UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE (Statens offentliga utredningar 1913:8)

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AFGIFVET AF

DEN AF KUNGrL. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902
TILLSATTA KOMMITTÉ

BÖRANDE

XXXV.

REGLERING AF LÖNEFÖRHÅLLANDEN M. M.

BETRÄFFANDE

PERSONAL VID CENTRALANSTALTEN FÖR FÖRSÖKSVÅSENDET

PÅ JORDBRUKSOMRÅDET

SAMT

LANDTBRUKSAKADEMIENS SEKRETERARE,

TILLIKA LEDAMOT OCH SEKRETERARE I STYRELSEN FÖR
CENTRALANSTALTEN SAMT ORDFÖRANDE I DESS NÄMND.

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1912

[121707]

INNEHÅLL.

Sid.
I—II.

Underdånig- skrivelse till Konungen..............

Betänkande och förslag.

Central anstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.

Inledning............................ 1.

Organisationen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
m. m......................54.

Inkomna framställningar....................63.

Kommitténs förslag.......................79.

Aflöning sförmåner....................... »

Arbetstid å tjänsterum.....................92.

Semester........................... »

Aflöning svilllcor........................95.

Ang. samverkan mellan centralanstalten och vissa andra institutioner
m. m.........................100.

Stat och kostnadsberäkning...................103.

Landtbruk sakademi ens sekreterare, tillika ledamot och sekre -

terare i styrelsen för centralaust alten för försöksväsendet

på jordbruksområdet samt ordförande i anstaltens nämnd.

Inledning............................109.

Ifrågavarande befattningshafvares nuvarande ställning och åligganden
............................113.

Inkommen framställning.....................119.

Kommitténs förslag.......................125.

Aflöning........................... »

''Pension............................128.

Sid

Aflöning svillkor........................130

Ang. ordningen för tillsättande af landtbruksakademiens sekreterare
m. m.......... 133

Stat m. m...........................134

Till KONUNGEN.

Den kommitté, åt hvilken Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 upp
dragit att afgifva underdånigt utlåtande och förslag rörande reglering åt
statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden m. m., får härmed

i underdånighet öfverlämna delen XXXV åt sina betänkande^ innefattande
förslag i berörda hänseende beträffande dels personal vid centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet, dels ock landtbruksakademiens
sekreterare tillika ledamot och sekreterare i styrelsen för nämnda anstalt
samt ordförande i anstaltens nämnd.

Sekreteraren i generalpoststyrelsen A. E. M. Ericsson, hvilken, på
ansökan, af Eders Kungl. Maj:t från ocli med den 17 september 1912
entledigats från uppdraget att vara ledamot i kommittén, har deltagit i
de förberedande arbetena för det nu öfverlämnade betänkandet.

Stockholm den 12 november 1912.

Underdånigst
F. H. SCHLYTERN.

Philip Klingspor.
And. Pers.

Aug. Nilsson.
Carl Persson.

Elis Sidenbladh.

Centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet.

Inledning.

Reclan tidigt under sistförflutna århundradet uppmärksammades äfven
i vårt land de fördelar, som genom eu sakkunnigt ledd försöksverksamhet
kunde beredas landthushållningens olika grenar.

Då landtbruksakademien genom Kungl. Maj:ts beslut den 28 december
1811 upprättades, fick denna akademi sig förelagdt att genom anställande
af försök och undersökningar »stadga erfarenheten, lätta utöfningen
och af hjälpa hindren i alla delar af landthushållningen». För sådant ändamål
uppläts ock år 1814 åt landtbruksakademien ett område å norra delen
af Djurgården, sedermera benämndt Experimentalfältet.

Vid detta försöksfält anställde akademien redan från början odlingsförsök
med olika kulturväxter, underkastade nyare kulturmetoder och nyuppfunna
eller förbättrade in- och utländska jordbruksredskap pröfning,
sökte utreda värdet af olika kreatursraser, foderämnen och utfodringsmetoder
in. in.

Till dessa försök kornmo på 1830-talet ytterligare sådana, som berörde
trädgårdsskötsel, fruktodling och trädkultur i allmänhet. År 1834
uppdelades verksamheten vid Experimentalfältet på två skilda afdelningar:
en landtbruks- och en trädgårdsafdelning.

Q ö

De försök, som under den första tiden efter landtbruksakademiens
upprättande utfördes a Experimentalfältet, voro så godt som uteslutande
af praktisk natur.

I skrivelse den 11 maj 1850 begärde emellertid akademien Kungl.
Maj:ts tillåtelse att »för beredande af tillfälle för landtmannen att draga
fördel af de kemiska sanningar och upptäckter, som stå i sammanhang
med hans yrke», få antaga en agrikulturkemist med åliggande dels att gå
allmänheten tillhanda med kemiska undersökningar af insända prof, och

1—1217G7. Löneregleringshommitténs het. XXXV.

dels att på rekvisition af enskilda jordbrukare besöka dessa för att på
platsen för deras verksamhet lämna dem anvisningar och råd. Först år
1856 lyckades det dock akademien att finna för denna tjänst lämplig person,
som akademien bemyndigades att på vissa villkor antaga. Utöfver det
belopp, akademien själf för ändamålet anvisat, beviljades jämväl statsmedel
till upprättande i Stockholm af ett kemiskt laboratorium för den sålunda
antagne aerikulturkemisten, vid hvilket laboratorium undersökningar af
jord, jordbruksprodukter samt gödsel- och fodermedel i växande omfattning
under de närmast följande åren utfördes.

Länge dröjde det ej, innan man kom till insikt om, att detta i
Stockholm förlagda kemiska laboratorium icke kunde lämna den praktiska
försöksverksamheten det vetenskapliga bistånd, hvaraf densamma var i behof.
Redan i början af 1860-talet väcktes förslag att å landtbruksakademiens
experimentalfält få till stånd en agrikulturkemisk försöksanstalt, som, jämte
det att den fortfarande skulle utöfva den kontrollverksamhet, hvilken ålåg
det agrikulturkemiska laboratoriet, skulle få till uppgift att anställa experimentella
forskningar inom de vetenskapsområden, som berörde jordbruket
och dess binäringar.

Intresset för förverkligandet af detta förslag visade sig inom praktiska
jordbrukarkretsar så lifligt, att såväl flera hushållningssällskap som
enskilda jordbrukare ställde de för anstaltens första anordnande oundgängligaste
medlen till akademiens förfogande. Till fortsättning och fullbordande
af redan påbörjade åtgärder för ti 11 vägabringande af en agrikulturkemisk
försöksanstalt vid Experimentalfältet äfvensom för ett mer ändamålsenligt
ordnande af nämnda Experimentalfält med därtill hörande
byggnader beviljades, på framställning af Ivungl. Maj:t, vid 1862—1863
årens riksdag dels ett tillfälligt anslag dels ock årsanslag till anstaltens
underhåll m. in.

Såsom förut antydts, hade den agrikulturkemiska anstalten från
början till uppgift ej endast att anställa vetenskapliga försök utan äfven
att utöfva eu omfattande kontrollverksamhet. I man af jordbrukets utveckling
och den i sammanhang därmed tilltagande användningen af artificiella
gödsel- och fodermedel kom denna sistnämnda gren af anstaltens
verksamhet att taga så mycken tid i anspråk, att tillfälle saknades till

anställande åt vetenskapliga forskningsarbeten i önskvärd och ursprungligen
afsedd utsträckning. Efter det emellertid särskilda för kontrollarbetena
afsedda, med statsmedel understödda kemiska stationer år 1877 upprättats,
befriades försöksanstalten från dessa arbeten och fick odeladt ägna sig åt
vetenskapliga undersökningar och forskningar.

Genom den vid denna anstalt bedrifna försöksverksamheten ägnade
man hufvudsakligen sin uppmärksamhet åt frågor, som berörde olika kulturväxters
förmåga att utveckla sig på olika jordmån vid tillförsel af olika
mängder gödselmedel af olika slag o. dyl.

Ganska snart visade sig af behofvet påkalladt, att möjlighet bereddes
till anställande äfven af mikroskopiska och växtfysiologiska undersökningar
i sammanhang med ofvannämnda agrikulturkemiska arbeten. Krafvet
därpå gjorde sig så starkt gällande, att Kungl. Maj:t fann sig föranlåten
att på framställning af landtbruksakademien hos 1876 års Riksdag begära
anvisande dels för eu gång af anslag till uppförande af ett växthus vid
akademiens agrikulturkemiska anstalt och dels af ett årligt anslag, däraf
en del var afsedd till arfvode åt en vid anstalten anställd botanist. Till
denna Kungl. Majrts framställning lämnade Riksdagen sitt bifall. Sammankopplingen
af de agrikulturkemiska och växtfysiologiska arbetena ägde
bestånd till år 1885.

Pa. grund dels af svårigheten för agrikulturkemiska anstaltens föreståndare,
som maste vara. kemist, att utöfva ledningen af botanistens arbeten,
dels ock af den experimentella växtfysiologiens utveckling under de
närmast föregående åren och vikten för jordbruksnäringen att tillgodogöra
sig resultaten åt de på detta område utförda vetenskapliga forskningarna,
begärde Kungl. Maj:t hos 1885 års Riksdag anslag till upprättande vid
Experiraentalfältet af eu fullständig växtfvsiologisk försöksanstalt. Riksdagen
biföll under visst villkor den gjorda framställningen.

Vid 1856—1858 årens riksdag beviljades dels till ökad a hön ing åt
eu inspektor vid Experimentalfältet ett belopp af 1,500 r:dr dels ock såsom
årsarfvode och hyresersättning åt agrikulturkemisten 2,600 r:dr.

Dessa belopp höjdes vid 1862—1863 årens riksdag med 900 r:dr
till intendenten (förutvarande inspektören), hvilken dessutom uppbar 600

r:dr från akademien, och med 1,400 r:dr till agrikulturkemisten. Därjämte
anvisades vid samma riksdag 1,200 r:dr till aflöning åt agrikulturkemistens
assistent.

Vid 1874 års riksdag förhöjdes intendentens aflöning af statsmedel
med 400 kronor till 2,800 kronor. Enligt hvad af statsverkspropositionen
framgår, åtnjöt bemälde tjänsteman därjämte, förutom förenämnda belopp
600 kronor af akademiens medel, naturaförmåner, uppskattade till 600
kronor. Med förhöjningen af 400 kronor afsägs, att intendentens löneförmåner
skulle blifva desamma, som voro tillerkända agrikulturkemisten,
eller 4,000 kronor.

Därutöfver medgafs vid samma riksdag, att intendentens aflöning
finge efter fem års väl vitsordad tjänstgöring höjas med 500 kronor och
efter ytterligare fem års enahanda tjänstgöring med 500 kronor. Afven
agrikulturkemisten tillerkändes rätt till aflöningsförhöjning med samma
belopp och efter enahanda grunder som intendenten.

Aflöningen till assistenten vid agrikulturkemiska försöksanstalten höjdes
från 1,200 till 1,500 kronor.

I statsverkspropositionen vid 1885 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t,
att Riksdagen måtte på ordinarie stat bevilja till aflöning åt en föreståndare
för den växtfysiologiska anstalten vid Experimentalfältet ett årligt
belopp af 4,000 kronor samt medgifva, att bemälde föreståndares lön finge
höjas efter fem och tio års väl vitsordad tjänstgöring, hvardera gången
med 500 kronor.

Hvad Kungl. Maj:t föreslagit blef af Riksdagen beviljadt, men fäste
Riksdagen därvid det villkor, att blifvande föreståndare skulle vara skyldig
att, i händelse behof af biträde eller assistent yppades, själf vidkännas den
därför nödiga utgiften.

Jämlikt beslut vid 1888 års riksdag medgafs, att assistenten vid
agrikulturkemiska afdelningen skulle äga att efter tio års väl vitsordad
tjänstgöring åtnjuta ett ålderstillägg till belopp af 300 kronor.

Föreståndarna för Experimentalfältets ifrågavarande afdelningar tillsattes,
inspektorn eller föreståndaren för landtbruksafdelningen af landtbruksakademiens
förvaltningskommitté och de båda öfriga af landtbruksakade -

niien på förslag af dess förvaltningskommitté. Åt alla tre var fri bostad
vid Experimentalfältet upplåten.

Endast föreståndaren för den agribulturkemiska anstalten hade att
tillgå, i det föregående omnämnd, af statsmedel aflönad assistent, hvilken
tillsattes af ofvanberörda förvaltningskommitté.

Föreståndaren för den växtfysiologiska anstalten var enligt 1885 års
Riksdags beslut skyldig att själf vidkännas de utgifter, som kunde komma
att erfordras för aflönande af biträde eller assistent under någon del af
året. Hos 1895 års Riksdag gjorde Kungl. Maj:t framställning om
ändring därutinnan, därvid till aflöning åt fast assistent vid anstalten begärdes
ett belopp af 1,500 kronor. Denna framställning vann emellertid icke
Riksdagens bifall. På grund af den växande omfattningen af verksamheten
vid denna afdelning anställdes emellertid sedermera ett tillfälligt arbetsbiträde
hos föreståndaren, och bestredos kostnaderna därför till en början på
enskild väg men öfvertogos från och med år 1904 af akademien.

co O

En i jämförelse med landtbruksakademiens ofvannämnda försöksanstalter
mer fristående ställning intog den i viss mån under akademien
sorterande »centralanstalten för hushållningssällskapens lokala fältförsök»,
hvars uppgift var att bereda landets jordbrukare tillfälle att å egna gardar
få praktiska försök under sakkunnig ledning utförda för utrönande
dels af jordens behof af olika slags gödselmedel och dels af det relativa
värdet under vissa lokala förhållanden af olika i handeln förekommande
gödselmedels användning.

Anstalten, som kommit till stånd på grund af en utaf hushållningssällskapens
år 1897 samlade ombud gjord framställning till landtbruksakademien,
började med ingången af av 1900 sin verksamhet. Anstaltens
föreståndare, hvilken tillsattes af landtbruksakademiens förvaltningskommitté,
uppbar af anstaltens medel en aflöning af i ett för allt 4,000 kronor.
Förutom de af hushållningssällskap lämnade anslagen, hvilka för år 1904 uppgingo
till sammanlagdt 11,160 kronor, åtnjöt anstalten årligen af statsmedel
ett landtbruksakademien för ändamålet beviljadt anslag af 5,000 kronor.

i Experimentalfältets omedelbara närhet var sedan år 1898 en under
landtbruksstyrelsen ställd entomologisk anstalt i verksamhet. Dess ända -

mål var att genom praktiskt vetenskapliga undersökningar utröna de för
landtbruket sxadliga, insekternas lefnadssätt och lifsbetingelser samt medlen
att förekomma eller hämma deras härjningar äfvensom att meddela allmänheten
upplysningar och råd i nämnda afseenden.

\ id 1896 års riksdag hade, med anledning af framställning från lvungl.
Maj:t, för inrättande af en under landtbruksstyrelsen ställd entomologisk anstalt
beviljats till aflöningar dels åt eu föreståndare 4,000 kronor med rätt
för honom att räkna, sig till godo två ålderstil lägg, hvartdera å 500 kronor,
dels ock till en assistent med beräknad tjänstgöringsskyldighet under 7
månader åt aret 1,000 kronor samt till anstaltens underhåll och drift 1,500
kronor för år.

På framställning åt Kungl. Maj:t höjde 1903 års Riksdag det sistnämnda
årsanslaget till 2,100 kronor samt assistentens aflöning till 2.000
kronor. Med förhöjningen i sistnämnda hänseende afsågs, att assistentens
tjänstgöringsskyldighet skulle utsträckas till hela året.

Förutom nu nämnda anstalter funnos jämväl andra institutioner,
afsedda för försöksverksamhet på jordbruksområdet, f sådant hänseende
ma nämnas kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå, mosskulturföreningen,
Sveriges utsädesförening, vid Ultuna och Alnarps landtbruksinstitut inrättade
profningsanstalter för maskiner och redskap för landtbruket, smörprofningarna,
frökontrollanstalter och kemiska stationer.

Såsom af det sagda framgår, funnos för flera grenar af landthushallningen
anordnade särskilda anstalter för försöksverksamhet; däremot
saknades sådan verksamhet nästan helt och hållet på boskapsskötselns och
in ej eri h an dt eri ngen s o in råd en.

Redan år 1891 hade landtbruksakadernieri hos Kungl. Maj:t gjort
framställning i syfte att få denna brist afhjälpt. Sedan framställningen
remitterats till landtbruksstyrelsen, afgaf denna styrelse år 1898 underdånigt
utlåtande, innefattande särskiidt förslag i ämnet. Vid underdånig
föredragning den 24 mars 1899 af detta ärende fann emellertid Kungl. Maj:t de
gjorda framställningarna icke för det dåvarande till vidare åtgärd föranleda.

Sedan det nybildade jordbruksdepartementet år 1900 börjat sin verksamhet,
upptogs ämnet ånyo, och erhöll departementschefen den 16 no -

vember samma år Kungl. Majffs bemyndigande att tillkalla sakkunniga
personer att inom departementet biträda vid behandling af frågan, hvilka
åtgärder borde från statens sida vidtagas för ett tillfredsställande ordnande
af försöksverksamheten inom jordbruksområdet.

De af departementschefen utsedda sakkunniga aflämnade i oktober
1901 sitt förslag i ämnet. Enligt nämnda kommitterades mening borde tober 1901.
försöksväsendet på jordbruksområdet till väsentlig del gå ut på att lösa
praktiska spörsmål genom försök och utredningar, utförda under enhetlig
vetenskaplig ledning, samt att så bekantgöra de vunna resultaten, att jordbruket
af dem kunde draga största möjliga gagn.

Första ledet i jordbruksförsöksyäsendet borde utgöras af eu centralanstalt,
afsedd att leda- och sammanhålla samt att sålunda utgöra
medelpunkten för hela jordbruksförsöksväsendet inom landet. Anstalten
borde vara anlagd på så bred bas, att densamma så småningom,
allt efter som sådant visade sig behöfligt, kunde i sig upptaga försök inom
alla de olika grenarna af vårt jordbruks verksamhetsområden. Den borde
vara så utrustad, att den på ett fullt nöjaktigt sått skulle kunna verkställa
vetenskapliga och tekniska utredningar, då sådana påfordrades för lösning
af de praktiska spörsmålen.

Vidare fordrade systemet enligt kommitterades a sikt såsom väsentlig
del praktiska försök, hvilka borde utföras hos jordbrukarna på skilda ställen
i landet, men planläggas, ledas och öfvervakas af centralanstalten, dit
vid försöken vunna resultat borde samlas för att bearbetas och offentliggöras.

Slutligen borde i systemet ingå under samverkan med hushållningssällskapen
anordnade uppvisnings fält, vid hvilka genom upplysande föredra^
redogörelser borde lämnas för de säkra och betydelsefulla resultat,
som framgått ur försöken.

Beträffande centralanstaltens omfattning och verksamhetsområden
ansågo kommitterade visserligen, såsom förut är antydt, att anstalten borde
planläggas så, att den i sig skulle kunna upptaga och omfatta alla de
olika grenarna af i vårt land bedrifven jordbruksverksamhet.

Därmed ville kommitterade dock icke hafva sagt, att anstalten
med ens skulle eller borde framträda fullfärdig, utan ansågo de det tvärt -

om vara åt största vikt, att den så småningom finge utveckla sia;, och att
man, föist da n\a bchof gjorde sig kännbart gällande, fortsatte att bygga
vidare på den grund, som från början lades. På detta sätt behöfde inga
nämnvärda- rubbningar företagas i åtskilliga då förefintliga institutioner,
såsom svenska mosskulturföreningen, Sveriges utsädesförening, redskapsprofningarna,
svenska smörprofningarna och växtbiologiska anstalten i
Luleå. Med dessa borde ingen annan förändring äga rum, än att de ställdes
i ett visst samarbete med den öfriga försöksverksamheten.

Ln centralanstalt af den omfattning, som för det dåvarande syntes
behöfiig, borde enligt kommitterades mening lämpligast kunna åvägabringas
dels genom sammanslutning och utveckling af de institutioner,
som redan funnes vid landtbruksalyademiens experimentalfält, af anstalten
för de lokala fältförsöken och af statens, då under landtbruksstyrelsen
ställda entomologiska anstalt, dels genom nyinrättande af institutioner för
försök på boskapsskötselns, mej erihandteringens och ''bakteri olo "iens områden
samt för landtbrukstekniska undersökningar.

Upprättandet af och verksamheten vid den afsedda centralanstalten
syntes kommitterade i hufvudsak böra åstadkommas genom statsmedel, så
rikligt tilltagna, att anstaltens verksamhet i olika riktningar obehindradt
kunde fortgå, äfven om medel från andra håll icke skulle stå den till
buds. Endast därigenom vunnes den inre fasthet och det oberoende af
tillfälliga opinioner, som vore en nödvändig förutsättning för, att en omfattande
och ordnad försöksverksamhet skulle kunna bedrifvas. Därmed
ville kommitterade dock ej förtaga hushållningssällskap och andra korporationer
möjlighet att genom anstalten få undersökningar utförda för medel,
som de för ändamålet beviljade, men anstaltens upprätthållande borde
icke baseras därpå.

Då enligt kommitterades mening centralanstalten borde förläggas
till landtbruksakademiens experimentalfält, uppstode frågan, i hvilket,
förhållande till akademien denna nya anstalt borde stå. Ett förslag i
dylik riktning hade redan akademien själf framlagt i sin förut berörda
framställning till Kungl. Maj:t om upprättande af en försöksanstalt på utfodringslårans
och mej erihandteringens område. I denna, framställ ning
uttalade akademien såsom sin åsikt, att den föreslagna institutionen borde

ställas under närmare tillsyn af eu utaf landtbruksakademien eller dess
förvaltningskommitté utsedd,.af sakkunniga ledamöter och däribland erfarna
landthushållare sammansatt delegation, som finge till åliggande, bland annat,
att vid början af hvarje år i samråd med föreståndaren uppgöra plan för
årets arbeten.

Detta landtbruksakademiens förslag syntes kommitterade synnerligen
förtjänt af beaktande och borde så till vida tillämpas på den nya centralanstalten,
att densamma ställdes under en fristående styrelse, i hvilken
landtbruksakademien utsåge ett visst antal ledamöter.

Då emellertid kostnaden för den försöksverksamhet, som ifrågavarande
styrelse kornme att få sig uppdraget att leda, uteslutande skulle
bestridas af statsmedel, vore det både lämpligt och fullt befogad t, att åt
Kungl. Maj:t förbehölles vederbörligt inflytande på styrelsens sammansättning.

Hvad centralanstaltens personal anginge, borde densamma, till blott
så ringa antal, som nödvändigt erfordrades, utgöras af fast anställda personer,
medan däremot tillfälliga biträden i så stor utsträckning som möjligt
borde anlitas.

På grund af den principiella utredning, kommitterade lämnat,
framlade de följande förslag till inrättande af en centralanstalt.

Anstaltens uppgift borde vara att genom vetenskapliga undersökningar
och genom i olika delar af landet anordnade systematiska försök
och uppvisningar åstadkomma utredning af för landthushållningen viktiga
praktiska frågor.

Tills vidare skalle anstalten omfatta följande hufvudafdelningar, nämligen
för försöksverksamhet på

o 1

I) jordbrukets och agrikulturkemiens områden,

II) boskapsskötselns, in ej erihan dteringens och bakteriologiens områden,

III) växtfysiologiens och växtsjukdomarnas områden, samt

IV) skadeinsekternas område.

Den första hufvudafdelningen i centralanstalten syntes kommitterade
böra. sammansättas af Experimentalfältets agrikulturkemiska anstalt och
landtbruksafdelning samt af anstalten för de lokala fältförsöken. Där 2—121707.

Lönereglering skommitténs bet. XXXV.

jämte borde på denna afdelning utföras alla för hela försöksverksamheten
behöfliga analyser. Afdelningen skulle därför omfatta följande underafdelningar
nämligen:

a) den agrikulturkemiska,

b) den analytiska,

c) för försök på det rena jordbrukets område,

d) för lokala fältförsök och uppvisningsfält.

För denna hufvudafdelning skulle tills vidare erfordras följande fasta
personal: en föreståndare, två öfverassistenter samt en fast laboratorieassistent.
Därjämte kräfde afdelningen tillfälliga assistenter och biträden
i mån af behof.

Den andra hufvudafdelningen för försök på boskapsskötselns, mejerihandteringens
och bakteriologiens områden måste helt och hållet nyinrättas
med för verksamheten vid densamma erforderliga lokaler m. in.

Afdelningen skulle omfatta två underafdelningar:

a) för försök på boskapsskötselns och mejerihandteringens områden,
och

b) den bakteriologiska.

Såsom skäl för att eu särskild hufvudafdelning för försök på bakteriologiens
område icke blifvit föreslagen anförde kommitterade, att de,
då bakteriologiska undersökningar borde stå i närmaste samband med andra
försök, särskildt inom de bägge första hufvudafdelningarna, ansett lämpligast
att inordna eu bakteriologisk afdelning under eu af dessa och därvid
valt andra hufvudafdelningen, enär en gemensam kemisk-analytisk afdclning
redan blifvit inordnad under den första. Afsikten vore emellertid,
att bakteriologiska undersökningar också för öfriga hufvudafdelningar där
skulle utföras, dock med undantag för dem, vid hvilka, såsom exempelvis
fallet blefve med den tredje, bakteriologiska undersökningar kunde blifva
en af hufvuduppgifterna.

Af fast personal kräfde denna andra hufvudafdelning en föreståndare
samt två öfverassistenter, af hvilka den ene skulle tjänstgöra såsom bakteriolog
och den andre, då försök samtidigt påginge å första underafdelningens
bägge områden, kunde öfvertaga ledningen af ettdera af dessa
försök. Därjämte fordrades tillfälliga assistenter och biträden. Bland

dessa måste särskild! framhållas ett biträde för bokföring och beräkning
af det högst vidlyftiga siffermaterial, som särskilda på denna afdelning
komrne att hopa sig. Denna plats finge inom ej alltför aflägsen framtid
afses att fast besättas.

Den tredje hufvudafdelningen borde bildas åt dåvarande växtfysiologiska
anstalten. Af fast anställd personal kräfde denna afdelning en
föreståndare och eu assistent samt därjämte tillfälliga biträden i mån af
behof.

Nödvändigheten af att anställa en fast assistent hade vid flera
föregående tillfällen blifvit framhållen; i saknad af en dylik medhjälpare
vore det för anstaltens föreståndare omöjligt att, såsom han borde, kunna
förskaffa sig närmare kännedom om de växtsjukdomar, som vid olika
tillfällen uppträdde i olika delar af landet. De å anstalten pågående
arbetena måste nämligen, särskild! under sommarmånaderna, dagligen
tillses och öfvervakas och kräfde sålunda med nödvändighet föreståndarens
ständiga närvaro å platsen.

I de fall, där föreståndaren nödgats företaga en längre eller kortare
resa, hade det flera gånger hän dt, att ganska viktiga arbeten måst af brytas
eller helt och hållet uppskjutas, detta endast på grund af, att ingen assistent
funnits att tillgå, som under föreståndarens frånvaro kunnat intaga
dennes plats.

Den fjärde hufvudafdelningen borde bildas af statens entomologiska
anstalt. Denna skulle sålunda från landtbruksstyrelsen, under hvilken den
då sorterade, flyttas öfver till samma högsta ledning som den, under
hvilken den öfriga med statsmedel upprätthållna försöksverksamheten
komrne att lyda. Den vid ifrågavarande anstalt fast anställda personalen,
som för det dåvarande utgjordes af en föreståndare och en assistent, borde
bi behållas oförä n drad.

Hvar och en af hufvudafdelningarna kräfde ovillkorligen äfven ett
fast anställdt arbetsbiträde eller vaktmästare.

En ytterligare femte hufvudafdelning för landtbrukstekniska utredningar
och undersökningar af antvdt slag ansågo kommitterade både önskvärd
och af behofvet påkallad. Vid densamma skulle undersökningar
komma att i främsta rummet utföras såväl rörande beskaffenheten af de

olika råvaror, hvilka åt’ landtmännen producerades för olika jordbrukets
binäringar eller annan praktisk verksamhet, såsom bränner i, bryggeri,
bageri in. in., liksom ock rörande dessa råvarors större eller mindre användbarhet
för ifrågavarande ändamål, något, hvarom det alltid vore af
stor ekonomisk betydelse för hvar jo producent att erhålla så noggranna
upplysningar som möjligt.

Då det emellertid vore nödvändigt att, innan förslag framställdes
om upprättande af en dylik afdclning, genom sakkunnig person fa närmare
utred t, huru densamma lämpligast borde anordnas, huru stor personal,
som för dess ledande erfordrades o. s. v., hade kommitterade icke
upptagit denna af delning i sitt föreliggande förslag utan endast velat framhålla
önskvärdheten af att den med det snaraste komme til! stånd.

Kommitterade framhöllo den synnerliga vikten däraf, att de löneförmåner,
som fastställdes för de vid de olika hufvudafdelningarna bestämda
fasta platserna, blefve så högt tilltagna, att man kunde påräkna
icke endast att få platserna besatta med verkligt framstående och dugande
män, utan äfven att dessa platser skulle utgöra ett eftersträfvansvärdt mål,
för hvars uppnående det väl kunde löna sig att offra ett träget arbete
och söka inhämta omfattande kunskaper. Det måste ock vara, enligt kommitterades
mening, i hög grad önskvärdt, att personalombyte vid dessa
platser så sällan som möjligt ägde rum, något som i lika hög grad gällde
föreståndarplatserna soin de närmast under dem sorterande öfverassistentplatserna.

På grund däraf ansågo kommitterade aflöningen för föreståndarna
hvarken kunna eller böra sättas lägre än till 5,000 kronor, däraf 3,000
i lön och 2,000 i tjänstgöringspenningar, jämte två ålderstillägg efter 5
och 10 år, hvartdera å 500 kronor, samt fri bostad eller — om sådan ej
kunde beredas — skälig hyresersättninii''.

De stora fordringar, som ovillkorligen måste ställas på öfverassistenternas
duglighet, gjorde — yttrade kommitterade — att aflöningen för
hvar och eu af dem icke kunde sättas lägre än till 4,000 kronor, däraf
2,500 i lön och 1,500 i tjänstgöringspenningar med två ålderstillägg
efter 5 och 10 år, hvartdera å 500 kronor, samt äfven här fri bostad
eller motsvarande hyresersättning.

Eu mindre afiöning kunde bestämmas för de fast anställda assistenterna,
nämligen 2,000 kronor, däraf 1,500 i lön och 500 i tjänstgöringspenningar,
jämte fri bostad för ogift person.

Af den för centralanstalten erforderliga personalen borde föreståndarna,
tillsättas af Kungl. Maj:t på förslag af styrelsen. Öfriga biträden
boi’de kunna på förslag af vederbörande af delningsför estan dar e antagas åt
styrelsen, som ock borde äga bestämma, arfvoden för den icke fast anställda
personalen. Alla fasta, platser, som skulle besättas, borde anslas
lediga. Rörande föreståndarplatserna borde det dock vara styrelsen medgifvet
att dessförinnan hos Kungl. Maj:t hemställa om bemyndigande att
till den lediga platsen kalla därtill särskild! lämplig, framstående person.

Åt hvar och eu af de i centralanstalten ingående af delningarna,
borde medgifvas en så fristående och själfständig verksamhet som möjligt.
Gifvetvis kornme emellertid många beröringspunkter att finnas dem
emellan, hvarjämte allt, som här kunde bidraga, till åstadkommande af en
fiffig samverkan, i atsevärd grad måste befordra och underlätta uppnåendet
af de för landtbruket i stort sedt gagneliga resultat, som man med
denna försöksverksamhet af så,ge att vinna.

På grund däraf syntes det kommitterade lämpligt, att föreståndarna
jämte öfverassistenterna gemensamt bildade eu nämnd, till hvilken styrelsen
kunde häriskjuta inom densamma väckta eller till densamma öfverlämnade
förslag och frågor, som kräfde eu närmare, på sakkunskap grundad
utredning. Därjämte borde det åligga nämnden att för kommande
års verksamhet uppgöra plan, hvilken borde underställas styrelsens pröfning,
samt att dessutom, då förhållandena sådant påkallade, sammanträda
till gemensamma öfverläggningar och beslut.

Kommitterade framhöllo önskvärdheten af, att tillfälle bereddes landtbruksakaderaiens
sekreterare att på det närmaste följa den vid centralanstaltens
olika afdelningar bedrifna försöksverksamheten. Detta syntes
kommitterade lämpligast kunna ske genom att han crhölle säte och stämma
i berörda nämnd, hvilket med så mycket större skäl borde medgifvas
honom, som han å, det åt akademien upplåtna Experimentalfältet, där den
ifrågavarande försöksverksamheten skulle komma att få sin hufvudstation,
representerade akademien, lägenhetens innehafvare. Att akademiens sek -

reterare stode i närmaste förbindelse med ledarna af försöksverksamheten,
vore dessutom äfven från den synpunkten af vikt, att försöksverksamhetens
resultat alltid borde genom akademien publiceras i dess tidskrift.

Eu af nämndens ledamöter borde af styrelsen förordnas att för viss
tid, exempelvis två år, vara nämndens ordförande och att i denna sin
egenskap handhafva närmaste ledningen af alla centralanstaltens angelägenheter
i enlighet med af styrelsen därför utfärdad instruktion. Denne
nämndens ordförande skulle vid styrelsens sammanträden närvara med
rätt att i öfverläggningarna men ej i besluten deltaga. Vid behandlingen
inför styrelsen af försöksplanen för kommande år borde äfven öfriga ledamöter
af nämnden under samma betingelser vara närvarande.

Centralanstaltens ledning syntes kommitterade böra anförtros åt eu
särskild för ändamålet tillsatt styrelse af fem ledamöter, utsedda dels af
Kungl. Maj:t och dels af landtbruksakademien.

Denna styrelse, för hvilken instruktion borde utfärdas af Kungl..
Maj:t, borde hafva till uppgift bland annat:

att öfvervaka och genom de särskilda föreståndarna leda den försöksverksamhet,
som utfördes vid de olika afdelningarna,

att uppgöra och fastställa instruktion för anstaltens föreståndare,
tjänstemän och betjänte,

att årligen genom landtbruksakademiens förvaltningskommitté till
Kungl. Maj:t för fastställelse ingifva arbetsplan och stat för följande år
samt berättelse öfver de olika afdelningarnas verksamhet under det förflutna
året, samt

att verka för åstadkommande af samarbete med den öfriga i landet
anordnade försöksverksamheten inom jordbruket och dess binäringar,
för hvilket ändamål styrelsens ordförande borde äga rätt att till öfverläggningar
kalla ledarna af försöksverksamheten vid förening eller anstalt,
som vore understödd med statsmedel.

De åtgärder, som kommitterade ansågo behöfliga för att på ett tillfredsställande
sätt ordna jordbruksförsöksväsendet, skulle sålunda utgöras
åt en utsträcktarc användning af dittills befintliga anstalter jämte upprättande
åt nya institutioner på områden, som för jordbruket vore af
största betydelse, samt slutligen inordnandet af hela försöksväsendet under

enhetlig ledning, hvarigenom detsamma, komrae i närmaste samverkan och
beröring med det praktiska jordbruket.

Sedan kommitterades betänkande blifvit öfverlämnadt till chefen Särskilda de legeraaes för

jordbruksdepartementet, hade två af kommitterade på särskildt upp- kostnadsfördrao-
och efter samråd med föreståndarna för de institutioner, som voro af- s%''

sedda att uppgå i den ifrågasatta försöksanstalten, uppgjort mera detaljeradt
kostnadsförslag för genomförande af det i nämnda betänkande
framlagda förslaget till försöksverksamhetens ordnande.

Förutom kostnader för byggnader m. m. samt anslag för en gång
till utrustning och inredning af de olika institutionerna upptogos i delegerades
kostnadsförslag följande årliga anslagsposter i kronor:

A) för afdelning I (agrikulturkemi och jordbruk):

aflöningar: föreståndaren........... a.UOu

2 öfverassistenter..........................8,000

1 assistent.............................2.000

1 arbetsbiträde eller vaktmästare................... 800

1 arbetsbiträde eller dräng...................... 16,400

årsanslag:

för försöken å underavdelningarna a) och b) (den agrikulturkemiska och den ana -

lytiska) :

1) laboratorieutonsilicr, försöksgård in. in...................4,000

2) tillfälliga assistenter och biträden....................4.800

för försöken å nnderafdelning e) (landtbruksförsöken)..............5,000

för försöken å underafdelning d) (lokala fältförsöken och uppvisningsfälten) . . . 5,000 18,800

B) för afdelning II (boskapsskötsel, mej eri handtering och bakteriologi):

aflöningar: föreståndaren............................5,000

2 öfverassistenter..........................8,000

1 arbetsbiträde eller vaktmästare.................. 800 13,800

årskostnader för försöken:

1) tillfälliga assistenter och räknebiträde....................7,000

2) försöksntgifter å gårdarna, resor in. ..................... 10,000 17,000

C) för afdelning III (växtfysiologi och växtpatologi):

aflöningar: föreståndaren............................:>,000

1 assistent.............................2.000

1 arbetsbiträde eller vaktmästare................... • 800 7,800

lfi

Utlåtande a
/andtbruksakademien18

1903.

årskostnader för försöken:

1) uppvärmning, belysning, inventarier, körslor m. m..............3,500

2) försök utom stationen med resor......................1,000

3) tillfälliga biträden............................ 2.000 g jgg

D) för afdelning IV (entomologi):

aflöningar: föreståndaren............................5,000

1 assistent.............................2,000

1 arbetsbiträde eller vaktmästare................... 800 7 ggg

årskostnader för försöken............................... 1,500

För samtliga de tre första afdelningarna erforderliga årskostnader:

1) tryck och expenser............................6.000

2) underhåll af byggnader, vägar, tomter m. m.................7.500

3) vattenkostnad............................... 1,900 15,400

Sammandrag:

aflöningar:

för afdelning 1...............................16,400

1 > II...............................13,800

» » m...............................7,800

IV..............................• 7,800 45,800

årskostnader:

för försöken å afdelning I.......................... 18 800

’ » » > II..........................17,000

> > > in..........................6,500

> » iv..........................1,500

» tryck och expenser............................6,000

» underhåll af byggnader m. m........................7,500

5 vatten.................................■ 1,900 59,200

Summa årliga kostnader kronor 105,000

f Uti afgifvet utlåtande den 18 maj 1903 uttalade landtbruksakademien
. sitt fulla gillande af grundprinciperna för den föreslagna anordningen aflandtbrukets
försöksväsende, och fann akademien äfven kommitterades förslag om
centralanstaltens sammansättning och begränsningen för det dåvarande till
de i förslaget upptagna hufvud- och underafdelningarna vara väl grundadt.

1 afseende på den personal, som beräknades blifva erforderlig, samt
de aflöningsförmåner, som för denna borde fastställas, hade akademien
icke något att anmärka mot förslaget.

Som ett villkor för mcdgifvandet, att centralanstalten fing-e förläargas
till Experimen talfältet, ansåg sig akademien dock böra uppställa det
förbehåll, att följande vid akademiens agrikulturkcmiska. och växt-fysiologiska
anstalter och dess landtbruksafdelning anställda tjänstemän, nämligen
professorn Henrik Gustaf Söderbaum, professorn Jakob Eriksson, inspektören
Sigurd Eko din och assistenten Carl Gustaf Eggertz, blefve i den
nya organisationen utan ansökan bibehållna vid anställningar, motsvarande
dem, de då innehade, och med aflönings- och pensionsfönnåner ej understigande
dem, de i akademiens tjänst fått sig tillförsäkrade, samt att de
skulle äga att i afseende på rätt till aldcrstillägg och pension tillgodoräkna
sig den tid, de före öfverflyttningen å den nya staten varit anställda i
akademiens tjänst,

I sammanhang därmed uttalade akademien såsom ett önskemål, att
föreståndaren för hushållningssällskapens lokala fältförsök Pehr Bolin, hvilken
i tjänsteställning närmast vore jämförlig med föreståndaren för akademiens
landtbruksafdelning inspektor Rhodin, likaledes utan ansökan blefve
i den nya organisationen bibehållen vid befattning motsvarande den, han
då innehade, och med aflöningsförmåner ej understigande dem han i sin
dåvarande tjänst fått sig tillförsäkrade.

Den intima förbindelse och samverkan mellan försöksanstaltens olika
ardelningar, som framhållits såsom eu af grundprinciperna vid försöksverksamhetens
omorganisation, syntes akademien på ett betryggande sätt
komma att ernås genom upprättandet af den föreslagna nämnden samt
därigenom, att plats i denna nämnd blifvit beredd äfven för akademiens
sekreterare, hvilken enligt akademiens stadgar hade att ägna sin uppmärksamhet
åt alla grenar af landthushållningen.

För sekreterarens deltagande i nämndens arbeten ansåg akademien
dessutom tala, jämte de af kommitterade anförda skälen, att därigenom
kunde åstadkommas en närmare förbindelse mellan akademien och försöksanstalten,
och att därigenom önskningar, som inom akademien uttalades
i afseende på föremål för blifvande försök, finge större utsikt att vinna
beaktande vid försöksplanens uppgörande.

Beträffande de föreslagna bestämmelserna om styrelsen öfver centralanstalten
framställdes emellertid af akademien vissa erinring-ar.

3 —1 21707. Löneregler ing sl: ommitt éns bet. XXXV.

Yttrande af
hushållnings

Hushållningssällskapens under november månad 1903 samlade otnsäiiskapens
bud förklarade uti infordradt yttrande, att ombuden med liflig tillireds°mbui903
n°r'' ställelse tagit del af det på jordbruksdepartementets initiativ tillkomna, af
erkändt kompetenta sakkunniga afgifna förslag till centralisation och vidare
utveckling af jordbruksförsöksverksamheten inom vårt land. Ombuden,
som funnit berörda förslag'' synnerligen välbetänkt och i sina detaljer
omsorgsfullt genomarbetadt, ville därför i hufvudsak ansluta, sig till det
tillstyrkande utlåtande öfver ifrågavarande förslag, som af landtbruksakademien
afgifvits. Endast med afseende å eu mindre detalj hyste ombuden
en från nyssnämnda utlåtande afvikande mening, nämligen i fråga om sammansättningen
af styrelse!! för den föreslagna centralanstalten.

Utlåtande af
fandtbruksstyrelsen
18/r.
1904.

Äfven landtbruksstyrelsen förklarade sig uti afgitvet utlåtande den
18 maj 1904 i hufvudsak gilla det af de sakkunniga uppgjorda förslaget.

I fråga om styrelsen för deu föreslagna anstalten anslöt sig landtbruksstyrelsen
till ett af landtbruksakademien framlagd t förslag i ämnet.

I anledning af de sakkunnigas förslag, att den entomologiska anstalten
skulle ingå såsom en hufvudafdelning under den föreslagna centralanstalten
och sålunda komma under samma högre ledning som denna,
erinrade landtbruksstyrelsen därom, att den entomologiska anstalten, enligt
Riksdagens beslut år 1896, blifvit lagd under landtbruksstyrelsen med
särskilt fästadt afseende på, att anstaltens verksamhet skulle ledas i en

verkligt praktisk riktning.

Såsom det visat sig, hade också den anstalten tillkommande uppgiften
att lämna allmänheten behöfliga upplysningar och råd rörande skadeinsekterna
och sättet för deras bekämpande så upptagit såväl föreståndarens
som assistentens tid, att tillfälle ej gifvits till särskilda vetenskapliga forskningar
utöfver dem, som dagligen påkallades och vore af mer tillfällig natur.

Under förklarande, att styrelsen insåge önskvärdheten af att jordbruksförsöksverksamheten
äfven komme att omfatta de för landtbruket skadliga
insekterna och att styrelsen väl funne, att denna gren åt försöksväsendet
borde utöfvas vid entomologiska försöksanstalten, hade landtbruksstyrelsen
för sin del ej något att invända mot förslaget att till centralanstalten öfverflytta
entomologiska anstalten, men ville dock på samma gång framhålla

1!)

nödvändigheten af att densamma bereddes ökad t anslag, i samma mån eu
utsträckt försöksverksamhet, på det entomologiska området där komme att
äga rum. I motsatt fall skulle anstaltens rent praktiska verksamhet behöfva
inskränkas, hvilket, enligt landtbruksstyrelsens åsikt, vore till skada
för vårt landtbruk.

I afseende å tillsättandet. af tjänstemännen vid centralanstalten ansåg
landtbruksstyrelsen, att alla fasta tjänster borde tillsättas efter ansökan.
Styrelsen sade sig emellertid icke hafva något att erinra mot det villkor
med afseende ä vissa hos landtbrnksakademien då anställda tjänstemän,
som akademien uppställt för sitt med gi från de därtill, att centralanstalten
finge förläggas vid Experimentalfältet.

Beträffande de för försöksverksamheten beräknade årliga utgifter,

105,000 kronor, syntes det landtbruksstyrelsen, att denna summa på intet
sätt kunde anses hög, då den jämfördes med hvad andra länder offrade
på sitt jordbruksförsöksväsende. Särskilt ansåg styrelsen det kunna påpekas,
att uti nämnda post innefattades statsanslag, som för det dåvarande
utginge till landtbruksafdelningen samt agrikulturkemiska och växtfysiologiska
anstalterna vid landtbruksakademiens experimentalfält, äfvensom
anslaget till entomologiska anstalten.

Styrelsen fann sig ock böra framhålla vikten däraf, att aflön
in garna för de vid den föreslagna anstalten anställda tjänstemännen
ej blefve satta lägre, än det uppgjorda kostnadsförslaget angåfve; resultatet
af anstaltens arbete vore nämligen beroende därpå, att fullt dugliga
personer komme att leda och utföra försöksarbetena, och någon utsikt att
till anstalten förvärfva och vid densamma bibehålla framstående förmågor
funnes ej, om icke åt dem kunde erbjudas jämförelsevis goda löneförmåner.

Vid föredragning den 14 januari 1905 inför Kungl. Maj:t af ifrågavarande
ärende yttrade vederbörande departementschef, bland annat, följande.

Den af kommitterade föreslagna centralanstalten skulle komma att
omfatta fyra hufvudafdelningar för försöksverksamhet, nämligen på

I) jordbrukets och agrikulturkemiens områden,

Proposition
vid 1905 års
riksdag.

och bakteriologiens om -

II) boskapsskötselns, mejerihandteringens
råden,

III) växtfysiologiens och växtsjukdomarnas områden, samt

IV) skadeinsekternas område.

Mot denna kommitterades uppdelning och gruppering af försöksverksamheten
kunde departementschefen icke underlåta att anmärka det
enligt hans mening olämpliga i att sammankoppla försöken på jordbrukets
område med dem på agrikulturkemiens samt att uppdraga ledningen åt
och öfverinscendet öfver samtliga dessa försök åt en föreståndare, hvilken
srifvetvis alltid måste vara en i sitt fack framstående agrikulturkemist.

Departementschefen befarade, att detta lätt skulle kunna få till följd,
att jordbruksförsöken icke alltid kom me att ledas i den praktiska riktning,
han ansåge önskvärd. Dessa försök syntes departementschefen med nödvändighet
hos ledaren af desamma kräfva större såväl agronomisk fackkunskap
som praktisk erfarenhet i jordbrukets bedrifvande, än som i regel kunde påräknas
hos en vetenskapsman.

Det vore visserligen sant, att enligt kommitterades förslag omordade
fackkunskap och erfarenhet skulle inom hufvudafdelningen finnas representerade
hos de båda öfverassistenterna, men detta syntes departementschefen
icke tillräckligt betryggande för uppnående af de resultat, som afsåges
med försöken.

Om den praktiska jordbruksdriften skulle kunna af den föreslagna
centralanstalten draga den nytta, man afsåge, borde enligt departementschefens
mening de båda under kommitterades första hufvudafdelning för
jordbruk och agrikulturkemi förlagda underafdelningarna för försök på
det rena jordbrukets område och för lokala fältförsök och uppvisningsfält
gemensamt bilda eu agronomisk hufvudafdelning med särskild för ändamålet
utbildad föreståndare samt en öfverassistent.

Denna förändring kräfde icke i andra hänseenden ökade kostnader,
än att en af de föreslagna öfverassistentlönerna måste förändras till en
föreståndarlön samt en föreståndarbostad uppföras i stället för en af de
föreslagna öfverassistentbostäderna, och det syntes departementschefen, att
dessa ökade kostnader mer än väl uppvägdes af de afsevärda fördelar, som
genom dem skulle vinnas.

Mot

kommitterades
han i öfrigt icke något
landtbruksakademien som
miens direktör och dess
centralanstaltens styrelse,

förslag till försöksverksamhetens ordnande hade
annat att erinra, än att han i likhet med såväl
landtbruksstyrelsen ansåg, att landtbruksakadesekreterare
borde vara själfskrifna ledamöter af
som sålunda skulle komma att bestå af — förutom
dessa — fem ledamöter, af hvilka Kungl. Maj:t borde utse tre och
akademien två.

I byggnadskostnader, föranledda af den ifrågasatta centralanstaltens
upprättande, ingick äfven kostnad för uppförande af bostäder åt öfverassistenter.
1 detta, hänseende anförde departementschefen, att, då man
hade att välja emellan att uppföra sistnämnda, bostäder eller att lämna
öfverassistenterna skälig hyresersättning, det förra syntes honom obetingadt
vara, att föredraga, icke endast på grund af att det i längden, i
afl synnerhet med de dåvarande högt uppdrifna hyrorna i hufvudstaden,
blefve för statsverket billigast, utan äfven af det långt ifrån oviktiga skälet,
att arbetenas jämna fortgång otvifvclaktigt i hög grad kunde befordras
genom att de till afdelningarna hörande öfverassistenterna voro boende på
platsen.

De af kommitterade föreslagna aflöningsförmånerna till centralanstaltens
tjänstemän fann departementschefen väl afvägdn, och ansåg i likhet
med kommitterade, att man, om dessa förmåner sattes lägre, icke kunde
påräkna att få platserna besatta med verkligt framstående och dugande
män. Det blefve nämligen dessa vid anstalten anställda, tjänstemän, som
närmast komme att bära ansvaret för att statens uppoffringar för den föreslagna
försöksverksamhetens igångsättande och fortsatta bedrifvande skulle
komma att motsvara de vid denna verksamhet knutna förhoppningarna.
Detta, ansvar påkallade aflöningsförmåner, som, såvidt möjligt, svarade
däremot.

Såsom ett ytterligare skäl att hvad sårskildt beträffade föreståndarna
för de agrikulturkemiska och växtfysiologiska afdelningarna ansluta sig till
de af kommitterade föreslagna aflöningsförmånerna, 5,000 kronor med två
ålderstillägg, hvartdera, ä 500 kronor, samt fri bostad, anförde departementschefen,
att han på grund af eu utaf landtbruksakademien år 1904
gjord hemställan och sålunda oafsedt föreliggande förslag till försöksverk -

samhetens ordnande och det väsentligt ökade arbetet för verksamhetens
ledare, som förslagets förverkligande skulle komma att få till gifven följd,
varit betänkt att hos Ivungl. Maj:t hemställa om förhöjning i de till
landtbruksakademiens agrikulturkemist. och växtfysiolog dä utgående lönerna
— 4,000 kronor med två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, jämte
fri bostad — af hvilka den förres hade bestämts till sitt dåvarande belopp
år 1874 och den senares visserligen något senare eller år 1885, då tjänsten
inrättades, hvarvid lönen emellertid hade satts till samma belopp som för
agrikultur ko i nisten.

Då departementschefen ansåg det synnerligen önskvärdt, att åt verksamheten
såväl vid hufvudafclelningen för försök å boskapsskötselns, mejerihandteringens
och bakteriologiens områden, som vid den af honom föreslagna
nya agronomiska huf\udafdelningen redan från början gåfves sådan omfattning,
att dessa afdelningar blefve det praktiska jordbruket till det
gagn, man genom deras upprättande ville bereda detsamma, syntes det
honom, att aflöningsförinånerna ej heller för dessa hufvudafdelningars föreståndare
borde sättas lägre än de af kommitterade föreslagna.

Detsamma gällde ock föreståndaren för entomologiska af delningen,
dittillsvarande entomologiska anstalten. Sedan lönen till föreståndaren
för denna anstalt, år 189G bestämts till sitt dåvarande belopp — 4,000
kronor jämte två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor — hade anstaltens
verksamhet så utvidgats, att ökadt anslag till uppehållande af densamma
måst af Riksdagen begäras och blifvit beviljadt. Då verksamheten genom
den samverkan, man ville skapa mellan den föreslagna centralanstaltens
entomologiska och öfriga afdelningar, yifvetvis skulle komma att ytterligare
tillväxa, ansåg departementschefen det kunna med visshet förutses,
att ifrågavarande verksamhet komme att få en omfattning, som fullt motsvarade
den vid öfriga afdelningar.

Att under sådana förhållanden bestämma lönen för ifrågavarande
afdelningsförcståndare lägre än för öfriga föreståndare, syntes departementschefen
icke böra ifrågakomma. Då det för arbetenas öfvervakande vid
afdelningen och deras jämna fortgång vore nödvändigt att såväl föreståndare
som assistent bodde på platsen och då entomologiska anstaltens byggnader
icke lämnade utrymme därtill, hade departementschefen ej heller

tvekat att, i enlighet med föreliggande förslag, hemställa om anslag till
uppförande af till bostad för föreståndaren afsedd byggnad och sålunda
bereda honom, liksom'' öfriga afdelningsförcst&ndare, förmånen af för hans
plats afpassad fri bostad.

I likhet med kommitterade ansåg departementschefen, att stora fordringar
ovillkorligen måste ställas på öfverassistenternas duglighet, i det
att den verksamhet, de såsom försöksledare, hvar och en inom sin underafdelning,
komme att utöfva, alltid i'' väsentlig grad måste blifva af själfständig
natur. Då man till följd diiraf på deras fackutbildning måste
ställa samma stora kraf som på föreståndarnas, hade departementschefen
funnit de af kommitterade föreslagna aflöningsförmånerna — 4,000 kronor
med två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, jämte fri bostad — sådana,
att ändring i dom hvarken kunde eller borde ifrågasättas.

Beträffande de föreslagna assistenterna, hvilkas aflöning icke heller
kunde bestämmas lägre än den föreslagna eller till 2,000 kronor jämte bostad
för ogift person, syntes det departementschefen lämpligt att tillsätta dem
endast på förordnande. För såväl assistenten som den afdelning, vid
hvilken han tjänstgjorde, borde det vara en fördel att på förhand söka
förebygga, att han alltför länge kvarblefve å en plats, så lågt aflönad som
de ifrågavarande enligt sakens natur måste vara.

I det uti kostnadsförslaget upptagna beloppet till ■ aflöningar åt centralanstaltens
tjänstemän och betjänte, sammanlagdt 45,800 kronor, ansåg
departementschefen sig sålunda icke böra föreslå annan förändring, än den
genom utbyte af eu öfverassistentlön mot eu föreståndarlön påkallade förhöjningen
med 1,000 kronor.

Mot de beräknade årskostnaderna för försöksverksamhetens bedrifvande
in. in., sammanlagdt 5.9,200 kronor, sade sig departementschefen så mycket
mindre kunna hafva något att erinra, som lian i fråga om vissa i denna
summa ingående belopp, såsom till försöksverksamheten såväl på det rena
jordbrukets som på boskapsskötselns, mejerihan dteringens och bakteriologiens
områden, i likhet med delegerade fann dessa belopp visserligen vara
tillräckliga för försöksverksamhetens igångsättande, men att de, allteftersom
verksamheten vid anstalten utvecklade sig, tvifvelsutan behöfde i
nation mån förökas.

Det enda belopp, som möjligen kunde tyckas vid högt tilltaget, var
det för underhåll af byggnader, vägar m. in., 7,500 kronor. På grund af
livad departementschefen anfört rörande vissa andra i förslaget upptagna
belopp, och enår han i likhet med landtbruksakademien fann det fullt
berättigad! att, då eu del af Experimentalfältet upplätes till centralanstalten,
den för denna egendom utgående afgälden till motsvarande del
bestredes af anstaltens medel, hade han emellertid icke funnit anledning
föreslå någon förändring i ofvan angifna slutsumma, 59.200 kronor.

För den föreslagna försöksverksamhetens bedrifvande skulle sålunda
komma att kräfvas ett årsanslag af sammanlagdt 106,000 kronor.

Landtbruksakademien hade vid sitt medgifvande till den föreslagna
centralanstaltens förläggande till Experimentalfältet fäst förbehåll i fråga
om vissa vid akademiens agrikulti i »‘kemiska och väx tf:ys i ologiska anstalter
och dess landtbruksafdelning anställda tjänstemän.

I detta afscende uttalade departementschefen, att professorn Söderbaum
och professorn Eriksson finge anses själfskrifna att, där de så önskade,
vid den nya centralanstalten öfvertaga, Söderbaum föreståndarbefattningen
för den agrikulturkemiska och Eriksson föreståndarbefattningen
för den våxtfysiologiska hufvudafdelningen; ocli ansåg sig departementschefen
böra föreslå utverkande af rätt för dem att för erhållande af ålderstillägg
tillgodoräkna sig den tid, de före öfverflyttningen å den nya staten
varit anställda i akademiens tjänst, den förre såsom akademiens agrikulturkemist
och den senare såsom akademiens växtfvsiolog.

Hvad anginge inspektören Rhodin, ansåg departementschefen det utan
tvifvel vara af synnerligen stort intresse för centralanstalten att kunna
förvärfva honom antingen såsom föreståndare för eller öfverassistent vid
den af departementschefen föreslagna agronomiska hufvudafdelningen, enär
han på grund åt ingående erfarenhet på ifrågavarande område och framstående
duglighet särdeles väl lämpade sig för hvilkendera af dessa befattningar,
som kunde ifrågakomma.

Enär Rhodin för det dåvarande åtnjöte eu aflöning af 3,800 kronor,
däri inberäknade två intjänade alderstillägg, skulle för honom öfverflyttning
till vare sig föreståndar- eller öfverassistentbefattning komma att
medföra förbättring i dåvarande lönevillkor, och någon svårighet att, därest

Rhodin själf ville öfvergå till den nya anstalten, i fråga, om honom uppfylla
akademiens berörda, villkor förefunnes alltså icke heller.

Därest emellertid Rhodin skulle komma att stanna vid öfverassistentbefattning,
skulle hans aflöning i första lönegraden endast med 200 kronor
öfverstiga hans dåvarande inkomster af tjänsten, och billigheten syntes
därför fordra, att äfven honom bereddes rätt att i sådant fall för åtnjutande
åt ålderstillägg räkna sig till godo sin tjänstetid såsom inspektor.

I sammanhang med ofvannämnda tre tjänstemäns öfVerflyttning på
den nya staten skulle de af dem innehafda tjänstebefattningarna komma
att indragas.

Hvad slutligen assistenten Eggertz anginge, hade han, på grund af
sjukdom, af landtbruksakademien beviljats tjänstledighet. Då anledning
icke funnes antaga, att Eggertz kunde komma att återinträda i tjänstgöring,
syntes hans öfVerflyttning till befattning vid centralanstalten icke
kunna ifrågakomma. Vid sådant förhållande, och enär hans dåvarande befattning
måste anses likställd med ordinarie statstjänst, skulle nämnda befattning
icke kunna indragas förrän vid hans afgång från densamma.

Frågan om såväl denna som öfriga tre omförmälda befattningars
indragning ansåg departementschefen emellertid böra underställas Riksdagens
pröfning i sammanhang med förslaget om centralanstaltens inrättande,
och syntes detta lämpligast ske i den form, att Kung]. Maj:t föreslog
Riksdagen, att bland villkoren för dess medgifvande till upprättande af
samma anstalt upptoges, att befattningarna sii som agrikulturkemist, växtfysiolog
och inspektor vid landtbr uksak a dem ie ns experi mentalfält vid tidpunkten
för anstaltens upprättande samt assistentbefattningen vid landtbruksakademiens
agrikulturkemiska anstalt efter dåvarande innehalVarens
af denna befattning af gång skulle indragas.

O o o o

Såsom ofvan anförts, skulle enligt departementschefens förslag för
försöksverksamhetens bedrifvande komma att erfordras ett årsanslag af sammanlagdt
106,000 kronor. Enär emellertid efter beviljandet, af detta belopp
en del anslagsposter skulle kunna, indragas eller upphöra att utgå,
skulle den ökade ärliga kostnad, som genom ordnandet af försöksverksamheten
på jordbruksområdet på föreslaget sätt korame att tillskyndas statsverket,
inskränka sig till 69,300 kronor.

4—i 21707. Lönereglering skommitténs bet. XXXV.

De byggnadsarbeten, som den nya centralanstaltens upprättande
föranledde, voro, enligt hvad departementschefen vidare framhöll, så omfattande,
att de icke syntes kunna i så god tid medhinnas, att verksamheten
vid anstalten kunde börja tidigare än med ingången af år 1907.

På grund häraf och då detta uppskof finge anses fördelaktigt äfven
från den synpunkten, att tillfälle därigenom bereddes personer, som möjligen
ämnade söka de med anledning af försöksverksamhetens utvidgning
nyupprättade platserna, att ytterligare meritera sig för deras erhållande,
höll departementschefen före, att, därest Kungi. Maj:t gillade hans uppfattning
om upprättande å Experimentalfältet af eu centralanstalt för försöksväsendet
på jordbruksområdet, af 1905 års Riksdag borde äskas endast
det till byggnadsarbeten in. in. erforderliga belopp, 222,500 kronor.

Oaktadt sålunda de för årskostnadernas täckande erforderliga medlen
icke syntes behöfva finnas för Kung]. Maj:t tillgängliga under år 1906,
ansåg departementschefen likväl nödvändigt, att Kungl. Maj:t redan då
inhämtade Riksdagens medgifvande till den tillämnade centralanstaltens
upprättande i hufvudsaklig öfverensstämmelse med af departementschefen
angifven organisationsplan och i sammanhang därmed underställde Riksdagens
pröfning ett fullständigt förslag till stat för anstalten.

Departementschefen framlade följande förslag till stat.

Aflöning:	Lön.	Tjänsi- görings- penningar.	Summa, i
		\| 1
1 föreståndare....... 4 föreståndare....... 1 öfverassistent......	3,000 12,000 2,500	2,000 8,000 1,500	5.000 20,000 4.000	Efter fem år kan lönen höjas med 500 kronor och efter 10 åri med ytterligare 500 kronor.
2 öfverassistenter.....	O T. O	O o	8,000
3 assistenter, arfvoden . . .	—	—	6,000
5 vaktmästare eller arbets-biträden, arfvoden ....	_	_	3.800 j
Aflöning summa kronor	—	--	46,800 j
Till centralanstaltens öfriga utgifter ........		__	I 59,200
Summa kronor	—	—	106,000 \| i

Anm. Föreståndare, öfverassistent, assistent samt vaktmästare eller arbetsbiträde åtnjuta jämväl
fri bostad.

För åtnjutande af de sålunda angifna aflöningsförmånerna för förtståndare
och. öfverassistenter vid centralanstalten föreslog departementschefen
enahanda villkor och förbehåll, som vid löneregleringar och ordinarie
tjänstebefattningars inrättande då i allmänhet på senare tider plägat
stadgas.

Han hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

dels medgifva, att med ingången af år 1907 finge å landtbruksakademiens
experimentalfält i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den
af honom angifna organisationsplan upprättas en centralanstalt lör försöksväsendet
på jordbruksområdet, under villkor att ej mindre befattningarna
såsom agrikulturkemist, växtfysiolog och inspektor vid landtbruksakademiens
experimentalfält med utgången af år 1906 samt assistentbefattningen vid
landtbruksakademiens agrikulturkemiska anstalt eller dåvarande innehafvarens
af denna befattning af gång indroges, än äfven i öfrigt de anslag,
hvilka af Riksdagen under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af jordbruk
och landtmannanäringar» blifvit. bc-viljade såväl till uppehållande af
den dittills bedrifna försöksverksamheten vid landtbruksakademiens agrikulturkemiska
och växtfysiologiska anstalter samt landtbruksafdelning och
till ersättning för de kostnader, som kunde tillskyndas akademien för afgifvando
till Kungl. Mai:! af anbefallda utredningar och utlåtanden, som
ock till uppehållande af statens entomologiska anstalts verksamhet, från och
med år 1907 upphörde att utgå, samt ait landtbruksakademien utföste
sig att, så länge akademien innehade Experiment;! It åltet och försöksverksamheten
vid ifrågavarande centralanstalt upprätthölles med statsmedel, för
verksamhetens bedrifvande upplåta den del af Experimentalfältet med därå
befintliga, för ändam.-det; erforderliga byggnader, hvilken för det dåvarande
disponerades af landtbruksakademiens kemiska och växtfysiologiska anstalter
samt landtbruksafdelning;

dels godkänna det af departementschefen uppgjorda förslaget till
stat för centralanstalten för försöksväsend; ‘t på jordbruksområdet äfven som
de villkor och förbehåll, som föreslagits för åtnjutande af de i samma stat
upptagna löneförmåner;

dels och medgifva, att landtbruksakademiens agrikulturkemist, professorn
Henrik Gustaf Söderbauni, och landtbruksakademiens växtfysiolog,

1905 års
Riksdags
skrifvelss.

professorn Jakob Eriksson, vid öfvergång till fö reståndarbefattningar vid
centralanstalten, samt inspektören vid landtbruksakadetniens experimentalfält
Sigurd Rhodin, därest han koinme att öfvergå till öfverassistentbefattning
vid nämnda anstalt, finge i afseende å rätt till ålderstillägg i de
nya befattningarna tillgodoräkna sig en hvar den tid, han varit i sin dåvarande
befattning hos landtbruksakademien anställd.

1 statsverkspropositionen vid 1905 års riksdag framlade Kungl. Maj:t
förslag i ämnet i enlighet med departementschefens hemställan.

Uti skrivelse den 4 april 1905, n:r 52, yttrade Riksdagen, att den
ansett sig böra bifalla förslaget om upprättande af en centralanstalt för
försöksväsendet på jordbruksområdet i hufvudsaklig öfvérensstämmelse med
den af departementschefen angifna organisationsplan.

Det af Kungl. Maj:t framlagda förslaget till stat för anstalten och
de föreslagna villkoren för åtnjutande af de i denna stat upptagna aflöningsförmåner
hade icke gifvit anledning till annan erinran än att Riksdagen,
i öfverensstämmelse med hvad den beslutat beträffande Kungl. Maj:ts
framställning om ny stat för instituten vid Ultuna och Alnarp, ansett
dels att föreståndare och öfverassistent, som åtnjöte förmånen af fri bostad,
borde vidkännas afdrag å aflöningen såsom ersättning till staten för
bostaden, och dels att •— förutom ett tillägg af mera formell natur i aflöningsvillkoren
— bland nämnda villkor borde intagas föreskrift om att
föreståndare och öfverassistent skulle, intill dess ny allmän författning
angående civila tjånstinnehafvares rätt till pension träd! i kraft, bidraga
till sin egen pensionering efter enahanda grunder som af Riksdagen fastslagits
beträffande lärare vid allmänna läroverken.

Riksdagen, som sålunda i hufvudsak anslutit sig till Kungl. Maj:ts
förslag till stat för centralanstalten och de föreslagna afiöningsvillkoren,,
ansåg emellertid, att Kungl. Majrts framställning om statens och villkorens
antagande med omförmälda ändringar icke då borde bifallas; utan föreställde
sig Riksdagen, att det definitiva fastslåendet af den för tillämpning
först under år 1907 afsedda staten och bestämmandet af aflöningsvillkoren
därvid borde öfverlämnas till 1906 års Riksdag, som hade att besluta angående
statsutgifterna under år 1907.

Att ifrågavarande aflöningsstat icke vid 1905 års riksdag definitivt
fastställdes, syntes Riksdagen icke utgöra hinder för bifall till det af
Kungl. Maj:t äskade medgifvandet för professorerna Söderhamn och Eriksson
samt inspektören Rhodin att vid öfvergång till befattning vid centralanstalten
i afseende å rätt till ålderstillägg i den nya befattningen räkna
sig till godo anställningstid i dåvarande befattning; och hade Riksdagen
därför lämnat ett sådant medgifvande, som syntes underlätta öfvergången till
den nya organisationen.

Kungl. Maj:ts förslag till stat för centralanstalten äfvensom till villkor
och förbehåll för åtnjutande af de i samma stat upptagna löneförmåner
blef alltså för det dåvarande icke af Riksdagen bifallet, hvaremot
Riksdagen i öfrigt beslutade i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag.

Till bestridande af kostnader för de för centralanstalten erforderliga
byggnader och anläggningar vid landtbruksakademiens experimentalfält
anvisade Riksdagen på extra stat för år 1906 ett anslag af 222.500 kronor
(jfr skrivelse den 19 maj 1905 n:r 146. punkten 16).

Då chefen för jordbruksdepartementet vid föredragning den 13 januari
1906 underställde Kungl. Maj:ts pröfning frågan om reglerandet för
år 1907 af utgifterna under riksstadens nionde hufvudtitel, yttrade departementschefen
beträffande centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,
bland annat, följande.

Frågan om anstaltens upprättande var ännu sväfvande, och detta
berodde hufvudsakligen därpå, att den frågan då ännu ej vunnit sin lösning,
huruvida det af 1905 års Riksdag, i enlighet med Kungl. Maj ds
förslag, för anstaltens inrättande fastslagna villkor om indragning af vissa
befattningar vid landtbruksakademiens experimentalfält kunde uppfyllas.
Ehuru någon officiell förfrågan icke blifvit till vederbörande befattningsinnehafvare
framställd, huruvida de vore villiga att mot anställning vid
anstalten frånträda sina dåvarande befattningar, hade departementschefen
grundad anledning antaga att vid sådan förfrågan afböjande svar skulle
lämnas, därest frågan framställdes under förutsättning, att Riksdagens
gjorda erinringar vid aflöningsstaten skulle medföra minskning i de af Kungl.
Maj:t föreslagna aflöningarna.

Proposition
vid 1908 års
riksdag.

Det af Kungi. Maj:t vid 1905 ars riksdag framlagda förslaget till
stat för anstalten och de föreslagna villkoren för åtnjutande af de i denna
stat upptagna aflöningsförmåner hade icke gifvit anledning till annan erinran
från Riksdagens sida än att Riksdagen, i öfverensstämmelsc med
hvad den beslutat beträffande Kungl. Maj:ts framställning om ny stat för
instituten vid Ultuna och Alnarp, ansett, dels att föreståndare och öfverassistent,
som åtnjöte förmånen af fri bostad, borde vidkännas afdrag å
aflöningen såsom ersättning till staten för bostaden, och dels att, förutom
ett tillägg om »pröfning i stadgad ordning» vid fråga om förening af
annan tjänst med föreståndar- eller öfverassistentbefattning, bland förenänrnda
villkor borde intagas föreskrift om att föreståndare och öfverassistent
skulle, intill dess ny allmän författning angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension trädt i kraft, bidraga till sin egen pensionering
efter enahanda grunder, som af Riksdagen fastslagits beträffandelärare
vid allmänna läroverken.

Riksdagens åberopade beslut beträffande stater för instituten vid
Alnarp och Ultuna innebure eu minskning i de af Kungl. Maj:t föreslagna
lönebeloppen för lärare, som åtnjöte fri bostad, med 500 kronor. De bidrag,
som Riksdagen ansett böra lämnas af föreståndare och öfverassistent
till egen pensionering, skulle, beräknade efter de grunder, som fastslagits
beträffande lärare vid allmänna läroverken, uppgå till följande belopp,

nämligen:

för öfverassistent:

i första lönegraden...........90 kronor

» andra » 105 »

» tredje » 120 »

för föreståndare:

i första lönegraden..... 120 kronor

» andra » 140 »

» tredje » 160 *

De afdrag, som Riksdagen sålunda ställt i utsikt å föreståndares och
öfverassistenters aflöningar, skulle uppgå i högsta lönegraden för de förra

till 660 kronor och för de senare till 620 kronor. Med dessa belopp
skulle alltså deras löner understiga de af Kungl. Maj:t föreslagna.

Departementschefen erinrade vidare, att Kungl. Maj:ts proposition i
denna del var affattad i enlighet med det förslag, som afgifvits af tillkallade
sakkunniga. Dessa hade af anförda skäl hemställt, att aflöningen
för föreståndarna icke måtte sättas lägre än till 5,000 kronor, däraf 3,000
i lön och 2,000 i tjänstgöringspenningar, jämte två ålderstillägg efter 5
och 10 år, hvartdcra å 500 kronor, samt fri bostad eller — om sådan
ej kunde beredas — skälig hvresersättning, samt att aflöningen för öfverassistenterna
icke måtte sättas lägre än till 4,000 kronor, däraf 2,500 i
lön och 1,500 i tjänstgöringspenningar, med två ålderstillägg efter 5 och
10 år, hvartdera å 500 kronor, samt äfven där fri bostad eller motsvarande
hvresersättning.

Under erinran jämväl att såväl landtbruksstyrelsen i afgifvet utlåtande
öfver de sakkunnigas förslag som ock förutvarande departementschef
vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 14 januari 1905 framhållit
lämpligheten och behofvet af att aflöningarna till föreståndare och öfverassistenter
komme att utgå i enlighet med de sakkunnigas förslag, hvilket
ock af Kungl. Maj:t biträdts, förklarade sig vederbörande departementschef,
vid föredragningen den 13 januari 1906, till fullo dela de sålunda
uttalade meningarna.

Då Riksdagen emellertid beträffande ifrågavarande tjänstemän anfört,
att Riksdagen ansåge, att jämväl här skulle tillämpas den redan förut
tillämpade grundsatsen om skyldighet för tjänstinnehafvare, som åtnjöte
fri bostad, att vidkännas afdrag å den kontanta lönen, ansåg departementschefen
en mot sådant afdrag svarande förhöjning oundgängligen
nödvändig i de aflöningsförmåner, som funnos upptagna i det af Kungl.
Maj:t framlagda förslaget till stat för anstalten. Bestämdes således
afdraget för bostadsförmånen till 500 kronor, borde aflöningen höjas
med detta belopp, som, för att icke inverka på pensionsförhållandena, borde
tilläggas tjänstgöringspenningarna.

Hvad anginge den minskning i aflöningarna, som skulle uppstå
genom skyldighet för ifrågavarande befattningsinnehafvare att bidraga
till sin egen pensionering, syntes denna minskning enbär icke vara af

den bet} dennet att påkalla någon ändring i de föreslasma aflöninjjsbeloppen.

Den af departementschefen ifrågasatta höjningen i den uti staten
tur föreståndare och öfverassistenter uppförda kontanta aflöningen skulle
medföra eu höjning i statens slutsumma af 4,000 kronor.

Af departementschefen framlades följande förslag till stat.

		Tjänst-
	Lön.	görings-	Summa.
		penningar.
AJlöninp:
i föreståndare.......	3.000	2,500	5 500
.... .„ .				Efter fem år kan lö-
4 föreståndare.......	O O	10,000	22,000	nen .höjas med 500 kro-
1 öfverassistent ......	2,500	2,000	4 500	/not och efter 10 år med
				vtterligare 500 kronor.
2 öfverassistenter........	5,000	4,000	9,000	1 •
i! assistenter, arfvoden .....	—	—	6,000
5 vaktmästare eller arbetsbiträden, arf-
voden ..........	—	—	O O CO
Aflöning summa kronor	—	—	50,800
Till centralanstaltens öfriga utgifter . .	—	—	59,200
Summa kronor	—	—	110,000	;

Anm. Föreståndare, öfverassistent, assistent samt vaktmästare eller-arbetsbiträde åtnjuta fri
bostad; och skola, så länge föreståndare och öfverassistent åtnjuta denna förmån, afdragas å lönen 500
kronor årligen.

för åtnjutande af de sålunda föreslagna aflöningsförmånerna för
föreståndare och öfverassistenter vid centralanstalten föreslog departementschefen
följande villkor och förbehåll, nämligen:

att föreståndare och öfverassistent skulle vara underkastade den
vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid
eu möjligen inträdande förändrad organisation af centralanstalten eller
eljest kunde varda stadgad;

att med föreståndar- eller öfverassistentbefattning icke linge förenas
annan tjänst a rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan
tjänstebefattning, med mindre den vid pröfning i stadgad ordning befunnes
icke vara hinderlig för fullgörandet af tjänstgöringen vid centralanstalten
;

ii föreståndare eller öfvorassistent finge uppbära, tjänstgöringspenningar
endast för den tid, han verkligen tjänstgjort; men skulle för den
tid, tjänstinnehafvaren åtnjutit tjånstleciighet, dessa, aflöningsförmåner utgå
till den, som förrättat tjänsten;

att den, som af sjukdom hindrades att förrätta sin tjänst, ägde uppbära
hela lönen, men att den, som eljest undfinge ledighet för svag hälsas
vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag eller från tjänstgöring
i behörig ordning afstängts eller eljest vore lagligen förhindrad
att sköta befattningen, kunde förpliktas att under ledigheten, utöfver sina
tjänstgörings pennin gar, afstå se mycket af lönen, som för tjänstens fölrattande
erfordrades eller eljest pröfvades skäligt;

att, där höjning af lönen efter viss tids fortsatt irmehafvande af
tjänst i samma grad vore medgifven, tidpunkten för första förhöjningen
bestämdes att inträda efter fem är, under villkor att innehafvnren mer än
fyra år af denna tid själf med godt vitsord bestridt sin egen eller på
grand af förordnande annan statens tjänst eller ock fullgjort annat, offentligt
uppdrag, och för andra förhöjningen efter ytterligare fem år på. samma
villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af dessa förhöjningar anginge,
att den högre aflöningcn ej finge tillträdas förrän vid början af kalenderåret
näst efter det, under hvilket don stadgade tjänståldern blifvit
uppnådd;

att föreståndare eller öfvorassistent skulle, då han uppnått 65 lefnadsår
och minst 85 tjänstår, vara förpliktad att med oafkortad lön såsom
pension å allmänna indragningsstaten afgå från tjänsten, Kungl. Maj:t
elier don myndighet, som ägde utfärda afskedet, dock obetaget att låta ''
med detsamma anstå, därest och så länge den pensionsberättigade pröfvades
kunna i tjänsten på tillfredsställande sätt gagna, det allmänna och
kunde finnas villig kvarstå i densamma;

att föreståndare eller öfverassistent skulle vara underkastad de förändrade
bestämmelser i fråga om pension, som kunde varda stadgade; samt
att, intill dess ny allmän författning angående civila tjänstinneh
af va res rätt till pension trädt i kraft, å de i staten för anstalten för en
hvar af föreståndare och öfverassistenter bestämda löneförmånerna skulle
afgå och åt statsverket besparas följande belopp, nämligen:

ö—f w 1707. Lönereglering skommitténs bet. XXXV.

1906års Riksdags
skrifvetse.

för öfverassistent:

i första lönegraden
» andra >

» tredje

för föreståndare:

i första lönegraden
> andra
? tredje >

00 kronor
105 »

120

120 kronor
140
160

Departementschefen hemställde, att Kungl. Maj:t, måtte föreslå Riksdagen
att

dels godkänna det af departementschefen uppgjorda förslaget till
stat för centralanstalten för försöksväsendefc på jordbruksområdet äfvensom
de villkor och förbehåll, som af honom föreslagits för åtnjutande af de i
samma stat upptagna löneförmåner,

dels ock medgifva, att, under villkor att den del af det under anslagstiteln
»befrämjande i allmänhet af jordbruk och 1 an d t malm an är ingar»
uppförda anslag, som utan särskild!, angifvandc. af ändamålet blifvit af Riksdagen
ställ dt till Kungl. Maj:ts förfogande, minskades med 10,000 kronor, finge
under samma anslagstitel uppföras ett anslag till nämnda centralanstalt å

106,000 kronor.

I afseende å sistnämnda belopp må uppmärksammas, att den föreslagna
staten visserligen slutade på 110,000 kronor, men att därifrån ansetts
böra afdragas de belopp, tillhopa 4,000 kronor, som skulle afgå från
föreståndarnas och öfverassistenternas löner till ersättande af förmånen af
fri bostad.

I statsverkspropositionen vid 1906 års riksdag gjorde Kungl. Maj:t
framställning i ämnet i enlighet med departementschefens hemställan.

Riksdagen, som i skrivelse den 9 mars 1906, n:r 30, anmälde sitt
beslut i frågan, yttrade, att Riksdagen icke haft annat att erinra emot
det af Kungl. Maj:t framlagda förslaget till stat för ifrågavarande anstalt
än att enligt staten det skulle kunna inträffa, att öfverassistent, som intjänat
två ålderstillägg och sålunda erhållit en lön å 3,500 kronor, vid
befordran till föreståndarbefattning skulle inträda i sämre lönevillkor, i det

att af den sammanlagda aflöningen 5,500 kronor endast 3,000 kronor
komme att utgöra lön.

Till förekommande (lärai'' borde möjligen vid lönestaten fogas eu
anmärkning af innehåll, att, därest öfverassistent, som befordrades till föreståndare,
genom intjänande af två ålderstillägg redan åtnjöte högre lön än
begynnelselönen för föreståndare, honom skulle omedelbart tillföras det
första ålderstillägget såsom föreståndare, så att hans lön i sistnämnda befattning,
tjänstgöringspenningarna oberäknade, blefve lika hög, som den
lön, han senast åtnjutit såsom öfverassistent. Då emellertid något förslag
därom icke förclågc, hade Riksdagen ansett sig endast böra fästa uppmärksamheten
å förhållandet.

Hvad beträffade de föreslagna aflöningsvillkoren, hade Riksdagen
ansett, att bland dessa villkor borde upptagas föreskrift om att föreståndare
eller öfverassistent, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af aflöningsförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänstålder, som
berättigade honom till pension, icke finge tillträda samma förhöjning.

I afseende å bestämmelsen i fråga om rätt att med föreståndareller
öfverassistentbefattning förena annan tjänst, hade Riksdagen, i likhet
med hvad vid senaste årens löneregleringar iakttagits, velat uttala den
mening, att denna bestämmelse borde anses innebära, att nämnda befattningshafvare
icke ägde mottaga stadigvarande eller regelbundet återkommande
aflönadt uppdrag, som lämnades af bolag, med mindre uppdraget
vid pröfning i vederbörlig ordning befunnes icke vara för tjänstgöringen
hinderligt.

Riksdagen biföll Kungi. Maj:ts framställning, dock beträffande aflöningsvillkoren
med ofvan antydda tillägg, att föreståndare eller öfverassistent,
som, då han intjänat stadgad tid för erhållande af aflöningsförhöjning,
redan uppnått den lefnads- och tjänstålder, som berättigade honom
till pension, icke finge tillträda samma förhöjning.

Den 14 maj 1906 utfärdades kungl. kungörelse angående villkoren Atouugmii.
för åtnjutande af vissa i staten för centralanstalten för försöksväsendet på*or °j}%rstad~
jordbruksområdet upptagna löneförmåner (biftang till svensk författningssamling
n:r 27).

t909 års riksdag -

Stadgar för centralanstalten fastställdes därefter af Kungl. Maj:t
den 28 september 1906.

Anstalten trädde i verksamhet med ingången af år 1907.

Uti de för anstalten utfärdade lurfattningar förekom icke något stadgande
om semester.

O •

Sedan ansökningar om ledighet för två af föreståndarna vid anstalten
utan afstående af tjänstgöringspenningar blifvit af Kungl. Maj:t afslagna,
gjorde samtliga föreståndare och öfverassistenter framställning hos
anstaltens styrelse därom, att styrelsen måtte söka utverka, att semester
finge, när sådant utan hinder för göromålen kunde ske, åtnjutas af föreståndare
och öfverassistenter under en och eu half månad årligen samt af
ordinarie assistenter vid anstalten under en månad årligen.

I underdånig skrivelse den 6 november 1908 anhöll styrelsen, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att medgifva vid anstalten fast anställda
tjänstemän rätt till semesterledighet utan af drag å lön eller tjänstgöringspenningar,
nämligen föreståndare och öfverassistenter sex veckor
och ordinarie assistenter fyra veckor under tid, då styrelsen för centralanstalten
funne ledigheten kunna medgifvas utan hinder af tjänståligganden.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 12 januari 1909 af detta
ärende yttrade vederbörande departementschef, bland annat, följande.

Då assistenterna vid centralanstalten icke vore ordinarie tjänstemän,
syntes i fråga om dem böra förfaras såsom med andra extra tjänstemän,
beträffande hvilka i allmänhet någon semesterrätt icke medgifvits af Riksdagen.
I fråga om föreståndare och öfverassistenter ställde sig saken däremot
annorlunda. De vore ordinarie tjänstemän, och vidkommande deras
rätt till semester gällde bestämmelserna i de af Riksdagen för åtnjutande
af deras aflöniugar stadgade villkor.

Anledningen till, att någon bestämmelse om rätt till semester för

o 3 o

dessa tjänstemän icke kommit att intagas i då gällande aflöningsvillkor,
vore antagligen den, att deras ställning i allmänhet ansetts böra närmast
jämföras med exempelvis lärarnas vid landtbruksinstituten och vissa
andra undervisningsanstalter.

Det vore dock ovedersägligen eu betydelsefull skillnad mellan lärarnas
tjänstgöring, som på grund af undervisningens anordning i vissa terminer
lämnade åtminstone någon de! af året ledig till deras mera fria
förfogande, och tjänstemännens vid centralanstalten verksamhet, som vore
afsedd att oafbrutet fortgå under hela året. I detta afseende syntes ifrågavarande
tjänstemän närmast, böra jämföras med intendenterna vid (naturhistoriska)
riksmuseum, hvilka vid lönereglering fn* 1906 tillerkändes rätt
till semester med bibehållande åt tjänstgöringspenningama.

Departementschefen ansåg den ändring böra. vidtagas i gällande aflöning,
svillkor, att rätt till semester medgåfves föreståndare och öfverassistenter
vid den ifrågavarande centralanstalten. Föreståndarna, syntes honom
böra tillerkännas semester under eu och eu hali månad, under det att
öfverassistenternas semester enligt departementschefens mening icke kunde
bestämmas till längre tid än eu månad eller samma tid, som plägat raedgifvas
för första gradens tjänstemän vid centrala ämbetsverk, hvilka öfvcrassistenterna
i aflöningshänseende stode närmast.

Till afiöning åt vikarier under semester måste beredas medel, i hvilket
hänseende departementschefen fann erforderligt, att i staten för centralanstalten
infördes en anslagspost å, i jämn a dt tal 2,100 kronor »till vikariatsersättning»,
hvarigenom statens slutsumma skulle höjas till 112,100
kronor.

I följd dä,raf komme det till centralanstalten under anslagstiteln
»befrämjande i allmänhet af jordbruk och 1 andtmannanäringar» uppförda
anslag — hvilket, med anledning af att föreståndare och öfverassistenter
hade skyldighet, att vidkännas afdrag å sina löner på grund af fri bostad,
uppginge till ett med 4,000 kronor staten understigande belopp eller till

106,000 kronor — art behöfva ökas till 108,100 kronor. Åt anfördt skäl
ansågs emellertid anslagstitelns slutsumma därför icke behöfva höjas.

I statsverkspropositionen vid 1909 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t
i enlighet med departementschefens hemställan, att Riksdagen måtte

dels medgifva, att från och med år 1910 i gällande stat för centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet finge bland posterna för
afiöning; införas »vikariatsersättning, 2,100 kronor», hvarigenom statens slutsumma
skulle ökas till 112,100 kronor;

dels besluta,

ej mindre att tredje stycket /tf de af Riksdagen godkända villkor
och förbehåll för åtnjutande af de i staten för samma centralanstalt för
föreståndare och öfverassistenter upptagna aflöningsförmåner finge från
och med ingången af år 1910 erhålla följande ändrade lydelse:

»att föreståndare eller öfverassistent må uppbära tjänstgöringspenningar
endast för den tid, han verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester;
skolande för den tid, tjänstinnehafvaren eljest varit från tjänstgöring
befriad, dessa aflöningsförmåner utgå till den, som tjänsten förrättar»;

än älven att efter sjätte stycket af samma villkor och förbehåll
skulle införas ett nytt stycke af följande lydelse:

»att föreståndare och öfverassistenter äga årligen, när sådant utan
hinder för göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, de förra
en hvar under en och en half månad och de senare en hvar under en
månad»;

dels ock höja det under an slagstiteln »befrämjande i allmänhet af
jordbruk och landtmannanäringar» uppförda anslag till centralanstalten
för försöksväscndet på jordbruksområdet, då 106,000 kronor, med 2,100
kronor till 108,100 kronor.

I skrivelse den 22 maj 190!), n:r 9, anförde Riksdagen, i anledning
af Kungl. Maj:ts nyssberörda förslag, att, då föreståndare och öfverassistenter
vid centralanstalten vore af sina tjänster oafbrutet upptagna hela
tjänstetiden, de syntes böra i likhet med öfriga, ordinarie tjänstemän inom
den centrala statsförvaltningen erhålla viss kostnadsfri ledighet.

Da vidare den för dem föreslagna semesterns längd voro densamma,
som i allmänhet gällde för med dem jämnställda befattningshafvare, hade
Riksdagen ansett sig böra godkänna den för beredande af eu sådan semester
föreslagna förändringen i villkoren och förbehållen för åtnjutande
af de i staten för ifrågavarande anstalt för föreståndare och öfverassistenter
upptagna aflöningsförmåner. Den föreslagna nya aflöningspostcn till
vikariatsersättning i centralanstaltens stal vore en gifven följd af rnedgifvande
af rätt till semester i ofvannämnda utsträckning för ifrågavarande
tjänstemän.

Riksdagen hade sålunda beslutat i enlighet med Kungl. Maj ds förslag.

Den 25 juni 1909 utfärdade Kungl. Maj:t med anledning häraf kungörelse
om ändrad lydelse af förenämnda kungörelse den 14 maj 1906
angående villkoren för åtnjutande af vissa, i staten för centralan stalten
upptagna löneförmåner (bihang till svensk författningssamling n:r 46 År 1909).

Enligt de af Kungl. Mai:t den 28 september 1906 utfärdade stad-1911 års riksgarna
för centralanstalten skulle denna, omfatta följande hufvudafdelningar
med nedan a-ngifna tjänstemän:

1) eu afdelning för jordbruk: en föreståndare* och en öfverassistent,

2) eu afdelning för landtbrukskerni: en föreståndare och en assistent,

3) eu afdelning för husdjursskötsel och mejerihandtering samt med
uppgift att tillika företaga bakteriologiska undersökningar: eu föreståndare
och två öfverassistenter,

4) eu afdelning för landtbruksbotanik: eu föreståndare och eu assistent,

samt

5) en afdelning för entomologi: en föreståndare och en assistent.

1 underdånig skrivelse den 26 september 1910 gjorde styrelsen för
centralanstalten framställning om vissa förändringar i de för anstalten
gällande bestämmelser.

Styrelsen framhöll därvid, hurusom den organisation, som centralanstalten
erhöll genom de den 28 september 1906 utfärdade stadgarna,
samt den för anstalten gällande staten vore i hufvudsak grundade på det
år 1901 af särskild! tillkallade sakkunniga utarbetade förslaget till ordnande
af jordbruksförsöksväsendet i riket.

Då det gällde upprättande af en delvis ny forskningsanstalt, kunde
uppenbarligen förslaget till densamma i vissa delar icke hvila på någon
redan vunnen erfarenhet. Styrelsen ansåg det äfven ligga nära till hands
att antaga, att de sakkunniga, för att underlätta det utarbetade förslagets
antagande af den anslagsbeviljande Riksdagen, skulle söka att så mycket
som möjligt begränsa utgiftstaterna i kostnadsförslaget.

Under sådana förhållanden kunde man vänta, att, sedan anstalten
någon tid varit i verksamhet, det skulle visa sig, att förändringar i vissa
afseenden vore behöffiga. Så hade ock blifvit, fallet.

Der hade • sålunda befunnits svårt att med det till anstalten anvisade
årsanslaget bestrida för anstaltens verksamhet nödiga utgifter. Då styrelsen
emellertid ansett, att någon längre tids erfarenhet vore önskvärd för
att kunna med större visshet angifva storleken af den ökning i statsanslaget
till de löpande utgifterna, som kunde behöfvas för att fullt tillgodose
anstaltens behof, hade styrelsen icke velat för det dåvarande göra
någon framställning i detta afseende.

Däremot ansåg styrelsen sig böra fästa Kung!. Majrts uppmärksamhet
på framställningar, som till styrelsen ingifvits af tjänstemän vid anstalten
samt af dennas nämnd, dels om utbrytande af det bakteriologiska
laboratoriet från afdelningen för husdjursskötsel och bildande af en särskild
af delning för den bakteriologiska undersökningen dels om upprättande
af flera fasta assistentbefattningar dels ock om förbättrande af de
ordinarie assistenternas löneförmåner samt om beredande åt dem af semester
utan afstaende af lön.

Hvad först beträffade den bakteriologiska underafdelningens ställning,
erinrade styrelsen därom, att redan de Sakkunniga vid motiveringen af
sitt förslag till organisation af anstalten erkände önskvärdheten af att äfven
denna afdelning upptoges såsom särskild hufvudafdelning. Dess föreslagna
ställning såsom underafdelning under afdelningen för husdjursskötsel
motiverades emellertid därmed, att de bakteriologiska undersökningarna
syntes böra stå i närmaste samband med andra försök. Närmast hade man
väl därvid tänkt sig, att bakteriologen skulle sysselsättas med undersökning;!,
r, som blefve behöfliga vid försök på mejeriområdet.

Då emellertid dessa undersökningar måste utföras i omedelbar anslutning
till och parallellt med försöken i mejeriet, och då ett försöksmejeri
icke med centralanstaltens för det dåvarande disponibla medel kunde
upprättas och hållas i gång på Experimentalfältet, hade de bakteriologiska
arbetena dittills kommit att utgöras af själfständiga forskningar.

Därtill kotmne, att, sedan förslaget till centralanstaltens organisation
uppgjordes, det bakteriologiska forskningsområdet vidgats och särskilt
j ord häkte riol ogien blifvit ett mycket viktigt medel att utreda frågor rörande
jordens fruktbarhet och gödsling. Vid centralanstaltens bakteri -

ologiska laboratorium hade ock dit hörande ämnen i lika hög grad som
de mejeribakteriologiska tagit tid och arbetskrafter i anspråk.

Då. således, äfven om framdeles skulle kunna ordnas så, att bakteriologiska
undersökningar mer än dittills komme att vid laboratoriet utföras
till hjälp åt mejeriundersökningar, centralanstaltens bakteriologiska afdelniTur
likväl fortfarande komme att få eu sjiilfständig verksamhet och denna
allt mera syntes korama att växa i vikt och omfattning, ansåg styrelsen
intet skäl finnas att bibehålla denna afdelning i eu till formen underordnad
ställning.

I detta sammanhang påpekade styrelsen älven, att den kemiska
afdelningen, som i långt högre grad hade att stå andra afdeiningar
till tjänst, dock ställts som eu af centralanstaltens hufvudafdelningar.
Det gällde dessutom helt visst om den bakteriologiska liksom om öfriga
afdeiningar, att det vore af vikt att åt dess ledare bereda sådan ställning
och sådana förmåner, att anstalten i täflan med andra institutioner kunde
draga till sig och kvarhålla väl kvalificerade krafter.

Det bakteriologiska laboratoriets frigörande från den då mera skenbara
än verkliga föreningen med husdjursafdelningen skulle icke medföra
annan kostnad än att en af de dåvarande öfverassistentafiöningarna böjdes
till en föreståndarafl öning.

Då förändringen af laboratoriets ställning icke innebure någon förändring
af dess arbete, behöfde icke någon ökning af vare sig dess arbetskrafter
eller den för dessa behöfliga aflöningen äga rum i större utsträckning.
än som på grund af det ökade arbetet komme att erfordras, äfven
om den dåvarande organisationen lämnades orubbad.

Ej heller behöfde förändringen medföra kostnader för arbets- eller
bostad slokal ers förändring eller förbättring. Laboratorielokalen vore nyinredd
och kunde lämna utrymme åt flera arbetande än föreståndaren
och de biträden, som där vore sysselsatta, och den bostad, som den dåvarande
öfverassistenten innehade, vore af samma storlek och inredning som
de nybyggda föreståndarbostäderna.

Hos styrelsen hade vidare framställningar gjorts af vederbörande
föreståndare om inrättande af en fast assistentbefattning vid hvardera af

6 —121707. Lönereglerings Kommitténs bet. XXXV.

jordbruks- och husdjursafdelningarna samt af öfverassistenten vid det bakteriologiska,
laboratoriet om inrättandet af en dylik befattning vid detta
laboratorium. Centralanstaltens nämnd hade biträdt denna hemställan.

Vid jordbruksafdclningen hade det visat sig behöfligt att aret om
hafva biträde af eu i afdelningens försöksarbeten fullt hemmastadd person.
Denne hade dittills varit anställd som extra assistent, men dä hans
arbete fortginge oafbrutet hela året, syntes det riktigaste vara, att han
bl cd ve fast an stalld, detta i all synnerhet som därigenom vunnes större
utsikt att få behålla samma person under längre tid och undgå täta ombyten
med därmed följande nödvändighet att antaga vid anstaltens arbeten
ovana personer.

Vid husdj ur saf del ningen hade föreståndaren dittills icke haft att
tillgå annan hjälp än extra assistenter utan grundläggande vetenskapliga
studier. Af dessa hacle eu hufvudsakligen tjänstgjort såsom räknebiträde
och de öfriga öfvervakat utförandel af de utfodringsförsök, som afdelningen
anställt på skilda gårdar. 1 den män arbetet ökats, hade äfven å
denna afdelning behofvet af eu vetenskapligt utbildad fast assistent gjort
sig gällande, hvilken kunde biträda föreståndaren vid försökens planläggning,
ledning och inspektion likasom äfven vid den rådgifning rörande
nötkreatursafvel och ladugårdskontroll, som i allt större utsträckning tagit
föreståndarens tid i anspråk.

Anställning åt en dylik fast assistent syntes desto mera behöflig,
som under den dåvarande anordningen vid anstalten icke funnes någon
person, som vore kompetent att uppehålla föreståndarens åliggande, då
denne använde sin rätt till semester eller eljest hade förfall. Skulle föreståndare]!
genom sjukdom under någon längre tid blifva urståndsatt att
sköta sin tjänst, vore således tara för handen, att afdelningens försöksverksamhet
måste fullständigt nedläggas.

Beträffande slutligen anställandet af en ordinarie assistent vid det
bakteriologiska laboratoriet, sä gällde i kanske ännu högre grad om
detta än om öfriga institutioner, att en ordinarie assistentbefattning vore
önskvärd för att motverka alltför täta ombyten af tillfälliga arbetsbiträden.
Tillgången på personer, skolade i bakteriologiska arbeten, vore nämligen
mycket liten, hvarför vid hvarje ombyte den nye assistenten i regel först

måste inöfvas i förekommande arbeten, innan han kunde vara till någon
synnerlig nytta.

Oaktadt denna institution vore ung och först då föreslagits att
bilda en fristående afdelning, hade dock dess verksamhet vunnit stor utsträckning
och dessutom visat sig med röra sa viktiga praktiska resultat,
att det vore särdeles önskvärdt, att denna verksamhet sa mycket som möjligt
måtte främjas.

Beträffande den till de fasta assistenterna utgående aflöningen åt''

2.000 kronor jämte fri bostad för ogift person syntes densamma styrelsen
efter dåvarande förhållanden vara val lag för eu i Stockholm boende person
med föregående universitetsutbildning, med hvilken i regel följde
studieskulder att betala.

Stvrelsen hade visserligen ar 1908 utslagit en hos styrelsen gjord
framställning om utverkande af höjning i assistentlönerna, pa den grund
att staten för centralanstalten då så nyligen blifvit fastställd, att utsikt
ej ansågs föreligga, att kunna erhålla ändring i densamma utan att särskilda
nytillkomna skäl kunde anföras.

Sådana skäl funnes emellertid dåmera, i det att arfvodet till assistenterna
vid statens skogsförsöksanstalt sedan början af ar 1909 höjts till

3.000 kronor, hvarjämte assistenterna vid de statsunderstödda kemiska
stationerna, sedan statsanslaget till dessa stationer af 1909 års Riksdag
höjts, i regel hade en lön af minst 3,000 kronor. Under de senaste åren
hade äfven inrättats talrika jordbrukskonsulentbefattningar förenade med
kontant lön af 2,500 kronor eller mera. Därtill komme ytterligare, att
såväl assistenterna vid skogsförsöksanstalten som jordbrukskonsulenterna
uppbure betydande reseersättningar, hvaraf särskilt för de senare en af sevärd
ökning i inkomst kunde beräknas uppstå.

Dessa omnämnda tjänstebefattningar vore sålunda i afseendc på
aflöningsförmåner afgjordt fördelaktigare än assistentbefattningarna vid
centralanstalten, under det att kompetensfordringarna för assistentbefattningarna
vid skogsförsöksanstalten vore lika höga som för motsvarande
befattningar vid centralanstalten, men afgjordt lägre för jordbrukskonsulentbefattningarna,
som i de flesta fall vore besatta med personer, hvil -

kas hela utbildning bestått i <-tt till två års praktisk elevtid och tvåårig
kurs vid landtbruksinstitut.

Ett sadant förhållande syntes styreisen innebära en uppenbar orättvisa.
hvaraf följden kunde väntas blifva allt större svårighet att få de
mera fordrande men lägre betalda tjänsterna vid centralanstalten besatta
med kompetenta personer. Dessa måste naturligtvis föredraga de bättre
aflönade tjänsterna, isynnerhet som vissa åt dessa, särskildt assistentbefattningarna
vid de* kemiska stationerna, gåfve större utsikt till befordran, i
det föreståndarbefattningarna vid dessa stationer företrädesvis rekryterades
ur stationsassistenternas krets.

Det hade också redan visat sig förenadt med svårighet att erhålla
sökande till assistentbefattningarna vid eent-ralanstalten, i det att till dylik
befattning vid den botaniska afdelningen vid två tillfällen kunnat erhållas
endast unga studerande utan någon afsevärd erfarenhet på det område, där
de skulle få sitt arbete vid eentralanstalten. Förhållandet hade varit detsamma
i af seende på extra assistenter vid det bakteriologiska och det
kemiska laboratoriet. ''Vid det senare hade det, för att få utförda undersökningar,
som voro oundgängliga för försök å andra afdelningar, till och

med varit nödvändigt att betala den extra assistenten högre arfvode än
den mycket förfarna fasta assistenten åtnjöte.

Styrelsen framhöll i samband därmed, att inrättandet af de begärda
nya assistentbefattningarna visserligen medförde minskning med de belopp,
som dittills åtgått till motsvarande extra assistenters aflöning. Den besparing,
som därigenom skulle uppkomma, vore emellertid behöflig, för
att anslaget till anstalten skulle räcka till nödiga löpande utgifter. Eu
minskning af detta anslag kunde sålunda icke ske, utan att svårighet uppstode
för anstalten att fylla sina. uppgifter.

Hvad slutligen beträffade af anstaltens fasta assistenter gjord framställning
därom, att dem måtte beredas rätt att utan afdrag af lön åtnjuta
någon tids arlig semester, ansåg styrelsen denna ansökan både billig och
behjärtansvärd. Den uppfattningen gjorde sig dårnera allt mera gällande,
att alla statens tjänstemän borde hafva rätt till någon tids ärlig ledighet
från sitt arbete utan mistning af sin aflöning.

Särskild! för dem af ifrågavarande assistenter, h vilka af sitt arbete
vore bundna vid tjänsterummet, vore en sådan förman särdeles önskvärd.
Under da varande förhållanden vore assistenterna i detta afseende särdeles
illa ställda, i det att de måste afsta från hela sin lön för den tid de
kunde erhålla tjänstledighet vare sig för hvila. hälsans vårdande, vämpliktsöfningars
fullgörande eller studier.

På grund af hvad sålunda anförts hemställde styrelsen, att Kungl.
Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition,

att den bakteriologiska underafdelningen vid centralanstalten för
försöksväsendet på jordbruksområdet måtte förändras till en fristående
afdelning och den ena öfverassistentbefattningen vid anstaltens husdj ur safdelning
förändras till föreståndarbefattning vid den nya af delningen;

att en ny fast assistentbefattning matte inrättas vid hvardera af
centralanstaltens jordbruks- och husdjursafdelningar samt det bakteriologiska
laboratoriet;

att aflöningen för fast assistent vid centralanstalten matte höjas till

3,000 kronor; samt

att rätt till en månads årlig ledighet från tjänsten utan avstående
af någon del af aflöningen måtte, tillerkännas fast assistent vid anstalten.

Med underdånig skrifvelse den 9 november 1910 öfverlämnade centralanstaltens
styrelse vidare eu underdånig framställning från de tve vid
centralanstalten anställda fasta assistenterna att redan under år 1911 få
komma i åtnjutande af den för dem föreslagna löneförbättringen. På de
i styrelsens underdåniga skrifvelse den 26 september 1910 anförda skäl
förordade styrelsen bifall till den salunda gjorda framställningen.

Då vederbörande departementschef den 13 januari 1911 inför Kungl.
Maj:t föredrog ifrågavarande framställningar, yttrade han, irland annat,
följande.

Under de år. centralanstalten för jordbruksförsök varit i verksamhet,
hade den visat sig kunna på ett för landets jordbruk gagnande sätt
fylla de uppgifter, som vid dess upprättande blefvo densamma förelagda.
Dess försöksverksamhet, såväl den å Experimentalfältet utförda, som ock

den till olika gårdar i skilda delar af landet förlagda, hade på sätt man
från början önskat och afsett blifvit ledd i praktisk riktning, och resultaten
af de olika afdelningarnas arbete hade på ett för hvarje jordbrukare
lättfattligt och öfverskådligt sätt blifvit af vederbörande försöksledare framlagda
i de omfattande serierna »meddelanden» och »flygblad», ''hvilka under
de gångna åren blifvit offentliggjorda.

Styrelsen för centralanstalten hade i föreliggande framställning begärt,
att vissa förändringar i anstaltens stat måtte vidtagas, hvilka förändringar
syntes departementschefen vara af behofvet påkallade för försöksverksamhetens
fortsatta bedrifvande på önskvärd t sätt.

Beträffande den under anstaltens husdjursafdelning inordnade bakteriologiska
afdelningen hade man antagligen redan från början insett, att
utvecklingen af dess verksamhet ganska snart skulle påkalla afdelningens
förändring till sjålfständig hufvudafdelning. Redan då förelåg nämligen
från ett annat motsvarande verksamhetsområde vunnen erfarenhet om de
olägenheter, som vore förbundna med att sammankoppla under gemensam
ledning så olika grenar af försöksverksamheten som de ifrågavarande.

•Sålunda omförmäldes i den vid 1905 års riksdag framlagda propositionen
om eentralanstaltens upprättande, hurusom man, sedan den i början
af 1860-talet på landtbruksakademiens experimentalfält upprättade
agrikulturkerniska försöksanstalten utvidgats med eu afdel rån o- för växtfysiologiska
och växtpatologiska undersökningar, inom kort funnit det
förenadt med så stora svårigheter för anstaltens föreståndare, som måste
vara kemist, att utöfva någon ledning af arbetena å den sålunda tillkopplade
af delningen, att en särskild anstalt för dess verksamhet syntes
erforderlig. Endast under nämnda förutsättning kunde man påräkna att
tillgodogöra sig resultaten af de på den i utveckling stadda experimentella
växtfysiologicns verksamhetsområde utförda, för praktiken betydelsefulla
vetenskapliga forskningarna. På framställning af Kungl. Maj:t anvisade
1885 års Riksdag med anledning däraf åt landtbruksakademien erforderliga
medel för upprättande å Experimentalfältet af en själfständig växtfysiologisk
anstalt.

Ett motsvarande förhållande ägde rum i förevarande fall. Under
de tio år, som förflutit, sedan organisationsplanen för centralanstalten upp -

gjordes, hade en ny gren af den moderna bakteriologien — jordbakteriologien
— tillkommit, hvilken vid sidan af mejeribakteriologien intoge en
med hvarje år allt mera betydelsefull och framskjuten plats samt i allt
hösrre grad påkallade afdelningens uppmärksamhet. Arbetena harte pa
grund däraf mer och mer blifvit inriktade på denna nya gren af bakteriologisk
försöksverksamhet, till hvilken nämnvärd hänsyn icke från början
kunde tagas och som icke ägde något gemensamt med hufvudafdelningens
eo-entliga verksamhet.

0 o . . •

Då den bakteriologiska afdelningen sålunda kommit att mtaga eu
alltmera själfständig ställning, då vidare samarbetet mellan denna afdelning
och särskild! jordbruksafdelningen samt den botaniska afdelningen
på grund af jordbakteriologiens utveckling blifvit lifligare än med den
hufvudafdelning, af hvilken den då utgjorde en del, då hufvudafdelningens
föreståndare sålunda ej kunde utöfva någon ledning af underafdclningens
själfständigt, bedrifna försöksverksamhet och då slutligen dess utbrytande
och förändring till eu själfständig hufvudafdelning skulle medföra eu ökad
kostnad af endast 1,000 kronor eller skillnaden mellan eu öfverassistentaflöning
och eu förestå,ndaraflöning, fann departementschefen sig böra tillstyrka,
hvad centralanstaltens styrelse i denna del hemställt. Den ökade
kostnaden syntes honom mer än väl uppvägas af de afsevärda fördelar,
som genom densamma skulle vinnas.

Äfven behofvet af att anställa en fast assistent å en hvar af de
afdelningar — jordbruksafdelningen, husdjursafdelningen och den bakteriologiska
afdelningen — hvilka då saknade dylika, syntes departementschefen
vara på nöjaktigt sätt ådagalagdt.

På jordbruksafdelningen funnes visserligen en öfverassistent anställd,
men då arbetet , på afdelningen måst sålunda fördelas mellan föreståndaren
och denne öfverassistent, att den förre öfvertagit försöksverksamheten
vid Experimentalfältet och de fasta försöksstationerna, medan den senare
ledde samtliga lokala fältförsök och anordnandet af uppvisningsfält, hade
hvar och en fått sig anfört rodt ett fullt själfständigt verksamhetsområde.

En fast anställd, i sitt fack väl skolad assistent hade visat sig vara

1 hög grad behöflig icke endast vid bearbetningen af det mycket om -

fattande försoksmaterialet utan älven och i all synnerhet vid utläggning
af de talrika, rundt landet spridda försöken och vid de inspektioner åt*
dessa försök, som under sommarmånaderna måste äga rum. Dåvarande
föreståndaren och öfverassistcnten hade icke medhunnit att i erforderlig
utsträckning utföra det arbete, som i sistnämnda hänseenden kräfts af dem,
hvilket 1 fJer;t fal1 fövanledt anmärkningar från hushållningssällskaps och
försök svärdars sida. Skulle det då så Inliga, intresset för denna viktiga
gren af centralanstaltens försöksverksamhet kunna vidmakthållas, syntes
det sålunda nödvändigt, att afdelningens arbetskrafter på föreslaget sätt
förstärktes.

Förhållandena på husdjursafdclningcn vore i föreliggande afseeinU''
icke mindre vanskliga. Det belopp, som af anstaltens årsanslag kunnat
ansiås till anställande af extra assistenter, hade till och med visat sig för
knappt för att fylla behofvet af tillfälligt biträde vid do i landets skilda
uelar förlagda försöksgårdarna och till aflönande af den extra assistent,
som kräfdes för utförandet af det omfattande kontroll- och bokföring^
arbete, hvilket stode i sammanhang med beräknandet af de olika försöksseiiernas
resultat. Da ledaren af den viktiga gren af försöksverksamhet,
som blifvit ifrågavarande afdelning af centralanstalten anförtrodd, sålunda
statt- sa godt som ensam, hade de utfodringsförsök af mera vetenskaplig
karaktär, som för en närmare belysning af de praktiska försöksresultaten
vore af sa stort värde, dittills måst fullständigt skjutas åt sidan.

Vidare hacie åtskilliga önskvärda praktiska utfodringsförsök på grund
a‘ otillräckligheten i stadigvarande sakkunnig arbetskraft måst uppskjutas
jtil eu oviss framtid, och da det från olika håll framhållits, af hvilken
bety delse det för landets nötboskapsafvel och husdjurens utfodring skulle
vara, om det rikhaltiga material, som årligen vunnes vid landets många
kontrollföreningar, blefve samladt och vid centralanstaltens husdjursafdelning
underkastad! sakkunnig bearbetning, hade denna viktiga uppgift visserligen
blifvit upptagen i den af Kungl. Maj:t fastställda arbetsplanen, men
pa, grund af saknaden af fullt sakkunnigt fast biträde endast i mycket
ringa omfattning kunnat fullföljas.

^ tiviga om den fackliga utbildningen, yttrade departementschefen
\mare,

biologiska afdelningen anställda biträdet, detta närmast på grund af
den å denna afdelning bedrifna verksamhetens specifika natur, fordringar,
hvilka ett tillfälligt biträde i regel icke kunde uppfylla. Behofvet af en
fullt kompetent fast anställd assistent hade särskildt visat sig allt mera
trängande, i samma män som omförmälda jordbakteriologiska försöksverksamhet
kommit att intaga en mera framskjuten plats. En väsentlig del
af densamma kunde nämligen icke under några förhållanden bedrifvas å
Experimentalfältets gamla kulturjord, utan måste förläggas till gårdar,
där tillgång funnes på nybruten åkerjord.

Då ledaren såväl i och för dessa försök som ock såsom ofta
hände — för utredande å olika platser af orsakerna exempelvis till tillfälligt
uppträdande smör- eller mjölkfel, hvilka kunde antagas vara af
bakteriologisk natur, under längre eller kortare tid nödgades vara frånvarande
från anstalten, hade saknaden af en i sitt fack väl skolad assistent
kunnat vålla kännbara afbrott i pågående undersökningar vid laboratoriet,
något som lätt kunde förrycka afdelningens hela verksamhet.

Genom anställande af dessa nya fasta assistenter kunde, såsom
styrelsen framhållit, någon sänkning icke äga rum i anstaltens År san slag >
vid hvars bestämmande hänsyn tagits därtill, att med detsamma skulle
bestridas äfven kostnaden för extra assistenter och tillfälliga biträden.
De fasta assistenterna komme icke att i någon nämnvärd utsträckning
inskränka det med utvecklingen af anstaltens verksamhet växande behofvet
af tillfällig hjälp.

Därtill komme ytterligare, att detta årsanslag, i hvilket någon höjning
icke ägt rum, från början ej beräknades högre än till de mest
nödvändiga utgifternas täckande, såsom framginge af dåvarande departementschefens
anförande vid ärendets föredragning, därvid han särskildt
framhöll, att det af honom föreslagna årsanslaget visserligen syntes
honom tillräckligt för försöksverksamhetens igångsättande, men att det,
allt efter som verksamheten vid anstalten utvecklade sig, tvifvelsutan behöfde
höjas.

Mot den af styrelsen föreslagna förhöjningen från 2,000 till 3,000
kronor i arfvodet till de fast anställda assistenterna hade departements -

7—121707. Löneregleringslcommitténs bet. XXXV.

chefen, vid ifrågavarande ärendes föredragning den 13 januari 1911, icke
något att erinra.

Han framhöll i detta hänseende, att såväl fordringarna på deras
kompetens som deras tjänsteåligganden i det närmaste sammanfölle med
hvad som gällde motsvarande tjänstemän vid skogsförsöksanstalten, hvilkas
arvode, på framställning af Kung]. Maj:t, vid 1908 års riksdag höjdes till
det dåmera för assistenterna vid centralanstalten ifrågasatta belopp.

Dessa, senare skulle liksom de förra äga förutsättningar såväl att
pa. eget ansvar utföra undersökningar, hvilka af vederbörande förman
blefve dem anförtrodda, som ock att vid behol — under föreståndarens
bortovaro på grund af tjänsteresor, semester, sjukdom o. d. — kunna tillfälligt
ersätta honom och pa. eget. ansvar förestå afdelningens arbeten.''
På grund såväl däraf som af den oafbrutna, ökningen i de olika afdelmngarnas
arbetsbörda, toge deras tjänstgöring vid anstalten deras tid till
sä stor del i anspråk, att tillfälle för dem att förskaffa sig någon afsevård
biförtjänst, vore så godt som fullständigt uteslutet.

Departementschefen meddelade vidare, att enligt inhämtade upplysningar
angående a,doningarna till assistenterna vid de åtta med statsmedel
understödda kemiska stationerna, dessa aflöningar uppgintre, efter den vid
1909 års riksdag beslutade höjningen af statsanslaget till dessa stationer,
tdl i medeltal 3,700 kronor, däraf högst 4,500 kronor och lägst 2,400
kronor, hvilken sistnämnda, afiöning utginge till en assistent, som innehaft
platsen endast kortare tid och genomgått endast teknisk elementarskola.
Före höjningen af statsanslaget hade allön ingen varit i medeltal
2,556 kronor. I framställningen om nämnda förhöjning hade framhållits
såsom ett af de viktigaste skälen för densamma, att stationernas assistenter
i allmänhet åtnjöte en afiöning, som icke stode i rimligt förhållande
till deras utbildningstid och ansträngande tjänstgöring, hvilket, gjorde, att.
då assistentbefattningar anslogos till ansökan lediga, det varit förenadt
med svårighet att erhålla fullt kompetenta sökande.

Då central anstalten vore hänvisad att rekrytera sina assistenter från
hufvudsakligen samma, hall som de kemiska stationerna, ansåg departementschefen
det vara fara värdt,. att _ allvarsamma svårigheter skulle uppstå
för platsernas besättande med personer af erforderlig duglighet, så

länge deras löneförmåner så väsentligt, som då vore fallet, understege
assistenternas vid de kemiska stationerna. Därtill komme ytteiligare, så
som äfven centralanstaltens styrelse framhållit, att dessa sistnämnda hade
vida bättre utsikt till befordran, i det att de dugligaste bland dem kunde påräkna
att så småningom erhålla föreståndarplats vid någon af dessa stationer.

Den gjorda framställningen, att den föreslagna löneförbättringen
skulle träda i kraft redan med ingången af år 1911, ansåg sig departementschefen
icke kunna biträda.

Beträffande styrelsens hemställan om beredande af semester åt assistenterna
vid centralanstalten erinrade departementschefen, att denna fråga
så nyligen som år 1909 varit föremål för pröfnmg, i det att dåvarande
departementschefen vid underdånig föredragning af då gjord framställning
i ämnet förklarade sig på angifna skäl icke kunna tillstyrka bifall till densamma.
Då några nya skäl ej tillkommit, fann depaitementschefen sig
icke kunna förorda hvad centralanstaltens styrelse i samma ämne föreslagit.

Departementschefen framlade följande förslag till stat för centralanstalten
att gälla från och med ingången af år 1912:

	Lön.	Tjänst- görings- penningar.	Summa.
Aflöning:
1 föreståndare........... •	3.000	2,500	5,500 )
5 föreståndare............	15,000	12,500	27,500 \
\| 1 öfverassistent...........	3,500	2,000	4,500
1 1 öfverassistent...........	2,500	2,000	4,500
j 6 assistenter, arfvoden........	—	—	18,000
1 5 vaktmästare eller arbetsbiträden, arf-			3,800
vodeu ..............	--	~
Vikariatsersättning.........	—	—	2,100
Aflöning summa kronor	—	—	65,000 j
\| Till centralanstaltens öfriga utgifter . .		__	59,200 ''i
Summa kronor	!	1	. 125,100 \|

Efter fem år kan lönen
höjas med 500 kronor
och efter tio år med
ytterligare 500 kronor.

Anm. Föreståndare, öfverassistent. assistent samt vaktmästare eller arbetsbiträde åtnjuta fri
bostad: och skola, sfi länge föreståndare och öfverassistent åtnjuta denna förmån, afdra.gas å lönen
500 kronor årligen.

Statens slutsumma skulle sålunda komma att ökas från 112,100
till 125,100 kronor. Det till centralanstalten under an slagstiteln »befrämjande
i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar» uppförda
anslag, hvilket, med anledning af att föreståndare och öfverassistenter
vore skyldiga att vidkännas afdrag å sina löner på grund af fri bostad,
understege statens slutsumma med 4,000 kronor och utgjorde 108,100
kronor, skulle alltså behöfva ökas till 121,100 kronor.

I anslutning till departementschefens hemställan föreslog Kungl.
Maj:t Riksdagen att,

med godkännande af det sålunda framlagda förslaget till stat för
centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet att gälla från
och med ingången af år 1912 samt med förklarande, att de villkor och
förbehåll, som då gällde för åtnjutande af de i staten för centralanstalten
upptagna aflöningsförmåner, skulle tillämpas å samtliga föreståndar- och
öfverassistentbefattningar i den nya staten,

höja det under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af jordbruk
och landtmannanäringar» uppförda anslag till nämnda centralanstalt, då
108,100 kronor, med 13,000 kronor till 121,100 kronor. (Se statsverkspropositionen
vid 1911 års riksdag, 9:e hufvudtiteln.)

Hvad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit blef af Riksdagen bifallet
(jfr Riksdagens skrivelse den 30 maj 1911, n:r 9).

Med erinran att vid inrättandet af centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet stora förhoppningar fästes vid dess blifvande verksamhet
för utvecklingen af det svenska jordbruket, uttalade Riksdagen i
nyssberörda skrivelse den 30 maj 1911, att under den tid, som förflutit
efter centralanstaltens inrättande, anstalten ock på sådant sätt motsvarat
sitt ändamål och i så hög grad tillvunnit sig landtmännens förtroende,
att förväntningarna å resultaten af anstaltens vidare arbeten måhända
än ytterligare stegrats.

Det vore därför af vikt att tillse, det anstalten ej i brist på medel
hämmades i sin verksamhet, utan sattes i tillfälle att till landtbruksnäringens
fromma i möjligaste mån utnyttja den inom anstalten i rikt mått representerade
fackkunskapen och erfarenheten. I betraktande däraf och då

den äskade höjningen af anstaltens anslag syntes väl motsvaras af den
efter hand inträdda ökningen i anstaltens göromål, tvekade Riksdagen
icke att tillmötesgå nu ifrågavarande anslagskraf.

Beträffande särskild! assistenternas aflöning yttrade Riksdagen, att
denna då var betydligt lägre än de aflöningar, som dåmera åtnjötes å de
jämförliga assistentbefattningarna vid statens skogsförsöksanstalt och vid
de statsunderstödda kemiska stationerna äfvensom jordbrukskonsulentbefattningarna.
_

Då af dessa befattningar endast de vid skogsförsöksanstalten, med

hvilka vore förenadt ett arfvode af 3,000 kronor, vore i anseende
till krafven å innehafvarnas kompetens likställda med dem vid centralanstalten,
syntes billighet och nödig omtanke om tjänstemannakårens vid
centralanstalten behöriga rekrytering fordra, att jämväl denna anstalts
assistenter komme i åtnjutande af samma löneförmåner, som redan kommit
assistenterna vid skogsförsöksanstalten till del.

Organisationen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
in. in.

De för denna anstalt nu gällande stadgar äro af Kungl. Maj:t utfärdade
den 26 januari 1912 (svensk författningssamling n:r 17).

§ 1. Enligt dessa stadgar har anstalten till uppgift att genom i olika

delar af landet anordnade systematiska försök och genom vetenskapliga
undersökningar utreda för landtbruket och dess binäringar viktiga praktiska
frågor; att genom uppvisningar åskådliggöra vid försöksverksamheten
erhållna resultat; samt att meddela allmänheten upplysningar i ämnen,
som tillhöra anstaltens verksamhetsområde.

För detta ändamål bör anstalten stå i liflig förbindelse ej blott med
öfriga för landtbruket och dess binäringar verksamma vetenskapliga anstalter
utan äfven med landtbruksläroverken, rikets hushållningssällskap
och landtbrukets praktiska utöfvare.

§ 2. Rätt att framställa förslag- angående frågor, som synas vara, af be skaffenhet

att böra vid centralanstalten företagas till utredning, tillkommer
särskildt landtbruksakademien och dess förvaltningskommitté, hushållningssällskapen
och deras förvaltningsutskott samt inom landet förefintliga, från
anstalten fristående landtbruksvetenskapliga försöksanstalter.

§ 3. Centralanstaltens styrelse äger att för rådplägning om frågor rörande

försöksverksamheten till sammanträde med sig inbjuda ombud från hushållningssällskapen
äfvensom andra personer, hvilkas deltagande i dylika
öfverläggningar styrelsen finner önskvärdt.

§ 4, Anstalten omfattar följande af delningar med hufvudsakligen nedan nämnda

uppgifter:

I. Af delningen för jordbruk med uppgift att verkställa utredningar
rörande jordens bearbetning, torrläggning, bevattning och gödsling samt

växtodling; „

II. Af delningen för landtbrukskemi med uppgift att verkställa

undersökningar inom landtbrukskemiens och landtbruksfysikens områden;
åliggande det denna afdelning att utföra jämväl de analytiska undersökningar,
som påkallas af öfriga afdelning ars ai beten,

III. Af delningen för husdjursskötsel och mejerihand tering^ med uppgift
att verkställa utredningar rörande husdjurens aivel, utfodring och

vård samt angående mejerihan dtering;

IV. Af delningen för landtbruksbotanik med uppgift att verkställa
undersökningar rörande de odlade växternas lifsvillkor, förädling och sjukdomar; V.

Af delningen för entomologi med uppgift att verkställa undersökningar
rörande för landtbruket skadliga insekters letnadssätt och lifsvillkor
samt medel att förekomma och hejda deras härjningar; samt

VI. Af delningen för bakteriologi med uppgift att verkställa undersökningar
rörande bakteriers lifsverksamhet, särskildt med hänsyn till
deras inverkan på jordens fruktbarhet, växters och djurs näringsupptagande
samt förändringar hos mjölk och mejeriprodukter.

Ledningen af centralanstalten utöfvas af eu styrelse, bestående af § o.
landtbruksakadeiniens preses och sekreterare samt fem för viss tid särskildt
utsedda ledamöter, af hvilka tre förordnas af Kungl. Maj:t och två
väljas af akademien.

Landtbruksakadeiniens preses är ordförande i styrelsen; ägande styrelsen
att inom sig utse vice ordförande. Landtbruksakadeiniens sekreterare
är sekreterare hos styrelsen.

Styrelsen åligger hufvudsakligen: § 6

a) att öfvervaka och genom vederbörande föreståndare leda försöksverksamheten
vid centralanstalten i enlighet med dennas uppgift;

b) att uppgöra och fastställa instruktioner för anstaltens tjänstemän;

c) att hvarje år uppgöra och för granskning till landtbruksakademien
före akademiens sammankomst i november månad öfverlämna till Kungl.

Maj:t ställdt förslag till arbetsplan samt till inkomst- och utgiftsstat för
nästföljande år;

d) att hvarje år före mars månads utgång till Kungl. Maj:t och
landtbruksakademien afgifva berättelse öfver anstaltens verksamhet och
medelförvaltning under det närmast förflutna året;

e) att besluta rörande offentliggörande af de vid försöksverksamheten
erhållna resultaten;

f) att besluta i afseende å användandet af de enligt stat anvisade
eller eljest för anstaltens behof tillgängliga medel samt i öfrigt öfvervaka
anstaltens ekonomi;

g) att hafva tillsyn öfver vården af anstaltens byggnader och inventari
er;

h) i enlighet med stadgarna vidtaga åtgärder för tillsättande af
förestandar- och öfverassistentbefattningarna;

i) att antaga räkenskapsförare och kanslibiträde samt, efter förslag
af vederbörande föreståndare, förordna assistenter, biträden och betjänte
vid anstaltens afdelningar;

k) att vidtaga de på styrelsen enligt stadgarna ankommande åtgärder
i fråga om tjänstledighet för anstaltens tjänstemän och förordnande
af vikarier;

l) att till Kungl. Maj:t öfverlämna utaf föreståndare eller öfverassistent
gjord ansökning om afsked, men själf pröfva och besluta öfver
ansökningar om entledigande af anstaltens öfriga tjänstemän äfvensom betjänte;
samt

in) att årligen före april månads utgång till kammarrätten för granskning
insända anstaltens räkenskaper för nästföregående kalenderår.
f 7 Styrelsen har årligen två ordinarie sammanträden, ett i mars och

ett i första hälften af november, samt extra sammanträden så ofta styrelsens
ordförande finner ärende därtill föranleda eller minst två af styrelsens
ledamöter sådant begära.

§s- Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll. Ledamot af

styrelsen, som ej delar de flestas åsikt, äger att få sin skiljaktiga mening
intagen i protokollet.

För att enhet och samverkan må vinnas mellan centralanstaltens § 9.
olika afdelningar, bilda 1 and t bruks ak ad ernie n s sekreterare, såsom ordförande,
samt föreståndarna och öfverassistenterna vid anstalten en nämnd,
hvilken har att uppgöra och före oktober månads utgång till styrelsen
ingifva förslag till arbetsplan och stat för nästföljande år samt ej mindre
afgifva af styrelsen infordrade yttranden än äfven själfmant påkalla styrelsens
uppmärksamhet för frågor, som beröra anstaltens verksamhet.

Nämnden bör ock hafva sin uppmärksamhet fäst på ernåendet af
planmässig samverkan med den försöksverksamhet å jordbrukets område,
som oberoende af centralanstalten utöfvas inom riket, och bör därför
särskildt till det sammanträde, vid hvilket förslag till arbetsplan uppgöres,
inbjuda föreståndarna för landets öfriga landtbruksvetenskapliga anstalter.

Vid centralanstalten skola finnas anställda följande tjänstemän: § 10.

vid af delningen för jordbruk: eu föreståndare, en öfverassistent och
en assistent;

vid afdelningen för landtbrukskemi: en föreståndare och en assistent;

vid afdelningen för husdjursskötsel och mejerihandtering: en föreståndare,
eu öfverassistent och en assistent;

vid afdelningen för landtbruksbotanik: en föreståndare och en

assistent;

vid afdelningen för entomologi: en föreståndare och en assistent; samt

vid afdelningen för bakteriologi: en föreståndare och en assistent.

Föreståndare och öfverassistenter utnämnas af Kungl. Maj:t. § 11.

Vid uppkommen ledighet å föreståndar- eller öfverassistentbetattning
införes kungörelse därom genom styrelsens försorg i allmänna tidningarna,
och, sedan ansökningstiden tilländagått, granskar styrelsen de inkomna
ansökningshandlingarna och afgifver till Kungl. Maj:t yttrande öfver de
sökandes kompetens och lämplighet samt föreslår till tjänstens erhållande
den, som styrelsen anser vara mest lämplig för befattningen.

För att kunna föreslås till föreståndare eller öfverassistent fordras § 12.
såväl framstående vetenskapliga insikter, ådagalagda genom examina eller
på annat sätt, som ock inom afdelningarna för jordbruk samt för husdjursskötsel
och mejerihandtering den praktiska erfarenhet, som anses

8—121707. Löneregleringsleommitténs bet. XXXV.

erforderlig för att försöksverksamheten inom nämnda afdelningar må utföras
i anslutning till den praktiska landthushållningens behof och arbetssätt.

Föreståndare leder och deltager i den under honom ställda afdelningens
försöksverksamhet samt är inför styrelsen ansvarig för, att denna
fortgår enligt uppgjord plan.

öfverassistent har att under vederbörande föreståndare utöfva närmaste
ledningen af den del af afdelningens försöksverksamhet, som anförtrotts
åt honom, samt deltager i dess arbeten.

Assistent har att utföra de arbeten, som föreläggas honom af vederbörande
föreståndare.

Styrelsens ordförande äger bevilja tjänsteman tjänstledighet under
högst en månad. Då längre tjänstledighet begäres, underställes ärendet,
i fråga om ledighet för föreståndare och öfverassistent, Kungl. Maj:ts och,
i fråga om .ledighet för öfriga tjänstemän, styrelsens afgörande.

Då tjänstledighet beviljas, äger den, som beviljar ledigheten, förordna
rörande tjänstens uppehållande.

När tjänstebefattning är ledig, förordnar styrelsen rörande befattningens
uppehållande, till dess den blifver ånyo besatt.

Samtliga de tjänstemän, som åtnjuta bostadsförmån, skola vara boende
vid anstalten.

Öf ver centralanstaltens inkomster och utgifter skola genom den af
styrelsen antagna räkenskapsföraren föras räkenskaper, hvari de särskilda
afdelningarna erhålla hvar sin räkning.

Alla utbetalningar skola ske genom räkenskapsföraren enligt af
vederbörande föreståndare eller sekreteraren attesterade räkningar.

Styrelsens ordförande och ledamöter åtnjuta icke lön eller arfvode,
men äga att för resor till styrelsens sammanträden eller eljest i centralanstaltens
ärenden åtnjuta rese- och traktamentsersättning i enlighet med
därom af Kungl. Maj:t särskild! meddelade föreskrifter.

Enligt § 6 i stadgarna åligger det styrelsen för ifrågavarande anstalt
att hvarje år uppgöra och för granskning till landtbruksakademien öfver -

(

lämna till Kungl. Maj:t ställdt förslag- till inkomst- och utgiftsstat för
nästföljande år.

Den af Kungl. Maj:t den 8 december 1911 fastställda inkomst- och
utgiftsstaten för år 1912 är af följande innehåll:

Inkomster.

Statsanslag:

till aflöningar...................

efter beräknade avdrag för fria bostäder......

till vikariatsersättning............ . . .

> centralanstaltens öfriga utgifter .......

Inkomster af Experimentalfältets jordbruk........

> » » ladugårdsskötsel.....

. . . . 63,800

.... 4,000 59.8OO

........ 2,100

........ 59,200 121,100

........ 4,000

........ 4,200 8,200

Summa inkomster kronor 129,300

Utgifter.

Afdelningen för jordbruk:

a) Aflöningar:

1 föreståndare.......•.............5,500

afgår för fri bostad................ 500

1 öfverassistent....................4,500

afgår för fri bostad................ 500

’1 assistent.........................

1 arbetsbiträde.......................

b) Försök å Experimentalfältet och andra fasta försöksgårdar:

Arbetskostnad....................

Utsäde och gödselmedel...............

Hästarnas underhåll.................

Uppvärmning, belysning m. m.............

Skrifmateriel....................

Underhåll af döda inventarier............

Omkostnader vid fasta försöksgårdar och diverse utgifter

c) Lokala fältförsök och uppvisningsfält:

Assistents resor.................. .

Inventarier.....................

Andel i ved och lyse................

Tryckningskostnad, skrifmateriel samt böcker in. m. . .

Upp visningsfält...................

Diverse utgifter..................

5.000

4.000

3.000

500 12,600

5.000
800

1,300

500

100

450

1,300 9 450

700

400

350

700

1,200

700 4,050 26,100

IX. Afdelningen för landtbrukskemi :
o) Aflöningar:

1 föreståndare.....................5,500

afgår för fri bostad................ 500 5,000

1 assistent......................... 3,000

1 vaktmästare........................ 800 8 yoo

fe) Öfriga utgifter:

Försöksgårdar, inberäknadt arbetslöner............ 1,200

Inventarier och apparater.................. 500

Förbrukningsmateriel och reagentier............. 000

Underhållskostnader..................... 200

Böcker, tidskrifter, bokbindning m. m............. 800

Gaslörbrukning och uppvärmning............... 700

Aflöning til! e. o. assistenter................. 4,800 8.800

III. Afdelningen för liusdjursskötsel och mejerihandtering:

ä) Aflöningar:

1 föreståndare.....................5,500

afgår för fri bostad................ 500 5,000

1 öfverassistent ....................4,500

afgår för fri bostad................ 500 4,000

1 assistent......................... 3,000

1 vaktmästare........................ 800 12,800

fe) Underafdelningen för husdjursskötsel:

Nötkreaturens underhåll................... 4,200

Förbrukningsartiklar..................... 400

Böcker, skrifmaterialier in. m................. 500

Underhåll af inventarier................... 200

Uppvärmning och belysning................. 300

1 räkenskapsförare...................... 2,400

3 försöksassistenter..................... 4.900

Extra arbeten å försöksgårdarna............... 500

Frakter och diverse utgifter................. 500

Omkostnader för smältbarhetsförsöken............. 500 14.400

c) Underafdelningen för mejerihandtering:

1 försöksassistent vid Alnarp................. 2,100

Omkostnader och extra arbeten................ 900 3 000

17,600

30,200

fil

IV. Afdelningen för landtbraksbotanik
o) Aflöningar:

1 föreståndare.......

afgår för fri bostad . .

5,500

500 5,000

VI.

1 assistent.....................		3,000
1 vaktmästare....................		800	8,800
b) Öfriga utgifter:
Tillfälliga arbetsbiträden...............		2,000
Försöks anställande.................		1,000
Tidskrifter, böcker, fotografier, bokbindning......		1,000
Instrument, glas m. fl. laboratorieutensilier......		750
Assistentens tjänsteresor...............		500
Bränsle, lvse, telefon m. ...............		750	6,000
Afdelningen för entomologi:
a) Aflöningar:
1 föreståndare....................	. 5,500
afgår för fri bostad ...............	500	5,000
1 assistent .....................		3,000
1 vaktmästare....................		800	8,800
b) Öfriga utgifter:
Förbrukningsartiklar och försök............		500
Böcker, bokbindning och skrifmateriel.........		500
Instrument, inventarier m. m. och oförutsedda utgifter .		1,000
Uppvärmning och belysning.............		300
Assistentens resor..................		000
Extra biträde....................		600	3,500
Afdelningen för bakteriologi:
a) Aflöningar:
1 föreståndare ...................	. . 5,500
afgår för fri bostad..............	. . 500	5.000
1 assistent....................		3,000	8,000
6) Öfriga utgifter:
Förbrukningsartiklar................		1,000
Böcker, tidskrifter, skrifmateriel..........		400
Försök vid andra gårdar..............		500
Diverse utgifter..................		1,000	2,900

14,800

12,300

10,900

VII. I allmänhet:

Styrelsens rese- och traktamentsersättningar.............. 1,000

Tryck och expenser......................... 5,000

Underhåll af byggnader, vägar, tomter m. in.............. 6,500

Kostnader för vatten......................... 1,800

Brandstodspremier, sjukvård och oförutsedda utgifter.......... 1,000 p5 goo

VHI. Vikariatsersättningar............................... 2,100

Summa utgifter kronor 129,300

Anmärkning. Enligt kungl. brefvet den 8 december 1911 liar mcdgifvits, att, utom hvad angår
de i staten upptagna aflöningar och för dem afsedda medel, styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet må, därest besparing å någon af de i staten angifna utgiftstitlar
skulle uppstå, äga använda densamma för andra i staten upptagna ändamål.

Inkomna framställningar.

Uti tre särskilda den 4 november 1911 aflåtna underdåniga skrivelser
bär styrelsen för central anstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
gjort framställning dels om förhöjd aflöning åt föreståndare och
öfverassistenter vid anstalten dels om rätt till semester för assistenter därstädes
dels och om förändring af nuvarande befattningar såsom vaktmästare
och arbetsbiträde vid anstalten till ordinarie tjänster med den för vaktmästare
i allmänhet vid centrala ämbetsverk fastställda aflöning.

Styrelsen bär i sådant hänseende anfört följande.

Föreståndarna och öfverassistenterna vid centralanstalten hade hos
styrelsen hemställt om vidtagande af nödiga åtgärder för att bereda centralanstaltens
tjänstemän samma förmåner, som kunde komma att fastställas
för tjänstemännen vid statens skogsförsöksanstalt på grund af en
af domänstyrelsen hos Kungl. Maj:t gjord framställning i fråga om staten
för skogsförsöksanstalten.

För egen del ville styrelsen för centralanstalten framhålla vikten
däraf, att denna anstalt i af seende på tjänstemännens löneförmåner icke
blefve sämre ställd än andra med densamma i afseende på verksamhetens
art och betydelse likställda anstalter, på hvilkas tjänstemän ställdes ungefär
samma kompetensfordringar, som vore fastställda för erhållande af
tjänstebefattningarna vid centralanstalten. Blefve löneförmånerna för centralanstaltens
tjänstemän sämre än de för andra jämförliga anstalter fastställda,
komme däraf, enligt styrelsens förmenande, med ganska stor visshet
att följa ej blott missmod hos tjänsternas innehafvare utan också vid dessa
tjänsters återbesättande minskad utsikt för anstalten att erhålla sökande
af framstående förmåga och förtjänst.

Förhöjd
aflöning å
föreståndare
och
öfverassistenter -

De kompetensfordringar, som i stadgarna för centralanstalten vore
fastställda för anstaltens föreståndare och öfverassistenter, ansåg styrelsen
fullt jämförliga med dem, som ställdes på intendenter vid riksmuseet samt
professorer vid tekniska, högskolan och vid veterinärinstitutet. Afiöningarna
för föreståndarna och öfveras sisten terna vid centralanstalten vore däremot
afsevärdt lägre än de, som tilldelats förenämnda tjänstemän. Framför allt
vore emellertid centralanstalten i afseende ä sin verksamhet samt beträffande
fordringarna på tjänstemännens föregående utbildning och vetenskap-''
liga kompetens jämnställd med statens skogsförsöksanstalt.

I kungl. proposition vid 1908 års riksdag angående stat för skogsförsöksanstalten
jämnställdes, enligt styrelsens uppfattning, botanisten vid
sko a-sför söksan stal ten med öfverassistent vid centralanstalten, och i enlighet
med statsutskottets förslag — yttrade styrelsen vidare — höjde Riksdagen
arfvodet för botanisten till det belopp, som utgjorde »slutaflöningen för
öfverassistent vid centralanstalten», under det att aflöningen till skogsförsöksanstaltens
föreståndare, hvilken åtnjöte dels lön som jägmästare och
dels arfvode som föreståndare, uppnådde »samma belopp som föreståndarnas
vid centralanstalten sammanlagda lön och tjänstgöringspenningar».

Styrelsen erinrade tillika därom, att 1911 års Riksdag i skrivelse
angående regleringen af utgifterna under riksstadens nionde hufvudtite!
uttalat, att billighet och nödig omtanke om tjänstemannakårens vid centralanstalten
behöriga rekrytering fordrade, att aflöningen till assistenterna
vid sistnämnda anstalt och skogsförsöksanstalten borde vara lika.

Denna likhet ansåg styrelsen i än högre grad vara åt vikt, då det
gällde föreståndarnas och öfverassistenternas afiöning.

Med ytterligare framhållande, hurusom för centralanstaltens ställning
och hennes utsikt att vid blifvande besättande af tjänster kunna draga till
sig sökande af önskvärd kompetens det vore af stor vikt, att afiöningarna
vid central anstalten icke blefve lägre än de, som vore eller kunde blifva
fastställda för skogsförsöksanstalten, anhöll styrelsen, att Kungl. Maj:t ville
tillse, att afiöningarna för centralanstaltens tjänstemän blefve höjda till
samma belopp, hvartill afiöningarna för motsvarande tjänstemän vid skogsförsöksanstalten
kunde varda höjda.

Enligt hvad styrelsen vidare förmälde, hade dåvarande assistenter Semester för
vid centralanstalten anhållit däroin, att styrelsen ville hos Kungl. Maj:t a™iS
utverka tillstånd för dem att åtnjuta en månads semester i likhet med
hvad domänstyrelsen i sin ofvan omförmälda framställning begärt för assistenter
vid skogsförsöksan stalten.

Under erinran, hurusom centralanstaltens styrelse redan i skrifvelse
den 26 september 1910 påkallat Kungl. Maj:ts uppmärksamhet å nämnda ano-eläirenhet,
ansåg sig styrelsen kunna allenast hänvisa till de i berörda
skrifvelse anförda billighetsskäl för att assistenterna vid centralanstalten
skulle hafva rätt att utan uppoffring af någon del af sina löneinkomster
erhålla den ledighet under en kortare tid årligen, som numera alltmer
allmänt erkändes behöflig för att kunna med full arbetskraft och arbetslust
fullgöra en ihållande tjänstgöring af intellektuell art.

Ett medgifvande af sådan rätt skulle, enligt hvad styrelsen meddelade,
icke medföra någon ökad utgift för statsverket, emedan vikarier icke
skulle behöfva förordnas för assistenterna, om deras tjänstledighet i hvarje
fall förlädes till sådan årstid, då arbetena vid vederbörande afdelning vore
mindre brådskande.

Då en dylik förmån genom domänstyrelsens berörda framställning
begärts för assistenterna vid skogsförsöksanstalten, hvilka — framhöll
styrelsen för centralanstalten — i afseende å arten af tjänstgöring såväl
som i fråga om aflöningsförmåner vore jämnställda med assistenterna vid
centralanstalten, ansåg sig styrelsen för centralanstalten kunna hemställa
om aflåtande af proposition till Riksdagen därom, att ordinarie assistent
vid centralanstalten finge rätt att utan afstående af någon del af aflöningen
åtnjuta en månads årlig ledighet under tid af året, då styrelsen funne
sådant kunna medgifvas, utan att annan person behöfde förordnas till tjänstens
uppehållande.

Efter hvad styrelsen slutligen meddelat, hade fyra vaktmästare vid Ordinarie

J ° ■. •nicii- valctmastar

centralanstalten äfvensom ett arbetsbiträde vid anstaltens jordbruksafdelning befatt anhållit,

att styrelsen ville hos Kungl. Maj:t göra framställning om aflå- nw9at tande

af proposition till Riksdagen beträffande höjande af aflöningarna för

centralan stal ten s vaktmästare till samma belopp, till hvilka de vore last -

3—i‘21707. Löneregleringskommitténs bet. XXXV.

ställda för vaktmästare vid centrala ämbetsverk. Till denna ansökan hade
centralanstaltens nämnd enhälligt tillstyrkt bifall.

Vaktmästarna vid centralanstalten hade — enligt hvad styrelsen, med
öfverlämnande af berörda ansökan, anförde — tjänstgöring af samma
art som flertalet öfriga* statens vaktmästare i Stockholm. Deras dagliga
tjänstgöring vore dock längre än hvad i allmänhet torde gälla för dessa
senare, enär biträde af vaktmästarna vid arbetet å centralanstaltens afdelningar
ofta påkallades äfven långt in på aftnarna.

Då vidare skyldigheten för dem att bo vid centralanstalten utom
staden medförde högre lefnadskostnader än i staden, men så godt som
fullständigt för dem stängde möjligheten att skaffa sig sådana extra inkomster,
hvarmed, enligt styrelsens uppfattning, i staden boende vaktmästare
kunde afsevärdt bidraga till sitt uppehälle, ansåg styrelsen uppenbart, att
den af vaktmästarna vid centralanstalten framställda begäran att i aflönirmshänseende
blifva likställda med öfriga med statsmedel aflönadc vaktmästare
i Stockholm vore välgrundad.

För närvarande åtnjöte — erinrade styrelsen — vaktmästarna vid
centralanstalten ett arfvode af 800 kronor jämte förmånen af fri bostad
och arbetsbiträdet vid jordbruksafdelningen 600 kronor, likaledes jämte
fri bostad.

Att aflöningen till arbetsbiträdet vid jordbruksafdelningen satts till
lägre belopp än vaktmästarnas, ansåg styrelsen hafva berott därpå, att förslaget
till centralanstaltens första stat byggts på af hvarandra oberoende
förslag från de tjänstemän, som förestodo de afdelningar af landtbruksakademiens
försöksanstalt, hvilka öfvergingo till centralanstalten.

Arbetsbiträdets tjänstgöring vore emellertid af samma art som vaktmästarnas
och, om han, såsom af föreståndaren för jordbruksafdelningen
föreslagits, finge åliggande att sköta ytterbelysningen och vägars renhållning
inom villaområdet vid Experimentalfältet, blefve hans tjänstgöring
utsträckt till längre daglig tid. Billigheten syntes därför fordra, att benämning
och aflöning för hans tjänst blefve desamma som för vaktmästarnas
befattningar.

Aflöningen till vaktmästare vore visserligen ej obetydligt växlande
vid olika statens ämbetsverk och inrättningar, men den normala aflöningen

(57

enligt senaste löneregleringar syntes styrelsen vara »den för vaktmästare
vid de centrala ämbetsverken, till exempel landtbruksstyrelsen och domänstyrelsen,
fastställda eller lön 700 kronor, tjänstgöringspenningar 350, ortstillägg
150 eller tillsammans 1,200 kronor med två ålderstillägg å 100
kronor efter 5 resp. 10 års tjänstgöring samt med afdrag åt ortstillägget
och 100 kronor ä lönen, så länge förmänen af fri bostad samt bränsle åtnjutes».
Dessa aflöningsförmåner ansåg styrelsen böra gälla äfven för centralanstaltens
vaktmästare.

Styrelsen hemställde, att Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen framlägga
proposition därom,

att de fyra vaktmästartjänsterna och den hittillsvarande befattningen
som arbetsbiträde vid centralanstalten måtte upptagas såsom ordinarie
tjänster med ofvanberörda aflöningsbelopp,

att innehafvarna af alla fem tjänsterna finge benämnas vaktmästare, samt

att vaktmästarna måtte för åtnjutande af ålderstillägg och rätt till
pension få tillgodoräkna sig den tid, de varit anställda vid centralanstalten
eller i motsvarande tjänst hos landtbruksakademien.

Genom remiss den 15 december 1911 har Kungl. Maj:t anbefallt
löneregleringskommittén att afgifva underdånigt utlåtande öfver förberörda
framställningar.

Med anledning af den vid 1911 års riksdag medgifna förändringen
af en öfverassistentbefattning vid centralanstalten till en föreståndarbefattning
därstädes, gjorde anstaltens styrelse uti särskild underdånig skrivelse
den 4 november 1911 framställning om höjning af det i staten för
anstalten uppförda anslaget till vikariatsersättning med i rund t tal 150
kronor.

Genom kungl. remiss den 19 september 1912 har kommittén anmodats
att yttra sig öfver berörda framställning.

tf?

Slutligen har styrelsen för central anstalten uti skrifvelse till Kungl.
Maj:t den 4 juli 1912 gjort framställning dels om ett anslagsbelopp för

Höjning af
anslaget till
vikariatsersättning.

Höjning af
anslaget till
6friga utgifter,
m. m.

eu gång för uppförande af vissa byggnader och inköp af inventarier, dels
ock om höjning af det anslag, som å anstaltens ordinarie stat finnes upptaget
under rubriken »till centralanstaltens öfriga utgifter».

Uti framställningen i fråga yttrade styrelsen för centralanstalten
hufvudsakligen följande.

Styrelsen hade kommit till den bestämda uppfattning, att en ökning
i anslaget till centralanstalten vore oundgängligen beliöflig för att anstalten
skulle kunna motsvara sin uppgift och de anspråk, som ställdes på dess
verksamhet.

Därvid erinrade styrelsen först, att den i kungl. propositionen vid
1905 års riksdag upptagna stat för anstalten fortfarande vore gällande
med undantag för några aflöningar samt att den kostnadsberäkning, som
tåg till grund för denna stat, uppgjordes redan år 1902. För två af anstaltens
af delningar hade vid uppgörandet af denna kostnadsberäkning icke
funnits något stöd af föregående erfarenhet, och äfven där sådan erfarenhet
förelåg, hade åtminstone i ett fall, för den entomologiska afdelningen,
kostnadsberäkningen visat sig vara så låg, att den ej ens första året motsvarade
behofven. Att expensanslaget i sin helhet dock under de första
åren var tillräckligt, berodde därpå, att verksamheten å de nya afdelningarna
ej genast kom i full gång och att mejeriförsöken först senare
kunde påbörjas; hvartill kom, att anstaltens tryckningskostnader betydligt
minskades i följd af landtbruksakademiens medgifvande, att anstaltens
meddelanden tills vidare finge tryckas i akademiens tidskrift.

Efter hvad styrelsen vidare framhöll, låge det ock i sakens natur,
att, då eu anstalt för forskning nyinrättades med nya arbetskrafter, dess
verksamhet gärna komme att visa en stark tillväxt, om eljest dessa arbetskrafter
vore mäktiga af någon utveckling. Så hade det äfven gått i detta
fall. Verksamheten hade ökats genom upptagande af nya arbetsfält och
genom att den jordbrukande allmänheten år för år i ökadt mått tagit centralanstaltens
råd och upplysningar i anspråk.

Beträffande anstaltens jordbruks^delning erinrade styrelsen därom,
att dennas verksamhet omfattade dels lokala dels stationära fältförsök.

De lokala fältförsöken, som, efter därom gjord anhållan, utfördes hos
enskilda jordbrukare i landets olika delar, hade till närmaste och huf -

vudsakligt syfte att för »försöksvärden» ådagalägga, huru de särskilda fälten
lämpligast borde gödslas och hvilka våxtsorter med största fördel å dem
kunde odlas, samt att utreda andra dylika frågor af öfvervägande lokalt
intresse.

Af något liknande art vore de uppvisningsfält, å hvilka redan kända
förhållanden rörande växtodling åskådliggjordes genom vid sidan af hvarandra
liffo-ande rutor, bevuxna med olika växtarter och gödslade på olika

ÖO 7

sätt eller eljest olika behandlade.

Dessa lokala fältförsöks och uppvisningsfälts anordning och skötsel
hade emellertid numera sä. godt som fullständigt öfvertagits af vederbö
rande hushållningssällskap. Centralanstaltens befattning med dem inskränkte
sig till deras planläggning och inspektion samt granskning
af fältförsökens resultat och utarbetande af sammanställningar af dessa
för att därur, så vidt möjligt vore, draga mera allmängiltiga slutsatser.

Det för denna verksamhet i staten vid centralanstaltens inrättande beräknade
anslagsbeloppct 5,000 kronor hade visat sig tillräckligt. Visserligen
hade beloppet i 1912 års stat måst af brist på medel nedsättas till
4,050 kronor, men då det förra anslaget syntes behöfligt, om anstaltens
tjänstemän skulle kunna i önskvärd utsträckning inspektera försöken och
lämna de lokala försöksledarna behöfliga upplysningar, borde anslaget till
denna afdelning återföras till samma belopp, som förut upptagits, ellei

5,000 kronor.

Jämte sin uppgift att genom lokala fältförsök gifva enskilda jordbrukare
ledning, huru de borde behandla sin jord och hvilka växtsorter
de med största fördel kunde odla, hade centralanstaltens jordbi uksafdel
ning eu annan vida viktigare uppgift, nämligen att rörande växtodlingen
söka utreda sådana frågor af mera allmängiltig betydelse, hvilka icke kunde
af göras genom erfarenheten vid det praktiska jordbruket utan för sin lösning
kräfde enligt vetenskaplig metod och med största möjliga noggrannhet
utförda, i regel under flera år fortsatta försök.

Vid uppgörandet af planen för centralanstaltens verksamhet syntes
man hafva utgått från, att upplysningar af denna art i väsentlig mån
kunde vinnas genom sammanställning af de vid de lokala fältförsöken er -

hållna resultaten. Erfarenheten hade dock visat, att en stor del af dessa
försök ej utfördes så noggrant och under sådana förhållanden, att de
kunde tjäna som grundval för allmänna slutsatser. Ytterligare hade antalet
af i detta afseende användbara fältförsök minskats, i den mån hushållningssällskapen
öfvertagit försökens utförande genom sina konsulenter
eller andra lokala försöksledare. Dessa gjorde nämligen rätt allmänt sådana
afvikelser från de gemensamt fastställda planerna, att försöken i olika län
och på olika platser i samma län ej blefve med hvarandra fullt jämförliga.
Slutligen hade också erfarenheten visat, att de lokala fältförsökens användbarhet
för utredning af särskilda frågor af allmän betydelse ytterligare
inskränktes af det skäl, att man i de flesta fall ej kunde påräkna att få
fortsätta försöken på samma jord flera år å rad, hvilket i de flesta fall vore
nödvändigt, för att någon säker erfarenhet skulle vinnas om verkan af
olika arbetsmetoder, gödslingssätt eller andra åtgärder eller om olika växtsorters
lämplighet under olika väderleksförhållanden, och i alla händelser
vore behöfligt för bestämmandet af efterverkan af gödsling eller andra
åtgärder.

Då de lokala försöken icke visade sig användbara för nämnda uppgift,
hade centralanstalten för densamma att förfoga endast öfver den jord,
som af landtbruksakademien upplåtits åt anstaltens jordbruksafdelning.
Det vore dock uppenbart, att äfven dessa försök måste utföras på flera
olika ställen, för att de till utredning upptagna frågorna skulle blifva
pröfvade under olika förhållanden i afseende på klimat, jordmån, jordens
afdikning, matjordens djup m. m. För sådana försök behöfdes flera olika
försöksgårdar, så mycket mer som Experimentalfältets jord och öfriga förhållanden
ej passade för alla de olika slag af frågor, som uppställdes till
utredning. Ganska belysande vore, att det i afseende på naturförhållandena
jämförelsevis likartade lilla Danmark hade ej mindre än sex fasta försöksgårdar
för dylika försök.

Styrelsen hade sökt att tills vidare fylla detta behof genom anlitande
af ett antal enskilda jordbrukares offervillighet och intresse för saken.
Allt sedan år 1907 hade den enskilda försöksstation, som ägaren till Robertsfors
bruk i Västerbotten underhölle, i viss män stått till centralanstaltens
förfogande, och sedan år 1910 hade ägarna eller brukarna till

åtta egendomar i olika delar af landet förbundit sig att under fem ar lata
centralanstalten å dessa gårdar utföra försök af nu ifrågavarande ar
utan annan kostnad för anstalten än de särskilda utgifter, som behöfdes
för försöken utöfver de för den vanliga jordbruksdriften itraga kommande.

_ ri f

Denna försöksverksamhet hade dock varit inskränkt i flera olika, al seenden.

Sålunda hade rätt måst inrymmas åt försöksvärdarna att vagra
att mottaga sådana försök, som de ej ansåge sig kunna eller af ett eller
annat skäl ej ville låta utföras å sill egendom. Endast sådana försök hade
i regel kunnat upptagas, som ingått i egendomens vanliga växtföljd. Uc
slutligen hade centralanstalten måst undvika alla sådana försök, som skulle
medfört några afsevärda kostnader. Därför hade ock styrelsen vant no -sakad att afvisa flera framställningar om upptagande af vissa viktiga frågor
till utredning af det skäl, att medel därför saknats.

Det kunde emellertid, enligt styrelsens mening, ej vara lämpligt, att
centralanstalten på detta sätt för fullgörandet af sin uppgift vore beroende
af enskildas välvilja och offervillighet, hvilken dessutom antagligen ej i
längden kunde påräknas. Ej heller borde denna jordbruksafdelningens
viktigaste verksamhet vara inskränkt till upptagande af endast sadana
frågor, som kunde utredas utan några afsevärda kostnader. Styrelsen ansa
<° si er därför böra framhålla det trängande behofvet af fasta stationer,
vid hvilka anstalten hade full frihet att anordna de försök, som erfordrades
för utredning af för jordbruket viktiga frågor. .

Det kunde visserligen synas behöfligt att i ett ^så vidsträckt lan
som Sverige, med så olika klimat, jordmån och jordbruksförhållanden, utföra
försök af ifrågavarande art vid ett större antal stationer, kanske eu i
hvarje län. Styrelsen ansåg emellertid försiktigheten bjuda att till en
början föreslå endast 3 stationer, utom hufvudstationen å Expenmentai Då

ekonomiska skäl syntes lägga hinder i vägen för anskaffande och
brukning af egna försöksgårdar, borde man söka att få utföra försöken pa
enskildas gårdar. För sådant ändamål borde med innehafvarna af gardarna
träffas sådan uppgörelse, att centralanstalten finge förfoga öfver viss forsöksjord,
hvaraf vid hvarje station ej behöfdes mer än omkring 10 hektar,

och öl ver behöflig arbetskraft för jordens brukning samt grödornas skötsel,
skörd och vidare bearbetning, hvilket måste ordnas så, att försöksvärden
förbunde sig att ovillkorligt tillhandahålla nödig arbetskraft efter
rekvisition af försöksledaren mot öfverenskommen ersättning samt bostad
åt försöksassistent. Därjämte måste centralanstalten för hvarje sådan station
anskaffa och underhålla ett inventarium af sådana jordbearbetningsredskap,
försökssåningsmaskin, vågar in. in., som ej försöksvärden kunde
eller viLc ställa till förfogande, samt behöfliga lokaler för försöksgrödornas
förvaring och uttröskning. Därtill komme vidare kostnaden för anskaffning
af utsäde och gödsel. Slutligen behöfdes tillgång till sakkunnig
och i försökstekniken skolad person för försökens utläggning, öfvervakande
och skötsel.

Styrelsen ansåg det visserligen vara önskvärdt att hafva en försöksledare
ständigt boende vid hvarje station, men åtminstone till eu början
syntes en sådan person ej hafva sysselsättning hela året vid dessa försök.
Möjligen skulle försöksassistenten under den öfriga delen af året, d. v. s.
några vintermånader, kunna sysselsättas vid centralanstaltens jordbruksafdelning
å Experimentalfältet. Då emellertid afdelningens öfverassistent
och nuvarande »ordinarie» assistent borde kunna påräknas för denna försöksverksamhet,
sedan de lokala fältförsöken, vid hvilkas ledning och kontroll
de hittills så godt som uteslutande varit sysselsatta, mindre toge deras tid
i anspråk, skulle, om hvar och en af dessa centralanstaltens tjänstemän
öfvertoge tillsyn af en fast station, för den tredje stationen sålunda behöfvas
ytterligare en försöksassistent. Då det vore önskvärdt, att som ledare
af de fasta stationerna få behålla samma person, borde denne vara »ordinarie»
assistent och åtnjuta samma löneförmåner som centralanstaltens
öfriga tjänstemän af denna grad, eller 3,000 kronor och fri bostad. Därjämte
erfordrades ett mindre belopp för assistenternas resor.

Hela anslagsbehofvet för inrättandet af 3 fasta stationer beräknade
styrelsen uppgå till:

Anslag för en gång: profloge å 3 stationer ......... 15,000 kr.

inventarier å 3 stationer....... 3,000 » 18 000 kr

Åfgjäld för försöksord.........

Brukning, skördearbeten........

Utsäde och gödsling..........

Inventarier..............

1 försöksassistent...........

2 assistenters resor ..........

Diverse utgifter ntöfver inkomst af skörd

Årsanslag:

r en station.	för 3 stationer.
800 kr.	2,400 kr.
1,500 >	4,500 >
1,000 >	3,000 >
500 >	1,500 >
—	3,000 >
—	O o T““1
—	2.600 5

Summa 18,000 kr.

För försöksverksamheten å den af jordbruksafdelningen disponerade
jorden å Experimentalfältet hade i den årliga staten hittills upptagits omkring
5,000 kronor och år 1912 5,450 kronor utöfver inkomsten af åkerbruket.
Detta anslag hade emellertid hvarje år något öfverskridits, och
det syntes styrelsen icke vara möjligt att nedbringa dessa kostnader under
det belopp, hvartill de hittills uppgått, utan att försöksverksamheten inskränktes
och en del af jorden användes till vanligt jordbruk, som droge
mindre kostnad och kunde lämna någon inkomst. Då detta knappt syntes
vara lämpligt, borde anslaget för jordbruksafdelningens försök å Experimentalfältet
höjas till 8,000 kronor.

Försöksverksamheten på husdjursskötselns område, som började vid
centralanstaltens upprättande, hade under de senare förflutna åren småningom
ökats i omfattning och äfven kraft ökade kostnader, som från 12,000 kronor
år 1907 beräknats till 14,400 kronor år 1912. Då likväl inkomsterna från
Experimentalfältets ladugård, som komme denna afdelning till godo, samtidigt
ökats med 1,000 kronor, hade statens omkostnader för afdelningen
stigit med endast 1,400 kronor.

Det hade emellertid visat sig, att den praktiska försöksverksamheten
behöfde stödjas af mer vetenskapliga undersökningar angående de inhemska
fodermedlens smältbarhet och de olika näringsämnenas tillgodogörande
inom djurkroppen. Afdelningen hade äfven erhållit för detta ändamål en
»ordinarie» assistent med därför behöflig utbildning, och förarbeten för
dylika undersökningar hade redan påbörjats. Genomförandet af desamma

10—i 21707. Löneregler ing slcommitténs bet. XXXV.

kräfde enligt föreståndarens beräkning; under de närmaste åren en ökning;
i det årliga anslaget af 3,000 kronor.

Mejeriförsöken hade hittills, då öfverassistentbefattningen för dessa
försök ej kunnat tillsättas, utförts endast vid Alnarps mejeriinstitut. För
dessa försök hade år 1912 anslagits 3,000 kronor, men då denna summa
vore väl knappt tillmätt och försöken, efter det öfverassistentbefattningen
komme att tillsättas, äfven borde anordnas vid flera mejerier i landets olika
delar, begärdes för ifrågavarande ändamål ett ökadt anslag af 4,000
kronor.

För den botaniska afdelningen hade i utgiftsstaten för de första åren
upptagits ett belopp af 6,500 kronor. På grund af nödvändigheten att skaffa
medel till de ökade utgifterna å andra afdelningar hade denna summa
under senaste åren nedsatts till 6,000 kronor. Anslaget till afdelningen
syntes emellertid böra återföras till sitt ursprungliga belopp och sålunda
det i 1912 års stat upptagna beloppet behöfva ökas med 500 kronor.

För den entomologiska afdelningens arbeten hade i det ursprungliga
förslaget till utgiftsstat upptagits endast 1,500 kronor, hvilken summa redan
första året måst höjas till 2,500 kronor. Sedan ny föreståndare antagits,
hade verksamheten afsevärdt ökats dels med vetenskapliga undersökningar
rörande skadeinsekters lefnadssätt och medel att förebygga deras härjningar
dels med ett omfattande rapportväsen rörande förekommande insektsskador.
För nämnda ändamål hade afdelningens anslag i anstaltens utgiftsstat
småningom ökats till 3,500 kronor, och ytterligare 1,500 kronor ansåges
behöfliga för att afdelningen skulle komma i full verksamhet.

De bakteriologiska undersökningarna hade i den ursprungliga planen
för centralanstalten beräknats skola förekomma endast i samband med och
till hjälp vid mejeriförsöken. Till följd af den ''starka utveckling, hvari
denna nya vetenskap vore stadd, och den stora betydelse, bakterielifvet
visat sig äga för jordens fruktbarhet och för växternas näringsupptagande
samt för andra för landtbruket viktiga förhållanden, hade det ansetts angeläget,
att afdelningens verksamhet blefve vidgad utöfver det första
programmet.

Medel till denna utvidgning hade åstadkommits dels därigenom att
en enskild person två år aflönat en extra assistent vid afdelningen för

grundläggande arbeten i och för åstadkommande af bakteriekulturer för
ympning med baljväxtbakterier, dels därigenom att, i och med det aflöning
till en »ordinarie» assistent beviljats, de medel, som åtgått till en extra
assistent, från och med år 1912 blifvit disponibla för afdelningens öfriga
utgifter.

Det kunde dock icke påräknas, att enskilda bidrag fortfarande skulle
lämnas till understöd af anstaltens verksamhet. De bakteriologiska arbetena
vore emellertid alltjämt stadda i en lofvande tillväxt, hvilken så mycket
mindre borde hämmas, som denna afdelning redan lämnat flera för det
praktiska lifvet mycket betydelsefulla resultat. Afdelningens anslag syntes
fördenskull böra ökas med det af föreståndaren begärda beloppet 3,100
kronor.

Af de utgiftsposter för centralanstaltens verksamhet i allmänhet, som
upptoges i utgiftsstaten, vore det endast tre som behöfde ökas.

Det för styrelsens rese- och traktamentsersättningar upptagna beloppet
af 1,000 kronor räckte endast till de två i stadgarna bestämda styrelsesammanträdena
i mars och november, men då det visat sig önskvärdt, och
i vissa fall nödvändigt, att styrelsen äfven dessemellan sammanträdde, syntes
denna utgiftspost behöfva ökas med 1,000 kronor.

I detta sammanhang erinrade styrelsen, att landtbruksakademiens
sekreterare enligt stadgarna för centralanstalten vore ledamot af styrelsen
och dennes sekreterare, samt att han på denna grund hade kommit att
handhafva hela administrationen af anstalten och å styrelsens vagnar utöfva
tillsyn öfver densamma. För denna hans tjänstgöring, hvilken numera
toge en betydlig del af hans tid och arbete i anspråk, funnes icke något
arfvode upptaget i anstaltens stat, Äfven om sekreterartjänstens nuvarande
innehafvare funne sig i denna anordning, syntes det dock styrelsen,
att detta arbete borde aflönas. Då det emellertid vore för styrelsen kändt,
att landtbruksakademien gjort framställning om reglering af sin sekreterares
aflöning och därvid som skäl för sitt förslag om aflöningens höjning
anfört bland annat hans befattning med centralanstaltens angelägenheter,
ansåg sig styrelsen endast böra uttala, att aflöning för sekreteraren borde
beredas, utan att dock i frågans nuvarande läge styrelsen kunde föreslå
visst belopp för denna aflöning.

Centralanstaltens medelsförvaltning handhades af en räkenskapsförare,
hvilken också vore styrelsens protokollsförare och kanslist. För dessa båda
uppdrag åtnjöte han ett arfvode af 1,800 kronor, som utginge från anslaget
till tryck och expenser. I betraktande af den ökning i hans arbete, som
inträdt, syntes detta arfvode böra ökas.

Den nämnda utgiftstiteln i centralanstaltens stat: tryck och expenser
uppgick till en början till 6,000 kronor, men hade, för att skaffa medel till de
ökade behofven för andra ändamål, i 1912 års stat måst nedsättas till 5,000
kronor.

Denna sänkning hade utan att inskränka anstaltens tryckta meddelanden
varit möjlig endast därigenom, att större delen af kostnaderna
för anstaltens trycksaker bestridts af landtbruksakademien, i det att denna
låtit flertalet af dessa skrifter intagas i akademiens tidskrift utan att därför
påföra anstalten annan utgift än för klichéer och särtryck. Då de i sagda
tidskrift offentliggjorda meddelanden uppgått till i medeltal 30 ark pr år,
kunde den af akademien bestridda tryckningskostnaden beräknas till i
medeltal 2,400 kronor.

Därtill komme, att den entomologiska afdelningens publikationer fått
ingå i den entomologiska föreningens tidskrift utan annan kostnad för
centralanstalten, än att denna under senaste åren betalat klichéer och under
alla åren de erhållna särtrycken.

Samtliga utgifter för centralanstaltens trycksaker hade uppgått till
omkring 8,000 å 10,000 kronor om året.

Det kunde och borde antagas, att, i den mån centralanstaltens arbete
fortskrede och arbetsområdet vidgades, ett större antal undersökningar
komme att utföras. Det måste därför anses som en betänklig brist, om
framdeles ekonomiska hinder skulle möta att i vida kretsar sprida de af anstaltens
verksamhet framgångna resultaten. Styrelsen ansåg fördenskull det
vara önskvärdt, att anslaget till tryck ökades till 10,000 kronor. Då därtill
komme någon ökning i öfriga expensei-, däri inbegripet arfvodet åt protokollsoch
räkenskapsföraren, skulle utgiftsposten för tryck och expenser behöfva
ökas med i rundt tal 7,000 kronor öfver därför i staten för år 1912
upptagna beloppet.

Slutligen syntes den summa, 1,000 kronor, som upptagits för be -

stridande af kostnaderna för tjänares sjukvård, brandstodspremier och
oförutsedda utgifter, vara väl knappt tillmätt och böra ökas till det dubbla
beloppet.

Enligt hvad sålunda anförts, skulle dels för uppförande af 3 proflogar
samt för inköp af inventarier erfordras ett anslag för en gång af

18,000 kronor, dels »utgiftsposterna för expenser» behöfva ökas med följande
belopp utöfver de i staten för år 1912 upptagna:

I.	Af delning för jordbruk:	Ökning.	Hela anslaget till »öfriga utgifter» utöfver inkomster af Experimentalfältet.
	a) försök å Experimentalfältet..........	2,550	8,000
	b) försök å andra fasta stationer.........	18,000	18,000
	c) lokala fältförsök och uppvisningsfält......	950	5,000
II.	Afdelningen för landtbrukskemi...........	—	8,800
in.	Afdelningen för hnsdjursskötsel och mejerihandtering:
	a) underafdelning för hnsdjursskötsel.......	3,000	13,200
	b) underafdelning för mejerihandtering......	4,000	7,000
IV.	Afdelning för landtbrnksbotanik...........	500	6,500
v.	Afdelning för entomologi...............	1,500	5,000
VI.	Afdelning för bakteriologi..............	3,100	6,000
VII.	Allmänna utgifter:
	Styrelsens rese- och traktamentsersättningar ....	1,000	2,000
	Tryck och expenser ...............	7,000	12,000
	Underhäll af byggnader, vägar, tomter m. m. ...	—	6,500.
	Vatten.....................	—	1,800
	Brandstodspremier, sjukvård, oförutsedda utgifter .	1,000	2,000
	Samma kronor	42,600	101,800

Styrelsen hemställde, att Kungl. Maj:t måtte till 1913 års Riksdag
afläta proposition dels om ett anslag för en gång af 18,000 kronor och
dels om förhöjning af centralanstaltens stat med ett belopp af 42,600
kronor.

I utlåtande den 16 september 1912 tillstyrkte landtbruksakademien
bifall till nyssberörda framställning.

Genom kungl. remiss den 28 september 1912 har styrelsens omförmälda
framställning jämte landtbruksakademiens däröfver afgifna utlåtande
öfverlämnats till kommittén för att tagas i öfvervägande vid afgifvande
af förslag; i fråga om lönereglering för centralanstalten för försöks o

o o o o

väsendet på jordbruksområdet.

Kommitténs förslag.

Vid centralanstalten för försöksväsendet pa jordbruksområdet finnas Manings x

. formaner.

enligt gällande stat följande ordinarie befattningar, nämligen sex förestån
dar- och två öfverassistenttjänster.

Aflöningen utgör för föreståndare 5,500 kronor, däraf 3,000 i lön
och 2,500 i tjänstgöringspenningar, hvartill kunna komma två ålderstillägg
till lönen, hvartdera å 500 kronor, efter resp. fem och tio år.

öfverassistents aflöning utgör 4,500 kronor,.däraf 2,500 i lön och

2,000 i tjänstgöringspenningar, samt ålderstillägg lika med föreståndare.

För förmånen af fri bostad skall för såväl föreståndare som öfverassistent
å lönen afdragas 500 kronor.

Styrelsen för centralanstalten har uti skrifvelse den 4 november
1911 hemställt, att aflöningarna för centralanstaltens tjänstemän måtte
blifva höjda till samma belopp, hvartill aflöningarna för motsvarande
tjänstemän vid skogsförsöksanstalten kunde varda höjda.

Med hänsyn till den sålunda gjorda jämförelsen med statens skogsförsöksanstalt
tillåter sig kommittén till eu början erinra om aflöningsförhållandena
vid sistnämnda anstalt, i hvad dess båda främsta befattningshafvare
angår.

Enligt de intill utgången af år 1912 gällande aflöningsbestämmelser
för skogsförsöksanstalten uppbär föreståndaren för denna anstalt arfvode
å 3,000 kronor. Enär emellertid ifrågavarande befattning, såsom hittills
varit fallet, bestrides af jägmästare i statens tjänst, åtnjuter skogsförsöksanstaltens
föreståndare, förutom nyssberörda arfvode, äfven den med jägmästartjänsten
förenade lön järnte intjänade ålderstillägg.

Botanisten vid skogsförsöksanstalten uppbär arfvode af 5,000 kronor.

Uti ett den 13 april 1912 afgifvet underdånigt utlåtande rörande
skogsförsöksanstalten hade löneregleringskommittén att yttra sig jämväl
i anledning af uppkommen fråga om att föreståndar- och botanistbefattningarna
vid nämnda anstalt måtte förändras till ordinarie tjänster.

Däremot var från kommitténs sida icke något att erinra, men beträffande
aflöningarna till bemälda två befattningshafvare anförde kommittén,
bland annat, följande.

Från skogsförsöksanstalten hade föreslagits, att föreståndaren för
anstaltens skogsafdelning, motsvarande hittillsvarande föreståndaren för
anstalten, och föreståndaren för anstaltens naturvetenskapliga afdelning,
motsvarande hittillsvarande botanisten, skulle hvardera erhålla enahanda
aflöning, som tillerkänts professorer vid universiteten, hvarjämte den afdelningsföreståndare,
som förordnades såsom chef för anstalten, skulle åtnjuta
ett särskildt arfvode af 500 kronor.

Kommittén (som icke hade något att erinra mot förslaget om två
särskilda afdelningsföreståndare med en af dem såsom tillika chef för anstalten)
förklarade sig nogsamt uppskatta betydelsen af de arbeten, som utfördes
af ifrågavarande befattningshafvare vid skogsförsöksanstalten, men
kommittén ansåg sig likväl icke kunna tillstyrka, att de i aflöningshänseende
blefve likställda med universitetsprofessorer.

Det syntes kommittén vara tillfyllest, att de erhölle de aflöningsförmåner,
som vid 1911 års riksdag på Kungl. Maj:ts förslag bestämdes
för professorer vid farmaceutiska institutet och vid Chalmers’ tekniska
läroanstalt, eller en begynnelseaflöning af 6,400 kronor, däraf 4,400 lön
och 2,000 tjänstgöringspenningar, hvartill skulle kunna komma ett ålderstillägg
till lönen efter fem år å 600 kronor.

Kommittén påpekade ock de konsekvenser, hvartill ett bifall till
skogsförsöksanstaltens förslag beträffande aflöningsförmånerna till de nämnda
tjänstemännen vid denna anstalt skulle kunna leda.

Därvid framhölls särskildt, hurusom ofvanberörda framställning af
den 4 november 1911 från styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet innebure, att aflöningarna till föreståndarna
och öfverassistenterna vid sistnämnda anstalt måtte höjas till samma be -

lopp, hvartill aflöningarna för vederbörande tjänstemän vid skogsförsöksanstalten
kunde varda höjda.

Det erinrades ock, att, då vid 1908 års riksdag botanisten vid skogsförsöksanstalten
tilldelades den intill slutet af år 1912 utgående aflöning,
jämförelse gjordes med de aflöningsförmåner, som åtnjötos af öfverassistenterna
vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.

Förslaget från skogsförsöksanstalten om särskildt arfvode för chefsgöromåien
tillstyrktes af kommittén på sätt dess utlåtande närmare
utvisar.

Uti den af Kungl. Maj:t vid 1912 års riksdag framlagda propositionen
(n:r 243) angående ny aflöningsstat för statens skogsförsöksanstalt
upptogos för »1 föreståndare för skogsafdelningen» och »1 föreståndare
för naturvetenskapliga afdelningen» aflöningarna lika med hvacl i allmänhet
tillkommer universitetsprofessorer, eller lön 5,000 kronor •— hvartill
kan komma efter fem år ett ålderstillägg å 600 kronor — samt tjänstgöringspenningar
2,500 kronor, hvarjämte »för bestridande af chefsgöromål»
fanns uppfördt ett belopp af 500 kronor.

Riksdagen biföll hvad Kungl. Maj:t sålunda föi’eslagit (jfr skrifvelse
den 30 maj 1912 n:r 9, sid. 26).

För att nu återgå till frågan om centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet, anser sig kommittén böra uttala, att kommittén
fortfarande för sin del hyser den uppfattningen, att det skulle vara till
fyllest, om befattningshafvare sådana som afdelningsföreståndare vid denna
anstalt blefve i aflöningshänseende likställda med professorerna vid farmaceutiska
institutet.

Då emellertid genom sammanstämmande beslut af Kungl. Maj:t och
Riksdagen afdelningsföreståndare vid statens skogsförsöksanstalt tillerkänts
enahanda aflöning, - som i allmänhet tillkommer universitetsprofessor, och
någon skälig anledning, hvarför motsvarande befattningshafvare vid centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet skulle uti ifrågavarande
hänseende sättas på ett lägre plan, näppeligen torde förefinnas, har kommittén
ansett sig hafva att utgå från att äfven dessa senare befattningshafvare
böra beträffande aflöningen jämnställas med universitetsprofessorer.

11—121707. Löneregleringslcommitténs bet. XXXV.

Aflöningen till afdelningsföreståndare vid centralanstalten skulle alltså
utgöra lön 5,000 och tjänstgöringspenningar 2,500 eller tillhopa 7,500
kronor, hvartill skulle kunna komma en förhöjning af lönen efter fem år
med 600 kronor.

Vidkommande de bäs^e öfverassistentbefattningarna vid centralan ÖO

stalten torde böra erinras, att en af dem tillhör afdeiningen för jordbruk
och en afdeiningen för husdjursskötsel och mejerihandtering.

I fråga om öfverassistents ställning säges i 13 § af de för centralanstalten
gällande stadgar, att han har att under vederbörande afdelningsföreståndare
utöfva närmaste ledningen af den del af afdelningens försöksverksamhet,
som anförtrotts åt honom, samt deltager i dess arbeten,
öfverassistent är ock, enligt § 9 i stadgarna, medlem af centralanstaltens
nämnd.

För att kunna föreslås till öfverassistent (äfvensom till afdelningsföreståndare)
fordras, jämlikt § 12, såväl framstående vetenskapliga insikter,
ådagalagda genom examina eller på annat sätt, som ock inom afdelningarna
för jordbruk samt för husdj ursskötsel och mejerihandtering den praktiska
erfarenhet, som anses erforderlig för att försöksverksamheten inom nämnda
afdelningar må utföras i anslutning till den praktiska landthushållningens
behof och arbetssätt.

Den jämförelse, som, enligt hvad ofvan antydts, förut gjorts mellan
botanisten vid skogsförsöksanstalten och nämnda öfverassistenter, torde
numera icke kunna vidhållas, sedan botanistbefattningen vid skogsförsöksanstalten,
enligt beslut vid 1912 års riksdag, blifvit förändrad till befattning
såsom föreståndare för den naturvetenskapliga afdeiningen vid sistnämnda
anstalt och såsom sådan likställd med den andra afdelningsföreståndaren
vid samma anstalt (hittillsvarande föreståndaren).

De nuvarande aflöningsförmånerna till öfverassistent lära emellertid
numera icke vara tillfyllest för att kunna med säkerhet påräkna att för
sådan befattning erhålla och i befattningen få bibehålla fullt kompetent
person. 1 sådant hänseende torde böra omnämnas, att öfverassistentbefattningen
å afdeiningen för husdj ursskötsel och mejerihandtering ännu
icke kunnat tillsättas.

Det har synts kommittén, att för öfvcrassistent skäligen borde bestämmas
enahanda aflöning, som tillkommer tjänsteman i 2:a normalgraden
vid ny reglerade centrala ämbetsverk, eller lön 3,600, tjänstgöringspenningar
1,800 och ortstillägg 400 eller tillhopa 5,800 kronor, hvartill skulle kunna
komina tva alderstillägg till lönen, hvartdera a, 500 kronor, efter resp.
fem och tio år.

!ör närvarande år, såsom redan är nämndt, aflöniugen för öfverassistent
vid centralanstalten för försöksvasendet på jordbruksområdet
4,500 kronor jämte två alderstillägg, hvartdera å 500 kronor. Enahanda
aflöning tillkommer tjänsteman af 2:a normalgraden i centralt ämbetsverk,
där aflöningsförmånerna ännu ej varit föremål för rrv reglering. Fördelningen
mellan begynnelselönen och tjänstgöringspenningarna är dock
något olika.

Enligt nu gällande stat äga föreståndare och öfverassistenter vid
centralanstalten åtnjuta fri bostad, för hvilken förmån dock å lönen afdragas
500 kronor årligen.

Vid besök å platsen har kommittén emellertid funnit bostadsförmånen
i själfva verket kunna uppskattas för afdelningsföreståndare till
minst 1,200 kronor och för öfverassistent till minst 1,000 kronor om året.

Att afdrag för bostad in natura i allmänhet bör bestämmas till ett
belopp, som i möjligaste män motsvarar bostadsförmånens verkliga värde,
har synts kommittén rimligt och rättvist, enär eljest befattningshafvare,
som erhåller bostad in natura, i verkligheten skulle komma i åtnjutande
af högre aflöning än annan tjänsteman i motsvarande grad, hvilken icke
har dylik förmån (exempelvis afdelningsföreståndare vid statens skogsförsöksanstalt).

Kommittén har fördenskull vid uppgörande af sitt statförslag ansett
berörda afdrag lämpligen böra sättas för afdelningsföreståndare vid
centralanstalten till 1,200 kronor och för öfverassistent därstädes till 1,000
kronor.

Vid antydda förhållande och under förutsättning, att vederbörande
befattningshafvare vid öfvergång å ny stat får för alderstillägg tillgodoräkna
sig föregående tjänstetid i befattningen, skulle vid bifall till kommitténs

förslag den effektiva förhöjningen i kontant aflöning — frånsedt afdrag
för pensionsafgifter — blifva för afdelningsföreståndare utan ålderstillägg
1,300 kronor och med ålderstillägg å ny stat 1,400 resp. 900 kronor,
allteftersom vederbörande å gammal stat intjänat ett eller två ålderstillägg,
samt för öfverassistent i hvarje fall 800 kronor.

I detta sammanhang tillåter sig kommittén framställa en anmärkning,
som, äfven om den icke för det närvarande må anses böra föranleda
någon särskild åtgärd, måhända dock kan förtjäna att tagas under öfvervägande
vid en framtida omorganisation af central anstalten.

Det har nämligen ej undgått kommitténs uppmärksamhet, att det
sätt, hvarpå försöksverksamheten å anstaltens jordbruksafdelning blifvit
ordnad, kan medföra vissa olägenheter. Den ifrågavarande avdelningen
har bildats af två förut från hvarandra fristående institutioner, jordbruksafdelningen
vid landtbriiksakademiens experimentalfält och hushållningssällskapens
lokala fältförsök, hvilka båda institutioners verksamhet
enligt den ursprungliga planen för centralanstalten skulle fortgå oförändrad.
Föreståndarna för dessa två försöksinstitutioner öfvergingo ock
båda till centralanstalten, den ene utan ansökan enligt de villkor, som
landtbruksakademien uppställt för centralanstaltens förläggande till akademiens
experimentalfält, den andre däremot efter ansökan sedan tjänsten
förklarats ledig.

Då det emellertid icke ansågs lämpligt att vid centralanstalten uppdela
jordbruksförsöken på två skillda afdelningar och ej heller att hafva
två föreståndare på samma afdelning, erhöll den ene af de nämnda tjänstemännen
befattningen såsom föreståndare och den andre befattningen såsom
öfverassistent. Men denna olikhet betingades icke af någon skillnad
vare sig i kompetensfordringar eller i tjänstgöringens art, då tjänstgöringen
delades så, att föreståndaren fortfarande fick i uppdrag att sköta,
den fasta försöksstationen å Experimentalfältet och de s. k. fasta försöken,
under det att öfverassistenten bibehöll ledningen af de lokala fältförsöken.

För kommittén har här framställt sig den frågan, huruvida icke en
annan organisation vore möjlig och måhända äfven lämpligare. Kommit -

ten har nämligen ansett det vara ställdt utom allt tvifvel, att vissa fördelar
skulle vinnas, om ledningen i dess helhet beträffande landtbruksförsöken,
både de stationära och de lokala, vore samlad i en hand. Eu
sådan anordning skulle ju gifva säkerhet för en enhetlighet i ledningen
af de båda med hvarandra likartade för söksgrenarna, en enhetlighet, som
skulle kunna komma att brista, då försöken ledas af skilda personer.
Därjämte skulle, om ledningen anförtroddes åt eu enda person, denne få
helt ägna sig häråt, men däremot befrias från en del arbeten, hvilka med
fördel skulle kunna utföras af assistenter.

Den uppfattning i antydda hänseende, som kommittén redan på ett
tidigare stadium af detta ärendes behandling hyst, har sedermera blifvit
ytterligare stärkt, då kommittén fått taga del af innehållet af styrelsens
för centralanstalten omförmäldaskrifvelse den 4 juli 1912, hvilken skrifvelse
den 28 september 1912 öfverlämnats till kommittén för att tagas i öfvervägande
vid afgifvande af förslag i fråga om lönereglering för centralanstalten.

Af denna skrifvelse framgår, att de lokala fältförsökens värde för
centralanstaltens mera vetenskapliga forskningar ingalunda visat sig motsvara
de förhoppningar, som man från början knutit vid dem. Erfarenheten
hade visat, att en stor del af dessa försök ej utfördes så
noggrant och under sådana förhållanden, att de kunde tjäna som grundval
för allmänna slutsatser. Ytterligare hade antalet af i detta hänseende
användbara fältförsök minskats, i den mån hushållningssällskapen öfvertagit
anordningen och skötseln af de lokala fältförsöken och uppvisningsfälten.
Hushållningssällskapens konsulenter och andra lokala försöksledare
gjorde nämligen rätt allmänt sådana afvikelser från de gemensamt fastställda
planerna, att försöken i olika län och på olika platser i samma län
ej blefve med hvarandra fullt jämförliga. Och slutligen hade också erfarenheten
visat, att de lokala fältförsökens användbarhet för utredning af
särskilda frågor af allmän betydelse ytterligare inskränktes af det skäl, att
man i de flesta fall ej kunde påräkna att få fortsätta försöken på samma
jord flera år å rad.

På grund af berörda omständigheter synes centralanstaltens styrelse
hafva funnit, att utrymmet för öfverassistentens hittillsvarande fullt själf -

ständiga verksamhet blifvit i afsevärd mån förminska dt. Styrelsen har för
den skull ansett sig kunna påräkna öfverassistenten för den nya försöksverksamheten
a fasta stationer (de tre försöksgårdarna), hvilken verksamhet
styrelsen skisserar i sin skrivelse. Enligt styrelsens förslag skulle
nämligen öfverassistenten och den nuvarande »ordinarie» assistenten å aff
e ningen, sedan de lokala fältförsöken mindre toge deras tid i anspråk
öfvertaga tillsynen af hvar och en sin fasta station, medan skötseln af

ucn tredje försöksgården skulle öfverlåtas på eu nvanställd försöksassistent.

Nu antydda anordning torde näppeligen vara ägnad att häfva de
betänkligheter, hvaråt kommittén nyss gifvit uttryck. Men då det ju ännu
år eu öppen fråga, huru statsmakterna kunna komma att ställa sig till den
omläggning af nämnda försöksverksamhet, som centralanstaltens" styrelse
sa unda föreslagit, samt då öfverassistenten, oaktadt hushållningssällskapens
i senare tid vidgade verksamhet på de lokala försökens område, dock fortfarande
där har eu ej obetydlig uppgift att fylla, har kommittén icke ansett
sig böra framlägga något direkt förslag om ändring af berörda förhållanden.

Emellertid har kommittén för att underlätta eu eventuell omorga -

för an -

msation af centralanstalten ansett sig böra gifva aflöningsvillkoren aiIstalten
eu sådan affattning, att eu hvar ordinarie befattningshafvare skulle
>utva skyldig att, om så erfordras, låta sig förflyttas till annan afdelning
inom centralanstalten eller till annan institution äfvensom att eljest efter
ny eller förändrad arbetsordning sköta de göromål, som honom anförtros,
med bibehållande dock af innehafvande tjänstegrad och aflöning.

Vid centralanstalten finnas anställda sex assistenter, hvilka numera,
från 1912 års början, aflönas med arfvoden af 3,000 kronor om året,
utgående från ett för ändamålet i staten uppfördt anslag å 18,000
kronor. Därjämte har från början varit afsedt, att ogift assistent skulle
åtnjuta förmånen af fri bostad.

Uti föreliggande framställningar har icke i vidare mån påyrkats
någon ändring i afseende

ä assistenternas aflöningsförmåner än att dem

måtte årligen beredas någon tids kostnadsfri ledighet.

Arfvode till assistent vid centralan stalten beräknades vid anstaltens
inrättande till allenast 2,000 kronor. Sedan emellertid arfvode till assistent
vid statens skogsförsöksanstalt från och med år 1909 bestämts till 3,000
kronor, blef vid 1911 års riksdag anslaget till arfvoden åt assistenter vid
centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet liöjdt, sa att
jämväl till sistnämnda assistenter arfvode skulle kunna utgå med 3,000
kronor.

Det torde här böra erinras, hurusom, särskild! med hänsyn till
önskvärdheten att förekomma för täta ombyten åt assistenter vid statens
skogsförsöksanstalt, vid 1912 års riksdag begärdes och medgafs, att arfvode
till assistent vid sistnämnda anstalt skulle kunna efter lem år höjas med
400 kronor.

Enligt hvad kommittén inhämtat, lärer det, hvad centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet angår, icke kunna anses särskild!
önskvärdt, att en person alltför länge kvarstannar i assistentbefattning
därstädes.

Desto mindre synes då anledning förefinnas för kommittén att utan
stöd af föreliggande framställning föreslå någon efter vissa år inträdande
förhöjning af det senast bestämda arfvodesbeloppet för assistent vid sistberörda
anstalt.

Det nu utgående anslaget å 18,000 kronor till arfvoden åt assistenter
råd anstalten är, såsom nämndt, beräknad! efter ett antal af sex sadana
befattningshafvare.

Uti framställningen af den 4 juli 1912 från anstaltens styrelse angående,
bland annat, inrättandet af tre fasta försöksgårdar för anställandet
af vissa försök för anstaltens jordbruksafdelning har styrelsen emellertid
framhållit behofvet af ytterligare en assistent för deltagande i nämnda
försök.

Därest styrelsens förslag om inrättandet af berörda försöksgårdar
skulle vinna bifall, och en ytterligare assistent med enahanda aflöning som
öfriga fasta assistenter må befinnas erforderlig, torde arfvodet till honom
böra utgå af samma anslag som arfvodena till de öfriga assistenterna.
Detta anslag skulle i sådant fall behöfva höjas till 21,000 kronor.

Till frågan om kostnadsfri ledighet för assistenter återkommer kommittén
i det följande.

Förmånen af fri bostad har, såsom redan är nämndt, hvad assistenter
angår varit från början afsedd allenast för ogift assistent. Tillfälligtvis
har dock en gift assistent tillåtits bebo en för öfverassistent afsedd familjebostad,
hvilken statt oanvänd till följd af vakans å eu öfverassistentbefattning
vid afdelningen för husdj ursskötsel och mejerihan dtering.

Därest det ur centralanstaltens synpunkt befinnes önskvärdt, att
assistent har sin bostad förlagd i närheten af vederbörande institutions
lokaler, har kommittén icke något att erinra mot att fri bostad må
kunna fortfarande såsom hittills upplåtas åt assistent. Någon ovillkorlig
rättighet att åtnjuta sådan förman torde dock icke böra tillförsäkras
assistent.

\id sådant förhållande och då assistent skulle bibehållas vid nu
utgående arfvodesbelopp, synes något afdrag för bostadsförmån icke böra
påfordras beträffande sådan befattningshafvare.

Kommittén tillåter sig uti nu förevarande hänseende åberopa hvad
i enahanda afseende vid 1912 års riksdag förekommit i fråga om reglering
af aflöningsförhållanden in. m. beträffande amanuenser in. fi. befattningshafvare
vid universitetens i Uppsala och Lund samt karolinska medikokirurgiska
institutets vetenskapliga institutioner.

I sitt betänkande (delen XXXIII) i sistberörda ämne hade kommittén
hemställt, att de i universitetens stater förekommande anteckningar
angående vissa naturaförmåner för sådana befattningshafvare, för
hvilka i betänkandet föreslagits aflöningsförbättring, måtte ur staterna
utgå. Kommittén hade emellertid uttalat, att den icke funnit något att
erinra mot att, därest det ur vederbörande institutions synpunkt befunnes
önskvärdt, att assistent eller amanuens hade sin bostad förlagd i sammanhang
med institutionens lokaler, sådan bostad kunde åt honom kostnadsfritt
upplåtas.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 26 april 1912
yttrade chefen för ecklesiastikdepartementet, att han ansåg, att de i universitetens
stater förekommande anteckningarna om boställsrum för amanuenser
m. fl. befattningshafvare, om hvilka då var fråga, borde ur sta -

terna uteslutas och att denna angelägenhet borde ordnas genom eu föreskrift
af mera allmän innebörd.

Ivungl. Maj:ts proposition i ärendet (n:r 225), affattad i enlighet
med departementschefens hemställan, blef af Riksdagen bifallen (enligt
skrivelse den 30 maj 1912 n:r 8).

Enligt § 6 af de för centralanstalten gällande stadgar är åt an staltens

styrelse öfverlämnadt att antaga räkenskapsförare och kanslibiträde,
och enligt § 16 i stadgarna skola öfver anstaltens inkomster och utgifter
genom den af styrelsen antagna räkenskaps föraren föras räkenskaper,
hvari anstaltens särskilda afdelningar erhålla hvar sin räkning. Alla utbetalningar
skola ske genom räkenskapsföraren enligt af vederbörande
föreståndare eller sekreteraren attesterade räkningar.

Uti den af Kungl. Maj:t för år 1912 fastställda inkomst- och uto-iftsstat
för centralanstalten är under utgiftstiteln »tryck och cxpenser»

upptaget ett belopp af 5,000 kronor.''

Under denna titel utgår älven ersättning till räkenskapsföraren,
hvilken tillika är styrelsens protokollsförare och kanslist.1

Styrelsen har uti sin förenämnda framställning af den 4 juli 1912
meddelat, att den person, som bestrider nämnda uppdrag, åtnjuter ett årligt
arfvode af 1,300 kronor. I betraktande af den ökning i hans arbete, som
inträdt, ansåg styrelsen detta arfvode böra ökas, utan att dock beloppet
af ökningen angafs. Arfvodesbeloppet skulle dock fortfarande utgå från
anslagstiteln »tryck och expenser», förhöj dt på sätt styrelsen föreslog.

Vid uppgörandet af sitt förslag till stat för centralanstalten har
kommittén ansett det lämpligare, att, i analogi med hvad som plägat vara
fallet beträffande eu del andra stater, i staten för centralanstalten uppföres
en specifik anslagspost för bestridande af kamrerar- och notariegöromål.

1 Denne befattningshafvare bör icke förväxlas med den i inkomst- och utgiftsstat för
år 1912 under benämningen »räkenskapsförare» upptagna befattningshafvare å afdelningen för
husdjursskötsel och mejerihandtering. Denne sistnämnde motsvarar det i de sakkunniges förslag
af oktober 1901 omförmälda »biträde» å ifrågavarande afdelning för bokföring och beräkning
af siffermaterial.

12—121707. Lönereglering skommitténs bet. XXXV.

Beträffande den ersättning, som må böra utgå för ifrågavarande
göromå], synes kommittén ett belopp af 1,500 kronor kunna anses
skäligt.

Vid . den ifrågavarande centralanstalten finnas anställda 4 »vaktmästare»
och 1 »arbetsbiträde» med arfvoden, utgående af ett å staten upptaget
anslag å 3,800 kronor till arfvoden åt »5 vaktmästare eller arbetsbiträden».
Detta anslag har icke undergått någon förändring, efter det vid
1906 års riksdag; den då framlagda staten för anstalten godkändes.

»Vaktmästare» åtnjuter arfvode å 800 kronor jämte fri bostad och
»arbetsbiträdet» arfvode å 600 kronor, likaledes jämte fri bostad.

I en af de nu föreliggande skrifvelserna från centralanstaltens styrelse
har, efter en af nämnden enhälligt tillstyrkt ansökning, hemställts,
att såväl »vaktmästarna» som det s. k. arbetsbiträdet, anställdt å jordbruksafdelningen,
måtte i staten upptagas såsom ordinarie tjänstinnehafvare
under benämningen vaktmästare samt i aflöningshänseende likställas med
vaktmästare i allmänhet vid nyreglerade centrala ämbetsverk.

Då, efter hvad upplyst blifvit, det s. k. arbetsbiträdets tjänstgöring
är af samma art som de vid centralanstalten under benämningen »vaktmästare»
anställda befattningshafvarnas och samtliga ifrågavarande befattningshafvare
hafva stadigvarande sysselsättning vid anstalten, har kommittén
ansett sig kunna tillstyrka, att i staten för centralanstalten uppföras 5 ordinarie
vaktmästarbefattningar med de aflöningsförmåner, som numera i
allmänhet tillkomma vaktmästare i nyreglerade centrala ämbetsverk, alltså
lön 700, tjänstgöringspenningar 350, ortstillägg 150, tillhopa 1,200 kronor,
med två ålderstillägg till lönen efter fem och tio år, hvartdera ålderstilllägget
å 100 kronor.

I likhet med hvad som äfven i allmänhet numera gäller beträffande
vaktmästare i centrala ämbetsverk torde jämväl i afseende å vaktmästare
vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet böra föreskrifvas,
att, därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt
bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till
honom äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

Under åberopande af hvad ofvan anförts, hemställer kommittén,

att till livar och eu af de sex af delnings föreståndarna
vid, centralanstalten för för sök sväsendet på
jordbruksområdet afiöningen må utgå med, 7,500 kronor,
cläraf 5,000 i lön och 2,500 i tjänstgöring spenningar,
hvartill kan komma ett ålderstillägg till lönen efter fem
dr med 600 kronor;

att en livar af de tvä öfver assistenterna vid centralanstalten
må åtnjuta en aflöning af 5,800 kronor, däraf
lön 3,600, tjänstgörings penning ar 1,800 och ortstillägg
400, hvartill kunna komma två ålderstillägg till lönen,
det ena med 500 kronor efter fem år och det andra,
likaledes med 500 kronor, efter ytterliga/re fem är;

att i staten för centralanstalten må uppföras fem
vaktmästarhefattningar, en hvar med en aflöning af 1,200
kronor, däraf 700 i lön, 350 i tjänstgöring spenning ar och
150 i ortstillägg, hvartill kunna komma tvä ålderstillägg
till lönen, det ena med 100 kronor efter fem år och det
andra, likaledes med 100 kronor, efter ytterligare fem dr;

att i staten må upptagas ett belopp af minst

18,000 kronor till arfv oden åt assistenter;

att i staten äfven må upptagas ett belopp af 1,500
kronor för bestridande af kamrer ar- och notarieg öromål;

att den bestämmelsen intages i staten för centralanstalten,
att, sä länge af delnings föreståndare eller öfverassistent
åtnjuter bostad in natura, skall för afdelningsföreståndare
å lönen afdragas 1,200 kronor om året samt
för öfverassistent ortstillägg ej utgå äfvensom å lönen
afdragas 600 kronor ärligen; samt

att jämväl den bestämmelsen intages i staten att,
därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad
samt bränsle, skall, så länge denna förmän kvarstår,
ortstillägg ej utgå till honom äfvensom ä lönen afdragas
100 kronor ärligen.

Arbetstid å
tjänsterum.

Semester.

I anslutning till hvad vid löneregleringar under de senare åren för
ett flertal ämbetsverk och myndigheter plägat föreskrifvas och hvad af
kommittén föreslogs i dess utlåtande den 13 april 1912 i fråga om statens
skogsförsöksanstalt, anser sig kommittén böra hemställa,

att såsom förutsättning för godkännande af den
nya staten för centralanstalten för för söksväsendet på
jordbruksområdet uppställes, att, för så vidt tjänstgöringen
är förlagd till anstaltens lokaler vid Stockholm,
ordinarie tj änst innehafv are skola, i den mån ej undantag
kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall
efter pröfning medgifvas, vara ä tjänsterummet tillstädes
minst 6 timmar hvarje söckendag.

Såsom kommittén erinrade i sitt berörda utlåtande i fråga om skogs D

försöksanstalten, äro föreskrifter i detta ämne intagna i § 13 uti instruktionen
för sistnämnda anstalt af den 18 december 1908.

Genom beslut vid 1909 års riksdag tillerkändes föreståndare och
öfverassistenter vid centralanstalten förmån af semester, föreståndare under
en och en half månad och öfverassistent under en månad. I sammanhang
därmed uppfördes i staten för centralanstalten en anslagspost- å
2,100 kronor till vikariatsersättning.

I händelse af bifall till kommitténs förslag att aflöningen för öfverassistent
måtte bestämmas till hvad därutinnan numera gäller för tjänstemän
i 2:a normalgraden vid nyreglerade centrala ämbetsverk, lärer ock
semestertiden böra, såsom för dessa sistnämnda, sättas till IV2 månad
för öfverassistent vid den ifrågavarande centralanstalten;

och då numera, senast enligt beslut vid 1912 års riksdag, vaktmästarna
vid en mängd af statens verk och myndigheter erhållit förmånen
af semester under högst 15 dagar årligen, synes det kommittén, att enahanda
förmån äfven bör tillerkännas vaktmästare vid centrala-nstalten för
försöksväsendet på jordbruksområdet.

I fråga om tidpunkten för semesters åtnjutande torde lämpligen
kunna meddelas en bestämmelse, motsvarande hvad som gäller eller kommer
att gälla för vissa tjänstemän vid Sveriges geologiska undersökning, rikets
allmänna kartverk, sjökarteverket och statens skogsförsöksanstalt, eller att,
hvad beträffar den i den ifrågavarande centralanstaltens fältarbeten eller
dylika arbeten deltagande personal, semester i regel icke må åtnjutas
under den tid, då sådana, arbeten pågå.

Vidkommande frågan om förordnande af vikarie rör semester ledig
befattningshafvare vid centralan stalten samt om ersättning till sådan vikarie
tillåter sig kommittén upprepa, att vid 1909 års riksdag, i sammanhang
med semesterförmåns medgifvande för föreståndare och öfverassistenter, i
staten för centralanstalten uppfördes eu anslagspost å ''2,100 kronor till
vikariatsersättning.

I eu af de nu föreliggande framställningarna af den 4 november
1911 från anstaltens styrelse har begärts förhöjning af sistnämnda anslagspost
i anledning däraf att vid 1911 års riksdag en öfverassistentbefatt ning

förändrades till föreståndartjänst.

Enligt de upplysningar, kommittén erhållit, torde emellertid icke
föreligga något verkligt behof att förordna vikarie för semesterledig föreståndare
eller öfverassistent. De arbeten, som utföras af ifragavarande
tjänstemän, äro nämligen i hufvudsak af den beskaffenhet, att de icke med
fördel kunna vid afbrott för semester fullföljas af en vikarie.

Enahanda förhållande åberopades af domänstyrelsen beträffande de
bägge afdelningsföreståndarna, som uppfördes å den vid 1912 års riksdagantagna
staten för skogsförsök san stalten.

Uti det från sistnämnda anstalt inkomna förslag till stat hade upptagits
ett anslag till vikariatsersättningar under semester för afdelningsföreståndarna;
men domänstyrelsen — som väl ansett förmanen af semester
böra tillerkännas dessa tjänstemän — hade dock funnit nyssberörda anslagspost
böra uteslutas ur staten. Enligt styrelsens åsikt kunde nämligen
icke med fördel förordnas vikarier under resp. afdelningsföreståndares
semester. De arbeten, som utfördes af dessa, vore ej af sådan art, att
de kunde vid afbrott under semestern fortsättas af en vikarie.

Den nämnda anslagsposten uppfördes ej heller i den nya staten för
skogsförsöksanstalten.

Vid 1912 ars riksdag medgafs, att vaktmästare hos en stor mängd
verk och myndigheter finge årligen, i den mån sådant kunde ske utan

hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under femton
dagar-.

I sin skrivelse den 28 maj 1912 (n:r 2) angående regleringen af
utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel sade Riksdagen sig dock
förutsätta, att, såsom jämväl ställts i utsikt, i ämbetsverk, där flera°än en
vaktmästare funnes och göromålen under viss del af året vore af väsentlig,
mindre omfattning än eljest, i allmänhet så ordnades beträffande
semester för vaktmästare och med dem likställda statstjänare, att särskild
vikarie för den semesterledige ej behöfde förordnas.

Bestämmelse i detta hänseende finnes ock intagen i kungl. kungörelse
den 10 juni 1912 angående semester för vaktmästare hos vissa
domstolar och ämbetsverk (svensk författningssamling n:r 120).

Hvad nu vaktmästarna vid centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet beträffar, torde det väl kunna — åtminstone utan
större olägenheter — så anordnas, att, under det vaktmästare åtnjuter
semester, i tjänst varande vaktmästare utföra äfven den semesterledige
eljest tillhörande göromål.

_ °fvan antydda förhållanden har kommittén ansett anslag till
vikariatsersättmng icke vidare böra upptagas i staten för centralanstalten.

Härvid har kommittén dock ingalunda förbisett, att under semester
för afdelningsföreståndare måste å afdelningen finnas någon, som bestrider
de på föreståndaren eljest ankommande löpande göromål, t. ex. besvarande
åt eu del inkommande förfrågningar samt utöfvandet af nödig uppsikt öfver
den å afdelningen tjänstgörande personal.

Enligt kommitténs uppfattning bör emellertid genom bestämmelser
i stadgarna för anstalten kunna åläggas vederbörande öfverassistent eller
assistent att utan anspråk på särskild godtgörelse — bestrida dessa
löpande göromål.

Beträffande assistenterna har, såsom förut är nämndt, styrelsen för
centralanstalten i en af de nu föreliggande framställningarna af den 4
november 1911 anmält, att dåvarande assistenter anhållit därom, att styrelsen
ville utverka tillstånd för dem att åtnjuta en månads semester i
likhet med hvad domänstyrelsen begärt för assistenter vid skogsförsöksanstalten;
och har styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
hemställt, att »ordinarie assistenter» vid centralanstalten
måtte erhålla rätt att utan afstående af någon del af afiöningen åtnjuta
eu månads årlig ledighet under tid af året, då styrelsen funne sådant
kunna medgifvas, utan att annan person behöfde förordnas till tjänstens
uppehållande.

I anledning häraf får kommittén gifva till känna, att, därest det
utan hinder för arbetenas behöriga gång och utan särskild kostnad för
statsverket kan låta sig göra att medgifva assistent vid ifrågavarande anstalt
någon tids kostnadsfri ledighet, från kommitténs sida icke är något
att erinra däremot.

I fråga om dylik ledighet för assistenter vid statens skogsförsöksanstalt
gjorde kommittén uti sitt förenämnda utlåtande den 18 april 1912
enahanda uttalande, och framställdes däremot icke någon erinran vare sig
af vederbörande departementschef eller från Riksdagens sida.

Hvad kommittén ofvan anfört beträffande semester för ordinarie befattningshafvare
vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
har af kommittén beaktats vid framläggande af dess förslag till aflöningsvillkor
för nämnda personal.

Vid uppgörande af nyssberörda förslag har kommittén äfven tagit behörig
hänsyn i tillämpliga delar till de bestämmelser, som vid senare årens
riksdagar fastställts i afseende å åtskilliga då beslutade löneregleringar.

Bland de vid 1908 års riksdag bestämda aflöningsvillkoren för skogsstaten
är intaget stadgande därom, att öfverjägmä stare icke äger åtaga
sig skogsförrättningar åt enskilda.

I anslutning härtill blef, i sammanhang med godkännandet vid 1912
års riksdag af den nya aflöningsstaten för skogsförsöksanstalten, stadgadt,

Aflöningsvill kor.

att afdelningsföreståndare därstädes icke äger mot betalning åtaga sig
uppdrag åt enskilda.

Då centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet enligt
§ 1 i gällande stadgar har till uppgift jämväl att meddela allmänheten
upplysningar i ämnen, som tillhöra anstaltens verksamhetsområde, synes
det kommittén lämpligt, att bestämmelse i nyss antydd riktning införes
äfven beträffande ordinarie befattningshafvare vid centralanstalten.

Kommittén hemställer,

att för åtnjutande af de a flöningsförmåner, som
i blifvande ny stat varda upptagna för ordinarie befattningshafvare
vid centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet, mätte fastställas följande villkor
och bestämmelser, nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning vid nämnda
anstalt skall va,ra, underkastad icke allenast de i stadgar
för anstalten innefattade bestämmelser, utan och
den vidsträckta,re tjänstgöringsskyldighet eller jämkning
i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad
organisation af anstalten dier dess särskilda, af delningar
eller eljest i allmänhet hem varda stadgad, samt % sådant
hänseende, äfven som därest anstaltens ställning så förändras,
att densamma ej längre kan anses såsom själfständig
institution, eller därest vissa ifrågavarande institution
tillhörande göromäl öfnerflyttas till annan institution,
vara pliktig att, med bibehållande af den tjänster
grad och den afiöning'' han innehar, efter ny eller förändrad
arbetsordning sköta, de göromäl, som honom anförtros,
eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra
inom den institution, till livilken göromålen öfverlämnas; att

med ordinarie befattning vid ifrågavarande
anstalt icke må förenas annan tjänst ä rikets, Riksdagens
eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning vid anstalten ej heller
må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller
ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med
Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag
registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad
slag som helst, såframt ej centralanstaltens styrelse uppå
därom gjord framställning och efter pröfning, att ifrågavarande
uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka
hinderligt för tjänstgöringen vid anstalten, finner
uppdraget eller befattningen kunna få tills vidare mottagas
och bibehållas;

att innehafvare af ordinarie befattning vid anstalten
icke äger mot betalning åtaga sig sådana uppdrag åt
enskilda, som falla inom anstaltens verksamhetsområde;

att tjänstgöring spenning ar få uppbäras endast för
den tid, befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort eller
åtnjutit semester, men skola för den tid, han eljest varit
befriad från tjänstgöring, utgå till den, som uppehållit
befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin
befattning, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägg,
där sådant förekommer, men att den, som undfår ledighet
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,
tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer
eller andra särskilda uppdrag eller i behörig ordning
afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad
att sköta befattningen, kan förpliktas att under
ledigheten utöfver sina tjänstgöring spenning a,r afstå sä
mycket af lönen eller ortstillägg et, som för befattningens
uppehållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för
tid, hvarunder han afhållit sig från tjänstgöring utan

13—121707. Lönereglering skommitténs let. XXXV.

att liafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet
eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehafvare varder af stängd från
tjänstgöring eller i häkte tagen, den del af hans aflöning,
som icke pröfvas böra användas till befattningens uppehållande,
skall under tiden innehållas, såvida ej pröfvas
skäligt låta honom uppbära något däraf;

att vid sjukdom sförfall befattningshafvare af lägre
grad skall vara, skyldig att, om han förordnas till högre
befattning vid centralanstalten, bestrida densamma, dock
ej längre än sammanlagdt tre månader under ett och
samma kalenderår; ägande han därvid att, i stället för
egna tjänstgöring spenning ar, åtnjuta de för befattningen
anslagna tjänstgöring spenning ar;

att i fråga om i staten medgifven förhöjning af
lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af befattning
i samma lönegrad tidpunkten för första förhöjningen
bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att
innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid,
som erfordras för att vinna nämnda förhöjning,
med godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund af
förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat
offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom
till last den tid, han åtnjutit semester, och för andra
förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem
år, på samma villkor; under iakttagande hvad livar och
en af omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre
aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret
näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern
blifvit uppnådd; börande af delnings föreståndare och öfverassistent
därvid tillgodoräknas den tid, som före den
nya statens trädande i kraft förflutit frän hans tillträde
till befattningen;

att befattningshafvare, som vid den nya, statens
ikraftträdande är anställd såsom vaktmästare eller arbetsbiträde
vid centralanstalten och antages till vaktmästarbefattning
ä denna stat, äger att för åtnjutande af löneförhöjning
räkna sig till godo den tid han därförinnan
innehaft sta,dig anställning i förenämnda egenskap vid
centra, lanstal ten ;

att likväl löntagare, som, då han intjänad stadgad
tid för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått den
lefnads- och tjänsteålder, som berättigar honom till pension,
icke må tillträda samma förhöjning;

att semester årligen må, när sådant kan ske utan
hinder för göromålens behöriga gång, åtnjutas af afdelningsföreståndare
och öfeer assistent en hvar under en
och en half månad samt af vaktmästare en hvar under
femton dagar; börande, dock iakttagas att, hvad beträffar
personal, som deltager i fältarbeten och andra dylika
arbeten, semester i regel ej må åtnjutas under den tid,
dä sådana arbeten pågd;

att vid af gång från tjänsten till följd af af skedstagand,
e, entledigande eller dödsfall själfva lönen äfvensom
ortstillägg, där sådant förekommer, utgå till månadens
slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten af gå
äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla livad
i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till
pension är vid tiden för den nya statens ikraftträdande
eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter
tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt
att den, som tillträder den nya staten, skall vara
skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande,
upphörande af eller minskning i extra inkomster, som
kunna, åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i
sammanhang därmed.

100

Därjämte torde böra förklaras,

att en hvar, som med eller efter ingången af det
av, med. hvars början den nya staten träder i kraft,
tillträder ordinarie befattning vid centralanstalten för
för söksväsendet -pa jordbruksområdet, skall vara pliktig
att underkasta sig ofvanberörda villkor och bestämmelser;
samt

att de förutvarande innehafvare af ordinarie befattningar
vid. centralanstalten, liv lika icke före viss angifven
tidpunkt anmäla, att. de vilja öfvergä till den
nya staten samt underkasta sig de för aflöningens åtnjutande
stadgade villkor och bestämmelser, och som icke
lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna
vid dem enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande
aflöningsförmäner äfvensom, i den mån ej annat
föranledes af bestämmelserna i lagen angående civila
tjänstinnehafvares rätt till pension, vid den rätt till
pension, som dittills tillkommit dem.

Ang. samver- linligt de aflöningsvillkor, som nu föreslagits beträffande centralan centraianstai-

staltco för försöksväsendet på jordbruksområdet, skulle fortfarande, såsom
andrå^nltltu-ock * allmänhet plägat föreskrifvas vid löneregleringar, gälla, att vederbötioner
m. m. rande befattningshafvare skola vara underkastade den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet,
som kan varda stadgad.

I sådant hänseende hade ock kommittén uti sitt meranämnda yttrande
den 13 april 1912 i fråga om statens skogsförsöksanstalt — i anslutning
till tanken om önskvärdheten och betydelsen af större samband
än hittills mellan skogsförsöksanstalten och den högre skogsundervisningen
— hemställt till behörigt öfvervägande, huruvida ej, efter nämnda undervisnings
omläggning och utvidgning, afdelningsföreståndare vid skogsförsöksanstalten
kunde böra åläggas att, i den mån så pröfvades lämpligt, medelst
föredrag eller annorledes bereda eu blifvande skogshögskolas elever
tillfälle att få en närmare inblick i eller kännedom om skogsförsöksanstaltens
uppgifter och de väsentligaste resultaten af dess verksamhet,

101

Enligt hvacl som framgår af det utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för den 26 april 1912, som var bifogadt kungl. propositionen
vid nämnda års riksdag angående ny afiöningsstat för statens
skogsförsöksanstalt, biträdde vederbörande departementschef kommitténs
berörda uttalande.

Vidkommande nu centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
torde böra erinras om följande af vederbörande departementschef,
vid föredragning af frågan om uppförande af nya byggnader för veterinärinstitutet,
till statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den SO mars
1906 gjorda uttalande (jfr kungl. proposition rr.r 111 vid 1906 års
riksdag sid. 48).

»Såsom en ytterligare fördel af icke ringa betydelse, betingad af
veterinärinstitutets förläggande till Kräftriket, tillåter jag mig framhålla,
att institutet härigenom komme att ligga i omedelbar närhet af den blifvande
centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. I den
försöksverksamhet, som därstädes kommer att utöfvas, torde med visshet
kunna förutses, att åt försöken på husdjursskötselns område kommer att
gifvas en synnerligen framskjuten plats. Att det vid såväl planläggandet
som utförandet af en del af dessa försök ej endast skulle vara af värde
för försökens ledare att stå i den nära beröring med veterinärinstitutets
lärare som de båda institutionernas närbelägenhet till hvarandra osökt
måste framkalla, utan att äfven institutets lärare af ett dylikt samarbete
skulle inhösta afsevärda fördelar för undervisningen, synes mig. ligga i
öppen dag. I sin mån skulle detta samarbete tvifvelsutan också medföra,
att elevernas intresse komme att i större utsträckning, än nu i allmänhet
är fallet, inriktas äfven på andra sidor af husdjursskötseln än direkt
sjukvård, något som gifvetvis måste vara till gagn för den blifvande veterinärens
framtida verksamhet, på samma gång det säkerligen skulle verka
fördelaktigt på vår husdjursskötsels utveckling i önskvärd riktning.»

Kommittén förutsätter, att vid affattande af de tilläggsbestämmelser
eller de ändringar i gällande stadgar för centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet, som efter en lönereglering må blifva erforderliga,
det tages i öfvervägande, i hvad mån afdelningsföreståndare och öfver -

102

assistenter vid centralanstalten, i analogi med hvad som kan blifva föresknfvet
beträffande afdelningsföreståndare vid statens skogsförsöksanstalt,
må böra åläggas viss föredragsskyldighet beträffande elever vid skogshögskolan,
veterinärinstitutet eller andra motsvarande undervisningsanstalter.

Afven synes det kommittén böra tillses, att erforderlig samverkan
i möjligaste mån äger rum i afseende å undersökningar och arbeten, som
utföras af centralanstalten och skogsförsöksanstalten.

Kommittén anser sig ock böra fasta uppmärksamheten å en annan
fråga, hvilken måhända torde böra tagas under öfvervägande vid eu eventuell
revision af stadgarna för centralanstalten.

Enligt § 14 af nämnda stadgar äger ordföranden i styrelsen för
centralanstalten bevilja tjänsteman vid anstalten tjänstledighet under högst
en månad. Då längre tjänstledighet begäres, skall ärendet underställas, i
fråga om ledighet för föreståndare och öfverassistent, Kungl. Maj:ts och,
i fråga om ledighet för öfriga tjänstemän, styrelsens afgörande. Då tjänstledighet
beviljas, äger den, som beviljar ledigheten, förordna rörande tjänstens
uppehållande.

Uti delen I af kommitténs betänkanden, innefattande allmänna förutsättningar
och grunder för en reglering af löneförhållandena in. m. inom
de centrala ämbetsverken, förordade kommittén (sid. 161) en revision af
gällande instruktioner för dessa ämbetsverk i syfte att åstadkomma förenkling''
och önskvärd likformighet i vissa angifna hänseenden.

Kommittén fäste därvid särskildt uppmärksamheten å en del punkter
(däribland frågor om tjänstledigheter och däraf föranledda vikariatsförordnanden),
där genomförande af likformighet i bestämmelser skulle kunna,
mer i stort sedt, bidraga till att förenkla eller inskränka arbetet inom
vederbörande ämbetsverk, understundom äfven inom statsdepartement och
för Kungl. Maj:t.

Det har synts kommittén, att de i stadgarna för centralanstalten
innehållna bestämmelser beträffande tjänstledigheter och däraf föranledda
vikariatsförordnanden borde så affattas, att åt anstaltens styrelse gifves
utvidgad befogenhet i dylika frågor.

103

Slutligen har kommittén funnit sig böra påpeka ett förhållande, som
synts kommittén anmärkningsvärdt.

Uti den af Kungl. Maj:t för centralanstalten fastställda inkomst- och
utgiftsstaten för år 1912 äro upptagna särskilda utgiftsposter för assistenters
resor samt för styrelsens rese- och traktamentsersättningar.

Däremot finnes icke i staten någon post afsedd för afdelningsföreståndares
och öfverassistenters resor.

Anledningen härtill är, enligt hvad kommittén inhämtat, att kostnaderna
för nämnda befattningshafvares resor bestridas från nionde hufvudtitelns
gemensamma anslag till rese- och traktamentspenningar.

Det synes kommittén, att för vinnande af nödig öfversikt öfver kostnaderna
för centralanstalten äfven utgifterna för afdelningsföreståndares
och öfverassistenters resor böra ingå bland de kostnader, som skola bestridas
af de för anstalten anslagna medel.

Vid bestämmande af anslaget »till centralanstaltens öfriga utgifter»
torde hänsyn böra tagas till anmärkta förhållande.

Den vid 1911 års riksdag godkända staten för centralanstalten för
försöksväsendet på jordbruksområdet upptager

ordinarie aflöning (ålderstillägg oberäknade):

till 6 föreståndare.................. 33,000 kronor

> 2 öfverassistenter................ 9,000 >

arfvoden:

till 6 assistenter .................. 18,000 >

» 5 vaktmästare eller arbetsbiträden........ 3,800 »

vikariatsersättning............. 2,100__»__

Aflöning tillhopa 65,900 kronor

till centralanstaltens öfriga utgifter............. 59,200 >

Summa 125,100 kronor

Därest hänsyn icke tages till styrelsens för centralanstalten framställning
af den 4 juli 1912 om, bland annat, höjning af anslaget »till
centralanstaltens öfriga utgifter», skulle af kommitténs i det föregående
framlagda förslag föranledas följande ändringar uti de i den ofvannämnda
staten upptagna anslagsposterna.

Stat och
kostnadsberäkning,

104

Den ordinarie aflöningen (ålderstillägg oberäknade) skulle höjas för
de 6 afdelningsföreståndarna till 45,000 kronor och för de 2 öfverassistenterna
till 11,600 kronor.

Därjämte skulle, i stället för arfvoden till 5 vaktmästare eller arbetsbiträden,
uppföras ordinarie aflöning till 5 vaktmästare med 6,000 kronor.

Under det att anslagsposten till arfvoden åt 6 assistenter skulle förblifva
oförändrad, skulle anslaget till vikariatsersättning icke vidare förekomma.

Från anslaget »till centralanstaltens öfriga utgifter» utgår under utgiftstiteln
»tryck och expenser» för närvarande ersättning med 1,300 kronor
till anstaltens räkenskapsförare, tillika, styrelsens protokollsförare och
kanslist, Enligt kommitténs förslag skulle i staten uppföras en specifik
anslagspost för bestridande af kamrerar- och notariegöromål, och har beloppet
satts till 1,500 kronor. Till följd häraf skulle, under förutsättning
att hänsyn icke tages till styrelsens framställning den 4 juli 1912, anslaget
till centralanstaltens öfriga utgifter kunna minskas med ofvanberörda
1,300 kronor eller från 59,200 till 57,900 kronor.

Varder åter berörda framställning i hufvudsak bifallen, bör emellertid
observeras, att enligt styrelsens förslag under utgiftstiteln »tryck och
expenser», hvilken för närvarande är beräknad till 5,000 kronor men i
styrelsens kalkyl upptagits till 12,000 kronor, fortfarande skulle utgå ersättning
till nämnde räkenskapsförare, ehuru med högre belopp än hittills.
Från utgiftstiteln »tryck och expenser» bör dock, vid godkännande af kommitténs
uppfattning, undantagas den för bestridande af kamrerar- och
notariegöromål i kommitténs statförslag särskilt uppförda anslagsposten
å 1,500 kronor samt alltså det för tryck och expenser beräknade förhöjda
beloppet och sålunda äfven anslaget »till centralanstaltens öfriga utgifter»
i hvarje fall minskas med 1,500 kronor.

I öfrigt torde böra uppmärksammas, att enligt styrelsens beräkning
från det förhöjda anslaget till centralanstaltens öfriga utgifter äfven skulle
utgå det belopp, 3,000 kronor, som skulle erfordras till aflönande af eu
ytterligare assistent, betingad af anordningen med fasta försöksgårdar.

Jämlikt kommitténs olvan uttalade mening skulle däremot berörda
belopp böra bestridas från anslaget till arfvoden åt assistenter, hvilket för

105

sådant ändamål skulle behöfva höjas från sitt nuvarande belopp 18,000
kronor till 21,000 kronor. Motsvarande minskning skulle, därest kommitténs
mening godkännes, böra vidtagas beträffande i styrelsens förslag beräknad
ökning af anslaget till anstaltens öfriga utgifter.

Under förutsättning att hänsyn icke tages till styrelsens framställning
den 4 juli 1912 skulle enligt kommitténs förslag staten för centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet komma att te sig på
följande sätt:

	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts- tillägg.	Summa.	\| i
	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
\ 1 afdelningsforeståndare . . . \| 5 d:o ... ; 1 öfverassistent....... 1 d:o ....... 1 1 vaktmästare........ ! 4 d:o ........	5,000 25,000 3,600 3,600 700 2,800	2,500 12,500 1,800 1,800 350 1,400	400 400 150 600	7,500 37,500 5,800 5.800 1,200 4.800	(Efter fem år kan lönen höjas \| med 600 kronor. .Efter fem år kan lönen liöjas j med 500 kronor och efter tio 1 år med ytterligare 500 kronor, jEfter fem år kan lönen höjas > med 100 kronor och efter tio ) år med ytterligare 100 kronor.
\| 6 assistenter, arfvoden ....		—	—	18,000
J För bestridande af kamrerar-och notariegöromål.....		_	_	1,500
Aflöning summa		—	—	82,100
j Till centralanstaltens öfriga ut-I gifter ...........		_	_	57,900
Summa	—	i —	1 -	140,000

Anm. 1. Så, länge afdelningsforeståndare eller öfverassistent åtnjuter bostad in natura, skall för afdelningsföreståndare
å lönen afdragas 1,200 kronor om året samt för ötverassistent ortstillägg ej
utgå äfvensom å lönen afdragas 600 kronor årligen.

Anm. 2. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna
förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom äfvensom å lönen afdragas 100 kronor ärligen.

Den nuvarande staten slutar å eu summa af 125,100 kronor.

Tages till jämförelse härmed kommitténs statförslag, slutande å

140,000 kronor, utvisar sistnämnda förslag alltså ett ökadt belopp al
14,900 kronor.

14—121707. Löneregleringskommitténs bet. XXXV.

106

Från den nuvarande statens slutsumma afgår emellertid ett belopp
åt 4,000 kronor, utgörande afdrag för fri bostad åt afdelningsföreståndare
och öfverassistenter. Anslaget till centralanstalten är alltså för närvarande
121,100 kronor.

Enligt kommitténs förslag skulle däremot afdrag för bostad in
natura åt afdelningsföreståndare, öfverassistenter och vaktmästare uppgå
till sammanlagdt 10,450 kronor, hvadan med tillämpning af kommitténs
statförslag skulle erfordras ett anslag för centralanstalten å 129,550 kronor.
Kommitténs förslag skulle alltså föranleda en anslagshöjning af 8,450
kronor.

Härvid har emellertid icke tagits hänsyn till ålderstillägg, hvilka
fortfarande såsom hittills torde böra utgå af det å nionde hufvudtiteln
uppförda gemensamma anslaget till ålderstillägg. Det torde emellertid
böra uppmärksammas, att afdelningsföreståndare hittills kunnat komma i
åtnjutande af två ålderstillägg, hvartdera ä 500 kronor, men att enligt
kommitténs förslag för dessa tjänstemän endast ett ålderstillägg, å 600 kronor,
skulle förekomma. A andra sidan bör iakttagas, att enligt kommitténs
förslag vaktmästare skulle kunna erhålla ålderstillägg, hvilket däremot
hittills icke varit fallet.

Landtbruksakademiens

sekreterare,

tiilika ledamot och sekreterare i styrelsen för centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet samt
ordförande i anstaltens nämnd.

■

109

Inledning.

Enligt de, efter landtbruksakademiens inrättande, af Kungl. Maj:t den
3 december 1812 fastställda stadgar för akademiens inre förvaltning skulle
de allmänna ärendenas förvaltning besörjas af en kansler, en direktör och
eu sekreterare, af hvilka direktören och sekreteraren utnämndes af Kungl.
Maj:t bland akademiens ledamöter. Nämnda tre tjänstemän voro i denna
sin egenskap medlemmar af akademiens verkställande eller förvaltnings

kommitté.

Denna kommitté hade att till verkställighet befordra de nyttiga in
rättningar och företag, som stadgarna föreskrefve eller akademien, efter
förslag, gillade och antog, att förbereda ärendena och att handhafva inseendet
öfver akademiens ekonomiska angelägenheter m. m.

Motsvarande bestämmelser angående förvaltningskommittén återfinnas
i de för akademien den 28 augusti 1841 fastställda förnyade stadgai.

En utvidgad befogenhet tillädes landtbruksakademiens förvaltnings
kommitté genom kungl. bref den 12 januari 1849.

Enligt detta skulle kommittén närmast under chefen för civildepartementet
handhafva öfverinseendet och kontrollen ej mindre öfver landtbruksinstituten
samt alla med bidrag åt allmänna medel inrättade lägre
landtbruksskolor än äfven i afseende på kronans stamschäferier äfvensom
de personer, hvilka blifvit antagna för att mot ersättning af statsverket
sprida kännedom om jordbrukets förbättring medelst vattenaftappningai,
ängsvattningar in. m. Därjämte skulle kommittén, på anmodan, gå depar
tementsehefen till handa med upplysningar och yttranden i förekommande
ärenden, som rörde landtbruket och dess binäringar eller eljest ägde ge
menskap med föremålen för kommitténs verksamhet.

Genom inrättandet från och med år 1890 af landtbruksstyrelsen

öfverflyttades till detta ämbetsverk de statsadministrativa bestyr, som tid
efter annan anförtrotts landtbruksakademiens förvaltningskommitté.

Akademiens sekreterare hade efter nämnda tidpunkt till en början
sa godt som uteslutande att syssla med akademiens egna angelägenheter.

Då emellertid den efter beslut vid 1905 och 1906 årens riksdagar
tillkomna centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet började
sin verksamhet, erhöll landtbruksakademiens sekreterare, i denna sin
egenskap, vissa åligganden, som sammanhänga med centralanstalten och
som alltså äro att betrakta såsom statsadministrativa.

I fråga om bemälde sekreterares aflöningsförmåner torde böra erinras
om följande.

Enligt den genom kungl. bref den 21 januari 1813 fastställda aflöningsstaten
för landtbruksakademiens tjänstemän skulle sekreteraren äo-a
att åtnjuta ett årligt arfvode af 1,000 riksdaler af akademiens medel.

Sedermera tilldelades sekreteraren jämväl ersättning af statsmedel,
så att hans aflöning i början af 1860-talet utgick med ett sammanlagdt
belopp af 4,500 riksdaler, hvarjämte han åtnjöt fri bostad och anslag till
ved. Dessa aflöningsförmåner utgingo dels från akademiens stat med 1,000
riksdaler jämte boställsrum och vedanslag, dels ock, jämlikt Kungl. Maj:ts
beslut, från anslag till befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar
med 3,50.0 riksdaler.

I underdånigt memorial den 14 juni 1862 anförde akademien, att
sekreterartjänsten vore ytterst maktpåliggande och trägen, synnerligast till
följd af den vidsträckta expedition af utlåtanden, handlingar och bref, som
af sekreteraren måste, jämte hans öfriga åligganden, skötas. På grund
dåraf och med hänsyn jämväl till de dyra lefnadskostnaderna i hufvudstaden
ansåg akademien sekreterarens aflöning från statsverket böra höjas
till 4,000 riksdaler. Hans aflöning skulle därigenom, inberäknadt ofvanberörda
kontanta belopp af 1,000 riksdaler från akademien, bringas till
likhet med hvad för föreståndarna för landtbruksinstituten då var bestämdt
eller 5,000 riksdaler.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t af ifrågavarande ärende framhöll
vederbörande departementschef vikten däraf att vid sekreterarbefatt -

ningen hos landtbruksakademien kunna fästa eu man, som innehade de
för behöriga skötandet af denna makt,påliggande tjänst erforderliga, mera
sällan hos en och samma person förenade egenskaper af vetenskaplig
bildning, skriftställarförmåga och erfarenhet såsom praktisk jordbrukare,
och som därigenom kunde på utvecklingen af landtbruket och dess binäringar
utöfva ett omfattande och gagneligt inflytande.

Departementschefen hemställde, att, på det sekreterarens kontanta
årliga löneinkomster skulle kunna bringas till ett sammanlagdt belopp af

5,000 riksdaler, Kungl. Maj:t måtte hos Rikets Ständer äska tillökning af
500 riksdaler i anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmann
anäringar.

Sedan Kungl. Maj:t i öfverensstämmelse med departementschefens
förslag gjort framställning i ämnet vid 1862—1863 arens riksdag, funno
Rikets Ständer, i betraktande af hvad anfördt blifvit, skäligt att i aflöningen
till sekreteraren hos landtbruksakademien bevilja tillökning med 500 riksdaler,
att uppföras under anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk
och landtmannanäringar (jfr skrifvelse i november 1863 n:r 149,
punkten 34).

I underdånigt memorial den 21 november 1873 gjorde landtbruksakademiens
förvaltningskommitté framställning om lönereglering för vissa
till akademien hörande befattningshafvare, bland dem sekreteraren.

Under framhållande att lefnadskostnaderna betydligt stigit, efter det
sekreterarens aflöning senast fastställdes, hemställde förvaltningskommittén,
att med den för sekreteraren af statsmedel utgående lönen måtte förenas
rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500 riksdaler, efter fem och tio års
med nit och skicklighet fullgjord tjänstgöring. Det afsågs, att därmed
hela aflöningsbeloppet, inberäknadt förenämnda 1,000 riksdaler af akademiens
medel, skulle komma att blifva motsvarigt den aflöning, som till
komme eller ansåges böra tilldelas föreståndarna för landtbruksinstituten
och professorerna vid rikets universitet.

Med anledning af berörda framställning föreslog Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
vid 1874 års riksdag, att Riksdagen måtte medgifva,
att den till landtbruksakademiens sekreterare af statsmedel utgående lön
måtte, efter innehafvarens af beställningen väl vitsordade tjänstgöring

112

under en tid af fem år, räknad från och med året näst efter det, då han
blifvit antagen eller framdeles antoges, höjas med 500 kronor, och således
årligen utgå med 4,500 kronor, samt efter ytterligare fem års enahanda
tjänstgöring höjas till 5,000 kronor.

Hvad sålunda af Kungl. Maj:t föreslagits blef ock af Riksdagen bifallet
(skrivelse den 17 maj 1874 n:r 37).

Jämlikt beslut af landtbruksakademien den 19 januari 1874 skulle
sekreteraren från akademien, utöfver ofvannämnda 1,000 kronor, åtnjuta ett
från 200 till 400 kronor förhöjdt anslag till ved.

Den sekreteraren tillkommande förmånen af fri bostad utbyttes, enligt
beslut af landtbruksakademiens förvaltningskommitté den 14 januari
1886, mot en hyresersättning af 1,000 kronor.

De landtbruksakademiens sekreterare tillkommande aflöningsförmåner
utgöra alltså numera:

af statsmedel 4,000 kronor, hvartill kunna komma två ålderstilläcff,
hvartdera å 500 kronor, efter respektive fem och tio år, samt

af landtbruksakademiens medel arfvode 1,000 kronor, anslag till ved
400 kronor och hyresersättning 1,000 kronor.

Aflöningsförmånerna utgöra följaktligen i begynnelsen 6,400 kronor
och kunna efter bägge ålderstilläggens intjänande uppgå till 7,400 kronor.

133

Ifrågavarande befattningsliafvares nuvarande ställning och

åligganden.

Enlisrt fällande stadgar för landtbruksakademien af den 4 oktober
1907 (svensk författningssamling n:r 90) har akademien till ändamål att
med stöd af vetenskap och erfarenhet verka för svenska landtbrukets och
därmed förenade näringsgrenars utveckling och förkofran.

För vinnande af detta ändamål är åt akademien anvisad eu kapitalfond
äfvensom upplåten en jordrymd till experimentalfält, hvarest åro
förlagda dels centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,
dels akademiens landtbruks- och fiskerimuseum samt trädgård med tillhörande
trädgårdsskola (§ 1).

Med hänsyn till skiljaktigheten af de ämnen, som utgöra föremål
för akademiens verksamhet, fördelas akademiens arbetande ledamöter å sex
afdelningar, benämnda landtbruksafdelningen, vetenskapsafdelningen, skogsoch
trädgårdsafdelningen, hushållnings- och slöjdafdelningen, mekaniska
afdelningen och ekonomiska afdelningen (§ 4).

Akademiens angelägenheter besörjas af eu preses, en vice-preses, eu
förvaltningskommitté ocli tjänstemän (§ 5).

Akademiens förvaltning rörande ärende, som första gången föredrages
i akademien och innefattar annat än fråga om verkställighet af förut
fattadt beslut, skall remitteras till förberedande handläggning af förvaltningskommittén
(§ 15).

Till främjande af landtmannanäringarna bör akademien bestämma
täflinsfsämnen, för hvilkas tillfredsställande besvarande inom viss ticl aka o

demien utdelar ett eller flera pris (§ 17).

1 den tidskrift, som akademien utgifver, offentliggöras berättelser

15—121 707. Lönereglering skommitténs bet. XXXV.

114

och afhandlingar i ämnen, som ligga inom området för akademiens verksamhet
(§ 21).

Med länens hushållningssällskap bör akademien stå i oafbruten förbindelse
och såvidt möjligt utgöra föreningsbandet mellan dessa (§ 23).

Landtbruksakademiens förvaltningskommitté utgöres af preses, vicepreses,
afdelningarnas ordförande och sekreteraren (§ 40).

Förvaltningskommitténs åligganden äro:

a) att, där ej annorlunda är stadgadt, ombesörja verkställigheten af
akademiens uppdrag och beslut samt dess rätt och talan bevaka;

b) att afgifva utlåtande i ärenden rörande akademiens förvaltning;

c) att taga den befattning med till akademien öfverlämnade
donationer, som är i donationsbrefven bestämd eller af akademien beslutes; d)

att föreslå dagar för akademiens sammankomster äfvensom, med
ledning af afdelningarnas förslag, öfverläggningsämnen och prisämnen;

e) att, när underdånigt förslag till preses och till vice-preses skall
upprättas samt då hedersledamöter skola väljas, sammanfatta de därför af
afdelningarna upprättade förslagen;

f) att, när sekreterare skall väljas, sammanfatta och med eget yttrande
till akademien ingifva de från afdelningarna inkomna förslagen;

g) att upprätta förslag för akademiens tillsättande af kamrerare,
notarie, bibliotekarie och trädgårdsdirektör;

h) att upprätta och akademiens godkännande underställa instruktioner
för notarien, bibliotekarien och trädgårdsdirektören;

i) att efter förslag af sekreteraren antaga och entlediga akademiens

O O o

betjänta;

j) att förvalta akademiens penningmedel och ansvara för vården af
dess värdehandlingar;

k) att hvarje år till akademien vid dess ordinarie sammankomst i
december månad ingifva förslag till det statförslag (det förslag till inkomstoch
utgiftsstat för nästföljande år, § 57), som akademien har att afgifva
till Kungl. Maj:t;

l) att efter verkställd granskning till akademiens sammankomst i
november månad ingifva de af styrelsen för centralanstalten för försöks*

115

väsendet på jordbruksområdet uppgjorda förslag till arbetsplan samt till

inkomst- och utgiftsstat för nästföljande år;

m) att tillse, att akademiens hus, bibliotek, samlingar och Övriga
lösören behörigen underhållas, vårdas och brand försäkras samt att behöriga
inventarieförteckningar och kataloger upprättas, äfvensom att besluta om

nödiga afskrifningar; , „

n) att öfvervaka och tillse, att akademiens experimenta itält med dara
befintliga landtbruks- och fiskerimuseum samt trädgård och trädgårdsskola
på ändamålsenligt sätt skötes, med undantag af den del af expenmentalfältet,
som är upplåten till centralanstalten och jämte till densamma
öfverlåtna invetnarier står under vård af styrelsen för denna anstalt;
samt

o) att, om kommittén finner sådana åtgärder böra vidtagas, hvarom

förut icke är af akademien förordnadt, göra anmälan dä,rom hos akademien
(§ 43). ,

Är ärende, som bör af akademien handläggas, af den bradskanae art,

att därför ej kan lämpligen afvaktas akademiens ordinarie* sammankomst
eller extra sammankomst hällas, må förvaltningskommittén å akademiens
vägnar handlägga ärendet, hvarom anmälan då göres vid akademiens närmast
påföljande sammankomst (§ 44).

Landtbruksakademiens sekreterare vii.ljes af akademien och ar ledamot
af densamma samt äger titel af professor (§§ 37, 45 och 46).

Det åligger sekreteraren enligt £47:

a) att tillse, att diarium föres öfver alla till akademien, dess afdel liingar

och förvaltningskommittén inkomna skrifvelser,

]>) att upprätta föredragningslista och utfärda kallelse till akademiens,
af delningarnas '' och förvaltningskommitténs sammanträden samt därvid föredraga
ärendena,; .

c) att tillse, att protokollen vid nämnda sammanträden behörigen

uppsättas; , 0 ,

d) att uppsätta och kontrasignera alla skrifvelser, som atga från akademien
och förvaltningskommittén;

o) att tillse, att akademiens arkiv och bibliotek samt landtbruks -

och fiskerimuseum på bestämda tider hållas för allmänheten tillgängliga,
och att fullständiga kataloger föras;

f) att hafva tillsyn öfver akademiens fastigheter och utöfva uppsikt
öfver akademiens vaktbetjänte;

g) att gå preses tillhanda vid den allmänna vård och tillsyn, som
honom åligger i hvad akademien angår;

h) att redigera de skrifter, som akademien af trycket utgifter; samt

i) att följa litteraturen och verksamheten inom landtbrukets och dess
binäringars område samt inför akademien eller i dess skrifter lämna redogörelse
därför; skolande, enligt § 19, vid akademiens årliga högtidssammankoinst
den 28 januari af sekreteraren redogöras för akademiens verksamhet
under nästförflutna året samt i allmänhet för landtbruksvetenskapens
utveckling.

1 § 5o föreskrifves, att, därest någon af akademiens tjänstemän i
ett eller annat afseende icke skulle fullgöra sina åligganden, han bör därom
inför förvaltningskommittén erhålla föreställning af preses. Låter han ej
rätta sig däraf, ankommer det på akademien, huruvida han må skiljas från
sin befattning på kortare eller längre tid eller för alltid.

Af de i första delen af detta betänkande omnämnda stadgar af den 26
januari 1912 för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
framgår, att landtbruksakademiens sekreterare är själfskrifven ledamot uti
den styrelse, hvilken utöfvar ledningen af centralanstalten. Han är tillika
sekreterare bos styrelsen (§ 5).

Styrelsen, som för öfrigt består af akademiens preses såsom ord förande
samt tre af Kungl. Maj:t förordnade och två af akademien valda ledamöter,
åligger enligt § 6 hufvudsakligen:

att öfvervaka och genom vederbörande föreståndare leda försöksverksamheten
vid centralanstalten;

att uppgöra och fastställa instruktioner för anstaltens tjänstemän;

att hvarje år uppgöra och för granskning till landtbruksakademien
öfverlämna till Kungl. Maj:t ställdt förslag till arbetsplan samt till inkomstoch
utgiftsstat för nästföljande år;

att hvarje år till Kungl. Maj:t och landtbruksakademien afgifva be -

117

rättelse öfver anstaltens verksamhet och medelsförvaltning under det näimast
förflutna året;

att besluta, rörande offentliggörande af de vid försöksverksamheten
erhållna resultaten;

att besluta i afseende å användandet af de enligt stat anvisade eller
eljest för anstaltens behof tillgängliga medel samt i öfrigt öfvervaka anstaltens
ekonomi;

att hafva tillsyn öfver vården af anstaltens byggnader och inventarier;

att i enlighet med stadgarna vidtaga, åtgärder för tillsättande ni före ståndar-

och öfverassistentbefattningarna;

att antaga räkenskapsförare och kanslibiträde samt, efter förslag af
vederbörande föreståndare,'' förordna assistenter, biträden och betjänte vid

anstaltens afdelningar; .

att vidtaga på styrelsen ankommande åtgärder i fråga om tjänstledighet
för anstaltens tjänstemän och förordnande af vikarier;

att till Knngl. Maj:t öfverlämna utaf föreståndare eller öfverassistent
ujord ansökning om afsked, men själf pröfva och besluta öfver ansökningar
om entledigande af anstaltens öfriga tjänstemän äfvensom betjänte;
samt

att årligen före april månads utgång till kammarrätten för granskning
insända anstaltens räkenskaper för nästföregående kalenderår.

Landtbruksakademiens sekreterare, såsom ordförande, samt föreståndarna
och öfverassistenterna vid centralanstalten skola (§ 9), för vinnande
af enhet och samverkan mellan anstaltens olika afdelningar, bilda en nämnd,
hvilken bär att uppgöra och till styrelsen ingifva förslag till arbetsplan
och stat för nästföljande ar samt ej mindre afgifva af styrelsen infordrade
yttranden än äfven själfmant påkalla styrelsens uppmärksamhet lör frågoi,
som beröra anstaltens verksamhet.

Nämnden bör ock hafva sin uppmärksamhet fäst på ernåendet af
planmässig samverkan med den försöksverksamhet å jordbrukets område,
som oberoende af centralanstalten utöfvas inom riket. Därför böra särskildt
till det sammanträde, vid hvilket förslag till arbetsplan uppgöres, inbjudas
föreståndarna för landets öfriga landtbruksvetenskapliga anstalter.

Beträffande utbetalningar för central anstalten är i § lb föreskrift,

118

att alla sädana skola ské genom räkenskapsföraren enligt af vederbörande
föreståndare eller sekreteraren attesterade räkningar.

Styrelsens ordförande och ledamöter åtnjuta icke lön eller arfvode,
men äga att för resor till styrelsens sammanträden eller eljest i centralanstaltens
ärenden åtnjuta rest- och traktamentsersättning i enlighet med
därom särskildt meddelade föreskrifter (§ 17).

119

Inkommen framställning.

Landtbruksakademien liar uti underdånig skrivelse den 22 januari
1912 gjort framställning i fråga om lönereglering för akademiens sekreterare.

Akademien har därvid erinrat att — frånsedt det år 1886 skedda
utbytet af fri bostad mot hyresersättning, något som icke kunde anses
hafva inneburit en aflöningsförhöjning — sekreterarens aflömngsförmaner

bibehållits orubbade alltsedan är 1874.

1 fråga om denna befattning måste alltså enligt akademiens förmenande
de omständigheter, som föranledt lönereglering och aflöningsförhöjnino-
under senare ar för de allra flesta statstjänstemän, göra sig starkt

gällande.

Det hade för akademien framstått såsom ett. oafvisligt kraf att söka
åt irmehafvaren af »denna för vårt lands jordbruk så viktiga befattning»
bereda en aflöning, som bättre än den hittillsvarande stode i öfverensstämmelse
med nutidens stegrade lefnadsorakostnader.

Före de senaste årens löneregleringar hade sekreterarbefattningen
hos akademien — anfördes uti förevarande framställning i aflöningshänseende
varit närmast jämnställd med byråchefsbefattningar, för hvilka
begynnelseaflöningen utgjorde 6,400 kronor, hvartill kunde komma ett
ålderstillägg å 600 kronor, så att slutaflöningen besteg sig till 7,000 kronor.
»Vid det förhållande, att sekreterarens aflöning efter intjänandet af
bägge ålderstilläggen redan då uppgick till 7,400 kronor, var han i viss
mån till och med fördelaktigare ställd än dessa byiåchefei.»

Sedan numera byråchefsaflöningen i nyreglerade verk blifvit bestämd
till 8,100 kronors begynnelseaflöning med ett ålderstillägg a 600 kronor,
vore däremot »sekreterarens underlägsna aflöningsställning i ögonen tal -

120

lande». \ id detta förhållande kunde, enligt akademiens åsikt, betänkliga
olägenheter af stor betydelse uppstå, äfven för akademien.

Det syntes sålunda exempelvis kunna antagas, att den högre aflöningen,
som nu åtföljde byrå chefsbefattning i landtbruksstyrelsen, skulle för
akademiens sekreterare innebära eu viss lockelse att emottaga sådan befattning,
därest tillfälle erbjöd es. Äfven befattningen såsom kansliråd och
byråchef i jordbruksdepartementet vore, med iakttagande af det utaf Riksdagen
under senaste'' åren medgifna provisoriska aflöningstillä^o- höo-re
aflönad. °

»Rektorsbefattning vid landtbruksinstituten» vore — säges det i
akademiens framställning »aflönad med 6,000 kronor i begynnelseaflöning
jämte fyra ålderstillägg ä 500 kronor, sa att slutaflöningen uppgår
till 8,000 kronor. För fri bostad afdragas 500 1

torsbefattning
månen toges

kronor.» Äfven sådan rekom
det verkliga värdet af bostadsföri
beräkning, anses för närvarande vara högre aflönad än sek -

måste alltså, särdeles

fråga.

retera rbefattn iingen

Akademien ansåg det icke böra lämnas oanmärkt, att dess nuvarande
sekreterare öfvergått till sin befattning från dylikt rektorat, innan rektorsaflöningen
vid 1905 ars riksdag reglerades till sitt nuvarande belopp.

Att aflöningarna för universitetsprofessorer och likställda befattningshafvare
under senare tid ökats så, att de öfverstc-ge sekreterarens aflöning,
finge enligt akademiens förmenande icke heller anses vara utan betydelse,
när det för akademien

gällde

att till sekreterarbefattningen fören
dugande och lämplig person.

gen t emot

värfva eller vid densamma bibehålla

Jämte de antydda omständigheterna framhöll akademien, att i själfva
sekreterarbefattningens ämbetsuppgift vore grundadt ett skäl, som syntes i
synneilig grad göra statens medverkan till den ifrågasatta löneregleringen
motiverad. Akademien afsåg därmed sekreterarens åligganden
centrala! i stalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.

Det kunde visserligen sägas — yttrade akademien — att genom
öfverfh ttaiidet år 1890 från landtbruksakademiens förvaltningskommitté
till landtbruksstyrelsen af ärenden rörande landtbruksförvaltningen förvaltningskommitténs
forna egenskap af att vara ett slags ämbetsverk upphört,
samt att dess och sekreterarens arbete afsevärdt minskats. För sekrete -

121

raren gällde dock det sistnämnda egentligen blott i fråga om tiden före ar
1907, då han genom centralanstaltens inrättande erhöll åtskilliga nya maktpåliggande
uppgifter.

I styrelsen för nämnda statsinstitution vore nämligen landtbruksakademiens
sekreterare enligt anstaltens stadgar själfskrifven ledamot samt styrelsens
sekreterare. I den nämnd, som hade att uppgöra arbetsplan och stat
för anstalten, afgifva yttranden och framlägga förslag till styrelsen samt
söka åstadkomma planmässig samverkan med den öfriga försöksverksamheten
i riket på jordbrukets område, vore akademiens sekreterare ordförande.

Det vore, enligt akademiens mening, uppenbart, att på grund
af dessa bestämmelser den hufvudsakliga delen af centralanstaltens förvaltningsärenden
folk* på akademiens sekreterare. För dessa under senare
år tillkomna uppgifter vid ifrågavarande statsinstitution åtnjöte han ingen
särskild ersättning vare sig af statsmedel eller eljest.

Centralanstaltens tillkomst hade äfven i så måtto ökat sekreterarens
göromål, att, då. de från anstalten utgående meddelanden publicerades i
akademiens handlingar och tidskrift, samt tidskriftens omfång på grund
däraf väsentligen utvidgats, hans bestyr med dess redigering, hvarför han
icke åtnjöte någon särskild ersättning, kräfde mera tid och arbete.

Äfven tillkomsten af akademiens med statsbidrag uppförda museibyggnad
å Experimentalfältet och samlingarnas ordnande samt vidmakthållande
därstädes hade kraft och kräfde fortfarande mer arbete af sekreteraren
än därförinnan, då lokalernas ytterst underhaltiga beskaffenhet
omöjliggjorde ordentlig inuseivård.

Verksamheten vid akademiens trädgårdsafdelning å Experimentalfältet
och därvarande trädgårdsskola hade under senare år i hög grad utvidgats,
hvilket i sin mån äfven inverkat på sekreterarens göromål.

En betydelsefull och välbehöflig fördel, som genom csn lönereglering
skulle vinnas, vore -— enligt hvad akademien framhöll — att sekreterarens
pensionsförmåner blefve förbättrade och pensionsförhållandena reglerade enligt
gällande lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension.

För närvarande utgjorde, under förutsättning att åldcrstilläggen intjänats,
pensionen för akademiens sekreterare 4,000 kronor men för byråchef
i reglerade verk 5,600 kronor. Sekreteraren erhölle enligt hittills

16—121707. Löneregler ing »kommitténs bet. XXXV.

122

gällande bestämmelser pension antingen vid 70 lefnadsår och SO tjänstår
eller vid 65 lefnadsår och vid pass 40 tjänstår, därest sjuklighet eller
försvagadt hälsotillstånd styrktes genom läkarintyg. Vid tidigare afgånour
tjänsten ägde han ingen rätt till pension.

för de statens tjänstemän, som vore underkastade den nya pensionslagen,
gällde i regel, att pension erhölles vid 67 lefnadsår och 35 tjänstår,
och »vid tidigare afgång» — yttrade landtbruksakademien — hade tjänstemannen
»rätt till afkortad pension .

Akademien ansåg det vara uppenbart, att de för dess sekreterare
ofördelaktiga pensionsförhållandena, skulle hos en person, som akademien
önskade förvärfva sasom sekreterare, framkalla starka betänkligheter att
mottaga befattningen. Detta syntes desto mer vara fallet, som det kunde
antagas icke sällan komma att möta svårigheter för honom att uppfylla
»villkoret om det nu bestämda antalet tjänstår».

Det vore nämligen tydligt, menade akademien, att till sekreterarbefattningen
blott kunde ifrägakomma eu person, som visat sig besitta
särdeles framstående kunskaper och rik erfarenhet på de för akademiens
verksamhet betydelsefulla områden, och som därför i regel vid utnämningen
uppnått en mera framskriden ålder. Då det icke heller kunde säkert
påräknas, att han förut innehaft statstjänst, blefve följden, att han för sin
pension kornme att bero af särskildt medgifvande af Kung]. Maj:t och
Riksdagen. Emellertid syntes, därest den i nya pensionslagen såsom
hufvudregel bestämda tjänstålder af 35 år skulle fordras, samma svårigheter
komma att i hufvudsak kvarstå och pensionen fördenskull måhända
i regeln utgå med afkortadt belopp.

Akademien ansåg sig därför böra framhålla såsom synnerligen önskvårdt,
att för akademiens sekreterare, liksom skett beträffande byråchefen
för landtbruksärenden i landtbruksstyrelsen enligt lag den 22 juni 1911,
de för åtnjutande af hel pension erforderliga tjänstårens antal måtte
bestämmas till allenast 25.

I alseende a den aflöning, som vid eu lönereglering borde medgifvas
sekreteraren, ansåg akademien, att denna aflöning under inga förhållanden
borde understiga byråchef sahöning i nyreglerade verk. Sekreterarens
aflöning syntes akademien lämpligen kunna sättas fullständigt

lika med sådan aflöning samt alltså böra utgöra: lön 5,000 kronor, tjänstgöringspenningar
2,-500 kronor och ortstillägg 600 kronor eller tillhopa
8,100 kronor jämte ett ålderstillägg till lönen å 600 kronor efter 5 ar.

Då akademien hittills af egna medel bidragit till sekreterarens aflöning
med 2,400 kronor, ansåg sig akademien åfvcn framdeles böra bidraga
till" densamma, på det sätt, att akademien förbunde sig att bestrida de
föreslagna tjänstgöringspenningarna. Detta innefattade eu ökning af 100
kronor i akademiens nuvarande årsutgifter.

Att i högre grad bidraga till aflöningstörbättringen vågade akademien
icke åtaga sig med hänsyn till sin ekonomi, hvilken ganska hårdt
ansträngdes af öfriga nödvändiga utgifter, synnerligast utvidgningen af akademiens
tidskrift.

Det framhölls i sistnämnda hänseende, att publicerandet i nämnda
tidskrift af meddelanden från centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet skedde på akademiens bekostnad, endast med undantag
för de till dylika meddelanden hörande planscher och klichéer, hvilka bekostades
af centralanstalten.

Akademien ifrågasatte alltså, att den del af sekreterarens aflöning,
som skulle utgöras af lön, ortstillägg och ålderstillägg, matte bekostas af
statsmedel, hvilket, då aflöningen af statsmedel för närvarande utgjorde
lägst 4,000 och högst 5,000 kronor, innebure eu förhöjning till lägst 5,600
och högst 6,200 kronor. Därigenom skulle, yttrade akademien, den del
af aflöningen, som skulle utgöra pensionsunderlag, uteslutande utgå af
statsmedel, hvilket enligt akademiens mening vore riktigast, då val själfva
pensionen framdeles såsom hittills borde bestridas af staten.

Akademiens nuvarande sekreterare, professor H. J. B. Jublin Dannfelt,
som utsågs till befattningen den. IT februari 1902, syntes akademien
böra för ålderstillägg förklaras berättigad tillgodoräkna sig tjänstetid, som
förflutit före löneregleringens ikraftträdande.

På grund af det anförda har landtbruksakademie» — med förklarande
att akademien förbunde sig att, vid bifall till nedannämnda hemställan
om lönereglering för akademiens sekreterare, till nämnde sekreterare
från och med det är, då löneregleringen skulle tråda 1 tillämpning

årligen i

itbetala ett belopp af 2,500 kronor såsom tjänstgöringspenningar

— anhållit, att Kungl. Maj:t måtte göra framställning till Riksdagen
om fastställande för akademiens sekreterare af följande afiöningsstat, nämligen:
lön 5,000 kronor, tjänstgöringspenningar, att bestridas af landtbruksakademien,
2,500 kronor, ortstil lägg 000 kronor samt ett ålderstillägg
till lönen å 600 kronor efter 5 år, samt om medgifvande af rätt
för honom till hel pension efter 25 tjänstår.

Genom kungl. remiss den 10 maj 1912 har löneregleringskommittén
anbefallts att afgiiva underdånigt utlåtande öfver landtbruksakademiens
ofvanberörda framställning.

K oinmitténs fö rslag.

Såsom i det föregående är närnndt, åtnjuter landtbruksakademiens
sekreterare för närvarande i aflöning dels af statsmedel 4,000 kronor,
hvartill kunna komma två alderstillägg, hvartdera å 500 kronor, efter
respektive fem och tio år, dels och af landtbruksakademiens medel arfvode

1,000 kronor, anslag till ved 400 kronor och hyresersättning 1,000 kronor.

Sammanlagda aflöningsförmånerna utgöra alltså 6,400 kronor jämte
två alderstillägg efter fem och tio år, hvartdera ålderstillågget ä 500
kronor.

Landtbruksakademien har uti sin underdåniga skrivelse den 22
januari 1912 gjort framställning om reglering af de akademiens sekreterare
tillkommande aflöningsförmåner, och har akademien därvid anhallit om
fastställande af följande aflöningsstat för bemäide tjänsteman, nämligen:
lön 5,000 kronor, tjänstgöringspenningar, att bestridas af landtbruksakademien,
2,500 kronor, ortstillägg 600 kronor samt ett ålderstillägg till
lönen å 600 kronor efter fem år.

Enligt nämnda förslag skulle akademiens sekreterare alltså komma
i åtnjutande af enahanda aflöningsförmåner som dem, hvilka tillkomma
tjänstemän i tredje normalgraden i nyreglerade ämbetsverk.

Till stöd för berörda framställning har åberopats särskildt den ställning,
landtbruksakademiens sekreterare alltifrån av 1907 intager i förhållande
till centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.

Styrelsen för sistnämnda anstalt har ock uti underdånig framställning
den 4 juli 1912, angående vissa anslag till anstalten, framhållit, att
landtbruksakademiens sekreterare, som enligt stadgarna för centralanstalten
vore ledamot af styrelsen och dess sekreterare, på denna grund kommit

Af lön mg.

att handhafva hela administrationen af anstalten och å styrelsens vägnar
utöfva tillsyn öfver densamma. För denna hans tjänstgöring, hvilken numera
toge en betydlig del af hans tid och arbete i anspråk, funnes likväl
icke något arfvode upptaget i anstaltens stat.

Afven om — yttrade styrelsen vidare — sekreterareänstens nuvarande
innehafvare funne sig i denna anordning, syntes det dock styrelsen,
att berörda arbete borde afiönas. Då det emellertid vore för styrelsen
kändt, att landtbruksakademien gjort framställning hos Kungl. Maj:t om
reglering af sin sekreterares aflöning och därvid som skäl för sitt förslag
om aflöningens höjning anfört bland annat hans befattning med centralanstaltens
angelägenheter, ansåg sig styrelsen endast böra uttala, att aflöning
för sekreteraren borde beredas, utan att dock i frågans nuvarande
läge styrelsen fann sig kunna föreslå visst belopp för denna aflöning.

Enligt hvad förut antydts, hade landtbruksakademien och dess förvaltningskommitté
före inrättandet, från och med. år 1890, af landtbruksstyrelsen
eu mängd statsadministrativa bestyr. Från anslaget till »befrämjande
i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar» utgingo ock vissa anslagsbelopp
till föredragandena å akademiens särskilda afdelningar samt
till aflönande af akademiens tjänstemän, bland dem sekreteraren, hvarjämte
till akademiens vaktbetjäning och för bestridande af renskrifningskostnader
anvisats visst belopp.

I sammanhang med tillkomsten af landtbruksstyrelsen indrogos statsverkets
nyssberörda anslag till akademien, dock med undantag af det belopp
å 4,000 kronor, som erfordrades till sekreterare*,ns aflöning.

Någon ändring beträffande sekreterarens ålderstillägg, hvilka då utgingo
från det å vederbörande hufvudtitel uppförda gemensamma anslaget
till ålderstillägg, vidtogs ej.

Från och med år 1907 har, såsom nämnts, åt sekreteraren i landtbruksakademien
uppdragit» vissa uppgifter i afseende å centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet.

Enligt stadgarna för nämnda anstalt är landtbruksakademiens sekreterare
själfskrifven ledamot uti den styrelse, hvilken utöfvar ledningen af
anstalten, och är han tillika sekreterare hos denna styrelse. Därjämte är

lian ordförande i den nämnd, som har att upprätthålla enhet och samverkan
mellan anstaltens olika afdelningar. Denna nämnd har att uppgöra
och till styrelsen ingifva förslag till arbetsplan och stat för hvarje nästföljande
år samt ej mindre afgifva af styrelsen infordrade yttranden än
äfven själfmant. påkalla styrelsens uppmärksamhet för frågor, som beröra
anstaltens verksamhet. Nämnden bör ock b af va sin uppmärksamhet fäst
på ernåendet af planmässig samverkan med den försöksverksamhet a, jordbrukets
område, som oberoende af centralanstalten utöfvas inom riket.

Att sekreteraren i landtbruksakadeinien med de åligganden, som sålunda
tillkomma honom i afseende å eentralanstalten, i själfva verket utöfvar
den närmaste ledningen af denna anstalt, torde, ligga i sakens
natur.

Det har äfven framhållits, att, då de från eentralanstalten utgående
meddelanden publiceras i landtbruksakademiens handlingar och tidskrift,
samt tidskriftens omfång pa grund däraf väsentligen utvidgats, akademiens
sekreterares bestyr med redigeringen kräfver mera tid och arbete efter
tillkomsten af eentralanstalten.

Da ofvan antydda åligganden i afseende å eentralanstalten gifvetvis
måste i betydande grad taga ifrågavarande befattningshaivares tid och
omtanke i anspråk samt pa honom måste ställas höga, kraf på kunskaper
och insikter i hithörande ämnen, synes det kommittén ingalunda ohibigt,
att han i sin egenskap af såväl sekreterare i landtbruk sakademien som
närmaste ledare af eentralanstalten kommer i åtnjutande af högre ersättnino-
af statsmedel än hvad som nu utgår för samtliga honom sålunda
tillko rnmande göro m å 1.

Vidkommande beloppet af de aflöningsförmåner, som må böra tillkomma
honom, torde böra erinras, hurusom kommittén i förra, delen åt
detta betänkande funnit sig böra föreslå, att vederbörande ardelnings föreståndare
vid eentralanstalten skulle erhålla enahanda aflöning, som beståmts
för universitetsprofessorer i allmänhet.

Då aflöningsförmånerna till landtbruksakademiens sekreterare, tillika
närmaste ledare af eentralanstalten, enligt kommitténs mening böra något
öfverstiea nyssnämnda honom underordnade afdelningsföreståndares, torde

128

Pension.

den af landtbruksakadernien för ifrågavarande befattningshafvare föreslagna
aflöningen, hvilken skulle motsvara den för tjänstemän i tredje normalgraden
vid nyreglerade centrala ämbetsverk numera bestämda, kunna anses
lämpligt afvägd.

I fråga om storleken af den del af aflöningen, som skulle bestridas af
landtbi uksakademien, må erinras, att akademien för närvarande bidrager till
ifrågavarande tjänstemans aflöning med tillhopa 2,400 kronor. Akademien
har nu erbjudit sig att höja sitt bidrag till 2,500 kronor eller det belopp,
bOIn bifall till förslaget skulle utgå såsom tjänstgöringspenningar.

Den sålunda föreslagna fördelningen mellan statsverket och landtbi
uksakademien af kostnaderna för nämnda befattningshafvares aflöning
föranleder icke någon anmärkning från kommitténs sida.

Kommittén får alltså hemställa,

att aflöningen till landtbruksakadenviens sekreterare,
tillika ledamot och so liv eter av c i styrelsen för centralan■‘italien
tor försöksväsendet pa jordbruksområdet samt
ordförande, i anstaltens nämnd, må bestämmas på följande
sätt:

lön 5,000 kronor, tjänstgöringspenningar, att bestridas
af landtbruksakadernien, 2,500 kronor, ortstil lägg
600 kronor, tillhopa 8,100 kronor, hvartill kan komma
ett, alclerstillägg till lönen efter fem ar med, 600 kronor.

Därest kommitténs nyssberörda förslag vinner bifall, skulle, med
tillämpning af lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension, pensionen för ifrågavarande tjänsteman kunna uppgå till
högst 5,600 kronor.

Enligt 5 § i nämnda lag, sådan denna paragraf lyder enligt lag
den 10 juni 1912, inträder rätt att komma i åtnjutande af hel pension
for manlig tjänstinnehafvare vid uppnådda 67 lefnads- och 35 tjänstår;
föi- vissa tjänstinnehafvare har emellertid på grund af särskilda förhållanden
medgifvits nedsättning åt lefnads- eller tjänsteåldern eller bägge.

Uti landtbruksakademiens föreliggande framställning har såsom -synnerligen
önskvärd! framhållits, att — på sätt genom lag den 22 juni 1911

129

angående ändrad lydelse af 5 § i förenämnda lag den 11 oktober 1907
blifvit stadgadt beträffande byråchefen för landtbruksärenden i landtbruksstyrelsen
•— rätt att komma i åtnjutande af hel pension skulle inträda
för landtbruksakademiens sekreterare vid 67 lefnads- och 25 tjänstår.

Nyssberörda bestämmelse beträffande byråchefen för landtbruksärenden
i landtbruksstyrelsen beslutades vid 1911 års riksdag, på förslag af
Kungl. Maj:t uti proposition n:r 173.

Enligt det vid nämnda proposition fogade utdrag af statsrådsprotokoll
öfver finansärenden yttrade vederbörande departementschef i ämnet,
bland annat, följande.

Byråchefen för landtbruksärenden i landtbruksstyrelsen intoge i så
måtto en särställning, att till befattning såsom sådan kunde utses endast
en i praktiska värf pröfvad, med jordbruket och dess binäringar fullt förtrogen
man. En sådan person hade antagligen ytterst sällan förut innehaft
statstjänst och i hvilket fall som helst vid sin befordran till ifrågavarande
byråchefstjänst nått en mognare ålder.

Med dåvarande bestämmelser kunde han därför, enligt departementschefens
mening, i allmänhet icke beräknas komma i åtnjutande af hel
pension. En sänkning i den till dylik pension berättigande tjänståldern
ansåg departementschefen vara af behofvet påkallad, om man skulle kunna
påräkna att till denna för landets jordbruk så viktiga befattning erhålla
lämplig person med önskvärda förutsättningar att tillföra landtbruksstyrelsen
den erfarenhet och sakkunskap, som kräfdes för att det praktiska
jordbrukets intressen skulle blifva på nöjaktigt sätt tillgodosedda inom
styrelsen. Anledning till att för nämnde befattningshafvare sänka den då
för skyldighet att afgå stadgade lefnadsåldern — 67 år — syntes departementschefen
icke föreligga.

Riksdagen beslöt i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag i nämnda
hänseende (jfr skrifvelse den 31 maj 1911 n:r 247).

Hvad nu beträffar landtbruksakademiens sekreterare, tillika närmaste
ledare af centralanstalten, synes det kommittén, att uti nu ifrågavarande
hänseende kunna åberopas skäl, ungefär motsvarande dem, som anförts
beträffande byråchefen för landtbruksärenden i landtbruksstyrelsen, och att

17—121707. Löneregleringsl-ommitténs bet. XXXV.

130

Aflöningsrill kor.

alltså rätten att komma i åtnjutande af hel pension må böra inträda vid
67 lefnads- och 25 tjänstår.

Kommittén hemställer,

att för landtbruksakademiens sekreterare, tillika
ledamot och sekreterare i styrelsen för centralanstalten
för försöksväsendet pa jordbruksområdet samt ordförande
i anstaltens nämnd, skall i fråga om skyldighet att af gä
från tjänsten äfvensom i fråga om rätt till pension
gälla hvad enligt lagen angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension numera gäller beträffande byråchefen
för landtbruksärenden i landtbruksstyrelsen.

I sammanhang med fastställandet af ny afiöningsstat för ifrågavarande
befattningshafvare torde böra stadgas vissa villkor och bestämmelser för
aflöningens åtnjutande.

Vid uppgörande åt förslag till sådana villkor och bestämmelser har
kommittén tagit hänsyn i tillämpliga delar till de bestämmelser, som vid
senare arens riksdagar fastställts i afseende å åtskilliga då beslutade löneregleringar.

Det torde böra erinras, att från landtbruksakademiens sida icke
framställts något förslag om semester för akademiens sekreterare. Vid
sadant förhållande och med hänsyn jämväl därtill, att ifrågavarande befattningshafvares
tjänstgöringspenningar skulle bestridas af akademien,
har kommittén icke heller ansett sig böra bland aflöningsvillkoren upptaga
någon bestämmelse i nämnda hänseende.

Kommittén hemställer,

att för åtnjutande af de aflöningsförmäner, som
varda upptagna i blifvande afiöningsstat för landtbruksakademiens
sekreterare, tillika ledamot och sekreterare i
styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
samt ordförande i anstaltens nämnd, måtte
fastställas följande villkor och bestämmelser, nämligen:

131

att ifrågavarande befattningshafvare skall vara
underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller
jämkning i åligganden, som vid. en möjligen inträdande
förändrad, organisation af landtbruksakademien eller
centralanstalten för försöksväsendet pa jordbruksområdet
eller eljest i allmänhet kan varda, stadgad;

att med ifrågavarande befattning icke må förenas
annan tjänst ä rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med befattningen ej heller må förenas vare sig
uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk
eller bolag, som är med Kungl. Majds oktroj försedi
eller blifvit såsom aktiebolag registreradt, eller befattning
såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller
annan tjänstebefattning af livad slag som helst, såframt
ej Kungl. Majd uppä därom gjord framställning och.
efter pröfning, att nyssberörda uppdrag eller tjänstebefattning
eg md anses inverka /underligt för den ifrågavarande
befattningshafvare i hans förenämnda egenskaper
dliggande tjänstgöring, finner uppdraget eller
befattningen kunna■ fä tills vidare mottagas och bibehållas;

att för den tid, den ifrågavarande befattning ens inneha
f vare varit tjänstledig, tjänstgöring spenningarna skola
utgå till den, som erhållit förordnande att uppehålla
befattningen;

att, därest ifrågavarande befattningshafvare af
sjukdom hindras att förrätta befattningen, han äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att, om han
undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda, angelägenheter,
tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott
eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i behörig
ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är
lagligen förhindrad att sköta befattningen, han kan förpliktas
att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar
afstå så mycket af lönen eller ortstillägget,

som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest
pröfvas skäligt;

att aflöning ej ma utgå till befattningshaf varen för
tid, hvarunder han afhållit sig frän tjänstgöring utan
att hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet
eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest befattning shaf varen varder af stängd från
tjänstgöring eller i häkte tagen, den del af hans aflöning,
som icke pröf vas böra användas till befattningens uppehållande,
skall under tiden innehallas, såvida ej befinnes
skäligt låta honom uppbära något däraf;

att, beträffande förhöjning af lönen efter viss tids
fortsatt innehafvande af befattningen, tidpunkten för
förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under
villkor att befattningshafvaren under mer än fyra femtedelar
af den tjänstetid, som erfordras för att vinna
nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin eqen
eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst
eller fullgjort annat offentligt uppdrag, under iakttagande
att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid
början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den
stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd; börande befattningshafvarén
därvid tillgodoräknas den tid, som före
den nya aflöning sstatens trädande i kraft förflutit frän
hans tillträde till befattningen;

att likväl befattningshaf vare, som, då han intjänat
stadgad tid för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått
den lefnads- och tjänsteålder, som berättigar honom
till pension, icke må tillträda samma förhöjning;

att vid afgång från befattningen till följd af afskedstagande,
entledigande eller dödsfall själfva lönen
äfvensom ortstillägget utgå till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att afgä från befattningen
äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla

133

hvad i särskild lag angående civila tjänstinnehapvares
rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens
ikraftträdande eller, scividt befattningen därefter tillträdes,
vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att befattningshafvare, som tillträder den nya af~
lärling sstaten, skall vara skyldig underkasta sig, efter
Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande ap eller minskning
i extra inkomster, som kunna åtfölja befattningen
eller utgå för bestyr i sammanhang därmed.

Därjämte torde böra förklaras,

att den, som med eller efter ingången af det av,
med hvars början den nya staten träder i kraft, tillträder
ifrågavarande befattning, skall vara pliktig att underkasta
sig ofvanberörda villkor och bestämmelser; samt

att, därest den förutvarande inneliafvaren af befattningen
icke före viss angifven tidpunkt anmäler, att
han vill öfvergd till den nya aflöningsstaten samt underkasta.
sig de för aflöning ens åtnjutande stadgade villkor
och bestämmelser, och han icke lagligen kan därtill förbindas,
han skall varda bibehållen vid honom dittills
tillkommande aflöningsfömiäner ap statsmedel, äfvensom?
i den män ej annat föranledes af bestämmelserna i
lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension,
vid den rätt till pension ä allmänna indragning sstaten,
som dittills tillkommit honom.

Enlio-t vållande stadgar af den 4 oktober 1907 för landtbruksakademien Angxrdningen
(§§ 37 och 46) väljer akademien sin sekreterare; och x g 53 åt dessa stadgar sättande af
föreskrifves, att, därest någon af akademiens tjänstemän — detta gäller Sa akademiens
lunda äfven sekreteraren — i ett eller annat afseende icke skulle fullgöra sekreterare
sina åligganden, han bör därom inför akademiens förvaltningskommitté
erhålla föreställning af preses; låter han sig ej rätta däraf, ankommer
det på akademien, huruvida han må skiljas från sin befattning pa kortare
eller längre tid eller för alltid.

134

Därest, på sätt nu föreslagits, statsverket skulle komma att bestrida
en så betydande del af aflöningen till landtbruksakaderniens sekreterare
och då jämväl hänsyn tages till de statsfunktioner denne har att utöfva
i a,iseende å centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,
synes det kommittén ej vidare lämpligt, att ifrågavarande befattningshafvare
tillsättes af akademien och äfven kan af densamma afsättas.

Kommittén tillåter sig fördenskull föreslå, att landtbruksakaderniens
sekreterare utnämnes af Kungl. Majrt efter förslag af akademien samt
att han allteftersom han må komma att erhålla konstitutorial eller
fullmakt å befattningen — endast genom beslut af Kungl. Maj:t eller
vederbörlig domstol må kunna pa grund af fel eller försummelse i tjänsten
afsättas från sin befattning.

Äfven torde böra föreskrifvas, att i fråga om längre tids tjänstledighet
för akademiens sekreterare samt däraf föranled t vikariatsförordnande
det skall ankomma på Kungl. Maj: t att besluta därom.

stat m. m. Aflöningsstaten för ifrågavarande befattningshafvare får enligt kom mitténs

ofvan angifna förslag följande utseende.

	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Ortstill- lägg.	Summa.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Landtbruksakaderniens sek-					i
reterare, tillika ledamot
och sekreterare i styrelsen
för centralanstalten för försöksväsendet på jord-bruksområdet samt ord-förande i anstaltens nämnd.......	5,000	2,500	600	8,100	1 Tj änstgöringspenningarna 1 bestridas af landtbruks-1 akademiens medel.

Anm. Efter fem år kan lönen höjas med 600 kronor.

135

I fråga om kostnaden för statsverket vid bifall till detta förslag
torde böra erinras, att af anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk
och landtmannanäringar för närvarande utgår ett belopp af 4,000 kronor
till aflöning åt »sekreteraren i landtbruksakademiens förvaltningskommitté».

Enligt det af kommittén framlagda förslag till stat skulle till landtbruksakademiens
sekreterare, tillika ledamot och sekreterare i styrelsen för
central anstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet samt ordförande
i anstaltens nämnd, af statsmedel utgå 5,600 kronor.

Under förutsättning att statsverkets bidrag till bemälde tjänstemans
aflöning fortfarande komme att utgå från anslaget till befrämjande i allmänhet
af jordbruk och landtmannanäringar skulle alltså för ifrågavarande
ändamål komma att från detta anslag utgå 1,600 kronor mer än för närvarande.

Därvid har icke hänsyn tagits till ålderstillägg, som kommittén förutsatt
fortfarande skola utgå af nionde hufvudtitelns gemensamma anslag
till ålderstillägg. Uppmärksammas bör emellertid i detta afseende, att,
medan befattningshafvaren i fråga hittills kunnat komma i åtnjutande af
två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, enligt kommitténs förslag skulle
förekomma allenast ett ålderstillägg å 600 kronor.