegrad är i
staten medgiven, tidpunkten för

151

första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem
år, under villkor att innehavaren under mer än fyra
femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att vinna
nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen
eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller
fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke
må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester
eller ledighet för fullgörande av värnplikt, och

för andra förhöjningen, om sådan förekommer, efter
ytterligare fem år, på samma villkor, samt

för tredje förhöjningen, där sådan äger rum, efter
än ytterligare fem år, ävenledes på samma villkor,

under iakttagande, vad var och en av omförmälda
löneförhöjningar angår, att den högre avlöningen ej får
tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst efter
det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd;

att därvid meteorolog vid. meteorologiska centralanstalten,
som övergår till tjänstemannabefattning av andra
lönegraden vid den nya anstalten, bör tillgodoräknas den
tid, som före den nya statens trädande i kraft förflutit
från hans tillträde till meteorologbefattningen;

att likaledes ordinarie kvinnligt biträde och vaktmästaren
vid meteorologiska centralanstalten böra vid övergång
till den nya anstalten bibehålla sin dittillsvarande rätt
till tidsberäkning för ålderstillägg;

att kvinnligt biträde, som vid den nya statens
ikraftträdande är anställt vid meteorologiska centralanstalten
eller hydrografiska byrån och antages till ordinarie
biträde i den nya anstalten från nämnda tidpunkt, må
för åtnjutande av löneförhöjning räknas till godo den
tid, hon omedelbart därförinnan mot fast arvode utfört
arbete av motsvarande eller jämförlig beskaffenhet vid
någon av nyssnämnda institutioner;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad
tid för erhållande av löneförhöjning, redan uppnått den
levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i lagen
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är
skyldig att avgå från tjänsten, icke må tillträda samma
förhöjning;

i fråga om semester, skyldighet att avgå från tjänsten
och pensionsrätt:

att semester årligen må, när det kan ske utan
hinder för göromålens behöriga gång, åtnjutas av chefen
och tjänstemän av andra lönegraden under en och en halv
månad, av tjänstemän av första lönegraden och kvinnliga
biträden under en månad samt av vaktmästarna under
femton dagar;

att befattningshavare, som har sig anförtrodd uppbörd
eller kontroll å uppbörd, är pliktig att å tid av
året, som av chefen bestämmes, begagna sig av semester;

i fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattningshavare: att

beträffande de i staten upptagna kvinnliga befattningshavare
de föreskrifter i övrigt skola lända till
efterrättelse, som äro eller kunna varda utfärdade angående
allmänna villkor och bestämmelser att gälla för de
ä vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters stater
uppförda biträd esb ef att ning ar.

153

Vid avgivande år 11)13 av sitt betänkande angående hydrografiska
byrån ansåg kommittén sig ej kunna ifrågasätta för byråingeniörerna rätt
att för löneförhöjning räkna sig till godo tid, som förflutit före den då föreslagna
statens ikraftträdande; Kungl. Maj:t gillade denna kommitténs uppfattning.

Då kommittén nu ställts inför spörsmålet, huruvida kommittén ej
fortfarande borde intaga samma ståndpunkt beträffande byråi ngen iörerna
vid hydrografiska byrån, för så vitt de må varda befordrade till tjänstemän
av andra graden vid den föreslagna nya institutionen, har emellertid
för kommittén framstått billigheten av att ett undantag göres för den
av de nuvarande ifrågavarande tjänstemännen Magnus Albrecht Richard
Smedberg, som innehaft sin befattning ända sedan byråns tillkomst.

Det har i sådant hänseende erinrats, att, efter det Kungl. Maj:t på
förslag av kommittén vid 1913 års riksdag gjort framställningar om uppförande
å ordinarie stat såväl av hydrografiska byrån som av vissa befattningar
vid meteorologiska centralanstalten, riksdagen på statsutskottets hemställan
biföll vad i sistnämnda hänseende föreslagits, varemot på jordbruksutskottets
hemställan framställningen i det förra avseendet, med särskild
hänsyn till frågan om sammanslagning av nämnda institutioner, av riks-''
dagen avslogs.

Hade riksdagens bifall vunnits även för hydrografiska byråns vidkommande,
skulle nu ifrågavarande, där anställde tjänsteman hava blivit
ordinarie från och med år 1914, i likhet med vad fallet var med omförmälda
befattningar vid meteorologiska centralanstalten, och sålunda, om i
övrigt gällande avlöningsvillkor uppfyllts, berättigats att för löneförhöjning
tillgodoräkna tiden från och med år 1914.

Då emellertid i följd av flera samverkande omständigheter förslaget om
sammanslagningen först nu kommit att framläggas, synes det kommittén
billigt, att, vid bifall till detta förslag och därest byråingenjören Smedberg
befordras till tjänsteman av andra graden vid den nya institutionen från och
med ikraftträdandet av staten för densamma, honom må för ålderstilläs:^
tillgodoföras tiden från och med år 1914.

För bedömande av spörsmålet om de övriga anslag å ordinarie stat, Övriga anslag
vilka för den ifrågasatta nya institutionens verksamhet må vara erforderliga, “ °g^”ar,e

20—162586. Löneregleringslcommitteris bet. LIV.

154

vill kommittén i korthet erinra om de anslag, vilka av styrelsen för hydrografiska
byrån äro föreslagna å ordinarie stat för nämnda byrås vidkommande,
ävensom angående vissa anslag å ordinarie och extra stat, vilka äro beviljade
till uppförande i 1918 års riksstat för meteorologiska centralanstalten,
och vilka samtliga anslag antingen helt eller delvis avse ändamål, som för
den nya institutionen synas böra tillgodoses förmedelst ordinarie anslagsmedel.

® o #

A statförslaget för hydrografiska byrån äro såsom ordinarie anslag
uppförda till ersättningar åt extra biträden, gratifikationer och vikariatsersättningar
6,300 kronor, till arvoden åt observatörer 9,000 kronor och till
expenser 4,000 kronor.

Ä meteorologiska centralanstaltens ordinarie stat är upptaget et^
anslag å 5,000 kronor till arvode åt vetenskapligt bildat extra biträde och
vikariatsersättningar. Av detta belopp äro 3,600 kronor beräknade till det
extra biträdet och 1,400 kronor till vikariatsersättningar.

Till arvoden åt observatörerna vid rikets meteorologiska stationer
m. m. är på extra stat för år 1918 beviljat ett reservationsanslag av
*16,400 kronor. Nämnda anslag är, enligt vad kommittén inhämtat, avsett
att utgå med följande belopp till nedannärada ändamål:

till observatörsarvoden...................kronor 8,000

» expenser........................ > 3,000

> ntrnstning....................... > 2,000

» resor........................ > 600

» gratifikation åt vaktmästaren.............. » 200

» extra kvinnliga biträden................ » 2,600

tillhopa kronor 16,400

Vidare är å extra stat för år 1918 beviljat ett reservationsanslag av
700 kronor till upprätthållande av två meteorologiska stationer, den ena
i Gällivare och den andra i Särna.

Till utförande under meteorologiska centralanstaltens ledning och kontroll
av meteorologiska observationer för den hydrografiska undersökningen
av Sveriges färskvatten utgår å extra stat ett reservationsanslag av 12,100
kronor.^Detta anslag är fördelat på följande poster:

155

till arvoden åt observatörer.............................

> underhåll av instrument och apparater......................

» inspektionsresor...............................

> prövning av instrument och apparater, granskning, beräkning och tabellering av iakt -

kronor

tagelserna, diverse skrivgöromål m. m.

9JOO

300

700

1,400

tillhopa kronor 12,100

Det å vederbörande styrelses förslag till stat för hydrografiska byrån (se
i det föregående sid. 68) uppförda anslaget till ersättningar åt extra biträ-åt extra biden
ra. in., 6,300 kronor, inbegriper jämväl ett för vikariatsersättningar tifikaiioner
avsett belopp å 1,800 kronor (se sid. 62). Fråndrages sistnämnda belopp,
återstår för extra biträden och gratifikationer för hydrografiska byråns 9
vidkommande en föreslagen summa av 4,500 kronor. Kommittén har intet
att erinra mot detta belopp.

Från det å meteorologiska centralanstaltens ordinarie stat uppförda
anslaget å 5,000 kronor till arvode åt vetenskapligt bildat extra biträde
och vikariatsersättningar utgå för närvarande arvoden till två manliga biträden.
Den ena av dessa befattningar har föreslagits att ombildas till en
förstagradstjänst vid den nya institutionen. Det har emellertid framhållits
såsom synnerligen önskvärt, att även vid bifall till nämnda förslag man
fortfarande finge räkna med ett arvode å 3,600 kronor till en vetenskapligt
bildad extra tjänsteman på det meteorologiska området, och har kommittén
icke ansett sig böra motsätta sig detta önskemål.

För beredande av semesterledighet för befattningshavare vid den
nya institutionen måste givetvis finnas tillgång till vikariatsersättningar,
varvid beräkning bör ske efter av riksdagen godtagna grunder. Hänsyn
bör jämväl tagas till eventuellt behov av medel] utöver tjänstgöringspenningar
till avlönande av vikarier för kvinnliga biträden och vaktmästare
under sjukdom ävensom, i den mån så befinnes nödigt, till erforderliga
särskilda ersättningar åt vikarier under befattningshavares tjänsteresor.

I betraktande härav har kommittén ansett medel till vikariatsersättningar
böra beräknas till 4,000 kronor.

Vid beräknande av nu ifrågavarande anslags belopp böra vidare beaktas
det från extra reservationsanslaget till arvoden åt observatörerna vid
rikets meteorologiska stationer m. m. utgående beloppet å 200 kronor
till gratifikation åt meteorologiska centralanstaltens vaktmästare ävensom

156

Anslag till
arvoden åt
observatörer.

de* fortfarande behövliga belopp å 2,600 kronor till extra kvinnliga biträden,
som jämväl för närvarande ingår i samma reservationsanslag.

I nu ifrågavarande anslag skalle inberäknas den post å 1,400 kronor
till prövning av instrument och apparater, granskning, beräkning och
tabellering av iakttagelser, diverse skrivgöromål in. m., som för närvarande
ingår i det extra anslaget till meteorologiska observationer för den
hydrografiska undersökningen av Sveriges färskvatten. Vid bifall till kommitténs
ovan framlagda förslag om uppförande å ordinarie stat av tio
kvinnliga biträden, synes nämnda anslagspost böra minskas med ett belopp
av 1,200 kronor, motsvarande vad från densamma hittills utgått till ersättning
åt kvinnlig arbetskraft; i anslutning härtill torde i förevarande
anslag endast böra inräknas skillnaden, som erhålles genom avdrag av sistberörda
belopp från angivna 1,400 kronor, eller alltså 200 kronor.

Nu nämnda olika poster böra sammanföras till ett gemensamt anslag
till ersättningar åt extra biträden, gratifikationer och vikariatsersättningar,
vilket anslag alltså synes böra i staten uppföras till ett belopp av 15,100
kronor.

A statförslaget för hydrografiska byrån är såsom ordinarie upptaget
ett anslag till arvoden åt observatörer å 9,000 kronor. Vad till stöd för
detta anslags belopp anförts (sid. 64 och 65) har icke givit kommittén
anledning till erinran.

Av det extra reservationsanslaget å 12,100 kronor till meteorologiska
observationer för den hydrografiska undersökningen av Sveriges färskvatten
utgår till arvoden åt observatörer ett belopp av 9,700 kronor.

Då, enligt vad kommittén inhämtat, göromålen för de observatörer,
till vilka avlöning skulle utgå från nu nämnda två anslag, äro ganska
likartade och det ansetts medföra fördel ur ekonomisk synpunkt att i
framtiden på vissa ställen hava gemensamma observatörer för både nederbörd
och vattenstånd, har det synts kommittén lämpligt, att arvodena
för nämnda ändamål utgå från ett gemensamt ordinarie anslag.

Till detta anslag torde jämväl böra läggas det belopp å 8,000 kronor,
vilket beräknats till observatörsarvoden från det extra reservationsanslaget,
till arvoden åt observatörerna vid rikets meteorologiska stationer m. in.

157

Dessutom synes det lämpligt att i ett sådant gemensamt ordinarie anslag
Hven inbegripa det extra reservationsanslaget (för år 1918 700
kronor) till upprätthållande av två meteorologiska stationer.

Samtliga nu nämnda poster torde sålunda böra sammanföras till ett
gemensamt anslag till arvoden åt observatörer, vilket alltså skulle bestämmas
till 27,400 kronor. Anslaget synes böra hava reservationsanslags natur.

A statförslaget för hydrografiska byrån är uppfört såsom ordinarie
ett anslag till expenser å 4,000 kronor; nämnda belopp har icke givit
kommittén anledning till erinran.

Till detta anslag torde böra läggas jämväl det belopp å 3,000
kronor, vilket utgår till expenser från det extra reservationsanslaget till
arvoden åt observatörerna vid rikets meteorologiska stationer in. in.

Ä den ifrågasatta nya institutionens ordinarie stat bör alltså uppföras
ett anslag till expenser å 7,000 kronor.

Till utvidgad väderlekstjänst vid meteorologiska centralanstalten är å
extra stat uppfört ett reservationsanslag av 25,000 kronor. Av detta anslag
äro 3,600 kronor beräknade till arvode åt ett extra biträde, varjämte ersättningar
å 1,200 kronor beräknats utgå till kvinliga biträden.

Anslaget till utvidgad väderlekstjänst synes fortfarande böra utgå å
extra stat. Då vid bifall till kommitténs förslag om uppförande å ordinarie
stat för den ifrågasatta institutionen av fyra förstagradstjänster ävensom
tio kvinnliga biträdesbefattningar ovannämnda arvoden eller ersättningar
å 3,600 kronor och 1,200 kronor icke vidare bliva erforderliga,
synes ifrågavarande anslag böra minskas till 20,200 kronor.

Till resekostnader och hantlangning vid mätningar har för hydrografiska
byråns vidkommande föreslagits ett extra anslag å 9,500 kronor
(se sid. 65 och 68). Till detta belopp, i avseende varå kommittén icke
har något att erinra, torde böra vid en sammanslagning av hydrografiska
byrån och meteorologiska centralanstalten läggas dels det till 700 kronor
beräknade beloppet till inspektionsresor, vilket för närvarande utgår från
det extra reservationsanslaget till meteorologiska observationer för den hyd -

Anslag till
expenser.

Anslag å
extra stat

158

rografiska undersökningen av Sveriges färskvatten, dels ock det belopp å
600 kronor, vilket utgår till resor från det extra reservationsanslaget till
arvoden åt observatörerna vid rikets meteorologiska stationer m. m.

Till resekostnader och hantlangning vid mätningar för den föreslagna
institutionen torde alltså å extra stat erfordras ett anslag av 10,800
kronor. Med hänsyn därtill att omkostnaderna för dessa ändamål äro särskilt
växlande år från år synes även detta anslag böra hava karaktär av
reservationsanslag.

Till publikationer har för hydrografiska byråns vidkommande föreslagits
ett extra anslag av 8,000 kronor (sid. 68).

Därest en sammanslagning av ifrågavarande institutioner kommer
till stånd, bör detta anslag sammanslås med det för närvarande å extra
stat utgående reservationsanslaget å 5,500 kronor till utgivande genom
meteorologiska centralanstaltens försorg av »Meteorologiska iakttagelser i
Sverige» jämte bihang.

Till utgivande av publikationer skulle sålunda för den föreslagna
institutionen erfordras ett extra anslag av 13,500 kronor, vilket torde böra
hava reservationsanslags natur.

Till komplettering och underhåll av peglar och utrustning har för
hydrografiska byrån beräknats ett extra anslag av 4,500 kronor (sid. 64
och 68).

I händelse av godtagande av detta belopp bör vid en sammanslagning
av ifrågavarande institutioner till detsamma läggas dels det belopp å

2,000 kronor till utrustning, som beräknas utgå ur ovan omförmälda
extra reservationsanslag till arvoden åt observatörerna vid rikets meteorologiska
stationer m. in., dels ock en summa av 300 kronor, vilken för
närvarande utgår till underhåll av instrument och apparater från det extra
reservationsanslaget till meteorologiska observationer för den hydrografiska
undersökningen av Sveriges färskvatten.

För ifrågavarande ändamål skulle alltså för den föreslagna institutionen
erfordras ett extra anslag av 6,800 kronor. Detta anslag synes böra tillläggas
reservationsanslags karaktär.

159

Under åberopande
följande

av vad ovan anförts får kommittén framlåga

Stat och
kostnadsberäkning.

Förslag

till

ordinarie stat för riksanstalten för meteorologi och hydrografi.

	Lön.	Tjänst- görings-
	pen- ningar.	tillägg.	Summa.
	Er.	Er.	Er.	Er.
1 överdirektör och chef ....	5,700	2,500	800	9,000
1 tjänsteman av andra lönegra-
den (förste statsmeteorolog, förste statshydrograf) ....	3,600	1,800	300	5,800 1	[Efter 5 år kan lönen höjas 1 med 500 kr. och efter
5 dito (dito) ......... 1 tjänsteman av första lönegra-	18,000	9,000	2,000	29,000 j	i 10 år med ytterligare 1 500 kr.
den (statsmeteorolog, stats-hydrograf) .........	2,200	1,500	300	4,000 1	[Efter 5 år kan lönen höjas \| med 500 kr., efter 10 år l med ytterligare 500 kr. 1 och efter 15 år med än
3 dito (dito) .........	6,600	4,500	900	12,000 \| ''
f ytterligare 500 kr.
1 kvinnligt biträde av tredje graden ........... 1 kvinnligt biträde av andra	1,100	750	150	2,000

graden ...........	900	550	150	1,600	Efter 5 år kan lönen höjas
4 dito ............ 1 kvinnligt biträde av första	3,600	2,200	600	6,400	, med 200 kr. och efter 10 år med ytterligare 200 kr.
graden ...........	700	350	150	1,200
3 dito ............	2,100	1,050	450	3,600	[Efter 5 år kan lönen höjas
1 vaktmästare.......	800	550	150	1.500 1	1 med 100 kr., efter 10 år
1 dito............	800	550	150	1,500 J	med ytterligare 100 kr. I och efter 15 år med än
					l ytterligare 100 kr.
Till ersättningar åt extra biträ-
den, gratifikationer och vika-riatsersättningar......	—	—	—	15,100
Till arvoden åt observatörer, re-
servationsanslag......	—	—	—	27,400
Till expenser.........	—	—	—	7,000
Summa	—	—	—	127,100

Anm. Därest bostad med bränsle eller med bränsle och lyse anvisas åt vaktmästare, skall
han av sin lön avstå för bostad med bränsle 250 kronor samt för bostad med bränsle och lyse 275 kronor,
allt för år räknat. Åtnjutes lyse, åligger befattningshavare att själv bekosta armatur och lampor.

160

A extra stat torde böra uppföras:

till utvidgad väderlekstjänst, reservationsanslag . ■...............kronor 20,200

» resekostnader och hantlangniug vid mätningar, reservationsanslag......... » 10,800

» utgivande av publikationer, reservationsanslag................. » 13,500

» komplettering och underhåll av peglar och utrustning, reservationsanslag..... » 6,800

tillhopa kronor 51,300

Deri av kommittén föreslagna ordinarie staten för riksanstalten för
meteorologi och hydrografi slutar på ett belopp av 127,100 kronor. Härjämte
skulle för den ifrågasatta institutionens verksamhet erfordras å
extra stat anslag till ett belopp av sammanlagt 51,300 kronor. Totalsumman
skulle alltså utgöra 178,400 kronor.

Nu utgående eller till utgående under år 1918 beviljade anslag

äro under nionde huvudtiteln:

för hydrografiska byrån med observationsstationer (extra anslag)...........kronor 62,900

därav 2,700 kronor till lokalhyra

under åttonde huvudtiteln:

meteorologiska centralanstalten (ordinarie anslag).................. » 27,200

till arvoden åt observatörerna vid rikets meteorologiska stationer m. m. (extra anslag) . ■ 16,400

till utvidgad väderlekstjänst vid meteorologiska centralanstalten (extra anslag)..... • 25,000

till upprätthållande av två meteorologiska stationer (extra anslag).......... » 700

till utförande av meteorologiska observationer för den hydrografiska undersökningen av

Sveriges färskvatten (extra anslag)...................... » 12,100

till utgivande genom meteorologiska centralanstaltens försorg av »Meteorologiska iakttagelser
i Sverige» jämte bihang (extra anslag)................ . 5,500

tillhopa kronor 149,800

Dragés sistnämnda belopp, 149,800 kronor, från ovannämnda summa
å 178,400 kronor, erhålles ett belopp av 28,600 kronor, vilket alltså —
frånsett lokalhyra — utgör den kostnadsökning, som skulle betingas av
vad kommittén i det föregående föreslagit och uttalat.

Vid uppgörandet av kostnadsberäkningen har icke, vare sig å ena
eller andra sidan, hänsyn tagits till de extra anslag, som utgå och fortfarande
torde böra utgå dels under nionde huvudtiteln till hydrogeologiska
specialundersökningar dels under sjätte huvudtiteln till åstadkommande av
en schematisk förteckning och beskrivning över Sveriges vattenfall dels
ock under åttonde huvudtiteln för vederbörande anstalts förseende med
dagliga meteorologiska telegram från Färöarna och Island.

161

Likaså har hänsyn ej tagits till ålderstillägg åt ordinarie befattningshavare
vid den föreslagna nya institutionen, vilka lönetillägg torde böra utgå
av vederbörande huvudtitels gemensamma förslagsanslag till ålderstillägg.

I fråga om den kostnadsökning, som skulle betingas av vad kommittén
föreslagit och uttalat, anser sig kommittén böra erinra, hurusom
i den till kommittén remitterade framställningen av den 2 november 1915
från hydrografiska byråns styrelse föreslagits å ordinarie och å extra stat
tillhopa 84,400 kronor. Läggas härtill dels det belopp, som å ordinarie
stat för närvarande utgår till meteorologiska centralanstalten, dels ock flertalet
av de belopp, som för samma institutions vidkommande beviljats
av 1917 års riksdag å extra stat för år 1918, erhålles eu summa av
171,300 kronor. Sistnämnda summa torde böra uppmärksammas, då det
gäller att bedöma den kostnadsökning, kommitténs förslag medför.

I det föregående har frågan om lokaler åt de* nya institutionen icke
blivit berörd. För närvarande har meteorologiska centralanstalten lokaler
dels i vetenskapsakademiens f. d. hus vid Drottninggatan, dels, för sin
väderlekstjänst, i telegrafstationens hus vid Skeppsbron, n:o 2, medan hydrografiska
byrån hyr lokaler av Stockholms stad i arméförvaltningens f. d.
hus vid Munkbrogatan, n:o 2. Uti sin skrivelse den 2 november 1915 föreslog
styrelsen för hydrografiska byrån, att en provningsanstalt för hydrometriska
instrument skulle anordnas, och yttrade, att detta eventuellt kunde
ske i samband med beredande av nya lokaler för byrån, i vilket fall i en
eventuell nybyggnad jämväl borde beredas plats för meteorologiska centralanstalten,
vare sig en sammanslagning ägde rum eller icke.

Kommittén har icke ansett sig böra ingå närmare på ordnandet av
dessa lokalfrågor, som givetvis kräva en särskild utredning. Därvid torde
ett förslag att uti en påtänkt nybyggnad för centraltelegrafstationen i
Stockholm bereda plats för både meteorologiska centralanstalten och hydrografiska
byrån vara särskilt förtjänt av beaktande, då därigenom väderlekstjänsten
bleve förlagd i nära samband såväl med institutionen i övrigt
som med telegrafstationen. I avvaktan på en dylik utredning och därav
eventuellt föranledda byggnadsåtgärder bör emellertid, enligt kommitténs
mening, lokalfrågan tills vidare provisoriskt ordnas.

21—162586. Löneregleringskommitténs bet. LIV.

162

Utdrag av protokollet, hållet hos den av Kungl. Maj:t den 3
oktober 1902 tillsatta kommittén för avgivande av förslag
rörande reglering av statens ämbetsverks och myndigheters
löneförhållanden m. in.

1917 den 1 juni.

Närvarande:

Herr ordföranden samt herrar greve Klingspor, Pers, Carl Persson,
Nilsson och Stenström ävensom den enligt kungl. brev den 31 oktober
1913 för nedannämnda ärende förordnade särskilda ledamoten, professorn
Arrhenius samt de i samma kungl. brev omförmälda sakkunniga, föreståndaren
vid hydrografiska byrån, filosofie doktorn A. W. Wallén, föreståndaren
vid nautisk-meteorologiska byrån, filosofie doktorn C. G. Fineman
och föreståndaren vid statens meteorologiska centralanstalt, professorn N.
G. Ekholm.

Företogs till behandling frågan om sammanförande till en gemensam
institution av vissa smärre vetenskapliga anstalter in. in.; och beslöt
kommittén att med underdånig skrivelse av denna dag avgiva betänkande
i ämnet.

Ovanbemälda sakkunniga avgåvo de särskilda meningar i ärendet,
som finnas återgivna här efteråt.

l:o) Filosofie doktorn Wallén:

»Kommittén har å sid. 140 och 141 behandlat frågan om särskilda tillläggsarvoden
för vissa av andragradstjänstemännen, varvid kommittén icke

163

ansett sig böra tillstyrka uppförande å ordinarie stat av sådana arvoden.
Med anledning därav får jag anföra följande.

Inom vardera av hydrografiska byrån och meteorologiska centralanstalten
finnes nu en föreståndare, för vilken professorskompetens kan
anses erforderlig och med de förmåner, som ungefärligen motsvara dem,
som tillkomma universitetsprofessorerna. Därest nu en av dessa befattningar
ombildas till eu chefsbefattning, såsom för övrigt av Kungl. Maj:t
oavsett sammanslagningsfrågan föreslagits beträffande föreståndaren för
hydrografiska byrån, och den andra till en andragradstjänst, bliva dels
befordringsutsikterna för idkarna av meteorologiska och hydrografiska
studier minskade, dels den högre kompetensen inom verket nedsatt i
den mån, som motsvarar ersättandet av en professorsbefattning med en
andragradstjänst. Då man nu i övrigt vill behjärta den nya institutionens
betydelse för landets näringsliv genom ökade arbetskrafter, synes mig
varje sådan minskning av kompetensen mycket beklaglig. Den alltmera
vidgade erfarenhet, som de senaste åren givit rörande vikten av vetenskapens
praktiska tillämpningar, synes mig i stället motivera en ökning
av denna högre kompetens. Såväl väderlekstjänsten och stormvarningarna
soin den praktiska hydrografien äro nämligen otvivelaktigt av den stora
vikt för flera av vårt lands viktigaste näringsgrenar, att det måste med
styrka framhållas, att det är nödvändigt att kunna till institutionen förvärva
de bästa möjliga krafter, och detta torde man icke kunna påräkna
med de avlöningar, som nu föreslagits. Icke mindre viktigt är det också
att kunna inom verket behålla de mest kompetenta personerna, och icke
heller detta torde vara möjligt, om icke avlöningar och befordringsutsikter
göras sådana, att dessa befattningar kunna upptaga konkurrensen med
professorsbefattningarna vid universiteten och med anställningar i det
praktiska livets tjänst. Det synes också för de stora praktiska intressen,
som beröras av de nämnda grenarna av institutionens verksamhet, vara
ett mycket viktigt önskemål, att största möjliga sakkunskap fortfarande
finnes representerad inom verket.

Även från synpunkten av arbetets ordnande inom verket anser jag,
att ett verkligt behov av denna förändring beträffande vissa befattningshavares
ställning föreligger. För chefen bör en huvuduppgift vara att så

164

inrikta de vetenskapliga undersökningarna, att de bliva snabbast möjligt
fruktbringande för näringslivets utveckling. Han bör därför ägna sin uppmärksamhet
icke blott åt vetenskapens framsteg utan också åt näringslivets
utveckling på de många och stora områden, som beröra verkets arbeten.
Då han därtill bör genom utgivna arbeten bidraga till vetenskapen
och dennas praktiska tillämpningar samt skall handhava ledningen av arbetena,
är det tydligt, att han icke kan få tillfälle att deltaga uti allt
detaljarbete. För arbetet inom verket är det därför påkallat, att en viss
uppdelning av de löpande ärendena på två avdelningar fortfarande äger
rum. Vare sig den av mig förordade förändringen genomföres eller icke,
torde det därför bliva praktiskt oundgängligt att giva en av tjänstemännen
vid vardera av dessa avdelningar en viss särställning. Det synes mig då
obilligt, att det ökade ansvar, som härför kräves, och den ökade kompetens,
som härav betingas, icke skulle medföra en bättre ställning i avlöningshänseende.

Ej heller bör man förbise betydelsen för arbetet inom verket av
de bättre utsikter till befordran, som inrättandet av dylika befattningar
skulle medföra.

Att med hänsyn till lokalfrågan bereda ett tilläggsarvode å 500
kronor åt endast den tjänsteman i andra graden, åt vilken anförtros den
närmaste ledningen av väderlekstjänsten, såsom kommittén ansett tänkbart,
synes mig med hänsyn till vad jag nu anfört beträffande såväl behovet
av arbetets fördelning som ock den stora av alla erkända betydelsen av
den praktiska hydrografi innebära att tillmäta denna lokalsynpunkt alltför
stor vikt. Däremot anser jag givetvis, att väderlekstjänstens stora betydelse
i och för sig motiverar ett dylikt tilläggsarvode.

Med hänsyn till det nu anförda anser jag, att tvänne av de föreslagna
andragradsbefattningarna bort uppföras såsom befattningar i mellangrad
mellan chefens och andragradsbefattningarna förslagsvis såsom byråföreståndare
med professors avlöning. Därest ekonomiska skäl skulle för
det närvarande förhindra en sådan lösning, synas åtminstone tilläggsarvoden
å 500 kronor hava bort upptagas å ordinarie eller extra stat åt tvänne av
andragradstjänstemännen.>

2:o) Filosofie doktor Fineman:

»Ehuru kommitténs yttrande och förslag är avsett att, åtminstone för
närmaste framtiden, endast i ringa grad beröra nautisk-meteorologiska
byråns ställning och verksamhet, anhåller jag att få begagna mig av den
rätt att till kommitténs protokoll avgiva den särskilda mening, vartill jag
tinner mig befogad, som inrymts mig genom det nådiga brev av den 31
oktober 1913, vari kommittén bemyndigats anmoda mig att såsom sakkunnig
deltaga i förevarande frågas behandling. Jag har nämligen den
uppfattningen, att det föreslagna sammanförandet av hydrografiska byrån
och meteorologiska centralanstalten till en »riksanstalt för meteorologi och
hydrografi» skulle, om det realiserades, icke blott icke vara till gagn för
vardera av dessa institutioners utveckling och verksamhet, utan tvärtom
till deras skada. Ett uraktlåtande att framföra denna min mening synes
mig, då det gäller ärendets huvudpunkt, icke vara på sin plats.

Så som kommitténs förslag avfattats, innebär det i själva verket
meteorologiska centralanstaltens inordnande inom hydrografiska byrån,
något som ju ock är fullt naturligt, då det helt och hållet bygger på
föreståndarens för hydrografiska byrån i ärendet avgivna »P. M. rörande
organisationen av ett ämbetsverk, omfattande etc.». Av dessa båda institutioner
är emellertid meteorologiska centralanstalten den, vars verksamhet
har och måste hava en mera utpräglat vetenskaplig läggning, då
även dess för allmänt praktiskt gagn avsedda verksamhetsgrenar, väderlekstjänst
och stormvarningar, kräva en betydligt mera fördjupad kunskap i
matematik, mekanik, fysik och speciellt dynamisk meteorologi än den, som
är av nöden inom hydrografiska byråns verksamhetsgrenar. Det synes
mig därför som om det varit lyckligare, om, för den händelse att ett sammanförande
bör ske, hydrografiska byrån inordnats såsom en avdelning i
meteorologiska centralanstalten än, såsom i förslaget skett, tvärt om.
Också har åt den allmänna motiveringen för den planerade sammanslagningen
givits en så ytterligt omfattande och svävande avfattning, att konsekvenserna
därav synas mig egentligen böra hava lett till ett förslag om
sammanförande inom den nya riksanstaltens ram utav även statens geologiska
undersökning och de förstuga instituten. Så gott som allt, vilket
kan nämnas såsom ägande någon beröring med de hydrometriska frå -

166

gorna, har nämligen framhållits böra föras in under hydrografiska byråns
ledning.

I detta sammanhang anhåller jag få på det skarpaste framhålla, det
hydrografiska byråns ursprungliga uppgift enligt min uppfattning egentligen
icke är allmänt hydrografisk, utan snarare hydrometrisk, samt avser att
lämna ett med full vetenskaplig noggrannhet och pålitlighet lagt underlag
för alla de viktiga spörsmål inom den lukrativa vattenrätten, som röra
vattenavledningar, vattenfarleder och framför allt flott-leder och vattenkraft-tillgångar.
Hydrografiska byrån synes mig därför snarare böra i
organisationen så förläggas, att den närmare anslutes till, eventuellt inordnas
under, väg- och vattenbyggnads-styrelsen och vattenfalls-styrelsen,
men ingalunda såsom föreståndarens för hydrografiska byrån P. M. och
förhandlingarna inför kommittén visa vara ett av huvudsyftena med den
föreslagna sammanslagningen, organiseras till ett nytt administrativt ämbetsverk
för vattenrättsärenden, sidoordnat till eller eventuellt ställt såsom
överordnad instans till redan förut befintliga vattenrättsinstanser. Dessa,
häradsrätt, hovrätt, högsta domstolen, konungens befallningshavande, kammarkollegium,
väg- och vattenbyggnads-styrelsen, vattenfallsstyrelsen, regeringsrätten,
att icke nämna Ivungl. Maj:t, synas mig nämligen redan
vara mera än önskvärt talrika för att icke motivera deras ökande med
ytterligare en. Hydrografiska byrån bör vara ett forskningsinstitut med
åtskilliga huvudsakligen praktiska uppgifter, men ej ett administrativt
ämbetsverk.

Jag har ock den uppfattningen, att hydrografiska byråns omformande
till ett sådant huvudsakligen vetenskapligt betonat institut som den
föreslagna riksanstalten snarare skulle leda till ett skjutande åt sidan av
de för vattenverksägare, staten så väl som enskilda, viktigare, om än enklare
uppgifterna än till ett befordrande av deras lösande. Ett sådant
exempel synes mig föreligga uti den enligt min mening utomordentligt
viktiga uppgiften att lämna fortlöpande uppgifter om vattentillgångarna
vid varje tillfälle uti de sjöar, som utgöra behållarena för de våra älvar,
som lämna våra viktigaste vattenkrafttillgångar. Sådana uppgifter synas
mig nämligen vara av högst betydligt mycket större värde för resp. vattenverksägares
skötande av avtappningen än de möjligen vetenskapligt in -

tressantare vattenståndsprognoserna, även om dessa i eu framtid kunna
vinna större tillförlitlighet än den de nu kunna påräkna.

Här torde ock vara platsen att framhålla, det havs- och kust-hydrografien
så väl till arbetsmetoder som problem-ställning äro fullständigt artskilda
från färskvattens-hydrografien samt endast genom starkt hårdragna
deduktioner kunna bringas till nära samband därmed. Alla hit hörande arbeten
böra därför enligt min uppfattning såsom hittills anförtros åt hydrografiskbiologiska
kommissionen och nautisk-meteorologiska byrån, varvid jag
dock lämnar öppen frågan om, huruvida icke en närmare samorganisation
emellan dessa båda institutioner bör härutinnan och framdeles på ena
eller andra sättet åstadkommas än det redan nu särdeles intima samarbetet
dem emellan. Det måste i allt fall betraktas såsom eu oavvislig nödvändighet,
att detta spörsmål underkastas en grundlig behandling utav framför
andra institutioner hydrografisk-biologiska kommissionen och nautiskmeteorologiska
byrån såsom de närmast sakkunniga inom området, innan
några mått och steg tagas för dess avgörande.

Vad i kommitténs motivering anföres rörande undvikande av dubbelarbete
samt om förvärvande av en ledande ställning för den tilltänkta
riksanstalten synes mig äga föga beviskraft. Den direkta primärbearbetningen
av det inflytande iakttagelsematerialet måste alltid förbli i huvudsak
detsamma och det färdiga materialets användande för olika ändamål
torde kräva samma behandling vare sig de båda anstalterna arbeta var
för sig eller inordnade inom gemensam ram. Ledande ställning lära de
båda redan nu äga, var på sitt område, och det såsom en frukt av omorganisationen
starkt betonade närmandet emellan det vetenskapliga och
det produktivt praktiska arbetet torde redan hava för vardera institutionen
hunnit utveckla sig på ett tillfredsställande sätt samt äga stora förutsättningar
att kunna än vidare befordras även utan omorganisation. Den
väntade växelverkan och det personutbyte emellan den föreslagna riksanstalten
och rikets högskolor, som i kommitténs motivering för dess förslag
framhålles såsom ännu en bärande synpunkt, förefinnas redan nu, dels av
det skäl att de inom de båda institutionerna arbetande erhållit sin utbildning
inom någon av landets högskolor, dels därför att de i mån av
tillgång till lediga platser alltid söka sig åt den ena eller andra sidan

168

allteftersom ledighet yppar sig samt därför måste känna det för sig angeläget
att förvärva kompetens för användning å båda verksamhetsfälten.

Det har slutligen inom kommittén framhållits såsom ett starkt
bärande skal för upprättande av den föreslagna större institutionen, om
än- detta skäl icke upptagits i den slutliga motiveringen, att det vore av
största betydelse för vinnande av en god och rikligt flytande rekrytering
bland unge vetenskapsidkare, att dessa hade en inom ämbetsmannavärlden
högre stäld och bättre avlönad plats att eftersträva än de, som nu finnas
inom ifrågavarande område. Detta skäl anser jag vara allt för svagt för
att kunna i någon högre grad tala för en sådan omorganisation som den
här förutsatta. Det synes mig nämligen i hög grad sannolikt, att snarare
tillgången till två självständiga chefsbeställningar, en vid hydrografiska
byrån och en vid meteorologiska centralanstalten, om än dessa tänkas
lägre avlönade än den föreslagna överdirektörsbeställningen, skulle vara
mera ägnad att befordra en god rekrytering än den enda möjligheten att
nå överdirektörsställning, förenad med största sannolikhet för att stanna
vid en andra grads tjänst.

Jag anhåller slutligen att få betona, det all sannolikhet synes mig
tala för, att, om meteorologiska centralanstalten på föreslaget sätt inlemmas
i hydrografiska byrån, den utövande meteorologiens intressen varda
därigenom lidande, då helt naturligt chefens huvudsakligen för de hydrometriska
spörsmålen och de därmed sammanhängande praktiska frågorna
inriktade intresse torde föranleda ett dessas befordrande framför de meteorologiska.
Endast på det sättet synes mig den allvarsamma risk detta
förhållande innebär kunna undgås, att den tilltänkta riksanstalten organiseras
på två jämförelsevis fristående avdelningar, var med sin chef, vilken
då bör äga professors kompetens och avlönas med professors avlöning.
Men, om så sker, är man ju i sak tillbaka vid nu varande organisationsform
och det synes mig då vara skäligen obehövligt att inrätta en ny
överdirektörsbeställning, endast för att vinna nödig garanti för att ett
önskvärt eller rättare nödvändigt samarbete skall kunna med säkerhet påräknas
emellan ifrågavarande två statsorganisationer, vilkas arbetsområden
delvis gå in på varandra. Sådant bör kunna enklare och billigare vinnas
genom en eller annan organisatorisk detaljändring samt genom lämplig

avfattning av de vardera institutionens verksamhet normerande instruktionerna.

Såsom en sammanfattning av vad jag sålunda anfört beder jag få
framhålla, att jag anser, det ett realisande av kommitténs förslag skulle
medföra

l:o ett icke önskvärt förryckande av hydrografiska byråns ställning
inom den allmänna organisationen,

2:o en för dess utveckling och arbeten icke gagnelig förändring av
meteorologiska centralanstaltens ställning och organisation och

3:o en avsevärd kostnadsökning utan motsvarande vinst på andra
områden, samt

att en sådan åtgärd därför skulle komma att visa sig hava varit förfelad.

Med denna uppfattning saknar jag skäl att utöver vad nu skett ingå
på någon närmare granskning av den föreslagna organisationens detaljer.»

3:o) Professor Ekliolm:

»Genom Kungl. Maj:ts nådiga brev av den 31 oktober 1913 anbefalltes
kommittén för avgivande av förslag rörande reglering av statens
ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden att verkställa av riksdagen
ifrågasatt utredning angående sammanförande till en gemensam institution
av en del vetenskapliga mindre anstalter, såsom Hydrografiska Byrån, Nautisk-meteorologiska
Byrån och Statens Meteorologiska Centralanstalt, och
bemyndigades därigenom tillika bl. a., att anmoda undertecknad, Nils
Gustaf Ekholm, numera föreståndare för Statens Meteorologiska Centralanstalt,
att såsom särskilt sakkunnig, i mån av behov, deltaga i kommitténs
överläggningar utan rätt att deltaga i besluten, men med rätt att
till kommitténs protokoll avgiva den särskilda mening, vartill jag kunde
finna mig befogad.

Denna anmodan har jag uppfattat så, att jag särskilt borde lämna
ifrågavarande kommitté sakliga och översiktliga meddelanden om Meteorologiska
Centralanstaltens organisation och verksamhet såsom en på vetenskaplig
grund byggd forskningsanstalt med åliggande att göra de vetenskapliga
resultaten gagneliga för fisket, sjöfarten, jordbruket och övriga
av väderleken mer eller mindre beroende näringar och företag. Redan i
en skrivelse av den 15 nov. 1913 sökte jag betona den vetenskapliga

22—162586. Lönereglering skommitténs bet. LIV.

170

forskningens väsentliga betydelse i detta avseende, och erinrade, att Meteorologiska
Centralanstalten alltsedan sitt stiftande stått under inseende
av Vetenskapsakademien, som också granskat och bekostat tryckningen av
Anstaltens årsbok, Meteorologiska Iakttagelser i Sverige, och av många av
dess tjänstemän utarbetade avhandlingar, vilket obestridligen medfört den
fördel, att den vetenskapliga delen av Anstaltens verksamhet blivit gynnad
och befordrad. Men genom den ifrågasatta sammanslagningen av Meteorologiska
Centralanstalten med andra anstalter till en gemensam institution,
som icke skulle stå under Vetenskapsakademiens inseende, skulle denna
fördel gå förlorad. Men sedan kommittén i denna punkt uttalat en motsatt
åsikt, har jag under de överläggningar, som inom kommittén förts
under det sistlidna halvåret, inskränkt mig till att meddela rent sakliga
uppgifter om Meteorologiska Centralanstalten, bl. a. genom att ställa till
kommitténs förfogande de tryckta årsberättelserna om Anstaltens verksamhet
under åren 1914 och 1915. Då emellertid, enligt vad jag anser,
kommittén icke tagit nöjaktig hänsyn till de upplysningar jag lämnat, så
finner jag mig befogad att här framföra dessa upplysningar för att på
dem stödja den särskilda mening om det ifrågasatta sammanförandet, vartill
min sakkunskap i ärendet efter noggrann prövning fört mig.

Meteorologiska Centralanstalten har väsentligen fyra åligganden:

1) att anordna, övervaka och i vetenskaplig form publicera meteorologiska
iakttagelser i riket i så stor utsträckning, som tillgångarna medgiva;

2) att genom den telegrafiska väderlekstjänsten utarbeta enligt den moderna
meteorologiens vetenskapliga metod dagliga väderlekskartor, väderleksbeskrivningar,
väderi eksutsikter och när det är möjligt stormvarningar
till allmänhetens nytta, (som bekant är denna uppgift f. n. på grund av
världskriget mycket försvårad och delvis omöjliggjord); 3) att genom vetenskapligt
forskningsarbete, så långt som tid och krafter medgiva, öka
kännedomen om lagarna för väderlekens växlingar och klimatet; 4) att gå
ämbetsverk, myndigheter och allmänheten tillhanda med uppgifter om
väderlek och klimat, dock mot ersättning till självkostnadspris för det
arbete, som härtill kräves. Sistnämnda uppgift är av alltjämt växande
betydelse och har under 1916 givit anstalten en årsinkomst av omkring
2,000 kronor, och till den 12 juni i år belöper sig denna inkomst till

171

kronor 1,1)01:79. Därjämte utföra de omkring 300 oavlönade observatörer,
som i rikets olika delar verkställa meteorologiska iakttagelser, ett arbete,
som lågt uppskattat, är värt omkring 10,000 kronor om året, och som
bl. a. kommer den Hydrografiska Byrån till godo. Att detta har varit
möjligt att åstadkomma, beror just på Meteorologiska Centralanstaltens
vetenskapliga arbetsmetod, i det att alla frivilliga observatörer månatligen
erhålla gratis en vetenskaplig bearbetning av föregående månads iakttagelser,
som publiceras i den år 1881 av dåvarande amanuensen, sedermera
professorn H. E. Hamberg grundade tidskriften »Månadsöversikt av väderleken
i Sverige», vilken haft en epokgörande betydelse för meteorologiens
utveckling i Sverige, och som under de 37 år den ägt bestånd uppehållits
huvudsakligen genom subskription av hushållningssällskapen men även har
ett ej obetydligt antal enskilda prenumeranter.

För att uppehålla Anstaltens ovannämnda verksamhet har den en
personal bestående av 6 naturvetenskapligt bildade tjänstemän, nämligen
föreståndaren, 2 ordinarie och en e. o. meteorolog, 2 extra vetenskapliga
biträden, 9 kvinnliga biträden (varav en ordinarie), eu ordinarie och en
extra vaktmästare, vilka bl. a. biträda vid den dagligen både morgon och
afton pågående väderlekstjänsten, samt slutligen nära 700 observatörer,
spridda över hela riket. Vid varje månads början inkomma deras observationer
till Anstalten och måste då omedelbart granskas, beräknas och
bearbetas, icke blott för publikationen i nämnda Månadsöversikt, utan även
och icke minst för att man må kunna i så god tid som möjligt upptäcka
och genom brevskrivning söka rätta begångna fel och ofullständigheter i
de insända uppgifterna. Vid detta arbete är föreståndaren den ordnande,
ledande och drivande kraften, men utom honom äro två vetenskapliga
biträden samt nästan alla de kvinnliga biträdena i trägen verksamhet för
denna sak. De meteorologiska iakttagelserna äro av så mångfaldig och
växlande art, att de för att bli tillförlitliga kräva detta oavbrutna gransknings-
och kontrolleringsarbete, vilket även betingas därav, att de på grund
av sitt stora antal måste till större delen utföras av i vetenskapligt avseende
oskolade personer.

Vad kommittén menar med en »vetenskaplig mindre anstalt» är ej
rätt klart angivet, men nog synes det mig oegentligt att så kalla en

172

vetenskaplig anstalt, som håller omkring 700 personer i daglig verksamhet.
Kommittén påstår t. o. m., att denna personals fåtalighet innebär en viss
fara för ensidighet i arbetsuppgifter och arbetssätt.

Ännu märkvärdigare synes mig kommitténs påstående, att en vetenskaplig
statsanstalt av ungefärligen samma omfattning, som en genom sammanslagning
av Hydrografiska Byrån och Meteorologiska Centralanstalten bildad
institution förefinnes i Sveriges Geologiska Undersökning. För att få tillförlitlig
kännedom om sistnämnda statsanstalts omfattning har jag begärt
upplysning av dess chef, som benäget meddelat följande: Undersökningens
ordinarie personal är utom chefen 8 statsgeologer, en sekreterare, en kemist
och en museiföreståndare, alltså 11 andra gradens tjänstemän. Förutom
de tre vaktmästarna finnas dessutom 1 e. o. geolog, 1 preparator,
3 kvinnliga biträden och (f. n.) 2 ritare. Under sommarmånaderna biträda
vid fältundersökningarna ett antal extra geologer, f. n. uppgående
till ett antal av 19 st. Dessa sysselsättas huvudsakligen med kartläggningsarbeten.
Förutom de nämnda mera fast anställda extra arbetskrafterna
finnas varje år åtskilliga vetenskapsidkare, som erhålla fixa anslag
för självständiga undersökningar av vissa vetenskapliga problem. Någon
direkt motsvarighet till Meteorologiska Centralanstaltens observatörer i
landsorten finnes icke vid Sveriges Geologiska Undersökning, men de ovannämnda
19 extra geologerna (antalet kan växla i mån av behov och anslagets
tillräcklighet) torde, om man så vill, kunna sägas erbjuda en viss
analogi.

Den vid Sveriges Geologiska Undersökning sysselsatta personalen
utgör alltså 22 personer året om och dessutom 19 under sommaren, samt
åtskilliga vetenskapsidkare. De sistnämndas antal är ej närmare angivet,
men av uttrycket att döma kan deras antal knappast överstiga 10, och hela
personalens antal således icke uppgå till mera än omkring ett femtiotal,
varmed man bör jämföra Meteorologiska Centralanstaltens personal av
omkring 700 personer. Visserligen är antalet av vetenskapligt utbildade
fackmän, som äro anställda vid Anstalten, icke mer än omkring hälften
så stort som antalet av dylika vid Undersökningen anställda, men det
bör erinras, att bland de nära 700 observatörerna finnes ett rätt stort
antal akademiskt och tekniskt bildade personer med vetenskapligt intresse,

samt iitt eu meteorologisk fackman mindre än någon annan vetenskapsman
löper fara att bli ensidig i arbetsuppgifter och arbetssätt, enär meteorologien
på grund av sin natur behöver astronomien, astrofysiken, experimental-fysiken,
geografien, geologien, mekaniken m. fl. såsom hjälpvetenskaper,
samt dessutom det internationella samarbetet mellan hela världens
meteorologer är i hög grad utvecklat. Det är icke, såsom kommittén synes
tro, huvudsakligen genom samarbete och gemensamma överläggningar,
som uppmärksamheten riktas på nya arbetsmöjligheter, utan genom ett
planmässigt studium av den vetenskapliga litteraturen och genom noggranna
iakttagelser och mätningar av naturföreteelserna.

När kommittén talar om de nya arbetsmöjligheter och viktiga spörsmål,
vartill de vanligen fruktbara gränsområdena giva uppslaget, så bör
erinras, att hydrografien just är ett sådant gränsområde, ty dess forskningsområde
ligger på och i jordklotets övre lager, således på samma
ställe som geologiens och geografiens, men då ett ständigt utbyte äger
ruin mellan vattnet på och i jordklotets övre lager samt vattnet i atmosfären,
så står hydrografien i intimt samband också med meteorologien.
Men det fruktbara gränsområde, som kallas hydrografi, har sina speciella
mätningsmetoder och en synnerligen stor praktisk betydelse, och därför
har man i de flesta kulturländer ansett lämpligt att inrätta självständiga
hydrografiska institut. I Nordamerikas Förenta Stater har man emellertid
låtit hydrografien lyda under det geologiska institutet; endast undantagsvis
och i liten skala finner man i utlandet hydrografien sammankopplad
med något meteorologiskt institut. Den nuvarande anordningen av
Meteorologiska Centralanstalten och Hydrografiska Byrån såsom två skilda
institut står i full överensstämmelse med den organisation, som i de
stora kulturländerna blivit prövad och godkänd såsom varande den lämpligaste.

När kommittén säger, att Sveriges Geologiska Undersökning så utvecklat
sig, att densamma torde intaga den utan gensägelse ledande ställningen
inom den geologiska forskningen i vårt land, samt att därigenom
också en livlig och gagnerik samverkan kommit till stånd mellan sagda
anstalt och de geologiska institutionerna vid våra universitet, högskolor
och naturhistoriska riksmuseum, vilken omständighet tagit sig uttryck i

174

personutbyte mellan den geologiska undersökningen å ena och övriga
nämnda institutioner å andra sidan, så borde kommittén också omtalat,
att Meteorologiska Centralanstalten på sitt område intager den utan gensägelse
ledande ställningen i vårt land, i det att de båda professurer i
meteorologi, som i Sverige finnas, innehavas av vetenskapsmän, som varit
tjänstemän vid Meterologiska Centralanstalten samt i övrigt fått sin vetenskapliga
utbildning vid Uppsala universitet och genom arktiska forskningsresor.
Anstaltens förste föreståndare hade soin bekant meriterat sig
därtill huvudsakligen genom sin banbrytande verksamhet vid Uppsala
universitets meteorologiska observatorium, och hans efterträdare liksom
ock den nuvarande föreståndaren ha båda varit docenter i meteorologi vid
Uppsala universitet. .Åven anstaltens övriga tjänstemän med vetenskaplig
kompetens ha naturligtvis fått sin vetenskapliga utbildning dels vid universitet
eller högskola, dels vid Anstalten samt under vetenskapliga
forskningsresor eller vid särskilt anordnade meteorologiska observatorier.
Inom den meteorologiska forskningen i Sverige intager alltså Meteorologiska
Céntralanstalten en sä dominerande ställning, att den gott kan på
sitt område jämställas med Sveriges Geologiska Undersökning på dess
område, och den skulle icke i detta avseende vinna något nämnvärt
genom den av kommittén förordade sammankopplingen med Hydrografiska
Byrån.

Däremot skulle Anstalten, såsom jag nu genom ett exempel skall
visa, genom den föreslagna sammankopplingen riskera att förlora utvecklingsmöjligheter,
som den f. n. såsom självständig institution åtnjuter.
När Hydrografiska Byrån började sin verksamhet, avtalades mellan Anstaltens
dåvarande föreståndare och Hydrografiska Byråns föreståndare, att
Anstalten skulle årligen utarbeta och till Byrån överlämna dels tabeller,
ordnade efter flodområden, över den dagliga nederbörden vid samtliga
stationer i riket ävensom månadsammandrag därav, dels tabeller över
samtliga iakttagelser av snötäckets tjocklek och vattenvärde. F. n. är
antalet av dylika nederbördstabeller 192, antalet tabeller över snötäckets
tjocklek omkring 100 och antalet tabeller över snöns vattenvärde omkring
20, allt per år. Dessa levereras från Anstalten tryckfärdiga, men ehuru
alla tabellerna enligt omdöme av erfarna väg- och vattenbyggare vore

varda att fullständigt publiceras, så har dock Hydrografiska Byrån hittills
icke i sina årsböcker publicerat mera än tabellerna över snöns tjocklek
och vattenvärde fullständigt, men av nederbördstabellerna endast månadssaminandragen.
Ännu betänkligare är att dessa publikationer komma ut
så sent. Årsboken för 1913 utkom först år 1915 och årsboken för år
1914 är ännu icke utkommen. Månadssammandragen, ordnade länsvis,
publiceras emellertid i ovannämnda Månadsöversikt redan en månad efter
den, då observationerna utförts. Denna sak är alltså för närvarande icke
ordnad på ett tillfredsställande sätt, oaktat Meteorologiska Centralanstalten
ordentligt fullgjort sitt åtagande i enlighet med nämnda avtal. Såsom ledamot
av Hydrografiska Byråns styrelse har jag nu ansett mig förpliktad att
vidtaga lämpliga åtgärder till rättelses vinnande (min åsikt är, att publikationen
av dessa meteorologiska tabeller bör ombesörjas av Meteorologiska
Centralanstalten, enär de i sådant fall kunna publiceras en eller två månader
efter observationernas verkställande, i likhet med ovannämnda Månadsöversikt).
Men om, såsom kommittén föreslår, föreståndarebefattningen
vid Anstalten indrages, och till chef för den föreslagna riksanstalten utses
en person, som exempelvis är huvudsakligen hydrograf, icke tjänstgjort vid
Anstalten och icke genom samarbete med dess nuvarande tjänstepersonal
har kännedom om dess organisation och arbetsuppgifter, så torde dylika
missförhållanden lätt uppstå och få fortgå oanmärkta.

Än vidare bör erinras, att redan föreståndareskapet för Hydrografiska
Byrån ensam ställer så stora krav på innehavarens kompetens, att
det är svårt att finna en person som fyller måttet. Och då detsamma
gäller om föreståndareskapet för Meteorologiska Centralanstalten, så följer
härav, att det torde bli så gott som omöjligt att finna en person med
kompetens att på ett tillfredsställande sätt såsom överdirektör sköta den
sammansatta, av kommittén föreslagna riksanstalten. Det av kommittén
anförda exemplet Sveriges Geologiska Undersökning bevisar häremot intet,
ty som vi sett är sistnämnda institution vad beträffar de tjänstgörande
personernas antal helt liten i förhållande till Meteorologiska Centralanstalten,
och naturligtvis ännu mindre i förhållande till den föreslagna riksanstalten.
Att Sveriges Geologiska Undersökning ändå kan väl reda sig
med sin jämförelsevis fåtaliga arbetspersonal, beror på det geologiska ar -

176

betets art. Jordskorpans beskaffenhet varierar nämligen icke, liksom
väderleken, oavbrutet från den ena timmen till den andra, utan den håller
sig tvärtom oförändrad under åratal, och när en trakt är i geologiskt
avseende utforskad, så behöver den i regel icke ånyo undersökas på flera
år, om icke undantagsvis för lösande av nya spörsmål, som vid föregående
undersökning'' blivit förbisedda. Helt annat är förhållandet med den meteorologiska
forskningen, som har att göra med de ständigt växlande
företeelserna i den lättrörliga atmosfären; där krävas så gott som oavbrutet
fortgående observationer av mångfaldig art på ett mycket stort antal
orter fördelade över hela riket. För hydrografien, vilken som sagt intager
en mellanställning mellan geologien och meteorologien, gäller även kravet
på talrika och ofta verkställda observationer, om ock i något mindre grad
än för meteorologien.

Mycket kunde vara att tillägga, men då kommittén förklarat, att
ärendet brådskar, så hinner jag nu icke mera, utan slutar med att anföra,
vad Anstaltens förre mångårige föreståndare, professor H. E. Hamberg
vid innevarande års början i anledning av en nådig remiss såsom sakkunnig
i Vetenskapsakademien yttrat, nämligen att Meteorologiska Centralanstalten
bäst torde vara i stånd att följa med och i sin mån bidraga till
meteorologiens utveckling och därmed befordra dess praktiska användning
på olika områden, om den fortfarande såsom hittills får, hel och odelad
samt, om möjligt, utan sammankoppling med någon annan för dess egentliga
verksamhet och ändamål mera främmande institution förbliva i Stock O holm.

I detta uttalande instämmer jag till alla delar.»

In fidem:

Börje Knös.

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AVGIVET AV

DEN AV KUNGL. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902
TILLSATTA KOMMITTÉ

RÖRANDE

AV STATENS

ii it

LONE

LYI.

FÖRNYAT UTLÅTANDE
I FRÅGA OM REGLERING AV LÖNEFÖRHÅLLANDEN M. M.
FÖR VAKTMÄSTARE OCH MED DEM JÄMFÖRLIGA
BEFATTNINGSHAVARE.

STOCKHOLM 1918

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
174605

INNEHÅLL.

Sid.

Underdånig skrivelse till Konungen I

Inledning..... 1

Löneregleringskommitténs betänkande den 14 november 1916 2

Inkomna yttranden över kommitténs betänkande...... 24

Kungl. Maj:ts proposition den 16 april 1917 (n:r 342)...... 46

Vid 1917 års riksdag väckta motioner.............. 52

Ärendets vidare behandling vid 1917 års riksdag 55

Senare framställningar i ärendet................ 58

Kommitténs nya yttrande och förslag:

Allmänna synpunkter:

Allmän motivering................•...... 60

Den kontanta avlöningen.................... 63

Bostadsförmåner........................ 66

Kvinnliga vaktmästare..................... 68

Avlöningsvillkor...................... • • *

Rätt att kvarstå på gammal stat................ 69

Sänkning av pensionsåldern................... *

De särskilda befattningshavarnas klassificering och avlöning in. in.:

Grupp A.......................... ■ ■ 70

> B............................ 71

» C........................... • 72

» D............................ 73

Sid.

Befattningshavare utom de normala avlöningsgrupperna...... 74

Personliga lönetillägg m. m.................... 77

Sammanställning...................... 79

Provisoriska löneregleringar...................17g

Vissa befattningshavare å extra stat . . 721

Synpunkter och önskemål rörande yaktmästarsysslornas rekrytering och göromål
m. m..................... 123

Kostnadsberäkning.............. 705

Till KONUNGEN

Den kommitté, åt vilken Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 uppdragit
att avgiva underdånigt utlåtande och förslag rörande reglering av statens
ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden m. m., överlämnade med

underdånig skrivelse den 21 februari 1918 delen LV av sina tryckta betänkande^
innefattande utlåtande över den s. k. lärarlönenämndens den 31
oktober 1914 avgivna betänkande in. in.

Under den därefter förflutna tiden har kommittén avgivit följande
skriftliga utlåtanden:

den 5 mars 1918 underdånigt utlåtande angående indragning av
två från Kungl. och Hvitfeldtska stipendieinrättningen utgående arvoden
åt musik- och teckningslärarna vid Göteborgs högre latinläroverk
(n:r 119);

den 12 mars underdånigt utlåtande angående framställning om uppförande
av en andre-arkivariebefattning i staten för landsarkivet i Lund
m. m. (n:r 120);

den 19 mars underdånigt utlåtande i fråga om förbättrade avlöningsförmåner
för vissa befattningshavare vid fångvården in. m. (n:r 121);

den 4 april underdånigt utlåtande angående förändringar i den ordinarie
avlöningsstaten för statens uppfostringsanstalt å Bona (n:r 122);

den 5 april underdånigt utlåtande angående väckt fråga om beredande
av ålderstillägg åt två befattningshavare i statskontoret (n:r 123);

den 5 april underdånigt utlåtande angående framställning om ålderstillägg
åt yrkesinspektören H. Rosengren (n:r 124);

den 6 april underdånigt utlåtande angående ansökning av vissa
revisorer i kammarrätten om rätt till ålderstillägg (n:r 125);

den 6 april underdånigt utlåtande angående ansökning av registrator!!
och aktuarien vid marinstaben E. Brisman om rätt till ålderstillägg (n:r

126) ; samt

den 6 april yttrande till riksdagens bankoutskott angående fråga
om ålderstillägg till två vaktmästare vid riksbankens huvudkontor (n:r

127) .

Kommittén får härmed överlämna delen LVI av sina tryckta betänkanden,
innefattande förnyat utlåtande i fråga om reglering av löneförhållanden
in. m. för vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare.

På grund av Kungl. Majtts förordnande den 14 septemper 1917 har
undertecknad Nissen såsom särskild ledamot deltagit i behandlingen hos

III

kommittén av ifrågavarande ärende och därjämte bestritt sekreterargöromålen
i ärendet.

Stockholm den 15 april 1918.

Hugo Paulun.
Cabl Persson.

Underdånigst

F. H. SCHLYTERN.

Aug. Nilsson. And. Pers.

Karl Stenström. C. Er. Nissen.

Vaktmästare och med dem jämförliga
befattningshavare.

174505

Inledning.

Sedan löneregleringskominittén den 14 november 1916 avgivit underdånigt
betänkande (delen LI) rörande reglering av löneförhållanden in. m.
för vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare, och Kungl.
Maj:t i proposition den 16 april 1917 (nr 342) för riksdagen framlagt
förslag i ämnet samt riksdagen i skrivelse den 6 juni 1917 (nr 238)
anmält, att riksdagen ansett sig icke kunna bifalla det av Kungl. Maj:t
framlagda förslaget, anbefalldes kommittén genom kungl. remiss den 13
juli 1917 att efter den vidare utredning i ärendet, som kommittén på
grund av riksdagens omförmälda skrivelse kunde finna erforderlig, avgiva
det yttrande och förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Sedermera hava genom kungl. remiss den 7 september 1917 till
kommittén överlämnats, för att tagas i övervägande vid fullgörande av
ovannämnda den 13 juli 1917 kommittén meddelade uppdrag, tvenne den
28 och 30 augusti 1917 till Kungl. Maj:t inkomna framställningar i förevarande
ärende, den ena från statens vaktmästares förening och den andra
från Sveriges universitets- och högskolebetjäntes förening.

Kommittén får nu i anledning av nämnda remisser avgiva den utredning
samt det yttrande och förslag, som i det följande innefattas.

1—174505. Löneregleringskommitténs bet. LVU

Normala avlöningsgrupper.

Löneregleringskommitténs betänkande den 14 november 1916.

I sitt betänkande den 14 november 1916 uppställde kommittén beträffande
den kontanta avlöningen för ifrågavarande befattningshavare följande
normala avlöningsgrupper:

		Tjänst-	Orts-
	Lön.	görings- pen-	tillägg (i Stock-	Summa.	Anmärkningar.
		ningar.	holm).
Grupp A.
Vaktmästare i centrala ämbetsverk
m. fl..............	700	450	150	1,300]	(Efter 5 år kan lönen höjas 1 med 100 kr., efter 10 år , med ytterligare 100 kr.
Grupp B.
Vissa vaktmästare vid universiteten					\| och efter 15 år med än l ytterligare 100 kr.
och karolinska institutet m. fl.. .	800	550	150	1,500
Grupp C.
Förste vaktmästare i centrala ämbets-					(Efter 5 år kan lönen höjas
verk m. fl............	900	550	150	1,600	< med 100 kr. och efter 10 [ år med ytterligare 100 kr.
Grupp D.					Efter 5 år kan lönen höjas
Preparatorer vid universiteten och					med 100 kr., efter 10 år med ytterligare 100 kr.
karolinska institutet m. fl.....	900	650	150	1,700
				och efter 15 år med än ytterligare 100 kr.

Högsta pensionsunderlaget, som dittills utgjort för vaktmästare i
normalgrad 900 kronor, för förste vaktmästare 1,000 kronor och för preparator
1,100 kronor, skulle vid bifall till kommitténs förslag höjas för
grupp A med 100 kronor, för grupp B med 200 kronor, för grupp C med
100 kronor och för grupp D med 100 kronor till respektive 1,000, 1,100,
1,100 och 1,200 kronor.

Beträffande de bostadsförmåner, som åtnjötos av ordinarie befattningshavare,
om vilka fråga var, ansåg sig kommittén icke böra föreslå
någon ändring i storleken av de bestämda avdragen å den kontanta
avlöningen för bostad och bränsle i vidare mån, än dels att det fåtal
vaktmästare i landsorten — vid länsstyrelsen i Uppsala län, Chalmers tekniska
institut samt landsarkiven — vilka mot 100 kronors avdrag åtnjöte
dylik förmån, därför måtte, i likhet med det stora flertalet av ifrågavarande
befattningshavare i landsorten, få vidkännas 150 kronors avdrag, och dels
att för vaktmästarna vid statsmedicinska anstalten avdraget syntes böra
nedsättas från 300 kronor till det normala beloppet, 250 kronor.

Då kommittén sålunda förordade bibehållande i allmänhet av den
låga uppskattningen av förmånerna i fråga, hade kommittén dock ansett,
att med åtnjutande av samma förmåner borde förenas vissa förpliktelser
i enlighet med följande förslag, nämligen:

l:o) att, därest åt vaktmästare eller med sådan jämförlig befattningshavare mot avdrag
å avlöning enligt stat anvisades bostad i samband med ämbetslokalen, bostaden skulle
av honom bebos, med skyldighet för honom att å tider, då arbete i ämbetslokalen ej påginge,
hava tillsyn över lokalen samt att, i den mån det ej ålåge honom att själv verkställa
eldning, städning och rengöring däri, övervaka, att dessa bestyr verkställdes i behörig ordning
och med iakttagande av nödig varsamhet, ävensom att enligt vederbörande myndighets
bestämmande utföra eller ombesörja andra bestyr med avseende å lokalen; samt

2:o) att bostadsinnehavaren skulle vara pliktig att själv verkställa eller bekosta sugning,
huggning och uppbärning av det för bostaden avsedda bränslet.

För lyse ansåg kommittén, att ett avdrag av 25 kronor borde göras.

Den i gällande stater i allmänhet intagna bestämmelsen, att, därest
vaktmästare i sådan egenskap åtnjöte bostad med bränsle, avlöningen skulle
på visst sätt minskas, inbjöde, enligt kommitténs förmenande, till kringgående
av bestämmelsens syfte och ledde emellanåt till tvister; de kursiverade
orden borde därför uteslutas. Därav borde åter följa, att vaktmästare
tilläventyrs tillkommande ersättning för göromål, som icke skäligen
kunde honom såsom tjänsteplikt åläggas, borde utgå i penningar.

Enär lön och ortstillägg vid utbetalande av avlöning följdes åt,
syntes det kommittén onödigt, att avdrag för bostadsförmån skedde å båda
dessa titlar. Resultatet bleve alldeles detsamma, om avdraget skedde
endast å lönen, vadan en förenkling i sådant syfte förordades.

Kommittén hemställde alltså, att i de särskilda institutionernas stater

Bostadsför måner.

måtte intagas föreskrift därom, att, därest bostad med bränsle, eventuellt
med bränsle och lyse, anvisades åt någon av ifrågavarande befattningshavare,
som icke enligt stat åtnjöte fri bostad, han skulle utav sin lön
avstå

	för bostad med
	bränsle	bränsle och lyse
i Stockholm...........................	250 kr.	275 kr.
å andra orter..........................	150 kr.	175 kr.

Den, som åtnjöte lyse, borde, på sätt redan i flera fall föreskrivits,
tillförbindas att själv bekosta armatur och lampor.

För de mycket sällsynta fall, då befattningshavare åtnjöte enbart
bostad eller bostad med värme men icke i övrigt erforderligt bränsle,
syntes några allmänna bestämmelser icke vara lämpliga; i dylika fall,
ävensom då bostadsförmån vore av sådan beskaffenhet, att den icke kunde
anses ‘hava ovansagda värde, syntes det böra få ankomma på Kungl. Maj:t
att efter omständigheterna bestämma det lägre löneavdrag, som för dylik
förmån skulle äga rum.

Kvinnliga Vidkommande spörsmålet om användande av kvinnliga vaktmästare

anförde kommittén, att åtskilliga av de vaktmästarbefattningar och därmed
jämförliga sysslor, om vilka fråga vore, skulle tilläventyrs med hänsyn
till göromålens beskaffenhet och omfattning lämpligen kunna besättas med
kvinnliga innehavare. Särskilt syntes sådant kunna ifrågasättas vid en del
institutioner med endast en vaktmästare.

Det syntes emellertid icke gärna låta sig göra att generellt föreskriva,
att vissa vaktmästarbefattningar städse skulle uppehållas av kvinnliga
innehavare, utan borde det få ankomma på den myndighet, som tillsatte
befattningshavaren, att därom i vart särskilt fall fatta beslut.

Särskilda be- Beträffande särskilda befattningshavares avlöning yttrade kommittén,

hålaresSäv- med hänsyn till beskaffenheten och omfattningen av de göromål, som
roning. ålåge vaktmästare och vederlikar vid universiteten, karolinska institutet,

tekniska högskolan, veterinärhögskolan, statsrnedicinska anstalten och statens
veterinärbakteriologiska anstalt, kommittén ansett, att av dessa befattningshavare
nedan angivna borde hänföras till grupp B., d. v. s. erhålla i
Stockholm en bcgynnclseavlöning av 1,500 kronor och en slutavlöning av
1,800 kronor samt i Uppsala och Lund 150 kronor lägre belopp, nämligen:

vaktmästarna vid Uppsala universitets anatomiska, patologiska, fysiologiska,
fysiska, astronomiska, meteorologiska, botaniska och zoologiska institutioner
ävensom vid samma universitets institutioner för medicinsk och
fysiologisk kemi samt för allmän och analytisk kemi;

vaktmästarna vid Lunds universitets anatomisk-histologiska, fysiologiska,
medicinsk-kemiska, patologisk-anatomiska, astronomiska, fysiska,
geologisk-mineralogiska, kemiska och zoologiska institutioner;

vaktmästarna vid karolinska institutets fysiologiska, histologiska,
patologisk-anatomiska, anatomiska, kemiska, bakteriologiska och farmakologiska
institutioner samt vid serafiinerlasarettets kliniska laboratorium ävensom
vid det med karolinska institutet sammanhörande tandläkarinstitutet;
laboratorietjänare vid tekniska högskolan;

vaktmästarna vid veterinärhögskolans kemiska, patologisk-anatomiska
och ekonomiska avdelningar ävensom fodermarskar, sjukvårdare, ladugårdsförman
och maskinist vid samma högskola;

vaktmästare vid statsrnedicinska anstalten; samt
vaktmästaren vid statens veterinärbakteriologiska anstalt.

Vidare erinrade kommittén, att jämlikt instruktionen för kungl.
biblioteket två vaktmästare, bland dem eldaren, skulle hava sin bostad i
bibliotekets byggnad och besörja lokalernas bevakning samt övriga portvaktssysslor.

Enligt kommitténs åsikt borde bestyr av den art, för vilka dessa
befattningshavare — förste vaktmästaren och den vaktmästare, som tjänstgjorde
såsom eldare — i enlighet med en av regeringsrätten meddelad resolution
åtnjöte fri bostad med bränsle utan avdrag å den kontanta avlöningen,
vid kungl. biblioteket lika väl som vid åtskilliga andra * statsinstitutioner
för framtiden åligga befattningshavarna, även om för nämnda
förmån avdrag från avlöningen till stadgat belopp ägde ruin. Dylikt avdrag
drabbade under liknande förhållanden ej blott förste vaktmästare i

allmänhet, utan även åtskilliga eldare, exempelvis vid riksarkivet samt
universiteten i Uppsala och Lund m. fl.

Kommittén, som alltså för sin del icke funnit anledning att föreslå
någon undantagsställning för förste vaktmästaren och den såsom eldare
tjänstgörande vaktmästaren vid kungl. biblioteket, hemställde, att de allmänna
bestämmelserna om skyldighet att för bostad, bränsle och lyse
avstå viss del av avlöningen måtte för dem få gälla.’

Som emellertid de dåvarande innehavarna av berörda befattningar
jämlikt regeringsrättens nämnda beslut måste anses åtnjuta rätt till fri
bostad med bränsle, skulle ett genomförande av kommitténs förslag beträffande
dem medföra, att deras kontanta avlöning bleve mindre än den,
som för det dåvarande tillkomme dem.

Då det likväl torde stå dem fritt att ej ingå på en ändring av
gällande stat, syntes någon hänsyn till dem icke behöva utgöra hinder för
bifall till kommitténs hemställan.

Bland de i förevarande ärende till kommittén inkomna framställningar
voro ock de, som avsågo beredande åt vaktmästare hos generaltullstyrelsen
av avlöningsförmåner i likhet med vad som gällde för jämförliga
befattningshavare vid tullverkets lokalförvaltningar.

Kommittén fann sig emellertid sakna anledning att till sistberörda
framställningar förorda bifall, hälst som förhållanden, motsvarande vad uti
ifrågavarande avseende gällde beträffande vaktmästare hos generaltullstyrelsen,
vore rådande inom post- och järnvägsförvaltningarna m. fl. affärsdrivande
verk samt frågan om åvägabringande av enhetliga avlöningsbestämmelser
för personalen vid statens affärsdrivande verk och tullverket
vore till handläggning överlämnad åt särskilt utsedda sakkunniga; och
erinrade kommittén därom, att likartad framställning beträffande vaktmästare
vid general poststyrelsen blivit av Kungl. Maj:t lämnad utan avseende.

Beträffande de personliga avlöningsförhöjningar och ersättningar för
särskilda göromål, som, efter vad kommittén hade sig bekant, utginge till
vissa vaktmästare och med dem iämförliga befattningshavare, framhöll
kommittén, hurusom — med undantag av den personliga lönefyllnad av
300 kronor om året, som tillerkänts vardera av de båda dåvarande inne -

havarna av vaktmästarbefattningarna vid veierinärhögskolans kemiska samt
patologisk-aaatomiska avdelningar, och vilken lönefyllnad utginge intill dess
ny lönereglering för vaktmästarna och deras vederlikar vid högskolan trätt
i tillämpning — samtliga ifrågavarande personliga avlöningsförhöjningar
och för särskilda göromål medgivna ersättningar vore vederbörande tillerkända
utan sådana villkor, som skulle föranleda deras indragning i sammanhang
med ny lönereglering, vadan kommittén ansåg sig ej hava anledning
att därutinnan i det sammanhanget föreslå någon ändring.

Vad anginge verkmästaren vid veterinärhögskolans hovbeslagsmedja,
uppbure han, yttrade kommittén, frånsett tio procent af nettoinkomsten
från smedjan, avlöning till enahanda belopp, som tillkomme preparatorer
vid karolinska institutet och veterinärhögskolan. Kommittén, som förutsatte,
att berörda tantiéme fortfarande skulle till honom utgå, fann sig
böra hemställa, att han i avlöningshänseende i övrigt måtte jämnställas med
sagda preparatorer, d. v. s. erhålla en begynnelseavlöning av 1,700 kronor
med tre ålderstillägg å 100 kronor.

Utom de befattningshavare, vilkas kontanta avlöning utginge efter de
dittill svarande normalgraderna, funnos, anförde kommittén vidare, nedan angivna
befattningshavare med följande kontanta begynnelse- och slutavlöningar:

maskinisten vid naturhistoriska riksmuseet 1,800—2,100 kronor;
förste vaktmästaren vid tekniska högskolan 1,500—1,700 kronor;
vaktmästaren vid mynt- och justeringsverket 1,350—1,450 kronor;
förste vaktmästaren vid akademien för de fria konsterna 1,250—1,350 kronor;
två vaktmästare vid statsmedicinska anstalten 1,250—1,550 kronor;
andre vaktmästaren vid akademien för de fria konsterna 950—1,150 kronor;
portvakten vid musikaliska akademien 1,000—1,200 kronor;
portvakten vid akademien för de fria konsterna 750—950 kronor;
förste vaktmästaren vid Chalmers tekniska institut 1,350—1,550 kronor;
kauslivaktmästaren vid Uppsala universitet 1,350—1,550 kronor;
förste vaktmästaren vid universitetsbiblioteket i Uppsala,kauslivaktmästaren (kursor)
och universitetsvaktmästaren vid Lunds universitet 1,350—1,550 kronor;

två underträdgårdsmästare, fakultetsvaktmästaren samt ränteri- och kontorsvaktmästaren
vid Uppsala universitet samt underträdgårdsmästaren vid Lunds universitet 1,250—
1,450 kronor;

två trädgårdsmedhjälpare vid universitetet i Uppsala och två vid universitetet i Lund
1,000—1,200 kronor;

gårdskarlen vid Chalmers tekniska institut 900—1,100 kronor;
portvakten vid universitetshuset i Lund 800—1,000 kronor; samt
vaktmästaren vid arkivdepån i Visby 600—800 kronor.

Den först omnämnde av dessa, maskinisten vid naturhistoriska riksmuseet,
som åtnjöte i begynnelseavlöning 1,800 kronor, vartili komme två
ålderstillägg ä 150 kronor efter 5 och 10 år, ävensom fri bostad med bränsle,
stode i avlöningshänseende så pass högt, att någon synnerlig höjning för
honom icke syntes vara erforderlig. För likformighetens skull syntes det
emellertid önskvärt, att hans ålderstillägg, som nu vore två ä 150 kronor,
ändrades till tre å 100 kronor. Ökades samtidigt hans begynnelseavlöning
med 100 kronor, vilket belopp med hänsyn till pensionens storlek borde
i sin helhet tilläggas tjänstgöringspenningarna, så förefölle det kommittén,
som skulle innehavaren av denna tjänst — för det dåvarande väl den bäst
avlönade av alla dem, om vilka fråga vore — vara skäligen tillgodosedd.

Förste vaktmästaren vid tekniska högskolan, som åtnjöte en begynnelseavlöning
av 1,500 kronor och två ålderstillägg k 100 kronor, samt förste
vaktmästaren vid Chalmers tekniska institut, kanslivaktmästaren vid Uppsala
universitet, förste vaktmästaren vid universitetsbiblioteket i Uppsala,
kanslivaktmästaren (kursor) och universitetsvaktmästaren vid Lunds universitet,
vilka åtnjöte 1,350 kronor i begynnelseavlöning och två ålderstillägg
å 100 kronor, syntes kommittén böra i fråga om de kontanta avlöningsförmånerna
jämnställas med förste vaktmästare, med vilka de för
det dåvarande vore närmast jämförliga och vilkas avlöning föreslagits till
1,600—1,800 kronor i Stockholm och 1,450—1,650 kronor i landsorten.

Vaktmästaren vid mynt- och justeringsverket hade en begynnelseavlöning
av 1,350 kronor och ett ålderstillägg å 100 kronor ävensom fri
bostad med bränsle. Om sistberörda förmån, på sätt hittills plägat ske,
uppskattades till 250 kronor, så funne man, att denne vaktmästare hade
en avlöning, som med 100 kronor överstege en förste vaktmästares, men
att hans pension vore lika med en förste vaktmästares.

Med hänsyn till de betydande inkomster, denne vaktmästare uppbure
för extra arbete vid myntverket, kunde någon väsentlig ökning av hans
jämförelsevis höga avlöning icke anses vara av behovet påkallad. Om,
såsom kommittén ansåg skäligt, han i allt likställdes med förste vaktmästare
i normalgrad, bleve hans begynnelseavlöning oförändrad, men slutavlöningen
och pensionen ökades vardera med 100 kronor. För bostad borde
han i sådant fall vidkännas vanligt avdrag å avlöningen.

O O O

Det borde nämnas, att myntdirektören i en den 15 september 1915
avgiven, till kommittén för utlåtande remitterad framställning om ny stat
för mynt- och justeringsverket föreslagit, att vaktmästarens avlöning måtte
bibehållas vid 1,350 kronor med ett ålderstillägg å 100 kronor samt fri
bostad med bränsle. Denna sistnämnda förmån hade av myntdirektören
uppskattats till ett värde av 400 kronor.

\id akademien för de fria konsterna utgjorde den kontanta avlöningen
för

förste vaktmästaren 1,250 kronor, därav 800 kronor lön och 450
kronor tjänstgöringspenningar, samt ett ålderstillägg å 100 kronor; .

andre vaktmästaren 950 kronor, därav 600 kronor lön och 350
kronor tjänstgöringspenningar, samt två ålderstillägg å 100 kronor;

portvakten 750 kronor, därav 500 kronor lön och 250 kronor tjänstgöringspenningar,
samt två ålderstillägg ä 100 kronor.

Samtliga dessa befattningshavare vore enligt stat berättigade till
bostad av akademien, vilken förmån emellertid blivit, utan omnämnande
därav i staten, utökad med bränsle och delvis lyse.

Vid avlöningarnas bestämmande hade avsetts, att förste vaktmästaren
skulle bliva likställd med förste vaktmästaren i statskontoret samt
andre vaktmästaren och portvakten med vaktmästarna därstädes; undantagandes
att begynnelseavlöningen för portvakten sänkts med 200 kronor. För
samtliga hade hänsyn tagits till att de av akademien åtnjöte förmånen
av fri bostad.

Kommittén ansåg sig i avseende å bostadsförmånerna för nämnda
befattningshavare vid fria konsternas akademi icke böra ifrågasätta någon
ändring i bestående förhållanden, dock syntes det kommittén riktigast, att
i staten uttryckligen angåves, att med bostaden följde bränsle och lyse,
och hemställde kommittén, att avlöningsförmånerna för dessa befattning ‘-''O havare

måtte, med ovanberörda modifikation beträffande portvakten, sättas
i förhållande till de belopp, som av kommittén föresloges för förste vaktmästaren
och vaktmästare i statskontoret.

Med iakttagande att värdet av bostad, bränsle och lyse beräknades
till 275 kronor, att tjänstgöringspenningarna för förste och andre vaktmästaren
vid akademien sattes till samma belopp som för motsvarande befatt 2—174505.

Lönereglering skommitténs bet. LV1.

ningshavare i statskontoret, samt att portvaktens lön och tjänstgöringspenningar
för begynnelseavlöningens hållande på samma avstånd till andre vaktmästarens
som förut sattes till respektive 475 och 350 kronor, skulle de
kontanta avlöningarna, oberäknat två ålderstillägg åt förste vaktmästaren
samt tre ålderstillägg åt andre vaktmästaren och portvakten, bliva

för förste vaktmästaren lön 775 kronor och tjänstgöringspenningar
550 kronor eller tillhopa 1,325 kronor;

för andre vaktmästaren lön 575 kronor och tjänstgöringspenningar
450 kronor eller tillhopa 1,025 kronor; samt

för portvakten lön 475 kronor och tjänstgöringspenningar 350 kronor
eller tillhopa 825 kronor.

Den likställighet med befattningshavare i statskontoret, som vid senaste
löneregleringen åsyftades, borde sträcka sig jämväl till pensionerna,
vilket, med hänsyn därtill, att Lönernas storlek påverkades av de utav
akademien lämnade bostadsförmånerna, syntes böra ske genom bestämmandet
av särskilda pensionsunderlag.

Därvid borde enligt kommitténs mening portvaktens pension sättas
till samma belopp, som enligt kommitténs förslag skulle tillkomma portvakten
vid musikaliska akademien, d. v. s. vad högsta pensionsbeloppet
anginge, 900 kronor.

För uppbringande av högsta pensionen åt ifrågavarande förste vaktmästare,
andre vaktmästare och portvakt till respektive 1,100, 1,000 och 900
kronor, skulle pensionsunderlagen för dem sättas 125 kronor högre än det
belopp, vartill lönen uppginge, och hemställde kommittén, att i staten för
akademien för de fria konsterna och konsthögskolan måtte vid bifall till
kommitténs förslag rörande avlöningsförmånerna för förste och andre
vaktmästaren samt portvakten intagas bestämmelse därom, att pensionsunderlaget
för de respektive befattningshavarna utgjorde lönen, ökad med
125 kronor.

Vaktmästarna vid statsmedicinska anstalten åtnjöte i begynnelseavlöning
1,250 kronor samt två ålderstillägg å 150 kronor. Att ålderstillläggen
satts till 150 i stället för 100 kronor, ansåg kommittén bero på
ett förbiseende. Detta borde rättas, och vaktmästarna i fråga erhålla tre
ålderstillägg å 100 kronor, på sätt för vaktmästare i allmänhet föreslagits.

Med hänsyn till de upplysningar, som lämnats om dessa båda vaktmästares
åligganden, hade kommittén för befattningshavarna i fråga föreslagit
1,500 kronors begynnelseavlöning och 1,800 kronors slutavlöning.
Pensionen, som dittills varit 1,000 kronor, skulle då bliva 1,100 kronor.

Portvakten vid musikaliska akademien uppbure 600 kronor i lön,
250 kronor i tjänstgöringspenningar och 150 kronor i ortstillägg, tillhopa
1,000 kronor, jämte två ålderstillägg å 100 kronor. Avlöningen vore sålunda
200 kronor lägre än vaktmästares i normalgrad. Om enahanda skillnad
bibehölles, bleve portvaktens lön 600 kronor, tjänstgöringspenningar
350 kronor och ortstillägget 150 kronor, vartill komme tre ålderstillägg ä
100 kronor.

Underträdgårdsmästare, fakultetsvaktmästaren samt ränteri- och kontorsvaktmästaren
vid Uppsala universitet ävensom underträdgårdsmästaren
vid Lunds universitet uppbure för det dåvarande 800 kronor i lön, 450
kronor i tjänstgöringspenningar och två ålderstillägg a 100 kronor.

Dessa befattningshavare syntes kommittén böra jämnställas med institutionsvaktmästare,
d. v. s. erhålla en begynnelseavlöning av 1,350 kronor
samt tre ålderstillägg ä 100 kronor. Pensionen, dittills 1,000 kronor,
bleve då 1,100 kronor.

Två trädgårdsmedhjälpare vid universitetet i Uppsala och två vid
universitetet i Lund uppbure för det dåvarande 650 kronor i lön, 350
kronor i tjänstgöringspenningar och två ålderstillägg k 100 kronor; gårdskarlen
vid Chalmers tekniska institut hade 600 kronor i lön, 300 kronor
i tjänstgöringspenningar och två ålderstillägg å 100 kronor; portvakten
vid universitetshuset i Lund hade 550 kronor i lön, 250 kronor i tjänstgöringspenningar
och två ålderstillägg k 100 kronor; vaktmästaren vid
arkivdepån i Visby hade 400 kronor i lön, 200 kronor i tjänstgöringspenningar
och två ålderstillägg å 100 kronor ävensom fri bostad med
bränsle och lyse.

Dessa befattningshavare syntes kommittén med avseende å beskaffenheten
och omfattningen av deras åligganden kunna skäligen åtnöjas med
ytterligare ett ålderstillägg å 100 kronor, varmed följde pensionens ökning
med samma belopp.

Av lön ingsvillkor.

Rätt att
kvarstå på
gammal stat.

Provisoriska

löneregle ringar.

För åtnjutande av de avlöningsförmåner, som blivit av kommittén
föreslagna för ordinarie vaktmästare in. fl., borde, enligt kommitténs åsikt,
gälla enahanda villkor och bestämmelser, som beträffande de respektive
verken och institutionerna vore stadgade för åtnjutandet av de enligt fastställda
stater dittills utgående avlöningsförmåner, dock med den modifikation
i avseende å bestämmelserna angående ålderstillägg, som följde
därav, att kommittén på anförda skäl för sin del ansett, att beträffande
samtliga ålderstillägg borde gälla, att befattningshavare, som, då han intjänat
stadgad tid för erhållande av löneförhöjning, redan uppnått den
levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i lagen angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension vore skyldig att från tjänsten avgå, icke
finge tillträda samma förhöjning.

1 övrigt skulle för tillträde till de föreslagna ytterligare ålderstilläggen
gälla enahanda villkor, som blivit stadgade för tillträde till redan medgivna
sådana förhöjningar.

Vad anginge rätt att kvarstå å gammal stat, föreslog kommittén,
att de förutvarande innehavare av ifrågavarande befattningar, vilka icke
före viss angiven tidpunkt anmälde, att de ville övergå till den förändrade
avlöningsstaten samt underkasta sig de för åtnjutande av avlöning
enligt denna stat stadgade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen
kunde därtill förbindas, borde få bibehållas vid dem enligt dittills gällande
ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej
annat föranleddes av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit
dem.

Aven framhöll kommittén, att vid bifall till dess förslag om ny lönereglering
för vaktmästare in. fl. i de nyreglerade verken avlöningarna för
deras vederlikar i de ämbetsverk, för vilkas befattningshavare riksdagen
medgivit provisorisk lönereglering, givetvis borde genom sådan lönereglering
uppbringas till motsvarande belopp.

Därest kommitténs förslag i huvudfrågan vunne godkännande, skulle
alltså med det provisoriska avlöningstillägget avlöningarna till de ordinarie
vaktmästarna i normalgraderna ställa sig sålunda:

	Avlöning å ordinarie stat.	Provisoriskt avlöningstillägg (oreducerat).	Pensions-avgift mot-svarande belopp.	EG B 0 0
	w ce Os B a b o JO ce	Ålderstillägg.	Tjänstgörings- penningar.	Summa.	Lön (utom ålderstillägg).	Ålderstillägg.	Ortstillägg.	Tjänstgö rings- penningar.	Summa.	jberäknat enligt \| pensionslagen.	avrundat.	P P Os B 0'' os
Förste vaktmästare
\ titan ålderstillägg ....	800	—	300	1,100	100	—	150	250	500	27	35	1,565
med 1 > ....	800	—	300	1,100	100	100	150	250	600	30	35	1,665
med 2 > ....	800	—	300	1,100	100	200	150	250	700	33	35	1,765
Vaktmästare
utan ålderstillägg ....	500	—	300	800	200	—	150	150	500	21	30	1,270
med 1 > ....	500	100	300	900	200	—	150	150	500	24	30	1,370
med 2 » ....	500	100	300	900	200	100	150	150	600	27	30	1,470
med 3 > ....	500	100	300	900	200	200	150	150	700	30	30	1,570

Dessutom funnes några befattningshavare, tillhörande vaktmästarkategorien,
med bestämda avlöningar uppförda å extra stat för år 1917, nämligen
:

en vaktmästare vid hydrografiska byrån, med 1,000 kronors arvode, vilket efter fem
år kunde förhöjas med 100 kronor, varjämte honom finge tilldelas gratifikation med högst
500 kronor för skötande av vissa göromål;

en vaktmästare i nedre justitierevisionen, en i kommerskollegiet och en i Svea hovrätt,
vardera med 1,175 kronor (alltså lika med begynnelseavlöningen för vaktmästare i allmänhet
i nyreglerade centrala ämbetsverk efter avdrag av 25 kronor, motsvarande pensionsavgift)
;

följande befattningshavare vid tekniska högskolan med nedan angivna arvoden,
nämligen:

1 vaktmästare..........................

1 laboratorietjänare vid bergskolan..................

2 laboratorietjänare vid elektrotekniska och fysiska laboratorierna, vardera .

3 laboratorietjänare vid mekaniska laboratorierna, vardera........

1 verkmästare, utom bostad och bränsle,............. . .

1 maskinist, » » » » ...............

1 reparatör,...........................

2 portvakter, tillhopa.......................

1,200	kronor
1,200
1,200	»
1,200
2,000
1,600
1,200	»
300	»

Från vart och ett av arvodena till vaktmästare och laboratorietjänare
vid tekniska högskolan skulle dock på sedvanligt sätt dragas ett så stort

Visso befattningshavare
å
extra stat.

belopp, som motsvarade den pensionsavgift, befattningshavaren skulle haft
att erlägga, därest befattningen varit av ordinarie natur.

Beträffande verkmästaren, maskinisten och reparatören vid tekniska
högskolan hade vid bestämmande av nämnda arvoden åt dem icke tagits
hänsyn till de på senare åren ökade levnadskostnaderna. I Kungl. Maj:ts
framställning till 1916 års riksdag om anvisande av berörda arvoden uttalades,
att en dylik grund till löneförbättring ej kunde få göra sig gällande
i dessa enstaka fall. Resultatet av löneregleringskommitténs utredning
borde avvaktas, innan någon definitiv reglering skedde av berörda,
vid högskolan anställda befattningshavares avlöningsförhållanden.

Vidkommande vaktmästaren vid hydrografiska byrån erinrade kommittén,
att i det förslag till ordinarie stat för statens hydrografiska byrå,
som av Kungl. Maj:t förelädes 1913 års riksdag, avlöningen till 1 vaktmästare
var upptagen såsom för vaktmästare i allmänhet vid nyreglerade centrala
ämbetsverk. Riksdagen biföll emellertid ej byråns uppförande på ordinarie
stat.

Vid 1914 års senare riksdag fick vaktmästaren sin på extra stat
uppförda avlöning höjd med 200 kronor till 1,000 kronor; arvodet kunde
efter 5 års anställning höjas med 100 kronor. Den vid 1914 års senare
riksdag vidtagna förhöjningen, som utginge jämväl för år 1917, vore — såsom
framginge av sistnämnda riksdags skrivelse nr 9 — tilltagen så, att
den icke skulle kunna tänkas föregripa en blivande lönereglering.

Vaktmästaren i fråga kunde dessutom undfå gratikation med högst
500 kronor för särskilda göromål.

Till kommitténs behandling förelåge jämväl frågor såväl om ny
ordinarie stat för hydrografiska byrån, som ock om byråns sammanförande
med vissa andra smärre vetenskapliga anstalter.

Därest förevarande ärende skulle förekomma till prövning vid tidigare
riksdag än nyssberörda frågor, syntes, i likhet med vad som föreslagits
för flertalet vaktmästare, jämväl vaktmästare vid hydrografiska byrån,
vars arvode ej uppdelats i lön och tjänstgöringspenningar och för vilken
något pensionsavgift motsvarande avdrag ej lämpligen kunde äga rum,
böra få sitt arvode höjt med 100 kronor, varemot kommittén, med hänsyn

särskilt till'' medgivandet om gratifikation åt honom, ansåg sig sakna anledning
att föreslå någon ökning av ålderstilläggens antal.

1 den mån övriga ifrågavarande befattningar å extra stat kom me att
uppföras på extra stat jämväl för år 1918, syntes innehavarna av desamma
— med undantag för de två med tillhopa 300 kronor avlönade
portvakterna vid tekniska högskolan ävensom verkmästaren därstädes —
böra beredas någon ökning i avlöningen.

Vad beträffade de tre vaktmästarna i justitierevisionen, kommerskollegiet
och Svea hovrätt, vilkas avlöning då vore, med bortseende från
det pensionsavgift motsvarande avdraget, lika med vaktmästares i normalgrad
begynnelseavlöning, borde tydligtvis, vid bifall till kommitténs förslag
i övrigt, höjningen bliva 95 kronor för en var av dem, så att deras
behållna avlöning bleve 1,270 kronor.

Enahanda vore förhållandet med vaktmästaren och reparatören vid
tekniska högskolan.

Maskinisten därstädes syntes böra tilldelas en avlöningsförhöjning av
100 kronor, varvid han lämpligen kunde placeras i samma avlöningsställning,
som av kommittén föreslagits för preparator vid karolinska institutet,
med bortseende dock från ålderstilläggen samt hans fria bostad och bränsle.
Från hans avlöning borde i sådant fall dock dragas 40 kronor, motsvarande
pensionsavgift.

De ordinarie laboratorietjänarna vid tekniska högskolan hade av kommittén
föreslagits till enahanda avlöning, som skulle tillkomma s. k. institutionsvaktrnästare
vid karolinska institutet m. fl., d. v. s. 1,500 kronor
med tre ålderstillägg å 100 kronor.

De upplysningar, som ur tillgängliga handlingar stått att vinna om
ifrågavarande å extra stat uppförda laboratorieränares göromål, gåve kommittén
anledning föreslå, att befattningshavarna i fråga måtte tilldelas arvoden,
motsvarande den begynnelseavlöning, som föreslagits för de ordinarie
laboratorietjänarna, dock med sedvanligt avdrag motsvarande de ordinaries
bidrag till egen pensionering.

Verkmästaren vid tekniska högskolan hade redan för år 1917 tillagts
en avlöning, som överstege den fasta begynnelseavlöningen för samtliga de

Åtskilliga
andra befattningshavare.

befattningshavare, om vilka vore fråga. Något avdrag, motsvarande pensionsavgift,
ägde ej rum för honom. Vid sådant förhållande och innan
någon närmare erfarenhet om de med befattningen förenade göromålens
omfattning och betydelse vunnits, fann sig kommittén för det dåvarande
ej kunna för honom förorda någon avlöningsförhöjning.

Kommittén föreslog alltså, att nedannämnda befattningshavare måtte,
under förutsättning att de jämväl år 1918 förbleve å extra stat, erhålla

följande arvoden:

1 vaktmästare vid hydrografiska byrån — oavsett ålderstillägg och gratifikation
—....................... 1,100 kronor

1 vaktmästare vid nedre justitierevisionen........... 1,270 »

1 » » kommerskollegiet ................. 1,270 »

1 » » Svea hovrätt................... 1,270 »

följande befattningshavare vid tekniska högskolan:

1 vaktmästare.......................... 1,270 kronor

1 laboratorietjänare vid bergsskolan................. 1,465 »

2 » » elektrotekniska och fysiska laboratorierna, vardera , 1,465 »

3 laboratorietjänare ?id mekaniska laboratorierna, vardera........ 1,465 »

1 verkmästare, utom bostad och bränsle,............... 2,000 »

1 maskinist, > » » »,....,.......... 1,660 »

1 reparatör................,........... 1,270 »

2 portvakter, tillhopa....................... 300 »

En vaktmästare, tillika portvakt, vid högre lärarinneseminariet, en
vaktmästare och en portvakt vid gymnastiska centralinstitutet, en vaktmästare
vid kommendantskapet i Stockholm, en maskinist vid krigshögskolan,
en maskinist vid artilleri- och ingenjör högskolan, en portvakt vid
sjökrigsskolan, en övereldare och två eldare vid nationalmuseet, två eldare
vid naturhistoriska riksmuseet, en vaktmästare vid myntkabinettet vid Uppsala
universitet, en vaktmästare vid musikaliska kapellet och en vid museet
för nordiska fornsaker vid samma universitet, tre uppasserskor vid universitetet
i Lund, en eldare vid högre lärarinneseminariet och två portvakter
vid tekniska högskolan hade kommittén ansett icke falla inom ramen för
den undersökning, kommittén anbefallts att i förevarande sammanhang verkställa.

Ehuruväl det syntes sannolikt, att jämväl beträffande en eller annan
av dessa befattningshavare skäl till avlöningsförhöjning kunde föreligga,

hade kommittén ansett sig icke hava att därom då framlägga några förslag,
utan syntes det böra få ankomma på vederbörande myndigheter att
därutinnan göra de framställningar, till vilka fog kunde förefinnas.

Beträffande frå^a om fri läkarvård och fria medikamenter anförde läkarvård
° t # . och be koimnittén,

att fri läkarvård och fria medikamenter tillkom me vaktmästarna klädnad.

hos generaltullstyrelsen, men i övrigt icke några av de befattningshavare,

om vilka vore fråga.

Någon anledning att härutinnan uppdraga en skillnad mellan, å ena
sidan, vaktmästarna och med dem jämförliga befattningshavare i de centrala
ämbetsverken in. fl. statsinstitutioner och, å andra sidan, vissa andra
befattningshavare vid samma institutioner ansåg kommittén så mycket
mindre förefinnas, som de förra väl efter all sannolikhet komme att erhålla
en avlöningsförbättring, som de senare antagligen länge finge vänta på Dessutom

erinrades, att, enligt vad kommittén förnummit, den fria
läkarvården ingalunda allmänneligen omfattades med någon vidare belåtenhet
av personalen vid de statens affärsdrivande verk, där dylik förmån
funnes medgiven.

Kommittén fann sig fördenskull icke kunna tillstyrka en av styrelsen
för statens vaktmästares förening gjord framställning om beredande av
ifrågavarande förmåner åt vissa vaktmästare.

Vad angick fråga om fri beklädnad in natura eller motsvarande be O

klädnadsersättning, hemställde kommittén, att berörda fråga i då förekommen
ordning icke måtte föranleda till vidare åtgärd.

Rörande fråga om krigs ti dshjälp hade kommittén ansett sig böra Krigstidsfästa
uppmärksamhet därå, att det huvudsakliga skäl, varpå kommitténs y p
föreliggande förslag till avlöningsförhöjning grundats, vore den så att säga
normala stegring i levnadskostnaderna, som ägt rum efter år 1907, då
principerna för flertalet av gällande löneregleringar utformades. Däremot
hade kommittén vid förslagets uppgörande ansett sig icke böra taga hänsyn
till den av kriget härflytande exceptionella stegringen i samma kostnader
under de senaste åren.

Vid sådant förhållande hade kommittén tänkt sig, att ifrågavarande

3—174505. Löneregleringskommitténs bet. LVI.

statstjänare, även om deras avlöning reglerades på sätt kommittén föreslagit,
skulle bliva delaktiga i den krigstidshjälp, som kunde varda statens
befattningshavare i allmänhet tillerkänd.

Synpunkter'' Slutligen berörde kommittén • vissa synpunkter och önskemål rörande

rörande vakt- vaktmästarsysslomas rekrytering, göromål m. m. och framhöll därvid belors^ekry-
träffande sättet för rekryteringen, hurusom det synts kommittén anmärkgöromåi3m
m ningsvärf, en mängd befattningshavare första gången antagits i statens
tjänst vid en ålder mellan 30 och 40 år, i enstaka fall till och med därutöver
och ända upp till 50 år. Uppenbarligen skulle det, enligt kommitténs
mening, vara fördelaktigt för det allmänna, om aspiranter till vaktmästarsysslor,
i den mån befattningarna icke jämlikt kungl. kungörelsen
den 27 maj 1881 (sv. förf. sand. nr 28) rekryterades från armén, vid
antagandet icke överskridit en viss låg ålder, förslagsvis 25 år.

För att vaktmästares tjänstgöringstid måtte kunna i större utsträckning,
än för det dåvarande ofta ägde rum, utfyllas av effektivt arbete, syntes
det vara en nödvändig förutsättning, att vissa minimiför äring ar i kompetens
bleve uppställda för att vinna anställning såsom vaktmästare. Närmast
till hands syntes då ligga att kräva förmåga att skriva en redig
handstil, möjligen ock någon färdighet i maskinskrivning.

Det läge emellertid i sakens natur, att generella föreskrifter icke
vore tillfyllest för befordrande av antydda syfte; i stort sett komme det
nog att bero på vederbörande myndigheter själva att tillse, att de hos dem
anställda vaktmästarnas arbetstid bleve behörigen utnyttjad.

Beträffande frågan om ersättning för särskilda göromål erinrade kommittén
därom, att 1906 års statsrevisorer anmärkt, att de vid granskning
av departementens och de centrala ämbetsverkens räkenskaper funnit, att
särskilda kostnader utgått för göromål, som skäligen bort av verkens vaktmästare
utan ersättning bestridas, såsom för eldning, för hembärande av
handlingar och böcker, för hissning och skötsel av flagga med flera dylika
bestyr, och revisorerna ifrågasatte i anledning därav, huruvida icke allmänna
bestämmelser borde utfärdas angående de tjänsteåligganden, som
i regel borde åligga vaktmästarna.

Vederbörande myndigheter, som hördes över denna anmärkning,

ställde si# emellertid i allmänhet ovilliga eller likgiltiga mot förslaget att
genom allmänna bestämmelser reglera vaktmästarnas tjänsteåligganden.

Statsutskottet vid 1907 års riksdag anförde i sitt utlåtande i ärendet,
att av revisorernas framställning framginge, att i angivna hänseenden
förekomme missförhållanden, som krävde rättelse. Då emellertid, sedan
uppmärksamheten blivit fäst å denna angelägenhet, antagas kunde, att
Kungl. Maj:t och vederbörande myndigheter komme att taga densamma i
övervägande och vidtaga de åtgärder, som av förhållandena kunde befinnas
påkallade, hemställde utskottet, att riksdagen måtte vid vad i ärendet ''
förekommit för det dåvarande låta bero.

Denna hemställan bifölls av riksdagen.

I sin skrivelse den 9 juni 1910 angående reglering av utgifterna
under riksstatens andra huvudtitel åberopade riksdagen vad i nämnda
ärende uttalats och framhöll önskvärdheten av att frågan om meddelande
av allmänna bestämmelser rörande de tjänsteåligganden, som i regel borde
tillkomma vaktmästarna, bleve, i vad den avsåge vaktmästarna vid det
ämbetsverk, fångvårdsstyrelsen, som då var föremål för ny lönereglering,
tagen under omprövning av Kungl. Maj:t vid utfärdandet av ny instruktion
för styrelsen.

Så skedde ock, i det Kungl. Maj:t den 16 december 1910 i samband
med utfärdande av instruktion för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten
i nådigt brev till fångvårdsstyrelsen föreskrev, att å styrelsens stat
uppförd vaktmästare skulle vara skyldig att å den tid varje dag, överdirektören,
med iakttagande av meddelade föreskrifter rörande längden av
arbetstiden å tjänsterummet, bestämde, uppvakta hos styrelsen, med åliggande
därjämte att under samma tid samt jämväl omedelbart före och
efter densamma tillhandagå med fortskaffande inom huvudstaden av post,
handlingar och dylikt samt utom verket utföra andra uppdrag, som
lämpligen kunde honom för verkets räkning åläggas, ävensom att förste
vaktmästaren skulle särskilt tillkomma att hava närmaste ansvaret för
vaktmästargöromålen samt att förvara blanketter och annat tryck m. m.

Därest bostad åt vaktmästare funnes beredd i samband med styrelsens
ämbetslokal, skulle den av vaktmästarna, som styrelsen bestämde, mot
i stat fastställt avdrag å avlöningen vara där boende, med skyldighet att å

O o 7 . J o

tider, då arbete i lokalen ej påginge, hava tillsyn över lokalen samt att
vaka över att eldning, städning och rengöring däri verkställdes i behörig
ordning och med iakttagande av nödig''varsamhet ävensom att utföra eller
ombesörja andra bestyr med avseende å lokalen.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 13 januari 1911 av frågan
om reglering av löneförhållandena vid nedre justitierevisionen anförde
chefen för justitiedepartementet, att vad som uttryckligen bestämts i avseende
å fångvårdsstyrelsens vaktmästare finge antagas stå i överensstämmelse
med vad som ansåges gälla för vaktmästare i allmänhet i ämbetsverken,
och att det syntes honom vara lämpligt, att dessa vaktmästarpersonalens
skyldigheter bleve på sätt, som skett i samband med utfärdandet
av fångvårdsstyrelsens instruktion, fastslagna, då nya instruktioner utfärdades
för andra nyreglerade verk.

Kommittén ansåg sig böra ytterligare understryka angelägenheten
därav, att i sammanhang med blivande höjning av vaktmästares avlöningar
behörigen tillsåges, att skäligt arbete av vaktmästarna presterades, att
vaktmästare icke erhölle särskild ersättning för göromål, som skäligen
borde åligga dem i tjänsten, att dem ej heller på annat olämpligt sätt —
exempelvis genom »frivilliga» terminsavgifter av studerande — bereddes
gottgörelse för dylika göromål, samt att icke till andra personer utgåves

gottgörelse för arbete, som vore av beskaffenhet att kunna och böra av

vaktmästare utföras.

Efter att hava påpekat det författningsstridiga däri, att i en del

ämbetsverk inköp av skrivmaterialier och ved in. in. anförtrotts åt vakt mästare,

övergick kommittén därefter till att yttra sig om frågan rörande
hemkörning och hämtning av handlingar, och uttalade kommittén som ett
önskemål, att det betungande åliggandet för vaktmästarna att på regelbundna
tider till och från vederbörande tjänstemän bära handlingar
måtte kunna, om icke alldeles upphöra, dock väsentligen inskränkas. Den
genom en sådan åtgärd besparade arbetskraften kunde komma statsverket
till godo antingen genom minskning av antalet vaktmästare eller genom
att pålägga dessa andra göromål, för vilka särskild ersättning då utginge.

I sammanhang därmed framhöll kommittén jämväl angelägenheten
därav, att vid uppkommande vakanser prövades, huruvida någon minskning
i antalet vaktmästare kunde äga rum. I den mån som vaktmästarnas
avlöning ökades, borde nämligen tagas under omprövning, huruvida
icke också deras göromål kunde i motsvarande grad ökas, så att statsverket
erhölle skälig valuta för vad detsamma till vaktbetjäning utgåve.

Ifrågasättas kunde, anförde kommittén vidare, huruvida icke allmänna
posten borde i större utsträckning än för det dåvarande anlitas
för transport av lokalbrev ämbetsverken emellan samt möjligen även för
annan tjänsteposts forsling från postanstalt till adressat. Möjligen skulle
en sådan anordning kunna leda till minskning av antalet vaktmästare i
ämbetsverken och därigenom — även om någon ökning av arbetskrafterna
vid postverket i anledning därav icke skulle kunna undgås — till besparing
för statsverket i dess helhet.

Till sist framhöll kommittén beträffande fråga om ändrad gemensam
titulatur för vaktmästare och deras vederlikar, att, då samtliga ifrågavarande
befattningshavare ägde efter deras göromål anpassade titlar — vaktmästare,
förste vaktmästare, preparator, maskinist o. s. v. — kommittén
för sin del ansåge, att någon gemensam benämning för dem icke vore av
Jsehovet påkallad.

En sådan titelförändring skulle ock nödvändiggöra eu omformulering
av åtskilliga avlöningsstater, avlöningsvillkor och instruktioner, i vilka
uttrycken tjänstemän av första, andra och tredje graden förekomme.

Enligt vedertaget språkbruk funnes för övrigt redan eu för alla statens
funktionärer gemensam benämning, nämligen befattningshavare.

Kommittén ansåg sig av dessa skäl böra avstyrka bifall till det väckta
förslaget om titelförändring.

Vid det av kommittén avgivna betänkandet hade fogats ett särskilt skiljaktig Afyttrande
av en ledamot i kommittén, revisionskommissarien R. Vide, för ''kommittén.
vilken, då fråga förelåg om reglering av löneförhållandena för ett stort
•antal vid skilda statsinstitutioner anställda befattningshavare, det synts
vara lämpligt att undersöka, huruvida de dittills vid löneregleringar i allmänhet
tillämpade principerna kunde anses hava medfört tillfredsställande

resultat, eller huruvida grunderna för löneregleringsarbetet vore i behov
av någon förbättring.

Reservanten hade därför ansett sig böra belysa några av de enligt
hans mening mest i ögonen fallande oegentligheterna på området, vilket
han gjort genom att återgiva vissa delar av riksdagens andra kammares
femte tillfälliga utskotts den 17 februari 1911 avgivna utlåtande (nr 2) i
anledning av väckt fråga om vidtagande av åtgärder i syfte att åstadkomma
enhetlighet vid löneregleringen inom statsförvaltningen.

Enligt vad reservanten erinrade, hade avlöningsbestämmelserna för de
befattningshavare i statens tjänst, om vilka då vore fråga, i ett flertal fall
tillkommit efter förslag av löneregleringskommittén och vore därför uppgjorda
efter mera enhetliga principer. De ojämnheter, som ändock förefunnes,
skulle i det väsentliga försvinna vid bifall till det av kommitténs
majoritet nu framlagda förslaget.

Då emellertid en ny lönereglering ifrågasattes för de lägst avlönade
befattningshavarna i ett mycket stort antal statsinstitutioner, hade det
synts reservanten böra tillses, att för denna lönereglering lädes en sådan
grund, att den vid framtida påbyggnad, d. v. s. inom den sannolikt ej
långt avlägsna tid, då avlöningarna för övriga befattningshavare måste
omregleras, bleve lämplig och såvitt möjligt ägnad dels att undanröja påpekade
bristfälligheter i gällande bestämmelser, dels ock att — med undvikande
av den i stor utsträckning använda metoden att giva med den
ena handen och taga tillbaka med den andra — befordra enhetlighet, överskådlighet
och enkelhet på området, särskilt vid de tidsödande bestyren
med avlöningslistors uppgörande och kontrollerande.

De önskemål, som i berörda syfte borde uppställas, syntes reservanten
vara följande:

I. Befattningshavarna borde befrias från skyldigheten att bidraga till sin egen pensionering.

II. De olika titlar, som bildade avlöningen, borde minskas i antal.

III. Tjänstgöringspenningarna borde bestämmas till vissa procent av medeltalet mellan
grundlönen och slutavlöningen.

IV. Grundlönen, ålderstilläggen samt avdragen för bostad, bränsle och lyse borde var
för sig utgöra jämna multipler av 12.

V. Grundlönen borde tillgodokomma vederbörande befattningshavare från och med
dagen, då han tillträtt befattningen, och borde utbetalas i efterskott för var månad.

VI. Befattningshavarna borde befrias från skyldigheten att betala stämpelavgift för fullmakt,
konstitutorial och förordnande.

I fortsättningen av sitt yttrande har reservanten visat, vilka modifikationer
vore påkallade ur de av honom framhållna synpunkterna dels i
avseende på en fullständig avlöningsstat av den s. k. statskontorstypen,
dels i avseende på avlöningen för de i kommittémajoritetens förslag upptagna
normalgrupperna A, B, C och D av vaktmästare och med dem jämförliga
befattningshavare.

Inkomna yttranden över kommitténs betänkande.

Med anledning av löneregleringskommitténs förslag inkom Sveriges
universitets- och högskolebetjäntes förening den 13 januari 1917 och statens
vaktmästares förening den 18 i samma månad till Kungl. Maj:t méd nya
framställningar i förevarande ämne, varjämte yttranden i ärendet avgåvos
av flertalet av Kungl. Maj:ts befallningshavande, medicinalstyrelsen, myntoch
justeringsverket, riksarkivarien, landsarkivarierna i Uppsala, Vadstena,
Lund och Göteborg, riksbibliotekarien, överbibliotekarierna vid universitetsbiblioteken
i Uppsala och Lund, föreståndaren för Uppsala universitets
botaniska trädgård, Uppsala universitets drätselnämnd, akademien för de
fria konsterna, styrelserna för tekniska högskolan, Chalmers tekniska institut,
veterinärhögskolan, centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
och de vid sistnämnda anstalt fast anställda vaktmästarna ävensom
statskontoret.

Sveriges uni- Sveriges universitets- och högskolebetjäntes förening anförde därvid,

yerhögskoie-Ch föreningen ville särskilt framhålla önskvärdheten därav, att begynnelse betjäntes

för-lönen för universitets- och högskolebetjänte bestämdes till 1,200 kronor,
enär en sådan befattningshavare, om han på grund av sjukdom eller av annan
anledning Ange sina inkomster begränsade till endast lönen, eljest
komme i en alltför betryckt ekonomisk ställning.

Vidare ansåg föreningen de av kommittén föreslagna perioderna för
intjänande av ålderstillägg alltför långa. De syntes lämpligen kunna reduceras
till treårsperioder.

Jämväl pensionsåldern vore, enligt föreningens förmenande, för hög,
vadan föreningen för sin del ville föreslå, att frågan därom gjordes till
föremål för särskild prövning.

2r>

Beträffande deri av kommittén gjorda grupperingen av ifrågavarande
befattningshavare ansåg föreningen, att densamma borde underkastas revision,
därvid avseende borde fastas ej blott vid beskaffenheten av vederbörandes
tjänstgöring, utan även vid tjänstgöringstidens längd.

Slutligen hemställde föreningen, med stöd av vad sålunda av densamma
blivit anfört, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att avlöningen
för betjånte vid rikets universitet, Karolinska institutet med tandläkarinstitutet
och serafimerlasarettets kliniska laboratorium, tekniska
högskolan, veterinärhögskolan, skogshögskolan, farmaceutiska institutet,
statsmedicinska anstalten, veterinärbakteriologiska anstalten, skogsförsöksanstalten,
naturhistoriska riksmuseet och centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet måtte fastställas till 1,800 kronor, därav 1,200
kronor lön och 600 kronor tjänstgöringspenningar, jämte tre ålderstillägg,
vartdera å 200 kronor, efter respektive 3, 6 och 9 års tjänstgöring ävensom
ortstillägg enligt dittills gällande bestämmelser till belopp av 200
kronor, samt att avlöningen för sådan befattningshavare, vilken tidigare
på grund av särskilda kvalifikationer åtnjutit högre lön, skulle bestämmas
i samma proportion till normalavlöningen som förut.

Vid Sveriges universitets- och högskolebetjäntes förenings framställning
hade fogats intyg av akadeiniräntmästaren vid Lunds universitet och
föreståndaren för nämnda universitets historiska museum samt mynt- och
medaljkabinett, vari vitsordats, dels att vaktmästaren vid gamla bibliotekshuset
vid Lunds universitet hade en mer än vanligt sträng daglig tjänstgöring,
omfattande söckendagar tiden mellan kl. 7 fm. och 8 em. samt söndagar
tiden från kl. 1 till 3 em., vadan tillfälle till extra inkomster för honom icke
funnes, dels att den vid Lunds universitet anställda eldaren i universitetshuset,
som tillika vore trädgårdsdräng, i avseende på omfånget av det
arbete, som ålåge honom, borde likställas med institutionsvaktmästare.

Statens vaktmästares förening hemställde i sin ovan omförmälda statens mktframställning,
att Kungl. Maj:t ville behjärta vaktmästarnas bekymmer-masten7ng. for~
samma ekonomiska ställning ävensom taga under omprövning, huruvida
och under vilka förhållanden vaktmästarlönerna kunde regleras efter samma
grundprinciper som avlöningarna för övriga befattningshavare, d. v. s. så,

4—174505. Löneregleringskommitténs bet. LVI.

att vaktmästare skulle kunna av sin tjänst erhålla så stor inkomst, att den
åtminstone något så när motsvarade utgifterna för nödtorftigt uppehälle.

Till stöd för denna sin hemställan framhöll föreningen, förutom
levnadsomkostnadernas enorma stegring, rättvisan och billigheten däri, att,
då den dagliga tjänstgöringstiden för vaktmästare, såvitt föreningen hade
sig bekant, i allmänhet vore minst lika lång som för övriga ordinarie befattningshavare,
avlöningen jämväl för dem skulle tillmätas så, att de för
fyllande av de oundgängliga behoven icke skulle vara nödsakade att förskaffa
sig extra inkomster.

Beträffande de extra inkomster, som av vaktmästare med eller utan
biträde av hans familj kunde förvärvas, ville föreningen påvisa det orimliga
däri, att, om exempelvis en vaktmästares hustru vore i tillfälle att
genom utförande av städningsarbete i det ämbetsverk, där hennes man vore
anställd, bidraga till familjens uppehälle, detta förhållande skulle utgöra
en anledning till att vaktmästaravlöningen skulle hållas nere i motsvarande
grad. Om nämligen en tjänstemans hustru mot ersättning utförde
arbete för det ämbetsverk, i vilket mannen innehade tjänst, komme detta
givetvis aldrig att tagas i beräkning vid fastställandet av tjänstemannens
lön.

Dessutom vore förhållandet det, att ett flertal vaktmästare icke alls
hade några extra inkomster och i de fall, då de hade sådana, utgjordes
de ofta nog av ersättning för biträde med servering å restauranger samt
vid middagar och supéer i privata hem, vilka inkomster till följd av gällande
restriktioner i fråga om försäljningen av alkoholhaltiga drycker på
senare tider högst betydligt nedgått.

Xungi. Maj:ts Vidkommande de av Kungl. Maj:ts befallningshavande avgivna ut befhalande.

låtanden i förevarande ärende hava dessa utlåtanden, vilka icke blivit till
• löneregleringskommittén överlämnade, trots upprepade efterforskningar inom
vederbörande departement icke kunnat återfinnas.

I det statsrådsprotokoll över finansärenden den 16 april 1917, som
finnes bilagt kungl. propositionen till 1917 års riksdag (nr 342) angående
reglering av löneförhållanden m. m. för vaktmästare och med dem jämförliga
befattningshavare lämnas emellertid en redogörelse över ifråga -

varande utlåtanden, varav synes framgå, att ett flertal länsstyrelser funnit
den av kommittén föreslagna avlöningsförhöjningen otillräcklig.

Medicinalstyrelsen, som utlåtit sig över kommitténs betänkande, den
30 december 1916 angående statsmedicinska anstaltens vaktmästare och
den 22 februari 1917 angående vaktmästaren vid statens veterinärbakteriologiska
anstalt, anförde beträffande kommitténs förslag i fråga om de båda
dittillsvarande vaktmästarbefattningarna vid statsmedicinska anstalten, att
styrelsen för sin del icke hade något att anmärka mot berörda förslag.

Styrelsen hade endast velat i det sammanhanget erinra därom, att
styrelsen i underdånig skrivelse den 30 oktober 1916 gjort framställning
om ändring i organisationen för statsmedicinska anstalten och därvid bland
annat upptagit två nya med vaktmästare jämförliga befattningshavare,
nämligen en vaktmästare och preparator samt en stallförman. Därest lönereglering
enligt kommitténs förslag komme att framläggas för riksdagen
beträffande då anställda vaktmästare vid anstalten, syntes fördenskull en
motsvarande reglering av de av medicinalstyrelsen föreslagna avlöningsförmånerna
böra genomföras jämväl för nämnda vaktmästare och preparator
samt stallförman.

Vidkommande vaktmästaren vid veterinärbakteriologiska anstalten,
yttrade medicinalstyrelsen, att nämnde vaktmästare likaväl som förste vaktmästaren
vid statsmedicinska anstalten måste utföra en hel mängd arbeten,
som fordrade icke allenast stor nogrannhet och driven skicklighet utan
även specialutbildning vid bakteriologiskt laboratorium, där även sera framställdes.
I följd därav måste man ställa lika stora fordringar på en sådan
vaktmästare som på vaktmästaren och preparatorn vid veterinärhögskolan.
M edicinalstyrelsen hemställde därför i enlighet med en hos styrelsen av
föreståndaren för veterinärbakteriologiska anstalten, professorn A. Bergman,
i ärendet gjord framställning, att Kungl. Maj :t måtte vidta ga åtgärd för att
vaktmästaren vid nämnda anstalt skulle komma i åtnjutande av avlöningsf
örmåner, lika med dem, som i kommitténs förslag uppförts för grupp D

Myntdirektören förklarade i sitt i ämnet avgina utlåtande sig icke
hava något att erinra mot de av kommittén föreslagna avlöningsförmånerna
för vaktmästaren vid mynt- och justeringsverket.

Medicinal styrelsen.

Mynt- och
justeringsverket.

Riks- och
landsarkiven.

Landsarkivariens i Uppsala yttrande kan i korthet sammanfattas sålunda
att han ansåg, att den av kommittén föreslagna löneförhöjningen
vore alltför obetydlig för att kunna vara tillfyllestgörande, i synnerhet
med hänsyn till det av kommittén ifrågasatta avdraget för fri bostad med
värme och lyse.

Landsarkivarien i Vadstena framhöll önskvärdheten av att även vaktmästaren
vid landsarkivet i Vadstena såsom sådan komme i åtnjutande av
fri bostad med bränsle och lyse mot det av kommittén föreslagna löneavdrag
av 175 kronor. På detta villkor vore den nuvarande innehavaren
av berörda vaktmästarbefattning, enligt vad landsarkivarien upplyste, villig
att ingå.

Nämnda vaktmästare åtnjöte visserligen i egenskap av slottsvakt vid
Vadstena slott, i vilket landsarkivet vore inrymt, fri bostad, dock utan
såväl bränsle som lyse. De göromål, som ålåge honom såsom slottsvakt,
vore emellertid så betungande, att han för att kunna på ett tillfredsställande
sätt sköta desamma måst anställa en tjänstflicka. De därav föranledda.
utgifterna överstege de med ifrågavarande syssla förenade inkomsterna,
d. v. s. värdet av den fria bostaden jämte den av löneregleringskommittén
till 200 kronor om året uppskattade extra inkomst, som

kunde förvärvas genom visning ‘ av den oinredda delen av slottet in. in.

Skulle alltså innehavaren av landsarkivvaktmästarbefattningen fortfarande
bekläda jämväl slottsvaktarsysslan, borde för bestridande av berörda
syssla till honom utgå särskilt kontant arvode, varjämte han borde

befrias från skyldighet att förevisa den oinredda delen av slottet, vilket

åliggande icke hörde samman med slottsvaktsysslan och icke kunde av
landsarkivets vaktmästare handhavas på grund av hans långa dagliga tjänstgöring
i arkivet.

Landsarkivarien i Lund hemställde, att vaktmästaren vid landsarkivet
i nämnda stad måtte uppföras i den av kommittén föreslagna avlöningsgruppen
B. Landsarkivarien ville, för det fall att omförmälda hemställan
vunne bifall, för sin del förklara, att han under sådan förutsättning
icke hade något att erinra, vare sig mot det av kommittén ifrågasatta
avdraget av 175 kronor för bostad med bränsle och lyse, eller däremot

att vaktmästaren i fråga i enlighet med kommitténs förslag tillförbundes
att själv bekosta armatur och lampor.

Landsarkivarien i Göteborg ansåg den av kommittén föreslagna avlöningen
för vaktmästaren vid därvarande arkiv tillfredsställande under
förutsättning att rådande höga priser efter krigets slut återginge till de
i juli 1914 rådande, att sagda vaktmästare finge såsom dittills åtnjuta fri
bostad med bränsle och lyse mot ett avdrag å lönen av 100 kronor för
år, samt att han erhölle ortstillägg, ej understigande 100 kronor om året.

Riksarkivarien framhöll beträffande de vid riksarkivet anställda vaktmästare
och eldare, att vaktmästarnas arbete i riksarkivet i övervägande
grad vore av helt annan, mera kvalificerad art än de göromål, som ålåge
vaktmästare i allmänhet. Därtill komme, att det material, som ifrågavarande
vaktmästare under sin tjänstgöring omhänderhade, så gott som uteslutande
utgjordes av handlingar, vilka ej blott vore unika och i följd
därav oersättliga, utan också av den allra största betydelse för statens
verksamhet och för dess ävensom den enskildes rättsförhållanden.

Både tjänstgöringens beskaffenhet och det ofta oersättliga värde, det
vid densamma handhavda materialet ägde, krävde alltså pålitlig och kvalificerad
personal, vadan densamma icke syntes böra sättas på alltför knapp
lönestat.

Vad särskilt vidkomine förste vaktmästaren, intoge han gentemot
de övriga vaktmästarna en i viss mån ledande och ansvarsfull ställning,
vadan han borde åtnjuta en något högre avlöning.

Vad angick den vid riksarkivet anställde eldaren framhölls, hurusom
denne hade att sköta arkivets omfattande och invecklade värmeledning
samt verkställa enklare reparationer in. m.

Beträffande den förmån av fri bostad med bränsle och lyse, som
mot avdrag å den kontanta avlöningen tillkomme vissa vaktmästare, däribland
förste vaktmästaren vid riksarkivet ävensotn vissa av vaktmästarna
vid landsarkiven, ville riksarkivarien gentemot den av kommittén uttalade
åsikten, att dittillsvarande dylika avdrag knappast utgjorde skälig ersättning
för berörda förmåner, göra gällande, att, om detta också i och för
sig kunde anses vara riktigt, saken dock ställde sig något annorlunda vid
sådana institutioner som riks- och landsarkiven, vid vilka med hänsyn till

de av dem omhänderhavda arkivaliernas oersättliga värde det från statens
synpunkt vore oeftergivligt, att eu vaktmästare hade sin bostad inom eller
vid institutionen, för att nödig tillsyn över densamma skulle kunna utövas.
I dylika fall vore förmånen i sig själv förknippad med extra förpliktelser
och dess betydelse därjämte åtskilligt beroende av den obligatoriska
bostadens beskaffenhet.

Med avseende på formen för det av kommittén ifrågasatta nya avdraget
för lyse syntes riksarkivarien för övrigt en principiell betänklighet
böra uttalas.

Ett fixt avdrag för lyse, oberoende av den kvantitet elektrisk energi,
som förbrukades, komme tvivelsutan att fresta till ett för statsverket dyrbart
slöseri med belysningen. Det syntes då vida rationellare, att bostadsinnehavaren
erhölle rätt till fritt lyse intill en viss maximikvantitet. av
elektrisk ström, men ålades att av egna medel gälda kostnaden för den
berörda maximikvantitet överskjutande strömförbrukningen enligt gällande
pris. Därigenom skulle ock förebyggas, att bostadsinnehavaren, som hade
att själv bekosta inköp av för belysningen erforderliga lampor, använde
billigare, men mera strömförbrukande sådana.

Beträffande vaktmästarna vid landsarkiven instämde riksarkivarien
i stort sett i vad vederbörande landsarkivarier i ämnet yttrat och framhöll
därvid att vaktmästarna vid landsarkiven hade en tjänstgöring, som i likhet
med motsvarande tjänstgöring vid riksarkivet måste betraktas såsom
kvalificerad både med hänsyn till arbetets egen beskaffenhet och de i arkiven
vårdade handlingarnas oersättlighet. Då dessutom vaktmästarna vid
landsarkiven vore landsarkivariernas enda på ordinarie stat uppförda biträden,
måste även av denna anledning rätt höga fordringar ställas på
ifrågavarande vaktmästares kvalifikationer.

Gentemot landsarkivarierna i Uppsala och Göteborg, vilka ifrågasatt,
att ökad löneförbättring utöver den av kommittén föreslagna skulle
beredas vaktmästare vid landsarkiven i nämnda städer genom att avdraget
för fri bostad, värme och lyse antingen alldeles bortfölle eller bibehölles
vid dittillsvarande belopp, 100 kronor, ville riksarkivarien framhålla, att
enligt hans åsikt den riktiga lösningen av frågan vore, att nämnda befattningshavare
sattes i samma avlöningsgrupp som institutionsvaktmästare.

Angående den avlöningsförbättring, som av kommittén föreslagits
för vaktmästaren vid arkivdepån i Visby, d. v. s. ett tredje ålderstillägg
å 100 kronor, ansåg riksarkivarien sagda förbättring icke vara ägnad att
åstadkomma en tillfredsställande avlöning för en i olika hänseenden så
oumbärlig befattningshavare som vaktmästaren vid sagda arkivdepå. Avgörande
skäl syntes riksarkivarien föreligga att även öka begynnelselönen
för nämnda vaktmästare med 100 kronor.

Slutligen hemställde riksarkivarien, dels att förste vaktmästaren i
riksarkivet måtte placeras i den av kommittén föreslagna lönegruppen 1),
dels att vaktmästarna och eldaren i riksarkivet samt vaktmästarna vid
landsarkiven i Vadstena, Uppsala, Lund och Göteborg måtte hänföras till
grupp B enligt kommitténs förslag, dels att bostadsförhållandena för vaktmästaren
vid landsarkivet i Vadstena måtte bliva föremål för särskild
reglering, dels att vaktmästaren vid landsarkivet i Göteborg måtte tilldelas
ortstillägg, därest efter närmare undersökning Göteborg skulle befinnas
hava karaktär av dyrort, dels att vaktmästaren vid arkivdepån i Visby
måtte erhålla i avlöning 700 kronor, därav lön 500 kronor, tjänstgöringspenningar
200 kronor, jämte tre ålderstillägg efter respektive 5, 10 och
15 års väl vitsordad tjänstgöring samt dessutom fri bostad med bränsle
och lyse, med skyldighet dock för nämnde vaktmästare att själv bekosta
armatur och lampor, dels ock att förmånen av fritt lyse skulle regleras
så, att innehavare av sådan förmån skulle erhålla lyse utan avdrag å den
kontanta avlöningen intill en viss mängd förbrukad elektrisk energi, men
att bostadshavare skulle vara skyldig att själv betala den strömförbrukning,
som överstege sagda maximimängd.

Beträffande de vid kungl. biblioteket anställda vaktmästarna ansåg
sig riksbibliotekarien böra såsom en allmän anmärkning mot det av kommittén
framlagda löneregleringsförslaget framhålla, att kommittén, då den
placerat bibliotekets vaktmästare i samma avlöningsgrupper som vaktmästare
i allmänhet vid de centrala ämbetsverken, synbarligen icke fäst något avseende
vid det i icke ringa grad kvalificerade arbete, som utfördes av
bibliotekets vaktmästare, ett arbete, som icke vore jämförligt med vanliga,
huvudsakligen i uppassning och budföring bestående vaktmästargöromål.

Kung!.

biblioteket.

Särskilt ville riksbibliotekarien framhålla, att framtagande och återuppsättande
av böcker i kungl. bibliotekets utländska tryckavdelning sedan
lång tid tillbaka utfördes av vaktmästare, som inhämtat en viss kunskap
i främmande språk. Vid universitetsbiblioteken fullgjordes detta arbete
av yngre tjänstemän med akademisk utbildning.

Vidare erinrades därom, att biblioteksstyrelsen måste hava den fullaste
tilltro till vaktmästarnas pålitlighet och ordentlighet vid vården av
de i många fall oersättliga tryckalster och handskrifter, som det vore
bibliotekets uppgift att förvara, och ansåg sig riksbibliotekarien böra såsom
sin åsikt uttala, att personer, åt vilkas vård så stora värden vore
anförtrodda, också borde komma i åtnjutande av möjligast bästa avlöningsförmåner.

Vidkommande , det förhållandet att bibliotekets vaktmästare erhölle
särskild ersättning för den eftermiddagstjänstgöring, de i tur och ordning
hade att fullgöra, och vilken ersättning uppginge i medeltal för år till icke
fullt 290 kronor, ansåg riksbibliotekarien det förtjäna framhållas, att
berörda tjänstgöring icke blott uppbragte den dagliga tjänstgöringstidens
längd från sex till nio timmar, utan även i väsentlig grad hindrade vaktmästarna
att under eftermiddagarna åtaga sig annan regelbunden tjänstgöring
utom biblioteket.

Vad angick den vaktmästare, som tjänstgjorde såsom eldare och
maskinist, komme han icke i åtnjutande av någon extra inkomst för sådan
eftermiddagstjänstgöring vid biblioteket, som ovan omförmälts. Med hänsyn
till de tekniska kunskaper och färdigheter, som av honom krävdes,
borde honom icke tillmätas lägre avlöning än bibliotekets övriga vaktmästare.
Därvid syntes jämväl böra tagas i betraktande den omständigheten,
att eldaren och maskinisten icke kunde påräkna befordran till förste
vaktmästare.

Beträffande den förste vaktmästaren och den vaktmästare, vilken
tjänstgjorde såsom eldare och maskinist, tillerkända förmån av fri bostad
med bränsle, skulle för dess åtnjutande nämnde befattningshavare, enligt
kommitténs förslag," vidkännas avdrag å den kontanta avlöningen med 250
kronor om året. I detta hänseende framhöll riksbibliotekarien, att förutom
den omständigheten, att, jämlikt gällande instruktion för kungl. biblio -

teket två av de vid biblioteket anstålida vaktmästarna, bland dem eldaren,
skulle vara bosatta inom biblioteksbyggnaden, jämväl många andra skäl
talade för att ifrågavarande befattningshavare borde komma i åtnjutande
av berörda förmån utan något löneavdrag

Den vaktmästare, som tjänstgjorde såsom eldare och maskinist hade
nämligen ett synnerligen krävande och maktpåliggande arbete, som påfordrade
hans närvaro i biblioteket såväl dag som natt, varvid tillsyn måste
utövas icke blott å eldnings- och belysningsavdelningarna, utan även över
biblioteksbyggnaden i dess helhet.

Vidkommande bibliotekets förste vaktmästare, vilken vore den andre
av de båda vaktmästare, som åtnjöte förmånen av fri bostad, biträdde han
med tillsynen av biblioteksbyggnaden samt omhänderhade portvaktsgöromålen
inom densamma, vadan jämväl åt honom borde tillförsäkras sådan
förmån utan löneavdrag.

Med fästat avseende jämväl därå, att de bostadslägenheter, som inom
biblioteket kunnat beredas ifrågavarande båda vaktmästare, utgjordes vardera
av ett rum och kök, belägna en meter under jorden med ringa tillgång
till dagsljus, syntes dessutom berörda förmån icke böra skattas så
överdrivet högt, att ett avdrag å den kontanta avlöningen för sagda vaktmästare
av 250 kronor om året kunde anses billigt.

På grund av det anförda hemställde riksbibliotekarien fördenskull,
att, i händelse proposition i förevarande ämne komme att till riksdagen
avlåtas, Kungl. Maj:t måtte föreslå dels att förste vaktmästaren och vaktmästarna
vid kungl. biblioteket måtte i avlöningshänseende likställas, den
förre med preparatorer vid naturhistoriska riksmuseet och Karolinska institutet
(d. v. s. erhålla en slutavlöning av 2,000 kronor) och de senare med
vaktmästare vid nämnda institut och tandläkarinstitutet (eller med andra
ord komma i åtnjutande av en slutavlöning av 1,800 kronor), dels ock att
de båda vaktmästare, vilka vore skyldiga att hava sin bostad i biblioteksbyggnaden,
måtte förklaras berättigade att såsom gottgörelse för dem vid
sidan av vaktmästarsysslorna åliggande bestyr med tillsyn över nämnda
byggnad, portvaktsgöromål in. m. åtnjuta fri bostad med bränsle utan
avdrag å dem tillkommande kontanta löneförmåner.

5—174505. Löneregleringskommitténs bet. LVI.

Universitets biblioteken.

överbibliotekarierna vid universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund
yttrade i sin till Kungl. Maj:t ingivna gemensamma skrivelse i föreliggande
ärende, att de av löneregleringskommittén anförda skäl för uppförande
av vaktmästarna vid vissa institutioner vid universiteten i högre
avlöningsgrupp än vaktmästare i allmänhet kunde i huvudsak åberopas
för en uppflyttning i samma lönegrupp jämväl av universitetsbibliotekens
vaktmästare.

Särskilt framhölls av överbibliotekarierna, att vaktmästarnas vid
universitetsbiblioteken tjänstgöring ingalunda vore mindre ansvarsfull och
krävande än i allmänhet vaktmästarnas vid universitetens övriga institutioner.

Bland de av biblioteksvaktmästarna utförda göromål, vilka icke kunde
betecknas såsom vanliga vaktinästarsysslor, förtjänade att särskilt omnämnas
granskning i fråga om fullständighet av inkomna böcker, även utländska,
vård och tillsyn av samlingen av svenska tidningar samt av lagret av för
utländska bytesförbindelser avsedda publikationer, enklare bokbinderiarbeten
och, då erforderlig färdighet vore för handen, även mera fordrande sådana,
särskilt reparationer, biträde i allmänhet åt tjänstemännen vid deras arbeten
genom utförande av mera mekaniska göromål, som ålåge dessa, såsom
jämförande av boktryckeriernas trycklistor med leveranserna, sortering
av vissa slag av s. k. småtryck in. m.

Vissa av dessa göromål ställde på vaktmästarna icke ringa fordringar.
Så vore till exempel fallet med granskningen av utländska böckers
fullständighet.

Överbibliotekarierna hemställde fördenskull om samma avlöningsbelopp
för vaktmästarna vid universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund
som för vaktmästare vid universitetens övriga institutioner.

överbibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Uppsala framhöll dessutom
i en särskild skrift det stora ansvar samt krav på pålitlighet och
omsorg, som vore förenat med förste vaktmästarens vid universitetsbiblioteket
ställning. Han vore i själva verket i vissa avseenden — särskilt i
fråga om vården om och ansvaret för iordninghållandet av bibliotekets
synnerligen omfattande lager av de för bibliotekets bytesförbindelser med
utlandets lärda institutioner avsedda publikationer — överbibliotekariens

närmaste man och högra hand. Förste vaktmästarens nitiska och ansvarskännande
arbete medförde i den rådande bristen på arbetskrafter en lättnad,
vilken icke kunde överskattas. Därför syntes bemälde vaktmästares avlöning
icke skäligen böra sättas lägre än preparatorers och maskinisters. Skulle
likväl icke sådan förbättring i den ifrågavarande befattningshavarens löneförmåner
kunna vinna bifall, kunde — enligt överbibliotekariens åsikt och
i likhet med vad i flera likartade fall skett — genom ett personligt lönetillägg
åt den nuvarande innehavaren av befattningen, förste vaktmästaren
Lars Erik Lindberg, som i över 20 år varit anställd i universitetsbibliotekets
tjänst, på grund av hans genom skicklighet, nit och omtanke inlagda
stora förtjänst om institutionen beredas en välförtjänt löneförmån.

Med hänsyn till hans jämförelsevis framskridna ålder (han var då i sitt
57:e år) och då ett personligt lönetillägg icke medförde höjning av pensionen,
syntes ett sådant icke böra sättas lägre än 300 kronor om året.

I en senare inkommen promemoria anförde överbibliotekarien om
samme vaktmästare, att förste vaktmästarbefattningen inrättades först, sedan
1909 års riksdag däftill beviljat medel. Men på grund av sin genast
ådagalagda duglighet och sitt mera ovanliga nit om institutionens bästa
kom Lindberg i själva verket att så gott som från början av sin tjänstetid
intaga en förste vaktmästares ställning med de uppdrag och det ansvar,
som ålåge förste vaktmästare, och han hade under hela sin tjänstetid
på ett i sanning mönstergillt sätt fullgjort de många och maktpåliggande
åligganden, som överbibliotekarien i sin ovan omförmälda skrift sökt
närmare angiva, vadan det torde vara svårt att hos en befattningshavare
finna en högre stegrad känsla av ansvar, en mera intensiv omtanke om
den betjänade institutionens bästa än den, Lindberg ådagalagt till ovärderlig
hjälp för de tre institutionschefer, under vilka han tjänat.

Föreståndaren för Uppsala universitets botaniska trädgård, professorn rdmstända0.
Juel, framhöll i sin med anledning av kommitténs betänkande till ZVuniveÅ]-Kungl. Maj:t ingivna skrift, att det ansvar, som medföljde de vid träd- ietf bot?:

i iiiii n-i '' trai

gården anställda båda t råd gårdsmed hjälparnas ställning, och vikten av deras gård.
tjänst knappast vore att anse för mindre än underträdgårdsmästarnas. Han
hemställde därför, att nämnda trädgårdsmedhjälpare måtte erhålla löne -

Uppsala
universitets
drätselnämnd

Akademien
för de fria
konsterna.

Tekniska

högskolan.

förmåner, understigande underträdgårdsinåstarnas med ej mer än 100 kronor
eller, om detta ej kunde utverkas, att de åtminstone måtte erhålla
löner, som ej med mer än det nuvarande beloppet, 250 kronor, understege
underträdgårdsmästarnas.

Uppsala universitets drätselnämnd, som, såsom ovan nämnts, också
: inkommit till Kungl. Maj:t med yttrande i anledning av kommitténs förevarande
förslag till lönereglering för vaktmästare m. fl., tillstyrkte bifall
till Sveriges universitets- och högskolebetjäntes förenings ovan omförmälta
framställning i ämnet och framhöll särskilt, hurusom kansli-, ränteri- och
fakultetsvaktmästare i äldre stater för universitetet alltifrån år 1862 haft
hösrre lön än Övriga vaktmästare, enär de förra, men icke de senare varit
ålagda att hålla sig med högtidsdräkt av särskild modell, att begagnas
vid akademiska högtidligheter, vadan i 1862, 1872 och 1885 årens stater
för en var av ifrågavarande vaktmästare upptagits »beklädnadspenningar»
med 100 kronor för år.

I det förslag till lönereglering för vaktbetjänte, som år 1895 uppgjordes
och genom nådigt brev den 27 juni 1896 fastställdes, beräknades
för nämnda tre vaktmästare samma belopp för berörda ändamål, men i
det kungl. brev, varigenom den nya staten fastställdes, blevo ifrågavarande
ersättningsbelopps natur av beklädnadsersättning icke uttryckligen angiven.
Emellertid måste, enligt drätselnämndens åsikt, berörda ersättningsbelopp
anses fortfarande ingå i de för nämnda vaktmästare fastställda lönebelopp.

Av omförmälda anledning ävensom med hänsyn till det ansvarsfulla
arbete, som påvilade sagda vaktmästare, hade dessa dittills uppburit högre
avlöning än den, som i allmänhet komme universitetsvaktmästare till del.

Akademien för de fria konsterna hade för sin del icke något att
erinra mot kommitténs förslag i vad det avsåg förhållandena vid akademien,
under förutsättning att fortfarande finge utgå det belopp av inalles
300 kronor om året, som jämlikt gällande stat utginge för tjänsted Täkter
åt betjäningen, vilket förhållande, enligt akademiens åsikt, vore betingat
med hänsyn till såväl tjänsten som det allmännas intresse.

Styrelsen för tekniska högskolan hade för avgivande av utlåtande i
föreliggande fråga inhämtat yttrande av högskolans lärarkollegium, som

beträffande förste vaktmästaren vid högskolan anfört, att, då nämnde förste
vaktmästares dagliga arbetstid kunde beräknas till i medeltal 11 timmar
om dygnet och alltså vida överstege tjänstgöringstiden för motsvarande
befattningshavare vid de centrala ämbetsverken, han syntes utöver de av
kommittén för honom föreslagna avlöningsförmåner böra erhålla fri bostad
med bränsle och lyse utan avdrag å den kontanta avlöningen.

Vad angick vaktmästaren och maskinisten vid högskolan framhöll
kollegiet, att av högskolans vaktmästare fordrades samma tjänstgöringstid
och icke mindre kompetens än av exempelvis vaktmästaren vid veterinärhögskolans
ekonomiska avdelning, vilken befattningshavare av kommittén
placerats i gruppen B; att maskinisten hade samma kompetens och lika
lång arbetstid som laboratorietjänarna vid högskolan, vilka även av kommittén
uppförts i B-gruppen; samt att för den skull såväl vaktmästaren som
maskinisten i fråga jämväl syntes böra uppföras i nämnda lönegrupp.

Slutligen uttalade kollegiet önskvärdheten därav, att den reparatör,
för vilken å extra stat vore uppförd avlöning av 1,200 kronor för år med
bostadsavdrag, måtte komma i åtnjutande av samma avlöning, som av
kommittén föreslagits för högskolans laboratorietjänare. Reparatörens kompetens
måste, yttrade kollegiet, vara minst lika hög som laboratorietjänarnas.

Mot avfattningen av detta kollegiets yttrande hade reservation anmälts
av professorerna VV. Palmaer och C. Kullgren, vilka förordade lika
avlöning för högskolans samtliga betjänte, uppgående till 2,000 kronor om
året, därav 1,200 kronor lön, 600 kronor tjänstgöringspenningar och 200
kronor ortstillägg, jämte tre ålderstillägg, vartdera å 200 kronor efter
respektive 3, 6 och 9 års tjänstgöring, ävensom att den för vaktmästarna
vid högskolans laboratorier unika titeln »laboratorietjänare» måtte avskaffas.

För egen del hemställde styrelsen för tekniska högskolan, i anslutning
till vad av lärarkollegiet blivit anfört, att förste vaktmästaren samt
vaktmästare, laboratorietjänare, maskinist och reparatör vid högskolan måtte
uppföras, förste vaktmästaren i den av löneregleringskommittén föreslagna
avlöningsgruppen C och övriga nämnda befattningshavare i den av samma
kommitté föreslagna lönegrupp B, ävensom att förste vaktmästaren dess -

utom måtte erhålla fri bostad med bränsle och lyse utan avdrag & deri
honom tillkommande kontanta avlöning.

Chalmers Stvrelsen för Chalmers tekniska institut erinrade i sitt i ämnet av tekniska

institut, givna yttrande därom, att styrelsen i skrivelse till Kung!. Maj:t den 13
december 1916 gjort framställning om höjning av avlöningsförmånerna för
samtliga betjänte vid institutet, utom maskinisten, med 300 kronor, och
förklarade sig styrelsen vidhålla denna sin framställning med avseende på
förste vaktmästaren, vilkens tjänstgöring vid institutet toge honom så i
anspråk, att möjlighet för honom till förvärvande av extra inkomster vore
så gott som alldeles utesluten.

Beträffande de vid institutet anställda fyra vaktmästarna ansåg styrelsen
rättvisan kräva, att de tre vaktmästare, som tjänstgjorde, en vid
fysiska och elektrotekniska laboratoriet, en vid kemiska laboratoriet samt
en vid maskinlaboratoriet, borde, då de hade samma tjänstgöring och kompetens
som laboratorietjänare vid tekniska högskolan, bortsett från ortstillägget
komma i åtnjutande av samma avlöning som av löneregleringskommittén
föreslagits för sådan befattningshavare.

Vad angick den fjärde vaktmästaren, som icke var laboratorietjänare,
hänvisade styrelsen till sin ovannämnda skrivelse den 13 december 1916,
vari jämväl för sagde befattningshavare begärts en löneförhöjning av 300
kronor.

Vidkommande den å institutets stat uppförda maskinistbefattning
motsvarade nämnda befattning, yttrade styrelsen, verkmästarbefattningen
vid tekniska högskolan, vadan de med sagda befattning vid institutet förenade
löneförmåner, även om benämningen maskinist för innehavaren av
befattningen i fråga utan olägenhet kunde bibehållas, syntes böra höjas
till 2,000 kronor om året jämte fri bostad med bränsle, vartill skulle
komma två ålderstillägg, vartdera å 200 kronor.

Slutligen påyrkades en förhöjning i gårdskarlens hittillsvarande avlöning
med 300 kronor.

Veterinärhög- Lärarkollegiet vid veterinärhögskolan, vars yttrande angående löne skoian.

regieringskommitténs förslag infordrats av styrelsen för högskolan, hade
överlämnat en av högskolans betjänte till lärarkollegiet ingiven skrift, vari

anhållits, att kollegiet ville förorda de av Sveriges universitets- och högskolebetjäntes
förening föreslagna ovan omförmälda avlöningsbelopp in. in.,
ävensom framhållits, att port- och telefonvakten vid högskolan, som av
kommittén hänförts till grupp A, borde med hänsyn till hans ovanligt
långa arbetstid såväl socken- som helgdagar rättvisligen uppflyttas i avlöningsgruppen
B.

För egen del ansåg kollegiet, att man borde tillmötesgå de av betjänte
framställda önskemålen. Till verkmästaren vid högskolans hovbeslagssmedja
syntes allt fortfarande böra utgå tio procent av den vid sagda
smedja inflytande nettoinkomsten.

För den händelse löneregleringskommitténs förslag skulle vinna bifall,
hemställde emellertid lärarkollegiet, att vaktmästaren och preparatorn vid
högskolans anatomiska institution samt verkmästaren vid hovbeslagssmedjan
måtte i avlöningshänseende varda likställda med maskinisten vid naturhistoriska
riksmuseet.

Kollegiets uppfattning i fråga om de avlöningsförmåner, som borde
tillkomma verkmästaren vid hovbeslagssmedjan, delades icke av läraren i
hovbeslag m. m. A. R. Pålman. Han ansåg, att nämnda befattningshavare
i betraktande av vikten och kvaliteten av det utförda arbetet icke lämpligen
kunde jämnställas med vaktmästare och dylika befattningshavare, och
att för den skull för honom, utan att på något sätt anknytas till rådande
dyrtid eller därav föranledda tillfälliga åtgärder, borde bestämmas en avlöning
av 2,400 kronor för år jämte tre ålderstillägg, vartdera å 200 kronor,
ävensom 10 / av smedjans nettoinkomst.

Styrelsen för veterinärhögskolan förordade för sin del, utan att närmare
ingå på frågan om avlöningens uppdelning, att slutavlöningen för
betjänte vid högskolan måtte bringas upp till de belopp, som av betjänte
föreslagits, med den jämkning likväl att verkmästaren vid hovbeslagssmedjan
borde tillerkännas de för honom av läraren i hovbeslag m. m. ifrågasatta
avlöningsförmåner, detta så mycket mer som hans andel i nettoinkomsten
av smedjan i anledning av befarad nedgång i smedjans intäkter måhända
kunde komma att minskas.

Särskilt framhöll styrelsen, hurusom den funnit det anmärkningsvärt,
att maskinisten vid högskolan av kommittén blivit i avlöningshänseende

sämre ställd än motsvarande befattningshavare vid naturhistoriska riksmuseet,
karolinska institutet, skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt,
oaktat någon rimlig anledning därtill icke syntes styrelsen förefinnas.

Även hade styrelsen funnit det orättvist, att för port- och telefonvakten
vid högskolan, som hade en både lång och enerverande tjänstgöring,
av kommittén föreslagits lägre avlöningsförmåner än för övriga betjänte
vid högskolan.

staitenafSr 1 en ti]1 KunoL Maj:t ställd, till styrelsen för centralanstalten för

fårsöksväsen- försöksväsendet på jordbruksområdet ingiven skrift hade samtliga vid cen dst

pa jord~ ^ ° o

bruksområdet. tralanstalten fast anställda vaktmästare hemställt, att med hänsyn till

göromålens art och tjänstgöringstidens längd, vilken omöjliggjorde förvärvandet
av extra inkomster utom tjänsten, vaktmästarbefattningarna vid
anstalten måtte uppföras i avlöningsgruppen B. ■

Vad angick de fyra vaktmästare vid anstalten, som vore anställda,
en vid avdelningen för lantbrukskemi, en vid avdelningarna för husdjursskötsel
m. m. och bakteriologi, en vid avdelningen för entomologi samt
en vid avdelningen för lantbruksbotanik, hade vaktmästarnas ovan omförmälda
framställning biträtts av vederbörande avdelningsföreståndare.

Beträffande den vid anstaltens avdelning för jordbruk anställda vaktmästaren
framgick av vad avdelningens föreståndare i ämnet anfört, att
nämnda vaktmästares tjänstgöringstid vore synnerligen lång, uppgående till
omkring 10 timmar om dagen. Däremot syntes de sagda befattningshavare
åliggande göromål med avseende på beskaffenhet närmast vara att likställa
med de, som påvilade vaktmästare i allmänhet.

För egen del tillstyrkte styrelsen för anstalten på de av vaktmästarna
anförda skäl bifall till den av dem gjorda framställningen.

Beträffande den av löneregleringskommittén föreslagna kontanta avlöning
för de kategorier av befattningshavare, varom fråga vore, yttrade
statskontoret, att man i kommitténs.förslag hade att särskilja tvenne moment,
en allmän höjning av vaktmästarkårens avlöningsförmåner och en
jämkning av förmånerna för olika befattningshavare.

Vidkommande det förra av dessa moment eller den allmänna avlöningsförhöjningen
hade man, enligt statskontorets åsikt, att helt och

hållet bortse från möjligheten för befattningshavarna att förskaffa sig inkomster
utom tjänsten. Såsom ledning för bedömandet av kommitténs
förslag i denna del återstode alltså endast stegringen i levnadskostnaderna,
och syntes det statskontoret synnerligen ovisst, om de av kommittén föreslagna
avlöningsförmånerna motsvarade prisstegringen.

Toge man därjämte hänsyn till, att det vore osäkert, om och i vilken
mån köpförmågan hos penningen kunde komma att åter höjas efter
det pågående krigets slut, måste det, ansåg statskontoret, framstå såsom en
orättvisa mot vaktmästarkåren att vid förevarande tidpunkt genomföra en
definitiv lönereglering, utan att densamma föregåtts av en utredning angående
prisstegringens kvantitativa betydelse. En sådan lönereglering syntes
för den skull icke böra företagas under rådande osäkra förhållanden, såvida
den icke innefattade en automatisk anslutning till priskonjunkturernas
växlingar.

Då emellertid, intill dess en utredning av antydd art kunde bliva
verkställd, kommitténs förslag otvivelaktigt för vaktmästarkåren innebure ett
närmande till det lönesystem, som kunde väntas bliva utredningens resultat,
ville statskontoret icke motsätta sig att i avvaktan på eu dylik utredning
en lönereglering i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs
förslag bleve provisoriskt antagen.

Den av kommittén ifrågasatta allmänna avlöningsförhöjningen av
200 kronor — 100 kronor i begynnelseavlöning (tjänstgöringspenningar)
och 100 kronor såsom nytt ålderstillägg — hade kommittén föreslagit för
vanliga vaktmästare vid centrala verk (vad kommittén kallat grupp A) och
förste vaktmästare och därmed jämnställda (vad kommittén kallat grupp C).

Vissa vid vetenskapliga institutioner anställda befattningshavare, vilka
för det dåvarande hade samma avlöningsförmåner’ som vanliga vaktmästare
vid centrala verk, men vilkas arbete affsetts vara av mera ansvarsfull eller
krävande beskaffenhet, hade kommittén hänfört till en grupp B och förslagsvis
givit en förhöjning av 400 kronor, därav 300 kronor i begynnelseavlöning,
nämligen 100 kronor å lönen och 200 kronor å tjänstgöringspenningarna,
samt 100 kronor såsom nytt ålderstillägg. Denna grupp finge
därigenom en begynnelselön, som vore 100 kronor mindre än den, som
föreslagits för grupp C (förste vaktmästarna), men uppnådde samma slut 6—174505.

LöneregleringsJcommitténs bet. LVI.

avlöning som denna grupp genom att efter 15 års tjänstgöring erhålla ett
tredje ålderstillägg, som icke skulle tillkomma grupp C. Statskontoret
saknade anledning att göra någon erinran mot vad sålunda föreslagits.

Åt preparatorer och därmed jämförliga befattningshavare — grupp
D — borde enligt kommitténs mening jämväl beredas ett tredje ålderstillägg
å 100 kronor* att utgå efter 15 års tjänstgöring; men begynnelseavlöningens
höjning syntes kommittén, då det här gällde å avlöningsskalan
högre stående befattningshavare, kunna begränsas till 50 kronor. För dessa
befattningshavare skulle således höjningen av slutavlöningen endast uppgå
till 150 kronor.

Kommitténs förslag innebure för denna grupp en sänkning av dess
levnadsstandard i jämförelse med övriga grupper. Denna sänkning kunde
enligt statskontorets förmenande näppeligen synas befogad, om man betänkte,
att av ifrågavarande befattningshavare krävdes särskilda färdigheter
och insikter. Statskontoret hemställde därför, att de i begynnelseavlöningen
ingående tjänstgöringspenningarna måtte höjas med 100 kronor i stället
för med 50 kronor, såsom kommittén föreslagit.

För vissa enskilda befattningshavare hade kommittén, anförde statskontoret
vidare, föreslagit en avlöningsförhöjning, som vore mindre än den,
kommittén på grund av den normala prisstegringen ansett skälig för vaktmästarkåren
i stort sett.

Till dessa befattningshavare hörde maskinisten vid naturhistoriska
riksmuseet. Om honom anförde kommittén, att han stode i avlöningshänseende
så pass högt, att någon synnerlig höjning för honom icke syntes
vara erforderlig. Kommittén hade föreslagit, att hans ålderstillägg, som
för det dåvarande vore två ä 150 kronor, skulle ändras till tre a 100
kronor. Okades samtidigt hans begynnelseavlöning med 100 kronor, vilket
belopp med hänsyn till pensionens storlek borde i sin helhet läggas till
tjänstgöringspenningarna, så syntes det kommittén, som om innehavaren
av denna tjänst skulle vara skäligen tillgodosedd.

Jämförde man de av kommittén för ifrågavarande befattningshavare
föreslagna avlöningsförmåner med dem, som genom gällande stat vore
honom tillförsäkrade, så funne man, att den av kommittén för honom föreslagna
avlöning innebure en ökning med 100 kronor under hans fem första

tjenstår, en ökning med 50 kronor under hans sjätte till och med tionde
tjänstår, alls ingen ökning under hans elfte till och med femtonde tjänstår
och en ökning med 100 kronor under hans senare tjänstetid.

Hans ställning i avlöningshänseende hade således genom kommitténs
förslag blivit proportionsvis ännu mera försämrad än preparatorsgruppens.
Att han för det dåvarande vore den bäst avlönade av alla dem, om vilka
fråga vore, syntes statskontoret icke vara tillräckligt skäl för en sådan
försämring, då kommittén icke uppgivit, att någon ändring inträffat i de
förhållanden, som av kommittén icke fullt tre år tidigare, i dess betänkande
nr XLI den 18 december 1913, kraftigt framhållits såsom motiv för
att avlöningen för honom skulle sättas väsentligt högre, än vad eljest beviljats
för motsvarande befattningshavare. Statskontoret ville därför ifrågasätta,
om icke maskinisten vid naturhistoriska riksmuseet borde, utöver vad
kommmittén föreslagit, erhålla ytterligare 100 kronor såsom förhöjning av
begynnelseavlöningen, vilken förhöjning lämpligen syntes böra tilläggas
lönen.

En ökning av slutlönen med endast 100 kronor hade kommittén
föreslagit även för trädgårdsmedhjälpare vid universiteten i Uppsala och
Lund, gårdskarlen vid Chalmers tekniska institut, portvakten vid universitetshuset
i Lund och vaktmästaren vid arkivdepån i Visby. Såsom motiv
anfördes beskaffenheten och omfattningen av deras åligganden.

Statskontoret, som icke känt sig övertygat av vad kommittén anfört,
ville för dessa lågt avlönade befattningshavare ifrågasätta en höjning av
begynnelseavlöningen med 100 kronor, att tilläggas tjänstgöringspenningarna.

Beträffande övriga befattningshavare, för vilka kommittén föreslagit
avlöningsförhöjning efter andra grunder än för vaktmästarkåren i allmänhet,
hade statskontoret icke ansett sig böra göra någon erinran mot kommitténs
förslag.

Mot vad kommittén anfört med avseende på avlöningsvillkoren framställde
statskontoret icke någon anmärkning.

Vad angick frågan om kvinnliga vaktmästare, ansåg statskontoret,
att berörda fråga icke behövde för det dåvarande upptagas till behandling.

Beträffande de av kommittén föreslagna grunder för avlöningsför -

höjning å extra stat åt vissa befattningshavare hade statskontoret icke
något att erinra, ej heller hade statskontoret något att anmärka mot det
därpå grundade förslaget i annat hänseende, än att kommittén tixerat pensionsavdraget
för förste vaktmästare till 35 kronor och för vaktmästare till
30 kronor, under det att detsamma rätteligen bort bestämmas till olika
belopp för olika lönegrader av samma befattning. Det syntes statskontoret
icke kunna förnekas, att kommitténs sätt att räkna från bekvämlighetssynpunkt
endast medförde ringa fördel, men innebure en viss orättvisa,
som, ehuru liten till beloppet, kunde för vederbörande befattningshavare
vara kännbar.

Statskontoret hemställde därför, att pensionsavdraget måtte beräknas
sålunda:

	Pensionsav-gift motsva-rande belopp,	Avrnndat
	beräknat en-	[till:
Förste vaktmästare:	ligt pensions-lagen :
Utan ålderstillägg......		30
Med 1 > ......		30
>2 > ......	.......33	35
Vaktmästare:
Utan ålderstillägg......	.......21	25
Med 1 > ......	.......24	25
>2 > ......	......27	30
>3 > ......		30

Kommittén hade vidare, anförde statskontoret, omnäint vissa befattningshavare,
på vilka kommitténs förslag till lönereglering icke skulle äga
tillämpning, enär kommittén ansett befattningshavarna i fråga falla utom
ramen för den undersökning, kommittén anbefallts att i förevarande sammanhang
verkställa.

Ehuruväl det syntes sannolikt, att jämväl beträffande en eller annan
av sagda befattningshavare skäl till avlöningsförhöjning kunde föreligga,
hade kommittén alltså icke ansett sig hava att därom för det dåvarande
framlägga några förslag, utan hade det synts kommittén böra ankomma

på vederbörande myndigheter att därutinnan göra de framställningar, till
vilka fog kunde förefinnas.

Utan att framställa förslag i berörda hänseende uttalade statskontoret,
att av vad kommittén i sagda avseende anfört statskontoret ieke övertygats
om, att ej även ifrågavarande befattningshavare bort bliva i förevarande
sammanhang tillgodosedda.

Vidkommande slutligen de av revisionskommissarien R. Vide i ovan
oirrförmälda reservation uttalade önskemål i fråga om reformer i statens
avlöningssystem, avsedda att befordra enhetlighet, överskådlighet och enkelhet
på detta område ville statskontoret för sin del icke bestrida, att
mycket arbete och följaktligen även kostnad skulle kunna inbesparas, om
statens befattningshavares löner i lönestaterna upptoges till precis de belopp,
som ansåges böra till dem utgå, i stället för att såsom dittills uppföras
till vissa högre belopp, från vilka vid utbetalningen avdrag gjordes för att
tillgodoföras pensionsfonden för civila tjänstinnehavare. Statskontoret förnekade
ej heller, att i någon mån liknande besparing skulle kunna vinnas
genom att bestämma alla årslöner till jämna multipler av 12 och genom
att minska antalet av de olika titlar, som bildade avlöningen. Någon besparing
i utgående stämpelprovision skulle även kunna göras genom att
i sammanhang med ny lönereglering befattningshavarna befriades från
skyldigheten att betala stämpelavgift för fullmakt, konstitutorial och förordnande
och hänsyn därtill i stället toges vid bestämmande av avlöningsbeloppens
storlek. Statskontoret hade dock ansett, att dessa principfrågor
icke vore av natur att böra upptagas till prövning i sammanhang med
föreliggande löneregleringsfråga, som endast avsåge vissa befattningshavare,
och som, enligt statskontorets uttalade mening, icke finge anses definitivt
avgjord genom det beslut, som eventuellt kunde komma att i förevarande
ärende fattas.

Klingl. Maj:ts proposition den 16 april 1917 (nr 342).

^ariönfngen0 ^en 16 april 1917 avgav Kungl. Maj:t pröposition till riksdagen i
förevarande ämne, och framgår av nämnda proposition samt det vid densamma
fogade utdrag av statsrådsprotokollet över tinansärenden sagda
dag bland annat, att vederbörande departementschef, vid ärendets föredragning,
beträffande den av kommittén föreslagna avlöningen för de olika
lönegrupperna förklarade sig icke vilja förneka, att visst fog förefunnes
för de anmärkningar, statskontoret framställt mot att i enlighet med
kommitténs förslag antaga en definitiv lönereglering för ifrågavarande befattningshavare.
Kommitténs enda skäl för en allmän höjning av dessa
funktionärers avlöningsförmåner vore, såsom statskontoret framhållit, den
stegring av levnadskostnaderna, som inträtt redan före utbrottet av pågående
världskrig. Utom det att detta skäl talade för att även andra kategorier
av statstjänare samtidigt borde komma i åtnjutande av vederbörlig
avlöningsförhöjning — vilket ju även kommittén erkänt — ville departementschefen
giva statskontoret och andra myndigheter rätt däri, att man
av kommitténs utredning icke kunde sluta sig till, huruvida den av kommittén
föreslagna förhöjningen vore sådan, som av de anförda skälen betingades.

Likväl syntes, efter allt att döma, kommitténs förslag få betraktas
som ett steg i rätt riktning. Och i valet mellan kommitténs förslag och
uppskov med hela frågan tvekade departementschefen icke att tillstyrka
förslaget i vad det avsåg den allmänna höjningen av vaktmästarnas avlöningsförmåner.

På grund av vad statskontoret anfört skulle det kunna ifrågasättas
att för den föreslagna avlöningsförhöjningen endast äska anslag på extra

stat. Detta skulle (lock, särskilt i avseende på pensionsrätt, medföra
ett osäkerhetstil Istånd, som givetvis för vederbörande befattningshavare
måste kitnnas tryckande och som det icke heller kunde ligga i statens intresse
att framkalla. Det syntes departementschefen å andra sidan klart,
att aven om vaktmästarnas avlöningar då reglerades på ordinarie stat, i huvudsaklig
anslutning till vad löneregleringskommittén föreslagit, sådant
icke uteslöte att, när framdeles frågan om nya löneregleringar för de särskilda
statsinstitutionernas tjänstemän komme i sin helhet under omprövning,
jämväl vaktmästarnas lönefråga ånyo upptoges till skärskådande,
så att enhetliga grunder bleve tillämpade vid reglering av samtliga
vid en och samma statsinstitution fästade funktionärers avlönino-gförhållanden.

Därtill komme, att, om avlöningsförhöjningarna sattes på extra stat,
de enligt vedertagen praxis måste reduceras med vissa avdrag, motsvarande
eljest utgående pensionsavgifter.

På de anförda skälen tillstyrkte departementschefen för sin del, att
Kungl. Maj:t måtte å ordinarie stat äska anslag för höjning av vaktmästarnas
avlöningsförmåner i huvudsaklig överensstämmelse med löneregleringskommitténs
förslag.

Beträffande den höjning, som borde tillkomma olika huvudgrupper,
delade departementschefen statskontorets mening och förordade således
för grupperna A, B och C vad kommittén föreslagit, men för grupp D
eu höjning av de i begynnelseavlöningen ingående tjänstgöringspenningarna
med 100 kronor i stället för den av kommittén föreslagna höjningen med
50 kronor.

Vidkommande kommitténs förslag i fråga om bostads- med flera för- Bostads- m. fl.
måner och avdrag därför syntes detsamma departementschefen välbetänkt formaneroch
ägnat att införa ordning och likformighet på ett område, där dittills
rått en viss ojämnhet, som kunnat väcka befogat missnöje på flera håll.

Vad särskilt angick vaktmästarens vid landsarkivet i Vadstena bostadsförhållanden
delade departementschefen riksarkivariens åsikt, att denna
fråga, om så erfordrades, kunde ordnas genom särskilt av Kungl. Maj:t på
framställning av vederbörande fattat beslut.

Fråga om Lika med statskontoret ansåg departementschefen, att frågan om

vaktmästare kvinnliga vaktmästare och deras avlöningsförmåner icke för det dåvarande
behövde upptagas till behandling.

ningstmJåres Av vad från olika myndigheter anförts angående särskilda befatt kiassificering

ningshavare syntes departementschefen åtskilligt värt beaktande.
och avlöning. ° J A

På grund av de från Chalmers tekniska institut och från centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet meddelade upplysningar
tillstyrkte departementschefen, att till grupp B måtte hänföras institutets
tre dittillsvarande laboratorievaktmästare och de fyra vaktmästare, som vore
anställda vid centralanstaltens kemiska, entomologiska, bakteriologiska och
botaniska avdelningar. Till samma grupp borde då jämväl föras den fjärde
laboratorievaktmästare vid Chalmers tekniska institut, som föreslagits i 1917
års statsverksproposition.

För förste vaktmästaren vid Uppsala universitetsbibliotek L. E. Lindberg
tillstyrkte departementschefen, att ett personligt ålderstillägg beviljades
i likhet med vad vid 1907 års riksdag ägde rum beträffande vaktmästaren
och preparatorn A. R. Andersson vid mineralogisk-geologiska
institutionen vid samma universitet. Beloppet av ifrågavarande ålderstillägg
syntes i enlighet med överbibliotekariens förslag böra sättas till
300 kronor.

Vad av vederbörande anförts för beviljande åt verkmästaren vid
veterinärhögskolan av en större avlöningsförhöjning än den kommittén
föreslagit stödde sig — yttrade departementschefen — på uttalanden angående
denna befattningshavares tjänståligganden av innebörd, att han icke vore
att jämnställa med vaktmästare. Men om avseende skulle fästas vid en sådan
motivering, borde den enligt departementschefens mening närmast
föranleda, att ifrågavarande funktionär icke alls bleve delaktig av den
avlöningsförhöjning, som i förevarande sammanhang kunde komma att beviljas,
då ju denna endast vore avsedd för vaktmästare och deras vederlikar.
För egen del ville departementschefen tillstyrka samma avlöningsförhöjning
för denne statstjänare som i det föregående av departementschefen
föreslagits för grupp I).

Då medicinalstyrelsen i fråga om vaktmästaren vid veterinärbakterio -

logiska anstalten åberopat jäinförese med den ordinarie vaktmästaren vid
statsmedicinska anstaltens laboratorium, ville departeinentsehefen erinra,
att i det under sjätte huvudtiteln i 1917 års statsverksproposition för rikslagen
framlagda f örslag till avlönings- och omkostnadsstat för statens bakteriologiska
laboratorium (en del av den dåvarande statsmedicinska anstalten)
upptagits eu vaktmästare och preparator med samma avlöning, som
utginge till vaktmästaren och preparatorn vid veterinärhögskolan. Vid motiverandet
av detta statförslag hade chefen för civildepartementet anfört,
att denna befattning vore avsedd för den dåvarande ordinarie vaktmästaren
vid laboratoriet, vilken, enligt vad medicinalstyrelsen meddelat, måst
förrätta en stor mängd arbeten av ömtålig natur, vilkas utförande krävde
specialutbildning vid bakteriologiskt laboratorium.

Med hänsyn till att vaktmästaren vid veterinärbakteriologiska anstalten,
enligt medicinalstyrelsens yttrande, hade arbetsuppgifter av enahanda
slag som nyssnämnde vaktmästare samt att motsvarande kompetens måste
krävas av honom, ansåg chefen för finansdepartementet sig kunna tillstyrka
det av medicinalstyrelsen framställda förslaget, att ifrågavarande befattningshavare
måtte erhålla avlöning såsom preparator och inbegripas i gruppen
D. Han borde då i sammanhang med de nya avlöningsförmånernas införande
i den ordinarie staten upptagas under den förändrade benämningen »vaktmästare
och preparator».

Akademiens för de fria konsterna yttrande föranledde från departementschefens
sida intet annat uttalande, än att, sedan akademien nu förbundit
sig att av egna medel bekosta icke blott bostad utan även bränsle
och lyse åt betjäningen, det syntes naturligt, att det av akademien omnämnda
belopp av 300 kronor, som på grund av bestämmelserna i gällande
stat utanordnats till betjäningens beklädnad (tjänstedräkter), fortfarande
finge utgå.

I överensstämmelse med vad statskontoret ifrågasatt utöver vad
kommittén föreslagit tillstyrkte departementschefen för maskinisten vid naturhistoriska
riksmuseet ett tillägg av 100 kronor till begynnelselönen samt
för var och en av trädgårdsmedhjälparna vid universiteten i Uppsala och
Lund, gårdskarlen vid Chalmers tekniska institut, portvakten vid universi 7—174505.

Löneregleringskommitténs bet. LVI.

tetshuset i Lund och vaktmästaren vid arkivdepån i Visby ett tillägg av
100 kronor till tjänstgöringspenningarna.

Övriga från olika håll framkomna yrkanden om vissa befattningshavares
hänförande till högre grupp eller eljest beviljande av högre avlöningsförmåner,
än kommittén föreslagit, ansåg sig departementschefen
icke kunna förorda.

Avibningsviii- Beträffande avlöningsvillkoren fann departementschefen den av kom mittén

förordade modifikation i avseende å dittills gällande bestämmelser
angående ålderstillägg ägnad att förtydliga ifrågavarande bestämmelser i
en riktning, som tvivelsutan varit från början avsedd.

Aviåningsför- Rörande avlöningsförhöjning å extra stat åt vissa befattninghavare

stai"^ trissa anförde departementschefen, att kommittén och statskontoret varit eniga
befhälareS'' om rättmätigheten av sådan förhöjning för de befattningshavare, varom
fråga vore, vilka åtnjöte provisorisk lönereglering, ävensom därom, att
vissa avdrag borde göras, motsvarande pensionsavgifter för ordinarie befattningshavare
i nyreglerade verk. Men statskontoret hade gjort anmärkning
mot kommitténs i förenklingssyfte framställda förslag om höjning för
vissa befattningshavare av berörda avdrag. Då kommitténs förslag i sagda
hänseende icke syntes departementschefen medföra någon nämndvärd fördel
för statsverket, men kunde kännas som en orättvisa av dem, det
gällde, ansåg departementschefen, att avdragen borde beräknas på sått
statskontoret föreslagit.

Vad beträffade de befattningshavare, för vilka avlöningar funnes
uppförda å extra stat, och vilkas avlöningsförmåner kommittén ansett böra
i detta sammanhang förbättras, gällde i fråga om löneavdrag, motsvarande
pensionsavgifter, detsamma, som anförts angående nyssnämnda ordinarie
befattningshavare, vilka åtnjöte provisorisk lönereglering.

Fri läkarvård I likhet med löneregleringskommittén fann departementschefen icke

och nb*"äd~ skal att tillstyrka beviljandet av fri läkarvård och fria medikamenter åt
befattningshavare, som icke redan vore tillförsäkrade sådan förmån, och
ansåg han det icke heller lämpligt, att vaktmästare och vederlikar genom
en för alla statsinstitutioner gällande föreskrift tilldelades fri uniform eller
beklädnadsersättning. Men på grund av vad drätselnämnden vid univer -

Öl

sitetet i Uppsala anfört angående kansli-, ränteri- och fakultetsvaktmästarna
vid nämnda universitet, förordade departementschefen, att åt sagda tre
vaktmästare, för vilka departementschefen i övrigt tillstyrkte den av kommittén
föreslagna avlöningsförhöjningen av endast 100 kronor, måtte utgå
beklädnadspenningar med 100 kronor för var och eu av dem.

Beträffande de av revisioiiskommissarien K. Vide i avgivet särskilt Skiljaktigmeyttrande
framförda önskemål delade departementschefen den av statskon- Sré^/é"
toret uttalade uppfattningen, att berörda önskemål icke lämpligen kunde "Zttén.
upptagas till prövning i förevarande sammanhang. Däremot syntes de
departementschefen värda att beaktas vid en möjligen blivande reglering,
som omfattade alla befattningshavare vid något ämbetsverk.

Vidkommande de av kommittén framhållna synpunkter och önske- Synpunkter
mål rörande vaktmästarsysslornas rekrytering och göromål in. m. vorelörJdfZu
dessa uttalanden, yttrade departementschefen, värda att av vederbörandelomls^rekryrayndigheter
beaktas, men föranledde icke något förslag från departe- terin9 m~m
mentschefens sida, varför han ansett tillräckligt att fästa uppmärksamheten
på desamma.

Vad särskilt angick det av statens vaktmästares förening framställda
förslaget att utbyta benämningen betjänte mot den för alla gemensamma
titeln tjänstemän fann departementschefen sig böra i likhet med kommittén
och på de av kommittén anförda skäl avstyrka bifall till det väckta förslaget
om titelförändring.

I enlighet med de av föredragande departementschefen sålunda
gjorda uttalanden var den till 1917 års riksdag avlåtna propositionen angående
reglering av löneförhållanden m. m. för vaktmästare och med dem
jämförliga befattningshavare avfattad.

Motion av
harr Clason,

Motion av
herr Schotte.

Vid 1917 års riksdag väckta motioner.

Med anledning av kungl. propositionen till 1917 års riksdag angående
reglering av löneförhållanden m. m. för vaktmästare in. fl. framställdes
vid nämnda riksdag av enskilda motionärer åtskilliga yrkanden
i fråga om berörda lönereglering.

Riksarkivarien Sam. Clason hemställde i motion (nr 158) inom första
kammaren, under hänvisning till sin egen, riksbibliotekariens samt överbibliotekariernas
vid rikets universitet ovannämnda framställningar till
Kungl. Maj:t, att riksdagen ville besluta dels att förste vaktmästarna vid
riksarkivet, kungl. biblioteket och universitetsbiblioteket i Uppsala, måtte
placeras i löneregleringskommitténs lönegrupp D, dels att vaktmästare och
eldare vid riksarkivet, kungl. biblioteket, universitetsbiblioteken i Uppsala
och Lund samt landsarkiven i Vadstena, Uppsala, Lund och Göteborg
måtte placeras i lönegruppen B, dels ock att förmånen av fri bostad, lyse
och värme måtte fortfarande få åtnjutas av de vaktmästare vid kungl.
biblioteket, bland dem eldaren, som jämlikt gällande instruktion för biblioteket
av den 30 december 1910 vore skyldiga att i biblioteket hava sin
bostad och besörja lokalernas bevakning samt övriga portvaktssysslor.

I den händelse denna förmån, i samband med den föreslagna löneregleringen,
icke kunde för framtiden av riksdagen bifallas, hemställde
motionären, att de dåvarande innehavarna av dessa bostadsförmåner, förste
vaktmästaren C. J. Söderqvist och eldaren G. Liljegren, måtte få förbliva
i fortsatt åtnjutande därav, så länge de i sina respektive befattningar
kvarstode.

I en inom riksdagens andra kammare väckt motion (nr 482) anförde
herr Axel Schotte, att den i kungl. propositionen nr 342 föreslagna regie -

ring av löneförhållanden in. in. för vaktmästare och med dem jämförligt
befattningshavare syntes motionären allt för knapp för att kunna av riksdagen
godtagas.

Ett tillägg till tjänstgöringspei ningarna av 100 kronor måste enligt
motionärens mening vara alldeles otillräckligt, även i betraktande av att
löneregleringen utginge från mera normala prisförhållanden än de dåvarande.

Det vore visserligen sant, att somliga vaktmästare vore i tillfälle att
förvärva biförtjänster, och att en och annan ej heller vore fullt upptagen
av sin tjänst. Men dylika förhållanden kunde uppenbart ej längre betraktas
annat än såsom undantagsfall. Alldeles särskilt vore så förhållandet i
landsorten. Länsstyrelsernas vaktmästare vore sålunda helt upptagna av
sin tjänst; de användes till enklare göromål vid expeditionen, de hade
oftast tjänstgöring även om eftermiddagarna, och de kunde icke förena
några avsevärdare andra göromål med dem, som ålåge dem vid länsstyrelsen.
En eller annan kunde visserligen hava någon bisyssla (exempelvis
vid landsting), men detta gåve allenast relativt obetydligt tillskott till
deras inkomster och vore faktorer, med vilka man ej kunde räkna.

Alldeles särskilt vore därför en förhöjning av löneförmånerna för
länsstyrelsernas vaktmästare av behovet påkallad; och en sådan borde enligt
motionärens mening i varje fall komma till stånd. För att emellertid
i avseende å förhöjning av vaktmästarnas löneförmåner icke gå längre, än
att i själva verket alla borde kunna därom förena sig, ansåg motionären,
att den av Kungl. Maj:t föreslagna förhöjningen av vaktmästarnas tjänstgöringspenningar
borde fördubblas.

I följd därav hemställde motionären l:o) att, med antagande av de
grunder, Kungl. Maj:t föreslagit med avseende å tillägg till avlöningsstaterna
för vaktmästare, böloppet av detta lönetillägg måtte sättas till det
dubbla mot vad Kungl. Maj:t föreslagit, samt att 2:o) om detta yrkande
ej kunde bifallas, vaktmästarna vid länsstyrelserna i varje fall måtte medgivas
ett tillägg till avlöningen av 200 kronor, att utgå som ökning av
tj änstgöringspenningarna.

I motionens yrkande mom. 1 instämde herrar Jöns Pålsson och N. J.

Sigfrid.

Motion av
hemar Palmstierna
och
Tengdahl.

Under hänvisning till vad Sveriges universitets- och högskolebetjäntes
förening i sin förut omförmälda framställning till Kungl. Maj:t den 13
januari 1917 i förevarande ärende anfört, yttrade herrar Erik Palmstierna
och Knut A. Tengdahl i en motion i andra kammaren (nr 483), att, då
ifrågavarande befattningshavares anspråk på reglering av dittillsvarande
alltför knappa avlöningsförmåner i allt väsentligt syntes hava fullt fog för
sig, motionärerna för sin del ville föreslå, att begynnelseavlöningarna för
de ifrågasatta lönegrupperna B och D måtte bestämmas till respektive
1,800 kronor (därav lön 1,100 kronor, tjänstgöringspenningar 550 kronor
och ortst.illägg 150 kronor) samt 2,000 kronor (därav lön 1,200 kronor,
tjänstgöringspenningar 650 kronor och ortstillägg 150 kronor).

Beträffande grupperingen av de befattningshavare, varom fråga vore,
ansågo sig motionärerna böra i princip ansluta sig till vad löneregleringskommittén
i sådant avseende föreslagit, men biträdde med avseende på placeringen
av vissa befattningshavare det av Sveriges universitets- och högskolebetjäntes
förening i dess ovannämnda framställning till Kungl. Maj:t
gjorda uttalande om viss revision av kommitténs förslag.

Motion av Slutligen yrkade herrar W llhelm Biörck och Johan Jönsson i Revingfe i en

herrar Björck f (. . _ , , , „ & „

och Jönsson motion (nr 484 )inom andra kammaren, att riksdagen måtte dels fastställa föl/
Revinge. jan(je iönebelopp för vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare:

för grupp A: lön 1,100 kronor, tjänstgöringspenningar 500 kronor
samt i Stockholm ortstillägg å 150 kronor, jämte tre ålderstillägg efter 3,
6 och 9 år, vartdera å 150 kronor,

för grupp B: lön 1,200 kronor, tjänstgöringspenningar 600 kronor,
- ortstillägg 150 kronor, jämte ålderstillägg lika med grupp A,

för grupp C: lön 1,300 kronor, tjänstgöringspenningar 600 kronor, ortstillägg
150 kronor, jämte ålderstillägg efter 3 och 6 år, vartdera å 150 kronor,
för grupp D: lön 1,300 kronor, tjänstgöringspenningar 700 kronor,
ortstillägg 150 kronor, jämte ålderstillägg lika med grupperna A och B;

dels uppföra i staten för universitetet i Lund beklädnadsersättning
åt universitets- och kanslivaktmästarna med 100 kronor för vardera;

dels ock i lönehänseende likställa vaktmästaren vid gamla bibliotekshuset
vid Lunds universitet med institutionsvaktmästare.

Ärendets vidare behandling vid 1917 års riksdag.

Oinförmälda ärende blev av riksdagen remitterat till första särskilda
utskottet, som avgav utlåtande i ämnet den 24 maj 1917 (nr 17) och däri
på anförda skäl hemställde, att Kungl. Maj:ts proposition i ärendet ävensom
de i ämnet väckta motionerna icke måtte av riksdagen bifallas.

Denna utskottets hemställan bifölls ock av riksdagen, som i skrivelse
den 6 juni 1917 (nr 238) meddelade, att det av Kungl. Maj:t framlagda
förslaget till reglering'' av löneförhållanden m. m. för vaktmästare och med
dem jämförliga befattningshavare mött starkt motstånd, ej mindre från
befattningshavarna själva och åtskilliga av de myndigheter, som av förslaget
berördes, än även från medlemmar av riksdagen, vilka väckt åtskilliga
motioner i ämnet.

Särskilt sättet för befattningshavarnas placering i de av Kungl. Maj:t
föreslagna avlöningsgrupperna hade gjorts till föremål för en kritik, som
synts riksdagen i flera avseenden berättigad.

Riksdagen, som funnit sig icke kunna antaga Kungl. Maj:ts förslag
i oförändrat skick, och som särskilt icke känt sig övertygad om lämpligheten
att, på sätt som i propositionen skett, för vaktmästare med mera
kvalificerade göromål inrätta två särskilda normala avlöningsgrupper (B
och I)) med väsentligt olika avlöningsförmåner, hade ansett sig icke kunna
under den korta tid, som för ärendets behandling stått till buds, på ett
tillfredsställande sätt utreda, i vad mån de framlagda, starkt divergerande
förslagen om höjda avlöningsförmåner för en mängd befattningshavare med
mera kvalificerade göromål skäligen borde vinna beaktande.

Enligt vad riksdagen inhämtat, hade löneregleringskommittén av
Kungl. Maj:t anbefallts att avgiva preliminärt utlåtande angående förslag

Riksdagens
skrivelse nr
238.

till nytt avlöningssystem med automatiska växlingar i avlöningen efter
rådande priskonjunktur, vilket utlåtande skulle vara att förvänta inom den
närmaste tiden. Jämväl hade riksdagens uppmärksamhet fästs på åtskilliga
i en reservation vid löneregleringskommittcns betänkande framlagda förslag,
åsyftande att befordra enhetlighet, överskådlighet och enkelhet på
löneregleringsområdet. Båda dessa förslag syntes böra komma att i större
eller mindre mån vinna beaktande vid framtida löneregleringar.

Emellertid vore det uppenbart, att de i allmänhet för omkring tio
år sedan fastställda löneförmånerna under nuvarande kristid måste vara
otillräckliga. Inom riksdagen hade fördenskull dryftats frågan, huruvida
det skulle vara lämpligt- att genom tillfälliga avlöningstillägg söka råda
bot därför.

Införandet av dylika provisorier kunde dock knappast sägas lända
befattningshavarna till någon verklig fördel, enär sådana i allmänhet visat
sig föranleda undanskjutande till en oviss framtid av även berättigade
krav på ny lönereglering.

Avlöningarnas otillräcklighet under rådande förhållanden syntes riksdagen
lämpligare böra motvägas genom beviljande av särskilda dyrtidstillägg,
och vad som i sådant avseende vid 1917 års riksdag gjorts för
statens svagast avlönade tjänare syntes vara ägnat att i väsentlig mån lätta
deras ekonomiska bekymmer.

Den dåvarande oroliga tiden, då prisfluktuationerna i den allmänna
marknaden vore så häftiga och oberäkneliga, syntes mana till betänksamhet
i fråga om tillskapandet av nya avlöningstyper, om vilka man kunde hava
anledning förmoda, att de redan om ett eller annat år skulle befinnas vara
föråldrade.

Riksdagen, som föreställde sig, att ärendet borde kunna — efter någon
ytterligare utredning i syfte att utröna, i vad mån de framställda
kraven på vissa vaktmästares och med dem jämförliga befattningshavares
uppflyttning i högre avlöningsgrupp borde vinna beaktande — i en nära
framtid, om möjligt redan nästa år, ånyo föreläggas riksdagen, hade velat
såsom önskemål uttala, att därvid måtte tagas under övervägande vad löneregleringskommittén
å vissa angivna sidor i sitt betänkande uttalat rörande
vaktmästarsysslornas rekrytering och göromål in. m., särskilt angelägen -

heten av eu undersökning, huruvida i sammanhang med avlöningsförmånernas
ökning någon minskning av det dittillsvarande antalet vaktmästare
kunde äga rum.

På förut anförda skäl och under åberopande jämväl av vad statskontoret
i sitt den 23 februari 1917 i ärendet avgivna yttrande anfört
mot förslaget, att, utan stöd av några beräkningar angående prisstegringens
kvantitativa betydelse, då genomföra en definitiv lönereglering för vaktmästarna,
hade riksdagen ansett sig icke kunna bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.

8—174505. Löneregleringskommittens bet. LVI.

Statens vaktmästares

förening.

Sveriges universitets-
och
högskolebetjäntes
förening.

Senare framställningar i ärendet.

I en den 28 augusti 1917 till finansdepartementet inkommen, sedermera
till löneregleringskommitten överlämnad skrift har statens vaktmästares
förening hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen dels
fastställa följande avlöningar för vaktmästare och förste vaktmästare,
nämligen:

för vaktmästare 1,850 kronor, därav lön 1,200 kronor, tjänstgöringspenningar
500 kronor och ortstillägg 150 kronor, jämte tre ålderstillägg,
vartdera å 200 kronor, efter respektive 3, 6 och 9 års tjänstgöring, samt
för förste vaktmästare 2,050 kronor, därav lön 1,300 kronor, tjänstgöringspenningar
600 kronor och ortstillägg 150 kronor, jämte tre ålderstillägg,
vartdera å 200 kronor, efter respektive 3, 6 och 9 års tjänstgöring,
dels medgiva, att vaktmästare, som befordrats till förste vaktmästare,
skulle för erhållande av ålderstillägg såsom förste vaktmästare
få räkna sig till godo jämväl den tid, han varit ordinarie vaktmästare,

dels ock besluta, att ifrågavarande avlöningsbelopp skulle tillkomma
vaktmästare och förste vaktmästare vid de centrala ämbetsverken,
hovrätterna, landsstaten, landskontoren, arkivdepåerna, generalstaben, artilleristaben,
artilleri- och ingenjörhögskolan, krigshögskolan, allmänna barnhuset
samt övriga institutioner, tillhörande statens verk och inrättningar.

Därest Kungl. Maj:t skulle finna lämpligt att för frågans behandling
tillsätta en särskild kommitté, hemställde föreningen, att Kungl. Maj:t
måtte medgiva, att minst två av föreningen utsedda representanter finge
rätt att deltaga i densamma.

Sveriges universitets- och högskolebetjäntes förening har i en till
Kungl. Maj:t ingiven, till kommittén jämväl överlämnad skrift av den 15

augusti 1917 hemställt, att Kungl. Maj:t ville bringa vaktmästarlöneregleringsfrågan
under förnyad prövning av 1918 års riksdag.

Med erinran att vid 1917 års riksdag svårigheter yppat sig att i
god tid och på nöjaktigt sätt få frågan förberedd, uttryckte föreningen
det önskemålet, att en särskild nämnd eller kommitté för handläggning av
ärendet måtte tillsättas, så sammansatt, att behövlig sakkunskap bleve i
densamma representerad; och förklarade föreningen sig gärna villig att
genom någon medlem av sin styrelse biträda vid eventuellt förekommande
utredning, därest så skulle befinnas lämpligt.

Vidare hava till kommittén inkommit tvänne framställningar från Framställenskilda
befattningshavare, vari yrkanden framställts om förbättrade avlö-''slf/da befattningsförinåner,
nämligen från vaktmästaren vid farmaceutiska institutet nm9sharareT.
Weckell samt vaktmästaren och maskinisten vid skogshögskolan O. Norm.

Weckell har framhållit, att de göromål, som vore förenade med den
av honom innehavda vaktmästar-, maskinist- och eldarebefattning, såväl
till omfång som beskaffenhet fullt kunde jämföras med de göromål, som
ålåge institutionsvaktmästare, och har han fördenskull hemställt, att jämväl
hans befattning måtte varda uppförd i institutionsvaktinästargruppen.

Norm har anfört, hurusom den arbetsbörda, som påvilade vaktmästaroch
maskinistbefattningen vid skogshögskolan, både med avseende på kvantitet
och kvalitet vore högst betydande, ävensom att för befattningen i fråga
föregående forstlig utbildning vore, om ej obligatorisk, dock önskvärd.

Han har desslikes framhållit, att, bland annat, även port- och telefonvaktgöromål
pålagts sagda befattning, göromål, som icke av befattningshavaren
utan bistånd av någon medlem av hans familj eller av annan
person kunde utföras, och har han till sist anhållit, att löneregleringskommittén
måtte för den av honom innehavda befattning föreslå följande särskilda
avlöningsförmåner, eventuellt uppflyttning i grupp C eller D, nämligen:

1) för övertidsarbete, sön- och helgdagstjänstgöring, övervakande och
tillsyn av högskolans lokaler fri bostad med vedbrand utan avdrag å den
kontanta avlöningen,

2) för avlönande av biträde vid göromålen 200 kronor om året,

3) för utförande av särskilt kvalificerade arbeten, exempelvis typografiskt
arbete, 300 kronor för år.

Allmän motivering.

Kommitténs nya yttrande och förslag.

Allmänna synpunkter.

Innan kommittén går att framlägga det yttrande och förslag, vartill
den av Kungl. Maj:t anbefallda och av kommittén verkställda vidare utredningen
i föreliggande ärende ''föranlett, tillåter sig kommittén till eu
början erinra, hurusom de av kommittén i dess betänkande den 14 november
1916 framförda avlöningsprinciper med avseende på vaktmästare
och med dem jämförliga befattningshavare vunnit tillämpning vid några
av de vid 1917 års riksdag beslutade löneregleringar.

I enlighet med dessa principer hava nämligen avlöningarna för vaktmästarna
hos statsdepartementen, lantbruksinstitutet vid Ultuna samt lantbruks-
och mejeriinstitutet vid Alnarp blivit fastställda.

Vad sedan vidkommer de erinringar, som framställts mot det av
kommittén i dess ovannämnda betänkande framlagda lönereglerin årsförslag-,
rikta sig dessa erinringar i allmänhet dels mot de av kommittén föreslagna
avlöningsförhöjningarnas belopp, som ansetts för knappt tillmätta,
dels mot placeringen av vissa befattningshavare i de föreslagna avlöningsgrupperna.

Riksdagen har dessutom i sin ovan omförmälda skrivelse i ämnet
den 6 juni 1917 ifrågasatt lämpligheten av att, såsom föreslagits, för
vaktmästare med mera kvalificerade göromål inrätta två särskilda normala
avlöningsgrupper (B och D) med väsentligt olika avlöningsförmåner.

Beträffande de av kommittén föreslagna allmänna avlöningsförhöjningar
yttrade kommittén i det nämnda betänkandet, bland annat, att
i stort sett såsom skäl för löneförhöjning åt vaktmästare och deras

fil

vederlikar allenast anförts, att deras avlöning i följd av levnadskostnadernas
stegring vore otillräcklig, och att detta skäl egentligen endast
ägde giltighet för de statstjänare, vilkas verksamhet i det allmännas
tjänst så toge deras tid och krafter i anspråk, att de icke kunde genom
arbete utom tjänsten nämnvärt öka sina inkomster, vilket enligt kommitténs
åsikt i regel ej var förhållandet beträffande de befattningshavare,
varom fråga var, men att det oaktat kommittén ansett sig icke böra avstyrka
en förbättring av sagda befattningshavares avlöningsförmåner.

I överensstämmelse med detta sitt uttalande och med hänsyn jämväl
därtill, att den ifrågasatta löneregleringen endast omfattade en viss
kategori statstjänare, hade kommittén emellertid funnit sig böra vid avgivande
av förslag till avlöningsförbättring för vaktmästare och med dem jämn -ställda befattningshavare framgå med en viss försiktighet och fördenskull
ansett sig icke kunna för det dåvarande föreslå större avlöningsförhöjninyar
för nämnda befattningshavare än de av kommittén ifrågasatta.

Medgivas må emellertid, att — även bortsett från verkningarna av
pågående världskrig — den stegring i levnadskostnaderna, som, efter det
respektive löneregleringar på sin tid fastställdes, inträffat, visat sig vara
avsevärt större, än man tidigare beräknat.

Dessutom har, sedan kommittén avgav sitt föregående betänkande i
förevarande ämne, vid 1917 års riksdag för vaktmästarna hos riksgäldskontoret
— vilka, om ock deras göromål i viss mån må kunna anses mera
kvalificerade än dem, som åligga flertalet vaktmästare i de centrala ämbetsverken,
dock i stort sett torde vara att jämnställa med sagda vaktmästare —
bestämts avlöningar till avsevärt högre belopp än de av kommittén för
sistnämnda befattningshavare föreslagna.

Med hänsyn härtill och med fästat avseende jämväl vid vad av korporationer
och myndigheter samt av vederbörande departementschef vid ärendets
föredragning i statsrådet ävensom av motionärer vid 1917 års riksdag blivit
i ämnet anfört, har kommittén nu ansett sig böra i viss mån frångå
sitt föregående förslag och för vaktmästare med vederlikar föreslå förhöjning
av begynnelseavlöningarna med avsevärt högre belopp än de av
kommittén förut ifrågasatta.

Beträffande åter ålderstillägg för nu omhandlade befattningshavare
har kommittén icke ansett sig böra vidtaga några större förändringar i
sitt härutinnan förut avgivna förslag.

Sålunda finner sig kommittén bland annat icke kunna biträda ett
av Sveriges universitets- och högskolebetjäntes förening samt statens vaktmästares
förening framställt yrkande på reducering av perioderna för ålderstilläggs
intjänande från fem till tre år, enär enligt kommitténs förmenande
en dylik åtgärd, om den skulle befinnas lämplig, endast bör vidtagas
i samband med en mera allmän reglering av avlöningsförhållandena
vid de statsinstitutioner, där ifrågavarande befattningshavare äro anställda.

Kommittén anser sig böra meddela, att kommittén utarbetat sitt
förslag till lönereglering för nu ifrågavarande befattningshavare under
den förutsättning, att nämnda befattningshavare, även om deras avlöning
regleras på sätt, kommittén nu föreslår, skola bliva delaktiga av det krigstidstillägg
och den krigstidshjälp, som må varda statstjänare i allmänhet tillerkänd.

Yad angår frågan om ett sammanförande av de båda av kommittén
i dess föregående betänkande för vaktmästare med mera kvalificerade
göromål (d. v. s. institutionsvaktmästare) och preparatorer med vederlikar
föreslagna respektive avlöningsgrupper B och D, har kommittén förehaft
denna fråga till förnyad prövning och i sådant hänseende inhämtat yttranden
. från institutionsföreståndare, huruvida med hänsyn till behovet av
föregående större utbildning och med avseende å göromålens beskaffenhet
det vore önskligt att bibehålla preparatorerna i en högre avlöningsgrupp
än vanliga institutionsvaktmästare.

Samtliga från de sålunda hörda institutionsföreståndarna inkomna
yttranden ävensom de undersökningar, kommittén i övrigt verkställt för
bedömande av spörsmålet i fråga, hava emellertid givit vid handen, att en
särskild högre avlöningsgrupp för preparatorer och med dem likställda befattningshavare
fortfarande bör finnas.

En sammanslagning av avlöningsgrupper måste ock alltid medföra
vissa svårigheter med avseende å placeringen av vederbörande befattningshavare,
enär vid en sådan sammanslagning näppeligen torde kunna
undvikas, att en del befattningshavare bliva i avlöningshänseende ställda
antingen för lågt eller för högt.

Den förstnämnda olägenheten skulle visserligen kunna i viss mån
avhjälpas därigenom att vederbörande befattningshavare tilldelades personliga
avlöningstillägg, men detta synes kommittén vara en utväg, som bör
tillgripas endast i rena undantagsfall, exempelvis då en befattningshavare
på grund av ådagalagda synnerliga förtjänster anses böra komma i åtnjutande
av avlöningsförhöjning, utan att därför den av honom innehavda
befattningen uppflyttas i högre lönegrupp.

Vad åter angår den sistnämnda av omförmälda olägenheter, skulle
den givetvis kunna undvikas genom att vissa befattningshavare hänfördes
till en lägre grupp, men därav kunde återigen bliva följden, att åtskilliga
befattningshavare erhölle avlöningar, som icke utgjorde skälig ersättning
för dem i tjänsten åliggande göromål.

Visserligen skulle i nu föreliggande fall finnas möjlighet, att sådana befattningshavare
(institutionsvaktmästare), vilkas arbete icke befinnes så kvalificerat,
att det motiverar deras placering i den nya högre avlöningsgruppen,
inordnas i den av kommittén föreslagna gruppen C, för vars befattningshavare
kommittén tillmätt i det närmaste samma avlöningar som för befattningshavare,
tillhörande gruppen B. Ett dylikt tillvägagångssätt måste dock
ur en annan synpunkt betecknas såsom mindre lämpligt; gruppen C är
nämligen egentligen avsedd för sådana vaktmästare vid de olika ämbetsverken
och myndigheterna, vilka det åligger att utöva förmanskap för övriga
vid samma ämbetsverk och myndigheter anställda vaktmästare (d. v. s.
förste vaktmästare).

Om man bortser från vissa särskilda förmåner (bostad, bränsle ochDen kontanta

i \ i i 4 avlöningen.

lyse m. m.) kan det stora flertalet av de ordinarie befattningshavare, om
vilka fråga är, för närvarande hänföras till någon av följande normalgrader
:

	Lön.	Tjänst- görings- penning- ar.	Orts- tillägg.	Summa.
I. »Vaktmästargraden»:
a) i Stockholm............	700	350	150	1,200
b) i Östersund, Umeå och Luleå.....	700	350	75	1,125
c) å övriga orter............	700	350	—	1,050
II. »Förste vaktmästargraden»:
a) i Stockholm............	900	450	150	1,500
b) i landsorten...........	900	450	—	1,350
III. »Preparatorsgradcn»:
a) i Stockholm ............	900	GOO	150	1,650
b) i landsorten............	900	600		1,500 •

Anmärkningar.

Efter 5 år kan lönen i
höjas med 100 krof
nor och efter 10 år
med ytterligare 100 [
kronor.

Efter 5 år kan lönen
höjas med 100 kronor.

(Efter 5 år kan lönen
höjas med 100 kro:
nor och efter 10 år

I med ytterligare 100 j
I kronor.

Vad först beträffar »vaktmästargraden», har kommittén i enlighet
med sina i det föregående gjorda uttalanden ansett skäligt, att de vaktmästare
och med dem jämförliga befattningshavare, som för närvarande
hava 1,200, 1,125 eller 1,050 kronor i begynnelseavlöning och respektive
1,400, 1,325 eller 1,250 kronor i slutavlöning, erhålla ett tredje ålderstillägg
å 100 kronor efter 15 års tjänstgöring; att de av dessa befattningshavare,
som äro anställda vid vissa vetenskapliga institutioner, och vilkas
arbete kan anses vara av mera ansvarsfull eller krävande beskaffenhet, erhålla
700 kronors förhöjning å begynnelseavlöningen, därav 400 kronor
å lönen och 300 kronor å tjänstgöringspenningarna; samt att övriga befattningshavare
i »vaktmästargraden» erhålla 400 kronors höjning av begynnelseavlöningen,
därav 200 kronor å lönen och 200 kronor å tjänstgöringspenningarna.

Vidkommande därefter »förste vaktmästargraden» föreslår kommittén,
att ålderstilläggen må med hänsyn till den relativt framskridna levnadsålder,
vid vilken de denna grad tillhörande befattningshavare i allmänhet
tillträda sina befattningar, sättas till två efter respektive 5 och 10 års
tjänstgöring och bestämmas, vartdera, till 150 kronor, samt att begynnelseavlöningen
må ökas med 400 kronor, lönen med 200 kronor och
tjänstgöringspenningarna likaså med 200 kronor.

Vad slutligen angår de till »preparatorsgraden» hanförliga befattningshavarna,
vilka nu åtnjuta en begynnelseavlöning av 1,650 kronor i
Stockholm och 1,500 kronor i landsorten samt en slutavlöning av 1,850
kronor, respektive 1,700 kronor, bör enligt kommitténs mening de båda
till dem för närvarande utgående ålderstilläggens belopp höjas, vartdera
till 150 kronor. Begynnelseavlöningens ökning synes kommittén böra bestämmas
till 550 kronor, därav ökning av lönen 400 kronor och av tjänstgöringspenningarna
150 kronor.

Ortstillägg åtnjutes för närvarande, med några få undantag, av dem
bland ifrågavarande befattningshavare, som äro placerade i Stockholm,
med 150 kronor och av vaktmästarna vid länsstyrelserna i Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län med 75 kronor. Undantagna äro vaktmästaren
vid mynt- och ju sterings verket ävensom förste och andre vaktmästarna
samt portvakten vid akademien för de fria konsterna.

Kommittén föreslår i det följande för vaktmästaren vid mynt- och
j usteringsverket avlöning i viss normalgrad med ortstillägg, men i övrigt
har kommittén ansett sig icke böra hemställa om ändring av gällande bestämmelser
i fråga om ortstillägg.

I enlighet med sina sålunda gjorda uttalanden har kommittén alltså
ansett sig böra uppställa följande normala avlöningsgrupper för vaktmästare
och med dem jämförliga befattningshavare.

		Tjänst-	Ortstill-
	Lön.	görings- pen-	lagg (i Stock-	Summa.	Anmärkningar.
		ningar.	holm).
Grupp Å.
Vaktmästare i centrala ämbetsverk m. fl.	900	550	150	1,600	Efter 5 år kan lönen
Grupp B.				höjas med 100 kro-nor, efter 10 år med

				J ytterligare 100 kro-
Vissa vaktmästare vid karolinska mediko-					nor och efter 15 år
kirurgiska institutet m. fl. vetenskapliga					med än ytterligare
institutioner.............	1,100	650	150	1,900	100 kronor.
Grupp C.
Förste vaktmästare i centrala ämbetsverk
m. fl................	1,100	650	150	1,900	\| Efter 5 år kan lönen
Grupp D.					\| höjas med 150 kro-nor och efter 10 år
Preparatorer vid karolinska mediko-kirnr-					med ytterligare 150
giska institutet m. fl. vetenskapliga in-stitutioner ..............	1,300	• 750	150	2,200	kronor.

9—174505. Löneregleringskommitténs bet. LVI.

Bostads- •
förmåner.

Högsta pensionsunderlaget, som nu utgör för vaktmästare i normalgrad
900 kronor, för förste vaktmästare 1,000 kronor och för preparator
1,100 kronor, skulle vid bifall till kommitténs förslag höjas för gruppen A
med 300 kronor, för gruppen B med 500 kronor, för gruppen C med 400
kronor och för gruppen D med 500 kronor eller till respektive 1,200, 1,400,
1,400 och 1,600 kronor.

Vidkommande de vissa vaktmästare och vederlikar tillkommande förmåner
av bostad, bränsle och lyse har till minskande i någon mån av den
betydande skillnad, som beträffande befattningshavare i Stockholm förefinnes
mellan det hittills för dem fastställda bostads- och bränsleavdraget
och det verkliga värdet av berörda förmåner, kommittén ansett sig böra
för sistnämnda befattningshavare föreslå en höjning av sagda avdrag.

Kommittén får i detta sammanhang erinra, hurusom riksdagen år
1917 beträffande riksgäldskontorets vaktmästare bestämt, att, därest vaktmästare
i sådan egenskap åtnjuter fri bostad, varmed äro förenade förmånerna
av nödigt bränsle samt elektriskt ljus med en strömförbrukning
av högst 100 kw. om året, skall å hans lön avdragas 400 kronor.

Med hänsyn till de förpliktelser, som enligt kommitténs åsikt böra
åligga befattningshavarna för åtnjutande av bostadsförmånerna, har kommittén
emellertid ansett sig icke böra föreslå större förhöjning i avdraget föi;
bostad med bränsle för befattningshavare i Stockholm än 50 kronor för år.

Vid bifall till de nu av kommittén föreslagna förhöjningarna i den
kontanta avlöningen torde det befinnas skäligt, att vaktmästare vid länsstyrelserna
i Östersund, Umeå och Luleå, som åtnjuta ortstillägg till
hälften mot vaktmästare i Stockholm, få för bostad med bränsle vidkännas
avdrag å lönen med 225 kronor.

Vad sedan angår förmånen av lyse — vare sig mot det av kommittén
förut föreslagna avdraget av 25 kronor å den kontanta avlöningen
eller utan sådant avdrag,— anser sig kommittén böra förorda, att enahanda
förbrukningsmaximum av elektrisk ström, som bestämts för vaktmästarna
hos riksgäldskontoret, fastställes jämväl för motsvarande befattningshavare
vid statsverket, tillhörande grupperna A, B och C. För grupp D synes
berörda maximum böra bestämmas till 150 kw. om året.

Under åberopande av vad sålunda blivit anfört hemställer alltså
kommittén, att i de särskilda institutionernas stater måtte intagas föreskrift
därom, att, därest bostad med bränsle, eventuellt med bränsle och
lyse, anvisas åt någon av ifrågavarande befattningshavare, som icke eldigt
stat åtnjuter fri bostad, han skall av sin lön avstå

	. för bostad med
	bränsle.	bränsle och lyse intill en årlig maxi-mikvantitet elek-trisk ström av 100 kw. (för grupp D 150 kw.)
	kronor	kronor
i Stockholm...............	. 300	325
i Östersund, Umeå och Luleå........	225	250
å andra orter...............	150	175

Den, som åtnjuter lyse, bör, på sätt redan i flera fall föreskrivits,
tillförbindas att själv bekosta armatur och lampor.

För de mycket sällsynta fall, då befattningshavare åtnjuter enbart
bostad eller bostad med värme, men icke i övrigt erforderligt bränsle,
synas några allmänna bestämmelser icke vara lämpliga. I dylika fall,
ävensom då bostadsförmån är av sådan beskaffenhet, att den icke kan
anses hava ovansagda värde, synes det böra få ankomma på Kungl. Maj:t
att efter omständigheterna bestämma det lägre löneavdrag, som för dylik
förmån skall äga rum.

Då kommittén förordar en så låg uppskattning av förmånerna av
bostad med bränsle, eventuellt även med lyse, har kommittén nu, liksom
vid föregående tillfälle, ansett sig kunna göra detta allenast under förutsättning,
att med åtnjutande av berörda förmåner förenas vissa förpliktelser,
och får kommittén i sådant avseende föreslå, att föreskrift må meddelas
av det innehåll

1) att, därest åt vaktmästare eller med sådan jämförlig befattningshavare
mot avdrag å avlöning enligt stat anvisas bostad i samband med

ämbetslokalen, bostaden skall av honom bebos, med skyldighet för honom
att å tider, då arbete i ämbetslokalen ej pågår, hava tillsyn över lokalen
samt att, i den mån det ej åligger honom att själv verkställa eldning,
städning och rengöring däri, övervaka, att dessa bestyr verkställas i behörig
ordning och med iakttagande av nödig varsamhet, ävensom att enligt
vederbörande myndighets bestämmande utföra eller ombesörja andra bestyr
med avseende å lokalen; samt

2) att bostadsinnehavaren skall vara pliktig att själv verkställa eller
bekosta sågning, huggning och uppbärning av det för bostaden avsedda
bränslet.

Kvinnliga Vidkommande spörsmålet om användande av kvinnliga vaktmästare

iktmastare. . A D

anförde, såsom i det föregående nämnts, dåvarande chefen för finansdepartementet
vid ärendets föredragning i statsrådet, att berörda spörsmål
icke syntes i detta sammanhang behöva upptagas till behandling.

Kommittén anser sig fördenskull icke böra nu avgiva något yttrande
i denna fråga.

Avlönings villkor.

I fråga om avlöningsvillkor får kommittén, i anslutning till vad
i dess föregående betänkande i berörda ämne anförts, såsom sin åsikt
uttala, att för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som blivit av kommittén
föreslagna för ordinarie vaktmästare in. fl., böra gälla enahanda villkor
och bestämmelser, som beträffande de respektive verken och institutionerna
äro stadgade för åtnjutande av de enligt fastställda stater hittills
utgående avlöningsförmåner, dock med den modifikation i avseende å bestämmelserna
angående ålderStillägg, att beträffande samtliga dessa bör
gälla, att befattningshavare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt
bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
är skyldig att från tjänsten avgå, icke må tillträda samma förhöjning.

I övrigt böra för tillträde till de föreslagna ytterligare ålderstilläggen
gälla enahanda villkor, som äro stadgade för tillträde till redan medgivna
sådana avlöningsförhöjningar.

Vad särskilt vidkommer de för förste vaktmästare föreslagna ålderstillägg,
torde, för undvikande att vaktmästare, som vid befordran till förste

<)»

vaktmästare redan intjänat det tredje ålderst illägget såsom vaktmästare, till
en början skulle erhålla lägre lön och i följd därav jämväl lägre pensionsunderlag,
än han haft såsom vaktmästare, bestämmelse böra meddelas, att,
därest vaktmästare, vilken såsom sådan intjänat tre ålderstillägg, befordras
till förste vaktmästare, honom omedelbart skall tillgodoföras ett ålderstillägg
såsom förste vaktmästare.

Vad angår rätt att kvarstå å gammal stat, böra förutvarande innehavare
av nu ifrågavarande befattningar, vilka icke före viss angiven tidpunkt
anmäla, att de vilja övergå till den förändrade avlöningsstaten samt
underkasta sig de för åtnjutande av avlöning enligt densamma stadgade
villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas,
få bibehållas vid dem enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande
avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna
i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den
rätt till pension, som dittills tillkommit dem.

Sveriges universitets- och högskolebetjäntes förening har i sin ovan
omnämnda framställning till Kungl. Maj:t den 13 januari 1917 yttrat, att
föreningen ansåge den nuvarande pensionsåldern för hög, samt i anledning
därav föreslagit, att frågan om pensionsåldern skulle göras till
föremål för särskild prövning.

Kommittén håller för sin del före, att, om den sålunda framkomna
frågan anses förtjänt av uppmärksamhet, densamma bör — vare sig. särskilt
eller i sammanhang med andra dylika frågor — göras till föremål
för närmare utredning och alltså ej tagas till vidare behandling i nu föreliggande
ärende.

Rätt att kvarstå
på gammal
stat.

Sänkning
av pensionsåldern.

Grupp A.

De särskilda befattningshavarnas klassificering och avlöning m.m.

Sedan kommittén sålunda'' framlagt förslag till de allmänna grunder,
efter vilka, enligt kommitténs åsikt, nu ifrågavarande lönereglering bör
genomföras, övergår kommittén till frågan om de olika befattningshavarnas
klassificering och avlöning.

Vid den förnyade behandlingen av denna fråga har kommittén dels
ägnat särskild uppmärksamhet åt vad i anledning av kommitténs föregående
betänkande * i förevarande ärende blivit i berörda hänseende anfört
av myndigheter och enskilda befattningshavare ävensom av vederbörande
departementschef vid ärendets föredragning i statsrådet samt av motionärer
inom riksdagen, dels ock låtit verkställa ytterligare utredning i ämnet
i de fall, kommittén ansett sådan utredning erforderlig.

Avenså har kommittén, i den mån det varit möjligt, tagit hänsyn
till vad i fråga om vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare
ej mindre av 1918 års riksdag redan beslutats, än även i fall, där
något riksdagens beslut ännu ej förelegat, av Kungl. Maj:t i proposition
föreslagits riksdagen.

Vid den behandling, kommittén sålunda ägnat frågan, har kommittén
kommit till det resultat, att till gruppen A böra hänföras — förutom
vaktmästare och portvakt vid statsdepartementen, ävensom vaktmästare
vid lantbruksinstitutet vid Ultuna samt lantbruks- och mejeriinstitutet vid
Alnarp, vilka befattningshavare enligt de av riksdagen år 1917 för nämnda
verk och institutioner fastställda avlöningsstater kunna anses redan vara i
sagda grupp placerade — i det närmaste alla den nuvarande »vaktmästargraden»
tillhörande befattningshavare med undantag av vissa vid vetenskapliga
institutioner anställda dylika befattningshavare.

Dessutom torde med hänsyn till åliggande tjänstegöromål i A-gruppen
böra upptagas trädgårdsmedhjälparna vid de botaniska institutionerna
vid Uppsala och Lunds universitet, port- och planteringsvakten vid skogshögskolan
samt vaktmästaren vid veterinärhögskolans ekonomiska avdelning,
vilka befattningshavare enligt gällande bestämmelser åtnjuta följande
begynnelse- och slutavlöningar, trädgårdsmedhjälparna vid universiteten
i Uppsala och Lund respektive 1,000 och 1,200 kronor samt portoch
planteringsvakten vid skogshögskolan och vaktmästaren vid veterinärhögskolans
ekonomiska avdelning respektive 1,500 och 1,600 kronor.

Port- och planteringsvakten vid skogshögskolan torde emellertid därjämte
för sin tjänstgöring såsom grindvakt vid huvudentrén till högskolans
område böra tillerkännas förmån av fri bostad med bränsle.

Till A-gruppen torde jämväl böra hänföras den av 1918 års riksdag
beslutade vaktmästarbefattningen vid Lunds universitets historiska museum
samt mynt- och medalj kabinett.

Till gruppen B har kommittén med hänsyn till arten och omfattningen
av det vederbörande befattningar påvilande arbete hänfört följande
befattningshavare vid nedannämnda institutioner, nämligen:

vaktmästarna vid statens bakteriologiska och rättskemiska laboratorier
samt stallförmannen vid det förstnämnda av dessa laboratorier;

vaktmästarna vid Uppsala universitets anatomiska, patologiska, fysiologiska,
fysiska, astronomiska, . meteorologiska, botaniska och zoologiska
institutioner, vaktmästarna vid nämnda universitets institutioner för medicinsk
och fysiologisk kemi samt allmän och analytisk kemi ävehsomfvaktmästaren-eldaren
vid universitetets gymnastikinrättning;

vaktmästarna vid Lunds universitets anatomisk-histologiska, fysiologiska,
medicinsk-kemiska, patologisk-anatomiska, fysiska, geologisk-mineralogiska,
kemiska och zoologiska institutioner samt astronomiska observator!
um;

underträdgårdsmästarna vid universitetens i Uppsala och Lund botaniska
institutioner;

vaktmästarna vid karolinska mediko-kirurgiska institutets fysiologiska,
histologiska, patologisk-anatomiska, anatomiska, kemiska, bakterio -

Grupp B.

Grupp C.

logiska och farmakologiska institutioner samt serafimerlasarettets kliniska
laboratorium ~ ävensom vid det med karolinska institutet sammanhörande
tandläkarinstitutet;

vaktmästaren vid farmaceutiska institutet, vilken tillika är maskinist
och eldare vid nämnda institut;

laboratorievaktmästarna (-tjänarna), maskinisten och reparatören vid
tekniska högskolan;

vaktmästarna vid Chalmers tekniska instituts fysiska institution,
elektrotekniska och kemiska laboratorier samt maskinlaboratorium;

vaktmästarna vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet;
.

vaktmästaren-maskinisten vid skogshögskolan;

vaktmästaren vid statens skogsförsöksanstalt, vilken tillika är portvakt,
maskinist och planteringsvakt;

vaktmästarna vid den i 1918 års statsverksproposition föreslagna
statens meteorologisk-hydrografiska anstalt; samt

vaktmästarna vid veterinärhögskolans kemiska och patologisk-anatomiska
avdelningar ävensom fodermarskarna, sjukvårdaren, ladugårdsförmannen
och maskinisten vid nämnda högskola.

Vaktmästaren-maskinisten vid skogshögskolan synes därjämte, med
hänsyn till vad av honom blivit anfört, böra tillerkännas ett belopp av
200 kronor om året till avlönande av biträde vid honom åliggande portvakts-
in. fl. göromål. I

I gruppen C hava uppförts förutom förste vaktmästarna vid statsdepartementen,
som enligt de vid 1917 års riksdag för departementen
fastställda avlöningsstater torde få anses redan vara i nämnda grupp inordnade,
dels det övervägande flertalet vaktmästare och vederlikar, som
med avseende å de till dera utgående avlöningar tillhöra den nuvarande
»förste vaktinästargraden», dels ock följande befattningshavare, vilka, om
ock de till dem nu utgående avlöningar något avvika från de för befattningshavare
i »förste vaktmästargraden» hittills fastställda, kommittén dock,
med hänsyn till den allmänna beskaffenheten av deras tjänsteställning,
ansett böra till C-gruppen hänföras, nämligen:

vaktmästaren vid mynt- och j roteringsverk et;

förste vaktmästaren vid universitetsbiblioteket i Uppsala;

kansli-, fakultets- samt ränteri- och kontorsvaktmästarna vid Uppsala
universitet;

kanslivaktmästaren (kursorn) och universitetsvaktmästaren vid Lunds
universitet;

förste vaktmästaren vid tekniska högskolan samt

förste vaktmästaren vid Chalmers tekniska institut.

Vad särskilt angår kansli-, fakultets- samt ränteri- och kontorsvaktmästarna
vid Uppsala universitet ävensom kansli- och universitetsvaktmästarna
vid Lunds universitet, torde, vid bifall till kommitténs förslag
i fråga om den kontanta avlöningen, någon särskild beklädnads ersättning
till dessa befattningshavare icke böra utgå.

Därest kommitténs förslag om uppförande i gruppen C av vaktmästaren
vid mynt- och juste ringsverket vinner bifall, torde den nämnde vaktmästare
enligt gällande bestämmelser tillkommande förmån av fri bostad
och bränsle böra upphöra.

Slutligen hava, med undantag av den under B-gruppen upptagna Grupp o.
vaktinästaren-eldaren vid Uppsala universitets gymnastikinrättning, i den
av kommittén föreslagna gruppen D upptagits de befattningshavare, vilka i
avlöningshänseende för närvarande hänföras till den s. k. preparatorsgraden.

I denna grupp har kommittén ansett sig böra inordna även maskinisten
vid naturhistoriska riksmuseet, ehuru nämnda befattningshavare
enligt gällande stat åtnjuter en begynnelse- och slutavlöning, uppgående
till respektive 1,800 och 2,100 kronor och alltså överstigande med respektive
150 och 250 kronor den till preparator och vederlike för närvarande
utgående begynnelse- och slutavlöning.

Kommittén har nämligen ansett, att ifrågavarande befattningshavare
— vilken enligt kommitténs åsikt fortfarande bör bibehållas vid förmånen
av fri bostad med bränsle — genom placering i D-gruppen, för vars befattningshavare
i Stockholm av kommittén föreslagits en begynnelse- och slutavlönirig
av respektive 2,200 och 2,500 kronor, i allt fall kommer att erhålla
avlöningsförmåner, som med hänsyn till såväl kvaliteten som kvantiteten

10—174505. Lönereglering skommitténs bet. LVI.

Befattningshavare
utom
de normala
anöningsgrupperna.

av de honom åliggande göromålen måste betecknas såsom fullt tillfredsställande.

Avenså har kommittén funnit sig böra till ifrågavarande avlöningsgrupp
hänföra den av 1918 års riksdag å tekniska högskolans stat med
en begynnelse- och slutavlöning av respektive 2,000 och 2,300 kronor
uppförda verkmästare.

I fråga om den nuvarande vaktmästaren vid statens veterinärbakteriologiska
anstalt, vilken enligt gällande bestämmelser uppbär en begynnelseoch
slutavlöning av respektive 1,500 och 1,600 kronor, anförde, såsom i
det föregående omförmälts, vid förevarende ärendes föredragning i statsrådet
dåvarande chefen för finansdepartementet, att, med hänsyn till att
nämnda vaktmästare, enligt medicinalstyrelsens yttrande, hade arbetsuppgifter
av enahanda slag och måste besitta samma kompetens som den med
preparators avlöning uppförde vaktmästaren och preparatorn vid statens
bakteriologiska laboratorium, departementschefen ansåge sig kunna tillstyrka
det av medicinalstyrelsen framställda förslaget, att bemälde vaktmästare
vid veterinärbakteriologiska anstalten måtte erhålla preparatorsavlöning
och inbegripas i gruppen D. Han borde då, enligt departementschefens
förmenande, i sammanhang med de nya avlöningsförmånernas införande
å vederbörande stat upptagas under den förändrade benämningen
vaktmästare och preparator.

Kommittén, som ansluter sig till departementschefens uppfattning
beträffande ifrågavarande befattningshavare, föreslår alltså dennes uppförande
i D-gruppen under den förändrade benämning, som av departementschefen
föreslagits.

Såsom kommittén i sitt föregående betänkande omnämnt, äro i staten
för akademien för de fria konsterna för närvarande uppförda följande
vaktmästarkategorien tillhörande befattningshavare, nämligen:

en förste vaktmästare med begynnelseavlöning av 1,250 kronor, därav
800 kronor lön och 450 kronor tjänstgöringspenningar, samt ett ålderstillägg
efter 5 år å 100 kronor;

en andre vaktmästare med en be<rvnnelseavlönin£ av 950 kronor,
därav 600 kronor lön och 350 kronor tjänstgöringspenningar, samt två
ålderstillägg efter respektive 5 och 10 år å 100 kronor;

en portvakt med en begynnelseavlöning av 750 kronor, därav 500
kronor lön och 250 kronor tjänstgöringspenningar, samt två ålderstillägg
efter respektive 5 och 10 år å 100 kronor.

Samtliga dessa befattningshavare äro eldigt stat berättigade till bostad
av akademien, vilken förmån, utan omnämnande därav i staten, utökats
med bränsle och lyse.

Vid bestämmandet av berörda avlöningar har avsetts, att förste vaktmästaren
skulle bliva likställd med förste vaktmästaren i statskontoret samt
andre vaktmästaren och portvakten med vaktmästarna därstädes, undantagandes
att begynnelseavlöningen för portvakten sänkts med 200 kronor.
För samtliga har hänsyn tagits till att de av akademien åtnjuta fri bostad.

Kommittén har nu lika litet som vid föregående tillfälle, då kommittén
hade att yttra sig i föreliggande fråga, för avsikt att i avseende å
bostadsförmånerna för sagda befattningshavare vid fria konsternas akademi
ifrågasätta någon ändring i hittills rådande förhållanden, utan vill kommittén
endast framhålla, att det synes kommittén riktigast, att i staten
uttryckligen angives, att med den fria bostaden jämväl följer fritt bränsle
och lyse; och hemställer kommittén, att avlöningsförmånerna för ifrågavarande
befattningshavare må, med förberörda modifikation beträffande
portvakten, sättas i förhållande till de belopp, som av kommittén föreslås
för förste vaktmästare och vaktmästare i statskontoret.

Med iakttagande att värdet av bostad med bränsle och lyse för befattningshavare
i huvudstaden av kommittén i det föregående beräknats till
325 kronor, att tjänstgöringspenningarna för förste och andre vaktmästaren
vid akademien sättas till samma belopp, som för motsvarande befattningshavare
i statskontoret, samt att portvaktens lön och tjänstgöringspenningar,
för begynnelseavlöningens hållande på samma avstånd till andre vaktmästarens
som förut, bestämmas till respektive 625 och 450 kronor, bliva de
kontanta avlöningarna, oberäknat två ålderstillägg å 150 kronor efter respektive
5 och 10 år åt förste vaktmästaren samt tre ålderstillägg å 100
kronor efter respektive 5, 10 och 15 år åt andre vaktmästaren -och portvakten,
följande:

för förste vaktmästaren lön 925 kronor och tjänstgöringspenningar
650 kronor eller tillhopa 1,575 kronor;

för andre vaktmästaren lön 725 kronor och tjänstgörings penningar
550 kronor eller tillhopa 1,275 kronor; samt

för portvakten lön 625 kronor och tjänstgöringspenningar 450 kronor
eller tillhopa 1,075 kronor.

Den likställighet med befattningshavare i statskontoret, som vid senaste
lönereglering åsyftades, bör emellertid utsträckas även till pensionerna,
vilket, då lönernas storlek påverkas av de utav akademien lämnade
bostadsförmånerna, lämpligen kan ske genom fastställande av särskilda pensionsunderlag.

Därvid bör enligt kommitténs mening portvaktens pension bestämmas
till samma belopp, som, enligt kommitténs förslag i det följande i fråga om
avlöning åt portvakten vid musikaliska akademien, skall sistnämnda befattningshavare
tillkomma, d. v. s. högst 1,100 kronor.

För uppbringande av högsta pension åt ifrågavarande förste vaktmästare,
. andre vaktmästare och portvakt till respektive 1,400, 1,200 och
1,100 kronor måste pensionsunderlagen för dem sättas 175 kronor högre
än det belopp, vartill lönen uppgår; och får kommittén alltså föreslå, att
i staten för akademien för de fria konsterna och konsthögskolan må, vid
bifall till kommitténs förslag rörande avlöningsförmånerna för förste och
andre vaktmästaren samt portvakten, intagas bestämmelse därom, att pensionsunderlaget
för ifrågavarande befattningshavare skall utgöra lönen, ökad
med 175 kronor.

Vad slutligen angår det av akademien i dess yttrande över kommitténs
föregående förslag i förevarande ärende framförda önskemål, att
det belopp av 300 kronor, som på grund av de till gällande stat hörande
bestämmelser hittills årligen utanordnats till betjäningens vid akademien
beklädnad (tjänstedräkter), fortfarande måtte få utgå, har kommittén för
sin del intet att däremot erinra, i anseende till att akademien förbundit
sig att av egna medel bekosta icke blott bostad utan även bränsle och
lyse åt nämnda betjäning.

Vidkommande vaktmästaren vid arkivdepän i Visby, portvakterna vid
musikaliska akademien och universitetshuset i Lund samt gårdskarlen vid
Chalmers tekniska institut, vilka befattningshavare enligt gällande bestämmelser
uppbära,

vaktmästaren vid arkivdepån i Visby, förutom fri bostad med bränsle
och lyse, 400 kronor i lön, 200 kronor i tjänstgöringspenningar, tillhopa
600 kronor, samt två ålderstillägg å 100 kronor efter respektive 5 och
10 år,

portvakten vid musikaliska akademien 600 kronor i lön, 250 kronor
i tjänstgöringspenningar och 150 kronor i ortstillägg, tillhopa 1,000 kronor,
samt två ålderstillägg å 100 kronor efter respektive 5 och 10 år,

portvakten vid universitetshuset i Lund 550 kronor i lön, 250 kronor
i tjänstgöringspenningar, tillhopa 800 kronor, samt två ålderstillägg å
100 kronor efter respektive 5 och 10 år, samt

gårdskarlen vid Chalmers tekniska institut 600 kronor i lön, 300
kronor i tjänstgöringspenningar, tillhopa 900 kronor, samt två ålderstillägg
å 100 kronor efter respektive 5 och 10 år,

har kommittén för ifrågavarande befattningshavare, med avseende å
beskaffenheten och omfattningen av deras tjänståligganden, ansett sig böra
föreslå följande avlöningsförmåner:

för vaktmästaren vid arkivdepån i Visby, förutom fri bostad med
bränsle och lyse intill en årlig maximikvantitet elektrisk ström av 100 kw.,
550 kronor i lön, 300 kronor i tjänstgöringspenningar, tillsammans 850
kronor, samt tre ålderstillägg å 100 kronor efter respektive 5, 10 och
15 år; «

för portvakten vid musikaliska akademien 800 kronor i lön, 450
kronor i tjänstgöringspenningar, 150 kronor i ortstillägg, tillsammans
1,400 kronor, samt tre ålderstillägg å 100 kronor efter respektive 5, 10
och 15 år;

för portvakten vid universitetshuset i Lund 750 kronor i lön, 350
kronor i tjänstgöringspenningar, tillsammans 1,100 kronor, samt tre ålderstilläcfg
å 100 kronor efter respektive 5, 10 och 15 år; samt

för gårdskarlen vid Chalmers tekniska institut 800 kronor i lön,
400 kronor i tjänstgöringspenningar, tillsammans 1,200 kronor, samt tre
ålderstillägg å 100 kronor efter respektive 5, 10 och 15 år.

Beträffande de personliga lönetillägg, som, efter vad kommittén har
sig bekant, för närvarande utgå till vissa befattningshavare, om vilka här är

Personliga
lönetillägg
m. m.

fråga, har kommittén nu liksom vid föregående tillfälle ansett sig icke
böra i detta sammanhang föreslå någon ändring, om än, med avseende å
de föreslagna avlöningsförhöjningarna å stat, det tilläventyrs ej skulle
kunnat saknas fog att åtminstone för en del av dessa befattningshavare
ifrågasätta upphörande eller minskning av de personliga lönetilläggen.

Kommittén vill emellertid erinra därom, att den personliga lönefyllnad
av 300 kronor om året, som, intill dess ny lönereglering för vaktmästare
och deras vederlikar vid veterinärhögskolan träder i tillämpning, utgår till
vardera av vaktmästarna vid nämnda högskolas kemiska och patologiskanatomiska
avdelningar, kommer, i händelse av bifall till kommitténs förslag
till lönereglering för vaktmästare m. fl., att upphöra.

På framställning av Kungl. Maj:t har 1918 års riksdag medgivit, att,
därest Gustaf Wennman antages till innehavare av preparatorsbefattningen
vid karolinska mediko-kirurgiska institutets anatomiska institution, han må
i sådan egenskap från och med år 1919, så länge han kvarstår i befattningen,
å allmänna indragningsstaten uppbära årligen ett personligt lönetillägg
av 1,150 kronor.

Av bilaga till 1918 års statsverksproposition, i vad angår regleringen
av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, framgår, att berörda
lönetillägg bestämts så, att Wennman, med inberäknande av ålderstilläggen,
skulle komma upp till en avlöning av 3,000 kronor.

Då emellertid, vid bifall till kommitténs föreliggande förslag, slutavlöningen
för preparator vid karolinska institutet kommer att uppgå till
2,500 kronor, och således att endast med 500 kronor understiga det slutavlöningsbelopp,
som avsetts med beviljandet av ifrågavarande lönetillägg,
torde, därest Wennman antages till innehavare av nämnda preparatorsbefattning,
från hans lön böra avdragas så stort belopp, att hans sammanlagda
kontanta avlöningsförmåner icke överstiga 3,000 kronor.

. Då kommittén icke kunnat tillstyrka, att förste vaktmästaren vid
universitetsbiblioteket i Uppsala uppföres i preparatorsgruppen, har kommittén
dock, i anledning av den av överbibliotekarien vid samma bibliotek
alternativt gjorda framställning och på de av honom anförda skäl ej velat
motsätta sig beviljandet av personligt lönetillägg för den nuvarande förste
vaktmästaren vid sagda bibliotek Lars Erik Lindberg; och synes beloppet

av berörda lönetillägg, såsom av överbibliotekarien föreslagits, böra bestämmas
till 300 kronor om året.

Lönetillägget i fråga torde lämpligen kunna bestridas av anslaget till
allmänna indragningsstaten.

Vad sedan angår frågan om fria bostadsförmåner, torde — förutom
de till vaktmästare och vederlikar enligt gällande stater med däri av kommittén
i sådant hänseende i det föregående föreslagna ändringar utgående

o o o r~>

dylika förmåner — fri bostad med bränsle böra, i anseende till vederbörande
befattningshavares mer än vanligt långa och vid respektive tjänstelokaler
bundna dagliga tjänstgöring, tillerkännas vaktmästaren vid gamla
bibliotekshuset i Lund samt port- och telefonvakten vid veterinärhögskolan.

Avenså torde de båda vaktmästare vid kungl. biblioteket, bland dem
eldaren, som jämlikt gällande instruktion för nämnda bibliotek äro skyldiga
att i bibliotekets byggnad hava sin bostad samt ombesörja lokalernas
bevakning och övriga portvaktssysslor, böra, så länge berörda skyldigheter
åligga dem, få tillgodonjuta fri bostad med bränsle och lyse intill en
maximiförbrukning av elektrisk ström av 100 kw. om året.

Vidkommande till sist vaktmästarens vid landsarkivet i Vadstena
bostadsförhållanden anser kommittén, i likhet med riksarkivarien och vederbörande
departementschef, att dessa förhållanden böra bliva föremål för
särskild reglering av Kungl. Maj:t efter därom av vederbörande gjord framställning.

Vad från skilda håll i avseende å avlöning och klassificering av vaktmästare
och med dem likställda befattningshavare blivit yrkat utöver vad
av kommittén nu föreslagits har kommittén icke ansett sig kunna förorda.

I anslutning till sina i det föregående gjorda uttalanden beträffande
avlöning åt ifrågavarande befattningshavare har kommittén upprättat följande
sammanställning av sagda befattningshavares nuvarande och av kommittén
föreslagna avlöningsförmåner.

O O

Samman ställning.

Nuvarande och föreslagna

1	Nuvarande avlöningsför-
	Begynnelseavlöning.	Ålderstillä	gg.	1
I	Lön.	Tjänst-görings-penn in-går.	Orts- till- lägg.	Sam- ma.	efter 5 år.	efter 10 år.	efter 15 år.	Sint- ! avlö-ning. :
Andra huvudtiteln.
'' Justitiedepartementet:
1 förste vaktmästare..............	900	5p0	150	1,600	100	100	—	1,800!
1 vaktmästare.................	7Ö0	450	150	1,300	100	100	100	1,6001
1 d:o .................	700	450	150	1,300	100	100	100	1,6001
i Justitiekanslersexpeditionen:
I Vaktmästaren.................	‘ 700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
Högsta domstolen:
1 förste vaktmästare..............	900	450	150	1,500	100	—	—	1,600
1 vaktmästare.................	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
1 d:o .................	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
j Nedre jnstitierevisionen:								1
1 förste vaktmästare..............	900	450	150	1,500	100	—	—	1,600/
1 vaktmästare.................	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
3 d:o .................	2,100	1,050	450	3,600	300	300	—	4,200
; Svea hovrätt:
1 förste vaktmästare..............	900	450	150	1,500	100	—	—	1,600
f 1 vaktmästare.................	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
7 d:o .................	4,900	2,450	1,050	8,400	700	700	—	9,800/
\| Göta hovrätt:
1 förste vaktmästare..............	900	450	—	1,350	100	—	—	1,450
1 vaktmästare.................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
3 d:o .................	2,100	1,050	—	3,150	300	300	—	3,750
Hovrätten över Skåne och Blekinge:
1 förste vaktmästare..............	900	450	—	1,350	100	—	—	1,450
1 vaktmästare.................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
1 d:o .................	700	350	—	1,050	100	100	—	l,250j j

avlöningsförmåner.

måner.	Föreslagna avlöningsförmåner.
	Begynnelseavlöning.	Ålderstillägg
Anmärkningar.	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts- till- lägg.	Sum- ma.	efter 5 år.	efter 10 år.	efter 15 år.	Slut- avlö- ning.	Anmärkningar.
1 j [Anvisas bostad med bränsle
eller med bränsle och ly-se, avstås av lönen för bostad med bränsle ‘250	1,100	650	150	1,900	150	150		2,200
jj kronor samt för bostad jl med bränsle och lyse 275	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
kronor. Åtnj utes lyse,	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
åligger befattningshava-re att själv bekosta ar-j matur och lampor.	900	550	150	1,600	100	100	100

1,900
	1,100	650	150	1,900	150	150	_	2,200
	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
[Åtnjutes fri bostad jämte
I bränsle, utgår ej orts-j tillägg, och avdragas 1U0	1,100	650	150	1,900	150	150		2,200
\| kronor å lönen.	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
	2,700	1,650	450	4,800	300	300	300	5,700
	1,100	650	150	1,900	150	150	_	2,200
	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
	6,300	3,850	1,050	11,200	700	700	700	13,300
	1,100	650	_	1,750	150	150	_	2,050
	900	550	—	1,450	100	100	100	1,750
jAtnjutes fri bostad och	2,700	1,650	—	4,350	300	300	300	5,250
J bränsle, avdrages å lö-i nen det belopp, som av l Kungl. Maj:t bestämmes.	1,100	650		1,750	150	150		2,050
	900	550	—	1,450	100	100	100	1,750
	900	550	—	1,450	100	100	100	1,750

11—174505. Lönereglering skommitténs bet. LV1.

						Nuvarande	avlönings för-
		Begynnelseavlöning.	Ålderstillägg
		Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts- till- lägg.	Sum- ma.	efter 5 år.	efter 10 år.	efter 15 år.	Slnt- avlö- ning.
Fångvårdsstyrelsen:
1 förste vaktmästare.........		900	450	150	1,500	100	—	—	1,600\|
1 vaktmästare............		700	350	150	1,200	100	100	—	1,400 \
1 d:o ............		700	350	150	1,200	100	100	—	1,4001
	Säger	23,800	12,200	3,600	39,600	3,200	2,600	200	45,600
Tredje huvudtiteln.
U trikesdepartementet:
1 förste vaktmästare.........		900	550	150	1,600	100	100	—	1,800
1 vaktmästare............		700	450	150	1,300	100	100	100	1,600
5 d:o ............		3,500	2,250	750	6,500	500	500	500	8,0001
1 portvakt..............		700	450	150	1,300	100	100	100	l,60oj
	Säger	5,800	3,700	1,200	10,700	800	800	700	13,000
Fjärde huvudtiteln.
Lantförsvarsdepartementet:
1 förste vaktmästare.........		900	550	150	1,600	100	100	—	1,8001
1 d:o å kommandoexpeditionen . .	900	550	150	1,600	100	100	—	1,8001
1 vaktmästare............		700	450	150	1,300	100	100	100	1,600
1 d:o ............		700	450	150	1,300	100	100	100	l,600j
Arméförvaltningen:
1 förste vaktmästare.........		900	450	150	1,500	100	—	—	1,600]
. 1 vaktmästare............		700	350	150	1,200	100	100	—	1,400 i
5 d:o ............		3,500	1,750	750	6,000	500	500	—	7,000J
Generalstaben:
1 förste vaktmästare.........		900	450	150	1,500	100	—	—	1,600]
1 vaktmästare............		700	350	150	1,200	100	100	—	1,400 i
2 d:o ............		1,400	700	300	2,400	200	200	—	2,8001

nu\ ner.	Föreslagna avlöningsförmåner.
	Begyunelscavlöning.	Ålderstillägg
Anmärkningar.	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts- till- lägg.	Sam- ma.	efter 5 år.	efter 10 år.	efter 15 år.	Slut- avlö- ning.	Anmärkningar.
(Åtnjutes fri bostad jämte	1,100	650	150	1,900	150	150		2,200
I bränsle, utgår ej orts-j tillägg, och avdragas 100	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
[ kronor å lönen.	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
Säger	80,200	18,800	8,(500	52,100	8,550	3,550	2,500	01,700
Anvisas bostad med bränsle
eller med bränsle och ly-
se, avstås av lönen för bostad med bränsle 250	1,100	650	150	1,900	150	150	—	2,200	\|
kronor samt för bostad	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
med. bränsle och lyse 275	4,500	2,750	750	8,000	500	500	500	9.500
kronor. Atnjutes lyse, åligger befattningshava-re att själv bekosta ar-matur och lampor.	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
Säger	7,400	4,500	1,200	18,100	850	850	700	15,500
(Anvisas bostad med bränsle
eller med bränsle och ly-
se, avstås av lönen för bostad med bränsle 250	1,100	650 650	150 150	1,900	150 150	150 150	—	2,200
kronor samt för bostad	1,100	1,900	—	2,200
med bränsle och lyse 275	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
kronor. Atnjutes lyse, åligger befattningshava-re att själv bekosta ar-matur och lampor.	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
(Åtnjutes fri bostad, utgår	1,100	650	150	1,900	150	150	—	2,200
< ej ortstillägg, och av-	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
l dragas å lönen 15 kronor.	4,500	2,750	750	8,000	500	500	500	9,500
\|Atnjutes fri bostad jämte	1,100	650	150	1,900	150	150		2,200
J bränsle, utgår ej orts-\| tillägg, och avdragas 100	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
\| kronor å lönon.	1,800	1,100	300	3,200	200	200	200	3,800

•	Nuvarande avlönings för-
	Begynnelseavlöning.	Ålders tillägg
''	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts- till- lägg.	Sam- ma.	efter 5 år.	efter 10 år.	efter'' 15 år.	Slut- avlö- ning.
Artilleristaben:
1 vaktmästare................	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
Krigshögskolan:
1 förste vaktmästare 1.............	900	450	150	1,500	100	—	—	1,600]
1 vaktmästare................	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
Artilleri- och ingenjörhögskolan:
1 förste vaktmästare.............	900	450	150	1,500	100	—	—	1,600
1 vaktmästare................	700	350	150	1,200	100	100	—	l,40oj
Intendenturstaben (generalintendentens expedition):
1 vaktmästare................	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
Säger	15,900	8,350	3,150	27,400	2,100	1,700	200	31,400
Femte huvudtiteln.
Sjöförsvarsdepartementet:
1 förste vaktmästare.............	900	550	150	1,600	100	100	—
1 d:o , å kommandoexpeditionen, med skyldighet att bestrida uppassning i depar-tementet jämväl utom kommandoexpeditionen	900	550	150	1,600	100	100		1,800j 1,8001
1 vaktmästare................	700	450	150	1,300	100	100	100	1,600)
Marinförvaltningen:
1 förste vaktmästare.............	900	450	150	1,500	100	—	—	1,000
1 vaktmästare................	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
3 d:o ................	2,100	1,050	450	3,600	300	300	—	4,200
Marinstaben:
1 vaktmästare................	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
Sj ökrigshögskolan:
1 vaktmästare......• .....	700	350	150	1,200	100	100	—	l,40oJ

1 Beslutad av 1918 års riksdag.

miner.	Föreslagna avlöningsförmåner.
	Begynnclseavlöning.	Ålderstillägg
Anmärkningar.	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts- till- lägg.	Sum- ma.	efter 5 år.	efter 10 år.	efter 15 år.	Slut- avlö- ning.	Anmärkningar.
Atnjutes fri bostad och
bränsle, utgår ej orts-tillägg, och avdragas å \| lönen 100 kronor. Av	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
sistnämnda belopp beräk-\| nas 85 kronor för bränsle.	1,100	050	150	1,900	150	150		2,200
[Atnjutes fri bostad jämte	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
I bränsle, utgår ej orts-\| tillägg, och avdragas 100
l kronor å lönen.	1,100	650	150	1,900	150	150	—	2,200
\|Atnjutes fri bostad, utgår \| ej ortstillägg och avdra-	900 900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
550	150	1,600	100	100	100	1,900
1 gas å lönen 15 kronor.
Säger	20,100	12,150	3,150	35,400	2,400	2,400	1,500	41,700	''
Anvisas bostad med bränsle
eller med bränsle och ly-se, avstås av lönen för bostad med bränsle 250 kronor samt för bostad	1,100	650	150	1,900	150	150	—	2,200
med bränsle och lyse 275 kronor. Atnjutes lyse,	1,100	650	150	1,900	150	150	—	2,200
åligger befattningshava-re att själv bekosta ar-matur och lampor.	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900

	1,100	6o0	150	1,900	150	150	—	2,200
	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
[Atnjutes fri bostad jämte 1 bränsle, utgår ej orts-j tillägg, och avdragas 100	2,700	1,650	450	4,800	300	300	300	5,700	*


l kronor å lönen	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900

	Nuvarande avlöningsför-
	Begynnelseavlöning.	Ålderstillägg	.
	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts- till- lägg.	Sum- ma.	efter 5 år.	efter 10 år.	efter 15 år.	Slut- avlö- ning.
Sjökrigsskolan:
1 vaktmästare................	700	350	150	1,200	100	100	—	1,4001
Marinintendenturkåren vid Stockholms station:								1
1 vaktmästare................	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
2 d:o ................	1,400	700	300	2,400	200	200	—	2,800
Marinintendentnrkären vid Karlskrona station:
1 vaktmästare................	700	350		1,050	100	100	—	1,2501
3 d:o ................	2,100	1,050	—	3,150	300	300	—	3,750(
Sjökarteverket:
1 vaktmästare................	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
Lotsstyrelsen:
1 förste vaktmästare.............	900	450	150	1,500	100	—	—	1,600:
1 vaktmästare................	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
1 d:o ................	700	350	150	1,200	100	100	—	l,40o]
Säger	16,200	8,400	2,700	27,300	2,200	2,000	100	31,600
Sjätte huvudtiteln.
Civildepartementet:
1 förste vaktmästare.............	900	550	150	1,600	100	100	—	1,800
1 vaktmästare................	700	450	150	1,300	100	100	100	1,600
4 d:o ................	2,800	1,800	600	5,200	400	400	400	6,400
För tjänstgöring såsom statsrådsvaktmästare:
1 förste vaktmästare.............	900	550	• 150	1,600	100	100	—	1,800
1 d:o .............	900	550	150	1,600	100	100	—	l,800j
i Regeringsrätten:
1 förste vaktmästare.............	900	450	150	1,500	100	—	—	1,6001
1 vaktmästare................	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400J
! Överståthållarämbetets kansli:
1 vaktmästare................	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
1 d:o .......,........	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400

niåncr.				Föreslagna	avlöningsförmåner.
	Begynnelseavlöning.	Åldcrstillägg
		Tjänst- görings- pennin- gar.						Slut-
Anmärkningar.	Lön.	Orts- till- lägg.	Sum- ma.	efter 5 år.	efter 10 år.	efter 15 år.	avlö- ning.	Anmärkningar.
jÅtnjutes fri bostad jämte \| bränsle, utgår ej orts-i tillägg, och avdragas 100	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900

900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
\| kronor å lönen.
	1,800	1,100	300	3,200	200	200	200	3,800	.
fÅtnjutes fri bostad, avdra-	900	550	—	1,450	100	100	100	1,750
\ gas å lönen 150 kronor.	2,700	1,650	—	4,350	300	300	300	5,250
	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
fÅtnjutes fri bostad jämte
J bränsle, utgår ej orts-\| tillägg, och avdragas 100	1,100	650	150	1,900	150	150	—	2,200
[ kronor å lönen.	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
Säger	20,600	12,500	2,700	35,800	2,400	2,400	1,800	42,400
Anvisas bostad med bränsle	1,100	650	150	1,900	150	150		2,200
eller med bränsle och ly-	100
se, avstås av lönen för	900	550	150	1,600	100	100	1,900
bostad med bränsle 250 kronor samt för bostad med bänsle och lyse 275	3,600	2,200	600	6,400	400	400	400	7,600
kronor. Åtnjutes lyse, åligger befattningshava-	1,100	650	150	1,900	150	150	—	2,200
re att själv bekosta ar-matur och lampor.	1,100	650	150	1,900	150	150	—	2,200
fÅtnjutes fri bostad jämte bränsle, utgår ej orts-	1,100	650	150	1,900	150	150	—	2,200
j tillägg, och avdragas 100 \| kronor å lönen.	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900

	Nuvarande avlöningsför-
	Begynnelseavlöning.	Ålderstillägg
Länsstyrelsen i Stockholms län:	Lön.	Tjänst- görings* pennin- gar.	Orts- till- lägg.	Sum- ma.	efter 5 år.	efter 10 år.	efter 15 år.	Slut- avlö- ning.

1 vaktmästare................	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
1 d:o ................	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
Länsstyrelsen i Uppsala län:
1 vaktmästare................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,2501
1 d:o ................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250)
Länsstyrelsen i Södermanlands län:
1 vaktmästare................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
1 d:o ................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
Länsstyrelsen i Östergötlands län:
1 vaktmästare..........	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
1 d:o . . . ............	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
Länsstyrelsen i Jönköpings län:
1 vaktmästare.........	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
1 d:o .........	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
Länsstyrelsen i Kronobergs län:
1 vaktmästare................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
1 d:o ................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
j Länsstyrelsen i Kalmar län:
1 vaktmästare................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
1 d:o ................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
Länsstyrelsen i Gottlands län:
1 vaktmästare................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
1 d:o ........... ''	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
[•Länsstyrelsen i Blekinge län:
1 vaktmästare................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
1 d:o ................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250 !
Länsstyrelsen i Kristianstads län:
1 vaktmästare................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
1 d:o ..............	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250 \|

8!)

uiåuer.	Föreslagna avlöningsförmåner.
Anmärkningar.	Bcgynnelseavlöning.	Ålderstillägg	Slut- avlö- ning.	Anmärkningar.
Lön.	Tj änst-görings-pennin-gar.	Orts- till- lägg-	Sum- ma.	efter 5 år.	efter 10 år.	efter 15 år.
1 Enligt kungl. brev d. 6/s	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900

1909 skall, så länge dessa	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
vaktmästare hava sig
upplåtna bostadslägcn-
heter i Uppsala slott	900	550	_	1,450	100	100	100	1,750)
k iämte rätt till fri ved-
brand, en årlig avgift	900	550	—	1,450	100	100	100	1,750]
för vardera lägenheten
av 100 kronor erläggas
genom motsvarande av-	900	550	_	1,450	100	100	100	1,750
drag å lönen.
	900	550		1,450	100	100	100	1,750
\|	900	550	—	1,450	100	100	100	1,750
	900	550	—	1,450	100	100	100	1,750
	900	550	—	1,450	100	100	100	1,750
	900	550	—	1,450	100	100	100	1,750
	900	550	_	1,450	100	100	100	1,750
	900	550	—	1,450	100	100	100	1,750
	900	550	_	1,450	100	100	100	1,750
	900	550	—	1,450	100	100	100	1,750
	900	550	_	1,450	100	100	100	1,750
.	900	550	—	1,450	100	100	100	1,750
	900	550	_	1,450	100	100	100	1,750
	900	550	—	1,450	100	100	100	1,750
	900	550	_	1,450	100	100	100	1,750
	900	550	—	1,450	100	100	100	1,750

12—175405. Löneregleringskommitténs bet. LVI.

	Nuvarande avlön ingrsför-
Begynnelseavlöning.	Ålderstillägg	Slut- avlö- ning.
Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts- till- lägg-	Sum- ma.	efter 5 år.	efter 10 år.	efter 15 år.
Länsstyrelsen i Malmöhus län:
1 vaktmästare................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
2 d:o ................	1,400	700	—	2,100	200	200	—	2,500
1 Länsstyrelsen i Hallands län:
1 vaktmästare................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
1 d:o ................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:
1 vaktmästare................	700	350	—	1,050	100	100	-	1,250
1 d:o ................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
Länsstyrelsen i Alvsborgs län:
1 vaktmästare................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
1 d:o ................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
Länsstyrelsen i Skaraborgs län:
1 vaktmästare................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
1 d:o ................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
Länsstyrelsen i Värmlands län:
1 vaktmästare................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
1 d:o ................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
Länsstyrelsen i Örebro län:
1 vaktmästare................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
1 d:o ................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
Länsstyrelsen i Västmanlands län:
1 vaktmästare................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
1 d:o ................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
Länsstyrelsen i Kopparbergs län:
1 vaktmästare................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
1 d:o ................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
Länsstyrelsen i Gävleborgs län:
1 vaktmästare................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
1 d:o ................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250

uiftner.	Föreslagna avlöningsförmåner.
Anmärkningar.	Begynnelseav isning.	Ålderstillägg	Slut- avlä- uing.	Anmärkningar.
Lön.	Tjäust- görings- pennin- gar.	Orts- till- lägg-	Sum- ma.	efter 5 år.	efter 10 år.	efter 15 år.
	900	550	_	1,450	100	100	100	1,750
	1,800	1,100	—	2,900	200	200	200	3,500
	900	550		1,450	100	100	100	1,750	.
	900	550		1,450	100	100	100	1,750
	900	550		1,450	100	100	100	1,750
	900	550	—	1,450	100	100	100	1,750
	900	550	,	1,450	100	100	100	1,750
	900	550		1,450	100	100	100	1,750
j i	900	550	_	1,450	100	100	100	1,750
	900	550	—	1,450	100	100	100	1,750
	900	550	_	1,450	100	100	100	1,750
	900	550	—	1,450	100	100	100	1,750
	900	550	_	1,450	100	100	100	1,750
	900	550		1,450	100	100	100	1,750
	900	550	_	1,450	100	100	100	1,750
	900	550	—	1,450	100	100	100	1,750
	900	550		1,450	100	100	ioo	1,750
■	900	550	—	1,450	100	100	100	1,750
	900	550	_	1,450	100	100	100	1,750
	900	550	—	1,450	100	100	100	1,750

	Nuvarande avlöningsför-
	Begynnelseavlöning.	Ålderstiliägg
	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts- till- lägg.	Sum- ma.	efter 5 år.	efter 10 år.	efter 15 år.	Slut- avlö- ning.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län:
1 vaktmästare................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
1 d:o ................	700	350	-	1,050	100	100	—	1,250
Länsstyrelsen i Jämtlands län:
1 vaktmästare................	700	350	75	1,125	100	100	—	1,325
1 d:o ................	700	350	75	1,125	100	100	—	1,325
Länsstyrelsen i Västerbottens län:
1 vaktmästare................	700	350	75	1,125	100	100	—	1,325
1 d:o ................	700	350	75	1,125	100	100	—	1,325
Länsstyrelsen i Norrbottens län:
1 vaktmästare................	700	350	75	1,125	100	100	—	1,325
1 d:o ................	700	350	75	1,125	100	100	-	1,325
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:
1 förste vaktmästare.............	900	450	150	1,500	100	—	—	1,6001
1 vaktmästare................	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
1 d:o ................	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
Medicinalstyrelsen:
1 förste vaktmästare.............	900	450	150	1,500	100	—	—	1,600
1 vaktmästare................	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400 1
1 d:o ................	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
Statens bakteriologiska laboratorium:
1 vaktmästare och preparator.........	900	600	150	1,650	100	100	—	1,850
1 stallförman.................	900	450	150	1,500	100	—	—	1,600]
1 vaktmästare................	700	400	150	1,250	150	150	—	1,550)!
Statens rättskemiska laboratorium:								\\
1 vaktmästare........''........	700	400	150	1,250	150	150	—	1,550J
Riksförsäkringsanstalten:
1 förste vaktmästare.............	900	450	150	1,500	100	—	—	1,600]
1 vaktmästare................	700	350	150	1,200	100	100	—	1,4001:
2 d:o ................	1,400	700	300	2,400	200 i 200	—	2,80oJ

miner.	Föreslagna avlöningsförmåner.
1	Begynnelseavlöning.	Ålderstillägg
Anmärkniugar.	Lön.	Tjänst- görings	Orts- till- lägg.	Sum-	efter	efter	efter	Slut- avlö-	Anmärkningar.
	pennin- gar.	ma.	5 år.	10 år.	15 år.	ning.
	90C	550	—	i 1,456	100	100	100	1,750
1	90C	550	_	1,450	100	100	100	1,750
	900	550	75	1,525	100	100	100	1,825
	900	550	75	1,525	100	100	100	1,825
	900	550	75	1,525	100	100	100	1,825
	900	550	75	1,525	100	100	100	1,825
i	900	550	75	1,525	100	100	100	1,825
	900	550	75	1,525	100	100	100	1,825
	1,100	650	150	1,900	150	150	_	2,200
	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900	1
fÅtnjutes fri bostad jämte	1,100	650
) bränsle, utgår ej orts-	150	1,900	150	150	—	2,200
j tillägg, och avdragas 100 [ kronor å länen.	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
	1,300	750	150	2,200	150	150	_	2,500
	1,100	650	150	1,900	100	100	100	2,200
(Atnjutes fri bostad jämte	1,100	650	150	1,900	100	100	100	2,200
I bränsle, ntgår ej orts-j tillägg, och avdragas 150

l kronor å lönen.	1,100	650	150	1,900	100	100	100	2,200
• (Åtnjutes fri bostad jämte	1,100	650	150	1,900	150	150		2,200
J bränsle, ntgår ej orts-tillägg, och avdragas 100	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
\| kronor å lönen.	1,800	i,iooj	300	3,200	200	200	200	3,800

j Försäkringsrådet:

1 vaktmästare................

Socialstyrelsen:

1 förste vaktmästare.............

1 vaktmästare................

Pensionsstyrelsen:

1 förste vaktmästare.............

1 vaktmästare................

3 d:o ................

Försäkringsinspektionen:

1 vaktmästare................

Säger

Sjunde huvudtiteln.

i Finansdepartementet:

1 förste vaktmästare.............

1 vaktmästare................

| 2 d:o ................

Kammarkollegium:

1 förste vaktmästare.............

1 vaktmästare................

| 3 d:o ................

| Statskontoret:

1 förste vaktmästare :............

1 vaktmästare................

5 d:o ................

j Mynt- och j usteringsverket:

1 vaktmästare................

Nuvarande avlöningsför -

Begynnelseavlöning.	Ålderstillägg	1
Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts- till- lägg-	Sam- ma.	efter 5 år.	efter 10 år.	efter 15 år.	Slut- avlö- ning.
700	350	150	1,200	100	100	—	1,4001
900	450	150	1,500	100	_	_	1,600
700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
900	450	150	1,500	100	_	_	1,600
700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
2,100	1,050	450	3,600	300	300	—	4,200
700	350	150	1,200	100	100	—	1,400J

.1,000	31,550	6,000	9S,550	8,500	7,800	500	115,350
900	550	150	1,600	100	100		1,800\|
700	450	150	1,300	100	100	100	1,600
1,400	900	300	2,600	200	200	200	3,2001
900	450	150	1,500	100	_	_	1,600
700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
2,100	1,050	450	3,600	300	300	—	4,200
900	450	150	1,500	100	_	_	1,600
700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
3,500	1,750	750	6,000	500	500	—	7?00oj
900	450	—	1,350	100	—	—	1,450

o.1)

måner.	Föreslagna avlöningsförmåner.
	Begynnelseavlöning.	Ålderstillägg
Anmärkningar.	Lön.	Tjänst- görings-	Orts- till- lägg.	Sum-	efter	efter	efter	Slut-av lö-	Anmärkningar.
	pennin- gar.	ma.	5 år.	10 år.	15 år.	ning.
	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
	1,100	650	150	1,900	150	150		2,200
j Åtnjntes fri bostad jämte	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
1 bränsle, utgår ej orts-j tillägg, och avdragas 100 ( kronor å lönen.	1,100	650	150	1,900	150	150	—	2,200
	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
	2,700	1,650	450	4,800	300	300	300	5,700
	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
Säger	78,400	47,609	6,000	132,000	8,900	8,900	7,409	157,200
(Anvisas bostad med bränsle									1
eller med bränsle och lyse, avstås av lönen för bostad med bränsle 250	1,100	650	150	1,900	150	150		2,200
kronor samt för bostad med bränsle och lyse 275	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
kronor. Åtnjntes lyse, åligger befattningshava-	1,800	1,100	300	3,200	200	200	200	3,800
re att själv bekosta ar-matur och lampor.	1,100	650	150	1,900	150	150		2,200
	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
\|Åtnjuter fri bostad jämte	2,700	1,650	450	4,800	300	300	300	5,700
) bränsle, utgår ej orts-\| tillägg, och avdragas 100
\| kronor å lönen.	1,100	650	150	1,900	150	150	—	2,200
	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
	4,500	2,750	750	8,000	500	500	500	9,500
/Därjämte fri bostad och ( bränsle.	1,100	650	150	1,900	150	150	—	2,200

	Nuvarande avlöningsför-
	Begynnelseavlöning.	Ålderstillägg
	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts- till- lägg.	Sum- ma.	efter 5 år.	efter 10 år.	efter 15 år.	Slut- avlö- ning.
Kammarrätten:
1 förste vaktmästare.............	900	450	150	1,500	100	—	—	1,600
1 Vaktmästare................	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
3 d:o ................	2,100	1,050	450	3,600	300	300	—	4,200
Byggnadsstyrelsen:								,
1 förste vaktmästare.............	900	450	150	1,500	100	—	—	1,600
1 vaktmästare................	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
Patent- och registreringsverket:
1 förste vaktmästare.............	900	450	150	1,500	100	—	—	1,600
1 vaktmästare................	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
3 d:o ................	2,100	1,050	450	3,600	300	300	—	4,200/
Generaltullstyrelsen:
1 förste vaktmästare.............	900	450	150	1,500	100	—	—	1,6001
1 vaktmästare................	700	350	150	1,200	100	100	—	1,4001
6 d:o ................	4,200	2,100	900	7,200	600	600	—	8,400)
Kontrollstyrelsen:
1 vaktmästare................	700	350	150	. 1,200	100	100	—	1,400
Säger	28,200	14,500	5,550	48,250	3,800	3,100	300	55,450
Åttonde huvudtiteln.
Ecklesiastikdepartementet:
1 förste vaktmästare.............	900	550	150	1,600	100	100	—	1,8001
1 vaktmästare................	700	450	150	1,300	100	100	100	1,600
3 d:o ................	2,100	1,350	450	3,900	300	300	300	4,8001
Riksarkivet:
1 förste vaktmästare.............	900	450	150	1,500	100	—	—	1,600
1 vaktmästare................	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
1 d:o ................	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400 f
1 el dåre...................	700	350	150	1,200	100	100	—	l,400j

m&ner.	Föreslagna avlöningsform Aller.
	Begynnelseavlöning.	Åldorstillägg
Anmärkningar.	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts- till- lägg.	Sum- ma.	efter 5 år.	efter 10 år.	efter 15 år.	Slut- avlö- ning.	Anmärkningar.
	1,100	650	150	1,900	150	150		2,200
	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
	2,700	1,650	450	4,800	300	300	300	5,700
(Åtnjuten fri bostad jämte	1,100	650	• 150	1,900	150
1 bränsle, utgår ej orts-	150	—	2,200
j tillägg, och avdragas 100 ( kronor å lönen.	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
	1,100	650	150	1,900	150	150	—	2,200
	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
\| (Uniformspersedlar in na-	2,700	1,650	450	4,800	300	300	300	5,700
tura eller beklädnadser-
sättning; kostnadsfri lä-karvård jämte medika-	1,100	650	150	1,900	150	150	—	2,2001	Uniformspersedlar in na-tura eller beklädnads-
menter. Åtnjutes fri	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900	ersättning: kostnadsfri
bostad jämte bränsle, utgår ej ortstillägg, och	5,400	3,300	900	9,600	600	600	600	11,400)	läkarvård jämte medi-kamenter.
avdragas 100 kronor å lönen.
(Åtnjutes fri bostad jämte
1 bränsle, utgår ej orts-j tillägg, och avdragas 100	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
\| kronor å lönen.
Säger	35,800	21,700	5,700	63,200	4,200	4,200	8,000	74,600
(Anvisas bostad med bränsle
eller med bränsle och lyse, avstås av lönen för • bostad med bränsle 250	1,100	650	150	1,900	150	150		2,200
kronor samt för bostad med bränsle och lyse 275	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
kronor. Åtnjutes lyse, åligger befattningshava-re att själv bekosta ar-	2,700	1,650	450	4,800	300	300	300	5,700

matur och lampor. • (Åtnjutes fri bostad, bränsle	1,100	650	150	1,900	150	150	—	2,200
) och lyse, utgår ej orts-	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
j tillägg, och avdragas 100 [ kronor å lönen.	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900

13—174505. Lönereglering skommitténs bet. LVJ.

	Nuvarande avlUningsför-
	Begynnelseavlöning.	Ålderstillägg
	Lön.	Tjänst-göri lös-pennin-gar.	Orts- till- lägg-	Sum- ma.	efter 5 år.	efter 10 år.	efter 15 år.	Slut- avlö- ning.
Landsarkivet i Vadstena:
1 vaktmästare................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,2501
Landsarkivet i Uppsala:
1 vaktmästare................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
Landsarkivet i Land:
1 vaktmästare................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
Landsarkivet i Göteborg:
1 vaktmästare................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
Arkivdepån i Visby:
1 vaktmästare...............	400	200		600	100	100		800
Kung!, biblioteket:
1 förste vaktmästare...........	900	450	150	1,500	100	—	—	1,6001
1 vaktmästare 1...............	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400 i
3 d:o 1 ................	2,100	1,050	450	3,600	300	300	—	4,200J
Nationalmuseet:
1 förste vaktmästare.............	900	450	150	1,500	100	—	—	1,600^
1 d:o .............	900	450	150	1,500	100		"	1,600J
1 d:o , tillika portvakt......	900	450	150	1,5C0	100	—	—	1,600

1 En vaktmästare tjänstgör såsom eldare och maskinist.

!)9

måner.	Föreslagna avlöningsförmåner.
\|	Begynnelseavlöning.	Ålderstillägg
Anmärkningar.	Lön.	Tjänst görings pennin gar.	Orts- till- lägg.	Sum- ma.	efter 5 år.	efter 10 år.	efter 15 år.	Slut- avlö- ning.	Anmärkningar.
''	90C	550	—	1,450	100	100	100	1,750
ilÅtnjntes fri bostad, bränsle	900
och lyse, avdragas lOU j) kronor å lönen: vakt-1 mast. re är skyldig att	550		1,450	100	100	100	1,750


själv bekosta elektrisk 1 armatur och lampor.	900	550	—	1,450	100	100	100	1,750	I
	900	550		1,450	100	100	100	1,750	Därjämte fri bostad med
(Därjämte fri bostad, bränsle
I och lyse, med skyldighet < att själv bekosta elek-1 trisk armatur och lam-	550	300	—	850	100	100	100	1,150	lysning till en strömför-brnkning av 100 kw. om året, med skyldighet att själv bekosta armatur

									och lampor. Vissa av dessa vaktmästa-
									re erhålla särskild er-sättning för eftermid-
									dagstjänstgöring. Därjämte åtnjuta de bå-da vaktmästare, bland
fVissa av dessa vaktmästare									dem eldaren, som jäm-likt gällande instruk-
åtnjuta särskild ersätt-
ning för eftermiddags-	1,100	650	150	1,900	150	150		2,200)	tion för kungl. biblio-
tjänstgöring. Atnjutes fri bostad jämte bränsle,	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900!	teket äro skyldiga att i bibliotekets byggnad
utgår ej ortstillägg, och	2,700	1,650	450	4,800	300	300	300	5,700J	hava sin bostad samt
avdragas 100 kronor å		ombesörja lokalernas be-
lönen. a									vakning och övriga port-
i Atnjutes fri bostad jämte	1,100	650	150	1,900	150				vaktssysslor, fri bostad
1 bränsle, utgår ej orts-1 tillägg, och avdragas 100 \| kronor å lönen.	150	—	2,200	trisk belysning intill en
1,100	650	150	1,900	150	150		2,200	årlig strömförbrukning av 100 kw., med skyldig-het dock att själva bekos-ta armatur och lampor.

(Därjämte fri bostad och									Därjämte fri bostad med
J bränsle samt 200 kronor j till biträde vid portvakts-	1,100	650	150	1,900	150	150	—	2,200 •	bränsle samt 200 kronor till biträde vid port-
( göromålen.									vaktsgöromålen.

* Se dock beträffande två av nuvarande vaktmästare sid. 5 och 6.

100

✓

Nuvarande avlöningsför -

	Begynnelseavlöning.	Ålderstillägg
	Lön.	Tjänst- görings- penuin- gar.	Orts- till- lägg.	Sum- ma.	efter 5 år.	efter 10 år.	efter 15 år.	Slut- avlö- ning.
1 vaktmästare................	700	350	150	1,200	100	100		1,400)
7 d:o ................	4,900	2,450	1,050	8,400	700	700	—	9,800}
1 d:o , tillika gårdskarl........	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
Naturhistoriska riksmuseet:
1 preparator .... .............	900	600	150	1,650	100	100	—	1,850)
3 d:o .................	2,700	1,800	450	4,950	300	300	—	5,5501
1 förste vaktmästare.............	900	450	150	1,500	100	—	—	1,600
1 vaktmästare................	700	350	150	1,200	100	100	_	1,400)
3 d:o ..... ...........	2,100	1,050	450	3,600	300	300	—	4,2001
1 d:o , tillika portvakt.........	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
1 d:o , tillika trädgårdsmästare.....	700	350	150	1,200	100	100		1,400)
1 maskinist.................	1,000	650	150	1,800	150	150	—	2,100j
Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien:
1 vaktmästare................	900	450	150	1,500	100	—	—	1,600)
1 d:o ................	900	450	150	1,500	100	—	—	1,600 j”
Akademien för de fria konsterna:
1 förste vaktmästare.............	800	450	—	1,250	100	T-	—	1,350)
1 andre d:o .............	600	350	—	950	ioo	100	—	1,1501
1 portvakt ..................	500	250	—	750	100	100	—	950j
Musikaliska akademien:
1 eldare ( = förste vaktmästare).........	900	450	150	1,500	100	—	—	1,600)
1 vaktmästare................	700	350	150	1,200	100	100	—	1,4001
1 nojtvakt .................	600	250	150	1,000	100	100	—	l,200j

101

mfinor.	Föreslagna avlöningsförmåner.
1	llegynnelscavlöni	nn-	Älderstillägg
Anmärkningar.	Lön.	Tjänst- görings-	Orts-	L 8um-	efter	efter	efter	Slut- avlö-	Anmärkningar.
	pennin- gar.	lägg.	ma.	5 år.	10 år.	15 år.	ning.
(Åtnjutes fri bostad jämte 1 bränsle, utgår ej orts-	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
j tillägg, och avdragas 100 ( kronor å lönen.	0,300	3,850	1,050	11,200	700	700	700	13,300
(Därjämte fri bostad och									Därjämte fri bostad med
bränsle, så länge han har									bränsle, så länge han är
\| skyldighet att vara bo-	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900	skyldig att vara boende
I endo i nationalmusei-l byggnaden.								i nationalmuseibyggna-den.
(Åtnjutes fri bostad, jämte ; bränsle, utgår ej orts-1 tillägg, och avdragas 100	1,300	75C	150	2,200	150	150	___,	2,500
3,900	2,250	450	6,600	450	450		7,500
) krouor å lönen.
(Därjämte fri bostad jämte ) bränsle för tillsyn över \| museets byggnader vid	1,100	650	150	1,900	150	150	_	2,200	(Därjämte fri bostad med ) bränsle för tillsyn över j museets byggnader vid
1 Frescati. (Atnjntes fri bostad jämte	900	550	150						I Frescati.
) bränsle, ntgår ej orts-	1,600	100	100	100	1,900
\ tillägg, och avdragas 100 1 kronor å lönen.	2,700	1,650	450	4,800	300	300	300	5,700
(Därjämte fri bostad samt									(Därjämte fri bostad med ) bränsle ävensom 200 1 kronor till biträde vid
1 bränsle ävensom 200 kro-\| nor till biträde vid port-	900	550	150	1,600	100	100	100	1,9Q0
t vaktsgöromålen.									( portvaktsgöromälen.
(Därjämte fri bostad med	900	550	150	1,600	100	100	100	1,9001	(Därjämte fri bostad med
\| bränsle. (Atnjntes fri bostad samt ) bränsle, ntgår ej orts-	1,300	750	150	2,200	150	150		2,500)	\ bränsle.
1,100	650	150	1,900	150	150	—	2,200
1 tillägg, och avdragas 100	1,100	650	150	1,900	150	150		2,200
( kronor å lönen.
(Därjämte bostad av aka-\ demien.	925 725	650 550	—	1,575 1,275	150 100	150 100	100	1,8751 1,575	(Därjämte fri bostad med j bränsle och lyse av
625	450	—	1,075	100	100	100	1,375)	\| akademien.
(Atnjntes fri bostad jämte J bränsle, ntgår ej orts-\| tillägg, och avdragas 100	1,100 900	650 550	150 150	1,900 1,600	150 100	150 100	100	2,200 1,900
( kronor å lönen.	800	450	150	1,400	100	100	100	1,700

102

[	Nuvarande avlöningsför-
	Begynnelseavlöning.	Ålderstillägg
1	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts- till- lägg-	Sum- ma.	efter 5 år.	efter 10 år.	efter 15 år.	Slut- avlö- ning.
[ Uppsala universitet:
\| Biblioteket:
1 maskinist................	900	600	—	1,500	100	100	—	1,700
1 förste vaktmästare 1............	800	550	—	1,350	100	100	—	1,5501
1 vaktmästare................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250J
2 d:o ...............	1,400	700	—	2,100	200	200	—	2,50oj
i Anatomiska institutionen:
1 preparator ................	900	(500	—	1,500	100	100	—	1,700
1 vaktmästare...............	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
• Patologiska institutionen:
1 vaktmästare...............	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
i Fysiologiska institutionen:
1 vaktmästare................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
\| Institutionen för medicinsk och fysiologisk kemi:
1 vaktmästare...............	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
\| Institutionen för allmän och analytisk kemi:
1 maskinist................	900	600	—	1,500	100	100	—	1,700
1 vaktmästare...............	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
1 d:o ...............	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
Mineralogisk-geologiska institutionen:
1 vaktmästare, tillika preparator’......	900	600	—	1,500	100	100	—	1,700
Fysiska institutionen:
1 maskinist................	900	600	—	1,500	100	100	—	1,700
1 vaktmästare...............	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
1 d:o ...............	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
Astronomiska institutionen:
1 vaktmästare...............	700	350	■	1,050	100	100	—	1,250
j Meteorologiska institutionen:
1 vaktmästare...............	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250;

1 Förste vaktmästaren L. E. Lindberg skall enligt kommitténs
* Vaktmästaren och preparatoro A. R. Andersson åtnjuter 500

förslag åtnjuta 300 kronor personligt
kronor personligt ålderstillägg från åt -

103

niåncr.	Föreslagna avlöningsförmåner.
	Begynnelseavlöning.	Ålderstillägg
		Tjcänst- görings- pennin- gar.						Sint-
Anmärkningar.	Lön.	Orts- till- lägg.	Sum- ma.	efter 5 år.	efter 10 år.	efter 15 år.	avlö- ning.	Anmärkningar.
lÅtnjutes fri boatäd och						1 150		2,350
< bränsle, minskas lönen l med 150 kronor.	1,300	750		2,050	150

(Särskild ersättning för ef-	1,100	050		1,750	150	150		2,0501
) termiddagstjänstgöring.		100	100	(Särskild ersättning för ef-
\| Åtn jutes fri bostad och	900	550	—	1,450	100	1,750!	\ termiddagstjänstgöring.
I bränsle, minskas lönen [ med 150 kronor.	1,800	1,100	—	2,900	200	200	200	3,500j

	1,300	750	_	2,050	150	150	—	2,350	‘
	1,100	650	-	1,750	100	100	100	2,050
	1,100	650	—	1,750	100	100	100	2,050
•	1,100	650	—	1,750	100	100	100	2,050
	1,100	650	—	1,750	100	100	100	2,050
(Åtnjntes fri bostad och < bränsle, minskas lönen	1,300	750		2,050	150	150		2,350
1,100	650	—	1,750	100	100	100	2,050
( med 150 kronor.	1,100	650	—	1,750	100	100	100	2,050
	1,300	750	—	2,050	150	150		2,350
	1,300	750		2,050	150	150		2,350
	1,100	650	—	1,750	100	100	100	2,050
	1,100	650		1,750	100	100	100	2,050
	1,100	650	_	1,750	100	100	10C	2,050
	1 1,100	650	—	1,750	10C	100	10C	2,050

lönetillägg frän allmänna indragningsstaten.
tonde huvudtitelns anslag till ålderstillägg.

104

Botaniska institutionen:

1 nnderträdgårdamästare...........

1 d:o ...........

1 trädgårdsmedhj älpare...........

1 d:o ...........

1 vaktmästare............ . . .

Zoologiska institutionen:

1 vaktmästare...............

1 d:o ...............

Gymnastikinrättningen:

1 vaktmästare, tillika eldare.........

Kansliet:

1 vaktmästare...............

1 fakultetsvaktmästare......''.....

1 portvakt.................

Drätselverket:

1 maskinist vid universitetsbyggnaden . . . .
1 ränteri- och kontorsvaktmästare......

Lunds universitet:

Biblioteket:

1 vaktmästare...............

2 d:o ...............

Anatomisk- histologiska institutionen:

1 preparator1 ................

1 vaktmästare...............

Nuvarande nvlöningsför -

Begynnelseavlöning.	Ålderstillägg	Slut- avlö- ning.
Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts- till- lägg.	Sum- ma.	efter 5 år.	efter 10 år.	I efter 15 år.
800	450		1,250	100	‘ 100		1,450
800	450	—	1,250	100	100		1,450
650	350	—	1,000	100	100		1,200
650	350	—	1,000	100	100	—	1,200
700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
700	350	_	1,050	100	100	___	1,2501
700	350	—	1,050	100	100	—	1,2501
900	600	—	1,500	. 100	100		1,700
800	550	—	1,350	• 100	100		1,550
800	450		1,250	100	100		1,450]
700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
900	600	_	1,500	100	100	_	1,700
800	450	—	1,250 ]	100	100	—	l,45o]
700	350		1,050	100	100		1,250)
1,400	700	—	2,100	200	200		2,500)
900	600		1,500	100	100		1,700)
700	350	-	1,050	100	100	—	1,250)

Preparatorn O. Mattsson åtnjuter personligt lönetillägg å 500 kronor från allmänna indragningsstaten.

105

mäuer.	Föreslagna avlöningsförmåner.
	Begyn nelseavlöning.	Ålderstillägg
Anmärkningar.	Lön.	Tjänst- görings- penniu- gar.	Orts- till- Ihgg-	Sum- ma.	efter 5 år.	efter. 10 år.	efter 15 år.	Slut- avlö- ning.	Anmärkningar.
	1,100	650		1,750	100	100	100	2,050
(Åtnjutes fri bostad och ; bränsle, minskas lönen	1,100	650	—	1,750	100	100	100	2,050
900	550	—	1,450	100	100	100	1,750
\| med 150 kronor.	900	550	—	1,450	100	100	100	1,750
(Åtnjutes fri bostad samt	1,100	650	—	1,750	100	100	100	2,050
bränsle, minskas lönen med 150 kronor. Åtnju-ter vaktmästare jämväl	1,100	650		1,750	100	100	100	2,050
fri belysning, skall han vara skyldig att själv bekosta elektrisk arma-tur och lampor.	1,100	650		1,750	100	100	100	2,050

(Åtnjutes fri bostad och
< bränsle, minskas lönen I med 150 kronor.	1,100	650	—	1,750	100	100	100	2,050
(Särskild ersättning med
200 kronor för biträde									(Därjämte särskild ersätt-
} vid konstmuseet och rit-1 \| salen. Åtnjutes fri bo-	1,100	650	—	1,750	150	150	—	2,050	) ning å 200 kronor för j biträde vid konstmuseet
stad och bränsle, minskas ( lönen med 150 kronor.	1,100	650		1,750	150	150		2,050	( och ritsalen. ]
(Åtnjutes fri bostad och	900	550	—	1,450	100	100	100	1,750
< bränsle, minskas lönen \| med 150 kronor.	1,300	750		2,050	150	150		2,350
	1,100	650	—	1,750	150	150	—	2,050
(Särskild ersättning för ef-
termiddagstjänstgöring. Åtnjutes fri bostad och bränsle, minskas lönen	900	550	—	1,450	100	100	100	1,7501	(Särskild ersättning för ef-
1,800	1,100	—	2,900	200	200	200	3,500)	\ termiddagstjänstgöring.
med 150 kronor.
(Åtnjutes fri bostad och	1,300	750		2,050	150	150		2,350
< bränsle, minskas lönen
( med 150 kronor.	1,100	650	—	1,750	100	100	100	2,050

14—174505. Löneregleringsleommitténs bet. LVU

106

	Nuvarande avlöningsför-
	Begynnelseavlöning.	Ålderstillägg
	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts- till- lägg-	Sum- ma.	efter 5 år.	efter 10 år.	efter 15 år.	Slut- avlö- ning.
Fysiologiska institutionen:
1 vaktmästare...............	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250]
Medicinsk-kemiska institutionen:
1 vaktmästare...............	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
Patologisk-anatomiska institutionen:
1 vaktmästare...............	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
Astronomiska observatoriet:
1 vaktmästare...............	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
Botaniska institutionen:
1 underträdgårdsmästare...........	800	450	—	1,250	100	100	—	1,450
1 trädgårdsmcdlijälpare...........	650	350	—	1,000	100	100	—	1,200
1 d:o ...........	650	350	—	1,000	100	100	—	1,200
Fysiska institutionen:
1 vaktmästare...........	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
Geologisk-mineralogiska institutionen:
1 vaktmästare...............	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
Kemiska institutionen:
1 vaktmästare...............	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
Zoologiska institutionen:
1 vaktmästare...............	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
1 d:o ...............	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
Historiska museet samt mynt-och medaljkabinettet:
1 vaktmästare 1...............	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
Gamla bibliotekshuiet:
1 vaktmästare...............	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
Kansliet:
1 vaktmästare (kursor)...........	800	550	—	1,350	100	100	—	l,550j

Beslutad av 1918 års riksdag.

107

mäuer.	Föreslagna avlöningsförmåner.
	Begynnelse» vlöning.	Åldcrstillägg	•
Anmärkningar.	Lön.	Tjänst-göri lös-pennin-gar.	Orts- till- lägg.	Sum- ma.	efter 5 ir.	efter 10 är.	efter 15 år.	Slut- avlö- ning.	Anmärkningar.
	1,100	G50	__	1,750	100	100	100	! 2,050 I
	1,100	650	—	1,750	100	100	100	2,050
	1,100	650	_	1,750	100	100	100	2,050
	1,100	650	—	1,750	100	100	100	2,050
	1,100	650	_	1,750	100	100	100	2,050
	900	550	—	1,450	100	100	100	1,750
	900	550	—	1,450	100	100	100	1,750
(Atnjutes fri bostad och < bränsle, minskas lönen ( med 150 kronor.	1,100	650	—	1,750	100	100	100	2,050
	1,100	650	—	1,750	100	100	100	2,050
	1,100	650	—	1,750	100	100	100	2,050
	1.100	650	_	1,750	100	100	100	2,050
	1,100	650	—	1,750	100	100	100	2,050
	900	550	—	1,450	100	100	100	1,750
	900	550	—	1,450	100	100	100	1,750	(Därjämte fri bostad med \ bränsle.
	1,100	650	—	1,750	150	150		2,050

108

	Nuvarande avlöningsför-
•	Begynnelseavlöning.	Ålderstillägg
	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts- till- lägg.	Sum- ma.	efter 5 år.	efter 10 år.	efter 15 år.	Slut- avlö- ning.
Räntekammaren:
1 nniversitetsvaktmästaro..........	800	550		1,350	100	100	—	1,550 j
1 eldare, tillika trädgårdsdräng.......	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
1 portvakt vid universitetshuset.......	550	250	—	800	100	100	—	1,000)
Karolinska mediko-kirurgiska institutet:
1 preparator1 .................	900	600	150	1,650	100	100	—	1,8501
1 maskinist och eldare a............	900	600	150	1,650	100	100	—	1,850
1 vaktmästare *................	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
8 d:o 3 ................	5,600	2,800	1,200	9,600	800	800	—	11,200
Tandläkarinstitntet:
1 vaktmästare................	700	350	150	1.200	100	100	—	1,400
Parmaceutiska institutet:
1 förste vaktmästare.............	900	450	150	1,500	100	—	—	1,600
1 vaktmästare, tillika maskinist och eldare . . .	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
Läroverksöverstyrelsen:
1 vaktmästare................	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
Folkskolöverstyrelsen:
1 vaktmästare................	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
Tekniska högskolan:
1 förste vaktmästare.............	900	450	150	1,500	100	100	—	1,700
1 vaktmästare................	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
1 verkmästare4................	1,100	750	150	2,000	150	150	—	2,3001
1 maskinist.................	4 900	8 600	150	1,650	100	100	—	l,850j
1 laboratorievaktmästare (-tjänare).......	700	350	150	1,200	100	100	—	1,4001
9 d:o ( d:o )5.......	6,300	3,150	1,350	10,800	900	900	—	12,6001
1 reparatör8.................	700	350	150	1,200	100	100	—	l,400j
Chalmers tekniska institut:
1 förste vaktmästare.............	900	450	—	1,350	100	100	—	1,5501
1 vaktmästare................	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250)

1 Se sid. 78 ang. personligt lönetillägg åt G. Wennraan. — 8 Maskinisten och eldaren J. E. Jernström
G. Jarl och J. A. Westerberg uppbära en var personligt lönetillägg å 200 kronor från allmänna indragningsstaten.
års riksdag.

109

nifiner.	Fiireslngnu avlöningsförmåner.
	Begynnelseavlöning.	Ålderstillägg
• Anmärkningar.	Lön.	Tjänst- görings-	Orts- till- lägg.	Sum-	efter	efter	efter	Slut- avlö-	Anmärkningar.
	pennin- gar.	ma.	5 år.	10 år.	15 år.	niDg.
lÅtnjutes fri bostad och	i, 1,100 900	G50		1,750	150	150		2,050
< bränsle, minskas lönen	550	—	1,450	100	100	100	1,750
l med 150 kronor.	750	350	—	1,100	100	100	100	1,400
	1,300	750	150	2,200	150	150		2,500
	1,300	750	150	2,200	150	150	_	2,500
	1,100	650	150	1,900	100	100	100	2,200
	8,800	5,200	1,200	15,200	800	800	800	17,600
	1,100	650	150	1,900	100	100	100	2,200
lÅtnjutes fri bostad jämte ; bränsle, ntgår ej orts-	1,100	650	150	1,900	150	150		2,200
\| tillägg, och avdragas 100'' I kronor å lönen.	1,100	650	150	1,900	100	100	100	2,200
i \|	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
!	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
	1,100	650	150	1,900	150	150	_	2,200
	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
/Dessutom fri bostad medj	1,300	750	150	2,20C	150	150	—	2,5001	(Dessutom fri bostad med
i bränsle.	1,100	650	150	1,901	100	100	100	2,200\|	\ bränsle.
/Atnjutes fri bostad jämte ) bränsle, utgår ej orts-j j tillägg, oi h avdragas 100!	1,100 9,900	650 5,850	150 1,350	1,901 17,100	100 900	100 900	100 900	2,200 19,800
( kronor å lönen.	1,100	650	150	1,90(	100	100	100	2,200
. lÅtnjutes fri bostad och! •J bränsle, avdragas 1001.	1,100	650	—	1,750	150	150	—	2,050
[ kronor å lönen.	900	550	—	1,450	100	100	100	1,750

åtnjuter personligt lönetillägg å 200 kronor från allmänna indragningsstaten. — s Vaktmästarna N. Andersson,
— 4 Beslutad av 1918 års riksdag. — * Därav 6 beslutade av 1918 års riksdag. — 6 Beloppet beslutat av 1918

	Nuvarande avlöningsför-
	Begynnelseavlöning.	Ålderstillägg
	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts- till- lägg-	Sum- ma.	efter 5 år.	efter 10 år.	efter 15 år.	Slut-# avlö- ning. «r
1 vaktmästare vid fysiska institutionen ....	700	350	—	1,050	100	100	_	1,2501
1 d:o vid elektrotekniska laboratoriet	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
1 d:o vid kemiska laboratoriet.....	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
1 d:o vid maskinlaboratoriet.....	700	350	—	1,050	100	100	—	1,2501
1 maskinist.................	900	600	—	1,500	100	100	—	1,700
1 gårdskarl..................	600	300	—	900	100	100	—	i,iooJ
Säger	107,850	58,150	11,100	177,100	14,600	13,500	400	•203,600
Nionde huvudtiteln.			-
Jordbruksdepartementet:
1 förste vaktmästare.............	900	550	150	1,600	100	100	—	1,8001
1 vaktmästare................	700	450	150	1,300	100	100	100	1,600
1 d:o ................	700	450	150	1,300	100	100	100	l,600j
Lantbruksstyrelsen:
1 förste vaktmästare.............	900	450	150	1,500	100	—	—	1,6001
1 vaktmästare...............	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruks-området:
1 vaktmästare vid avdelningen för jordbruk . . .	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
1 d:o vid avdelningen för lantbrukskemi	700	350	150	1,200	100	100	—	1,4001
1 d:o vid avdelningarna för husdj urs- skötsel m. m. och bakteriologi . .	700	350	150	1,200	100	100	__	1,400
1 d;o vid avdelningen för entomologi .	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
1 d:o vid avdelningen för lantbruksbo- tanik ............	700	350	150	1,200	100	100	_	l,40oj
Lantbruksinstitutet vid Ultuna:
1 vaktmästare...............	700	450	—	1,150	100	100	100	1,4501
1 d:o ................	700	450	—	1,150	100	100	100	1,450
Lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp:					■			.
1 vaktmästare................	700	450	—	1,150	100	100	100	1,450
1 d:0 ................	700	450	—	1,150	100	100	100	l,45oJ

mäner.	I 1			Föreslagna avlöningsförmåner.
	Begynnclseavlöning.	Ålderstillägg
Anmärkningar.	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts-til 1-lägg.	Sum- ma.	efter 5 år.	1 efter 1 10 år.	efter 15 år.	Slut- avlö- ning.	Anmärkningar. 1
	i 1,100	G50	—	1,750	10C	100	100	2,050	1
(Åtnjntes fri bostad och ! bränsle, avdragas 100	1 1,100	650	—	1,750	100	10C	100	2,050
1,100	650	—	1,750	100	106	100	2,050
1 kronor å lönen.	1,100	650	—	1,750	100	100	100	2,050
	1,300	750	—	2,050	150	150	—	2,350
	800	400	_	1,200	100	100	100	1,500
Säger	150,375	89,550	11,100	251,025	16,300	16,300	10,900	294,525
(Anvisas bostad med bränsle	i
eller med bränsle och lyse, avstås av lönen lör	1,100	650	150	1,900	150	150		2,200
bostad med bränsle 250 kronor samt för bostad	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900	1
med bränsle och lyse 275	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
kronor. Åtnjntes lyse, åligger befattningthava-

re att själv bekosta ar-matur och lampor.	1,100	650	150	1,900	150	150	—	2,200
	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
("Åtnjntes fri bostad jämte / bränsle, utgår ej orts-	1,100	650	150	1,900	100	100	100	2,200	i
1,100	650	150	1,900	100	100	100	2,200
J tillägg, och avdragas 100
\| kronor å lönen.	1,100	650	150	1,900	100	100	100	2,200
	1,100	650	150	1,900	100	100	100	2,200
	1,100	650	150	1,900	100	100	100	2,200	i
(Anvisas bostad med bränsle
eller med bränsle och lyse, avstås av lönen för	900	550	—	1,450	100	100	100	1,750
bostad med bränsle 150 kronor samt för bostad	900	550	—	1,450	100	100	100	1,750
med bränsle och lyse 175
kronor. Åtnjutes lyse, åligger befattningshava-	900	550	—	1,450	100	100	100	1,750
re att själv bekosta ar-matur och lampor	900	550	—	1,450	100	100	100	1,750

112

I Skogshögskolan:

1 trädgårdsmästare och preparator.......

1 vaktmästare och maskinist..........

1 port- och planteringsvakt..........

Statens skogsförsöksanstalt:

1 vaktmästare, tillika portvakt, maskinist och
planteringsvakt...............

Lantmäteristvrelsen:

1 förste vaktmästare.............

| 1 vaktmästare................

I Rikets allmänna kartverk:

1 vaktmästare................

j 1 d:o ................

| Sveriges geologiska undersökning:
j 1 förste vaktmästare.............

1 vaktmästare................

1 d:o ................

! Statens mcteorologisk-hydrografiska anstalt:1

! 1 vaktmästare............. . . .

1 d:o ................

V cterinärhögskolan:

1 vaktmästare och preparator.........

I__

1 Enligt 1918 års statsverksproposition.

Nuvarande avlöningsför -

Begynnelseavlöning.	Ålderstillägg	Slut- avlö- ning.
Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts- till- lägg.	Sum- ma.	efter 5 år.	efter 10 år.	efter 15 år.
900	600	150	1,650	100	100		1,850
900	450	150	1,500	100	—	—	1,600
900	450	150	1,500	100	—	—	1,600
900	450	150	1,500	100	—	—	1,6001
900	450	150	1,500	'' 100	_	_	1,600
700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
700	350	150	1,200	100	100	_	1,400
700	350	150	1,200	100	100	—	l,40o]
900	450	150	1,500	100	—	-	1,600
700	350	150	1,200	100	100		1,4001
700	350	150	1,200	100	100		1,400)
800	550	150	1,500	100	100	100	1,800^
800	550	150	1,500	100	100	100	1,800)
900	600	150	1,650	100	100		1,850

måncr.	Föreslngna avlöningsförmåner.
	! Begynnelseavlöning.	Ålderstillägg
Anmärkningar.	1 Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts- till- lägg.	Sum- ma.	efter 5 år.	efter 10 år.	efter 15 år.	Slut- avlö- ning.	Anmärkningar.
	j 1,1500	750	150	2,200	150	150	—	2,500	(Därjämte 200 kronor till
	1,100	650	150	1,900	100	100	100	2,200	< biträde vid portvakts-\| m. fl. göromål.
	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900	(Därjämte fri bostad med \ bränsle.
(Atnjutes fri bostad jämte
J bränsle (vedbrand), utgår j ej ortstillägg, och avdra-( gas 100 kronor å lönen.	( 1,100	650	150	1,900	100	100	100	2,200
	1,100	650	150	1,900	150	150	—	2,200
	900	550	150	1,600	100 •	100	100	1,900
	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
Nuvarande befattningsha-	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
varen särskild ersättning å 500 kronor för särskil-							(Nuvarande befattningsha-

da göromål. Atnjutes fri i bostad samt bränsle, ut-	1,100	650	150	1,900	150	150	—	2,200	J varen särskild ersätt-1 ning å 500 kronor för
går ej ortstillägg, och avdragas 100 kronor å									t särskilda göromål.
lönen.
("Atnjutes fri bostad jämte ) bränsle, utgår ej orts-	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
1 tillägg, och avdragas 100 ( kronor å lönen.	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
i Anvisas bostad med bränsle
eller med bränsle och lyse, avstås av lönen för bostad med bränsle 250 kronor samt för bostad	1,100	650	150	1,900	100	100	100	2,200
med bränsle och lyse 275 kronor. Atnjutes lyse,	1,100	650	150	1,900	100	100	100	2,200
åligger befattningshava-ren att själv bekosta ar-matur och lampor.
( Anvisas bostad jämte brän-
; sle, utgår ej ortstillägg, \| och avdragas 100 kronor	1,300	750	150	2,200	150	150	—	2,500
\| å lönen.

15—174505. LöneregleringsTcommitténs bet. LVI.

114

Nuvarande avlöningsför ___ -

	Begynnelseavlöning.	Alderstillägg
	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts- till- lägg.	Sum- ma.	efter 5 år.	efter 10 år.	efter 15 år.	Slut- avlö- ning.
1 verkmästare vid hovbeslagsmedjan.....	900	000	150	1,650	100	100		1,850
1 vaktmästare vid ekonomiska avdelningen . . .	900	450	150	1,500	100	_	_	1,600
1 fodermarsk vid kirnrgiska avdelningen ....	900	450	150	1,500	100	_	_	1,600 ''
1 d:o vid medicinska avdelningen, tillika hundskötare.............	900	450	150	1,500	100			1,600
1 sjukvårdare vid kirurgiska avdelningen . . .	900	450	150	1,500	100	_	_	1,600
1 ladugårdsförman...........	900	450	150	1,500	100	—	_	1,600
1 maskinist..............	900	450	150	1,500	100	—	—	l.OOOjj
1 vaktmästare vid kemiska avdelningen ....	700	350	150	1,200	100	100		1,4001
1 d:o vid patologisk-anatomiska avdel-ningen ............	700	350	150	1,200	100	100		1 1,4001
1 port- och telefonvakt..........	700	350	150	1,200	100	100		1,400
Statens veterinärbakteriologiska antalt: 1 vaktmästare och preparator (vaktmästare) . .	900	450	150	1,500	100			1,600
Säger	30,900	16,900	5,250	53,050	3,900	2,600	800	60.350
Tionde huvudtiteln. Folkskollärarnas pensionsinrättning: 1 vaktmästare.........	700,	350	150	1,200	100	100		1,400

115

inåner.	Föreslagna avlöningsförmåner.
	Begynnelseavlöning	Åiderstillägg		i
Anmärkningar.	j Lön.	Tjänst gö rings	Orts-	Sum-	efter	; efter	efter	Slut- avlö-	Anmärkningar.
	pennin gar.	lägg.	ma.	5 år.	10 år.	15 år.	ning.
(Därjämte 10 % av nettoin-
J hornsten frän smedjan. J Anvisas bostad jämte ) bränsle, utgår ej orts-	1,300	750	! 150	2,200	150	150	—	2,500	(Därjämte 10# av nettoin-\ komsten från smedjan.
tillägg, och avdragas 100	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
( kronor å lönen.	1,100	65C	150	1,900	100	100	100	2,200
(Anvisas bostad jämte brän-
} sle, utgår ej ortstillägg, l l och avdragas 100 kronor	1,100	650	150	1,900	100	100	100	2,200
\| å lönen.	1,100	650	150	1,900	100	100	100	2,200
C Därjämte personlig löne-	O o 1—^ tH	650	150	1,900	100	100	100	2,200
fyllnad med 300 kronor till vardera av dessa be-	1,100	650	150	1,900	100	100	100	2,200
fattningshavare från och med den 1 januari 1917, till dess ny löneregle-ring för vaktmästarna	1,100	650	150	1,900	100	100	100	2,200
och deras vederlikar vid
veterinärhögskolan trä-der i tillämpning. Anvi-	1,100	650	150	1,900	100	100	100	2,200
sas bostad jämte bränsle, utgår ej ortstillägg, och 1 avdragas 100 kronor åi
! lönen.
j (Därjämte 200 kronor till
biträde vid port- och te-									(Därjämte fri bostad med
lefonvaktsgöromålen. För									bränsle ävensom 200
anvisad bostad med brän-	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900	< kronor till biträde vid
sle, avdragas 100 kronor å lönen, varjämte orts-tillägg ej utgår.							I port- och telefonvakts l göromålen.


(Anvisas bostad jämte brän-
J sle, utgår ej ortstillägg, \| och avdragas 100 kronor	1,300	750	150	2,200	150	150	—	2,500
1 å löuen.
Säger (Därjämte fri bostad med j bränsle för tillsyn över 1 pensionsinrättningens	40,700	24,250	5,250	70,200	4,800	4.800	8,100	81,900	(Därjämte fri bostad med ) bränsle för tillsyn över j pensionsinrättningens \| fastighet.
900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
! fastighet.

116

»	Nuvarande avlöningsför-
	Begynnelseavlöning.	Ålderstillägg
\	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts- till- lägg.	Sum- ma.	efter 5 år.	efter 10 år.	efter 15 år.	Slut- avlö- ning.
j Flottans pensionskassa (i Karlskrona):
1 vaktmästare (inberäknat ersättning för eldning och tillsyn av värmeledning) ........	700	350	—	1,050	100	100	—	1,250
Säger	1,400	700	150	2,250	200	200		2,650
Statens affärsverksamhet.
) Domänstyrelsen:							■
1 förste vaktmästare..............	900	450	150	1,500	100	—	—	1,6001
1 vaktmästare.................	700	350	150	1,200	100	100	—	1,400
1 d:o ................	700	350	150	1,200	100	100	—	l,40oJ
Säger	2,800	1,150	450	3,900 300	200	—	4,400
Summa	208,350	155,600	39,150488,100 39,600	34,500	3,200	565,400

Anmärkning (enligt kommitténs förslag): Därest bostad med bränsle, eventuellt med bränsle och
enligt stat åtnjuter fri bostad, skall av lönen avstås för bostad med bränsle, av befattningshavare i Stockholm 300
ning av elektrisk ström av för preparator och vederlike 150 kw. för år samt för annan befattningshavare 100 kw.
förutsättning för berörda förmåner med samma begränsning i fråga om förbrukning av elektrisk ström av lönen
värme, men icke i övrigt erforderligt bränsle, ävensom då bostadsförmån är av sådan beskaffenhet, att den icke
löneavdrag, som för dylik förmån skall äga rum.

117

lllålKU''.

FJiroslftgnii avlöningsförmåner.

	Begynnelseavlöning.	Ålderstillägg
Anmärkningar.	Lön.	Tjänst- görings-	Orts- till-	Sum-	efter	efter	efter	Slut- avlö-	Anmärkningar.
	pennin- gar.	lägg.	ma.	5 år.	10 år.	15 år.	ning.
ilAtnjutes fri bostad samt j bränsle, minskas lönen
900	550	—	1,450	100	100	100	1,750
\| med 150 kronor.
Säger	1,800	1,100	150	3,050	200	200	200	3,650
fAtnjutes fri bostad jämte 1 bränsle, utgår ej orts-j tillägg och avdragas 100	1,100	650	150	1,900	150	150		2,200
900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
! kronor å lönen.	900	550	150	1,600	100	100	100	1,900
Säger	2,900	1,750	450	5,100	350	350	200	6,000
Summa !	388,275	233,400) 39,300 660,975	43,450	43,450	31,300	779,175

lyse, anvisas åt någon av ifrågavarande befattningshavare i Stockholm samt Östersund, Umeå och Luleå, som icke
kronor och av befattningshavare i Östersund, Umeå och Luleå 225 kronor samt för lyse intill en maximiförbrukför
år 25 kronor av samtliga nämnda befattningshavare. Av befattningshavare å annan ort skall under enahanda
avstås respektive 150 och 25 kronor. I de fall, då befattningshavare åtnjuter enbart bostad eller bostad med
kan anses hava sagda värde, bör det få ankomma på Kung!. Maj:t att efter omständigheterna bestämma det lägre

118

Provisoriska

lönereglerin gar.

Vidkommande de befattningshavare, om vilka nu är fråga, är att
märka, hurusom provisorisk lönereglering för år 1918 av riksdagen medgivits
för de ordinarie vaktmästarna hos kommerskollegium och statistiska
centralbyrån, medan däremot alla övriga vaktmästarkategorien tillhörande
ordinarie befattningshavare äro anställda vid verk och inrättningar, vilka
blivit i avlöningshänseende nyreglerade.

Aven för nämnda båda ämbetsverk hava förslag om nya avlöningsstater
bebådats i 1918 års statsverksproposition, men ännu icke kunnat
föreläggas riksdagen till prövning.

Skulle emellertid så ske, torde, därest kommitténs förslag till lönereglering
för vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare varder
bifallet, vid fastställandet av ifrågavarande nya stater de i berörda
löneregleringsförslag framförda avlöningsprineiper böra vinna tillämpning
vid bestämmandet av avlöningarna för de vaktmästare och vederlikar, som
kunna varda å sagda stater uppförda.

Skulle åter nya avlöningsstater för kommerskollegium och statistiska
centralbyrån icke bliva vid 1918 års riksdag fastställda, torde det få antagas,
att riksdagen för år 1919 liksom för föregående år kommer att för
de ordinarie befattningshavarna vid nämnda ämbetsverk medgiva provisorisk
lönereglering.

Då emellertid syftet med de provisoriska löneregleringarna har varit
att höja vederbörande befattningshavares avlöningsförmåner till belopp,
ungefärligen motsvarande vad som gäller för deras vederlikar i nyreglerade
verk, torde, vid bifall till kommitténs förslag till lönereglering för
vaktmästare m. fl. i de nyreglerade verken, avlöningarna för deras vedei’-likar i ovannämnda båda ämbetsverk böra genom provisorisk lönereglering
uppbringas till motsvarande belopp.

11!)

En vaktmästare hos kommerskollegium eller statistiska centralbyrån
uppbär för närvarande å ordinarie stat 500 kronor i lön och 300 kronor
i tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma 100 kronor i åjderstillägg
efter fem års tjänstgöring. Eu förste vaktmästare hos samma ämbetsverk
åtnjuter enligt ordinarie stat 800 kronor i lön och 300 kronor i tjänstgöringspenningar.

Vidkommande bostadsförmån är stadgat för vaktmästare hos kommerskollegium,
att, om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad,
skall, så länge denna förmån varar, lönen minskas med 150 kronor, och
för vaktmästare hos statistiska centralbyrån, att, därest vaktmästare åtnjuter
bostad jämte vedbrand, skall, så länge dessa förmåner kvarstå och
icke tillkomma vederbörande i egenskap av portvakt eller för andra
åligganden utöver tjänsten, lönen minskas med 150 kronor.

Huru det nuvarande provisoriska avlöninorstillägget ter sig, framgår
av nedanstående tabell:

	Avlöning	å ordinarie stat.	Provisoriskt avlöningstill-lägg (oreducerat).	Pensions-avgift mot-svarande belopp,	U1 0 g B p
	Begynnelse- lön.	Ålders- tillägg.	Tjänst- görings- penningar.	Summa.	Lön (utom ålderstillägg).	Ålders- tillägg.	Ortstillägg.	Tjänst- görings- penningar.	Summa.	beräknat en- \| ligt pen-\| sionslagen.	avrundat.	p O: 5. 5* er?
Förste vaktmästare:				•
utan ålderstillägg.......	800	—	300	1,100	100	—	150	150	400	27	SO	1,470
med > .......	800	—	300	1,100	100	100	150	150	500	30	30	1,570
Vaktmästare:
utan ålderstillägg.......	500	—	300	800	200		150	50	400	21	25	1,175
med 1 » .......	500	100	300	900	200	-	150	50	400	24	25	1,275
med 2 » .......	500	100	300	900	200	100	150	50	500	27	30	1,370

För tillgodonjutande av berörda avlöningstillägg är bland annat
uppställt såsom villkor, att, om vaktmästare åtnjuter fri bostad med bränsle,
skall, så länge denna förmån kvarstår, från ortstillägget eller lönen av -

120

dragas så stort belopp, att det, tillsammans med vad som enligt den ordinarie
avlöningsstaten för berörda förmån avdrages från avlöningen, uppgår
till 250 kronor.

Vid det provisoriska avlöningstilläggets beräknande bör från lönen
avdragas, för år räknat, så stort belopp — avrundat, om sådant erfordras
för vinnande av jämn summa, till närmast högre femtal kronor — som
motsvarar den pensionsavgift, vilken enligt lagen den 11 oktober 1907
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension skulle hava av vederbörande
befattningshavare erlagts såsom bidrag till egen pensionering, om
berörda lag varit å honom tillämplig; börande dock därvid iakttagas, att
den, som oberoende av den provisoriska löneregleringen är skyldig att erlägga
pensionsavgift enligt berörda lag, skall därutöver vidkännas allenast
så stort avdrag, som betingas av lönetillökningen vid den provisoriska
löneregleringen, varvid avdraget, efter sammanläggning med pensionsavgiften,
avrundas på förut angivet sätt.

Därest kommitténs förslag i huvudfrågan vinner godkännande, skulle
med det provisoriska avlöningstillägget avlöningarna till de ordinarie vaktmästarna
i normalgraderna ställa sig sålunda:

	Avlöning å ordinarie stat.	Provisoriskt avlöningstill-lägg (oreducerat).	CO 0 B B 0 er''	Pensions-avgift mot-svarande belopp,	CO 1 0 B 1 b ; p 0
	Begynnelse- lön.	Ålders- tillägg.	Tjänst- görings- penningar.	Summa.	Lön (utom ålderstillägg).	Ålders- tillägg.	Ortstillägg (i Stockholm).	Tjänst- görings- penningar.	Summa.	c+- t+- O P o: 5. 0'' er?	beräknat en-ligt pen-sionslagen.	avrundat.	o p < O: 0'' 0 09
Förste vaktmästare:										•
utan ålderstillägg . . .	800	—	300	1,100	300		150	350	800	1,900	33	35	1,865
med 1 > ...	800	—	300	1,100	300	150	150	350	950	2,050	37:50	40	2,010
» 2 , ...	800	—	300	1,100	300	300	150	350	1,100	2,200	42	45	2,155
Vaktmästare:
utan ålderstillägg . . .	500	—	300	800	400	—	150	250	800	1.600	* 27	30	1,570
med 1 » ...	500	100	300	900	400	—	150	250	800	1,700	30	30	1,6701
>2 * ...	500	100	300	900	400	100	150	250	900	1,800	33	35	1,765
,3 » ...	500	100	300	900	400	200	150	250	1,000	1,900	36	40	1,860!

Beträffande avdrag för bostad med bränsle, eventuellt lyse, torde för
vaktmästare, som kan komma att uppbära provisoriskt avlöningstillägg enligt
kommitténs förestående förslag, men icke enligt gällande ordinarie stat
åtnjuter avdragsfri bostad, böra föreskrivas, att, så länge bostadsförmånen
kvarstår, han skall å sin lön vidkännas avdrag i överensstämmelse med
vad kommittén i det föregående härutinnan förslagit för ordinarie vaktmästare
i nyreglerade verk.

A extra stat för år 1919 hava hittills, såvitt kommittén har sig bekant,
av riksdagen anvisats medel till avlönande med följande belopp av
nedanstående extra vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare,

nämligen:

Nedre justitierevisionen:

1 extra vaktmästare...............kr. 1,175

Svea hovrätt:

1 extra vaktmästare . ..............»1,175

Byggnadsstyrelsen:

1 extra vaktmästare...............» 1,200

Tekniska högskolan:

1 vaktmästare..................»1,175

1 maskinist...................»1,175

1 vaktmästare, tillika preparator..........» 1,450

För nämnda befattningshavare, med undantag av vaktmästaren i
byggnadsstyrelsen samt vaktmästaren och preparatorn vill tekniska högskolan,
hava således bestämts avlöningar till samma belopp, som för närvarande
i begynnelseavlöning utgå till befattningshavare, tillhörande »vaktmästargraden»,
med avdrag av ett mot sådan befattningshavares pensionsavgift
svarande belopp.

För vaktmästaren i byggnadsstyrelsen har uppförts samma avlöning
utan pensionsavgiften motsvarande avdrag och för vaktmästaren-preparatorn
vid tekniska högskolan ett arvode av 1,450 kronor.

16—174505. Löneregleringskommilténs bet. LV1.

Vissa befattningshavare
å
extra stat.

122

Kommittén föreslår, att samtliga ifrågavarande befattningshavare,
utom maskinisten samt vaktmästaren och preparatorn vid tekniska högskolan,
må erhålla avlöningar å samma belopp, vartill, enligt kommitténs
förslag här ovan, för A-gruppen tillhörande befattningshavare i Stockholm
begynnelseavlöningen, minskad med ett vederbörandes pensionsavgift
motsvarande belopp, uppgår, eller 1,570 kronor.

Maskinisten vid tekniska högskolan åter torde, med hänsyn till beskaffenheten
av de honom åliggande göromål, böra tillerkännas samma avlöning,
som tillkommer en grupp B tillhörande befattningshavare i Stockholm
utan ålderstillägg, efter avdrag av ett mot sådan befattningshavare
påvilande pensionsavgift svarande belopp, eller 1,865 kronor.

Vad slutligen angår vaktmästaren och preparatorn vid nämnda högskola,
har arvodet för honom, 1,450 kronor, tillmätts efter den begynnelseavlöning,
som, efter avdrag av ett pensionsavgiften ungefärligen motsvarande
belopp, enligt gällande bestämmelser uppbäres av preparator vid
Uppsala universitet.

Att så skett, oaktat nämnda vaktmästare och preparator är fästad
vid en i huvudstaden belägen institution, synes bero på ett förbiseende.

Kommittén anser sig för den skull icke kunna underlåta att förorda,
att befattningshavaren i fråga må erhålla arvode, uppgående till
samma belopp, som av kommittén föreslagits i begynnelseavlöning för en
ordinarie preparator vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, med avdrag
dock av ett belopp, motsvarande sådan befattningshavares avgift till egen
pensionering, eller alltså till 2,160 kronor.

Kommittén tillåter sig emellertid hemställa, att, därest framdeles
uppförande av nämnda befattning å ordinarie stat skulle komma att ifrågasättas,
det då må tagas under förnyat övervägande, huruvida med befattningen
ifråga med hänsyn till de densamma påvilande åligganden bör förenas
preparatorsavlöning.

12;»

Synpunkter och önskemål rörande vaktmästarsysslornas
rekrytering och göromål m. m.

I sitt tidigare’ betänkande i förevarande ärende framförde kommittén
vissa synpunkter och önskemål rörande vaktmästarsysslornas rekrytering
och göromål in. in., och uttalade riksdagen i sin i det föregående
omnämnda skrivelse i ämnet den 6 juni 1917 det önskemålet, att vid avgivande
av nytt förslag till lönereglering för vaktmästare och vederlikar
skulle tagas i övervägande vad av kommittén i berörda hänseende blivit
anfört, och framhöll riksdagen särskilt angelägenheten av en undersökning,
huruvida i sammanhang med avlöningsförmånernas förbättring för ifrågavarande
befattningshavare någon minskning av det hittillsvarande antalet
vaktmästarbefattningar skulle kunna äga rum.

Då enligt kommitténs mening en dylik undersökning, därest den
skulle hava på ett tillfredsställande sätt utförts, skulle hava krävt så
lång tid, att föreliggande ärende, i avvaktan på utredningens resultat,
icke skulle kunnat föreläggas 1918 års riksdag till prövning, har kommittén
i detta sammanhang icke kunnat framlägga något förslag till indragning
av vaktmästarbefattningar, utan får kommittén i stället, under
hänvisning till vad kommittén förut i ämnet anfört, hemställa, att, därest
lönereglering för vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare
varder av riksdagen beslutad, Kung]. Maj:t ville genom cirkulär förordna,
att vid inträffande vakans å ordinarie vaktmästar- eller därmed likställd
befattning vid verk eller institution med mer än en dylik befattning den
ledigblivna befattningen icke må med ordinarie innehavare återbesättas,
utan att Kungl. Maj:t, efter av vederbörande verk eller institution före -

124

bragt utredning, huruvida befattningen i fråga bör bibehållas eller icke,
medgivit befattningens återbesättande med ordinarie innehavare.

Enligt kommitténs åsikt skulle på så sätt bäst kunna vinnas det
av riksdagen framhållna önskemålet, att det nuvarande antalet vaktmästare
måtte i någon mån inskränkas.

125

Kostnadsberäkning.

En jämförelse mellan de kontanta begynnelseavlöningar, som skola
utgå till vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare enligt
gällande stater, och de, som skulle tillkomma dem enligt kommitténs förslag,
ställer sig — oberäknat särskild gottgörelse för vissa göromål, tantiéme,
personliga lönetillägg och dylika förmåner, beträffande vilka kommittén
i stort sett ej ifrågasatt någon ändring — på följande sätt:

	Enligt kommitténs förslag.	Enligt gällande stater.	Avlönings- förhöjning.
Ordinarie befattningshavare..........	660,975	488,100	172,875
> » med provisorisk lönereglering (i avvaktan på fastställande av nya stater för kommerskol-leginm och statistiska centralbyrån).....	8,440	6,465	1,975
Befattningshavare å extra stat........	10,305	7,350	2,955
Sömma kronor	679,720	501,915	177,805

Om från förestående summa avlöningsförhöjningar 177,805 kronor
dragés beloppet av den för vaktmästarna vid folkskollärarnas pensionsinrättning
och flottans pensionskassa föreslagna avlöningsförhöjning å inalles
800 kronor, som synes böra av vederbörande pensionsanstalters medel
bestridas, erhålles beloppet av den merkostnad för statsverket, ett bifall
till föreliggande förslag beträffande begynnelseavlöningar för nu ifrågavarande
befattningshavare skulle, för år räknat, komma att medföra, eller
177,005 kronor.

126

I sitt föregående betänkande i ämnet beräknade kommittén med
ledning av tillgängliga uppgifter angående dåvarande vaktmästares och med
dem likställda befattningshavares tjänsteålder, att enligt kommitténs
i nämnda betänkande avgivna förslag ökningen i antalet ålderstillägg
för år 1918 skulle förorsaka staten en ökad utgift av omkring 15,200
kronor.

Sedan dess hava emellertid dels självfallet inträffat eu del förändringar
beträffande befattningshavares tjänsteålder dels ock av kommittén i
föreliggande betänkande föreslagits vissa ändringar med avseende å ålderstilläggens
såväl antal som belopp, i det att för befattningshavare inom
grupperna C och I) ifrågasatts en förhöjning av ålderstilläggens belopp
från 100 till 150 kronor, medan åter ålderstilläggens antal för den senare
gruppen minskats från tre efter 15 år till två efter 10 år.

11ärav följer, att merutgiften för ålderstillägg under år 1919 måste
antagas komma att åtskilligt överstiga det av kommittén i dess föregående
betänkande för år 1918 beräknade beloppet.

Räknar man med en merkostnad för berörda ändamål av i runt
tal 19,000 kronor, synes dock nödig försiktighet hava iakttagits.

Med anledning av vissa av kommittén föreslagna förändringar i antalet
befattningshavare, av vilka avdragsfri bostad med bränsle skulle
få åtnjutas, skulle dessutom uppkomma en årlig utgiftsökning av 350
kronor.

Kostnaden enligt kommitténs förslag minskas emellertid därigenom,
att ersättning för bostad, bränsle och lyse i vissa fall skulle från avlöningen
avdragas med andra belopp än för närvarande. Med ledning av
de uppgifter rörande ifrågavarande befattningshavare tillkommande bostadsförmåner,
kommittén haft att tillgå, har berörda minskning beräknats
till 4,400 kronor.

Vid ny lönereglering bortfalla ock 600 kronor, personlig lönefyllnad
åt två vaktmästare vid veterinärhögskolan.

Vid bifall till kommitténs förslag skulle alltså statsverkets årliga
kostnad för ifrågavarande befattningshavares avlönande ökas med omkring
191,355 kronor. Härtill kommer statsverkets kostnad för pensionernas
höjande.

Nyss angivna belopp 191,355 kronor är beräknat utan hänsyn
till det avdrag å avlöning, som kan föranledas därav, att åtskilliga vaktmästare
vid länsstyrelser in. fl., vilka nu åtnjuta bostad och dylikt mot
annat vederlag än penningar eller utan uppgivet vederlag, enligt kommitténs
förslag tilläventyrs kunna få i något högre mån än för närvarande
lämna valuta för bostadsförmånen.

UNDERDÅNIGT betänkande

AVGIVET AV

DEN AV KUNGL. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902
TILLSATTA KOMMITTÉ

RÖRANDE

ING AV

lvu.

REGLERING AV AVLÖNINGSFÖRHÅLLANDEN M. M.
FÖR PERSONAL VID
STATENS HOSPITAL OCH ASYLER.

STOCKHOLM 1918

KUNG!/. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
173775

INNEHÅ L L.

Sid.

Underdånig skrivelse till konungen..................i—ii

Betänkande ..............................

Läkare, syssloman, bokhållare och vissa andra tjänstemän vid statens

hospital och asyler........................

Inledning ............................ 1

Inkomna framställningar . . . •................. 71

Kommitténs yttrande och förslag.................130

A. Läkare........................... »

B. Sysslomän, bokhållare och vissa andra tjänstemän.........142

Hemställan...........................153

Kostnadsberäkning........................166

Sjukvårds- och ekonomipersonal vid statens hospital och asyler .... 169

Inledning.............................171

Sjukvårds- och ekonomipersonalens uppförande på ordinarie stat . . . 177

Hospitalspersonalens antagande, utbildning m. m...........209

Avlöningsförhållanden.......................212

Förslag till avlöningsreglemente...................234

Kostnadsberäkning........................246

Den ordinarie personalens egen pensionering...............247

Yissa förhållanden i sammanhang med övergång å ordinarie stat . . 250

Bilagor..............................255

Till K 0 N U N G E N

Den kommitté, åt vilken Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 uppdragit
att avgiva underdånigt utlåtande och förslag rörande reglering av statens
ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden m. m., har den 15 april

1918 avgivit delen LVI av sina tryckta betänkanden, innefattande förnyat
utlåtande i fråga om reglering av löneförhållanden m. m. för vaktmästare
och med dem jämförliga befattningshavare.

Vidare har kommittén den 20 april 1918 avgivit skriftligt utlåtande
angående ny avlöningsstat för statistiska centralbyrån m. m. (nr 128 av
kommitténs skriftliga utlåtanden).

Kommittén får härmed i underdånighet överlämna delen LVU av
sina tryckta betänkanden, innefattande utlåtande och förslag i fråga om
reglering av avlöningsförhållanden in. in. för personal vid statens hospital
och asyler.

På grund av Eders Kungl. Maj:ts förordnanden den 7 juli och den
8 november 1916 samt den 13 juli 1917 har undertecknad Stenbeck varit
ledamot i kommittén under det att sistberörda ärende utgjort föremål för
kommitténs behandling.

Stockholm den 24 april 1918.

Underdånigst
F. H. SCHLYTERN.

AUG. NILSSON. AND. PERS. CARL PERSSON.

RICHARD STENBECK. KARL STENSTRÖM.

Börje Knös.

LÄKARE, SYSSLOMAN, BOKHÅLLARE

OCH

VISSA ANDRA TJÄNSTEMÄN

VID

STATENS HOSPITAL OCH ASYLER.

Inledning.

Vid 1885 års riksdag gjorde Kungl. Maj:t i proposition nr 26
framställning om godkännande av avlöningsstat och vissa bestämmelser i
övrigt för läkare och andra tjänstemän vid åtskilliga hospital.

Enligt det vid propositionen fogade utdrag av statsrådsprotokoll för
den 13 februari 1885 hade medicinalstyrelsen med skrivelse den 29 september
1884 avgivit ett förslag till avlöningsstat för tjänstemän vid vissa
hospital med bestämmelser till iakttagande vid statens tillämpning

I detta statförslag voro upptagna, förutom läkare och syssloman,
jämväl amanuenser, predikanter, sekreterare och bokhållare.

Vederbörande departementschef (då chefen för ecklesiastikdepartementet)
erinrade vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t, att avlöningarna
för samtliga vid hospitalen anställda tjänstemän av ålder utgått
av hospitalens inkomster. Beloppen hade fastställts av Kungl. Magt
på förslag av hospitalsöverstyrelsen utan att riksdagens yttrande eller
samtycke inhämtats. Den hastiga utvecklingen av hospitalsväsendet under
de senare åren hade fört med sig, att förändringar måst företagas i
tjänsternas antal och tjänstemännens avlöning än vid ett än vid ett annat
hospital. Dessa vid olika tider och under olika förhållanden företagna
löneregleringar hade vållat, att för det dåvarande några inkonsekvenser
kunde upptäckas i avlöningsväsendet vid hospitalen.

Departementschefen ansåg det icke vara skäl att längre fortgå på
banan av partiella löneregleringar utan, såsom medicinalstyrelsen^även
föreslagit, taga frågan i övervägande i ett sammanhang;

och, enär fråga då vore om en genomgående reglering av avlöningen
för de vid hospitalen anställda ämbets- och tjänstemän, varigenom
en icke obetydlig tillökning i statens utgifter för ändamålet skulle

1—173775. Lönereglering sleommitténs bet. LVU.

1885 års
riksdag.

förorsakas, ansåg departementschefen någon fastställelse å lönestaten icke
böra lämnas, innan ärendet varit föremål för riksdagens prövning och godkännande,
såsom eljest i allmänhet skedde med lönestater för åmbets- och
tjänstemän.

Något skäl till undantag i denna del för de vid hospitalen anställda
ämbets- och tjänstemän syntes departementschefen så mycket
mindre finnas, som dessas avlöning liksom hospitalens övriga utgifter dåmera
till väsenlig del bestredes av ett å åttonde huvudtiteln uppfört
förslagsanslag.

Av särskilt anförda skäl ansåg departementschefen emellertid staterna
för hospitalet i Visby och asylen i Malmö1 icke då böra framläggas
för riksdagen.

Vad övriga anstalter anginge, syntes ingen betänklighet möta att
till riksdagens prövning framlägga den föreslagna avlöningsstatens detaljer
i avseende* å avlöningarna till överläkare, biträdande läkare samt syssloman.

Beträffande åter övriga tjänstemän vid hospitalen hade departementschefen
av ordföranden i medicinalstyrelsen inhämtat, att deras befattningar
vore av den beskaffenhet, ätt det ej sällan vore behövligt att efter sig
företeende omständigheter göra en eller annan jämkning i de med befattningarna
förenade åligganden och förmåner, och att därför icke obetydliga
olägenheter skulle uppstå och täta propositioner till riksdagen om
ändringar vore att motse, om staten, i vad den anginge dessa tjänstemän,
av riksdagen i detalj prövades. Riksdagens kontroll syntes emellertid
kunna förenas med den önskvärda friheten att utan nya propositioner
rätta sig efter växlande förhållanden, om riksdagen medgåve, att ett visst
angivet* belopp finge av Ivungl. Maj:t (av förslagsanslaget till hospitals

1 Med anledning av väckt fråga om Malmö hospitals överflyttning såsom ett annex
till Lunds hospital och då överläkartjänsten vid förstnämnda hospital, vilken genom senaste
innehavarens nyligen inträffade frånfälle blivit ledig, icke behövde återbesättas, i fall den
ifrågasatta flyttningen, skulle komma till stånd, anhöll medicinalstyrelsen i skrivelse den 9
november 1883 om befrielse från att förklara överläkartjänsten vid Malmö hospital ledig
samt om tillstånd att under tiden på lämpligt sätt och på bekostnad av de för hospitalens
underhåll anslagna medel låta uppehålla sjukvården å Malmö hospital, intill dess styrelsen
hunne verkställa erforderliga undersökningar beträffande frågan om sistberörda hospitals förflyttning
och inkomma till Kungl. Maj:t med förslag i ärendet.

Enligt kungl. brev den 23 november 1883 bifölls denna framställning.

underhåll) användas för dessa tjänstemäns avlöning i huvudsaklig överensstämmelse
med de av medicinalstyrelsen föreslagna grunder.

I skrivelse den 20 maj 1885, nr 60, angående regleringen av utgifterna
under riksstatens åttonde huvudtitel, meddelade riksdagen, att
den beslutit godkänna följande avlöningsstat för läkare och andra tjänstemän
vid nedannämnda hospital nämligen:

Stockholms hospital.

Överläkaren................................... 4,000 kronor

jämte boställsväning och ved;

biträdande läkaren................................ 2,600 >

jämte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved, tvätt och första klassens kost;

sysslomannen................................... 3,200 >

jämte boställsväning och ved;

Uppsala hospital.

Överläkaren...................., .............. 6,000 »

jämte boställsväning och ved;

tvä biträdande läkare, vardera 2,500 kronor..................... 5,000 >

jämte för vardera bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved, tvätt och första
klassens kost;

sysslomannen.................................. 3,200 »

jämte boställsväning och ved;

Nyköpings hospital.

Läkaren...................... 2,500 »

sysslomannen....... . . , ..........., ,............ 800 >

jämte boställsväning Och ved;

Vadstena hospital.

Överläkaren.....................,............. 6,500 >

jämte boställsväning och ved; dock med skyldighet för överläkaren att, intill
dess annorlnnda bestämdes, i stället för boställsväning åtnöjas med en hyresersättning
av 1,200 kronor ärligen;

biträdande läkaren...... 2,500 >

jämte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved, tvätt och första klassens kost;

sysslomannen........, ....... ....... ........... . 3,200 >

jämte boställsväning och ved;

Växjö hospital.

Överläkaren ................................... 6,000 >

jämte boställsväning Och ved;

biträdande läkaren................................ 2 500 »

jämte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved, tvätt och första klassens kost;

sysslomannen.............................. • 2,800 kronor

jämte boställsvåning och ved;

Lnnds hospital.

Överläkaren............................. ..... 6,500 » ''

jämte boställsvåning och ved;

biträdande läkaren................................ 2,500 »

jämte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved, tvätt och första klassens kost;

sysslomannen................................... 3,200 >

jämte boställsvåning och ved;

Göteborgs hospital.

Överläkaren................................... 6,000 »

jämte boställsvåning och ved;

biträdande läkaren................................. 2,500 »

jämte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved, tvätt och kost lika med
allmänna avdelningen samt såsom kostförbättringspenningar 200 kronor;

sysslomannen................................... 2,800 »

jämte boställsvåning och ved;

Hernösands hospital.

Överläkaren................................... 6,000 *

jämte boställsvåning och ved;

biträdande läkaren................................ 2,500 >

jämte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved, tvätt och första klassens kost;

sysslomannen................................... 2,800 >

jämte boställsvåning och ved. _

Summa 85,500 kronor

vilka avlöningar skulle utgå av förslagsanslaget till hospitals underhåll.

Beträffande tillämpningen av denna stat hade riksdagen föreskrivit,
att två tredjedelar av den kontanta avlöningen skulle utgöra lön och en
tredjedel tjänstgöringspenningar; att biträdande läkare, som vore medicine
licentiat och boende vid hospitalet, ägde utöver den i staten bestämda
avlöning bekomma årligen 1,000 kronor, under villkor att han icke med
befattningen såsom biträdande läkare förenade annan tjänst; samt att för
biträdande läkare, som icke vore boende vid hospitalet, avlöningen i alla
händelser skulle utgå med endast 2,000 kronor om året utan någon rätt
till naturaförmåner.

Därjämte hade riksdagen för åtnjutande av den nya lönestaten stadgat
för överläkare det villkor, att överläkaren icke finge utom hospitalet utöva
enskild praktik mot betalning, med undantag av vad som rörde
sinnessj u kdo m ar.

Slutligen hade riksdagen medgivit, att till arvoden åt de vid ovannämnda
hospital erforderliga tjänsteman, vilka ej vore upptagna i lönestaten,
Kung!. Maj:t finge, förutom de naturaförmåner, som av Kungl.
Maj:t redan vore bestämda, använda ett kontant belopp av högst 16,000
kronor av förslagsanslaget till hospitals underhåll.

Vid 1886 års riksdag godkändes följande av Kungl. Maj:t föreslagna
avlöningsstat för överläkare, biträdande läkare och syssloman vid Kristinehamns
hospital:

överläkaren.....................................kronor 6,000

jämte boställsväning och ved;

biträdande läkaren.................................. > 2,500

jämte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved, tvätt och kost lika med allmänna
avdelningen samt såsom kostförbättringspenningar 200 kronor;

sysslomannen.................................... , 2,800

jämte boställsväning och ved.

I fråga om denna stats tillämpning godkände riksdagen, att enahanda
föreskrifter, som av Kungl. Magt, i överensstämmelse med riksdagens
beslut, redan beträffande stat för tjänstemän vid Stockholms med flera
hospital meddelats om den kontanta avlöningens fördelning i lön och
tjänstgöringspenningar, om förändring i biträdande läkares avlöning under
vissa förhållanden samt om förbud för överläkare att utom hospital utöva
annan än viss praktik, även skulle tillämpas för bemälda tjänstemän vid
Kristinehamns hospital.

På det Kungl. Maj:t måtte komma i tillfälle att bevilja arvoden åt
övriga vid sistnämnda hospital erforderliga tjänstemän, höjde riksdagen
det belopp av högst 16,000 kronor, som av 1885 års riksdag beviljats till
arvoden åt motsvarande tjänstemän vid de hospital, för vilka avlöningsstaten
då fastställdes, till högst 17,000 kronor.

De sålunda för samtliga tjänstemän vid hospitalet i Kristinehamn
avsedda avlöningar skulle utgå av förslagsanslaget till hospitals underhåll.

Vid 1890 års riksdag godkändes följande avlöningsstat för asylläkare
samt förste och andre underläkaren vid Lunds asyl:

asylläkaren, arvode.................................kronor 4,500

jämte boställsväning och bränsle ävensom lyse, därest elektrisk belysning vid
asylen anordnades, och därutöver ett första ålderstillägg av 500 kronor efter fem

1886 års
riksdag.

1890 års
riksdag.

K. brev »It
1890.

1891 års
riksdag.

1893 års
riksdag.

års samt ett andra ålderstillägg av likaledes 500 kronor efter ytterligare fem års
väl vitsordad tjänstgöring med rättighet dessutom till sex veckors semester år -

ligen ;

1 förste underläkare, vid mansavdelningen, arvode...................kronor 2,000

X andre underläkare, vid kvinnoavdeluingen, arvode.................. » 1,500

vilka bägge underläkare därjämte skulle äga att åtnjuta bostad med möbler och
sängkläder, lyse, bränsle, tvätt och första klassens kost.

Summa kronor 8,000

I fråga om denna stats tillämpning godkände riksdagen, att av
kontanta avlöningen för var och en av nämnda läkare två tredjedelar skulle
utgöra fast arvode och en tredjedel tjänstgöringspenningar; och medgavs,
att det till ifrågavarande lönestat erforderliga beloppet, 8,000 kronor årligen,
skulle utgå av förslagsanslaget till hospitals underhåll samt ålderstilläggen
av åttonde huvudtitelns förslagsanslag: ålderstillägg.

Genom kungl. brev den 5 september 1890 förordnades, att Lunds
asyl tills vidare skulle stå under förvaltning av direktionen för Lunds
hospital, samt att överläkaren vid hospitalet tills vidare skulle vara överläkare
även vid asylen och därför äga åtnjuta av hospitalens underhållsmedel
ett årligt arvode av 1,200 kronor, dock vad hospitalets dåvarande
överläkare beträffade med villkor att han utan särskild ersättning fortfarande
tjänstgjorde jämväl såsom överläkare vid Malmö asyl.

Vid 1891 års riksdag medgavs, att de vid hospital och asyler för
sinnessjuka anställda biträdande läkare och underläkare finge årligen åtnjuta
en månads semester, därest vederbörande hospitalsdirektion funne
sådan ledighet kunna utan hinder för göromålens behöriga gång medgivas.
Arvoden till vikarien under dylik semester finge till belopp, motsvarande
tjänstinnehavarnas tjänstgöringspenningar under tiden för semestern, utgå
av förslagsanslaget till hospitals underhåll.

Vid 1893 års riksdag godkändes följande avlöningsstat för överläkare,
biträdande läkare och syssloman vid Piteå hospital:

överläkaren.....................................kronor 6,000

jämte boställsvåning, ved och elektrisk belysning;

biträdande läkaren..................................kronor *.,■> X)

jämto bostad med möbler, sängkläder, lyse, ved, tvätt och kost lika med allmänna
avdelningen samt såsom kostförbättringspenningar 200 kronor;

sysslomannen.................................... ’ ^|200

jämte boställsvåning, ved och elektrisk belysning.

Beträffande tillämpningen av denna stat föreskrevs,

att två tredjedelar av den kontanta avlöningen skulle utgöra lön och en tredjedel
tjänstgöringspenningar;

att biträdande läkare, som vore medicine licentiat och boende vid hospitalet, ägde utöver
den i staten bestämda avlöning bekomma årligen 1,000 kronor, under villkor att han icke
med befattningen såsom biträdande läkare förenade annan tjänst;

att för biträdande läkare, som icke vore boende vid hospitalet, avlöningen i alla
händelser utginge med endast 2,000 kronor om året utan någon rätt till naturaförmåner;
samt

att överläkaren icke finge utom hospitalet utöva enskild praktik mot betalning, med
undantag av vad som rörde sinnessjukdomar.

På det Ivungl. Maj:t måtte komma i tillfälle att lämna arvoden åt
övriga vid Piteå hospital erforderliga tjänstemän, ökades med 1,300 kronor
det belopp av högst 17,000 kronor, som av riksdagen åren 1885 och 1886
beviljats till arvoden åt motsvarande tjänstemän vid de hospital, för vilka
avlöningsstater då fastställdes.

Vid 1894 års riksdag höjdes det i lönestaten för Lunds asyl för
andre underläkaren upptagna arvode från 1,500 till 2,000 kronor.

Under förutsättning att sysslomansbefattningarna vid Lunds hospital
och asyl förbleve förenade, höjdes den i avlöningsstaten för hospitalet för
sysslomannen upptagna avlöning, 3,200 kronor, till 4,200 kronor, därav
2,800 kronor skulle beräknas såsom lön och 1,400 kronor såsom tjänstgöringspenningar.

På det Kungl. Maj:t måtte komma i tillfälle att lämna arvode åt en
andre bokhållare vid dessa anstalter samt höjda arvoden åt sekreteraren
och predikanten vid Lunds hospital för tjänstgöring i enahanda egenskap
även vid asylen, ökades med 1,600 kronor det belopp av högst 18,300
kronor,* som beviljats till arvoden åt motsvarande tjänstemän vid de hospital,
för vilka avlöningsstaten fastställdes åren 1885, 1886 och 1893.

De sålunda medgivna beloppen, jämte naturaförmåner för andre
bokhållaren i likhet med vad som var bestämt för förste bokhållaren, finge
utgå av förslagsanslaget till hospitals underhåll.

1894 års
riksdag.

K. brev *6/i
1895.

1896 års
riksdag.

Vid 1894 års riksdag godkändes ock följande avlöningsförmåner för
biträdande läkare vid Vadstena asyl, nämligen en kontant avlöning av

2,500 kronor jämte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved, tvätt
och första klassens kost; och biföll riksdagen, att de i kungl. brev den 5
juni 1885 angående avlöning åt läkare och andra tjänstemän vid åtskilliga
hospital meddelade bestämmelser finge lända till efterrättelse jämväl i
avseende å biträdande läkaren vid Vadstena asyl.

Genom kungl. brev den 25 oktober 1895 förordnades, att Vadstena
asyl tills vidare skulle stå under förvaltning av direktionen för Vadstena
hospital; och föreskrevs, att ej mindre hospitalets överläkare än även, där
så ske kunde, hospitalets syssloman, predikant och sekreterare tills vidare
skulle i motsvarande egenskap tjänstgöra även vid asylen mot den ersättning,
»som redan må hava blivit eller framdeles kan varda i vederbörlig
ordning bestämd».

Under villkor att sjukvården vid Nyköpings hospital upprätthölles
av blott en avlönad läkare godkände 1896 års riksdag följande avlöningsförmåner
för läkaren vid nämnda hospital, nämligen:

o en kontant avlöning av 5,000 kronor jämte boställsvåning och ved, med förklarande:
att två tredjedelar av den kontanta avlöningen skulle utgöra lön och en tredjedel tjänstgöringspenningar;
att, så länge boställsvåning inom hospitalets område ej kunde beredas läkaren,
han ägde såsom ersättning för boställsvåning och ved uppbära 1,0^0 kronor om året. mot
skyldighet att vara boende i hospitalets närhet; att läkaren finge årligen under sex veckor
njuta semester, därest lämplig vikarie funnes att tillgå och göromålens behöriga gång ej därav
hindrades; samt att läkaren icke finge utom hospitalet utöva enskild praktik mot betalning
med undantag av vad som rörde sinnessjukdomar;

och medgav riksdagen, att läkarens avlöningsförmåner och vad som
erfordrades för att under hans semester bereda hans vikarie enahanda avlöningsförmåner,
som tillkomme biträdande hospitalsläkare, finge utgå av
förslagsanslaget till hospitals underhåll.

Samma riksdag godkände följande avlöningsstat för nedannäinnda
tjänstemän vid Vadstena hospital och asyl:

överläkaren......................................kronor 7,300

jämte boställsväning, ved och elektrisk belysning, dock med skyldighet för överläkaren
att, intill dess annorlunda bestämdes, i stället för boställsvåning åtnöjas
med en hyresersättning av 1,200 kronor årligen;

två biträdande läkare, vardera 2,500 kronor......................kronor 5,000

jämte för vardera bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved, tvätt och första
klassens kost;

sysslomannen.................................... , 3,700

jämto boställsvåning och ved.

Beträffande tillämpningen av denna stat föreskrevs,
att två tredjedelar av den kontanta avlöningen skulle utgöra lön och en tredjedel
tjftnstgöringspenningar;

att biträdande läkare, som vore medicine licentiat och boende vid hospitalet, ägde
utöver den i staten bestämda avlöning bekomma årligen 1,000 kronor, under villkor att han
icke med befattningen såsom biträdande läkare förenade annan tjänst;

att för biträdande läkare, som icke vore boende vid hospitalet, avlöningen i alla händelser
skulle utgå med endast 2,000 kronor om året utan någon rätt till naturaförmåner;
samt

att överläkaren icke finge utom hospitalet utöva enskild praktik mot betalning med
undantag av vad som rörde sinnessjukdomar.

På det Kungl. Maj:t måtte komma i tillfälle att lämna arvode åt,
förutom en förste bokhållare, även en andre bokhållare vid ifrågavarande
anstalter samt bereda höjning i då utgående arvoden åt predikanten och
sekreteraren vid hospitalet för tjänstgöring vid de förenade anstalterna,
beslöt riksdagen att med 1,400 kronor öka det belopp av högst 19,900
kronor, som av riksdagen åren 1885, 1886, 1893 och 1894 beviljats till
arvoden åt motsvarande tjänstemän vid vissa anstalter för sinnessjuka;

och medgavs, att ej mindre nyssberörda belopp, 1,400 kronor, än
även vad som erfordrades för beredande av förenämnda avlöningsförmåner
åt läkarna och sysslomannen vid Vadstena hospital och asyl samt naturaförmåner
åt såväl förste som andre bokhållaren lika med dåvarande bokhållarens
finge utgå av förslagsanslaget till hospitals underhåll.

Under villkor att överläkarens vid Uppsala hospital arvode för hans
befattning med Uppsala asyl komme att, så länge han åtnjöte lön såsom
extra ordinarie professor vid Uppsala universitet, bestämmas till högst 500
kronor godkände 1899 års riksdag följande avlöningsstat för läkare vid
Uppsala asyl:

asylläkaTen, kontant avlöning............................kronor 4,500

jämte boställsvåning med bränsle och lyse ävensom därutöver ett första ålderstillägg
av 500 kronor efter fem års samt ett andra ålderstillägg av likaledes 500 kronor
efter ytterligare fem års väl vitsordad tjänstgöring, med rättighet dessutom till
sex veckors semester årligen,

2—173775. Löneregleringskommitténs bet. LVU.

1899 års
riksdag.

K. brev 19/s
1899.

1900 års
riksdag.

1 underläkare, kontant avlöning...........................kronor 2,000

1 d:o d:o d:o ........................... > 2,000

vilka bägge underläkare därjämte skulle äga att åtnjuta bostad med möbler och

sängkläder, bränsle, lyse, tvätt och första klassens kost.

Beträffande denna stats tillämpning godkände riksdagen, att av kontanta
avlöningen för var och en av dessa läkare två tredjedelar skulle utgöra
lön och en tredjedel tjänstgöringspenningar; och medgavs, att vad
som erfordrades för beredande av ifrågavarande avlöningsförmåner åt läkarna
skulle utgå av förslagsanslaget till hospitals underhåll med undantag
av ålderstilläggen, vilka borde påföras åttonde huvudtitelns förslagsanslag
till ålderstillägg.

Genom kungl. brev den 19 maj 1899 förordnades, att Uppsala
asyl tills vidare skulle stå under förvaltning av direktionen
för Uppsala hospital och att överläkaren vid hospitalet tills vidare
skulle vara överläkare även vid asylen och för tjänstgöring i sådan egenskap,
så länge han uppbure avlöning såsom e. o. professor vid Uppsala
universitet, äga åtnjuta av förslagsanslaget till hospitals underhåll ett årligt
arvode av 500 kronor; och bemyndigades medicinalstyrelsen att av nämnda
förslagsanslag bestrida de utgifter, som erfordrades för fullgörandet av de
göromål vid Uppsala asyl, vilka motsvarade sekreterarens, predikantens
och sysslomannens vid hospitalet, samt att till biträde åt den sistnämnde
anställa nödig personal.

Vid 1900 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen,
åttonde huvudtiteln, att riksdagen måtte medgiva, att vid hospital eller
asyl för sinnessjuka anställd tjänsteman, i vilkens avlöningsförmåner ej
redan inginge lyse, måtte, om han vore å anstalten boende och elektrisk
belysning där anordnats, kunna efter medicinalstyrelsens prövning få på
statens bekostnad elektrisk belysning i sin bostad.

Riksdagen biföll denna framställning.

Vid samma riksdag bestämdes, att den med sysslomansbefattningen
vid Nyköpings hospital förenade avlöning skulle efter den dåvarande innehavarens
avgång utgå med kontant 1,800 kronor, därav två tredjedelar lön
och en tredjedel tjänstgöringspenningar, jämte boställsvåning, ved och lyse.

Vid 1901 års riksdag medgavs, att de till läkaren vid Nyköpings
hospital på grund av riksdagens medgivande i skrivelse den 15 maj 1890
utgående avlönings- och naturaförmåner finge utgå till överläkaren därstädes,
med bibehållande i allt övrigt av de av riksdagen i nämnda skrivelse
meddelade bestämmelser rörande samma förmåner;

och godkändes följande avlöningsförmåner för biträdande läkaren
vid Nyköpings hospital, nämligen en kontant avlöning av 2,500 kronor
för år jämte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved och tvätt samt
kost lika med allmänna sjukavdelningens och såsom kostförbättringspenningar
200 kronor för år.

De i kungl. brevet den 5 juni 1885 angående avlöning åt tjänstemän
vid åtskilliga hospital meddelade bestämmelser fingo lända till efterrättelse
jämväl i avseende å biträdande läkaren vid Nyköpings hospital.

Vid samma riksdag bestämdes, att den med sysslomansbefattningen
vid Nyköpings hospital förenade avlöning skulle efter den dåvarande
innehavarens avgång utgå med kontant 2,300 kronor, därav två tredjedelar
lön och en tredjedel tjänstgöringspenningar, jämte boställsvåning, ved
och lyse.

Vid samma riksdag medgavs, att till arvode åt en överinspektör för
sinnessjukvården i riket samt till resekostnads- och traktamentsersättning
för av honom i tjänsten företagna resor finge från och med år 1902 utgå
ett årligt belopp av 11,000 kronor av förslagsanslaget till hospitals
underhåll.

Vid 1902 års riksdag medgavs,

att i avlöningsstaten för Kristinehamns hospital finge åt en underläkare
upptagas ett kontant avlöningsbelopp av 2,000 kronor, varav två
tredjedelar skulle utgöra lön och en tredjedel tjänstgöringspenningar,
ävensom såsom naturaförmåner bostad med möbler och sängkläder, lyse,
bränsle, tvätt och kost lika med allmänna avdelningens ävensom såsom
kostförbättringspenningar 200 kronor;

att, under förutsättning att sysslomansbefattningarna vid Uppsala
hospital och asyl förbleve förenade, den i avlöningsstaten för hospitalet för
sysslomannen upptagna avlöning, 3,200 kronor, finge höjas med 1,000

1901 års
riksdag.

1902 års
riksdag.

K. brev
1902.

1904 års
riksdag.

kronor till 4,200 kronor, varav två tredjedelar skulle utgöra lön och en
tredj edel tjänstgöringspenningar;

att under den årliga semester av en månad, som de vid hospital
och asyler för sinnessjuka anställda syssloman ägde åtnjuta, arvode till
vikarien finge utgå till belopp, motsvarande tjänstinnehavarens tjänstgöringspenningar
under tiden för semestern;

att, på det Kungl. Maj:t måtte komma i tillfälle att lämna arvoden åt
en bokhållare vid Kristinehamns hospital och åt ytterligare en bokhållare
vid Uppsala hospital och asyl samt bereda höjning i då utgående arvoden
åt predikanten och sekreteraren vid anstalten i Uppsala, det belopp av högst
21,300 kronor, som av riksdagen beviljats till arvoden åt tjänstemän,
vilka ej vore i hospitalens och asylernas lönestater upptagna, finge höjas
med 1,800 kronor till 23,100 kronor;

att naturaförmåner för predikant, som vore vid hospital eller asyl
boende, ävensom för bokhållarna vid dessa anstalter finge utgöras av bostad
med möbler och sängkläder, lyse, bränsle, tvätt och kost efter första
klassens utspisning eller, där sådan kost icke förekomme, kost lika med
allmänna avdelningens samt såsom kostförbättringspenningar 200 kronor:
samt

att samtliga de sålunda föreslagna nya eller höjda avlöningsförmåner
samt vikariatsersättningar finge utgå av förslagsanslaget till hospitals
underhåll.

Genom kungl. brev den 4 juli 1902 bemyndigades medicinalstyrelsen
att i den kungörelse, varigenom jämlikt vissa kungl. brev överläkartjänsten
vid hospitalet och asylen i Uppsala och e. o. professorsbeställningen
i psykiatri vid Uppsala universitet skulle förklaras lediga till
ansökning, intaga bestämmelsen, att överläkaren skulle vara skyldig att,
om och när Kungl. Maj:t kunde finna sådant lämpligt, frånträda e. o.
professorsbeställningen och därmed förenade löneförmåner.

1904 års riksdag godkände följande avlöningsstat för läkare och
syssloman vid Vänersborgs hospital och asyl:

överläkaren, kontant avlöning............................kronor 7,500

jämte boställsvåning, ved och elektrisk belysning;

1 biträdande läkare, kontant avlöning........................ » 2,500

1 > > > > ......................... » 2,500

jämte för vardera bostad med möbler och sängkläder, lyse, bränsle och tvätt samt
kost lika med allmänna sjukavdelningens och såsom kostförbättringspenningar 200
kronor;

1 underläkare, kontant avlöning........................... > 2,000

1 > » » ........................... . 2,000

jämte för vardera enahanda naturaförmåner som för do biträdande läkarna och likaledes
såsom kostförbättringspenningar 200 kronor ;

sysslomannen, kontant avlöning........................... » 4,200

jämte boställsvåning, ved och lyse.

- Beträffande denna stats tillämpning beslöt riksdagen, att av den kontanta
avlöningen för var och en av dessa läkare samt för sysslomannen
två tredjedelar skulle utgöra lön och en tredjedel tjänstgöringspenningar,
samt att biträdande läkare, som skulle vara boende inom anstalten, ägde,
därest han vore medicine licentiat, utöver den i staten bestämda avlöningen
bekomma årligen 1,000 kronor, under villkor att han icke med befattningen
såsom biträdande läkare förenade annan tjänst.

Vid samma riksdag godkändes följande avlöningsstat för läkare och
syssloman vid Visby hospital:

läkare, kontant avlöning...............................kronor 4,500

syssloman, > > ............................... > 1,800

Beträffande denna stats tillämpning, beslöt riksdagen, att två tredjedelar
av den kontanta avlöningen skulle utgöra lön och en tredjedel
tjänstgöringspenningar;

och medgavs, att läkarens och sysslomannens avlöningsförmåner och
vad som erfordrades för att under den förres semester bereda hans vikarie
enahanda avlöningsförmåner, som tillkomme biträdande hospitalsläkare,
ävensom resekostnadsersättning, skulle utgå av förslagsanslaget till hospitals
underhåll.

Vidare medgavs, att, på det Kungl. Maj:t måtte komma i tillfälle
att lämna arvode åt en predikant och en sekreterare vid Visby hospital,
det belopp av högst 23,100 kronor, som av riksdagen beviljats till arvoden

åt tjänstemän, vilka ej vore i hospitalens och asylernas lönestater upp''
tagna, höjdes med 500 kronor till högst 23,600 kronor.

1905 års
riksdag.

Vid 1905 års riksdag godkändes följande avlöningsstat för Växjö

hospital:

överläkaren.....................................kronor 6,500

jämte ett arvode av 500 kronor för tillsyn av Korsberga-kolonien1), boställsvåning
med ved och elektrisk belysning;

läkaren vid avdelningen för kriminalpatienter..................... > 4,500

jämte boställsvåning med bränsle och lyse samt därjämte ett första ålderstillägg av
500 kronor efter fem års och ett andra ålderstillägg av likaledes 500 kronor efter

ytterligare fem års väl vitsordad tjänstgöring, med rättighet dessutom till sex
veckors semester årligen;

biträdande läkaren................................. > 2,500

jämte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved, tvätt och första klassens kost;

sysslomannen.................................... • 3,200

jämte boställsvåning, ved och elektrisk belysning. ,

Beträffande denna stats tillämpning beslöts, att två tredjedelar av
den kontanta avlöningen skulle utgöra lön och en tredjedel tjänstgöringspenningar;
att biträdande läkare, som vore medicine licentiat och boende
vid hospitalet, ägde utöver den i staten bestämda avlöning bekomma årligen
1,000 kronor, under villkor att han icke med befattningen såsom
biträdande läkare förenade annan tjänst; samt att för biträdande läkare,
som icke vore boende vid hospitalet, avlöningen i alla händelser skulle
utgå med endast 2,000 kronor om året utan någon rätt till naturaförmåner.

Av samma riksdag medgavs,

att i avlöningsstaterna för Lunds hospital och asyl samt Uppsala
hospital och asyl finge för vardera anstalten upptagas åt ytterligare en
biträdande läkare vid hospitalet ett kontant avlöningsbelopp av 2,500
kronor jämte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved och tvätt samt
första klassens kost, med föreskrift, att två tredjedelar av den kontanta
avlöningen skulle utgöra lön och en tredjedel tjänstgöringspenningar; att

1 Med bifall till framställning av Kungl. Maj:t, medgav 1903 års riksdag, att kostnaderna för
anordnande inom Korsberga socken (Jönköpings län) av organiserad och kontrollerad familjevård för
sinnessjuka i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokoll över civilärenden den 12 januari
1903 omförmälda, av medicinalstyrelsen framlagda förslag och kostnadsberäkning finge bestridas av förslagsanslaget
till hospitals underhåll.

biträdande läkare, som vore medicine licentiat och boende vid hospitalet,
ägde utöver den i staten bestämda avlöningen bekomma årligen 1,000
kronor, under villkor att han icke med befattningen såsom biträdande
läkare förenade annan tjänst; och att för biträdande läkare, som icke vore
boende vid hospitalet, avlöningen i alla händelser skulle utgå med endast

2,000 kronor om året utan någon rätt till naturaförmåner;

att i avlöningsstaten för Härnösands hospital den till biträdande läkaren
utgående första klassens kost finge utbytas mot »kost lika med allmänna
avdelningens samt såsom kostförbättringspenningar 200 kronor»;

att, på det Kungl. Maj:t måtte komma i tillfälle att lämna arvode
åt en bokhållare vid Växjö hospital, det belopp av högst 23,600 kronor,
som av riksdagen beviljats till arvoden åt tjänstemän, vilka ej vore i
hospitalens och asylernas lönestater upptagna, finge höjas med 600 kronor
till högst 24,200 kronor;

att de vid statens sinnessjukvårdsanstalter anställda bokhållare finge
förklaras berättigade att erhålla en första arvodesförhöjning av 200 kronor
efter fem års och en andra arvodesförhöjning å likaledes 200 kronor
efter ytterligare fem års väl vitsordad tjänstgöring; samt

att vad som erfordrades för beredande av ifrågavarande avlöningsförmåner
skulle utgå av förslagsanslaget till hospitals underhåll med
undantag av ålderstil läggen för läkaren vid Växjö hospitals avdelning för
kriminalpatienter, vilka skulle påföras sjätte huvudtitelns förslagsanslag till
ålderstillägg. I

I statsverkspropositionen till 1907 års riksdag framlades förslag till
avlöningsstat för överläkare och vissa andra tjänstemän vid hospital och
asyler m. m.

Till bifogat statsrådsprotokoll för den 12 januari 1907 hade vederbörande
departementschef (dåmera chefen för civildepartementet) erinrat,
att då gällande lönestat för tjänstemännen vid en stor del av rikets hospital
och asyler fastställts genom kungl. brev den 5 juni 1885, ävensom
att för de anstalter, som senare tillkommit eller blivit väsentligen utvidgade,
lönestaterna bestämts i huvudsak efter samma grunder.

1907 års
riksdag.

1(3

Beträffande de underordnade läkarbefattningarna erinrades, att sådana
då funnos av tre slag, asylläkare, biträdande läkare och underläkare,
varjämte amanuens var anställd vid Stockholms hospital och vid Lunds
hospital. Av asylläkare funnos då tre, en vid Lunds asyl, en vid Uppsala
asjd och en vid kriminalasylen i Växjö.

Enligt en i statsrådsprotokollet (sid. 126 och 127) intagen tablå
voro jämlikt då gällande stat de kontanta avlöningarna till överläkare, asylläkare,
biträdande läkare, underläkare och syssloman bestämda till följande
belopp:

1) överläkare (och läkaren vid Vishy hospital):

Lunds hospital och asyl.............................kronor 7,700

(dessutom såsom ersättning för undervisning i psykiatri vid Lunds universitet ett
årligt arvode av 1,500 kronor);

Vänersborgs hospital och asyl.........................

Vadstena hospital och asyl..........................

Växjö hospital . ..............................

Uppsala hospital och asyl...........................

(dessutom såsom e. o. professor ett årligt arvode av 2,500 kronor);

Göteborgs, Kristinehamns och Härnösands hospital samt Piteå hospital och asyl

Nyköpings hospital..............................

Visby hospital................................

Stockholms hospital..............................

(dessutom såsom e. o. professor en årlig avlöning av 4,000 kronor med ålderstillägg
efter fem år av 500 kronor);

2) asylläkare....................................

3) biträdande läkare................................

4) underläkare...................................

5) sysslomän:

Uppsala hospital och asyl, Lunds hospital och asyl samt Vänersborgs hospital och asyl

Vadstena hospital och asyl..........................

Stockholms hospital, Växjö hospital samt Piteå hospital och asyl........

Göteborgs, Kristinehamns och Härnösands hospital.............

Nyköpings hospital..............................

Visby hospital................................

> 7,500

> 7,300

> 7,000

» 6,500

» 6,000

> 5,000

» 4,500

* 4,000

> *) 4,500

> 2,500
» 2,000

> 4,200

» 3,700

» 3,200

• 2,800

» 2,300

> 1,800

Medicinalstyrelsen hade i skrivelse ’den 28 september 1906, med förslag
till förändrad lönestat för vissa läkare och övriga tjänstemän vid sta -

*) Förutom två ålderstillägg.

tens hospital och asyler, särskilt hemställt om inrättande av ett antal
högre avlönade biträdande läkartjänster, vilkas innehavare skulle benämnas
hospitalsläkare, med samma avlöningsförmåner, som föreslagits för de
dåvarande asylläkarna.

I detta hänseende hade styrelsen anfört, hurusom den under senaste
år fått allt flera anledningar att, oberoende av den väckta frågan om
löneförbättring för de underordnade läkarna vid hospital och asyler, taga
under övervägande lämpligheten eller nödvändigheten att vid vissa större
anstalter inrätta tjänster av nämnda slag.

Så hade det visat sig, att vid de stora anstalter, som under senaste
år uppstått, överläkaren omöjligen kunde ägna sig åt detaljerna av sjukvården
i sådan omfattning, som förut å mindre anstalter ansetts tillkomma
honom. Det hade även blivit allt mera tyrdligt, att överläkarna vid sådana
anstalter jämväl beträffande administra!ionsgöromål behövde en erfaren
och en viss självständighet och auktoritet besittande medhjälpare, vilken
vid semester och tillfälliga förfall för överläkaren kunde anförtros att
företräda honom, något som dittills icke alltid varit fallet, då det kunnat
inträffa, att till och med. den äldste biträdande läkaren å platsen varit
rätt ung och mindre erfaren.

Här må ock särskilt nämnas, att för överläkaren och sysslomannen
vid Kristinehamns hospital förhöjning i deras löneförmåner ansetts betingad
av den avsevärda utvidgning av hospitalet, som ägt rum, och därmed
följande, väsentligt ökat arbete.

Departementschefen ansåg de båda sistnämndas avlöningar lämpligen
böra sättas till samma belopp som de i staten för Vadstena hospital och
asyl upptagna, eller 7,300 kronor för överläkaren och 3,700 kronor för
sysslomannen.

För vinnande av större reda och överskådlighet hade departementschefen
emellertid i sitt statförslag upptagit jämväl övriga överläkare och
syssloman, oaktat någon lönereglering för dem då icke ifrågasattes.

Beträffande de underordnade läkarna vid statens hospital och asyler
ansåg departementschefen förebragt utredning med klara skäl giva vid handen,
att eu reglering av deras avlöningsförhållanden icke längre kunde

3—173775. Löner trjler ing skommitténs bet. LVU.

undanskjutas. Dessa avlöningar utginge efter samma grunder, som fastställdes
vid 1885 års riksdag. Under den tid av mera än tjugo år, som
sedan dess förflutit, hade utvecklingen av sinnessjukvårdens område gått
framåt med stora steg.

Nya metoder med tvångsfri behandling och därav följande skärpt
bevakning hade vunnit insteg. Dessa metoder ställde väsentligen ökade
krav på läkarens utbildning, duglighet och omdöme.

De flesta hospital hade sedan år 1885 utvidgats dels genom tillbyggnader
och dels genom tillkomsten av de inom vissa län på landstingens
bekostnad uppförda s. k. upptagningsanstalter, vilka helt stode under
hospitalens förvaltning.

Dessa hade i sin mån verkat därhän att, fastän antalet läkarplatser
väsentligen ökats, den enskilde läkarens arbetsbörda betydligt vuxit.

Betydlig stegring av levnadskostnaderna hade ägt rum under de två
senaste decennierna.

Lades så härtill den omständigheten, att befordringsutsikterna för
dessa underordnade läkare i hög grad förmörkats, vore det — menade
departementschefen — knappast ägnat att väcka förvåning, att hospitalsbanan
icke vore begärlig för läkarna, och att svårigheter uppstode att
besätta ifrågavarande ansvarsfulla befattningar med skickliga innehavare.

Det syntes departementschefen därför vara förenligt med klok förtänksamhet
att tillmötesgå av läkarna uttryckta önskemål.

I avseende å de av medicinalst}?relsen beträffande de kontanta avlöningsförmånerna
framställda förslagen hade departementschefen icke funnit
något att erinra.

Inrättande av de ifrågasatta hospitalsläkartjänsterna syntes departementschefen
särskilt vara att förorda såsom övergångsplatser, där innehavarens
lämplighet för den viktiga överläkarbefattningen komme att ytterligare
prövas.

Medicinalstyrelsen hade ock hemställt om förhöjning av vissa i lönestaten
ej upptagna tjänstemäns avlöningsförmåner. I detta hänseende hade
departementschefen ej funnit något att erinra utom beträffande avlöningen
till sekreteraren hos hospitalsdirektionen i Kristinehamn. Departements -

chefen ansåg dennes avlöning höra bestämmas till samma belopp, som tillerkänts
innehavaren av motsvarande befattning i Vadstena.

I skrivelse den 31 maj 1907 nr 6 meddelade riksdagen, att beträffande
de av Kungl. Maj:t föreslagna löneförhöjningarna för överläkaren vid Kristinehamns
hospital samt lör sysslomannen vill samma hospital riksdagen
funnit desamma vara av hospitalets utvidgning och därav föranledda ökade
göromål för ifrågavarande tjänstemän av behovet påkallade och således
icke hade något att däremot erinra.

Vidkommande därefter Kungl. Maj:ts förslag om inrättandet av en
ny hospitalsläkartjänst och förändring av fem biträdande läkartjänster till
hospitalsläkartjänstcr hade riksdagen funnit de ifrågasatta nya tjänsterna,
på sått departementschefen framhållit, vara att förorda såsom övergångsplatser,
dår innehavarens lämplighet för den viktiga överläkarbefattningen
komine att ytterligare prövas. Därtill komme, att genom inrättandet av
dessa tjänster belordringsutsikterna för de underordnade läkarna vid hospitalen
skulle i väsentlig grad ökas och därigenom en vikti^ anledning
till den då rådande svårigheten eller omöjligheten att hålla den underordnade
läkarpersonalen vid hospitalen fulltalig — vilken svårighet, eldigt
vad av den förebragta utredningen framginge och vad riksdagen i övrigt
inhämtat, allvarligt hotade att äventyra hospitalsvårdens behöriga handhavande
komma att undanröjas. Riksdagen hade fördenskull ansett sig
även i denna del böra bifalla Kung]. Maj:ts förslag.

Likaledes hade riksdagen funnit en löneförbättring för de underordnade
läkarna och vissa i då gällande lönestater för hospitalen ej upptagna
tjänstemän av behovet påkallad, och då riksdagen jämväl funnit de i de
föreslagna staterna upptagna avlöning.^beloppen lämpligt avvägda, hade
riksdagen icke haft något att mot framställningen i denna del erinra.

Ej heller hade riksdagen funnit anledning till erinran mot vad
Kungl. Maj:t '' i övrigt föreslagit beträffande de ifrågavarande tjänstemän
tillkommande naturaförmåner, deras rätt till semester, vikariatsarvoden
under semester samt villkoren för åtnjutande av de föreslagna löneförmånerna
ävensom i avseende å de anslag, från vilka de för beredande av
dessa löneförmåner erforderliga medel skulle utwå.

o o

På grund av vad sålunda anförts hade riksdagen i fråga om kontanta
avlöningsförmåner för överläkare och vissa andra tjänstemän vid
nedan nämnda hospital och asyler godkänt följande lönestat: 1

	Lön.		Tjänst gö rings		Arvode.	Summa.
			penningar.
Stockholms hospital:
1 överläkare................	52,666	67	1,333	33	—	-''	4,000	—
1 biträdande läkare.............	2,333	33	1,166	67	—	—	3,500	—
1 svssloman................	2,133	33	1,066	67	—	—	3,200	—
Uppsala hospital och asyl:
1 överläkare................	4,000	—	2,000	—	•500	—	6,500	—
1 hospitalsläkare..............	3,H33	33	1.666	67	—	—	5.0C0	—
1 asyl läkare................	3,333	33	1,666	67	—	—	5,000 ,	—
1 biträdande läkare.............	2,333	33	1,166	67	—	—	3,500	—
1 biträdande läkare.............	2,313	33	1,166	67	—	—	3,500 ''	''-
1 underläkare...............	1,666	67	833	33	—	—	2,500	—
1 underläkare...............	1,666	67	833	33	—	—	2,500 ;	—
1 syssloman...............	2,800	—	1,400	—	—	—	4,200	—
Nyköpings hospital:
1 överläkare................	3,333	33	1,666	67	—	—	5,000	—
1 biträdande läkare.............	2,333	33	1,166	67	—	—	3,500	—
1 syssloman................	1,533	33	766	67	—	—	2,300	—
Vadstena hospital och asyl:
1 överläkare................	4,866	67	2,433	33	—	—	7,300	—
1 hospitalsläkare..............	3,333	33	1,666	67	—	—	5,000	—
1 biträdande läkare.............	2,333	33	1,166	67	—	—	3,500	—
1 syssloman................	2,466	67	1,233	33	—	—	3.700	—
Vfixjö hospital:							'';
1 överläkare................	4,333	33	2,166	67	2 500	—	7,000	—
1 asylläkare vid avd. för kriminalpaticnter . .	3,333	33	1,666	67	—	—	5,000	—
1 biträdande läkare.............	2,333	33	1,166	67	—	—	3,500	—
1 underläkare................	1,666	67	833	33	—	—	2,500 j	—
1 syssloman................	2,133	33	1,066	67	—	—	3,200	—

1 Såsom överläkare vid asylen.

2 För tillsyn av Korsberga-kolonien.

Visby hospital: 1 läkare..................	'' Lön.		Tjänst- görings- penningar.	Arvode.	Summa.
3,000		1 1,500				4,500
1 syssloman . . . . ...........	1,200	—	600	—	—	-	1,800	—
Lunds hospital och asyl:
1 överläkare................	4,333	33	2,166	67	11,200	—	7,700	_
1 hospitalsläkare..............	3,333	33	1.666	67	—	—	5,000	_
1 asylläkare................	3,333	33	1,666	67	_	—	5,000	_
1 biträdande läkare............	2,333	33	1,166	67	_	—	3,500	__
1 underläkare...............	1,666	67	833	33	_	—	2,500	!_
1 underläkare...............	1,666	67	833	33	_	—	2,500	_
1 syssloman................	2,800	—	1,400	—	—	—	4,200
Göteborgs hospital:
1 överläkare...............	4,000	—	2,000	—	_	_	6,000	_
1 biträdande läkare.............	2,333	33	1,166	67	—	_	3,500	_
1 syssloman................	1,866	67	933	33	—	—	2,800	—
Vänersborgs hospital och asyl:
1 överläkare................	5,000	—	2,500	—	_	_	7,500	__
1 hospitalsläkare..............	3,333	33	1,666	67	_	_	5,000	_
1 biträdande läkare.............	2,333	33	1,166	67	_	_	3,500	-■
1 underläkare............	1,666	67	833	33	_	_	2,500	_
1 underläkare...............	1,666	67	833	33	_	—	2,500	_
1 syssloman................	2,800	—	1,400	—	—	—	4,200	—
Kristinehamns hospital:
1 överläkare................	4,866	67	2,433	33	_	_	7,300	_
1 hospitalsläkare . . . .........	3,333	33	1,666	67		_	5,000	_
J biträdande läkare.............	2,333	33	1,166	67	_	_	3,500	_
1 underläkare...............	1,666	67	833	33	_	—	2,500	_
1 underläkare..............	1,666	67	833	33	—	-.	2,500	_
1 syssloman................	2,466	67	1,233	33	—	—	3,700	—
Härnösands hospital: 1 överläkare................	4,000		2,000				6,000
1 biträdande läkare.............	2,333	33	1,166	67	_	_	3,500	_
1 syssloman................	1,866	67	9&3	33 1	—	—	2,800	—

1 Såsom överläkare vid asylen,

	.		Tjänst	_
	Lön.		göriugs- penuingar.	Arvode.	Summa.
Piteå hospital och asyl:
1 överläkare................	4,000	—	2,000	—	'' —	-	6,000	—
1 hospitalsläkare..............	3.333	33	1,666	67	—	—	5,000	—
1 syssloman................	2,133	33	1,066	67	—	—	3.200	—■
Summa	145,266	63	72,633	37	2,200		220,100	—

Anm I. För hospitalsläkare och asylläkare kan avlöningen efter 5 år höjas med 500 kronor,
därav två iredjedelar utgöra lön -och eu tredjedel tjänstgöringspenniugar, under villkor att befattningens
innehavare mer än fyra år av denna tid med goda vitsord bestritt sin egen eller på grund av förordnande
annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom
till last den tid han åtnjutit semester, samt under iakttagande att den högre avlöningen ej får tillträdas
förrän vid början av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänsteåldern blivit uppnådd;
börande löntagaren därvid tillgodoräknas den tjänstgöringstid såsom asylläkare, vilken infallit före dessa
bestämmelsers trädande i tillämpning.

Anm. II. Är biträdande läkare medicine kandidat, utgår den kontanta avlöningen med endast
2,500 kronor, därav två tredjedelar såsom lön och eu tredjedel såsom tjänstgöringspenniugar.

Anm. 111. Underläkare, som är medicine licentiat, äger att utöver i staten bestämda 2,500
kronor uppbära 500 kronor för år, att utgå två tredjedelar såsom lön och en tredjedel såsom tjänstgöringspenningar.

Därjämte hade riksdagen

dels medgivit de i staten upptagna tjänstemän följande naturaförmåner: överläkare,

hospitalsläkare, asylläkare och sysslomän boställsvåning med bränsle
samt elektrisk belysning, där sådan anordnats, dock att läkaren och sysslomannen vid Visby
hospital icke skulle äga rätt till några naturaförmåner;

biträdande läkare och underläkare bostad med möbler och sängkläder, bränsle, lyse
och tvätt samt första klassens kost eller, där sådan ej funnes, allmänna klassens kost och
200 kronor såsom kostförbättringspenningar;

dels beslutat:

att biträdande läkare, åt vilken familjebostad inom hospitals eller asyls område upplåtits,
därtill skulle erhålla bränsle samt elektrisk belysning, där sådan anordnats, men avstå
från eljest medgivna möbler, sängkläder och tvätt;

att hospitalsläkare och biträdande läkare, som medgåves att bo utom anstaltens område,
icke erhölle några naturaförmåner, men, om de vore medicine licentiater, i kontant ersättning
därför ägde att uppbära 800 kronor.

Vidare hade riksdagen såsom villkor och förbehåll för åtnjutande av
ifrågavarande avlöningsförmåner stadgat:

O o O

att överläkare icke finge utom hospital och asyl samt läkaren vid Visby hospital icke
utom Visby stad utöva enskild praktik mot betalning med undantag av vad som rörde sinnessjukdomar; samt,

i fråga om asylläkare, hospitalsläkare, biträdande läkare och underläkare,

att sådan tjänsteman skulle vara underkastad deu vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden, som kunde varda honom i behörig ordning ålagd;

att med befattning av ifrågavarande slag icke finge förenas annan tjänst å rikets,

riksdagens eller kommuns stat, ej heller vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i

styrelse för verk eller bolag, som vore med Kung!. Maj:ts oktroj försett eller blivit såsom
aktiebolag registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan
tjänstebefattning av vad slag som helst, med mindre den, vid prövning i föreskriven ordning,
befunnes icke vara hinderlig för fullgörandet av tjänstgöringen vid anstalten;

att tjänstgöringspenn ngar finge uppbäras endast för den tid, befattnings innehavare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men skulle för den tid, han eljest varit från
tjänstgöring befriad, utgå till den, som uppehållit befattningen;

att den, som av sjukdom hindrades att förrätta sin befattning, ägde uppbära hela

lönen, men att den, som undfinge ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter

eller särskilda uppdrag eller i behörig ordning avstängdes från tjänstgöring eller eljest vore
lagligen förhindrad att sköta befattningen, kunde förpliktas att, utöver tjänstgöringspenuingar,
avstå så mycket av lönen, som för befattningens uppehållande erfordrades eder eljest prövades
skäligt;

att avlöning ej finge utgå för tid, varunder befattnings innehavare avhållit sig frän
tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka
giltigt förfall;

att, därest befattnings innehavare bleve avstängd från tjänstgöring eller i häkte tagen,
den del av hal s avlöning, som icke prövades böra användas till befattningens uppehållande,
skulle under tiden innehållas, såvida ej prövades skäligt låta honom uppbära något därav;

att, därest emellertid tjänsteman i följd av kroppsskada, ådragen under tjänstutövning,
biivit tills vidare oförmögen till tjänstgöring, avlöningen å stat kunde, såsom undantag
från vad i det föregående vore stadgat, efter medicinalstyrelsens beprövande utgå till honom
oavkortad under högst sex månader; på prövning av Kung!. Maj:t skulle det ankomma, till
huru stor del avlöniug kunde böra till den skadade utgå efter omförmälda tid av sex månader;
samt

att vid förfall, eller när det erfordrades för beredande av semester, läkare av lägre
grad skulle vara skyldig att, om han förordnades till högre befattning vid anstalten, densamma,
mot åtnjutande i förstnämnda fall av de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar
i stället för egna tjällst.görilöspenningar, men i senare fallet utan särskild ersättning, bestrida,
dock ej längre än tre månader under ett och samma kalenderår.

Slutligen hade riksdagen medgivit

O O O

dels att läkare och syssloman finge, därest vederbörande hospitalsdirektion
funne sådant kunna utan hinder för göroinålens behöriga gång

O Ö O O

äga rum, årligen åtnjuta semester, överläkare, hospitalsläkare och asylläkare
under sex veckor samt biträdande läkare, underläkare och syssloman under
en måtfad;

dels att arvoden till vikarier under semester för hospitalsläkare, biträdande
läkare och underläkare finge utgå med 200 kronor för månad
jämte resekostnad sersättning för vikarien enligt gällande resereglemente;

dels att det belopp av högst 24,200 kronor, som av riksdagen be -

lönestater upptagna, höjdes med 8,300 kronor till högst 32,500 kronor,
på, det att arvoden till ifrågavarande tjänstemän måtte kunna utgå med
följande belopp:

Stockholms hospital:

amanuensen.........................kronor 2,000

predikanten......................... » 800

sekreteraren......................... > 800

Uppsala hospital och asyl:

predikanten......................... » 1,400

sekreteraren......................... » 1,200

två bokhållare, vardera 600 kr................. > 1,200

Nyköpings hospital:

predikanten......................... » 500

sekreteraren......................... > 500

Vadstena hospital och asyl:

predikanten......................... » 1,800

sekreteraren......................... » 1,000

två bokhållare, vardera 600 kr................. > 1,200

Visby hospital:

predikanten......................... > 300

sekreteraren......................... > 200

Växjö hospital:

predikanten......................... » 800

sekreteraren......................... > 500

bokhållaren............... » 600

Lunds hospital och asyl:

amannensen......................... » 2,000

predikanten......................... » 1,400

sekreteraren......................... * 1,200

två bokhållare, vardera 600 kr................. > 1,200

Göteborgs hospital:

predikanten......................... » 800

sekreteraren......................... » 600

Vänersborgs hospital och asyl:

predikanten........''................. > 1,400

sekreteraren......................... » 1,200

två bokhållare, vardera 600 kr................. » 1,200

Kristinehamns hospital:

predikanten......................... » 1,400 «

sekreteraren......................... > 1,000

två bokhållare, vardera 600 kr................. » 1,200

Härnösands hospital:

predikanten......................... > 800

sekreteraren......................... > 500

Hteå hospital och asyl:

predikanten

sekreteraren

kronor

800

BOO

Summa kronor 32,000

med rätt för samtliga amanuenser och bokhållare till bostad med möbler och sängkläder,
lyse, bränsle, tvätt och första klassens kost eller, där sådan ej funnes, allmänna klassens
kost och 200 kronor såsom kostförbättringspenningar samt för bokhållare till en första arvodcsförhöjning
efter fem års och en andra arvodesförhöjning efter ytterligare fem års väl vitsordad
tjänstgöring;

dels och att vad som erfordrades för beredande av ifrågavarande
avlöningsförmåner skulle utgå av förslagsanslaget till hospitals underhåll,
utom vad anginge ålderstilläggen till hospitalslilkare och assylläkare, vilka
skulle påföras sjätte huvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Genom skrivelse till medicinalstyrelsen den 1 november 1907 förordnade
Kungl. Maj:t, att vad i stadgan angående sinnessjuka den 14
juni 1901 vore föreskrivet i fråga om tillsättande och entledigande av
asjdläkare ävensom om sådan läkares åligganden och tjänstledighet in. m.
skulle tills vidare i tillämpliga delar gälla för de hospitalsläkare, som
enligt kungl. brev den 28 juni 1907 skulle från och med den 1 januari
1908 anställas vid Uppsala, Vadstena, Lunds, Vänersborgs och Piteå
hospital och asyler samt Kristinehamns hospital (bihang till svensk författningssamling
1907 nr 61).

Vid 1908 års riksdag medgavs, att vid Göteborgs hospital finge
från och med år 1909 anställas ytterligare en biträdande läkare mot den
kontanta avlöning och de förmåner i övrigt samt under de bestämmelser
och villkor, som beträffande biträdande läkare vid rikets hospital och
asyler blivit i enlighet med 1907 års riksdags beslut genom kungl. brev
den 28 juni samma år fastställda av Kungl. Maj:t.

Vid 1909 års riksdag medgavs, att det belopp av högst 82,500
kronor, som riksdagen medgivit att användas till arvoden åt tjänstemän,
vilka ej vore i hospitalens och asylernas lönestater upptagna, från och med
år 1910 höjdes med 1,800 kronor till högst 34,300 kronor, på det att ett
arvode av 600 kronor måtte kunna utgå till en bokhållare vid vart och ett
av Stockholms och Göteborgs hospital samt Piteå hospital och asyl, med

4—173775. Löneregleringskommitténs bet. LVU.

K. skr. ''/ii
1907.

1908 års
riksdag.

1909 års
riksdag.

1910 års
riksdag.

rätt för ifrågavarande bokhållare till bostad med möbler och sängkläder,
lyse, bränsle, tvätt och första klassens kost eller, där sådan ej funnes,
allmänna klassens kost och 200 kronor såsom kostförbättringspenningar
samt till en ''första arvodesförhöjning å 200 kronor efter fem års och en
andra arvodesförhöjning å likaledes 200 kronor efter ytterligare fem års
väl vitsordad tjänstgöring.

Härvid uttalade riksdagen emellertid sin förväntan, att det belopp
av tillhopa 1,900 kronor, som för det dåvarande utginge till avlönande
av extra skrivbiträde å sysslomanskontoren vid ifrågavarande hospital,
bleve, på sätt av medicinalstyrelsen och vederbörande departementschef
ställts i utsikt, besparat i sammanhang med inrättandet av de föreslagna
nya tjänsterna.

I statsverkspropositionen vid 1910 års riksdag, sjätte huvudtiteln,
framlades förslag till lönestat för överläkare och syssloman vid hospital
och asyler samt läkaren vid Y''isby hospital m. m.

Till bifogat statsrådsprotokoll över civilärenden den 14 januari 1910
erinrades av vederbörande departementschef, att i sammanhang med den
lönereglering för underordnade läkare vid statens hospital och asyler, som
beslöts år 1907, överläkaren vid Kristinehamns hospital (liksom ock
sysslomannen därstädes) tillerkändes förhöjning i löneförmåner på grund
av den avsevärda utvidgning av hospitalet som ägt rum. För övriga överläkare
(liksom ock för övriga sysslomän) ifrågasattes då icke någon lönereglering,
men upptogos det oaktat deras tjänster i den nya staten för
vinnande av större reda oeh överskådlighet.

Enligt vad departementschefen meddelade, hade i en till Kungl.
Maj:t ingiven petition av den 1 juli 1907 sysslomän och bokhållare anhållit
om åtgärders vidtagande för att bereda dem förbättrade löneförmåner
i enlighet med ett av dem framlagt förslag.

Medicinalstyrelsen hade, efter vederbörande hospitalsdirektioners
hörande, den 25 september 1908 avgivit utlåtande över denna framställning
och därvid tillika framlagt förslag till lönereglering för överläkarna
vid sinnessjukanstalterna.

Sedan statskontoret inkommit med yttrande i ärendet, hade den av

Kungl. Maj:t don 18 juni 1908 tillsatta, kommittén för verkställande av
utredning och avgivande av förslag rörande omorganisation av medicinalstyrelsen
in. in., efter erhållen remiss, den 19 oktober 1909 avgivit utlåtande
i ämnet.

1 dä mera avsedda förslag till lönereglering för vissa tjänstemän vid
rikets hospital och asyler inginge — meddelade departementschefen vidare
— ej Malmö asyl. Genom kungl. brev den 28 november 1883 hade
nämligen föreskrivits, att överläkartjänsten vid nämnda anstalt ej skulle
förklaras ledig, samt att sjukvården skulle tills vidare på lämpligt sätt
uppehållas. Frågan om anstaltens indragning stode alltjämt på dagordningen,
och vid en blivande ledighet syntes därför även sysslomansbefattningen
böra uppehållas genom tillfälligt förordnande.

Medicinalstyrelsen hade jämväl i underdånig skrivelse den 17 september
1909 inkommit med förslag till avlöningsstat, för läkare och syssloman
vid Säters och Västerviks under byggnad varande hospital.

Departementschefen framhöll, att den i ärendet förebragta utredningen
syntes med klara skid giva vid handen, att en förbättring i löneavseende
för överläkare, syssloman och bokhållare vid statens hospital och asyler
vore av behovet påkallad, och att detta också torde hava från statsmakternas
sida förutsatts vid den lönereglering, som vid 1907 års riksdag
beslöts för de underordnade läkarna vid sinnessjukanstalterna.

Vad till en början anginge överläkarna, vore givetvis en löneförbättring
i främsta rummet nödig i fråga om de befattningar, för vilka
avlöningen fortfarande utginge med samma belopp, som bestämdes år
1885. Men även för de flesta övriga överläkare syntes en ökning i lönehänseende
vara skälig, med hänsyn bland annat därtill att vid fastställande
av ny lönestat ansåges böra stadgas skyldighet för vederbörande att vara
underkastade den nya pensionslagens bestämmelser, och de sålunda komme
att få bidraga till sin egen pensionering.

I avseende å avlöningsbeloppen hade medicinalstyrelsen och den i
ärendet hörda kommittén framlagt i viss mån skiljaktiga förslag, vilket
närmare framginge av en i statsrådsprotokollet intagen sammanställning.

Vid granskning av de båda förslagen, som med hänsyn till utgifterna
för statsverket vore väsentligen likvärdiga, hade departementschefen

ansett sig böra giva företräde åt det av kommittén uppgjorda. Det syntes
honom nämligen som skulle det ur flera synpunkter, vara en fördel att
avlöningsförhållandena vid de olika anstalterna bleve i den män ske kunde
överensstämmande. Och då även med kommitténs förslag avlöningen vid
de båda största anstalterna, de i Uppsala och Lund, syntes departemetschefen
vara tillräckligt utmätt i betraktande av de naturaförmåner, som,
enligt vad han förutsatte, fortfarande komtne att bliva förenade med
ifrågavarande befattningar, hade han ansett sig böra biträda kommitténs
förslag i denna del.

Beträffande särskilt överläkartjänsten vid Uppsala hospital och asyl,
med vilken befattning professuren i psykiatri vid Uppsala universitet
för det dåvarande vore förenad, syntes det departementschefen givetvis
böra stadgas, att den nya avlöningsstaten skulle i fråga om denna överläkartjänst
äga tillämpning endast under förutsättning att tjänsten, skildes
från professorsbefattningen. I fullmakten för den dåvarande överläkaren
stadgades skyldighet att, om och när Kungl. Maj:t funne sådant lämpligt,
frånträda prolessorsbeställningen och därmed förenade avlöningsförmåner.
Frågan om tjänsternas skiljande vore för övrigt redan föremål för behandling
inom ecklesiastikdepartementet.

1 avseende å avlöningsvillkoren hade departementschefen icke något
att erinra mot den av medicinalstyrelsen föreslagna jämkning i det dittills
gällande förbudet för överläkarna att utöva enskild praktik därhän, att
detta icke skulle gälla vare sig sinnessjukdomar eller nervsjukdomar. I
övrigt ansåg departementschefen de för de underordnade hospitalsläkarna
vid 1907 års lönereglering fastställda villkor och bestämmelser för då
tillerkända avlöningsförmåner höra i tillämpliga delar komma till användning
vid nu förevarande lönereglering. Tillika syntes böra för övergång
på den nya staten uppställas det vanliga villkoret om skyldighet att underkasta
sig pensionslagens bestämmelser.

Medicinalstyrelsen hade föreslagit, att vikarien för läkaren vid Visby
hospital under dennes semester skulle erhålla samma avlöning som biträdande
läkare eller efter 3,500 kronor för år, jämte reseersättning. Detta
förslag hade departementschefen ansett sig höra biträda, med hänsyn till

den svårighet, som syntes vara förenad med anskaffandet av kompetent
vikarie i Visby, där underordnad hospitalsläkare icke funnes anställd.

Vad därefter anginge sy sslo w änn en, ansåg departementschefen en
löneförbättring för dessa tjänstemän vara i lika hög grad påkallad som
för överläkarna. Sysslomansbefattningarna ställde nämligen stora anspråk
på sina innehavare med hänsyn till de mångskiftande och krävande göromål,
som vore förenade med dessa befattningar. Sysslomannen skulle
sålunda vara bok- och räkenskapsförare, han skulle handhava de med den
ekonomiska förvaltningen sammanhängande bestyren, besörja anskaffning
av såväl inventarier som beklädnads- och andra förbrukningsartiklar samt
kontrollera alla leveranser, han skulle vårda inventarierna och hava tillsyn
över anstaltens byggnader och stängsel, han skulle handhava skötseln
av anstaltens trädgård och planteringar ävensom av jordbruk och ladugård,
där sådana inrättningar funnes. Slutligen skulle han handhava och ansvara
för en betydande penningförvaltning.

Såsom belysande i sistnämnda avseende meddelades en sammanställning
av inkomster och utgifter för hospitals underhåll år 1908.

Vid övervägande av de särskilda förslagen hade departementschefen
ställt sig något mera tveksam än i fråga om överläkarna, detta särskilt
med hänsyn därtill, att det ekonomiska ansvar, som vilade på sysslomännen
vid de stora anstalterna, i Uppsala och Lund, vore så väsentligt mycket
större än motsvarande tjänstemäns vid andra hospital. Vid en jämförelse
med de löneförmåner, som under senaste åren tillerkänts liknande
befattningshavare inom andra grenar av statsförvaltningen, exempelvis
distriktskamrerare och förrådsförvaltare vid statens järnvägar, som erhållit
en begynnelseavlöning av 3,900 kronor och en slutavlöning av 4,800
kronor jämte ersättning för bostad och bränsle, hade departementschefen
* dock funnit de av kommittén föreslagna lönebeloppen jämväl för sysslomännen
i Uppsala och Lund kunna anses tillräckliga. På grund därav
och med hänsyn till de skäl, som anförts rörande överläkarnas avlöning,
hade departementschefen trott sig böra stanna vid att i huvudsak förorda
kommitténs förslag jämväl i denna del.

De naturaförmåner, som dittills tillkommit sysslomännen, syntes
departementschefen fortfarande böra oförändrade utgå.

Medicinalstyrelsen hade framställt förslag om stadgande av skyldighet
för syssloman att årligen begagna sig av semester och av förbud att med
sysslomansbefattning förena anställning såsom sekreterare hos vederbörande
hospitalsdirektion. Mot delta förslag hade departementschefen intet
att invända. I övrigt syntes honom de dåmera vanliga avlöningsvillkoren
böra stadgas för åtnjutande av löneförmånerna enligt den nya
staten.

Beträffande slutligen bokhällarna hade såväl statskontoret som kommittén
förordat av medicinalstyrelsen framlast förslå" till löneförbättring:
för dessa tjänstemän, enligt vilket de skulle tillerkännas, förutom då utgående
naturaförmåner, såsom arvode en begynnelseavlöning av 1,000
kronor med ålderstillägg av 300 kronor efter fem år. Då även departementschefen
funne de sålunda föreslagna löneförmånerna lämpligen avvägda,
tillstyrkte han förslaget i denna del.

Bokhallarnas avlöning utginge från ett under förslagsanslaget till
hospitals underhåll upptaget belopp till arvoden åt tjänstemän, vilka ej
vore upptagna i hospitalens och asylernas lönestater. Detta belopp uppginge
från och med år 1910 till 34,300 kronor. Vid bifall till vad
departementschefen hemställt syntes honom detta belopp böra ökas med

5,600 kronor, motsvarande 400 kronors löneförhöjning till en var av 14
bokhållare, och sålunda upptagas till 39,900 kronor.

I ärendet väckta frågor om semester för bokhållare samt om ersättning
till vikarie för bokhal''are ansåg departementschefen icke vara av
beskaffenhet att böra underställas riksdagens prövning, då det gällde
tjänstemän, som icke vore upptagna i den av riksdagen fastställda staten.
Departementschefen ansåg sig emellertid redan då böra nämna, att vad
i dessa hänseenden föreslagits syntes honom förtjänt av bifall.

Medicinalstyrelsen hade i sin förut omnämnda skrivelse av den 17
september 1909 angående avlöningsstat för läkare och syssloman vid
Säters och vid Västerviks hospital anmärkt, att dessa hospital, som vore
beräknade för 800 sinnessjuka vartdera och således vore i storlek närmast
jämförbara med Kristinehamns hospital med 768 sjukplatser, i likhet med
sistnämnda anstalt vore avsedda huvudsakligen för akuta fall av sinnessjukdom
och följaktligen kom me att bliva hospital i egentlig mening utan

kombination med asyler, ett förhållande som medförde behov av jemförelsevis
större antal läkare än vid de kombinerade hospitalen och asylerna.
Medicinalstyrelsen meddelade vidare, att vid Kristinehamns hospital vore
anställda, förutom överläkare, en hospitalsläkare, eu biträdande
läkare och två underläkare, och att samma antal läkare vore behövligt
vid såväl Säters som Västerviks hospital. Löneförmånerna för hospitalsläkaren,
biträdande läkaren och de båda underläkarna skulle enligt medicinalstyrelsens
förslag bliva enahanda som vid 1907 års riksdag bestämts för
motsvarande befattningar vid rikets övriga sinnessjukanstalter.

Mot vad medicinalstyrelsen sålunda hemställt hade departementschefen
icke funnit anledning till erinran.

I skrivelse den 9 juni 1910 nr 6 meddelade riksdagen sitt beslut i

ämnet.

Vad först vidkomme överläkarna, hade riksdagen funnit den av
Kung!. Maj:t föreslagna kontanta avlöningen till överläkarna i Göteborg,
Härnösand och Piteå (7,500 kronor) böra sänkas till 7,000 kronor.

Beträffande de för sysslomännen upptagna avlöningsbeloppen, vilka
i övrigt synts riksdagen lämpligt avpassade, hade riksdagen funnit den
för sysslomannen vid hospitalet i Stockholm föreslagna avlöningen, 4,300
kronor, väl hög. Då antalet platser vid detta hospital ej uppginge till
mera än 250, under det antalet platser vid Växjö, Göteborgs och Piteå
hospital — vilkas syssloman enligt Ivungl. Maj:ts förslag skulle i avlöning
åtnjuta 3,500 kronor — vore resp. 490, 355 och 370 och sysslomansbefattningen
vid Stockholms hospital alltså åtminstone ej syntes vara mera
krävande än vid de andra nu nämnda, ansåg riksdagen giltigt skäl ej företinnas
för den högre avlöningen vid Stockholms hospital; och den omstän,
digheten, att levnadskostnaderna i Stockholm torde ställa sig dyrare än
på de andra orterna, syntes riksdagen med hänsyn till de sysslomännen
tillkommande naturaförmånerna ej kunna tillmätas stor betydelse. Med
anledning därav hade riksdagen ansett hospitalssysslomannens i Stockholm
kontant utgående avlöning lämpligen böra bestämmas till samma belopp
som för övriga här nämnda, eller 3,500 kronor.

Mot vad Kungl. Maj:t i övrigt föreslagit beträffande dels de i avlöningsstaterna
upptagna läkarna och tjänstemännen tillkommande naturaförmåner,
dels deras rätt till och, vad anginge sysslomännen, även skyldighet
att begagna sig av semester, dels villkoren för åtnjutande av de
föreslagna löneförmånerna, dels ock lönestatens tillämpning i fråga om
överläkarbefattningen vid Uppsala hospital och asyl, hade riksdagen icke
något att erinra.

Då det emellertid kommit till riksdagens kännedom, att frågan om
skiljandet av sistnämnda överläkarbefattning från professorsbefattningen i
psykiatri vid Uppsala universitet icke syntes kunna slutligen ordnas under
år 1910, hade riksdagen funnit det bland de f reslagna villkoren och bestämmelserna
för åtnjutande av de dessa tjänstemän tillförsäkrade avlöningsförmånerna
upptagna stadgande angående skyldighet för förutvarande
innehavare av befattning, som i bestämmelserna avsåges, att före deri 1
november 1910 anmäla, om de ville underkasta sig den nya avlöningsstaten,
böra beträffande överläkaren i fråga i så måtto ändras, att tiden
för dylik anmälan bestämdes till tre månader från den dag, Kungl. Maj:t
meddelat beslut om överläkartjänstens skiljande från professorsbefattningen.

Vad Kungl. Maj:t vidare föreslagit till förbättring av bokhållarnas
löneförmåner ansåge sig riksdagen jämväl böra bifalla.

Riksdagen, som icke halt något att erinra mot vad Kungl. Maj:t i
övrigt under denna punkt i statsverkspropositionen föreslagit, hade sålunda
i fråga om kontanta avlöningsförmåner för läkaren vid Visby hospital samt
överläkare och syssloman vid nedan nämnda hospital och asyler godkänt
följande lönestat att träda i kraft den 1 januari 1911:

			Tjänst
	Lön.		göringspou-	Summa
			ningar.
	Kr.		Kr.		Kr.
_ m Stockholms hospital.
1 överläkare......................	2,666	6(5	1,333	34	4,000	—
1 syssloman.............’.........	2,300	—	1,200	—	3,500	—
Uppsala hospital och asyl.
1 överläkare......................	5,000	—	2,500	—	7,500	—
1 syssloman......................	2,700	—	1.600	—	4,300	—
Nyköpings hospital.
1 överläkare......................	4,000	—	2,000	—	6,000	—
1 syssloman......................	1,600	—	1,000	—	2,600	— i
Vadstena hospital och asyl.
1 överläkare......................	5,000	—	2,500	—	7,500	—
1 syssloman......................	2,700	—	1,600	—	4,300	—
Växjö hospital.
1 överläkare......................	5,000	—	2,500	—	7,500	—
1 syssloman......................	2,300	—	1,200	—	3,50t)	—
Visby hospital.
1 läkare........................	3,000	—	1,500	—	4,500	—
1 syssloman.............•........	1,200	—	800	—	2,000
Lunds hospital och asyl.
1 överläkare......................	5,000	—	2,500	—	7,500	—
1 syssloman......................	2,700	—	1,600	—	4,300
Göteborgs hospital.
1 överläkare......................	5,000	—	2,000	—	7,000	—
1 syssloman......................	2,300	—	1,200	—	3,500	—
Vänersborgs hospital och asyl.
1 överläkare......................	5,000	—	2,500	—	7,500	—
1 syssloman......................	2,7C0	—	1,600	—	4,300	—
Kristinehamns hospital.
1 överläkare......................	5,000	—	2,500	—	7,500	—
1 syssloman......................	2,700	—	1,600	—	4,300	—

5—173775. Löneregler ingslcommitténs bet. LVU.

			Tjänst-
	Lön.		\| göringspen-	Summa.
			ningar.
	Kr.		Kr.		Kr.

lliirnösands hospital.
1 överläkare......................	5,000	—	2,000	—	7,000	—
1 syssloman......................	2,300	—	1,200	—	3,500	—
Piteå hospital och asyl.
1 överläkare......................	5,000	—	2,000	—	7,000	—
1 syssloman..............•.......	2,300	-	1,200	—	3,500
Säters hospital.
1 överläkare......................	5,000	—	2,500	—	7,500	-
1 syssloman......................	2,700	—	1,600	—	4,300
Västerviks hospital.
1 överläkare......................	5,000	—	2,500	—	7,500	—
1 syssloman......................	2,700	—	1,600	—	4,300	(—
, Summa	97,866	66	49,833	34	147,700	—

Anm. Avlöningen kan efter 10 år höjas för överläkare och läkaren vid Visby hospital med
600 k Anor. därav 400 kronor anses utgöra lön och 200 kronor tjänstgöringspennlngar, samt för syssloman
med 500 kronor, därav 300 kronor beräknas såsom lön och 200 kronor såsom tjänstgöringspenningar

Därjämte hade riksdagen

dels bestämt, att i fråga om överläkarbefattningen vid Uppsala hospital
och asyl lönestaten skulle äga tillämpning endast under förutsättning
att tjänsten skildes från professorsbefattningen i psykiatri vid Uppsala universitet
;

dels medgivit de i staten upptagna tjänstemän följande naturaförmåner:
boställsvåning med bränsle samt elektrisk belysning, där sådan
anordnats, dock att läkaren och sysslomannen vid Visby hospital icke skulle
äga rätt till några naturaförmåner.

Vidare hade riksdagen godkänt följande allmänna villkor och bestämmelser
för åtnjutande av de överläkare, läkaren vid Visby hospital och
syssloman tillförsäkrade avlöningsförmåner nämligen: s

att sådan tjänsteman skulle vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden, som kunde varda honom i behörig ordning ålagd;

att med befattning av ifrågavarande slag icke finge förenas annan tjänst å rikets

riksdagens eller kommuns stat och med sysslomansbefattning icke heller anställning såsom
sekreterare hos vederbörande hospitalsdirektion;

att med i förevarande lönestat upptagen befattning ej heller finge förenas vare sig
uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som vore med Kung],
Maj.ts oktroj försett eller blivit såsom aktiebolag registrerat, eller befattning såsom tjänsteman
i sadant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, såframt
ej, vad anginge Överläkare och läkaren vid Visby hospital, Kungl. Maj:t och, vad anginge
syssloman, medicinalstyrelsen uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande
uppdrag eller tjänstebefattning ej finge anses inverka hederligt för tjänstgöringen
vid anstalten, funne uppdraget eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

att överläkare icke finge utom hospital och asyl samt läkaren vid Visby hospital icke
utom Visby stad utöva enskild praktik mot betalning, utom vad som rörde nerv- eller sinnessjukdomar; att

tjänstgörilöspenningar finge uppbäras endast för den tid, befattnings innehavare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit från tjänstgöring
befriad, skulle utgå till den, som uppehållit befattningen;

att deri, som av sjukdom hindrades att förrätta sin befattning, ägde uppbära hela
lönen, men att den, som undfinge ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter
tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller
i behörig ordning avstängdes från tjänstgöring eller eljest vore lagligen förhindrad att sköta
befattningen, kunde förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar avstå
sa mycket av lönen, som för befattningens uppehållande erfordrades eller eljest ”prövades
skäligt;

att avlöning ej finge utgå till tjänsteman för tid, varunder lian avhållit sig från
tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunna stvrka
giltigt förfall;

att, därest tjänsteman bleve avstängd från tjänstgöring eller i häkte tagen, den del
av hans avlöning, som icke av medicinalstyrelsen prövades böra användas till befattningens
uppehållande, skulle under tiden innehallas, savida ej styrelsen funne skäligt låta honom
uppbära något därav;

att, därest emellertid tjänsteman i följd av kroppsskada, ådragen under tjänstutövmng,
blivit tills vidare oförmögen till tjänstgöring, avlöningen å stat kunde, såsom undantag
tran vad i det föregående vore stadgat, efter medicinalstyrelsens beprövande utgå till honom
oavkortad under högst sex månader; på prövning av Kungl. Maj:t skulle det ankomma, till
huru stor del avlöning kunde böra till den skadade utgå efter omförmälda tid av sex
inanader;

att den förhöjning av avlöning, som medgivits ifrågavarande tjänstemän efter tio års
innehavande av vederbörande befattning, finge utgå under villkor att innehavaren under mer
än fyra femtedelar av denna tjänstetid med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund
av förordnande, annan statens tjänst, eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid
icke finge föras honom till last den tid han åtnjutit semester, under iakttagande att den
högre avlöningen ej^ finge tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst efter det, varunder
den stadgade tjänståldern blivit uppnådd; och borde löntagare därvid tillgodoräknas den tid
som före den nya avlöningsstatens trådande i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande av löneförhöjning,
redan uppnått den levnads- och tjänstalder, som berättigade honom till pension, icke
finge tillträda samma förhöjning;

att tjänstemännen ägde årligen, när sådant utan hinder för göromålens behöriga gång
kunde ske, åtnjuta semester, överläkare och läkaren vid Visby hospital under en och eu halv

manad samt syssloman under en månad; „ „ .

att syssloman vore pliktig att begagna sig av semester a tid av aiet, som av direk

tionen bestämdfrän tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande eller dödsfall

själva lönen utginge till månadens slut; . , „ •

alt i fråga om skyldighet att från tjänsten avga ävensom i fråga om ratt till pension
skulle gälla vad i särskild lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension vore vid
liden för den nya lönestatens ikraftträdande eller, såvitt angiuge innehavare av befattning,
som därefter tillträddes, vid tillträdet till befattningen stadgat,

att en var, som med eller efter den nya lönestatens ikraftträdande tillträdde be|att g
av nu ifrågavarande slag, skulle vara pliktig att underkasta sig nyssberörda villkor och

att de förutvarande innehavare av sådana befattningar, vilka icke före den 1 nc^em''
ber 1910 anmälde, att de ville underkasta sig den nya avlöningsstaten samt nämnda vill or
och bestämmelser, och som icke lagligen kunde därtill förbindas, ^skulle varda -bibeballna vid
dem dittills tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den man ej annat.Jo "Jf8 a
bestämmelserna i förenämnda lag, vid den rätt till pension som dittills tillkommit dem, dock
att i fråga om överläkaren vid Uppsala hospital och asyl dylik anmälan finge ske tre mana
der från den dag, Kungl. Maj:t meddelat beslut om överläkartjänstens skiljande tran professorsbefattningen
i psykiatri vid Uppsala universitet.

Slutligen hade riksdagen medgivit

dels att under läkarens vid Visby hospital semester hans vikarie
skulle äga åtnjuta enahanda avlöningsförmåner, som tillkomme biträdande
läkare vid hospital, jämte resekostnadsersättning;

dels att det belopp av högst 34,300 kronor, som av riksdagen beviljats
till arvoden åt tjänstemän, vilka ej vore upptagna i hospitalens och
asylernas lönestater, höjdes med 5,600 kronor till högst 39,900 kronor,
på det att Kungl. Maj:t måtte komma i tillfälle att bestämma arvodet till
de vid statens anstalter för sinnessjuka anställda bokhållare till 1,000
kronor om året med rätt för dem till bostad med möbler och sängkläder,
lyse, bränsle, tvätt och första klassens kost eller, där sådan ej funnes, allmänna
klassens kost och 200 kronor såsom kostförbättringspenningar samt
till en arvodesförhöjning å 300 kronor efter fem års väl vitsordad tjänst -

göring;

dels att vid ett vart av Säters hospital och Västerviks hospital finge
anställas en hospitalsläkare, en biträdande läkare och två underläkare mot
den kontanta avlöning och de förmåner i övrigt samt under de bestämmelser
och villkor, som beträffande sådana befattningar vid rikets hospital

och asyler blivit i enlighet med 1907 års riksdags beslut genom kungl.
brev den 28 juni samma år av Kungl. Maj:t faststållda;

dels ock att vad som erfordrades för beredande av ifrågavarande avlöningsförmåner
skulle utgå av förslagsanslaget till hospitals underhåll,
utom vad anginge ålderstilläggen till överläkare, läkaren vid Visby hospital,
hospitalsläkarna vid Säters hospital och Västerviks hospital samt syssloman,
vilka skulle påföras sjätte huvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Genom kungl. brev den 23 december 1910 förklarades, att medicinalstyrelsen
tills vidare må äga att, utan hinder av bestämmelserna i § 49
av stadgan angående sinnessjuka den 14 juni 1901, medgiva fri förflyttning
av patienter mellan hospitalet och asylen vid såväl Uppsala som Lunds
sinnessj ukanstalter.

1911 års riksdag medgav, att det belopp av högst 39,900 kronor,
som riksdagen beviljat till arvoden åt tjänstemän, vilka ej vore upptagna
i hospitalens och asylernas lönestater, höjdes med 700 kronor till högst

40.600 kronor, på det att Kungl. Maj:t måtte bliva i tillfälle att bestämma
arvodet till sekreterarna vid Göteborgs hospital och Växjö hospital till
800 kronor om året samt för predikanten vid Göteborgs hospital till 1,000
kronor om året.

Samma riksdag beslöt, att i lönestaterna för statens hospital och
asyler samt för karolinska mediko-kirurgiska institutet skulle, i den förra
staten under Stockholms hospital och i den senare under professuren i
psykiatri, införas en anmärkning av följande innehåll:

»Så länge den föreskrift kvarstår, att överläkarbefattningen vid Stockholms
hospital och professuren i psykiatri vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet skola vara förenade med varandra, skall pensionsunderlaget för
de båda förenade tjänsterna utgöra 5,000 kronor, eller för den innehavare
av befattningarna, vilken är i åtnjutande av ålderstillägg å professuren,

5.600 kronor.»

r. brev a9/i!
1910.

I9H års
riksdag.

K. brev «/■
1912.

1912 års
riksdag.

1913 års
riksdag.

Sedan genom kungl. brev den 19 oktober 1911 Kung]. Maj:t förordnat,
att sysslomansbefattningen vid Malmö asyl skulle, efter dåvarande
sysslomannens avgång från tjänsten, i avvaktan på avgörande av väckt
fråga om nämnda anstalts indragning eller förändring, uppehållas genom
förordnande tills vidare, ävensom förklarat sig vilja, uppå framställning av
medicinalstyrelsen, bestämma det arvode, som finge utgå för tjänstens
uppehållande, samt styrelsen uti skrivelse den 27 november 1911 anmält,
att styrelsen med 1911 års utgång entledigat bemälde person från innehavande
befattning såsom syssloman vid nämnda asyl, ävensom avgivit förslag
å den avlöning, som borde utgå till den person, som från och med
år 1912 kom me att uppehålla ifrågavarande tjänst, förordnades, jämlikt
kungl. brev den 12 april 1912, att till den, som uppehölle befattningen
såsom syssloman vid Malmö asyl, finge av förslagsanslaget till hospitals
underhåll för tiden från och med den 1 januari 1912 tills vidare utgå ett
årligt arvode av 2,600 kronor jämte ersättning för bostad med bränsle
med 800 kronor om året.

Vid 1912 års riksdag medgavs,

dels att vid Stockholms hospital finge anställas en hospitalsläkare
mot den kontanta avlöning och de förmåner i övrigt samt under de bestämmelser
och villkor, som beträffande sådan befattning blivit genom
kungl. brev den 28 juni 1907 fastställda;

dels att nämnda tjänstebefattning finge tillsättas redan under
år 1912;

dels ock att vad som erfordrades för beredande av ifrågavarande
löneförmåner finge utgå av förslagsanslaget till hospitals underhåll, utom
vad anginge ålderstillägg till bemälde hospitalsläkare, vilket skulle påföras
sjätte huvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg. I

I proposition nr 113 gjorde Kungl. Maj:t framställning till 1913
års riksdag angående vissa ändringar i lönestaterna för personalen vid
rikets hospital och asyler.

Till statsrådsprotokoll den 21 februari 1913 erinrade chefen för
civildepartementet, hurusom lönestater för nämnda hospital och asyler

fastställdes, med undantag beträffande asylen i Malmö, av 1907 års riksdag,
varefter vissa ändringar skedde år 1910. Medicinalstyrelsen hade i
skrivelse den 30 september 1912 gjort framställning om vissa ändringar
i nämnda stater och därjämte överlämnat en framställning i liknande syfte
från psykiatriska föreningen. I anledning av styrelsens förslag hade yttrande
infordrats från hospitalsdirektioner.

Departementschefen lämnade en redogörelse för de allmänna skäl,
som, enligt uttalanden av psykiatriska föreningen, medicinalstyrelsen och
hospitalsdirektioner, syntes tala för löneförbättringar för hospitalens och
asylernas läkarpersonal.

Dessa uttalanden gåve enligt departementschefens mening tydligt
nog vid handen, att för det dåvarande betydande svårigheter mötte att
besörja rekryteringen inom hospitalsläkarkåren, och denna uppfattning hade
departementschefen för sin del fått ytterligare bestyrkt av åtskilliga ärenden,
som kommit under hans behandling. Såsom exempel på ställningen
nämnde departementschefen, att vid ingången av år 1913 9 av de 13
underläkartjänsterna voro vakanta, samt att vid Vänersborgs stora hospital
och asyl med enligt staten 5 läkare allenast funnos 2 läkare. I själva
verket kunde det, menade departementschefen, knappast vara försvarligt
att låta förhållandena utveckla sig vidare i denna riktning, samtidigt som
staten lade ned millioner årligen på hospitalsbyggnader och sinnessjukvårdens
löpande kostnader. Icke minst angeläget vore det, att läkarkåren
vid hospitalen bleve väl rekryterad under en period, då alltjämt nya anstalter
anlades.

Den brist på hospitalsläkare, som för det dåvarande gjorde sig så
kännbart gällande, berodde otvivelaktigt till ej ringa del därpå, att tillströmningen
till läkarbanan över huvud taget under flera år varit mindre
riklig. Här vore således ett förhållande, som kunde tänkas av sig självt
komma att upphöra. Då emellertid en tendens bland de yngre läkarna
påtagligen gjorde sig gällande att föredraga andra grenar av läkarverksamheten
framför hospitalsläkarbanan, måste man tydligen söka ett botemedel
däremot, om rekryteringen av sinnessjukanstalternas läkare skulle kunna ske
på tillfredsställande sätt. Psykiatriska föreningen hade framställt åtskilliga
förslag i avseende å utbildningen, verksamhetens större självständighet in.

in., vilka departementschefen antog komma att i sinom tid i annat sammanhang
bliva föremål för Kungl. Maj:ts prövning; men såväl nämnda förening
som medicinalstyrelsen och övriga vederbörande hade starkt framhållit,
att de ekonomiska förmånerna för* det dåvarande ingalunda vore sådana, att
de lockade till inträde på hospitalsläkarbanan. I detta avseende syntes
det således vara nödvändigt att få en föi''bättring till stånd.

Ett förslag av denna innebörd borde emellertid enligt departementschefens
åsikt för det dåvarande inskränkas till de punkter, där en snar
förändring alldeles påtagligt vore av behovet påkallad. En mera genomgripande
lönereglering ansåge han sig således icke då böra föi-orda, lika
litet som åtgärder, vilka, om än i och för sig mindre betydande, dock
innebure principiella avvikelser från de fastställda lönegrun derna, t. ex.
beträffande fördelning av lön och tjänstgöringspenningar, ortstillägg m. m.
Ej heller hade han för avsikt att då ingå på ett av psykiatriska föreningen
framlagt och även av medicinalstyrelsen i viss del förordat förslag att utvidga
läkarantalet vid de större anstalterna.

När de sakkunniga, som inom departementet voro sysselsatta med
behandling av den lägre hospitalspersonalens ställning och löneförhållanden,
avgivit sitt betänkande, syntes departementschefen den lämpligaste tidpunkten
vara inne att slutgiltigt och i ett sammanhang upptaga frågan
om lönereglering för rikets hospital i dess helhet. Till äventyrs kunde det
därvid befinnas lämpligt att, åtminstone i vissa avseenden, hänskjuta frågan
till löneregleringskommittén.

Sedan departementschefen således angivit sin principiella ståndpunkt
till den föreliggande frågan, redogjorde han för de förslag i speciella avseenden,
som framställts.

Beträffande överläkarna hade medicinalstyrelsen erinrat, att dessa
tjänstemän samt läkaren vid Visby hospital enligt kungl. brev den 4 juli
1910 tillerkänts ett ålderstillägg å 600 kronor efter 10 år. Det hade
emellertid framhållits, att denna tid av 10 år vore för lång, emedan befordran
till överläkartjänst skedde först vid mera framskriden ålder och
överläkarna alltså endast några få år före avgången från tjänsten komine
i åtnjutande av ålderstillägget.

En nedsättning av antalet tjänstår, som berättigade till ålderstillägg,

från 10 till 5 för överläkarna och läkaren vid Visby hospital syntes medicinalstyrelsen
hava så giltiga skäl för sig, att styrelsen ansett sig böra därom
göra framställning.

Psykiatriska föreningen hade icke framställt några önskemål i detta
avseende. De flesta hospitalsdirektionerna hade ej heller särskilt yttrat
sig i ämnet. Av direktionen för Nyköpings hospital, som förordat medicinalstyrelsens
förslag, anfördes dock, att avlöningen till överläkaren vid
Nyköpings hospital i sammanhang med den ifrågasatta höjningen av hospitalsläkarnas
avlöning borde ökas till 6,500 kronor. Direktionen för Visby
hospital hade begärt, att avlöningen till dåvarande läkare skulle höjas till
överensstämmelse med den föreslagna lönen för hospitalslåkarna.

Departementschefen förklarade, att med den uppfattning han förut
uttalat, att för det dåvarande inga andra åtgärder borde vidtagas än sådana,
som vore oundgängligen nödvändiga och som icke föregrepe en blivande
fullständig lönereglering, han givetvis vore mindre benägen för den av
medicinalstyrelsen föreslagna ändringen beträffande överläkarnas ålderstillägg,
helst då detta infördes i lönestaten så sent som år 1910. Då psykiatriska
föreningen ej för sin del framfört yrkande därom, syntes ett visst
fow finnas för det antagandet, att läkarna i allmänhet icke ansåge denna
ändring tillhöra de viktigaste. Av de dåvarande överläkarna åtnjöte också
åtskilliga redan ålderstil lägg, och ur rekryteringssynpunkt syntes frågan
knappast hava så stor betydelse, att icke med dess prövning kunde anstå
till den granskning av lönestaten i dess helhet, som departementschefen
förutsatte inom en tämligen nära framtid komma till stånd. Han hade
således icke funnit sig böra tillstyrka medicinalstyrelsens förslag i denna
del, liksom han ej heller ansåge sig böra för det dåvarande ifrågasätta
någon ändring i avlöningen till överläkaren vid Nyköpings och läkaren
vid Visby hospital.

Beträffande hospitals- och asylläkare hade medicinalstyrelsen erinrat,
att dessa läkare åtnjöte en årlig avlöning av 5,000 kronor jämte boställsvåning
med bränsle och elektrisk belysning samt ett ålderstillägg å 500
kronor efter 5 år.

Det vore dessa tjänster, vilkas avlöningsförmåner syntes styrelsen
böra så förbättras, att tjänsterna kunde bereda innehavarna en skälig ut 6—173775.

Löneregleringskommitténs bet. LVU.

komst, även sedan utgiften för familjen blivit större. Avlöningen borde
med andra ord med åren stiga, så att den kunde tillfredsställa en läkares
anspråk på slutlig avlöning.

Styrelsen hade i detta sammanhang anfört, att -dåmera intet skäl
funnes att behålla titeln »asylläkare», utan borde alla asylläkartjänster
hädanefter benämnas hospitalsläkartjänster.

Titeln asylläkare hade införts först med tillkomsten av Lunds asyl
i början av 1890-talet; med Uppsala asyl tillkom ytterligare en sådan
tjänst. Dessa båda asyler utgjorde till en början mera självständiga anstalter,
vilka voro ställda som annex till moderanstalterna Lunds, respektive
Uppsala, hospital. Men sedan Kungl. Maj:t genom nådigt brev den
23 december 1910 medgivit fri förflyttning av patienter mellan hospitalet
och asylen vid såväl Uppsala som Lunds sinnessjukanstalter, vore dessa
att betrakta som enhetliga anstalter, och asylläkaren hade i allt väsentligt
samma ställning till överläkaren och sjukvården som en hospitalsläkare.
En tredje asylläkartjänst funnes vid Växjö hospitals kriminalavdelning; ej
heller där kunde eu förändring av titeln till hospitalsläkare vara annat än
fördelaktig.

Departementschefen anförde, att, sedan sinnessjukanstalterna i Lund,
Uppsala och Kristinehamn utvidgats samt nya anstalter anlagts i Vänersborg,
Säter och Västervik, förhållandet mellan antalet överläkartjänster
och hospitalsläkartjänster blivit mindre gynnsamt. Den tanke, som uttalades
år 1907, då sistnämnda läkartjänster inrättades eller att dessa
skulle bliva övergångsplatser till de viktiga överläkarposterna, visade sig
numera för en stor del hospitalsläkare icke hålla streck. Hospitalsläkarplatserna
bleve i stället för många slutposten på banan. Under sådana förhållanden
hade antagligen avlöningen för dessa tjänster ur rekryteringssynpunkt
mycket stor betydelse, och det syntes departementschefen omöjligt
att förbise det enstämmiga vitsordandet från medicinalstyrelsen, psykiatriska
föreningen och hospitalsdirektionerna av den mindre gynnsamma verkan
av de dåvarande avlöningarna. Att en förbättring måste ske, stode således
klart för departementschefen, frågan gällde endast omfattningen och den
lämpligaste formen.

Inför mångfalden av de förslag, som framkommit, hade departe -

4»

mentschefen icke kunnat undgå att känna en viss tvekan, särskilt med
hänsyn till den principiella uppfattning han uttalat, att hela det då föreliggande
ärendet ej kunde anses såsom en slutgiltig lösning av hospitalsläkarnas
lönefråga, lian hade stannat vid den av derå direktioner förordade
utvägen att föreslå en begynnelseavlöning å 5,500 kronor med två
ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor efter respektive 5 och 10 år. Av
denna avlöning syntes två tredjedelar böra anses såsom lön och en tredjedel
såsom tjänstgöringspenningar.

För att hospitalsläkare skulle till största utsträckning ägna sin tid
åt sin tjänsts utövning, hade medicinalstyrelsen ansett ändamålsenligt, att
sådant förbud för enskild praktik, som fastställts för överläkarna, föreskreves
även för hospitalsläkarna, d. v. s. att de ej utom hospital eller
asyl Unge utöva enskild praktik mot betalning utom vad som rörde nerveller
sinnessjukdomar.

Departementschefen ansåg emellertid ett sådant förbud för ifrågavarande
läkares verksamhet hava en ganska liten betydelse, då de antagligen
endast i undantagsfall bleve anlitade, varförutom, såsom en direktion
framhållit, rättelse, om sådant skulle erfordras, alltid syntes kunna åstadkommas
utan större svårighet, då dessa läkare vore underkastade omedelbar
tillsyn av överläkare och direktion. En ändring i detta avseende syntes
departementschefen därför kunna få bliva beroende på en kommande utredning
angående hospitalsläkarpersonalens organisation och lönestater i
deras helhet.

En fråga av mindre betydelse vore även att omnämna, nämligen
tjänstetiteln för ifrågavarande läkare. I detta avseende syntes departementschefen
den av medicinalstyrelsen föreslagna benämningen »hospitalsläkare»
vara att föredraga framför den av psykiatriska föreningen påyrkade
»biträdande överläkare». Titeln asylläkare såsom dåmera onödig borde
bortfalla.

Beträffande biträdande läkare erinrade departementschefen att enligt
kungl. brev den 28 juni 1907 dessa läkare åtnjöte en årlig avlöning av

3,500 kronor, om tjänstinnehavaren vore medicine licentiat, och 2,500
kronor, om han vore medicine kandidat, samt naturaförmåner av bostad

med möbler och sängkläder, bränsle, lyse, tvätt samt första klassens kost
eller, där sådan ej funnes, allmänna klassens kost och 200 kronor såsom
kostförbättringspenningar. Dessutom var fastställt,

att biträdande läkare, åt vilken familjebostad inom hospitals eller
asyls område upplåtits, därtill skulle erhålla bränsle samt elektrisk belysning,
där sådan anordnats, men avstå från eljest medgivna möbler,
sängkläder och tvätt; samt

att biträdande läkare, som medgåves att bo utom anstaltens område,
icke erhölle några naturaförmåner, men, om de vore medicine licentiater,
i kontant ersättning därför ägde att uppbära 800 kronor för år.

• Medgivande av sistberörda slag syntes ytterst sällan förekomma.

Beträffande de dittillsvarande underläkartjänsterna hade medicinalstyrelsen
anfört, att dessa läkare åtnjöte en årlig lön av 2,500 kronor, om
tjänstinnehavaren vore medicine kandidat, och 3,000 kronor, om han
vore medicine licentiat, samt sådana naturaförmåner, som fastställts för
biträdande läkare. Det hade under de senare åren visat sig vara förenat
med stora svårigheter att få dessa till antal av 13 uppgående tjänster besatta,
och under senaste tiden hade flera sådana tjänster stått vakanta av
brist på sökande. De tillsatta tjänsternas innehavare hade med få undantag
utgjorts av endast medicine kandidater, som år efter år erhållit förnyade
förordnanden.

Underläkartjänster hade tillkommit först med den stora asylens i
Lund ibruktagande i början av 1890-talet. A denna anstalt skulle vårdas
företrädesvis kroniska fall av sinnessjukdom, vilka antogos endast i ringa
mån vara föremål för direkt sjukvård. Under årens lopp hade emellertid
uppfattningen i detta hänseende ändrats; även de kroniska fallen kunde
påverkas av behandling. Underläkarens tjänstegöromål skiljde sig dåmera
i intet avseende från biträdande läkarens; samma instruktion gällde för
dem båda, och vad beträffade de stora anstalterna i Lund och Uppsala
vore detta särskilt fallet, sedan den i kungl. brevet den 23 december 1910
omförmälda fria förflyttningen mellan hospital och asyl kommit till stånd.

På nämnda grunder syntes det styrelsen, att lämpligaste åtgärden att
få dessa tjänster mera eftersökta av legitimerade läkare vore att förändra
dem till biträdande läkartjänster med den av styrelsen föreslagna avlöning.

Styrelsen var ock för sin del övertygad» att den sålunda föreslagna ök
ningen i avlöningen icke vore större än vad som vore nödvändigt för att
få tjänsterna besatta.

Vunne styrelsens förslag, dels att endast medicine licentiater skulle
vara behöriga att innehava tjänst soin biträdande läkare, dels att alla
underläkartjänster skulle förändras till biträdande läkartjänster, statsmyndigheternas
bifall, sa fö 1 jde därav, att alla medicine kandidater, som
för det dåvarande innehade sadana tjänster på årslöroidnande, vid föioidnandets
slut icke längre vore kompetenta att uppträda som sökande.
Emellertid funnes ett antal medicine kandidater, som under ett flertal år
innehaft tjänster vid hospitalsväsendet och därunder förvärvat sig god
vana och nödiga insikter för utövandet av sina tjänster. Då det icke
kunde anses överensstämmande med rättvisa att med ens diskvalificera dem
för samma tjänster, ansåg medicinalstyrelsen någon ändring angående
avlöning för förutvarande tjänstinnehavare icke böra äga rum, så länge
de sökte och erhölle förnyat förordnande.

Hospitalsdirektionerna hade vitsordat behovet av löneförbättring för
de biträdande läkarna samt, med ett enda undantag, ansett lämpligt att
utbyta underläkarbefattningarna mot biträdande låkartjånstei.

Departementschefen framhöll, hurusom vid 1907 års lönereglering
avsikten syntes hava varit, att biträdande läkartjänsterna i regel skulle besättas
med medicine licentiater och underläkartjänsterna med medicine
kandidater. För det dåvarande vore situationen den, att de biträdande
läkartjänsterna nästan undantagslöst innehades eller uppehölles av medicine
licentiater, under det att de, som bestrede underläkarplatser, till största
delen vore medicine kandidater, och att till flera av sistnämnda tjänstei
icke ens kunnat anskaffas vikarier. Till och med i en av universitetsstäderna
hade det, enligt vad dåvarande direktion meddelat, visat sig
omöjligt att finna sökande till en nyligen ledigbliven underläkartjänst.

Det vore emellertid ingalunda oviktigt, att dessa tjänster, åt vilka
den dagliga tillsynen över de sjuka vore anförtrodd, behörigen besattes,
och då detta syntes omöjligt att uppnå såsom underläkartjänsterna för det

dåvarande vore anordnade, funnes det antagligen icke någon annan utväg
än den av medicinalstyrelsen, psykiatriska föreningen och direktionerna
förordade eller att slopa underläkartjänsterna såsom sådana och i stället
inrätta motsvarande antal biträdande läkartjänster.

Enligt gällande stadga för sinnessjukvården förordnades för det dåvarande
biträdande läkare av medicinalstyrelsen för viss tid, icke överstigande
tre år. Om man nu vidtoge en sådan anordning, att dessa befattningar
bleve de lägsta läkartjänsterna vid hospitalen, syntes det vara
nödvändigt att biträdande läkarna underginge en viss prövotid och för
detta ändamål till en början förordnades endast för viss tid. Önskade eu
sådan läkare efter denna tids förlopp fortsätta på banan och befunnes
han hava fallenhet därför, borde han i enlighet med vad då gällde om
hospitals- och asylläkare förordnas tills vidare. Då han därmed syntes
få anses antagen till ordinarie tjänst, erhölle han pensionsrätt enligt 1907
års pensionslag med delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa.

För läkare, som endast vore förordnad för viss tid, ansåg departementschefen
det av medicinalstyrelsen föreslagna avlöningsbeloppet 4,000
kronor vara tillräckligt. Då däremot biträdande läkare erhölle förordnande
tills vidare och därmed bleve skyldig att betala avgifter för egen, änkas
och barns pensionering jämte retroaktivavgifter, skulle en avlöning å nyssnämnda
belopp skänka honom en behållen inkomst, som kunde antagas
allenast med 200 å 300 kronor överstiga den för det dåvarande bestämda
avlöningen, 3,500 kronor.

För att erhålla medicine licentiater till biträdande läkare hade denna
sistnämnda avlöning uppenbarligen visat sig otillräcklig, men då behovet
av att dessa läkarplatser vore besatta med fullt kompetenta innehavare
enstämmigt vitsordats, hade departementschefen för sin del ansett övervägande
skäl tala för att vidkommande de ordinarie befattningshavarna
icke stanna vid det av medicinalstyrelsen föreslagna beloppet, utan -höja
detsamma till 4,500 kronor. Detta belopp skulle således bliva den i
lönestaten upptagna avlöningen för biträdande läkare, varjämte till staten
borde fogas en anmärkning att, om biträdande läkare allenast erhållit
förordnande på viss tid, avlöningen utginge med 4,000 kronor. Då befordi
ingsutsikterna till hospitalslåkartjänst. finge anses såsom relativt gynn -

samma, syntes icke för det dåvarande något ålderst i Hägg behöva tillerkännas
de biträdande läkarna.

I detta sammanhang påpekade departementschefen, att för det dåvarande
två kvinnliga läkare på grund av särskild dispens innehade förordnanden
såsom biträdande läkare. Då frågan om tillsättande av kvinnliga
läkare å ordinarie tjänst, deras avlöning och pensionsförhållanden ännu
ej vore tillfredsställande utredd, ansåg departementschefen, att, om hans
förslag bifölles, kvinnlig läkare tills vidare icke borde antagas till ordinarie
biträdande läkare och således bord© få stanna vid en kontant avlöniri^

av 4,000 kronor.

Mot styrelsens förslag angående de medicine kandidater, som då tjänstgjorde
såsom biträdande läkare, hade departementschefen icke något att
erinra.

Om i enlighet med hans förslag ny stat för biträdande läkarna fastställdes
att gälla från och med år 1914, syntes de manliga medicine licentiater,
som för det dåvarande vore förordnade såsom biträdande läkare eller
underläkare, vilka befattningar i avseende å tjänstgöringen vore likställda,
böra få räkna sig sin föregående tjänstgöring till godo, så att de, som
tjänstgjort tillräckligt länge och..visat fallenhet för yrket, kunde erhålla
förordnande tills vidare. Vad medicine kandidater däremot beträffade,
borde de, vilka vid en tidpunkt, som skäligen syntes kunna bestämmas
till den 1 juli 1913, innehade förordnande såsom underläkare eller biträdande
läkare, få jämväl efter ingången av år 1914 erhålla förordnande
mot avlöning enligt dittills gällande stat.

Amanuenstjänster funnos, enligt vad departementschefen erinrade,
till ett antal av endast två, en vid Stockholms hospital och en vid Lunds
hospital, sålunda endast vid anstalter, där klinisk undervisning lämnades.
Dessa tjänster voro icke upptagna i lönestaterna. Enligt beslut i sammanhang
med 1907 års lönereglering åtnjöto de från särskilt anvisat belopp av
förslagsanslaget till hospitals underhåll 2,000 kronor i arvode, vartill
koinmo sådana naturaförmåner, som tillkornmo biträdande läkare.

Psykiatriska föreningen hade yrkat, att även dessa tjänster, »med
undantag av sådan amanuenstjänst, som har en klinisk särställning», skulle
förvandlas till biträdande läkartjänster.

Härom hade medicinalstyrelsen anfört, att då båda amanuenstjänsterna
hade dylik ställning och då det dessutom vore förmånligt, att vid
klinikerna funnes läkarbefattningar att innehavas endast kortare tid för
att bibringa sina innehavare speciell utbildning, styrelsen ansåge någon
förändring av dessa tjänster icke böra göras. Ej heller syntes någon höjning
av avlöningen erforderlig. Ifrågavarande båda hospitals förläggning
invid universitetsstad gjorde, att någon större svårighet att skaffa aspiranter
icke funnes.

Styrelsen hade ock erinrat, beträffande amanuenser och bokhållare
vid statens anstalter för sinnessjuka, att dessa åtnjöte dels arvoden, vilka
utginge av ett utav riksdagen anvisat anslag, för det dåvarande enligt
kungl. brev den 22 juni 1911 uppgående till 40,600 kronor, dels naturaförmåner,
vilka till sin natur beviljats och fastställts av Kungl. Maj:t.
Bland nämnda förmåner inginge även kost, och gällde angående denna
samma bestämmelser som för biträdande läkarnas kost. Det syntes styrelsen
böra föreskrivas, att kosten till innehavare av dessa båda tjänster
skulle vara i enlighet med av styrelsen särskilt fastställd utspisningsstat i
stället för, som ordalydelsen då var, första klassens kost eller, där sådan
ej funnes, allmänna klassens kost och 200 kronor såsom kostförbättringspenningar.

Mot vad medicinalstyrelsen sålunda anfört hade departementschefen
intet att erinra.

Jämlikt bestämmelse i kungl. brevet den 28 juni 1907 skulle arvoden
till vikarier under semester för hospitalsläkare, biträdande läkare och
underläkare utgå med 200 kronor per månad jämte resekostnadsersättning
enligt gällande resereglemente. Däremot funnes intet arvode fastställt till
vikarie för överläkare och asylläkare, utan hade läkare av lägre grad (hospitals-,
biträdande resp. underläkare) förordnats att utan ersättning jämte
egen tjänst upprätthålla överläkarens, respektive asylläkarens, tjänster.

Enligt vad medicinalstyrelsen anfört, hade följden blivit, att under
de överordnade läkarnas semester antalet läkare vid vederbörande anstalt
minskats, och att särskilt överläkarens mycket maktpåliggande tjänstegöromål
måst tilldelas en läkare, som redan av sin egen tjänst varit fullt upp -

4»

tagen. För undvikande av denna olägenhet ansåg styrelsen vikariatsarvoden
böra tillerkännas samtliga läkarna vid hospitalen.

Medicinalstyrelsen hade vidare anmärkt, att det fastställda beloppet,
200 kronor per månad, visat sig otillräckligt; styrelsen ansåg det ock
naturligt, att eu därtill kvalificerad läkare hellre mottoge förordnande som
vikarie i den vanliga civila sjukvården med det därför fastställda dagarvodet
av 8 kronor, vartill för övrigt koinme utsikterna till inkomst för
praktik. Det syntes därför styrelsen, att vikariatsersättningar vid hospitalsväsendet,
oavsett om vikarien vore medicine licentiat eller kandidat,
borde utgå med samma belopp, som styrelsen föreslagit för medicine kandidater,
som förordnades att som extra läkare biträda vid sjukvården å
hospitalen, eller med ett dagarvode av 8 kronor och reseersättning jämte
sådana naturaförmåner, som utginge till biträdande läkare.

Jämlikt kungl. brev den 4 juli 1910 hade vikarie för läkaren vid
Visby hospital under dennes semester tillerkänts enahanda avlöningsförmåner,
som tillkomme biträdande läkare vid hospital jämte resekostnadsersättning.
Då emellertid erfarenheten visat, att för sådant vikariat plägade
kunna förvärvas någon av staden Visbys övriga läkare, antog styrelsen,
att det nu för andra vikarier föreslagna arvodet även för denna tjänst
vore tillräckligt.

Beträffande rätten till vikariatsersättning under semester för överläkare
och asylläkare framhöll departementschefen, att den dåvarande anordningen,
då underordnad läkare förordnades att utan ersättning jämte
egen tjänst uppehålla överläkares respektive asylläkares tjänst, tydligen
förutsatte, om den utan alltför stora olägenheter skulle kunna tillämpas,
att läkartjänsterna vore fulltaligt besatta. Då så ingalunda vore fallet för
det dåvarande, mötte det naturligtvis särskilt stora betänkligheter att vidtaga
någon minskning i läkarantalet. Följden hade också blivit, att i åtskilliga
fall överläkare icke kunnat utfå sin semester eller måst nöja sig
med att splittra densamma i perioder om några få dagar. Och dock måste
det erkännas, att för dessa tjänstinnehavare mer än för många andra ett
avbrott i det dagliga slitande arbetet kunde anses väl behövligt. Det syntes
departementschefen således skäligt, att vikariatsarvode tillerkändes även

7—173775. Löneregleringskommitténs bet. LVU.

överläkare. De dittills varande asylläkarna antogos, därest de i staten
uppfördes såsom hospitalsläkare, utan vidare komma i åtnjutande av motsvarande
förmån.

I fråga om de belopp, som borde beräknas för vikariatsersättning,
sade departementschefen sig hava varit tveksam, om det av styrelsen föreslagna
beloppet 8 kronor om dagen komme att visa sig tillräckligt. De
av vissa hospitalsdirektioner framhållna erfarenheter såväl som den omständigheten,
att vikariat för vanliga civila läkare alltid måste antagas
bliva mera inbringande och möjligen även i övrigt vara mera lockande
för yngre läkare, som icke definitivt bestämt sig för hospitalsläkarbanan,
talade onekligen för en höjning av arvodet till åtminstone 10 kronor om
dagen. Då emellertid styrelsen ansett det möjligt att skaffa vikarier för
lägre belopp, hade departementschefen för det dåvarande ansett sig böra
stanna vid det av styrelsen föreslagna beloppet 8 kronor om dagen jämte
enahanda naturaförmåner, som utginge till biträdande läkare.

Förordnades under vakans eller annan ledighet medicine kandidat
att såsom extra läkare uppehålla tjänsten, syntes han jämväl böra erhålla
samma löneförmåner som nyssnämnda vikarie under semester.

Direktionen för Härnösands hospital hade väckt fråga om förändring
av därvarande biträdande läkartjänst till hospitalsläkartjänst.

Under erinran, bland annat, att svårigheter alltid mött att få läkartjänsterna
vid de norrländska hospitalen besatta, ansåg departementschefen
sig kunna tillstyrka, att vid Härnösands hospital en hospitalsläkartjänst
inrättades i stället för dåvarande biträdande läkarbefattning, dock med det
villkor, att hospitalsläkaren skulle vara underkastad förflyttning till annan
anstalt. Skulle det framdeles, då tillgången på sökande till befattningarna
vid hospitalen blivit mera riklig, visa sig lämpligt att utbyta hospitalsläkartjänsten
mot biträdande läkarbefattning, antog departementschefen
det icke möta några svårigheter att placera hospitalsläkaren i Härnösand
vid annat hospital, då nya hospitalsläkartjänster säkerligen komme att inrättas
vid de blivande hospitalen i andra delar av landet.

Fn sådan anordning, som av departementschefen föreslagits, hade
medicinalstyrelsen under hand tillstyrkt, och hade styrelsen tillika upplyst,
att vid hospitalet funnes en lämplig bostad för hospitalsläkare.

1 särskild skrivelse deri 30 september 1912 hade medicinalstyrelsen
angående läkartjänsterna vid Östersunds hospital anfört, att detta hospital,
som skulle vara färdigt till avsyning den 1 december 1914, vore beräknat
för 560 sinnessjuka och enligt hospitalsstadgan avsett att bereda plats i
främsta rummet för sådana sinnessjuka, som ansåges kunna till hälsa återställas
eller förbättras, samt andra sinnessjuka, vilka visat sig vara farliga
för sig själva eller den allmänna säkerheten. Det behövliga antalet läkare
kunde på denna grund icke sättas lägre än till 4. Vad beträffade graden
for dessa läkare, hade styrelsen föreslagit, att vid anstalten skulle anställas
en överläkare, en hospitalsläkare och två biträdande läkare.

Mot vad styrelsen föreslagit i fråga om läkarnas antal vid Östersunds
hospital ansåge departementschefen sig icke kunna göra någon erinran,
och syntes honom avlöningsförmånerna böra bestämmas för överläkaren enligt
medicinalstyrelsens förslag till 7,500 kronor, därav 5,000 kronor lön och

2,500 kronor tjänstgöringspenningar, jämte naturaförmåner, samt för övriga
läkare efter samma grunder, som departementschefen föreslagit beträffande
läkartjänsterna vid övriga hospital.

I sin förutnämnda skrivelse angående läkartjänsterna vid Östersunds
hospital hade medicinalstyrelsen beträffande sysslomansbefattningen därstädes
anfört, att denna syntes komma att kräva mera arbete än motsvarande
befattning vid de anstalter, där sysslomans avlöning vore bestämd till ett
belopp av 3,500 kronor för år. Styrelsen hade därför föreslagit en avlöning
av 4,300 kronor, a(t utgå med 2,700 kronor såsom lön och 1,600
kronor såsom tjänstgöringspenningar, jämte de förmåner i övrigt och under
de bestämmelser och villkor beträffande sådana befattningar, som vore eller
kunde bliva fastställda.

I detta hänseende anförde departementschefen, att det belopp, som
av styrelsen föreslagits i avlöning till syssloman eller 4,300 kronor, utginge
till motsvarande befattningshavare vid Uppsala, Vadstena, Lunds,
Vänersborgs, Kristinehamns, Säters och Västerviks sinnessjukanstalter, under
det sysslomannen vid Stockholms, Växjö, Göteborgs, Härnösands och Piteå
sinnessjukanstalter åtnjöte 3,500 kronor, sysslomannen vid Nyköpings hospital
2,600 kronor samt vid Visby hospital 2,000 kronor, i värjo fall med
rätt till ett ålderstillägg å 500 kronor efter 10 år.

Avlöningen 4,300 kronor hade således dittills varit förbehållen åt
hospital med omkring 800 platser och därutöver. Östersund med sina
560 platser intoge i avseende å patientantalet en mellanställning. Att införa
en ny löneklass för sysslomannen därstädes syntes emellertid för det
dåvarande ej vara lämpligt. Svårighet att få entreprenörer, att kunna fylla
hastigt påkommande behov, att ordna utarbetet m. m. förekomme alltid vid
de norrländska hospitalen och hade, enligt vad erfarenheten visat, gjort
sysslomanstjänsterna där mindre begärliga. Det vore möjligt, att dessa
förhållanden, i förening med de höga levnadsomkostnaderna i Östersund,
borde föranleda till att sysslomannen vid därvarande hospital erhölle en
avlöning av 4,300 kronor. Detta syntes emellertid få bliva beroende på
en mera ingående framtida prövning i sammanhang med den blivande
granskningen av hospitalspersonalens organisation och löneförmåner. För
det dåvarande ansåg departementschefen sig ej böra föreslå högre avlöning
än 3,500 kronor.

1 det kungl. brev av den 4 juli 1910, varigenom bestämmelser meddelats
angående löneförmånerna för läkare och syssloman vid hospitalen i
Säter och Västervik, hade tillika föreskrivits, i fråga om predikant-, sekreterar-
och bokhållarbefattningarna vid dessa hospital, att medicinalstyrelsen
skulle äga att under den tid, nämnda hospital organiserades och mottogo
den första uppsättningen av patienter, av förslagsanslaget till hospitals
underhåll bestrida de utgifter, som erfordrades för fullgörandet av de
göromål vid anstalterna, vilka motsvarade sekreterarens och predikantens
vid andra dylika anstalter, samt till avlönande av nödigt biträde åt anstalternas
syssloman.

T skrivelse den 30 september 1912 hade medicinalstyrelsen sedermera
inkommit med förslag till arvodesstat för nämnda tjänstemän och därvid
anfört, att, som hospitalen både i Västervik och Säter med år 1913 borde
anses vara fullt organiserade och till fullo belagda, tiden vore inne att få
avlöningarna till nämnda tjänstemän vederbörligen fastställda.

Departementschefen erinrade, att såväl Säters som Västerviks hospital
vore avsedda för 800 sinnessjuka, men att vid föregående fastställelse av
avlöningarna för predikant- och sekreterarbefattningarna respektive avlöningsbelopp
knappast satts i direkt förhållande till patientantalet, utan

även andra lokala omständigheter spelat in, under det däremot för bokhållarna
samma arvode fastställts över hela linjen.

Vad särskilt beträffade bokhållarbefattningarna, hade 1907 års riksdag
på Kungi. Maj:ts framställning fastställt avlöningen för bokhållare till
600 kronor, varefter ifrågavarande tjänstemän vid 1910 års riksdag på
förslag av Kungl. Magt erhöllo en till 1,000 kronor förhöjd avlöning med
rätt till bostad med möbler och sängkläder, lyse, bränsle, tvätt och kost
ävensom ett ålderstillägg å 300 kronor. Då sålunda en avsevärd löneförbättring
för ifrågavarande tjänstemannagrupp blivit genomförd så sent som
för tre år sedan, hade departementschefen icke funnit skäl biträda av
direktionen för Västerviks hospital föreslagen ytterligare löneförbättring.
Ifrågavarande bokhållare borde därjämte åtnjuta kost enligt av medicinalstyrelsen
särskilt fastställd utspisningsstat i likhet med vad departementschefen
föreslagit beträffande hospitalsbokhållarna i allmänhet ävensom
naturaförmåner i övrigt i enlighet med vad genom kungl. brev den 4 juli
1910 blivit bestämt.

Beträffande avlöningen till predikanterna anmärkte departementschefen,
att denna växlade med olika belopp vid olika hospital från lägst 300
kronor vid Visby hospital till högst 1,800 kronor vid Vadstena hospital.
Den föreslagna avlöningen för predikanten i Säter uppginge således till
maximum av dittills utgående motsvarande arvoden, men då, såsom direktionen
framhållit, det på grund av hospitalets läge icke syntes vara möjligt
att få tjänsten besatt för lägre avlöning, ansåg departementschefen sig
kunna förorda det av medicinalstyrelsen tillstyrkta beloppet 1,800 kronor.
Mot den föreslagna avlöningen till predikanten vid Västerviks hospital
1,400 kronor hade han intet att erinra.

I fråga om sekreterarbefattningen hade direktionen för Västerviks
hospital föreslagit en ökning av avlöningen utöver den vid andra hospital
högst utgående, som vore 1,200 kronor. Att vid ifrågavarande hospital
stadga ett högre arvode, syntes departementschefen icke påkallat. Han
tillstyrkte alltså det av medicinalstyrelsen förordade beloppet 1,200 kronor.

Predikanten vid Visby hospital åtnjöte ett arvode av 300 kronor.
I en till direktionen för hospitalet ställd ansökning hade dåvarande hospitalspredikanten
anhållit, att arvodet måtte höjas till åtminstone 400 kro -

nor. Såsom stöd härför hade han huvudsakligen anfört, att predikantens
arbete icke uteslutande bestämdes av patientantalet vid vederbörande
anstalter. Vid de små anstalterna, likaväl som vid de stora, utgjordes
den ej obetydligaste delen av arbetet av predikningar och gudstjänsters
förrättande varje helgdag, vilket arbete i det stora hela vore oberoende av
patientantalet. Därjämte framhölls, att arbetet med bibliotekets ordnande och
tillhandahållande, vilket ålåge predikanten, under senare år vuxit betydligt.

Direktionen hade funnit det önskvärt, att arvodet höjdes med 100
kronor om året.

Medicinalstyrelsen hade anfört, att det ej kunde förnekas, att avlöningsbeloppet
till predikanten vid Visby hospital, vilket understege det
för andra hospital bestämda, vore väl lågt. Predikantens göromål vore i
flera avseenden oberoende av antalet sjuka, tillhörande hospitalet. Styrelsen
ansåge således, att den ifrågavarande framställningen hade fullt fog för sig.

Den begärda löneförhöjningen syntes departementschefen skälig.
Trots denna komme arvodet till predikanten vid Visby hospital att understiga
samtliga övriga hospitalspredikanters arvoden.

Vid bifall till departementschefens framställning i sist omhandlade
del samt beträffande arvodena till predikanter, sekreterare och bokhållare
vid Säters och Västerviks hospital, syntes det belopp av högst 40,600 kronor,
som av riksdagen beviljats till arvoden åt tjänstemän, vilka icke vore
i hospitalens och asylernas lönestater upptagna, böra höjas med 9,700 kronor
till högst 50,300 kronor. 1

1 anledning av den kungl. propositionen anförde riksdagen i skrivelse
den 9 maj 1913 nr 78 följande.

Såsom i statsrådsprotokollet erinrats, hade av 1907 års riksdag fastställts
ny lönestat för läkarpersonalen vid rikets hospital och asyler, därvid
dels inrättats en ny art av tjänster — hospitalsläkartjänsterna — dels
ock beslutits vissa löneförhöjningar för asylläkarna, biträdande läkarna och
underläkarna.

En av anledningarna till vidtagande av dessa åtgärder hade varit
förhoppningen, att därigenom skulle undanröjas den då rådande svårigheten
eller omöjligheten att hålla den underordnade läkarpersonalen vid

hospitalen fulltalig, vilken svårighet allvarligt hotade att äventyra hospitalsvårdens
behöriga handhavande.

Sedermera hade av 1910 års riksdag reglerats avlöningarna för överläkarna
vid hospitalen och för läkaren vid Visby hospital.

Dessa åtgärder hade emellertid icke visat sig tillräckligt effektiva
för rådande av bot på det av riksdagen omförmälda missförhållandet.
Svårigheten att erhålla tillräckligt antal läkare vid hospitalstjänsten vore
allt fortfarande synnerligen stor och hade i många fall övergått till omöjlighet.
I sådant avseende ville riksdagen erinra, bland annat, om att, sedan
det visat sig, att underläkartjänsterna vid de nyuppförda hospitalen i Västervik
och Säter av brist på sökande icke kunde tillsättas, 1912 års riksdag
sett sig nödsakad medgiva, att vid vart och ett av dessa hospital finge
under den tid första beläggningen påginge, dock högst till den 1 juli
1913, i stället för underläkare anställas två extra läkare mot ett arvode
av högst 12 kronor om dagen jämte naturaförmåner.

För att åtminstone i någon mån avhjälpa dessa svårigheter hade nu
föreslagits en partiell förändring i 1907 års stat, innebärande vissa avlöningsförbättringar
för hospitalsläkarna och asylläkarna, vilka senare jämväl
skulle benämnas hospitalsläkare, samt för biträdande läkarna, varjämte
underläkartjänsterna skulle förvandlas till biträdande läkartjänster. En allmän
lönereglering för hospitalspersonalen ställdes av departementschefen
i utsikt, sedan pågående utredning angående den lägre personalens avlöningsförhållanden
blivit slutförd.

Riksdagen kunde icke annat ån finna en rubbning sådan som den
föreslagna i en så nyligen som år 1907 fastställd stat föga tilltalande och
hade förty ställt sig synnerligen tveksam inför Kungl. Maj:ts förslag samt
skulle helst hava sett att frågan fått anstå intill densamma kunnat i hela
sin vidd upptagas vid den förebådade allmänna löneregleringen, då även
löneregleringskommittén kunde bliva i tillfälle att i ärendet avgiva yttrande.
Ett ytterligare skäl till ett sådant uppskov funne riksdagen i önskvärdheten
av att frågan om medicinalstyrelsens omorganisation och avlöningsförhållanden,
vilken otvivelaktigt kunde tänkas stå i visst sammanbang
med motsvarande fråga vid hospitalen, vore avgjord, innan någon
mera nämnvärd förändring i då gällande stat för dessa inrättningar vidtoges.

Då emellertid utredningen i ärendet gåve vid handen, att de dåvarande
förhållandena i avseende å läkartillgången vid hospitalen vore sådana,
att fortfarande, såsom av 1907 års riksdag uttalades, hospital svårdens
behöriga handhavande äventyrades, hade riksdagen icke velat helt och hållet
motsätta sig varje åtgärd i föreslagen riktning. Med den av riksdagen
uttalade uppfattning vore det dock tydligt, att riksdagen velat så litet
som möjligt rubba de dåvarande avlöningsbestämmelserna och endast i de
allra mest trängande fallen vidtaga en löneförhöjning.

Med tillämpning av denna grundsats och då den största svårigheten
i förevarande avseende antogs yppa sig beträffande de underordnade läkartjänsterna,
hade riksdagen icke ansett sig böra besluta någon förändring
i hospitals- och asylläkarnas avlöning eller benämning, varemot riksdagen
ville i huvudsak bifalla Kungl. Maj:ts förslag angående de biträdande läkarna
och underläkarna. Riksdagen hade endast ansett, att den föreslagna ersättningen
för naturaförmåner åt biträdande läkare, som tillätes bo utom
anstaltens område, 1,100 kronor, skäligen kunde nedsättas till 1,000 kronor.

Beträffande de vid hospitalen anställda amanuenser had$ ifrågasatts,
att desamma, i likhet med vad som föreslagits för de biträdande läkarna,
skulle erhålla kost i enlighet med av medicinalstyrelsen särskilt fastställd
utspisningsstat i stället för, såsom då vore fallet, första klassens kost eller,
där sådan ej funnes, allmänna klassens kost och 200 kronor såsom kostförbättringspenningar.
Häremot hade riksdagen intet att erinra.

Vidkommande de föreslagna förändrade bestämmelserna angående
vikariatsersättning, gående ut på dels beredande av sådan ersättning åt
vikarie för överläkare och läkaren vid Visby hospital under semester, dels
förhöjning i det dåvarande semesterarvodet, 200 kronor för månad, till 8
kronor för dag- jämte naturaförmåner såsom för biträdande läkare, dels
ock tillerkännande åt medicine kandidat, som förordnades att under vakans
eller annan ledighet å tjänst såsom extra läkare biträda vid sjukvården,
av samma förmåner som föreslagits för semestervikariat, hade riksdagen
jämväl funnit vad till stöd för dessa åtgärder i statsrådsprotokollet meddelats
vara av beskaffenhet att ådagalägga nödvändigheten av att för läkarpersonalen
gynnsammare bestämmelser angående vikariatsersättningen än
de då gällande meddelades, och hade riksdagen ansett sig böra bifalla vad
av Kungl. Maj:t i sådant avseende föreslagits.

Då asylläkarna, för vilkas semester medel enligt gällande bestämmelser
icke funnes anvisade, av riksdagen ansåges förfarande böra bibehållas
syntes jämväl dessa läkare böra beredas den ökade möjlighet till erhållande
av semester, som särskilt anslag för ändamålet innebure.

Vad Kungl. Maj:t föreslagit beträffande sammansättningen av läkarpersonalen
vid hospitalen i Härnösand och Östersund hade ej givit anledning
till anmärkning, liksom riksdagen ej haft annat att erinra mot de
föreslagna avlöningarna för vissa tjänstemän vid hospitalen i Säter, Västervik,
Östersund och Visby än att avlöningen för predikanten vid förstnämnda
hospital, av Kungl. Maj:t föreslagen till 1,800 kronor, lämpligen syntes
böra begränsas till 1,600 kronor.

Kungl. Maj:ts förslag i övriga, uti riksdagens skrivelse ej vidrörda
delar hade riksdagen ansett sig böra lämna utan erinran.

På grund av vad sålunda anförts, hade riksdagen, i anledning av
förevarande proposition, i fråga om kontanta avlöningsförmåner till'' vissa
läkartjänster vid nedan nämnda hospital och asyler godkänt följande lönestat
att träda i kraft den 1 januari 1914:

•	Lön.		Tjänst görings	-	Summa.
			penningar.
Stockholms hospital.	Er.		Er.		Er.

1 biträdande läkare...................	3,000	—	1,500		4,500	—
Uppsala hospital och asyl.
1 biträdande läkare...................	3,000	—	1,500	—	4,500	—
3 biträdande läkare...................	9,000		4,500	—	13,500	—
Nyköpings hospital.
1 biträdande läkare...................	3,000	—	1,500	—	4,500	—
Vadstena hospital och asyl.
1 biträdande läkare...................	3,000	—	1,500	—	4,500	—
Växjö hospital.
1 biträdande läkare...................	3,000	—	1,500	—	4,500	—
1 biträdande läkare...................	3,000	—	1,500	—	4,500	—
Västerviks hospital.
1 biträdande läkare...................	3,000		1,500	—	4,500	—
2 biträdande läkare...................	6,000	—	3,000	—	9,000	—

8—173575. Lönereglering »kommitténs bet. LVU.

			Tjänst-
	Lön.		göringt	-	Summa.
			penningar.
	Kr.		Kr.		Kr.
Lunds hospital och asyl.
1 biträdande läkare...................	3,000	—	1,500	—	4,500	—
2 biträdande läkare...................	6,000	—	3,000	—	9,000	—
Göteborgs hospital.
t biträdande läkare...................	3,000	—	1,500	—	4,500	—
1 biträdande läkare ''...................	3,000	—	1,500	—	4,500	—
Yänersborgs hospital och asyl.
1 biträdande läkare...................	3,000	—	1,500	—	4,500	—
2 biträdande läkare...................	6,000	—	3,000	—	9,000	—
Kristinehamns hospital.
1 bildande läkare...................	3,000	—	1,500	—	4,500	—
2 biträdande läkare...................	6,000	—	3,000	—	9,000	—
Säters hospital.
1 biträdande läkare...................	3,000	—	1,500	—	4,500	—
2 biträdande läkare...................	6,000	—	3,000	—	9,000	—
Härnösands hospital.
1 hospitalsläkare....................	3,333	33	1,666	67	5,000	—
Östersunds hospital.
1 överläkare......................	5,000	—	2,500	—	7,500	—
1 hospitalsläkare....................	3,333	33	1,666	67	5,000	—
1 biträdande läkare...................	3,000	—	1,500	—	4,500	—
1 biträdande läkare...................	3,000	—	1,500	—	4,500	—
Summa \	- 1-	— \|	-\|	143,500	—

Anm. 1. Avlöningen kan höjas: för överläkaren efter 10 år med 600 kronor, därav tvåtredjedelar
anses utgöra lön och en tredjedel tjänstgöringspenningar, samt för hospitalsläkare efter 5 år med
500 kronor, därav likaledes två tredjedelar anses utgöra lön och en tredjedel tjänstgöringspenningar.

Anm. 2. År biträdande läkare förordnad för viss tid, utgår den kontanta avlöningen med
allenast 4,000 kronor, därav två tredjedelar anses såsom lön och en tredjedel såsom tjänstgöringspenningar.

Därjämte hade riksdagen dels bestämt, i fråga om de läkartjänster vid
rikets hospital och asyler, som den 1 juli 1913 innehades av medicine
kandidater, att gällande lönestat skulle tillämpas för dåvarande innehavarna,
så länge de ännu ej avlagt medicine licentiatexamen;

dels medgivit de i staten upptagna tjänstemännen följande naturaförmåner: överläkare

och hospitalsläkare boställsvåning med bränsle samt elektrisk belysning,
där sådan anordnats; samt

biträdande läkare bostad med möbler och sängkläder, bränsle, lyse och tvätt samt
kost enligt av medicinalstyrelsen särskilt fastställd utspisningsstat;

dels beslutat:

att biträdande läkare, åt vilken familjebostad inom hospitals eller asyls område upplåtits,
skulle avstå från eljest medgivna möbler, sängkläder, tvätt och kost, men bekomma

dels bränsle samt elektrisk belysning, där sådan anordnats, dels ock 500 kronor för år; samt

att hospitalsläkare och biträdande läkare, som medgåves att bo utom anstaltens om råde,

skulle erhålla, hospitalsläkare för mistad bostadslägenhet med bränsle och elektrisk belysning
800 kronor för år samt biträdande läkare för mistade naturaförmåner av bostad med
möbler och sängkläder, bränsle, lyse och tvätt samt kost 1,000 kronor för år;

dels medgivit,

att arvoden till vikarie för beredande av semester för överläkare,
läkaren vid Visby hospital, hospitalsläkare, asylläkare och biträdande läkare
finge utgå med 8 kronor för dag jämte sådana naturaförmåner, som tillkoinme
biträdande läkare, samt resekostnadsersättning enligt gällande resereglemente; att

medicine kandidat, som förordnades att under vakans eller annan
ledighet av tjänst som extra läkare biträda vid sjukvården å rikets hospital
och asyler, finge tillerkännas samma förmåner som ovan nämnd vikarie
under semester; samt

att vid Östersunds hospital finge anställas en syssloman mot dels
kontant avlöning av 3,500 kronor, därav 2,300 kronor skulle utgöra lön
och 1,200 kronor tjänstgöringspenningar, vilken avlöning efter 10 år
kunde höjas med 500 kronor, därav 300 kronor skulle anses såsom lön
och 200 kronor såsom tjänstgöringspenningar, och dels rätt till boställsvåning
med bränsle och elektrisk belysning, där sådan anordnad.

Vidare hade riksdagen godkänt följande allmänna villkor och bestämmelser
för åtnjutande av de i staten och för sysslomannen vid Östersunds
hospital stadgade avlöningsförmåner, nämligen:

att tjänsteman skulle vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller
jämkning i åligganden, som knnde varda honom i behörig ordning ålagd, samt hospitalsläkaren
vid Härnösands hospital därjämte förflyttning till motsvarande befattning vid annan
anstalt för sinnessjuka;

att med befattning av ifrågavarande slag icke finge förenas annan tjänst å rikets

riksdagens eller kommuns stat och med sysslomansbefattning icke heller anställning såsom
sekreterare hos vederbörande hospitalsdirektion;

att med i förevarande lönestat upptagen befattning ej heller finge förenas vare sig
uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som vore med Kungl.
Maj:ts oktroj försett eller blivit såsom aktiebolag registrerat, eller befattning såsom tjänsteman
i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, såframt ej, vad
anginge överläkare, Kungl. Maj:t och, vad anginge hospitalsläkare, biträdande läkare och
syssloman, medicinalstyrelsen, uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande
uppdrag eller tjänstebefattning ej finge anses inverka hinderligt för tjänstgöringen
vid anstalten, funne uppdraget eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

att överläkare icke finge utom hospital och asyl utöva enskild praktik mot betalning,
utom vad rörde nerv- eller sinnessjukdomar;

att tjänstgöringspenningar finge uppbäras endast för den tid, befattnings innehavare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit från tjänstgöring
befriad, skulle utgå till den, som uppehållit befattningen;

att den, som av sjukdom hindrades att förrätta sin befattning, ägde uppbära hela lönen,
men att den, som undfinge ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring
hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i behörig
ordning avstängdes från tjänstgöring eller eljest vore lagligen förhindrad att sköta befattningen,
kunde förpliktas att under ledigheten, utöver sina tjänstgöringspenningar, avstå så
mycket av lönen, som för befattningens uppehållande erfordrades eller eljest prövades skäligt;

att avlöning ej finge utgå till tjänsteman för tid, varunder han avhållit sig från
tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunnat styrka
giltigt förfall;

att, därest tjänsteman bleve avstängd från tjänstgöring eller i häkte tagen, den
del av hans avlöning, som icke av medicinalstyrelsen prövades böra användas till befattningens
uppehållande, skulle under tiden innehållas, såvida ej styrelsen funne skäligt låta
honom uppbära något därav;

att, därest emellertid tjänsteman i följd av kroppsskada, ådragen under tjänstutövning,
blivit tills vidare oförmögen till tjänstgöring, avlöningen å stat kunde såsom undantag
från vad i det föregående vore stadgat, efter medicinalstyrelsens beprövande utgå till honom
oavkortad under högst sex månader; på prövning av Kungl. Maj:t skulle det ankomma, till
huru stor del avlöning kunde böra till den skadade utgå efter omförmälda tid av sex
månader;

att den förhöjning av avlöning, som medgivits ifrågavarande tjänstemän efter innehavande
under angivna antal år av vederbörande befattning, finge utgå under vilkor, att
innehavaren under mer än fyra femtedelar av denna tjänstetid med gott vitsord bestritt sin
egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst, eller fullgjort annat offentligt
uppdrag, dock att härvid icke finge föras honom till last den tid han åtnjutit semester, allt
under iakttagande att den högre avlöningen ej finge tillträdas förr än vid början av kalenderåret
näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd; och borde löntagare
därvid tillgodoräknas den tid, som före den nya avlöningsstatens trädande i kraft förflutit
från hans tillträde till befattningen;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande av löneförhöjning,
redan uppnått den levnads- och tjänstålder, som berättigade honom till pension, icke
finge tillträda samma förhöjning;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordrades för beredande av semester, läkare av

fil

lägre grad skulle vara skyldig att, om lian förorduados till högre befattning vid anstalten,
densamma, mot åtnjutande i förstnämnda fall av de för befattningen anslagna tjänstgöriugspenningar
i stället för egna tjänstgöringspenningar, men i senare fallet utan särskild ersättning,
bestrida, dock ej längre än tre månader under ett och samma kalenderår;

att tjänstemännen ägde årligen, när sådant utan hinder för göromålens behöriga gång
kunde ske, åtnjuta semester, överläkare och hospitalsläkare under en och en halv månad
samt biträdande läkare och syssloman under en månad;

att syssloman vore pliktig att å tid av året, som av direktionen bestämdes, begagna
sig av semester;

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande eller dödsfall
själva lönen utginge till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten-avgå ävensom i fråga om rätt till pension
skulle gälla vad i särskild lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension vore vid
tiden för den nya lönestatens ikraftträdande eller, såvitt anginge innehavare av befattning,
som därefter tillträddes, vid tillträdet till befattningen stadgat;

att en var, som med eller efter den nya lönestatens ikraftträdande tillträdde befattning
av ifrågavarande slag, skulle vara pliktig att underkasta sig nyssberörda villkor och
bestämmelser; samt

att de förutvarande innehavare av sådana befattningar, vilka icke före den 1 december
1913 anmälde, att de ville underkasta sig den nya avlöningsstaten samt nämnda villkor
och bestämmelser, och som icke lagligen kunde därtill förbindas, skulle varda bibehållna vid
dem dittills tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej annat föranleddes av
bestämmelserna i förenämnda lag, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem.

Slutligen hade riksdagen medgivit

dels att det belopp av högst 40,600 kronor, som av riksdagen beviljats
till arvoden åt tjänsteman, vilka icke vore i hospitalens och asylernas
lönestater upptagna, höjdes med 9,500 kronor till högst 50,100 krönor,
på det att arvoden måtte kunna utgå med följande belopp;

till predikanten...........

Visby hospital.

......kronor 400

till predikanten...........

> sekreteraren ...........

> två bokhållare, vardera 1,000 kronor

Västerviks hospital.

......kronor 1,400

...... > 1,200

...... » 2,000

till predikanten............

» sekreteraren...........

> två bokhållare, vardera 1,000 kronor

Säters hospital.

.....kronor 1,600

...... » 1,200

...... « 2,000

med rätt för bokhållarna till bostad med möbler och sängkläder, lyse, bränsle, tvätt och kost enligt av
medicinalstyrelsen särskilt fastställd utspisningsstat samt till en arvodesförhöjning å 300 kronor efter
fem års väl vitsordad tjänstgöring;

dels att amanuenser och innehavare av förutvarande bokhållarbefattningar
vid rikets hospital och asyler finge, förutom övriga naturaförmåner

K. skr. M/io
1913.

K. skr. sl/i2
1913.

enligt gällande bestämmelser, åtnjuta kost enligt av medicinalstyrelsen
särskilt fastställd utspisningsstat;

dels ock att vad som erfordrades för beredande av ifrågavarande
avlöningsförmåner skulle utgå av förslagsanslaget till hospitals underhåll,
utom vad anginge ålderstillägg till överläkare och hospitalsläkare ävensom
till sysslomannen vid Östersunds hospital, vilka skulle påföras sjätte huvudtitelns
förslagsanslag till ålderstillägg.

Genom kung!, skrivelse till medicinalstyrelsen den 24 oktober 1913
föreskrevs, att styrelsen, utan hinder av bestämmelserna i § 19 av stadgan
angående sinnessjuka den 14 juni 1901, ägde att från ingången av år
1914 förordna sökande, som vore legitimerad läkare och vid ansökningstidens
utgång under minst tre år tjänstgjort såsom läkare vid statens anstalter
för sinnessjuka eller därmed jämförlig sinnessjukanstalt samt därvid
visat sig vara ägnad för läkarbefattning vid sinnessjukvården, att tills
vidare vara biträdande läkare vid statens anstalter för sinnessjuka.

Vidare förklarades genom samma skrivelse, att, därest läkare, som
innehade förordnande såsom biträdande läkare för tid efter 1913 års utgång
och som vid nämnda tidpunkt uppfyllde i skrivelsen stadgade villkor
för erhållande av förordnande tills vidare, före den 1 december 1913 anmälde,
att han ville underkasta sig den nya avlöningsstaten och därför
stadgade villkor och bestämmelser, samt att från hans sida hinder ej mötte
att tjänsten tillsattes på förordnande tills vidare, styrelsen ägde att utan
tjänstens kungörande till ansökan förordna honom att från och med den
1 januari 1914 tills vidare innehava den ifrågavarande befattningen.

I sammanhang därmed förklarades, att styrelsen genom särskilda
kungl. brev givna bemyndigande!! att förordna vissa kvinnliga medicine
licentiater att, under angivna villkor och förbehåll, vara biträdande läkare
vid vissa statens anstalter för sinnessjuka, icke innefattade befogenhet för
styrelsen att förordna dessa kvinnliga medicine licentiater att tills vidare
innehava sådan läkarbefattning (svensk författningssamling nr 265).

Sedan genom kungl. brev den 1 november 1907 förordnats, att vad
i stadgan angående sinnessjuka den 14 juni 1901 vore föreskrivet i fråga

om tillsättande och entledigande av asylläkare ävensom om sådan läkares
åligganden och tjänstledighet in. in. skulle tills vidare i tillämpliga delar
gälla för de hospitalsläkare, som enligt kungl. brev den 28 juni 1907
skulle från och med den 1 januari 1908 anställas vid Uppsala, Vadstena,
Lunds, Vänersborgs och Piteå hospital och asyler samt Kristinehamns
hospital,

blev, med anledning av medicinalstyrelsens i ämnet gjorda framställning,
av Kungl. Maj:t förordnat genom skrivelse den 31 december 1913,
dels att vad sålunda blivit förordnat skulle tills vidare i tillämpliga
delar gälla för samtliga hospitalsläkare vid rikets hospital och asyler, dock
att .hospitalsläkare vid Härnösands och Östersunds hospital skulle äga åtnjuta
den rätt till semester, som i fråga om dessa hospitalsläkartjänster
stadgats i kungl. brevet den 30 juni 1913 angående ändring av lönestaterna
för statens hospital och asyler in. in.,

dels ock att för behörighet till asyl- eller hospitalsläkarbefattning
erfordrades att vara legitimerad läkare och vid ansökningstidens utgång
under minst tre år hava tjänstgjort såsom läkare vid statens anstalter för
sinnessjuka eller därmed jämförlig sinnessjukanstalt samt därvid visat sig
vara ägnad för läkarbefattning vid sinnessjukvården (svensk författningssamling
nr 382).

Vid 1915 års riksdag medgavs sådan ändring av lönesta terna för
statens hospital och asyler, att i staten för Vadstena hospital och asyl
finge uppföras ytterligare en biträdande läkare med de avlöningsförmåner,
som genom kungl. brev den 30 juni 1913 tillerkänts sådana läkare;

och föreskrevs, att för åtnjutande av dessa avlöningsförmåner skulle
gälla de i nämnda kungl. brev i detta avseende stadgade villkor och bestämmelser.

Genom kungl. kungörelse den 17 december 1915 (svensk författningssamling
nr 559), § 4, föreskrevs följande:

för behörighet till befattning såsom läkare vid statens anstalter för sinnessjuka, vare
sig med fast anställning eller med förordnande tills vidare, erfordras, förutom att vara legitimerad
läkare:

1) att vid ansökningstidens utgång, före eller efter legitimationen, hava tjänstgjort:

1915 års
riksdag.

kung. n/n
1915.

1916 års
riksdag.

a) under minst fyra månader såsom underordnad läkare vid lasarett eller vid medicinsk
eller kirurgisk avdelning av sjukhus;

b) under minst tre år såsom läkare vid statsanslag för sinnessjuka eller därmed
jämförlig sinnessjukanstalt; samt

2) att under sistberörda tjänstgöring hava visat sig vara ägnad för läkarbefattning
vid sinnessjukvården.

För behörighet till överläkarbefattning vid statsanstalt för sinnessjuka erfordras vidare
att genom tjänstgöring vid sinnessjukanstalt hava förvärvat skicklighet och omfattande erfarenhet
i behandlingen av sinnessjuka; och bör vid tillsättande av dylik befattning hänsyn
jämväl tagas till ådagalagd förmåga att handhava förvaltningen av sådan anstalt.

Denna kungörelse skulle träda i kraft den 1 januari 1917; dock att,
förutom annat, vad i § 4 under 1 a) stadgades om viss tids tjänstgöring såsom
underordnad läkare icke hade avseende å läkare, som före sagda dag avlagt
medicine licentiatexamen.

Likaså skulle, utöver vad i kungörelsen vore stadgat, de i fråga om
befattning såsom överläkare vid Stockholms hospital, vid Uppsala hospital
och asyl samt vid Lunds hospital och asyl meddelade bestämmelser fortfarande
lända till efterrättelse.

1916 års riksdag medgav, ''

dels att — utan hinder av vad gällande avlöningsvillkor för läkarpersonalen
vid statens hospital och asyler irmehölle rörande ersättning åt
vikarie å läkartjänst, men med bibehållen skyldighet för läkare att mot
stadgad ersättning eller utan särskild ersättning viss tid årligen mottaga
förordnande å högre tjänst vid samma anstalt — i fråga om vikariatsersättning
följande bestämmelser finge tillämpas, där det för befattnings behöriga
uppehållande funnes erforderligt:

1) Legitimerad läkare, vilken förordnas att uppehålla överläkartjänst vid statens
hospital under vakans eller under överläkaren på grund av sjukdom eller förordnande på
annan tjänst beviljad tjänstledighet,- må äga åtnjuta dagarvode vid förordnande som överläkare
vid Nyköpings hospital av 16 kronor, vid Göteborgs eller Härnösands hospital eller
Piteå hospital och asyl av 18 kronor och vid annat hospital av 20 kronor jämte i samtliga
fall den bostad, som kan beredas honom inom hospitalet, ävensom resekostnadsersättning
enligt gällande resereglemente, men med skyldighet, därest han innehar tjänst vid statens
hospital och asyler, att under tiden för förordnandet avstå sina med denna tjänst förenade
avlöningsförmåner.

2) Legitimerad läkare, vilken förordnas att förestå läkartjänsten vid Visby hospital,
hospitals- eller asylläkartjänst eller biträdande läkartjänst vid statens hospital och asyler
antingen under vakans eller under innehavare av någon av dessa tjänster på grund av sjukdom
eller förordnande på annan tjänst beviljad tjänstledighet eller som förordnas såsom

vikarie under semester för läkare vid statens hospital och asyler, mä äga åtnjuta dagarvode
av 12 kronor jämte sådana naturaförmåner, som tillkomma biträdande läkare vid hospital,
samt resekostnadsersättning enligt gällande resereglemente, men med skyldighet, därest han
innehar tjänst vid statens hospital och asyler, att under tiden för förordnandet avstå sina
med denna tjänst förenade avlöningsförmåner.

3) Medicine kandidat, vilken förordnas att som extra läkare biträda vid sjukvården
å något av statens hospital eller asyler, vare sig under vakans å någon av ovannämnda
tjänster eller under semester eller tjänstledighet på grund av sjukdom eller förordnande på
annan tjänst för innehavare av sådan tjänst, må tillerkännas samma förmåner, som i nästföregående
punkt sägs.

4) Därest vikarie uti fall, som omförinäles under 2) eller 3) här ovan, icke kan
erhållas för den fastställda ersättningen av 1''2 kronor, må Kungl. Maj:t äga höja dagarvodet
intill 15 kronor;

dels ock att vad som erfordras för beredande av ifrågavarande löneförmåner
må utgå av förslagsanslaget till hospitals underhåll.

Vid samma riksdag medgavs,

dels att det belopp av högst 50,100 kronor, som av riksdagen beviljats
till arvoden åt tjänstemän, vilka icke vore i hospitalens och asylernas
lönestater upptagna, höjdes med 4,300 kronor till högst 54,400 kronor,
på det att arvoden måtte kunna från och med år 1917 utgå med följande
belopp:

Piteå hospital och asyl.

till sekreteraren...................................kronor 800

Östersunds hospital.

till predikanten.................................• . kronor 1,000

> sekreteraren............... . . •................. > 1,000

> två bokhållare, vardera 1,000 kronor.........■.............. > 2,000

dels ock att vad som erfordrades för beredande av ifrågavarande
avlöningsförmåner skulle utgå av förslagsanslaget till hospitals underhåll.

* *

Beträffande en del av de i det föregående omförmälda förhållanden
må här meddelas följande rekapitulation.

Det var först år 1885 som en avlöningsstat för befattningshavare
vid statens hospital förelädes riksdagen till prövning.

9—173775. Löneregleringskommitténs bet. LVU.

Rekapitula tion.

Det då framlagda förslaget, likasom den antagna staten omfattade
dock allenast överläkare och läkaren vid Nyköpings hospital samt biträdande
läkare och syssloman. Till arvoden åt de vid hospitalen erforderliga tjänstemän
(bokhållare, predikanter, sekreterare och amanuenser), som ej voro upptagna
i lönestaten, fick enligt riksdagens beslut Kungl. Maj:t använda ett
visst maximibelopp av förslagsanslaget till hospitals underhåll. Av särskilda
skäl voro hospitalet i Visby och asylen i Malmö ej upptagna
i staten.

De i den nämnda staten upptagna hospitalen voro:

Stockholms, Uppsala, Nyköpings, Vadstena, Växjö, Lunds, Göteborgs
och Härnösands.

Vid Uppsala hospital funnos två biträdande läkare, vid Nyköpings
ingen sådan, vid vart och ett av de övriga hospitalen en biträdande läkare.

För Kristinehamns hospital godtändes avlöningsstat (överläkare, eu
biträdande läkare, syssloman) vid 1886 års riksdag och vid 1890 års riksdag
stat för en asylläkare och två underläkare vid Lunds asyl.

Nämnda asyl ställdes enligt kungl. brev den 5 september 1890 under
förvaltning av direktionen för Lunds hospital; därav föranleddes en
del avlöningsbestämraelser så väl då som vid 1894 års riksdag.

1893 års riksdag godkände avlöningsstat för Piteå hospital (överläkare,
en biträdande läkare, syssloman) och vid 1894 års riksdag beviljades
avlöningsförmåner för en biträdande läkare vid Vadstena asyl, vilken
asyl genom kungl. brev den 25 oktober 1895 ställdes under förvaltning
av direktionen för Vadstena hospital; varefter 1896 års riksdag godkände
avlöningsstat för Vadstena hospital och asyl (överläkare, två biträdande
läkare, syssloman).

Samma riksdag godkände också förhöjda avlöningsförmåner för
läkaren vid Nyköpings hospital under villkor att sjukvården därstädes upprätthölles
av blott en avlönad läkare.

Under villkor att överläkarens vid Uppsala hospital arvode för hans
befattning med Uppsala asyl kornme att, så länge han åtnjöte lön såsom
e. o. professor vid Uppsala universitet, bestämmas till högst 500 kronor,

godkände 1899 års riksdag avlöningsstat för en asylläkare och två underläkare
vid Uppsala asyl; och genom kungl. brev den 19 maj 1899 ställdes
nämnda asyl under förvaltning av direktionen för Uppsala hospital. Vissa
därav föranledda bestämmelser meddelades sedermera vid 1902 års riksdag.

Vid 1901 års riksdag meddelades avlöningsbestämmelser angående
vid Nyköpings hospital anställda överläkare, en biträdande läkare och
syssloman.

Samma låksdag lämnade ock medgivande i fråga om arvode m. in.
åt en överinspektör för sinnessjukvården i riket.

Vid 1902 års riksdag medgåvos, bland annat, för Kristinehamns
hospital avlöningsförmåner för en underläkare och meddelades bestämmelser
angående naturaförmåner för bokhållare vid hospital och asyler.

Enligt kungl. brev den 4 juli 1902 skulle överläkaren vid Uppsala
hospital och asyl vara skyldig att, om och när Kungl. Maj:t kunde finna
sådant lämpligt, frånträda e. o. professorsbeställningen i psykiatri vid Uppsala
universitet och därmed förenade löneförmåner.

Vid 1904 års riksdag godkändes dels avlöningsstat för Vänersborgs
hospital och asyl, upptagande, utom överläkare och syssloman, två biträdande
läkare och två underläkare, dels ock avlöningsstat för läkare och
syssloman vid Visby hospital.

1905 års riksdag godkände avlöningsstat för Växjö hospital, upptagande
överläkare, läkare vid avdelningen för kriminalpatienter, en biträdande
läkare och syssloman; och i vardera av avlöningsstaterna för Lunds
och Uppsala hospital och asyl upptogs ytterligare en biträdande läkare
vid hospitalet. De vid statens sinnessjukvårdsanstalter anställda bokhållare
finge förklaras berättigade att erhålla en första arvodesförhöjning av 200
kronor efter tern års och en andra arvodesförhöjning å likaledes 200 kronor
efter ytterligare fem års väl vitsordad tjänstgöring.

Vid 1907 års riksdag bifölls inrättandet av en ny slags läkartjänst,
»hospitalsläkare», och förändring av vissa biträdande läkartjänster till hospitalsläkartjänster.

I sammanhang med föreslagen förhöjning av avlöningarna till överläkare
och syssloman vid Kristinehamns hospital hade i det av Kungl. Maj:t
för riksdagen framlagda statförslag för hospital och asyler jämväl övriga överläkare
och syssloman ansetts, för vinnande av större reda och överskådlighet,
böra upptagas, oaktat någon lönereglering för dem då icke ifrågasattes.

Riksdagen godkände lönestat för överläkare, läkaren vid Visby hospital,
hospitals- och asylläkare, biträdande läkare, underläkare och sysslomän samt
meddelade bestämmelser angående naturaförmåner, avlöningsvillkor in. in.

Vid 1908 års riksdag tillkom ytterligare en biträdande läkare vid
Göteborgs hospital.

1910 års riksdag godkände ny lönestat för överläkare och sysslomän
vid hospital och asyler1 samt läkaren vid Visby hospital. I denna stat
uppfördes jämväl de nytillkomna hospitalen i Säter och Västervik.

I en vid staten fogad anmärkning bestämdes, att avlöningen kunde
efter tio år höjas för överläkare och läkaren vid Visby hospital med 600
kronor och för syssloman med 500 kronor.

Bestämmelser meddelades rörande naturaförmåner, avlöningsvillkor,
in. m.

Vid vart och ett av Säters och Västerviks hospital fingo anställas
en hospitalsläkare, en biträdande läkare och två underläkare emot den kontanta
avlöning och de förmåner i övrigt samt under de bestämmelser och
villkor, som beträffande sådana befattningar vid rikets hospital och asyler
blivit, i enlighet med 1907 års riksdags beslut, av Kungl. Maj:t fastställda.

Det maximibelopp, som av riksdagen beviljats till arvoden åt tjänstemän,
vilka ej vore upptagna i hospitalens och asylernas lönestater, höjdes,
på det att Kungl. Maj:t måtte komma i tillfälle att bestämma arvodet till de
vid statens anstalter för sinnessjuka anställda bokhållare till 1,000 kronor
om året med rätt för dem till angivna naturaförmåner samt till en arvodesförhöjning
å 300 kronor efter fem års väl vitsordad tjänstgöring.2

1 Dock ej Malmö asyl, om vars indragning fråga alltjämt stod på dagordningen.

8 Arvodet utgjorde då 600 kronor, vartill kunde komma två tillägg å 200 kronor
efter fem och tio år.

1912 års riksdag medgav, att, vid Stockholms hospital finge anställas
en hospitalsläkare.

I proposition till 1913 års riksdag gjorde Kungl. Maj:t framställning
angående vissa ändringar i lönestaterna för personalen vid rikets hospital
och asyler m. m.

För hospitals- och asylläkare, som då åtnjöto en årlig avlöning av

5,000 kronor jämte boställsvåning med bränsle och elektrisk belysning
samt ett ålderstillägg å 500 kronor efter fem år, föreslogs den kontanta
avlöningen förhöjd till 5,500 kronor med två ålderstillägg k 500 kronor
efter fem och tio år. Titeln skulle bliva »hospitalsläkare». Vid Härnösands
hospital borde en hospitalsläkartjänst inrättas i stället för dåvarande
biträdande läkarbefattning, dock med det villkor att hospitalsläkaren
skulle vara underkastad förflyttning till annan anstalt.

Underläkartjänsterna föreslogos att förändras till biträdande läkartjänster
och för dessa senare tjänster föreslogs den kontanta avlöningen
förhöjd till 4,500 kronor, dock att, om biträdande läkare allenast erhållit
förordnande på viss tid, avlöningen skulle utgå med 4,000 kronor.

Vid Östersunds hospital, soin skulle vara färdigt till avsyning den
1 december 1914, föreslogos till anställning en överläkare, en hospitalsläkare,
två biträdande läkare och en syssloman.

Riksdagen ansåg sig ej böra besluta någon förändring i hospitalsoch
asylläkarnas avlöning eller benämning. Däremot biföllos förslagen om
underläkartjänsternas förändrande till biträdande läkartjänster, om den kontanta
avlöningen till biträdande läkare och om sammansättningen av läkarpersonalen
vid hospitalen i Härnösand och Östersund.

I fråga om kontanta avlöningsförmåner till vissa läkartjänster vid
hospital och asyler godkändes lönestat, i vilken med tillhörande anmärkningar
upptogos avlöningar till biträdande läkare vid Stockholms hospital
(1), Uppsala hospital och asyl (4), Nyköpings hospital (1), Vadstena hospital
och asyl (1), Växjö hospital (2), Västerviks hospital (3), Lunds hospital
och asyl (3), Göteborgs hospital (2), Vänersborgs hospital och asyl
(3), Kristinehamns hospital (3) och Säters hospital (3), till en hospitals -

läkare vid Härnösands hospital samt till'' en överläkare, en hospitalsläkare
och 2 biträdande läkare vid Östersunds hospital.

1913 års riksdag meddelade ock åtskilliga bestämmelser rörande
naturaförmåner, avlöningsvillkor m. m.

Vid 1915 års riksdag medgavs uppförande av ytterligare en biträdande
läkare i staten för Vadstena hospital och asyl; och vid 1916 års
riksdag meddelades bestämmelser i fråga om ersättningar'' för vikariat å
läkartjänster vid hospital och asyler.

Inkomna framställningar.

I underdånig skrivelse den 27 september 1916 har medicinalstyrel- Nle/icinai .

n • ... J styrelsens

sen gjort framställning angående förändringar i avlöningsstaterna för läkarna skrivelse 27A>

vid statens hospital och asyler; och har genom kungl. remiss den 3 novem- läkarnå^id

ber 1916 denna framställning överlämnats till löneregleringskommittén för f^och asyler.

avgivande av utlåtande i ärendet.

I nämnda skrivelse erinras, hurusom styrelsen i underdånig skrivelse
den 30 september 1912 — under framhållande av svårigheterna att få
vissa läkartjänster vid statens hospital och asyler besatta — gjorde framställning
om förbättring i avlöningsförmånerna för en del i hospitalens
tjänst varande läkare; att det då framlagda förslaget emellertid endast delvis
vann godkännandej och att styrelsen därför såge sig nödsakad att
ånyo göra framställning i enahanda syfte.

Styrelsen har d ärefter framlagt följande tablåer för att visa läkar- Tablåer ang.
personalens vid hospitalen organisation och lönestater. moc^avlö°-n

ningsför måner.

Organisation.

■			Läkare enligt stat.
	Platsantal.
	Över- läkare.	Hosp. och asylläkare.	Biträdande läkare.	Amanuens.
Stockholms hospital............	255	1	1	1	1
Uppsala hospital och asyl.........	1,246	1	2	4	—
Nyköpings hospital............	206	1	—	, 1
1 Vadstena hospital och asyl ........	800	1	1	2

	Platsantal.	Över- läkare.	Läkare e Hosp. och asylläkare.	iligt stat. Biträdande läkare.	Amanuens.
Växjö hospital..............	390	1	1	2
Västerviks hospital............	830	1	1	3	—
Visby hospital..............	62	1 1	—	—	—
Malmö asyl2...............	124	1	—	—	—
Lunds hospital och asvl..........	1,232	1	2	3	1
Göteborgs hospital............	355	1	—	2	—
Vänersborgs hospital och asyl.......	1,080	1	1	3	—
Kristinehamns hospital..........	800	1	1	3	—
Säters hospital..............	830	1	1	3	—
1 Härnösands hospital............	269	1	1	—	—
Östersunds hospital............	560	1	1	2	—
Piteå hospital och asyl..........	370	1	1	—	—
Summa	—	16	14	29	2

Avlöning.

Överläkare vid Uppsala hospital och asyl . .

> > Vadstena hospital och asyl .

> > Växjö hospital.......

> » Västerviks hospital.....

> > Lunds hospital och asyl . .

» » Vänersborgs hospital och asyl

> > Kristinehamns hospital . . .

> » Säters hospital.......

> > Östersunds hospital.....

> » Göteborgs hospital.....

7,500 kronor

> > Härnösands hospital.............\ 7;000 kronor

» j Piteå hospital och asyl...........j

> > Nyköpings hospital............. 6,000 kronor

> > Stockholms hospital............ 4,000 kronor

Läkaren vid Visby hospital................ 4,500 kronor

Avlöningen kan efter 10 år för överläkare och läkaren vid
Visby hospital höjas med 600 kronor, varjämte överläkare

Läkare. * Läkaren ej upptagen i lönestaterna.

äga rätt till boställsvåning med bränsle samt elektrisk belysning,
där sådan anordnats.

Hospitals- och asylläkare................. 5,000 kronor

Ålderstillägg å 500 kronor efter 5 år.

Naturaförmåner i likhet med överläkare.

Biträdande läkare

med förordnande tills vidare.............. 4,500 kronor

med förordnande på viss tid.............. 4,000 kronor

Dessutom bostad med möbler och sängkläder, bränsle, lyso
och tvätt samt kost.

Hospitals- och biträdande läkare, som medgivas bo utom
anstalten, erhålla i ersättning för mistade naturaförmåner,
hospitalsläkare 800 kronor och biträdande läkare 1,000
kronor per år.

Amanuenser (ej upptagna i lönestaterna) . . .•....... 2,000 kronor

Naturaförmåner som biträdande läkare.

I styrelsens skrivelse den 27 september 1916 erinras vidare, hurusom
styrelsen i den underdåniga skrivelsen den 30 september 1912 i
fråga om svårigheterna beträffande rekryteringen å hospitalslåkarbanan anfört,
bland annat, följande.

Läkarförhållandena vid hospitalen hade under senaste tiden varit synnerligen svåra
att på ett tillfredsställande sätt ordna. Eu rationell sjukvård vid dessa sjukhus krävde med
nödvändighet, att alla läkartjänsterna vore besatta, och styrelsen vore förvissad om, att någon
ändring till det bättre icke kunde åstadkommas utan förhöjda kontanta förmåner till läkarna.
Svårigheterna att rekrytera läkartjänsterna vid hospitalen kunde dock enligt den erfarenhet,
som förelåge, icke undanröjas genom förbättring av endast de lägst avlönade läkarnas förmåner.
Sådana tjänster, som i ett stort antal fall kunde betraktas som slutliga tjänster inom
hospitalsväsendet, måste förses med därefter avpassade löner. Det vore således nödvändigt
icke blott att så höja de lägre tjänsternas förmåner, att de lockade aspiranter in på banan,
utan även att så avpassa vissa högre tjänsters löner, att tjänstinnehavarna kunde komma till
en avlöning, som kunde anses såsom tillfredsställande slutlön för en läkare, även om han på
grund av fåtalet överläkartjänster icke hade utsikt att erhålla sådan befattning.

Till avhjälpande av omskrivna svårigheter hade styrelsen föreslagit

dels, beträffande överläkartjänsterna, en nedsättning av de till ålderstillägg berättigande
tjänståren från 10 till 5, dels, beträffande hospitalsläkartjänsterna, att — med bibehållande
av en grundlön av 5,000 kronor — antalet ålderstillägg för dessa måtte höjas från
1 till 3, vartdera å 500 kronor efter respektive 5, 10 och 15 år, dels ock vissa ändrade
avlöningsförmåner för biträdande läkare och extra läkare vid hospitalen.

Vid föredragning av denna medicinalstyrelsens framställning inför
Kungl. Maj:t hade dåvarande chefen för civildepartementet anfört,

10—173775. Lönercgleringskommitténs bet. LVU.

Allmänna

erinringar.

att de i ärendet gjorda uttalandena tydligt nog gåve vid handen, att det för det dåvarande
mött betydande svårigheter att besörja rekryteringen inom hospitalsläkarkåren.
Denna uppfattning hade han för sin del fått ytterligare bestyrkt av åtskilliga ärenden, som
kommit under hans behandling. Så hade, exempelvis, vid ingången av år 1913 9 av de 13
underläkartjänsterna varit vakanta, samt vid Vänersborgs hospital och asyl med enligt staten
5 läkare allenast 2 läkare funnits. I själva verket kunde det knappast vara försvarligt att
låta förhållandena utveckla sig vidare i denna riktning, samtidigt som staten lade ner millioner
årligen på hospitalsbyggnader och sinnessjukvårdens löpande kostnader. Icke minst
angeläget vore det, att läkarkåren vid hospitalen bleve väl rekryterad under en period, då
alltjämt nya anstalter anlades. Den brist på hospitalsläkare, som gjorde sig så kännbart
gällande, berodde otvivelaktigt till ej ringa del därpå, att tillströmningen till läkarbanan över
huvud taget under flera år varit mindre riklig. Här vore således ett förhållande, som kunde
tänkas av sig självt komma att upphöra. Då däremot en tendens bland de yngre läkarna
påtagligen gjorde sig gällande att föredraga andra grenar av läkarverksamheten framför hospitalsläkarbanan,
måste man tydligen söka ett botemedel häremot, om rekryteringen av sinnessjukanstalternas
läkare skulle kunna ske på tillfredsställande sätt. Psykiatriska föreningen
hade framställt åtskilliga förslag i avseende å utbildningen, verksamhetens större självständighet
m. in., vilka i sinom tid komme att i annat sammanhang bliva föremål för Kungl Maj:ts
prövning, men såväl nämnda förening som medicinalstyrelsen och övriga vederbörande hade
starkt framhållit, att de ekonomiska förmånerna ingalunda vore sådana, att de lockade till
inträde på hospitalsläkarbanan. I detta avseende vore det således nödvändigt att få en förbättring
till stånd. Ett förslag av denna innebörd borde emellertid, enligt departementschefens
åsikt, inskränkas till de punkter, där en snar förändring alldeles påtagligt vore av
behovet påkallad. En mera genomgripande lönereglering ansåge han sig således icke för det
dåvarande böra förorda, lika litet som åtgärder, vilka, om än i och för sig mindre betydande,
dock innebure principiella avvikelser från de fastställda lönegrunderna, t. ex. beträffande fördelning
av lön och tjänstgöringspenningar, ortstillägg m. in. Ej heller hade departementschefen
för avsikt att ingå på ett av psykiatriska föreningen framlagt och även av medicinalstyrelsen
i viss del förordat förslag att utvidga läkarantalet vid de större anstalterna. När
de sakkunniga, som inom departementet vore sysselsatta med behandling av den lägre hospitalspersonalens
ställning och löneförhållanden, avgivit sitt betänkande, syntes den lämpligaste
tidpunkten vara inne att slutgiltigt och i ett sammanhang upptaga frågan om lönereglering
för rikets hospital i dess helhet.

Någon annan förändring uti ifrågavarande lönestater än en höjning
av de biträdande läkarnas avlöning kom då ej heller till stånd.

I sin nu förevarande skrivelse den 27 september 1916 anför medicinalstyrelsen
att, då ovannämnda sakkunniga numera avgivit sitt betänkande,
styrelsen ansett tiden vara inne att ånyo till behandling upptaga
frågan om lönereglering för läkartjänsterna vid hospitalen.

Huru litet eftersökta läkartjänsterna vid hospitalen varit syntes styrelsen
framgå av följande översikt, utvisande, bland annat, att, medan antalet
tjänster från 1912 års till 1916 års början ökats från 56 till 61, antalet
vakanta tjänster stigit från 9 till ej mindre än 19.

Översikt iiver antalet litknrtjiinster och vakanta läkartjänster vid rikets hospital vid biirjnu

av åren 1912—liHii.

År.		Antalet tjänster.			Antalet vakanta tjänster.
Över- läkare.	Hospi- tals- läkare asyl- läkare.	Biträ- dande läkare.	Under- läkare.	Ama- nuen- ser.	Sum- ma.	Över- läkare.	Hospi- tals- läkare asyl- läkare.	Biträ- dande läkare.	Under- läkare.	Ama- nuen- ser.	Sum- ma.
1912 . .	151	12	14	13	2	56	_	1	j	6	i	9
1913 . .	15 1	12	14	13	2	56	—	1	1	8	2	12
1914 . .	161	14	23	—	2	60	2	1	9	—	1	13
1915 . .	16 1	14	28	—	2	60	1	1	12	—	1	15 !
1916 . .	16 1	14	29	_	2	61	--	2	15	—	2	19

Vid avgivande av skrivelsen den 27 september 1916 uppginge de
vakanta tjänsterna till 17.

Till ytterligare belysning av den stora bristen på sökande kunde anföras,
att vid Säters hospital, som började beläggas under år 1912, och i
vars stat funnes upptagna 1 överläkare, 1 hospitalsläkare och 3 biträdande
läkare, sjukvården vid början av nedanstående år handhafts av följande
antal läkare:

År.	Över- läkare.	Hospitals- läkare.	Biträdande läkare.	Extra läkare.
1912...............	1	1	1
1913...............	1	1	• 1	2
1914...............	1	1	_	1
1915...............	1	1	_	2
1916.................	1	1	—	1

Sedan detta hospital under år 1912 tagits i bruk hade således samtliga
de i staten fastställda läkartjänsterna icke vid något tillfälle varit besatta
med ordinarie innehavare.

Vid flera av rikets större hospital hade förhållandena varit av ungefär
samma art. För kortare tider hade extra läkare såsom vikarier å

1 Därav 2 läkare.

lediga biträdande läkartjänster kunnat förvärvas, men utan undantag hade
dessa extra läkare utgjorts av medicine kandidater, och förordnandena
hade i allmänhet gällt endast kortare tider, vadan deras biträde, huru
förtjänstfullt de än i regel fullgjorde sina åligganden, icke kunde bliva
av det värde, som vore önskligt.

Styrelsen ansåge sig här även böra framhålla några förhållanden,
som visade tjänsternas vid hospitalen ringa förmåga att locka unga läkare
till banan. Sedan år 1913 hade trots det stora antalet vakanta läkartjänster
endast tre läkare nytillträtt dylika tjänster och av dessa hade en
uppnått en ålder av 56 år, en annan 49 år, då de började sin tjänstgöring
vid hospital, och den tredje hade förut varit inne på banan, men
sökt sig därifrån. Av befintliga 29 biträdande läkartjänster vore för det
dåvarande endast 15 besatta, av vilkas dåvarande innehavare 5 vore över
50 år gamla, en ålder, som givetvis vore för hög för innehavarna av så
relativt underordnade tjänster.

Helt naturligt måste — menade styrelsen — nu omskrivna förhållanden
utöva ett mycket menligt inflytande på sjukvården vid hospitalen.
Antalet sjukplatser på varje läkare vore i vårt land betydligt större
än i andra kulturländer, ett förhållande, som gjorde svårigheterna ännu
större. Särskilt vid öppnandet av nya anstalter hade bristen på läkare i
hög grad gjort sig gällande och då läkarna vid sådant ibruktagande av
nya anstalter måste noga lära känna de sjuka och deras förhistoria, alltefter
som de mottoges på anstalten, kunde lätt fara uppstå, att beläggningen
fördröjdes, om icke alla de för anstalten bestämda läkartjänsterna
vore besatta.

Styrelsen ansåge det även böra framhållas, av huru stor vikt det
vore, att de med dryga kostnader för statsverket uppförda och bekostade

hospitalen kunde bereda de sjuka, för vilka dessa anstalter vore avsedda,

den bästa vård; noggrann tillsyn erfordrades för att de sjuka icke kvarhölles
å anstalten längre än behovet krävde, utan fortast möjligt lämnade

plats för mera i behov varande sjuka. Aven detta stötte naturligen

på svårigheter, då det fastställda antalet läkartjänster vid anstalterna icke
kunde hållas fullt.

I detta sammanhang ansåge sig styrelsen även böra framhålla, huru -

som bristen på läkare vid hospitalen kunde verka {underligt på sinnessjukvårdens
utveckling i vårt land. Uti ett den 9 juni 1908 avgivet utlåtande
av särskilda, utav styrelsen jämlikt kungl. brev den 6 december''
1907 utsedda delegerade för utarbetande av detaljerad plan för anordnande
av organiserad och kontrollerad familjevård i samband med, men
utom de offentliga sinnessjukanstalterna i riket hade dessa framhållit, att
ett ganska stort behov av dylik värd för sinnessjukanstalterna tillhörande
patienter vore för handen, samt att tillfälle till anordnande av sådan flerstädes
förefunnes, och hade jämväl förslag i sådant syfte framlagts.

Uti den underdåniga framställning om utsträckt familjevård vid hospitalen,
som medicinalstyrelsen med anledning därav gjort, hade styrelsen även
uttalat som sin åsikt, att läkarpersonalen vid rikets hospital icke kunde vara
tillräcklig för att ens försöksvis anordna familjevård. Behovet av ökade
läkarkrafter för familjevården vore icke minst vid dess organisation.
Styrelsen hade emellertid icke ansett lämpligt eller behövligt, att detta
ökade behov tillfredsställdes genom omedelbart inrättande av nya tjänster,
då möjligen, sedan familjevården kommit i gång och vederbörlig erfarenhet
och vana vunnits, antalet läkare vid åtminstone några anstalter skulle
vara tillräckligt. Styrelsen hade i stället föreslagit, att, där behovet skulle
göra sig mest gällande, en extra läkare förordnades att biträda vid sjukvården
av de å hospitalet intagna sjuka, varigenom hospitalets ordinarie
läkare skulle beredas tid för familjevårdens ordnande.

Styrelsen hade alltså vid avgivande av sitt förslag om utvidgad
familjevård förutsatt icke blott, att samtliga läkarplatser vid hospitalen
skulle vara besatta med ordinarie innehavare, utan även att extra läkarkrafter
skulle under organisationstiden anlitas. Någon möjlighet att utsträcka
familjevården till andra hospital än Växjö syntes under nuvarande
förhållanden icke förefinnas, då icke ens de befintliga läkartjänsterna vid
hospitalen kunde hållas besatta.

I fortsättningen av sin skrivelse den 27 september 1916 ingår
medicinalstyrelsen på en granskning av orsakerna till det stora antalet
vakanta tjänster vid hospitalen och till att dessa icke förmå locka sökande;
och framhåller styrelsen därvid till en början den otillräckliga avlöningen.

Beträffande amanuenser och biträdande läkare syntes det styrelsen
emellertid, att, då innehavarna av dessa tjänster borde vara unga nyss
utexaminerade läkare, de för dem fastställda avlöningsförmånerna vor.e
tillräckliga, under förutsättning att goda utsikter förefunnes till befordran
till närmast högre lönegrader.

Annorlunda bleve förhållandet, då det gällde asyl- och liospitalsläkartjänster.
Avlöningen till innehavarna av dessa tjänster, som vore
obetydligt högre än den till biträdande läkare (i förra fallet 5,000 kronor
+ familjebostad, i senare fallet 4,500 kronor -f- fria naturaförmåner),
måste, enligt styrelsens mening, anses otillräcklig, helst som tjänstinnehavarna
på grund av nuvarande ogynnsamma befordringsförhållanden
relativt länge finge kvarstå i dessa tjänster.

Styrelsen erinrade härvid om den långa utbildningstid, som erfordrades
för att vinna kompetens som läkare. 1 allmänhet krävde läkarexamen
en tid av 8—9 år från studentexamen, -under vilken tid den blivande,
läkaren — i olikhet med dem av hans kamrater, som omedelbart ginge
till enskild verksamhet — icke blott intet förtjänade utan även hade
direkta utgifter för levnadsuppenåll och studier. Han lade ned ett ej
obetydligt kapital på sina studier, och han borde med samma rätt som
varje annan beräkna att vinna avkastning på det för nämnda ändamål
använda kapitalet. För att belysa detta förhållande med några siffror
hade styrelsen med biträde av'' sakkunnig uppgjort en jämförande, i skrivelsen
den 27 september 1916 meddelad beräkning av inkomsterna tillkommande
en person, som ägnade sig åt hospitalsläkarkallet, och en annan,
som bleve bankman.

Styrelsen framhåller, att den meddelade tablån med all tydlighet
visade icke blott att läkaren helt förbrukat sitt kapital, utan även att
hans inkomster, under den tid han innehade tjänst som underordnad
läkare, vore betydligt underlägsna kamratens, som blivit bankman. An
sämre bleve läkarens ekonomiska ställning, om han, såsom ofta vore
fallet, i saknad av kapital måste anlita andra personers ekonomiska hjälp.
Då tillkomme dryga utgifter till räntor och till premier för livförsäkring
för att säkerställa kreditorerna in. in.

Det syntes styrelsen ock böra framhållas, att hospitalsläkaren icke

kunde bereda sig ökade inkomster på enskild praktik. Den omständigheten,
att han bodde inom hospitalet — dit personer, även då det gällde
tall, som hospitalsläkaren kunde bättre bedöma än deri allmänt praktiserande
läkaren, endast motvilligt vände sig för att erhålla läkarvård —
gjorde, att hans inkomst på praktik vore mycket obetydlig eller vid flertalet
tjänster ingen alls.

Då hospitalsläkartjänsterna i många fall vore slutliga tjänster för
de läkare, som ägnade sin verksamhet åt hospitalen, syntes det styrelsen
ganska förklailigt, att nämnda tjänster icke vore tillräckligt lockande
för läkarna.

Såsom en ytterligare orsak till den bristande rekryteringen anför
styrelsen de ogynnsamma befordring sför hållandena.

I och med tillkomsten av hospital med ett stort antal sjukplatser
och med en överläkarbefattning och ett flertal underordnade läkartjänster
hade förhållandet mellan över- och underordnade läkare förändrats till
nackdel för de senare. Detta framginge av det förhållandet, att, under
det att antalet överläkare under år 1890 utgjorde 47,8 % av hela antalet
läkare vid hospital, motsvarande procent under år 1916 utgjorde 26,2.

Utsikterna för läkarna att komma till de självständiga befattningarna
vore alltså mycket dåliga, och flertalet läkare kunde aldrig nå till sådan
befattning, utan finge stanna som underordnade.

Styrelsen lämnade följande tablå över de 10 under åren 1910—
1915 utnämnda överläkarnas ålder samt tjänstetid vid utnämningen.

	Ålder i år.	Tjänstetid i år och månader.
1 överläkare....... .	43	17
1 » .....	44	13-8
1 » ...	46	17-4
1 » ....	46	18—5
1 > ...	48	18-6
1 » .....	49	13—2
1 »	49	19-7
1 » .....	Öl	16-9
1 > ......	52	15—9
1 * ...............	52	19—6

Av denna översikt framginge, att vid utnämningen till överläkare
medelåldern varit 48 år och tjänstetiden i medeltal 17 år. Styrelsen fann
det helt naturligt, att det ej kunde vara lockande att ägna sig åt en
bana, d9r befordran till slutliga, ekonomiskt oberoende tjänster icke skedde
förrän vid så framskriden ålder och där väntetiden vore så lång.

Bland orsakerna till bristen på sökande till läkartjänster vid hospitalen
framhåller styrelsen som ett tredje moment den under det senaste
decenniet rådande ringa tillgången på läkare.

I detta hänseende syntes emellertid inom kort eu bättring inträda,
men styrelsen vore dock av den uppfattningen, att de nu omskrivna
läkartjänsterna icke skulle vara tillräckligt lockande för dugliga och
kunniga läkare, då deras ekonomiska ställning torde bliva bättre på andra
områden av läkarverksamhet. Att denna styrelsens uppfattning måste anses
riktig, syntes styrelsen vinna bekräftelse därav, att, trots dagavlöningen
till extra läkare vid hospitalen genom kungl. brevet den 18 februari 1918
höjts till 12 kronor, ingen licentiat anmält sig till erhållande av sådant
förordnande, utan hade styrelsen varit hänvisad att därtill använda medicine
kandidater på relativt korta förordnanden.

Efter att hava granskat orsakerna till det stora antalet vakanta
tjänster vid hospitalen, framhåller medicinalstyrelsen, att för avhjälpande
av den rådande läkarbristen vid hospitalen det, enligt styrelsens uppfattning,
vore nödigt, att mera vittgående ändringar vidtoges beträffande
läkarnas vid hospitalen avlöningsförhållanden.

Styrelsen säger sig hava under de gångna åren till behandling förehaft
olika förslag till förändring av överläkarnas och hospitals- och asylläkarnas
inbördes ställning i avsikt att bereda de senare en mera självständig
verksamhet, för att på så sätt göra hospitalsläkarbanan mera
lockande, och lämnar styrelsen eu redogörelse härutinnan.

Styrelsen anser sig emellertid icke böra för det närvarande framlägga
förslag till reglering av läkarnas vid hospitalen tjänsteställning,
byggt på de sålunda gjorda förslagen, utan har velat förnya vissa av sina
i den underdåniga skrivelsen den 30 september 1912 gjorda framställningar.
Styrelsen anser detta vara desto mer lämpligt, som det icke

kunde uteslutas, att ett under utredning varande förslag om landstingens
deltagande i kostnaderna för den allmänna vården av sinnessjuka kunde
innebära ändrade förhållanden vid hospitalen.

I sin skrivelse den 27 september IDIG övergår styrelsen härefter överläkare.
till de speciella förslag, som nu anses böra framställas.

Härvid erinras till en början, hurusom redan uti den underdåniga
skrivelsen den 30 september 1912 styrelsen hemställt om sådan ändring uti
de för överläkarna vid hospitalen gällande avlöningsförmåner, att de skulle
'' komma i åtnjutande av det till dem utgående ålder stillägg et å 600 kronor efter
5 i stället för efter 10 år.

Som skäl härför hade styrelsen anfört, att befordran till överläkartjänst
skedde först vid mera framskriden ålder, och att överläkarna alltså
endast några få år före avgången från tjänsten koinme i åtnjutande av
ålderstil lägget. Utsikterna till befordran till de relativt fåtaliga överläkartjänsterna
komme alltid att bliva dåliga, vilka åtgärder som än vidtoges
för de övriga tjänstläkarnas vid hospitalen rekrytering, och det vore ingen
anledning antaga, att tillträdet till dessa tjänster skulle i framtiden ske
tidigare — tvärtom komme förhållandet mellan överläkare och underordnade
läkare med tillkomsten av varje ny anstalt att med hänsyn till befordringsmöjligheterna
bliva allt sämre.

Vid jämförelse med eu annan grupp tjänstemän vid hospitalen
nämligen sysslomännen, vilka likaledes tillerkänts ett ålderstillägg efter
10 års tjänst, bleve skillnaden i ålder, vid vilken detta ålderstillägg
tillkomme tjänstinnehavarna, särdeles påfallande. Sysslomännen komme
till sina befattningar vid mycket tidigare ålder än överläkarna och erhölle
alltså ålderstillägg vid yngre år och Unge åtnjuta det under vida längre
tid än överläkarna. En nedsättning av antalet tjänstår, som berättigade
till ålderstillägg, från 10 till 5 för överläkarna och läkaren vid Visby
hospital syntes därför styrelsen hava så giltiga skäl för sig, att styrelsen
ansåg sig böra därom göra underdånig framställning.

Beträffande denna’ framställning hade vederbörande departementschef
vid ärendets föredragning framhållit, att då han vore av den uppfattning,
att för det dåvarande inga andra åtgärder borde vidtagas än

11—173775. Lönereglering skommitténs bet. LVU.

sådana, som vore oundgängligen nödvändiga och som icke föregrepe en
blivande fullständig lönereglering, han givetvis vore mindre benägen för
den av medicinalstyrelsen föreslagna ändringen beträffande överläkarnas
ålderstillägg, helst då detta införts i lönestaten så sent som år 1910,
samt att ur rekryteringssynpunkt frågan knappast både så stor betydelse,
att icke med dess prövning kunde anstå till den granskning av lönestaten
i dess helhet, som departementschefen förutsatte inom en tämligen nära
framtid komma till stånd. Någon ändring i fråga om ålderstilläggen för
överläkare blev ej heller genomförd.

Då det syntes medicinalstyrelsen oskäligt, att överläkarna skulle,
såsom nu vore fallet, komma i åtnjutande av ålderstillägg först vid en
ålder av i medeltal 58 år, har styrelsen — under åberopande i övrigt av
de skäl styrelsen anfört i sin underdåniga skrivelse den 30 september
1912 — i skrivelsen den 27 september 1916 ånyo hemställt om sådan
ändring i bestämmelserna om överläkarnas ålderstillägg, att detsamma må
utgå efter fem i stället för nu fastställda tio år.

Hospitals- Vad därefter vidkommer hospitalsläkarna, erinras i skrivelsen den

läkare. 27 september 1916, att medicinalstyrelsen i sin underdåniga skrivelse den
30 september 1912 föreslog dels sådan ändring i deras avlöningsförmåner,
att de skulle tilldelas tre ålderstillägg i stället för ett, men att grundlönen
skulle bibehållas vid 5,000 kronor, så att deras slutliga avlöning
skulle efter 15 års tjänst uppgå till 6,500 kronor, dels och en förändring
av vissa biträdande läkartjänster till hospitalsläkartjänst.

I fråga om den av medicinalstyrelsen föreslagna förändringen i hospitalsläkarnas
avlöningsförhållanden, gent emot vilket förslag en del hospitalsdirektioner
uti avgivna utlåtanden framställt vissa anmärkningar särskilt
beträffande för lågt föreslagen grundlön, hade vederbörande departementschef
yttrat, bland annat, att, sedan sinnessjukanstalterna i Lund,
Uppsala och Kristinehamn utvidgats samt nya anstalter anlagts i Vänersborg,
Säter och Västervik, förhållandet mellan antalet överläkartjänster
och hospitalsläkartjänster blivit mindre gynnsamt. Den tanke, som uttalats
år 1907, då sistnämnda läkartjänster inrättats, eller att dessa skulle
bliva övergångsplatser till de viktiga överläkarposterna, visade sig dåmera

för en stor del hospitalsläkare icke hålla streck. Hospitalsläkarplatserna
bleve i stället för många slutplatsen på banan. Under sådana förhållanden
hade avlöningen för dessa tjänster ur rekryteringssynpunkt mycket stor
betydelse, och det syntes omöjligt att förbise det enstämmiga vitsordandet
från medicinalstyrelsen, psykiatriska föreningen och hospitalsdirektionerna
av den mindre gynnsamma verkan av de dåvarande avlöningarna. Att eu
förbättring måste ske, vore således klart. Frågan gällde endast omfattningen
och den lämpligaste formen.

Då eu mångfald av förslag härutinnan framställts av medicinalstyrelsen,
psykiatriska föreningen och de olika hospitalsdirektionerna, hade
departementschefen icke kunnat undgå att känna en viss tvekan, särskilt
med hänsyn till den principiella uppfattning, han uttalat, att hela det då
föreliggande ärendet ej kunde anses såsom en slutgiltig lösning av hospitalsläkarnas
lönefråga. Han kunde därför icke föreslå högre slutavlöning
än den, medicinalstyrelsen ansett tillräcklig, eller 6,500 kronor. Om det
emellertid vore riktigt, att just avlöningen till dessa tjänster vore viktig
ur rekryteringssynpunkt, vore det mindre tillrådligt, att låta deras begynnelseavlöning
kvarstå oförändrad med 5,000 kronor, isynnerhet då en
jämförelse med de biträdande läkarnas avlöning, sådan den komme att av
departementschefen föreslås, gjorde någon ökning av hospitalsläkarnas begynnelseavlöning
önskvärd.

Departementschefen hade därför stannat vid den av flera direktioner
förordade utvägen att föreslå en begynnelseavlöning å 5,500 kronor med
två ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor efter respektive 5 och 10 år.

Detta förslag blev emellertid på hemställan av »statsutskottet avslaget av
riksdagen.

I sin skrivelse den 27 september 1916 yttrar medicinalstyrelsen, att,
då styrelsen nu ånyo upptager till prövning frågan om ändring av hospitalsläkarnas
avlöningsförmåner, styrelsen anser sig icke kunna stanna
vid sitt förslag år 1912. Hospitalsläkartjänsterna måste för mången läkare,
som ägnade sig åt den offentliga sinnessjukvården, bliva slutliga befattningar,
och det synes styrelsen, att den uppfattning om det otillräckliga
i en grundlön å 5,000 kronor, som uttalades vid frågans behandling år
1912, vore riktig. Styrelsen anser sig därför icke kunna föreslå mindre

Vissa biträdande
läkartjänsters

förändring
till hospitalsläkartjänster.

avlöning än 6,000 kronor med två ålderstillägg å 500 kronor efter 5 och
10 år, d. v. s. samma avlöning, som psykiatriska föreningen vid flera tillfällen
föreslagit. Det vore nämligen av synnerlig vikt för rekryteringen,
att denna mellangrad bleve tillräckligt avlönad, en åsikt, som delades av
alla, som yttrat sig i ärendet.

Medicinalstyrelsen framlägger vidare i sin skrivelse den 27 september
-1916 förslag beträffande förändring av vissa biträdande läkartjänster
till hospitalsläkartjänster.

1 detta hänseende erinras, hurusom styrelsen i sin underdåniga
skrivelse den 30 september 1912 framhöll, att styrelsen redan i framställning
den 16 februari 1912 meddelat, att, av 5 läkartjänster vid vartdera
hospitalet i Säter och Västervik, vid såväl det ena som det andra hospitalet
endast 3 kunnat besättas. I infordrade yttranden angående dessa
förhållanden hade de två hospitalens direktioner med anledning härav
föreslagit, att underläkartjänsterna skulle omändras till och avlönas i likhet
med biträdande läkartjänster och biträdande läkartjänsterna förändras till
hospitalsläkartjänster.

Styrelsen för sin del hade anfört,* hurusom erfarenheten visat, att
å en större anstalt med mera avsevärd omsättning av de sjuka det icke
vore möjligt för en person (överläkaren) att i detalj följa varje patients
tillstånd, varför arbetet å här åsyftade anstalter (med omkring 800 platser
och däröver) organiserats på så sått, att hospitalsläkaren och biträdande
läkaren närmast under överläkaren ansvarade för den individuella sjukvården
å var sin könsavdelning. Härav följde, att nämnda ansvarsfulla
uppgift understundom måste anförtros helt unga och mindre erfarna läkare,
ja till och med åt medicine kandidater. Genom inrättandet av ännu eu
hospitalsläkartjänst vid vardera av ifrågavarande anstalter skulle en större
garanti vinnas för, att överläkaren alltid finge en mera erfaren medhjälpare
å vardera könssidan.

På dessa grunder hade styrelsen ansett sig böra tillstyrka de av vederbörande
direktioner framställda förslagen och hemställde om sådan
ändring i den för Säters och Västerviks hospital gällande avlöningsstat,
att den ena underläkartjänsten vid vartdera hospitalet skulle förändras till

hospitalsläkartjänst och den återstående underläkartjänsten till biträdande
läkartjänst.

Därvid både styrelsen ytterligare erinrat, att vid vardera av rikets
största sinnessjukanstalter, Lunds hospital och asyl samt Uppsala hospital
och asyl, redan funnes två läkare med högre lönegrad än biträdande
läkares. Av övriga större anstalter intoge Vadstena hospital och
asyl i så måtto en särställning, som det å denna gamla'' anstalt under
årens lopp samlat sig eu stor mängd kroniska fall, som tills vidare ej kunde
utskrivas, vadan omsättningen å densamma vore relativt mindre. Större
behov av läkare förelåge däremot vid de övriga dittillsvarande anstalterna
med cirka 800 platser, nämligen Vänersborgs hospital och asyl samt Kristinehamns
hospital, vid vilka tvenne anstalter det redan då vore önskvärt,
att ytterligare en hospitalsläkartjänst inrättades. Emellertid hade styrelsen
icke för det dåvarande velat göra framställning härom, då behovet av
två hospitalsläkartjänster dock icke vore så trängande vid dessa anstalter
som vid Säters och Västerviks då alldeles nyöppnade hospital.

Uti sitt den 30 september 1912 framlagda förslag hade medicinalstyrelsen
i denna del yttrat, att vad styrelsen sålunda anfört angående
behovet av en förändring av en lägre grads läkartjänst till hospitalsläkartjänst
vid vartdera av de fyra hospitalen i Säter, Västervik, Vänersborg
och Kristinehamn allt fortfarande ägde sin giltighet. Det överläkaren
åliggande chefsskapet å de nutida stora hospitalen vore förenat med så
många administrativa göromål, att han ej kunde medhinna att i detalj
följa varje intagen patients sjukdomsförlopp. Han måste därför vid sin
sida hava personer, fullt kvalificerade att i detta avseende lämna honom
hjälp. Den rådande bristen bleve ej avhjälpt genom en av styrelsen jämväl
föreslagen fordran på avlagd medicine licentiatexamen för biträdande
läkare; det kunde ändå ej undvikas, att sådana tjänster kunde komma att
innehavas av i sinnessjukvård föga erfarna läkare.

Det vore alltså enligt styrelsens uppfattning nödvändigt, att vid
dessa stora anstalter ytterligare en hospitalsläkartjänst tillkomrne, vilket
förverkligades bäst på så sätt, att en underläkartjänst på varje anstalt förändrades
till sådan högre tjänst. Antalet tjänsteläkare vid de nu berörda

fyra anstalterna skulle alltså utgöras av 1 överläkare, 2 hospitalsläkare och
2 biträdande läkare.

Styrelsen hade även åberopat, att psykiatriska föreningen hade samma
uppfattning om behovet av flera hospitalsläkartjänster och för sin del föreslagit
2 hospitals- och 2 biträdande läkartjänster redan vid anstalter med
600 patienter.

Vederbörande departementschef hade emellertid uttalat såsom sin
åsikt, att sådana ändringar som de föreslagna borde, om de icke påkallades
av alldeles särskilda skäl, anstå tills man hunnit verkställa den mera
ingående undersökning av hospitalspersonalens organisation och löneförhållanden,
som han hade anledning antaga inom en nära framtid komma
till stånd. Då departementschefen föreslagit en, såvitt man kunde finna,
väsentlig förbättring av de biträdande läkarnas avlöning och han i följd
därav hyste förhoppning, att dessa tjänster skulle kunna besättas med
ordinarie, fullt kompetenta innehavare, erhölle läkarpersonalen redan därigenom
en avsevärd förstärkning i jämförelse med vad som förut varit
förhållandet.

Förslaget blev därför icke underställt riksdagens prövning.

I sin skrivelse den 27 september 1916 framhåller medicinalstyrelsen,
att den av departementschefen sålunda uttalade förhoppningen, såsom er:
farenheten visat, icke gått i uppfyllelse. Alltjämt stode biträdande läkartjänster
vakanta och det hade icke alltid lyckats medicinalstyrelsen att
ens erhålla medicine kandidater, villiga att såsom extra läkare uppehålla
de lediga tjänsterna, oaktat Kung!. Maj:t vid upprepade tillfällen på framställningar
av styrelsen beviljat förhöjda dagarvoden åt sådana extra
läkare.

På grund härav och på de i underdåniga skrivelserna den 16 februari
och den 30 september 1912 framhållna skäl anser sig styrelsen böra förnya
jämväl denna del av sitt år 1912 gjorda förslag och sålunda hemställa
om förändring av en utav de biträdande läkartjänsterna vid vart och ett
av Västerviks, Vänersborgs, Kristinehamns och Säters hospital till hospitalsläkartjänst
och därvid även föreslå enahanda förändring i fråga om
läkartjänsterna vid Vadstena hospital.

Vad styrelsen uti sin skrivelse den 16 februari 1912 anfört därom,
att Vadstena hospital och asyl så till vida intoge en särställning, att å
denna anstalt vårdades huvudsakligen kroniska fall, ägde nämligen numera
icke giltighet. Under tidens lopp, särskilt genom tillämpningen av det s.
k. rayonsystemet, hade vid Vadstena hospital och asyl i likhet med vid
övriga statsanstalter för vård av sinnessjuka den principen alltmer gjort
sig gällande, att i första rummet skulle beredas plats för akuta fall och
för på grund av sjukdomsyttringarna svårskötta och våldsamma fall, till
följd varav stort behov av ytterligare en hospitalsläkartjänst uppstått.

Vad bostadsfrågan för de nu föreslagna hospitalsläkartjänsterna beträffade,
hade medicinalstyrelsen i 1912 års förslag erinrat, att vid vartdera
av hospitalen i Säter, Västervik och Kristinehamn boställsvåningar
funnes anordnade för två underordnade läkare, vadan bostad för den föreslagna
nya hospitalsläkaren syntes kunna anordnas vid dem alla. Vid
Vänersborgs hospital och asyl funnes sådan bostad endast åt den dåvarande
hospitalsläkaren; men då provisorisk bostad syntes kunna beredas
för den föreslagna nya tjänsten, hade styrelsen icke för det dåvarande
ansett sig böra upptaga frågan om anskaffande av ytterligare en boställsvåning
vid sistom skrivna anstalt.

Sedan styrelsen framlagt sitt nu berörda förslag hade ett nytt
bostadshus för läkare vid Vänersborgs hospital och asyl tillkommit. Vid
hospitalen i Västervik, Kristinehamn, Vänersborg och Säter funnes sålunda
familjebostäder anordnade för en hospitalsläkare och en biträdande läkare.
Av de biträdande läkarbostäderna stode de vid Vänersborgs och Säters
hospital för närvarande lediga, varemot bostäderna vid Västerviks och
Kristinehamns hospital vore tagna i anspråk av ordinarie innehavare av
dylika tjänster.

Vid Vänersborgs och Säters hospital funnes sålunda bostäder nu
tillgängliga för nya hospitalsläkare. Vid de två övriga av de nu ifrågavarande
anstalterna saknades däremot sådan bostad till omedelbar disposition
och syntes därför böra anstå med inrättande av de föreslagna hospitalsläkartjänsterna
därstädes, till dess lämpliga bostäder inom anstalterna
kunde beredas. Vad slutligen vidkomme Vadstena hospital och asyl,
medgåve de lokala förhållandena vid denna anstalt icke anordnande av en

hospitalsläkarbostad inom densamma. Då anstalten vore förlagd inom
Vadstena stad, syntes emellertid möjlighet finnas att erhålla bostad "för
hospitalsläkaren i anstaltens omedelbara närhet, och då det fastställda
ersättningsbeloppet av 800 kronor åt hospitalsläkare, som medgåves bo
utom anstalten och sålunda icke erhölle några naturaförmåner, måste anses
vara lägre än den verkliga kostnaden för en hospitalsläkarbostad inom
anstalten, hyste styreisen för sin del inga betänkligheter mot, att den nya
hospitalsläkaren tills vidare vore boende utom anstalten och erhölle den för
sådant fall fastställda ersättningen.

Något hinder för ett omedelbart genomförande av förändringen vid
Vadstena och Vänersborgs samt Säters hospital funnes sålunda icke, då
biträdande läkartjänsterna vid dessa hospital stode obesatta och lämpliga
bostäder funnes för ytterligare en hospitalsläkare vid dessa hospital.

Medicinalstyrelsen framhåller i detta sammanhang, att det av styrelsen
nu framlagda förslaget om förändring av vissa biträdande läkartjänster
till hospitalsläkartjänster överensstämde med uttalanden, som över- .
inspektören över sinnessjukvården i riket medicine doktorn A. Petrén gjort
till styrelsens protokoll den 19 maj 1915, och de av vederbörande hospitalsdirektioner
avgivna yttranden över styrelsens den 16 februari 1912
framlagda förslag.

Semester för Beträffande semester för hospitals- och asylläkare erinrar inedicinal hospitals-

och i n , * n

asylläkare, styrelsen i skrivelsen den 27 september 1916, att för närvarande något
olika bestämmelser gälla. Genom kungl. brev den 28 juni 1907 tillerkändes
läkarna av nämnda grad semester under sex veckor. Samma semestertid
tillerkändes genom kungl. brev den 4 juli 1910 de från 1911
tillkomna hospitalsläkarna vid Säters och Västerviks hospital. Genom
kungl. brev den 30 juni 1913 hade emellertid hospitalsläkarna vid Östersunds
och Härnösands hospital tilldelats semester under en och en halv
månad. Då likformighet vore önsklig och då den sistnämnda semestertiden
tillkomme överläkarna, syntes det styrelsen, att hospitalsläkarnas semestertid
borde bestämmas till en och en halv månad.

Asyl- och
hospitalsläkares

tillsättning.

I fortsättningen anför styrelsen beträffande asyl- och hospitalsläkares
tillsättning följande:

Jämlikt § 11 pankt 4, § 13 punkt 2 ock § 18 i stadgan angående
sinnessjuka den 14 juni 1901 skedde asylläkares tillsättning efter förslag
av vederbörande hospitalsdirektion genom förordnande tills vidare av medicinalstyrelsen
och i kungl. brev den 1 november 1907 och den 31 december
1913 bestämdes, att vad i hospitalsstadgan vore föreskrivet om,
bland annat, asylläkares tillsättning skulle gälla även för hospitalsläkares
tillsättning.

Styrelsen hade under utredningen av förevarande ärenden jämväl
till prövning förehaft förslag till förändring i sättet för hospitalsläkarnas
tillsättning, så att de i likhet med överläkare skulle tillsättas av Kungl.
Maj:t efter föi''slag av medicinalstyrelsen. Psykiatriska föreningen hade
gjort framställning härom redan i den skrivelse, som funnes omnämnd i
styrelsens underdåniga framställning den 30 september 1912, och i infordrat
yttrande över vissa avgivna förslag hade t. f. överläkaren vid Nyköpings
hospital O. Ottosson framhållit, att nu omordade förändring i
tillsättningen av hospitalsläkare måste anses billig och berättigad, i
betraktande av att läroverksadjunkter och underlöjtnanter ephölle Kungl.
Maj:ts fullmakt å sina tjänster.

Medicinalstyrelsen funne visserligen den ifrågavarande förändringen
väl värd beaktande, men då bestämmelserna om hospitalsläkarnas tillsättning
vore grundade på gällande hospitalsstadgas föreskrifter om tillsättning
av asylläkare och denna fråga vore underkastad revision av särskilda tillkallade
sakkunniga, ansåge styrelsen icke lämpligt att för det dåvarande
göra ändring i sättet för hospitalsläkarnas tillsättning, utan. syntes frågan
därom kunna anstå för att till slutlig prövning upptagas i samband med
de sakkunnigas blivande förslag till ändrad hospitalsstadga.

Styrelsen föreslår vidare ändring av asylläkarnas benämning till
hospitalsläkare och erinrar i detta hänseende, att i den underdåniga skrivelsen
den 30 september 1912 styrelsen anfört, hurusom titeln asylläkare
införts först med tillkomsten av Lunds asyl i början av 1890-talet; med
Uppsala asyl hade ytterligare en sådan tjänst tillkommit. Dessa båda
asyler hade till en början utgjort mera självständiga anstalter, vilka varit
ställda som annex till moderanstalterna Lunds, respektive Uppsala, hospi 12—•173775.

Löneregleringsknmmitténs bet. LVU.

Ändring av
asylläkares
benämning.

tal. Men sedan genom kungl. brev den 30 december 1910 medgivits fri
flyttning av patienter mellan hospitalet och asylen vid såväl Uppsala som
Lunds sinnessjukanstalter, vore dessa att betrakta som enhetliga anstalter,
och asylläkaren hade i allt väsentligt samma ställning till överläkaren och
sjukvården som en hospitalsläkare. En tredje asylläkartjänst funnes vid
Växjö hospitals kriminalavdelning. Ej heller där kunde en förändring av
titeln till hospitalsläkare vara annat än fördelaktig. Förslaget hade vunnit
erkännande av dåvarande chefen för civildepartementet, men i enlighet
med statsutskottets avstyrkande beträffande såväl avlöning som benämning
godkände icke riksdagen ändringen.

Styrelsen anser sig i detta sammanhang böra åter frambära sitt förslag
om ändring av asylläkarnas benämning, då enligt styrelsens mening
det vore olämpligt att hava två läkare i samma lönegrad och med ungefär
samma tjänstegöromål men med olika benämning.

Nyköpings. Styrelsen föreslår vidare ändring av den för Nyköpings hospital

hospital., gällare avlöning sstaten och anför i detta avseende följande:

Nyköpings hospitals stat upptoge en överläkare och en biträdande
läkare med avlöning för den förre 6,000 kronor och för den senare 4,500
kronor. Antalet platser å hospitalet vore 186, vartill komme ytterligare
20 platser å Södermanlands läns upptagningsanstalt, så länge sjukvården
å denna med stöd av kungl. brev den 11 oktober 1912 och den 28 januari
1916 vore förenad med hospitalet, d. v. s. enligt bestämmelse i sistnämnda
kungl. brev intill den 1 juli 1921. Hospitalet vore förlagt å ett
relativt inskränkt område inom Nyköpings stad. Sedan den 1 oktober
1915 hade sjukvården handhafts endast av en läkare på grund av biträdande
läkarens tjänstledighet under sjukdom.

Vid en den 15 januari 1916 förrättad inspektion av ifrågavarande
hospital hade behandlats frågan om indragning av biträdande läkartjänsten
och överlåtande av sjukvården i dess helhet åt endast en läkare. Hospitalets
t. f. överläkare O. Ottosson hade därvid som sin mening anfört, att
läkarvården vid anstalten kunde, om än med en viss ansträngning, bestridas
av allenast en person, under förutsättning att avtal kunde träffas med
någon i närheten boende läkare om vikariat vid semester och förfall för
överläkaren.

Uti infordrat yttrande över ett av psykiatriska föreningen år 1915
uPP"jort förslag hade t. f. överläkaren Ottosson vidare anfört, att en permanent
sådan anordning med endast eu läkare vid hospitalet hade alla skäl
för sig, främst ur synpunkten av sparsamhet med arbetskrafter och medel.
En läkare ensam borde här gott kunna bestrida samtliga sysslor, som tillkomme
läkare vid anstalten, dock under den förutsättningen, att han finge
ett fullt kompetent skrivbiträde till sitt förfogande. Likaså krävde billigheten,
att han även utöver sin semester erhölle någon söndags- och helgdagsledighet.
utan att behöva vidkännas ekonomisk uppoffring för anskaffande
av ställföreträdare. Han skulle annars komma i ett rätt ogynnsamt läge
i förhållande till kamraterna vid större anstalter.

Uti skrivelse den 5 april 1916 hade hospitalsdirektionen instämt i
t. f. överläkaren Ottossons yttrande och hade förslaget synts direktionen
värt allt beaktande.

För sin del hade medicinalstyrelsen kommit till den uppfattning,
att indragningen av biträdande läkartjänsten vid hospitalet kunde ske under
vissa förutsättningar och att därmed skulle vara förenade vissa fördelar.
Under de senare åtta åren hade överläkartjänsten vid Nyköpings hospital
bestritts av fem olika personer, vilka antingen såsom ordinarie eller tillförordnade
överläkare handhaft sjukvården. På grund av att avlöningen
vore mindre vid omskrivna överläkartjänst än vid övriga sådana, hade
denna tjänst blivit en övergångstjänst till bättre avlönade. Den raska omsättning,
som därav blivit en följd, kunde givetvis icke vara till fördel
för anstalten. Sjukvården kunde, enligt styrelsens åsikt, handhavas av
endast en läkare, dock borde i så fall ett anslag, vilket lämpligen borde
bestämmas till 300 kronor, ställas till förfogande att tilldelas en närboende
läkare med skyldighet för denne att vid semester och tillfälligt förfall för
överläkaren vid hospitalet upprätthålla hans tjänst mot fastställd ersättning.
Överläkarens vid hospitalet lön borde därjämte höjas till samma belopp,
som utginge vid de större hospitalen, 7,500 kronor. Beträffande det av
t. f. överläkaren Ottosson framhållna behovet av skrivbiträde hade styrelsen
för avsikt att i annat sammanhang göra underdånigt förslag.

I» fråga om tiden för den av medicinalstyrelsen nu föreslagna indragningen
av biträdande läkartjänsten syntes denna böra bestämmas till

nuvarande innehavarens avgång från tjänsten, och antoge styrelsen, att den
förändring i överläkarens tjänsteåligganden, som därav bleve eu följd, icke
utgjorde hinder härför, då överläkaren enligt bestämmelserna i den för
honom nu gällande lönestaten vore underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
och jämkning i åligganden, som kunde varda honom i
behörig ordning ålagd.

Vunne detta medicinalstyrelsens förslag om indragning av biträdande
läkartjänsten vid hospitalet statsmakternas bifall, borde överläkartjänsten
vid hospitalet, av samma skäl som i det följande anfördes i
fråga om läkartjänsten vid Visby hospital, fortfarande benämnas överläkartjänst,
varjämte det syntes styrelsen nödvändigt att öka det genom kungibrev
den 30 juni 1916 vikarie för överläkaren vid Nyköpings hospital tillkommande
dagarvode. Genom nämnda kungl. brev vore i detta hänseende
fastställt, att legitimerad läkare, vilken förordnades att uppehålla överläkartjänst
vid Nyköpings hospital under vakans eller under överläkaren på
grund av sjukdom eller förordnande på annan tjänst beviljad tjänstledighet,
må äga åtnjuta dagarvode av 16 kronor jämte den bostad, som kunde
beredas honom inom hospitalet, ävensom resekostnadsersättning enligt
gällande resereglemente, men med skyldighet, därest hän innehade tjänst
vid statens hospital och asyler, att under tiden för förordnandet avstå sina
med denna tjänst förenade avlöningsförmåner. Detta dagarvode å 16 kronor
syntes styrelsen böra ökas till samma belopp som det för vikarie för
överläkare med en kontant avlöning av 7,500 kronor eller 20 kronor.

Läkaren vid
Visby hospital.

I detta sammanhang framhåller medicinalstyrelsen ock önskvärdheten
av vissa förändringar beträffande läkarens vid Visby hospital avlöningsförmåner
och benämning.

Genom kungl. brev den 17 juni 1904 vore läkarens vid detta hospital
avlöning fastställd till 4,500 kronor, vilken avlöning genom kungl.
brev den 28 juni 1907 fördelats i 3,000 kronor som lön och 1,500 kronor
som tjänstgöringspenningar. Läkaren åtnjöte inga naturaförmåner och
enligt avlöningsreglementet, fastställt genom kungl. brev den 4 juli 1910,
finge han icke utom Visby stad utöva enskild praktik mot betalning, utom
vad som rörde nerv- och sinnessjukdomar.

Redan i underdånig skrivelse den 23 september 1903 med förslag
till nu gällande avlöningsstat för nämnde läkare hade medicinalstyrelsen
anfört, att det vore nödvändigt, för att kunna påräkna eu väl kvalificerad
läkare för tjänsten i fråga, att avlöningsförmånerna sattes så, att läkare,
vilken tjänstgjort vid rikets större anstalter för sinnessjuka såsom underordnad
läkare, kunde finna med sin fördel förenligt att söka platsen.

Vid tiden för denna underdåniga framställning utgick avlöningen
till underordnade läkare vid anstalterna med 3,500 kronor till biträdande
läkare och 2,000 kronor till underläkare jämte fria naturaförmåner. Sedermera
hade sistnämnda tjänster saminanslagits till samma grad med en
avlöning av 4,500 kronor jämte fria naturaförmåner.

I allmänhet syntes läkartjänsten vid Visby hospital icke kunna locka
sökande från hospitalen, vilka i sina tjänster därstädes erhölle bättre avlöning,
helst som erfarenheten visat, att den enskilda praktiken i Visby
icke lämnat någon större inkomst. Antalet sjuka å anstalten vippgalge
visserligen endast till 62, men vården av dessa krävde i sinnessjukvård
erfaren läkare och avlöningen måste sättas så, att den kunde locka tillräckligt
utbildad läkare med fastställda kompetenskvalifikationer.

Medicinalstyrelsen finner sig därför böra föreslå en höjning av avlöningen
till 5,500 kronor, därav 3,700 kronor borde anses utgöra lön och
1,800 kronor tjänstgöringspenningar.

Styrelsen anser sig härvid även böra framhålla, att i enskild motion
till 1913 års riksdag hemställan gjordes om nu föreslagen ändring i avlöningsstaten
för läkare vid Visby hospital; riksdagens statsutskott ansåg
sig dock icke böra tillstyrka motionen, men anförde därvid, att utskottet
icke ville förneka, att vissa skäl talade för att höja avlöningen i fråga på
sätt som föreslagits. I enlighet med statsutskottets utlåtande avslog riksdagen
emellertid motionen.

Läkarens vid Visby hospital benämning vore för närvarande endast
»läkare», ej »överläkare», beroende därpå att ingen underordnad läkare
funnes anställd vid hospitalet. Då läkarens tjänsteverksamhet i det väsentliga
vore av samma art som överläkarnas vid hospitalen, och då han tillsattes
i enlighet med de för tillsättning av överläkare gällande bestämmelser,
syntes det medicinalstyrelsen, att han också borde likställas med över -

läkare och erhålla titeln »överläkare». Genom en sådan förändring skulle
jämväl den tveksamhet, som hittills varit rådande i fråga om kompetensfordringarna
till läkartjänsten vid Visby hospital, bliva undanröjd, och även
i ett annat avseende skulle en förändring av benämningen medföra en
fördel.

Såsom av Kungl. Maj:ts resolution den 26 februari 1915 angående
ifrågasatt ålderstillägg åt överläkaren vid Östersunds hospital F. Magnusson
framginge, ägde överläkaren icke räkna den tid, han före sin utnämning
till överläkare möjligen innehaft läkartjänsten vid Visby hospital,
såsom berättigande till ålderstillägg å överläkartjänsten. Denna inkonsekvens
skulle genom förändringen bortfalla.

Någon förändring uti bestämmelserna i kungl. brevet den 30 juni
1916 angående ersättning åt vikarie å läkartjänster vid statens hospital
och asyler syntes icke vara erforderlig till följd av de nu föreslagna förändringarna
i läkarens vid Visby hospital avlöningsförmåner och benämning.
V

Viäkareirarätt Medicinalstyrelsen framlägger slutligen förslag till ett tillägg i av tm

bostäiis- löningsreglementet för läkare vid hospital angående rätt till boställsrum,
och anför i detta hänseende följande :

Jämlikt gällande bestämmelser ägde överläkare och hospitalsläkare
respektive asylläkare — rätt till boställsrum med bränsle och elektrisk
belysning, där sådan anordnats, samt biträdande läkare bostad med möbler
och sängkläder, bränsle, lyse och tvätt samt kost. Båda sistnämnda kategorierna
lekare ägde, i det fall de medgivits att bo utom anstalternas
område, erhålla för mistade naturaförmåner, hospitalsläkare 800 kronolog
biträdande läkare 1,000 kronor för år. För överläkare vore ersättning
för sådant medgivande däremot icke fastställd.

Gång efter annan hade det inträffat, att läkare på grund av långvarig
sjukdom erhållit tjänstledighet, och hade sådan tjänstledighet kunnat
räcka ett flertal år. Då naturaförmånerna ansåges tillhöra lönen, hade
tjänstlediga läkare fortfarande disponerat bostaden, och svårigheter hade
uppstått att, då det gällt längre tid, bereda vikarien bostad inom hospitalet.

9ö

Det syntes styrelsen på den grund vara nödvändigt att föreskriva,
att sådan för sjukdom tjänstledig läkare skulle vid ledighet under längre
tid, exempelvis under mera än ett år i följd, på grund av sjukdom av
sådan art, att personen i fråga befunnes vara för framtiden till tjänstgöring
oförmögen, vara skyldig att avstå från de honom tillkommande naturaförmånerna
mot en ersättning av för överläkare 1,500 kronor, för hospitalsläkare
800 kronor och för biträdande läkare 1,000 kronor.

Med stöd av vad i skrivelsen den 27 september 1916 anförts hemställer
medicinalstyrelsen, att Kungl. Maj:t måtte till näst sammanträdande
riksdag avlåta proposition, att riksdagen ville

dels godkänna sådan ändring i de för överläkare vid hospitalen fastställda
avlöningsförmåner, att den till dem utgående kontanta avlöningen
måtte kunna efter fem år höjas med 600 kronor, därav 400 kronor skulle
anses utgöra lön och 200 kronor tjänstgöringspenningar;

dels godkänna sådan ändring i de för läkarna vid Nyköpings hospital
gällande avlöningsstater, att biträdande läkartjänsten därstädes indrages
efter nuvarande innehavarens avgång från tjänsten, att överläkarens vid
anstalten avlöning därefter måtte utgå med 7,500 kronor, därav 5,000 kronor
skulle anses utgöra lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, jämte
följande naturaförmåner: boställsvåning med bränsle och elektrisk belysning,
om sådan anordnats, samt att denna avlöning måtte kunna efter fem år
höjas med 600 kronor, därav 400 kronor skulle anses utgöra lön och 200
kronor tjänstgöringspenningar; ävensom att ett arvode av 300 kronor måtte
tilldelas en av medicinalstyrelsen utsedd läkare med skyldighet för honom
att vid semester eller tillfälligt förfall för överläkaren mottaga förordnande
å överläkartjänsten mot för sådant förordnande fastställd ersättning;

dels godkänna sådan ändring i den för läkaren vid Visby hospital
gällande avlöningsstat, att avlöningen till denne, som skulle benämnas
överläkare, måtte utgå med 5,500 kronor, därav 3,700 kronor skulle anses
utgöra lön och 1,800 kronor tjänstgöringspenningar, samt att denna avlöning
måtte kunna efter fem år höjas med 600 kronor, därav 400 kronor
skulle anses utgöra lön och 200 kronor tjänstgöringspenningar;

dels, under förklaring att de nuvarande asylläkartjänsterna skulle

Hemställan.

benämnas hospitalsläkartjänster, godkänna sådan ändring i de för hospitalsläkare
gällande avlöningsförmåner, att den kontanta avlöningen skulle
utgå med 6,000 kronor, därav 4,000 kronor skulle anses som lön och 2,000
kronor som tjänstgöringspenningar, samt att denna avlöning måtte kunna
under nu allmänt gällande villkor för förhöjning av avlöningen efter fem
och tio år höjas med 500 kronor varje gång, varav 350 kronor skulle
anses utgöra lön och 150 kronor tjänstgöringspenningar;

dels godkänna sådan ändring i de för läkarna vid Vadstena hospital
och asyl, Västerviks hospital, Vänersborgs hospital och asyl, Kristinehamns
och Säters hospital fastställda lönestater, att vid var och en av dessa anstalter
en av de å anstalternas stat uppförda biträdande läkartjänsterna
måtte förändras till hospitalsläkartjänst, dock att vad beträffade Västerviks
och Kristinehamns hospital denna förändring icke finge genomföras förr
än familjebostäder för hospitalsläkare därstädes anordnats;

dels medgiva, att hospitalsläkare må äga rätt att årligen, när så utan
hinder för göromålens behöriga gång kunde ske, åtnjuta semester under
en och en halv månad;

dels godkänna sådan ändring uti gällande bestämmelser angående
ersättning åt vikarie å läkartjänster vid statens hospital och asyler, att
legitimerad läkare, vilken förordnades att uppehålla överläkartjänst vid
Nyköpings hospital under vakans eller under överläkaren på grund av
sjukdom eller förordnande å annan tjänst beviljad tjänstledighet, må äga
åtnjuta ett dagarvode för förordnande som överläkare vid hospitalet av 20
kronor jämte den bostad, som kunde honom beredas inom hospitalet,
ävensom resekostnadsersättning enligt gällande resereglemente, men med
skyldighet, därest han innehade tjänst vid statens hospital och asyler, att
under tiden för förordnandet avstå sina med denna tjänst förenade avlöningsförmåner; dels

ock bestämma, att överläkare, hospitalsläkare och biträdande
läkare, som på grund av sjukdom av sådan art, att han funnes för framtiden
till tjänstgöring oförmögen, åtnjutit tjänstledighet under längre tid
än ett år i följd, skulle vara skyldig att, efter medicinalstyrelsens omprövning,
avstå från den honom tillkommande bostad och övriga naturaförmåner''mot

en kontant ersättning av, överläkare 1,500 kronor, hospitalsläkare 800
kronor och biträdande läkare 1,000 kronor per år.

1 underdånig skrivelse den 31 augusti 1917 har medicinalstyrelsen Meditinaigjort
framställning om inrättande av ytterligare en läkartjänst vid Vadstena
hospital och asyl; och har genom kungl. remiss den 22 septemberläkartjänst"
samma år denna framställning överlämnats till löneregleringskommittén, vid Vadstena
för att tagas i övervägande vid avgivande av det genom förenämnda l“>sPaSa/[och
kungl. remiss den 3 november 1916 infordrade utlåtande.

Medicinalstyrelsen omförmäler i nämnda skrivelse till en början,
hurusom direktionen för Vadstena hospital och asyl med skrivelse den 18
augusti 1917 till styrelsen överlämnat en av överläkaren vid anstalten P.

Gylle gjord framställning om inrättande av ytterligare en hospitalsläkartjänst
vid nämnda anstalt, uti vilken framställning hospitalsdirektionen
förklarat sig instämma.

Till stöd för denna framställning hade överläkaren anfört, att,
redan då hospitalsdirektionen år 1914 hemställt om anslag till ytterligare
en biträdande läkartjänst vid Vadstena hospital och asyl, denna anstalt
skulle varit berättigad till två nya dylika tjänster eller tillhopa fem, i
likhet med vad förhållandet vore vid anstalter med samma beläggningssiffra
som denna. Direktionen hade emellertid icke ansett sig för det dåvarande
böra begära mer än en ny biträdande läkare, enär mansavdelningen
kunde till följd av sitt koncentrerade läge i en byggnad tills vidare
skötas med en underläkare jämte överläkaren. Sedan därefter genom
förändringsarbeten inom mansavdelningen tre nya övervakningsavdelningar
med tillsammans 94 platser anordnats, hade arbetet inom denna avdelning
så ökats, att ytterligare en läkare krävdes.

För egen del anför medicinalstyrelsen följande.

Vadstena hospital och asyl beredde för närvarande plats för 800
sinnessjuka, därav 774 sjuka av allmän klass och 26 av första klass.

Denna storlek hade anstalten, som ursprungligen bestod allenast av Vadstena
hospital, först erhållit efter åtskilliga utvidgningar. Den väsentligaste
av dessa skedde under 1890-talet, då Vadstena asyl tillkom, vari 13—173775.

Lönereglering skommitténs bet. LVU.

genom platsantalet vid anstalten ökades till det nu fastställda eller 800
platser. Detta möjliggjordes genom inköp av en i sydvästra delen av
Vadstena stad belägen fabriksbyggnad och dennas förändring till asyl.

Sedan denna utvidgning kommit till stånd, medgavs genom kungl.
brev den 25 oktober 1895, att vid behov finge tills vidare från närliggande
landskap mottagas å asylen även botligt sinnessjuka män och å hospitalet
även obotligt sinnessjuka kvinnor, och föreskrevs tillika, att asylen skulle
ställas under förvaltning av hospitalets direktion.

Emellertid hade, såsom styrelsen i sin skrivelse den 27 september
1916 angående förändring av lönestaterna. för läkarna vid statens hospital
och asyler anfört, under årens lopp behovet av anstaltsvård för sinnessjuka
i akut stadium blivit alltmera trängande, särskilt efter tillämpningen av
det s. k. rayonsystemet, och hade till följd därav ifrågavarande anstalt i
likhet med rikets övriga anstalter för sinnessjuka måst anordna sig för
att i första hand tillgodose behovet av vård för sinnessjuka av denna
kategori.

För att göra sjukvårdsavdelningarna mera ändamålsenliga för sådan
vård hade dels genom kungl. brev den 3 juni 1915 beviljats anslag till
vissa ändringsarbeten inom allmänna avdelningen för män, avseende
bland annat åstadkommande av erforderliga övervakningsavdelningar, dels
ock genom kungl. brev den 18 augusti 1916 beviljats anslag för införande
av centraluppvärmning i B-paviljongen å kvinnoavdelningen samt för anordnande
av en ny övervakningsavdelning och förändringar inom två förut
befintliga övervakningsavdelningar i samma paviljong.

Efter genomförandet av dessa förändringar inom anstalten vore densamma
i fråga om vården av akut sinnessjuka i stort sett likställd med
övriga hospital i riket, och att anstalten i främsta rummet mottoge sinnessjuka
i akut stadium frainginge av det förhållandet, att av 68 under år
1916 därstädes intagna sinnessjuka 36 vid intagningen varit sjuka kortare
tid än 3 månader, 11 under 3—6 månader samt 4 under 6—12 månader.
Endast 17 hade varit sjuka under längre tid än ett år.

A anstaltens stat funnes för närvarande uppförda fyra ordinarie
läk arbefattningar, nämligen en överläkar-, en hospitalsläkar- och två biträdande
läkarbefattningar. Uti sin ovanberörda skrivelse den 27 sep -

ternber 1916 hade styrelsen föreslagit, att den ena av de båda biträdande
läkarbefuttningarna skulle förändras till bospitalsläkarbefattning. Någon
ökning av antalet vid anstalten anställda läkare skulle icke ske, om det
av styrelsen i sistnämnda skrivelse framlagda förslaget vunne statsmakternas
bifall.

I)å emellertid hospitalsdirektionen nu gjort framställning om inrättande
av ytterligare en läkarbefattning vid anstalten, hade styrelsen
ansett sig böra upptaga frågan till prövning, och erinrade därvid, hurusom
vid övriga i avseende på antalet vårdplatser med Vadstena hospital
och asyl jämnställda anstalter såsom Västerviks, Kristinehamns och Säters
hospital fem ordinarie läkarbefattningar funnes uppförda å stat; och då
Vadstena hospital och asyl numera i likhet med övriga hospital i främsta
rummet beredde vård åt akuta sjuka, finner styrelsen också sjukvården
vid denna anstalt kräva lika stort antal läkare som vid övriga ovannämnda
hospital eller fem.

Styrelsen anser sig därför böra tillstyrka ifrågavarande framställning
om inrättande av ytterligare en läkarbefattning vid anstalten. Lämpligaste
sättet härför synes styrelsen emellertid vara, att styrelsens ovanberörda
förslag om förändring av den ena av de båda biträdande läkarbefattningarna
vid anstalten till hospitalsläkarbefattning icke genomföres, utan att
densamma bibehålies såsom biträdande läkarbefattning och i stället inrättas
en ny hospitalsläkarbefattning.

Vad beträffade möjligheten att bereda nödig bostad åt ytterligare
en läkare vid anstalten, upprepar styrelsen vad den anfört i sin skrivelse
den 27 september 1916''angående bostadsfrågan därom, att de lokala förhållandena
icke medgåve anordnandet av en dylik bostad inom anstalten,
men att, då anstalten vore belägen inom Vadstena stad, möjlighet torde
finnas att erhålla bostad för den nye läkaren ’ anstaltens omedelbara
närhet.

Styrelsen hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte till nästkommande
riksdag avlata proposition om sådan ändring av lönestaterna för
statens hospital och asyler, att i staten för Vadstena hospital och asyl
uppföres ytterligare en hospitalsläkare med samma avlöningsförmåner och

100

Ändring i bestämmelserna

rörande avlöningsförmånerna
för överläkaren
vid
Uppsala hospital
och asyl.

skyldigheter för dessas åtnjutande, som kunna varda av Kungl. Maj:t
fastställda för hospitalsläkare vid statens hospital och asyler.

Med underdånig skrivelse den 12 december 1917 har medicinalstyrelsen
till Kungl. Maj:t överlämnat en av direktionen för Uppsala hospital
och asyl, med tillstyrkan av bifall, till medicinalstyrelsen insänd, av överläkaren
vid anstalten, professorn Frey Svenson, till Kungl. Maj:t ställd
ansökning om vidtagande av erforderliga åtgärder för att, så snart det
kunde låta sig göra, överläkarens vid nämnda anstalt avlöningsförmåner
måtte komma att utgå med i kungl. brev den 4 juli 1910 för samtliga
överläkare vid de större sinnessjukhusen bestämt belopp, oberoende av om
tjänsten vore förenad med professuren i psykiatri vid Uppsala universitet
eller ej; och har genom kungl. remiss den 29 december 1917 handlingarna
i detta ärende överlämnats till löneregleringskommittén för att tagas i
övervägande vid avgivande av förut infordrat utlåtande.

Till stöd för ansökningen har professor Svenson anfört, bland annat,
att över 11 år förgått, sedan förslaget till professorstjänstens skiljande från
överläkartjänsten först framlades, och att det väl knappast vore någon
större utsikt till att under nu rådande kristid förslaget komme att upptagas
till vidare behandling, men att, även om motsatsen skulle inträffa,
1 alla fall en ej ringa tid torde komma att förflyta, innan skilsmässan
verkligen kunde genomföras.

Under sådana omständigheter syntes det professor Svenson vara
förenligt med billighetens fordran, att den undantagsbestämmelse, som enligt
kungl. brevet den 4 juli 1910 gällde för överläkartjänsten vid Uppsala
hospital och asyl, bortfölle och innehavaren erhölle samma löneförmåner
som de övriga överläkarna vid de större sinnessjukhusen.

Det »i förhållande till arbetet skäligen obetydliga arvode» på 2,500
kronor, som han erhölle å professorstjänsten, medförde skyldighet för honom
att meddela undervisning fyra timmar i veckan under fyra månader
om året och att vara bisittare i den medicinska fakulteten, akademiska
församlingen och större akademiska konsistoriet och kunde även medföra
skyldighet för honom att utföra det utredningsarbete, som ålades honom.

101

Detta arvode kunde, enligt professor Svensons mening, ej betraktas annat
än soin eu skälig ersättning för det merarbete, som tillkomme Honom i
förhållande till överläkare utan undervisningsskyldighet.

Denna både synpunkten varit vid bestämmandet av överläkarens vid
Lunds hospital och asyl löneförmåner. Han erhölle för närvarande såsom
överläkare 8,100 kronor jämte ett arvode från universitetet på 2,000 kronor
för undervisningen. Hans totala lönebelopp överstege alltså med 1,100
kronor överläkarens vid Uppsala hospital och asyl, ehuru denne hade en
något större och säkerligen mera svallkött anstalt att leda och dessutom
eu del skyldigheter mot universitetet, som den förre ej hade.

Skulle samma princip, som gällde för överläkaren vid Lunds hospital
och asyl, komma att tillämpas även beträffande överläkaren vid Uppsala
hospital och asyl, komme visserligen den senares totala avlöningsförmåner
att uppgå till 500 kronor mera än den förres, men detta syntes ej
mera än just motsvara de skyldigheter, som den senare hade mera än den
förre, och det vore också i sin ordning, att denna meravlöning, såsom den
gjorde, utginge från universitetet.

Den nuvarande ordningen medförde — säger professor Svenson — för
innehavaren av den utan tvivel mest krävande tjänsten vid statens sinnessjukhus
en del för honom ogynnsamma omständigheter, som ej kunde
anses förenliga med rättvisans krav. Hans delaktighetsbelopp i civilstatens
änke- och pupillkassa vore lägre än hans kollegers. Den del av hans avlöning,
som utgjorde själva lönen, uppginge endast till 4,000 kronor, under
det att den vid de övriga jämförliga sinnessjukhusen uppginge till 5,000
kronor. I händelse av sjukdom komme han alltså i betydligt sämre ställning
än även hans mindre arbetsbetungade kamrater, och hans eget pensionsunderlag
vore mindre än deras.

Såsom en ytterligare motivering för genomförandet av en förändring
i här omhandlade avseende, framhåller professor Svenson, att överläkarens
vid Uppsala hospital och asyl förhållande till asylavdelningen efter år 1911,
då all skillnad mellan hospital och asyl bortfallit, vore en annan än då
arvodet för överläkarens arbete med asylen, 500 kronor, bestämdes. Numera
vore hans förhållande till denna del av sjukhuset alldeles detsamma som till
hospitalsavdelningen, och den förras lokaler besöktes lika ofta som den senares.

102

För egen del anför medicinalstyrelsen i ärendet följande.

överläkarens vid Uppsala hospital och asyl kontanta avlöningsförmåner
utginge för närvarande i enlighet med bestämmelserna i kungl.
brev den 5 juni 1885 och den 19 maj 1899 med 6,500 kronor för år,
därav 4,000 kronor utgjorde lön, 2,000 kronor tjänstgöringspenningar och
500 kronor arvode, varjämte han för den med överläkarbefattningen förenade
professorsbefattningen vid Uppsala universitet uppbure ett årligt arvode
av 2,500 kronor å Uppsala universitets stat.

Uti nu gällande, genom ovan berörda kungl. brev den 4 juli 1910
fastställda lönestat för överläkarna in. fl. tjänstemän vid statens hospital
och asyler vore nämnda överläkares kontanta avlöning bestämd till 7,500
kronor, därav 5,000 kronor utgjorde lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar,
vilken avlöning kunde höjas efter 10 år med 600 kronor, därav
400 kronor utgjorde lön och 200 kronor tjänstgöringspenningar; därjämte
vore emellertid bestämt, att i fråga om överläkarbefattningen vid
Uppsala hospital och asyl den sålunda fastställda lönestaten skulle äga
tillämpning endast under förutsättning att tjänsten skiljdes från ovannämnda
professorsbefattning.

Frågan om detta skiljande av överläkartjänst och professur hade vid
tiden för berörda lönestats fastställande länge varit under behandling.
Redan av förhandlingarna vid 1895 års riksdag, då anordnandet av Uppsala
asyl av riksdagen bifölls, framginge, att man tänkte sig, att föreningen
mellan de båda befattningarna i en framtid skulle upphöra; och i
fullmakterna för såväl nuvarande innehavaren av befattningarna som hans
företrädare hade intagits ett förpliktigande för tjänstinnehavaren att frånträda
professorsbefattningen och därmed följande avlöningsförmåner, om
och när Kungl. Maj:t funne sådant lämpligt. År 1906 hade från universitetet
gjorts underdånig framställning om befattningarnas skiljande från
varandra, och liknande framställning hade gjorts av medicinalstyrelsen i
skrivelse den 31 januari 1908.

Då medicinalstyrelsen i skrivelse den 25 september 1908 hos Kungl.
Maj:t gjorde framställning, bland annat, om lönereglering för överläkarna
vid hospitalen, avsåg också styrelsens förslag beträffande överläkaren vid
Uppsala hospital och asyl endast en från professuren i psykiatri skild

103

övérläkartjänst; och denna synpunkt vann beaktande såväl av den av Kungl.
Maj:t den 13 juni 1908 tillsatta kommittén för verkställande av utredning
och avgivande av förslag rörande omorganisationen av medicinalstyrelsen
m. in. — vars underdåniga utlåtande i ärendet infordrats — som
ock i den av Kungl. Maj:t till 1910 års riksdag avlåtna proportionell i
ärendet.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 14 januari 1910
hade vederbörande departementschef därutinnan anfört, bland annat, att
beträffande särskilt överläkartjänsten vid Uppsala hospital och asyl, med
vilken befattning professuren i psykiatri vid Uppsala universitet för det
dåvarande vore förenad, det syntes departementschefen givetvis böra stadgas,
att den nya avlöningsstaten skulle i fråga om denna överläkartjänst
äga tillämpning endast under förutsättning att tjänsten skildes från professorsbefattningen.
. Departementschefen hade erinrat dels om den i nuvarande
överläkarens fullmakt ingående skyldigheten att frånträda professorsbeställningen,
om och när Kungl. Maj:t funne sådant lämpligt, dels
ock därom att frågan om tjänsternas skiljande redan vore föremål för behandling
inom ecklesiastikdepartementet.

Riksdagen hade även godkänt vad Kungl. Maj:t i sådant hänseende
föreslagit.

I sin underdåniga skrivelse den 27 september 1916 angående förändringar
i avlöningsstaterna för läkarna vid statens hospital och asyler
hade medicinalstyrelsen beträffande överläkarna endast föreslagit sådan
ändring i de för dem fastställda avlöningsförmåner, att den till dem utgående
kontanta avlöningen måtte kunna efter fem år, i stället för, såsom
nu vore fallet, först efter tio år, höjas med 600 kronor.

Av det anförda framginge — fortsätter medicinalstyrelsen — att
den till överläkaren vid Uppsala hospital och asyl utgående avlöningen
undantagits vid den av 1910 års riksdag godkända omregleringen av av C>

O O O o

löningen för övriga överläkare vid hospitalen, främst med tanke på tjänstens
i fråga skiljande inom en icke avlägsen framtid från professuren i
psykiatri.

Styrelsen anser sig emellertid nu böra vitsorda de av nuvarande
överläkaren, professor Svenson i föreliggande skrivelse framhållna olägen -

104

heter, som härav för innehavaren av överläkartjänsten vid Uppsala hospital
och asyl uppstått och som till äventyrs kunde bliva av avsevärd
långvarighet.

Vad professor Svenson sålunda anfört beträffande den av honom
gjorda jämförelsen mellan överläkarnas vid Uppsala och Lunds hospital
och asyler avlöningsförmåner finner medicinalstyrelsen fullt befogat, ävensom
hans påpekande av den ofördelaktiga ställning, vari överläkaren vid
Uppsala hospital och asyl vore försatt i jämförelse med överläkarna vid
övriga hospital på grund av själva lönens, och därmed pensionsunderlagets,
lägre belopp.

På grund av det anförda anser sig medicinalstyrelsen böra i sin
mån understödja det i professor Svensons underdåniga framställning uttalade
syftet, och hemställer styrelsen därför, att Kungl. Maj:t måtte i
samband med eventuellt avlåtande av proposition till riksdagen angående
av styrelsen uti skrivelse den 27 september 1916 föreslagen ändrad lönestat
för överläkare vid rikets hospital och asyler jämväl göra framställning
om riksdagens medgivande, att den uti 1910 års lönestat för överläkare
in. fl. tjänstemän vid statens hospital och asyler intagna bestämmelsen,
att lönestaten skulle beträffande överläkartjänsten vid Uppsala hospital
och asyl äga tillämpning endast under förutsättning att tjänsten
skiljdes från professorsbefattningen i psykiatri vid Uppsala universitet,
måtte från och med år 1919 upphöra att gälla.-

Medicinal- I underdånig skrivelse den 28 juni 1917 har medicinalstyrelsen

^rmTang. gjort framställning om reglering av vid hospital och asyler anställda
och^bokhåiia syssl°mäns och bokhållares avlöningsförmåner m. in.; och har, enligt
re vid^ hospital ämbetsskrivelse från finansdepartementet, Kungl. Maj:t den 13 juli 1917
m. m. anbefallt löneregleringskommittén att avgiva utlåtande över det i nämnda
framställning innefattade förslag.

O o

Förberedan- Medicinalstyrelsen, erinrar i sin nämnda skrivelse till en början,

de erinran. . J , , . , _ . . ti.

hurusom styrelsen den 5 oktober 1914 avgav underdånigt utlåtande över
en framställning från åtskilliga syssloman och bokhållare vid statens
hospital och asyler om reglering av ifrågavarande befattningshavare till -

10»

kommande avlöningsförmåner in. m., och att Kungl. Maj:t, vid föredragning
av ärendet den 3 december 1915, fann framställningen i frilla för
det dåvarande icke föranleda till någon annan åtgärd än att handlingarna
i ärendet skulle överlämnas till medicinalstyrelsen, som hade att framdeles
vid lämpligare tidpunkt för frågans avgörande återupptaga densamma och
för Kungl. Maj:t framlägga det förslag i ämnet, vartill förhållandena kunde
föranleda.

Anslutande sig till ett av chefen för civildepartementet den 21
februari 1913 avgivet yttrande i fråga om lämpligaste tidpunkten att
slutgiltigt och i ett sammanhang upptaga frågan om lönereglering vid ■
rikets hospital i dess helhet samt åberopande sina i detta kommitténs
betänkande på resp. ställen omförmälda utlåtande den 25 februari 1914
samt skrivelser den 17 januari 1917 och den 27 september 1916 angående
andra befattningshavare vid hospital och asyler,

förklarar styrelsen i förevarande skrivelse den 28 juni 1917, att
det nu synts styrelsen lämpligt att återupptaga frågan angående lönereglering
för syssloman och bokhållare vid hospital och asyler.

De förslag och önskemål, som syssloman och bokhållare framställde Förslag och
i den ovanberörda skrift, varöver styrelsen avgav utlåtande den 5 oktober önssyksesZmäT
1914, kunde enligt styrelsens mening i huvudsak rubriceras på följande och boksätt:
'' hållare l:o

löneförbättring för såväl syssloman som bokhållare;

2:o fastställda kompetensvillkor för att antagas till hospitalsbokhållare;

3:o uppförande av bokhållare på ordinarie stat efter viss tjänstetid;

4:o rätt till familjebostad med bränsle och belysning för bokhållare, som varit i
hospitalstjänst vissa år;

5:o felräkningspenningar för syssloman; och

6:o utbyte av benämningen syssloman mot hospitalsintendent.

Innan styrelsen skrider till behandling av vart och ett av dessa
förslag och önskemål särskilt, redogör styrelsen för kontorspersonalens
nuvarande organisation och huru styrelsen tänkt sig densamma ordnad
för framtiden.

Styrelsen framlägger därvid först följande tablå, för att visa kontors- Nuvarande
personalens organisation. tinktur 14—173775.

Lönereglering slcommitténs bet. LVU. g anis ållon.

106

Anstalt.	Antal platser.	Sysslo- man.	Bok- hållare.
Stockholms hospital.............	255	i	1 1
Uppsala hospital och asyl..........	1246	i	2
Nyköpings hospital.............	206	i	—
Vadstena hospital och asyl.........	800	i	2
Växjö hospital...............	390	i	1
Västerviks hospital.............	830	i	2
Visby hospital...............	62	i	—
Malmö asyl................	124	i	—
j Lunds hospital och asyl...........	1232	i	2
Göteborgs hospital.............	355	i	1
Vänersborgs hospital och asyl........	1080	i	2
Kristinehamns hospital...........	800	i	2
Säters hospital...............	830	i	2
Härnösands hospital.............	269	i	—
Östersunds hospital.............	560	i	2
\| Piteå hospital och asyl...........	370	i	1

Av dessa befattningshavare vore — meddelar styrelsen — endast
sysslomannen (dock icke sysslomannen vid Malmö asyl) upptagna i den
av riksdagen fastställda staten. Sysslomännen tillsattes genom förordnande
tills vidare av medicinalstyrelsen, bokhållare förordnades tills vidare av
vederbörande anstaltsdirektion.

Sysslomannen tillkomme att handhava de med den ekonomiska förvaltningen
sammanhängande bestyr. Honom ålåge i enlighet härmed bland
annat:

att uppbära och indriva stadgade sjukvårdsavgifter; att föra anstaltens
räkenskap; att noga tillse, det mathållningen vid anstalten samvetsgrant
besörjdes samt att antagna leverantörer för matvaror riktigt fullgjorde
sina skyldigheter; att besörja anskaffning för anstaltens räkning av
såväl inventarier som beklädnads- och andra förbrukningspersedlar; att
omhänderhava och väl vårda materialier och råämnen, som för anstaltens
räkning i förråd anskaffades; att öva tillsyn över anstaltens verkstäder; att
likaledes ägna omsorgsfull vård åt anstaltens inventarier; att hava noggrann
tillsyn å anstaltens byggnader och stängsel; att med synnerlig uppmärk -

107

samhet vaka över att elden allestädes med stor försiktighet vårdades samt
att eldstäder och rökgångar, brandredskap och brandposter städse hölles i
vederbörligt skick; att handhava skötseln av anstaltens trädgård och planteringar
ävensom av jordbruk, ladugård och svingård, där sådana inrättningar
funnes.

Av denna översikt över sysslomannens åligganden anser styrelsen
framgå, att dessa åligganden äro synnerligen mångskiftande och vittomfattande;
för att rätt kunna fullgöra desamma krävdes, att sysslomannen
dagligen och helst dera gånger om dagen besökte anstaltens olika ekonomiavdelningar,
vilket emellertid icke alltid låtit sig göra, enär sysslomannens
andel i kontorsarbetet varit allt för tidskrävande.

Han hade på alla anstalter hittills handhaft anstaltens kassarörelse
och fört dithörande räkenskaper. På anstalt, där bokhållare icke funnes,
hade han helt naturligt måst utföra även all annan bokförin^.

Om bokhållare funnits, hade all till kassarörelsen ej hänförlig bokföring
utförts av denne eller, vid anstalter med flera bokhållare, av dessa
gemensamt, varvid arbetet fördelats så, att den ene bokhållaren tilldelats
närmaste tillsynen över anstaltens förråder samt ansvaret för därmed sammanhängande
kontorsarbete, nämligen förande av förrådsliggare, upprättande
av förrådsredovisning o. s. v. Den andre bokhållaren hade haft
till åliggande att ombestyra allt till utspisningen hörande skrivarbete samt
att föra avräkningsbok med patienterna.

Bokhållarnas arbete vore så pass vidlyftigt, att det toge all den för
kontorspersonalen fastställda arbetstiden i anspråk. Ofta hade arbetstiden
icke obetydligt måst utsträckas för att räkenskaperna inom föreskriven tid
skulle kunna avslutas. Icke ens allt förekommande skrivarbete hade kunnat
utföras av den på kontoret anställda personalen. För utförande av
renskrivningsarbete på sysslomanskontoret hade därför flertalet anstalter
måst anlita extra arbetskraft, för vilket ändamål medicinalstyrelsen i vederbörande
anstalts utgiftsstat beviljat särskilt årligt anslag. Dessa anslag
utginge för år 1917 med belopp växlande mellan 400 och 800 kronor.

Vid anstalterna i Stockholm, Uppsala, Vadstena, Växjö, Västervik,
Lund, Göteborg, Vänersborg, Kristinehamn och Säter funnes dessutom
fast anställda maskinskriverskor, men dessa hade icke upptagits i den med -

108

delade organisationstablån, dels därför att de i anstalternas utgiftsstater
icke hänfördes till sådana befattningar, vilkas avlöningsförmåner fastställts
av Kungl. Maj:t och riksdagen eller av Kungl. Maj:t, dels därför att de
icke vore anställda såsom biträden på sysslomanskontoret, utan i första
hand skulle utföra för överläkarexpeditionen behövliga renskrivningsgöromål
och endast i den mån deras tid medgåve utföra arbete på sysslomanskontoret.

I sitt underdåniga utlåtande den 25 februari 1914 över sakkunniges
betänkande rörande personalens vid statens anstalter för sinnessjuka uppförande
på ordinarie stat m. in. hade medicinalstyrelsen föreslagit dessa
skrivbiträden till uppförande på ordinarie stat. I underdånig skrivelse
den 17 januari 1917 med förslag till ändringar av det i nyssberörda utlåtande
föreslagna antal ordinarie tjänstemän vid rikets anstalter för sinnessjuka
hade styrelsen däremot icke upptagit skrivbiträdena. Det syntes
nämligen styrelsen lämpligare att på grund av arbetets art dessa befattningshavares
avlöning fastställdes samtidigt som kontorspersonalens, trots
att de icke hade sitt huvudsakliga arbete på sysslomanskontoret. Frågan
om lönereglering för dem hade därför upptagits i detta sammanhang.

Beträffande skrivbiträdenas tj än stå liggan den hade styrelsen ej tänkt
sig någon ändring, utan skulle dessa utföra renskrivningsarbete i första
hand för överläkarexpeditionen och i den mån deras tid medgåve för
sysslomanskontoret.

Enär sysslomannens göromål på kontoret toge hans tid alltför mycket
i anspråk för att han på tillfyllestgörande sätt skulle kunna ägna sina
övriga åligganden den uppmärksamhet, som förvaltningen av en modern
sinnessjukanstalt ovillkorligen krävde, anser styrelsen angeläget att eu
del av sysslomannens kontorsgöromål överflyttas på en annan tjänsteman.

Ett förslag i denna riktning hade på sin tid framställts inom medicinalstyrelsen;
det gick i huvudsak ut på att vid de större anstalterna,
där två bokhållare funnes anställda, skulle i stället för den ene bokhållaren
anställas en kvinnlig kassör, vilken förutom vissa bokhållargöromål
skulle handhava anstaltens kassarörelse under sysslomannens kontroll.
Yttranden över förslaget hade infordrats från vissa hospitalsdirektioner.
Två av dessa hade helt och hållet avstyrkt detsamma, de övriga hade för -

10!)

ordat bifall till förslaget under förutsättning att kassagöromålen icke pålades
någon av bokhållarna med mindre än att motsvarande ökning av
arbetskraft på kontoren ägde rum. Man syntes dessutom hava ställt sig
tveksam över lämpligheten därav att kassörsbefattningen upprätthölles av
en kvinna.

Styrelsen meddelar i detta sammanhang, att på grund av den utav
det allmänna ekonomiska läget genom kriget föranledda prisstegringen å
flertalet livsförnödenheter särskilda åtgärder måst vidtagas i fråga om proviantupphandlingen
för hospitalens räkning. Särskilt hade det varit av omständigheterna
påkallat, att upphandling av de mest fördyrade proviantartiklarna
så vitt möjligt inskränkts och att sådana artiklar i de för hospitalen
gällande utspisningsstaterna ersatts med livsmedel, som kunnat erhållas
till normalare pris.

Då förhållandena härvidlag å olika orter ställt sig synnerligen skiftande,
och handlingsfrihet för de lokala myndigheterna varit nödvändig
för åstadkommande av ett ur sparsamhetssynpunkt gott resultat, hade styrelsen
bemyndigat hospitalsdirektionerna att tills vidare antaga anbud, utan
att dessa underställdes styrelsens prövning, eller att, då förhållandena så
påfordrade, under hand upphandla proviant samt att utan hinder av gällande
utspisningsstat göra de förändringar i utspisningen, som med hänsyn
till rådande prislägen prövades lämpliga.

Visserligen kunde efter krigets slut normala förhållanden åter väntas
inträda, varigenom sysslomannens arbete med proviantupphandlingen åter
skulle komma att minskas, men behovet av större rörlighet inom utspisningen
gjorde sig mer och mer gällande, och systemet med att anpassa de
utspisade varorna efter tillgång och efterfrågan på varumarknaden hade
visat sig innebära så stora ekonomiska fördelar, att det syntes styrelsen
allt framgent böra tillämpas i så stor utsträckning, som gällande upphandlingsreglemente
medgåve. Detta förutsatte emellertid långt större omtanke
och krävde betydligt mera tid från sysslomannens sida, än om upphandlingen,
såsom förut varit fallet, gjordes en gång om året och utspisningen
skedde utan avvikelser från den en gång fastställda utspisningsstaten.

An ytterligare kom me sysslomannens tid att tagas i anspråk av
anstaltens proviantering, om, i enlighet med uttalade önskningar, maga -

sinsbyggnader korame att uppföras på anstalterna och i samma mån en
omläggning av sättet för de upphandlade varornas leverering att äga rum
med ändamål att möjliggöra leverans av större partier på en gång. Det
skulle då ankomma på sysslomannen, icke blott att ordna de levererade
varornas magasinering, utan även att tillse, att frakt- och transportkostnader
för de levererade partierna ställde sig så ekonomiskt fördelaktiga
för anstalten som möjligt.

Medicinalstyrelsen anser det därför vara av vikt, att icke blott på
de större anstalterna utan även på de mindre sysslomannen beredes lättnad
i sitt arbete därigenom att kassagöromålen överflyttas på en annan tjänsteman.
Där bokhållare funnes anställda, hade dessa redan så mycket att
göra, att kassagöromålen icke kunde bestridas av någon utav dem. Behovet
av en ökning av kontorspersonalen gjorde sig redan nu gällande,
och genom den lägre hospitalspersonalens uppförande på ordinarie stat
kornme kontorsarbetet än ytterligare att ökas till följd av de månatliga
redovisningarna av pensionsavgifter och avgifter till civilstatens änke- och
pupillkassa. Även på denna grund vore en ökning av kontorspersonalen
av behovet påkallad.

Styrelsen föreslår, att på samtliga hospitalskontor, med undantag av
dem i Malmö och Visby, måtte anställas en kvinnlig kassör, som skulle
övertaga de nu av sysslomannen handhavda kassagöromålen, dock under
dennes kontroll. Flera skäl synas styrelsen tala för lämpligheten därav
att kassörsbefattningen upprätthålles av kvinna.

Genom öppnandet av nya större anstalter och utvidgning av redan
befintliga hade antalet bokhållarbefattningar på hospitalskontoren under
de senare åren avsevärt ökats i förhållande till antalet sysslomansbcfattnino-ar.
Befordringsutsikterna för bokhållarna hade i samma mån minskats
och genom tillkomsten av redan planerade ytterligare nya anstalter
och utvidgningar komme någon förbättring icke att inträda. Det syntes
styrelsen angeläget att, i den mån sig göra läte, råda bot härför och att
icke genom anställande av nya manliga befattningshavare ytterligare öka
missproportionen.

Vidare anser styrelsen att den, som handhade kassan, uteslutande
skulle hava sin tjänstgöring förlagd till kontoret. Det vore därför icke

lämpligt, att kassagöromålen, såsom föreslagits av eu del direktioner, utfördes
av förste bokhållaren, enär denne, såsom sysslomannens närmaste
man, borde kunna biträda sysslomannen i hans utegöromål, om så erfordrades.

Såsom exempel på önskvärdheten därav att den, som handhade kassagöromålen,
hade sin tjänstgöring uteslutande förlagd till kontoret anför
styrelsen, att vid ett av hospitalen förekommit att sysslomannen blivit
ådömd betalningsskyldighet för en summa penningar, som inbetalats till
hospitalskontoret i sysslomannens frånvaro och mottagits av bokhållaren,
vilken emellertid underlät att redovisa dem till sysslomannen.

Då erfarenheten från olika näringsgrenar inom affärslivet dessutom
givit vid handen, att kvinnlig arbetskraft med fördel användes för utförande
av kassagöromål, hade styrelsen icke tvekat att föreslå kvinnor till
upprätthållande av nu omhandlade kassörsbefattningar. Innehavaren borde
lämpligen benämnas »kassörska».

Beträffande antalet bokhållare vid hospitalen föreslår styrelsen inmm
ändring i det nuvarande utan anser att det bör bibehållas. Däremot
har styrelsen ansett sig böra föreslå en uppdelning av bokhållarbefattningarna
i två lönegrader och har styrelsen som skäl härför anfört följande.

Det nuvarande antalet bokhållare överstege icke oväsentligt antalet
syssloman; på grund därav vore befordringsutsikterna för bokhållarna
mindre goda. Toge man dessutom i betraktande den omständigheten, att
styrelsen vid tillsättandet av sysslomansbefattningar måste i första hand
taga hänsyn till de sökandes praktiska duglighet och lämplighet för befattningen
i fråga och att det sålunda icke vore uteslutet att en sökande,
som förut icke alls varit anställd vid hospitalsväsendet, kunde visa sig
mera meriterad för en sysslomanstjänst än den sökande hospitalsbokhållaren,
så minskades befordringsutsikterna för dessa bokhållare i än högre grad.

Det syntes därför styrelsen vara välbetänkt att icke anställa större
antal manliga bokhållare, än att de — under förutsättning naturligtvis
att de i övrigt vore lämpliga därtill — kunde vinna befordran till syssloman_
Styrelsen tror sig nå detta mål genom uppdelande av bokhållarbefattningarna
i två lönegrader, bokhållare av första graden och bokhållare
av andra graden.

112

Av dessa skulle bokhållartjänsten av första (högre) graden innehavas
av man, under det att bokhållartjänsten av andra (lägre) graden skulle
hunna innehavas av kvinna. Att föreskriva, det bokhållartjänsten av andra
graden måste innehavas av kvinna, syntes styrelsen icke vara lämpligt.
Det kunde nämligen tänkas, att det för rekryteringen av dugliga förste
bokhållare vore förmånligt, om på bokhållarbefattningen av andra graden
finge tillsättas en manlig sökande.

Då bokhållare av första graden borde vara sysslomannens närmaste
man och vid förfall för denne upprätthålla sysslomansbefattningen, anser
styrelsen lämpligt att på varje anstalt, där bokhållare finnes anställd, en
bokhållartjänst är av första graden.

Organisa- Styrelsen föreslår, att kontorspersonalen vid statens anstalter för

tionspian. siimesgj uka organiseras i enlighet med följande tablå:

Anstalt.	A	n t a 1	; j ä n s	temä	n.
Sysslo- män.	Bokhållare.	Kassör- skor.	Skriv- biträden.
l:a gra-den.	2:a gra-den.
Stockholms hospital................	i	1	—	1	1
Uppsala hospital och asyl.............	i	1	1	1	. 1
Nyköpings hospital.................	i	—	—	1
Vadstona hospital och asyl.............	i	1	1	1	1
[ Växjö hospital...................	i	1	—	1	1
i Västerviks hospital.................	i	1	1	1	1
j Vishy hospital...................	i	—	—	—	—
i Lunds hospital och asyl..............	i	1	1	1	1
Göteborgs hospital.................	i	1	—	1	i s
\| Vänersborgs hospital och asyl............	i	1	1	1	1
Kristinehamns hospital...............	i	1	1	1	1
\| Säters hospital...................	i	1	1	1	1
1 Härnösands hospital................	i	—	—	1	—
i Östersunds hospital.................	i	1	—	1	1
! Piteä hospital och asyl...............	i	1	—	1	—
Summa	15	12	7	14	11

113

Styrelsen betonar, att vid behandling av frågan angående reglering
av kontorspersonalens avlöning styrelsen, lika litet som i förut avgivna
utlåtanden rörande lönereglering för övriga befattningshavare vid hospitalen,
tagit hänsyn till de genom världskriget stegrade levnadskostnaderna
utan räknat med de straxt före krigets utbrott rådande förhållandena.
Styrelsen hade utgått ifrån, att de extra åtgärder, som Kungl. Maj:t kunde
komma att vidtaga till förbättring av statstjänstemannens lönevillkor under
nu rådande dyrtid, även skulle komma samtliga befattningshavare vid
hospitalen till godo, om de av styrelsen föreslagna avlöningsstaterna vunne
Kungl. Maj:ts och riksdagens bifall och i enlighet därmed nu koinme att
stadfästas.

Beträffande sysslomännens avlöning anför styrelsen, att den år 1910
genomförda löneregleringen visserligen medförde en förbättring i sysslomännens
löner, men ej i den utsträckning varom de år 1907 gjort framställning,
för vissa syssloman ej ens i den utsträckning medicinalstyrelsen
föreslagit.

I den ovan berörda framställningen år 1914 från syssloman och bokhållare
om förbättrade löneförmåner för nu omskrivna personal hade
petitionärerna beträffande sysslomännens avlöning framhållit, att den förbättring
i begynnelseavlöningen, som ägde rum genom 1910 års reglering,
i många fall var illusorisk, i det att dessa befattningshavare i och med
ingåendet på nya lönestaten blevo underkastade lagen angående civila
tjänstinnehavares rått till pension samt delaktiga i civilstatens änke- och
pupillkassa och sålunda hade att erlägga förutom pensionsavgifter såväl
årliga avgifter som befordringsavgifter till sistnämnda kassa, vilka avgifter
de förut ej fått vidkännas.

Vidare hade framhållits, att sysslomannens tjänst vore så ansvarsfull,
mångsidig och krävande, att det måste ligga i statens intresse, att till
densamma ansloges en avlöning, som gjorde tjänstinnehavarens ställning
ekonomiskt trygg och oberoende.

Efter att därefter hava närmare redogjort för beskaffenheten av det
arbete och ansvar, som ålåge sysslomannen, framhöllo petitionärerna, att
dessa åligganden vore av sådan beskaffenhet, att de på grund av den

15—173775. Löneregleringshommitténs bet. LVU.

Sy ss lomäns
avlöning.

114

ständigt fortgående utvecklingen på alla områden ställde allt större krav
på utövarens pliktkänsla, sakkunskap, praktiska erfarenhet och arbetsförmåga,
varför det borde ligga i statens intresse att till dessa tjänster få
så dugande innehavare som möjligt, enär ett klokt handhavande av med
den ekonomiska förvaltningen sammanhängande bestyr å dessa stora anstalter
årligen kunde bespara statsverket icke så obetydliga belopp.

Petitionärerna hade vidare påvisat, att en jämförelse mellan sysslomannens
slutavlöning och andra med dem jämförliga befattningshavares
inom statens verk, till exempel kontorschefens vid Trollhätte räkenskapsavdelning
samt kontorschefens vid telegrafverkets verkstad icke utfölle till
sysslomännens förmån.

Slutligen hade en jämförelse gjorts mellan sysslomännens löner och
dem, som tillkomme dels andra funktionärer vid hospitalen, till exempel
biträdande läkarna, dels motsvarande befattningshavare vid Stockholms
stads sjukhus. Icke heller dessa jämförelser utfölle till sysslomännens''
fördel.

Med stöd av vad de sålunda framhållit hade petitionärerna hemställt
om följande avlöningsförmåner för sysslomännen, varvid de följt den redan
fastställda principen att med undantag för sysslomännen vid Nyköpings
och Visby hospital indela syssloinanstjänsten med avseende å avlöningen
i en första grad vid hospital med omkring 800 patienter och därutöver
samt en andra grad vid de övriga:

Begynnelse- Slutavlö -

avlöning. ning.

Kr. Kr.

för syssloman av första graden................. 4,500 5,700

> andra > 3,600 4,800

> » vid Nyköpings hospital.............. 2,700 3,600

»''■’''»» Visby hospital................ 2,100 3,000

varav 2/s skulle betraktas som lön och ''/s såsom tjänstgöringspenningar.

Vidare hade föreslagits, att begynnelseavlöningen skulle höjas efter
3, 6 och 9 års väl vitsordad tjänstgöring för syssloman av första och andra
graden med 400 kronor samt för sysslomännen vid Nyköpings och Visby
hospital med 300 kronor varje gång, samt att syssloman skulle tilldelas
boställsvåning med bränsle och elektrisk belysning, där sådan anordnats,

lift

eller ock, därest boställsvåning för honom icke funnes, kontant ersättning
därför med 800 kronor om året.

Efter att hava redogjort för vederbörande hospitalsdirektioners yttranden
över sysslomans och bokhållares framställning, i vad den avsäge
sysslomännens avlöning, anför medicinalstyrelsen för egen del i detta avseende,
bland annat, följande.

Den höjning i begynnelseavlöningen, som begärdes, syntes styrelsen
befogad. Denna höjning utgjorde för syssloman av första lönegraden
200 kronor, för övriga syssloman 100 kronor.

1 likhet med vad petitionärerna anfört syntes det styrelsen angeläget,
att de avlöningsförmåner, som vore förenade med en sysslomansbefattning
vid statens hospital, vore tillräckliga att bereda tjänstinnehavaren en
ekonomiskt trygg och oberoende ställning. Sysslomannen skulle nämligen
bland annat övervaka, att antagna leverantörer av matvaror och materialier
riktigt fullgjorde sina skyldigheter, vilket givetvis förutsatte, att han intoge
gent emot dessa en fullt oberoende ställning.

Genom den av styrelsen föreslagna planen för kontorspersonalens
vid hospitalen organisation skulle visserligen sysslomannen befrias från
själva kassagöromålen, men då han fortfarande skulle utöva kontroll över
kassarörelsen och övervaka att av styrelsen beviljade anslag icke överskredes,
hade hans ansvar icke nämnvärt minskats genom denna förändring. Det
t orde icke heller kunna förnekas, att på grund av den alltjämt fortgående
utvecklingen på olika områden allt större krav ställdes på sysslomännens
pliktkänsla, sakkunskap, praktiska erfarenhet och arbetsförmåga samt att
ett klokt handhavande av de med anstaltens ekonomiska förvaltning sammanhängande
bestyr kunde medföra avsevärda besparingar för statsverket.

Sysslomanstjänsterna borde därför vara så avlönade, att de kunde
besättas med verkligt dugande krafter; och om man toge i betraktande de
höga avlöningar den privata arbetsmarknaden helt säkert komine att bjuda
en lång tid framåt, syntes de av petitionärerna begärda förhöjningarna i
begynnelseavlöningen ej vara för rundligt tilltagna, om man skulle lyckas
förvärva sådana arbetskrafter. •

Samma skäl kunde enligt styrelsens mening anföras för en höjning

116

av nu gällande slutavlöningar. Då sysslomansbefattningen vore så att säga
en sluttjänst utan befordringsmöjlighet, syntes det styrelsen av vikt, att
den med befattningen förenade slutavlöningen vore så pass hög, att icke
heller här förhållandena på den privata arbetsmarknaden ställde sig i alltför
gynnsam dager, utan att slutavlöningen i förening med den trygghet
en statens tjänst gåve förmådde hindra företagsamma och dugliga syssloman
att övergiva banan.

Förutom detta skäl ansåg styrelsen böra framhållas, att familjeförsörjare
anställda vid statens anstalter för sinnessjuka finge vidkännas stora
utgifter för barnens skolgång, vilken rätt ofta på grund av anstaltens belägenhet
på relativt långt avstånd från stadssamhälle förorsakade kostnader
för barnens inackordering i stad.

Enligt nu gällande lönestat utginge till sysslomannen ett ålderstillägg
efter 10 års väl vitsordad tjänstgöring. Som skäl för den långa tidrymden
av tio år, innan någon förhöjning i avlöningen skulle erhållas, hade
anförts, att sysslomannen i regel såsom ogifta tillträdde sina befattningar
vid helt unga år, och att det därför kunde anses förlöpa en rätt lång tid,
innan de ökade omkostnaderna på grund av familjens tillväxt nödvändiggjorde
någon höjning i avlöningen.

En ändring i dessa förhållanden hade emellertid inträtt. Dels vore
flera av de nu anställda bokhållarna redan gifta, dels komme medelåldern
för sysslomannen vid tillträdandet av sina befattningar att avsevärt höjas.
Att så verkligen komme att ske, framginge bland annat därav, att av de
nuvarande 16 sysslomannen endast tre komme att inom de närmaste 20
åren uppnå pensionsåldern. Det syntes styrelsen därför befogat, att sysslomannen
tidigare än hittills erhölle avlöningsförhöjning.

Styrelsen vore emellertid icke övertygad om lämpligheten av det
sätt petitionärerna föreslagit för ålderstilläggens utgående. För flertalet
statstjänstemän, som i avlöningshänseende kunde jämnställas med sysslomannen,
torde numera vara praKis, att ålderstillägg utginge efter 5 respektive
10 års tjänst. I överensstämmelse därmed ansåge styrelsen skäligt,
att sysslomännen tilldelades ålderstillägg efter 5 respektive 10 års tjänst
med 500 kronor varje gång. De kontanta avlöningsbeloppen skulle i enlighet
härmed utgöra

117

Begynnelscavlö- Slntavlib
ning. ning.

för syssloman av första graden vid anstalterna i Uppsala, Vadstena,

Västervik, Lund, Vänersborg, Kristinehamn, Säter och

Östersund....................... 4,500 5,500

för syssloman av andra graden vid anstalterna i Stockholm, Växjö,

Göteborg, Härnösand och Piteå............. 3,600 4,600

för sysslomannen vid Nyköpings hospital............ 2,700 3,700

Beträffande klassificeringen av sysslomannen vid de olika anstalterna
har styrelsen ansett sysslomannen vid Östersunds hospital böra hänföras
till högsta avlöningsgraden. Styrelsen erinrar, att den uti underdånig
skrivelse den 30 september 1912 föreslagit hans avlöning att utgå med
belopp, som fastställts för sysslomannen vid de största anstalterna, eller
4,300 kronor.

Till protokoll för civilärenden den 21 februari 1913 hade emellertid
dåvarande chefen för civildepartementet anfört, att den föreslagna avlöningen
4,300 kronor hade dittills varit förbehållen åt hospital med omkring
800 platser och därutöver. Östersund med sina 560 platser intoge
i avseende på patientantalet en mellanställning. Att införa en ny löneklass
för sysslomannen därstädes syntes för det dåvarande ej vara lämpligt.
Svårighet att få entreprenörer, att kunna fylla hastigt påkommande behov,
att ordna utarbetet m. m. förekomme alltid vid de norrländska hospitalen
och hade, enligt vad erfarenheten visat, gjort sysslomanstjänsterna där
mindre begärliga. Det vore möjligt, att dessa förhållanden, i förening
med de höga levnadsomkostnaderna i Östersund, borde föranleda till att
sysslomannen vid därvarande hospital erhölle en avlöning av 4,300 kronor.
Detta syntes emellertid få bliva beroende på en mera ingående framtida
prövning i sammanhang med den blivande granskning av hospitalspersonalens
organisation och löneförmåner, varom departementschefen erinrat.
För det dåvarande ansåge han sig ej böra föreslå högre avlöning än 3,500
kronor.

Styrelsen hade i ovannämnda skrivelse den 30 september 1912
uttalat den förmodan, att befattningen i fråga torde komma att kräva
mera arbete än motsvarande befattning vid de anstalter, där sysslomannens
avlöning vore bestämd till ett belopp av 3,500 kronor för år. Denna
förmodan hade styrelsen ock funnit besannad. I en framställning till direk -

118

tionen för Östersunds hospital den 21 augusti 1916 hade sysslomannen såsom
skäl för befattningens uppförande i högre lönegrad anfört dels arbetsmängden
för sysslomanstjänsten, dels de höga levnadskostnaderna; och
direktionen hade funnit framställningen synnerligen väl grundad.

Medicinalstyrelsen hade därför, med den erfarenhet styrelsen dessutom
själv förvärvat om förhållandena vid nämnda anstalt, ansett sig på
göda skäl ånyo höra föreslå avlöningen för nämnda syssloman till samma
belopp som utginge till sysslomannen vid de större anstalterna.

En liknande framställning hade gjorts av direktionen för Växjö
hospital beträffande avlöningen åt sysslomannen därstädes, men styrelsen
ansåge, att tillräckliga skäl för närvarande ej förelåge för uppförande av
denna sysslomanstjänst i högsta lönegraden.

Beträffande avlöningen till sysslomannen vid Vishy hospital anför
medicinalstyrelsen följande:

För denne syssloman hade styrelsen ej föreslagit någon lönereglering.
Då sysslomanstjänsten vid denna anstalt vore mycket lättskött och ej
kunde anses giva full sysselsättning åt en person med fullgod arbetskraft,
syntes till tjänstens uppehållande lämpligen böra förordnas en person,
som icke vore helt och hållet hänvisad till tjänsten för sitt uppehälle, till
exempel antingen en som kunde förena densamma med en annan tjänst,
eller ock en pensionerad tjänsteman, som ännu besutte god hälsa och
arbetsförmåga. Styrelsen ansåge därför, att denna tjänst i och med den
nuvarande innehavarens avgång borde indragas, och att avlöningen till
densamma därefter borde utgå i form av arvode.

I ett till styrelsen ingånget yttrande hade direktionen för Visby
hospital uttalat sig emot eu sådan anordning under åberopande av de
goda erfarenheter, som direktionen vunnit av det sätt varpå sysslomännen
för anstalten dittills rekryterats, nämligen av hospitalsbokhållare. Direktionen
befarade, att följderna av en sådan för hospitalsbokhållarna säkerligen
ej särskilt välkommen anordning kunde bliva menliga för hospitalet,
i det att man ej längre kunde vara säker om att få verkligt kompetenta
sökande, utan skulle kunna bliva nödsakad att nöja sig med en person,
vilken saknade de nödiga förutsättningarna för platsens skötande på ett

11!)

fullt tillfredsställande sätt och för vilken tjänsten kanske bleve en mer
eller mindre försummad bisyssla.

Till bemötande härav anför medicinalstyrelsen, att med den lönereglering,
som styrelsen föresloge för bokhållarna, sysslomanstjänsten vid
Visby hospital icke längre torde erbjuda någon lockelse för dessa befattningshavare,
och att den situation, som direktionen befarat, likafullt kunde
komma att inträffa, och att det då givet vore fördelaktigare, att befattningen
i fråga icke vore upptagen på ordinarie stat. Arvodet för befattningens
upprätthållande syntes styrelsen lämpligen kunna bestämmas till

2,000 kronor för år. Med denna tjänst vore inga naturaförmåner förenade.

Beträffande de med övriga sysslomansbefattningar förenade naturaförmåner
hade, erinrar medicinalstyrelsen, petitionärerna icke hemställt om
annan ändring i nu gällande bestämmelser än att i lönestaten måtte intagas
ett tillägg, att. därest boställsvåning för sysslomannen icke funnes,
kontant ersättning därför borde utgå med 800 kronor om året. Mot ett
dylikt tillägg hade medicinalstyrelsen ingenting att invända; det hade nämligen
en avgörande betydelse för beräkning av pensionsunderlaget i enlighet
med 3 § av lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den
It oktober 1907.

Hittills hade vid beräkningen av pensionsunderlag för sysslomännen
ingen hänsyn tagits till de till dem utgående naturaförmånerna, enär värdet
av desamma ej kunnat med ledning av lönestaten bestämmas. Härigenom
hade det för dessa befattningshavare beräknade pensionsunderlaget blivit
mindre i förhållande till deras samtliga avlöningsförmåner än det pensionsunderlag,
som beräknades för en tjänst med motsvarande avlöningsförmåner,
men med vilken inga naturaförmåner varit förenade.

I detta sammanhang åberopade styrelsen vad den anfört i sin underdåniga
skrivelse den 27 september 1916 beträffande skyldighet för läkare
vid statens hospital att vid tjänstledighet under längre tid mot ersättning
avstå från med tjänsten förenade naturaförmåner. Samma skäl som därvid
anfördes beträffande läkarna gällde även beträffande sysslomännen, och
syntes fördenskull föreskrift om sådan skyldighet även för sysslomännen
böra lämnas i den nya lönestaten.

120

Lönereglering
för bok
hållare,
kassörskor
och skrivbiträden.

Rörande fördelningen mellan lön och tjänstgöring spenning ar hade petitionärerna
hemställt, att av de föreslagna kontanta avlöningsbeloppen två
tredjedelar skulle betraktas som lön och eu tredjedel såsom tjänstgöringspenningar
för såväl begynnelseavlöningar som ålderstillägg. Mot en sådan
fördelning hade styrelsen för sin del ingenting att erinra.

• Vad petitionärerna anfört beträffande jämförelse mellan sysslomännens
avlöningar och avlöningarna till andra befattningshavare, dels vid hospitalen,
dels vid andra statens verk eller vid Stockholms stads sjukhus, med vilka
befattningshavare sysslomannen ansett sig i avlöningshänseende kunna jämnställas,
ansåge styrelsen icke fullt övertygande. Tillräckliga skäl för en
lönereglering syntes styrelsen föreligga, utan att nämnda jämförelse tillmättes
någon större betydelse.

Beträffande löneregleringen för bokhållare erinrar styrelsen, hurusom
arvoden till, bland andra, bokhållare utginge av det belopp, riksdagen anvisat
från förslagsanslaget till avlöning åt de tjänstemän vid hospitalen,
som ej vore upptagna i den riksdagen underställda lönestaten. Vid hospitalen
vore för närvarande anställda 20 bokhållare.

Jämlikt kungl. brev den 4 juli 1910 ägde bokhållare att från ingången
av år 1911 åtnjuta ett arvode av 1,000 kronor om året med rätt
för honom till bostad med möbler och sängkläder, lyse, bränsle, tvätt och
kost enligt av medicinalstyrelsen särskilt fastställd utspisningsstat enligt
kungl. brev den 30 juni 1913 samt till en arvodesförhöjning å 300 kronor
efter fem års -väl vitsordad tjänstgöring. Genom nyssnämnda kungl. brev
den 4 juli 1910 tillerkändes bokhållare rätt till-semester under en månad
årligen.

I sin meranämnda framställning år 1914 hade petitionärerna — dels under
åberopande av att gällande avlöningsförmåner för bokhållare vore avsevärt
lägre än de, som tillkomme bokhållarna vid Stockholms stads sjukhus,
dels med framhållande av de dåliga befordringsmöjligheterna — hemställt
om höjning av bokhållarnas avlöningsförmåner till 1,800 kronor om
året jämte bostad med möbler, sängkläder, bränsle, lyse och tvätt. Dessutom
hade föreslagits, att bokhållarbefattningarna skulle uppföras på ordinarie
stat så att av den kontanta avlöningen två tredjedelar skulle utgå i

121

form av lön och eu tredjedel i form av tjänstgöringspenningar. Vidare
hade föreslagits, att efter minst tre års ordinarie tjänst skulle till bokhållare,
mot avstående av honom eljest medgivna möbler, sängkläder och
tvätt, kunna upplåtas familjebostad med bränsle och elektrisk belysning,
där sådan anordnats; kunde lämplig familjebostad ej beredas honom inom
hospitals eller asyls område, skulle han i ersättning för mistade naturaförmåner
äga rätt att uppbära 500 kronor om året. Slutligen hade petitionärerna
hemställt om fastställande av vissa kompetensvillkor för att antagas
till bokhållare.

Efter en redogörelse för vederbörande hospitalsdirektioners uttalanden
i ämnet framhåller styrelsen ytterligare, hurusom bokhållares avlöning hittills,
i form av arvode, utgått av det belopp, som riksdagen från anslaget
till hospitals underhåll anvisat till avlöning åt de tjänstemän vid rikets
hospital, vilka ej vore upptagna i den riksdagen underställda lönestaten.
Dessa tjänstemän vore förutom bokhållare amanuenser, predikanter samt
sekreterare hos hospitalsdirektionerna.

Aven om åt bokhållartjänsterna från början icke ansetts böra givas
den fasthet, som ett uppförande på ordinarie stat medfört, utan dessa
tjänster i likhet med predikant- och sekreterartjänsterna ansetts vara av
mera tillfällig natur, syntes det styrelsen, att numera skäl förefunnes,. som
talade för en ändring i sagda förhållanden. Under det att predikant- och
sekreterargöromålen icke vore av en sådan omfattning att de gåve full
sysselsättning åt en person med fullgod arbetskraft, utan dessa befattningar
kunde innehavas av personer, vilka förenade befattningarna i fråga
med annan tjänst, vore bokhållargöromålen så omfattande, att de gåve sin
man full sysselsättning under hel arbetsdag och krävde en icke obetydlig
arbetsintensitet för att arbetet på behörig tid skulle kunna medhinnas.

Detta gällde icke blott bokhållarna, utan komrae antagligen i lika
hög grad att gälla all i den av styrelsen angivna organisationsplan upptagen
kontorspersonal. Det syntes därför styrelsen skäligt, att denna personal,
i likhet med vad styrelsen i underdånig skrivelse den 17 januari 1917
föreslagit beträffande ett flertal befattningshavare inom sjukvårds- och ekonomipersonalen
vid hospitalen, bleve uppförd på ordinarie stat.

Vid upprättandet av föreliggande förslag till lönesatser för bokhållare,

16—173775. Lönereglering skommitténs bet. LVU.

122

kassörskor och skrivbiträden hade styrelsen följt en annan princip än den,
som anförts beträffande sysslomännen. Styrelsen hade nämligen ansett,
att avlöningarna åt förenämnda befattningshavare lämpligen borde fastställas
enligt samma grunder, som styrelsen i sitt underdåniga utlåtande''
den 25 februari 1914 föreslagit för uppsyningspersonalen, i utlåtandet benämnd
överskötare och översköterskor. Styrelsen hade därför inpassat
lönesatserna i den löneskala, som följts i nämnda utlåtande; och hade det
därvid varit styrelsen angeläget att söka avpassa lönesatserna så, att verkligt
goda arbetskrafter skulle kunna erhållas.

I enlighet därmed ansåge styrelsen, att förste bokhållarens begynnelseavlöning
icke borde sättas lägre än 2,100 kronor (klass 17).

Såsom förut nämnts, vore befordringsutsikterna för förste bokhållare
icke sådana, att han med säkerhet kunde påräkna befordran till syssloman.
Man finge således utgå därifrån, att en förste bokhållarbefattning kunde
bliva en slutplats, och att slutavlöningen för densamma således borde bereda
innehavaren möjlighet att drägligt försörja sig och sin familj. Styrelsen
ville därvid påpeka vad den förut anfört i sammanhang med sysslomännens
avlöning beträffande de relativt stora kostnader, som vore förenade
med barnens skolgång. Såsom slutavlöning för förste bokhållare hade
styrelsen därför ansett sig böra föreslå 3,400 kronor (klass 13).

Med hänsyn till det ansvar, som vore förenat med handhavandet av
en stor kassarörelse, och till nödvändigheten därav, att dessa göromål uppdroges
åt pålitliga och kunniga personer, ansåge styrelsen, att begynnelseavlöningen
till kassörska borde fastställas till 1,800 kronor (klass 19) samt
slutavlöningen till 2,700 kronor (klass 15).

Såsom lämplig begynnelseavlöning för andre bokhållare ansåge styrelsen
1,500 kronor (klass 21), vilket belopp något understege det, vartill
för närvarande en hospitalsbokhållares motsvarande avlöningsförmåner kunde
anses uppgå. Slutavlöningen skulle i enlighet med de för kvinnlig befattningshavare
föreslagna grunderna för avlöningsförhöjning komma att
utgöra 2,100 kronor (klass 17).

För skrivbiträde föresloges en begynnelseavlöning av 1,260 kronor
(klass 23). Motsvarande avlöningsförmåner på denna befattning kunde för
närvarande uppskattas till omkring 1,150 kronor. Toges hänsyn till de

123

pensionsavgifter, som ordinarieskapet medförde, komrne således den föreslagna
begynnelseavlöningen att innebära endast eu obetydlig förbättring
i avlöningshänseende. Slutavlöningen skulle komma att uppgå till 1,800
kronor (klass 19).

Beträffande naturaförmåner, rätt till semester samt villkor i övrigt
för avlönings åtnjutande syntes för kontorspersonalen samma bestämmelser
i tillämpliga delar kunna utfärdas, som de, vilka föreslagits för överskötare,
översköterskor och första sköterskor.

Särskilda föreskrifter syntes styrelsen böra utfärdas rörande kompetensfordringar
för bokhållare, kassörskor och skrivbiträden. Styrelsen redogör
för förslag i nämnda hänseende av petitionärerna samt av vissa hospitalsdirektioner.

För sin del anser styrelsen en viss grad av allmänbildning givetvis
vara nödvändig för att vederbörande skulle äga förutsättning att på ett
tillfredsställande sätt kunna uppehålla en bokhållarbefattning. Särskilt vore
det önskvärt, att han ägde goda kunskaper i svenska språket och räkning.

För att antagas till bokhållare av högsta lönegraden ansåge styrelsen
därför lämpligt, att vederbörande skulle hava avlagt realskoleexamen med
överbetyg i ämnena svenska språket och matematik eller och studentexamen
med betyget godkänd i dessa ämnen. Den, som antoges till hospitalsbokhållare,
borde emellertid förutom avlagd skolexamen hava genomgått
en tvåårig kurs vid av staten understödd handelsskola eller ock på annat
sätt hava förvärvat motsvarande utbildning.

Beträffande kompetensfordringar för kassörskor och bokhållare av lägre
lönegraden, vilka befattningar vore av styrelsen avsedda att innehavas av
kvinnor, borde enligt styrelsens mening även dessa befattningshavare hava
avlagt minst realskoleexamen eller ock avgångsexamen från statens normalskola
för flickor i Stockholm eller med denna i fråga om kpmpetensvärdet
av avgångsbetyg jämnställd skola, samt dessutom hava genomgått minst en
ettårig kurs vid handelsskola eller ock på annat sätt förvärvat motsvarande
utbildning.

Vad anginge skrivbiträden vid hospitalen syntes det styrelsen önskvärt,
att även dessa biträden besutte en viss grad av allmänbildning. De

Kompetensfordringar

för bokhållare,

kassörskor
och skrivbiträden.

124

skulle utföra för överläkarexpeditionen erforderligt renskrivningsarbete. I
detta inginge bland annat utskrift av rättspsykiatriska utlåtanden, utskrift
av sjukjournalen och dylikt; och då dessutom arbetet ofta utfördes efter
diktamen, erfordrades både snabb uppfattning och god kännedom i svenska
språket för ett fullgott arbete. Vid anställandet av skrivbiträde vid hospitalen
syntes därför böra stadgas, att företräde lämnades den, som avlagt
minst realskoleexamen eller ock avgångsexamen från statens normalskola
för flickor i Stockholm eller med denna i fråga om kompetensvärdet av
avgångsbetyg jämnställd skola.

Övergångs- Under rubriken övergångsbestämmelser framhåller medicinalstyrelsen,

hestä™™el~ hurusom petitionärerna hemställt därom, att nuvarande innehavare av bokhållarbefattning
måtte lämnas dispens från de föreslagna kompetensfordringarna
på så sätt, att de beviljades rättighet icke blott att efter därom
hos medicinalstyrelsen- gjord ansökning inträda på den nya lönestaten och
erhålla konstitutorial på sin tjänst, utan även att erhålla befordran till
syssloman, om de i övrigt vore lämpliga därtill.

Vid beräknandet av antalet tjänstår för erhållande av löneförhöjning
hade begärts, att nuvarande innehavare av sysslomanstjänst finge räkna
sig till godo den tjänstgöring han fullgjort som syssloman före den nya
lönestatens trädande i kraft samt nuvarande innehavare av bokhållartjänst,
vilken av medicinalstyrelsen konstituerades till sin befattning, den tjänstgöring
utöver tre år han redan fullgjort som bokhållare.

Mot bestämmelser i denna riktning hade styrelsen intet att erinra.
Det syntes styrelsen dock vara nödvändigt, att nuvarande kvinnliga bokhållares
ställning vid övergång till nya lönestaten ävensom nuvarande skrivbiträdens
bleve närmare bestämda.

Enligt den av styrelsen föreslagna planen för kontorspersonalens organisation
skulle, bokhållartjänst av högre lönegraden innehavas av man,
under det att bokhållartjänst av lägre lönegraden skulle kunna innehavas
av kvinna. ''

De kvinnliga bokhållare, som för närvarande funnes anställda vid
hospitalen och som i avlöningshänseende nu vore jämnställda med de manliga,
skulle sålunda icke kunna konstitueras till bokhållare av högre löne -

125

graden utan endast till bokhållare av lägre lönegraden. De uppbure nu
såsom högsta avlöning 1,300 kronor samt kost och övriga naturaförmåner.
Värderades kosten till i runt tal 500 kronor, uppginge deras avlöning för
närvarande till högst 1,800 kronor jämte övriga naturaförmåner. För bokhållare
av lägre lönegraden föresloges emellertid såsom högsta avlöning

1,500 kronor jämte samma naturaförmåner.

De kvinnliga bokhållarnas ställning skulle sålunda vid övergång till
nya lönestaten komma att avsevärt försämras. Det syntes styrelsen därför
skäligt, att vid hospitalen nu anställda kvinnliga bokhållare måtte, uppå
därom gjord ansökan, av medicinalstyrelsen kunna konstitueras till kassörskor
och att de för tjänstårsberäkning finge räkna sig till godo den tjänstgöring
utöver tre år, som de fullgjort såsom bokhållare.

Likaså syntes de renskriverskor, som för närvarande funnes anställda
vid hospitalen, uppå därom gjord ansökan kunna av styrelsen konstitueras
till skrivbiträden, varvid även de borde få räkna sig till godo den tid utöver
tre år, som de fullgjort såsom renskriverskor.

I sin meromnämnda underdåniga framställning år 1914 hade, enligt
vad styrelsen erinrar, petitionärerna hemställt om felräkning spenning ar för
sysslomännen, utgående med 300 kronor årligen till syssloman av lista
lönegraden och 200 kronor årligen till syssloman av 2:dra lönegraden.

I detta avseende framhåller medicinalstyrelsen, att, med den organisation
som styrelsen föreslagit, sysslomännen icke skulle komma att
handhava själva kassagöromålen, varför några felräkningspenningar till dem
icke kunde ifrågakomma.

Styrelsen anser ej heller lämpligt att tilldela de föreslagna kassörskorna
felräkningspenningar. De penningbelopp, som kassörskorna, i synnerhet
på de större anstalterna, komrae att handhava, vore visserligen avsevärda
men kassagföromålen vore däremot icke av så brådskande natur som
t. ex. vid järnvägsbiljettförsäljningar, kassaexpeditioner i banker o. d., att
något motiv för felräkningspenningar syntes föreligga.

Petitionärerna hade ock hemställt, att titeln »syssloman», som av dem
ansågs föråldrad, måtte utbytas mot en benämning som mera hänförde
sig till nuvarande tid samt gåve ett riktigare uttryck för arten och be -

Fel räkningspenningar.

Förändring
av sysslomans
titel.

126

Mem ställanden.

skaffenheten av de bestyr, som vore att hänföra till tjänsten; de föreslogo
i sådant hänseende »hospitalsintendent». *

Under framhållande av att flertalet hospitalsdirektioner avstyrkt
denna titelförändring, har medicinalstyrelsen även för sin del avstyrkt
densamma.

I sin underdåniga skrivelse den 28 juni 1917 gör medicinalstyrelsen
slutligen följande hemställanden:

att i fråga om kontanta avlöningsförmåner för syssloman vid nedannämnda
hospital och asyler följande lönestat måtte fastställas:

	Lön.	Tjänst- görings- penningar.	j Summa. ■
i Stockholms hospital...................	2,400	1,200	3,600 \|
Uppsala hospital och asyl............... .	3,000	1,500	4,500
Nyköpings hospital...................	1,800	900	2,700
Vadstena hospital och asyl..............	3,000	1,500	.4,500
Växjö hospital.....................	2,400	1,200	3,600
Västerviks hospital...................	3,000	1,500	4,500 i
Lnnds hospital och asyl.................	3,000	1,500	4,500
Göteborgs hospital...................	2,400	1,200	3,600
Vänersborgs hospital och asyl..............	3,000	1,500	4,500
Kristinehamns hospital.................	3,000	1,500	4,500
Säters hospital.....................	3,000	1,500	4,500 !
Härnösands hospital...................	2,400	1,200	3,600
Östersunds hospital...................	3,000	1,500	4,500
Piteå hospital och asyl.................	2,400	1,200	3,600 t

Anm. Avlöningen kan efter 5 och 10 år höias med 500 kronor varje gång, därav 300 kronor
anses utgöra lön och ''200 kronor tjänstgöringspenningar, nnder villkor att befattningens innehavare mer
än fyra femtedelar av denna tid med goda vitsord hestritt sin egen eller på grand av förordnande annan
statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att därvid icke må föras honom till last den
tid han åtnjutit semester, samt nnder iakttagande att den högre avlöningen ej får tillträdas förrän vid
början av kalenderåret näst efter det, varonder den stadgade tjänståldern blivit nppnådd; börande löntagare
därvid tillgodoräknas den tjänstgöringstid, vilken infallit före dessa bestämmelsers trädande i kraft;

att sysslomannen måtte komma i Åtnjutande av följande naturaförmåner:
boställsvåning med bränsle samt elektrisk belysning, där sådan anordnats; dock med
villkor att syssloman, som på grund av sjukdom av sådan art, att han funnes för framtiden
till tjänstgöring olörmögen, åtnjutit tjänstledighet under längre tid än ett år i följd, skulle
vara skyldig att, efter medicinalstyrelsens omprövning, avstå från den honom tillkommande
bostad och övriga naturaförmåner mot en kontant ersättning av 800 kronor per år;

127

att sådan ändring måtte vidtagas i den för sysslomannen vid Visby
hospital gällande lönestaten, att denna befattning i och med den nuvarande
innehavarens avgång indroges, samt att därefter ett belopp av 2,000 kronor
om året utgående av anslaget till hospitals underhåll anvisades till befattningens
upprätthållande;

att hospitalsbokhållares avlöning icke längre måtte utgå såsom arvode
av det belopp, som av riksdagen beviljats till arvoden åt tjänstemän, vilka
ej vore i hospitalens och asylernas lönestater upptagna, utan att i fråga
om kontanta avlöningsförmåner till nedan nämnda, på hospitalskontoren
anställd personal följande lönestat måtte fastställas:

		Lägsta		Högsta
.		avlöning.		avlöning.
Stockholms hospital.
1 bokhållare av l:a graden...........	17	2,100	13	3,400
1 kassörska..................	19	1,800	15	2,700
Uppsala hospital och asyl.
1 bokhållare av l:a graden...........	17	2,100	13	3,400
1 > » 2:a » ...........	21	1,500	17	2,100
1 kassörska .................. ''	19	1,800	15	2,700
Nyköpings hospital.
1 kassörska..................	19	1,800	15	2,700
Vadstena hospital och asyl.
1 bokhållare av l:a graden...........	17	2,100	13	3,400
1 » » 2:a > ...........	21	1,500	17	2,100
1 kassörska..................	19	1,800	15	2,700
Växjö hospital.
1 bokhållare av l:a graden...........	17	2,100	13	3,400
1 kassörska..................	19	1,800	15	2,700
Västerviks hospital.
1 bokhållare av l:a graden...........	17	2,100	13	3,400
1 > > 2:a > ...........	21	1,500	17	2,100
1 kassörska..................	19	1,800	15	2,700

128

	Klass.	Lägsta avlöning.	Klass.	Högsta avlöning.
Lunds hospital och asyl.
1 bokhållare av l:a graden...........	17	2,100	13	3,400
1 > > 2:a > ...........	21	1,500	17	2,100
1 kassörska..................	19	1,800	15	2,700
Göteborgs hospital.
1 bokhållare av l:a graden...........	17	2,100	13	3,400
1 kassörska..................	19	1,800	15	2,700
Vänersborgs hospital och asyl.			'' / :•
1 bokhållare av l:a graden...........	17	2,100	13	3,400
1 > » 2:a » ...........	21	1,500	17	2,100
1 kassörska..................	19	1,800	15	2,700
Kristinehamns hospital.
1 bokhållare av l:a graden ...........	17	2,100	13	3,400
1 » > 2:a > ...........	21	1,500	17	2,100
1 kassörska..................	19	1,800	15	2,700
Säters hospital.			•
1 bokhållare av l:a graden...........	17	2,100	• 13	3,400
1 > » 2:a > ...........	21	1,500	17	2,100
1 kassörska..................	19	1,800	15	2,700
Härnösands hospital.
1 kassörska..................	19	1,800	15	2,700
Östersunds hospital.
1 bokhållare av l:a graden...........	17	2,100	13	3,400
1 kassörska..................	19	1,800	15	2,700
Piteå hospital och asyl.
1 bokhållare av l:a graden...........	17	2,100	13	3,400
1 kassörska..................	19	1,800	15	2,700
samt 11 stycken skrivbiträden med anställning å överläkarexpeditionen vid anstalterna i Stockholm, Uppsala, Vadstena, Växjö, Västervik, Lund, Göte-borg, Vänersborg, Kristinehamn, Säter och Öster-sund .............-.......	23	1,260	19	\| 1,800

att nu nämnda befattningshavare måtte komma i åtnjutande av de
naturaförmåner och bliva underkastade de bestämmelser i övrigt, som medicinalstyrelsen
föreslagit för befattningshavare i motsvarande löneklasser i
sitt underdåniga utlåtande av den 25 februari 1914 angående betänkande
rörande personalens vid statens anstalter för sinnessjuka uppförande på
ordinarie stat m. in.; dock med villkor att för vinnande av ordinarie tjänst
skulle erfordras:

för bokhållare av l:a graden att hava avlagt realskoleexamen med överbetyg i ämnena
svenska språket och matematik eller studentexamen med minst betyget godkänd i nämnda
ämnen samt att hava genomgått en tvåårig kurs vid av staten understödd handelsskola eller
ock att på annat sätt hava förvärvat motsvarande utbildning;

för kassörska och för bokhållare av 2:a graden att hava avlagt minst realskoleexamen
eller ock avgångsexamen från statens normalskola för flickor i Stockholm eller med denna
i fråga om kompetensvärdet av avgångsbetyg jämnställd skola samt att hava genomgått eu
ettårig kurs i handelsskola eller på annat sätt hava förvärvat motsvarande utbildning;

för skrivbiträde skolunderbyggnad i likhet med den för kassörskor erforderliga; med
skyldighet för dessa senare (skrivbiträdena) att utföra renskrivningsarbete i första hand för
överläkarexpeditionen och, i den mån deras tid medgåve, för sysslomanskontoret, samt

för samtliga dessa befattningshavare att under minst tre år hava tjänstgjort vid
någon statens anstalt för sinnessjuka och därvid visat sig för vederbörande befattningar lämpliga;
och

att det anslag (av högst 54,100 kronor), som av riksdagen beviljats
till arvoden åt tjänstemän, vilka ej vore i hospitalens och asylernas lönestater
upptagna, måtte minskas med 20,000 kronor, motsvarande nu utgående
arvoden till 20 hospitalsbokhållare.

Vid medicinalstyrelsens underdåniga skrivelse den 28 juni 1917 äro
såsom bilagor fogade dels »kostnadsberäkning för kontorspersonalens vid
hospitalen aflönande», dels och »sammandrag af hospitalsdirektionernas yttranden
öfver medicinalstyrelsens plan för omorganisation av kontorspersonalen
vid rikets hospital».

17—173775. Lönereglering skommitténs bet. LVU.

130

Kommitténs yttrande och förslag.

A. Läkare.

Den av medicinalstyrelsen i ovannämnda underdåniga skrivelse den
27 september 1916 lämnade skildringen av läkarförhållaridena vid statens
anstalter för sinnessjuka synes kommittén tydligen ådagalägga, att åtgärder
för erhållande av ett bättre tillstånd äro i hög grad erforderliga.

Vården av sinnessjuka å för dem avsedda sjukhus fordrar, enligt
vad kommittén erfarit, en ingående behandling och noggrann undersökning
av de sjukas ej blott andliga utan även kroppsliga tillstånd. Den
moderna sinnessjukvårdens tillämpning av det s. k. övervakningssystemet
kräver, att de sjuka under sängvila äro under ständig tillsyn och vård av
sjukvårdsbetjäning med undvikande av alla tvångsåtgärder i form av isolering.
Detta fordrar emellertid med nödvändighet en ingående kännedom
om varje å sjukhuset intaget fall. Samma krav måste uppställas vid de
sjukas behandling med s. k. långbad.

De nuvarande sinnessjukhusens främsta ändamål är att genom lämplig
och för det speciella fallet anpassad behandling söka återställa den
sjuke till hälsan och på så sätt återbringa honom till samhället som en
frisk och duglig arbetsmedlem. Hospitale ns uppgift har under det senare
halva seklet, blivit en annan än förut; fordomdags söktes inträde å hospital
för en sinnessjuk ej så mycket för att bringa honom till hälsa och
kraft som fast mer för att befria samhället från en besvärlig och samhällsfarlig
individ.

Under nu antydda förhållanden är det för kommittén tydligt, att
sjukvården å sinnessjukhusen i hög grad måste lida av den av medicinalstyrelsen
framhållna bristen på läkare; och det synes kommittén även

131

otillfredsställande, att tjänsterna icke äro mera lockande än att aspiranter
till de lägre tjänsterna uppträda först sedan de nått en för underordnad
tjänstegrad alltför hög ålder eller sedan de synas hava tröttnat på utövandet
av annan gren av läkarvetenskapen.

Kommittén anser sig ytterligare böra betona vad chefen för civildepartementet
till statsrådsprotokoll den 21 februari 1913 erinrat och medicinalstyrelsen
sedermera i sin ovan anförda underdåniga skrivelse framhållit
angående vikten av att de med dryga kostnader för statsverket uppförda
och bekostade hospitalen beredas möjlighet att åt de sjuka, för vilka
de äro avsedda, lämna den bästa vård, vilket naturligen måste stöta på
stora svårigheter, då det fastställda antalet läkartjänster icke kan hållas
fullt.

I likhet med medicinal styrelsen är kommittén av den uppfattning,
att de nuvarande avlöningarna till vissa läkarbefattningar vid hospitalen
måste anses vara för låga; och vill kommittén därvid särskilt framhålla
asyl- och hospitalsläkarbefattningarna; avlöningsförmånerna till dessa läkare
äro fastställda till 5,000 kronor jämte boställsvåning med bränsle
och elektrisk belysning, där sådan anordnats, samt ett ålderstillägg efter
fem år å 500 kronor. Oavsett att läkare i allmänhet torde kunna påräkna
en väsentligt bättre inkomst än vad som tillkommer nyssnämnda läkare,
måste dessas avlöningsförmåner anses desto mera otillfredsställande som
möjligheten att befordras till högre tjänst inom hospitalsväsendet är mycket
begränsad med hänsyn till överläkarnas ringa antal i förhållande till
antalet underordnade läkare.

Det har varit kommittén angeläget att undersöka, huruvida man
till äventyrs genom några särskilda anordningar skulle kunna bereda hospitalens
läkare bättre möjlighet att genom enskild praktik erhålla ökad
inkomst. Enligt gällande avlöningsvillkor må överläkare icke utom hospital
och asyl samt läkaren vid Visby hospital ej utom Visby stad utöva
enskild praktik mot betalning utom vad rörer nerv- och sinnessjukdomar.
Beträffande övriga läkare vid hospitalen äro icke några inskränkningar i
avseende å rätten till enskild praktik fastställda.

Av medicinalstyrelsens berö rda skrivelse framgår emellertid, att läkare
vid hospitalen icke kunna påräkna någon väsentlig praktik, och till vad sty -

132

Överläkare.

relsen i detta hänseende anfört, anser sig kommittén böra lägga dels att
läkarnas arbete i tjänsten tager deras tid så i anspråk, att någon mera
utsträckt praktik ej torde medhinnas, dels att arbetstiden å hospitalet
måste vara förlagd till den eljest för enskild praktik lämpliga tiden a
dygnet. Därtill kommer, att det vid de stora anstalterna nödvändiga jourhavandeskapet
binder läkaren vissa dagar helt vid anstalten. Kommittén
anser sig därför varken kunna eller böra föreslå några åtgärder för underlättandet
av enskild praktik.

I detta sammanhang anser sig kommittén böra erinra om vad medicinalstyrelsen
i sin ovannämnda skrivelse den 27 september 1916 anfört
beträffande erforderliga åtgärder för att erhålla sökande till läkartjänsterna
vid hospitalen.

I sådant hänseende omnämnes särskilt, hurusom styrelsen under de
gångna åren haft till behandling ett inom styrelsen väckt förslag om uppdelning
av överläkartjänsterna vid rikets större hospital på tvenne tjänster.
Då emellertid detta förslag från ett flertal håll fått skarp kritik och icke
synts lämpligt ätt komma till tillämpning, har styrelsen ansett sig för det
dåvarande icke böra framlägga förslaget utan i stället förnyat vissa förut
gjorda framställningar. Styrelsen har ansett detta desto mer lämpligt,
som det ej kunde anses uteslutet att ett under utredning varande förslag
om landstingens deltagande i kostnaderna för den allmänna vården av
sinnessjuka kunde innebära ändrade förhållanden vid hospitalen. De av
styrelsen i skrivelsen den 27 september 1916 gjorda framställningarna
inverkade ej heller — anför styrelsen — på en blivande förändring i enlighet
med det först angivna förslaget, då de i detta omordade överläkarna
skulle utgöra ett led mellan nuvarande överläkarna och hospitalsläkarna.

Med anledning av vad medicinalstyrelsen sålunda anfört har kommittén
för sin del icke ansett erforderligt att underkasta det nämnda
inom medicinalstyrelsen framlagda förslaget någon ingående prövning.

Beträffande avlöningarna till överläkarna vid hospitalen föreslår
medicinalstyrelsen sådan ändring i nu gällande stat, att överläkarna må
komma i åtnjutande av till dem utgående ålderstillägg å 600 kronor efter
5 i stället för 10 år.

Mot detta förslag har kommittén intet att erinra. Till andra befattningshavare
i avlöningshänseende jämförliga med nu ifrågavarande utgå
ålderstillägg efter 5 år, och torde även överläkare vid statens sinnessjukanstalter
böra tillerkännas denna förmån.

Avlöningsförmånerna till hospitals- och asylläkarna utgöra, såsom ro- Hospitalsdan
nämnts, 5,000 kronor jämte ett ålderstillägg å 500 kronor efter 5 år läkare.''
samt boställsvåning med bränsle och lyse. Det synes kommittén av vikt,
att dessa förmåner varda avsevärt förbättrade.

Enligt vad medicinalstyrelsen erinrat, har i och med tillkomsten av
hospital med ett stort antal sjukplatser och med en överläkarbefattning
och ett flertal underordnade läkartjänster det relativa förhållandet mellan
över- och underordnade läkare förändrats till nackdel för de senare. Så
utgjorde antalet överläkare under år 1916 allenast 26,2 procent av hela
antalet läkare vid sinnessjukanstaltcrna, mot 47,8 procent år 1890.

En icke oväsentlig del av de läkare, som ägna sig åt hospitalens
tjänst, måste alltså beräkna att få stanna i en avlöningsgrad, som är
närmast under den för överläkare gällande; det är därför av vikt, att avlöningen
till denna grad sättes så, att den motsvarar anspråken på en
slutlig avlöning.

Deri av medicinalstyrelsen nu senast föreslagna avlöningen å 6,000
kronor jämte två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor efter respektive fem
och tio år, förutom bostadsförmåner, synes kommittén därför vara väl avvägd.
Jämlikt kungl. brevet den 28 juni 1907 angående fastställelse av
lönestater för statens hospital, är hospitalsläkare, som medgives att bo
utom anstaltens område, berättigad till en årlig ersättning å 800 kronor
för mistade naturaförmåner. Med denna värdering å bostadsförmånen
skulle den slutliga avlöningen till nu ifrågavarande läkare komma att
uppgå till ett belopp å 7,800 kronor, en ersättning som torde få anses
skälig för en läkare med den ställning som dessa läkare skola innehava.

Medicinalstyrelsen har i skrivelsen den 27 september 1916, såsom vissa biträden
i fråga om Vadstena hospital och asyl modifierats i skrivelse den 31 datjänsters
augusti 1917, föreslagit förändring av en biträdande läkartjänst till hospi -

134

talsläkar- talsläkartjänst vid Västerviks hospital, Vänersborgs hospital och asyl samt
f‘inrättande Kristinehamns och Säters hospital ävensom inrättande av en ny hospitalsa\alsläka£''
läkartjänst vid Vadstena hospital och asyl. Vid Västerviks och Kristinevid
hamns hospital skulle dock förändringen ej genomföras förrän familjebohnspital
och städer för hospitalsläkare kunnat beredas därstädes.

a8yl Givetvis skulle det för sjukvården innebära stora fördelar, därest

samtliga de större hospitalen bleve, i överensstämmelse med vad fallet är
med dem i Uppsala och Lund, försedda med två hospitalsläkare, att under
överläkaren ansvara, för den individuella sjukvården. Det kan nämligen
ej anses tillfredsställande, att en så viktig och ansvarsfull uppgift, anförtros
åt helt unga och mindre förfarna läkare. Genom det framställda
förslagets realiserande skulle dessutom vinnas, att möjligheterna till befordran
till bättre avlönade tjänster bleve flera, vilket skulle underlätta
rekryteringen av läkare till hospitalen. Kommittén får alltså, tillstyrka
bifall till vad medicinalstyrelsen i nu berörda hänseenden föreslagit.

Semester för Vad medicinalstyrelsen föreslagit angående enhetliga bestämmelser

otTast/l beträffande semester för hospitals- och asylläkare vid de olika sinnessjuklakare.
anstalterna (eller att semestertiden måtte sättas till en och en halv må nad

i stället för, såsom nu i en del fall, sex veckor) synes kommittén böra
vinna godkännande.

Asyl- och Beträffande den i medicinalstyrelsens skrivelse den 27 september

läkares0till-1916 berörda frågan om förändring av sättet för tillsättning av asyl- och
sättning, hospitalsläkare anser sig kommittén böra framhålla, att de enligt Kungl.

Maj:ts bemjmdigande den 29 juni 1912 tillkallade sakkunniga uti sitt betänkande
angående personalens vid statens anstalter för sinnessjuka uppförande
på ordinarie stat m. m. föreslagit, bland annat, att viss sjukvårdsoch
ekonomipersonal skulle uppföras på ordinarie stat och erhålla konstitutorial.
Därom yttrar sig löneregleringskommittén i det följande av detta
betänkande. Oavsett om det nämnda förslaget i större eller mindre mån
vinner statsmakternas bifall, måste emellertid nu ifrågavarande läkartjänster
anses vara av den vikt för vederbörande anstalter att deras inne -

135

havare böra tillsättas medelst konstitutorial i stilllot, för nu gällande förordnande
tills vidare.

Medicinalstyrelsens förslag om ändring av asylläkarnas benämning
till hospitalsläkare synes kommittén böra vinna statsmakternas godkännande.
Lika med styrelsen anser nämligen kommittén olämpligt, att läkarbefattningar
i samma lönegrad och med ungefär samma tjänstegöromål
hava olika benämning.

Vad angår medicinalstyrelsens förslag om ändring av den för Nyköpings
hospital gällande avlöningsstaten genom indragning av biträdande
läkartjänsten därstädes, får kommittén anföra följande.

Avlöning åt en biträdande läkare vid Nyköpings hospital beviljades
vid 1901 års riksdag. Uti underdånig skrivelse den 26 september 1900,
som låg till grund för detta beslut, hade medicinalstyrelsen anfört, bland
annat, att det vore av vikt att vid förfall för hospitalets läkare en kompetent
person funnes att tillgå för platsens uppehållande.

Nu har styrelsen emellertid kommit till den uppfattningen, att indragning
av biträdande läkartjänsten vid Nyköpings hospital kunde ske
under vissa förutsättningar och att därmed skulle vinnas vissa fördelarStyrelsen
omnämner i detta hänseende, att under de senare åtta åren
överläkartjänsten vid Nyköpings hospital bestritts av fem olika personer»
vilka antingen såsom ordinarie eller tillförordnade överläkare handhaft
sjukvården. På grund därav att avlöningen vore mindre vid denna överläkartjänst
än vid övriga sådana, hade tjänsten blivit en övergångstjänst
till bättre avlönade. Den raska omsättning, som därav blivit en följd,
kunde givetvis icke vara till fördel för anstalten. Sjukvården kunde, enligt
styrelsens åsikt, handhavas av endast en läkare, dock borde i så fall
ett anslag, vilket lämpligen borde bestämmas till 300 kronor, ställas till
förfogande att tilldelas en närboende läkare med skyldighet för denne att
vid semester och tillfälligt förfall för överläkaren vid hospitalet upprätthålla
hans tjänst mot fastställd ersättning. Överläkarens vid hospitalet lön
borde därjämte höjas till samma belopp, som utginge vid de större hospitalen,
7,500 kronor.

Asylläkarnas
benämning.

Indragning
ao biträdande
läkartjänst
vid
Nyköpings
hospital
m. m.

136

I fråga om tiden för den av styrelsen nu föreslagna indragningen
av biträdande läkartjänsten syntes denna tid böra bestämmas till nuvarande
innehavarens avgång från tjänsten, och antager styrelsen, att den förändring
i överläkarens tjänståligganden, som därav bleve en följd, icke skulle
utgöra hinder härför, då överläkaren enligt bestämmelserna i den för honom
nu gällande lönestaten vore underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
och jämkning i åligganden, som kunde varda honom i
behörig ordning ålagd.

\ unne medicinalstyrelsens förslag om indragning av biträdande
läkartjänsten vid hospitalet statsmakternas bifall, borde enligt styrelsens
mening överläkartjänsten vid hospitalet fortfarande benämnas överläkartjänst,
varjämte det syntes styrelsen nödvändigt att öka det genom kungl.
brev den 30 juni 1916 vikarie för överläkaren vid Nyköpings hospital tillkommande
dagarvode, 16 kronor, till samma belopp som dagarvodet för
vikarie för överläkare med en kontant avlöning av 7,500 kronor, eller 20
kronor.

Styrelsen upplyser, att sedan den 1 oktober 1915 sjukvården vid
Nyköpings hospital handhafts endast av en läkare på grund av biträdande
läkarens tjänstledighet under sjukdom.

Enär vid bifall till medicinalstyrelsens förslag om arvode till en
närboende läkare, med skyldighet för denne att mottaga förordnande som
läkare vid hospitalet, någon större olägenhet av den biträdande läkartjänstens
indragning icke synes föreligga, och då denna indragning ju i
sin mån skulle medföra någon minskning i de dryga utgifterna för hospitalens
drift och förvaltning, ävensom i betraktande av vad medicinalstyrelsen
i övrigt anfört till stöd för sin hemställan uti ifrågavarande hänseende,
anser sig kommittén ej hava anledning motsätta sig nämnda hemställan,
även i vad den angår ökning av den kontanta begynnelseavlöningen
till överläkaren från 6,000 till 7,500 kronor.

Läkaren vid Beträffande medicinalstyrelsens förslag om höjning av avlöningen

YlSpxtai°S till läkaren vid Visby hospital synes det kommittén, att fullgoda skäl äro
anförda för den föreslagna höjningen. Sedan de kontanta avlöningarna
till biträdande läkare genom 1913 års riksdags beslut blivit höjda och

137

underläkartjänsterna genom samma riksdags beslut förändrats till biträdande
läkartjänster, är den till läkaren vid Visby hospital anvisade avlöningen,
vartill naturaförmåner ej höra, lägre än för någon annan kategori
läkare vid hospitalen undantagandes amanuensbefattningarna vid vissa av
dem, vilka befattningar dock äro avsedda endast för medicine kandidater.

Enär samma kompetens torde erfordras till läkartjänsten i Visby som till
överläkartjänsterna vid övriga hospital synes det kommittén skäligt, att
avlöningen för läkaren vid Visby hospital, såsom styrelsen föreslagit, höjes
från 4,500 till 5,500 kronor, vartill skulle komma ålderstillägget å 600
kronor.

Styrelsen har föreslagit ändring av bemälde läkares benämning till
»överläkare» och har antagit, att vid bifall därtill innehavaren av tjänsten
skulle, efter befordran till överläkartjänst vid annat hospital med högre
begynnelseavlöning, få tillgodoräkna sig tjänstetid vid Visby hospital för
erhållande av ålderstillägg i den nya befattningen.

Kommittén kan icke tillstyrka vad sålunda i nämnda syfte föreslagits.
Aven de för läkartjänsten vid Visby hospital föreslagna avlöningsförmånerna
skulle bliva väsentligt lägre än de för överläkartjänsterna avsedda
och det skulle strida mot de vanliga principerna för åtnjutande av
ålderstillägg att låta en tjänstinnehavare få för ålderstillägg tillgodoräkna
sig tid i en väsentligt lägre avlönad tjänst.

Angående medicinalstyrelsens förslag beträffande skyldighet för Vederbötjänstledig
läkare vid hospital att under vissa angivna förhållanden, mot reträtt till
kontant ersättning, för överläkare 1,500, för hospitalsläkare 800 och förboställsrum.
biträdande läkare 1,000 kronor per år, avstå från rätten till bostad vid
hospitalet får kommittén anföra följande.

Uti infordrat underdånigt utlåtande den 26 februari 1914 över av
sakkunniga avgivet betänkande rörande personalens vid statens anstalter
för sinnessjuka uppförande på ordinarie stat in. in. har medicinalstyrelsen
beträffande viss sjukvårds- och ekonomipersonals rätt till bostadsförmån
under längre tids tjänstledighet framhållit, att de sakkunniga föreslagit,
att tjänsteman skulle under tjänstledighet för sjukdom, som överstege 45
dagar, åtnjuta till lön hörande förmåner, alltså även fri bostad; då

18—173775. Löneregleringslcommitténs bet. LVU.

138

Ersättning
för kost åt
biträdande
läkare.

emellertid eu del bostadslägenheter (t. ex. uppsyningsmansbostäder) borde
innehavas av dem, som upprätthölle resp. tjänster, och då för övrigt hospitalens
bostadslägenheter borde innehavas av sådana, som kunde fullgöra
sin tjänst, syntes det styrelsen vara nödvändigt föreskriva, att tjänsteman,
som åtnjöte längre tids tjänstledighet för sjukdom, skulle vara skyldig att
avstå från förmånen av fri bostad mot den hyresersättning, som överstyrelsen
enligt angivna grunder bestämde.

Varder en bestämmelse i sådant syfte meddelad beträffande nämnda
personal — vilket kommittén i det följande tillstyrker — bör naturligtvis
en dylik bestämmelse ock tillämpas på läkare vid hospital med bostadsförmån.

Mot vad medicinalstyrelsen i skrivelsen den 27 september 1916
föreslagit beträffande tid, efter vilken för sjukdom av angiven art tjänstledig
läkare skulle, mot ersättning, frånträda rätten till bostadsförmån
har kommittén intet att erinra; beträffande själva ersättningsbeloppet så,
enär kommittén här nedan föreslår ändrade avlöningsförmåner för biträdande
läkare med hänsyn till att fri kost ansetts icke vidare böra ingå i
dessa förmåner, torde, under förutsättning av bifall härtill, biträdande läkare
för avstående av bostadsförmån böra ersättas med samma belopp som
hospitalsläkare eller med 800 kronor per år. I

I detta sammanhang har kommittén ansett sig böra upptaga till
prövning även spörsmål om ändringar i vissa andra hänseenden beträffande
avlöningsförmånerna för läkare vid hospitalen.

•

Såsom ovan anförts, ingår nu i avlöningsförmånerna åt biträdande
läkarna fri kost, enligt av medicinalstyrelsen särskilt fastställd ut-pisningsstat.
Emellertid hava de sakkunniga i sitt ovan omförmälda betänkande
angående viss personals uppförande på ordinarie stat m. m. föreslagit, att,
i stället för fri kost, ersättning för kost skulle ingå i de kontanta avlöningsförmånerna;
och har kommittén för sin del vid uppgörande av förslag
till avlöning åt nämnda personal godkänt denna princip.

Vinner detta förslag godkännande, torde samma princip böra gälla
även för biträdande läkare, i följd varav det kontanta avlöningsbeloppet

139

bör höjas med värdet å kosten, skäligen beräknat till 500 kronor per är.

För närvarande utgår avlöningen till biträdande läkare, som innehar
förordnande tills vidare, med 4,500 kronor och till sådan läkare, förordnad
för viss tid, med 4,000 kronor jämte i båda fallen bostad med
möbler och sängkläder, bränsle, lyse och tvätt samt kost. Borttages
den fria kosten torde alltså det kontanta avlöningsbeloppet böra ökas, i
förra fallet till 5,000 kronor och i det senare fallet till 4,500 kronor.

Enligt gällande bestämmelse i stadgan angående sinnessjuka skall Biträdande.
biträdande läkare förordnas för viss tid; genom kungl. brev den 24 ok t o- Rättning''1''
ber 1913 har emellertid föreskrivits, att utan hinder av nämnda bestämmelse
förordnandet skall gälla tills vidare under förutsättning att sökanden
äger viss angiven kvalifikation.

Under åberopande av vad kommittén ovan anfört beträffande hospitalsläkarnas
tillsättning får kommittén föreslå, att även biträdande läkartjänsterna
tillsättas medelst konstitutorial.

Förutom biträdande läkare åtnjuta även amanuenser, en vid vartdera Ersättning

hospitalet i Stockholm och Lund, fri kost. Åberopande vad kommittén f°r kost at
1 # # 1 amanuenser.

anfört, beträffande höjning av avlöningar åt biträdande läkarna såsom ersättning
för den fria kosten, hemställer kommittén, att avlöningen till
amanuenserna höjes från 2,000 till 2,500 kronor.

Deras avlöning utgår av det anslagsbelopp, som riksdagen anvisat
till avlöning åt tjänstemän, vilka icke äro i hospitalens och asylernas lönestater
upptagna, och torde nämnda anslagsbelopp böra av nu angiven anledning
ökas med 1,000 kronor.

Genom kungl. brev den 30 juni 1916 har arvode till vikarie för Ersättning
läkaren vid Visby hospital samt för hospitals- eller asylläkare och biträ- ^ ''läkaren
dande läkare fastställts till 12 kronor per dag jämte sådana naturaförmå- v,ul v.[sby
ner som tillkomma biträdande läkare vid hospital; i de fall, då vikarie -ej hospitalskunnat
erhållas för nämnda ersättning, må arvodet av Kungl. Maj:t höjas biträdande
intill 15 kronor. läkare.

Därest avlöningarna till läkaren vid Visby hospital och hospitals -

140

Uppdelning
av avlöningen
för
överläkaren
vid Stockholms
hospital.

Fråga om
klassificering
av läkarnas
avlöning.

läkarna bliva höjda, torde arvodet till vikarier för dessa läkare böra höjas
i samma proportion eller med i jämt tal 3 kronor per dag.

Såsom konsekvens av förändringen med avseende å kosten till
biträdande läkare torde arvodet till vikarie för samtliga här ovan anförda
läkare böra höjas med värdet å kosten, beräknat i detta fall till 1 krona
per dag.

Dagarvodet till vikarie för läkaren vid Visby hospital och hospitalsläkare
torde alltså böra höjas till 16 kronor och för biträdande läkare till
13 kronor. Däremot synes det under vissa förutsättningar till vikarie för
biträdande läkare utgående arvodet 15 kronor icke böra höjas mer än med
värdet å kosten, alltså till 16 kronor.

Den kontanta avlöningen till överläkaren vid Stockholms hospital —
vilken dessutom åtnjuter avlöning å karolinska institutets stat — utgår
med 4,000 kronor, därav 2,6 6 6.67 anses utgöra lön och 1,33 3.33 tjänstgöringspenningar.
För undvikande av ören i uppdelningen och för utjämning
även i övrigt föreslår kommittén, att avlöningen uppdelas så att
2,700 kronor utgöra lön och 1,300 kronor tjänstgöringspenningar.

Uti sitt meraberörda betänkande angående viss personals upptöande
på ordinarie stat in. m. hava förenämnda sakkunniga avgivit förslå»
till avlöningsreglemente i enlighet med principer, som äro gällande för
telegrafverket. Enligt detta reglemente skulle avlöningarna utgå efter en
fastställd skala, indelad i vissa numrerade avlöningsklasser. Uppflyttning
i högre avlöningsklass skulle kunna ske efter 2 eller i flertalet fall 3 år. De
sakkunniga hava framhållit lämpligheten av att vid en framtida lönereglering
för läkar- och kontorspersonal samma klassindelning skulle komma
till användning beträffande dessa tjänster.

Det visar sig emellertid, att eu ingruppering av läkartjänsterna i
nämnda klasser skulle nödvändiggöra förändringar i de av medicinalstyrelsen
föreslagna och av kommittén förordade avlöningsbeloppen till
läkare.

På grund härav har det synts kommittén lämpligast, att för läkarna
— likasom ock för sysslomännen — avlöningsbelopp och eventuella ålders -

141

tillägg fastställas i enlighet med den ordning, som för dem hittills varit
gällande.

Jämlikt ovan anförda kungl. brev den 30 juni 1916 är arvode fastställt
för vikarie å överläkartjänst under vakans och under överläkaren på
grund av sjukdom eller förordnande å annan tjänst beviljad tjänstledighet;
samma arvode torde emellertid böra utgå vid överläkaren beviljad tjänstledighet
för fullgörande av offentligt uppdrag, vadan bestämmelse därom
synes böra meddelas.

Medicinalstyrelsen har i sin underdåniga skrivelse den 12 december 1917
med understödjande i sin mån av en framställning från nuvarande överläkaren
vid Uppsala hospital och asyl — hemställt, att i samband med
eventuell proposition i angivet ämne måtte begäras riksdagens medgivande,
att från och med år 1919 måtte upphöra att gälla den bestämmelse att
1910 års lönestat för överläkare m. fl. tjänstemän vid statens hospital och
asyler skulle beträffande överläkartjänsten vid Uppsala hospital och asyl
äga tillämpning endast under förutsättning att tjänsten skildes från professorsbefattningen
i psykiatri vid Uppsala universitet.

Föi egen, del får kommittén i avseende härå, och under hänvisning
i övrigt till vad i ämnet förekommer i det föregående, å sid. 100 och följ!
anföra följande.

Redan den kommitté, som utarbetade förslag till anläggningen av en
asyl för sinnessjuka invid Uppsala hospital uttalade i sitt den 18 juni.
1893 avgivna betänkande möjligheten av ett framtida behov att skilja profcssorsbeställningen
från överläkartjänsten. I samma riktning gingo medicinalstyrelsens
utlåtanden den 10 juni och den 22 november 1893 över
det uppgjorda förslaget.

Sedermera har denna fråga ånyo uppstått gång efter annan utan att
man kommit till något resultat. Orsaken härtill torde — enligt vad kommittén
erfarit till stor del vara, att med frågans lösning äro förenade
betydande kostnader för nybyggnader; och med anledning därav finnes
skål antaga, att under nu rådande höga byggnadspriscr ärendet för ytterligare
en obestämd framtid bliver oavgjort; och då i varje fall ut -

Arvodc till
vikarie under
överläkare
beviljad
tjänstledighet
för
Juligörande
av offentligt
uppdrag.

Överläkartjänsten
vid
Uppsala hospital
och asyl.

142

redning i byggnadsfrågan och ett eventuellt nybyggnadsföretag torde
komma att kräva lång tid, synes det kommittén obilligt mot innehavaren
av ifrågavarande överläkartjänst, att tillämpningen av den fastställda avlöningsstaten
vidare göres beroende på de båda tjänsternas skiljande.

Del kontanta avlöningsbeloppet, som med ålderstillägg skulle för en
överläkare, tillika professor, utgöras av (7,500 + 600 -f- 2,500) 10,600 kronor,
torde i betraktande av den för överläkaren vid Lunds hospital och
asyl fastställda avlöningen ej kunna anses oskälig. Förutom det att Uppsala
hospital och asyl har ett något större antal sjukplatser än Lunds
hospital och asyl, har överläkaren vid förstnämnda anstalter att fullgöra
en del arbeten, som stå i samband med tjänsten såsom professor vid Uppsala
universitet och som icke tillkomma överläkaren vid Lunds hospital
och asyl.

På* grund av vad sålunda anförts har kommittén ansett sig ej böra
gorå någon erinran mot vad medicinalstyrelsen hemställt; dock att överläkaren
vid Uppsala hospital och asyl fortfarande skall vara skyldig att,
om och när Kungl. Maj:t kan finna sådant lämpligt, frånträda professorsbeställningen
i psykiatri vid Uppsala universitet och därmed förenade löneförmåner;
och enär det torde förtjäna att komma under utredning och
prövning, huruvida i fråga om de respektive lärarbefattningarna i psykiatri
vid Uppsala och Lunds universitet skäl verkligen må förefinnas för bibehållande
av nuvarande olikhet i tjänsteställning och i avlöningshänseende
mellan överläkarna vid Uppsala och Lunds hospital och asyler eller huruvida
ej i dessa avseenden överläkaren vid Uppsala hospital och asyl må
höra likställas med överläkaren vid Lunds hospital och asyl, torde till
äventyrs anledning finnas att förplikta förstnämnde överläkare att jämväl
underkasta sig förändring i berörda avseenden.

B. Syssloman, bokhållare och vissa andra tjänstemän.

Innan kommittén övergår till behandling av medicinalstyrelsens i
skrivelsen den 28 juni 1917 framlagda förslag till organisation av kontorspersonalen
vid hospitalen och reglering av avlöningen till syssloman, bokhållare,
m. fl. hithörande befattningshavare, har det synts kommittén lämp -

143

ligt att, med ledning av inhämtade upplysningar, lämna följande översikt
över hospitalens utgifter för år IDIG.

	Kronor.
Stockholms hospital.........	........... 451,741
Uppsala hospital och asyl.........	...........1,224,719
Nyköpings hospital............	........... 234,808
Vadstena hospital och asyl........	........... 836,383
Växjö hospital..............	........... 531,639
Västerviks hospital............	........... 857,071
Visby hospital..............	........... 67,359
Lunds hospital och asyl..........	........... 1,090,138
Göteborgs hospital............	........... 484,587
Vänersborgs hospital och asyl.......	........... 932,341
Kristinehamns hospital..........	........... 866,438
Säters hospital..............	........... 847,583
Härnösands hospital............	........... 289,316
Östersunds hospital............	........... 699,801
Piteä hospital och asyl..........	........... 429,277 Summa 9,843,201

Det närmaste handhavandet av och inseendet över de med den ekonomiska
förvaltningen vid hospitalen sammanhängande bestyren tillkommer
vederbörande syssloman. Ovanstående översikt giver nogsamt vid
handen, vilka betydande belopp, som representera hospitalens driftkostnader
och som sysslomannen har att disponera.

Vid aktgivande på dessa betydande driftkostnader framstår ock klarligen,
av vilken synnerlig vikt det är, att bemälda tjänstemän må kunna
genom praktiska anordningar och ekonomiskt fördelaktiga inköp bereda
statsverket minskade utgifter för hospitalens drift.

Det är därför av mycket stor betydelse såväl att sysslomansbefattningarna
innehavas av fullt kompetenta personer som ock att organisationen
av kontorens personal varder sådan, att sysslomännen beredas tid och
tillfälle att väl administrera, ordna och övervaka arbetet. Det kräves ej
mindre att befria dem från en del rena bokförings- och expeditionsarbeten,
som utan olägenhet skola kunna utföras av underordnade befattningshavare,
än även att avlöningarna till sysslomansbefattningarna sättas så
att såsom sökande kunna påräknas väl utbildade och kvalificerade personer.

144

Organisation
av hospitalskontoren.

Skriv biträden.

Det av medicinalstyrelsen avgivna förslaget synes kommittén ägnat
att bereda hospitalen fördelar i nämnda hänseenden.

Vad nu närmare angår den av medicinalstyrelsen föreslagna ändrade
organisationen av hospitalskontoren, får kommittén anföra följande.

Rörande då först de föreslagna skrivbiträdena, skulle de visserligen
enligt styrelsens mening i första hand utföra för överläkarexpeditionen
behövliga renskrivningsgöromål, men i den mån deras tid medgåve även
utföra arbete för sysslomanskontoren.

I sitt underdåniga utlåtande den 25 februari 1914 angående betänkandet
rörande viss hospitalspersonals uppförande på ordinarie stat m. m.
yttrade medicinalstyrelsen i fråga om dylika biträden följande.

Vid de större hospitalen hade sedan länge klagomål framställts över,
att läkarna bleve allt för betungade av det tidsödande arbetet med journal-
och anteckningsförandet, och hade anspråk gjorts på någon lättnad
vid berörda arbete. I anledning därav hade också vid ett par hospital,
Säters och Vänersborgs, överläkarna medgivits att till biträde vid nämnda
arbete liksom vid den omfattande skriftväxling, som de hade att ombesörja
med anledning av förfrågningar från patienternas anförvanter, anställa
ett kvinnligt skrivbiträde; i den mån tiden medgåve skulle hennes
arbetskraft dessutom tagas i anspråk för arbetet å sysslomanskontoren.
Styrelsen ansåge särdeles lämpligt, att liknande skrivbiträden anställdes
jämväl vid övriga större hospital, exempelvis de, som hade c:a 800 patienter
och däröver.

Enligt vad kommittén inhämtat, har erfarenheten av de sedan några
år inrättade skrivbiträdestjänsterna varit mycket god. A sinnessjukhus
måste nödvändigtvis föras utförliga sjukjournaler, utvisande de sjukas
psykiska tillstånd vid varje tid. Det rent mekaniska skrivarbetet bör härvid
icke läggas på läkarna; deras arbete och tid bör ägnas åt det rent
medicinska och för sådant ändamål böra de befrias från det tidsödande och
mekaniska renskrivningsarbetet.

Styrelsen har i sin underdåniga skrivelse den 28 juni 1917 utvidgat

145

sitt först avgivna förslag, i det styrelsen hemställt om inrättande av skrivbiträdestjänster
även vid en del hospit al med platser för ett mindre antal
patienter än 800, nämligen vid Stockholms, Växjö, Göteborgs och Östersunds
hospital; och torde i detta avseende icke vara något att erinra.

Kommittén får för sin del tillstyrka bifall till vad medicinalstyrelsen
föreslagit i fråga om uppförande å ordinarie stat av skrivbiträdesbe
fattningar.

Styrelsen har vidare i skrivelsen den 28 juni 1917 föreslagit in- Kassörskor.
rättandet av kassörskebefattningar vid de allra flesta hospitalen.

Givetvis skulle det, såsom styrelsen framhållit, lända sinnessjukvårdsanstalternas
ekonomi till stort gagn, om sysslomannen befriades från sådant
arbete, som -alltför mycket bunde honom vid kontoret.

Vården av hospitalens stora maskinella anläggningar för uppvärmning
och belysning, deras trädgårdar och lantbruk med tillhörande djuruppsättningar
in. fl. av styrelsen omnämnda angelägenheter är av den
stora vikt för hospitalens ekonomi, att sysslomannens ständiga och noggranna
tillsyn är nödvändig.

Aven om de större utbetalningarna för levererad proviant och andra
förnödenheter skulle kunna ställas på för samtliga utbetalningar gemensamma
tider, kan det dock icke anses tillfredsställande att varje in- eller
utbetalning'' från kontoret måste kräva sysslomannens direkta närvaro.

Sådant krav måste med nödvändighet även förorsaka dröjsmål och tidsspillan
-för personer, som hava att inbetala eller utbekomma medel. Då
emellertid meddelat domslut gjort syssloman betalningsskyldig för medel,
som inbetalts å kontor till bokhållare och som av denne förskingrats, är
sådant ock ägnat att än mera binda sysslomannen vid kontoret. En delning
av ansvaret för hospitalens medel på två personer skulle ock givetvis
bidraga till ökad kontroll.

Några hospitalsdirektioner hava föreslagit, att kassarörelsen skulle
överlämnas till endera av hospitalens bokhållare; detta synes kommittén
dock icke vara lämpligt. I likhet med medicinalstyrelsen anser kommittén
däremot bäst, att nämnda rörelse anförtros åt en kassörska.

19—173775. Lönereglering skommitténs bet. LVU.

146

Uppdelning
av bokhåilarbefattningar.

Avlöningen
till syssloman

Medicinalstyrelsens förslag att uppdela bokhållarbefattningarna i
tvänne grader, av vilka den lägst avlönade vore avsedd att kunna innehavas
av kvinna, synes kommittén vara ändamålsenligt. En stor del
av arbetet med bokföringen av hospitalens räkenskaper torde vara av beskaffenhet
att med fördel kunna utföras av kvinnor. Då däremot bokhållarbefattningarna
av högre graden skulle vara avsedda för manliga innehavare,
beredes därigenom tillgång på lämplig vikarie för sysslomannen
vid semester och annat förfall.

# *

Under erinran om vad kommittén i det föregående anfört angående
vikten av att till syssloman erhålla väl kvalificerade personer samt under
åberopande av vad medicinalstyrelsen i ärendet anfört får kommittén för
sin del tillstyrka bifall till den av styrelsen nu föreslagna förhöjningen i
de ordinarie sysslomännens avlöning, med 200 kronor för syssloman i
högsta lönegraden och 100 kronor för övriga, jämte ett ytterligare ålderstillägg
å 500 kronor, att utgå efter fem år.

Vad styrelsen anfört för att avlöningen till sysslomannen vid Östersunds
hospital måtte bestämmas till samma belopp som för sysslomannen
vid de något större anstalterna synes kommittén hava goda slkäl för sig.
Hatsantalet torde icke enbart för sig böra vara bestämmande vid fastställandet
av sysslomannens avlöning. Hospitalet i Östersund är utrustat med alla
moderna anordningar för drift, och övervakandet av dessa fordrar där
samma kompetens från sysslomannens sida som vid de större anstalterna.
Därtill kommer, att, sedan ärendet var föremål för statsmakternas senaste
beslut, hospitalets areal blivit utvidgad; genom kungl. brev den 18 juni
1916 har till Östersunds hospital fogats ett område Mjälle nr 1 litt. Ba
om c:a 15 hektar, ett förhållande som i viss mån ökat sysslomannens
arbete och ansvar.

Beträffande avlöningen till sysslomannen vid Växjö hospital är kommittén
av samma uppfattning som medicinalstyrelsen att nämligen för

147

närvarande tillräckliga skäl ej föreligga för uppförande av denna tjänst
i högsta lönegraden.

Vad angår medicinalstyrelsens förslag att avlöningen till sysslomannen
vid Visby hospital skall utgå i form av arvode, får kommittén
anföra följande.

Nämnda hospital var intill 1903 års utgång förenat med Gottlands
läns lasarett, som intill nämnda tidpunkt var förlagt i nuvarande hospitalets
kvinnoavdelning. Under den tid, de båda sjukvårdsinrättningarna
voro förenade, stodo de under gemensam direktion, och lasarettsförvaltningen
och staten bidrogo var med en del av avlöningarna åt de gemensamma
befattningshavarna.

Sedan landstinget uppfört nytt lasarett, inköptes den forna lasarettsbyggnaden
och apterades till en avdelning vid hospitalet. Antalet platser
har sedan dess ökats till 62.

Avlöningen till hospitalets syssloman fastställdes genom kungl. brev
den 17 juni 1904 till 1,800 kronor, vilken avlöning genom den av 1910
års riksdag vidtagna löneregleringen höjdes till 2,000 kronor, fördelade i
lön och tjänstgöringspenningar; någon rätt till naturaförmåner medgavs ej.

Sedan denna tjänst med 1905 års ingång uppfördes på ordinarie
stat, har den varit besatt av icke mindre än fyra innehavare, vilka alla
tjänstgjort som bokhållare vid hospital. Tid efter annan hava dessa tjänstinnehavare
sökt och fått mottaga tillfälliga förordnanden på bättre avlönade
sysslomansbefattningar vid rikets hospital, med vikarie å egen tjänst.
Kommer så därtill, att tjänsten under de många vakanserna upprätthållits
med vikarie, så har en omsättning av tjänstinnehavare uppstått som icke
kunnat vara till fromma för hospitalets ekonomi.

Det synes kommittén därför önskvärt, att åtgärder vidtagas so in
motverka en så hastig omsättning. Sysslomansbefattningen vid Visby
hospital med platsantal till omkring 60 torde kunna jämnställas med motsvarande
befattning vid ett mindre lasarett; sådan befattning innehaves i
allmänhet av person med annat arbete. En dylik kombination torde medicinalstyrelsen
ock hava avsett, då styrelsen i den underdåniga skrivelse,

148

som låg till grund för 1904 års riksdags beslut i ämnet, föreslog avlöningen
till endast 1,800 kronor.

Vederbörande petitionärers förslag att avlöningen skulle utgå med
lägst 2,100 högst 3,000 kronor jämte en byresersättning av 800 kronor
kan kommittén för sin del icke tillstyrka. De sålunda föreslagna avlöningsförmånerna
äro alldeles för höga i förhållande till det arbete tjänsten
kräver.

Gent emot vad hospitalsdirektionen anfört som skäl mot medicinalstyrelsens
förslag torde förtjäna att framhållas, att hospitalets läge inom stadens
planlagda område och i närheten av dess centrum torde vara ägnat att
gorå tjänsten tillräckligt lockande, även om avlöningen fastställes till nu
gällande begynnelseavlönings belopp, 2*000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts får kommittén tillstyrka bifall till
medicinalstyrelsens förslag i detta avseende.

I fråga om sysslomans rätt till boställsrum bär medicinalstyrelsen
föreslagit, att syssloman, som på grund av sjukdom av sådan art, att han
finnes för framtiden till tjänstgöring oförmögen, åtnjutit tjänstledighet
under längre tid än ett år i följd, skall vara skyldig att efter styrelsens
beprövande avstå från naturaförmåner. Kommittén har icke något att
erinra häremot och åberopar i detta avseende vad kommittén anfört beträffande
samma skyldighet för läkare; det föreslagna ersättningsbeloppet
800 kronor synes vara skäligt.

Vad angår medicinalstyrelsens yttrande, att en bestämmelse om beloppet
av ersättning för bostad skulle hava en avgörande betydelse för
beräkning av pensionsunderlag, vill kommittén erinra om ett fall, där
hänsyn tagits till fastställd byresersättning.

Enligt förut gällande avlöningsstat för Nyköpings hospital, fastställd
genom kungl. brev den 14 juni 1901, var överläkaren vid nämnda anstalt
tillförsäkrad rätt att, så länge boställsvåning inom hospitalets område icke
kunde honom beredas, såsom ersättning för boställsvåning och ved uppbära
1,000 kronor. När en innehavare av tjänsten den 18 september 1908
erhöll avsked, bestämdes pensionen, i eldighet, med statskontorets förslag,
med hänsyn tagen till det ovannämnda värdet av naturaförmånerna.

149

Kommittén har emellertid för sin del ansett, att för såväl vederbörande
Läkare som syssloman och övriga ordinarie befattningshavare, om
vilka i denna avdelning av kommitténs betänkande är fråga, pensionsunderlaget
skalle vara den kontanta lönen med därtill hörande ålderstilläggsbelopp,
därest ej, såsom för överläkaren vid Stockholms hospital,
särskild bestämmelse meddelats.

I likhet med medicinalstyrelsen anser kommittén, att rätt till felräkning
spunning av icke bör tillerkännas vare sig syssloman eller kassörska.

Några bärande skäl att förändra sysslomans titel till intendent
synas kommittén ej vara anförda, utan anser kommittén, att titeln syssloman
bör bibehållas.

I detta sammanhang tillåter sig kommittén — under åberopande av vad
kommittén anfört beträffande sättet för hospitils- och asylläkares tillsättning
— framhålla, att sysslomännen böra tilldelas konstitutorial å sina tjänster.

I skrivelsen den 28 juni 1917 har medicinalstyrelsen framhållit, att
bokhållarna i sin framställning år 1914 hemställt om en avlöning åt bokhållare
av 1,800 kronor jämte bostad med möbler, sängkläder, bränsle,
lyse och tvätt eller familjebostad med bränsle och elektrisk belysning, där
sådan anordnats; därest lämplig familjebostad ej kunde beredas inom
hospitals eller asyls område, skulle i ersättning för naturaförmåner få
uppbäras 500 kronor om året.

Medicinalstyrelsen har hemställt, att bokhållare och övrig kontorspersonal
skulle i likhet med vad som föreslagits angående sjukvårdspersonalen
uppföras å ordinarie stat. Beträffande avlöningsbeloppen skulle
ifrågavarande personal inpassas i den avlöningsskala, som föreslagits för sjukvårdspersonalen,
och skulle därvid begynnelse- och slutavlöningarna bliva
för bokhållare av första (högre) graden 2,100 kronor, resp. 3,400 kronor,
för kassörskor 1,800 resp. 2,700 kronor, för bokhållare av andra (lägre)
graden 1,500 resp. 2,100 kronor och för skrivbiträden 1,260 resp. 1,800 kronor.

Mot styrelsens förslag att nu omförmälda befattningshavare böra
uppföras å ordinarie stat och efter viss prövotid erhålla konstitutorial
å sin tjänst har kommittén på av styrelsen anförda skäl intet att erinra.

1 fråga om
titeländring
för syssloman.

Sättet för
sysslomans
tillsättning.

Avlöning till
bokhållare,
kassörskor
och skrivbiträden.

150

Däremot synes det kommittén, att avlöningsbeloppen böra bestämmas
annorledes än medicinalstyrelsen tänkt sig.

Vad då först beträffar bokhållare av första graden, torde, med hänsyn
till fordringar på utbildning och tjänsteverksamhet, det kunna anses
till fyllest, om de avlönas med samma belopp som assistenter vid strafffängelser,
vilkas kontanta avlöning utgöres av 2,100 kronor med två ålderstillägg
ä 400 kronor efter 5 och 10 år. Slutliga avlöningen skulle alltså
uppgå till 2.900 kronor i stället för av medicinalstyrelsen föreslagna
3,400 kronor.

Beträffande de övriga kontorsbefattningarna, vilka äro avsedda att
innehavas av kvinnor, torde dessa vara närmast jämförbara med kvinnliga
befattningshavare i centrala ämbetsverk. Kassörskor torde därvid böra
jämnställas med kvinnliga biträden i 3:dje graden med hänsyn till det
med tjänsten förenade ansvaret för anstaltens kassa. De böra således, med
frånräknande av ortstillägg, erhålla en begynnelseavlöning av 1,850 kronor
jämte två ålderstillägg å 200 kronor. De båda övriga befattningarna
(ibokhållare av lägre graden och skrivbiträden) torde böra jämnställas med
kvinnliga biträden i 2:dra graden; de böra alltså, med frånräknande av
ortstillägg, erhålla en begynnelseavlöning av 1,450 kronor jämte enahanda
ålderstillägg som kassörskorna.

Bland naturaförmåner, som för närvarande tillkomma bokhållare och
skrivbiträden, ingår bostad med möbler, sängkläder, bränsle, lyse och
tvätt; och har medicinalstyrelsen härutinnan icke föreslagit ändring.

Hospitalens belägenhet på ett relativt långt avstånd från tätt bebyggd
plats nödvändiggör ock en anordning med bostad inom hospitalets
område och medför skyldighet för befattningshavare, om ej annorlunda förordnas,
att vara bosatt å hospitalet. Då rätten till fri bostad alltså är förbunden
med skyldighet för befattningshavare att vara bosatt å hospitalet, står
följaktligen fritt val av bostad med därmed sammanhängande anordningar
för mat o. d. ej till buds.

Det har ifrågasatts, att bokhållare av högre grad skulle kunna erhålla
familjebostad inom hospitalets område eller, där sådan ej kan beredas,
en årlig ersättning av 500 kronor. Detta förslag synes kommittén

151

böra vinna bifall; och har kommittén intagit bestämmelser därom i avlöningsvillkoren.

Medicinalstyrelsens förslag till kompetensfordringar för nu ifråga- ^rtfringaivarande
befattningar giva icke anledning till något yttrande från kommittens
sida; och lämpligt torde vara att som styrelsen föreslagit en viss kassörskor
prövotid föregår erhållandet av konstitutorial. "biträde*.

Under sådan prövotid, då förordnande alltså lämnas endast för viss Roning

1 # under prövo tid,

torde avlöningen böra utgå i form av arvode och med belopp, mot- tid.

svarande den för ordinarie befattningshavare fastställda begynnelseavlöningen,
minskad med ett pensionsavgift motsvarande avrundat belopp, som
torde kunna beräknas till 100 kronor för bokhållare av första grad och
50 kronor för övriga befattningshavare, allt per år räknat.

Rätt till semester torde böra medgivas nu ifrågavarande befattnings- Semesterförhavare
under vanliga förutsättningar.

Därest vikarie icke kan erhållas bland ordinarie befattningshavare
vid hospitalet, utan förordnande måste tilldelas person, som ej innehar
sådan befattning, torde vikarien böra ersättas med arvode, motsvarande, i
vad på vikariatstiden belöper, högst det belopp, som kan tillerkännas befattningshavare
av ifrågavarande slag med förordnande å viss tid. Enahanda
ersättning torde under motsvarande .förhållande böra utgå till vi- ■
karie vid tjänstledighet för sjukdom.

1 sammanhang härmed torde, i likhet med vad som med hänsyn
till kontroll nu gäller för syssloman, böra föreskrivas, att kassörska är
skyldig att begagna sig av semester å tid som av hospitalsdirektionen bestämmes.

Då, enligt vad kommittén nu föreslagit, ifrågavarande befattnings- Avlöninhavare
komma att i avlöningshäuseende vara närmast jämnställda med ^''tagande**
förutvarande tjänstemän, nämligen läkare och syssloman, vid hospitalen, 9tat''
synes det kommittén lämpligast, att de icke, såsom de sakkunniga föreslagit,
inpassas i den avlöningsskala, som föreslås för sjukvårds- och ekonomi -

152

Övergångs

bestämmelser.

personal, utan att deras avlöningar upptagas i den för läkare och syssloman
gällande staten; även av andra skäl synes.en sådan anordning lämplig.

Beträffande övergångsbestämmelser får kommittén anföra följande.

Det torde vara med billighet överensstämmande att, såsom petitionärerna
hemställt och på sätt medicinalstyrelsen tillstyrkt, de nuvarande
innehavarna av bokhållarbefattning lämnas dispens från de föreslagna
kompetensfordringarna beträffande såväl utbildning som tre års tjänstgöring
vid hospital, samt att de medgivas rätt att för löneförhöjning genom
ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, som före den nya avlöningsstatens
trädande i kraft förflutit från deras tillträde till befattningen, dock
med undantag av tre år, motsvarande den tid, varunder vederbörande enligt
de avsedda nya bestämmelserna skulle hava att tjänstgöra på prov.

Vad i övrigt av medicinalstyrelsen föreslagits beträffande övergångsbestämmelser
torde i vissa avseenden böra kompletteras och förändras.

Genom att den nuvarande organisationen med bokhållare med lika
avlöning förändras till bokhållare av 2:ne grader, kunna icke alla nuvarande
bokhållare komma i åtnjutande av den bättre avlöningen och vid
hospital med två bokhållartjänster kan man ej låta tävlan till bokhållartjänster
av högre grad stå endast mellan de två där nu anställda bokhållarna;
därigenom skulle nämligen bokhållare, visserligen mindre meriterad
än sin kamrat vid ett och samma hospital, dock mera meriterad än
någon av de två vid ett annat, kunna bliva helt utesluten från möjligheten
att få den bättre avlöningen. Att låta organisationen med bokhållare
av två grader komma i tillämpning först i den mån de nuvarande
tjänsterna bliva lediga, skulle åter fördröja organisationens genomförande
och på så sätt medföra olägenheter. Det har på grund härav varit för
kommittén angeläget att söka utfinna ett sätt att förekomma dessa olägenheter
och vill kommittén i detta avseende föreslå följande.

Samtliga nuvarande manliga innehavare av bokhållartjänster beredas
tillfälle att anmäla sig till de nya bokhållartjänsterna av l:a (högre) graden.
De, som icke kunna vinna befordran till dessa högre avlönade tjänster,
skulle förordnas till bokhållare av 2:a (lägre) grad, dock med rätt
för dem att åtnjuta avlöning, motsvarande avlöningen enligt nu gällande

wtat. Detta skulle i verkligheten komma att gälla endast ett fåtal, enär
några bokhållartjänster för närvarande innehavas av kvinnor, vilka icke
skulle vara kompetenta till tjänster av l:a grad.

Att, på sätt medicinalstyrelsen föreslagit såsom övergångsanordning,
de nuvarande kvinnliga bokhållarna skulle uppå därom gjord ansökan
kunna konstitueras till kassörskor med rätt att för ålderstillägg tillgodoräkna
sig den tjänstgöring utöver tre år som de fullgjort såsom bokhållare,
kan kommittén ej förorda. Det är av synnerlig vikt att till kassörskebefattningarna
erhållas fullt kompetenta och lämpliga befattningshavare,
vadan dessa befattningar böra kungöras till ansökning lediga. De nuvarande
kvinnliga bokhållarna böra alltså i likhet med icke befordrade manliga
bokhållare förordnas till bokhållare av andra graden, dock med rätt för
dem att åtnjuta avlöning motsvarande avlöningen enligt nu gällande stat.

För närvarande utgå bokhållarnas arvoden av det belopp, som av Anslaget till
• 11 ... - . . . , . tjänsteman,

riksdagen beviljats till arvoden åt tjänstemän, vilka icke äro upptagna i ynka icke äro

hospitalens och asylernas lönestater. hosjäta/ens

Medicinalstyrelsen har hemställt om minskning av nämnda belopp lonestatermed
20,000 kronor,, motsvarande nu utgående begynnelsearvoden till 20
bokhållare.

Vid reglering av beloppet bör emellertid hänsyn tagas till de, på
grund av förändringen i avseende å kosten, med 500 kronor höjda årliga
arvodena till två amanuenser, en vid vartdera hospitalet i Stockholm och
Lund.

Anslaget, som enligt kuugl. brev den 30 juni 1916 utgår med 54,400
kronor, skulle alltså kunna minskas med 19,000 kronor till 35,400 kronor.

# *

På grund av vad i det föregående anförts får kommittén hemställa, Kommitténs

hemställan dels

att i fråga om kontanta avlöningsförmåner
till nedan nämnda befattningshavare vid följande hospital
och asyler mätte godkännas följande avlöningsstat:

20—173776. Lönereglering skommitténs bet. LVU.

154

]		Tjänst-
i •	Lön.	görmgs-	Samma.
i ■ •• ■ '' ''		penningar.
	Kr.	Kr.	Kr.
1 Stockholms hospital.			1
1 överläkare......................	2 700	1300	4000
1 hospitalsläkare....................	4000	2 000	6 00) i
1 biträdande läkare...................	3 400	1600	5000
1 syssloman......................	2 400	1200	3 600
1 bokhållare av första grad...........	1200	900	2100
1 kassörska ......................	1 100	750	1850
1 skrivbiträde 1.....................	900	550	1450
Uppsala hospital och asyl.			i j
1 överläkare......................	5000	2500	7 500
1 hospitalsläkare....................	4000	2 000	6 000
1 d:o ....................	4000	2 000	6 000
1 biträdande läkare...................	3 400	1600	5000
3 d:o ...................	10 200	4 800	15000
1 syssloman......................	3 000	1500	4 500
1 bokhållare av första grad...............	1200	900	2100
1 kassörska......................	1100 •	750	1850
1 bokhållare av andra grad 1..............	900	550	1450 (
1 skrivbiträde 1.....................	900	550	1450 ;
Nyköpings hospital.	’ *
1 överläkare......................	5 000	2 500	7500
1 syssloman......................	1700	1000	2 700
1 kassörska ...................... ■	1 100	750	1850
Vadstena hospital och asyl.
1 överläkare......................	5000	2 500	7 500
1 hospitalsläkare....................	4000	2000	6000
1 d:o ....................	4000	2 000	6000 j
1 biträdande läkare................, . .	3 400	1600	5 000
1 d:o ...................	3 400	1600	5000 i
1 syssloman......................	3000	1500	4 500
1 bokhållare av första grad...............	1200	900	2100 1

1 Avsedd lör kvinna.

1 1	Lön. Kr.	1 Tjänst- görings-1 penningar. Kr.	Summa. Kr.
1 kassörska......................	1 1(X)	750	iaöo
1 bokhållare av andra grad 1...............	900	550	1450
1 skrivbiträde 1.....................	900	550	1 450
Växjö hospital.
1 överläkare......................	5 000	2 5a»	7 500
1 hospitalsläkare....................	4 000	2 000	6 000
1 biträdande läkare...................	3 400	1 600	5 000
1 d:o ...............« '' • '' ''	3 400	1 600	5 000
1 syssloman......................	2 400	1200	3 600
1 bokhållare av första grad...............	1200	900	2100
1 kassörska......................	1 100	750	1850
1 skrivbiträde 1.....................	900	. 550	1 450
Västerviks hospital.
1 överläkare......................	5000	2500	7 500
1 hospitalsläkare....................	4 000	2 000	6 000
1 d:o ....................	4 000	2 000	6 000
1 biträdande läkare...................	3 400	1600	5000
1 d:o ...................	3 400	1600	•5000
1 syssloman......................	3000	1500	4 500
1 bokhållare av första grad...............	1200	900	2100
1 kassörska ......................	1 100	750	1850
1 bokhållare av andra grad1...............	900	550	1450
1 skrivbiträde1.....................	900	550	1 450
Vishy hospital.
1 läkare........................	3 700	1800	5500
1 syssloman, arvode...................	— ''		2000
Lunds hospital och asyl.
1 överläkare......................	5000	2 500	7 500
1 hospitalsläkare....................	4 000	2000	6 000
1 d:o ....................	4 000	2000	6000
1 biträdande läkare...................	3 400	1600	5000
2 d:o ..................	6 800	j 3 200	10000

Avsedd för kvinna.

156

1 syssloman................

1 bokhållare av första grad.........

1 kassörska................

j 1 bokhållare av andra grad 1.........

1 skrivbiträde 1...............

Göteborgs hospital.

■ 1 överläkare................

j 1 biträdande läkare.............

1 d:o .............

! 1 syssloman................

i 1 bokhållare av första grad.........

; 1 kassörska . . . *.............

! 1 skrivbiträde 1...............

Vänersborgs hospital och asyl.

X överläkare................

i 1 hospitalsläkare..............

1 d:o ..............

! 1 biträdande läkare.............

i 1 d:o .............

j 1 syssloman................

I X bokhållare av första grad.........

: 1 kassörska................

1 bokhållare av andra grad1.........

1 skrivbiträde 1...............

Kristinehamns hospital.

1 överläkare................

1 hospitalsläkare..............

1 eko ..............

1 biträdande läkare.............

1 d:o .............

1 syssloman................

I 1 bokhållare av första grad.........

	! Lön. Er.	Tjänst- görings- penningar. Kr.	1 Summa. Kr.
	3000	1500	4 500
	1 200	900	2100
	1100	750	1850 I
	900	550	1450
	900	550	1450
	5000	2000	7 000
	3 400	1600	5000
	3 400	1600	5 000
	2 400	1200	3600 1
	1200	900	2100
	1100	750	1850
	900	550	1450
	5000	2 500	7 500
	4000	2 000	6 000
	4000	2 000	6 000
_	3 400	1600	5 000
.....	3 400	1600	5000 !
	3000	1500	4500
.....	1200	900	2100
	1100	750	1850 \|
	900	550	1450
	900 ’	550	1450
% . . . .	.,5000	2 500	i 7 500 \|
.....	K4 000	2000 \|	6000
.....	4000	2000 \|	6 000
	‘ 3400	1600 j	5000 j
.....	k 3400	1600	5000 j
	3000	1500 \|	4 500 [''
	1.200	900	2100

1 Avsedd för kvinna.

157

! \|	Lön. Kr.	''1 jänst-görings-pcnningar. Kr.	Summa. Kr.
j 1 kassörska................	1 100	750	1850
\| 1 bokhållare av andra grad 1...............	900	550	1450
\| 1 skrivbiträde1.....................	900	550	1 450
Säters hospital. 1 överläkare......................	5 000	2 500	7 500
1 hospitalsläkare...................	4000	\| 2000	6 000 !
1 d:o ...................	4000	2 000	6 000
X biträdande läkare...................	3 400	1000	5 000
1 d:o ...................	3 400	1600	5000
1 syssloman......................	3000	1500	4 500
1 bokhållare av första grad...............	1200	900	2100
1 kassörska......................	1100	750	1850
1 bokhållare av andra grad 1..............	900	550	1450
1 skrivbiträde 1.....................	900	550	1450
Härnösands hospital. 1 överläkare.............	5000	2 000	7000
1 hospitalsläkare...............	4 000	2 000	6000
1 syssloman...............	2 400	1200	3600
1 kassörska................	1100	750	1850 \| :
Östersunds hospital. 1 överläkare.................	5 000	. 2500	7 500
1 hospitalsläkare.................	4 000	2000	6000 j
1 biträdande läkare................	3 400	1600	5000
1 d:o ..............	3 400	1600	5000
1 syssloman.............	3 000	1500	4500 {
1 bokhållare av första grad............	1200	900	2100 I
1 kassörska . *................	1100	750	1850
1 skrivbiträde1 ................... i	900	550	1450
\| Piteå hospital och asyl. 1 överläkare..................	5000	2000	j 7 000
1 hospitalsläkare.................	4 000	2000	6000
1 syssloman.................	2 400	1200	3600
1 bokhållare av första grad...............	1200	900	2100 j
1 kassörska..................	1 100	750	1850 I
	Summa kronor	475 400

1 Avsedd för kvinna.

158

Anm. I. Avlöningen kan höjas:

för överläkare och läkaren vid Visby hospital efter 5 år med 600 kronor, varav 400 kronor
skola anses utgöra lön och 200 kronor tjänstgöringspenningar;

för hospitalsläkare och syssloman, med undantag av sysslomannen vid Visby hospital, efter 5
år med 500 kronor och efter ytterligare 5 år med 500 kronor; skolande av vartdera ålderstillägget 300
kronor anses utgöra lön och 200 kronor tjänstgöringspenningar;

för bokhållare av första grad efter 5 år med 400 kronor och efter ytterligare 5 år med 400
kronor; skolande dessa ålderstillägg tillhöra lönen;

för kassörskor, bokhållare av andra grad och skrivbiträden efter 5 år med 200 kronor och efter
ytterligare 5 år med 200 kronor: skolande jämväl dessa ålderstillägg tillhöra lönen.

Anm. II. Är biträdande läkare förordnad för viss tid, utgår den kontanta avlöningen med
allenast 4 500 kronor, därav 3 000 kronor skola anses utgöra lön och 1500 kronor tjänstgöringspenningar.

Anm. III. Är bokhållare av första grad, kassörska, bokhållare av andra grad eller skrivbiträde
förordnad på viss tid, utgår avlöningen i form av arvode med följande belopp:

Bokhållare av första grad . . 2 000 kronor, varav 900 kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar,

Kassörska......... 1800 » > 750 > > >

Bokhållare av andra grad . . 1400 > » 550 » > > » »

Skrivbiträde......... 1400 » '' > 550 > » > » 8

dels att för de i staten upptagna befattningshavarna
måtte medgivas följande naturaförmåner,

överläkare hospitalsläkare, biträdande läkare och sysslomän
boställsvåning med bränsle ävensom elektrisk belysning,
där sådan anordnats, med skyldighet emellertid att själva
bekosta armatur och lampor; ägande dock sysslomannen likasom
läkaren vid Visby hospital icke rätt till några naturaförmåner; bokhållare

av första grad, kassörskor, bokhållare av
andra grad och skrivbiträden bostad med möbler och sängkläder,
bränsle, lyse och tvätt;

dels att biträdande läkare, åt vilken boställsvåning
inom anstalten icke anordnats, skall erhålla bostad med
möbler och sängkläder, bränsle, lyse och tvätt;

att hospitalsläkare och biträdande läkare, som medgivas
att bo utom anstaltens område, skola för mistad bostadslägenhet
med bränsle och elektrisk belysning erhålla 800-kronor för år;

att bokhållare av första grad, åt vilken familjebostad
inom hospitals eller asyls område upplåtits, skall, med avstående
från eljest medgiven förmån av möbler, sängkläder

och tvätt, till bostaden erhålla bränsle samt elektrisk belysning,
där sådan anordnats, med skyldighet emellertid att
själv bekosta armatur och lampor;

att bokhållare av första grad, som medgivits vett bo
utom anstaltens område, icke skall erhålla några naturaförmåner,
men i kontant ersättning därför äga att uppbära
500 kronor för år;

dels att överläkare, hospitalsläkare, biträdande läkare
och syssloman, som på grund av sjukdom av sådan art, att
han finnes för framtiden till tjänstgöring oförmögen, åtnjutit
tjänstledighet under längre tid än ett år i följd, skall vara
skyldig att, efter medicinalstyrelsens omprövning, avstå från
den honom tillkommande bostad och övriga naturaförmåner
mot eu kontant ersättning av, överläkare 1 500 kronor, hospitalsläkare,
biträdande läkare och syssloman 800 kronor
per år;

dels att i fråga om vikariatsersättning till läkare vid
statens hospital och asyler skola, där det för befattningens
behöriga uppehållande Annes erforderligt, följande bestämmelser
tillämpas :

1) Legitimerad läkare, vilken förordnas att uppehålla
överläkartjänst vid statens hospital under vakans eller under
överläkaren på grund av sjukdom eller för fullgörandet av
offentligt uppdrag eller förordnande på annan tjänst beviljad
tjänstledighet, må äga åtnjuta dagarvode vid förordnande
som överläkare vid Göteborgs eller Härnösands hospital eller
Piteå hospital och asyl av 18 kronor och vid annat hospital
av 20 kronor jämte i samtliga fall den bostad, som kan beredas
honom inom hospitalet, ävensom resekostnadsersättning
enligt gällande resereglemente, men med skyldighet, därest
han innehar tjänst vid statens hospital och asyler, att under
tiden för förordnandet avstå sina med denna tjänst förenade
avlöningsförmåner;

2) Legitimerad läkare, vilken förordnats att förestå
läkartjänsten vid Visby hospital, hospitalsläkartjänst eller
biträdande läkartjänst vid statens hospital och asyler antingen
under vakans eller under innehavare av någon av
dessa tjänster på grund av sjukdom eller förordnande pa *
annan tjänst beviljad tjänstledighet eller som förordnas såsom
vikarie under semester för läkare vid statens hospital och
asyler, må äga åtnjuta dagarvode vid förordnande som
läkare vid Visby hospital eller som hospitalsläkare av 16
kronor och vid förordnande som biträdande läkare av 13
kronor jämte i samtliga fallen sådana naturaförmåner, som
tillkomma biträdande läkare vid hospital, samt resekostnadsersättning
enligt gällande resereglemente, men med skyldighet,
därest han innehar tjänst vid statens hospital och
asyler, att under tiden för förordnandet avstå sina med
denna tjänst förenade avlöningsförmåner;

3) Medicine kandidat, vilken förordnats att såsom
extra läkare biträda vid sjukvården å något av statens hospital
eller asyler, vare sig under vakans å någon av ovannämnda
tjänster eller under semester eller tjänstledighet på
grund av sjukdom eller förordnande på annan tjänst för
innehavare av sådan tjänst, må tillerkännas samma förmåner
som i punkt 2) sägs;

4) Därest vikarie uti fall, där ersättning är fastställd
till 13 kronor, icke kan erhållas för denna ersättning, må
dagarvodet av Kungl. Maj:t höjas till högst 16 kronor;

5) Legitimerad läkare, som av medicinalstyrelsen utses
att vid semester eller tillfälligt förfall för överläkaren
vid Nyköpings hospital mottaga förordnande å nämnda
tjänst, må utöver för sådant förordnande fastställd ersättning
uppbära ett ärligt arvode av 300 kronor;

dels att i fråga om överläkartjänsten vid Nyköpings
hospital lönestaten skall äga tillämpning först efter indragning
av nuvarande biträdande läkartjänst vid nämnda hos -

ltil

pital, vilken indragning skall äga ricin vid nuvarande innehavares
avgång, skolande intill dess avlöningen till såväl
överläkare som biträdande läkare samt arvode till vikarie
för nämnda befattningshavare utgå enligt hittills gällande
bestämmelse)'';

dels att, därest under bokhållare av första grad, kassörska,
bokhållare av andra grad eller skrivbiträde beviljad
tjänstledighet för sjukdom eller under semester för sådan befattningshavare
vikarie icke kan erhållas bland vederbörande
hospitals eller asyls befattningshavare, vikarie må äga att åtnjuta
arvode, motsvarande högst det belopp, som utgår till
befattningshavare av samma slag med förordnande på viss
tid;

dels att för åtnjutande av de i staten för ordinarie
befattningshavare stadgade avlöningsförmåner måtte fastställas
följande villkor och bestämmelser, nämligen

i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning
till annan tjänst, förening av tjänster m. m.:

att befattningshavare skall, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden kan varda
honom i behörig ordning ålagd, vara pliktig att, med bibehållande
av den tjänstegrad och den avlöning han innehar,
efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de göromål,
som honom anförtros;

att befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande
av den tjänstegrad och den avlöning han innehar,
vara pliktig att, när helst så av Kungl. Maj:t prövas
lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom förvaltningen
på ifrågavarande område, dock vid förflyttning
till annan ort mot skälig ersättning för flyttningskostnad;

att med ordinarie befattning icke må förenas annan
tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat och med
sysslomansbefattning icke heller anställning såsom sekreterare
hos vederbörande hospitalsdirektion;

21—173775. Lönereglering akommitténs bet. LVU.

att ined ordinarie befattning ej heller ma förenas vare
sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för
verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj
eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom
tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning
av vad slag som helst, såframt ej, vad angår
överläkare, Kung]. Maj:t och, vad angår hospitalsläkare, Inträdande
läkare och syssloman, medicinalstyrelsen samt, vad
angår annan befattningshavare, vederbörande hospitalsdauktion,
uppå därom gjord framställning och efter prövning,
att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses
inverka /underligt för tjänstgöringen vid anstalten, faner
uppdraget eller befattningen kunna fä tills vidare mottagas
och bibehållas;

att överläkare icke må utom hospital och asyl samt
läkaren vid Visby hospital icke utom Visby stad utöva enskild
praktik mot betalning, utom vad rör nerv- eller sinnessjukdomar; i

fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. in.:

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den
tid, befattningshavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning,
äger uppbära hela lönen men att den, som eljest
undfår ledighet, såsom för svag hälsas vårdande, enskilda
angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller
revisorer eller andra särskilda uppdrag, eller i behörig ordning
avstänges från tjänstgöring eller av annan anledning
är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas
att under ledigheten, utöver sina tjänstgöringspenningar, avstå
så mycket av lönen som för befattningens uppehållande
erfordras eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid,
varunder lian avhållit sig från tjänstgöring utan att härå
i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka
giltigt förfall;

att, därest befattningshavare varder avstängd frän tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke av
medicinalstyrelsen grävas höra användas till befattningens
uppehållande, skall under tiden innehallas, sudda eg medicinalstyrelsen
/inner skäligt låta honom uppbära något därav; ''
att, därest emellertid befattningshavare i följd av kroppsskada.
ddragen under tjänst utövning, blivit tills vidare oförmögen
till tjänstgöring, avlöningen ä stat mä, såsom undantag
grän vad ovan är stadgat, kanna, efter medicinalstyrelsens
beprövande, till honom utgå oavkortad under högst sex
vidunder; (inkommande det pa Kungl. Jlaj:ts provning, till
huru stor dei avlöning kan böra till den skadade utgå efter
omförmälda tid av sex månader;

att vid tjänstledighet för sjukdom eller när det erfordras
för beredande av semester annan befattningshavare
än läkare skall vara skyldig att, om förordnande å högre
befattning gives, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagt
tre månader under ett och samma kalenderår;
ägande befattningshavare därvid att, i stället för egna tjänstgöring
spenning ar, åtnjuta vid sjukdomsförfall de till befattnings
begynnelseavlöning hörande tjänstgöringspenningarna,
men eljest däremot svarande belopp;

att vid läkares tjänstledighet för sjukdom eller för fullgörande
av offentligt uppdrag eller vid förordnande för honom
ä annan tjänst eller när det erfordras för beredande av
semester läkare av lägre grad skall vara skyldig att, om
han erhåller förordnande å högre läkarbefattning vid anstalten,
bestrida densamma vid semester utan särskild ersättning
men eljest mot åtnjutande av ersättning, varom i det
föregående förmules;

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande,
entledigande eller dödsfall själva lönen utgår till
månadens slut;

i fråga om ålderstillägg:

att, därest förhöjning av avlöning efter viss tids fort -

satt innehavande av befattning i samma lönegrad är i staten
medgiven, tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter
fem är, under villkor att innehavaren undtr mer än fyra
femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att vinna
nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller,
på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort
annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom
till last den tid, han åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande
av värnplikt, och

för andra förhöjningen, om sådan förekommer, efter
ytterligare fem år, på samma villkor,

under iakttagande att den högre avlöningen ej far
tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst efter det,
varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd;

att därvid befattningshavare må tillgodoräknas den tid,
som före den nya avlöning sstatens trädande i kraft förflutit
från hans tillträde till befattningen, dock att bokhållare av
första grad och bokhållare av andra grad allenast må tillgodoräknas
den tid utöver tre är, de tjänstgjort som bokhållare;

att, därest kvinnligt skrivbiträde, som befordras till ordinarie
befattning frän och med tiden för den nya statens
ikraftträdande, omedelbart före nämnda ikraftträdande mot
Jäst arvode utfört arbete av motsvarande eller jämförlig beskaffenhet
vid anstalt för sinnessjuka, biträdet må för åtnjutande
av avlöningsförhöjning läknas till godo nämnda
tjänstgöring;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid
för erhållande av avlöningsförhöjning, redan uppnått den
levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i lagen
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är skyldig
att från tjänsten avgå, icke må tillträda samma förhöjning;

i fråga om semester, skyldighet att avgå från tjänsten
och pensionsrätt:

att semester årligen må, när sådant kan ske utan hinder

165

för göromål ens behöriga gäng, åtnjutas av överläkare och hospitalsläkare
under en och eu håle månad samt biträdande läkare,
syssloman, bokhållare av första grad, kassörska, bokhållare
av andra grad och skrivbiträde under en månad;

att syssloman och kassörska äro pliktiga att å tiller
av året, som av vederbörande hospitalsdirektion bestämmas,
begagna sig av semester;

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom
i fråga om rätt till pension skall gälla vad i lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension är vid tiden
för den nya avlöning sstat ens ikraftträdande eller, såvitt angår
innehavare av befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet
till befattningen stadgat, skolande pensionsund erlag
utgöra den kontanta lönen med därtill hörande ålderstilläggsbelopp,
därest ej för särskilt fall annan bestämmelse meddelats;

i fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattningshavare: att

beträffande de kvinnliga befattningshavarna skola
i övrigt lända till efterrättelse de föreskrifter, som äro eller
kunna varda utfärdade angående allmänna villkor och bestämmelser
att gälla för de ä tåssa domstolars, ämbetsverks
och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar;

dels att det belopp av högst 54 400 kronor, som av
riksdagen beviljats till arvoden åt tjänstemän, vilka icke äro
i hospitalens och asylernas lånestater upptagna, skall utgå
med ett till 35 400 kronor nedsatt belopp; skolande av detta
belopp arvoden utgå till en var av amanuenserna vid Stockholms
hospital och Lunds hospital och asyl med 2 500 kronor,
varjämte sagda amanuenser må äga rätt till bostad med
möbler och sängkläder, lyse, bränsle och tvätt.

Därjämte torde böra förklaras,

att en var, som med eller efter ingången av det är,
med vars början den nya staten träder i kraft, tillträder
befattning ä densamma, skall vara pliktig underkasta sig
ovannämnda villkor och bestämmelser; samt

166

Kostnader
för nya statens
genomförande.

att de förutvarande befattningshavare, vilka ick e före
viss angiven tidpunkt anmäla att de vilja underkasta sig
den nya avlöning sstaten samt nämnda villkor och bestämmelser,
och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola
varda bibehållna vid dem enligt nu gällande bestämmelser
tillkommande avlöningsförmåner.

Beträffande kostnaden för de av kommittén i det föregående föreslagna

o O

förändrade avlöningar till läkar- och kontorspersonal anhåller kommittén
få hänvisa till nedanstående översikt.

j-	Nuvarande	stat.	Föreslagen	stat.
	Antal befatt- nings- havare.	Avlöning Kronor.	Summa Kronor.	Antal i\| b el åt t-ii nings-havare.	Avlöning Kronor.	Summa Kronor.
Överläkare.....	9	7 500	67 500	10	7 500	75 OCH)
» ....	3	7 000	21 000	o , o	7 000	21 000
....	1	6 000	6 000	—	—	—
> .....	1	4 000	4 000	1	4 000	4 000
Läkare vid Visby hospital.....	1	4 500	4 500	1	5 500	5 500
Hospitalsläkare..........	14	5 000	70 000	19	6 000	114 000 :
Biträdande läkare.......	29	''5000	145 000	ii 24	5 00*)	120 000
Syssloman......■.....	7	43Ö0	30100	i • s	4 500	36 000 ;
» .....	6	3 500	21000	5 .	3 600	18 000
» ......	i	2 600	2 600	1	2 700	2 700
» ....	i	2 000	2 000	1	2 000	2 000 i
Bokhållare I grad......	20	>1 500	30 000	12	2100	25 200 .
» II > ........	—	—		• l	1 450	10150 i
Kassörskor.........		—	• —''	14	1 850	25 900
Skrivbiträden*.........	9	>1220	10 980	11	l 450	15 950
Amanuenser........	2	■2 500	5000	2	2 500	. 5 000
		Summa	410 680		Summa	480400
		Skillnad	05 O IV o
		Summa	4S0 400	II

1 Inklusive kostersättning beräknad till 600 kronor.

2 Avlöning för närvarande fastställd av medicinalstyrelsen.

1 ti 7

I flen till återgivna översikten liar emellertid hänsyn ieke tagits till
ålderstilläo-gen, vilka, i vad de angå överläkare, hospitals- och asyllåkare
samt syssloman, utgå från 6:e huvudtitelns förslagsanslag till alderstillågg.
Kommittén har förutsatt, att någon ändring derutinnan icke kommer
att ske, samt att ålderstilläggen även till bokhållare av båda graderna,
kassörskor och skrivbiträden skola föras på nämnda anslag, därest dessa
befattningars avlöning bliver, på siitt ovan [öreslagits, fastställd av Kung1.
Maj:t och riksdagen.

Om man också nu ej kan beräkna det ökade anlitande av nämnda
anslå»-, som må bliva föliden av kommitténs förslag, torde dock med fog
kunna antagas, att anslaget bliver i någon mån mer anlitat än förut. Att
nu föreslå någon höjning av anslaget i fråga torde dock icke vara erforderligt.

Slutligen anser sig kommittén böra erinra, att, därest kommitténs
förslag vinner godkännande, utöver nu förordade avlöningsförmåner skulle,
i enlighet med vad kommittén förutsatt, eventuellt krigstidstillägg och
krigstidshjälp utgå till nu ifrågavarande befattningshavare.

SJUKVÅRDS- OCH EKONOMIPERSONAL

VID

STATENS HOSPITAL OCH ASYLER.

22—173775. Löner eg leringåkommitténs bet. LVU.

• ■ '' <•

171

Inledning.

I skrivelse till Konungen av december 1911 gjorde personal vid
rikets hospital och asyler framställning om företagande av utredning,
huruvida och på vad sätt ett uppförande av den lägre hospitals person alen
på ordinarie stat kunde ske. Over denna framställning avgav medicinalstyrelsen
infordrat utlåtande, sedan densamma hört hospitalens direktioner.
Utav dessa direktioner förordade det vida övervägande flertalet en utredning
i det med framställningen avsedda syfte. Medicinalstyrelsen däremot
avstyrkte i huvudsakliga delar bifall till framställningen.

Då det sålunda väckta och beredda ärendet anmäldes inför KungL
Maj:t den 29 juni 1912, erinrade föredragande departementschefen till en
början, hurusom, jämlikt gällande hospitalsstadga, det tillkomme medicinalstyrelsen
såsom överstyrelse för statens anstalter för sinnessjuka att för
uppsyningsman, förestånderskor och övrig betjäning vid nämnda anstalter
bestämma dels avlöningsförmåner, dels ock det understöd eller årliga underhåll,
som kunde tilläggas dem vid avskeds erhållande. I anslutning härtill
framhölls, att tid efter annan under de senare åren löneregleringar och
jämkningar i avlöningsförhållandena till den ifrågavarande personalens förmån
genomförts, samt att grunder för beräkning av det årliga underhållet
åt betjäning, som erhållit avsked, blivit fastställda. I följd av dylika åtgärder
hade ock hospitals person a lön erhållit en i ekonomiskt hänseende
mycket förbättrad ställning.

Enligt vad departementschefen vidare, bland annat, uttalade, syntes
likväl, i betraktande av vad en del hospitalsdirektioner anfört samt av vad
framginge vid en granskning av gällande avlönings- och understödsvillkor
för den lägre betjäningen, en närmare utredning av nämnda personals
ställning och förmåner i allmänhet äga visst fog för sig. Det viktigaste

O O o O o

172

skälet för en dylik utredning läge enligt departementschefens mening i det
förhållandet, att fastställande av avlöningsförmåner och pensioner (understöd)
för denna statstjänarkår ägde rum utan att Kungl. Maj:t och riksdagen
hade någon befattning därmed. Antalet vid rikets anstalter för
sinnessjuka anställda befattningshavare uppginge till bortåt 2 200, och
statens kostnader för denna personal kunde antagas icke understiga 2 000 000
kronor.

Det huvudsakliga skäl, som anfördes för att ifrågavarande betydande
personal icke lämpligen borde likställas med flertalet andra statstjänare i
anställning, vore angelägenheten att kunna genast avskeda personer, som
icke visade sig lämpliga för hospitalssjukvården. Detta skål hade sin
obestridliga vikt, men syntes knappast kunna tillerkännas avgörande betydelse,
då olägenheterna i förberörda avseende av en fastare anställning
väl kunde genom lämpliga bestämmelser väsentligt reduceras. I varje
fall syntes en utredning därutinnan vara påkallad i syfte att undersöka,
om och i vilken omfattning avlöningsförmånerna för personalen vid
statens sinnessjukanstalter lämpligen kunde göras till föremål för Kungl.
Maj:ts och riksdagens omprövning. Därmed kunde denna personals anställning
och pensionsrätt bliva enhetligt ordnade i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som gällde beträffande andra statstjänarkårer. Personalen
kunde därmed också få den ökade trygghet, som ordinarie anställning i
statens tjänst medförde, något som måste gynnsamt inverka både på kårens
rekryterande och på dess förmåga att tillfredsställande fullgöra de densamma
tillkommande arbetsuppgifter. Genom dylik anställning vunnes
också säkerhet mot arbetsnedläggelser från personalens sida.

Då departementschefen således funne, att viss del av hospitalens och
asylernas såväl sjukvårds- som ekonomipersonal, manlig som kvinrdig,
borde kunna få sina anställnings- och lönevillkor reglerade genom Kungl.
Maj:t och riksdagen samt uppföras på ordinarie stat, vore det å andra
sidan för departementschefen tydligt, att bland denna personal ock funnes
befattningshavare, för vilka en dylik anställning näppeligen borde ifrågasättas.
En utredning finge antagas kunna ådagalägga, var gränsen emellan
de antydda bägge slagen av befattningshavare lämpligast borde dragas.

173

Efter hemställan vid föredragningen bemyndigades departementschefen
samma den 29 juni 1912 att inom departementet såsom sakkunniga
tillkalla fyra personer med uppdrag dels att utreda, huruvida och i vilken
utsträckning den vid statens anstalter för sinnessjuka anställda personal,
såväl sjukvårds- som ekonomipersonal, manlig som kvinnlig, vars löner icke
dittills reglerats genom Kungl. Mnj:ts och riksdagens beslut, borde uppföras
på ordinarie stat, dels ock att utreda och avgiva förslag till förutnämnda
personals kompetensvillkor, utbildning och anställande, dess avlönande
kontant och in natura, ersättning vid sjukdom, semester och
pensionsrätt in. in. samt till bestämmelser om dess allmänna tjänstgöringsskyldigheter,
bestraffning och entledigande.

I kraft av detta bemyndigande tillkallades för de omförmälda uppdragens
fullgörande överläkaren vid Uppsala hospital och asyl professorn F. H.
Svenson, ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren O. A. Berg,
kontrollanten av hospitalens ekonomiska förvaltning E. H. Burman samt
sjukskötaren vid Uppsala hospital och asyl P. A. Söderman. Med skrivelse
till statsrådet och chefen för civildepartementet den 29 september 1913
avgåvo de sålunda tillkallade sitt betänkande.

Sedan därpå medicinalstyrelsen genom kungl. remiss den 17 oktober
1913 anbefallts att efter vederbörande hospitalsdirektioners hörande inkomma
med utlåtande över nämnda betänkande, avgavs sådant utlåtande
den 25 februari 1914. Vid utlåtandets avgivande hade styrelsen haft att taga
under övervägande en av majoriteten inom styrelsen för hospitalspersonalens
förbund avlåten, den 13 december 1913 dagtecknad skrivelse med anmärkningar
och förslag i anledning av de sakkunnigas betänkande; och voro
vid utlåtandet fogade dels de till medicinalstyrelsen inkomna yttrandena
från hospitalsdirektionerna över det ifrågavarande betänkandet och dels
utdrag av protokoll vid styrelsens sammanträde för här avsedda ärendes
behandling nämnda den 25 februari 1914, upptagande ett av överinspektören
för sinnessjukvården A. Petrén, vilken anmodats biträda styrelsen
vid ärendets handläggning, därvid avgivet särskilt yttrande.

Genom kungl. remiss den 24 april 1914 överlämnades till löneregleringskommittén
det förutnämnda sakkunnigbetänkandet och medicinalstyrelsens
utlåtande, vid vilket sistnämnda var fogat ovannämnda skrivelse

174

från hospitalspersonalens förbundsstyrelses majoritet; och skulle det enligt
remissen åligga kommittén att avgiva yttrande i ärendet, i vad detsamma
avsåge avlöningsförmåner och därmed sammanhängande organisationsfrågor.

Sedermera hava, för att tagas i övervägande vid avgivandet av det
från kommittén infordrade yttrandet, till kommittén från Kungl. Magt den
29 mars 1917 överlämnats följande handlingar, nämligen:

l:o. Medicinalstyrelsens skrivelse deri 17 januari 1917 till Kungl.
Maj:t angående ändringar i det av styrelsen uti dess förutberörda utlåtande
den 25 februari 1914 (sid. 44—47) föreslagna antal ordinarie tjänstemän
vid statens anstalter för sinnessjuka. Vid denna skrivelse voro fogade tre
särskilda inom styrelsen upprättade handlingar, närmare angivande och
belysande de i skrivelsen ifrågasatta ändringarna.

2:o. Hospitalsdirektionernas yttranden i anledning av medicinalstyrelsens
cirkulär den 3 juni 1914 med infordrande av uttalande, huruvida
ändring i styrelsens förslag å sid. 44—47 i dess utlåtande den 25
februari 1914 vore önskvärd, samt samma direktioners förnyade yttranden
i anledning av medicinalstyrelsens cirkulär den 17 maj 1916, däri styrelsen
— med föranledande därav att under tiden efter utfärdandet av cirkuläret
den 3 juni 1914 en del nya befattningar vid hospitalen måst av styrelsen
inrättas och upptagits i de för hospitalen gällande utgiftsstaterna — begärt
uttalande, huruvida några ytterligare ändringar i eller tillägg till det
i styrelsens utlåtande den 25 februari 1914 beräknade antalet tjänstebefattningar
vore önskvärda.

Ytterligare hava i det förevarande ärendet till kommittén inkommit
eller överlämnats nedannämnda handlingar:

svenska hospitalens ekonomipersonals förbunds skrivelser till kommittén
den 10 december 1916 och september 1917;-

svenska hospitalspersonalens förbunds skrivelser till kommittén den
14 december 1916 och den 4 september 1917;

samtliga andre-maskinisters vid statens hospital skrivelse till Konungen
den 18 december 1916;

förstnämnda förbunds skrivelse till Konungen den 28 april 1917;
ekonomipersonalens vid Uppsala hospital och asyl skrivelse den 29
juni 1917 till svenska hospitalens ekonomipersonals förbund jämte eu den

1 Tf»

2 juli 1917 dagtecknad skrift från de vid Uppsala hospital och asyl anställda
bagare till samma förbund;

styrelsens för svenska hospitalens ekonomipersonals förbund skrivelse
till kommittén deri 19 november 1917 samt

två av Sigill* Dahlström jämte två andra förestån ders kor vid hospital
å egna och övriga förestånderskors vägnar undertecknade skrivelser, deri
ena till statsrådet och chefen för civildepartementet av den 23 november
1917, och den andra till löneregleringskommitténs ordförande, dagtecknad
den 26 i samma månad.

Efter det vederbörligt bemyndigande i erforderliga avseenden på
kommitténs hemställan givits, har kommittén varit i tillfälle att vid sammanträden
under tiden 3—7 juli 1917 med delegerade från svenska hospitalspersonalens
förbund och svenska hospitalens ekonomipersonals förbund,
två från vartdera förbundet, i ärendet inhämta upplysningar av de delegerade
och i övrigt samråda med dem.

För inhämtande av närmare kännedom om och personlig iakttagelse
av olika förhållanden berörande hospitalspersonalen hava ledamöter av
kommittén, likaledes efter erhållet medgivande, besökt Säters och Kristinehamns
hospital samt Vänersborgs hospital och asyl. Under dessa besök,
vilka företogos under tiden 18—28 oktober 1917, sattes personalen a de
särskilda anstalterna på olika sätt i tillfälle att till kommittéledamöterna
framföra sin uppfattning i olika frågor inom det förevarande ärendet.

-* *

Uti sitt här ovan omförmälda betänkande den 29 september 1913
meddela de tillkallade sakkunniga till en början under avdelning I eu historisk
överblick över hospitalsväsendets i vårt land utveckling intill närvarande
tid beträffande såväl sinnessjukvården som personalens vid sinnessjukanstalterna
(hospitalen) avlönings- och andra densamma berörande förhållanden.
Under avdelning II i betänkandet lämnas därefter eu framställning
rörande hQspitalspersonalens, såväl sjukvårds- som den s. k.
ekonomipersonalens, nuvarande organisation, tjänsteförhållanden, avlöningsförmåner
in. in.

176

Återstoden av ifrågavarande betänkande — frånsett däri ingående
dels särskilt formulerade förslag till författningsändringar o. d. jämte
speciell motivering för’ sådana ändringsförslag m. m., dels efter vissa
grunder beräknade avlöningsstater och en av de sakkunniga gjord sammanfattning
av åtgärder, vartill den av dem verkställda utredningen kunde
komma att föranleda, dels ock slutligen reservationer till betänkandet samt
vid detsamma fogade tabell- och andra bilagor — behandlar under följande
särskilda avdelningar nedannämnda delar av ämnet, nämligen:

III: hospitalspersonalens uppförande på ordinarie stat;

IV: hospitalspersonalens antagande, utbildning, befordran, bestraffning
m. m.;

V: avlöningsförhållanden;

VI: övergång från det gamla systemet till det föreslagna.

Vidkommande de ämnen, som, på sätt nyss omförmälts, av de sakkunniga
behandlats under avdelningarna I och II i deras betänkande, har
kommittén ansett det densamma i detta ärende givna uppdrag icke påkalla,
att kommittén vidare särskilt yttrar sig beträffande samma ämnen.

Beträffande övriga delar av ärendet har kommittén funnit lämpligt
att vid avfattandet av sitt yttrande rörande dem i huvudsak följa den
uppdelning, som av de sakkunniga gjorts genom grupperingen i de särskilda
avdelningarna III—VI.

177

Sjukvårds- och ekononiipersoiialeiis uppförande på

ordinarie stat.

För närvarande — liksom fallet varit alltifrån det hospitalsväsendet
med år 1877 förlädes under medicinalstyrelsen — tillkommer det denna
styrelse i dess egenskap av överstyrelse för statens anstalter för sinnessjuka
såväl att bestämma de avlöningsförmåner, som skola tillkomma de
särskilda befattningshavarna bland här avsedda personal, som ock att avgöra
huruvida och till vilket belopp understöd eller årligt underhåll efter
avskeds erhållande skall utgå till dem.

Vad åter angår formen för dessa befattningshavares anställande
och de särskilda anställningarnas beskaffenhet, torde bestämmanderätten
därutinnan få sägas enligt gällande hospitalsstadga (Kung!. Maj:ts förnyade
nådiga stadga angående sinnessjuka den 14 juni 1901) vara delad
mellan medicinalstyrelsen samt de särskilda direktionerna för hospitalen
och dessa sistnämndas chefsläkare.

Den personal, om vilken här är fråga, fördelar sig i två huvudkategorier,
nämligen dels sjukvårdspersonal, d. v. s. den icke läkarutbildade,
huvudsakligen med de sjukas vård sysselsatta personalen, och dels ekonomipersonal,
d. v. s. den för respektive anstalts förvaltning anställda
personal, som icke har tjänstgöring å sysslomanskontoret.

Den förra av dessa grupper, sjukvårdspersonalen, sammansättes av
elever, skötare och sköterskor, översköterskor (skolade sköterskor), förestånderskor
och biträdande förestånderskor samt uppsyningsman och biträdande
uppsyningsman.

Översikt av ekonomipersonalen kan lämpligen vinnas genom dess
gruppering efter de väsentliga arbetsuppgifterna för densamma. Sålunda
bruka upptagas följande fem huvudgrupper:

23—173775. Lönereglering skommitténs bet. LVU.

178

en maskinteknisk för uppvärmning, belysning, vattentillförsel, luftväxling
och drivkraft i övrigt, t. ex. för den huvudsakliga födoämnestillredningen:
maskinister, eldare, elektriker, reparatörer o. dyl.;

en byggnadsteknisk för underhåll av byggnader, för tillverkning och
underhåll av metall- och träinventarier in. m.: smeder, snickare, murare,
målare, tapetserare, glasmästare m. fl.;

en för linne-, gång-, och säng kla der sförrådets komplettering och underhåll:
arbetsförestånderskor (vid de sjukas arbeten), väverskor, sömmerskor,
skräddare, skomakare, tvättinrättningarnas personal o. s. v.;

en för mathållningen: hushållerskor samt kökets och bageriets manliga
och kvinnliga personal in. fl.; samt

en för jordbruk, trädgård, handräckning, renhållning, transporter
o. dyl.: de för jordbruk, ladugård samt häst- och svinstall anställda, trädgårdsmästare
med biträden, städerskor, renhållningsdrängar, post- och stadsbud,
chaufför, nattvakt, portvakt o. s. v.

En ändring av hospitalspersonalens ovan angivna ställning därhän,
att denna personal i likhet med andra statstjänarkårer finge sina befattningar
uppförda på stat, fastställd av Konung och riksdag, har för samma
personal länge framstått såsom eftersträvansvärd. Också har, angives
det, eu sådan ändring utgjort det närmaste och främsta mål, mot vilket
personalen, sedan den för gemensamma intressens bevakande organiserat
sig i föreningar, riktat sitt föreningsarbete.

Ett uttryck för detta arbete utgjorde den underdåniga skrivelse av
december 1911, varuti kommitterade för svenska hospitalspersonalens förbund
å dess vägnar hos Kungl. Maj:t hemställde om företagande av utredning,
huruvida och på vad sätt ett uppförande av den lägre hospitalspersonalen
på ordinarie stat lämpligen kunde ske. Nämnda förbund var
då den gemensamma organisationen för sjukvårds- och ekonomipersonalen.
Efter det sedermera ett för ekonomipersonalen avsett särskilt förbund bildats
under benämning svenska hospitalens ekonomipersonals förbund,
samt jämväl större delen av den ekonomipersonal, som tillhörde det äldre
förbundet, med utträdande därur ingått i det nybildade, har detta med
iver upptagit kravet på ordinarie anställning såvitt angår hospitalens
ekonomipersonal.

179

Deri nyssberörda skrivelsen föranledde, såsom tidigare omnämnts,
infordrande av medicinalstyrelsens yttrande. 1 sitt utlåtande, avgivet efter
hospitalsdirektionernas hörande, stålide sig stvrelsen i huvudsakliga delar
avvisande mot den i skrivelsen gjorda hemställan.

Vid ärendets behandling inför Kungl. Magt uttalade emellertid, såsom
i det föregående anförts, föredragande departementschefen, att han funne
sannolikt, att en viss del av ifrågavarande såväl sjukvårds- som ekonomipersonal,
manlig som kvinnlig, borde kunna uppföras på ordinarie stat,
men ock ansäge det tydligt att bland denna personal funnes befattningshavare,
för vilka dylik anställning näppeligen borde ifrågasättas. En utredning
syntes departementschefen skola kunna ådagalägga, var gränsen
emellan de ant)^dda bägge slagen av befattningshavare lämpligast borde
dragas. Sedan denna utredning verkställts genom tillkallade, här ovan
omnämnda sakkunniga, framlades utredningens resultat uti ifrågakomma
betänkande av den 29 september 1913.

I detta betänkande upptages under avdelning III frågan om den här
ifrågavarande personalens uppförande på ordinarie stat.

Löneregleringskommittén skall nu söka återgiva, ehuru i sammanträngd
form, vad under denna avdelning av de sakkunniga anförts, i den
mån sådant synts kommittén erforderligt, eller lämpligt för fullgörandet av
det kommittén i ärendet givna uppdrag.

Det förevarande ämnet behandlas av de sakkunniga särskilt för sjuk- fle sakkunvårds-
och särskilt för ekonomipersonålen. n!aa"

», , , „ . „ Sjukvår ds \

ad angär den för sjukvården avsedda personalen finna de sakkunniga personalm.
det vara skäl att först till övervägande upptaga de betänkligheter, som
anförts och, enligt de sakkunnigas mening, med visst fog kunna anföras
mot ordinarie anställning för denna personal.

Visade sig nämligen dessa betänkligheter — vilka väl ytterst grunda
sig på fruktan för menlig inverkan på själva sjukvårdens handhavande av
personalens ordinarie anställning — vara av den art, att de fordrade ett
ovillkorligt hänsynstagande, så vore de sakkunnigas ställning till förslaget
om ordinarie stat avgjord — det måste av dem avstyrkas. Endast de mest
tvingande omständigheter kunde föranleda tillstyrkande av ett för sinnes -

180

sjukvården ofördelaktigt förslag, men sådana tvingande omständigheter
förelåge enligt de sakkunnigas mening icke.

De huvudsakligaste invändningarna mot den ordinarie anställningen
rikta sig, enligt de sakkunniga, mot den innebörd därav, som finner uttryck
i utfärdande av konstitutorial å befattningen. Konstitutorialet medför nämligen,
enligt en riksdagens skrivelse av den 18 maj 1897, att befattningshavaren
kan mot sin vilja entledigas allenast i det fall att han gjort sig
skyldig till fel i tjänsten, ehuruväl entledigandet kan ske i administrativ
väg och således utan domstols dom efter förutgången rannsakning.

Då nu den konstituerande och följaktligen också den avskedande
myndigheten antages skola vara överstyrelsen för sinnessjukanstalterna,
medicinalstyrelsen, så skulle den särskilda anstaltens direktion, respektive
överläkare förlora dem för närvarande tillkommande rätt att antaga och
från tjänsten skilja anstaltens lägre personal; och ett entledigande skulle
förutsätta ett straffprocessuellt förfarande, vilket på grund av den därmed
förbundna tidsutdräkt intill påföljdens (entledigandets) fastställande och
verkställande, kraven på bevisning m. in. skulle verka menligt för sinnessjukanstalternas
verksamhet och i andra hänseenden. De sålunda åberopade
menliga verkningarna sammanfattas i betänkandet i första rummet på
följande sätt:

den genom ordinariesystemet tillkommande straffproceduren skulle
medföra mångskriveri och ökad arbetsbörda för överstyrelsen samt framför
allt betänkliga följder för disciplinen (inom anstalternas sjukvårdspersonal),
helst en effektiv avstängning från tjänstgöringen under tiden från en förseelses
begående till straffets effektuering bleve svår att genomföra.

Beträffande till en början mångskriveri och ökad arbetsbörda för
överstyrelsen såsom följder av den huvudsakliga administrativa bestraffningsrättens
förläggande till densamma hålla de sakkunniga före, att knappast
någondera skulle bliva överväldigande. Under inga förhållanden kunde för
övrigt en ökning i arbetet och i skriftväxlingen av härvidlag tänkbar omfattning
få hindra genomförandet av en eljest nyttig reform.

Det bleve alltså frågan om den ofördelaktiga inverkan på disciplinen
inom anstaltspersonalen, som i förevarande sammanhang bleve avgörande.

Vad då först beträffar det framförda påståendet, att av bestraffnings -

181

rättens förläggande till det centrala ämbetsverket skulle, åtminstone i vissa
fall och särskilt vid olydnad mot överordnad eller övervåld mot patient,
följa en för anstaltsdisciplinen skadlig tidsutdräkt med bestraffningsärendets
avgörande, så synas de sakkunniga anse, att påståendet väsentligen saknade
fog, därest, såsom nödvändigt vore, överläkaren tillädes rätt och plikt att
vid tjänstefel av viss allvarligare karaktär omedelbart försätta den felande
ur tjänst.

En disciplin, anföres det, sådan den måhända under vissa nödtillstånd
kunde vara önskvärd och som vilade på fruktan för ett svävande,
ögonblickligt drabbande straff, hade sinnessjukvården intet behov av. Civil
anstaltsdisciplin i verkligt god mening, vilken icke behövde sakna kraft och
bestämdhet, befordrades icke genom ett hastigt drabbande straff. Förhållandet
vore snarare det motsatta. Det stämde långt mera överens med en
verkligt human disciplin, att överilning från överordnades sida — något
som ju alltid vore tänkbart — uteslötes genom en förnuftig straffordning,
även om den skulle förorsaka något dröjsmål med straffet. Dessutom
borde varnas för överdriven tro på straffets förmåga att förbättra en kår.
Straffet förbättrade aldrig andan inom en kår. Det voro ett nödvändigt
ont för ytterlighetsfallen, och all reform, som också hade en humanisering
i syfte, borde rikta sin strävan på att göra straffen så fåtaliga, men
så effektiva som möjligt.

Medicinalstyrelsen hade i ärendet anfört, att en avstängning från
tjänstgöring under tiden mellan en grövre förseelses begående och det
därav föranledda bestraffningsärendets slutliga handläggning skulle möta
stora svårigheter, särskilt beträffande sjukvårdare som hade sin bostad
inom en sjukavdelning. Det kunde nämligen icke undvikas, att denne
under den relativt långa tid hans fel vore föremål för prövning komme i
livlig kontakt med de sjuka, såväl på avdelningen som å anstaltsområdet.
Skulle han under denna tid kvarbo och erhålla föda i sin bostad, kunde
det befaras, att han uppträdde stojande eller på annat sätt störde sjukvården.

Att. framhålla de av styrelsen sålunda påpekade svårigheterna ägde
ju, anföra de sakkunniga, sitt berättigande, ifall avstängningen skulle
gälla tjänsten (tjänstgöringen) ensam. Det syntes dock kunna påstås, att

182

efter ett omsorgsfullt urval av (bland) den väl utbildade extra personalen
det säkert skulle bliva rätt få tillfällen att observera de yttringar av oarter
medicinalstyrelsen anfört. Det vore ju här fråga om förseelser, som
icke nödvändigtvis förutsatte dålig karaktär, utan mestadels beginges i
överilning eller av bekvämlighet eller annan dylik orsak.

Emellertid syntes, framhålla de sakkunniga, den egenartade organisationen
av sinnessjukvården göra det nödvändigt att avstängning från
tjänsten borde kunna (åt-)följas av avstängning från bostad och anstaltsområde.

I fråga vidare om de krav i avseende å bevisningen, som skulle
komma att uppställas vid ett förläggande till överstyrelsen av rätten att
såsom disciplinstraff entlediga från innehavande befattning, så hade därutinnan,
enligt vad de sakkunniga anföra, den allra betänkligaste följden
av ett sådant förläggande ansetts skola inträda. För den inom sinnessjukvården
kanske vanligaste förseelsen, våld mot patient, skulle det nämligen
icke sällan vara omöjligt att anskaffa juridiskt bindande bevisning, ehuru
genom omdömesgilla patienters utsago övertygelse kunnat vinnas om att
förseelsen verkligen ägt rum.

Efter framhållande, att hos nutida rättsskipning gjorde sig gällande
eu omisskännlig strävan att frigöra sig från fordran på strängt formell
juridisk bevisning och närma sig tillämpandet av den fria bevisprövningen,
anföres det av de sakkunniga, hurusom uppenbart vore, att i fall, som här
kunde ifrågakomma, vederbörande beslutande myndighet måste komma att
döma enligt den övertygelse, vilken den på grund av föreliggande omständigheter
vunnit. Skulle vid den administrativa, disciplinära bestraffningen
sträng juridisk bevisning fordras, så vore all disciplin otänkbar. En
våldshandling på tu man hand mot överordnad eller ett förnekande av
eu i enskilt rum från förman mottagen befallning skulle i sådant fall icke
kunna föranleda bestraffning.

För övrigt saknades icke möjlighet att genom lämpligt stadgande
komma till rätta med nu åsyftade fall. Instruktionen för fångvårdsstyrelsen
och fångvårdsstaten den 16 december 1910 innehåller i 77 § 3 mom.
följande stadgande: »Tjänsteman av lägre grad vid fångvårdsstaten må ock
från befattningen skiljas, då styrelsen på grund av förekomna omständig -

183

heter finner sig icke vidare kunna för honom hysa förtroende.» En dylik
föreskrift torde, mena de sakkunniga, skydda från nödtvånget att behöva
i tjänsten tolerera en person, som man vet våldföra sig mot de sjuka,
men som icke kunnat därom överbevisas.

En annan väsentlig invändning mot sjukvårdspersonalens uppförande
på ordinarie stat återgives av de sakkunniga sålunda:

fara för försämring av sjukvårdspersonalens medelnivå skulle uppstå
därigenom, att ordinarie vårdare, som ej begått tjänstefel, men dock blivit
för tjänsten olämplig, icke skulle kunna från tjänsten avlägsnas.

De sakkunniga medgiva villigt, att den sålunda anförda svårigheten
hade fog för sig, ja, det kunde nog påstås, att här vore ordinariesystemets
svagaste punkt. Fullt effektiva garantier vore svåra att träffa; och det
vore också huvudsakligen i förevarande hänseende, som man på några
håll inom fångvården i vårt land — vars förhållanden av de sakkunniga
ofta beträffande frågan om ordinarie stat uppställas till jämförelse — ansage
sig hava mindre goda erfarenheter av den lägre personalens anställande
på ordinarie stat.

Det borde framhållas, att i förevarande avseende intet system erbjöde
full garanti, icke ens det så fria nuvarande. Det hände även nu,
att t. ex. hänsynen till eu vårdares familj tvingade till större långmodighet,
än som strängt taget vore överensstämmande med anstaltens bästa.

Emellertid borde också påpekas, att genom tillräckligt lång provtid
(före antagande å ordinarie tjänst), genom en solid och omsorgsfull utbildning,
genom skapandet av en högtstående överskötarkår, som verkligen
känner sig stå i förmansställning i förhållande till de övriga skötarna och
äger både förmåga och vilja att biträda vid urvalet av dem, som skola
stanna på banan, samt genom en bestämmelse, liknande den förut anförda,
i instruktionen för fångvårdsstaten förekommande, kunde tvingande fall
sådana som det nyss antydda säkert nedbringas till ett minimum. Vidare
torde genom rätt till förflyttning av personal, på sätt medgivet vore inom
fångvården och järnvägsstaten, helt visst inverkan av de mindre goda
element, vilka man i allt fall icke med några bestämmelser kunde träffa,
i det allra närmaste neutraliseras. Man finge ihågkomma att sinnessjuk -

184

vården ur här inspelande synpunkter vore bättre ställd än fångvården därutinnan,
att tjänstgöringen inom sinnessjukvården vore långt mindre enformig,
att inom densamma en verklig utbildning ägde rum och att de
många avdelningarna tilläte en vida större nyansering av arbetet. De
underrättelser, som vunnits från anstalter i utlandet med fast anställning
av personalen, gåve icke heller anledning till farhåga i här förevarande
avseende.

Beträffande det hithörande, särskilt av dii''ektionen för Göteborgs
hospital anmärkta förhållandet, att en del skötare, särskilt de som önskade
bilda familj men på grund av brist på familjebostäder vid anstalten icke
vore i tillfälle därtill, efter en tid miste intresset för tjänsten, framhålla
de sakkunniga, hurusom det utan tvivel vore ett trängande önskemål, att
antalet familjebostäder vid anstalterna i betydande grad ökades.

Vad slutligen anginge faran för att »seniliteten bland kåren kan få
en betänklig överhand», anföra de sakkunniga, att det för staten värdiga
botemedlet därvidlag vore, icke att åt en anstaltschef överlämnades friheten
att från tjänsten skilja den han behagade, utan fastställandet av en
jämförelsevis tidig pensionsålder och en lämpligt ordnad förtidspensionering.

En ytterligare betänklighet mot sjukvårdspersonal ens anställande
såsom ordinarie befattningshavare angives i betänkandet sålunda:

därigenom att tjänsternas antal skulle av Kungl. Maj:t och riksdagen
bestämmas, skulle en för sjukvården (skadlig) minskad rörlighet i
kåren uppstå.

Denna betänklighet har anförts från medicinalstyrelsens sida. Styrelsen
framhåller, att inom sjukvården ofta krävdes nyanställning av
funktionärer på grund av ändringar av patientmaterialet, en uppdagad
svag punkt i bevakningen o. s. v. Sådana behov kunde för närvarande
genast fyllas; men komme befattningarnas antal att bestämmas av Kungl. Maj:t
och riksdagen, skulle en ökning av funktionärantalet icke kunna vinnas
utan tidsutdräkt.

Häremot framhålles nu i betänkandet, att det redan för närvarande
vore omöjligt att annat än undantagsvis fylla uppkomna luckor med utbildat
folk; man måste nöja sig med ökning av elevantalet. Ingen ville

185

väl föreslå, att inom sinnessjukvården elevernas och de extra ordinarie
befattningshavarnas antal skulle bestämmas av Kungl. Maj:t och riksdagen;
detta måste tillkomma i fråga om eleverna överläkaren och i fråga om de
extra ordinarie överstyrelsen. Redan därigenom vunnes garanti mot för
stor orörlighet i kåren.

Till denna garanti kunde emellertid fogas den, som läge i en bestämmelse
liknande den i avlöningsreglementet för statens järnvägar förekommande,
att antalet av en del tjänster i lägre avlöningsklasser årligen
bestämdes av Kungl. Maj:t.

Slutligen hade i anledning av förslaget om sjukvårdspersonalens anställande
såsom ordinarie av medicinalstyrelsen anförts, att den därvid
föreslagna ökningen av elevtiden till 3—4 år skulle försvåra denna personals
rekrytering.

Efter erinran att tjänstetiden före ordinarie anställnings ernående
i de allra flesta verk vore längre än fyra år, uttalas i betänkandet, att det
knappast vore att förorda och icke heller av någon förordats, att hela
tjänstetiden före ordinarie anställning skulle betraktas såsom elevtid. En
lämplig uppdelning av provtiden på dels elev- och dels extraordinarietid
och ett lämpligt avvägande av avlöningen under dessa tider i förhållande
till de ordinaries avlöning skulle säkerligen minska rekryteringssvårigheten.

Efter det de sakkunniga, på sätt nu i korthet återgivits, uttalat sig
om samtliga de invändningar mot, särskilt sjukvårdspersonalens, uppförande
på ordinarie stat, vilka enligt deras mening vore av väsentlig
beskaffenhet, anföra de sakkunniga vidare, att de verkliga svårigheterna
alltså visat sig möta egentligen på två punkter: dels i fråga om avstängande
från tjänsten av den, som tilltalats för förseelse, vilken kunde
hava avsked till följd, och dels i fråga om nödvändigheten att från tjänsten
skilja den, som utan att hava begått till avsked ledande tjänstefel, dock
undergått sådan sinnesförändring, att han blivit olämplig för sinnessjukvården.
Av vad de sakkunniga anfört syntes dem emellertid framgå, att
ej heller dessa svårigheter vore oövervinneliga, även om det icke kunde
förnekas, att de vore ganska stora.

24—173775. Lönereglering skommitténs bet. LVU.

18(5

I nära anslutning härtill framhålla de sakkunniga, att ordinarie anställning
skulle medföra vissa förmåner för sjukvårdspersonalen.

Såsom tidigare anmärkts, hade också hospitalspersonalens föreningsarbete
i främsta rummet riktat sig på ernåendet av sådan anställningsform.
Därmed skulle följa rätt till pension, hel eller avkortad, enligt den
allmänna civila pensionslagen; delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa;
en större trygghet och garanti mot tänkbart godtycke från överordnades
sida. Det borde fördenskull icke förundra, att hospitalens peisonal
satt denna fråga främst på sitt program och syntes betrakta dess
gynnsamma lösning nära nog som en livssak.

Vad angår spörsmålet om möjlig inverkan i fördelaktig riktning för
själva sinne ssjukvården av ett uppförande på ordinarie stat av den för
denna vård avsedda personal, betona de sakkunniga, att det ej lede något
tvivel, att direkta fördelar för nämnda vård skulle därav följa.

I sådant hänseende framhålles, hurusom det vore antagligt, att i följd
av den »fasta» (ordinarie) anställningen samhöiägheten med verket skulle
ökas, intresset för dess uppgift bliva livligare och utbildningen, praktisk
som teoretisk, villigare tillägnas. Och med det ökade intresset och den
bättre utbildningen skulle följa ökad humanitet mot och ökad uppoffring
för de sjuka.

När vidare genom den fasta anställningen full parallellitet mellan
sinnessjuk vården och andra statens verk kommit till stånd, skulle därmed
följa icke allenast ökad självkänsla hos kåren — något som kunde hava
sin nytta — utan också större anseende utåt, varav åter ökad tillströmning
av fullt kvalificerade element skulle bliva en följd.

Det torde kunna påstås, anföra de sakkunniga, att sinnessjukvården
— sådana förhållandena nu vore — icke hade tillfälle att göra sitt urval
bland så många och så kvalificerade aspiranter som exempelvis järnvägs-,
post- och telegrafförvaltningarna, medan dock sinnessjukvården i själva
verket behövde i vissa avseenden »långt överlägsnare folk», lvaraktärsdaningen
vore ju av stor betydelse överallt, men särskilt dock inom sinnessjukvården,
där personalen bildade den miljö, i vilken den sjuke i och för
rationell behandling bringades. Aven för den vanliga sjukvården stode

187

sinnessjukvården tillbaka beträffande rekryteringen av den kvinnliga personalen
— eu verkan av de fördomar, med vilka sinnessjukvården väl ännu
länge komme att kämpa. Av dessa skäl måste sinnessjuk vård en, i stället
för att intaga en ofördelaktig ställning, vara alldeles särskilt gynnad, om
den skulle kunna vederbörligen bestå i konkurrensen om personal med *
andra verk.

Att även den disciplin, som å eu sjukvårdsanstalt vore önskvärd, skulle
komma att räkna fördel av den ökade självkänslan hos sjukvårdarkåren,
det ökade intresset för sjukvårdsuppgiften och ansvarigheten inför en högre
myndighet syntes, såsom i det föregående också antytts, kunna förutsättas.

Slutligen hänvisas på den visserligen blott mera tillfälliga förmånen
därav, att, därest den av personalen såsom en huvudfråga uppfattade angelägenheten
rörande ordinarie anställning löstes i den av personalen önskade
riktning, åtminstone i viss omfattning skulle följa en arbetsro, varav sinnessjukvården
väl vore i behov.

Till stöd för att de av de sakkunniga antagna fördelarna av ett
system med ordinarie anställning ej vore allenast »teoretiska funderingar»
utan visat sig äga motsvarighet i verkligheten, lämnas i betänkandet en
redogörelse för vissa uttalanden rörande verkningarna av systemet med
ordinarie anställd personal, som på begäran meddelats de sakkunniga från
tyska sinnessjukanstalter, där ett dylikt system vunnit tillämpning. Vidare
påpekas, att konungariket Sachsen sedan år 1888 tillerkänner skötar- och
sköterskepersonalen samma ställning såom civilstatstjänaren i allmänhet.
Storhärtigdömet Baden hade följt Sachsens exempel, och från och med år
1913 anställdes i Wurtemberg en femtedel av personalen såsom ordinarie.

I Bayern vore frågan om uppförande på ordinarie stat aktuell; och i samtliga
nu nämnda land innehade uppsyningspersonalen sedan länge ordinarie
anställning.

I Seinedepartementet i Frankrike, i Italien och strängt taget också
i Storbritannien och Irland ägde vederbörande läkare icke befogenheten att
antaga och entlediga personalen, utan tillkomme denna andra (högre) myndigheter.
I de flesta tyska stater bleve vårdarpersonalen efter 3 å 10 års
tjänst i så måtto fast anställd, att den kunde entledigas endast med högre
myndighets medgivande.

188

Ekonomi personalen.

Vidare meddelas en sammanfattning av, huru enligt ett flertal (21)
fängelsedirektörers uppfattning bevakningspersonalens vid fångvården uppförande
på ordinarie stat inverkat i avseende å disciplinen bland denna
personal m. in.

Slutligen anföras av de sakkunniga en del av kommitterade för
telegrafverkets omorganisation in. in. i betänkande av år 1907 gjorda uttalanden
i fråga om vissa tjänstemäns av lägre grad (underbefäls och
reparatörers) uppförande på ordinarie stat; och framhålles i anslutning
därtill särskilt, att vad dessa uttalanden innehålla angående den ordinarie
anställningens inflytande i rekryteringsavseende säkerligen ägde allmän
giltighet.

De sakkunniga hålla jämväl före, att statsekonomiska och statsorganisatoriska
skäl tala för hospitalspersonalens överförande på ordinarie stat.
Nära nog samtliga civila tjänstemannakårer av någon omfattning vore
uppförda på sådan stat. Framförallt i fråga om tjänarna i verk med så
ömtålig organisation som sinnessjukvården vore det, framhålla de sakkunniga,
för staten av allra största vikt, att dessa komme i en fullt klar ställning
till närvarande och framtida arbetarlagstiftning; och en sådan ställning
beträffande här ifrågavarande personal syntes kunna ernås allenast genom
dess anställande å ordinarie befattningar.

Till sist betona de sakkunniga, att den kvinnliga sjukvårdspersonalen
hade att fylla enahanda uppgifter och bära samma ansvar som den manliga,
samt att allt, som talade för den ifrågavarande förändringens genomförande,
gällde i åtminstone lika hög grad för den kvinnliga som för den
manliga personalen.

På grund av sålunda åberopade skäl anse de sakkunniga, att både
den manliga och den kvinnliga sjukvårdspersonalen vid statens anstalter
för sinnessjuka bör uppföras på ordinarie stat.

De sakkunniga övergå härefter till frågan om ordinarie anställning
för sinnessfukanstalternas ekonomipersonal.

De anse härvid uppenbart, att denna personals uppförande på ordinarie
stat skulle medföra alla de fördelar, som ordinarieskap över huvud
kan tänkas medföra, under det åter de nackdelar, vilka kunde anses för -

189

knippade med sjukvårdspersonalens ordinarieblivande, alldeles icke eller
allenast i högst förminskad grad skulle följa av motsvarande förändring
beträffande ekonomipersonalen.

Emellertid finna de sakkunniga tydligt, att knappast alla ekonomitjänsterna
kunde vara ägnade att uppföras såsom ordinarie. Ordinariesystemet
medförde nämligen i olika avseenden former av en viss tyngd och
borde därför icke i onödan komma till användning vid sinnessjukanstalterna.
Den grundsats, som omfattats av en utav Stockholms stadsfullmäktige
tillsatt löneregleringskommitte i dess betänkande den 21 september
1909, eller att alla de, vilkas arbetskraft inom kommunens verk fullt ut och
på ett stadigvarande sätt toges i anspråk, borde erhålla ordinarie anställning
— denna grundsats syntes med allenast vissa modifikationer kunna
äga motsvarande tillämpning i fråga om sinnessjukanstalternas ifrågavarande
personal. Enligt de sakkunnigas mening borde endast de ekonomitjänster
uppföras på ordinarie stat, vilka gåve sina innehavare full sysselsättning
och tillika kunde betraktas såsom stadigvarande i den mening, att de beredde
dem ett levnadskall.

Vid denna princips tillämpning borde någon skillnad mellan manliga
och kvinnliga befattninghavare lika litet ifrågakomma som beträffande
sj ukvårdspersonalen.

Med tillämpning av angivna princip ansågo de sakkunniga följande
ekonomitjänster böra upptagas å ordinarie stat, nämligen: maskinister,
elektriker, reparatörer, förste eldare, post- och stadsbud, hantverksföreståndare,
trädgårdsmästare, förestånderskor för kök, tvätt och bageri, bageriverkmästare
och förste bagare (vid Uppsala hospital och asyl), arbetsförestånderskor,
väverskor, sömmerskor, befallningsman, stall- och ladugårds förmän

samt fordran gar.

~ •

Jämte de sålunda föreslagna tjänsterna funnes emellertid inom
sinnessjukvårdens ekonomiska förvaltning en del befattningar, vilka såväl
kunde betraktas såsom »fasta» i den mening, att behov av dem förefunnes,
som ock vore av den beskaffenhet, att de gåve sina innehavare full sysselsättning
och alltså kunde anses avsedda att fylla en »ordinarie uppgift»
inom sinnessjukvården.

Den ställning, dessa befattningars innehavare, liksom alla sinnes -

190

sjukvårdens lägre funktionärer, för närvarande intoge, vore ungefärligen
den, som av löneregleringskommittén föreslagits för s. k. »fasta biträden»
i dess betänkande den 31 oktober 1907 angående fastare anställning för
vissa biträden hos statens ämbetsverk och myndigheter. De ägde sålunda
rätt till bestämd lön och åiderstillägg samt till sjukdoms- och ålderdomsunderstöd.
De antoges emellertid ej av central myndighet utan av anstalternas
överläkare efter samråd med sysslomannen och kunde av den
förre entledigas utan angivande av skäl.

Då nu dessa befattningar väl knappast vore avsedda att utgöra sina
innehavares definitiva levnadskall; då vidare deras tjänsteuppgifter, om än
i och för sig av allra största vikt, dock mera motsvarade »ett biträdes än
eu tjänstemans», och då slutligen det, såsom tidigare anförts, icke vore
lämpligt att binda ordinariesystemets mera invecklade former vid tjänster,
där en stor växling av innehavarna vore att förutse — så hade de sakkunniga
ansett sig icke böra föreslå befattningar av ifrågavarande art till
upptagande på ordinarie stat.

De sakkunniga hölle å andra sidan före, att avsedda befattningshavare
allt fortfarande borde intaga samma ställning som för närvarande, dock
med modifikation till närmaste överensstämmelse med vad löneregleringskommittén
i dess nyssnämnda betänkande föreslagit för fasta biträden.
De borde alltså tillförsäkras lön med bestämda åiderstillägg samt rätt till
understöd vid sjukdom och till ålderdomsunderstöd efter viss tids oförvitlig
tjänst. De borde liksom förut antagas av överläkaren efter sysslomannens
hörande, men deras anställning borde dock i så måtto göras
fastare än förut, att efter fyra års tjänstgöring »extraordinära entlediganden»
gjordes beroende av hospitalsdirektionens godkännande.

På grund av de anförda skälen föresloge de sakkunniga, att den
nyss angivna ställningen bestämdes för innehavarna av följande befattningar
och med dessa likvärdiga, som i framtiden kunde komma att inrättas,
nämligen hantverksbiträde, trädgårdsmästarbiträde, andra och tredje
eldare, renhållnings-, ekonomi-, trädgårds-, stall- och jordbruksdrängar,
svinskötare, yttre nattvakter, kollämpare och en del bageriarbetare, hushållerskebiträde,
första klass kokerska, övriga kvinnliga biträden i kök,
tvätt och bageri, sömmerskebiträde, städerska och inre portvakt.

191

De sålunda förordade fasta b i t råd e s b e fåt t n i ri ga r n a hava av de sakkunniga
efter olika storlek å föreslagen avlöning fördelats i tillhopa sex
grupper, därav tre för manliga fasta biträden och tre för kvinnliga.

För de manliga ekonomibiträdena äro grupperna eller avlöningsgraderna,
ordnade efter fallande storlek hos avlöningen, följande:

l:a graden: hantverksbiträden, trädgårdsmästarbiträden och en del

el dåre;

2:a graden: renhållningsdrängar, ekonomidrängar, vissa trädgårds-,
stall- och jordbruksdrängar, svinskötare, nattvakter (yttre), bageriarbetare
samt en del eldare och kollämpare;

3:e graden: vissa trädgårds- och jordbruksdrängar, vilka på grund
av befattningens underordnade beskaffenhet ej kunnat hänföras till eu
högre avlön ingsgrad.

Motsvarande grader för ''de kvinnliga ekonomibiträdena äro:

l:a graden: hushållerskebiträden och s. k. första klass kokerskor;

2:a graden: de biträden i tvätt och bageri, vilka stå vederbörande
föreståndarinna närmast, samt sömmerskebiträden och vissa köksbiträden;

3:e graden: alla övriga biträden i kök, tvätt och bageri ävensom
städerskor och inre portvakter.

I förevarande sammanhang anmärka de sakkunniga särskilt, att för de
yttre portvakterna — vilka med sin tjänst kunde förena utövandet av ett yrke,
för »spritsaren» — endast förekommande vid Uppsala hospital och asyl,
samt för »kontorsgossen» — sådan funnes anställd blott vid Vänersborgs
hospital och asyl — ej borde avses befattningar med karaktär av fasta
biträdestjänster. De syntes i stället böra bibehållas vid innehavande
ställning och avlönas med arvode, vilket dock borde kunna efter bestämda
tidsmellanrum förhöjas; ålderdomsunderstöd till dem borde av överstyrelsen
i varje särskilt fall bestämmas.

Omförmälas må, att full enighet ej var rådande bland de sakkunniga
i fråga om, var gränsen borde gå mellan de ordinarie tjänsterna och
de förordade fasta biträdesbefattningarna, utan förekomme därutinnan i
olika riktningar avvikande meningar.

Sålunda ansågo två av de sakkunniga (bland dem ej ordföranden),

192

Medicinal styrelsen.

Sjukvårdspersonalen.

att kategorierna vaktmästare (post- och stadsbud), stall- och ladugårdsförmän
samt fördrängar ej borde upptagas på ordinarie stat utan hänföras
till fasta biträden.

A andra sidan höll en bland de sakkunniga före att, förutom de
i betänkandet till ordinarie tjänst föreslagna, därtill bort ytterligare föreslås
åtminstone gruppen hantverksföreståndares biträden.

1 sitt tidigare omförmälda utlåtande den 12 april 1912 hade
medicinalstyrelsen i huvudsakliga delar avstyrkt den av hospitalspersonalens
förbund genom kommitterade i skrivelse av december 1911 gjorda framställningen
rörande samma personals uppförande på ordinarie stat. I utlåtandet
hade dock styrelsen tillika förmält sig icke vilja förneka, att
antalet vid rikets anstalter för sinnessjuka anställda befattningshavare
vore så stort och summan av hospitalens lönestater så betydlig, att dessas
prövning av Kungl. Maj:t och riksdagen från denna synpunkt med fog
kunde ifrågasättas.

Då nu styrelsen hade att yttra sig över de sakkunnigas betänkande,
anför styrelsen i utlåtande den 25 februari 1914, att densamma ville,
liksom i sitt nyssberörda tidigare utlåtande, vitsorda lämpligheten ur
statsekonomisk och statsorganisatorisk synpunkt av hospitalspersonalens
överförande på ordinarie stat. Vore icke olägenheter ur sjukvårdens synpunkt
att befara av ett fullt genomförande av den ordinarie anställningen,
skulle styrelsen utan tvekan hava tillstyrkt hela personalens överförande
på ordinarie stat.

Då nu de skäl, som i de sakkunnigas betänkande andragits till bemötande
av de utav styrelsen i dess förra utlåtande framhållna betänkligheterna
och anmärkningarna, icke i allo vore för styrelsen övertygande,
ville styrelsen till en början upptaga till skärskådande vad de sakkunniga
i ämnet anfört.

Styrelsen erinrar härutinnan först, hurusom den första anmärkningen
mot personalens ordinarieblivande innefattade en hänvisning till olika
följder av den genom ordinariesystemet tillkommande straffproceduren:
mångskriveri och ökad arbetsbörda för överstyrelsen samt framför allt betänklig
inverkan på disciplinen. Styrelsen trodde nu visserligen ej att

olägenheterna i angivna hänseenden kunde helt undanröjas på sätt de
sakkunniga angivit.

O C»

Därest emellertid sättet för personalens anställande och entledigande
kunde ordnas så, att vederbörande hospitalsdirektion bleve den myndighet,
som hade att fullgöra funktionerna därutinnan, så hölle styrelsen dock
före, att svårigheterna med disciplinförfarandet (straffproceduren) skulle
kunna i det stora hela och i den mån det över huvud taget vore möjligt
undvikas. Rätten att överklaga direktionernas beslut i disciplinfrågor,
vilken rätt alltid borde föreligga, syntes ej skola föranleda alltför stor
ökning av medicinalstyrelsens arbetsbörda. En ökning därutinnan syntes
för övrigt lätt kunna motvägas genom anställande av ytterligare arbetskraft
hos styrelsen.

Vidkommande den anmärkta svårigheten att avlägsna personal, som,
utan att hava gjort sig skyldig till tjänstefel, dock på ett eller annat sätt
blivit olämplig för tjänsten, kunde medicinalstyrelsen ej heller nu frångå
sin mening, att dylik svårighet skulle åtfölja ordinarie anställning. Redan
vid nuvarande sätt för personalens anställande förelåge sådan svårighet,
och intet system erbjöde, såsom de sakkunniga ock påpekat, full garanti
däremot. Men det föreslagna anställandet såsom ordinarie befattningshavare
medförde, att avlägsnandet av olämplig person på grund av erlagda pensionsavgifter
i högre grad försvårades. Dock syntes ett noggrant urval
under elev- och extra ordinarietiden i sin mån bidraga att minska
ifrågavarande svårighet. Och en bestämmelse, liknande den i instruktionen
för fångvårdsstaten inrymda angående rätt att entlediga olämplig personal,
borde onekligen vara till stort gagn.

Invändningen om en genom ordinariesystemet minskad rörlighet i
kåren syntes, därest det lades i överstyrelsens hand att reglera tillströmningen
till kåren genom ökande av antalet extra ordinarie och, genom
överläkarens försorg, av antalet elever, icke vara av så stor vikt, att
densamma borde hindra den här ifrågavarande förändringen.

Vad av de sakkunniga anförts i anledning av medicinalstyrelsens
påpekande, att en utsträckning av elevtiden skulle försvåra rekryteringen
av ifrågavarande personal, saknade naturligtvis icke fog. Det syntes
styrelsen likväl icke kunna undvikas, att vid tider av livlig verksamhet å

25—173775. Lönei''egleringskommittén8 bet. LVU.

194

de industriella och övriga praktiska områden, från vilka hospitalen i regel
rekryterade sin personal, dessa statsinstitutioner icke skulle kunna fullt
följa de då raskt stigande arbetspriserna. Fördelen av lagstadgad pension
och den trygghet, en ordinarie statsanstäl Irring skulle skänka hospitalsbetjäningen,
syntes dock i sin mån utgöra ett vederlag, vari denna betjäning
såväl som statens övriga tjänstinnehavare finge se en ersättning
för de förmåner i ett eller annat’ avseende, varifrån de måste avstå.

Då nu styrelsen härefter vägde skälen för och emot förslaget om
hospitalspersonalens uppförande på ordinarie stat, ville styrelsen, i trots
av att den fortfarande ansåge en sådan åtgärd icke skola i alla avseenden
vara till gagn för sinnessjukvården, icke längre motsätta sig detta förslag,
helst som detsamma i huvudsak vunnit erkännande av ett flertal hospitalsdirektioner.
Ordinarie anställning medförde för övrigt från statens sida
sett den fördelen, att vederbörande personal bleve fast bunden vid sin
tjänst och sålunda icke kunde lämna densamma, förr än behörig statsmyndighet
därtill lämnat sitt bifall.

En till styrelsens nyssnämnda beslut bidragande omständighet läge
även däri, att ett tillmötesgående såvitt möjligt av personalens önskningar
givetvis komme att bliva till fromma för deri alltjämt under utveckling
varande organisationen av det svenska hospitalsväsendet. Om än styrelsen
sålunda ansett sig kunna i någon mån dela förhoppningarna om fördelar
av hospitalspersonalens överförande på ordinarie stat, ville styrelsen dock
framhålla, att uppnåendet av förmånen av »arbetsro» syntes vara mycket
illusoriskt.

Vid upptagande härpå av frågan, i vilken omfattning hospitalspersonalen
borde uppföras på ordinarie stat, anför medicinalstyrelsen till en början,
att den icke delade de sakkunnigas uppfattning om kvinnornas likställighet
med männen i förevarande avseende. De med ordinarie anställning följande
förmånerna för männen vore, förutom anställandet genom en statsmyndighet i
stället för av en enda person, rätten till pension för sig och eventuellt
för änka och barn. Sistnämnda förmån hade kvinnorna intet sa<m av.
och rätt till egen pension hade kvinnorna redan med hittillsvarande anställningssätt.
Den enda fördel de vunne vore således den trygghet, som
det nya anställningssättet inriebure.

Mod hänsyn emellertid därtill, iitt på andra områden kvinnor vunnit
den fasta anställning i statens tjänst, som medföljde ordinariesystemet, hade
styrelsen ansett skäl tala för att även kvinnor, anställda vid statens sinnessjuk
vård, uppfördes på ordinarie stat.

I likhet med de sakkunniga föresloge fördenskull medicinalstyrelsen
beträffande den för sjukvården anställda personalen, att såväl den manliga
som den kvinnliga — naturligen med undantag för elever och extra
ordinarie skötare och sköterskor — måtte upptagas på ordinarie stat.

Bland den manliga och kvinnliga ekonomipersonalens befattningar Rkonomifunnes
eldigt medicinalstyrelsens mening vissa av den vikt, att de med '',erson“1™-samma fog som sjukvårdspersonalens borde upptagas på ordinarie stat. Denna
styrelsens mening hade delats av de sakkunniga, då ju endast en del
av ekonomitjänsterna föreslagits till ordinarie.

Den av de sakkunniga givna definitionen för, vilka tjänster borde
förenas med nämnda förmån, kunde styrelsen dock icke godkänna. Skulle
denna definition hava tillämpats konsekvent, skulle endast ett fåtal tjänster
hava uteslutits från ordinarie stat. Erfarenheten hade nämligen visat, att
i åtskilliga fall även lägre ekonomitjänster bibehållits av sina innehavare
ända till dess ålderdomsunderstöd kunnat erhållas. Beträffande en del
ekonomitjänster syntes för övrigt deras särställning till den enskilda arbetsmarknaden
och dennas avlöningsförhållanden bjuda, att man framginge med
försiktighet vid samma tjänsters uppförande såsom ordinarie.

Efter noggrant övervägande av de särskilda befattningarnas art och
betydelse hade styrelsen ansett sig böra stanna vid att till uppförande på
ordinarie stat föreslå endast de tjänster, vilkas innehavare hade förmansställning
eller vore hantverkare, dock så att av de sistberörda högst en för varje
slag av hantverk komme på samma anstalt. Dylika tjänster vore: maskinmästare,
maskinister, trädgårdsmästare, befallningsmän, föreståndarinnor
för köks-, tvätt- och bageriavdelningar samt arbetsföreståndarinnor
(högst en för varje anstalt) samt hantverkare, till vilka sistnämnda även
elektriker och reparatörer räknades.

Beträffande de sakkunnigas förslag i avseende å de s. k. fasta biträdena
synes medicinalstyrelsen icke uttala någon från de sakkunnigas

196

avvikande mening i vidare man än som följer därav, att styrelsen förordat
en annan bestämning av gränsen för de ordinarie ekonomitjänsterna.
De, vilka ej erhölle ordinarie dylik tjänst och ej heller vore blott elever
eller extra ordinarie i vanlig mening, skulle således komma att anställas
såsom fasta biträden.

Med hänsyn därtill att styrelsen förordat en annan gräns mellan de
ordinarie ekonomi- och de fasta biträdesbefatt.ningarna, ansåg styrelsen
emellertid skäligt, att de för dylika biträden av de sakkunniga föreslagna
gruppernas eller avlöningsgradernas antal ökades, beträffande manliga ekonomibiträden
med två grader, båda ovanför den föreslagna första graden,
och beträffande kvinnliga ekonomibiträden med en grad, likaledes med
högre avlöning än någon av de föreslagna tre graderna.

Antalet fasta biträdesbefattningar i varje avlöningsgrad borde det
tillkomma styrelsen att bestämma.

I samband härmed omförmäler styrelsen, att den vid Uppsala hospital
och asyl anställda bageripersonal, bestående av en föreståndare och
dennes (sex) medhjälpare (bagare), saknade motsvarighet vid övriga hospital.
Anledningen därtill vore, att bakugnarna vid de övriga hospitalen
vore av sådan konstruktion, att kvinnlig arbetskraft vore utan svårighet
tillräcklig för deras skötsel. Vid angivna förhållande syntes styrelsen skäl
föreligga, att ifrågavarande bageripersonal ställdes på sidan om hospitalens
ekonomipersonal i övrigt och erhölle avlöning på sätt hittills skett i
avvaktan på, att bakugnssystemet vid Uppsala hospital förändrades till likhet
med det vid de andra hospitalen förekommande.

Styrelsen anför vidare, att vid Stockholms hospital funnes ett tryckeri,
förlagt uti ett äldre, förfallet trähus, vilket snart måste anses obrukbart,
varefter tryekerirörclsen möjligen bleve nedlagd. Den vid hospitalet
anställde boktryckaren syntes fördenskull böra avlönas liksom hittills.

Av nu angivna skäl hade styrelsen ur sitt förslag till stat för hospitalspersonalen
uteslutit omförmälda bageripersonal och boktryckare.

Styrelsen framhåller slutligen, att ej heller för framtiden extra personal
inom hospitalens ekonomiavdelningar torde kunna undvaras. Nödvändigheten
därav hade de sakkunniga jämväl medgivit, då de beträffande

107

yttre portvakter och kontorsgossen vid Vänersborgs hospital och asyl föreslagit,
att de ej borde upptagas såsom fasta biträden. Styrelsen hemställer
om bemyndigande för sig att låta vid hospitalen efter behov anställa
extra biträden och att för sådana bestämma arvoden och övriga avlöningsförin
åner.

Beträffande medicinalstyrelsens förslag i fråga om gränsen mellan
den ekonomipersonal, vilken borde uppföras å ordinarie stat, och den, som
borde allenast anställas såsom fasta biträden, uttalades till styrelsens protokoll
skiljaktig mening av överinspektören för sinnessjukvården i riket.

Under förutsättning att »prövotiden» (för kompetens till ordinarie
tjänst) bleve, möjligen med vissa angivna undantag, bestämd till densamma,
som i de sakkunnigas betänkande föreslagits för sjukvårdspersonalens vidkommande
(d. v. s. i allmänhet fyra år), förklarade sig näm''igen överinspektören
icke kunna finna annat, än att det skulle vara till fördel för
sinnessjukanstalterna, om ordinarie anställning kunde erhållas av all sådan
ekonomipersonal, som hade att handleda patienter i arbete eller eljest
hade en sådan uppgift, att täta ombyten å befattningen måste anses menliga Ordinarie

anställning, efter viss tids erforderlig meriterande tjänstgöring,
borde därför tillkomma — förutom dem som innehade förmansställning
eller vore förmansbiträden — alla dem, vilkas befattningar
krävde särskild yrkes- eller fackutbildning, ävensom dem, som innehade
mera ansvarsfulla befattningar, såsom vaktmästare (stads- och postbud)
och yttre nattvakter. En tillämpning av denna uppfattning skulle medföra,
att å ordinarie stat uppfördes ej endast de befattningshavare, som
därtill föreslagits av de sakkunniga, utan även en del av dem, vilka av
de sakkunniga hänförts till fasta biträden, nämligen första gradens och
vissa av andra gradens ekonomibiträden.

Uti de här ovan omnämnda, till löneregleringskommittén direkt inkomna
eller dit överlämnade skrivelserna från den här ifrågavarande personalens
båda förbund (resp. förbundsstyrelse m. m.) har, liksom ock vid
överläggningarna mellan kommittén och representanterna för samma förbund,
givits uttryck åt de uppfattningar beträffande frågan om överflyttande å
ordinarie stat, vilka gjort sig gällande inom samma personal själv.

Till kommittén
överlämnade
skrivelser.

198

I fråga först om sjukvårdspersonalen synes någon från de sakkunnigas
förslag avvikande mening icke förefinnas. Att de till denna personal hörande
befattningshavare, kvinnliga som manliga, böra få sina tjänster uppförda
på ordinarie stat tillstyrkes allmänt.

Vidkommande åter ekonomipersonalen har varken de sakkunnigas
eller medicinalstyrelsens förslag vunnit inslämmande från personalens sida.

Redan tidigt framhölls sålunda, att en alltför ringa del av denna
personal enligt förslagen skulle få sina befattningar på ordinarie stat. Den
övervägande delen, och däribland även sådana som »hava eu självständig
sysselsättning eller äro yrkesutbildade», skulle bliva hänvisad allenast till
ställningen såsom fasta biträden.

I ekonomipersonalens förbunds skrivelse den 10 december 1916 påyrkades
också, att de befattningar, som i de sakkunnigas förslag avsetts
för manliga fasta biträden av l:a och 2:a graderna samt kvinnliga fasta
biträden av l:a graden, måtte upptagas på ordinarie stat. Mot uppförande
på ordinarie stat av l:a och 2:a gradens manliga fasta biträden hade, säges
det i skrivelsen, intet vägande skäl anförts av de sakkunniga. De här
åsyftade biträdena vore i regel utbildade i sitt yrke samt stannade i hospitalens
tjänst och bildade familj, så snart förhållandena det medgåve. Med
fullt fog kunde framhållas, att dessa befattningar — och för övrigt alla
som gåve sina innehavare full och stadigvarande sysselsättning — borde
uppföras såsom ordinarie.

1 nyssnämnda förbunds skrivelse av den 28 april 1917 går man
längre. Däri uttalas ekonomipeisonalens varmaste förhoppning om en ändring
i föi hållande till vad de sakkunniga föreslagit därhän, att fasta biträden,
vilka, hade full och stadigvarande sysselsättning och vilkas tjänster
hospitalen oundgängligen behövde, måtte bliva uppförda på ordinarie stat.
1 anslutning härtill hemställes också till Kung!. Maj:t »att borttaga den
av kommitterade (de sakkunniga) föreslagna klassificeringen och benämningen
fasta biträden och uppföra även denna personal på ordinarie stat under
sina respektive yrkesbenämningar».

Den nu sist angivna ståndpunkten vidhölls, såsom återgivande den
allmänt omfattade meningen bland ekonomipersonalen, av de delegerade
för denna personals förbund vid överläggningarna mellan dem och löne -

regleringskommittén. Skulle ändock, uttalades det, några bland ifrågavarande
befattningshavare icke kunna få sina tjänster upptagna på ordinarie
stat, borde de anställas såsom extra ordinarie, i likhet med vad som ägde
rum vid andra statsinstitutioner. För mellanställningen »fasta biträden»
funnes enligt de delegerades och ekonomipersonalens i övrigt uppfattning
icke tillräckligt fog. Men väl kunde däremot anledning föreligga, åtminstone
beträffande mera underordnad ekonomipersonal, t. ex. drängar och
likställda, att fordra någon tids tjänstgöring i extra ordinarie ställning,
innan antagande å ordinarie tjänst finge ske.

De delegerades sålunda framhållna mening vann ock, på sätt i ekonomipersonalens
förbunds skrivelse av september 1917 meddelas, godkännande
av den kongress, som av förbundet avhölls den 2b—28 juli 1917. Eldigt
sistnämnda skrivelse hyste kongressen vidare den förhoppning, att vid löneregleringskommitténs
bedömande av frågan, vilka som skulle uppföras på
ordinarie stat, den synpunkten måtte vara ledande, att alla befattningar,
vilka gåve sina innehavare full och stadigvarande sysselsättning och vilkas
tjänster hospitalen för rationell drift ej kunde undvara, borde uppföras på
ordinarie stat. Till sådana befattningar ansåge kongressen även de yttre
portvakterna böra hänföras.

Jämväl vid de förhandlingar, som, på sätt ovan omnämnts, ägt rum
under besök av vissa kommitténs ledamöter vid olika sinnessjukanstalter,
betygades från personalens sida dess anslutning till den uppfattning i
förevarande ämne, som, enligt vad nyss omnämnts, av de delegerade från
ekonomipersonalens förbund framförts vid överläggningarna mellan dem och
kommittén.

* *

För egen del får kommittén i det förevarande ämnet anföra följande.

Vad först angår sjukvårdspersonalen, är, såsom tidigare framhållits,
förhållandet för närvarande det, att bestämmanderätten i fråga om formen
för denna personals anställande och de särskilda anställningarnas närmare
beskaffenhet tillkommer medicinalstyrelsen, respektive hospitalsdirektionerna
och vederbörande chefsläkare, medan samma rätt i fråga om avlöningsförmåner
och ålderdoinsunderstöd tillhör medicinalstyrelsen. Fn ändring av

Kommitténs

yttrande.

Sjukvårdspersonalen
.

200

detta förhållande i de avseenden och på det sätt, som skulle påkallas av
sjukvårdspersonalens uppförande på ordinarie stat, är nu ifrågasatt.

Beträffande lämpligheten av en dylik ändring hava, på sätt som
framgår av den här ovan givna redogörelsen för ämnets hittillsvarande
behandling, skäl blivit anförda såväl för som emot. Utan att anse erforderligt
att söka här ingå på en närmare undersökning av de anförda skälens
innebörd och bärkraft finner kommittén dock anledning att i särskilda
hänseenden något uttala sig.

Såsom resultat av den starka strävan till reformering'', som under
senare tider utmärkt vårt hospitalsväsen, synes med fog kunna uttalas, att
sinnessjukvården i vårt land ingalunda ter sig såsom efterbliven i förhållande
till de krav, som överensstämma med den allmänna utvecklingen och som
under de givna förhållandena varit möjliga att genomföra. Det föreliggande
förslaget i här förevarande del kan nu sägas avse, att genom ändring av
sjukvårdspersonalens ställning vinna, att denna personal bättre inpassas i
sinnessjuk vårdens organisation och till följd därav kan fullständigare fylla
sin uppgift under den fortsatta utvecklingen mot en såvitt möjligt tillfredsställande
och rationell sinnessjukvård.

Ser man med detta syfte för ögonen på sjukvårdspersonalens uppgift
inom sinnessjuk vården torde det befinnas, att någon nämnvärd tvekan i fråga
om samma uppgift svårligen kan råda. Insatsen av denna personals arbete
är uppenbart nödvändig. Karaktären och omfattningen av detta arbete för
de särskilda kategorierna av befattningshavare synas genom förhållandenas
natur och erfarenheten vara fullt bestämda eller lätt bestämbara. Arbetet
tager vederbörandes arbetskraft stadigvarande och efter normala mått fullt
ut i anspråk. Från organisatorisk synpunkt sett torde alltså de förutsättningar
vara beträffande ifrågavarande personal tillfinnandes, vilka i allmänhet
uppställas för en befattnings uppförande såsom ordinarie.

Jämväl av statsfinansiella hänsyn synes det önskvärt, att ett upptagande
på ordinarie stat kommer till stånd. Storleken av de anslag, som
redan utgå och, än mer, framdeles komma att utgå på riksstaten för sinnessjukvårdens
behov, synes göra det naturligt, att de anslagsbeviljande myndigheterna
mera fullständigt, än för närvarande sker, öva inflytande på disposi -

201

tionen av den betydande del av berörda anslag, som erfordras till avlöningar
vid de särskilda befattningarna inom sinnessjukvården.

De sakkunniga anföra, att personalens anställande å ordinarie tjänster
utan tvivel skulle medföra direkta fördelar för själva sinnessjukvården.
Sådan anställning skulle öka samhörigheten med anstalten, intresset och
villigheten för uppgiften och dess krav samt främja humanitet och uppoffring
i vården av de sjuka.

Kommittén finner sig benägen att tillmäta den sålunda antydda uppfattningen
mycken vikt. För dess riktighet i allmänhet torde erfarenheten
från andra likartade fall tala, liksom också, bland andra, den omständigheten,
att personalen, alltifrån det dess föreningsväscn började vinna stadga,
så enstämmigt och ivrigt påyrkat den ifrågavarande förändringen såsom
ägnad att undanröja en del med det hittillsvarande anställningssättet förenade
förhållanden, vilka uppfattats såsom ofördelaktiga för själva arbetet
och trevnaden däri.

Emellertid vill kommittén icke underlåta att redan i detta sammanhang
framhålla, hurusom de nyss antydda fördelarna icke torde vara att
förvänta såsom följder redan av den nuvarande anställningens förändrande
till ordinarie. Det är tydligt, att i förevarande hänseende de blivande,
med den ordinarie anställningen förenade avlöningsförmånernas
storlek och beskaffenhet i övrigt är av väsentligaste betydelse. Särskilt
har härutinnan vikten av ett tillfredsställande ordnande av sjukvårdspersonalens
bostadsförhållanden framhållits.

Kommittén har under ärendets utredning inhämtat, hurusom man
under senare tid alltmera strävat att bereda sjukvårdspersonalen så belägna
och i övrigt så beskaffade bostäder, att den under sin fritid må där kunna
känna sig undandragen från det tryck och den spänning, som tjänstearbetet
bland de sjuka naturligen medför, samt bliva i stånd att vinna den rekreation,
som vilan från arbetet avser att giva. En betydelsefull åtgärd i denna
riktning är beredande vid de särskilda vårdanstalterna av familjebostäder
för dem bland personalen, vilka önska bilda familj.

Kommittén har icke kunnat undgå det intryck av vad den iakttagit
och annorledes inhämtat i det föreliggande ärendet, att nyssberörda strävan
betecknar ett viktigt framsteg. I överensstämmelse därmed håller kommittén

26—173775. Löneregleringskommitténs bet. LVU.

•202

före, att allt framgent omsorg bör agnas åt ett behovet vid de särskilda
anstalterna motsvarande och i övrigt nöjaktigt ordnande av personalens
bostadsförhållanden.

Ett uppförande av sjukvårdspersonalens befattningar på ordinarie stat
har, såsom ovan anförts, ansetts skola medföra jämväl nackdelar, eller
åtminstone fara för sådana. Det synes vara väsentligen i två riktningar,
som ofördelaktiga verkningar antagits vara att frukta.

Med utgående därifrån, att det under den nya ordningen bleve
sinnessjukvårdens centrala administrativa organ, medicinalstyrelsen, som
hade att handlägga frågorna om antagande till och entledigande från de
särskilda befattningarna samt att efter förutgången lokal utredning slutligen
besluta i uppkomna frågor om tillämpning av — åtminstone de strängare —
disciplinära straffen, har man uttalat farhåga för, att medicinalstyrelsen
skulle bliva i alltför hög grad betungad samt att den omgång och tidsutdräkt,
som det disciplinära förfarandets gestaltning föranledde, skulle verka
menligt för disciplinen inom anstalternas sjukvårdspersonal. En dylik menlig
inverkan skulle visa sig t. ex. därutinnan, att en anstalt kunde, i
avvaktan på att ett disciplinmål nådde sitt avgörande och det ådömda
straffet sitt verkställande, nödgas att inom sitt område och bland sin personal
tolerera den eventuellt mycket olämpliga, kanske stojande och sjukvården
störande person, mot vilken det disciplinära förfarandet inletts.

De sakkunniga, vilka vid sitt bedömande av räckvidden hos vad
sålunda andragits jämväl utgått från, att medicinalstyrelsen under det nya
systemet skulle komma att intaga den nyss angivna ställningen, hava dels
funnit de yppade farhågorna i en och annan punkt måhända väl långt
gående, dels ock föreslagit vissa positiva anordningar till menliga följders
avvärjande. Sålunda hava i anledning av de anmärkningar, som föranletts
av det disciplinära förfarandets gestaltning, de sakkunniga dels föreslagit
uttrycklig rätt för anstalts överläkare att vid förseelse av allvarligare art
omedelbart avstänga den felande från tjänst, bostad och anstaltsområde,
dels ock förordat, att lägre befattningshavare bland sjukvårdspersonalen
skulle kunna skiljas från sin befattning, därest vederbörande myndighet
på grund av förekomna omständigheter funne sig icke vidare kunna hysa
förtroende för honom.

Medicinalstyrelsen vänder sig i sitt utlåtande mot själva den utgångspunkt,
av vilken de ifrågavarande betänkligheterna föranletts: styrelsens
ställning till frågorna om personalens anställande, avskedande och
disciplinära bestraffning efter ordinariesystemets genomförande.

I detta hänseende förordar styrelsen, att ifrågavarande personals anställande
och entledigande uppdrages åt vederbörande hospitalsdirektion, dock
med viss av styrelsen lämnad medverkan beträffande första ordinarie anställning
samt med undantag för sjukvårdspersonalens viktigaste grupp, uppsy -ningsmännen och förestånderskorn», vilka borde konstitueras av styrelsen.
Härvid förutsättes tillika av styrelsen, att hospitalsdirektionerna skulle äga
avdöma disciplinära ärenden. Ordnades angelägenheterna i fråga på sätt nu
nämnts, anser styrelsen även svårigheterna med disciplinförfarandet kunna,
i det hela och i den mån så över huvud taget är möjligt, undvikas.
Rättighet att överklaga direktionernas beslut i disciplinfrågor borde alltid
förefinnas.

En annan väsentlig punkt, vari sjukvårdspersonalens överförande till
ordinarie anställning befarats medföra olägenhet, har angivits bestå i den
därmed förbundna svårigheten att avlägsna den, som, utan att hava gjort
sig skyldig till tjänstefel, dock på ett eller annat sätt blivit olämplig för
sin tjänst.

De sakkunniga, som beträffande denna punkt först framhålla att
intet anställningssätt i verkligheten erbjöde fullt skydd, hänvisa därefter
till de dock starkt betryggande garantier, som läge i tillräckligt lång provtid
före ordinarie anställning, omsorgsfull utbildning, en högtstående
förmanskår, effektiv övervakning från överordnades sida m. m. och särskilt
den av de sakkunniga förordade rätten för vederbörande myndighet
att från tjänsten skilja den, för vilken densamma ej längre kunde hysa
förtroende.

Medicinalstyrelsen förklarar sig väl icke kunna frångå, att den ordinarie
anställningen skulle på grund av inbetalda pensionsavgifter göra
avlägsnandet av olämplig person svårare än under hittillsvarande anställningsform.
Men styrelsen anser dock ett noggrannt urval under elevoch
extra ordinarietiden bidraga att minska här avsedda svårighet samt

o o

204

Ekonomi personalen.

finner den av de sakkunniga förordade rätten beträffande entledigande
vara beaktansvärd och onekligen till stort gagn i det förevarande hänseendet.

Vid övervägande av vad i de två nu särskilt omhandlade hänseendena
anmärkts mot sjukvårdspersonalens överförande på stat, fastställd av
Konung och riksdag, samt av vad därutinnan förekommit under detta
ärendes utredning har kommittén icke kunnat finna dessa anmärkningar
vara av beskaffenhet att böra utgöra hinder för nämnda överförande.

Kommittén har emellertid härvid kommit till den uppfattningen, såväl
att den av medicinalstyrelsen förordade ordningen beträffande handhavande
av frågor om antagande och avsked samt av disciplinärenden i huvudsak
borde godkännas, som ock att de sakkunnigas förslag ej mindre om befogenhet
för anstalts överläkare — eller annan anstaltsmyndighet — att i
avvaktan på avgörandet av ärende angående svårare tjänstefel avstänga den
felande från tjänsten och eventuellt jämväl bostadsförmån och anstaltsområde,
än även beträffande rätt för vederbörande myndighet att från
tjänsten entlediga personal, för vilken myndigheten på grund av förekomna
omständigheter finner sig icke vidare kunna hysa förtroende, likaledes
borde vinna godkännande.

Beträffande slutligen frågan i hela dess vidd om upptagande av
sjukvårdspersonalens befattningar på ordinarie stat förklarar medicinalstyrelsen,
efter övervägande av skälen för och emot förslaget därom, att
den icke längre vill motsätta sig samma förslag. Och såsom den förekomna
utredningen i övrigt giver vid handen tillstyrkes detta förslag av
den långt övervägande meningen bland dem, som yttrat sig i ämnet.
Till denna mening ansluter sig jämväl kommittén.

Lika med de sakkunniga och medicinalstyrelsen får kommittén
vidare tillstyrka, att i förevarande avseende skillnad icke göres mellan
manlig och kvinnlig befattningshavare.

Kommittén får alltså förorda

att sjukvårdspersonalens befattningar, såväl de för kvinnor som de
för män avsedda, måtte till erforderligt antal upptagas på ordinarie stat.

I fråga.om ekonomipersonalen tillkommer det, såsom tidigare omförmälts,
för närvarande hospitalens direktioner, respektive vederbörande

205

chefsläkare att bestämma såväl formen för anställandet som de olika anställningarnas
göromål och beskaffenhet i övrigt. Fastställandet av avlöningsförmåner
vid befattningarna liksom ock förekommande ålderdomsunderstöd
tillhör medicinalstyrelsen.

beträffande det lämpliga och befogade i eu ändring av de nämnda,
nn rådande förhållandena på det sätt, att ekonomipersonalens befattningar
uppfördes på stat, fastställd av Konung och riksdag, har, såsom den föregående
redogörelsen giver vid handen, enighet rått så till vida, att eu
väsentlig del av dessa befattningar allmänt ansetts böra överföras till ordinarie
stat. Det synes utan motsägelse antagas, att åtgärden i fråga skulle
vara ägnad att för de befattningar, den gällde, medföra de fördelar, ett
upptagande å ordinarie stat över huvud vore ägnat att giva, under det
däremot de vådor, som kunde anses förenade med en dylik åtgärd beträffande
sjukvårdspersonalen, icke eller åtminstone allenast i långt mindre
grad här ägde motsvarighet. Med hänsyn till de grunder, på vilka de
åsyftade vådorna befaras, torde också denna, uppfattnings riktighet få
anses given.

Tvekan synes sålunda förefinnas blott därom, var gränsen rätteligen
skall dragas mellan de befattningar, som böra, och de som icke böra upptagas
på den ordinarie staten. Rörande de olika meningarna härutinnan
får kommittén hänvisa till här ovan givna framställningar.

För egen del anser kommittén, att jämväl i detta fall den grundsats
bör tillämpas, som sedan länge i regel av statsmakterna gjorts gällande
vid bedömandet av frågor om tjänsters uppförande på ordinarie stat,
den nämligen, att, därest tjänsten tager sin innehavares arbetskraft stadigvarande
och efter normala mått fullt ut i anspråk, tjänsten bör upptagas
såsom ordinarie.

Tillämpligheten av denna grundsats är emellertid givetvis bunden
även till andra förutsättningar än dem, som omedelbart uttalas i densamma.

Så är det en påtaglig fordran, att de tjänsteprestationer, som äro
tillagda en ifrågakommande befattning, måste vara ej blott för det närvarande
utan ock under överskådlig framtid erforderliga. Råder därutinnan
om ock blott tvekan, bör befattningen icke uppföras såsom ordinarie.

206

Redan av sådan hänsyn finner kommittén medicinalstyrelsen hava förfarit
riktigt, då den, såsom tidigare nämnts, ur förslaget till stat för hospitalspersonalen
uteslutit den vid Uppsala hospital och asyl anställde bageriföreståndaren
och hans medhjälpare samt boktryckaren vid Stockholms
hospital. Från samma synpunkt bör ej heller ifrågasättas, att hospitalens
renhållningsdrängar upptagas på ordinarie stat; den väsentliga delen av
deras göromål skulle bortfalla med anordnandet av vattenklosettsystem,
varom fråga enligt uppgift lärer vid olika hospital förevara.

Vidare måste en befattning för att kunna ifrågakomma till uppförande
såsom ordinarie vara sådan, att den kan anses lämpa sig för
kvarstannande å densamma till pensionsåldern med skyldighet att vidkännas
pensions- och dylika avgifter. Sådana göromål ägna sig icke till
sammanförande såsom grundval för en ordinarie befattning, vilka under
rådande förhållanden, enligt vad erfarenhet och allmän uppfattning giva
vid handen, övertagas väsentligen för vinnande av insikt eller utbildning
i en eller annan yrkesgren eller i avvaktan på erhållande av annan verksamhet;
och befattningar, å vilka på grund av deras beskaffenhet och förhållandena
i övrigt en starkare växling av innehavare är att motse, böra
ej givas natur av ordinarie. Ur nu antydda synpunkter äro ej blott
platser såsom elever, lärlingar, springgossar o. dyl. uteslutna från ordinarieskap,
utan detsamma torde också i allmänhet gälla anställningar, till sin
beskaffenhet närmast motsvarande tjänarinne- och tjänare platser hos enskilda
eller eljest förnämligast avsedda för och antagna av jämförelsevis
yngre personer, som träda ut till arbetet för sin självständiga försörjning
och oftast kunna antagas ännu ej hava gjort sitt val av levnadsbana. Vad
sålunda senast anförts synes enligt kommitténs mening gälla största delen
av de vid hospitalen anställda biträdena i kök, tvätt och bageri, vid jordbruks-
och trädgårdsarbetet in. fl.

Brista nu ej förutsättningarna i nyss berörda båda riktningar eller
annat väsentligt avseende i fråga om eu viss ekonomitjänst, anser kommittén,
att tjänsten bör med tillämpning av angivna allmänna grundsats upptagas
på ordinarie stat.

Å andra sidan håller kommittén före, att tjänst, vilken icke kan
sålunda uppföras såsom ordinarie, bör, där den dock verkligen är behövlig,

207

betecknas såsom extra anställning på sätt i allmänhet inom statsförvaltningen
i motsvara fall äger rum. Kommittén finner sig alltså icke kunna
biträda den i de sakkunnigas betänkande förordade utväg, att beteckna vissa
av de icke ordinarie anställda såsom fasta biträden med eu mellanställning
mellan de ordinarie och de allenast extra befattningshavarna.

Det, på sätt i betänkandet erinras, av kommittén tidigare (år 1907)
under dåvarande förhållanden framförda förslaget om inrättande av s. k.
fasta biträdesbefattningar har icke upptagits av statsmakterna, vadan någon
dylik befattning ej heller finnes vid något statens ämbetsverk, myndighet
eller institution.

De skäl, som av de sakkunniga i betänkandet åberopats för att vid
eu reform av sättet för hospitalspersonalens anställning införa ifrågavarande
anställningsform, hava icke av kommittén funnits så tvingande eller övertygande,
att kommittén ansett sig böra förorda en ändring av statsmakternas
hittills intagna ställning gentemot samma anställningsform.

Medicinalstyrelsen, som från de sakkunnigas betänkande upptagit
lasta biträdes-forrnen, har dock icke i sitt utlåtande uttalat sig i den riktning,
att denna form vore för hospitalen särskilt påkallad eller att föredraga.
Och hospitalens ekonomipersonal själv har genom sina delegerade
och annorledes framhållit, att den avgjort ansåge anställning såsom fast
biträde icke lämplig eller eljest önskvärd, utan funne riktigt, att den för
hospitalens rationella skötsel erforderliga personal, för vilken ordinarie tjänst
icke funnes, anställdes såsom extra i likhet med vad eljest inom statsförvaltningen
skedde. Samma uppfattning har enstämmigt bestyrkts vid de
besök å hospital, som ledamöter av kommittén i ärendet företagit.

Jämväl kommittén är sålunda av den mening, att den för hospitalen
utöver den ordinarie erforderliga ekonomipersonalen bör anställas såsom
extra i vanlig mening.

Med stöd av nu framhållna överväganden får kommittén hemställa,
att ovan anförda allmänna grundsats måtte vinna tillämpning vid avgörande
av spörsmålet, vilka ekonomitjänster vid hospitalen .skola uppföras på
ordinarie stat.

En tillämpning av samma grundsats skulle enligt kommitténs mening
medföra, att — förutom de befattningar, vilka av de sakkunniga och medici -

208

nalstyrelsen föreslagits till upptagande såsom ordinarie, dock med undantag
för »bageriverkmästare» och »l:e bagare» (vid Uppsala hospital och asyl)
— ytterligare följande bland de i de sakkunnigas betänkande till anställning
såsom fasta biträden föreslagna skulle få sina befattningar uppförda
på den ordinarie staten, nämligen:

hantverksbiträden, eldare, vissa ekonomidrän yar, svinskötare, yttre
nattvakt, vissa kvinnliga biträden i kök, tvätt och b ogen samt ritsa manliga
biträden i trädgård och jordbruk.

För det närmare utförandet av ifrågavarande grundsats får kommittén
emellertid hänvisa till dess i det efterföljande framlagda förslag beträlfande
de kontanta avlöningsförmånerna vid de särskilda ekonomitjänster, som
skulle uppföras på ordinarie stat.

209

Hospitalspersonalens antagande, utbildning in. in.

I avdelning I\ av sitt betänkande hava de sakkunniga, enligt vad
i betänkandet anföres, sökt framlägga »en i största möjliga mån fullständig
plan till organisation av personalens förhållanden». I sådant syfte behandlas
närmare ett flertal spörsmål, såsom, vad angår sjukvårdspersonalen, frågor
om elev- och provtid, undervisning och fortsatt utbildning, kompetensfordringar,
antagande till elev samt extra och ordinarie tjänst, ordnande
av den speciella sjukvårdstjänsten, tjänstgöringstid m. fl., samt, vad angår
särskilt ekonomipersonalen, frågorna om anställande och avskedande avfasta
biträden, konstituerande å ordinarie tjänst in. fl.

Det kommittén i ärendet givna uppdrag, som ju avsåg att för beredande
av en blivande framställning till riksdagen avgiva utlåtande i ärendet
såvitt anginge avlöningsförmåner och därmed sammanhängande organisationsfrågor,
innefattar ej anledning för kommittén att till yttrande upptaga
alla de i betänkandets ifrågavarande avdelning upptagna ämnen. Vissa
av dem hava emellertid av kommittén i det föregående berörts, i den
mån sådant synts påkallat av kommitténs uppdrag; så exempelvis i fråga
om antagande myndighet, det disciplinära förfarandet m. m. Beträffande
de behandlade ämnena i övrigt ser sig kommittén av sitt uppdrag föranledd
allenast till följande uttalanden.

I samband med framläggande av sitt program rörande elevtid och
provtid för sjukvårdspersonalen uttala de sakkunniga, att enligt deras
mening ingen, tillhörande nämnda personal, bör kunna erhålla ordinarie
tjänst, förrän han varit anställd vid statsanstalt för sinnessjuka minst fyra
år, elevtiden (å två år) inräknad. Utan att inlåta sig närmare härå har
medicinalstyrelsen i sitt utlåtande den 25 februari 1914 allenast uttryckt
den mening, att det vore självfallet, att uppförande av sjukvårdsper 27—173775.

Lönereglering skommitténs bet. LVU.

210

sonalen å ordinarie stat förutsatte en viss elevtid och prövotid före konstituerandet
å ordinarie tjänst. Detta spörsmål torde i sinom tid bliva
föremål för styrelsens vidare behandling och föranleder nu éj något särskilt
vidare yttrande från kommitténs sida.

Beträffande motsvarande spörsmål i fråga om ekonomipersonalen, såväl
den ordinarie som de föreslagna fasta biträdena, framhålles i betänkandet
till en början, att befattningshavarna bland denna personal, i motsats till
dem inom sjukvårdspersonalen, icke kunna få sin egentliga yrkesutbildning
inom sinnessjukvården, utan måste redan då de tillträda sina befattningar
vara fullt rustade att sköta desamma.

De bland ekonomipersonalen, vilka komme i närmare beröring med
de sjuka, behövde emellertid utan tvivel tillägna sig en viss förmåga att
på ett lämpligt sätt umgås med de sjuka och locka dem till sysselsättning
och utveckling av kvarbliven förmåga till nyttig verksamhet. Detta vore
händelsen framför allt med hantverksföreståndare, sömmerskor och väverskor,
trädgårds- och lantbrukspersonal. Beröringen med de sjuka inträdde
dock först, då dessa befunne sig i ett mindre ömtåligt stadium, och det
syntes vara möjligt att på jämförelsevis kort tid bilda sig ett omdöme om
befattningshavarnas förmåga i förevarande avseende. Då det otvivelaktigt
skulle försvåra erhållandet av verkligt kompetent folk, om en längre obligatorisk
provtid fastställdes, ansåge de sakkunniga tillräckligt med en bestämmelse
om minst ett års tjänst såsom villkor för erhållande av ordinarie
tjänst.

Beträffande den ekonomipersonal, vilken enligt de sakkunnigas förslag
skulle genom kontrakt av överläkaren eller sysslomannen anställas såsom
fasta biträden, må omnämnas, att de sakkunniga hålla före, att denna
personals ställning borde efter fyra års tjänst förändras till större fasthet
så till vida, som avskedande skulle kunna ske endast efter hospitalsdirektionens
hörande och den avskedade äga rätt till klagan hos högre myndighet.

Spörsmålet om en prövotid och dennas längd för vinnande av ordinarie
befattning inom ekonomitjänsten finner kommittén böra ägnas noggrann
uppmärksamhet. Under omförmälda besök vid olika hospital ävensom
annorledes hava kommittéledamöterna sökt vinna upplysning rörande

211

erfarenheter och meningar i förevarande avseende, som förefunnes inom
personalen själv samt bland syssloman, läkare och hospital sdirektioner.

Vid övervägande av vad kommittén inhämtat har kommittén trott
sig finna skäl för, att den prövotid, om vars behövlighet över huvud enstämmighet
synts tämligen allmänt råda, bestämmes olika för två huvudkategorier
inom ekonomipersonalen.

Beträffande sådana befattningshavare, vilkas antagande i tjänst vid
hospitalen måste anses förutsätta en förutgången bestämd yrkesutbildning
såsom maskinister, hantverkare (skräddare, smeder in. fl.), synes en prövotid
ej understigande ett år för att kunna vinna anställning såsom ordinarie
vara erforderlig.

I fråga åter om dem bland ekonomipersonalen, vilkas göromål
icke i samma grad, som nyss avsågs, kräva en redan förvärvad avslutad
yrkesutbildning, t. ex. vissa biträden i kök, tvätt och bageri samt för trädgård
och jordbruk, magasinspersonal m. fl., torde böra fordras en längre
prövotid, som synts kommittén böra sättas till minst tre år.

I sammanhang med nu behandlade spörsmål anser sig kommittén
vidare höra förorda, att för befordran till ordinarie befattning vare sig
inom sjukvården eller ekonomitjänsten skall fordras en uppnådd levnadsålder,
ej understigande tjugufyra år.

212

Avlöningsförhållanden.

I avdelningarna I och II av sitt betänkande hava, såsom förut äi
antytt, de sakkunniga givit en framställning av hospitals personalens avlöningsförhållanden
under föregående skeden av sinnessjukvårdens utveckling
i vårt land.

Ett för dessa förhållandens gestaltning under senare tider bestämmande
moment utgöres av den i 1901 års hospitalsstadga innehållna bestämmelsen,
att det tillkomme medicinalstyrelsen att bestämma avlöningsförmåner
för uppsyningsman, förestånderskor och övrig betjäning vid statens
anstalter för sinnessjuka. I kraft av denna bestämmelse har styrelsen
vid olika tillfällen och sist för tiden från och med år 1908 vidtagit
allmänna och genomgripande löneregleringar för personalen i fråga. Och
under tiden efter nämnda år hava gång efter annan ytterligare förändringar
till personalens förmån blivit genomförda.

De sakkunnigas framställning beträffande förevarande ämne sträcker
sig till och med en redogörelse för avlöningsförhållandena vid tiden för
betänkandets avgivande. Denna redogörelse är, såvitt angår den kontanta
avlöningen, utförd i detalj och sammanställningsvis tydliggjord i en å
sid. 224 och följande i de sakkunnigas betänkande införd översikt över
kontanta avlöningsförmåner enligt 1913 års utgiftsstat. De i denna översikt
innehållna uppgifter återgiva emellertid icke längre de exakta förhållandena.
Efter år 1913 inträdda omständigheter hava påkallat förändringar
i olika avseenden, såsom beträffande avlöningsbelopp, antal befattningar
in. m. Vad avlöningsbeloppen angår, hava sålunda de för år 1913 gällande
blivit förhöjda för år 1917 med 10 procent och för år 1918 med
ytterligare 10 procent.

Till upplysning om vad för närvarande gäller bifogas såsom bilaga I

213

till detta kommitténs betänkande en översikt, motsvarande den ovannämnda,
men hämtad från den för år 1918 gällande utgiftsstaten.

Mot bakgrunden av redogörelsen för då rådande avlöningsförhållanden
framläggas i de sakkunnigas betänkande deras förslag till lönereglering.
Dessa eftersträva en reglering i överensstämmelse med de modernare principer,
som lagts till grund för de senast förut genomförda löneregleringarna
för en del statens verk. Såsom förebild har tjänat särskilt den
reglering, som vid 1907 års riksdag fastställdes för telegrafverket.

Vid en redogörelse för förslagens innehåll är att till en början uppmärksamma
i vad mån naturaförmåner skulle ingå i avlöningarna. Till
frågorna härom får kommittén anledning att närmare återkomma i det följande.
För syftet med deras omnämnande i förevarande sammanhang
torde vara nog med följande erinringar.

Förmånen av fri bostad med värme och belysning eller, i fråga
om s. k. familjebostad, ersättning därför (s. k. hyresbidrag) finna de sakkunniga
fortfarande såsom förut böra tillkomma samtliga ifrågavarande
befattningshavare.

Vid den lönereglering, som av medicinalstyrelsen fastställdes att
gälla från och med år 1908, utgick man därifrån, att i regel all personal
skulle erhålla sin kost från anstaltens kök. De kontanta avlöningarna,
arvodena, bestämdes därefter till de belopp, som under sådan förutsättning
funnos böra och kunna utgå. Efter förebild av lönestater från senare
tid vid olika statens institutioner ävensom vid Stockholms stads verk
hava de sakkunniga föreslagit övergång till ett annat system. Beloppet
av den kontanta avlöningen skulle nämligen bestämmas med utgående
från, att personalen själv finge sörja för sitt kosthåll. Därest på
grund av förhållandena kost in natura måste tillhandahållas befattningshavare,
skulle ett mot kostens värde svarande avdrag från den kontanta
avlöningen ske. De utav de sakkunniga föreslagna kontanta avlöningarna
hava i enlighet härmed bestämts utan hänsyn till vederbörandes kosthåll,
men samtidigt hava vissa fixa avdragsbelopp föreslagits för fall av åtnjuten
kost. Det skulle enligt de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente
för de ordinarie befattningshavarna tillkomma anstaltsdirektionen att bestämma,
huruvida befattningshavare vore skyldig att mottaga kost in na -

sakkunniga.

214

tura, dock att den, som tilldelats familjebostad eller ersättning därför,
skulle äga själv bestämma över sitt kosthåll. Härvid torde emellertid de
sakkunniga hava utgått från, att intagande av kost å anstalten skulle vara
obligatoriskt för ogifta befattningshavare.

De sakkunniga hava ansett förmånen av fri tjänstebeklädnad fortfarande
böra förekomma. Sådan borde tillkomma såväl ordinarie som extra
sjukvårdspersonal samt ordinarie ekonomipersonal.

Vidare hava de sakkunniga ansett, att befattningshavare, varom här
är fråga, ävensom sådan befattningshavares hustru och oförsörjda barn
borde äga åtnjuta kostnadsfri läkarvård av anstaltens läkare och kostnadsfri
medicin från anstaltens apotek, såvitt den förordnats av anstaltsläkare.
Jämväl förordas, att rätt till avgiftsfri vård å sjukhus och lungsotssanatorium
måtte tillkomma ifrågavarande personal — uppsynings- och överskötarpersonal
i halvenskilt samt övrig personal på allmänt rum.

Beträffande härefter de kontanta avlöningarna borde dessa för personal
å ordinarie tjänst fördelas å lön och tjänstgöringspenningar. För de fasta
biträdena borde arvodesformen bibehållas, men arvodet anses till viss del motsvara
lön och till återstoden tjänstgöringspenningar. Till extra personal och
elever borde likaledes utgå arvode, men utan uppdelning på nyssnämnt sätt.

Med avseende därå, att befattningar (ordinarie) av samma slag kunde
vid skilda anstalter vara förenade med större eller mindre ansvar och svårare
eller lättare arbete, hade olika avlöningsgrader måst införas för vissa
befattningar av samma slag.

Begynnelseavlöningen borde med tillämpning av en i allmänhet gällande
grundsats sättas relativt låg, men kunna höjas medelst flera, efter kortare
perioder inträffande tillägg. Dessa tillägg (avlöningsförhöjningar) förordades
för manlig personal skola bliva fem och inträda efter resp. 2, 4, 6, 9 och
12 års väl vitsordad tjänstgöring samt för kvinnlig personal fyra, inträdande
efter resp. 3, 6, 9 och 12 års sådan tjänstgöring. Vad sålunda
föreslagits skulle gälla såväl ordinarie befattningshavare som fasta biträden.

Jämväl extra befattningshavare och elev skulle kunna erhålla förhöjning
av sitt arvode, ehuru blott en gång, att inträda för extra befattningshavare
efter 2 års väl vitsordad tjänstgöring och för elev efter genomgången
teoretisk examen.

215

Intjänad avlöningsförhöjning borde utgå från och med månaden näst
efter den, under vilken stadgad tjänstålder uppnåtts. Denna av hospitalsöverstyrelsen
dittills tillämpade regel syntes de sakkunniga mera rättvis ån
avlöningsförhöjningarnas inträdande kalenderårsvis.

Vidare föreslå de sakkunniga, att till innehavare av befattningar vid
de s. k. fasta paviljongerna, vid Västerviks och Säters hospital, vilka befattningar
vore särdeles ansvarsfulla och fordrade mycket pålitlig personal,
borde utgå ett vid tjänsten bundet tilläggsarvode av 10 kronor för månad.

Slutligen förordas upptagande av det för en del av statens verk
gällande särskilda stadgandet, att Kungl. Maj:t skulle kunna tilldela en befattningshavare
avlöning i högre klass inom avlöningsskalan ån den, till vilken
hans befattning hörde, dock icke i något fall högre än den för befattningen
bestämda slutavlöning.

Med tillämpning av nu i korthet angivna huvudgrunder skulle enligt
de sakkunnigas förslag den kontanta avlöningen komma att utgå till vederbörande
personal med följande belopp: I.

I. Tjänstemän (ordinarie befattningshavare).

Lägst
1800
1650
1500

Uppsyningsman av 3:e graden motsvara vad avlöningsförmånerna beträffar
även de nuvarande »biträdande uppsyningsmännen», vilka fortfarande
komma att intaga samma ställning som hittills.

Till uppsyningsman av l:a graden
» » t 2:a >

» y > 3:e »

•» maskinmästare av l:a graden
> » » 2:a »

1800

1500

Den nuvarande benämningen på dessa befattningshavare, l:e maskinist,
har synts de sakkunniga böra utbytas mot maskinmästare, enär de hava
överinseende över anstaltens hela maskinella anläggning jämte därtill hörande
personal.

■> bageriföreståndare (manlig) . .
» föreståndarinna av l:a graden .

» » » 2:a » . . . .................1380

» > » 3:e » ....................1260

Högst
3 000
2 700
2 400

3 000
2 400

2100

1950

1800

216

Föreståndarinnor av 3:e graden motsvara nuvarande »biträdande föreståndarinnor».

Till överskötare av l:a graden...................... 1 260 1 950

» s 2:a » ...................... 1140 .1800

> maskinist » l:a » ...................... 1260 1 950

» » » 2:a » ...................... 1140 1800

» köksföreståndarinna av l:a graden.................. 1260 1800

» » » 2:a » 1140 1 650

» » 3:e » 960 1 380

» hantverksföreståndare, trädgårdsmästare, befallningsynan, elektriker,

bagare, reparatör........................ 1140 1 800

» skötare............................... 1020 1 650

» översköterska av l:a graden..................... 1020 1 500

1 » 2:a » 900 1 260

» eldareförman............................. 960 1 500

» tvättföreståndarinna av l:a graden.................. 960 1380

'' 1 > 2:a » 900 1 260

> bag eriför eståndarinna av l:a graden................. 960 1 380

* » » 2:a » ................. 900 1 260

» vaktmästare, stall- och ladugårdsförman, fördräng......... 900 1 380

Vaktmästare- motsvaras av den nuvarande befattningen »post- och stads -

bud», vilken benämning emellertid synts de sakkunniga böra utbytas mot
den föreslagna, enär de med befattningen förenade göromålen närmast
kunna jämföras med en vaktmästares åligganden. Med stallförmannens
befattning äro förenade de göromål, som nu utföras av »kusken».

» arbetsföreståndarinna........................ 900 1 260

» sköterska, sömmerska, väverska................... 780 1 020

II. Fasta biträden.

Till manligt ekonomibiträde av l:a graden................ 840 1 260

» » > » 2:a » ................ 780 1140

* » » » 3:e » ................ 660 960

» kvinnligt » » l:a » 660 900

1 » » » 2:a » 600 840

> » > » 3:e » 540 780 III.

III. Extra ordinarie tjänstemän och elever.

Till e. o. skötare............................. 900 960

> manlig elev............................. 720 780

» e. o. sköterska............................ 660 720

» kvinnlig elev............................ 540 600

217

Beträffande avlöningsförmåner, villkor för sådana förmåners åtnjutande
m. in. hava de sakkunniga sammanfattat sina förslag i särskilda förslag
till avlöningsreglementen, avseende ett ordinarie befattningshavare, ett
annat fasta biträden och ett tredje extra befattningshavare och elever.

Beträffande de kontanta avlöningarna hava desamma i det förstnämnda
av dessa reglementsförslag inordnats efter storlek i en avlöningsskala
av ett antal numrerade avlöningsklasser. Denna skala fullständigas genom
en särskild tabell, utvisande begynnelseavlöning och avlöningsförhöjningar
efter angivet antal tjänstår.

Då de sakkunnigas förslag avsåge avlöningsreglering endast för »betjäningen»
vid sinnessjukanstalterna och således icke för läkar- och kontorspersonal
därstädes, hade såsom ifrågavarande avlöningsskalas första (högsta)
klass upptagits klass 14. De sakkunniga hade nämligen velat bereda tillfälle
att vid eventuell framtida lönereglering, omfattande avlöningsförmånerna
för samtliga vid statens anstalter för sinnessjuka anställda befattningshavare,
använda »analog klassindelning och förelöpande numrering».
Avlöningsskalan omfattar avlöningsklasserna 14—29.

I en särskild paragraf av ifrågavarande reglementsförslag har beträffande
vissa uppräknade kategorier av ordinarie befattningar angivits,
huru många särskilda befattningar skulle finnas inom varje kategori. Antalet
övriga ordinarie befattningar föreslås skola för varje år bestämmas
av Kungl. Maj:t. I

I utlåtande den 25 februari 1914 har medicinalstyrelsen till yttrande
upptagit de särskilda utav de sakkunniga framställda förslagen beträffande
avlöningsförhållandena för personalen.

Vidkommande först dessa förslag, i vad de avse naturaförmåner,
har styrelsen, med instämmande i övrigt i vad de sakkunniga på sätt ovan
omförmälts föreslagit, i följande hänseenden uttalat en från de sakkunnigas
avvikande mening.

Det nya system beträffande förhållandet emellan den kontanta avlöningen
och personalens kost, som av de sakkunniga förordats, ville styrelsen
icke motsätta sig. Men i fråga om bestämmandet av avdrag å avlöningen
för åtnjuten kost ansåge styrelsen, att dessa avdrag ej borde fixeras

28—173775. Lönereglering skommitténs bet. LVU.

Medicinal styrelsen.

218

till vissa belopp, såsom de sakkunniga föreslagit, utan beräknas efter den
verkliga kostnaden för portion enligt gällande utspisningsstat, avrundad,
därest bråkdel av öre skulle förekomma, till närmast högre hela öretal,
och den uppkomna summan ökas med 10 öre, motsvarande anrättningskostnaden.

Fri tjänstebeklädnad funne medicinalstyrelsen lika med de sakkunniga
böra framgent som nu tillkomma sjukvårdspersonalen.

Beträffande ekonomipersonalen innehölle gällande föreskrifter, att
väverskor och sömmerskor åtnjöte fastställd tjänstebeklädnad samt köks-,
bageri- och tvättpersonalen förkläden av linne eller vaxduk ävensom, i mån
av behov, linnemössa. Dessa bestämmelser ansåge styrelsen böra bibehållas,
varförutom även kuskar samt post- och stadsbud (vaktmästare)
borde tilldelas tjänstebeklädnad; den övriga ekonomipersonalens förseende
med tjänstedräkt syntes i varje fall mindre av behovet påkallat.

Åt de befattningshavare, som därav vore i behov, borde skyddskläder
tillhandahållas från anstalten.

I fråga om förmånen av fri läkarvård hyste styrelsen en från de
sakkunnigas förslag så till vida avvikande mening, som styrelsen ansåge all
till anstalten hörande personal böra åtnjuta fri personlig läkarvård av
anstaltens läkare samt den personal, som vore boende i anstaltens hus,
jämväl fri läkarvård för hustru och minderåriga barn. — För personalen
kunde vidare efter anstaltsläkarens förordnande medgivas fri vård å allmän
sal å sanatorium eller å länets eller stadens sjukhus. Prövade överläkaren
konsultation med annan än anstaltens läkare erforderlig, borde sådan bekostas
med anstaltens medel. I sakens natur syntes ligga, att konstgjord
arm eller konstgjort ben, kirurgisk bandage med mera dylikt, som nödvändiggjorts
av kroppsskada under tjänstgöring, borde bekostas av anstalten.

Vad de sakkunniga föreslagit rörande rätt till fri medicin hade styrelsen
på tillika anförda skäl ansett sig böra avstyrka.

Medicinalstyrelsen anser vidare, att bland medgivna naturaförmåner
borde, i anslutning till vad hittills förekommit, upptagas fri tvätt för
ogift befattningshavare, dock med undantag för strykning av stärkpersedlar.

Vidkommande härefter personalens kontanta avlöning förklarar me -

219

dicinalstyrclsen först, att den utav de sakkunniga föreslagna löneskalan
syntes väl lämpa sig efter de sinsemellan ganska olika tjänsteförhållandena
inom sinnessjukvården. Ej heller vore något att erinra mot uppdelningen av
avlöningen i lön och tjänstgöringspenningar eller mot avlöningsförhöjningarna
vare sig till antal eller storlek. Vad begynnelseavlöningen anginge, syntes
densamma vara av de sakkunniga i princip rätt beräknad; dock att styrelsen
i ett par fall funnit densamma något för låg. Den föreslagna indelningen
av personalen i särskilda kategorier eller grupper och vissa
sådana gruppers uppdelning i skilda lönegrader hade däremot styrelsen
icke kunnat godkänna i oförändrat skick.

Beträffande uppsyningspersonalen ville styrelsen ej föreslå annan
ändring, än att, på jämväl anförda skäl, benämningarna uppsyningsman och
föreståndarinna utbyttes mot överskötare och översköterska.

Med anledning härav ville styrelsen vidare förorda, att de utav de
sakkunniga föreslagna grupperna överskötare och översköterskor benämndes
förste skötare och första sköterskor. Mot dessa gruppers fördelning, på
sätt av de sakkunniga föreslagits, i två avlöningsgrader vardera hade anmärkningar
framställts av flera hospitalsdirektioner. Med hänsyn härtill
och på i övrigt anförda skäl ville styrelsen med anslutning till det redan
brukliga systemet med särskilda ansvarsarvoden för översköterskor föreslå,
att dylika ansvarsarvoden från 50 intill 150 kronor för år måtte bibehållas
och fästas vid de avdelningar, där avdelningens art, patienternas
antal och storleken av de förråd, för vilka vederbörande översköterska
hade att ansvara, gjorde sådant särskilt arvode berättigat. Med en sådan
anordning borde självfallet endast en avlöningsgrad förefinnas för ifrågavarande
personalgrupp. För förste skötare, respektive första sköterska,
som uppbure ansvarsarvode, föresloges titeln avdelningsskötare, respektive
avdelningssköterska.

I nära samband med frågan om avdelningsskötare och avdelningssköterskor
stode en annan, för sinnessjukvården och särskilt för den kvinnliga
sjukvårdspersonalens rekrytering särdeles viktig angelägenhet. Det hade
nämligen ofta förut och även i förevarande ärende av hospitalsmyndigheterna
med kraft gjorts gällande, huru nödvändigt det vore att erhålla
bildade och sjukvårdsskolade elever vid hospitalen. Särskilt vore en före -

220

gående god utbildning i allmän sjukvård av det största gagn, enär många
sinnessjuka i lika hög grad krävde kroppslig som själslig sjukvård. Med
fullt berättigande, enligt medicinalstyrelsens mening, hade överläkaren vid
Stockholms hospital i sitt yttrande över de sakkunnigas förslag uttalat,
bland annat, att den skolade sjuksköterskekåren varit av utomordentlig
betydelse för Stockholms hospitals utveckling genom den insats, denna
kår gjort till sinnessjukvårdens höjande och humanisering.

Skulle man kunna, anför medicinalstyrelsen vidare, tillföra hospitalen
bildat och sjukvårdsskolat elevmaterial, borde dels utbildningen i
sinnessjukvård för dessa sjuksköterskor anordnas något annorlunda än för
hospitalens egna elever, dels erhållandet av ordinarie tjänst för samma
sjuksköterskor underlättas, dels ock lönen för dem icke tilltagas alltför
låg. Och skulle man kunna få de bildade kvinnorna att söka anställning
vid hospitalen, måste möjlighet givas att såväl under elev- och extra
ordinarietiden som under anställningen såsom ordinarie sköterska tillförsäkra
dem en ersättning, som satte dem i stånd att utan anlitande av
större delen av avlöningen komma i åtnjutande av personalkost av I
klass — en förmån på vilken de antogs sätta det allra största värde.
Medicinalstyrelsen hade ansett detta lämpligast kunna ske genom att tillerkänna
i sinnessjukvård anställd kvinna, som genomgått minst sex klasser
i elementarskola eller företedde intyg om däremot svarande utbildning,
dels rätt att bekomma personalkost av I klass, dels ock ett kontant tillägg*
till avlöningen, motsvarande skillnaden mellan portionspriset för personalkost
av I och av II klass, dock endast under förutsättning att hon begagnade
sig av nämnda rätt.

Medicinalstyrelsen yttrar sig härefter rörande de utav de sakkunniga
föreslagna avlöningssatserna.

Beträffande särskilt de befattningshavare, för vilka styrelsen förordat
benämningarna förste skötare och första sköterskor, hade styrelsen
tagit hänsyn dels till gällande avlöningar för motsvarande befattningshavare
och dels till de ansvarsarvoden, som vore ämnade att tilldelas avdelningsskötare
och avdelningssköterskor. Styrelsen hade härvid stannat
vid att för förste skötare föreslå avlöningsklass 24 (=de sakkunnigas
överskötare av andra graden) med begynnelseavlöning å 1,140 kronor och

221

slutavlöning å 1,800 kronor samt för första sköterskor avlöningsklass 25
(=de sakkunnigas översköterskor av första graden) med begynnelseavlöning
å 1,020 kronor och slutavlöning å 1,500 kronor.

Den utav de sakkunniga för sköterskor föreslagna avlöningen enligt
klass 29 (begynnelseavlöning 780 kronor och slutavlöning 1,020 kronor)
hade synts styrelsen allt för knappt tilltagen, och hade styrelsen fördenskull
upptagit sköterskegruppen i klass 28 med begynnelseavlöning å 840
kronor och slutavlöning å 1,140 kronor.

Arbetsföreståndarinnorna hade medicinalstyrelsen ansett böra uppflyttas
från den utav de sakkunniga föreslagna klass 27 (begynnelseavlöning
900 kronor, slutavlöning 1,260 kronor) till klass 26 med 960 kronor
i begynnelseavlöning och 1,380 kronor i slutavlöning.

Mot övriga i de sakkunnigas förslag för den ordinarie personalen
upptagna avlöningssatser förklarade sig medicinalstyrelsen icke hava något att
erinra. I samband därmed ville emellertid styrelsen anmärka, att den
upptoge elektriker och reparatörer bland hantverkare (hantverksföreståndare).

Med tillämpning av vad styrelsen i fråga om de kontanta avlöningsförmånerna
anfört har styrelsen i sitt vid dess yttrande fogade förslag
till avlöningsreglemente för (ordinarie) tjänstemän framlagt en avlöningsskala,
motsvarande den utav de sakkunniga föreslagna. Denna styrelsens avlöningsskala
omfattar klasserna 14—28.

Styrelsen har jämväl i sitt nämnda reglementsförslag angivit, huru
många särskilda befattningar enligt dess mening borde finnas inom vissa
uppräknade kategorier bland den ordinarie personalen. Antalet av övriga
ordinarie tjänster skulle även enligt styrelsens förslag bestämmas av Kungl.
Maj:t för varje år.

Uti de skrivelser, som av hospitalspersonalens olika förbund eller av
grupper av befattningshavare inom samma personal i förevarande ärende
riktats till Kungl. Maj:t eller till löneregleringskommittén, hava givetvis
de utav de sakkunniga eller medicinalstyrelsen föreslagna avlöningsförmånerna
varit föremål för uttalanden och framställningar. Motsvarande meningsyttringar
från personalens sida hava vidare framförts såväl vid koin -

Personaten.

222

mitténs förhandlingar i juli 1917 med delegerade från personalförbunden
som ock under förutnämnda besök av kommittéledamöter vid vissa av statens
sinnessjukanstalter.

De sålunda framförda meningarna i olika frågor hava, såsom jämväl
må finnas väl förklarligt, icke städse varit av enahanda innebörd, även
där de härrört, mer eller mindre direkt, från samma förbund eller grupp
inom personalen. Någon mera ingående redogörelse för de uttalade meningarna
torde emellertid varken vara för kommitténs uppgift i ärendet
erforderlig eller eljest lämpligen här böra ske. Däremot har det synts
kommittén befogat att i korthet omnämna framförda huvudsynpunkter beträffande
vissa viktigare frågor, avseende personalens avlöningsförhållanden.

Sålunda har beträffande förmånen av fri bostad med värme och lyse
eller i visst fall ersättning därför, hyresbidrag, framhållits, att det ej mindre
ur allmänt samhällelig än även särskilt från sinnessjukanstalternas och deras
personalkårers synpunkt vore önskvärt, att familjebostad och ersättning
därför beräknades med utgående från två rum och kök såsom den normala
grundtypen. Dylik bostad borde ej vara uteslutande förbehållen gift befattningshavare,
utan borde också, på sätt inspektören för sinnessjukvården
uttalat, kunna tilldelas ogift befattningshavare i fall, då särskilda skäl
talade därför. Bostadsersättningen, hyresbidraget, borde rättas efter å vederbörande
ort gällande pris inom gränser, som skäligen syntes kunna bestämmas
till 300—500 kronor.

I fråga om förhållandet mellan de kontanta avlöningarna och personalens
kost har det utav de sakkunniga förordade nya systemet med däruti
av medicinalstyrelsen föreslagen modifikation synts i övervägande grad
mottagas med gillande. Dock har härvid framhållits såsom önskvärt, att
personalen i så stor omfattning, som utan bestämd olägenhet kunde ske,
medgåves rätt att välja mellan att mottaga kost in natura från anstaltens
kök och att själv sörja för sitt kosthåll. I sådant hänseende har särskilt
uttalats, att frihet att själv ordna kosthållet borde i vad angår den ogifta
personalen kunna undantagsvis medgivas ej endast, såsom av medicinalstyrelsen
föreslagits, befattningshavare tillhörande ekonomipersonalen utan
ock befattningshavare bland sjukvårdspersonalen; och har därvid hänvisats

223

till vad inspektören för sinnessjukvården anfört i denna fråga uti sitt särskilda
yttrande till medicinalstyrelsens protokoll den 25 februari 1914.

Beträffande förmånen av fri tjänstebeklädnad har från ekonomipersonalens
sida framställts anspråk på full likställighet med sjukvårdspersonalen,
eller således att även all ekonomipersonal borde komma i åtnjutande
av ifrågavarande förmån eller ock erhålla motsvarande kontant ersättning.
Tillika har gjorts gällande, att särskilda skyddskläder borde tillhandahållas
alla dem bland ekonomipersonalen, vilkas arbete vore av beskaffenhet att
medföra behov därav. Bestämmanderätten därutinnan syntes böra tillkomma
medicinalstyrelsen.

Beträffande spörsmålet om kostnadsfri läkarvård och kostnadsfria
medikamenter har från personalens sida särskilt framhållits såsom önskvärt,
att sådana medikamenter, som ordinerats vid anlitande av medgiven
kostnadsfri läkarvård samt funnes i vederbörande anstalts förråd och lämpligen
kunde därifrån tillhandahållas den sjuke, också kostnadsfritt komme
honom till del. Härvid erinrades tillika, dels att anstalternas medicinförråd
i viss omfattning stode under direkt vård av befattningshavare,
varom här vore fråga, och dels att enligt för närvarande tillämpad praxis
medikamenter från hospitalens förråd utan avgift tillgodokomme sjuk befattningshavare.

Med anledning därav att medicinalstyrelsen föreslagit fri tvätt för
ogift personal, dock med iakttagande att strykning av stärksaker ej skulle
vara avgiftsfri, har från personalen dels hemställts, huruvida ej undantaget
beträffande strykning kunde boi''tfalla såsom varande av mindre betydelse,
dels ock ifrågasatts, huruvida ej enahanda rätt i förevarande avseende,
som medgåves den ogifte, kunde få bibehållas för honom även
efter det han trätt i gifte.

Vad härefter angår de kontant utgående avlöningsförmånerna, synas
de huvudgrunder, på vilka — såvitt fråga är om personal i ordinarie
befattning — såväl de sakkunnigas som medicinalstyrelsens förslag äro
fotade, hava från personalens sida i huvudsak mötts med gillande. Vid detta
förhållande hava ej heller anordningen av de avlöningsskalor, i vilka dessa
huvudgrunder funnit ett mera detaljerat uttryck, eller de olika befattnings -

224

Kommittén.

Bostad
m. m.

havargruppernas hänförande till skilda klasser inom samma avlöningsskalor
föranlett någon väsentligare gensaga.

Att däremot själva de föreslagna avlöningssatserna givit anledningtill
ändringsyrkanden från personalens sida, genomgående i riktning av
avsevärd förhöjning, torde finnas väl förklarligt, liksom ock att dessa yrkanden
gått olika långt vid skilda tidpunkter och under inflytande av
olika uppfattningar rörande den betydelse vid förevarande lönereglering,
som borde tillmätas de innevarande dyrtidsförhållandena. Någon närmare
1’edogörelse för nämnda ändringsyrkanden torde icke böra här ifrågakomma.

* *

Då kommittén nu har att för egen del yttra sig rörande hospitalspersonalens
avlöningsförhållanden synes det lämpligt, att de särskilda spörsmålen
inom ämnet upptagas i ungefär enahanda ordning, som följts i de
här ovan givna redogörelserna för föregående uttalanden i ämnet. Redan
här må vidare anmärkas, att i den mån det icke ansetts påkallat att i
detta kommitténs yttrande särskilt beröra vissa punkter, vilka dock höra
till ett ordnande av ifrågavarande personal^ avlöningsförhållanden och
tillika äro av beskaffenhet att böra uttryckligen regleras, sådan reglering
återfinnes i det avlöningsreglemente för nämnda personal, som kommittén
förutsätter skola komma att givas.

I fråga om naturaförmåner, som böra ingå i avlöningarna, har,
vad först angår bostadsfrågan, jämväl kommittén utgått från, att all personal,
varom här är fråga, skall framgent som hittills tillhandahållas fri
bostad eller, vad angår familjebostad, ersättning därför.

Kommittén har tidigare i detta betänkande framhållit den stora vikt
för ett framgångsrikt handhavande av sinnessjukvården och dennas fortsatta
utveckling, som enligt kommitténs mening bör fästas därvid, att personalens
bostadsförhållanden äro verkligt tillfredsställande.

Ett uppslag till främjande av denna bostadsfrågas gynnsamma
lösning hava de sakkunniga, på sätt i deras betänkande närmare omförmäles,
trott sig finna i en »egnahemsrörelse» bland personalen, avseende
egna hem å eller i omedelbar närhet av anstaltsområdet. De sakkun -

225

niga framföra vissa riktlinjer för en dylik rörelses befrämjande, men
hänvisa slutligen på, att en noggrann utredning torde vara erforderlig,
därest saken skulle tillmätas sådan vikt, att dess genomförande ifrågakorame.

Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande över de sakkunnigas betänkande
på tillika anförda skäl funnit sig icke kunna annat än ställa sig
bestämt avvisande mot en lösning genom statens medverkan av hospitalspersonalens
egnahemsfråga, sådan densamma framträtt i de sakkunnigas
betänkande.

Jämväl från personalens sida har man funnit nämnda fråga icke
kunna i här förevarande sammanhang upptagas till avgörande.

Vid nu angivna förhållanden har kommittén ansett sig icke böra
närmare ingå på vad i detta ärende förekommit rörande spörsmålet om
främjande av hospitalspersonalens egnahemsbildning eller vid avgivande
av sitt yttrande rörande ordnandet av samma personals avlöningsförhållanden-
taga vidare hänsyn till nämnda spörsmål.

Vad angår dispositionen av förefintliga bostadslägenheter har medicinalstyrelsen
ansett, att så kallad familjebostad — 1 å 2 rum och kök
—- skulle kunna tilldelas allenast befattningshavare, som vore gift.

Kommittén har för sin del ej kunnat finna sig övertygad om nödvändigheten
av denna begränsning. Därest särskilda skäl i något fall
talade därför och säi’skilt om tillgången på familjebostäder det medgåve,
synes förmånen i fråga böra kunna komma jämväl ogift befattningshavare
till godo. Möjlighet därtill torde alltså böra hållas öppen.

Har familjebostad i anstaltens hus icke kunnat beredas den, som
bort komma i åtnjutande därav, har i mån av tillgång å medel i anstaltens
utgiftsstat honom tilldelats s. k. hyresbidrag. Sådant hyresbidrag,
som utgått med belopp växlande mellan 120 och 800 kronor, har av de
sakkunniga föreslagits till lägst 250 och högst 400 kronor med förordande
tillika, att det skulle tillkomma medicinalstyrelsen att inom dessa
gränser träffa avgörande för varje anstalt för sig. Mot detta förslag har
medicinalstyrelsen icke haft något att erinra. Kommittén för sin del
håller före, att inträdda förhållanden på bostadsmarknaden göra en höjning
av den övre gränsen för hyresbidragets belopp till 500 kronor be 29—173775.

LöneregleringsJcommitténs bet. LVU.

226

fo<rad. Framställning därom har ock, såsom ovan omförmälts, från personalens
sida framförts.

Med familjebostad bör som hittills följa kostnadsfri uppvärmning
och belysning; dock att, i överensstämmelse med vad av riksdagen i flera
föregående fall föreskrivits, boställshavaren torde böra själv bekosta elektrisk
armatur och lampor. Sedan 1918 års början har det för familjebostäder
avsedda bränslet utgått enligt av medicinalstyrelsen fastställda
grunder. Då familjebostad ej åtnjutits, har ersättning för bränsle och lyse
utgått. Denna ersättning har vid fall av s. k. hyresbidrag tidigare beräknats
lika med kostnaden för 15 famnar björkved vid de norrländska hospitalen
och för 12 famnar dylik ved vid de övriga anstalterna, men från
och med år 1918 utgått enligt av medicinalstyrelsen fastställda grunder.
Det synes kommittén vara att förorda, att bränsle till familjebostäder och
ersättning för sådant bränsle fortfarande böra utgå enligt grunder, som
fastställas av medicinalstyrelsen.

Till de lägenheter, som äro avsedda allenast för ogifta befattningshavare,
höra möbler med sängkläder samt bränsle och lyse. Kommittén
saknar anledning att föreslå ändring i vad sålunda gäller.

Kost m. m. Beträffande frågan om personalens kost ansluter sig jämväl kommit tén

till det utav de sakkunniga förordade nya systemet, i vad det avser,
att personalen skall hava att vidkännas gottgörelse för åtnjuten kost från
hospitalets kök.

Beträffande beräkningen av denna gottgörelses storlek håller kommittén
före, att vad medicinalstyrelsen därutinnan föreslagit bör föredragas
framför gottgörelsens fixerande, på sätt de sakkunnige förordat, till visst
belopp för dag. Den ersättning för mottagen kost, som personalen har
att vidkännas, synes kommittén emellertid kunna skäligen begränsas till
att motsvara den verkliga kostnaden för själva portionen, med frånseende
av vad som skulle kunna anses utgöra kostnad för dess anrättande. Det
utav medicinalstyrelsen ifrågasatta beloppet av 10 öre, betingat av kostnaden
för portionens anrättande, skulle alltså, enligt vad kommittén vill förorda,
uteslutas vid beräknandet av gottgörelsen för åtnjuten kost. Tillfyllestgörande
skäl för denna kommitténs mening torde finnas föreligga i olika
nära till hands liggande omständigheter: själva tvånget, i de flesta fall,

utt emottaga anstaltens kost, de brister, som vid eu masstillagning och
masservering sådan som den vid anstalten förekommande, understundom
ej torde kunna undvikas, eu i viss mån lika oundviklig enformighet och
ett däremot svarande, för dem varom här är fråga, naturligt behov av
omväxling m. fl.

Vidkommande metoden för den verkliga portionskostuadens bestämmande
synes eu antaglig utväg vara, att den ersättning, som vederbörande
har att vidkännas för kost under ett visst, t. ex. årets tredje, kvartal,
bestämmes att motsvara verkliga portionskostnaden för hospitalet under
det andra av de närmast förflutna kvartalen eller således i nämnda exempel
årets första kvartal. Under det mellanliggande kvartalet bör nämligen
det närmast lösgående kvartalets verkliga portionskostnad hava hunnit
bliva känd. Den växling uti ifrågavarande ersättnings belopp, som med
angivna utväg kan förekomma, torde ej bliva av den betydenhet eller beskaffenhet
i övrigt, att densamma bör anses utesluta nämnda utvägs antaglighet.

O O

Mot att ersättningen i fråga, på sätt föreslaget blivit, uttages genom
avdrag å den kontanta avlöningen, torde någon invändning icke vara
att göra.

Beträffande spörsmålet, i vilken omfattning skyldighet att mottaga
anstaltens kost bör förekomma, har kommittén under detta ärendes utredning
funnit, att skäl förefinnes för en bestämd skillnad mellan gift och
ogift personal.

För den gitte synes böra gälla, att han må själv handhava sitt
kosthåll, dock att honom må medgivas, på sätt närmare kan bestämmas,
att erhålla vissa måltider från hospitalets kök. För den ogifte åter, vare
sig han tillhör sjukvårds- eller ekonomipersonalen, synes regeln böra vara,
att han har att intaga anstaltens kost, men att det dock enligt medicinalstyrelsens
närmare bestämmande må medgivas honom att själv sörja för
sin kost.

Beträffande den omfattning, i vilken tjänstedräkt och skyddskläder Tjänsteböra
tilldelas personalen, har kommittén ej ansett sig äga tillräckliga skäl
att i vidare mån frångå vad medicinalstyrelsen därutinnan i sitt utlåtande
föreslagit (se sid. 218 i det föregående), än att den enligt inhämtad upp -

228

Läkarvård,
medikamenter
ro. ro.

Tvätt.

Kontant

avlöning.

lysning under senare tid tillämpade praxis, att personalen i kök, tvätt och
bageri erhållit ej blott erforderliga skyddskläder utan fullständig arbetsdräkt
(ej skodon samt under- och ytterkläder) måtte vinna uttryckligt
godkännande.

Beträffande medgivande av kostnadsfri läkarvård och kostnadsfria
medikamenter åt ifrågavarande personal finner sig kommittén benägen att
i huvudsak ansluta sig till vad medicinalstyrelsen förordat. Kommittén
håller sålunda före, att samtliga befattningshavare böra äga kostnadsfritt
åtnjuta den sjukvård, som lämpligen kan beredas dem av anstaltens läkare,
samt de befattningshavare, vilka hava bostad i anstaltens hus, sådan läkarvård
jämväl för hustru och hemmavarande oförsörjda barn.

Utav de sinsemellan något avvikande förslag, som framförts av
de sakkunniga och av medicinalstyrelsen i fråga om rätt för hospitalspersonalen
att erhålla kostnadsfri vård å offentligt sjukhus och sanatorium,
synes — därest över huvud taget dylik rätt skall medgivas — det av
medicinalstyrelsen framställda förslaget böra givas företräde. Kommittén
har sålunda, om än icke utan tvekan, ansett sig böra förorda, att kostnaden
för befattningshavares vård å offentligt sjukhus eller sanatorium
må efter anstaltsläkares beprövande bestridas av vederbörande anstalts
medel, dock ej i vidare mån än som är förenat med vård å allmän sal.

Rörande slutligen förmånen av fri tvätt har kommittén icke funnit
sig hava tillräckliga skäl för att tillstyrka en utsträckning av denna förmån
utöver vad medicinalstyrelsen därutinnan funnit lämpligt. Kommittén
har emellertid härvid utgått ifrån, att anstalternas tvättinrättningar i
fråga om verkställande av tvätt och strykning mot ersättning skola, i lika
mån mot samtliga vid anstalten anställda befattningshavare, högre som
lägre, ställa sig så tillmötesgående, som med inrättningarnas behöriga
skötsel främst i anstaltens intresse är förenligt.

Vad härefter angår den avlöning i kontant, som skall ingå i vederbörandes
avlöningsförmåner, är till en början att erinra, det jämväl kommittén
för sin del ansluter sig till det av de sakkunniga föreslagna och
av medicinalstyrelsen förordade nya system, enligt vilket ifrågavarande
personal har att själv bestrida kostnaderna för sin kost och således att;
i händelse kost in natura erhållits, därför utgiva ersättning till anstalten.

229

Lika med de sakkunniga och medicinalstyrelsen finner kommittén
vidare riktigt, att den begynnelseavlöning, som må finnas böra fästas vid
en viss befattning, skall kunna efter viss tids fortsatt innehavande av befattningen
vinna tillökning genom avlöningsförhöjning.

Beträffande dessa avlöningsförhöjningar hava av de sakkunniga förordats
för manliga befattningshavare fem dylika förhöjningar att inträda
efter respektive 2, 4, 6, 9 och 12 års väl vitsordad tjänstgöring samt för
kvinnliga befattningshavare fyra sådana förhöjningar efter respektive 3, 6, 9
och 12 års tjänst. Mot detta förslag har medicinalstyrelsen förklarat sig
intet hava att erinra.

Kommittén har för sin del icke kunnat undgå att hysa betänkligheter
mot vad sålunda föreslagits i vad det innebär, att för de manliga
befattningshavarna tidsperioderna för intjänande av de olika avlöningsförhöjningarna
skulle vara i viss omfattning inbördes olika — 2 år för de
första tre förhöjningarna mot 3 år för de två senare — och därmed till
en del jämväl olika mot dem, som skulle gälla för de kvinnliga befattningshavarna.
Kommittén är nämligen, såsom ock av densamma i tidigare
löneregleringsförslag uttalats, av den mening, att perioder av olika
längd för intjänande av avlöningsförhöjningar inom samma tjänstegrad
icke kunna anses lämpliga.

Om än såsom skäl för den föreslagna olikheten skulle kunna, på
sätt i de sakkunnigas betänkande skett, anföras olika omständigheter,
torde vad uti ifrågavarande hänseende åberopats varken vara gällande uteslutande
för hospitalspersonaien i fråga eller böra tillmätas sådan betydelse,
att tillräcklig anledning för kommittén förelåge att här frångå sin nyssnämnda
uppfattning. Kommittén får för den skull förorda, att ifrågavarande
tidsperioders längd lika för manliga och kvinnliga befattningshavare
bestämmes till tre år.

I fråga om det föreslagna antalet avlöningsförhöjningar har kommittén
ansett sig ej böra framställa erinran i vidare mån, än att samma
förhöjningar för maskinmästare av l:a graden, med hänsyn till den förhållandevis
höga begynnelseavlöning som förordas för sådan befattningshavare,
synas skäligen kunna begränsas till fyra.

Avlöningsförhöjning skulle alltså, enligt vad kommittén förordar,

230

inträda för maskinmästare av l:a graden efter 3, 6, 9 och 12 ar, för annan
manlig befattningshavare efter 3, 6, 9, 12 och 15 år samt för kvinnliga
befattningshavare efter 3, 6, 9 och 12 år.

Kommittén kan icke biträda förslaget att avlöningsförhöjning skall
utgå från och med månaden näst efter den, varunder den för förhöjningens
intjänande stadgade tidsperioden gått till ända. I likhet med
vad eljest i allmänhet gäller torde avlöningsförhöjning böra inträda först
från och med nästföljande kalenderår.

Mot att, på sätt föreslaget blivit, den en befattningshavare vid varje
tid tillkommande kontanta avlöning skall vara fördelad i lön och tjänstgöringspenningar,
har kommittén intet att erinra.

Då till följd av de jämförelsevis talrika avlöningsförhöjningarna och
det stora antal avlöningsgrader, som nödvändiggöras av de många befattningarnas
inbördes olikhet, ett flertal olika avlöningsbelopp måste förekomma,
synes det lämpligt, att en särskild skala av förekommande avlön
irigsklasser uppställes, på sätt eljest i likartade fall förekommer, och
att samtliga stadganden rörande avlöningsförmåner samt bestämmelser och
villkor för deras åtnjutande sammanföras i ett avlöningsreglemente.

Den skala av förekommande avlöningsklasser, som upptages i § 1
av de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente för de ordinarie befattningshavarna
bland den personal, varom här är fråga, börjar med klass
14. Anledningen härtill är, såsom förut härovan omförmälts, den, att de
sakkunniga tänkt sig såväl läkar- och kontorspersonal som den nu ifrågavarande
personalen inordnad i en fortlöpande skala, i vilken klasserna 1
— 13 skulle upptagas av förstnämnda personal. Denna de sakkunnigas avsikt
har kommittén funnit icke lämpligen låta sig genomföras. Olägenheter
av skilda slag skulle nämligen föranledas av ett medtagande särskilt
av läkarpersonalen i den avsedda klassindelningen; och något särskilt intresse
eller bestämd fördel av att så skedde synes icke vara påvisad. Vid
dessa förhållanden hava, på sätt som skett, läkar- och kontorspersonalens
avlöningsförhållanden behandlats för sig. I följd härav föreligger icke anledning
att låta skalan över den här ifrågavarande personalens avlöningsklasser
börja med en klass nummer 14, utan har den högsta av dessa

klasser betecknats såsom klass 1 i den skala, som upptages i kommitténs
efterföljande förslag till avlöning-reglemente.

Beträffande storleken av de avlöningssatser för de särskilda klasserna,
som upptagas i sistnämnda förslag, utgör vad derutinnan förordas de resultat,
till vilka kommitténs överväganden i ämnet lett, efter det vederbörandes inom
medicinalstyrelsen mening vid förnyade tillfällen inhämtats, efter hörande av
ifrågavarande personals uppfattningar och under aktgivande på löneförhållandena
för andra grupper av statstjänare, vilkas ställning synts i större eller mindre
mån berättiga ett jämförande. Att söka närmare framställa dessa överväganden
för varje befattningsgrupp eller särskild befattning för sig. har
synts kommittén icke vara påkallat, helst som de huvudsakligen bestämmande
synpunkterna torde återfinnas i den föregående framställningen,
särskilt i vad den behandlar frågan om personalens överförande på ordinarie
stat. En dylik framställning i nu ifrågavarande hänseende skulle
dessutom hava lett till en vidlyftighet, vars olägenheter icke synts kunna
uppvägas av påtagliga fördelar.

Särskilt torde emellertid böra påpekas en avvikelse beträffande avlöningen
till hantverksföreståndarna, som kommitténs förslag innebär i
jämförelse med vad de sakkunniga och medicinalstyrelsen därutinnan föreslagit.
Under det att enligt sistberörda förslag samtliga hantverksföreståndare
skulle erhålla lika begynnelseavlöning, hava dessa föreståndare av
kommittén ansetts böra med avseende å begynnelseavlöningens storlek fördelas
på två avlöningsgrader. En dylik fördelning har kommittén ansett
skäligen påkallad av den betydande olikhet i omfattningen av det till befattningarna
i fråga hörande arbete och ansvar, som de större och de
mindre sinnessjukanstalterna förete.

Generellt må vidare framhållas, att kommittén funnit fog föreligga
för eu allmän höjning av avlöningsbeloppen utöver vad som föreslagits i
de sakkunnigas betänkande och medicinalstyrelsens utlåtande däröver.
Detta framgår närmast vid aktgivande därpå, att klassen 1 i kommitténs
förslag till avlöningsskala upptager högre avlöningsbelopp än klass 14 i
de sakkunnigas förslag samt att övriga klasser enligt det förra förslaget,
nr 2—15, motsvara klasserna 14—27 av det senare förslagets samtliga
klasser, 14—29.

232

Beträffande den föreslagna avlöningsskalans allmänna karaktär bör
vidare framhållas, att de däri angivna avlöningssaterna föreslagits — såvitt
sådant över huvud taget låter sig göra — utan hänsyn till nu rådande
dyrtid. En följd härav är, att, därest kommitténs förslag beträffande
dessa avlöningssatser vinner godkännande, avlöningsförbättringar,
motsvarande nu utgående krigstidstillägg och krigstidshjälp, vilka må
komma att för tid efter den nya regleringens trädande i kraft utgå, böra
tillgodokomma här ifrågavarande befattningshavare.

Skalan utmärker jämväl de särskilda avlöningsbeloppens fördelning
i lön och tjänstgöringspenningar.

Huruledes de särskilda befattningarna skulle inpassas i avlöningsskalans
särskilda klasser, utvisas av det förslag till reglering därutinnan,
som upptages i särskild paragraf av kommitténs reglementsförslag. Denna
reglering utmärker jämväl det detaljerade utförandet av kommitténs förut
här ovan framställda förslag beträffande spörsmålet, i vilken omfattning
här ifrågavarande personal bör uppföras på ordinarie stat.

I detta sammanhang får kommittén tillkännagiva, att den funnit sig
i ej ringa mån tveksam gent emot medicinaIstyrelsens ovan omförmälda
hemställan, att i sinnessjukvården anställd kvinna, som genomgått minst
sex klasser av elementarskola eller företedde intyg om däremot svarande
utbildning, måtte tillerkännas dels rätt att bekomma personalkost av förekommande
högre klass, dels ock kontant avlöningstillägg, motsvarande
skillnaden mellan portionspriset för personalkost av nämnda klass och
portionspriset för personalkost av lägre klass under förutsättning, att hon
begagnat sig av berörda rättighet. Då emellertid vikten för sinnessjukvårdens
utveckling av det syftemål, som samma hemställan är avsedd att
närmast främja, blivit med stöd av vunnen erfarenhet starkt framhållet
såväl av medicinalstyrelsen som av andra sinnessjukvårdens målsmän, har
kommittén ansett sig icke böra motsätta sig ett bifall till nämnda
hemställan.

Däremot håller kommittén före, att tillfyllestgörande skäl näppeligen
kunna anses föreligga för meddelande, på sätt av de sakkunniga föreslagits,
av bestämmelse i syfte, att befattningshavare undantagsvis skulle
kunna, med viss begränsning, tilldelas avlöning efter högre klass än den,

till vilken hans befattning enligt gällande reglering vore hänförd. Kommittén
anser sig sålunda icke böra biträda detta förslag.

1 särskild paragraf av förslaget till avlöningsreglemente har angivits,
i fråga om vilka befattningsgrupper antalet särskilda befattningar
borde fastställas genom beslut av Konung och riksdag gemensamt samt i
fråga om vilka befattningar antalet skulle för varje år bestämmas av
Kungl. Maj:t. Till ledning härvid har tjänat den beräkning, som framgår
av en såsom bilaga II vid kommitténs betänkande fogad tablå över fördelningen
på de olika sinnessjukanstalterna av erforderliga befattningar.

Beträffande de förordade avlöningsförhöjningarnas belopp i varje fall
och tidsperioderna för dessa förhöjningars inträdande, under förutsättning
att i övrigt föreskrivna villkor därför uppfyllts, har upprättats särskild
tabellarisk sammanställning.

I fråga om bestämmelser och villkor för åtnjutande av de kontant
utgående avlöningsförmåner, som må varda fastställda för personal, varom
nu är fråga, tillåter sig kommittén, utöver vad därutinnan redan i det
föregående anförts, hänvisa till kommitténs förslag till avlöningsreglemente.

Ytterligare må här allenast framhållas, hurusom kommittén lika
med medicinalstyrelsen utgår från, att med genomförandet av förevarande
lönereglering nu utgående personliga avlöningstillägg till vissa befattningshavare
böra försvinna.

Under hänvisande till vad kommittén i det föregående anfört i fråga
om den ifrågavarande hospitalspersonalens avlöningsförhållanden, får kommittén
framlägga efterföljande förslag till avlöningsreglemente för samma
personal. Kommittén anmärker härvid, att den i detta förslag beträffande
uppsyningspersonalen bibehållit de hittills brukliga, i de sakkunnigas betänkande
upptagna benämningarna för de särskilda befattningarnas innehavare.

30—17.-I775. I. öneregleringskommittena bet. LVU.

234

Förslag

till

Avlönings reglemente

för sjukvårds- och ekonomipersonulen vid statens anstalter för sinnessjuka.

§ 1.

Till ordinarie sjukvårds- och ekonomipersonal vid statens anstalter för
sinnessjuka utgår låst avlöning, fördelad i lön och tjänstgöringspenningar, jämlikt
följande avlöningsskala med däri angivna årliga belopp för de särskilda avlöningsklasserna: -

Klass.	Lön.	Tjänstgörings- penningar.	Summa avlöning.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.
1......	..... 2,200	1,200	3,400
2......	.....2,000	1,000	3,000
3......	.....1,800	900	2,700
4......	.....1,600	800	2,400
5......	.....1,500	600	2,100
6......	.....1,440	510	1,950
7......	.....1,350	450	1,800
8......	.....1,240	410	1,650
9......	.....1,130	370	1,500
10......	.....1.040	340	1,380
11.....	..... 950	310	1,260
12.....	..... 920	220	1,140
13......	..... 820	200	1,020
14.....	770	190	960
15 . . . .	..... 720	180	900

§ 2.

Avlöningen utgår till nedannämnda befattningshavare enligt följande reglering: -

Sj likt årdsperso nul.

Uppsyningsman av l:a	graden . .
» » 2:a
» » 3:e	» '' .
Förestånderska » l:a	»
» » 2:a
» » 3:e
Förste skötare . . . . Skötare....... Första sköterska . . . Sköterska......
Ekonomipersonal.
Maskinmästare av l:a graden . . .
» » 2:a	» ...
Maskinist » l:a	» . . .
> » 2:a	» ...
Hantverksföreständare av l:a graden
»	» 2:a »
Trädgårdsmästare . . Befallningsman . . . Köksförestånderska av	l:a graden .
	2:a »
i »	3:e »
Tvättförestånderska »	l:a »
» »	2:a »
Bageri förestånderska»	l:a »
	2:a »
Arbetsförstånderska

Hantverkare...........

Chaufför.............

Eldare av l:a graden.......

» » 2:a * .......

» » 3:e » .......

Magasinsföreståndare.......

Föreståndare i stall, ladugård och

svinstall . • ..........

Post- och stadshud, nattvakt samt
manligt biträde i trädgård och

jordbruk............

Köksförestånderskans

närmaste biträde
Tvättförestånderskans > »

Bageriföreständerskans» »

Sömmerska och väverska.....

Klase.	Lägsta avlöning.	Klass.	Högsta avlöning.
	Kronor.		K ronor.
6	1,950	1	3,400
7	1,800	2	3,000
8	1,(550	3	2.700
7	1,800	<» rf	2,700
8	1,650	4	2,400
9	1,500	5	2,100
9	1,500	4	2,400
11	1,260	(5	1,950
12	1,140	8	1,650
14	960	10	1,380
5	2,100	1	3,400
7	1,800	2	3,000
9	1,500	4	2,400
10	1,380	5	2,100
8	1,650	o O	2,700
9	1,500	4	2,400
8	1,650	O O	2,700
8	1,650	•> »>	2,700
9	1,500	5	2,100
10	1,380	6	1,950
12	1,140	8	1,650
11	1,260	7	1,800
12	1,140	8	1,650
12	1,140	8	1,650
13	1,020	9	1,500
12	1,140	8	1,650
11	1,260	6	1,950
11	1,260	6	1,950
11	1.260	6	1,950
13	1,020	8	1,650
14	960	9	1,500
12	1,140	7	1,800
13	1,020	8	1,650
13	1,020	8	1,650
14	960	10	1,380
15	900	11	1,260
15	900	11	1,260
15	900	11	1,260

236

§ 3.

Antalet av nedanstående befattningar utgör:

Sjukvårdspersonal.

Uppsyningsman av l:a graden.............13

» » 2:a * . ............ 6

» » 3:e > 12

Förestånderska > l:a » 12

» 3> 2:a » 8

» » 3:e » 18

Ekonomipersonal.

Maskinmästare av l:a graden............. 8

» » 2:a » 5

Maskinist » l:a » 12

$ » 2:a v 15

Hantverksföreståndare av l:a graden..........24

» » 2:a > 78

Trädgårdsmästare...................13

Befallningsman................... 11

Köksförestånderska av l:a graden...........10

i> d 2:a » 4

» » 3:e » ........... 2

Tvättförestånderska » l:a » 10

» » 2:a » . . . ........ 4

Bageriförestånderska» l:a » 2

» » 2:a » ........... 9

Arbetsförestånderska.................12

Antalet övriga
Kungl. Maj:t.

§ 2 omförmälda befattningar bestämmes för varje år av

§ 4.

l:o. Befattningshavare, för vilken den fasta avlöningen i § 2 finnes bestämd
till ett lägsta och ett högsta belopp, erhåller förhöjning av denna avlöning
enligt de bestämmelser, vilka finnas sammanförda i den vid detta reglemente fogade
avlöningstabell, under iakttagande:

att befattningshavare under mera än fyra femtedelar av den tjänstetid, som
erfordras för att vinna uppflyttning i högre klass, med gott vitsord bestritt sin
egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat
offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den tid han
åtnjutit semester eller annan tjänstledighet, som i fråga om rätt att uppbära
avlöning likställts med semester, eller ock ledighet för fullgörande av värnplikt;

att uppflyttning i högre klass ej må ske förr än vid början av kalenderåret
näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern uppnåtts, börande befattningshavare
därvid tillgodoräknas den tid, som före detta avlöningsreglementes trä -

237

dande i kraft förflutit från lians tillträde till motsvarande eller jämförlig be
fattning;

att befattningshavare, som vid tillträdande av den nya avlöningsstaten
skulle erhålla lägre avlöning än den han dittills uppburit, äger såsom personligt
tillägg till lönen uppbära skillnaden, intill dess hans avlöning stigit till samma
belopp;

att befattningshavare, som befordras eller i annan ordning förflyttas från
eu befattning till annan, ä vilken den fasta begynnelseavlöningen är lika med
eller lägre än den fasta avlöning, som han vid tiden för förflyttningen uppbär,
kvarstår i innehavande klass och äger för uppflyttning i närmast högre klass tillgodoräkna
sig hela den tid han innehaft avlöning efter den klass han vid förflyttningen
tillhör; dock att den, som efter egen ansökning eller uttryckt önskan
förflyttas till befattning med lägre slutavlöning, ej må bekomma högre avlöning
än den för sistnämnda befattning bestämda slutavlöning;

att likväl befattningshavare, som, då han intjänat stadgad tid för uppflyttning
i högre klass, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna
i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är skyldig
att från tjänsten avgå, icke må uppflyttas i högre klass.

% 5.

För åtnjutande av avlöning enligt detta reglemente gälla följande allmänna
bestämmelser:

l:o. Befattningshavare skall vara underkastad den utvidgade eller förändrade
tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort eller annan
befattning, som kan varda honom i behörig ordning ålagd, dock utan minskning
i honom vid förflyttningen enligt detta reglemente tillkommande fast avlöning
eller pensionsrätt samt, vid förflyttning till annan ort, mot skälig ersättning för
flyttningskostnad.

2:o. Med ordinarie befattning må icke förenas annan tjänst å rikets, riksdagens
eller kommuns stat.

Ej heller må med sådan befattning förenas vare sig uppdrag såsom ordförande
eller ledamot av styrelse för verk eller bolag, som är försett med Kungl.
Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom
tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag
det vara må, så framt ej vederbörande hospitalsdirektion, uppå därom gjord framställning
och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej
må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid anstalten, finner uppdraget
eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas.

3:o. Till kvinnlig befattning må gift kvinna befordras allenast efter av
Kungl. Maj:t på framställning i varje särskilt fall lämnat medgivande.

Där innehavare av kvinnlig befattning ingår äktenskap, skall hon icke
vara skyldig att av sådan anledning avgå från befattningen, därest icke medicinalstyrelsen
med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande finner det
nödigt.

4:o. Befattningshavare äger tillgodonjuta oavkortad avlöning icke blott
för den tid han verkligen tjänstgjort å sin befattning utan även under den
tid, han åtnjutit semester eller för beredande av semester bestritt högre befattning.

288

5:o. Den, som av sjukdom hindras att förrätta sin tjänst, må likaledes
åtnjuta oavkortad avlöning under högst så lång tid av ett och samma kalenderår,
att ledigheten för sjukdom tillika med semester icke överstiger fyrtiofem dagar,
men äger därefter åtnjuta allenast de till lön hörande förmåner, dock att befattningshavare,
som åtniuter familjebostad, skall vara skyldig frånträda denna mot
erhållande av sådant nyresbidrag, som finnes omförmält i § 9.

tim. Befattningshavare, som, av annan anledning än i mom. 4:o och 5:o omförmäles,
åtnjuter ledighet eller är hindrad att bestrida sin befattning, kan av
medicinalstyrelsen förpliktas att utöver tjänstgöringspenningarna avstå av de till
lön hörande förmåner så mycket, som erfordras för befattningens uppehållande
eller eljest prövas skäligt.

7:o. Avhåller sig befattningshavare från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall, må han
under tiden ej åtnjuta någon avlöning. Varder befattningshavare avstängd från
tjänstgöring eller i häkte tagen, skall under tiden den del av hans avlöning, som
icke av medicinalstyrelsen prövas böra användas till befattningens uppehållande,
innehållas, såvida ej medicinalstyrelsen finner skäligt låta honom uppbära något
därav.

_ 8:o. Därest befattningshavare i följd av kroppsskada, ådragen under tjänstutövning,
blivit tills vidare oförmögen till tjänstgöring, må avlöningen kunna,
efter medicinalstyrelsens beprövande, till honom utgå oavkortad under högst sex
månader; ankommande däremot på prövning av Kungl. Maj:t, till huru stor
del avlöning kan böra till den skadade utgå efter omförmälda tid av sex
månader.

9:o. Befattningshavare skall, om han därtill förordnas, vara skyldig att
under sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie
bestrida högre befattning.

Erfordras vikarie för befattningshavare, då denne åtnjuter semester eller
undfått sådan kostnadsfri ledighet, som avses i mom. 5:o, äger den vikarierande
liksom ock annan i succession efter honom såsom fast avlöning åtnjuta allenast
vad som tillkommer honom å hans egen tjänst.

Erfordras vikarie för befattningshavare av annan anledning, äger den vikarierande
utöver egen fast avlöning uppbära ett belopp, motsvarande skillnaden
mellan de till den fasta avlöningen hänförliga tjänstgöringspenningarna i lägsta
avlöningsklassen för, å ena sidan, den högre befattning, som uppehälles, och, å
andra sidan, den vikarierandes egen befattning, dock med iakttagande därest vikariatsförordnandet
är avsett att fortgå under längre tid än tre månader, att den
vikarierandes sammanlagda avlöningsförmåner ej må överstiga, vad han såsom
ordinarie å befattningen skulle äga uppbära.

10:o. Yad i mom. 9:o tredje stycket stadgas skall gälla jämväl beträffande
befattningshavare, som på förordnande förvaltar ledig tjänst, liksom ock
beträffande vikarie i succession efter honom.

§ 6.

Befattningshavare äger ärligen, när sådant kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjuta semester, uppsyningsman, maskinmästare av l:a
och 2:a graden, förestånderskä i sjukvården och köksförestånderska under högst

235»

30 (lagar, övriga förestånderskor samt förste skötare och första sköterskor under
högst 21 dagar ävensom personalen i övrigt under högst 15 dagar.

§ 7-

Vid avgång från tjänst till följd av avskedstagande, entledigande eller
dödsfall utgå de till lön hörande förmåner till månadens slut; dock att, då befattningshavare,
som åtnjuter fri bostad, avlider, medicinalstyrelsen må, efter
prövning av förekommande omständigheter, medgiva hans änka eller efterlevande
familj att för avflyttning från bostaden njuta lämplig fardag.

Avlider befattningshavare i följd av olyckshändelse, timad under tjänsteutövning
eller arbete för anstaltens räkning, må ett belopp motsvarande den avlidnes
fästa avlöning för en månad såsom begravningshjälp tilldelas hans dödsbo.

§ 8.

Vid tjänsteresa inom riket utgår resekostnads- och traktamentsersättning
för befattningshavare vid statens anstalter för sinnessjuka enligt bestämmelserna
i gällande resereglemente, dock att vid långvariga uppdrag, förenade med resa
från boningsorten, vid ofta återkommande tjänsteresor eller eljest i särskilda
tall, då omständigheterna därtill föranleda, medicinalstyrelsen äger bestämma lägre
resekostnads- och traktamentsersättning.

§ ll Befattningshavare

äger åtnjuta fri bostad med möbler och sängkläder; dock
att befattningshavare ma, med hänsyn till ansfaltens tillgång och andra omständigheter,
kunna tilldelas — gift befattningshavare av hospitalsdirektionen och
ogift befattningshavare efter medicinalstyrelsens beprövande — bostadslägenhet,
avsedd för familj, eller, om sådan lägenhet saknas, hyresbidrag, beräknat till lägst
250 kronor och högst 500 kronor för år, allt efter tjänsteställning och hyresprisen
å den ort, där befattningshavaren är placerad. Storleken av sådant hyresbidrag
bestämmes av medicinalstyrelsen.

Åtnjutes familjebostad eller hyresbidrag, är rätt till möbler och sängkläder
utesluten.

Med fri bostad in natura är förenad förmånen av fritt bränsle och fri
elektrisk belysning, där sådan anordnats; dock att innehavare av familjebostad är
skyldig,,att själv bekosta armatur och lampor.

Åtnjuter befattningshavare hyresbidrag, utgår till honom ersättning för
bränsle och lyse enligt grunder, som av medicinalstyrelsen bestämmas.

Förmånen av fri bostad med bränsle och lyse eller hyresbidrag samt ersättning
för bränsle och lyse anses tillhöra lönen.

§ io.

Ogift befattningshavare är pliktig att från anstalten mottaga kost in natura;
dock äger direktionen, när skäl därtill föreligga, medgiva honom att själv
sörja för sitt kosthåll.

240

Gift befattningshavare, som åtnjuter familjebostad eller hyresbidrag för
sådan bostad, må själv handhava sitt kosthåll, dock att, där hyresbidrag utgår,
befattningshavaren är skyldig att mottaga kost in natura från anstalten i fall,
då sådant enligt direktionens beprövande finnes av omständigheterna påkallat.

För mottagen kost har befattningshavaren att ntgiva gottgörelse medelst
avdrag å den kontanta avlöningen, i enlighet med de närmare bestämmelser, som
fastställas av Kungl. Maj:t.

§ 11.

Tjänstebeklädnad in natura må tilldelas befattningshavare enligt reglemente,
som av Kungl. Maj:t fastställes.

Förmånen av fri tvätt må tillkomma befattningshavare i enlighet med
grunder, som medicinalstyrelsen äger bestämma.

§ 12-

Befattningshavare äger kostnadsfritt åtnjuta den läkarvård, som lämpligen
kan beredas honom av anstaltens läkare. Har befattningshavare bostad i anstaltens
hus, tillkommer sådan vård jämväl hans hustru och hemmavarande oförsörjda
barn.

Finner anstaltens läkare vård å offentligt sjukhus för befattningshavare
erforderlig, må kostnaden för sådan vård å allmän säl bestridas utav de för anstalten
anvisade medel.

§ 13.

Befattningshavare bland sjukvårdspersonalen, åt vilken ombetrotts att särskilt
ansvara för bandhavandet av sjukvård, förråd in. m. inom viss avdelning,
må tilldelas särskilt ansvarsarvode, som bestämmes av medicinalstyrelsen,
dock högst 200 kronor för år.

För tjänstgöring å s. k. fast avdelning utgår särskilt arvode, beräknat
efter 120 kronor för år.

Här omförmälda arvoden skola anses vara av enahanda beskaffenhet som
tjänstgöringspenningar.

§ 14-

För befattningshavare skall i fråga om skyldighet att från tjänsten avgå
ävensom i fråga om rätt till pension gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension är vid tiden för den nya avlöningsstatens ikraftträdande
eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes, vid
tillträdet till befattningen stadgat; dock att den, som med eller under år 1919 utnämnes
till ordinarie befattning, skall vara underkastad de förändrade bestämmelser
i berörda hänseenden, som under nämnda år kunna varda meddelade.

För de i detta reglemente avsedda ordinarie befattningshavare skall pensionsunderlag
beräknas till följande belopp:

teÄT ‘J lfa "“I............UOO kronor

U ppsyningsman » 2:a
Maskinmästare » 2:a

2,000

241

Uppsyningsman av 3:e grad

Förestånderska » l:a »

Hantverks föreståndare » l:a »
Trädgårdsmästare
Befallningsman
Förestånderska av 2:a grad
Furste skötare
Maskinist av l:a grad
Hantverksföreståndare av 2:a grad
Förestånderska av 3:e grad
Maskinist av 2:a grad >

Köksföreståndarinua av l:a grad]
Skötare

Köksförestånderska av 2:a grad

Hantverkare

Chaufför

Eldare av l:a grad )

Tvattförestånderska av l:a grad!
Magasinsföreståndare J

Första sköterska
Köksförestånderska av
Tvättförestånderska »

Bageriförestånderska
A rbetsförestånderska
Eldare av 2:a grad
Föreståndare för stall,

3:e grad
2:a »

l:a »

1,800 kronor

1,600

1,400

1,300

1,200

1,100

ladugård och svinstall

Post- och stadshud, nattvakt, manligt biträde i trädgård
och jordbruk

Bageriförestånderska av 2:a grad! 1

Tviflare. Jt-ö ■» f..........1,UUU

Eldare av 3:e
Sköterska

Köksförestånderskans
T vätt förestån derskans
Bagei iförestånderskans
Sömmerska och väverska

» j

närmaste biträde

900

§ 15.

Befattningshavare tillsättes genom konstitutorial.

Körande tillsättningen i övrigt, kompetensfordringar, ordningen för meddelande
av tjänstledighet och avsked samt för åtal och disciplinär bestraffning
och dylikt skola gälla de närmare stadganden, som må varda av Kung!. Maj:t givna.

§ 16.

En var, som med eller efter 1919 års ingång tillträder ordinarie befattning,
skall vara pliktig att underkasta sig de i detta avlöuingsreglemente innefattade
villkor och bestämmelser.

31—173775. Lönereglerin g skommitténs bet. LVU.

242

§ 17.

Grunderna för avlöning till extra befattningshavare vid statens anstalter
för sinnessjuka fastställas av Kung!. Haj:t efter förslag av medicinalstyrelsen.

Detta avlöningsreglemente skall lända till efterrättelse från och med den
l januari 1919.

244

Avlönings -

utvisande begynnelseavlöning och avlönings -

	Löueklass:	15	14
	Avlöning, kronor:	900	1 ! s
	Begynnelse- avlöning.	Uppflytt-
	Kronor.
Sjukvårdspersonal.
Upplysningsman av l:a graden....................	1950	_	_ i
> » 2:a » ....................	1800	—	— I
» » 3:e » ....................	1650	—	_
Förestånderska v l:a » ....................	1800	_	_
» 2:a s ....................	1650	—	— 1
2 j 3:o » ....................	1500	—	— j
Förste skötare...........................	1500	_	_ 1
Skötare...........................	1260	_	_
Första sköterska........................	1 140	_	_ 1
Sköterska.............................	960	—	B :
Ekonomipersonal.
Maskinmästare av l:a graden....................	2100	_
» » 2:a 2 ....................	1800	—	_ !
Maskinist » l:a » ................... .	1500	_	_ 1
» > 2:a i ....................	1380	_	_ 1
Hantverksföreståudare av l:a graden.................	1650	—	__
» 2:a » .................	1500	—	_ j
Trädgårdsmästare..........................	1650	_	_ 1
Befallningsman...........................	1 650	—	—
Köksförestånderska av l:a grnden..................	1500	—	— ''
» t> 2:a » . . ................	1380	—
» » 3:e » ..................	1140	—	_
Tvättförestånderska j l:a s ..................	1260	—	— \|
t> * 2: a » ..................	1140	—	_ 1
Bageriförestånderska > l:a > ..................	1140	_
> > 2:a > ...............	1020	_	_
A rbetsförestånderska.........................	1140	_	_
Hantverkare............................	1 260	—	_
Chaufför ..............................	1 260	_	—
Eldare av l:a graden........................	1 2'' 0	—	—
» > 2:a j ........................	1020	—	—
» j 3:e » .......................	960	—	B
Magasinsföreståndare........................	1140	—	_
Föreståndare i stall, ladugård och svinstall..............	1020	—	—
Post- och stadsbud, nattvakt samt manligt biträde i trädgård och jordbruk	1020	—	—
Köksförestånderskans närmaste biträde...............	960	—	B
Tvättföreståuderskans » r ...............	200	B	3
BageriföTestånderskans » > ...............	900	B	3
Sömmerska och väverska......................	900	B	3

1 Begynnelseavlöning.

245

tabell,

förhöjning efter angivet antal &r.

13	12	11	10	9	8		6	5	4	3	2	i ;
1020	1 140	1260	1380	1500	1650	1 800	1950	2100	2 400	2 700	3 000	3 400

ning i högre klass kau äga ram, när avlöning enligt närmast lägre klass innehafts i nedan nämnda anta) år.

		_			—		‘B	3	3	3	3	3	1
—	—	_	—	—	—	B	3	3	3	3	3	—	2
—	—	—	—	—	B	3	3	3	3	3	—	—	8
—	—	—	_	—	—	B	3	3	3	3	—	—	4
—	—	—	-	—	B	3	3	3	3	_	_	_	5
—	—	—		B	8	3	3	3	—	—	_''	—	6
—	—	—	—	B	3	3	3	O 0	3	—	_	—	7
—	—	B	3		3	3	3	—		—	_	—	8
—	B	3	3	3	3		—	—	_	—	—	—	9
O	3	3	3										10
			—					B	O O	3	3	3	U
—	—	_	-	—	—	B	3	3	o it	O O	3	—	12
—	—	—		B	3	3	3	3	3	_	_	_	13
—	—	—	B	3	3	3	3	3	—	_	_	_	14
—	—	—	—	—	B	3	3	3	3	3	_	_	15
—	—	—	—	B	3	3	3	3	3	—	—	—	16
—	—	—	—	—	B	3	3 ’	3	3	3	_	—	17
—	—	—	—	—	B	3	3	3	3	3	_	_	18
—	—		—	B	3	3	3	o O	—	_	—	—	19
—		—	B	3	3	3	3	_	_	_	_	_	20
—	B	3	3	3	3		—,	_	_	_	_	_	21
—	—	B	3	3	O O	o ii	—	_	_	_	_	_	22
—	B	3	3	3	3	—	—	_	_	_	_	_	23
—	B	3	3	3	3	—	—	—	■-	—	—	—	24
B	3	3	3	3	—	—	—	—	—	—	—	—	26
—	B	3	3	3	3	—	—	—	_	_	_	—	26
—		B	3	3	3	3	3	—	_	_	_	•_	27
—	—	B	3	3	3	3	3	—	—	_	_	_	28
—	—	B	3	3	3	3	3	_	_	_	_	_	29
R	3	3	3	3	3	—	_	_	_	_	_	_	30
3	3	3	3	3	—	—	—	_	_	_	_	_	31
—	B	3	3	3	3	O O	—	_	_	_	_	_	32
B	3	3	3	3	3	_	_	_	_	_	_	_	33
B	3	3	3	3	3	—	—	_	_	_	_	_	34
3	3	3	3	—	—	—	—	_	_	_	_	_	35
3	3	3	—	—		—	—	_	_	_	_	_	36
3	3	3	—	—		—	—	—	_	_	_	_	37
3	3	3	—	—	—	—	—	—	-	—	—	—	38

246

Kostnadsbe räkning.

Beträffande kostnaden för de av kommittén i det föregående föreslagna
avlöningarna till sjukvårds- och ekonomipersonal får kommittén anföra
följande.

De sakkunniga hava å sid. 197 och följande i sitt betänkande upptagit
överslagsvis beräknade avlöningsstater för det antal ordinarie befatt DO

ningshavare och fasta biträden, som antogs vara år 1915 behövligt vid
statens anstalter för sinnessjuka.

Därvid hade de i avlöningsstaterna förekommande beloppen beräknats
efter medelavlöningarna under 25 år för all kvinnlig personal och manlig
sjukvårdspersonal utom uppsyningsman samt under 30 år för all övrig
manlig personal. Hänsyn hade ej tagits till hyresbidrag samt ersättning
för bränsle och lyse, ej heller till statens kostnader för personalens pensionering.

Vid beräknandet av antalet befattningar hade hänsyn ej tagits till
befattningar vid Östersunds hospital, vilket vid tiden för betänkandet icke
ännu tagits i bruk.

Den av de sakkunniga gjorda beräkningen gav följande resultat:

Avlöningsstat, överslagsvis beräknad med de av
de sakkunniga föreslagna avlöningarna....... 2,427,959''2o kronor

Avlöningsstat, överslagsvis
beräknad med tillämpande av de
år 1913 gällande avlöningarna . 1,884,039*98 kronor

Skillnad........ 543,919*22___»_ 2,427,959*20 kronor

Löneregleringskommittén har låtit göra en beräkning enligt samma
grunder med tillämpande av de utav kommittén föreslagna och de för år
1918 gällande avlöningar, varvid det numeri i bruk tagna Östersunds
hospital medtagits.

Resultatet av denna beräkning är följande:

247

Avlöningsstat, överslagsvis beräknad med de av

kommittén föreslagna avlöningarna....... 3,602,818''4o kronor

Avlöningsstat, överslagsvis
beräknad med tillämpande av de
år 1918 gällande avlöningarna . 2,901,158''25 kronor

Skillnad ........701,660''i5 _3,602,818''4o kronor.

Beträffande pensionering av hospitalens sjukvårds- och ekonomipersonal
hava de sakkunniga räknat med att den ordinarie personalen skulle
bliva underkastad lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension.

De sakkunniga hava emellertid ansett, att på grund av det synnerligen
utslitande sjukvårdsarbetet de i berörda lag förefintliga bestämmelser
angående pensionsåldern icke borde äga tillämpning rörande nämnda personal,
utan syntes ändring därutinnan bliva nödvändig. De av medicinalstju-elsen
därom utfärdade och då tillämpade bestämmelserna ansågo de
sakkunniga vara väl avvägda och svarande mot billighetens krav. De vore

O o O

Den ordinarie
personalens
egen pensionering.

De sakkunniga.

likväl mindre liberala än motsvarande bestämmelser i utlandet.

Pensionsåldern skulle enligt de sakkunnigas mening inträda för uppsyningsman
och förestånderskor vid resp. 60 och 55 levnadsår samt 30
och 25 tjänstår, för skötarpersonal vid 55 levnads- och 25 tjänstår samt
för sköterskepersonal vid 53 levnads- och 25 tjänstår. För övriga manliga
befattningshavare skulle pensionsåldern föreligga vid 62 levnads- och
30 tjänstår, samt för övriga kvinnliga befattningshavare vid 55 levnadsoch
25 tjänstår.

Aven för dem, som icke direkt deltoge i sjukvårdsarbetet, torde —
framhålla de sakkunniga — denna minskning i pensionsåldern vara behövlig,
enär ej heller dessa befattningshavare undginge beröringen med
patienterna, varförutoin anstaltslivets enformighet helt säkert så småningom
inverkade nedsättande på arbetsförmågan och nödvändiggjorde en tidigare
avgång från tjänsten än från liknande befattning i allmänna livet.

I enlighet med den sålunda uttalade uppfattningen hava de sakkunniga
uppgjort ett förslag till ändrad lydelse av 5 § av lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension.

248

Medicinal styrelsen.

Lönereglering
skommittén.

Angående pensionsbeloppens storlek hava de sakkunniga föreslagit
fixerade pensionsunderlag i överensstämmelse med vissa förut genomförda
löneregleringar. Då proportionen mellan lön och tjänstgöringsperiningar
växlade för olika befattningar, hade såsom pensionsunderlag beräknats
två tredjedelar av det med befattningen förenade högsta avlötiingsbelopp.
De sålunda erhållna summorna, vilka avrundats, syntes de sakkunniga
kunna närmast jämföras med de pensionsunderlag, som i pensionslagen
avsåges.

I sitt utlåtande den 25 februari 1914 framhåller medicinalstyrelsen
att de sakkunnigas förslag så till vida innebure en ändring av de av medicinalstyrelsen
fastställda bestämmelserna angående pensionsåldern, att
tjänståldern för såväl manlig som kvinnlig föreståndare bland ekonomipersonalen
höjts med 5 år eller från resp. 25 och 20 till resp. 30 och 25 år.

Nämnda befattningshavare — och detta gällde särskilt de kvinnliga
— hade emellertid högst undantagsvis fått sin utbildning i statstjänst,
utan i allmänhet innehaft privat tjänst, innan de komino i hospitalens
tjänst. Då de sålunda först vid mera mogen ålder tillträdde sådana föreståndarbefattningar,
syntes det styrelsen kunna inträffa, att de vid pensionsåldern
icke kunnat förvärva tillräckligt antal tjänstår för erhållande
av full pension. För likformighetens skull ansåg dock st}?relsen icke lämpligt,
att en särskild tjänstetid fastställdes för dem, och sade styrelsen sig
således ej hava något att erinra mot de sakkunnigas förslag i detta hänseende.

Beträffande den civila pensionslagens tillämplighet på nu ifrågavarande
personal har kommittén intet att erinra.

Däremot måste kommittén i vissa hänseenden ställa sig mycket tveksam
beträffande den av de sakkunniga föreslagna pensionsåldern.

Den lägsta levnadsåldern för rätt till hel pension utgör enligt gällande
pensionslag för kvinna 55 år och för man 60 år. Ett godkännande
av de sakkunnigas förslag skulle alltså innebära en sänkning av
den lägsta åldersgränsen med 2 år för vissa kvinnor och ända till och
med 5 år för vissa män. Även om det dessa befattningshavare åliggande
arbete måste, såsom de sakkunniga framhållit, anses synnerligen utslitande,
torde dock med skäl kunna erinras, att enahanda förhållande nog även

24!»

gäller beträffande andra befattningshavare, för vilka i pensionslagen ovannämnda
lägsta levnadsålder fastställts.

Det synes därför kommittén icke erforderligt att för befattningshavare
tillhörande den nu ifrågavarande hospitalspersonalen bestämma pensionsåldern
lägre än den enligt pensionslagen lägsta. T fråga om levnadsåldern
torde alltså böra för pensionsrätt fordras 55 år för kvinnlig befattningshavare
tillhörande vare sig sjukvårds- eller ekonomipersonalen, 60 år
för manlig befattningshavare tillhörande sjukvården och 02 år för manlig
befattningshavare tillhörande ekonomipersonalen.

I anslutning härtill torde tjänståldern för skötarpersonal böra höjas
med 5 år eller således till 30 år. I övrigt synas de sakkunnigas förslag
angående tjänstålder böra vinna godkännande.

Emellertid har kommittén antagit, att förslag i ämnet ej skall hinna
föreläggas nu samlade riksdag och har fördenskull i sitt förslag till avlöningsreglemente
för sjukvårds- och ekonomipersonalen § 14 intagit en
bestämmelse av innehåll, att den, som före eller under år 1919 utnämnes
till ordinarie befattning, är skyldig att underkasta sig de förändringar i
pensionslagen, som kunna varda under nämnda år beslutade. Är kommitténs
berörda antagande riktigt, skulle ett beslut om ifrågavarande personals
uppförande på ordinarie stat redan under innevarande års riksdag
medföra, att under år 1919 pensionsåldern och skyldigheten att avgå från
tjänst inträdde först vid 67 år för män och vid 60 år för kvinnor. Därigenom
skulle åter underlättas, att för dem bland personalen, som vid den
nya statens ikraftträdande väl icke uppnått nyssnämnda ålder, men däremot
överskridit den lägre pensions- och avgångsålder kommittén ovan förordat,
kunde medgivas att övergå till tjänst å den nya staten; därvid de emellertid
naturligtvis bleve underkastade nyss åberopade bestämmelse i § 14 av
förslaget till avlöningsreglemente.

Mot särskilda pensionsunderlag och sättet för deras beräkning har
kommittén icke haft något att erinra, vadan ock sådana intagits i avlöningsreglementet.

32—173775, Lönereglering skommitténs bet. LVU.

250

Yissa förhållanden i sammanhang med övergång å ordinarie

stat.

Innehavarna av de sjukvårds- och ekonomibefattningar, vilka genom
Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut må varda uppförda på ordinarie stat,
bliva underkastade lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
den 11 oktober 1907 och alltså under de i denna lag stadgade förutsättningar
berättigade till egen pension.

Uppförandet på ordinarie, av Konung och riksdag fastställd stat
medför vidare för de manliga bland nyss avsedda befattningshavare enligt
regeln förpliktelse till delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa i enlighet
med de bestämmelser, som innehållas i §§ 2 och 3 av det för kassan
den 15 december 1916 utfärdade reglemente. Med delaktigheten följer,
jämlikt §§ 13—15 av reglementet, skyldighet att till kassan erlägga
årsavgift och befordringsavgift.

Från nämnda regel är ett undantag stadgat genom den i § 5 av
reglementet givna bestämmelsen att, därest tjänst, med vilken delaktighet
i kassan icke följt, bleve upptagen till sådan delaktighet, den sålunda
inträdda ändringen icke ägde tillämpning å den, som vore innehavare av
tjänsten, när ändringen trädde i kraft, men att sådan tjänstinnehavare
kunde under de i § 16 av reglementet stadgade villkor bereda sig den delägarrätt,
som ändringen eljest medförde. Berörda § 16 innehåller, att,
om tjänstinnehavare, som nämnts i § 5, ville begagna den honom enligt
sistnämnda paragraf tillkommande rätt, han vore skyldig att erlägga ej blott
års- och befordringsavgift, som ovan nämnts, utan jämväl det tillägg, till

251

hefordringsavgiften, som med hänsyn till hans samt hans hustrus och
barns ålder kunde böra efter försäkringstekniska grunder utgå.

Härovan oinförmälda paragrafer av 1916 års reglemente för civilstatens
ilnke- och pupillkassa äro, såvitt i detta sammanhang är av betydelse, av
samma innehåll som motsvarande paragrafer av det vid tiden för avgivandet
av de sakkunnigas betänkande ännu gällande reglementet för kassan av den
21 december 1907.

De sakkunniga hava nu enligt sitt betänkande utgått från, att de
personer, vilka vid tiden för den föreslagna ordinarie statens trädande i
kraft vore innehavare av befattningar, motsvarande de i samma stat upptagna,
skulle (utan ansökning) överflyttas å respektive befattningar å den nya
staten; och hava de sakkunniga ansett, att undantagsstadgandet i § 5 av
1907 års reglemente för civilstatens änke- och pupillkassa ägde tillämpning
å de sålunda överflyttade. För innehavare av tjänst i de avlöningsklasser,
varom fråga vore, bleve emellertid — anföra de sakkunniga — års-, befordrings-
och tilläggsavgifterna så höga i förhållande till den årliga inhornsten
av arbetet, att desamma, utom i undantagsfall, lade oövervinneliga
hinder i vägen för befattningshavares önskan att bereda sig delaktighet
i kassan. Skulle således bestämmelsen om rätt till vinnande av delaktighet
bliva något annat än ett tomt ord, måste, anse de sakkunniga,
det allmänna träda hjälpande emellan och inbetala (till kassan) tillit
ggsavgifterna och den befordringsavgift, som icke vore beroende på
befattningshavarens senare inträde på banan än vid den i kassans reglemente
angivna ålder (24 år enligt 1907 års reglemente och 25 år enligt
1916 års).

I sitt utlåtande över de sakkunnigas betänkande har medicinalstyrelsen,
såvitt utlåtandet utvisar, icke funnit anledning till erinran vare sig
mot de sakkunnigas ovanberörda utgångspunkt eller mot vad av dem
i det förevarande ämnet föreslagits. Vad de sakkunniga, på sätt nyss
nämnts, förordat i fråga om statens mellankomst anser styrelsen otvivelaktigt
hava goda skäl för sig; dock förklarar styrelsen, att den icke hade
sig bekant att liknande förmån förut medgivits andra statens befattningshavare
än vissa till statens vatten fal lsverk hörande arbetare.

Redan då förevarande ärende hos löneregleringskommittén förekom

252

till förberedande behandling, syntes det emellertid kommittén, som om
tvekan skulle kunna råda, huruvida omförmälda undantagsstadgande i
§ 5 av reglementet för kassan ägde tillämplighet med avseende å de personer,
vilka omedelbart före ikraftträdandet av ny, utav Konung oeh riksdag
fastställd stat vore innehavare av befattningar, som funnes uppförda
å den nya staten, och vilka personer i samma egenskap överginge å
denna stat.

Med hänsyn härtill anhöll kommittén i skrivelse den 6 juli 1917
till statsrådet och chefen för kungl. civildepartementet, att statsrådet ville
foga anstalt för att kommittén om möjligt måtte erhålla upplysning om,
huruvida undantagsstadgandet i reglementets § 5 eller huvudstadgandena
i dess §§ 2 och 3 skulle beträffande delaktighet i kassan äga tillämpning
för ifrågavarande personer.

1 anledning av denna anhållan anbefalldes kassans styrelse att, efter
det kassans fullmäktige beretts tillfälle att uttala sig i ämnet eller däri
vidtaga annan åtgärd, som kunde ankomma på fullmäktige, avgiva underdånigt
utlåtande över kommitténs nämnda skrivelse.

Med föranledande därav hava kassans fullmäktige och dess styrelse,
enligt den senares utlåtande till Konungen den 21 september 1917, vilket
till kommittén överlämnats, sammanstämmande uttalat den meningen, att
med uttrycket »tjänst, varmed delaktighet i kassan icke följt» i § 5 av
kassans reglemente måste avses ordinarie tjänst, eller tjänst, vars innehavare
åtnjöte avlöning å ordinarie stat, och att följaktligen bestämmelserna
i samma paragraf icke vore tillämpliga å de personer, om vi ka i
kommitténs nämnda skrivelse vore fråga, utan att å dem borde tillämpas
de enligt reglementets §§ 2 och 3 gällande huvudstadgandena angående
delaktighet i kassan.

På grund av vad fullmäktige och styrelsen sålunda uttalat, torde
man, enligt kommitténs mening, under föreliggande förhållanden böra utgå
från, att jämväl för dem, som avsågos i kommitténs berörda skrivelse till
statsrådet och chefen för civildepartementet, ovillkorlig förpliktelse till delaktighet
i civilstatens änke- och pupillkassa kommer att inträda i och med
deras övergång till ordinarie tjänst å den stat för hospitalspersonalen, som
må varda fastställd av Konung och riksdag.

. < ''O, in

253

Med sådan delaktighet följer naturligen, såsom förut erinrats, skyldighet
att gälda de i kassareglementet föreskrivna års- och befordringsavgifterna.
Sistberörda avgift — vilken skall betalas för eu var, som inträder
såsom delägare i kassan efter det han fyllt 25 år — beräknas å
delaktighetsbeloppet och utgår med viss procent därav, olika allt efter
lägre och högre inträdesålder (efter uppnådda 25 och intill 60 år) i enlighet
med eu vid kassans reglemente fogad tabell.

Undersökning har till viss omfattning företagits för utrönande av,
huru stor befordringsavgiften skulle bliva för dem bland här ifrågavarande
personal, vilka vid tiden för den nya ordinarie statens trädande i tilllämpning
överginge från sin dittillsvarande anställning till motsvarande
eller jämförlig befattning å den nya staten. Därvid har framgått, att befordringsavgiften
ej sällan skulle komma att stiga till så avsevärt belopp,
att befattningshavare i sådan avlöningsställning, som här ifrågakoinmer,
svårligen och i särskilda fall — vid högre levnadsålder — säkerligen alldeles
icke skulle kunna övergå till tjänst å den nya staten. A andra sidan
synes det ingalunda önskvärt, att av hänsyn till dem, vilka sålunda
ej mäktade övertaga en tjänst å den nya staten, söka i någon form — såsom
medelst anordnande av särskild övergångsstat eller möjligen annorledes
— bibehålla rätten för medicinalstyrelsen att träffa avgörande i fråga
om understöd eller årligt underhåll efter avskeds erhållande. Och genom
en sådan anordning bleve ju tillika spörsmålet om pensionering av änka
och barn efter här särskilt avsedd befattningshavare lämnat lika oreglerat
som hittills.

Vidare bör i avseende å nu omhandlade fråga beaktas, dels att avskedad
befattningshavare tilldelat understöd eller årligt underhåll utgått

o O o

utan att ens för denna förmån befattningshavaren haft att erlägga någon

o or'' o

som helst avgift, dels ock hurusom efter särskild framställning årligt understöd
till avliden befattningshavares änka och barn vid mer än ett tillfälle
beviljats av statsmakterna.

Med hänsyn till anförda omständigheter har kommittén, lika med
de sakkunniga och medicinalstyrelsen, funnit det böra anses av förhållandena
motiverat, att staten träder hjälpande emellan till underlättande av

254

övergången till tjänst å den ordinarie staten för dittillsvarande befattningshavare
bland här ifrågavarande personal.

Beträffande den omfattning, i vilken statshjälp till befordringsavgiftens
gäldande borde lämnas, har det synts kommittén, att nedannämnda
grunder i sådant avseende kunde anses ägnade att tagas till ledning,
nämligen:

att dylik hjälp icke behövde ifrågasättas för annan än den, som vid
övergången å den ordinarie staten överskridit viss levnadsålder, exempelvis
lägst 32 år;

att staten icke skäligen torde kunna anses böra .åtaga sig att ansvara
för mer än viss del — om än eu avsevärd del — av befordringsavgiften; att

den andel av avgiften i fråga, för vars gäldande staten skulle
hava att ansvara, b.orde ställas i beroende utav dels storleken av vedeihörandes
delaktighetsbelopp och dels levnadsåldern vid övergången å den nya
staten på det sätt, att statsandelen bleve relativt större vid lägre delaktighetsbelopp
och vid högre levnadsålder.

Kommittén får slutligen fästa uppmärksamheten därå, att, därest befattningshavare,
som övergår å den ordinarie staten, därvid uppnatt en
levnadsålder av 60 År, han icke med sitt tillträde av den ordinarie tjänsten
vinner delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa och ej heller kan i
annan ordning förvärva sådan delaktighet.

Beträffande frågan, vilka åtgärder skäligen må anses från statsmakternas
sida böra vidtagas i ändamål att bereda understöd, motsvarande
änke- och pupillpension, åt dylik befattningshavares änka och barn, har
kommittén icke funnit sig böra framlägga särskilt förslag. Det har nämligen,
i anslutning till vad medicinalstyrelsen i sitt utlåtande över de
sakkunnigas betänkande uttalat, synts kommittén vara lämpligast, att förevarande
spörsmål efter prövning, som må i första hand ankomma på
medicinalstyrelsen, antingen i varje förekommande fall för sig föranleder
framställning till Konungen och riksdagen eller ock efter förutgången
särskild utredning göres till föremål för generell sådan framställning.

Bil. I

■ ■

Översikt över kontanta avlöningsförmåner till sjukvårds- och
ekonomibetjäning vid statens anstalter för sinnessjuka

enligt

1918 års utgiftsstat.

256

Översikt över kontanta avlöningsförmåner till sjukvårds- och

Stockholm Uppsala Nyköping Yadstena Växjö Västervik Vishy

Tj änstehe fattning	ton tan	an- tal	kontan	an- tal	cnnt&nt	an- tal	ontant	an- tal	kontan	an- tal	ontant	an- tal	on
av-	be-	av-	be-	av-	be-	av-	be-	av-	be-	av-	be-	av-
	löning	fatt-	löning	fatt-	löning	fatt-	löning	fatt-	löning	fatt-	löning	■att-	löning
	per år	nin-	per ar	nin- r	per år	nin-	per år	nin-	per år	nin-	per år	nin-	per år
	kr.	st.	kr.	st.	kr.	st.	kr.	st.	kr.	st.	kr.	st.	kr.
Uppsyningsman.....	1,320	1	1,320	2	1,020	1	1,320	1	1,200	2	1,320	2	—
personligt tillägg. . .	—	—	—		50	1	—	—	—	—	—	—	—
Bitr. uppsyningsman . . .	—	—	1,020	2	—	—	960	1	—	—	1,	1	—
Förestånderska å mansavd.	—	—	720	1	—	—	720	1	720	1	—	—	—
Oversköterska > >	600	2	600	3	—	—	—	—	—	—	600	4	—
Sj ukskötare.......	720	20	720	CD CO	720	21	720	55	720	60	720	86
Sjuksköterska i mansavd..	463	3	463	13	—	—	463	7	—	—	4	13	—
arvode för ansvar . .	75	3	78	8	50	4	50	5	75	6	78	6
» > » . .	50	1	48	7	—	—	40	9	50	5		7	—
> > >	—	—	48	4	—	—	—	—	—	—	50	4
anstaltstiilägg ....											75	16	—
Manliga sjuk vårdselever .	540	—	540	—	540	—	540	—	540	—	540	—	—
Förestånderska I i kvinno-
avd. . .	1,080	1	1,080	1	840	1	1,080	1	900	1	1,080	1	840
personl. tillägg	—	—	—	—	—	—	—	—	150	1	—	—	—
> II i kvinno-
avd. . .	—	—	960	1	—	—	—	—	> 1,680	1	—	—	—
Bitr. förestånderska . . .	—	—	720	2	—	—	720	1	720	2	720	1	—
Översköterska......	600	4	600	2	600	1	600	6	60O	2	600	4	—
Sjuksköterska......	403	25	403	90	403	18	403	57	403	30	403	77	403
arvode för ansvar . .	75	1	78	6	50	4	50	4	50	1	60	4	—
> » > . .	50	3	60	3	—	—	35	10	30	4	60	8	—
> > >	25	1	36	3									—
» > >													—
Kvinnliga sjukvårdselever	300	—	300	—	300	—	300	—	300	—	300	—	—
I Maskinist.......	>1,560	1	>2 040	1	900	1	1,800	1	>1,800	1	>1,920	1	—
personl. tillägg . . .	200	1	200	1									—

Åtnjuter ej kost.

betjäning vid statens anstalter för sinnessjuka enligt 1018 års utgiftsstat,

Malmö Göteborg Vänersborg Säter Härnösand Östersund Piteå

kontanl	an- tal	kontanl	an- tal	kontant	an- tal	kontant	an- tal	an- kontant tal	kontant	I an-tal	kontant	an- tal	an- kon tant, tal		an-
av-	be-	av-	be-	av-	be-	av-	be-	av-	be-	av-	be-	av-	be-
löning per Sr	lätt-	loning	fatt-	1 öning	fatt-	löning	fatt-	löning	fatt-	löning	fatt-	löning	fatt-	löning	fatt-	löning	fatt-
	per ar	niti-	per är	niu-	per Er	nin-	per år	nin-	per är	nin-	per år	nin-	per är	nin-	per år	nin-
					gar						gar		r
kr.	St.	kr.	st.	kr.	st.	kr.	8t.	kr.	st.	kr.	st.	kr.	st.	kr.	st.	kr.	st.
1,320	3	960	i	1,080	i	1,320	i	1,320	i	1,320	2	1,080	i	1,320	i	1,200	i
—	—	100	i		—
1,020	1	—	—	—	—	1,020	i	1,020	i	1,020	2	—	—	1,020	i	_	_
—	—	—	—	840	i
600	1	—	—	600	2	—	—	600	i	600	2	—	_	600	2
720	67	720	6	720	29	720	86	720	65	720	94	720	19	720	43	720	35
463	16	—	—	463	9	463	3	463	4	—	—	—	—	463	10	463	2
90	1	—	—	60	8	78	6	75	3	78	6	60	1	60	7	75	1
78	7	—	—	—	—	60	3	60	1	60	4	48	4	48	3	60	5
75	2		—	—	—	48	4	50	5	50	5	—	—	—	—	20	1
48	6	—	—	—	—	—	—	35	1	—	—	—	—	—	—	—	_
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	75	18	—	—	—	_	_	_
510	—	—	—	540	—	540	—	540	—	540	—	540	—	540	—	540	—
1,080	2	840	1	900	1	1,080	1	1,080	1	1,080	1	840	1	1,080	1	900	1
720	2	_	_	720	1	720	1	720	1	720	1	720	1	720	1	720	1
600	1	—	—	600	4	600	2	600	3	600	4	600	1	600	4	_
403	92	403	8	403	31	403	81	403	68	403	82	403	23	403	50	403	31
78	7	—	—	60	5	60	6	50	12	60	8	48	2	60	6	50	1
65	2		—	—	—	48	3	35	1	48	6	36	4	48	3	35	4
50j	2	—	—	—	—	40:	4	—	—	_	_	__
36	5	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	-j	_	_	_
300	—	-	—	300	—	300	—	300	—	300	—	300	—	300	_	300
1,920	1	1 960	1	>1,800	1	>2,040	1	> 1,920	1	>1,920	i	>1,800	1	>1,920	1	>2,040	1
200	1	100	i	—	—	—	-	—	—	100	i	—	—	_\|	_	_

33—173775. Löneregleringslcommitténs bet. LVU.

258

Tjänstebefattning

II Maskinist . .
person! tillägg

III Maskinist . .
Elektriker I . . .

anstaltstillägg
person! tillägg
Elektriker II . .

anstaltstillägg
Eldarförman . . .

anstaltstillägg
Eldare I . . . .

person! tillägg
Eldare IT .

Eldare III
Kollämpare
Reparatör .

anstaltstillägg
person! tillägg
Arbetsförman . .
Köksdräng- . . .
Ekonimidräng . .

* person! tillägg
Renhållningsdräng
Post- och stadsbnd

Chautför.....

Motorbåtsf irare .

anstaltstillägg
Kontorsgosse . .
Nattvakt (yttre) .
Portvakt »

person! tillägg
Portvakt (biträde)

Stockholm Uppsala Nyköping Yadstena Växjö Västervik Visby

	an-		an-		an-	an-	an-	an-
imtant	tal kontant	tal	nfant	tal ontant	tal kontant	tal kontant	tal kontant
av-	be-	av-	be-	av-	be- av-	be- av-	be- av-	be-	av-
aning	‘att-	löning	fatt-	löning	fatt- löning	fatt- löning	fatt- löning	fatt-	löning
er år	nin- r	per är	ni li-	per är	nin- per år	nin- per år	nin- per år	nin- r	per år
kr.	st.	kr.	st.	kr. \|	st. kr.	st. kr.	st. kr.	st.	kr. \|
9G0	2	>1,680	1	-	>1,440	1 >1,500	1 >1,560	1	1
_			-	—	-	-	—
__	—	>1,440	1	-i	>1	1 840	2 960	1	—\|
	—	720	1	-	720	1	720	1	—
—	—	150	l	-	...	1	150	1	—
__	_	■ . _	_	•	—	—	-	.....	—
—	—	-	—	-	—	--	—-	-	—
--	—	720	1	-	—	-	—		—
—	—	100	1	-	—	-	-	-	—
600	5	648	2	600	2 600	5 600	4 600	•2	60O\|
__	__	_	—	-	-	—	—		50\|
—	—	504	8	—	—	—	— 547	5
—	—	720	1	—	—	: :	720	1	_i
.....	—	150	1	-	—	— —	— 150	1	—
-	—	540	2	-	540	2	_ __
540	2	576	5	540	1 540	1 510	2 540	5	1
—	—	50	1	-	—	....	-		• • \|
540	1	510	1	-	540	2 510	2		—I
600	1	600	1	-	_	510	1 540	1
-	—	—	-	-	:	...	720	2
600	1	600	2	540	1 540	2 510	\| 1 540	1	-
600	1	> 480	2	>540	1	276	1 > 600	1	—
—	__		—		__	— —	-		■
_	—	—	—			--	> 345	1

be -

1 Åtnjuter ej kost. — 2 Samt anstaltstillägg, för en å 100 kr., för den andre å 50 kr. — 3 Samt per -

Lund	Malmö	Götoborg	Vänersborg	Kristine- hamn	Säter	Härnösand	Östersund	Piteå
konfcan av-löning per är	an-tal Lo-fot t-ni n-gir	kontan av-löning per hr	an-tal bc-fatfc-n in-går	kon tan av-löning per är	an- tal be- fatt nin g.r	ko n tan av-löning por är	an-tal be fatt ni ii t/ar	kon tan av-löning per nr	au- ; tal : be-fatt-nin-1 gar	kontan av-löning por ar	au-; tal be-fatt-nin-gar	kontan av-löning per är	an* ; tal be-fatt-n in-går	kontan av-löning per är	! all-fe tal be-fäl t-uin-gar	kontan av-löning por är	an- I tal be-i fat t-l nin-går
kr.	j 81.	kr.	st.	kr.	åt.	kr.	st.	1 kr.	\| st.	kr.	j st.	kr.	1 st.	kr.	! ‘ st.	kr.	!st- i
1 1,561	> 1			‘1,50c	1	11,62(	i	‘1.56C	j i	‘1,56(	r i	90(	> i	11,561	1 1	1,141	''! 1 !
	—				t —		—		1 _	lOt	> i				1 —	20(	»i 1''
1 i,32C	1		—				—	72C	! i	1,021	>\| i				—	1,140	11
96C	1		-	72C	1	72C	i	72C	i	72i	1 i		—	720	1 i	721	i 11
123	1		—	15C	1	10C	i		—	15C	j i		—	150	l	101	• 1
	—		—		—	100	i		—		1 _		_				— !
720	1		—		—		_	_			\|						1
100	1		—		—		—	—	_		_				_		!
720	1	—	—	—	—	—	—	_	_								f . i
100	1	—	—	—	—	—	• —	_	_								j
648	5	600	i	672	1	630	i	600	i	672	3	576	2	600	4	<400	2 \|
O o	5	—	—	600	3	600	3	552	i	600	4		— -			532	3 1
—	—	—	—	—	—	504	2	480	4	—	—	—	--	_	_	_	_ j
—	—	—	—	—	—	504	1	—	—	—	—	—	_	_	_		_ I
—	—	—	—	—	—	2 720	2	—	—	720	1	-	—	720	1	720	1 !
	—	—	—	—	—	—	—	—	—	150	1	—	—	150	1	100	1 i
—	—	—	—	—	—	50	1	—	—	—	—	_		_	_	50	1
960	1	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	_	_	_	_
—	—	-	—	—	—	576	1	—	—	—	—	_	_	_	_		_•
540	2		—	576	2	480	4	540	2	540	4	-	—	576	2	532	1
480	4	—	—	576	1	480	2	540	2	540	4			576	1	532	1
600	1	60o	i	576	1	480	1	540	1	540	1	540	1	576	l	5471	1 \|
—	—	—	—	—	—	576	1	—	—	—	—-	-i		_	_	_.j	_ \|
—	-	—	— .	—	—	720	1	—	—	—	—	j	—	___	_	_i	\|
—	—	—	—	—	—	150	1	—	—	—	—	—	—	_	_	_	_ i
	—		—	H	—	200	1	—	—	—	-.		_	_	__		j
510	1	—	—	600!	1	540	1	540	1	540	1	540	1	576	1	532‘	1
1 600	1	—	—	60j	2	1 510	1	1 344	—	'' 388	1	1 300	1	1 360	1	1 3001	1
—	—	—	—	!	—	-	—		—	—	—	100!	1	J	—	-1	—- i
—	—	—	—	_i	—	—	—	-i	—	—	—	— i	—		—	_j	_ i

sonligt lönetillägg å 50 kr,

260

	Stockholm	Uppsala	Nyköping	Vadstena	Växjö	Västervik	Visby
Tjänstebefattning	kontant av-löning per år	an- tal be- fatt- uin- gar	kontant av-löning per år	an-tal be-fäl t-uin-gnr	kontant av-löning per år	an- tal 1 e-fatt-nin-gar	kontant av-löning per år	an- tal be- fatt- nin- gar	kontant av-löning per år	an- tal be- fatt- nin- gar	kon! ant av-löning per år	an- tal be- fatt- nin- gar	kontant av-löning per år	an-tal be-fatt-u in-går
	kr.	st.	kr.	st.	kr.	st.	kr.	st.	kr.	st.	kr.	st.	kr.	st.
Skräddare........	720	i	720	i	720	i	720	i	720	i	720	i	—	—
anstaltstillägg ....	150	i	150	i	—	—	150	i	.50	i	150	i	—	—
personl. tillägg . . .
Skrädderibiträde.....	—	—	648	4	—	—	648	3	648	2	648	2	'' —	—
personl. tillägg . . .	—	—	—	—	—	—	60	1	—	—		—	—	—
Skomakare.......	720	i	720	1	720	i	720	1	720	1	720	1	—	—
anstaltstillägg ....	150	i	150	1	—	—	150	1	50	1	150	1	■ —	—
personl. tillägg . . .	50	i
Skomakarebiträde ....	—	—	648	2	—	—	648	3	648	1	648	2	—	—
personl. tillägg . . .	—	—
Snickare........	720	i	720	1	720	i	720	2	720	1	720	1	—	—
anstaltstillägg ....	150	i	150	1	—	—	150	2	50	1	150	1	—	—
personl. tillägg ....	50	i									100	1	—	—
Snickeribiträde.....	—	—	648	3	—	—	648	1	648	1	648	2	—	—
personl. tillägg . . .
Hälare.........	720	i	720	1	—	—	720	1	720	1	720	1	—	—
anstaltstillägg ....	150	i	150	1	—	—	150	1	50	1	150	1	—	—
personl. tillägg . . .	50	i	—
Måleribiträde......	—										648	2	—	—
Bryggare........	—	—	—	—	—	—	720	1	—	—	—	—	—	—
anstaltstillägg ....	—	—	—	—	—	—	150	1	—	—	—	—	—	—
Murare.........	—	—	720	1	—	—	720	1	720	1	720	1	—	—
anstaltstillägg ....	—	—	150	1	—	—	150	1	50	1	150	1	—	—
personl. tillägg . . .	—
Smed..........	—	—	720	2	720	i	720	1	720	1	720	1	—	—
anstaltstillägg ....	—	—	150	2	—	—	150	1	50	1	150	1	—	—
personl. tillägg . . .	—
Smed- resp. mureribiträde .	—	—	—	—	—	—	—	—	—		390	1	—	—
personl. tillägg . . . Sadelmakare, tapetserare,	—										720
glasmästare.....	\| —	—	720	1	—	—	—	—	—	—	1
anstaltstillägg ....	i _	—	150	1	—	—	—	—	—	—	150	1

Samt anstaltstil lägg å 48 kr.

2<il

Lund	Malmö	Göteborg	Vänersborg	Kristine- hamn	Säter	Härnösand	Östersund	Piteå
kontant av-löning per är	an- tal te- fatt- nin- gar	kontant av-löning per Er	an- tal be- 1''att- uiu- gar	kon tan 1 nv- '' lätting per Er	an- tal be- fatt- niu- gar	kontant av-löning per iir	an-tal be-ftttt-n in-går	kontant av- löning per Er	an-tal be-fäl t-n in-går	kontant av-löning per Er	an-tal bc-ftttt-n in-går	kontant av-löning per Er	an- tal be- fatt- nin- uur	kontant av-löning per Er	an-tal lie-fa tt-nin-gar	kontant av-löning per Er	an- tal be- fatt- nin- gar
kr.	st.	kr.	st.	kr.	ht.	kr.	st.	kr.	st.	kr.	st.	kr.	st.	kr.	st.	kr.	st.
720	3	—	—	720	i	720	i	720	i	720	i	720	i	720	1	720	i
48	2	—	—	150	i	150	i	150	i	150	i	150	i	150	i	100	i
—	—	—	—	—	—	648	2	648	i	648	3	—	—	648	i	—	—
720	3	—	—	720	i	720	1	720	i	720	1	720	i	720	i	720	i
48	2	—	—	150	i	150	1	150	i	150	1	150	i	150	i	100	i
								50	i	—	—	—	—	—	—	_	_
—	—	—	—	—	—	648	2	648	i	648	1	—	-	648	i	—	—
720	1	—	—	720	i	720	1	720	i	720	1	720	i	720	i	720	i
150	1	—	—	150	i	150	1	150	i	150	1	150	i	150	i	100	i
150	1	—	—	—	—	—	—	50	i	100	1	—	—	_	_	_	_
''720	3	—	—	648	i	648	3	648	2	648	3	—	—	648	i	—	—
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	_	_
720	1	—	—	720	i	720	1	720	1	720	1	—	—	720	i	720	i
150	1	—	—	150	i	150	1	150	1	150	1	—	—	150	i	100	i
200	1	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	_	_
—	—	—	—	—	—	648	2	—	—	648	1	—	—	648	i	_	_
—	—	—	—	—	—	720	1	—	—	—	—	_	_	_	_
—	—	—	—	—	—	150	1
720	1	—	—	720	i	720	1	720	1	720	1	. -	—	720	i	720	i
150	1	—	—	150	i	150	1	150	1	150	1	—	—	150	i	100	i
—	—	—	—	—	—	—	—	100	1	—	—	—	—	—	—	_	_
720	1	—	—	720	i	720	1	720	1	720	1	—	—	720	i	_	_
150	1	—	—	150	i	150	1	150	1	150	1	—	—	150	i	—	—
—	—	—	—	—	—	480	1	—	—	600	2	—	—	432	i	532	i
																50	i
—	—	—	—	—	—	720	1
—	—	—	—	—	—	150	il	—	—	—	—	—	—	—	—	—-	—

i f Tjänstebefattning ■	.Stockholm	Uppsala	Nyköping	Vadstena	Växjö	Västervik	Visby
kontant av-löning per år	an- tal be- fatt- nin- gar	kontant av-löning per år	an- tal be- 1''att- nin- gar	kontant av-löning per år	an- tal be- fatt- nin- gar	kontant av-löning per år	{in-till be-ta 11-nin-gar	kontant av-löning per år	an- tal be- fatt- nin- gar	kontant av-löning per år	an- tal be- fatt- nin- gar	kontant av-löning per år	an- tal be- fatt- niu- gar
	kr.	st.	kr.	st.	kr.	st.	kr.	st.	kr.	st.	kr.	st.	kr.	st.
Plåtslagare.......	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
anstaltstillägg ....	—	-	—	...	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Boktryckare.......	960	i		—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Orgelnist1.......	220	i	240	i	ISO	—	300	• i	180	i	240	i	—	—
D:o 1 .......	-	-	180	i	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Vaktmästare hos direktion1			300	i	—	—	—	—	—	—	240	i	—	—
Trädgårdsmästare ....	960	i	>1200	i	600	i	*1080	t	960	i	960	i	-	—
personl. tillägg . . .		—	275	i	-	—	300	i		—	—	—	—	—
Befallningsman.....			720	2	—	—	720	i	960	i	900	i	—	-
anstaltstillägg ....			150	2	-	—	150	i	—	—	—	—:	—	—
personl. tillägg . . .			-		—	—	—	-	—	—	—	—	—
Stalldräng I (kusk) . . .	648	i	450	1	-	—	540	2	510	i	• —	—	...	-
D:o XI.......	540	i	—	—	—	—	—	—	540	2	—	—	—	—
Trädgårdsdräng I . . . .	450	2	540	2	-	-	540	2	540	1	540	l	—	—
l):o II ....	—		450	2	—	—	360	2	510	1	432	l	...	....
I):o III ....			384	2	—	—	—	-	—	—	403	l	—	—
Fördräng........			—	—	—	—	—	-	—	—	—	—	—	—
! Svinskötare I......	—		—	—	-	—	540	1	—	—	540	l	—	-
D:o II......			504	1	—	—	360	1	—	—	—	—	...	—
j Jordbruksdräng I ....	—	-	450	1	—	—	540	1	510	2	480	l	—	—
D:o II ....		—	—	—	-	—	—	—	—	—	—		—	—
Ladugårdsförman.....			576	1		—	—	—	540	1	540	l	—	...
Bageriverkmästare ....	—		1,728	1	o? ja	■n	—	—	—	-’	—	—	—	—
hyresbidrag.....	—	—	£50	1	a o -2 «	ZJ 2	—	—	-	—	—	—	—	—
Bageribiträde, kavlare . .			1,684	1	ees -93 Cg	TZ bij	-	—		'' —	—	—	—	—
D:o , trågarbetarc			1,622	1	3-5		—	—	—	—	—	—		—
B:o , ngnsarbet. I	—		1,684	1	ri- £ »-t Q rt .2	: tf 25
D:o , d:o II	—	—	1,312	1	:3 = S tf	‘c?	—	—	—	—	—		—	—
1 D:o , bordsarbet. .		—	1,312	1	0.5	tf	-	—	—	—	—	—	—	—
D:o , spritsare . .	—	—	374	1	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
\| Köksbiträde, diskare . . .	—	—
! Skrivbiträde.......	720	i	720	1	—	—	—	—	720	1	720	l	—	—

1 Åtnjuter ej kost. — 1 Samt personligt lönetillägg å 125 kr.

Lund	Malmö	Göteborg	Vänersborg	Kristine- hamn	Säter	Härnösand	Östersund	Piteå
	an-		an-		an-		au-		an-		an-		an-		an-		au-
kontant	lal	kontant	tal	kontant	tal	kontant	tal	kontant	tal	kontant	tal	kontant	tal	kontant	tal	kontant	tal
av-	bo-	av-	be-	av-	be-	av-	be-	av-	be-	av-	be-	av-	be-	av-	be-	av-	be-
löning	fatt-	löuinix	fatt-	löning	fatt-	löning	fatt-	löning	fatt-	löning	fatt-	löning	fatt-	löning	fai t-	löning	fatt-
per år	lun-ga r	per år	n in-går	per år	nin gar	per år	uin- gar	per ar	nin- gar	per år	uiu- gar	per år	hin- gar	per år	nin- ^ar	per är	nin- gar
kr.	»t.	kr.	st.	kr.	st.	kr. 720	st. 1	kr.	st.	kr. 720	st. 1	kr.	st.	kr.	st.	kr.	st.
		-	--			150	1		—	350	i		—	--	—		—
—		—	—				....	—	—	—	—	—	—	—		—	—
300	i	—	—	180	1	270	1	240	i	240	i	344	i	240	3	180	i
180	i	—	—	180	i	180	1			—	—	—	—-			60	i
11 200	i	—	—	900	i	''900	1	960	i	960	i	900	i	960	1	840	i
300	i	—	—	-	—			50	i	—	—	—	—	—	—	100	i
—			—	720	i	720	1	—	—	900	i	—	—	720	3	720	i
		—		150	i	150	1	—	—	—	—	—	—	150	1	—	—
		—	—	—	—	290	—	—	—	—	—	—	—	—	—		—
540	i	~r	—	504	i	480	1	480	i	540	i	540	i	600	1	532	i
		—	—	—	—	450	1	—	—	—	—	—	—	576	1	—	—
540	i	—	—	504	i	510	1	540	i	540	2	504	i	576	1	540	i
420	i	—	'' —	360	i	492	1	388	i		—	—	—-	432	1	432	i
		—	—	—	—	450	1	360	i	—	—	—	__	—	—	—	—
—	....	—	—	—	—	540	1	540	i	—	—	—	—	600	1	—	—
540	i	—	—	—	—	2 540	1	540	. i	. 540	1	—	—		—	532	—
480	i	—	—	—	—	480	1	—	—	—	_	—	—	—	•		_
—	—	—	—	/ 504	2	450	1	480	3	540	6	—•	—	576	1	—	—
	—■	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
—	-	—	—	—	—	540	1	540	1	540	1	—	—	—	—	—	—
—	—	—	—	-	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	*	—	—
—	-	—		—	—	--	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
''	-	—	—	—	-	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
—						—
—		—	—	—	—	—	—	-	—		—	—	—	—	—	—	—
—	—	—	—	—	—		—	. —	—	—	—	—	—	—		—	—
—	—	—		....	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
—	—	-	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	504	i	—	—	—	—
720	i	—	—	720	1	720	1	720	1	720	1	—	—-	—	—	—	—

264

	Stockholm	Uppsala	Nyköping	Vadstena	Växjö	Västervik	Visby
Tjänstebefattning	kontant av-löning per år	an- tal be- fatt- nin- gar	kontant av-löning per år	an-tal be-fäl t-nin-gar	kontant av-löning per år	an- tal be- fatt- nin- gar	kontant av-löning per år	an- tal be- fatt- nin- gar	kontant av-löning per år	an-tal be-fäl t-nin-gar	kontant av-löning per år	an- tal bc- fatt- nin- gar	kontant av-löning per år	an- tal be- fatt- nin- gar
	kr.	st.	kr.	st.	kr.	st.	kr.	st.	kr.	st.	kr.	st.	kr.	st.
Hushållerska......	720	i	900	i	540	i	780	i	720	i	780	i	480	i
Hushållerskas närmaste bi-träde ........	480	i	576	i	300	i	390	i	360	i	403	i
Kokerska........	420	2	456	i	—	—	390	i	432	i	—	—	—	—
Köksbiträde I......	302	4	398	3	270	2	276	5	.276	5	330	2	276	2
D:o II......	—	—	300	6	—	—	—	—	—	—	288	5	—	—
Tvättförestånderska . . .	576	1	600	1	450	1	540	1	510	1	540	1	—	_
Tvättförestånderskas när-maste biträde ....		_	360	1	_	_	360	1	302	1	360	1
Strykerska.......	360	2	324	3	—	—	312	1	288	1	—	-T-	—	—
Tvättbiträde I......	302	7	300	11	270	2	312	1	276	6	330	4	330	1
D:o II......	—	—	—	—	—	—	276	7	—	—	288	5	244	1
Bageri förestånderska . . .	—	—	—	—	450	i	480	1	450	1	480	1	—	—
Bageriförestånderskas när-maste biträde ....	_	_	_	_	_	_	312	1	_		330	1
Bageribiträde I.....	—	—	—	—	270	i	276	4	276	2	288	4	—	—
D:o II .....								—		—	—	—	—	—
Arbetsförestånderska . . .	600	1	576	2	—	—	576	1	—	—	576	1	—	—
Väverska . •.......	416	1	416	1	—	—	420	1	403	1	420	2	—	—
Sömmerska.......	—	—	416	1	—	—	403	1	403	1	420	2	—	—
Sömmerskebiträde ....	—	—	403	2	_	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Bryggerska.......	—	—•	—	—	■ -	—	—	—	302	1	—	—	—	—
Städerska I.......	302	4	300	13	270	2	276	6	276	5	288	9	244	1
D:o II.......	—	—	—	—	—	—	420	1	288	1	—	—	—	—
Telefonist........	—	—	360	1
Ladugårdspiga......	—	—	216	1	—	—	—	—	__	—	—	—	—	—

Gned	Mai mö	Göteborg	Vänersborg	Kristine- hamn	Säter	ilärnösand	Östorsnnd	Piteå
kontant av-löning per är	an- tal be- ftttt- niu- gar	kontant av-löning per är	an- tal be- fntfc- nin- gar	kontant av-löning per är	an- tal be- fntt- nin- gar	kontant av-löning per år	a ii- tal be- fatt- nin- gar	kontant av-löning per är	an- tal be- fatt- nin- gar	kontant av-löning per nr	an- tal be- fatt- uin- gar	kontant av-löning per år	an- tal be- fatt- nin- gar	kontant av-löning per är	an- tal be- futt- nin- gnr	kontant av-löning per är	\| an-tal lie- i fatt-j nin-gar j
kr.	\| -t.	kr.	st.	kr.	st.	kr.	8t.	kr.	st.	kr.	st.	kr.	st.	kr.	st.	kr.	st.
90(1	i	480	i	720	1	780	l	780	i	780	i	660	i	780	i	660	\| 1 j
450	i		—	360	l	420	i	403	i	450	i	360	i	360	i	330	i
	—	-	—	480	1	-360	l	-		450	t			360	i	330	i
360	2	288	2	330	2	276	5	330	2	330	4	288	3	288	5	288	4
288	6	—	—	288	2		—	288	5	288	3			—	—	_	—
720	1	—	—	480	1	570	i	480	1	600	1	540	1	540	1	480	1
420	1	—	—	360	1	360	i	360	1	360	1	360	1	360	1	330	1
	—	—	—	360	1	312	3	-	--	—	—	—		360	1	—	—
324	3	324	2	330	2	264	7	330	4	330	5	288	3	360	1	288	6
288	9	-	—	288	5			288	4	288	5	■ -	—	288	5	—	—
600	1	—	—	480	l	570	1	480	1	480	1			480	1	480	1
400	1	_-	—	—	—	360	1	330	1	360	1		—	360	1	330	1
288	4	—	—	360	1	264	5	288	4	288	4	—	-	288	3	288	3
	—	—	—	288	1	—		—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
576	1	—	—	576	1	570	1	—	—	576	2	—	—	576	1	—	—
420	2	—	—	—	—	403	1	420	1	403	1	403	1	403	1	—	—
420	2	—	—	403	1	403	2	420	1	403	2	403	1	403	2	403	1
360	1	—	—	—	—	-		-	—	-	-		—	—	—		_
288	4	240	1	288	4	288	6	288	7	288	7	258	3	288	5	288	1
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	288	1	—	—	—	—
360	1	—	—	—	—	300	1	—	—	—	—-	—	—	—	—	330	1
	—	— \	—	-	—	252	1	-	—	—	—	-	--	-	—	—

34—-173775. Lönereglering.*kommitténs bet. LVU.

Bil. II.

266

Fördelning på de olika anstalterna för sinnessjuka av befattningar,
som föreslås till uppförande på ordinarie stat, uppgjord
med tillämpning av det i 1918 års utgiftsstater upptagna antalet
befattningar av hänförligt slag.

A. Befattningar, vilkas antal best«äninies av Konung och riksdag.

I. Sjukvårdspersonal.

Uppsyningsman av l:a graden.

Stockholm 1, Uppsala 2, Vadstena 1, Västervik 2, Lund 2, Vänersborg 1,
Kristinehamn 1, Säter 2, Östersund 1 = 13.

Uppsyningsman av 2:a graden.

Nyköping 1, Växjö 2, Göteborg 1, Härnösand 1, Piteå 1 = 6.

Uppsyningsman av 3:dje graden.

. Uppsala 2, Vadstena 1, Västervik 1, Lund 2, Malmö 1, Vänersborg 1,

Kristinehamn 1, Säter 2, Östersund 1 = 12.

Förestånderska av l:a graden.

Stockholm 1, Uppsala 2, Vadstena 1, Växjö 1, Västervik 1, Lund 2,
Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 1, Östersund 1 = 12.

Förestånderska av 2:a graden.

Nyköping 1, Växjö 1, Visby 1, Malmö 1, Göteborg 2, Härnösand 1,
Piteå 1 = 8.

Förestånderska av 3:dje graden.

Uppsala 3, Vadstena 2, Växjö 3, Västervik 1, Lund 2, Göteborg 1, Vänersborg
1, Kristinehamn 1, Säter 1, Härnösand 1, Östersund 1, Piteå 1 = 18.

II. Ekonomipersonal.

Maskinmästare av l:a graden.

Uppsila 1, Vadstena 1, Västervik 1, Lund 1, Vänersborg 1, Kristinehamn
1, Säter 1, Östersund 1 = 8.

Maskinmästare av 2:a graden.

Stockholm 1, Växjö 1, Göteborg 1, Härnösand 1, Piteå 1 = 5.

Maskinist av l:a graden.

Uppsala 2, Vadstena 1, Växjö 1, Västervik 1, Lund 1, Göteborg 1, Vänersborg
1, Kristinehamn 1, Säter 1, Östersund 1, Piteå 1 = 12.

Maskinist av 2:a graden.

Stockholm 2, Uppsala 1, Nyköping 1, Vadstena 1, Växjö 2, Västervik 1,
Lund 1, Malmö 1, Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 1, Härnösand 1, Piteå 1= 15.

HantverJcsföreståndare av l:a graden.

Uppsala 3, Vadstena 3, Västervik 3. Lund 3, Vänersborg 3, Kristinehamn
3, Säter 3, Östersund 3 = 24.

HantverJcsföreståndare av 2:a graden.

Stockholm 4, Uppsala 7, Nyköping 4, Vadstena 6, Växjö 6, Västervik Ö,
Lund 5, Göteborg 7, Vänersborg 8, Kristinehamn 4, Säter 6, Härnösand 3, Östersund
5, Piteå 7 = 78.

Trädgårdsmästare.

Stockholm 1, Uppsala 1, Vadstena 1, Växjö 1, Västervik 1, Lund 1, Göteborg
1, Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 1, Härnösand 1, Östersund 1,
Piteå 1 = 13.

Befallningsman.

Uppsala 1, Vadstena 1, Växjö 1, Västervik 1, Lund 1, Göteborg 1, Vänersborg
1, Kristinehamn 1, Säter 1, Östersund 1, Piteå 1 == 11.

Köksförestånderska av l:a graden.

Stockholm 1, Uppsala 1, Vadstena 1, Västervik 1, Lund 1, Göteborg 1,
Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 1, Östersund 1 = 10.

268*

Köksförestånderska av 2:a graden.

Nyköping 1, Växjö 1, Härnösand 1, Piteå 1=4.

Köksförestånderska av 3:dje graden.

Visby 1, Malmö 1 = 2.

Tvättförestånderska av l:a graden.

Stockholm 1, Uppsala 1, Vadstena 1, Västervik 1, Lund 1, Göteborg 1,
Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 1, Östersund 1 = 10.

Tvättförestånderska av 2:a graden.

Nyköping 1, Växjö 1, Härnösand 1, Piteå 1 = 4.

Bageriförestånderska av T.a graden.

Lund 1, Vänersborg 1 = 2.

Bageriförestånderska av 2:a graden.

Nyköping 1, Vadstena 1, Växjö 1, Västervik 1, Göteborg 1, Kristinehamn,
1, Säter 1, Östersund 1, Piteå 1 = 9.

Arbetsförest ånderska.

Stockholm 1, Uppsala 2, Vadstena 1, Västervik 1, Lund 1, Götehorg 1,
Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 2, Östersund 1 = 12.

B. Befattningar, vilkas antal bestämmes av Knngl. Maj:t.

I. Sjukvårdspersonal.

Förste skötare och skötare.

Stockholm 20, Uppsala 86, Nyköping 21, Vadstena 55, Växjö 60, Västervik
86, Visby 6, Lund 67, Malmö 6, Göteborg 29, Vänersborg 86, Kristinehamn 65,
Säter 94, Härnösand 19, Östersund 43, Piteå 35 = 778.
av vilka 169 förste skötare
och 609 skötare.

Första sköterska och sköterska.

•

Stockholm 34, Uppsala 108, Nyköping 19, Vadstena 70, Växjö 30, Västervik
98, Visby 8, Lund 110, Malmö 8, Göteborg 46, Vänersborg 86, Kristinehamn 76,
Säter 88, Härnösand 24, Östersund 66, Piteå 33 = 904.
av vilka 196 första sköterskor
och 708 sköterskor.

‘269

II. Ekonomipersonal.

Hantverkare.

Uppsala 9, Vadstena 8, Växjö 4, Västervik 8, Lund 7, Göteborg 1, Vänersborg
9, Kristinehamn 4, Säter 9, Östersund 4 = 63.

Chaufför.

Västervik 2, Vänersborg 1=3.

Eldare av l:a graden.

Stockholm 1, Uppsala 2, Vadstena 1, Växjö 1, Västervik J, Visby 1
Lund 2, Göteborg 1, Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 1, Östersund 1
Piteå 1 = 15.

Eldare av 2:a graden.

Stockholm 4, Uppsala 4, Nyköping 2, Vadstena 4, Växjö 3, Västervik 2,
Lund 4, Malmö 1, Göteborg 3, Vänersborg 3, Kristinehamn 2, Säter 6, Härnösand
2, Östersund 3, Piteå 4 = 47.

Eldare av 3:e graden.

Uppsala 4, Västervik 4, Lund 5, Vänersborg 2, Kristinehamn 3 = 18.

Magasinsföreståndare.

Vadstena 1, Vänersborg 1, Piteå 1 = 3.

Föreståndare för stall, ladugård och svingård.

Stockholm 1, Uppsala 2, Vadstena 2, Växjö 2, Västervik 2, Lund 2, Göteborg
1, Vänersborg 3, Kristinehamn 3, Säter 3, Östersund 1, Piteå 2 = 24.

Post- och städskål.

Stockholm 1, Uppsala 1, Växjö 1, Västervik 1, Lund 1, Malmö 1, Göteborg
1, Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 1, Härnösand 1, Östersund 1,

Piteå 1 = 13.

Nattvakt.

Stockholm 1, Uppsala 2, Nyköping 1, Vadstena 2, Växjö 1, Västervik 1,

Lund 1, Göteborg 1, Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 1, Härnösand 1, Öster sund

1, Piteå 1 = 16.

Manligt biträde i trädgård.

Uppsala 1, Nyköping 1, (nuvarande trädgårdsmästaren) Vadstena 1, Växjö 1,
Korsbergakolonien 1, Västervik 1, Lund 1, Göteborg 1, Vänersborg 1, Kristinehamn
1, Säter 1, Östersund 1, Piteå 1 = 13.

270

Manligt biträde i jordbruk.

Uppsala 1, Växjö 1, Korsberga 1, Västervik 1, Göteborg 1, Vänersborg 1.
Kristinehamn 1, Säter 1, Härnösand 1 = 9.

Köksförestånderskans närmaste biträde.

Stockholm 1, Uppsala 1, Vadstena 1, Växjö 1, Västervik 1, Lund 1, Göteborg
1, Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 1, Östersund 1, Piteå 1 = 12.

Tvättförestånderskans närmaste biträde.

Stockholm 1, Uppsala 1, Vadstena 1, Växjö 1, Västervik 1, Lund 1, Göteborg
1, Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 1, Östersund 1, Piteå 1 = 12.

Bageriförestånderskans närmaste biträde.

Vadstena 1, Västervik 1, Lund 1, Göteborg l, Vänersborg 1, Kristinehamn
1, Säter 1, Östersund 1, Piteå 1 = 9.

Sömmerska och väverska.

Stockholm 1, Uppsala 2, Vadstena 2, Växjö 2, Västervik 2, Lund 4, Göteborg
1, Vänersborg 2, Kristinehamn 2, Säter 2, Härnösand 2, Östersund 2,
Piteå 1 = 25.

Vid uppgörande av ovanstående fördelning har följande iakttagits:

Stockholms hospital: En skolad översköterska arbetsledarinna, kunnig i
bandslöjd har upptagits som arbetsförestånderska.

Uppsala hospital och asyl: En eldare tillika plåtslagare har upptagits som
hantverksföreståndare av 2:a grad; en eldare för pumpen vid hospitalet som maskinist
av 2:a grad; av anstaltens nuvarande två befallningsman har endast en
upptagits i denna grad, i enlighet med sakkunnigas förslag; den andre har upptagits
som manligt biträde i jordbruket.

Nyköpings hospital: Nuvarande trädgårdsmästaren har upptagits som

manligt biträde i trädgård. I kök, tvätt och bageri har icke upptagits något
förestånderskans närmaste biträde; samma förhållande gäller vid Visby hospital,
Malmö asyl och Härnösands hospital.

Vadstena hospital och asyl: En maskinist vid pumpverket har upptagits
soifi maskinist av 2:a graden; av anstaltens två snickare har en upptagits som
hantverksföreståndare av l:a grad; den andre som hantverkare.

Västerviks hospital: Någon föreståndare i stall är ej upptagen, då befattningen
innehaves av en av chaufförerna; av anstaltens två sömmerskor och två
väverskor är endast en av vardera upptagen i ordinarie stat.

Lunds hospital och asyl: Av anstaltens tre uppsyningsman hava två upptagits
som uppsyningsman av l:a grad, den tredje som uppsyningsman av 3:e
grad. En arbetsförman har upptagits som befallningsman. Av skräddarna, sko -

271

makarna och snickarna har endast en av varje slag upptagits som kant verksto reståndare
av l:a grad; de övriga som hantverkare.

Vänersborgs hospital och asyl: En förste eldare är upptagen som maski nist

av ''2:a grad; en eldare och reparatör som eldare av l:a grad; en verkstadsarbetare
och reparatör som hantverksföreståndare av 2:a grad; av anstaltens två
sömmerskor har endast en upptagits i ordinarie stat.

Säters hospital: Av anstaltens två sömmerskor har endast en upptagits i
ordinarie stat.

Härnösands hospital: En stalldräng är uppförd som biträde i jordbruket.

Östersunds hospital: Av anstaltens två sömmerskor har endast en upp tagits

i ordinarie stat.

Piteå hospital och asyl: Eu rättare och kusk har upptagits som befallningsman.

Beräkningen av antalet förste skötare och första sköterskor har verkställts
enligt följande grunder: till förra gruppen hava räknats för sjukavdelningarnas
vård ansvariga skötare samt ytterligare ett antal skötare, motsvarande 1 % av
samtliga mansavdelningarnas sjukplatser, sistnämnda summa minskad med nuvarande
antalet översköterskor ä mansavdelningar; till gruppen första sköterskor
hava räknats för sjukavdelningarnas vård ansvariga sköterskor samt ytterligare
ett antal sköterskor, motsvarande 1 % av samtliga kvinnoavdelningarnas sjukplatser,
ävensom nuvarande antalet översköterskor å mansavdelningar.

Som hantverksföreståndare av l:a grad hava upptagits skrädderiföreståndare,
skomakeriföreståndare samt snickeriföreståndare vid de större hospitalen.