UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE (Statens offentliga utredningar 1915:2)

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AVGIVET AV

DEN AV KUNGL. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902
TILLSATTA KOMMITTÉ

RÖRANDE

XLY.

STATENS VETERINÄRBAKTERIOLOGISKA ANSTALTS
UPPFÖRANDE Å ORDINARIE STAT M. M.

STOCKHOLM 1915

KUNG!;. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT Sc SÖNER
143807

INNEHÅLL.

Sid.

Underdånig skrivelse till Konungen...............r—ii.

Betänkande och förslag.

Inledning.............................. 1.

Till kommittén remitterade framställningar.............69.

A) Angående upphörande av skyldighet för laboratorn vid statens

veterinärbakteriologiska anstalt att undervisa i bakteriologi vid
veterinärhögskolan...................... »

B) Angående statens veterinärbakteriologiska anstalts uppförande

på ordinarie stat m. m....................87.

Statens veterinärbakteriologiska anstalts organisation och uppgifter . 103.

Kommitténs förslag........................107.

Uppförande å ordinarie stat av statens veterinärbakteriologiska

anstalt............................»

Fråga om upphörande av skyldighet för laboratorn vid anstalten

att undervisa vid veterinärhögskolan...............112.

Särskilda befattningar vid statens veterinärbakteriologiska anstalt . 121.

Arbetstid å tjänsterum......................130.

Semester eller annan kostnadsfri ledighet.............131.

Avlöning svillkor.........................132.

Anslag till tillfälliga biträden och vikariatsersättning ar ...... 136.

Särskilda anslag till beredning av tuberkulin m. m.........139.

Stat m. m............................142.

Särskilt yttrande ................>. . .......144.

Till KONUNGEN.

Deri kommitté, åt vilken Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 uppdragit
att avgiva underdånigt utlåtande och förslag rörande reglering av statens
ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden m. m., har den 28 januari

1915 avgivit yttrande i fråga om anslag till avlöning åt exekutionsbetjäningen
i Stockholm, innefattat i delen XLIV av kommitténs tryckta
betänkanden.

Sistnämnda dag avgav kommittén tillika skriftligt yttrande till statsrådet
och chefen för lantförsvarsdepartementet i fråga om ålderstillägg till
två biträden av tredje lönegraden hos arméförvaltningen (med ordningsnummer
39 bland kommitténs skriftliga utlåtanden).

Därefter har kommittén den 8 februari 1915 avgivit underdånigt
utlåtande i fråga om tillsättning av tjänster vid länsstyrelsen i Stockholms
län (med ordningsnummer 40 bland de skriftliga utlåtandena).

Kommittén får härmed i underdånighet överlämna delen XLV av
sina tryckta betänkanden, innefattande utlåtande och förslag angående
uppförande å ordinarie stat av statens veterinärbakteriologiska anstalt, m. m.

Vid detta betänkande är fogat särskilt yttrande av undertecknade
Pers och Stenström.

Stockholm den 13 februari 1915.

Underdånigst
F. H. SCHLYTERN.

Philip Klingspor. Aug.
Carl Persson.

Nilsson. And. Pers.

Karl Stenström.

Elis Sidenbladh.

Statens veterinärbakteriologiska

anstalt.

Inledning.

Med anledning av en utav medicinalstyrelsen uti skrivelse den 18
januari 1897 gjord framställning uppdrog Kungl. Maj:t den 29 oktober
samma år åt en kommitté att ej mindre utreda, huruvida det kunde anses
behövligt eller lämpligt, att i Sverige inrättades en statsanstalt dels för
diagnostiskt bakteriologiska samt medicinskt statistiska ävensom rättsmedicinska
undersökningar, dels ock för tillverkning av terapevtiskt bakteriologiska
medel och vacciner, än jämväl avgiva det förslag beträffande eu
sådan anstalts anordning och omfattning, vartill utredningen kunde föranleda.

Denna kommitté avgav den 30 november 1899 betänkande och Kommittébe ö

tänkande M/n

förslag om inrättande av en statsmedicmsk anstalt. 1899.

Beträffande omfånget av en sådan anstalt ansåg kommittén, att de
för anstalten angivna uppgifter icke kunde tillbörligen tillgodoses, med
mindre än att tre laboratorier inrättades med sinsemellan skilda arbetslokaler,
nämligen:

ett för bakteriologiska arbeten;

ett för kemiska och fysikaliska undersökningar, hörande till hygienens
och farmaciens områden; samt

ett för rättsmedicinska undersökningar.

En av kommitténs ledamöter, professorn vid veterinärinstitutet J. Reservation.
Svensson, föreslog uti avgiven reservation, att det bakteriologiska laboratoriet
skulle upprättas med två avdelningar, en för medicinsk och en för
veterinär bakteriologi.

1—143807. Löneregleringskommittcns bet. XLV.

Yttranden
över kommitténs
förslag.

Kung!, proposition
vid 1907
års riksdag.

Över kommitténs betänkande och förslag inkom medicinalstyrelsen
den 19 januari 1900 med infordrat underdånigt utlåtande, varefter yttranden
avgåvos av lantbruksstyrelsen, direktionen över veterinärinstitutet
och institutets lärarkollegium, kanslern för rikets universitet, karolinska
institutets lärarkollegium samt medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund.

Sedermera avgav medicinalstyrelsen nytt utlåtande av den 24 september
1902.

Slutligen anbefallde Kungl. Maj:t den 7 november 1906 medicinalstyrelsen
att avgiva förnyat utlåtande särskilt beträffande kostnaderna för
den ifrågasatta anstalten, och inkom styrelsen den 30 november 1906 med
det sålunda infordrade utlåtandet.

Vad angår det av förenämnda kommitté föreslagna laboratoriet för
bakteriologiska arbeten, hade medicinalstyrelsen i sitt först avgivna utlåtande
anslutit sig till kommitténs pluralitet.

Föredraganden för veterinärärenden hos styrelsen professor J. Lundgren
instämde emellertid i den reservation, professor Svensson avgivit.

Sedan samtliga övriga i ärendet hörda myndigheter, däribland särskilt
lantbruksstyrelsen, med styrka framhållit angelägenheten därav, att
ett särskilt laboratorium för veterinärbakteriologiska forskningar inrättades,
ansåg sig medicinalstyrelsen icke längre böra motsätta sig det mera omfattande
organisationsförslaget utan tillstyrkte, att två likställda föreståndare,
eu var med sin assistent, måtte anställas på den bakteriologiska avdelningen.

Frågan om inrättande av en statsmedicinsk anstalt underställdes
den 12 januari 1907 Kungl. Maj:ts prövning av chefen för civildepartementet,
sedan han i vissa delar berett denna fråga efter samråd med chefen
för jordbruksdepartementet.

Föredragande departementschefen erinrade, hurusom enligt kommitténs
förslag den statsmedicinska anstalten skulle komma att bestå av tre
särskilda laboratorier, det bakteriologiska, det hygieniskt-farmacevtiska och
det rättsmedicinska, men att enligt medicinalstyrelsens senare på de i
ärendet hörda myndigheternas yttranden stödda förslag skulle i stället för
det bakteriologiska laboratoriet inrättas två särskilda laboratorier, ett för

medicinskt-bakteriologiska arbeten och ett för veterinär-bakteriologiska arbeten.

Departementschefen anslut sig till förslaget om inrättandet av fyra
laboratorier, dock att farmacien borde uteslutas ur programmet för anstalten
samt det rättsmedicinska laboratoriet erhålla benämningen rättskemiska
laboratoriet.

Vidkommande särskilt frågan om inrättande av ett laboratorium för
veterinär-bakteriologiska arbeten, sade sig departementschefen ej hava mycket
att tillägga till de skäl, som anförts till stöd för behovet av ett från
det medicinskt-bakteriologiska skilt laboratorium för omförmälda ändamål.
En sammankoppling av de båda laboratorierna skulle säkerligen visa sig
lika otillfredsställande ur medicinsk som ur veterinär synpunkt. Det syntes
departementschefen också vara klart, att det dåvarande tillståndet i längden
vore ohållbart. Ifrågavarande undersökningar verkställdes för det dåvarande
vid veterinärinstitutet, men medicinalstyrelsen sökte givetvis i det
längsta undvika, att institutets lärarkrafter toges i anspråk för dylika
uppgifter, som till stor del vore för undervisningen främmande. Att därigenom
landets husdjursskötsel bleve i viss mån lidande, ansåg departementschefen
vara uppenbart.

I sammanhang med hemställan att vid den statsmedicinska anstalten
måtte anordnas jämväl ett veterinärbakteriologiskt laboratorium, påpekade
departementschefen emellertid, att verksamheten vid detta laboratorium icke
syntes böra begränsas till undersökningar av rent bakteriologisk art. Såsom
lantbruksstyrelsen jämväl påpekat, gåves det nämligen vissa smittosamma
husdjurssjukdomar, exempelvis elakartad lungsjuka, där diagnosen icke
kunde ställas på bakteriologisk väg utan måste ske på patologiskt-anatomisk
väg. Dylika undersökningar borde givetvis utföras å det föreslagna labotoriet.
För att anstalten skulle bliva till än större nytta för husdjursskötseln,
borde därstädes även, på sätt professor Lundgren föreslagit, företagas
undersökningar rörande sådana för lantmannen förlustbringande
smittosamma husdjurssjukdomar, vilkas orsaker vetenskapen ännu icke
lyckats utröna och i fråga om vilka några verksamma botemedel följaktligen
icke heller för det dåvarande vore att tillgå.

o ''

Till detta laboratorium syntes också böra förläggas tillverkningen
av tuberkulin, som då bereddes vid veterinärinstitutet.

Ännu en viktig uppgift för det tillämnade veterinärbakteriologiska
laboratoriet kunde, enligt departementschefens mening, bliva att anställa
försök beträffande värdet av sera och vacciner mot smittosamma husdjurssjukdomar
och, därest försöken utfölle tillfredsställande, jämväl att bereda
dylika medel. Sådana måste då för tiden anskaffas från utlandet, något
som ofta medförde omgång och ej ringa kostnader.

Med hänsyn till de jämförelsevis omfattande förberedande arbeten,
som erfordrades för den statsmedicinska anstaltens uppsättande och iordningställande,
ansåg departementschefen det icke kunna förväntas, att
verksamheten vid anstalten kunde taga sin början tidigare än med ingången
av år 1909. Det syntes honom emellertid vara synnerligen angeläget,
att om möjligt redan under år 1907 och i varje fall i god tid
under år 1908 åtgärder vidtoges för att söka förvärva skickliga laboratorieföreståndare,
så att medicinalstyrelsen måtte kunna i samråd med dem
planlägga anstaltens anordnande i detalj. Till äventyrs önskade dessutom
eu eller annan, som kunde tänkas vilja uppträda såsom sökande till någon
av dessa befattningar, att genom studier i utlandet ytterligare meritera
sig. Frågan om anskaffande av lokal syntes slutligen erbjuda svårigheter.
Allt detta gjorde, att departementschefen ansåg lämpligast, att till Riksdagens
prövning redan då hänskjötes frågan om anstaltens inrättande,
oaktat icke begärdes fastställelse å lönestat eller anvisande av anslag å
ordinarie stat.

I enlighet med departementschefens hemställan föreslog Kungl.
Maj:t, i statsverkspropositionen vid 1907 års riksdag, att Riksdagen måtte
medgiva, att med ingången av år 1909 finge i huvudsaklig överensstämmelse
med den av departementschefen angivna plan inrättas en statsmedicinsk
anstalt.

Riksdagens 1 Riksdagens skrivelse den 31 mai 1907 n:r 6 anfördes uti ifrås-a 1907.

varande ärende, bland annat, hurusom Riksdagen funnit av vad i ärendet
förekommit uppenbarligen framgå, att behovet av åtminstone två av de i
förslaget avsedda avdelningarna, nämligen den medicinsk-bakterioloffiska

u c1

och den rättsmedicinska, eller, såsom Kungl. Maj:t funnit den böra benämnas,
den rättskemiska, vore så trängande, att dess tillgodoseende icke
längre borde uppskjutas.

Vidkommande den föreslagna veterinär-bakteriologiska avdelningen
erinrade Riksdagen till en början därom, att, då 1906 års Riksdag beviljade
medel för uppförande av nya byggnader för veterinärinstitutet, den
föreslagna paviljongen för patologisk anatomi, bakteriologi in. m. i trots
av medicinalstyrelsens uttalade åsikt, att densamma vore överflödigt rymligt
tilltagen, likväl, med särskilt avseende fästat på de bakteriologiska
undersökningarnas vikt och verksamhetsområdets för dessa undersökningar
alltjämt fortgående utvidgning, bibehölls vid sitt. från början beräknade
utrymme.

Vid sådant förhållande och då därtill komme, att betänkligheter
syntes kunna yppa sig mot att från undervisningen vid veterinårinstitutet
undandraga det undersökningsmaterial, som då från landets skilda delar
till institutet inkomme, men som enligt förslaget vore avsett att ingå till
den veterinärbakteriologiska avdelningen, hade Riksdagen ansett, att det
för denna avdelning avsedda arbete, däribland även den viktiga tillverkningen
av tuberkulin och sera, borde kunna på ett tillfredsställande sätt
utföras vid veterinärinstitutet. Aven om det skulle visa sig, att med
en sådan anordning institutets lärarepersonal icke mäktade bestrida alla
de med den veterinärbakteriologiska avdelningen förenade göromål och
till följd därav en eller annan för laboratoriet särskilt avsedd tjänsteman
skulle behöva anställas, syntes i allt fåll kostnaden därför bliva obetydlig
i jämförelse med den, som skulle betingas av inrättandet av en särskild
veterinärbakteriologisk avdelning.

Enligt Riksdagens beslut skulle en statsmedicinsk anstalt bestående
av två avdelningar, en medicinskt-bakteriologisk och en rättskemisk, med
ingången av år 1909 inrättas i huvudsaklig överensstämmelse med de i
statsrådsprotokollet över civilärenden den 12 januari 1907 angivna grunder
för nämnda avdelningar av den av Kungl. Maj:t föreslagna anstalten.

Sedan vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 13 september 1907
av Riksdagens nämnda skrivelse Kungl. Maj:t beslutat, att med anledning nen för vete

rinärinstitutet
''i It 1907.

yttrande ar
institutets
lärarkollegium.

av Riksdagens beslut de till ärendet hörande handlingar skulle överlämnas
till jordbruksdepartementet, anbefallde Kungl. Maj:t den 17 september
1907 direktionen för veterinärinstitutet att avgiva utlåtande och förslag
angående utförande vid institutet av de arbeten, som skulle hava tillkommit
det ur den statsmedicinska anstalten av Riksdagen uteslutna
veterinärbakteriologiska laboratoriet, däribland även tillverkningen av tuberkulin
och sera.

Direktionen infordrade lärarkollegiets vid institutet yttrande i ämnet.

I detta sitt yttrande framhöll lärarkollegiet till en början, hurusom
ifrågasatta veterinärbakteriologiska anstalt i främsta rummet borde
stå vederbörande myndighet till tjänst med utförande av de undersökningar,
som behövdes för att ställa diagnos vid smittosamma husdjurssjukdomar,
där sådant vore möjligt på bakteriologisk väg eller genom
patologisk-anatomiska undersökningar, samt därom avgiva utlåtande till
samma myndighet. Därjämte skulle vid anstalten beredas tuberkulin och
andra bakteriella medel, som kunde anses behövliga och lämpliga i vårt
land, samt antitoxiska och antibakteriella sera, som vunnit erkännande
eller prövats vara nyttiga mot sådana smittosamma husdjurssjukdomar,
som oftare förekom me inom landet.

Ytterligare föremål för ifrågavarande anstalts verksamhet skulle
vara studier och vetenskapliga undersökningar rörande sådana för lantmannen
förlustbringande smittosamma husdjurssjukdomar, vilkas orsaker
vetenskapen ännu icke lyckats utröna och i fråga om vilka i profylaktiskt
och terapeutiskt hänseende några verksamma medel följaktligen icke heller
för det dåvarande vore att tillgå.

Det material, som för diagnostiska undersökningar komme att samlas
vid nämnda avdelning av veterinärinstitutet, tillvägagåendet vid beredning
av tuberkulin och andra liknande medel, tekniken vid serumberedning
och i synnerhet vid blodtappning och vinnande av serum för terapeutiska
ändamål ävensom annat av intresse skulle, till gagn för utbildande
av skickliga veterinärer, kunna komma undervisningen vid institutet
till godo.

Det syntes kollegiet å ena sidan nödvändigt, att anstalten i fråga
icke lössletes från veterinärinstitutet såsom utbildningsanstalt för veteri -

närer, inen å andra sidan vore det tydligt, att den icke finge i sådan
grad betungas med undervisningsskyldighet, att denna skyldighet kunde
verka hämmande på anstaltens huvuduppgift som diagnostisk serumberednings-
och forskningsanstalt. Detta borde heller icke bliva fallet, om i
spetsen för anstalten ställdes en chef, som endast hade att ombesörja den
teoretiska undervisningen i bakteriologi, under det att en assistent å avdelningen
borde leda de praktiska övningarna.

Att helt och hållet överlämna undervisningen i bakteriologi åt eu
vid nämnda anstalt tjänstgörande laborator syntes kollegiet icke överensstämmande
med institutets intressen. Om hela denna undervisning anförtroddes
åt en person med en så jämförelsevis underordnad befattning och
som dessutom stode under det omedelbara inflytandet av en chef, vilken
icke hade något direkt intresse av eller ansvar för resultatet av den vid
institutet bedrivna undervisningen, kunde man befara, att denna möjligen
komine att betraktas mera som en bisak.

Skulle åter den dåvarande professorn i patologisk anatomi och bakteriologi
fortfarande hava undervisningsskyldighet i bakteriologi, måste
han hava ett särskilt anslag till denna avdelning samt lokaler icke blott
för undervisning utan också för vetenskaplig forskning. Under sådana
förhållanden måste då anordnas två bakteriologiska avdelningar vid institutet,
en anordning, som kollegiet också tagit under övervägande, varvid
kollegiet dock funnit, att den för bakteriologien vid det nya institutet
avsedda paviljongen, över vilken huvudritningen förelåge färdig, icke räckte
till för en delning.

Den veterinärbakteriologiska anstalten skulle även i andra avseenden
än de nämnda kunna utnyttjas för veterinärutbildningen. Sålunda vore
det kollegiets avsikt att framlägga sådant förslag till ändring i undervisningsplanen,
att de studerande efter avslutade teoretiska studier skulle
under någon tid tjänstgöra bland annat såsom assistenter vid anstalten,
varjämte äldre veterinärer och länsveterinäraspiranter där kunde få idka
studier. Det vore också tydligt, att en anstalt med så praktiska syften
som denna borde kunna lämna en mera levande och väckande och för
veterinärernas praktiska verksamhet mera fruktbringande undervisning, än
vad eljest kunde bliva fallet.

Kollegiet påpekade även, att patologisk anatomi och bakteriologi,
som då voro förenade hos samme lärare vid institutet, förr eller senare
måste uppdelas. En sådan organisation av ifrågavarande anstalt, som den
kollegiet föreslagit, skulle lösa jämväl denna fråga.

Då denna anstalt även måste vara en vetenskapligt arbetande anstalt
för studiet och bekämpandet av de smittosamma husdjurssjukdomarna,
kunde kollegiet icke finna det lämpligt, att den lössletes från den institution,
som borde vara den veterinära forskningens hem i vårt land, och
förlädes helt under en administrativ myndighet, som icke arbetade vetenskapligt
och icke hade med vetenskaplig forskning att gorå.

Beträffande den för anstalten erforderliga personalen anförde kollegiet,
att den vid anstalten bedrivna verksamheten ställde sådana krav
på vederbörande chefs både vetenskapliga och praktiska duglighet, att han
måste vara jämnställd med de övriga företrädarna för de särskilda vetenskapsavdelningarna
vid institutet och sålunda hava professors såväl kvalifikationer
som titel och löneförmåner. Vidare borde vid anstalten vara
anställd en assistent med 3,000 kronors arvode, i likhet med vad institutets
förutvarande assistenter åtnjöte. Denne assistent måste vara tillräckligt
kvalificerad för att vid chefens frånvaro på resor kunna på vederbörande
styrelses uppdrag självständigt leda undersökningarna och arbetet
på anstalten.

Förutom nu nämnda vetenskapligt utbildade personer krävdes till
eu början en vaktmästare och ett kvinnligt biträde, den förre för att vara
till hjälp vid laboratoriearbetena och för att sköta såväl smärre försöksdjur
som hästar och nötkreatur samt för utförandet av grövre sysslor; det kvinnliga
biträdet måste finnas såväl för städning som i synnerhet för rengöring
av glas och andra utensilier samt för att biträda vid beredning
av näringssubstrat och i övrigt vid arbetena på laboratoriet.

I fråga om erforderliga arbetslokaler för den ifrågasatta veterinärbakteriologiska
anstalten höll kollegiet före, att, då en gång det nya
veterinärinstitutet bleve färdigbyggt, tillräckliga lokaler där komme att
finnas, åtminstone vad beträffade den egentliga laboratorieavdelningen.
Om emellertid olika slags terapeutiska sera där komme att tillverkas och
åtgången av dem bleve stor, syntes utrymme behöva beredas för flera

hästar och sålunda stallbyggnaden göras större än för det dåvarande vore
beräknat, vilket läte sig göra för en jämförelsevis ringa kostnad.

Kollegiet anhöll, att direktionen ville hos Ivungl. Maj:t tillstyrka,
att proposition måtte till Riksdagen aflåtas om inrättande av en veterinärbakteriologisk
anstalt vid veterinärinstitutet, avsedd att träda i verksamhet
med början av år 1909, med en personal av en professor som
föreståndare och en assistent samt en betjäning av eu vaktmästare och en
diskerska samt inrättad och organiserad i övrigt såsom kollegiet föreslagit.

Lärarkollegiets ordförande, professor J. Vennerholm, lät till kollegiets
protokoll anteckna att, ehuruväl han under andra förhållanden skulle
biträtt det av kollegiets pluralitet gillade förslaget, som han ansåg vara
det för veterinärinstitutet förmånligaste, han dock ansett sig böra föreslå en
modifikation av detta förslag så till vida, som han ansåge att undervisningen
i bakteriologi vid institutet kunde uppdragas åt en laborator under
den föreslagna chefen för deri bakteriologiska anstalten, vilken laborator, på
grund av de något större anspråk, som måste ställas på honom gent emot
en assistent, syntes böra åtnjuta en lön av 4,000 kronor.

Ledaren för den bakteriologiska anstalten skulle på så sätt komma
att stå fri från undervisningsskyldighet och kunna helt ägna sig åt anstalten,
allt under det anstaltens material likafullt kunde tillgodogöras
undervisningen vid institutet; den bakteriologiska avdelningen av paviljongen
kunde även bibehållas i ostyckat skick och man hade gått vederbörande
myndighet till mötes, då dess representant inom direktionen där
bestämt hävdat sin uppfattning, att chefen för den ifrågavarande anstalten
icke borde hava någon undervisningsskyldighet.

Professor Vennerholm hämtade ett ytterligare stöd för detta sitt
förslag därutinnan, att vid karolinska institutet och Uppsala universitet
föreläsningar och övningar i bakteriologi bestredes av en laborator; kunde
detta låta sig göra vid utbildningen av läkare, borde det väl också kunna
gå för sig vid utbildningen av veterinärer. Det kunde anmärkas, att
genom en sådan lösning av frågan chefen för den veterinärbakteriologiska
anstalten ej skulle få allt det biträde av sin assistent, som han skulle
kunnat påräkna, om denne icke haft någon undervisningsskyldighet, men

2—143807. Löneregleringskommitténs bet. XLV.

Reservation
tv kollegiets
ordförande.

Direktionens
för veterinärinstitutet

utlåtande */i*
1907.

det skulle har röra sig om blott en timmes föreläsning och två timmars
övningar i veckan; detta kunde väl — menade professor Vennerholm —
icke vara ägnat att så störande inverka på tjänstgöringen vid anstalten,
att det behövde lägga hinder i vägen för en lösning av denna fråga,
som tillgodosåge alla de såväl av vederbörande myndighet som av kolleo-iet
framhållna önskemålen.

Beträffande den föreslagna avlöningen åt chefen för anstalten förordade
professor Vennerholm densamma, som av kommitterade nyligen föreslagits
för professorerna vid rikets universitet.

Direktionen för veterinärinstitutet avgav den 5 december 1907 underdånigt
utlåtande i ärendet.

Däri betonade direktionen till en början, att den, vid det förhållande
att 1907 års Riksdag så bestämt uttalat sig för det veterinärbakteriologiska
laboratoriets förläggande till veterinärinstitutet, icke trott sig höra taga i
övervägande, huruvida denna nya bakteriologiska anstalt, vars uppgifter
till stor del måste anses vara för undervisningen främmande, kunnat och
bort anordnas såsom en från institutet skild institution. Direktionen sade
sig fastmera hava utgått från den förutsättningen, att direktionen hade
att tillse, huruvida en sådan anstalt skulle kunna utan men för undervisningen
eller andra större olägenheter för institutet förläggas till detsamma.

Sedan direktionen vidare framhållit det trängande behovet, att en
dylik anstalt snarast komme till stånd samt utrustades med sådan personal
och sådana lokaler, inventarier in. in., att den verkligen kunde fylla sitt
huvudändamål, nämligen att stå den högsta administrativa veterinärmyndigheten
till tjänst såväl vid ställandet av diagnos vid utbrott av smittosamma
husdjurssjukdomar som vid beredandet av tuberkulin samt sera och
vacciner, avsedda att förekomma eller bota dylika sjukdomar, angav direktionen
närmare sin uppfattning om anstaltens ställning i administrativt hänseende.

Direktionen uttalade därvid såsom sin mening, att anstalten — i
likhet med de två redan beslutade laboratorierna vid den statsmedicinska
anstalten — borde sortera direkt under medicinalstyrelsen. Därutinnan hade
det dock synts direktionen, att den inskränkningen borde göras, att, enär

anstaltens ekonomi väl lämpligen borde närmast handhavas av veterinärinstitutets
kamrerarkontor, frågor rörande denna ekonomi borde av anstaltens
föreståndare föredragas inför direktionen. Direktionen ansåg det även vara
uppenbart, att anstalten, i vad anginge den allmänna ordningen vid institutet,
jämväl borde sortera under direktionen.

Lärarkollegiets förslag angående undervisningsskyldighet för såväl
anstaltens föreståndare som assistenten sade direktionen sig icke kunna biträda,
i det att såväl arbetet på det föreslagna laboratoriet som ock undervisningen
helt säkert skulle bliva i avsevärd grad lidande på en sådan
kombination. Den omständigheten, att föreståndarens och assistentens arbete
och intresse på detta sätt splittrades, skulle leda därhän, att icke någondera
verksamheten bleve på ett tillfredsställande sätt handhavd. Det
borde, enligt direktionens mening, ock ihågkommas, att de uppgifter, som
skulle tillhöra den veterinärbakteriologiska anstalten, vore så mångahanda
och fordrande, att de helt krävde minst det antal tjänstemän, som för densamma
föreslagits. Utom de egentliga laboratoriegöromålen hade dessa att
till vederbörande myndigheter avgiva rapporter och utlåtanden över vid
laboratoriet ställda diagnoser in. in., vilket även krävde ett icke ringa arbete.

I detta sammanhang erinrade direktionen jämväl därom, att laboratoriets
föreståndare och assistent även måste till vidmakthållande och förkovrande
av sitt vetande inom de vetenskapsgrenar, som folie inom anstaltens
område, kunna ägna sin tid till fortsatta specialstudier.

Direktionen höll före, att för anstalten den huvudsakliga olägenheten
av eu sådan kombination som den ovannämnda skulle bestå däri, att föreståndarens
och assistentens tid splittrades, så att de icke kunde, som de
borde, fullfölja sina undersökningar och andra laboratoriearbeten, av vilka
åtskilliga fordrade deras närvaro på laboratoriet under bestämda tider på
dygnet. Klart vore även, enligt direktionens mening, att föreståndarens
tid skulle komma att tagas mera i anspråk för undervisningen i bakteriologi
vid institutet, än vad lärarkollegiet ställt i utsikt. Beräknade man
nämligen den tid, som åtginge till förberedelser till föreläsningarna, tentamina,
lärarkollegiisammanträden m. in., så funne man, att densamma bleve
ganska avsevärd. Samma förhållande komme att gälla assistenten, enär
även han behövde tid till förberedelser med de praktiska övningarnas plan -

läggande, preparats förfärdigande m. m. Dessutom syntes det direktionen
med fog kunna ifrågasättas, huruvida det vore lämpligt, att en lärare meddelade
den teoretiska, en annan den praktiska undervisningen i bakteriologi.

Betraktade man frågan ur undervisningens synpunkt, syntes det direktionen,
att även den komme att förlora på ett sådant arrangemang som
det föreslagna. Vissa arbeten, som folie inom anstaltens arbetsfält, nödvändiggjorde
nämligen, att än chefen än assistenten måste lämna laboratoriet
och således även undervisningen vid institutet för att resa ut till sådana
ställen i landsorten, där antingen svårare husdjurssjukdom utbrutit eller
hotade att utbryta eller ock andra undersökningar, tjänande laboratoriets ändamål,
måste företagas. Under sådana förhållanden måste den hemmavarande
av anstaltens tjänstemän kunna helt ägna sig åt arbetena på laboratoriet. Dessa
vore nämligen mycket ofta av en sådan natur, att de icke kunde avbrytas, såvida
icke det förut nedlagda arbetet och de därmed förenade kostnaderna skulle
äventyras. Av det anförda framginge ock, att ganska avsevärda och ofta
återkommande avbrott i berörda undervisning komme att uppstå och detta
måste tydligtvis verka till skada för densamma.

Då det sålunda syntes direktionen, att meranämnda anstalt icke borde
hava något med den egentliga undervisningen vid institutet att göra, hade
direktionen ej heller kunnat biträda den av ordföranden i lärarkollegiet till
dess protokoll uttalade skiljaktiga mening, enligt vilken all undervisning i
bakteriologi vid institutet skulle lämnas åt en under den föreslagna chefen
för den bakteriologiska anstalten ställd laborator, med en lön av 4,000 kronor.
Direktionen befarade, att anstaltens chef genom en sådan anordning
skulle få ytterst ringa nytta av sin assistent, vars biträde han dagligen
och stundligen borde kunna påräkna, vare sig det gällde arbete på eller
utom laboratoriet.

Enligt direktionens förmenande skulle arbetsbördan för den dåvarande

innehavaren av professuren i histologi, patologisk anatomi och bakteriologi
vid institutet avsevärt lättas, då beredningen av tuberkulin, ställandet av
diagnos vid fall av vissa smittosamma husdjurssjukdomar ävensom andra
honom då åliggande undersökningar överflyttades till den veterinärbakteriologiska
anstalten. Under alla förhållanden syntes det direktionen lämpligare,
att, om undervisningen i bakteriologi skulle anförtros åt annan

lärare än den dåvarande, densamma överlämnades till denne professors
assistent, vilken senares befattning ,då bände eventuellt omdanas till en
1 aboratorstj änst.

Direktionen meddelade ock, att förslag inom direktionen väckts därom,
att undervisningen i histologi skulle överföras till den anatomiska avdelningen
vid institutet, dit histologien enligt sin natur rätteligen hörde.
Därigenom skulle ifrågavarande professors arbete ytterligare kunna lindras.

För sin del hyste direktionen inga som helst farhågor för att icke
föreståndaren för den veterinärbakteriologiska anstalten, även om denne
och hans assistent ställdes utanför undervisningen vid institutet, skulle, i
vad på dem berodde, låta sig angeläget vara att söka främja veterinärundervisningen
dels genom överlämnande till vederbörande professor av det
material, som kunde tjäna undervisningen, och dels genom att låta de äldre
veterinäreleverna få en överblick av gången och arten av de på laboratoriet
verkställda undersökningarna och serumberedningens teknik.

I föreståndarens instruktion skulle till tryggande av allt missförstånd
föreskrift kunna inrymmas därom, att han skulle vara skyldig till undervisningen
överlämna allt det material, som han ej behövde för sina laboratoriearbeten,
ävensom att han på tid, som genom överenskommelse mellan
honom och direktionen bestämdes, skulle för veterinäreleverna eventuellt
vid sådana utbildningskurser, som kunde komma att vid institutet anordnas
för veterinärer, hålla fria föredrag och demonstrationer av antydd beskaffenhet.

Det syntes fördenskull direktionen, att den veterinärbakteriologiska
anstalten, om den skulle anordnas vid veterinärinstitutet, måste inrättas
såsom en självständig institution och dess tjänstemän vara helt och hållet
befriade från undervisningsskvldighet i annan mån, än direktionen angivit.
För denna sin åsikt hade direktionen jämväl funnit stöd uti de många
uttalanden, som från såväl medicinskt som veterinärt håll gjorts i ämnet,
och vilka, såvitt direktionen kunnat finna, så gott som alla gått i den
riktning, som av direktionen förordats.

Vad an ginge frågan om anstaltens inrymmande i det nya veterinärinstitutet,
erinrade direktionen, att paviljongen för patologisk anatomi och
bakteriologi på det nya institutet från början planerades så stor, att den utan

utvidgning skulle vara tillräcklig under åtskilliga år framåt, och att det
därför, enligt direktionens förmenande, icke vore omöjligt att, då denna
paviljong bleve färdig, där inhysa det veterinärbakteriologiska laboratoriet.

Om direktionen sålunda, med fästat avseende på Riksdagens uttalande
i ämnet, funnit sig böra föreslå, att ifrågavarande laboratorium inhystes
i meranämnda paviljong, ansåg direktionen dock det vara dess plikt att redan
då meddela, att denna anordning antagligen icke kunde bliva tillfyllestgörande
för framtiden.

Med den utveckling, som kunde väntas dels inom bakteriologien både
såsom undervisningsämne och såsom tjänande avhandlade praktiska syften,
dels ock inom tekniken för serumberedningen, hade man skäl antaga, att
det åt de båda institutionerna anvisade utrymmet framdeles skulle bliva
för litet och att den tilltänkta anstalten därför ånyo måste flyttas till
annan plats.

I fråga om den vid anstalten anställda personalen och de löneförmåner,
som borde tillkomma densamma, anslöt sig direktionen i huvudsak
till vad lärarkollegiet yttrat, därvid direktionen dock ansåg sig särskilt
böra framhålla, att föreståndaren för anstalten, som borde vara en såväl i
vetenskapligt avseende framstående som ock erkänt praktiskt duglig-veterinär,
borde jämnställas med avdelningsföreståndarna på den statsmedicinska
anstalten och således erhålla den avlöning, som då tillkomme eller framdeles
kunde bliva bestämd för universitetsprofessorerna. Det läge nämligen, enligt
direktionens åsikt, en ofantlig vikt på, att till denna för hela vårt lands
husdjursskötsel och veterinärväsende så ytterst viktiga post förvärvades eu
av landets skickligaste veterinärer; och en sådan kunde icke erhållas, med
mindre hans ställning och löneförmåner bleve sådana, som direktionen angivit.

Assistenten, som jämväl borde vara en särskilt i bakteriologi förfaren
veterinär, borde hava sådan ställning, att han vid tillfälliga förfall för föreståndaren
kunde träda i hans ställe och ansvara för de löpande göromålen.
Avlöningsförmånerna för assistenten kunde därför icke sättas lägre, än vad
lärarkollegiet föreslagit, eller 3,000 kronor. Därest assistenten åtnjöte fri
bostad, borde å detta arvode avdragas 300 kronor.

Vaktmästaren, som skulle hava att ej mindre biträda vid laboratoriet
än även hava försöksdjurens vård om hand och således finge en efter hans

stallning ansvarsfull befattning, borde, enligt vad direktionen anföide, till
erkännas samma avlöning, som av 1907 ars Riksdag beviljats vaktmästarna
vid veterinärinstitutet, d. v. s. antingen kontant lön å 1,500 kronor eller
ock 1,250 kronor i lön samt fri bostad jämte bränsle och lyse.

För »arvode till nödiga tillfälliga biträden, vikarie in. m.» föreslog
direktionen för nu ifrågavarande laboratorium ett reservationsanslag å

1,500 kronor.

1 infordrat utlåtande den 15 januari 1908 anförde medicinalstyrelsen, "rijcinahfy
hurusom styrelsen redan i underdånig skrivelse den 18 januari 1897, vil- tande i»,,
ken föranledde tillsättandet av den i det föregående omnämnda kommittén, 1908
varit i tillfälle att för Kungl. Maj:t framhålla det trängande behovet för
styrelsen, såsom utövande högsta tillsynen över den allmänna hälsovården
bland såväl människor som djur, att hava till sitt förfogande en statsanstalt,
där, bland annat, såväl diagnostiskt bakteriologiska undersökningar
kunde verkställas som ock terapeutiskt bakteriologiska medel och vacciner
tillverkas. I nyssberörda skrivelse hade medicinalstyrelsen jämväl framhållit
nödvändigheten av, att de ifrågavarande bakteriologiska arbetena och
fabrikationerna finge försiggå vid eu särskild statsinstitution och icke an
förtros åt de medicinska eller veterinära läroverken.

Sedan dess hade ej heller några skäl blivit förebragta, som givit medicinalstyrelsen
anledning att härutinnan biträda en annan mening. Där
emot hade, enligt styrelsens förmenande, genom Kungl. Maj:ts med Riksdagen
år 1907 fattade beslut, att de för styrelsen erforderliga medicinskt
bakteriologiska och rättskemiska undersökningarna skulle verkställas vid en
statsmedicinsk anstalt, som icke hade något gemensamt med den medicinska
undervisningen, ytterligare stöd vunnits för styrelsens omförmälda åsikt.

Konsekvensen syntes styrelsen alltså fordra, att även det veterinäibakteriologiska
laboratoriet, som borde hava en alldeles analog ställning
med nyssberörda medicinskt bakteriologiska avdelning, icke bundes \id det
veterinära läroverket utan anordnades såsom eu självständig avdelning av den
statsmedicinska anstalten.

En sådan lösning vore ock, enligt medicinalstyrelsens mening, helt
säkert för staten och dess allmänna hälsovård den bästa.

Skulle emellertid Kungl. Maj:t finna, att det veterinärbakteriologiska
laboratoriet borde i olikhet med det medicinskt-bakteriologiska laboratoriet
anordnas i samband med en läroanstalt, alltså i detta fåll med veterinärinstitutet,
ansåg sig medicinalstyrelsen med bestämdhet böra framhålla, att
laboratoriet, om det skulle fylla det ändamål, styrelsen med detsamma
avsett, måste, med den modifikation beträffande ekonomiska frågor, som
av direktionen för veterinärinstitutet angivits, i likhet med de redan beslutade
avdelningarna av den statsmedicinska anstalten sortera direkt under
den myndighet, som hade veterinäradministrationen om hand; varjämte styrelsen
även hade den bestämda uppfattningen, att laboratoriets tjänstemän,
såväl föreståndaren som assistenten, borde vara befriade från undervisning
vid institutet i annan mån, än av direktionen för institutet föreslagits.

Medicinalstyrelsen var nämligen övertygad om, att arbetet med laboratoriegörornålen
komme att helt upptaga dessa tjänstemäns tid och att därför
en kombinering av tjänstgöringen vid laboratoriet med undervisningen
i bakteriologi vid veterinärinstitutet skulle göra, att varken laboratoriegöromålen
eller undervisningen bleve skötta som de borde.

sitionSms ... Vid äreild®ts föredragning inför Kungl. Maj:t den 9 april 1908 andra
riksdag, förde chefen för jordbruksdepartementet, bland annat, följande.

Behovet av en veterinärbakteriologisk anstalt hade länge och kännbart
gjort sig gällande. Redan den kommitté, vars betänkande låg till
grund för den av 1907 års Riksdag beslutade statsmedicinska anstalten,
betecknade de veterinärbakteriologiska undersökningar, vilka ingingo i den
av kommittén föreslagna anstaltens arbetsprogram, såsom ett av huvudföremålen
för denna anstalts verksamhet.

Då samtliga de myndigheter, som yttrade sig över förenämnda kommittébetänkande,
enade sig om att åt dessa undersökningar bereda en
mera självständig ställning inom anstalten, än kommittémajoriteten ansett
sig för tillfället böra sätta i fråga, var det undersökningarnas av alla insedda
och erkända betydelse, som fällde utslaget. Och då 1907 års Riksdag
ur det framlagda förslaget till en statsinedicinsk anstalt uteslöt det
av Kungl. Maj:t föreslagna veterinärbakteriologiska laboratoriet, syntes
orsaken därtill legat icke i att detta laboratorium ansågs mindre behövligt

än anstaltens övriga avdelningar utan närmast i en lätt förklarlig önskan
att draga fördel av detsamma även för undervisningen vid veterinärinstitutet,
i vars rymligt tilltagna nya lokaler plats syntes utan svårighet kunna
beredas laboratoriet.

Att man sålunda på alla håll erkände det berättigade i kravet på
upprättandet av en veterinärbakteriologisk anstalt, ansåg departementschefen
vara lätt förklarligt. Både från avels- och brukssynpunkt representerade
dåmera de svenska besättningarna av olika husdj ursslag ett värde, som
genom de kostnader, vilka årligen såväl av stat och hushållningssällskap
som av enskilda jordbrukare nedlades på deras ytterligare förbättrande,
var statt i stark och oavbruten tillväxt. Då samtidigt erfarenheten lade
i dagen, hurusom den nutida vetenskapliga forskningen i allt högre grad
satte den praktiske djuruppfödaren i stånd att genom enkla men därför
icke mindre effektiva hjälpmedel skydda sina värdefulla avels- och bruksdjur
för de många mer eller mindre förhärjande sjukdomar, inför vilka
han förut i regel stått hjälplös, var det uppenbart, att såväl den administrativa
myndighet, vilken hade den veterinära hälso- och sjukvården sig
anförtrodd, som det praktiska jordbrukets idkare livligt skulle önska att
inom eget land äga tillgång till dessa hjälpmedel.

Om fullständig enighet rådde i fråga om behövligheten av en veterinärbakteriologisk
anstalt, hade däremot åsikterna visat sig delade, då det gällt
att avgöra, huru denna anstalt på lämpligaste sätt borde anordnas. Medan
alla till en början funno det naturligt, att den ingick såsom en avdelning
i den statsmedicinska anstalten, varigenom ett alltid önskvärt samarbete
med denna anstalts medicinsk-bakteriologiska avdelning till fördel för båda
avdelningarna lättare skulle kunna åvägabringas, väcktes sedermera, efter
att beslut fattats om byggande av ett nytt veterinärinstitut, tanken på att
helt och hållet skilja den veterinärbakteriologiska avdelningen från den
statsmedicinska anstalten; och sedan denna tanke funnit uttryck i 1907
års Riksdags beslut i frågan, bröto sig meningarna dåmera mellan å ena
sidan dem, som ansåge att en veterinärbakteriologisk anstalt endast under
förutsättning, att dess tjänstemän odelat finge ägna sig åt dess många viktiga
uppgifter, kunde till fullo motsvara det med densamma avsedda ändamålet,
och å andra sidan dem, som förfäktade den meningen, att även

3—143807. Lönereglering skommitténs bet. XLV.

veterinärundervisningen borde sättas i tillfälle att i största möjliga omfattning
draga fördel av anstalten.

Såsom föremål för ifrågavarande anstalts verksamhet syntes departementschefen
— vid sidan av den vid densamma bedrivna vetenskapliga
forskningen, på vilken stora krav givetvis måste ställas — särskilt förtjäna
framhållas följande viktiga praktiska uppgifter, nämligen

att genom tillförlitliga och, där så påfordrades, snabbt utförda bakteriologiska
undersökningar sätta landets veterinära administration i tillfälle
att verksamt bekämpa smittosamma husdjurssjukdomar, i främsta
rummet de häftigt uppträdande, mera farsotartade, men även de mera
sporadiskt förekommande, vilka senare stundom kunde vara nära nog lika
förlust bringande som de förra,

att genom väl planlagda och omsorgsfullt utförda försök ej endast
vid anstalten utan framförallt ute hos praktiska jordbrukare söka vinna
insikt om, huru kampen mot dessa olika sjukdomar med största utsikt till
framgång skulle föras, samt

att med ledning av bland annat de vid dessa försök vunna resultaten
såväl bereda tillgång till de olika hjälpmedel — sera, vacciner in. m. —
vilka befunnits verksamma, som ock sprida kunskap om de åtgärder av
skilda slag, som vid olika sjukdomars uppträdande visat sig böra vidtagas
för deras undertryckande.

Till dessa anstaltens huvuduppgifter skulle departementschefen ytterligare
vilja lägga, att anstaltens bistånd mången gång kunde behöva anlitas
av en enskild djurägare för t. ex. utrönandet av en elakartad kastnings
natur och medlen för dess bekämpande, om orsaken till svårartat återfall
av tuberkulos inom en tuberkelfri ladugård o. s. v., undersökningar, vilka
mången gång kunde vara av lika stor betydelse för det allmänna som för
den enskilde, hos vilken de företoges.

För att anstalten skulle kunna på ett för landets husdjursskötsel
tillfredsställande sätt fylla dessa viktiga uppgifter, syntes det departementschefen
särskilt önskvärt, att dess tjänstemän stode i livlig beröring med
landets praktiska jordbrukare. På samma gång som de förra därigenom
bleve satta i tillfälle att bättre lämpa sina råd och anvisningar efter de

förhållanden, som rådde ute i det praktiska livet, kunde man med visshet
förutse, att anstaltens verksamhet därigenom lättare skulle kunna vinna
förtroende bland dem, som den närmast avsåge att gagna.

Om anstalten samtidigt kunde bliva till nytta för undervisningen
vid veterinärinstitutet, måste detta givetvis vara en ytterligare fördel,
som vore väl värd att tillvarataga men som dock, enligt departementschefens
mening, icke borde eller finge köpas på bekostnad av någon av
anstaltens huvuduppgifter. Då dess förläggande till veterinärinstitutet
avsevärt borde kunna underlätta ernåendet av denna sistnämnda fördel,
ansåg departementschefen sig kunna biträda de i detta avseende framkomna
förslagen.

Beträffande den utsträckning, vari anstalten borde användas för
undervisningsändamål, fann departementschefen vad veterinärinstitutets
lärarkollegium härutinnan föreslagit vara alltför vittgående. Redan befattningen
såsom föreståndare för anstalten ställde så stora anspråk på dess
innehavares tid och krafter, att man, om till denna befattning skulle läggas
ytterligare ett uppdrag så maktpåliggande som undervisningsskvldigheten
i det viktiga ämnet bakteriologi, med skäl kunde befara, att det
ena av dessa åligganden komme att på bekostnad av det andra mer eller
mindre åsidosättas, något som givetvis icke sammanfölle med vare sig
anstaltens eller institutets berättigade intressen. Om, såsom lärarkollegiet
föreslagit, denna undervisningsskyldighet utsträcktes även till assistenten,
komme anstalten icke att äga någon tjänsteman, som odelat kunde ägna
sig åt dess många viktiga uppgifter, något som, enligt departementschefens
övertygelse, skulle menligt inverka på anstaltens egentliga verksamhet
och medföra, att det med anstaltens upprättande avsedda ändamålet
väsentligen kunde förfelas.

I likhet med direktionen för veterinärinstitutet fann departementschefen
det påtagligt, att tjänstemännens tid skulle komma att tagas vida
mera i anspråk för undervisningen, än vad lärarkollegiet ställt i utsikt.
I ännu högre grad syntes detta bliva fallet, i den mån nya resultat av
bakteriologisk forskning — kanske icke minst genom upprättandet av
här ifrågavarande anstalt — ställde ytterligare krav på veterinärens kunskaper
i detta mångsidiga och allt mera omfattande ämne.

Direktionen för veterinärinstitutet samt medicinalstyrelsen hyste
i fråga om tjänstemännens undervisningsskyldighet en uppfattning, motsatt
lärarkollegiets. På grund av de av direktionen anförda olägenheter,
som skulle uppstå för såväl anstalten som institutet, om det bleve anstaltens
tjänstemän ålagt att tjänstgöra såsom lärare, hade direktionen
såsom sin bestämda mening uttalat, att undervisningen vid institutet icke
i större omfattning borde draga fördel av anstalten, än att det material,
som kunde vara till nytta för undervisningen, överlämnades till vederbörande
professor samt att anstaltens föreståndare ålades att genom fria
föredrag och demonstrationer lämna de äldre veterinäreleverna och deltagarna
i till institutet förlagda särskilda utbildningskurser eu överblick
av gången och arten av de å laboratoriet verkställda undersökningarna
och serumbehandlingens teknik.

Oaktat goda skäl syntes departementschefen föreligga för denna
direktionens åsikt, ansåg han dock, att det ej borde vara förenat med
någon större risk att gå den medelväg, som institutets rektor, professor
Vennerholm i sin reservation till lärarkollegiets betänkande förordat, nämligen
att uppdraga undervisningen i bakteriologi vid institutet åt en under
anstaltens chef tjänstgörande laborator. Aven om departementschefen
ställde sig i viss mån tveksam rörande lämpligheten av att på detta sätt
överlämna undervisningen i detta med varje år allt mera betydelsefulla
ämne åt en tjänsteman vid anstalten, som, även under förutsättning att
han erhölle en mera fast anställning än i reservationen blivit föreslaget,
kunde komma att betrakta denna sin plats såsom en övergångsbefattning,
ansåg departementschefen det dock vara en så stor fördel för institutet,
att anstalten på detta sätt fastare knötes vid detsamma, att han fann sig
böra tillstyrka detta förslag.

Något hämmande inflytande på anstaltens verksamhet ansåg han
i varje fall en sådan anordning icke behöva medföra. Skulle det visa
sig, att laboratorns undervisningsskyldighet koinme att så mycket inkräkta
på hans tid, att arbetet vid anstalten därpå bleve mera kännbart lidande,
stode ju alltid den utvägen öppen att bereda föreståndaren tillgång till
ytterligare biträde.

Ifrågavarande förslag syntes departementschefen även, jämfört med
lärarkollegiets, äga det företräde, att den teoretiska och praktiska undervisningen
enligt detsamma komme att meddelas av samma lärare, vilket,
då det gällde ett ämne, där de praktiska övningarna så nära måste
följa gången av den teoretiska undervisningen, som fallet vore med bakteriologien,
förefölle departementschefen vara av ej ringa betydelse.

Såsom eu ytterligare fördel hos detta förslag i jämförelse med direktionens
ansåg departementschefen sig ock böra särskilt framhålla, att laboratorns
undervisningsskyldighet gjorde eu fördelning av laboratorielokalerna mellan
anstalten och institutet obehövlig, en fördelning, som, förutom det att den
möjligen komme att medföra andra olägenheter, komme att föranleda
avsevärda kostnader.

Undervisningen i bakteriologi ålåg för det dåvarande professorn i
histologi, patologisk anatomi och bakteriologi. Då det emellertid visat
sig vara alltför maktpåliggande för en lärare att meddela undervisning i
dessa tre omfattande ämnen, hade det — såsom framginge av såväl lärarkollegiets
som direktionens utlåtanden i ärendet — ansetts, att vissa förändringar
i denna undervisningsskyldighet förr eller senare måste äga
rum. Att åt anstaltens laborator uppdraga att undervisa i bakteriologi
syntes sålunda även från nämnda synpunkt sett kunna betraktas såsom en
given fördel.

Den omständigheten, att anstalten på av departementschefen angivet
sätt ställdes i undervisningens tjänst, behövde givetvis icke och borde ej
heller utöva inflytande på den ställning, den i administrativt hänseende
ursprungligen ansetts böra intaga såsom utgörande eu avdelning av den
statsmedicinska anstalten. Någon annan förändring därutinnan än den,
direktionen för veterinärinstitutet på grund av anstaltens förläggande inom
institutet föreslagit beträffande anstaltens ekonomi, syntes så mycket
mindre påkallad, som något yrkande i dylik riktning icke från något håll
framkommit.

Vad anginge tillsättandet av den veterinärbakteriologiska anstaltens
personal, ansåg departementschefen föreståndaren böra förordnas av Kungl.
Maj:t, varemot övrig personal syntes böra antagas, laboratorn av medicinalstyrelsen
på förslag av föreståndaren och efter direktionens för vete -

rinärinstitutet hörande, samt vaktmästaren och tillfälliga biträden av föreståndaren.

Åt direktionen för veterinärinstitutet, i vilken föredraganden i veterinärärenden
inom medicinalstyrelsen vore självskriven ledamot, syntes av
lätt insedda skäl böra uppdragas att bestämma omfattningen av laboratorns
undervisningsskvldighet.

I övrigt borde enligt departementschefens mening så vitt möjligt
samma bestämmelser gälla angående den veterinärbakteriologiska anstalten
som angående den statsmedicinska.

Innan departementschefen övergick till en närmare granskning av
det för veterinärbakteriologiska anstalten erforderliga årsanslaget, ansåg
han sig böra nämna, att han hade för avsikt föreslå, att detsamma tills
vidare uppfördes å extra stat.

Det läte nämligen lätt tänka sig, att man, då anstalten inom en
begränsad tid överflyttades till det nya veterinärinstitutets rymligare, mera
tidsenliga lokaler, angående densamma och dess verksamhet vunnit en
erfarenhet, som kunde göra vissa förändringar i dess organisation önskvärda.
Och då dessa lättare syntes kunna genomföras, om anslaget till
anstalten utginge å extra stat, ansåg departementschefen försiktigheten
bjuda, att så skedde. Därtill koinme att, om en omorganisation av medicinalstyrelsen
under de närmaste åren skulle komma att äga rum, därav
skulle kunna påkallas mer eller mindre genomgripande förändringar i
veterinärbakteriologiska anstaltens organisation.

I fråga om den fasta personalen och dess avlöningsförmåner erinrade
departementschefen först och främst, att i 1908 års statsverksproposition
för vardera av föreståndarna å den statsmedicinska anstaltens avdelningar
föreslagits eu sammanlagd avlöning av 8,100 kronor, därav lön
5,000 kronor, tjänstgöringspenningar 2,500 kronor och ortstillägg 600
kronor. Föreståndare skulle dessutom bliva berättigad till ett ålderstilllägg
efter fem år å 600 kronor. För assistenten å rättskemiska laboratoriet
hade föreslagits ett arvode av 3,000 kronor och för den andre assistent,
som skulle finnas anställd vid anstalten, ett arvode av 2,000 kronor
jämte fri bostad.

Vad anginge föreståndaren för den veterinärbakteriologiska anstal -

ten, borde han enligt departementschefens mening så vitt möjligt likställas
med föreståndarna å den statsrnedicinska anstaltens avdelningar och
således tillerkännas ett begynnelsearvode av 8,100 kronor. Dessutom syntes
efter fem års väl vitsordad tjänstgöring böra honom beredas eu arvodesförhöjning
av 600 kronor. Då emellertid anslaget till veterinärbakteriologiska
anstalten var avsett att uppföras å extra stat samt således de för beredande
av nämnda arvodesförhöjning erforderliga medel i sinom tid måste av
Riksdagen särskilt beviljas, syntes för det dåvarande endast ett principuttalande
i den frågan erfordras från departementschefens sida.

Beträffande laboratorn syntes det departementschefen med hänsyn
särskilt till den undervisningsskyldighet, som skulle åligga denne, vara
av synnerlig vikt, att ombyte av innehavare utav nämnda befattning
ej allt för ofta ägde rum. Då därtill koinme, att det ämne, vari han
skulle undervisa, redan intoge eu synnerligen viktig plats bland de veterinär-medicinska
läroämnena och säkerligen i framtiden koinme att vinna
ännu mer ökad betydelse, ansåg departementschefen laboratorn böra närmast
jämföras med lektorerna vid veterinärinstitutet och i avlöningshänseende
jämnställas med dessa. Enligt senaste avlöningsstat åtnjöte nämnda
lektorer en begynnelseavlöning av 4,000 kronor, därav 2,600 kronor lön
och 1,400 kronor tjänstgöringspenningar. Dessutom voro de efter respektive
5, 10, 15 och 20 års tjänstgöring berättigade till ålderstillägg, vart
och ett å 500 kronor, därav 350 kronor tillfördes lönen och 150 kronor
tj änstgöringspenningarna.

I anslutning härtill ansåg departementschefen begynnelsearvodet för
laboratorn böra bestämmas till 4,000 kronor, och på samma gång fann
departementschefen sig böra redan då principiellt uttala, att han ansåg
laboratorn böra, i den mån denne uppfyllde förutsättningarna därför, beredas
arvodesförbättringar motsvarande lektorernas ålderstillägg.

Beträffande arvodena åt föreståndaren och laboratorn syntes det
departementschefen böra bestämmas, att vissa belopp av desamma, i fråga
om föreståndaren 2,500 kronor och i fråga om laboratorn 1,400 kronor,
skulle anses såsom tjänstgöringspenningar.

Vad anginge vaktmästaren, ansåg departementschefen det av direktionen
föreslagna arvodet, 1,500 kronor, vara väl avpassat.

För den händelse fri bostad kunde beredas föreståndaren och laboratorn,
borde dessa — enligt vad departementschefen höll före — uppenbarligen
därför vidkännas avdrag å arvodet med 500 kronor. För fri bostad jämte
bränsle borde från vaktmästarens arvode avdragas 250 kronor.

För åtnjutande av de föreslagna arvodena syntes, då anslaget skulle
uppföras å extra stat, icke i allmänhet erfordras uppställandet av särskilda
avlöningsvillkor. Dock ansåg departementschefen att, med hänsyn
till vikten av att anstaltens föreståndare och laboratorn ägnade all sin
arbetskraft åt anstalten, det borde stadgas förbud för dem att innehava annan
tjänst och att idka enskild praktik. Dessutom syntes i fråga om nämnda
befattningshavande lämpligen böra ordnas med avlöningsförhållandena vid
sjukdom o. s. v.

Det för uppehållande av anstaltens verksamhet under år 1909 erforderliga
anslaget skulle enligt departementschefens förslag komma att uppgå
till 22,200 kronor, vilken summa, oaktat i densamma inginge kostnaden
för undervisningen i bakteriologi vid veterinärinstitutet, icke överstege
halva kostnaden för den statsmedicinska anstalten med dess två
självständiga avdelningar.

Ifrågasättas kunde visserligen, huruvida icke veterinärinstitutet,
på grund av laboratorns undervisningsskyldighet och laboratoriets användande
för undervisningsändamål, borde bidraga till laboratorns avlöning
samt till omkostnaderna för laboratoriets årsunderhåll, anskaffande
av undervisningsmateriel in. in. Då emellertid eu sådan uppdelning av
omkostnaderna, vilken bland annat skulle föranleda förändring i veterinärinstitutets
under år 1907 av Kungl. Maj:t och Riksdagen fastställda stat,
icke syntes departementschefen åtminstone för det dåvarande vara av större
betydelse, fann han icke anledning att då framställa något yrkande
därom.

Departementschefen framlade följande förslag till stat för år 1909
för den veterinärbakteriologiska anstalten:

arvode till föreståndaren..............................kronor 8 100

> » laboratorn............................... , 4,000

till tillfälliga biträden, vikariatsersättning m. m................... > 2,300

arvode till en vaktmästare............................. > 1,500

till hyresorsättning åt tre drängar vid veterinärinstitutet1...............kronor 600

> beredning av tuberkulin och serum, nyanskaffning och ombyte av djur m. m..... » 2,400

• instrument, förbrukningsartiklar, reagentier, emballage, böcker och tidskrifter, skriv material,

telefon in. m............................. » 2,000

» belysning, bränsle, gas, vatten m. in....................... » 800

> fraktkostnad för insända prov, misstänkta för tuberkulos m. m.......... > 500

Summa kronor 22,200

Av det i staten för föreståndaren upptagna arvode skulle 2,500 kronor och av arvodet
åt laboratorn 1,400 kronor anses såsom tjänstgöringspenningar.

Därest föreståndaren eller laboratorn åtnjöte fri bostad eller vaktmästaren åtnjöte fri
bostad jämte bränsle, skulle avdrag göras å arvodet för de förstnämnda med 500 kronor och
för vaktmästaren med 250 kronor för år räknat.

För åtnjutande av de föreslagna avlöningsförmånerna för föreståndare och laborator
skulle gälla vissa av departementschefen angivna villkor och bestämmelser.

Av direktionen för veterinärinstitutet beräknad kostnad för ifrågavarande
anstalts inrymmande inom det nya veterinärinstitutet, sammanlagt
30,000 kronor, syntes departementschefen väsentligt kunna nedbringas, då
den uppdelning av laboratorielokalerna mellan anstalten och veterinärinstitutet,
som direktionen ifrågasatt, i och med det att anstaltens laborator
övertoge undervisningsskyldigheten i bakteriologi icke vidare kunde
anses erforderlig.

Under nämnda förutsättning kom me dessa byggnadskostnad^- att inskränkas
till uppförandet av stall för försöksdjur, för vilket kostnaderna
beräknats till 9,000 kronor, samt inredande på vinden i paviljongen för
bakteriologi och patologisk anatomi av bostad med två rum och kök åt
anstaltens vaktmästare. Då denna inredning skulle företagas i en ännu
icke uppförd byggnad, syntes den ej kräva större kostnad än 1,500 kronor
per eldstad eller 4,500 kronor.

Hela här ifrågavarande nybyggnadskostnad skulle sålunda komma
att uppgå till sammanlagt endast 13,500 kronor. Beloppet syntes departementschefen
lämpligen kunna — liksom kostnaderna för uppförande av veterinärinstitutets
samtliga nya byggnader — av Kungl. Maj:t i mån av

1 Dessa drängar måste nämligen utflytta ur sina bostadslägenheter vid veterinärbakteriologiska
anstaltens anordnande provisoriskt vid det dåvarande veterinärinstitutet vid
Karlavägen.

4—143807. Löneregleringskommitténs bet. XL V,

behov såsom förskott anvisas till utgående från statskontoret mot gottgörelse
framdeles av medel, som inflöte genom försäljning av veterinärinstitutets
förutvarande område, vilka medel därtill borde lämna tillgång.

I proposition n:r 154 töreslog Kungl. Maj:t 1908 års Riksdag, att

dels — med beslutande, att en veterinärbakteriologisk anstalt skulle
upprättas i huvudsaklig överensstämmelse med de av departementschefen
till statsrådsprotokollet angivna grunder, och med godkännande av det av
honom framlagda förslag till stat för anstalten för år 1909 — för ifrågavarande
ändamål å extra stat för samma år under nionde huvudtiteln
bevilja ett anslag av 31,350 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta
utav nämnda belopp förskottsvis under år 1908 av tillgängliga medel utanordna
9,150 kronor;

dels ock medgiva, att av de medel, som inflöte vid försäljningen av
veterinärinstitutets dåvarande område med därå befintliga byggnader, finge
i mån av behov utgå 13,500 kronor till inrednings- och byggnadsarbeten
för anstalten.

Riksdagens I skrivelse den 1 juni 1908 n:r 9 anmälde Riksdagen, att på de av

Skr''i908 * departementschefen till statsrådsprotokollet anförda skäl Riksdagen ansett
sig böra bifalla Kungl. Maj:ts förslag om inrättande av en veterinärbakteriologisk
anstalt i huvudsaklig överensstämmelse med de av departementschefen
angivna grunder.

Beträffande den av Kungl. Maj:t föreslagna staten för den veterinärbakteriologiska
anstalten hade Riksdagen ansett, att, då föreståndarens arvode
var upptaget till 8,100 kronor, därav 5,000 kronor skulle anses utgöra
lön, 2,500 kronor tjänstgöringspenningar och 600 kronor ortstillägg, eller
samma löneförmåner, som av Kungl. Maj:t i den till 1908 års Riksdag avlåtna
propositionen angående lönereglering för universiteten och karolinska institutet
föreslagits för professorerna vid sistnämnda institut, men Riksdagen
ur denna avlöning uteslutit ortstillägget, jämväl bemälde föreståndares
arvode borde minskas med motsvarande belopp 600 kronor.

Riksdagen ville emellertid erinra därom, att den vid fastställande
år 1908 av ny avlöningsstat för riksförsäkringsanstalten bestämt, att de
tjänstemän och betjänte vid sistnämnda anstalt tillkommande löner skulle

minskas med belopp, motsvarande de avgifter, som ifrågavarande befattningshavare,
därest de vore underkastade bestämmelserna i nya pensionslagen,
skulle vara skyldiga erlägga såsom bidrag till sin pensionering, detta belopp
avrundat, där sådant för vinnande av eu jämn summa erfordrades,
till närmast högre fcmti- eller hundratal och, vad beträffade förste vaktmästaren
med en avlöning av 1,500 kronor, till 30 kronor.

Vid sådant förhållande och då, enligt den av Riksdagen godkända
stat för statsmedicinska anstalten, föreståndarna och vaktmästarna vid
denna anstalt vore skyldiga vidkännas avdrag å sina löner för pensionsavgifter,
samt Riksdagen ansåge, att avlöningsbeloppen vid den veterinärbakteriologiska
och den statsmedicinska anstalten borde stå i så nära överensstämmelse
med varandra som möjligt, borde lönerna för föreståndaren och
vaktmästaren vid veterinärbakteriologiska anstalten minskas med belopp,
beräknade enligt angivna för riksförsäkringsanstalten fastställda grunder,
eller för föreståndaren med 250 kronor och för vaktmästaren med 30 kronor.

Då Riksdagen vidare ansåge, att jämväl avlöningsvillkoren borde i
största möjliga utsträckning vara likartade och tillämpas å samma befattningshavare
vid de olika anstalterna, hade Riksdagen funnit lämpligt, att
föreståndaren och vaktmästaren, i stället för, såsom av Kungl. Magt föreslagits,
föreståndaren och laboratorn vid den veterinärbakteriologiska anstalten
förklarades skyldiga underkasta sig de av Riksdagen fastställda
avlöningsvillkoren.

I övrigt hade Riksdagen lämnat den föreslagna staten utan erinran.
På grund av vad sålunda anförts, hade Riksdagen
dels beslutat, att en veterinärbakteriologisk anstalt skulle upprättas
i huvudsaklig överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
den 9 april 1908 angivna grunder,

dels godkänt följande stat för anstalten för år 1909:

arvode till föreståndaren...............................kronor 7,250

> » laboratorn............................... , 4,000

till tillfälliga biträden, vikariatersättning m. in..................... > 2,300

arvode till en vaktmästare.............................. > 1,470

till hyresersättning åt tre drängar vid veterinärinstitntet............... > 600

> beredning av tnberkulin och serum, nyanskaffning och ombyte av djur in. m..... > 2,400

till instrument, förbrukningsartiklar, reagentier, emballage, böcker och tidskrifter, skriv -

material, telefon m. m..............................kronor 2,000

> belysning, bränsle, gas, vatten m. m........................ > 800

> fraktkostnad för insända prov, misstänkta för tuberkulos m. m........... > 500

Summa kronor 21,320

Anm. 1. Av det i staten för föreståndaren upptagna arvode skola 2,500 kronor, av
arvodet åt laboratorn 1,400 kronor och av arvodet åt vaktmästaren 600 kronor anses såsom
tjänstgöringspenningar.

Anm. 2. Därest föreståndaren eller laboratorn åtnjuter fri bostad eller vaktmästaren
åtnjuter fri bostad jämte bränsle, skall avdrag göras å arvodet, för de förstnämnda
med 500 kronor och för vaktmästaren med 250 kronor för år räknat.

Anm. 3. För åtnjutande av de föreslagna avlöningsförmånerna för föreståndare och
vaktmästare skola gälla följande villkor och bestämmelser nämligen:

att sådan tjänstinnehavare skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden, som kan varda honom i behörig ordning ålagd;

att med befattning av ifrågavarande slag icke må förenas annan tjänst å rikets,
Riksdagens eller kommuns stat;

att med sådan befattning ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande
eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Majrts oktroj försett eller
blivit såsom aktiebolag registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller
bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt ej, vad angår föreståndare,
Kungl. Maj:t och, vad angår vaktmästare, föreståndaren uppå därom gjord framställning
och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka
hinderligt på tjänstgöringen vid anstalten, finner uppdraget eller befattningen kunna
få tills vidare mottagas och bibehållas;

att föreståndare vid anstalten icke äger att utan medicinalstyrelsens medgivande utöva
enskild praktik;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningsinnehavare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester eller därmed jämförlig ledighet, men skola
för den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, utgå till den, som uppehållit befattningen; att

den, som av sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger uppbära hela den
del av arvodet, som icke anses såsom tjänstgöringspenningar, men att den, som undfår ledighet
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott
eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i behörig ordning avstänges från
tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att, utöver
tjänstgöringspenningar, avstå så mycket av återstående arvodet, som för befattningens
uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt;

att arvode ej må utgå för tid, varunder befattningsinnehavare avhållit sig från tjänstgöring
utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt
förfall;

att, därest befattningsinnehavare varder avstängd från tjänstgöring eller i häkte tagen,
den del av hans arvode, som icke prövas böra användas till befattningens uppehållande, skall
under tiden innehållas, såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära något därav; samt

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande eller dödsfall''
den del av arvodet, som icke betraktas såsom tjänstgöringspenningar, utgår till månadens slut;

dels för ifrågavarande ändamål å extra stat för år 1909 under nionde
huvudtiteln beviljat ett anslag av 30,470 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att låta utav nämnda belopp förskottsvis under år 1908 av tillgängliga
medel utanordna 9,150 kronor;

dels ock medgivit, att av de medel, som inflöte vid försäljningen av
veterinärinstitutets dåvarande område med därå befintliga byggnader, finge
i mån av behov utgå 13,500 kronor till inrednings- och byggnadsarbeten
för anstalten.

I skrivelse den 22 maj 1909 n:r 9 anmälde Riksdagen, att, då, enligt
vad vederbörande departementschef anfört till statsrådsprotokoll, den veterinärbakteriologiska
anstalten ännu icke trätt i verksamhet samt således
några erfarenheter om möjligen erforderliga förändringar i staten ännu
icke kunnat vinnas, Riksdagen — med förklarande att samma stat, som för
år 1909 blivit för veterinärbakteriologiska anstalten av Riksdagen godkänd,
skulle vara gällande även för år 1910 — för uppehållande av anstaltens
verksamhet under sistnämnda år på extra stat för samma år anvisat ett
anslag av 21,320 kronor.

T Riksdagens skrivelse den 9 juni 1910 n:r 9 anfördes, hurusom
det inhämtats, att arbetet vid veterinärbakteriologiska anstalten, av brist
på lämplig föreståndare för densamma, ej kunde antagas komma att börja
ens under år 1910 utan först under år 1911. De för uppehållande av
anstaltens verksamhet beviljade anslagen funnes alltså fortfarande tillgängliga
att för ändamålet disponeras.

Beträffande anslagsbehovet för år 1911 hade Riksdagen därför i enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag — med förklarande att samma stat, som
för år 1909 blivit för veterinärbakteriologiska anstalten av Riksdagen godkänd,
skulle vara gällande även under år 1911 — medgivit, att Kungl.
Maj:t finge under sistnämnda år för uppehållande av anstaltens verksamhet
under år 1911 disponera å extra stat för år 1909 för samma ändamål
anvisade medel, 21,320 kronor.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 13 januari 1911 av frågan
om regleringen av utgifterna under riksstatens nionde huvudtitel för år
1912 erinrade chefen för jordbruksdepartementet, att föreståndare för vete -

1909 års riksdag.

1910 års
riksdag.

1911 års
riksdag.

Framställning
i statsverkspropositionen
vid
1912 års
riksdag.

rinärbakteriologiska anstalten kunnat tillsättas först från och med ingången
av år 1911.

Under sådana förhållanden och då anstalten redan på hösten samma
år syntes kunna börja sin verksamhet i de för ändamålet inredda lokalerna
i veterinärinstitutets nya byggnad, hade — upplyste departementschefen
vidare — inga åtgärder blivit vidtagna för att, såsom ursprungligen var
avsett, bereda anstalten plats i veterinärinstitutets dåvarande byggnad.

Då på grund därav det av Riksdagen för uppehållande av anstaltens
verksamhet under år 1910 på extra stat för samma år beviljade anslag
icke kommit till användning, hemställde departementschefen, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att — med förklarande att samma stat,
som för år 1909 blivit för veterinärbakteriologiska anstalten av Riksdag-en
godkänd, skulle vara gällande även under år 1912 — medgiva, att Kungl.
Maj:t finge under sistnämnda år för uppehållande av anstaltens verksamhet
under år 1912 disponera å extra stat för år 1910 för samma ändamål
anvisade medel, 21,320 kronor.

Kungl. Maj:ts i överensstämmelse härmed i statsverkspropositionen
gjorda framställning blev av Riksdagen bifallen (skrivelse n:r 9 den 30
maj 1911).

I det föregående är omnämnt, att 1908 års Riksdag, i sammanhang
med beslut om upprättande av en veterinärbakteriologisk anstalt och om
godkännande av stat för denna anstalt för år 1909, för ifrågavarande ändamål
å extra stat för år 1909 beviljade ett anslag av 30,470 kronor med
rätt för Kungl. Maj:t att låta av nämnda belopp förskottsvis under år 1908
av tillgängliga medel utanordna 9,150 kronor.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 13 januari 1912 av frågan
om regleringen för år 1913 av utgifterna under riksstatens nionde huvudtitel
erinrade chefen för jordsbruksdepartementet, att sistnämnda belopp
9,150 kronor var avsett att bekosta inredande av tillfällig lokal åt veterinärbakteriologiska
anstalten i veterinärinstitutets förutvarande byggnad vid
Karlavägen, anskaffande av första uppsättningen inventarier in. m.

Beloppet ställdes genom kungl. brev den 6 november 1908 till
direktionens för veterinärinstitutet förfogande att användas till vissa för

inredningen in. in. nödigu utgifter, därav 1,000 kronor till möbler in. in.,

4,000 kronor till övriga inventarier otdi 1,300 kronor till hästar och marsvin
in. in.

l)ä emellertid den sålunda ifrågasatta provisoriska anstalten icke kunde
komma till stånd och då föronämnda tre poster å sammanlagt 6,300 kronor
varit avsedda till sådana inventarier in. in., som vid den provisoriska
anstaltens överflyttande till lokalen i nya veterinärinstitutet skulle överföras
till nämnda lokal, bemyndigades medicinalstyrelsen genom kungl.
brev den 28 april 1911 att använda sistberörda belopp, 6,300 kronor, till
inventarier vid veterinärbakteriologiska anstalten i enlighet med förut
stadgad fördelning.

Enligt vad departementschefen vidare meddelade, hade, sedan laboratorsbefattningen
från och med den 1 september 1911 blivit av medicinalstyrelsen
tillsatt, anstalten den 1 november 1911 trätt i full verksamhet.

Dessförinnan hade i skrivelse den 29 september 1911 medicinalstyrelsen
hemställt om beredande av anslag till anstalten jämväl för år
1913 och därvid överlämnat ett av anstaltens föreståndare professor A.
M. Bergman uppgjort förslag till stat för anstalten under sistnämnda år.

Styrelsen hade i sin nyssnämnda skrivelse erinrat, att styrelsen
redan förut vid avgivande av framställningar angående ordnandet av denna
anstalts stat för de närmast förflutna åren framhållit, att de till anstaltens
förfogande ställda medel syntes styrelsen vara för dessa år lågt tilltagna.
Samtidigt därmed hade styrelsen emellertid framhållit, hurusom anstaltens
årliga driftkostnader svårligen läte sig beräknas, förr än anstalten kommit
i full verksamhet. Vidare hade styrelsen ansett sig böra fästa Kungl.
Maj:ts uppmärksamhet på, att den stat för den veterinärbakteriologiska
anstalten, som under flera år varit gällande, från början uppgjorts som
en stat för den provisoriska veterinärbakteriologiska anstalt, vilken på sin
tid planerades inom veterinärinstitutet vid Karlavägen. Denna provisoriska
anstalt köm av flera skäl emellertid icke till utförande.

I sin skrivelse den 29 september 1911 påpekade medicinalstyrelsen
vidare, att i professor Bergmans statförslag för år 1913 de till föreståndaren,
laboratorn och vaktmästaren vid anstalten upptagna arvodena vore
desamma, som de i staten för år 1912 upptagna. Därjämte hade i stat -

förslaget upptagits ett särskilt arvode å 1,500 kronor till ett biträde på
laboratoriet för juvertuberkulosundersökningar in. in. Detta biträde skulle
hava till huvudsaklig uppgift att undersöka mjölkprov på tuberkelbaciller
ävensom fullgöra andra undersökningar, vilka stode i samband med de
genom kungl. kungörelsen den 1 maj 1903 angående åtgärder mot tuberkulos
i juvret hos nötkreatur givna föreskrifter. Ifrågavarande biträde
vore enligt styrelsens mening alldeles nödvändigt, då dessa undersökningar
under årens lopp ständigt tilltagit.

Till biträde vid dessa undersökningars utförande hade professorn i
bakteriologi och patologisk anatomi vid veterinärinstitutet, som dittills utfört
desamma, haft att tillgå såväl assistenten som amanuensen på denna
avdelning och därjämte ett kvinnligt biträde, vilket senare i ersättning
uppburit 600 kronor om året av de medel, som jämlikt kung], brev den
16 juli 1909 ställts till medicinalstyrelsens förfogande från anslaget till
förekommande och hämmande av smittosamma sjukdomar bland husdjuren.
Det syntes styrelsen böra särskilt framhållas, att laboratorn vid veterinärbakteriologiska
anstalten, som förutom sin undervisningsskyldighet vid veterinärinstitutet
hade att biträda föreståndaren, borde sysselsättas med arbeten
av mera krävande art än mjölkprovsundersökning på tuberkelbaciller.

I fråga om höjning av anslag till tillfälliga biträden, vikariatsersättning
in. in. från då utgående 2,300 kronor till 2,500 kronor hade professor
Bergman i en statförslaget åtföljande skrivelse anfört, att arvodet
till ett biträde vid tuberkulinberedning och renhållning, som i den ursprungliga
staten beräknats till 780 kronor, blivit höjt till samma belopp,
900 kronor, som det, varmed det för samma ändamål vid veterinärinstitutets
bakteriologiska avdelning anställda biträdet under dessa sista år avlönats.
Den föreslagna höjningen syntes medicinalstyrelsen icke fordra ytterligare
motivering.

I anslag till beredning av tuberkulin och sera, nyanskaffning och
ombyte av djur in. in. hade av professor Bergman föreslagits en ökning
från 2,400 kronor till 11,580 kronor.

Beträffande denna utgiftspost hade professor Bergman anfört, att, då
kostnaderna för material till tuberkulinberedning stigit från 900 kronor
år 1907 till över 2,000 kronor år 1911, en ökning av beloppet för år 1913

till 2,300 kronor med nödvändighet måste beräknas. Antalet hästar för
serumberedning hade beräknats till 8 under år 1913, inköpspriset för dem
till 600 kronor per styck samt deras utfodring till 1 krona 50 öre per dag
och djur. Vidare hade upptagits 1,000 kronor till hyra av stall. Redan
hösten år 1910 hade professor Bergman för direktionen för veterinärinstitutet,
beträffande anordningarna vid veterinärbakteriologiska anstalten,
framhållit, att det anstalten tillhöriga stallet med sex spiltor för hästar
och två för nötkreatur inom samma ingång bleve allt för litet för sitt
ändamål och att anstalten behövde förfoga över flera små stallavdelningar,
enär serumberedning och olika infektionsförsök icke kunde försiggå i samma
stallrum. Om det befintliga stallet disponerades för infektion sförsöken,
vilket vore det mest ändamålsenliga, syntes det professor Bergman
nödvändigt att förhyra stall för anstaltens serumhästar.

För egen del hade medicinalstyrelsen beträffande ifrågavarande utgiftspost
ansett sig endast böra tillägga, att, enär det dåvarande anslaget i sin
helhet utofinge med 2,400 kronor och kostnaderna endast för materialet
till tubcrkulinberedningen för år 1913 måst beräknas till 2,300 kronor,
skulle således under sistnämnda år endast 100 kronor finnas disponibla
för beredning av sera, vacciner m. m. Det vore enligt styrelsens förmenande
beklagligt, om medel skulle komma att saknas för tillverkning även
i vårt land av åtminstone sådana sera mot djursjukdomar, som enligt de
senaste årens erfarenheter visat sig kunna med fördel användas, såsom
till exempel serum mot rödsjuka hos svin, kalvdiarré, hönskolera o. s. v.
Styrelsen ville därför på det livligaste förorda bifall till vad föreståndaren
föreslagit angående denna utgiftspost.

Ökning av anslag till instrument, förbrukningsartiklar m. in. från

2,000 till 2,450 kronor syntes styrelsen ej erfordra särskild motivering.

Den föreslagna höjningen av anslaget till belysning, bränsle, gas,
vatten in. m. från 800 till 2,700 kronor vore kalkylerad efter vederbörande
entreprenadfirmors beräkningar och kunde således icke sättas lägre.

Ej heller kunde den i gällande stat till 500 kronor upptagna posten
fraktkostnad för insända prov, misstänkta för tuberkulos, m. in. beräknas
till mindre än 1,100 kronor, då denna summa antoges åtgå redan under
år 1911.

5—143807. Lönereglering skommittcns bet. XL V.

För tillgodogörandet av arbetet vid anstalten hade föreståndaren
hemställt om ett anslag av 2,364 kronor för inköp av en apparat för mikrofotografi
med tillhörande mikroskop samt av eu stativkamera jämte lins
för fotografering av makroskopiska preparat. Medicinalstyrelsen ansåg sig
kunna vitsorda behovet av dessa fotografiapparater för anstalten och detta
så mycket hellre, som styrelsen funne dem absolut nödvändiga ej blott
för det vetenskapliga arbetet vid anstalten utan ock för populariseringen
av detsamma.

Medicinalstyrelsen hade hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen att för uppehållande av veterinärbakteriologiska anstaltens verksamhet
under år 1913 på extra stat för samma år anvisa ett anslag av
36,914 kronor.

I särskild skrivelse den 29 september 1911 hade medicinalstyrelsen,
under hänvisning dels till vad st}Trelsen anfört angående veterinärbakteriologiska
anstaltens anslagsbehov för år 1913 och dels till de skäl, professor
Bergman åberopat i en styrelsens skrivelse bilagd framställning, hemställt
om anvisande av ett anslag å 9,000 kronor utöver det för uppehållande av
veterinärbakteriologiska anstaltens verksamhet under år 1912 på extra stat
anvisade anslag å 21,320 kronor.

För egen del anförde chefen för jordbruksdepartementet, att de uppgifter,
som förelåge den veterinärbakteriologiska anstalten, vore, såsom han
redan vid föredragning den 9 april 1908 av förslag till anstaltens inrättande
framhållit, av stor betydelse för landets husdjursavel. Det vore till väsentlig
del med bistånd och stöd av denna anstalt, som en mera verksam kamp
skulle kunna föras såväl mot de smittosamma husdjurssjukdomar med farsotartad
karaktär som mot de mera sporadiskt förekommande, vilka, i samma
mån som den svenska husdjursaveln ginge framåt och besättningarnas
bruks- och avelsvärde ökades, bleve för den enskilde och för landet i dess
helhet allt mera förlustbringande.

Erfarenheten från utländska anstalter av samma slag lade också
tydligt i dagen, att det vore ett stort och tacksamt verksamhetsfält, som
här komme att öppna sig även för ifrågavarande anstalt. Nya veterinärbakteriologiska
medel, avsedda att användas i diagnostiskt eller terapeutiskt

syfte, tillverkades vid dessa utländska anstalter i ökad utsträckning, och
det hade dittills varit endast från dem som vi, ofta med stora svårigheter,
lyckats erhålla vad vi därav kunnat vara i behov. Även i övrigt hade vi
vid kampen mot dessa sjukdomar så gott som uteslutande måst bygga
våra åtgärder för deras hämmande på i utlandet anställda försök och därstädes
gjorda närmare undersökningar rörande sjukdomarnas karaktär.

För att emellertid den av statsmakterna nyupprättade veterinärbakteriologiska
anstalten skulle kunna motsvara de förväntningar, som ställdes
på densamma, krävdes det, att anstalten vore sa utrustad, att den kunde
på nöjaktigt sätt utföra sitt ofta maktpåliggande arbete. I annat fall kunde
dess inrättande lätt visa sig hava varit till jämförelsevis ringa nytta.

På grund av det sålunda anförda ansåg departementschefen sig redan
då, innan någon rikare erfarenhet hunnit samlas angående anstaltens verksamhet
och anslagsbehov, nödgas framlägga förslag om väsentliga förhöjningar
i de för anstaltens uppehållande och drift ursprungligen beräknade
anslagsbeloppen.

Såsom en av huvudorsakerna till dessa förhöjningar hade medicinalstyrelsen
anfört, att den dittills gällande staten varit uppgjord för den
provisoriska anstalt, som man avsåg att inrymma i det gamla veterinärinstitutet.
Departementschefen erinrade, hurusom han redan vid föredragning
av förslaget om anstaltens inrättande uttalat, att det för densamma
erforderliga årsanslaget tills vidare, innan man vunnit erfarenhet om anstaltens
verksamhet, syntes honom höra uppföras på extra stat, därvid
han dock i främsta rummet tänkte sig, att den sålunda vunna erfarenheten
möjligen skulle komma att utöva inflytande på anstaltens organisation.

Även om han sålunda ansåge en förhöjning i anstaltens år sanslag
både förklarlig och befogad, sedan anstalten dåmera börjat sin verksamhet
i rymliga och för dess speciella ändamål särskilt inrättade lokaler samt
under för denna verksamhets framgångsrika bedrivande väsentligt gynnsammare
förhållanden i övrigt än de, som vid statens uppgörande år 1908
voro för handen, kunde departementschefen dock icke finna annat, än att
den ursprungliga till Ivungl. Maj:t ingivna kostnadsberäkningen, som låg
till grund för Kungl. Maj:ts förslag och Riksdagens beslut, bort upptaga

vissa poster till högre belopp än de då beräknade; och det svntes honom
av föreliggande framställning tydligt framgå, att en icke obetydlig anslagsförhöjning
skulle hava visat sig erforderlig även för den ifrågasatta provisoriska
anstalten, om denna kommit till stånd.

På de av medicinalstyrelsen angivna skäl ansåg departementschefen
anställande av ett särskilt biträde för juvertuberkulosundersökningar vara av
behovet påkallat. Det därför erforderliga beloppet syntes honom emellertid
höra, liksom fallet vore med avlöningarna till övriga biträden, ingå i det
uti staten till tillfälliga biträden, vikariatsersättning in. m. avsedda anslaget.
Den därav föranledda höjningen i detta anslag fann departementschefen
dock, innan närmare erfarenhet förelåge angående den tid laboratorns undervisningsskyldighet
och övriga göromål komme att taga i anspråk, icke behöva
uppgå till fullt det för ändamålet begärda beloppet. Förhöjningen
uti ifrågavarande anslagspost i dess helhet syntes under alla förhållanden
kunna inskränkas till 1,500 kronor.

I det till beredning av tuberkulin och sera, nyanskaffning och ombyte
av djur in. m. ursprungligen beräknade beloppet begärdes en förhöjning
från 2,400 till 11,580 kronor. Att förstnämnda belopp redan
från början beräknats alltför lågt syntes departementschefen av den förebragta
utredningen uppenbart. Då emellertid gagnet av anstaltens verksamhet
till väsentlig del vore beroende på, att tillräckliga medel funnes
tillgängliga för de utgifter, som för angivna ändamål krävdes, nödgades
departementschefen på de i framställningen anförda skälen här föreslå
en avsevärd förhöjning i det ursprungliga anslagsbeloppet; det för ändamålet
nödiga beloppet syntes honom dock kunna begränsas till 9,000
kronor.

Han erinrade nämligen, att lvungl. Maj:t genom beslut den 1 december
1911 medgivit, att bland kasserade stamhästar vid livgardet till häst, livregementets
dragoner och Svea artilleriregemente finge för veterinärbakteriologiska
anstaltens och statsmedicinska anstaltens räkning under år 1912
uttagas sammanlagt högst tjugu hästar under villkor, bland annat, att för
varje sålunda uttagen häst erladcs ett belopp av 100 kronor. På grund
därav syntes för seruiuberedning in. in. erforderliga hästar kunna anskaffas
till väsentligt lägre pris än det i statförslaget beräknade. Därjämte fann*

departementschefen de beräknade kostnaderna såväl för hästarnas utfodring
som för stallhyra alltför högt beräknade.

Anledning till att redan då höja den till instrument, förbrukningsartiklar
in. in. i staten upptagna anslagsposten, 2,000 kronor, syntes departementschefen
icke föreligga.

De begärda förhöjningarna med respektive 1,900 och 600 kronor i
posterna till belysning, bränsle, gas, vatten in. in. samt till fraktkostnad för
insända prov, misstänkta för tuberkulos, in. in. finge, menade departementschefen,
anses väl motiverade. Den förra posten hade, såsom medicinalstyrelsen
frainhölle, beräknats med ledning av vederbörande entreprenadfirmors
uppgifter och vore givetvis beroende på anstaltens inrättande i de väsentligt
rymligare lokalerna i det nya veterinärinstitutet, och den senare hade,
enligt vad medicinalstyrelsen meddelade, synts komma att visa sig erforderlig
redan under år 1911.

Beträffande föreslagna inköp av apparat för mikrofotografi samt stativkamera
ansåg departementschefen visserligen, att dessa inköp, på grund
av vad medicinalstyrelsen anfört, kunde vara önskvärda, då de i sin mån
skulle bidraga till att popularisera de redogörelser anstalten komine att
lämna över sitt vetenskapliga arbete. Med anskaffande av ifrågavarande
apparat och kamera syntes emellertid tills vidare kunna anstå.

I detta sammanhang fann sig departementschefen — med anledning
av en till medicinalstyrelsen från veterinärbakteriologiska anstaltens föreståndare
inkommen skrift, som med skrivelse den 8 december 1911 av
medicinalstyrelsen överlämnats till Kungl. Maj:t — böra föreslå, att det
dittillsvarande namnet å anstalten måtte, till undvikande av förväxling
med andra inom landet befintliga anstalter av samma slag, utbytas mot
namnet: »statens veterinärbakteriologiska anstalt».

På grund av vad departementschefen sålunda anfört framlade han
följande förslag till stat för år 1913 för statens veterinärbakteriologiska
anstalt:

arvode till föreståndaren..............................kronor 7,250

> > laboratorn................................ » 4,000

till tillfälliga biträden och vikariatsersättningar m. ni................. » 3,800

arvode till en vaktmästare............................. > 1,470

kronor 9,000

till beredning av tuberkulin och sera, nyanskaffning och ombyte av djur ni. m.....

» instrument, förbrukningsartiklar, reagentier, emballage, böcker och tidskrifter, skriv -

matcrialier, telefon m. m........................ > 2,000

> belysning, bränsle, gas, vatten m. m....................... > 2,700

> fraktkostnad för insända prov, misstänkta för tuberkulos, m. in.......... > 1,100

Summa kronor 31,320

I fråga om de såsom »anmärkningar» under då gällande stat upptagna
bestämmelserna ansåg departementschefen sig icke hava anledning föreslå
någon som helst förändring.

Vad anginge det ytterligare anslag å 9,000 kronor, som blivit begärt
utöver de till anstaltens verksamhet under år 1912 redan anvisade
21,320 kronor, syntes departementschefen detta anslag, på grund av vad
han anfört beträffande inköp och utfodring av hästarna samt hyra av stall,
kunna minskas till 7,500 kronor.

Den veterinärbakteriologiska anstalten hade icke kunnat träda i full
verksamhet förr än den 1 november 1911. Då på grund därav det av
Riksdagen för uppehållande av anstaltens verksamhet under år 1911 på
extra stat för samma år anvisade anslaget, 21,320 kronor, icke i sin helhet
kommit till användning, återstod vid 1911 års utgång, enligt vad departementschefen
inhämtat, av detta anslag ett icke av anstalten disponerat
belopp å omkring 7,600 kronor. Under sådana förhållanden syntes honom
Riksdagens medgivande böra begäras till att för nu ifrågavarande ändamål
taga i anspråk viss del av sistnämnda belopp.

1 detta sammanhang erinrade departementschefen, att i och med att
omförnyilda anstalt börjat sin verksamhet följande anslag blivit inbesparade
nämligen:

dels den dittills från anslaget till förekommande och hämmande av tuberkelsjukdomar
hos nötkreaturen utgående kostnaden för beredning av tuberkulin m. m., för år i911
beräknad till...................................kronor 4,509

dels genom särskilda kungl. brev till medicinalstyrelsens förfogande ställda anslag
av högst 5,000 kronor för år räknat till gäldande av kostnaderna för sådana bakteriologiska
och patologisk-anatomiska undersökningar, som av medicinalstyrelsen prövades nödiga, från
vilka anslag för kostnader, som nu övertagits av veterinärbakteriologiska anstalten, från
och med den 1 juli 1909 för år räknat utgått sammanlagt............... > 3,000

dels ock genom särskilt kungl. brev till direktionens för veterinärinstitutet förfogande
ställt årsanslag till täckande av vissa kostnader för vid institutet verkställda undersökningar
angående vissa för smittosamma husdjurssjukdomar misstänkta djurdelar ... > 100

Summa kronor 7,600

Mod stöd av det anförda hemställde departementschefen, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

dels, med godkännande av det av departementschefen framlagda förslag
till stat för statens veterinårbakteriologiska anstalt för år 1913, för
uppehållande av anstaltens verksamhet under samma år å extra, stat för
år 1913 anvisa ett anslag av 31,320 kronor,

dels ock medgiva, att av vad vid utgången av år 1911 icke blivit
använt av tidigare för ändamålet beviljade anslag ett belopp av högst 7,500
kronor finge under år 1912 för enahanda ändamål av Kungl. Maj:t disponeras.

1 skrivelse den 30 mai 1912 tur 9 meddelade Riksdagen, att av den i Riksdagens
ärendet lämnade utredningen Riksdagen funnit sig övertygad om behovet m 5 /9/2
av de ifrågasatta ökningarna uti ifrågavarande anstalts stat. Endast beträffande
anslagsposten till beredning av tuberkulin m. m. hade Riksdagen
trott sig kunna ifrågasätta, att en besparing gjordes. I nämnda post ino-ino-e
nämligen en för hyra av stall för serumhästarna avsedd, av anstaltens
föreståndare till 1,000 kronor föreslagen, men av departementschefen
till obestämt belopp avkortad anslagssumma. Huruvida behov att hyra
särskilt stall för nämnda ändamål verkligen förelåge, syntes emellertid kunna
ifrågasättas, alldenstund, sedan dåmera anstalten förflyttats till veterinärinstitutets
nya lokaler, plats för ifrågavarande hästar syntes kunna beredas
inom institutets lokaler, exempelvis i dess försöksladugård. Denna vore
nämligen avsedd för aderton djur, men syntes på grund av utav Riksdagen
år 1911 i ämnet gjort uttalande ej komma att för sitt egentliga ändamål
tagas i anspråk för mer än tolv djur.

Med uttalande av sin förvissning, att den besparing, som i berörda
avseende kunde göras, bleve iakttagen, anmälde Riksdagen för Kungl.

Maj:t, att Riksdagen

dels, med godkännande av i statsrådsprotokollet framlagt förslag till
stat för statens veterinärbakteriologiska anstalt för år 1913, för uppehållande
av anstaltens verksamhet under samma år å extra stat för år 1913 anvisat
ett anslag av 31,320 kronor,

dels ock medgivit, att av vad vid utgången av år 1911 icke blivit
använt av tidigare för ändamålet beviljade anslag ett belopp av högst

Särskilt
ärende vid
1912 års riksdag.

Medicinalstyrelsens

skrivelse
3<i/9 1912.

7,500 kronor finge under år 1912 för enahanda ändamål av Ivungl. Maj:t
disponeras.

I särskild proposition (n:r 245) till 1912 års Riksdag begärde Ivungl.
Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokoll över jordbruksärenden,
Riksdagens medgivande att av de medel, som inflöte vid
försäljningen av gamla veterinärinstitutets område med därå befintliga
byggnader, ett belopp av 14,800 kronor finge utgå till vissa kompletieringsarbeten
vid statens veterinärbakteriologiska anstalt.

Ö Ö

Riksdagen anmälde i skrivelse den 29 maj 1912 n:r 252, att av vad
i ärendet förekommit Riksdagen blivit övertygad om behovet av ifrågavarande
arbeten. Beträffande kostnaderna därför syntes desamma, att döma
av i statsrådsprotokollet meddelade uppgifter, till följd av bristande samarbete
mellan dem, som haft att taga befattning med ifrågavarande anstalts
inrättande, hava blivit väsentligt högre än vederbort. Sådana förhållandena
utvecklat sig, syntes emellertid icke någon invändning dåmera kunna göras
mot kostnadsbeloppens storlek. Riksdagen hade därför ansett sig icke
kunna annat än, med beklagande, att statsverket åsamkats ökade kostnader
av sådan orsak som nämnts, medgiva, att av de medel, som inflöte vid
försäljningen av gamla veterinärinstitutets område med därå befintliga byggnader,
finge utgå ett belopp av 14,800 kronor till vissa koinpletteringsarbeten
vid statens veterinärbakteriologiska anstalt.

I det föregående är omnämnt, att 1912 års Riksdag vid godkännande
av förslaget till stat för statens veterinärbakteriologiska anstalt för år 1913
uttalade sig för en besparing i angivet hänseende beträffande anslagsposten
till beredning av tuberkulin in. in.

Då Kungl. Maj:t den 10 juni 1912 meddelade medicinalstyrelsen
Riksdagens beslut i ämnet, erinrade Kungl. Maj:t uttryckligen om detta
Riksdagens uttalande.

Uti underdånig skrivelse den 30 september 1912 framlade medicinalstyrelsen,
i huvudsaklig anslutning till en av föreståndaren för ifrågavarande
anstalt professor Bergman till styrelsen gjord framställning i ämnet,
förslag till stat för anstalten för år 1914 och hemställde om anslag

till densamma. Detta statförslag slutade på ett belopp av 42,184 kronor
och upptog dels samtliga de uti 1913 års stat förefintliga anslagsposter,
i några fall dock till höjda belopp, dels ock vissa nya poster.

Professor Bergman hade i sin nyssberörda framställning, med anledning
av uppmaningen till iakttagande i visst avseende av sparsamhet
vid användning: av de till anstaltens verksamhet anvisade medel, framhållit,
att sparsamhet med medlen iakttagits och iakttoges, så långt möjligt vore
utan att äventyra tillförlitligheten av undersökningsresultaten. Behovet
av ökade anslag till anstaltens verksamhet kunde till stor del icke regleras
av anstalten själv, emedan detta berodde på fordringar, som utifrån
ställdes på anstalten, något som utgjorde bevis för att anstaltens inrättande
verkligen varit behövligt.

Det syntes professor Bergman, att vid bedömandet av anslagsbeloppets
storlek även det förhållandet vore värt avseende, att anstalten förutom
sina- huvuduppgifter hade att bereda tuberkulin, men, i olikhet mot vad
som gällde beträffande vaccinberedningen inom den statsmedicinska anstaltens
bakteriologiska avdelning, ej hade någon inkomst av tuberkulinberedningen
utan skulle till lantbruksstyrelsen utan ersättning överlämna
erforderlig: kvantitet, vilken för år räknat kunde anses hava ett värde av
omkring 15,000 kronor.

Nya poster i det framlagda statförslaget för år 1914 voro följande:

arvode till en assistent vid serumberedningen......

» till ett biträde vid juvertuberkulosundersökningarna

» till en stalldräng................

till tryckningskostnader................

» inköp av en apparat för mikrofotografi med tillhörande
mikroskop samt av en stativkamera jämte lins för fotogi-afering
av makroskopiska preparat...........

kronor 3,500
» 1,400

» 1,200

» 800

» 2,364

Anslagsposten »till tillfälliga biträden och vikariatsersättningar m. m.»
hade minskats från 3,800 till 3,250 kronor.

Följande poster hade ökats, nämligen

till beredning av tuberkulin och sera, nyanskaffning och ombyte av
djur m. m. från 9,000 till 9,500 kronor, samt

6—143S07. Löneregleringshommittens bet. XLV.

Kung!, proposition
vid
1913 års
riksdag.

till instrument, förbrukningsartiklar, reagentier, emballage, böcker
och tidskrifter, skrivmaterialier, telefon in. m. från 2,000 till 3,650 kronor.

Då chefen för jordbruksdepartementet den 14 januari 1913 inför
Kungl. Maj:t föredrog detta ärende, meddelade han, att, sedan ovanberörda
skrivelse av den 30 september 1912 från medicinalstyrelsen inkommit,
departementschefen erhållit del av förhandlingar, som av professor Bergman
förts med veterinärinstitutets direktion i fråga om beredande inom
institutet av stallrum åt veterinärbakteriologiska anstaltens för serumberedning
erforderliga hästar. Institutets lärarkollegium, som avgivit yttrande
över en framställning av Bergman i detta syfte, hade bestämt avstyrkt
en dylik anordning och grundat denna mening på huvudsakligen
följande skäl.

Vad försöksladugården anginge, vore det önskvärt, att därvarande
besättning så fort som möjligt måtte kompletteras, så att den kunde tillfredsställande
fylla sin uppgift vid undervisningen. Det utrymme, som
kunde stå till buds därstädes, skulle därför endast under en helt kort tid
kunna användas för serumhästar. Hästars uppställande därstädes skulle
föranleda betydande och ganska dyrbara omändringar av inredningen,
vilken framdeles måste återställas i sitt dåvarande skick, när plats ej
längre kunde där beredas åt hästarna.

Aven i andra avseenden skulle uppställandet av hästar, i synnerhet
serumhästar, i försöksladugården vara synnerligen ofördelaktigt. Kontrollen
över foderåtgången i ladugården skulle nästan omöjliggöras. Då hästarna
krävde annan skötsel med andra utfodringstider in. in. än nötkreaturen,
skulle deras inhysande i försöksladugården inverka i hög grad störande
på arbetena därstädes. Ladugården skulle ej heller kunna hållas i
ett från hygienisk synpunkt nöjaktigt skick och bliva den mönsterladugård,
som avsetts. Då de hygieniska förhållandena korame att försämras,
skulle detta säkerligen ofördelaktigt inverka på mjölkens saluvärde och
därigenom på det ekonomiska resultatet av ladugården. Genom uppställning
i ladugården av hästar, avsedda för beredning av medel mot smittosamma
sjukdomar, skulle möjligen även kunna inträffa, att smittämnen
överfördes å mjölken, och denna därigenom bliva rent av hälsovådlig.

Någon plats för serumhiistarnas uppställande i institutets övriga
stallar funnes icke, enär dessa stallar vore till fullo behövliga för med
dem avsedda ändamål.

Veterinärinstitutets direktion hade under åberopande av lärarkollegiets
omförmälda yttrande, meddelat, att direktionen ansåge, att serumhästar
ej borde uppställas vare sig i försöksladugården eller i något av
institutets stallar, men att, om detta likväl funnes böra ske, den veterinärbakteriologiska
anstalten borde bekosta de därav föranledda ändrade anordningarna
beträffande inredning in. m.

För egen del anförde departementschefen i ärendet följande.

Då anslaget till veterinärbakteriologiska anstalten så nyligen som
vid nästföregående riksdag erhållit eu betydlig förhöjning och verkningarna
av denna höjning, som först med år 1913 trätt i tillämpning, ännu
icke kunnat göra sig gällande, vore det visserligen ganska motbjudande att
redan ifrågasätta ytterligare höjningar. Emellertid syntes det departementschefen
omöjligt att kunna fullständigt avvisa de ökade anslagskrav,
som av anstaltens föreståndare och medicinalstyrelsen framställts.

Man kunde möjligen beklaga, att icke samtliga dessa krav framlagts
redan nästföregående år, men man nödgades nogsamt medgiva, att, då anstalten
trätt i full verksamhet först den 1 november 1911, det knappast
varit möjligt att under tiden före 1912 års riksdag vinna tillräcklig erfarenhet
om anstaltens arbetsförhållanden och behov i olika riktningar.

Det syntes även böra beaktas, att, såsom anstaltens föreståndare framhållit,
anstaltens arbetsbörda och till följd därav även dess anslagsbehov till
stor del icke kunde regleras av anstalten själv utan vore beroende av de
fordringar, som i husdjursavelns intresse ställdes på anstalten från veterinära
myndigheter eller allmänheten. Då staten inrättat anstalten för att
tillgodose dessa fordringar, syntes också staten böra tillse, att anstalten
sattes i stånd att på ett åtminstone någorlunda nöjaktigt sätt fylla denna
sin uppgift. ;

Beträffande nödvändigheten av att iakttaga sparsamhet vid anstalten,
var departementschefen visserligen fullt enig med Riksdagen, men
han åberopade ej mindre vad professor Bergman härom anfört än även
vad som vttrats i frågan om beredande av stallrum åt serumhästarna.

Bland de ökade anslagskraven för år 1914 mötte — yttrade departementschefen
vidare — främst avlöning till en assistent vid serumberedningen.
Enligt vad föreståndaren uppgivit, hade dylik beredning dittills
nästan icke alls kunnat äga rum på grund av bristande arbetskrafter och
anslag. Tillverkningen av sera inginge dock såsom ett viktigt led i anstaltens
uppgifter. Departementschefen hade sig bekant, att i första hand
avsåges tillverkning av sera mot kalvdiarré och mot rödsjuka hos svin
men småningom även mot andra kreaturssjukdomar. Dylika sera införskaffades
i regel från utlandet och användes i ganska stor utsträckning.
Om tillgången å dem vore lättare, skulle de antagligen användas ännu
mera och bliva kreatursskötseln till större gasrn.

Departementschefen hade vidare inhämtat, att, även om den föreslagne
nye assistenten under den första tiden av sin verksamhet icke
skulle bliva fullt upptagen uteslutande av arbetet med serumberedningen,
hans biträde i allt fall vore i hög grad behövligt för anstaltens arbeten
i övrigt. Departementschefen hade året förut antytt, att man saknade
erfarenhet om den tid, laboratorns undervisningsskyldighet och övriga
göromål komme att taga i anspråk. Enär det dåmera uppgåves, att både
föreståndarens och laboratorns tid vore fullt upptagen med 7 timmars
arbete å anstalten och dessutom flera timmars hemarbete, syntes det departementschefen
vara ådagalagt, såväl att den året förut ifrågasatta ytterligare
arbetshjälpen från laboratorn icke vore att påräkna, som ock att
anstalten i mån av verksamhetens utvidgning tarvade ytterligare arbetskraft.

Departementschefen ansåg det även böra bemärkas, att genom anställande
av en assistent vikariatsförhållandena under semester och tjänsteresor
kunde ordnas på ett lämpligare sätt. Han fann sig därför böra
tillstyrka, att den ifrågasatta assistentbefattningen inrättades.

Den föreslagna avlöningen av 3,500 kronor syntes honom dock väl
hög. Han erinrade i detta hänseende, att assistenterna vid centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet samt vid skogsförsöksanstalten
åtnjöte arvode av 3,000 kronor, de senare därjämte arvodesförhöjning med
400 kronor efter fem års tjänstgöring, vilken förmån departementschefen
tillstyrkt skola medgivas även assistenterna vid omförmälda centralanstalt.

Vad assistenterna vid veterinärinstitutet anginge, hade dittills arvodet varit
bestämt för två av dem till 3,000 kronor och för en assistent till 2,500
kronor. Förslag till ny stat för detta institut syntes emellertid inom kort
bliva föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

Innehavaren av den ifrågasatta assistentbefattningen vid veterinärbakteriologiska
anstalten skulle erhålla en mycket maktpåliggande verksamhet,
som krävde särskild specialutbildning. Föreståndaren för anstalten hade
framhållit, att det vore ytterst få, som lämpade sig för befattningen, samt
att det vore av vikt, att den, som antagits, stannade så länge som möjligt
på platsen. Detta syntes departementschefen tala för, att avlöningen åtminstone
icke sattes lägre än vad som bestämts för assistenterna vid
skogsförsöksanstalten och föreslagits jämväl för assistenterna vid centralanstalten
för jordbruksförsök.

Departementschefen ansåg sålunda, att även arvodesförhöjning med
400 kronor borde efter fem års tjänstgöring komma nu ifrågavarande
assistent till de!. Då emellertid anslag till veterinärbakteriologiska anstalten
nu endast syntes böra äskas å extra stat, behövde blott utgiftsbehovet
för år 1914 för det dåvarande tagas i beräkning. Bostadsförmån
syntes icke kunna utan särskilda kostnader beredas nu ifrågavarande assistent.
I överensstämmelse med vad departementschefen därutinnan föreslagit
beträffande assistenterna vid centralanstalten för jordbruksförsök
syntes honom emellertid böra föreskrivas, att nu ifrågavarande assistent
skulle, därest han finge åtnjuta fri bostad, vidkännas avdrag å arvodet
med 200 kronor.

Med hänsyn till vad departementschefen sålunda anfört, ansåg han
sig böra förorda, att ifrågavarande assistents avlöning nu upptoges till

3,000 kronor. Då det icke beträffande de i staterna för den nämnda
centralanstalten och skogsförsöksanstalten upptagna assistenterna föreskrivits,
att viss del av arvodet skulle motsvara tjänstgöringspenningar, ansåg
departementschefen någon dylik bestämmelse ej heller böra meddelas i fråga
om nu förevarande assistent.

Att, såsom medicinalstyrelsen ånyo föreslagit, särskilt i staten för
veterinärbakteriologiska anstalten uppföra biträdet vid juvertuberkulosundersökningar
fann departementschefen sig lika litet som föregående år

4(5

kunna tillstyrka, utan borde medel härtill utgå från anslagsposten till tillfälliga
biträden in. m. samt beräknas till 1,400 kronor.

Sistnämnda anslagspost hade medicinalstyrelsen föreslagit till ett
belopp av 3,250 kronor. De i beräkningen av detta belopp ingående
poster syntes emellertid departementschefen delvis för högt upptagna.

Då ersättning av statsmedel till vikarie för den föreslagne nye assistenten
ej syntes erforderlig — varemot departementschefen icke hade
någon erinran att göra mot att högst en månads ledighet årligen beviljades
assistenten, därest detta kunde ske utan särskild kostnad för statsverket —
ansåg departementschefen posten till vikariatsersättningar kunna på grund
av assistentbefattningens inrättande sänkas till 300 kronor.

Utgiften för avlöning till biträde vid kontorsgöromål och serumdistribution
var av medicinalstyrelsen beräknad till 1,200 kronor mot 720
kronor föregående år. Däremot fann departementschefen sig böra erinra,
att, då den nye assistenten väl kunde påräknas att biträda vid distributionen
av sera, sagda höjning ej syntes behöva bliva så stor, som medicinalstyrelsen
beräknat. Departementschefen ansåg det böra vara tillräckligt
att beräkna denna utgift till 900 kronor.

Den av medicinalstyrelsen under ifrågavarande anslagspost upptagna
utgiften till biträde vid renhållning syntes departementschefen rätteligen
böra bestridas med andra medel.

Medicinalstyrelsen hade i sitt förslag upptagit särskilt arvode åt
en stalldräng i stället för den då i anslagsposten till tillfälliga biträden
beräknade gottgörelsen för extra hjälp i stallet. Departementschefen hade
inhämtat, att ökad hjälp i detta avseende ansåges behövlig, oberoende av
huru förfores med serumhästarnas uppställning. Till anstalten hörde
nämligen dels ett stall med plats för sex större djur och dels vissa utrymmen
för mindre djur (marsvin, kaniner, möss och duvor), av vilka
ett eller annat hundratal plägade finnas. Dessa djur vore alla avsedda
att begagnas antingen i diagnostiskt syfte eller till försök. De därtill
använda smärre djuren måste hållas åtskilda i burar och deras skötsel och
utfodring vore därför ganska omständlig och tidsödande.

Att vaktmästaren icke kunde ensam fullgöra denna djurvård tillsammans
med sina övriga mångahanda sysslor fann departementschefen

ganska givet. Dock syntes det honom åtminstone tills vidare onödigt, att
en särskild person anställdes enbart för detta ändamål, och i varje fall
kunde han ej förorda, att en särskild befattning därför uppfördes i anstaltens
stat. Det syntes tillräckligt, att under anslaget till tillfälliga
biträden ett belopp av 700 kronor avsåges för ifrågavarande ändamål.

Med hänsyn till vad departementschefen sålunda anfört, och då han
ej hade något att erinra mot att utgiften för biträde vid tuberkulinberedningen
fortfarande beräknades till 900 kronor, ansåg han anslagsposten
till tillfälliga biträden in. in. böra upptagas till inalles 4,200 kronor.

Mot den föreslagna höjningen av anslagsposten till beredning av
tuberkulin och sera in. in. med 500 kronor för anställande av kontrollprov
å tuberkulin hade departementschefen ingen erinran att göra, utan
fann tvärtom de genomgripande åtgärder i avseende å landets kreatursstock,
som baserades på undersökningar medelst tuberkulin, betinga, att all möjlig
säkerhet åstadkommes för att det använda tuberkulinet vore av konstant
jämn beskaffenhet, så att icke brister därutinnan gjorde undersökningsresultaten
otillförlitliga.

I denna anslagspost inginge emellertid även kostnader för stallrum
in. m. åt serum hästarna, och professor Bergman hade med styrka framhållit,
att det dåvarande anslaget kunde vara tillräckligt endast under
förutsättning, att fritt stallrum kunde beredas dessa hästar vid veterinärinstitutet.
Då departementschefen emellertid måste erkänna, att vägande
skäl mot en sådan anordning anförts från veterinärinstitutets sida, och
då Bergman för departementschefen uppgivit, att det även från anstaltens
sida ej vore önskvärt, att dessa hästar uppställdes vid institutet, där de
löpte fara att bliva smittade av sjukdomar, exempelvis lungröta, syntes
det departementschefen vara lämpligast, att hästarna uppställdes annorstädes.
Bergman hade meddelat, att, om stallrum åt dem anskaffades pa
landet i närheten av Stockholm, anslaget på grund därav behövde höjas
med 500 kronor, och ansåg departementschefen sig ej böra göra någon
erinran däremot. Inalles skulle alltså denna anslagspost böra upptagas
till 10,000 kronor.,

Anslaget till instrument, förbrukningsartiklar in. in., 2,000 kronor,
föreslogs av medicinalstyrelsen böra höjas till 3,650 kronor. Därjämte

föreslogs till tryckningskostnader 800 kronor. Departementschefen ansåg,
att dessa bägge poster lämpligen borde sammanslås, men att beloppet
kunde för det dåvarande begränsas till 4,000 kronor, vilket i allt fall
innebure anslagets fördubbling.

I anslagsposten till belysning in. in. hade ingen höjning ifrågasatts.
Emellertid ansåg departementschefen den förut omförmälda kostnaden för
extra rengöringar lämpligen böra påföras detta anslag, som därför syntes
honom böra höjas till 3,000 kronor.

Yad slutligen vidkomme posten för anskaffandet av en apparat för
mikrofotografi m. m. ansåg departementschefen denna post kunna ännu
någon tid anstå.

På grund av vad sålunda anförts, framlade han följande förslag till
stat för statens veterinärbakteriologiska anstalt för år 1914 :

arvode till föreståndaren..............................kronor 7,250

» > laboratorn................................ > 4,000

> » assistenten............................... > 3,000

till tillfälliga biträden och vikariatsersättningar m. ni................. > 4,200

arvode till en vaktmästare............................. > 1,470

till beredning av tnberkulin och sera, nyanskaffning och ombyte av djur m. m..... > 10,000

> instrument, förbrukningsartiklar, reagentier, emballage, böcker och tidskrifter, skrivma terialier,

telefon m. m............................. j 4,000

> belysning, bränsle, gas, vatten, renhållning m. m................. > 3,000

> fraktkostnad för insända prov, misstänkta för tuberkulos, m. m.......... > 1,100

Summa kronor 38.020

I fråga om de såsom »anmärkningar» under gällande stat upptagna
bestämmelserna ansåg departementschefen sig icke hava anledning att föreslå
annan förändring än ett tillägg rörande bostadsavdrag för assistenten,
för vilket ändamål anmärkningen 2 borde hava följande lydelse:

Anm. 2. Därest föreståndaren, laboratorn eller assistenten åtnjuter fri bostad eller
vaktmästaren åtnjuter fri bostad jämte bränsle, skall avdrag göras å arvodet, för föreståndaren
och laboratorn med 500 kronor, för assistenten med 200 kronor och för vaktmästaren med
250 kronor, allt för år räknat.

Departementschefen hemställde slutligen, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen att, med godkännande av det av departementschefen
framlagda förslag till stat för statens veterinärbakteriologiska anstalt för

år 1914, för uppehållande av anstaltens verksamhet under samma år å
extra stat för år 1914 anvisa ett anslag av 38,020 kronor.

1 Riksdagens skrivelse den 30 maj 1913 n:r 9 meddelades, att Riksdagen
av utredningen i ärendet funnit, att de ifrågasatta ökningarna
uti ifrågavarande stat vore behövliga och betingade av anstaltens utveckling.
Ehuru Riksdagen icke blivit fullt övertygad om att icke åt serumhästarna
skulle kunna utan nämnvärd olägenhet beredas plats inom veterinärinstitutets
lokaler och det för stallrum annorstädes beräknade beloppet
500 kronor sålunda möjligen inbesparas, hade Riksdagen, som i övrigt icke
haft något att erinra mot förevarande framställning, med godkännande av
i statsrådsprotokollet framlagt förslag till stat för statens veterinärbakteriologiska
anstalt för år 1914, för uppehållande av anstaltens verksamhet under
samma år å extra stat för år 1914 anvisat ett anslag av 38,020 kronor.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 14 januari 1914 av de frågor,
som tillhörde regleringen av riksstatens nionde huvudtitel för år 1915,
meddelade chefen för jordbruksdepartementet, hurusom medicinalstyrelsen
med skrivelse den 8 oktober 1913 överlämnat en av veterinärbakteriologiska
anstaltens föreståndare professor Bergman gjord framställning om
anslag till anstalten för år 1915 å 45,834 kronor samt för egen del tillstyrkt
anslag å 40,520 kronor, innebärande alltså en förhöjning i jämförelse med
år 1914 av 2,500 kronor.

De av medicinalstyrelsen föreslagna höjningarna fördelade sig å de
olika anslagsposterna på följande sätt.

Anslagsposten till tillfälliga biträden och vikariatsersättningar föreslogs
höjd från 4,200 till 5,200 kronor eller med 1,000 kronor. Departementschefen
erinrade i detta hänseende, att vid beräknande av anslagspostens
storlek för år 1914 han utgick från att av densamma skulle bestridas arvode
till biträde vid juver tuberkulosundersökningar med 1,400 kronor, till biträde
vid kontorsgöromål och serumdistribution med 900 kronor och till biträde
vid tuberkulinberedningen med 900 kronor samt att till biträde för skötsel
av djur skulle avses 700 kronor och till vikariatsersättningar 300 kronor.
Medicinalstyrelsen hade nu ifrågasatt, att arvodet till biträdet vid

7—143807. Löneregleringskommitténs bet. XLV.

Riksdagens
skrivelse ’“/&
1913.

Kung/, proposition
vid
1914 års förra
riksdag.

kontorsgöromål och serumdistribution måtte höjas till 1,200 kronor, att
ersättningen till djurskötare måtte ökas till 1,000 kronor samt att posten till
vikariatsersättningar måtte höjas till 700 kronor.

Anslaget till instrument, förbrukningsartiklar in. m. föreslogs höjt
från 4,000 till 5,000 kronor eller med 1,000 kronor, varjämte medicinalstyrelsen
föreslog höjning i anslaget till belysning, bränsle m. in. med 500
kronor eller till 3,500 kronor.

Därjämte hade styrelsen, med erinran att vissa villkor för avlöningsförmånernas
åtnjutande vore stadgade blott för föreståndaren och vaktmästaren,
hemställt, att dylika villkor måtte bestämmas även i fråga om laboratorn.

Slutligen hade styrelsen framhållit, att anslagsposterna till beredning
av tuberkulin och serä m. in. samt till instrument, förbrukningsartiklar
in. in. vore avsedda för ändamål, som icke alltid kunde så strängt avgränsas
från varandra, att icke understundom tvekan måste förekomma, från
vilken av dessa poster eu utgift borde gäldas. Det hade hänt, att brist
uppstått å den ena av dessa anslagsposter, under det att den andra utvisat
behållning. Styrelsen hade fördenskull hemställt om bemyndigande att
i dylikt fall få göra erforderliga överföringar mellan nyssnämnda bägge
anslagsposter.

Departementschefen anförde för egen del följande.

Då anstaltens stat såväl för år 1913 som för år 1914 undergått
högst betydande förhöjningar, kunde han tydligtvis icke tillstyrka ytterligare
höjning i annat fall, än då sådan syntes honom vara av omständigheterna
oundgängligen påkallad.

Tillräckliga skäl att redan då, innan man kunnat erfara verkningarna
av den senast beslutade förhöjningen av anslagsposten till tillfälliga biträden
och vikariatsersättningar, höja denna post för beredande av höjt arvode
åt kontorsbiträdet samt ökad ersättning för djurens skötsel, syntes honom
ej vara anförda.

Såsom skäl för höjning av det till vikariatsersättningar avsedda beloppet
av 300 kronor hade medicinalstyrelsen anfört, att detta belopp visserligen
syntes vara tillräckligt för de vikariatsersättningar, som föranleddes
av semestrar för föreståndaren och laboratorn, men att därjämte behövdes

dela för beredande av en månads kostnadsfri ledighet åt assistenten 200
kronor, dels för dylik ledighet under 14 dagar åt de mera fast anstålida
kvinnliga biträdena 183 kronor 75 öre, dels slutligen visst belopp för
beredande av ledighet åt vaktmästaren.

Häremot ville departementschefen först erinra, att medicinalstyrelsen
själv i utlåtande den 30 september 1912 beräknat vikariatsersättriingen till
laboratorn, då denne under sex veckor tjänstgjorde såsom föreståndare
under den ordinarie föreståndarens semester, till 136 kronor 66 öre samt
dylik ersättning till assistenten vid vikariat för laboratorn under sex veckolön
37 kronor 50 öre. Sistnämnda ersättning borde utgå såväl vid laboratorns
egen semester som då laboratorn vikarierade för semesterledig föreståndare.
Dessa belopp uppginge tillhopa icke till mer ån 211 kronor 66
öre. Någon ersättning av statsmedel till vikarie för assistenten syntes,
på sätt departementschefen anfört i sitt yttrande i ämnet den 14 januari
1913, icke erforderlig, varken i nyssnämnda fall eller då assistenten själv
åtnjöte en månads ledighet, vilken sistnämnda förmån departementschefen
i sitt nyssnämnda yttrande förklarat sig anse böra tillkomma assistenten endast
under förutsättning att det kunde ske utan särskild kostnad för statsverket.
Någon invändning mot detta uttalande gjordes icke från Riksdagens
sida.

O %

Beträffande den sålunda uttalade principen framhöll departementschefen
jämväl, att löneregleringskommittén i fråga om assistenterna
såväl vid statens skogsförsöksan stalt som vid centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet anfört att, därest det utan hinder för arbetenas
behöriga gång och utan särskild kostnad för statsverket kunde låta
sig göra att medgiva assistent vid någondera av dessa anstalter någon
tids kostnadsfri ledighet, från kommitténs sida icke vore något att däremot
erinra; departementschefen hade anslutit sig till denna kommitténs uppfattning,
och icke heller däremot hade någon erinran gjorts från Riksdagen.

Yad vidare beträffade ersättning till vikarie under ledighet för kvinnliga
biträden, vore, yttrade departementschefen, att märka, att dylik ersättning
icke tagits i beräkning vid anslagspostens bestämmande. De särskilda
arvodesbeloppen till dessa biträden hade endast för Riksdagen omförmälts
såsom beräkningsgrund vid bestämmande av anslagspostens storlek, och

dessa bitnldesbefatidningar hade varken i fråga om antal eller avlöningar
blivit av Riksdagen fastslagna. Någon delning av de dessa biträden tillkommande
arvoden, så att någon del av dem skulle motsvara tjänstgöringspenningar,
hade ännu mindre skett, vilket för övrigt ej heller var fallet i
fråga om assistentarvodet. Vid dessa förhållanden syntes några särskilda
medel till vikariatsersättningar för dessa biträden icke böra beräknas.

Däremot hade departementschefen icke något att invända mot att
åt dessa biträden liksom åt assistenten bereddes någon kortare tids ledighet
årligen, därest detta kunde ske utan hinder för arbetenas behöriga gåno C5

o Ö

samt utan särskild kostnad för statsverket.

Vad slutligen vaktmästaren vidkomme, vilkens befattning vore upptagen
i staten med särskilt arvode, varav viss del motsvarade tjänstgöringspenningar,
syntes semesterledighet böra beviljas honom, liksom andra vaktmästare,
under 15 dagar. Till gottgörelse åt vikarie under denna tid lämnade
det dåvarande beräknade beloppet av vikariatsersättningarna tillgång.

Av dessa skäl ansåg departementschefen sig icke böra då tillstyrka
någon förhöjning uti ifrågavarande anslagspost.

\ ad beträffade anslagsposten till instrument, förbrukningsartiklar
m. in. blev densamma för år 1914 höjd till dubbla beloppet mot förut.
Även om denna höjning, trots all nödig sparsamhet, skulle visa sig otillräcklig,
kunde detta dock ännu icke anses vara bekräftat av erfarenheten.
Departementschefen kunde därför icke heller i denna del då biträda framställningen
om ytterligare höjning.

Anslagsposten till belysning, bränsle, gas, vatten, renhållning m. in.
var, erinrade departementschefen, för år 1914 upptagen till 3,000 kronor,
vilket visserligen innebar en höjning från föregående år med 300 kronor,
men denna höjning berodde på att dit dåmera förts kostnaderna för vissa
större extra rengöringar. Nu hade professor Bergman ifrågasatt höjning
till 3,700 kronor, vilket belopp av medicinalstyrelsen nedsatts till 3,500
kronor. Såsom huvudsakligt skäl för höjningen hade Bergman framhållit,
att anstalten dåmera fått kylrum iordningställt för förvaring av sera, tuberkulin,
substrat och insänt material, vilket icke genast hunne bearbetas.
Därigenom komme förbrukningen av elektrisk ström och vatten m. m. att
avsevärt ökas.

Då denna anslagshöjning alltså föranleddes av en särskild, nytillkommen
omständighet och anstalten icke syntes böra sakna erforderliga
medel för att draga avsedd nytta av det för dess verksamhet mycket viktiga
kylrummet, ansåg departementschefen sig böra tillstyrka, att denna
anslagspost bleve, såsom medicinalstyrelsen förordat, höjd med 500 kronor
till 3,500 kronor.

I fråga om medicinalstyrelsens förslag att särskilda avlöningsvillkor
måtte stadgas även för laborator, erinrade departementschefen, att Kungl.
Maj:ts förslag till 1908 års Riksdag innehöll, att dylika villkor skulle bestämmas
för föreståndaren och laboratorn, men att Riksdagen, under uttalande
att avlöningsvillkoren borde i största möjliga utsträckning vara likartade
med dem, som fastställts för den statsmedicinska anstalten, och
tillämpas på samma befattningshavare, funnit lämpligt att i stället föreståndaren
och vaktmästaren förklarades skyldiga att underkasta sig de avlöningsvillkor,
som samtidigt fastställdes.

Ehuruväl, då någon laborator icke upptoges å statsmedicinska anstaltens
stat, det icke syntes höra möta något egentligt hinder att, med bibehållande
av likheten mellan omförmälda anstalter i fråga om de å bägges
stater upptagna befattningshavarna, stadga avlöningsvillkor jämväl för laboratorn
vid nu ifrågavarande anstalt, fann departementschefen sig gentemot
Riksdagens anförda beslut icke böra framställa förslag därom.

Vad slutligen vidkomme framställningen om bemyndigande för medicinalstyrelsen
att genom överföring mellan anslagsposterna till beredning
av tuberkulin m. m. och till instrument m. in. så långt sig göra läte täcka
brist å den ena anslagsposten medelst överskott å den andra, var denna
framställning föranledd av en hemställan av professor Bergman om rätt
till sådan åtgärd beträffande statens olika poster utan angivet undantag.
Uppenbarligen borde dock i varje fall undantag ske för arvodesposterna
samt anslagsposten till tillfälliga biträden.

Medicinalstyrelsen hade anfört, att styrelsen först varit betänkt på att i
sitt statförslag sammanföra till en enda de bägge av styrelsen i detta hänseende
särskilt omförmälda anslagsposterna, men att styrelsen underlåtit
detta, enär genom skapandet av ett sådant anslag av alltför stor omfattning
den olägenheten kunde tänkas uppstå, att ett ändamål, vilket ostridigt

borde i första hand tillgodoses från ett visst av de särskilda anslagen,
måste åsidosättas, om det sammanslagna anslaget blivit för hårt anlitat för
andra ändamål. Därför syntes försiktigheten bjuda, att anslagen hölles
isär, och hade styrelsen tillstyrkt blott ovannämnda överföringsrätt anslagen
emellan.

Vad styrelsen sålunda anfört rörande olägenheterna av de avsedda
anslagsposternas direkta sammanslagning syntes departementschefen dock
knappast tillräckligt vägande. Man måste ju, menade han, förutsätta, att
ingendera av anslagsposternas medel användes för annat än oundgängligen
nödiga utgifter, och då i allt fall genom den ifrågasatta överföringen bägge
posternas medel skulle bliva tillgängliga för bägges utgiftsbehov, ansåg
departementschefen det lika berättigat att — därest framställningen över
huvud funnes förtjänt av avseende — taga steget fullt ut och sammanslå
de bägge posterna.

Av vad medicinalstyrelsen anfört rörande bland annat svårigheten
att rubricera en utgift till den ena eller andra av dessa poster syntes
departementschefen en dylik åtgärd befogad. Han erinrade, att i statsmedicinska
anstaltens stat funnes upptaget en gemensam anslagspost å
13,440 kronor till väsentligen motsvarande ändamål, nämligen för beredning
av animal vaccin, tillverkning och kontroll av serum, inköp av djur
samt anskaffande av apparater och reagentier m. in. För veteriuärbakteriologiska
anstålten skulle de ifrågavarande anslagsposternas oförändrade
sammanslagna belopp utgöra 14,000 kronor.

På grund av vad han anfört framlade departementschefen följande
förslag till stat för statens veterinärbakteriologiska anstalt för år 1915:

arvode till föreståndaren..............................kronor 7,250

» > laboratorn................................ > 4,000

> » assistenten................................ j 3.000

till tillfälliga biträden och vikariatersättniugar m. m.................. > 4,200

arvode till en vaktmästare............................. > 1.470

till beredning av tuberkulin och sera samt nyanskaffning och ombyte av djur ävensom till
instrument, förbrukningsartiklar, reagentier, emballage, böcker och tidskrifter, skriv -

materialier, telefon m. m............................. » 14,000

> belysning, bränsle, gas, vatten, renhållning m. m.................. > 3,500

> fraktkostnad för insända prov, misstänkta för tuberkulos, m. m........... > 1,100

Summa kronor 38,520

I fråga, om de såsom »anmärkningar» under gällande stat upptagna
bestämmelserna hade departementschefen icke någon ändring att föreslå.

Häri hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, med
godkännande av det av honom framlagda förslaget till stat för statens
veterinärbakteriologiska anstalt för år 1915, för uppehållande av anstaltens
verksamhet under samma år å extra stat för år 1915 anvisa ett anslag
av 38,520 kronor.

Sedan Kungl. Makt i statsverkspropositionen vid 1914 års förra Riksdagens
riksdag gjort framställning i enlighet med departementschefens hemställan, 1914.
anmälde Riksdagen i skrivelse den 2 mars 1914, n:r 9, att, då den föreslagna
förhöjningen i anslagsposten till belysning, bränsle in. in. föranletts
av en särskild nytillkommen omständighet, nämligen tillkomsten av kylruminet,
samt anstalten givetvis icke borde sakna erforderliga medel att
kunna draga avsedd nytta av detta för anstaltens verksamhet synnerligen
viktiga förvaringsrum, Riksdagen icke haft något att erinra mot ifrågavarande
an slagsförhöjning; och då Riksdagen icke heller haft något att
invända mot den i den nya staten gjorda sammanslagningen av tvenne
förut var för sig i staten upptagna anslagsposter eller i övrigt, hade Riksdagen,
med godkännande av i statsrådsprotokollet framlagt förslag till stat
för statens veterinärbakteriologiska anstalt för år 1915, för uppehållande
av anstaltens verksamhet under samma år å extra stat för år 1915 anvisat
ett anslag av 38,520 kronor.

* #

I det betänkande (delen XXXVI), som löneregleringskommittén denl fråga om

26 februari 1913 avgav rörande veterinärinstitutet, hade kommittén icke “lande^iy1

haft någon särskild anledning att ifrågasätta ändring i sambandet mellan ”"ilgei/i"

institutet och den veterinärbakteriologiska anstalten, sådant detta samband, åakterio ö

’ logi vid ve blivit

av statsmakterna bestämt och uti instruktionen för nämnda anstalt terinärliögden
2 oktober 1908 (svensk författningssamling n:r 104) fastslaget.

Kommittén antog fördenskull, att det fortfarande skulle ingå bland
uppgifterna för den veterinärbakteriologiska anstalten att genom den vid

Yttrande ar
reterinärbakteriologiska

anstaltens
föreståndare.

anstalten anställde laboratorn upprätthålla undervisningsskyldigheten i bakteriologi
vid veterinärinstitutet.

Sedan kommitténs betänkande blivit för utlåtandes avgivande remitterat
till medicinalstyrelsen, framlade föreståndaren för statens veterinärbakteriologiska
anstalt professor Bergman i en till nämnda styrelse ställd
skrift förslag till ändrad anordning i fråga om undervisningen i bakteriologi
vid veterinärinstitutet.

Han anförde därvid, bland annat, att enligt hans uppfattning bestämmelsen,
att anstaltens laborator skulle upprätthålla undervisningen i bakteriologi
vid veterinärinstitutet, icke medfört någon fördel för anstalten.
Meddelandet av denna elementära undervisning vore ganska främmande för
anstaltens verksamhet i övrigt.

Tiden för föreläsningar och övningar vore visserligen icke lång, men,
om man därtill lade vad som fordrades för förberedelse, tentamina och
deltagande i kollegier, vore den arbetstid, som sålunda ginge förlorad för
anstalten, ändå icke alldeles betydelselös, och det vore så med laboratoriearbeten,
att nödtvungen frånvaro från desamma kunde, om den komme
olägligt, medföra stor tidspillan, även när det blott gällde kortare stunder.

Principen att laboratorn såsom anstaltens tjänsteman utövade självständig
verksamhet vid sidan av föreståndaren, ansåg professor Bergman
icke riktig. Det vore ur anstaltens synpunkt mycket önskligt, om laboratorn
kunde befrias från nämnda undervisningsskyldighet.

Man skulle — yttrade professor Bergman — kunna invända, att,
om laboratorn befriades från undervisningsskyldighet, hans avlöning vore
onödigt hög. Det vore dock icke fallet, ty undervisningen hade varit en
jämförelsevis liten del av hans verksamhet och kunde icke betraktas som
högre kvalificerad än den övriga delen. Hans arbete skulle icke heller
minskas utan endast bliva i viss mån av annan art, uteslutande ägnat åt
anstalten. Om man därtill toge i betraktande, att han vid åtskilliga tillfällen
hade att vara föreståndarens ställföreträdare, syntes det icke rimligt
att sätta hans lön lägre, än den nu vore.

Det skulle vidare kunna ifrågasättas, om icke den år 1913 av Riksdagen
beslutade assistenten vid veterinärbakteriologiska anstalten kunde
vara obehövlig, ifall laboratorn befriades från nämnda undervisningsskyl -

Vighet. Men dennas omfattning vore icke så stor, att ökningen i anstaltens
arbetskrafter därigenom kunde bliva mera än eu bråkdel av den ökning,
som erhölles genom att en assistent anställdes. Vad professor
Bergman dock bland annat hoppades kunna vinnas genom undervisningsskyldighetens
borttagande vore, att mera tid skulle bli övrig för författarverksamhet.

Då Bergman utarbetat sitt sista förslag till stat för anstalten, hade
det icke varit bekant, att möjlighet till en tillfredsställande lösning av
frågan om den bakteriologiska undervisningens ordnande skulle yppa sig
så snart. I annat fall skulle han icke underlåtit att fästa uppmärksamheten
på densamma. Men även om så varit, skulle; han icke tvekat att
framhålla behovet av att assistent anställdes, då detta behov i alla fall
vore mycket stort. Sedan dess hade anstaltens verksamhet fortfarande utvecklats.
Det vore orimligt, att två tjänstemän skulle kunna räcka till för
arbetet, och åtskilligt måste stå tillbaka för löpande göromål. Anställandet
av eu assistent hade därför varit nödvändigt, även om laboratorn befriades
från sin undervisningsskyldighet vid veterinärinstitutet.

Eu befrielse därifrån förhindrade naturligtvis icke, att tillfälle fortfarande
kunde beredas veterinärinstitutets äldre elever att taga del av
gången och arten av anstaltens arbeten. Ej heller utgjorde befrielsen något
hinder för att allt insänt material, som ej behövdes för anstaltens arbeten,
fortfarande som hittills kunde ställas till förfogande för undervisningen
vid veterinärinstitutet.

Ämnena bakteriologi och patologisk anatomi stode utan tvivel varandra
mycket nära, i det att de flesta patologisk-anatomiska förändringar
i mer eller mindre grad vore beroende eller påverkade av mikroorganismer.
Det vore därför nödvändigt att vid undervisning i ett av dessa ämnen
taga hänsyn till det andra. Det skulle således vara ur undervisningssynpunkt
fördelaktigt, om professorn i patologisk anatomi finge övertaga
ämnet bakteriologi i stället för histologi, och professor Bergman trodde
sig veta, att den mångårige läraren i dessa ämnen vid veterinärinstitutet
vore av samma mening.

I löneregleringskommitténs förslag till anställande av en gemensam
assistent vid patologisk-anatomiska och bakteriologiska avdelningarna

8—143807. Löneregleringskommitténs bet. XLV,

Yttrande av
veterinärinstitutets
lärarkollegium.

syntes man också kunna se ett medgivande av den nära samhörigheten
mellan de båda ämnena. Det kunde emellertid ifrågasättas, om det vore
lämpligt, att en person på så sätt ålades att assistera på två avdelningar,
men denna olägenhet skulle försvinna, om dessa ämnen bleve förenade i
en professur.

Nu funnes ett årsanslag å 1,000 kronor för undervisningen i bakteriologi,
och i stället för de få rummen på gamla veterinärinstitutet funnes
nu en stor institution för undervisningen i patologisk anatomi, bakteriologi
och histologi. Statens veterinärbakteriologiska anstalt hade däremot
inga undervisningslokaler. Undervisningen i bakteriologi skedde därför
på den s. k. patologisk-anatomiska institutionen, föreläsningarna i dess
föreläsningssal, övningarna i dess mikroskoperingssal och förberedande
arbeten i ett därtill reserverat rum. Den patologisk-anatomiska institutionen
vore också utrustad med för bakteriologiska arbeten erforderliga rum
till smärre försöksdjur och försöksstall. överflyttandet av bakteriologien
till denna institution föranledde alltså ingen svårighet ur lokal synpunkt.

Professor Bergman hemställde, att — i anslutning till kommitténs
förslag att professorn i histologi och patologisk anatomi vid veterinärinstitutet
skulle befrias från sin undervisningsskyldighet i förstnämnda ämne —
skyldigheten att undervisa i bakteriologi vid veterinärinstitutet måtte överflyttas
från laboratorn vid veterinärbakteriologiska anstalten till professorn
i patologisk anatomi vid institutet.

Lärarkollegiet vid veterinärinstitutet, som vid sitt yttrande över löneregleringskommitténs
förslag jämväl hade att taga under övervägande professor
Bergmans nyssberörda framställning och som uttalade sig mot kommitténs
förslag att överflytta ämnet histologi från professuren i patologisk
anatomi till professuren i anatomi, anförde vidkommande frågan om ordnande
av undervisningen i bakteriologi, att ett av de väsentligaste skälen
för den veterinärbakteriologiska anstaltens förläggande till institutet varit
att för den veterinära undervisningen på bästa möjliga sätt tillgodogöra
det rikliga material, som från alla håll insändes till anstalten. Den dittills
vunna erfarenheten hade utvisat, att det från institutets sida avsedda
ändamålet tillfullo uppnåtts.

Skalle undervisningen i bakteriologi nu åter överflyttas till professorn
i patologisk anatomi och den organiska föreningen med den
veterinärbakteriologiska anstalten sålunda brytas, skulle detta enligt
kollegiets mening otvivelaktigt vara till skada för undervisningen. Det
måste nämligen alltid betraktas sorn en fördel, att antalet av de undervisningsämnen,
som tillkomme varje lärare, så mycket som möjligt minskades,
då respektive lärare därigenom alltid lättare kunde behärska
sitt ämne. Då institutet genom den nuvarande anordningen för undervisningen
i bakteriologi hade tillgång till eu person, som uteslutande
hade att ägna sig åt denna disciplin, läge däruti en så väsentlig fördel,
att den vore väl värd att tillvarataga. En förening på samma person av
två så viktiga ämnen som bakteriologi och patologisk anatomi, vilka vart
och ett för sig fullständigt krävde sin man, kunde därför ingalunda vara
någon fördel varken för undervisningen eller för de vetenskapliga arbetena
inom dessa ämnen vid institutet.

Av det rikiiga material, som insändes till veterinärbakteriologiska
anstalten, kunde naturligtvis det för undervisningen i bakteriologi behövliga
bäst tillvaratagas och sovras av en person, som, på samma gång han
vore anställd vid anstalten och sålunda hade fullt reda på tillgängligt
material, även hade att bestrida undervisningen vid institutet och på grund
därav väl kände, vad som därför vore för tillfället bäst behövligt. Detsamma
gällde även i fråga om det gagn, de studerande vid institutet kunde
hava av den medgivna rätten att vid den veterinärbakteriologiska anstalten
taga del av gången och arten av där förekommande arbeten. Tydligt
vore, att behållningen för de studerande borde kunna bliva väsentligt
större, om deras arbeten även där leddes av samme lärare, som förut haft
deras undervisning sig anförtrodd och sålunda kände deras kunskaper och
kunde undvika tidsspillan genom onödig upprepning av vad de förut
kände.

Enligt dåvarande laboratorns uppgift vore den tid, som uteslutande
toges i anspråk för undervisningen, så jämförelsevis ringa, att därigenom endast
högst obetydligt av hans arbete för anstalten ginge förlorat. Fördelarna
för anstalten av att laboratorn befriades från undervisningsskyldigheten i
bakteriologi syntes sålunda vara jämförelsevis ringa i förhållande till de

(10

Yttrande av
veterinärinstitutets
direktion
8''4 1913.

olägenheter, som brytandet av det hittills rådande sambandet mellan nämnda
anstalt och institutet skulle kunna medföra för undervisningen därstädes.

Direktionen för veterinärinstitutet avgav yttrande i ärendet den 3
april 1913.

Beträffande frågan, huruvida veterinärbakteriologiska anstaltens tjänstemän
skulle i någon mån betungas med undervisningsskyldighet vid
veterinärinstitutet eller ej, erinrade direktionen, hurusom å ena sidan framhållits,
att dessa tjänstemän borde odelat fä ägna sig åt de många viktiga
uppgifter, som ålåge anstalten, för så vitt densamma skulle på ett tillfredsställande
sätt motsvara det med dess inrättande avsedda ändamålet, medan
man å andra sidan ansett, att undervisningen i bakteriologi vid institutet
skulle kunna anförtros åt veterinärbakteriologiska anstalten.

Redan när frågan om anstaltens inrättande förelåg, hade dessa båda
divergerande åsikter varit representerade hos de myndigheter, som haft att
yttra sig rörande anstaltens organisation m. m. Lärarkollegiet vid institutet
hade då liksom nu hyllat den senare åsikten, under det att såväl
dåvarande direktionen som medicinalstyrelsen med skärpa förfäktat den
förra meningen.

Erfarenheten under de nu gångna åren hade, enligt direktionens
mening, till fullo bekräftat riktigheten av den uppfattningen, att den dubbelställning,
som laboratorn vid anstalten år 1908 erhöll, skulle vålla avsevärda
olägenheter för anstalten och dess för landets husdjursskötsel
viktiga arbete. I detta avseende hänvisade direktionen till den utförliga
motivering, dåvarande direktionen i sitt yttrande rörande anstaltens organisation
framlade till stöd för sitt då framställda yrkande.

Direktionen sade sig i denna fråga allt fortfarande intaga samma ståndpunkt,
och då, genom att professorn i histologi och patologisk anatomi, som
före ifrågavarande anstalts inrättande uppehållit undervisningen förutom
i dessa ämnen jämväl i bakteriologi, nu skulle befrias från undervisningsskyldighet
i förstnämnda ämne, tillfälle förelåge att uti förevarande hänseende
få en ändring genomförd i, enligt direktionens åsikt, den enda
rätta riktningen, syntes det direktionen synnerligen önskvärt, att sådan
ändring nu bleve vidtagen.

Att nämnde professor nu återtoge sitt förutvarande ämne bakteriolo<n,
ansåo- direktionen ieke i någon man behöva bliva betungande för
honom, enär undervisningen vid institutet i detta ämne vore långt mindre
omfattande än i det samme professor då tillhörande ämnet histologi. Någon
svårighet för honom att i fullt nöjaktig utsträckning kunna för sin undervisning
draga fördel av det undervisningsmaterial, som kunde erhållas
från veterinärbakteriologiska anstalten, behövde, enligt direktionens övertygelse,
icke befaras.

Genom ett bifall till detta förslag skulle anstalten bliva i tillfälle
att odelat få ägna sina krafter åt fyllandet av den viktiga uppgift, för
vilken anstalten uteslutande blivit upprättad. Detta syntes direktionen
vara så mycket mera av behovet påkallat, som anstaltens arbetsbörda, såsom
man från början kunnat förutse, visat sig vara stadd i så stark tillväxt,
att anstalten, så länge de tillgängliga arbetskrafterna skulle vara splittrade
på två så skilda verksamhetsfält, som nu vore fallet, svårligen kunde motsvara
de fordringar, som ställdes på densamma. På sätt professor Bergman
i sin skrift framhållit, syntes den föreslagna överflyttningen av undervisningsskyldigheten
i bakteriologi icke behöva vålla nämnvärda svårigheter
beträffande lokala förhållanden.

Alla omständigheter syntes sålunda direktionen tala för, att ett bifall
till professor Bergmans framställning skulle, utan att i något hänseende
behöva verka störande på undervisningen i bakteriologi, lända den
veterinärbakteriologiska anstalten till avsevärd båtnad.

Mot direktionens uttalande i fråga om undervisningen i bakteriologi
hade reservation avgivits av direktionens ordförande, justitierådet P. von
Seth, och ledamoten godsägaren J. A. Scharp, vilka anfört, att de icke kunde
biträda flertalets mening, huvudsakligast av det skälet, att de funne det
mindre lämpligt att så kort tid efter det Kungl. Maj:t och Riksdagen
fattat sitt beslut rörande anstaltens organisation föreslå en så avsevärt
genomgripande förändring, varigenom anstalten komme att så gott som
lösslitas från institutet såsom veterinärutbildningsanstalt, och detta så
mycket mer som de ej heller vore övertygade om, att den ifrågasatta förändringen
icke skulle behöva föra med sig vissa svårigheter i lokalt hänseende.

Reservation.

Medicmaisfy- Medicinalstyrelsen avgav utlåtande i ärendet den 11 april 1913.

^tande «/?" Styrelsen yttrade därvid, bland annat, följande.

1913 Professuren i patologisk anatomi vid veterinärinstitutet hade från

början av dess inrättande omfattat ämnena patologisk anatomi, bakteriologi
och histologi. Vid tillkomsten av statens veterinärbakteriolooiska anstalt

L O

hade från professuren i fråga avskilts undervisningsskyldigheten i bakteriologi,
-och nu skulle, enligt såväl löneregleringskommitténs som direktionens
förslag, vilket medicinalstyrelsen biträdde, ytterligare frånskiljas
undervisningsskyldigheten i histologi, enär denna sistnämnda skyldighet
skulle överflyttas på professuren i anatomi vid institutet.

Sålunda skulle av de tre ursprungliga ämnena återstå endast patologisk
anatomi, en ganska väsentlig inskränkning således. Denna inskränkning
framträdde så mycket starkare, om man toge i betraktande jämväl den
omständigheten, att på den tid professuren omfattade de tre angivna ämnena
och ända till tiden för veterinärbakteriologiska anstaltens tillkomst
det ålegat professurens innehavare att även bereda tuberkulin samt
förrätta bakteriologiska och patologiskt-anatomiska undersökningar på alla
sådana djurdelar, som för veterinäradministrationens räkning insändes till
institutet. I betraktande av denna ganska väsentliga inskränkning i de
ursprungligen med professuren i fråga förenade åliggandena syntes det
styrelsen synnerligen välbetänkt att till denna professur återbörda skyldigheten
till undervisning i bakteriologi, varigenom en såväl av direktionen
som även av styrelsen länge hyst önskan omsider skulle vinna uppfyllelse.

Direktionen hade till stöd för sin ståndpunkt i denna del av ärendet
bland annat åberopat och hänvisat till ett den 5 december 1907 av
dåvarande direktionen för institutet avgivet yttrande rörande denna fråga.
Aven medicinalstyrelsen funne de i detta yttrande gjorda uttalandena härom
synnerligen beaktansvärda och biträdde jämväl vad professor Bergman i
förut anförda skrift anfört i frågan.

Emellertid hade nu såväl veterinärinstitutets lärarkollegium som ock
två reservanter inom direktionen hyst en härifrån avvikande mening.
Styrelsen ansåge sig böra göra en sammanfattning av de motskäl, som
talade för direktionens och styrelsens sammanstämmande mening i denna
del av ärendet.

Mot lärarkollegiets ståndpunkt härutinnan kunde bland annat anföras
följande:

l:o) Kollegiet framhölle som en väsentlig fördel, att veterinårinstitutet
genom den nuvarande anordningen för undervisningen i
tillgång till en person, som uteslutande hade att ägna sig åt denna disciplin.
Detta vore emellertid icke fallet, ty han måste även lika ofta utföra arbete,
hörande till den patologiska anatomiens område, och i sin dagliga verksamhet
se båda dessa ämnen ur eu helt annan synpunkt än undervisningens.
Härtill koinme, att han framdeles mer och mer måste tänkas bliva upptagen
av tjänsteresor, varigenom undervisningen skulle bliva lidande. För den
veterinära utbildningen ansåge styrelsen det därför ej kunna vara särskilt
fördelaktigt, om laboratorn meddelade undervisning i bakteriologi vid
veterinärinstitutet. För denna utbildning kunde statens veterinärbakterioloo-iska
anstalt däremot verka genom undervisning vid specialkurser, såsom
för länsveterinäraspiranter och äldre veterinärer.

2;o) Kollegiet yttrade vidare, att ett av de väsentligaste skälen för förläggandet
av statens veterinärbakteriologiska anstalt till veterinärinstitutet
varit, att för den veterinära undervisningen på bästa sätt tillgodogöra det
material, som insändes till anstalten. Det egentliga skälet härtill torde dock
hava varit förhoppningen, att man skulle kunna spara utgifter för anstaltens
anordnande, i all synnerhet till dess man vunnit erfarenhet om, huru
stort behovet av en fristående sådan anstalt vore här i landet. V arken direktionens
majoritet eller medicinalstyrelsen hade hyst eller hyste några som helst
farhågor för att icke — även om laboratorn ställdes utanför undervisningen
vid institutet — det till anstalten insända undersökningsmaterial, som ej
behövdes för dess egna arbeten, skulle ställas till förfogande för undervisning
vid institutet. Föreskrift härom funnes också lämnad i instruktionen
för anstalten, och styrelsen hade sig jämväl bekant, att denna föreskrift
blivit efterlevd, men att institutet i mycket ringa grad använt sig av
denna fördel.

3:o) Beträffande äldre veterinärelevers arbeten på anstalten hade
medicinalstyrelsen inhämtat, att dessa brukade vara så anordnade, att var
och en finge sig en mindre uppgift förelagd att lösa under ledning av anstaltens
tjänstemän. Vid sådant förhållande kunde det ej hava någon nämn -

värd betydelse, om denna handledning gåves av laboratorn såsom lärare
eller föreståndaren för anstalten, då styrelsen vore övertygad om, att undervisningen
i varje fall skulle bliva så god, som tid och omständigheter
medgåve.

4:o) Undervisningen i patologisk anatomi omfattade nu, enligt kollegiets
uppgift, 107 timmars föreläsningar. Ytterligare utvidgning av
detta ämne vore icke tillrådlig, om man ville undvika förlängning av
studietiden, och vore ej heller behövlig för att de studerande skulle förvärva
det mått av kunskap i ämnet, som erfordrades för fortsatta veterinärstudier
och praktisk veterinärverksamhet.

5:o) 155 föreläsningar om året, vilket skulle bliva summan av
föreläsningarna i patologisk anatomi och bakteriologi, kunde, även om man
toge hänsyn till att obduktioner tillkomme, icke anses vara för mycket,
i synnerhet ej då det rörde sig om föreläsning av begränsade kurser.
När det nu föresloges ökning av lärarnas löner, syntes en så stor, samtidig
minskning av undervisningsskvldigheten, som den ifrågasatta, vara svår
att motivera.

Mot reservanternas inom direktionen ståndpunkt ansåg medicinalstyrelsen
kunna bland annat anföras följande:

Angående verkan av bestämmelsen om skyldighet för laboratorn
att undervisa i bakteriologi vid veterinärinstitutet hade redan så stor erfarenhet
vunnits, att den kunde sägas bestämt bekräfta riktigheten av
den utav både direktionen och styrelsen uttalade farhågan, att anordningen
skulle befinnas olämplig. Olägenheterna med densamma kunde ej tänkas
avtaga, utan måste ökas, i mån som anstaltens arbetsfält utvidgades. Av
detta skäl och enär ett så gynnsamt tillfälle till en tillfredsställande lösning
av frågan om den bakteriologiska undervisningens ordnande sannolikt icke
snart komrae att åter erbjuda sig, ansåge styrelsen, att detta tillfälle ovillkorligen
borde begagnas.

En resumé av de skäl, som talade till förmån för direktionens och
styrelsens förevarande hemställan om undervisningens i bakteriologi överflyttande
till professuren i patologisk anatomi, tedde sig på följande sätt.

Ur anstaltens synpunkt: Olägenheter: inga. Fördelar: 1) direkt tidsbesparing;
2) laboratorns intresse kunde odelat ägnas åt anstalten.

Ur ordinarie professorns i patologisk anatomi (och histologi) synpunkt:
Fördelaktigt både för undervisningen och för honom själv, om undervisningsskykligheten
i histologi utbyttes mot sådan i bakteriologi.

Ur veterinärinstitutets synpunkt: Påstådda olägenheter vore redan
bemötta. Fördelar: 1) bakteriologien stode patologisk anatomi mycket
närmare än histologien gjorde det; 2) läraren i patologisk anatomi och
bakteriologi kunde odelat ägna sig åt undervisningen, och avbrott däri
genom dennes tjänsteresor riskerades icke; 3) den föreslagne assistenten i
patalogisk anatomi och bakteriologi komme att tjänstgöra under en enda
chef, varigenom hans arbetskraft kunde bättre utnyttjas.

Ur ekonomisk synpunkt: överflyttningen skulle icke föranleda någon
utgift för statsverket, enär tillräckligt årsanslag för undervisningen i bakteriologi,
1,000 kronor, funnes uppfört å veterinärinstitutets stat och undervisningen
skulle komma att meddelas i samma lokaler som nu, nämligen
på patologisk-anatomiska avdelningen, vilken med sina 27 rum och försöksstall
vore fullt tillräcklig för undervisningen i såväl patologisk anatomi
som bakteriologi.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 18 april 1913Kung!, propotillstyrkte
chefen för jordbruksdepartementet överflyttandet av histo 1 ogien S''årTriksdag.
från professuren i patologisk anatomi till professuren i anatomi.

Vad anginge den från veterinärbakteriologiska anstaltens sida väckta
frågan om upphörande av anstaltens laborators undervisningsskyldighet i
bakteriologi vid högskolan och denna undervisnings övertagande av professorn
i patologisk anatomi, sade departementschefen sig icke vilja bestrida,
att en sådan anordning i och för sig förefölle rätt tilltalande och att den
skulle för anstalten medföra fördelar.

Han ansåg sig dock icke, åtminstone för närvarande, kunna tillstyrka
eu sådan förändring, förnämligast av det skäl, att det syntes honom synnerligen
viktigt, att ett intimt samband rådde emellan de båda institutionerna,
en synpunkt som vid veterinärbakteriologiska anstaltens inrättande
gjorde sig starkt gällande. Att detta samband vidmakthölles och stärktes,
om undervisningsskyldighet i bakteriologi fortfarande ålåge laboratorn,
ansåg departementschefen uppenbart. Därtill komme, att frågan om ökande

9—143807. Löneregleringskommittens bet. XLV.

av veterinärbakteriologiska anstaltens arbetskrafter varit föremål för prövning
av Riksdagen vid då pågående riksmöte.

1 enlighet med departementschefens hemställan avläts den 18 april
191-3 proposition (n:r 268) till Riksdagen angående stat för en veterinärhögskola
m. m.

Riksdagens Riksdagen anmälde emellertid i skrivelse den 30 maj 1913 (n:r 9),

1913. ’ »tf med hänsyn till den långt framskridna tiden Riksdagen ansett det

icke vara möjligt att år 1913 ingå på närmare granskning av de omfattande
förändringar beträffande organisation och lönestat för veterinärinstitutet,
som i propositionen föreslagits.

Kung/, propo- Då sålunda frågan om veterinärinstitutets omorganisation icke vann

Slt‘årsVförra sin lösning vid 1913 års riksdag, anmäldes ärendet ånyo inför Kungl.
riksdag. Maj:t deri 14 januari 1914 av chefen för jordbruksdepartementet, i syfte
att proposition i ämnet måtte avlåtas till Riksdagen år 1914. Därvid meddelade
departementschefen, att under tiden från senaste riksdag i ämnet
inkommit en skrivelse den 6 oktober 1913 från medicinalstyrelsen med
eu skrift från föreståndaren för statens veterinärbakteriologiska anstalt,
professor Bergman, i anledning varav yttranden avgivits av veterinärinstitutets
lärarkollegium och direktion.

Professor Bergman hade i den nämnda skriften, daterad den 26 september
1913, hemställt, att, då propositionen till 1913 års Riksdag icke blivit
avgjord, medicinalstyrelsen måtte förnya sin framställning av den 11 april
samma år om överflyttande av undervisningsskyldigheten i bakteriologi till
professorn i patologisk anatomi.

Bergman åberopade särskilt de stora svårigheter, som visat sig på
grund av laboratorns undervisningsskyldighet kunna uppkomma i de fall,
när tjänstledighet behövdes för anstaltens föreståndare. Tillika anförde
Bergman, att, sedan numera professuren i histologi och patologisk anatomi
blivit ledig genom förre innehavarens, professor Svenssons, frånfälle
samt enligt Kungl. Maj:ts beslut denna professur skulle tills vidare uppehållas
endast på förordnande i avvaktan på omorganisationen, tillfället
syntes vara synnerligen lägligt för vidtagandet av ändring i nämnda pro -

fessurs omfattning. Bergman vidhöll för övrigt sin åsikt, att ur undcrvisningssynpunkt
ämnena patologisk anatomi och bakteriologi ej vore större,
än att de bekvämt kunde sammanfattas i eu professur, och att det skulle
vara till stor fördel för undervisningen, om ämnet bakteriologi inginge i
denna professur i stället för histologi.

Medicinalstyrelsen hade i sin skrivelse den 6 oktober 1913 åberopat
sitt utlåtande av den 11 april 1913 och framhållit, att de där angivna
olägenheterna av laboratorns undervisningsskyldighet under senaste tid
trätt allt mera i dagen.

Veterinärinstitutets direktion, som anbefallts att yttra sig, hade inhämtat
yttrande av lärarkollegiet, vilket i skrivelse den 15 oktober 1913
förklarat, att, sedan kollegiet den 19 mars 1913 avgivit yttrande i frågan,
ingenting inträffat, som varit i någon mån ägnat att påverka kollegiets
ställning till förslaget. Den erfarenhet, som vunnits av den dåvarande
innehavaren av befattningen såsom laborator vid anstalten och lärare i
bakteriologi vid institutet, överensstämde, enligt vad som meddelats kollegiet,
ingalunda med den av professor Bergman uttalade.

Direktionen hade med skrivelse den 15 oktober 1913 överlämnat
lärarkollegiets yttrande samt åberopat vad direktionen och dess särskilda
ledamöter förut anfört i frågan.

För egen del vidhöll departementschefen vad han den 18 april 1913
yttrat beträffande den från veterinärbakteriologiska anstaltens sida väckta
frågan om upphörande av anstaltens laborators undervisningsskyldighet i
bakteriologi vid veterinärhögskolan och denna undervisnings övertagande
av professorn i patologisk anatomi.

Ny proposition (n:r 46) angående stat för veterinärhögskolan in. m.
avläts av Kungl. Maj:t till 1914 års förra Riksdag.

Då Riksdagen i skrivelse den 2 mars 1914 (n:r 9) anmälde, bland
annat, sitt beslut om godkännande av stat för veterinärhögskolan att tilllämpas
från och med år 1915, yttrade Riksdagen beträffande det spörsmål,
varom nu är fråga, följande.

»Vad angår undervisningen i bakteriologi, vilken för närvarande
uppehälles av laboratorn vid den veterinärbakteriologiska anstalten och

Riksdagens
skrivelse ’/»
1914.

varuti departementschefen icke, åtminstone för närvarande, ansett sig
böra föreslå någon förändring, har i en inom Riksdagen väckt motion
hemställts, att ifrågavarande undervisningsskyldighet. måtte överflyttas
från bemälde laborator till professorn i patologisk anatomi. Av vad i
denna fråga av myndigheter, korporationer samt inom Riksdagen anförts
har Riksdagen ock blivit övertygad om att en dylik anordning skulle
med hänsyn till de båda ifrågavarande ämnenas nära inbördes samband
bliva till verklig fördel för undervisningen samt jämväl ur andra
synpunkter befinnas lämplig. Ehuru Riksdagen sålunda till fullo instämmer
med motionens syftemål, har Riksdagen likväl, då Riksdagen icke har
sig bekant, huruvida en dylik anordning låter sig genomföra utan ökade
kostnader, icke ansett sig lämpligen kunna, såsom i motionen föreslagits,
i den nya staten omedelbart genomföra den föreslagna förändringen. Emellertid
har Riksdagen velat uttala den bestämda förväntan, att Eders Kungl.
Maj:t vid tillsättandet av professuren i patologisk anatomi må tillse, att
den blivande innehavaren av denna befattning jämväl är kompetent att
undervisa i bakteriologi samt att skyldighet stadgas för honom att, om
så påfordras, övertaga undervisningen jämväl i berörda ämne.»

I den av Riksdagen godkända staten för veterinärhögskolan är histologien
tillagd professuren i anatomi; den professur, som har att behandla
patologiska anatomien, rubriceras sålunda »patologisk anatomi (och bakteriologi)»;
av assistenter finnes en »vid patologisk-anatomiska och bakteriologiska
avdelningarna» med arvode 2,500 kronor.

6!)

Till kommittén remitterade framställningar.

A) Angående upphörande av skyldighet för laboratorn vid statens

veterinärbakteriologiska anstalt att undervisa i bakteriologi
vid veterinärhögskolan.

I det föregående är omnämnt, hurusom Riksdagen vid anmälan, i
skrivelse den 2 mars 1914 n:r 9, av sitt beslut angående veterinärhögskolan
erinrade, att i en inom Riksdagen väckt motion hemställts, att
skyldigheten att undervisa i bakteriologi vid nämnda högskola måtte överflyttas
från laboratorn vid statens veterinärbakteriologiska anstalt till professorn
i patologisk anatomi.

Riksdagen sade sig till fullo instämma med motionens syftemål,
men då Riksdagen icke hade sig bekant, huruvida en dylik anordning läte
sig genomföras utan ökade kostnader, hade Riksdagen icke ansett sig lämpligen
kunna, såsom i motionen föreslagits, i den nya staten omedelbart
genomföra den föreslagna förändringen.

Emellertid uttalade Riksdagen den bestämda förväntan, att Kungl.

Maj:t vid tillsättandet av professuren i patologisk anatomi måtte tillse,
att den blivande innehavaren av denna befattning jämväl vore kompetent
att undervisa i bakteriologi samt att skyldighet stadgades för honom att,
om så påfordrades, övertaga undervisningen jämväl i berörda ämne.

Under åberopande av Riksdagens nyssberörda beslut och vad i ämnet skrivelse M/s
förekommit vid frågans behandling inom Riksdagens kamrar, har före- ståndann0för
ståndaren för statens veterinärbakteriologiska anstalt professor Bergman
i skrivelse till medicinalstyrelsen den 28 mars 1914 hemställt, att styrel- logiska an -

Medicinalstyrelsens
skrivelse
’/* 1914

sen måtte vidtaga åtgärder för att laboratorn vid anstalten måtte befrias
från undervisningsskyldighet i bakteriologi vid veterinärhögskolan från
den dag, professor i patologisk anatomi och bakteriologi bleve vid sagda
skola utnämnd.

Professor Bergman har i sin skrivelse tillkännagivit, att enligt hans
uppfattning överflyttandet av undervisningsskyldigheten i bakteriologi ej
kunde tänkas medföra den minsta ökade kostnad, »alldenstund veterinärbakteriologiska
anstaltens medel ej använts för uppehållandet av undervisningen
i bakteriologi vid veterinärinstitutet, utan det funnits i staten
för sagda institut upptaget ett årsanslag stort 1,000 kronor, vilket kommer
att flnnas kvar oförändrat». Veterinärhögskolans patologisk-anatomiska
institution vore också »utrustad för bakteriologiska arbeten med termostatrum,
rum för försöksdjur och stall».

Enligt vad professor Bergman höll före, behövde överflyttandet av
undervisningsskyldigheten ej medföra någon förändring beträffande bestämmelserna
i § 13 uti instruktionen för veterinärbakteriologiska anstalten
den 2 oktober 1908 rörande överlämnande av material till veterinärhögskolan
och tillstånd för studerande vid densamma att taga del av gången
och arten av anstaltens arbeten.

Då verksamheten vid anstalten vore stadd i jämn tillväxt, såväl
beträffande serumberedning och utredningar rörande smittosamma husdjurssjukdomar
som beträffande diagnostiska arbeten, ansåg professor Bergman
anstalten behöva all arbetskraft för sitt egentliga arbete.

Med underdånig skrivelse den 1 april 1914 överlämnade medicinalstyrelsen
professor Bergmans nyssnämnda framställning till Kungl. Maj:t.

Styrelsen förklarade därvid, att den beträffande ifrågavarande spörsmål
i allo vidhölle sin förut intagna ståndpunkt, som inför Kungl. Maj:t
vid flerfaldiga tillfällen angivits, senast i underdåniga utlåtanden den
11 april 1913 över löneregleringskominitténs betänkande delen XXXVI
(angående veterinärinstitutet) och den 6 oktober samma år i fråga om undervisningen
i bakteriologi vid veterinärinstitutet.

Hänvisande till innehållet i dessa båda utlåtanden, ville styrelsen
begagna tillfället att ännu en gång för Kungl. Maj:t framhålla den trän -

gande nödvändigheten, sedd från synpunkten av statens veterinärbakteriologiska
anstalts intressen och utvecklingsmöjligheter, att laboratorn vid
sagda anstalt snarast möjligt befriades från meranämnda, »hans egentliga
uppgift vid anstalten i hög grad förryckande undervisningsskyldighet vid
veterinärinstitutet».

Genom kungl. remiss den 9 april 1914 anbefalldes direktionen för
veterinärinstitutet att avgiva underdånigt utlåtande i ärendet.

I anledning därav fick institutets lärarkollegium till direktionen
avgiva yttrande i ämnet, daterat den 29 april 1914.

Kollegiet framhöll i sitt yttrande, till en början, att, sedan kollegiet
senast den 22 mars 1913 yttrat sig i detta ärende i samband med sitt
uttalande över löneregleringskommitténs betänkande rörande veterinärinstitutet,
visserligen den förändringen inträtt, att genom Riksdagens beslut
ämnet histologi överflyttats till professuren i anatomi, men att denna
omständighet dock icke i någon mån inverkat på kollegiets då såväl som
vid upprepade föregående tillfällen uttalade åsikt rörande betydelsen för
undervisningen och den veterinära utbildningen av det hittills rådande
sambandet mellan veterinärinstitutet och den veterinärbakteriologiska anstalten
genom anställande av anstaltens laborator såsom lärare vid institutet
i bakteriologi.

Hänvisande till vad i dess yttrande den 22 mars 1913 anförts med
anledning av professor Bergmans även då gjorda framställning i samma
syfte, anförde kollegiet vidare, bland annat, följande.

»Den bakteriologiska anatomien», men framförallt bakteriologien, hade
under sista årtiondena utvidgats till ett förut oanat omfång och båda hade
att uppvisa eu utveckling, större än de flesta andra veterinära forskningsoch
undervisningsgrenar. Det visade sig därför också snart nödvändigt
att även i vårt land inrätta en särskild institution, »statens veterinärbakteriologiska
anstalt», med huvudsaklig uppgift att syssla med de smittosamma
husdjurssjukdomarna, bakteriologi samt undervisningen i detta
ämne.

För att i möjligaste mån gagna den veterinära utbildningen förlädes
den nämnda anstalten till veterinärinstitutet, och uppnåddes däri -

Yttrande av
veterinärinstitutets

lärarkollegium
-®/4
1914.

o-enom deri fördelen, att vart och ett av dessa stora och för veterinärutbildningen
så viktiga ämnen erhöll sin särskilda, speciellt utbildade representant
vid institutet.

Det vore därför enligt kollegiets mening eu påtaglig återgång i
utvecklingen, om dessa båda ämnen, patologisk anatomi och bakteriologi,
nu åter skulle sammanslås. Kollegiet ansåg sin mening om olämpligheten
därav bestyrkas även av undervisningens anordning i dessa ämnen
vid veterinärhögskolor i utlandet; och anförde kollegiet exempel i detta
hänseende.

Patologiska anatomiens vikt framginge även därav, att vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet undervisningen i detta ämne meddelades
av två professorer.

Det syntes kollegiet under sådana förhållanden uppenbart, att det
icke kunde vara till gagn för vare sig undervisningen eller den vetenskapliga
forskningen, om professorn i patologisk anatomi vid veterinärinstitutet
även ålades undervisningsskyldigheten i bakteriologi.

Av den redogörelse kollegiet lämnat rörande undervisningens anordnande
vid andra veterinärhögskolor ansåg kollegiet också framgå, att
professorns i patologisk anatomi tid väl kunde vara behövlig för detta
viktiga ämne, »omfattande såväl den patologiska anatomien som den patologiska
histologien, embryologien och fysiologien, bildande själva grunden
för den tillämpande veterinärvetenskapen, för utövande av sjukvård och
köttbesiktning».

Beträffande det såsom skäl för den föreslagna sammanslagningen
anförda nära sambandet mellan bakteriologien och den patologiska anatomien
framhöll kollegiet, att patologiska anatomien använde bakteriologien
för de nödvändiga diagnostiska arbetena, likasom klinikern, men
att mellan dessa bakteriologiska undersökningar i diagnostiskt syfte och
bakteriologisk undervisning och forskning »språnget» vore stort, så stort,
att ettdera av dessa ämnen, om de förenades under en lärarstol, måste med
nödvändighet gå tillbaka.

Det syntes kollegiet egendomligt, att såväl den veterinärbakteriologiska
anstaltens föreståndare som medicinalstyrelsen »visat så ringa förståelse
för betydelsen för fyllandet av den veterinärbakteriologiska an

staltens uppgift av den undervisningsskyldighet, som enligt instruktionen
tillkommer densamma».

Den bestämmelsen, att i anstaltens uppgift bland annat inginge att
»sprida kunskap om de åtgärder av skilda slag, som vid olika sjukdomars
uppträdande böra vidtagas för deras undertryckande», syntes kollegiet
knappast kunna lösas på bättre sätt, än om undervisningen i bakteriologi
fortfarande handhades av någon av anstaltens tjänstemän. Därigenom
komme anstalten i intimaste kontakt med varje veterinär, som utexaminerades,
och ett samarbete mellan anstalten och de i olika delar av landet
verkande veterinärerna bleve sedan följden.

Att den jämförelsevis ringa undervisningsskyldighet, som genom den
nuvarande anordningen tillkomme laboratorn, skulle i någon väsentlig
mån kunna förrycka hans verksamhet i anstaltens tjänst, sade sig kollegiet
hava svårt att inse och hänvisade rörande denna sak till vad därom vore
sagt i kollegiets förutnämnda yttrande den 22 mars 1913.

Skulle emellertid undervisningen i bakteriologi överflyttas till professorn
i patologisk anatomi vid veterinärinstitutet, trots de olägenheter
av en dylik sammanslagning som kollegiet sökt framhålla, ansåg sig kollegiet
dock böra på det bestämdaste bestrida, att en dylik överflyttning
kunde ske utan särskilda kostnader.

Att veterinärbakteriologiska anstaltens medel icke direkt använts för
undervisningen i bakteriologi, vore visserligen sant, då ett särskilt statsanslag
å 1,000 kronor för detta ändamål stått till förfogande. Enligt
uppgift från laboratorn vid den veterinärbakteriologiska anstalten — vilken
laborator i tre år haft undervisningen i bakteriologi om hand — hade
ifrågavarande anslag varit tillräckligt för de direkta utgifterna vid kursen,
men av dyrbarare inventarier hade endast tre mikroskop under de gångna
åren kunnat anskaffas.

Att anslaget kunnat räcka till hade dock i väsentlig mån varit
beroende därpå, att veterinärbakteriologiska anstaltens utrustning och medel
så till vida använts, som respektive lärare under hela arbetsåret kunnat
arbeta, förutom på specialarbeten, även på att förbättra sin tekniska färdighet
och fördjupa sina insikter på bakteriologiens område. Av huvud 10—143807

Löneregleringslcommitténs bet. XLV.

sakligen samma skäl hade även kursen för länsveterinärer kunnat bedrivas
med ett så jämförelsevis ringa anslag.

Vid såväl länsveterinärkursen som kursen för de studerande vid
veterinärinstitutet hade veterinärbakteriologiska anstaltens termostater, sterilisationsskåp
och autoclaver hela tiden använts, nödiga riäringssubstrat
hade därstädes framställts, och anstaltens större och dyrbarare försöksoch
serumdjur hade stått till förfogande.

överflyttades undervisningen helt och hållet till veterinärinstitutet,
måste »allt detta bestridas av institutets medel» och väsentligt ökade utgifter
därav bliva följden.

Därtill komme, att undervisningen i bakteriologi svårligen kunde
bedrivas på samma sätt som hittills, utan syntes det kollegiet bliva nödvändigt
att mer än hittills varit möjligt meddela undervisning i serologi
och immunitetslära, vilka vetenskaper alltmer vunne praktisk tillämpning
för sjukdomsdiagnos och sjukbehandling. En dylik utveckling av
den bakteriologiska undervisningen bleve dock fullständigt omöjliggjord genom
den av professor Bergman föreslagna överflyttningen till professuren
i patologisk anatomi.

För att en tillfredsställande undervisning under sådana förhållanden
skulle kunna komma till stånd fordrades, eldigt kollegiets mening, nödvändigtvis
anställande av en laborator vid den bakteriologiska avdelningen
— en laborator med minst samma avlöning som laboratorn vid den veterinärbakteriologiska
anstalten — vilken förstnämnde laborator finge sig
ålagt att. meddela undervisning i bakteriologi och serologi.

Den nuvarande assistentbefattningen vid den patologisk-anatomiska
avdelningen måste dock — framhöll kollegiet — fortfarande bibehållas,
för så vitt det förekommande obduktionsmaterialet skulle till fullo kunna
utnyttjas för undervisningen. Redan nu krävde nämligen tillvaratagande
av detta material ofta ända till 8 timmars verkligt effektiv daglig tjänstgöring
för avdelningens båda tjänstemän (professor och assistent), och
en minskning av arbetskrafterna vore på den grund omöjlig.

Vidare krävdes, enligt kollegiets åsikt, ett anslag till nyanskaffning
av apparater för den bakteriologiska undervisningens drivande, såsom autoclaver,
centrifuger samt nödiga glasvaror, vilket allt saknades på nuvaran -

de bakteriologiska och patologisk-anatomiska avdelningarna, och syntes
detta anslag böra beräknas till minst 3,000 kronor.

Därtill koinme slutligen en förhöjning av årsanslaget för undervisningen
i bakteriologi från 1,000 till omkring 2,000 kronor, en förhöjning,
som företrädesvis betingades av att undervisningen undandroges det stöd,
som dem hittills fått åtnjuta från veterinärbakteriologiska anstalten.

Årsanslaget för undervisningen i patologisk anatomi, som utginge
med 1,700 kronor, kunde endast med stor sparsamhet förslå för avdelningens
egen räkning, och kunde således intet bidrag påräknas därav. Det
i nyssberörda hänseende föreslagna beloppet, 2,000 kronor, syntes därför
kollegiet knappast vara för högt beräknat, då bakteriologistudiet med
moderna arbetsmetoder ställde sig mycket dyrt och dyrare än andra studier.
Veterinärbakteriologiska anstaltens årsbudget visade i övrigt — menade
kollegiet — klart nog, att bakteriologiska arbeten vore förenade med avsevärda
kostnader.

Kollegiet hemställde, att veterinärinstitutets direktion måtte söka
utverka, att den av professor Bergman gjorda och av medicinalstyrelsen
tillstyrkta framställningen om överflyttande av undervisningen i bakteriologi
från laboratorn vid statens veterinärbakteriologiska anstalt till professorn
i patologisk anatomi vid veterinärinstitutet icke måtte till någon
Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Vid lärarkollegiets ovannämnda yttrande den 29 april 1914 var Reservation.
fogad en reservation av professor J. P. Lundgren.

I denna reservation anfördes följande.

Enligt gällande undervisningsplan skulle laboratorn vid veterinärbakteriologiska
anstalten två timmar i veckan under höstterminen föreläsa
bakteriologi och under en månad av samma termin därjämte två gånger
i veckan leda de praktiska övningarna i samma ämne. Hans övriga tjänstetid
disponerades för arbeten vid den veterinärbakteriologiska anstalten
under chefskap av anstaltens föreståndare.

Under den största delen av året saknades alltså vid veterinärhösrskolan
målsman för den bakteriologiska vetenskapen, och tillfälle för yngre
forskare att vid högskolan under sakkunnig ledning ägna sig åt bakterio -

logiska studier eller forskningar funnes följaktligen ej under denna tid.
Från denna synpunkt sett måste det enligt reservantens mening obetingat
vara till fördel för högskolan, om bakteriologien komme under målsmanskap
av professorn i patologisk anatomi — vilken hela läsåret hade sin
verksamhet på institutionen — i synnerhet om denne kunde anses utan
olägenhet hinna med att undervisa även i bakteriologien.

Vid det gamla veterinärinstitutet undervisade professorn, med biträde
av en assistent, i patologisk anatomi, bakteriologi och histologi,
varjämte en stor del av de arbeten, som nu utfördes vid den veterinärbakteriologiska
anstalten, även voro anförtrodda åt honom.

Husdjurens patologiska anatomi hade ej på långt när den omfattning
som den humana, enär människan lede av betydligt flera och mera
komplicerade sjukdomar än husdjuren. Enär veterinären väl i allmänhet
endast kallades att obducera ett husdjur för att avgöra, om det lidit av
smittosam sjukdom eller ej, spelade patologiska anatomien icke heller för
veterinären en så stor roll som för läkaren, vilken även måste utföra för
rättsskipningen viktiga mediko-legala obduktioner samt avgiva attest över
dödsorsaken. De fyra föreläsningar i veckan, vilka jämte praktisk undervisning
borde åligga professorn, räckte fördenskull väl till för att genomgå
för de studerande lämpade kurser ej blott i allmän patologi och patologisk
anatomi, utan även i bakteriologi.

Då undervisningen i bakteriologi väl huvudsakligen skulle omfatta
läran om de för husdjuren patogena bakterierna, måste en professor i patologisk
anatomi i alla fall äga kännedom om och följa med därtill hörande
litteratur samt även kunna ställa en bakteriologisk diagnos. Den ökade
arbetsbörda, som givetvis följde med undervisningen i bakteriologi, borde
fördenskull ej för professorn bliva så synnerligen betungande och framför
allt ej större än den arbetsbörda, som vilade på övriga professorer vid
veterinärhögskolan.

Det hade sagts, att, om bakteriologien överflyttades till professorn
i patologisk anatomi, skulle veterinärhögskolan gå förlustig det rikliga
och viktiga undervisningsmaterial, som ymnigt strömmade in till den
veterinärbakteriologiska anstalten. Denna olägenhet skulle dock lätt kunna
undanröjas, om i instruktionen för anstaltens föreståndare inginge, att

lian vore obetingat skyldig ej blott att på rekvisition tillhandahålla för
kurser oeh övningar vid högskolan nödigt bakteriologiskt och patologisktanatoiniskt
material, då tillgång därtill funnes, utan även att, då han erhölle
material, som vore sällsynt eller av mera vetenskapligt intresse,
självmant göra meddelande därom till den patologisk-anatomiska institutionen
med erbjudande av de delar därav, som önskades för undervisning
eller studier.

På samma gång, som reservanten ansåge det vara till fördel för
veterinärhögskolan, om undervisningen i bakteriologi överflyttades till professuren
i patologisk anatomi, höll han emellertid även före, att assistentbefattningen
vid institutionen i fråga borde utbytas mot en mera stadigvarande
och bättre avlönad laboratorsbefattning, dock under den bestämda
förutsättning, att professorn behölle föreläsning och tentamensskyldighet
även i bakteriologi samt att laboratorn biträdde vid eller med professorn
delade till professuren hörande ej blott praktiska kurser och övningar
utan även repetitioner och förhör. Om nämligen en professor alldeles fritoges
från undervisning och tentamensskyldighet i något av sina ämnen,
skulle det, enligt reservantens åsikt, ej dröja länge, innan professorn därav
glömde en större eller mindre del och ej längre fullt behärskade ämnet. Eu
laborator, som ständigt vore sysselsatt med alla till institutionen hörande
läroämnen, skulle även vid vakans eller förfall för professorn vara vida
bättre skickad att uppehålla dennes undervisningsskyldighet, än en som
blott sysselsatt sig med en del av undervisningsområdet.

Beträffande det årsanslag, som kunde behövas vid den patologiskanatomiska
institutionen, sedan undervisningen i bakteriologi dit överflyttats,
syntes det reservanten, att samma belopp, som det den anatomiska institutionen
komme att åtnjuta, sedan histologi dit överförts, eller 2,800 kronor,
kunde anses vara tillräckligt, i synnerhet då man toge i betraktande,
att en mycket stor del av anslaget till anatomi åtginge till anskaffande
av konserveringsmedel för dissektionsmaterialet på anatomisalen.

Direktionen för veterinärinstitutet avgav underdånigt utlåtande den
4 juni 1914.

Däri anfördes, bland annat, följande.

Direktionens
för veterinärinstitutet
utlåtande
*/»
1914.

Direktionen ansåg sig ej kunna underlåta att först i korthet giva
en återblick av den föreliggande frågans historiska utveckling, enär därav
enligt direktionens förmenande klart och tydligt framginge, att ändamålet
med veterinärbakteriologiska anstaltens upprättande icke var att tjäna
undervisningen, utan att anstalten ansetts böra upprättas uteslutande för
praktiska behov ävensom för vetenskaplig forskning i den utsträckning,
anstaltens huvuduppgift det medgåve.

Enligt vad direktionen vidare tillkännagav, hyllade densamma allt fortfarande
samma åsikt i frågan, som den förut uttalat; fördenskull hänvisade
direktionen till och åberopade vad den i yttranden den 5 december 1907
och den 3 april 1913 härutinnan anfört.

Direktionen ansåg sig nu kunna inskränka sig till att huvudsakligen
endast bemöta vad lärarkollegiet uti sitt senaste yttrande i ärendet anfört.

Kollegiet hade — yttrade direktionen — att börja med framhållit,
bland annat, att, sedan kollegiet i mars 1913 yttrat sig i ärendet, visserligen
den förändringen inträtt, att genom Riksdagens beslut ämnet histologi
överflyttats till professuren i anatomi, men denna omständighet hade
dock icke i någon mån inverkat på kollegiets åsikt.

Den förändring, som sålunda inträtt med avseende på den professorn
i patologisk anatomi, > dit ju histologi hittills hört», påvilande arbetsbördan,
syntes emellertid direktionen vara av en avgörande betydelse vid bedömandet
av frågan, huruvida till ifrågavarande professur skulle kunna läggas
även ämnet bakteriologi.

Kollegiet hade ju ansett, att professorn i patologisk anatomi icke
blott kunnat utan även bort bibehållas vid skyldigheten att undervisa i
histologi, en undervisning av det omfång, att den under år 1913 krävt
45 timmars föreläsningar och 29 timmars övningar. Under sådana förhållanden
syntes det direktionen ingalunda omöjligt utan tvärtom synnerligen
lämpligt, att professorn i patologisk anatomi övertoge undervisningen
i bakteriologi, som enligt direktionens förmenande hörde mycket närmare
samman med huvudämnet patologisk anatomi än histologien, och
detta så mycket mera som undervisningen i bakteriologi ej krävt mera ån
28 timmars föreläsningar och 16 timmars övningar, således avsevärt mindre
tid än vad undervisningen i histologi erfordrat.

Direktionen ansåg det oek böra framhallas, att, etter L914 ars torra
Riksdags uttalande i fråga om huru undervisningen i bakteriologi borde
ordnas, lärarkollegiet ej längre vore enhälligt i sin åsikt, enär professorn
i anatomi Lundgren numera i sin omförmälda reservation hemställt om
bakteriologiens överflyttande till professuren i patologisk anatomi.

Kollegiet hade vidare ansett, alt det skulle vara en återgång i utvecklingen,
om de båda ämnena patologisk anatomi och bakteriologi nu skulle
sammanslås till ett, och kollegiet hade sökt motivera detta sitt påstående
genom hänvisning till en lämnad redogörelse, huru undervisningen i dessa
ämnen vore anordnad vid en del av utlandets veterinärhögskolor.

Gent däremot meddelade direktionen, att vid flertalet bland dessa
veterinärhögskolor två ämnen vore lagda till varje professur, och att bland
de av kollegiet omnämnda högskolorna funnes blott en den i Budapest
— där särskilda professurer anordnats för vart och ett av ämnena
patologisk anatomi och bakteriologi. Vid denna likasom vid övriga av
de utländska veterinärhögskolor, med vilka kollegiet anställt jämförelse,
vore för övrigt elevantalet avsevärt högre än vid den svenska veterinärhögskolan,
där endast omkring 100 elever åtnjöte undervisning, ett förhållande
som enligt direktionens uppfattning måste i hög grad inverka
på behovet av antalet lärare.

Direktionen meddelade i sammanhang härmed vissa uppgifter rörande
utländska veterinärhögskolor; i vilket avseende här må återgivas,
hurusom vid veterinärhögskolans i Dresden patologisk-anatomiska avdelning
företoges cirka 500 obduktioner om året. \ id veterinärinstitutet i
Stockholm utgjorde däremot antalet obduktioner per ar enligt uppgift
cirka 150 (»1912—1913: 115»),

Enär, enligt vad kollegiet vidare anfört, den patologiska anatomien
använde bakteriologien för de nödvändiga diagnostiska arbetena och piofessorn
i patologisk anatomi alltså måste vara väl hemmastadd även i bak
teriologi, måste det enligt direktionens åsikt vara synnerligen lämpligt,
att ifrågavarande professor meddelade eleverna undervisning jämväl i
grunddragen av den bakteriologiska diagnostiken in. m.

Att, såsom kollegiet syntes förmena, eleverna vid veterinärhögskolan
skulle bibringas specialiserande undervisning även i serologi och immuni -

tetslära, föreföll direktionen vara att driva undervisningen däri bra långt.
Även i sistnämnda ämnen borde eleverna endast meddelas grunddragen,
enär enligt direktionens mening den praktiska tillämpningen av undervisningen
i dessa båda ämnen för sjukdomsdiagnos och sjukbehandling
endast i ytterst sällsynta undantagsfall komme att av veterinärer i landspraxis
användas. För att de nyutexaminerade veterinärerna skulle kunna
vara förtrogna därmed, skulle erfordras avsevärt längre utbildning i dessa
ämnen, än vad undervisningen vid veterinärhögskolan kunde anses böra
bibringa. En förändring därutinnan skulle också erfordra en utsträckning
av studietiden vid högskolan.

I detta sammanhang fäste direktionen jämväl uppmärksamheten
på, att den statsmedicinska anstalten, som »på det hela taget» vore »fullt
jämförbar med statens veterinärbakteriologiska anstalt», icke hade någon
som helst undervisningsskyldighet sig ålagd vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet; och, efter vad direktionen trodde sig veta, åstundades
något dylikt samband mellan statsmedicinska anstalten och karolinska institutet
icke av någondera av dessa institutioner.

Då lärarkollegiet vidare framhållit, att den veterinärbakteriologiska
anstalten åliggande uppgiften att »sprida kunskap om de åtgärder av skilda
slag, som vid olika sjukdomars uppträdande böra vidtagas för deras undertryckande»,
knappast syntes kunna lösas på bättre sätt än att undervisningen
i bakteriologi fortfarande handhades av någon av anstaltens tjänstemän,
ville direktionen därtill endast genmäla, att med berörda stadgande
uppenbarligen icke avsåges någon egentlig undervisningsverksamhet, enär
nämnda kunskapsspridande skulle ske »enligt av medicinalstyrelsen lämnade
anvisningar».

Kollegiet hade — fortsatte direktionen — sagt sig hålla före, att
genom det nämnda sammanhanget mellan statens veterinärbakteriologiska
anstalt och veterinärhögskolan den förra skulle komma i beröring med
varje utexaminerad veterinär, vilket skulle medföra vissa fördelar, särskilt
i det avseendet att därigenom skulle ernås en intimare kontakt mellan
veterinärerna och anstalten. Riktigheten av detta påstående kunde ju icke
bestridas, men enligt direktionens förmenande förefunnes redan en sådan
gemensamhet, eu sådan intim kontakt, i mycket hög grad, vilket fram -

yinge därav, att, medan antalet från veterinärer till anstalten insända
preparat under år 15)12, anstaltens första egentliga verksamhetsår, utgjorde
480, motsvarande antal redan året därefter var icke mindre än 805.

Det hade ytterligare framhållits av kollegiet, att kollegiet hade svårt
att inse, att den jämförelsevis ringa undervisningsskylighet, som genom
den nuvarande anordningen tillkomme laboratorn vid veterinärbakteriologiska
anstalten, skulle i någon väsentlig mån kunna förrycka hans verksamhet
i anstaltens tjänst. Om emellertid, såsom kollegiet syntes vilja
göra gällande, denna undervisningsskyldighet vore så ringa, borde väl
icke några olägenheter uppstå därav, att den överflyttades till professorn
i patologisk anatomi. För övrigt förefölle det direktionen egendomligt,
att den »ringa» undervisningen i bakteriologi skulle kunna åstadkomma
så stora resultat som lärarkollegiet syntes vilja låta påskina med avseende
på veterinärstuderandenas utbildning.

Huru ringa emellertid denna undervisningsskyldighet än månde vara,
spelade den dock för statens veterinärbakteriologiska anstalt under nuvarande
förhållanden en icke så liten roll, ity att veterinärbakteriologiska
anstalten, såsom erfarenheten redan vid flera tillfällen visat, hade behov att
kunna när som helst för sina arbeten fullt ut disponera alla för densamma
tillgängliga arbetskrafter. Även från anstaltens egen synpunkt sett måste
det alltså vara ett oeftergivligt önskemål att få den laboratorn åliggande
undervisningsskyldighet i bakteriologi överflyttad till veterinärhögskolan.

Tidpunkten att nu genomföra denna förändring syntes ock direktionen
vara synnerligen lämplig, då dels från och med år 1915 den nya
staten för veterinärhögskolan med dess nya organisation skulle träda i
kraft, dels ock ny innehavare av professuren i fråga nu skulle utses.

I likhet med lärarkollegiet ansåg emellertid direktionen, att ordnandet
av undervisningen i bakteriologi på sätt ifrågasatts förutsatte såsom
ett oeftergivligt villkor en förstärkning av lärarkrafterna vid högskolan
på förevarande avdelning; och gav direktionen därvidlag sin fulla
anslutning till kollegiets förslag om anställande av ytterligare en lärare
vid ifrågavarande institution, nemligen en laborator med enahanda arvode
som övriga dylika lärare vid veterinärhögskolan, eller 4,000 kronor
för år.

11—143807. Löneregleringskommittcns bet, XL V.

Vad lokalfrågan anginge, syntes det, direktionen, som om de på den
patologisk-anatomiska avdelningen befintliga lokalerna i veterinärinstitutet
skulle jämväl efter nu ifrågasatta förändrings genomförande vara åtminstone
för den närmaste tiden för ändamålet fullt tillräckliga.

För att tydligare visa det lokalutrymme i veterinärinstitutet, över
vilket den patologisk-anatomiska och bakteriologiska avdelningen komme
att disponera, hade direktionen låtit upprätta en vid dess underdåniga
utlåtande bilagd förteckning.

Direktionen höll före, att en eventuell överflyttning dock koinme
att nödvändiggöra nyanskaffning av eu del apparater, instrument och glas
in. m., men då, efter vad direktionen ansåg sig hava grundad anledning
antaga, ett icke ringa överskott komme att uppstå å veterinärinstitutets
rörelse under år 1914, syntes genom dessa överskottsmedel möjlighet förefinnas
att även utan det av kollegiet för nyanskaffning ifrågasatta anslaget
förvärva åt avdelningen vad som för bedrivande av undervisningen i bakteriologi
vid patologisk-anatomiska avdelningen kunde vara oundgängligen
nödigt.

Vad slutligen anginge kollegiets förslag om höjning av årsanslaget
för undervisningen i bakteriologi, ansåg direktionen, att någon förhöjning
åtminstone för närvarande ej borde ifrågasättas.

Direktionen hemställde, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för
att undervisningen i bakteriologi måtte, i samband därmed att den nya
organisationen av veterinärhögskolan trädde i tillämpning, överflyttas från
statens veterinärbakteriologiska anstalt till nämnda högskola samt att för
möjliggörande av den ökade undervisningsskyldighet m. in., som därigenom
bleve högskolan ålagd, i staten för densamma måtte upptagas ytterligare
ett arvode av 4,000 kronor till förstärkande av lärarkrafterna vid
patologisk-anatomiska och bakteriologiska avdelningen genom anställande
därstädes av en laborator.

Direktionens utlåtande var undertecknat av ordföranden justitierådet
P. von Seth samt ledamöterna överdirektören W. Flach, medicinalrådet
G. Kjerrulf, professorn vid karolinska institutet E. Möller och godsägaren
J. A. Scharp.

Av dessa anmälde två och två, nämligen dels överdirektören Flach och Reservationer
medicinalrådet Kjerrulf, dels j ustitierådet von Setli och godsägaren Scharp, nens utlåi
avgivna reservationer skiljaktiga meningar i vissa angivna hänseenden. tande Mot

direktionens beslut, i vad detsamma avsåg tillstyrkande av lärår- a) Reservakollegiets
förslag om anställande av ytterligare eu laborator vid veterinär- direktören
högskolan, anmäldes reservation av överdirektören Flach och medicinalrådet
Kjerrulf. ,!et

Beträffande denna fråga anslöto de sig till den av professor Lundgren
gjorda hemställan om utbytande av assistenttjänsten vid patologiskanatomiska
avdelningen mot eu laboratorsbefattning vid samma avdelning.

Överdirektören Flach och medicinalrådet Kjerrulf meddelade, att de
icke kunnat känna sig övertygade om nödvändigheten av att, därest den
undervisningsskyldighet i bakteriologi, som nu ålåge laboratorn vid statens
veterinärbakteriologiska anstalt, överflyttades till den patologisk-anatomiska
avdelningen vid veterinärhögskolan, för undervisningen i bakteriologi skulle
behöva anställas eu helt ny lärare — en laborator med 4,000 kronors lön.

1 likhet med direktionen ansågo de nämligen, att professorns i patologisk
anatomi undervisningsbörda, som redan vid upprättandet av veterinärbakteriologiska
anstalten blev väsentligt minskad, nu genom befrielsen även
från undervisningen i histologi lättats i så hög grad, att han mycket väl
kunde övertaga undervisningen i den mindre tid krävande bakteriologien,
och detta så mycket mera, som den nuvarande assistenten på patologiskanatomiska
avdelningen varit och fortfarande vore skyldig att biträda ej

anatomi utan även laboratorn vid statens
i vad

blott professorn i patologisk
veterinärbakteriologiska anstalt

dennes undervisning i bakte -

riolosj vid veterinärinstitutet.

Det syntes emellertid reservanterna ej kunna förnekas, att vissa fördelar
för den patologisk-anatomiska avdelningen vid veterinärhögskolan
skulle uppstå, därest den nuvarande assistentbefattningen på denna avdelning
förändrades till en laboratorsbefattning, en anordning, som jämväl
skulle medföra den fördelen att, då avlöningsbeloppet sålunda bleve något
höjt, man skulle kunna påräkna att binda en dugande veterinär vid platsen
för längre tid, än som skulle kunna vara möjligt med den jämförelsevis
låga avlöning 2,500 kronor, som tillkomine assistenten.

[ sitt förslag till stadgar för veterinärhögskolan hade, yttrade reservanterna,
direktionen på anförda skäl uttalat sig för, att tentamensskyldighet
och därmed i viss män även undervisningsskyldighet i bakteriologi
skulle åligga professorn i patologisk anatomi.

Redan av detta direktionens uttalande syntes reservanterna den slutsatsen
kunna dragas, att direktionen ansett bemälde professor själv böra
ägna så mycken tid åt det med patologiska anatomien oskiljaktigt förbundna
ämnet bakteriologi, att det biträde, han komme att få av assistenten,
eventuellt, av laboratorn, på hans avdelning, borde vara för hans lärarbefattning,
även sedan bakteriologien lagts till denna avdelning, fullt tillräckligt.

Om reservanterna således icke kunnat vara med direktionens majoritet
ense i fråga om att, förutom assistenten, anställa eu laborator på
den patologisk-anatomiska avdelningen, hölle de, såsom antytt blivit, dock
före, att den nuvarande assistentbefattningen på denna avdelning borde,
då undervisningsskyldigheten i bakteriologi dit förlädes, förändras till en
laboratorsbefattning.

Därigenom skulle hela kostnaden för bakteriologiens överflyttande
från statens veterinärbakteriologiska anstalt till meranåmnda avdelning
av veterinärhögskolan bliva skillnaden mellan den förres och den senares
avlöning eller 1,500 kronor, ett belopp, som enligt reservanternas mening
in åste anses ringa i betraktande av de stora fördelar, som därigenom vunnes
såväl för undervisningen i bakteriologi vid veterinärhögskolan som ock för
statens veterinärbakteriologiska anstalts för den svenska husdjursskötseln
och för veterinäradministrationen så viktiga och betydelsefulla verksamhet
samt dess ostörda utveckling.

Reservanterna yttrade sig även angående frågan om förhöjning av
det på veterinärhögskolans stat uppförda anslaget av 1,000 kronor till
undervisningen i bakteriologi.

De ansågo eu förhöjning av detta anslag icke vara erforderlig, dels
enär lärarkollegiet i sitt förslag till stat för högskolan icke upptagit högre
belopp för detta ändamål än 500 kronor, dels ock på den grund att, vid
bifall till direktionens förslag till § 40 utav de nya stadgarna för högskolan,
högskolans styrelse skulle få rätt att efter lärarkollegiets hörande

uppbära avgifter av de studerande för vissa med laborationerna förenade
utgifter, varigenom också det berörda anslaget antagligen ganska långt''
komme att visa sig tillräckligt.

Ordföranden i direktionen justitierådet von Scth samt ledamoten b) Beservagodsägaren
Scharp anförde i sin reservation följande: lektionens

Då de ej kunnat fullt dela pluralitetens inom direktionen mening0^d^«daai
förevarande fråga, berodde detta icke på att de ej förstode betydelsen ten J. A.

° 1 ... *• Scharp.

för den veterinärbakteriologiska anstalten av att befrias från undervis ningsskyldighet

vid den blivande veterinärhögskolan. Tvärtom insåge de
mycket väl, att det från anstaltens synpunkt måste framstå såsom ett
misstag, då densamma vid dess tillkomst, på sätt som skedde, sammankopplades
med veterinärinstitutet.

Reservanterna skulle ej heller tveka att obetingat instämma med
pluraliteten i dess tillstyrkande av en skilsmässa redan nu, om de ej befarade
vissa olägenheter därav för den blivande veterinärhögskolan.

Förhållandet vore nämligen, att, ehuru undervisningen i bakteriologi
ej omfattade så många timmar under läsåret, eller kanske just därför, det
vore av synnerlig vikt, att densamma meddelades av eu lärare, som behärskade
sitt ämne tillräckligt för att i koncentrerad och ändå fullt uttömmande
form giva lärjungarna del av allt vad de behövde känna, för
att i sin praktiska verksamhet kunna draga nytta av sina bakteriologiska
studier. Med andra ord, ehuru undervisningen i bakteriologi ej kunde
göras kvantitativt omfattande, fordrade densamma en högt kvalificerad lärare Det

var också dessa synpunkter, som föranledde den nuvarande anordningen.
Man ansåg sig genom densamma på ett enkelt och billigt,
sätt kunna bereda veterinärinstitutet tillgång till en sådan högt. kvalificerad
lärarkraft på bakteriologi ens område.

Det vore visserligen sant, att bakteriologien och den patologiska
anatomien stode med varandra i intimt samband, och att den lärare, som
meddelade undervisning i det ena ämnet, ej finge vara främmande för det
andra. Ej heller syntes det kunna bestridas, att histologiens skiljande
från den patologisk-anatomiska professuren berett innehavaren av denna
lärostol eu väsentlig lättnad i undervisningsskyldighet.

A andra sidan länge dock ej förglömmas, att både den patologiska
anatomien och bakteriologien vore ämnen av den omfattnino-, att de vart
för sig krävde sin man. Förenades representantskapet för båda dessa ämnen
hos en lärare med skyldighet att ensam uppbära undervisningsskyldigheten
i båda, komme detta därför med säkerhet att leda till, att ettdera ämnet
bleve mer eller mindre åsidosatt.

Reservanterna ansåge sig fördenskull böra på det skarpaste framhålla,
att enligt deras förmenande det vore ett oeftergivligt villkor för att
undervisningsskyldigheten för veterinärbakteriologiska anstalten i bakteriologi
skulle, utan allt för stor skada för den blivande veterinärhögskolan,
kunna bortfalla, att lärarkollegiets förslag om inrättande av ytterligare en
laboratorsbefattning vid högskolan vunne bifall.

Det syntes sedan böra tillkomma direktionen att efter lärarkollegiets
hörande fördela undervisningsskyldigheten inom ämnesgruppen patologisk
anatomi och bakteriologi mellan professorn i ämnena och laboratorn efter
sig företeende omständigheter.

Därmed vore emellertid enligt reservanternas förmenande ej alla svårigheter
avhjälpta.

Då veterinärbakteriologiska anstalten förlädes till veterinärinstitutet
med skyldighet att bestrida undervisningen därstädes i bakteriologi, blev
följden därav, att den vid institutet planlagda bakteriologiska avdelningen
ansågs kunna undvaras och att de för densamma avsedda lokalerna överlämnades
till veterinärbakteriologiska anstalten. Det funnes således icke
några lokaler tillgängliga för en blivande bakteriologisk avdelning.

Reservanterna ansågo det emellertid vara klart, att, om en lärare vid
den blivande högskolan skulle övertaga representantskapet vid densamma
för bakteriologien, han också måste utrustas med sådana lokaler till laboratorier
och plats för försöksdjur m. in., att han bleve i stånd att intaga
en ledande ställning inom sin vetenskap. I motsatt fall skulle svårligen
någon för ämnet intresserad person stå att vinna för platsen. För övrigt
syntes det reservanterna vara fara värt, att även en från början god lärarkraft,
som för sin fortsatta utveckling hänvisades att huvudsakligen bygga
på andras forskningsarbete, snart komme att förlora största delen av sitt
intresse för ämnet.

Nu vore det vill så, att de för den patologisk-anatomiska avdelningen
avsedda lokalerna vore så pass tilltagna, att man för en kortare tid skulle
kunna nödtorfteligen reda sig med att låta den bakteriologiska avdelningen
låna rum hos den förra.

Det vore emellertid föga troligt, att eu sådan anordning skulle kunna
bibehållas en längre tid. 1 varje fall bleve därigenom högskolan i fråga
om lokaler vida sämre ställd, än någonsin varit avsett.

Vidare vore det att förutse, att med den snabba tillväxt, som vore
att beräkna i den veterinärbakteriologiska anstaltens arbete, krav på ökat
utrymme snart no g vore att förvänta från dess sida.

Slitningar syntes reservanterna sålunda vara att förvänta på åtskilliga
håll, om ej åtgärder vidtoges redan nu för att göra skilsmässan mellan
anstalten och högskolan fullständig även i lokalt hänseende.

Att redan nu vidtaga åtgärder i denna riktning ansågo reservanterna
även från ekonomisk synpunkt lämpligt, då därigenom undvekes att för
anstaltens räkning nedlägga vidare kostnader på de nuvarande lokalerna,
vilka den i varje fall inom en överskådlig framtid måste lämna. Lämplig
byggnadsplats för anstalten syntes finnas alldeles intill högskolans område.

Kunde lokalfrågorna ej ordnas på detta sätt, måste reservanterna
fortfarande anse det tvivelaktigt, om tiden ännu vore inne för de av anstaltens
föreståndare ifrågasatta åtgärderna.

Genom kungl. remiss den 23 oktober 1914 har löneregleringskommittén
anbefallts att avgiva utlåtande i detta ärende.

B) Angående statens veterinärbakteriologiska anstalts uppförande på

ordinarie stat m. m.

Med underdånig skrivelse den 23 september 1914 har medicinalstyrelsen
till Kungl. Maj:t överlämnat i avskrift en av föreståndaren för
statens veterinärbakteriologiska anstalt professor Bergman till styrelsen
ställd framställning, daterad den 2 i samma månad, angående anstaltens
uppförande på ordinarie stat m. m.

Kungl. remiss
“/ io 1914.

Skrivelse från
anstaltens
föreståndare
*/• 1914.

I denna, av statförslag och åtskilliga tryckta publikationer åtföljda
framställning har professor Bergman till en början erinrat, hurusom den
ifrågavarande anstalten inrättats enligt Kungl. Maj:ts med Riksdagen år
1908 fattade beslut, men att på grund av åtskilliga mellankomna hinder
anstalten först den 1 november 1911 kunde upptaga sin verksamhet; redan
den 18 juni 1910 hade emellertid Bergman erhållit Kungl. Maj:ts
förordnande att från och med den 1 januari 1911 vara anstaltens föreståndare.

Enär med år 1915 anstaltens femte arbetsår utginge och Bergman
nu föresloge, att anslaget till anstalten måtte bliva ordinarie, hade han
ansett sig böra lämna en kort översikt av anstaltens verksamhet, vilken i
övrigt framginge av årsberättelsen för år 1913 (3:e arbetsåret) samt framställningen
bilagda »viktigaste publikationer».

Årligen inkomme för undersökning på tuberkelbaciller mer än 1,000
mjölkprov från kor, misstänkta för att lida av juvertuberkulos, och omkring
200 kojuver.

Andra diagnostiska undersökningar av bakteriologisk, serologisk eller
patologisk-anatomisk natur omfattade under år 1913 ej mindre än 805
nummer emot 480 under år 1912.

Genom medicinalstyrelsens cirkulär den 27 april 1914 hade bestämts,
att veterinär vid fall av sjukdom, som misstänktes vara smittosam, skulle
insända undersökningsmaterial till anstalten. Men även i andra fall, då
veterinär eller djurägare önskade närmare undersökning i samband med
slakt eller obduktion av husdjur, kunde material insändas, och det bleve
kostnadsfritt undersökt. Därigenom hade djurägarna fått ökad möjlighet
till att lära känna hälsotillståndet i sina besättningar och veterinärerna fått
bistånd i arbetet på sin fortsatta utbildning genom självstudier.

Det måste vid anstalten läggas stor vikt på snabb undersökning av
sådant insänt material samt säker diagnos, och det kunde ej undvikas, att
dessa diagnostiska arbeten droge rätt stora utgifter till försöksdjur samt
till dessas foder och vård; i förhållande till de värden, som ofta stode på
spel, kunde dock dessa utgifter sägas vara helt obetydliga.

Samtidigt med undersökningsresultatet meddelades kostnadsfritt övriga
upplysningar och råd, som begärdes och förhållandena syntes kräva.

Det hade sjöledes utvecklat sig en konsultatorisk verksamhet, om
vars omfattning anstaltens postbok gåve en viss föreställning. Avgående
post utgjorde under år 1913 nära 2,000 nummer. I denna summa hade
likväl ej inräknats det stora antalet avsända paket och korsband.

Anstalten understödde vidare Kristianstads läns förening för kreaturstuberkulosens
bekämpande med utförande av allt för densamma erforderligt
bakteriologiskt arbete. För sådana med infektionsförsök förenade
tuberkulosundersökningar hade anstalten visserligen medicinalstyrelsens
tillstånd att upptaga avgift, men denna hade för den goda sakens skull
ej ansetts kunna sättas så hög, att den täckte utgifterna.

Av skyddssera framställdes för det dåvarande två mot olika slag av
coliinfektion hos kalv, den vanligaste formen av kalvdöd, samt rödsjukeserum
för svin. Framställandet av paracoliserum och pjmgenesserum, likaledes
avsedda till skydd mot ett par vanliga kalvsjukdomar, hade för
tillfället måst avbrytas, emedan det saknats tillgångar till utfodring av
serumhästarna.

Enligt ingångna uppgifter från egendomar, där anstaltens sera använts,
hade dessa med få undantag, som läte sig förklaras, visat god
verkan. Dessa sera levererades, jämlikt medicinalstyrelsens bestämmelser
den 17 september 1913 och 18 maj 1914, efter rekvisition av veterinär
till ett pris av 75 öre pr dos av 15 kem. På grund av ojämn avsättning
understege detta pris tillverkningskostnaden, men syntes ej kunna sättas
högre, emedan sera då bleve svåråtkomliga för mången.

Aven utländska sera och bakteriepreparat, som kunde behövas, funnes
på lager å anstalten och kunde därifrån erhållas till självkostnadspris.
Distribueringen föranledde visserligen ej så litet arbete, men anordningen
vore till påtaglig nytta för boskapsskötseln och borde därför bibehållas.

Anstalten framställde vidare allt för de med statsmedel understödda
tuberkulinundersökningarna behövligt tuberkulin, vilket kostnadsfritt ställdes
till lantbruksstyrelsens förfogande. Detta representerade ett värde av
omkring 15,000 kronor årligen. Till jämförelse nämndes, att anstaltens
hela anslag för år 1915 till tuberkulinberedningen samt dessutom till serumberedning,
nyanskaffning av djur, såväl serumhästar som försöksdjur,
och till foder åt dessa ej uppginge till mer än 10,000 kronor.

12—143807. Löner egler ing skommitténs bet. XL V.

Undervisningen i bakteriologi vid veterinärhögskolan hade, enligt
instruktionen för anstalten, uppehållits av dess laborator. Olägenheterna
därav, splittringen av laboratorns intresse in. in. sade professor Bergman
sig hava flera gånger framhållit för medicinalstyrelsen.

På grund av särskilda förordnanden av medicinalstyrelsen hade föreståndaren
för veterinärbakteriologiska anstalten undervisat i bakteriologi
år 1912 vid kurs för länsveterinäraspiranter och år 1913 vid kurs för
äldre veterinärer. Efter dessa kurser hade i flera fall samarbete inletts
mellan deltagarna och anstalten.

Vid uppträdande av smittosamma husdjurssjukdomar hade anstaltens
tjänstemän vid upprepade tillfällen av medicinalstyrelsen förordnats att
på ort och ställe företaga studier och verkställa utredning. Så hade skett
beträffande mul- och klövsjuka, mjältbrand, elakartad katarralfeber, rhachitis,
misstänkta fall av rots, blodstallning o. s. v.

Korrespondensen med offentliga myndigheter, framför allt med medicinalstyrelsen,
hade varit ganska vidlyftig. Under år 1913 utgingo 325
skrivelser. Flera av dessa hade varit infordrade yttranden, för vilka behövts
utredning.

Den vetenskapliga författarverksamheten, som begränsats genom löpande
arbeten, framginge av bilagda publikationer.

Förvaltningen av anstaltens ekonomi handhades av medicinalstyrelsen.
Då det emellertid skulle föranleda stort besvär för dem, som hade
fordran hos anstalten, om de skulle gå till medicinalstyrelsen för att få
likvid för sina räkningar, och även bliva rätt betungande för styrelsens
räkenskapskontor, hade den anordningen vidtagits, att anstaltens föreståndare,
av de i staten till förfogande ställda medlen, till bestridande av
löpande utgifter utbekomme på rekvisition förskottsvis 500 kronor, för
vilken summa han hade att redovisa, innan nytt förskott erhölles. Endast
större räkningar inlämnades obetalda till medicinalstyrelsen. De flesta
räkningar betalades med nämnda förskott samt bleve, när förskottssumman
förbrukats, inlämnade till styrelsen, vederbörligen kvitterade, ordnade efter
anslagsposter och förtecknade.

Försålt serum betalades även till anstalten och redovisning lämnades
till medicinalstyrelsen.

Kassörsarbetet för anstalten utfördes sålunda till största delen av
denna själv.

Av den lämnade översikten ansåg professor Bergman framgå, att
statens veterinärbakteriologiska anstalts i stort sett vetenskapliga verksamhet,
såsom från början blivit planerat, ordnats med praktiska syften för
ögonen, och att den vore både mångsidig och omfattande. År efter år
hade den utvecklats och större fordringar ställts på anstalten, vilket man
väl finge anse vara bevis för att genom anstaltens inrättande ett verkligt behov
blivit fyllt. Då förhållandena vore sådana och erfarenhet funnes om anstaltens
ekonomiska behov, hade professor Bergman ansett sig böra föreslå,
att anslaget till anstalten från och med ingången av år 1916, det
sjätte arbetsåret, måtte utgå såsom ordinarie.

Professor Bergman anförde vidare, att i bilagt förslag till avlöningsstat
företagits beträffande föreståndaren och vaktmästaren den förändring i
förhållande till staten för år 1915, att »de summor, 250 respektive 30 kronor,
vilka från början beräknats skola utgå till nämnda befattningsinnehavares
pensionering, blivit här upptagna.» För föreståndaren borde lönen efter
fem år kunna höjas med 600 kronor och för vaktmästaren efter fem år
med 100 kronor samt efter ytterligare fem år likaledes med 100 kronor.

Ehuru professor Bergman ansåge, att vaktmästarens tjänstgöring
vore av den krävande art, att han i avlöningshänseende borde jämnställas
med preparatorn vid veterinärhögskolan, hade Bergman dock icke ansett
sig nu böra för vaktmästaren föreslå någon förändring i sådant hänseende,
alldenstund det kommit till Bergmans kännedom, att en allmän lönereglering
för vaktmästarna vid universitet och högskolor vore att vänta
inom närmaste tid.

För laboratorn och assistenten hade »ingen ändring vidtagits». Då
assistentens avlöning ej vore uppdelad i lön och tjänstgöringspenningar,
ansåg professor Bergman önskvärt, om det kunde bestämmas, att assistenten
vid sjukdomsfall ägde att uppbära två tredjedelar av sitt arvode.

Vid anstalten funnes tre kvinnliga biträden, till vilka arvoden utgått
från anslagsposten »till tillfälliga biträden och vikariatsersättningar m. m.»

Dessa biträden vore:

biträdet vid juvertuberkulos undersökningarna, vilket biträde även
utfört annat laboratoriearbete (nuvarande arvode 1,400 kronor),

biträdet för kontorsarbeten och serumdistribution, vilket biträde även
tjänstgjorde som kassör (nuvarande arvode »utan full tjänstgöring» omkring
1,100 kronor), samt

biträdet vid tuberkulinberedning, vilket biträde även hade all diskning
av glasvaror (nuvarande arvode 900 kronor).

Befattningarna hade funnits från anstaltens början, och det vore
stadigvarande behov av desamma. Kontorsbiträdet behövde numera för
.serumdistributionens skull vara i tjänst dagligen så länge, som anstalten
hölles öppen, nämligen sju timmar mellan kl. 10 f. m. och 5 e. m.

Det arbete, dessa kvinnliga biträden hade att utföra, krävde stor
noggrannhet och uppmärksamhet och, vad de två förstnämnda beträffade,
omdömesförmåga i icke ringa grad. Arbetet vore också av den egenartade
natur, att det till största delen måste inläras vid anstalten. Det vore
därför av stor betydelse för denna, om den kunde få behålla de biträden,
som en gång blivit inlärda.

Då kvinnliga biträden med arbete av ungefär samma omfattning
som dessas funnes upptagna såsom ordinarie i flera statens verk, syntes
det professor Bergman, att rättvisa och billighet fordrade, att nämnda tre
biträden komme i åtnjutande av de fördelar, framför allt den ökade trygghet,
som en ordinarie anställning medförde.

De båda biträdena för juvertuberkulos undersökningar samt för kontorsarbeten
och serumdistribution ansåge professorn böra likställas i avlöningshänseende.
För dessa biträden föresloge han samma avlöning, som
utginge för kvinnliga biträden i Stockholm å postverkets stat, nämligen
700 kronor i lön, 550 kronor i tjänstgöringspenningar samt 150 kronor i
ortstillägg, vartill borde komma två ålderstillägg, vartdera å 200 kronor,
efter tre och sex år.

För biträdet vid tuberkulinberedningen föreslogs i avlöning 1,200 kronor,
varav 700 skulle utgöra lön, 350 tjänstgöringspenningar och 150 ortstilllägg.
Därtill borde komma två ålderstillägg å 100 kronor efter tre och sex år.

Enligt vad professor Bergman därefter anförde, inginge i anslagsposten
för tillfälliga biträden och vikariatsersättningar m. in. 1,20G kronor

till eu stalldräng. Professorn stig sig nödsakad att åter begära denna
summa, under framhållande att vaktmästaren vid anstalten allt mer behövdes
till hjälp på laboratorierna och vid skötsel av kylmaskinen, så att
han icke hunne med stallgöromålen.

Biträdet vid tuberkulinberedningen hade hittills ensam skött all
diskning av glasvaror, kolvar, petriskålar, rör o. d. Genom den betydande
ökningen av insänt material måste dagligen ett stort antal sådana glaskärl
användas, och det hade visat sig, att rengöringen av desamma icke
längre kunde medhinnas av samma person, som hade att huvudsakligen
ägna sig åt tuberkulinberedningen; professorn hade därför beräknat 360
kronor till extra hjälp vid diskning.

Arbetet vid anstalten fortginge tämligen jämnt under hela året,
varför den vetenskapligt bildade personalen behövde vara fulltalig nästan
alltid. Det syntes emellertid ej vara alldeles omöjligt att bereda assistenten
en kortare tids semester utan att särskild vikarie förordnades. Däremot
ansåge professor Bergman, att, när föreståndaren eller laboratorn
atnjöte dem tillkommande semester, det icke utan stor olägenhet för anstalten
skulle kunna underlåtas att anställa vikarie för assistenten; professorn
förutsatte, att vid sådana fall den »ordinarie» assistenten förordnades
som laborator och laboratorn under föreståndarens bortovaro förordnades
som föreståndare.

Utgifterna för föreståndarens semester skulle då bliva följande:

skillnaden mellan föreståndarens och laboratorns tjänstgöringspenningar för l1/»
månad................................312:49—174:90 = 137:59

skillnaden mellan laboratorns tjänstgöringspenningar och den del av assistentens
arvode, som i sådant fall brukade avdragas............. 174:90—150:—= 24:90

arvode åt den vikarierande assistenten, 250 kronor i månaden........ 375: —

Summa kronor 537: 49

Laboratorns IV2 månads semester förorsakade samma utgifter utom
den första, alltså kronor 3,99:90.

En kortare tids semester syntes också böra beredas vaktmästaren
och de tre kvinnliga biträdena. För detta ändamål beräknades 200 kronor.

Hela anslagsposten till tillfälliga biträden, vikariatsersättning m. m.
skulle således komma att utgöra kronor 2,697: 39, vilket belopp avrundats
till 2,700 kronor.

I förslaget till omkostnadsstat inginge, likasom i 1915 års stat, tre
poster, av vilka den första förut varit uppdelad i två, nämligen »till beredning
av tuberkulin och sera, nyanskaffning och ombyte av djur m. m.»
samt »till instrument och förbrukningsartiklar, reagentier, emballage, böcker
och tidskrifter, skrivmaterialier, telefon m. m.».

Professor Bergman erinrade, att redan i hans förslag till stat för år
1913 framställning gjordes om ett belopp av 11,580 kronor till beredning
av tuberkulin och sera m. in. och att det då var beräknat, att anstalten
skulle hålla 8 hästar. I staten för åren 1914 och 1915 uppginge denna
post till 10,000 kronor.

För det dåvarande kunde anstalten hålla 5 hästar, men det vore
önskligt för serumberedningens skull, att den kunde hålla 8—10, då
man även kunde upptaga framställande av serum mot septisk pneumoni
hos kalv och rensjuka samt mot kvarka hos häst. Professorn beräknade
därför inköp av 2 hästar årligen (utom de, som nu behövdes),
den ena för 300 kronor och den andra för 180 kronor, samt foder åt 4
hästar å 372 kronor pr djur och år — 1,488 kronor, alltså tillhopa 1,968
kronor. Denna del av ifrågavarande anslagspost föreslogs fördenskull till
12,000 kronor.

Förslaget till stat för år 1915 upptog — erinrade professorn vidare —
en summa av 7,500 kronor till instrument och förbrukningsartiklar, reagentier,
emballage, böcker och tidskrifter, skrivmaterialier, telefon m. in.
Motsvarande anslag för år 1914 var 4,000 kronor. Summan var beräknad
efter faktiskt föreliggande behov, och det framhölls, att anslaget till posten
i fråga från början varit alldeles för litet och att anslaget dessutom behövde
ökas i män som verksamheten utvidgades. Det blev emellertid icke
höjt. Utgifterna under denna rubrik hade måst inskränkas till den grad,
att det verkat mycket hindrande på anstaltens arbeten. Underhåll av instrument
och inredning hade i viss mån måst åsidosättas, och möjlighet
till komplettering av utrustningen genom nyanskaffning av ett eller annat
större instrument vore alldeles utesluten. Professorn sade sig därför ej
hava kunnat annat än ånyo föreslå höjning och han hade upptagit samma
belopp som i föregående statförslag, nämligen 7,500 kronor.

Hela den post, varom fråga vore, föresloges således till 19,500 kronor.

Anslaget till belysning, bränsle, gas, vatten, renhållning in. in. skulle
utgå under år 1915 med 3,500 kronor. Ehuru man kunde befara höjning
av kolpriset, hade ändring icke blivit av professor Bergman föreslagen,
alldenstund ordinarie anslag syntes honom böra beräknas för normala förhållanden.
Om summan på grund av särskilda omständigheter skulle behöva
överskridas, antog han det vara riktigast att sålunda uppkommen
brist täcktes med extra anslag.

Fraktkostnad för insända prov, misstänkta för tuberkulos, in. in.
hade under första hälften av år 1914 uppgått till 624 kronor 33 öre, varför
det syntes vara nödvändigt att höja posten från 1,100 till 1,300 kronor.

Det vid professor Bergmans framställning till medicinalstyrelsen
fogade statförslag hade följande lydelse:

Förslag

till stat för statens veterinärbakteriologiska anstalt från och med år 1916.

	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Ortstill- lägg-	Arvode.	Summa.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Avlöningsstat.
Föreståndaren..................	5,000	2,500	—	—	7,500
Laboratorn...................	2,600	1,400	—	—	4,000
Assistenten...................		—	—	3,000	3,000
Ett kvinnligt biträde vid jnvertnberkulosnndersök-ningarna m. ..................	700	550	ISO	—	1,400
Ett kvinnligt biträde för kontorsgöromål, serumdist-ribution m. m..................	700	550	150	—	1,400
Ett kvinnligt biträde för tuberkulinberedning m. m.	700	350	150	—	1,200
Vaktmästare...................	900	450	150	—	1,500
Till tillfälliga biträden, vikariatsersättning m. m. . .		—	—	—	2,700
Tillhopa		—	_	—	22,700
'' Omkostnadsstat.
Till beredning av tuberkulin och sera samt nyanskaffning och ombyte av djur ävensom till instrument, förbrukningsartiklar, reagentier, emballage, böcker och tidskrifter, skrivmaterialier, telefon m. m..............kronor	19,500
Till belysning, bränsle, gas, vatten, renhållning m. m			>	3,500
Till fraktkostnad för insända prov, misstänkta för tuberkulos,	m. m. .	>	1,300	24,300
			Summa kronor	47.000

Medicinalstyrelsens

skrivelse ->s''i
1914.

Såsom förut är nämnt, överlämnade medicinalstyrelsen med underdånig
skrivelse den 23 september 1914 till Ivungl. Maj:t professor Bergmans
ovanberörda framställning av den 2 september 1914.

Styrelsen anförde därvid följande.

Professor Bergman hade begynnelsevis lämnat en översikt över verksamheten
vid statens veterinärbakteriologiska anstalt alltsedan år 1911 ävensom
över de genom denna verksamhet vunna resultat, allt i syfte att motivera
anstaltens uppförande på ordinarie stat.

Aven styrelsen ansåge tiden nu vara inne för denna åtgärd. Den
erfarenhet, som vunnits under tiden efter anstaltens igångsättande år 1911,
hade nämligen enligt styrelsens mening otvetydigt ådagalagt, att anstalten
fyllde ett verkligt behov. Verksamheten där hade under de gångna åren
och särskilt på sista tiden alltjämt varit i stigande och resultaten därav
framgångsrika. Allt tydde hän på, att denna anstalt numera vore för sitt
ändamål alldeles oumbärlig; någon tvekan borde fördenskull ej råda om
lämpligheten av att giva anstalten en fastare form genom dess uppförande
på ordinarie stat.

Beträffande de i professor Bergmans statförslag upptagna avlöningar
åt anstaltens föreståndare, laborator och assistent hemställde styrelsen, att
dessas avlöningsförmåner måtte upptagas till de av professor Bergman föreslagna
belopp.

Det för föreståndaren ifrågasatta avlöningsbeloppet, 7,500 kronor,
vore detsamma, som i allmänhet tillkomme professorerna vid rikets högskolor
och ävenså de med ifrågavarande föreståndare närmast jämförbara
föreståndarna för den statsmedicinska anstaltens båda avdelningar. Avlöningsbeloppet
borde, såsom vanligt, uppdelas i lön och tjänstgöringspenningar
efter samma grund, som bestämts för nyssnämnda båda föreståndare,
eller 5,000 kronor i lön och 2,500 kronor i tjänstgöringspenningar.

Det av professor Bergman för laboratorn föreslagna avlöningsbeloppet,

4,000 kronor, utgjorde samma belopp, som redan nu utginge till denne
befattningshavare i form av arvode; indelningen i 2,600 kronor lön och
1,400 kronor tjänstgöringspenningar syntes, i överensstämmelse med vad
hittills varit för honom gällande (enligt kungl. brev den 17 juni 1908),
lämpligen böra fortfarande bibehållas.

Även för assistenten hade professor Bergman föreslagit samma nvlöningsbelopp
som det nuvarande arvodet eller 3,000 kronor; jämväl i
detta fall borde enligt medicinalstyrelsens åsikt uppdelning i lön och tjänstgöringspenningar
ske, förslagsvis efter enahanda grunder, som dittills varit
gällande för första gradens tjänstemän i centrala ämbetsverk, innan dessa
blevo omreglerade, nämligen 1,800 kronor i lön och 1,200 kronor i tjänstgöringspenningar.

Vaktmästaren åtnjöte nu — anförde styrelsen vidare — såsom avlöning
1,470 kronor, i det att från (det tänkta) avlöningsbeloppet 1,500
kronor avdragits 30 kronor »såsom bidrag till pension», så länge avlöningen
utginge endast i form av arvode. Professor Bergman ville, såsom
det syntes styrelsen på goda grunder, jämnställa denne vaktmästare närmast
med den vid veterinärhögskolan anställda »vaktmästaren och preparatorn»,
vilken skulle åtnjuta en sammanlagd avlöning av 1,650 kronor.

På av professor Bergman anförda skäl ansåge emellertid även styrelsen,
att den slutliga regleringen av ifrågavarande vaktmästares avlöning
borde och kunde anstå tills vidare och intill dess en allmän reglering av
avlöningsförmånerna för vaktmästarna vid universiteten och högskolorna
blivit genomförd. Ifrågavarande vaktmästares avlöning hade därför i styrelsens
statförslag inskränkts till de av professor Bergman själv föreslagna

1,500 kronor, fördelade i 900 kronor lön, 450 kronor tjänstgöringspenningar
och 150 kronor ortstillägg, d. v. s. samma uppdelning som för
dylikt avlöningsbelopp vore bestämd i den av Kungl. Maj:t den 20 mars
1914 fastställda stat för veterinärhögskolan. ''

På ordinarie stat skulle vidare, enligt professor Bergmans av styrelsen
biträdda förslag, upptagas tre kvinnliga biträden, till vilka redan
nu från anslagsposten »till tillfälliga biträden och vikariatsersättningar
in. in.» utginge arvoden, nämligen ett biträde vid juvertuberkulosundersökningarna
(föreslaget avlöningsbelopp 1,400 kronor), ett biträde för kontorsgöromäl
och serumdistribution in. in. (likaledes 1,400 kronor) och ett
biträde för tuberkulinberedning in. m. (1,200 kronor).

Mot de av professor Bergman för dessa biträden upptagna begynnelseavlöningar
— vilka endast för två av dem innebure en förhöjning, som
dock i betraktande av deras, enligt medicinalstyrelsens mening, förut låga

13—J43S07. Lönereglering skommitténs bet. XLV.

arvoden tinge anses fullt skälig — hade styrelsen intet att erinra. Uppdelningen
av lön och tjänstgöringspenningar borde dock ske på sätt styrelsens
förslag till stat för anstalten närmare angåve. Denna uppdelning,
verkställd med iakttagande av motsvarande grunder i den för medicinalstyrelsen
år 1914 fastställda stat, syntes styrelsen vara att föredraga framför
den av professor Bergman föreslagna.

Ålderstillägg hade av professor Bergman föreslagits endast för föreståndaren
och vaktmästaren samt de tre kvinnliga biträdena. De i detta
hänseende ifrågasatta beloppen hade styrelsen för sin del godtagit vad
beträffade föreståndaren och vaktmästaren; likaså vad anginge de två förstnämnda
kvinnliga biträdena. Då styrelsen emellertid ansåge, att samtliga
de tre kvinnliga biträdena borde i detta avseende likställas, hade
styrelsen jämväl för det tredje, lägst avlönade biträdet föreslagit till 200
kronor förhöjda ålderstillägg.

Jämväl övriga ovan uppräknade befattningshavare, nämligen laboratorn
och assistenten, syntes styrelsen böra tillerkännas ålderstillägg,
förslagsvis med 500 kronor var efter 5 års tjänstgöring och med ytterligare
500 kronor efter ytterligare 5 års tjänstgöring.

Anslaget »till tillfälliga biträden, vikariatsersättning ar in. in.» hade
av professor Bergman upptagits till 2,700 kronor, i stället för, såsom förut,
4,200 kronor. Härvid hade han tagit i betraktande, att några av de biträden,
som för närvarande linge sina arvoden (sammanlagt 3,400 kronor)
från detta anslag, i stället skulle erhålla fasta anställningar. Den därav
föranledda minskning, sedd i och för sig, skulle betinga anslagets nedsättning
till 800 kronor. Ett så ringa belopp försloge naturligtvis ingalunda
för tillgodoseendet av allt fortfarande erforderliga tillfälliga biträden
och för vikariatsersättningar. Behovet av en stalldräng för anstalten med
dess alltfort ökade djuruppsättning kvarstode ju alltjämt, och en sådan
dräng syntes numera icke kunna erhållas för mindre årlig lön än den av
professor Bergman föreslagna, 1,200 kronor. Även andra tillfälliga biträden
erfordrades, och likaså måste vissa belopp vara disponibla till vikariatsersättningar.
I betraktande av nämnda omständigheter hade professor
Bergman funnit sig böra föreslå, att anslaget sattes så pass högt som till
2,700 kronor.

9!''

Såsom framhållits, höl le styrelsen före, att för den nämnda stalldrängen
icke kunde ifrågasättas lägre avlöning än 1,200 kronor för år.

Vidare erfordrades enligt styrelsens mening en diskerska, för vilken
den av professor Bergman föreslagna avlöningen, 360 kronor, syntes skälig,
särskilt i betraktande av den oupphörligen ökade mängden av till anstalten
insända undersökningsprov.

Beträffande åter vikariatskostnnderna hade dessa av professor Bergman
beräknats för semestrar åt föreståndaren och laboratorn komma att
uppgå till 937 kronor 48 öre; ingen vikariatskostnad hade däremot beräknats
för eventuell semester eller ledighet åt assistenten.

Denna beräkning hade även styrelsen funnit riktig. Önskligt vore
visserligen, att jämväl assistenten komme i åtnjutande av eu månads semester.
Emellertid hade, såsom framginge av den till 1914 års förra Riksdag
överlämnade statsverkspropositionen, nionde huvudtiteln, eu helt annan
ståndpunkt intagits av vederbörande departementschef, och hade, enligt
departementschefens utsago, den till grund för denna ståndpunkt liggande
princip biträtts jämväl av löneregleringskommittén och Riksdagen.

Styrelsen hade fördenskull ansett sig icke kunna, åtminstone för närvarande,
ifrågasätta någon semester för assistenten.

För ledighet åt tre kvinnliga biträden samt åt vaktmästaren hade
professor Bergman beräknat 200 kronor. Medicinalstyrelsen ansåg denna
beräkning tydligen grunda sig på den förutsättning, att endast 15 dagars
semester skulle beviljas vart och ett av de kvinnliga biträdena.

Då emellertid billigheten syntes fordra, att för dessa kvinnliga biträden
semestern ökades till en månad, varjämte 15 dagars semester (eller
avgiftsfri ledighet) syntes böra tillerkännas ej blott vaktmästaren utan
även den i ordinarie staten ej särskilt upptagna stalldrängen, hade styrelsen
för sin del funnit sig böra upptaga ett till 360 kronor förhöjt belopp för
semestrar åt sist nämnda grupper befattningshavare.

De sålunda nu å ifrågavarande anslag av styrelsen föreslagna kostnader
uppginge till sammanlagt 2,857 kronor 48 öre, vilket belopp, särskilt
med hänsyn därtill, att tillfälligtvis kunde erfordras någon extra renskrivning
utöver den, som de kvinnliga biträdena hunne verkställa, syntes

100

styrelsen böra avrundas till 3,000 kronor. Med denna siffra hade styrelsen
alltså upptagit anslaget till tillfälliga biträden och vikariatsersättningar.

Vidkommande anslaget till beredning av tuberkulin in. in. hade
professor Bergman på, såsom styrelsen ansåge, fullgoda grunder föreslagit
eu höjning från 14,000 till 19,500 kronor. Detta, efter styrelsens åsikt, alldeles
oundgängliga belopp hade fördenskull upptagits i styrelsens statförslag.

Anslaget till belysning in. in. hade av professor Bergman upptagits med
oförändrat belopp, 3,500 kronor, vilket belopp ock syntes styrelsen fortfarande
vara för ändamålet tillräckligt.

Beträffande anslaget till fraktkostnad in. in. hade av professor Bergman
föreslagits förhöjning från 1,100 till 1,300 kronor, en förhöjning,
som, i betraktande av professor Bergmans uppgift om fraktkostnaden under
första hälften av ar 1914, syntes styrelsen nödvändig.

Styrelsen hemställde,

att den nya staten för veterinärbakteriologiska anstalten måtte, i
likhet med det för statsmedicinska anstalten beviljade ordinarie anslaget,
upptagas under anslagen till »medicinalstyrelsen med dithörande stater»;

att Kungl. Maj:t måtte till »näst sammanträdande lagtima riksdag»
avlåta proposition därom att Riksdagen måtte under anslagen till medicinalstyrelsen
med dithörande stater bevilja ett anslag av 47,300 kronor
för upprätthållande av verksamheten vid statens veterinärbakteriologiska
anstalt, ävensom

att Kungl. Maj:t måtte godkänna det av medicinalstyrelsen uppgjorda
förslaget till stat för anstalten.

För åtnjutande av de i den sålunda föreslagna ordinarie staten upptagna
avlöningsförmåner för ordinarie befattningshavare vid anstalten föreslog
styrelsen följande villkor och bestämmelser, avsedda att »i huvudsak
och med några tillägg» överensstämma med vad genom kungl. kungörelse
den 18 september 1908 föreskrivits rörande statsmedicinska anstalten:

att, därest föreståndaren, laboratorn eller assistenten åtnjuter fri bostad eller vaktmästaren
eller stalldrängen fri bostad jämte bränsle, avdrag skall göras för föreståndare!!
och laboratorn med Ö00 kronor, för assistenten med 200 kronor och för vaktmästaren och
stalldrängen med 250 kronor, allt för år räknat;

att innehavare av ordinarie befattning skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden, som kan varda honom i behörig ordning ålagd;

101

att med befattning av ifrågavarande slag icke må förenas annan tjänst ä rikets, Riksdagens
eller kommuns stat;

att med sådan befattning ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande
eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med Ivungl. Maj:ts oktroj försett eller
blivit såsom aktiebolag registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag
eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, såframt ej, vad angår föreståndare,
Kungl. Maj:t och, vad angår vaktmästare, anstalten uppå därom gjord framställning och
efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt
på tjänstgöringen vid anstalten, finner uppdraget eller befattningen kunna få tills vidare
mottagas och bibehållas;

att föreståndaren och laboratorn vid anstalten icke äga att utan medicinalstyrelsens
medgivande utöva enskild praktik;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningsinnehavare verkligen
tjänstgjort eller åtnjutit semester eller därmed jämförlig ledighet, men skola för den
tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, utgå till deu, som uppehållit befattningen;

att den, som av sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger uppbära hela lönen
jämte ortstillägget, men att den, som undfår ledighet för svag hälsas vardande, enskilda angelägenheter,
tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda
uppdrag eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad
att sköta befattningen, kan förpliktas att, utöver tjänstgöringspenningar, avstå så mycket av lönen
eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå för tid, varunder befattningshavare avhållit sig från tjänstgöring
utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt
förfall;

att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller i häkte^ tagen,
den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas till befattningens uppehållande,
skall under tiden innehållas, såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära något därav;

att, därest höjning av avlöningen efter viss tids fortsatt innehavande av befattning i
samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunkten för första höjningen bestämmes att inträda
efter fem år, under villkor att innehavaren mer än fyra år av denna tid med goda vitsord
bestritt sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat
offentligt uppdrag, dock att därvid icke må föras honom till last den tid, häri åtnjnutit semester
eller därmed jämförlig ledighet, och för andra förhöjningen, därest sådan kan ske,
efter ytterligare fem år, på samma villkor, under iakttagande, vad var och en av dessa avlöningsförböjningar
angår, att den högre avlöningen ej far tillträdas förrän vid början av
kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd, börande vid
den nya statens ikraftträdande anställd ordinarie befattningshavare för alderstilläggs åtnjutande
tillgodoräknas den tid, som dessförinnan förflutit frän hans tillträde till befattningen;

att vid sjukdomsfall befattningshavare av lägre grad skall vara skyldig att, om han
förordnas till högre befattning vid anstalten, bestrida densamma, dock ej sammanlagt längre
tid än tre månader under ett och samma kalenderår; ägande han därvid att, i stället för
egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar;

att tjänstinnehavare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande av avlöningsförhöjning,
redan uppnått den levnads- och tjänstålder, som berättigar honom till pension,
icke må samma förhöjning tillträda;

att semester årligen må, när sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga
gång, åtnjutas av föreståndaren och laboratorn en var under en och eu halv månad, av tre
kvinnliga biträden en var under eu månad samt av vaktmästaren under femton dagar;

102

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande eller dödsfall
själva lönen ävensom ortstillägget utgå till månadens slut; samt

att i fråga om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga om rätt till pension
skall gälla vad i särskild lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är vid tiden
för lönestatens ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes,
vid tillträdet till befattningen stadgat.

Medicinalstyrelsens förslag till ordinarie stat för statens veterinärbakteriologiska
anstalt från och med år 1916 var av följande lydelse:

		Tjänst-
	Lön.	gorings- pen- ningar.	Orts- tillägg.	Summa.	Anmärkningar.
	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
1 föreståndare...........	5,000	2,500		7,500	/Efter 5 år kan lönen höjas
		\ med 500 kr.
1 laborator ............	2,600	1,400	—	4,0001	fEfter 5 &r kan lönen höjas 1 med 500 kr. och efter
1 assistent............	1,800	1,200	—	3,000)	) ytterligare 5 år likaledes l med 500 kr.
1 kvinnligt biträde........	800	450	150	1,400	1 Efter 5 år kan lönen höjas
1 d:o d:o ........ 1 d:o d:o ........	800	450	150	1,400	1 med 200 kr. och efter \| ytterligare 5 år likaledes
700	350	150	1,200	J med 200 kr.
					[Efter 5 år kan lönen höjas
1 vaktmästare..........	900	450	150	1,500	I med 100 kr. och efter \| ytterligare 5 år likaledes \| med 100 kr.
Till tillfälliga biträden, vikariatser-sättning m. m.......... Till beredning av tnberknlin och sera			—	3,000
samt nyanskaffning och ombyte av djur ävensom till instrument, för-brukningsartiklar, reagentier, em-ballage, böcker och tidskrifter, skrivmaterialier, telefon m. m. . .				19,500
Till belysning, bränsle, gas, vatten, renhållning m. m........ Till fraktkostnad för insända prov,		—		3,500	i
misstänkta för tuberkulos, m. m. .	-	—	—	1,300
Summa	—	—	—	47,300	!

Kung!, remiss
23/io 1914.

Löneregleringskommittén har genom kungl. remiss den 23 oktober
1914 anbefallts att avgiva utlåtande jämväl i detta ärende.

Statens veterinärbakteriologiska anstalts organisation och uppgifter.

Instruktion för veterinärbakteriologiska anstalten har av Kungl.
Maj:t utfärdats den 2 oktober 1908 (svensk författningssamling n:r 104).

I anslutning till denna instruktion skall anstalten hava till uppgift
dels att tillhandagå veterinärförvaltningen med nödiga vetenskapliga undersökningar
och andra arbeten inom de områden, som i instruktionen närmare
angivas, dels att, i den mån omständigheterna sådant medgiva, utöva självständig
vetenskaplig forskning inom anstaltens verksamhetsområde, dels ock
att genom den vid anstalten anställde laboratorn upprätthålla undervisningsskyldigheten
i bakteriologi vid veterinärhögskolan.

Anstalten skall stå under medicinalstyrelsens överinseende och ledning,
dock att anstalten, vad beträffar den allmänna ordningen vid veterinärhögskolan,
är underkastad de föreskrifter i sådant avseende, som dess
styrelse finner lämpligt utfärda.

Anstalten tillkommer huvudsakligen:

att, vid hotande eller utbruten smittosam kreaturssjukdom eller då
eljest prövas nödigt, på uppdrag av medicinalstyrelsen utföra bakteriologisk
eller i förekommande fall patologiskt-anatomisk sjukdomsdiagnos;

att i den utsträckning, som finnes möjlig och lämplig, bereda veterinärbakteriologiska
medel, som användas i diagnostiskt eller terapeutiskt
syfte;

att utföra andra för veterinärförvaltningen behövliga bakteriologiska
arbeten till den utstickning, som anstaltens nu nämnda uppgifter medgiva;

att genom väl planlagda och omsorgsfullt utförda försök ej endast
vid anstalten utan även hos praktiska jordbrukare söka vinna insikt om,

104

huru kampen mot de olika kreaturssjukdomarna skall föras med största
utsikt till framgång;

att enligt av medicinalstyrelsen lämnade anvisningar sprida kunskap
om de åtgärder av skilda slag, som vid olika sjukdomars uppträdande
böra vidtagas för deras undertryckande; samt

att i den mån övriga göromål det medgiva, efter medicinalstyrelsens
förordnande och mot den ersättning, styrelsen bestämmer, tillhandagå enskilda
med undersökningar, biträde och råd i svårare fall av smittosamma
sjukdomar.

Vid anstalten bör tillfälle till självständig bakteriologisk forskning
beredas såväl de där anställda vetenskapsidkare som, efter medicinalstyrelsens
prövning och i den mån sådant kan ske, även andra forskare inom
anstaltens verksamhetsområde.

Anstaltens tjänstemän utgöras av en föreståndare, en laborator och
eu assistent. Därjämte finnas vid densamma kvinnliga biträden och en vaktmästare.
I övrigt erforderlig extra betjäning kan antagas.

Föreståndaren är ansvarig för arbetet och ordningen på de till anstalten
hörande laboratorier, stallar in. m. och har fördenskull:

att utan dröjsmål företaga och med så stor skyndsamhet, som är
förenlig med vinnandet av tillförlitligt resultat, utföra eller låta utföra åt
anstalten uppdragna undersökningar eller andra arbeten;

att dagligen, så länge arbetet det kräver, vara tillstädes å anstalten
och tillse, att även övrig personal härutinnan gör sin plikt;

att leda den underordnade personalens arbeten;

att själv föra eller tillhålla laboratorn att föra diarium över arbetena
vid laboratoriet, konceptbok över avgivna utlåtanden samt inventarieförteckning
över apparater och instrument, som icke äro att hänföra till förbrukningsartiklar
;

att med iakttagande av största sparsamhet och nödig hänsyn till tillgängliga
medel rekvirera de för anstaltens verksamhet behövliga förnödenheter,
hos medicinalstyrelsen anmäla, då behov uppstår av dyrbarare
apparater eller leveranser, samt granska, attestera och till medicinalstyrelsens
räkenskapskontor översända inkomna räkningar; samt

105

att före mars månads utgång varje år till medicinalstyrelsen avgiva
redogörelse för anstaltens verksamhet under det senast förflutna kalenderåret.

Vid anbefallda undersökningars utförande ankommer det på föreståndaren
att välja den undersökningsmetod, han efter noggrann prövning
finner bäst motsvara vetenskapens fordringar och undersökningens ändamål.

I övrigt skall han ställa sig till efterrättelse gällande författningar och instruktioner
ävensom vad medicinalstyrelsen för särskilda fall kan finna sig
föranlåten att begära eller föreskriva. Föreståndaren är ock pliktig att
efter medicinalstyrelsens förordnande företaga resor för att å annan ort anordna
eller utföra undersökningar, som ligga inom området för anstaltens
verksamhet.

Föreståndaren skall, då ärende, som varit föremål för handläggning
å anstalten, förekommer hos medicinalstyrelsen eller styrelsen eljest påkallar
hans biträde vid utredningen och handläggningen av ärenden, hörande
till hans speciella kunskapsområde, deltaga i medicinalstyrelsens överläggningar
med rätt att få sin mening antecknad till styrelsens protokoll.

Föreståndaren skall ock av eget initiativ ej mindre rikta medicinalstyrelsens
uppmärksamhet på sådana vetenskapens framsteg inom hans
område, vilka antingen äga större betydelse för allmänna hälso- och sjukvården
bland husdjuren eller ock synas böra föranleda äinbetsåtgärder
från styrelsens sida, än även hos styrelsen göra de framställningar, som
kunna påkallas av hänsyn till veterinärbakteriologiska anstaltens vidmakthållande
och förkovran.

Laboratorn har att bestrida undervisningen i bakteriologi vid veterinärhögskolan
i enlighet med gällande stadgar för nämnda högskola och
den av dess styrelse fastställda läroplan.

Vidare är laboratorn, i den mån hans undervisningsskyldighet vid
veteri närhögskolan ej lägger hinder i vägen därför, pliktig att dagligen
på bestämd tid infinna sig å anstalten och lämna föreståndaren allt det
biträde med arbeten, hörande till anstaltens verksamhetsområde, som av
honom äskas, ävensom att verkställa de särskilda undersökningar och andra
uppdrag vid eller utom anstalten, som för dess räkning anförtros åt honom.

14—143807. Lönereglering skommitténs bet. XLV.

106

Han skall ock, om han därtill förordnas, uppehålla föreståndarens befattning
vid vakans, semester eller tjänstledighet eller annat hinder för föreståndaren
att själv sköta densamma.

Beträffande den från 1914 års ingång tillkomna assistenten hava
ännu icke i instruktionen blivit införda några särskilda föreskrifter.

Föreståndarbefattningen, vilkens innehavare benämnes professor, tillsättes
av Kungl. Maj:t efter förslag av medicinalstyrelsen medelst förordnande
tills vidare, och erfordras för att kunna föreslås till föreståndare,
förutom avlagd veterinärexamen, grundlig vetenskaplig utbildning
och beprövad erfarenhet i bakteriologi och epizootilära.

För att kunna förordnas till laborator fordras att hava avlagt veterinärexamen.
Laboratorsbefattningen tillsättes av medicinalstyrelsen medelst
förordnande tills vidare, sedan föreståndaren avgivit förslag samt styrelsen
för veterinärhögskolan blivit hörd.

Föreståndaren och laboratorn äga årligen, när sådant kan ske utan
hinder för göroinålens behöriga gång, åtnjuta semester under en och en
halv månad å tid, som bestämmes av medicinalstyrelsen, vad laboratorn beträffar
dock först efter styrelsens för veterinärhögskolan hörande.

Tjänsteman vid anstalten äger icke utan medicinalstyrelsens medgivande
åt tillverkare eller försäljare utfärda intyg rörande terapeutiska
medel och dylikt.

Det till anstalten insända undersökningsmaterialet bör i möjligaste mån
ställas till förfogande för undervisningen vid veterinärhögskolan. Ävenledes
bör, på tid och sätt som på föreståndarens förslag bestämmes av högskolans
styrelse, tillfälle beredas högskolans äldre elever att taga del av
o-ån o-en och arten av de på laboratoriet verkställda undersökningarna.

Ö Ö 1

107

Kommitténs förslag.

Då kommittén nu går att i ett sammanhang framlägga sitt förslag
uti de båda föreliggande, genom särskilda remisser till kommittén överlämnade
ärendena, anser sig kommittén först böra till behandling upptaga
spörsmålet om uppförande å ordinarie stat av statens veterinärbakteriologiska
anstalt.

I fråga om tillkomsten av och den vidare utvecklingen av nämnda
anstalt tillåter sig kommittén från det föregående i korthet erinra om följande.

Den kommitté, åt vilken Kungl. Maj:t den 29 oktober 1897 uppdrog
att utreda spörsmålet om inrättande av en statsanstalt för diagnostiskt
bakteriologiska och medicinskt statistiska samt rättsmedicinska undersökningar
ävensom för tillverkning av terapeutiskt bakteriologiska medel och
vacciner, föreslog uti sitt den 30 november 1899 avgivna betänkande inrättande
av en statsmedicinsk anstalt med tre laboratorier, nämligen: ett för
bakteriologiska arbeten, ett för kemiska och fysikaliska undersökningar,
hörande till hygienens och farmaciens områden, samt ett för rättsmedicinska
undersökningar.

Uti avgiven reservation föreslog emellertid en av kommitténs ledamöter,
att det bakteriologiska laboratoriet skulle upprättas med två avdelningar,
en för medicinsk och en för veterinär bakteriologi.

Sedan åtskilliga i ärendet hörda myndigheter framhållit angelägenheten
därav, att ett särskilt laboratorium för veterinärbakteriologdska forskningar
inrättades, tillstyrkte medicinalstyrelsen, att två likställda föreståndare,
en var med sin assistent, måtte anställas på den statsmedicinska
anstaltens bakteriologiska avdelning, den ene för medicinskt bakteriologiska
och den andre för veterinärbakteriologiska arbeten.

Uppförande å
ordinarie stat
av statens
veterinärbakteriologiska

anstalt.

108

Då vederbörande departementschef den 12 januari 1907 underställde
Kungl. Maj:t frågan om inrättande av en statsmedicinsk anstalt, anslöt
departementschefen sig till förslaget om inrättande av fyra laboratorier,
dock att farmacien borde uteslutas ur programmet för anstalten samt det
rättsmedicinska laboratoriet ei''hålla benämningen rättskemiska laboratoriet.

I statsverkspropositionen vid 1907 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t,
att Riksdagen måtte medgiva att med ingången av år 1909 finge i huvudsaklig
överensstämmelse med den av departementschefen angivna plan inrättas
en statsmedicinsk anstalt.

I anledning av berörda framställning beslöt Riksdagen, att en statsmedicinsk
anstalt bestående av två avdelningar, en medicinskt bakteriologisk
och en rättskemisk, skulle med ingången av år 1909 inrättas i huvudsaklig
överensstämmelse med de för nämnda avdelningar angivna grunder.

Beträffande däremot den ifrågaställda veterinärbakteriologiska avdelningen
erinrade Riksdagen uti skrivelse den 31 maj 1907 (n:r 6) därom,
att, då 1906 års Riksdag beviljade medel för uppförande av nya byggnader
för veterinärinstitutet, den föreslagna paviljongen för patologisk anatomi,
bakteriologi m. m. i trots av medicinalstyrelsens uttalade åsikt, att
densamma vore överflödigt rymligt tilltagen, likväl bibehölls vid sitt från
början beräknade utrymme, med särskilt avseende fästat på de bakteriologiska
undersökningarnas vikt och den alltjämt fortgående utvidgningen
av verksamhetsområdet för dessa undersökningar.

Vid sådant förhållande och då därtill komme, att betänkligheter syntes
kunna yppa sig mot att från undervisningen vid veterinärinstitutet undandraga
det undersökningsmaterial, som då från landets skilda delar inkomme till
institutet, men som enligt förslaget vore avsett att ingå till den veterinärbakteriologiska
avdelningen, hade Riksdagen ansett, att det för denna avdelning
avsedda arbete, däribland även den viktiga tillverkningen av tuberkulin
och sera, borde kunna på ett tillfredsställande sätt utföras vid veterinärinstitutet.

Riksdagen framhöll vidare, att, även om det skulle visa sig, att med
en sådan anordning institutets lärarpersonal icke mäktade bestrida alla de
med den veterinärbakteriologiska avdelningen förenade göromål och i följd
därav en eller annan för laboratoriet särskilt avsedd tjänsteman skulle behöva

109

anställas, kostnaden därför i allt fall syntes bliva obetydlig i jämförelse
med den, som skulle betingas av inrättandet av en särskild veterinärbakteriologisk
avdelning.

0 o tf

Sedan ytterligare utredning i ärendet verkställts, föreslog Kungl.
Maj:t i proposition den 9 april 1908 (n:r 154), att Riksdagen måtte besluta
upprättande av en veterinärbakteriologisk anstalt i huvudsaklig överensstämmelse
med av vederbörande departementschef till statsrådsprotokoll
för nämnda dag angivna grunder ävensom å extra stat anvisa för ändamålet
erforderliga medel.

Avsikten var, att anstalten för att snarast möjligt kunna börja sin
verksamhet skulle provisoriskt anordnas inom veterinärinstitutets dåvarande
lokaler vid Karlavägen.

Det för anstalten erforderliga årsanslaget ansågs böra tills vidare
uppföras å extra stat.

1 detta hänseende hade av departementschefen anförts, hurusom det
lätt läte tänka sig, att man, då anstalten inom en begränsad tid överflyttades
till det nya veterinärinstitutets rymligare, mera tidsenliga lokaler, angående
anstalten och dess verksamhet vunnit en erfarenhet, som kunde göra
vissa förändringar i dess organisation önskvärda. Och då dessa lättare
syntes kunna genomföras, om anslaget till anstalten utginge å extra stat,
ansåg departementschefen försiktigheten bjuda, att så skedde. Därtill
komme att, om en omorganisation av medicinalstyrelsen under de närmaste
åren skulle komma att äga rum, därav skulle kunna påkallas mer eller
mindre genomgripande förändringar i den veterinärbakteriologiska anstaltens
organisation.

Då Riksdagen i skrivelse den 1 juni 1908 (n:r 9) anmälde, att Riksdagen
ansett sig böra bifalla Kungl. Maj:ts förslag om inrättande av en
veterinärbakteriologisk anstalt, uttalade Riksdagen tillika, bland annat, att
avlöningsbeloppen vid den veterinärbakteriologiska och den statsmedicinska
anstalten borde stå i så nära överensstämmelse med varandra som möjligt,
samt att jämväl avlöningsvillkoren borde i största möjliga utsträckning
vara likartade och tillämpas å samma befattningshavare vid de olika anstalterna.

Den av Riksdagen godkända staten för veterinärbakteriologiska anstalten
för år 1909 slutade på en summa av 21,320 kronor.

Det avsedda provisoriska anordnandet av anstalten inom veterinärinstitutets
lokaler vid Karlavägeii* kom emellertid icke till stånd. Först
från ingången av år 1911 kunde föreståndare för anstalten tillsättas och
först från den 1 november samma år kan anstalten anses hava varit i full
verksamhet. Den var redan då inrymd i de nya lokalerna inom veterinärinstitutets
nybyggnader.

Jämlikt Riksdagens förklaranden blev den stat, som för år 1909
godkänts för anstalten, gällande även för år 1910, ehuru den då icke
kom att tillämpas, samt för åren 1911 och 1912.

Sedermera har, med hänsyn till anstaltens alltjämt utvidgade verksamhet,
det ursprungligen för år 1909 beräknade årsanslaget, 21,320 kronor,
måst av Riksdagen för vart och ett av åren 1913, 1914 och 1915
höjas, så att detsamma för sistnämnda år är bestämt till 38,520 kronor.

Såsom i det föregående är omnämnt, har föreståndaren för statens
veterinärbakteriologiska anstalt i skrivelse till medicinalstyrelsen den 2
september 1914 gjort framställning därom, att anstalten måtte från och
med år 1916 uppföras å ordinarie stat. Till stöd därför har lämnats en
översikt av anstaltens verksamhet samt åberopats en del bifogade publikationer.

Medicinalstyrelsen, som med underdånig skrivelse den 23 september
1914 till Kungl. Maj:t överlämnat föreståndarens berörda framställning,
har uttalat, att även styrelsen ansåge tiden nu vara inne för den av föreståndaren
föreslagna åtgärden.

Enligt styrelsens mening hade nämligen den erfarenhet, som vunnits
under tiden efter anstaltens igångsättande år 1911, otvetydigt ådagalagt,
att anstalten fyllde ett verkligt behov. Verksamheten vid anstalten
hade under de gångna åren och särskilt på sista tiden alltjämt varit i stigande
och resultaten därav framgångsrika. Styrelsen höll före, att allt
tydde hän på att anstalten numera vore för sitt ändamål alldeles oumbärlig;
någon tvekan borde fördenskull ej råda om lämpligheten av att
giva anstalten en fastare form genom dess uppförande på ordinarie stat.

1 anslutning till vad medicinalstyrelsen sålunda uttalat, synes det
kommittén vara till fullo ådagalagt, att ett verkligt och stadigvarande behov
av ifrågavarande institution förefinnes och att det var eu välbetänkt
åtgärd, då, ''"efter förslag av Kungl. Maj:t och på de av vederbörande departementschef
anförda skäl, Riksdagen år 1908 beslöt inrättande av statens
veterinärbakteriologiska anstalt.

Visserligen blev denna anstalt då allenast uppförd på extra stat
och icke på ordinarie såsom skedde med avseende å statsmedicinska anstalten.
Anledningen därtill var emellertid, såsom redan antytts, att
man år 1908 tänkte sig den veterinärbakteriologiska anstalten till en
början provisoriskt anordnad inom veterinärinstitutets dåvarande lokaler
och att man genom att uppföra anslaget till anstalten på extra stat ville
vid anstaltens överflyttning till institutets nybyggnader underlätta genomförandet
av sådana ändringar i organisationen, som på grund av vunnen
erfarenhet om anstalten och dess verksamhet kunde befinnas erforderliga.
Jämväl med hänsyn till det förhållandet, att vid nämnda tidpunkt vai
ifrågasatt omorganisation av medicinalstyrelsen särskilt beträffande veterinärärendenas
frånskiljande därifrån, ansågs det önskvärt, att frågan om
veterinärbakteriologiska anstaltens definitiva organisation lämnades öppen.

Allt detta föranledde, såsom sagt, att man år 1908 fann det lämpligast,
att anslaget till den veterinärbakteriologiska anstalten tills vidare utginge
på. extra stat.

Den avsedda provisoriska anordningen av veterinärbakteriologiska
anstalten blev emellertid icke satt i verket; anstalten fick fördenskull alltifrån
begynnelsen arbeta i mera fasta former; och då fullt tillräcklig erfarenhet
numera torde kunna anses föreligga i fråga om anstalten och
dess mer och mer vidgade verksamhet samt den från 1915 åis ingång
gällande nya organisationen av medicinalstyrelsen icke medfört veterinärärendenas
avskiljande från nämnda styrelse, synes det kommittén icke längre
förefinnas någon anledning, att veterinärbakteriologiska anstalten skall

förbliva å extra stat.

Kommittén får alltså hemställa,

att statens veterinärbakteriologiska anstalt må uppföras
ä ordinarie stat.

112

Fråga om Innan kommittén härefter övergår till frågan om de särskilda be s*//%Åe<e/''Srfattningarna

vid statens veterinärbakteriologiska anstalt, anser sig kom Jfånstå/ten

mittén böra angiva sin ställning till det å bane varande spörsmålet om

att undervisa upphörande av det samband mellan nämnda anstalt och veterinärhösrvid
veterinär- . ,

högskolan. skolan, som förefinnes därigenom att laboratorn vid anstalten har att bestrida
undervisningen i bakteriologi vid högskolan.

Nämnda samband mellan de bägge institutionerna har, såsom av det
föregående framgår, tillkommit med föranledande av ett utav Riksdagen
år 1907 gjort uttalande, vilket ansetts innebära en önskan att man skulle
söka draga fördel av det då föreslagna veterinärbakteriologiska laboratoriet
även för undervisningen vid veterinärinstitutet, i vars lokaler för patologisk
anatomi, bakteriologi m. m. inom de nya byggnaderna plats ansågs
kunna beredas för detta laboratorium.

Vid den sedermera företagna vidare utredningen i fråga om anordnandet
av det veterinärbakteriologiska laboratoriet framställdes av veterinärinstitutets
rektor, professor Vennerholm, ett förslag, enligt vilket undervisningen
i bakteriologi vid veterinärinstitutet skulle uppdragas åt en vid
veterinärbakteriologiska anstalten anställd laborator. Den organisation av
denna anstalt, som beslutades vid 1908 års riksdag, förutsatte ock den
nu nämnda anordningen.

Då löneregleringskommittén den 26 februari 1913 avgav sitt betänkande
(delen XXXVI) rörande veterinärinstitutet, hade kommittén icke
någon särskild anledning att ifrågasätta ändring i sambandet mellan de
nämnda institutionerna.

Sedan kommitténs betänkande remitterats till medicinalstyrelsen för
utlåtande, framkom emellertid från föreståndaren för statens veterinärbakteriologiska
anstalt förslag att skyldigheten att undervisa i bakteriologi
vid veterinärinstitutet måtte överflyttas från laboratorn vid anstalten till
professorn i patologisk anatomi vid veterinärinstitutet.

Uti Kungl. Maj:ts vid 1913 års riksdag framlagda och vid 1914 års
förra riksdag förnyade framställning om veterinärinstitutets omorganisation
och stat för en veterinärhögskola föreslogs dock icke någon ändring
i fråga om sättet för bakteriologiundervisningens bestridande.

frågan kom emellertid till behandling vid sistnämnda riksdag på grund

av eu inom Andra kammaren väckt motion (n:r 280), i vilken föreslogs att i
staten för veterinärhögskolan måtte upptagas eri professor i patologisk anatomi
och bakteriologi, vilken professor skulle övertaga den laboratorn vid
veterinärbakteriologiska anstalten åliggande undervisningsskyldigheten i bakteriologi.
Det framhölls av motionären, att, därest den föreslagna förändringen
bleve genomförd i samband med omregleringen av veterinärinstitutets
stat, ändringen skulle kunna genomföras utan kostnad för statsverket.

Då Riksdagen i skrivelse den 2 mars 1914 (n:r 9) anmälde, bland
annat, sitt beslut om godkännande av stat för veterinärhögskolan att tilllämpas
från och med år 1915, yttrade sig Riksdagen jämväl uti nu ifrågavarande
hänseende.

Riksdagen förklarade sig till fullo instämma med motionens syftemål,
men då Riksdagen icke hade sig bekant, huruvida den av motionären
föreslagna anordningen läte sig genomföras utan ökade kostnader, hade
Riksdagen likväl icke ansett sig lämpligen kunna, såsom i motionen föreslagits,
i den nya staten omedelbart genomföra den föreslagna förändringen.
Riksdagen uttalade emellertid den bestämda förväntan, att Kung!.
Maj:t vid tillsättandet av professuren i patologisk anatomi måtte tillse,
att den blivande innehavaren av denna befattning jämväl vore kompetent
att undervisa i bakteriologi samt att skyldighet stadgades för honom att,
om så påfordrades, övertaga undervisningen jämväl i berörda ämne.

1 den av Riksdagen godkända staten för veterinärhögskolan rubricerades
ämnena för ifrågavarande professur sålunda: »patologisk anatomi
(och bakteriologi)», varjämte ett arvode å 2,500 kronor upptogs för en assistent
»vid patologisk-anatomiska och bakteriologiska avdelningarna».

Föreståndaren för statens veterinärbakteriologiska anstalt, professor
Bergman, har, med åberopande av Riksdagens nyssberörda beslut, i skrivelse
till medicinalstyrelsen den 28 mars 1914 hemställt om åtgärders
vidtagande för att laboratorn vid anstalten måtte befrias från undervisningsskyldighet
i bakteriologi vid veterinärhögskolan från den dag, professor
i patologisk anatomi och bakteriologi bleve utnämnd vid högskolan.

Professor Bergman har i sin skrivelse givit tillkänna, att enligt hans
uppfattning överflyttandet av undervisningsskyldigheten i bakteriologi ej

15—143807. Löneregleringshommittént bet. XLV.

114

kunde tänkas medföra den minsta ökade kostnad. I sådant hänseende
har professor Bergman uppgivit, att veterinärbakteriologiska anstaltens
medel ej använts för uppehållandet av undervisningen i bakteriologi vid
veterinärinstitutet; i staten för institutet hade nämligen funnits upptaget
ett årsanslag å 1,000 kronor för ändamålet. Därjämte har professor Bergman
anfört, att veterinärhögskolans patologisk-anatomiska institution vore
utrustad för bakteriologiska arbeten med termostatrum, rum för försöksdjur
och stall.

I den skrivelse den 1 april 1914, varmed medicinalstyrelsen till
Ivungl. Maj:t överlämnat professor Bergmans nyssnämnda framställning,
har styrelsen icke gjort något särskilt uttalande beträffande kostnadsfrågan,
men framhållit den enligt styrelsens uppfattning trängande nödvändigheten,
sedd från synpunkten av statens veterinärbakteriologiska anstalts
intressen och utvecklingsmöjligheter, att laboratorn vid anstalten snarast
möjligt befriades från undervisningsskyldigheten vid veterinärhögskolan.

Uti det yttrande i ämnet, som den 29 april 1914 av veterinärinstitutets
lärarkollegium avgivits till direktionen för samma institut, har
kollegiet avstyrkt den ifrågasatta omläggningen av bakteriologi undervisningen.
För den händelse emellertid att nämnda undervisning skulle varda
överflyttad till professorn i patologisk anatomi vid institutet, har kollegiet
dock ansett sig böra på det bestämdaste bestrida, att en dylik överflyttning
kunde ske utan särskilda kostnader.

Det vore visserligen sant, att veterinärbakteriologiska anstaltens medel
icke direkt använts för undervisningen i bakteriologi, enär särskilt statsanslag
å 1,000 kronor för detta ändamål stått till förfogande, vilket anslag
varit tillräckligt för de direkta utgifterna vid kursen för de studerande
vid veterinärinstitutet.

Att anslaget kunnat räcka till hade emellertid i väsentlig mån varit
beroende därpå, att veterinärbakteriologiska anstaltens utrustning och medel
i vissa avseenden använts. Så hade, bland annat, vid den nämnda
kursen veterinärbakteriologiska anstaltens termostater, sterilisationsskåp och
autoclaver hela tiden använts, nödiga näringssubstrat hade därstädes framställts,
och anstaltens större och dyrbarare försöks- och serumdjur hade
stått till förfogande.

Överflyttades undervisningen helt och hållet till veterinärinstitutet,
måste »detta bestridas av institutets medel».

För att eu tillfredsställande undervisning i bakteriologi under angivna
förhållanden skulle kunna komma till stånd fordrades, enligt kollegiets
mening, nödvändigtvis anställande av eu laborator vid den bakteriologiska
avdelningen av institutet, eu laborator med minst samma avlöning
som laboratorn vid den veterinärbakteriologiska anstalten, och, det oaktat,
måste dock den nuvarande assistentbefattningen vid den patologisk-anatomiska
avdelningen fortfarande bibehållas, för såvitt det förekommande
obduktionsmaterialet skulle till fullo kunna utnyttjas för undervisningen.

Vidare krävdes, enligt kollegiets åsikt, ett anslag till nyanskaffning
av apparater för den bakteriologiska undervisningens bedrivande, såsom
autoclaver, centrifuger samt nödiga glasvaror, vilket allt saknades på nuvarande
bakteriologiska och patologisk-anatomiska avdelningarna, och syntes
detta anslag böra beräknas till minst 3,000 kronor.

Slutligen komme därtill en förhöjning av årsanslaget för undervisningen
i bakteriologi från 1,000 till omkring 2,000 kronor, en förhöjning,
som företrädesvis betingades av att undervisningen undandroges det stöd,
som den hittills fått åtnjuta från veterinärbakteriologiska anstalten.

Uti eu vid lärarkollegiets yttrande fogad reservation har professor
Lundgren uttryckt den mening, att det skulle vara till fördel för veterinärhögskolan,
om bakteriologien komme »under målsmanskap av professorn
i patologisk anatomi»; i sammanhang därmed borde emellertid under
angiven förutsättning assistentbefattningen vid patologisk-anatomiska institutionen
utbytas mot en mera stadigvarande och bättre avlönad laboratorsbefattning.

Vidkommande det årsanslag, som kunde behövas vid nämnda institution,
sedan undervisningen i bakteriologi dit överflyttats, har det synts
reservanten, att ett belopp av 2,800 kronor kunde anses vara tillräckligt.

Direktionen för veterinärinstitutet har i sitt underdåniga utlåtande
den 4 juni 1914 tillstyrkt den föreslagna överflyttningen av undervisningen
i bakteriologi från veterinärbakteriologiska anstalten till veterinärhögskolan,
att verkställas i samband därmed att den nya organisationen
av veterinärhögskolan komme att träda i tillämpning.

116

Emellertid har direktionen i likhet med lärarkollegiets majoritet ansett,
att ordnandet av undervisningen i bakteriologi, på sätt blivit ifrågasatt,
förutsatte såsom ett oeftergivligt villkor eu förstärkning av lärarkrafterna
vid högskolan på patologisk-anatomiska avdelningen; och har
direktionen i detta hänseende anslutit sig till kollegiets förslag om anställande
av ytterligare eu lärare vid ifrågavarande institution, nämligen
en laborator med enahanda arvode som övriga dylika lärare vid veterinärhögskolan,
eller 4,000 kronor för år.

Vidkommande lokalfrågan uttalas i direktionens utlåtande, att det
syntes direktionen som om de på den patologisk-anatomiska avdelningen
befintliga lokalerna i veterinärinstitutet skulle jämväl efter den ifrågasatta
förändringens genomförande vara åtminstone för den närmaste tiden
för ändamålet fullt tillräckliga.

Emellertid har direktionen hållit före, att eu eventuell överflyttning
av bakteriologiundervisningen skulle komma att nödvändiggöra nyanskaffning
av en del apparater, instrument och glas in. m., men då, efter vad
direktionen ansåg sig hava grundad anledning antaga, ett icke ringa överskott
komme att uppstå å veterinärinstitutets rörelse under år 1914, syntes
genom dessa överskottsmedel möjlighet förefinnas att även utan det
av kollegiet för nyanskaffning ifrågasatta anslaget förvärva åt avdelningen
vad som kunde vara oundgängligen nödvändigt för bedrivande av undervisningen
i bakteriologi vid patologisk-anatomiska avdelningen.

Vad slutligen beträffade den av lärarkollegiet föreslagna höjningen
av årsanslaget för undervisningen i bakteriologi, har direktionen ansett,
att någon förhöjning åtminstone för närvarande ej borde ifrågasättas.

Av direktionens fem medlemmar hava två och två, nämligen dels
överdirektören W. Flach och medicinalrådet G. Kjerrulf, dels ordföranden
i direktionen justitierådet P. von Seth och godsägaren J. A. Scharp, i
avgivna reservationer anmält skiljaktiga meningar i vissa angivna hänseenden.

Överdirektören Flach och medicinalrådet Kjerrulf hava ansett det
icke vara erforderligt att, om undervisningen i bakteriologi förlädes till
patologisk-anatomiska avdelningen vid veterinärhögskolan, anställa, förutom
assistenten, en laborator å avdelningen; de hava, i anslutning till professor

117

Lundgren, hållit före, att det vore till fyllest, att assistentbefattningen förändrades
bil en laboratorsbefattning. Därigenom skulle hela kostnaden
för bakteriologiundervisningens överflyttande bliva allenast skillnaden mellan
eu laborators och en assistents avlöning eller 1,500 kronor årligen.

Direktionens ordförande justitierådet von Seth och godsägaren Scharp
hava i sin reservation betonat att, även om, i samband med den ifrågavarande
undervisningsskyldighetens överflyttande, ytterligare en laboratorsbefattning
inrättades vid veterinärhögskolan och undervisningsskyldigheten inom ämnesgruppen
patologisk anatomi och bakteriologi fördelades mellan professorn
i ämnena och laboratorn efter sig företeende omständigheter, därmed dock
enligt reservanternas förmenande ej alla svårigheter vore avhjälpta.

Då veterinärbakteriologiska anstalten förlädes till veterinärinstitutet
med skyldighet att bestrida undervisningen därstädes i bakteriologi, blev
— yttrade reservanterna — följden därav, att den vid institutet planlagda
bakteriologiska avdelningen ansågs kunna undvaras och att de för densamma
avsedda lokalerna överlämnades till veterinärbakteriologiska anstalten. Det
funnes således icke några lokaler tillgängliga för en blivande bakteriologisk
avdelning.

Reservanterna ansågo det emellertid vara klart, att, om eu lärare
vid veterinärhögskolan skulle övertaga representantskapet vid densamma
för bakteriologien, han också måste utrustas med sådana lokaler till laboratorier
och plats för försöksdjur m. m., att han bleve i stånd att intaga
en ledande ställning inom sin vetenskap.

Nu vore det väl så, att de för den patologisk-anatomiska avdelningen
avsedda lokalerna vore så pass tilltagna, att man för en kortare tid
skulle kunna nödtorfteligen reda sig med att låta den bakteriologiska avdelningen
låna rum hos den förra.

Det syntes likväl reservanterna föga troligt, att en sådan anordning
skulle kunna bibehållas en längre tid. I varje fall bleve därigenom högskolan
i fråga om lokaler vida sämre ställd, än någonsin varit avsett.

Vidare vore — ansågo reservanterna — att förutse, att med den
snabba tillväxt, som vore att beräkna i den veterinärbakteriologiska anstaltens
arbete, krav på ökat utrymme snart nog vore att förvänta från
dess sida.

118

Slitningar syntes reservanterna sålunda vara att förvänta på åtskilliga
håll, om ej åtgärder vidtoges redan nu för att göra skilsmässan mellan anstalten
och högskolan fullständig även i lokalt hänseende.

. Att redan nu vidtaga åtgärder i denna riktning ansågo reservanterna
även från ekonomisk synpunkt lämpligt, då därigenom undvekes att för
anstaltens räkning nedlägga vidare kostnader på de nuvarande lokalerna,
vilka den i varje fall inom en överskådlig framtid måste lämna. Lämplig
byggnadsplats för anstalten syntes finnas alldeles intill högskolans område.

Därest lokalfrågorna ej kunde ordnas på detta sätt, måste reservanterna
fortfarande anse det tvivelaktigt, om tiden ännu vore inne för de av
anstaltens föreståndare ifrågasatta åtgärderna.

Då kommittén nu har att angiva sin mening rörande förevarande
spörsmål, tillåter sig kommittén till en början erinra, hurusom, enligt vad
som framgår av Riksdagens skrivelse den 2 mars 1914 n:r 9, frågan om
upphörandet av skyldigheten för laboratorn vid veterinärbakteriologiska
anstalten att undervisa i bakteriologi vid veterinärhögskolan blivit av Riksdagen
ställd i beroende av utredning, huruvida den ifrågasatta anordningen
läte sig genomföras utan ökade kostnader.

I avseende därå må då vidare från den åstadkomna utredningen
erinras, att, huru skiljaktiga än åsikterna varit om storleken av den kostnad
för statsverket, som skulle föranledas av omläggningen av bakteriologiundervisningen,
utredningen dock i så måtto varit enstämmig, att den icke
givit motionären och professor Bergman rätt däruti, att omläggningen skulle
kunna ske utan ökad kostnad för statsverket.

Den årliga kostnadsökningen har, såsom förut är nämnt, beräknats
till lägst 1,500 kronor (skillnaden mellan avlöningen till en laborator

4,000 kronor och en assistent 2,500 kronor) samt högst 5,000 kronor
(avlöningen till en laborator 4,000 kronor -j- förhöjt årsanslag för undervisningen
i bakteriologi 1,000 kronor).

Vidare har (av lärarkollegiet vid veterinärhögskolan) beräknats en
utgift för en gång å minst 3,000 kronor till nyanskaffning av apparater
in. in. för undervisningen i bakteriologi, vare sig nu att utgifter i sådant

hänseende skulle bestridas av särskilt extra anslag eller, såsom direktionen
ansett möjligt, av veterinärhögskolans överskottsmedel.

Därest man emellertid, i likhet med ordföranden i direktionen och
en av ledamöterna i densamma, håller före att, för den händelse den
föreslagna omläggningen skall komma till stånd, åtgärder omedelbart böra
vidtagas för beredande av ökat utrymme för veterinär högskol ans patologiskanatomiska
institution ävensom för anskaffande av ny lokal för veterinärbakteriologiska,
institutionen, skulle givetvis kostnadsberäkningen komma att
springa upp till högst betydande belopp.

Det torde ock böra i detta sammanhang uppmärksammas, hurusom
direktionens utlåtande är beträffande lokalfrågan så avfattat, att det synes
direktionen »som om de på den patologisk-anatomiska avdelningen befintliga
lokalerna i veterinärinstitutet skulle jämväl efter nu ifrågasatta förändrings
genomförande vara åtminstone för den närmaste tiden för ändamålet
fullt tillräckliga».

Av de berörda uttalandena beträffande lokalfrågan torde man i varje
fall kunna draga den slutsatsen, att, därest den föreslagna omläggningen
av bakteriologiundervisningen kommer till stånd, det är att motse att, om
icke genast, så dock snart nog yrkanden komma att med eftertryck framställas
om utvidgade lokaler för patologisk-anatomiska institutionen; och
då en utvidgning av nämnda institutions lokaler antagligast måste ske på
bekostnad av de till veterinärbakteriologiska anstalten upplåtna lokalerna,
skulle därigenom alltså även framtvingas frågan om beredande av nya
lokaler för denna anstalt genom nybyggnad, oavsett om anstaltens ökade
verksamhet i och för sig påkallar en dylik åtgärd.

Att Riksdagen emellertid genom sitt meranämnda beslut vid godkännande
av ny stat för veterinärhögskolan berett möjlighet att, om och när
så påfordras, få skyldigheten att vid veterinärhögskolan undervisa i bakteriologi
överflyttad från laboratorn vid veterinärbakteriologiska anstalten till
professorn i patologisk anatomi vid högskolan, synes kommittén välbetänkt.

En sådan åtgärd torde nämligen förr eller senare kunna bliva önskvärd
icke minst med hänsyn till den alltjämt utvidgade verksamheten vid
veterinärbakteriologiska anstalten.

120

Då likväl den av Riksdagen framhållna kostnadssynpunkten särskilt
under förhanden varande, av det inträdda världsläget föranledda förhållanden
måste vara av mycket stor betydelse, har kommittén icke ansett sig
böra tillstyrka, att den ifrågasatta omläggningen av bakteriologiundervisningen
redan nu kommer till stånd.

Kommittén hyser nämligen den bestämda uppfattningen, att en dylik
omläggning skulle komma att medföra icke blott de relativt måttliga utgifter,
som bliva en direkt följd av överflyttningen, utan även, åtminstone
rätt snart, mycket betydande kostnader för såväl patologisk-anatomiska
institutionens som veterinärbakteriologiska anstaltens förseende med utvidgade
eller nya lokaler.

Efter det kommittén, jämväl genom besök på stället och muntliga
förhandlingar i övrigt, sökt bereda sig insikt i de på frågans rätta bedömande
inverkande omständigheter, har kommittén ock kommit till den övertygelse,
att de anmärkta olägenheterna med den nuvarande anordningen av
bakteriologiundervisningen, vid inbördes tillmötesgående mellan vederbörande,
åtminstone ej äro så avsevärda, att under nuvarande, ovan antydda förhållanden
man bör genom omläggningens vidtagande riskera, att krav på kostsamma
ombyggnads- eller nybyggnadsarbeten komma att göra sig gällande.

Kommittén vill icke heller lämna obemärkt, att enligt kommitténs
mening det nuvarande sambandet mellan verksamheten vid veterinärbakteriologiska
anstalten och undervisningen i bakteriologi vid veterinärhögskolan
innebär sådana fördelar för nämnda undervisning, att fördelarna böra kunna
anses uppväga de anmärkta olägenheterna för anstalten. Undervisningen
i bakteriologi måste tvivelsutan bliva mera levande och fruktbärande, då
den ställes i omedelbart sammanhang med arbetena å veterinärbakteriologiska
anstalten, än om undervisningen meddelas huvudsakligen ur teoretisk
synpunkt av en professor i patologisk anatomi, för vilken bakteriologistudiet
tilläventyrs endast utgjort ett biämne.

Jämväl synes det böra uppmärksammas, att, om det nuvarande sambandet
mellan veterinärbakteriologiska anstalten och veterinärhögskolan
upphäves, den stora mängden av undersökningsmaterial, som inströmmar
till anstalten, icke torde kunna i samma omfattning eller med samma
lätthet tillgodogöras för bakteriologiundervisningen.

121

Även ett annat spörsmål torde i detta sammanhang böra något
beröras.

Professuren i patologisk anatomi omfattade tiden närmast före den
år 1914 beslutade omorganisationen av veterinärinstitutet jämväl ämnet
histologi eller mikroskopisk anatomi. Vid omorganisationen överflyttades
histologien till professuren i anatomi, som härigenom kom att omfatta den
normala såväl makroskopiska som mikroskopiska anatomien.

Det har emellertid satts i fråga, huruvida ämnet patologisk anatomi
vore av den omfattning och betydelse, att enbart för detta ämne skulle
krävas en särskild professur.

I sådant hänseende tillåter sig kommittén hänvisa till vad kommittén
uti sitt betänkande, delen XXXVI, angående veterinärinstitutet, yttrat å sid.

223—224. Kommittén tillstyrkte nämligen överflyttandet av ämnet histologi
från professuren i patologisk anatomi, och hade kommittén intagit denna
ståndpunkt med hänsyn därtill, att den patologiska anatomien, som i sig
innefattar både det makroskopiska och det mikroskopiska studiet av de
sjukliga förändringarna i djurkroppen, finge anses från såväl den vetenskapliga
forskningens som undervisningens synpunkt vara till omfattning
och betydelse förtjänt att fullt jämnställas med de nnormala makroskopiska
och mikroskopiska anatomien.

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer kommittén,
att skyldighet för laboratorn vid statens veterinärbakteriologiska
anstalt att bestrida undervisning i bakteriologi
vid veterinärhögskolan må tills vidare bibehållas.

Kommittén övergår nu till de särskilda befattningarna vid statens Särskilda beveterinärbakteriologiska
anstalt. ''staténs^ete Vad

då till en början beträffar föreståndaren, vilken enligt instruktionen
benämnes professor, åtnjuter denne en avlöning av 7,250 kronor anstalt.
i form av arvode; 2,500 kronor därav skola anses såsom tjänstgöringspenningar.

Redan vid fattandet av beslutet om inrättandet av veterinärbakteriologiska
anstalten uttalade Riksdagen den mening, att avlöningsbeloppen
vid nämnda anstalt och vid den statsmedicinska anstalten borde stå i så

16—143807. Löneregleringskommitténs bet. XLV.

nära överensstämmelse med varandra som möjligt. I anslutning därtill
bestämdes ock arvodet till föreståndaren för veterinärbakteriologiska anstalten
till samma belopp, som begynnelseavlöningen för föreståndare vid
statsmedicinska anstalten, minskad med ett, avgift för''egen pensionering
motsvarande, avrundat belopp (alltså 7,500 kr. 250 kr. = 7,250 kr.).

Vid uppförandet å ordinarie stat av veterinärbakteriologiska anstalten
torde fördenskull avlöningen till föreståndaren för samma anstalt böra
bringas till full överensstämmelse med den avlöning, som är å ordinarie stat
bestämd för föreståndare vid statsmedicinska anstalten, och alltså utgå med

7,500 kronor, därav lön 5,000 och tjänstgöringspenningar 2,500 kronor,
vartill skulle kunna komma ett ålderstillägg å lönen med 600 kronor efter
fem år.

Laboratorn åtnjuter enligt nu gällande stat ett arvode å 4,000
kronor, därav 1,400 kronor skola anses såsom tjänstgöringspenningar.

Enligt det av professor Bergman framlagda förslaget skulle laboratorn
bibehållas vid nämnda avlöningsbelopp, fördelat i lön 2,600 och tjänstgöringspenningar
1,400 kronor.

Medicinalstyrelsen har däremot ansett, att laboratorn utöver berörda
avlöning borde tillerkännas två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, efter
resp. fem och tio år.

Den av medicinalstyrelsen föreslagna avlöningen för denne laborator
överensstämmer alltså — utom i fråga om fördelningen mellan lön och
tjänstgöringspenningar — med den avlöning, som är bestämd för laboratorer
vid farmaceutiska institutet.

Från kommitténs sida är icke något att erinra mot att laboratorn
vid statens veterinärbakteriologiska anstalt beredes ordinarie anställning och
att han i avlöningshänseende jämnställes med laboratorerna vid farmaceutiska
institutet, med iakttagande därvid jämväl av fördelningen för sistnämnda
laboratorer mellan lön och tjänstgöringspenningar.

Avlöningen till nu ifrågavarande laborator skulle alltså enligt kommitténs
förslag utgöra 4,000 kronor, därav lön 2,400 kronor och tjänstgöringspenningar
1,600 kronor, vartill skulle kunna komma två ålderstillägg
till lönen, vartdera med 500 kronor, efter resp. fem och tio år.

123

Från och med år 1914 utgår ett arvode av 3,000 kronor till eu assistent
vid veterinärbakteriologiska anstalten.

Detta arvode har bibehållits i professor Bergmans statförslag.
Däremot har nuMicinalstyrelsen föreslagit, att avlöningen till assistenten,

3,000 kronor, skulle fördelas i lön och tjänstgöringspenningar samt att
lönen skulle kunna höjas med två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor,
efter resp. fem och tio år.

Vad beträffar frågan om avlöningsförhöjning efter viss tid åt ifrågavarande
assistent, må erinras, att vederbörande departementschef vid framläggandet
år 1913 av förslag om inrättande av befattningen, gav uttryck
åt den tanken att framdeles arvodesförhöjning med 400 kronor borde efter
fem års tjänstgöring kunna komma assistenten till del. Departementschefen
utgick därvid från att avlöningen till denne assistent skulle utgå efter
samma grunder som för assistenter vid skogsförsöksanstalten och vid centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet.

På sätt förut är nämnt, har emellertid Riksdagen uttalat, att avlöningsbeloppen
vid veterinärbakteriologiska anstalten och vid statsmedicinska
anstalten borde stå i så nära överensstämmelse med varandra som
möjligt. Då nu assistent vid statsmedicinska anstalten fått sin avlöning
bestämd till 3,000 kronor i arvode utan förhöjning efter viss tids tjänstgöring
samt assistentbefattningen vid veterinärbakteriologiska anstalten, att döma
av de täta ombytena av innehavare, hittills haft karaktären av en övergångsbefattning,
har kommittén icke ansett sig kunna tillstyrka, att avlöningen
för nu ifrågavarande assistent åtminstone för närvarande sättes annorlunda
än till 3,000 kronor i form av arvode utan bestämmelse om arvodesförhöjning
efter viss tid.

Vid veterinärbakteriologiska anstalten finnas vidare anställda tre kvinnliga
biträden, det ena för juvertuberkulosundersökningar och annat laboratoriearbete,
det andra för kontorsarbeten och serumdistribution ävensom för kassörsgöromål
samt det tredje för tuberkulinberedning och diskning av glasvaror.

Avlöningarna till dessa biträden utgå, enligt vad professor Bergman
meddelat, av anslagsposten »till tillfälliga biträden och vikariatsersättningar
in. m.» med för närvarande följande belopp:

124

biträdet vid juvertuberkulosundersökningar in. in. 1,400 kronor,

biträdet för kontorsarbeten in. in. »utan full tjänstgöring» omkring
1,100 kronor, samt

biträdet vid tuberkulinberedning in. m. 900 kroncfr.

Professor Bergman har framhållit, att samtliga ifrågavarande biträdesbefattningar
funnits från anstaltens början och att stadigvarande behov av
desamma alltjämt förelåge. Jämväl biträdet för kontorsarbeten m. in. behövde
numera för serumdistributionens skull vara i tjänst dagligen så
länge som anstalten hölles öppen.

Det arbete, dessa kvinnliga biträden hade att utföra, krävde, enligt
vad professor Bergman vidare meddelat, stor noggrannhet och uppmärksamhet
och, vad de två förstnämnda beträffade, omdömesförmåga i icke
ringa grad. Arbetet vore också av den egenartade natur, att det till största
delen måste inläras vid anstalten. Det vore därför av stor betydelse för
denna, om den kunde få behålla de biträden, som en gång blivit inlärda.

Under åberopande därav att kvinnliga biträden med arbete av ungefär
samma omfattning som dessas funnes upptagna såsom ordinarie i flera statens
verk, har professor Bergman ansett, att rättvisa och billighet fordrade
att ifrågavarande tre biträden vid veterinärbakteriologiska anstalten komme i
åtnjutande av de fördelar, framför allt den ökade trygghet, som en ordinarie
anställning medförde.

De båda biträdena för juvertuberkulosundersökningar m. m. samt för
kontorsarbeten och serumdistribution har professor Bergman ansett böra
likställas i avlöningshänseende. För dessa biträden har han föreslagrit
samma avlöning, som utgår till kvinnliga biträden i Stockholm å postverkets
stat eller 1,400 kronor jämte två ålderstillägg, vartdera å 200 kronor, efter
resp. tre och sex år.

För biträdet vid tuberkulinberedningen m. in. har professor Bergman
föreslagit en avlöning av 1,200 kronor jämte två ålderstillägg, vartdera å
100 kronor, efter resp. tre och sex år.

Medicinalstyrelsen har icke haft annat att erinra mot de av professor
Bergman föreslagna begynnelseavlöningarna för ifrågavarande biträden, än
att fördelningen i lön, tjänstgöringspenningar och ortstillägg för de två
förstnämnda biträdena enligt styrelsens mening borde något jämkas. Be -

träffande ål deråt il läggen hav medicinalstyrelsen ifrågasatt, dels att desamma
borde jämväl för biträdet vid tuberkulinberedningen m. in. utgöra vartdera
200 kronor, dels ock att ålderstilläggen borde för samtliga biträdena
inträda efter fem och tio års tjänstgöring.

Vad nu beträffar biträdet för juvertuberkulosundersökningar m. in.
samt biträdet för kontorsarbeten och serumdistribution, synes det kommittén,
med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst samt efter tagen kännedom
om beskaffenheten av det arbete, som utföres av ifrågavarande biträden,
icke vara något att erinra mot att dessa beredas ordinarie anställning.

Att emellertid för dessa biträden bestämma avlöningen efter andra
grunder än som gälla för kvinnliga biträden i normalgrad vid centrala
ämbetsverk i allmänhet kan kommittén däremot icke tillstyrka. Kommittén
anser alltså avlöningen böra bestämmas till 1,200 kronor, därav lön 700,
tjänstgöringspenningar 350 och ortstillägg 150 kronor, jämte två ålderstillägg
till lönen, vartdera å 200 kronor, efter resp. fem och tio år.

Erinras må, att till det biträde, som nu åtnjuter ett arvode av 1,400
kronor, fyllnad i avlöningen för dess uppbringande till nämnda belopp
bör enligt de för ordinarie biträdesbefattningar i allmänhet jämlikt kungl.
kungörelse den 10 juni 1912 gällande bestämmelser kunna beredas biträdet,
i den mån ej biträdet genom intjänande av ålderstillägg kommer i åtnjutande
av motsvarande eller högre avlöning.

Det tredje av ifrågavarande kvinnliga biträden har till åliggande att
tillreda den för tuberkulinberedning erforderliga buljong samt verkställa
diskning av de provrör, skålar och andra glasvaror, som användas vid laboratoriearbetena.
Ersättningen till detta biträde var ursprungligen beräknad
till 780 kronor men har från och med år 1913 utgått med 900 kronor.

Med hänsyn till ej mindre arten av de göromål, som åligga detta
biträde, än även den ersättning, som hittills ansetts böra utgå till detsamma,
har kommittén funnit detta biträde icke kunna likställas med
kvinnliga biträden reglerade efter normaltyp.

Därest man bland ordinarie kvinnliga befattningshavare skulle vilja
finna någon kategori, som motsvarar nu ifrågavarande biträde, torde
kokerskor vid fångvårdsanstalter vara att anse såsom i någon mån jämförliga
vad arbetets beskaffenhet beträffar. Men avlöningen för dessa kokerskor

126

utgör enligt från och med år 1915 gällande stat 600 kronor jämte två
ålderstillägg, vartdera å 50 kronor, efter resp. fem och tio år, vartill dock
kommer fri bostad jämte bränsle (men ej fri kost).

I betraktande härav har det synts kommittén, som skulle den nu till
ifrågavarande biträde vid veterinärbakteriologiska anstalten utgående avlöning
å 900 kronor kunna anses tillfyllest, åtminstone tills vidare. Enligt kommitténs
mening torde avlöningen böra utgå i form av arvode från anslaget
till tillfälliga biträden och vikariatsersättningar, i avvaktan på resultatet
av en inom kommittén pågående utredning beträffande vissa vaktmästares
och därmed jämförliga befattningshavares avlöningsförhållanden,
vid vilken utredning jämväl frågan om en del kvinnliga befattningshavares
ställning i avlöningshänseende till äventyrs torde komma att upptagas till
behandling.

V akt mästaren vid veterinärbakteriologiska anstalten åtnjuter ett arvode
av 1,470 kronor, motsvarande begynnelseavlöningen till förste vaktmästare
i allmänhet vid centrala ämbetsverk, 1,500 kronor, efter avdrag
av sådan ordinarie befattningshavare åliggande pensionsavgift, avrundad
till 30 kronor.

Professor Bergman har föreslagit, att vid uppförande å ordinarie stat
av vaktmästarbefattningen begynnelseavlöningen måtte sättas till 1,500
kronor, samt att därtill skulle kunna komma två ålderstillägg, vartdera å
100 kronor, efter resp. fem och tio år.

Vid framläggandet av sitt förslag har emellertid professor Bergman
uttalat den mening, att vaktmästarens tjänstgöring vore av den krävande
art, att han i avlöningshänseende borde jämnställas med preparatorn vid
veterinärhögskolan; professor Bergman hade dock icke ansett sig nu böra
för vaktmästaren föreslå någon förändring i sådant hänseende, alldenstund
till professorns kännedom kommit, att en allmän lönereglering för vaktmästare
vid universitet och högskolor vore att vänta inom närmaste tid.

Medicinalstyrelsen, som för sin del åberopat professor Bergmans
berörda uttalande, har uppgjort sitt statförslag uti ifrågavarande hänseende
i överensstämmelse med vad professor Bergman föreslagit.

Från kommitténs sida är icke något, att erinra mot att vaktmästaren
vid veterinärbakteriologiska anstalten, med hänsyn till vad honom aligger,
fortfarande såsom hittills jämnställes med omförmälda förste vaktmästare,
samt att fördenskull begynnelseavlöningen sättes till 1,500 kronor, därav
lön 900, tjänstgöringspenningar 450 oeh ortstillägg 150 kronor. Att, såsom
ifrågasatt blivit, honom skulle tillerkännas mer än ett ålderstillägg
till lönen å 100 kronor efter fem år, kan kommittén icke tillstyrka i betraktande
av7 vad i sådant hänseende i allmänhet gäller för förste vaktmästare
och med dem jämförliga befattningshavare (t. ex. vid veterinärhögskolan)
med eu begynnelseavlöning av 1,500 kronor.

Bland de såsom »anmärkningar» under gällande stat för veterinärbakteriologiska
anstalten upptagna bestämmelser har »Anm. 2.» följande
lydelse: »Därest föreståndaren, laboratorn eller assistenten åtnjuter fri bostad
eller vaktmästaren åtnjuter fri bostad jämte bränsle, skall avdrag
o-öras å arvodet, för föreståndaren och laboratorn med 500 kronor, för
assistenten med 200 kronor och för vaktmästaren med 250 kronor, allt
för år räknat.»

Enlio-t vad kommittén inhämtat, finnes emellertid för närvarande

o ..ol

tillgång till bostadslägenhet allenast för vaktmästaren, vilken åtnjuter sådan
jämte bränsle.

Beträffande vaktmästaren anser kommittén böra meddelas vanlig
föreskrift om avdrag å avlöningen till sammanlagt belopp av 250 kronor,
därest han i sådan egenskap åtnjuter fri bostad jämte bränsle.

Vad åter angår frågan om avdrag för bostad in natura för övriga
förenämnda befattningshavare, tillåter sig kommittén erinra om ett uti
delen XXXV av kommitténs betänkanden gjort principuttalande i berörda
hänseende.

Uti nämnda, den 12 november 1912 avgivna betänkande, som avsåg,
förutom annat, frågan om reglering av löneförhållanden in. m. beträffande
personal vid centralanstalten för försöksviisendet på jordbruksområdet,
påpekade kommittén (sid. 83), att enligt då gällande stat föreståndare och
överassistenter vid centralanstalten ägde åtnjuta fri bostad, för vilken förmån
dock å lönen avdrogs 500 kronor årligen.

128

Vid besök å platsen hade kommittén emellertid funnit bostadsförmånen
i själva verket kunna uppskattas för avdelningsföreståndare till
minst 1,200 kronor och för överassistent till minst 1,000 kronor om året.

Kommittén yttrade vidare:

»Att avdrag för bostad in natura i allmänhet bör bestämmas till ett
belopp, som i möjligaste mån motsvarar bostadsförmånens verkliga värde,
har synts kommittén rimligt och rättvist, enär eljest befattningshavare,
som erhåller bostad in natura, i verkligheten skulle komma i åtnjutande
av högre avlöning än annan tjänsteman i motsvarande grad, vilken icke
har dylik förmån.»

Vid uppgörande av sitt statförslag ansåg kommittén fördenskull berörda
avdrag lämpligen böra sättas för avdelningsföreståndare vid centralanstalten
till 1,200 kronor och för överassistent därstädes till 1,000 kronor.

Då frågan om lönereglering för centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet den 14 januari 1913 anmäldes inför Kungl. Maj:t,
uttalade vederbörande departementschef, enligt vad det vid statsverkspropositionen
till 1913 års Riksdag fogade utdrag av statsrådsprotokoll över
jordbruksärenden utvisar (jfr 9:e huvudtiteln sid. 23), att han icke kunde
annat än erkänna befogenheten av de skäl, som kommittén anfört till
stöd för den sålunda uttalade grundsatsen.

Uti det förslag till ny stat för centralanstalten, som av Kungl. Maj:t
framlades för nämnda Riksdag, upptogos för avdelningsföreståndare och
överassistenter de av kommittén föreslagna avdragen för bostad in natura.

Riksdagen förklarade sig icke hava något att erinra mot de för
nämnda tjänstemän sålunda ifrågasatta avdragen.

För bostad, som upplåtes åt assistent vid centralanstalten, skulle
emellertid ej göras avdrag.

I anslutning till den av kommittén uttalade principen hava ock vid
1914 års förra riksdag avdragen för bostad in natura jämte dess uppvärmning
blivit vid veterinärhögskolan bestämda med belopp av ända upp till

1,500 kronor.

I den mån för behörigt uppehållande av assistentbefattning vid
veterinärhögskolan eller undantagsvis av prosektor- eller laboratorstjänst
därstädes må befinnas önskvärt, att vederbörande befattningshavare är bo -

129

ende vid högskolan samt bostad, avsedd för ogift person, där kan beredas
honom, äger befattningshavaren åtnjuta den utan avdrag å avlöningen.

Vad nu beträffar föreståndaren, laboratorn och assistenten vid veterinärbakteriologiska
anstalten, synes kommittén någon anledning för närvarande
ej förefinnas att meddela bestämmelser i fråga om avdrag å avlöning
för bostad in natura, utan lärer det framdeles, för den händelse dylika
bostäder för ifrågavarande tjänstemän må bliva att tillgå, böra meddelas
föreskrifter i angivna hänseende.

Under åberopande av det anförda får kommittén hemställa,

att å ordinarie stat för statens veterinärbakteriologiska
anstalt må uppföras:

en föreståndare med avlöning av 7,500 kronor, därav
lön 5,000 och tjänstgöring spenning av 2,500, vartill kan
komma ett ålderstillägg till lönen med 600 kronor efter
fem är;

en laborator med avlöning av 4,000 kronor, därav
lön 2,400 och tjänstgöring spenning ar 1,600, vartill kunna
komma två ålderstillägg till lönen, det ena med 500 kronor
efter fem år och det andra, likaledes med 500 kronor,
efter ytterligare fem år;

en assistent med arvode av 3,000 kronor;
två kvinnliga biträden, vartdera med avlöning av
1,200 kronor, därav lön 700, tjänstgöring spenning ar 350
och ortstillägg 150 kronor, vartill kunna komma två
ålderstillägg till lönen, det ena med 200 kronor efter
fem år och det andra, likaledes med 200 kronor, efter
ytterligare fem är; samt

en vaktmästare med avlöning av 1,500 kronor,
därav lön 900, tjänstgöring spenning ar 450 och ortstilllägg
150, vartill kan komma ett ålderstillägg till lönen
med 100 kronor efter fem är.

Därjämte hemställer kommittén,

17—143807. Lönereglering skommitténs bet. XL V.

130

Arbetstid å
tjänsterum.

att den bestämmelsen intages i staten att, därest
vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad jämte
bränsle, skall, så länge denna förmän kvarstår, ortstillägg
ej utgå till honom ävensom ä lönen avdragas
100 kronor årligen.

Vid löneregleringar under de senare åren för ett flertal ämbetsverk
och myndigheter har såsom förutsättning för Riksdagens godkännande av
lönestaterna antagits, att Kungl. Maj:t skulle före den tidpunkt, då staterna
koinme att träda i kraft, meddela föreskrift därom, att samtliga ordinarie
tjänstinnehavare skola, i den mån ej undantag kunna anses böra stadgas
eller för särskilda fall efter prövning medgivas, vara å tjänsterummet tillstädes
minst sex timmar varje söckendag. Därjämte har genom kungl.
kungörelse den 10 juni 1912 angående allmänna villkor och bestämmelser
att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters stater
uppförda biträdesbefattningar (svensk författningssamling, n:r 151) föreskrivits,
att i verk, där arbetstiden å tjänsterummet är för tjänstemännen
bestämd till sex timmar, biträdes arbetstid skall vara nämnda tid samt att
biträdet skall vara pliktigt att i särskilda fall, när arbetets behöriga gång
det kräver, kvarstanna i arbetet å tjänsterummet intill ytterligare en
timme.

Även beträffande veterinärbakteriologiska anstalten torde böra gälla
motsvarande föreskrifter.

Under åberopande härav får kommittén hemställa,

att såsom förutsättning för godkännande av ordinarie
stat för statens veterinärbakteriologiska anstalt uppställes,
att, för sä vitt tjänstgöringen är förlagd till anstaltens
lokaler vid Stockholm, ordinarie tjänstinnehavare
skola, i den mån ej undantag kunna anses bära stadgas
eller för särskilda fall efter prövning medgivas, vara ä
tjänsterummet tillstädes minst sex timmar varje söckendag,
dock att arbetstiden för kvinnlig befattningshavare
icke må i något fall utsträckas med mer än en timme.

131

Enligt 11 § i gällande instruktion för veterinärbakteriologiska an - Semester eller

stalten äga föreståndaren och laboratorn årligen, när sådant kan ske utan naSsfri ledighinder
för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under eu och het
eu halv månad å tid, som bestämmes av medicinalstyrelsen, vad laboratorn
beträffar dock först efter »direktionens för veterinärinstitutet»
hörande.

Semestertiden för föreståndaren torde i överensstämmelse med vad
i allmänhet gäller för andra tjänstemän i motsvarande ställning fortfarande
böra utgöra en och en halv månad.

Vad laboratorn beträffar, har kommittén emellertid uppmärksammat,
att tjänstemän vid centrala ämbetsverk i första normalgraden, vilkas begynnelseavlöning
utgör 4,000 kronor och slutavlöning 5,500 kronor, i allmänhet
äga åtnjuta semester allenast under en månad, och då enligt kommitténs
förslag ifrågavarande laborator skulle erhålla en begynnelseavlöning
av 4,000 och en slutavlöning av 5,000 kronor, har kommittén ansett sig
icke kunna för laboratorn föreslå längre semester än eu månad.

Vidkommande kostnadsfri ledighet åt assistenten vid veterinärbakteriologiska
anstalten synes kommittén, i anslutning till den uppfattning, som
kom till uttryck i vederbörande departementschefs yttrande den 14 januari
1913 vid framläggandet av förslag om inrättande av assistentbefattningen
i fråga, att hinder icke bör möta mot att högst en månads ledighet årligen
beviljas assistenten, under förutsättning att detta kan ske utan särskild
kostnad för statsverket.

I sammanhang med beredande av ordinarie anställning åt kvinnliga
biträden samt vaktmästaren vid nu ifrågavarande anstalt böra jämväl dessa
befattningshavare tillerkännas semesterförmån i överensstämmelse med vad
i nyreglerade verk i allmänhet medgivits motsvarande tjänstinnehavare.
Semestertiden skulle alltså bestämmas till en månad för kvinnligt biträde
samt 15 dagar för vaktmästaren.

Vad kommittén i nu anförda hänseende ifrågasatt beträffande de befattningar,
som skulle å den nya staten uppföras såsom ordinarie, har av
kommittén iakttagits vid framläggandet av förslag till avlöningsvillkor för
ordinarie befattningshavare vid statens veterinärbakteriologiska anstalt.

132

Av lön ings villkor.

Vid uppgörande av nyssberörda förslag till avlöningsvillkor har
kommittén även tagit behörig hänsyn i tillämpliga delar till de bestämmelser,
som vid senare årens riksdagar antagits i avseende å åtskilliga då
beslutade löneregleringar, och har kommittén därvid särskilt uppmärksammat
de villkor i sådant hänseende, som gälla för ordinarie befattningshavare
vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet (kungl.
kungörelse den 24 oktober 1913, svensk författningssamling n:r 402)
ävensom för de i staten för statistiska centralbyrån uppförda kvinnliga
biträdesbefattningar (kungl. kungörelse den 18 september 1914, svensk
författningssamling n:r 368).

Enligt de vid 1908 års riksdag godkända villkor och bestämmelser
för åtnjutande av avlöningsförmånerna för föreståndare och vaktmästare
vid veterinärbakteriologiska anstalten (anmärkning 3 under staten) äger
föreståndaren icke att utan medicinalstyrelsens medgivande utöva enskild
praktik.

1 sammanhang därmed att kommittén bland de nu föreslagna avlöningsvillkoren
upptagit bestämmelse i sistberörda hänseende, har kommittén
ansett att, i anslutning till vad som gäller beträffande skogsförsöksanstalten
och centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, det bör
jämväl föreskrivas, att ordinarie befattningshavare vid veterinärbakteriologiska
anstalten icke må, utan vederbörligt tillstånd, mot betalning åtaga sig
sådana uppdrag åt enskilda, som falla inom anstaltens verksamhetsområde.

Erinras må, att enligt 3 § i gällande instruktion för veterinärbakteriologiska
anstalten det tillkommer anstalten, bland annat, att i den mån
övriga göromål det medgiva, efter medicinalstyrelsens förordnande och mot
den ersättning, styrelsen bestämmer, tillhandagå enskilda med undersökningar,
biträde och råd i svårare fall av smittosamina sjukdomar.

Kommittén hemställer,

att för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som
i blivande ny stat varda upptagna för ordinarie befattningshavare
vid statens veterinärbakteriologiska anstalt,
måtte fastställas följande villkor och bestämmelser,
nämligen:

att innehavare av ordinarie befattning vid nämnda
anstalt skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden, som vid
en möjligen inträdande förändrad organisation av anstalten
eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, samt
i sådant hänseende, ävensom därest anstaltens ställning
sä förändras, att densamma ej längre kan anses såsom
självständig institution, eller därest vissa ifrågavarande
institution tillhörande göromål överflyttas till annan institution,
vara pliktig att, med bibehållande av den tjänstegrad
och den avlöning han innehar, efter ny eller förändrad
arbetsordning sköta de göromål, som honom anförtros,
eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra
inom den institution, till vilken göromålen överlämnas;

att med ordinarie befattning vid ifrågavarande
anstalt icke mä förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens
eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning vid anstalten ej heller
mä förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller
ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med
Kungl. Maj:ts oktroj försett eller blivit såsom aktiebolag
registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag
som helst, såframt ej, vad angår föreståndaren, Kungl.
Maj:t och, vad angår innehavare av annan befattning
vid anstalten, den myndighet varunder anstalten lyder,
uppå därom gjord framställning och efter prövning, att
ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses
inverka hinderligt för tjänstgöringen vid anstalten, finner
uppdraget eller befattningen kunna, få tills vidare mottagas
och bibehållas;

att innehavare av ordinarie befattning vid anstalten
icke äger att utan medgivande av den myndighet, varunder
anstalten lyder, mot betalning åtaga sig sådana

134

uppdrag åt enskilda, som falla inom anstaltens verksamhetsområde,
eller utöva annan enskild v eter inär praktik;

att laboratorn vid anstalten skall vara skyldig att
tills vidare och intill dess annorledes må varda i vederbörlig
ordning bestämt bestrida jämväl undervisningen i
bakieriologi vid veterinärhögskolan;

att tjänstgöring spenning ar fä uppbäras endast för
den tid, befattnings innehavare verkligen tjänstgjort eller
åtnjutit semester, men skola för den tid, han eljest varit
befriad från tjänstgöring, utgå till den, som uppehållit
befattningen;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin
befattning, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägg,
där sådant förekommer, men att den, som undfår ledighet
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,
tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer
eller andra särskilda uppdrag eller i behörig ordning
avstänges frän tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad
att sköta befattningen, kan förpliktas att under
ledigheten utöver sina tjänstgör ing spenning ar avstå så
mycket av lönen eller ortstillägg et, som för befattningens
uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till tjänstinnehavare för
tid, varunder lian avhållit sig från tjänstgöring utan
att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller
kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehavare varder avstängd från
tjänstgöring eller i häkte tagen, den del av hans avlöning,
som icke prövas böra användas till befattningens uppehållande,
skall under tiden innehållas, såvida ej prövas
skäligt låta honom uppbära något därav;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras
för beredande av semester, befattningshavare av lägre
grad skall vara skyldig att, om han förordnas till högre

135

befattning vid anstalten, bestrida densamma, dock ej
längre än sammanlagt tre månader under ett och samma
kalenderår; ägande han därvid att, i stället för egna
tjänstgöring spenning ar, åtnjuta vid sjukdomsförfall de
för befattningen anslagna tjänstgöring spenning av men
eljest däremot svarande belopp;

att i fråga om i staten medgiven förhöjning av
lönen efter viss tids fortsatt innehavande av befattning
i samma lönegrad tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter
fem år, under villkor att innehavaren under mer än fyra
femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att vinna
nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen
eller, på grund, av förordnande, annan statens tjänst
eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid
icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester
eller ledighet för fullgörande av värnplikt, och
för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter
ytterligare fem år, på samma villkor;

under iakttagande vad var och en av omförmälda
löneförhöjningar angår, att den högre avlöningen ej får
tillträdas förrän vid början av kalenderåret näst efter
det, varunder den stadgade tjänsteåldern blivit uppnådd;
börande föreståndare, laborator och vaktmästare därvid
tillgodoräknas den tid, som före den nya statens trädande
i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen;

att, därest kvinnligt biträde, som vid den nya
statens ikraftträdande är anställt vid ifrågavarande anstalt
och befordras till ordinarie biträde vid anstalten
från samma tidpunkt, omedelbart före sin befordran mot
fast arvode utfört arbete av motsvarande eller jämförlig
beskaffenhet därstädes, biträdet må äga att för åtnjutande
av löneförhöjning räkna sig till godo den tid, biträdet
utfört sådant arbete vid anstalten;

136

att likväl låntagare, som, då han intjänat stadgad
tid för erhållande av löneförhöjning, redan uppnått den
levnads- och tjänsteålder, som berättigar honom till pension,
icke må tillträda samma förhöjning;

att semester årligen må, när sådant kan ske utan
hinder för göromålens behöriga gång, åtnjutas av föreståndaren
under en och en halv månad, av laboratorn
och de kvinnliga biträdena en var under en månad samt
av vaktmästaren under femton dagar;

att vid avgång frän tjänsten till följd av avskedstagande,
entledigande eller dödsfall själva lönen ävensom
ortstillägg, där sådant förekommer, utgå till månadens
slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten avgå
ävensom i fråga om rätt till pension skall gälla vad
i särskild lag angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension är vid tiden för den nya statens ikraftträdande
eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter
tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat;

att den, som tillträder den nya staten, skall vara
skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande,
upphörande av eller minskning i extra inkomster, som
kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i
sammanhang därmed; samt

att beträffande de i staten upptagna kvinnliga befattningshavare
skola i övrigt lända till efterrättelse de
föreskrifter, som äro eller kunna varda utfärdade angående
allmänna villkor och bestämmelser att gälla för å
vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters stater uppförda
biträdesbefattningar.

Anslag t iII tillfälliga
biträden
och vikariatsersättningar.

Till tillfälliga biträden och vikariatsersättningar m. in. är i den för
år 1915 godkända staten för veterinärbakteriologiska anstalten, likasom i
staten för år 1914, uppfört ett belopp av 4,200 kronor.

137

Från detta anslag bestridas för närvarande avlöningar till biträdet
för juvertuberkulosundersökningar m. m. med 1,400 kronor, till biträdet
för kontorsarbeten och serumdistribution med 900 kronor (ytterligare
omkring 200 kronor till detta biträde utgå av andra tillgängliga medel)
samt till biträdet vid tuberkulinberedning in. m. med 900 kronor eller
sammanlagt från detta anslag 3,200 kronor.

Enligt kommitténs förslag skulle emellertid de två förstnämnda av
dessa biträden beredas ordinarie anställning, till följd varav de nu till dem
från detta anslag utgående avlöningar, tillhopa 2,300 kronor, icke vidare
skulle behöva beräknas falla på detsamma.

Däremot skulle, enligt vad kommittén i det föregående antytt, arvode
till biträdet vid tuberkulinberedning m. in. fortfarande tills vidare
utgå under ifrågavarande anslagsrubrik med 900 kronor.

Redan i det av medicinalstyrelsen för år 1914 framlagda förslaget
till stat upptogs ett belopp av 1,200 kronor till arvode åt en stalldräng
i stället för den dittills i anslagsposten till tillfälliga biträden m. m. ingående
gottgörelsen för extra hjälp i stallet.

Då vederbörande departementschef inför Kungl. Maj:t föredrog medicinalstyrelsens
berörda statförslag för år 1914, framhöll han, att vaktmästaren
icke kunde ensam fullgöra vården av de för anstaltens behov
erforderliga djuren tillsammans med sina övriga mångahanda sysslor. Dock
ansåg departementschefen det åtminstone tills vidare onödigt, att en särskild
person anställdes enbart för nämnda ändamål, och i varje fall kunde
han ej förorda, att en särskild befattning därför uppfördes i anstaltens
stat. Det syntes honom tillräckligt, att under anslaget till tillfälliga biträden
ett belopp av 700 kronor avsåges för ifrågavarande ändamål.

I enlighet därmed beräknades ock denna ersättning, då anslagsposten
till tillfälliga biträden och vikariatsersättningar in. m. upptogs till 4,200
kronor i staten för år 1914.

Även uti den för år 1915 antagna staten för anstalten har, såsom
redan är nämnt, ifrågavarande anslagspost uppförts med 4,200 kronor.
Medicinalstyrelsen hade visserligen vid framläggandet av sitt statförslag
för sistnämnda år ifrågasatt, att ersättningen till djurskötare skulle höjas
till 1,000 kronor, men vederbörande departementschef ansåg tillräckliga

18—143807. Löneregleringskommitténs bet. XLV.

138

skäl ej vara anförda för vidtagande i nämnda syfte av en höjning av
ifrågavarande anslagspost.

Professor Bergman har nu ansett sig böra begära 1,200 kronor till
avlönande av en stalldräng, enär vaktmästaren vid anstalten allt mer behövdes
till hjälp på laboratoiåerna och vid skötsel av kylmaskinen, till
följd varav han icke hunne med göromålen i stallet.

Medicinalstyrelsen har i anslutning därtill uttalat, att behovet av en
stalldräng för anstalten med dess alltfort ökade djuruppsättning kvarstode
alltjämt samt att en sådan dräng syntes numera icke kunna erhållas för
mindre årlig lön än den av professor Bergman föreslagna, 1,200 kronor.

Enligt vad kommittén inhämtat, har under år 1914 särskilt biträde
i stallet icke tagits i anspråk mer än under vissa delar av året, och har
ersättningen för sådant biträde icke uppgått till det beräknade beloppet
700 kronor.

Vid nu angivna förhållande anser kommittén anledning saknas att
tillstyrka någon förhöjning åtminstone för närvarande av det för ifrågavarande
biträde beräknade ersättningsbelopp, utan torde fortfarande höra
för ändamålet avses 700 kronor.

Till extra hjälp vid diskning har professor Bergman beräknat ett
belopp av 360 kronor. Biträdet vid tuberkulinberedning m. m. hade
hittills ensam skött all diskning av glasvaror, men genom den betydande
ökningen av insänt material måste dagligen ett så stort antal glaskärl användas,
att rengöringen av desamma icke längre kunde medhinnas av
samma person, som hade att huvudsakligen ägna sig åt tuberkulinberedningen.

Den sålunda ifrågasatta utgiftsposten har medicinalstyrelsen ansett
skälig, särskilt i betraktande av den oupphörligen ökade mängden av till
anstalten insända undersökningsprov.

På de av professor Bergman och medicinalstyrelsen anförda skäl
har kommittén funnit sig böra vid beräkningen av nu ifrågavarande anslag
avse ett belopp av 360 kronor till tillfälligt biträde vid diskning.

För uppehållande av vederbörande ordinarie befattningar under semester
och i vissa fall sjukledighet erfordras medel till vikariatsersättningar.

139

Berörda ersättning skulle till vikarie under semester för föreståndaren
och för laboratorn utgå med belopp, motsvarande nämnda befattningshavare
under semestertiden tillkommande tjänstgöringspenningar. För vikarie för
semesterledigt kvinnligt biträde har, i enlighet med vad förut blivit i dylika
fall godkänt, beräknats 75 kronor. Åt vikarie för semesterledig vaktmästare
har, likaledes i överensstämmelse med förut godkända beräkningar,
ansetts böra utgå ersättning av högst 3 kronor om dagen.

Utöver nämnda belopp torde även en mindre summa böra beräknas
till eventuellt erforderliga fyllnadsbelopp för ersättande av vikarier för
de kvinnliga biträdena och vaktmästaren under sjukdomsförfall.

Såsom ersättning till den person, som må komma att uppehålla assistentens
befattning under de tider denne för beredande av semester åt
föreståndaren och laboratorn bestrider laboratorsbefattningen, bör visserligen
någon del av assistentens arvode bliva disponibel, men då det näppeligen
kan förväntas, att kompetent person skulle kunna erhållas för allenast
denna ersättning, har kommittén jämväl beräknat ett belopp för uppbringande
av ifrågavarande ersättning till såsom skäligt ansett belopp av
250 kronor för månad.

Med iakttagande härav har av kommittén för vikariatsersättningar uti
ifrågavarande hänseenden beräknats tillhopa 1,300 kronor.

Sammanlagda beloppet av de utav kommittén sålunda beräknade
posterna uppgår till 3,260 kronor. För att emellertid bereda möjlighet
att vid behov kunna anlita extra arbetskraft utöver vad förut angivits
torde nu ifrågavarande anslag böra avrundas till 3,500 kronor.

Kommittén hemställer alltså,

att till tillfälliga biträden och vikariatsersättningar
må i staten för statens veterinärbakteriologiska anstalt
uppföras ett anslag ä 3,500 kronor.

A den för år 1915 fastställda staten för veterinärbakteriologiska an-särskilda an
stalten är uppfört ett anslag till beredning av tuberkulin och sera samt redning a*
nyanskaffning och ombyte av djur ävensom till instrument, förbrukningsar- tuberkulin
tiklar, reagentier, emballage, böcker och tidskrifter, skrivmaterialier, telefon
m. m.

140

Denna anslagsrubrik är sammanförd av två i tidigare stater förekommande
rubriker, den ena till beredning av tuberkulin och sera, nyanskaffning
och ombyte av djur m. m. samt den andra till instrument, förbrukningsartiklar,
reagentier, emballage, böcker och tidskrifter, skrivmaterialier,
telefon m. m.

Under de bägge särskilda anslagsrubrikerna voro i staten för år
1909 upptagna anslag å resp. 2,400 och 2,000 kronor, men hava dessa anslag
sedermera höjts, så att de i staten för år 1914 uppgingo till resp.

10,000 och 4,000 kronor.

I staten för år 1915 beräknades det sammanförda anslaget till 14,000
kronor eller sålunda samma belopp som summan av de bägge särskilda
anslagen i 1914 års stat.

Professor Bergman har nu föreslagit, att den uti anslaget i fråga ingående
posten »beredning av tuberkulin och sera, nyanskaffning och ombyte
av djur in. m.» måtte höjas från 10,000 till 12,000 kronor, samt
posten »instrument, förbrukningsartiklar, reagentier, emballage, böcker och
tidskrifter, skrivmaterialier, telefon m. in.» från 4,000 till 7,500 kronor.
Hela det nu ifrågavarande anslaget skulle alltså enligt professor Bergmans
mening böra sättas till 19,500 kronor, alltså en höjning av 5,500
kronor.

Vad professor Bergman sålunda föreslagit har av medicinalstyrelsen
tillstyrkts.

Då de anslagsposter, som ingå uti nu ifrågavarande anslag, så sent
som vid 1913 års riksdag blivit till sitt nuvarande belopp bestämda, har
det synts kommittén som borde för närvarande anslagsförhöjningen kunna
begränsas till 2,000 kronor och sålunda anslaget bestämmas till 16,000
kronor.

Kommittén anser så mycket större skäl föreligga härtill, som kommittén
funnit det kunna sättas i fråga, om det vid anstalten beredda tuberkulinet
alltjämt skall utan någon som helst ersättning till anstalten tillhandahållas
för undersökningar av enskilda tillhöriga kreatursbesättningar.
Det må i sådant hänseende erinras, att vid denna anstalt framställda skyddssera
mot vissa djursjukdomar — i enlighet med vad som är fallet beträffande
vid statsmedicinska anstalten tillverkad animal koppvaccin — endast

141

mot avgift, avsedd att åtminstone i viss mån täcka tillverkningskostnaden,
utlämnas till bruk för allmänheten.

Till belysning, bränsle, gas, vatten, renhållning in. m. är i staten
för år 1915 uppfört ett anslag av 3,500 kronor. Någon ändring av detta
anslags belopp har nu icke föreslagits vare sig av professor Bergman eller
av medicinalstyrelsen.

Till fraktkostnad för insända prov, misstänkta för tuberkulos, m. m.
tinnes i nu gällande stat ett anslag å 1,100 kronor.

Professor Bergman har hemställt om höjning av detta anslag till 1,300
kronor, vilket av medicinalstyrelsen tillstyrkts.

Från kommitténs sida är icke något att erinra häremot.

Med hänsyn till beskaffenheten av vissa utav de utgifter, som skola
bestridas från anslaget till beredning av tuberkulin och sera samt nyanskaffning
och ombyte av djur ävensom till instrument, förbrukningsartiklar,
reagentier, emballage, böcker och tidskrifter, skrivmaterialier,
telefon in. m., har det synts kommittén kunna ifrågasättas, huruvida ej
detta anslag lämpligen borde erhålla karaktären av reservationsanslag, varigenom
eventuella besparingar under ett eller flera år skulle kunna användas
till utjämning av ökade kostnader under ett annat år t. ex. till följd av
nyanskaffning av djur eller inköp av dyrbarare instrument.

Kommittén får alltså hemställa,

att å staten för statens veterinärbakteriologiska
anstalt måtte uppföras

dels ett bestämt anslag å 3,500 kronor till belysning,
bränsle, gas, vatten, renhållning in. m.,

dels ett bestämt anslag å 1,300 kronor till fraktkostnad
för insända prov, misstänkta för tuberkulos,
m. in.,

dels ock ett reservationsanslag d 16,000 kronor
till beredning av tuberkulin och sera samt nyanskaffning

142

och ombyte av djur ävensom till instrument, förbrukningsartiklar,
reagentier, emballage, böcker och tidskrifter,
skrifmaterialier, telefon m. m.

stat m. m. Under åberopande av det anförda får kommittén framlägga följande

förslag till ordinarie stat för statens veterinärbakteriologiska anstalt.

	Lön. Kr.	Tjänst-gö rings-pennin-gar. Kr.	Orts- till- lägg- Kr.	Summa. Kr.
1 föreståndare..............	5,000	2,500	—	7,500	(Efter fem år kan lönen \ höjas med 600 kronor.
1 laborator ................	5?,400	1,600	—	4,000	(Efter fem år kan lönen \| höjas med 500 kronor 1 och efter tio år med l ytterligare 500 kronor.
1 assistent, arvode............	—	—	—	3,000
1 kvinnligt biträde............ 1 d:o d:o ............	700 700	350 350	150 150	1,2001 1,200/	(Efter fem år kan lönen 1 höjas med 200 kronor \| och efter tio år med l ytterligare 200 kronor.
1 vaktmästare..............	900	450	150	1,500	(Efter fem år kan lönen \ höjas med 100 kronor.
Till tillfälliga biträden och vikariatsersätt-ningar ................	—	—		3,500
Till belysning, bränsle, gas, vatten, renhåll-ning m. m................	—	—	—	3,500
Till fraktkostnad för insända prov, misstänkta för tuberkulos, m. m...........	_	_	_	1,300
Till beredning av tnberknlin och sera samt nyanskaffning och ombyte av djur ävensom till instrument, förbrukningsartiklar, reagen-tier, emballage, böcker och tidskrifter, skriv-materialier, telefon m. m., reservationsan-slag ..................				16,000
Summa	—	—		42,700

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad jämte bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.

Anslag till
riksstatens nionde

veterinärbakteriologiska

huvudtitel.

anstalten

hava hittills utgått å

143

Medicinalstyrelsen har nu föreslagit, att anslag för uppehållande
av verksamheten vid anstalten i fråga skulle uppföras under anslagen till
medicinalstyrelsen med dithörande stater, alltså å sjätte huvudtiteln.

Med avseende å beskaffenheten av de anstalten tillkommande uppgifter
synes det emellertid kommittén näppeligen föreligga anledning att
nu vidtaga någon överflyttning av ifrågavarande anslag från nionde
huvudtiteln.

Kommitténs förslag till ordinarie stat för statens veterinärbakteriologiska
anstalt slutar, såsom nämnt, på 42,700 kronor, därav 16,000 kronor
reservationsanslag.

Det till uppehållande av anstaltens verksamhet under år 1915 beviljade
anslaget, vilket anvisats å extra stat, utgör 38,520 kronor.

Kommitténs förslag innebär alltså en kostnadsökning av 4,180 kronor.
Härvid har dock icke tagits hänsyn till ålderstillägg, vilka torde böra utgå
av vederbörande huvudtitels gemensamma anslag till ålderstillägg.

144

Utdrag av protokoll, hållet hos
den av Kungl. Maj:t den 3 oktober
1902 tillsatta kommitté för avgivande
av förslag rörande reglering av statens
ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden
m. m.

1915 den 13 februari.

Närvarande:

Herr Ordföranden samt Herrar greve Klingspor, Pers, Carl Persson,
Nilsson och Stenström.

§ I Behandlades

frågan om statens veterinärbakteriologiska anstalts uppförande
å ordinarie stat m. m.; och beslöt kommittén att med underdånig
skrivelse av denna dag överlämna till Kungl. Maj:t förslag i ämnet, innefattat
i delen XLV av kommitténs betänkanden.

Herrar Pers och Stenström avgåvo därvid följande särskilda yttrande:

»Beträffande spörsmålet, huruvida skyldigheten att meddela undervisningen
för veterinärstuderande i bakteriologi bör fortfarande åligga
laboratorn vid statens veterinärbakteriologiska anstalt eller överflyttas å
veterinärhögskolan, hava vi funnit oss icke kunna biträda löneregleringskommittens
hemställan, att nämnda laborator må tills vidare bibehållas vid
berörda undervisningsskyldighet.

De överväganden, ur vilka svaret på det ifrågavarande spörsmålet
bör framgå, synas oss kunna grupperas under följande tre, härnedan såsom
rubriker upptagna frågor.

145

l. Kräver fyllandet av veterinärbakteriologiska anstaltens uppgifter, att

dess laborator befrias frän nämnda undervisningsskyldighet?

Den framställning av anstaltens ändamål, vilken måste anses såsom
den mest auktoritativa, innehålles i föredragande departementschefens yttrande
till statsrådsprotokollet vid avlåtande av propositionen till 1908 års
Riksdag om anstaltens inrättande.

I detta yttrande framhållas såsom föremål för anstaltens verksamhet
— jämte vetenskaplig forskning — särskilt följande viktiga praktiska
uppgifter;

att genom bakteriologiska undersökningar sätta landets veterinära
administration i tillfälle att verksamt bekämpa smittosamma husdjurssjukdomar; att

genom försök ej endast vid anstalten utan framför allt ute hos
praktiska jordbrukare söka vinna insikt om, huru kampen mot dessa sjukdomar
med största utsikt till framgång skall föras; samt

att såväl bereda tillgång till de olika hjälpmedel — sera, vacciner

m. m. — vilka befunnits verksamma, som ock sprida kunskap om de åtgärder
av skilda slag, som vid olika sjukdomars uppträdande visat sig
böra vidtagas för deras undertryckande.

Till dessa uppgifter, betecknade såsom anstaltens huvuduppgifter,
ville departementschefen lägga, att anstaltens bistånd kunde behöva anlitas
av enskilda djurägare för undersökningar (t. ex. om orsaken till svårartat
återfall av tuberkulos inom en tuberkelfri ladugård o. s. v.), vilka mången
gång kunde vara av lika stor betydelse för det allmänna som för den
enskilde, hos vilken de företoges.

Vidare framhålles, hurusom, för att anstalten skulle kunna på ett för
landets husdjursskötsel tillfredsställande sätt fylla de nämnda viktiga uppgifterna,
det syntes departementschefen särskilt önskvärt, att anstaltens
tjänstemän stode i livlig beröring med landets praktiska jordbrukare. Man
kunde med visshet förutse, att anstaltens verksamhet därigenom skulle
bättre tjäna och lättare vinna förtroende bland dem, som den närmast
avsåge att gagna.

19—143807. Lönereglering skommitténs bet. XL V%

146

Efter det, på sätt nu är angivet, såsom föremål för anstaltens verksamhet
framhävts vad som betecknas såsom dess praktiska uppgifter, fortsätter
ifrågavarande statsrådsyttrande sålunda: »Om anstalten samtidigt

kunde bliva till nytta för undervisningen vid veterinärinstitutet, måste
detta givetvis vara en ytterligare fördel, som vore väl värd att tillvarataga,
men som dock icke borde eller finge köpas på bekostnad av någon av anstaltens
huvuduppgifter».

Upprinnelsen till den strävan, som i det citerade yttrandet kommer
till synes, att låta veterinärbakteriologiska anstaltens verksamhet på något
särskilt sätt komma veterinärundervisningen till godo, synes vara att återfinna
i ett uttalande av 1907 års Riksdag i anledning av det då framlagda
förslaget om upprättande av en statsmedicinsk anstalt med en särskild veterinärbakteriologisk
avdelning. Riksdagen, som beslöt att en statsmedicinsk
anstalt med en medicinskt-bakteriologisk och en rättskemisk avdelning skulle
inrättas, men beträffande den ifrågasatta veterinärbakteriologiska avdelningen
förklarade sig hava ansett, att det för denna avdelning avsedda arbete
borde kunna utföras vid veterinärinstitutet, uttalade nämligen såsom skäl
för denna åsikt, bland annat, att betänkligheter syntes kunna yppa sig mot
att från undervisningen vid veterinärinstitutet undandraga det undersökningsmaterial,
som då från landets skilda delar till institutet inkomrne,
men som enligt det framlagda förslaget vore avsett att ingå till den veterinärbakteriologiska
avdelningen.

Beträffande nu den undervisningsuppgift, som under förutsättning,
att den ej inkräktade på de praktiska huvuduppgifterna, skulle kunna
tilläggas anstalten, redogöres vidare uti förevarande statsrådsyttrande till
1908 års proposition för därutinnan framkomna meningar.

Utav dessa avvisas först lärarkollegiets vid veterinärinstitutet hemställan,
att anstaltens förståndare borde hava att ombesörja den teoretiska
, undervisningen i bakteriologi och hans enda föreslagna medhjälpare, assistenten,
att leda de praktiska övningarna i ämnet. Av en dylik föreståndarens
undervisningsskyldighet kunde med skal befaras, att det ena av hans åligganden
(föreståndareskap och undervisningsskyldighet) kom me att på bekostnad
av det andra mer eller mindre åsidosättas, något som givitvis icke
sammanfölle med vare sig anstaltens eller institutets berättigade intresse.

147

Och skulle skyldigheten att undervisa utsträckas även till assistenten samt
således ej heller denne tjänsteman kunna odelat ögna sig åt anstaltens
många viktiga uppgifter, skulle detta menligt inverka på anstaltens egentliga
verksamhet och medföra, att det med anstaltens upprättande avsedda
ändamålet väsentligen kunde förfelas.

Härefter erinras, hurusom direktionen för veterinärinstitutet och
medicinalstyrelsen såsom sill bestämda mening uttalat, att undervisningen
vid institutet icke i större omfattning borde draga fördel av anstalten, än
att det material, som kunde vara till nytta för undervisningen, överlämnades
till vederbörande professor samt att anstaltens föreståndare ålades
att genom fria föredrag och demonstrationer lämna de äldre veterinäreleverna
och deltagarna uti till institutet förlagda särskilda utbildningskurser
en överblick av gången och arten av de å laboratoriet anställda
undersökningarna och seruinbehandlingens teknik.

Goda skäl syntes departementschefen föreligga för denna av direktionen
och medicinalstyrelsen omfattade åsikt. Men han ansåg likväl, att
det ej borde vara förenat med större risk att i denna undervisningsfråga
gå den medelväg, som angivits av veterinärinstitutets rektor, professor
Vennerholm, nämligen att lägga skyldigheten att vid institutet undervisa i
bakteriologi å anstaltföreståndarens tillämnade medhjälpare, vilken borde
erhålla titel och ställning av laborator. Även om departementschefen
ställde sig i viss mån tveksam rörande lämpligheten av att överlämna
undervisningen uti ifrågavarande med varje år alltmera betydelsefulla
ämne åt en tjänsteman vid anstalten, som, även om han erhölle en mera
fast anställning än professor Vennerholm föreslagit, kunde komma att betrakta
denna sin plats såsom en övergångsbefattning, så ansåg departementschefen
det dock vara en så stor fördel för institutet, om anstalten på angivna
sätt fastare knötes vid detsamma, att han fann sig böra tillstyrka detta förslag.

I den framlagda propositionen upptogs därefter på den föreslagna
anstaltens stat en laborator med arvode av 4,000 kronor.

1908 års Riksdag biföll förslaget om anstaltens inrättande i huvudsaklig
överensstämmelse med de av departementschefen angivna grunder.
Något särskilt uttalande beträffande dessa grunder i vad de avsågo laboratorsbefattningen
gjorde Riksdagen icke.

148

Den för anstalten den 2 oktober 1908 givna instruktionen lärer
icke kunna sägas stå i strid med nyssnämnda grunder. Den upptager
bland anstaltens uppgifter att »genom den vid anstalten anställda laboratorn
upprätthålla undervisningsskyldigheten i bakteriologi vid veterinärinstitutet».

Vi hava ansett oss böra så fullständigt, som ovan skett, erinra om
de ändamålsbestäminande grunder, på vilka veterinärbakteriologiska anstalten
inrättades och byggdes. För beslut i den förevarande organisationsfrågan
rörande upplösandet eller bibehållandet av det samband mellan anstalten
och veterinärhögskolan, som består i anstaltens skyldighet att till tjänst
för högskolan genom sin laborator bestrida undervisning i bakteriologi
därstädes, måste det nämligen vara av största vikt att så noggrant som
möjligt fastställa anstaltens genom ovanberörda grunder bestämda uppgifter
och därmed även normerna för anstaltens riktiga organisation.

Då nu anstaltens ändamål icke efter dess tillkomst rubbats, kan,
med hänvisning till vad ovan erinrats, anstaltens uppgifter angivas vara,
att med stöd av egen och andras vetenskapliga undersökningars resultat
tjäna landets veterinära administration och husdjursskötsel. Till dessa anstaltens
egentliga, »praktiska» uppgifter lades vid dess upprättande under
antagande av en viss förutsättnings tillvaro den biuppgiften att genom
laboratorn bestrida undervisningen i bakteriologi vid veterinärinstitutet.
Den antagna förutsättningen var, att nämnda undervisningsskyldighet för
laboratorn icke skulle visa sig lända till men för fyllandet av någon utav
anstaltens huvuduppgifter.

Att en statsanstalt för vårdande av statens veterinärbakteriologiska
anstalts nyss angivna huvuduppgifter upprättades, anse vi hava varit till
fullo påkallat av statsintresset. Och vi giva gärna uttryck åt den uppfattningen,
att ett verkligen verksamt tillgodoseende av dessa uppgifter
är och skall i stigande grad visa sig vara av mycket stor betydelse för
de viktiga grenar av statsadministrationen och folkhushållningen, som av
dem beröras, samt därmed för landet i det hela. Detta gäller för övrigt
ej blott under så att säga normala tider, utan ej mindre under nuvarande
särskilda tidsförhållanden och dem, som skola efterfölja dessa, då det mer

149

än eljest är av vikt, att landet såvitt möjligt äger medlen för upprätthållande
av sin kraft inom sig självt.

Av vad nu anförts rörande den vikt vi anse böra fästas vid fyllandet
av veterinärbakteriologiska anstaltens egna praktiska uppgifter, framgår
vår ställning till anstaltens laborators undervisningsskyldighet. Denna
vår ställning måste i väsentligaste mån bestämmas av, huruvida laboratorns
tagande i anspråk för denna undervisning kan ske utan avbräck för anstaltens
egen verksamhet.

Under erinran ånyo, att redan vid anstaltens tillkomst olika myndigheter
som sin bestämda merling uttalat, att anstalten borde befrias
från ifrågavarande undervisningsskyldighet såsom tydligen hinderlig för
anstaltens verksamhet, är att framhålla, hurusom denna verksamhet
varit stadd i oavbruten utveckling. Att så är förhållandet intygas
från alla håll och framgår därav, att Riksdagen för varje år efter det
anstalten trädde i verksamhet på Kungl. Maj:ts förslag anslagit ökade
medel för denna verksamhet. Detta faktum synes glädjande såsom
ådagaläggande ökad uppskattning av såväl betydelsen av anstaltens arbete
som anstaltens allmänna förutsättningar att motsvara därav följande
stegrade krav.

Redan denna oavlåtliga, och, efter vad jämväl är intygat, starka och
snabba stegring av anstaltens arbete för dess egna uppgifter gör det tvivelaktigt,
huruvida laboratorns fortsatta anlitande för ett för anstalten främmande
värv låter sig förenas med upprätthållandet av anstaltens förmåga
att vederbörligen motsvara nämnda uppgifters krav.

Laboratorns ifrågavarande undervisningsskyldighet fullgjordes för
läsåret 1913—1914 under höstterminen och omfattade 28 föreläsningstimmar
samt (under loppet av en månad) 16 övningstimmar. Dessa timantal
uttrycka dock ingalunda hela den tid, undervisningsskyldigheten tagit i
anspråk. Därtill måste läggas vad som åtgått till förberedelser för föreläsningar
och övningar, till tentamina och examina, till deltagande i lärarkollegiesammanträden
och hållande av nödiga anteckningar m. in. Tages,
som sig bör, jämväl vad nu nämnts i beräkning, så skall säkerligen den
tid, som kräves för undervisningsskyldigheten och vad därmed följer, finnas

150

vara, såsom veterinärinstitutets direktion redan år 1907 uttryckte det,
»ganska avsevärd».

I samband med själva denna undervisning böra uppmärksammas vissa
andra omständigheter av betydelse för det förevarande spörsmålet.

Laboratorns undervisningsskyldignet är för honom en fristående
tjänsteplikt, med avseende varå han icke står under förmanskap av föreståndaren
för veterinärbakteriologiska anstalten utan under veterinärhögskolans.
Det lärer i följd härav t. o. m. vara så, att omfattningen av
ifrågavarande undervisning bestämmes av veterinärhögskolans direktion efter
förslag av lärarkollegium utan att, såvitt känt, anstaltens föreståndare härvid
äger någon talan. Med hänsyn härtill torde det nuvarande förhållandet
mellan laboratorns tjänst vid anstalten och hans undervisningsskyldighet
ej heller kunna uttryckas riktigare än som skett i instruktionen
för anstalten, då däri säges, att laboratorn är, »i den mån hans undervisningsskyldighet
vid veterinärinstitutet ej lägger hinder i vägen därför,
pliktig att dagligen på bestämd tid infinna sig å anstalten och lämna
föreståndaren allt det biträde med arbeten, hörande till anstaltens verksamhetsområde,
som av honom äskas, ävensom att verkställa de särskilda
undersökningar och andra uppdrag vid eller utom anstalten, som för
dess räkning anförtros åt honom».

Det synes vara uppenbart, att vid nu nämnda förhållanden en rivalitet
om laboratorns arbetskraft och intresse lätteligen skall kunna uppstå
mellan företrädarna för å ena sidan anstaltens och å andra sidan högskolans
anspråk. Och så mycket sannolikare sjmes en dylik, tydligen
föga önskvärd rivalitet bliva, om man erinrar sig, att kraven på anstalten
och därmed dess behov av arbetskraft befinna sig i stark utveckling, och
tillika beaktar, att, enligt vad högskolans lärarkollegium anfört i sitt
yttrande i förevarande fråga den 29 april 1914, en av kollegiet angiven,
icke oväsentlig utveckling av undervisningen i bakteriologi synes kollegiet
bliva nödvändig.

Jämväl för laboratorns vidkommande synes det långt ifrån oförklarligt,
om han i den konfliktställning, vari han sålunda kunde komma, bringades
att i någon mån så att säga taga parti för den ena delen av sin dubbla
verksamhet — något som icke kunde vara fördelaktigt för den andra.

151

Man har nu att fråga, vad erfarenheten larf rörande verkan för vcterinarbakteriologiska
anstaltens vidkommande av dess laborators ifrågavarande
undervisningsskyldighet och ovan berörda, därmed sammanhängande
organisatoriska oegentligheter.

Det synes då vara till överflöd betygat, att avsevärda olägenheter
redan yppat sig för anstalten och med dess fortgående utveckling i stigande
grad komme att göra sig gällande. Till bestyrkande härav må ur
löneregleringskommitténs redogörelser för gjorda uttalanden i ämnet blott
erinras om följande:

Direktionen för veterinärinstitutet säger år 1913, att erfarenheten under
de gångna åren till fullo bekräftat riktigheten av den uppfattningen, att
laboratorns dubbelställning skulle vålla avsevärda olägenheter för anstalten
och dess för landets husdjursskötsel viktiga arbete. Alla omständigheter
syntes direktionen tala för, att ett bifall till den av anstaltens föreståndare
gjorda framställningen om upphörande av ifrågavarande undervisningsskyldighet
skulle, utan att i något hänseende behöva verka störande
på undervisningen i bakteriologi, lända anstalten till avsevärd båtnad. —
Detta direktionens uttalande innefattar den mening, som efter ärendets
föredragning inför direktionen av veterinärinstitutets rektor, professor Vennerholm,
omfattades av tre utav direktionens fem ledamöter. De två
övriga ledamöterna voro härifrån skiljaktiga, huvudsakligast av det skälet,
att de funne det mindre lämpligt att så kort tid efter det beslut fattats rörande
anstaltens organisation föreslå en så avsevärt genomgripande förändring.

Medicinalstyrelsen förklarade, likaledes år 1913, att redan så stor erfarenhet
vunnits, att den kunde sägas bestämt bekräfta riktigheten av den
utav veterinärinstitutets direktion — och även av medicinalstyrelsen tidigare
— uttalade farhågan, att anordningen (d. v. s. laboratorns ifrågavarande undervisningsskyldighet)
skulle befinnas olämplig. Olägenheterna med densamma
kunde ej tänkas avtaga, utan måste ökas i mån som anstaltens arbetsfält
utvidgades. Av detta skäl och enär ett så gynnsamt tillfälle till en tillfredsställande
lösning av frågan om den bakteriologiska undervisningens
ordnande (genom dess överflyttande å den blivande läraren i patologisk
anatomi vid veterinärhögskolan) sannolikt icke snart komme att åter erbjuda
sig, ansåge styrelsen, att detta tillfälle ovillkorligen borde begagnas.

152

I senare under år 1913 avgivna förnyade yttranden åberopade såväl
direktionen och dess särskilda ledamöter som medicinalstyrelsen vad de
tidigare anfört i frågan. Medicinalstyrelsen framhöll därvid tillika, att
olägenheterna av laboratorns undervisningsskyldighet under senaste tid
trätt alltmera i dagen.

Jämväl veterinärinstitutets lärarkollegium synes i yttrande år 1913
finna det innebära fördelar för anstalten, att laboratorns ifrågavarande
skyldighet upphörde. Men dessa fördelar syntes kollegiet jämförelsevis
ringa i förhållande till de olägenheter, som därav enligt kollegiets förmenande
skulle kunna uppstå för undervisningen vid institutet.

1914 års Riksdag förklarade i sammanhang med sitt beslut rörande
stat för veterinärhögskolan, att Riksdagen blivit övertygad om, att undervisningsskyldighetens
i bakteriologi överflyttande å professorn i patologisk
anatomi vid högskolan skulle med hänsyn till de båda ifrågavarande ämnenas
nära inbördes samband bliva till verklig fördel för undervisningen
och jämväl ur andra synpunkter befinnas lämplig. Riksdagen upptog tilllika
å veterinärhögskolans stat en professors ämnesområde såsom »patalogisk
anatomi (och bakteriologi)».

Med föranledande härav bragtes den här behandlade frågan ånyo å bane
genom en framställning från veterinärbakteriologiska anstaltens föreståndare.

Medicinalstyrelsen förklarade sig i anledning av denna framställning
i allo vidhålla sin förut intagna ståndpunkt samt framhöll den trängande
nödvändigheten av, att anstaltens laborator snarast möjligt befriades från
den honom åliggande, »hans egentliga uppgift vid anstalten i hög grad
förryckande undervisningsskyldigheten vid veterinärinstitutet».

Lärarkollegiet vid institutet däremot ansåg fortfarande en dylik befrielse
olämplig och sade sig hava svårt att inse, att ifrågavarande undervisningsskyldighet
skulle i någon väsentlig mån kunna förrycka laboratorns
verksamhet i anstaltens tjänst. Dock var lärarkollegiet nu icke enigt, i
det en ledamot, professor Lundgren, förklarade sig ur angiven synpunkt
obetingat anse det vara till fördel för högskolan, om bakteriologien komme
under målsmanskap av professorn i patologisk anatomi.

Inom direktionen för veterinärinstitutet fördelade sig meningarna i
den förevarande frågan på samma sätt som förra gången densamma, enligt

153

vad ovan nämnts, förevar. Pluraliteten hyllade allt fortfarande sin förut
uttalade åsikt och framhöll, att det från anstaltens synpunkt måste vara
ett oeftergivligt önskemål att få ifrågavarande skyldighet för laboratorn
överflyttad å veterinärhögskolan. De två reservanterna anförde å sin sida,
att, då de ej kunnat fullt dela pluralitetens mening, detta icke berodde
på att de ej förstode betydelsen för anstalten av att befrias från nyssnämnda
skyldighet. De skulle ej heller tvekat att obetingat instämma
med pluraliteten i dess tillstyrkande av en skilsmässa (mellan anstalten
och institutet) redan nu, om de ej befarat vissa olägenheter därav för den
blivande veterinärhögskolan.

Av vad reservanterna härefter anföra framgår, att de befarade olägenheterna
hänföra sig till förutsättningarna för ett tillfredsställande ordnande
vid veterinärhögskolan av undervisningen i bakteriologi. Vidare
uttala sig reservanterna rörande vissa farhågor beträffande framtida
lokalfrågor för den bakteriologiska undervisningen vid högskolan och
för veterinärbakteriologiska anstalten med dess snabbt tillväxande arbete.
Kunde dessa lokalfrågor ej ordnas på sätt reservanterna tillika antytt,
måste de fortfarande anse det tvivelaktigt, om tiden ännu vore inne
för den ifrågasatta förändringen beträffande omhandlade undervisningsskyldighet.

Inför dessa och flera i enahanda riktning gående uttalanden från
vederbörande myndigheter, som kallats att yttra sig över den förevarande
frågan, synes det oss svårt att komma till annan mening, än att ifrågavarande
undervisningsskyldighet och vad därmed i organisatoriskt hänseende
sammanhänger enligt vunnen erfarenhet numera innebär ett avsevärt intrång
på anstaltens möjlighet att såsom sig bör motsvara de krav, som
dess egna så viktiga arbetsuppgifter ställa på densamma. Och likaså synes
omotsägligt, att detta intrång kommer att visa sig kännbarare, i mån som
den motsedda starka och snabba utvecklingen av dessa arbetsuppgifter
fortgår.

Att möta en sålunda växande olägenhet genom att, på sätt också
blivit antytt, vid anstalten anställa ytterligare biträde, vore enligt vår
mening ett organisatoriskt missgrepp. Sådant skulle ju innebära, att man

20—143807. Lönereglering skommitténs bet. XLV.

154

läte de befintliga olägenheterna i och för sig kvarstå och med tiden växa;
att man berövade veterinärbakteriologisba anstaltens egen verksamhet en
del av dess näst föreståndaren mest kvalificerade arbetskraft för att ställa
den till förfogande för ett väsentligen främmande intresse, vars omvårdnad
rätteligen tillhörde en annan statsinstitution, och därmed öppnade väg för
även andra olägenheter för anstalten än den blotta förlusten av arbetstid.
Långt riktigare synes det vara, att varje intresse såvitt möjligt är tillgodoses
på sin egen rätta plats.

Av vad vi erfarit vid besök å veterinärbakteriologiska anstalten och
nuvarande veterinärhögskolan samt muntliga förhandlingar i övrigt, i vilka
vi jämte löneregleringskommitténs övriga ledamöter deltagit, hava också vi
erhållit den uppfattningen, att anmärkta olägenheter förefinnas och äro
avsevärda. Med den höga tanke vi, såsom av det föregående torde framgå,
hysa i fråga om den nuvarande och framtida betydelsen av statens veterinärbakteriologiska
anstalts ai’betsuppgifter, är det givet, att vi anse det
vara av mycken vikt, att hindren för dessa arbetsuppgifters fyllande såvitt
görligt undanröjas.

Yi anse således, att den fråga, vilken satts såsom rubrik till förevarande
del av vår reservation, bör besvaras med ja.

II. Fordrar tillgodoseendet av veterinärutbildningen, att undervisningen
i bakteriologi skall åligga nämnda laborator; eller kan den erforderliga
undervisningen anförtros åt lärår kraf ter vid veterinärhögskolan?

Det har i förevarande ärende vid olika tillfällen påpekats, att under
senare tider bakteriologien med forskningens framsteg undergått en särdeles
stark utveckling. Med hänsyn härtill är det tydligt, att en undervisning
i detta ämne kan givas mycket olika omfång. Vid sådant förhållande
torde det icke vara ur vägen att här till en början uttala, att enligt vår
uppfattning den allmänna undervisning i bakteriologi, varom nu är fråga,
äger sin begränsning till omfånget i syftet att utbilda praktiska veterinärer,
eller, med andra ord och med anknytning till ett uttalande inom veterinärinstitutets
direktion, i syftet att meddela de blivande veterinärerna de bak -

155

teriologiska insikter, som kunna antagas vara behövliga och till gagn för
deras praktiska verksamhet.

Beträffande nu denna undervisning har gjorts gällande å ena sidan
den meningen, att det vore till fördel för densamma, att den omhänderhades
av laboratorn vid veterinärbakteriologiska anstalten, och å andra sidan
den uppfattningen, att det för densamma vore fördelaktigt, att den ombetroddes
professorn i patologisk anatomi vid veterinärhögskolan.

Den förra meningen företrädes av majoriteten inom nämnda högskolas
lärarkollegium.

Till stöd för densamma har särskilt anförts, att en anstalt med så
praktiska syften som statens veterinärbakteriologiska anstalt borde kunna
lämna en mera levande och väckande och för veterinärernas praktiska
verksamhet mera fruktbringande undervisning, än vad eljest kunde bliva
fallet.

Tanken, som ligger till grund för detta uttalande, torde vara, att
laboratorns vid anstalten dagliga arbete inom dess verksamhetsområde skulle
giva honom såväl erfarenheter och uppslag som demonstrationsmaterial
av beskaffenhet att kunna så att säga omedelbart omsättas till nytta för
undervisningen genom att göra den särskilt aktuell och påtaglig.

Vilket verkligt värde, som kan ligga i det nämnda uttalandet, synes
svårt att fastställa. Även om man senterar grundtanken därför, synes
man ej kunna undgå att finna, hurusom densamma förefaller att knappast
tillräckligt beakta den för all inom en begränsad tid inskränkt undervisning
grundläggande pedagogiska regeln, att en fruktbärande sådan undervisning
måste omsorgsfullt efter systematisk ordning fortgå från de allmänna
grunderna till de speciellare kunskapsföremålen. Men laboratorns
arbete i anstaltens tjänst kan tydligen icke vara avpassat efter en dylik
ordning för undervisningen. Det undervisningsstoff, som kan för honom
erbjuda sig ur hans arbete inom anstalten vid en viss tid, passar måhända
icke alls för det stadium, på vilket hans undervisning vid samma tid befinner
sig.

Med avseende på möjligheten att ordna bakteriologiska laborationer
och undersökningar så, att de så nära som möjligt följa fortgången av en
efter riktiga pedagogiska grunder lagd undervisning och följaktligen på

156

bästa sätt kunna tjäna denna undervisnings olika stadier såsom åskådningsoch
övningsmaterial, vill det förefalla, som om en professor skulle befinna
sig i minst lika god ställning som ifrågavarande laborator.

Jämväl är härvid att beakta, såsom också med eftertryck framhållits,
att professorn icke, som fallet är eller åtminstone kan vara för labatorn i
fråga, är utsatt för att i sin undervisningsuppgift störas av hastiga tjänsteresor
eller andra brådskande och fordrande arbetsuppgifter för sin till ett
annat område förlagda egentliga tjänsts räkning. Ej heller må i detta sammanhang
förbises, att professorn kan påräknas längre stanna i sin tjänst än
ifrågavarande laborator i sin. Men hurusom det vore av synnerlig vikt,
att ombyte på platsen som lärare i här avsedda ämne icke för ofta ägde
rum, har i ärendet framhållits. Och slutligen kan erinras, att i stället för
att den nuvarande assistenten å de patologisk-anatomiska och bakteriologiska
avdelningarna har att biträda både professorn i patologisk anatomi
och den särskilde läraren i bakteriologi, det bitäde, som efter en överflyttning
av omhandlade undervisning å nämnde professor skulle assistera denne,
kom me att stå under blott en chef, i föjd varav detta biträdes arbetskraft
synes kunna bättre tillvaratagas.

Såsom talande för bibehållandet av veterinärbakteriologiska anstaltens
laborator vid ifrågavarande undervisningsskyldighet har även åberopats, att
han vore bäst i stånd att till undervisningens gagn tillvarataga och sovra
det till anstalten inkommande undersökningsmaterialet.

Beträffande detta skäl torde vi få hänvisa till vad nyss härovan anförts.
Därtill må dock läggas, att man lika med medicinalstyrelsen och
veterinärinstitutets direktion (eller i allt fall dess majoritet) ej torde behöva
hysa någon farhåga för, att icke föreskriften i instruktionen för veterinärbakteriologiska
anstalten, att till densamma insänt undersökningsmaterial
bör i möjligaste mån ställas till förfogande för undervisningen vid veterinärinstitutet,
skall vederbörligen efterkommas, även om laboratorn befrias från
ifrågavarande undervisningsskyldighet. För övrigt synes ingen betänklighet
böra möta mot beaktande av den av professor Lundgren framförda
tanken att låta i nämnda instruktion ingå föreskrift att, om anstalten erhölle
material av mera vetenskapligt intresse, meddelande härom självmant bor -

157

de göras hos vederbörande vid veterinärhögskolan med erbjudande tillika
av de delar därav, som önskades för undervisning eller studier.

Såsom ett mera indirekt stöd för nu behandlade mening har vidare
anförts, att ämnena patologisk anatomi och bakteriologi båda vore så omfattande
och viktiga, att de vart för sig fullständigt krävde sin man. Att
förena målsmanskap för dessa båda ämnen hos samma person kunde därför
icke vara till gagn vare sig för undervisningen eller den vetenskapliga
forskningen.

I anledning av vad sålunda anförts torde — under hänvisning jämväl
till vad ovan yttrats rörande omfattningen av den undervisning i bakteriologi,
varom här kan vara fråga — böra erinras om följande i detta
ärende påpekade förhållanden.

Intill dess statens veterinärbakteriologiska anstalt trädde i full verksamhet,
hade samma professur vid veterinärinstitutet att företräda ämnena
patologisk anatomi, histologi och bakteriologi ävensom att ansvara för beredningen
av tuberkulin samt att förrätta bakteriologiska och patologiskanatomiska
undersökningar för den veterinära administrationens räkning.
* Från undervisningen i bakteriologi samt tuberkulinberedning befriades pro fessurens

innehavare därmed, att veterinärbakteriologiska anstalten som
nämnt trädde i verksamhet, och från histologien därigenom, att vid fast*i
ställande år 1914 av stat för veterinärhögskolan detta ämne överflyttades,

från och med år 1915, å företrädaren för ämnet anatomi.

Då professuren i fråga lättats i så stor utsträckning som skett, har
det synts olika myndigheter och andra, som yttrat sig härutinnan, att
denna professurs innehavare borde kunna utan svårighet eller åtminstone
utan att bliva mera betungad än andra professorer vid veterinärhögskolan
övertaga undervisningen i bakteriologi. Detta borde så mycket hellre vara
fallet, som detta ämne krävde väsentligt mindre timantal föreläsningar
och övningar än histologien, och därtill komme, att professorn i patologisk
anatomi redan för detta sitt ämne måste vara val hemmastadd i dess
framträdande hjälpvetenskap bakteriologi.

Jämväl har påpekats, att vid flertalet utländska i ärendet omförinälda
veterinära högskolor varje professur hade att företräda åtminstone

158

två undervisningsämnen samt att allenast vid en av nämnda högskolor

1 O

ämnena patologisk anatomi och bakteriologi representerades av var sin
professur. Åsyftar vår veterinära högskola i mycket förklarligt forsknings-
och vetenskapligt intresse att till sitt förfogande äga en särskilt
specialiserad företrädare av uteslutande bakteriologien, torde en sådan
åstundan i allt fall böra förverkligas annorledes än på bekostnad av den
veterinärbakteriologiska anstaltens verksamhet.

De skäl, som tala till förmån för den uppfattningen, att överflyttandet
av undervisningen i bakteriologi vid veterinärhögskolan å professuren i
anatomi därstädes skulle lända denna undervisning till fördel, framgå till
huvudsaklig del av vad redan ovan anförts.

Dessutom har i ärendet starkt framhållits, hurusom den nu föreliggande
situationen, då professuren i anatomi är ledig och skall besättas
med ny innehavare, vore synnerligen gynnsam för vidtagande av
nämnda åtgärd »i den enda rätta riktningen». Ett lika lämpligt tillfälle
för ändringens genomförande kunde länge låta vänta på sig, och under
tiden skulle förvisso en önskan om åtgärdens vidtagande möta vida mer
befogade betänkligheter, än som nu kunde andragas.

1914 års förra Riksdag har också anslutit sig till en liknande uppfattning,
då den i staten för veterinärhögskolan uppförde en professor i
»patologisk anatomi (och bakteriologi)» samt förklarade, att Riksdagen blivit
övertygad om, att den överflyttning, som nu avses, skulle med hänsyn
till de båda ifrågavarande ämnenas nära inbördes samband bliva till verklig
fördel för undervisningen.

Efter övervägande av vad sålunda i denna avdelning erinrats ävensom
av vad eljest i det förevarande särskilda spörsmålet förekommit kunna
vi icke tro annat, än att den för veterinärutbildningen i vårt land erforderliga
undervisningen i bakteriologi kan utan tvekan tilläggas professuren
i patologisk anatomi vid veterinärhögskolan. Därest, i anslutning
till vad vi härnedan ärna hemställa, åtgärd vidtages för att bereda innehavaren
av denna professur kraftigare biträde i tjänsten, än som för närvarande
är honom tillförsäkrat, skola vi finna oss så mycket mera övertygade
i vår nu angivna uppfattning.

159

HL Mota för en överflyttning av ifrågavarande undervisnings3kyldighet
å professorn i patalogisk anatomi vid veterinärhögskolan så stora svårigheter
i avseende å lokaler eller eljest i ekonomiskt hänseende, att dylik

överflyttning nu icke bör ske?

När Riksdagen år 1914 gjorde sitt förut oinförmälda uttalande om
fördelen för undervisningen och lämpligheten jämväl ur andra synpunkter
av ovannämnda överflyttnings vidtagande samt å veterinärhögskolans stat
upptog en »professor i patologisk anatomi (och bakteriologi)», förklarade
Riksdagen emellertid tillika, att, då den icke hade sig bekant, huruvida
en dylik överflyttning läte sig genomföra utan ökade kostnader, Riksdagen
icke ansett sig lämpligen kunna i den nya staten omedelbart genomföra
förändringen i fråga.

En närmare utredning av nämnda kostnadsfråga än som förelåg vid
tiden för Riksdagens berörda uttalanden var alltså påkallad. I en del av
de efter nyssnämnda tid avgivna yttrandena rörande förevarande överflyttning
har också denna kostnadsfråga särskilt berörts.

Inom densamma framträder särskilt spörsmålet, huruvida den s. k.
patologisk-anatomiska institutionen vid veterinärhögskolan förfogar över
tillräckliga lokaler för bedrivande därstädes av undervisningen i bakteriologi.

I detta spörsmål erinras till en början att, enär veterinärbakteriologiska
anstalten saknat undervisningslokaler, undervisningen i bakteriologi
hittills skett inom nämnda institution: föreläsningarna i dess föreläsningssal,
övningarna i dess mikroskoperingssal samt förberedande arbeten i ett
särskilt rum. Institutionen disponerar också stall och andra rum för försöksdjur.

I yttrande rörande överflyttningen den 3 april 1913 uttalar pluraliteten
inom veterinårinstitutets direktion, att överflyttningen syntes icke
behöva vålla nämnvärda svårigheter beträffande lokala förhållanden. Två
direktionsledamöter voro emellertid på det sätt skiljaktiga, att de förklarade
sig ej vara övertygade om, att den ifrågasatta förändringen icke skulle
behöva föra med sig vissa svårigheter i lokalt hänseende.

Medicinalstyrelsen säger i utlåtande den 11 april 1913, att efter
överflyttningen undervisningen skulle komma att meddelas i samma lokaler

160

som då, nämligen på patologisk-anatomiska avdelningen, vilken med sina
27 rum och försöksstall vore fullt tillräcklig för undervisningen i såväl
patalogisk anatomi som bakteriologi.

Veterinärinstitutets lärarkollegium synes lika litet i sitt yttrande
rörande överflyttningsfrågan efter Riksdagens uttalande år 1914 som i sitt
motsvarande yttrande under år 1913 giva uttryck åt något bekymmer i
lokalt hänseende såsom följd av en verkställd överflyttning.

Institutets direktions pluralitet yttrar i utlåtande den 4 juni 1914
beträffande lokalfrågan, att det syntes, som om de på den patologisk-anatomiska
avdelningen befintliga lokalerna skulle jämväl efter genomförd
överflyttning vara åtminstone för den närmaste tiden för ändamålet fullt
tillräckliga.

Samma två direktionsledamöter, som i lokalfrågan voro skiljaktiga
från direktionspluralitetens uttalande i lokalfrågan år 1913, voro emellertid
även nu av avvikande mening. De anse det väl vara så, att de för den
patologisk-anatomiska avdelningen avsedda lokalerna vore så pass tilltagna,
att man för en kortare tid skulle kunna nödtorfteligen reda sig med att
låta den bakteriologiska avdelningen låna rum hos den förra. Det vore
emellertid föga troligt, att en sådan anordning skulle kunna bibehållas
en längre tid. I varje fall bleve därigenom högskolan i fråga om lokaler
sämre ställd än någonsin varit avsett. Vidare vore det att förutse, att
med den snabba tillväxt, som vore att beräkna i den veterinär bakteriologiska
anstaltens arbete, krav på ökat utrymme snart nog vore att förvänta
från dess sida. Slitningar vore att emotse, om ej åtgärder för fullständig
skilsmässa även i lokalt hänseende mellan anstalten och högskolan redan
nu vidtoges. Att så skedde ansåge reservanterna även från ekonomisk
synpunkt lämpligt, då därigenom undvekes att för anstaltens räkning nedlägga
vidare kostnader på de nuvarande lokalerna, vilka anstalten i varje
fall måste lämna inom en överskådlig framtid. Lämplig byggnadsplats för
anstalten syntes finnas alldeles intill högskolans område.

Av vad nu återgivits framgår, att alla, som yttrat sig rörande lokalfrågan,
äro eniga därom, att efter en överflyttning av undervisningsskyldigheten
i bakteriologi å professorn i patologisk anatomi vid veterinärhögskolan,
den s. k. patologisk-anatomiska institutionens nuvarande lokaler

161

fortfarande för en längre eller kortare tid framåt medgiva, att nämnda
undervisningsskyldighet därstädes fullgöres.

Vad vid besök å stället av oss iakttagits har ej heller bibragt oss
annan uppfattning, än att nämnda lokaler tills vidare böra anses nöjaktiga
för ändamålet i fråga.

I anförda yttranden har också det framtida behovet av ökat lokalutrymme
närmast hänförts till den veterinärbakteriologiska anstalten och
framställts såsom beroende av den snabba tillväxten av dess arbetsuppgifter.
Utsikten till ett dylikt behov för anstaltens räkning har sålunda icke
fattats såsom beroende av en verkställd överflyttning av ifrågavarande
undervisningsskyldighet och synes ingalunda i och för sig böra verka avskräckande.

Ett sådant behov för anstaltens egen verksamhet skulle ju ådagalägga,
att denna verksamhet vore till växande nytta för landet.

Om tiden, då ett dylikt behov kan hava blivit oavvisligt, vilja vi ej
tillåta oss något omdöme. Det förefaller emellertid antagligt, att de förevarande
lokalfrågorna skola intill nämnda tidpunkts inträde låta sig genom
veterinärhögskolans lärarkollegiums och styrelses försorg så ordnas, att
kraven för den bakteriologiska undervisningen och vad därtill hör tillgodoses
inom den patologisk-anatomiska institutionens utrymme. När
med tiden den veterinärbakteriologiska anstalten måste överföras till annan
plats, torde ju till bakteriologiens förfogande kunna ställas ett utrymme,
som fyllde även mycket stegrade fordringar.

Med nu angivna uppfattning synes oss icke alltför stort avseende
påkallat för de på något håll motsedda yrkandena om utvidgade lokaler åt
den patologisk-anatomiska institutionen, i händelse den ifrågasatta överflyttningen
genomfördes, och än mindre för risken, att krav på kostsamma
ombyggnads- eller nybyggnadsarbeten genom dessa yrkanden skulle göra
sig gällande.

Då alltså lokalfrågorna icke synts oss bereda större svårigheter, har
därmed det betydelsefullaste momentet i den med den ifrågavarande förändringen
förknippade kostnadsfrågan avlägsnats.

Alldeles utan kostnader för statsverket torde dock denna förändring
icke låta sig förverkligas.

o O

21—143807. Lönereglering skommitténs bet. XLV.

162

I avseende härå synes rimligt och erforderligt, att professorn i patologisk
anatomi efter övertagande av undervisningen i bakteriologi beredes
en kraftigare hjälp än den å veterinärhögskolans stat upptagna assistentbefattningen
vid de patologisk-anatomiska och bakteriologiska avdelningarna
kan anses giva. Om behovet härav synas alla eniga. Men delade meningar
råda rörande omfattningen av den behövliga förstärkningen.

över huvud taget förefaller det oss, som om knappast en härutinnan
avgörande utredning nu förelåge. Vid sådant förhållande synes det i en
fråga som denna mycket befogat, att erinra om den uppfordran till all
sparsamhet, som de nu förhandenvarande tidsförhållandena innefatta.
Med avseende även härå hava vi i denna särskilda fråga ansett oss nu
böra ansluta oss till den av professor Lundgren och två ledamöter av
veterinärinstitutets direktion framförda meningen, att ifrågavarande behov
av ökat biträde tills vidare ej nödvändigt påfordrar annan åtgärd, än att
omförmälda assistentbefattning, för vilken utgår ett arvode å 2,500 kronor,
utbytes mot en laboratorstjänst med arvode av 4,000 kronor.

Vidkommande de i händelse av omhandlade överflyttnings genomförande
ifrågasatta anslag, ett för en gång till nyanskaffning av apparater,
instrument och glas m. m. och ett årligt till förhöjning av årsanslaget
för undervisningen i bakteriologi vid veterinärhögskolan, har veterinärinstitutets
direktion ansett, i fråga om det förra av dessa anslag, att det icke
ringa överskottet å institutets rörelse under år 1914 möliggjorde anskaffande
utan sådant anslag av vad för den bakteriologiska undervisningen vore
oundgängligen nödigt, samt, i fråga om förhöjningen i årsanslaget, att
någon dylik för närvarande ej borde ifrågasättas. Vi anse oss icke äga
tillräckliga skäl att framställa en från direktionens nämnda mening avvikande
hemställan.

Då annan kostnad än här ovan blivit berörd icke ifrågasatts såsom
följd av den ifrågakomna förändringen, skulle dennas genomförande alltså
enligt vår uppfattning icke behöva nu medföra större ökning av statsverkets
kostnader än skillnaden mellan det ovannämnda assistent- och det föreslagna
laboratorsarvodet eller således 1,500 kronor. Denna kostnad kan
icke böra avhålla från genomförandet av den utav Riksdagen år 1914
såsom önskvärd ansedda åtgärd, varom här är fråga.

163

Vi anse följaktligen, att det nu föreliggande gynnsamma tillfället för
denna åtgärds vidtagande bör begagnas. Sker ej detta, kommer ett enligt
vår uppfattning avsevärt menligt förhållande att för en tid framåt, som icke
torde kunna nu bestämmas, fastlåsas eller bliva betydligt svårare att
undanröja än nu är fallet.

Under åberopande av vad utav oss härovan anförts få vi hemställa
om vidtagande av erforderliga åtgärder för

att, med upphävande av skyldigheten för laboratorn
vid statens veterinärbakteriologiska anstalt att bestrida
undervisningen i bakteriologi vid veterinärhögskolan, denna
skyldighet må tilläggas blivande professor i patologisk
anatomi vid högskolan, samt

att, med avförande frän veterinärhögskolans stat
av en assistent vid patologisk-anatomiska och bakteriologiska
avdelningarna med arvode av 2,500 kronor, ä
nämnda stat må uppföras en laborator vid dessa avdelningar
med arvode av 4,000 kronor.»

In fidem.

Elis Sidenbladh.