UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE (Statens offentliga utredningar 1913:2)

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AFGIFVET AF

DEN AF KUNGL. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902
TILLSATTA KOMMITTÉ

RÖKANDE

lIGHETf

XXXIY.

LÖNEREGLERING FÖR TJÄNSTEMÄN

VID

STATENS VATTENFALLSVERK.

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1912

[121319]

Till KONUNGEN.

Den kommitté, åt hvilken Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 uppdragit
att afgifva underdånigt utlåtande och förslag rörande reglering af
statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden in. in., öfverlämnade

med underdånig skrifvelse den 11 april 1912 delen XXXIII af sina betänkande^
innefattande förslag i fråga om reglering af aflöningsförhållanden
in. m. beträffande amanuenser m. fl. befattningshafvare vid universitetens
i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutets
vetenskapliga institutioner.

Sedermera har kommittén den 13 april 1912 afgifvit underdånigt
utlåtande i fråga om statens skogsförsöksanstalt.

Kommittén får härmed i underdånighet öfverlämna delen XXXIV
af sina betänkande!!, innefattande förslag i fråga om lönereglering för
tjänstemän vid statens vattenfallsverk.

I behandlingen af detta ärende inom kommittén har undertecknad
Hansen deltagit såsom särskild ledamot på grund af Eders Kungl. Maj:ts
nådiga förordnande den 22 juni 1911; hvarjämte sekreteraren i generalpoststyrelsen
A. E. M. Ericsson, hvilken, på ansökan, af Eders Kungl.
Maj:t från och med den 17 september 1912 entledigats från uppdraget
att vara ledamot i kommittén, intill sistnämnda dag äfven deltagit i ärendets
behandling.

Vid betänkandet äro fogade särskilda yttranden af undertecknade
Hansen och Pers.

Stockholm den 26 oktober 1912.

Underdånigst

F. H. SCHLYTERN.

F. Vild. Hansen. Philip Klingspoe. Aug. Nilsson.
And. Pers. • Carl Persson.

Elis Sidenbladh.

INNEHÅLL.

Sid.

Underdånig skrifvelse till Konungen.............i—n.

Betänkande och förslag.

Inledning............................... i

Förslag vid 1911 års riksdag till aflöningsreglemente för tjänstemän vid
statens vattenfallsverk m. m................ 44.

Kommitténs förslag..........................74.

Aflöningsreglementet:

Mot iver:

§ i...............................76.

§3............................... >

§3...............................77.

Trollhätte kanalverk......................80.

» kraftverk......................93.

» räkenskapsafdelning.................105.

§ 4...............................no.

§5...............................119.

§6...............................122.

§7...............................124.

§§ 3—10............................125.

§H..............................127.

§§ 12—13...........................128.

§ 11..............................129.

§ 25..............................131.

§§ 16—17...........................132.

§13..............................133.

Sid.

§19..............................133

Pensionering af vederbörande tjänstemän............. »

» » änkor och barn................151

§§ 20—21...........................164

§22..............................165

Reglementsförslag........... 166

Kostnadsberäkning..... 186

Kommitténs hemställan........................187

Bilaga 1.

Sammanställning af fasta aflöningar till tjänstemän vid statens vatten -

fallsverk enligt olika förslag...................191

Bilaga 2.

Aflöning sstater öfverslagsvis beräknade för år 1914..........195

Särskilda yttranden.......... 199

Statens vattenfallsverk.

Inledning.

Genom privilegium den 13 december 1793 meddelade Kungl. Maj:t
oktroj å Trollhätte kanal- och slussvei-ksbolag och upplät åt bolaget till
Trollhätte kanal hörande, då befintliga slussar samt en del kronohemman
och lägenheter m. m.

Sedan Göta kanal år 1832 blifvit fullbordad, befanns erforderligt att
utvidga Trollhätte kanal och slussar till sådana dimensioner, att sistnämnda
led skulle blifva farbar för alla fartyg, som kunde passera Göta kanal.

Då det gamla bolaget förklarade sig icke kunna taga befattning med
utvidgningen, blef genom kungl. privilegium den 2 februari 1838 (svensk
författningssamling n:r 3) »Nya Trollhätte kanalbolag» oktrojeradt att företaga
och fullborda Trollhätte kanals utvidgande, byggandet af nya slussar
och verkställandet af öfriga därmed förenade arbeten i Göta älf, »samt
canalen och dess slussar, med allt hvad dertill hörer, eller den samma
härigenom tillagdt varder, allt framgent i evärdeliga tider äga, underhålla
och afkastningen deraf sig till nytta använda» med vissa villkor och förmåner.

Så framt det nya kanalbolaget noggrant uppfyllde sina åligganden
och förbindelser, skulle bolaget enligt privilegiet äga att jämte orubbad
besittnings- och äganderätt till gamla och nya kanal- och slussverket med
alla dess tillhörigheter tillgodonjuta förmånen att för egen räkning framgent
uppbära afgifter vid såväl Trollhätte kanal och slussar som för farten
å Göta älf.

Kraften i Trollhättefallen har sedan gammalt varit föremål för användning,
om ock intill senaste tid endast i ringa omfattning.

Mot slutet af 1800-talet kom emellertid frågan om att i stor skala
och på ett ändamålsenligt sätt utnyttja kraften i fallen på dagordningen.

1—121319. Löner eg farin g skommitténs bet. XXXIV.

1902 års
riksdag.

Frågan förblef dock länge olöst på grund däraf, att rörande äganderätten
till vattnet i fallen tvister uppstått mellan å ena sidan kronan och
å andra sidan åtskilliga strand- och vattenverksägare vid älfven.

Genom rättegångar blef emellertid fastslaget, att kronan var ägare
af allt vatten i Trollhätte strömmar med däri belägna öar, dock med vissa
inskränkningar beroende på äldre upplåtelser.

östra stranden utmed fallen ägdes dels af kronan, som dock upplåtit
sin andel på perpetuellt arrende till Nya Trollhätte kanalbolag, och
dels af detta bolag. Västra stranden ägdes af Trollhättans elektriska kraftaktiebolag.
Kronan saknade alltså dispositionsrätt öfver stränderna.

Uti proposition (n:r 74) vid 1902 års riksdag framlade Kungl. Maj:t,
förutom annat, förslag till öfverenskommelse med Trollhättans elektriska
kraftaktiebolag angående tillgodogörande af den kronan tillhöriga vattenkraften
i Göta älf vid Trollhättan.

Enligt den plan, som låg till grund för nämnda förslag, skulle för
vattenkraftens tillgodogörande anläggas å västra stranden två särskilda af
hvarandra oberoende kraftstationer, af hvilka den ena skulle ägas af kronan
och den andra af Trollhättans elektriska kraftaktiebolag.

Statsutskottet hemställde (utlåtande n:r 92) om bifall, med mindre
väsentliga förändringar, till hvad i den kungl. propositionen i nämnda
hänseende föreslagits. Mot denna utskottets hemställan reserverade sig
samtliga utskottsledamöter från Andra kammaren.

I gemensam reservation framhöllo nämnda utskottsledamöter, bland
annat, att fullständig utredning saknades, huruvida icke de för kraftuttagningen
erforderliga anordningarna skulle med mindre kostnad kunna utföras
på östra älfstranden. Äfven om vid ifrågasatt ombyggnad af Trollhätte
kanal en del af den vid denna strand belägna mark blefve för den
nya kanalens framdragande erforderlig, syntes det reservanterna, att möjlighet
dock icke vore utesluten till att utrymme för såväl kanalanläggningen
som vattenledning för kraftuttagning kunde beredas å denna strand.
För sagda ändamål borde Riksdagen hemställa, att Kungl. Maj:t måtte låta
föranstalta om förnyad och fullständig utredning i ämnet samt till Riksdagen
inkomma med det förslag, hvartill en sådan utredning kunde gifva anledning.

Då kamrarna stannade i skiljaktiga beslut uti denna fråga, förföll
ärendet i nu antydda del. (Jfr Riksdagens skrifvelse den 21 maj 1902
n:r 148).

Vid föredragning af Riksdagens skrifvelse med anledning af förenämnda
proposition fann Kungl. Maj:t särskild utredning böra genom sakkunnig
person verkställas därom, huruvida icke vattenkraften vid Trollhättan,
äfven under förutsättning att ifrågasatt ombyggnad af Trollhätte kanal
komme till stånd, kunde ändamålsenligt tillgodogöras genom kraftuttagningens
förläggande till älfvens östra strand.

För sådant ändamål uppdrog Kungl. Maj:t åt civilingenjören J. G.

Richert att efter undersökning afgifva till Kungl. Maj:t det yttrande och
förslag i berörda afseende, hvartill undersökningen kunde gifva anledning.
Därjämte bemyndigades Richert att, för den händelse mark för dylik anläggning
erfordrades från jord, som disponerades af Nya Trollhätte kanalbolag,
preliminärt förhandla med kanalbolaget om förvärfvande för kronans
räkning af denna mark.

Yttrande och förslag från Richert inkom den 30 december 1902
till vederbörande statsdepartement.

Emellertid hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen redan den 15
februari samma år till Kungl. Maj:t öfverlämnat ett af öfverstelöjtnanten
P. Laurell uppgjordt förslag till ombyggnad af Trollhätte kanal.

En förutsättning för genomförandet af detta ombyggnadsförslag var
förvärfvandet för kronans räkning af Nya Trollhätte kanalbolags jord och
rättigheter.

Vid 1903 års riksdag väcktes inom Andra kammaren en motion 1903 års
(n:r 13), däruti, under åberopande af hvad i ärendet förekommit, hemställ- rlksJc''9''
des, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t täcktes snarast möjligt inleda underhandlingar med Nya Trollhätte
kanalbolag för utredande af, till hvad pris och under hvilka villkor i öfrigt
all kanalbolagets fasta egendom samt för kanalverkets drift erforderlig
lös egendom, med upphörande af alla kanalbolaget beviljade rättigheter
och förmåner, kunde åt statsverket förvärfvas, samt därefter inkomma till
Riksdagen med förslag i ämnet.

Presidenten

Annerstedts

utredning.

I skrifvelse till Konungen den 22 maj 1903, n:r 143, i anledning
af berörda motion yttrade Riksdagen, bland annat, följande.

Enligt Riksdagens mening kunde det ifrågasättas, huruvida icke Trollhätte
kanal- och slussverk med dess tillhörigheter borde för statsverkets räkning
förvärfvas, på det att genom statens försorg erforderliga åtgärder måtte kunna
vidtagas till tidsenligare utveckling och ordnande af nämnda viktiga trafikled.
Denna fråga syntes Riksdagen emellertid stå i så nära samband med frågan
om tillgodogörande af den kronan tillhöriga vattenkraften i Göta älf vid
Trollhättan, att dessa båda frågor borde gemensamt behandlas.

Riksdagen erinrade därefter om det ingenjören Richert lämnade
bemyndigande att å kronans vägnar preliminärt förhandla med Nya Trollhäfte
kanalbolag om förvärf af mark för kraftanläggningen. Uppgörelse
om dylikt inköp af mark syntes dock Riksdagen lämpligen böra ske i
sammanhang med aftal om kanalverkets öfvertagande af statsverket, därest
ett sådant öfvertagande kunde anses önskvärdt.

Vid sådant förhållande ansåg Riksdagen en utredning i det uti motionen
ornförmälda syfte vara erforderlig och anhöll fördenskull,

att Kungl. Maj:t måtte med Nya Trollhare kanalbolag inleda underhandlingar
för utredande, till hvad pris och under hvilka villkor i öfrigt
Trollhätte kanalbolags fasta egendom samt för kanalverkets drift erforderliga
lösa egendom skulle kunna förvärfvas för statsverkets räkning, samt
därefter inkomma till Riksdagen med det förslag, hvartill förhållandena
kunde föranleda.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 3 oktober 1903 af Riksdagens
nyssberörda skrifvelse uppdrog Kungl. Maj:t åt f. d. presidenten P. S. L.
Annerstedt att efter underhandlingar med Nya Trollhätte kanalbolag inkomma
till Kungl. Maj:t med utredning och förslag uti de i Riksdagens
skrifvelse åsyftade afseenden.

Med underdånig skrifvelse den 12 mars 1904 inkom Annerstedt med
utredning och förslag i nyssberörda hänseenden äfvensom med ett af Nya
Trollhätte kanalbolag godkändt förslag till kontrakt angående förvärfvande
för Kungl. Maj:ts och kronans räkning af Trollhätte kanalverk och viss
annan Nya Trollhätte kanalbolags egendom.

Enligt § 1 af nämnda kontraktsförslag skulle kanalbolaget till Kungl.
Maj:t och kronan försälja dels Trollhätte kanalverk med alla dess tillhörigheter
i fast och löst (dock med visst undantag) dels ock af kanalbolagets
öfriga, från själfva kanal verket särskilda och kanalbolagets aktieägare enskildt
tillhöriga egendom vissa angifna fastigheter in. m.

Köpeskillingen skulle enligt § 4 i förslaget utgöra 5,800,000 kronor
och likvideras i svenska statens 3,6 procent obligationer.

Beträffande i kanalbolagets tjänst anställda personer var i § 12 af
kontraktsförslaget intaget följande stadgande:

»De i kanalbolagets tjänst anställda personer, hvilka finnas upptagna
å en härvid såsom bilaga fogad förteckning, skola äga rätt att öfvergå i
statsverkets tjänst utan minskning i de en hvar af dem enligt samma förteckning
tillkommande aflönings- och pensionsförmåner och utan att i öfrigt
inträda i försämrad tjänsteställning, dock med förbehåll,

l:o) att de åtnöja sig med de med deras nu innehafvande befattningar
jämförliga sådana, som vederbörande statsmyndighet anser lämpligt
att åt dem anförtro;

2:o) att de varda skyldiga underkasta sig alla för statens personal i
jämförliga tjänster nu eller framdeles gällande reglementen och instruktioner
samt villkor för antagande, bibehållande vid anställning, befordran
och entledigande i den män samma reglementen, instruktioner och villkor
förklaras vara med afseende å dem tillämpliga.

Alla de vid kanalverkets öfverlämnande till kronan i kanalverkets tjänst
genom kontrakt anställda vakter och arbetare med flera tillförsäkras de dem
enligt anställningskontrakten tillkommande aflönings- och pensionsförmåner.»

Den åberopade förteckningen upptog följande tjänstinnehafvare med
nedanstående aflönings- och pensionsförmåner.1

1 Enligt hvad som framgår af statsrådsprotokoll för den 15 april 1904, bifogadt kungl.
proposition n:r 113 vid samma års riksdag, åtnjöto samtliga ifrågavarande befattningshafvare,
med undantag af befälhafvaren och maskinisten å bolagets bogserbåt samt maskinisterna vid
elektricitetsverket, äfven förmånen af boställe eller bostad, hvartill kom ved för föreståndarinnan
för flickslöjdskolan, de tre förmännen samt skogvaktaren.

Därest någon tjänstinnehafvare på grund af ålderdom eller sjukdom erhöll afsked af
direktionen, innan han eller hon uppnått sammanlagdt 95 lefnads- och tjänstår, bekom den
sålunda afgångna i pension lika många 95-delar af föreskrifvet pensionsbelopp, som sammanlagda
summan af den afgångnas lefnads- och tjänstår.

	Kontant aflöning. Kr.	Ålderstillägg.	Pension efter samman-lagdt 95 lefnads- och tj anstår.
Mekanikus Axel Theodor Strömberg . . .	5,000: -	Två å 500 kronor, det ena efter fem och det andra efter inalles tio års innehafvande af tjänsten med godt vits-	4,600: —
Kamreraren och materialförvaltaren Emil Nikolaus Lundmarker........	4,500: -	ord. d:o do	4,200: -
Kontrollinspektoren och l:ste bokhållaren Erik Adolf Olaréus.........	2,500: —	Två å 300 kronor, det ena efter fem och det andra efter inalles tio års innehafvande af tjänsten med godt vits-ord.	2,400: —
2:dre bokhållaren Gustaf “William Lindh	1,800: -	d:o d:o	1,800: —
3:dje bokhållaren Simon Natanael Lind-qvist ................	1,600: -	P- © P< O	1,600:— * .
Kanalinspektoren i Vänersborg Axel Hjal-mar Ossian Sohagerström......	2,200: -	O O rö	2,200: -
Kanalinspektoren vid Brinkebergskulle Johannes Johansson.........	2,200: —	o rö ©	2,200: —
Kanalinspektoren vid Ström Gustaf Adolf Lundgren..............	2,200: —	Pi © P< ö	2,200: —
Föreståndarinnan för flickslöj dskolan Sig-rid Magdalena Cecilia Lagercrantz . .	900: —	_	800: —
Timmermansförmannen Johan Henriksson	1,139: SO	—	170 % af honom från bolaget under de se-naste fem åren till-flytande medelin- komst, däri inberäk-nade såväl kontanta löneinkomster som naturaförmåner, dock icke öfver 850 kronor.
Smedsförmannen Fabian Wikström . . .	1,139: 50	—	d:o	d:o
Murareförmannen Carl Alfred Henriksson	1,439: 50	—	d:o	d:o
Behälhafvaren å bolagets bogserbåt Oskar Alfred Svensson...........	1,600: -	__	d:o	d:o
Maskinisten å bolagets bogserbåt August Andersson.............	1,000: -	__	d:o	d:o
Skogvaktaren August Larsson.....	864: —	—	d:o	d:o
l:ste maskinisten vid elektricitetsverket Anders Oskar Broman........	1,620: —	__	d:o	d:o
2:dre maskinisten vid elektricitetsverket Johan Anton Hermansson......	1,200: -	__	d:o	d:o
Biträdande maskinisten vid elektricitets-verket Carl Robert Johansson ....	900:-	__	d:o	<l:o

Uti proposition n:r 113 vid 1904 års riksdag föreslog Kungl.
Maj:t Riksdagen att,

ej mindre, med godkännande af omförmälda förslag till kontrakt
angående förvärfvande för Kungl. Maj:ts och kronans räkning af Trollhätte
kanalverk och viss annan- Nya Trollhätte kanalbolags egendom,
medgifva, att Kungl. Maj:t finge i enlighet med samma kontrakt träffa
öfverenskommelse med kanalbolaget om förvärfvande för statsverkets räkning
af den i kontraktet angifna egendom, äfvensom bemyndiga fullmäktige
i riksgäld skontoret att verkställa likviden i enlighet med kontraktet,
än äfven medgifva,

dels att kanalverket med hvad till detsammas drift erfordrades i
jord, byggnader, inventarier, materialier m. in. finge ställas under förvaltning
af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

dels att till bestridande af kostnaden för denna förvaltning finge
utaf kanalverkets inkomster tills vidare användas ett belopp af högst 120,000
kronor om året,

dels att, sedan af kanalverkets inkomster guldits såväl nyssnämnda
förvaltningskostnad som ock utgifterna för kanalverkets underhåll jämte
hvad därmed ägde sammanhang samt af samma inkomster till riksgäldskontoret
öfverlämnats 3,6 procent af den i svenska statens 3,6 procent
obligationer erlagda köpeskillingen, återstoden af den årliga inkomsten af
kanalverket finge öfverlämnas till handels- och sjöfartsfonden,

dels ock att, beträffande de i köpet ingående delar af det till stadsplan
indelade området vid Trollhättan samt det öster därom belägna till
stadsplanens utvidgning afsedda området, samma områden finge intill dess
utredning hunnit verkställas såväl i fråga om villkoren för upplåtelser
från dessa områden som beträffande arrendevillkoren för redan upplåtna
tomter, sedan då gällande arrendekontrakt gått till ända, stå under den
förvaltning, som af Kungl. Maj:t bestämdes, och kostnaden för förvaltningen
utgå af inflytande tomt- och andra afgifter.

Vidkommande de i köpet ingående, såsom jordbruksfastigheter utarrenderade
hemmansdelar och lägenheter, hade, rörande förvaltningen af
dessa, ansetts att särskilda bestämmelser icke vore erforderliga, då i och
med statens öfvertagande af dessa fastigheter föreskrifterna i kungl. kun -

1904 års
riksdag.

görelsen den 10 november 1882 angående förändrade grunder för förvaltningen
af kronans jordbruksdomäner syntes vara på dem tillämpliga.

I skrifvelse den 19 maj 1904, n:r 161, anförde Riksdagen, bland
annat, följande.

Ett inköp af Trollhätte kanalverk samt af Trollhätte kanalbolags
fasta egendom i öfrigt skulle bereda staten möjlighet ej allenast att vidtaga
de förändringar och förbättringar af den såsom trafikled synnerligen
viktiga Trollhätte kanal, hvilka af den stigande samfärdselns kraf påfordrades,
och hvilka i alla händelser ej syntes kunna utan statens direkta ingripande
åstadkommas, utan jämväl att tillgodogöra den mäktiga vattenkraft,
staten ägde uti fallen i Göta älf vid Trollhättan, hvilken kraft för det
dåvarande, då staten ej besutte någon till anläggande af kraftstation tjänlig
mark, måste till stor skada i nationalekonomiskt hänseende lämnas
obegagnad.

Vid sådant förhållande hade Riksdagen, som ansett den preliminära
öfverenskommelsen med bolaget vara för statsverket antaglig:, funnit sig

o o Ö'' o

böra godkänna densamma.

Beträffande Kungl. Maj:ts förslag i fråga om förvaltningen af den
egendom, som sålunda skulle komma att af staten inköpas, förklarade
Riksdagen, att den visserligen ej haft något att erinra mot afsikten att
ställa jordbruksfastigheterna under domänstyrelsens förvaltning, men att
den däremot ej kunnat finna den föreslagna anordningen i öfrigt fullt
lämplig.

Dels hade det synts Riksdagen, som om såväl kanalverket som de
till stadsplanen för Trollhättan redan utlagda eller till dennas framtida
utvidgning afsedda områdena allt framgent borde stå under en och samma
förvaltning, enär eljest möjligen en del frågor skulle kunna af den ena
förvaltningen handläggas på ett sätt, som kunde medföra olägenheter för
den andra, dels kunde det, enligt Riksdagens mening, ej vara lämpligt att
åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som så godt som uteslutande vore en
kontrollerande myndighet, uppdraga förvaltningen af en så pass omfattande
affärsrörelse som Trollhätte kanal- och slussverk. Riksdagen ansåg
i anledning däraf, att med det slutliga ordnandet af förvaltningen af ka -

nalverket samt tomtområdena borde anstå, till dess Kungl. Maj:t framlagt
ett för den affärsmässiga skötseln mera betryggande förslag än det då
föreliggande.

Med godkännande af ofvan omförmälda förslag till kontrakt angående
förvärfvande för Kungl. Maj:ts och kronans räkning af Trollhätte kanalverk
och viss annan Nya Trollhätte kanalbolags egendom, hade Riksdagen alltså
dels medgifvit, att Kungl. Maj:t finge i enlighet med samma kontrakt träffa
öfverenskommelse med kanalbolaget om förvärfvande för statsverkets räkning
af den i kontraktet angifna egendom, dels ock bemyndigat fullmäktige
i riksgäldskontoret att verkställa likviden i enlighet med kontraktet.

Tillika medgaf Riksdagen, att såväl kanal verket med hvad till
detsaminas drift erfordrades i jord, byggnader, inventarier, materialier
in. in., som de i köpet ingående delar af det till stadsplan indelade området
vid Trollhättan samt det öster därom belägna, till stadsplanens utvidgning
afsedda området finge, intill dess annorlunda blefve beslutadt, stå under
den förvaltning, som af Kungl. Maj:t bestämdes.

Vidare medgaf Riksdagen, att till bestridande af kostnaden för
denna förvaltning finge utaf kanal verkets inkomster tills vidare användas
ett belopp af högst 120,000 kronor om året.

Slutligen medgafs, att, sedan af kanalverkets inkomster guldits
såväl nyssnämnda förvaltningskostnad som ock utgifterna för kanalverkets
underhåll jämte hvad därmed ägde sammanhang samt af samma inkomster
till riksgäldskontoret öfverlämnats 3,6 procent af den i svenska statens
3,6 procent obligationer erlagda köpeskillingen, återstoden af den årliga
inkomsten af kanalverket finge öfverlämnas till handels- och sjöfartsfonden.

Den 31 maj 1904 undertecknades omförmälda kontrakt af chefen för
civildepartementet å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar.

Därefter tillsatte Kungl. Maj:t den 17 juni 1904 en kommitté med
uppdrag att uppgöra förslag till bestämmelser rörande förvaltningen genom
en för ändamålet tillsatt styrelse af såväl - kanalverket med den för
detsammas drift erforderliga fasta och lösa egendom som ock de i köpet

2—121319. Löneregleringskommitténs bet. XXXIV.

1904 års
kommitterade.

ingående delar af det till stadsplan indelade området vid Trollhättan samt
det öster därom belägna, till stadsplanens utvidgning afsedda området.

Nämnda kommitté afgaf den 8 november 1904 utlåtande och förslag
samt anförde däruti, bland annat, följande.

Vid uppgörande af sitt förslag hade kommitterade icke kunnat undgå
att fästa uppmärksamheten därpå, att en elektrisk kraftstation för användande
af den staten tillhörande vattenkraften i Trollhättan omedelbart
borde komma till utförande för statens räkning. Platsen för denna anläggning
syntes med nödvändighet blifva i kanalens omedelbara närhet.
En sådan anläggning borde afse att i främsta rummet vid kraftstationen
lämna elektrisk kraft åt industriidkare eller andra, hvilka ville därifrån
leda kraft till sina anläggningar. Vid detta förhållande ansågo sig kommitterade
böra utgå därifrån, att åt den styrelse, som kunde komma att
inrättas för Trollhätte kanal, lämpligen kunde lämnas i uppdrag jämväl
anläggningen och förvaltningen af den elektriska kraftstationen.

Omfattningen af de göromål, som kanalens förvaltning medförde
äfven under tiden för en blifvande ombyggnad af kanalen, utgjorde icke
något hinder för att åt kanalverkets styrelse gifva i uppdrag att för
kronans räkning låta anlägga och förvalta den närbelägna elektriska
kraftstationen. Göromålen vid bådadera anläggningarna vore ock hvarandra
lika däri, att de afsåge förvaltningen för statens räkning af en industriell
anstalt.

Då staten genom öfvertagande af den jordegendom, hvilken tillhört
aktieägarna i Nya Trollhätte kanalbolag enskildt, blifvit ägare af mark,
hvarå industriella anläggningar med fördel läte sig anordnas för användning
af elektrisk drifkraft, hämtad från Trollhättefallen, skulle det sannolikt
ej sällan komma att inträffa, att förhandlingar från kronans sida med
enskilda angående upplåtelse af elektrisk drifkraft blefve förknippade med
förhandlingar angående upplåtelser af kronans mark till den anläggning,
som skulle använda drifkraften.

Fördelen däraf att i sådana fall samma styrelse hade att föra förhandlingar
angående upplåtelser af såväl det ena som det andra slaget
vore uppenbar, och då afsikten vore, att styrelsen för kanal verket skulle
förvalta den mark, som, angränsande kanalen, lämpade sig för angifna

ändamål, läge äfven däri ett skäl för öfverlämnande åt denna styrelse af
förvaltningen af den elektriska kraftstationen.

Vid dessa förhållanden och då sammanförandet i en styrelses hand
af förvaltningen af såväl kanalen med till densamma hörande jord som
den elektriska kraftstationen icke syntes i öfrigt medföra någon olägenhet,
kunde genom en sådan anordning en lämplig styrelse för båda anläggningarna
erhållas med minsta kostnad för statsverket.

Den verksamhet för statens räkning, hvilken skulle tillkomma styrelsen
med afseende å de båda anläggningarna, vore enligt kommitterades
uppfattning i mycket likartad den verksamhet, som utöfvades af styrelsen
för ett större affärsföretag, tillhörande enskilda. En sådan anordning af
styrelsen syntes därför kommitterade vara lämplig, att, med bibehållande
af de bestämmelser för styrelsen, hvilka kräfdes af de båda anläggningarnas
egenskap af statsinstitutioner, denna styrelse i någon mån anordnades
efter de grunder, som af enskilda i liknande fall följdes.

Kommitterade ansågo följaktligen, att styrelsen öfver Trollhätte
kanal- och vattenverk, med hvilken benämning den gemensamma styrelsen
för Trollhätte kanalverk med dithörande jord och den elektriska kraftstationen
syntes lämpligen kunna betecknas, borde bestå af en ledamot,
utsedd på viss tid med en befogenhet, i viss mån motsvarande den, som
i enskilda affärsföretag vanligen tillkomme en disponent eller verkställande
direktör, och ett visst antal ledamöter, likaledes utsedda på viss tid och
tagande del i afgörandet af de viktigare ärenden, hvilka enligt instruktion
vore förbehållna styrelsen in pleno.

Benämningen å förstnämnda ledamot syntes lämpligen kunna blifva
öfverdirektör. Antalet ledamöter i styrelsen förutom öfverdirektören syntes
böra bestämmas till fyra, och hade kommitterade, då de föreslagit detta
antal, tänkt sig, att af styrelsens ledamöter en särskild! skulle äga erfarenhet
i handläggning af allmänna ärenden, en äga tekniska insikter samt
två vara industriidkare eller andra affärsmän, särskild! representerande trafikanterna,
den ene med hufvudsakliga intressen å orter belägna nedanom
kanalen och den andre med sådana intressen å orter ofvanom den -

samma.

För förande af protokoll vid styrelsens sammanträden och för uppsättande
af från styrelsen utgående expeditioner syntes ett arfvodesbelopp
böra upptagas i kanalverkets stat.

För kanalens skötsel var för det dåvarande anställd följande personal
med nedan angifna löneförmåner:

	Kontant aflöning. Kr.	Älderstillägg.	Pension efter sam-manlagd! 95 lefnads-och tjänst-år.
1 mekanikus................	5,000	Två å 500 kronor, det ena j efter fem och det andra f efter inalles tio års inne- j hafvande af tjänsten med j godt vitsord.	4,600
1 kamrerare och materialförvaltare......	4,500	d:o	d:o	4,200
1 kontrollinspektor, tillika bokhållare.....	2,500	f Två å 300 kronor, det ena 1 1 efter fem och det andra 1 1 efter inalles tio års inne- '' 1 hafvande af tjänsten med 1 godt vitsord.	2,400
1 bokhållare................	1,800	d:o	d:o	1,800
1 » ................	1,600	d:o	d:o	1,600
1 kanalinspektor i Vänersborg........	2,200	d:o	d:o	2,200
1 » vid Brinkebergskulle.....	2,200	d:o	d:o	2,200
1 > vid Ström .........	2,200	d:o	d:o	2,200

Det syntes kommitterade, att efter kanalverkets öfvergång till staten
och intill dess en ombyggnad af kanalen eller anläggning af en ny kanal
ifrågakomme och ovillkorligen erfordrade ökadt tekniskt biträde, för kanalens
skötsel vore behöflig hufvudsakligen samma tjänstepersonal, som den
för det dåvarande anställda, allenast med följande jämkningar.

Nödig kassakontroll erfordrade anställandet af en särskild kassör,
helst enligt kommitterades förslag någon kassadirektör icke skulle finnas
bland styrelsens ledamöter. Kassörens åliggande skulle blifva att emottaga
och kvittera alla ingående medel, verkställa ifrågakommande utbetalningar
samt föra kassaboken, hvaremot kassakontrollboken skulle föras af
kamreraren.

Från kamreraren syntes skyldigheten att vara materialförvaltare böra
öfverflyttas å kontrollinspektoren, hvilkens öfriga göromål medgåfve en
sådan öfverflyttning.

Tredje bokhållarplatsen syntes kunna indragas och ersättas genom
förordnande af en extra bokhållare under seglationstiden.

Kanalinspektorsplatsen i Vänersborg, vid hvilken station göromålen
vore af ringa omfattning, ansågs lämpligen kunna indragas vid dåvarande
innehafvarens afgång, och kanalinspektorens åligganden därstädes, under
tillsyn af kanalinspektoren vid Brinkebergskulle, ombesörjas mot ett särskild!
arfvode af någon bland kanalbetjänte såsom stations mästare.

De aflöningsförmåner, hvilka för det dåvarande utginge till tjänstemännen
vid kanalverket, syntes kommitterade vara väl afpassade och borde
därför i det hela bibehållas i den blifvande staten för kanalverket. Aflöningsförmånerna
för kassören kunde lämpligen upptagas till samma belopp,
som då utginge till kontrollinspektoren, hvilken tillika vore bokhållare.

Då kommitterade voro af den uppfattning att, i öfverensstämmelse
med hvad vanligast vore fallet, pensionen för ifrågavarande tjänstemän
borde sättas lika med den egentliga lönen, däri jämväl inbegripna ålderstilläggen,
hade fördelningen af aflöningsförmånerna i lön och tjänstgöringspenningar
skett med hänsyn till beloppet af den pension, som enligt
kommitterades mening borde utgå till de särskilda tjänstinnehafvarna.

Därvid hade kommitterade ansett de pensionsbelopp, som då förefunnes
vid de olika tjänstebefattningarna, böra bibehållas, allenast med det undantag
att pensionsbeloppet för öfveringenjören, hvilken benämning kommitterade
användt i stället för mekanikus, föreslagits till 4,500 kronor, under det
att för det dåvarande pension till mekanikus vid kanalen utginge med
4,600 kronor.

Hvad pensionsåldern åter vidkomme, voro för det dåvarande de vid
kanalverket anställda tjänstemän pensionsberättigade, då de uppnått sammanlagdt
95 lefnads- och tjänstår. Kommitterade ansågo emellertid, att
vid detta liksom i allmänhet vid statens verk pensionsrätt icke borde inträda
före uppnådda 65 lefnadsår.

Då det syntes kommitterade antagligt, att öfveringenjören först vid
högre ålder än den för inträde i statens tjänst vanliga finge anställning vid

kanalverket, och möjlighet borde förefinna» att besätta öfveringenjörsplatsen
med lämplig person, oafsedt om denne förut varit i statens tjänst eller
icke, ansågo koinmitterade, att för pensionsrätt för öfveringenjören tjänståren
icke borde sättas högre än till 30. För öfriga tjänstemän åter syntes
den vanliga fordran å 35 tjänstår böra bibehållas.

Hvad öfriga villkor och bestämmelser för åtnjutande af de föreslagna
löneförmånerna anginge, ansågos dessa böra uppställas i hufvudsaklig likhet
med de bestämmelser, hvilka af Riksdagen gifvits vid senast fastställda
lönestater.

I sådant hänseende hade kommitterade intagit föreskrift, att tjänstinnehafvare
skulle såsom bidrag till kostnader för beredande af pension
erlägga en pensionsafgift, hvars belopp kommitterade beräknat såväl för
öfverdirektören som för tjänstemännen enligt de grunder, som af senaste
kommittén för ordnandet af det civila pensionsväsendet blifvit följda, och
hvilka af 1904 års Riksdag tillämpats å då fastställda lönestater, såsom
allmänna läroverkens stat och tullstaten.

Kommitterade hade upprättat följande förslag till aflöningsstat för
styrelsen och tjänstemännen vid Trollhätte kanalverk:

	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Summa arfvode.
	Kr.	Kr.	Kr.
1 öfverdirektör ..............	—	—	10,000
1 ledamot af styrelsen..........	—	—	1,500
3 ledamöter af > ..........	—	—	4,500
1 protokollsförare ............	—	—	600	(Lönen	kan höjas	efter 5
1 öfveringenjör ..............	3,500	1,500	5,000 (	1 år med	500 kronor och
1 kamrerare...............	3,200	1,300	4,5001	I efter	10	år med	ytterli-
			l gare	500	kronor.
1 kassör, tillika bokhållare........	1,800	700	2,500
1 kontrollinspektor och materialförvaltare, till-lika bokhållare.............	1,800	700	2,500	Lönen kan höjas efter 5 år med 300 kronor och
1 bokhållare .......	1,200	600	1,800	efter	10	år med	ytterli-
1 kanalinspektor (vid Ströms station) . . .	1,600	600	2,200	gare	300	kronor.
1 » (vid Brinkebergsknlle station)	1,600	600	2,200

Uti anmärkningar till aflöningsstaten voro intagna hufvudsakligen
följande bestämmelser:

Såväl öfverdirektören som öfveringenjören, kamreraren, kassören, kontrollinspektoren,
bokhållaren samt kanalinspektorerna skulle åtnjuta förmånen
af fri bostad och vedbrand, de i Trollhättan boende jämväl elektrisk
belysning, allt efter styrelsens bestämmande.

Öfverdirektören skulle äga uppbära tantiem å nettobehållningen af
kanalverkets rörelse, enligt vissa angifna grunder.

Felräkningspenningar skulle tillkomma kassören med 500 kronor
samt en hvar af kontrollinspektoren och bokhållaren med 150 kronor, allt
för år räknadt.

Så länge kanalinspektorerna vid Ströms och Brinkebergskulle stationer
ägde uppbära provision, den förre å honom af Göteborgs hamnstyrelse
och den senare å honom af styrelsen för betryggande af sjöfarten å
Vänern anförtrodd uppbörd, skulle afdragas från hvarje års lön 60 procent
af det belopp, hvarmed provisionen under nästföregående år öfverstigit
för kanalinspektoren vid Ströms station 1,200 kronor och för kanalinspektoren
vid Brinkebergskulle station 1,000 kronor, dock att i intet fall
detta afdrag finge ske för någondera af dem med större belopp än 1,200
kronor.

Beträffande öfverdirektören skulle för åtnjutande af de i aflöningsstaten
för honom uppförda aflöningsförmåner gälla vissa villkor och bestämmelser,
för hvilka här ej torde behöfva lämnas redogörelse.

För åtnjutande af den för öfveringenjören, kamreraren, kassören,
kontrollinspektoren, bokhållaren och kanalinspektorerna i staten uppförda
begynnelseaflöning med därtill hörande ålderstillägg skulle gälla följande
allmänna villkor och bestämmelser:

att tjänstinnehafvaren skulle vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden, som kunde varda föreskrifven;

att med tjänst vid kanal- och vattenverket ej finge förenas annan
tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat ej heller annan tjänstebefattning,
med mindre den vid pröfning i stadgad ordning befunnes icke
vara hinderlig för fullgörandet af tjänstgöringen vid kanal- och vattenverket
;

att tjänstgörings- och felräkningspenningar finge uppbäras endast för
den tid, befallningshafvande verkligen tjänstgjort, dock att han jämväl
under tjänstledighet under sammanlagdt högst 30 dagar af samma kalenderår
ägde uppbära de för tjänsten anslagna tjänstgörings- och felräkningspenningar; att

den, som undfinge ledighet under mer än 30 dagar af samma
kalenderår, ägde, därest han af sjukdom hindrades att sin befattning förrätta,
uppbära hela lönen; undfinge han ledighet för svag hälsas vårdande,
enskilda angelägenheter eller särskild! uppdrag, eller vore han från tjänstgöring
afstängd eller eljest lagligen förhindrad att sköta befattningen,
kunde han förpliktas att utöfver tjänstgörings- och felräkningspenningarna
afstå af aflöningen så mycket, som för tjänstens uppehållande under tiden
ytterligare erfordrades eller eljest pröfvades skäligt;

att den, som vore sjuk i följd af kroppsskada, ådragen i tjänsteutöfning,
ägde under högst sex månader uppbära samtliga aflöningsförmåner
oafkortade samt efter denna tid det belopp af aflöningsförmånerna, som
af Kungl. Maj:t bestämdes;

att, om tjänstinnehafvare aflede i följd af olyckshändelse under tjänsteutöfning,
ett belopp motsvarande en månads aflöning skulle såsom begrafningshjälp
tilldelas stärbhuset;

att med afseende å rätt till ålderstillägg tjänstinnehafvare skulle indelas
i följande grader, nämligen:

andra graden: öfveringenjören och

kamreraren;

första graden: kassören,

bokhållarna samt
kanalinspektorerna;

att rätt till första ålderstillägget skulle inträda efter fem år och
rätt till andra ålderstillägget efter tio år, sedan tjänstinnehafvaren tillträdt
innehafvande tjänst eller tjänst tillhörande samma ålderstilläggsgrad, under
villkor att tjänstinnehafvaren under mer än fyra femtedelar af den
tjänstgöringstid, som erfordrades för att vinna nämnda uppflyttning, med
nit och skicklighet bestridt sin egen eller på grund af förordnande annan

statens tjänst eller ock fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att därvid
icke finge föras honom till last den tid han åtnjutit sådan kostnadsfri le*
dighet, som förut angifvits;

att hvart och ett af dessa ålderstillägg ej finge tillträdas förr än vid
början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänståldern
blifvit uppnådd; därvid löntagaren borde tillgodoräknas den tid, som kunde
hafva förflutit från hans tillträde till motsvarande befattning hos Nya Trollhätte
kanalbolagr;

Ö 7

att löntagare, som befordrades till tjänst i andra ålderstilläggsgraden
från tjänst i den första, finge tillgodoräknas den tid intill fem år,
under hvilken han innehaft och bestridt tjänst i sistnämnda grad, sedan
han där intjänt stadgad tid för rätt till båda ålderstilläggen;

att löntagare, hvilken, då han intjänt stadgad tid för erhållande af
ålderstillägg, redan uppnått den lefnads- och tjänstålder, som berättigade
honom till pension, icke finge tillträda samma ålderstillägg;

att tjänstinnehafvare skulle vara förpliktad att, öfveringenjören då
han uppnått 65 lefnads- och minst 30 tjänstår samt annan tjänstinnehafvare
då han uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjänstår, med oafkortad lön
såsom pension afgå från befattningen, Kungl. Maj:t eller styrelsen, där
det tillkoinme styrelsen att utfärda afskedet, dock obetaget att låta med
detsamma anstå, därest och så länge den pensionsberättigade pröfvades
kunna i befattningen på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och
kunde finnas villig att kvarstå i densamma; och skulle vid beräkning af
tjänståren inräknas den tid, under hvilken tjänstinnehafvaren kunde hafva
varit anställd såsom tjänsteman hos Nya Trollhätte kanalbolag;

att tjänstinnehafvaren skulle vara skyldig underkasta sig de förändrade
bestämmelser rörande pensionering, som kunde varda stadgade, samt
att, intill dess ny allmän författning angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension trädt i kraft, å de bestämda löneförmånerna för en
hvar af förut nämnda tjänstemän skulle afdragas och till statsverket ingå

följande belopp, nämligen:

för öfveringenjören

vid lön utan ålderstillägg............160 kronor

» » med ett j ............ISO ,

> » med två » 200 >

0 121-110. Lönereglering skommitténs bet. XXXIV.

för kamreraren

vid lön utan ålderstillägg............135 kronor

> > med ett > 155 »

t > med två > 175 »

för kassören och kontrollinspektoren

vid lön utan ålderstillägg............55 »

3 i med ett » 65 »

> » med två > 75 »

för bokhållaren

vid lön utan ålderstillägg............35 »

» » med ett * 45 >

s 3 med två 3 55 >

för kanalinspektor

vid lön utan ålderstillägg............50 »

s > med ett » 60 3

3 3 med två 3 70 »

Tjänsteman, som vid kanalverkets öfvertagande af Ivungl. Maj:t och
kronan vore där anställd och enligt § 12 i det mellan Kungl. Maj:t och
kronan samt Nya Trollhare kanalbolag den 31 maj 1904 afslutade kontrakt
ägde rätt att utan minskning i honom tillkommande aflönings- och pensionsförmåner
öfvergå i statsverkets tjänst, ägde ej, så framt han icke före
den 1 januari 1906 förklarat sig villig ingå på den nya staten, uppbära
andra löne- och pensionsförmåner än dem, som genom nämnda kontrakt
blifvit honom tillförsäkrade.

Kommitterades förslag innehöll jämväl följande .öfvergångsaflönings stat: -

			Pension
	Kontant aflöning.	Ålderstillägg.	efter sam-manlagdt 95 lefnads-
	Kr.		och tjänstår.
		f Två å 300 kronor, det ena
Kanalinspektoren i Vänersborg Axel Hjalmar		j efter fem och det andra ef-
Ossian Schagerström............	2,200	, ter inalles tio års innehaf-J vande af tjänsten med godt	2,200
		vitsord.
Föreståndarinnan för flickslöjdskolan Sigrid Mag-
dalena Cecilia Lagercrantz.........	900	—	800

Vid denna stat var fogad följande bestämmelse.

Till tjänsteman, hvilken enligt § 12 i det emellan Kungl. Maj:t och
kronan samt kanalbolaget den 31 maj 1904 afslutade kontrakt ägde rätt
att utan minskning i honom tillkommande aflöningsförmåner öfvergå i
statsverkets tjänst och förklarat sig icke vilja ingå på den nya staten,
skulle aflöningen utgå enligt bestämmelserna i nämnda kontrakt.

Kommitterade yttrade vidare.

I de af Riksdagen under senare tider fastställda stater, till exempel
för statens järnvägar, telegrafverket, postverket med flera, lämnades från
statsverket under en eller annan form bidrag till pensioner för tjänstemännens
änkor och oförsörjda barn. Billigheten syntes därför kräfva, att
äfven de vid kanalverket anställda tjänstemän komme i åtnjutande af något
statsunderstöd för nämnda ändamål.

Antalet af dessa tjänstemän vore emellertid så ringa, att upprättandet
af egen änke- och pupillkassa för dem icke kunde ifrågakomma, och
utsikt syntes icke heller förefinnas, vare sig att inträde kunde för dem
beredas i någon förutvarande af staten understödd änke- och pupillkassa,
eller att staten själf skulle åtaga sig pensionering af deras änkor och oförsörjda
barn. Vid sådant förhållande hade kommitterade ansett en lämplig
utväg för uppnående af det åsyftade ändamålet kunna vinnas därigenom,
att till de tjänstemän, hvilka i allmänna änke- och pupillkassans premieafdclning
vunnit delaktighet för beredande af pension åt efterlefvande änka
och oförsörjda barn, från statsverket lämnades ett bestämdt bidrag till
årspremier.

Kommitterade hade därvid icke förbisett, att enligt allmänna änkeoch
pupillkassans reglemente den, som vid ansökan om inträde befunnes
vara behäftad med mycket svår sjukdom, icke erhölle inträde i kassan och
att följaktligen i sådant fall den af kommitterade föreslagna anordningen
icke ledde till målet, men till ett sådant sällsynt undantagsfall syntes i
detta sammanhang hänsyn icke behöfva tagas.

Vid beräkningen af storleken af det bidrag, hvilket skulle för änkepensioneringen
lämnas från statsverket, hade kommitterade utgått därifrån,
att begynnelsepensionen till änka och oförsörjda barn skulle uppgå för

öfveringenjörens och kamrerarens till 750 kronor och för öfriga tjänstemäns
till 500 kronor, hvilka begynnelsepensioner på grund af villkoren i
allmänna änke- och pupillkassans premieafdelning komme att stiga i förhållande
till den tid mannen lefde efter inträdet i kassan.

Då premierna i kassan vore växlande och utginge i förhållande till
såväl mannens som hustruns ålder vid inträdet, måste, vid en beräkning
af premiernas storlek, man utgå från sannolika medeltalet dels af mannens
inträdesålder dels ock af åldersskillnaden mellan mannen och hustrun. Af
kommitterade hade antagits såsom mannens sannolika ålder vid inträdet
40 år för öfveringenjören och 30 år för öfriga tjänstemän och
såsom sannolikt medeltal för åldersskillnaden emellan man och hustru
fem år.

Under förenämnda antaganden skulle årliga premien, då sådan erlades,
så länge under försäkringstagarens lifstid pensionären lefde, blifva för öfveringenjören
300 kronor, för kamreraren 270 kronor och för öfriga tjänstemän
170 kronor. Halfva beloppet af de sålunda beräknade årspremierna
syntes kommitterade lämpligen kunna bestämmas såsom statens bidrag.
Därvid ansågs dock böra fästas de villkor, att tjänstemannen själf för ifrågavarande
ändamål bidroge med minst lika stort belopp och att tjänstemannens
andel i premierna afdroges å hans lön eller pension.

Kommitterade föreslogo därför,

att i staten upptoges ett belopp af 710 kronor att användas såsom
bidrag till pensionsafgifter å premieafdelningen i allmänna änke- och pupillkassan
för tjänstemännens vid Trollhätte kanalverk änkor och oförsörjda
barn med 150 kronor till öfveringenjören, 135 kronor till kamreraren samt
85 kronor till hvar och en af öfriga tjänstemän, med villkor att tjänstemannen
bidroge till pensionspremien till minst lika belopp som statsbidraget
och medgåfve, att hans bidrag till pensionspremien afdroges å den
honom tillkommande lön eller pension.

1 afiöningsstaten borde, yttrade kommitterade, förutom redan omförmälda
anslag, upptagas anslag till arfvoden för e. o. tjänstemän, för biträden
vid kontrollräkning och siffergranskning samt för stationsmästare och
biträden åt kanalinspektorerna. Med anledning af hvad för det dåvarande

utginge för sådant ändamål syntes beloppet af detta anslag kunna sättas
till 4,600 kronor.

Vidare borde i nämnda stat upptagas anslag till aflönande af kanal-,
bro- och slussvakter samt till material- och nattvakter. Dessa vakter hade
dittills antagits genom kontrakt med 3 månaders uppsägningstid, och bestämdes
i kontrakten, bland annat, att kanalbetjänt, som varit i kanalbolagets
tjänst i 25 år, ägde, där sammanlagda antalet af hans lefnads- och
tjänstår uppginge till 85, erhålla en pension af 300 kronor om året, och,
där detta icke vore fallet, efter direktionens bepröfvande kunde erhålla i
pension så# många åttiofemtedelar af 300 kronor, som svarade mot sammanlagda
antalet af hans lefnads- och tjänstår, äfvensom att änka efter
kanalbetjänt, som aflidit, under det han vore i tjänst eller uppbure pension,
kunde, så länge hon lefde ogift, tilldelas i pension högst så många
åttiofemtedelar af 200 kronor, som svarade mot sammanlagda antalet af
mannens lefnads- och tjänstår.

De vakter, hvilka vid kanalens öfvergång till staten funnes anställda,
vore genom aftalet med Nya Trollhätte kanalbolag försäkrade att bibehållas
vid de i kontrakten bestämda förmåner; och enligt kommitterades uppfattning
borde äfven hädanefter vakter antagas genom kontrakt i hufvudsak
öfverensstämmande med de äldre kontrakten, hvarigenom åt sistnämnda
vakter skulle gifvas samma förmåner med afseende å pension för sig och
änka, som åtnjötes af de af kanalbolaget antagna vaktbetjänte.

Kostnaden för de särskilda slagen af vaktbetjänte utgjorde för det
dåvarande omkring 41,000 kronor, och ett anslag af detta belopp syntes
därför böra för dessa betjänte upptagas i staten.

Aflöning till arbetsförmän, bogserångbåtsbefälhafvare och maskinister
uppginge för det dåvarande till omkring 10,500 kronor, hvadan till deras
aflöning borde i staten upptagas detta belopp. I likhet med vaktbetjänte
syntes äfven dessa böra antagas genom kontrakt och tillförsäkras motsvarande
förmåner i fråga om pension för sig och änka.

Genom § 5 i aftalet med Nya Trollhätte kanalbolag hade Kungl.
Maj:t och kronan förpliktats att från tillträdesdagen öfvertaga ansvarigheten
för pensioner och understöd till före detta direktörer, tjänstemän och be -

1905 års
riksdag.

tjänte vid kanal ver ket med deras änkor och barn till ett belopp, i september
månad 1904 uppgående till 11,269 kronor 88 öre.

I utgiftsstaten för kanalverket syntes följaktligen sistnämnda belopp
böra upptagas för pensioner.

Uti den af kommitterade uppgjorda utgifts- och inkomststaten för
Trollhätte kanal- och vattenverk funnos upptagna bland andra följande
utgiftsposter:

Aflöning sstaten:

Styrelsens arfvoden....................... 16,600: —

Tjänstemännens aflöning..................... 20,700: —

Ålderstillägg.......................... 1,100: —

Felräkningspenningar...................... 800: — 39,200: —

Arfvoden till e. o. tjänstemän, biträden för kontrollräkning och siffergranskning,

stationsmästare och biträden åt kanalinspektorerna............ 4,600: —

Aflöning och ved till kanal-, bro- och slussvatten samt material- och nattvakter

(förslagsanslag)............................ 41,000: —

Aflöning till arbetsförmän, bogserbåtsbefälhafvare och maskinister (förslagsanslag)
................................ 10,500: —

Öfvergång sstat en:

Kanalinspektoren i Vänersborg.................. 2,200: —

Slöjdlärarinnan......................... 900: — —: _

95,300: —

3,100: —

Pensionsstaten:

Pensioner................................. 11,269: 88

Bidrag till afgifter för änkors och barns pensionering............. 710: ■— 11,979: 88

Deri 10 mars 1905 aflat Kungl. Maj:t proposition, n:r 90, till Riksdagen
angående förvaltningen af Trollhätte kanal- och vattenverk m. m.
Denna proposition anslöt sig till kommitterades ofvanberörda förslag.

Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokoll för sistnämnda
dag föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen

medgifva, att all den egendom, som Kungl. Maj:t och kronan genom
köpekontrakt den 31 maj 1904 förvärfvat från Nya Trollhätte kanalbolag,
skulle, under benämningen kungl. Trollhätte kanal- och vattenverk, från
den tid, som af Kungl. Maj:t bestämdes, stå under förvaltning af en
styrelse, bestående af fem af Kungl. Maj:t för viss tid utsedda ledamöter,

af hvilka en, under benämning öfverdirektör, skulle hafva den närmaste
ledningen och tillsynen öfver Trollhätte kanal- och vattenverk;
äfvensom

godkänna ej mindre i berörda statsrådsprotokoll omförmälda förslag
till aflöningsstat för styrelsen och tjänstemännen vid Trollhätte
kanal- och vattenverk samt öfvergångsstat jämte till dessa stater hörande
villkor och bestämmelser i fråga om aflönings- och pensionsförhållanden
än äfven hvad som i statsrådsprotokollet föreslagits i fråga om statsbidrag
till beredande af pension åt änkor och oförsörjda barn efter tjänstemän
vid kanal- och vattenverket.

Därjämte föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen

dels medgifva, att styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk
finge i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet angifna
grunder och enligt de särskilda föreskrifter, som kunde finnas erforderliga
och af Kungl. Maj:t utfärdades, ej mindre verkställa försäljning af tomter
från det till stadsplan indelade området vid Trollhättan och ett inom det
öster därom belägna, till stadsplanens utvidgning afsedda området afsatt
område för egna hem, omfattande omkring 100 tomter, än äfven genom
utarrendering eller på annat sätt, som funnes lämpligt, bereda afkastning
af den öfriga under styrelsens förvaltning ställda jordegendomen, som ej
vore för kanal- och vattenverket omedelbart erforderlig, med stadgande
att inflytande arrendeafgifter skulle ingå i kanal- och vattenverkets kassa,
att köpeskillingarna för försålda tomter skulle förvaltas och bokföras såsom
en särskild fond, att af denna fond skulle utgå ersättningar för byggnader,
då sådana skulle af staten från tomtinnehafvare lösas, samt att räntan
å sagda fond skulle ingå i kanal- och vattenverkets kassa;

dels ock medgifva att, sedan af kanal- och vattenverkets inkomster
gnidits kostnaden för verkets förvaltning jämte utgifterna för nödiga
underhålls- och förbättringsarbeten, äfvensom af samma inkomster till
riksgäldskontoret öfverlämnats 3,6 procent af den i svenska statens 3,6
procent obligationer erlagda köpeskillingen, återstoden af årliga inkomsten,
med undantag af hvad som inflöte för försäljning af tomter, finge öfverlämnas
till handels- och sjöfartsfonden.

I skrifvelse den 20 maj 1905, n:r 185, i anledning af förenämnda
proposition anförde Riksdagen, bland annat, följande.

Med afseende å förvaltningen af den egendom, som statsverket förvärfva!
från Nya Trollhätte kanalbolag, innebure det af Kungl. Maj:t
framställda förslaget i ett hänseende en afvikelse från den uppfattning,
som vid 1904 års riksdag gjort sig gällande.

I den då till Riksdagen aflåtna propositionen hade nämligen förutsatts,
att förvaltningen af de såsom jordbruksfastigheter utarrenderade
hemmansdelarna och lägenheterna skulle öfvertagas af domänstyrelsen, och
uti sin i ämnet aflåtna skrifvelse hade Riksdagen förklarat sig icke hafva
något att däremot erinra.

Vid det förhållande, att i enlighet med Riksdagens i samma skrifvelse
uttalade mening en särskild styrelse borde komma till stånd för förvaltningen
af kanalverket jämte de till stadsplanen utlagda och de till
dennas framtida utvidgning afsedda områdena, hade emellertid departementschefen
funnit anledning tillstyrka, att jämväl jordbruksfastigheterna
ställdes under denna förvaltning. Det måste ock ur flera synpunkter anses
lämpligast, att all den genom ifrågavarande köpeaftal förvärfvade
egendomen stode under samma förvaltning, och Riksdagen hade därför
funnit sig böra biträda hvad Kungl. Maj:t i detta hänseende föreslagit.

Det af Kungl. Maj:t framlagda förslaget till organisation af ifrågavarande
förvaltning syntes Riksdagen på det hela väl motsvara den af
1904 års Riksdag uttalade önskan om ett sådant ordnande af kanalverkets
förvaltning, att verkets affärsmässiga skötsel därigenom betryggades.

Med afseende å de aflöningsförmåner, som Kung]. Maj:t föreslagit
för öfverdirektören vid verket, hade Riksdagen emellertid beslutat vidtaga
den ändring, att i aflöningsstaten för styrelsen och tjänstemännen vid
Trollhätte kanal- och vattenverk blifvit för ifrågavarande tjänsteman, hvilken
enligt Riksdagens mening borde benämnas verkställande direktör, uppfördt
ett arfvode af 7,000 kronor i stället för det i propositionen föreslagna
beloppet, 10,000 kronor.

Hvad den föreslagna aflöningsstaten i öfrigt vidkomma, hade Riksdagen
icke haft anledning att framställa någon erinran mot densamma med

därtill hörande villkor och bestämmelser i fråga om aflönings- och pensionsförhållanden.

Likaledes hade Riksdagen ansett sig böra godkänna såväl förslaget

CD CD CD O

till öfvergångsstat med därtill hörande anmärkning, som ock hvad som
föreslagits i fråga om statsbidrag till beredande af pension åt änkor och
oförsörjda barn efter tjänstemän vid kanal- och vattenverket.

Hvad Kungl. Maj:t föreslagit i fråga om tomtupplåtelse samt utarrendering
och därmed likställd disposition af jordegendom hade Riksdagen
funnit sig kunna biträda.

T enlighet med Kungl. Maj:ts förslag hade Riksdagen ansett det böra
föreskrifvas, att inflytande arrendeafgifter skulle ingå till kanal- och vattenverkets
kassa, men köpeskillingarna för försålda tomter förvaltas och
bokföras såsom en särskild fond, hvaraf skulle utgå ersättningar för byggnader,
då sådana skulle af staten lösas från tomtinnehafvare.

Beträffande räntan å denna fond hade Kungl. Maj:t föreslagit, att
den skulle ingå till kanal- och vattenverkets kassa. Denna bestämmelse
hade emellertid synts Riksdagen icke vara fullt lämplig. Öfriga till kanal-
och vattenverkets kassa ingående medel måste nämligen anses vara
mer än tillräckliga för bestridande af verkets förvaltning jämte kostnaden
för nödiga underhålls- och förbättringsarbeten äfvensom för gäldande af
räntan å köpeskillingen, men däremot kunde det synas tvifvelaktigt, om
fondens medel lämnade erforderlig tillgång för bestridande af de utgifter,
som å densamma vore anvisade. Med hänsyn därtill hade Riksdagen ansett
ifrågavarande ränta böra bibehållas åt fonden.

Riksdagen hade alltså beslutat i enlighet med Kungl. Maj:ts framställning,
dock med ofvan antydda ändringar i fråga om den föreslagna
öfverdirektören samt beträffande räntan å den af köpeskillingar för försålda
tomter bildade fonden.

Styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk erhöll sedermera uppdrag
att verkställa utredning rörande anläggande för statens räkning af en
elektrisk kraftstation för användande af den staten tillhörande vattenkraften
i Trollhättan.

4—121319. LönereglerinrjslcommiUéns let. XXXIV.

19OS års

riksdag.

1907 års

riksdag.

Sedan bemälda styrelse i underdånig skrifvelse den 26 mars 1906
framlagt utredning i ärendet, jämväl innefattande förslag till uppgörelse
med enskilda vattenverksägare i Trollhätte strömmar, samt äfven andra
yttranden i ärendet inkommit, föreslog Kungl. Maj:t i proposition den 20
april 1906, n:r 130, Riksdagen att besluta,

att en kraftstation för tillgodogörande af den staten tillhöriga vattenkraften
i Trollhätte strömmar skulle anläggas; samt

att till påbörjande af den för samma kraftstation erforderliga kraftkanalen
mellan vissa angifna punkter anvisa ett belopp af 750,000 kronor.

Därjämte föreslogs, att Riksdagen måtte godkänna och antaga ett
upprättadt aftal med Trollhättans elektriska kraftaktiebolag angående förvärf
för 2,500,000 kronor och öfriga villkor åt Kungl. Maj:t och kronan
af vissa samma bolag tillhöriga fastigheter jämte vatten- och fiskerätt.

Tillika underställdes Riksdagens godkännande aftal med vissa andra
vattenrättsägare angående förvärf af dem tillhörig vattenrätt i Trollhätte
strömmar m. m.

Vidare hemställdes om bemyndigande för riksgäld skontoret att tillhandahålla
Kungl. Maj:t de medel, tillhopa 3,250,000 kronor, som erfordrades
för kraftkanalens påbörjande och fullgörande af likviden till Trollhättans
elektriska kraftaktiebolag.

Slutligen hemställdes, att de fastigheter med vatten- och fiskerätt,
hvilka, vid bifall till hvad sålunda föreslagits, skulle af Kungl. Maj:t och
kronan förvärfvas, måtte ställas under förvaltning af styrelsen för Trollhätte
kanal- och vattenverk.

I skrifvelse den 21 maj 1906, n:r 155, anmälde Riksdagen, att Kungl.
Maj:ts ifrågavarande framställning blifvit bifallen.

Uti skrifvelse den 26 april 1907, n:r 83, anmälde Riksdagen, att den,
med bifall till en af Kungl- Maj:t aflåten proposition, n:r 134, godkänt
inköp af vissa angifna fastigheter för Trollhätte kanal- och vattenverk
samt medgifvit, att inköp af andra fastigheter, som kunde erfordras för
statens dåvarande eller blifvande anläggningar vid Trollhättan, finge af
Kungl. Maj:t beslutas till ett sammanlagdt belopp af intill 300,000 kronor.
I sammanhang därmed hade medgifvits, att de fastigheter med vatten- och

fiskerätt, hvilka sålunda af Kungl. Maj:t och. kronan förvärfvades, finge
ställas under förvaltning af styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk,
dock med visst undantag.

Med bifall till hvad i kungl. proposition n:r 135 föreslagits, medgaf
Riksdagen enligt skrifvelse den 13 maj 1907 n:r 142, bland annat,
att styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk finge enligt de
föreskrifter, som af Kungl. Maj:t utfärdades, ej mindre intill utgången af år
1909 försälja tomter från samtliga under styrelsens förvaltning ställda
fastigheter vid Trollhättan, än äfven genom upplåtelse af tomträtt eller
genom utarrendering eller på annat sätt, som funnes lämpligt, bereda afkastning
af den del af de under styrelsens förvaltning ställda egendomarna
vid Trollhättan, som icke försåldes och som ej vore för kanal- och vattenverket
omedelbart erforderlig. Enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t
utfärdade, skulle bemälda styrelse ock få från den fond, som bildades af
köpeskillingarna för försålda tomter m. m., utlämna byggnadslån till
köpare af tomter inom det föreslagna egnahemsområdet.

Enligt Riksdagens skrifvelse den 26 april 1907, n:r 85, blef, med bifall
till hvad i proposition n:r 136 föreslagits, anvisadt ett belopp af 7,750,000
kronor för anläggning af en kraftstation för tillgodogörande af den staten tillhöriga
vattenkraften i Trollhätte strömmar m. m. samt fortsättande och
fullbordande af den för kraftstationen erforderliga kraftkanalen, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med af styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk
framlagdt förslag.

Slutligen blef med bifall till Kungl. Maj:ts framställning i proposition
n:r 154, jämlikt Riksdagens skrifvelse den 10 maj 1907 n:r 116, anvisadt
ett belopp af 1,500,000 kronor för anläggning af ledningar, afsedda
att distribuera elektrisk energi från statens redan befintliga eller blifvande
kraftstationer vid Trollhättan, samt därmed sammanhängande arbeten.

På framställning af Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen vid 1908
års riksdag blef, jämlikt skrifvelse den 17 mars 1908, n:r SO, af Riksdagen
anvisadt ett belopp af 2,800,000 kronor för att utbygga statens kraftstation
vid Trollhättan för en leveransförmåga af 76,000 elektriska hästkrafter,
hvarjämte anvisades 1,000,000 kronor att användas för anlägg -

1908 års

riksdag.

ning af ledningar, afsedda att distribuera elektrisk energi från statens
kraftstationer vid Trollhättan, samt därmed sammanhängande arbeten.

Med bifall till proposition n:r 169 blefvo jämlikt skrifvelse den 28
maj 1908, n:r 188, af Riksdagen godkända och antagna tre särskilda köpeaftal
med Vargöns aktiebolag, Inlands pappfabriksaktiebolag och Lilla
Edets pappersbruksaktiebolag angående försäljning till Kungl. Maj:t och
kronan af viss nämnda bolag tillhörig egendom, och medgafs tillika, att
den egendom, som genom antagande af ifrågavarande aftal skulle af Kungl.
Maj:t och kronan förvärfvas, linge ställas under förvaltning af styrelsen
för Trollhätte kanal- och vattenverk.

Ändamålet med förvärfvandet af ifrågavarande egendom var dels att
sätta staten i tillfälle att medelst reglering af afrinningen i Göta älf bereda
sig väsentligen ökadt utbyte af den vattenkraft staten redan ägde i
älfven, dels ock att staten skulle få frihet att på lämpligt sätt ordna
en förbättrad farled från Vänern till Kattegat. Köpeskillingarnas sammanlagda
belopp utgjorde 10,640,000 kronor.

Efter framställning i proposition n:r 203 medgaf Riksdagen, jämlikt
skrifvelse den 28 maj 1908 n:r 189, att för inköp af hotell Utsikten vid
Trollhättan med tomt och byggnader ett sammanlagdt belopp af 135,000
kronor finge användas af medel, som redan af Riksdagen anvisats för vissa
angifna ändamål, hvarjämte Riksdagen medgaf, att ifrågavarande fastighet
finge ställas under förvaltning af styrelsen för . Trollhätte kanal- och
vattenverk.

På framställning af Kungl. Maj:t, i proposition n:r 143, bemyndigade
Riksdagen, jämlikt skrifvelse den 30 maj 1908 n:r 178, riksgäldskontoret
att på rekvisition tillhandahålla styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk
ett lånebelopp af intill 400,000 kronor för att enligt de närmare bestämmelser,
som Kungl. Maj:t utfärdade, användas för utlämnande af
byggnadslån åt personer, till hvilka med äganderätt eller tomträtt upplätes
tomter inom det af styrelsen föreslagna egnahemsområde vid Trollhättan.

Med anledning af Kungl. Maj:ts i proposition n:r 159 vid 1908 års
riksdag gjorda framställning förklarade Riksdagen uti skrifvelse den 1 juni
1908 n:r 9, att från och med år 1909 den dittills varande styrelsen för

Trollhätte kanal- och vattenverk skulle upphöra att fungera och att från
och med samma år skulle inrättas en vattenfallsstyrelse med i hufvudsak
de åligganden, vederbörande departementschef angifvit till det vid propositionen
fogade statsrådsprotokoll.

För vattenfallsstyrelsen godkändes stat, i hvilken för samtliga specifikt
upptagna befattningshafvare aflöningen uppfördes såsom arfvode.

Riksdagen medgaf äfvenledes, att från och med 1909 års början
finge, i den ordning departementschefen i nyssnämnda statsrådsprotokoll
angifvit, under vattenfallsstyrelsens förvaltning ställas den af departementschefen
omförmälda statsegendom.

Af berörda statsrådsprotokoll inhämtas, att enligt departementschefens
mening borde under den nya styrelsens förvaltning ställas:

I. Omedelbart:

a) allt hvad som vid tiden för den nya vattenfallsstyrelsens inrättande
var ställdt under styrelsens för Trollhätte kanal- och vattenverk förvaltning; b)

alla de vattenfall och för deras tillgodogörande afsedda fastigheter,
som på förslag af järnvägsstyrelsen inköpts för elektrisk drift å statsbanorna;
samt

c) sådana i Norrland belägna vattenfall, hvilka enligt särskilda bestämmelser
i afvittringsförfattningarna blifvit vid afvittringarna reserverade
för kronans räkning, jämte tillhörande utmål.

II. Efter hand på grund af särskilda beslut:

a) vattenfall, som framdeles komme att för kronans räkning inköpas
för elektrisk drift å statsbanorna;

b) Alfkarleby vattenfall äfvensom andra staten tillhöriga mera betydande
vattenfall, i den mån sådant pröfvades lämpligt; samt

c) därförut icke särskildt nämnda strandområden och andra fastigheter,
som befunnes erforderliga för tillgodogörande af de vattenfall eller
anläggningar, som ställdes under vattenfallsstyrelsens förvaltning.

Skulle det af någon särskild anledning befinnas förmånligt att till
den nya styrelsen öfverflytta äfven ett eller annat staten tillhöifigt vattenfall,
som icke direkt kunde hänföras till någon af förut angifna kategorier,
med därför erforderligt utmål och annan för dess tillgodogörande erforder -

1909 års

riksdag.

lig egendom, ansåg departementschefen det höra tillkomma Kungl. Maj:t
att äfven därom fatta beslut.

Bland de åligganden, som enligt departementschefens åsikt borde
tillkomma vattenfallsstyrelsen, torde i detta sammanhang allenast följande
böra omnämnas, nämligen:

att förvalta all under densamma ställd egendom samt verka för att
denna blefve på bästa sätt tillgodogjord;

att besluta om uthyrning af kraft från statens kraftstationer och om
de anläggningar, som därför erfordrades; samt

att hos Kungl. Maj:t göra framställning om öfverflyttande till vattenfallsstyrelsen
af vattenfall, som stode under annan myndighets- förvaltning,
äfvensom om förläggande under annan förvaltning af vattenfall, hvars
förvaltning varit uppdragen åt styrelsen.

Uti proposition n:r 210 vid 1908 års riksdag föreslog Kungl.
Maj:t Riksdagen, bland annat, att antaga ett förslag till ändrad lydelse af
2 § i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11
oktober 1907, genom hvilken ändrade lydelse skulle från nämnda lags tilllämplighetsområde
undantagas jämväl tjänst vid Trollhare kanal- och
vattenverk.

I sistberörda proposition föreslog Kungl. Maj:t ock Riksdagen att besluta,
att den bland villkoren för åtnjutande af de, i 1905 års aflöningsstat
för styrelsen och tjänstemännen vid Trollhätte kanal- och vattenverk upptagna
löneförmåner för en del tjänstinnehafvare stadgade skyldighet att å
de bestämda löneförmånerna vidkännas afdrag till vissa angifna belopp
skulle äfven efter den 1 januari 1908 kvarstå och tillämpas.

Kungl. Maj:ts berörda förslag blefvo af Riksdagen bifallna (jfr skrifvelse
den 1 juni 1908 n:r 10).

För anläggning af ledningar, afsedda att distribuera elektrisk energi
från statens kraftstationer vid Trollhättan, samt därmed sammanhängande
arbeten anvisades vid 1909 års riksdag ett belopp af 1,500,000 kronor (jfr
Riksdagens skrifvelse den 23 mars 1909 n:r 56).

Vidare medgaf Riksdagen, att vissa fastigheter vid Trollhättan och
Vänersborg finge förvärfvas för statens räkning för tillhopa 325,300 kro -

nor äfvensom att till inköp af andra för statens anläggningar vid Trollhättan
erforderliga fastigheter m. m. finge användas ett belopp af högst

500,000 kronor (jfr skrifvelse!’ af den 24 och den 25 maj 1909 n:r 224
och 227).

Med anledning af en i kungl. proposition n:r 130 vid samma riksdag
gjord framställning om anslag för anläggning af ny farled mellan
Vänersborg och Göteborg blef af Riksdagen — under villkor dels att
Göteborgs stad åtoge sig att bekosta anläggning af farled i Göta älf nedanför
Bohusbanans bro till sådant djup, att fartyg med 4 meters djupgående
obehindradt kunde vid lågvatten där framgå, dels och att kommuner
eller enskilda förbunde sig att bestrida kostnaderna för de åtgärder,
som behöfde vidtagas för att fartyg med nämnda djupgående skulle kunna
ingå till och angöra hamnar vid Karlstad, Kristinehamn, Otterbäcken och
Amål — för anläggning af en ny farled mellan Vänersborg och Göteborg, i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med ett af styrelsen för Trollhätte kanaloch
vattenverk uppgjordt förslag, beviljadt ett belopp af 22,800,000 kronor
(jfr Riksdagens skrifvelse den 22 maj 1909 n:r 176).

Uti proposition n:r 164 vid nämnda riksdag framlade Kungl. Maj:t
förslag angående aflöningsförmånerna åt öfveringenjören vid kraftverket
vid Trollhättan.

Enligt det i propositionen åberopade statsrådsprotokollet öfver civilärenden
för den 2 april 1909 anförde vederbörande departementschef
vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t, bland annat, följande.

Med underdånig skrifvelse den 17 mars 1909 hade vattenfallsstyrelsen
öfverlämnat förslag till aflöningsreglemente för tjänstemän vid statens
vattenfallsverk.

Med hänsyn till ifrågavarande förslags omfattning ansåg sig departementschefen
dock icke kunna ägna detsamma den förberedande behandling
och granskning, att han under 1909 års riksdag kunde underställa
förslaget i dess helhet Kungl. Maj:ts pröfning. Detta syntes honom icke
heller vara af förhållandena ovillkorligen påkalladt.

Särskilda omständigheter betingade emellertid, att beträffande en
befattning, den föreslagna öfveringenjörsbefattningen vid kraftverket vid

Trollhättan, aflöningsförinånerna redan då blefve bestämda. Skulle så icke
blifva förhållandet, syntes nämligen kunna befaras, att en synnerligen
dugande kraft, som man i nyssberörda egenskap hoppades kunna fästa vid
verket, öfverginge till den privata företagsamheten.

Beträffande organisationen af kraftverket hade vattenfallsstyrelsen
tänkt sig, att öfveringenjören skulle tjänstgöra såsom högste chef under
vattenfallsstyrelsen, samt att under honom skulle lyda följande vid Trollhättan
anställda tjänstemän, nämligen en byråingenjör, en driftingenjör,
en distriktsingenjör, en kontrollör och statistiker samt därjämte till
det antal, Kungl. Maj:t för hvarje år bestämde, bokhållare, driftverkmästare,
instrumentmakare, öfvermontörer, maskinister, reparatörer, montörer
och dammvakter. Slutligen skulle under öfveringenjören lyda personalen
vid de redan då befintliga distrikten med stationer i Göteborg och Skara.
Vid hvardera af dessa distrikt skulle finnas anställda en distriktsingenjör
samt stationsförmän och montörer.

Såsom aflöning åt öfveringenjören hade vattenfallsstyrelsen föreslagit

8,000 kronor i lön samt tantiem å nettovinsten af kraftverkets rörelse
att utgå med 1 procent å hvad af denna vinst icke öfverstege 200,000
kronor samt 0,5 procent å hvad öfverstege 200,000 kronor, dock minst 2,000
kronor för år. Öfveringenjören skulle emellertid vara underkastad den
reglering af tantiemen, som kunde varda i vederbörlig ordning bestämd.
Tantiem skulle utgå för året på en gång, sedan årets bokslut blifvit af
vattenfallsstyrelsen godkändt, och anses, där fördelning mellan olika tjänsteförrättare
skulle ske, falla med samma belopp på hvarje del af året.
Öfveringenjören skulle ock åtnjuta fri bostad med bränsle och elektrisk
belysning eller ock ersättning därför med 1,500 kronor om året.

Departementschefen erinrade, att de koinmitterade, som, efter det
staten förvärfvat Trollhätte kanalverk, hade i uppdrag att uppgöra förslag
till bestämmelser rörande förvaltningen af kanalverket jämte tillhörande
egendom, anfört i fråga om aflöningen till öfverdirektören för verket, att
beloppet af de honom tillkommande löneförmåner syntes böra bestämmas
i någon mån motsvarande disponentarfvodet i större affärsföretag. Därvid
ansågs det ur flera synpunkter lämpligt att låta löneförmånerna utgå

dels i form af ett fast arfvode dels såsom tantiem å den vid kanal- och
vattenverket uppkommande nettovinsten för hvarje år.

Då denna tantiem, bland annat, hade till ändamål att uppbringa
öfverdirektörens löneförmåner utöfver det fasta arfvodet till ett belopp,
som kunde anses erforderligt för vinnande af angifna syfte, ansågo kommitterade
densamma böra utgå efter procentsatser i viss mån sjunkande
med nettovinstens stigande, hvarigenom allt för stora växlingar i löneförmånerna
skulle förebyggas.

Med tillämpning af dessa grunder föreslogo kommitterade öfverdirektörens
löneförmåner till dels arfvode, 10,000 kronor, dels ock tantiem å
nettobehållningen af kanalverkets rörelse, med 4 procent å hvad af nettobehållningen
ej öfverstege 50,000 kronor, 3 procent å hvad öfverstege

50,000 men icke 100,000 kronor samt 2 procent å hvad öfverstege 100,000
kronor. Därjämte föreslogs förmånen af fri bostad med vedbrand och elektrisk
belysning.

I anslutning därtill förklarade sig den dåvarande chefen för civildepartementet,
vid ärendets föredragning den 10 mars 1905, anse, att, om
ock aflöningsförmånerna för öfverdirektören vore beräknade efter en högre
måttstock än den för statens tjänstemän i allmänhet gällande, sådant i
detta fall icke kunde undvikas, för så vidt staten skulle kunna påräkna
att till deri viktiga befattningen erhålla lämplig person. Aflöningen borde
tydligen vara så afpassad, att den motsvarade de aflöningsförmåner,
som plägade tillkomma chefen för enskilda affärsföretag af jämförlig
omfattning.

I öfverensstämmelse med kommitterades förslag framlades också proposition
i ämnet till 1905 års Riksdag.

Riksdagen vidtog emellertid den ändring i förslaget, att arfvodet åt
den föreslagna öfverdirektören, som enligt Riksdagens mening borde benämnas
verkställande direktör, bestämdes till 7,000 kronor. Mot den föreslagna
tantiemen gjordes icke någon anmärkning.

Vid bestämmande af denna aflöning förutsattes, att, intill dess den
elektriska kraftstationen blifvit anlagd och fullbordad, verkställande direktören,
i stället för den tantiem, som därefter af den behållna inkomsten
af kraftstationen syntes böra utgå till honom, komme att på grund af

5—121319. Löneregler ing shommitténs bet. XXXIV.

det ansvarsfulla arbete, som anläggningen af denna medförde för honom,
åtnjuta särskilt arfvode från anslaget för kraftstationens anläggning.

Enligt hvad vederbörande departementschef vidare framhöll till statsrådsprotokollet
den 2 april 1909, syntes det honom vara uppenbart, att
de grundsatser, som tillämpades i fråga om verkställande direktören för
Trollhätte kanal- och vattenverk, borde blifva gällande äfven i fråga om
öfveringenjören vid kraftverket. Denne skulle blifva icke blott den tekniske
chefen för den högst betydande anläggningen utan äfven den, som
i första hand skulle sköta underhandlingarna om försäljning af elektrisk
energi. Klart vore, att man för en så kräfvande befattning måste söka
förvärfva en verkligt dugande förmåga. De aflöningsbelopp, som betalades
vid enskilda företag af ifrågavarande beskaffenhet, vore emellertid så höga,
att staten, om den ej skulle ligga under i konkurrensen, måste vara beredd
att bestämma aflöningen högre än som i allmänhet vore vanligt i
statstjänst.

I sådant hänseende nämnde departementschefen, att disponenten vid
Sydsvenska kraftaktiebolagets kraftverk med 14,000 installerade turbinhästkrafter,
enligt hvad uppgifvits, åtnjöte en årsaflöning af 20,000 kronor.

För öfveringenjören vid Trollhättans kraftverk med dess 76,000
turbinhästkrafter hade af vattenfallsstyrelsen föreslagits, förutom naturaförmåner,
en lön af 8,000 kronor jämte tantiem å nettovinsten, beräknad till
1 procent å hvad af vinsten ej öfverstege 200,000 kronor och till 0,5 procent
å öfverskjutande belopp. Under antagande af en nettovinst å 1,000,000
kronor skulle öfveringenjörens kontanta aflöning sålunda komma att uppgå
till 14,000 kronor. I betraktande af hvad departementschefen anfört syntes
detta honom ingalunda oskäligt.

Hvad anginge beräknandet af nettovinsten, anmärkte han, att bokföringen
gifvetvis borde ske på sådant sätt, att nettovinsten icke utfördes
förr än nödiga afskrifningar ägt rum och tillika beräknats ränta å anläggningskostnaderna,
motsvarande den ränteutgift, som genom medlens utbetalande
förorsakats riksgäldskontoret.

I vattenfallsstyrelsens förslag till aflöningsreglemente förutsattes, att
styrelsen skulle kunna, där sådant utan hinder för göromålens behöriga
gång kunde ske, åt öfveringenjören årligen medgifva ledighet med bibe -

hållande af full aflöning under högst en månad. Däremot syntes departementschefen
icke vara något att erinra.

I fråga om öfveringenj örens pensionering ansåg departementschefen
icke nödigt att redan då meddelades bestämmelser. Denna fråga sammanhängde
nämligen så nära med spörsmålet om ordnandet af den öfriga
personalens pensionsförhållanden, att densamma lämpligen borde samtidigt
därmed pröfvas. Det syntes också vara tillräckligt att föreskrifva, att
öfveringenj ören skulle vara skyldig underkasta sig de bestämmelser rörande
pensionering, som kunde varda stadgade.

Mot de af vattenfallsstyrelsen för åtnjutande af ifrågavarande aflöningsförmåner
föreslagna bestämmelser hade departementschefen icke funnit
något att erinra.

I enlighet med departementschefens hemställan föreslog Kungl. Maj:t
Riksdagen uti berörda proposition n:r 164

dels bestämma, att öfveringenjören vid kraftverket vid Trollhättan
skulle från och med år 1910 äga åtnjuta 8,000 kronor såsom lön samt i
stället för tjänstgöringspenningar tantiem å nettovinsten af kraftverkets
rörelse att utgå, därest vinsten icke öfverstege 200,000 kronor, med 2,000
kronor och, därest vinsten öfverstege 200,000 kronor, med ytterligare en
half procent å öfverskjutande belopp, allt för år räknadt, samt att öfveringenjören
därjämte finge åtnjuta förmånen af fri bostad med bränsle och
elektrisk belysning efter vattenfallsstyrelsens bestämmande eller ock ersättning
därför med 1,500 kronor om året;

dels medgifva, att vattenfallsstyrelsen finge, där sådant utan hinder
för göromålens behöriga gång kunde ske, årligen bevilja öfveringenjören
ledighet med bibehållande af full aflöning under högst en månad;

dels ock för åtnjutande af ifrågavarande aflöningsförmåner stadga
följande bestämmelser:

att öfveringenjören skulle vara underkastad icke allenast de i gällande
instruktion gifna bestämmelser, utan ock den utvidgade eller förändrade
tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort eller
annan befattning, som kunde varda honom i behörig ordning ålagd, dock
utan minskning i den honom vid förflyttningen tillkommande aflöning eller
pensionsrätt;

att öfveringenjören jämväl skulle vara underkastad den reglering af
tantiem, som kunde varda i vederbörlig ordning bestämd;

att med ifrågavarande befattning icke finge förenas annan tjänst å
rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med samma befattning ej heller finge förenas vare sig uppdrag
såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som vore
med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt,
eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller
annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, såframt ej vattenfallsstyrelsen,
uppå därom gjord framställning och efter pröfning, att ifrågavarande
uppdrag eller tjänstebefattning ej finge anses inverka hinderlig!
för tjänstgöringen i vattenfallsverket, funne uppdraget eller befattningen
kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

att tantiem finge uppbäras endast för den tid, öfveringenjören verkligen
tjänstgjort eller erhållit ledighet med bibehållande af full aflöning;

att öfveringenjören, därest han af sjukdom hindrades att förrätta sin
befattning, ägde uppbära hela lönen;

att under ledighet, som åtnjöt es för svag hälsas vårdande, enskilda
angelägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer
eller andra särskilda uppdrag, under afstängning från tjänstgöring eller
under eljest förekommande lagligt tjänsteförhinder, öfveringenjören kunde
af vattenfallsstyrelsen förpliktas att, utöfver tantiem, afstå så mycket
af lönen, som för befattningens uppehållande erfordrades eller eljest pröfvades
skäligt;

att, därest emellertid öfveringenjören i följd af kroppsskada, ådragen
under tjänsteutöfning, blifvit tills vidare oförmögen till tjänstgöring, skulle,
såsom undantag från hvad förut stadgats, aflöningen kunna, efter vattenfallsstyrelsens
bepröfvande, till honom utgå oafkortad under högst sex
månader; hvaremot på pröfning af Kungl. Maj:t skulle ankomma, till huru
stor del aflöning kunde böra till den skadade utgå efter omförmälda tid
af sex månader;

att, därest öfveringenjören afhölle sig från tjänstgöring utan att
hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt
förfall, han under tiden ej Unge åtnjuta någon aflöning;

att, därest öfveringen]ören blefve afstängd från tjänstgöring eller
tagen i häkte, den del af hans aflöning, som icke af vattenfallsstyrelsen
pröfvades böra användas till befattningens uppehållande, skulle under tiden
innehållas, såvida ej vattenfallsstyrelsen funne skäligt låta honom uppbära
något däraf; samt

att öfveringenjören skulle vara skyldig underkasta sig de bestämmelser
i fråga om pensionering, som kunde varda stadgade.

Uti skrifvelse den 24 maj 1909, n:r 225, i anledning af sistberörda
proposition anförde Riksdagen, bland annat, följande.

Då, såsom i statsrådsprotokollet framhållits, det måste anses vara af
stor vikt, att för den kräfvande befattningen såsom öfveringenjör vid Trolihätte
kraftverk förvärfvades en verkligt dugande förmåga, hade Riksdagen
ansett det vara skal att för denne tjänsteman bestämma de jämförelsevis
betydande aflöningsförmåner, som af Kungl. Maj:t föreslagits.

Med afseende å befattningens art borde emellertid enligt Riksdagens
mening nämnde öfveringenjör, i likhet med hvad beträffande vattenfallsdirektören
samt cheferna för järnvägsstyrelsen och telegrafstyrelsen blifvit vid
senast genomförda löneregleringar bestämdt, tillsättas genom förordnande
på viss tid. Sistnämnda tre ämbetsmän hade af Kungl. Maj: t erhållit förordnande
hvar och en på sex år, och enligt Riksdagens uppfattning syntes det
vara lämpligt, att jämväl befattningen såsom öfveringenjör vid kraftverket i
allmänhet tillsattes på nämnda tid.

I öfverensstämmelse med hvad af Riksdagen uttalats i fråga om befattningens
tillsättning syntes den fasta aflöningen för öfveringenjören böra
benämnas icke lön utan arfvode.

Beträffande öfveringenjörens pensionering förelåge icke något förslag,
men af statsrådsprotokollet syntes ’ framgå, att Riksdagen hade att från
Kungl. Maj:t motse framställning därom i sammanhang med förslag till
ordnande af aflönings- och pensionsförhållandena för öfriga befattningshafvare
vid kraftverket, och föreställde sig Riksdagen, att Kungl. Maj:t därvid
komine att för öfveringenjören föreslå en efter hans aflöningsförmåner och
ställning lämpad pension att utgå efter liknande grunder, som blifvit bestämda
för vattenfallsdirektören.

Med afseende å de för åtnjutande af öfveringenjörens aflöningsförmåner
föreslagna bestämmelserna hade Riksdagen icke haft annat att erinra,
än att det enligt Riksdagens mening borde tillkomma Kungl. Maj:t — icke,
såsom föreslagits, vattenfallsstyrelsen — att i särskilda fall afgöra, huruvida
med öfveringenjörsbefattningen skulle kunna förenas viss annan tjänstebefattning
eller visst uppdrag.

Riksdagen hade alltså beslutat i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
med de af Riksdagen antydda ändringar och tillägg.

1910 års
riksdag.

Genom beslut vid 1910 års riksdag anvisades ett belopp af 1,000,000
kronor att användas för anläggning af ledningar, afsedda att distribuera
elektrisk energi från statens kraftstationer vid Trollhättan, samt därmed
sammanhängande arbeten (jfr Riksdagens skrifvelse den 9 juni 1910 n:r 6).

För uppförande af en elektrisk kraftstation vid Porjusfallen i Stora
Lule älf och i sammanhang därmed anläggning af järnväg mellan Gällivare
och Porjus samt för öfriga erforderliga åtgärder i och för införande
af elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen beviljades vid samma
riksdag 21,500,000 kronor (jfr Riksdagens skrifvelse den 1 juni 1910
n:r 151). Af nyssnämnda belopp lära emellertid 10,983,000 kronor hafva
beräknats för anläggningar, som skulle utföras genom vattenfallsstyrelsens
försorg. ''

Vid ifrågavarande riksdag antogos, jämlikt skrifvelse den 9 juni
1910 n:r 170, grunder för förvaltningen af vissa kronan tillhöriga vattenfall.

Enligt § 1 af nämnda grunder skulle nedan angifna vattenfall och
för deras tillgodogörande afsedda fastigheter förvaltas af vattenfallsstyrelsen,
nämligen:

a) kronan tillhöriga vattenfall i Göta älf;

b) Alfkarleby vattenfall;

c) de vattenfall, som redan inköpts eller framdeles komme att förvärfvas
för elektrisk drift å statsbanorna, där ej Kungl. Maj:t för särskildt
fall förordnade, att förvaltningen af sådant vattenfall eller för dess tillgodogörande
afsedd fastighet eller del däraf skulle tillkomma annan myndighet;

d) sådana i Norrland belägna vattenfall, som enligt särskilda bestämmelser
i afvittringsförfattningarna reserverats för kronans räkning; samt

e) kronan tillhöriga vattenfall, hvilka enligt särskilda beslut, som af
Kungl. Magt meddelades, öfverflyttades från annan myndighet till förvaltning
af vattenfallsstyrelsen.

1911 års

Vid 1911 års riksdag framlade Kungl. Magt proposition, n:r 94, riksdag.
angående godkännande af förslag till aflöningsreglemente för tjänstemän
vid statens vattenfallsverk.

Uti afgifvet utlåtande n:r 52 hemställde statsutskottet, bland annat,
att Riksdagen måtte godkänna ett vid utlåtandet fogadt förslag till aflöni
ngsreglemente.

Sedan Riksdagens kamrar vid behandling af ärendet stannat vid
skiljaktiga beslut och gemensam omröstning verkställts, anmäldes i skrifvelse
den 31 maj 1911, n:r 241, att Riksdagen dels, med afslag å Kungl.

Maj:ts proposition, beslutat att icke då vidtaga någon ändring i gällande
aflöningsstater för Trollhätte kanal- och vattenverk, dels ock medgifvit,
att kostnaderna för aflöning och drift vid ifrågavarande vattenverk finge
under år 1912 bestridas direkt af vederbörande verks medel.

I särskild afdelning af detta betänkande redogör kommittén närmare
för innehållet af såväl Kungl. Maj:ts som statsutskottets förslag i
ämnet.

Genom beslut vid 1911 års riksdag anvisades 1,500,000 kronor för
anläggning af ledningar, afsedda att distribuera elektrisk energi från
statens kraftverk vid Trollhättan, samt därmed sammanhängande arbeten.

Tillika anvisades ett anslag af 150,000 kronor till ökande af Trollhäfte
fastighetsförvaltnings rörelsekapital (jfr Riksdagens skrifvelse den 31 maj
1911 n:r 244).

Efter framställning i kungl. proposition n:r 108 vid samma års
riksdag beviljades för anläggande af ett statens kraftverk vid Alfkarleby
ett anslag af 9,210,000 kronor (jfr Riksdagens skrifvelse den 30 maj 1911
n:r 220.)

På förslag af Kungl. Maj:t (i proposition n:r 221) godkändes ock
förlikningsaftal mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Stockholms stad

angående strand- och vattenrätt i Dalälfven samt medgafs, att det belopp,
430,000 kronor, soin staden enligt aftalet hade att erlägga till kronan,
finge användas för inköp af vattenfall med utmål eller sådana delar af
vattenfall eller för vattenfalls tillgodogörande nödig mark, som kunde
erfordras för komplettering af kronan redan tillkommande rätt till vatten
och utmål, samt att de fastigheter med vatten och fiskerätt, som i följd
däraf kunde komma att af Kungl. Maj:t och kronan förvärfvas, finge
ställas under vattenfallsstyrelsens förvaltning (Riksdagens skrifvelse den
27 maj 1911 n:r 192).

1912 års riks- Vid 1912 års riksdag har anvisats ett belopp af 1,500,000 kronor att
“3‘ användas för anläggning af ledningar, afsedda att distribuera elektrisk
energi från statens kraftverk vid Trollhättan, samt för därmed sammanhängande
arbeten.

För inköp af inventarier för Trollhätte kraftverk anvisades vidare ett
anslag af 125,000 kronor och för anordningar vid Trollhätte kraftstation till
förekommande af driftstörningar på grund af isbildning i Göta älf ett anslag
af 110,000 kronor.

Därjämte medgaf Riksdagen, att från Trollhätte fastighetsförvaltnings
rörelsekapital finge, enligt de närmare bestämmelser Kungl. Maj:t
utfärdade, af vattenfallsstyrelsen utlämnas byggnadslån företrädesvis åt i
statens tjänst anställda personer, till Indika med äganderätt eller tomträtt
upplätes tomter inom sådant för egna hem afsedt område å de till Trollhätte
fastighetsförvaltning hörande fastigheter, för hvithet plan blifvit af
Kungl. Maj:t fastställd.

Tillika anvisades ett belopp af 1,500,000 kronor att användas för
anläggning af ledningar, afsedda att distribuera elektrisk energi från statens
kraftverk vid Alfkarleby, samt för därmed sammanhängande arbeten.

(Jämför beträffande omförmälda vid 1912 års riksdag fattade
beslut Riksdagens skrifvelse den 30 maj 1912 n:r 232 punkterna 21:o—
24:o och 27:o).

Inköp af Vid ifrågavarande riksdag framlades äfven förslag om förvärfvande

S°k‘nal''i6 statsverkets räkning af Södertälje kanal.

Fråga därom hade framkommit under utredning angående lämpligaste
sträckningen för ytterligare järnvägsspår mellan Rönninge och Järna stationer.
Det hade nämligen visat sig, att järn vägsfrågan i hög grad påverkades af
förhållandet till Södertälje kanal, hvilken ägdes af Södertälje kanal- och
slussverksaktiebolag.

Sedan den s. k. Södertäljekoinmissionen, hvilken erhållit uppdrag
att yttra sig angående nämnda järnvägsförbindelse, framlagt alternativa
förslag beträffande järnvägslinjens sträckning, anmodade vederbörande
departementschef med Kungi. Maj:ts tillstånd tre sakkunniga att afgifva
utredning och yttrande, huruvida vid genomförandet af vissa af nyssnämnda
alternativ behof förelåge eller eljest ansåges önskvärdt att staten
förvärfvade Södertälje kanal, samt, därest sådant förvärf komme att tillstyrkas,
utreda, på hvilka villkor detta kunde ske, och därjämte afgifva
redogörelse för kanalens ekonomiska ställning in. in.

De sakkunniga tillstyrkte inköp af kanalen och öfverlämnade förslag till
kontrakt angående förvärfvande för Kungl. Maj:ts och kronans räkning af kanalen
och annan Södertälje kanal- och slussverksaktiebolag tillhörig egendom.

Enligt nämnda kontraktsförslag skulle bolaget till Kungl. Maj:t
och kronan försälja Södertälje kanal med all bolagets egendom såväl i
reda penningar och värdehandlingar som i fastigheter och lösören jämte
alla bolagets rättigheter mot en köpeskilling af 1,035,000 kronor. Tillträdet
skulle ske den 1 januari 1913.

I fråga om den hos bolaget anställda personalen innehöll § 10 af
förslaget följande:

»Alla de vid kanal verkets öfverlämnande till kronan i bolagets tjänst
vid kanalen i Södertälje anställda personer tillförsäkras rätt att med åtnjutande
af de dem nu tillkommande aflöningsförmaner bibehållas vid
• sitt arbete, så länge de tillfredsställande fullgöra detta.

Nuvarande kanalinspektoren tillerkännes rätt att, då hans anställning
vid kanalverket upphör, komma i åtnjutande af pension från statsverket
till belopp af 5,750 kronor årligen, att kvartalsvis utbetalas.

Nuvarande sekreteraren hos bolagets direktion tillerkännes rätt
att från och med den 1 januari 1913 komma i åtnjutande af pension
från statsverket till belopp af 400 kronor årligen, att kvartalsvis utbetalas.

6—121319. Löneregleringskommitténs bet. XXXIV.

De personer, som enligt bifogade specifikation nu från bolaget åtnjuta
pension, bibehållas efter ingången af år 1913 vid samma förmån
på statsverkets bekostnad.»

Enligt hvad kanaldirektionen uppgaf, voro vid bolaget anställda
följande personer med nedan angifna aflöningsförmåner:1

I Stockholm: Årslön.

Kronor.

Sekreterare G. von Prinzencreutz...................... 400

Kamrerare N. Kellin............................ 600

Vaktmästare................................ 75

I Södertälje:

C. O. Gottfriedz, kanalinspektor ock uppbördsman...........6,000

Densamme till kontorsbiträde i medeltal................ 700

jämte fri bostad och vedbrand .................. — 6,700

A. Levin, slussmästare, lön jämte fri bostad och vedbrand...........1,800

C. O. Eriksson, slussvakt, d:o........................ 1,350

A. Gustafsson, signalvakt, lön jämte fri bostad och vedbrand......... 900

J. V. Enberg, extra slussvakt........................1,160

Hj. Wikstrand, d:o.............................1,160

C. J. Karlberg, d:o.............................1,160

Alb. Andersson, d:o............................1,160

C. P. Darelius, d:o.............................1,160

A. Harzell, d:o..............................1,000

A. Carlsson, befälhafvare å bogserbåten................1,500

Densamme 5 % på bruttoinseglingen omkring.............. 420 1,920

A. Andersson, maskinist å bogserbåten....................1,625

C. Andersson, eldare, 80 kr. pr månad under seglation............ 780

Pensioner hade tillerkänts nedannämnda personer med
följande belopp:

Kronor.

E. O. Hindbeck, f. d. sekreterare...................... 400

P. E. Söderström, f. d. slussvakt...................... 500

A. Carlsson, f. d. befälhafvare å bogserbåten.................1,000

Eröken H. Godén, kontorsbiträde...................... 250

1 Enligt uppgift hade icke någon af bolagets tjänstemän eller betjäning rörande sin
tjänst kontrakt eller motsvarande aftal med bolaget.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 19 april 1912 af ifrågavarande
ärende framhöll vederbörande departementschef, att Södertälje
kanal redan i sitt nuvarande skick vore en synnerligen viktig kommunikationsled,
som det läge i statens intresse att behärska.

Ännu större betydelse ansåg departementschefen kanalen kunna
erhålla, om den utvidgades; också hade från flera håll uttalats önskvärdheten
af att en utvidgning af kanalen komme till stånd.

Emellertid syntes ingen utsikt finnas, att kanalbolaget skulle taga
initiativ till ombyggnad. Anslag af statsmedel till så betydande belopp,
som i hvarje fall skulle kräfvas för kanalens utvidgande, ansåg departementschefen
knappast kunna ifrågakomma i annat fäll än att staten förvärfvade
äganderätten till densamma.

Frågan om kanalens ombyggnad kunde emellertid icke för det dåvarande
föreläggas Riksdagen. Denna omständighet borde dock ej medföra
ett anstånd med det köp, hvarom fråga vore. Det viktigaste skälet mot
ett sådant anstånd vore den samtidigt föreliggande frågan om järnvägens
framdragande öfver kanalen.

I enlighet med departementschefens hemställan föreslog Kungl. Maj:t
Riksdagen uti proposition n:r 229, bland annat,

att medgifva, att Kungl. Maj:t finge genom aftal i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med ofvanberörda köpekontrakt förvärfva Södertälje kanaloch
slussverksaktiebolags däri omförmålda egendom för en köpeskilling
af 1,035,000 kronor;

att medgifva, att de obligationer och depositioner, som sålunda från
bolaget förvärfvades, finge användas till köpeskillingens likvidering;

att för gäldande af återstående köpeskillingen anvisa för år 1913
högst 780,000 kronor;

att medgifva, att kostnaderna för kanalens förvaltning finge tills
vidare bestridas af kanalverkets inkomster; samt

att medgifva, att kanalen och den öfriga egendom, som genom köpet
förvärfvades, med undantag af hvad som åtginge till köpeskillingens gäldande,
finge stå under vattenfallsstyrelsens förvaltning.

Riksdagen beslöt i enlighet med hvad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit
(jfr Riksdagens skrifvelse den 30 maj 1912 n:r 232 punkten 32:o).

Förslag vid 1911 års riksdag till aflöningsreglemente för tjänstemän
vid statens vattenfallsverk in. in.

ungi. pro- Såsom förut är nämndt, framlade Kungl. Maj:t vid 1911 års riksdag

position, proposition, n:r 94, angående godkännande af förslag till aflöningsreglemente
för tjänstemän vid statens vattenfallsverk.

Under åberopande af ett vid propositionen fogadt utdrag af statsrådsprotokoll
för den 17 februari 1911 föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen att
dels godkänna det i statsrådsprotokollet intagna förslag till aflöningsreglemente
;

dels medgifva, att de aflöningsförmåner, som enligt samma reglemente
skulle tillkomma tjänstemän vid statens vattenfallsverk, finge utgå
direkt af vederbörande verks medel;

dels besluta, att de pensioner, hvilka med tillämpning af nämnda
reglemente skulle komma att beviljas tjänstemän vid statens vattenfallsverk,
likaledes skulle utgå direkt af vederbörande verks medel;

dels ock, under förutsättning af sådan ändring i reglementet för
civilstatens änke- och pupillkassa, att tjänstemän vid statens vattenfallsverk
blefve förpliktade till delaktighet i kassan, medgifva,

att de tilläggsafgifter, hvilka enligt § 16 i sistberörda reglemente
kunde komma att affordras sådana tjänstemän för inträde i nämnda kassa
. äfvensom de befordringsafgifter, som jämlikt § 14 i samma reglemente

skulle till kassan utgifvas af förmän och vakter, hvilka före 1912 års ingång
anställts vid Trollhätte kanalverk, finge utbetalas af vederbörande
verks medel; samt

att, därest ordinarie tjänsteman vid statens vattenfallsverk icke kunde
bereda sig delägarrätt i civilstatens änke- och pupillkassa, till änka och
barn, som han kunde komma att efterlämna, finge af vederbörande verks
medel utbetalas pension med samma belopp och enligt samma grunder,
som gällde för pension från civilstatens änke- och pupillkassa, under villkor
att tjänstemannen till verkets kassa betalade lika stora års- och befordringsafgifter,
som han skolat erlägga, om han varit delägare i civilstatens
änke- och pupillkassa, dock att förmän och vakter, hvilka före 1912
års ingång anställts vid Trollhätte kanal verk, endast behöfde erlägga årsafgifter.

Kung]. Maj:ts förslag till aflöningsreglemente var af följande lydelse:

§ i.

Till öfveringenjören vid kraftverket vid Trollhättan utgår i årligt arfvode 8,000
kronor samt i stället för tjänstgöringspenningar tantiem, på sätt i § 3 stadgas.

§ 2.

Aflöning till öfriga tjänstemän utgår enligt nedan angifna grunder samt fördelas, på
sätt nedan stadgas, i lön och tjänstgöringspenningar.

Aflöningen utgår jämlikt följande aflöningsskala. med däri angifna årliga belopp samt
enligt nedanstående fördelning mellan lön och tjänstgöringspenningar inom de särskilda aflöningsklasserna: -

Klass.	Lön.	Tj änstgörings-	Summa
penningar.	aflöning.
1.......	.......4,500	3,000	7,500
2.......	.......4,200	2,800	7,000
3.......	.......3,900	2,600	6,500
4.......	.......3,600	2,400	6,000
5.......	.......3,300	2,200	5,500
6.......	.......3,000	2,000	5,000
7.......	.......2,760	1,840	4,600
8.......	.......2,520	1,680	4,200
9.......	.......2,280	1,520	3,800
10.......	.......2,040	1,360	3,400
11.......	.......2,000	1,000	3,000

Klass.	Lön.	Tjänstgörings- penningar.	Summa aflöning.
12.......	.......1,800	900	2,700
13.......	.......1,600	800	2,400
14.......	.......1,400	700	2,100
15.......	.......1,350	450	1,800
16.......	.......1,240	410	1,650
17.......	.......1,130	370	1,500
18.......	.......1,040	340	1,380
19.......	....... 950	310	1,260
20.......	....... 920	220	1,140
21.......	....... 820	200	1,020
22.......	....... 770	190	960
23.......	....... 720	180	900

Dessutom äga tjänstemännen åtnjuta fri bostad eller ersättning härför. Denna förmån
och ersättning räknas till lönen och beträffande öfveringenjör vid kraftverk till
arfvodet.

§ 3.

Aflöning åtnjutes af tjänstemän med undantag af öfveringenjör vid kraftverk enligt
följande reglering:

	Klass.	Lägsta aflöning.	Klass.	Högsta aflöning.
		Kronor.		Kronor.
Kan al ver k.
Öfveringenjör ....................	4	6,000	1	7,500
Kanalingenjör...................	10	3,400	5	5,500
Kanalinspektor af l:a lönegraden...........	10	3,400	7	4,600
> » 2:a > ...........	11	3,000	8	4,200
Bokhållare af l:a lönegraden............	14	2,100	11	3,000
» > 2:a > ............	16	1,650	12	2,700
Förman > l:a » ......•.....	18	1,380	14	2,100
> > 2:a > ............	19	1,260	15	1,800
Kontorsskrifvare, kvinnlig..............	21	1,020	15	1,800
Maskinist.....................	23	900	17	1,500
Sluss-, bro-, kanal- och hamnvakt..........	23	900	19	1,260

	Klass.	Lägsta aflöning.	Klass.	Högsta aflöning.
Kraftverk. A. Vid hufvudstation.		Kronor.
		Kronor.

Öfveringenjörsassistent...............	9	3,800	4	6,000
Driftingenjör....................	9	3,800	4	6,000
Distriktsingenjör..................	10	3,400	5	5,500
Kontrollör och statistiker..............	13	2,400	10	3,400
Bokhållare af l:a lönegraden ............	14	2,100	11	3,000
» > 2:a > ............	16	1,650	12	2,700
Driftverkmästare..................	13	2,400	9	3,800
Instrumentmakare..................	13	2,400	10	3,400
Ofvermontör....................	15	1,800	12	2,700
Förman å reparationsverkstad............	17	1,500	13	2,400
1 Maskinist af l:a lönegraden.............	17	1,500	13	2,400
> » 2:a » .............	20	1,140	16	1,650
1 Montör.......................	19	1,260	15	1,800
Kontorsskrifvare, kvinnlig..............	21	1,020	15	1,800
i Telefon-, port- och dammvakt.............	23	900	19	1,260
B. Å distrikt.
[ Distriktsingenjör..................	9	3,800	6	5,000
\| Stationsförinan...................	15	1,800	12	2,700
\| Montör......................	19	1,260	15	1,800
Kontorsskrifvare, kvinnlig..............	21	1,020	15	1,800
Itäkenskapsafdelning''.
Byrådirektör....................	7	4,600	4	6,000
Kassör.......................	11	3,000	8	4.200
Revisor och kontrollinspektor............	13	2,400	10	3.400
Bokhållare af l:a lönegraden ............	14	2,100	11	3,000
» » 2:a > ............	16	1,650	12	2,700
Kontorsskrifvare, kvinnlig..............	21	1,020	15	1,800
Vakt.......................	23	900	19	1,260

Till telefon- eller portvakt, som förrättar mera maktpåliggande arbete, samt till vakt,
anställd vid administrationsbyggnaden i Trollhättan, må, efter vattenfallsstyrelsens bepröfvande,
kunna utbetalas tilläggsarfvode af högst 300 kronor om året.

Tantiem utgår:

till öfveringenjören vid kraftverket vid Trollhättan å nettovinsten af kraftverkets
rörelse med 2,000 kronor, därest vinsten icke öfverstiger 200,000 kronor, samt, därest vinsten
öfverstiger 200,000 kronor, med ytterligare en half procent å Överskjutande belopp, allt för
år räknadt, samt

till distriktsingenjör, stationerad utom hufvudstationen, å årets ökning i inkomst a
försåld elektrisk energi från honom underställda sekundärstationer med viss procent, som af
vattenfallsstyrelsen bestämmes, dock icke utöfver 3,000 kronor för år.

Tantiem utgår för året på en gång, sedan årets bokslut blifvit af vattenfallsstyrelsen
godkändt, och anses, där fördelning mellan olika tjänstförrättare skall ske, falla med samma
belopp på hvarje del af året.

§ 4,

Antalet af nedanstående befattningar utgör:

Öfveringenjörer......................2

Byrådirektör.......................1

Öfveringenjörsassistent...................1

Driftingenjör.......................1

Kanalingenjör.....•................1

Distriktsingenjörer............. 3

Kanalinspektorer af lista lönegraden..... 2

Kanalinspektor af 2:a lönegraden..............1

Kassör.........................1

Kontrollör och statistiker.................1

Revisor och kontrollinspektor................1

Antalet öfriga i § 3 omförmälda befattningar bestämmes för hvarje år af Kungl.

Maj:t.

§ 5.

l:o. Tjänsteman, för hvilken aflöning i § 3 finnes bestämd till ett lägsta och ett högsta
belopp, erhåller afiöningsförhöjning enligt de bestämmelser, hvilka finnas sammanförda
i den vid detta reglemente fogade aflöningstabell under iakttagande:

att tjänsteman under mera än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras
för att vinna uppflyttning i högre klass, med godt vitsord bestridt sin egen
eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt
uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den tid han åtnjutit semester;

att uppflyttning i högre klass ej må ske förrän vid början af kalenderåret
näst efter det, hvarunder den stadgade tjänståldern blifvit uppnådd; börande tjänsteman
därvid tillgodoräknas den tid, som före detta aflöningsreglementes trädande i
kraft förflutit från hans tillträde till motsvarande befattning hos vattenfallsverket,

Trollhatte kanal- och vattenverk, Nya Trollhätte kanalbolag eller bogseringsanstalten
mellan Ströms kanal och Ivarslund;

att befattningshafyare vid Trollhätte kanalverb, räkenskapsafdelningen i Trollhättan,
provisorisk kraftstation i Trollhättan eller bogseringsanstalten mellan Ströms
kanal och Ivarslund, som vid tillträdande af den nya aflöningsstaten skulle erhålla
lägre aflöning än han förut tillsammans uppburit, äger såsom personligt tillägg till
lönen uppbära skillnaden, intill dess hans aflöning stigit till samma belopp;

att tjänsteman, som befordras eller i annan ordning förflyttas från en befattning
till annan, hvars begynnelseaflöning är lika med eller lägre än den aflöning,
som han vid tiden för förflyttningen uppbär, kvarstår i innehafvande klass och äger
för uppflyttning i närmast högre klass tillgodoräkna sig hela den tid han innehaft
aflöning efter närmast lägre klass, oafsedt hvilken befattning han därunder innehaft;
dock att den, som efter egen ansökning förflyttas till befattning med aflöning enligt
lägre klass än den han vid förflyttningen tillhör, ej må bekomma högre aflöning än
den för förstnämnda befattning bestämda slutaflöning;

att likväl tjänsteman, som, då han intjänat stadgad tid för uppflyttning i
högre klass, redan uppnatt den lefnadsalder, vid hvilken han enligt bestämmelserna i
§ 19 mom. 5 här nedan är skyldig att från tjänsten afgå, icke må uppflyttas i
högre klass.

2:o. Undantagsvis ma, för förvärfvande i tjänst af särskild! kvalificerad person, Kungl. Maj:t
kunna tilldela tjänsteman aflöning efter högre klass än den, som i ofvan angifna
reglering finnes såsom lägsta aflöning för den åt tjänstemannen innehafda befattning
angifven.

§ 6.

Den, som på förordnande förvaltar ledig tjänst, åtnjuter under tiden de med densamma
förenade aflöningsförmåner.

I öfrigt utgår ersättning för uppehållande af högre befattning sålunda, att den vikarierande
äger, mot afstående af egna tjänstgöringspenningar, uppbära ersättning för mistade
tjänstgöringspenningar och därutöfver hvad som motsvarar skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna
i lägsta lönegraden för, a ena sidan, den högre befattning, som uppehälles, och,
klandra sidan, den vikarierandes egen befattning. Dylik vikariatsersättning utgår dock icke,
då uppehållandet af högre befattning är beroende däraf, att tjänsteman företagit af sin
berörda befattning föranledd tjänsteresa, som varat endast några få dagar.

För befattning, med hvilken icke är förenad tjänstgöringspenningar, beräknas dessa
för nu angifna fall skola utgöra en tredjedel af arfvodet.

§ V.

För åtnjutande af den i detta reglemente uppförda aflöning gälla följande allmänna
bestämmelser:

7—121319. Löneregleringshommitténs bet. XXXIV.

Tjänsteman skall vara underkastad icke allenast de i gällande instruktion gifna bestämmelser,
utan ock den utvidgade eller förändrade tjänstgöring eller den förflyttning till
annan tjänstgöringsort eller annan befattning, som kan varda honom i behörig ordning alagd,
dock utan minskning i den honom vid förflyttningen enligt detta reglemente tillkommande
aflöning eller pensionsrätt.

Utgår någon del af aflöningen i form af tantiem, är tjänstemannen underkastad den
reglering häraf, som kan varda i vederbörlig ordning bestämd.

Med befattning vid vattenfallsverket må icke förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens
eller kommuns stat.

Ej heller må med sådan befattning förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller
ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försedt med Kungl. Maj:ts oktroj eller blifvit
registreradt såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag
eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, sa framt ej, hvad angår öfveringenjör
eller byrådirektör, Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare af annan befattning, vattenfallsstyrelsen,
uppå därom gjord framställning, och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag
eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderlig! för tjänstgöringen vid vattenfallsverket,
finner uppdraget eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas.

Tjänstgöringspenningar och tantiem fa uppbäras endast för den tid, befattnings innehafvare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester.

Tjänsteman, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger uppbära hela

lönen eller arfvodet.

Under ledighet, som åtnjutes för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,
tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag, under
afstängning från tjänstgöring eller under eljest förekommande lagligt tjänsteförninder, kan
den tjänstledige af vattenfallsstyrelsen förpliktas att, utöfver tjänstgöringspenningar och tantiem,
afstå så mycket af lönen eller arfvodet, som för befattningens uppehållande erfordras
eller eljest pröfvas skäligt.

Därest emellertid tjänsteman i följd af kroppsskada, adragen under tjansteutöfning,
blifvit oförmögen till tjänstgöring, må, såsom undantag från hvad ofvan är stadgadt,
aflöningen kunna, efter vattenfallsstyrelsens bepröfvande, till honom utgå oafkortad under
högst sex månader; ankommande däremot på pröfning af Kungl. Maj:t, till huru stor del
aflöning kan böra till den skadade utgå efter omförmälda tid af sex månader.

Vid sjukdomsförfall, tjänsteresa eller när det erfordras för beredande af semester skall
tjänsteman af lägre grad vara skyldig att, om lian förordnas till högre befattning, bestrida
densamma, dock ej längre tid än saminanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår.

§ 8.

Tjänsteman äger årligen, när sådant utan hinder för göromalens behöriga gång kan
ske, åtnjuta semester, i ingenjörstjänst anställda beiattningshafvare, byrådirektör, kanalinspektor,

Öl

kassör, kontrollör och statistiker, revisor och kontrollinspektor, bokhållare och kontorsskrifvare
under högst 30 dagar samt öfrig personal under högst 15 dagar.

Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd, är pliktig att
å tid af året, som bestämmes af vederbörande öfverordnade myndighet, begagna sig af
semester.

§ 9.

Vid afgång från tjänst till följd af afskedstagande, entledigande eller dödsfall utgår
själfva lönen eller arfvodet till månadens slut.

Aflidei vid vattenfallsverket anställd person, hvilkens befattning icke är uppförd å
ordinarie stat, må, därest och i den mån den myndighet, som beslutit om anställningen, så
pröfvar skäligt, den för befattningen bestämda aflöningen utgå till månadens slut.

Aflider tjänsteman, vare sig ordinarie eller extra, eller annan vid verket anställd person
i följd af olyckshändelse, timad under tjänsteutöfning eller arbete vid verket, må ett
belopp, motsvarande deii aflidnes fasta aflöning för en månad, såsom begrafningshjälp tilldelas
hans dödsbo.

§ 10.

Vid tjänsteresa inom riket utgår resekostnads- och traktamentsersättning för tjänstemän
enligt bestämmelserna i gällande resereglemente, dock att vid långvarigare uppdrag, förenade
med resa från boningsorten, vid ofta återkommande tjänsteresor eller i särskilda fall,
da omständigheterna därtill eljest föranleda, vattenfallsstyrelsen äger bestämma lägre resekostnads-
och traktamentsersättning.

§ 11.

Förmånen af fri bostad eller ersättning därför må, efter vattenfallsstyrelsens bepröfvande,
tillkomma öfveringenjören vid kraftverket vid Trollhättan samt öfriga vid vattenfallsverket
anställda ordinarie tjänstemän, därvid ersättningsbeloppen skola beräknas för öfveringenjören
vid nämnda kraftverk till 1,500 kronor och för öfriga tjänstemän till minst 15
och högst 30 procent af aflöningen allt efter den ort, där vederbörande är placerad, och i
enlighet med de grunder, som af Kungl. Maj:t bestämmas; dock med iakttagande häraf, att
beloppet af nämnda ersättning ej må öfverstiga 1,500 kronor.

Då ersättning för bostad utgår, må, därest vattenfallsverket disponerar lägenhet, som
finnes vala för vederbörande tjänsteman lämplig, sådan lägenhet mot hyra till honom upplåtås,
därvid hyresbeloppet skall bestämmas med hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet
gäller för liknande lägenhet, samt, i det fall att hyran öfverstiger ersättningsbeloppet, skillnaden
af tjänstemannen erlägges till vattenfallsverket och, i motsatt fall, det belopp, hvarmed hyran
understiger ersättningen, af vattenfallsverket utbetalas till tjänstemannen.

§ 12.

Tjänstemän med slutaflöning af högst 3,800 kronor, stationerade å ort där de allmänna
lefnadskostnaderna äro särskild! höga, kunna, så länge de tjänstgöra å sådan ort, af
vattenfallsstyrelsen tillerkännas dyrortstillägg, utgående, enligt af styrelsen fastställda grunder,
med högst femton procent af dem tillkommande aflöning.

Dyrortstillägg skall anses tillhöra lönen.

§ 13.

Felräkningspenningar tillkomma årligen kassören vid Trollhätte kanal- och vattenverk
med 500 kronor, kanalinspektoren vid Åkersbergs station med 400 kronor, kanalinspektorerna
vid Brinkebergskulle och Ströms stationer med 100 kronor till hvardera och bokhållare, åt
hvilken uppbörd anförtros, med 75 kronor, hvarjämte vattenfallsstyrelsen äger årligen anvisa
ett belopp af högst 300 kronor till fördelning bland de tjänstemän, som nattetid utöfva uppbördstjänst.

Felräkningspenningarna utgå alltid till den, som bestrider tjänsten.

§ 14.

Anmärkningsprovision tillkommer vederbörande hos vattenfallsverket anställda tjänstemän
enligt de närmare grunder, Kungl. Maj:t bestämmer, med högst femton procent af hvarje
belopp, som på grund af anmärkning, gjord af sådan tjänsteman, antingen, såsom ej behörigen
uppburet, till vattenfallsverket inflyter och utan anmärkningens framställande ej skulle
hafva kommit verket till godo, eller, såsom för högt debiteradt eller för lågt krediteradt, till
vederbörande återgäldas.

Vid vattenfallsverket anställd tjänsteman äger i förekommande fall uppbära den andel
i straffafgift, som enligt af Kungl. Maj:t fastställdt reglemente tillkommer tjänsteman, hvilken
upptäckt försök att undandraga statsverket föreskrifna banavgifter.

§ 15.

Till personal å kanalverk tillhörig bogserbåt må utgå provision å den för bogseringen
inflytande bruttoinkomst till belopp, som vattenfallsstyrelsen äger bestämma.

Till maskinister och vakter vid kanalverk samt montörer och vakter vid kraftverk,
hvilka anlitas för arbete, fallande utanför deras vanliga arbetsområde, må utbetalas särskild
ersättning med det belopp, hvarmed arbetsförtjänsten, beräknad enligt fastställda ackordspris,
kan komma att öfverskjuta den för samma personal bestämda ordinarie aflöning.

§ 16.

Uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning till visst årligt belopp ma
tilldelas driftverkmästare, instrumentmakare, öfvermontör, stationsförman, förman, maskinist,

montör och vakt äfvensom med dessa jämförlig extra personal enligt reglemente, som af
vattenfallsstyrelsen fastställes.

§ 17.

Kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter lämnas enligt de närmare bestämmelser,
Kungl. Maj:t meddelar, åt de i föregående § nämnda ordinarie och extra tjänstemän samt
deras hos dem boende hustrur och oförsörjda barn äfvensom till andra tjänstemän, under
sjukdom, som föranledts af olycksfall i tjänsten.

§ 18.

Afhåller sig tjänsteman från. tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning erhållit
tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall, må han under tiden ej åtnjuta någon aflöning.
Varder tjänsteman afstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall under tiden den del
af hans aflöning, som icke pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, innehållas,
såvida ej finnes skäligt låta honom uppbära något däraf.

§ 19-

Rätt till pension vid afgång från tjänst tillkommer de vid vattenfallsverket anställda
ordinarie tjänstemän enligt nedan angifna bestämmelser.

l:o. Öfveringenjör vid kraftverket vid Trollhättan, hvilken minst 12 år innehaft öfveringenjörs
förordnande eller på grund af olycksfall i tjänsten tidigare blifver oförmögen till
vidare tjänstgöring, är berättigad att i pension uppbära 5,500 kronor för år. Om öfveringenjör,
innan han uppnår 12 tjänstår, antingen på grund af sjukdom befinnes oförmögen
till nöjaktig vidare tjänstgöring eller ock utan egen begäran nödgas afgå från
sin befattning, utan att gå grund af tjänstefel hafva förverkat densamma, är han berättigad
att i årlig pension uppbära 4,500 kronor, då afgången sker före eller vid 6
tjänstår, samt 5,000 kronor, då afgången sker efter 6 men före 12 tjänstår. Pensionen
utgår af kraftverkets medel, och skall såsom pensionsafgift ett belopp af 302
kronor 50 öre årligen afdragas å det för öfveringenjören bestämda arfvodet eller,
därest afgången sker af annan anledning än olycksfall i tjänsten, den honom, intill
dess han uppnått 65 år, tillkommande pension. I öfrigt skola de här nedan angifna
allmänna pensionsgrunder i tillämpliga delar gälla äfven för öfveringenjören.

2:o. För öfriga tjänstemän skall pensionsunderlag beräknas till följande belopp:

5.000 kronor för öfveringenjör vid kanalverk,

4,200 kronor för byrådirektör, öfveringenjörsassistent, driftingenjör och distriktsingenjör
utom hufvudstation,

4.000 kronor för kanalingenjör och distriktsingenjör vid hufvudstation,

3,300 kronor för kanalinspektor af l:a lönegraden,

3.000 kronor för kassör,

2,700 kronor för kanalinspektor af 2:a lönegraden samt revisor och kontrollinspektor,

2.200 kronor för kontrollör och statistiker,

2.000 kronor för bokhållare af l:a lönegraden, driftverkmästare och instrumentmakare,

1,800 kronor för bokhållare af 2:a lönegraden, öfvermontör och stationsförman,

1.200 kronor för förman, maskinist af l:a lönegraden vid kraftverk, montör och
kontorsskrifvare,

1.000 kronor för maskinist af 2:a lönegraden vid kraftverk, samt
900 kronor för maskinist vid kanalverk och vakter.

3:o. Pension är till sitt belopp antingen hel eller afkortad.

Hel pension utgör samma belopp som det för tjänstemannen vid tiden för
hans afgång från tjänsten gällande pensionsunderlag, dock skall för tjänsteman, som
under kortare tid än fem år innehaft den tjänst, från hvilken afgång äger rum,
beloppet af hel pension utgöra en femtedel af sammanlagda beloppen af de högsta
pensionsunderlag, hvilka under hvart och ett af de senast förflutna fem åren varit
för tjänstemannen gällande, och skall, därest sådan tjänsteman under någon del af
nämnda tid utan att tillika innehafva tjänst, som i detta reglemente afses, innehaft
annan statstjänst, med hvilken rätt till pension är förenad, pensionsunderlag beräknas
jämväl för den tid, sådan tjänst innehafts, och därvid tillämpas de i 3 §
af lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension
gifna föreskrifter.

Afkortad pension utgör viss del af hel pension och beräknas på sätt i punkt
6:o här nedan föreskrifves.

Där vid beräkning af pensions belopp detta icke slutar a helt tiotal kronor,
skall det ökas till närmast högre tiotal kronor.

4:o. Rätt att komma i åtnjutande af hel pension inträder vid uppnådda sextiofem lefnadsoch
trettiofem tjänstår; dock att vid anställning af öfveringenjör och annan ingenjör
vattenfallsstyrelsen må kunna för dem begränsa tjänståren intill tjugufem, samt

att för maskinister, montörer och vakter äfvensom för kontorsskrifvare nämnda
rätt inträder vid uppnådda sextio lefnads- och trettio tjänstar.
ö:o. Skyldighet att från tjänsten afgå inträder:

a) för samtliga tjänstemän vid uppnående af den i punkt 4:o stadgade lefnadsalder,
Kungl. Maj:t eller vattenfallsstyrelsen, om det tillkommer vattenfallsstyrelsen att afskedet
utfärda, dock obetaget att låta med detsamma anstå, därest och så länge den
pensionsberättigade pröfvas kunna i befattningen på ett tillfredsställande sätt gagna
det allmänna, dock icke i något fall längre än till fyllda sjuttio år;

b) för tjänsteman, som icke uppnått stadgad lefnadsålder, där han, efter att under fem
på hvarandra följande år i följd af sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att
tjänstgöra, finnes vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen; samt

c) för tjänsteman, som träffats af olycksfall i tjänsten, där olycksfallet finnes för framtiden
medföra oförmåga till tjänstgöring.

Befinnes tjänsteman vara af sjukdom eller minskad arbetsförmåga urståndsatt att
på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänsteåligganden och har han tillika uppnått
en lefnadsålder af minst sextio år, äger Kungl. Maj:t, uppå därom af vattenfallsstyrelsen
gjord framställning, förklara sådan tjänsteman skyldig att från tjänsten afgå.

6:o. Vid afgång från tjänst af anledning, som i punkt 5:0 c) sägs, utgår hel pension med
enahanda belopp som det vid tiden för olycksfallet för tjänstemannen gällande pensionsunderlag.

Har tjänsteman, som afgår på grund af någon af öfriga i punkt 5:o intagna
bestämmelser, uppnått det i punkt 4:o för rätt till hel pension stadgade antal tjänstår,
utgår till den tjänsteman hel pension, i annat fall vare han, därest tjänstårens antal
icke understiger tio, berättigad erhålla pension till afkortadt belopp i förhållande till
det mindre antalet tjänstår; dock att vid afgång från tjänst af anledning, som i punkt
5:o b) sägs, pensionen icke i något fall må understiga sjuttiofem procent af hel
pension.

Tjänsteman, som vid uppnåendet af den i mom. 4:o stadgade lefnadsålder icke
kan räkna tio tjänstår och alltså icke då är berättigad till erhållande af pension, må
icke heller sedermera komma i åtnjutande af sådan, äfven om han på grund af stadgandet
i mom. 5:o a) tillätes att kvarstå i tjänsten efter nämnda lefnadsålders inträde.

7:o. Rätt till pension tillkommer ej den, som blifvit från tjänsten afsatt eller för fel eller
försumlighet från tjänsten skild. Pension tillkommer ej heller den, som vid afgång
från tjänsten icke är svensk medborgare. Har pensionstagare blifvit dömd till förlust
af medborgerligt förtroende eller till, i stället för afsättning, straff enligt 2 kapitlet 17
§ strafflagen, skola, efter det sådant beslut vunnit laga kraft, två tredjedelar af pensionen
anses förverkade och pension alltså utgå med endast en tredjedel af det ursprungliga
beloppet.

8:o. För åtnjutande af förenämnda pensionsrätt skall tjänsteman erlägga pensionsafgift till
årligt belopp af viss procent å det för tjänsten gällande pensionsunderlag, nämligen
en tiondedel procent för hvarje fullt hundratal kronor af nämnda underlag, dock
lägst tre procent.

Åfgiften upptages medelst afdrag å hvarje till utbetalning förfallet aflöningsbelopp
af så stor del af pensionsafgiften, som belöper å den tid, för hvilken aflöningen utbetalas.

Åtnjuter tjänsteman icke själf den med tjänsten förenade lön eller kan af
annan anledning uppbörd icke äga rum på det i föregående punkt föreskrifna sätt, vare
tjänstemannen skyldig att inom den femtonde dagen i hvardera af mars, juni, september
och december månader till vederbörande redogörare inbetala pensionsafgiften för
löpande kvartal.

Vid uteblifven inbetalning af pensionsagift må denna utan föregående dom
eller utslag utmätas; och skall det åligga redogörare att vidtaga de för afgifts utbekommande
nödiga åtgärder.

9:o. De i föregående moment omförmälda afgifterna ingå till en särskild pensionsfond, som
förvaltas af vattenfallsstyrelsen. Från denna fond bestrides så stor del af kostnaden
för beredande af pension enligt detta aflöningsreglemente, som enligt vetenskaplig sannolikhetsberäkning
finnes motsvara fondens tillgångar och de stadgade pensionsafgifternas
storlek. Sådan beräkning skall verkställas minst en gång hvart femte år. Erforderliga
föreskrifter om fondens förvaltning och om verkställande af .sannolikhetsberäkningen
meddelas af Kungl. Maj:t.

10:o. Pension utgår från och med månaden näst efter den, under hvilken afgång från tjänsten
ägt rum till och med den månad, under hvilken pensionstagaren aflider eller pensionsrätten
eljest upphör. Utbetalning af pension sker månadsvis. Häftar pensionstagare
vid tillträde af pension för oguldna pensionsafgifter, skola dessa afgifters sammanlagda
belopp uttagas genom afdrag å pensionen, intill dess beloppet till fullo guldits.

11 :o. Pensionsbelopp, som icke uttagits inom tre år, sedan det till betalning förfallit, vare
förverkadt och tillfälle pensionsfonden, dock med rätt för Kungl. Maj:t att, efter
pröfning af anledningen till försummelsen, medgifva beloppets utbetalning, om framställning
därom göres.

12:o. Pension för tjänst, som i detta reglemente afses, må, ändock att de för erhållande
af pension föreskrifna villkor uppfyllts, icke förenas med lön eller pension för
annan statstjänst förutom i de fall och med de inskränkningar, som här nedan
stadgas, nämligen:

a) att för den, som vid afgång från tjänsten åtnjuter lön för annan tjänst, pension
må, för den tid lönen för den andra tjänsten åtnjutes, utgå med en tredjedel af
det belopp, som enligt detta reglementes bestämmelser eljest skolat utgå; dock att,
därest härigenom pensionen och lönen tillsammans icke uppgå till beloppet af den
pension, som eljest skolat för förstnämnda tjänst åtnjutas, pensionen ökas med
skillnaden;

b) att för den, som vid afgång från tjänsten åtnjuter eller sedermera erhåller pension
för statstjänst, å hvilken detta reglemente icke äger tillämpning, pension för
den förra tjänsten må utgå med en tredjedel af det belopp, som eljest skolat utgå;
dock att, därest härigenom de båda pensionerna icke skulle tillsammans uppgå till
nämnda belopp, pensionen må ökas med hvad som motsvarar skillnaden;

c) att, därest med tillämpning af de i a) och b) af detta moment gifna bestämmelser
sammanlagda beloppet af lönen och pensionen eller af de båda pensionerna
understiger tre tusen kronor, afdrag å pensionsbeloppet skall äga rum endast i
den mån, som erfordras för att pensionen tillsammans med lönen eller den andra
pensionen icke må öfverstiga tre tusen kronor.

13:o. Tjänstår för erhållande af pension enligt detta reglemente beräknas icke allenast för
tid, under hvilken tjänstemannen innehaft tjänst, som i detta reglemente afses, utan
äfven för tid, under hvilken han innehaft annan statstjänst, tjänst hos Nya Trollhätte
kanalbolag eller bogseringsanstalten mellan Ströms kanal och Ivarslund eller ock i
statens tjänst haft extra anställning eller förordnande. Vid sådan tjänstårsberäkning
skall afdrag göras för tid, under hvilken ledighet från tjänsten ägt rum af annan
anledning än semester, sjukdom, offentligt uppdrag eller resa, som med vederbörligt
tillstånd företagits till egen utbildning; i fråga om tjänsteman, som icke äger rätt till
semester, må afdrag ej göras för tid af högst en och en half månad om året, under
hvilken ledighet må hafva åtnjutits för hälsans vårdande eller för enskilda angelägenheter.

I fråga om pension för den, som vid afgång från tjänst, som i detta reglemente
afses, erhållit pension för annan statstjänst, må tjänstår, som beräknas för
erhållande af den pension, ej ånyo beräknas såsom tjänstår, där det icke på grund af
annan tjänstgöring än den, på hvilken den förra tjänstårsberäkningen grundats, må
såsom tjänstår beräknas.

14:o. Katt att återbekomma erlagda pensionsafgifter medgifves allenast vid öfvergång till
annan statstjänst, därest med inträdet i denna tjänst är förenad skyldighet att för
beredande af pension erlägga retroaktiv afgift, dock ej till högre belopp än det,
hvartill retroaktivafgiften uppgår.

Tjänsteman, som vid detta reglementes trädande i kraft är pensionsberättigad enligt äldre
bestämmelser, äger vid denna rätt bibehållas, om han därom gör anmälan före den 1
januari 1912.

§ 20.

Öfveringenjören vid kraftverket vid Trollhättan tillsättes genom förordnande på viss
tid af högst sex år samt öfriga tjänstemän genom konstitutorial, hvilket skall anses innebära,
att tjänsteman kan i administrativ väg afmattas från sin befattning på grund af fel eller
försummelse i tjänsten.

§ 21.

En hvar, som med eller efter 1912 års ingång tillträder befattning såsom tjänsteman
vid vattenfallsverket, skall vara pliktig att underkasta sig nu gifna villkor och bestämmelser
samt den minskning i befintliga sportelinkomster, som kan varda af Kungl. Maj:t bestämd,
äfvensom de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som kunna varda stadgade.

Till de nuvarande innehafvare af befattningar vid Trollhätte kanal- och vattenverk,
hvilka före den 1 januari 1912 förklara, att de icke vilja underkasta sig detta aflöningsreglemente
samt dess villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas,
skola aflöningsförmåner utgå enligt för dem nu gällande grunder.

Detta aflöningsreglemente skall lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1912.

8—121319. Löneregleringskommitténs bet. XXXIV.

Vid reglera entsförslaget var fogad följande

Åflönings utvisande

begynnelseaflöning och aflönings -

	Klass.	23	22	21	20	19	18	17	16	15
	Aflöning.	900	960	1020 1,140	1,260	1,880	1,500	1,050	1,800
Kassaiverk. Öfveringenjör...............	Begvnnelse- aflöniug. 6,000
Kanalingenjör..............	3,400	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Kanalinspektor af l:a lönegraden.....	3,400	—	—	—	—	—	—	-	—	—
> » 2:a > .....	3,000	__	—	—	—	—	—	—	—	—
Bokhållare af l:a lönegraden.......	2,100
» » 2:a > ........	1,650	—	—	—	—	—	—	—	—	2
Förman af l:a lönegraden.........	1,380	—	—	—	—	—	—	2	2	3
» > 2:a >	1,260	—	—	—	—	—	2	2	3	3
Kontorsskrifvare, kvinnlig.........	1,020	—	—	—	2	2	2	3	3	3
Maskinist................	900	—	2	2	2	3	3	3	—	—
Sluss-, bro-, kanal- och hamnvakter ....	900	—	2	2	2	3	—	—	—	—
Kraftverk. Å) vid hnfvudstation. Öfveringenjör vid Trollhättan.......	8,000
Öfveringenjörsassistent..........	3,800	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Driftingenjör...............	3,800
Distriktsingenjör.............	3,400	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Kontrollör och statistiker.........	2,400	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Bokhållare af l:a lönegraden........	2,100									—
» » 2:a » ........	1,650	—	—	—	—	—	—	—	—	2
Driftverkmästare.............	2,400	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Instrumentmakare..........	2,400	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Öfvermontör..............	1,800
Förman å reparationsverkstad.......	1,500	—	—	—	—	—	—	—	2	2
Maskinist af l:a lönegraden........	1,500	—	—	—	—	—	—	—	2	2
> > 2:a > ........	1,140	—	—	—	—	2	2	3	3	—
Montör...............	1,260	—	—	—	—	—	2	2	3	3
Kontorsskrifvare, kvinnlig.........	1,020	—	—	—	2	2	2	3	3	3
Telefon-, port- och dammvakter......	900	—	2	2	2	3		—	—	—

tabell,

förhöjning efter angifvet antal år.

14	13	12	ii	10	9	8	7	6	5	4	3	2	1	Anmärkning.
2,100	2,400	2,700	3,000	3,400	3,800	4,200	4,600	5,000	5,500	6,000	6,500	7,000	7,500
											2	3	3
—	.	—	—	—	2	2	2	3	3	—	—	—	—
—	—	—	—	—	2	3	3	—	—	—	—	—	—
—	—	—	—	2	3	3	—	—	—	—	—	—	—
—	2	3	3
2	3	3
3	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
														Tantiem.
—	—	—	—	—	—	2	2	2	O O	3	—	—	—
—	—	—	—	—	—	2	2	2	3	3	—	—	—
—	—	—	—	—	2	2	2	3	3	—	—	—	—
—	—	2	3	3	—	—	—	—	—	—	—	—	—
—	2	3	3
2	3	3	—
—	—	2	3	3	3	—	—	—	—	~	—	—	—
2 3 3	3 3 3	2 3	O	O	_	—	"	—	_	—	—	—	—
—	—	=	—		—	—	—	—	—	—	—	-	—

Motion.

Stats utskottets förslag -

	Klass.	23	22	21	20	19	18	17	16	15
	Aflöning.	900	960	1,020	1,140	1,260	1,380	1,500	1,650	1,800
B) å distrikt. Distriktsingenjör.............	Begynnelse- aflöning. 3,800
Stationsförman..............	1,800	—	—	—	.-	—	_	_	_	_
Montör.................	1,260	—	—	—	—	—	2	2	3	3
Kontorsskrifvare, kvinnlig.........	1,020	—	—	—	2	2	2	3	3	3
Riikenskapsafdelning.
Byrådirektör..............	4,600	—	—	—	—	_	—	—	—	_
Kassör..................	3,000	—	—	—	—	—	—	—	_	—
Revisor och kontrollinspektor.......	2,400	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Bokhållare af l:a lönegraden.......	2,100	—	—	—-	—	—	—	—	—	—
> » 2:a > .......	1,650	—	—	—	—	—	—	—	—	2
Kontorsskrifvare, kvinnlig.........	1,020	—	—	—	2	2	2	3	3	3
Vakt............	900	—	2	2	2	3	—	—	—	—

I anledning af Kung!. Maj:ts proposition väcktes inom Riksdagens
Andra kammare en motion (n:r 333), däri hemställdes, att Riksdagen ville,
med ändring i denna del af den kungl. propositionen, besluta,

1) att den kontanta slutlönen för sluss-, bro-, hamn-, kanal- och
dammvakter vid statens vattenfallsverk måtte utgå med 1,500 kronor; samt

2) att den då gällande begynnelselönen af 960 kronor måtte för de
nämnda befattningarna bibehållas. I

I det utlåtande (n:r 52), som statsutskottet afgaf i ämnet, erinrades,
att ett fastställande af aflöningsreglemente för vattenfallsverket, medan dess
kraftverk vore föremål för stark utveckling och nya sådana vore under anläggning,
gifvetvis icke kunde innebära ett slutgiltigt ordnande för framtiden
af aflöningsförhållandena vid vattenfallsverket. Utskottet hade likväl, med
anledning af hvad i ärendet förekommit, ansett denna omständighet icke
vara af beskaffenhet att utgöra hinder för ett fastställande redan då af ett
dylikt aflöningsreglemente.

14	13	12	11	10	9	8	7	6	5	4	3	2	1	Anmärkning.
2,100	2,400	2,700	3,000	3,400	3,800	4,200	4,600	5,000	5,500	6,000	6,500	7,000	7,500
						2	3	3						Tantiem.
2	3		—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
—	2	2 3	3 3	2 3	3	3	—	2	3	3	—	—	—
2	3	3
—	—

Vid den närmare granskning, utskottet underkastat Kungl. Maj:ts
framställning, hade emellertid emot densamma framkommit vissa anmärkningar,
som ansetts böra medföra en del jämkningar i de af Kungl. Maj:t
i ämnet gjorda förslag.

I de uti utlåtandet ej vidrörda delar hade utskottet icke funnit något
att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag.

Det framhölls slutligen, att, då, vare sig Kungl. Maj:ts eller utskottets
förslag i ämnet vunne Riksdagens bifall, någon bestämd utgiftsstat
icke kunde i vanlig ordning fastställas för vattenfallsverket, det synts utskottet
angeläget, att för hvarje år för Riksdagen framlades ej allenast summariska
uppgifter å verkets inkomster och utgifter utan äfven så fullständig redogörelse
öfver verkets förvaltning, att de faktorer, som inverkat på resultatet
af dess verksamhet, därigenom komme till synes.

Utskottet hemställde:

att Riksdagen, med afslag å ofvannämnda motion, måtte i anledning
af Kungl. Maj:ts proposition

a) godkänna ett vid utskottets utlåtande fogadt förslag till aflöningsreglemente
för tjänstemän vid statens vattenfallsverk;

b) medgifva, att de aflöningsförmåner, som enligt samma reglemente
tillkomme tjänstemän vid statens vattenfallsverk, finge utgå direkt af
vederbörande verks medel;

c) besluta, att de pensioner, hvilka med tillämpning af nämnda reglemente
komme att- beviljas tjänstemän vid statens vattenfallsverk, likaledes
skulle utgå direkt af vederbörande verks medel; samt

d) under förutsättning af sådan ändring i reglementet för civilstatens
änke- och pupillkassa, att tjänstemän vid statens, vattenfallsverk
blefve förpliktade till delaktighet i kassan, medgifva,

att de tilläggsafgifter, hvilka enligt § 16 i sistberörda reglemente
kunde komma att affordras sådana tjänstemän för inträde i nämnda kassa,
äfvensom de befordringsafgifter, som jämlikt § 14 i samma reglemente
skulle till kassan utgifvas af förmän och vakter, hvilka före 1912 års ingång
anställts vid Trollhätte kanalverk, finge utbetalas af vederbörande
verks medel; samt

att, därest ordinarie tjänsteman vid statens vattenfallsverk icke
kunde bereda sig delägarrätt i civilstatens änke- och pupillkassa, till änka
och barn, som han kunde komma att efterlämna, finge af vederbörande
verks medel utbetalas pension med samma belopp och enligt samma grunder,
som gällde för pension från civilstatens änke- och pupillkassa, under
villkor att tjänstemannen till verkets kassa betalade lika stora års- och
befordringsafgifter, som han skolat erlägga, om han varit delägare i civilstatens
änke- och pupillkassa, dock att förmän och vakter, hvilka före 1912
års ingång anställts vid Trollhätte kanalverk, endast behöfde erlägga årsafgifter.

Mot statsutskottets utlåtande hade afgifvits reservationer

af herr Carl Persson, som ansett, att i det föreslagna aflöningsreglementet
för tjänstemännen i statens vattenfallsverk mom. 2 af § 5 bort
utgå, samt

af herrar A. Ekman, K. V. Rydén och E. A. Nilson, som ansett,
att utskottet bort hemställa,

a) att Riksdagen, med afslag på Kung!. Maj:ts proposition och
motion n:r 333 inom Andra kammaren, måtte besluta att icke då vidtaga 4
någon ändring i gällande aflöningsstater för Trollhätte kanal- och vattenverk;
samt

b) att Riksdagen måtte medgifva, att kostnaderna för aflöning och
drift vid ifrågavarande vattenverk finge under år 1912 bestridas direkt af
vederbörande verks medel.

Till stöd för denna uppfattning hade herr Rydén anfört följande.

Då den föreslagna aflöningsstaten upptoge afsevärdt högre löner än
Riksdagen dittills i jämförliga fall beviljat;

då aflöningsreglementet i öfrig! innehölle åtskilliga ojämnheter, som
syntes ägnade att väcka betänkligheter;

då antalet tjänstebefattningar tilltagits efter en måttstock, som syntes
reservanten rent orimlig;

då han befarade, att dessa höga löner och detta stora antal tjänstemän
komme att medföra vidtgående konsekvenser dels med afseende på
statens blifvande kraftverk, dels ock med hänsyn till statsförvaltningen
i öfrigt;

då han ansåg det i hög'' grad önskvärd!, att förevarande lönestat
före ett definitivt antagande underställdes pröfning af 1902 års löneregleringskommitté
för vinnande af enhetlighet med andra motsvarande löneregleringar; då

med afseende å Trollhättans kraftverk så ringa erfarenhet ännu
kunnat vinnas beträffande behofvet af tjänster och lämpligaste organisationen
;

hade han icke kunnat finna det ur någon synpunkt tillrådligt, att
Riksdagen då fattade definitivt beslut i denna fråga.

Af det vid statsutskottets utlåtande fogade förslaget till aflöningsreglemente
införas här de paragrafer, som skilja sig från Kungl. Maj:ts
förslag, och hafva därvid afvikelserna utmärkts med kur si vstil.

§ 1 (lika).

§ 2.

Aflöning till öfriga tjänstemän ntgår enligt nedan angifna grunder samt fördelas, på
sätt nedan stadgas, i lön och tjänstgöringspenningar.

Aflöningen utgår jämlikt följande aflöningsskala med däri angifna årliga belopp samt
enligt nedanstående fördelning mellan lön och tjänstgöringspenningar inom de särskilda aflöningsklasserna: -

Klass.	Lön.	Tjänstgörings- penningar.	Summa aflöning.
1........	......4,200	2,800	7,000
2	......3,900	2,600	6,500
3........	......3,600	2,400	6,000
4.........		2,200	5,500
5........	......3,000	2,000	5,000
6........	......2,760	1,840	4,600
7........	......2,520	1,680	4,200
8........	......2,280	1,520	3,800
9........	......2,040	1,360	3,400
10........	......2,000	1,000	3,000
11........	......1,800	900	2,700
12....... .		800	2,400
13........	......1,400	700	2.100
14........	......1,350	450	1,800
15........	......1,240	410	1,650
16........	......1,130	370	1,500
17........		340	1,380
18........		310	1,260
19........	...... 920	220	1,140
20........	...... 820	200	1,020
21........	...... 770	190	960
22........		180	900

Dessutom äga tjänstemännen åtnjuta fri bostad eller ersättning härför. Denna förmån
och ersättning räknas till lönen och beträffande öfveringenjör vid kraftverk till arfvodet.

§ 3.

Aflöning åtnjutes af tjänstemän med undantag af öfveringenjör vid kraftverk enligt följande
reglering:

	Klass.	Lägsta aflöning.	Klass.	Högsta aflöning.
Kanalverk.		Kronor.		Kronor.

Öfveringenjör..........	3	6,000	1	7,000
Kanalingenjör.........	9	3,400	5	5,000
Kanalinspektor af l:a lönegraden . . .	9	3,400	6	4,600
> > 2:a >	10	3,000	7	4,200
> > 3:e ■> ........	11	2,700	8	3,800
Bokhållare af l:a lönegraden.....	13	2,100	10	3,000
> > 2:a > .....	15	1,650	11	2,700
Förman af l:a lönegraden........	18	1,260	11	1,800
> > 2:a > .....	SO	1,020	16	1,500
Kontorsskrifvare, kvinnlig.....	20	1,020	15	1,650
Maskinist...........	22	900	16	1,500
Sluss-, bro-, kanal- och. hamnvakt.....	22	900	18	1,260
Kraftverk. A. Vid hufvudstation.
Ofveringenjörsassistent.....	8	3,800	3	6,000
Driftingenjör........	8	3,800	3	6,000
Distriktsingenjör......	9	3,400	4	5,500
Kontrollör och statistiker........	12	2,400	9	3,400
Bokhållare af l:a lönegraden.......	13	2,100	10	3,000
> > 2:a > .....	15	1,650	11	2,700
Driftverkmästare.......	12	2,400	9	3.400
Instrumentmakare........	12	2,400	9	3,400
Ofvermontör..........	15	1,650	12	2.400
Förman å reparationsverkstad......	16	1,500	13	2.100
Maskinist af l:a lönegraden.....	16	1,500	13	2,100
» > 2:a > .....	19	1,140	15	1,650
Montör..........	18	1,260	14	1,800
Kontorsskrifvare, kvinnlig.....	20	1.020	15	1,650
Telefon-, port- och damm vakt.......	22	900	18	1,260
B. Å distrikt.
Distriktsingenjör . . .	8	3,800	5	5,000
Stationsförman.......	15	1,650	12	2.400
Montör........	18	1,260	14	1,800
Kontorsskrifvare, kvinnlig . . .	20	1,020	15	1,650

9 121319. LöneregleringsJcommitténs bet. XXXIV.

		Lägsta		Högsta
	Klass.	aflöning.	Klass.	aflöning.
Räkenskapsafdelning.		Kronor.		Kronor.

Kamrerare och föreståndare för räkenskapsafdel-ningen.....................j	6	4,600	4	5,500
	10	3,000	7	4,200
Revisor och kontrollinspektor............	12	2,400	9	3,400
Bokhållare af l:a lönegraden.............	13	2,100	10	3,000
> > 2:a > .............	15	1,650 •	11	2,700
Kontorsskrifvare, kvinnlig..............	20	1,020	15	1,650
Vakt........................	22	900	18	1,260

Tantiem utgår:

till distriktsingenjör, stationerad utom kufvudstationen, å årets ökning i inkomst af
försåld elektrisk energi från honom underställda sekundärstationer med viss procent, som af
vattenfallsstyrelsen bestämmes, dock icke utöfver 2,000 kronor för ar.

Tantiem utgår för året på en gång, sedan årets bokslut blifvit af vattenfallsstyrelsen
godkändt, och anses, där fördelning mellan olika tjänsteförrättare skall ske, falla med samma
belopp på hvarje del af året.

§ 4.

Antalet af nedanstående befattningar utgör:

Öfveringenjörer..............< • .......2

Kamrerare och föreståndare för räkenskap saf delningen . .

Öfveringenjörsassistent.................

Driftingenjör.....................

Kanalingenjör....................

Distriktsingenjörer..................

Kanalinspektor af lista lönegraden...........

Kanalinspektor af 2:a lönegraden............

Kanalinspektor af 3:e lönegraden............

Kassör.......................

Kontrollör och statistiker................

Revisor och kontrollinspektor........ ......

Antalet öfriga i § 3 omförmälda befattningar bestämmes för hvarje år af Kungl. Maj:t.

§ 5 (lika).

§ 6 (lika).

§ 7.

För åtnjutande af den i detta reglemente uppförda aflöning gälla följande allmänna
bestämmelser:

Tjänsteman skall vara underkastad —■ — — — _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

bestämd.

Med befattning vid vattenfallsverket må icke förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens
eller kommuns stat. ''

Ej heller må med sådan befattning förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller
ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försedt med Kung!. Maj:ts oktroj eller blifvit
registreradt såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag
eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, så framt ej, hvad angår öfveringenjör
eller kamrerare, Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare af annan befattning, vattenfallsstyrelsen,
uppå därom gjord framställning, och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller
tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i vattenfallsverket, finner
uppdraget eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas.

Tjänstgöringspenningar och tantiem---------------

-----under ett och samma kalenderår.

§ 8.

Tjänsteman äger årligen, när sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kan
ske, åtnjuta semester, i ingenjörstjänst anställda befattningshafvare, kamrerare, kanalinspektor,
kassör, kontrollör och statistiker, revisor och kontrollinspektor, bokhållare och kontorsskrifvare
under högst 30 dagar samt öfrig personal under högst 15 dagar.

Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd, är pliktig att
å tid af året, som bestämmes af vederbörande öfverordnade myndighet, begagna sig af semester.

§ 9 (lika).

§ 10 (lika).

§ 11.

Förmånen af fri bostad eller ersättning därför må---------

utbetalas till tjänstemannen.

Med fri bostad in natura är förenad förmånen af fritt bränsle och, då bostaden ligger
i närheten af ett statens kraftverk, fri elektrisk belysning, allt efter vattenfallsstyrelsens
bestämmande; dock att vederbörande afnämare skall vara skyldig att själf bekosta vederbörlig
elektrisk armatur.

§ 12.

Tjänstemän med slutaflöning af högst 3,400 kronor, stationerade a ort, där de allmänna
lefnadskostnaderna äro särskildt höga, kunna, så länge de tjänstgöra a sådan ort, af
vattenfallsstyrelsen tillerkännas dyrortstillägg utgående, enligt af styrelsen fastställda grunder,
med högst femton procent af dem tillbommande aflöning.

Dyrortstillägg skall anses tillhöra lönen.

§ 13-

Felräkningspenningar tillkomma årligen kassören vid'' Trollhätte kanal- och vattenverk
med 500 kronor, kanalinspektoren vid Åkersbergs station med 300 kronor, kanalinspektorerna
vid Brinkebergskulle och Ströms stationer med 100 kronor till hvardera och bokhållare, åt
hvilken upphörd anförtros, med 75 kronor, livarjämte vattenfallsstyrelsen äger årligen anvisa
ett belopp af högst 300 kronor till fördelning bland de tjänstemän, som nattetid utöfva uppbördstjänst.

Felräkningspenningarna utgå alltid till den, som bestrider tjänsten.

§ 14 (lika).

«•

§ 15 (lika).

§ 16 (lika).

§ 17.

Kostnadsfri läkarevård jämte medikamenter lämnas enligt de närmare bestämmelser,
Kungl. Maj:t meddelar, åt de i föregående § nämnda ordinarie och extra tjänstemän äfvensom
till andra tjänstemän under sjukdom, som föranledts af olycksfall i tjänsten. Sådan
förmån må dock icke tillkomma tjänstemans familj.

Anm. Där tjänsteman redan genom kontrakt tillförsäkrats kostnadsfri läkarevård
jämte medikamenter jämväl för sin familj, bör, så länge kontraktet är gällande, denna
förmån fortfarande utgå.

§ 18 (lika).

§ 1».

Rätt till pension vid afgång från tjänst tillkommer de vid vattenfallsverket anställda
ordinarie tjänstemän enligt nedan angifna bestämmelser.

l:o. Öfveringenjör vid kraftverket vid Trollhättan--—---------

-------—------:--gälla äfven för öfveringenjören.

2:o. För öfriga tjänstemän skall pensionsunderlag beräknas till följande belopp:

4.800 kronor för öfveringenjör vid kanalverk,

4.200 kronor för öfveringenjörsassistent och driftingenjör,

4.000 kronor för kamrerare, kanalingenjör och distriktsingenjör,

3,300 kronor för kanalinspektor af l:a lönegraden,

3.000 kronor för kassör,

2,700 kronor för kanalinspektor af 2:a lönegraden samt revisor och kontrollinspektor,
2,400 kronor för kanalinspektor af 3:e lönegraden,

2.200 kronor för kontrollör och statistiker,

2.000 kronor för bokhållare af l:a lönegraden, driftverkmästare och instrumentmakare,

1.800 kronor för bokhållare af 2:a lönegraden, öfvermontör och stationsförman,

1.200 kronor för förman å reparationsverkstad, maskinist af l:a lönegraden vid

kraftverk, montör och kontorsskrifvare,

1,100 kronor för förman af l:a lönegraden,

1.000 kronor för förman af andra lönegraden och maskinist af 2:a lönegraden vid

kraftverk samt

900 kronor för maskinist vid kanalverk och vakter.

Amu. För den nuvarande inneliafvaren af kamrer arbefattning en utgör pensionsunderlaget
4,200 kronor.

3:o. Pension är till sitt belopp —-----—------tiotal kronor.

14:o. Rätt att---

Tjänsteman, som

retroaktivafgiften uppgår.

före den 1 januari 1912.

§ 20 (lika).
§21 (lika).

Detta aflöningsreglemente skall lända —----------— —•

Den i statsutskottets reglementsförslag åberopade aflöningstabellen
var af följande lydelse:

Aflönings -

utvisande begynuelseaflöning och aflönings -

	Klass.	22	21	20	19	18	”	16	15	14
	Aflöning.	900	960	1,020	1,140	1,260	1,380	1,500	1,650	1,800
Kanalverk.	Begynnelse- aflöning.
Öfveringenjör...............	6,000
Kanalingenjör..............	3,400	—	—	—	—	—	—	—	—	—-
Kanalinspektor al l:a lönegraden......	3,400									—
> > 2:a > ......	3,000	■ —			—	—	—	—	—	—
> > 3:e > ......	2,700	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Bokhållare af l:a lönegraden........	2,100
> > 2:a > ........	1,650	—	—	—	—	—	—	—	—	2
Förman af l:a lönegraden.........	1,260	—	—	—	—	—	2	2	3	3
> > 2:a » .........	1,020	—	—	—	2	2	3	3	—	—
Kontorsskrifvare, kvinnlig.........	1,020	—	—	—	2	2	2	3	3
Maskinist................	900	—	2	2	2	3	3	3	—	—
Sluss-, "bro-, kanal- och hamnvakter ....	900	—	2	2	'' 2	3	—	—	—	—
Kraftverk.
A) vid hufvudstation. Öfveringenjör vid Trollhättan.......	8,000
Öfveringenjörsassistent..........	3,800	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Driftingenjör...............	3,800	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Distriktsingenjör.............	3,400
Kontrollör och statistiker.........	2,400
Bokhållare af l:a lönegraden........	2,100
> > 2:a » ........	1,650	—	—	—	—	—	—	—	—	2
Driftverkmästare.............	2,400
Instrumentmakare.............	2,400
Öfvermontör...............	1,650	—	—	—	—	—	—	—	—	2
Förman å reparationsverkstad.......	1,500	—	—	—	—	—	—	—	2	2
Maskinist af l:a lönegraden........	1,500	—	—	—	—	—	—	—	2	2
> » 2:a > ........	1,140	—	—	—	—	2	2	3	3	—

tabell,

förhöjning efter angifvet antal år.

2,700: 3,000

Tantiem.

Riksdagens

beslut.

	Klass.	22	21	20	19	18	17	16	15	14
	Aflöning.	900	900	1,020	1,140	1,260	1,880	1,500	1,650	1,800
Montör..................	Begynnelse- aflöning. 1,260						2	2	3	3
Kontorsskrifvare, kvinnlig.........	1,020	—	—	—	2	2	2	3	3	—
Telefon-, port- och dammvakter......	900	—	2	2	2	3	—	—	—	—
B) å distrikt.
Distriktsingenjör.............	3,800	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Stationsförman............. .	1,650									2
Montör..................	1,260	—	—	—	—	—	2	2	3	3
Kontorsskrifvare, kvinnlig.........	1,020	—	—	—	2	2	2	O	3	—
Räkenskapsafdelning.
Kamrerare................	4,600	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Kassör..................	3,000
Revisor och kontrollinspektor.......	2,400	—
Bokhållare af l:a lönegraden........	2,100
> » 2:a » ........	1,650									2
Kontorsskrifvare, kvinnlig.........	1,020	—	—	—	2	2	2	3	3	—
Vakt..................	900	—	2	2	2	3	—	—	—	—■

Vid behandling inom Riksdagen af statsutskottets utlåtande stannade
kamrarna vid skiljaktiga beslut, i det att Första kammaren biföll utskottets
hemställan, men Andra kammaren biföll den af herrar Ekman, Rydén och
Nilson afgifna reservationen.

Sedan Riksdagens beslut vid gemensam omröstning utfallit i enlighet
med Andra kammarens mening, anmäldes, såsom förut är nämndt, i skrifvelse
den 31 maj 1911, n:r 241, att Riksdagen dels med afslag å Kungl.
Maj:ts proposition beslutat att icke då vidtaga någon ändring i gällande
aflöningsstater för Trollhare kanal- och vattenverk, dels ock medgifvit,
att kostnaderna för aflöning och drift vid ifrågavarande vattenverk finge
under år 1912 bestridas direkt af vederbörande verks medel.

Tantiem.

Vid föredragning den 22 juni 1911 af Riksdagens nyssnämnda skrifvelse
fann Kungl. Maj:t godt uppdraga åt löneregleringskommittén att ut~
arbeta och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till lönereglering för
tjänstemän vid statens vattenfallsverk.

Kung/, remiss
till kommittén
”/• 1911.

10—121319. LuneregleringsJcommitténs bet. XXXIV.

Kommitténs förslag.

Såsom af det föregående framgår, afsåg hvarken det af Kungl. Maj:t
eller det af statsutskottet vid 1911 års riksdag framlagda förslaget till
aflöningsreglemente för tjänstemän vid statens vattenfallsverk att gorå någon
ändring i de för vattenfallsstyrelsen år 1908 antagna, mera provisoriska
aflöningsbestämmelser.

Då kommittén nu går att afgifva förslag till lönereglering för tjänstemän
vid statens vattenfallsverk, har kommittén ansett sig böra framhålla,
hurusom kommittén utgått från den förutsättningen att ej heller i kommitténs
uppdrag innefattats att föreslå definitiv lönereglering för vattenfallsstyrelsen
utan endast för under densamma ställda verk.

Såväl det af vattenfallsstyrelsen upprättade, med underdånig skrifvelse
den 17 mars 1909 till Kungl. Maj:t öfverlämnade förslaget till aflöningsreglemente
för tjänstemän vid statens vattenfallsverk som ock Kungl.
Maj:ts därpå grundade framställning i ämnet vid 1911 års riksdag voro
i väsentliga punkter byggda på det vid 1907 års riksdag antagna aflöningsreglementet
för tjänstemän vid telegrafverket.

Ehuru både från statsutskottets sida och inom Riksdagens Andra
kammare vissa anmärkningar framställdes mot Kungl. Maj:ts förslag, gjordes
likväl icke någon erinran mot att de hufvudprinciper, som fått sitt
uttryck i aflöningsreglementet för telegrafverket, blifvit, på sätt skett, tilllämpade
jämväl på statens vattenfallsverk.

Om än nämnda principer väsentligt skilja sig från de aflöningsgrunder,
som hittills i regel af kommittén följts och som, i stort sedt,
vunnit tillämpning i afseende å flertalet centrala ämbetsverk in. fl. myndigheter,
har kommittén dock vid nyss antydda förhållande, och då onekligen

statens vattenfallsverk torde, såvidt statens verk angår, vara närmast
jämförligt med telegrafverket, ansett sig böra i sitt förslag nti nu förevarande
ärende, i all den mån ske kunnat, följa de för tjänstemän vid
telegrafverket fastställda aflöningsprinciper.

Kommittén har emellertid därvid dels beaktat de genomgripande
förändringar, som vid 1912 års riksdag vidtagits beträffande telegrafverkets
aflöningsreglemente, dels ock, på sätt i det följande närmare angifves,
i åtskilliga hänseenden föreslagit vissa andra modifikationer.

Redan i detta sammanhang torde i sistnämnda hänseende böra framhållas
en af de utaf kommittén ifrågasatta modifikationerna, nämligen i
fråga om perioderna för intjänande af aflöningsförhöjning.

Kommittén har därvidlag, hvad beträffar den högst aflönade personalen,
icke funnit skäl föreligga att perioderna i fråga må bestämmas
kortare än dem som gälla för befattningshafvare i allmänhet vid centrala
ämbetsverk m. fl. myndigheter, nämligen perioder om fem år.

Icke heller har det synts kommittén lämpligt, att, såsom i många
fall gäller vid telegrafverket, inom eu och samma tjänstegrad perioder af
olika längd (2 och 3 år) komma till användning.

Kommittén har fördenskull utgått från att längden af ifrågavarande
perioder bör bestämmas för befattningshafvare inom de högsta aflöningsgrupperna
till fem år och för öfriga befattningshafvare till tre år, dock
med undantag af de lägst aflönade, för hvilka perioderna satts till två år.
I förbigående må nämnas, att enahanda grundsats vunnit tillämpning vid
nyligen skedd reglering af aflöningsförhållandena för tjänstinnehafvare
hos Stockholms stad.

I sammanhang med den sålunda ifrågasatta ändringen af periodernU
för intjänande af aflöningsförhöjning har kommittén funnit sig böra i vissa
fall föreslå inskränkning af antalet dylika förhöjningar, hvilket jämte förlängning
af perioderna understundom föranledt en höjning af begynnelseaflöningarna
utöfver hvad Kungl. Maj:t föreslagit.

Kommittén öfvergår nu till att närmare redogöra för sitt förslag och
tager därvid till utgångspunkt det af Kungl. Maj:t vid 1911 års riksdag
framlagda reglementsförslaget.

Afiöningsreg- Uti § 1 af Kungl. Maj:ts förslag angifves beloppet af det till öfver lementet.

-jno-enjören vid Trollhätte kraftverk utgående arfvode, h varjämte särskildt
uti §§ 2, 3, 8 och 11 upptagas andra honom tillkommande aflöningsförmåner.

I detta hänseende torde böra erinras, att, i anledning af framställning
af Kungl. Maj:t vid 1909 års riksdag, aflöningsförmånerna för öfveringenjören
vid Trollhätte kraftverk redan blifvit reglerade.

Enligt Riksdagens beslut skulle bemälde öfveringenjör — hvilkens
befattning skulle tillsättas genom förordnande på viss tid af högst sex år
— från och med år 1910 äga åtnjuta 8,000 kronor såsom arfvode samt
dessutom tantiem å nettovinsten af kraftverkets rörelse att utgå, därest
vinsten icke öfverstege 200,000 kronor, med 2,000 kronor och, därest vinsten
öfverstege 200,000 kronor, med ytterligare en half procent å Överskjutande
belopp, allt för år räknadt. Öfveringenjören skulle därjämte
få åtnjuta förmånen af fri bostad med bränsle och elektrisk belysning efter
vattenfallsstyrelsens bestämmande eller ock ersättning därför med 1,500
kronor om året. Riksdagen medgaf ock, att vattenfallsstyrelsen finge, där
sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kunde ske, årligen bevilja
öfveringenjören ledighet med bibehållande af full aflöning under
högst en månad. För åtnjutande af nämnda aflöningsförmåner stadgades
vissa bestämmelser.

Den uti § 1 af Kungl. Maj:ts reglementsförslag innehållna bestämmelsen
beträffande arfvodet till öfveringenjören vid Trollhätte kraftverk öfverensstämmer
med hvad Riksdagen redan beslutat.

Beträffande den tantiem, som ingår i hans fasta aflöning i stället
för tjänstgöringspenningar, har stadgandet om dess med Riksdagens beslut
jämväl öfverensstämmande belopp synts kommittén böra öfverflyttas till
§ 1 från § 3 i Kungl. Maj:ts förslag.

§ 2 Vidkommande § 2 i aflöningsreglementet torde till en början böra

anmärkas, att kommittén för att tydligt utmärka det slag af aflöning, hvarom
fråga är, utbytt uttrycket »aflöning» mot »fast aflöning», hvilket senare
uttryck är hämtadt från aflöningsreglementet för postverket. Detta uttryck

har jämväl å öfriga vederbörliga ställen i kommitténs förslag till aflöningsreglemente
blifvit användt.

Den i § 2 af Kungl. Maj:t använda aflöningsskalan motsvarar den,
som vid 1907 års riksdag fastställdes för telegrafverket.

Under klass 1 upptog Kungl. Maj:t en sammanlagd fast aflöning af
7,500 kronor. Då statsutskottet för den befattningshafvare, öfveringenjören
vid Trollhätte kanalverk, hvilken skulle kunnat komma i åtnjutande
af nämnda belopp såsom slutaflöning, föreslog nedsättning däraf
med 500 kronor, upptog utskottet under klass 1 ett belopp af 7,000
kronor. Därutinnan har kommittén anslutit sig till statsutskottets förslag.

Kommittén har emellertid ansett vissa ytterligare modifikationer i
aflöningsskalan böra vidtagas, detta i anslutning till de förändringar, som
vid 1912 års riksdag beslutats beträffande motsvarande aflöningsskala för
telegrafverket.

Sålunda hafva aflöningsbeloppen 3,800, 3,400 och 2,100 kronor fördelats
så, att af 3,800 kronor 2,400 skulle hänföras till lön och 1,400
till tjänstgöringspenningar, af 3,400 kronor 2,200 skulle hänföras till lön
och 1,200 till tjänstgöringspenningar samt af 2,100 kronor 1,500 skulle
hänföras till lön och 600 till tjänstgöringspenningar. Därjämte har införts
en ny aflöningsklass med en sammanlagd aflöning af 1,950 kronor, hvaraf
1,440 skulle motsvara lön och 510 tjänstgöringspenningar.

På grund häraf har i kommitténs förslag klassernas nummerföljd
blifvit i viss mån ändrad.

De uti sista stycket af § 2 i Kungl. Maj ds förslag innefattade bestämmelserna
i fråga om förmånen af fri bostad eller ersättning därför hafva
af kommittén öfverflyttats till § 10 i dess förslag och där sammanförts
med öfriga bestämmelser i nämnda hänseende.

Uti § 3 angifvas lägsta och högsta beloppen af den fasta aflöning, § 3.
som skulle tillkomma vederbörande befattningshafvare, undantagandes öfveringenjören
vid Trollhätte kraftverk.

I sammanhang härmed torde lämpligen böra behandlas den i § 5
omförmälda aflöningstabell, utvisande perioderna för intjänande af aflöningsförhöjning.

Uti Kungl. Maj:ts förslag har tillämpats den med afseende å de
s. k. kommunikationsverken i allmänhet gällande grundsatsen att bestämma
begynnelseaflöningarna relativt låga och höja dessa med flera, efter kortare
perioder inträdande tillägg.

Kommittén har, såsom redan antydts, beträffande statens vattenfallsverk
ansett sig böra i viss mån godtaga denna grundsats, men icke kunnat
tillstyrka, att för de högst aflönade befattningshafvarna perioderna för
aflöningsförhöjning sättas kortare än fem år eller att inom en och samma
tjänstegrad användas perioder af olika längd.

I öfverensstämmelse med denna sin uppfattning har kommittén föreslagit,
att för befattningshafvare med en begynnelseaflöning af 4,200 kronor
och därutöfver skulle gälla femårsperioder och för befattningshafvare
med en begynnelseaflöning understigande 4,200 kronor men öfverstigande
960 kronor treårsperioder samt för befattningshafvare med begynnelseaflöning
af 960 kronor och därunder tvåårsperioder.

Innan kommittén yttrar sig om de aflöningssatser, som enligt kommitténs
mening böra bestämmas för de särskilda befattningarna, anser sig
kommittén böra något beröra frågan om den måttstock, efter hvilken
aflöningarna synas böra tillmätas för bär ifrågavarande befattningshafvare.

Efter granskning af Kungl. Maj:ts förslag uttalade statsutskottet vid
1911 års riksdag, att utskottet funnit vissa af de för tjänstemännen föreslagna
aflöningsbeloppen väl rundligt tillmätta och att utskottet fördenskull
ansett nödigt att vidtaga de nedsättningar däri, som i hvarje fall befunnits
af omständigheterna påkallade.

De för de högre tjänstemännen vid kraftverket upptagna aflöningsbeloppen
hade visserligen af utskottet lämnats orubbade, ehuru äfven de
förefallit väl höga. Med hänsyn emellertid till beskaffenheten af dessa
kräfvande tjänster och till de stora anspråk, som måste ställas på deras
innehafvare, syntes det utskottet, att man för det dåvarande, innan närmare
kännedom vunnits om den med tjänsterna förenade verksamheten,
icke kunde med säkerhet afgöra hvad i aflöningshänseende kunde erfordras
för deras upprätthållande på ett tillfredsställande sätt. Utskottet hade
därför icke velat föreslå någon nedsättning i sistnämnda afiöningsbelopp.

En af utskottets ledamöter, hvilken i en af honom och två andra
ledamöter afgifven reservation yrkade afslag på Kungl. Maj:ts proposition
i ämnet, anförde till stöd därför, bland annat, att den föreslagna aflöningsstaten
upptoge afsevärdt högre löner än Riksdagen dittills i jämförliga
fall beviljat.

Det synes kommittén emellertid icke kunna bestridas, att vid statens
vattenfallsverk i Trollhättan — och detta gäller särskildt kraftverket —
befattningar finnas, hvilka äro af den art, att åt deras innehafvare bör
beredas proportionsvis högre aflöningar än hvad eljest plägar bestås befattningshafvare
i motsvarande grad.

Af flertalet befattningshafvare vid kraftverket måste kräfvas en särskildt
hög grad af plikttrohet, noggrannhet och rådighet. Genom ett
enda obetydligt felgrepp kunna icke blott afsevärda ekonomiska intressen
blifva lidande utan äfven människolif sättas på spel. Men äfven utan
personalens förvållande kunna ofta genom naturhändelser, särskildt åskslag,
störa faror uppstå. Till följd häraf måste framför allt befälspersonalen
vara beredd att dag eller natt, hvardag eller helgdag vid behof ingripa,
och därigenom förorsakas för denna personal en bundenhet och mången
gång en känsla af oro, som icke torde i allmänhet behöfva förefinnas
annorstädes.

För en relativt hög aflöning åt vissa befattningshafvare, tillhörande
den personal, hvarom nu är fråga, anser kommittén jämväl den omständigheten
tala, att för dem mer än hvad i allmänhet torde vara fallet beträffande
andra innehafvare af statstjänst tillfälle kan yppas att inom enskild
verksamhet erhålla väl aflönade platser. Det synes därför böra ligga
i statens intresse att kunna erbjuda dem sådana aflöningsförmåner, att det
må blifva möjligt att förvärfva och behålla dugande krafter såväl å befälsposter
som å åtskilliga underordnade platser.

Uti Kungl. Maj:ts förslag hafva i § 3 de olika befattningarna upptagits
under följande rubriker: kanalverk, kraftverk och räkenskapsafdelning.

Enligt vederbörande departementschefs yttrande i ämnet skulle aflöningsreglementet
»till en början tillämpas å befattningshafvare vid Troll -

hätte kanalverk, Trollhätte kraftverk och därtill hörande distriktsafdelningar
samt å en för kanalverket och kraftverket gemensam räkenskapsafdelning».

Den formulering af § 3, som användts i Kungl. Maj:ts förslag, synes
ock gifva vid handen, att det varit afsedt att vid framdeles blifvande nya
kanalverk, kraftverk och räkenskapsafdelningar kunna utan vidare tillämpa
de angifna aflöningssatserna.

Institutionerna vid Trollhättan synas kommittén emellertid, såvidt nu
kan bedömas, till omfattning och beskaffenhet kunna komma att väsentligt
skilja sig från framtida anläggningar af motsvarande art. I sådant hänseende
torde exempelvis kunna framhållas, hurusom någon motsvarighet
till den stora fastighetsförvaltningen vid Trollhättan val knappast lärer
kunna ifrågakomma vid Södertälje kanalverk, hvars öfvertagande redan är
beslutadt; att Trollhätte kraftverks bestyr med detalj distribution torde
gifva detta verk en annan ställning än Porjus’ kraftverk med endast några
få abonnenter; samt att anordningen med särskild räkenskapsafdelning,
åtminstone efter hvad man nu kan se, näppeligen lärer erfordras vid
andra verk.

Allt detta gör att, enligt kommitténs mening, frågan om aflöningsförmånerna
för personal vid nytillkommande verk bör i hvarje särskild! fall
göras till föremål för pröfning. Aflöningsreglementets allmänna bestämmelser
torde dock så vidt möjligt böra redan nu så affattas, att de kunna
gälla äfven för befattningshafvare vid nya verk.

Vid antydda förhållande har det synts kommittén lämpligast att uti
§ 3 af reglementet specifikt upptaga Trollhätte kanalverk, Trollhätte kraftverk
samt Trollhätte räkenskapsafdelning.

Trollhätte

kanalverk.

Öfverin genjör.

Kanalin genjör.

Vidkommande till en början Trollhätte kanalverk torde böra erinras,
att Riksdagen år 1905 antagit aflöningsstat för detsamma.

Enligt denna stat åtnjuter öfveringenjören en aflöning af 5,000 kronor
med ålderstillägg efter resp. 5 och 10 år, hvartdera ålderstillägget å
500 kronor.

Kungl. Maj:t föreslog vid 1911 års riksdag för nämnde befattningshafvare
en begynnelseaflöning af 6,000 kronor, hvilken skulle kunna höjas

efter två år till 6,500, efter ytterligare tre år till 7,000 och efter än
ytterligare tre år till 7,500 kronor.

Dessa ökade aflöningsförmåner ansågos skäliga, bland annat på grund
däraf att bemälde öfveringenjör, sedan verkställande direktörsbefattningen
vid Trollhätte kanal- och vattenverk indragits, hade mera ansvarsfullt och
maktpåliggande arbete än förut.

Beträffande ökningen af öfveringenjörens göromål påpekades därjämte
af vederbörande departementschef, att öfveringenjörens arbetsområde betydligt
utvidgats till följd af Kungl. Maj:ts den 1 juli 1910 fattade beslut, att
den befattning med Göta älfs farled å sträckan mellan Trollhätte kanal och
Göteborgs hamns gräns, hvilken förut tillkommit Göteborgs hamnstyrelse,
skulle från och med den 1 januari 1911 öfvertagas af vattenfallsstyrelsen.
Ifrågavarande sträcka af farleden hade en längd af omkring 48,5 kilometer
och dess öfvertagande af staten betingades af beslutet om Trollhätte kanals
ombyggnad samt af önskvärdheten att åstadkomma större enhetlighet i behandlingen
af de frågor, som rörde farleden mellan Vänersborg och Göteborg.
De seglations- och bogseringsafgifter, som förut jämlikt Kungl.
Maj:ts medgifvande uppburits af Göteborgs stad, skulle efter öfverflyttningen
tillfalla staten, som äfven fått till sig öfverlämnade bland annat
de kontanta tillgångar, uppgående till omkring 42,000 kronor, hvilka
Göteborgs hamnstyrelse omhänderhaft på grund af sin befattning med farleden.
Äfvenledes hade de staten tillhöriga fastigheterna vid Trollhättan,
däribland industriområdet och egnahemsområdena, ställts under öfveringenjörens
tillsyn och vård, i sammanhang hvarmed indragits det arfvode
å 1,200 kronor, som förut tillkommit underdirektören vid Trollhätte
kanal- och vattenverk för bland annat tillsyn öfver dessa fastigheter.

Vidare upptogs i Kungl. Maj:ts förslag en kanalingenjör med eu
begynnelseaflöning af 3,400 kronor och med aflöningsförhöjningar efter
resp. 2, 2, 2, 3 och 3 år till resp. 3,800, 4,200, 4,600, 5,000 och 5,500
kronor.

I fråga om anställandet af en dylik befattningshafvare anfördes uti
propositionen följande.

11—121319. Löneregleringskomniitténs bet. XXXIV.

Under de senare åren hade, när vid kanalen förekommit arbeten,
som öfveringenjören icke haft tid att själf leda och öfvervaka, någon af
de väg- och vattenbyggnadsingenjörer, hvilka varit sysselsatta vid kraftstationsanläggningen
i Trollhättan, lämnat biträde åt bemälde öfveringenjör.
Sedan vattenbyggnadsarbetena för kraftstationen fullbordats, stode denna
utväo- icke mera öppen, och, enligt hvad vattenfallsstyrelsen meddelat, hade
göromålen vid kanalen så ökats, särskildt genom statens öfvertagande af
skötseln af farleden mellan Trollhätte kanal och Göteborgs hamns gräns,
att en biträdande kanalingenjör finge full sysselsättning.

Det syntes departementschefen vara lämpligt, att en kanalingenjör
anställdes, äfven ur den synpunkten att vid öfveringenjörens frånvaro eller
förfall för honom någon borde finnas, som vore fullt skickad att träda i
hans ställe. Sedan öfveringenj örens verksamhetsområde dåmera så utvidgats,
att det omfattade Göta älfs farled ända ned till Göteborg, måste han
oftare än förut vara frånvarande från stationsorten.

Vidkommande Kungl. Maj:ts förslag i fråga om öfveringenjören vid
kanalverket och kanalingenjören yttrade statsutskottet, att utskottet väl
ansåge, att den föreslagna kana lingenjörstj än sten vore af behofvet påkallad.
Genom inrättandet af denna tjänst komme emellertid öfveringenjören otvifvelaktigt
att beredas en betydlig lättnad i arbetet, enär bestyret med egendomsförvaltningen
borde till stor del kunna öfverlåtas å kanalingenjören,
som icke syntes blifva öfver höfvan betungad med andra göromål.

Utskottet hade fördenskull ansett tillräckligt, om öfveringenjören jämte
en begynnelseaflöning å 6,000 kronor erhölle allenast två ålderstillägg,
hvardera å 500 kronor, hvarigenom hans slutaflöning komme att stanna
vid 7,000 kronor.

Jämväl i fråga om den för kanalingenjören föreslagna aflöning
borde, enligt utskottets förmenande, någon nedsättning äga rum. Den för
honom upptagna aflöningen syntes nämligen väl hög, äfven om, såsom af
utskottet ifrågasatts, hans befattning med egendomsförvaltningen vid vattenfallsverket
skulle gifvas en något större omfattning än i Kungl. Maj:ts förslag
syntes vara afsedt. Utskottet hade därför funnit det för honom upptagna
sista ålderstillägget böra utgå och hans slutaflöning sålunda upptagas
till 5,000 kronor.

För egen del vill kommittén till en början erinra, att vid Trollhätte
kanal för närvarande arbeten pågå i och för kanalens ombyggande till
betydligt slörre dimensioner. Dessa arbeten äro afsedda att så bedrifvas,
att den nya kanalen skulle kunna tagas i användning med ingången af
1916 års seglation.

Driften af den nya kanalen kommer gifvetvis att i många hänseenden
ställa större fordringar på personalen än för närvarande. Med de aflöningsförmåner,
kommittén föreslår för tjänstemännen vid Trollhätte kanalverk,
har kommittén emellertid afsett, att den nya kanalens tagande i bruk
icke bör föranleda anspråk på ny lönereglering, utan endast, i den mån
så befinnes oundgängligen nödvändigt, inrättande af ett ökadt antal befattningar.

Hvad nu öfveringenjören vid kanalverket beträffar, har kommittén,
i likhet med statsutskottet, ansett denne skäligen böra tillerkännas
6,000 kronor i begynnelseaflöning och 7,000 kronor i slutaflöning.

Af förut angifna skäl har kommittén föreslagit perioderna för aflöningsförhöjning
till fem år. Aflöningen skulle alltså enligt kommitténs förslag
utgöra 6,000 kronor med förhöjning efter fem år till 6,500 och efter
ytterligare fem år till 7,000 kronor.

I fråga om den föreslagna kanalingenjörstjänsten tillåter sig kommittén
erinra, att en motsvarande befattning tillförne funnits vid kanalen,
nämligen tjänst såsom biträdande mekanikus. Efter uppkommen vakans
lämnades emellertid tjänsten under flera år obesatt, men sedan göromål en
vid kanalverket ökats — särskildt till följd af fastighetsförvaltningen —
har till biträde åt öfveringenjören måst anställas en kanalingenjör.

Numera omfattar den öfveringenjören åliggande fastighetsförvaltningen
jämväl en del utom Trollhättan vid Göta älf eller i dess närhet
belägna, kanalverket tillhörande fastigheter.

Att det med hänsyn till de mångskiftande och under de senare åren
väsentligt ökade göromål, som tillkomma öfveringenjören vid kanalverket,
är nödvändigt att vid hans sida hafva en biträdande tjänsteman med ingenjörsutbildning,
har synts kommittén till fullo styrkt.

Kanalin speJctor.

Kommittén har ock funnit sig öfvertygad, att ifrågavarande göromål
för närvarande äro af den omfattning, att de gifva full sysselsättning åt
två tjänstemän. Äfven om ordnandet af och uppsikten öfver egnahemsoch
industriområdena skulle i en framtid kräfva mindre arbete, lärer denna
minskning komma att fullt uppvägas af det ökade arbete, som utan tvifvel
kommer att föranledas af kanalen i dess utvidgade skick.

Såsom förut är nämndt, föreslog Kungl. Maj:t för kanalingenjören
en begynnelseafiöning af 3,400 kronor och en slutaflöning af 5,500 kronor,
hvilket sistnämnda belopp emellertid af statsutskottet nedsattes till
5,000 kronor.

I fråga om slutaflöningen har kommittén, med hänsyn till de kvalifikationer,
som måste ställas på kanalingenjören, och önskvärdheten af att
kunna för en längre tid tillgodogöra den af honom förvärfvade specialkännedom
rörande kanalen, funnit sig böra förorda enahanda slutaflöning,
som upptogs i Kungl. Maj:ts förslag; och då äfven för denne befattningshafvare,
enligt kommitténs mening, böra gälla femårsperioder för aflöningsförhöjningar
och antalet dylika förhöjningar lämpligen torde böra sättas
till tre, har begynnelseaflöningen måst höjas till 4,200 kronor.

Enär sålunda slutaflöningen skulle uppnås enligt Kungl. Maj:ts förslag
redan efter 12 år men efter kommitténs förslag först efter 15 år,
torde Kungl. Maj:ts och kommitténs förslag kunna anses ungefär ekonomiskt
likställda. Kommitténs förslag medför emellertid den fördel,
att med den högre begynnelseaflöningen det torde blifva väsentligt
lättare att kunna förvärfva en i sitt fack fullt utbildad ingenjör, utan
att därvidlag erfordras den i 5 § 2:o af Kungl. Maj:ts förslag innefattade
bestämmelsen, att undantagsvis, för förvärfvande i tjänst af särskildt
kvalificerad person, Kungl. Maj:t skulle kunna tilldela tjänsteman
aflöning efter högre klass än den, som i angifven reglering finnes såsom
lägsta aflöning för den af tjänstemannen innehafda befattning upptagen.

Uti den af Riksdagen för Trollhätte kanal- och vattenverk år 1905 godkända
staten finnas upptagna aflöningar å lägst 2,200 och högst 2,800
kronor för en Jcanalinspektor vid Ströms station och en kanalinspektor vid
Brinkebergskulle station. Därjämte skulle dessa tjänstemän äga uppbära

provision, den förre å honom af Göteborgs hamnstyrelse och den senare å
honom af styrelsen för betryggande af sjöfarten å Vänern anförtrodd uppbörd,
hvarvid dock, om provisionerna öfverstege vissa belopp, afdrag enligt
fastställda grunder skulle göras å lönen.

Hvad angår kanaluppbördsstationen vid Akersberg, förestods den
till en början af kamreraren. Då till följd af kanalrörelsens stegring
samt ökningen af öfriga kamreraren åliggande göromål denna anordning
icke vidare firande bibehållas, har från ingången af år 1909 uppbördsstationen
vid Akersberg skötts af en extra tjänsteman mot särskildt arfvode
af kanalmedlen.

På sätt i den kungl. propositionen vid 1911 års riksdag meddelades,
skulle den särskilda uppbörd, som omhänderhades af kanalinspektorerna
vid Ströms och Brinkebergskulle stationer, hädanefter i första hand redovisas
till kanalverket. I sammanhang därmed skulle den till dessa
tjänstemän utgående provisionen komma att försvinna, dock borde de, till
dess ny stat började tillämpas, få uppbära provision å uppbörden enligt
samma grunder som förut.

Vattenfallsstyrelsen hade hemställt, att aflöningen för kanalinspektorerna
skulle sålunda höjas, att kanalinspektor af l:a lönegraden, hvartill
skulle hänföras till en början kanalinspektorerna vid Brinkebergskulle
och Äkersbergs stationer, komme att uppbära lägst 3,400 och högst 4,600
kronor samt kanalinspektor af 2:a lönegraden lägst 3,000 och högst
4,200 kronor.

Enligt hvad vattenfallsstyrelsen meddelat, åtnjöto, med tillägg af
provision, men efter föreskrifna afdrag å lönen, kanalinspektoren vid
Brinkebergskulle station under år 1908 3,778 kronor 44 öre, under år
1909 3,763 kronor 24 öre och under år 1910 3,918 kronor 20 öre samt
kanalinspektoren vid Ströms station under år 1908 3,284 kronor 4 öre,
under år 1909 3,216 kronor 90 öre och under år 1910 3,389 kronor 1
öre. Uti dessa belopp inginge icke kanalinspektorerna tillkommande ålderstillägg.

Med hänsyn till de aflöningsförmåner bemälde tjänstemän alltså redan
då uppbure ansåg departementschefen mot de föreslagna aflöningarna

Bokhållare.

intet vara att anmärka, och var Kungl. Maj:ts framställning i ämnet affattad
i öfverensstämmelse med vattenfallsstvrelsens förslag.

Statsutskottet erinrade, att Kungl. Maj:ts förslag upptog för kanalinspektorerna
en första och en andra lönegrad, af hvilka den första var
afsedd för kanalinspektorerna vid Akersberg och Brinkebergskulle och den
andra för kanalinspektoren vid Ström.

Därtill hade utskottet icke kunnat ansluta sig. Enligt utskottets
förmenande syntes nämligen kanalinspektorernas arbete vara i, väsentlig
mån beroende på storleken af den uppbörd, som å hvar och en af dem
ankomme. En högst betydande skillnad dem emellan vore i detta afseende
rådande, i det att kanalinspektoren vid Akersberg komme att få hand om
den ojämförligt största uppbörden, kanalinspektoren vid Brinkebergskulle
en väsentligt mindre och kanalinspektoren vid Ström en i förhållande därtill
obetydlig uppbörd.

Vid sådant förhållande hade utskottet, som icke funnit något att

erinra däremot, att kanalinspektoren vid Akersberg komme i åtnjutande af
de löneförmåner, hvilka af Kungl. Maj:t. uppförts för en kanalinspektor af
l:a lönegraden, funnit till fyllest, om kanalinspektoren vid Brinkebergskulle
tillerkändes de af Kungl. Maj:t för kanalinspektor af 2:a lönegraden upptagna
aflöningsförmåner, och hade utskottet ansett, att för kanalinspektoren
vid Ström borde uppföras en kanalinspektorstjänst i 3:e lönegraden med en
begynnelseaflöning af 2,700 och en slutaflöning af 3,800 kronor.

De af statsutskottet föreslagna aflöningsbeloppen för de särskilda
kanalinspektorerna hafva synts kommittén väl afvägda; perioderna för aflöningsförhöjning
hafva dock i kommitténs förslag genomgående satts till 3 år.

Vidkommande benämningarna å ifrågavarande befattningar har kommittén
ansett uttrycket »/torcegraden» lämpligen böra utbytas mot »graden».
Enahanda förändring har äfven gjorts beträffande öfriga befattningar,
hvilka indelats i olika grader.

De vid kanalverket erforderliga bokhållarna voro i den kungl. propositionen
efter arten af deras göromål fördelade i två grader; bokhållare
i l:a graden skulle erhålla lägst 2,100 och högst 3,000 kronor samt bokhållare
i 2:a graden lägst 1,650 och högst 2,700 kronor.

Såsom jämförelse anfördes, att förste bokhållare vid statens järnvägar
åtnjöte lägst 2,400 och högst 3,600 kronor samt bokhållare vid statsbanorna
lägst 2,100 och högst 3,300 kronor. Bokhållare vid telegrafverket
uppbure visserligen icke mera än lägst 1,020 och högst 1,650 kronor,
men dessa platser besattes uteslutande med kvinnlig personal.

Från statsutskottets sida gjordes icke någon erinran mot berörda
förslag.

Hvad bokhållare af l:a graden beträffar, har äfven kommittén bibehållit
de föreslagna aflöningsbeloppen.

Beträffande åter bokhållare af 2:a graden har kommittén väl funnit
den föreslagna slutaflöningen skälig; med hänsyn emellertid därtill, att i
kommitténs förslag till aflöningsskala införts en ny klass med aflöning af
1,950 kronor, har kommittén ansett begynnelseaflöningen böra höjas till
1,800 kronor.

I fråga om perioderna för aflöningsförhöjning har iakttagits förut
antydda ändring.

De till underbefäl närmast hänförliga befattningshafvarna vid kanalverket
skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag benämnas förmän och indelas
i två grader. Aflöningen skulle utgöra för förman af l:a graden lägst
1,380 och högst 2,100 kronor samt för förman af 2:a graden lägst 1,260
och högst 1,800 kronor.

Statsutskottet ansåg emellertid de sålunda för förmännen föreslagna
aflöningsbeloppen böra undergå någon jämkning.

Sålunda syntes förmännen af l:a graden — till hvilka enligt utskottets
förmenande skulle hänföras befälhafvare å kanalverket tillhöriga bogserbåtar,
verkmästare och därmed jämförliga — med undantag af förenämnda
befälhafvare icke besitta sådana kvalifikationer eller komma att
utöfva sådan verksamhet, att för dem borde ifrågasättas sä höga aflöningar
som de af Kungl. Maj:t föreslagna.

Utskottet ansåg därför, att deras aflöningar borde nedsättas, och
hade för sin del funnit fullt tillräckligt, om för dem uppfördes de
aflöningsförmåner, som af Kungl. Maj:t föreslagits för förmän af 2:a
graden.

Förman.

Icke heller befälhafvarna å kanalverket tillhöriga bogserbåtar borde,
enligt utskottets åsikt, berättigas till de af Kungl. Maj:t för förmän
af l:a graden upptagna aflöningar. Visserligen syntes för dessa befälhafvartjänster
erfordras högre kvalifikationer än af verkmästare och
därmed jämförliga förmän, men då befälhafvarna å kanalverkets bogserbåtar
enligt Kungl. Maj:ts af utskottet förordade förslag vore berättigade
till provision å den för bogseringen inflytande bruttoinkomst till belopp,
som vattenfallsstyrelsen ägde bestämma, ansåg utskottet, att jämväl deras
aflöning borde bestämmas till enahanda belopp som för verkmästarna och
därmed jämförliga förmän.

Äfven i fråga om de af Kungl. Maj:t för förmän af 2:a graden
föreslagna aflöningsbelopp fann utskottet någon nedsättning böra vidtagas.
De förmän, om hvilka fråga vore, syntes nämligen fullt jämnställda
med banmästare af andra klassen vid statens järnvägar och borde därför
jämväl i aflöningshänseende likställas med dessa. Begynnelseaflöningen
borde sålunda sättas till 1,020 och slutaflöningen till 1,500 kronor.

Då under titeln förmän skulle föras så vidt skilda kategorier af
tjänstemän som å ena sidan ångbåtsbefälhafvare och å andra sidan skogvaktare,
har det synts kommittén lämpligt att uppdela förmännen i tre
grader.

Till första graden skulle enligt kommitténs mening hänföras: befälhafvare
å bogserbåt, förman eller verkmästare för underhållsarbeten vid
kanalverket, slussförman och trädgårdsmästare.

Andra graden skulle omfatta: motorbåtsförare, maskinist å bogserbåt
och förrådsmästare.

I tredje graden skulle sättas skogvaktare.

Vidkommande aflöningarna till ifrågavarande befattningshafvare har
det synts äfven kommittén, som skulle en jämkning kunna vidtagas i afseende
å de af Kungl. Maj:t för förmän af l:a och 2:a graderna föreslagna
aflöningsbeloppen.

Då emellertid enligt kommitténs förslag perioderna för aflöningsförhöjning
skulle genomgående omfatta tre år, har kommittén funnit detta
böra utjämnas genom en något högre begynnelseaflöning än enligt stats -

utskottets förslag, i hvilket hänseende kommittén upptagit för förman af
l:a graden 1,380 och för förman af 2:a graden 1,140 kronor.

livad slutaflöningen beträffar, har den af statsutskottet för förmän af
l:a graden ifrågasatta synts kommittén väl knapp, hvadan kommittén funnit
sig böra föreslå, att densamma sättes i den nyinförda klassen 1,950 kronor.
För förmän af 2:a graden har kommittén ansett slutaflöningen böra utgöra
1,650 kronor.

I detta sammanhang torde böra erinras, att för närvarande icke blott
befälhafvare utan äfven maskinister å bogserbåtarna åtnjuta provision å
den för bogseringen inflytande bruttoinkomsten, eller s. k. kaplake.

Denna provision har under åren 1908—1911 uppgått till i medeltal
701 kronor för befälhafvai’en och 140 kronor för maskinisten å den
ena båten. Den andra båten har först från och med år 1911 öfvertasits

af kanalverket, och har provisionen under det året i afrundade tal utgjort
400 kronor för befälhafvaren och 200 kronor för maskinisten.

Ifrågavarande provision, hvilken till sitt belopp bestämmes af vattenfallsstyrelsen,
skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag bibehållas äfven efter
löneregleringen.

Då, enligt hvad kommittén inhämtat, anordningen med dylik provision
befunnits särdeles förmånlig och lärer vara allmänt bruklig, har
kommittén icke haft något att erinra mot densammas bibehållande.

Skulle provisionen däremot anses böra borttagas, torde det blifva
nödvändigt att hänföra befälhafvare och maskinister till högre tjänstegrader
än hvad nu föreslagits.

De vid kan al verket anställda skogvaktarna hafva till åliggande dels
att utföra göromål, som tillkomma kronoj ägare, dels ock att hafva tillsyn
öfver egnahemsområdena och naturparkerna, i hvilket sistnämnda hänseende
åliggandet särskildt tager deras tid i anspråk under sön- och helgdagar.

Nämnda skogvaktare åtnjuta för närvarande en aflöning af 1,300
kronor jämte naturaförmåner. Enligt kommitténs förslag skulle ifrågavarande
befattningshafvare hänföras till förmän af 3:e graden med en fast
aflöning af lägst 1,020 och högst 1,500 kronor.

12—121319. Lönereglering skommitténs bet. XXXIV.

Kvinnlig

kontors skrifvare.

Maskinskö tare.

(Maskinist.)

För kvinnliga kontorsskrifvare föreslog Kungl. Maj:t en begynnelseaflöning
af 1,020 kronor, hvilken med sex aflöningsförhöjningar efter
resp. 2, 2, 2, 3, 3 och 3 år skulle kunna stiga till 1,800 kronor.

Statsutskottet yttrade beträffande ifrågavarande befattningsbafvare,
att desamma af Kungl. Maj:t i det närmaste jämnställts med de kvinnliga
kontorsskrifvarna vid statens järnvägar, men att de snarare syntes böra
likställas med de kvinnliga bokhållarna vid telegrafverket, hvilka åtnjöte
en begynnelseaflöning af 1,020 kronor men en slutaflöning af 1,650 kronor,
samt att utskottet fördenskull ansett, att det sista af de för de kvinnliga
kontorsskrifvarna vid vattenfallsverket upptagna ålderstilläggen borde
utgå och deras slutaflöning sålunda stanna vid 1,650 kronor.

I likhet med statsutskottet har kommittén för ifrågavarande befattningshafvare
funnit en slutaflöning af 1,650 kronor tillfyllest. Då emellertid
enligt kommitténs uppfattning antalet aflöningsförhöjningar böra
inskränkas till fyra och perioderna för dessa genomgående böra omfatta
tre år, har kommittén ansett begynnelseaflöningen böra höjas till 1,140
kronor.

Uti det af Kungl. Maj:t framlagda förslaget hade upptagits en grupp
tjänstinnehafvare vid kanalverk med benämningen maskinister. Aflöningen
till dessa skulle utgöra lägst 900 och högst 1,500 kronor.

Enligt hvad departementschefen uppgaf, skulle dessa tjänstgöra såsom
maskinister å kanalverkets ång- och motorbåtar samt å dess mudderverk.

Mot de föreslagna befattningarna och deras aflöning hade statsutskottet
intet att erinra.

Enligt hvad kommittén inhämtat, var det emellertid icke afsedt, att
till här ifrågavarande tjänstemannagrupp skulle hänföras de af departementschefen
angifna maskinisterna å ångbåtarna. På dessa maskinister
måste nämligen ställas sådana fordringar, att de böra jämnställas med förmän
af 2:a graden. Denna uppfattning har äfven kommittén, såsom af
det föregående framgår, ansett sig böra biträda.

De befattningshafvare, om hvilka här är fråga och hvilka riktigare
torde böra benämnas maskinskötare, skulle handhafva skötseln af enklare
maskiner, såsom lokomobiler, mudderverk och pumpverk. Med hänsyn här -

till har en slutaflöning af 1,380 kronor synts kommittén vara tillräcklig.
Begynnelseaflöningen torde däremot lämpligen kunna höjas till 960 kronor,
då å maskinskötare gifvetvis måste ställas något högre fordringar än å
sluss-, bro-, kanal- eller hamnvakter, för hvilka begynnelseaflöningen ansetts
böra sättas till 900 kronor.

Perioderna för intjänande af aflöningsförhöjning har kommittén för
maskinskötare satt till två år.

För sluss-, bro-, kanal- och hamnvakter har med hänsyn till de aflöningsförmåner,
som utgå till banvakter vid statens järnvägar, i Kungl.
Maj:ts förslag upptagits en aflöning af lägst 900 och högst 1,260
kronor.

I fråga om dessa aflöningsförmåner anförde departementschefen följande.

Enligt det för statens järnvägar fastställda aflöningsreglementet uppbure
banvakt lägst 840 och högst 1,140 kronor för år. Därjämte kunde
banvakt, hvilken tjänstgjorde såsom vakt vid rörlig bro, under seglationstiden
erhålla ett tilläggsarfvode efter högst 120 kronor för år.

Det kunde ifrågasättas att med ytterligare en klass nedsätta slutaflöningen
för vakter vid kanalverket eller till 1,140 kronor för år. Därigenom
skulle deras högsta aflöning blifva lika med banvakternas.

Vakterna vid kanalverket skulle emellertid då bekomma mindre slutaflöning
än för närvarande. Efter att i fem år hafva proftjänstgjort såsom
extra vakter, under hvilken tid de erhölle i ett för allt 960 kronor
om året, åtnjöte de nu, sedan de befordrats till ordinarie, en begynnelseaflöning
af 960 kronor och en slutaflöning af 1,140 kronor jämte fri bostad,
vedbrand och beklädnad, hvilka naturaförmåner äfven skulle tillkomma
kanalvakterna enligt det föreliggande förslaget till aflöningsreglemente.

På grund af bestämmelserna i reglementet skulle vakterna årligen
betala 27 kronor såsom bidrag till sin egen pensionering och, därest de
blefve delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, 37 kronor 80 öre för
familjepensionering eller tillhopa 64 kronor 80 öre. Enligt de upprättade
kontrakten hade vakterna nu möjlighet till pension såväl för sig själfva
som för sina änkor och under vissa omständigheter för sina oförsörjda

Vakt.

barn, utan att några pensionsafgifter behöfde af dem erläggas. Med en
slutaflöning af blott 1,140 kronor skulle deras högsta aflöning följaktligen
blifva 64 kronor 80 öre mindre än nu vore fallet.

Detta syntes departementschefen icke vara med billighet öfverensstämmande,
om andra befattningshafvare vid kanalverket skulle få sina
aflöningar något höjda. Hänsyn borde äfven tagas därtill, att vakterna
vid kanalverket hade ganska strängt arbete. Under två dygn tjänstgjorde
de sålunda 24 timmar, därvid nattjänstgöringen räckte 10 timmar i följd.
Dessutom fordrades hos vakterna i regel vissa befälsegenskaper, enär de,
då högre befäl icke funnes tillstädes, hade att ordna trafiken.

Departementschefen ansåg därför slutaflöningen böra bestämmas till
1,260 kronor.

I anledning af Kungl. Maj:ts förslag väcktes, såsom redan är nära ridt,
inom Riksdagens Andra kammare en motion (n:r 333), däri hemställdes,
att Riksdagen ville, med ändring i denna del af Kungl. Maj:ts proposition,
besluta, dels att den kontanta slutlönen för sluss-, bro-, hamn-, kanal- och
dammvakter vid statens vattenfallsverk måtte utgå med 1,500 kronor och
dels att den nu gällande begynnelselönen af 960 kronor måtte för de nyssnämnda
befattningarna bibehållas.

Statsutskottet fann de af Kung!. Maj:t för dessa tjänstemän föreslagna
aflöningar fullt tillräckliga och väl afvägda. Utskottet hade således —
yttrades det i utskottets betänkande — icke kunnat ansluta sig till motionärens
förslag i denna del, så mycket mindre som vid ett bifall därtill
det säkerligen skulle blifva svårt att afvisa eventuella anspråk från banvakterna
vid statens järnvägar å enahanda aflöningsförmåner.

Kommittén har på de af departementschefen och statsutskottet anförda
grunder icke funnit något att erinra mot den af Kungl. Maj:t föreslagna
aflöningen till nu ifrågavarande vakter. Af förut antydda skäl har
likväl den ändringen vidtagits, att äfven den sista perioden för intjänande
af aflöningsförhöjning satts till två år, i stället för tre enligt Kungl.
Maj:ts förslag.

Då det måhända kan befinnas lämpligt att till denna grupp af
ordinarie befattningshafvare vid kanalverket hänföra äfven andra vakter än

de särskildt angifva, exempelvis nattvakter, torde benämningen å ifrågavarande
kategori af tjänstemän böra ändras till endast »vakter».

Kommittén öfvergår nu till att närmare behandla de särskilda befattningarna
vid kraftverket.

Hvad öfveringenjörens aflöningsförmåner beträffar, hänvisas till hvad
under § 1 anförts.

Såsom närmaste biträde åt nyssbemälde öfveringenjör är i Kung!.
Maj:ts förslag upptagen en öfveringenjör sassistent (i vattenfallsstyrelsens
förslag benämnd byråingenjör).

Han skulle bland annat öfvervaka bokföringen och debiteringen af
energiafgifter inom det vidsträckta kraftledningsnätet, bereda ärenden
rörande nyanläggningar för distribution, materialanskaffningar och upphandlingar
för kraftverkets räkning samt verkställa leveransprof med materialier
och nya maskiner. Vidare skulle han biträda öfveringenj ören med
tekniska, ekonomiska och administrativa utredningar och den löpande
korrespondensen samt vid öfveringenj örens bortovaro tjänstgöra som hans
ställföreträdare.

I fråga om aflöningen till öfveringenjörsassistenten uttalade departementschefen
såsom sin åsikt, att, om man på den kräfvande posten
skulle lyckas erhålla en verkligt duglig ingenjör, en aflöning af lägst
3,800 och högst 6,000 kronor icke syntes vara för hög.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle begynnelseaflöningen till öfveringenjörsassistenten
utgöra 3,800 kronor, och skulle densamma kunna
höjas efter resp. 2, 2, 2, 3 och 3 år till resp. 4,200, 4,600, 5,000, 5,500
och 6,000 kronor.

Mot ifrågavarande förslag gjordes icke någon erinran från statsutskottets
sida.

Den för öfveringenjörsassistenten sålunda föreslagna slutaflöningen
6,000 kronor har äfven synts kommittén skälig.

Då emellertid enligt kommitténs förut antydda mening aflöningsförhöjningarna
för ifrågavarande befattningshafvare böra inträda efter fem -

Trollhätte

kraftverk.

Öfveringenjör
sassistent.

Driftingen jör.

Distriktsin genjör.

årsperioder och tiden för intjänandet af slutaflöningen icke lämpligen torde
kunna utsträckas utöfver 15 år, har kommittén funnit sig böra sätta begynn
elseaflöningen till 4,600 kronor.

Kommittén har härvid jämväl afsett, att genom införandet af den
högre begynnelseaflöningen det icke må blifva erforderligt att upptaga
denne befattningshafvare bland dem, åt hvilka enligt § 5 2:o i aflöningsreglementet
begynnelseaflöningen må kunna bestämmas högre än i regleringen
angifvits såsom lägsta aflöning för befattningen i fråga.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle vidare följande ingenjörspersonal
finnas vid Trollhätte kraftverk, nämligen: en driftingenjör med en aflöning af
lägst 3,800 och högst 6,000 kronor, en distriktsingenjör vid hufvudstationen
i Trollhättan med en aflöning af lägst 3,400 och högst 5,500 kronor
samt två distriktsingenjör er, en i Göteborg och en i Skara, med en aflöning
af läo-st 3,800 och högst 5,000 kronor, hvartill skulle kunna komma viss
tantiem, dock högst 3,000 kronor för hvarje år.

Efter hvad departementschefen meddelade, skulle driftingenjören leda
driften af den stora kraftstationen i Trollhättan och långlinjerna, utöfva
den regelbundna kontrollen öfver att stationens alla maskiner och apparater
vore i godt skick samt rätt inreglerade och skötta, leda och öfvervaka
erforderliga reparationer å stationen, bereda ärenden rörande stationens
utvidgning samt utöfva kontroll öfver arbetet med utvidgningar af
den maskinella utrustningen, utföra experimentella undersökningar med
maskiner och apparater, som kunde vara erforderliga för anläggningens
hållande på höjden af teknisk fulländning, samt enligt uppgjord undervisningsplan
meddela personalen instruktion om och öfning i anläggningens
skötsel samt undervisning i elektroteknik och maskinkännedom.

Distriktsingenjören i Trollhättan skulle enligt förslaget hafva att öfvervälla
och ansvara för driften af honom underlydande stationer, bland
dem de äldre kraftstationerna å Önan och Malgön, kraftledningar, transformatorstationer
och distributionsnät samt verkställa besiktningar och
kontrollprof, ordna och öfvervaka erforderliga utvidgningar och reparationer
af underlydande anläggningar, bereda ärenden rörande erforderliga
nyanläggningar för fullgörandet af åtagna energileveranser, utöfva kon -

trollantskap öfver nyanläggningar inom distriktet samt själf verkställa utförandet
af nyanläggningar, sköta underhandlingar med konsumenter samt
föra befäl öfver distriktets personal.

Departementschefen ansåg det emellertid kunna ifrågasättas, huruvida
icke driftingenjören skulle kunna medhinna äfven de göromål, som sålunda
tillkomme distriktsingenjören i Trollhättan. Om de förmän, som skulle
anställas vid kraftstationen, eller de s. k. driftverkmästarna, erhölle de hörna
aflöningar, som blefve föreslagna, borde dessa befattningar kunna besättas
med synnerligen dugliga och kunniga personer. Driftingenjören syntes
därför i regel icke behöfva mera ingående öfvervaka kraftstationens skötsel,
utan borde detta kunna verkställas af driftverkmästarna.

Såvidt departementschefen hade sig bekant, funnes icke heller vid
någon af de större vattenkraftstationerna i vårt land anställda nåo-ra ingen &

jörer, Som uteslutande hade till uppdrag att leda driften af stationerna,
utan de förrättade äfven sådant arbete, som skulle verkställas af distriktsingenjören.
Oftast vore ingenjörerna boende ganska långt från stationerna.

Visserligen erfordrades under de första åren kraftstationen vore i
verksamhet, då personalen ännu vore ovan och nya maskiner skulle installeras,
större tillgång på utbildade elektriska ingenjörer än sedermera,
när stationen något år varit i full gång och driftpersonalen hunnit grundligt
sätta sig in i sina åligganden. Därest under denna första tid förutom
driftingenjören en särskild distriktsingenjör i Trollhättan erfordrades, skulle
det ju kunna synas, som om en sådan kunde tills vidare anställas på
extra stat.

På förfrågan hade emellertid vattenfallsdirektören bestämdt förklarat,
att med hänsyn till ifrågavarande kraftverks betydande storlek driftingenjören
måste vara bunden vid stationen, och att han ej kunde sysselsättas
med arbete, som icke hade direkt samband med driften, hvarför
äfven distriktsingenjören i Trollhättan, som i stor utsträckning måste befinna
sig på rörlig fot inom distriktet, äfven för framtiden vore af behofvet
påkallad. Departementschefen ansåg sig på grund häraf icke kunna
underlåta att föreslå äfven denna tjänsts upptagande i aflöningsreglementet.

I fråga om den antydda arbetsfördelningen mellan öfveringenjörsassistenten,
driftingenjören och distriktsingenjören i Trollhättan framhöll

emellertid departementschefen, att densamma icke vore att anse såsom definitiv.
Öfveringenjören vid kraftverket borde nämligen erhålla fall frihet
att fördela arbetet mellan samtliga vid kraftverket anställda tjänstemän,
på det att hvars och ens speciella utbildning och erfarenhet måtte på bästa
sätt utnyttjas och tillfälliga anhopningar af göromål på vissa händer utjämnas.

Såsom nyss antyddes, skulle i Göteborg och Skara, som för närvarande
jämte Trollhättan äro medelpunkter för distributionen af elektrisk
energi, vara anställda särskilda distriktsingenjörer. Förutom aflöning af lägst
3,800 och högst 5,000 kronor skulle de enligt Kungl. Maj:ts förslag erhålla
tantiem, beräknad å ökningen i inkomst för hvarje år å den vid
underlydande stationer försålda energi, dock högst 3,000 kronor för år.

I fråga om de nämnda båda distriktsingenjörernas åligganden meddelade
departementschefen, att de skulle öfvervaka och ansvara för driften
af dem underlydande sekundärstationer, sekundärlinjer, tertiärstationer och
tertiära distributionsnät samt ansvara för material och inventarieförråd inom
vederbörande distrikt med därtill hörande bokföring. I öfrigt skulle deras
verksamhet blifva liknande den, som förut angifvits för distriktsingenjören
i Trollhättan. Särskildt skulle de arbeta för ökad afsättning af elektrisk
kraft. Då det ekonomiska resultatet af kraftdistribueringen i icke
ringa mån komme att blifva beroende af deras driftighet och initiativ,
hade det ansetts vara ändamålsenligt att genom en mindre tantiem göra
dem direkt intresserade uti framgången af deras arbete.

Mot den af Kungl. Maj:t sålunda föreslagna aflöningen för driftingenjören
och distriktsingenjörerna hade statsutskottet icke annan erinran
än i fråga om tantiemen till distriktsingenjör utom hufvud station. Utskottet
ansåg nämligen sådan distriktsingenjör icke skäligen böra för år få komma
i åtnjutande af tantiem till högre belopp än 2,000 kronor.

I sammanhang därmed uttalade statsutskottet, att, därest jämväl
distriktsingenjören vid hufvudstationen i en framtid skulle blifva tillerkänd
dylik tantiem, borde, enligt utskottets förmenande, hans slutaflöning,
som enligt Kungl. Maj:ts af utskottet förordade förslag öfverstege distriktsingenjörs
utom hufvudstationen med 500 kronor, nedsättas med detta
belopp.

Kommittén, som under § 4 kommer att behandla frågan om behofvet
af de särskilda nu ifrågavarande befattningarna, har ansett sig böra, i
likhet med Kungl. Maj:t och statsutskottet, i aflöningshänseende jämnställa
driftingenjören med öfveringenjörsassistenten.

Distriktsingenjör utom hufvudstation skulle, enligt Kungl. Maj:ts
och statsutskottets förslag, utom den fixa aflöningen åtnjuta tantiem,
utgående i förhållande till ökningen i inkomst för hvarje år å den vid underlydande
stationer försålda energi, dock med visst maximibelopp.

Då emellertid utvecklingsmöjligheterna inom olika distrikt torde
vara väsentligt olika och i många fall underhandlingar, särskildt med större
blifvande konsumenter, lära bedrifvas genom öfveringenjören vid kraftverket
eller vattenfallsstyrelsen, har det synts kommittén mindre lämpligt
att använda tantiem såsom aflöningsförm för nu ifrågavarande distriktsingenjörer.

Under förutsättning att tantiemen bortfaller, anser kommittén distriktsingenjör
utom hufvudstation böra erhålla enahanda fasta aflöningsom
öfveringenjörsassistent och driftingenjör.

Hvad distriktsingenjören vid hufvudstationen i Trollhättan beträffar,
kan, med hänsyn därtill att honom öfverordnade ingenjörer äro placerade
å denna ort, å bemälde distriktsingenjör ställas något mindre fordringar
än å distriktsingenjör utom hufvudstation, hvilken senare måste hafva förmåga
att kunna i många hänseenden handla fullt själfständigt.

Vid sådant förhållande har kommittén ansett aflöningen till distriktsingenjören
vid hufvudstationen kunna sättas till samma belopp, som af kommittén
föreslagits för kanalingenjören eller lägst 4,200 och högst 5,500
kronor, hvilket sistnämnda belopp skulle kunna uppnås efter 15 år.

Kungl. Maj:ts förslag upptager vidare en kontrollör och statistiker} Kontrollör.
som skulle hafva till åliggande att under öfveringenjörsassistentens ledning
sköta bokföringen, debitering af energiafgifter och statistiken, och skulle
aflöningen till honom utgå med lägst 2,400 och högst 3,400 kronor.

I fråga om nämnda befattningshafvare gjordes icke något uttalande
af statsutskottet.

121319. Lönereglering skommitténs let. XXXIV.

Den organisation af Trollhätte kraftverk, hvilken innehalles i Ivungl.
Maj:ts förslag, har i sina hufvuddrag varit i tillämpning under de senaste
åren.

Därvid har befunnits, att den befattning, hvarom nu är fråga, lämpligen
bör ombildas till en befattning af högre grad, å hvilken skulle läggas
en del göromål, som nu tillkomma öfveringenjörsassistenten. Det
arbete, som åligger sistnämnde befattningshafvare, har nämligen vuxit
därhän, att detsamma icke vidare kan utföras af en enda person. A andra
sidan torde arbetet med statistiken kunna öfverflyttas från kontrollören
till mera underordnade befattningshafvare.

Kontrollören skulle vid nyss antydda förhållande icke vidare benämnas
jämväl statistiker. Det vore afsedt, att han, med tillhjälp af biträdande
personal, skulle hafva att utföra hufvudsakligen följande åligganden,
nämligen:

att registrera ingångna leveranskontrakt samt utskrifva och på vederbörligt
sätt annotera tillhörande utanordningar;

att föra bok öfver utgående beställningsbref samt emottaga och ordna
inkommande rekvisitionskopior från leverantörer;

att annotera alla inkommande räkningar och tillse, att desamma behandlas
på föreskrifvet sätt i och för kollationering och litterering af
vederbörande arbetsledare, afförande ur beställningsbok och attestering;

att uträkna och utskrifva aflöningslistor för kraftverkets personal ;
att föra bok öfver samtliga debiteringar, som skola verkställas i enlighet
med uppgifter å räkningar, aflöningslistor och förrådsrapporter, samt
utskrifva räkningar;

att registrera träffade uppgörelser om energileveranser, sammanföra
mätareafläsningar öfver abonnenternas energiförbrukning, uträkna abonnenternas
afgifter och därå utskrifva räkningar;

att öfvervaka skötseln af kraftverkets hufvudförråd beträffande mottagande
och utlämnande af materiel och densammas vård å förrådet samt
anmäla, när materiel behof ver inköpas;

att föra fördelningsbok öfver kraftverkets utgifter och inkomster samt
däröfver upprätta månadsrapporter; och

att föra erforderliga materialie- och inventarieböcker.

Vid nämnda arbeten skulle kontrollören hafva till sin hjälp en bokhållare
af l:a graden och en af 2:a graden jämte erforderligt antal öfriffa
biträden.

Af innehafvaren utaf den ifrågavarande kontrollörsbefattningen lärer
höra fordras, att han förvärfvat en god köpmannautbildning samt att han
arbetat inom den elektriska branschen.

Kommittén har ansett sig böra tillstyrka kontrollörstjänstens ombildning
på sått nu antydts. Därigenom skulle äfven öfveringenjörsassistenten
kunna befrias från vissa göromål, hvilkas utförande icke direkt kräfva
ingenjörsutbildning.

Hvad aflöningsförmånerna till den nu ifrågavarande befattningshafvaren
beträffar, lära dessa med hänsyn till den förändrade ställning, som sålunda
för honom ifrågasatts, böra bestämmas ej oväsentlifft högre än enligt Kunffl.
Maj:ts förslag. Kommittén har tänkt sig en fast aflöning af lägst 3,000
och högst 4,200 kronor eller samma belopp, som i Kungl. Maj:ts förslag
upptagits för kassören å räkenskapsafdelningen.

Såsom redan antydts, skulle kontrollören till sin hjälp hafva bokhållare
af l:a och 2:a graden. Aflöningen till dessa har i Kungl. Maj:ts förslag
upptagits till samma belopp som för motsvarande befattningshafvare
vid kanalverket. Så har ock förfarits vid upprättande af kommitténs
förslag.

Uti Kungl. Maj:ts förslag upptagas vidare driftverkmästare samt maskinister
af l:a och 2:a graden. Maskinisterna handhafva den närmaste skötseln
af kraftstationen och driftverkmästarna tjänstgöra såsom förmän för
maskinisterna.

Aflöningarna skulle enligt den kungl. propositionen utgå med lägst
2,400 och högst 3,800 kronor till driftverkmästare samt lägst 1,500 och
högst 2,400 kronor till maskinist af l:a graden och lägst 1,140 och höo-st
1,650 kronor till maskinist af 2:a graden.

Till jämförelse meddelade departementschefen, att lokomotivförare
och maskinister vid statens järnvägar i aflöning åtnjöte lägst 1,200 och
högst 2,100 kronor om året, hvartill för lokomotivförare komme en del

Bokhållare.

Driftverk mästare.

Maskinist.

100

extra inkomster i form af milpenningar. Lokomotivmästare, som å de
större lokomotivstationerna hade befäl öfver därstädes anställd lokomotivoch
stallpersonal, uppbure i årlig aflöning lägst 1,800 och högst 3,000
kronor.

Departementschefen framhöll vidare, att det syntes vara af stor vikt,
att aflöningarna för maskinister och driftverkmästare vid kraftverket bestämdes
till sådana belopp, att man kunde till de ansvarsfulla befattningarna
erhålla verkligt dugande och pålitlig personal. Anläggningens lifsfarlighet
påfordrade nyktert, rådigt och elektriskt välutbildadt folk. För
att ej ligga under i konkurrensen måste staten jämväl taga i betraktande
de aflöningsbelopp, som betalades vid enskilda företag af ifrågavarande
beskaffenhet.

I fråga om den föreslagna aflöningen till driftverkmästare yttrade
statsutskottet, att, då af dessa befattningshafvare i allmänhet icke syntes
kräfvas någon teknisk utbildning, utskottet ansett denna aflöning väl
hög. I anledning däraf och då det icke syntes förefinnas något särskilt
skäl att sätta slutaflöningen för driftverkmästarna högre än för den
säkerligen mer svårbesatta instrumentmakarbefattningen, för hvilken slutaflöningen
af Kungl. Maj:t upptagits till 3,400 kronor, hade utskottet
ansett, att den sista af de för driftverkmästarna föreslagna aflöningsförhöjningarna
borde utgå och deras slutaflöning sättas till 3,400 kronor.

Vidkommande aflöningen till maskinister uttalade statsutskottet, att
det syntes fullt tillräckligt, om slutaflöningen till maskinist af l:a graden
uppginge till allenast 2,100 kronor.

Kommittén har för sin del anslutit, sig till de af statsutskottet beträffande
driftverkmästare föreslagna aflöningssatserna, dock med iakttagande
att perioderna för aflöningsförhöjning genomgående bestämmas till
tre år.

Den af statsutskottet ifrågasatta nedsättningen af slutaflöningen för
maskinist af- l:a graden har kommittén däremot icke ansett sig kunna
tillstyrka.

Enligt hvad för kommittén framhållits, skulle nämligen en nedsättning
af aflöningen för dessa maskinister verka därhän att befattnin -

101

gärna icke blefve begärliga för de bästa bland maskinistpersonalen, utan
dessa, såsom redan i flera fall skett, komme att söka anställning i privat
tjänst, där de kunde erhålla väsentligt högre aflöningsförmåner.

Kommittén har fördenskull i sitt förslag upptagit slutaflöningen för
maskinist af l:a graden till 2,400 kronor. Med hänsyn dels till införandet
af den nya klassen med 1,950 kronors aflöning och dels till förlängningen
i tiden för intjänande af slutaflöningen genom bestämmande
af genomgående treårsperioder för aflöningsförhöjning har kommittén
ansett sig böra sätta begynnelseaflöningen för samma befattningshafvare
till 1,650 kronor.

I fråga om aflöningen till maskinister af 2:a graden har kommittén
icke vidtagit annan ändring än beträffande längden af perioderna för
intjänande af ålderstillägg.

Instrumentmakaren skall sköta underhåll, justering och reparation Instmmentaf
alla för uppmätning hos abonnenter afsedda mätare med tillbehör samt
reparation och justering af finare instrument å stationerna.

Begynnelseaflöningen för denne befattningshafvare skulle enligt Kungl.

Maj:ts förslag utgöra 2,400 kronor och slutaflöningen 3,400 kronor.

De af Kungl. Maj:t föreslagna aflöningssatserna bibehöllos uti statsutskottets
förslag.

Då, enligt hvad kommittén inhämtat, instrumentmakarbefattningen
icke lärer kunna rekryteras inom verket, utan för denna befattning lämpliga
personer måste sökas från andra håll och äro synnerligen eftersökta,
har kommittén icke haft något att erinra mot de nämnda begynnelse- och
slutaflöningarna. Genomgående hafva emellertid tillämpats treårsperioder
för intjänandet af aflöningsförhöjning. I

I Kungl. Maj:ts förslag upptagas ytterligare öfvermontör och montör, öfvermon Öfvermontör

har till åliggande att inkoppla nya mätare hos abon- Montör.
nenterna, två gånger i månaden verkställa afösning af alla abonnenternas
mätare, uppsöka och afhjälpa fel i de lokala distributionsnäten, leda utvidgnings-
och reparationsarbeten samt utföra föreskrifna kvartalsbesikt -

102

Repar ationsmästare.

(Förman å
reparationsverkstad.
)

ningar in. m. Montör biträder med dessa för öfvermontör specificerade
arbeten under öfvermontör, där sådan finnes, och i öfrigt direkt
under distriktsingenjör.

Aflöningen blef af Kungl. Maj:t föreslagen till lägst 1,800 och högst
2,700 kronor för öfvermontör samt lägst 1,260 och högst 1,800 kronor
för montör.

Vidkommande de sålunda föreslagna aflöningarna anmärkte statsutskottet,
att öfvermontörens aflöning syntes afsevärdt hög. Utskottet hade
fördenskull ansett sig böra föreslå en nedsättning sålunda, att begynnelseaflöningen
bestämdes till 1,650 och slutaflöningen till 2,400 kronor.

Kommittén har emellertid, med hänsyn till vikten af att för befattning
såsom öfvermontör må kunna vara att tillgå lämplig person, icke
ansett sig kunna förorda den af statsutskottet ifrågasatta sänkningen af
aflöningen. Det torde böra uppmärksammas, att fråga härvidlag är om
befattning, hvars innehafvare icke ständigt kan öfvervakas af distriktsingenjör,
utan måste handla på eget ansvar särskildt hvad mätarafläsningarna
beträffar och jämväl hafva förmåga såsom arbetsledare.

De af Kungl. Maj:t föreslagna begynnelse- och slutaflöningarna för
såväl öfvermontör som montör hafva synts kommittén väl afvägda. Genom
införandet af klassen med 1,950 kronors aflöning hafva emellertid
antalet aflöningsförhöjningar äfven för öfvermontör kunnat sättas till fyra
i stället för tre enligt Kungl. Majrts förslag. För såväl öfvermontör som
montör hafva i kommitténs förslag genomgående beräknats treårsperioder
för intjänande af aflöningsförhöjning.

Vidare skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag finnas en befattningshafvare
med benämning förman ä reparationsverkstad, till hvilken aflöningen
skulle utgå med lägst 1,500 och högst 2,400 kronor eller enahanda belopp,
som af Kungl. Maj:t föreslagits för maskinist af l:a graden.

Enligt hvad förut omnämnts, föreslog statsutskottet sänkning af
slutaflöningen för maskinist af l:a graden till 2,100 kronor. Samma slutaflöning
ansåg statsutskottet äfven böra tillkomma förman å reparationsverkstad.

103

Då, enligt hvad kommittén inhämtat, ungefär enahanda fordringar i
afseende å maskinkännedom och erfarenhet lära böra ställas å den befattningshafvare,
hvarom nu är fråga, och å maskinist af l:a graden, har
kommittén ansett nämnda bägge befattningar jämväl böra i aflöningshänseende
likställas. Aflöningen skulle alltså, på sätt kommittén redan föreslagit
för maskinist af l:a graden, utgå med lägst 1,650 och högst 2,400
kronor.

Beträffande benämningen å befattningshafvaren i fråga har kommittén,
med hänsyn därtill att hans verksamhet icke blott är förlagd till reparationsverkstaden
utan äfven utom densamma samt att hans tjänst snarare
har karaktären af en verkmästarbefattning än en förmansbefattning,
funnit benämningen »reparationsmästare» lämpligare.

För den närmaste skötseln af de under vederbörande distriktsingenjörer
lydande sekundär- och tertiärstationerna äro i Kungl. Maj-.ts förslag
upptagna station sförmän, med en aflöning af lägst 1,800 och högst 2,700
kronor.

Statsutskottet ansåg sig böra i afseende å stationsförmannen föreslå
enahanda nedsättning i aflöningen som beträffande öfvermontören, hvilken
af Kungl. Maj:t i aflöningshänseende likställts med stationsförmannen.
Med tillämpning däraf skulle dessas begynnelseaflöning sättas till 1,650
och deras slutaflöning till 2,400 kronor.

I fråga om stationsförmannen, hvilka riktigare torde böra benämnas
stationsmästare, anser sig kommittén böra framhålla, att de äro ensamma
ansvariga för den dagliga skötseln af sekundärstationerna med dessas lifsfarliga
anordningar. Deras befattning med tertiärstationerna inskränker
sig till att de några gånger i månaden tillse dessa stationer, för hvilkas
skötsel eljest icke erfordras någon personal.

Att stationsmästarbefattningarna måste besättas med fullt pålitliga
personer, framgår tydligt däraf att de distriktsingenjörer, hvilka äro deras
närmaste öfverordnade, icke oftare än omkring tre gånger i månaden äro
i tillfälle att inspektera vederbörande sekundärstation. På grund af tjänstens
art äro stationsmästarna så bundna vid sin station såväl dag som

Stations mästare.

(Stations förman.

)

104

Kvinnlig

kontors skrifvare.

Takt.

natt, att de icke kunna ens för en kortare stund aflägsna sig från stationsområdet
utan att annan kompetent person sättes i deras ställe.

Då stationsmästarna måste vara i detalj förtrogna med de lokala
förhållandena vid vederbörande sekundärstation, är det vidare af största
vikt att de så länge som möjligt stanna i sina befattningar. Ombyte af
personal å dessa platser lärer ock vara till större olägenhet än beträffande
någon annan därmed jämförlig befattning. Emellertid hafva redan två af
befattningshafvarna i fråga lämnat sin tjänst för att tillträda bättre aflönade
befattningar på annat håll. Deras utbildning gör dem nämligen
synnerligen eftersökta såsom högspänningsmontörer hos firmor för elektriska
anläggningar.

Med hänsyn till det anförda anser kommittén det icke vara rådligt
att nedsätta aflöningen under den af Kungl. Maj:t föreslagna. Kommittén
har fördenskull i sitt förslag upptagit stationsmästarnas aflöning till samma
belopp som kommittén föreslagit för öfvermontör.

Äfven vid kraftverket skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag finnas anställda
kvinnliga kontorsslcrifvare.

Aflöningen till dessa har i kommitténs förslag satts till enahanda
belopp som för motsvarande befattningshafvare vid kanalverket.

Uti Kungl. Maj:ts förslag äro bland personalen vid kraftverket jämväl
upptagna telefon-, port- och dammvakter med samma fasta aflöning
som för vakter vid kanalverket.

I kommitténs förslag har äfven tillämpats denna grundsats. Af
enahanda anledning, som ofvan anförts beträffande motsvarande befattningshafvare
vid kanalverket, hav emellertid benämningen å ifrågavarande
kategori af tjänstemän ansetts böra ändras till enbart »vakter».

Vidkommande det uti Kungl. Majrts förslag under § 3 upptagna
tilläggsarfvodet till vissa vakter vid kraftverket och räkenskapsafdelningen
hänvisas till hvad under § 14 här nedan anföres.

Det torde slutligen böra påpekas, att kommittén icke ansett erforderligt
att, såsom i Kungl. Maj:ts förslag skett, upptaga befattningshaf -

105

vare vid kraftverkets hufvudstation och å distrikten uti särskilda underafdelningar,
utan hafva de sammanförts under den gemensamma rubriken
Tf roll häfte kraftverk».

Den till Trollhätteverken hörande räkenskapsafdelningen förestås af Troiihätte

10 räkenskaps den

i 1905 års stat för Troiihätte kanal- och vattenverk upptagne Jcamre- afdelning,
raren. Enligt denna stat tillkommer honom aflöning af lägst 4,500 och kontorschef.

ö b b > (Byrådirek högst

5,500 kronor. tor. Kamrer.)

I den kungl. propositionen vid 1911 års riksdag framhölls, att hans
arbete under senare tiden högst betydligt ökats, bland annat genom egnahemsrörelsen
vid Trollhättan och de därmed sammanhängande byggnadslånen.

Sedan leverans af elektrisk energi börjat från den stora kraftstationen, hade
jämväl den honom åliggande penningförvaltningen och kassakontrollen väsentligen
tillväxt. Af vattenfallsstyrelsen hade därför föreslagits, att kamreraren,
under namn af byrådirektör, skulle erhålla en aflöning af lägst
5,500 och högst 7,000 kronor. Styrelsen hade därvid jämväl tagit hänsyn
till att han såsom chef för räkenskapsafdelningen icke borde i aflöningshänseende
alltför mycket ställas efter cheferna för kanal- och kraftverken.

Då emellertid byrådirektörerna vid statens järnvägar endast hade en
aflöning af lägst 4,800 och högst 5,700 kronor, och då vidare chefskapet
för ifrågavarande räkenskapsafdelning, ehuru af stor betydelse för vattenfallsverket,
dock icke för att rätt handhafvas kräfde en person med den
utbildning, som måste fordras beträffande öfveringenjörerna vid kanal- och
kraftverken, hade vederbörande departementschef ansett, att aflöningen till
räkenskapsafdelningens chef kunde nedsättas till lägst 4,600 och högst
6,000 kronor.

I Kungl. Maj:ts förslag upptogs ock aflöningen till bemälde tjänsteman
på sätt departementschefen ifrågasatt.

Statsutskottet fann icke något särskildt skäl angifvet att benämna
kamreraren byrådirektör utan upptog för sin del honom under benämning
kamrerare och föreståndare för räkenskapsafdelningen. Den af Kungl.

Maj:t för honom föreslagna aflöningen syntes utskottet, i betraktande af de
kvalifikationer, som för befattningen erfordrades, alltför hög, och fann ut 14—121319.

Lönereglering skommitténs bet. XXXIV.

106

skottet det vara tillfyllest, om hans slutaflöning komme att stanna vid
5,500 kronor.

Enligt instrnktionsbestämmelser, utfärdade af vattenfallsstyrelsen,
åligger det ifrågavarande tjänsteman, bland annat,

att bereda och, när vattenfallsdirektören det påkallar, inför vattenfallsstyrelsen
eller vattenfallsdirektören föredraga de ärenden, som tillhöra
kamrerarens tjänstebefattning;

att föra befäl öfver den å räkenskapskontoret anställda personalen
samt, i hvad som rör bokföring, statistik och uppbörd, öfver den å kanalstationerna
anställda personalen;

att hafva tillsyn öfver Trollhätte kanal- och vattenverks bokföring
samt därvid tillse, att vattenfallsstyrelsens och vattenfallsdirektörens beslut
blifva vederbörligen iakttagna;

att meddela sådana detaljbestämmelser, som utgöra omedelbar tilllämpning
af vattenfallsstyrelsens och vattenfallsdirektörens beslut eller af
gällande instruktioner och föreskrifter i hvad de röra kamrerarens verksamhetsområde; att

upprätta verkets räkenskaper för hvarje år;
att för hvarje månad till vattenfallsdirektören .atlämn a dels rapporter
öfver verkets inkomster och utgifter under månaden, dels öfversikter öfver
verkets ekonomiska ställning vid månadens slut;

att med kontrasignation af kassakontrollanten utfärda anvisningar
till utbetalning af de för verkets räkning i bankinrättning innestående
medel;

att minst en gång i månaden å olika tider verkställa inventering
af verkets kassor samt däröfver upprätta instrument, som insändes till
vattenfallsstyrelsen;

att granska de af kassören upprättade dagliga kassarapporterna;
att två gånger i månaden afgifva rapport öfver kanaluppbörden;
att föra förberedande underhandlingar angående försäljning, utarrendering
eller annan upplåtelse af tomter inom Trollhättans planlagda
område eller af egnahemstomter och angående utlämnande af egnahemslån,
samt att för verkets räkning underteckna aftal om uthyrande af lägenheter
i de byggnader, som stå under kamrerarens vård;

107

att vårda brandförsäkringsbref, inteckningar, kontrakt och andra
värdehandlingar äfvensom öfriga till verkets arkiv hörande handlingar, i
den mån dessas vård ej åligger öfveringenjören vid kanalverket;

att i god tid till vattenfallsstyrelsen anmäla, när åtgärd behöfver
vidtagas för förnyande eller bibehållande af värdet utaf de inteckningar
och öfriga värdehandlingar, som af kamreraren skola förvaras, samt därvid
särskild! tillse, att borgensförbindelse, som ingåtts för fullgörande af
förpliktelse mot staten, icke försämras eller preskriberas;

att besluta i de ärenden, hvilkas afgörande vattenfallsstyrelsen eller
vattenfallsdirektören öfverlämnar till kamreraren; samt

att i öfrig! handlägga de ärenden, som vattenfallsstyrelsen eller
vattenfallsdirektören hänskjuter till kamreraren.

Vidkommande nu till en början benämningen å ifrågavarande beta
ttningshafvare har kommittén, i likhet med statsutskottet, funnit titeln
byrådirektör mindre lämplig. För sin del har kommittén velat föreslå
benämningen kontorschef.

Med hänsyn till ifrågavarande befattningshafvares ställning, såsom
föreståndare för en hel afdelning vid verket, och med afseende jämväl å
det med samma befattning förenade ansvaret har kommittén ansett slutaflöningen
för befattningen icke böra sättas lägre än som upptagits i Kungl.
Maj:ts förslag. Perioderna för aflöningsförhöjning, hvilka i Kungl. Maj:ts
förslag satts till resp. 2, 3 och 3 år, böra emellertid enligt kommitténs
mening omfatta 5 år hvardera. Slutaflöningen skulle alltså enligt kommitténs
förslag uppnås först efter 15 år i stället för efter 8 år enligt Kungl.
Maj:ts förslag.

Kassören vid Trollhätte kanal- och vattenverk, som tillika är bokhållare,
åtnjuter enligt den af Riksdagen år 1905 godkända staten en aflöning
af lägst 2,500 och högst 3,100 kronor samt 500 kronor i felräkningspenningar.

I Kungl. Maj:ts förslag har aflöningen för kassör upptagits till lägst
3,000 och högst 4,200 kronor jämte 500 kronor i felräkningspenningar.
Mot Kungl. Maj:ts berörda förslag fann statsutskottet icke något att

Kassör.

erinra.

108

Äfven i kommitténs förslag hafva de nämnda aflöningssatserna bibehållits.
I fråga om perioderna för intjänande af aflöningsförhöjning, hvilka
enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle omfatta resp. 2, 3 och 3 år, har kommittén
däremot vidtagit den ändring att jämväl den första perioden satts
till 3 år.

Revisor och Uti gällande, åt Riksdagen år 1905 godkända aflöningsstat för Trollhätte

inspektor, kanal- och vattenverk är uppförd en kontrollinspektor och materialförvaltare,
tillika bokhållare, med en aflöning af lägst 2,500 och högst 3,100
kronor. I egenskap af kontrollinspektor åligger honom bland annat att
tillse och undersöka, att de till uppbördskontoret från fartygen inlämnade
fraktsedlar och fraktuppgifter öfverensstämma med den last, fartygen verkligen
innehafva.

Denna befattning skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag förändras till
en revisors- och kontrollinspektorsbefattning med aflöning af lägst 2,400
och högst 3,400 kronor.

Det hade af departementschefen framhållits, att denne befattningshafvare
borde i likhet med andra statens revisorer hafva anmärkningsprovision
enligt vanliga grunder. Därjämte borde i aflöningsreglementet intagas
bestämmelse om att kontrollinspektoren liksom annan vid vattenfallsverket
anställd tjänsteman ägde, i förekommande fall, uppbära den andel i straff,
afgift, som enligt af Kungl. Maj:t fastställdt reglemente tillkomme tjänsteman,
hvilken upptäckt försök att undandraga statsverket föreskrifna kanalafgifter.

Bestämmelser rörande nämnda anmärkningsprovision och andel i
straffafgift voro ock intagna i Kungl. Maj:ts förslag till aflöningsreglemente,
§ 14.

Från statutskottets sida gjordes icke någon anmärkning i afseende
å Kungl. Maj:ts förslag beträffande revisorn och kontrollinspektorn.

I fråga om de ändrade åligganden, som skulle tillkomma nämnde
befattningshafvare, har kommittén icke haft något att erinra. Däremot
har det synts kommittén som skulle — med fullföljande af den sedan
lång tid tillbaka inslagna vägen att efter hand indraga vederbörande stats -

109

tjänstemän förut tillkommande andelar i böter — det ej vidare vara lämpligt
att bland nu ifrågavarande befattningshafvares aflöningsförmåner komme
att ingå andel i straffafgifter, ådömda trafikanter.

Strafifafgift, hvarom här är fråga, utgår enligt hufvudsakligen följande
grunder.

Om fartygs last befinnes vara annan eller större än af befälhafvaren
uppgifvits, skall för öfverskott, om det ej å någon vara öfverstiger fem
procent, erläggas endast enkel afgift, men för befintligt större öfverskott
tiodubbel afgift. Af nämnda strafifafgift tillfaller hälften den tjänsteman,
som upptäckt förhållandet, och hälften kanalverket.

Sker emellertid upptäckten först sedan fartyg lämnat kanalen —
detta lärer i allmänhet vara fallet — är befälhafvaren förfallen till samma
ansvar, men skola då två tredjedelar af den tiodubbla afgiften tillfalla
angifvaren.

Dessa sistnämnda angifvarandelar utgå i regeln till kontrollinspektoren.

De denne tillkommande andelarna hafva under tioårsperioden 1902
—1911 uppgått till:

o År	1902 .......	.......1,438	kronor
»	1903 .......	.......1,186	»
»	1904 .......	.......1,617	»
»	1905 .......	....... 582	y>
»	1906 .......	.......2,570	»
»	1907 .......	.......1,652	»
	1908 .......	.......2,022	»
»	1909 .......	.......2,018	»
»	1910.......	.......1,542	»
.»	1911.......	.......2,958	»

eller i medeltal för nämnda period 1,758 kronor.

Att andelarna i straffafgifter icke stå i något rimligt förhållande till
det af kontrollinspektoren uti ifrågavarande hänseende i tjänsten nedlagda
arbetet, därpå kunna flertalet af nyssnämnda siffror, men i all synnerhet
siffror för åren 1897 och 1901 tjäna såsom exempel. År 1897 erhöll så -

Bokhållare.

Kvinnlig

kontors skrifvare.

Takt.

lunda kontrollinspektoren 11,506 kronor och år 1901 6,110 kronor; detta
lärer dock hafva berott på alldeles särskilda förhållanden.

Det torde icke tillkomma kommittén att yttra sig i fråga om straffafgifternas
fortfarande utgående, vare sig efter nu gällande eller efter
förändrade grunder; kommittén har emellertid funnit sig böra hemställa,
att andel i straffafgifter icke vidare må tillkomma personal vid Trollhätte
kanalverk.

Då andel i straffafgifter hittills utgjort en betydande inkomstkälla
för kontrollinspektoren, torde, därest sådan andel icke vidare skulle komma
att utgå, hänsyn därtill böra tagas vid bestämmande af den fasta aflöningen.

Kommittén har ock under angifna förutsättning ansett sig böra i
sitt förslag uppföra revisorn och kontrollinspektoren med en aflöning af
lägst 3,000 och högst 4,200 kronor eller enahanda aflöning, som enligt
kommitténs förslag skulle utgå till kontrollör och till kassör.

Till räkenskapsafdelningen skulle vidare höra bokhållare af l:a och
2:a graden samt kvinnliga kontorsskrifvare.

Slutligen skulle den vaktmästare, som tjänstgör i administrationsbyggnaden
i Trollhättan, uppföras å denna afdelning under benämningen vakt.

Aflöningarna till bokhållare och kvinnliga kontorsskrifvare hafva af
kommittén upptagits till samma belopp som för motsvarande befattningshafvare
vid kanalverket och kraftverket. Vakten vid administrationsbyggnaden
synes kommittén böra i aflöningshänseende likställas med portvakt
vid kraftverket.

Uti § 4 innehållas bestämmelser i fråga om antalet olika befattningshafvare.

Beträffande motsvarande paragraf (§ 3) i vattenfallsstyrelsens förslag
anförde styrelsen, att det läge i sakens natur, att, i den mån staten
alltmera tillgodogjorde sig vattenkraften, äfven antalet af tjänstemän för
de olika verkens drift komme att ökas. För de viktigare befattningarna
syntes det i allmänhet icke erbjuda alltför stora svårigheter att beräkna

deras antal . så tidigt, att förslag om erforderliga nya befattningar kunde
föreläggas Riksdagen föregående år.

Däremot ansåg styrelsen det böra öfverlämnas åt Kungl. Maj:t
att med afseende på antalet ordinarie tjänster af lägre grad utöfva beslutanderätten,
liksom vid statens järnvägar vore förhållandet. Då i allt
all anslagen till aflöningar vid statens vattenfallsverk borde beräknas såsom
förslagsanslag, skedde därigenom knappast någon annan ändring än att
större lätthet vunnes att vid uppgörande af det definitiva statförslaget
för ett år taga hänsyn till det af förhållandenas utveckling skapade
behofvet.

Äfven departementschefen ansåg lämpligt att, i likhet med hvad
som ägde rum vid statens järnvägar, Kungl. Maj:t medgåfves rätt att
bestämma antalet lägre befattningshafvare vid statens vattenfallsverk. I
den mån nämnda verk utvidgades, måste nya sådana befattningshafvare
anställas, och det skulle mången gång kunna medföra svårighet, om hvarje
sådan ökning af de lägre tjänstemännen måste underställas Riksdagens
pröfning.

Departementschefen erinrade i detta hänseende, att, hvad”anginge förmän
och vakter vid Trollhätte kanalverk, Riksdagen för det dåvarande icke
bestämde deras antal. Emellertid ansåg han lämpligt, att, utöfver hvad
vattenfallsstyrelsen föreslagit, jämväl antalet kanalinspektorer — två af l:a
och en af 2:a lönegraden — blefve, med hänsyn till de för dessa befattningshafvare
föreslagna aflöningsförmåner, bestämdt i aflöningsreglementet.

Statsutskottet yttrade beträffande ifrågavarande paragraf följande.

Med anledning af hvad utskottet föreslagit borde i § 4 af aflöningsreglementet
i stället för en byrådirektör upptagas en kamrerare och föreståndare
för räkenskapsafdelningen samt i stället för de i paragrafen angifna
kanalinspektorerna uppföras en kanalinspektor af l:a lönegraden, en
af 2:a och en af 3:e lönegraden.

I öfrigt hade utskottet icke funnit något annat att erinra mot de i
paragrafen upptagna särskilda befattningarna än att utskottet, som velat
ifrågasätta, huruvida icke distriktsingenjörsbefattningarna vore af behofvet
påkallade allenast så länge kraftverket vore föremål för utveckling, ansett
sig böra framhålla, att sådana befattningar borde, om de framdeles skulle

112

befinnas för kraftverket obehöfliga, så snart ske kunde indragas och deras
innehafvare förflyttas till annan tillgänglig befattning vid vattenfallsverket.

Mot den i paragrafen intagna föreskriften att »antalet öfriga i § 3
omförmälda befattningar» skulle bestämmas för hvarje år af Kungl. Maj:t
hade utskottet icke funnit något att erinra. Utskottet hade dock velat
uttala det antagandet, att Kungl. Maj:t icke skulle underlåta att taga i
öfvervägande, huruvida antalet af dessa befattningar, särskildt förmansbefattningarna,
måtte kunna nedbringas.

Äfven kommittén har för sin del ansett sig icke böra göra någon
erinran mot att allenast vissa särskildt angifna befattningar till antalet
upptagas i aflöningsreglementet, under det att antalet öfriga befattningar
för hvarje år bestämmas af Kungl. Maj:t.

I Kungl. Maj:ts förslag har kommittén icke vidtagit andra ändringar
än de som betingas dels af de utaf kommittén föreslagna förändrade
benämningarna beträffande byrådirektören samt kontrollören och
statistikern .dels ock af den uppdelning af kanalinspektorsbefattningarna
i tre, i stället för två, grader, hvilken redan af statsutskottet ifrågasatts.

Vid ärendets behandling inom Riksdagens Andra kammare uttalades
den meningen att, särskildt i jämförelse med kommunala eller enskilda
kraftverk, den i då föreliggande reglementsförslag upptagna ingenjörspersonalen
vid Trollhätte kraftverk vore alltför stor.

Efter det emellertid flertalet af kommitténs medlemmar besökt anläggningarna
vid Trollhättan och kommittén tagit kännedom om innehållet
af en utaf öfveringenjören vid Trollhätte kraftverk till vattenfallsstyrelsen
afgifven promemoria, har kommittén ansett sig icke kunna föreslå
någon minskning beträffande den ifrågavarande personalen.

I nämnda hänseende tillåter sig kommittén från nyssberörda promemoria
anföra och åberopa följande.

För klargörandet af det behöfliga antalet ingenjörer — yttras det i
promemorian — torde det vara nödvändigt att redogöra för de olika arbeten,
som utföras vid kraftverket.

113

Trollhätte kraftverk liksom de flesta andra elektricitetsverk måste
ständigt befinna sig i tillväxt. Energibehofvet inom distributionsområdet
kominer nämligen alltid att vara stadt i kontinuerlig tillväxt, och staten
blir alltså nödsakad att sörja för att energibehofvet inom distributionsområdet
blir tillgodosedt, äfven sedan Göta älfs c:a 200,000 hästkrafter
blifvit tagna fullt i anspråk. »Man riskerar sålunda icke att få för stor
personal, om den anpassas efter den under nuvarande förhållanden minsta
förekommande tillväxten.»

Enligt hvad i promemorian vidare upplyses, kan det arbete, som
kräfves af ingenjörerna vid Trollhätte kraftverk, i hufvudsak indelas i
följande tre grupper:

1) för planering och utförande af utvidgningar och nyanläggningar;

2) för drift, underhåll, statistik och bokföring;

3) för distribution.

Utvidgningar och nyanläggningar omfatta

dels utvidgning af kraftstationen, insättande af nytt maskineri och
instrumentering i Trollhättan i mån af afsättningens tillväxt,

dels utförandet af nya långlinjer och sekundärstationer för nya afsättningsområden
och komplettering af redan befintliga jämväl i mån af
afsättningens tillväxt, och

dels utförandet af sekundärlinjer och tertiäranläggningar.

Hvad särskildt angår nyanläggning af sekundärlinjer och tertiär.
anläggningar, anser öfveringenjören tydligt att sådana arbeten komma
att pågå ständigt, och att, i den mån dessa äro betingade direkt af kontrakt
om energileveranser, de närmast kunna hänföras till »arbete för distributionen».

Vidkommande de s. k. tertiärnäten yttras i detta sammanhang: uti

J O

promemorian följande:

»Det har i riksdagsdiskussionen upprepade gånger framhållits, att
Trollhätte kraftverk icke sysselsätter sig med detaljförsäljning till småkonsumenter,
utan afyttrar kraften i stora poster. Detta är i hufvudsak
riktigt — dock med undantag för de s. k. tertiärnäten. På sina
ställen i mindre samhällen, där kommunen icke förfogat öfver lämpliga
organ för att öfvertaga energidistributionen och där initiativ och

15—121319. Lönereglering shommitténs bet. XXXIV.

114

kapital för bildandet af ett distributionsbolag icke varit tillfinnandes,
har det visat sig lämpligt, att kraftverket själft anlägger och drifver
distributionsnät. Så har skett i Grästorps köping, i Vårgårda, i Håkantorp,
i Strömslund, på egna-hemsområdet vid Trollhättan och senast
i Lilla Edet. Att detta icke varit något missgrepp, utan ett kraftigt medel
att göra befolkningen förtrogen med den elektriska energiens användning,
torde framgå af stegringen i årsinkomsten från Grästorpsnätet, som kom i
gång i december 1908. Denna utgjorde

År. Kr.

1909 ........... 3,365

1910 ...........5,360

1911 ...........5,855

beräknas 1912...........6,100

En sammanställning af anläggningskostnader, abonnentantal i oktober
1912 och sannolik årsinkomst 1912 för dessa nät torde ha sitt

intresse.

Total anläggningskostnad: Beräknadt

för tertiär- för tertiär- Abonnent- brntto
Tertiärnät i näf_ station. antal. 1912.

[Kr.] [Kr.] [Kr.]

Grästorp.......... 12,766 10,129 91 6,100

Håkantorp.......... 3,648 finns ej 21 775

Vårgårda.......... 9,356 9,510 57 2,700

Trollhättan, västra stranden . . 10,700 4,725 82 3,340

> östra * . . 7,778 181 75 2,600

Lilla Edet......... - 9.016__________8,994 106 nyss igångsatt

S:a 53,264 33,539 432 —

Om dessa detalj affärer också icke kunna betecknas såsom lukrativa,
så synes dock af siffrorna från Grästorp, att de äro mäktiga en betydlig
tillväxt — och de medföra en sekundär, man skulle kunna säga reklamverkan
på den omgifvande landsbygden för elektricitetens popularisering,
utom det att de understundom möjliggöra framdragandet af en distributionsledning
för äfven andra konsumenter. Det är därför mycket sanno -

115

likt, att kraftverket får anledning utföra fler sådana tertiäranläggningar.
Projektering och utförande af sådana krafvel- också sitt arbete.»

Beträffande den andra gruppen af arbeten, nämligen de för drift,
underhåll m. m., framhålles det uti promemorian, att det ingenjörsarbete,
som kräfves för driftens upprätthållande, icke kan inskränka sig till tillsyn
af personalen, kontroll att det hela hålles i godt stånd samt ordnandet
af reparationer och underhåll. Vid ett stort kraftverk kräfves
nämligen ett ständigt arbete för förbättringar såväl rent tekniska som
ekonomiska, vidare fordras i stor utsträckning experimentella undersökningar
af anläggningens apparater för att förebygga försämring och förekomma
driftstörningar. Personalen måste undervisas och öfvas i handterandet
af alla de icke så enkla anordningar, som förekomma, och instrueras
i afseende på de störningar, som kunna tänkas inträffa. Slutligen
måste en omfattande statistik öfver driften föras, på det att vid
stegrad belastning materielen må i rätt tid utvidgas och på mest ekonomiska
sätt utnyttjas samt källor till störningar arbetas bort. »Med rätta
förvänta i första hand verkets abonnenter, och dessutom andra elektricitetsverks
innehafvare, att statens kraftverk vid Trollhättan går i spetsen för
utvecklingen på detta område.»

Det framhålles vidare, att verkets storlek, distributionsnätets omfattning
och den i afseende på åskväder särdeles besvärliga trakten ställa
stora kraf på driftsledningen. Upphandling af förbrukningsmaterialier,
kontrollen af energidebiteringen såväl som en noggrann kontroll af mätapparaterna
kräfva mycket ingenjörsarbete.

I detta sammanhang erinrar öfveringenjören, att beträffande flera
abonnenter årsafgiften uppgår till flera hundra tusen kronor. Denna debiteras
efter mätapparater, hvilkas noggrannhet ständigt måste tillses, då
ju en missvisning på endast några få procent kan betyda eu skillnad i
årsafgift, uppgående till lika mycket som flera ingenjörslöner.

Hvad som emellertid enligt öfveringenjörens mening i sista hand
bestämmer erforderlig driftspersonal, är nödvändigheten att närhelst och
hvarhelst i anläggningen en störning, en skada inträffar, kompetent personal
måste finnas tillgänglig för driftens ordnande ögonblickligen. »Kraftverkets
förlust vid ett fullständigt driftsafbrott torde kunna taxeras till

116

omkring 200 kronor per timme och abonnenternas naturligtvis till mycket
mera. Det är sålunda stora värden, som stå på spel, och kraftleverantören
kan icke stå till svars med att driftsafbrott af brist på kompetent
befäl utsträckas längre än som behöfde vara fallet.»

I afseende å de till tredje gruppen — för distributionen — hörande
arbeten omförmäles i promemorian, hurusom för hvarje ny abonnent
i de allra flesta fall först en utredning måst göras, som öfvertygar
den blifvande abonnenten, att användande af kraft från Trollhätteverket
för honom innebär öfvervägande fördelar. Sedan uppgörelse om
kraftleveransen träffats eller dessförinnan måste i regel en utredning om
det mest ekonomiska sättet för kraftens ditledande göras, eventuellt erforderlig
utvidgning af sekundärstationens elektriska utrustning vidtagas,
koncessionshandlingar för ledningen utarbetas, distributionsledningen (stundom
flera mil) byggas. Vidare måste projektet för abonnentens elektriska
installation i detalj granskas och utförandet öfvervakas, på det att dels någon
störande återverkan på kraftverkets anläggningar icke åstadkommes, dels
abonnenten får en fullgod anläggning, som arbetar oklanderligt, »så att
Trollhättekraften icke råkar i misskredit». Sedan driften kommit i gång
hos konsumenten, måste kraftverkets personal ständigt hafva kännedom
om de hos konsumenten befintliga anläggningarna för att hastigt kunna
ingripa i händelse af behof af utvidgning, tillfälliga fel i mätapparaterna
o. d.

Då distributionsområdet sträcker sig från Västkusten till Sköfde,
är det enligt öfveringenj örens mening uteslutet, att all förhandling med
konsumenterna inom området på ett praktiskt sätt skulle kunna ske
direkt från Trollhättan. Området har därför uppdelats i tre distributionsdistrikt,
hvart och ett omfattande de distributionsområden, som
matas med ström från en grupp hufvudlinjer från Trollhättan. Sålunda
omfattar det s. k. Skaradistriktet distributionsområden med hufvudstationer
i Sköfde, Skara och Hakantorp. Bland konsumtionsorter
inom detta distrikt kunna nämnas städerna Skara, Sköfde och Falköping
samt köpingarna Grästorp och Vara. Det s. k. Göteborgsdistriktet
omfattar ett område med hufvud stationer i Lilla Edet, Nol, Göteborg och
Alingsås. Trollhättedistriktet slutligen omfattar distributionsområdet kring

117

Trollhättan inklusive de distributionsnät, som utgå från de tre äldre kraftstationerna,
matande, delvis öfver afnämarna tillhöriga ledningar, bl. a.
städerna Trollhättan, Vänersborg och Uddevalla.

Den ingenjörspersonal, som har att utföra ofvan antydda arbeten,
är, enligt hvad i promemorian upplyses, i stora drag organiserad på följande
sätt:

I. Öfveringenjörsassistenten har ledningen af kraftverkets ex pedition,

inom hvilken afdelning handläggas:

a) upphandlingsärenden rörande mätare, förbrukningsartiklar
och förrådsmateriel;

b) bokföring och debitering, räkenskapsgranskning; och

c) tekniska, ekonomiska och administrativa utredningar.

II. Driftingenjören har ledningen af kraftstationen i Trollhättan
samt driften af högspänningsanläggningarna. Hans afdelning
åligger:

a) driften och underhållet af högspänningsanläggningarna (undantagandes
linjer);

b) utvidgningar af kraftstationen med maskineri och instrumentering
;

c) skötsel af laboratorium och reparationsverkstad; och

d) personalens undervisning.

III. Nvbyggnadsafdelningen omfattar ett linjebyggnadskontor och
ett konstruktionskontor för företrädesvis sekundärstationer.

IV. Distriktsafdelningarna, hvilka förestås af distriktsingenjörer,
åligger:

1) driften och underhållet af underställda anläggningarna inom
distriktet;

2) utförande af nybyggnader af distributionsanläggningarna;
och

3) ackvisition af nya konsumenter.

Beträffande Trollhättedistriktet ingår i underställda anläggningar
kraftstationerna å Malgön och Önan samt omformarestationen vid Olidehålan.

118

Af ofvanstående afdelningar skulle personalen å nybyggnadsafdelningen
icke uppföras såsom ordinarie.

Till bemötande af gjorda anmärkningar mot antalet ingenjörer vid
kraftverket anföres i promemorian vidare.

I Trollhättan äro bosatta fyra ingenjörer, nämligen öfveringenjören,
öfveringenjörsassistenten, driftingenjören och en distriktsingenjör.

»Af dessa är det endast driftsingenjören, som icke utan svårare olägenhet
kunde bo annorstädes än i Trollhättan. Det är alltså endast en
ingenjör, som är nödvändig på själfva platsen.»

»Det är tydligt, att liksom Sydsvenska Kraftaktiebolagets direktör,
l:e ingenjör och 2:e ingenjör med hela hufvudkontoret äro bosatta i
Malmö, Yngeredsforsbolagets disponent, l:e ingenjör och biträdande ingenjör
äro bosatta i Mölndal, så kunde Trollhätteverkets öfveringenjör
och öfveringenjörsassistent vara bosatta t. ex. i Göteborg, om hufvudkontoret
förlädes dit. Att Trollhättan såsom plats för kraftverkets hufvudkontor
föredragits framför Göteborg är emellertid helt naturligt.»

Distriktsingenjören i Trollhättan — hvilkens distrikt är afsedt att
framdeles möjligen omfatta distributionsområden med 10,000 volts distributionslinjer,
utgående från Trollhättan, Uddevalla och någon punkt norr
om Lysekil, hvarje sådant område med c:a 20 km. radie — skulle enligt
öfveringenjörens mening lika väl kunna placeras t. ex. i Uddevalla, och
det lärer icke vara uteslutet att så kan komma att visa sig lämpligt.
Hittills har hans öfvervägande verksamhet varit i Trollhättan och dess
närmaste omnejd, hvarför han placerats på samma ställe som hufvudkontoret.

»Det har sagts» — anföres det vidare i promemorian — »att ett
stort kraftverk icke kräfver större ingen]örspersonal än ett litet, och detta
kan vara sannt, om skillnaden i storlek endast ligger i skillnaden i maskinenheternas
storlek och de abonnerade kraftbeloppens storlek. Helt
annorlunda ligger saken, om skillnaden förefinnes i distributionsanläggningarnas
utsträckning, abonnenternas antal och framför allt i den årliga
tillväxtens storlek. Det är påtagligt att det ingenjörsarbete, som kräfves,
i mycket hög grad betingas just af utvecklingen af ett verk.»

119

I sådant hänseende framhålles i promemorian, att Trollhätteverket,
ehuru yngre än Sydsvenska kraftaktiebolaget, Gullspångsbolaget och Yngeredsforsbolaget,
dock har hunnit växa till dubbla storleken af det största
af de andra.

Det påpekas ock, att, af Trollhätte kraftverks tjänstemän måste kräfvas
ett ganska betydande arbete, som icke i nämnvärd utsträckning förekommer
vid privata kraftverk, nämligen utarbetande af promemorior, tjänstememorial
och yttranden till vattenfallsstyrelsen.

Då enligt gällande instruktioner alla upphandlingsärenden, som afse
summor öfver 2,000 kronor, afgöras inom vattenfallsstyrelsen, måste rörande
alla sådana frågor motiveringen för förslag utarbetas skriftligt. I
de privata verken afgöras sådana frågor i de flesta fall efter muntlig
föredragning.

»Utom den skriftliga behandlingen af upphandlingsärenden och dylika
angelägenheter, som behandlas muntligt i privata verk, anlitas Trollhätte
kraftverks ingenjörer naturligtvis äfven i stor utsträckning för behandling
af frågor, som alls icke förekomma i privata verk, t. ex. sådana
som gå till regering och riksdag.» I

I § 5 innefattas bestämmelser i fråga om förhöjning i fast aflöning. § 5.

Beträffande första att-satsen i mom. l:o torde böra anmärkas, att
till sådan ledighet, som icke skulle öfva inverkan å vederbörande tjänstemans
rätt till aflöningsförhöjning, hänförts af kommittén ej blott semester
utan äfven annan tjänstledighet, som i fråga om rätt att uppbära
aflöning likställts med semester (jfr § 6 mom. 4 och 5 i kommitténs reglementsförslag).

I tredje att-satsen innehålles bestämmelse om rätt till personligt
lönetillägg i vissa fall.

Beträffande motsvarande stadgande i Kungl. Maj:ts förslag yttrade
departementschefen följande.

Vattenfallsstyrelsen hade hemställt, att tjänsteman, som vid tillträdande
af den nya aflöningsstaten skulle erhålla lägre aflöning än han
förut tillsammans uppburit, skulle äga såsom personligt lönetillägg uppbära
skillnaden, intill dess hans aflöning stigit till samma belopp.

120

Denna förmån syntes departementschefen endast böra tillkomma
tjänsteman vid Trollhätte kanalverk och räkenskapsafdelningen i Trollhättan.
Kraftverket kunde ej sägas hafva varit organiseradt förr än från och
med år 1910, då den af Kungl. Maj:t fastställda provisoriska staten började
tillämpas. Det borde därför icke medgifvas, att tjänsteman, hvilken
haft anställning vid kraftstationsbyggnaden och sedermera erhölle någon
af de nyinrättade befattningarna vid vattenfallsverket, tinge bibehålla de
löneförmåner han åtnjutit under byggnadstiden, därest de öfverstege den
aflöning, som enligt det nya reglementet skulle tillkomma honom.

Icke heller syntes anställning vid kraftverket före ingången af år
1910 böra räknas tjänsteman tillgodo för uppflyttning i högre aflöningsklass.

Hvad anginge slussförmän och vakter vid kanalverket, skogvaktare,
arbetsförmän och ångbåtsbefälhafvare samt några maskinister och montörer
eller med dem likställda personer, som tjänstgjort vid de provisoriska
kraftstationerna, borde de i fråga om rätt att för uppflyttning i
högre aflöningsklass få tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring samt angående
erhållande af personliga lönetillägg likställas med tjänstemän vid
kanal verket och räkenskapsafdelningen.

Såsom förut omförmälts, hade staten från och med 1911 års början
öfvertagit den befattning med Göta älfs farled å sträckan mellan Trollhätte
kanal och Göteborgs hamns gräns, hvilken förut tillkommit Göteborgs
hamnstyrelse. Därigenom hade staten äfven öfvertagit bogseringsanstalten
mellan Ströms kanal och Ivarslund. Därest befälhafvare och
maskinist å denna anstalts bogserångare öfverginge i statens tjänst, borde
jämväl de i förekommande fall komma i åtnjutande af nämnda förmån
att för uppflyttning i högre aflöningsklass tillgodoräkna sig föregående
tjänstgöring samt att erhålla personliga lönetillägg.

Mot den af Kungl. Maj:t föreslagna affattningen af ifrågavarande
stadgande gjorde statsutskottet icke någon anmärkning.

Nämnda bestämmelse har uti kommitténs förslag i hufvudsak erhållit
enahanda lydelse som i Kungl. Maj:ts förslag. Den rätt till personligt
lönetillägg, som skulle kunna tillkomma befattningshafvare vid »provisorisk
kraftstation i Trollhättan», synes kommittén emellertid böra tillkomma
jämväl befattningshafvare vid dylik station »tillhörande linjer».

Då kommittén ansett sig höra hemställa, att andel i straffafgifter
icke vidare må tillkomma personal vid Trollhättc kanalverk, och sålunda
ej heller den befattningshafvare, som i föreliggande förslag upptagits Tjuder
benämningen revisor och kontrollinspektor, har kommittén funnit erforderligt,
att för afgörande! af uppkommande fråga om personligt lönetillägg
föreskrift meddelas om sättet för beräknande af den inkomst, befattningshafvare
må hafva åtnjutit i andel af straffafgifter.

Kommittén har fördenskull såsom tillägg till tredje att-satsen i k 5
l:o uti aflöningsreglementet, föreslagit, att den inkomst, befattningshafvare
vid Trollhätte kanalverk uppburit i andel af straffafgifter, skall beräknas
efter medeltalet af hvad i sådant hänseende i befattningen åtnjutits under
senast förflutna tio kalenderår.

Det förutsättes af kommittén såsom själfifallet, att, om befattning, i
hvilken personligt lönetillägg skulle kunna ifrågakomma, blifver ledig, befattningen
icke tillsättes definitivt förr än med det nya aflöningsreglementets
trädande i kraft.

Den fjärde att-satsen af § 5 l:o har kommittén ansett böra erhålla
sådan formulering, att meningen med däri innefattade bestämmelser må
tydligt och klart framgå.

Mom. 2:o i förevarande paragraf af Kungl. Maj:ts förslag har sin
motsvarighet i telegrafverkets aflöningsreglemente § 4 mom. 4. Efter hvad
kommittén har sig bekant, har emellertid detta undantagsstadgande inom
telegrafverket funnit ytterst ringa användning.

Det har visserligen synts kommittén önskvärd t, att äfven inom
statens vattenfallsverk möjlighet må föreligga att i särskilda undantagsfall,
genom erbjudande af högre aflöning än den för en tjänst stadgade normala
begynnelseafiöningen, förvärfva särskildt dugande kraft. Kommittén
har dock ansett sig kunna antaga, att denna möjlighet icke behöfver
hållas öppen beträffande personalen i dess helhet, utan att det ifrågavarande
undantagsstadgandet lämpligen bör kunna begränsas till att gälla
allenast några få grupper af befattningshafvare, nämligen öfveringenjör
vid kanalverk samt driftingenjör, instrumentmakare och stationsmästare
vid kraftverk.

16—121319. Lönereglering skommitténs bet. XXXIV.

122

§ 6. Paragraferna 6 och 7 i Kung!. Maj:ts förslag till aflöningsreglemente

motsvaras af § 6 uti det af kommittén framlagda förslaget, hvilken paragraf
innehåller allmänna bestämmelser för åtnjutande af den i reglementet
uppförda aflöning.

På sätt i mom. l:o af denna paragraf angifves, skulle tjänsteman
vid statens vattenfalls verk vara underkastad, bland annat, de i gällande
instruktion gifna bestämmelser äfvensom den utvidgade eller förändrade
tjänstgöring, som kunde varda honom i behörig ordning ålagd.

Det synes kommittén angeläget, att, i anslutning till föreskrifter i
åtskilliga af Kungl. Maj:t utfärdade instruktioner, varder i instruktion för
tjänstemän vid statens vattenfallsverk uttryckligen föreskrifvet, att, då behofvet
så fordrar, hvarje sådan tjänsteman skall, utan afseende å stadgad
arbetsfördelning, lämna det biträde, som påkallas af vederbörande.

I mom. l:o af § 6 i reglementsförslaget har kommittén, med förebild
från de stadganden, som meddelats om åtnjutande af aflöningsförmåner
enligt den från och med år 1911 gällande ordinarie stat för fångvårdsstaten,
infört en föreskrift därom, att tjänsteman vid förflyttning till
annan ort skall äga åtnjuta ersättning för flyttningskostnad, därest förflyttningen
sker utan hans egen ansökning eller uttryckta önskan.

Uti mom. 3:o hafva beträffande kvinnliga kontorsskrifvare införts
föreskrifter motsvarande dem, som vid 1912 års riksdag blifvit, efter förslag
af Kungl. Magt, antagna och sedermera för ett flertal verk i kungl.
kungörelse den 10 juni 1912 (svensk författningssamling n:r 151) intagna
i fråga om dels gift kvinnas befordran dels ock kvinnlig tjänstinnehafvares
skyldighet att, efter ingående af äktenskap, afgå från befattning.

Beträffande tjänstemans rätt till aflöning under semester har i mom.
4:o uttryckligen angifvits, att felräkningspenningar (§ 12 i kommitténs
förslag) samt sådan provision och särskild ersättning, som omförmäles uti
§ 15 i samma förslag, icke skola tillkomma semesterledig tjänsteman. I
anslutning till de för telegrafverket numera (§ 6 mom. 4) meddelade föreskrifter
har vidare föreslagits, att ''med semesterledighet må i förevarande
afseende likställas tid, under hvilken tjänsteman för beredande af semester
bestridt högre befattning eller som han med vattenfallsstyrelsens medgifvande
användt för att utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser eller

123

idka studier i frågor, fallande inom området för hans verksamhet, eller som
åtgått för fullgörande af de skyldigheter, som ålegat honom såsom fullmäktig
eller revisor vid civilstatens änke- och pupillkassa.

Vidare har i mom. 5:o af § 6 i kommitténs förslag, likaledes i anslutning
till telegrafverkets reviderade aflöningsreglemente (§ 6 mom. 5) införts en
föreskrift af innehåll att enahanda aflöningsförmåner, som få af vederbörande
tjänsteman uppbäras under semester, må äfven vid sjukdomsfall till
honom utgå under högst så lång tid af ett och samma kalenderår, att
sjukledigheten tillika med semester icke öfverstiger fyrtiofem dagar. Efter
denna tids förlopp skulle den sjukledige äga åtnjuta allenast de till lön
hörande aflöningsförmåner, nämligen — förutom den del af den fasta aflöningen,
som utgöres af lön — bostadsförmån och i förekommande fall dyrortstillägg,
i den mån sådant tillägg är att hänföra till lönen. Med lön
skulle gifvetvis i förevarande afseende likställas det öfveringenjören vid
Trollhätte kraftverk tillkommande arfvode.

Vid tjänstledighet af annan anledning än i det föregående nämnts
skulle, enligt bestämmelserna i mom. 6:o af § 6 i kommitténs förslag,
tjänsteman kunna af vattenfallsstyrelsen förpliktas att jämväl af de till
lön (för öfveringenjören vid Trollhätte kraftverk: af de till arfvodet) hörande
förmåner afstå så mycket, som erfordras för befattningens uppehållande
eller eljest pröfvas skäligt.

I mom. 7:o har emellertid föreslagits, att tjänsteman, som i följd af
kroppsskada, ådragen under tjänsteutöfning, blifvit tills vidare oförmögen
till tjänstgöring, skulle kunna, efter vattenfallsstyrelsens bepröfvande, under
högst sex månader få åtnjuta den med tjänsten förenade aflöning med
enahanda undantag, som förut angifvits i fråga om semester och annan
därmed likställd ledighet.

I mom. 8:o och 9:o hafva bestämmelser meddelats i fråga om skyldighet
för tjänsteman att såsom vikarie bestrida högre befattning äfvensom i
fråga om ersättning i vissa fall till den som uppehåller ledig tjänst eller
eljest bestrider annan tjänst än sin egen. Dessa bestämmelser äro i
väsentliga delar hämtade från det reviderade aflönings regie mentet för telegrafverket
(§ 6 mom. 8 och § 9). Enär öfveringenjören vid Trollhätte
kraftverk åtnjuter tantiem i stället för tjänstgöringspenningar, erfordras

124

för vissa fall, då han är tjänstledig, särskilda föreskrifter rörande vikariens
godtgörande. Åt dessa föreskrifter har kommittén ansett böra gifvas
den affattning, som mom. 8:o i § 6 af kommitténs reglementsförslag utvisar.

$ 7. Uti § 7, hvilken motsvarar § 8 uti Kungl. Maj:ts förslag, inne hållas

bestämmelser angående semester för personalen.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle semestertidens längd utgöra antingen
högst 30 eller högst 15 dagar. Semester om högst 30 dagar
skulle åtnjutas af i ingenjör stjänst anställda befattningshafvare, byrådirektör,
kanalinspektor, kassör, kontrollör och statistiker, revisor och kontrollinspektor,
bokhållare samt kontorsskrifvare; öfrig personal skulle erhålla
högst 15 dagars semester.

Det har emellertid inom kommittén af den särskild! sakkunnige
ledamoten framhållits, att de sålunda föreslagna bestämmelserna syntes
böra, särskildt med hänsyn till de erfarenheter som vunnits under de
senaste åren, revideras därhän, att semestertiden skulle utsträckas för
nåsrra befattninershafvare från 30 till 45 dagar och för vissa från 15 till

O,o O

30 dagar.

Semester om högst 45 dagar har sålunda ifrågasatts för öfveringenjör
vid kraftverk, driftingenjör och distriktsingenjör samt dylik ledighet
under högst 30 dagar jämväl för driftverkmästare, öfvermontör, stationsmästare
och montör.

Till stöd härför har, hvad beträffar öfveringenjörsbefattningen vid
kraftverket, anförts, att denna befattning befunnits vara till den grad ansträngande,
att den väl betingar en semestertid af 45 dagar.

I fråga om driftingenjör och distriktsingenjör har påpekats, hurusom
dessa befattningshafvare, hvilka äi’o fullt upptagna under hvardagar,
härutöfver måste göra tjänst nästan undantagslöst hvarje söndag samt
dessutom ofta nog under natten. Ordinarie underhållsarbetet vid kraftverket
och å linjerna kan nämligen endast äga rum söndagar mellan klockan
9 och 2 på dagen, under hvilken tid driften kan åtminstone delvis inställas.
Profningar och dylika arbeten företagas alltid på den tid af dyg -

125

net, då belastningen och därmed risken af störningar för afnämarna är
den minsta möjliga.

Enahanda skäl har åberopats för en utsträckning af semestertiden
beträffande driftverkmästare, öfvermontör och montör.

Beträffande stationsmästare (stationsförman) har framhållits, hurusom
sådan befattningshafvare är strängt bunden vid sin station såväl dag
soin natt, hvardag som söndag.

Hvad sålunda anförts har synts kommittén tala för utsträckning af
semestertiden för ofvan angifna befattningshafvare på sätt föreslagits.
Ifrågavarande paragraf har ock i kommitténs förslag affattats i öfverensstämmelse
härmed.

I § 8 uti kommitténs förslag (motsvarande § 9 i Kungl. Maj:ts) § s
innefattas bestämmelser rörande aflöningsförhållanden vid afgång från tjänst.

Kommittén har i denna paragraf infört ett stadgande därom, att, då
tjänsteman, som åtnjuter fri bostad (jfr § 10), afliden vattenfallsstyrelsen må,
efter pröfning af förekommande omständigheter, medgifva hans änka eller
efterlefvande familj att för afflyttning från bostaden njuta lämplig fardag.

Ett liknande stadgande förekommer bland villkor och bestämmelser
för åtnjutande af aflöningsförmåner enligt den från och med år 1911
gällande ordinarie stat för fångvårdsstaten. Beträffande motiveringen för
sistberörda stadgande torde kommittén få hänvisa till sitt betänkande delen
XVII, angående reglering af löneförhållanden m. in. vid fångvårdsstyrelsen
och fångvårdsstaten, sid. 223—225.

Paragraf 9, som handlar om resekostnads- och traktamentsersätt- § 9.
ning vid tjänsteresor inom riket, är lika lydande med § 10 i Kungl.

Maj:ts förslag.

Bestämmelser angående förmån af fri bostad eller ersättning därför § 10.
innehöllos i § 11 af Kungl. Maj:ts förslag.

Enligt dessa bestämmelser skulle fri bostad eller ersättning därför,
efter vattenfallsstyrelsens bepröfvande, tillkomma öfveringenjören vid kraftverket
vid Trollhättan samt öfriga vid vattenfallsverket anställda ordinarie

126

tjänstemän, därvid ersättningsbeloppen skulle beräknas för öfveringenjören
vid nämnda kraftverk till 1,500 kronor och för öfriga tjänstemän till
minst 15 och högst 30 procent af aflöningen allt efter den ort, där vederbörande
vore placerad, och i enlighet med de grunder, som af Kungl.
Maj:t bestämdes; dock med iakttagande däraf, att beloppet af nämnda ersättning
ej Unge öfverstiga 1,500 kronor.

Under antagande att de grunder, efter hvilka de ersättningsbelopp,
som skulle i procent af aflöningen beräknas, blefve med ledning af kommerskollegii
statistik öfver olika orters dyrhet bestämda, förklarade statsutskottet
sig icke hafva funnit något att erinra emot hvad Kungl. Maj:t
sålunda hemställt.

Kungl. Maj:t hade vidare föreslagit att med fri bostad in natura
skulle, då bostaden läge i närheten af ett statens kraftverk, utom förmånen
af fritt bränsle, jämväl vara förenad förmånen af fri elektrisk belysning,
efter vattenfallsstyrelsens bestämmande.

Utskottet, som icke funnit det lämpligt, att staten skulle bekosta
jämväl afnämarens elektriska armatur, hade med den begränsning, som
däraf påkallades, biträdt Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.

Mot de i öfrigt uti nämnda paragraf innefattade bestämmelser
gjordes icke någon anmärkning af utskottet.

Från kommitténs sida har Kungl. Maj:ts förslag icke, utöfver hvad
från statsutskottets sida anförts, gifvit anledning till annan erinran än att
kommittén ansett det böra bestämdt stadgas, att de tjänstemän, som åtnjuta
förmånen af fri bostad, skola vara boende i den upplåtna lägenheten;
hvarjämte för tydlighetens skull torde böra utsägas, att, utom
elektrisk armatur, äfven lampor skola bekostas af vederbörande tjänsteman.

1 afseende å den procentsats, efter hvilken bostadsersättning må
utgå, anser sig kommittén böra meddela, att Kungl. Magt genom nådigt
bref den 22 december 1911, angående fastställelse af utgiftstater för statens
vattenfallsverk för år 1912 m. m., medgifvit, att bostadsersättning skall
beräknas för öfveringenjören vid Trollhätte kraftverk till 1,500 kronor
och för öfriga befattningshafvare, stationerade i Göteborg eller Trollhättan,
till högst 25 procent och, stationerade annorstädes, till högst 20 procent
af aflöningen, allt efter den ort, där vederbörande är placerad; dock med

127

iakttagande däraf, att beloppet af nämnda ersättning ej må öfverstiga
1,500 kronor.

Från § 2 i Kungl. Maj:ts förslag har kommittén till § 10 i sitt förslag
öfverflyttat stadgande därom, att förmånen af fri bostad eller ersättning
därför skall räknas beträffande öfveringenjören vid Trollhätte kraftverk
till arfvodet och beträffande öfriga tjänstemän till lönen.

Enligt § 11 i kommitténs förslag (motsvarande § 12 i Kungl. Maj:ts
förslag) skulle å ort, där de allmänna lefnadskostnaderna äro särskilt höga,
tjänstemän med slutaflöning af högst 3,400 kronor kunna af vattenfallsstyrelsen
tillerkännas dyrortstillägg, utgående, enligt af Kungl. Maj:t fastställda
grunder, med högst femton procent af dem tillkommande fasta aflöning.

I sådant hänseende tillåter sig kommittén erinra därom att,
enligt hvad af den kungl. propositionen vid 1911 års riksdag framgår,
det icke var afsedt, att dyrortstillägg skulle komma att utgå i Trollhättan.

För egen del har kommittén ansett sig böra här uttala, att, då
kommittén funnit sig böra för personalen i Trollhättan föreslå de aflöningsförmåner,
som innefattas i kommitténs nu föreliggande betänkande,
kommittén utgått från den bestämda förutsättningen, att befattningshafvare
å nämnda ort icke skola komma i åtnjutande af dyrortstilllägg
i annat fall, än att de allmänna lefnadskostnaderna i Trollhättan
skulle komma att undergå en starkare stegring, än. som motsvaras af den
allmänna stegring, som i afseende å dessa iefnadskostnader må kunna
göra sig gällande inom landet i dess helhet.

Det har visat sig, att de i aflöningsreglementena för post- och telegrafverken
meddelade bestämmelser om dyrortstillägg (tilläggsarfvode), hvilka
innebära bland annat, att dyrortstillägget (tilläggsarfvodet) skall utgå enligt
af vederbörande styrelse fastställda grunder, vid tillämpningen ledt till
hvarjehanda svårigheter och att fråga om rätt till sådant tillägg å särskilda
orter i talrika fall hänskjutits till Kungl. Maj:ts pröfning. Kommittén har
fördenskull beträffande statens vattenfallsverk föreslagit, att de grunder,

§ 11.

128

efter hvillca dyrortstillägg må utgå vid sistnämnda verk, skola fastställas
af Kungl. Maj:t.

Härvid må erinras, att enligt det af Kungl. Maj:t framlagda förslaget
till aflöningsreglemente för tjänstemän vid statens vattenfallsverk
det skulle tillkomma Kungl. Maj:t och icke vattenfallsstyrelsen att bestämma
de grunder, enligt hvilka bostadsersättning må utgå till vederbörande
tjänstemän vid ifrågavarande verk.

Den i det senare momentet af förevarande paragraf införda bestämmelsen
om dyrortstilläggets fördelning i lön och tjänstgöringspenningar
har sin motsvarighet i telegrafverkets aflöningsreglemente (§ 17, sådan
den blifvit godkänd vid 1912 års riksdag).

§ 12. Beträffande § 18 i Kungl. Maj:ts förslag, som innehåller bestämmelser

i fråga om felräkningspenningar, anmärkte statsutskottet, att beloppet af
de för kanalinspektoren vid Akersbergs station föreslagna felräkningspenningar,
400 kronor, synts utskottet väl högt tillmätt och att det borde
vara tillräckligt, om de bestämdes till 300 kronor.

Uti kommitténs förslag öfverensstämmer § 12 med innehållet i
§ 13 i Kung]. Maj:ts förslag, med den ändring som af statsutskottet

föreslagits.

$ 13- Såsom redan antydts, funnos i § 14 af Kungl. Maj:ts förslag in tagna

bestämmelser i fråga om anmärkningsprovision samt om andel i
straffafgift åt tjänsteman, hvilken upptäckt försök att undandraga statsverket
föreskrifna banavgifter.

Kommittén, som redan under § 3 i fråga om aflöningsförmånerna
för revisorn och kontrollinspektoren uttalat såsom sin åsikt, att andel i
dylik straffafgift icke vidare borde tillkomma tjänstemän vid statens vattenfallsverk,
har i öfverensstämmelse härmed ur § 13, hvilken motsvarar
§ 14 i Kungl. Maj:ts förslag, uteslutit bestämmelser angående andel i

st raffafgifter.

Beträffande anmärkningsprovisionen har i kommitténs förslag stadgandet
affattats i öfverensstämmelse med motsvarande bestämmelse uti

129

det vid 1912 års riksdag reviderade aflöningsreglementet för tjänstemän
vid telegrafverket.

I fråga om de närmare grunderna för anmärkningsprovisionens utgående
anser sig kommittén böra erinra, hurusom i regel uti nyare instruktioner,
bland dem den för telegrafstyrelsen, viss begränsning af den
vederbörande tillkommande anmärkningsprovisionen blifvit fastställd i afseende
å större anmärkningsbelopp.

Vid utfärdandet af bestämmelser i ämnet beträffande statens vattenfallsverk
torde ock dylik begränsning af anmärkningsprovisionen böra
iakttagas. På gifven anledning anser sig kommittén böra framhålla, att,
därest straffafgift skulle komma att fortfarande utgå, anmärkningsprovision
icke under något förhållande må beräknas på straffafgiften i dess helhet
utan allenast på det belopp, som utgör skillnaden mellan den kanalafgift,
som af trafikanten bort erläggas, och den, som af honom erlagts.

Till § 14 i kommitténs förslag hafva från § 3 i Kungl. Maj:ts förslag
öfverförts bestämmelser i fråga om tilläggsarfvode till telefon- eller
portvakt vid kraftverk, som förrättar mera maktpåliggande arbete, samt
till vakt, anställd vid administrationsbyggnaden i Trollhättan.

Enligt hvad departementschefen meddelade, skulle nämligen telefonoch
portvakter delvis användas till mera kvalificerad! arbete, såsom bearbetning
af dagsrapporterna för driftstatistiken, räkning, skrifning och
enklare ritarbete.

Det hade därför ifragasatts, att de skulle tillhöra en högre aflöningsklass
än andra vakter. Departementschefen ansåg emellertid, att saken
bäst kunde ordnas så, att vattenfallsstyrelsen erhölle bemyndigande att
till telefon- och portvakter, som, förutom sina vanliga göromål, jämväl
sysselsattes med mera maktpåliggande arbete, utbetala, utöfver de i aflöningsreglementet
fastställda aflöningsförmånerna, ett tilläggsarfvode å högst
300 kronor för år. En liknande anordning förekomme vid statens järnvägar
beträffande banvakter, hvilka tjänstgjorde såsom vakter vid rörliga
broar. Äfven till kontorsbiträde vid statens järnvägar kunde för särskild
tjänstgöring utbetalas tilläggsarfvode.

17—121319. LöneregleringsTcommitténs bet. XXXIV.

§ u

130

Därest nämnda förslag bifölles, skulle man blifva i tillfälle att uppmuntra
de vakter, som kunde utföra mera kräfvande arbete, och om någon
vakt icke ordentligt och omsorgsfullt verkställde de honom förelagda

mera kvalificerade göromål en, skulle han få återgå till att endast förrätta
*

vanlig vakttjänstgöring.

Vidkommande vakten vid administrationsbyggnaden hade vattenfallsstyrelsen
tillkännagifvit, att denne hade synnerligen lång och ansträngande
tjänstgöring. Förutom vanliga vaktmästargöromål, däribland handhafvande
af all till administrationsbyggnaden ankommande samt därifrån
afgående värdepost och vanlig post, skötte han telefoncentralen och värmeledningen
i nämnda byggnad. Fördenskull hade föreslagits, att han
skulle likställas med förman af 2:a lönegraden och alltså erhålla lägst
1,260 och högst 1,800 kronor.

Detta förslag kunde departementschefen icke biträda. Däremot ansåg
han, att vattenfallsstyrelsen borde bemyndigas att, liksom till telefon-
och portvakter, hvilka förrättade mera maktpåliggande arbete, till
vaktmästaren utbetala ett tilläggsarfvode å högst 300 kronor om året
för skötseln af administrationsbyggnadens telefoncentral och värmeledning.

Den af departementschefen sålunda föreslagna anordningen i fråga
om telefon- och portvakter vid kraftverket har synts kommittén särdeles
lämplig, då därigenom möjlighet beredes att få mera kvalificeradt arbete
utfördt för en ringa kostnad.

Arbetet i fråga består, enligt hvad vid kommittémedlemmars besök i
Trollhättan inhämtats, hufvudsakligen däruti, att med ledning af listor,
upptagande afläsningar å mätinstrument inom kraftcentralen, uträkna
och grafiskt framställa variationerna i energiförbrukning o. d. under dygnets
olika timmar.

Hvad vakten vid administrationsbyggnaden angår, torde för sådana
särskilda göromål, hvilka icke skäligen kunna anses tillhöra hans vaktmästarbefattning,
särskild ersättning ock böra utgå.

Att dylikt tilläggsarfvode bör räknas såsom tjänstgöringspenningar,
har kommittén ansett böra tydligt uttryckas i aflöningsreglementet.

131

Uti § 15, hvilken af kommittén till sitt innehåll bibehållits lika
med motsvarande paragraf i Kungl. Maj:ts förslag, innefattas till en början
bestämmelser angående den till personal å kanalverk tillhörig bogserbåt
utgående provision å bruttoinkomsten för bogseringen. I fråga om dylik
provision hänvisar kommittén till hvad ofvan under § 3 (rubriken förman)
anförts.

Vidare gifvas i § 15 bestämmelser beträffande särskild ersättning
till viss personal, som deltager i ackordsarbete.

I fiåga om anledningen till införande af sistberörda bestämmelser
har departementschefen meddelat, att under vintertiden, då Trollhätte kanal
vore stängd, vakter och vissa maskinister tillsammans med de tillfälligt anställda
arbetarna plägade användas vid reparationer och nybyggnader vid
verket, hvilka arbeten ofta utfördes på s. k. ackord eller beting. Därest
ackordsförtjänsten öfverskrede det belopp, till hvilket de ordinarie aflöningsförmånerna
under motsvarande tid uppginge, uppstode ett öfverskott,
det s. k. öfverbetinget, hvilket delades mellan samtliga i ackordsarbetet
deltagande. Då detta befunnits vara en mycket lämplig aflöningsform,
i det arbetsprestationen pa sadant sätt ökades, hade man ansett motsvarande
personals upptagande i staten icke böra förhindra den fortsatta användningen
af denna aflöningsform. Detsamma gällde öck i tillämpliga
delar jämnställd personal vid kraftverket i Trollhättan.

Departementschefen förutsatte dock, att vattenfallsstyrelsen komme
att så tillämpa paragrafen, att ifrågavarande befattningshafvare icke finge
vissa dagar, då ackordsarbetet för dem utfallit gynnsamt, tillämpa ackord°sprisen,
men däremot andra dagar, under hvilka deras arbetsprestationer
varit mindre, erhålla betalning efter den för dem bestämda fasta aflöningen.
Särskild ersättning borde tillkomma dem, endast i fall för hela den
tid, ackordsarbetet varade, deras arbetsförtjänst blefve större med tillämpning
af ackordsprisen än den fasta aflöning de skulle uppburit, om de
haft sin vanliga sysselsättning. Bestämmelserna syntes därjämte höra uttryckligen
inskränkas att afse allenast maskinister och vakter vid kanalverk
samt montörer och vakter vid kraftverk.

Hvad uti ifrågavarande paragraf af Kungl. Maj:t föreslagits lämnades
af statsutskottet utan anmärkning

§ 15

132

§ 16. Enligt § 16 i Kungl. Maj:ts förslag skalle uniformspersedlar in na tura

eller beklädnadsersättning kunna tilldelas viss arigifven personal vid
statens vattenfallsverk enligt reglemente, som skulle fastställas af vattenfallsstyrelsen.

Den sålunda föreslagna bestämmelsen är i hufvudsak öfverensstämmande
med hvad som gäller vid telegraf- och postverken samt statens
järnvägar. Jämväl vid dessa senare verk är åt vederbörande styrelse
öfverlämnadt att utfärda reglemente rörande den närmare tillämpningen
af ifrågavarande bestämmelse.

Kommittén har vid sådant förhållande icke haft något att erinra
mot innehållet i denna paragraf.

§ i7. I § 17 hade Kungl. Maj:t bland annat föreslagit, att kostnadsfri

läkarvård jämte medikamenter skulle enligt de närmare bestämmelser,
Kungl. Maj:t meddelade, lämnas åt driftverkmästare, instrumentmakare,
öfver montör, stationsförman, förman, maskinist, montör och vakt samt med
dessa jämförlig extra personal äfvensom deras hos dem boende hustrur
och oförsörjda barn.

Statsutskottet erinrade, att 1910 års Riksdag vid fastställandet af
utgiftsstater för tullverket för år 1911 uttryckligen uttalat, att sådan förmån,
hvarom här vore fråga, icke finge utsträckas äfven till befattningshafvandes
familj. Med den inskränkning, som däraf betingades, biträdde
utskottet hvad Kungl. Maj:t uti ifrågavarande hänseende föreslagit beträffande
statens vattenfallsverk. Där tjänsteman redan genom kontrakt
tillförsäkrats sådan förmån jämväl för sin familj, borde den emellertid fortfarande
såsom dittills utgå.

I anledning af hvad sålunda anmärkts ansåg utskottet böra i paragrafen
intagas dels en föreskrift af följande lydelse: »Sådan förmån

må dock icke tillkomma tjänstemans familj», dels ock eu så lydande bestämmelse:
»Där tjänsteman redan genom kontrakt tillförsäkrats kostnads fri

läkarvård jämte medikamenter jämväl för sin familj, bör, så länge
kontraktet är gällande, denna förmån fortfarande utgå».

Kommittén, som delar den af statsutskottet uttalade uppfattningen,
har vid affattandet af paragrafen i fråga iakttagit den af utskottet före -

138

slagna begränsningen af ifrågavarande förmån till att, såsom allmän regel,
omfatta allenast vederbörande tjänstemän själfva.

Vidkommande det af utskottet gjorda undantaget från nämnda regel
beträffande viss personal är emellertid att märka," att förmånen af kostnadsfri
läkarvård jämte medikamenter för familj icke blott genom kontrakt
tillerkänts vakter och vissa andra befäl tningshafvare, utan äfven, visserligen
utan kontrakt, men dock sedan gammalt, varit tillförsäkrad en del förmän
och maskinister. Kommittén har fördenskull ansett bestämmelsen i
nämnda hänseende böra gifvas den vidsträcktare omfattning, som framgår
af reglementsförslaget.

Uti denna paragraf gifna föreskrifter i fråga om innehållande af
aflöning i vissa fall öfverensstämma med motsvarande bestämmelser vid
andra statens verk.

Uti det af vattenfallsstyrelsen med underdåniga skrifvelsen den 17
mars 1909 öfverlämnade förslaget till aflöningsreglemente för tjänstemän
vid statens vattenfallsverk voro i § 15 intagna bestämmelser angående
pensionering dels, under litt. A, af tjänstemän, dels, under litt. B, af
efterlefvande änkor och barn till under litt. A nämnda tjänstemän.

I motsvarande paragraf (§ 19) uti Kungl. Maj:ts förslag förekomma
däremot icke några bestämmelser i sistberörda hänseende. Kungl. Maj:t
hade nämligen ansett åtgärder böra vidtagas för beredande af delaktighet
för tjänstemannapersonalen i civilstatens änke- och pupillkassa.

Af hvad i inledningen till detta betänkande blifvit anfördt framgår,
att i det kontrakt, som, efter beslut vid 1904 års riksdag, den 31 maj
samma år å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar undertecknades angående
förvärfvandet af Trollhätte kanalverk och viss annan Nya Trollhätte
kanalbolags egendom, § 12 innehöll följande stadgande beträffande i
kanalbolagets tjänst anställda personer:

§ 18.

§ 19.

Pensionering
af vederbörande

tjänsteman.

134

förteckning tillkommande aflönings- och pensionsförmåner och utan att i
öfrigt inträda i försämrad tjänsteställning, dock med förbehåll,

l:o) att de åtnöja sig med de med deras nu innehafvande befattningar
jämförliga sådana, som vederbörande statsmyndighet anser lämpligt
att åt dem anförtro;

2:o) att de varda skyldiga underkasta sig alla för statens personal i
jämförliga tjänster nu eller framdeles gällande reglementen och instruktioner
samt villkor för antagande, bibehållande vid anställning, befordran
och entledigande i den mån samma reglementen, instruktioner och villkor
förklaras vara med afseende'' å dem tillämpliga.

Alla de vid kanalverkets öfverlämnande till kronan i kanalverkets
tjänst genom kontrakt anställda vakter och arbetare med flera tillförsäkras
de dem enligt anställningskontrakten tillkommande aflönings- och pensionsförmåner.
»

I anledning af framställning från Kungl. Maj:t (proposition n:r 90)
godkändes vid 1905 års riksdag aflöningsstat för styrelse och tjänstemän vid
Trollhätte kanal- och vattenverk jämte tillhörande villkor och bestämmelser
i fråga om aflönings- och pensionsförhållanden äfvensom hvad som föreslagits
i fråga om statsbidrag till beredande af pension åt änkor och
oförsörjda barn efter tjänstemän vid kanal- och vattenverket.

I den nämnda aflöningsstaten upptogos — förutom vissa befattningar,
om hvilka nu efter vattenfallsstyrelsens tillkomst ej vidare är fråga —
en öfveringenjör, en kamrerare, en kassör, tillika bokhållare, en kontrollinspektor
och materialförvaltare, tillika bokhållare, en bokhållare samt tva
kanalinspektorer.

För åtnjutande af de i aflöningsstaten för dessa befattningshafvare
uppförda aflöningsförmåner stadgades vissa allmänna villkor och bestämmelser,
hvaribland

135

des kunna i befattningen på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna
och kunde finnas villig att kvarstå i densamma; och skulle vid beräkning
af tjänståren inräknas den tid, under hvilken tjänstinnehafvaren kunde
hafva varit anställd såsöm tjänsteman hos Nya Trollhätte kanalbolag;

att tjänstinnehafvaren skulle vara skyldig underkasta sig de förändrade
bestämmelser rörande pensionering, som kunde varda stadgade, samt

att, intill dess ny allmän författning angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension trädt i kraft, å de bestämda löneförmånerna för
en hvar af förut nämnda tjänstemän skulle afdragas och till statsverket
ingå vissa angifna belopp.

Tjänsteman, som vid kanalverkets öfvertagande af Kungl. Maj:t och
kronan var där anställd och enligt § 12 i det mellan Kungl. Maj:t och
kronan samt Nya Trollhätte kanalbolag den 31 maj 1904 afslutade kontrakt
ägde rätt att utan minskning i honom tillkommande aflönings- och
pensionsförmåner öfvergå i statsverkets tjänst, ägde ej, så framt han icke
före den 1 januari 1906 förklarat sig villig ingå på den nya staten, uppbära
andra löne- och pensionsförmåner än dem, som genom nämnda kontrakt
blifvit honom tillförsäkrade.

Den 11 oktober 1907 utfärdades lag angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension.

Enligt § 1 i denna lag skulle, med de undantag och under de
villkor, som i lagen stadgades, rätt till pension vid afgång från tjänst
tillkomma en hvar ordinarie innehafvare af civil tjänst med lön å stat,
som blifvit fastställd af Konungen och Riksdagen.

Från lagens tillämpning undantogos i § 2 vissa angifna tjänster.
Bland dem voro icke ofvan omförmälda tjänster vid Trollhätte kanaloch
vattenverk.

Deras innehafvare voro alltså, såvidt de ingått på den vid 1905 års
riksdag godkända aflöningsstaten, underkastade den nya pensionslagen,
som, med iakttagande af vissa i dess 18 § innefattade bestämmelser,
skulle träda i kraft den 1 januari 1908.

I underdånig skrifvelse den 31 december 1907 framhöll emellertid
styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk, att 1907 års pensionslag
syntes medföra åtskilliga rubbningar i de vid aflöningsstaten för verket

136

fastade villkor och bestämmelser och att dessa rubbningar delvis syntes
för verkets förhållanden mindre väl lämpade eller stode i strid med de
förutsättningar, som legat till grund för aflöningsstatens uppgörande och
ordnande af verkets räkenskapsförhållanden m. m.» Styrelsen gjorde därför
framställning om meddelande af vissa närmare föreskrifter uti ifrågavarande
hänseenden.

I sådant afseende anförde styrelsen till en början, att tjänstemän,
å hvilka lagen vore tillämplig, eller öfveringenjören, kamreraren, kassören,
kontrollinspektoren, bokhållaren och kanalinspektorerna, enligt lagens 5 §
blefve berättigade till åtnjutande af full pension först efter uppnådda 67
lefnads- och 35 tjänstår, medan däremot enligt aflöningsstatens bestämmelser
pension tillfölle den vid verket anställde öfveringenjören vid 65
lefnads- och minst 30 tjänstår och de öfriga vid 65 lefnads- och minst
35 tjänstår.

Den för öfveringenjören gällande undantagsbestämmelsen — anförde
styrelsen vidare — hade tillkommit på den grund, att antagligt vore, att
öfveringenjören först vid högre ålder än den för inträde i statens tjänst
vanliga finge anställning vid kanalverket, och att möjlighet borde förefinnas
att besätta öfveringenjörsplatsen med lämplig person, oafsedt om
denne förut varit anställd i statens tjänst eller icke. Då detta skäl fortfarande
ägde giltighet, syntes det styrelsen, som om öfveringenjören
lämpligen borde upptagas bland dem, i fråga om hvilka undantag i afseende
å den för pensionsrätt bestämda åldern vore stadgade i lagens 5 §.

Styrelsen ansåg sig ej heller kunna underlåta att framhålla, att
bland de öfriga tjänstemännen åtminstone kontrollinspektoren, bokhållaren
och kanalinspektorerna, hvilka hade regelbunden nattjänst, borde kunna
anses hafva tjänat ut vid 65 lefnadsår, och att någon förmån för staten
att behålla dem längre i tjänst icke syntes förefinnas.

En annan förändring mot förutvarande förhållanden innebure den nya
lagen därutinnan, att enligt dess 11 § pensionsafgifterna skulle ingå till
en särskild fond för pensionering af civila tjänstinnehafvare. Dittills
hade emellertid vid Trollhätte kanal- och vattenverk tjänstemännens pensionsafgifter
med i aflöningsstaten bestämda belopp redovisats bland

137

verkets inkomster, af hvilka nettobehållningen inginge till handels- och
sjöfartsfonden.

I betraktande af de nämnda förhållandena och af Trollhätte kanaloch
vattenverks säregna ställning ansåg styrelsen, att det måhända kunde
finnas lämpligt, att tjänsterna vid verket undantoges från lagens tillämpning,
i likhet med hvad i § 2 vore föreskrifvet för, bland andra, tjänsterna
vid telegrafverket och statens järnvägar.

Då det likväl syntes vara önskligt, att de verk, som undantoges
från lagen, blefve så få som möjligt, och då dessutom de i lagen inrymda
bestämmelserna om rätt till afkortad pension måste anses innebära en
principiell förbättring, fann styrelsen för sin del det vara att föredraga,
att lagen tillämpades jämväl på tjänsterna vid Trollhätte kanal- och
vattenverk.

För sådant fall ville styrelsen emellertid dels framhålla önskvärdheten
af en ändring i fråga om den i allmänhet fastslagna pensionsåldern
beträffande verkets tjänstemän, dels ifrågasätta, huruvida icke pensionerna
vid verket i första hand borde utgå af verkets medel, i likhet med hvad
för post- och tullstaterna vore föreskrifvet.

Därjämte syntes det, ifall pensionslagen fortfarande ansåges böra
äga tillämplighet å verkets tjänstemän, erforderligt, att vissa förklarande
bestämmelser meddelades dels i fråga om sättet för pensionsunderlagets
beräknande dels äfven beträffande tjänstårens beräkning.

I förstnämnda hänseende erinrade styrelsen, hurusom samtliga
tjänstemännen vid verket åtnjöte förmånen af boställe eller fri bostad
jämte bränsle och de vid Trollhättan boende äfven elektrisk belysning.

Visserligen funnes icke — såsom 3 § i pensionslagen förutsatte för
en af dylik anledning beräknad ökning i pensionsunderlaget — i aflöningsstaten
angifvet något belopp, med hvilket lönen i anledning af berörda
förmåner minskats. Ledning för bedömandet af förmånernas värdering
funnes dock i den lönestat, som varit gällande för Nya Trollhätte kanalbolags
tjänstemän och hvilken legat till grund vid uppgörandet af förslaget
till lönereglering för det af staten öfvertagna kanalverket.

Det kunde därför enligt styrelsens mening ifrågasättas, huruvida
icke verkets tjänstemän borde vid pensionslagens tillämpning anses be 18—121319.

Lönereglering skommitténs bet. XXXIV.

138

rättigade att vid pensionsunderlagets beräkning få tillgodoräkna sig det
uppskattade värdet af åtminstone boställe eller fri bostad.

Beträffande tjänstårsberäkningen erinrade styrelsen, att enligt pensionslagens
17 § endast anställning i statens tjänst finge medräknas,
medan däremot i det kontrakt, hvarigenom kanalverket öfvertagits af
kronan, nämnda bolags tjänstemän vid öfvergång till statens tjänst tillförsäkrats
rätt att räkna sig till godo sin tjänstetid hos bolaget, en föreskrift
som ock upptagits i den för verket år 1905 fastställda aflöningsstat. Äfven
härutinnan kräfdes alltså, ifall pensionslagen skulle å verkets tjänstinnehafvare
fortfarande äga tillämpning, en modifierande bestämmelse.

Öfver den af styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk gjorda
framställningen afgaf statskontoret den 6 februari 1908 underdånigt utlåtande,
hvari hemställdes, att tjänsterna vid Trollhätte kanal- och vattenverk
måtte, i likhet med hvad som vore föreskrifvet för, bland andra,
tjänsterna vid telegrafverket och statens järnvägar, undantagas från pensionslagens
tillämpning.

Statskontoret ansåg flera viktiga omständigheter tala för en sådan
undantagsställning.

Redan verkets egenskap af en industriell anläggning med dess afskilda
drätsel syntes hänvisa dess personal till en särställning uti ifrågavarande
hänseende.

I betraktande syntes äfven böra tagas det förhållande, att utom
den jämförelsevis fåtaliga personal, för hvilken den vid 1905 års riksdag
antagna lönestat gällde, till detta verk vore att räkna ett betydande antal
kroppsarbetare och andra löntagare med mer eller mindre fast anställning,
för hvilkas pensionering i en eller annan form verket säkerligen finge
vidkännas utgifter.

Då pensionslagen icke ägde tillämpning å den i nyssnämnda lönestat
upptagna verkställande direktören — som uppbar arfvode och
tantiem — måste en pensionering vid sidan af den i pensionslagen
stadgade i alla händelser fortfarande förekomma vid detta verk.

Det hade framhållits, hurusom, ifall pensionslagen fortfarande skulle
å verkets tjänstemän äga tillämpning, det skulle blifva nödigt att i lagen
införa en del nya bestämmelser, som hade särskild! afseende å tjänst -

139

innehafvare vid Trollhätte kanal- och vattenverk. Äfven om man i likhet
med styrelsen furine ömkligt, att de verk, som undantoges från pensionslagen,
blefve så få som möjligt, ansåg dock statskontoret, att det å andra
sidan icke finge förbises, att det kunde vara olämpligt att belasta lagen
med allt för många specialbestämmelser.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 24 april 1908
anförde chefen för finansdepartementet, att han, i likhet med statskontoret
samt med hänsyn till den särskilda ställning, Trollhätte kanaloch
vattenverk intoge inom statsförvaltningen, och därmed sammanhängande
af statskontoret påpekade förhållanden, fann lämpligast, att
verkets tjänstemän undantoges från pensionslagens tillämpning. Man
undsluppe ock därigenom att i lagen inrymma en hel del undantagsbestämmelser,
som eljest syntes oundgängliga att där införa.

Därest, i enlighet med hvad departementschefen sålunda tillstyrkt,
ifrågavarande tjänstinnehafvare undantoges från pensionslagens tillämpning,
utgjorde detta, enligt departementschefens mening, och såsom äfven
statskontoret i sitt utlåtande erinrat, intet hinder för att genom tillägg
till eller ändringar i de i sammanhang med den för Trollhätte kanaloch
vattenverk fastställda lönestat meddelade bestämmelser vidtaga de
jämkningar, som kunde finnas lämpliga och skäliga. Huruvida och i
hvilken omfattning dylika jämkningar borde äga rum, utgjorde emellertid
en fråga, hvilken icke syntes behöfva i då förevarande sammanhang upptagas
till pröfning.

Departementschefen fann sig alltså böra förorda sådan förändrad
lydelse af 2 § i pensionslagen, att bland tjänster, å hvilka lagen icke
skulle äga tillämpning, upptoges jämväl tjänst vid Trollhätte kanal- och
vattenverk.

Därest detta förslag vunne godkännande, syntes, på sätt statskontoret
jämväl tillstyrkt, i sammanhang därmed böra beslutas, dels att
den förändrade lydelsen af berörda paragraf skulle tillämpas från och med
den 1 januari 1908, då pensionslagen trädde i kraft, dels ock att den
bland aflöningsvillkoren för en del tjänstinnehafvare vid Trollhätte kanaloch
vattenverk stadgade skyldighet att å de bestämda löneförmånerna vid -

140

kännas afdrag till vissa angifna belopp skulle äfven efter den 1 januari
1908 kvarstå och tillämpas.

I öfverensstämmelse med departementschefens hemställan gjorde
Kungl. Maj:t, i proposition n:r 210, framställning vid 1908 års riksdag;
och bifölls denna framställning af Riksdagen.

Genom lag den 17 juni 1908 erhöll § 2 i pensionslagen af den 11
oktober 1907 ändrad lydelse i så måtto, att från sistnämnda lags tillämpning
undantogs jämväl tjänst vid Trollhätte kanal- och vattenverk. Den förändrade
lydelsen skulle tillämpas för tiden från och med den 1 januari
1908.

Vid 1909 års riksdag blefvo, såsom redan är nämndt, aflöningsförmåner
bestämda för öfveringenjören vid Trollhätte kraftverk. Bland
villkoren för åtnjutande af dessa aflöningsförmåner var ock, att bemälde
öfveringenjör skulle vara skyldig underkasta sig de bestämmelser i fråga
om pensionering, som kunde varda stadgade.

I Riksdagens skrifvelse i ärendet den 24 maj 1909, n:r 225, framhölls,
att beträffande öfveringenjörens pensionering något förslag icke förelåge,
men att af det vid kungl. proposition i ärendet fogade statsrådsprotokoll
syntes framgå, att Riksdagen hade att från Kungl. Maj:t motse
framställning uti nämnda hänseende i sammanhang med förslag till ordnande
af aflönings- och pensionsförhållandena för öfriga befattningshafvare vid
kraftverket. Riksdagen föreställde sig, att Kungl. Maj:t därvid komme
att för öfveringenjören föreslå en efter hans afiöningsförmåner och ställning
lämpad pension att utgå efter liknande grunder, som blifvit bestämda för
vattenfallsdirektören.

Det har ofvan nämnts, att vattenfallsstyrelsen, uti sitt reglementsförslag
af den 17 mars 1909, i § 15 intagit bestämmelser dels under
litt. A angående pensionering af tjänstemän vid statens vattenfallsverk
dels ock under litt. B rörande pensionering af efterlefvande änkor och
barn till sådana tjänstemän.

Styrelsen ansåg dessa bestämmelser vara så affattade, att de borde
kunna utan ändring vinna tillämpning äfven för den personal, som efter
hand komme att inträda i statens tjänst under vattenfallsstyrelsen.

141

Då den i reglementsförslaget innefattade fördelningen af tjänstemännens
fasta aflöning i lön och tjänstgöringspenningar (eller tantiem)
uppgjorts enbart med hänsyn till hvad skäligen borde frångå vid tillfällig
ledighet och således icke afsetts att vara bestämmande med hänsyn till
tjänstemans eventuella rätt till pension, hade styrelsen ansett nödvändigt
att föreslå särskilda pensionsunderlag för de olika befattningarnas innehafvare.
Vid beräknande af dessa belopp hade styrelsen följt enahanda
grunder, som varit ledande vid uppgörande af pensionsstaten för telegrafverket
och hvilka principiellt sammanfölle med de grunder, som tillämpats
för hela den civila tjänstemannakåren. Vid förslaget till pensionsafgifter
hade upptagits enahanda föreskrifter som de, hvilka innehölles i lagen
den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension.
Äfven i öfrigt hade i det hela kunnat vid uppgörandet af styrelsens
förslag följas samma grundsatser, som varit ledande för lagbestämmelserna
angående öfriga civila tjänstemän.

Med hänsyn till pensionsåldern hänvisade styrelsen till hvad styrelsen
för Trollhätte kanal- och vattenverk anfört i sin ofvanberörda underdåniga
skrifvelse den 31 december 1907.

Bland detaljbestämmelserna med afseende på pensionsrätten hade
vattenfallsstyrelsen ansett böra intagas en för statens vattenfallsverk säregen
bestämmelse, i det nämligen föreslagits, att vattenfallsstyrelsen skulle äga
rätt att vid anställande af ingenjör för denne begränsa de för erhållande
af hel pension föreskrift^ tjänståren till 25.

Denna bestämmelse syntes styrelsen under nämnda verks första
utvecklingsskede oundgänglig, då det därunder säkerligen i ett och annat
fall blefve nödvändigt att anställa ingenjör af något framskriden ålder,
äfven om han förut icke varit i statstjänst. Då den verksamhet, statens
vattenfallsverk skulle utöfva, förut fullständigt varit öfverlämnad åt den
enskilda företagsamheten, kunde detta enligt styrelsens mening icke undvikas,
men sådana fall antogos icke blifva synnerligen talrika och efter
hand som statsverksamheten utvidgades alltmera sällsynta.

I underdånigt utlåtande öfver vattenfallsstyrelsens reglementsförslag
framhöll statskontoret, att beträffande afdelningen A i § 15 motsvarande
bestämmelser i telegrafverkets aflöningsreglemente af år 1907 i hufvudsak -

142

Pensionering
af
öfveringenjören

vid Trollhätte
kraft
verk.

liga delar voro tagna till förebild. Statskontoret, som icke ingått på bedömande
af de föreslagna pensionsunderlagens belopp, hade emellertid icke
haft något att erinra emot förslagets öfriga väsentliga delar.

Det af Kungl. Maj:t vid 1911 års riksdag framlagda reglementsförslaget
innehåller, såsom förut nämnts, i § 19 bestämmelser allenast
angående pensionering af tjänstemän vid statens vattenfallsverk men ej
angående pensionering af deras änkor och barn.

I mom. l:o af § 19 i Kungl. Maj:ts förslag hafva upptagits särskilda
bestämmelser i fråga om pension åt öfveringenjören vid Trollhätte kraftverk.

Uti detta hänseende anförde vederbörande departémentschef följande.

Öfveringenjören vid kraftverket skulle enligt Riksdagens beslut
tillsättas genom förordnande på viss tid af högst sex år, och Riksdagen
hade i sin skrifvelse den 24 maj 1909, n:r 225, angående bestämmande
af aflöningsförmånerna åt bemälde öfveringenjör meddelat, att Riksdagen
föreställde sig, att Kungl. Maj:t komrne att för öfveringenjören föreslå
en efter hans aflöningsförmåner och ställning lämpad pension att utgå
efter liknande grunder, som blifvit bestämda i fråga om vattenfallsdirektören.

Enligt dessa grunder, som återfunnes i Riksdagens skrifvelse n:r 9
af år 1908, vore vattenfallsdirektör berättigad att från och med månaden
näst efter den, under hvilken han uppnått 65 lefnadsår, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af
6,000 kronor. Därjämte vore vattenfallsdirektör, som, innan han uppnått
65 lefnadsår, antingen på grund af sjukdom eller därigenom, att han
efter utgången af den tid, för hvilken han förordnats, icke erhölle förnyadt
förordnande, eller ock eljest utan egen begäran nödgades afgå från
sin befattning utan att på grund af tjänstefel hafva förverkat densamma,
berättigad att i pension uppbära ett årligt belopp af 6,000 kronor för
tid.en intill dess han uppnått 65 års ålder.

Vattenfallsdirektören ägde alltså under angifna förutsättningar komma
i åtnjutande af full pension, utan hänsyn till den tid, under hvilken han
tjänstgjort.

143

I fråga om generalpostdirektören samt generaldirektören och chefen
för telegrafverket stadgades däremot i vederbörande aflöningsreglementen,
att de vore berättigade till full pension, först sedan de minst 12 år
innehaft sina ämbeten. Afginge de tidigare, minskades pensionen enligt
vissa grunder. Liknande bestämmelser voro också gällande beträffande
pensionen för verkställande direktören för Trollhätte kanal- och vattenverk.

Därest det af vattenfallsstyrelsen för öfveringenjören vid kraftverket
vid Trollhättan föreslagna pensionsbeloppet å 5,500 kronor skulle bibehållas,
syntes, efter mönstret af omförmälda föreskrift i aflöningsreglemcntena
för post- och telegrafverken, detta belopp böra utgå endast om
öfveringenjören under något längre tid innehaft sin befattning eller måste
afgå på grund af olycksfall i tjänsten. I annat fall borde minskning äga
rum i öfverensstämmelse med de för post- och telegrafverkens chefer
gällande regler.

Departementschefen ansåg alltså, att det borde bestämmas, att öfveringenjör
vid kraftverket vid Trollhättan, hvilken minst 12 år innehaft
förordnande å sådan befattning eller på grund af olycksfall i tjänsten
tidigare blefve oförmögen till vidare tjänstgöring, skulle vara berättigad
att i pension (af kraftverkets medel) uppbära 5,500 kronor, samt att, om
öfveringenjör vid kraftverket, innan han uppnådde 12 tjänstår, antingen
på grund af sjukdom befunnes oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring
eller ock utan egen begäran nödgades afgå från sin befattning,
utan att på grund af tjänstefel hafva förverkat densamma, han skulle
vara berättigad att i pension uppbära 4,500 kronor, då afgången skedde
före eller vid 6 tjänstår, samt 5,000 kronor, då afgången skedde efter
6 men före 12 tjänstår.

Vidare syntes det departementschefen böra föreskrifvas, att ett i
enlighet med de i allmänna pensionslagen bestämda grunder beräknadt belopp,
eller 302 kronor 50 öre, årligen skulle såsom pensionsafgift afdragas
å det för öfveringenjören bestämda arfvodet eller, därest afgången skedde
af annan anledning än olycksfall i tjänsten, den honom, intilldess han
uppnått 65 år, tillkommande pension.

144

Pensionering
af
öfriga
tjänstemän
vid statens
vattenfallsverk.

Pensionsunderlag.

Mot de omnämnda bestämmelserna beträffande öfveringenjören vid
Trollhätte kraftverk gjordes icke någon anmärkning af statsutskottet, och
föranleda desamma ej heller erinran från kommitténs sida.

I mom. 2:o uti § 19 af Kungl. Maj:ts förslag infattades bestämmelser
angående beräkningen af pensionsunderlag för öfriga tjänstemän vid statens
vattenfallsverk.

Statsutskottet fann några jämkningar böra äga rum i fråga om
vissa af de under § 19 mom. 2 i Kungl. Maj:ts förslag upptagna pensionsund
erlagen.

Sålunda ansåg utskottet det för öfveringenjören vid kanalverk upptagna
pensionsunderlaget å 5,000 kronor böra nedsättas till 4,800 kronor.

Det för kamreraren (i Kungl. Maj:ts förslag benämnd byrådirektör)
samt distriktsingenjör utom hufvudstation föreslagna pensionsunderlaget,
4,200 kronor, borde jämväl, enligt utskottets förmenande, något
sänkas, då dessa befattningshafvare, hvilka vore i aflöningshänseende i
det närmaste jämnstälida med distriktsingenjör vid hufvudstation, syntes
böra erhålla samma pensionsunderlag som denne, eller 4,000 kronor. För
den dåvarande innehafvaren af kamrerarbefattningen, som genom kontrakt
vore tillförsäkrad en pension å 4,200 kronor, borde dock pensionsunderlaget
bestämmas till sistnämnda belopp, hvarom en anmärkning syntes
böra inflyta under momentet.

Dessutom hade det befunnits nödigt att införa ett särskildt pensionsunderlag
å 2,400 kronor för den af utskottet föreslagna kanalinspektoren
af 3:e lönegraden.

Slutligen hade någon skillnad ansetts påkallad i fråga om pensionsunderlagen
för de olika slagen af förmän.

I fråga om särskilda pensionsunderlag för vederbörande tjänstemän,
så vidt de äro anställda vid Trollhätte kanal- och kraftverk samt räkenskapsafdelning,
har kommittén, hvad angår öfveringenjören vid kanalverket,
anslutit sig till statsutskottets uppfattning, enligt hvilken dennes pensionsunderlag
skulle utgöra 4,800 kronor.

Däremot har kommittén — som ansett distriktsingenjör utom hufvudstationen
samt kontorschef vid räkenskapsafdelningen (— byrådirektör i

145

Kung]. Maj:ts förslag och kamrerare i utskottets) böra i afseende å den
fasta aflöningen likställas med öfveringenjörsassistent och driftingenjör —
för samtliga dessa befattningshafvare upptagit pensionsunderlaget till
4,200 kronor.

Af enahanda skäl har pensionsunderlaget för kanalinspektor af 2:a
graden, för kontrollör samt för revisor och kontrollinspektor satts till
samma belopp som för kassör, eller 3,000 kronor.

I likhet med statsutskottet har kommittén för den af kommittén
och utskottet föreslagna kanalinspektorsbefattning af 3:e graden ansett
pensionsunderlaget böra sättas till 2,400 kronor.

Till den grupp af befattningshafvare — bokhållare af 2:a graden,
öfvermontör och stationsmästare (stationsförman) — för hvilka enligt
såväl Kungl. Maj ds som utskottets förslag pensionsunderlaget skulle vara
1,800 kronor, har kommittén ansett böra skäligen hänföras äfven reparationsmästare
(— förman å reparationsverkstad enligt statsutskottets förslag)
samt maskinist af l:a graden.

Förmän af l:a och 2:a graden samt maskinist af 2:a graden hafva
synts kommittén höra jämte montör och kontorsskrifvare hänföras till
grupp med 1,200 kronor i pensionsunderlag.

För den af kommittén föreslagna förmansbefattning af 3:e graden
har satts ett pensionsunderlag af 1,000 kronor.

Den lägsta gruppen — med 900 kronor — skulle innefatta jämte
vakter »maskinskötare» vid kanalverket.

De bestämmelser, som innefattas uti öfriga, moment af § 19 i Kungl.
Majds förslag, äro till allra största delen hämtade från den civila pensionslagen
samt kungl. kungörelsen den 11 oktober 1907 med föreskrifter
om verkställighet af nämnda lag.

Såsom skiljaktigheter må särskildt omnämnas följande.

Enligt mom. 4 i § 19 åt Kungl. Maj ds förslag skulle rätt att komma
i åtnjutande af hel pension inträda vid uppnådda sextiofem lefnads- och
trettiofem tjänstår; dock att vid anställning af öfveringenjör och annan
ingenjör vattenfallsstyrelsen skulle kunna för dem begränsa tjänståren intill
tjugufem, samt att för maskinister, montörer och vakter äfvensom

19—121319. Lönereglering skommitténs bet. XXXIV.

Frågan om
den civila
pensionslagens tillämplighet

m. m.

146

för kontorsskrifvare nämnda rätt skulle inträda vid uppnådda sextio lefnads-
och trettio tjänstår.

Pensionsafgifterna skulle, enligt mom. 9, ingå till en särskild pensionsfond,
att förvaltas af vattenfallsstyrelsen. Från denna fond skulle
bestridas så stor del af kostnaden för beredande af pension enligt det åt
Kungl. Maj:t föreslagna aflöningsreglementet, som enligt vetenskaplig
sannolikhetsberäkning funnes motsvara fondens tillgångar och de stadgade
pensionsafgifternas storlek.

Enligt mom. 13 skulle tjänstår för erhållande af pension enligt
reglementet beräknas icke allenast för tid, under hvilken tjänstemannen
innehaft tjänst, som i reglemente afsåges, utan äfven för tid, under hvilken
han innehaft annan statstjänst, tjänst hos Nya Trollbätte kanalbolag
eller bogseringsanstalten mellan Ströms kanal och Ivarslund eller ock i
statens tjänst haft extra anställning eller förordnande.

Efter noggrant öfvervägande af hvad under föregående behandlingar
af detta ärende blifvit anfördt och föreslaget beträffande pensioneringen af
den ordinarie personalen vid statens vatten fallsverk, har kommittén kommit
till den bestämda öfvertygelsen, att bäst och lämpligast vore, om
med ändring af § 2 i den civila pensionslagen, sådan denna paragraf
numera lyder — nämnda lag blefve tillämplig på ifrågavarande personal,
naturligen med undantag af öfveringenjören vid Trollhätte kraftverk,
hvilken ju ock tillsättes allenast genom förordnande på viss tid.

Varder den civila pensionslagen tillämplig på den nämnda personalen,
löses därmed ock den mycket omdebatterade frågan om pensioneringen
af änkor och barn efter befattningshafvare tillhörande samma personal.
Härtill återkommer kommittén vidare i det följande.

De skäl, som på sin tid anfördes mot den civila pensionslagens tilllämpning
på tjänstemän vid Trollhätte kanal- och vattenverk, synas kommittén
numera ej kunna andragas till stöd för den nu ifrågavarande personalens
undantagande från nämnda lag.

Det anmärktes då af statskontoret, att Trollhätte kanal- och vattenverks
egenskap af eu industriell anläggning med afskild drätsel syntes
hänvisa dess personal till en särställning uti ifrågavarande hänseende.

147

Härvid torde dock kunna exempelvis erinras, hurusom postverkets och
postsparbankens personaler äro underkastade den civila pensionslagen,
oaktadt dessa verk ju ock hafva sin särskilda drätsel.

Statskontoret ansåg det äfven böra tagas i betraktande, att utom den
jämförelsevis fataliga personal, för hvilken den vid 1905 års riksdag för
Trollhätte kanal- och vattenverk antagna lönestaten gällde, till verket vore
att räkna ett betydande antal kroppsarbetare och andra löntagare med
mer eller mindre fast anställning, för hvilkas pensionering i en eller
annan form verket säkerligen finge vidkännas utgifter.

Vid uppgörande af det förslag till aflöningsreglemente för statens
vattcnfallsverk, som låg till grund för Kungl. Majrts framställning vid
1911 års riksdag, hade emellertid ansetts lämpligt, att bland de ordinarie
tjänstemännen, jämväl i pensionshänseende, inordna äfven den personal af
underbefäl och vakter in. fl., som hittills varit anställd på viss tids uppsägning.

Att pensionslagen ej kan äga tillämpning på öfveringenjören vid
Trollhätte kraftverk, hvars fasta aflöning utgår i form af arfvode och
tantiem, kan väl rimligtvis icke böra utgöra hinder för att den öfriga
ordinarie personalen vid statens vattenfallsverk underkastas pensionslagen.
Postverkets chef, hvars aflöning utgår i form af arfvode, är ju ej heller
underkastad nämnda lag såsom den öfriga ordinarie personalen vid sistnämnda
verk.

Den omständigheten att, därest pensionslagen skulle komma att äga
tillämpning på personal vid statens vattenfallsverk, lagen kan böra modifieras
i en del speciella hänseenden, torde numera ej böra tillerkännas
den betydenhet, som den år 1908 eller strax efter lagens trädande i kraft
ansågs hafva. Erfarenheten har nämligen åter och åter gifvit vid handen
behofvet af sadana modifikationer; och lagen har ock undergått ändringar
ej blott år 1908 utan äfven åren 1909, 1911 och 1912, allteftersom sådana
ändringar visat sig nödiga eller ändamålsenliga.

Kommittén anser sig alltså böra tillstyrka, att åtgärd vidtages i
syfte att den civila pensionslagen må blifva tillämplig å ordinarie
personal vid statens vattenfallsverk.

148

Särskilda
modifikationer
i den civila
pensionslagen,
m. m

Vid bifall härtill torde § 19 mom. 2:o i aflöningsreglementet kunna
afmattas på sätt som skett i kommitténs förslag.

De modifikationer i den civila pensionslagens bestämmelser, till
.hvilka — förutom ändringen i § 2 — lagens tillämpning å personal vid
statens vattenfallsverk må böra föranleda, synas kommittén vara följande.

I fråga om antalet lefnads- och tjänstår för rätt att komma i åtnjutande
af hel pension och hvad därmed äger samband.

I detta hänseende innehåller, såsom förut är nämndt, Kungl. Maj:ts
förslag i § 19 mom. 4:o:

»Rätt att komma i åtnjutande af hel pension inträder vid uppnådda
sextiofem lefnads- och trettiofem tjänstår; dock att vid anställning af öfveringenjör
och annan ingenjör vattenfallsstyrelsen må kunna för dem begränsa
tjänståren intill tjugufem, samt att för maskinister, montörer och
vakter äfvensom för kontorsskrifvare nämnda rätt inträder vid uppnådda
sextio lefnads- och trettio tjänstår.»

Att de särskilda förhållanden, under hvilka statens vattenfallsverk
måste arbeta, betinga vissa undantag från den allmänna regeln uti ifrågavarande
hänseende, synes kommittén uppenbart.

Det gäller emellertid att se till, att de undantag, som befinnas
oundgängliga eller ändamålsenliga, ma, såvidt möjligt, kunna inoidnas
under redan befintliga undantagsbestämmelser i den civila pensionslagen
med den ändrade lydelse den numera erhållit, senast genom lag af den
10 juni 1912.

För sin del kan kommittén emellertid ej uti ifrågavarande hänseende
gå så långt som skett i Kungl. Maj:ts förslag.

Till en början måste kommittén bestämdt afstyrka, att det må få
bero på vattenfallsstyrelsen att vid anställning af öfveringenjör och annan
ingenjör kunna för dem begränsa tjänståren intill tjugufem. Det vore
att i pensionslagen införa en alldeles ny princip, hvilket väl ej bör ske
utan de mest trängande skäl.

Det synes kommittén vara tillfyllest, om för öfveringenjör vid kanalverk
och driftingenjör vid kraftverk — till hvilka befattningar det särskilt
lärer vara af stor vikt att kunna erhålla den lämpligaste person,

149

oafsedt om denne varit anställd i statens tjänst eller ej — lefnads- och
tjänståldern sättes till resp. 65 och 25 år.

De skulle alltså i pensionslagen (§ 5, sådan den lyder enligt lag
den 10 juni 1912) sammanställas med den grupp, till hvilken höra, bland
andra, lärare vid tekniska högskolan, föreståndare och öfverassistenter
vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet samt statskonsulenter
i olika grenar af landthushållningen.

Till den grupp i pensionslagen, med 62 lefnads- och 30 tjänstår,
till hvilken höra, bland andra, betjänte vid tullverkets kust- och gränsbevakning,
skulle kunna hänföras öfverinontör, stationsmästare, maskinister
och montörer vid kraftverk samt sluss-, bro-, kanal- och hamnvakter.

Kanalingenjör, kanalinspektorer, förmän och maskinskötare vid kanalverk
samt öfveringenjörsassistent, distriktsingenjör, driftverkmästare, instrumentmakare
och reparationsmästare vid kraftverk torde få hänföras till
den under 5 § h) i pensionslagen upptagna stora gruppen med 65 lefnadsoch
35 tjänstår, till hvilken höra, bland andra, betjänte vid tullverkets
lokalförvaltning, geologer vid Sveriges geologiska undersökning, landtbruksingenjörer,
distriktslandtmätare, tjänstemän och betjänte vid den lokala
skogsförvaltningen, distriktscbefer och distriktsingenjörer i väg- och vattenby
ggnadsdistrikten samt vissa tjänstemän vid rikets allmänna kartverk och
sjökarteverket.

För öfriga tjänstemän vid statens vattenfallsverk synes kommittén
böra gälla den allmänna regeln i pensionslagen:

för manlig tjänstinnehafvare 67 lefnads- och 35 tjänstår,
för kvinnlig tjänstinnehafvare 60 lefnads- och 30 tjänstår.

1 § 6 uti pensionslagen, sådan denna paragraf lyder enligt lagen af
den 10 juni 1912, stadgas, bland annat, följande.

Belinnes tjänstinnehafvare vara af sjukdom eller minskad arbetsförmåga
urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina
tjänsteåligganden, och har han tillika, där fråga är om tjänstinnehafvare
vid den lokala skogsförvaltningen eller betjänte vid tullverkets lokalförvaltning
eller de i 5 § h) omförmälda tjänstemän vid rikets allmänna
kartverk och sjökarteverket, uppnått en lefnadsålder af minst 63 år, äge

150

Konungen, uppå därom af vederbörande myndighet gjord framställning,
förklara sådan tjänstinnehafvare skyldig att från tjänsten afgå.

Efter orden »betjänte vid tullverkets lokalförvaltning» synes kommittén
böra — i stället för »eller de i 5 § h) omförmälda tjänstemän vid rikets
allmänna kartverk och sjökarteverket» — sättas »eller de i 5 § h) omförmälda
tjänstemän vid rikets allmänna kartverk, sjökarteverket och statens
vattenfallsverk».

Tjänstår för erhållande af pension (jfr § 17 i pensionslagen).

I detta afseende torde böra iakttagas hvad i Ivungl. Maj ds förslag
till aflöningsreglemente för tjänstemän vid statens vattenfallsverk i § 19
mom. 13:o förekommer därom, att tjänstår för erhållande af pension må
få beräknas äfven för tid, under hvilken sådan tjänsteman innehaft tjänst
hos Nya Trollhätte kanalbolag eller bogseringsanstalten mellan Ströms
kanal och Ivarslund.

I ofvannämnda skrifvelse den 31 december 1907 ifrågasatte styrelsen
för Trollhätte kanal- och vattenverk, om ej, därest pensionslagen skulle
tillämpas på tjänster vid verket, pensionerna borde i första hand utgå
af verkets medel, i likhet med hvad för post- och tullstaterna vore föreskrifvet.

Föreskrift i sådant hänseende lärer ock böra meddelas, därest pensionslagen
varder tillämplig på personal vid statens vattenfallsverk.

Kommittén tillåter sig därvid hänvisa dels till kungl. kungörelse den
11 oktober 1907 (svensk författningssamling n:r 85, sid. 14) med föreskrifter
angående de medel, af hvilka pensioner, som jämlikt lagen angående
civila tjänstinnehafvares rätt till pension komma att beviljas, skola utgå
in. in., dels ock till kungl. kungörelse den 22 juni 1911 angående ändring
af nyssberörda kungörelse den 11 oktober 1907 (svensk författningssamling
för år 1911 n:r 51, sid. 3).

Äfven torde i sammanhang härmed böra uppmärksammas en annan
kungl. kungörelse af den 11 oktober 1907 (svensk författningssamling
för samma år n:r 85, sid. 9 o. följ.) med föreskrifter om verkställighet
af lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension.

151

I slutet af § 19 i Kungl. Maj:ts förslag till aflöningsreglemente för
tjänstemän vid statens vattenfallsverk är intagen den bestämmelsen, att
tjänsteman, som vid reglementets trädande i kraft är pensionsberättigad
enligt äldre bestämmelser, skall äga bibehållas vid denna rätt, om han
därom gör anmälan före den 1 januari 1912.

I detta hänseende hafva bestämmelserna i § 21 blifvit fullständigade
i det reglementsförslag, som framlägges af kommittén.

Såsom ofvan är näinndt, upptog vattenfallsstyrelsens reglements- Pensionering
förslag af den 17 mars 1909 i § 15 under litt. B bestämmelser angående och barn.
pensionering af efterlefvande änkor och barn till under litt. A nämnda
tjänstemän, under det att dylika bestämmelser icke återfinnas i Kungl.

Maj:ts förslag (§ 19).

Af inledningen till detta betänkande framgår, hurusom den kommitté,
hvars utlåtande låg till grund för kungl. proposition vid 1905 års
riksdag angående förvaltningen af Trollhätte kanal- och vattenverk m. m.,
ansåg billigheten kräfva, att de vid nämnda verk anställda tjänstemän
komme i åtnjutande af något statsunderstöd för beredande af pensioner åt
deras änkor och oföi’sörjda barn.

Antalet af dessa tjänstemän var emellertid så ringa, att upprättandet
af egen änke- och pupillkassa för dem syntes kommitterade icke
kunna ifrågakomma, och utsikt ej heller förefinnas, vare sig att inträde
skulle kunna för dem beredas i någon förutvarande af staten understödd
änke- och pupillkassa, eller att staten själf skulle åtaga sig pensionering
af deras änkor och oförsörjda barn. Vid sådant förhållande ansågo kommitterade
en lämplig utväg för uppnående af det åsyftade ändamålet
kunna vinnas därigenom, att till de tjänstemän, hvilka i allmänna änkeoch
pupillkassans premieafdelning vunnit delaktighet för beredande af
pension åt efterlefvande änka och oförsörjda barn, från statsverket lämnades
ett bestämdt bidrag till årspremier.

Kommitterade föreslogo därför, att i staten skulle upptagas ett visst
angifvet belopp att användas såsom bidrag till pensionsafgifter å premieafdelningen
i allmänna änke- och pupillkassan för tjänstemännens vid
Trollhätte kanalverk änkor och oförsörjda barn med 150 kronor till öfver -

152

ingenjören, 135 kronor till kamreraren samt 85 kronor till kvar och en
af öfriga tjänstemän, med villkor att tjänstemannen bidroge till pensionspremien
med minst lika belopp som statsbidraget och medgåfve, att hans
bidrag till pensionspremien finge afdragas å den honom tillkommande lön
eller pension.

Kungl. Maj:ts i enlighet därmed framställda förslag i ämnet blef ock
af Riksdagen godkändt.

Enligt det förslag till aflöningsreglemente för tjänstemän vid statens
vattenfallsverk, som öfverlämnades med vattenfallsstyrelsens underdåniga
skrifvelse den 17 mars 1909, skulle staten öfvertaga pensioneringen
jämväl af tjänstemännens änkor och barn mot det att vissa pensionsafgfifter
erlades till statens vattenfallsverks kassa.

Af statskontoret erinrades beträffande detta ämne, att, sedan frågan
om pensionering af tjänstemännen vid Trollhätte kanal- och vattenverk
varit föremål för statsmakternas pröfning, Kungl. Maj:t den 21 december
1907 utfärdat reglemente för civilstatens änke- och pupillkassa. I § 2 af
detta reglemente stadgades, att en hvar ordinarie innehafvare af civil tjänst
med lön å stat, som blifvit fastställd af Konungen och Riksdagen, vore
förpliktad till delaktighet i nämnda kassa, med vissa undantag, hvarom då
ej var fråga.

Det skulle fördenskull enligt statskontorets mening kunna ifrågasättas,
att statens vattenfallsverks tjänstemän vore skyldiga till delaktighet
i civilstatens änke- och pupillkassa. Sådan delaktighet var emellertid enligt
berörda reglemente satt i intimt samband med skyldighet att vara underkastad
bestämmelserna i gällande lag angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension. Enligt § 4 var nämligen delaktighetsbeloppet bestämdt
till viss del af det för vederbörandes tjänst gällande högsta pensionsunderlag
enligt sådan lag.

Jämlikt § 2 af pensionslagen den 11 oktober 1907, sådant detta
lagrum lydde enligt lag af den 11 juni 1909, ägde pensionslagen emellertid
icke tillämpning å tjänst vid Trollhätte kanal- och vattenverk och,
på sätt framginge af de af vattenfallsstyrelsen föreslagna pensionsbestämmelser
för tjänstemännen vid ståtens vattenfallsverk, var afsikten att ej
heller dessa skulle vara underkastade pensionslagens bestämmelser. Det

153

syntes fördenskull statskontoret svårligen låta sig göra att af bemälda
tjänstemän fordra delaktighet i nämnda kassa.

Vid sådant förhållande uppställde sig, enligt statskontorets förmenande,
frågan, huruvida föreliggande angelägenhet borde ordnas antingen i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med det då framlagda förslaget, d. v. s. att staten
öfvertoge hela pensioneringskostnaden mot vissa årsafgifter från tjänstemännen
eller ock genom upprättande af en egen, med statsmedel understödd
änke- och pupillkassa för ifrågavarande, dåmera jämförelsevis talrika
personal.

Då någon utredning angående den kostnad, som i ena eller andra
fallet skulle drabba statsverket, icke förelåge, och då verkställandet af en
dylik utredning icke syntes tillkomma statskontoret, ansåg sig statskontoret
för det dåvarande icke kunna uttala något bestämdt omdöme i denna
fråga.

Statskontoret framhöll emellertid, att vattenfallsstyrelsens förslag till
ordnande af familjepensioneringen icke syntes böra framläggas för Riksdagen,
enär detsamma vore stridande mot den särskildt under de senare
åren allmänt tillämpade principen att tjänstemännen själfva borde draga
den kostnad, som vore förenad med pensioneringen af änkor och barn.

Den 21 maj 1910 anbefallde Kungl. Maj:t vattenfallsstyrelsen att
verkställa ytterligare utredning i fråga om pensioneringen af änkor och barn
efter tjänstemännen vid statens vattenfallsverk samt inkomma med det
förslag, hvartill utredningen kunde föranleda.

På grund af samtidigt lämnadt medgifvande att, därest så erfordrades,
tillkalla en sakkunnig, för att biträda vid utredningen, anmodade
vattenfallsstyrelsen förste revisorn i statskontoret, filosofie doktorn K.
Beckman att i omförmälda hänseende tillhandagå styrelsen.

Efter gjord öfverslagsberäkning uttalade Beckman uti ett den 8 oktober
1910 afgifvet yttrande, att vattenfallsstyrelsens förslag visserligen vore
afgjordt att föredraga framför inrättandet af en särskild änke- och pupillkassa
för tjänstemannakåren vid statens vattenfallsverk, men att, Beckman veterligt,
det vore utan exempel, att staten åtoge sig direkt pensioneringsskyldighet
i fråga om änkor och barn. Tvärtom stadgades genom § 2 i reglementet
för civilstatens änke- och pupillkassa den allmänna principen, att

20—121319. Lönereglering skommitténs bet. XXXIV.

154

en hvar ordinarie innehafvare af civil tjänst med lön å stat, som blifvit
fastställd af Konungen och Riksdagen, skulle vara förpliktad till delaktighet
i nämnda kassa, om han icke tillhörde någon annan af de för statstjänstemän
inrättade änke- och pupillkassor. Undantag från principen
gjordes endast för statsråd, den som vid första utnämningen till tjänst
uppnått en lefnadsålder af sextio år samt kvinnor.

Beckman framhöll vidare, att med delaktighet i civilstatens änkeoch
pupillkassa icke vore förenade samma olägenheter som med upprättandet
af en egen änke- och pupillkassa. För sin del kunde han icke se
annat, än att allt talade för och intet mot en sådan lösning af föreliggande
pensionsfråga.

Med skrifvelse den 29 oktober 1910 öfverlämnade vattenfallsstyrelsen
Beckmans utredning.

Styrelsen anförde därvid, att enligt dess uppfattning ett inordnande
af statens vattenfallsverk under civilstatens änke- och pupillkassa svårligen
läte sig göra och i hvarje fall icke syntes kunna ske utan synnerlig tidsutdräkt.
Styrelsen ansåg därför, att annan utväg måste sökas för ordnande
af familjepensioneringen för tjänstemännen vid nämnda verk, åtminstone
för det dåvarande. Af styrelsen hade fördenskull framlagts ett förslag,
som i hufvudsak var lika med det förut afgifna. De afgifter, som tjänstemännen
hade att erlägga, skulle emellertid enligt det sista förslaget
icke ingå till ifrågavarande verks kassa utan till en särskild under styrelsens
förvaltning stående änke- och pupillfond. Från denna fond skulle bestridas
så stor del af kostnaden för pensioneringen, som enligt vetenskaplig
sannolikhetsberäkning funnes motsvara fondens tillgångar och de stadgade
pensionsafgifternas storlek.

För den händelse att Kungl. Maj:t skulle finna lämpligt, att personalen
vid statens vattenfallsverk framdeles anslötes till civilstatens änke- och pupillkassa,
hade emellertid styrelsen vidtagit de förändringar i sitt förslag, att
årsafgifterna för pensioneringen af änkor och barn upptagits till samma
belopp, som erlades af delägarna i nämnda kassa, och att pensionsafgiften
icke, såsom enligt det första förslaget, skulle betalas så länge tjänstemannen
lefde, utan upphöra, då han afginge från tjänsten.

155

I förnyadt underdånigt utlåtande i ärendet erinrade statskontoret, att
vattenfallsstyrelsens förslag innebure, att staten hvad ifrågavarande tjänstemäns
änke- och barnpensionering beträffade skulle öfvertaga den kostnad,
som i allmänhet vid dylik pensionering för andra statens tjänstemän
bestredes af tjänstemännen själfva under namn af retroaktiv- eller befordringsafgift.

Därest, såsom styrelsens förslag åsyftade, ifrågavarande pensionering
skulle ombesörjas af statsverket, måste därför enligt statskontorets mening
tjänstemännens afgifter sättas till betydligt högre belopp än hvad styrelsen
föreslagit och så afpassas efter försäkringstekniska grunder, att statsverkets
kostnad inskränktes till hvad förvaltningen kunde betinga. Det
förelåge nämligen eldigt statskontorets mening icke något skäl att i förevarande
hänseende gynna tjänstepersonalen vid statens vattenfallsverk
framför öfriga tjänstemannagrupper, för hvilka under senare åren inrymts
rätt till familjepensionering.

Vid sådant förhållande ansåg statskontoret det hufvudsakliga skäl,
på grund hvaraf styrelsen då och förut ansett mindre lämpligt att bereda
personalen vid statens vattenfallsverk delaktighet i civilstatens änke- och
pupillkassa, förlora sin betydelse.

Det syntes visserligen icke kunna förnekas, att civilstatens änkeoch
pupillkassa vore afsedd för dem, hvilkas pensionsrätt reglerades enligt
den civila pensionslagen, och således icke kunde utan vidare anses vara
rätta platsen för ifrågavarande personal, därest densamma enligt upprättadt
förslag skulle komma att pensioneras efter andra grunder.

Men utom det att därvid kunde erinras, att redan då funnes en
grupp af tjänstinnehafvare, nämligen justitieråden, som icke vore underkastad
bestämmelserna i civila pensionslagen, men dock delaktig i civilstatens
änke- och pupillkassa, måste tillika framhållas, att, då goda praktiska
skäl talade för inrymmande af delaktighet i civilstatens änke- och
pupillkassa för befattningarna vid statens vattenfallsverk, berörda invändning
icke syntes höra tillmätas afgörande betydelse.

På grund däraf hade statskontoret för sin del låtit sina förut uttalade
betänkligheter falla och förordade alltså, att, då personalen vid statens vattenfallsverk
uppfördes med lön å stat, fastställd af Konungen och Riksdagen,

156

personalen tillika upptoges till delaktighet i nämnda kassa. För sådant
ändamål skulle kräfvas vederbörandes medgifvande till ett tillägg till
§ 4 mom. 1 i det för kassan den 21 december 1907 utfärdade reglemente,
så att efter orden »rätt till pension» inskötes orden »eller, beträffande
tjänstinnehafvare vid vattenfallsverket, enligt gällande aflöningsreglemente».

Beträffande det af 1905 års riksdag beslutade årliga anslag i syfte
att för den personal, som i sammanhang med statens öfvertagande af
Trollhätteverket öfvergått i statens tjänst, användas såsom bidrag till
pensionsafgifter å premieafdelningen i allmänna änke- och pupillkassan,
ansåg statskontoret anledning till ändring icke föreligga. I mån af nyssnämnda
personals afgång komme anslaget att minskas och slutligen upphöra,
då hvarje ny tillträdande blefve förpliktad till delaktighet i civilstatens
änke- och pupillkassa.

Styrelsen öfver civilstatens änke- och pupillkassa fick jämväl afgifva
utlåtande i ärendet, hvarvid styrelsen emellertid inskränkte sig till att
meddela, att tjänstemännen vid statens vattenfallsverk, så länge de icke
vore underkastade bestämmelserna i gällande lag angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension, icke emot innehållet i §§ 2 och 4 af reglementet
den 21 december 1907 för civilstatens änke- och pupillkassa kunde
vinna inträde i kassan.

Vid förevarande ärendes föredragning inför Kungl. Maj:t den 17
februari 1911 anförde chefen för civildepartementet, bland annat, att han,
efter samråd med chefen för finansdepartementet, ansåg sig böra förorda,
att åtgärder vidtoges för beredande af delaktighet för personalen vid
statens vattenfallsverk i civilstatens änke- och pupillkassa.

Då under de senare åren stater fastställts för nya civila ämbetsverk
eller kårer, hade också, yttrade chefen för civildepartementet, tjänstemännen
beredts familjepensionering på det sätt, att de vunnit anslutning
till civilstatens änke- och pupillkassa. Den omständigheten, att statens
vattenfallsverk vore affärsverk, syntes departementschefen icke böra medföra
något undantag härifrån. Två andra affärsdrifvande verk, nämligen
postverket och skogsstaten, tillhörde då kassan, utan att någon olägenhet
däraf försports.

157

Vattenfallsstyrelsen hade för sin del åberopat jämförelse med statens
järnvägar och telegrafverket. Departementschefen erinrade emellertid,
att de änke- och pupillkassor, som för dessa verks vidkommande upprättats,
oeh till hvilka bidrag jämväl lämnades af statsverket, bestått
sedan mycket lång tid tillbaka, och att i dessa förhållanden lämpligen
icke kunnat ske någon rubbning ens i sammanhang med de genomförda
löneregleringarna. Några nya liknande kassor hade däremot under
senare tider icke blifvit inrättade.

Om sålunda, enligt lavad departementschefen ansåg vara lämpligast,
tjänstemännen vid statens vatten falls verk upptoges till delaktighet i civilstatens
änke- och pupillkassa, fordrades emellertid en del öfvergångsbestämmelser.

Uti § 2 af det utaf Kungl. Maj:t den 21 december 1907 utfärdade
reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa stadgades, att en hvar
ordinarie innehafvare af civil tjänst med lön å stat, som blifvit fastställd
af Konungen och Riksdagen, vore med några få undantag förpliktad till
delaktighet i kassan. Denna delaktighet vore dock satt i nära samband
med lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt
till pension, i det att jämlikt § 4 i kassans reglemente tjänstinnehafvares
delaktighetsbelopp i kassan vore lika med en femtedel af det högsta
pensionsunderlag, som för hans tjänst vore bestämdt enligt nämnda lag.
Denna lag vore dock icke gällande för tjänstemännen vid statens vattenfall
sver k.

Innan dessa kunde vinna delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa,
måste alltså, framhöll departementschefen vidare, ett tillägg göras
till reglementets § 4, hvarigenom delaktighetsbeloppet i kassan bestämdes
för dem.

Enligt § 32 i reglementet ägde kassans fullmäktige att besluta om
ändringar i och tillägg till detsamma. Fullmäktige skulle sammanträda
till lagtima möte under september mågad år 1912. Därest Kungl. Maj:t
och Riksdagen icke hade något att erinra mot den af departementschefen
såsom lämpligast ansedda utvägen till beredande af familjepensionering
för ifrågavarande tjänstemän, borde fördenskull förslag aflåtas till
fullmäktige angående erforderligt tillägg till reglementet för kassan.

158

Sedan sådant tillägg till kassans reglemente af fullmäktige godkänts och
ändringen af Kungl. Maj:t kungjorts, blefve de, som därefter utnämndes
till innehafvare af ordinarie tjänster vid statens vattenfallsverk, icke
blott berättigade utan äfven förpliktade att vara delägare i kassan.

Annorlunda vore, fortsatte departementschefen, förhållandet med
dem, som vid tiden för nämnda verks anslutning till kassan redan vore
innehafvare af ordinarie tjänster vid samma verk.

I § 5 af reglementet för kassan stadgades nämligen, att, om tjänst,
med hvilken delaktighet i kassan icke följt, blefve upptagen till sådan
delaktighet, denna ändring icke skulle äga tillämpning på den, som vore
innehafvare af tjänsten, när ändringen trädde i kraft. Sådan tjänstinnehafvare
kunde dock bereda sig den delägarrätt, som ändringen eljest
medförde, därest han icke fyllt sextio år och hans hälsotillstånd, enligt
intyg af legitimerad läkare, ej gåfve anledning befara, att hans återstående
lifstid skulle blifva kortare, än som i allmänhet kunde beräknas för person
af hans ålder.

Uti § 16 stadgades vidare, att tjänstinnehafvare, som ville begagna
sig af omförmälda rätt, vore skyldig betala utöfver de årsafgifter och
befordringsafgifter, som vore gemensamma för alla kassan tillhörande
tjänstemän, det tillägg till befordringsafgiften, som med hänsyn till hans
samt hans hustrus och barns ålder kunde efter försäkringstekniska grunder
böra utgå.

För dem, som innehade tjänster å den af Riksdagen godkända och
af Kungl. Maj:t fastställda staten för kanalverket och räkenskapsafdelningen
i Trollhättan, eller befattningar, som upptagits å de af Kungl. Maj:t för
åren 1910 och 1911 fastställda provisoriska staterna för Trollhare kraftverk,
vore, äfven sedan befattningen uppförts på ordinarie stat, anslutningen
till civilstatens änke- och pupillkassa alltså endast villkorlig. De,
som önskade sådan anslutning, finge därom göra särskild ansökning till
kassans styrelse, hvarefter styrelsen pröfvade, om och under Indika
villkor tillträde till kassan kunde medgifvas. Detsamma blefve förhållandet
med de vid Trollhare kanal genom kontrakt anställda förmän
och vakter.

159

Det syntes departementschefen emellertid vara med billighet öfverensstämmande,
att staten vidtoge åtgärder för att dessa befattningshafvare
måtte kunna vinna inträde i kassan på samma villkor, som komme att
gälla för tjänstemän, hvilka, efter det statens vattenfallsverk vunnit anslutning
till kassan, utnämndes till innehafvare af ordinarie tjänster vid
nämnda verk.

Familjepensionering tillkomme nämligen redan kanalverkets och
räkenskapsafdelningens personal, och om staten beslutade, att detta behof
skulle tillgodoses på annat sätt, syntes det böra medgifvas, att de särskilda
utgifter, som till följd af förändringens genomförande komme att
drabba de dåvarande befattningshafvarna, fmge bestridas af statsverket.

Hvad anginge Trollhätte kraftverks personal, ansåg departementschefen
den omständigheten, att stat för verket icke var definitivt fastställd
eller familjepensioneringen ordnad, då kraftverket år 1910 sattes i gång
och personalen alltså måste anställas, icke böra medföra, att denna personal
blefve försatt i sämre ställning än de, som sedermera tillträdde tjänster
vid kraftverket.

Departemensehefen höll alltså före, att, i fall särskilda tilläggsafgifter
komme att affordras några af de vid statens vattenfallsverk redan
befintliga befattningshafvarna, som ville vinna anslutning till civilstatens
änke- och pupillkassa, dessa tilläggsafgifter borde få af vattenfallsstyrelsen
utbetalas af statens vattenfallsverks medel.

Därest någon till följd af ålder öfver 60 år eller sjuklighet icke
kunde blifva delägare i kassan, syntes medgifvande böra lämnas vattenfallsstyrelsen
att till änka och barn, som han kunde komma att efterlämna,
utbetala pension af statens vattenfallsverks medel med samma belopp
och enligt samma grunder, som gällde för pension från civilstatens änkeoch
pupillkassa. Såsom villkor borde dock föreskrifvas, att tjänstemannen
till statens vattenfallsverks kassa betalade lika stora års- och befordringsafgifter,
som han skulle erlagt, i fall han varit delägare i civilstatens
änke- och pupillkassa.

Staten skulle därigenom möjligen komma att direkt ansvara för
pension till tjänstemans änka och barn. Någon betänklighet mot denna
anordning ansåg departementschefen emellertid icke böra förefinnas.

160

Den vore en förutsättning för hans förslag att personalen skulle anslutas
till civilstatens änke- och pupillkassa, och genom en sådan anslutning
ordnades familjepensioneringen på för staten billigaste sätt. Man syntes
icke heller behöfva befara, att detta undantagsstadgande skulle behöfva
tillämpas i någon större utsträckning. Vid statens vattenfallsverk funnos för
det dåvarande endast 6 befattningshafvare, som vid 1912 års ingång hade
fyllt 60 år, och föreskriften att svag hälsa utgjorde hinder för redan befintliga
tjänstemäns inträde i kassan antogs icke komma att tillämpas i
någon större utsträckning.

Beträffande förmän och vakter vid kanalverket borde, enligt departementschefens
åsikt, ytterligare medgifvande lämnas. Enligt § 13 i
reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa skulle delägare i kassan
såsom årsafgift erlägga 21 procent af sitt delaktighetsbelopp. Dessutom
skulle jämlikt § 14 i samma reglemente viss befordringsafgift betalas af
en hvar, hvilken, efter det han fyllt tjugofyra år, inträdde såsom delägare
i kassan eller erhölle förhöjning i delaktighetsbeloppet. Denna befordringsafgift
uppginge för den, som först vid mera framskriden ålder
blefve delägare i kassan, till ganska betydande belopp. Om, såsom departementschefen
föreslagit, en kanalvakts pension bestämdes till 900
kronor, skulle en sådan vakt, hvilken vid inträdet i kassan fyllt 50 år,
få betala 561 kronor 60 öre i befordringsafgift.

Redan enligt de med förmännen och vakterna vid kanalverket afskräde
kontrakten kunde emellertid änka efter sådan vakt erhålla pension,
söm i regel uppginge till 200 kronor. Jämväl fader- och moderlösa barn
efter befattningshafvare kunde på grund af kontrakten tillerkännas årligt
understöd till uppnådda femton års ålder med sammanlagdt högst tio
kronor i månaden. Rätten till dessa pensioner vore visserligen icke ovillkorlig,
men bestämmelserna i kontrakten hade alltid tillämpats så, att
pensioner till änkor och barn utgått med de föreskrifna beloppen. I
praktiken hade alltså en verklig1 pensionsrätt för änkor och barn förelegat.
För att kanalvakternas änkor och barn skulle komma i åtnjutande af dessa
pensioner, hade vakterna icke erlagt några afgifter. Ifall vakterna åter
skulle anslutas till civilstatens änke- och pupillkassa, måste de förutom

161

omförmälda tilläggs- och befordringsafgifter betala årsafgifter, under det
pensionen för deras änkor nedsattes från 200 till 180 kronor.

För att vakterna genom att öfvergå på den nya staten icke måtte
beträffande familjepensioneringen komma i alltför mycket sämre ställning
än för det dåvarande, syntes man därför beträffande dem böra gå något
längre än i fråga om andra tjänstemän vid statens vattenfallsverk och
medgifva, att äfven de befordringsafgifter, som eventuellt komme att
affordras dem, måtte erläggas af nämnda verks medel.

Hvad anginge de sju ordinarie tjänstemännen vid Trollhätte kanalverk
och räkenskapsafdelning, för hvilkas familjepensionering enligt 1905
års Riksdags medgifvande vore på det sätt sörjdt, att staten lämnade vissa
bidrag, därest de vunnit delaktighet i allmänna änke- och pupillkassans
premieafdelning, ansåg departementschefen någon ändring därutinnan
icke böra vidtagas, därest dessa tjänstemän till följd af befordringsafgifternas
storlek skulle föredraga att bibehålla detta sätt för familj epensionering
framför att söka blifva delägare i civilstatens änke- och
pupillkassa.

Då för de redan befintliga tjänstemännen inträde i civilstatens
änke- och pupillkassa skulle bero på frivillig ansökning, samt eventuella
tilläggsafgifter svårligen läte sig på förhand beräknas, kunde departementschefen
icke lämna någon uppgift på den kostnad, som skulle drabba
staten, därest eventuella tilläggsafgifter för samtliga befattningshafvare
och dessutom befordringsafgifter för förmän och vakter vid kanalverket
skulle gäldas af statens vattenfalls verks medel. Dessa utgifter, som blott
skulle ifrågakomma vid de dåvarande befattningshafvarnas inträde i
kassan, blefve emellertid enligt departementschefens mening obetydliga i
jämförelse med den kostnad för all framtid, som familjepensionering enligt
vattenfallsstyrelsens förslag skulle medföra för statsverket.

I öfverensstämmelse med departementschefens hemställan föreslog
Kungl. Maj:t 1911 års Riksdag, att, under förutsättning af sådan ändring
i reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa, att tjänstemän vid
statens vattenfallsverk blefve förpliktade till delaktighet, i kassan, medgifva,

att de tilläggsafgifter, hvilka enligt § 16 i sistberörda reglemente
kunde komma att affordras sådana tjänstemän för inträde i nämnda kassa,

21—121319. Lönereglering skommitténs bet. XXXIV.

162

äfvensom de befordringsafgifter, som jämlikt § 14 i samma reglemente
skulle till kassan utgifvas af förmän och vakter, hvilka före 1912 års ingång
anställts vid Trollhätte kanalverk, finge utbetalas af vederbörande
verks medel; samt

att, därest ordinarie tjänsteman vid statens vattenfallsverk icke kunde
bereda sig delägarrätt i civilstatens änke- och pupillkassa, till änka och
barn, som han kunde komma att efterlämna, finge af vederbörande verks
medel utbetalas pension med samma belopp och enligt samma grunder,
som gällde för pension från civilstatens änke- och pupillkassa, under vill
kor att tjänstemannen till verkets kassa betalade lika störa års- och befordringsafgifter,
som han skolat erlägga, om han varit delägare i civilstatens
änke- och pupillkassa, dock att förmän och vakter, hvilka före 1912
års ingång anställts vid Trollhätte kanalverk, endast behöfde erlägga årsafgifter.
’

Beträffande det föreslagna medgifvandet i det förstnämnda hänseendet
anförde statsutskottet, att ett dylikt medgifvande gifvetvis komme att
medföra rätt betydande kostnader för statsverket, men då de förmän och
vakter, om hvilka fråga vore, redan på grund af sina kontrakt ansåges
vara af staten tillförsäkrade pension för sina familjer, samt billigheten
syntes kräfva, att staten erlade den erforderliga tilläggsafgiften jämväl
för de öfriga befattningshafvarna vid statens vattenfallsverk, hvilka vore
därstädes anställda vid tiden för nämnda verks anslutning till ifrågavarande
kassa, hade utskottet ansett sig böra tillstyrka hvad Kungl. Maj:t
sålunda föreslagit.

Emot Kungl. Maj:ts förslag i det senare hänseendet gjorde utskottet
icke någon erinran.

Såsom af det anförda synes, har spörsmålet om pensionering af
änkor och barn efter tjänstemän vid statens vattenfallsverk varit föremål
för omfattande förhandlingar och skiljaktiga meningar.

Kungl. Maj :t har slutligen i sitt förslag vid 1911 års riksdag anslutit
sig till den mening att, med den ifrågavarande personalens fortfarande
undantagande från den civila pensionslagens tillämpning, framställning
måtte göras till fullmäktige för civilstatens änke- och pupill -

163

kassa om sådant tillägg till kassans reglemente, att delaktighet i kassan
beredes tjänstemän vid statens vattenfallsverk.

Om emellertid, såsom kommittén tillstyrkt, den civila pensionslagen
göres tillämplig jämväl på tjänstemän vid statens vattenfallsverk,
behöfves icke någon framställning i nyssberörda syfte till bemälda fullmäktige,
utan varder, i och med det att vederbörande befattningshafvare underkastas
den nämnda pensionslagen, reglementet för civilstatens änke- och
pupillkassa utan vidare gällande för dem.

På grund af stadganden i § 5 af kassans reglemente erfordras
dock, såsom af vederbörande departementschef påpekats, vissa öfvergångsbestämruelser,
som i den kungl. propositionen föreslagits »under förutsättning
af sådan ändring i reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa,
att tjänstemän vid statens vattenfallsverk blifva förpliktade till delaktighet
i kassan».

Enligt kommitténs förslag skulle någon ändring i nämnda hänseende
ej erfordras i reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa, men den
omständigheten har icke någon som helst inverkan på frågan om behofvet
eller billigheten af de ifrågasätta öfvergangsbestämmelserna, och ansluter
sig kommittén härvid i själfva saken till statsutskottets uppfattning.

Beträffande dessa öfvergångsbestämmelser föreslog, såsom nämndt,
Kungl. Maj:t Riksdagen medgifva, bland annat, att de befordringsafgifter,
som jämlikt § 14 i reglementet lör civilstatens änke- och pupillkassa skulle
till kassan utgifvas af förmän och vakter, hvilka före viss tidpunkt anställts
vid Trollhare kanalverk, Unge utbetalas af vederbörande verks medel.

Då emellertid vid kanalverket finnas vissa befattningshafvare, nämligen
maskinskötare, hvilka i aflöningshänseende intaga en mellanställning
mellan omförmälda förmän och vakter, synes det kommittén, att dylikt
medgifvande bör utsträckas till att omfatta jämväl maskinskötare.

Såsom en följd häraf torde maskinskötare, som icke kunna bereda
sig delägarrätt i civilstatens änke- och pupillkassa, böra befrias från skyldighet
att till vederbörande verks kassa erlägga befordringsafgifter.

I afseende å rätten att komma i åtnjutande af ofvan angifna förmåner
skulle tidpunkten för vederbörandes anställning vara afgörande. I så -

164

dant hänseende var af Kung!. Maj:t föreslaget, att anställningen skulle hafva
skett före 1912 års ingång.

Då kommittén förutsätter, att vid eventuellt uppkommande vakans
på förmans-, maskinskötare- eller vaktbeställning tjänsten icke definitivt
tillsättes förr än med det nya aflöningsreglementets ikraftträdande, har
kommittén ansett sig kunna föreslå, att numera anställning före ingången
af år 1913 må vara i antydda hänseende bestämmande.

§ 20. I fråga om sättet för tjänstemännens antagande, hvarom § 20 inne håller

bestämmelser, torde böra erinras, att, i öfverensstämmelse med 1909
års Riksdags beslut, öfveringenjören vid Trollhätte kraftverk skall tillsättas
genom förordnande på viss tid af högst sex år.

Den affattning, paragrafen erhållit i Kung!. Maj:ts förslag och som
öfverensstämmer med motsvarande stadganden i aflöningsreglementen för
telegraf- och postverken samt postsparbanken, gaf icke anledning till erinran
från statsutskottets sida.

I kommitténs förslag har i slutet af denna paragraf ansetts böra
intagas en hänvisning, beträffande kvinnliga kontorsskrifvare, till § 6 mom. 3.

§ 21 Enligt § 21 i Kungl. Maj:ts förslag skulle en hvar, som med eller

efter viss angifven tidpunkt komme att tillträda befattning såsom tjänsteman
vid statens vattenfallsverk, vara pliktig att underkasta sig de i aflöningsreglementet
gifna villkor och bestämmelser samt den minskning i
befintliga sportelinkomster, som kunde varda af Kungl. Maj:i bestämd,
äfvensom de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som kunde
varda stadgade.

Då icke blott minskning utan äfven upphörande af eventuellt förekommande
sportelinkomster torde kunna ifrågakomma, har, vid stadgandets
affattning i kommitténs förslag, tagits hänsyn härtill, därvid beaktats hvad
i sådant hänseende förekommer i aflöningsvillkoren för en mängd ämbetsverk
och myndigheter.

Med afseende å innehållet uti § 19 af kommitténs förslag har ur
§ 21 uteslutits stadgandet om skyldighet för vederbörande att underkasta
sig förändrade bestämmelser i fråga om pension.

165

Senare delen af § 21 enligt Kungl. Maj:ts förslag innehåller föreskrift
därom, att till de nuvarande innehafvare af befattningar vid Trollhätte
kanal- och vattenverk, hvilka före viss tidpunkt förklara, att de icke
vilja underkasta sig aflöningsreglementet samt dess villkor och bestämmelser,
och som icke lagligen kunna därtill förbindas, aflöningsförmåner
skola utgå enligt för dem hittills gällande grunder.

Den affattning senare delen af § 21 sålunda erhållit i Kungl. Maj:ts
förslag har synts kommittén icke vara fullt tydlig och uttömmande, och
har kommittén fördenskull ansett denna del af paragrafen böra formuleras
mera i öfverensstämmelse med hvad i dylikt hänseende i allmänhet plägat
stadgas i aflöningsvillkor.

I fråga om aflöning till extra tjänstemän vid statens vattenfallsverk
uttalade departementschefen, att denna aflöning syntes böra bestämmas
af det centrala ämbetsverket, vattenfallsstyrelsen, på sätt äger rum vid
statens järnvägar.

Redan uti delen I af sina betänkanden, innefattande allmänna förutsättningar
och grunder för en reglering af löneförhållanden m. m. inom
de centrala ämbetsverken, framhöll kommittén såsom sin mening, att grunderna
för aflöningen till extra ordinarie tjänstemän och extra ordinarie
vaktbetjänte inom dessa ämbetsverk i allmänhet borde bestämmas af
Kungl. Maj:t på förslag af vederbörande ämbetsverk.

Dylika grunder hafva ock blifvit af Kungl. Maj:t utfärdade beträffande
vissa ämbetsverk.

Jämväl i aflöningsreglementena för telegraf- och postverken har
intagits föreskrift därom, att grunderna för aflöningen till extra tjänstemän
bestämmas af Kungl. Maj:t.

Det har synts kommittén, att föreskrift i sådant hänseende äfven
bör intagas i aflöningsreglementet för tjänstemän vid statens vattenfallsverk.

§ 32.

Uti propositionen vid 1911 års riksdag angående godkännande af
förslag till aflöningsreglemente för tjänstemän vid statens vattenfallsverk

166

föreslog Kungl. Maj:t, att Riksdagen måtte medgifva, att de aflöningsförmåner,
som enligt aflöningsreglementet tillkomma tjänstemän vid statens
vattenfallsverk, finge utgå direkt af vederbörande verks medel.

I nämnda hänseende yttrade departementschefen, att aflöningen till
tjänstemännen vid Trollhätte kanalverk syntes böra utgå direkt af kanalinkomsterna
och aflöningarna till tjänstemännen vid Trollhätte kraftverk
direkt af dettas inkomster.

Aflöningarna till tjänstemännen vid räkenskapsafdelningen ansåg
departementschefen lämpligen kunna utgå af kanalverkets, kraftverkets
och egendomsförvaltningens inkomster, i enlighet med fördelning, som
bestämdes af vattenfallsstyrelsen i förhållande till det arbete de olika
afdelningarna förorsakade räkenskapsafdelningens personal. Därest denna
personal toges i anspråk med arbete för kraftverksbyggnaden och Trollhätte
kanals ombyggnad, syntes jämväl af de därför anslagna medlen
något bidrag böra lämnas till ifrågavarande personals aflöning.

Då nya under vattenfallsstyrelsen lydande verk komme till stånd, borde
äfven aflöningarna till deras tjänstemän utgå direkt af verkens inkomster.

Hvad Kungl. Maj:t föreslagit i fråga om sättet för aflöningens bestridande
lämnades af statsutskottet utan anmärkning och har icke heller
gifvit kommittén anledning till erinran.

$ $

*■

Kommittén får härmed framlägga följande

Förslag

till

AfLöningsreglemente

för tjänstemän vid statens vattenfallsverk.

§ 1.

Öfveringenjören vid Trollhätte kraftverk äger såsom fast aflöning
uppbära årligt arfvode af 8,000 kronor samt i stället för tjänstgöringspenningar
tantiem å nettovinsten af kraftverkets rörelse med 2,000 kronor,
därest vinsten icke öfverstiger 200,000 kronor, samt ytterligare, därest

167

vinsten öfverstiger 200,000 kronor, med en kalf procent å öfverskjutande
belopp, allt för år räknadt.

Tantiem utgår för året på en gång, sedan årets bokslut blifvit af
vattenfallsstyrelsen godkändt, och anses, där fördelning mellan olika tjänstförrättare
skall ske, falla med lika belopp på lika delar af året.

Tjänstgörings penningar.

Kronor.

2,800

2,600

2,400

2,200

2,000

1,840

1,680

§ 2.

Till öfriga tjänstemän utgår fast aflöning, fördelad i lön och tjänstgöringspenningar,
jämlikt följande aflöningsskala med däri angifna årliga
belopp för de särskilda aflöningsklasserna:

Klass. Lön.

Kronor.

1 4,200

2 3,900

3 3,600

4 3,300

5 3,000

6 2,760

7 2,520

8 2,400 1,400

9 2,200 1,200

10 .......... 2,000 1,000

11 1,800 900

12 .......... 1,600 800

13 1,500 600

14 1,440 510

15 1,350 450

16 1,240 410

17 1,130 370

18 1,040 340

19 .....• . . . . 950 310

20 920 220

21 .......... 820 200

22 770 190

23 720 180

Summa

aflöning.

Kronor.

7.000

6.500

6.000

5.500

5.000
4,600
4,200

3.800

3.400

3.000
2,700

2.400
2,100
1,950

1.800
1,650

1.500
1,380
1,260
1,140
1,020

960

900

168

Den fasta aflöningen utgår till nedannämnda tjänstemän enligt följande
reglering:

	Klass.	Lägsta aflöning. Kronor.	Klass.	Högsta aflöning. Kronor.
Trollhätte kanalverk.
Öfveringenjör...........	3	6,000	1	7,000
Kanalingenjör...........	7	4,200	4	5,500
Kanalinspektor af l:a graden.....	9	3,400	6	4,600
» » 2:a » .....	10	3,000	7	4,200
/ » » 3:e » .....	11	2,700	8	3,800
Bokhållare af l:a graden......	13	2,100	10	3,000
» » 2:a » ......	15	1,800	11	2,700
Förman af l:a graden........	18	1,380	14	1,950
» » 2:a » ........	20	1,140	16	1,650
Kontorsskrifvare, kvinnlig......	20	1,140	16	1,650
Förman af 3:e graden........	21	1,020	17	1,500
Maskinskötare...........	22	960	18	1,380
Vakt...............	23	900	19	1,260
Trollhätte kraftverk.
Öfveringenjörsassistent.......	6	4,600	3	6,000
Driftingenjör............	6	4,600	3	6,000
Distriktsingenjör utom hufvudstationen	6	4,600	3	6,000
» vid »	7	4,200	4	5,500
Kontrollör.............	10	3,000	7	4,200
Driftverkmästare..........	12	2,400	9	3,400
Instrumentmakare.........	12	2,400	9	3,400
Bokhållare af l:a graden......	13	2,100	10	3,000
» » 2:a » ......	15	1,800	11	2,700
Öfvermontör............	15	1,800	11	2,700

169

	Klass.	Lägsta aflöning. Kronor.	Klass.	Högsta aflöning. Kronor.
Stationsmästare...........	15	1,800	11	2,700
Reparationsmästare.........	16	1,650	12	2,400
Maskinist af l:a graden.......	16	1,650	12	2,400
Montör ............	19	1,260	15	1,800
Maskinist af 2:a graden.......	20	1,140	16	1,650
Kontorsskrifvare, kvinnlig......	20	1,140	16	1,650
V akt...............	23	900	19	1,260
Trollhätte räkenskapsafdelning.
Kontorschef............	6	4,600	3	6,000
Kassör.............	10	3,000	7	4,200
Revisor och kontrollinspektor.....	10	3,000	7	4,200
Bokhållare af l:a graden......	13	2,100	10	3,000
» » 2:a » .....	15	1,800	11	2,700
Kontorsskrifvare, kvinnlig......	20	1,140	16	1,650
V akt..............	23	900	19	1,260

§ 4.

Antalet af nedanstående befattningar utgör:

Öfveringenjörer................2

Kontorschef . .................\

Öfveringenjörsassistent.............1

Driftingenjör.................\

Distriktsingenjörer...............3

Kanalingenjör.................p

Kanalinspektor af l:a graden..........1

» » 2:a » i

» » 3:e » 1

22—121319. Löneregleringskommiiténs bet. XXXIV.

170

Kontrollör...................1

Kassör.......... 1

Revisor och kontrollinspektor..........1

Antalet öfriga i § 3 omförmälda befattningar bestämmes för hvarje
år af Kungl. Maj:t.

§ 5.

l:o. Tjänsteman, för hvilken den fasta aflöningen i § 3 finnes bestämd
till ett lägsta och ett högsta belopp, erhåller förhöjning i denna
aflöning enligt de bestämmelser, hvilka finnas sammanförda i den vid detta
reglemente fogade aflöningstabell, under iakttagande:

att tjänsteman under mera än fyra femtedelar af den tjänstetid,
som erfordras för att vinna uppflyttning i högre klass, med godt vitsord
bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller
fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom
till last den tid han åtnjutit semester eller annan tjänstledighet, som i
fråga om rätt att uppbära aflöning likställts med semester;

att uppflyttning i högre klass ej må ske förrän vid början af kalenderåret
näst efter det, hvarunder den stadgade tjänståldern blifvit uppnådd;
börande tjänsteman därvid tillgodoräknas den tid, som före detta
aflöningsreglementes trädande i kraft förflutit från hans tillträde till motsvarande
befattning hos statens vattenfallsverk, Trollhätte kanal- och vattenverk,
Nya Trollhätte kanalbolag eller bogseringsanstalten mellan Ströms
kanal och Ivarslund;

att befattningshafvare vid Trollhätte kanal verk, den till Trollhätteverken
hörande räkenskapsafdelningen, provisorisk kraftstation i Trollhättan med
tillhörande linjer eller bogseringsanstalten mellan Ströms kanal och Ivarslund,
som vid tillträdande af den nya aflöningsstaten skulle erhålla lägre aflöning
än han förut tillsammans uppburit i sin befattning, äger såsom personligt
tillägg till lönen uppbära skillnaden intill dess hans aflöning stigit till
samma belopp; skolande härvid inkomst, som befattningshafvare vid kanalverket
uppburit i andel af straffafgifter, beräknas efter medeltalet af hvad
i sådant hänseende i befattningen åtnjutits under senast förflutna tio
kalenderår;

171

att tjänsteman, som befordras eller i annan ordning förflyttas från
en befattning till annan, å hvilken den fasta begynnelseaflöningen är lika
med eller lägre än den fasta aflöning, som. han vid tiden för förflyttningen
uppbär, kvarstår i innehafvande klass och äger för uppflyttning i närmast
högre klass tillgodoräkna sig hela den tid han innehaft aflöning efter
den klass han vid förflyttningen tillhört; dock att den, som efter egen
ansökning eller uttryckt önskan förflyttas till befattning med lägre slutaflöning,
ej må bekomma högre aflöning än den för sistnämnda befattning
bestämda slutaflöning;

att likväl tjänsteman, som, då han intjänat stadgad tid för uppflyttning
i högre klass, redan uppnått den lefnadsålder, vid hvilken han enligt
bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension
är skyldig att från tjänsten afgå, icke må uppflyttas i högre klass.

2:o. Undantagsvis må, för förvärfvande i tjänst af särskild! kvalificerad
person, Kungl. Maj:t kunna tilldela öfveringenjör vid kanalverk samt
driftingenjör, instrumentmakare och stationsmästare vid kraftverk fast aflöning
efter högre klass än den, som i ofvan angifna reglering finnes såsom
lägsta aflöning för den af tjänstemannen innehafda befattning angifven,
dock icke i något fall högre än den för befattningen bestämda slutaflöning.

§ 6.

För åtnjutande af den i detta reglemente uppförda aflöning gälla
följande allmänna bestämmelser:

l:o. Tjänsteman skall vara underkastad icke allenast de i gällande
instruktion gifna bestämmelser, utan ock den utvidgade eller förändrade
tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort eller annan
befattning, som kan varda honom i behörig ordning ålagd, dock utan
minskning i den honom vid förflyttningen enligt detta reglemente tillkommande
fasta aflöning eller pensionsrätt samt, vid förflyttning till annan
ort, mot ersättning för flyttningskostnad, därest förflyttningen sker utan
hans egen ansökning eller uttryckta önskan.

Utgår någon del af aflöningen i form af tantiem, är tjänstemannen
underkastad den reglering häraf, som kan varda i vederbörlig ordning
bestämd.

172

2:o. Med ordinarie befattning vid statens vattenfallsverk må icke
förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat.

Ej heller må med sådan befattning förenas vare sig uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försedt
med Kungi. Maj:ts oktroj eller blifvit registreradt såsom aktiebolag, eller
befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning
af hvad slag som helst, så framt ej, hvad angår öfveringenjör
eller kontorschef, Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare af annan befattning,
vattenfallsstyrelsen, uppå därom gjord framställning och efter
pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka
hinderligt för tjänstgöringen vid statens vattenfallsverk, finner uppdraget
eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas.

3:o. Till kvinnlig kontorsskrifvarbefattning må gift kvinna befordras
allenast efter af Kungl. Maj:t på framställning i hvarje särskildt fall lämnadt
medgifvande.

Där innehafvare af kvinnlig kontorsskrifvarbefattning ingår äktenskap,
skall hon icke vara skyldig att af sådan anledning afgå från befattningen,
därest icke vattenfallsstyrelsen med hänsyn till befattningens behöriga
upprätthållande finner det nödigt.

4:o. Tjänsteman äger tillgodonjuta oafkortad aflöning icke blott för
den tid han verkligen tjänstgjort utan äfven, med undantag af felräkningspenningar
samt af den i § 15 omförmälda provision och särskilda ersättning,
under den tid, han åtnjutit semester eller för beredande af semester
bestrid t högre befattning eller med vattenfallsstyrelsens medgifvande användt
för att utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser eller idka studier
i frågor fallande inom området för hans verksamhet, eller som åtgått
för fullgörande af de skyldigheter, som ålegat honom såsom fullmäktig
eller revisor vid civilstatens änke- och pupillkassa.

5:o. Den, som af sjukdom hindras att förrätta sin tjänst, må likaledes
åtnjuta oafkortad aflöning, med de i mom. 4:o angifna undantag, under
högst så lång tid af ett och samma kalenderår, att ledigheten för sjukdom
tillika med semester icke öfverstiger fyrtiofem dagar, men äger därefter
åtnjuta allenast de till lön eller, därest den fasta aflöningen utgår i
form af arfvode och tantiem, allenast de till arfvodet hörande förmåner.

173

6:o. Tjänsteman, som af annan anledning än i mom. 4:o och 5:o omförmäles,
åtnjuter .ledighet • eller är hindrad att bestrida sin befattning, kan
af vattenfallsstyrelsen förpliktas att jämväl af de till lön eller, därest den
fasta aflöningen utgår i form af arfvode och tantiem, af de till arfvodet
hörande förmåner afstå så mycket, som erfordras för befattningens uppehållande
eller eljest pröfvas skäligt.

7:o. Därest emellertid tjänsteman i följd af kroppsskada, ådragen
under tjänsteutöfning, blifvit ''tills vidare oförmögen till tjänstgöring, må
aflöningen, med de i mom. 4:o angifna undantag, kunna, efter vattenfallsstyrelsens
bepröfvande, till honom utgå oafkortad under högst sex månader;
ankommande däremot på pröfning af Kungl. Ma.j:t, till huru stor del
aflöning kan böra till den skadade utgå efter omförmälda tid af sex
månader.

8:o. Tjänsteman skall, om han därtill förordnas, vara skyldig att
under sammanlagdt högst tre månader af ett och samma kalenderår såsom
vikarie bestrida högre befattning.

Erfordras vikarie för tjänsteman i anledning af dennes tjänsteresa
inom landet eller då tjänsteman åtnjuter semester eller fullgör uppdragsåsom
fullmäktig eller revisor vid civilstatens änke- och pupillkassa eller
undfått sådan kostnadsfri sjukledighet, som afses i mom. 5:o, äger den
vikarierande liksom ock annan i succession efter honom såsom fast aflöningallenast
åtnjuta hvad som tillkommer honom å hans egen tjänst.

Erfordras vikarie för tjänsteman af annan anledning, äger den vikarierande,
utöfver egen fast aflöning, uppbära ett belopp, motsvarande
skillnaden mellan de till den fasta aflöningen hänförliga tjänstgöringspenningarna
i lägsta aflöningsklassen för, å ena sidan, den högre befattning,
som uppehälles, och, å andra sidan, den vikarierandes egen befattning,
dock med iakttagande, därest vikariatsförordnandet är afsedt att fortgå under
längre tid än tre månader, att den vikarierandes sammanlagda aflöningsförmåner
,ej må öfverstiga hvad häri såsom ordinarie å befattningen skulle
äga uppbära. Därest i nu ifrågavarande fall vikarie erfordras för öfveringenjören
vid Trollhätte kraftverk och denne icke må för ledighetstiden
tillgodoräkna sig tantiem, äger vikarien, mot afstående af egna tjänstgöringspenningar,
uppbära tantiem enligt fördelning, som i § 1 angifves,

174

dock lägst till belopp motsvarande hvad han fått afstå af tjänstgöringspenningarna.
År åter anledningen till bemälde öfveringenjörs tjänstledighet
sådan, att han äger tillgodoräkna sig tantiem för ledighetstiden, och är
vikarien icke skyldig att utan särskild godtgörelse bestrida befattningen,
förordnar Kungl. Maj:t, i förekommande fall beträffande den ersättning, som
må tillkomma vikarien.

9:o. Hvad i mom. 8:o tredje stycket stadgas skall gälla jämväl
beträffande tjänsteman, som på förordnande förvaltar ledig tjänst, liksom
ock beträffande vikarie i succession efter honom. Extra ordinarie tjänsteman
äger att under uppdrag, hvarom i detta moment är fråga, uppbära
den begynnelseaflöning, som är förenad med den tjänst han uppehåller.

§ 7.

Tjänsteman äger årligen, när sådant utan hinder för göromålens behöriga
gång kan ske, åtnjuta semester, öfveringenjör vid kraftverk, driftingenjör
och distriktsingenjör under högst 45 dagar, annan i ingenjörstjänst
anställd befattningshafvare, kontorschef, kanalinspektor, kontrollör,
kassör, revisor och kontrollinspektor, driftverkmästare, bokhållare, öfvermontör,
stationsmästare, montör och kontorsskrifvare under högst 30 dagar
samt öfrig personal under högst 15 dagar.

Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,
är pliktig att å tid af året, som bestämmes af vederbörande öfverordnade
myndighet, begagna sig af semester.

§ 8.

Vid afgång från tjänst till följd af afskedstagande, entledigande eller
dödsfall utgå de till lön eller, därest den fasta aflöningen utgöres af arfvode
och tantiem, de till arfvodet hörande förmåner till månadens slut; dock
att, då tjänsteman, som åtnjuter fri bostad, aflider, vattenfallsstyrelsen
må, efter pröfning af förekommande omständigheter, medgifva hans änka
eller efterlefvande familj att för afflyttning från bostaden njuta lämplig
fardag.

Aflider vid statens vattenfallsverk anställd person, hvilkens befattning
icke är uppförd å ordinarie stat, må, därest och i den mån den myndighet,

som beslutit om anställningen, så pröfva!'' skäligt, den för befattningen bestämda
aflöningen utgå till månadens slut.

Aflider tjänsteman, vare sig ordinarie eller extra, eller annan vid
statens vattenfallsverk anställd person i följd af olyckshändelse, timad
under tjänsteutöfning eller arbete vid verket, må ett belopp, motsvarande
den aflidnes fasta aflöning för en månad, såsom begrafningshjälp tilldelas
hans dödsbo.

§ 9.

■ Vid tjänsteresa inom riket utgår resekostnads- och traktamentsersättning
för tjänstemän enligt bestämmelserna i gällande resereglemente, dock
att vid långvarigare uppdrag, förenade med resa från boningsorten, vid ofta
återkommande tjänsteresor eller i särskilda fall, då omständigheterna därtill
eljest föranleda, vattenfallsstyrelsen äger bestämma lägre resekostnads- och
traktamentsersättning.

§ 10.

Förmån af fri bostad eller ersättning därför må, efter vattenfallsstyrelsens
bepröfvande, tillkomma öfveringenjören vid Trollhätte kraftverk
samt öfriga vid statens vattenfallsverk anställda ordinarie tjänstemän, därvid
ersättningsbeloppen skola beräknas för öfveringenjören vid nämnda kraftverk
till 1,500 kronor och för öfriga tjänstemän till minst 15 och högst
30 procent af den fasta aflöningen allt efter den ort, där vederbörande är
placerad, och i enlighet med de grunder, som af Ivungl. Maj:t bestämmas;
dock med iakttagande däraf, att beloppet af nämnda ersättning ej må
öfverstiga 1,500 kronor.

Då ersättning för bostad utgår, må, därest af statens vattenfallsverk disponeras
lägenhet, som finnes vara för vederbörande tjänsteman lämplig, sådan
lägenhet mot hyra till honom upplåtas, därvid hyresbeloppet skall bestämmas
med hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet gäller för liknande
lägenhet, samt, i det fall att hyran öfverstiger ersättningsbeloppet, skillnaden
af tjänstemannen erlägges till statens vattenfallsverk och, i motsatt
fall, det belopp, hvarmed hyran understiger ersättningen, af nämnda verk
utbetalas till tjänstemannen.

176

Med fri bostad in natura är förenad förmånen af fritt bränsle och,
då bostaden ligger i närheten af ett statens kraftverk, fri elektrisk belysning,
allt efter vattenfallsstyrelsens bestämmande; dock att vederbörande
tjänsteman skall vara skyldig att själ!’ bekosta erforderlig elektrisk armatur
och lampor.

Förmånen af fri bostad eller ersättning därför räknas beträffande
öfveringenjören vid Trollhätte kraftverk till arfvodet och beträffande öfriga
tjänstemän till lönen.

De tjänstemän, som åtnjuta förmånen af fri bostad, skola vara boende
i den upplåtna lägenheten.

§ 11-

Å ort, där de allmänna lefnadskostnaderna äro särskildt höga, kunna
tjänstemän med slutaflöning af högst 3,400 kronor af vattenfallsstyrelsen
tillerkännas dyrortstillägg, utgående, enligt af Kungl. Maj: t fastställda
grunder, med högst femton procent af dem tillkommande fasta aflöning.

Dyrortstillägg fördelas i lön och tjänstgöringspenningar i samma
proportion som den fasta aflöningen.

§ 12.

Felräkningspenningar tillkomma årligen kassören vid den till Trollhätteverken
hörande räkenskapsafdelningen med 500 kronor, kanalinspektoren
vid Åkersbergs station med 300 kronor, kanalinspektorerna vid
Brinkebergskulle och Ströms stationer med 100 kronor till hvardera och
bokhållare vid nämnda verk, åt hvilken uppbörd anförtros, med 75 kronor,
hvarjämte vattenfallsstyrelsen äger årligen anvisa ett belopp af högst 300
kronor till fördelning bland de tjänstemän vid samma verk, som nattetid
utöfva uppbördstjänst.

Felräkningspenningarna utgå alltid till den som bestrider tjänsten.

§ 13.

Anmärkningsprovision tillkommer vederbörande hos statens vattenfallsverk
anställda tjänstemän enligt de närmare grunder, Kungl. Maj:t bestämmer,
med högst femton procent af hvarje belopp, som på grund af

177

anmärkning, gjord af sådan tjänsteman, antingen, såsom ej upptaget till
redovisning eller såsom obehörigen krediteradt, till statens vattenfallsverk
inflyter och utan anmärkningens framställande ej skulle hafva kommit
nämnda verk till godo, eller, såsom för högt dehiteradt eller för lågt krediteradt,
till vederbörande återgäldas.

§ 14.

Efter vattenfallsstyrelsens bepröfvande må utöfver den fasta aflöningen
kunna utbetalas tilläggsarfvode af högst 300 kronor om året till telefoneller
portvakt vid kraftverk, som förrättar mera maktpåliggande arbete,
samt till vakt vid administrationsbyggnaden i Trollhättan, åt hvilken uppdrages
att bestrida sådana särskilda göromål, som icke skäligen kunna
anses tillhöra hans befattning. Sådant arfvode räknas till tjänstgöringspenningarna.

§ 15.

•Till personal å kanalverk tillhörig bogserbåt må utgå provision å
den för bogseringen inflytande bruttoinkomst till belopp, som vattenfallsstyrelsen
äger bestämma.

Till maskinskötare och vakter vid kanalverk samt montörer och vakter
vid kraftverk, hvilka sysselsättas med arbete, fallande utanför deras vanliga
arbetsområde, må utbetalas särskild ersättning med det belopp, hvarmed
arbetsförtjänsten, beräknad enligt fastställda ackordspris, kan komma att
öfverskjuta den för samma personal bestämda ordinarie aflöning.

§ 16.

Uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning till visst
årligt belopp må tilldelas driftverkmästare, instrumentmakare, öfvermontör,
stationsmästare, reparationsmästare, maskinist, förman, montör, maskinskötare
och vakt äfvensom med dessa jämförlig-extra personal enligt reglemente,
som af vattenfallsstyrelsen fastställes.

§ 17.

Kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter lämnas enligt de närmare
bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar, åt de i § 16 nämnda ordinarie

23—121319. Lönereglering skommitténs bet. XXXIV.

178

och extra tjänstemän, äfvensom till andra tjänstemän under sjukdom, som
föranledts af olycksfall i tjänsten. Sådan förmån må dock icke tillkomma
tjänstemans familj.

Anm. Där tjänsteman redan tillförsäkrats kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter
jämväl för sin familj, skall denna förmån fortfarande utgå, så länge han kvarstår i den befattning,
i hvilken han tillförsäkrats berörda förmån.

§ 18.

Af håller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall,
må han under tiden ej åtnjuta någon aflöning. Varder tjänsteman afstängd
från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall under tiden den del
af hans aflöning, som icke af vattenfallsstyrelsen pröfvas böra användas
till befattningens uppehållande, innehållas, såvida ej vattenfallsstyrelsen
finner skäligt låta honom uppbära något däraf.

§ 19.

l:o. öfveringenjör vid Trollhätte kraftverk, hvilken minst 12 år innehaft
förordnande i nämnda egenskap eller pa grund af olycksfall i tjänsten
tidigare blifver oförmögen till vidare tjänstgöring, är berättigad att i
pension uppbära 5,500 kronor för år. Om öfveringenjör, innan han uppnår
12 tjänstår, antingen på grund af sjukdom befinnes oförmögen till
nöjaktig vidare tjänstgöring eller ock utan egen begäran nödgas afgå från
sin befattning, utan att på grund af tjänstefel hafva förverkat densamma,
är han berättigad att i årlig pension uppbära 4,500 kronor, då afgången
sker före eller vid 6 tjänstår, samt 5,000 kronor, då afgången sker efter
6 men före 12 tjänstår. Pensionen utgår af kraftverkets medel, och skall
såsom pensionsafgift ett belopp af 302 kronor 50 öre årligen afdragas å
det för öfveringenjören bestämda arfvodet eller, därest afgången sker af
annan anledning än olycksfall i tjänsten, den honom, intill dess han uppnått
65 år, tillkommande pension.

2:o. För ofri ga tjänstemän vid statens vattenfallsverk skall i fråga
om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga om rätt till pension
gälla hvad i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension är
vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande eller, såvidt angår inne -

179

häfvare af befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen
stadgadt.

För dessa öfriga tjänstemän, såvidt de äro anställda vid Trollhätte
kanal- och kraftverk samt räkenskapsafdelning, skall pensionsunderlag beräknas
till följande belopp:

4.800 kronor för öfveringenjören vid kanalverket,

4.200 kronor för öfveringenjörsassistent, driftingenjör, distriktsingenjör
utom hufvudstationen och kontorschef,

4.000 kronor för kanalingenjör och distriktsingenjör vid hufvudstationen,

3,300 kronor för kanalinspektor af l:a, graden,

3.000 kronor för kanalinspektor af 2:a graden, kontrollör, kassör
samt revisor och kontrollinspektor,

2,400 kronor för kanalinspektor af 3:e graden,

2.000 kronor för driftverkmästare, instrumentmakare och bokhållare
af l:a graden,

1.800 kronor för bokhållare af 2:a graden, öfvermontör, stationsmästare,
reparations mästare och maskinist af l:a graden,

1.200 kronor för förman al l:a och 2:a graden, montör, maskinist
af 2:a graden och kontorsskrifvare,

1.000 kronor för förman af 3:e graden, samt
900 kronor för maskinskötare och vakt.

§ 20.

Öfveringenjören vid Trollhätte kraftverk tillsättes genom förordnande
på viss tid af högst sex år samt öfriga tjänstemän vid statens vattenfallsverk
genom konstitutorial, hvilket skall anses innebära, att tjänsteman kan
i administrativ väg afsättas från sin befattning på grund af fel eller försummelse
i tjänsten.

Beträffande kvinnliga kontorsskrifvare lända därjämte uti ifrågavarande
hänseende till efterrättelse bestämmelserna i § 6 mom. 3:o.

§ 21.

Fn hvar, som med eller efter 1914 års ingång tillträder befattning
såsom tjänsteman vid statens vattenfallsverk, skall vara pliktig att under -

180

kasta sig de i detta aflöningsreglemente innefattade villkor och bestämmelser
samt, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, minskning i eller upphörande
af befintliga sportelinkomster.

Till de nuvarande innehafvare af befattningar vid Trollhätte kanaloch
vattenverk, hvilka icke före den 1 november 1913 förklara, att de
vilja underkasta sig detta aflöningsreglemente samt dess villkor och bestämmelser,
och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola aflöningsoch
pensionsförmåner utgå enligt för dem nu gällande grunder.

§ 22.

Grunderna för aflöning till extra tjänstemän, som användas för driften
vid statens vattenfallsverk, fastställas åt Kungl. Maj:t på förslag af vattenfallsstyrelsen.

Detta aflöningsreglemente skall lända till efterrättelse från och med
den 1 januari 1914.

Af löningstabell.

(Jämför § 5 i reglementsförslaget.)

182

Aflördngs utvisande

begynnelseaflöning och aflönings -

		Uppflyt tnin	g i högre klass kan äga	ruin,	när aflöning
	Klass.	23 i \|	22	21	20 \|	19	18	17	16	15
	Aflöning, kronor.	900	900	1.020	1,140 1,260	1,380	1.500	1,650	1,800
Trollhätte kanalverk.	Begynnelse- aflöning, kronor.
Öfveringenjör...........	6,000	—		4
Kanalingenjör...........	4,200	—		—	—	—	—	—	—	—
Kanalinspektor af l:a graden ....	3,400
■> - 2:a > ....	3,000									—
» » 3:e » ....	2,700	—	...	—	—	—	--	—	—	—
Bokhållare af l:a graden......	2,100				—
> > 2:a > ......	1,800	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Förman af l:a graden.......	1,380	—	—	—	—	—	—	3	3	3
» .'' 2:a * .......	1,140	—	—	—	—	3	3	3	3	—
Kontorsskrifvare, kvinnlig.....	1,140	—	—	—	—	o O	3	o O	3	; —
Förman af 3:e graden.......	1,020	_	—	—	3	3	3	o O	—	—
Maskinskötare...........	960	_	—	2	2	2	•3	—''	—	—
Vakt...............	900	-	2	2	2	2	—	—	—	—
Trollhätte kraftverk.
Öfveringenjör...........	8,000
Öfveringenjörsassistent.......	4,600									—
Driftingenjör...........	4,600	—	—	—	—	—	—		—	—
Distriktsingenjör utom hufvudstationen	4,600									—
» vid >	'' 4,200	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Kontrollör.............	3.000	—	-	—	—	—	—	—	—	—
Driftverkmästare..........	2,400	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Instrumentmakare.........	2,400
Bokhållare af l:a graden......	2,100
» » 2:a s ......	1,800
Öfvermontör ...........	1,800	—	_
Stationsmästare..........	1,800	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Reparationsmästare........	1,650	—	—	—	—	—	—	—	—	3

183

tabell,

förhöjning1 efter angifvet antal år.

enligt närmast lägre klass innehafts	i nedan nämnda antal	år.
14	13	12	11	10	9	8	7	0	5	i	3	2	i
1,950 2,100	2,400	2.700	3,000	3,400	8,800 4,200	4,000	5,000	5,500	0.000	6.500	7,000
	—	—	—	—	—	—		• r.	5	5	—	5	5
		I		I	3	3 3	3 3	b	___	_		__	_
—	—	—	—	3	3	3	—	—	—	—	—	—	—
—		3	3	3
3	3	3	3
3	—	—	—	—	—	—	—	—	—	-	—	—	—
														Tantiem.
									5 5	5 5	5 5	:	—
					3	3	3	5	5 5	5 5.	5	—	—
—	—		3 3 3 3	3 3	3 3	:
3	3	3		_
3	3	Q O	3		—
3	3	3	8
3	3	3		—	....	—	—	—	—	—	—	—	—

184

		Uppflyttnin	g i högre klass kan äga	ruin,	när aflöning
•	Klass.	23	22	21	20	19	18	17	16	15
	Aflöning, kronor.	900	900	1,020	1,140 1.260	1.380 7	1.500	1,650	1,800
Maskinist af l:a graden.....	Begynnelse- aflöning, kronor. 1,650									3
Montör..............	1,260	—	—	—	—	—	3	3	3	3
Maskinist af 2:a graden......	1,140	—	—	—	-	3	o O	3	3	—
Kontorsskrifvare, kvinnlig.....	1,140	—	—	—	— .	3	3	3	3	—
Vakt...............	900	—	2	2	2	2	—	—	—	—
Trollhätte räkenskapsafdelning.
K-ontorsckef............	4,600	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Kassör..............	3,000	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Revisor ock kontrollinspektor ....	3,000
Bokhållare af l.a graden ......	2,100									—
» > 2:a » ......	1,800	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Kontorsskrifvare, kvinnlig.....	1,140	—	—	—	—	3	3	3	3	—
Vakt...............	900	—	2	2	2	2	—	—	—	—

enligt närmast lägre klass innehafts i nedan nämnda antal år.

14	13	12	11	10	9	8	7	6	5	4	3	2	1
1,950	2,100	2,400	2,700	3,000	3,400	3,800	4,200	O o o H	5,500	0.000	6,500	7.000
3	3	3	—	—	—	—	—	—	—	—	-	—	—
—	—	—	—	—	3	3	3	—	5	5	5	—	—
—	—	—	—	—	3	3	3	—	—	—	—	—	—
—	—	3	3	3	—	—	—	—	—	—	—	—	—
3	3	3	3	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—

24—121319. Lönereglering skommitténs bet. XXXIV.

186

Kostnads beräkning.

Vid den kungl. propositionen till 1911 års Riksdag angående godkännande
af förslag till aflöningsreglemente för tjänstemän vid statens
vattenfallsverk var såsom bilaga fogad eu inom vattenfallsstyrelsen upprättad
öfverslagsstat, upptagande det antal ordinarie tjänstemän, som beräknades
blifva behöfliga vid Trollhätte kan al ver k, kraftverk och räkenskapsafdelning
år 1912, samt de för nämnda tjänstemän erforderliga aflöningsbelopp.

För att läggas till grund vid en jämförelse mellan kostnaderna för
genomförande af vattenfallsstyrelsens förslag af år 1909, Kungl. Maj:ts och
statsutskottets förslag af år 1911 samt kommitténs nu föreliggande förslag1),
har kommittén från vattenfallsstyrelsen fått mottaga i bilaga 2 till detta betänkande
införda afiöningsstater för ofvannämnda afdelning ar af statens
vattenfallsverk enligt de olika förslagen, hvarvid behofvet beräknats för
år 1914.

Vid uppgörande af nyssberörda afiöningsstater har i betraktande
tagits, om nuvarande innehafvare af motsvarande befattningar skulle vara
berättigade att på grund af föregående tjänstgöring erhålla högre aflöning
än begynnelseaflöningen eller att åtnjuta personligt lönetillägg.

Efter hvad som framgår af dessa afiöningsstater, skulle sammanlagda
fasta aflöningarna till den ordinarie personalen jämte garanterad tantiem till
öfveringenjören vid Trollhätte kraftverk utgöra:

enligt vattenfallsstyrelsens
förslag
af år 1909:
kr.

enligt Kungl. Maj:ts
förslag af år 1911:
kr.

enligt statsutskottets
förslag af år 1911:
kr.

enligt löneregleringskommitténs
förslag:
kr.

261,014

248,514

241,504 247,269

Härvid bör emellertid iakttagas, att enligt kommitténs förslag icke
skulle utgå vare sig tantiem till distriktsingenjör utom hufvudstationen

J) En sammanställning af fästa aflöningar till tjänstemän vid statens vattenfallsverk
enligt de särskilda förslagen är såsom bilaga 1 bifogad detta betänkande.

187

eller andel i straffafgifter till kontrollinspektoren. Vid en jämförelse mellan,
å ena sidan, kommitténs förslag och, å andra sidan, de öfriga förslagen
böra alltså rättvisligen till summorna enligt dessa senare förslag läggas kostnaderna
för nämnda tantiem äfvensom andel i straffafgifter.

Likaledes bör vid en dylik jämförelse uppmärksammas, att, då enligt
kommitténs förslag perioderna för aflöningsförhöjning för åtskilliga befattningshafvare
blifvit utsträckta och alltså tidpunkten för slutaflöningens uppnående
framflyttats samt tiden för densammas åtnjutande förkortats, detta
förhållande torde komma att i längden föranleda relativt lägre kostnader
enligt kommitténs förslag än enligt de öfriga förslagen, äfven om i betraktande
tages att för den lägsta kategorien af befattningshafvare — vakter —
perioden för den sista aflöningsförhöjningen enligt kommitténs förslag
afkortats med ett år.

Under åberopande af hvad kommittén i det föregående anfört, hemställer
kommittén,

att Kungl. Maj:t mätte föreslå Riksdagen att
dels godkänna det af kommittén framlagda förslag
till aflöning sreglemente för tjänstemän vid statens vattenfallsverk; dels

medgifva, att aflöning sförmåner, som enligt
samma reglemente skulle tillkomma tjänstemän vid statens
vatten fallsverk, må utgå direkt af vederbörande verks medel;

dels besluta följande ändringar i lagen den 11
oktober 1901 angående civila tjänstinnehafvares rätt till
pension, nämligen

att — i syfte att nämnda lag må blifva
tillämplig på tjänstemän vid statens vattenfallsverk
— ur 2 §, sådant samma lagrum lyder enligt
lag den 11 juni 1909, uteslutes Trollhätte kanalocli
vattenverk,

att uti 5 §, sådan denna paragraf lyder
enligt lag den 10 juni 1912, bland de under nedan -

Kommitténs

hemställan.

nämnda punkter omförmäld a befattning skafvare
införas

under punkten d) öfvermontör, stationsmästare,
maskinist och montör samt sluss-,
bro-, kanal- och hamnvakter vid statens vattenfallsverk,

under punkten f) tjänstemän vid statens
vattenfallsverk, anställda såsom öfveringenjör
vid kanalverk och driftingenjör vid
kraftverk, samt

under punkten h) följande till statens
vattenfallsverk hörande tjänstemän, nämligen
öfveringenjörsassistent, distriktsingenjör, kanalingenjör,
kanalinspektor, driftverkmästare,
instrumentmakare, reparationsmästare, förman
och maskinskötare;
att uti 6 §, sådan den lyder enligt lagen
den 10 juni 1912, i sista stycket — i stället för
orden »eller de i 5 § h) omförmäla tjänstemän
vid rikets allmänna kartverk och sjökarteverkeU —
införas orden »eller de i 5 § h) omförmäla tjänstemän
vid rikets allmänna kartverk, sjökar teverket
och statens vattenfallsverk»,

dels medgifva att — utöfver hvad i 17 § af förenämnda
lag den 11 oktober 1907 finnes stadgadt i fråga
om beräkning af tjänstår för erhållande af pension — i
sådant hänseende äfven må fä beräknas tid, under hvilken
tjänsteman vid statens vattenfallsverk innehaft tjänst hos
Nya Trollhätte kanalbolag eller bogseringsanstalten mellan
Ströms kanal och Ivarslund;

dels, under förutsättning att lagen den 11 oktober
1907 vinner tillämpning å tjänstemän vid statens vattenfallsverk,
besluta, att de pensioner, som jämlikt samma

189

lag skulle komma att beviljas bemälda tjänstemän, skola
i första hand utgå af vederbörande verks medel;

dels ock, under förutsättning att lagen den 11
oktober 1907 vinner tillämpning a tjänstemän vid statens
vatten fallsverk och att i följd däraf tjänstemän vid
nämnda verk blifva förpliktade till delaktighet i civilstatens
änke- och pupillkassa, medgifva,

att de tillägg saf gifter, hvilka enligt § 16 i reglementet
för nyssberörda kassa kunna komma att affordras sådana
tjänstemän för inträde i kassan, äfvensom de befordringsafgifter,
som jämlikt § 14 i samma reglemente skola till
kassan utgifvas af förmän, maskinskötare och vakter,
Indika före 1913 års ingång anställts vid Trollhätte kanalverk,
må utbetalas af vederbörande verks medel; samt

att, därest ordinarie tjänsteman vid statens vattenfallsverk
icke kan bereda sig delägarrätt i civilstatens
änke- och pupillkassa, till änka, och barn, som han kan
komma att efterlämna, må af vederbörande verks medel
utbetalas pension med samma belopp och enligt samma
grunder, som gälla för pension från civilstatens änkeoch
pupillkassa, under villkor att tjänstemannen till
verkets kassa betalar lika stora års- och befordringsafgifter,
som han skolat erlägga, om han varit delägare
i civilstatens änke- och pupillkassa, dock att förmän,
maskinskötare och vakter, hvilka före 1913 års ingång
anställts vid Trollhätte kanalverk, endast behöfva erlägga
år saftgifter.

191

Bilaga 1.

Sammanställning

fasta aflöningar

till

tjänstemän vid statens vattenfatlsverk

(enligt vattenfallsstyrelsens förslag år 1909 samt enligt Kungl. Maj:ts och
statsutskottets förslag år 1911 äfvensom enligt löneregleringskommitténs

förslag).

192

Begynnelse- och slutaflöning.

(Antal år mellan aflöningsförhöjningarna.)

Trollhätte kanalverk.

Enligt vattenfallssty-relsens förslag år 1909.

Enligt Kungl. Maj:ts
i förslag år 1911.

Enligt statsutskottets
förslag år 1911.

Enligt lönereglerings-kommitténs förslag.

Öfveringenjör.......

6,000—7,500

(2 + 3 + 3)

6.000—7,500

(2 + 3 + 3)

6,000—7,000

(2 + 3)

6,000—7,000

(5 + 5)

Kanalingenjör.......

3,400—5,500

(2 + 2 + 2 + 3 +3)

3,400—5,500

(2 + 2 + 2 + 3 + 3)

3,400—5,000

(2 + 2 + 3 + 3)

4,200—5,500

(5 + 5 + 5)

Kanalinspektor af l:a graden .

3,400—4,600

(2 + 3 + 3)

3,400—4,600

(2 + 3 + 3)

3,400—4,600

(2 + 3 + 3)

3,400—4,600

(3 + 3 + 3)

2:a »

3,000—4,200

(2 + 3 + 3)

3,000—4,200

(2 + 3 + 3)

3,000—4,200

(2 + 3 + 3)

3,000—4,200

(B + 3 + 3)

» » 3:e »

—

2,700—3,800

(2 + 3 + 3)

2,700—3,800

(3 + 3 + 3)

Bokhållare af l:a graden . .

2,100—3.000

(2 + 3 + 3)

2,100—3,000

(2 + 3 + 3)

2,100—3,000

(2+3 + 3)

2,100—3,000

(3 + 3 + 3)

i> » 2:a » . .

1,650—2,700

(3 + 2 + 3 + 3)

1,650—2,700

(2 + 2 + 3 + 3)

1,650—2,700

(2 + 2 + 3 + 3)

1,800—2,700

(3 + 3 + 3 + 3)

Förman af l:a graden ....

1,500—2,400

(2 + 2 + 3 + 3)

1,380—2,100

(2 + 2 + 3 + 3)

1,260—1,800
(2 + 2 + 3 + 3)

1,380—1,950
(3 + 3 + 3 + 3)

» » 2:a » ....

1,260—1,800
(2 + 2 + 3 + 3)

1,260—1,800

(2 + 2 + 3 + 3)

1,020—1,500

(2 + 2 + 3 + 3)

1,140—1,650

(3 + 3 + 3 + 3)

Kontorsskrifvare, kvinnlig . .

—

1,020—1,800

(2+ 2+ 2 + 3 + 3 +3)

1,020—1,650

(2 + 2 + 2 + 3 + 3)

1,140—1,650

(3 + 3 + 3 + 3)

Förman af 3:e graden ....

—

1,020—1,500

(3 + 3 + 3 + 3).

Maskinskötare (maskinist) . .

900—1,500

(2 + 3 + 2 + 3+ 3 + 3)

900—1,500

(2 + 2 + 2 + 3 + 3 + 3)

900—1,500

(2 + 2 + 2 + 3 + 3 + 3)

960 — 1,380
(2 + 2 + 2 + 2) ■

Makt...........

900—1,500

(2 + 2 + 2 + 3 + 3 + 3)

900—1,260

(2 + 2 + 2 + 3)

900—1,260

(2 + 2 + 2 + 3)

900—1,260

(2 + 2 + 2 + 2)

Trollhätte kraftverk.

Öfveringenjör.......

Öfveringenjörsassistent (byrå-!
ingenjör)........|

8,000
+ tantiem

3,800—6,000

(2 + 2 + 2 + 3 + 3)

8,000
+ tantiem

3,800—6,000

(2 + 2 + 2 + 3+3)

8,000
+ tantiem

3,800—6,000

(2 + 2 + 2 + 3 + 3)

8,000
+ tantiem

4,600—6,000
(5 + 5 + 5)

Driftingenjör........

Distriktsingenjör utom hufvud-!
stationen........f

Distriktsingenjör vid hufvud-)

stationen........f

Kontrollör (kontrollör och sta-l
tistiker) . . . .•.....J

3.800- 6,000

(2+ 2 + 2 + 3 +3)

3.800— 5,000

+ tantiem högst
3,000

(2 + 3 + 3)

3.400— 5,500

(2+ 2 + 2 + 3 +3)

2.400— 3,400

(2 + 3 + 3)

3.800— 6,000

(2 + 2 + 2 + 3 + 3)

3.800— 5,000

+ tantiem högst
3,000

(2 + 3 + 3)

3.400— 5,500

(2+ 2 + 2 + 3+3)

2.400— 3,400
(2 + 3 + 3)

3.800— 6,000

(2+ 2 + 2 + 3 +3)

3.800— 5,000

+ tantiem högst
2,000

(2 + 3 + 3)

3.400— 5,500

(2+ 2 + 2 + 3 +3)

2.400— 3,400

(2 + 3 + 3)

4,600—6,000
(5 + 5 + 5)

4,600—6,000

(5 + 5 + 5)

4,200—5,500

(5 + 5 + 5)

3,000—4,200
(3 + 3 + 3)

193

Driftverkmästare......

Instrumentmakare......

Bokhållare af l:a graden. . .

» » 2:a » ...

! Öfvermontör........

Stationsmästare (stationsförman)

Reparationsmästare (reparatör,!
förman å reparationsverkstad)]

Maskinist af l:a graden . . .

Begynnelse* och slntaflöning.

(Antal år mellan aflöningsförhöiningarna.)

Enligt vattenfallssty-

relsens förslagen-1909.

Enligt Kung! Maj:ts Enligt statsutskottets
förslag år 1911. förslag år 1911.

Enligt lönereglerings-kommitténs förslag.

Montör.........

Maskinist af 2:a graden . .
Kontorsskrifvare, kvinnlig .
Vakt........

Trollhätte räkenskapsafdelning.

Kontorschef (byrådirektör, kamrerare)
........

Kassör .

Revisor och kontrollinspektor .

Bokhållare af l:a graden . .

» » 2:a » . .

Kontorsskrifvare, kvinnlig . .
V akt...........

25 121319. Löner egleringshommitténs

2,400-

(2 + 3

2,400-(2 +

2,100-

(2 +

1,650—2,700

(2 + 2 + 3 + 3)

-2,700

3 + 3)

-2,700

-3,800

+ 3 + 3)

-3,400

3 + 3)

-3,000

3 + 3)

1,800-

(2 +

1,800-

(2 + 3 + 3)

1,500-(2 + 2

1,500-

(2 + 2

1,260-(2 + 2

1,140-(2 + 2

-2,400

+ 3 + 3)

-2,400

+ 3 + 3)

-1,800

+ 3 + 3)

-1,650

+ 3 + 3)

900—1,500

(2 + 2 + 2 + 3 + 3 + 3)

5,500—7,000

(2 + 3 + 3)

4,200—5,500

(2 + 3 + 3)

2,400—3,400

+ andel i straffafgifter

(2 + 3 + 3)

2,100—3,000

(2 + 3 + 3)

1,650—2,700

(2 + 2 + 3 + 3)

1,140—1,800

(2+ 2 + 2 + 3+3)

bet. XX''XIV.

2,400—

(2 + 3 +
2,400—

(2 + 3

2,100—

(2 + 3

1,650-

3,800

3 + 8)

3,400

+ 3)

3,000

+ 3)

-2,700

(2 + 2 + 3 + 3)

1,800-

(2 + 3

1,800-

(2 + 3

1,500—

(2 + 2 +

1,500—

(2 + 2 +

1,260—
(2 + 2 +

1,140—

(2 + 2 +

-2,700

+ 3)

-2,700

+ 3)

2,400

3 + 3)

2,400

3 + 3)

■1,800

3 + 3)

1,650

3 + 3)

1,020—

(2 + 2 + 2 +

900—

(2 + 2 +

1,800
3 + 3 + 3)

1,260
2 + 3)

4,600—6,000

(2 + 3 + 3)

3,000—4,200

(2 + 3 + 3)

2,400—3,400

+ andel i straffafgifter

(2 + 3 + 3)

2,100—3,000

(2 + 3 + 3)

1,650—2,700

(2 + 2 + 3 + 3)

1,020—1,800

(2 + 2 + 2 + 3 + 3 + S)

900—1,260

(2 + 2 + 2 + 3)

2,400—

(2 + 3

2,400—

(2 + 3

2,100—

(2 + 3

1,650—
(2 + 2 +

1,650—

(2 + 3

1,650—

(2 + 3

1,500—
(2 + 2

■3,400

+ 3)

3.400

+ 3)

3,000

+ 3)

2,700

3 + 3)

2.400

+ 3)

2,400

+ 3)

2,100

+ 3)

1,500—

(2 + 2

1,260—

(2 + 2 +

1,140—

(2 + 2 +

1,020—

(2 + 2 + 2

900—

(2 + 2 +

■2,100

+ 3)

1,800
3 + 3)

1,650

3 + 3)

1,650

+ 3+ 3)

1,260
2 + 3)

4,600—5,500

(2 + 3)

3,000-4,200

(2 + 3 + 3)

2,400—3,400

+ andel i straffafgifter

(2 + 3 + 3)

2,100—3,000

(2 + 3 + 3)

1,650—2,700

(2 + 2 + 3 + 3)

1,020—1,650

(2 4 2 + 2 + 3 + 3)

900—1,260

(2 + 2 + 2 + 3)

2,400—3,400

(3 + 3 + 3)

2,400—3,400

(3 + 3 + 3)

2,100—3,000

(3 + 3 + 3)

1,800—2,700

(3 + 3 + 3 + 3)

1,800—2,700

(3 + 3 + 3 + 3)

1,800—2,700

(o + 3 + 3 + 3)

1,650—2,400

(3 + 3 + 3 + 3)

1,650—2,400

(3 + 3 + 3 + 3)

1,260—1,800

(3 + 3 + 3 + 3)

1,140—1,650

(3 + 3 +■ 3 + 3)

1,140—1,650

(3 + 3 + 3 + 3)

900—1,260

(2 + 2 + 2 + 2)

4,600—6,000

(5 + 5 + 5)

3,000—4,200

(3 + 3 + 3)

3,000—4,200

(3 + 3 + 3)

2,100—3,000

(3 + 3 +- 3)

1,800—2,700

(3 + 3 + 3 + 3)

1,140—1,650

(3 + 3 + 3 + 3)

900—1,260
(2 + 2 + 2 + 2)

Bilaga 2.

(Jämför sid. 186 i betänkandet.)

Åflöningsstater

öfverslagsvis beräknade

föi år

1914.

196

Aflöningsstater,

öfverslagsvis beräknade enligt vattenfallsstyrelsens förslag år 1909, Kungl.
Maj:ts förslag år 1911, statsutskottets förslag år 1911 och löneregleringskommitténs
förslag år 1912, för det antal ordinarie tjänstemän, som år
1914 antagligen behöfyes vid Trollhätte kanal- och vattenverk.

	Enligt vattenfalls-styrelsens förslag år 1909.	Enligt Kungl. Maj:ts förslag år 1911.	Enligt stats-utskottets förslag år 1911.	Enligt löne-reglerings-kommitténs förslag år 1912.
Trollhätte kanalverk.
1 öfveringenjör......•	7,500	7,500	7,000	7,000
1 kanalingenjör.......	3,400	3,400	3,400	4,200
1 kanalinspektor af l:a graden .	4,600	4,600	4,600	4,600
1 » » » »	4,600	4,600	—	—
1 » » 2:a »	3,000	3,000	4,200	4,200
1 » d 3:e »	—	—	2,700	2,700
1 bokhållare af l:a graden . .	2,100	2,100	2,100	2,100
1 » » 2:a » . .	1,650	1,650	1,650	1,800
8 förmän af l:a graden ....	16,500	14,700	13,050	13,800
4 » » 2:a » ....	6,060	6,060	5,040	5,550
2 » 2> » » ....	3,300	3,300	2,760	—
2 » » 3:e » ....	—	—	—	2,760
1 maskinskötare (maskinist) . .	1,260	1,260	1,260	1,260
50 vakter ..........	6 9,''840	61,800	61,800	61,920
Summa kronor	123,810	113,970	109,560	111,890

197

	Enligt vattenfalls-styrelsens förslag är 1909.	Enligt Knngl. Maj:fa förslag år 1911.	Enligt stats-utskottets förslag år 1911.	Enligt löne-reglerings-kommitténs förslag år 1912.
Trollhätte kraftverk.
1 öfveringenjör.......	10,000	10,000	10,000	10,000
1 öfveringenjörsassistent (byrå-
ingenjör)........	4,600	4,600	4,600	4,600
1 driftingenjör.......	4,200	4,200	4,200	4,600
2 distriktsingenjörer utom huf-
vudstationen......	8,400	8,400	8,400	9,200
1 distriktsingenjör vid hufvud-
stationen........	4,200	4,200	4,200	4,200
1 kontrollör (kontrollör och sta-
tistiker)........	2,700	2,700	2,700	3,400
4 driftverkmästare......	10,500	10,500	10,500	10,500
1 instrumentmakare.....	2,700	2,700	2,700	2,700
1 bokhållare af l:a graden . .	2,400	2,400	2,400	2,100
2 » » 2:a » ■ . .	3,300	3,300	3,300	3,600
2 öfvermontörer.......	4,200	4,200	3,750	3,900
6 stationsmästare (stationsförmän)	12,600	12,600	10,950	11,250
1 reparationsmästare (förman å
reparationsverkstad) . . .	1,650	1,650	1,650	1,650
8 maskinister af l:a graden . .	13,500	13,500	13,500	14,400
3 montörer........	4,260	4,260	4,260	4,140
13 maskinister af 2:a graden . .	17,250	17,250	17,250	16,265
1 kontorsskrifvare, kvinnlig . .	1,380	1,260	1,260	1,260
3 vakter ........	2,880	2,880	2,880	2,880
Personliga lönetillägg för:
1 driftingenjör........	800	* 800	800	400
1 distriktsingenjör......	60	60	60	—
1 montör..........	4	4	4	4
4 maskinister af 2:a graden . .	—	—	—	195
Summa kronor	111,584	111,464	109,364 j	111,339

198

Trollhätte räkenskapsafdelning.	Enligt vattenfalls-styrelsens förslag år 1909.	Enligt Kung! Maj:ts förslag år 1911.	Enligt stats-utskottets förslag år 1911.	Enligt löne-reglerings-kommitténs förslag år 1912.

1 kontorschef (byrådirektör, kärn-
rerare) .........	7,000	6,000	5,500	6,000
1 kassör ...........	5,500	4,200	4,200	4,200
1 revisor och kontrollinspektor .	3,400	3,400	3,400	3,800
1 bokhållare af l:a graden . . .	3,000	3,000	3,000	3,000
2 » » 2:a » ...	3,300	3,300	3,300	3,600
2 kontorsskrifvare, kvinnliga . .	2,280	2,040	2,040	2,280
1 vakt ............	1,140	1,140	1,140	1,260
Summa kronor	25,620	23,080	22,580	24,140
Sammandrag.
Trollhätte kan al verk......	123,810	113,970	109,560	111,890
Trollhätte kraftverk......	111,584	111,464	109,364	111,239
Trollhätte räkenskapsafdelning .	25,620	23,080	22,580	24,140
Summa kronor	261,014	248,514	241,504	247,269

Vid aflöningsbeloppens uträknande har tagits hänsyn till om nuvarande
innehafvare af motsvarande befattningar enligt förslaget till aflöningsreglemente
för tjänstemän vid statens vattenfallsverk äro berättigade
att på grund af föregående tjänstgöring erhålla högre aflöning än begynnelseaflöningen
eller att åtnjuta personligt lönetillägg. Däremot hafva ej upptagits
vare sig hyresersättningar och naturaförmåner för de i förestående,
förslagsvis beräknade aflöningsstater upptagna befattningarna, eller tantiem,
utom garanterad sådan till öfveringenjören vid Trollhätte kraftverk, eller
provision eller extra ersättning till vissa vakter i enlighet med bestämmelse
i förslagen. I slutsumman ingår ej ersättning till e. o. personal.

Stockholm den 25 oktober 1912.

M. Munck af Rosenschöld.

199

Protokoll, hållet hos den af Kungl. Maj:t den 3
oktober 1902 tillsatta kommitté för afgifvande af förslag
rörande reglering af statens ämbetsverks och myndigheters
löneförhållanden m. ra.

1912 den 26 oktober.

Närvarande:

Herr ordföranden samt Herrar grefve Ivlingspor, Pers, Carl Persson
och Nilsson äfvensom Herr Hansen.

Behandlades frågan om lönereglering för tjänstemän vid statens vätte
nfallsverk; och beslöt kommittén att med underdånig skrifvelse af denna
dag öfverlämna till Kungl. Maj:t förslag i ämnet, innefattadt i delen XXXIV
af kommitténs betänkanden.

Därvid afgåfvo Herrar Hansen och Pers de särskilda yttranden i ärendet,
som finnas återgifna här efteråt.

l:o) Herr Hansen anförde:

»En blick på den sammanställning af fasta aflöningar enligt vattenfallsstyrelsens,
Kungl. Maj:ts, statsutskottets och löneregleringskommitténs
förslag, hvilken åtföljer detta sistnämnda, gifver oförtydbart vid handen,
att, under den långvariga och ingående behandling frågan genomgått, allt
sedan vattenfallsstyrelsen den 17 mars 1909 afgaf sitt underdåniga förslag
till aflöningsreglemente, aflöningsförmånerna i stort sedt utsatts för
en fortgående minskning, först af Kungl. Maj:t sedan af statsutskottet och
till sist af kommittén.

200

Den af kommittén vidtagna minskningen gifver sig emellertid icke
direkt tillkänna i aflöningsbeloppens storlek, utan ligger fastmer dels uti
den genomgripande förändring af perioderna för intjänande af aflöningsförhöjning,
som föreslagits, dels i borttagande af tantiem och andel i böter
för vissa befattningshafvare. Särskild! oförmånligt verka de längre mellantiderna
för aflöningsförhöjningarnas inträde och det mindre antalet sådana
beträffande de högre befattningarna, för hvilka insatts 5-årsperioder i stället
för sådana om 2 och 3 år. Men äfven i aflöningsförhållandena för flera
af de lägre befattningarna ha motsvarande förändringar medfört en försämring,
om den ock är af mindre genomgripande art än för de förstnämnda.

Visserligen har kommittén för vissa af de befattningar, hvilkas aflöningsförmåner
annars skulle afsevärdt reducerats genom ändring i perioderna
för aflöningsförhöjning, föreslagit förhöjd lägsta aflöning, men trots
detta innebär förslaget en afsevärd förlust för många af de nuvarande
befattningshafvarna, hvilka vid eventuell anställning på stat enligt aflöningsreglementets
bestämmelser skulle få underkasta sig den längre väntan
på aflöningstillägg utan att komma i åtnjutande af den af kommittén
såsom kompensation föreslagna högre begynnelseaflöningen, eftersom de
alltsedan sin anställning i kraftverkets tjänst erhållit aflöning med de
lägre belopp, som funnos i statsutskottets och föregående förslag upptagna.

Detta för ifrågavarande personer ogynnsamma förhållande kunde
undanröjas medelst beviljande af personliga lönetillägg under en viss
öfvergångstid. Det lärer emellertid icke tillkomma kommittén att afgifva
något yttrande i denna fråga, utan den torde få i annat sammanhang
återupptagas.

Äfven i vissa af aflöningsreglementets bestämmelser, hvilka icke
direkt beröra aflöningsbeloppen, har kommittén vidtagit förändringar,
hvilka, enligt min mening, göra det nu föreliggande oförmånligare än
samtliga de föregående. Så som frågan nu ligger lärer emellertid finnas
ringa utsikt för, att de beslutande myndigheterna skola acceptera något från
kommitténs flertals mening i hufvudsak afvikande förslag, hvilket innebure
en närmare anslutning till det i Kungl. Maj:ts proposition år 1911
eller af vattenfallsstyrelsen år 1909 framställda.

201

Under sådana omständigheter har jag ansett mig böra i hufvudsak
biträda kommitténs förslag. I vissa punkter synes mig dock ändringar af
detsamma högst önskvärda eller rent af nödvändiga.

Lägsta aflöningen för öfveringenjörsbefattningen vid kanalverket upptogs
i vattenfallsstyrelsens förslag till 6,000, med trenne förhöjningar å
500 kronor efter resp. 2, 3 och 3 år. Aflöningen skulle således efter 8
år stiga till 7,500 kronor. Ivungl. Maj:t bibehöll dessa aflöningssatser, men
statsutskottet skar bort den sista aflöningsförhöjningen, så att högsta aflöningen
stannade vid 7,000 kronor efter 5 års tjänst. Kommittén har å
sin sida icke allenast upptagit statsutskottets förslag i afseende på slutaflöningen
utan dessutom ändrat perioderna för aflöningsförhöjningen, så
att den första af dem skulle erhållas först efter 5 år och den andra och
sista efter ytterligare 5 år. 10 år skulle sålunda förflyta, innan slutaflöningen
med 7,000 kronor nåddes. Ser man nu till, hvad detta innebär,
så visar det sig, att befattningshafvaren, oberäknadt räntor på tidigare
uppburna belopp, skulle erhålla
enligt vattenfallsstyrelsens och Kungl.

Maj:ts förslag under den första tioårsperioden
efter sin anställning .
enligt statsutskottets förslag under den
första tioårsperioden efter sin anställning
........... 66,500 och därefter årligen

enligt kommitténs förslag under den

67,500 och därefter årligen 7,500

7,000

första tioårsperioden efter sin anställning
........... 62,500 och därefter årligen 7,000

Det måste medgifvas, att detta innebär en högst betydlig reduktion
i förhållande till Ivungl. Maj:ts förslag, en reduktion motsvarande 500
kronor årligen under hela tjänstetiden.

Befattningens nuvarande löneförmåner bestämdes af Kungl. Maj:t
och Riksdagen år 1905, och sattes lika med dem, som förutvarande mekanikus
vid Nya Trollhätte kanalbolag åtnjutit eller 5,000 kronor jämte 2
ålderstillägg å 500 kronor efter resp. 5 och 10 års tjänst samt bostadsförmåner.
Det är emellertid att märka dels att befattningshafvarens verksamhetsområde
år 1905 icke sträckte sig till mer än den gamla kanalen,

26—121319.

Lönereglering skommitténs bet. XXXIV.

202

dess drift och underhåll samt de fastigheter, hvilka inköpts från kanalbolaget,
och hvilka med undantag för vissa tomter inom Trollhättans planlagda
område icke exploaterats för annat än jordbruksändamål o. d. och
därför i hufvudsak utarrenderats på längre tid, dels att samtidigt inrättades
en verkställande direktörsbefattning i Trollhättan med relativt hög
aflöning, och att öfveringenjörens göromål därför voro af mindre själfständig
art än nu. Det är vidare att märka, att redan mekanikus vid
kanalbolaget utöfver sin ofvan angifna aflöning åtnjöt ett tilläggsarfvode
af 500 kronor årligen för befattning med »kommunala angelägenheter»
o. d. samt att, sedan verkställande direktörsbefattningen vid Kungl. Trollhatte
kanal- och vattenverk afskaffats i sammanhang med vattenfallsstyrelsens
inrättande, en af afdelningscheferna i Trollhättan förordnades till
underdirektör med ett extra arfvode af 1,200 kronor årligen. Denna post
är emellertid numera indragen, och större delen af motsvarande bestyr
öfverlämnad åt öfveringenjören vid kanalverket. Med hänvisning till hvad
i Kungl. Maj:ts proposition n:r 94 till 1911 års riksdag och i kommitténs
egen motivering anförts beträffande den ökade omfattningen af ifrågavarande
öfveringenjörs arbetsområde, tillåter jag mig ytterligare betona
att Trollhare kanals ombyggnad väntas blifva färdig till 1916 års seglation,
men att åtskilliga förberedande åtgärder rörande fyrbelysning, lotsning,
seglationsreglementen o. d. redan dessförinnan behöfva vidtagas;
att från och med ingången af år 1911 Göta älfs farled å sträckan Trollhätte
kanals södra gräns — Göteborgs hamn med bogseringsanstalten
Ström—Ivarslund ställts under öfveringenjörens inseende;
att öfveringenjören har tillsyn och vård af de till Trollhätte fastighetsförvaltning
hörande fastigheter, hvilka omfatta ej allenast dem, som
inköpts från Trollhätte kanalbolag, utan äfven dels de från Trollhättans
elektriska kraftaktiebolag år 1910 förvärfvade vidsträckta områdena
på västra stranden dels hemmanen Slätthult, Sylte kronogården och
Stallbacka, dels ock Spikön, Västra Malgön, hotell Utsikten m. fl. fastigheter; att

till hans arbetsområde hör förvaltning (inkl. nyanläggningar) af egnahemsområdena
å Stafvered, Hjulkvarn, Sylte och Arvidstorp samt det
i rask utveckling varande industri- och hamnområdet vid Stallbacka;

203

att han dessutom har förvaltningen af diverse vattenfall och fastigheter
inom Alfsborgs samt Göteborgs och Bohus län, hvaribland de vid
Vargön, Inland och Lilla Edet belägna samt de hemman, hvilka förvärfvats
vid Karls graf och vid Göta älfs utlopp ur Vänern;
att han, sedan nya kanalen blifvit färdig, jämväl får öfvertaga förvaltningen
af de fastigheter, soin måst inköpas för dess utförande.

Det synes mig häraf framgå, att det sålunda betydligt ökade arbetet
och ansvaret väl försvara en höjning af slutaflöningen med 500 kronor
mot den af kommittén föreslagna och 1,500 kronor mot den, som nära 10
år förut bestämdes för den då långt mindre kräfvande befattningen. I
denna åsikt styrkes jag äfven därutaf, att föreståndaren för den korta
Södertälje kanal med sin enda sluss och jämförelsevis obetydliga egendomsförvaltning
uppbär en aflöning af 6,000 kronor jämte fri bostad och
vedbrand förutom vissa extra inkomster af tjänsten. Jag vill ock skarpt
framhålla, att chefskapet för Sveriges viktigaste, 84 km. långa farled, hvilken
är afsedd för trafik med fartyg af 1,350 och i framtiden 2,400 tons
dräktighet och mer, och som förutom de äldre slussar, som blifva bibehållna
i drift, kommer att äga 6 mycket stora slussar, är af den vikt och
omfattning, att det fullt väl kan jämställas med en trafikchefsbefattning vid
en större järnväg, och en sådan aflönas faktiskt högre än här ifrågasatts.''

Det gäller ju äfven att vid en eventuell nytillsättning i konkurrens
med andra företag förvärfva verkligt dugande förmåga. Sparsamhet vid
fastställande af aflöningsförmånerna för dylika tekniska chefsbefattningar
är ofta detsamma som slöseri.

För driftverhnästare vid kraftverk föreslog vattenfallsstyrelsen en
lägsta aflöning af 2,400 kronor med aflöningstillägg efter resp. 2, 3, 3
och 3 år, så att högsta aflöningen ernåddes efter 11 år med 3,800 kronor.
Kungl. Maj:t, vidtog ingen ändring härutinnan, men statsutskottet strök
bort det sista aflöningstillägget, så att slutaflöningen blef 3,400 kronor
efter 2 + 3 + 3 — 8 års tjänst, samt motiverade denna åtgärd därmed, att
af dessa befattningshafvare i allmänhet icke syntes kräfvas någon teknisk
utbildning, och att det icke torde förefinnas något särskildt skäl att sätta
slutaflöningen för driftverkmästare högre än för den säkerligen mera svårbesatta
instrumentmakarebefattningen.

204

Kommittén har utan vidare motivering anslutit sig till de af statsutskottet
föreslagna aflöningssatserna, men infört tre 3-årsperioder för
ålderstillägg i stället för statsutskottets tre perioder om resp. 2, 3 och 3
år. Detta innebär gifvetvis en ytterligare försämring för befattninghafvaren.

För min del måste jag häfda, dels att verkmästarebefattningarna
kräfva en icke obetydlig teknisk utbildning, fastän den visserligen icke
behöfver vara af annan än hufvudsakligen praktisk art, dels att verkmästarebefattningarna
i så måtto kunna vara svårbesattare än instrumentmakarebefattningen,
som de förra kräfva vissa befälsegenskaper och äro
mera ansträngande och enerverande, eftersom driftverkmästarne äro sysselsatta
vid kraftverkets kontinuerliga drift med hvad däraf följer af lifsfara
och ansvar, påpasslighet och uthållighet.

Med hänsyn härtill och till hvad af enskilda betalas för motsvarande
befattningar, och då det är af särskild! stor vikt att erhålla driftverkmästare
af bästa beskaffenhet, kan jag i denna punkt icke biträda kommitténs
förslag, som är afsevärdt ofördelaktigare än vattenfallsstyrelsens och
Kungl. Maj:ts samt till och med ofördelaktigare än statsutskottets.

§ 5 mom. 2 såsom det återfinnes såväl i Kungl. Maj:ts som statsutskottets
förslag innehåller en generell bestämmelse, hvarigenom Kungl.
Maj:t berättigas att undantagsvis, för förvärfvande i tjänst af särskild!
kvalificerad person, tilldela tjänsteman aflöning efter högre klass än den,
som finnes angifven som dem lägsta för motsvarande befattning. Reservation
mot statsutskottets förslag i denna punkt var dock afgifven af en
utskottsmedlem, hvilken ansett att mom. bort utgå. Vattenfallsstyrelsens
förslag afsåg, att Kungl. Maj:t skulle hafva liknande rätt jämväl för
bibehållande i tjänst af dylik särskild! kvalificerad person. Kungl. Maj:t
inskränkte emellertid bestämmelsen till att gälla endast vid anställande i
ordinarie tjänst i likhet med hvad som Riksdagen år 1907 redan godkänt
och år 1912 lämnat oförändradt vid antagande af aflöningsreglementen
för telegrafverket.

Kommittén vill nu inskränka jämväl den af Kungl. Maj:t och statsutskottet
föreslagna och i råga om telegrafverket beträffande samtliga
befattningar gällande rätten för Kungl. Maj:t, att vid ny anställning till -

205

dela tjänsteman högre aflöning än den lägsta för befattningen angifna, till
endast nagra fa befattningar vid vattenfallsverket, nämligen öfveringenjör
vid kanalverk samt driftingenjör, instrumentmakare och stationsmästare
vid kraftverk. Kommittén har visserligen — säges det i motiveringen —
funnit det »önskvärd! att inom statens vattenfallsverk möjlighet må föreligga
att i särskilda undantagsfall, genom erbjudande af högre aflöning än
den för en tjänst stadgade normala begynnelseaflöningen, förvärfva särskild!
dugande kraft. Kommittén har dock ansett sig kunna antaga, att
denna möjlighet icke behöfver hållas öppen beträffande personalen i dess
helhet, utan att det ifrågavarande undantagsstadgandet lämpligen bör
kunna begränsas till att gälla allenast några få grupper af befattningshafvare,
nämligen» de nyss uppräknade. Kommittén påpekar dessutom att
ifrågavarande undantagsstadgande inom telegrafverket funnit ytterst ringa
användning.

Detta påpekade förhållande visar enligt min åsikt just att en generell
se af lfi a^avai ande ant icke medför några vidtgående följder
beträffande anställning af tjänstemän i allmänhet och att den därför icke
bör kunna medföra några risker för missbruk, i synnerhet som Kungl.
Maj:t lär noga öfverväga en underdånig framställning i sådant syfte, innan
den eventuellt beviljas. Men å andra sidan måste den anses vara alldeles
särskildt lämplig för vattenfallsverket, hvilket än mer än telegrafverket uppträder
i fri konkurrens med enskilda, hvilket har behof af en hel del
tjänstemän, som måste äga en alldeles speciell utbildning, och hvilket icke
äger en så stor stab af tjänstemän att lämplig person bland denna alltid
finnes att få vid besättning af de olika befattningarna. Inom vattenfallsverket
har också den ifrågavarande utvägen redan en gång måst tillgripas,
nämligen vid besättning af driftingenjörsbefattningen vid Trollhätte kraftverk
år 1911 efter förutvarande driftingenjörens förflyttning till föreståndare
för vattenfallsstyrelsens elektrotekniska afdelning i Stockholm. Det
var då omöjligt att förvärfva fullt kvalificerad person utan att Kungl.
Maj:t medgaf den nuvarande befattningshafvarens anställande mot en fast
aflöning af 5,000 kronor + hyresbidrag, medan kontanta begynnelseaflöningen
för befattningen endast utgjorde 3,800 kronor.

206

Jag vågar påstå, att likaväl som den utgiften var förmånlig för
statsverket, likaväl kan en ökning af aflöningen vid ett annat tillfälle och
vid tillsättning af andra befattningar än de få af kommittén angifna befinnas
medföra fördelar för verket, som mångfaldt uppväga de jämförelsevis
obetydliga belopp, hvarom kan blifva fråga. Intet välskött enskildt tekniskt
industriellt företag tvekar att i penningar värdera förmågan, ty man
har här insett, hvad det betyder att få rätta mannen på rätta platsen och
att en dugande och skicklig man på en kort stund kan för företaget in

bespara årslönen många gånger om.

Nu har blifvit anmärkt, att då behof inträder af att anställa särskilt
kvalificerad person mot högre begynnelseaflöning än den normala,
frågan alltid kan underställas riksdagens pröfning. Men oafsedt att Riksdagen
endast sammanträder under en kortare tid af året och att ärendet
ofta nog ej tål det uppskof, som skulle blifva en följd af en framställning
till Riksdagen, så ligga förhållandena i regel så, att den person, om hvars
förvärfvande i tjänst fråga är, med hänsyn till sin arbetsgivare säkerligen
i de flesta fall ej vill hafva saken dragen under offentlig behandling af
Riksdagen i synnerhet icke under så lång tid, som härför i regel lärer åtgå.

Skall staten drifva industriell verksamhet sådan som den, hvilken
anförtrotts vattenfallsstyrelsen, är det oafvisligen nödvändigt att åt förvaltningen
gifvas friare former än dem, i hvilka vanliga statens ämbetsverk
inpressats. Jag kan därför icke finna något skäl, hvarför vattenfallsverkets
rörelsefrihet i ifrågavarande afseende skall blifva mera kringskuren
än telegrafverkets. Snarare borde på grund af hvad som ofvan påpekats
ytterligare rörelsefrihet vara på sin plats.

I detta sammanhang bör till sist påminnas därom, att Kungl. Maj:t
och Riksdagen i det år 1907 beslutade aflöningsreglementet för tjänstemän
vid statens järnvägar inrymt en ännu vidsträcktare frihet i ifrågavarande
hänseende, än den som medgifvits för telegrafverket och som Kungl. Maj:t
och 1911 års statsutskott föreslagit för vattenfallsverket, i det att, då det
gäller befattning med lägsta arfvode af 2,400 kronor eller därunder, icke
Kungl. Maj:t utan järnvägsstyrelsen själf fått rätt att tilldela ny innehafvare
af befattningen högre arfvode. Detta sakförhållande torde ytterligare
tala mot den af kommitténs flertal föreslagna medelvägen.

207

Med hänsyn till hvad nyss påpekats synes mig jämväl kommitténs
ändringsförslag rörande de för erhållande af pension föreskrifna lefnads- och
tjänsteåren vara ett steg i orätt riktning. Kungl. Maj:ts förslag afsåg, att
rätt till hel pension skulle inträda vid uppnådda 65 lefnads- och 35 tjänsteår,
dock att vid anställning af öfveringenjör och annan ingenjör vattenfallsstyrelsen
må kunna för dem begränsa tjänsteåren intill 25 samt att för
maskinister, montörer och vakter äfvensom för kontorsskrifvare nämnda
rätt inträder vid uppnådda 60 lefnads- och 30 tjänsteår. Detta förslag
biträddes af statsutskottet. Kommittén har däremot — visserligen under
förklaring att de särskilda förhållanden, under hvilka vattenfallsverket
måste arbeta, uppenbarligen betinga vissa undantag från den allmänna
regeln — uppdelat tjänstemännen i fem olika grupper med lefnads- och
tjänsteår resp. 67 och 35, 65 och 35, 65 och 25, 62 och 30 samt 60 och
30, hvarvid till sista gruppen endast hänförts kvinnliga kontorsskrifvare
och till den tredje blott öfveringenjör vid kanalverk och driftingenjör vid
kraftverk. Under betonande af att det möjligen för tjänstemännen men
ej för staten i regel kan vara till nytta att sätta lefnadsåren så högt som
till 67, anser jag mig dock, då för de befattningar, hvilka nödvändigtvis
kräfva större rörlighet, lefnadsåren satts dels till 65 och dels till 62, icke
böra påyrka någon ändring härutinnan.

Däremot kan jag icke biträda kommitténs förslag att endast öfveringenjör
vid kanalverk och driftingenjör vid kraftverk skulle få pensionsrätt
vid 25 tjänsteår i stället för att såväl Kungl. Maj:t som statsutskottet
infört en bestämmelse, att vid anställning af öfveringenjör och samtliga
ingenjörer vattenfallsstyrelsen skulle kunna begränsa tjänsteåren till 25.
Hvad först beträffar vattenfallsstyrelsens bestämmanderätt, så har komittén
bestämdt afstyrkt dess beviljande och detta till synes på den grund, att
ett sådant medgifvande skulle införa en alldeles ny princip i pensionslagen.
I stället fastslår kommittén för de två ofvan nämnda befattningarna
tjänsteåren till 25. Då vattenfallsstyrelsen icke skulle fått rätt
minska tjänsteåren under denna siffra, men väl bestämma dem till högre
tal, innebär ju förändringen för de två befattningarnas vidkommande realiter
ingen förändring, eftersom lefnadsåren i båda fallen måste vara minst
65. Under sådana förhållanden kvarstår intet skäl för att härvidlag på -

208

yrka bibehållande af vattenfallsstyrelsens befogenhet att fastslå längre
tjänstetid än 25. Men enligt kommitténs förslag blir tjänstetiden för alla
öfriga ingenjörsbefattningar 35 år. Samma skäl, som förut anförts för
anställande af tjänsteman med högre aflöning än den för befattningen
angifna begynnelseaflöningen, tala uppenbarligen jämväl för större rörelsefrihet
i nu föreliggande afseende. Det är icke alltid sagdt, att vid tillsättning
af en ordinarie ingen]örsbefattning vid vattenfallsverket lämplig
förfaren person kan fås, hvilken inträdt i statens tjänst vid 30 år eller
därunder. I många fall kan det vara till afgjord fördel för verket att till
en dylik befattning kunna vinna en framstående förmåga, hvilken öfverskridit
30 års åldern, och som måhända icke förut varit i statens tjänst
utan arbetat i privat praktik inom eller utom riket. Men för en sådan
person blir befattningen mindre begärlig, därest han har ringa utsikter
att få full pension vid afgången och detta särskildt som just pensioneringen
kan locka den utom statstjänsten arbetande att nöja sig med den
lägre aflöning, staten i allmänhet betalar gentemot hvad som kan förtjänas
i privat praktik eller vid privata företag. Det synes mig därför,
som om såväl öfveringenjör vid kanalverk som samtliga ingenjörer inom
vattenfallsverket borde hänföras till den grupp tjänstemän, som få full
pension efter 25 tjänsteår och 65 lefnadsår.

På grund af hvad sålunda anförts anser jag, att kommittén bort
föreslå,

att slutaflöningen för öfveringenjör vid kanalverk i enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag af år 1911 bestämmes till 7,500 kronor och pensionsunderlaget
för samma befattning till 5,000 kronor;
att slutaflöningen för driftverkmästare i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
af år 1911 bestämmes till 3,800 kronor och i sammanhang härmed
i § 11 högsta slutaflöningsbeloppet sättes till 3,800 kronor;
att § 5 mom. 2 erhåller följande lydelse: »Undantagsvis må, för förvärfvande
i tjänst af särskildt kvalificerad person, Kungl. Maj:t kunna tilldela
tjänsteman fast aflöning efter högre klass än den, som i ofvan
angifna reglering finnes såsom lägsta aflöning för den af tjänstemannen
innehafda befattning angifven, dock icke i något fall högre än den för
befattningen bestämda slutaflöning»; samt

209

att till de befattningar, hvilkas innehafvare erhålla full pension efter 65
lefnads- och 25 tjänsteår, hänföras utom öfveringenjör vid kanalverk
och driftingenjör vid kraftverk jämväl samtliga öfriga ingenjörsbefattningar
vid vattenfallsverket.»

2:o) Herr Pers förklarade, att han instämde med Herr Hansen i
hvad denne hemställt beträffande affattningen af § 5 mom. 2:o i förslaget
till aflöningsreglemente för tjänstemän vid statens vatten fallsverk.

In fidetn:

Elis Sidenbladh.

27—121319. Lönevegleringskoimnitténs bet. XXXIV.