UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE (Statens offentliga utredningar 1913:8)

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AFGIFVET AF

BEN AF Tv UNGA. MAJ: T DEN 3 OKTOBER 1902
TILLSATTA KOMMITTÉ

RÖRANDE

XXXVJ.

REGLERING AF LÖNEFÖRHÅLLANDEN M. M.

VID

VETERINÄRINSTITUTET.

STOCKHOLM

K0XGT.. BOKTUVCKEIUET. P. A. SOBSTEDT & SÖNKU

1913

[122716]

INNEHÅLL.

Sid.

Underdånig skrivelse till Konungen.............I—II.

Betänkande och förslag.

Inledning............................. i.

Tillkomsten af veterinärinstitutets nuvarande byggnader m. m. . . . 32.

1907 års lönereglering m. m.....................57.

Till kommittén inkomna framställningar...............107.

Veterinärhö g skolans uppgifter in. m.................109.

Professorernas aflöningsförmåner, lärarnas tjänstgöringsskyldighet in. in. 122.
Lärarbefattningarna i anatomi, fysiologi, kemi, patologisk anatomi,

histologi, bakteriologi....................126.

Lärarbefattningarna i medicin (patologi och terapi), kirurgi, husdjurs lära,

bujatrik, obstetrik, hofbeslagslära in. in..........146.

Betjäning............................170.

Styrelse, lärarkollegium, rektor, tjänstemän............179.

Anslag för särskilda afdelningar, allmänna anslag in. m.......192.

Direktionens förslag till stat för veterinärhögskolan.........195.

Kommitténs förslag..................... 200.

Veterinärinstitutets uppgifter m. m.................»

Ang. hofslagarskolans ställning...............»

» institutets vetenskapliga verksamhet.......... 202.

» läroanstaltens benämning................ 204.

» elevantalet vid institutet m. in.............. 205.

» lärarkompetens, villkor för inskrifning såsom elev .... 209.

» promotionsrätt.....................211.

Professorernas aflöningsförmåner.................212.

Lärarnas tjänstgöringsskyldighet.................215.

Sid.

Ang. lärarbefattningar i anatomi och histologi...........221.

» » i fysiologi och hemi............ 227.

» i patologisk anatomi............ 230.

» » i medicin................. 232.

> » i kirurgi.................. 234.

- » i husdjurslära, bujatrik och obstetrik..... 236.

» > i hofbeslagslära m. m............ 240.

Betjäning............................ 245.

Bostäder för lärare och betjänta................. 253.

Styrelse, lärarkollegium, rektor, tjänstemän m. m. . ......... 260.

Ang. anslag för särskilda af delningar, allmänna anslag m. m. ... 263.

Förslag till stat......................... 267.

A flöningsvillkor......................... 270.

Kostnadsberäkning m. m..................... 275.

Särskild! yttrande......................... 283.

Till KONUNGEN.

Den kommitté, åt hvilken Kung]. Maj:t den 3 oktober 1902 uppdragit
att afgifva underdånigt utlåtande och förslag rörande reglering af
statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden in. in., öfverläm -

nacle med underdånig skrivelse den 12 november 1912 delen XXXV af
sina betänkanden, innefattande förslag i berörda hänseende beträffande
dels personal vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,
dels ock landtbruksakademiens sekreterare, tillika ledamot och sekreterare
i styrelsen för nämnda anstalt samt ordförande i anstaltens nämnd.

Sedermera har kommittén afgifvit särskilda underdåniga utlåtanden
dels den 3 december 1912 i fråga om semester för länsstyrelsernas vaktmästare
och andra motsvarande statstjänare, dels den 12 i sistnämnda
månad i fråga om löneförbättring för vissa befattningshafvare vid musikaliska
akademien in. fl., dels ock den 17 i samma månad angående nya
tjänster inom statskontoret in. in.

Kommittén får härmed i underdånighet öfverlämna delen XXXVI
af sina betänkanden, innefattande förslag i fråga om reglering af löneförhållanden
m. in. vid veterinärinstitutet.

Vid detta betänkande är fogadt särskild! yttrande af undertecknad

Pers.

Stockholm den 26 februari 1913.

Underdånigst

F. H. SCHLYTERN.

Philip Klingspor. Aug. Nilsson. And. Pers.

Carl Persson. S. Wahlin.

Elis Sidenbladh.

Veterinärinstitutet.

Iiileåniisg.

År 1774 grundlädes af lektorn i matematik vid gymnasiet i Skara, Grvndläg ,

T . . . . „ , gande af en

sedermera professorn reter Hernquist, en veterinärinrättning, atsedd att veterinärin vara

på samma gång ett läroverk för bildande af veterinärer och eu vård- 5askara. 6

anstalt för sjuka husdjur. Inrättningen förlädes till det i närheten af

Skara stad belägna hemmanet Brogården, hvilket Hernquist i sin egenskap

af lektor då innehade såsom prebendejord.

Genom kungi. bref den 29 april 1774 tillädes Hernquist en årlig
pension af 1,000 daler silfvermynt att af honom, utöfver hans lektorslön,
åtnjutas så länge han visade sig fortfarande hålla vid makt den af honom
»in arte veterinaria» inrättade skola. I detta hänseende skulle det, enligt
samma kungl. bref, åligga Hernquist att hvart tredje år utexaminera minst
tvenne i veterinärkonsten inöfvade personer, som kunde användas till det
allmännas tjänst.

»Till bättre befordran och verkställighet af artis veterinaria? fortplantande
i riket» uppläts därefter genom kungl. bref den 8 maj 1775
hemmanet Brogården åt Hernquist »till en Lazarettsinrättning för sjuke
kreatur», och enligt kungl. bref den 15 juli 1776 erhöll inrättningen ett
årligt anslag af 480 daler silfvermynt till inköp af utländska medikamenter,
förbrukningspersedlar samt instrument och redskap.

Vidare medgafs genom kungl. bref den 5 januari 1780, att Hernquist
linge till adjunkt vid sin veterinärskola utse någon skicklig studerande,
till hvars uppmuntran anvisades ett årligt anslag af 83 riksdaler
16 sk. specie. Genom särskild! privilegium af sistnämnda dag erhöll Hernquist
därjämte rätt att vid inrättningen underhålla ett laboratorium, apotek
för beredande och föryttrande af de för boskapssjukdomar tjänliga
medikamenter äfvensom en smedja.

1—122716. Löneregleringskonimilténs bet. XXX VI.

De särskilda anslag, som anvisades för veterinärinrättningen i Skara,
hade emellertid närmast karaktären af bidrag till understödjande af Hernquists
personliga verksamhet och blefvo, sedan Hernquist år 1808 afiidit,
genom beslut vid 1809—1810 årens riksdag indragna.

Af egna medel hade Hernquist emellertid tillskjutit afsevärda belopp
för inrättningens räkning, bland annat till bekostande af åtskilliga
byggnader vid densamma, och genom testamente anslog han största delen
al sin efterlämnade egendom till betryggande af inrättningens framtid.

Hernquists donation ställdes efter hans död under offentlig tillsyn,
och den 31 mars 1813 utfärdades af Kungl. Maj:t en ordningsstadga för
inrättningen. Enligt denna stadga anförtroddes uppsikten öfver inrättningens
verksamhet och förvaltning åt en i Hernquists testamente förordnad
direktion med landshöfdingen i länet såsom själfskrifven ordförande, hvarjämte
inrättningen i sin vetenskapliga verksamhet underordnades sundhetskollegium.

Grundläggande
af en
•veterinärinrättning
i
Stockholm
m. m.

Ungefär samtidigt hade regeringen och Rikets Ständer börjat att
mera omedelbart taga vård om veterinärundervisningen. Vid 1809—1810
årens riksdag var frågan om veterinärväsendet och dess ordnande föremål
lör öfverläggning inom riksstånden, och sedan Ständerna vid nämnda riksdag
hos Kungl. Maj:t anhållit, att tjänliga mått och steg måtte vidtagas
till anskaffande af »pålitliga läkare och läkemedel för boskapssjukdomar»,
erhöll sundhetskollegiet befallning att afgifva utlåtande angående »utvidgning
af läroverk för veterinärkunskapens inhämtande». Ett sådant utlåtande,
innefattande förslag till anläggande af en veterinärinrättning i
Stockholm, afgafs af kollegiet år 1812, men föranledde icke vidare åtgärd.

År 1818 gjorde Rikets Ständer hos Kungl. Maj:t en förnyad framställning
angående veterinärväsendets befrämjande. Under hänvisning till
att vissa för medicinalverket och läkarvården i allmänhet anvisade penningmedel
kunde för ändamålet påräknas, hemställde Ständerna, »att sådan
åtgärd måtte i nåder vidtagas, hvarigenom veterinärkonsten närmare befrämjas,
antingen genom de personers understödjande, som om densamma
sig redan vinnlagt, eller genom de nya anstalter, som i slikt hänseende
pröfvas mest tjänlige och berörde tillgång på medel medgifver».

I anledning däraf beslöt Kungl. Maj:t den 24 augusti 1819, att en
veterinärinrättning skulle anläggas i Stockholm, och genom kungl. bref
den 18 december 1819 förordnades, att till nämnda inrättning skulle upplåtas
öfre delen af en kronobränneriet å Ladugårdslandet tillhörig tomt,
som dittills varit begagnad såsom koppympningsanstalt, men efter vaccinationens
allmänna införande icke vidare behötdes för sådant ändamål. \idare
medgafs enligt kungl. bref den 30 mars 1820, att jämväl nedre delen af
samma tomt, eller Ladugårdslands kronobränneris sjögård, finge tills vidare
användas för den nya veterinärinrättningens behof.

Åt särskilda kommitterade uppdrogs att utarbeta förslag angående
den nya inrättningen, dess läge, byggnader och verksamhet, och sedan
kommitterade fullgjort detta uppdrag, anvisades genom kungl. bref den
3 maj 1820 för ändamålet ett belopp af 29,000 riksdaler banko, hvarjämte
kommitterade anbefalldes att genast gå i författning om anläggningens
utförande.

Den nya veterinärinrättningen ställdes, jämlikt kungl. bref den 30
mars 1820, under öfverinseende af kommitterade för garnisonssjukhuset
och började sin verksamhet i februari månad 1821.

Vid 1823 års riksdag fastställdes för veterinärinrättningen i Stockholm
följande årliga aflönings- och underhållsstat, nämligen

till	föreståndaren......		bko	2,000	—
	en theoretices professor . .	. . . . »		1,000	—
»	en pensionär eller biträdande lärare . . »		333	16
»	en smed.......		»	300	—
y>	två stalldrängar ....		»	300	—
»	underhåll för 16 elever .	.....»	»	1,920	—
»	hyror och extra utgifter .	.....»	»	1,250	—
	Tillhopa rdr	bko	7,103	16

Reglemente för inrättningen utfärdades af Kungl. Maj:t den 28 maj
1824. Genom detta reglemente ställdes inrättningen under sundhetskollegiets
tillsyn och styrelse, hvarjämte detaljerade bestämmelser meddelades
rörande de olika befattningshafvarnas åligganden samt verksamheten i öfrigt
vid inrättningen.

Enligt § 2 i reglementet skulle vid inrättningen finnas två professorer,
af hvilka Kungl. Ma;j:t skulle utnämna den ene till inrättningens
direktör. Bägge skulle erhålla lön på stat samt fria husrum, »när utvägar
därtill hunnit beredas».

På förslag till dessa lärarbeställningar finge, enligt reglementets § 3,
inga andra sökande uppföras än sådana, som ådagalagt grundliga akademiska
studier och de för en veterinärlärare erforderliga insikter och erfarenhet.
De borde dessutom, före förslagets upprättande, inför sundhetskollegium
på svenska försvara af dem själfva valda teser i veterinärvetenskapen
eller ock någon af dem författad afhandling samt hålla en publik
föreläsning, »på sätt som för professorerna vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet i nåder stadgad t blifvit».

På grund af beslut vid 1828—1830 årens riksdag utvidgades inrättningen
genom upplåtelse af åtskilliga, Ladugårdslands kronobränneri tillhöriga
byggnader, till hvilkas apterande för inrättningens behof anslagits
ett belopp af 5,000 riksdaler banko.

För beredande af förbättrade aflöningsförmåner åt »tredje läraren»
vid inrättningen höjdes, genom beslut vid 1844—1845 årens riksdag, inrättningens
årsanslag med 666 riksdaler 32 skillingar banko till 7,770
riksdaler banko.

Veterinärinrättningen
i
Skara intill
år 1850.

\ id veterinårinråttningen i Skara hade verksamheten under tiden
fortgått, om än förhållandena vid inrättningen efter hand blifvit långt ifrån
tillfredsställande. Sedan nämligen inrättningens föreståndare Sven Adolf
Norling erhållit i uppdrag att förestå veterinärinrättningen i Stockholm,
bosatte han sig år 1821 i hufvudstaden, men bibehöll det oaktadt sin befattning
såsom föreståndare för veterinärinrättningen i Skara. Eleverna
\id sistnämnda inrättning måste emellertid, för genomgående af fullständig
kurs, förskaffa sig undervisning och kunskapsbetyg äfven af inrättningens
föreståndare och nödgades fördenskull, efter afslutade studier i Skara, infinna
sig i Stockholm för att där fullborda sin kurs. Fullständig afgångsexamen
i veterinärkonsten kunde således icke afläggas vid anstalten i Skara
utan endast vid den i Stockholm.

Enligt Konungens befallningshafvandes i Skaraborgs län år 1844
afgifna fem årsberättelse hade ock under senare tider veterinärinrättningen
i Skara förlorat i anseende, hvilket angafs hufvudsakligen härröra af dels
föreståndarens nästan oafbrutna vistelse i Stockholm dels andre lärarens
höga ålder.

Förhållandena vid inrättningen hade ock gifvit anledning till vissa
anmärkningar från Rikets Ständers revisorer, och i skrivelse den 7 maj
1845 anhöllo Ständerna — då anledning vore att befara, att anstalten i
dess dåvarande skick icke beredde orten de fördelar, som med dess bildande
varit åsyftade — att Kungl. Maj:t måtte förordna om verkställande
af fullständig undersökning rörande inrättningens tillstånd och det sätt,
hvarpå densamma förvaltades, samt anbefalla vederbörande att för framtiden
hålla noggrann tillsyn därå, att de med inrättningen afsedda ändamål
i möjligaste måtto befrämjades.

Efter ärendets vidare handläggning afläto Rikets Ständer den 8 september
1848 en förnyad framställning i detta ärende och anhöllo däri,
att Kungl. Maj:t måtte såväl förständiga vederbörande att tillse, att inrättningens
föreståndare för framtiden oafbrutet vistades på stället, som ock
i öfrigt vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom inrättningen så snart ske kunde
försattes i ändamålsenligt skick.

I särskilda underdåniga skrivelser hade äfven sundhetskollegium Organisa o

t-XOTt (bT V6~

framhållit angelägenheten däraf, att åtgärder vidtoges för ett ändamåls- terinärunenligare
ordnande af veterinärundervisningen och förvaltningen vid detvåd%?e„njg§Qn
veterinärinrättningarna i riket.

För behandling af dessa spörsmål tillsattes den 13 december 1850
en kommitté, som den 8 maj 1851 afgaf underdånigt utlåtande i ämnet.

1 detta utlåtande gåfvo kommitterade uttryck åt den meningen, att de
båda veterinärinrättningarna, den i Stockholm och den i Skara, borde hvar
för sig vara själfständiga och fristående institutioner, men att, till beredande
af samband dem emellan, sundhetskollegium borde handhafva
det vetenskapliga inseendet öfver undervisningen och sjukvården vid
dem båda.

Sedan sundhetskollegium den 21 juni 1852 afgifvit utlåtande öfver
kommitténs betänkande, gjordes vid 1853—1854 årens riksdag framställning
om beviljande af ökade anslag till inrättningarna i fråga.

För veterinärinrättningen i Stockholm föreslogs följande stat:

lön till tre professorer, hvardera 1,600 rdr bko

arfvode för föreståndaren.........

lön för eu adjunkt............

en smed................

2 stalldrängar ..............

diverse utgifter.............

till protokollsföring m. m.........

. rdr bko 4,8(>0

» 4<)0

. » » 800

600

. " » 400

1,446

133

Summa rdr bko 8,580: —

Därjämte skulle det belopp af 1,920 rdr bko, som i den äldre staten
varit upptaget »till elevers underhåll», fortfarande bibehållas.

Till täckande af dessa utgifter kräfdes en höjning med 2,730 rdr
bko i det till inrättningen utgående statsanslaget.

Vid veterinärinrättningen i Skara voro anställda en lektor och en
adjunkt, båda med aflöning från den Hernquistska stiftelsen. Enligt det
vid 1853—1854 årens riksdag framlagda förslaget skulle vid inrättningen
anställas ytterligare en lektor. Förste lektorn, som äfven skulle vara inrättningens
föreståndare, skulle uppbära aflöning från Hernquistska stiftelsen
och tillika, enligt de för nämnda stiftelse gällande bestämmelserna,
vara skyldig att under lästiden från den 25 mars till den 13 december
underhålla sju lärlingar med husmanskost. För aflönande af den andre
lektorn, som genom stiftelsen erhöll fria husrum och någon fastighetsafkastning,
begärdes ett statsanslag af 666 rdr 32 skillingar bko. Likaledes
skulle af statsanslag utgå till adjunktens aflönande 333 rdr 16 skillingar
bko samt till underhåll af fem frielever 400 rdr bko. Sammanlagda beloppet
af de för veterinärinrättningen i Skara äskade anslag utgjorde sålunda
1,400 rdr bko.

I enlighet med den gjorda framställningen beslöto Rikets Ständer
vid 1853—1854 årens riksdag att öka anslaget till veterinärinrättningen

i Stockholm med 2,730 rdr bko samt att för Skara veterinärinrättning
uppföra ett nytt anslag af 1,400 rdr bko.

För en hvar af de båda veterinärinrättningarna utfärdade Kungl.
Maj:t den 20 juli 1855 ett provisoriskt reglemente, att gälla till 1858 års
slut. Enligt dessa reglementen skulle inrättningarna förvaltas af hvar
sin direktion, men inseendet öfver den vetenskapliga verksamheten vid dem
båda utöfvas af sundhetskollegium. Beträffande särskildt inrättningen i
Skara föreskrefs, att dess ändamål skulle vara att lämna undervisning uti
veterinärvetenskapen och bilda skickliga hofslagare för landsorternas behof
samt att afgångsexamen skulle omfatta de kunskaper, som erfordrades föi
utöfning af hofslagaryrket.

Åt sundhetskollegium uppdrogs att före 1858 års slut, efter de båia
direktionernas hörande, till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till sådana
ändringar eller tillägg i de provisoriska reglementena, till hvilka den under
tiden vunna erfarenheten kunde anses föranleda.

Under tiden hade emellertid S. A. Norling fortfarande kvarstått
såsom föreståndare för båda veterinärinrättningarna. Därutinnan skedde
nu en ändring, i det att genom Kungl. Maj:ts beslut den 23 maj 1856
förklarades, att Norlings förordnande såsom föreståndare och förste professor
vid veterinärinrättningen i Stockholm skulle med påföljande juni månads
utgång upphöra. Med fästadt afseende å Norlings mångåriga och utmärkta
förtjänster såväl om veterinärinrättningen i Stockholm allt ifrån dess första
grundläggning som om djurläkaryrkets ordnande i riket fann emellertid
Kungl. Maj:t godt tillåta, att ett årligt belopp af 2,000 riksdaler banko,
motsvarande Norlings arfvode såsom föreståndare för sistberörda inrättning,
finge tills vidare till honom utbetalas.

Sedan sundhetskollegium afgifvit det infordrade förslaget rörande
reglementariska föreskrifter för de båda veterinärinrättningarna, utfärdade
Kungl. Maj:t den 6 augusti 1859 reglemente för veterinärinrättningen i
Stockholm och föreskref i sammanhang därmed, att det provisoriska reglemente,
som den 20 juli 1855 utfärdats för inrättningen i Skara, skulle
gälla till dess ny stat blefve fastställd för inrättningen.

Ehuru således lärokursen vid veterinärinrättningen i Skara fortfarande
skulle innefatta undervisning i hela veterinärvetenskapen, gjordes ingen

1859—1860
årens riksdag.

ändring i det förhållandet, att afgångsexamen därstädes endast skulle afse
sådana kunskaper, som erfordrades för utöfning af hofslagaryrket.

Enligt det nya reglementet för veterinärinrättningen i Stockholm
skulle inrättningens styi-else utgöras af en direktion, i hvilken eu ledamot
af sundhetskollegium, nämligen den som inom kollegiet föredroge veterinärärenden,
skulle ingå såsom medlem. En af de tre professorerna skulle
vara inrättningens föreståndare och i sådan egenskap hafva den närmaste
tillsynen öfver undervisningens regelmässiga gång in. in. Honom skulle
ock åligga att vara föredragande hos direktionen. Det vetenskapliga inseendet
öfver undervisningen och sjukvården skulle tillkomma sundhetskollegium.

För kompetens till professors- eller adjunktsbefattning fordrades att
hafva undergått fullständig studentexamen samt »att äga de för lärarekallet
inom veterinärfacket erforderliga kunskaper och skicklighet». Sökande till
professorsbeställning skulle därjämte aflägga offentligt föreläsningsprof.

Enligt reglementets § 10 skulle professorerna och adjunkten, utöfver
lön på stat, erhålla fria husrum i inrättningens lokaler, såvidt utrymmet
medgåfve.

Lärokurserna vid inrättningen skulle så anordnas, att fullständig
djurläkarbildning kunde förvärfvas på fyra år.

Vid 1859—-1860 årens riksdag gjordes af Kungl. Maj:t framställning
om höjning af de ordinarie anslagen till veterinärinrättningarna i Stockholm
och Skara.

Af direktionen för veterinärinrättningen i Stockholm hade i detta
hänseende föreslagits, bland annat, att för de vid inrättningen anställda
professorer och adjunkt, hvilka, enligt direktionens förmenande, måste i
kunskaper och praktisk duglighet vara fullt jämförliga med dem vid
universiteten och teknologiska institutet, aflöningen måtte höjas från 2,400
till 4,000 riksdaler riksmynt för professorerna och från 1,200 till 2,000
riksdaler riksmynt för adjunkten.

Vidare hemställde direktionen, att aflöningen för instruktionssmeden
skulle höjas från 900 till 1,500 riksdaler samt att anslaget till två drängar
skulle höjas från 600 till 900 riksdaler. För en räkenskapsförare,

som enligt Kungl. Maj:ts medgifvande anställts vid inrättningen med ett
arfvode af 200 riksdaler riksmynt*), föreslogs ett till 600 riksdaler förhöjdt
arfvode. I anslaget till elever, 2,880 riksdaler riksmynt, föreslogs eu
förhöjning med 240 riksdaler eller till 3,120 riksdaler. Anslaget till diverse
utgifter, 2,170 riksdaler riksmynt, ansågs böra ökas med 3,200 riksdaler
eller till 5,370 riksdaler. Därjämte begärdes åtskilliga nya anslag,
nämligen till en protokollsförare 300 riksdaler, till en bibliotekarie 200
riksdaler, till tre repetitörer 1,800 riksdaler, till en vaktbetjänt 500 riksdaler,
till eu portvakt 300 riksdaler, till en städerska 360 riksdaler och
för byggnadernas underhåll 1,000 riksdaler. Det i den äldre staten upptagna
anslaget »till protokollsföring in. in.», 133 rdr 16 skillin gar, skulle
däremot enligt direktionens förslag utgå.

Vid bifall till direktionens förslag skulle det för veterinärinrättningen
i Stockholm afsedda ordinarie anslaget, då utgående med 15,750 riksdaler
riksmynt, komma att höjas med 14,800 eller till 30,550 riksdaler.

1 afgifvet utlåtande öfver denna framställning hemställde sundhetskollegium,
att professorerna vid veterinärinrättningen i Stockholm — såsom
närmast jämförliga med professorerna vid karolinska institutet, hvilka i
årlig lön åtnjöte, de äldre 4,000 och de yngre 3,500 riksdaler — måtte,
med afseende å dem tillkommande bostadsförmån, erhålla enahanda afiöning,
som utginge till de yngre professorerna vid karolinska institutet,
eller 3,500 riksdaler. Äfven i öfrigt föreslog sundhetskollegium vissa väsentliga
reduktioner i hvad direktionen äskat.

Enligt hvad som framgick af föredragande departementschefens
anförande till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 oktober
1859, hade Kungl. Maj:t de två senaste åren beviljat inrättningens lärare
och betjäning en tillfällig löneförbättring, nämligen för professorerna 800
riksdaler till en hvar, för adjunkten 300 riksdaler, för instruktionssmeden
300 riksdaler och för de två drängarna 100 riksdaler till en hvar. Departementschefen
ansåg, att denna tillökning, hvad professorerna och adjunkten
anginge, tills vidare och intill dess inrättningen erhållit större utveckling
kunde vara någorlunda tillfredsställande, helst professorerna vore försedda

*) Härtill synes bafva disponerats det belopp af 133 rdr 16 sk. bko, som i staten
upptagits för »protokollsföring in. m.».

#—122716. Löner egl er ing skommitténs bet. XXXVI.

med för ett hushåll tillräckliga, bostäder och adjunkten, ehuru hans bostad
kunde vara mindre nöjaktig, sålunda skulle åtnjuta samma inkomst som
de högst aflönade af karolinska institutets adjunkter.

I afscende på instruktionssmeden hade väl sundhetskollegium vid
det förhållande, att han utom sin lön hade andel i nettobehållningen af
smedjan, ansett den för honom föreslagna löneförbättringen kunna nedsättas
från 600 till 100 riksdaler riksmynt. Men då smedjan otvifvelaktigt
vore en för undervisningen högst viktig inrättning samt allmänhetens förtroende
till det arbete, som där utfördes, i ekonomiskt hänseende vore för
inrättningen af väsentlig betydelse, och då det följaktligen vore angeläget
att genom tillräcklig aflöning vid densamma fästa en person med erkänd
skicklighet, ville departementschefen fortfarande antaga, att den af honom
vid föregående tillfälle för instruktionssmeden föreslagna afiöningsförbättringen
vore af behofvet påkallad.

Beträffande öfriga anslagsposter må här särskild! omnämnas, att
departementschefen ansåg den för frieleverna föreslagna förhöjningen af
240 riksdaler »icke vara ytterst nödig», enär de flesta af inrättningens
elever där åtnjöte fria husrum och det dåvarande anslaget 2,880 riksdaler,
eller 180 riksdaler för hvarje fri elev, icke kunde betraktas såsom ett oväsentligt
bidrag till deras underhåll.

Departementschefen tillstyrkte, att proposition måtte aflåtas till Rikets
Ständer om följande förhöjningar i veterinärinrättningens stat, nämligen

3 professorer, förhöjning från 2,400 till 3,200 riksdaler, eller

800 riksdaler för en hvar...............rdr 2,400

1 adjunkt, förhöjning från 1,200 till 1,500 riksdaler.....» 300

räkenskapsföraren, förhöjning från 200 till 500 riksdaler ...» 300

protokollsföraren, nytt anslag...............» 150

instruktionssmeden, förhöjning från 900 till 1,200 riksdaler . . » 300

2 drängar, förhöjning från 300 till 450 riksdaler, eller 150 riks daler

för en hvar..................» 300

för byggnadernas underhåll, nytt anslag..........» 1,000

till diverse utgifter, såsom böcker, instrument m. in., förhöjning
från 2,170 till 4,000 riksdaler..........» 1,830

Summa rdr 6,580

Sedan förslag i ärendet, i enlighet med departementschefens hemställan,
aflåtits till Rikets Ständer, beviljade Ständerna de äskade ökningarna
i inrättningens stat, tillhopa 6,580 riksdaler.

Hvad därefter angår veterinärinrättningen i Skara, hade direktionen
för denna inrättning hos Kungl. Maj:t anmält, att inrättningens föreståndare
icke hade någon annan lön åt sig anslagen än den afkastning han
kunde skörda af sitt boställe, som utgjordes af omkring 100 tunnland
jord i åker och äng vid Brogården, samt af er. obetydlig kvarn på landet.
Han måste emellertid ansvara för gårdens särdeles tryckande onera och
ikläda sig husröteansvar för alla till hans ekonomi hörande byggnader.
Andre lektorn hade 1,000 riksdaler riksmynt af statsmedel i lön samt ett
obetydligt hus i Skara och tre åttondelar af ett rusthåll på landet såsom
boställe. Till adjunkten utginge 500 riksdaler af statsmedel i lön, hvarjämte
han hade två rum vid Brogården såsom bostad. Instruktionssmeden
hade 90 riksdaler riksmynt af inrättningens kassa i lön samt därjämte fria
rum vid Brogården.

Att inrättningens förutvarande lärare kunnat bärga sig med dessa
löner, fann direktionen förklarligt endast därigenom, att de, jämte sina
tjänster vid inrättningen, innehaft andra befattningar, af hvilka de hufvudsakligast
haft sin utkomst. Detta förhållande hade emellertid upphört, så
att de dåvarande lärarna odeladt ägnade sin tid och sina krafter åt veterinäryrket.
Då det vore billigt, att medel anvisades till deras bärgning,
hade direktionen anhållit om utverkande, till beredande af löneförbättringar
åt inrättningens lärare, af ett, anslag på ordinarie stat å 3,700 riksdaler

riksmynt, att fördelas sålunda

till föreståndaren....................rdr 2,000

> andre lektorn, tillökning af..............> 1,000

s adjunkten......................» 500

t> instruktionssmeden, i utbyte mot innehafvande lön . . . . » 200

Denna direktionens framställning förordades af sundhetskollegium.
I sitt anförande till statsrådsprotokollet den 14 oktober 1859 yttrade
föredragande departementschefen i detta ärende, att han väl funne det
fullt antagligt, att en löneförbättring vore behöflig för lärarna vid Skara

Framställning
från
bestyrelsen
för landtbruksmötet

i Göteborg
år 1860.

Rikets
Ständers
skrifvelse
»Vs 1863.

veterinärinrättning. Men då denna, ursprungligen genom donation af
enskild man grundade anstalt vore af så väsentligt gagn för kringliggande
ort, att denna skäligen borde bidraga till anstaltens uppehållande, och då
vidare uppgift i handlingarna alldeles saknades såväl angående den inkomst,
som föreståndaren åtnjöte af det åt honom anslagna bostället, som ock
rörande afkomsten af det andre lektorn tilldelade I * 3/s rusthåll, ansåg
departementschefen, att åt Skara veterinärinrättning borde beredas en tillökning
i dess anslag af allenast 2,000 riksdaler riksmynt årligen, att af
Kungl. Maj:t efter direktionens hörande fördelas mellan lärarna.

Den sålunda ifrågasatta anslagsförhöjningen beviljades af Rikets
Ständer.

Vid samma riksdag anvisades af Ständerna ytterligare dels till veterinärinrättningen
i Stockholm ett anslag å 30,000 riksdaler, däraf 13,000
riksdaler till byggnadsarbeten å inrättningen tillhörig tomt, 15,000 riksdaler
till istån dsättande af inrättningens smedja och 2,000 riksdaler till
inköp af glas, apparater och samlingar, dels till veterinärinrättningen i
Skara 19,000 riksdaler till uppförande af ett nytt sjukstall samt ett mindre
»rid- eller raotioneringshus .

Af bestyrelsen för det år 1860 i Göteborg hållna nionde allmänna
svenska landtbruksmötet gjordes hos Kungl. Maj:t en framställning om
vidtagande af åtgärder i syfte att dels veterinärväsendet i allmänhet dels
ock veterinärläroverken måtte ordnas på ett mera tidsenligt sätt. öfver
denna framställning inhämtades utlåtanden af direktionerna för veterinärinrättningarna
i Stockholm och Skara, sundhetskollegium samt landtbruksakademien,
hvarjämte svenska veterinärläkarföreningen till Kungl. Maj:t
inkom med en särskild skrift i ärendet.

I skrifvelse från Rikets Ständer den 28 februari 1863 framställdes

vissa anmärkningar mot det sätt, hvarpå veterinärundervisningen då var

ordnad, och anförde Ständerna i sådant hänseende, att de funnit de
hufvudsakligaste bristerna i afseende å veterinärundervisningen vara följande:
saknaden af samband mellan undervisningsanstalterna i Stockholm
och Skara, det provisoriska i verksamheten vid anstalten i Skara, de
i Skara utexaminerade djurläkarnas obehörighet till beställningar med af -

löning af allmänna medel, det ringa antalet lärare vid de båda anstalterna,
de alltför låga fordringarna på förkunskaper hos eleverna, då de vunne
tillträde till undervisningen, samt brist på tillfälle för eleverna att förvärfva
praktisk öfning i husdjursskötsel.

Rikets Ständer, som förskaffat sig kännedom om de af förenämnda
landtbruksmötes bestyrelse in. fl. i ärendet framställda särskilda förslag,
hade emellertid icke ansett sig böra ingå i någon prölning af samma förslås:
eller af deras företräde sinsemellan. Dock hade Rikets Ständer trott
sig kunna från deras tillvaro hämta stöd för den mening, som hos Rikets
Ständer gjort sig gällande i afseende på behofvet af åtgärders vidtagande
för veterinärväsendets ordnande. Af förslagens innehåll hade Ständerna
äfven funnit ådagalagdt, i huru ringa grad såväl veterinärväsendets som
jordbruksnäringens målsmän inom landet ansåge de dåvarande undervisningsanstalterna
i veterinärkunskapen vara i stånd att tillfredsställa landets
behof.

Från början riktad hufvudsakligen pa danandet åt hästläkare för
armén och företrädesvis omfattande hästvården, hade den veterinära undervisningen,
sådan densamma på statens bekostnad inrättades, erhållit »nästan
ingen anvisning på en bestämmelse för jordbrukets gagn». De medel,
hvarmed man från början försökte på ett provisoriskt sätt upprätta den
nya institutionen, hade ock varit alltför obetydliga. För dess tillfälliga
behof hade väl statsanslag tid efter annan beviljats, men för dess utveckling
kunde föga sägas vara gjordt.

»Under tiden hafva» — yttrades vidare i Ständernas skrivelse —
»landthushållriingens framsteg fortgått med en snabbhet, hvilken säkerligen
icke mången anade vid veterinärinrättningarnas uppkomst, och jordbruket,
hvars idkare kommit till insikt därom, att detsammas framgång beror af
en förbättrad ladugårdsskötsel, har, efter eu lycklig förening med denna
senare, med stora steg framskridit. Det kallar nu till biträde i sin skyndande
utveckling alla de hjälpmedel, vetenskaperna erbjuda; men af dessa
har djurläkarekonsten, ehuru i så hög grad ägnad att gagna nämnda näring,
stannat på sin låga ståndpunkt. Huru långt densamma inom vårt
land blifvit efter, därom vittnar dess målsmäns erkännande, ''att veterinärväsendet
ej har säte och stämma bland andra vetenskapliga institutioner’.

1865—1866
årens riksdag.

1867 års
riksdag.

därom jämväl det förhållande, att på de flesta ställen i riket den olärde
kvacksalfvaren oftare anlitas än den examinerade djurläkaren.»

Att afhjälpa denna brist ansågo Rikets Ständer vara ett oafvisligt
behof, och ehuru uppoffringar från statens sida för detta ändamål till en
början komme att erfordras, borde dock frukterna här om någonsin komma
att ersätta desamma. Då emellertid det maktpåliggande ärendet redan
vore föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet, kunde det synas, som om
någon åtgärd från Ständernas sida för det dåvarande ej påkallades. Till
en dylik åtgärd hade likväl Ständerna trott sig finna anledning dels i det
förhållandet, att sundhetskollegium gjort särskilda underdåniga framställningar
»med anledning af det ökade behofvet af veterinärläkare i förening
med stegrade fordringar på deras insikter», och att redan tillförne eu
kommitté haft uppdrag att utarbeta förslag i hithörande ämnen, utan att
likväl någon reorganisation af större omfattning blifvit frukten däraf, dels
ock däri att, sedan dåmera en stor del af landets jordbrukare vid allmänt
möte uttalat sina önskningar samt veterinärinstitutionernas vårdare jämväl
instämt i begäran om en reorganisation af veterinärväsendet, vidare dröjsmål
därmed syntes böra undvikas.

På grund däraf anhöllo Rikets Ständer, att Kungl. Maj:t täcktes låta
utarbeta och för Ständerna framlägga ett förslag, hvarigenom, i öfverensstämmelse
med tidens fordringar och landets behof, ej mindre undervisningen
i veterinärkunskapen måtte höjas och utvidgas, än äfven djurläkarnas
antal förökas och deras villkor förbättras.

I anledning af särskilda, hos Rikets Ständer väckta motioner beslöto
Ständerna vid 1865—1866 årens riksdag att, för beredande af ökadt tillfälle
till undervisning i behandlingen af nötboskapens sjukdomar, på extra
stat anvisa ett anslag af 3,000 riksdaler till lön för en lärare vid veterinärinrättningen
i Stockholm »med hufvudsaklig befattning af elevernas handledning
i praktisk sjukvård utom inrättningen».

Redan den 13 november 1863 hade emellertid Kungl. Maj:t, med
anledning af Rikets Ständers framställning i skrifvelsen den 28 februari
1863, uppdragit åt särskilda kommitterade att afgifva förslag till full -

ständigt ordnande af veterinärväsendet i riket, och dessa kommitterade
afgåfvo den 24 maj 1865 förslag i ämnet. Öfver förslaget afgaf sundhetskollegium
den 17 maj 1866 infordradt utlåtande, och genom kungl.
proposition (n:r 16) förelädes ärendet 1867 års Riksdag.

1 denna proposition anfördes, att veterinärväsendets bringande i ett
ändamålsenligt skick vore företrädesvis beroende på medel att bilda dugliga
och kunniga veterinärer, och till följd däraf ansåge Kungl. Maj.t
frågan om den veterinära undervisningens ordnande böra sättas i främsta
rummet.

Därvid förekomme först att tillse, huruvida båda de befintliga läroanstalterna
borde bibehållas eller huruvida det borde öfverlämnas åt ett
enda läroverk att bibringa ifrågavarande undervisning.

1 afseende därå hade kommitterade yttrat den åsikten, att en läroanstalt,
belägen i mellersta delen af riket samt försedd med nödiga lär ur -krafter och undervisningsmedel, åtminstone för det dåvarande och älven
för den närmaste framtiden vore tillräcklig för bildande af erforderligt
antal skickliga veterinärer. Då af de två veterinärskolor, som landet ägde,
den i Stockholm genom sitt läge och sill redan vunna utveckling vore
företrädesvis ägnad att utbildas till ett behofvet motsvarande läroverk för
veterinärer, hade äfven ifrågasatts, dels att veterinärinrättningen i Skara
skulle förenas med den i Stockholm, dels att veterinärinrättningen i Skara
skulle alldeles upphöra.

I fråga därom syntes likväl — hette det vidare i den kungl. propositionen
— särskilda omständigheter förefinnas, hvilka i viss man utgjorde
hinder för en sådan anordning.

Veterinärinrättningen i Skara, som till väsentlig del vore byggd på
en enskild donation, hade icke allenast för kringliggande ort utan ock för
landet i öfrigt utöfvat en gagnande verksamhet. Att införlifva denna läroanstalt
med en annan och för sådant ändamål förflytta densamma från
Skara, syntes icke, emot de af donator uppställda villkoren, låta sig göra,
med mindre staten tillika afsade sig fördelarna af donationen. Att åter
åt denna skola öfverlämna att med endast sina egna, redan förut otillräckliga
medel verka för sin uppgift utan vidare bidrag från staten syntes,
med afseende å de fördelar det allmänna hämtat och kunde fortfarande

förvänta af inrättningens verksamhet, vara lika litet önskvärdt, som den
uppoffring staten för det dåvarande finge vidkännas för inrättningens
understödjande kunde anses kännbar. Med bibehållande af de närmare
bestämmelser, som grundade sig ä den ifrågavarande donationen, läte sig
emellertid detta läroverk svårligen organiseras till full öfverensstämmelse
med det veterinära undervisningsväsendet i öfrigt, såframt icke äfven denna
läroanstalt skulle utvidgas till en fullständig veterinärskola, men en dylik
utvidgning ansåg Kungl. Maj:t, under förhandenvarande omständigheter,
icke vara behöflig.

På dessa grunder hade Kungl. Maj:t — som vore sinnad vidtaga
åtgärder på det att denna veterinärinrättning, så vidt ske kunde, måtte
ordnas till likstämmighet med det andra veterinärläroverket — icke ansett
någon förändring för det dåvarande böra ske i de för veterinärinrättningen
i Skara beviljade anslag.

Beträffande kommittérades förslag i öfrigt samt sundhetskollegiets
däröfver afgifna utlåtande anfördes i den kungl. propositionen bland annat
följande.

T afseende å grunderna för undervisningens ordnande vid den fullständiga
veterinära läroanstalten eller veterinärinstitutet hade kommitterade
ansett det dåvarande antalet lärare vid veterinärinrättningen i Stockholm,
nämligen tre professorer och en adjunkt jämte en instruktionssmed, vara
otillräckligt.

För vinnande af eu ändamålsenlig fördelning af läroämnena och med

o O

hänsyn jämväl till behofvet af lärarkrafter, motsvarande det påräkneliga
antalet af elever, hvilka kommitterade antagit komma att uppgå, utom
hofslagarlärlingar, till omkring sextio samtidigt, hade kommitterade hemställt,
att vid institutet måtte anställas fem professorer, af hvilka en tillika,
skulle mot särskildt arfvode vara institutets föreståndare, samt tre adjunkter
och en instruktionssmed. Aflöningen skulle utgöra 4,500 riksdaler för en
hvar af professorerna samt 1,500 riksdaler för en hvar af adjunkterna och
instruktionssmeden, hvartill för alla dessa skulle komma fria bostäder vid
institutet. Af undervisningsämnena, hvilka enligt det för veterinärinrättningen
i Stockholm gällande reglemente icke vore bestämdt fördelade å de

särskilda lärostolarna, skulle vissa tilldelas hvarje professorstjänst. Af
adjunkterna skulle två tillhöra hvar sin af de bada professioner, med hvilka
den kliniska undervisningen förenades, under det att den tredje adjunkten
skulle användas i de läroämnen, där sådant företrädesvis behöfdes.

För antagande af elev hade af kommitterade föreslagits såsom villkor,
att den sökande skulle hafva allagt fullständig examen för afgång från
högre elementarläroverk eller åtminstone för utgång från sjätte klassen å
reallinjen.

Enligt kommittérades förslag skulle lärokurserna, såsom dittills, så
inrättas, att läroämnena för eu hvar af de fyra läsklasser, i hvilka eleverna
borde vara fördelade, kunde medhinnas pa ett år och således fullständig
veterinärbildning, såsom tillförne, förvärfvas under fyra års tid.

För 60 elever af alla årsklasser skulle vid institutet beredas fri
bostad med eldning, möbler och sängkläder, hvarjämte, mot viss betalning,
kosthåll skulle anordnas; dock att till 12 af eleverna kosthåll skulle lämnas
utan afgift, mot förbindelse för dem att under tio år efter sin afgång från
institutet vara disponibla till tjänstgöring under krig såsom militärveterinärer.

Kommitterade hade vidare hemställt, att 1,000 riksdaler skulle anslås
till utdelande af årliga premier åt elever samt att likaledes 1,000 riksdaler
ärligen skulle anvisas såsom understöd till företagande af utrikes resor i
veterinärvetenskapligt ändamål, att tilldelas eu af de skickligaste, från
institutet af gående eleverna.

Beträffande undervisningen i hofbeslagskonst hade kommitterade
föreslagit, att vid institutets smedja fri sådan undervisning skulle lämnas
åt så många lärlingar, som utrymmet medgåfve, samt att åt högst 12
bland dessa skulle vid institutet beredas fri bostad med eldning, sängkläder
och möbler samt fri kosthållning.

Den af kommitterade föreslagna staten för veterinärinstitutet upptog
såsom årliga bestämda anslag en summa af 38,400 riksdaler och såsom
reservations- eller förslagsanslag 17,700 riksdaler, eller tillhopa 56,100
riksdaler. Kommitterades förslag innebar sålunda en höjning med 33,770
riksdaler i det för veterinärinrättningen i Stockholm enligt gällande stat
anvisade anslaget 22,330 riksdaler, däri icke inräknadt den summa, 3,000

3—122716. Löneregler ing skommitténs bet. XXXVI.

riksdaler, Rikets Ständer vid 1865—1866 årens riksdag anvisat till arfvode
åt en lärare vid en ambulatorisk klinik.

Därjämte hade kommitterade ansett, att anslag för en gång å tillhopa
29,000 riksdaler erfordrades för första uppsättningen af åtskilliga
inventarier samt för uppköp af medikamenter och fourage.

I kommitterades förslag hade af sundhetskollegium ifrågasatts åtskilliga
ändringar.

o Ö

Sålunda hade åt kollegiet beträffande en af kommitterade föreslagen
professur i fysik, kemi, botanik, farmakologi, farmaci, farmakodynamik,
toxikologi och recepturkonst anförts, att från denna professur de
tre sistnämnda läroämnena kunde öfverflyttas till annan lärostol och att
undervisningen i de fem förstnämnda — af hvilka flera vore sådana att
eleverna vid inträdet borde äga förberedande kunskaper i desamma — till
följd af sistberörda förhållande koinme att upptaga vida mindre tid än
eljest. Denna lärarplats ansåg kollegiet kunna anförtros åt eu person,
som, då han ej behöfde äga veterinärbildning och således icke vore fullt
jämförlig med professorerna, kunde benämnas lektor och erhålla lön till
belopp af endast 3,000 riksdaler.

Den öfriga lärarpersonalen skulle enligt kollegiets förslag utgöras
af, förutom fyra professorer och en instruktionssmed, två adjunkter till
biträde åt de professorer, som hade klinisk undervisning.

Förmånen af fri bostad vid institutet syntes kollegiet böra i främsta
rummet förbehållas föreståndaren och de båda adjunkterna, hvilka alltid
borde vara att anträffa vid institutet, och, om utrymmet medgåfve, äfven
beredas instruktionssmeden eller någon af de professorer, hvilka komme
att handhafva klinisk undervisning.

För inträde såsom elev vid läroverket borde, enligt kollegiets mening,
erfordras att hafva aflagt afgångsexamen till universitet; dock skulle under
de tre första åren af läroanstaltens verksamhet kunna till elever antagas
äfven ynglingar, som genomgått sjätte klassen af högre elementarläroverk
eller visade sig äga däremot svarande kunskaper.

Den af kommitterade föreslagna interneringen af eleverna ansåg
sundhetskollegium icke medföra fördelar, som motsvarade därmed förenade

dryga kostnader. Kollegiet liade därför icke funnit skäl att biträda förslaget
därom eller angående fritt kosthall för visst antal frielever utan
hemställde, att understöd måtte i stället beredas på det sätt, att den
summa, som dittills varit anslagen till underhåll för 16 frielever, 2,880
riksdaler, ökades till 4,000 riksdaler, att tilldelas elever, som genom flit
och skicklighet gjort sig däraf förtjänta. Vid bifall till denna hemställan
ansågs ock förslaget om ett särskild! anslag till premier kunna förfalla.

Sundhetskollegium ansåg ej heller anledning förefinnas att tillstyrka
bifall till förslaget om fri bostad och kosthåll åt hofslagarlärlingar.

Vid sitt utlåtande hade kollegiet fogat förslag till årlig utgiftsstat
för institutet, slutande på en summa af 40,250 riksdaler.

På de af sundhetskollegium andragna skäl ansåg Kungl. Maj:t, att
en af de högre lärarplatserna kunde anförtros åt en lektor, försedd med
något ringare löneförmåner än professorerna, samt att åtminstone under
den närmaste framtiden den af kommitterade föreslagna tredje adjunkten
kunde undvaras.

För undervisningens behöriga bedrifvande vid institutet fann Kungl.
Maj rf. det vara erforderligt, att där anställdes fyra professorer, en lektor,
två adjunkter och en instruktionssmed, aflönade med de af kommitterade
och sundhetskollegium föreslagna belopp. Därjämte syntes den bland professorerna,
som innehade föreståndarbefattningen, samt de bägge adjunkterna
och instruktionssmeden äfven böra förses med kostnadsfria bostäder
vid institutet.

Att därutöfver utsträcka sistnämnda förmån i vidare måtto, än som
vore beroende af de erforderliga nybyggnadernas inrättning och utrymme
i öfrigt, ansåg Kungl. Maj:t hvarken vara för läroanstalten och undervisningen
behöfligt eller i anseende till kostnaderna förenligt med nödig
sparsamhet.

Likaledes fann Kungl. Maj:t sig icke böra föreslå beviljande af de
anslag, som stode i sammanhang med förslaget om elevernas internering
vid institutet jämte fritt kosthåll för elever och lärlingar samt fri bostad
för dessa senare. Däremot ansåg Kungl. Maj:t det vara synnerligen önskvärd
t, att understöd måtte beredas flitiga och ordentliga elever medelst
ett tillräckligt anslag till stipendier.

Då det — yttrades vidare i propositionen — på skäl, som af
kommitterade blifvit anförda, vore af väsentlig vikt för ej mindre veterinärstudiets
förkofran än höjande af veterinärernas anseende och ställning
i samhället, att de elever, som vid institutet skulle utbildas till veterinärer,
besutte nödiga förstudier och försvarliga kunskaper inom det humanistiska
området, ansåg Kungl. Maj:t det böra såsom villkor för elevers inträde
vid institutet bestämmas, att sökandena genomgått sjätte klassen af fullständigt
läroverk, hvarvid dock syntes böra lämnas inträdessökandena rättighet
att på annat sätt ådagalägga, att de inhämtat motsvarande kunskapsmått.

Kungl. Maj:t fann kommitterades förslag om undervisningens ordnande
till eu fyraårig lärokurs välgrundadt, men ansåg sig icke böra för
det dåvarande göra framställning om något särskild t årligt anslag till resestipendier
för afgående elever.

På angifna grunder ocli med afseende jämväl å behofvet af medel
till aflönande åt extra lärare samt af tjänstemän och betjäning vid institutets
ekonomiska förvaltning, till vidmakthållande af institutets by
nader, äfvensom till uppköp och underhåll af inventarier, undervisnings
materiel, vedbrand, ljus in. in. fann Kungl. Maj:t de årliga kostnader,
hvilka måste påräknas för institutets tillbörliga verksamhet, vara följande:

................rdr 18,000

0*0*-

bö

löner

arfvode

4 professorer,

Föreståndaren

1 lektor, lön ....

2 adjunkter, löner . .

Instruktionssmeden, lön
Kamreraren, arfvode .

Sekreteraren, arfvode .

Aflöning åt betjänte

Arfvoden åt extra lärare................

Stipendier åt elever...................

Byggnaders underhåll..................

Diverse utgifter: böcker, skrifmaterialier, instrumenter, arbetshästars
och inventariers anskaffande och underhåll, ved, ljus,
onera in. m............ . . .

500

3,000

3.000

1,500

2.000

400

2,000

1,000

4.000

1.000

» 5,000

eller tillhopa rdr 41,400

Kungl. Maj:t föreslog Riksdagen att för ett veterinärinstitut i Stockholm
bevilja, utöfver till veterinärinrättningen i Stockholm med 22,330
riksdaler utgående ordinarie anslag, ett sammanlagdt belopp af 19,070
riksdaler, däruti inberäknad den vid 1865—1866 årens riksdag för den
ambulatoriska kliniken vid veterinärinrättningen i Stockholm å extra stat
beviljade summa 3,000 riksdaler.

För nybyggnader vid det föreslagna veterinärinstitutet äskade Kungl.
Maj:t ett anslag å extra stat, hvarjämte Kungl. Maj:t föreslog visst utbyte
och försäljning af tomter.

Uti skrivelse den 8 maj 1867 (n:r 65) anmälde Riksdagen, att den
på anförda skäl ansett sig icke för det dåvarande böra bifalla Kungl.
Maj:ts förslag, såvidt det afsåg ifrågasatt utbyte af tomter och anslag för
påbörjande af byggnad för veterinärinstitutet.

Vidkommande åter planen för den veterinära undervisningens ordnande
hade Riksdagen icke haft något att erinra mot det af Kungl. Maj:t
framlagda förslaget.

I likhet med Kungl. Maj:t ansåg Riksdagen endast den professor,
som skulle innehafva föreståndarbefattningen, samt de bägge adjunkterna
och instruktionssmeden böra äga rätt till kostnadsfria bostäder vid institutet.
I följd däraf fann Riksdagen de två professorer, som utom föreståndaren
för det dåvarande åtnjöte fria husrum, böra därför vidkännas
afdrag å lönen med 500 riksdaler årligen.

Med hänseende i öfrigt till den inskränkning i institutets verksamhet,
som tills vidare måste blifva eu följd af bristen på tillräckligt utrymme,
hade Riksdagen beslutit följande utgiftsstat för institutet:

1 professor, föreståndare, lön...............rdr 4,500

» arfvode...................» 500

1 » lön....................» 4,500

2 professorer, löner å 4,000 rdr (så länge de åtnjuta fria hus -

rum)

» 8,000
» 3,000

1,500
» 1,500

1 lektor, lön .....

1 adjunkt, lön . . . .
instruktionssmeden, lön

kamreraren, arfvode...................rdr 1,000

sekreteraren, arfvode................... 300

aflöning åt betjänte...................» 1,500

stipendier åt elever...................» 4,000

byggnaders underhåll................... 1,000

diverse utgifter.....................» 4,000

tillsammans rdr 35,300

För tillämpning af denna utgiftsstat höjdes anslaget för veterinärinrättningarna
i riket (då utgörande till veterinärinrättningen i Stockholm
22,330 och till veterinärinrättningen i Skara 4,100 riksdaler, tillhopa
26,430 riksdaler) med 12,970 riksdaler eller till 39,400 riksdaler samt
uppfördes under rubrik »veterinärundervisningen».

Riksdagen anhöll därjämte, att Kungl. Maj:t måtte låta närmare
undersöka och utreda, huruvida icke veterinärinstitutet, till besparing i
kostnaderna, skulle kunna utan väsentliga olägenheter förläggas till någon
plats vid hufvudstadens gräns, eller om icke, i annan händelse, institutet
skulle, utan tomtbyte, kunna på ett ändamålsenligt sätt anordnas å den
dåvarande lokalen genom utvidgande och förändring af där befintliga byggnader,
samt att Kungl. Maj:t ville låta i dessa hänseenden uppgöra alternativa
kostnadsförslag.

24/6 Den 24 maj 1867 utfärdade Kungl. Maj :t reglemente för veterinär 1867

för ve-. . *{ J ö

terinärinsti-institutet i Stockholm (svensk författningssamling n:r 35). Däri föreU
*holm. skrefs bland annat, att för inträde såsom elev vid institutet fordrades att

hafva, aflagt sådan examen, som berättigade till inskrifning såsom studerande
vid universitet; dock skulle under de tre första åren efter det
reglementet fullständigt trädt i verkställighet kunna till elever antagas äfven
ynglingar, som genomgått sjätte klassen af högre elementarläroverk eller
styrkte sig äga motsvarande kunskaper.

Veterinänn- Vid 1873 års riksdag gjorde Kungl. Maj:t framställning i fråga om

rättningen i „ _ . . . . .

Skara, förhöj dt anslag till veterinärinrättningen i Skara för densammas utvidonino1873-1885.
" ö

till ett fullständigt veterinärläroverk. Framställningen blef emellertid af
Riksdagen afslagen.

Icke heller en af Kungl. Maj:t vid 1874 års riksdag gjord framställning
om höjning af anslaget till veterinärinrättningen i Skara för tillämpning
af ny utgiftstat m. m. vann Riksdagens bifall.

Sedan Kungl. Maj:t vid 1875 års riksdag framlagt förslag till ny
utgiftsstat för »veterinärläroverket» i Skara, anvisade Riksdagen, med godkännande
af berörda förslag till utgiftsstat, på extra stat för år 1876
12,900 kronor. Enahanda belopp anvisades sedermera för hvart och ett
af åren 1877 — 1886.

En af Kungl. Maj:t till 1878 års Riksdag gjord framställning om
inrättningens ombildande till ett fullständigt veterinärinstitut blef däremot
af Riksdagen afslagen.

För uppförande af nya byggnader för veterinärinstitutet i Stockholm
hade Kungl. Maj:t gjort särskilda framställningar vid 1873 och 1874 årens
riksdagar; men dessa framställningar blefvo af Riksdagen afslagna.

Vid 1875 års riksdag blef slutligen, efter framställning af Kungl.
Mäj:t, beviljadt ett belopp af 498,324 kronor för uppförande af nya byggnader
för veterinärinstitutet på tomterna n:r 11, 12 och delar af n:r 3
och 4 i kvarteret Vedbäraren samt där bakom liggande delar af lägenheten
Djursborg och Ladugårdsgärdet. Därjämte medgafs, att veterinärinstitutets
dåvarande tomter med där befintliga byggnader finge, när institutet
blifvit förflyttadt till sin nya lokal, försäljas å offentlig auktion
och den behållna köpeskillingen därför aflämnas till riksgäldskontoret.

Till dyrtidstillägg för lärare och kamreraren vid veterinärinstitutet i
Stockholm hade Riksdagen för hvart och ett af åren 1875—-1879 anvisat
ett belopp af 4,800 kronor.

I sammanhang med frågan om institutets inflyttning i de nya lokalerna
ingaf direktionen för institutet med underdånig skrivelse den 18
september 1878 förslag till ändring i institutets då gällande stat. Detta
förslag afsåg dels en förbättring af lärarnas aflöningsförmåner och dels en
höjning af anslag för andra ändamål.

Veterinärinstitntet
i
Stockholm.
1873-1878.

1879 års
riksdag.
Ny stat för
veterinärinstitutet
i
Stockholm
in. in.

Vid ärendets föredragning inför Kung]. Maj:t den 8 januari 1879
yttrade vederbörande departementschef bland annat följande.

Enligt den år 1867 fastställda staten uppburo två professorer vid institutet
hvardera 4,500 kronor i lön; två andra professorer uppburo 4,000 kronor
i lön, »så länge de åtnjuta fria husrum». Sedermera hade dyrtidstillägg
blifvit beviljade med 900 kronor åt de förra och 800 kronor åt de senare.

För alla dessa professorer, af hvilka ingen mer än föreståndaren
kunde få bostad i institutets nya lokaler,
af 6,000 kronor.

Vid detta förslag ansåg departementschefen först böra iakttagas, att
den vid löneregleringar i allmänhet under de närmast föregående åren
gjorda fördelningen i lön och tjänstgöringspenningar äfven i detta fall
måtte varda tillämpad.

Själfva aflöningsbeloppen, som voro föreslagna till likhet med hvad
professorerna vid karolinska institutet och tekniska högskolan åtnjöto,
syntes departementschefen visserligen icke vara för höga; dock ville han,
i öfverensstämmelse med hvad han förut vid fråga om lönereglering för
gymnastiska centralinstitutet anfört, äfven i afseende å veterinärinstitutet
göra den anmärkning, att det ej syntes vara obilligt, om professorerna vid
veterinärinstitutet under de första åren af sin tjänstgöring åtnjöte en något
lägre aflöning än professorerna vid karolinska institutet och tekniska högskolan,
af det skäl att deras föregående studiebana, i allmänhet kråfde
något mindre tid och kostnad än de sistnämndas.

På grund däraf och med hänsyn jämväl i öfrigt till hvad rörande
tekniska högskolan vore stadgadt och om gymnastiska centralinstitutet
blifvit hemställdt, ansåg departementschefen det af direktionen uppgjorda
förslaget i denna del kunna sålunda jämkas, att aflöningen för professorerna
vid veterinärinstitutet skulle utgå i lön och tjänstgöringspenningar, samt
att lönen för hvar och en af dem skulle bestämmas till 3,500 kronor, som
efter 5 års tjänstgöring skulle kunna höjas med 500 kronor, och tjänstgöringspenningarna
fastställas till 2,000 kronor.

Den af professorerna, som förordnades att vara institutets föreståndare,
skulle såsom dittills varit fallet åtnjuta fri bostad och ett årligt
arfvode af 500 kronor.

För en lektor, som för det dåvarande uppbar 3,000 kronor såsom
lön och 600 kronor såsom dyrtid stillägg, hade direktionen föreslagit en
lön af 4,000 kronor.

Afven mot detta belopp såsom slutresultat hade departementschefen
ingenting att invända; men, om professorernas löneförmåner under de
första åren af deras tjänstetid sattes något lägre än hvad de sedermera
skulle blifva, syntes samma förfarande böra iakttagas med lektorn.

Då emellertid lektorn, hvilkens hufvudsakliga undervisningsskyldighet
omfattade sådana läroämnen, som icke motsvarades af dem som tillhörde
någon af professorerna, följaktligen icke kunde i regeln antagas
varda befordrad till professor, ansåg departementschefen det vara billigt,
att förhållandet mellan lön och tjänstgöringspenningar för honom bestämdes
så, att han, om han kvarstannade i denna tjänst, på ålderdomen
finge komma i åtnjutande af eu pension, som icke blefve alltför otillräcklig.

Af dessa skäl fann departementschefen lektorns lön höra bestämmas
till 2,500 kronor, som efter fem års tjänstgöring ökades med 500 kronor,
och tjänstgöringspenningarna till 1,000 kronor.

För en adjunkt och en instruktionssmed, hvilka för det dåvarande
åtnjöto hvardera 1,500 kronor i lön och 300 kronor i dyrtidstillägg, hade
direktionen föreslagit löner å 2,500 kronor. Då dessa bägge lärare enligt
reglementet förordnades för viss tid, ansåg departementschefen den föreslagna
aflöningen böra åt dem anslås såsom arfvode.

Till arfvode åt en kamrerare, som då under samma titel uppbar

1,000 kronor, med dyrtidstillägg af 200 kronor, hade direktionen föreslagit
1,500 kronor, samt tit, sekreteraren 500 kronor i stället för 300,
som han dittills åtnjutit. Mot dessa summor hade departementschefen
icke funnit skäl att göra någon anmärkning.

I afiöning till en bibliotekarie hade direktionen föreslagit ett belopp
af 500 kronor. Som emellertid bibliotekariebefattningens skötande syntes
icke komma att fordra mer tid och omsorg, än att den kunde, såsom dittills
varit fallet, bestridas af någon bland lärarna, ansåg departementschefen
det ifrågasatta arfvodet kunna minskas till 300 kronor.

4—122716. Löneregleringskommitténs bet. XXXVI.

För elevernas undervisning i ridkonsten fann departementschefen ett
belopp af 800 kronor böra uppföras i staten.

Till aflöning åt betjänte voro då anslagna 1,500 kronor. Direktionen
bade hemställt, att detta anslag måtte fördubblas, så att eu vaktmästare,
som tillika skulle vara laboratoriedräng, en anatomivaktmästare,
två stalldrängar och en portvakt kunde aflönas med 600 kronor hvardera.
Departementschefen ansåg det begärda beloppet böra anslås i en summa,
att af direktionen fördelas.

Till stipendier åt elever skulle såsom dittills utgå 4,0<>0 kronor, och
till byggnaders och stängsels underhåll ansåg departementschefen kräfvas
ett belopp af 1,000 kronor.

Under titeln »diverse utgifter» voro i dittills gällande stat uppförda

4,000 kronor. Enligt departementschefens mening borde ifrågavarande
utgiftspost sättas till 8,000 kronor.

Det af departementschefen framlagda förslaget till stat slutade på
en summa af 50,100 kronor.

I enlighet med departementschefens hemställan föreslog Kungl. Maj:t
i statsverkspropositionen vid 1879 års riksdag, att Riksdagen måtte, med
godkännande af nyssberörda skitförslag, för dess tillämpning bevilja 14,800
kronor såsom förhöjning i veterinärinstitutets ordinarie anslag, äfvensom
medgifva, att villkoren för vederbörande löntagares skyldighet att vid
tjänstledighet afstå tjänstgöringspenningar till vikarie finge bestämmas al
Kungl. Maj:t.

Därjämte föreslog Kungl. Maj:t, att professorerna och lektorn vid
institutet måtte äga rätt att, då de uppnått 65 års ålder, och, hvad lektorn
beträffade, då han i 20 år tjänstgjort vid institutet, efter afskedstagandet
från tjänsten uppbära pension å allmänna indragningsstaten med det belopp,
hvartill lönen uppginge.

Uti skrivelse den 19 maj 1879 n:r 47 anförde Riksdagen, att den
af Kungl. Maj:t framlagda staten för veterinärinstitutet icke i allo vunnit
Riksdagens godkännande; utan hade Riksdagen ansett densamma böra i
vissa hänseenden ändras, hvarigenom slutsumman i ej oväsentlig mån
nedbringats.

Hvad först anginge professorernas aflöning, hade densamma af enahanda
skäl som uti samma skrivelse blifvit anförda i fråtra om öfverlärarna
vid gymnastiska centralinstitutet, synts Riksdagen kunna minskas
med 500 kronor å tjänstgöringspenningarna och alltså fastställas till lön

3,500 kronor och tjänstgöringspenningar 1,500 kronor, med rätt till ett
ålderstillägg å 500 kronor.1

Vidare ansåg Riksdagen något särskildt arfvode till föreståndaren
för veterinärinstitutet ej etter löneregleringen vara erforderligt, utan denne
kunna anses vara tillräckligt godtgjord, därest honom tillerkändes, förutom
den bestämda aflöningen såsom professor, rätt till åtnjutande af fri
bostad. Han komme nämligen i allt fall i eu något fördelaktigare ställning
än föreståndaren för gymnastiska centralinstitutet, hvilken visserligen
erhölle ett särskildt arfvode ä 400 kronor, men däremot för åtnjutandet
af fri bostad finge vidkännas afdrag å lönen till belopp af 600
kronor.

Den föreslagna höjningen från 1,500 till 2,500 kronor i arfvoden
till en hvar af adjunkten och instruktionssmeden hade synts Riksdagen
väl betydlig; och dessa båda arfvoden hade funnits lämpligen kunna bestämmas
till 2,000 kronor hvartdera, hvarigenom innehafvarna af ifrågavarande
befattningar, hvilka för det dåvarande med dyrtidstillägg åtnjöte
1,800 kronor, likväl komme att erhålla 200 kronors tillökning i aflöningen.

1 Det åberopade yttrandet beträffande öfverlärarna vid gymnastiska centralinstitutet
var af följande lydelse.

»Vidare har Riksdagen icke kunnat undgå att finna den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna
skillnaden mellan öfverlärarnas löner och dem, som åtnjutas af professorerna vid karolinska
institutet och vid tekniska högskolan, nog ringa. Denna skillnad består, på sätt ofvan
är omförmäldt, blott, däruti att aflöningen för dessa öfverlärare skulle under de 5 första
tjänståren utgå med 500 kronor lägre belopp än för bemälda professorer. På grund af de
utaf Eders Kungl. Maj:t till stöd för den sålunda föreslagna skillnaden i aflöningen åberopade
väsentligt lägre kompetensvillkoren för lärarbefattning vid gymnastiska centralinstitutet än vid
de nyssnämuda läroanstalterna, har Riksdagen ansett berörda skillnad böra i någon mån utsträckas
och anordnas så, att densamma må komma att förefinnas ej blott för en viss kortare
tid, utan för hela tjänstetiden. Detta mål torde lämpligast kunna vinnas på sådant sätt, att,
förutom det att den föreslagna bestämmelsen om en del af lönens utgående i form af ålderstillägg
bibehålies, tjänstgöringspenningarna för en hvar af öfverlärarna fastställas till 1,500
kronor i stället för af Eders Kungl. Maj:t föreslagna 2,000 kronor.»

1886 års
riksdag.

Kamrerarens och sekreterarens arfVoden ansåg Riksdagen kunna bibehållas
vid de belopp, hvanned de för det dåvarande utginge, eller för
den förre med inbegripande af dyrtidstillägg 1,200 kronor och för den
senare 800 kronor, helst hinder icke syntes möta för att dessa båda befattningar
innehades af samma person.

Till aflöning åt betjänte, yttrade Riksdagen vidare, vore enligt da
gällande stat anslagna 1,500 kronor, hvilket belopp vore föreslaget att
fördubblas, på det att en vaktmästare, som tillika skulle vara laboratoriedräng,
en anatomivaktmästare, två stalldrängar och en portvakt skulle
kunna aflönas med 600 kronor hvardera. Vissa af dessa befattningar
syntes emellertid Riksdagen utan olägenhet kunna sammanslås; och i allt
fall borde icke aflöningen behöfva bestämmas så hög som beräknats,
hvadan Riksdagen ansett ett belopp af 2,000 kronor blifva för ändamålet
tillräckligt.

Anslaget till diverse utgifter, hvilket föreslagits skola höjas från

4,000 till 8,000 kronor, ansåg Riksdagen kunna med hänsyn till inkomsten
från institutets smedja bestämmas till 6,000 kronor.

I öfrigt hade den föreslagna staten icke gifvit anledning till någon

erinran.

Genom de af Riksdagen vidtagna ändringarna hade den nya statens

slutsumma nedbragts till 43,100 kronor. ^

Med godkännande af den sålunda förändrade staten beviljade Riks
dagen för dess tillämpning en tillökning i institutets ordinarie anslag med
7,800 kronor. Tillika medgaf Riksdagen, att villkoren för vederbörande
löntagares skyldighet att vid tjänstledighet afstå de i aflöningen ingående
tjänstgöringspenningar till vikarie finge af Kungl. Maj:t bestämmas, dock
så att statsverket icke betungades med särskilda utgifter för tjänsternas
behöriga uppehållande.

Därjämte tillerkände Riksdagen (enligt skrifvelse den 19 maj 1879
n:r 48) professorer och lektor vid institutet pensionsrätt i enlighet med
de af Kungl. Maj:t föreslagna grunderna,

Med anledning af framställning från Kungl. Maj:t till 1886 års
Riksdag och en inom Riksdagen väckt motion fattade Riksdagen beslut

dels angående ombildande af veterinärinrättningen i Skara till en fullständig
hofbeslagsskola för utbildande af civila och militära hofbeslagare,
dels om underhållande fortfarande af en sjukvårdsanstalt därstädes för
husdjur, hvarest lämplig praktisk undervisning i behandling af enklare
åkommor hos husdjuren lämnades åt dem, som ville begagna sig däraf,
dels om användande af vissa inkomster till inrättningens underhåll och
dels om anvisande på extra stat af visst, nedsatt belopp för år 1887 till
undervisningens uppehållande. Därjämte anhöll Riksdagen, att kungl.
Maj:t ville taga under öfvervägande, huruvida icke etter veterinärinrättningens
i Skara ombildande de lör inträde vid veterinärinstiiutet i Stockholm
fastställda inträdesfordringar skulle kunna sättas lägre än till aflagd
fullständig mogenhetsexamen (jfr Riksdagens skrivelse n:r 45 år 1886).

Efter det vid 1887 års riksdag anslaget på extra stat för uppehållande
af undervisningen vid veterinärinrättningen i Skara blifvit ytterligare
nedsatt, godkändes, för tillämpning af det beslut Riksdagen år 1886
fattat rörande nämnda veterinärinrättning, vid 1888 års riksdag ny stat
för inrättningen slutande å en summa af 6,800 kronor och afsedd att
tillämpas från och med den 1 juli 1889. I sammanhang därmed nedsattes
det ordinarie anslaget till ifrågavarande veterinärinrättning från
4,100 till 1,400 kronor, hvar jämte till uppehållande af inrättningens
verksamhet under år 1889 på extra stat anvisades ett belopp af 4,950
kronor.

Vid samma riksdag höjdes ordinarie anslaget till veterinärinstitutet
i Stockholm med 1,000 kronor för ökning af anslagsposten: byggnaders
och stängsels underhåll till 2,1)00 kronor. (Se skrifvelse n:r 64 år 1888.)

Vid 1889 års riksdag blef veterinärinstitutets ordinarie anslag ytterligare
höjdt, i det att anslaget till diverse utgifter ökades med 5,000
kronor eller till 11,000 kronor.

Jämlikt beslut vid 1892 års riksdag höjdes staten för veterinärinstitutet
med 1,000 kronor för ökning af anslaget till byggnaders och
stängsels underhåll till 3,000 kronor.

1888 års
riksdag.

1889 års
riksdag.

1892 års
riksdag.

1893 års Uti statsverkspropositionen vid 1893 års riksdag föreslog Kungl.

t tisdag. ordinarie anslaget till veterinärinstitutet i Stockholm måtte ökas

från 50,100 till 56,100 kronor, eller med 6,000 kronor, däraf till aflöning
åt en professor i histologi, patologisk anatomi och bakteriologi 5,000
kronor, att utgå med 3,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor såsom
tjänstgöringspenningar, samt till anskaffande af undervisningsmateriel för
ifrågavarande professur 1,000 kronor. Därjämte föreslog Kungl. Maj:t,
att lönen för innehafvaren af denna befattning måtte, i likhet med hvad
som gällde för de dåvarande professorerna vid institutet, kunna efter fem
års tjänstetid höjas med 500 kronor.

Hvad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit, blef ock af Riksdagen bifallet.
(Skrifvelse den 6 maj 1893, n:r 41.)

1895 års Det å institutets stat uppförda anslaget till betjänings aflönande

,iksdag. jlöjjeg yp| 1895 års riksdag med 1,000 kronor till 3,000 kronor.

Genom kungl. bref den 10 juni 1898 anbefalldes direktionen för
veterinärinstitutet i Stockholm att inkomma med förslag till ny stadga
för institutet.

Med underdånig skrifvelse den 6 december 1900 afgaf direktionen
förslag i berörda hänseende äfvensom förslag till ny stat för institutet, i
sammanhang hvarmed direktionen hemställde om beredande af ett byggnadsanslag
för att skaffa institutet bättre lokaler.

Sedan yttranden inhämtats öfver dessa förslag, öfverlämnades handlingarna
i ärendet till löneregleringskommittén med skrifvelse från vederbörande
statsdepartement den 19 november 1902, samtidigt med det utlåtande,
som inkommit från direktionen i anledning af kungl. cirkuläret
den 25 oktober 1901 angående utredning rörande behofvet af ändringar
i de för vederbörande ämbetsverk och myndigheter gällande lönestater. I

1901 och 1905
årens riksdagar.

I underdånig skrifvelse den 10 oktober 1903 anförde emellertid
direktionen, att åtskilliga önskemål rörande lärare och tjänstepersonal vid

institutet vore så trängande, att direktionen ansåge dem icke kunna, i afvaktan
på en blifvande lönereglering, längre skjutas åt sidan utan allvarsamt
men för institutet. I samma skrivelse gjorde direktionen äfven
hemställan om beredande af anslag för utvidgning af en bostadslokal
vid institutet.

I anledning af framställning af Kungl. Maj:t anvisade 1904 års Riksdag
på extra stat för år 1905 dels för anställande vid veterinärinstitutet af
ett biträde vid den patologiskt-anatomiska och bakteriologiska afdelningen

2,000 kronor, en adjunkt vid den ambulatoriska kliniken med den undervisningsskvldighet
därjämte, som af direktionen för institutet honom ålades,

3,500 kronor, däraf 2,500 kronor skulle betraktas såsom lön och 1,000
kronor såsom tjänstgöringspenningar, en port- och telefonvakt 800 kronor
samt en nattvakt 900 kronor eller tillhopa 7,200 kronor, dels och för utvidgning
af portvaktsstugan vid institutet 3,000 kronor.

Nyssnämnda anslag å 7,200 kronor anvisades äfven på extra stat
för år 1906.

Vid 1906 års riksdag höjdes sistberörda anslag till 8,600 kronor
eller med 1,400 kronor, hvaraf 500 kronor skulle utgå såsom ökning i
aflöningen till biträdet vid den patologiskt-anatomiska och bakteriologiska
afdelningen samt H00 kronor användas till aflönande af en laboratorietjänare
vid samma afdelning.

I proposition n:r 111 vid samma riksdag gjorde Kungl. Maj:t framställning
angående uppförande af nya byggnader för veterinärinstitutet m. m.

Enär hvad som förekommit vid den förberedande behandlingen af
denna byggnadsfråga synts kommittén i åtskilliga delar vara af betydelse
vid bedömandet af nu föreliggande förslag om ändringar i institutets
stat, har kommittén ansett sig böra i en särskild afdelning af detta betänkande
lämna en något utförligare redogörelse för frågan om tillkomsten
af institutets nuvarande byggnader och deras tilltänkta användning.

1906 års
riksdag.

Birektionens
strifirelse
•/» 1903.

Tillkomsten af veterinär institutets nuvarande
byggnader in. in.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 februari 1903 anförde direktionen
för veterinärinstitutet, bland annat, att den ansett sig böra åvägabringa
utredning angående institutets förflyttning till annan plats inom
hufvudstaden samt därvid sökt vinna klarhet beträffande de kraf, man
kunde ställa på en ökning af institutets lokaler därhän, att de skulle kunna
anses både tidsenligt ordnade och lämpade att äfven för framtiden på ett,
tillfredsställande sätt fylla sitt ändamål.

Direktionen hade då kommit till den öfvertygelsen, att detta svårligen
läte sig åvägabringas på annat sätt än genom en fullständig nybyggnad
af institutet. Det kunde visserligen, yttrade direktionen vidare,
synas egendomligt, att institutet, som blifvit nybyggdt för blott 23 år
sedan, redan befunnes i skilda afseenden så olämpligt för sitt ändamål.
Det dåvarande etablissemanget kunde emellertid anses redan från början
hafva varit i väsentlig grad för litet tilltaget med afseende på utrymme
och antal lokaler, delvis -beroende på en rätt betydande reducering af det
utaf sakkunniga personer utarbetade ursprungliga förslaget; dessutom hade
etablissemanget kommit till stånd på eu tid, då en del grenar af veterinärvetenskapen,
som under de senaste årtiondena nått en förut icke anad utveckling,
ännu endast i jämförelsevis obetydlig grad hunnit göra sig gällande.

Sålunda hade den tiden ännu ingen själfständig lärarbefattning
funnits i de dåmera så maktpåliggande ämnena patologisk anatomi och
bakteriologi, och på grund däraf hade man vid det dåvarande institutets
uppförande icke sörjt för några lokaler för denna afdelning, utan måst
tillgripa den i öfrigt långt ifrån lämpliga nödfallsutvägen att upplåta en

af föreläsningssalarna till laboratorium för bakteriologi. Därmed hade
dessutom följt en del svårigheter att ordna föreläsningarna på de öfriga
af delningarna på sådant sätt, att den återstående föreläsningssalen
varit för dem (med undantag af den anatomiska afdelningen, som hade
sin egen föreläsningssal) till fyllest. Men äfven därförutom saknades en
del lokaler för den bakteriologiska afdelningen, bland annat stallar för
försöksdjur in. m. Obduktionssalen var betydligt för liten och intet exenterationsrum
fanns att tillgå.

Äfven den kemiska afdelningen saknade utrymme: själfva elevlaboratoriet.
var för litet; fysikaliskt och farmakologiskt laboratorium, sköljningsrum,
lämpligt rum för tillredande och förvarande af en del reagenser,
laboratorium för lektorn, vågrum m. m. saknades.

Hy gieniska afdelningen var så godt som totalt i saknad af lokaler:
där fattades museum, väntrum för besökande vid mottagningen på den
ambulatoriska kliniken, laboratorium in. m., hvarjämte för den till denna
afdelning hörande undervisningen i husdj ursskötsel m. in. var ur flera synpunkter
i hög grad önskvärdt, om en ladugård funnes inom institutet,
äfven om det blott vore eu mindre sådan, som rymde ett tiotal djur.

På den anatomiska och fysiologiska afdelningen funnos likaledes
en mängd defekter; fysiologiskt laboratorium, afklädningsrum för elever,
rum för försöksdjur m. m. saknades, och anatomisalen hade tidtals visat
sig vara för liten.

I den kirurgiska afdelningen fanns icke rum för uppvisning och
undersökning af sjuka djur, så att polikliniken måst försiggå under bar
himmel, oberoende af väderleken, en anordning som särskildt vintertiden
måste i vårt kalla klimat anses synnerligen olämplig och menligt inverka
på undervisningens bedrifvande.

Vidare voro stallarna föråldrade och som sjukstallar olämpliga, operationssalen
för liten och därjämte mörk, hvarförutoin, då operationssal för
mindre husdjur saknades, samma lokal måste användas för operationer å
alla de olika husdj ursslagen, kvilket äfven visat sig särdeles olämpligt och
menligt inverkat på undervisningen, enär dessa kliniker samtidigt påginge,
men sköttes af olika afdelningschefer, och dessutom operationssalar för

5—122716. Lönereglering skommitténs bet. XXXVI.

större och mindre husdjur måste vara väsentligt olika inredda. Det farms
icke ens ett rum åt cheferna för klinikerna, utan hade toaletten efter operationerna
måst verkställas i stallet eller i själfva operationssalen, och för
eleverna hade en box i stallet inredts till afklädnings- och toalettrum.
Vidare hade såväl denna afdelning som den hygieniska och den medicinska
måst af brist på lokaler inhysa sina samlingar i ett gemensamt, för detta
ändamål alldeles för litet rum.

Den medicinska afdelningen, som afsåg både större och mindre
husdjur, var i saknad af mottagnings- och undersökningsrum för större
djur, rum för klinikchefen, operationssal för mindre djur samt laboratorier.
Till jämförelse härmed anförde direktionen, att i det nyinredda
institutet i Stuttgart funnos ej mindre än 3 laboratorier på motsvarande
afdelning. Vidare saknades här museum, badrum för mindre husdjur
(nödvändigt för behandling af en del af hundens hudsjukdomar), toalettrum
för de tjänstgörande eleverna m. in., hvarjämte de lokaler, som
funnos för mottagning af mindre husdjur, voro långt ifrån till fyllest.

En medikamentsförrådsafdelning saknades likaledes, och afdelningen
för köttkontroll, som dock kräfde sitt särskilda museum med flera lokaler,
hade icke ett enda rum till sitt förfogande. Äfven hofbeslagssinedjan
saknade lokaler för undervisningen, föreläsningssal, rum för samlingar,
afklädningsrum, bostad för smederna m. m., hvarjämte instruktionssmedjan
var för liten.

Portvaktstugan hade på grund af bristande lokaler måst upplåtas
åt fodermarsken, hvadan icke någon plats fanns för portvakt, utan hade
fodermarsken fått, så långt det varit honom möjligt, handhafva portvaktssysslan
såväl som telefonväxelstationen, hvilken äfven måst inrymmas i
portvaktstugan.

I detta sammanhang framhölls äfven af direktionen, hurusom betydelsen
af ett tidsenligt veterinärinstitut, utrustadt med nödiga hjälpmedel
för ett framgångsrikt arbete inom veterinärvetenskapens olika
grenar, icke sträckte sig endast till undervisningen vid institutet och
utbildningen af eleverna, som naturligtvis måste gynnsamt påverkas däraf.
Genom ett sådant institut möjliggjordes också ett fruktbringande arbete
i husdjursskötselns tjänst uti åtskilliga stycken, som med de ringa hjälp -

medel, hvilka så i ett som i annat hänseende stått och stode institutet
till buds, dittills hos oss måst ligga så godt som fullständigt nere.

Direktionen, som ansett sig hafva i en Fribergska tomt- och byggnadsaktiebolaget
tillhörig tomt å Södermalm funnit en för ett nytt veterinärinstitut
lämplig plats, hade låtit uppgöra en approximativ beräkning
öfver kostnaden för ett dylikt institut, upptagande för byggnader och
planering en summa af omkring 1,000,000 kronor, hvartill skulle komma

1,100,000 kronor till inköp af tomt.

Då emellertid säljaren af den till inköp föreslagna tomten å Södermalm
förbundit sig ombesörja det väsentligaste af den för tomtens bebyggande
nödiga planeringen, kunde någon minskning därigenom göras i
den beräknade summan, hvilken minskning dock å andra sidan uppvägdes
af de för det nya institutets inredning nödiga utgifterna. Direktionen
ansåg alltså, att totalkostnaden för det tilltänkta nya institutet, tomten
inbegripen, skulle approximativt beräknad komma att belöpa sig till en
summa af 2,700,000 kronor. Genom försäljning af veterinärinstitutets
dåvarande tomtområde skulle, enligt direktionens mening, utan särskild
kostnad för statsverket medel kunna beredas till uppförande af ett nytt
och tidsenligt institut å lämpligt ställe inom Stockholm.

Direktionen hemställde, att Kungl. Maj:t måtte för erhållande af
tomt till ett nytt veterinärinstitut göra framställning hos Riksdagen om
inköp af den inom kvarteret Åsen större i Katarina församling belägna,
Fribergska tomt- och byggnadsaktiebolaget tillhöriga tomtkomplexen för
ett pris af 1,100,000 kronor och på villkor i öfrigt, som närmare angåfves
i af bolaget afgifvet anbud.

Sedan ärendet därefter varit föremål för yttranden af flera myndigheter,
afl ät Kungl. Maj: t till 1904 års Riksdag proposition med förslag
om anvisande af medel för inköp af omförmälda, inom kvarteret Åsen
större i Katarina församling i Stockholm belägna område, att användas
till tomt för veterinärinstitutet, samt om föryttrande för kronans räkning
af institutets dåvarande område med därå befintliga byggnader m. m.
Denna proposition blef emellertid icke af Riksdagen bifallen.

-x- *

1904 års
riksdag

Yttrande af
lärarkollegiet
“/w 1905.

Under år 1905 uppgjordes förslagsritningar till ett veterinärinstitut
å den vid Brunnsviken, omedelbart utanför Roslagstull belägna,
mellan landsvägen och nämnda vik liggande egendomen Katrineberg eller
Kräftriket.

I ett den 25 oktober samma år till institutets direktion afgifvet yttrande
framhöll lärarkollegiet, att kollegiet, som sedan många år tillbaka
lifligt känt behofvet, af en omgestaltning af institutet, vid det föreliggande
förslagets planerande ansett sin främsta uppgift vara att söka åstadkomma
ett institut, så utrustadt i fråga om lokaler och utrymme, att det kunde anses
fylla de kraf, en rationell undervisning och utbildning af veterinärer kräfde.

En hufvudfråga hade därvid varit att afgöra, för hur stort antal
studerande det nya institutet borde vara afsedt. För det dåvarande var
antalet studerande visserligen ej fullt 70, men tillströmningen till banan
kornrne med all sannolikhet att blifva betydligt större. Det rådde brist
på veterinärer, nya distrikt inrättades, nya platser vid regementena
likaså och den begynnande slakthusrörelsen komme att taga ett betydligt
antal veterinärer i anspråk. Redan år 1905 hade de inträdessökande vid
institutet varit dera, än att åt dem kunnat beredas plats, i det att af 41
sökande blott 20 kunnat antagas. Kollegiet hade därför ansett, att ett nytt
institut ej gärna borde afses för mindre än 120—125 studerande.

Emellertid måste, då de veterinära disciplinerna ej vore representerade
vid de svenska universiteten, en sådan institution som veterinärinstitutet,
enligt kollegiets mening, jämväl vara en högskola för vetenskaplig
forskning i dessa discipliner. Öfverallt vid veterinärskolorna
utomlands arbetades med ifver på lösningen af viktiga vetenskapliga
frågor, och det rika vetenskapliga lif, som rådde vid skolorna, återverkade
både direkt och indirekt på veterinärväsendet och hvad därur
kunde resultera för husdjursskötseln. Ur arbetet vid veterinärskolorna
och i deras laboratorier framginge nämligen mångfaldiga för den praktiska
husdjursskötseln viktiga uppslag. Beklagligtvis hade vid Stockholms
veterinärinstitut fattigdomen i utrustning och hjälpmedel verkat förlamande
på det vetenskapliga arbetet, och det vore icke för tidigt, att institutionen
sattes i sådant skick, att också från vårt land kunde lämnas
bidrag på detta kulturområde.

Äfven ur vetenskaplig synpunkt hade alltså kollegiet vid förslagets
uppgörande sökt i någon mån se institutionen tillgodo och försätta
den i tidsenligt skick, i det att på den afdelning, som afsetts för bakteriologien,
inom hvilken vetenskap då det rikaste lifvet pulserade vid de
utländska skolorna, laboratorier föreslagits för själfständiga vetenskapliga
arbeten, och afdelningarna för öfriga läroämnen så inrättats, att de,
på samma gång de afsåge en rationell undervisnings bedrifvande, äfven
medgåfve vetenskapligt arbete.

Vid omgestaltning af veterinärhögskolor utomlands hade, framhöll
kollegiet vidare, allt mer kommit till användning det s. k. paviljongsystemet
eller det system, där hvarje afdelning erhölle sin särskilda
byggnad. När de olika afdelningarna sammanfördes i en byggnad, vore
det svårt att praktiskt ordna dem. De rönte mer eller mindre obehag af
hvarandra, och vidare stängdes därigenom utvecklingsmöjligheterna, under
det att minskningen i byggnadskostnader i själfva verket blefve skäligen
ringa, i många fall icke stort mer, än hvad eu vägg kostade.

Paviljongsystemet kräfde dock större tomtområde, och framförallt
af denna anledning hade kollegiet sett sig nödsakadt att till en viss grad
afvika från det rena paviljongsystemet och sammanslå några af afdelningarna.

De hufvudafdelningar, ett tidsenligt veterinärinstitut måste inrymma,
voro, enligt kollegiets åsikt, följande:
en anatomisk afdelning,
en fysiologisk afdelning,
en patologisk-anatomisk afdelning,
en bakteriologisk afdelning,
en kemisk afdelning,

en afdelning för kirurgi och kirurgisk klinik för större husdjur,
en afdelning för medicin och medicinsk klinik för större husdjur,
en klinisk afdelning för mindre husdjur,
en afdelning för husdjursskötsel och raslära,
en afdelning för hofbeslag.

Därtill skulle dessutom komma en del mindre afdelningar, som
kunde inrymmas i någon af de nämnda hufvudafdelningarna, nämligen en

fysikalisk, en botanisk, en histologisk och en obstetrisk afdelning, en
afdelning för kött- och mjölkkontroll samt en farmakologisk och en
farmaceutisk-toxikologisk afdelning''.

För att i möjligaste män begränsa kostnaderna och spara tomtområde
hade kollegiet sammanslagit de hufvudafdelningar, som i mer
eller mindre män hade beröringspunkter med hvarandra, nämligen anatomiska,
fysiologiska och kemiska afdelningarna uti en byggnad, patologisk-anatomiska
och bakteriologiska afdelningarna äfvensom afdelningen
för kött- och mjölkkontroll i en byggnad; samt afdelningarna
för husdj ursskötsel och medicin i en byggnad. Afdelningarna för fysik,
farmakologi och farmaci vore inrymda i den kemiska hufvudafdelningen,
afdelningen för zoologi i den anatomiska och afdelningen för botanik i
afdelningen för husdj ursskötsel.

Därjämte hade kollegiet ansett nödvändigt att i samband med det
nya institutet jämväl inrätta en ladugård för ett tjugutal kor. Enligt
kollegiets åsikt var det nämligen af största vikt, att eleverna i möjligaste
mån bereddes tillfälle att praktiskt studera nötkreatursskötseln och den
normala dräktigheten med dess symptom samt den normala förlossningen.
I denna byggnad vore därjämte inrymd den obstetriska afdelningen, rum
för förlossningsöfningar och fantom samt museum för till obstetriken hörande
samlingar, hvarjämte där äfven beredts plats för ett par hästar för
den ambulatoriska kliniken samt vagnslider.

Eu fråga af vikt hade varit, i hvad mån bostäder borde beredas
åt institutets funktionärer och elever. Det hade, menade kollegiet, otvifvelaktigt
varit i hög grad önskvärdt, att åtminstone samtliga lärare kunnat
beredas bostad vid institutet. Ett ökadt arbete på institutet hade däraf
blifvit en gifven följd, ty det låge i sakens natur, att i samma mån förbindelse
med laboratorier, samlingar, bibliotek och kliniker underlättades,
i samma mån kunde också vederbörande lärare ägna mera tid och tillsyn
åt desamma, än hvad förhållandet måste blifva, då han vore nödsakad att
söka sin bostad mer eller mindre aflägset därifrån. Med hänsyn till den
ringa sympati, som i Riksdagen rådde för bostadssystemet vid en del
offentliga institutioner, hade likväl kollegiet ansett sig böra inskränka
dessa bostadslägenheter till det minsta möjliga.

De lärare, som emellertid nödvändigtvis måste bo på institutet,
vore till en början de, som redan hade sin bostad där, nämligen adjunkten
på ordinarie stat, som hade att ställföreträda snart sagdt alla de
öfriga lärarna och städse borde finnas till hands för den stationära klinikens
öfvervakande, vidare instruktionssmeden, som hela dagen måste
öfvervaka och leda arbetet i smedjan och undervisningen därstädes, samt
slutligen institutets föreståndare. Men utom dessa tre lärare syntes ytterligare
två af lärarna böra hafva bostadslägenheter å institutet, nämligen
adjunkten vid den ambulatoriska kliniken, som natt och dag måste finnas
tillgänglig för allmänheten, samt biträdet på den bakteriologiska afdelningen,
som hade ett mycket träget arbete på institutet.

Vidare borde bostad beredas åt 15 elever utom amanuenser. För
det dåvarande bodde 10 af eleverna, amanuenserna inberäknade, på institutet,
men, enär amanuenserna äfven toges ur de båda lägre afdelningarna,
hvilka ännu ej sysslat med praktiska öfningar vid klinikerna,
kunde åtskilliga af dem ej användas vid de talrika fall å såväl de ambulatoriska
som de stationära klinikerna, där elevernas deltagande påkallades.
Eleverna måste vid sådana fall ofta uppsökas ute i staden, hvilket var i
bög grad olämpligt och besvärligt.

Slutligen måste åt stallpersonalen, vaktmästarna och smedslärlingarna
beredas bostad å institutet. Samtliga dessa åtnjöto för öfrigt redan
förmånen af antingen fri bostad å institutet eller hyresbidrag. Från
början hade alla åtnjutit fri bostad, men då institutets utrymme var
knappt tillmätt, hade en del lägenheter måst tagas i anspråk för undervisningen.
Tydligtvis vore det, menade lärarkollegiet, olämpligt, att exempelvis
en vaktmästare, hvilkens biträde snart, sagdt hvarje timme på dagen
kunde beköfva anlitas, vore boende ute i staden. Åt ifrågavarande personal
hade därför beredts bostäder här och hvar i afdelningarna, där de hade sina
göromål förlagda.

I en särskild byggnad vore biblioteket inhyst, och i samma byggnad
funnes institutets aula, direktionsrum, kamrer ar kontor och föreståndarens
bostad samt bostäder för de förut omnämnda lärarna och eleverna.

En portvaktstuga hade också måst föreslås och vidare ett par små
stallar för försöksdjur samt eu mindre byggnad, inrymmande förutom

tvättstuga rum för en centraluppvärmningsapparat och för apparater
för frambringande af elektriskt ljus. Dylikt ljus måste finnas på det
nya institutet, och det erhölles långt billigare från egna apparater, än
om det skulle tagas från stadens elektricitetsverk.

I byggnaden för anatomi, fysiologi och kemi vore också några rum
anslagna för ett apot eksförråd.

Efter att hafva lämnat en detaljerad redogörelse för de särskilda
byggnadernas inredning, yttrade lärarkollegiet vidare, att alla de föreslagna
laboratorierna vore nödvändiga, lör att institutet skulle kunna fylla
sina skilda uppgifter. Föreläsningssalarna vore så ordnade, att med undantag
af hofbeslaget, som måste hafva sin egen säl, samt kemiska afdelningen,
som också borde hafva egen sal, tvenne lärare finge föreläsa i hvar och
en af öfriga salar, nämligen i anatomiska afdelningen lärarna i anatomi
och i fysiologi, i kirurgiska afdelningen lärarna i kirurgi och i obstetrik
samt i medicinska afdelningen lärarna i patologi och i husdjursskötsel.

Visserligen voro för det dåvarande anatomiska och fysiologiska afdelningarna
förenade, men det syntes framdeles blifva nödvändigt, att en
särskild lärare anställdes i fysiologi och likaså en särskild lärare för kliniken
för smärre husdjur. Så hade man det ordnadt öfverallt utomlands.

Läraren på kliniken för smärre husdjur, till hvilken en del ämnen
såsom farmakognosi och farmakodynamik in. m. borde öfverflyttas, skulle få
använda den medicinska afdelningens föreläsningssal, där alltså tre lärare
skulle k< imma att föreläsa, men, ehuruväl föreläsningar i tre afdelningar
på en föreläsningssal måste anses väl mycket, syntes det dock låta sig göra
i detta fall, där inga särskilda för de olika afdelningarna lämpade inredningar
kräfdes i föreläsningssalen.

Det föreslagna antalet föreläsningssalar syntes sålunda äfven för en
längre framtid kunna fylla institutets kraf på dylika lokaler.

De för de särskilda afdelningarna i öfrigt föreslagna lokalerna vore
icke andra, än kollegiet nödvändigtvis ansåge böra finnas på ett tidsenligt
institut.

Vid planläggandet af det framlagda förslaget hade emellertid kollegiet
sträfvat efter att på möjligast praktiska och billiga sätt lösa nybyggnadsfrågan.
Det vore dock uppenbart, att det nya institutet icke finge

tilltagas sä knappt, att det fyllde sin uppgift blott för tillfället, utan man
måste, såsom kollegiet ock gjort, utgå därifrån, att institutet åtminstone
under några tiotal af år framåt kunde fungera på ett tillfredsställande sätt.

Slutligen ville kollegiet betona, att veterinärvetenskapen ginge framåt
med. stora steg för hvarje år, och att nya kraf följde dessa framsteg i
spåren, hvarför också det dåvarande institutets otillräcklighet blefve för
hvarje år alltmera kännbar och behofvet af en snar förändring till något
bättre alltmera trängande.

Direktionen för veterinärinstitutet öfverläinnade med skrivelse den Oirektwiwrm
26 oktober 19o5 till Kungl. Maj:t af arkitekten Ludvig Peterson uppgjorda ms
ritningar till ett å Kräftriket förlagdt veterinärinstitut jämte till dessa ritningar
hörande, på en summa af 2,000,000 kronor slutande kostnadsförslag,
äfvensom lärarkollegiets omförmälda yttrande.

Kostnadsförslaget upptog följande hufvudposter:

Aöministrationsbyggnad..............................

Byggnad för medicinsk klinik för större husdjur med tillhörande stallar.......

Byggnad för kirurgisk klinik för större husdjur med tillhörande stailar och löpbana . .

Byggnad för hofbeslag..............................

Byggnad för patologisk anatomi, histologi, baktcriologi samt kött- och. mjölkkontroll .

Stallbyggnad för smittosamma försöksdjur.....................

Stallbyggnad för icke smittosamma försöksdjur...................

Byggnad för anatomi, fysiologi och kemi äfvensom för en apoteksafdelning......

Ladugårdsbyggnad ................................

Byggnad för klinik för mindre husdjur......................

Stallbyggnad för mindre husdjur (hundstall)....................

Byggnad för centraluppvärmning, macerationer och tvätt in. m............

Portvaktstuga..................................

Dränerings- och planeringsarbeten, yttre ledningar för gas, vatten och ailopp samt

tomtens inhägnande m. ............................

Ritningar och arbetsledning m. m.........................

Summa kronor 2,000,000

1 sin skrivelse åberopade direktionen såsom eget utlåtande lärarkollegiets
yttrande samt förklarade sig vid verkställd granskning af ritningarna
och kollegiets yttrande icke hafva funnit anledning till någon
anmärkning.

6—1227JO. Löneregleringskommitténs bet. XXXVI.

219.000
220,640
166,260
286.900

8,748

17,226

300.000
49,720
80,800
36,800
30,560

9,810

211,678

83,983

Medicinalstyrelsens

utlåtande
29 i. 1905.

Vidare yttrade direktionen, bland annat, att det visserligen kunde
ifrågasättas, om icke för undervisningens kraftiga bedrifvande och för den
vetenskapliga forskningen några af institutionerna borde tilldelas större
utrymme samt bostäder för flera lärare beredas inom etablissemanget; men
då därigenom en ej oväsentlig ökning af kostnaderna blefve en följd och
då desamma ändock öfverstegc det belopp, som af direktionen förut approximativt
beräknats, hade direktionen ej velat genom en dylik utvidgning
ännu mera öka kostnadssumman.

Sedan Kungl. Maj: t anbefallt medicinalstyrelsen att yttra sig öfver
det af direktionen för veterinärinstitutet framlagda byggnadsförslaget, afgaf
medicinalstyrelsen den 29 november 1905 underdånigt utlåtande i ärendet
och anförde därvid, bland annat, att byggnadsförslagets utvidgning utöfver
det år 1903 uppgjorda, till en kostnad af 1,600,000 kronor beräknade förslaget
till nya byggnader för institutet syntes delvis kunna förklaras genom
hvad lärarkollegiet anfört angående anställandet af flera lärare vid institutet
med däraf följande behof af ökadt utrymme. 1 kollegiets yttrande hette
det nämligen, att visserligen för det dåvarande anatomiska och fysiologiska
afdelningarna vore förenade, men att det syntes framdeles biifva nödvändigt,
att en särskild lärare anställdes i fysiologi och likaså en särskild lärare
för kliniken för smärre husdjur.

Medicinalstyrelsen ansåg det emellertid kunna ifrågasättas, huruvida
i en tid, då allt flera röster höjdes ör att studietiden vid veterinärinstitutet
måtte nedbringas och de där studerandes utbildning framför allt göras
i möjligaste mån praktisk, ett verkligt behof förefunnes för anställandet
af eu särskild lärare i fysiologi, hvilket naturligtvis skulle föra med sig en
afsevärd utvidgning af kursen i detta ämne. Icke heller syntes det medicinalstyrelsen
vara den rätta gången att anskaffa loka ler för en speciallärare
i fysiologi, innan det blifvit beslutadt, att en sådan lärare skulle
anställas vid veterinärinstitutet. Lärarkollegiets förslag beträffande särskild
lärare för kliniken för smärre husdjur hade äfven fört med sig eu del utvidgningar
af byggnadsförslaget, hvilka emellertid ock vore beroende åt
anslag till sådan speciallärares anställande.

Hvad af medicinalstyrelsen yttrats vidkommande den föreslagna utvidgningen
af fysiologien som undervisningsämne vid veterinärinstitutet,
gällde i viss man äfven beträffande kemien. Styrelsen ansåg det ej vara mer
än en mening därom, att detta ämne dittills fått upptaga en allt för stor
del af studietiden vid veterinärinstitutet, hvarför ock en rätt omfattande
minskning af den tid, som ägnades åt den rena kemien, måste anses vara
absolut nödvändig. Under sådana förhållanden syntes med fog kunna
ifrågasättas, huruvida alla de lokaler, som i nybyggnadsförslaget afsetts
för detta eller närstående ämnen i veterinärutbildningen, vore af behofvet
påkallade. Medicinalstyrelsen ansåg sig hafva goda. skäl betvifla detta,
liksom styrelsen höll före, att det ej var nödvändigt att å institutet inrätta
ett apotek med därtill hörande laboratorier och förvaringsrum. Bland
ufriga i byggnaden för anatomi, fysiologi in. m. inrymda lokaler, som synts
styrelsen något för stort tilltagna, nämndes de till »zoologiska samlingar»
afsedda rummen.

Paviljongen för histologiska, patologisk-anatomiska, bakteriologiska
m. fi. afdelningar syntes medicinalstyrelsen äfven vara större än förhållandena.
kräfde. Detta berodde möjligen därpå, att direktionen och lärarkollegiet
hållit före, att de undersökningar af för tuberkulos misstänkta mjölkprof
äfven som af blod och organdclar från af smittosamma husdjurssjukdomar
angripna eller därför misstänkta, djur, som å veterinärinstitutet dittills verkställts
för medicinalstyrelsens räkning, alltjämt skulle där företagas. Af de
underdåniga skrivelser, medicinalstyrelsen den 18 januari 1897, den 19 januari
1900, den 24 september 1902 och senast den 4 oktober 1905 till Kungl.
Maj:t aflåtit angående inrättandet af eu statsmedicinsk anstalt, framginge
emellertid, att styrelsen ansåge, att de ifrågavarande undersökningarna
äfvensom beredningen af sera, vacciner in. in. mot smittosamma husdjurssjukdomar
framdeles borde företagas inom en särskild afdelning af sistberörda
anstalt, när den kom me till stånd. I enlighet därmed syntes en del
inskränkningar af de för den bakteriologiska och patologisk-anatomiska afdelningen
föreslagna lokalerna och stallbyggnaderna kunna göras.

Medicinalstyrelsen delade till fullo direktionens och lärarkollegiets
åsikt om angelägenheten af att en ladugård med ungefär så stor nötkreatursbesättning,
som föreslagits, inrättades vid veterinärinstitutet. Styrelsen

hade likväl icke kunnat undgå att fästa sill uppmärksamhet vid, att det
för denna byggnads uppförande beräknade beloppet uppginge till en sa
hög summa som 49,720 kronor. Styrelsen höll före, att en fullt tidsenlig
ladugård af ungefär enahanda storlek som den föreslagna borde kunna
uppbyggas för eu afscvärdt mindre summa.

Om medicinalstyrelsen emellertid å ena sidan funnit några delar af
förslaget vara tilltagna större än den närmaste framtidens kraf syntes
berättiga till, hade styrelsen å andra sidan ej kunnat undgå att fästa
sin uppmärksamhet vid, att de stallplatser, som beräknats dels å den
kirurgiska dels å den medicinska kliniken, icke vore afsevärdt flera än
de, som funnes vid det dåvarande institutet. 1 alla händelser syntes
stallutrymmet för ett institut med den omfattning som det föreslagna,
hvilket beräknats för 120 — 125 studerande, icke var tillräckligt. Skulle
de föreslagna stallen emellertid befinnas vara tillräckliga för den närmaste
framtidens behof, borde de olika stallafdelningarna vid de båda klinikerna
för större husdjur hafva placerats så, att en utvidgning af desamma med
lätthet kunde ske. Detta syntes emellertid icke vara fallet.

Medicinalstyrelsen sade sig vid framställande af de anmärkningar, styrelsen
haft att göra mot det ifrågavarande projektet till nytt veterinärinstitut,
visst icke hafva lämnat obeaktadt, att det i vårt land och äfven annorstädes
mycket ofta förekommit, att offentliga byggnader och institutioner planlagts
och utförts utan nödig hänsyn till framtidens kraf. Ett slående
bevis därpå vore just det dåvarande veterinärinstitutet, som efter en tillvaro
af endast 25 år visat sig vara alldeles för trångt och därjämte så
planlagdt, att dess utvidgning på dess dåvarande tomt stött på så stora
svårigheter, att därom väckta förslag måst öfvergifvas. Medicinalstyrelsen,
som alltså ansåg det vara af största vikt, att. ett projekt af ifrågavarande
slag så utfördes, att äfven kommande behof kunde tillgodoses, hade emellertid
trott sig vid bedömandet af förslaget i fråga böra räkna med dels
de närvarande förhållandena dels de förhållanden, som under den närmaste
framtiden kunde förväntas inträda.

Under åberopande af hvad sålunda och i öfrigt anförts förklarade
medicinalstyrelsen sig icke kunna tillstyrka bifall till det ifrågavarande förslaget
till nybyggnad för veterinärinstitutet i oförändrad t skick, utan hem -

ställde, att de till förslaget hörande ritningarna måtte omarbetas och de
anmärkningar mot desamma, som af styrelsen framställts, vid omarbetningen
iakttagas.

Med anledning af medicinalstyrelsens utlåtande inkom lärarkollegiet
vid veterinärinstitutet till chefen för jordbruksdepartementet med eu_ skrivelse,
däri kollegiet gjorde åtskilliga erinringar i fråga om de af medicinalstyrelsen
mot byggnadsförslaget framställda, anmärkningarna.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla högst fyra sakkunniga
personer att inom jordbruksdepartementet biträda vid behandling af
frågan rörande nya byggnader för vetcrinärinstitutet, anmodade chefen för
nämnda departement den 12 december 1905 professorn J. G. H. Vennerholm,
medicinalrådet G. Kjerrulf, e. o. professorn C. Wallis och godsägaren
I. Lindström att såsom sakkunniga biträda vid ifrågavarande ärendes yttei -ligare behandling.

Efter fullgjordt uppdrag inkommo de sakkunniga till departementschefen
med ett af dem den 7 februari 1906 afgifvet skriftligt yttrande i
ärendet, därvid fogats eu af medicinalrådet Kjerrulf den 10 i samma månad
mot vissa delar af berörda yttrande afgifven reservation.

De sakkunniga framhöllo i sitt yttrande till eu början, deis att det
framlagda förslaget till nytt veterinärinstitut vore så planlagdt, att det
möiliggjorde den omreglering af lärarkrafterna vid institutet, som kunde
blifva en följd såväl däraf, att anatomien och fysiologien koinme att skiljas
åt, som ock däraf a.tt en särskild ledare anställdes för kliniken för mindre
husdjur, dels och att någon ytterligare förändring af lärarkrafter och ämnesfördelninsr
vid institutet, som kunde influera på nybyggnadsförslaget, icke
syntes komma att under en längre tid framåt ifrågasättas.

Sedan de sakkunniga vidare förklarat sig icke halva något att erinra
mot det i förslaget, om än med en del inskränkningar, anlitade paviljongsystemet,
upptogo de till behandling frågan om, för huru stort antal elever
det nya institutet borde vara afsedt. Efter att hafva lämnat eu statistisk
redogörelse för antalet elever, som under de senaste tio åren undervisats
vid veterinärinstitutet, äfvensom för antalet under samma tid därifrån ut -

Särskitda
sakkunnigas
yttrande
■ • 1008.

examinerade elever, yttrade de sakkunniga, att af nämnda redogörelse
framginge, att institutet under sagda tioårsperiod varit besökt af i medeltal
5G studerande årligen och att därifrån under samma tid utexaminerats
85 elever eller i medeltal 8 årligen. Vissa år hade dock utexaminerats
18—17 elever.

Enligt de sakkunnigas mening kunde emellertid landets behof af veterinärer
ingalunda därmed anses fylldt. Det rådde för det dåvarande brist
på veterinärer, d i strikts ve t er in ärp 1 atser stode lediga och kunde ej besättas,
fiere veterinärer önskade för att kunna sköta sina distrikt veterinärer som
biträden, men kunde ej erhålla några, och slutligen skulle tvifvelsutan många
distrikt kunna till fördel för såväl djurägare som vederbörande veterinär
delas. Särskild! vore i dessa utseenden Norrland illa- tillgodosedt. Då
därtill komrne, att nya slakthus inrättades, hvilket krä-fde ökadt antal veterinärer,
syntes det blifva nödvändigt att planera det nya institutet så, att
därifrån kunde utexamineras åtminstone intill 18 elever årligen. För att
åstadkomma detta antal, b vilket vore erforderligt, om landets behof af
veterinärer i en framtid skulle kunna fyllas, måste institutet, enligt hvad
de tio senaste årens erfarenhet gåfve vid handen, vara inrättadt för ett antal
af 120 elever.

De sakkunnig^ öfvergingo därefter till en granskning af förslagen

o o o o o o

till de särskilda byggnaderna; hvarvid de i- fråga om administrationsbyggnaden
dels bemötte en af medicinalstyrelsen framställd erinran dels
för egen del förklarade sig icke hafva funnit anledning till någon anmärkning.

Beträffande byggnaden för medicinsk klinik för större husdjur med
tillhörande stallar samt byggnaden för kirurgi sk klinik för större husdjur
med tillhörande stallar hade de sakkunniga intet att erinra med undantag
i fråga om nämnda stallar. De sakkunniga instämde med medicinalstyrelsen
därutinnan, att- stallarna borde så förläggas, att en framtida utvidgning
af dem ej stängdes. Detta läte sig emellertid på ett enkelt sätt
verkställas, därigenom att dels byggnaderna förskötes något på situationsplanet
och dels, hvad den kirurgiska kliniken beträffade, en föreslagen
tvärlagd löpbana, som stängde af stallflyglarna, i stället lades som sammanbindningsbana
mellan klinikbyggnaden och mottagningshallen. Genom

denna åtgärd kom me byggnadskostnaderna icke att ökas, utan i stället att
i någon, om än obetydlig mån minskas, i det att en mindre täckt gang
försvunne.

De sakkunniga hade icke funnit byggnaden för hofbeslag föranleda
till annan anmärkning, än att föreläsningssalen syntes böra förläggas utåt
en flygel i stället för i byggnadens midt, på det att bullret från smedjan
ej måtte verka störande på föreläsningarna.

Byggnaden för patologisk anatomi, histologi, bakteriologi samt köttoch
mjölkkontroll hade medicinalstyrelsen ansett vara tilltagen för stor,
men därvidlag hyste de sakkunniga en från medicinalstyrelsens uppfattning
afvikande mening. Patologien och bakteriologien vore de vetenskapsgrenar,
där det rikaste vetenskapliga lifvet rådde vid ett nutida veterinärinstitut.
Inom dessa forskningsgrenar hade gjorts och väntades de betydelsefullaste
uppslag för husdjursskötseln. Hela den modärna bakteriologien
med allt, hvad ur densamma resulterat, hade så godt som skapats
på de sista 25—30 åren och det syntes förefinnas all möjlig sannolikhet,
att denna vetenskapsgren alltjämt skulle gå ert stor utveckling till mötes
och kräfva ny utrustning och nya utrymmen. Vid eu veterinärhögskola
borde tillfälle kunna beredas vetenskapligt intresserade, såväl veterinärer
som läkare, att där kunna göra studier; och det syntes synnerligen välbetänkt,
att ett par rum funnes anslagna för dylika studier. Den nästan
totala bristen på lokaler för denna afdelning hade verkat i hög grad förlamande
på det vetenskapliga lifvet inom densamma vid det dåvarande
institutet.

Vidkommande den af medicinalstyrelsen gjorda anmärkningen, att
undersökningarna rörande jufvertuberkulos o. d. skulle komma att ske på
annat ställe än på institutet, kunde de sakkunniga icke finna, att detta i
någon som helst mån innebure ett skål att minska ifrågavarande paviljong.
Det kunde väl icke vara meningen, att alla undersökningar på sjukligt
förändrade preparat af skilda slag, som från landets alla delar sändes
in till undersökning å institutet, skulle fråntagas undervisningen därstädes,
äfven om medicinalstyrelsen ansåge, att eu del sjukdomsbestämningar, som
stode i mera direkt samband med frågan om hämmandet af en del kreatursfarsoter,
borde omhändertagas af någon annan institution, i undervis -

ningens och veterinärutbildningens intresse borde detta material också
ställas till institutets förfogande.

Det syntes också de sakkunniga vara synnerligen välbetänkt, att avdelningen
för kött- och rnjölkkontroll, som mycket nära sammanhängde
med den patologisk-anatomiska avdelningen, vore därstädes inhyst och
kunde begagna sig af samma demonstrationssal som denna. Oaktadt eleverna
genom tjänstgöring vid slakthus finge tillfälle att praktiskt studera
köttkontrollen, måste dock demonstrationer gå hand i hand med den teoretiska
undervisningen samt större och mindre djurdelar demonstreras, och
därför behöfdes ett rum, där en del luktande kadaverdelar kunde införas.
Att förlägga ett dylikt rum på någon annan afdelning, där man eljest icke
handskades med dylikt material, kunde icke anses lämpligt.

På grund af hvad sålunda anförts uttalade de sakkunniga som sin
åsikt, att någon minskning af ifrågavarande paviljong icke borde ifrågakomma.

Däremot ansågo de sakkunniga, att den ena af de för denna afdelning
föreslagna stallbyggnaderna för försöksdjur, nämligen den, som vore
beräknad att kosta 8,748 kronor, borde kunna tills vidare undvaras, enär
för de försöksdjur, som vore afsedda att inhysas i detta stall, utrymme
kunde beredas i det återstående stallet för dylika djur.

Det syntes de sakkunniga icke vara något tvifvel underkastadt, att
undervisningsämnena anatomi och fysiologi, som dä vore förenade under
samma lärare, måste skiljas åt, samt följaktligen byggnaden för anatomi,
fysiologi och kemi sä planeras, att eu dylik differentiering möjliggjordes.
Vid veterinärinstitutet i Stockholm vore man i detta afseende långt efter
sin tid, i det att, såvidt kunnat utrönas, blott ytterligare två veterinärskolor
i världen, nämligen de i Chicago och Lahore ännu hölle fast vid
det allmänt fördömda systemet att förena så stora ämnen som anatomi
och fysiologi hos samma lärare. Fysiologien vore ett bland de viktigaste
grundläggande ämnena, och att undervisningen i detta ämne behöfde
vidgas, därom ansågo de sakkunniga intet tvifvel råda.

Däremot syntes den rena kemien böra väsentligt inskränkas. Den
för kemien afsedda afdelningen kunde underkastas icke obetydlig reducering.
De kemiska och fysiologiska laboratorierna kunde sammanslås och

i öfrigt en del inskränkningar och omflyttningar af lokaler vidtagas, på
sätt en af arkitekten Peterson uppgjord, de sakkunnigas yttrande bilagd
ritning- utvisade.

Pen i denna, byggnad inrymda apoteksafdelningen borde enligt de
sakkunnigas mening bibehållas. Ett medikamentförråd måste alltid finnas
å institutet. Medicinen enbart för de a institutet intagna djuren samt vid
de olika afdelningarna gin ge till omkring 4,000 kronor om året; och redan
för det dåvarande hade institutet genom rabatt å vissa apoteksvaror cn
årlig inkomst af omkring 1,500 kronor. Kunde nu också medicin utlämnas
till de på klinikerna kommande och gående, hvilka medförde omkring

6,000 djur, däraf ett flertal hade behof af medicin, skulle därigenom,
äfven om nämnda apoteksafdelning kom me att sortera under ett af Stockholmsapoteken,
en afsevärd inkomstkälla kunna beredas institutet, som
därjämte finge fördelen af ständig tillgång till medicin. En apoteksafdelning
syntes komma att mer än förränta byggnadskostnadema för densamma.

De för anatomiska och zoologiska samlingarna afsedda rummen anså°’0
de sakkunniga i betraktande af dessa samlingars skrymmande natur
och de stora utrymmen, de särskilda preparaten vid lämplig uppställning
kräfde, icke vara större tilltagna, än som kunde anses vara skäligt. Någon
afsevärd minskning tålde i alla händelser dessa rum ej vid. Men för att
möjliggöra eu ändring af byggnaden hade de sakkunniga sett sig nödsakade
att något minska det föreslagna, in usel utrymmet.

Genom de af de sakkunnig;!, beträffande ifrågavarande byggnad föreslagna
omgestaltningar hade, framhöllo de, åstadkommits, att halfva öfre
våningen ä byggnaden kunde borttagas samt i följd häraf kostnaderna för
paviljongen nedbringas med i rundt tal 25,000 kronor.

Till den föreslagna ladugårdsbyggnaden hade visserligen åtskilliga
för undervisningen afsedda lokaler blifvit förlagda, men enär kostnaden
för denna byggnad sprungit upp till en för en dylik byggnad allt för hög
summa, hade de sakkunniga ansett sig böra söka utvägar för eu afsevärd
reducering af priset på densamma; och hade de tänkt sig, att detta lämpligast
kunde möjliggöras genom att bygga ladugården enligt det s. k.
lanterninsystemet. Ett särskildt foderloft ansågs ej behöfligt, da tiilräck 7—12271G.

Lönereglevhig.slommitUns bet. XXXVI.

ligt förvaringsrum för större foderpartier funnes i stallarna i närheten och
de erforderliga foderförvaringsrummen för ladugården kunde på ett jämförelsevis
enkelt sätt åstadkommas i denna. Vidare syntes stallet för den
ambulatoriska kliniken kunna tills vidare anstå samt ladu gårds skötarens
bostad förläggas på annat håll.

Genom denna förändring af ladugården hade eu betydande sänkning
i kostnaderna för densamma kunnat åvägabringas, så att den i sitt förändrade
skick kunde uppföras för eu summa af 15,000 kronor. De sakkunniga
höllo för öfrigt för troligt, att materialet i de å tomten nu befintliga
gamla byggnaderna kunde anlitas för ladugården, som då borde
uppföras af trä, hvar i genom byggnad skostnaderna för densamma skulle än
ytterligare nedbringas.

Mot byggnaden för kliniken för smärre husdjur samt den dithörande
stallbyggnaden hade medicinalstyrelsen gjort den anmärkningen, att denna
afdelning vore planerad för en själfständig chef. De ämnen, som då voro
lagda på chefen för nämnda afdelning, hviiken samtidigt vore chef för
medicinska afdelningen för större husdjur, vore emellertid vid alla främmande
skolor uppdelade på 3—8 lärare. 1 betraktande däraf kunde det
enligt de sakkunnigas åsikt icke anses armat än klokt, att det nya institutet
så inrättades, att en uppdelning af dessa ämnen möjliggjordes.

Då likväl en sådan uppdelning ännu ej blifvit ifrågasatt, syntes det de
sakkunniga, att den för denna klinikchef afsedda afdelningen, eller öfre
våningen i klinikbyggnaden, lämpligast borde för det dåvarande anslås till
en de! andra ändamål, nämligen dels till ett gemensamt samlingsrum för
eleverna vid institutet, dels till ett mindre marketenteri, som vore en oundgänglig
inrättning på det rätt aflägset liggande institutet, och dels slutligen
till bostad för ladugård sskötaren. På så vis blefve denna våning upptagen,
men skulle den i framtiden behöfva tagas i anspråk för en särskild chef på
hundkliniken, syntes de kraf, som blifvit tillgodosedda genom den föreslagna
dispositionen af ifrågavarande lokal, kunna utan alltför stora svårigheter
på annat sätt inom institutet tillgodoses. Någon ändring i kostnadsförslaget
borde alltså icke här ifrågakomma.

o o

Hvad därefter själfva hundstallarna vidkomme, hade de sakkunniga,
då hundmaterialet dels vore mycket rikligt och af vederbörande lärare

Öl

framhållits såsom synnerligen värdefullt för undervisningen, dels ock utgjorde
en inkomstkälla för institutet, ej ansett lämpligt göra någon afprutning
å dessa stallar. Det syntes de sakkunniga böra bemärkas, att i
förslaget icke funnes upptaget rum för djur, misstänkta för smittosam
sjukdom. Fall inträffade dock allt som oftast, då man omöjligen kunde
a priori afgöra, huruvida valpsjuka förelåge eller ej. Det ginge ej an att
utan vidare placera dessa djur i valpsjukestallet. Därför finge sannolikt
det ena valpsjukestallet användas som observationsstall. Ett borttagande
af de båda flygelrummen, som varit bland de sakkunniga ifrågasatt, skulle
föranleda en besparing af allenast några tusen kronor, hvilken besparing
ingalunda kunde uppvägas af de olägenheter, som en minskning af isolerino''sstallarnas
antal skulle medföra. Det borde ej heller lämnas ur räkningen,
att den inkomst detta hundmaterial tillförde institutet mer än
uppvägde räntan å den summa, som genom flygelrummens uteslutande
skull e inb esp ar a s.

Portvaktstuga hade de sakkunniga trott kunna uppföras åt trä med
hjälp af material från då befintliga byggnader å tomten, och skulle i så
fall byggnadskostnadema för densamma kunna enligt af arkitekten Peterson
verkställda beräkningar nedbringas med 5,000 kronor.

Sedan de sakkunniga erinrat, att genom den af dem förordade indragningen
af det ena stallet för försöksdjur samt de i fråga om byggnaden
för anatomi in. fl. ämnen, ladugårdsbyggnaden och portvaktstugan
föreslagna förändringarna kostnadsförslaget komme att nedbringas med
omkring 74,000 kronor, framhöllo de slutligen, att kostnaderna för själfva
byggnaderna likväl skulle komma att uppgå till nagot öfver 1,600,000
kronor, eller en summa, hvilken öfverstege 1903 års förslag. Denna stegring
finge emellertid sin fulla förklaring uti följande af vederbörande
arkitekt lämnade meddelanden.

Nyssnämnda förslag hade kunnat beräknas allenast helt approximativt,
då icke en enda byggnadsritning förelegat; därjämte hade det varit
annorlunda planeradt, i det att de stora afdelningama för anatomi, fysiologi
och bakteriologi med patologisk anatomi varit afsedda att sammanslås i
eu byggnad. Vidare hade arkitekten, efter tagen kännedom om de moderna
veterinärskolorna i utlandet och hvad som af sådana institutioner

Reservation
vid de sakkunnigas
yttrande.

Öfverintendentsämbetets
utlåtande
«/s 1906.

kräfdes för hygienens och de speciella vetenskapsgrenarnas tillgodoseende,
sett sig nödsakad att i det föreliggande förslaget beräkna en högre kostnad
per kubikmeter.

Beträffande spörsmålet om den omfattning, ett nytt veterinärinstitut
-borde halva, förklarade sig medicinalrådet Kjerrulf, uti sin förberörda,
reservation, hålla före, att en del ytterligare inskränkningar utöfver de
af de sakkunnigas majoritet föreslagna utan olägenhet skulle kunna
göras, nämligen hufvud sakligas t beträffande dels byggnaden för bakteriologi,
patologisk anatomi och histologi samt de till denna afdelning hörande
stallbyggnaderna för större försöksdjur, dels apoteksafdelningen i
byggnaden för anatomi, fysiologi och kemi, dels ock stallbyggnaden för
smärre husdjur. De af medicinalrådet Kjerrulf föreslagna reduceringarna
i kostnadsförslaget uppgingo till ett sammanlagd t belopp af 113,878
kronor; och ifrågavarande byggnadsföretag skulle, enligt medicinalrådet
Kjerrulfs mening, kunna utföras för en summa af omkring 1,812,000
kronor.

Öf verintendentsämbetet yttrade i underdånigt utlåtande den 27 februari
1906, att ämbetet ansåge sig till en början böra framhålla, att det
föreslagna byggnadsområdet syntes ämbetet alltför begränsadt med hänsyn
till en framtida utveckling af veterinärinstitutet och därigenom nödvändiggjorda
tillbyggnader till detsamma, hvarför ämbetet fann lämpligt, att till
ifrågavarande område lades en ägovidd för tillgodoseende af blifvande
behof af utvidgning:.

Hvad därefter an ginge de företedda ritningarna, erinrade ämbetet, att
dessa vore affattade i så liten skala (j/400), att någon ingående granskning
af desamma ur byggnadsteknisk synpunkt icke af ämbetet kunnat företagas,
hvadan det syntes blifva nödigt att, innan fastställelse meddelades å förslaget
till nytt veterinärinstitut, fullständigt utarbetade ritningar blefve Kungl.
Maj:ts bepröfvande underställda. Så mycket ansåg ämbetet emellertid i
ärendets dåvarande skick kunna sägas, att de tillgängliga eskissritningarna
med fördel kunde läggas till grund för ett närmare utarbetande, hvarvid
särskildt borde iakttagas, att samtliga korridorer blefve fullt belysta och

befriade, så vidt möjligt, från i dem liggande trappsteg, att spiltor, spiltgångar
och stallportar gåfves erforderliga dimensioner och att skosmedjan
gjordes tillräckligt stor för där afsedt antal härdar m. in.

Vidkommande slutligen de olika kostnadsberäkningarna, hade öfverintendentsämbetet
efter granskning af desamma funnit deras slutsummor,
hvar för sig, vara — äfven för utförande af vid ritningarnas utarbetande
påkallade, tilläfventyrs något fördyrande ändringar — fullt tillräckliga,
med undantag af den i medicinalrådet Kjerrulfs reservation innefattade,
a. 1,81’2,000 kronor slutande beräkningen, hvilken, af angifven anledning,
kunde antagas komma att bestiga sig till 1,820,000 kronor.

Enligt hvad som framgår af det Kungl. Mai:ts proposition i bygg- Xungj. proponadsfrågan
vid 1906 års riksdag bifogade protokoll öfver jordbruksärenden wpe års
för den SO mars 1906, hade vederbörande departementschef funnit det af riksclagutredningen
i ämnet otvetydigt framgå, att veterinärinstitutets dåvarande
lokaler voro såväl i hög grad otillräckliga, i det stora afdelningar saknade
nödigt utrymme, som ock i många afseenden synnerligen bristfälliga och
otidsenliga. De i ärendet afgifna yttrandena syntes ock departementschefen
gifva vid handen, att någon meningsskiljaktighet icke förelåge angående
nödvändigheten af att åt veterinärinstitutet bereda tillgång till
rymligare och ändamålsenligare lokaler.

För vinnandet af detta önskemål läto två utvägar tänka sig, antingen
att genom förändrade anordningar och tillbyggnader försätta institutets
dåvarande lokaler i tidsenligt och deras ändamål fullt motsvarande skick
eller ock att förflytta institutet till annan för detsamma lämplig plats.

Vid valet mellan dessa två utvägar ville departementschefen, af anförda
grunder, utan tvekan gifva företräde åt den sistnämnda, hvarvid han
förordade den af direktionen för veterinärinstitutet gjorda framställningen om
förvärfvande af besittningsrätten till lägenheten Kräftriket samt upplåtande
af område därstädes för veterinärinstitutets förflyttning till denna plats.

Angående de af direktionen för veterinärinstitutet framlagda, af
arkitekten Peterson uppgjorda ritningar och kostnadsförslag till nya byggnader
för institutet framhöll departementschefen först såsom sin mening,
att byggnadsföretaget borde så planeras, att ä ena sidan de nya byggna -

derna för en längre tid framåt kunde fylla de kraf på utrymme, som ställdes
på desamma af en i utveckling stadd veterinärhögskola, samt å andra
sidan, i den mån dessa kraf väsentligen ökades, anläggningen medgåfve
möjlighet till utvidgning för eu icke oproportionerligt stor kostnad.

Sistnämnda synpunkt, ansåg departementschefen vara i det föreliggande
byggnadsförslaget på ett lyckligt sätt tillgodosedd genom användandet
af det s. k. paviljongsystemet, hvarigenom behöfliga tillbyggnader med
större fördel läte sig verkställas, än om institutet skulle inrymmas hufvudsakligen
i en eller ett par större byggnader.

Äfven förstnämnda synpunkt borde det vara så mycket angelägnare
att noga beakta, som vid uppförande af såväl veterinärinstitutets dåvarande
byggnader som åtskilliga andra, under senare år tillkomna, offentliga
byggnader denna synpunkt lämnats alltför mycket ur räkningen. Men
äfven ur nyssberörda synpunkt ansåg departementschefen byggnadsförslaget,
såsom ock den verkställda granskningen af detsamma gåfve vid handen,
tillfredsställa alla rimliga anspråk.

Af den granskning, de. särskild! tillkallade sakkunniga ägnat detta
förslag, syntes därjämte framgå, att detsamma icke borde underkastas
några mera väsentliga modifikationer, utöfver hvad af samtliga sakkunniga
i sådant afseende förordats, för så vidt man ville om möjligt förebygga
att inom kort nödgas utvidga de nya lokalerna. Departementschefen ville
i detta sammanhang jämväl erinra om vikten däraf, att åt den bakteriologiska
afdelningen lämnades så rymliga lokaler, att tillfälle till själfständiga
vetenskapliga studier kunde därstädes beredas ej blott veterinärer
utan äfven studieidkare inom den medicinska bakteriologien. Man borde
nämligen ihågkomina, att vid en veterinärhögskola funnes, i olikhet med
hvad fallet vore vid våra medicinska högskolor, möjlighet att verkställa
bakteriologiska undersökningar å större djur; och att detta, för den medicinska,
vetenskapen hade en ofantlig betydelse, ansåg departementschefen
ligga i öppen dag.

De af samtliga sakkunniga föreslagna inskränkningar i byggnadsförslaget,
hviika inskränkningar departementschefen fann sig böra förorda,
skulle sänka byggnadskostnaderna med omkring 74,000 kronor eller från
2,000,000 till 1,926,000 kronor.

I sistnämnda summa inginge emellertid, enligt uppgift af arkitekten
Peterson, en till 10,000 kronor beräknad kostnad för terrasserings- och
planeringsarbeten för framdragande af en ntat riksmarskalksämbetet ifrågasatt
strandväg. Då denna väg syntes departementschefen icke böra för
det dåvarande komma till utförande och i hvarje fall enligt departementschefens
åsikt kostnaden för anläggandet af en dylik väg borde bestridas
af djurgårdsförvaltningen, kunde förslagets slutsumma minskas jämväl
med nyssnämnda belopp. Vidare ansåg departementschefen sig, för att i
möjligaste mån tillgodose sparsamhetens kraf, mot kostnadsförslaget böra.
göra ytterligare ett par erinringar, nämligen dels i fråga om höjden åt
vissa våningar i en del byggnader, dels ock rörande tomtens inhägnande.

Med iakttagande af de utaf honom gjorda erinringar ansåg departementschefen
byggnadsförslagets kostnadssumma kunna nedbringas till

1,890,000 kronor, och tillstyrkte han, att de af arkitekten Peterson utförda
eskissritningarna med tillhörande kostnadsförslag måtte, med iakttagande
af berörda förändringar äfvensom de af öfverintendentsämbetet, i
fråga om samma ritningar gjorda erinringar, läggas till grund för uppgörande
af fullständiga arbetsritningar och detaljeradt kostnadsförslag till
nya byggnader för veterinärinstitutet.

I öfverensstämmelse med departementschefens hemställan gjorde
Kungl. Maj:t i proposition n:r 111 vid 1906 års riksdag framställning
angående uppförande af nya byggnader för veterinärinstitutet in. in. 1

1 anledning däraf beslöt Riksdagen jämlikt skrifvelse den 23 maj
1906. n:r 176:

att veterinärinstitutets dåvarande område med därå befintliga byggnader
finge för kronans räkning föryttras, äfvensom att med anledning däraf
finge, efter Kungl. Maj:ts bepröfvande, kostnadsfritt till Stockholms stad under
äganderätt upplåtas den del af samma område, som vid reglering af
området skulle utläggas till gator eller annan öppen plats, dock att från
försäljningen skulle undantagas hvad som kunde böra under kronans
äganderätt bibehållas för att kunna disponeras för allmänt ändamål;

att af de medel, som inflöte vid försäljning af förenämnda, därtill
afsedda område och byggnader, finge utgå

Riksdagens

skrivelse

23 5 1906.

dels 110,000 kronor till återförvärfvande från dåvarande innehafVaren
af besittningsrätten till lägenheten Ivatrineberg eller Kräftriket å Djurgården
samt till inlösen af därå befintliga byggnader,

dels 1,890,000 kronor till uppförande af nya byggnader för veterinärinstitutet
å närmare angifven del om 46,333 kvadratmeter af nämnda
lägenhet,

dels ock 250,000 kronor till inredning af de nya byggnaderna äfvensom
till inventarier i desamma;

att medel till ifrågavarande byggnadsföretag jämte därmed förenade
återförvärfvande af besittningsrätt till mark, lösen för byggnader, inredningsarbeten
och inventarieanskaffning äfvensom kostnader för ordnande
af gator och andra öppna platser finge, i den mån sådant kunde blifva
nödigt, efter Kungl. Maj:ts bepröfvande förskjutas af tillgängliga medel;
samt

att det öfverskott å försäljningsmedlen, som uppstode utöfver af
Riksdagen sålunda anvisade 2,250,000 kronor och sedan vissa kostnader
för ordnande af gator och öppna platser blifvit bestridda, skulle öfverföras
till fonden för anordnande af lokaler för statens ämbetsverk i hufvudstaden.

0 (

1907 års lönereglering in. in.

I det föregående är omnämndt, hurusom direktionen för veterinärinstitutet
redan med underdånig skrifvelse den 6 december 1900, i samband
med afgifvandet af infordradt förslag till ny stadga, öfverlämnade förslag
till nv stat för institutet.

Det erinrades i nämnda skrifvelse, att de i institutets dåvarande
stat upptagna aflöningsbeloppen bibehållits oförändrade alltsedan år 1879 och
dåmera syntes med afseende å senare inträdda förhållanden alltför låga
och att äfven andra förändringar i staten ansåges önskvärda.

Direktionen hade fördenskull, efter det förslag afgifvits af lärarkollegiet,
funnit sig böra i samband med förslaget till ny stadga göra,
framställning om förbättrade afiöningsförhållanden för institutets personal
samt i sådant hänseende öfverlämnat förslag till ny stat.

Samtliga handlingar i detta ärende blefvo, såsom ock förut är nämndt,
med skrifvelse från vederbörande sta t,sdepartement den 19 november 1902
öfverlämnade till löneregleringskommittén samtidigt med utlåtande från
direktionen i anledning af kungl. cirkuläret den 25 oktober 1901. 1

1 skrifvelse till Kungl. Maj:t den 27 september 1906 framlade emellertid
veterinärinstitutets direktion förnyadt förslag till stat för institutet
och hemställde om aflåtande af proposition i ämnet till 1907 års Riksdag*.
Direktionen åberopade en från institutets lärarkollegium inkommen skrifvelse
i ämnet af den 18 september 1906.

Enär ärendet i det skick det år 1902 öfverlämnats till löneregleringskommittén
icke kunnat af kommittén företagas till behandling på grund
af andra arbeten, som varit kommittén ålagda, men det syntes önskligt,

8—122716. Löneregleringskommitténs bet. XXXVI.

att veterinärinstitutets löneregleringsfråga inom den närmaste framtiden
finge sin lösning, fann — med föranledande af den förnyade framställningen
från institutets direktion — Kungl. Maj:t den 21 december 1906
godt att återkalla det kommittén gifna uppdrag att behandla ärendet.

1 statsverkspropositionen vid 1907 års riksdag framlades därefter
förslag till ny stat för veterinärinstitutet äfvensom till villkor och bestämmelser
för åtnjutande af de i staten upptagna aflöningsförmåncr för
vissa an gifna befattningshafvare.

I det propositionen bifogade statsrådsprotokoll öfver jordbruksärenden
för den 12 januari 1907 redogöres för innehållet i lärarkollegiets och
direktionens senaste framställningar i ämnet äfvensom för ett af medicinalstyrelsen
den 17 oktober 1906 afgifvet utlåtande; och har kommittén
af denna redogörelse inhämtat följande.

Direktionens I sin skrivelse den 18 september 1906 anförde lärarkollegiet till en

«.* 1906 början, att institutets lärarkår ansåge sig hafva så mycket mer skäl att göra
‘''åberopad'' hemställan om löneförhöjning, som andra med lärarkåren vid institutet
skrivelse jämförliga kårer, såsom professorerna vid universiteten, karolinska med iko från

larar- •'' , . . r

ko/iegiet(ang. kirurgiska institutet, tekniska högskolan m. fl. högskolor, sedan länge
ny stat) ^njö^e }jögre löner, och vidare lärarna vid de högre allmänna läroverken
m. fl. nyligen fått sina löneförmåner höjda, under det att lönestaten vid
veterinärinstitutet fastställts för 27 år sedan. Då hade för öfrigt en ganska
betydlig minskning skett i det af Kungl. Majrt begärda anslaget, nämligen
från 50,100 till 43,100 kronor, så att t. ex. aflöningen åt professor, inberäknadt
ålderstillägg, fastställts till 5,500 kronor mot af Kungl. Maj:t
föreslaget belopp af 6,000 kronor.

Det af institutets direktion år 1900 framlagda förslaget till ny stat
för institutet hade visserligen grundat sig på en skrivelse från lärarkollegiet,
som beträffande professors- och lektorstjänsterna själft föreslagit
de af direktionen då upptagna lönebeloppen, eller för professor

5,500 kronor och för lektor 4,000 kronor jämte i bägge fallen två ålderstillägg
å 500 kronor hvartdera, men, som kändt vore, hade just under de
allra sista åren lefnadskostnaderna stigit i oproportionerligt hög grad.

Till följd däraf hade också efter tidpunkten för sagda förslags framläggande
löneförmånerna blifvit betydligt förbättrade för lärarkårerna vid
med veterinärinstitutet jämförliga läroanstalter, så att de för ordinarie
professorer vid universiteten, karolinska institutet och tekniska högskolan
dåmera uppginge, efter intjänande af ålderstilläggen, till 7,000 kronor.

Därjämte hade den ekonomiska ställningen för det öfverväldigande
flertal veterinärer, som icke ägnade sig åt lärarkallet, vare sig de voro anställda
i statens eller annan tjänst, under de senare åren betydligt förbättrats
— sålunda hade exempelvis militärveterinärkåren nyligen fått sin lönestat
reglerad — så att de mera gifvande af dessa befattningar, hvilka i regeln
besattes med de bästa förmågorna, vore, med inräknande af inkomst
af privatpraktik, förenade med långt större inkomster än eu professur vid
institutet. Det syntes kollegiet falla af sig själft, att detta skulle vålla
svårigheter för eu tillfredsställande rekrytering af lärarkåren vid institutet
med de dåvarande låga lönerna.

Dessutom ansåg kollegiet det böra bemärkas, att veterinärvetenskapen
under de sista tjugu åren gått framåt med jättesteg och dåmera ställde
ojämförligt större anspråk på ställföreträdare inom de särskilda grenarna
af densamma vid den veterinära högskolan än för några tiotal år sedan.

o O

Det syntes lärarkollegiet därför vara ett fullt berättigadt kraf, om
vid omreglering af institutets stat ifrågasattes för ''professorerna ett lötie-5
tillskott af 1,000 kronor jämte ett andra ålderstillägg af 500 kronor.

Direktionen förklarade sig finna det af lärarkollegiet sålunda föreslagna
aflöningsbeloppet för professor, utgörande 7,000 kronor med inräknande
af ålderstilläggen, vara med hänsyn till de i alla afseenden så
betydligt ändrade lefnadsförhållandena sedan den tid, då staten för institutet
fastställts, fullt berättigadt, helst då i betraktande toges, att somliga
af de dugligare praktiserande landsortsveterinärerna dåmera kunde uppnå
sådan inkomst och ännu högre.

Därtill komme, erinrade direktionen vidare, att veterinärvetenskapen
dåmera ställde så stora fordringar på innehafvarna af professorsbefattningarna
vid institutet, att afiöningen måste sättas åtminstone till sistnämnda belopp,
om framstående veterinärer skulle kunna finnas, som ville så pass

Professo■erncis
aflön
ing.

(50

ingående ägna sig åt de särskilda specialgrenar, i i vilka vore företrädda vid
institutet, att de kunde anses kompetenta att ifrågakomma vid eventuella
ledigheter på dessa platser, samt underkasta sig de med nödig förberedelse
därtill förenade uppoffringar. Det var, enligt direktionens mening,
i alla fall förbundet med svårigheter att inom den jämförelsevis lilla veterinärkåren
i landet rekrytera dessa lärarbefattningar vid institutet med
fullt lämpliga personer.

Årfvode
m. m. till
institutets
föreståndare.

För den professor, hvilken förordnades att vara föreståndare för institutet,
hade lärarkollegiet föreslagit, utöfver professors allmänna löneförmåner,
ett arfvode af 1,000 kronor samt fri bostad och iyse.

Direktionen erinrade, att enligt då gällande stat föreståndaren hade
samma afföning som de öfriga professorerna och därutöfver endast förmånen
af fri bostad, samt anförde vidare följande.

Jämte det föreståndaren vore ansvarig för institutets hela ekonomi,
hade han vid en sådan läroanstalt som veterinärinstitutet med dess många
olikartade institutioner, vetenskapliga afdelnirrgar, stallar och smedjor en
högst fordrande befattning. Trots detta ägde han endast obetydlig lindring
i den honom eljest åliggande undervisningsskyldighet, enår vid institutet
icke såsom vid andra läroanstalter funnes några medel tillgängliga för sadant
ändamål. Därtill utginge exempelvis vid tekniska högskolan 2,000
kronor samt vid karolinska institutet 1,500 kronor, och vid dessa läroanstalter
kunde därför rektor befrias från en rätt stor del af den honom
åliggande undervisningsskyldighet.

Det borde jämväl tagas i betraktande, att veterinärinstitutets föreståndare
icke kunde helt och hållet undgå den representationsskyldighet,
som åtföljde chefskapet för en dylik högskola med hänsyn såväl till
dess egen personal som till främmande besökande. Honom ålåge därjämte
att vara föredragande hos direktionen för institutet och ordförande i
lärarkollegiet samt att uppgöra årsberättelse om verksamheten vid institutet
in. in.

Vid alla dessa förhållanden ansåg direktionen det vara fullt riktigt,
att föreståndaren finge åtnjuta, utöfver hvad öfriga professorer ägde uppbära,
arfvode af 1,000 kronor jämte fri bostad vid institutet.

Vidkommande lektorsbefattningen erinrade lärarkollegiet, att aflönin- Lektors
garna till lektorerna vid de högre allmänna läroverken kunde gå upp till n^SninS 6,

000 kronor, och förklarade kollegiet sig anse rättvist, att, innehafvaren
åt lektorsbefattningen vid veterinärinstitutet åtminstone kommc upp till en
aflöning al 5,500 kronor, däraf 3,500 lön, 1,000 tjänstgöringspenningar
och två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor.

Direktionen hade med hänsyn till de i fråga, om professorerna anförda,
förhållanden funnit det billigt-, att lektors aflöning uppginge till det
af lärarkollegiet sålunda föreslagna belopp.

Hvad beträffar aflöningen för adjunkt, föreslog lärarkollegiet för den
ä ordinarie stat, uppförde adjunkten lön a 3,000 kronor, tjänstgöringspenningar
å 1,000 kronor samt ett ålderstillägg å 500 kronor, eller tillhopa
4,500 kronor, dock att, där fri bostad bereddes, afdrag skulle ske
med 500 kronor. Han skulle då blifva något så när likställd med adjunkterna
vid de högre allmänna läroverken, hvilkas aflöningar med ålderst-illä<w
uppginge till 5,000 kronor.

För läraren i hofbeslag, dittills benämnd instruktionssmed, ansåg
lärarkollegiet aflöningen böra- något öfverstiga förenämnde adjunkts, och
därför ett andra ålderstillägg å 500 kronor böra medgifvas. Såsom skäl
därtill anfördes, att befattningen omfattade ett för veterinärutbildningen
ganska viktigt ämne, att på senare åren till denna lärostol kommit betydligt
ökad undervisnings skyldigi tet, och att, för bibehållande af kundkretsen i hofbeslagssmedjan,
det vore af vikt, att kontinuitet rådde i fråga om innehafvaren
af denna plats.

Afven för den då ä extra stat upptagne adjunkten vid ambulatoriska
kliniken borde enligt kollegiets mening aflöningen vara högre än den ordinarie
adjunktens, enär han hade en mer omfattande tjänstgöring och föreläsningsskyldighet
samt icke ägde rättighet att utöfva enskild sjukvård.
Kollegiet ansåg sig böra föreslå 3,500 kronor i lön och 1,000 kronor i
tjänstgöringspenningar jämte ett ålderstillägg ä 500 kronor. Afdrag för
bostad skulle äga rum såväl för honom som för instruktionssmeden.

Direktionen förklarade sig anse, att fyra adjunktsbefattningar borde
finnas, nämligen eu) vid den stationära kliniken och polikliniken samt

Aflöning till
adjunkt.
Flera sådana
befattningar.

eu vid smedjorna (instruktionssmeden), då upptagna å ordinarie stat, en
vid den ambulatoriska kliniken, da upptagen å extra stat, och slutligen en
vid den anatomisk-fysiologiska afdelningen, om hvilken sistnämnda befattning
direktionen. aflät särskild underdånig framställning, likaledes af den
27 september 1906 och närmare omnämnd i det följande.

För de tre förstnämnda adjunktsbefattningarna borde enligt direktionens
mening begynnelseafiöningen vara 4,000 kronor, däraf 3,000 kronor
lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar. Därtill borde komma ett
ålderstillägg för adjunkten vid den stationära kliniken och polikliniken
samt två dylika tillägg för de bägge adjunkterna vid smedjorna och vid
den ambulatoriska kliniken. Beträffande de sistnämnda två befattningarna
ansåg direktionen nämligen önskligt, att deras innehafvare så länge som
möjligt kvarstode i tjänst.

1 fräna om adjunkten vid den stationära kliniken och ''polikliniken
syntes kontinuitet icke vara i fullt lika män af nöden. Han toges hufvudsakligen
i anspråk för dessa kliniker, och framförallt vore hans biträde af
vikt på den kirurgiska afdelningen, där opera,tionsmaterialet vore högst
betydande.

Erfarenheten hade emellertid nogsamt visat olägenheterna åt den dit
tills varande låga aflöningen för denne adjunkt, i det att sedan 1901 ombyte
af densamme ägt rum ej mindre än fem gånger. Sedan eu adjunkt
hunnit blifva sä pass skolad, att han kunnat vara vederbörande professor
till verklig hjälp, hade han funnit det mera fördelaktigt för sig att söka
annan verksamhet. Denne adjunkt vore dessutom den ende icservläiare,
som funnes vid institutet, och han borde därför val a i besittning åt
grundlig veterinärutbildning samt äga förutsättningar att kunna vid förfall
för annan lärare sätta sig in i dennes ämne därhän, att han kunde
för någon tid helt eller delvis bestrida hans tjänst.

Adjunkten vid institutets smedjor (instruktionssmeden) företrädde ett
ämne, åt hvilket endast få veterinärer hade tillfälle att mera ingående
ägna sig. Det syntes därför direktionen vara af vikt,, att en lärare på
denna plats, som hunnit mera grundligt sätta sig in i ämnet, också
kunde förmås att kvarstå på densamma en längre tid. Det borde bemärkas,
att på grund af den i Stockholm då rådande stora konkurrensen

inom hofslageriyrket det vore ganska svårt att förse institutet med nödigt
antal hästar för skoning i dess hofbeslagssmedja, och framförallt skulle
detta vara förenadt med svårigheter, om föreståndaren för samma smedja
ofta blefve ombytt. Dessutom hade på senare år denne lärare fått utvidgad
undervisnings- och föreläsningsskyldighet, i det att ämnena anspannslära
och hofsjukdomar öfverlämnats åt honom.

Adjunkten vid den ambulatoriska kliniken hade sig anförtrodd den
viktiga praktiska utbildningen af eleverna i nötkreaturssjukdomarnas igenkännande
och behandling. Därför kräfdes en praktiskt duglig veterinär,
som under flerårig och stor praktik hunnit förvärfva sig tillräcklig erfarenhet
för att kunna stå som lärare och ledare vid denna gren af
veterinärutbildningen. En sådan veterinär hade vanligen betydligt
större inkomster af privatpraktik, än som kunde erbjudas honom vid
institutet, äfven om den ifrågasatta löneförhöjningen blefve beviljad.
Afven denne lärare hade på senaste tiden fått ökad undervisnings- och
föreläsningsskyldighet, i det att ämnet obstetrik blifvit honom anförtrodt.
Det vore i instruktionen denne lärare förbjudet att praktisera,
och han kunde därför icke genom enskild praktik öka sina inkomster.
Direktionen ansåg det ock böra framhållas, att det vore i hög grad önskvärdt,
att i fråga om denna plats, hvars innehafvare trädde i så liflig förbindelse
med allmänheten, kontinuitet blefve rådande, enär täta ombyten
skulle kunna verka i hög grad menligt på frekvensen vid den åt honom
anförtrodda kliniken.

I fråga om afdrag för de nu nämnda tre adjunkterna med 500
kronor för fri bostad instämde direktionen med lärarkollegiet.

För assistenten vid den patologisk-anatomiska och bakteriologiska
af delning en, till hvilken arfvode, 2,500 kronor, utgick af anslag å extra
stat, hade direktionen i likhet med lärarkollegiet icke ifrågasatt någon
förändring i arfvodesbeloppet.

Lärare i kött- och mjölk-kontroll hade dittills icke varit upptagen ä
stat, men då undervisningen åt eleverna i dessa ämnen under senare
åren ansetts ytterst viktig, hade direktionen med stöd af institutets
reglemente därför antagit en extra lärare, hvilken uppbar arfvode med

Arfvoden
till assistenter
samt lärare
i Icöttoch
mjölkkontroll -

600 kronor för år, utgående af de i staten upptagna medel till diverse
utgifter. Enär emellertid ifrågavarande undervisning måste allt mera utsträckas,
och fullgod lärare icke syntes kunna erhållas för lägre belopp,
ån lärarkollegiet i sådant af seende föreslagit, eller 1,500 kronor, hade
direktionen sett sig nödsakad i statförslaget upptaga detta belopp, att
utgå i form af arfvode.

A rf voden
till kamrerare,
sekreterare
och
bibliotekarie.

Beträffande kamreraren samt sekreteraren hos direktionen föreslog’
direktionen med hänsyn till den för dessa tjänster under tiden från den
davarande statens fastställande ökade arbetsbördan och de stegrade lefnadskostnaderna
i likhet med lärarkollegiet, att deras arfvoden måtte
höjas till 1,700 kronor för den förre och 500 kronor för den senare.
Dessa belopp hade redan år 1900 föreslagits af direktionen.

I iråga om aflöningen för bibliotek arietjiinsten, hvilken befattning
innehades af en af institutets lärare, framhöll lärarkollegiet, att densamma.
bibehållits oförändrad vid 300 kronor alltsedan år 1879. Under
denna tid hade dock icke blott sammanlagda antalet volymer i biblioteket
utan älven de årliga inköpen afsevärdt ökats. Då därtill kornme, att
bibliotekariens arbete under de sista åren mer än fördubblats på grund
af ökade bytesförbindelser och ett mera detaljeradt kat-alogiseringsarbete,

syntes det lärarkollegiet, att aflöningen borde höjas till 600 kronor. Detta
förslag biträddes af direktionen.

Sekreteraren hos lärarkollegiet föreslogs af direktionen likasom af
kollegiet till uppförande i staten med ett arfvode af 500 kronor. För det
davarande utgick till honom ett belopp af 350 kronor från »diverse utgifter».
Befattningen sköttes af en af lärarna.

Anslag för Lärarkollegiet ansåg vidare, att det för undervisning i ridkonst i

ning i rid- dåvarande stat upptagna beloppet, 800 kronor, var tillräckligt, men att
Icörnhig. mec^ åfven erfordrades för undervisning i körkonst. Anspannslära inginge
bland undervisningsämnena vid institutet och för eu veterinär vore
det i hög grad önskvärdt att också kunna handhafva och bedöma hästen
un der sele, enär hans förmåga i detta hänseende ofta toges i anspråk vid
besiktningar och vid undervisning. Lämpligast syntes vara, att ett belopp
upptoges gemensamt till ledning och körning, och föreslog kollegiet i

sådant afseende eu summa af 1,400 kronor. Jämväl direktionen upptog
i sitt förslag till stat detta belopp för ifrågavarande ändamål.

Beträffande därefter betjänte vid institutet var i den ordinarie staten
för institutet till deras aflönande upptaget ett belopp af 3,000 kronor.
Däraf samt af 2,920 kronor från stallets inkomster hade, enligt hvad
lärarkollegiet anförde, aflönats två vaktmästare, hvar dera med 900 kronor,
en foder mar sk med 1,020 kronor och tre drängar, en hvar med 900
kronor, hvarförutom hyresersättning å. 200 kronor utgått till de bägge
vaktmästarna, hviikas bostäder måst tagas i anspråk för andra betjänte.
Fodermarsken och de tre drängarna åtnjöto fri bostad. Dessutom hade
åt dessa sex betjänte måst beredas extra inkomster genom att lämna dem
tillfälle till extra arbete på de olika afdelningarna vid institutet.

Hade man icke kunnat bereda nämnda betjänte större inkomster än
dem, hvartill statsanslaget lämnat medel, skulle enligt lärarkollegiets åsikt
det varit omöjligt att hålla så många platser besatta, hvilket i allt fall
erbjudit stora svårigheter. Dessa platser vore dock alla oundgängligen
nödvändiga för uppehållandet af. verksamheten vid institutet.

Det syntes för öfrigt kollegiet endast behöfvas en hänvisning till då
allmänt gällande högre arbetspriser för att fä behofvet af ökade löneförmåner
åt betjäningspersonalen att framstå i tydlig dager. Sålunda åtnjöte
— meddelade kollegiet — drängarna vid Stockholms stads renhållningsverk
en aflöning af 1,140 kronor för år jämte fri bostad. Det borde
ej heller kunna anses skäligt eller välbetänkt, att betjäningens löner vore
så lågt satta, att institutets föreståndare ständigt skulle behöfva åt betjäningen
bereda extra inkomster för att förmå den att stanna kvar i sin
tjänst. De ordinarie sysslorna och göromålen kunde ej annat än blifva
lidande därpå.

Hvad särskild t anginge vaktmästaren vid den anatomiska afdelningen,
hvilken äfveu tjänstgjorde som konservator, ansåg kollegiet det böra bemärkas,
att denne måste hafva alldeles särskilda kvalifikationer. Han borde
nämligen äga färdighet äfven för sistnämnda tjänstgöring och sålunda vara i
besittning af en specialutbildning, som sökande till vaktmästarbefattningar i
allmänhet ej innehade och som tydligt vi s måste vara synnerligen sällsynt.

9—122716. Lönereglering skommitténs bet. XXXVI.

Erfarenheten vid institutet hade visat, att lika svårt som det varit att
anskaffa kompetent person för denna syssla, lika svårt hade det sedan
visat sig att förmå honom att stanna kvar. Under sådana förhållanden
måste löneförmånerna åt denne vaktmästare sättas högre än för en vanlm
vaktmästare.

Lärarkollegiet föreslog vidare höjning i lönen för vaktmästaren
vid kemiska institutionen in. in., hvilken äfven tjänstgjorde såsom inkasserare
vid institutets smedja och stallar, för fodermarsken, hvilken
vid en sådan institution som veterinärinstitutet med därvarande sjukstallar
hade en ganska maktpåliggande befattning, samt för de tre drängarna.

Fodermarsken och drängarna skulle fortfarande åtnjuta, fri bostad
med bränsle och lyse. Dylik förmån kunde däremot icke beredas de
bägge vaktmästarna förr än uti de nya byggnader för institutet, som
vore beslutade till uppförande vid Kräftriket, och därför borde hyresersättning
medgifvas dem..

Beträffande de då å extra stat uppförda betjänte, nämligen en
laboratorietjänare vid den patologisk-anatomiska och bakteriologiska avdelningen
med aflöning af 900 kronor, eu port- och telefonvakt med 800
kronors aflöning och eu nattvakt med aflöning af 900 kronor, föreslog
lärarkollegiet äfven för dem höjda aflöningar.

Sedan dåmera äfven allmän telefon för allmänhetens bekvämlighet
inledts till institutet, hade telefongöromålen betydligt ökats, så att det
var omöjligt för en person att hinna både sköta telefonerna och bestrida
de egentliga portvaktssysslorna, hvarför portvakten måste därtill anlita
biträde.

För laboratorier’änaren och nattvakten föreslogos samma löneförmåner
som för drängarna. Åt dessa bägge betjänte kunde bostadsförmån icke
beredas förrän i de blifvande nya institutsbyggnaderna.

Hvad lärarkollegiet i af seende på betjänte föreslagit biträddes af
direktionen till alla delar. Beträffande särskild! de bägge vaktmästarna
framhöll direktionen, att, då de först genom rätt långvarig öfning kunde
inläras för sina sysslor, de borde aflönas så, att ej täta ombyten blefve
behöfliga. Deras sysslor vore äfven af den art och omfattning, att de ej
kunde, såsom flera af sina gelikar, skaffa sig inkomster genom middags*

eller kvällstjänstgöring annorstädes. För öfriga betjänte ansåg direktionen,
att vid dåniera gängse aflöningsförhållanden de föreslagna aflöningarna
vore snarare för lågt än lör högt beräknade.

Under framhållande att den på extra stat da upptagna personalen
allt framgent måste förefinnas vid institutet för fullföljande af verksamheten
och arbetet därstädes, hemställde såväl lärarkollegiet som direktionen,
att denna personal måtte uppföras k ordinarie stat liksom älven
läraren i kött- och mjölkkontroll samt sekreteraren hos lärarkollegiet.

Beträffande återstående å institutets stat för det dåvarande upp- ris™ andra
tagna poster, nämligen 4,000 kronor till stipendier åt elever, 3,000 kronor
till byggnaders och stängsels underhäll samt 12,000 kronor till diverse utgifter.
'' däri inräknad! det till anskaffande af undervisningsmateriell för
professuren i histologi m. m. uppförda belopp, ifrågasattes icke någon
ändring.

Mot lärarkollegiets förslag afgafs reservation af professorn J. P.

Lundgren, hvilken erinrade, hurusom hos Kungl. Maj:t hvilade förslag till
nya stadgar och ny stat för institutet, afgifna af lärarkollegiet och af direktionen,
hvilka förslag beträffande lärarkårens organisation i vissa delar afveke
från hvarandra. Kungl. Maj:t hade också på framställning af direktionen
medgifvit, att med den lediga lektorsbefattningens besättande med ordinarie
innehafvare finge anstå, tills frågan om ordnandet af undervisningen i de
till lektoratet hörande ämnen blifvit afgjord. Då denna fråga sålunda
vore öppen, syntes det reservanten olämpligt att på ordinarie stat fastsla
nya aflöningsförmåner för denna tjänst. Förhållandet vore detsamma dels
med den ordinarie adjunkturen, hvilken ifrågasatts skola ersättas med
assistentbefattningar, samt dels med instruktionssmedens befattning. De
för det dåvarande på extra stat uppförda lärartjänsterna ansåg reservanten
icke böra uppföras ä ordinarie stat, förrän nya stadgar för institutet
definitivt antoges. Enligt reservantens åsikt borde därför blott den
löneförbättring, som kunde komma att beviljas professorerna vid institutet,
då uppföras på ordinarie stat, men däremot löneförbättring för öfriga

lärare tills vidare uppföras på extra stat, hvarjämte de dittills på extra
stat utgående lärararfvoden borde tills vidare kvarstå å extra stat.

I denna reservation hade t. f. lektorn A. V. Sahlstedt instämt,
ntom hvad anginge den ordinarie adjunkturen.

från direktionens beslut i frågan hade medicinalrådet Kjerrulf varit
i så. måtto skiljaktig, att han instämt i professor Lundgrens förberörda
reservation.

Ytterligars
skrifyrlse S7/»
1806 från
direktionen.

hans

1 särskild underdånig
rörut nämnts, direktionen gjort framställning om anställande af ytterligare
en adjunkt vid institutet, nämligen vid dess anatornisk-fysioloi/udca afdeln!"!J.
Denna framställning var föranledd af eu skrivelse i ämnei, från
lärarkollegiet, som därvid anfört följande.

Sedan professor Lundgren inför lärarkollegiet anmält, att, enligt
mening, hvarken utrymmet eller de då tillgängliga lärarkrafterna
vid den anatomiska afdelningon vore tillräckliga för att lämna eu fullgod
undervisning åt det stora antal elever, som för det dåvarande, efter antagande
af 20 nya elever, förefunnes i de två lägre afdelningarna, hade
kol i eg! et beslutat, att, för afhjälpande af de anförda svårigheterna i fråga
om den anatomiska undervisningen i hvad anginge bristen på tillgängliga
ntrarkrafter, anhålla om anställande af en prorektor vid den anatomisk-fyBiologiska
afdelningen.

Kollegiet hade, enligt hvad detsamma erinrade, upprepade gånger
förut fiamhållit bchofvet af biträdande lärare för undervisningen inom
de olika afdelningarna och påvisat, hurusom veterinärinstitutet°med afseende
pa, särskilda hjälplärare vore betydligt sämre lottadt än de flesta
af utlandets veterinårskolor. De framställda önskemålen hade också behj
artats, och de mest trängande behofven sä till vida af hjälpts, att en
adjunkt anställts vid den ambulatoriska, kliniken och eu assistent vid den
patologisk-anatomiska och bakteriologiska institutionen.

| uednn 1899, da förslag till nya stadgar af kollegiet afgifvits,

hade emellertid hemställts om anställande af en assistent eller prosektor
äfven . vid den anatomisk-fysiologiska afdelningen, hvilket förslag dock af
diiektionen ändrats, så att i stället förordats tillsättande af en adjunkt

för de anatomisk-fysiologiska och patologisk-anatomiska institutionerna.
Sedan dess hade lärarkollegiet icke funnit sig befogadt att göra ytterligare
hemställan om anställande af biträdande lärare för den anatomiska undervisningen.

I följd af det stora antal elever, som kollegiet under de två senaste
åren ansett sig nödsakadt att antaga för att i någon mån fylla den brist
på veterinärer, som för det dåvarande vore rådande inom landet, hade
emellertid lärarens i anatomi undervisningsarbete i så väsentlig grad ökats,
att anställande af en hjälplärare äfven inom nämnda afdelning framställde
sig som ett oeftergifligt villkor för att eleverna skulle kunna erhålla
den handledning vid dissektionerna, som vore nödvändig för att
dessa skulle hinna afslutas i rätt tid och för att de för den anatomiska
undervisningen så betydelsefulla demonstrationerna skulle kunna medhinnas.

Att ett biträde vid undervisningen äfven inom denna afdelning
redan förut varit behöfligt, framginge dock däraf, att en del af dessa demonstrationer
icke af läraren kunnat medhinnas, utan sedan mer än trettio
år tillbaka varit öfverlämnade åt amanuensen, en ännu ej utexaminerad
elev, hvilket ju icke kunde anses öfverensstämma med fordringarna på
fullgod undervisning.

För att närmare belysa omfattningen af den anatomiska undervisningen
vid institutet bifogade kollegiet en af professor Lundgren uppställd
detaljerad redogörelse för undervisningen i anatomi inom de olika
elevklasserna.

I ämnet fysiologi hade undervisningen dittills ej heller kunnat bedrifvas
på ett tidsenligt sätt, visserligen till största delen på grund af
bristande lokaler, men äfven till följd af saknaden af ett fackmässigt
utbildadt biträde åt läraren i detta ämne. Att en utvidgning af den fysiologiska
undervisningen vore af behofvet påkallad, hade emellertid allmänt
erkänts, och i förslaget till nybyggnad af institutet hade också på grund
däraf en särskild fysiologisk institution upptagits. En fullt tidsenlig anordning
af undervisningen i fysiologi syntes väl knappast kunna åstadkommas,
förrän därtill behöflisra laboratorier och lokaler hunnit iordning ''

O O

ställas, men genom anställande af ett biträde vid den anatomisk-fysiolo -

giska institutionen skulle dock redan under dåvarande förhållanden vissa
förändringar til! undervisningens fromma kunna vidtagas, såsom t. ex.
anordnande af en, om ock mera primitiv, praktisk undervisning äfven i
fysiologi.

Kollegiet hade äfven tänkt sig, att en prosektor vid den anatomiskfysiologiska
af delningen skulle kunna, vid sidan af nyss angifna tjänstgöring,
medhinna att biträda vid undervisningen i histologi, hvilket enligt
kollegiets mening mycket vid borde låta sig göra, da den normala histologien
och anatomien vore ämnen, som stode hvarandra svnnerligen nära
och vid utlandets såväl medicinska som veterinära läroverk i regeln vore
förenade under eu professur. De för hvarje år sig allt mer och mer
hopande göromålen för läraren i histologi, patologisk anatomi och bakteriologi
gjorde det också önskvärdt, att nämnde lärare om möjligt befriades
från en del af sin undervisningsskyldighet i histologi, hvilket enligt
kollegiets mening lämpligast kunde ske genom att ledningen af de praktiska
öfningarna i detta ämne öfvertoges af prosektorn vid anatomiska
af de! ningen.

Slutligen ville kollegiet såsom stöd för denna sin hemställan framhålla
önskvärdheten af att i en undervisningsgren af så speciell art
som den ifrågavarande äga tillgång till eu reservlärare för undervisningens
upprätthållande i händelse af förfall för den ordinarie läraren.

De ämnen, som den sålunda anställde läraren skulle komma att
företräda, kräfde ovillkorligen en särskild utbildning utöfver den vanliga
veterinära fackbildningen, och det med befattningen afsedda ändamålet
kunde sålunda icke anses vara betjänt genom anställande för kort tid i
sänder af assistenter med små löneanspråk, såsom möjligen för den bakteriologiska
afdelningen kunde låta sig göra, utan kontinuitet inom tjänsten
måste anses i högsta grad önskvärd, för att innehafvaren skulle kunna
förskaffa, sig den önskvärda fackmässiga utbildningen, hvilken knappast
syntes kunna förvärfvas på den korta tid, hvarunder en lågt aflönad
assistent vanligen kvarstode vid institutet.

På grund däraf och då det äfven syntes blifva svårt att bland landets
veterinärer finna någon villig att åtaga sig eu befattning af så speciell
natur och med så relativt ringa praktisk tillämpning af där förvärf -

vade kunskaper, ansåg kollegiet det önskvärdt, att aflöningen för den
omnämnda prosektorsbefattningen icke sattes lägre än 3,500 ki onor.

Direktionen förklarade sig anse behofvet af den sålunda ifrågasatta
befattningen vara genom lärarkollegiets skrivelse fullt klart ådagalagdt,
och då tillgången på veterinärer i landet är efter år alltmera visat sig
otillräcklig, i följd hvaraf det ock måste anses vara en oeftergiflig plikt
för veterinärinstitutet att genom antagande af ökadt antal elever vid
hvarje läsårs början och sålunda äfven utexaminerande af ökadt antal
veterinärer söka afhjälpa denna brist, hade direktionen sett sig nödsakad
att underställa Kungi. Maj:ts pröfning äfven denna angelägenhet.

Enligt direktionens åsikt borde äfven den sålunda ifrågasatte läraren
benämnas adjunkt, och hemställde direktionen, att Ivungl. Maj:t
måtte till Riksdagen aflåta framställning, att ett belopp af 3,500 kronor,
däraf 2,500 såsom lön och 1,000 såsom tjänstgöringspenningar, måtte anvisas
till afiöning åt en adjunkt (prosektor) vid den anatomisk-fysiologiska
afdelningen vid institutet, samt att denna lärarbefattning jämte
med densamma förenade löneförmåner måtte upptagas uti institutets ordinarie
stat. Något ålderstillägg ifrågasattes icke af direktionen för denne
adjunkt. Därest fri bostad vid institutet bereddes honom, ansåg direktionen,
att af dra g å lönen borde ske med allenast 300 kronor, enär den
för honom afsedda bostaden vid det nya institutet bestode af endast
två rum.

Enligt de förslag af veterinärinstitutets direktion, för hvilka i statsrådsprotokollet
redogjorts, skulle institutet sstat hafva följande utseende.

Direktionens
förslag till
stat.

j Tjänst- j

Lön. i ! Arfvode.i Summa,

i ningar. !

1 professor och föreståndare .... 4.500

1 » ............i 4,500

3 professorer...........| 13,500

1 lektor..............| 3,500

1 adjunkt vid smedjorna......j 3,000

1 » vid den ambulatoriska kli- j

niken........j 3,000

1 > vid den stationära kliniken j

och polikliniken . . . i 3,000

i 1 > vid (lön anatomisk-fysio- j

logiska avdelningen . . i 2,500
; 1 assistent vid den patologisk-ana- j
tomiska ock bakteriologiska afdel ningen.

............

1 lärare i kött- och mjölkkontroll . . j

j 1 kamrerare............i

. 1 sekreterare hos direktionen . ... ''

1 bibliotekarie..........I

j 1 sekreterare hos lärarkollegiet . . . j

I För undervisning i ridning och körning | —

| 1 vaktmästare och konservator . . . j 1,000

1 > på, den kemiska afdel- I

ningen......i 1,000

1 fodermarsk...........'' 1,000

1 port- och telefonvakt ...... 1,000 1 2

1 laboratorietjänare å den bakteriologiska
afdelningen.......

1 dräng vid isoleringsstallet ....

2 drängar............. —

1 nattvakt............

Stipendier åt elever........ —

Byggnaders och stängsels underhåll .

Till diverse utgifter........

Summa kronor ; —

1,500 i	1,000	1	7,000	)
1.500	_		6,000	i
4,500			18,000	i Efter \ höi as	b är med	kan lönen 500 kronor
1,000			4,500	och	efter	10 år	med
1,000	—	58	4,000	ytterligare	500 kronor.
1,000		2	4,000
1,000	—	2)	4,000	f Efter \ höjas	5 år med	kan 500 k	lönen ronor.
1,000	—	3)	3.500
_	2,500		2,500				%
— :	1,500		1,500
—	1,700		1,700
- !	500		500
— :	600		600
— i	500		500
—	— j		1,400
300	--	4)	1,300	j Efter	5 år	kan	lönen
				1 höjas	med	100 k	ronor
100	— !	‘)	1,100	[ och efter	10 år	med
200 \|	—;	6)	1.200	j ytterligare	100 kronor.
- O	_;	6)	1,200	1 Efter \ höjas	5 år med	kan lönen 100 kronor.
- j	1,000	6)	1,000 ;
- \|	1,000	6)	1,000 \|
—	2,000 1	6)	2,000				1
_ \|	1.000	6)	1,000
__ t	— ■		4,000 !
— i	— j		3,000 ;
— :	—		12.C00 j
_ j			88,500 i

*) Åtnjuter därjämte fri bostad.

2) Om fri bostad åtnjutes, afdragas å lönen 500 kronor.

*) Om fri bostad åtnjutes, afdragas å lönen 300 kronor.

4) Åtnjuter därjämte fri bostad med bränsle och lyse, eller, då sådan förmån ej utgår, hyres ersättning

med 300 kronor.

5) Åtnjuter därjämte fri bostad med bränsle och lyse.

6) Åtnjuter därjämte vid institutets nya byggnader fri bostad med bränsle och lyse.

Öfver direktionens ifrågavarande framställningar afgåfvos, till följd utlåtanden af

° . .. .. .... medicwal af

särskilda kungl. remisser, underdåniga utlåtanden al medicinalstyrelsen styrelser) l-/i0

den 17 oktober 1906.

Nämnda ämbetsverk anförde därvid, rörande direktionens förstnämnda
framställning, att styrelsen med anledning af de under de senare åren
liöo-st väsentligt stegrade lefnadskostnaderna i hufvudstaden icke hade något
att erinra mot de af direktionen föreslagna förhöjda aflöningsbeloppen, men
att, med fäst afseende därpå att nytt reglemente för institutet vore under
utarbetande och förslag väckts om ombildning af en del utaf lärarbefattningarna
vid institutet, bland annat af lektoratet, medicinalstyrelsen höll före,
att de tre adjunkturerna, assistentbefattningen vid den patologisk-anatomiska
och bakteriologiska utdelningen samt lärarbefattningen i kött- och mjölkkontroll
borde med de föreslagna aflöningsbeloppen uppföras å extra stat,
samt att ett belopp af 1,000 kronor om året jämväl borde å extra stat
uppföras såsom lönetillägg åt den, som uppehölle lektoratet.

Därjämte hemställde styrelsen, att stadgande måtte meddelas därom,
att, då de ordinarie professorerna enligt förslaget komme i åtnjutande af
ålderstillägg, 2,000 kronor utaf deras aflöning skulle utgöra tjänstgöringspenningar
och återstoden anses såsom lön.

I fråga om direktionens framställning rörande den nya adjunktsbefattningen
vid den anatomisk-fysiologiska afdelningen vitsordade medicinalstyrelsen
behofvet af denna lärarbefattning, men hemställde, att den föreslagna
aflöningen måtte uppföras å extra stat.

Efter att hafva redogjort för handlingarnas innehåll, anförde veder- Kungi. propo 0

, . sition vid

börande departementschef till statsrådsprotokollet för den 12 januari 19 0 7 1907 års

riksdag.

förande.

De skiljaktigheter i åsikter, hvilka yppats angående vissa befattningars Behofvet af
och anslags uppförande i den ordinarie staten för institutet eller på extra nal och aflöstat,
syntes departementschefen i väsentlig mån vara föranledda däraf, Yttringar.
att den hvilande frågan om nya stadgar för institutet ännu icke vunnit
sin lösning. Departementschefen ansåg sig därför böra, innan han utförligare
yttrade sig i ämnet, i korthet redogöra för sistnämnda fråga i de

10—122716. Luneregleringslcommitténs let. XXXVI.

delar, som kunde hafva mera direkt inflytande på det då föreliggande
statförslaget.

Gällande reglemente för veterinärinstitutet i Stockholm vore utfärdadt
den 24 maj 1867. I vissa delar däraf hade ändringar skett den 22 december
1892 samt den 8 december 1893. Med anledning af inkommet förslagtill
ytterligare detaljändringar hade Kungl. Maj:t den 10 juni 1898 förklarat,
att reglementet borde i dess helhet omarbetas, och anbefallt institutets
direktion att efter lärarkollegiets hörande afgifva förslag till ny stadga
för institutet. På grund däraf hade lärarkollegiet år 1899 upprättat dylikt
förslag och tillika afgifvit förslag till ny stat för institutet, hvarefter
direktionen med den förut omnämnda underdåniga skrifvelsen den 6
december 1900 aflämnat förslag, som i vissa hänseenden afvikit från lärarkollegiets.
De afgifna förslagen hade remitterats till medicinalstyrelsen,
som förordat vissa ändringar i desamma, hvaruppå direktionen, efter inhämtande
af lärarkollegiets mening, ånyo afgifvit yttrande i ämnet, hvilket yttrande
föranledt förnyadt utlåtande af medicinalstyrelsen.

Med anledning af Kungl. Maj:ts befallning den 25 oktober 1901
om verkställande af utredning, bland annat, huruvida genom förenklingar
i förvaltningen tillfälle kunde beredas till indragning af tjänster, som
genom förändrade anordningar kunde undvaras, hade därefter såväl direktionen
som medicinalstyrelsen i afgifna yttranden åberopat sina nyssberörda
förslag till ny stadga och ny stat för institutet samt anfört, att några
inskränkningar eller förenklingar i förvaltningen vid veterinärinstitutet
eller indragning af tjänster därstädes icke kunde åvägabringas utan allvarligt
men för institutet, enär detta fastmer hade behof af ökade krafter
för denna verksamhets behöriga bedrifvande. I detta skick hade ärendet
år 1902 öfverlämnats till löneregleringskommittén, men den 21 december
1906 hade Kungl. Maj:t återkallat det kommittén gifna uppdrag att
behandla ärendet.

De uti direktionens senast afgifna förslag till stat upptagna befattningar,
hvilka medicinalstyrelsen, väsentligen i anslutning till de af professor
Lundgren vid lärarkollegiets och medicinalrådet Kjerrulf vid direktionens
förslag afgifna reservationer, ansett böra uppföras å extra stat, vore, såsom

omnämnts, de fyra adjunktsbefattningarna, assistentbefattningen vid den
patologisk-anatomiska och bakteriologiska afdelningen samt liv rarbefattningen
i kött- och mjölkkontroll, hvarjämte af medicinalstyrelsen föreslagits, att
lönetillskott åt lektorn skulle uppföras å extra stat, men hans dåvarande
löneförmåner bibehållas å ordinarie stat. 1 dessa hänseenden innehölle
handlingarna angående den nya stadgan m. m. följande.

Uti lärarkollegiets förslag ar 1899 hade icke upptagits någon adjunktsbefattning.
Instruktionssmeden hade dock förekommit där under benämningen
»lärare i hofbeslag». Den i staten för institutet upptagne adjunkten
hade föreslagits skola utbytas mot fyra assistenter.

Såsom skäl därför hade hufvudsakligen anförts, att adjunkten, som
hade strängt arbete vid klinikerna och därjämte skulle vara beredd att vid
förfall för hvilken som helst af de öfriga lärarna öfvertaga dennes undervisningsskyldighet,
icke kunde hafva Itvarken tid eller kompetens därtill;
att utom professorn i kirurgi, hvilken vid kliniken biträddes af adjunkten,
ingen af lärarna hade biträde af någon vetenskapligt tillräckligt skolad
person, utan blott af amanuenser bland eleverna, hvilka dock icke kunde
för sådant ändamål försumma sina egna studier; att professorernas tid
därför blefve så upptagen af undervisning med hvad därtill hörde, att de
svårligen kunde hinna följa med sina vetenskapsgrenars utveckling; att äfven
de praktiska öfningarna med eleverna ej kunde bedrifvas tillräckligt i detalj;
att särskildt den viktiga praktiska undervisningen i ladugård shygien och
nötkreaturens sjukdomar — hvilken måste ske genom den ambulatoriska
kliniken, enär nötkreatur högst sällan fördes till institutet — icke kunde
behörigen tillgodoses, då ju professorn i ämnet icke själf kunde samtidigt
sköta sin teoretiska undervisning samt företaga alla sjukbesök och exkursioner;
samt att, da alla institutets lärarbefattningar, med undantag af lektorns,
måste rekryteras bland institutets egna lärjungar, men för lärarkompetens
fordrades omfattande specialstudier samt praktiskt arbete vid vetenskapliga
institutioner, och då institutet vore den enda anstalten i sitt slag i
Sverige, det måste tillses, att tillfälle gåfves till utbildande därstädes i
lämpliga tjänstebefattningar af nya lärarkrafter, som kunde ersätta de
gamla.

Af de fyra assistenterna skulle enligt lärarkollegiets förslag två tjänstgöra
vid klinikerna, en biträda vid undervisningen i anatomi och fysiologi
.samt en tjänstgöra vid afdelningen för patologisk anatomi och bakteriologi.
De borde aflönas medelst arfvoden.

Direktionen ställde sig i denna fråga på eu annan ståndpunkt och
anförde därvid hufvudsakligen följande.

Lärarkollegiets förslag innebure gifvetvis eu stor fördel därigenom,
att professorerna uti de ifrågavarande ämnena skulle erhålla ett ständigt
biträde vid kliniker och å laboratorier. Men å andra, sidan syntes det
vara uppenbart, att, då till assistenter icke skulle kunna erhållas andra
än nyss utexaminerade veterinärer med ringa praktisk erfarenhet, och då
på grund af den låga aflöningen ett ständigt ombyte af assistenter komme
att äga rum, någon trygghet icke skulle kunna vinnas, att institutet ägde
tillgång på personer, fullt kompetenta att vid förfall för ordinarie professorer
uppehålla dessas undervisning och än mindre att förestå klinikerna, där
ständigt de svåraste sjukdomsfall kunde förekomma, hvilka måste genast
behandlas. Man skulle således genom den af lärarkollegiet föreslagna
anordningen riskera, att undervisningen stundom blefve skött på ett otillfredsställande
sätt och att den kliniska behandlingen af djur blefve vanvårdad
till skada för djurägarna och för institutets anseende.

För tillgång på personer, kompetenta att vid ledighet af professorsbeställning
utnämnas till professorer, lämnade, enligt direktionens åsikt,
inrättandet af assistentbefattningar med ofta ombytta innehafvare långt
mindre garanti, än om man erhölle lärare med sådan ställning, att de
kunde påräknas under längre tid stanna vid institutet och därunder vinna
fullständigare vetenskaplig och praktisk utbildning.

På grund af dessa synpunkter kunde direktionen icke tillstyrka den
nämnda adjunkturens borttagande, utan förordade till och med upprättandet
af ytterligare en adjunktur samt förändring af intruktionssmedsbefattningen
till adjunktur.

Af de bägge förstnämnda af dessa tre adjunkter borde den ene
hufvudsakligen ägna sig åt de ämnen, som tillhörde de anatomiska professurerna,
och den andre biträda vid de kliniska institutionerna. Alla tre
borde hafva ordinarie befattningar samt åtnjuta lön, tjänstgöringspenningar,

ålderstillägg och pension. Häremot reserverade sig professor Lundgren,
hvilken då var institutets föreståndare.

Medicinalstyrelsen delade i denna fråga direktionens åsikt, synnerligast
på deu grund att mycket större sannolikhet funnes, att en jämförelsevis
val aflönad adjunkt skulle under flera år kvarstå vid institutet än en dåligt
aflönad assistent, och att därför möjligheten att vid inträffadt förfall för
professor eller vid professor*^ än sts ledigblifvande på nöjaktigt sätt uppehålla
befattningen blefve mycket större, om adjunktstjänster än om assistenttjänster
inrättades. Styrelsen framhöll ock, att man icke borde genom
de nya stadgarna lägga hinder i vägen för, att adjunkterna, förordnades
att meddela själfständig undervisning i något biämne.

Uti förnyadt yttrande förklarade lärarkollegiet, att det i princip
icke hade något att erinra mot, att väl aflönade adjunkter anställdes, men
framhöll kollegiet tillika, att antalet tre vore alltför ringa, enär hvarje
adjunkts verksamhetsområde då blefve alltför omfattande.

Beträffande den uti da föreliggande förslag upptagna befattningen
som assistent vid den patologisk-anatomiska och bakteriologiska afdelningen
erinrade departementschefen till förenämnda statsrådsprotokoll, att
denna befattning ingått bland de fyra assistentbefattningar, som lärarkollegiet
år 1899 påyrkat, men som då uteslutits af direktionen och medicinalstyrelsen,
hvilka velat öfverflytta de åligganden, som skolat tillkomma
ifrågavarande assistent, på eu af adjunkterna. På grund af därefter inträdda
förhållanden hade emellertid denna befattning, sasom förut nämnts,
redan inrättats på extra stat.

En befattning såsom lärare i kött- och mjölkkontroll hade, erinrade
departementschefen vidare, enligt alla förslagen upptagits uti staten för
institutet med aflöning i form åt arfvode. 1 fråga om lektorsbefattningen
utvisade handlingarna ingen annan skiljaktighet mellan dem, som därvid
yttrat sig, än i fråga om lönebeloppet, kompetensvillkoren in. m. Någon
ändring eller indragning af tjänsten hade icke ifrågasatts.

Departementschefen fäste i detta sammanhang uppmärksamheten
därå, att Riksdagen år 1906, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kungl.

Maj:ts förslag, beslutit veterinärinstitutets förflyttning till ett område vid
Kräftriket utanför Stockholm och uppförande därstädes af nya, betydligt
större och mer tidsenliga lokaler för institutet än de dåvarande äfvensom att
vid detta nya institut beräknats bostadslägenheter åt vissa af departementschefen
uppräknade befattningshafvare. Vid behandlingen af nämnda nybyggnadsfråga
hade någon annan förändring beträffande afdelningarna vid institutet
icke ifrågasatts, än att det ställts i utsikt, att möjligen i framtiden
dels ämnena anatomi och fysiologi, hvilka för det dåvarande tillhörde
samma professor, skulle skiljas åt, hvaremot den rena kemien borde kunna
väsentligt inskränkas, dels ock en särskild ledare skulle anställas för kliniken
för mindre husdjur.

Af departementschefen framhölls vidare, hurusom de handlingar
i ärendet, för hvilka han redogjort, utvisade, att förbättring i aflöningsvillkoren
för personalen vid veterinärinstitutet i Stockholm eller, såsom
det i stället i enlighet med framställda önskningar syntes böra kallas,
kungl. veterinärinstitutet samt ökning af lärarkrafterna därstädes länge
varit ifrågasatta.

Att ett verkligt behof af förändringar i dessa hänseenden förefanns,
ansåg departementschefen framgå redan däraf, att den gällande lönestaten
vore fastställd för så lång tid sedan som år 1879. Behofvet hade
enligt departementschefens mening blifvit ytterligare ådagalagdt genom
de i ärendet anförda förhållanden.

Synnerlig vikt syntes honom därvid böra tillmätas den omständigheten,
att aflöningarna för vissa ifrågavarande lärarpersonal närstående
kategorier af statstjänare, såsom exempelvis universitetslärare, professorerna
vid tekniska högskolan, intendenterna vid naturhistoriska riksmuseum,
elementarlärarna och lärarna vid. landtbruksinstituten in. fl., blifvit under
de senaste åren höjda, hvilket medfört, att aflöningarna vid veterinärinstitutet
ännu mer än förr framstode såsom jämförelsevis låga. Detta
visade sig äfven, då de jämfördes med de inkomster, som dugliga veterinärer
dåmera kunde erhålla genom privatpraktik, eller med de aflöningar,
som tillkomme veterinärer, anställda vid slakthus eller eljest i större
kommuners tjänst.

Departementschefen ansåg det icke kunna förnekas, att ett bibehållande
af de dåvarande aflöningsvillkoren vid veterinärinstitutet kunde innebära
en allvarsam fara för att till institutet icke skulle kunna vid eventuella
ledigheter erhållas så framstående lärarkrafter, som erfordrades för
undervisningens behöriga skötsel.

Veterinärvetenskapen hade, sasom i handlingarna älven framhölles,
under de senaste årtiondena befunnit sig i en synnerligen kraftig utveckling,
så att helt andra och vida större kraf än förr dåmera ställdes på
eu i facket duglig lärare och äfven på den praktiserande veterinären. Därtill
bidroge i sin mån husdj ursskötselns starka uppsving och mera rationella
drift.

Det förefanns också dåmera inom landet ett mycket större behof
af veterinärer än förr. Allmänhetens benägenhet att i förekommande
fall anlita veterinärhjälp hade i hög grad ökats, hvilket visade sig, bland
annat, däruti, att nya distriktsveterinärtjänster flerstädes upprättades. Inrättandet
af slakthus medförde också, att ett icke obetydligt antal nya
veterinärbefattningar skapades. Det syntes departementschefen, såsom
direktionen för veterinärinstitutet äfven framhållit, kunna sägas, att det
rådde en kännbar brist på veterinärer.

Dessa förhållanden hade också af statsmakterna behjärtats, i det att
Kungl. Maj:t och Riksdagen, för att i ett hänseende tillgodose krafvet pa
förbättrade anordningar vid veterinärutbildningen, år 1906 beslutat, att
nva, tidsenliga lokaler för veterinärinstitutet, lämnande tillfälle till utbildande
af ett väsentligt ökadt antal elever, skulle beredas genom anläggandet
af ett nytt veterinärinstitut vid Kräftriket utanför Stockholm.

På grund af alla de berörda förhållandena ansåg departementschefen
det vara af stor vikt, att staten tillsåge, att institutet måtte kunna äga säker
tillgång till fullt tillräcklig personal, såväl af lärare som af andra befattningshafvare,
och att åt denna personal bereddes sådana villkor, att den
kunde på ett fullt tillfredsställande sätt fullgöra sina uppgifter.

Med hänsyn till förut åberopade, nyligen skedda löneregleringar för
vissa kårer af lärare och vetenskapsmän syntes det departementschefen
icke erforderligt att för inhämtande af yttrande från löneregleringskommittén
längre undanskjuta frågan om ny stat för veterinärinstitutet, biyss -

Professorer.

nämnda löneregleringar gåfve nämligen fullt tillräckliga tillfällen till jämförelser
vid bedömandet af den föreliggande frågan.

Emellertid skulle i hvarje fall, enligt departementschefens mening,
vara mindre lämpligt att då upptaga denna fråga till afgörande, därest
den framtida organisationen af institutets lärarpersonal och undervisning
kunde anses vara i väsentligare hänseenden oviss och sväfvande. Det
syntes departementschefen dock icke behöfva möta allt för stora svårigheter
att inom den närmaste tiden företaga till afgörande den hvilande
frågan om ny stadga för institutet, om än det år 1900 upprättade förslaget
därtill kunde behöfva omarbetas i vissa detaljer.

De i det ifrågavarande förslaget till stat för institutet upptagna
befattningar hade samtliga blifvit af savål lärarkollegiet som direktionen
förklarade såsom under alla förhållanden oundgängligen erforderliga för
institutets verksamhet, och reservanterna äfvensom medicinalstyrelsen hade
icke heller påstått, att några åt dessa befattningar skulle vara obehöfliga,
utan syntes blott hafva velat lämna utväg öppen för att i vissa hänseenden
på något afvikande sätt tillgodose de yppade behofven.

Om man då ansåge sig kunna omedelbarligen intaga ställning till
de spörsmål, hvarom olika meningar sålunda yppats, fann departementschefen
ingen betänklighet att å ordinarie stat uppföra hela anslaget till veterinärinstitutet
jämte samtliga de befattningar, som ansåges böra i staten
upptagas. På sätt han hade för afsikt att närmare utveckla vid behandlingen
af de olika posterna i den föreslagna staten, ansåg departementschefen,
att det verkligen läte* sig göra att omedelbarligen afgöra de spörsmål
i förevarande afseende, hvilka varit föremål för olika åsikter. De gjorda
framställningarna syntes honom därför böra föranleda Kungl. Maj:t att
till 1907 års Riksdag afläta framställning om ny, ordinarie stat för veterinärinstitutet.
I

I afseende å professurerna upptog, erinrade departementschefen,
det ifrågavarande statförslaget samma antal dylika befattningar som den
dåvarande staten. Skillnaden bestode i löneförhöjning. Begynnelseafiöningen,
som för det dåvarande utgjorde 5,000 kronor, hade föreslagits
till 6,000 kronor, hvarjämte ifrågasattes två ålderstillägg å 500 kronor

hvartdera, i stället för endast ett för det dåvarande. Slutaflöningen skulle
alltså enligt förslaget blifva 7,000 kronor i stället för enligt dåvarande
stat 5,500 kronor. De föreslagna aflöningsbeloppen vore desamma, som
dåmera åtnjötes af universitetsprofessorer m. fl. professorer och intendenterna
vid naturhistoriska riksmuseum.

Det syntes departementschefen icke föreligga någon oegentlighet däruti.
De elever, som undervisades vid veterinärinstitutet, måste liksom eleverna
vid högskolorna hafva aflagt mogenhetsexamen. Vidare var kursen vid
institutet ganska lång, nämligen fyraårig. Och slutligen gjorde veterinärvetenskapens
utveckling under senaste tid, att den vetenskapliga utbildning,
som dåmera kräfdes af eu professor vid veterinärinstitutet, syntes
kunna ungefär jämnställas med öfriga professorers, synnerligast om de i
det hvilande stadgeförslaget ifrågasatta skärpta kompetensvillkor för professur
— af handling, dispptationsprof m. m. — vunne Kungl. Maj:ts gillande.
En viss betydelse syntes äfven böra tillmätas den omständigheten,
att ifrågavarande professorer vore nödsakade att bo i hufvudstaden, hvarest
lefnadskostnaderna vore jämförelsevis dyra.

I öfverensstämmelse med hvad som bestämts rörande professorerna
vid tekniska högskolan och intendenterna vid naturhistoriska riksmuseum,
hvilka sistnämndas löner reglerats vid 1906 års riksdag, ansåg departementschefen
aflöningen för professorerna vid veterinärinstitutet böra så fördelas,
att lönen sattes till 4,000 kronor och tjänstgöringspenningarna till

2,000 kronor samt att bägge ålderstillläggen tillädes lönen. Pensionen
blefve då liksom för öfriga professorer 5,000 kronor.

Departementschefen erinrade, att för det dåvarande professorerna vid
institutet icke åtnjöte bostadsförmån och att dylik förmån ej heller vore
för dem afsedd uti de nya institutsbyggnaderna.

Af professorerna skulle en förordnas till föreståndare. I förslaget
till nya stadgar hade hemställts, att denne skulle benämnas rektor, liksom
fallet vore vid öfriga högskolor, och departementschefen ansåg sig böra
biträda detta förslag. För det dåvarande åtnjöt föreståndaren ingen
annan särskild förmån på grund af denna sin befattning än fri bostad.
Äfven i det beslutade nya institutet var bostadslägenhet afsedd för

11—122716. Lönereglering skommitténs bet. XXXVI.

Rektor.

Lektor.

honom. Förslaget till stat upptog nu därjämte ett arfvode af 1,000
kionoi. lå de skäl, som till stöd därför anförts, fann departementschefen
sig visserligen böra tillstyrka, att ett dylikt arfvode bereddes honom,
men med villkor att, sä länge förmånen af fri bostad åtnjötes, ett belopp
af 500 kronor skulle afdragas å lönen.

Lektoratet var en af de tjänster, om hvilka olika meningar uttalats,
i det att reservanterna och medicinalstyrelsen ansett, att endast det dåvarande
aflöningsbeloppet borde bibehållas på ordinarie stat, men behöfligt
lönetillägg beviljas ä extra stat. Såsom skäl därtill hade angifvits, att
förändrade anordningar rörande undervisningen i de till lektoratet hörande
ämnen borde tagas under öfvervägande.

Enligt hvad departementschefen inhämtat, afsåges därmed den
<ifv en vid behandlingen af institutets byggnadsfråga framkomna planen att
skilja ämnet fysiologi från professorns i anatomi undervisningsområde och
öfverlämna det till lektorn, hvaremot denne möjligen skulle befrias från
undervisningen i den rena kemien, hvilken undervisning i hvarje fäll
ansetts böra väsentligen inskränkas. Det kunde med visshet antagas, att
någon indragning af lektorsbefattningen eller densammas utbytande mot
eu eller flera lägre aflönade befattningar icke varit afsedd. Hela frågan
syntes inskränka sig till en möjlig förändring af lektorns läroämnen.

Att af denna anledning uppskjuta att reglera aflöningen för denna
befattning ansåg departementschefen onödigt, om man blott iakttoge, att
befattningen icke tillsattes med ordinarie innehafvare utan, liksom dittills,
p.-i föioidnande, intill dess frågan om de befattningen tillhörande läroämnen
blifvit slutligen afgjord.

I alseende på aflönings- och pensionsförmåner borde lektorn enligt
departementschefens åsikt fullständigt likställas med lektorerna vid de
allmänna läroverken och alltså åtnjuta eu begynnelseaflöning af 4,000
kronor jämte fyra ålderstillägg, hvart och ett å 500 kronor, med samma
fördelning mellan lön och tjänstgöringspenningar som för läroverkslektorer.
Slutaflöningen blefve då 6,000 kronor. Därigenom skulle ifrågavarande lektor
visserligen i början fa mindre aflöning än direktionen föreslagit — dock 500
kronor mer än för det dåvarande — men slutaflöningen blefve i stället högre än

hvad direktionen ifrågasatt. Pensionen blefve 4,000 kronor, hvilket vore
500 kronor lägre än enligt direktionens förslag. Bostadsförmån skulle
icke ifrågakomma för lektorn.

Direktionen hade vidare föreslagit, att fyra adjunktsbefattningar Adjunkter.
skulle uppföras å staten, nämligen, förutom den dåvarande ordinarie adjunkturen
och den till adjunktur förändrade instruktionssmedsbefattningen,
äfven den då å extra stat uppförda adjunkturen vid den ambulatoriska
kliniken äfvensom eu ny adjunktsbefattning vid den anatomisk-fysiologiska
af delningen. Äfven rörande dessa befattningar hade rådt olika meningar,
i det att medicinalstyrelsen, i öfverensstämmelse med den mening, som
uttalats af reservanter inom lärarkollegiet och direktionen, hemställt, att
de erforderliga aflöningsbeloppen måtte uppföras å extra stat.

Vid behandlingen af frågan om ny stadga för institutet hade år 1899
af lärarkollegiet ifrågasatts att utbyta den ordinarie adjunkturen, d. v. s.
befattningen som adjunkt vid den stationära kliniken och polikliniken,
mot assistentbefattningar. Direktionen hade dock i sin skrivelse år 1900
förordat icke blott bibehållandet af nämnda adjunktur utan äfven upprättandet
af en ny dylik befattning samt för denna mening funnit understöd
af medicinalstyrelsen. Beträffande befattningen som adjunkt vid den
ambulatoriska kliniken hade något förslag till indragning eller förändring
af densamma icke framställts i de handlingar, för hvilka departementschefen
förut redogjort. Ej heller hade i fråga om instruktionssmedsbefattningen
dess indragning föreslagits utan endast dess förändring till adjunktur
eller till en befattning såsom »lärare i hofbeslag».

För det dåvarande antogos den å ordinarie staten upptagna adjunkten
samt instruktionssmeden medelst förordnanden och aflönades med arfvoden.

Den å extra stat upprättade adjunkturen var beroende af årligen förnyade
anslag. Direktionen hade hemställt, att samtliga de föreslagna adjunkterna
skulle få fast anställning med lön och tjänstgöringspenningar (jämte ålderstillägg
för tre af dem) och alltså äfven erhålla pensionsrätt. För de bägge
dåvarande adjunkterna och adjunkten vid smedjorna (instruktionssmeden)
hade föreslagits samma begynnelseaflöning, nämligen 4,000 kronor, men i
afseende å ålderstilläggen hade direktionen gjort åtskillnad mellan dem i

sa matto, att adjunkten vid smedjorna och adjunkten vid den ambulatori ska

klimken skulle fa två dylika tillägg, under det att adjunkten vid den
stationära kliniken och polikliniken skulle fä endast ett. För den nya
adjunkten hade föreslagits lägre aflöning än för de öfriga, nämligen 3,500
kronor,. och för honom hade ålderstillägg icke ifrågasatts. I dessa hänsoenc
en innefattade medicinalstyrelsens förslag inga andra ändringar än som

harflöte åt, att aflöningarna enligt styrelsens mening skulle "beviljas a
extra stat. '' J

ilvad S0Tn anförts ärande dessa befattningar fann departementschefen
framgå, att någon indragning af dem, som då voro uppförda å
ordinarie eller extra stat, icke borde ifrågakomma, enär de fyllde ett för
institutets verksamhet nödvändigt behof. Det syntes departementschefen
älven, pa grund af hvad lärarkollegiet och direktionen anfört, vara, ådamilagut,
att jämväl på den anatomisk-fysiologiska afdelningen erfordrades, att
till professorns biträde anställdes eu därtill lämplig, för tjänsten utbildad
person. Då samtliga dessa behof måste anses vara för framtiden bestående,
kunde departementschefen ej finna skälig anledning att icke nu
tillgodose dem i den ordinarie staten. Det syntes honom emellertid icke
vara lämpligt att göra detta, på det sätt, direktionen föreslagit.

Enligt sagda förslag skulle nämligen finnas tre olika slag af adjunktsafloningar
och adjunktspensioner. För ingen adjunkt skulle dock förmånerna
ofverensstämma med de för adjunkter vid de allmänna läroverken
icstamda. 1 likhet med hvad departementschefen redan i fråga om förberörda
lektorsbefattning föreslagit, syntes honom emellertid afven rörande
dessa tjänster öfverensstämmelse med läroverksläramas aflöningsförhålianden
böra, så vi dt möjligt, åvägabringas.

Detta skulle visserligen kunna ske på sådant sätt, att för alla ifrågavarande
befattningar bestämdes aflöning till likhet med för läroverksadjunkter.
Men mot en sådan anordning vore att invända, bland annat, att
därigenom den åtskillnad mellan tjänsterna inbördes, som direktionen framla
ltj skulle. försvinna, och att särskildt den föreslagna nya adjunkten
skulle, efter intjänande af ålderstillägg, få vida högre aflöning och pension
än direktionen ifrågasatt. Af dessa och andra i det följande nämnda
skal fann departementschefen nödvändigt och lämpligt, att ifrågavarande

fyra tjänstebefattningar icke samtliga blefve adjunkturer utan anordnades
på annat sätt.

Den ene af de adjunkter, för hvilka direktionen föreslagit högsta
aflöningen, var adjunkten vid den ambulatoriska kliniken. Till dennes vid ambulaaflöning
hade Riksdagen under do sista åren i enlighet med Ivungl. niken.

Maj:ts förslag beviljat å extra stat ett belopp af 3,500 kronor årligen.

Därest aflöningen för denna befattning bestämdes lika med för läroverksadjunkt,
eller i första lönegraden 3,000 kronor, samt därjämte skyldighet
inträdde att vidkännas pcnsionsafdrag, skulle faktiskt aflöningen
högst väsentligt nedsättas.

Detta syntes emellertid så mycket mindre böra äga rum, som enligt
departementschefens mening denna befattning vore en af de viktigare vid
institutet och af särskildt stor betydelse för landets boskapsskötsel, enär
det vore under ledning af dess innchafvare, som veterinäreleverna besökte
ladugårdar oeii svinstall samt därvid praktiskt undervisades i allt, som
hörde till afvel och sjukvård m. in. rörande där inrymda djur. Det vore
därför af mycket stor vikt, att innehafvaren af befattningen vore eu inom
detta område framstående veterinärläkare och lärare. Han kunde icke vara
en ung veterinär, som endast helt nyligen lämnat institutet såsom utexaminerad
elev, utan måste hafva stor praktisk erfarenhet och alltså halva
under eu följd af år utöfvat en vidsträckt praktik. Denna praktik hade
då säkerligen också beredt honom ganska betydliga inkomster. Det måste
emellertid vara innehafvaren af denna tjänst fullständigt förbjudet att
utöfva egen praktik. Med hänsyn till alla dessa förhållanden vore det
oundgängligen nödvändigt, att aflöningen sattes till säd ant belopp, att den
kunde locka, fullt kompetenta sökande samt vid tjänsten kvarhålla en
förtjänt innehafvare.

Departementschefen ansåg det därför ingalunda vara obilligt utan
tvärtom af behofvet påkalladt att förvandla denna adjunktur till lektorat
och alltså medgifva eu begynnelseaflöning af 4,000 kronor. Detta belopp
vore för öfrigt detsamma, som direktionen föreslagit såsom utgångsaflöning
för denne adjunkt. Visserligen skulle genom de fyra ålderstillägg,
som borde tillkomma lektor, aflöningen i de två högsta lönegraderna

öfverstiga aflöningen enligt direktionens förslag, men detta syntes departementschefen
icke böra väcka betänkligheter, helst som pensionen i allt
fall ej blefve högre än direktionens förslag skulle föranledt, eller 4,000
kronor. Den person, veterinären Harry Stålfors, som för det dåvarande
uppehölle adjunktsbefattningen vid den ambulatoriska kliniken, syntes
böra berättigas att utan ansökan öfvergå till ifrågavarande lektorsbefattning.

ttåiieflför , ^vad instiuktionssmedsbefattningen anginge, ansåg departementsUons?me''d
chefen denna ]ämpligen böra förändras till adjunktur och i aflönings- och
pensionshänseende fullständigt likställas med adjunktur vid de allmänna
läroverken. Det för sådana adjunkter fastställda aflöningssystemet med
fyra ålderstillägg syntes på ett lämpligt sätt motsvara det uttryckta önskemålet
att bereda kontinuitet vid innehafvandet af denna tjänst. För bostad
skulle göras samma afdrag som för öfriga ordinarie lärare eller 500 kronor.
blutafiöningen för denna tjänst blefve liksom efter direktionens förslag
5,000 kronor, men pensionen blott 3,400 kronor i stället för 4,000
kronor. Departementschefen ansåg emellertid denna aflöning böra blifva
fullt tillräcklig. Veterinären Axel Robert Palman, som för det dåvarande
bestrede befattningen såsom instruktionssmed, syntes i analogi med hvad
som föreslagits beträffande veterinären Stålfors böra berättigas att utan ansökning
öfvergå till den nya adjunktsbefattningen.

Assistenter,
ej adjunkter,
vid stationära
kliniken
och
vid anatomisk-fysiologiska
afdelningen.

Vidkommande därefter den dåvarande befattningen såsom adjunkt
vid den stationära kliniken och polikliniken samt den föreslagna nya
adjunktsbefattningen vid den anatomisk-fysiologiska afdelningen, hade för
dessa tjänster åt direktionen föreslagits något lägre aflöningsförmåner än
för de bägge öfriga föreslagna adjunkturerna. Såsom skäl därtill hade beträffande
den dåvarande ordinarie adjunkturen anförts, att kontinuitet å
platsen icke vore i lika mån som vid öfriga adjunkturcr erforderlig. Det
syntes till och med kunna ifrågasattas, om det ens vore önskvärdt, att
samma person under någon särdeles lång tid kvarstannade på denna plats,
om ock så täta ombyten, som dittills skett, måste anses ofördelaktiga.
Älven den föreslagna nya adjunkturen syntes, med afseende å de för
densamma ifrågasatta aflöningsvillkoren, vara att betrakta hufvudsakligen
som en öfvergångsplats.

Med hänsyn därtill ansåg departementschefen, att bägge de lfragavarande
tjänsterna lämpligen borde blifva assistentbefattningar och att
aflöningen borde utgå i form af arfvode. Beloppet däraf syntes honom

lämpligen kunna sättas lika för bägge och till 3,000 kronor. Detta vore

visserligen väsentligt mindre, än direktionen föreslagit, men dock aOO kronor
mer än för den redan å extra stat uppförda assistentbefattningen.

Att fullt likställa dessa bägge assistenter med den dåvarande ansag de partementschefen

icke böra ske, enär deras verksamhet vid klinikerna och
i lärarbefattning val finge anses såsom mer maktpåliggande än dennes, och
såsom redan framhållits det, särskildt i fråga om den nya tjänsten, hvars
vetenskapsområde vore mycket speciellt, stundom kunde blifva ganska
svårt att få platsen besatt. Att eu afsevärd skillnad förelåge mellan
ifrågavarande bägge tjänster, å ena sidan, samt den dåvarande assistentbefattningen,
å den andra, framginge äfven däraf, att direktionen föreslagit
de förra till adjunkturer, men bibehållit den sistnämnda såsom assistenttjänst
med oförändradt arfvode.

Hvad beträffade sistnämnda assistent eller det dåvarande, a extra
stat uppförda biträdet vid den patologisk-anatomiska och bakteriologiska
afdelningen, ansåg departementschefen honom böra, såsom allt framgent
erforderlig, uppföras å ordinarie stat med oförändradt arfvode af 2,o00

kronor.

För alla tre assistenterna syntes det departementschefen böra stadgas,
att, i händelse fri bostad åtnjötes, afdrag å arfvodet skulle ske med
belopp, som enligt departementschefens åsikt lämpligen kunde sattas till

300 kronor.

För en lärare i kött- och mjölkkontroll var i förslaget upptaget ett
arfvode af 1,500 kronor. För det dåvarande utginge till detta ändamål
600 kronor från posten till diverse utgifter. I betraktande åt den alltmer
ökade vikt, som på senare tid i samband med skärpta fordringar på kontroll
å födoämnen och till följd af inrättandet af slakthus ställts på veterinärernas
kännedom i dessa ämnen, ansåg departementschefen, såväl att fortsatt
undervisning i desamma vore i hög grad af behofvet påkallad och att detta
behof borde tillgodoses genom att arfvode åt läraren i dessa ämnen upp -

Lärare i
kött- och
mjölkkontroll.

fördes å ordinarie stat, söm ock att i följd af den ökade undervisningen
äfven arfvodets belopp borde höjas. Då tillgång på lämplig lärare i detta
fack syntes utan svårighet kunna vinnas genom aftal med någon veterinär,
anställd hos Stockholms stad eller speciellt vid det blifvande offentliga
slakthuset i hufvudstaden, behöfde någon särskild, fullt afiönad lärare
icke anställas för dessa ämnen. Mot det föreslagna arfvodesbeloppet hade
departementschefen icke någon erinran.

Vissa andra Direktionen hade föreslagit höjda arfvoden såväl för kamreraren

tjänsteman. gom pöl, sekreteraren hos direktionen, och det syntes departementschefen
ej kunna förnekas, att de dåvarande beloppen vore för låga. Detta gällde,
hvad kamrerarbefattningen anginge, med så mycket större skäl, som det
otvifvelaktigt vore särdeles förmånligt, om kamrerarens åligganden utvidgades
sålunda, att han öfvertoge de bestyr med räkningars utskrifvande samt
uppbörd af afgifter för klinikerna, hvilka dittills måst åläggas amanuenser.
Departementschefen höll före, att arfvodena för nämnda båda befattningar
borde kunna lämpligen bestämmas till 1,500 kronor för kamreraren och
500 kronor för sekreteraren hos direktionen. Förhöjningen för kamreraren
blefve visserligen därigenom icke alldeles så stor som den föreslagna, men
den finge väl i hvarje fall anses fullt tillräcklig.

Bibliotekariens arfvode syntes på grund af de anförda skälen visserligen
böra höjas, men ansåg departementschefen, att det lämpligen kunde
begränsas till 500 kronor.

Till sekreteraren hos lärarkollegiet utgick för det dåvarande ett mindre
belopp från anslagsposten till diverse utgifter. Departementschefen kunde
icke finna erforderligt, att någon ändring vidtoges därutinnan, utan syntes
honom tvärtom detta sätt vara det riktiga, då denna sekreterarbefattning
vore af mera privat natur samt bestredes af en utaf lärarna.

Undervisning
i ridning
och
körning.

På grund af de skäl, som anförts för anordnande åt eleverna äfven
af undervisning i körning, ansåg departementschefen visserligen en dylik
undervisning vara för dem i åtskilliga hänseenden gagnelig, men höll före,
att för undervisningen i såväl ridning som körning ett belopp af saminanlagdt
1,200 kronor borde vara fullt tillräckligt.

Till betjäning var då i den ordinarie staten upptaget ett belopp af Betjäning.

3,000 kronor samt å extra stat beviljade tillhopa 2,600 kronor, hvarjämte af
stallets inkomster därtill användts 2,920 kronor, däri inräknade hyresbidrag
å 400 kronor. För det dåvarande utgick alltså till betjäning årligen 8,520
kronor. Direktionen hade föreslagit, att samtliga dessa betjänte skulle
uppföras i staten, en de! med fast lön och tjänstgöringspenningar och de
öfriga med arfvoden. De förra vore två vaktmästare, af hvilka den ene
skulle hafva särskild syssla såsom konservator vid den anatomiska afdelningen,
vidare en fodermarsk samt en port- och telefonvakt. I likhet med
direktionen fann departementschefen det befogadt, att dessa betjänte erhölle
en fastare anställning och aflönades på föreslaget sätt, hvarmed följde
pensionsrätt, och hade departementschefen ej heller något väsentligt att
erinra mot, att deras aflöningar höjdes ungefär till de föreslagna beloppen.

Dessa syntes emellertid böra bringas till bättre öfverensstämmelse sinsemellan
än enligt förslaget.

Departementschefen ansåg sålunda, att de bägge vaktmästarna och
fodermarsken lämpligen borde erhålla 900 kronor i lön och 600 kronor i
tjänstgöringspenningar, tillhopa 1,500 kronor, men icke något ålderstillägg,
samt att portvakten, hvilken syntes fortfarande böra, så långt portvaktsysslan
det medgåfve, älven tjänstgöra som telefonvakt, borde få 700
kronor i lön och 500 kronor i tjänstgöringspenningar, tillhopa 1,200 kronor,
jämte ett ålderstillägg å 100 kronor efter fem år. På grund af de
särskilda kvalifikationer, som fordrades af den vaktmästare, som tillika
vore konservator, ansåg departementschefen honom böra få åtnjuta ett
särskild! arfvode af 200 kronor. För fri bostad borde för en hvar af
betjänte afdragas 250 kronor.

De betjänte, för hvilka enligt förslaget särskilda arfvoden skulle
uppföras i staten, vore dels laboratorietjänaren vid den patologiskanatomiska
och bakteriologiska afdelningen samt nattvakten, till hvilka
anslag dittills beviljats å extra stat, dels ock tre drängar, hvilka aflönats
af stallets inkomster. Det syntes departementschefen emellertid icke vara.
nödigt att detaljerad! uppföra dessa befattningar i staten, helst som de
vore af den natur, att växlingar på arbetsmarknaden kunde understundom
böra föranleda förändringar och jämkningar i de särskilda beloppen. Dy 12—122716.

Löneregleringskommitténs bet. XXXVI.

lika jämkningar kunde liksom dittills lämpligen ske med anlitande af inkomster
från stallet och äfven smedjan, där så erfordrades. I betraktande
af arbetslönernas stegring hade departementschefen dock intet att invända
mot, att ett belopp, motsvarande summan af de till dessa betjänte föreslagna
arfvodena, eller 5,000 kronor, uppfördes i staten för detta ändamål.

^''stag an~ I återstående anslagsposterna i staten hade icke ifrågasatts någon

förändring i annan mån, än att det år 1893 till undervisningsmateriel!
vid professuren i histologi in. m. beviljade belopp af 1,000 kronor föreslagits
skola sammanslås med anslagsposten till diverse utgifter. Mot berörda
sammanslagning hade departementschefen icke något att erinra. Icke heller
fann han sig böra föreslå någon förändring beträffande anslagsposterna
till stipendier åt elever samt till byggnaders och stängsels underhåll.

Det belopp, hvartill anslagsposten till diverse utgifter då skulle uppgå,
eller 12,000 kronor, syntes emellertid kunna något minskas. Från denna
anslagspost hade dittills utgått arfvode å 600 kronor till läraren i köttoch
mjölkkontroll, och om arfvode till denne lärare, på sätt departementschefen
förordat, särskilt upptoges i staten, minskades utgifterna
från ifrågavarande anslagspost med nyssnämnda belopp. Därjämte hade
dittills en del af betjäningens aflöning, nämligen ett belopp af 2,920 kronor,
bcstridts af de inkomster, som institutet uppburit af sina stallar. Då en
del af betjäningen föreslagits att i staten uppföras med särskilda arfvoden
och äfven det till betjäning i öfrigt föreslagna beloppet vore högre än
det dittills i staten upptagna beloppet till betjänings aflönande, syntes
berörda inkomster framdeles kunna användas till andra ändamål, hufvudsakligen
desamma, för hvilkas bestridande anslagsposten till diverse utgifter
vore afsedd.

Departementschefen ansåg därför, att denna anslagspost borde utan
olägenhet kunna sänkas med 2,000 kronor till 10,000 kronor. Att han
icke funne sig böra föreslå större nedsättning, berodde dels därpå, att beloppet
af nettoinkomsterna såväl af stallarna som ock af smedjan, hvarifrån
öfverskott jämväl syntes kunna erhållas, vore synnerligen osäkert
och i allt fall antoges icke komma att stiga till någon mera betydande
summa, samt, hvad smedjan beträffade, vore i hög grad beroende på

konkurrens och på personliga egenskaper hos dem, som tjänstgjorde i
smedjan, och dels därpå att institutet, som icke disponerade, utöfver berörda
anslag till undervisningsmateriel! i histologi in. m., särskild t anslag till
inköp af instrument, böcker eller annan undervisningsmateriel!, väl kunde
behöfva dessa inkomster för dylikt ändamål. Departementschefen ville i
sammanhang därmed erinra, att samtliga inkomster upptoges i institutets
räkenskaper, hvilka granskades i kammarrätten.

Såsom i allmänhet iakttagits vid de löneregleringar, hvilka under
de senare åren ägt rum, skulle, efter hvad departementschefen höll före,
för rätt att tillgodonjuta ålderstillägg enligt den nya lönestaten få inräknas
äfven tjänstgöring, som til! tiden infallit innan staten trädde i
kraft. Emellertid syntes i likhet med hvad äfven eljest merendels skett
denna förmån icke böra tillkomma andra befattningshafvare än sådana,
som äfven före den nya aflöningsstatens trädande i kraft varit ordinarie
innehafvare af de befattningar, i hvilka ålderstillägg skulle åtnjutas.

Därest departementschefens uppfattning i denna del vunne gillande,
komrae, sådana förhållandena vid institutet gestaltat sig, den ifrågavarande
förmånen faktiskt endast att åtnjutas af professorerna. I ett fall syntes
dock ett personligt undantag böra göras.

Den dåvarande innehafvaren af befattningen såsom instruktionssmed,
förutnämnde veterinären Palman, hade alltsedan år 1899 förestått denna
befattning. Instruktionssmedsbefattningen skulle, som nämn dt, förvandlas
till eu ordinarie adjunktur, och departementschefen hade äfven föreslagit,
att Pålman skulle berättigas att utan ansökan öfvergå till den nya adjunktsbefattningen.
Hans begynnelseaflöning i denna skulle, därest han ej finge
tillgodoräkna sig tjänstgöringen såsom instruktionssmed för rätt till ålderstillägg,
komma att utgöra endast 3,000 kronor. Från detta belopp skulle
emellertid komma att afgå dels pensionsafgift och dels, därest fri bostad
äfven fortfarande komme att åtnjutas, bostadsafdrag, hvilket föreslagits
till samma belopp som för öfriga ordinarie lärare, eller 500 kronor.

Hans kontanta aflöning skulle alltså komma att endast obetydligt öfveiskjuta
det arfvode, 2,000 kronor, b an då uppbure, hvarförutom ej borde förbises,
att han äfven förut åtnjöto förmånen af fri bostad. Hans ställning

Villkor för
ålderstillcigg.

Bostads förmån.

vid eu öfvergång till den nya staten skulle alltså i betraktande jämväl af de
strängare villkor med hänsyn till innehafvande af annan tjänst eller sysselsättning,
som måste ställas på en ordinarie adjunkt än på en med arfvode
afiönad person, knappast kunna anses halva blifvit förbättrad.

Med hänsyn till beskaffenheten af Palmans föregående tjänstgöring
och till de olägenheter, som alltid måste åtfölja ett personombyte på ifrågavarande
plats, syntes det emellertid önsldigt, att Palman kvarstannade i
institutets tjänst. För att för honom underlätta ett sadant kvarstannande
ansåg departementschefen sig böra föreslå, att Palman berättigades att,
vid utnämning till den nya ordinarie adjunkturen, för rätt till ålderstillägg
tillgodoräkna sig sin föregående tjänstgöring såsom instruktionssmed.
Han skulle därigenom genast komma in i andra lönegraden som
adjunkt och inom kort blifva berättigad till ett andra älderstillägg.

För det dåvarande åtnjöto bland personalen vid veterinärinstitutet
endast rektorn, adjunkten å ordinarie stat, instruktionssmeden, fodermarsken
samt port- och telefonvakten fri bostad. Vid bifall till det åt departementschefen
uppgjorda förslaget skulle under dåvarande förhållanden bostadsförmån
kunna beredas rektorn, den föreslagna adjunkten, en assistent och
två vaktmästare; och skulle i så fall summan af hyresafdrag uppgå till
1,800 kronor. Detta belopp syntes departementschefen böra afdragas från
statens slutsumma och återstoden anvisas såsom statsanslag. När bostäder
vid nya institutet kunde beredas, borde erforderlig jämkning i anslagsbeloppet
ske. Förbehåll om afdragsskyldighet syntes emellertid böra göras
beträffande alla dem, för hvilka bostäder vore afsedda att beredas vid
nya institutet.

På grund af hvad af honom anförts, framlade departementschefen
förslag till stat för veterinärinstitutet äfvensom förslag till villkor och bestämmelser
för åtnjutande af föreslagna aflöningsförmåner för vissa angifna
befattningshafvare vid institutet.

Den af departementschefen föreslagna staten slutade, enligt hvad
han erinrade, på ett belopp af 83,600 kronor. På grund af bostadsafdrag
kunde emellertid denna summa minskas med 1,800 kronor, hvadan

det belopp, som borde såsom statsanslag anvisas, utgjorde 81,800 kronor,
ökningen i det ordinarie anslaget uppginge då till 24,700 kronor. Hela
detta belopp innebar emellertid icke ökad statsutgift, enår i stället det
anslag, som på senare år plägat beviljas på extra stat, och hvars belopp för
år 1907 uppginge till 8,600 kronor, skulle upphöra att utgå. Den verkliga
ökningen, oberäknade utgifterna för ålderstillägg, bletVe därför endast
16,100 kronor.

Kungi. Maj:t gjorde, såsom förut antydts, i statsverkspropositionen
vid 1907 års riksdag framställning i ämnet, affattad i öfverensstämmelse
med departementschefens hemställan. I

I skrivelse den 30 maj 1907, n:r 9, punkten 2:o, anförde Riksdagen,
bland annat, att, på sätt af departementschefen framhållits, ordnandet
af aflöningsförhållandena vid veterinärinstitutet icke borde längre
undanskjutas. Sedan 1906 års Riksdag beslutat uppförande af nya tidsenliga
lokaler för institutet, h vari genom det bereddes tillfälle att mottaga
ett väsentligen ökadt antal elever, framträdde allt starkare krafvet
på att institutet måtte äga tillgång till fullt tillräcklig, med nöjaktiga
löner försedd personal. Det af Kungl. Maj:t i sadant afseende framlagda
förslag fann Riksdagen vara tillfredsställande och hvad lönebeloppen beträffade
väl afvägdt.

Den af Riksdagen godkända aflöningsstaten för veterinärinstitutet
hade följande utseende:

1907 ars
Riksdags
skrifvelse.

	Lön.	T j änst-görings-penningar.	Arfvode.	i Summa.
1 rektor .....................			1,000	1,000
1 professor....................	4,000	2,000	—	6,000
4 professorer ...................	16,000	8,000	—	24,000
1 lektor ......................	2,600	1,400	—	4,000
1 :> ......................	2,600	1,400	—	4,000
1 adjunkt.....................	2,000	1,000	—	3,000
1 assistent vid den stationära kliniken och polikliniken	—	—	3,000	3,000
1 assistent vid den anatomisk-fysiologiska. afdelningen 1 assistent vid den patologisk-anatomiska och bakteri-		—	3,000	3,000
ologiska afdelningen...............		—	2,500	2,500
1 lärare i kött- och mjölkkon troll.........•			1,500	1,500
1 kamrerare....................	—	_	1,500	1,500 \|
För uppehållande af sekreterargöromål hos direktionen	—	—	Cl O	500
För uppehållande af bibliotekariegöromål......	—		500	500
För undervisning i ridning och körning.......	—	—	—	1,200
1 vaktmästare och konservator...........	900	600	O O	1,700 \|
1 > på kemiska afdelningen.......	900	O O CJD	—	1,500
1 fodermarsk...................	O 7. cn	600	—	1,500
1 port- och telefonvakt...............	700	500	—	1,200
Betjäning i öfrigt.................	—	—	—	O 77 O i77
Stipendier åt elever................	—	—	—	4,000
Byggnaders och stängsels underhåll.........	—	—	—	3,000 \|
Till diverse utgifter................	—	_	—	10,000 \|
Summa kronor	—	_	—	83,600

Anm. 1.

■

t 3.

> 4.

’ 5.

> 6.

För professor kan lönen höjas efter 5 år med 500 kronor och efter ytterligare 5 år likaledes
med 500 kronor.

För lektor och adjunkt kan aflöningen höjas efter 5 år med 500 kronor och efter ytterligare
5 år likaledes med 500 kronor samt efter nya 5 år med ytterligare 500 kronor och efter än ytterligare
5 år ånyo med 500 kronor. Af hvarje sådant ålderstillägg skola S50 kronor utgöra
lön och 150 kronor tjänstgöringspenningar.

För port- och telefonvakt kan lönen efter 5 år höjas med 100 kronor.

Därest ordinarie lärare åtnjuter fri hostad, skola å lönen afdragas 500 kronor årligen.

Därest assistent åtnjuter fri bostad, skola å arfvodet afdragas 300 kronor årligen.

Därest vaktmästare, fodermarsk eller port- och telefonvakt åtnjuter fri bostad jämte bränsle,
skola å lönen afdragas 250 kronor årligen.

För åtnjutande af de i staten för rektor, öfriga professorer, lektorer,
adjunkt, vaktmästare, fodermarsk samt port- och telefonva,kt vid veterinärinstitutet
upptagna aflöningsförmåner godkände Riksdagen följande villkor
och bestämmelser, nämligen:

att sådan tjänstinnehalvare skall vara underkastad den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som kan varda honom
i behörig ordning ålagd;

att med befattning af ifrågavarande slag icke må förenas annan
tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med sådan befattning ej heller må förenas vare sig uppdragsåsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är
med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller bl i fvit såsom aktiebolag registreradt,
eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan
tjänstebefattning af hvad slag som helst, saframt ej, hvad angår rektor
och professor, Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare af annan befattning,
direktionen uppå därom gjord framställning och efter pröfning, att
ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt
på tjänstgöringen vid institutet, finner uppdraget eller befattningen
kunna få tills vidare bibehållas och mottagas;

att innehafvare af lärarbefattningar vid institutet icke äga att utan
direktionens medgifvande utöfva enskild praktik;

att tjänstgöringspenningar eller arfvode få uppbäras endast för
den tid, befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester
eller därmed jämförlig ledighet, men skola för den tid, han
eljest varit från tjänstgöring befriad, utgå till den, som uppehållit befattningen
;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger
uppbära hela lönen, men att den, som undfår ledighet för svag hälsas
vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag eller i behörig
ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest ar lagligen förhindrad att
sköta befattningen, kan förpliktas att, utöfver tjänstgöringspenningar och
arfvode, där sådant åtnjutes, afstå så mycket af lönen, som för befattningens
uppehållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå för tid, liva runder befattnings innehafvare
afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning erhållit
tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest befattnings innehafvare varder afstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas
böra användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,
såvida ej pröfvas skäligt låta honom uppbära något däraf;

att, där höjning af afiöningcn efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning i samma lönegrad är i staten mcdgifven, tidpunkten för första
förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren
mer än fyra år af denna tid med goda vitsord bestridt sin egen
eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat
offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den tid,
han åtnjutit semester eller därmed jämförlig ledighet, och för andra förhöjningen
efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för tredje förhöjningen
efter nya fem år, äfvenledes på samma villkor, äfvensoin för
fjärde förhöjningen efter än ytterligare fem år, likaledes på samma villkor,
under iakttagande, hvad hvar och en af dessa aflöningsförhöjningar
angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förrän vid början af
kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänståldern blifvit
uppnådd;

att tjänstirmehafvare må äga att för rätt till ålderstillägg tillgodoräkna
sig ordinarie tjänstgöring i samma befattning äfven före den nya
aflöningsstatens trädande i kraft;

att tjänstinnehafvare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af aflöningsförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänstålder,
som berättigar honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen utgår till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensoin i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande
eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter tillträdes,
vid tillträdet till befattningen stadgadt;

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldigunderkasta
sig, etter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande eller minskning
i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för
bestyr i sammanhang därmed;

att en hvar, som efter den dag, kungörelse om de lör de nya afloningsförmånernas
åtnjutande stadgade villkor och beståmmelsei blefvc ut
färdad, tillträdde befattning vid institutet, skulle vara pliktig underkasta
sig samma villkor och bestämmelser; samt

att till förutvarande innehafvare af professorsbefattning, hvilken
icke före viss tidpunkt, som af Kungl. Maj:t bestämdes, förklarat sig villig
att öfvergå till den nya aflöningsstatcn samt att underkasta sig de för
aflöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser och som icke
lagligen kunde därtill förbindas, aflöningsförmåner skulle utgå enligt dittills
gällande grunder.

Vidare medgaf Riksdagen, att dåvarande innehafvaren af instruktionssmedsbefattningen
vid veterinärinstitutet Axel Robert Palman finge, vid
utnämning till ordinarie adjunkt, för rätt till ålderstillägg tillgodoräkna
sig sin tjänstgöring såsom instruktionssmed vid institutet.

I riksstaten uppfördes det under anslagstiteln »veterinärundervisningen»
upptagna anslaget till veterinärinstitutet i Stockholm under förändrad
benämning till xveterinärinstituteU; och höjdes ifragavarande anslag,
då 57,100 kronor, till 81,800 kronor eller med 24,700 kronor.

Från Riksdagens skrivelse torde ock böra omnämnas, hurusom i
densamma gafs uttryck för den uppfattning, att särskild tjänsteman
för uppehållande af sekreterar- och bibliotekariebefattningarna antagligen
icke kunde erhållas för de för dessa befattningar upptagna arfvoden å 500
kronor, och att det därför syntes lämpligt, att åt professor, lektor eller
adjunkt uppdroges att mot berörda arfvode uppehålla sådan befattning. I

I anledning af de år 1907 beslutade ändringarna i veterinärinstitutets
stat anbefallde Kungl. Maj:t den 5 juli 1907 institutets direktion att efter
lärarkollegiets hörande afgifva förnyadt förslag till stadgar för institutet.

Den 30 november samma år afgaf kollegiet förslag till sådana ändringar
- af stadgarna, som an,sågos vara med nödvändighet betingade åt

13—122716. Lönereglering ^kommittén* bet. XXXVI.

1308 »Sfs
stadgar.

Kungl. Maj:ts och Riksdagens år 1907 fattade beslut angående institutets
stat, men anhöll kollegiet samtidigt att framdeles få inkomma med fullständigt
förslag till nya stadgar för institutet. Lärarkollegiets omförmälda
förslag och anhållan biträddes af direktionen; och utfärdade Kungl.
Maj:t den 31 januari 1908 stadgar för veterinärinstitutet (svensk författningssamling
n:r ill).

I dessa stadgar (§ 1) angifves, likasom i 1867 års reglemente,
institutets ändamål vara att såsom fullständig läroanstalt bilda skickliga
veterinärer och hofslagare.

För behörighet till professors-, lektors- eller adjunktstjänst vid
institutet, hvilka tjänster tillsättas af Kungl. Maj:t (§ 15) efter förslag
af institutets direktion, erfordras (§ 16): 1) att hafva aflagt veterinärexamen,
hvilken likväl med afseende å lektorstjänst i kemi kan ersättas
af medicine kandidat- eller apotekarexamen; 2) att äga för den sökta lärarbefattningen
erforderliga kunskaper och skicklighet; 3) att afiägga två
offentliga föreläsningsprof och ett praktiskt prof, hvilket likasom det
ena föreläsningsprofvet bestämmes af kollegiet.

Undervisningen vid institutet skall enligt 20 § i stadgarna, sådan
denna paragraf lyder enligt kungl. kungörelsen den 11 december 1908
(svensk författningssamling n:r 155), bestridas af:

en professor i anatomi och fysiologi med undervisningsskyldighet
därjämte i zoologi;

en professor i husdj ursskötsel jämte husdjursafvel, 1''aslära, stuterikunskap,
ytterlära och veterinärrättsvetenskap;

en professor i kirurgi, som tillika förestår den kirurgiska kliniken
vid institutet;

en professor i patologi och terapi jämte epizootilära, farmakodynamik,
toxikologi och recepturkonst, med åliggande tillika att vara föreståndare
för institutets medicinska klinik;

en professor i histologi och patologisk anatomi, med skyldighet
tillika att öfvervaka och leda obduktionerna vid institutet;

en lektor i botanik, fysik, kemi, farmakologi och farmaci, med åliggande
tillika att utöfva tillsynen öfver institutets medikamentförråd;

en lektor i obstetrik och med den undervisningsskyldighet därjämte,
som kan blifva honom af direktionen ålagd, samt med åliggande tillika
att, enligt närmare af direktionen på lärarkollegiets förslag utfärdad instruktion,
leda institutets ainbulatoriska klinik;

en adjunkt för undervisning i hofvens sjukdomar samt hofbeslagsläran
och dess utöfning;

en assistent vid den stationära kliniken och polikliniken;
en assistent vid den anatomisk-fysiologiska af delningen;
en assistent vid den patologisk-anatomiska och bakteriologiska af delningen; en

lärare i kött- och mjölkkontroll; samt
en lärare i bakteriologi.

Lärarkollegiet är medgifvet att, efter omständigheterna och om sådant
finnes lända till nytta för undervisningen, med direktionens tillstånd fördela
läroämnena på annat sätt, dock alltid så, att hvarje professor bibehålies
vid sina hufvudsakliga läroämnen.

Därjämte bör, i den man sig göra låter, undervisning i ridning

och körning beredas eleverna.

Såsom lärare i bakteriologi tjänstgör laboratorn vid den veterinärbakteriologiska
anstalten (§ 14, enligt kungl. kungörelsen den 11 december
1908).

Professor är skyldig att meddela eleverna undervisning eller praktisk
handledning minst aderton timmar hvarje vecka äfvensom att med
biträde af vederbörande assistent vårda till hans lärostol hörande samlingar
och undervisningsmateriel! (§ 22).

Adjunkten åligger att undervisa och öfva elever såväl som civila
hofslagarlärlingar i det praktiska af hofbeslagskonsten, att hafva närmaste
tillsyn öfver institutets smedja, att tillse, att erforderliga verktyg hållas
i ordentligt skick, att leda och öfvervaka skoningen i smedjan äfvensom
att under ansvar och ersättningsskyldighet vårda smedjans förråd och inventarier
samt redovisa dess inkomster och utgifter (§ 23).

100

Till biträde vid undervisningen, hufvudsakligen vid repetitioner samt
vid handledning i de praktiska öfningarna, äger lärarkollegium, på förslag
af vederbörande professor, antaga några bland de äldsta och skickligaste
eleverna (§ 24).

Läsåret räknas från den 15 augusti och indelas i två lästerminer,
nämligen höstterminen från och med nämnda dag till den 15 december
och vårterminen från och med den 15 januari till den 15 juni. Sjukvården
och de praktiska öfningarna fortgå dock vid institutet utan afl)rott hela
året om, hvarför den ledighetstid, som bör tillkomma hvarje lärare, skall
så ordnas, att de kliniska och praktiska öfningarna kunna ostörda alla
tider fortsättas (§ 26).

Lärokurserna böra så inrättas, att fullständig veterinärbildning kan
meddelas på fyra år; men de elever, som på denna tid ej förvärfvat
fullgoda kunskaper och skicklighet, kunna därutöfver erhålla högst två
års förlängning af lärotiden (§ 27).

Enligt stadgarna (§ 29) skola vid institutet finnas för undervisningen
erforderliga, under vederbörande lärares vård ställda hjälpmedel,
nämligen:

a) bibliotek, som under rektors inseende ställes under närmaste
vård och tillsyn af en af lärarkollegiet därtill utsedd lärare och hålles
för begagnande och utlåning . tillgängligt på tider och villkor, som af
lärarkollegiet bestämmas;

b) anatomisal jämte anatomiskt museum ;

c) kemiskt laboratorium jämte samlingar af kemiska och farmakologiska
preparater;

cl) botanisk trädgård, om lägenhet därtill finnes;

e) samling af kirurgiska instrument och bandager samt af hofbeslag

m. in.;

f) ett för veterinärbehof fullständigt medikamentförråd, hvarifrån
jämväl läkemedel må utlämnas för de djur, som vid institutet erhålla
behandling;

g) instruktionssmedja med nödiga verktyg och materiell.

101

Den sjukvård, som för institutets ändamål är med detsamma förenad,
omfattar (§ MO):

a) å institutets sjukvårdsanstalter intagna djur (stationär klinik);

b) de djur, som vid institutet uppvisas och för hvilkas behandling
upplysningar och råd begäras (poliklinik); samt

c) djur, som genom institutets försorg vårdas utom detsamma (ambulatorisk
klinik).

För att antagas såsom elev fordras att hafva aflagt sådan examen,
som berättigar till inskrifning såsom studerande vid universitet (§ 32).

Samtliga elever äga rättighet att utan afgift erhålla undervisning.
De bland dem, som äro till biträde vid undervisningen och den praktiska
handledningen utsedda, skola därjämte åtnjuta fri bostad med ljus och ved;
och skall det på utrymme och tillgångar bero, åt huru många för öfrigt
af de två högsta klassernas elever denna förmån må kunna beredas (§ 33).

Äfven hofslagarlärlingarna erhålla kostnadsfri undervisning (§ 48)..

Med erinran att veterinärläroanstaltens nybyggnader närmade sig
sin fullbordan och kunde förväntas komma att tagas i användande under
loppet af år 1911, framlade lärarkollegiet i skrifvelse till Kungl. Maj:t
den 28 april 1910 sitt i skrifvelse den 30 november 1907 bebådade
förslag till ändrade stadgar för läroanstalten, i förslaget benämnd kungl.
veterinärhögskolan, äfvensom förslag till examensstadga för högskolan,
till stadgar för en särskild under högskolan lydande hofslugarskola
samt till ny stat.

Med skrifvelse till Kungl. Majrt den 3 juni 1910 ölverlämnade
direktionen de från lärarkollegiet mottagna handlingarna äfvensom ett af
institutets rektor professor Vennerholm den 26 maj 1910 till direktionen
afgifvet, af utredning åtföljdt förslag till allmänt materialanslag för läroanstalten;
och då direktionen ansett sig böra i lärarkollegiets förslag göra
vissa ändringar och tillägg, öfverlämnade direktionen tillika för egen del
särskilda fullständigt utarbetade förslag till stadgar för »Kungl. veterinärhögskolan»,
till undervisnings- och examensstadga för högskolan, till stadgar
för en under högskolan lydande hofslagarskola samt till stat för högskolan.

Nya förslag
till stadgar
och stat.

102

På grund af remiss afgaf medicinalstyrelsen den 9 november 1910
underdånigt utlåtande öfver de afgifna stadge- och statförslagen, hvarefter
och sedan professor Vennerholm i en till chefen för jordbruksdepartementet
afgifven, den 1 december 1910 dagtecknad promemoria yttrat sig angående
vissa af medicinalstyrelsen ifrågasatta nedsättningar i de af direktionen
begärda anslagen, Kungl. Maj:t den 14 december 1910 anbefallde direktionen
att före den 31 i samma månad inkomma med förslag rörande de
allmänna anslag och belopp i öfrigt, som kunde vara oundgängligen erforderliga
för uppehållande af institutets verksamhet, efter samma plan som
dittills, i de för institutet uppförda nya lokaler.

I anledning däraf och sedan lärarkollegiet den 21 december 1910
ånyo yttrat sig i ärendet, afgaf direktionen påföljande dag underdånigt
utlåtande.

1911 års
riksdag.

Med anledning af sålunda förebragt utredning och efter det den
28 februari 1911 af direktionens dåvarande ordförande afgifvits en promemoria
i ärendet, aflät Kungl. Maj:t till 1911 års Riksdag proposition
(n:r 142), däri föreslogs, att Riksdagen måtte å extra stat för år 1912
dels till Kungl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag å 51,000 kronor
att användas till uppehållande af veterinärinstitutets verksamhet efter inflyttandet
i de för institutets räkning uppförda nybyggnaderna vid lägenheten
Kräftriket, med rätt för Kungl. Maj:t att utaf sagda anslag under
år 1911 af tillgängliga medel förskottsvis för ändamålet utanordna erforderligt
belopp,

dels och anvisa ett belopp af 5,000 kronor till inköp af eu för
institutets försöks]adugård erforderlig nötkreatursbesättning.

Riksdagen, som biföll förslaget om anvisande af 51,000 kronor för
uppehållande af veterinärinstitutets verksamhet samt för inköp af nötkreatur
beviljade ett anslag af 3,000 kronor, anförde i den skrifvelse af den 30
maj 1911 (n:r 9, punkten 27), hvari dessa beslut anmäldes hos Kungl.
Maj:t, följande.

»Enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, befinna sig veterinärinstitutets
nybyggnader nu så nära sin fullbordan, att institutet antages
kunna inflytta i desamma under loppet af innevarande år. På grund af

103

de nya lokalernas omfattning och af vissa andra anledningar har, enligt
hvad af samma protokoll vidare inhämtas, fråga uppstått om vidtagandet
i sammanhang med institutets öfverflyttning till de nya byggnaderna af
väsentliga ändringar i institutets gällande stat, hvilken fråga för närvarande
är under utredning. Då det emellertid, i afbidan å frågans slutliga afgörande,
vore erforderligt att bereda institutet tillgång till bestridande af en
del ökade utgifter, som komme att blifva förenade med verksamhetens
förläggande till de nya lokalerna, har Eders Kungl. Maj:t för ett provisoriskt
ordnande under en tid af ett år af vissa förhållanden vid det nya
institutet nu äskat ett för ändamålet afsedt extra anslag å i rundt tal

51,000 kronor. Detta anslag skulle, jämte de till 11,700 kronor för år
beräknade nettoinkomsterna af institutets stall och smedja, användas för
nedannämnda särskilda ändamål med följande fördelning:

en lärare å den anatomisk-fysiologiska af delningen...............kronor 4,000: —

en lärare vid den medicinska kliniken..................... > 3,500: •—

vaktmästare och annan betjäning, nämligen:

en vaktmästare på den patologisk-anatomiska afdelningen, en vaktmästare på don
ekonomiska afdelningen, en fodermarsk på den medicinska afdelningen, en sjukvårdare
på den kirurgiska afdelningen, en ladngårdsförman, en maskinist samt
en verkmästare i hofbeslagssmedjan.................... > 9.000: —

anslag till de särskilda af delningarna, nämligen:

till	Bibliotek samt till inköp af hästar och nötkreatur för dissektioner och operationsöfningar...........	kronur	4,500	—
	anatomiska afdelningen................	5	2,000	—
>	fysiologisk-kemiska afdelningen............	>	2,000	—
»	bakteriologiska afdelningen..............		1,000	—
>	patologisk-anatomiska och histologiska afdelningen . . .	*	2,000	—
	kirurgiska afdelningen................	T>	1,000	—
	medicinska afdelningen och kliniken för smärre husdjur .		1,000	—
»	afdelningen för husdjursskötsel.............		1,000	—
	exkursioner..................« • • afdelningen för bujatrik, obstetrik och ambulatorisk klinik	3>	500 1,500	_
2>	afdelningen för hofbeslag och hofsjukdomar.......		1,000	—
	afdelningen för kött- och mjölkkontroll.........	i	500	—
»	anspannslära.....................	>	150	—

18,150: —

104

allmänna anslag:

vatten................

elektrisk belysning och drift.....

bränsle................

inventariers anskaffande och underhäll .

renhållning..............

diverse utgifter............

gas .

kronor 2,000
1,000

* 10,000
14,000
2,000
4,000
_ 0,000
kronor 38,000

efter afdrag af den i gällande stat uppförda posten för »diverse
utgifter» .......................

10,000:_____ kronor 28,000:

Vidare har äskats ett extra anslag å 5,000 kronor för inköp af
en kreatursbesättning, afsedd att inrymmas i den nybyggda försöksladugården
vid institutet, hvilken komme att rymma ett antal af 18 nötkreatur.

Såsom förut nämnts, är det begärda anslaget å 51,000 kronor afsedt
för provisoriskt ordnande af förhållandena vid det nya veterinärinstitutet
i afvaktan på att ny stat för institutet må blifva fastställd. Enligt hvad
de i statsrådsprotokollet omförmälda förberedande utredningarna i ämnet
gifva vid handen, skulle den nya staten komma att kräfva högst afsevärda
belopp, mer än dubbla slutsumman af gällande stat. I betraktande häraf
och då sistnämnda stat af Riksdagen antogs kort efter det anslag för nybyggnaderna
beviljats och med hänsyn till det af de utvidgade lokalerna
förorsakade ökade medelsbehofvet, har Riksdagen ej kunnat undgå att finna
det högst anmärkningsvärdt, att vid byggnadsanslagets beviljande ej utredning
förebragts om kostnaderna för uppehållandet af verksamheten vid
institutet i de nya lokalerna. Då emellertid institutets gamla byggnader
äro för trånga för institutets nuvarande behof samt de nya byggnaderna
stå så godt som färdiga och verksamhetens förläggande dit kräfver, enligt
hvad utredningen till fullo ådagalägger, betydligt ökade kostnader, torde
annat icke vara att göra än att bevilja medel för ändamålet, därvid ett
tillmötesgående af de nu föreliggande anslagskrafven dock ingalunda är
att betrakta såsom ett godtagande på förhand af den ifrågasatta nya staten
för institutet.

105

Beträffande de särskilda ändamål, som med ifrågavarande anslag
afses, har Riksdagen icke funnit anledning till annat uttalande, än att
Riksdagen velat uttala sin förväntan, att största möjliga sparsamhet iakttages
vid handhafvandet af institutets ekonomi, särskildt hvad bränsle och
elektrisk ström beträffar. Ty anordningarna för uppvärmning och belysning,
ehuru säkerligen från facklig synpunkt tillfredsställande, har Riksdagens
vederbörande utskott vid besök å stället funnit vara af den beskaffenhet,
att kostnaderna för anstaltens drift kan till afsevärd grad. biifva
beroende på sättet, huru nämnda anordningar nyttjas. Sålunda syntes
byggnaderna vara synnerligen rikligt försedda med värmeelement äfven å
ställen, där det kan ifrågasättas, huruvida uppvärmning är af behofvet;
och elektriska lampor tycktes flerstädes inom anstalten vara så tätt monterade,
att särskild aktsamhet syntes fordras för att undvika slöseri med ljus.

Vidkommande slutligen den till anskaffande föreslagna kreatursbesättningen,
så bar denna till ändamål att lämna eleverna tillfälle att
vid institutet praktiskt studera nötkreatursskötseln och den normala dräktigheten
med dess symptom samt den normala förlossningen. Antalet
djur i besättningen skulle vara aderton. Så stort antal synes emellertid
Riksdagen icke erforderligt för att vinna det åsyftade ändamålet, utan
torde, för att hålla institutets i alla händelser dryga utgifter för betjäninginom
rimliga gränser, institutet väl kunna åtnöjas med ett så stort antal,
som kan af en enda man behörigen skötas och mjölkas, d. v. s. omkring
tolf djur. Till inköp af en sålunda reducerad besättning torde 3,000
kronor förslå.»

På Kungl. Maj:ts förslag har 1912 års Riksdag (skrivelse den 30
maj 1912 n:r 9, punkten 33) på extra stat för år 1913 till Kungl. Maj:ts
förfogande ställt ett anslag å 68,000 kronor att användas till uppehållande
af veter inär institutets verksamhet, med rätt för Kungl. Maj:t att
utaf sagda anslag under år 1912 af tillgängliga medel förskottsvis för ändamålet
utanordna 17,000 kronor. Anslaget, som beräknats efter samma
grunder som det af 1911 års Riksdag beviljade anslaget, är afsedt dels
för september—december månader 1912 och dels för hela år 1918.

1912 års
riksdag

14—12271 tf. Löneregleringskommitténs bet. XXXVI.

Veterinärinrättningen

i Skara.

106

L)et torde böra här omnämnas, att, efter framställning af Kungl.
Maj:t, vid 1908 års riksdag godkändes ny stat för veterinärinrättningen i
Skara samt villkor och bestämmelser för åtnjutande af de i staten upptagna
aflöningsförmåner.

107

Till kommittén inkomna framställningar.

Samma dag, då ofvan omförmälda proposition till 1911 års Riksdag
afl äts af Kungl. Maj:t, eller den 24 mars 1911, beslöt Kungl. Maj:t
tillika att till löneregleringskommittén öfverlämna lärarkollegiets och direktionens
förut omnämnda, år 1910 afgifna förslag till nya stadgar och ny
stat för veterinärinstitutet m. fl. till ärendet hörande handlingar, därvid
kommittén erhöll befallning att angående i dessa handlingar berörda organisations-
och löneregleringsfrågor afgifva underdånigt utlåtande och förslag.

i ill närmare upplysning angående innebörden af det kommittén
sålunda lämnade uppdraget har kommittén ansett sig böra här om förmäla,
hurusom, efter det chefen för jordbruksdepartementet till det sistnämnda
proposition bifogade statsrådsprotokollet för den 24 mars 1911 lämnat en
redogörelse för handlingarnas hufvudsakliga innehåll, departementschefen
vidare anfört följande.

»De förslag, h vilka sålunda nu äro beroende på Eders Kungl. Ma,j:ts
pröfning, innebära en i flera afseenden genomgripande omdaning af det
veterinära undervisningsväsendet i vårt land. Den ledande tanken i förslagen
har varit, att det nya veterinärinstitutet skulle blifva icke blott en
utbildningsanstalt för praktiserande veterinärer utan äfven, i större utsträckning
än hittills varit möjligt, ett säte för bedrifvande af vetenskaplig
forskning. I öfverensstämmelse med denna tanke hafva såväl lärarkollegiet
som direktionen vid utarbetande af sina stadgeförslag till grund
för desamma i vidsträckt man lagt de för våra universitet och högskolor
gällande stadgar och hafva likaledes i de nya förslagen till stat för lärarna
upptagit aflöningsförmåner hufvudsakligen motsvarande universitetslärarnas.

Den omorganisation, som således blifvit ifrågasatt, synes mig emellertid
vara af den omfattning, att något definitivt beslut i ärendet icke

Kommitténs

uppdrag

108

lärer kunna fattas, innan detsamma underkastats en mer allsidig utredning
än hittills kunnat medhinnas. Ehuru det sålunda icke lärer vara,
möjligi att för närvarande fatta någon bestämd ståndpunkt i frågan, synes
det mig likväl lämpligt att, under hänvisning till hvad föredragande departementschefen
vid framläggande år 1907 af förslaget till nu gällande
stat anfört, redan nu framhålla, att med fastställandet af nämnda stat och
de i öfverensstämmelse därmed affattade stadgarna otvifvelaktigt afsetts
att gifva frågan om organisationen af institutets lärarpersonal och undervisning
en i väsentligare hänseenden slutgiltig lösning. Med stöd häraf synes
mig en mera, genomgripande omorganisation af institutet knappast
kunna inom den närmaste tiden komma i fråga, därest icke synnerligen
tungt vägande skäl finnas föreligga för de föreslagna ändringarna.

Å andra sidan har redan vid behandlingen af frågorna om institutets
nvbyggnad och om den nu gällande staten ställts i utsikt, att vissa
förändringar i organisationen skulle framdeles blifva erforderliga. Sålunda
framhölls, att i framtiden dels ämnena anatomi och fysiologi borde skiljas
åt dels ock särskild ledare behöfde anställas för en klinik för mindre
husdjur. Vidare torde det vara påtagligt, att jämväl härutöfver i viss mån
ökade lä,rarkrafter skola finnas af nöden för undervisningens behöriga
uppehållande vid det nya institutet med dess betydligt utvidgade lokaler
och större antal elever äfvensom att behofvet af vaktmästare och annan
betjäning vid det nya institutet kommer att blifva större än hvad för närvarande
°är fallet. Inflyttningen i det nya institutet torde äfven med nödvändighet
föranleda höjning af institutets driftkostnader, såsom för belysning,
vatten, uppvärmning in. m., äfvensom af utgifterna för institutets
särskilda afdelningar.

Jämväl beträffande lärarnas och den öfriga personalens aflöningsförhållanden
torde vissa jämkningar kunna finnas af behofvet påkallade
till undvikande af att institutets personal skulle i fråga, om löneförmåner
komma i sämre ställning än personalen vid andra, jämförliga undervisningsanstalter,
för hvilka, aflöningen blifvit senare reglerad.

För vinnande af utredning i de af mig nu antydda samt öfriga på
frå o-an inverkande omständigheter har också Eders Kungl. Maj.t förut

109

denna dag funnit godt öfverlämna ärendet till behandling af löneregleringskommittén.
»

Vidare har Kungl. Maj:t den 10 januari 1913 till kommittén öfverlärnnat
en af veterinärinstitutets direktion gjord framställning om extra
lönetillägg från och med år 1912 åt nuvarande adjunkten vid institutet
Axel Palman in. in. jämte i ärendet atgifna utlåtanden; därvid kommittén
erhållit befallning att öfver ifrågavarande framställning afgifva underdånigt
utlåtande.

Den 27 januari 1913 har slutligen Kungl. Maj:t anbefallt kommittén
att i samband med förslag till lönereglering för befattningshafvare
vid veterinärinstitutet afgifva underdånigt utlåtande öfver dels en af tre
biträdande lärare vid institutet gjord framställning i fråga om aflöningarna
för prosektor och laboratorer därstädes, dels ock en framställning från innehafvaren
af befattningen såsom vaktmästare och konservator vid institutet
angående aflöningen för denna befattning m. in.; öfver hvilka båda framställningar
lärarkollegiet och direktionen afgifvit yttranden.

* *

Då kommittén nu gar att redogöra för innehållet i de till kommittén
öfverlämnade handlingarna, har kommittén funnit lämpligt att, för
vinnande af större öfverskådlighet, uppdela den ifrågavarande redogörelsen
på särskilda hufvudafdelningar.

i. Veterinärhögskolans uppgifter m. no.

I sin förut omförmälda skrivelse af den 28 april 1910 har lärar- Urarkoi^et
kollegiet anfört, att, enär veterinärläroanstaltens nybyggnader då närmade
sig sin fullbordan och förväntades under loppet af ar 1911 kunna komma
att tagas i användande, kollegiet ansäge tiden vara inne att framkomma
med sitt förslag till ändrade stadgar för läroanstalten och till de ändringar
i staten, som betingades såväl af nämnda stadgeförslag som af inflyttningen
i deri nya veterinärläroanstalten.

De allmänna grunder, som varit bestämmande för kollegiet vid utarbetandet
af dess förslag, hade —- yttrar kollegiet i nämnda skrivelse
— varit att i möjligaste mån söka af hjälpa de klagomål, som gång efter
annan framställts dels med anledning af den hämmande inverkan på det
vetenskapliga arbetet, som de begränsade utrymmesförhållandena, de knappa
anslagen och bristen på hjälplärare nödvändigtvis måst föra med sig, dels
vidare med anledning af den något föråldrade, undervisningsplanen, som ej
vare sig i fråga om den teoretiska eller den praktiska undervisningen
lämnat de studerande den valuta, och den utbildning, som obestridligen
med en mera ändamålsenlig anordning af undervisningen'' skulle kunna
vinnas.

Den omständigheten, att dels sedan 1899 års förslags afgifvande ett
nytt veterinärinstitut kommit till stånd med helt andra möjligheter för
undervisningens omläggande i annan och mera tidsenlig riktning, dels
sedan dess såväl här hemma som utomlands förvärfvad ökad erfarenhet
blottat åtskilliga, brister i det gamla stadgeförslaget, hade nödgat kollegiet
att helt omarbeta detsamma.

Det hade framhållits, och det kunde tyvärr icke förnekas, att den
vetenskapliga lifaktighoten för institutet, förnämligast af skäl, som redan
vore nämnda, ej varit så stor som önskvärdi skulle varit. Det hade alltjämt
varit kollegiets sträfvan att åstadkomma eu ändring härutinnan.

Den första nödvändiga förutsättningen härför vore ju ett nytt institut
med alla ökade möjligheter till forskning och vetenskaplig lifaktighet,
det kunde erbjuda. Det måste nämligen allvarligt betonas, att en
sådan institutions hufvuduppgift, vid sidan af utbildningen af veterinärer,
måste vara att föra de veterinära vetenskaperna framåt.

Ett sådant vetenskapligt arbete måste enligt kollegiets mening anses
nödigt, emedan forskning i veterinära ämnen ej förekomme vid annan
högskola eller universitet i Sverige; och sådan forskning vore nödvändig
ej blott för utrönande af viktiga spörsmål rörande husdjursskötseln utan
äfven för utbildande af lärare vid institutet; i längden ginge det ej an
att uteslutande lefva på de rön, som gjorts i utlandet.

öfverallt utomlands, där veterinärvetenskapen stode högt, yttrar
vidare kollegiet, fungerade veterinärskolorna både till namnet och till

gagn et som högskolor, intoge vid en del skolor i lyskland och Schweiz
ställnino- såsom fakulteter vid universiteten eller hade, såsom i Österrike
och Ungern, själfständig promotionsrätt.

Det vore högt på tiden, att också vårt svenska veterinärläroverk
toge steget ut och ryckte upp i nivå med skolorna utomlands, och denna
tanke hade äfven vid förslagets utarbetande varit bestämmande för kollegiet.

Därför hade kollegiet också, så långt det varit lämpligt och möjligt,
låtit de för våra universitet och högskolor gällande stadgar hgga till
grund för sina förslag.

1 öfveren sstäm mel se med hvad beträffande dessa läroanstalter vore
fallet, hade sålunda kollegiet ansett, lämpligt att ur de egentliga grundstadgarna
lösrycka, en del undervisningen rörande bestämmelser i form af
en särskild ex amen sstadga. Båda vore visserligen afsedda att stadfästas
af Kungl. Maj:t, men examen sstadgan innefattade sådana bestämmelser,
som oftare än grundstadgarnas kunde anses komma i fråga att förändras
hvadan det måste anses vara eu fördel att vid saciana tillfällen ej behöfva
rycka in hela. reglementet under verkningarna däraf.

Af praktiska skäl och för att skarpare särskilja studierna i de förberedande
ämnena från dem i de tillämpande hade kollegiet, i stället för
den gamla klassindelningen och i likhet med hvad vid svenska medicinska
högskolor samt främmande veterinärhögskolor vore fallet, föreslagit eu
veterinärkandidatexamen ungefär motsvarande flyttningen till 3:e af delningen
enligt gällande stadgar.

Såsom det nu vore fallet hade nämligen eljest de förberedande ämnena
inkräktat rätt väsentligt på tiden för de tillämpande, äfvensom de
praktiska tjänstgöringa ma menligt inverkat på studiet af vissa grundläggande
ämnen, något som e] kunde blifva fallet, om den föieslagna ändringen
i stadgarna vunne stadfä,stelse, och det hade därigenom blifvit
möjligt att i tid skilja, sådana studerande från läroanstalten, som synbarligen
vore för studier därstädes olämpliga.

I staten hade afsevärda ändringar måst föreslås, med nödvändighet
betingade såväl af den föreslagna omläggningen af undervisningen som af
den större personal och de större driftkostnader, det nya institutet, helt
naturligt måste kräfva.

112

Kollegiet

stadge förslag.

Den höjning i staten, som sålunda icke kunnat undgås, hänförde
sig dels till nya lärarbefattningar, dels till förbättrade aflöningar för professorer
och betjänte, dels till ökade anslag till afdelningarna och dels
slutligen till de ökade driftkostnader, den nya högskolan med sina många
institutioner måste kräfva.

I detta sammanhang har kommittén — som i följande afdelningar
af redogörelsen för de inkomna framställningarna kommer att närmare
redogöra för lärarkollegiets förslag till stat och den motivering, kollegiet
till stöd för förslaget åberopat — ansett sig böra återgifva följande af
kollegiet gjorda allmänna uttalanden.

Institutet hade under många år måst vidkännas alla de återverkningar
så på undervisningen som på det vetenskapliga arbetet, som bristen
på hjälplärare och det olämpliga och betungande hopandet af ämnen på
hvarje särskild lärostol måst föra med sig.

Redan i sitt ar 1899 afgifna förslag hade kollegiet uppdragit en
jämförelse mellan lärarpersonalen vid Stockholms veterinärinstitut och de
flesta öfriga veterinärskolor i Europa, af hvilken framgått, att veterinärinstitutet
i Stockholm vore i fråga om lärarkrafter sämre lottadt än någon
annan skola i Europa. Samtliga lärare vid veterinärinstitutet hade därigenom
måst öfvertaga så många ämnen eller olika ämnen af sådant omfång,
att de omöjligen kunnat medhinna att hålla sig i nivå med vetenskapens
framsteg inom alla de. olika discipliner, de måste representera.
Både undervisningen och icke minst det vetenskapliga forskningsarbetet
måste lida däraf.

1 enlighet med sina uttalanden om veterinärhögskolans uppgifter såsom
vetenskaplig anstalt har lärarkollegiet i sitt förslag till stadgar för
högskolan (§ 1) angifvit såsom dess ändamål »att såsom anstalt för undervisning
i de til! veterinärvetenskapen hörande ämnena utbilda veterinärer
äfvensom att främja utvecklingen af de vetenskaper, som tillhöra högskolans
verksamhetsområde».

Lärarkollegiet har i sådant hänseende yttrat, att det syntes ligga i
sakens natur, att äfven vårt land hade sina skyldigheter mot den veterinärvetenskapliga
forskningen; och då veterinärhögskolan vore den enda

113

institution i riket, där ett mera allsidigt och genornfördt forskningsarbete
kunde ifrågakomma inom dessa vetenskapsgrenar, syntes det kollegiet helt
naturligt, att denna högskolans uppgift också finge något uttryck i dess
stadgar.

I nu gällande stadgar vore såsom läroanstaltens ändamål upptaget
jämväl att utbilda hofslagare. En sådan uppgift ansåg kollegiet icke
böra tillkomma högskolan; och hade därför ifrågavarande bestämmelse icke
upptagits i kollegiets förslag till stadgar för högskolan. Då det emellertid
synts lämpligt att vid sidan af högskolan och under dess hägn anordna
en särskild undervisningsanstalt för bildande af hofslagare, hade kollegiet
upprättat ett särskilt förslag till stadgar för en under högskolan lydande
hofslagarskola.

Af bestämmelserna i förslaget till stadgar för veterinärhögskolan
anser sig kommittén vidare böra här återgifva följande.

Professor, lektor och lärare i hofbeslagslära skulle (§ 18) tillsättas
af Kungl. Maj:t, men öfriga lärare äfvensom tjänstemän och betjänte enligt
stat förordnas af styrelsen.

För befordran till lärarbefattning skulle (§ 19) ej andra grunder
få afses eller åberopas, än graden af ådagalagd vetenskaplig och praktisk
skicklighet hos de sökande i de ämnen, som lärarbefattningen omfattade.
Vid bedömandet af sökandes skicklighet skulle hänsyn tagas äfven till
ådagalagd förmåga att meddela vetenskaplig undervisning. Därest skickligheten
hes två eller flera sökande pröfvades vara lika, skulle äfven
tjänstetid vid veterinärhögskolan eller annan högskola få åberopas såsom
befordringsgrund.

Om sökande till professors- eller lektorsbefattning icke förut vid
svenskt universitet eller högskola offentligen försvarat en af honom författad
afhandling öfver något till den sökta lärostolen hörande ämne och
därvid blifvit godkänd, skulle han inom utsatt proftid afiägga sådant
disputationsprof (§ 26). Dessutom skulle det (§ 27) aligga sökande att
afiägga två offentliga föreläsningsprof med fritt föredrag, det ena öfver
ämne efter eget val och det andra öfver något åt de ämnen, lärarkollegiet
meddelat, båda omfattande något af läroämnena för den befattning,

15—122 7 / tf. Löneregleringshommitténs bet. XXX VI.

114

som söktes lärarkollegiet obetaget att därjämte förelägga sökande praktiskt
undcrvisningsprof.

Kollegiet framhåller i sin skrivelse, att kollegiet, fasthållande vid
sin tidigare uttalade mening härutinnan, hemställt om ökade kompetensfordringar
för sökande till professors- eller lektorstjånst, och att detta
stode i närmaste öfverensstäinmelse med de sträfvanden att höja den vetenskapliga
nivån vid högskolan, som kollegiet alltjämt vid utarbetandet af
det nya, stadgeförslaget sökt låta sig angeläget vara att fullfölja, samt
måste anses såsom eu nödvändig förutsättning för att dessa strafvanden
skulle kunna förverkligas.

Någon uppräkning af lärartjänsterna vid högskolan förekommer ej 1
kollegiets förslag till stadgar, utan halva, såväl antalet af dessa tjänster
som deras fördelning på olika tjänstegrader och läroämnenas fördelning
mellan tjänsterna ansetts böra bestämmas genom högskolans stat.

Däremot innehåller stadgeförslaget (§ 58) bestämmelse därom, att
vid högskolan skall meddelas undervisning i följande ämnen: kemi, anatomi,
fysiologi, histologi, patologisk anatomi, bakteriologi, farmakologi,
läran om hofvens beslag och sjukdomar, medicin, kirurgi, obstetrik, husdjurslära,
veterinär statsmedicin samt kött- och mjölkkontroll, allt till den
omfattning, som för eu fullständig veterinärutbildning krftfves.

Vidare skulle enligt stadgeförslaget (§ 54), för beredande af tillfälle
till klinisk undervisning och praktisk öfning för de studerande, offentlig
sjukvård utöfvas vid högskolan, omfattande:

kirurgisk stationär klinik och poliklinik för större husdjur;
medicinsk stationär klinik och poliklinik för större husdjur;
stationär klinik och poliklinik för smärre husdjur: samt
ambulatorisk klinik för sjukvård af företrädesvis idislare och svinkreatur.

I <ni vid veterinärhögskolan inrättad ladugård skulle vidare lämnas
de studerande praktisk undervisning i nötkreatursskötsel och obstetrik;
och skulle i hofbeslagssmedjan lämnas undervisning i läran om hofvens
beslag och sjukdomar.

Lärokurserna skulle, enligt § 60 i förslaget, så anordnas, att veterinärexamen
kunde medhinnas på fyra år.

115

För inskrifning såsom elev vid veterinär högskolan skulle fordras
(§ 38) aflagd studentexamen och att den inskrifhingssökande vid denna
examen eller fyllnadspröfning till densamma erhållit vitsord om minst
godkända insikter i biologi samt i matematik å latin- eller realgymnasium
äfvensom enahanda vitsord i fysik och kemi å realgymnasium.

Såsom motivering till detta förslag äfvensom till under § 39 föreslagna.
bestämmelser om de grunder, som skola, följas, då med afseende
å bristande utrymme och lärarkraffcer icke alla inträ dessökande kunna mottagas,
har lärarkollegiet anfört följande.

Då under de senare åren tillströmningen af elever varit betydande
och ej alla de in trä,dessökande kunnat intagas, hade det blifvit nödvändigt
uppställa vissa bestämda principer för kollegiet att hålla sig till
vid gallringen af dem. Det vore tydligt, att kollegiet därvid ansett sig
böra fästa afseende, förutom vid maturitetsbetyget, jämväl vid intyg öfver
kunskaper särskild! i de ämnen, som för elevernas veterinära utbildning måste
hafva det största värdet, eller de biologiska vetenskaperna samt de för
veterinärstudierna grundläggande ämnena kemi och fysik, och detta så
mycket mera, som undervisningen vid högskolan enligt den nya, planen vore
baserad just på kunskaper motsvarande fordringarna i kemi och fysik för
studentexamen på realgymnasium.

1 sitt stadgeförslag har lärarkollegiet inryckt bestämmelse (§ 62)
därom, att rättighet att, utgifva och offentlig**n försvara disputationsafhandliog
skulle tillkomma vid högskolan utexaminerad veterinär, som vill
vinna veterinär doktorsgrad, samt (§ 70) därom att veterinär doktorsgrad
skulle få af högskolan genom lärarkollegiet utdelas åt utexaminerad
veterinär, hviiken vid högskolan fullgjort vederbörligt disputationsprof.

De skäl, som gifvit anledning till dessa förslag, har lärarkollegiet
ansett ligga i öppen dag. Veterinärvetenskapen vore såsom vetenskap
betraktad ännu ung, och den hade för sin vidare utveckling behof af allt
det understöd sä i ett som i annat afseende, som kunde beredas den. Den
hade för vårt lands vidkommande hittills saknat den mäktiga sporre till
forskning, som möjligheten att erhålla doktorsvärdighet gifvetvis måste
anses utgöra.

116

Sedan flera år tillbaka hade de schweiziska skolorna förmånen
af eu med universitetet förenad veterinärmedicinsk fakultet med promotionsrätt,
som där införts genom referendum (allmän folkomröstning).
Så vore också fallet i Hessen, under det däremot veterinärhögskolorna i
Budapest och i Wien hade själfständig promotionsrätt. Det syntes ock
ligga nära till hands, att rätten att promovera borde tillkomma den högskola,
där de vetenskapliga uppgifter, på hvilka en promotion grundade
sig, bearbetades och löstes. På den nionde internationella veterinärkongressen
i Haag hösten 1909, där frågan om förvärfvande af veterinär
doktorsgrad bland annat stätt på programmet, hade kongressen också enhälligt
och på det bestämdaste uttalat sig för behofvet af en själfständig
promotionsrätt för veterinärhögskolorna.

Vårt land hade, yttrar vidare kollegiet, varit det första, där studentexamen
satts som oeftergifligt villkor för inträde vid veterinärläroverket.
Fyrtio år hade redan sedan dess förflutit; andra veterinärhögskolor hade
följt i våra spår, och det skulle varit en heder för vårt land, om vi också
i fråga om promotionsrätten och den lyftning af veterinärvetenskapen,
den bure i skötet, kunnat vara föregångare. Sa hade emellertid icke blifvit
fallet, men vi borde dock åtminstone söka sörja för, att vi icke måtte i
detta fall få röna den förödmjukelsen, att vårt land, där ju ändock boskapsskötseln
stode högt, skulle komma som en efterblifven nation.

När den nya veterinärläroanstalten planlagts, hade detta skett äfven
med tanken fästad på att där bereda möjligheten för ett genomfördt vetenskapligt
forskningsarbete. Detta hade framhållits i motiveringen för de anslag,
som kräfdes, och denna tanke hade också blifvit vid anslagets beviljande
af Kungl. Maj:t och Riksdagen behjärtad. Det kunde icke annat än ligga
i vårt lands husdjursskötsels stora intresse, att en möjligast lifiig vetenskaplig
verksamhet komme till stånd inom de viktiga grenar af densamma,
eu veterinärhögskola hade till uppgift att föra fram, så mycket mer, som
det ej här rörde sig om några utgifter för statsverket; och det måste
anses såsom ett lifsvillkor för den veterinärvetenskapliga forskningen i
vårt land, att också den bereddes detta mäktiga stöd, som i så hög
grad varit ägnadt att föra fram de vid universiteten representerade vetenskaperna.

117

Därför hade också kollegiet ansett sig böra, uppställa denna promoveringsrätt
som ett oundgängligt kraf vid den omläggning af institutets
stadgar, som vore föreslagen, ehuruväl kollegiet nogsamt måste räkna med
den högst betydande ökade arbetsbörda, som kunde blifva en följd häraf
för institutets lärare. Tv det vore tydligt, att dessa vetenskapliga arbeten
skulle i regel komma att försiggå på veterinärhögskolan och i mer eller
mindre grad intressera och stödjas af de särskilda afdelningscheferna vid
högskolan, hvilka väl också väsentligast komme att fungera som opponenterDå
vidare man mer och mer stråfvade efter att förbättra de praktiskt
verksamma veterinärernas ekonomiska ställning, och åtskilliga åt dem
sutte med lika goda villkor som lärarna vid högskolan eller med ännu
bättre, måste man också tänka på att sörja för eu rekrytering af dessa
lärostolar med dugande män; och då det, enligt kollegiets åsikt, vore tydligt,
att doktorsgraden komme att bli ett plus i meritförteckningen, som
särskilt de sökande till alla de ekonomiskt, fördelaktigaste veterinära befattningarna
skulle sträfva efter att förvärfva sig, skulle på så sätt en mera
vetenskapligt skolad stab stå, till hands äfven för återbesättandet af högskolans
lärarbefattningar.

Direktionen, hvars stadgeförslag ej företer någon afsevärd afvikelse
från lärarkollegiets förslag, i hvad det här ofvan återgifvits, har i sin
skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 juni 1910 yttrat, att direktionen, försåvidt
den icke gjorde någon anmärkning mot lärarkollegiets uttalanden
och förslag, i hufvudsakliga delar instämde i kollegiets motivering ; och
har direktionen vidare angående veterinärinstitutets blifvande uppgifter
anfört följande.

»Den ledande tanken i stadgeförslagen är, att, sedan institutet inflyttat
i sina nya, tidsenliga lokaler, läroanstalten bör, i enlighet med hvad
som uttalades redan under förberedelserna för byggnadsföretag et, blifva
icke blott ett institut för utbildning af veterinärer utan ock en härd för
vetenskaplig forskning inom det veterinära kunskapsområdet. Erfarenheten
inom och utom landet visar otvetydigt, att det numera, icke är möjligt
att meddela undervisning vid läroanstalten utan att tillräckligt tillfälle
lämnas lärare och mera försigkomna, lärjungar att i läkare män än hittills

Direktionen

1910.

118

varit möjligt bedrifva verkligt vetenskapliga studie;1 och forskningar. Detta
innebär dock endast en utveckling i rätt riktning al hvad som redan nu
måste anses vara institutets ändamål och tager sig ett naturligt uttryck i
den föreslagna benämningen: veterinärhögskolan.»

Medicinal styrelser,

Medicinalstyrelsen hav i sitt utlåtande den 9 november 1910 förklarat
sig anse den utveckling, som föreliggande förslag innebure, vara
att anse som eu gifven följd af statsmakternas beslut att uppföra ett nytt
tidsenligt veterinårinstitut, hvars särskilda utdelningar naturligen borde
begagnas i undervisningens och veterinärvetenskapernas intresse och icke
kunde få stå obegagnade. Medicinalstyrelsen sade sig till fullo instämma
i den princip, som i stadgeförslagen kommit till uttryck, nämligen att,
sedan institutet inflyttat i sina nya, tidsenliga lokaler, läroanstalten borde
blifva Icke blott ett institut för utbildning1 af veterinärer utan ock en
anstalt för vetenskaplig forskning inom det veterinära kunskapsområdet.

, I det förnyade yttrande, som, i anledning af Kungl. Makts ofvan om förmälda

remiss den 14 december 1910, afgafs af lärarkollegiet, har till
en början erinrats, hurusom kollegiet i skrivelse af den 25 oktober 1905
till direktionen för veterinärinstitutet anmärkt, att kollegiet som eu främsta
uppgift vid uppgörande af förslag till ett nytt institut sökt åstadkomma
ett institut sa utrustadt i fråga, om lokaler och utrymme, att det kunde
fylla de kraf, en rationell undervisning och utbildning af veterinärer
kräfde, och att därvid en hufvudfraga varit, för hur stort antal, .studerande
det nya institutet borde vara afsedt. Beträffande denna senare fråga hade
kollegiet stannat vid ett antal af 120 a 125 elever, och det nya institutet
hade också blifvit inredt därefter (120 elever). Först och främst syntes
då böra i någon mån utredas, huruvida landet verkligen hade behof af ett,
sa stort antal veterinärer, som ett elevantal af 120 årligen skulle tillföra
detsamma.

Redan i sin skrivelse af den 7 februari 1906 till chefen för jordbruksdepartementet
hade de af nämnde departementschef enligt Kungl.
Maj:ts bemyndigande tillsatte sakkunnige för yttrande öfver förslag till
nytt institut, med stöd af en statistik för tio år, beräknat, att man på 120
elever icke kunde utexaminera mer än omkring 18 om året.

119

Lärarkollegiet ansåg detta antal helt visst vara det minsta, som
borde beräknas för att dels fylla den stora veterinärbrist, som vore rådande,
dels rekrytera de genom innehafvares Irånfälle eller inträdande
i pensionsåldern ledigblifna befattningarna, dels besätta de nya platser,
som alltjämt skapades och som i eu nära framtid med de uppväxande
slakthusen och den uppblomstrande hygienen än mera komtne att ökas i
antal.

Nyssnämnde sakkunnige hade framhållit, hurusom vissa landsdelar,
särskild! i Norrland, vore ytterst illa tillgodosedda, då på sina ställen ett
afstånd af tjugutals mil kunde förekomma mellan veterinärerna. Vid
1910 års början hade, enligt hvad kollegiet meddelade, omkring 25 distrikt
stått lediga, utan att någon veterinär kunnat erhållas, och det klagades
allmänt öfver denna brist.

Kollegiet ansåg det med ett ord vara satt utom allt tvifvel, att institutet
måste taga emot så många elever, det i sina. nya byggnader kunde
rymma, och antalet inträdessökande hade exempelvis vid början af höstterminen
1910 varit 58, af hvilka flertalet måst förvagias inträde.

Ett ökadt antal elever kräfdc emellertid med nödvändighet ökade
anslag och ökade lärarkrafter, om undervisningen skulle blifva fullt tillfredsställande,
och det kunde helt naturligt icke gärna ifrågasättas, att institutet
skulle utexaminera undermåliga veterinärer. Fastmer syntes alla
skäl och icke minst det ömtåliga förhållandet till främmande makter i fråga
om export af våra husdjur med oundgänglig nödvändighet fordra, att våra
veterinärers utbildning vore fullgod och jämförlig med den, som vid
veterinärhögskolorna i andra kulturländer komtne de studeiande till del,
och att det bereddes institutet möjligheter att bibringa, dem en sådan utbildning.

Det vore också med tanke härpå det nya institutet planerats, och
hela systemet (paviljongsystem), föreläsningssalar och öfningssalar in. in.
vore inrättadt därefter och i enlighet med af Svang]. Maj:t och Riksdagen
granskade och godkända ritningar.

En stor olägenhet med det ringa lä,rarantalet pa det gamla institutet
hade varit, att kurserna i vissa ämnen måst fördelas på två år, så
att två afdelningar samtidigt nödgats öfvervara föreläsningarna eller aibeta

120

Direktionen

1910.

på laboratorierna. På grund af den menliga inverkan, som denna anordning
medfört för undervisningen och som kollegiet i sin motivering till
stadgeförslaget utförligt framhållit, hade en ändring härutinnan föreslagits
i den nya läroplanen; föreläsningssalar och laboratorier vore ock på det
nya institutet inredda för endast en årskurs.

För att så skulle kunna ske, måste emellertid lärarnas antal ökas,
försåvidt deras undervisningsskyldighet ej skulle fördubblas, hvilket ju
vore fullkomligt orimligt. Då därför i den kungl. remissen till direktionen
förutsattes, att verksamheten skulle i det nya institutet drifvas efter
samma plan som dittills, så vore detta af nämnda skäl och ännu andra, till
hvilka kollegiet längre fram återkomme, icke möjligt,.

Slutligen har veterinärinstitutets direktion, som till Kungl. Maj:t
öfverlämnat lärarkollegiets senast omförmälda yttrande, därvid i skrivelse
den 22 december 1910 för egen del anfört följande.

I hvarje läroämne vid veterinärinstitutet hade det till följd af bristande
lä rarkrafter ålegat en lärare att föreläsa lärokursen i dess helhet.
Enär detta i de större och viktigare ämnena icke kunnat medhinnas under
ett läsår, hade föreläsningarna det ena året omfattat den förra hälften
af ämnet och det andra året senare hälften. Då läroplanen varit
så anordnad, att veterinärexamen skolat kunna afläggas efter fyra års
studier, hade vid början af hvarje läsår en årsklass’ elever måst påbörja
åhörandet af föreläsningarna i ett ämne af ifrågavarande beskaffenhet,
hvadan alltså föreläsningarna åhörts af två olika årsklasser samtidigt.

Häraf hade naturligtvis blifvit en följd, att h vartan nät, år en årsklass
fått börja åhöra föreläsningarna midt uti ämnet, utan att förut hafva
bevistat föreläsningarna om den tidigare, grundläggande delen af ämnet.

För att råda bot för detta missförhållande hade läroplanen för det
nya institutet anordnats så, att hela lärokursen i hvarje ämne skulle
kunna föreläsas under ett läsår, hvilket skulle ske på det sätt, att professorn
i ämnet genomginge endast en del af lärokursen och vederbörande
hjälplärare under samma tid genomginge återstoden. Därigenom komme
hvarje föreläsning att bevistas af endast en årsklass elever; och med
hänsyn därtill vore föreläsningssalar och laboratorier vid det nya institutet
tillmätta.

121

Det förutvarande institutet hade varit afsedt för SO elever, och med
hänsyn därtill hade hvarje år intagits ett tjugutal — utom vid början
af höstterminen 1910, då med anledning af institutets blifvande flyttning
till de nya lokalerna 24 nya elever mottagits.

Emellertid haue elevantalet under de gångna åren icke stannat vid
SO utan varit afsevärdt. större, detta till följd däraf, att årligen åtskilliga
elever i de tre första årsklasserna icke kunnat flyttas till nästa årsklass
och att långt ifrån alla eleverna i fjärde årsklassen under läsåret kunnat
aflägga examen. Så hade under höstterminen 1910 elevantalet utgjort:

i första årsklassen...............26

5> andra » 27

» tredje j ...............22

» fjärde » 20

Summa 95

I genomsnitt hade halfva antalet eller 48 elever haft att samtidigt
bevista åtskilliga föreläsningar och demonstrationer in. m.

I det nya institutet vore lokalerna afsedda att rymma omkring 40
elever. För att efter hand kunna fylla landets behof af veterinärer, beräknades
ett trettiotal elever behöfva intagas årligen. På så sätt skulle
elevantalet komma att utgöra 120; men i själfva verket komme antalet
att blifva högre och beräknades komma att gå upp till omkring 150.

Då lokalerna i nya institutet rymde 40 elever, vore det alltså uppenbart,
att undervisningen där icke kunde drifvas efter samma plan som
dittills, äfven om elevantalet icke ökades, då plats behöfdes för 48 elever,
och så mycket mindre efter afsedd ökning af elevantalet, då plats skulle
erfordras för 75 elever.

En annan olägenhet i det rådande undervisningssystemet hade bestått
i svårigheten för läraren att, särskildt i laboratorierna, samtidigt undervisa
ett så stort antal elever. Denna svårighet skulle — oafsedt bristande utrymme
i lokalerna framträda så mycket skarpare efter institutets förflyttning
till dess nya byggnader med ty åtföljande afsevärdt ökade antal
elever.

16—122716. Löneregler in gsJcommitténs bet. XXXVI.

122

Dåvarande afdelningen för anatomi och fysiologi vore afsedd att i
nya institutet uppdelas i tvenne från hvararidra skilda institutioner, för
hvilka särskilda lokaler funnes inrättade; och den medicinska kliniken
skulle delas till en medicinsk klinik för större husdjur och en klinik för
smärre husdjur. Dessa förändringar, som nödvändiggjorde inrättandet af
en professur i fysiologi och eu laboratorstjänst vid nyssnämnda kliniker,
medförde uppenbarligen ändringar af den dittills tillämpade läroplanen.

Direktionen ansåg följaktligen, att institutets verksamhet i dess nya
lokaler icke skulle kunna uppehållas efter samma plan som dittills.

11. Professorernas aflöningsförmåner, lärarnas tjänstgöringsskyldighet
m. m.

Professorer- j gjn skrivelse af den 28 april 1910 har lärarkollegiet erinrat, att

nas ajlö- ... r n.. •

ning sförmå- yjd 1907 års o in reglering af veierinärmstitutets stat professorernas atiönings förmåner

blifvit höjda till likhet med universitetsprofessorernas och intendenternas
vid naturhistoriska riksmuseum, samt att chefen för jordbruksdepartementet
då framhållit, alt enligt hans mening däruti icke läge
nä^on oeeentlighet, enär de elever, som undervisades vid veterinärinstitutet,
måste, liksom eleverna vid högskolorna, hafva allagt mogenhetsexamen,
samt vidare kursen vid institutet, vore ganska lång, nämligen fyraårig,
och slutligen veterinärvetenskapens utveckling under senaste tid gjorde,
att den vetenskapliga utbildning, s«>m dårnera kräfdes af en professor vid
veterinärinstitutet, syntes kunna ungefär jämnställas med öfriga professorers,
synnerligast om de i det hvilande stadgeförslaget ifrågasatta skärpta kompetensvillkor
för professur — afhandling, disputationsprof in. m. — vunne
Kungi. Majits gillande. Departementschefen hade äfven ansett en viss betydelse
böra tillmätas den omständigheten, att ifrågavarande professorer vore nödsakade
att bo i hufvudstaden, hvarest lefnadskostnaderna vore jämförelsevis
dyra.

Denna departementschefens motivering hade, yttrar vidare lärarkollegiet,
också vunnit Riksdagens gillande. Emellertid hade vid 1908 års
riksdag eu ny lönereglering blifvit genomförd för universitetsprofessorerna
in. fl., och då de motiv, som vid 11*07 års riksdag legat till grund för

123

professorernas vid veterinärinstitutet lönereglering i öfverensstämmelse med
öfriga professorers, alltjämt förelåge med om möjligt än större tyngd på
grund af de ökade kraf särskildt på vetenskaplig verksamhet, som vid den
nya högskolan med dess större möjligheter för sådan verksamhet helt
naturligt komme att ställas på innehafvare af professurer därstädes, hade
kollegiet ansett sig äga fullt skäl för att hos Kungl. Maj:t göra hemställan
om professorslönernas reglering i öfverensstämmelse med den redan en
gång af Kungl. Maj:t och Riksdagen fastslagna principen.

Kollegiet funne stöd för en sådan anhållan däruti, att intendenterna
vid naturhistoriska riksmuseum, som år 1906 fått sina löner reglerade
i öfverensstämmelse med lönerna för professorerna vid universiteten in.
m., i kungl. proposition till 1909 års Riksdag föreslagits till ny lönereglering
i anslutning till den, som år 1908 ägt rum för nyssnämnda professorer.
Enär veterinärhögskolans samtliga professorer redan vore uppe i
högsta lönegraden, borde de alltså samtliga komma upp till en aflöning
af 8,100 kronor.

Direktionen och medicinalstyrelsen hafva icke haft något att erinra
mot lärarkollegiets förslag x fråga om aflöningen för professorerna. I

I detta sammanhang torde böra redogöras dels för de bestämmelser Läramas
i lärarkollegiets förslag till stadgar för veterinärhögskolan, hvlika skulle gönngsskylblifva
normerande med af seende å lärarnas tjänstgöringsskyldighet, delsdiahet m'' m''
ock för den jämförelse lärarkollegiet anställt mellan de nu gällande och
de föreslagna bestämmelserna i detta afseende.

Läsåret skulle enligt förslaget (§ 55) taga sin början den 1 september
och omfatta två lästerminer, den ena eller höstterminen från och med
nämnda dag till den 22 december och den andra eller vårterminen från
och med den 12 januari till den 1 juni. Den öfriga tiden af året jämte
tre dagar före och tre dagar efter påskdagen skulle vara ferier.

Fritagria från föreläsningar skulle dessutom vara de två sista veckorna
af vårterminen och den första veckan af höstterminen, hvilka tider
skulle få uteslutande användas till tentamina och examina.

Tjänstgöringarna vid de kliniska och patologisk-anatomiska afdelningarna
skulle fortgå under hela året med den fördelning af tjänstgörin -

124

gen mellan vederbörande lärare, som styrelsen på lärarkollegiets förslag
skulle äga att fastställa.

Angående de i § 55 föreslagna bestämmelserna har lärarkollegiet —
med påpekande att enligt förslaget höstterminens längd skulle vara 112
dagar och vårterminens 140 dagar samt hela läsåret alltså komma att utgöra
2,52 dagar eller samma tid, som vore stadgad för tekniska högskolan
— vidare anfört följande.

Läsåret räknades enligt gällande bestämmelser från den 15 augusti
och indelades i två lästerminer, nämligen höstterminen från och med
nämnda dag till den 15 december = 122 dagar och vårterminen från och
med den 15 januari till den 15 juni = 151 dagar. Alltså utgjorde hela läsåret
sammanlagdt 273 dagar. Ferietiden utgjorde sålunda för närvarande
92 dagar, hvarjämte ferier vid påsk brukat förekomma. Vidare hade vid
början och slutet af såväl höst- som vårterminen en viss tid användts till tentamina,
något växlande för de olika lärarna och årskurserna allt efter de tentc—
rändes antal. Den hade i medeltal utgjort fyra veckor vid vårterminens
slut och fjorton dagar vid höstterminens början samt en till två veckor
vid höstterminens slut och lika lång tid vid vårterminens början; anordningen
i sistnämnda hänseende hade blifvit nödvändig på grund af de vid
höstterminens slut och vårterminens början försiggående uppflyttningarna
till hösre afdelning. Det egentliga, föreläsningar innefattande läsåret hade
sålunda hittills brukat pågå i icke fullt sju månader.

Enligt nu ifrågavarande förslag skulle ferierna utsträckas till 113
dagar förutom en vecka vid påsk. Dessutom skulle från föreläsningar
fritagas de två sista veckorna af vårterminen och den första veckan af
höstterminen, hvilka tider skulle användas till tentamina och examina.
Föreläsningarna skulle således komma att pågå under en tid af 224 dagar
eller nära 7V''2 månader, således omkring en half månad längre än dittills
varit fallet. Förändringen af läsåret bestode sålunda hufvudsakligen däri.
att sommarferierna förlängts på julferiernas bekostnad.

Flera skäl talade för en sådan förändring. Dels hade erfarenheten
visat, att studierna under den varmare årstiden, som helt naturligt långt
mera än den kalla lockade de unga från arbetet, bedrifvits mindre ener -

125

o-iskt än eljest. Dels visade erfarenheten också, att det i många fall icke
vore möjligt för dem, som blifvit underkända i en tentamen vid vårterminens
slut, att hinna i erforderlig grad förkofra sig i ämnet till höstterminens
början, då ferierna utgjorde blott två månader, under hvilka
åtminstone en del af de studerande dessutom halfva tiden skulle hafva
tjänstgöringsskyldighet på klinikerna och obduktionssalen. Härtill komme,
att eu del af undervisningsmaterialet, som lätt underginge förruttnelse,
vore lättare att under den kallare årstiden bevara i ett för undervisningen
lämpligt skick.

Som skäl för den föreslagna förlängningen af sommarferierna på julferiernas
bekostnad har lärarkollegiet vidare framhållit, att just under
sommarmånaderna de ojämförligt flesta tillfällena till erhållande af vikariat
erbjöde sig för de studerande, enär de praktiserande veterinärerna
förnämligast under eftersoinmaren sökte sig ledighet och det otvifvelaktigt
vore för de studerandes praktiska utbildning önskvärdt, att de, innan
studierna afslutades, sattes i tillfälle att under någon begränsad tid fa på
egen Ii and söka tillämpa sitt redan förvärfvade vetande. Ju längre höstterminens
början därför kunde framskjutas, desto mindre komme sådana
vikariat i kollision med studierna vid högskolan, hvilka de studerande
under de tider, då föreläsningarna påginge, ej utan stor olägenhet kunde
afbryta.

Det korta uppehållet i föreläsningar och en del öfningar vid påsk
syntes lärarkollegiet böra anses såsom en välbehöflig hviloperiod för såväl
lärare som de studerande under den eljest skäligen långa vårterminen.

Tentamensperioderna skulle enligt kollegiets förslag komma att blifva
väsentligt kortare än hvad för närvarande vore brukligt, men kollegiet
ansåge, att efter genomförandet af de föreslagna förändringarna i undervisning
och studier vid läroanstalten, enligt hvilka tentamina skulle komma
att anställas äfven under pågående termin, den i förslaget upptagna
tid för tentamina och examina skulle blifva tillräcklig.

Det skulle enligt stadgeförslaget (§ 56) åligga en hvar vid högskolan
anställd lärare att i sina ämnen uppehålla undervisningen i enlighet med
de instruktioner och den undervisningsplan, som styrelsen på därom af
lärarkollegiet afgifna förslag fastställt.

126

Nuvarande

lärarpersonal.

Hvarje professor skulle enligt förslaget (§ 57) under lästerminerna
med undantag af de från föreläsningar fritagna tiderna vid vårterminens
slut och höstterminens början hålla föreläsning minst fyra timmar i veckan
samt leda de studerandes praktiska öfningar, allt i enlighet med fastställd
undervisningsplan. Of riga lärares undervisningsskyldighet skulle bestämmas
af styrelsen på förslag af lärarkollegiet.

Angående sistnämnda paragraf i stadgeförslaget har i lärarkollegiets
skrivelse yttrats följande.

Att i grundstadgarna bibehålla eu bestämmelse om lärares tjänstgöringstid
i dess helhet, hade ansetts olämpligt. 1 För den ene läraren
kunde erfordras längre eller kortare daglig tjäiitetgöringstid än för den
andre, beroende på den olika beskaffenheten af de särskilda läroämnena;
och af en lärare kunde kräfvas längre tjänstgöringstid under en del af
läsåret, än hvad som blefve fallet under återstoden däraf. Dessa förhållanden
borde regleras genom en särskild undervisningsplan, som kunde
och borde bestämmas efter de förhållanden, som vore rådande å hvarje
särskild tid. Hvad som i stadgarna emellertid enligt kollegiets mening
borde bestämmas, vore hvarje professors föreläsningsskyldighet; och hade
kollegiet härutinnan följt de bestämmelser, som i allmänhet vore gällande
för universiteten och de öfriga högskolorna. För de icke-kliniska professorerna
hade föreläsningstimmarnas antal enligt upprättadt förslag till
undervisningsplan bestämts till fem i veckan.

III. Lärarbefattningarna i anatomi, fysiologi, kemi, patologisk
anatomi, histologi, bakteriologi.

Enligt veterinärinstitutets nu gällande stadgar skall af de fem i
staten för institutet uppförda professorerna en företräda ämnena anatomi
och fysiologi samt en ämnena histologi och patologisk anatomi. Den förre

1 Enligt nu gällande stadgar (§ 22) är professor slij^ldig att meddela eleverna undervisning
eller praktisk handledning minst aderton timmar hvarje vecka äfvensom att med biträde
af vederbörande assistent vårda till hans lärostol hörande samlingar och undervisningsmateriel!.

127

har tillika undervisningsskyldighet i zoologi; den senare skall öfvervaka
och leda obduktionerna vid institutet.

Eu af de två lektorerna skall enligt, stadgarna representera ämnena
botanik, fysik, kemi, farmakologi och farmaci, med åliggande tillika att
a tö f va tillsynen öfver institutets medikamentförråd. Hans aflöning upptages
till 4,000 kronor, däraf 2,600 lön och 1,400 tjånstgöringspenningar,
jämte fyra ålderstillägg å 5<>0 kronor hvartdera, däraf 350 kronor utgöra
lön och 150 kronor tjänstgörings penningar. Om lektor åtnjuter oostadsförinån,
afdrages å hans lön 500 kronor årligen.

Till nu ifrågavarande ämnesgrupp höra äfven två assistenter, den
ene vid den anatomisk-fybiologiska utdelningen samt den andre vid den
patologisk-anatomiska och bakteriologiska afdelningcn. dill dessa assistenter
utgår aflöning i form af arfvode, som utgör för den förre 3,000
och för den senare 2,500 kronor. För assistent, soxn åtnjuter bostadsförmån,
afdrages å a rf vode t 300 kronor ärligen.

Enligt stadgarna skall vid institutet finnas en lärare i bakteriologi.

Denna lärarbefattning uppehälles af laboratorn vid voterinärbakteriologiska
anstalten, hvilken enligt § 8 i instruktionen för denna anstalt den
2 oktober 1908 har att bestrida undervisningen i bakteriologi vid veterinärinstitutet
i enlighet med gällande stadgar lör nämnda institut och den
af institutets direktion fastställda läroplan.

Enligt lärarkollegiets förslag skulle den nuvarande professuren i Lararkoitegiet
anatomi och fysiologi uppdelas i två professurer, den ena i anatomi samt
den andra i fysiologi och kemi.

Assistentbefattningen vid anatomisk-fysiologiska afdelningcn skulle
ersättas af en pro sektor stjänst vid anatomiska aldelningen med arfvode af

4,000 kronor jämte fri bostad och värme.

I stället för ofvannämnda lektorat skulle inrättas en laboratorsbefattning
i kemi, hvars innehafvare tillika skulle vara föreståndare för ett
vid veterinär högskolan inrätt ad t själf ständigt apotek. Laboratorn skulle
äga åtnjuta, förutom fri bostad och värme, dels ett arfvode från statsverket
å 2,500 kronor, dels ock i egenskap af apoteksföreståndare ett ytterligare
arfvode å 1,500 kronor att utgå af inkomsterna från apoteket.

128

Professorn i histologi och patologisk anatomi skulle bibehållas vid
små läroämnen och biträdas af en assistent vid den patologisk-anatomiska
och histologiska afdelningen med arfvode af 2,500 kronor jämte fri
bostad och värme.

Enligt lärarkollegiets förslag till stadgar för veterinärhögskolan skulle
laboratorer, prosektor och assistenter förordnas af högskolans styrelse
laboratorer och prosektor (§ 30) för en tid af tre år samt assistenter
(§ 33) för ett år i sänder; och skulle (§ 31) i fråga om förenade laboratorsbefattnmgen
vid veterinärbakteriologiska anstalten och lärarbefatt ningen

i baktenologi vid högskolan gälla hvad därom vore särskildt stadgadt.

Till motivering af dessa förslag har lärarkollegiet i sin oftanämnda
skrifvelse af den 28 april 1910, under åberopande af sina allmänna
uttalanden angående lärarkrafternas otillräcklighet och lärarnas betungande
med alltför inånga eller alltför omfångsrika ämnen, anfört följande.
profawurcr i För närvarande hade undervisningen i anatomi och fysiologi att
TfSiof kämpa med Sanska stora svårigheter, beroende på att dessa ämnen vore
9 9 sammanslagna under samma professur.

Af professorns fem föreläsningstimmar i veckan användes under
hela läsåret två till anatomi och de öfriga tre till fysiologi och embryologi.
Men med två timmar i veckan åtginge två läsår för att genomgå
hela föreläsningskursen i anatomi. Däraf följde, att hvartannat år de nykomna
eleverna genast måste åhöra föreläsningar, börjande i kursens midt
och i regel omfattande kärl- och nervsystemet, föreläsningar, af hvilka de
ej kunde draga den ringaste nytta, då läran om muskler och inälfvor,
som föregående år förelästs, vore för dem fullkomligt obekant.
Följande år, då läran om ben, ledgångar, muskler och inälfvor genomginges,
måste andra klassen, som redan på anatomisalen genomgått
dessa organ och äfven tenterat i ben-, ledgångs- och muskellära för flyttning
till andra klass, åhöra dessa föreläsningar, hvilket gjorde, att intresset
för dem betydligt slappades.

Äfven i fysiologi och fysiologisk kemi, de helt säkert viktigaste af
de föiberedande ämnena i en läkares eller veterinärs utbildningskurs, an -

129

såg lärarkollegiet med då befintliga lärarkrafter ej kunna lämnas fullgod
undervisning. I det nya institutet komme antalet studerande att med 50
procent öfverstiga det dåvarande, och enligt den af kollegiet föreslagna
nya läroplanen skulle de ifrågavarande ämnena, i hvilka undervisning då
meddelades i tredje klassen, redan afslutas under det andra studieåret;
det blefve därför tydligtvis omöjligt för en professor att lämna tillfredsställande
undervisning i såväl anatomi som fysiologi.

För lång tid tillbaka, innan ännu fysiologien intagit ett så viktigt
rum i läkares och veterinärers utbildning, hade allmänt anatomi och fysiologi
varit förenade i en professur, men dåmera vore dessa ämnen öfverallt
skilda vid såväl medicinska som veterinära högskolor — vid de
svenska medicinska läroverken till och med uppdelade på tre professurer:
i anatomi, i fysiologi och i medicinsk kemi.

Kollegiet hade därför icke tvekat att hemställa om inrättande af
en ny professur i fysiologi, äfven omfattande undervisning i elementär
kemi till den omfattning utöfver kursen i kemi för studentexamen, som
erfordrades för studiet af medicinsk och farmaceutisk kemi, och kollegiet
hade gjort denna hemställan med så mycket större skäl, som vid det
nya institutet i enlighet med af Kungl. Maj:t godkända ritningar lokaler
funnes för en från anatomien skild själfstäudig fysiologisk institution.

Då det vidare länge varit ett önskemål, att vid institutet, i likhet
med hvad som vore fallet vid utländska veterinärhögskolor, måtte till
fördel för såväl undervisningen som institutets ekonomi finnas ett själfständigt
apotek, hade kollegiet föreslagit, att laboratorn vid den fysiologiska
institutionen, hvilken borde hafva aflagt apotekarexamen, skulle
förestå detta apotek.

Afven ville kollegiet fästa uppmärksamheten därpå, att, därest eu
ny professur i fysiologi ej komme att inrättas, utan den med anledning
af planer på den ifrågavarande fysiologie professuren sedan flera
år vakanta lektorsbefattningen i medicinsk, farmaceutisk och elementär
kemi in. m. skulle återbesättas, det alldeles säkert vore omöjligt att med
den i gällande stat bestämda aflöningen erhålla någon för tjänsten fullt
kvalificerad person.

17 —122716. Lönereglering skommitténs let. XXXVI.

Laborator
i kemi.

130

Proseklor
vid anatomiska
af delningen.

Apotek vid
institutet.

Likaledes ansåg lärarkollegiet det vara omöjligt för denne lektor att,
utan biträde af eu i kemiska, laboratorier väl -kolad laborator, på två är, mot
nuvarande tre, meddela det blifvande större antalet studerande nöjaktig
undervisning i sina ämnen. Om nämnde laborator under lektorn äfven
skulle sköta institutets apotek, syntes hans aflöning ej kunna sättas lägre
än hvad kollegiet föreslagit för en laborator i fysiologi och sålunda kostnåden
för den väsentliga förbättring i undervisningen, som kollegiets förslag
innebure i jämförelse med bibehållande af lektoratet, endast belöpa
sig till skillnaden mellan aflöningen för en professor och en lektor.

För den anatomiska afdelningens vidkommande hade kollegiet i
likhet med ett föregående förslag till omreglering af institutets stat, hvilket
också vunnit direktionens gillande, för assistenten på denna afdelning föreslagit
det här brukliga namnet prosektor och för att få någon aspirant till
denna särdeles svårtiilsäftliga plats sett sig nödsakad böja hans arfvode till

4,000 kronor.

Enligt kollegiets åsikt komme det att falla sig svårt nog ändå att vid
»den nuvarande prosektorns» afgång firma lämplig aspirant til! platsen, ty
ingen veterinär utom högskolan hade tillfälle förvärfva sig den så\ äl teoretiska
som tekniska utbildning, som kräfdes af en lärare på denna post.
En tjänstgöring på densamma kunde svårligen heller i nämnvärd man
meritera till någon annan befattning än till professuren i hithörande
ämnen.

Därför måste det också genom ett högre arfvode än hvad som vore
föreslaget åt assistenterna sörjas för, att det bild ve större kontinuitet i
befattningen än livad som afsåges med assistentbefattningarna; och kollegiet
hade på denna grund ansett arfvodet här böra utgå med 4,000 kronor.

I enlighet med sina ofvan återgifna uttalanden i ämnet har lärarkollegiet
i sitt förslag till stadgar (§ 75) intagit bestämmelser därom:

att vid högskolan skulle finnas ett för veterinärbehof afsedt apotek,
hvarifrån läkemedel finge utlämnas för de djur, för livilka vid högskolan
söktes vård;

att apoteket skulle förestås af laboratorn i kemi, som skulle vara
examinerad apotekare; samt

131

att högskolan skulle äga att utan förmedling af apoteksinnehafvare
anskaffa nödiga läkemedel till apoteket.

1 motiveringen säger sig lärarkollegiet anse, att det skulle landa
högskolan till stor fördel att hafva, tillgängligt ett eget apotek. Därigenom
skulle nämligen de för läroanstalten nödiga apoteksvaror dels
ständigt finnas omedelbart till hands (hvilket vore af betydelse sårskildt
med hänsyn till högskolans förläggning till Kräftriket) och dels kunna
införskaffas till betydligt billigare pris, än hvd eljest biefve förhållandet.
Och härigenom skulle äter en del af kostnaden för eu laborator i kemi
kunna betäckas. Därjämte skulle här kunna beredas tillfälle till praktisk
undervisning åt de studerande. Från högskolans apotek borde också på
kliniktid medicin kunna lämnas ut till dem, som anlitade högskolans klinik,
sä att dessa samtidigt kunde få medicin till sina djur.

Redan enligt § 29 i gällande stadgar skulle för öfrigt ett för veterinärbehof
fullständigt medikamentförråd finnas vid läroanstalten. Lokal
för apoteket hade tagits med i beräkningen vid uppgörandet af ritningar
för den nya högskolan, och denna anordning hade såtillvida redan blifvit
af Kungl. Maj:t och Riksdagen principiellt godkänd.

Beträffande professorn i patologisk anatomi och histologi framhåller Assistent vid
lärarkollegiet, att han visserligen skulle befrias från bakteriologien, hvilket anatomiska
ämne lagts på eu annan lärare — nämligen laboratorn vid veterinärbakteri- gfg^aföelologiska
anstalten — men att han i stället skulle tå på sin lott en del af ningen.

embryologien in.
assistent.

in..

hvarför han ock allt fortfarande vore i behof af en

Direktionens förslag till stat skiljer sig i nu förevarande delar från Direktionen- ,
lärarkollegiets till en början därutinnan, att till professuren i anatomi
skulle hänföras äfven ämnet histologi, att följaktligen professorn i patologisk
anatomi skulle befrias från ämnet histologi, samt att prosektorn vid anatomiska
afdelningen tillika skulle hafva undervisningsskyldighet i histologi.

Enligt direktionens mening hörde histologien till sin natur närmast
tillsammans med anatomien, och direktionen hade funnit sammanförandet
af dessa båda ämnen under samma professur icke böra blifva obehörigt
besvärande för dåvarande anatomie professorn, enär han skulle befrias från

132

Medicinalstyrelsen,
ang.
assistenternas
arfvoden.

ämnet fysiologi, och dessutom direktionens förslag ginge ut på att ålägga
prosektorn undervisningsskyldighet i histologi. Därest genom den sålunda
föreslagna anordningen professorns i patologisk anatomi undervisningsskyldighet
ej skulle blifva tillräckligt utnyttjad, har direktionen ansett något
af professorns i medicin ämnen, t. ex. epizootiläran, möjligen kunna öfverflyttas
till professorn i patologisk anatomi.

Laboratorn skulle enligt direktionens förslag till stat företräda ej
allenast kemien utan äfven fysiologien. Hans arfvode upptages af direktionen
till 4,000 kronor af statsmedfd jämte fri bostad och värme, och han
skulle icke vara apoteksföreståndare. Direktionen har nämligen i sitt stadgeförslag
(§ 75) upptagit bestämmelse af innehåll, att vid högskolan skall
finnas ett för veterinärbehof fullständigt medikament förråd, hvarifrån läkemedel
må utlämnas för de djur, för hvilka vid högskolan sökes vård. Direktionen
säger sig anse gällande bestämmelse i detta ämne böra tills vidare
kvarstå och att det må få bero på omständigheterna, huruvida framdeles
ett själfständigt apotek kan blifva erforderligt, hvarom särskild framställning
då finge göras.

Laboratorn i fysiologi och kemi borde enligt direktionens mening
icke vara föreståndare för medikamentförrådet och borde till följd däraf
icke vara examinerad apotekare utan veterinär. Föreståndare för medikamentförrådet
borde den apoteksinnehafvare anskaffa, som tillhandahölle
apoteksvarorna i medikamentförrådet. Fn nödvändig följd häraf blefve,
att laboratorns aflöning inåste i sin helhet föras på stat.

Den af direktionen föreslagna förflyttningen af ämnet histologi till
annan professur medför såsom sin konsekvens, att den assistent, som skulle
biträda professorn i patologisk anatomi, enligt direktionens förslag skulle
vara bunden endast vid den patalogisk-anatomiska afdelningen och icke,
såsom lärarkollegiet förslagit, vid en gemensam patologisk-anatomisk och
histologisk afdelning.

Med afseende å aflöningen för nyssbemälde assistent såväl som för
öfriga fyra i lärarkollegiets och dire ktionens statförslag upptagna assistenter
har medicinalstyrelsen i sitt underdåniga utlåtande af den 9 november 1910
anmärkt, att, då veterinärinstitutet för framtiden borde blifva jämnställdt

133

med rikets högskolor och arbetet vid institutet sålunda anordnas i likhet med
arbetet vid dessa, styrelsen ansett dylik assistentbefattning kunna likställas
med amanuensbefattning vid de medicinska klinikerna och de vetenskapliga
institutionerna, hvilka sistnämnda tjänster vore afsedda till, bland annat, att
bereda studerande, omedelbart efter examens afläggande eller äfven tidigare,
tillfälle till fortsatta studier och vetenskapligt arbete.

Den med dessa tjänster förenade aflöningen borde sålunda icke betraktas
såsom ett arfvode, fullt tillräckligt att gifva platsernas innehafvare
deras lefvebröd, utan delvis såsom ett understöd vid studiernas fortsättande
och fördjupande. Med hänsyn härtill förklarade sig medicinalstyrelsen
anse, att arfvodet för en hvar af ifrågavarande fem assistenter
borde kunna nedsättas till 1,500 kronor för år.

Mot medicinalstyrelsens hemställan i denna del anfördes reservation
af föredraganden i ärendet medicinalrådet Kjerrulf, som ansåg lägre
arfvode än 2,500 kronor för år icke böra erbjudas assistenterna.

I den till chefen för jordbruksdepartementet ingifna, den 1 december
1910 dagtecknade promemorian från veterinärinstitutets rektor professor
Vennerholm har framhållits, att den af medicinalstyrelsen föreslagna sänkningen
af assistentarfvodena till 1,500 kronor ganska säkert skulle omöjli
o-göra anskaffandet af assistenter. Äfven med dåvarande arfvoden hade
det erbjudit stora svårigheter att förmå veterinärer söka sig till institutet.

På klinikerna exempelvis, där arfvodet utginge med 3,000 kronor
(resp. 2,700 kronor och fri bostad), vore det hardt när omöjligt att få
någon assistent. Det hade i regel icke varit möjligt att få en assistent
att stanna ett år i sänder, och för det dåvarande hade ingen särskild assistent
kunnat erhållas, utan tjänstgjorde en bataljonsveterinär vid positionsartilleriet
samtidigt som assistent på veterinärinstitutets kliniker.

En mängd distriktsveterinärbefattningar stode lediga, nya förmånligare
befattningar öppnades vid slakthusen, och assistentbefattningarna hade
ingen lockelse för de unga veterinärerna; och så kornine det, enligt professor
Vennerholms mening, efter allt att döma ännu länge att förblifva. Det kunde —
yttrade professorn — endast vara obekantskap med de faktiska förhållandena,
som kommit medicinalstyrelsen att likställa assistenterna vid veterinärin -

Instituteis
rektor, ang.
assistenternas
arfvoden.

134

stitutet med amanuenserna vid de medicinska klinikerna m. fl. institutioner.
Kårerna kunde för öfrigt med afseende på sitt antal icke jämföras, och den
unge veterinären hade för att vinna ordinarie befattning ej behof af någon
sådan särskild komplettering, som eu assistentbefattning skulle lämna honom
tillfälle till. Följden skuMe med ett ord blifva den, att veterinärhögskolan,
komtne att stå utan assistenter.

Lärarkollegiet
-Vis 1910.

I det yttrande, lärarkollegiet den 21 december 1910 afgifvit i anledning
af Kungl. Maj:ts remiss den 14 i samma månad, har kollegiet återkommit
till nu ifrågavarande delar af statförslaget och därvid anfört följande.

Särskilda, _ I hela det viktiga och för elevernas utbildning så nödvändiga ämnet

anatomi och fysiologisk kemi hade dittills på grund af bristande lärarkrafter icke kunnat
i .fysiologi, lämnas någon sammanhängande undervisning, utan hade detta ämne endast
helt fragmentariskt föredragits af lektorn i kemi, hvarjämte undervisningen
i den rena fysiologien af brist på lokaler och tid dittills varit inskränkt
till hufvudsakligen katederföreläsningar.

Nu hade er digt den föreslagna nya staten professuren i anatomi
m. fl. ämnen uppdelats, så som förhållandet i allmänhet vore i andra länder,
och hade till den föreslagna nya professuren i fysiologi och fysiologisk
kemi öfverflyttats det förutvarande lektoratet, hvadan det här i fråga om
anslag alltså blott gällde skillnaden mellan eu lektors och eu professors lön.

Endast genom en dylik anordning möjliggjordes, att kurserna i såväl
anatomi som fysiologi kunde hinna afslutas redan under de två första
studieåren, hvarigenom den fördelen vunnes, att de förberedande ämnena
icke behöfde inkräkta på den tid af två år, som vore afsedd för de tillämpande
ämnena och för att bibringa de studerande den så nödiga praktiska utbildningen.
Efter ökningen i antalet studerande vore äfven nämnda.tidsmått
i ännu högre grad än för det dåvarande oundgängligen nödvändigt
för de tillämpande ämnena.

Det vore vidare att märka, att hela den nedra våningen på hithörande
paviljong vore inrättad för särskild lärare, med laboratorier och föreläsningssal,
och i kungl. propositionen till 1906 års Riksdag vore dessa [daner
på en särskild professur i fysiologi på upprepade ställen utan anmärkning
angifna.

135

De förut om förmälda sakkunniga, h vilkas yttrande åberopades i
kungd. propositionen, hade sålunda yttrat, att det icke syntes vara något
tvifvel underkastadt, att ämnena anatomi och fysiologi, som då voro
förenade under samma lärare, måste skiljas åt, samt följaktligen byggnaden
för anatomi, fysiologi och kemi så planeras, att en dylik differentiering
möjliggjordes.

Vidare hade de sakkunnige anfört, att vid veterinärinstitutet i Stockholm
man i detta afscende vore långt efter sin tid, i det att, såvidt kunnat
utrönas, blott ytterligare två veterinärskolor i världen, nämlisren de i Chicago
och Lahore, ännu hölle fast vid det allmänt fördömda systemet att förena,
så stora ämnen som anatomi och fysiologi hos samme lärare. Fysiologien
vore ett bland de viktigaste grundläggande ämnena, och de sakkunniga
ansågo intet tvifvel råda därom att undervisningen i detta ämne behöfde
vidgas.

Det hade varit med godkännande af denna motivering Riksdagen
enhälligt och utan diskussion beviljat anslaget till den anatomisk-fysiologiska
paviljongen med skilda afdelningar för hvar och en af dessa lärogrenar.

Kollegiet hade därför också ansett som sin oafvisliga plikt att gå i
författning om att i staten för det nya institutet en sådan uppdelning af
dessa läroämnen genomfördes, och kollegiet ansåg sig hafva sa. mycket
mindre anledning befara, att denna lösning skulle stöta på något motstånd
i regeringen, som genom Kungi. Maj:t,s särskilda tillåtelse det nuvarande
lektoratet sedan flera år ej vore med ordinäre innehafvare besatt, utan upprätthölles
på förordnande, just på den grund att det vid inflyttningen till
det nya institutet vore ämnadt att uppgå uti eu professur.

För att möjliggöra den koncentrering af undervisningen i kemi, som
äfven vore nödvändig för att de förberedande ämnena skulle hinna afslutas
under de två första studieåren, vore emellertid enligt kollegiets åvikt äfven
en laborator i kemi nödvändig, särskildt på den grund att laboratorierna.
på det nya institutet endast vore af sed da för en årskurs och öfvervakandet.
af laboratoriearbetena sålunda, endast på grund däraf toge lärarens
tid i dubbelt mått i anspråk, hvartill ock koinrne det ökade arbete, som
det större antalet elever 1 och för sig måste medföra.

Laborator

kemi.

136

Direktionen
**/» 1910.

Senare
.framställningar
angående
prosektors
och
laboratorers
aflöningar.

I sitt underdåniga utlåtande den 22 december 1910 har direktionen
förklarat sig icke kunna dela medicinalstyrelsens åsikt, att assistentarfvodena
borde bestämmas till allenast 1,500 kronor. Assistenterna måste
nämligen vara utexaminerade veterinärer; och med den brist på veterinärer,
som vore radande, och med den däraf följande lättheten för de nyutexaminerade
veterinärerna att omedelbart finna jämväl godt aflönade anställningar,
kom me det icke att blifva lätt att ens mot det af direktionen
föreslagna arfvodet erhålla lämpliga assistenter.

1 detta sammanhang bar kommittén äfven ansett sig böra redogöra
för hvad som förekommit i den genom Kun^l. Maj:ts remiss den 27 januari
1913 till kommittén inkomna, af tre biträdande lärare vid veterinärinstitutet
väckta frågan om förbättring i de föreslagna aflöningsförmånerna
för prosektor och laboratorer vid institutet, ehuru af laboratorsbefattningarna
endast en tillhör den ämnesgrupp, om hvars lärarkrafter nu
närmast är fråga.

I en den 26 november 1912 till veterinärinstitutets direktion aflåten
skrift hafva de tre ifrågavarande lärarna till en början erinrat, att
Riksdagen hvartdera af åren 1911 och 1912 på extra stat beviljat anslag
för uppehållande af veterinärinstitutets verksamhet samt att Kungl.
Maj:t den 24 augusti 1911 och den 17 augusti 1912 fastställt den närmare
fördelningen af dessa anslag.

Enligt denna fördelning finnas, yttra vidare de tre lärarna, vid institutet
anställda en lärare vid den anatomisk-fysiologiska afdelningen och
en lärare vid den medicinska kliniken med årsarfvoden af 4,000 kronor
för den förre och 3,500 kronor för den senare jämte fri bostad för
hvardera af dem.

I den ingifna skriften meddelas vidare, hurusom Kungl. Maj:t,
på framställningar af direktionen för institutet, genom särskilda beslut
den 10 november 1911 och den 17 augusti 1912 medgifvit, att af tillgängliga
medel vid institutet finge, räknadt från och med den 1 september
1911, användas 1,000 kronor för år till upprätthållande af en del af rektors
undervisningsskyldighet. Detta belopp hade användts till att utöka
assistentens vid klinikerna (kirurgiska kliniken) arfvode, så att hans års -

137

inkomst från institutet utgjort 4,000 kronor, men med skyldighet för honom
i stället att tjänstgöra som laborator vid kirurgiska afdelningen.

Nämnda två lärarbefattningar å extra stat äfvensom den sålunda
inrättade laboratorsbefattningen vid kirurgiska kliniken uppehölles för det
dåvarande af de tre lärare, apotekaren N. O. Engfeldt samt veterinärerna
Gustaf Palmgren oeh Gerhard Forssell, hvilka undertecknat nu ifrågavarande
skrift.

I det förslag till ny stat för veterinärinstitutet, som direktionen den
3 juni 1910 öfverlämnat till Kungl. Maj:t, hade upptagits, bland annat,
en prosektor vid den anatomiska afdelningen med undervisningsskyldighet
tillika i histologi, en klinisk laborator vid den medicinska kliniken och
kliniken för smärre husdjur, en laborator i fysiologi och kemi samt eu klinisk
laborator vid den kirurgiska kliniken.

Enligt förslaget skulle dessa befattningar tillsättas allenast på förordnande
för eu tid af tre år i sänder, och atlöningsförmånerna vore föreslagna
att utgå med 4,000 kronor till en hvar såsom årligt arfvode.

Af dessa befattningar vore de tre sistnämnda afsedda att ersätta de
tjänster, som för det dåvarande innehades af Palmgren, Engfeldt och
Forssell.

Ett synnerligen ansvarsfullt arbete vore redan öfverlämnadt åt dem,
och enligt det nya statförslaget komrne ofvannämnda fyra befattningars
innehafvare att erhålla än mer maktpåliggande och kräfvande arbete.

Därtill komme, att utsikterna till befordran vid institutet för dessa
befattningshafvare kunde förväntas blifva ytterst ringa och för vissa af dem
hart när uteslutna. Det vore i känslan däraf som skriftens undertecknare
velat vända sig till direktionen med hemställan om dess medverkan
till eu ändring i det hos Kungl. Maj:t hvilande förslaget till ny stat för
institutet.

De ansågo nämligen, att det såväl för institutet i egenskap af läroanstalt,
som för blifvande innehafvare af förberörda fyra befattningar skulle
vara uteslutande till fördel, om befattningarna blefve ombildade till ordinarie
tjänster och sålunda komme att bestridas under mera betryggande
former än, såsom i förslaget ifrågasatts, genom för kort tid utfärdade
förordnanden.

18—122716. Lönereglering skommitténs bet. XXXVI.

138

Samtliga dessa befattningshafvares tid och krafter komme enligt det
framlagda förslaget att tagas i anspråk i minst lika hög grad, som enligt
undertecknarnas mening i allmänhet ägde rum beträffande ordinarie lärare
vid andra statens läroanstalter. Det vore under sådana förhållanden
endast med billighet och rättvisa öfverensstämmande, om de förunnades
den förmån af en mera oberoende och tryggad ställning, som en ordinarie
tjänst innebure, icke minst med hänsyn till därmed förenad rätt till
pension.

Kungl. Maj:t hade ock förut visat sig till fullo beakta de synpunkter,
hvilka sålunda framhållits till stöd för framställningen. Så hade Kungl.
Maj:t vid i91i års riksdag i samband med lönereglering för farmaceutiska
institutet föreslagit ombildning af vissa assistentbefattningar till ordinarie
laboratorsbefattningar med aflöning af 4,000 kronor, fördelade i
lön och tjänstgöringspenningar, jämte två ålderstillägg, hvartdera å 500
kronor, efter respektive 5 och 10 års val vitsordad tjänstgöring; och
hade detta Kungl. Maj:ts förslag vunnit Riksdagens bifall.

Aflöningen för ofvanberörda fyra befattningshafvare vid veterinärinstitutet
syntes böra sättas till enahanda belopp, som i direktionens förslag
till stat för institutet ifrågasatts, eller 4,000 kronor, men, i stället
för att i staten upptagas som arfvode, fördelas i lön och tjänstgöringspenningar
samt medföra rätt till ålderstillägg i likhet med hvad som
gällde för laboratorerna vid farmaceutiska institutet.

Under åberopande af hvad sålunda anförts hemställde därför Engfeldt,
Palmgren och Forssell, att direktionen måtte vidtaga åtgärder i
syfte att

dels i det hos Kungl. Maj:t hvilande förslaget till ny stat för veterinärinstitutet
måtte, med uteslutande af däri upptagna arfvoden till förberörda
prosektors- och laboratorsbefattningar, uppföras fyra ordinarie dylika
befattningar, en hvar med aflöning af 4,000 kronor, däraf 2,400 kronor
lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar, jämte två ålderstillägg
till lönen, det ena med 500 kronor efter fem år och det andra likaledes
med 500 kronor efter ytterligare fem år,

dels ock i samband därmed pensionsrätt måtte tillerkännas dessa befattningshafvare
enligt därför gällande grunder.

139

öfver detta förslag har lärarkollegiet den 18 december 1912 afgifvit
yttrande, däri kollegiet anfört, hurusom af motiveringen till kollegiets
förslag till stat med afseende å prosektors- och laboratorstjänsterna tydligt
framginge, att dessa lärare visserligen skulle tilldelas en viss undervisningsskyldighet,
men att de doek vore af sedda att utgöra ett slags biträdande
lärare, hvar och en underordnad eu professor såsom chef, med
rätt för professorn att reglerande ingripa i den af laboratorn lämnade
undervisningen. Denna mening vore inom kollegiet fortfarande den förhärskande.

Det hade därför synts kollegiet lämpligast, att dessa lä,rarbefattningar
tillsattes endast på viss tid, så att en professor icke under hela sin
tid skulle behöfva vara beroende af eu underlärare, som han arisåge för
ämnet mindre lämplig. En viss kontinuitet hade dock ansetts önskvärd,
och kollegiet hade därför föreslagit dels ett så högt arfvode som 4,000
kronor, dels att laboratorerna till skillnad från assistenterna skulle förordnas
för en tid af 3 år. Hade innebafvaren af tjänsten vid nämnda
tids utgång visat sig förtjänt af ett förnya dt förordnande, kunde väl ett
sådant i allmänhet antagas blifva uifärdadt, och tillsättandet på viss tid
medförde ju i så fall för innebafvaren föga olägenhet. Skulle han däremot
hafva visat sig för tjänsten mindre lämplig, vore det ju ovillkorligen till
fördel för institutet, att ett ombyte kunde ske.

Kollegiet ansåg på den grund för närvarande skäl icke föreligga
att tillstyrka bifall till den i skriften gjorda framställningen, i synnerhet
som erfarenheten åtminstone icke ännu visat, att de af kollegiet föreslagna
åtgärderna för kontinuitetens upprätthållande skulle vara otillräckliga. Ombyte
hade visserligen tvenne gånger förekommit inom en af här ifrågavarande
befattningar, men detta hade varit beroende af helt andra skäl.

Då laboratorernas ställning såsom lärare vid institutet äfven i väsentlig
grad vore beroende af lärarbefattningarnas slutliga anordning och
i synnerhet därpå, huruvida de af lärarkollegiet förordade assistentbefattningarna
komme att beviljas eller ej, och sålunda omöjligen kunde fullt
bedömas, förr än den nya staten för institutet definitivt afgjorts, syntes
det kollegiet i hög grad olämpligt, om någon förändring nu företoges i
den anordning af lä,rarbefattningarna, som kollegiet i sitt till Kungl.

140

Maj:t afgifna förslag till stadgar och stat för institutet förordat, och som
kollegiet fortfarande ansåge för undervisningens rätta befrämjande förmånligast.

Skulle t. ex. laboratorsbefattningarna nu ombildas till fullt själfständiga
lärartjänster, och de begärda assistentbefattningarna kanske icke
komma till stånd, så komme vederbörande professorer för framtiden att
stå lika blottställda på fackmässigt utbildade biträden vid undervisningen
och det vetenskapliga arbetet som fordom, och det vore bristen på nödiga
hjälplärare, som kollegiet vid upprepade tillfällen framhållit såsom
ett af de väsentligaste hindren för ett framgångsrikt arbete vid institutet.
En förändring af laboratorsbefattningarna i den riktning, som uti
ifrågavarande skrift framhölles, skulle därför under närvarande förhållanden
lätt kunna blifva till mera skada än gagn.

Kollegiet ville slutligen påpeka, att en omändring i den åsyftade
riktningen äfven skulle kunna blifva till skada för de nuvarande tjänstinnehafvarna.
Skulle nämligen laboratorstjänsterna uppföras å ordinarie
stat och sålunda jämnställas med öfriga ordinarie lärare, måste äfven,
enligt kollegiets mening, fastställas särskilda kompetensfordringar för
platsernas besättande, då det väl icke borde ifrågakomma att genom
fullmakt fästa vid institutet eu person, som icke på nöjaktigt sätt ådagalagt,
att han besutte för tjänstens utöfvande nödiga kvalifikationer.

Kollegiet hade i sin motivering till stadgeförslaget utförligt framhållit
behofvet af ökade kompetensfordringar för ordinarie lärarbefattningar
såsom en nödvändig förutsättning för höjande af den vetenskapliga
nivån vid institutet och därför såsom kompetens för professors- och lektorstjänst
föreslagit disputationsprof. Då laboratorerna, om de i skritten
framställda önskemålen bifölles, såväl med afseende på löneförmåner
som tjänstgöring blefve i det närmaste jämnställda med nuvarande lektorer,
syntes fordringarna på deras kompetens ej kunna sättas väsentligt
lägre.

För närvarande innehades emellertid en af de här åsyftade befattningarna
af eu nyligen utexaminerad veterinär utan andra meriter än veterinärexamen
och eu af eu studerande vid institutet, och åt de tvcnne
öfriga hade ingen ännu utgifvit någon afhandling af sådan betydelse, att

141

den kunde anses fylla de af kollegiet såsom kompetens för ordinarie lfirarbefattning
uppställda fordringarna. Skulle laboratorstjänsterna nu ombildas
till ordinarie befattningar och på grund däraf förklaras till ansökan
ledi "a, vore därför fara för, att de nuvarande innehafvarna icke kunde
komma i åtanke vid platsernas tillsättande, för så vidt icke dessa fyra
nya lärartjänster skulle tillsättas i fullkomlig strid emot de principer, som
kollegiet i fråga om besättande af ]ärarbefattningarna vid institutet ansett
böra tillämpas.

På grund af hvad sålunda anförts hemställde kollegiet, att direktionen
icke måtte bifalla den gjorda framställningen om laborators- och
prosektorsbefattningarnas öfverförande på ordinarie stat, utan att dessa befattningar
tills vidare måtte få bibehålla den karaktär, som kollegiet i sitt
förslag till nya stadgar och ny stat för institutet enhälligt förordat.

Kollegiets nu återgifna yttrande åtföljdes af en reservation, undertecknad
af professor Vennerholm, t. f. lektorn i kemi med flera ämnen
A. V. Sahlstedt samt läraren i bakteriologi, laboratorn H. G. Magnusson.

Reservanterna anförde följande.

Då lärarkollegiet föreslagit inrättande af laborators- (resp. därmed
likställda prosektors-)befattningar vid veterinärinstitutet, hade detta skett,
emedan för den nya läroplanens tillämpande ett ökande af de ansvariga
lärarkrafterna varit nödvändigt. Enär på dessa biträdande lärare måste
som själfständigt arbete öfverlåtas en ej oväsentlig del af undervisningen
(vissa öfningskurser, delvis föreläsningar, förvaltningen af medikamentsförrådet)
och, utom vissa personliga egenskaper, ganska lång tids erfarenhet
och öfning tarfvades för uppnående af härför erforderlig kompetens,
hade det ansetts vara önskvärdt, att så stor kontinuitet som möjligt i
dessa befattningars uppehållande kunde ernås. Kollegiet hade ej ansett det
vara tillfyllest att på dessa platser hafva assistenter, hvilka på grund af
de låga arfvodena ej kunde tänkas i regel kvarstanna någon längre tid.
Detta hade också anförts af kollegiet i dess motivering till förslaget till
ny stat för institutet.

Det syntes reservanterna vara af utomordentlig vikt för undervisningens
ostörda bedrifvande, att, om institutet för dessa laboratorstjänster

142

lyckats förvar!:va kompetenta och lämpliga personer, åt dessa bereddes eu
sådan ställning, att de så länge som möjligt kvarstannade i institutets
tjänst. Därför ansåge reservanterna förslaget om befattningarnas tillsättande
på för inneha!varna mer tryggande grunder vara en billig begäran,
sårskildt som denna förmän redan beredts farmaceutiska institutets laboratorer.

Detta syntes reservanterna dess mer behjärtansvärdt, som möjligheten
till extra inkomster genom privatpraktik eller privat undervisning
(hvilket exempelvis vid de medicinska högskolorna antogs spela stor roll)
vid veterinärinstitutet vore så godt som ingen.

Afven om man för de kliniska laboratorsbefattningarna kunde räkna
med, att den merit för eventuellt sökande af andra, tjänster, som låge i
innehafvandet af eu sådan befattning, kunde vid inträdande vakans locka
aspiranter, kunde detta förhållande dock icke bidraga till att kvarhålla
innehafvarna någon längre tid, utan vore snarare ägnadt att åstadkomma
tätare ombyten.

Hvad laborators-(resp. prosektors-)tjänsterna vid anatomiska och
fysiologiska afdelningarna beträffade, kunde dessa näppeligen anses meriterande
till andra platser än professurer vid dessa afdelningar, och komme
det därför säkerligen i längden att visa sig svårt att få dem besatta med
lämplig person, såframt ej innehafvarna tillförsäkrades en något gynnsammare
ställning än nu vore förhållandet.

Da institutet naturligtvis, om dessa befattningar skulle kunna tillsättas
på innehafvarens lifstid, måste hafva garantier att få dem besatta
med fullt dugliga och skickliga personer, syntes det reservanterna lämpligt,
att utnämningen till innehafvande af befattningen skedde på kollegiets
förslag, först sedan sökanden genom två års förordnande och eventuellt
genom aflagda särskilda lärdomsprof fullt styrkt sin kompetens därtill.
Med ett sådant förfarande vid tillsättandet borde risken att vid institutets
laboratorstjänster binda olämpliga personer vara den minsta möjliga, och
ansåge sig därför reservanterna böra på detta villkor på det lifiigaste tillstyrka
sökandenas anhållan.

Veterinärinstitutets direktion bär i underdånig skrivelse den 17 januari
1913 anslutit sig till den af lärarkollegiets majoritet uttalade åsik -

143

ten i fråga om befattningarnas karaktär och härför åberopat de skäl, lärarkollegiet
anfört till stöd för sin uppfattning. Därjämte har direktionen
framhållit, att ett bifall till framställningen, i hvad den afsåge tjänsternas
omändrinar till ordinarie, skulle föra med sig jämväl den olägenheten, att
vid institutet kunde komma att bindas relativt unga och opröfvade personer,
hvilka sedermera måhända visade sig icke äga de för vinnande
;lf vidare befordran vid institutet erforderliga förutsättningar och hvilka,
så fort detta förhållande blefve uppenbart, i sakens intresse borde fortast
möjligt söka sig annan verksamhet. Hade emellertid en sådan person
blifvit bunden vid institutet genom ordinarie anställning, kunde det blifva
hart när omöjligt för institutet att, huru önskligt det ån vore, blifva be
friad från honom. Helt annorlunda ställde sig saken, om en dylik pej son
anställts genom förordnande under viss tid. Direktionen hade aå i sin
band att efter den bestämda tidens utgång ej förnya förordnandet och på
så sätt göra sig af med eu lärare, som ej fyllde måttet af uuglighet eller
i öfrigt visat sig mindre lämplig.

Minoriteten i lärarkollegiet hade visserligen sökt råda bot på denna
olägenhet genom att föreslå en viss kortare pröfningstid före den fasta
anställningen. För att eu sadan pröfningstid skulle inedgifva ett fullgil
tigt omdöme om hvad man hade att i vetenskapligt och praktiskt hänseende
vänta af vederbörande, måste den emellertid enligt direktionens förmenande
göras så lång, att det mål, hvartill framställningen syftade,
näppeligen komme att vinnas. Sex eller nio år vore val den kortaste prövotid,
som borde ifrågakomma, om verklig kompetens till en hufvudlårarbefattning
därunder skulle kunna ådagaläggas.

Det syntes därför direktionen, att ej synnerligen starka skäl talade
för en förändring af dessa tjänster uti den i förevarande framställning
angifna riktningen, utan att det mera vore med institutets fördel föienligt,
om tjänsterna i fråga blefve inrättade såsom det ifrågasatts uti det
underdåniga förslaget till ny stat för institutet.

A andra sidan ansåg direktionen det ej böra förbises, att förhallanden
kunde inträffa, som gjorde det särskildt önskvärdt att under längre
tid vid institutet kvarhålla en eller annan dylik lärare af meia fiamsta
ende förmåga och förtjänst, om hvilken det med visshet kunde förutses,

144

att han en gång såsom ordinarie lärare skulle komma att tillföra institutet
en verklig kraft.

Enligt det underdåniga förslaget af den 3 juni 1910 hade för ifrågavarande
tjänster föreslagits ett arfvode af 4,000 kronor. Emellertid
hade genom upprättandet af offentliga slakthus i åtskilliga städer och den
nyligen genomförda regleringen af distriktsveterinärväsendet utsikterna för
landets veterinärer att genom praktisk verksamhet komma till jämförelsevis
goda inkomster blifvit helt andra, än då direktionen afgaf sitt förberörda
förslag. Om därför institutet skulle kunna påräkna att vid dessa
tjänster kvarhålla personer af nämnda högre kvalificerade slag, syntes det
icke kunna undgås, att möjlighet måste beredas att tillägga en sådan person
i någon mån bättre villkor, än som i allmänhet ansetts böra vara förenade
med ifrågavarande tjänster.

Den inkomna framställningen hade alltså synts direktionen böra föranleda
ett förslag i angifna riktning. Direktionen hade i sådant hänseende
tänkt sig, att den lämpligaste anordningen skulle vara, om, då efter
viss tids tjänstgöring förnyande af förordnandet ifrågakomrne, därmed
kunde förenas en viss förhöjning af arfvodet. Den rätta tidpunkten för
arfvodesförhöjningen hade synts direktionen inträffa efter sex års tjänstgöring,
då erforderlig kännedom om vederbörandes förmåga borde hafva
vunnits. Förutsättningen för dylik förhöjning skulle i anslutning till det
förut anförda vara, att personen i fråga under två treårsperioder på ett
synnerligen förtjänstfullt sätt uppehållit befattningen och att visshet därunder
vunnits om hans förmåga såsom framstående lärare. Förnyadt
förordnande efter sex ars tjänstgöring skulle alltså icke ovillkorligen
medföra rätt till löneförhöjning, utan denna förmån skulle uteslutande
tillerkännas lärare, hvilken det skulle vara af alldeles särskild t intresse för
institutet att fortfarande hafva bunden vid läroanstalten. Det skulle ankomma
på direktionen att efter lärarkollegiets hörande hos Ivungl. Maj:t
göra framställning i sådant syfte.

Hvad därefter anginge frågan om storleken af en dylik arfvodesförhöjning,
syntes förhöjningen ej böra sättas till ett alltför ringa belopp.
om det syftemål, som därmed vore afsedt att vinnas, verkligen skulle er -

nås. Det syntes direktionen som om en höjning i arfvodet med 1,000
kronor vore af förhållandena påkallad.

Att en person med framstående veterinär duglighet och som dessutom
gjort sig känd som skicklig lärare, efter sex års tjänst af ifrågavarande
slag komme till en årsinkomst af 5,000 kronor, kunde i nuvarande
tid ej anses obilligt, i synnerhet som dessa tjänster uppenbarligen förutsatte,
att anställning i desamma föreginges af såväl viss tids fortsatta studier
efter veterinärexamen som någon praktisk tjänstgöring, ehuru det för
närvarande mötte svårighet att fullt vidhålla dessa villkor. Med de egenskaper,
som en sådan lärare måste besitta, syntes det för honom ej möta
svårighet att vinna en i ekonomiskt afseende långt bättre situerad befattning
i statens eller kommunens tjänst än en dylik lärarbefattning vid institutet.
Om därför arfvodesförhöjningen skulle verka till något egentligt
gagn i berörda hänseende, ansåg direktionen densamma ej böra sättas till
lägre belopp än det af direktionen nu ifrågasatta. Föga sannolikhet syntes
eljest förefinnas för att institutet finge behålla en dugande kraft.

Till belysning af frågan om arfvodesförhöjningens storlek hänvisade
direktionen till den lönestat, som nyligen blifvit fastställd för tjänstemännen
vid Stockholms stads offentliga slakthus. Enligt denna åtnjöte bland
annat assistentveterinärer, hvilkas tjänstebefattningar beträffande kraf på
duglighet och förmåga hos deras ännehafvare åtminstone icke syntes kunna
ställas framför ifrågavarande tjänster vid institutet, en aflöning af 4,200
kronor jämte fem ålderstillägg å 400 kronor efter treårsperioder. Assistentveterinären
uppnådde sålunda efter sex År eu aflöning af 5,000 kronor,
eller samma belopp, som direktionen nu ifrågasatte att prosektorn och laboratorerna
vid institutet efter likaledes sex år under vissa förhållanden
skulle kunna erhålla.

Slutligen har direktionen i detta sammanhang meddelat, att direktionen
för att än ytterligare underlätta möjligheten af att vid institutet
å förevarande befattningar erhålla skickliga och dugliga personer hade för
afsikt att ingå med underdånig framställning om rätt för innehafvarna åt
dessa tjänster att komma i åtnjutande af s. k. tjänstårsberäkning.

Med hänvisning; till hvad sålunda anförts hemställde direktionen i
anledning af förberörda framställning, att i det hos Kungl. Maj:t hvilande

19—122716. Löneregleringshommitténs bet. XXXVI.

146

förslaget till ny stat för institutet måtte i fråga om förenämnda fyra prosektors-
och laboratorsbefattningar meddelas sådana bestämmelser att, därest
mnehafvare af dylik befattning efter förordnande under två treårsperioder
eller sålunda efter sex års tjänstgöring befunnes vara af så framstående
skicklighet, att det för institutet skulle vara synnerligen önskvärdt att fortfarande
hafva denne lärare fäst vid institutet å ifrågavarande plats, det
skulle ankomma på Kungi. Maj:t att efter framställning därom af institutets
direktion medgifva sådan person en förhöjning i arfvodet af 1,000
kronor, så att dennes årsarfvode därefter komme att utgå med ett till

5,000 kronor förhöjdt belopp.

IV. Lärarbefattningarna i medicin (patologi och terapi), kirurgi,
husdjurslära, bujatrik, obstetrik, hofbesiagsiära m. m.

Nuvarande Yeterinärinstitutets nu gällande stat, jämförd med stadgarna för

lararpersonai. iugtitutet, upptager inom nu ifrågavarande ämnesgrupp följande lärare:

en professor i husdjursskötsel jämte husdjursafvel, raslära, stuterikunskap,
ytterlära och veterinärrättsvetenskap;

en professor i kirurgi, som bör förestå den kirurgiska kliniken vid
institutet;

eu professor i patologi och terapi jämte epizootilära1, farmakodynarnik,
toxikologi och recepturkonst, med åliggande tiilika att vara föreståndare
för institutets medicinska klinik;

en adjunkt för undervisning i hofvens sjukdomar samt hofbeslagsläran
och dess utöfning;

en assistent vid den stationära kliniken och polikliniken; samt f

en lärare i kött- och mjölkkontroll.

= läran om smittosamma djursjukdomar.

147

Lektorn i obstetrik åtnjuter samma aflöningsförmåner, som förut
angifvits för lektorn i botanik, fysik, kemi m. m.

För adjunkten utgör aflöningen enligt stat 8,000 kronor, däraf 2,000
lön och 1,000 tjänstgöringspenningar, jämte ålderstillägg lika med lektor.

För bostadsförmån är afdraget å lön detsamma som i enahanda hänseende
gäller beträffande lektor.

Den nu ifrågavarande assistenten är i aflöningshänseende likställd
med assistenten vid den anatomisk-fysiologiska afdelningen.

För läraren i kött- och mjölkkontroll upptager staten ett arfvode

å 1,500 kronor.

I detta sammanhang bör vidare erinras om ett i staten uppfördt
anslag å 1,200 kronor för undervisning i rid ning och körning.

Enligt lärarkollegiets förslag till stat för veterinärhögskolan skulle Lärarkollegiet

omförmälda tjänstemän motsvaras af följande:

en professor i medicin, tillika föreståndare för den medicinska kli
niken och kliniken för smärre husdjur;

eu professor i kirurgi, tillika föreståndare för den kirurgiska kliniken
för större husdjur;

en professor i husdjurslära;

en lektor i bujatrik1 och obstetrik, tillika föreståndare för den ambulatoriska
kliniken;

en lärare i hofbeslagslära, tillika föreståndare för liofbeslagssmedjan
och hofslagarskolan;

en klinisk laborator med tjänstgöringsskyldighet vid den medicinska
kliniken;

eu klinisk laborator med tjänstgöringsskyldighet vid den kirurgiska
kliniken;

en assistent vid den kirurgiska kliniken;
en assistent vid den medicinska kliniken;
en assistent vid den ambulatoriska kliniken;
en assistent vid hofbeslagssmedjan; samt
en lärare i kött- och mjölkkontroll.

1 = läran om nötkreaturens sjukdomar.

148

En professor
och en laborator
i medicin.

I lektorns aflöning föreslås icke någon förändring, men med hänsyn
till den föreslagna utvidgningen af hans ämnesområde har i staten upptagits
ett särskildt anslag å 2,000 kronor »för undervisningen i bujatrik»,
hvilket anslag är afsedt att såsom särskildt arfvode uppbäras af bemälde
lektor.

För läraren i hofbeslagslära upptager statförslaget samma aflöningsförmåner,
som i nu gällande stat äro angifna för adjunkten; för laboratorerna
och assistenterna upptagas arfvoden å 4,000 kronor för de förre
och 2,500 kronor för de senare jämte rätt för dem samtliga till fri bostad
och värme.

Arfvode åt läraren i kött- och mjölkkontroll upptages i statförslaget
med oförändradt belopp.

Till aflöningsanslagen torde jämväl vara att hänföra det under »anslag
för de särskilda afdelningarna» i statförslaget med oförändradt belopp
upptagna anslaget å 1,200 kronor för undervisning i ridkonst och
körning.

Angående nu ifrågavarande delar af statförslaget har lärarkollegiet
i sin motivering yttrat följande.

Kollegiet hade redan i den utredning, som föregått behandlingen i
■ Riksdagen af den nja högskolans byggnadsfråga, lämnat en öfversikt öfver,
huru det utomlands ställde sig med fördelningen af de ämnen, som representerades
af den nuvarande professorn i patologi och terapi in. in. Af
öfversikten, i hvilken uppräknats alla mera kända skolor, framginge, att
de ifrågavarande ämnena omhänderhades af minst tre, vanligen fyra till
fem, ja sex till åtta lärare. Dessa siffror syntes tillräckligt tydligt visa
den oundgängliga nödvändigheten af ökade lärarkrafter för ifrågavarande
ämnen. Den nämnda professorn hade vidare dittills bestridt chefskapet för
både medicinska kliniken för större husdjur (polikliniken och stationära
kliniken) och hela hund kliniken (polikliniken och stationära kliniken).

Detta system hade många gånger varit rent olidligt. Det hade
varit omöjligt för klinikchefen att själf kunna leda båda klinikerna och
utnyttja materialet som undervisningsmaterial; och framför allt hade under
tiden mellan kliniktiderna de sjuka djurens vård på denna afdelning måst

149

anförtros åt de studerande. Därtill komrae, att afdelningen för smärre
husdjur fått sin särskilda paviljong vid den nya högskolan, under det
medicinska kliniken för större husdjur hade sin. Då emellertid i den förra
på grund af bristande anslag ej kunnat inredas någon laboratoneafdelmng
och°då vidare kollegiet sökt att i möjligaste mån begränsa anslagskrafven,
hade kollegiet ej nu velat föreslå eu uppdelning af professuren i patologi
i två, utan nöjt sig med att föreslå en laborators tjänst i stället för eu ny

professur. _ .

Laboratorn skulle alltså subordinera under professorn i patologi eller,

som han af kollegiet vore föreslagen att kallas, i medicin; laboratorn skulle
emellertid sj älfständigt leda medicinska stationära kliniken och polikliniken
för större husdjur, under det att professorn själf skulle leda den mera frekventerade
och hvad undervisningsmaterialet beträffade långt mera instruktiva kliniken
för smärre husdjur. Laboratorn skulle därjämte öfvertaga undervisningen
i farmakologi, omfattande farmakognosi, farmakodynamik, toxikologi
och receptskrifningslära, under det att professorn i medicin skulle fortfarande
undervisa i medicin, omfattande klinisk propedeutik samt husdjurens, med
undantag af nötkreaturens, speciella patologi och terapi jämte hela epizooti läran.

Undervisningen i nötkreaturssjukdomarna (bujatnken) hade nainlio-en
kollegiet ansett nödvändigtvis böra förläggas till den lärare, som hade obstetrik.
tillfälle till att praktiskt undervisa i detta ämne, och därmed vore kollegiet
inne på frågan om eu praktisk utbildning af de studerande i läran

om de så viktiga nötkreaturssjukdomarna.

Här vore ett fält för den praktiserande veterinären, som för
hvarje år allt mer toge hans intresse i anspråk och satte hans praktiska
duglighet på prof. De raska framsteg vår nötkreatursafvel gjort och de
ökade värdena på djuren hade också ökat krafven på vara veterinärer i
dessa stycken, och kollegiet hade vid utarbetandet af de nya stadgarna
ej kunnat undgå att taga nödig hänsyn till de ofta nog från landtbrukskretsar
framkomna fordringarna på en möjligast tillfredsställande utbildning
af de studerande i fråga om nötkreaturssjukdomarnas rationella behandling.

150

Det hade därför särskild! legat kollegiet om hjärtat att söka få
undervisningen rörande nötkreaturssjukdomarna samlad på en hand och
hos den lärare, som hade ambulatoriska kliniken sig anförtrodd.

Endast han hade nämligen tillfälle till att meddela praktisk undervisning
i detta ämne, tv endast på denna klinik förekomme någon nötkreaturspraktik.
Dittills hade alltså undervisningen i nötkreaturssjukdomarna (frånsedt
könsorganens sjukdomar) måst bedrifvas utan att vederbörande lärare
haft tillfälle att på ett enda djur demonstrera de sjukdomar, öfver hvilka
han föreläst; och att på detta sätt åstadkomma ett lefvande och fruktbringande
vetande läte sig ej gärna göra.

Men det ämne det här gällde vore ganska vidlyftigt, och dess omfattning
och vikt hade också vid främmande skolor ansetts nödvändiggöra
en professur däri. Så vore det t. ex. i hufvudsak ordnadi vid de veterinära
läroverken i Schweiz, som hade de mest omfattande ambulatoriska
klinikerna (resp. äfven nötkreatursrnaterialet) i Europa, äfvensom i Frankrike,
och man hade gjort början därmed i Tyskland. Bujatrik, obstetrik och
ambulatorisk klinik vore förenade till en lärostol.

Detta skulle äfven kollegiet ansett fullt berättigad t vid den nya
svenska veterinärhögskolan, därest kollegiet ej af formella skäl måst bortse
från en sådan lösning. Ambulatoriska kliniken omhänderhades nämligen
af en af Kungl. Maj:t utnämnd lektor, som helt naturligt ej kunde på de
alltid osäkra utsikterna att komma i fråga vid besättandet af en eventuellt
ledigförklarad professur i bujatrik m. in. afsäga sig sitt lektorat. Att
åter föreslå honom till professor utan att han, på sätt i kollegiets förslagtill
stadgar vore föreskrifvet, meriterat sig därför, hade kollegiet heller icke
ansett lämpligt.

Då han emellertid lika fullt borde omhänderhafva undervisningen
i bujatrik och ej syntes utan vederlag kunna åläggas en så betydligt ökad
undervisningsskyldighet, som detta ämne innebure, hade kollegiet för det
dåvarande ej kunnat på bättre sätt lösa frågan än genom att föreslå ett årligt
arfvode åt honom af 2,000 kronor, mot hvilket arfvode han förklarat
sig villig åtaga sig den sålunda ifrågasatta ökade undervisningsskyldigheten.

En professor Med afseende å den kirurgiska kliniken har lärarkollegiet föreslagit,

och cn labo- . . ° . y °

rator i hi- att assistentbetattmngen vid den stationära kliniken och polikliniken matte
rurgi.

151

ombildas till en laboratorsbefattning; och har kollegiet för detta förslag
åberopat följande grunder.

Den kirurgiska kliniken för större husdjur hade städse varit mycket
betydande. Ett stort antal operationer (600 a 700) förekomnie där årligen.

En hel del af dessa vore ytterst ansträngande och af den natur, att de
ej gärna kunde utföras annat än af eu skolad kirurg. Då emellertid den
ringa aflöningen åt assistenter på klinikerna gjort, att ingen velat stanna,
vid sådan befattning öfver omkring ett års tid, och alltså oupphörliga
ombyten ifrågakommit, hade följden blifvit den, att vederbörande professor
själf måst förrätta alla dessa stora och ansträngande operationer; och då
kliniken äfven i öfrigt vore stor och betungande, hade han därigenom
nödgats prestera en tjänstgöring, som skulle vara ganska påkostande äfven
för en yngre kraft och som måste blifva det öfver hötvan för den mera
till åren komne klinikchefen. Dessa större operationer på djur vore nämligen
i hög grad fysiskt ansträngande, icke minst emedan de måste företagas
i för operatören ofta synnerligen tröttande ställning.

Det vore naturligt, att häri måste ligga en fara lör, att sådana
operationer till slut måste afvisas, då klinikchefen helt enkelt icke längre
förmådde utföra dem och ingen funnes, som kunde fylla hans plats. Därför
vore det nödvändigt, att den förutvarande kliniska assistentbefattningen
ombildades till en laboratorsbefattning.

För att nödig kontinuitet i laboratorsbefattningarna skulle vinnas,
borde aflöningsförmånerna sättas så pass högt, att man kunde hysa förhoppning,
att befattningarnas innehafvare under en följd af år stannade vid
sina befattningar, och därför borde ej arfvodet vid dem sättas lägre än

4,000 kronor jämte bostad.

Kollegiet ansåg sig också böra framhålla lämpligheten åt, att undervisningen
i veterinär statsmedicin hade kunnat öfvertagas af någon inom den veterinär
veterinära administrationen anställd person, som hade tillfälle att sätta sig -medicin.
in i detta ämnes praktiska tillämpning; men då kollegiet ej hade sig bekant,
huru vederbörande myndighet skulle ställa sig till en sådan lösning,
hade kollegiet funnit sig ej böra i detta sammanhang komma med något
definitivt förslag härutinnan. Kollegiet har dock betonat, att den nuva -

152

Ang. assistenterna.

rande anordningen med förläggande af ämnet statsmedicin till professuren
i husdjursskötsel ej kunde anses vara fullt tillfredsställande, då dessa
ämnen icke stode i något direkt samband med hvarandra och å andra
sidan de till undervisning i statsmedicin använda timmarna vore väl behöliiga
för en fullständigare undervisning i husdjurslära.

Hvad angår assistenterna, har lärarkollegiet till en början framhållit,
att hvarje hufvudlärare, som skulle arbeta vetenskapligt — i all synnerhet
om han sysslade med laboratoriearbete —- vore oundgängligen i behof af
biträde och att följaktligen assistent eller motsvarande hjälplärare måste
finnas på hvarje afdelning.

Vidare yttrar lärarkollegiet, att, om man skulle hafva hopp om att
kunna få några veterinärer till dessa assistentbefattningar, man ej kunde
ei’bjuda dem mindre arfvode än 2,500 kronor. Det antogs blifva svårt
nog ändå att få befattningarna besatta.

På klinikerna hade eleverna dittills i tur och ordning tjänstgjort
som assistenter eller jourhafvande, såsom det kallats. Detta system hade
haft afsevärda olägenheter. På mellantiderna mellan klinikerna hade,
särskild! nattetid, allmänheten varit för behandling af en del sjukdomsfall
hos särskild! hästar och hundar hänvisad til! eleverna, och dessa
hade för sina jourtjänstgöringar, som räckt en vecka för hvarje gång,
tagits ifrån föreläsningar och öfningar på andra håll, till förfång för dem
själfva.

Denna jourtjänstgöring måste, enligt kollegiets mening, öfvertagas af
utexaminerade veterinärer. Såväl högskolans anseende som djurägarnas
intressen fordrade detta, och därför hade föreslagits en assistent på den
kirurgiska och en på den medicinska kliniken och kliniken för smärre
husdj ur.

Men äfven på ambulatoriska kliniken kräfdes en assistent. På denna
klinik förekomrne dagligen resor, snart sagdt från morgon till kväll, och
det skulle för vederbörande klinikchef blifva omöjligt att, då nu hans
undervisningsskyldighet blifvit föreslagen att ökas med ett så betydande
ämne som bujatriken, medhinna att bereda sig på sina föreläsningar och
följa med sin vetenskap eller idka själfständig vetenskaplig forskning,

153

för den händelse han dag efter dag, såsom för närvarande vore fallet,
måste ligga ute på resor.

Åfven om klinikchefens föreläsningsskyldighet ej ökades, gjorde behofvet
af en assistent sig här gällande med den omfattning, som ambulatoriska
kliniken dåmera tagit. Frekvensen på densamma syntes af följande
tablå:

år 1905 442 fall, år 1906 656, år 1907 943, år 1908 822 och
år 1909 1,254 fall.

Genom en ökning af lärarkrafterna komme ock kliniken helt säkert
att ökas ännu mera och då lämna ett rikligt och synnerligen värdefullt
material för undervisningen, framför allt i nötkreatur^''ukdoinar. Nötkreaturen
utgjorde nämligen bland de djur, som behandlades på denna klinik,
det öfvervägande flertalet; år 1909 afsågo af 1,254 fall 792 nötkreatur.

Fn ökning af denna klinik kunde också påfordras på grund af
det ökade antal studerande, för hvilka den nya högskolan vore afsedd.
Assistenten kunde taga hand om de mindre maktpåliggande fallen; för
att ambulatoriska kliniken skulle kunna vidmakthållas, måste den nämligen
omhändertaga äfven fall af mindre intresse, men där dock sakkunnig hjälp
behöfdes. De djurägare, som anlitade densamma, hade anspråk därpå och
detta med rätta. De vände sig naturligtvis i motsatt fall åt annat håll.

Äfven i hofbeslagssmedjan hade en assistent ansetts nödvändig.
Verksamheten där hade under senare åren i högst väsentlig mån ökats,
kurser för hofsiagare, civila som militära, påginge — yttrade lärarkollegiet
— året om, och därtill komme, att läraren i hofbeslag öfvertagit
undervisningen i anspannslära och senare i hofsjukdomar, detta som
en naturlig följd af det ökade materialet i hofbeslagssmedjan och de rika
tillfällen till studier i hofsjukdomar detta erbjöde.

Att utnyttja detta material, som enligt årsberättelserna under senare
år belöpt sig till omkring 5,000 särskilda fall om året, att granska hvarje
särskilt fall och närmare bestämma beslag eller behandling och därjämte
sköta föreläsningarna för alla dessa olika kurser vore påtagligen alldeles
för mycket för en person. För att vid de praktiska öfningarna skulle åt
hvar och en af de studerande kunna ägnas tillräcklig handledning under

20—122710. Löheregleringskommitténs bet. XXXVI.

154

Reservation

med yrkande
om en
professur i
bujatrik, obstetrik
och
ambulatorisk
klinik.

den jämförelsevis korta tid, som vore ifrågavarande ämnen anslagen, erfordrades
en assistent å denna afdelning, hälst som de nu tillkommande demonstrationerna
i hofsjukdomar kräfde ytterligare ett par timmars dagligt
arbete af vederbörande lärare.

Det bör i detta sammanhang erinras, att lärarkollegiet i sitt förslag
till stadgar (§ 72) intagit bestämmelse därom, att en vakthafvan de
assistent alltid borde vara tillstädes vid högskolan, på det att äfven utom
kliniktiderna råd och upplysningar måtte kunna där erhållas för hastigt
påkommande sjukdomsfall eller inträffade olyckshändelser samt för att
sjuka djur skulle kunna vid alla tider på dygnet blifva där mottagna.

Mot lärarkollegiets förslag om uppförande i staten af en lektor i
bujatrik och obstetrik har professorn i medicin K. A. Hj. Dahlström, med
.instämmande af professorn i husdjursskötsel m. m. E. Th. Nyström, anfört
reservation och därvid yttrat följande.

Då nötkreaturssjukdomarnas speciella patologi och terapi sedan femton
år tillbaka tillhört professor Dahlströms undervisningsskyldighet vid institutet,
vore han icke blott i tillfälle att bättre än någon annan bedöma,
hvilka brister som vidlådde undervisningen i ämnet, utan ansåge han det
vara sin plikt att, i den mån han kunde, medverka till att vid en eventuell
omorganisation af veterinärinstitutet dessa brister afhjälptes, så att
undervisningen rörande nötkreaturssjukdomarna blefve ordnad på så tillfredsställande
sätt som möjligt.

Professor Dahlström ansåg i likhet med lärarkollegiet och på de
skäl, som kollegiet anfört, att upprättandet af en särskild professur i
bujatrik jämte obstetrik och ambulatorisk klinik vore den lämpligaste, ja
den enda riktiga lösningen af denna fråga. Boskapsskötseln vore nämligen
en af vårt lands viktigaste hufvudnäringar, och läran om nötkreaturssjukdomarna
måste alltså för utbildningen af flertalet veterinärer, nämligen
dem, som en gång komme att på landsbygden ägna sig åt praktisk veterinärverksamhet,
vara af den allra största betydelse. Professor Dahlström
ansåg ämnet vara fullt lika viktigt som läroämnet fysiologi, hvari af
lärarkollegiet föreslagits inrättande af en ny professur.

155

Vid uppgörande af sitt förslag till reglemente för veterinärhögskolan
syntes, yttrar vidare professor Dahlström, lärarkollegiet hafva. fattat sin
uppgift så, att det gällde att få en omorganisation till stånd, som icke
vore ett lappverk, hvilket blott fyllde det ögonblickliga behofvet af förbättring
i veterinärundervisningen, utan någonting helgjutet, som kunde blifva
beståndande för en lång tid framåt.

Det vore under sådana förhållanden för professor Dahlström fullkomligt
motbjudande att endast och allenast af formella skäl afstå från
en lösning, som kollegiet framhållit såsom den bästa möjliga. Han vore
nämligen öfvertygad om, att Kungl. Maj:t af hänsyn till läroämnets vikt
skulle kunna finna någon lämpligare utväg än den lärarkollegiets flertal
föreslagit, nämligen ett tillfälligt arfvode för en obestämd tid framåt till
den person, som uppehölle undervisningen i bujatrik.

Skulle det exempelvis icke anses lämpligt att, i likhet med hvad som
på sin tid skett med adjunkterna vid rikets universitet och vid karolinska
institutet och dåmera föreslagits beträffande lektorerna vid tekniska högskolan,
i och med den ifrågasatta utvidgade undervisningsskyldigheten för
lektorn i obstetrik och ambulatorisk klinik, utan vidare uppflytta honom
till professor, så kunde ju lektoratet tills vidare ställas på öfvergångsstat,
tills detsamma af eu eller annan orsak blefve ledigt, då det, i och med
att professuren i bujatrik m. in. tillsattes, indroges. Under mellantiden
kunde lektorn i obstetrik förordnas att, mot åtnjutande af någon del af
anslaget till den föreslagna professuren, t. ex. 3,000 kronor, upprätthålla
undervisningen i till densamma hörande läroämnen.

Fördelen med det af professor Dahlström sålunda föreslagna tillvägagångssättet
skulle blifva, att vid den dåvarande lektorns afgång ingen som
helst tvekan rådde om, huru skulle förfaras, under det att lärarkollegiets
förslag förutsatte, att denna fråga på nytt skulle blifva föremål för behandling
hos regering och Riksdag.

Med anledning af hvad sålunda anförts, föreslog professor Dahlström,
att i staten för veterinärhögskolan måtte upptagas aflöning för en professor
med undervisningsskyldighet i bujatrik och obstetrik samt vid ambulatorisk
klinik; att lektorn i obstetrik ställdes på öfvergångsstat, tills nämnda
professur blifvit besatt med ordinarie innehafvare; samt att af anslaget till

156

Direktionen
"/c, 1910.

professuren ett belopp af högst 3,000 kronor finge användas såsom arfvode
åt lektorn i obstetrik, så länge han bestridde undervisningen i bujatrik, med
den begränsning likväl, att sammanlagda summan af lektorsaflöningen och
arfvodet e finge öfverstiga af lärarkollegiet föreslagen professorsaflöning.

Samtidigt härmed ansåg sig professor Dahlström böra påpeka vikten
af att den af honom föreslagna professuren i bujatrik ej betungades af
för stort antal föreläsningstimmar per vecka, utan att antalet i enlighet
med af lärarkollegiet utarbetadt förslag till läroplan bestämdes till 2, högst
3 timmar i veckan.

Det låge nämligen i sakens natur, att professorn i bujatrik icke
samtidigt kunde dels leda de förnämsta resorna på ambulatoriska kliniken,
framför allt de, som gällde nötkreaturssjukdomar och hvilka toge klinikchefens
tid i anspråk i medeltal minst 4—5 timmar hvarjc söckendag,
dels ock bereda sig till hållande af föreläsningar i katedern.

Största, delen af undervisningen skedde nämligen i samband med
undersökningar af de sjuka djuren och närmast i analogi t. ex. med hvad
som skedde på de medicinska och obstetriska klinikerna vid karolinska
institutet och universiteten. Vid karolinska institutet t. ex. hade vederbörande
professor klinisk tjänstgöring och därmed förenad demonstrationsrespektive
föreläsningsskyldighet i regel 3—4 gånger i veckan l*/2—2
timmar hvarje gång.

Till jämförelse omnämnde professor Dahlström, att vid en del utländska
veterinärläroverk, t. ex. i Ziirich och Dresden, de lärare, som
svarade mot den af honom föreslagne professorn, föreläste högst 3 timmar
i veckan, vissa tider på året ännu mindre.

Direktionens förslag till stat afviker i nu förevarande delar från
lärarkollegiets därutinnan:

att., i stället för den af kollegiet föreslagne lektorn, af direktionen
föreslås eu professor i läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik) och
obstetrik, tillika föreståndare för den ambulatoriska kliniken;

att den kliniske laboratorn i medicin upptages såsom tjänstgöringsskyldig
vid såväl den medicinska kliniken som kliniken för smärre husdjur;
samt

157

att läraren i hofbeslag förklaras skola, så länge de militära hofslagarkurserna
äro förlagda till högskolan, åtnjuta den af lärarkollegiet
för denne lärare föreslagna afiöningen men därefter 2,600 kronor i lön
och 1,400 kronor i tjänstgöringspenningar eller sammanlagdt 4,000 kronor
jämte åld er stillägg och bostadsförmån.

Enligt eu direktionens statförslag bifogad not skulle professuren i
bujatrik och obstetrik tillsättas först sedan lektoratet i obstetrik genom
nuvarande lektorns a,igång indragits; och skulle nämnde lektor, hvilken
af direktionen ansetts böra uppföras å öfvergångsstat, förordnas att uppehålla
undervisningen i läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik) mot
ett tilläggsarfvode till sin aflöning såsom lektor af 1,000 kronor att utgå
af professorslönen. Det särskilda anslaget å 2,000 kronor för undervisning
i bujatrik upptages sålunda icke i direktionens statförslag.

I sin skrivelse i ämnet förklarar sig direktionen anse det icke vara. i

ändamålsenligt att, såsom lärarkollegiet föreslagit, på förband stadga viss -tjänstgöring.
fördelning af arbetet mellan professorn i medicin, hvilken af lärarkollegiet
ansetts böra leda kliniken för mindre husdjur, och hans laborator, som
skulle själfständigt förestå den medicinska kliniken för större husdjur.
Direktionen anser, att professorn i medicin bör, i egenskap af föreståndare
äfven för den medicinska kliniken för större husdjur, deltaga i
ledningen af densamma samt att fördelning af tjänstgöringen mellan
professorn och laboratorn bör verkställas efter omständigheterna af sta
relsen.

Beträffande professuren i bujatrik och obstetrik erinrar direktionen, P.
att lärarkollegiet framhållit önskvärdheten af att en sådan professur måtte och obsteinrättas,
men att kollegiets majoritet af formella skäl ansett sig ej kunna
för det dåvarande föreslå en dylik åtgärd, enär eu lektor i obstetrik redan
funnes och det icke kunde ifrågasättas att erhålla både eu professur och

ett lektorat i ifrågavarande ämnen.

Direktionen, som biträdde lärarkollegiets åsikt angående önskvärdheten
af eu professur i läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik) och
obstetrik, ansåg den omständigheten, att en lektor ieo.an funnes, icke
behöfva utgöra hinder för inrättandet af en professur.

158

Lärarens i
ko/''beslag
ajlöning.

medicinalsty relsen.

Lärarkollegiet
•■^12 1910.

Undervisningen
i bil
jatrik.

Enligt direktionens mening skulle saken kunna ordnas så, att den
dåvarande lektorn i obstetrik sattes på öfvergångsstat med skyldighet att
mot visst tilläggsarfvode uppehålla undervisningen i bujatrik; och i direktionens
förslag till stat hade inryckts en bestämmelse i denna riktning.
Tilläggsarfvodet, som skulle utgå af den under öfvergångstiden i öfrigt
inbesparade professorsafiöningen, hade af direktionen föreslagits till endast

1.000 kronor i stället för af lärarkollegiet föreslagna 2,000, enär det
synts olämpligt, att lektorn med ålderstillägg och detta arfvode eljest
skulle erhålla en aflöning, öfverstigande en professors begynnelselön.

För läraren i hofbeslag, den nuvarande adjunkten med en lämpligare
benämning, hade lärarkollegiet föreslagit en begynnelseaflöning af endast

3.000 kronor. Anledningen därtill hade varit, att bemalde lärare haft
och hade en icke oväsentlig inkomst genom de militära hofslagarkurserna.

Då det emellertid vore ovisst, huru länge dessa kurser komme att
biifva förlagda till veterinärhögskolan, och inkomsten däraf för läraren i
hofbeslag alltså vore mycket osäker, hade direktionen för samme lärare
föreslagit såsom begynnelseaflöning 3,000 kronor att utgå så länge de militära
hofsla g-arkurserna komme att vara anordnade vid högskolan och därefter
4,000 kronor.

Medicinalstyrelsen, hvars uttalanden angående assistentarfvodenas
belopp åtcrgifvits i det föregående, har, utom beträffande dessa arfvoden,
förordat direktionens förslag till stat i de delar, om hvilka nu är fråga.

Beträffande dessa delar har lärarkollegiet vidare i sitt yttrande den
21 december 1910 anfört följande.

De åt lektorn i obstetrik och ambulatorisk klinik för undervisningen
i bujatrik föreslagna 2,000 kronor måste anses af behofvet nödvändigtvis
påkallade, och kollegiet ansåg sig icke längre kunna stå till svars med
att, som dittills skett, den för de studerandes praktiska utbildning så synnerligen
viktiga undervisningen i nötkreaturssjukdomarna allt fortfarande
skulle bestridas af chefen för den medicinska kliniken, enär på denna klinik
knappast någonsin tillfälle gåfvcs att behandla sjuka nötkreatur eller

159

meddela någon klinisk undervisning i detta ämne. Ifrågavarande lärare
hade till följd däraf äfven själf förklarat sig ur stånd att på ett tillfredsställande
sätt meddela denna undervisning.

Det hade såväl från medlemmar af regeringen som inom riksdagskretsar
upprepade gånger framhållits behofvet af en båttre utbildning af
eleverna just i detta för vår husdjursskötsel så viktiga ämne; och det
måste anses vara hög tid på, att den lärare, åt hvilken den praktiska
undervisningen i nötkreaturssjukdomarna vid institutet vore anförtrodd,
också finge hand om den teoretiska. Den betydligt ökade undervisningsskyldighet,
som däraf skulle följa för lektorn i obstetrik och ambulatorisk
klinik, syntes ej rimligen kunna åläggas honom utan särskildt vederlag För

att möjliggöra eu sådan förbättring af undervisningen i detta betydelsefulla
ämne, vore emellertid därjämte nödvändigt att genom en assistent
bereda honom lättnad i hans kliniska verksamhet. Det skulle antagligen
eljest blifva honom omöjligt att åtaga sig undervisningen i bujatrik,
då han under nuvarande förhållanden dagligen och ofta från morgon
till kväll vore upptagen af sjukresor.

Å andra sidan måste kollegiet bestämdt betona omöjligheten att
anskaffa eu assistent för mindre än 2,500 kronor årligt an vode. Utgiften
för aflöning åt en assistent på den ambulatoriska kliniken syntes emellertid
blifva mera skenbar, då en ökning af lärarkrafterna pa denna afdelning
borde kunna möjliggöra eu väsentlig utvidgning af praktiken
inom nämnda klinik med däraf följande ökade inkomster, såsom äfven af
den dittills vunna erfarenheten framgått.

Vidkommande den nuvarande kliniska assistentbefattningen hade^jjff*
kollegiet likaledes redan i sitt underdåniga förslag anfört skälen, hvarför kirurgi.
den måste ombildas till en laboratorsbefattning. De lokala anordningarna
vid det nya institutet stode, som förut vore anfördt, i samklang med
ettårskurser i vissa ämnen, bland dem kirurgi. En del af undervisningen
i detta ämne måste därför öfverflyttas från professuren i kirurgi, och en
laborator blefve på grund däraf nödvändig, da själfständig undervisning
och föreläsningsskyldighet ej kunde anförtros åt en assistent.

Kollegiet kunde därvid ytterligare anföra, att det visat sig omöjligt
att få denna på grund af den ständiga tjänstgöringen särdeles besvärliga

160

Ang. laboratorn
i
medicin.

Ang. assistenterna.

och litet eftersökta assistentbefattning besatt. Efter ej fullt ett års tjänstgöring
hade nu åter den dittillsvarande assistenten lämna, tjänsten, och
det hade ej varit möjligt skaffa särskild kvalificerad person härför, utan
hade en i tjänst varande bataljonsveterinär måst tills vidare förordnas.

Hvad anginge laboratorsbefattningen på den medicinska kliniken,
ansåg sig kollegiet hafva vid afgifvandet af sitt underdåniga förslag till
stat lämnat fullgiltiga skäl för nödvändigheten af att anställa eu laborator
på denna afdelning. Kollegiet hade visat, att de af den nuvarande
professorn i patologi in. in. bestridda ämnena vid andra veterinärskolor
vore uppdelade på från 3 å 4 till 6 å 8 lärare. Vid Stockholms veterinärinstitut
arbetades alltså för närvarande äfven i detta afseende etter ett
fullkomligt föråldradt system, som framför allt med det stora elevantalet
på det nya institutet blefve omöjligt.

Dessutom funnes där två paviljonger, eu för den medicinska kliniken
för större husdjur, med tillhörande laboratorier, stallar in. in., och en
för kliniken för mindre husdjur, likaledes med särskilda operationssalar,
stallar o. s. v. Det vore då helt naturligt, att ej en person kunde arbeta
i dessa båda afdelningar, utan laboratorn måste tjänstgöra som klinikchef
på den ena af dem och därjämte, som föreslaget vore, åtaga sig en del åt
professorns nuvarande undervisningsskyldighet.

Hvad åter beträffade de nya kliniska assistentbefattningarna, frånsedt
den på ambulatoriska kliniken, om hvilken redan vore ordadt, så
kunde man visserligen icke säga, att de vore oundgängligen nödvändiga
för verksamhetens drifvande i de nya lokalerna; men de vore det, för såvidt
en del beklagliga missförhållanden skulle kunna afhjälpas.

Tjänstgöringen vid institutets kliniker påginge dag och natt; sjuka
hästar fördes mycket ofta till klinikerna kvällar och nätter och oftast då
behäftade med sådan sjukdom (kolik), att de måste öfvervakas natten lång.
På dagarna komme, som naturligt vore, en mängd olycksfall in. m. utom
kliniktiderna.

För att en examinerad veterinär skulle kunna dag och natt stå till
buds på institutet, behöfdes nödvändigtvis dessa assistenter. I annat fall
måste eu af eleverna vid institutet öfvertaga dessa vakter, såsom hittills

161

skett, men institutet stode näppeligen till svars med att åt dessa, icke
därtill kompetenta personer öfverlåta vården af det djurmaterial, som
utom kliniktiderna tillfördes dess kliniker. Allvarliga klagomål från allmänhetens
sida hade ock af denna anledning gäng efter annan ingått.

Assistentbefattningen vid hofbeslagssmedjan kunde enligt kollegiets
åsikt icke undvaras, för såvidt undervisningen därstädes och driften
i sin helhet skulle kunna skötas på. ett tillfredsställande sätt. Hästar
komme och ginge i institutets smedja från tidigt på morgonen till kvällen,
och adjunkten kunde ej rimligtvis åläggas eu sådan daglig 12 14 tim mars

tjänstgöring. Det vore nämligen att märka, att det undervisades på
denna afdelning under hela dagen, och att när som helst ett fall kunde
komma, som kräfde särskild behandling af sjukbeslag af olika art, .

Kollegiet ville vidare framhålla, att den nämnda adjunktens undervxsningsskyldighet
på senare åren i hög grad utvidgats och framför allt, att
ett ökadt elevantal särskildt vid de praktiska öfningarna i hofbeslag — där
läraren måste sysselsätta, sig med hvarje elev särskildt komme att
väsentlig grad öka hans arbete, hvarför undervisningen ovillkorligen måste
blifva lidande, om icke nödigt biträde kunde anskaffas.

Likaledes borde påpekas, att den på senare tiden betydligt utvidgade
•jch för erhållande af tillräckligt undervisningsmaterial absolut nödiga
driften inom smedjan medfört ett väsentligt ökadt arbete för adjunkten
med räkenskapernas förande.

Kollegiet ansåg sig också böra framhålla, att såväl laborators- och
prosektors- som assistentbefattningarna vore af synnerligen stor betyaelse,
ja oundgängligen nödiga för et! tillfredsställande rekrytering af institutets
lärarkår. I

I sitt utlåtande den 22 december 1910 har direktionen uttalat,
att direktionen — efter ytterligare omsorgsfull granskning af hvarje
särskild post i direktionens förslag till ny stat för institutet kommit
till den öfvertygelsen, att af de däri upptagna anslagen samtliga poster
måste anses oundgängligen erforderliga för uppehållande af institutets
verksamhet i de för institutet uppförda nya lokalerna, utom för den när 21—122716.

Löncregleringsl-ortwiiiléns bni. XXXVI.

Direktionen
:i 1910.

162

Senare framställningar

ang. läraren
i fiofbeslag
m. m.

maste tiden anslagen till professuren i bujatrik och obstetrik samt till
assistenterna vid den kirurgiska och den medicinska kliniken.

Hvad professuren i bujatrik och obstetrik anginge, erfordrades icke
dess uppförande på stat, så länge nuvarande lektorn i obstetrik vore i
tjänst och för undervisningen i bujatrik erhölle föreslaget arfvode. Efter
hans afgång kunde emellertid enligt direktionens åsikt en professur i bujatrik
och obstetrik icke undvaras.

Assistenterna vid de nämnda klinikerna blefve icke oundgängligen
erforderliga för undervisningens uppehållande i institutets nya lokaler,
men direktionen ansåg uppenbart, att de blefve det för tillgodoseende af
allmänhetens berättigade kraf på tillvaratagande af det dyrbara kreatursmaterial,
- som lämnades i institutets vård.

Genom att ur staten stryka nyssnämnda professur skulle besparas

7.500 kronor, minskadt med 1,000 kronor, utgörande föreslagen ersättning
åt lektorn i obstetrik för ombesörjande af undervisningen i bujatrik, eller

6.500 kronor; och genom borttagande af de två assistentbefattningarna
skulle statens slutsumma minskas med 5,000 kronor.

Såsom förut blifvit omnämndt, har veterinärinstitutets direktion i en
den 10 januari 1913 till kommittén remitterad framställning hemställt om
extra lönetillägg från och med år 1912 åt nuvarande adjunkten vid institutet
Axel Palman in. m.

Framställningen föranleddes af Kungl. Maj-.ts befallning i generalorder
den 12 januari 1912, att förut anbefallda militära hofslagarkurser vid
veterinärinstitutet under år 1912 skulle inställas.

I anledning häraf anförde direktionen i skrivelse till Kungl. Maj:t
den 26 januari 1912, bland annat, att sedan omkring fyrtio år tillbaka
militära hofslagarkurser årligen varit anordnade vid veterinärinstitutet,
att Palman, hvilken år 1899 tillträdt sin befattning och sedan dess
årligen ledt ifrågavarande kurser, däraf haft eu inkomst, som under åren
1906—1911 öfverstigit 3,000 kronor årligen, samt att med hänsyn härtill
adjunktens begynneiseaflöning vid den från och med år 1908 tillämpade
löneregleringen blifvit bestämd till allenast 3,000 kronor.

163

Då till följd af nyssnämnda generalorder adjunktens inkomster komme
att väsentligen minskas, hemställde direktionen om åtgärder för beredande
åt Palman af ett årligt extra lönetillägg å 1,000 kronor från och
med år 1912 till dess han från sin tjänst afgått eller genom till äfventyrs
ånyo vid veterinärinstitutet anordnade militära hofslagarkurser erhållit
motsvarande inkomst eller ny lönestat för institutet blifvit fastställd.

Efter det berörda skrifvelse af direktionen aflåtits, väcktes fråga,
att vissa hofslagarelever — till antalet fyra — från Svea ingenjörkår och
fälttelegrafkåren skulle erhålla utbildning vid veterinärinstitutet i en kurs,
hvilken var afsedd att ledas af Pålman och skulle bereda honom en extra
inkomst under år 1912 af 400 kronor; och underrättade direktionen i
skrifvelse den 4 mars 1912 härom chefen för jordbruksdepartementet, under
uttalande, att direktionen däraf icke funnit anledning att frångå eller
ändra sin förut gjorda framställning om extra lönetillägg åt Pålman.

öfver direktionens förenämnda framställning till Kungl. Maj:t afgåfvos
underdåniga utlåtanden af medicinalstyrelsen och statskontoret.

■Sedan därefter direktionen erhållit befallning att i anledning af vissa
af statskontoret gjorda uttalanden afgifva underdånigt utlåtande i ärendet,
ingick Pålman den 18 december 1912 till direktionen med en skrift, däri
han anförde följande.

Då lönestaten för veterinärinstitutet år 1907 blifvit af Riksdagen
fastställd, hade aflöningen för läraren i bofbeslag och hofsjukdomar, i anledning
däraf- att till honom utgått ett arfvode af 3,200 å 3,400 kronor för de
till institutet förlagda militära hofslagarkurserna, blifvit satt så lågt som till

3,000 kronor med fyra ålderstillägg å 500 kronor, sålunda motsvarande
adjunktsaflöning vid läroverken.

Vid uppgörande af de statförslag, som dåmera hvilade hos löneregleringskommittén,
hade lärarkollegiet icke haft anledning antaga, att
ifrågavarande kurser skulle från veterinärinstitutet borttagas, hvarför någon
förhöjning af lönen ej heller blifvit ifrågasatt.

Direktionen hade emellertid föreslagit en löneförhöjning med 1,000
kronor för den händelse kurserna skulle upphöra.

164

I enlighet härmed hade också direktionen gjort framställning om
retroaktivt utbetalande af detta belopp från och med kursernas upphörande,
som inträffat den 14 april 1912. Beloppet hade tydligen ej kunnat upptagas
i de extra anslag, som för institutet begärts för åren 1912 och 1913,
då nämligen Kungl. Maj:ts beslut om kursernas upphörande fattats först
den 12 januari 1912.

Då Pålman befarade, att det sålunda i direktionens förslag till 4,000
kronor höjda aflöningsbeloppet kunde komma att fastslås i den blifvande
ordinarie staten, vilie han fästa direktionens uppmärksamhet därpå, att
detta lönebelopp icke kunde anses tillfredsställande vare sig med afseende
å platsens vikt och omfattning eller i jämförelse med öfriga lärares
aflöning.

Under årens lopp hade nämligen till den ursprungliga instruktionssmedsbefattningen
lagts de veterinärstuderandes undervisning i både hofbeslagslära,
hofsjukdomar och anspannslära. Undervisningen i sin helhet
omfattade tre föreläsningstimmar i veckan under hela läsåret, hvarigenom
befattningen blifvit en fullt själfständig lärostol, som kräfde ett vetenskapligt
arbete på samma sätt som de öfriga. Vidare hörde till tjänsten undervisningen
vid de civila hofslagarkurserna, hvilken nu, då två kurser höllos
årligen, upptog fyra timmar i veckan under sju månader.

Dessutom hade adjunkten sig ålagd ledningen af verksamheten vid
hofbeslagssmedjan med anskaffning af material för undervisningen samt för
försök och studier för befrämjande af ämnets utveckling. Att häruppå låge
vikt, framginge bäst af det åläggande Palman vid tillträdet till sin befattning
erhållit af den dåvarande direktionen »att råda bot för de vid smedjan
rådande missförhållandena». Till dessa hörde, bland annat, att smedjan
under en lång följd af år lämnat ekonomisk förlust.

Att den storartade framgång smedjan haft under de sista åren på
det gamla institutet blifvit utnyttjad både i praktiskt och vetenskapligt
afseende, därom syntes museets innehåll bära fullgiltigt vittnesbörd.

Genom ekonomisk uppoffring hade Pålman lyckats att — oaktadt
genom automobilernas stora utbredning hästarna i Stockholm minskats och
oaktadt det nya institutets ogynnsamma belägenhet — äfven efter inflyttningen
i det nya institutet hålla klientelet uppe i eu för undervisningen

165

nödvändig höjd, eller ungefär på samma nivå som vid motsvarande läroanstalter
i Köpenhamn och Munchen samt i det närmaste tre gånger högre
än i Stockholm vid tiden för Palmans anställning.

För den ingalunda obetydliga räkenskapsföringen hade Palman,
sedan direktionen på sin tid afslagit af honom framställd begäran om
arfvode åt ett räkenskapsbiträde, äfven fått vidkännas utgifter.

Af hvad Pålman anfört ansåg han framgå, att ifrågavarande lärarbefattning
hade lika stor omfattning och vikt som andra sjålfständiga
ämneslärarbefattningar, för hvilka i de flesta fall professurer vore inrättade.

Om nu tre timmars föreläsningar i veckan för veterinärstu deran de
skulle anses för litet, ville Pålman fästa uppmärksamheten på, att för de
kliniska professurerna en minskning i föreläsningstimmarnas antal från
fem till fyra vore föreslagen med hänsyn till klinikerna, hvilka upptoge
ungefär två timmar dagligen. Den hela dagen räckande tillsynen af skoningen
syntes då också kunna fullt uppväga, den för Palmans de! två
timmar kortare föreläsningstiden, äfven om härvid icke skulle tagas hänsyn
till undervisningen af hofslagarlärlingarna och till räkenskapsföringen.

En annan sak, som också kräfde ett alldeles speciellt arbete och en
särskild förmåga, vore ansvaret för de i smedjan arbetande hofslagarnas
hela verksamhet. Att fostra och leda dem, så att deras arbete städse utfördes
med oeftergifiig noggrannhet och deras förhållande till kunder och
lärlingar blefve tillfredsställande, vore ingen lätt sak; men därförutan
kunde verksamheten och undervisningen i smedjan aldrig hållas vederbörligen
uppe.

Det nya byggnadskoinplex, som uppförts för institutionen, tydde väl
också på, att verksamheten därstädes icke kunde betraktas såsom obetydlig
eller betydelselös för veterinärutbildningen.

Utomlands hade denna verksamhet också öfverallt ansetts kräfva professur.
Så hade i Dresden, Munchen och Berlin under de senare åren
inrättats professurer, och i Köpenhamn stode frågan på dagordningen.

Det kunde väl då icke vara rättvist och billigt eller uppmuntra till
arbete, att ifrågavarande tjänst i Stockholm icke ansåges värd högre aflöning
än t. ex. de till inrättande föreslagna underlärarplatserna (laboratorsbefattningarna),
som dock i de flesta fall vore öfvergångsplatser,

166

h vilkas innehafvare hade alla utsikter att i sinom tid befordras till professorer,
under det att läraren i hofbeslag genom sin specialisering snart nog
blefve olämplig att ägna sig åt någon annan gren af veterinärvetenskapen.
Ja, aflöningen för hofbeslagsläraren vore till och med mindre än hvad som
brukade bjudas assistenter, då de började vid slakthusen.

Af ven i jämförelse med öfriga lärarbefattningar vid institutet måste
pioportionen mellan ansvar, arbete och aflöning framträda såsom tämligen
orättvis. Alderstilläggen komme först efter så många års förlopp att höja
lönen till sitt maximum, att t. ex. Pålman skulle få åtnjuta maximilönen
endast under 4x/4 år af sin tjugofemåriga tjänstetid vid veterinärinstitutet.

Då det efter så många års intensivt arbete för höjande af honom
anförtrodd plats måste kännas synnerligen hårdt att finna densamma så
tillbakasatt i jämförelse med samtliga likartade tjänster, anhöll Pålman, att
direktionen ville hos vederbörande föreslå, att lärarens i hofbeslag in. m.
aflöning från och med tiden för de militära hofslagarkursernas upphörande
måtte höjas med 2,000 kronor i stället för med det af direktionen
föreslagna beloppet 1,000 kronor.

Med sitt underdåniga utlåtande i ärendet, hvilket afgafs den 19
december 1912, öfverlämnade direktionen till Kungl. Maj:t Palmans omförmälda
skrift samt anförde för egen del, bland annat, följande.

Att den minskning i inkomst, som genom de militära hofslagarkursernas
förflyttning från veterinärinstitutet för Pålman uppkommit under
år 1912, allt framgent komme att för honom föreligga, syntes nu få anses
afgjordt, då Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 18 oktober 1912 förordnat,
bland annat, att från och med den 1 januari 1913 armens hofslagarbeställningsinän
skulle utbildas uti vid vederbörande kavalleri- och
artilleritruppförband anordnade hofslagarskolor.

Visserligen hade, erinrade direktionen, genom samma nådiga bref
jämväl bestämts, att kurser för fortsatt hofslagarutbildning hädanefter
skulle vid veterinärinstitutet anordnas och att afgiften för hvarje elev,
som deltoge i sådan kurs, skulle utgöra 100 kronor. Då emellertid antalet
af dessa elever, som för år 1912 utgjort fyra och för år 1913,
enligt hvad i skrivelse från arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse på af
direktionen därom framställd förfrågan meddelats, likaså torde komma att

167

bestämmas till fyra, vore så ringa, blefve den extra inkomst, som härigenom
kunde vara att påräkna för Palman såsom ledare af dessa kurser,
ytterst obetydlig i jämförelse med hvad han förut haft genom de militära
hofslagarkurserna. Såsom framginge af skrifvelsen från arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse, ställdes till och med i utsikt, att äfven dessa kurser för
fortsatt utbildning'' vid veterinärinstitutet komme att upphöra, hvarigenom
jämväl denna extra inkomst skulle beröfvas Påltuan.

Anledningen till att såväl vid 1907 års lönereglering för veterinärinstitutet
som ock i det hvilande förslaget till ny stat för institutet adjunktens
i hofbeslag begynnelseaflöning blifvit satt till så lågt belopp
som skett, hade enligt direktionens mening förvisso varit den, att det för
vederbörande varit kändt, att Pålman såsom innehafvare af ifrågavarande
tjänst haft en icke oväsentlig extra inkomst just genom de militära hofslagarkurserna
vid institutet.

Denna omständighet hade gifvetvis, och detta med rätta, utöfvat
ett visst inflytande vid bestämmandet af hans aflöningsbelopp. Eljest
hade sannolikt denne lärare, med hänsyn till arten och omfattningen af
hans verksamhet, i aflöningshänseende ställts högre än som skett.

Den af Pålman gjorda framställningen om höjning af lärarens i
hofbeslag aflöning med 2,000 kronor fann sig direktionen böra på det
varmaste tillstyrka, såvidt anginge Pålman personligen.

Visserligen hade direktionen i sin förut omförmälda framställning
om extra lönetillägg åt Pålman ifrågasatt ett belopp af endast 1,000 kronor,
liksom ock direktionen i sitt förslag till ny stat af den 3 juni 1910
föreslagit för denne lärare en begynnelseaflöning af blott 4,000 kronor
efter de militära hofslagarkursernas upphörande vid institutet. Detta förklarades
emellertid däraf, att vid tiden för dessa förslags framläggande
det ännu ej varit fullt bestämdt rörande de militära hofslagarkursernas
ordnande för framtiden. Det hade därför vid den tiden icke låtit sig
med full visshet beräkna, huru stor den definitiva inkomstminskningen
för Pålman skulle komma att blifva.

Dåmera vore förhållandet ett annat. Såsom framginge af hvad direktionen
anfört, komme Pålman att förlora hela eller i hvarje fall så godt
som hela ifrågavarande inkomst.

168

Direktionen har i detta sammanhang jämväl upptagit frågan om
beloppet af den aflöning, som för framtiden borde tillkomma innehafvaren
af den lärarbefattning, hvilken nu bestredes af Palman. Med erinran,
att direktionen redan i sin framställning af den 3 juni 1910 föreslagit,
att i händelse af de militära hofslagarkursernas indragning begynnelseaflöningen
måtte höjas med ett belopp af 1,000 kronor, förklarade direktionen,
att det syntes kunna ifrågasättas, huruvida icke äfven med detta
tillägg aflöningen komme att blifva alltför ringa.

Visserligen förlorade i detta hänseende de rent personliga skäl, som
framförallt varit för direktionen bestämmande i fråga om framställningen
beträffande Pålman, sin hufvudsakligaste betydelse. En blifvande innehafvare
af befattningen kunde ju på helt annat sätt än Palman beräkna
sina utsikter och inrätta sig därefter. Men å andra sidan finge icke förbises,
att till följd af tillkomsten af det ena offentliga slakthuset efter
det andra och den nyss genomförda regleringen af distriktsveterinärernas
ställning utsikterna för våra veterinärer till jämförelsevis goda inkomster
i praktisk verksamhet dåmera vore helt andra än då direktionen afgaf
sitt förenärnnda förslag.

Om institutet skulle vid besättandet af ifrågavarande befattning
kunna med framgång konkurrera om de bättre förmågorna inom veterinärkåren,
borde följaktligen aflöningen ej sättas alltför låg. Af synnerlig
vikt för bibehållandet vid institutets smedja af ett något så när tillfredsställande
klientel vore äfven, att alltför täta ombyten af föreståndare för
densamma undvekes.

Det hade med hänsyn till dessa förhållanden synts direktionen vara
värdt att tagas i allvarligt öfvervägande, om ej vid en ny lönereglering
aflöningen för ifrågavarande befattning borde bestämmas till hvad direktionen
enligt det förut anförda ansåg böra i hvarje fält tillerkännas Palman
personligen, eller 5,000 kronor med fyra ålderstillägg, hvart och ett
å 500 kronor.

Af en direktionens utlåtande bifogad afskrift af kungl. bref den 21
juni 1904 angående utbildningen af hofbeslagsmanskap vid kavalleriet,
ingenjörtrupperna och trängeri inhämtas med afseende å de inkomster,

169

som för adjunkten i hofbeslagslära m. m. härflutit från de militära hofslagarkurserna,
bland annat, att följande föreskrifter af beskaffenhet att
härå inverka blifvit meddelade, nämligen:

att för utbildning af bofslagare vid nämnda truppslag skulle årligen
anordnas i kommandoväg bestämdt antal undervisningskurser, dock högst
sex, bvaraf högst tre vid veterinårinstitutet i Stockholm, två vid landtbruksinstitutet
å Alnarp och en vid veterinärinrättningen i Skara;

att antalet af de från hvarje truppförband i kurserna deltagande
elever skulle i kommandoväg bestämmas, under iakttagande att samtliga
antalet elever i hvarje kurs finge i Stockholm uppgå till högst tolf;

att såsom ersättning för den teoretiska undervisningen vid hofbeslagskurserna
i Stockholm skulle utgå, om endast en kurs där årligen anordnades,
1,000 kronor, om två kurser anordnades, 1,500 kronor samt, om
tre kurser anordnades, 2,500 kronor;

att såsom ersättning för praktisk undervisning i hofbeslag vid utbildningskurserna
i Stockholm skulle utgå 25 kronor för hvarje elev; samt

att kostnaderna för ifrågavarande kurser skulle, i den mån de ej utginge
af vederbörande truppförbands allönings- och underhållsanslag, gäldas
af volontärvakansmedelsfonden.

Vid direktionens utlåtande funnos vidare fogade handlingar, som
visade, att vid den kurs för fortsatt hofslagarutbildning, som vid institutet
anordnats under utbildningsåret 1912—1913, antalet elever bestämts
till fyra, att jämlikt föreskrift i kungl. brefvet den 18 oktober 1912 en
afgift af 100 kronor förklarats skola utgå för hvarje sådan elev, samt
att arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse i en den 6 december 1912 till
direktionen för veterinärinstitutet aflåten skrifvelse anfört, att för framtiden
ett så ringa antal elever syntes komma att i medeltal årligen utbildas
i kurserna för fortsatt hofslagarutbildning, att det med skäl kunde
ifrågasättas, huruvida icke dessa elever borde få sin utbildning vid veterinärinrättningen
i Skara, hvarest undervisningen blefve dem meddelad
utan särskild kostnad för statsverket.

Kommittén anser sig ock böra här omnämna, att till kommittén från
jordbruksdepartementet öfverlämnats en den 21 februari 1911 af fältveteri 22—122716.

Lönereglering skommitténs bet. XXXVI.

170

nären P. L. Schmidt till chefen för departementet aflåten skrift, däri
Schmidt — under antagande att lektoratet i obstetrik vid veterinärinstitutet
snart komrae att blifva ledigt — hemställt, att departementschefen
måtte taga under ompröfning, huruvida icke åtgärder borde vidtagas för
beredande af möjlighet för vederbörande myndighet vid veterinärinstitutet
att till lektorsbefattningen, då densamma blefve ledig, utan föregående
prof kalla någon veterinär, som visat duglighet i utöfning af veterinärpraktik
och därför kunde antagas vara särskildt väl skickad att fylla den
med lektorsbefattningen förenade uppgiften att förestå den för veterinärernas
praktiska utbildning betydelsefulla ambulatoriska kliniken.

Slutligen bär innehafvaren af nyssnämnda lektorat H. Stålfors tillställt
kommittén en promemoria, däri han förordat det förslag till ordnande
af undervisningen i bujatrik, som innefattas i professorerna Dahlströms
och Nyströms ofvan omförmälda reservation.

V. Betjäning.

Gällande stat. För betjäning vid veterinärinstitutet äro i nu gällande stat upptag na

dels aflöningar

för en vaktmästare och konservator, en vaktmästare på kemiska
afdelningen och en fodermarsk, en hvar med 900 kronor i lön och 600
kronor i tjänstgöringspenningar, hvartill kommer för den vaktmästare,
som tillika är konservator, ett arfvode å 200 kronor, äfvensom

för en port- och telefonvakt med 700 kronor i lön och 500 kronor
i tjänstgöringspenningar,

dels ock för betjäning i öfrigt ett anslag å 5,000 kronor.

För port- och telefonvakten kan lönen efter fem år höjas med 100
kronor; och skola, därest vaktmästare, fodermarsk eller port- och telefonvakt
åtnjuter fri bostad jämte bränsle, å lönen afdragas 250 kronor årligen.

Lärarkoile- Lärarkollegiets förslag till stat upptager aflöning till följande be giets

förslag . ° °

till stat. tjänte, nämligen:

171

en vaktmästare och konservator,

tre andra vaktmästare, däraf en på den kemiska, en på den patologisk-anatomiska
och en på den ekonomiska afdelningen,

två fodermarskar, däraf en på den kirurgiska och en på den medicinska
afdelningen, den senare tillika hundskötare,
en sjukvårdare på den kirurgiska afdelningen,
en ladugårdsförman,
en port- och telefonvakt,
en maskinist samt

en verkmästare i hofbeslagssmedjan;

hvarjämte föreslås ett ytterligare anslag å 5,000 kronor till drängar
och extra betjäning.

För den vaktmästare, som tillika är konservator, samt för verkmästaren
i hofbeslagssmedjan föreslås en aflöning af 1,800 kronor, däraf 1,200
lön och 600 tjänstgöringspenningar, under det att för en hvar af öfriga
här ofvan uppräknade befattningshafvare föreslås 1,500 kronors aflöning,
däraf 900 lön och 600 tjänstgöringspenningar. För vaktmästaren och
konservatorn, fodermarskarna, ladugårdsförmannen och verkmästaren i
hofbeslagssmedjan föreslås två ålderstil]ägg, hvartdera å 100 kronor, efter
resp. 5 och 10 år, samt för en hvar af de öfriga ett sådant ålderstillägg
efter 5 år. Samtliga dessa befattningshafvare skulle enligt förslaget åtnjuta
fri bostad och värme.

Lärarkollegiet har i sin skrivelse af den 28 april 1910, med uttalande
att vaktmästare måste finnas på hvarje afdelning vid veterinärinstitutet,
angående de särskilda föreslagna befattningarna yttrat följande.

I anslutning till hvad som yttrats angående behofvet af en assistent
i hofbeslagssmedjan förklarar lärarkollegiet, att i en smedja, där så många
elever (24 och vissa tider ända till 50) dagligen skulle undervisas i praktiskt
smide och beslag å Iefvande material, måste jämte assistenten finnas
en verkmästare, hvilken kunde såsom närmaste chef för arbetarna
öfvervaka dem och praktiskt instruera lärlingarna.

Flans aflöningsförmåner hade, likasom konservatorns vid anatomiska
afdelningen, blifvit satta till 1,800 kronor jämte två ålderstillägg samt

172

fri bostad och värme. Af dessa personer måste nämligen kräfvas en specialutbildning,
som icke i samma mån behöfde förutsättas hos någon
af den öfriga vid afdelningarna anställda personalen. Framför allt vore
vid ledighet å konservatorsbefattningen denna plats mycket svår att få besatt,
och af verkmästaren i hofbeslagssmedj an fordrades icke blott yrkesskicklighet
utan en del personliga egenskaper därjämte, som gjorde honom
lämplig att undervisa och leda.

Enär den dåvarande konservatorn endast med svårighet kunnat förmås
att stanna kvar och säkerligen, i händelse höjning i aflöningen
icke beviljades, komme att afgå, hade kollegiet ansett nödigt föreslå
den ifrågasatta förhöjningen af hans löneförmåner. Vid de medicinska
fakulteternas anatomiska afdelningar funnes på stat såväl vaktmästare som
konservator; här vore det däremot blott en person, som måste hafva större
kompetens, då preparationerna vid veterinärinstitutet gällde flera olika
slags husdjur.

Bland betjäningen på stat hade kollegiet upptagit en sjukvårdare
på kirurgiska kliniken. En sådan funnes redan, sedan det för något år
sedan visat sig nödvändigt anställa ett biträde i stallarna, som hade mera
vana och inblick i sjukbehandlingen, än hvad stallbetjäningen eljest besutte.
Han användes också för uppbörden af alla afgifter för förbandsmaterial
och en del medicin, som förbrukades för de kommande och gående patienternas
räkning. Därigenom besparades institutet icke så obetydliga utgifter.
Det vore i hög grad önskvärdt, att en sådan person anställdes på stat.
Det låge eljest nära till hands för honom att, så snart han fått vana vid
sjukbehandling, söka sig till mera förmånliga platser i större stallar, där
personer med sådan utbildning vore eftersökta; och om nya personer gång
efter annan måste instrueras, reducerades därigenom betydligt den nytta,
man eljest kunde draga af en sådan person.

Med afseende å sitt förslag om uppförande på stat af en fodermarsk
på den medicinska kliniken, tillika hundskötare, anförde lärarkollegiet,
att om denne fodermarsk gällde hvad som vore sagdt om sjukvårdaren
på kirurgiska afdelningen. Den förutvarande fodermarsken kunde icke
tjänstgöra på den medicinska afdelningen; någon beröring finge nämligen
icke äga rum mellan den medicinska och den kirurgiska kliniken, allden -

173

stund å den förra funnes af smittosamma sjukdomar (särskildt lungröta)
angripna djur, hvilkas sjukdomar skulle kunna öfverföras från stall till
stall. Man hade under årens lopp haft ganska sorgliga erfarenheter i
detta afseende på det gamla institutet, där de bristfälliga utrymmesförhållandena
nödvändiggjort beröring mellan stallarna.

Det kräfdes alltså för foderförrådet och utfodringen i stallafdelningarna
på den medicinska kliniken en särskild förman, hvilken dock
syntes samtidigt kunna fungera som hundskötare. Den nuvarande hundskötaren
hade varit i högskolans tjänst i fjorton år och förvärfvat sig en
vana vid skötseln af dessa patienter och en erfarenhet vid deras behandling,
som gjorde honom till en på denna afdelning rent af omistlig person.

Att en maskinist borde finnas, som omhänderhade skötseln af högskolans
maskinerier och värmeapparater m. m., och likaså en ladugårdsskötare,
och att dessa personer ej borde vara tillfälligtvis utan på stat
anställda, ansåg lärarkollegiet icke behöfva motiveras.

För sjukvårdaren, fodermarskarna, maskinisten och ladugårdsförmannen
såväl som för vaktmästarna utom den, som tillika vore konservator,
hade lärarkollegiet föreslagit (oberäknadt ålderstillägg) aflöningsförmåner
af 1,500 kronor jämte fri bostad och värme. För mindre aflöning stode
icke gärna pålitligt folk att få. Det vore att märka, att vaktmästarna
måste omhänderhafva städningen på afdelningarna. De måste därför i
regel haffa familj, där hustrun kunde ansvara för städningen. Ladugårdsskötaren
måste också hafva kvinnligt biträde för att kunna ombesörja
mjölkningen af korna.

Ekonomivaktmästaren hade — fortsatte lärarkollegiet — dittills
tjänstgjort äfven på den kemiska afdelningen, något som blefve ogörligt
vid den nva högskolan och redan medfört många olägenheter. Särskildt

J Ö ö o

på grund af hofbeslagssmedjans, men äfven på grund af klinikernas betydande
ekonomiska apparat vore ekonomivaktmästaren mycket upptagen;
enbart indrifningen af smedjans alla räkningar to ge en betydlig tid i anspråk
för honom. Han vore också styrelsens och rektors vaktmästare.

Port- och telefonvaktens aflöningsförmåner hade dittills (oberäknadt
ålderstillägg) utgjort blott 950 kronor om året jämte fri bostad och
värme. Det hade visat sig omöjligt att få en sådan befattningshafvare

174

Direktionens
förslag till
stat.

för detta belopp; och därför hade dåvarande port- och telefonvakten också
måst tillerkännas extra ersättning för biträde vid telefonvakthållningen.
Han måste nämligen hålla biträde, då det vore absolut omöjligt för en
ensam person att dag och natt sköta port och telefon, hvilka vore i ständigt
bruk. Talrika sjukbesök förekomme nämligen äfven nattetid. På grund
af hvad sålunda anförts kunde man rimligtvis icke sätta port- och telefonvaktens
aflöningsförmåner lägre än de föreslagna.

Vid förslaget om ålderstillägg åt betjänte hade kollegiet utgått från
den grundsatsen, att de, hvilkas tjänstgöring betingade större skicklighet
och vana, borde berättigas till två ålderstillägg, hvartdera å 100 kronor,
de öfriga till ett sådant ålderstillägg.

Direktionens förslag till stat öfverensstämmer i nu förevarande delar
med lärarkollegiets förslag.

Med afseende å förslaget, att fri bostad och värme skulle tillkomma
samtliga vaktmästare och öfrig betjäning, har direktionen i sin skrivelse
framhållit, att dessa befattningshafvare hade en tjänstgöring, som kräfde
deras närvaro å högskolan hela dagarna i ända — hvad vissa af dem anginge
snart sagdt dygnet om. Port- och telefonvakten hade sålunda äfven
nattjänstgöring; och delvis blefve detta också fallet med stall- och ladugårdspersonalen.
Åt alla dessa måste därför beredas bostad på högskolan.

Det vore vidare att märka, att åtskilliga af dessa vaktmästare och
fodermarskar samt verkmästaren i smedjan äfven måste taga hand om städningen
på de olika afdelningar, där de hade sin tjänstgöring. De vore
därför nödsakade att hafva biträde, så mycket mer som de också vore
ämnade att omhänderhafva skötseln af värmecentralerna och deras reglering,
för hvilket ändamål vore af värmeingenjören föreslagna tre särskilda
eldare, hvilkas sysslor alltså på så sätt skulle kunna inbesparas.

Biträdesfrågan löstes ju i regel på det sätt, att dessa vaktmästare
m. fl. ägde familj; och detta vore fallet med alla dem, som redan hade
anställning vid institutet. Det vore alltså mer än en persons arbete som
kräfdes af hvar och en af dem; och i betraktande däraf måste den för
dem föreslagna aflöningen, inbegripet den fria bostaden, anses snarare för
lågt än för högt tilltagen. Det gällde ju nämligen uppdrag af skilda

175

slag, till hvilka de, delvis under rätt afsevärd tid, måste särskild! inöfvas,
hvadan det också vore i hög grad önskvärdt att få behålla dem kvar så
länge som möjligt. Och det vore tydligt, att detta måste i väsentlig mån
vara beroende på, huru de vore aflönade. Det hade af de gångna årens
erfarenheter framgått, att det icke läte sig göra att sätta aflöningsförmånerna
lägre än hvad i förslaget vore gjordt, därest nämnda syfte skulle
kunna vinnas.

Medicinalstyrelsen har icke haft något att erinra mot lärarkollegiets ^''ec"''e"A
och direktionens förslag till stat i nu ifrågavarande delar.

Lärarkollegiet har i sitt yttrande den 21 december 1910 fram- La™rJ‘0]gfyet
hållit, att de i betjäningens löner föreslagna förhöjningarna betingats af,
att det visat sig omöjligt att förmå skötsamt och skoladt folk, som det
här rörde sig om, att under någon längre tid stanna kvar vid sina befattningar
med nu rådande löneförmåner. Hittills hade dock deras inkomster

i nåo-on mån förbättrats genom att det lämnats dem tillfälle till en del
extra sysslor, en regim, som dels icke kunde tillämpas på det nya institutet
och dels icke heller syntes vara att rekommendera.

De på stat nya betjäntbefattningar, som tillkommit, vore en fodermarsk
på den medicinska afdelningen, på samma gång hundskötare, en
ladugårdsförman, en sjukvårdare på den kirurgiska kliniken, en maskinist,
en verkmästare i hofbeslagssmedjan, en vaktmästare på den ekonomiska
afdelningen och en vaktmästare på den patologisk-anatomiska afdelningen.

Hund skötaren hade funnits förut, men däremot ingen fodermarsk på
den medicinska afdelningen. Det vore emellertid nödvändigt, att den kirurgiska
och den medicinska afdelningen äfven beträffande foderförrådet
hölles strängt skilda från hvarandra för undvikande af smittosarnma
sjukdomars öfverförande (lungröta m. in.). Betydande obehag och många
ledsamheter hade vållats däraf, att på det dåvarande institutet de båda
afdelningarna omöjligen kunnat fullständigt isoleras från hvarandra på
grund af delvis gemensamma lokaler. En fodermarsk på den medicinska
afdelningen, på samma gång hundskötare, vore sålunda nödvändig, och att
detsamma vore fallet med ladugårdsförmannen, ansåg lärarkollegiet icke
särskilt behöfva motiveras.

176

Hvad beträffade sjukvårdaren på den kirurgiska afdelningen, så vore
han likaledes en fullkomligt oumbärlig person på en klinik med så stort
material, och han hade också funnits förut men aflönats af stallets inkomster.
Emellertid visste man om dessa inkomster på det nya institutet
ingenting men hade skäl att antaga, att med den nu så betydande automobiltrafiken
såväl som på grund af en del andra omständigheter dessa
inkomster blefve synnerligen obestämda och säkerligen komme att väl behöfvas
för stallets drift. Kollegiet vågade i alla händelser ej räkna endast
med dessa inkomster för aflöning af personer, som nödvändigtvis
måste finnas vid institutet.

För anställande af en maskinist hade kollegiet i sin förra skrivelse
angifvit skäl, men därtill komme dessutom, att kollegiet tänkt sig att till
denna befattning antaga en person, som på samma gång skulle kunna
fungera äfven såsom verkmästare, instrumentslipare och reparatör. I betraktande
af att enbart slipningen af instrument och en del smärre repationer
vid de kliniska afdelningarna ginge upp till omkring 1,000 kronor
och därutöfver årligen, borde anställande af en sådan person kunna anses
väl motiveradt.

Hvad anginge den föreslagne verkmästaren i smedjan, vore det
klart, att med det stora antalet lärlingar, som årligen och numera året
rundt åtnjöte undervisning vid institutet (ett 60-tal), en enda lärare omöjligen
kunde hinna med att åt både elever och lärlingar meddela en i
såväl teoretiskt som praktiskt afseende tillfredsställande undervisning.
Behofvet af en verkmästare vid smedjan hade också i kollegiets föregående
skrivelse utförligt motiverats, och en sådan person hade också alltjämt
varit vid institutet anställd. Svårigheten att hålla dessa personer kvar, så
länge de vore tillfälligt anställda, hade emellertid visat sig så stor, att
kollegiet ansett sig nödsakadt söka få verkmästaren vid smedjan anställd
på stat. Fn sådan person vore nämligen synnerligen eftersökt af konkurrerande
hofslageriaffärer eller funne mera med sin fördel förenligt att, känd
som han blefve af kunderna, slå sig ned på egen hand och konkurrera
med institutet.

Beträffande vaktmästaren på den ekonomiska afdelningen ville kollegiet
påpeka, att denna syssla dittills ombesörjts af vaktmästaren vid den

177

kemiska afdelningen, men att det dock redan under dåvarande förhållanden
till fullo visat sig, att dessa befattningar omöjligen kunde på tillfredsställande
sätt skötas af en och samma person. På det nya institutet,
där laboratorieöfningarna vissa tider på året maste pågå dagligen, blefve
en förening af dessa tjänster omöjlig.

En vaktmästare på den patologisk-anatomiska afdelningen hade på
extra stat funnits ända sedan år 1906 och vore för denna afdelning oundgängligen
nödvändig.

Hvad för öfrigt de mera underordnade befattningarna beträffade,
så funnes det ingen bland dem, som ej vore absolut nödvändig för veik
samhetens drifvande vid det nya institutet, och ingen af dessa befattningar
mer än ladugårdsförmannens och maskinistens vore nya. En annan fråga
kunde naturligtvis blifva, huruvida de till uppförande pa stat föreslagna
befattningar, som förut ej varit det, nu borde blifva det.

Kollegiet hade anfört skälen, hvarför kollegiet ansåge nödvändigt,
att så blefve fallet. Institutet hade dittills till en väsentlig del Icfvat på
hvad som kunnat arbetas in genom de stationära klinikerna och smedjan,
och det vore så att säga på en del lärares personliga insatser och arbete
det berott, att institutets drift kunnat uppehållas. Institutets förflyttninggjorde
dock, att kollegiet icke vågade räkna på samma inkomster från
dessa afdelningar som förut, och aflöningen åt personer, hvilkas befattningar
vore nödvändiga för institutets drift, borde därför enligt Kollegiets
mening icke sättas i beroende af denna ofta ganska fluktuerande inkomstkälla.

Direktionen har slutligen i sin skrivelse af den 22 december 1910 1S10

åberopat hvad lärarkollegiet anfört i fråga om de föreslagna aflöningsför
månerna åt betjäningen vid institutet.

Med Kungl. Maj:ts ofvan omförmälda remiss den 27 januari 1910
har äfven till kommittén öfverlämnats en af nuvarande vaktmästaren och Ugare amkonservatorn
vid veterinärinstitutet Chr. A. Roth den 5 december 1912 hos /}^ttring m m
direktionen gjord framställning därom, att vid blifvande lönereglering förmästaren*och
institutet måtte för sökandens tjänst, hvilken lämpligen borde benämnas konservatorn.

23—122716. Löneregleringskommitténs bet. XXXVI.

178

antingen preparators- eller kon ser vätors tjänst, fastställas en kontant aflöning
af 2,400 kronor samt att med tjänsten dessutom måtte förenas rätt
till fri bostad om tre rum och kök äfvensom rätt till semester under en
månad om året.

Öfver denna framställning hafva yttranden till direktionen afgifvits
af professor Lundgren i hans egenskap af föreståndare för anatomiska
institutionen samt af lärarkollegiet.

Professor Lundgren har i sitt yttrande meddelat, att de arbeten,
som vid anatomiska institutionen åligga Roth, i hufvudsak äro af samma
slag som de, hvilka åligga vaktmästarna vid de medicinska fakulteternas
antropotomiska institutioner, d. v. s. förutom vanliga vaktmästarsysslor,
kärlinjektioner och konservering af kadaver, förfärdigande och uppsättande
af skelett och skelettdelar, uppblåsning af viscera m. m., hvilket allt
fordrade en viss ej obetydlig yrkesskicklighet. På grund häraf följde ock
med denna befattning redan nu högre löneförmåner än dem andra vaktmästare
vid institutet åtnjöte. Då emellertid Roth under sin tjänstetid
städse ådagalagt ordentlighet och plikttrogenhet i sitt arbete, funnes för
professor Lundgren ingen anledning att ej tillstyrka Roths framställning
om förbättrade aflönings- och bostadsförhållanden.

Däremot kunde professor Lundgren ej finna, att Roths arbete vid
institutionen vore af så ansträngande beskaffenhet eller att för öfrigt befattningen
vore af sådan natur, att åt honom borde beviljas längre
semester än de fjorton dagar, han årligen plägat vara ledig.

Slutligen har professor Lundgren erinrat, att för den anatomiska
institutionen Roths åligganden som vaktmästare vore minst lika viktiga
som hans konservatorsarbeten samt att bifall till hans begäran att blifva
fri från vaktmästartiteln möjligen skulle kunna föranleda till att han med
mindre intresse komme att ägna sig åt sina vaktmästarsysslor, hvarför
professor Lundgren hemställde, att intet afseende måtte fästas vid denna
del af hans ansökan.

Lärarkollegiet har med åberopande af de af professor Lundgren
anförda skälen hemställt, att något afseende icke måtte fästas vid den af
Roth gjorda framställningen om förlängd semester och om borttagande af
titeln vaktmästare. I fråga om aflöningen har kollegiet påpekat, att Roth

179

just genom den speciella yrkesskicklighet, hvarom professor Lundgren talat,
vore °i tillfälle att bereda sig icke obetydliga extra inkomster genom att
utföra arbeten äfven för andra afdelningar vid institutet, för hvilka arbeten
alltid särskild betalning erlades. En tillstyrkan af den begärda löneförhöjningen
syntes kollegiet därför lätt kunna hafva till följd, att äfven
öfriga vaktmästare eller med dem jämförliga betjänte vid institutet komme
med samma anspråk, hvilket äfven syntes kunna blifva följden af bifall
till den begärda utvidgningen af bostaden.

Kollegiet hemställde därför, att icke heller den gjorda framställningen
om löneförhöjning eller utvidgning af bostaden måtte till någon

åtgärd från direktionens sida föranleda.

I skrifvelse till chefen för jordbruksdepartementet den 17 januari
1913 har direktionen, med öfverlämnande af handlingarna i ärendet, tillkännagifvit,
att direktionen på de af lärarkollegiet i dess yttrande anförda
skäl funnit sig sakna anledning tillstyrka bifall till någon del af framställningen.
VI.

VI. Styrelse, lärarkollegium, rektor, tjänstemän.

Enligt nu gällande stadgar för veterinärinstitutet (§ 2) utgöres institutets
styrelse af en direktion, bestående åt ordförande, som utnämnes
åt Kungl. Maj:t, samt fyra ledamöter, nämligen den ledamot af medicinalstyrelsen,
som därstädes föredrager veterinärärenden, och tre i hufvudstaden
bosatta, för veterinärväsendet nitälskande män, hvilka på direktionens
förslag därtill förordnas af Kungl. Maj:t. Institutets rektor föredrager
ärendena inför direktionen utan att deltaga i besluten.

Vid direktionens sammanträden föres protokollet (§ 3) af en därtill

af direktionen utsedd lämplig person.

I ordinarie ordförandens frånvaro företrädes han (§ 4) af närvarande
äldste ledamot i direktionen.

Direktionen åligger (§ 5) att vaka öfver institutets verksamhet
äfvensom öfver ordningen och ekonomien vid detsamma och i dessa hänseenden
meddela nödiga instruktioner samt att årligen till Kungl. Maj:t
afo-ifva berättelse om institutets verksamhet och förvaltning.

Gällande

stadgar.

180

Lärarkollegium utgöres (§ 6) af institutets professorer, lektorer och
adjunkt eller vikarie för dessa; och tillkommer det lärarkollegiet (§ 7):

att hafva inseende och vård om institutets vetenskapliga angelägenheter,
afgifva utlåtanden eller förslag i fråga om lärartjänsters tillsättande och
upprätthållande under ledighet, upprätta ordningsstadgar samt väcka förslag
rörande undervisningen vid institutet och öfriga därtill hörande angelägenheter; att

före höstterminens början uppgöra förslag till fördelning af undervisningsämnen
och lärotimmar för det ingående läsåret, hvilket förslag
hos direktionen anmäles till godkännande;

att afgifva utlåtanden, som af vederbörande myndigheter från lärarkollegiet
infordras; samt

att pröfva anmälda elevers antaglighet;

allt i enlighet med hvad stadgarna i särskilda delar närmare bestämma.

Rektor (§ 8) föredrager ärendena och leder öfverläggningarna i
lärarkollegium.

Vid kollegiets sammanträden föres protokoll (§ 9) af en bland lärarna,
hvilken tillika besörjer utgående expeditioner mot det arfvode, som
direktionen bestämmer.

Kungl. Maj:t förordnar (§ 10), på direktionens förslag, eu af professorerna
att vara institutets rektor för tre år i sänder, utan hinder för
direktionen att ånyo föreslå den afgående till befattningen.

Rektor skall (§ 11) utöfva närmaste vård och tillsyn öfver institutet.
Honom åligger tillse:

att undervisningen vid institutet vederbörligen upprätthålles;

att såväl lärare, elever och lärlingar som ock tjänstemän och betjänte
uppfylla sina skyldigheter;

att institutets byggnader och lägenheter, dess inventarier, bibliotek
och samlingar m. m. behörigen vårdas och fullständiga förteckningar öfver
effekter och handlingar föras;

att institutets medikamentförråd hålles i vederbörlig ordning1 och

O Q

försedt med fullgoda medikamenter;

181

att institutets fordringar i behörig tid kvartalsvis indrifvas samt
inkomster och utgifter ordentligt redovisas;

att ej mindre gällande stadgar och andra vederbörligen gifna föreskrifter
behörigen iakttagas än ock lärarkollegiets och rektors egna i behöri"
ordning fattade beslut till verkställighet befordras; skolande hvad
rektor i kraft af sitt ämbete i dessa hänseenden påbjuder af dem det
vederbör efterkommas.

Rektor skall vidare:

föra matrikel öfver eleverna och vaka öfver deras uppförande;

hos direktionen anmäla institutets behof och föreslå åtgärder till
deras afhjälpande;

afgifva utlåtanden, som af vederbörande myndigheter från honom
kunna blifva infordrade;

årligen före mars månads utgång till direktionen afgifva utförlig
berättelse om undervisningen och sjukvården vid institutet under det
närmast föregående året;

vid hvilket allt rektor skall erhålla det biträde, han af de öfriga
lärarna och tjänstemännen äskar.

Rektor äger (§ 12), då skäl därtill förekommer, erinra lärare och
tjänstemän om noggrant uppfyllande af deras tjänsteplikter. I svårare
fall är han pliktig göra anmälan därom hos direktionen.

Vid rektors frånvaro skall (§ 13) den i tjänsten äldste professorn
företräda hans ställe. Fortfar förfallet öfver fjorton dagar, göres därom
anmälan hos direktionen, som förordnar rektor tills vidare.

Direktionen antager (§ 54), mot fastställdt arfvode, en kamrerare,
hvilken vid tillträdandet af sin befattning skall ställa godkänd borgen
för 1,500 kronor.

Kamreraren är (§ 55) direktionens ombud vid de rättegångar af
ekonomisk natur, uti hvilka institutet kan råka eller hvilka för bevakande
af institutets rätt erfordras; och skall han därvid ställa sig till efterrättelse
de föreskrifter, direktionen ka,n finna lämpligt meddela.

Kamreraren åligger för öfrigt (§ 56):

182

Lärarkollegiets
förslag
till stadgar.

att handhafva institutets kontanta medel, hvaraf han icke äger göra
någon [utbetalning utan på skriftlig, af rektor gjord utanordning eller
attestering;

att i öfverensstämmelse med fastställd plan föra institutets räkenskaper
;

att föra årliga räkningar öfver inventarier och persedlar, med utförda
värden, samt månatliga öfver utfodringen;

att hvarje månad och i öfrigt, då det af rektor äskas, afgifva
redogörelse öfver institutets ekonomiska ställning samt före midten af
mars månad till direktionen aflämna behörigen afslutade räkenskaper jämte
fullständiga verifikationer för nästföregående år.

Mindre reparationer, som icke öfverstiga institutets för handen
varande disponibla tillgångar, äger direktionen (§ 57) besluta och låta
under rektors tillsyn verkställa.

Enligt lärarkollegiets stadgeförslag (§ 3) skulle högskolans styrelse
utgöras af en utaf Kungl. Maj:t förordnad ordförande, högskolans rektor,
som skulle vara föredragande i styrelsen, två af Kungl. Maj:t utsedda
män samt en af medicinalstyrelsen för viss tid utsedd ledamot. De af
Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna skulle förordnas för en tid af fyra år;
och skulle utaf dessa en i tur och ordning afgå hvart annat år. Vid hvarje
ledighet bland sistnämnda ledamöter skulle lärarkollegiet äga att föreslå
tre lämpliga personer, af hvilka en skulle kunna vara lärare vid högskolan.
Det skulle enligt samma förslag (§ 4) åligga styrelsen:
att hafva högsta uppsikten öfver undervisningen och ekonomien samt
kontrollen öfver stadgarnas noggranna efterlefnad;

att, då tjänstetiden för rektor utgår eller rektorsämbetet eljest blifvit
ledigt, till Kungl. Maj:t inkomma med från lärarkollegiet infordradt förslag
till befattningens återbesättande jämte eget yttrande däröfver;

att tillsätta och entlediga sådana lärare vid högskolan, som ej utnämnas
af Kungl. Maj:t, jämte tjänstemän och betjänte enligt stat;

att bevilja lärare och tjänstemän ledighet och förordna deras vikarier;

att fastställa läroplaner och undervisningsprogram;

att på förslag af lärarkollegiet utfärda nödiga instruktioner;

183

att årligen till Kungl. Maj:t afgifva underdånig berättelse om högskolans
verksamhet och förvaltning; samt

att afgifva yttranden, som af Kungl. Maj:t eller medicinalstyrelsen
infordras.

Vid styrelsens sammanträden skulle föras protokoll (§ 5) af högskolans
sekreterare.

Lärarkollegiet, i hvilket rektor skulle föra ordet, skulle (§6) utgöras
af högskolans professorer och lektor samt läraren i hofbeslagslära.

Vid förfall för rektor skulle han företrädas af den till fullmaktsdatum
äldste närvarande professorn.

Lärarkollegiet skulle åligga (§ 7):

att hafva inseende och vård öfver högskolans vetenskapliga angelägenheter; att

vid inträffad ledighet, i enlighet med hvad därom i stadgarna
närmare bestämdes, afgifva yttrande och förslag rörande lärarbefattningars
samt sekreterar- och bibliotekarietjänsternas besättande;

att, då ledighet uppstode bland de styrelsens medlemmar, hvilka utses
af Kungl. Maj:t, till styrelsen afgifva förslag å för uppdraget lämpliga
personer, samt, då rektorsämbetet blifvit ledigt, efter anmodan af styrelsen
afgifva förslag till befattningens återbesättande;

att uppgöra förslag till instruktioner för lärare och tjänstemän, upprätta
ordningsstadgar och andra allmänna föreskrifter rörande högskolans
verksamhet samt väcka förslag rörande undervisningen och öfriga högskolan
tillhörande angelägenheter;

att årligen före den 15 maj uppgöra och till styrelsen för godkännande
anmäla läroplan och undervisningsprogram för påföljande läsår;

att pröfva inkomna inträdesansökningar till högskolan och bestämma,
hvilka skola godkännas till veterinärkandidatexamen samt hvilka skola erhålla
af gångsbetyg;

att utdela stipendier, där ej annorlunda särskild! är förordnadt;
att afgifva de utlåtanden och upplysningar i veterinära ämnen, som
af styrelsen från kollegiet infordras.

Vid lärarkollegiets sammanträden skulle (§ 10) föras protokoll af
sekreteraren, som älven skulle ombesörja däraf föranledda expeditioner.

184

Enligt stadgeförslaget (§ 12) skulle Kungl. Maj:t, sedan lärarkollegiet
afgifvit förslag och styrelsen yttrat sig däröfver, förordna en af högskolans
professorer att vara rektor för en tid af tre år, dock utan hinder
för lärarkollegiet eller styrelsen att ånyo föreslå den afgående till befattningen.
Rektor skulle, om han så önskade, äga erhålla minskning i sin
undervisningsskyldighet.

Rektor skulle (§ 13) utöfva närmaste vård och tillsyn öfver högskolan.
Honom skulle åligga att tillse:

att undervisningen vid högskolan vederbörligen upprätthålles;
att vederbörlig matrikel föres öfver de studerande;
att högskolans egendom, af hvad slag den vara må, behörigen vårdas;
att anslag användas för sina rätta ändamål;
att högskolans fordringar vederbörligen indrifvas;
att räkenskaper, redovisningar och inventarieförteckningar upprättas
och inom föreskrifna tider aflämnas;

att lärare, tjänstemän, studerande och betjänte i allo noggrant uppfylla
sina åligganden samt att ej mindre hvad stadgarna och andra vederbörligen
gifna föreskrifter till efterrättelse anbefalla än äfven styrelsens
och lärarkollegiets såväl som rektors egna i behörig ordning fattade beslut
till verkställighet befordras; skolande hvad rektor i kraft af sitt ämbete
i dessa hänseenden bjuder och tillsäger af dem det vederbör ovägerligen
efterkommas.

Det skulle vidare åligga rektor:

att å viss angifven tid vara på sitt ämbetsrum tillstädes för att
meddela de upplysningar, som i högskolans angelägenheter åstundas;

att närmast handhafva högskolans ekonomiska angelägenheter, granska
inkommande räkningar och anordna medel till deras betalning, utanordna
löner och anslag enligt stat eller särskilda vederbörliga föreskrifter samt
andra utgifter eller förskott för hvarjehanda behof äfvensom granska af
föreståndarna för de särskilda institutionerna lämnade redovisningar öfver
använda anslag och uppburna förskott;

att låta vidtaga smärre, nödvändiga reparationer å högskolans byggnader
och inventarier samt, i den mån tillgångarna det medgifva, anskaffa
de nya inventarier m. m., som för högskolans behof kunna befinnas nödiga;

1S5

att hos styrelsen göra erforderliga framställningar och förslag rörande

högskolans ekonomi; samt

att årligen före november månads utgång till styrelsen afgifva utförlig
berättelse om undervisningen och sjukvården vid högskolan under
närmast föregående läsår, räknadt från höstterminens början.

Alla till styrelsen, lärarkollegiet eller högskolan ställda skrivelser
skulle enligt förslaget mottagas af rektor.

Den, som i rektors ställe uppehåller dennes ämbete, skulle (§ 16)
ej åtnjuta ersättning för tid, som icke öfverstege en månad, men därefter
vara berättigad att uppbära så stor del af det rektor anslagna arfvodet,
som svarade mot tiden.

Sekreterare och kamrerare skulle (§ 34) efter lärarkollegiets hörande
förordnas af styrelsen. För att vara kompetent till sådan befattning skulle
fordras att hafva atlagt examen, som berättigar till inträde i Kungl. Maj-.ts
kansli. Kamreraren skulle vara skyldig att vid tillträdandet af sin befattning
ställa godkänd borgen för ett belopp af 5,000 kronor.

Veterinärhögskolans bibliotek skulle enligt förslaget (§ 76) stå under
öfverinseende af en biblioteksnämnd, bestående af rektor och två därtill af
lärarkollegiet utsedda lärare, af hvilka den ene såsom bibliotekarie mot
särskildt arfvode skulle utöfva tillsyn öfver biblioteket i öfverensstämmelse
med af styrelsen fastställd instruktion. Bibliotekarien skulle föra katalog
öfver till biblioteket hörande böcker, planschverk och manuskript samt hålla
detsamma tillgängligt för studier och utlämning å tider, som lärarkollegiet
skulle äga bestämma.

Vid handhafvandet af de ekonomiska angelägenheterna skulle enligt
förslaget (§ 83) styrelsen och rektor biträdas af kamreraren, hvilken det
skulle åligga:

att vara styrelsens ombud vid de rättegångar af ekonomisk natur,
som kunde uppstå på grund af högskolans verksamhet, därvid han skulle
ställa sig till efterrättelse af styrelsen lämnade föreskrifter;

att handhafva högskolans kontanta medel, i öfverensstämmelse med
vederbörliga stallrapporter utskrifva räkningar och uppbära likvid för vid
klinikerna vårdade djur, indrifva högskolans fordringar, upprätta aflönings 24—122716.

Löneregieringskommiiténs bet. XXXVI.

i8i;

listor, till siffran granska inkommande räkningar och redovisningar samt
efter skriftlig utanordning af rektor verkställa utbetalningar;

O Co O "

att föra årliga räkningar öfver högskolans inventarier med utförda
värden;

att i öfverensstämmelse med af styrelsen fastställd plan föra och i
behörig tid afsluta högskolans räkenskaper;

att, när det af rektor äskas, afgifva redogörelse för högskolans ekonomiska
ställning: samt

att i öfrigt i afseende på räkenskaper, redovisning och andra tjänstegöromål
iakttaga hvad i särskilda instruktioner och reglementen är eller
varder stadgadt.

Högskolans fastställda lönestat och anslag skulle (§ 84) användas på
sätt, som om dem vore föreskrifvet; dock skulle i allmänna materialanslaget
möjligen gjorda besparingar äfvensom genom högskolans verksamhet uppkomna
inkomster få användas för tillfälliga behof, som afsåge byggnaders
och inventariers vidmakthållande eller undervisningens eller studiernas
förkofran.

Till motivering af sitt stadgeförslag i de delar, som här senast blifvit
återgifna, har lärarkollegiet yttrat följande.

Med afseende å förslaget, att högskolans rektor skulle få säte och
stämma i styrelsen, där han enligt gällande stadgar blott vore föredragande,
framhålles, att så vore fallet vid Stockholms högskola och vid tekniska
högskolan, med hvilka, i detta fall veterinärhögskolan syntes kunna
jämnställas. Tydligt vore, att sistnämnda högskolas rektor, som framför andra
borde hafva intresse för högskolan och hafva att bevaka dess intressen, borde
hafva någon medbestämmanderätt i högskolan rörande frågor och på samma
gång därigenom äfven vara medansvarig för de af styrelsen fattade
besluten samt äga någon möjlighet att såsom representant för kollegiet
vid eventuellt afvikande åsikt från styrclsepluralitetens få denna framförd
till vederbörande myndigheter.

Vidkommande den af medicinalstyrelsen utsedde ledamoten hade
kollegiet ansett lämpligt, att medicinalstyrelsens befogenhet rörande valet
af medlem i högskolans styrelse borde något utsträckas. Om också för

187

det dåvarande medicinalstyrelsens veterinärledamot vore som medlem i
högskolestyrelsen den inom medicinalstyrelsen lämpligaste, så följde däraf
ingalunda, att äfven i framtiden denne ledamot städse skulle vara den
medicinalstyrelsen helst ville se som ledamot af högskolans styrelse.

Ledamotsantalet i styrelsen skulle fortfarande blifva fem; men såsom
öfvergångsbestämmelse syntes böra gälla, att antalet (inklusive rektor)
finge utgöra sex, så länge de, som vid de nya stadgarnas trädande i kraft
vore medlemmar af styrelsen, sutte kvar som sådana.

Att äfven någon annan af högskolans lärare skulle, om han för
öfrigt ansåges lämplig därför, kunna få säte och stämma i styrelsen, vore
blott i öfverensstämmelse med hvad fallet vore exempelvis vid Stockholms
högskola och tekniska högskolan.

Det hade vidare af gammalt tillkommit högskolorna i alla kulturländer
att själfva utse sina styresmän. Sålunda valdes universitetskanslern
af universitetens konsistorier samt lärarkollegiet vid karolinska institutet;
och äfven tekniska högskolans lärarkollegium föresloge, vid ledighet bland
de ej själfskrifna styrelseledamöterna, hos Kungl. Maj:t tre lämpliga personer.
Ett undantag härifrån utgjorde dock i viss mån Stockholms högskola,
hvad dess egentliga styrelse beträffade, men där vore dock rektor
själfskrifven ledamot, och en ledamot utsåges af högskolans lärarråd.

Bland styrelsens åligganden hade lärarkollegiet i § 4 mom. 2 af
sitt förslag inryckt att, då tjänstetiden för rektor utginge eller rektorsämbetet
eljest blefve ledigt, styrelsen skulle till Kungl. Maj:t inkomma
med från lärarkollegiet infordradt förslag till befattningens återbesättande.

Vid universiteten utsåges rektor af akademiska församlingen, vid
karolinska institutet af lärarkollegiet, vid Stockholms högskola af lärarrådet
o. s. v.; och då väl svårligen någon myndighet bättre kunde afgöra,
hvilken af högskolans därför i öfrigt kvalificerade lärare bäst fyllde de
fordringar man måste ställa på innehafvaren af denna ansvarsfulla post,
hade det synts kollegiet lämpligast, att förslag till återbesättande af rektoratet
upprättades af kollegiet, men att, då högskolan hade en betydande
ekonomisk apparat, för hvilkens rätta förvaltande styrelsen vore ansvarig,
styrelsen borde med eget yttrande ingå till Kungl. Maj:t med det af kollegiet
upprättade förslaget.

188

Styrelsen hade enligt nu gällande stadgar icke någon där närmare
angifven skyldighet att afgifva yttranden, som af Kungl. Maj:t eller
myndigheter infordrades. Sådana yttranden hade emellertid gång efter
annan affordrats direktionen, och direktionen hade i regel val också ansett
sig hafva skyldighet att inkomma med de begärda utlåtandena, men erfarenheten
från de gångna åren hade visat önskvärdheten af att i de nya
stadgarna (§ 4 mom. 8) denna styrelsens skyldighet begränsades. Det syntes
kollegiet, som borde styrelsen icke hafva någon sådan skyldighet utöfver
hvad Kungl. Maj:t befallde eller af medicinalstyrelsen, där för närvarande
veterinäradministrationen vore förlagd, påkallades.

Att, på sätt under § 12 föreslagits, rektor skulle äga att, om han
så önskade, erhålla minskning i sin undervisningsskyldighet, vore endast
ett stadfästande af hvad som redan sedan några år praktiserats vid högskolan
och vore i öfverensstämmelse med bestämmelserna vid universiteten
och karolinska institutet m. fl. läroanstalter. En sådan bestämmelse
syntes för framtiden efter inflyttningen i den nya högskolan blifva än
mera af behofvet påkallad på grund af de ökade kraf, som tvifvelsutan
där komme att ställas på högskolans rektor.

Den ganska tidsödande och kräfvande befattningen som bibliotekarie
hade dittills enligt kollegiets mening varit öfver höfvan lågt aflönad. Hans
arfvode hade utgått med 500 kronor, under det att t. ex. karolinska institutets
bibliotekarie åtrijöte 1,500 kronor. Det hade synts kollegiet
förenadt med rättvisa och billighet, att dels bibliotekariearfvodet höjdes
något (till 700 kronor) dels ock ett anslag af intill 300 kronor bereddes
för ett biträde åt bibliotekarien, hvilket anslag dock vore afsedf att utgå
af biblioteksanslaget.

Vidkommande sekreterarbefattningen, så hade dittills till en sekreterare
i direktionen utgått 500 kronor och till lärarkollegiets sekreterare
350 kronor. Af flera skäl ansåg lärarkollegiet det emellertid vara lämpligt
att sammanslå dessa båda befattningar. Ärenden, som ginge genom
högskolans styrelse, förbereddes i regel i kollegiet, och det kunde endast
vara till fördel, att den, som skulle i styrelsen uppsätta skrivelser
öfver en del där behandlade frågor, varit med redan när de debatterats
i kollegiet. Han hade på så vis betydligt lättare att sätta sig in i

189

dem och att på lämpligt sätt afväga motiv o. s. v. Hans arfvode för den
dubbla befattningen hade ansetts böra utgå med 1,000 kronor. Han
komme nämligen att ganska mycket tagas i anspråk, och han skulle
vara eu juridiskt bildad person.

Vidare hade genom en del nya, anordningar med afseende å räkenskapsföringen
m. m. vid institutet dess kamrerares tjänsteåligganden
kommit att rätt betydligt ökas; och än mer blefve detta fallet vid den nya
högskolan. Han hade 1—2 timmars daglig tjänstgöring vid institutet utom
en del hemarbete, omhänderhade kontrollen öfver inköpt foder in. in.
Kollegiet hade därför sett sig nödsakadt föreslå, en höjning af hans arfvode
Till 2,000 kronor.

Direktionens förslag till stadgar skiljer sig beträffande nu ifrågavarande
delar från lärarkollegiets förslag hufvudsakligen i följande afseenden.

De af Kungl. Maj:t. förordnade ledamöterna af högskolans styrelse
skulle (§ 3), ordföranden oberäknad, vara tre till antalet och utses för
tre år. Till sådant förordnande skulle styrelsen afgifva förslag. Medicinalstyrelsen
skulle, likasom nu är fallet, i högskolans styrelse representeras
af den ledamot af medicinalstyrelsen, som där föredrager veterinärärenden.

Direktionen har föreslagit (§ 4 mom. 2), att förslag till besättande
af rektorsbefattningen skall till Kungl. Mai:t afgifvas af högskolans styrelse.
efter lärarkollegiets hörande.

Enligt direktionens förslag (§ 4 mom. 7) skulle högskolans styrelse
vara skyldig att tillhandagå offentliga myndigheter med sådana upplysningar
och yttranden, som af dem äskas, och som ligga inom området
för styrelsens verksamhet. Den af lärarkollegiet förordade inskränkningen
i styrelsens skyldighet härutirman har sålunda icke vunnit direktionens
understöd.

1 fråga om besättande af sekreterar- och kamrerarbefattningarna
har direktionen ansett yttrande och förslag af lärarrådet icke vara behöfligt-,
hvarjämte direktionen i sitt stadgeförslag (§ 34) uteslutit den af
lärarkollegiet föreslagna bestämmelsen om visst kompetensvillkor för sekreteraren
och kamreraren.

Benämningen lärarkollegiet har åt direktionen utbytts mot »lärarrådet».

Direktionens
förslag till
stadgar.

190

Biblioteksnämnden skulle enligt direktionens förslag (§ 76) bestå af
rektor, eu bibliotekarie och en därtill af lärarrådet utsedd lärare.

Med afseende å användningen åt högskolans anslag har direktionen
ansett det böra rnedgifvas (§ 84), att besparingar å samtliga anslag till de
särskilda afdelningarna och a, de allmänna anslagen äfvensom genom högskolans
verksamhet uppkomna inkomster skulle få åt styrelsen användas
för tillfälliga behof, som afsåge byggnaders och inventariers vidmakthållande
eller undervisningens eller studiernas förkofran, men att livad därutöfver
återstode af inkomsterna skulle inlevereras till statskontoret.

Beträffande styrelsens sammansättning har direktionen — med erinran
att enligt lärarkollegiets förslag de af Kungl. Maj:t förordnade ledamöterna
skulle vara endast två och antalet af styrelsens samtliga ledamöter, likasom
enligt nu gällande bestämmelser, fem — yttrat, att, om det ock vore att
anse för en fördel, att ledamöterna i en styrelse utgjorde ett udda antal,
det dock syntes vara att föredraga, att ledamöternas antal, efter det rektor
blifvit ledamot af styrelsen, ökades till sex. Därigenom skulle enligt direktionens
mening styrelsen kunna få eu synnerligen lämplig sammansättning,
nämligen, förutom ordföranden och rektor — hvilken sistnämnde måste anses
såsom representant för veterinärvetenskapen — eu representant för den
medicinska vetenskapen, en för veterinäradministrationen, eu för landtbruket
och en för kavalleriet. Därför hade direktionen föreslagit de af Kungi.
Maj:t förordnade ledamöternas antal till tre. Eu nödvändig följd häraf
blefve, att dessa ledamöter utsåges för en tid af tre år och att eu af dem
afginge hvart tredje år.

Lärarkollegiet hade föreslagit, att medicinalstyrelsen skulle äga att
till ledamot af högskolans styrelse förordna hvilken som helst af sina
ledamöter, men direktionen ansåg kollegiet ej hatva anfört tillräckliga
skäl för eu sådan förändring. Det syntes direktionen vara uppenbart, att
den ledamot af medicinalstyrelsen, som inom densamma föredroge veterinärärenden,
borde vara bland medicinalstyrelsens ledamöter bäst skickad
att vara ledamot af styrelsen för veterinärhögskolan, hvarför direktionen
i sitt förslag återupptagit detta stadgandes nuvarande lydelse. Skulle den
veterinära administrationen tilläfventyrs komma att öfvergå från medn i -

191

Tialstyrelsen till annan myndighet, syntes då kunna i samband med utfärdande
af bestämmelser därutinnan komma under ompröfning, i hvad
mån en ändring i berörda afseende skulle äga rum.

Direktionen hade ej kunnat godkänna stadgandet om lärarrådets förslagsrätt
vid förordnande af ledamöter i styrelsen. Det finge anses
tillräckligt, att lärarrådet ägde yttranderätt vid afgifvande af underdånigt
förslag till rektorsbefattningens tillsättande. Af samma skäl ansåg direktionen,
att det ej borde i stadgarna antydas, att någon annan af högskolans
lärare än rektor skulle kunna vara ledamot af styrelsen. Skulle ytterligare1
eu eller flera af lärarna komma in i styrelsen, syntes detta i allmänhet
icke vara till förmån för rektors ställning såsom ledamot hade åt
styrelsen och af lärarrådet.

Beträffande förordnande af rektor ansåg direktionen, att förslagsrätten
borde tillkomma styrelsen och icke lärarrådet, då ju på rektor hvilade
eu mångfald åligganden inom förvaltningen, för hvilken styrelsen hade
det egentliga ansvaret. Med hänsyn till rektors befogenhet och skyldigheter
i fråga om undervisningen och ledningen däraf borde emellertid
lärarrådet äga tillfälle att yttra sig uti ifrågavarande angelägenhet. Det
vore gifvet, att detta yttrande måste taga formen af ett förberedande
förslag från lärarrådet till styrelsen.

Det nuvarande rektorsarfvodet, 1,000 kronor, har i direktionens
statförslag bibehållits.

Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande förordat direktionens mening Medicmat •

# ^ styrelserr.

i alla de punkter, där olikhet finnes mellan direktionens och lärarkollegiets
förslag, samt hemställt om fastställelse å direktionens stadgeförslag.

1 sitt yttrande den 21 december 1910 har lärarkollegiet beträf- Lärarkoiiefande
i statförslaget uppfördt arfvode å 1,000 kronor för uppehållande
af den del af rektors undervisningsskyldighet, från hvilken han med
hänsyn till rektorsgöromålen blefve befriad, framhållit, att rektor med det
betydande arbete, hans rektorskall ålade honom, nödvändigtvis måste åtnjuta
någon lindring i sin undervisningsskyldighet, försåvidt icke undervisningen
i de af honom företrädda läroämnena skulle blifva lidande. Medel måste
därför också finnas för att på lämpligt sätt upprätthålla den del af rektors

192

undervisningsskyldighet, från hvilken han på grund af rektorsgöromålen
kunde blifva befriad.

Vidare framhåller kollegiet, att bibliotekariens arfvode i förslaget
höjts från 500 till 700 kronor. Detta vore ju icke någon absolut nödvändighet.
men hans arbete vore af den art. att det mer än väl syntes
vara förtjänt af denna lilla höjning.

Detsamma kunde enligt kollegiets mening sägas om sekreterarens
och kamrerarens sysslor. Sekreteraren i direktionen skulle enligt förslaget
äfven tjänstgöra som sekreterare i lärarkollegiet, och då arfvodena till de
nuvarande två sekreterarna utginge med sammanlagdt 850 kronor, uppginge
alltså den för sekreteraren föreslagna förhöjningen endast till 150
kronor.

Kamreraren komme att på det nya institutet få betydligt mera
arbete än på det gamla, och det syntes därför också vara allvarligt af
behofvet påkalladt, att hans aflöning höjdes. Han hade daglig tjänstgöring,
och han hade också om hand kontrollen öfver foderleveranserna till
institutet.

VII. Anslag för särskilda afdelningar, allmänna anslag m. m.

Eä/iande stat. Utom de anslag, som i det föregående blifvit omnämnda, upptager

den nu gällande staten för veterinärinstitutet ytterligare anslag till sammanlagdt
belopp af 17,000 kronor, nämligen 4,000 kronor till stipendier åt
elever, 3,000 kronor till byggnaders och stängsels underhåll, samt 10,000
kronor till diverse utgifter. 1

1 anslaget till stipendier föreslås icke någon ändring.

Då, såsom ofvan är nämndt, kommittén erhållit uppdrag att afgifva
utlåtande och förslag allenast angående de organisations- och löneregleringsfrågor,
som beröras i de till kommittén öfverlämnade handlingarna,
torde de gjorda framställningarna, i hvad de afse beredande af ökad medelstillgång
för de ändamål, hvartill de två öfriga nyssberörda anslagen hittills
varit afsedda, icke böra af kommittén upptagas till närmare behandling.

193

Emellertid har kommittén — som funnit samtliga till nu ifrågavarande
grupp hörande anslag undantagandes anslaget till stipendier lämpligen
kunna sammanföras under eu särskild omkostnadsstat — ansett sig
böra här angifva innehållet i lärarkollegiets och direktionens statförslag
äfven i de delar, om hvilka nu är fråga, därvid kommittén till en
början får erinra, att det i båda statförslagen under »anslag för de särskilda
afdelningarna» upptagna anslaget å 1,200 kronor för »undervisning
i ridkonst och körning» af kommittén blifvit, såsom naturligen tillhörande
aflöningsanslagen, här ofvan behandlad! under afdelningen IV och följaktligen
icke kommer att i detta sammanhang vidare omnämnas.

I öfrigt upptager lärarkollegiets förslag till stat följande anslag för
de särskilda afdelningarna:

Biblioteket............■...................kr. i!,500

Anatomiska afdelningen..........................> 2,000

Till inköp af hästar och nötkreatur för dissektioner och operationsiilmngar . . > 2,500

Fysiologisk-kemiska afdelningen...................... > 2,000

Bakteriologiska afdelningen......................... 500

Patologisk-anatomiska och histoiogiska afdelningen............. > 2,000

Kirurgiska afdelningen.......................... 1 1,000

Medicinska afdelningen och kliniken för smärre husdjur........... > 1,000

Afdelningen för husdj ursskötsel...................... > 1,000

Exkursioner............................... » 500

Afdelningen för bujatrik, obstetrik och ambuiatorisk klinik.........> 1,500

Afdelningen för hofbeslag och hofsjukdomar................ > 1,000

Afdelningen för kött- och mjölkkontroll.................. 500

Anspannslära................................ > 150

Simma kronor 19,150

Härtill komma med oförändrade belopp anslagen till stipendier åt
de studerande samt till byggnaders och stängsels underhåll, hvilka anslag
af lärarkollegiet sammanförts med aflöningsanslagen. I

I sin skrivelse den 28 april 1910 har lärarkollegiet framhållit, att
kollegiet icke afgifvit något förslag beträffande anslag till diverse utgifter,
enär utredning därutinnan ännu icke kunnat verkställas, men har kollegiet

25—122716. Löneregleringskommitténs bet. XXXVI.

Lärarkollegiets
förslag
till stat:

194

tillika anmält, att, så snart erforderlig utredning kunnat åvägabringas, institutets
rektor koimne att till direktionen aflämna förslag i ämnet.

I enlighet härmed har rektor med sin förut omförmälda, den 26 maj
1910 till direktionen aflåtna skrivelse öfverlämnat utredningar öfver kostnaderna
för gas och vatten, elektrisk belysning samt bränsleåtgång vid det
nya institutet samt afgifvit förslag till ett allmänt materialanslag för institutet,
slutande å ett belopp af 43,400 kronor enligt följande beräkning:

till gas . . ........................kr. 2,000

» vatten........................... 1,000

» elektrisk belysning och drift................ > 11,400

> bränsle......................... > 17,000

> inventariers anskaffande och underhåll..........> 3,OCK)

i renhållning....................... , 4,000

5 diverse utgifter...................... > 5,000

Kronor 43,400

Direktionens
förslag till
stat.

I direktionens förslag till stat sammanföres anslaget till stipendier
med aflöningsanslagen, hvaremot öfriga nu ifrågavarande anslag äro uppdelade
i två grupper, den ena med rubriken »anslag för de särskilda afdelningarna»
och den andra benämnd »allmänna anslag».

Anslagen för de särskilda afdelningarna skilja sig från de af lärarkollegiet
föreslagna motsvarande anslagen allenast därutinnan,

att anslaget till bakteriologiska afdelningen, under förändrad rubrik
»undervisningen i bakteriologi», af direktionen upptagits till 1,000 kronor
i stället för af lärarkollegiet föreslagna 500 kronor; samt

att med afseende å det af direktionen förordade sammanförandet
af ämnet histologi med ämnet anatomi anslaget till anatomiska afdelningen
blifvit. under förändrad rubrik »anatomiska och histologiska afdelningen»
upptaget med belopp af 2,300 kronor eller 300 kronor högre än
enligt kollegiets förslag, men att i sammanhang därmed för »patologiskanatomiska
afdelningen» upptagits endast 1,700 kronor eller 300 kronor
mindre än det af lärarkollegiet för patologisk-anatomiska och histologiska
afdelningen föreslagna anslagsbeloppet.

Sammanlagda beloppet af anslagen för de särskilda afdelningarna
skulle alltså enligt direktionens förslag uppgå till 19,350 k)-onor.

195

De s. k. allmänna anslagen, bland hvilka direktionen med förhöjdt
belopp af 5,000 kronor upptagit anslaget till byggnaders och stängsels
underhåll, skulle i öfrigt enligt direktionens förslag till stat komma att
till rubriker och anslagsbelopp motsvara de särskilda, här of van upptagna
posterna i det af institutets rektor föreslagna allmänna materialanslaget.
Slutsumman af de allmänna anslagen skulle enligt direktionens förslag
blifva 48,400 kronor.

Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande den 9 november 1910 framhållit,
att det belopp af 20,850 kronor, hvartill med inberäknande af
ofvan omförmälda anslag a 1,200 kronor för undervisning i ridkonst och
körning — anslagen till de olika aldelningarna vid institutet blifvit af
direktionen upptagna, syntes vara väl högt beräknad! samt att, ehuru styrelsen
icke vore i stånd att säga, hvar en minskning lämpligast skulle
kunna ske, styrelsen likväl trott, att de särskilda afdelningarnas sammanlagda
behof med sparsamhet skulle kunna blifva tillgodosedda, med ett
belopp af 15,850 kronor. Likaså ansåg medicinalstyrelsen de allmänna
anslagen, som af direktionen upptagits till sammanlagd! 48,400 kronor,
kunna minskas med 5,000 kronor, tilldess erfarenhet om behofvet vunnits.

1 sitt förnyade yttrande den 22 december 1910 hav direktionen
beträffande de begärda anslagen för de särskilda af delningarna och de allmänna
anslagen uttalat, att. direktionen vid noggrant genomgående af
hvarje särskild! anslag kommit till den öfvertygelsen, att samtliga dessa
anslag vore oundgängligen erforderliga för uppehållande af institutets verksamhet
i de för institutet uppförda nya lokalerna.

VUL Direktionens förslag till stat för veterinärhögskolan.

Sedan kommittén nu redogjort för de särskilda förändringar i veterinärinstitutets
nuvarande stat, som af institutets lärarkollegium och direktion
blifvit ifrågasatta, har kommittén ansett lämpligt att, för vinnande
af större öfverskådlighet, här i ett sammanhang införa det åt direktionen
den 3 juni 1910 afgifna statförslaget.

Medicinal styrelsen -

Direktionen
‘‘‘‘jn 1910.

196

Kommittén tillåter sig liärvid erinra, att i detta betänkande finnas
förut intagna dels å sid. 94 den nu gällande, år 1907 af Riksdagen antagna
ordinaries taten för veterinärinstitutet, dels ock å sid. 103—104 eu fullständig
uppgift a de särskilda ändamål, för hvilka Riksdagen hvartdera af
åren 1911 och 1912 på extra stat beviljat anslag för institutet.

Direktionens nyssnämnda förslag till stat för veterinärhögskolan är
af följande innehåll:

Lön.	Tjänst- görings- pcn- ningar.	r ; Arfvode.1 8 amma. \|
—	—	l.OOu ! 1.000
5,000	2,500	7,500
5,000	2,500	— i 7,500
5,000	2,500	7,500
5,000	2,500	— i 7,500
5,000	2,500	— j 7,500
	2.500	— ! 7,500
5,000	2.500	I — j 7.500 !
2,000	1.400 \|	4,000 \| L
—	—	\| 4.000 j 4,000 \|
— i	...	4,000 i 4,000 S

Afl ön i ngsstat.

1 rektor ...............

1 professor i anatomi och histologi . . .
1
1
1

i fysiologi och kemi..............

i patologisk anatomi..............

i medicin, tillika föreståndare för dei. medicinska
kliniken och kliniken för smärre husdjur . .

i kirurgi, tillika föreståndare för den kirurgiska
kliniken för större husdjur........

i husdj urslära................

1 > i läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik) och

obstetrik, tillika föreståndare för den ambulatoriska
kliniken1.............

1 lärare i hofbeslag, tillika föreståndare för hofbeslagssmedjan
och hofslagarskolan1 2............

1 prosektor vid den anatomiska afdelningen, med undervisnings- ;
skyldighet tillika i histologi............ j

1 laborator i fysiologi och kemi..............i

1 klinisk laborator med tjänstgöringsskyldighet vid den medi-cinska kliniken och kliniken för smärre husdjur

1 > laborator med tjänstgöringsskyldighet vid den kirur-

giska kliniken.......

—

4.000

1 assistent vid den patologisk-anatomiska afdelningen ....

—

2.500

1 » vid den kirurgiska kliniken......

—

2,500

4,000 j

2.500 I

2.500 !

1 Lektorn å öfvergångsstat i obstetrik förordnas att uppehålla undervisningen i läran om nötkreaturens
sjukdomar (bujatrik) mot ett tilläggsarfvode till sin ailöniug såsom lektor af 1,000 kronor
att utgå af professorslönen. Professuren tillsättes först sedan lektoratet i obstetrik genom nuvarande
lektorns afgång indragits.

2 Läraren i hofbeslag åtnjuter eu attöning af 2,000 kronor i lön och 1,000 kronor i tjänstgöringspenningar
eller tillhopa 3,000 kronor, så länge de militära hofslagarkurserna äro förlagda till
högskolan.

197

	Lön.	Tjänst- görings- pen- ningar.	Arfvode.	Summa.
j 1 assistent vid den medicinska kliniken..........	—	—	2,500	2,500
1 > vid den ambulatoriska kliniken.........	—	—	2,500	2,500
1 > i hofbeslagssmedjan..............	—	—	2,500	2,500
För uppehållande af den del af rektors undervisniugsskyldig-het, från hvilken han med hänsyn till rektorsgöromålen befrias........................			1,000	1,000
1 lärare i kött- och mjölkkontroll.....•.......		—	1,500	1,500
1 bibliotekarie......................	—	—	700	700
i 1 sekreterare .......................	—	—	1,000	1,000
1 kamrerare.......................	—	...	2,000	2,000
1 vaktmästare och konservator...............	1.200	600	_	1,800
1 i på den kemiska utdelningen.........	900	600	—	1,500
1 > på den patologisk-anatomiska afdelningen . . .	900	O o CO	—	1,500
1 > på den ekonomiska afdelningen.......	900	600	—	1,500
1 fodermarsk på den kirurgiska afdelningen........	900	600	—	1,500
1 > på den medicinska afdelningen, tillika hnndskö- tare..................	900	Öl o o		1,500
1 sjukvårdare på den kirurgiska afdelningen........	900	600	_	1,500
1 förman i försöksladugården...............	900	as o o	-	1,500
1 port- och telefonvakt...................	900	600	—	1,500
1 maskinist.......................	900	600	—	1,500
1 verkmästare i hofbeslagssmedjan.............	1,200	600	-	1,800
Drängar och extra betjäning................	—	—	—	5,000
Stipendier åt de studerande................	—	—	—	4,000
Ofvergångsstat.
1 lektor i obstetrik, tillika föreståndare för den ambulatoriska kliniken.......................	2,600	1,400	—	4,000 1
Anslag för de särskilda afdelningarna.
Biblioteket........................	--	—		3,500
Anatomiska och histologiska afdelningen..........	—	—	—	2,300
Till inköp af hästar och nötkreatur för diesektioner och opera-tionsöfningar .....................	_	_	_	2,500
Fysiologisk-kemiska afdelningen..............	—	—	—	2.000

198

........ . - -	\|	Tjänst-
	Lön.	gorings- pen- ningar.	Arfvode.	Summa.
Undervisningen i bakteriologi...............		—	—	1,000
Patologisk-anatomiska afdelningen.............	—	—	—	1,700
Kirurgiska afdelningen..................	— i	—	—	1,000
Medicinska afdelningen och kliniken för smärre husdjur . . .	—	—	—	1,000
Afdelningen för husdjnrsskötsel..............	—	__	—	1.000
Exeursioner....................... Afdelningen för nötkreaturssjukdoinar (bujatrik), obstetrik och		— ■	-	500 i
ainbulatorisk klinik..................		—	—	1.500
Afdelningen för liofbeslag och hofsjukdomar........	—	—		1,000
Afdelningen för kött- och mjölkkontroll..........	—	—	—	500 i
Anspannslära.......................	—	—	—	150 i
Undervisning i ridkonst och körning ............	—		—	1.200 j
Allmänna anslag.				j
Byggnaders och stängsels underhåll............	-	—		5,000 \|
Gas...........................		-	—	3,000
Vatten..........................	—	—	—	1,000
Elektrisk belysning och drift................	—		—	11,400 \|
Bränsle.........................		—	—	17,000
Inventariers anskaffande och underhåll...........	—	—	—	3,000
Renhållning.......................	—	....	—	4,000
\| Diverse utgifter......................	—			5.000
Summa kronor	_	—		191.550

Lärarrådet vid högskolan vare medgifvet att, efter omständigheterna och om sådant linnes lända
till nytta för undervisningen, med styrelsens tillstånd fördela läroämnena mellan lärarna, dock alltid
så att hvarje lärare bibehålies vid sina hufvudsakliga läroämnen.

För professor kan lönen höjas efter 5 år med 600 kronor.

För lektorn å öfvergångsstat och läraren i hofbeslag kan aflöningen höjas efter 5 år mod 500
kronor och efter ytterligare 5 år likaledes med 500 kronor samt efter nya 5 år med ytterligare 500
kronor och efter än ytterligare 5 år ånyo med 500 kronor. Af hvarje sådant ålderstillägg skola 350
kronor utgöra lön och .150 kronor tjänstgöringspenningar.

För 1 vaktmästare och konservator, 1 fodermarsk på den kirurgiska afdelningen, 1 fodermarsk
på den medicinska afdelningen, tillika hundskötare, 1 förman i försöksladugården och 1 verkmästare i
hofbeslagssmedjan kan lönen höjas efter 5 år med 100 kronor och efter ytterligare 5 år likaledes med
100 kronor.

190

För 1 vaktmästare på den kemiska avdelningen, 1 vaktmästare på den patologisk-anatomiska
afdelningen, 1 vaktmästare på den ekonomiska afdelningen. 1 sjukvårdare på den kirurgiska afdelningen.
1 port- ock telefonvakt och 1 maskinist kan lönen höjas efter 5 år med 100 kronor.

Prosektor, laboratorer, assistenter, vaktmästare, fodermarskar, sjukvårdare, förman i försöksladugården,
port- och telefonvakt, maskinist och verkmästare åtnjuta, förutom den kontanta aflöningen,
jämväl fri bostad och värme.

Därest professor, lektor å öfvergångsstat eller lärare i hofbeslag åtnjuter fri bostad, skola å.
lönen afdragas 500 kronor årligen.

Det torde böra här anmärkas, att direktionen genom senare, jämväl
till kommittén remitterade framställningar, för hvilka här ofvan redogjorts,
i viss män ändrat sina förslag angående aflöningen för dels läraren i hofbeslag
dels ock prosektorn och laboratorerna.

Kommitténs förslag.

''/eterinärini
ti tutets uppgifter
m. nr).

Ang. hofsla
garskolam
ställning.

De förslag, om hvilka, kommittén nu går att för egen del afgifva
yttrande, innefatta i sig ej allenast en betydande tillökning af den nu för
veterinärinstitutet gällande utgiftsstaten och därå upptagen ordinarie personal,
utan äfven eu omläggning af stadgarnas bestämmelse om institutets
uppgifter.

Under det att enligt nu gällande stadgar veterinärinstitutet har till
ändamål att såsom fullständig läroanstalt bilda skickliga veterinärer och
hofslagare, skulle nämligen enligt föreliggande stadgeförslag »veterinärhögskolans»
ändamål vara att såsom anstalt för undervisningen i de till veterinärvetenskapen
hörande ämnena utbilda veterinärer äfvensom att främja
utvecklingen af de vetenskaper, som tillhöra högskolans verksamhetsområde.

Utbildningen af hofslagare har sålunda ansetts icke böra tillkomma
veterinärhögskolan, hvaremot, hemställts, att vid sidan af högskolan och
under dess hägn skulle anordnas en särskild undervisningsanstalt för bildande
af hofslagare, för hvilken anstalt föreslagits särskilda stadgar.

Äfven enligt lärarkollegiets och direktionens förslag till examensstadga
skulle emellertid undervisning i hofbeslag och i läran om hofvens
sjukdomar meddelas åt de blifvande veterinärerna, i hvilkas båda examina
hofbeslagsläran skulle ingå som examensämne. Vidare äro lärare i hofbeslagslära
äfvensom eu assistent och en verkmästare vid hofbeslagssmedjan
upptagna å föreslagen stat för veterinärhögskolan.

Återkommande i det följande till frågan om den vid hofbeslagssmedjan
erforderliga personal, har kommittén redan här velat uttala den
mening, att det icke skulle vara välbetänkt, om föreståndaren och öfrig
personal vid institutionen för hofbeslag — hvars byggnad ju utgör en

201

del af det för veterinärinstitutet nyuppförda byggnadskomplexet — skulle
i förhållande till institutets direktion, lärarkollegium och rektor intaga en
särskild mera fristående ställning än föreståndarna och personalen vid de
öfriga institutionerna.

Skälen däremot synas kommittén hafva vunnit i styrka, sedan, i anslutning
till hvad i förut af kommittén omförmäldt kungl. bref den 18
oktober 1912 förordnats, Kungl. Maj:t genom generalorder den 20 november
1912 (n:r 1317 och 1318) befallt, att hofslagarskolor med uppgift att
bibringa eleverna de för hofslagarbeställningsmän erforderliga kunskaper
och färdigheter i hofbeslag samt, i hästkännedom och hästsjukvård skola
från och med år 1913 tills vidare årligen anordnas vid samtliga kavalleri- och
fältartilleriregementen, positions artilleriregementet och Gottian ds artillerikår,
men att vid veterinärinstitutet i Stockholm, likasom ock vid veterinärinrättningen
i Skara, från och med samma tid skola anordnas sådana militära
hofslagarkurser, som hafva till syfte att bibringa eleverna de för lärare i
praktiskt hofbeslag vid arméns hofslagarskolor erforderliga kunskaper och
färdigheter i hofbeslag samt i hästkännedom och hästsjukvård.

På grund åt dessa generalorder torde hädanefter icke några andra
militära hofslagarlärlingar än vissa af dem, som skola utbildas till lärare
vid arméns hofslagarskolor, vara att påräkna vid veterinärinstitutets hofslagarskola;
och arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse har, såsom förut omnämnts,
i skrifvelse till institutets direktion den 6 december 1912 förklarat
det med skäl kunna ifrågasättas, huruvida icke äfven undervisningen för
de elever, som skola utbildas till lärare vid arméns hofslagarskolor, borde
flyttas från veterinärinstitutet och förläggas till veterinärinrättningen i
Skara. I hvarje fall synes läraren i hofbeslag vid veterinärinstitutet framdeles
komma att i proportionsvis högre grad än förut blifva sysselsatt
med undervisning åt blifvande veterinärer.

På nu anförda skäl hemställer kommittén.

att förslaget om kofslag ar skolans utbrytning från
veterinärinstitutet ocli anordnande såsom en i viss män
fristående läroanstalt med särskilda stadgar icke må vinna
bifall.

26—122716. Löneregleringskommitténs bet. XXXVI.

202

Ang. insti- Enligt ofvan anförda förslag- till ändrad bestämmelse angående den

tlltctS ‘Vctc7lm ~ t

skapliaa ifrågavarande veterinära läroanstaltens ändamål skulle densamma ei allecer
*am nast vara en undervisningsanstalt utan äfven hafva till uppgift »att främja
utvecklingen af de vetenskaper, som tillhöra högskolans verksamhetsområde».

Det synes kommittén uppenbart, att, därest undervisningen vid veterinärinstitutet
skall kunna fylla sitt ändamål, densamma bör vara grundad
på vetenskaplig forskning.

För att detta, må kunna vara fallet, bör undervisningen handhafvas
af lärare, hvilka, hvar och en inom sitt läroområde, ej allenast äro väl
förtrogna med den vetenskapliga utvecklingen, utan äfven behärska de
vetenskapliga arbetsmetoderna, så att de äga förmåga att själfva göra vetenskapliga
iakttagelser och utföra vetenskapliga undersökningar.

I sådant syfte hafva ock inom det nya. institutet ställts till lärarnas
förfogande laboratorier och andra materiella hjälpmedel, och det torde
äfven från undervisningens synpunkt vara önskvärdt, att de möjligheter
till ökad vetenskaplig verksamhet, som sålunda öppnats, icke må lämnas
obegagnade.

Då det gäller att i stadgarna fastslå veterinärinstitutets ändamål,
hör emellertid enligt kommitténs mening -— därest icke särskild bestämmelse
i detta hänseende anses kunna undvaras — ändamålet angifvas på
ett sätt, som icke innefattar någon principiell afvikelse från den nuvarande
bestämmelsen.

Det är, efter hvad kommittén håller före, undervisningens kraf, som
böra vara normerande vid bestämmandet af det erforderliga antalet lärarplatser
och jämväl andra befattningar vid institutet. Endast om denna
ståndpunkt fasthålles, torde det blifva möjligt att åtminstone till någorlunda
skäliga belopp begränsa de i allt fall oväntadt dryga kostnader, som institutets
verksamhet i de nya lokalerna svnes komma att medföra.

fin jämförelse med motsvarande bestämmelser för universiteten i
Uppsala och Lund samt karolinska institutet torde i detta sammanhang
vara af intresse, helst som dessa bestämmelser för ej lång tid sedan varit
föremål för ändringar.

Enligt universitetsStatuterna af den 27 november 1908, § 99, skulle
universitetets uppgift vara att meddela en på vetenskaplig forskning grun -

208

dad undervisning i de delar af det mänskliga vetandet, som fölle inom
området för universitetets organisation; och skulle universitetet hafva att
i samband därmed sörja för den examination, hvarom i särskilda för de
olika fakulteterna utfärdade examen sstadgar vore förordnadt.

Denna bestämmelse, likasom äfven en föreskrift af motsvarande innehåll
i stadgarna för karolinska institutet af den 27 november 1908..
§ 79, omformulerades genom särskilda kungl. kungörelser af den 13 augusti
1909 på sådant sätt, att i nyssberörda paragrafer allenast uttalas,
att universitetet, resp. karolinska institutet, har att, hvar inom sitt område,
meddela eu på vetenskaplig forskning grundad undervisning äfvensom
att i samband därmed sörja för den examination, hvarom i särskilda
examensstadgar är förordnadt.

Då någon särskild och uttrycklig bestämmelse om skyldighet för
universiteten eller för karolinska institutet att inom områdena för deras
verksamhet främja den vetenskapliga utvecklingen ej ansetts erforderlig,
torde sådan föreskrift kunna undvaras äfven i veterinärinstitutets stadgar.

Det bör slutligen i detta sammanhang icke lämnas oanmärkt, att
en vetenskaplig arbetsuppgift inom det veterinärmedicinska området är
ålagd den veterinärbakteriologiska anstalten, hvilken enligt sin instruktion
af den 2 oktober 1908 (svensk författningssamling n:r 104) har till uppgift
dels att tillhan dagå veterinärförvaltningen med nödi ga vetenskapliga
undersökningar och andra arbeten inom särskild! angifna områden, dels
att, i den mån omständigheterna sådant medgifva, utöfva själfständig
vetenskaplig forskning inom anstaltens verksamhetsområde, dels ock att
genom den vid anstalten anställde laboratorn upprätthålla un dervisningsskyldigheten
i bakteriologi vid veterinärinstitutet.

Anstalten tillkommer enligt instruktionen hufvudsakligen: att, vid
hotande eller utbruten smittosam kreaturssjukdom eller då eljest pröfvas
nödigt, på uppdrag af medicinalstyrelsen utföra bakteriologisk eller i förekommande
fall patologiskt-anatomisk sjukdomsdiagnos, att i den utsträckning,
som finnes möjlig och lämplig, bereda veterinärbakteriologiska medel,
som användas i diagnostiskt eller terapeutiskt syfte, att utföra andra för
veterinärförvaltningen behöfliga bakteriologiska arbeten till den utsträckning,
som anstaltens nu nämnda uppgifter medgifva, att genom väl plan -

204

Ang. läroanstaltens

benämning.

lagda och omsorgsfullt utförda försök ej endast vid anstalten utan äfven
hos praktiska jordbrukare söka vinna insikt om hur kampen mot de olika
kreaturssjukdomarna skall föras med största utsikt till framgång, att enligt
af medicinalstyrelsen lämnade anvisningar sprida kunskap om de åtgärder
åt skilda slag, som vid olika sjukdomars uppträdande böra vidtagas
för deras undertryckande, samt att, i den mån anstaltens öfriga göromål
det medgifva, efter medicinalstyrelsens förordnande och mot den ersättning,
styrelsen bestämmer, tillhandagå enskilda med undersökningar, biträde
och råd i svårare fall af smittosamma sjukdomar; och bör vid anstalten
tillfälle till själfständig bakteriologisk forskning beredas så väl de
där anställda vetenskapsidkare som, efter medicinalstyrelsens pröfning och
i den mån sådant kan ske, äfven andra forskare inom anstaltens verksamhetsområde.

Då lärarkollegiet vid veterinärinstitutet, såsom förut nämnts, yttrat,
att forskning i veterinära ämnen ej förekomme vid annan högskola eller
universitet i Sverige samt att »veterinärhögskolan» vore den enda institution
i riket, där ett mera allsidigt och genomfördt forskningsarbete kunde
ifrågakomma inom de vetenskapsgrenar, som fölle inom det veterinärvetenskapliga
forskningsområdet, har kommittén ansett lämpligt erinra
om de vetenskapliga uppgifter, som åligga den med veterinärinstitutet
intimt samverkande och inom institutets område förlagda veterinärbakteriologiska
anstalten.

Kommittén hemställer,

att förslaget om införande i stadgarna af särskild
bestämmelse därom, att ifrågavarande läroanstalt äfven
slcidle hafva till ändamål att främja, utvecklingen af de
vetenskaper, som tillhöra dess verksamhetsområde, icke
må vinna bifall.

Frågan om veterinärinstitutets blifvande benämning har af lärarkollegiet
och direktionen blifvit satt i sammanhang med de af kommittén
nu behandlade frågorna om hofslagarskolans utbrytning till en särskild
under veterinärinstitutet lydande anstalt samt om uttryckligt åläggande

205

för den tillänmade »veterinärhögskolan» att deltaga i arbetet för utvecklingen
af de vetenskaper, som tillhöra högskolans verksamhetsområde.

Enligt kommitténs mening är namnfrågan i och för sig af mera
underordnad betydelse, om den ock ej är alldeles utan sina tilläfventyrs
kommande konsekvenser i anslagsväg. Kommittén anser sig dock icke
böra i detta afseende göra någon bestämd hemställan.

o ÖP ...

A ena sidan synes yrkandet på genomförandet af högskolebenämningen
vinna stöd af 1912 års Riksdags beslut om förändring af benämningen
»skogsinstitutet» till »skogshögskolan», till hvilken sistnämnda benämning
likväl möjligen kan hafva i någon mån medverkat förefintligheten
af de lägre »skogsskolorna», likasom ock torde böra uppmärksammas,
att i det förslag af särskilda sakkunniga, som lag till grund för den
högre skogsundervisningens ordnande, skildes mellan skogshögskolan»,

» skogsl är o verket» och »sko gs skolorna».

A andra sidan synas de vid nyligen skedda löneregleringar bibehållna
namnen karolinska mediko-kirurgiska institutet, tandläkarinstitutet
och farmaceutiska institutet äfvensom saknaden, enligt kommitténs mening,
af verkligt betydelsefulla skäl för ändring af den häfdvunna benämningen
»veterinärinstitutet» tala för dess bibehållande. Kommittén har ock för
sin del såväl i sitt förslag till ny stat som i öfrigt i detta betänkande
användt sistberörda benämning.

Bestämmelserna i den föreslagna examensstadgan, eller -— såsom den- elevan °

° talet vid tn sarnma

af veterinärinstitutets direktion benämnts — undervisnings- och stitutet. m.m.

examensstadgan hafva, med hänsyn till innebörden af det kommittén

gifna uppdrag i förevarande ärende, ansetts icke böra göras till föremål

för någon mera ingående granskning af kommittén.

Det har emellertid ådragit sig kommitténs uppmärksamhet, att, enligt
de i lärarkollegiets och direktionens skrivelser om för mäkla beräkningarna,
antalet årligen utexaminerade elever upptagits anmärknkigsvärdt lågt i
förhållande till såväl antalet årligen intagna elever som ock antalet af
institutets samtliga elever.

Under det att antalet årligen intagna elever i det nya institutet
beräknats till ett trettiotal, har af direktionen antagits, att elevantalet i

206

det hela skulle komma att uppgå till omkring 150. Beträffande antalet
årligen utexaminerade elever skulle, enligt en af lärarkollegiet åberopad
beräkning af de förut omförmälda, den 12 december 1905 af chefen för
jordbruksdepartementet tillkallade sakkunnige för utredning af byggnadsfrågan,
på ett elevantal af 120 icke kunna utexamineras mer än omkring
18 årligen.

Enligt samma beräkningsgrund skulle följaktligen den af direktionen
senast angifna totalsiffran af omkring 150 elever motsvaras af omkring
22 ii 23 utexaminerade veterinärer om året.

Därest under en följd af år såväl antalet nyintagna elever som
sammanlagda elevantalet varit konstant, synes emellertid antalet årligen
utexaminerade elever böra understiga de nyintagnas antal allenast med eu
siffra, motsvarande antalet af de elever, som årligen afbryta sina studier
utan att hafva aflagt veterinärexamen.

Då det förefallit kommittén mindre sannolikt, att de i förtid afgångna
elevernas antal skulle i allmänhet vara så betydande, som de nyss anförda-
siffrorna gifva vid handen, har kommittén tagit kännedom om den
statistik, hvarpå nämnda sakkunnige grundat sin beräkning af förhållandet
mellan antalet af institutets elever i det hela samt antalet årligen utexami o nerade

elever.

Statistiken innefattas i en uti bemälda sakkunniges yttrande till
chefen för jordbruksdepartementet den 7 februari 190(5 ingående tabell af
följande innehåll:

År.	Antal Afd.	elever i de 1. Afd.	olika afdelningarna. Afd. 3. Afd. 4.	Samma.	Utexam
1896.....	......12	14	12	2	40	10
1897.....	......13	12	18	7	45	1
1898.....	......16	14	15	8	53	5
1899.....	......23	14	14	15	d6	*•)
1900.....	......11	19	15	12	57	8
1901.....	......11	14	20	15	60	10
1902.....	......18	7	14	2*2	61	8
1903.....	......19	13	5	21	58	17
1904.....	......17	15	14	12	58	13
1905.....	......11	18	14	21	64	11
	151	140	136	135	562	85

207

Af statistiken framgår, att institutets olika afdelningar under den
tioårsperiod, statistiken afser, varit besökta af 562 studerande eller i medeltal
ett antal af 56,2 per år och att under samma tid från institutet utexaminerats
85 eller i medeltal 8,5 per år.

Såsom förut nämnts, hafva de sakkunnige ansett, att, om landets
behof af veterinärer i en framtid skulle kunna fyllas, institutet måste
vara inrättadt för utexaminering af åtminstone intill 18 elever om året.
Den af de sakkunnige med stöd af omförmälda statistik gjorda beräkningen,
att härför skulle erfordras ett institut, inrättadt för ett antal af
120 elever, synes emellertid kommittén icke hvila på tillräckligt säkra
grunder.

Till eu början äro nämligen siffrorna under den förra och den
senare delen af tioårsperioden sinsemellan afsevärdt olika. Under de första
fem åren utgör nämligen sammanlagda antalet elever 261 och antalet
utexaminerade elever allenast 26 eller ej fullt 2/20 af sammanlagda elevantalet,
under det att motsvarande siffror under den senare femårsperioden
äro resp. 301 och 59 samt de utexaminerade följaktligen under denna
uppgå till i det närmaste 4 20 af sammanlagda elevantalet. Enligt de sakkunniges
beräkning skulle de årligen utexaminerades antal utgöra ''Y20
af hela elevantalet.

Vidare är att märka, att en ökning eller minskning af antalet inskrifna
elever i första afdelningen först efter fyra år och därefter —
det senare i den mån kursen för en del af de inskrifna tager längre tid
än fyra år — öfvar inverkan på antalet utexaminerade elever.

Med hänsyn till de nu anförda omständigheterna lära ur de af de sakkunnige
åberopade statistiska siffrorna inga säkra slutsatser kunna dragas
därom, huru proportionen mellan hela lärjungeantalet och antalet årligen
utexaminerade skulle gestalta sig under förutsättning af en under längre
tid fortgående konstant tillströmning till veterinärinstitutet. Kommittén
anser sig dock på goda grunder kunna antaga, att de siffror, som enligt
den af kommittén nyss gjorda beräkningen framgå ur primärsiffrorna för
åren 1901—1905, därunder sistnämnda siffror förete de minsta, variationerna,
snarast kunna tjäna till ledning för en sannolikhetsberäkning i
nämnda afseende. I enlighet härmed skulle antalet af de utexaminerade

208

på ett lärjungeantal af 120 blifva inemot 24 årligen och på ett lärjungeantal
af 150 närma si o- SO årligen.

O o

lill en jämkning åt beräkningarna i nu angifven riktning synes
äfven böra medverka den omständigheten, att, enligt hvad som meddelats
kommittén, antalet af dem, som utan examen afbrutit sina studier vid
veterinärinstitutet, under de sist förflutna aren varit lägre än under de
år, som legat till grund för de sakkunniges beräkningar.

Med afseende härå och då, enligt hvad de till kommittén öfverlämnade
handlingarna utvisa, ett antal af 18 utexaminerade elever om
året ansetts kunna åtminstone någorlunda motsvara landets behof af veterinärer,
har kommittén funnit anledning taga under öfvervägande, huruvida
icke under nuvarande förhållanden, då institutet synes äga möjlighet att i sina
nya byggnader mottaga ett ej oväsentligt större antal elever än vid byggnadernas
uppförande beräknats, intagningen åt elever och därmed också
årskontingenten af utexaminerade veterinärer bör begränsas på annat sätt än
genom det utrymme, som kan beredas inom institutets byggnader.

Därest veterinärinstitutets direktion ålades att exempelvis hvart femte
år till Kungl. Maj:t inkomma med ej mindre utredning angående landets
tillgång på och behof af veterinärer än älven förslag'' till det antal elever,
som under hvart och ett åt de närmast följande fem åren linge mottagas
vid institutet, skulle härigenom vinnas möjlighet till icke blott en viss
begränsning af kostnaderna för undervisningens uppehållande vid institutet
m. in. utan äfven och framför allt eu för veterinäryrkets utöfvare likasom
för landet i det hela önskvärd garanti mot uppkomsten af en alltför stor
tillgång till arbetskraft inom det veterinära området.

Likartad pröfning af den omfattning, hvari elever må mottagas,
lärer, enligt hvad kommittén inhämtat, sedan ett antal år tillbaka hafva ägt rum
vid tekniska högskolan och vid skogsinstitutet och äfven kunna förväntas
komma att företagas vid den blifvande skogshögskolan.

Kommittén får alltså hemställa,

att det må varda älagdt veterinärinstitutets direktion
att hvart femte år till Kungl. Mäj:t inkomma med
ej mindre utredning angående landets tillgäng pa och be -

209

hof af veterinärer än äfven förslag till det antal elever,
som under hjärt och ett af de närmast följande fem
aren md mottagas vid institutet.

Det relativt stora antalet af dem. som påbörjat men icke fullföljt
studier vid veterinärinstitutet, och af dem. som för sin lärokurs därstädes
behöft använda längre tid än fyra år, synes kommittén utgöra en kraftig
maning att. tillse, huruvida icke i förhållande till studietidens beräknade
längd alltför stora fordringar ställas på de studerandes arbetsförmåga.

Någon förbättning härutinnan torde väl kunna väntas genom den
föreslagna och af kommittén här nedan förordade bestämmelsen, att
inträde såsom elev vid veterinärinstitutet icke vidare skulle stå öppet för
en hvar, som aflagt studentexamen, utan allenast för dem, som erhållit betyg,
utvisande sådana kunskaper i. biologi, matematik, fysik och kemi, som
ansetts erforderliga för ett fruktbärande studium vid veterinärinstitutet.

Vidare hafva i förslagen till examensstadg.a inryckts bestämmelser,
åsyftande kontroll öfver de särskilda ämneslärarnas examensfordringar och
reducering af för högt tilltagna fordringar till lämplig omfattning.

För att en tillfredsställande veterinärkurs må kunna utan öfveransträngning
i allmänhet medhinnas på den beräknade tiden af fyra år, har
emellertid kommittén funnit erforderligt äfven hemställa om en förlängning
af den tid, hvarunder föreläsningarna vid institutet årligen skola pågå;
och återkommer kommittén här nedan till denna fråga.

De föreslagna ändrade bestämmelserna angående kompetens för be- Ang. lärarn
-iii kompetens,

fordran till lärarbefattning vid veterinärinstitutet hatva, i hvad desamma oillkor för

inskrifning

ansetts böra af kommittén tagas under bedömande, icke gifvit anledning

såsom elev.

till någon erinran.

För att. inskrifvas såsom elev vid veterinärinstitutet bär hittills fordrats
allenast aflagd studentexamen; men enligt nu föreliggande förslag
skulle tillika erfordras, att den inskrifningssökande vid studentexamen eller
fyllnadspröfning till densamma erhållit vitsord om minst godkända insik 27—122716.

Löneregleringskommitténs bet. XXXVI.

210

ter i biologi samt i matematik å latin- eller realgymnasium äfvensom
enahanda vitsord i fysik och kemi a ro al gy m n as i u m.

I anledning- af den motivering lärarkollegiet anfört för sitt förslag
i denna del, har kommittén från veterinärinstitutet införskaffat erforderliga
uppgifter för bedömande, i hvilken omfattning de studerande vid
"veterinärinstitutet hittills aflagt studentexamen a latin- eller reallinjen.

Uppgifterna afse de fem sist förflutna åren och utvisa, att vid
institutet intagits år 1908 20 elever, däraf 10 aflagt studentexamen på
reallinjen och 10 på latinlinjen, år 1909 likaledes 20 elever, däraf 14 realoch
6 latinstudenter, år 1910 24 elever, däraf 16 real- och 8 latinstudenter,
år 1911 20 elever, däraf 11 real- och 9 latinstudenter, samt år 1912
2o elever, däraf 17 real- och 8 latinstudenter. Sammanlagda antalet intagna
elever under ifrågavarande fem år utgjorde alltså 109, däraf 68
real- och 41 latinstudenter. Af dessa hafva icke mindre än 31 real- och
31 latinstudenter vid sina inträdesansökningar åberopat, jämte studentexamensbetygen,
äfven intyg om andra aflagda prof eller genomgångna
kurser. Intj gen hafva i de flesta fallen afsett antingen genomgången kurs
i kemi vid universitet, eller läroverk eller genomgången zootomisk dissektionskurs
vid universitet eller ock, ehuru i något mindre antal fall, aflagd farmacie
kandidatexamen.

Endast 10 latinstudenter, fördelade på åren 1908—1910, hafva under
femårsperioden utan komplettering af studentexamen vunnit inträde vid
veterinärinstitutet. Under åren 1911 och 1912 hafva däremot samtliga
intagna latinstudenter haft att åberopa kompletteringsprof af ett eller
annat slag.

Af de intagna realseudenterna ha iva däremot följande antal åberopat
kompletteringsprof, nämligen år 1908 4 af intagna 10, år 1909 7 af intagna
14, år 1910 a af intagna 16, år 1911 3 af intagna 11 och år 1912
12 af intagna 17.

f betraktande af de grunder, som sålunda tillämpats med afseende å
det erforderliga urvalet bland det stora antalet inträdessökande, skulle en
föreskiift om aflagd studentexamen på reallinjen eller komplettering enligt
fordringarna pa reallinjen i fysik och kemi såsom villkor för inträde vid
veterinärinstitutet knappast kunna anses innebära någon mera kännbar

211

skärpning af inträdesfordringarna. Däremot skulle den ökade likformigheten
i de nyintagna elevernas förkunskaper innebära en afsevärd fördel
för undervisningen vid institutet.

Förslaget att för inträde vid veterinärinstitutet skulle fordras godkända
insikter i biologi och matematik vid studentexamen å latin- eller
realgvmnasium torde ännu mindre än de förut omtalade fordringarna
komma att innebära någon skärpning af de kunskapsfordringar, på hvilka
inträde vid institutet under de senare åren faktiskt statt att vinna.

Det bör här slutligen anmärkas, att de nu föreslagna fordringarna
för inträde vid veterinärinstitutet äro desamma, som från och med år
1908 äro gällande för inträde vid medicinsk fakultet eller karolinska
institutet.

Kommittén får på grund af hvad nu anförts hemställa,

att det af v eter inär institutets direktion gjorda förslaget
i fråga om knnskapsfordringar för intrade vid,
institutet md Infallas.

Hvad angår förslaget om rätt för veterinärinstitutet (eller »veterinär- A,f0Xm°''
högskolan») att utdela veterinär doktorsgrad, lärer icke förväntas något
yttrande från kommitténs sida därom, huruvida vid institutet nu föiefinnes
och framdeles kan vara att påräkna den lifaktiga och ständigt fortgående
vetenskapliga verksamhet, som synes böra utgöra en förutsättning för
promotionsrättens beviljande.

Då emellertid lärarkollegiet i sin framställning i ämnet framhållit,
att promotionsrätten skulle för institutets lärare kunna komma att medföra
en högst betydande ökad arbetsbörda, synes anledning förefinnas att
antaga, att, därest den ifrågavarande rättigheten varder institutet beviljad,
densamma kan komma att gifva anledning till ökade kraf på lärarkrafter
från institutets sida.

Det synes vidare sannolikt, att ett medgifvande af promotionsrätt åt
veterinärinstitutet skulle vara ägnadt att framkalla anspråk på motsvarande
rättighet för vissa andra bildningsanstalter inom landet och sålunda utgöra
första steget till eu väsentlig utsträckning af denna, af ålder universiteten

212

förbehållna rättighet, hvilken först på senaste tiden medgifvits åt karolinska
institutet samt Stockholms och Göteborgs högskolor.

Kommittén har slutligen velat uttala sina tvifvel, huruvida det —
såsom veterinårinstitutets lärarkollegium synes anse — skulle vara önskvärdt,
att de personer, hvilka ämnade uppträda såsom sökande till de
ekonomiskt fördelaktigaste veterinära befattningarna i riket, i allmänhet
komme att eftersträfva veterinär doktorsgrad. Enligt kommitténs åsikt
bör nämligen ådagalagd duglighet i veterinäryrkets praktiska utöfning i
första hand vara afgörande vid tillsättande af sådana befattningar, hvilkas
innehafvarc skola halva till uppgift att utöfva veterinärpraktik.

Lärarkollegiet och direktionen hafva för professorerna vid veterinär -

Professorernas
aflönings-.

förmåner, institutet föreslagit aflönimr i likhet med den, som numera tillkommer

professorer vid universiteten och karolinska institutet
vid naturhistoriska riksmuseum, eller 7,500 kronor
å 600 kronor efter fein år.

Da kommittén den 10 november 1910 afgaf betänkande

samt intendenterna
med ett ålderstillägg

löneförhållanden

m. m. vid farmaceutiska institutet, omförmälde 1

angående

kommit -

tén i betänkandet, att framställningar om likställighet i aflöningshänseende
med universitetsprofessorerna blifvit gjorda beträffande dels de dåvarande
extra ordinarie professorerna, vid farmaceutiska institutet, dels ock professorerna
vid veterinärinstitutet. Kommittén ansåg det emellertid böra tagas
under öfvervägande, huruvida, icke vissa grupper af professorsbeställningar
kunde anses vara af den beskaffenhet, att de icke borde fullt likställas med
universitetsprofessurer. Kommittén föreslog också, att de dåvarande extra
ordinarie professorerna vid farmaceutiska institutet väl måtte benämnas
professorer, men att innehafvare af dessa befattningar måtte erhålla eu
begynnelseaflöning af 6,400 kronor, däraf 4,400 lön och 2,000 tjänstgöringspenningar,
hvartill skulle kunna komma ett ålderstillägg till lönen å 600
kronor efter fem år.

På framställning af Kungl. Maj:t blefvo ock vid 1911 års riksdag
för två professorer vid farmaceutiska institutet fastställda de aflöningsförmåner,
som sålunda blifvit af kommittén föreslagna.

218

Samma aflöningsförmåner tillerkändes vid sistnämnda års riksdag,
på Kungl. Maj:ts förslag, professorer vid Chalmers’ tekniska, läroanstalt.

I ett den 15 december 1911 afgifvet utlåtande angående aflöningsstater
för vissa skogsundervisningsanstalter hemställde kommittén, att innehafvare
af professorsbefattningar vid en tilltänkt skogshögskola måtte,
tillerkännas samma aflöningsförmåner, som vid 1911 års riksdag bestämts
för professorerna, vid farmaceutiska institutet.

1 enlighet med Kungl. Maj:ts förslag beslöt emellertid 1912 års
Riksdag, att professorer vid blifvande skogshögskola skulle erhålla universitetsprofessors
ställning i aflöningshänseende.

Uti ett den 13 april 1912 afgifvet utlåtande rörande skogs försöksanstalten
hade kommittén att yttra, sig jämväl beträffande aflöningarna fölen
föreståndare för anstaltens skogsafdelning, motsvarande dittillsvarande
föreståndaren för anstalten, och en föreståndare för anstaltens naturvetenskapliga
afdelning, motsvarande dittillsvarande botanisten. Kommittén
ansåg sio- därvid icke kunna tillstyrka ett från anstaltens sida framställdt
förslag därom, att nämnda befattningshafvare i aflöningshänseende måtte
blifva. likställda med universitetsprofessorer, utan ansåg det vara tillfyllest,
att de erhölle de aflöningsförmåner, som vid 1911 års riksdag på Kungl.
Maj-.ts förslag blifvit bestämda för professorer vid farmaceutisk;! institutet
och vid Chalmers’ tekniska läroanstalt.

Kommittén påpekade ock de konsekvenser, hvartill ett bifall till
skoo-sförsöksanstaltens förslag- beträffande aflöningsförmånerna till de nämnda
tjänstemännen vid denna anstalt skulle kunna leda.

Uti den af Kungl. Ma.j:t vid 1912 års riksdag framlagda proposition
angående ny aflöningsstat för statens skogsförsöksanstalt upptogos emellertid
för ål föreståndare för skogsafdelningen» och »1 föreståndare för
naturvetenskapliga afdelningen» aflöningarna lika med hvad i allmänhet
tillkommer universitetsprofessorer, och biföll Riksdagen hvad Kungl. Maj:t
sålunda föreslagit.

Den 12 november 1912 afgaf kommittén betänkande angående, bland
annat, löneförhållanden m. m. för personal vid centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet.

214

I detta betänkande erinrade kommittén om sina här ofvan delvis
återgifna uttalanden i utlåtandet rörande skogsförsöksanstalten. Kommittén
anförde därefter, hurusom kommittén fortfarande för sin del hyste den
uppfattningen, att det skulle vara till fyllest, om befattningshafvare sådana
som afdelningsföreståndare vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
blefve i aflöningshänseende likställda med professorerna vid
farmaceutiska i nstitute t.

Då emellertid genom sammanstämmande beslut af Kungl. Maj:t och
Riksdagen afdelningsföreståndare vid statens skogsförsöksanstalt tillerkänts
enahanda aflöning, som i allmänhet tillkomme universitetsprofessor, och
någon skälig anledning, hvarför motsvarande befattningshafvare vid centralanstalten
för försöksväsendet pa jordbruksområdet skulle uti ifrågavarande
hänseende sättas på ett lägre plan, näppeligen syntes förefinnas, hade kommittén
ansett sig hafva att utgå från, att äfven dessa senare befattningshafvare
borde beträffande aflöningen jämnställas med universitetsprofessorer;
och föreslog kommittén fördenskull, att aflöningen för afdelningsföreståndare
vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet skulle
utgöra lön 5,000 och tjänstgöringspenningar 2,500, eller tillhopa 7,500
kronor, hvarti 11 skulle kunna komma en förhöjning af lönen efter fem år
med 600 kronor.

Äfven professorerna vid veterinärinstitutet borde enligt kommitténs
mening — såsom framgår redan af kommitténs uttalanden i betänkandet
rörande farmaceutiska institutet — kunna i aflöningshänseende hänföras
till samma kategori som professorerna vid farmaceutiska institutet. Utan
att i princip frånträda denna sin mening, anser sig likväl kommittén, med
afseende å Kungl. Maj:ts och Riksdagens ofvan omförmälda sammanstämmande
beslut i fråga om professorer vid den blifvande skogshögskolan
samt afdelningsföreståndarna vid statens skogsförsöksanstalt, böra, såsom
i det följande vidare förmäles, för de nu ifrågavarande professorerna — likasom
för afdelningsföreståndarna vid centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet — föreslå en begynnelseaflöning af 7,500 kronor, däraf

5,000 lön och 2,500 tjänstgöringspenningar, hvartill må kunna komma ett
ålderstillägg till lönen å 600 kronor efter fem år.

Frågorna, om bostadsförmån för vissa professorer vid veterinärinstitutet
och om det afdrag å, lönen, som bör svara mot denna förmån,
komma att här nedan af kommittén behandlas i sammanhang med motsvarande
frågor rörande andra befattningshafvare vid institutet.

De bestämmelser i såväl de nu gällande som de föreslagna stadgarna,
genom hvilka professorernas skyldigheter med afseende å undervisningen
och i öfrigt regleras, afse dels det arbetskvantum, som, för vecka räknadt,
skall af hvarje professor fullgöras, dels ock läsårets längd.

I det förra afseendet är nu föreskrifvet, att professor skall vara
skyldig att meddela eleverna undervisning eller praktisk handledning minst
aderton timmar hvarje vecka. 1 sammanhang därmed stadgas, att professor
skall med biträde af vederbörande assistent vårda till hans lärostol
hörande samlingar och undervisningsmateriell.

Beträffande öfriga lärares tjänstgöringsskyldighet innehålla stadgarna
allenast, att lärarkollegiet (§7) skall före höstterminens början uppgöra
förslag till fördelning af undervisningsämnen och lärotimmar för det ingående
läsåret, hvilket förslag hos direktionen till godkännande anmäles,
äfvensom att samtliga lärare (§21) böra ställa sig den fastställda planen
för undervisningen till noggrann efterrättelse och nitiskt samverka fölinstitutets
ändamål.

Dessa bestämmelser skulle enligt lärarkollegiets och direktionens
förslag utbytas mot föreskrifter dels därom, att hvarje lärare skall i sina
ämnen uppehålla undervisningen i enlighet med de instruktioner och den
undervisningsplan, som styrelsen på lärarkollegiets förslag fastställt, dels
ock därom, att hvarje professor skall under lästerminerna med undantag
af de från föreläsningar fritagna tiderna vid terminernas början och slut
hålla föreläsning minst fyra timmar i veckan samt leda de studerandes
praktiska öfningar, allt i enlighet med fastställd undervisningsplan. Föreskrifter
om skyldighet för professorerna att jämte öfriga lärare vårda och
förvalta samlingar och inrättningar ingå äfven i de af lärarkollegiet och
direktionen förordade stadgeförslagen.

Emot de föreslagna bestämmelserna synes kunna anmärkas, att den
undervisning, professorerna skulle blifva skyldiga meddela, förklarats skola

Lärarnas

tjänstgörings skyldighet.

216

minst fyra timmar i veckan hnfva form af föreläsningar, under det att
enligt universitetsstatuterna (§ 104) och karolinska institutets stadgar (§ 86)
kanslern berättigats att, på förslag af vederbörande fakultet eller lärarkollegium,
bestämma, att i stället för föreläsningar skall träda annan, fyra
timmars föreläsningar i veckan motsvarande undervisning.

Kommittén har allenast ansett sig böra fästa uppmärksamheten på
detta förhållande, utan att likväl i anledning af detsamma göra något
yrkande.

Lästerminernas sammanlagda längd skall enligt gällande stadgar utgöra
273 dagar, men enligt den af lärarkollegiet lämnade redogörelsen
hafva föreläsningarna plägat pågå i icke fullt sju månader, under det att
omkring nio veckor af läsåret — för vissa lärare och årskurser nagot
kortare men för andra ännu längre tid — föreläsningarna varit inställda
i anledning af tentamina samt dessutom under en vecka vid påsk inga
föreläsningar hållits.

Enligt föreliggande förslag skulle läsårets längd minskas till 252
dagar, däraf omkring fyra veckor — en vid påsk, två vid vårterminens
slut och en vid höstterminens början — skulle vara fria från föreläsningar.
Dessa skulle följaktligen komma att pågå 224 dagar eller omkring
7V2 månader; och har lärarkollegiet framhållit, att föreläsningstiden således
skulle blifva omkring en half månad längre än hittills varit lallet.

Då det nu gäller att i sammanhang med förbättring af professorernas
aflöningar fastslå den undervisningsskyldighet, som bör åligga dem,
bör man enligt kommitténs mening taga till utgångspunkt det i stadgarna
fastställda läsåret och icke allenast den del af läsåret, som återstår efter
af drag af de tider, hvarunder föreläsningarna plägat utan något i stadgarna
lämnadt medgifvande inställas. Och då det visat sig, att ett betydande
antal af de studerande antingen alldeles icke eller också endast på
väsentligt längre tid än som beräknats kunnat alsluta sina studier vid
veterinärinstitutet samt någon utsträckning af studiekursens normala längd
utöfver fyra år icke synes böra ifrågakomma, har kommittén funnit det
angeläget, att den nu faktiskt använda årliga föreläsningstiden utsträckes
så, att alltför stark forcering af undervisningen må kunna förebyggas och
densamma vederbörligen tillgodogöras af de studerande i allmänhet.

217

Med hänsyn till möjligheten att de s. k. tentamensperioderna, hvilka
enligt den gjorda framställningen skulle inskränkas från omkring nio
veckor till omkring tre veckor, framdeles kunna komma att anses behöfva
förlängas, liar kommittén, som anser en sådan förlängning icke böra inkräkta
på undervisningstiden, funnit ändamålsenligt, att, då terminernas
längd i stadgarna fastslås, tentamensperioderna icke i dem inbegripas utan
förläggas utanför terminerna. Under hela de i stadgarna fastställda terminerna
skulle sålunda undervisningen fortgå, med undantag allenast för
en vecka vid påsken; och anser kommittén, att, därest tentamensperioderna
framdeles skulle visa sig behöfva förlängas, detta då bör ske på bekostnad
af ferietiden och utan att undervisningstiden därigenom inskränkes.

Höstterminen synes kommittén kunna taga sin början den 1 september
och fortgå till och med den 21 december eller under 112 dagar och
vårterminen fortgå från och med den 12 januari till och med den 31 maj
eller under 140 dagar. Läsårets sammanlagda längd skulle alltså blifva
252 dagar eller, om påskveckan frånräknas, 245 dagar.

De tider, som kunde erfordras uteslutande för examina och tentamina
vid slutet af vårterminen och början af höstterminen — af lärarkollegiet
beräknade till resp. två veckor och eu vecka — skulle enligt
kommitténs förslag förläggas till sommarmånaderna i omedelbar anslutning
till terminerna, hvadan alltså professorernas tjänstgöring, frånsedt tjänstgöringen
vid de kliniska och patologisk-anatomiska afdelningarna, skulle
på hösten taga sill början den 25 augusti och på våren afslutas med den
14 juni.

Kommittén har ansett sig böra framhålla, att enligt kommitténs förslag
terminerna med tillägg af tentamensperioderna skulle komma att upptaga
lika lång tid af året som de nuvarande terminerna, eller 273 dagar;
att därvid förlängningen af föreläsningstiden vunnits uteslutande genom
minskning af tentamensperiodernas längd; samt att enligt kommitténs förslag
julferierna förkortats med tio dagar, under det att sommarferierna,
om tentamensperioderna ej i dem inberäknas, förlängts med samma antal
dagar.

Vidare bör i detta sammanhang- anmärkas, att kommittén vid sina
senast omförmälda förslag utgått ifrån, att de studerande, såsom af lärar 28—11-

7le. Löneregleringskommittms het, XXXV3.

218

kollegiet och direktionen föreslagits, skulle vara berättigade att, förutom
å de för tentamina särskildt afsedda tiderna, äfven under pågående termm
erhålla tentamen Inom åtta dagar efter det de därtill anmält sig, dock
att anmälan till tentamen bör under höstterminen, hvilken icke skulle
omedelbart åtföljas af någon tentamensperiod, vara gjord minst åtta dagar
före terminens slut.

Vid behandlingen af frågan om lärarnas undervisningsskyldighet har
kommittén äfven velat yttra sig om det af direktionen föreslagna tillägo-et
till staten, att det skulle vara lärarrådet medgifvet att, efter omständigheterna
och om sådant tinnes lända till nytta för undervisningen, med
styrelsens tillstånd fördela läroämnena mellan lärarna, dock alltid så, att
hvarje lärare bibehålies vid sina hufvudsakliga läroämnen.

En bestämmelse åt motsvarande innehåll finnes i § 20 af nu
gällande stadgar, i hvilken paragraf innefattas de enligt lärarkollegiets och
direktionens förslag till staten öfverflyttade föreskrifterna angående lärarbefattningarnas
ämnesområden. Anledningen, hvarför ifrågavarande bestämmelse
fått inflyta i de nuvarande stadgarna, torde emellertid vara att
söka i den omständigheten, att därstädes finnas i samma paragraf för åtskilliga
af lärarbefattningarna angifna, jämte de »hufvudsakliga läroämnena»,
äfven vissa mindre omfattande sådana, såsom t. ex. för professuren i
»patologi och terapi» ämnena epizootilära, farmakodynamik, toxikologi och
recepturkonst, samt att det ansetts böra stå direktionen öppet att med
afseende å dessa mindre läroämnen vidtaga jämkningar i undervisningsskyldigheten
mellan de olika lärarbefattningarna.

Då nu i direktionens statförslag de mindre läroämnena icke finnas
omnämnda utan för hvarje lärarbefattning angifvas allenast dess »hufvudsakliga
läroämnen», synes det föreslagna, tillägget icke böra intagas i sta
ten utan bestämmelse i samma syfte i stället meddelas på annat sätt.

Såsom redan omnämnts, skulle enligt ij 06 i direktionens stadge
förslag en hvar vid högskolan anställd lärare hafva till åliggande att >.i sina
ämnen» uppehålla undervisningen i enlighet med de instruktioner och den
undervisningsplan, som styrelsen fastställt.

På det att svårigheter icke må vara att befara för uppehållande af
undervisningen i de ämnen, hvilka enligt undervisnings- och examensstad -

219

gan skola vara föremål för examination vid veterinärinstitutet, men som
icke i staten hänföras till viss lärarbefattning, anser kommittén sistnämnda
paragraf i stadgarna böra så affattas, att institutets lärare förpliktas att
uppehålla undervisning icke blott i de »hufvudsakliga läroämnen», som i
staten finnas angifna såsom tillhörande deras befattningar, utan äfven därutöfver
i enlighet med vederbörligen fastställda instruktioner och undervisningsplaner;
och torde stadgande af motsvarande innehåll böra införas
äfven i de för ordinarie lärare vid veterinärinstitutet gällande aflöningsvillkoren.

Kommittén får alltså hemställa,

att höstterminen vid veterinärinstitutet må förklaras
skola omfatta tiden från och med den 1 september till
och med, den 21 december samt vårterminen tiden frän
och med. den 12 januari till och med den 31 maj;

att af dessa tider allenast en vecka vid påsktiden
må vara fritagen frän föreläsningar;

att dessutom tiderna den 1—14 juni samt den
25—31 augusti må förklaras skola användas för tentamina
och examina, dock med rätt för de studerande
vid institutet att äfven under pågående termin erhålla
tentamen inom ätta dagar efter det de därtill anmält
sig, med förbehåll beträffande höstterminen, att anmälan
till tentamen göres minst ätta dagar före terminens slut;

att bestämmelse om ‘rätt för vederbörande myndighet
vid veterinär institut et att fördela läroämnena mellan
institutets lärare icke må i staten intagas;

men att däremot i stadgarna för institutet äfvensom
i de till stolen hörande aflöningsvilllcoren må föreskrifvas,
att vederbörande lärare vid institutet skola
vara skyldiga att, uppehålla undervisning icke blott i de
hufvudsakliga ämnen, som i staten finnas angifna såsom
tillhörande deras befattningar, utan äfven därutöfver i
enlighet med vederbörligen fastställda instruktioner och
undervisning splaner.

220

Med frågan om lärarnas vid veterinärinstitutet tjänstgöringsskyldighet
sammanhänger äfven frågan om gränserna för deras rättighet att jämte
sina lärarbefattningar utöfva annan verksamhet,

I afseende härå föreskrifves i de af 1907 års Riksdag godkända villkor
och bestämmelser för åtnjutande af de för vissa befattningshafvare (nämligen
rektor, öfriga professorer, lektorer, adjunkt, vaktmästare, fodermarsk
samt port- och telefonvakt) i staten för veterinärinstitutet upptagna aflöningsförmåner,

att med befattning af ifrågavarande slag icke må förenas annan
tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med sådan befattning ej heller må förenas vare sig uppdrag
såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med
Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvii såsom aktiebolag registreradt, eller
befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning
af hvad slag som helst, sä fram t ej, hvad angår rektor och professor,
Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare af annan befattning, direktionen
uppå därom gjord framställning och efter pröfning, att ifrågavarande
uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt på tjänstgöringen
vid institutet, finner uppdraget eller befattningen kunna få tills
vidare bibehållas och mottagas; samt

att innehafvare af lärarbefattningar vid institutet icke äga att utan
direktionens medgifvande utöfva enskild praktik.

Kommittén, som förutsätter, att för åtnjutande af de aflöningsförmåner,
som i anledning af nu föreliggande förslag må komma att fastställas
för ordinarie befattningshafvare vid veterinärinstitutet, skola blifva
o-ällande villkor och bestämmelser af samma innehåll, har tagit kännedom

Ö . . . -i • •

om de tjänstebefattningar och uppdrag, som af ordinarie lärare vid institutet
nu innehafvas, samt därom, i hvilka fall och på hvad sätt veterinärpraktik af
dem utöfvas; och har i anledning härax kommittén ansett sig böra framhålla
vikten af, att institutets direktion ej allenast vakar däröfver, att enskild
verksamhet af sådan beskaffenhet, som i aflöningsbestämmelserna afses,
icke af ordinarie lärare vid institutet utöfvas utan att vederbörligt tillstånd
därtill erhållits, utan äfven, i hvad på direktionen ankommer, såväl
vid pröfning af ansökningar i förevarande afseende som i öfrigt tillser,

221

att hinder i tjänstens behöriga upprätthållande icke vållas af enskild verksamhet,
som utöfvas af lärare vid institutet.

■sK -

De förändringar, som föreslagits med afseende å lärarbefattningarna
inom ämnesgruppen anatomi, fysiologi, kemi, patologisk anatomi, histologi
och bakteriologi. framgå af den å följande sida intagna sammanställning
af dels den nu gällande, år 1907 af Riksdagen fastställda staten, dels ock
den af direktionen föreslagna staten, i hvilken sammanställning de nuvarande
professors- och lektorsbefattningarna inom ifrågavarande ämnesgrupp
upptagas med de undervisningsämnen, som enligt gällande stadgar äro
förenade med samma befattningar.

Såsom redan är nämndt, åligger det numera laboratorn vid den veterinärbakteriologiska
anstalten att upprätthålla undervisningsskyldigheten i
bakteriologi vid veterinärinstitutet.

Att eu delning- af den nuvarande professuren i anatomi och fysiologi An9- lärarbe i

j ci fattninoar i

skulle efter veterinärinstitutets inflyttning i sina nya. byggnader blifva anatomi och
behöflig, framhölls redan vid de förberedande arbetena för institutets ny- ,stolo3''-byggnad och för de ändringar i institutets stat, som år 1907 blefvo

genomförda.

Det berättigade i detta kraf torde äfven få anses hafva erkänts i
chefens för jordbruksdepartementet till statsrådsprotokollet för den 24
mars 1911 afgifrta, bär ofvan återgifna yttrande rörande uppdraget åt
kommittén att afgifva utlåtande och förslag i fråga om staten för vete -

rinärinstitutet. och Riksdagen bär för tiden från och med den 1 september
1911 till utgången af år 1913 på extra stat beviljat anslag, hvari ingått arfvode
med 4,000 kronor för år räknadt åt en lärare å den anatomiskfysiologiska
afdelningen.

Af lärarkollegiets redogörelse för det sätt, hvarpå undervisningen i
anatomi och fysiologi bedrefs i det gamla institutet, framgår, att bristen
på tillräckliga lokaler därstädes nödgade till ett för undervisningen tvifvelsutan
synnerligen menligt sammanförande af lärjungar på väsentligt olika

Gällande stat.

j Summa |
; af|
löning. !

Anmärk ningar.

1 professor i anatomi och j .

fysiologi......| 6,000!

1 assistent vid anato- |
misk-fysiologiska af- j
delningen......] 3,000

2 ålderstillägg
å 500 kr. efter
5 och 10 är. —
Om bostad åtnjutes,
afdragas
it lönen
500 kr.

Om bostad åtnjntes,
afdragas
å arfvodet
300 kr.

Af direktionen föreslagen stat.

Summa

af löning.

1 professor i anatomi och !

histologi......■ 7.500

Anmärk ningar.

1 lektor i botanik, fysik, j
kemi, farmakologi och j
farmaci.......I

4.000:

4 ålderstillägg
it 500 kr. efter
5, 10. 15 och
20 år. — Om
bostad åtnju -

1 prosektor vid anatomiska
afdelningen med
nndervisningsskyklighet
tillika i histologi

1 professor i fysiologi och
kemi........

1 laborator i fysiologi och j
kemi........i

4,000

7.500

4,000

å 600 kr. efter |
5 år. — Om |
bostad åtnju-}
tes, afdragas j
it lönen 5001
kr.

Pri bostad och
värme.

i i ålderstillägg j
it 600 kr. efter ;
5 år. — Om j
bostad åtnju-I
tes, afdragas j
å lönen 500
k r.

Fri bostad och j
värme.

		i tes, afdragas å lönen 500 i kr.
1 professor i histologi och patologisk anatomi . .	o *xT	2 ålderstillägg å 500 kr. efter 5 och 10 år.— Om bostad åt-njutes, afdra-gas å lönen 500 kr.	1 professor i patologisk anatomi.......	7,500	1 ålderstillägg å 600 kr. efter 5 år. — Om bostad åtnju-tes, afdragas å lönen 500 kr.
1 assistent vid patologisk-anatomiska och bak-teriologiska afdelnin-gen .........	5.500 j	Om bostad åt-njutes, afdra-gas ä arfvodet 300 kr.	1 assistent vid patologisk-anatomiska afdelningen	2.50o\|	Fri bostad och värme.
Summa kr.	21,500		Summa kr.	:«.000

stadier af lärokursen. Endast genom en sådan anordning, hvilken enligt
kommitténs mening icke vidare bör ifrågakomma, möjliggjordes sådan
inskränkning af antalet undervisningstimmar i anatomi och fysiologi, att

dessa båda hvart för sig'' omfattande och viktiga ämnen kunde handhafvas
af en enda hufvudlärare.

Kommittén finner sig fullt öfvertygad därom, att de ifrågavarande
ämnena nu böra särskiljas och förläggas till olika hufvudlarare. Ett ytterligare
skäl härtill synes ligga där uti, att det svårligen kan förutsättas, att
vid uppkommande vakanser skulle sta till buds sökande med erforderlig
kompetens inom såväl det ena som det andra af ifrågavarande, sinsemellan
ej så närliggande ämnen.

Förslaget, att representanterna för anatomien och för fysiologien
båda skulle vara professorer, har icke heller gifvit kommittén anledning till
någon erinran.

Emellertid har föreslagits, att med hvardera af professurerna i anatomi
och i fysiologi skulle förenas ytterligare ett läroämne.

Till professuren i anatomi skulle sålunda enligt direktionens förslag
öfverflyttas det nu med professuren i patologisk anatomi förenade ämnet
histologi eller mikroskopisk anatomi, hvilket ämne åter enligt lärarkollegiets
förslag skulle bibehållas vid sistnämnda professur.

Histologien inbegreps till och med ar 1893 i ämnet anatomi samt
företräddes af professorn i anatomi och fysiologi, men genom kungi. kungörelsen
den 8 december 1893 angående ändrad lydelse al, bland annat,
§ 22 i 1867 års reglemente för veterinärinstitutet skildes histologien från den
makroskopiska anatomien och lades till den då nyinrättade professuren i
histologi, patologisk anatomi och bakteriologi. Detta torde halva varit beroende
därpå, att professorn i anatomi och fysiologi ansetts vara i behof af
lättnad i sin arbetsbörda och att något lämpligare sätt för genomförande af
en sådan lättnad icke kunnat utfinnas. Det torde nämligen ej ens kunna
ifrågasättas, att det från undervisningens synpunkt eller eljest skulle medföra
någon fördel att, pa sätt då skedde, sammanföra histologien med den
patologiska anatomien i stället för med den normala makroskopiska anatomien.

Kommittén har också lika med veterinärinstitutets direktion funnit,
att histologien bör vid den nu förestående omorganisationen och utvidgningen
af institutets lärarkrafter åter förenas med den makroskopiska
anatomien, hvilken senare knappast lärer kunna med fullgodt resultat stu -

224

deras, utan att därvid uppmärksamhet tillika ägnas åt de särskilda organens
byggnad, sådan den framstår vid mikroskopiskt studium.

Det är ock ett särskild! gynnsamt tillfälle till genomförande af en
sådan åtgärd, som nu erbjuder sig, då professorn i anatomi skulle befrias
från det stora och med anatomien mindre nära sammanhörande ämnet
fysiologi. Ett utbyte af fysiologien mot histologien skulle enligt kommitténs
förmenande i och för sig innebära en minskning i arbetsmängden
för professorn i anatomi, hvilken dessutom enligt förslaget skulle i stället
för den hittillsvarande assistenten i anatomi och fysiologi erhålla till sitt
biträde en prosektor med aflöning af 4,000 kronor.

Kommittén, som ansett sig böra tillstyrka prosektorstjänstens inrättande,
har visserligen icke funnit lämpligt, att prosektorn genom uttrycklig
föreskrift i staten tillförbindes att upprätthålla undervisningen i histologi,
men kommittén förutsätter tydligtvis, att han i vederbörlig ordning
förpliktas att med professorn deltaga i undervisningen i de till professuren
hörande ämnen, därvid det likväl synes böra öfverlåtas åt direktionen att
efter sig företeende omständigheter bestämma det sätt, hvarpå undervisningsskyldigheten
bör fördelas mellan de båda lärarna.

Därest i enlighet med kommitténs förslag prosektorstjänsten varder
uppförd på veterinärinstitutets stat, lärer eu blifvande professor i anatomi
och histologi icke behöfva blifva för hårdt betungad med arbete.

Mot kommitténs förslag skulle emellertid kunna anmärkas, att någon
begäran om lindring för den nuvarande professorn i histologi och patologisk
anatomi icke blifvit framställd.

Den patologiska anatomien, som i sig innefattar både det makroskopiska
och det mikroskopiska studiet af de sjukliga förändringarna i djurkroppen,
lärer dock få anses både från den vetenskapliga forskningens
och från undervisningens synpunkt vara till omfattning och betydelse förtjänt
att fullt jämnställas med den normala inakroskopiska och mikroskopiska
anatomien.

En olägenhet af histologiens öfverflyttande till professuren i anatomi
skulle måhända kunna anses ligga däruti, att den anatomiska institutionen
icke är försedd med sådan utrustning, som kräfves för anatomiens mikroskopiska
studium. Det skulle därför kunna ifrågasättas, huruvida det i längden

225

kan vara lämpligt, att detta studium under professorns i anatomi eller eu
honom underordnad lärares ledning bedrifves inom patologisk-anatomiska
institutionen, eller om icke den föreslagna öfverflyttningen af histologien
borde medföra såsom sin konsekvens, att för den anatomiska institutionen
måste anskaffas mikroskopisk utrustning och möjligen äfven bekostas någon
förändring af lokalernas anordning och inredning.

Då emellertid enligt upplysning, som blifvit kommittén meddelad,
den praktiska undervisningen i histologi, ehuru förlagd till den patologiskanatomiska
institutionen, under vissa tider plägat stå under närmaste
ledning af lärare vid anatomiska institutionen, samt antalet undervisningstimmar
i histologi dessutom är relativt obetydligt, synas särskilda
kostnader för mikroskopisk utrustning å anatomiska institutionen kunna
undvikas.

I allt fall torde från denna synpunkt hinder icke böra möta för genomförande
af en ändamålsenlig fördelning af läroämnena mellan professorerna
vid veterinärinstitutet.

Prosektorns aflöning är — likasom också laboratorernas -— i direktionens
statförslag af den 3 juni 1910 upptagen till 4,000 kronor, arfvode,
jämte rätt till fri bostad och värme.

Sedan emellertid af tre biträdande lärare vid veterinärinstitutet fråga
blifvit väckt därom, att prosektors- och laboratorsbefattningarna måtte å
institutets stat uppföras såsom ordinarie tjänster med begynnelseaflöning af

4.000 kronor, fördelade i lön och tjänstgöringspenningar, samt med rätt
till två ålderstillägg till lönen, hvartaera å 500 kronor, har direktionen,
såsom förut blifvit omnämndt, den 17 januari 1913 hemställt, att aflöningen
måtte utgå i form af arfvode, men att i staten måtte meddelas sådana
bestämmelser, att, därest innehafvare af prosektors- eller laboratorsbefattning
efter förordnande under två treårsperioder befunnes vara af så framstående
skicklighet, att det för institutet skulle vara synnerligen önskvärdt
att fortfarande behålla denne lärare, det skulle ankomma på Kungl. Maj:t
att, på framställning af direktionen, medgifva förhöjning i arfvodet med

1.000 kronor.

39—122716. Löneregleringskommittém bet. XXXVI.

De skäl, som föranledt lärarkollegiets majoritet och direktionen att
afstyrka de tre biträdande lärarnas förslag om prosektors- och laboratorsbefattningarnas
uppförande å veterinärinstitutets stat såsom ordinarie, med
lön och tjänstgöringspenningar afiönade tjänster, synas kommittén vara
välgrundade; och anser därför kommittén, att ifrågavarande befattningar
— i den mån anslag till deras aflönande må befinnas böra beviljas —
böra vara förenade med arfvoden och tillsättas, såsom af vederbörande
myndigheter föreslagits, medelst förordnande för tre av åt gången.

Det arfvode af 4,000 kronor, hvartill prosektorn och laboratorerna
skulle blifva berättigade, öfverensstämmer med de arfvodesbelopp, som i
gällande stat för karolinska institutet, finnas upptagna för eu klinisk laborator
vid serafimerlasarettets kliniska laboratorium, för eu laborator vid
patologisk-anatomiska institutionen samt för en prosektor.

Kommittén, som i det följande kommer att yttra sig angående direktionens
förslag om rätt för ifrågavarande befattningshafvare att jämte
nämnda kontanta arfvode åtnjuta fri bostad och värme, har icke funnit
någon anledning till erinran mot nämnda, arfvodesbelopp.

Direktionens senast gjorda förslag, att Kungl. Maj:t skulle kunna,
under vissa angifna förutsättningar, bevilja laborator eller prosektor, efter
sex års förordnande, förhöjning i arfvodet med 1,000 kronor årligen, afser
en anordning, hvartill någon motsvarighet icke lärer kunna inom statsförvaltningen
påvisas.

Därest å veterinärinstitutets stat, hvarest för närvarande icke finnas
upptagna några andra biträdande lärare än assistenter, nu skulle blifva
uppförda prosektor och laboratorer, synes detta komma att för institutet
medföra så afsevärd fördel, att det icke billigtvis bör kunna påfordras,
att aflöningen för dessa lärare skulle sättas högre än för nyssnämnda befattningshafvare
vid karolinska institutet.

Anledning härtill synes så mycket mindre förefinnas, som tillsättning
af nämnda befattningar vid karolinska institutet enligt kungl. bref den 18
juni 1909 skall föregås af en ingående pröfning af sökandenas skicklighet
såsom vetenskapsidkare och lärare, under det att enligt direktionens
stadgeförslag särskilda garantier för motsvarande befattningshafvares vid
veterinärinstitutet vetenskapliga, skicklighet icke skulle förefinnas.

■227

Kommittén har sålunda ansett sig böra förorda det af lärarkollegiet
och direktionen ar 1910 enhälligt gjorda förslaget, att arfvodena för prosektor
och laboratorer vid veterinärinstitutet må fastställas till 4,000 kronor
utan förhöjning efter viss tids tjänstgöring.

På grund af hvad ofvan blifvit anfördt rörande erforderliga lärarbefattningar
i anatomi och histologi samt angående aflöningen för professorer
och prosektor vid ve.terinäriiistitutet, hemställer kommittén,

att ä staten för veterinärinstitutet må uppföras
en professor i anatomi och histologi med aflöning
af 7,500 kronor, där af 5,000 i lön och 2,500 i tjänstgöring
spenning ar, hvartill må kunna komma ett ålderstillägq
till lönen efter fem av med 600 kronor: samt

en prosektor vid, anatomiska och histologiska avdelningen
med arfvode af 4,000 kronor.

Enlio-t lärarkollegiets och direktionens i detta afseende samman - Ang. lärarbestämmande
förslag skulle professorn i fysiologi tillika öfvertaga ämnet fysiologi och
kemi, däri en af institutets båda lektorer för närvarande är hufvudlärare.
Lektoratet skulle indragas, men professorn skulle vid sin sida hafva en
laborator, om hvilkens tjänsteställning och åligganden emellertid olika
meningar yppats mellan lärarkollegiet och direktionen.

Enligt lärarkollegiets förslag skulle nämligen laboratorn vara examinerad
apotekare, förestå ett vid institutet inrättadt själfständigt apotek
och allenast representera det ena af professorns läroämnen, nämligen
kemien. Enligt direktionens förslag skulle däremot läkemedel vid institutet
tillhandahållas från ett medikamentförråd, hvars föreståndare skulle
anställas af vederbörande apoteksinnehafvare och icke hafva någon befattning
med undervisningen vid institutet, under det att laboratorn skulle
vara examinerad veterinär samt företräda både fysiologien och kemien.

Kommittén har icke hyst någon tvekan därom, att de båda undervisningsämnena
fysiologi och kemi så nära beröra och delvis ingå i hvarandra,
att den nya professuren i fysiologi lämpligen bör i sig upptaga
äfven ämnet kemi.

Förslaget, att laboratorn skulle vara apotekare och företräda endast
kemien, hvilar på den ännu icke existerande förutsättningen, att institutet
skulle hafva till sitt förfogande ett eget apotek.

Visserligen har, enligt hvad kommittén inhämtat, veterinärinstitutets
nuvarande direktion, med frångående af den ståndpunkt, som enligt
de till kommittén remitterade handlingarna i ärendet förut intagits af institutets
direktion, till Kungl. Maj:t ingått med framställning om rättighet
att försälja läkemedel för alla djur, som äro föremål för behandling vid
institutets stationära kliniker, polikliniker och ambulatoriska klinik, samt
om rätt att till riket införa apoteksvaror; men då denna framställning
blifvit af apotekarsocietetens direktion afstyrkt, torde den angifna förutsättningen
om eget apotek vid institutet få anses i hög grad oviss.

Redan af denna anledning är kommittén förhindrad att biträda
lärarkollegiets förslag om laboratorstjänstens anordnande, hvilket för öfrigt
svnes vara motiveradt hufvudsakligen genom institutets behof att skaffa
sig inkomster och mindre med hänsyn till undervisningens kraf.

Ej heller direktionens i de remitterade handlingarna innefattade
förslag i nu förevarande afseende synes emellertid vara af beskaffenhet
att kunna af kommittén understödjas. Förslaget afgafs, innan ännu
veterinärinstitutet afflyttat från sina gamla byggnader. Någon för institutet
i dess helhet gemensam anordning för läkemedels anskaffande och
tillhandahållande hade där ej blifvit genomförd, och direktionen torde
hafva ansett sig sakna anledning att vid uppgörande af sitt statförslag
förutsätta, att någon af institutets lärarkrafter kunde behöfva disponeras
för apoteksgöromål.

Efter inflyttningen i det nya institutet har emellertid i därför afsedt
rum inom en till medicinska kliniken hörande byggnad anordnats ett för
de stationära klinikernas behof afsedt läkemedelsförråd, för hvilket erforderliga
råmaterial, såvidt de äro att hänföra till apoteksvaror, inköpas
från vederbörligen privilegieradt apotek. Vid detta förråd tillredas af
dess föreståndare, hvilken är examinerad apotekare, läkemedel efter ordination
af vederbörande lärare vid de stationära klinikerna, hvarjämte
klinikerna från förrådet erhålla sådana medicinalier, som anses böra för
sjukvården ständigt finnas till hands.

229

Föreståndaren för förrådet aflönas, enligt hvad som meddelats kommittén,
med 4,000 kronor om året från det af Riksdagen på extra stat
för tiden från och med september 1911 beviljade anslag, 51,000 kronor
för år räknadt. Nämnda aflöningsbelopp anses motsvara ett i berörda
extra anslag ingående belopp af 4,000 kronor för »en lärare å den anatomisk-fysiologiska
avdelningen». De åligganden, som tillhöra denna lärarbefattning,
motsvarande den begärda nya professuren i fysiologi och kemi,
uppehållas emellertid i själfva verket af t. f. lektorn i kemi in. m.,
hvilken är examinerad veterinär, under det att en examinerad apotekare
blifvit mot nyssnämnda aflöning från extra stat anställd med åliggande
att uppehålla den tjänstgöring, som enligt stadgarna åligger lektorn i
kemi in. in., däribland äfven skyldigheten att utöfva tillsynen öfver institutets
medikamentförråd.

Därest direktionens i de remitterade handlingarna innefattade förslag
nu skulle genomföras, skulle de vid institutet numera vidtagna
apoteksanordningarna icke vidare kunna upprätthållas, då nämligen någon
föreståndare för läkemedelsförrådet icke komme att finnas tillgänglig. Med
hänsyn till det ovissa resultatet af direktionens numera gjorda ansökan
om utvidgade rättigheter i fråga om inköp och tillhandahållande af medicin,
har kommittén ansett sig böra undvika att afgifva ett förslag,
hvarigenom en sådan påföljd skulle kunna framkallas; och då först efter
det slutliga afgörandet af berörda ansökan en fast grund för bedömandet
af behofvet af biträdande lärare på nu ifrågavarande område kommer att
förefinnas, har kommittén ansett sig icke under nuvarande förhållanden
kunna tillstyrka uppförande å ordinarie stat af någon biträdande lärare i
fysiologi eller kemi.

Däremot synes tills vidare böra å extra stat beviljas erforderligt anslag
för aflönande af en lärare med laborators ställning, åt hvilken skulle
anförtros dels föreståndarskapet för det nu vid institutet inrättade läkemedelsförrådet,
dels ock den undervisning i kemi, som lämpligen må kunna
åt honom öfverlämnas.

Kommittén får alltså med afseende å lärarbefattningarna i fysiologi
och kemi hemställa,

230

Ang. lärarbefattningar

patologisk
anatomi.

att ä staten för veterinär institutet må uppföras en
professor i fysiologi och kemi med aflöning lika med
professorn i anatomi och histologi; samt

att å extra stat må för veterinärinstitutet uppföras
ett belopp af 4,000 kronor såsom arfvode åt en
extra laborator i kemi, tillika föreståndare för institutets
medikamentförråd.

Vid behandlingen af frågan om professuren i anatomi och histologi
har kommittén på angifna skäl uttalat den meningen, att den nuvarande
professuren i histologi och patologisk anatomi bör för framtiden omfatta
endast sistnämnda ämne.

Med afseende å den lättnad, som härigenom skulle beredas professurens
innehafvare, synes kunna ifrågasättas, huruvida icke den nuvarande
assistentbefattningen vid patologisk-anatomiska och bakteriologiska afdelningarna
skulle kunna helt och hållet undvaras.

Det synes emellertid kommittén önskvärdt, att de studerande underhela
den tid, deras öfningar å patologisk-anatomiska institutionen pågå,
därstädes hafva tillgång till erforderlig ledning och anvisning vid sina
arbeten; och det lärer icke skäligen kunna åläggas professorn att, jämte
det han uppehåller honom åliggande föreläsningsverksamhet, ensam ansvara
för ledningen af öfningarna.

Med hänsyn vidare till den patologiska anatomiens stora vikt och
då laboratorn vid veterinärbakteriologiska anstalten icke synes höra beröfvas
det biträde vid undervisningen, som han hittills haft att påräkna
af assistenten vid den patologisk-anatomiska och bakteriologiska avdelningen,
har kommittén ansett assistentbefattningen böra bibehållas och fortfarande
vara fästad vid såväl den patologisk-anatomiska som den bakteriologiska
avdelningen.

I anledning häraf har kommittén haft att taga i öfvervägande, hvilken
aflöning- skäligen må tillkomma assistenter vid veterinärinstitutet.

0 O

1 sådant afseende bär af lärarkollegiet och direktionen föreslagits
för hvar och en af assistenterna arfvode å 2,500 kronor jämte fri bostad
och värme, under det att i gällande stat arfvodena äro upptagna för hvardera

231

af assistenterna vid den stationära kliniken och polikliniken samt vid
den anatomisk-fysiologi ska afdelningen till 3,000 kronor och för assistenten
vid den patologisk-anatomiska- och bakteriologiska afdelningen till 2,500
kronor, med skyldighet för assistent, som åtnjuter bostad in natura,
att härför vidkännas afdrag å a,rf vodet med 300 kronor årligen.

Medicinalstyrelsen har ansett assistentbefattningarna kunna likställas
med amanuensbefattningar vid de medicinska klinikerna och de vetenskapliga
institutionerna vid rikets högskolor samt föreslagit, att assistentarfvodena
måtte sättas till 1,500 kronor.

Med hänsyn till den tillgång på. arbetsförtjänst, som i regel torde stå
de nyexaminerade veterinärerna öppen, har kommittén ansett, att, därest
arfvodet skulle bestämmas till lägre belopp än 2,500 kronor, utsikter
knappast skulle för ofinnas att erhålla kompetenta sökande till assistentbefattningarna
vid veterinärinstitutet; och har därför kommittén, som i
det följande kommer att- behandla frågan om bostäder för assistenter, icke
ansett sig böra påyrka någon nedsättning i det från veterinärinstitutets sida
föreslagna arfvodesbeloppet.

På grund af hvad sålunda anförts far kommittén hemställa,

att ä staten för veterinärinstitutet må uppföras
en professor i patologisk anatomi med ajlöning lika
''med, professorn i anatomi och histologi, samt

en assistent vid patologisk-anatomiska och bakteriologiska.
af delningarna med arfv ode åt 2,500 kronor.

Enligt de förslag, kommittén afgifvit i fråga- om ofvan angifna lä,rarbefattningar
i anatomi, histologi, fysiologi, kemi, patologisk anatomi och
bakteriologi, skulle aflöningar för dessa befattningar, ålderstillägg oberäknade,
komma att å veterinärinstitutets ordinarie stat, upptagas till sammanlagdt
29,000 kronor, hvilket skulle i förhållande till nu gällande stat
innefatta en ökning af 7,500 kronor.

Härtill skulle å extra stat komma arfvode för en laborator i kemi

4,000 kronor eller samma belopp, som, för år räknad t, från och med september
månad 1911 från anslag ä extra stat utgått för eu lärare å den
anatomisk-fysiologiska afdelningen.

232

Ung. lärarbelattningar

medicin.

Med afseende ä läroämnet medicin, i nu gällande stadgar be''
nämnd t patologi och terapi, innefattar direktionens förslag de ändringar i
staten, som utvisas af följande sammanställning af den nu gällande och
den föreslagna staten:

{sällande stat.

Summa

i af''

i löning.

1 professor i patologi och
terapi jämte epizootilära,
farmakodynamik,
toxikologi ochrecepturkonst,
med åliggande
tillika att vara föreståndare
för institutets
medicinska klinik . .

6,000

Anmärk ningar.

2 ålderstillägg
å 500 kr. efter
5 och 10 år. —
Om hostad åtnjutes,
afdragas
å lönen
500 kr.

Sumrna kr. j 6,000

Åt'' direktionen föreslagen stat.

professor i medicin, tilllika
föreståndare för
den medicinska kliniken
och kliniken för
smärre husdjur, . . .

Summa]
af- ]
löning. I

Anmärk ningar.

klinisk laborator med
tj änstgöringssky ldighet
vid den medicinska
kliniken och kliniken
för smärre husdjur . .
assistent vid den medicinska
kliniken . . .

7,500

1 ålderstillägg
å 600 kr. efter
5 år. — Om

hostad åtnjutes,
afdragas
å lönen 500 kr.

4,000

2,500

Fri bostad och
värme.

Summa kr. ! 14.000 !

I nu gällande stat finnes äfven upptagen en assistent vid »den stationära
kliniken och polikliniken». Då emellertid denne assistent under
en följd af år tagits i anspråk uteslutande för den kirurgiska afdelningen,
har kommittén i sammanställningarna af den gällande och den föreslagna
staten ansett sig böra hänföra honom till de för ämnet kirurgi
afsedda lärarkrafterna.

Vid den nu gjorda sammanställningen bör äfven anmärkas, att i det
extra anslag, som för tiden från och med den 1 september 1911 beviljats
veterinärinstitutet för uppehållande af dess verksamhet, ingår med 3,500
kronor för år räknadt arfvode åt en lärare vid den medicinska kliniken.

Af det föregående framgår, att veterinärinstitutets lärarkollegium
redan år 1905 i sitt yttrande rörande nybyggnad för veterinärinstitutet

233

framhållit behofvet af en särskild lärare vid kliniken för smärre husdjur,
och att de af chefen för jordbruksdepartementet tillkallade sakkunnige
för byggnadsfrågans utredning ytterligare understrukit behofvet af en sådan
förstärkning af lärarkrafterna i medicin.

Detta behof torde äfven — likasom behofvet af fysiologiens utbrytande
från professuren i anatomi och fysiologi — få anses hafva vunnit
erkännande af chefen för jordbruksdepartementet i hans förut omförmälda
yttrande till statsrådsprotokollet för den 24 mars 1911.

Kommittén har också funnit utredningen i ärendet visa, att föreståndarskapet
och undervisningsskyldigheten vid såväl den medicinska kliniken
för större husdjur som kliniken för smärre husdjur, vid hvilken
senare äfven kirurgisk behandling förekommer, icke skäligen böra åläo-gas
professorn i medicin ensam; utan bör han till sin medhjälpare erhålla en
lärare i laborators ställning.

I öfverensstämmelse med hvad kommittén yttrat rörande fördelningen
af tjänstgöringen mellan professorn i anatomi och histologi samt prosektorn,
anser kommittén lämpligt, att, i anslutning till hvad direktionen föreslagit,
såväl professorn som laboratorn i medicin upptagas i staten såsom
tjänstgöringsskyldiga vid både den medicinska kliniken för större husdjur
och kliniken för mindre husdjur. Genom en sådan anordning skulle det
lämnas öppet för direktionen att ordna laboratorns tjänstgöring på sätt för
undervisningen befinnes mest ändamålsenligt, allenast med den inskränkning,
att professorn i sin egenskap af föreståndare städse skulle bibehålla
öfverinseendet äfven vid den klinik, dit laboratorns hufvudsakliga verksamhet
komme att förläggas.

Kommittén har däremot ansett sig icke kunna tillstyrka förslaget,
att till professorns i medicin och den under honom sorterande laboratorns
biträde skulle anställas en assistent. Professorn i medicin skulle enligt
kommitténs förslag befrias från undervisningsskyldighet i bujatrik, hvilket
ämne jämte obstetriken skulle hänföras till en nyinrättad professur. Då
härtill kommer, att undervisningen i medicin, som före inflyttningen till
det nya institutet ålåg professorn ensam, enligt kommitténs förslag skulle
komma att uppdelas mellan honom och en laborator, synes anledning saknas
att inrätta ytterligare en lärarbefattning i detta ämne.

30—122716. Lönereglering skommitténs bet. XXXVI.

234

Ang. lärarbefattningar
i
kirurgi.

Kommittén får i anledning af hvad nu anförts hemställa,

att å staten för veterinärinstitutet må uppföras
en professor i medicin, tillika föreståndare för
medicinska kliniken och kliniken för smärre husdjur, med
aflöning lika med professorn i anatomi och histologi; samt
en klinisk laborator med tjänstgöringsskyldighet vid
bägge dessa kliniker samt med arfvode af 4,000 kronor;

men att framställningen om uppförande ä staten af
en assistent vid medicinska kliniken icke ma vinna bifall.

Kommitténs sålunda gjorda förslag skulle medföra en ökning, åldeis
tillägg oberäknade, af det ordinarie anslaget för lärare i medicin vid veterinärinstitutet
med 5,500 kronor eller till 11,500 kronor, hvaremot det från
och med september månad 1911 från anslag å extra stat utgående beloppet
af 3,500 kronor för en lärare vid den medicinska kliniken icke vidare
skulle blifva erforderligt.

Den verkliga ökningen i statsutgifter uti ifrågavarande hänseende
skulle sålunda blifva 2,000 kronor.

1 veterinärinstitutets nu gällande stat och i den af institutets direktion
föreslagna staten upptagas följande för tillgodoseende af läroämnet
kirurgi afsedda lärarbefattningar:

Gällande stat.

Summa

af löning.

1 professor i kirurgi, föreståndare
för den kirurgiska
kliniken ....

1 assistent vid den stationära
kliniken och
polikliniken.....

Summa kr.

6,000

3,000

9,000

Anmärk ningar.

2 ålderstillägg
å 500 kr. efter
5 och 10 år. —
Om bostad åtnjntes,
afdragas
å lönen
500 kr.

IOm hostad åtnjutes,
af dragas
å arfvodet
300 kr.

Af direktionen föreslagen stal.

Summa

af löning.

Anmärk ningar.

1 professor i kirurgi, tilllika
föreståndare för
den kirurgiska kliniken
för större husdjur

1 klinisk laborator med
tjänstgöringsskyldighet
vid den kirurgiska

kliniken.......

1 assistent vid den kirurgiska
kliniken . . . .

7,500

4,000

2,500

Summa kr. [ 14,000

1 ålderstillägg
å 600 kr. efter
5 år. — Om

bostad åtnjutes,
afdragas å
lönen 500 kr.

Fri bostad och
värme.

235

Såsom vid de förut intagna statutdragen rörande lärarbefattningarna
i medicin blifvit anmärkt, har assistenten vid »den stationära kliniken
och polikliniken» under en följd af år tagits i anspråk uteslutande
för den kirurgiska afdelningen; och har han af denna anledning upptagits
bland lärarna i kirurgi.

Direktionen har nu yrkat, att, jämte det denna assistentbefattning
bibehölles vid den kirurgiska kliniken, en ny laboratorstjänst skulle inrättas
med tjänstgöringsskyldighet vid samma klinik.

Hvad angår till en början den föreslagna nya laboratorstjänsten,
torde med hänsyn till den omfattning rörelsen vid kirurgiska kliniken
vunnit och den ansträngande beskaffenheten af tjänstgöringen därstädes
klinikens föreståndare numera vara i behof af en väl skolad lärarkraft,
som kan med honom dela arbetet och ansvaret för såväl undervisningen

som sjukvården vid kliniken.

Däremot har kommittén icke funnit sig öfvertygad därom, att ytterligare
en lärarkraft skulle vara behöflig för den kirurgiska kliniken.
Då kirurgisk behandling af smärre husdjur icke äger rum vid den nu
ifrågavarande, endast för större husdjur afsedda, s. k. kirurgiska kliniken
utan vid den för smärre husdjur afsedda kliniken, hvilken sålunda
i själfva verket är en blandad medicinsk och kirurgisk klinik, synes för
den kirurgiska kliniken icke erfordras större lärarpersonal än för den
medicinska kliniken för större husdjur och kliniken för smärre husdjur
tillsammantagna.

Kommittén hemställer alltså,

att ä staten för veterinärinstitutet må uppföras
en professor i kirurgi, tillika föreståndare för
kirurgiska kliniken, med, aflöning lika med professorn i
anatomi och histologi; samt

en klinisk laborator vid nyssnämnda klinik med
arfvode af 4,000 kronor;

men att framställningen om uppförande å staten
af en assistent vid kirurgiska kliniken icke må vinna
bifall.

236

Ang. lärarbefattningnr
i
husdjurslära,
bujatrik och
obstetrik.

De förslag, kommittén under denna punkt afgifvit, af se en ökning,
ålderstillägg oberäknade, af ordinarie anslag för lärare i kirurgi med 2,500
kronor eller sålunda till 11,500 kronor.

Följande tabell utvisar de förändringar i veterinärinstitutets stat, som
af institutets direktion påyrkats med afseende å lärarbefattningar i husdjur
slära, bujatrik och obstetrik: _ ___________

Gällande stat.

1 professor i husdjursskötsel
jämte husdjursafvel,
raslära, stnterikunskap,
ytteriära och veterinärrättsvetenskap
....

1 lektor i obstetrik och
med den undervisningsskyldighet
därj ämte,
som kan blifva honom
af direktionen ålagd,
samt med åliggande
tillika att, enligt närmare
af direktionen på
lärarkollegiets förslag
utfärdad instruktion,
leda institutets ambulatoriska
klinik . . .

Summa

af löning.

Summa kr.

Anmärk ningar.

6,000

2 ålderstillägg
å 500 kr. efter
5 och 10 år. —
Om bostad åtnjutes,
afdragas
å lönen
500 kr.

4,000

''4 ålderstillägg
å 500 kr. efter
5, 10, 15 och
20 år. — Om
bostad åtnjutes,
afdragas å
lönen 500 kr.

10,000 ■

Af direktionen föreslagen stat.

1 professor i husdjurslära

Summa

lönmg

Anmärk ningar.

7,500

1 professor i läran om nötkreaturens
sjukdomar
(bujatrik) och obstetrik,
tillika föreståndare
för den ambulatoriska
kliniken1 . . .

1 ålderstillägg
å 600 kr. efter
! 5 år. — Om

bostad åtnjutes,
afdragas å
lönen 500 kr.

1 assistent vid den ambulatoriska
kliniken .

Summa kr.

Öfvergångsstat.

1 lektor i obstetrik, tillika
föreståndare för den
ambulatoriska kliniken

7,500

2,500

(Fri bostad och
1 värme.

17,500

4 ålderstillägg
å 500 kr. efter
5, 10, 15 och
4,000 20 år. — Om

bostad åtnjutes,
afdragas å
limen 500 kr.

1 Lektorn å öfvergångsstat i obstetrik förordnas
att uppehålla undervisningen i läran om nötkreaturens
sjukdomar (bujatrik) mot ett tilläggsarfvode
till sin aflöning såsom lektor af 1,000
kronor att utgå af professorslönen. Professuren
tillsättes först sedan lektoratet i obstetrik genom
nuvarande loktorns afgång indragits.

237

Beträffande professuren i husdjursskötsel m. m. innefattar direktionens
förslag — utom höjning af professorsaflöningen till hvad i allmänhet föreslagits
för professorerna — ingen annan förändring än med afseende å de
ämnen, som företrädas af ifrågavarande professur. Ämnet »husdjurslära»
torde emellertid få anses i sig innefatta samtliga de ämnen, som ingå i
den nuvarande professurens benämning, med undantag för veterinärrättsvetenskap.
Med hänsyn till hvad kommittén föreslagit beträffande professorernas
undervisningsskyldighet utgör emellertid den omständigheten,
att veterinärrättsvetenskapen icke skulle upptagas i den ifrågavarande professurens
benämning, intet hinder för att undervisningen i veterinärrättsvetenskap
fortfarande ålägges professurens innehafvare.

Frågan om den blifvande tjänsteställningen för den nuvarande lektorn
i obstetrik och föreståndaren för den ambulatoriska kliniken samt
om det sätt, hvarpå behofvet af undervisning i bujatrik skulle tillgodoses,
har vid ärendets förberedande behandling varit föremål för olika meningar.

Direktionens förslag om inrättande af en professur i bujatrik och
obstetrik, hvars innehafvare tillika skulle vara föreståndare för den ambulatoriska
kliniken, grundar sig på och öfverensstämmer med syftet i eu reservation
vid lärarkollegiets förslag, afgifven af professorn i medicin Dahlström,
som under en följd af år haft och alltjämt har undervisningsskyldighet
vid institutet i nötkreaturssjukdomarnas speciella patologi och terapi och
med hvilken instämt professorn i husdjursskötsel Nyström, som förestått
den ambulatoriska kliniken, innan särskild lärarbefattning för densamma
med ingången af år 1905 kom till stånd.

Beträffande nuvarande lektorn i obstetrik antyddes af nämnda reservanter,
att han — i likhet med hvad i vissa af reservanterna åberopade
fall ägt rum eller föreslagits — möjligen skulle kunna i och med den
utvidgade undervisningsskyldighetens inträdande utan vidare uppflyttas till
professor. Därest detta icke skulle anses lämpligt, borde enligt reservanternas
mening lektoratet ställas på öfvergångsstat och dess innehafvare
förordnas att upprätthålla undervisningen äfven i bujatrik mot särskildt
arfvode, som af reservanterna föreslogs till 3,000 kronor, att ui-gå af

professorsaflöningen.

238

Däremot har lärarkollegiets majoritet ansett sig icke böra föreslå någon
professur i dessa ämnen utan å sitt statförslag upptagit en lektor i bujatrik
och obstetrik, tillika föreståndare för den ambulatoriska kliniken,
med aflöning lika med den nuvarande lektorn samt därjämte hemställt om
ett särskildt anslag å 2,000 kronor »för undervisningen i bujatrik», hvilket
anslag skulle uppbäras af lektorn och utgöra ersättning för utvidgningen
af hans ämnesområde.

I motiveringen till sitt förslag har emellertid lärarkollegiet framhållit,
att undervisningen i bujatrik nödvändigtvis borde förläggas till den lärare,
som förestode den ambulatoriska kliniken och därför ensam bland institutets
lärare vore i tillfälle att praktiskt behandla och för lärjungarna
demonstrera sjukdomar hos nötkreatur; att en tillfredsställande utbildning
i fråga om nötkreaturssjukdomarnas behandling vore för den praktiserande
veterinären af största vikt; samt att kollegiet med afseende härå och å
ämnets omfattning skulle varit fullt berättigadt att föreslå inrättande af
eu professur i bujatrik, obstetrik och ambulatorisk klinik.

Från en sådan lösning säger sig emellertid kollegiet hafva på grund
af formella skäl måst bortse, då nämligen den nuvarande lektorn helt naturligt
ej på de alltid osäkra utsikterna att komma i fråga vid besättandet
af en eventuellt ledig förklarad professur i bujatrik m. in. kunde afsäga
si"'' sitt lektorat och lärarkollegiet ej heller ansett lämpligt föreslå
honom till professor utan att han, på sätt i kollegiets förslag till stadgar
vore föreskrifvet, meriterat sig därför.

Ehuru i det af lärarkollegiet uppgjorda statförslaget icke upptagits
någon professur i obstetrik och bujatrik, har sålunda äfven lärarkollegiets
majoritet i princip vitsordat och kraftigt motiverat behöfligheten för institutet
af en professur i dessa ämnen, hvilken kollegiet emellertid synes
hafva ansett icke böra inrättas, så länge den nuvarande lektorn i obstetrik
kvarstår vid sin tjänst.

Meningsskiljaktigheterna inskränka sig sålunda dels till frågan, huruvida
med beslut om professurens inrättande bör få anstå, till dess den
nuvarande lektorn afgått, dels ock till frågan om beloppet af den särskilda
ersättningen för undervisningen i bujatrik under den tid, nuvarande
lektorn må komma att kvarstå vid lektoratet.

239

Det lider enligt kommitténs mening icke något tvifvel, att kännedom om
nötkreaturens sjukdomar och erfarenhet i deras behandling är för flertalet
praktiserande veterinärer af så väsentlig vikt, att undervisningen i ämnet
bör vid veterinärinstitutet tillgodoses genom upptagande å staten af en
lärarbefattning med samma aflöning och kompetensfordringar, som föreslagits
för hufvudlärarna i de öfriga viktigare läroämnena. Innehafvaren
af denna befattning bör tillika vara föreståndare för den ambulatoriska
kliniken och dessutom från det nuvarande lektoratet i obstetrik öfvertaga
detta ämne. Någon anledning att vid den nu förestående omarbetningen
och utvidgningen af veterinärinstitutets stat undantaga frågan om organiserandet
af lärarpersonalen på det ifrågavarande området och uppskjuta
dess afgörande, synes kommittén icke föreligga.

Hvad angår frågan, hvilken ställning den nuvarande lektorn i obstetrik
bör intaga efter tillkomsten af den nya professuren, torde böra beaktas,
att det icke från något håll blifvit ifrågasatt annat, än att bemälde
lektor skulle öfvertaga och under sin återstående tjänstetid fullgöra de
skyldigheter, som med afseende å undei’visning och examination framdeles
skulle åligga innehafvarna af professuren.

Då så är fallet, synes emellertid lektorn icke heller billigtvis böra
utestängas från de rättigheter med afseende å aflöning, pension och tjänstetitel,
som skulle tillkomma innehafvare af ifrågavarande professur, utan
torde han böra utan ansökan eller prof från och med tiden för den
nya statens trädande i kraft befordras till innehafvare af samma professur.
Någon rättighet att för åtnjutande af ålderstillägg å professorslönen räkna
sig till godo tjänstgöring såsom lektor torde icke böra medgifvas honom.

Förslaget, att vid ambulatoriska kliniken skulle anställas, jämte professorn,
äfven en assistent, har kommittén ansett sig böra förorda.

Föreståndaren för ambulatoriska kliniken, hvilken, enligt hvad
kommittén inhämtat, ensam af institutets ordinarie lärare är af direktionen
förbjuden att utöfva enskild praktik, torde redan under nuvarande
förhållanden hafva en tämligen betungande tjänstgöring. Och om han,
jämte sina nuvarande åligganden vid ambulatoriska kliniken samt med
afseende å undervisningen i obstetrik, får sig ålagdt det viktiga ämnet
bujatrik samt erhåller professors föreläsningsskyldighet, skulle måhända

240

Ang, lärarbefattningar

i hofbeslagslära
m. m.

en inskränkning af den ambulatoriska klinikens verksamhet icke kunna
undvikas, därest icke ytterligare en lärarkraft inom professurens ämnesområde
blefve beviljad.

Det synes emellertid kommittén angeläget, att den ambulatoriska
kliniken, med afseende å det synnerligen värdefulla studiematerial, som
vid densamma står till buds, tillgodoses på sådant sätt, att någon minskning
i omfattningen af dess verksamhet icke behöfver befaras.

Vid fördelningen af tjänstgöringen mellan professorn och assistenten
bör enligt kommitténs mening tillses, att professorn i största möjliga utsträckning
kommer att deltaga i undervisningen vid ambulatoriska kliniken och
därvid särskildt ägna sig åt sådana fall, som tillhöra bujatrikens område,
samt åt första behandlingen af andra vid kliniken förekommande sjukdomsfall.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får kommittén hemställa,

att å veterinärinstitutets siat må uppföras dels en
professor i husdjurslära, dels ock en professor i bujatrik
och obstetrik, tillika föreståndare för ambulatoriska kliniken,
livar dera med aflöning lika med professorn i
anatomi och histologi;

att å samma stat må uppföras en assistent vid
ambulatoriska kliniken med arfvode af 2,500 kronor; samt
att förslaget om uppförande å öf''vergångsstat för
veterinärinstitutet af en lektor i obstetrik och om rätt för
denne att af aflöningen för professorn i bujatrik och
obstetrik uppbära tilläggsarfvode icke må till någon åtgärd
föranleda.

Kommitténs sålunda gjorda förslag i fråga om lärarbefattningarna i
ämnena husdjurslära, bujatrik och obstetrik samt vid den ambulatoriska
kliniken afse en ökning, ålderstillägg oberäknade, af de ordinarie anslagen
för dessa befattningar med 7,500 kronor eller till 17,500 kronor.

För lärarbefattningar i hofbeslagslära och läran om hofvens sjukdomar,
kött- och mjölkkontroll samt ridning och körning finnas i den nu gällande
och den af direktionen föreslagna staten upptagna de anslag, som i följande
förteckningar angifvas:

241

Gällande stat.	Af direktionen föreslag	en stat.
	Summa af-	Anmärk-		Summa af-	Anmärk-
	löning.	ningar.		löning.	ningar.
1 adjunkt för undervisning		''4 ålderstillägg	1 lärare i hofbeslag, till-		4 ålderstillägg
i hofvens sjukdomar		å 500 kr. efter	lika föreståndare för		ä 500 kr. efter
samt hofbeslagsläran		5, 10, 15 och	hofbeslagssmcdjan och	4,000	5, 10, 15 och
och dess ntöfning . .	3,000	20 år. —- Om	hofslagarskolan1 . . .	20 år. — Om
	j bostad åtnju-			j bostad åtnju-
		! tes, afdragas å			tes, afdragas å
		j lönen 500 kr.			[ lönen 600 kr.
			1 assistent i hofbeslags-smedjan.......	2,500	/Fri bostad och j \ värme.
1 lärare i kött- och mjölk-			1 lärare i kött- och mjölk-	1,500
, kontroll.......	1,500		kontroll.......
För undervisning i ridning			Undervisning i ridkonst	1.200
och körning.....	1.200		och körning.....
Summa kr.	5,700		Samma kr.	S),200	i

1 Läraren i hofbeslag åtnjuter eu aflöning af |
2,000 kronor i lön och 1,000 kronor i tjänstgöringspenningar
eller tillhopa 3,000 kronor, så länge de I
militära hofslagarkurserna äro förlagda till hög- j
skolan. i

Sedan förestående förslag af direktionen afgafs, har emellertid, såsom
framgår af den i det föregående lämnade redogörelsen för de till kommittén
inkomna handlingarna, direktionen i underdånigt utlåtande den 19
december 1912 — med erinran att, sedan de dittillsvarande militära hofslagarkurserna
förflyttats från institutet, lärarens i hofbeslag in. in. begynnelseaflöning
enligt direktionens statförslag skulle utgöra 4,000 kronor
— vidare anfört, att det syntes kunna ifrågasättas, huruvida icke äfven
den sålunda förhöjda aflöningen komme att för den nuvarande adjunkten
Palman blifva alltför ringa, samt att med hänsyn till vissa af direktionen
anförda förhållanden det vore värdt att tagas i allvarligt öfvervägande,
om ej vid en ny lönereglering aflöningen för ifrågavarande befattning borde
bestämmas till 5,000 kronor med fyra ålderstillägg, hvart och ett å 500 kronor.

Öfver förslaget om extra lönetillägg för Pålman personligen afgifver
kommittén särskildt utlåtande.

Hvad angår den aflöning, som i blifvande stat för institutet bör
upptagas för ifrågavarande lärarbefattning, synas starka skäl tala för eu
höjning i det nuvarande aflöningsbeloppet.

31—122716. Löneregleringslcommitténs bet. XXXVI.

242

Till en början har nämligen upplysning vunnits därom, att den
inkomst, som till och med år 1911 under en lång följd af år varit förenad
med ledningen af de till veterinärinstitutet förlagda kurserna för
utbildande af hofslagare för arméns behof och som på senare tiden
plägat för år räknadt öfverstiga 3,000 kronor, för hvartdera af åren 1912
och" 1913 reducerats till ett förhållandevis obetydligt belopp och för framtiden
möjligen kommer att alldeles upphöra. Vid den lönereglering, som
år 1907 genomfördes, torde ock hänsyn hafva tagits till den extra inkomst,
som sålunda var förenad med den dåvarande instruktionssmedsbefattningen.

Äfven om dylika eller andra likartade kurser skulle komma att framdeles
anordnas vid veterinärinstitutet, anser emellertid kommittén, att lärarens
i hofbeslag aflöning icke bör af dem påverkas. Enligt kommitténs
förslag bör det fortfarande ingå i veterinärinstitutets uppgift att utbilda
hofslagare, och läraren i hofbeslag, hvilken hittills icke ansetts pliktig att
utan särskild godtgörelse lämna undervisning åt militära hofslagarlårlingar,
bör också hafva skyldighet att undervisa ej allenast civila hofslagarlärlingar
utan äfven sådana, som må komma att från arméns truppförband
i kommandoväg beordras till veterinärinstitutets hofslagarskola. Därest
sålunda någon afgift skulle komma att i sammanhang med dylika kommenderingar
tillföras veterinärinstitutet, synes densamma icke böia till
någon del få uppbäras af läraren i hofbeslag utan i sin helhet redovisas
bland institutets inkomster.

Kommittén anser icke heller den i nu gällande stadgar för veterinärinstitutet
förekommande och äfven i direktionens stadgeförslag upptagna
bestämmelsen, enligt hvilken föreståndaren för hofbeslagssmedjan berättigas
att i provision uppbära tio procent af smedjans nettoinkomster, böra bibehållas.
Nämnde föreståndare torde ej mindre än föreståndarna för klinikerna
vid institutet kunna förväntas äfven utan särskild provision ägna
sitt intresse åt att till gagn för den honom åliggande undervisningen handhafva
verksamheten vid sin institution på sådant sätt, att densamma
vinner allmänhetens förtroende och rörelsen därstädes hålles vederbörligen
uppe.

Enligt hvad kommittén inhämtat, hafva den nuvarande adjunktens
inkomster af provision å rörelsen vid smedjan under senare år uppgått

243

till omkring 200 a 300 kronor om året eller något däröfver och ett år
stigit till närmare 700 kronor.

Upphörandet af den ifrågavarande lärarens rätt till uppbördsprovision
bör enligt kommitténs mening icke för honom medföra befrielse från hans nuvarande
skyldigheter i afseende å räkenskapsföringen vid hofbeslagssmedjan.

Med afseende å hvad kommittén nu yttrat och då aflöningen för en
lärarbefattning, med hvilken är förenad föreståndarskap för en så pass
stor institution som hofbeslagssmedjan vid det nya veterinärinstitutet och
hvars innehafvare är hufvudlärare därstädes icke blott i hofbeslag utan
äfven i läran om hofvens sjukdomar, icke synes böra sättas alltför lågt,
har kommittén ansett sig böra hemställa, att aflöningen för ifrågavarande
befattning må sättas till samma belopp som för de å karolinska institutets
stat uppförda laboratorerna i fysiologi och i bakteriologi, eller till 5,600
kronor, däraf 3,600 lön och 2,000 tjänstgöringspenningar, jämte två ålderstillägg,
hvartdera å 500 kronor, efter resp. 5 och 10 år. Samma aflöning
finnes äfven å stat uppförd för en prosektor och två laboratorer inom
medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala.

Därest denna aflöning, hvilken hvad angår begynnelseaflöningen med
600 kronor öfverstiger det högsta belopp, som af direktionen i sådant
hänseende blivit ifrågasatt, skulle blifva fastställd för ifrågavarande lärarbefattning,
synes det icke böra medgifvas den nuvarande adjunkten att
vid öfvergång till den nya staten räkna föregående tjänstgöring sig till
godo för erhållande af ålderstillägg.

Det begärda anslaget till aflöning åt en assistent i hofbeslagssmedjan
har kommittén icke ansett sig kunna tillstyrka. Sedan den tid, då lärarkollegiets
och direktionens förslag i detta afseende framställdes, har, enligt
hvad upplyst blifvit, frekvensen vid smedjan i följd af det inom hufvudstaden
alltjämt fortgående ersättandet af hästar med automobiler i hög
grad minskats. Då härtill kommer, att kurserna för utbildande af hofslagarbeställningsmän
vid armén numera förflyttats från veterinärinstitutet,
och att ej heller de kurser, som afse utbildning af instruktörer vid arméns
hofslagarskolor, kunna med någon större grad af sannolikhet väntas komma
att framdeles äga rum vid institutet, synes någon ökning af lärarpersonalen
vid hofslagarskolan icke vara tillrådlig.

244

Det biträde vid ledningen af de praktiska arbetena vid institutionen
och vid den ekonomiska förvaltningen därstädes, hvaraf vederbörande lärare
kan anses vara i beliof, synes blifva honom på nöjaktigt sätt tillförsäkradt,
därest i enlighet med kommitténs förslag en verkmästarbefattning
vid hofbeslagssmedjan kommer att uppföras å veterinärinstitutets stat.

Beträffande anslagen för en lärare i kött- och mjölkkontroll samt
för undervisning i ridkonst och körning har icke af direktionen föreslagits
någon ändring, och kommittén har därvid icke något att erinra.

Under åberopande af hvad sålunda anförts hemställer kommittén,

att ä veterinärinstitutets stat vid uppföras
en lärare i hofbeslag och läran om kofvens sjukdomar,
tillika föreståndare för hofbeslagssmedjan och
hofslagarskolan, med aflöning af 5,600 kronor, där af
3,600 i lön och 2,000 i tjänst^ öring spenningar, liv artill
kunna komina tvä ålderstillägg till lönen, livartdera ä
500 kronor, att utgå det första efter fem är och det
andra efter ytterligare fem är;

en lärare i lätt- och mjölkkontroll med arfvode
af 1,500 kronor; samt

ett anslag å 1,200 kronor för undervisning i
ridkonst och körning;

nät framställningen om uppförande ä staten af en
assistent i hofbeslagssmedjan icke må vinna bifall; samt
att förslaget om upptagande i stadgarna af bestämmelse
om rätt för hof beslag ssmedjans föreståndare
att åtnjuta provision ä inkomsterna af rörelsen vid smedjan
icke heller må bifallas.

Hvad kommittén under denna punkt i betänkandet föreslagit skulle,
ålderstillägg oberäknade, föranleda en ökning med 2,600 kronor i ordinarie
anslag för lärarbefattningar i hofbeslagslära och läran om hofvens
sjukdomar, kött- och mjölkkontroll samt ridning och körning, hvilka anslag
sålunda skulle komma att uppgå till sammanlagd! 8,300 kronor.

245

Med afseende å den å ordinarie stat uppförda betjäningsper son alen Betjäning.
åsyftar direktionens förslag till stat en väsentlig tillökning såväl i hvad
angår antalet af denna personal som i fråga om dess aflöning. Detta
framgår af följande sammanställning af anslagen till sådan personal äfvensom
till extra betjäning dels i nu gällande och dels i den af direktionen

föreslagna staten.

Gällande stat.	Af direktionen föreslagen stat.
	Summa			Summa
	af-	Anmärkningar.		af-	Anmärkningar.
	löning.		löning.
1 vaktmästare och konser-			1 vaktmästare ock konser-		2 ålderstillägg å
vator . . .	1,700		vator . . .	1,800	100 kr. efter [ 5 och 10 år.
1 > på kemiska af-			1 »på den kemiska	1,500
delningen. .	1,500		afdelningen .
			1 > pä den pato-		1 ålderstillägg å
			logisk-anato-
			miska afdel-		100 kr. efter
			ningen . . .	1,500	5 år.
			1 » pä den ekono-
			miska afdel-ningen . . .	1,500
1 fodermarsk......	1,500		1 fodermarsk på den kirur-
		giska afdel-
			ningen . . . 1 » på den medi-	1,500	2 ålderstillägg å 100 kr. efter
			cinska afdel-ningen, till-lika lmnd-		5 och 10 år.
			skötare. . .	1,500
			1 sjukvårdare på den ki-		fl ålderstillägg å
			rurgiska afdelningen. .	1,500	< 100 kr. efter \| 5 år.
			1 förman i försöksladu-		(2 ålderstillägg å
			gården ........	1.500	< 100 kr. efter
		fl ålderstillägg å		\| 5 och 10 är.
I 1 port- ock telefonvakt . 1	1,200	< 100 kr. efter	1 port- och telefonvakt .	1,500	11 ålderstillägg å
\| 5 är.	> 100 kr. efter
			1 maskinist......	1,500	1 5 år.
			1 verkmästare i hofbeslags-		[2 ålderstillägg å
			smedjan.......	1,800	< 100 kr. efter [ 5 och 10 år.
Betjäning i öfrigt ....	5,000		Drängar och extra be-	5,000
		tjäning........
Summa kr.	10,000		Summa kr.	22,100
j Anm. Därest vaktmästare, fodermarsk eller port-	Anm. Vaktmästare, fodermarskar, sjukvårdare, för-
och telefonvakt åtnjnter fri "bostad jämte bränsle, skola å lönen af dragas 250 kronor	man i försöksladugården, port- och telefon-vakt, maskinist och verkmästare åtnjuta,
årligen.			förutom den kontanta aflöningen, jämväl fri
		hostad och värme.

246

Förut är omnämndt, hurusom Riksdagen hvartdera af åren 1911
och 1912 för uppehållande af veterinärinstitutets verksamhet efter inflyttandet
i de nya byggnaderna beviljat anslag på extra stat, hvaruti inberäknats
med 9,000 kronor för år räknadt anslag för aflönande af en vaktmästare
på den patologisk-anatomiska afdelningen, en vaktmästare på den
ekonomiska afdelningen, en fodermarsk på den medicinska afdelningen,
en sjukvårdare på den kirurgiska afdelningen, en ladugårdsförman, en
maskinist samt en verkmästare i hofbeslagssmedjan.

Samtliga de till betjäningspersonalen hörande nya befattningar, för
hvilka direktionen äskat anslag å ordinarie stat, äro sålunda på grund af
Riksdagens omförmälda beslut till finnandes alltifrån september månad
1911. Det omförmälda, i extra anslaget ingående beloppet af 9,000 kronor
har fördelats med 1,500 kronor till verkmästaren i hofbeslagssmedjan och
1,250 kronor till en hvar af sex extra betjänte, hvilka alla — likasom
äfven verkmästaren — tillika åtnjuta fri bostad och värme.

Kommittén har efter inhämtade upplysningar angående ifrågavarande
betjäntes åligganden funnit sig böra tillstyrka, att samtliga de föreslagna
nya befattningarna må upptagas å ordinarie stat.

Innan kommittén emellertid går att yttra sig angående aflöningarna
till betjäningspersonalen, bör här anmärkas, att, enligt Kvad till kommitténs
kännedom kommit, städningen å de särskilda institutionerna icke,
såsom tillämnadt varit, utan särskild ersättning besörj es af vederbörande
vaktmästare.

Institutets rektor, professor Vennerholm, har, på förfrågan, härom
upplyst, att det icke låtit sig göra att ålägga vaktmästarna att ansvara
för städningen på sina institutioner utan särskild ersättning härför. Ett
försök att ordna saken på detta sätt hade nämligen ledt till uppsägningar
af de bästa bland vaktmästarpersonalen.

Professor Vennerholm har i detta sammanhang erinrat, att exempelvis
den patologisk-anatomiska institutionen omfattade 36 rum, hvartill
komme korridorer och trappor, samt att den anatomiska och den fysiologisk-kemiska
institutionen hvar för sig vore väl så stora, hvarför också
städning och renhållning af lokalerna för hvar och en af dessa institu -

247

tioner toge en person i anspråk snart sagdt hela dagar och det för vaktmästarna
själfva vore omöjligt att vid sidan af sina vaktmästarbefattningar
också kunna sköta städningen. De af vaktmästarna, som icke vore
gifta, skulle följaktligen nödgas engagera särskilda personer för städningsoch
renhållningsgöromålen, hvilken omkostnad deras aflöningar icke kunde
bära. Detsamma skulle förhållandet också blifva i de fall, då vaktmästarnas
hustrur af hälsoskäl, för skötandet af sina barn eller af andra
anledningar ej kunde åtaga sig den mycket kräfvande städningen och
skurningen.

Det hade därför blifvit nödvändigt att ordna städningen och rengöringen
på annat sätt, dock så, att vissa delar däraf bestriddes af vederbörande
vaktmästare eller stallpersonal. Sålunda ombesörjdes renhållningen
i stallarna naturligtvis af drängarna därstädes, i ladugården af den där
anställda förmannen, i operationssalar in. fl. lokaler inom kirurgiska avdelningen
af sjukvårdaren vid samma afdelning, i motsvarande lokaler vid
kliniken för smärre husdjur af en där anställd, från anslaget till »betjäning
i öfrigt» aflönad hundskötare, i anatomisalen af vaktmästaren vid
anatomiska institutionen, hvilken därmed hade ett par tre timmars arbete
hvarje dag, i obduktionssalen af vaktmästaren vid patologisk-anatomiska
afdelningen, i smedjan af smederna, i värmekällaren af maskinist och
eldare o. s. v.

I större utsträckning än sålunda angifvits hade personalen icke
kunnat engageras för renhållningen inomhus, utan hade särskild ersättning
måst utgå för detta ändamål.

Sålunda ombesörjdes städningen

i anatomiska och fysiologisk-kemiska institutionerna af en utom institutet
boende kvinna,

i patologisk-anatomiska institutionen af hustrun till sjukvårdaren å
kirurgiska afdelningen och delvis (nämligen i afdelningen för kött- och
mjölkkontroll) af hustrun till den från anslaget till »betjäning i öfrigt»
aflönade hundskötaren,

i medicinska kliniken af hustrun till fodermarsken å samma klinik,

i kirurgiska kliniken af hustrun till fodermarsken därstädes,

248

i kamrerarkontoret, rektors därinvid belägna mottagningsrum, aulan,
biblioteket, direktionens rum in. fl. lokaler af hustrun till vaktmästaren
vid ekonomiska afdelningen,

i hundkliniken af hustrun till nyssnämnda hundskötare,
i hofbeslagsinstitutionen af hustrun till verkmästaren och hustrun
till en af smederna.

För städning m. m. inom hvardera af dessa sju afdelningar eller
grupper af afdelningar inom veterinärinstitutet utginge 400 kronor årligen,
men det vore att märka, dels att häruti inginge också all den betydliga
tvätten på afdelningarna af blusar samt kort- och långhanddukar,
som till afsevärdt antal dagligen förbrukades såväl på kliniker som på
laboratorier, anatomisal, obduktionssal och smedja, dels ock att på grund
af beskaffenheten af verksamheten vid veterinärinstitutet städningen därstädes,
särskildt hvad vissa lokaler beträffade, ställde sig annorlunda och
besvärligare än i vanliga ämbetslokaler.

Professor Vennerholm har tillagt, att betjäningen vid veterinärinstitutet
i allmänhet hade en ganska lång dagstjänstgöring, hvilken för
fodermarskar och sjukvårdare i stallarna in. fl. varade från klockan 6 f. in.
till klockan 9 e. m. samt i ladugården från klockan 5 f. m. till klockan
9 e. m. Vaktmästarna vid afdelningarna vore i regel hela dagarna bundna
af sina befattningar och kunde ej som en del vaktmästare i ämbetsverken
skaffa sig biinkomster i staden. Maskinisten vore strängt upptagen från
tidigt på morgonen till sent på kvällen, och ibland förekomme för honom
också nattjänstgöring.

Af de elfva betjänte, som finnas specifikt upptagna i direktionens
statförslag, hafva två, nämligen den vaktmästare, som tillika är konservator,
och verkmästaren i hofbeslagssmedjan, ansetts böra i aflöning ställas
väsentligt högre än de öfriga och erhålla en begynnelseaflöning af 1,800
kronor jämte två ålderstillägg, det ena efter fem och det andra efter tio
år, hvartdera å 100 kronor.

Den förre af dessa befattningshafvare finnes förut uppförd å ordinarie
stat med aflöning af 1,700 kronor utan ålderstillägg, hvarifrån
för bostad och värme afdragas 250 kronor; den senare åtnjuter från anslag
å extra stat 1,500 kronors arfvode jämte fri bostad och värme.

249

Den nuvarande vaktmästaren och konservatorn har, såsom förut
omtalats, i särskild framställning, som emellertid afstyrkts af lärarkollegiet
och direktionen, påyrkat en aflöning (ålderstillägg inberäknade) af 2,400
kronor, förbättrad bostadsförmån, en månads årlig semester och ändrin<r
i sin tjänstetitel till »preparator» eller »konservator».

Kommittén, som funnit lämpligt, att de båda nu ifrågavarande befattningshafvarna
sinsemellan likställas i aflöning, har ansett sin böra för
dem föreslå samma kontanta aflöning, som i karolinska institutets stat
finnes upptagen för eu preparatör, eller 1,650 kronor, däraf 900 lön,
600 tjänstgöringspenningar och 150 ortstillägg, jämte två ålderstillägg till
lönen, hvartdera å 100 kronor, det ena efter fem ocli det andra efter tio
ar. Härvid har kommittén velat erinra, att samma aflöningsbelopp, med
undantag allenast för ortstillägget, finnas upptagna dels i staten för universitetet
i Uppsala för eu preparator vid anatomiska institutionen och
för en vaktmästare, tillika preparator, vid mineralogisk-geologiska institutionen,
dels ock i staten för universitetet i Lund för eu preparator vid
anatomisk-histologiska institutionen.

Hvad angår tjänstetiteln för den nuvarande vaktmästaren och konservatorn
vid veterinärinstitutet, har kommittén ansett, att, jämte det vaktmästarbenämningen
bibehålies, titeln »konservator» bör i staten utbytas
moi »preparator», hvilken tjänstebenämning tillkommer nyssnämnda befattningshafvare
vid universitetens och karolinska institutets anatomiska
institutioner.

Till fragan om bostäder vid veterinärinstitutet för nu ifrågavarande
och öfriga betjänte därstädes åfvensom till frågan om semesterförmån
återkommer kommittén i det följande.

De nio betjänte, som utom vaktmästaren och konservatorn samt
verkmästaren vid hofbeslagssmedjan föreslagits till uppförande i veterinärinstitutets
stat såsom ordinarie betattningshafvare, hafva af institutets
lärarkollegium och direktion i de uppgjorda statförslagen fördelats i två
aflöningsgrupper, för hvilka båda emellertid föreslagits samma begynnelseaflöning,
l,o00 kronor, jämte rätt till fri bostad och värme. De båda grupperna
skilja sig allenast med afseende å ålderstilläggen, hvilka för de båda fodermarskarna
och för ladugårdsförmannen skulle vara två, hvartdera å 100

32—122716. Löneregler ing skommiiiéns bet. XXXVI.

250

kronor, och kunna erhållas det ena efter fem och det andra efter tio år,
men för de tre vaktmästarna, sjukvårdaren på kirurgiska afdelningen,
port- och telefonvakten samt maskinisten vara allenast ett å 100 kronor
efter fem år.

Beträffande till en början de aflöningstyper, hvilka för nu ifrågavarande
betjilnte böra upptagas å den nya staten för veterinärinstitutet,
har kommittén ansett begynnelseaflöningarna böra fastställas dels till det
belopp, 1,500 kronor, som enligt institutets nuvarande stat utgör aflöningen
för eu vaktmästare vid kemiska afdelningen och för en
dels till l,2u0 kronor, som enligt sistnämnda stat utgör begynnelseaflöning
för en port- och telefonvakt.

Härtill böra emellertid enligt kommitténs mening komma ålderstillägg
å 100 kronor till samma antal, som numera pläga beviljas för
vaktmästare vid ämbetsverk i Stockholm, eller ett för dem, som hafva eu
begynnelseaflöning af 1,500 kronor, och två för dem, hvilkas begynnelseaflöning
utgör 1,200 kronor.

I den högre af dessa afiöningsgrupper synas böra placeras
vaktmästaren på den ekonomiska afdelningen, hvilken har sig anförtrodd
en ej obetydlig uppbörd af utgifter för behandling af djur å klinikerna
och vid smedjan,

fodermarsken vid kirurgiska afdelningen, som har ansvaret för
klinikens foderförråd och har under sitt förmanskap ett par från anslaget
till »betjäning i öfrigt» aflöriade drängar,

fodermarsken vid medicinska afdelningen, som jämte ansvaret för
foderförrådet och förrådet af förbandsmaterial, vadd in. m. å denna klinik
bär sig anförtrodd uppbörd och redovisning för vissa förbrukade förbandsartiklar
m. m.,

sjukvårdaren vid kirurgiska afdelningen, som därstädes handhafver
enahanda uppbörd och redovisning samt verkställer rengöring och mindre
reparationer å till kastningsapparater in. m. hörande remtyg o. d.,

ladugårdsförmannen, som ansvarar för skötseln af kreatursbesättningen,
verkställer mjölkningen och sköter försäljningen af mjölken, samt
maskinisten, hvilken ansvarar för skötseln af såväl värmeapparaterna
som de i maskinhuset, tvättstugan och reningsverket inrymda maskinerna,

251

förestår den i maskinhuset inrymda reparationsverkstaden, verkställer lagningar
å maskiner och ledningar in. in. samt har till sitt biträde eldare,
hvilka aflönas från anslaget till bränsle.

I den lägre aflöningsgruppen med 1,200 kronors begynnelseaflöning
och två ålderstillägg, hvartdera å 100 kronor, efter resp. fem och tio år,
böra åter enligt kommitténs mening komma

vaktmästarna vid kemiska och patologisk-anatomiska afdelningarna,
hvilka synas böra i sin aflöning likställas med motsvarande befattningshafvare
vid karolinska institutet, samt

port- och telefonvakten, hvilkens göromål icke äro af beskaffenhet
att förutsätta någon särskild utbildning utöfver hvad i allmänhet fordras
för vaktmästarbefattningar.

Beträffande port- och telefonvakten har af lärarkollegiet meddelats,
att, då han icke kunnat ensam uppehålla port- och telefonvaktsgöromålen,
Särskild ersättning måst honom beviljas för biträde vid telefonvakthållningen.

Kommittén, som anser samtliga erforderliga kostnader för i frågavarande
göromål böra uppföras å aflöningsstat, har funnit sig böra hemställa
om beviljande af ett särskildt anslag å 200 kronor till biträde vid
port- och telefonvaktsgöromålen.

Då kommitténs förslag innebär någon nedsättning i aflöningen för
vaktmästaren vid kemiska afdelningen, bör bär anmärkas, att nuvarande
ordinarie innehafvaren af ifrågavarande vaktmästarbefattning alltifrån
institutets inflyttning i sina nya byggnader tjänstgjort såsom vaktmästare
vid ekonomiska afdelningen och att han — under förutsättning, att vaktmästarbefattningen
vid sistnämnda afdelning varder upptagen å ordinarie
stat med den af kommittén föreslagna aflöningen och att han blifver innehafvare
af denna befattning — följaktligen icke kommer att beröras af
nämnda aflöningsminskning.

Alven för den vaktmästare, som tillika är konservator, skulle enligt
kommitténs förslag begyn n el sea flöniri gen minskas; men då den nuvarande
vaktmästaren och konservatorn innehaft sin tjänst under så lång tid, att
han kan från den nya statens trädande i kraft erhålla båda de för hans
tjänst af kommittén föreslagna ålderstilläggen, skulle för honom personligen
den nya lönestaten medföra förbättring i aflöningen.

252

Angående dispositionen af anslaget å 5,000 kronor till »betjäning i
öfrigt» har kommittén från veterinärinstitutet inhämtat, att från nämnda
anslag utgå aflöningar till eu nattvakt, till en hundskötare samt till två
drängar vid kirurgiska afdelningens stallar med 1,000 kronor till dem
hvar, till en gårdsdräng, hvilken under fem månader åt året sköter
planteringarna och den yttre renhållningen vid institutet, med 500 kronoi
samt till en af smederna för biträde vid renhållningen af anatomisalen
och obduktionssalen med likaledes 500 kronor.

Då ersättning till eldare icke bör, såsom för närvarande ar fallet,
utgå från det till oinkostnadsstat, hörande anslaget till bränsle, har kommittén
ansett sig böra hemställa om ökning af det nu ifrågavarande anslaget
till betjäning med ett belopp, som enligt inhämtade upplysningar
synes kunna bestämmas till 1,800 kronor. Anslaget skulle alltså med
förändrad benämning »drängar och extra betjäning» uppföras a veterinärinstitutets
nya stat med förhöjdt belopp af 6,800 kronor.

På grund af hvad nu blifvit i ämnet anfördt hemställer kommittén,

att ä veterinärinstitutets stat må uppföras:
dels en vaktmästare och preparator samt en verkmästare
vid hofbeslagssmedjan, hvårdera med aflöning af
1,650 kronor, där af 500 lön, 600 tjänstgöringspenningar
och 150 ortstillägg, liv artill må kunna komma två äldersti!lägg
till lönen, hvartdera ä 100 kronor, efter resp. fem
och tio år;

dels eu vaktmästare vid, ekonomiska af delningen,
eu fodermarsk vid kirurgiska af delningen, en fodermarsk
vid medicinska ef delningen, tillika hundskötare, en sjukvårdare
vid kirurgiska avdelningen, en ladugårdsförman
och en maskinist, en livar med aflöning af 1,500 kronor,
där af 900 lön, 450 tjänstgöringspenningar och 150 ortstillägg,
hvartill må kunna komma ett älderstillägg till
lönen ä 100 kronor efter fem är;

dels en vaktmästare vid kemiska af delning en, en
vaktmästare vid patologisk-anatomiska af delningen samt

253

en pori- och telefoni''akt, en livar med aflöning af 1,200
kronor, där af 100 lön, 350 tjänstgöring spenning ar och
150 artstillägg, hvartill vid kunna komma två ålderstillägg
till lönen, hvartdera å 100 kronor, efter resp. fem
och tio är;

dels ett anslag ä 200 kronor till biträde vid porto
ch telefonvaTctsgöromälen;

dels ock ett anslag ä 6,800 kronor till drängar
och extra betjäning.

De förslag, kommittén afgifvit med afseende å veterinärinstitutets
betjäningspersonal, afse en ökning, ålder stillä,gg oberäknade, af de ordinarie
anslagen för denna personal med 12,000 kronor eller till 22,900 kronor.

Då kommittén nu går att i ett sammanhang yttra sig angående de
i statförslagen upptagna bestämmelser för lärare och betjänte i fråga
om dels rätt till bostad dels ock skyldighet att för åtnjuten bostadsförmån
vidkännas afdrag å aflöningen, har kommittén till en början ansett
sig böra redogöra för den tillgång till bostadslägenheter, som vid det
nya veterinärinstitutet förefinnes.

I sådant afseende har kommittén från institutet erhållit upplysning,
att såsom bostäder åt tjänstemän och betjänte finnas tillgängliga följande
lägenheter:

en lägenhet om 6 rum, jungfrukammare, kök, sorveringsrum och
badrum, till hvilken lägenhet, för närvarande disponerad af institutets
rektor, äfven höra ett par hallar och ett gästrum;

en lägenhet om 5 rum. jungfrukammare, kök, serveringsrum och
badrum, nu bebodd af lektorn i obstetrik in. in.;

en lägenhet om 4 rum, jungfrukammare, kök, serveringsrum och
badrum, nu bebodd af adjunkten i hofbeslagslära m. in.;

eu lägenhet om 3 rum, jungfrukammare, kök, serveringsrum och
badrum, nu bebodd af assistenten vid stationära kliniken och polikliniken;

elfva lägenheter om 2 rum och kök, alla bebodda af personer, tillhörande
betjäningspersonalen vid institutet;

Bostäder för
lärare och
betjänte,

254

fyra lägenheter om 1 ram och kök, hvilka likaledes lära vara bebodda
af betjäningspersonal;

fem dubletter, af hvilka två bebos af assistenterna vid den anatomiskfysiologiska
afdelningen samt vid den patologisk-anatomiska och bakteriologiska
afdelningen, en af en såsom amanuens vid den kirurgiska kliniken
tjänstgörande elev och två af jourhafvande elever vid medicinska och kirurgiska
klinikerna;

femton enkelrum, däraf två, belägna inom samma tambur, bebos af
den med extra anslag aflönade läraren vid medicinska kliniken, två af
drängarna vid kirurgiska kliniken samt elfva af elever, hvilka tjänstgöra
såsom amanuenser eller jourhafvande.

Därest det af direktionen uppgjorda statförslaget skulle godkännas
samt omförmälda bostadslägenheter komrne att innehafvas af befattningshafvare,
motsvarande dem, som för närvarande innehafva lägenheterna,
skulle alltså institutets rektor äfvensorn de lärare, som i den nya staten
komme att ersätta den nuvarande lektorn i obstetrik m. m. och den nuvarande
adjunkten, hvar för sig få sina i staten angifna kontanta aflöningsförmåner
minskade med samma belopp 500 kronor, ehuru deras bostäder
uppenbarligen äga sinsemellan väsentligt olika hyresvärden. Och då afdragsbeloppet
i dessa samtliga tre fall uppenbarligen understiger bostadslägenheternas
verkliga hyresvärden, skulle innehafvandet af bostadslägenhet
för en hvar af ifrågavarande tre befattningshafvare innebära eu påtaglig
ekonomisk förmån, hvilken, hvad särskild! angår rektor, skulle — oafsedt
det arfvode å 1,000 kronor, som han skulle äga uppbära såsom godtgörelse
för rektorsgöromålen — ställa honom i aflöningsafseende väsentligen framför
öfriga professorer.

Uppenbart är ock, att, därest den lärare, som å den nya staten
kommer att ersätta den nu för kirurgiska kliniken disponerade assistenten,
skulle få disponera den familjebostad, som nu innehafves af nämnda
assistent, samt — i enlighet med direktionens statförslag — af drag härför
icke skulle göras å denne lärares aflöning, likställigheten i aflöningshänseende
mellan honom och öfriga befattningshafvare i samma tjänstegrad
skulle komma att i afsevärd mån rubbas.

255

Då statsverket åtagit sig de ej obetydliga kostnaderna för anordnande
af bostäder för vissa lärare, likasom för fast anställda betjänte vid
veterinärinstitutet, har detta emellertid uppenbarligen icke skett i syfte
att bereda bostädernas innehafvare ökade ekonomiska fördelar utan därför,
att det ansetts vara för institutets verksamhet gagneligt, att åtminstone
en del af dess befattningskafvare hade sina bostäder inom institutets
område.

Enär familjebostäder finnas att tillgå endast för fyra lärare vid institutet,
har det därför synts kommittén böra klargöras, för hvilka af lärartjänsterna
vid institutet det må kunna anses vara af särskild vikt, att deras
innehafvare äro boende vid institutet; och böra enligt kommitténs mening
innehafvarna af dessa lärartjänster hafva ej endast rättighet utan äfven
skyldighet att begagna sig af någon af institutets bostadslägenheter.

Att detta i första rummet bör vara fallet med den af professorerna,
som är rektor vid institutet, ligger i öppen dag.

Jämte institutets rektor eller sföreståndare» har sedan lång tid tillbaka
äfven läraren i hofbeslag varit skyldig att bo vid institutet, och
kommittén anser detta äfven framdeles böra vara fallet, helst som smedjan
måste hållas öppen hela dagen, därest icke klientelet vid densamma skall
minskas utöfver hvad på grund af andra omständigheter är fallet.

Äfven beträffande föreståndaren för ambulatoriska kliniken, som för
närvarande förfogar öfver eu af bostadslägenheterna, torde hans lärarverksamhet
hafva afsevärd fördel af att han har bostad vid institutet,
särskildt af den anledningen, att han där lättare än eljest vore fallet kan
vid tillfällen, då resor skola företagas, komma i förbindelse med de elever,
som skola medfölja på resorna.

Den fjärde af de för lärare vid veterinärinstitutet afsedda familjebostäderna
innehafves för närvarande af assistenten vid den stationära
kliniken och polikliniken, hvilkens befattning i direktionens statförslag
närmast motsvaras af laboratorstjänsten vid kirurgiska kliniken.

Efter inhämtande af upplysningar till ledning för sitt omdöme i
nu förevarande hänseende har kommittén kommit till den uppfattningen, att
en af de ifrågavarande bostadslägenheterna bör disponeras antingen af
eu af professorerna i medicin eller i kirurgi eller af en af laboratorerna

i dessa ämnen, samt att direktionen bör äga bestämma, hvilken af dessa
befattningshafvare skall hafva sin bostad vid institutet.

Den af bostadslägenheterna, som nu innehafves af institutets rektor,
bör enligt kommitténs mening alltjämt vara förbehållen åt honom, som
lämpligen bör hafva bekväm tillgång till direktionens intill ifrågavarande
bostadslägenhet belägna sammanträdesrum med där förvarade arkivalier
och som med afseende å sin tjänsteställning kan antagas vara i behof af
en rymligt tilltagen bostad.

Hvad angår de tre öfriga af ifrågavarande lägenheter, synes det
icke böra i staten fastslås, att den ene eller andre läraren skulle vara
ovillkorligen berättigad till någon viss af dessa lägenheter, utan synes det
böra öfverlåtas åt direktionen att, efter omständigheterna i hvarje fall,
fördela dessa tre bostadslägenheter emellan läraren i hofbeslag, föreståndaren
för ambulatoriska kliniken och en af professorerna eller laboratorerna
i medicin eller i kirurgi, därvid på vederbörande lärares aflöning
bör af dragas det hyresvärde, som i staten finnes angifvet för den lägenhet,
han innehar.

Beträffande de grunder, efter hvilka uppskattningen af bostadslägenheters
hyresvärden bör äga rum, har kommittén i sitt den 12 november
1912 afgifna betänkande (delen XXXV), angående reglering af löneförhållanden
m. in. beträffande personal vid centralanstalten för försöksväsendet,
på jordbruksområdet m. in., anfört, att det synts kommittén
rimligt och rättvist, att aldrag för bostad in natura i allmänhet bör bestämmas
till ett belopp, som i möjligaste mån motsvarar bostadsförmånens
verkliga värde, enär eljest befattningshafvare, som erhåller bostad
in natura, i verkligheten skulle komma i åtnjutande af högre aflöning än
annan tjänsteman i motsvarande grad, hvilken icke har dylik förmån.

I de hyresafdrag, som i nu gällande stat blifvit fastställda för lärare
vid veterinärinstitutet, har värdet af bostadslägenheternas uppvärmning
icke inbegripits. Vid det nya institutet ombesörjes emellertid uppvärmningen
i samtliga lägenheter från de värmecentraler, som afset-ts för uppvärmning
af respektive byggnader i deras helhet. Af denna anledning
har, enligt hvad som meddelats kommittén, vid inflyttningen till det nya
institutet lör hvarje bostad, som afsetts för lärare, företagits en uppskatt -

257

ning af den ungefärliga kostnaden för dess uppvärmning, enligt hvilken
uppskattning institutet sedermera af vederbörande lärare bekommit ersättning
för så stor del af det förbrukade bränslet in. in., som ansetts belöpa
på hans bostadslägenhet.

Under de förhållanden, som äro rådande vid det nya institutet, bör
uppenbarligen vid uppskattningen af bostadsförmåns värde medräknas värdet
af det för bostadens uppvärmning förbrukade bränslet och af den förmån,
bostadens innehafvare åtnjuter därigenom, att bestyren med uppeldningen
skötas genom institutets försorg; och bör hyresvärdet, i enlighet med
kommitténs nyss återgifna uttalande i betänkandet angående centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet, uppskattas så, att det
gifver ett såvidt möjligt riktigt uttryck åt den förmån, rätten till bostadslägenhet
jämte uppvärmning innebär för vederbörande tjänstinnehafvare.

Med afseende härå anser kommittén hyresvärdena å de för lärare
afsedda familjebostäderna böra bestämmas till följande belopp:

den för rektor afsedda lägenheten om åtta rum, däri inberäknade
jungfrukammare och det s. k. gästrummet, jämte kök, hallar in. in.
till 1,500 kronor,

den af lektorn i obstetrik in. in. nu bebodda lägenheten om sex
rum, jungfrukammaren inberäknad, jämte kök in. m. till 1,200 kronor,

den af adjunkten nu bebodda lägenheten om fem rum, likaledes
jungfrukammaren inberäknad, jämte kök in. in. till 900 kronor, samt

den af assistenten vid stationära kliniken och polikliniken bebodda
lägenheten om fyra rum, jungfrukammaren inberäknad, jämte kök in. in.
till 600 kronor.

I betjäningens hyresafdrag inbegripes redan enligt nu gällande stat
äfven bränsle. Vid det nya veterinärinstitutet uppvärmas äfven de för
betjäningspersonalen afsedda bostäderna medelst värmeledning, hvarjämte
den ved, som erfordras för matlagningsändamål, tillhandahålles dem på
institutets bekostnad. Kommittén, som härvid allenast funnit sig böra
erinra, att vedens sågning och huggning icke bör bekostas af institutet,
har ansett anledning icke förefinnas att afvika från det i regel tillämpade
tillvägagångssättet, enligt hvilket i Stockholm bostadsförmån jämte bränsle
för dylik befattningshafvare uppskattas till 250 kronor, som afdragas å

33—122716. Lönercglermgskommitténs bet. XXXVI.

258

aflöningen. Då anledning icke synes föreligga att tillmötesgå de af nuvarande
vaktmästaren och konservatorn framställda anspråken på förbättrad
bostad, bör enligt kommitténs mening äfven å hans aflöning afdragas
samma belopp.

Beträffande de befattningshafvare, för hvilka familjebostäder icke
finnas att tillgå vid veterinärinstitutet, torde icke böra i staten inflyta
någon bestämmelse om skyldighet att bo å institutet.

I den mån det för behörigt uppehållande af assistentbefattning eller
undantagsvis af prosektors- eller laboratorstjänst må befinnas önskvärdt, att
vederbörande befattningshafvare är boende vid institutet samt bostad, afsedd
för ogift person, där kan honom beredas, synes likväl hinder härför
icke böra möta. För åtnjuten bostadsförmån af denna beskaffenhet anser
emellertid kommittén något afdrag i aflöningen icke böra ifrågakomtna.

En sådan anordning skulle väsentligen öfverensstämma med livad
kommittén föreslagit i sitt den 11 april 1912 afgifna betänkande (delen
XXXIII) angående reglering af afiöningsförhållanden m. m. beträffande
amanuenser in. fl. befattningshafvare vid universitetens och karolinska
institutets vetenskapliga institutioner.

Sedan Riksdagen, på Kungl. Maj:ts förslag, år 1912 godkänt nya
stater med afseende å omförmälda amanuens- m. fl. befattningar, i hvilka stater
icke upptagits några bestämmelser om boställsrum för dessa befattningshafvare,
har ock Kungl. Maj:t den 10 juni 1912 anbefallt universitetskanslern
att efter vederbörandes hörande inkomma med det underdåniga
utlåtande och förslag i angifna hänseenden, hvartill anledning kunde förefinnas;
och lärer i anledning häraf, på sätt i Kungl. Maj:ts proposition i
ämnet blifvit antydt, en föreskrift af mera allmän innebörd vara att förvänta
rörande upplåtande af boställsrum åt befattningshafvare af nu ifrågavarande
slag.

Gifvetvis bör äfven, med afseende å de nämnda befattningshafvarna
vid veterinärinstitutet, likasom för nyssnämnda amanuenser m. fl., gälla,
att de under sådana förhållanden, hvarom nu är fråga, böra själfva bebo
de åt dem upplåtna lägenheterna och icke vara berättigade att upplåta
dem åt andra personer.

259

Under åberopande af livad sålunda blifvit anfördt får kommittén
hemställa,

dels att i staten för veterinärinstitutet må införas
bestämmelser af innehåll:

att den af ''professorerna, som tillika är rektor?
skall vara skyldig att bebo den för rektor vid institutet
af sedda bostadslägenheten och skall för densamma äf vensom
för dess uppvärmning vidkännas af drag d professor
slönen med 1,500 kronor årligen;

att professorn i bujatrik och obstetrik, lära,ren i
hofbeslag och läran om hofvens sjukdomar samt den af
professorerna eller laboratorerna i medicin eller i kirurgi,
beträffande hvilken sådant varder eif institutets styrelse
bestämdt, skola hvar för sig vara skyldiga att bebo den
af de för lärare vid institutet af sedda familjebostäderna,
som af styrelsen anvisas honom, och skola för densamma,
äfvensom för dess uppvärmning vidkännas af drag, professor
och lärare i hofbeslag in. in. å lönen samt laborator
ä arfvodet, eu livar med belopp, motsvarande ett
för den honom upplåtna bostaden med uppvärmning beräknadt
årligt hyresvärde eif resp. 1,200 kronor, 900
kronor eller 600 kronor;

att vaktmästare, verkmästare, fodermarsk, sjukvårdare,
ladugårds förman, maskinist samt port- och telefonvakt
skola hvar för sig efter styrelsens bestämmande vara
skyldiga att begagna bostad vid institutet; skolande,
därest dylik befattningsliafvare sålunda får sig anvisad
bostad med bränsle, ortstillägg ej utgå till honom äfvensom
å lönen af dragas 100 kronor ärligen;

dels ock, att direktionens förslag, i hvad det afser
rätt för vissa lärare att, förutom den kontanta aflöningen,
ätjnuta fri bostad och värme, icke må till någon
åtgärd föranleda.

260

Styrelse Ä veterinärinstitutets nu fällande stat samt å direktionens förslag

lar ar ko!le- ... . °

gium, rektor, till stat finnas vidare de i följande sammanställning upptagna anslag:

tjänsteman '' ° 1 1 ö e

m. m.

Gällande stat: Af direktionen föreslagen stat:

1 rektor, arfvode...........kr. 1,000

För uppehållande af hibliotekariegöromål > 500

För uppehållande af sekreterargöromål

hos direktionen...........» 500

1 kamrerare.............> 1,500

Stipendier åt elever..........» 4,000

Summa kronor 7,500

1 rektor, arfvode...........kr. 1,000

För uppehållande af den del af rektors
undervisningsskyldighet, från hvilken
han med hänsyn till rektorsgöromålen

befrias...............> 1,000

1 bibliotekarie.............■■ 700

1 sekreterare.............j 1,000

1 kamrerare..............? 2,000

Stipendier åt de studerande.......> 4,000

Summa kronor 9,700

Såsom framgår af de i redogörelsen för till kommittén inkomna
handlingar förekommande utdragen ur de nuvarande samt de af lärarkollegiet
och af direktionen föreslagna stadgarna, i hvad de afse styrelse,
lärarkollegium eller lärarråd, rektor och tjänstemän vid institutet, hafva i
vissa afseenden skilda meningar uttalats af lärarkollegiet och af direktionen.

Kommittén har i anledning häraf velat gifva tillkänna att — i likhet
med medicinalstyrelsen — kommittén på de af direktionen anförda
skäl ansluter sig till dess förslag med afseende å styrelsens sammansättning
samt formerna för tillsättning af styrelse, rektor, sekreterare och
kamrerare.

Frågan, huruvida lärarkollegiets benämning bör ändras till »lärarrådet»,
synes icke påkalla något yttrande af kommittén.

Kommittén, som icke har någon erinran mot att rektorsarfvodet
bibehålies vid sitt nuvarande belopp af 1,000 kronor, har funnit sig öfvertygad
därom, att vid det nya veterinärinstitutet rektorsgöromålen hafva
sådan omfattning, att den professor, som erhåller uppdraget aft vara
rektor, skäligen bör kunna göra anspråk på någon lindring i den honom
såsom professor åliggande undervisningsskyldighet.

261

I lärarkollegiets och direktionens stadgeförslag har ock intagits en
bestämmelse om sådan rätt för rektor, utan att likväl därvid angifvits,
från huru stor del af sin undervisningsskyldighet rektor af ifrågavarande
anledning- skulle kunna vinna befrielse.

För aflönande af rektors vikarie har i lärarkollegiets och direktionens
förslag till stat upptagits ett anslag af 1,000 kronor. Rektor vid
karolinska institutet är enligt § 30 af institutets stadgar, om han sa önskar,
frikallad från skyldigheten att bestrida eu del, högst hälften, af den
undervisningsskyldighet, som han har att såsom professor fullgöra; och är
för uppehållande af den undervisningsskyldighet, hvarifrån han sålunda
kan blifva befriad, å staten för karolinska institutet uppförd t ett anslag
af 1,500 kronor.

Kommittén har icke något att erinra mot det anslag för nu ifrågavarande
ändamål, som föreslagits till uppförande å veterinärinstitutets stat,
men anser önskvärdt, att den föreslagna bestämmelsen i stadgarna fullständigas
i nyss angifvet hänseende.

För en bibliotekarie begäres ett arfvode af 700 kronor, hvilket innebär
höjning med 200 kronor i det nuvarande anslaget »för uppehållande
af bibliotekariegöromål». Tillräckliga skäl synas kommittén icke vara
anförda vare sig för höjning af det nuvarande anslaget, hvilket under
en följd af år uppburits af en af institutets ordinarie professorer,
eller för det af lärarkollegiet ifrågasatta medgifvandet, att till biträde åt
bibliotekarien skulle få användas intill 300 kronor af det biblioteksanslag,
som upptagits under rubriken »anslag för de särskilda afdelningarna».

Det synes kommittén ändamålsenligt, att, såsom föreslaget blifvit,
protokollsföringen vid lärarkollegiets sammanträden och därtill hörande
expeditionsgöromål anförtros åt samma person, som har uppdrag att
tjänstgöra såsom sekreterare hos styrelsen. Ersättningen utgår för närvarande
med 350 kronor från anslaget till diverse utgifter åt den af lärarna,
som biträder kollegiet med ifrågavarande görornål, och med 500
kronor å institutets stat åt direktionens sekreterare. Förslaget att bestämma
anslaget för uppehållande af samtliga sekreterargöromålen till 1,000
kronor har icke gifvit kommittén anledning till någon erinran.

262

Då det möjligen kan befinnas ändamålsenligt att åt någon ordinarie
statstjänsteman anförtro sekreterargöromålen, har kommittén, på det att
befogenheten af eu sådan anordning icke må kunna ifrågasättas, ansett
anslaget böra, i öfverensstämmelse med hvad redan nu är fallet beträffande
sekreterarbefattningen hos direktionen, i staten uppföras under rubrik »för
uppehållande af sekreterargöromål».

Förslaget om höjning i arfvodet för veterinärinstitutets kamrerare
från 1.500 till 2,000 kronor synes vara tillfyllest motiveradt genom den
betydande omfattning institutets verksamhet numera vunnit, och kommittén
har icke funnit anledning till annan erinran mot detta förslag, än att
anslaget af skäl, likartade med dem, som nyss åberopats med afseende å
anslaget för uppehållande af sekreterargöromål, synes böra uppföras i
staten under förändrad rubrik »för uppehållande af kamrerargöromåK

Nåo-ot åläggande för kamreraren att till säkerhet för honom anförtrodd
uppbörd ställa borgen för visst belopp anser kommittén icke böra i
stadgarna inflyta. På grund af vunnen erfarenhet om olämpligheten af
dylika ålägganden för uppbördsmän, hafva desamma äfven inom förvaltningsgrenar,
där de sedan lång tid tillbaka varit brukliga, vid under senare
tider företagna löneregleringar icke ansetts böra bibehållas.

Beträffande anslaget å 4,000 kronor till stipendier åt elever har
kommittén inhämtat, att detsamma plägat uppdelas i tio stipendier, hvart
och ett å 400 kronor, som jämlikt föreskrift i § 33 af gällande stadgar
tilldelats mera försigkomna studerande, hvilka varit villiga åtaga sig att
vid undervisning, öfningar eller sjukvård lämna vederbörande lärare biträde
i form af handräckning in. m. vid demonstrationer, sjukbehandling o. s. v.
Stipendiaterna benämnas amanuenser och åtnjuta, såsom ock i nämnda
paragraf förutsattes, jämte sina stipendier fri bostad med ljus och värme
vid veterinärinstitutet.

Kommittén har icke funnit anledning till någon erinran mot bibehållande
af detta anslag, hvilket jämväl synes böra hänföras till afiöningsanslagen.

På grund af hvad nu anförts får kommittén hemställa,

att ä veterinärinstitutets stat må uppföras följande
anslag:

1 rektor, arfvode.............kr. 1,000

För uppehållande af den del af rektors undervisning
sskyldig het, från hvilken han med hänsyn
till rektorsgöromålen befrias.....» 1,000

För uppehållande af bibliotekarie,gör o mål . . » 500

» » » sekreterargörouiål . . . » 1,000

» » » kamrerom g öro mål ...» 2,000

Stipendier åt studerande.........» 4,000

Kommitténs förslag beträffande de nu ifrågavarande anslagen af se
en ökning af veterinärinstitutets ordinarie stat med 2,000 kronor eller till

9,500 kronor.

Den nu gällande ordinarie staten för veterinärinstitutet upptager Ang. anslag

Ö , • r . , .. . o för särskilda

icke några anslag för tillgodoseende af materiella behol vid särskilda åt- afde/ningar,
delningar af institutet. För sådana ändamål likasom också för behof, som afsj£f‘f''am,
äro för institutet i dess helhet gemensamma, linnes däremot å staten upptaget
ett anslag å 10,000 kronor till diverse utgifter.

I direktionens förslag till stat halva för de ändamål, hvar lör detta ,
anslag hittills varit afsedt, uppförts ett flertal för närmare specificerade
ändamål afsedda anslag, hvarjämte bibehållits en i gäl i an de stat förekommande
anslagsrubrik »till byggnaders och stängsels underhåll», allt pa sätt
utvisas af följande sammanställning, däri kommittén ansett icke böra medtagas
anslagsposten »undervisning i ridkonst och körning», hvilken af
kommittén hänförts till aflöningsanslagen.

Gällande stat. Af direktionen föreslagen stat.

Anslag för de särskilda af delningarna.

Biblioteket.............kr. 3,500

Anatomiska och histologiska afdölningen » 2,300

Till inköp af hästar och nötkreatur för

dissektioner och operationsöfningar . » 2,500

Fysiologisk-kemiska afdeiningen ...» 2,000

264

Gällande stat: Af direktionen föreslagen stat:

Undervisningen i bakteriologi .... kr. 1,000

Patologisk-anatomiska afdelningen . . > 1,700

Kirurgiska afdelningen........> 1,000

Medicinska afdelningen och kliniken för

smärre husdjur..........» 1,000

Afdelningen för husdjursskötsel ...» 1,000

Exkursioner............» 500

Afdelningen för nötkreaturssjukdomar
(bujatrik), obstetrik och ambulatorisk
klinik..............> 1,500

Afdelningen för hofbeslag och liofsjuk domar.

.............» 1,000

Afdelningen för kött- och mjölkkontroll > 500

Anspannslära............150

Allmänna anslag.

Byggnaders och stängsels underhåll . kr. 3,000 Byggnaders och stängsels underhåll . . > 5,000

Gas................« 2,000

Vatten...............» 1,000

Elektrisk belysning och drift.....» 11,400

Bränsle..............> 17,000

Inventariers anskaffande och underhåll . » 3,000

Renhållning............. 4,000

Till diverse utgifter.........» 10,000 Diverse utgifter...........» 5,000

Summa kr. 13,000 Summa kr. 68,050

De ändamål, hvartill de begärda nya ordinarie anslagen, med undantag
af anslaget för byggnaders och stängsels underhåll, äro afsedda, hafva
alltifrån veterinärinstitutets inflyttning i sina nya byggnader tillgodosetts
sålunda, att institutet jämte det ordinarie anslaget till diverse utgifter fått
till sitt förfogande ett särskildt, af Riksdagen på extra stat beviljadt anslag,
afsedt, bland annat, att jämte vissa andra inkomster användas på sätt
utvisas af följande, från 1911 års Riksdags skrivelse i ämnet hämtade
förteckning:

Anslag till de särskilda afdélningarna:

till bibliotek samt till inköp af hästar och nötkreatur för dissektioner och operationsäfningar kr. 4,500

> anatomiska afdelningen..............................> 2,000

> fysiologisk-kemiska afdelningen...........................> 2,000

» bakteriologiska afdelningen.............................> 1,000

265

till patologisk-anatomiska och histologiska avdelningen..................kr. 2,000

» kirnrgiska afdelningen...............................> 1,000

> medicinska afdelningen ock kliniken för smärre husdjur . .

> afdelningen för hnsdjnrsskötsel..............

> exkursioner.......................

> afdelningen för bujafcrik, obstetrik och ambulatorisk klinik .

> afdelningen för hofbeslag och hofsjukdomar........

» afdelningen för kött- och mjölkkontroll..........

» anspannslära......................

Allmänna, anslag:

.......................» 2,000

.......................> 1,000

.......................» 10,000

.......................> 14,000

........................ 2,000

.......................» 4,000

........................» 5,Oii0

Summa kr. 56,150

De i förteckningen upptagna utgifterna äro afsedda att jämte arfvoden
till två lärare och vissa betjänte till sammanlagdt belopp af 16,500
kronor bestridas dels från ordinarie anslaget till diverse utgifter 10,000
kronor, dels af de till omkring 11,700 kronor för år beräknade nettoinkomsterna
af veterinärinstitutets stall och smedja, dels ock af extra anslag,
som af Riksdagen beviljats till belopp af 51,000 kronor för år räknadt.

I underdånig skrivelse den 3 maj 1912 anförde direktionen — under
framhållande att tillräcklig erfarenhet dåmera syntes hafva vunnits för att
med erforderlig tillförlitlighet kunna beräkna de belopp, med hvilka utgifterna
under de i 1911 års Riksdags nyssberörda skrifvelse upptagna
anslagsposter skulle komma att under år 1912 utgå — att vid uppgörandet
af bokslut för första kvartalet år 1912 det visat sig, att samtliga ifrågavarande
poster med undantag för anslaget till elektrisk belysning och drift
tidigare blifvit för lågt beräknade; och beräknade direktionen, att för
uppehållande under år 1912 af institutets verksamhet i de nya byggnaderna
erfordrades, utöfver därför redan beviljade anslag, ytterligare följande
belopp, nämligen:

34—122716. Lönereglering skommitténs bet. XXXVI.

Gas................

V ätten...............

Elektrisk belysning och drift.....

Bränsle...............

Inventariers anskaffande och underhåll

Benhållning............

Diverse utgifter...........

> 1,000
» 500

> 1,500

> 1,000

500
> 150

266

till gas.........................kr. 1,500

» vatten....................... 1,800

» bränsle......................: 10,000

» inventariers anskaffande och underhåll.........» 2,500

» renhållning.....................* 3,500

» diverse utgifter...................: 2,000

eller sålunda tillhopa kr. 21,300

Då härtill komme ett belopp af 1,000 kronor till utfodring af försöksladugårdens
kreatursbesättning, för hvilket ändamål anslag ej förut
beräknats, hemställde direktionen om anvisande till dess förfogande, för
uppehållande af institutets verksamhet under år 1912, af 22,300 kronor
utöfver för ändamålet redan anvisade anslag.

Sedan medicinalstyrelsen och statskontoret till Kungl. Maj:t afgifvit
infordrade utlåtanden i ärendet, ingaf veterinärinstitutets rektor till Kungl.
Maj:t en medelsredogörelse för institutet för tiden 1 september 1911—1 september
1912, af hvilken handling bland annat inhämtas,

att under nämnda tid utgifterna för nedan angifna ändamål öfverskridit
de enligt det föregående för samma ändamål anvisade medlen med

följande belopp, nämligen:

för s-as.....................med kr. 624: si

» vatten.................... » » 1,543: is

» bränsle................... ■ » 7,478: 74

» inventarier.................. } » 5,146: 19

» renhållning.................. » » 2,439: 94

» diverse utgifter................ » » 5,441: 13

hvarjämte ladugårdens drift orsakat en förlust af.....» 863: 52

att under samma tid å anslaget till elektrisk belysning och drift

besparats......................kr. 4.204: 72

samt inkomsterna af stallet och smedjan öfverstigit härför be räknadt

belopp med................. 3,833: 00

och å medikamentsförrådet uppstått en vinst af......» 395: 70

samt att sålunda under verksamhetsåret uppstått en brist i de för
institutets allmänna behof anslagna medel å 15,102 kronor 64 öre.

267

Med anledning af direktionens omförmälda framställning har Kungl.
Maj:t den 25 oktober 1912 anvisat till direktionens förfogande, mot redovisningsskyldighet,
för täckande åt berörda brist ett belopp af 15,102
kronor 64 öre.

Kommittén har redan förut tillkärmagifvit, att med hänsyn till beskaffenheten
af det kommittén lämnade uppdraget kommittén ansett sig
icke böra till närmare behandling upptaga de frågor, som beröra nu förevarande
an slagsgrupp.

Då kommittén i sitt uti det följande intagna förslag till stat för
veterinärinstitutet upptager de ifrågavarande anslagen med de belopp,
hvartill desamma den 3 juni 1910 föreslagits af direktionen, är detta
sålunda icke att uppfatta såsom ett tillstyrkande från kommitténs sida af
de då begärda, synnerligen betydande anslagsförhöjningarna.

Beträffande det begärda anslaget å 3,500 kronor till veterinärinstitutets
bibliotek har kommittén emellertid velat i detta sammanhang erinra om ett
af kommittén i det föregående gjordt uttalande därom, att tillräckliga skäl icke
synas tala för den af lärarkollegiet ifrågasatta anordningen, att vid biblioteket
skulle anställas ett biträde med aflöning intill 300 kronor från nu ifrågavarande
anslag till biblioteket. Redan i hvad kommittén sålunda yttrat synes
ligga en giltig anledning till nedsättning i det begärda biblioteksanslaget.

Från anslaget till bränsle skulle enligt kommitténs förslag icke
komma att utgå någon aflöning till eld a re. Vid öfvervägande, huruvida
på grund häraf någon nedsättning af det för ändamålet föreslagna, anslagsbeloppet,
17,000 kronor, må blifva möjlig, bör emellertid beaktas, att
under räkenskapsåret 1 september 1911—1 september 1912 utgifterna för
ändamålet stigit till ej oväsentligt högre belopp.

Kommittén har för öfverskådlighetens skull ansett sig böra här införa
ett förslag till stat för veterinärinstitutet, innefattande dels en aflöningsstat,
däri anslagen upptagits med de rubriker och de belopp, som
af kommittén i det föregående blifvit föreslagna, dels ock en omkostnadsstat,
hvilken af skäl, som anförts här ofvan under rubriken »anslag för särskilda
afdelningar, allmänna anslag m. in.», af viker från hvad direktionen föreslagit
allenast därutinnan, att anslaget för undervisning i ridkonst och körning
ej medtagits i omkostnadsstaten. Statförslaget är af följande lydelse:

Förslag till
stat.

268

Förslag

till

stat för veterinärinstitutet.

Aflöningsstat.

1 rektor....................

1 professor i anatomi och histologi........

1 » i fysiologi och kemi.........

1 » i patologisk anatomi.........

1 > i medicin, tillika föreståndare för medicinska

kliniken och kliniken för smärre husdjur

1 » i kirurgi, tillika föreståndare för kirurgiska

kliniken...............

1 » i husdjurslära.............

1 > i bujatrik och obstetrik, tillika föreståndare

för ambulatori^ka kliniken......

1 lärare i hofbeslag och läran om hofvens sjukdomar,
tillika föreståndare för hofbeslagssmedjan och hof slagarskolan.

..................

1 prosektor vid anatomiska och histologiska afdelningen

1 klinisk laborator med tjänstgöringsskyldighet vid
medicinska kliniken och kliniken
för smärre husdjur.......

1 > » vid kirurgiska kliniken.....

1 assistent vid patologisk-anatomiska och bakteriologiska
afdelningarna............

1 > > ambnlatoriska kliniken........

1 lärare i kött- och mjölkkontroll.........

För undervisning i ridkonst och körning......

För uppehållande af den del af rektors undervisningsskyldigliet,
från hvilken han med hänsyn till rektorsgöromålen
befrias................

För uppehållande af bibiiotekariegöromål......

» > » sekreterargöromål . . -.....

> > > kamrerargöromål........

1 vaktmästare och preparator...........

Lön. Kronor.	Tjänst- görings- pennin- gar. Kronor.	Orts- \| tillägg, j Kronor, j	Arfvode. Kronor.	i Summa. ; Kronor. j
-			1,000	1,000
5,000	2,500		—	7,500 i
5,000	2,500	- !	—	7,500 J
5,000	2,500	j	—	7,500 i
5,000	2,500	—		7,500 \| i
5,000	2,500		—	7,500 \|
5,000	2,500	—	—	7.500
5,000	2,500	—		7,500 ;
3,600	2,000	_		5,600 !
—	—	—	4,000	4,000 !
			4.000	4,000 ;
—	—	—	4,000	4,000 ''
_	_	_	2,500	2,500
—	—	—	2,500	2,500
—	—	—	1,500	1,500
—	—	—	—	1,200 ;
	■ —			1,000 ;
_		—	—	500 \|
—		—	—	1,000 j
—	—	—	-	2,000 \|
900	i 600	150	-	1,650 !

269

i i	Lön.	Tjänst-görings-pennin- .	Orts- tillägg.	Arfvode.	Summa.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
j 1 verkmästare vid hofbeslagssmedjan........	900	(100	150	—	1,650
i 1 vaktmästare vid ekonomiska afdelningen......	900	450	150	—	1,500
1 1 fodermarsk vid kirnrgiska afdelningen....... i 1 » > medicinska afdelningen, tillika rumd-	900	450	150	—	1,500 1,500
skötare .....................	900	450	150	—
1 1 sjukvårdare vid kirnrgiska afdelningen......	900	450	150	—	1,500
i 1 ladugårdsförman.................	900	450	150	—	1,500 \|
I i maskinist....................	900	450	150	—	1,500
j 1 vaktmästare vid kemiska afdelningen.......	700	350	150	—	1,200
• 1 j patologisk-anatomiska afdelningen .	700	350	150	—	1,200
i 1 port- och. telefonvakt..............	700	350	150	—	1,200''
; Till biträde vid port- och telefonvaktsgöromålen . . .	—	—	j	—	200
1 Drängar och extra betjäning............	—	—	i —	—	6,800
! Stipendier åt studerande..............	—	—	\| —	\| —	4,000
Tillhopa	—	—	1 -	—	110,200
Omkostnadsstat.
Anslag för de särskilda afäelningarna.			;
\| Biblioteket ...................			.... kr. 3,500	!
, Anatomiska och histologiska afdelningen......				. 2,300	j
Till inköp af hästar och nötkreatur för dissektioner och operationsöfningar . . .	> 2,500	i
i Eysiologisk-kemiska afdelningen..........				> 2,000
i Undervisningen i bakteriologi...........				. 1,000
i Patologisk-anatomiska afdelningen.........				> 1,700
i Kirnrgiska afdelningen..............				> 1,000
\| Medicinska afdelningen och kliniken för smärre husdjur ....			. 1,000
j Afdelningen för hnsdjursskötsel..........				. 1,000
\| Exkursioner..................				500
\| Afdelningen för nötkreaturssjukdomar (bnjatrik). obstetrik och ambulatorisk klinik	:> 1,500
j Afdelningen för hofbeslag och hofsjukdomar ....				> 1,000
Afdelningen för kött- och mjölkkontroll......				» 500
Anspannslära..................				» 150	19,650
Allmänna anslag.
i Byggnaders och stängsels underhåll........			. . . .kr. Ö,U00
Gas.......................				> 2,000

Vatten..............

Elektrisk belysning och drift ....

Bränsle..............

Inventariers anskaffande och underhåll

Benhållning............

Diverse utgifter..........

	Summa.
	Kronor.
. kr. 1,000 . > 3,000 . » 4,000 . > 5,000	48,400
Summa	178,250

Anmärkningar.

1. För professor kan lönen höjas efter 5 år med 600 kronor.

2. För läraren i hofbeslag och läran om hofvens sjukdomar kan lönen höjas efter 5 år med
B00 kronor och efter ytterligare 5 år likaledes med 500 kronor.

3. För vaktmästaren och preparatorn samt verkmästaren vid hofbeslagssmedjan kan lönen höjas
efter 5 år med 100 kronor och efter ytterligare 5 år likaledes med 100 kronor.

4. För vaktmästaren vid ekonomiska afdelningen, fodermarskarna, sjukvårdaren vid kirurgiska
afdelningen, ladugårdsförmannen samt maskinisten kan lönen höjas efter 5 år med 100 kronor.

5. För vaktmästaren vid kemiska afdelningen, vaktmästaren vid patologisk-anatomiska afdelningen
samt port- och telefonvakten kan lönen höjas efter 5 år med 100 kronor och efter ytterligare 5 år
likaledes med 100 kronor.

6. Den af professorerna, som tillika, är rektor vid institutet, skall vara skyldig att bebo den
för rektor afsedda bostadslägenheten därstädes och skall för densamma äfvensom för dess uppvärmning
vidkännas afdrag å professorslönen med 1,500 kronor årligen.

7. Professorn i bujatrik och obstetrik, läraren i hofbeslag och läran om hofvens sjukdomar
samt den af professorerna eller laboratorerna i medicin eller i kirurgi, beträffande hvilken sådant varder
af institutets styrelse bestämdt, skola hvar för sig vara skyldiga att bebo den af de för lärare vid institutet
afsedda familjebostäderna, som af styrelsen anvisas. För bostaden äfvensom för dess uppvärmning
skall afdrag göras, för professor och läraren i hofbeslag in. in. å lönen samt för laborator å arfvodet,
med belopp, motsvarande det beräknade årliga hyresvärdet, utgörande för de särskilda bostäderna resn.
1,200, 900 och 600 kronor.

8. Vaktmästare, verkmästare, foderinarsk, sjukvårdare, ladugårdsförman, maskinist samt portoch.
telefonvakt skola hvar för sig efter styrelsens bestämmande vara skyldiga att begagna bostad vid
institutet; skolande, därest dylik befattningshafvare sålunda får sig anvisad bostad jämte bränsle, ortstillägg
ej utgå till honom äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

Enligt
närinstitutet,
åt eu extra
mentförråd.

kommitténs förslag skulle, jämte ordinarie anslag för veteriå
extra stat beviljas ett belopp af 4,000 kronor såsom arfvode
laborator i kemi, tillika föreståndare för institutets medika -

Afvillkor3'' För åtnjutande af de i staten för rektor, öfriga professorer, lektorer,

adjunkt, vaktmästare,

271

institutet upptagna aflöningsförmåner godkände Riksdagen år 1907 villkor
och bestämmelser, affattade i tillämpliga delar uti nära öfverensstämmelse
med de aflöningsvillkor, som vid samma års riksdag antogos vid reglering
af löneförhållandena för statskontoret.

Då kommittén skolat affatta förslag till villkor och bestämmelser för
åtnjutande af de i kommitténs förslag till aflöningsstat för veterinärinstitutet
upptagna aflöningsförmåner, såvidt de angå innehafvare af ordinarie
befattningar vid institutet, har kommittén jämväl tagit behörig hänsyn
till de vid 1908 års riksdag godkända aflöningsvillkor för vissa befattningshafvare
vid rikets universitet och karolinska mediko-kirurgiska institutet
äfvensoin till de af Kungl. Maj:t vid 1913 års riksdag föreslagna tillägg
till nämnda aflöningsvillkor i och för semester åt vaktmästare och likställda
befattningshafvare.

Under erinran om kommitténs förut gjorda hemställan om föreskrift
i aflöningsvillkoren beträffande vederbörande lärares undervisningsskyldighet,
hemställer kommittén,

att för åtnjutande af de aflöningsförmåner, som i
blifrande ny stat varda, upptagna, för ordinarie befattningshafvare
vid veterinär institutet, mätte fastställas följande
villkor och bestämmelser, nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning vid veterinärinstitutet
skall vara underkastad den vidsträckta) c
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som
vid en möjligen inträdande förändring i institutets organisation
eller verksamhet eller eljest i allmänhet kan varda
stadgad, samt, i sådant hänseende vara; pliktig att, med
bibehållande af den tjänsteställning och den aflöning han
innehar, i enlighet med nya eller föränd,rade föreskrifter
sköta de med befattningen förenade g öromål;

att lärare vid veterinärinstitutet skola vara skyldiga
att uppehålla undervisning icke blott i de hufvudsakliga
ämnen, som i sta,ten finnas angifna sasom tillhörande
deras befattningar, utan äfven därutöfver i enlighet med

vederbörligen fastställda instruktioner och undervisning splaner; att

med ordinarie befattning vid veterinärinstitutet
icke må förenas annan tjänst d rikets, Riksdagens eller
kommuns stat;

att med ordinarie befattning vid veterinärinstitutet
ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande
eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är m,ed
Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag
registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad,
slag som helst, såframt ej, hvad angår professor, Kungl.
Maj:t och, hvad angår innehafvare af annan befattning,
institutets styrelse uppå därom gjord framställning och
efter prof ning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej md anses inverka hinderligt för tjänstgöringen
vid institutet, finner uppdraget eller befattningen
kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

att innehafvare af lär arbefattningar vid institutet
icke äga att utan styrelsens medgifvande utöfva enskild,
praktik;

att tjänstgöring spenning ar eller arfvode fä uppbäras
endast för den tid, befattnings innehafvare verkligen
tjänstgjort eller åtnjutit semester eller därmed, jämförlig
ledighet, men skola för den tid, han eljest varit
befriad från tjänstgöring, utgå till den, som uppehållit
befattningen, där ej, hvad arfvode beträffar, annorlunda
varder af Kungl. Maj:t bestärndt;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin
befattning, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägg,
därest sådant förekommer, men att den, som undfår
ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,
tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer
eller andra särskilda uppdrag eller i behörig ord -

273

ning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen
förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under
ledigheten, utöfver tjänstgöring spenningar och i förekommande
fall arfvode, af stå sä mycket af lönen eller
ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras
eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för
tid, hvarunder han afhällit sig från tjänstgöring utan
att hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller
kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd från
tjänstgöring eller i häkte tagen, den del af hans aflöning,
som icke pröfvas böra användas till befattningens uppehållande,
skall under tiden innehållas, såvida ej pröfvas
skäligt låta honom uppbära något däraf;

att, därest, förhöjning af lön efter viss tids fortsatt
innehafvande af befattning i samma lönegrad är i
sta,ten medgifven, tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter
fem av, under villkor att innehafvar en under mer än
fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att
vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin
egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst
eller fullgjort annat offentligt, uppdrag, dock att härvid
icke må föras honom till last den tid, hem åtnjutit semester
eller därmed jämförlig ledighet, samt

för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter
ytterligare fem är, på samma villkor;

under iakttagande, hvad livar och en af omförmäld,
a löneförhöjningar angår, att den högre aflöning en ej
får tillträdas förrän vid början af kalenderåret näst
efter det,, hvarunder den stadgade tjänståldern blifvit
v/ppnädd;

''35—122716. Lönereglerinrjslccmmitténs let. XXXVI.

att professor samt vaktmästare och med sådan lik- ''
ställd befattningshafvare må äga att för rätt till löneförhöjning
tillgodoräkna sig ordinarie tjänstgöring i samma
eller jämförlig befattning vid, veterinärinstitutet äfven före
den nya aflöningsstatens trädande i kraft;

att dessutom befattningshafvare, som vid den nya
statens ikraftträdande är anställd, såsom extra vaktmästare
eller annan likställd befattningshafvare vid veterinärinstitutet
och antages till ordinarie dylik befattning
å den nya staten, äger att för åtnjutande af löneförhöjning
räikna sig till godo den tid, han därförinnan innehaft
stadig anställning i forenämnda egenskap;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad
tid för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått
den lefnads- och tjänstålder, som berättigar honom till
pension, icke må, tillträda samma, förhöjning;

att en hvar vaktmästare eller likställd befattningshafvare
vid veterinärinstitutet må ärligen, i den män
sådant kan ske utan kostnad för det allmänna och utan
hinder för göromålens behöriga gäng, åtnjuta semester
under femton dagar;

att emellertid, där det erfordras för beredande af
sådan ledighet, befattningshafvare af nyssberörda slag
skall vara skyldig att, utan särskild ersättning utöfver
den honom eljest tillkommande aflöningen, jämte egen
tjänst bestrida göromål, tillhörande annan befattning af
nämnda slag vid, veterinärinstitutet;

att vid af gång frän tjänsten till följd af af skedstag
ande, entledigande eller dödsfall själfva lönen äfvensom
ortstillägg utgå till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att frän tjänsten af gå,
äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad
i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till
pension är vid, tiden för den nya lönestatens ikraft -

275

trädande eller, såvidt angår innehafvare af befattning,
som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen
stadgad t; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten,
skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts
bestämmande, upphörande af eller minskning i extra inkomster,
som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå
för bestyr i sammanhang durmed,.

Därjämte torde böra förklaras,

att en hvar, som med eller efter ingången af det
är, med hvars början den nya staten träder i kraft,
tillträder ordinarie befattning vid veterinärinstitutet, skail
vara pliktig att underkasta sig ofvanberörda, villkor och
bestämmelser; samt

att de förutvarande innehafvare af ordinarie befattningar
vid veterinär institutet, hvilka icke före viss
angifven tidpunkt anmäla, att de vilja, öfvergå till den
nya aflöning sstaten samt underkasta sig de för aflöning ens
åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser, och som icke
lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna
vid dem enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande
aflöningsförmåner äfvensom, i den man eg annat,
föranledes af bestämmelserna i lagen angående civila
tjänstinnehafvares rätt till pension, vid den rätt till
-pension, som dittills tillkommit dem.

Kommittén har tagit under ompröfning, till hvilket belopp stats- Kontnadsbianslag
må vara behöfligt för bestridande af de utgifter, som finnas angifna irakning m m
statförslaget.

I sådant afseende är till eu början att märka, att till följd af bostadsafdrag
för rektor, tre andra lärare och elfva betjänte med de i staten angifna
belopp statens slutsumma bör minskas med tillhopa 6,950 kronor. Efter
sådan beräkningsgrund blef ock vid 1907 års lönereglering statsanslaget

bestämdt till statens slutsumma, 83,600 kronor, minskad med bostadsafdrag
till belopp af 1,800 kronor, eller sålunda till 81,800 kronor.

Dessutom anser emellertid kommittén, att vid statsanslagets fastställande
hänsyn bör tagas till de inkomster, som utöfver statsanslaget må
vara att påräkna för veterinärinstitutet; och vill kommittén härvid erinra,
att vid bestämmandet af de extra anslag, som för uppehållande af institutets
verksamhet beviljades af 1911 och 1912 årens Riksdagar, beräknades, att
institutet skulle från stall och smedja erhålla en årsinkomst af 11,700
kronor.

Vid granskning af de medelsredogörelser för veterinärinstitutet, som
finnas intagna i årsberättelserna för institutet för åren 1908—1911, samt
genom särskildt inhämtade upplysningar har kommittén funnit, att af de
i redogörelserna upptagna inkomsterna vissa numera upphört vare sig i
anledniner af den veterinärbakterioloeiska anstaltens inrättande eller till
följd af afflyttningen från det gamla institutet eller af annan anledning,
samt att andra varit föranledda af tillfälliga, från veterinärinstitutets sida
gjorda åtaganden och allenast varit afsedaa att täcka institutet ådragna
särskilda utgifter. Med undantag af dessa inkomstgrupper, hvilka i detta
sammanhang icke torde böra tagas i beräkning, har institutet enligt nyssnämnda
medelsredogörelser haft följande inkomster:

	1908	j	1909		1910.	1911.
Stallet, netto...............	12,753	87 \|	12,873	67	15,861	53	11,424	30
i Hofbeslagssmedjan. netto.........	3,205	42	.5,149	G6	2,284	35	6,973	68
i Ambnlatoriska kliniken, netto.......	349	52	814	01	694	58	538	71
Rabatt å medicin.............	776	2G	756	51	653	90	377	14
j Försal i ni na af hudar...........	372	—	606	—	666	—	—	—
> > kasserade effekter......	—	—-	15	—	49	80		_
j Vissa ej specificerade inkomster......	—	—-	12	22	34	93	1.031	60
Summa kronor	17,457	07	18,227	07	20,245	0»	20,345	43

Då veterinärinstitutets räkenskaper för år 1912 ännu icke varit fullt
afslutade, har kommittén icke kunnat erhålla fullständiga uppgifter angående
inkomsterna under detta år. Emellertid har kommittén erfarit, att,

277

såvidt hittills kunnat utrönas, nettoinkomsten af institutets stall under
nämnda år uppgått till 6,633 kronor 8 öre, nettoinkomsten af hofbeslagssmedian
till 2,741 kronor 28 öre, nettoinkomsten af ambulatoriska kliniken
till 887 kronor 45 öre samt nettoinkomsten af det nyinrättade medikamentförrådet
till 895 kronor 34 öre. Dessa fyra inkomstgrupper hafva
sålunda under år 1912 uppgått till sammanlagdt 11,157 kronor 15 öre,
därvid likväl är att märka, att till följd af inflyttningen i det nya institutet
nyanskaffning af inventarier särskildt vid stall och medikamentförråd
under ifrågavarande år ägt rum i afsevärdt större omfattning än
i allmänhet kan antagas blifva fallet samt att vid beräkningen af vinsten
å medikamentsförrådet bland utgifterna afförts äfven hela kostnaden för
det nyanskaffade lagret.

Angående de villkor, hvarunder sjuka djur till vård emottagas på veterinärinstitutets
stallar, är i gällande stadgar för institutet (§ 51) föreskrifvet: att

ägaren skall betala för foder och föda efter det pris, som vid
början af hvarje kvartal af direktionen bestämmes och i tidningarna tilikännagifves,
dock att rektor, när han för godt finner, äger att, i stället
för kontant betalning, för institutets räkning mottaga foder in natura;

att för medikamenter, bandager m. m. skall betalas efter räkning
eller på sätt vederbörande kliniska lärare föreskrifver;

att förenämnda kostnader ovillkorligen skola godtgöras vid djurets
återhämtande;

att för läkaråtgärderna inom institutet, såväl i medicinskt som kirurgiskt
afseende, ingen afgift erlägges; samt

att djurets ägare skall aflämna skriftlig förbindelse, att djuret må
utgöra säkerhet för institutets kostnader för dess underhåll m. in., till
följd hvaraf institutets rektor må äga att, när underhållskostnaderna uppgå
till djurets uppskattade värde och ägaren vid anfordran icke betalar berörda
kostnader eller icke kan anträffas, låta försälja djuret till förekommande
af förlust för institutet.

Beträffande verksamheten vid ambulatoriska kliniken är föreskrifvet
(§ 52), att, därest institutet anlitas att utom dess lokal, i staden eller på

278

landet, lämna vård åt sjuka husdjur, besöken skola verkställas af läraren
i ambulatorisk klinik eller, vid för honom inträffadt laga förhinder, af
någ-on bland öfriga vid institutet anställda kliniska lärare, vid hvilka besök
elever, tillhörande högsta årsklasserna, på lärarens kallelse böra vara följaktiga;
och tillkommer det djurens ägare att ersätta de däraf föranledda
kostnader enligt af direktionen fastställd taxa.

Då institutets smedja af allmänheten anlitas för hästars skoning,
skall betalning därför (§ 60) erläggas efter gångbart pris enligt i smedjan
uppslagen, af direktionen fastställd taxa. Inkomsterna vid smedjan skola
användas till inköp af järn och kol samt till underhållande och, om så
erfordras, utvidgande af smedjan. Sedan af den återstående behållningen
blifvit afdragna tio procent, hvilka tillfalla den, som har uppbörden af
inkomsterna vid smedjan sig anförtrodd, kunna äfven andra utgifter för
institutet däraf bestridas.

Motsvarande bestämmelser i direktionens stadgeförslag äro följande.

Angående de villkor, under hvilka djur mottagas till vård vid de
stationära klinikerna, innehåller förslaget i § 73 nedanstående stadganden:

1. Ägaren eller den, som ansvarar för djuret, skall betala för foder,
strö in. m. efter det pris, som för livar jo år af styrelsen bestämmes och i
tidningarna tillkännagifves; dock äger styrelsen, då för undervisningen
synnerligen lärorika sjukdomsfall föreligga eller andra skäl det föranleda,
att på framställning af rektor bevilja nedsättning i det bestämda utfodringspriset.
Jämväl äger rektor, när han för godt finner, i stället för
kontant betalning för institutets räkning emottaga foder in natura.

2. För medicin, förbandsartiklar in. in. betalas efter räkning.

o. Nämnda kostnader skola ovillkorligen godtgöras vid djurets afhämtande
eller, om djuret dör, så snart vederbörande erhållit underrättelse
om dödsfallet.

4. För sjukbehandling och operationer betalas efter af styrelsen
fastställd taxa.

5. Då vederbörande klinikchef förklarat, att vid institutet mottaget
djur icke längre behöfver därstädes vårdas, skall djurets ägare efter tillsägelse
omedelbart utlösa detsamma.

279

6. Djurets ägare skall lämna skriftlig förbindelse, att djuret må
utgöra säkerhet för institutets kostnader för dess underhåll m. m., samt
att till följd däraf institutets rektor må äga att, när underhållskostnaderna
uppgå till djurets af honom uppskattade värde och ägaren vid anfordran
icke betalar berörda kostnader eller icke kan anträffas, låta försälja djuret
till förekommande af förlust för institutet.

Med afseende å ambulatoriska kliniken stadgas i § 74 af förslaget,
att sjukbesöken, hvilka hufvudsakligen skola afse ladugårdar och svinstall,
skola verkställas af vederbörande lärare, åtföljd af en eller flera bland de
vid klinikerna tjänstgörande studerande, samt att det skall tillkomma djurägaren
att för besöket erlägga afgift enligt af styrelsen fastställd taxa.

Betalning för skoning af hästar i hofbeslagssmedjan skall (§ 82)
erläggas efter gångbart pris, enligt i smedjan uppslagen, af styrelsen fastställd
taxa. Inkomsterna vid smedjan skola användas till aflöning af där
anställda arbetare, till inköp af materialier och till täckande af öfriga
kostnader för smedjans drift. Sedan af möjligen uppkommen behållning
blifvit af dragna tio procent, hvilka tillfalla smedjans föreståndare, kunna
äfven andra utgifter för institutet däraf bestridas.

Kommittén, som i det föregående hemställt om upphörande af uppbördsprovisionen
å inkomsterna från smedjan, anser sig i öfrigt icke hafva
anledning att framställa något yrkande med afseende å de föreslagna
stadgeändringarna i här återgifna delar; men kommittén har icke velat
underlåta att fästa uppmärksamheten därå, att, under det hofbeslagssmedjans
inkomster af dess rörelse skulle utgå efter oförändrade grunder, detta
enligt direktionens förslag icke skulle blifva fallet med afseende å inkomsterna
af verksamheten vid de stationära och ambulatoriska klinikerna.

Den i nu gällande stadgar uttalade grundsatsen, att för läkaråtgärder
vid de stationära klinikerna ingen afgift skall erläggas, har nämligen
icke bibehållits i stadgeförslaget, där i stället intagits bestämmelse,
att för sjukbehandling och operationer skall betalas efter af styrelsen fastställd
taxa.

Enahanda bestämmelse återfinnes äfven i lärarkollegiets stadgeförslag,
och kollegiet framhåller i fråga härom, att rätten till ersättning
naturligtvis ej bör utnyttjas i vidare mån, än hvad djurmaterialets storlek

280

kommer att tillåta, samt att motsvarande regel gäller vid främmande veterinärskolor.

Äfven den ändrade bestämmelsen i fråga om ersättning för sjukvård
vid ambulatoriska kliniken har af direktionen upptagits från lärarkollegiets
stadgeförslag. I fråga härom säger sig kollegiet anse, att det
icke bör vara styrelsen betaget att bestämma, att för sjukbesök viss afgift
skall utgå. förutom den af besöket föranledda direkta kostnaden.

Genom sitt stadgeförslag har direktionen sålunda velat bereda veterinärinstitutet
ökade inkomstmöjligheter. Kommittén, som ansett sig
böra framhålla detta förhållande, har icke velat häremot göra annan erinran,
än att det synes kunna ifrågasättas, huruvida icke taxorna för afgifter
vid de stationära och ambulatoriska klinikerna, i hvad de afse ersättning
för själfva läkaråtgärderna, böra pa direktionens hemställan fastställas
af Kungl. Maj:t.

Hvad angår det inkomstbelopp, som för bestridande af utgifter
enligt stat må kunna för framtiden vara att påräkna af institutets verksamhet,
anser kommittén, att detta, belopp bör beräknas så, att det kan
antagas, att lägre inkomstbelopp icke under något år skall komma att inflyta^
och detta äfven under förutsättning, att någon ersättning för läkaråto-ärder
vid stationära och ambulatoriska klinikerna icke uttages af allmänhet
eu.

Äfven om till följd af den minskade frekvensen vid smedjan
någon mera afsevärd inkomst från densamma icke skulle framdeles komma
att tillföras institutet, synes det kunna antagas, att rörelsen vid stallarna
åtminstone icke skall komma att aftaga och att denna rörelse också skall
lämna en cj obetydlig inkomst. Inkomsterna af medikamentförrådet äro
med afseende ä den på Kungl. Maj:ts pröfning beroende frågan om institutets
rättigheter i detta afseende tämligen ovissa, och inkomsterna genom
försäljning af hudar, kasserade effekter in. m. i regel till beloppet synnei
ligen obetydliga.

Emellertid har kommittén ansett, att de ifrågavarande inkomsterna
kunna antagas sammanlagdt årligen uppgå till åtminstone 12,000 kionor,
med hvilket belopp (jämte de förut omtalade hyresafdragen) statsanslaget

sålunda skulle kunna understiga utgiftsstatens slutsumma. Statsanslagets
belopp skulle sålunda böra bestämmas till 159,300 kronor.

I fråga om veterinärinstitutets rätt att förfoga öfver inkomsterna af
dess verksamhet innehålla nu gällande stadgar för institutet icke — utöfver
hvad i det föregående omtalats rörande inkomsterna från smedjan
— andra bestämmelser, än att direktionen (§ 57) skall äga besluta och låta
under rektors tillsyn verkställa, antingen på, entreprenad eller efter räkning,
mindre reparationer, som icke öfverstiga institutets för handen varande
disponibla tillgångar, samt (§ 58) att för de till institutet, å stat anslagna
och i öfrigt inflytande medel behörig redovisning skall före mars månads
utgång hvarie år, för det nästförflutna, öfverlämnas till kammarrättens
granskning.

1 direktionens stadgeförslag (§ 84) hemställes, att genom institutets
verksamhet uppkomna, inkomster — likasom äfven besparingar, som möjligen
göras å anslagen till de särskilda afdelningarna och å de allmänna
anslagen — skulle få af styrelsen användas för tillfälliga behof, som afse
byggnaders och inventai*ievs vidmakthållande eller undervisningens eller
studiernas förkofran, men att hvad därefter återstode åt inkomsterna
skulle inlevereras till statskontoret.

Kommittén har icke funnit anledning till erinran mot, att de åt
direktionen sålunda föreslagna bestämmelserna, må tillämpas på den del
af inkomsterna af veterinärinstitutets verksamhet, som öfverskjuter det
belopp af 12,000 kronor, för är räknadt, hvilket enligt kommitténs förslag
skulle afses för bestridande af institutets utgifter enligt fastställd
stat; dock hör enligt kommitténs mening frågan om disposition af sådana
öfverskottsmedel underställas Kungl. Majrts pröfning samt dylika medel
under inga förhållanden få användas till beredande af ökad ersättning
åt befattningshafvare, för hvilken aflöning finnes uppförd å institutets stat.

Då det ordinarie anslaget till veterinärinstitutet för närvarande utgör
81,800 kronor samt Riksdagen dessutom för uppehållande af institutets
verksamhet från och med september månad 1911 beviljat extra anslag
till belopp, för ar räknadt, af 51,000 kronor, skulle, därest i enlighet
med kommitténs här ofvan gjorda beräkningar det ordinarie anslaget

36—1227:16. Lönereglering skommitténs het. XXXVI.

■2H-2

bestämmes till 159,300 kronor samt dessutom å extra stat beviljas anslag
å 4,000 kronor till arfvode åt en extra laborator i kemi, ökningen i statsverkets
utgifter för veterinärinstitutet — oberäknadt det af Kung]. Maj:t den
25 oktober 1912 beviljade anslaget å 15,102 kronor 64 öre för täckande
af brist i institutets räkenskaper för tiden 1 september 1911—1 september
1912 — uppgå till 30,500 kronor om året.

Den stat, som den 3 juni 1910 föreslogs af veterinärinstitutets direktion,
skulle däremot, om densamma oförändrad godkändes samt under
förutsättning dessutom, att vid statsanslagets fastställande statens slutsumma,
191,550 kronor, minskades dels med det i slutsumman oriktigt inberäknade,
för en lektor å öfvergångsstat uppförda aflöningsbeloppet 4,000
kronor, dels ock med af direktionen föreslagna bostadsafdrag, tillhopa
högst 2,000 kronor, i jämförelse med ofvan omförmälda, af Riksdagen å
ordinarie och extra stat beviljade anslag å tillhopa 132,800 kronor medföra
eu ökning i statsverkets utgifter för institutet med 52,750 kronor
för år räknadt, hvilket belopp, därest bostadsafdragen icke uppginge till
nyssnämnda belopp af 2,000 kronor, skulle komina att ökas..

Den minskning i statsutgifter, som innefattas i kommitténs förslag,
jämfördt med direktionens nyssnämnda förslag, utgör sålunda 22,250 kronor
för år räknadt, däraf 12,000 kronor motsvara det belopp, hvarmed
de i staten upptagna utgifterna antagits kunna täckas medelst inkomster
af institutets verksamhet. Återstoden, 10,250 kronor, har vunnits dels genom
ändrade bestämmelser angående bostadsafdrag dels ock därigenom, att
särskilda i direktionens statförslag upptagna poster, samtliga tillhörande
afiöningsanslagen, af kommittén uteslutits eller nedsatts, under det att endast
beträffande två anslagsposter, nämligen afiöningen till läraren i liofbeslag
m. in. samt anslaget till drängar ecb extra betjäning, hemställan
gjorts om i direktionens statförslag af den 3 juni 1910 ej afsedda höjningar,
hvarjämte af kommittén föreslagits ett anslag till biträde vid portoch
telefonvaktsgöromålen.

Vid de nu gjorda kostnadsberäkningarna har hänsyn icke tagits till
ålderstilläggen, hvilka fortfarande skulle utgå af nionde hufvudtitelns gemensamma
förslagsanslag till ålderstillägg. Kommitténs förslag torde
emellertid komina att på det hela taget medföra minskning i statsverkets
utgifter för ålderstillägg åt lärare vid veterinärinstitutet.

Utdrag af protokoll, hållet hos den af Kungl.
Maj:t den 3 oktober 1902 tillsatta kommitté för af gifttand
e af TÖrslar/ rörande reglering af statens ämbetsverks
och myndigheters löneförhållanden in. in.

19i3 clen 26 februari.

Närvarande:

Herr Ordföranden samt Herrar grefve Klingspor, Pers. Carl Persson,
Nilsson och Wåhlin.

§ 1.

Behandlades frågan om reglering åt löneförhållanden in. in. vid veterinärinstitutet:
och beslöt kommittén att med underdånig skrifvelse af
denna (lag öfverlämna till Kungl. Maj: t förslag i ämnet, innefattadt i delen
XNXVI af kommitténs betänkande!).

Herr Pers afgaf därvid följande särskilda yttrande:

»Enligt kommitténs föreliggande förslag skulle den till läraren i
hofbeslag, tillika föreståndare för hofbeslagssmedjan, nu utgående provisionen
af 10 % å nettoinkomsten af smedjan upphöra i sammanhang med
regleringen af hans aflöning. -lag bär icke funnit mig öfvertygad om
lämpligheten af eu dylik åtgärd.

Det synes mig nämligen vara synnerligen angeläget, att det klientel,
"om nu linnes vid hofbeslagssmedjan, så vid! möjligt uppehälles vid sitt
nuvarande omfång. Sker icke detta, skulle den stort tilltagna smedjan ej
komma att utnyttjas mer än till eu del. Undervisningen i det if ra gåva -

rande viktiga läroämnet skulle ock komma att blifva lidande vid en svag
rörelse i smedjan, såväl hvad beträffar eleverna vid institutet som framför
allt de hofslagarlärlingar, som väl allt framgent komma att här söka sin
utbildning.

Det torde visserligen kunna sägas, att det å tjänstens vägnar åligger
den lärare, som blifvit satt på denna post, att ombesörja älven denna sida
af sin uppgift. Riktigheten häraf vill jag icke bestrida.

Afven har framhållits, att provision icke borde utgå. vid hofbeslagssmedjan,
enär dylik provision icke ansetts erforderlig vid öfriga kliniker
vid institutet. Förhållandena vid dessa kliniker, å ena, och hofbeslagssmedjan,
å andra sidan, anser jag emellertid icke fullt jämförliga. Institutet,
äger nämligen vid sjukklinikerna en utrustning särskildt i fråga om
anordningar för handterande af sjuka djur, som ställer dem utom konkurrens
med praktiserande veterinärer. Så är däremot icke fallet beträffande
hofbeslag, som, hvad friska hästar beträffar, måste bedrifvas i täflan
med enskilda yrkesidkare. Då härtill kommer, att användandet af automobiler
i Stockholm och dess närhet allt mera minskar antalet hästar,
torde denna del af institutets verksamhet fordra eu alldeles särskild omsikt
för att hållas uppe i allmänhetens bevågenhet.

Af uppgifterna A de inkomster, som berörda provision gifvit nuvarande
innehafvaren af ifrågavarande befattning, framgår, att det hela ej
rör sig om några mera betydande belopp. Min mening är ej heller, att
ett bibehållande af provisionen skulle föranleda nedsättning af den utaf
kommittén nu föreslagna fasta aflöningen.»

In fidem:
Elis Sidenbladh.