UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE (Statens offentliga utredningar 1912:9)

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

• AFGIFVET AF

DEN AF KUNGL. MALT DEN 3 OKTOBER 1902
TILLSATTA KOMMITTÉ

RÖRANDE

ÅF STATENS

XXX.

REGLERING AF LÖNEFÖRHÅLLANDEN

BETRÄFFANDE

DEN CIVILA PERSONALEN

VID

RIKETS ALLMÄNNA KARTVERK.

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1911

[102319]

INNEHÅLL.

Sid.

Underdånig skrifvelse till Konungen..............I—II.

Betänkande och förslag.

Inledning............................. ]

Rikets allmänna kartverks uppgifter och organisation.......50.

Gällande stat samt nuvarande aflöningsförhållanden m. m...... 59.

Till kommittén öfverlämnade framställningar...........66.

Kommitténs förslag........................109.

I fråga om ordinarie anställning för civil personal vid rikets allmänna

kartverk...................... »

G-eodetiska afdelningen....................

Topografiska » 112.

Ekonomiska » 113.

Antal ordinarie befattningar, kompetensfordringar, aflöningsförmåner å stat 122.

Geodetiska afdelningen......... . (.........*

Topografiska » 127.

Ekonomiska » 134.

Vaktmästare.......... 144.

Särskild ersättning till vissa arbetsledare...........145.

Hemställan..... 147.

Tillsättning- af tjänster......................149.

Utsträckt arbetstid........................150.

Semester ocli annan tjänstledighet m. m................151.

Atlöningsvillkor .........................154

Pensionsålder......................... 159

Ersättning under resor och fältarbeten...............162.

Anslag till arfvoden åt extra personal, gratifikationer och vikariatsersätt ningar.

..........................185.

Öfvergångsförhållanden in. m.................. 137.

Stater.............................192.

Kostnadsberäkning........................I95.

Särskilda yttranden........................ 200.

Till KONUNGEN.

Den kommitté, åt hvilken Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 uppdragit
att afgifva underdånigt utlåtande och förslag rörande reglering af
statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden m. m., öfverläm -

nade med underdånig skrifvelse af den 29 juni 1911 delen XXIX af sina
betänkanden, innefattande förslag i fråga om uppförande i stat af vissa
biträden hos ämbetsverk och myndigheter.

Samtidigt därmed aflämnade kommittén underdånigt utlåtande, likaledes
af den 29 juni 1911, i fråga om semester för vaktmästare m. fl. vid
centrala ämbetsverk och hofrätterna.

I kommitténs sammansättning har sedermera förändring inträdt i ty
att, efter det revisionskommissarien J. R. Vide anhållit om entledigande
från förordnandet att vara ledamot i kommittén, Eders Kungl. Maj:t funnit
godt att från och med den 16 juli 1911 entlediga Vide från berörda
förordnande äfvensom förordna undertecknad Ericsson att från och med
sistnämnda dag vara ledamot i kommittén.

Kommittén får härmed i underdånighet öfverlämna delen XXX af
sina betänkanden, innefattande förslag i fråga om reglering af löneförhållandena
för den civila personalen vid rikets allmänna kartverk.

I behandlingen af detta ärende inom kommittén har undertecknad
Byström deltagit såsom särskild ledamot på grund af Eders Kungl. Maj:ts
nådiga förordnande af den 20 januari 1911.

Vid betänkandet äro fogade särskilda yttranden af undertecknade
Byström, Björklund och af Callerholm.

Stockholm den 10 november 1911.

Underdånigst
F. H. SCHLYTERN.

Olof Björklund. A. H. Byström. Th. af Callerholm.

A. E. M. Ericsson. Philip Klingspor. Carl Persson.

Elis Sidenbladli.

Den civila personalen
vid rikets allmänna kartverk.

Inledning.

Rikets allmänna kartverk har enligt nu gällande instruktion till uppgift
att upprätta och utgifva geodetiskt grundade ekonomiska och topografiska
kartor med erforderliga beskrifningar öfver fäderneslandet.

De ekonomiska kartarbetena leda sitt ursprung från det forna länsoch
sockenkartverket, hvilket på sin tid var ställdt under generallandtmäterikontoret.

I fråga om detta kartverk, som äfven benämndes geografiska kartverket,
meddelades föreskrifter uti instruktionen af den 4 maj 1827 för
generallandtmäterikontoret, provinslandtmäterikontoren samt landtmätarna
i riket.

Uti § 50 mom. 1 af nämnda instruktion stadgades följande:

»Till vinnande af säkra och pålitliga upplysningar om riket i statistiskt
hänseende, skola geografiska kartor, så fort medhinnas kan, upprättas
öfver alla socknar inom hvarje län, och därå uti lämplig skala
upptagas omkretsen af alla inom socknen befintliga byar och hemman med
därå liggande torp, kronoparker, allmänningar och andra lägenheter, samt
därjämte, så noga som den antagna skalan medgifver, urskiljas hvad inom
hvarderas område utgör åker, äng, skog, utmark och mossar, jämte vägar,
sjöar, större och mindre vattendrag, deras lopp och sänkning; anteckne
ock landtmätare städer, kyrkor, kapell, kungsgårdar, säterier, boställen,
gästgifvargårdar, bruk, kvarnar, med hvad mera anmärkningsvärdt finnes,
och, utan att förorsaka otydlighet, å kartan inrymmas kan; börande allt
detta med sina vissa kännetecken utmärkas, för att i beskrifningen närmare
förklaras».

Tillika föreskrefs i instruktionen, att, när geografiska kartor och
beskrifningar öfver alla socknar inom ett län hunnit upprättas, de skulle

1—102319. Lönereglering skommitténs bet. XXX.

Det forna läns
och sockenkartverket.

Rikets

ekonomiska

kartverk.

sammandragas till länskartor med tillhörande beskrifningar; och borde
detta arbete »egentligen vid generallandtmäterikontoret verkställas».

Då föreskrifterna i nämnda hänseenden icke visade sig medföra
afsedt resultat, inrättades genom kungl. skrifvelse den 15 april 1859
(svensk författningssamling n:r 20) rikets ekonomiska kartverk med hufvudsaklmt
ändamål »att åstadkomma säker kännedom om rikets areal samt

dennas olika beskaffenhet och fördelning i ekonomiskt afseende». Hvarje
ekonomisk karta skulle i allmänhet omfatta ett härad eller tingslag samt
upptaga hvad i ofvanberörda § 50 mom. 1 i 1827 års instruktion nämndes,
dock med iakttagande att hufvudsaklig vikt borde fästas vid beteckningen
af de föremål, som i ekonomiskt hänseende vore anmärkningsvärda,
hvarjämte särskilda beskrifningar borde upprättas och sammanfattas länsvis.

Rikets ekonomiska kartverk skulle stå under öfverinseende och ledning
af öfverdirektören vid landtmäteriet, med biträde af öfveringenjören
och ingenjörerna vid generallandtmäterikontoret.

Det uppdrogs åt öfverdirektören att till arbetets utförande antaga
skickliga personer inom eller utom landtmäteristaten till erforderligt och
efter tillgångarna lämpadt antal.

Dessa »ekonomiska kartografer» skulle åtnjuta årligen i arfvode från
och med 1,000 till och med 1,600 riksdaler och därjämte i respenningar
300 riksdaler hvardera. Arfvodena skulle inom nämnda summor bestämmas
af öfverdirektören efter vederbörandes ådagalagda skicklighet och
verksamhet samt tjänstetid, med rättighet för öfverdirektören att till ett
belopp af högst 2,500 riksdaler, utom respenningarna, förhöja arfvodet
för den, som han kunde finna nödigt att utse till förman för arbetet.
För öfrigt skulle öfverdirektören äga att meddela kartograferna nödiga
föreskrifter i och för arbetets verkställighet samt från uppdraget skilja
dem, som ej funnes lämpliga därtill eller icke nöjaktigt fullgjorde detsamma.

Redan genom kungl. bref den 16 december 1859 blef landtmäteriets
dåvarande chef på eget initiativ entledigad från befattningen med ekonomiska
kartverket, och förordnades ingenjören i generallandtmäterikontoret
E. G. Ljunggren att från början af år 1860 öfvertaga ledningen af nämnda
kartverk.

Emellertid hade redan den 15 april 1859, enligt hvad ofvanberörda
skrifvelse af samma dag gifver vid handen, åt landshöfdingen i Norrbottens
län P. II. Widmark uppdragits att öfvertaga närmaste ledningen
af och tillsynen öfver ekonomiska kartverket i Norrbottens län.

Sedan ingenjören Ljunggren utnämnts till öfveringenjör vid generallandtmäterikontoret,
förordnades år 1869, att det ekonomiska kartverket,
i hvad det afsåg mellersta och södra delarna af landet, skulle från och
med år 1870 ställas under öfverinseende och ledning af landtmäteristyrelsen.

I skrifvelse den 9 maj 1870, n:r 37, anhöll Riksdagen, att Kungl.
Maj:t måtte taga under ompröfning, bland annat, i hvad mån de topografiska,
ekonomiska och geologiska kartverken kunde ställas i närmare samverkan
med hvarandra. Med anledning däraf tillsattes en kommitté, hvilken
den 6 februari 1871 afgaf utlåtande i ämnet.

Enligt skrifvelse den 15 december 1871 (svensk författningssamling
n:r 71) beslöt Kungl. Maj:t, att det ekonomiska kartverket med hvad därtill
hörde, såväl i hvad det afsåge södra och mellersta delarna af riket,
som ock i fråga om Norrbottens län, skulle vid ingången af år 1873 ställas
under styrelse och ledning af chefen för topografiska kåren.

Då vid generalstabens upprättande år 1873 topografiska kåren införiifvades
med densamma, kom ekonomiska kartverket att ställas under
afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning.

I afseende å aflöningsförmånerna för den vid ekonomiska kartverket
anställda personal medgaf 1875 års Riksdag, enligt skrifvelse den 21 maj
1875 n:r 27, följande.

Ärliga arfvodet för extra biträden finge utgå med 1,200 kronor.

Anställning såsom ordinarie kartograf såväl vid Norrbottens läns ekonomiska
kartverk som vid allmänna ekonomiska kartverket skulle medföra
rättighet till åtnjutande af årligt arfvode till belopp af 1,500 kronor.
Detta arfvode finge efter kartografs väl vitsordade tjänstgöring under en
tid af fem år, räknad från och med året näst efter det, då han blifvit
antagen eller framdeles antoges, ökas med 500 kronor och således årligen
utgå med 2,000 kronor samt vidare efter fem års sådan tjänstgöring höjas till

2,500 kronor. Kartograf vid allmänna ekonomiska kartverket, hvilken uppnått
2,500 kronors aflöning, finge efter ytterligare fem års enahanda

Topografiska

kartverket.

1877 års
kommitté.

tjänstgöring komina i åtnjutande af årligt arfvode till belopp af 3,000
kronor.

Såväl ordinarie som extra kartograf finge åtnjuta årlig resekostnadsersättning
med 300 kronor och under tiden för arbetet på fältet uppbära
dagaflöning till belopp af 3 kronor.

För den kartograf vid allmänna ekonomiska kartverket, som förordnades
att biträda vid kartarbetenas öfvervakande och kontrollerande, skulle
arfvodet, inberäknad den honom såsom kartograf tillkommande aflöning,
bestämmas till 3,000 kronor, och skulle detta arfvode efter innehafvarens
af sådan befattning väl vitsordade tjänstgöring under fem år, räknade
från och med året näst efter det, hvarunder han tillträdt befattningen,
höjas till 3,500 kronor.

Nämnda kontrollerande kartograf finge uppbära årlig resekostnadsersättning
till belopp af 500 kronor och dagaflöning under tiden för
arbetet på fältet till belopp af 4 kronor.

Jämlikt beslut vid 1884 års riksdag (skrifvelse den 11 maj 1884
n:r 49) höjdes från och med år 1885 dagaflöningen för arbetet på fältet
till ordinarie och extra kartografer till 4 kronor 50 öre, med tillskott,
hvad det allmänna ekonomiska kartverket anginge, af ytterligare en krona
för den kartograf, som biträdde vid arbetenas öfvervakande och kontroll.

Det topografiska kartverkets tillkomst kan hänföras till år 1805,
då fältmätningskåren ordnades. Denna kår, som år 1831 erhöll benämningen
topografiska kåren, ålåg nämligen i fredstid att författa fullständiga,
på trigonometriska och astronomiska bestämmelser grundade militärkartor
öfver landet, åtföljda af topografiska, statistiska och militäriska
beskrifningar.

Detta kartverk ansågs till en början uteslutande vara militäriskt
och skulle fördenskull hållas hemligt. Först genom kungl. bref den 3
november 1857 anbefalldes kartverkets offentliggörande. Samtidigt därmed
bestämdes, att den förut begagnade benämningen »svenska militärkartverket»
skulle utbytas mot »topografiska kårens karta öfver Sverige».

Den 18 maj 1877 tillsatte Kungl. Maj:t eu kommitté för afgifvande
af utlåtande i fråga om ordnande af de allmänna kartarbetena i riket.

Kommittén anbefalldes i kungl. bref af nyssnämnda dag att ej mindre
afgifva utlåtande, huruvida då gällande bestämmelser angående de ekonomiska
kartarbetena i mellersta och södra delarna af riket vore i allo
ändamålsenliga eller borde i ett eller annat hänseende ändras samt om
och på hvad sätt de för dessa kartarbetens fullbordande beräknade kostnader
måtte kunna minskas, än äfven i öfrigt göra de framställningar
angående såväl de topografiska och ekonomiska kartverken som ock geologiska
och sjökarteverken, hvilka möjligen kunde finnas vara af behofvet
påkallade och kunde leda till lättnad vid de olika arbetenas utförande.

Den 6 maj 1878 afgaf kommittén sitt betänkande. Däri föreslogs,
bland annat, att de ekonomiska och topografiska kartverken i afseende å
personal och anslag måtte sammanslås till ett kartverk, som skulle ställas
under styrelse och ledning af chefen för generalstaben och benämnas
landkartverket.

I statsverkspropositionen vid 1880 års riksdag gjorde Kungl. Maj:t mo års
framställning beträffande det ekonomiska kartverket, men frångick därvid nksda9-i flera viktiga hänseenden nyssnämnda kommittés förslag.

Riksdagen ansåg emellertid att, innan — såsom uti propositionen
blifvit ifrågasatt — ett definitivt inställande af bearbetningen utaf ekonomiska
kartverket för mellersta och södra delarna af riket ifrågakomme,
de undersökningar, som erfordrades för bedömande af kostnaderna för ordnande
af ett kartverk i hufvudsaklig öfvensstämmelse med det af kommitterades
flertal uppgjorda förslaget, borde anordnas; och anhöll Riksdagen,
att praktiska försök i antydda hänseenden måtte anställas (se Riksdagens
skrifvelse den 14 maj 1880 n:r 34).

I anledning af Riksdagens framställning tillsattes genom kungl. bref inrättande af
den 28 maj 1880 en kommission för de allmänna kartarbetena med upp- enfl0rm™e''s*j°n
drag, bland annat, att anordna och låta verkställa praktiska försök för att m^teknaart''
utröna, hvilka besparingar af tid och kostnader kunde ernås genom att
förena de ekonomiska och topografiska kartverken till ett kartverk med
begagnande af en gemensam fältmätning och billiga reproduktionsmetoder,
allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af 1877 års kartverkskommitté
afgifna förslag.

CD O

1885 års
riksdag,

1893 års
riksdag.

Därjämte skulle det åligga kommissionen att ej mindre årligen uppgöra
plan för de allmänna kartarbetena än äfven yttra sig öfver frågor
angående förändringar i mätnings- och utgifningsskalor, öfver nya sätt för
kartornas mångfaldigande, öfver organisationen af kartverkens personal,
öfver de af kartverkscheferna årligen afgifna utredningar rörande behöfliga
anslag med de flera kartverken angående ärenden, i hvilka Kungl. Maj:t
kunde finna nödigt infordra kommissionens utlåtande.

Till ordförande i kommissionen utsåg Kungl. Maj:t chefen för generalstaben
och till ledamöter, förutom vissa namngifna personer, afdelningschefen
vid generalstabens topografiska afdelning, chefen för sjökarteverket
och chefen för Sveriges geologiska undersökning.

Sedan kartverkskoinmissionen inkommit med underdånigt utlåtande,
däruti kommissionen i dess hufvudgrunder tillstyrkt det förslag, som .1877
års kommitté framställt, gjorde Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen vid
1885 års riksdag framställning i ämnet.

Kungl. Maj:ts förslag innebar, bland annat, att det dåvarande ekonomiska
kartverket i afseende å personal och anslag skulle förenas med
generalstabens topografiska afdelning och att det framdeles skulle åligga
nämnda afdelning att, med biträde af viss personal, utföra alla de med
landets allmänna kartläggning och beskrifning förenade arbeten i öfverensstämmelse
med vissa angifna grunder.

Sedan Riksdagens bägge kamrar stannat i olika beslut, blef efter ^
företagen gemensam omröstning Kungl. Maj:ts framställning afslagen.

I skrifvelse den 2 maj 1893 n:r 39 a, i anledning af framställningar
från Kungl. Maj:t om anslag dels till generalstabens topografiska arbeten dels
till rikets ekonomiska kartverk, anförde Riksdagen, att den ansett sig böra
ingå i undersökning, huruvida icke genom vidtagande af ändamålsenliga åtgärder
beträffande anordningen af kartarbetena i deras helhet skulle kunna beredas
möjlighet att, utan att öfverskrida summan af de till kartverken då
utgående anslag och utan att träda de ekonomiska kartverkens speciella
intresse för nära, tillgodose ifrågavarande behof, samt att såsom ett steg
i sådan riktning för Riksdagen framställt sig ett återupptagande, ehuru i

betydligt modifierad form, af den plan till de allmänna kartarbetenas bedrifvande,
som Rungl. Majt i anledning af 1880 års Riksdags skrifvelse
i ämnet framlade för 1885 års Riksdag, men som då icke vann Riksdagens
godkännande; och hemställde Riksdagen, att utredning och förslag i det af
Riksdagen angifna syfte måtte af Kungl. Maj:t framläggas för Riksdagen.

Sedan afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning
samt kommissionen för de allmänna kartarbetena afgifvit utlåtanden i anledning
af Riksdagens nyssberörda skrifvelse, uttalade, vid ärendets föredragning
inför Kungl. Maj:t den 13 januari 1894, dåvarande chefen för
civildepartementet, bland annat, följande.

Anslagen till ekonomiska och topografiska kartverken måste, enligt
departementschefens mening, för ett lämpligt tillgodogörande af desamma
sammanföras till ett gemensamt anslag, som, med afseende å kartverkens
öfvervägande betydelse för civila ändamål, syntes böra uppföras å sjätte
hufvudtiteln under en anslagstitel, hvilken lämpligen kunde benämnas
»rikets allmänna kartverk».

Däremot syntes det departementschefen, att någon förändring i organisationen
af personalen för det dåvarande icke kunde åstadkommas med
utsikt att kostnaderna därigenom blefve nedbringade. De dåvarande anordningarna
borde därför tills vidare lämnas orubbade; dock att sådana bestämmelser
meddelades, att personalen från båda kartverken kunde efter
för hvarje år af Kungl. Maj:t fastställd gemensam arbetsplan användas för
de arbeten, som, med hänsyn till för handen varande förhållanden, lämpligast
borde tilldelas dem.

Då någon egentlig ändring ej vore afsedd att vidtagas beträffande
de göromål, som skulle utföras af det ena eller andra kartverkets personal,
ville departementschefen ej föreslå andra ändringar i de åt personalen
tillförsäkrade aflöningsförmåner än att reseersättningen åt de med
s. k. stomkartearbeten sysselsatta kartograferna skulle höjas från dåvarande
beloppet 300 till 500 kronor för ledaren af arbetena och till 400 kronor
för de öfriga. I sammanhang därmed uttalade departementschefen, att de
fasta kartografernas antal, med hänsyn till en lämplig rekrytering och afgång,
icke borde inskränkas till någon viss siffra.

1894 års
riksdag.

Departementschefen sammanfattade sina förslag under tre särskilda
afdelningar, betecknade med bokstäfverna A, B och C.

A) 1 fråga om kartverkens fortsatta bearbetande borde enligt departementschefens
mening gälla — förutom andra af honom angifna bestämmelser
— följande.

De ekonomiska och topografiska kartverkens personal skulle under
kartverkschefens ledning utföra alla med landets ekonomiska och topografiska
kartläggning och beskrifning förenade arbeten i öfverensstämmelse
med angifna allmänna grunder samt i enlighet med därför af Kungl. Maj:t
utfärdad instruktion.

Arbetena skulle utföras dels af de vid generalstabens topografiska afdelning
kommenderade generalstabsofficerare, hvilkas antal genom nämnda
instruktion blefve bestämdt, äfvensom generalstabens professor, dels af
civila kartografer och kartografaspiranter samt generalstabens topografiska
afdelnings civila biträden, dels af från armén kommenderade officerare
eller underofficerare, dels ock af kvinnlig personal.

B) 1 fråga om arfvoden, reseersättningar och dylikt till de särskilda
kartverkens personal borde gälla följande bestämmelser.

Arfvode till kartograf skulle bestämmas till 1,500 kronor med tre
ålderstillägg å 500 kronor, hvilka skulle utgå efter resp. 5, 10 och 15 års
väl vitsordad tjänstgöring.

Den officer, som förordnades att handhafva närmaste ledningen af
de ekonomiska kartarbetenas utförande, skulle få tilldelas ett årligt arfvode
af 1,000 kronor; och årliga arfvoden, hvardera till ett belopp af
500 kronor, skulle få tilldelas de kartografer (högst tre), hvilka blefve förordnade
att biträda vid kartarbetenas öfvervakande och ledning.

Arfvodena för öfrig civil personal, såsom gravörer med flera — hvilkas
afiöningsförmåner delvis måste grundas på beting — äfvensom storleken
af de dagaflöningar och reseersättningar, hvilka skulle utgå för arbete
å fältet, skulle, uppå förslag af afdelningschefen vid generalstabens
topografiska afdelning såsom kartverkschef, bestämmas af Kungl. Maj:t,
dock att reseersättningen till de kartografer, som vore sysselsatta med stomkartors
upprättande, icke finge utgå med högre belopp än 500 kronor till kartograf,
som ledde dessa arbeten, och 400 kronor till en hvar af de öfriga.

C) Det borde föreskrifvas, att alla de allmänna kartarbetena rörande
frågor skulle genom chefen för civildepartementet föredragas inför Kungl.

Maj:t efter förutgången gemensam beredning med chefen för landtförsvarsdepartementet.
De för dessa arbeten erforderliga anslag skulle i sin helhet och
under rubrik »rikets allmänna kartverk» uppföras under sjätte hufvudtiteln.

Jämlikt departementschefens hemställan föreslog Kungl. Maj:t uti
statsverkspropositionen vid 1894 års riksdag, att för de ekonomiska och
topografiska kartarbetenas fortsatta bedrifvande Riksdagen måtte dels medgifva,
att med uteslutande ur riksstaten af den under sjätte hufvudtiteln
å ordinarie stat uppförda anslagstitel »rikets ekonomiska kartverk, reservationsanslag»
tillika med ett därunder anvisadt anslag å 6,000 kronor —
i stället bland anslagen å riksstatens sjätte hufvudtitel blefve under anslagstitel
»rikets allmänna kartverk» a ordinarie stat uppfördt ett anslag af
178,600 kronor, dels ock godkänna hvad i fråga om arfvoden, reseersättningar
och dylikt till de särskilda kartverkens personal blifvit i departementschefens
ofvanberörda förslag upptaget under B).

Det tillkännagafs i propositionen, att, därest det begärda anslaget
beviljades, Kungl. Maj:t icke kom me vidare att äska vissa då under särskilda
hufvudtitlar å extra stat anvisade anslag å tillhopa 151,000 kronor,
hvarjämte det ordinarie anslaget till landtmäteristaten skulle minskas med
ett belopp af 21,600 kronor.

Enligt hvad Riksdagens skrifvelse den 4 maj 1894 n:r 32 utvisar,
blef Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning af Riksdagen godkänd.

Den 25 maj 1894 utfärdade Kungl. Maj:t bestämmelser i ämnet järn- Kungi. skr.
likt skrifvelse till afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdel- “/5 1894''
ning (svensk författningssamling n:r 60).

Genom stadgan den 31 mars 1900 angående fördelning af ärendena Kung/, stadrnellan
statsdepartementen öfverflyttades ärendena angående rikets allmänna9an 31,81900é
kartverk från civildepartementet till jordbruksdepartementet.

På framställning af chefen för rikets allmänna kartverk förordnades Kung/, bref
genom kungl. bref den 4 april 1902, att i hufvudsaklig öfverensstämmelsei/*i/i^go3Ch

2 102319. Löneregleringskommitténs bet. XXX.

1903 års
sakkunnige.

med bestämmelserna i kungl. bref den 30 april 1881, angående ersättning
åt den vid generalstabens topografiska afdelning anställda personal, jämväl
till kartografer och kartografaspiranter finge under fältarbetena utgå ersättning
för uppmätt ytvidd och förhöjd dagaflöning under viss tjänstgöring
enligt följande bestämmelser.

Fältmätare skulle erhålla 65 kronor för hvarje kvadratmil i skalan
1:20,000 uppmätt ekonomisk plankarta samt 25 kronor för hvarje kvadratmil
i skalan 1 : 50,000 eller 1: 100,000 uppmätt ekonomisk-topografisk karta.
Befälhafvare för fältmätningsafdelning finge räkna sig tillgodo 8 kronor
för hvarje under hans befäl uppmätt kvadratmil.

För hvarje kvadratmil i arbetsorten upprättad stomkarta skulle
utgå en ersättning af 8 kronor, hvaraf halfva beloppet skulle tillkomma
befälhafvaren för stomkarteafdelningen och den andra hälften fördelas
mellan hans biträden i förhållande till deras deltagande i arbetet.

De, som förrättade särskildt anordnad höjdmätning samt fältarbeten
i och för revidering och stoinkartesammansättning, skulle därunder erhålla,
utöfver dagtraktamentet, en krona om dagen.

Genom kungl. bref den 31 december 1903 höjdes dagtraktamentet
för kartograf och kartografaspirant från 4 kronor 50 öre till 6 kronor, med
tillägg af ytterligare 1 krona till kartograf, som biträdde vid arbetenas öfvervakandö
och kontroll, äfvensom till dem, som förrättade särskildt anordnad
höjdmätning samt fältarbeten för revidering och stomkartesammansättning.

Med anledning af vissa inom Riksdagen framställda anmärkningar
mot utgifningssättet för det topografiska kartverket, hvad Norrland vidkomme,
tillkallades år 1903 personer för utredning i fråga om lämpligheten af
ett förändradt utgifningssätt för generalstabens topografiska karta öfver
Norrland.

Uti ett af nämnda personer den 16 november 1903 afgifvet yttrande
uttalades såsom önskemål, bland annat, att, på det uppöfvad arbetsskicklighet
måtte i högre grad, än på senare tid kunnat äga rum, komma kartarbetet
till godo, kartverkspersonalen måtte erhålla en mer stadigvarande
karaktär än som läte sig förena med det vid generalstaben rådande passagesystemet
samt den för truppbefälet ökade öfningstiden.

Uti skrifvelse till Kungl. Maj:t den 8 september 1904 afgaf kommissionen
för de allmänna kartarbetena utlåtande beträffande bland annat nyssberörda
af de sakkunnige uttalade önskemål i fråga om kartverkets organisation.

Kartverkskommissionen meddelade därvid, att kartarbetenas natur
nästan öfver allt i utlandet gifvit anledning till kartverkens indelning i
följande mer eller mindre skarpt åtskilda underafdelningar:

l:o) en geodetisk eller trigonometrisk eller matematisk afdelning,
hvars uppgift vore astronomiska ortbestämningar, triangelmätningar och
vanligen äfven precisionsnivellering;

2:o) en topografisk eller fältmätningsafdelning, som hade till ändamål
att med stöd af geodetiska afdelningens beräkningar verkställa terrängafbildningen
på fältet äfvensom förefallande revisionsarbeten;

3:o) eu kartografisk eller artistisk afdelning, hvilken med tillgodogörande
af fältarbetenas resultat verkställde kartornas slutliga uppritning
och redaktion; samt

4:o) en teknisk afdelning, hvilken med hjälp af fotografi, gravyr och
tryckpress verkställde kartornas mångfaldigande.

Till dessa underafdelningar komme vanligen äfven en administrativ
eller förvaltningsafdelning, sysselsatt med penningmedels förvaltning, kartförsäljning
och dylikt.

Flertalet geodetiska afdelningar vore i utlandet militäriskt organiserade
och de topografiska afdelningarna hade likaledes i regeln en öfvervägande
militär prägel, under det att de kartografiska afdelningarna hade
en blandadt civil och militär sammansättning och de tekniska nästan
uteslutande bestode af civila tjänstemän.

Kartverkskommissionen framhöll, hurusom i de ofvannämnda sakkunnigas
yttrande den tanken läge underförstådd, att det störande inflytande,
som passagesystemet vid generalstaben och de längre öfningarna för truppofficerare
utöfvade på kontinuiteten af militärers arbete inom kartverket,
vore så stort, att det dåvarande systemets användande vid kartverkstjänsten
måste öfvergifvas för en principiellt annan organisationsform.

Skulle så ske, funnes det praktiskt sedt endast två andra system
att välja på: det ena att vid kartverket fast anställa dettas militära
personal, i likhet med den civila personal, som i hvarje fall vore af

Kartverkskommissionens
utlåtande
*/«
1904.

nöden, det andra att utföra alla vid detsamma förekommande arbeten
genom civil personal.

Till hvilketdera af dessa system man än öfverginge, skulle enligt
kartverkskommissionens mening ökade kostnader däraf föranledas. Kommissionen
var emellertid fullt öfvertygad därom, att den dåvarande organisationen,
i ett och annat afseende modifierad och förbättrad, kunde för
billigare kostnad fylla samma kraf.

Enligt då gällande föreskrifter beordrades de officerare eller underofficerare,
som önskade anställning vid generalstabens topografiska afdelning, till
tjänstgöring vid densamma efter ansökan, ställd till chefen för rikets allmänna
kartverk och af honom genom chefen för generalstaben insänd till Konungen.

Denna ansökan skulle, liksom alla andra dylika, till- eller afstyrkas
af vederbörande regementschef och arméfördelningschef och, därest regemetscheferna
ej ansåge sig kunna utan men för trupptjänstens upprätthållande
undvara sina officerare och underofficerare, riskerade alltså kartverkschefen
att utan sitt förvållande sakna erforderlig arbetskraft för den topografiska
kartans fortsättande.

Det syntes därför kartverkskommissionen ligga i sakens natur, att,
om dåvarande system skulle i hufvudsak fortfarande tillämpas och kartverket
alltjämt liksom dittills erhålla sin militära personal såväl från generalstaben
som från trupperna, ett dylikt systems fortbestånd ej kunde tryggas
på annat sätt än att, liksom generalstaben jämlikt gällande bestämmelser
hade skyldighet att lämna sin kontingent, äfven trupperna ålades att lämna
sin, och att sistnämnda kontingents användande ej gjordes beroende af
alldeles oberäkneliga faktorer.

Om dåvarande organisation bibehölles, blott med viss, föreslagen
tillökning af personalen och garanti för densammas erhållande och kvarblifvande,
ansåg kartverkskommissionen såväl arméns som kartverkets
intressen vara så väl tillgodosedda, att den stora kostnadstillökning, som
skulle nödvändiggöras, om något af de andra systemen antoges, kunde
undvikas och utsikt förefinnas, att redan då en tillfredsställande organisation
komme till stånd.

I fråga om de geodetiska och topografiska arbetena hyste kartverkskommissionen
den åsikt, att de förra utan olägenhet kunde be -

drifvas på sätt, som för det dåvarande skedde, och att för de senare en
personal, principiellt organiserad som för det dåvarande och blott något
tillökad, utan olägenhet kunde användas.

Hvad de kartografiska arbetena beträffade, kunde de enligt kartverkskommissionens
mening ej strängt åtskiljas från de topografiska, och följden
däraf blefve äfven, att fältmätningspersonalen kunde komma att användas
och, för att blifva fullt sysselsatt, äfven borde användas till kartteckning
i reproduktionssyfte, hvarvid därtill lämpliga underofiicerare i främsta rummet
borde tagas i anspråk.

Den personal, som vid »generalstabens topografiska afdelning» för
det dåvarande under vintertiden uteslutande användes för kartografiska
arbeten, vore synnerligen fåtalig. Den bestode allenast af två civila ritare,
en underofficer, kvarstående öfver stat vid sitt regemente, en kartverket ej
tillhörig, för tillfället engagerad ritare samt två då nyligen antagna elever,
hvilka senare • - beroende på möjligheten att utveckla befintliga anlag — vore
afsedda antingen till ritare eller gravörer.

Samtliga nämnda ritare — af hvilka de fast anställda af hälsoskäl
äfven användes såsom fältmätare — borde under vintern uteslutande brukas
för heliogravyrritningen, hvilken för att blifva fullt tillfredsställande utförd
fordrade medfödda anlag hos ritaren och en under flera års arbete synnerligen
upp drifven yrkesskicklighet. Till dylika ritare måste alltså användas
för detta ändamål speciellt skickade personer, hvar man än kunde
få dem bland militärer (kommenderade underofficerare) eller bland civile, och
de borde civilanställas vid kartverket, så att ombyte i möjligaste mån undvekes.

Det hade visat sig, att den lör heliogravyrritningen afsedda, för
ändamålet särskildt utbildade personalen vore alldeles otillräcklig. En del
kartmaterial blefve i följd däraf liggande otillgänglig för allmännare bruk,
och det vore fara värdi, att, om detta tillstånd finge fortfara, kartorna ej blefve
i tryck synliga, förrän de redan vore i bebo! af revision.

Skulle, såsom kartverkskommissionen föreslagit, det norrländska kartverket
inslå på nya banor, samt det hela Sverige omfattande revideringsaibetet
(som, där ommätning företoges, äfven fordrade heliogravyrritning)
med kraft upptagas, vore eu fördubbling af heliogravyrritarnas antal af
nöden, och en ytterligare ökning kunde sannolikt endast undvikas i det

fall, att för detta arbete lämplig, till kartverket kommenderad militär personal
— företrädesvis underofficerare — för längre tid kvarstannade vid arbetet.

Att verkställa en dylik ökning vore emellertid en sak, som ej vore
gjord blott och bart genom en höjning af anslaget, ty sagda personal
kunde i regel blott inom kartverket utbildas, och därtill syntes i bästa fall
åtgå två å tre år. Endast på det sättet kunde behofvet i någon mån och
med tanke på framtiden fyllas, att visst belopp beviljades dels för ökadt
betingsarbete på öfvertid och dels för emottagandet och utbildandet af
ytterligare ett antal elever, af hvilka sådana, som visade framstående anlag,
men vore i små omständigheter, borde uppmuntras genom lämpliga gratifikationer.

Sagda belopp hade kartverkskommissionen ansett sig böra förslagsvis
sätta till 3,000 kronor under rubriken »till elever och ökadt betingsarbete»,
med erinran likväl att, i den mån heliogravyrritare hunne utbildas till ett
antal af ytterligare fyra eller fem, budgeten måste höjas för dessas aflöning
enligt då gällande grunder.

En dylik höjning vore äfven nödvändig för ökning af gravörernas
antal. Dessa vore för det dåvarande egentligen blott två, hvarjämte en
kvinnlig gravör, icke tillhörande kartverket, utförde retusch- och gravyrarbete
på beting. I betraktande däraf att två af nämnda arbetsskrafter
snart syntes böra ersättas af friskare sådana samt att hela gravörantalet
behöfde höjas till minst fyra, särskilt med hänsyn till ökadt revideringsarbete,
måste ock nya gravörer utbildas af därtill lämpliga elever, för
hvilka erforderliga gratifikationer dock inberäknats i ofvan nämnda belopp.
Äfven af berörda anledning måste alltså sagda belopp i sinom tid höjas.

De i egentligaste mening tekniska arbetena, afseende kartornas reproduktion
samt fältarbetenas förberedande, d. v. s. de fotografiska, litografiska
och galvanoplastiska in. fl., tillika med allt karttryck hade rikets allmänna
kartverk öfverlämnat till en privat institution — »generalstabens litografiska
anstalt» — med hvilken kontrakt för ändamålet vore afslutadt; och ansåg
kartverkskommissionen, på anförda skäl, att för det dåvarande någon förändring
i detta afseende ej vore att tillråda.

Af det ekonomiska kartverkets förening med den till generalstaben hörande
topografiska afdelningen under den gemensamma benämningen »rikets

allmänna kartverk» hade enligt kartverkskommissionens mening uppstått den
för det ekonomiska kartverket menliga följden, att, då detsamma måst i
god tid förse topograferna med erforderliga stomkartor, dess öfriga verksamhet
blifvit i någon mån eftersatt, så att det af vederbörande landsting
och hushållningssällskap understödda utgifvandet af ekonomiska kartor
försenats.

Till undvikande af dylik försening kunde visserligen kartverkschefen
anses hafva i sin makt att öka kartografernas antal — dock, jämlikt den
för kartverket gällande instruktion, ej öfver aderton utan Kungl. Maj:ts
tillstånd — men alldenstund en dylik ökning dåmera och enär flertalet
kartografer befunne sig i de högre arfvodesklasserna ej vore Omöjlig utan
ett öfverskridande af anslaget eller inskränkande af kartografaspiranternas
antal mer än önskiigt vore, kunde sagda utväg ej anlitas.

Ömkligt vore därför, om utan minskning i kartografaspiranternas
antal, som för det dåvarande vore fyra, kartverkschefen sattes i tillfälle att
höja de ordinarie kartografernas antal åtminstone till förutnämnda antal
aderton; och ville kartverkskommissionen föreslå, att Kungl. Maj:t måtte
af Riksdagen begära därför erforderliga medel.

Enligt instruktionen för kartverket skulle kartverkschefen förordna
*en eller, om särskilda omständigheter göra sådant af nöden, tvenne af de
vid kartarbetena anställde generalstabsofficerare att handhafva närmaste
ledningen af de ekonomiska kartarbetena och vården af de vid dess
stationer förvarade instrument och kartor samt att biträda vid redovisningen
af de till dessa arbeten utgående medel».

Då i framtiden ej alltid syntes kunna påräknas att finna för omhandlade
ändamål lämplig generalstabsofficer, hemställde kartverkskommissionen,
att ifrågavarande bestämmelse måtte ändras därhän, att till nämnda ledarskap
kunde af kartverkschefen förordnas den af kartverkets personal, som
han pröfvade för ändamålet lämplig.

Kartverkskommissionen ansåg vidare en förbättring af kartografernas
och med dem jämnställd civil personals aflöningsförmåner vara af behofvet
synnerligen påkallad.

Jämlikt 1894 års riksdagsbeslut hade kartografs arfvode bestämts
till 1,500 kronor med tre ålderstilläg å 500 kronor, hvilka utginge efter

p. 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring, hvarjämte medgifvits,
att högst tre årliga arfvoden, hvart och ett till ett belopp af 500 kronor,
finge tilldelas sådana kartografer, som förordnades att biträda vid kartarbetenas
öfvervakande och ledning. I hufvudsaklig öfverensstämmelse därmed
hade Kungl. Maj:t äfven bestämt geodeternas arfvoden, hvarvid äfven
äldste geodeten tillagts ett belopp af 500 kronor, motsvarande arfvode åt
kartografförmän, af hvilka senare endast två ansetts erforderliga.

Nämnda arfvoden och särskildt de åt nyanställda kartografer och
geodeter tilldelade å allenast 1,500 kronor hade emellertid i följd af de
på senare tid högst betydligt stegrade lefnad skostnad erna i hufvudstaden
visat sig allt för otillräckliga och följaktligen ej heller ägnade att förmå
erforderligt antal kompetenta personer att söka anställning inom kartverket.

Trots upprepad annonsering i flera tidningar angående aspiranter till
ledio-a kartografbeställningar — därvid samtliga löneförmåner omförmälts —
hade blott en enda ansökan ingått; och om ett eventuellt beviljande af
anslag till ifrågasatta två nya kartografbeställningar ej skulle blifva allenast
en åtgärd på papperet eller kartverkschefen nödgas antaga hvilken sökande
som helst, syntes det kartverkskommissionen högeligen af nöden,
att lägsta arfvodet för kartografer och med dem i aflöning jämnställda
geodeter något höjdes.

För tjänstemännen vid Sveriges geologiska undersökning utgjorde
då lägsta arfvodesbeloppet 3,000 kronor, hvartill komme tre ålderstillägg
om 500 kronor; och om än, i betraktande af statsgeologernas högre vetenskapliga
meriter, kartografers och geodeters arfvoden ej kunde ifrågasättas
så höga, syntes dock en höjning af dåvarande lägsta arfvodet från

1,500 till 2,000 kronor ej för högt tilltaget vare sig för kartograferna
eller för geodeterna, hvilka senares kompetens i sin art ej borde understiga
kartografernas, och hvilkas tjänstgöring under fältarbetena därjämte
vore af mer ansträngande art.

Kartverkskommissionen hemställde, att Kungl. Maj:t måtte för Riksdagen
framlägga proposition därom, att, med bibehållandet af nu utgående
ålderstillägg och förmansarfvoden åt kartografer och geodeter, det lägsta
arfvodet för denna del af kartverkets personal måtte höjas från 1,500 till

2,000 kronor samt att en förhöjning af arfvodena efter dessa grunder

måtte från och med år 1906 komma samtliga då och framdeles vid kartverket
tjänstgörande kartografer och geodeter till del.

»Till inspektion» af »arbetena vid generalstabens topografiska afdelning»
hade dittills endast uppförts 500 kronor. I betraktande däraf,
att dessa arbeten hufvudsakligen påginge i Norrland med dess stora
afstånd, vore redan då en verksam inspektion ej möjlig, utan att anslagsbeloppet
öfverskredes, och enär i framtiden ännu vidsträcktare resor
för kartverkschefen skulle betingas af öfver hela landet pågående revideringsarbeten,
ansåg kartverkskommissionen, att under sagda utgiftstitel
ytterligare borde upptagas 500 kronor, hvarigenom densamma erhölle enahanda
storlek som motsvarande vid »de ekonomiska och stomkartearbetena».

Under den nya rubriken: »öfningsafdelningens ritkurs» hade i kommissionens
statförslag vidare uppförts ett anslag å 2,400 kronor. Dittills
hade, upplystes det, fältmätarnas utbildning tillgått sålunda, att desamma
efter nyanställningen inkallats till tjänstgöring antingen å den ort, där
tillämpningsöfningarna i terrängen skolat äga rum, eller, kort tid dessförinnan,
i hufvudstaden för att genomgå en utbildningskurs i ritning, hvad
officerarna beträffade hufvudsakligen afsedd att uppfriska redan å krigsskolan
inhämtade kunskaper och färdigheter. Då man emellertid velat
använda så lång tid som möjligt af sommaren till verkliga fältmätningar,
hade sagda kurs vanligen blifvit ganska kortvarig och i många fall alldeles
för otillräcklig.

Så länge fältmätarna nästan uteslutande rekryterats af officerare, som
redan vid krigsskolan utbildats i kartritning och fältmätning, och då i
allmänhet endast de af dessa, som ägt större färdighet därutinnan, sökt
anställning vid kartverket, hade dock kortvarigheten af utbildningskursen
i regeln ej medfört större svårigheter. Men skulle äfven underofficerare
i större omfattning än dittills anställas, samt bland officerarna äfven sådana
kunna kommenderas till tjänstgöring, som ej förut varit i tillfälle att i
tillräcklig grad upparbeta sina anlag, vore nödvändigt att, liksom i utlandet,
äfven i vårt land de blifvande topografernas undervisning i ritning och
terränglära blefve mer systematisk och af längre varaktighet än dittills,
något hvarpå icke blott arbetenas tillförlitlighet och prydlighet utan äfven
deras snabbhet komme att vinna.

3—102319. Löneregleringskommitténs let. XXX.

Kartverkskommissionen hade tänkt sig, att sagda ritkurs, hvari
äfven civila ritare- och gravörelever borde deltaga, lämpligen kunde börja
i midten af januari och fortgå till midten af maj, då vederbörande kunde
afresa till arbetsorterna och där påbörja tillämpningsöfningar i terräng.

1 Schweiz hade man, för att bibringa topograferna kännedom om
tillkomsten af de olika höj dformer in. in., som de skulle afbilda, och
i ändamål att på detta sätt underlätta en riktig och snabb uppfattning
af terrängens verkliga utseende, anordnat föreläsningar i geologi för
vederbörande aspiranter; och resultaten däraf hade visat sig mycket tillfredsställande.
Dels för samma ändamål och dels för att bereda deltagarna
i öfningsafdelningens ritkurs uppfriskande afbrott under deras ganska
enformiga sysselsättning, hemställde kartverkskommissionen, att för dylika
föreläsningars anordnande äfven i Sverige ett mindre belopp måtte anslås.

Såsom kommissionen framhållit, vore kartverkets tillgång på heliogravyrritare
och gravörer för det dåvarande alldeles för otillräcklig, och
den anslagsökning, som för behofvets fyllande vore al nöden, så snart
dylika arbetskrafter hunnit utbildas, hade beräknats till 12,400 kronor.
Men i och med detsamma som antalet heliogravvrritare kunde fördubblas
och tillika revisionen af äldre kartor bedrifvas i betydligt större omfattning
än för det dåvarande, inträdde tydligen äfven behofvet af att öka
anslaget till »fotografi, galvanoplastik och karttryck», hvarför och kommissionen
föreslog denna utgiftsposts höjning.

Kartverkskommissionen hemställde, bland annat,

att Kungl. Maj:t, med hänsyn till hvad kommissionen i detta afseende
anfört, måtte i kommandoväg bestämma, huru anställning af militär personal
vid generalstabens topografiska afdelning skulle äga rum, så att säkerhet
funnes därför, att behofvet kunde i öfverensstämmelse med anslaget till
rikets allmänna kartverk fyllas genom lämpliga och arbetsskickliga officerare
och underofficerare;

att Kungl. Maj:t måtte aflåta proposition till Riksdagen att, med
godkännande af grunderna för den af kartverkskommissionen föreslagna
slutliga organisationen af rikets allmänna kartverk, för år 1906 höja
anslaget till sagda kartverk — då 178,600 kronor — med 40,700 kronor;
samt att därvid — utan ändring i öfrigt af hvad 1894 års riksdagsbeslut

angående aflöningsförmånerna innehölle — i fråga om arfvodena för de
ekonomiska kartarbetenas ledare samt för kartografer och geodeter följande
förändrade bestämmelser måtte blifva fjällande, nämligen:

att den, som förordnades att handhafva närmaste ledningen af de
ekonomiska kartarbetenas utförande, tilldelades ett årligt arfvode af

1,000 kronor;

att arfvodet till kartograf äfvensom till geodet blefve 2,000 kronor
med tre ålderstillägg å 500 kronor, att utgå,efter resp. 5, 10 och 15 års
väl vitsordad tjänstgöring; samt

att högst tre årliga arfvoden, hvart och ett till ett belopp af 500
kronor, tilldelades de kartografer eller geodeter, som förordnades att biträda
vid kartarbetenas öfvervakande och ledning;.

Det torde böra i detta sammanhang omnämnas, hurusom chefen för
rikets allmänna kartverk i underdånig skrifvelse den 10 oktober 1903
hemställde, att anslaget till rikets allmänna kartverk måtte förändras till
reservationsanslag.

Han erinrade därvid, hurusom 1894 års Riksdag; meddfvit, att —
med uteslutande ur riksstaten af den under sjätte hufvudtiteln å ordinarie
stat uppförda anslagstiteln »rikets ekonomiska kartverk, reservationsanslag»
tillika med det därunder anvisade anslag, 6,000 kronor — i stället bland
anslagen å riksstatens sjätte hufvudtitel under anslagstiteln »rikets allmänna
kartverk» å ordinarie stat uppfördes ett anslag å 178,600 kronor; samt att
detta anslag sedermera, efter jordbruksdepartementets inrättande, öfverflyttats
till nionde hufvudtiteln.

I det förhållande att samma anslag vore af den natur, att de därå
under ett år tilläfventyrs uppstående besparingarna icke kunde påräknas
för ett följande års arbeten, syntes kartverkschefen ligga ett hinder för
rikets allmänna kartverk att för minsta möjliga kostnad lämna största möjliga
arbetsprodukt.

Vid utöfvandet af kartverkets väsentligaste och mest kräfvande verksamhet,
nämligen de sommartiden pågående fältarbetena, vore af helt naturliga
skäl arbetets såväl kvalitet som kvantitet i mycket hög grad beroende
af väderleksförhållandena. Ofta, när dessa vore ogynnsamma — såsom

Kartverkschefens
skr.
10/io 1903.

exempelvis under åren 1902 och 1903 inträffat kunde det ej anses
med god hushållning förenligt eller vid sträfvan efter ett tillförlitligt
resultat önskligt, att personalen, utan motsvarande valuta för kartverket,
förbrukade hela den i årets stat uppförda fältarbetsaflöningen samt att
dryga handtlangningskostnader samtidigt utgåfves.

Kartografer in. fl. borde, syntes det kartverkschefen, under sådana
år, i den utsträckning som af arbetenas art betingades, tidigare än eljest
hemkallas till hufvudstationen; och enär arbetsplanen redan vore i öfrigt
uppgjord och personalförhållandena därefter ordnade, kunde det då ofta
visa sig omöjligt att under årets sista del på ändamålsenligt sätt å byråarbeten
använda den genom fältarbetenas afbrytande erhållna besparingen.

Ett annat år däremot, då väderleksförhållandena ställde sig gynnsamma,
kunde det i kartverkets intresse vara önskligt, att fältarbetena påginge
längre, än staten för året medgåfve. Därigenom kunde då olägenheterna
af den kortare arbetstiden ett föregående år uppvägas. Om emellertid
den under ett sådant föregående år vunna besparingen ej kunde för
ändamålet användas, måste kartverkschefen afstå från att begagna det gynnsamma
tillfället.

Mycket ofta inträffade äfven, att ett särskilt arbete i trakter långt
från hufvudstationen ej hunne på beräknad tid afslutas. Om detta afkåtande
ej kunde ske, utan att staten för året öfverskredes, nödgades kartverkschefen
— om ingen behållning från föregående år kunde användas
— gifva befallning om arbetets afbrytande för att nästa år återupptaga
detsamma, hvarvid ofta annan, med ortsförhållandena obekant personal
måste användas och i alla händelser ny resekostnadsersättning för ett ej
sällan kortvarigt arbete utbetalas. Genom utvägen att disponera en ett
föregående år möjligen uppkommen besparing blefve däremot kartverkschefen
iståndsatt att ordna dylikt arbeta på ändamålsenligaste och billigaste
sätt.

Slutligen vore att beakta, det kartverkets personal — oafsedt afgång
och tillkomst bland den ordinarie delen — mycket växlade till antalet,
på det sätt att ena året ett större och andra året ett mindre antal officerare
och underofficerare sökte anställning vid topografiska afdelningen.
Detta kunde vid ringare verklig tillgång på dylika arbetskrafter än i staten

tilläfventyrs beräknats medföra en besparing vid årets slut; och det vore
synnerligen önskvärd!, om denna besparing kunde ett följande år användas
och därigenom undvikas, att då möjligen inkommande ansökningar från
ett större antal kompetenta personer måste af brist på medel afslås.

Af nämnda skäl, och då en förändring af omhandlade anslags natur
därhän, att besparingar, som å detsamma uppstått under ett år, måtte
kunna användas för ett kommande, syntes kartverkschefen tjäna till att
möjliggöra kartarbetenas ändamålsenligare anordnande äfvensom befordra
en god hushållning, anhöll kartverkschefen, att Kungl. Maj:t måtte för
Riksdagen framlägga proposition därom, att det å riksstatens nionde hufvudtitel
å ordinarie stat uppförda anslaget, 178,600 kronor, till rikets
allmänna kartverk måtte förändras till reservationsanslag.

Öfver denna framställning afgaf statskontoret den 14 november 1903 utlåtande
utlåtande och anförde däruti hufvudsakligen följande. statslonforet.

Enligt hvad kartverkets räkenskaper gåfve vid handen, hade å anslaget
till kartverket vid flera års slut förefunnits behållningar.

Den af kartverkschefen gjorda framställningen om anslagets förändring
från bestämdt till reservationsanslag afsåge tydligen, att sådana behållningar,
i stället för att ingå till vederbörande hufvudtitels besparingsfond,
skulle äfven efter anslagsårets utgång fortfarande stå till chefens för
kartverket disposition för de med anslaget afsedda ändamål.

Hvad då först beträffade den till fältarbeten m. m. anvisade delen
af anslaget, syntes, med hänsyn till hvad af chefen för kartverket anförts
samt med jämväl fäst afseende därå, att åtskilliga, åtminstone i viss mån
likartade anslag, särskild! under fjärde hufvudtiteln, hade naturen af
reservationsanslag, icke något vara att erinra mot framställningen i
denna del.

Vidkommande därefter den del af anslaget, som enligt kartverkets
för hvarje år särskild! fastställda stat anvisades till arfvoden, förekomma
visserligen, att inom den svenska statsförvaltningen anslag till löner och
arfvoden i allmänhet icke vore reservationsanslag. Då emellertid det
belopp, hvartill ifrågavarande arfvoden uppginge, icke vore en gång för
alla fast bestämdt, utan växlade år från år, bland annat i följd däraf, att

Yttranden i
anledning af
kartverkskommissionen

utlåtande 8 s
1904.

Kungl. proposition
vid
1905 års
riksdag.

de tjänstinnehafvarna tillkommande ålderstillägg, livilka ntginge från samma
anslag, gifvetvis varierade i mån af skeende förändringar inom personalen
samt då de jämförelsevis mindre betydande besparingar, som tilläfventyrs
kunde uppkomma på arfvodena, syntes vara erforderliga för fältarbetena,
ansåg statskontoret hinder icke böra möta för att äfven denna del af
anslaget, som på grund af det anförda icke syntes kunna fixeras till visst
belopp af anslaget i dess helhet, erhölle karaktären af reservationsanslag.

Statskontoret tillstyrkte alltså bifall till den gjorda framställningen.

Öfver den hemställan, som af kartverkskommissionen i dess utlåtande
af den 8 september 1904 gjorts beträffande anställning af militär
personal vid generalstabens topografiska afdelning, afgåfvo cheferna för
arméfördelningarna äfvensom militärbefälhafvaren på Gottland särskilda
yttranden, hvarefter jämväl chefen för generalstaben, på anmodan, yttrade
sia: i ämnet.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 14 januari 1905
anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet, efter det han i
ärendet samrådt med chefen för landtförsvarsdepartementet, bland annat
följande.

I fråo-a om organisationen af rikets allmänna kartverk hade kartverkskommissionen
föreslagit en utveckling af den dåvarande organisationsformen,
sålunda att, på sätt i kommissionens förslag närmare utvecklats,
garanti lämnades för att erforderligt antal topografer måtte kunna
erhållas från truppernas officerare och underofficerare, hvarjämte föreslagits,
att 3 på generalstabens topografiska afdelning placerade generalstabsofficerare
skulle utbytas mot lika antal truppofficerare, att 5 nya militärtopografer
skulle anställas för revideringsarbeten, att nya ritar- och gravörbeställningar
skulle inrättas för kartreproduktionens påskyndande samt
att i ändamål att frigöra flere kartografer för dessas egentliga åligganden
2 nya kartografbeställningar skulle tillsättas.

Tillika hade på anförda skäl i samband därmed föreslagits, att kartografers
och geodeters arfvoden måtte höjas med 500 kronor samt att eu
del med personalökningen och andra föreslagna ändringar i samband stående
ökningar å åtskilliga andra utgiftsposter måtte äga rum.

Hvad beträffade höjningen af kartografers och geodeters arfvoden,
på sätt kartverkskommissionen föreslagit, syntes densamma departementschefen
vara af nöden, om en tillfredsställande rekrytering af denna personal
skulle kunna äga rum; och han fann icke anledning till erinran mot de
på grund däraf föreslagna ändringarna i dåvarande aflöningsbestämmelsema,
liksom ej heller mot de omredigeringar af sagda bestämmelser, som föranledts
dels däraf, att närmaste ledningen af de ekonomiska kartarbetenas
utförande framdeles skulle kunna anförtros äfven annan än officer, och
dels däraf, att äfven geodet skulle kunna förordnas att biträda vid kartarbetenas
öfvervakande och ledning.

Departementschefen ansåg äfven den föreslagna ökningen af ritaroch
gravörpersonalen vara behöflig, om utgifningen af kartor skulle hålla
jämna steg med fältmätningsarbetet.

Enligt hvad han vidare förmälde, skulle han ej heller hafva tvekat
att tillstyrka den i öfrigt föreslagna ändringen och tillökningen i fråga
om kartverkets personal, om ej, beträffande dennas militära del, chefen
för landtförsvarsdepartementet, på grund af en del af de från arméfördelningscheferna
i ämnet infordrade yttrandena, hyst betänkligheter emot,
att den garanti för sagda militära personals fulltalighet lämnades, som af
kartverkskommissionen föreslagits.

Enär föredragande departementschefen i följd däraf ej kunde för det
dåvarande räkna med, att den erforderliga topografpersonalen höiles fulltalig
genom från armén kommenderade officerare och underofficerare, och
undei dåvai ande förhallanden en militärtopografkår icke syntes böra
organiseras af på kartverkets stat fast anställda topografofficerare och
-underofficerare, hade departementschefen, dels af anförda skäl dels för att
möjligheten att använda civila topografer måtte undersökas, tänkt sig att
tills vidare den brist i antalet topografer, som i följd af dåvarande organisations
ofullkomlighet uppstått, borde kunna fyllas genom tillfällig anställning
af civila topografer.

Därvid hade han dock äfven tänkt sig, att — dels i följd af den
större kostnaden för dylik personals anställning och dels i följd af den
svårighet, som syntes uppstå att på en gång anskaffa ett större antal civila
topografer dessa civila topografer jämte de militära, som för det då -

varande syntes kunna anskaffas, ej skulle komma att tillsammans uppgå
till större antal än det, som behof des för fält- och byråarbetenas bedrifvande
till samma omfång, som dittills under normala förhållanden skulle
blifvit fallet.

Någon ökning skulle sålunda för det dåvarande ej förekomma för
revideringsarbetenas skull, hvarjämte ej heller någon förändring i fråga
om generalstabsofficerares tjänstgöring på topografiska afdelningen förutsattes.
Likaledes skulle ej heller för det dåvarande någon ökning af antalet
kartografer äga rum.

I fråga om det lämpligaste sättet att på dylika grunder ordna
personalfrågan samt för att kunna bedöma, hvilka kostnader en sådan
organisation skulle medföra, hade departementschefen inhämtat chefens för
rikets allmänna kartverk mening.

Beträffande det antal militära topografi, som syntes vara att under
den närmaste framtiden påräkna, hade kartverkschefen meddelat, att, af
de inkomna ansökningarnas och bestående komin end er in garnas antal att
döma, militär topograf erna syntes komma att år 1905 uppgå till 10 truppofficerare
och underofficerare, hvarjämte 4 generalstabsofficerare afdelningschefen
icke medtagen — syntes vara att påräkna. Såsom topografer
under fältarbetena skulle äfven kunna användas 3 af de civila ritarna.
Med dåvarande personal tillgång syntes alltså 17 topografer kunna för
fältarbetena beräknas.

Skulle emellertid såväl fält- som byråarbetena kunna bedrifvas till
angifven omfattning, hade kartverkschefen ansett, att kartverket behöfde
påräkna 27 topografer under sommaren och 20 under vintern. Luder
sommaren behöfdes alltså — utöfver ofvannämnda 17 personer — ytterligare
10 civila topografer, och, då 13 militärtopografer syntes vara att
påräkna äfven under vintern, skulle 7 af nyssnämnda 10 civila topografer
äfven böra kvarstanna i vintertjänstgöring. Af de civila topograferna skulle
alltså 7 behof vas för tjänstgöring året om och ytterligare 3 för tjänstgöring
blott under sommarens fältarbeten.

Beträffande tjänstgöringstider och aflöning för såväl den dåvarande
som den ifrågasatta topografpersonalen hade chefen för rikets allmänna
kartverk vidare meddelat'' följande.

Den militära personalens fältarbeten började i regeln i midten af
maj och räckte till de sista dagarna af augusti, hvarefter i allmänhet
tjänstgöring vid regementsöfningarna vidtoge. I medeltal påginge alltså
tjänstgöringen vid fältarbetena 105 dagar. Vintertjänstgöringen påginge
under återstående del af året, alltså — när tiden för regementsöfningarna
och resor fråndroges — 225 dagar. Anställdes civila topografer, syntes,
under förutsättning att de ej såsom värnpliktige fullgjorde vapenöfning,
intet hinder möta, att de, liksom kartograferna, tjänstgjorde 150 dagar
vid sommarens fältarbeten och återstående del af i^ret vid byråarbetena.

Hvad aflöningen beträffade, utginge denna till officerare och underofficerare
i form af dagaflöning med växlande belopp allt efter grad och
tjänstetid, men vore i medeltal, under fältarbetena, för lägre grader 4
kronor 50 öre och varierade under byråarbetena, likaledes för lägre grader,
mellan 3 kronor och i medeltal 3 kronor 50 öre.

För civila topografer syntes, för undvikande af nytt aflöningssätts införande,
aflöningsgrunderna böra göras lika med kartografernas och kartografaspiranternas
vid ekonomiska kartverket, dock så att topografaspirant, som
endast tjänstgjorde under sommaren, ej borde erhålla något arfvode utan —
jämte reseersättning och kvadratmilspenningar—-endast dagaflöning å 6 kronor.

Med tillämpning af dylika aflöningsgrunder och i betraktande däraf,
att samtliga nyanställda civila topografer komme att till en början tillhöra
lägsta löneklass, skulle i fråga om arfvoden och dagaflöning följande
aflöningssätt komma att för dem tillämpas:

a) topografaspiranter, endast tjänstgörande under sommarens fältarbeten:
6 kronor om dagen;

b) topografaspiranter, tjänstgörande äfven vintertiden: årsarfvode
af 1,200 kronor (= 100 kronor i månaden) samt under sommarens fältarbeten
6 kronor om dagen;

c) topograf (hvilken alltid skulle tjänstgöra hela året): årsarfvode
af 2,000 kronor (— 166 kronor 67 öre i månaden) samt under sommarens
fältarbeten 6 kronor om da^en.

I fråga om anställningstid syntes till en början vara lämpligt, att
första anställningen såsom topografaspirant skedde i början af maj samt
befordran till topograf efter ett års väl vitsordad tjänstgöring.

4—102319. Lönereglering skommitténs bet. XXX.

I den händelse civila topografi skulle komma att anställas vid
rikets allmänna kartverk och då topograftjänsten vore af den beskaffenhet,
att hela det första året måste betraktas såsom läroår, vore det alltså —
erinrade chefen för rikets allmänna kartverk — om undantagen frånsåges,
först under de därpå följande åren som dylik topografs arbete kunde för
kartverkets räkning användas.

Anställdes sålunda erforderliga civila topografer först år 1906, innebure
detta, att de först år 1907 vore så utbildade, att deras arbete blefve
fruktbärande; och såväl år 1905 som år 1906 skulle alltså förflyta, utan
att kartverket kunde förfoga öfver andra än de alltför otillräckliga militärtopograferna.
Däri innebures då både en nedgång i total arbetskvantitet
och en misshushållning — detta dessutom under en tid, då det gällde att
påskynda arbetena.

Af denna anledning föreslog kartverkschefen, att medel måtte beviljas
för anställning redan under år 1905 af det antal civila topografer,
som beräknats.

För att afhjälpa de olägenheter, som härflöte dels häraf, att civila topografer
ej kunde väntas vara i stånd att insamla de militärstatistiska uppgifter,
som vid generalstabens topografiska afdelning insamlades af de
militära topograferna, dels ock däraf att civila topografer ej heller kunde
afgifva redogörelse för militärgeografiska iakttagelser, hade kai’tverkschefen
tillika föreslagit, att under fältarbetena vederbörande afdelningschefer skulle
till sitt biträde erhålla två officerare, hvilka under namn af kontrollofficerare
ständigt skulle befinna sig på resande fot dels för att kontrollera
de civila topografernas arbeten och dels för att insamla statistiska och
militärgeografiska uppgifter.

Departementschefen hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,

dels att medgifva, att — utan ändring i öfrigt af hvad Riksdagens
år 1894 fattade beslut angående aflöningsförmånerna för personal vid rikets
allmänna kartverk innehölle — i fråga om arfvodena för de ekonomiska
kartarbetenas ledare samt för kartografer och geodeter följande ändrade
bestämmelser måtte blifva gällande, nämligen:

att arfvode till kartograf äfvensom till geodet bestämdes till 2,000
kronor med tre ålderstillägg å 500 kronor, hvilka utginge efter respektive
5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring;

att den, som förordnades att handhafva närmaste ledninaren af de
ekonomiska kartarbetenas utförande, finge tilldelas ett årligt arfvode af

l, 000 kronor; samt

att högst tre årliga arfvoden, hvart och ett å 500 kronor, finge tilldelas
de kartografer eller geodeter, som förordnats att biträda vid kartarbetenas
öfvervakande och ledning;

dels att medgifva, att vid rikets allmänna kartverk anställd civil topograf
skulle i fråga om aflöningsförmåner vara likställd med kartogaf;

dels att höja ordinarie anslaget till rikets allmänna kartverk, då
178,600 kronor, med 20,200 kronor eller till 198,800 kronor, äfvensom
medgifva, att anslaget finge i riksstaten uppföras såsom reservationsanslag;

dels ock att för anställande af ökad civil personal vid rikets allmänna
kartverk m. m. på extra stat för år 1906 anvisa ett anslag af 21,200
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att, för anställande af dylik personal

m. in. under år 1905, låta af nämnda belopp förskottsvis under samma
år af tillgängliga medel utanordna 7,000 kronor.

Uti statsverkspropositionen vid 1905 års riksdag gjorde Kungl. Maj:t
framställning i ämnet i enlighet med departementschefens hemställan.

I skrifvelse den 4 april 1905, n:r 54, anförde Riksdagen bland Riksdagens
annat följande. skr'' ''l 1905''

Riksdagen hade visserligen icke förbisett, att till följd af de utaf
Kungl. Maj:t föreslagna ändringar i organisationen af rikets allmänna
kartverk revideringsarbetet med de äldre kartbladen komme att undanskjutas.

Då emellertid den förändrade organisationen endast vore afsedd att utgöra
ett försök, som, om det skulle visa sig i öfrigt lämpligt, svntes kunna så
anordnas att jämväl revideringen kunde blifva i erforderlig mån tillgodosedd,
hade Riksdagen ansett sig böra bifalla Kungl. Maj:ts förslag.

Beträffande emellertid det föreslagna anställandet af två kontrolloffi -

cerare, hvilka skulle befinna sig på resande fot dels för att kontrollera de
civila topografernas arbeten och dels för att insamla statistiska och militär -

Instruktion
>/* 1906.

1906 års
riksdag.

1907 års
riksdag.

geografiska uppgifter, förklarade sig Riksdagen ej vara öfvertygad om deras
oumbärlighet; och då den föreslagna organisationen, såsom antydts, vore att
betrakta såsom ett försök, ansåg Riksdagen det kunna anstå med anställandet
af dessa kontrollörer, till dess efter vunnen erfarenhet en bestämdare uppfattning
om deras behöflighet finge göra sig gällande. Vid uteslutande ur
kostnadsberäkningen af reseersättningen för dessa kontrollofficerare kunde
det extra anslaget nedsättas från 21,200 till 17,200 kronor och det däraf
för år 1905 erforderliga belopp minskas till 5,000 kronor.

Riksdagen hade alltså, med bifall i öfrigt till Kung!. Maj:ts förslag,
allenast vidtagit den ändring däruti, att för anställande af ökad civil personal
vid rikets allmänna kartverk m. m. på extra stat för år 1906 anvisats
ett till 17,200 kronor minskadt anslag, med rätt för Kungl. Maj:t att, för
anställande af dylik personal m. m. under år 1905, låta utaf nämnda
belopp förskottsvis under samma år af tillgängliga medel utanordna 5,000
kronor.

Kungl. Maj:t utfärdade den 7 april 1906 ny instruktion för rikets
allmänna kartverk (svensk författningssamling n:r 35).

På framställning af Kungl. Maj:t beviljades vid 1906 års riksdag
för anställande af ökad civil personal vid rikets allmänna kartverk m. m.
på extra stat för år 1907 ett anslag af 15,200 kronor (skrifvelse den 23
maj 1906 n:r 145).

I skrifvelse till Kungl. Maj:t den 14 november 1906 gjorde chefen
för rikets allmänna kartverk framställning om höjning af det ordinarie
anslaget till kartverket samt om beviljande af ett extra anslag till verket,
hvarjämte han ånyo upptog frågan om sättet för anställning af militär
personal vid den topografiska afdelningen.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 12 januari 1907
yttrade vederbörande departementschef, bland annat, följande.

Vid uppgörandet af de årliga staterna för kartverket hade dittills
plägat tillämpas det förfaringssätt, att, då vissa poster något år måst
ökas, detta skett genom motsvarande minskning å andra utgiftsposter.
Äfven vid fastställandet af staten för år 1907 hade detta ägt rum.

Sådana omflyttningar hade emellertid måst ske icke endast på grund
af växlingar i arbetenas natur, utan äfven, och till icke oväsentlig del,
till följd af växlingar i personalens tjänstålder.

Enligt de af Kungl. Maj:t och Riksdagen godkända bestämmelser
vore nämligen geodeter och kartografer berättigade till ålderstillägg efter
visst antal tjänstår; och äfven rörande civila ritare samt gravörer hade
iakttagits, att deras arfvoden höjts efter längre tids tjänst.

Då dessa ålderstillägg utginge från kartverkets ordinarie anslag,
hade följden blifvit, att, alltefter som större antal af nämnda tjänstemän
blifvit berättigade till ålderstillägg, större del af anslaget måst åtgå till
arfvoden åt dem, hvilket icke kunnat ske utan minskning å andra anslagsposter.
Det syntes dock vara särdeles olämpligt, att de för själfva arbetenas
bedrifvande afsedda medlen skulle röna inverkan af sådana tillfällio-a och

ständigt växlande förhållanden.

Departementschefen ansåg fördenskull, att det skulle vara särdeles
fördelaktigt, om erforderliga arfvoden finge utgå från ett fast aflöningsanslag,
ålderstilläggen från förslagsanslag och de för hantverksarbetena
eljest afsedda medel från ett anslag af reservationsanslags natur.

De utredningar, som vore nödvändiga för en dylik förändring, hade
dock icke medhunnits. Då emellertid en sådan förändring syntes böra
företagas, så snart omständigheterna ''sådant medgåfve, ansåg departementschefen
för det dåvarande endast de ökningar i anslaget böra ifrågakomma,
som icke utan skada för arbetenas behöriga fortgång kunde undvikas.

Under afdelningen för de geodetiska arbetena hade af kartverkschefen
föreslagits upptagande af arfvode åt en fjärde geodet. Då anställandet
af en sådan befunnits nödvändigt redan från och med år 1906, syntes
det till honom utgående aflöningsbelopp, 2,000 kronor, böra beräknas i
staten. Mot en föreslagen ökning med 500 kronor för beredande af ett
ålderstillägg ansåg sig departementschefen icke kunna göra någon erinran.
För rese- och traktamentsersättningar m. in. vid den geodetiska afdelningen
s fältarbeten fann departementschefen beräknad anslagsökning kunna
begränsas till 5,000 kronor.

Under anslagstiteln »afdelningen för de topografiska arbetena» hade
föreslagits en ökning med 8,900 kronor till arfvoden, beroende på behofvet

af aflöningsmedel åt de till ritare och gravörer antagna eleverna och på vissa
ålderstillägg. Å andra sidan hade gjorts ett afdrag af 2,400 kronor å
utgiftsposten till elever. Skillnaden mellan dessa båda belopp utgjorde 6,500
kronor. Mot denna ökning hade departementschefen icke någon erinran
att göra.

Då departementschefen därjämte tillstyrkte ökningar af anslagen
under vissa andra rubriker, skulle på det hela erfordras en ökning i det
ordinarie statsanslaget till kartverket med 18,000 kronor.

Därefter upptog departementschefen till behandling frågan om förändradt
sätt för anställande af militär personal vid kartverkets topografiska
afdelning. Han meddelade därvid, att chefen för landtförsvarsdepartementet
förklarat sig, under förutsättning att erforderlig personal icke
kunde erhållas på frivillighetens väg, icke hafva något att invända mot att
det förfaringssätt komme att tillämpas, som blifvit af kartverkskommissionen
år 1904 föreslaget och ånyo upptagits af kartverkschefen samt tillstyrkts
af chefen för generalstaben.

Vid sådant förhållande och då stora svårigheter mött att medelst
civil personal rekrytera den topografiska afdelningen, ansåg sig föredragande
departementschefen äfven böra förorda samma förslag. Nödiga föreskrifter
därom syntes böra af Kungl. Maj:t utfärdas i kommandoväg.

Då emellertid på grund af beslutet att anställa civila topografer
fyra personer redan vunnit anställning vid kartverket, ansåg departementschefen,
att dessa borde bibehållas vid verket, och syntes de därför
nödiga medlen böra liksom dittills äskas å extra stat. Till följd af att år
1908 tre af dessa personer beräknats vara utnämnda till topografer och
de dylik befattning åtföljande förmåner i fråga om lön och dagaflöning
in. m. vore större än motsvarande förmåner för aspiranter, hade en ökning
af det extra anslaget föreslagits med 3,200 kronor; och fann departementschefen
någon erinran däremot icke skäligen kunna göras.

Slutligen anmälde departementschefen en särskild framställning, som
gjorts af åtta kvinnliga ritbiträden vid det ekonomiska kartverket.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift hade nämligen dessa anhållit
att undfå dyrtidstillägg eller ock att under annat namn liknande hjälp
måtte beredas dem från och med den 1 januari 1906.

Såsom skäl därtill hade de anfört, bland annat, att då en vanlig
inackordering, afseende endast rum och mat, betingade ett pris af 1,080
kronor för år, men deras årliga medelinkomst vore blott 1,100 kronor, för
öfriga lefnadsbehofs tillgodoseende uppstode en brist, som icke kunde
fyllas medelst de då utgående arfvodena.

Vidare hade ritbiträdena framhållit, att, då deras arfvoden bestämdes
af chefen för kartverket och alltså icke fastställts af Kungl. Maj:t och Riksdagen,
de icke kunnat komma i åtnjutande af dyrtidstillägg i likhet med
andra statens tjänare.

Med anledning af berörda framställning hade kartverkschefen meddelat
en tablå, utvisande att för de under år 1906 anställda åtta ritbiträdena
arfvodena, allt efter ålder i tjänsten och arbetsskicklighet, växlat
mellan 1,500 och 1,000 kronor samt utgått från det i staten därtill upptagna
anslag å 9,200 kronor.

Då sökandena uppgifvit sig hafva synnerliga svårigheter att existera
på nämnda arfvoden, men någon väsentlig höjning af dessa icke kunde
ske, utan att hela anslaget till kartverket höjdes med motsvarande belopp,
hade kartverkschefen hemställt att, för den händelse särskilda medel kunde
för ändamålet disponeras, ansökningen måtte bifallas.

Kartverkskommissionen hade hemställt, att, därest dylika särskilda
medel icke funnes tillgängliga, proposition om ett anslag å extra stat till
belopp af 1,000 kronor för detta ändamål måtte framläggas för Riksdagen.

Beträffande ifrågavarande framställning yttrade departementschefen,
att han funne densamma behjärtansvärd. Några för Kungl. Maj:t tillgängliga
medel, som syntes lämpligen kunna användas för ändamålet, ansåg departementschefen
icke finnas. Han anslöt sig därför till kartverkskommissionens
förslag om äskande af särskilda medel därtill af Riksdagen.

Att för det dåvarande för detta ändamål höja kartverkets ordinarie
anslag ansåg han icke lämpligt, enär ökningen i sådant hänseende skulle
falla inom det ekonomiska kartverkets del utaf staten och denna del antagligen
behöfde inom kort regleras i samband med afgörandet af frågan
om de ekonomiska kartarbetenas påskyndande. Det erforderliga anslaget,
mot hvars ifrågasatta belopp af 1,000 kronor han icke fann anledning till
erinran, syntes honom därför böra uppföras å extra stat.

Kartverkskom
missionens
utlåtande
12/> 1907.

I enlighet med departementschefens hemställan föreslog Kungl. Maj:t
uti statsverkspropositionen vid 1907 års riksdag dels att ordinarie anslaget
till rikets allmänna kartverk måtte höjas med 18,000 kronor till
216,800 kronor, dels att, för anställande af ökad civil personal vid rikets
allmänna kartverk, namngranskning m. m. på extra stat för år 1908 måtte
anvisas ett anslag af 18,400 kronor, dels ock att, för höjning af arfvodena
åt de vid det ekonomiska kartverket anställda kvinnliga ritare och biträden,
på extra stat för år 1908 måtte anvisas ett anslag af 1,000 kronor, att
enligt Kungl. Maj:ts bestämmande användas för ändamålet.

Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning blef af Riksdagen bifallen
(se skrifvelse den 30 maj 1907 n:r 9).

Uti ett af kartverkskommissionen den 12 september 1907 afgifvet
utlåtande framlade kommissionen ett förslag angående anordnandet af
den omedelbara ledningen af de ekonomiska kartarbetena, och anförde kommissionen
därvid följande.

Denna ledning hade dittills utöfvats af en generalstabsofficer, som
därtill utsetts af chefen för rikets allmänna kartverk bland de på generalstabens
topografiska afdelning placerade officerarna. Dessas antal skulle
emellertid jämlikt ett Kungl. Maj:ts beslut minskas till fem utom afdelningschefen;
och passagesystemet vid generalstaben, äfvensom den trupptjänst,
som äfven den generalstabsofficer, hvilken vore placerad såsom arbetschef
vid ekonomiska afdelningen, måste fullgöra, försvårade i hög grad
erhållandet af en för sagda chefssyssla lämplig och disponibel officer. För
upprätthållandet af denna plats syntes fördenskull någon annan utväg ej
finnas än att — i händelse den dåvarande arbetschefen lämnade generalstaben
eller placerades på annan afdelning inom densamma — till hans efterträdare
utsåges en icke i aktiv tjänst varande militär eller en civil person
tillhörande rikets allmänna'' kartverk. Detta hade ock möjliggjorts
genom en i instruktionen för kartverket redan företagen ändring.

Det syntes kartverkskommissionen uppenbart att — hvem helst som
förordnades till arbetschef — denne ej själf kunde deltaga i fältarbetena;
och lika tydligt ansåg kommissionen det vara, att en arbetschefs arfvode
borde sättas så högt, att han ej riskerade att, såsom sådan, se sina in -

kom stel* minskade i följd af mistad fältaflöning. Rimligt syntes ock vara,
att en arbetschef erhölle högre arfvode än det högsta, hvartill en kartograf
enligt dåvarande aflöningsstat kunde komma, hvilket vore 4,000 kronor,
om han tillika vore förman.

Därtill borde enligt kommissionens förmenande läggas så stort belopp,
att vederbörande hölles skadeslös för förlusten af den förtjänst, han
kunnat hafva vid deltagande i fältarbetena. På grund af verkställda beräkningar
ansåg sig kommissionen. böra föreslå detta tillägg till 1,000
kronor, synnerligast om med beställningen såsom arbetschef förbundes förpliktelsen
att tillika vara redogörare vid ekonomiska afdelningen utan att
tills vidare därför erhålla särskildt aflönadt biträde.

Af skål, som sålunda angifvits, hemställde kartverkskommissionen,
att i staten matte uppföras särskildt arfvode om 5,000 kronor åt en arbetschef,
tillika redogörare; vid bifall därtill borde det då utgående särskilda
arfvodet till arbetschef om 1,000 kronor indragas. Anslagsökningen
skulle alltså utgöra 4,000 kronor.

Kommissionen hemställde i samma utlåtande, att ett anslag af 1,000
kronor, motsvarande det, som å extra stat för år 1908 anvisats till höjning af
kvinnliga ritares och biträdens arfvoden, måtte för samma ändamål i stället
upptagas å ordinarie stat för år 1909.

Därjämte beräknade kommissionen för påskyndande af de ekonomiska
kartarbetena för år 1909 en kostnadsökning af dels 25,950 kronor för anställande
af 4 nya geodeter m. m. dels ock 30,950 kronor för inköp af
instrument och inventarier.

1 underdånig skrifvelse den 12 september 1907 afgaf kartverkschefen
förslag angående kartverkets anslagsbehof för år 1909. Därvid anförde
han, bland annat, att han, utöfver de af kartverkskommissionen föreslagna
ökningar i såväl det ordinarie anslaget som det på extra stat dittills beviljade
anslaget, i statförslaget för år 1909 upptagit ett tillägg af 800
kronor till det extra anslagets belopp, hvilket tillägg erfordrades för en
topografaspirants uppflyttande till topograf.

Tillika framlade han ett förslag till förändrad uppställning af staten.

5—102319. Löneregler ing ekommiiténs bet. XXX.

Kartverkschefens
skr.
12/9 1907.

Kung!, proposition
vid
1908 års
riksdag.

Vid ärendets föredragning inför Ivungl. Maj:t den 13 januari 1908
anförde vederbörande departementschef bland annat följande.

Hvad anginge framställningen om höjning i det ordinarie anslaget till
kartverket för beredande af arfvode å 5,000 kronor åt arbetschefen vid ekonomiska
afdelningen,, fann departementschefen sig böra, på de af kartverkskommissionen
anförda skäl, biträda densamma.

Då emellertid i kartverkets sta,t redan inginge ett belopp af 1,000
kronor till arfvode åt nämnda arbetschef, utgjorde beloppet af den förhöjning’
i ordinarie anslaget till kartverket, som skulle betingas af bifall till
berörda förslag, allenast 4,000 kronor.

Förslaget att till ordinarie stat öfverföra det af Riksdagen för år
1908 beviljade anslaget å 1,000 kronor till höjning af arfvodena åt de vid
ekonomiska kartverket anställda kvinnliga ritare och ritbiträden ansåg sig departementschefen
däremot icke för det dåvarande böra upptaga. Det pågick
nämligen då utredning af frågan om beredande af fastare anställning åt dylika
biträden i allmänhet. Innan slutligt beslut i detta ärende fattats, syntes
det departementschefen ej vara skäl att i fråga om kartverkets kvinnliga
biträden göra någon ändring i hvad som för det dåvarande gällde. Ifrågavarande
anslag syntes alltså böra äfven för år 1909 begäras å extra stat.

Förhöjningen med 800 kronor i det å extra stat uppförda anslaget
till anställande af ökad civil personal vid kartverket in. m. vore eu naturlig
följd af föregående beslut och syntes alltså böra äskas af Riksdagen.

Däremot ansåg sig departementschefen böra tills vidare lämna åsido
framställningen om förhöjning af samma anslag med dels 25,950 kronor
för tillökning i antalet geodeter in. in. och dels 30,950 kronor för inköp
af instrument in. m.

Angående det af kartverkschefen uppgjorda förslaget till förändrad
uppställning af anslaget till kartverket erinrade departementschefen, att
detta förslag vore grundadt på det af honom till statsrådsprotokollet den
12 januari 1907 gjorda uttalande i ämnet, hvilket vunnit Kungl. Maj:ts
gillande och mot hvilket ej heller Riksdagen funnit anledning till anmärkning.

Enligt förslaget skulle anslaget till kartverket uppdelas i tre anslag,
ett fast aflöningsanslag, ett förslagsanslag till ålderstillägg och ett reservationsanslag
för själfva kartarbetena in. in.

Mot denna uppdelning hade emellertid kartverkschefen gjort vissa
erinringar.

Afskiljandet af det fasta aflöningsanslaget syntes honom innebära,
att kartverkschefen, oberoende af arbetenas omfattning, skulle blifva hänvisad
till att städse hafva vid kartverket anställdt samma antal civila
personer eller åtminstone till att mera än ett år i förväg exakt beräkna
deras antal, så att medel till aflöningen kunde till sin Tätta siffra beviljas
af Riksdagen.

Om ej detta skedde, skulle kartverkschefen icke kunna vid ett års
slut föreslå Kungl. Maj:t att redan nästa år öka personalen, därest behof
däraf förelåge.

Vidare skulle, om en person oberäknadt afginge, utan att efterträdare
omedelbart kunde anskaffas, ''motsvarande aflöningsbelopp under viss
tid afhändas kartarbetena, under det att med dåvarande anordning samma
belopp kunde komma desamma till godo i annan form.

Kartverkschefen hade fördenskull ifrågasatt, huruvida man ej kunde
inskränka sig till en tudelning genom frånskiljande af ålderstilläggen till
ett förslagsanslag samt bibehållande af anslaget i öfrigt såsom reservationsanslag.

Departementschefen ansåg sig dock böra vidhålla sin förut uttalade
uppfattning.

Frånskiljandet åt en särskild del af anslaget såsom förslagsanslag
till ålderstillägg och beräknandet af det därför erforderliga beloppet syntes
honom nämligen förutsätta, att de atlöningar, till hvilka dessa tillägg skulle
utgå, vore till antalet kända.

De farhågor, kartverkschefen uttalat, syntes ej heller departementschefen
vara af synnerlig betydenhet.

Uppförandet af ett fast aflöningsanslag skulle sålunda uppenbarligen
ej hindra Kungl. Maj:t att, därest behof af ökade arbetskrafter skulle visa
sig uppstå för något år, för hvilket staten redan reglerats, medgifva, att
för tillgängliga medel tillfälliga biträden finge anställas i afbidan på frågans
vidare pröfning af Riksdagen; och hvad anginge den af kartverkschefen
uttalade farhågan för att vid vakans ett eller annat mindre belopp
tillfälligtvis skulle kunna komma att undandragas kartverket, syntes denna

omständighet icke vara af beskaffenhet att kunna afsevärdt inverka på
kartarbetenas fortgång.

Emot den af kartverkschefen företagna beräkning af de olika anslagens
belopp hade departementschefen i hufvudsak icke något att erinra.

Dock syntes det honom, som om uti det fasta eller bestämda anslaget
till aflöningar icke borde inbegripas det för aflöning af kvinnliga ritare
och ritbiträden erforderliga beloppet. Ifrågavarande biträdens anställning
och aflöning vore nämligen för det dåvarande beroende på kartverkschefens
pröfning af deras behöflighet och skicklighet; och det syntes vid förut
omnämnda förhållande, att frågan om dylika biträdens ställning i allmänhet
då ännu vore beroende på pröfning, lika litet vara skäl att i fråga
om kartverket som eljest gå denna pröfning i förväg.

Det belopp af det föreslagna aflöningsanslaget, som beräknats för dylika
biträden, 8,000 kronor, syntes således böra öfverföras till reservationsanslaget.

En följd däraf blefve, att äfven det ifrågasatta förslagsanslaget
borde minskas med det för ålderstillägg åt kvinnliga ritare och ritbiträden
beräknade beloppet 2,200 kronor.

Tillika vore att iakttaga, att det af kartverkschefen för dylika ritare
och ritbiträden beräknade beloppet, tillhopa 10,200 kronor, borde minskas
med förenämnda 1,000 kronor, som departementschefen i motsats till kartverkschefen
ansåg fortfarande böra uppföras å extra stat.

I fråga om öfriga under det bestämda anslaget upptagna poster
erinrade departementschefen, hurusom aflöningen åt geodeter och kartografer
redan vore af Riksdagen pröfvad. Af 1905 års Riksdag hade nämligen
medgifvits, på förslag af Kungl. Maj:t, att för dessa befattningshafvande
arfvodet finge bestämmas till 2,000 kronor, med tre ålderstillägg,
hvart och ett å 500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års väl vitsordad
tjänstgöring.

Så vore emellertid icke fallet med aflöningen åt de civila ritarna
och gravörerna, hvilkas aflöningar för hvarje år bestämts af Kungl.
Maj:t vid fastställande af inkomst- och utgiftsstat för kartverket. Emellertid
hade därvid iakttagits den praxis, att grundaflöningen bestämts till
1,200 kronor, hvarefter i mån af tjänstetid och ökad skicklighet arfvodet
så småningom höjts med växlande belopp till högst 3,000 kronor.

Kartverkschefen hacle i fråga om dessa biträden vid personlig öfverläggning
inför departementschefen framhållit behofvet af, att arfvodena till
dem kunde allt som oftast höjas, enär man i fråga om nämnda biträden,
hvilkas arbete närmast vore den högre yrkesarbetarens, dels borde söka
ställa det så, att aflöningen något så när rättade sig efter den ökade
färdighet, de genom fortsatt öfning kunde beräknas vinna, dels ock måste vara
beredd att kunna upptaga konkurrens med åtskilliga enskilda företag, såsom
litografiska anstalter m. fl., och detta icke blott inhemska utan äfven utländska.

Af kartverkschefen hade därför ifrågasatts, att, då för förslagsanslagets
beräkning i hvarje fall erfordrades, att bestämda grunder för
aflöningen af ifrågavarande biträden fastsloges, dessa grunder måtte, i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad dittills tillämpats, så bestämmas,
att grundarfvodet komme att utgå med 1,200 kronor samt att detta arfvode
vid fortsatt väl vitsordad tjänstgöring därefter finge höjas med 300 kronor
hvart- tredje år intill 3,000 kronor.

Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit hade departementschefen
ansett sig böra ansluta sig till detta kartverkschefens förslag,
såsom i hufvudsak öfverensstämmande med dittills tillämpad praxis och
med hvad som kräfdes af de särskilda förhållanden, hvilka förelåge beträffande
ifrågavarande biträden.

I anslutning till hvad sålunda anförts, ansåg departementschefen
det bestämda anslaget till aflöningar böra beräknas på följande sätt:

	Kronor.	Kronor.
1) För de geodetiska arbetena.
Arfvoden till 4 geodeter ä 2,000 kronor till hvarje .		8,000
2) För de topografiska arbetena.
Arfvode till adjutanten i kartverkschefens expedition . . .	1,000
Arfvoden till 12 civila ritare och gravörer ä 1,200 kronor till hvarje . .	14,400	15,400
3) För de ekonomiska och stomkartearbetena.
Arfvode till arbetschefen ....	5,000
Arfvoden till 18 kartografer ä 2,000 kronor till hvarje	36,000
Arfvoden till 2 kartografaspiranter ä 1,200 kronor till hvardera	2,400
Arfvode till en vaktmästare.....	1.100	44,500
Summa kronor		07,900

Förslagsanslaget till ålderstillägg skulle komma att uppgå till 21,400
kronor samt reservationsanslaget till 142,500 kronor, eller — efter afdrag
af belopp, som af kartverkschefen beräknats för utbildande af generalstabsaspiranter
och för försålda kartor, tillhopa 11,000 kronor —till 131,500 kronor.

Sammanlagda anslaget till rikets allmänna kartverk å ordinarie stat
skulle således från och med år 1909 komma att uppgå till 220,800 kronor
eller 4,000 kronor mer än för det dåvarande.

Departementschefen hemställde, att Ivungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,
att

dels medgifva, att, därest det skulle blifva nödigt att såsom arbetschef
vid kartverkets afdelning för ekonomiska och stomkartearbeten anställa
person, som ej vore i aktiv krigstjänst, arfvodet åt nämnda arbetschef
finge höjas intill ett belopp af 5,000 kronor,

dels likaledes medgifva, att arfvodet till civila ritare och gravörer
bestämdes till 1,200 kronor för hvar med sex ålderstillägg, hvart och ett
å 300 kronor, att utgå efter respektive 3, 6, 9, 12, 15 och 18 års väl vitsordad
tjänstgöring; samt

dels i riksstaten uppföra ordinarie anslaget till rikets allmänna
kartverk under följande uppställning:

bestämdt anslag:

till aflöningar...........kronor 67,900

förslagsanslag:

till ålderstillägg.......... » 21,400

reservationsanslag:

till kartarbetena m. m........ » 131,500

Summa kronor 220,800

Därjämte hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen dels att, för anställande af ökad civil personal vid
rikets allmänna kartverk, namngranskning m. in., på extra stat för år
1909 anvisa ett anslag af 19,200 kronor, dels ock att, för höjning af
arfvodena åt de vid det ekonomiska kartverket anställda kvinnliga ritare
och ritbiträden, på extra stat för år 1909 anvisa ett anslag af 1,000
kronor, att enligt Kungl. Maj:ts bestämmande för åndamalet an\ändas.

I statsverkspropositionen vid 1908 års riksdag gjorde Kung!. Maj:t
framställning i ämnet i enlighet med departementschefens förslag.

Denna framställning
juni 1908 n:r 9).

blef af Riksdagen bifallen (se skrifvelse den

1 Riksdagens
skr. Ve 1908.

Såsom förut är nämndt, föreslog kartverkskommissionen uti sitt utlå- ökning af
tande den 12 september 1907 en ökning afdengeodetiskaafdelningens personal. å-MMngens
I sådant hänseende hade en ökning med fyra nya geodeter förutom PsrsQnai
extra arbetskraft för räknearbeten synts kommissionen erforderlig.

Vidkommande aflöningen till geodeterna anförde kommissionen, att
professorn vid generalstaben visserligen ansett föga sannolikt, att man för
då erbjudna aflöningsförmåner skulle kunna anskaffa och behålla geodeter
med de förkunskaper, han ansåge böra finnas för användbarhet vid
astronomiska observationer och triangelmätningar af första ordningen; men,
ehuruväl kommissionen ingalunda förbisåge möjligheten däraf, att professorns
sålunda uttalade åsikt kunde visa sig riktig, ansåg den dock, att
frågan först borde besvaras genom försök att med erbjudande af gällande
aflöningsförmåner vinna för arbetet kompetenta personer.

Vidare beräknade kartverkskommissionen, att såsom extra arbetskraft
vid geodetiska afdelningen under de första åren skulle användas två personer,
aflönade med 5 kronor om dagen året om, samt att dessas antal borde år
1915 ökas till 4 för att motsvara de behof af ökad arbetskraft, som
uppstode i följd af revideringsarbetenas påbörjande.

Med bortseende från den ökning, som komme att inträda på grund
af småningom intjänade ålderstillägg för geodeterna, beräknades den ökade
kostnaden för den geodetiska afdelningen af kommissionen för hvart och
ett af åren 1909—1914 sålunda:

	Kronor.	Kronor.
a) Årfvoden:		''
till 4 geodeter ä 2,000 kronor.........	8,000
» extra arbetskraft, 2 biträden ä 5 kronor om dagen . 3,650
med afdrag för redan utgående anslag....... 1,000	2,650	10,650
b) Fältarbeten:
till inspektion och rekognoscering..........	500
» 4 geodeter å 3,700 kronor ...........	14.800	15,300 j
Summa		25,950

För år 1915 och följande år beräknades detta belopp ökadt med
ersättning till 2 ytterligare biträden, 3,650 kronor, eller alltså till 29,600
kronor.

Till denna kostnad ansåg emellertid kommissionen böra läggas kostnad
för inköp af instrument och inventarier.

Sedan någon framställning i ämnet icke gjorts vid 1908 års riksdag,
återupptog chefen för rikets allmänna kartverk i skrifvelse till Kung].
Maj:t den 1 november 1908 berörda förslag, och hemställde han i fråga
om de anslag, som för kartverkets behof kunde erfordras på extra stat
för år 1910, att, utöfver de förut under några år beviljade anslagen till
ökad civil personal och namngranskning in. in. samt till arfvodesförhöjning
åt kvinnliga ritare och ritbiträden, måtte beviljas till aflöning, fältarbeten
in. in. vid geodetiska afdelningen ett anslag af 25,950 kronor samt till
instrument och inventarier ett anslag af 30,950 kronor.

Till stöd härför framhöll kartverkschefen bland annat, att den ifrågasatta
ökningen af anslaget till de geodetiska arbetena vore fullt ut lika
mycket betingad af nödvändigheten af, att bättre underlag för de topografiska
arbetena i tid åstadkommes, som af behofvet af dylikt underlag
för de ekonomiska kartarbetena. Ett fördröjande af den geodetiska frågans
lösning kunde därför för ingen del sägas vara betingadt af ett eventuellt
uppskof med fastställandet af ny plan för de ekonomiska kartarbetenas
bedrifvande.

Ivartverkskomissionen afgaf utlåtande häröfver den 14 november 1908
och förklarade sig vilja på det lifligaste understödja kartverkschefens ånyo
framlagda förslag om ökning af de geodetiska arbetskrafterna, hvilket förslag
till fullo sammanhängde med hvad kommissionen i sin skrifvelse den
12 september 1907 till Kung], Maj:t hemställt.

Kommissionen framhöll, att, hvilket beslut Kungl. Maj:t än komme
att fatta angående bedrifvandet af det ekonomiska kartarbetet, de geodetiska
arbetenas fortsättande med betydligt ökad kraft vore af nöden påkalladt,
enär eljest i framtiden stora svårigheter skulle komma att uppstå, när det
gällde nymätning eller revidering af topografiska och geologiska kartor
äfvensom af sjökorten. Bristen på erforderligt antal geodetiskt bestämda

punkter kunde rent af komma att medföra stor svårighet att på något
som helst tillfredsställande sätt ordna de ekonomiska kartarbetena och inom
en ej alltför aflägsen framtid hafva till följd omöjligheten att utnyttja en
del af den vid det ekonomiska kartverket anställda personalens arbetskraft.

För att inom jordbruksdepartementet biträda vid utredning af frågan
om fortsatt bearbetande af det ekonomiska kartverket samt hvad därmed
stode i samband hade departementschefen, jämlikt Kungl. Maj:ts den 22
maj 1908 gifna bemyndigande, tillkallat vissa sakkunniga.

Uti skrifvelse den 11 november 1908 anmälde de sakkunniga, att,
om det än kunde förutses, att en omfattande utredning måste föregå
afgifvandet af det slutliga utlåtandet, de sakkunniga dock redan då enats
om den uppfattningen, att man endast hade att välja mellan att antingen
fullfölja det ekonomiska kartverket med största möjliga skyndsamhet eller
ock i dess'' ställe inrätta ett på nymätning i större skala grundadt s. k.
katasterverk.

De sakkunniga anförde vidare, att vare sig den ena eller andra af
dessa anordningar komme att vinna statsmakternas godkännande, det vore
fullt tydligt, att geodetiska arbeten för den närmaste framtiden måste
blifva behöfliga i väsentligen större omfattning än hvad med den dåvarande
personalen vore möjligt.

Då man dittills nödgats i stor utsträckning använda provisoriska
koordinater, hvilkas bristande noggrannhet gjort kartverken mindre tillförlitliga,
och då för närvarande fara förelåge, att det ekonomiska kartverket
komme att delvis afstanna af brist på geodetiskt underlag, hade det
synts de sakkunniga i hög grad maktpåliggande att redan då uttala önskvärdheten
af att, oberoende af den pågående utredningen rörande det ekonomiska
kartverket, proposition måtte föreläggas 1909 års Riksdag rörande
beviljandet af medel för de geodetiska arbetenas påskyndande i enlighet
med det förslag, som blifvit framställdt af chefen för rikets allmänna kartverk
och af kommissionen för de allmänna kartarbetena i deras skrivelser
af den 12 september 1907.

Då vederbörande departementschef den 12 januari 1909 inför Kungl. Kungi.propoMaj:t
föredrog detta ärende, yttrade han därvid, bland annat, följande. m°9 åit

6 102319. Lön er eg l er ing s k ommitt én s bet. XXX. riksdag.

I betraktande af de omständigheter, som framhållits särskildt af
kartverkskommissionen i dess sista utlåtande samt i de sakkunnigas skrifvelse,
och då, enligt hvad departementschefen hade sig bekant, under
gången af de sistnämndas arbeten uppkommit spörsmål, som gjorde det
ovisst, när ett slutligt ordnande af det ekonomiska kartverkets förhållanden
kunde ske, fann han frågan om beredande af ökade arbetskrafter vid den
geodetiska af del ningen icke längre böra undanskjutas.

Han ansåg nämligen det vara uppenbart, att ett fullt tillförlitligt och
noggrant geodetiskt underlag vore en nödvändig förutsättning för att ett
verkligt godt resultat skulle kunna framkomma af kartverkets arbeten, och
i detta afseende rönte icke blott de topografiska och ekonomiska kartverken
utan äfven det geologiska kartverket samt sjökarteverket inverkan af de fel,
som kunde förefinnas.

På grund af arbetssättet i synnerhet vid de under äldre tid verkställda
geodetiska mätningarna i södra Sverige måste dylika fel i ganska
stor utsträckning förekomma. Tydligt vore, att dessa fel måste så vidt
möjligt afhjälpas genom omtriangulering i god tid, innan kartverkets öfriga
arbeten skulle förläggas till ifrågavarande trakter.

Det vore icke möjligt att med de dåvarande arbetskrafterna vid den
geodetiska afdelningen hinna utföra de erforderliga geodetiska mätningarna
inom sådan tid, att icke arbetena inom såväl det topografiska som det ekonomiska
kartverket däraf fördröjdes eller eljest finge erfara väsentliga olägenheter.

Denna synpunkt hade med styrka ytterligare framhållits i kartverkskommissionens
senaste utlåtande. Då jämväl de sakkunniga, hvilka hade
att utreda frågan om de ekonomiska kartarbetenas bedrifvande, förklarat
sig- anse, att, huru än denna fråga ordnades, en väsentlig ökning af de
geodetiska arbetena för den närmaste framtiden vore behöflig, ansåg departementschefen
det icke böra vålla betänkligheter att särskildt för sig upptaga
till pröfning frågan om en dylik ökning.

• Samtliga myndigheter hade tillstyrkt, att ökningen skulle ske medelst
anställande dels af fyra nya geodeter, aflönade enligt samma grunder som
gällde för de förut anställda, dels ock af extra arbetskrafter.

Professorn vid generalstaben hade visserligen uttalat tvifvel om,
att man för de bestämda aflöningsförmånerna skulle kunna anskaffa och

behålla verkligt kompetenta geodeter, och äfven kartverkskommissionen
syntes hafva hyst liknande tvekan, då den yttrat, att ingen säkerhet
funnes, att det beräknade antalet geodeter skulle kunna under första året
anskaffas, samt antydt, att det kunde hända, att svårigheter komme
att äfven under följande år möta för anställandet af erforderligt antal
geodeter.

Äfven om dessa farhågor icke skulle vara alldeles o "rundade, ansa"
departementschefen det dock icke lämpligt att i fråga om dessa extra geodeter
frångå de aflöningsgrunder, som gällde för de geodeter, som aflönades
från det ordinarie anslaget.

I fråga om antalet fann departementschefen, att fyra nya geodeter
med nödvändighet erfordrades.

Hvad de med ökningen af antalet geodeter sammanhängande ökningarna
i ersättningar till extra arbetskrafter samt i fältarbetskostnad anginge, vore
de icke föremål för någon erinran från departementschefens sida.

Anskaffningen af instrument och inventarier syntes departementschefen
vara oafvisligen betingad af den afsedda ökningen i arbetskrafter.

Jämlikt departementschefens hemställan föreslog Kung!. Maj:t uti
statsverkspropositionen vid 1909 års riksdag, att på extra stat för år 1910
måtte anvisas följande anslag:

för anställande af ökad civil personal vid rikets allmänna kartverk,
namngranskning m.m. 19,200 kronor, för höjning af arfvodena åt de vid
det ekonomiska kartverket anställda kvinnliga ritare och ritbiträden 1,000
kronor, att enligt Kung!. Maj:ts bestämmande för ändamålet användas, för
anställande af ökad personal m.m. vid rikets allmänna kartverks geodetiska
afdelning 25,950 kronor, samt för anskaffande af instrument och inventarier
vid samma afdelning 30,950 kronor.

I skrifvelse den 22 maj 1909, n:r 9, yttrade Riksdagen, att den i Rik,?da9™ sankhet.
med departementschefen ansåg ett fullt tillförlitligt och noggrant
geodetiskt underlag vara en nödvändig förutsättning för att ett
verkligt godt resultat skulle kunna framkomma af kartverkets arbeten.

Då i detta afseende icke blott de topografiska och ekonomiska kartverken,
utan äfven det geologiska kartverket samt sj ökarte verket rönte in -

Kart verkschefens
skr.
2S/a 1909.

Kartverkschefens
skr.
Va 1909.

verkan af de fel, som kunde förefinnas, syntes det vara en angelägenhet
af stor vikt, att ett sä beskaffadt underlag för kartarbetena åstadkommes.

Af hvad departementschefen i ärendet anfört, fann Riksdagen ådagalagdt,
att det icke vore möjligt att med de dåvarande arbetskrafterna vid den
geodetiska afdelningen hinna utföra de erforderliga geodetiska mätningarna
inom sådan tid, att icke arbetena inom såväl det topografiska som det ekonomiska
kartverket däraf fördröjdes eller eljest finge erfara väsentliga olägenheter,
hvadan en ökning af personalen vid nämnda afdelning syntes vara af
omständigheterna påkallad. Emot hvad Kungl. Maj:t därutinnan föreslagit
hade Riksdagen icke haft något att erinra.

En gifven följd af personalens ökning syntes blifva anskaffandet af
ytterligare instrument och inventarier för de geodetiska arbetena; och hade
Riksdagen icke heller haft något att erinra i afseende å de därför beräknade
kostnaderna.

Samtliga ofvanberörda af Kungl. Maj:t äskade belopp blefvo af Riksdagen
anvisade.

I underdånig skrifvelse den 23 februari 1909 framlade chefen för
rikets allmänna kartverk förslag till fullständig lönereglering för kartverkets
civila personal. Angående innehållet i denna skrifvelse, hvilken öfverlämnats
till löneregleringskommittén, lämnas redogörelse i det följande uti
annat sammanhang.

Sedermera afgaf kartverkschefen i underdånig skrifvelse den 1 november
1909 förslag till stat för kartverket för år 1911 jämte beräkning af kartverkets
anslagsbehof för sistnämnda år.

Denna framställning rörande kartverkets stat och anslagsbehof för
år 1911 var alternativ, i det att däri särskilda hemställanden gjordes,
dels under förutsättning att den förut föreslagna löneregleringen för den
civila personalen samtidigt genomfördes, och dels under förutsättning att
så icke blefve händelsen.

Under den senare af nämnda förutsättningar anförde och hemställde
kartverkschefen hufvudsakligen följande.

Beträffande det ordinarie anslaget och då törst den såsom »bestämdt
anslag» upptagna delen däraf hemställde kartverkschefen om en höjning

däri med 1,000 kronor för att bereda möjlighet att öka arfvodet till arbetschefen
vid de ekonomiska och stomkartearbetena från 5,000 till 6,000
kronor.

Kartverkschefen meddelade i detta hänseende, att till arbetschef vore
förordnad en kartograf. Han erinrade vidare, att han i sitt förberörda förslag
till lönereglering för den civila personalen föreslagit bemälde arbetschefs
aflöning till 7,500 kronor jämte ett ålderstillägg å 500 kronor.

Då arfvodena vid den ekonomiska afdelningen af kartverket vore
synnerligen låga i förhållande till de höga lefnadskostnaderna, måste kartograferna
för sin bärgnings skull i ganska stor utsträckning, å tid som de
disponerade utom tjänsten, sysselsätta sig med privata arbeten och därvid
i synnerhet med kopierande eller bearbetande för enskilda jordägare af uti
arkivet befintliga ekonomiska kartor.

Af den dåvarande arbetschefen hade framhållits dels nödvändigheten
för honom att, så länge löneregleringen ej ägt rum, för sin bärgning sysselsätta
sig med dylika privata arbeten, dels olämpligheten af att han därvid
konkurrerade om arbetena med den honom underställda personalen.

Kartverkschefen, som funnit de af arbetschefen sålunda framförda åsikterna
tänkvärda, ansåg sig därför böra för honom ensam föreslå en partiell
lönereglering på sådant sätt, att hans arfvode å ordinarie stat måtte höjas till

6,000 kronor årligen, intill dess allmän lönereglering ägde rum för kartverkets
hela civila personal. Då behofvet i detta hänseende redan förelåge,
hemställdes, att Kungl. Maj:t måtte utverka Riksdagens medgifvande, att
under det i Riksdagens beslut år 1908 angående arbetschefens arfvode angifna
förbehåll finge redan under år 1910 utbetalas till arbetschefen ett arfvodestillskott
af högst 1,000 kronor af medel, som under sagda år ej förbrukats
å kartverkets ordinarie eller extra stat.

A förslagsanslaget till ålderstillägg beräknade kartverkschefen en utgift
af 24,400 kronor eller 3,000 kronor mer än anslagsbeloppet.

I fråga om reservationsanslaget hemställde kartverkschefen om dess
höjande med 1,700 kronor till 133,200 kronor och såsom skäl därtill framhölls,
att det dåvarande anslaget blifvit otillräckligt till följd af bestämmelser
i resereglemente! den 13 december 1907, hvarigenom högre dagtraktamente
under resor och fältarbeten än det förut utgående tillerkänts en del af

Kung], proposition
rid
1910 års
riksdag.

kartverkets personal. Om ej anslaget i motsvarande grad höjdes, skulle
ökningen i dagtraktamentet medföra en förminskning af arbetskvantiteten
och ett försenande af de viktiga fältarbetena.

Beträffande de å extra stat för år 1910 beviljade anslagen anförde
kartverkschefen följande.

1 sitt förenämnda förslag till lönereglering för den civila personalen
hade kartverkschefen påvisat nödvändigheten dels af ytterligare en vaktmästare,
dels af att anslaget till »betjäning, städning, uppvärmning och belysning»
höjdes. Då i dessa hänseenden skälen till höjning förefunnes i lika
hög grad, vare sig en lönereglering komme till stånd eller ej, hemställde kartverkschefen
om höjning af anslaget å extra stat dels för eu ny vaktmästare
med 1,100 kronor, motsvarande arfvodet till den redan vid kartverket anställda
vaktmästaren, och dels med 1,600 kronor till »betjäning, städning, uppvärmning
och belysning».

I det anslag å 19,200 kronor, som förut å extra stat beviljats för
anställning af ökad civil personal, namngranskning m.m. ifrågasattes eljest
ingen ändring.

Det å extra stat beviljade anslaget å 1,000 kronor för arfvodesförhöjning
åt kvinnliga ritare och ritbiträden upptogs i kartverkschefens ifrågavarande
statförslag för år 1911 med oförändradt belopp.

I anslaget till ökad personal m.m. vid kartverkets geodetiska afdelning,
å 1910 års stat beviljadt till belopp af 25,950 kronor, hemställde kartverkschefen
om höjning med 1,200 kronor på grund af de genom nya
resereglemente! höjda dagtraktamenten. Han framhöll därvid, att det för
år 1910 beviljade anslagsbeloppet grundade sig på beräkning i kartverkskommissionens
utlåtande den 12 september 1907, uppgjord således före utfärdandet
af det nya resereglementet.

I fräsa om anslag till anskaffande af instrument och inventarier vid
den geodetiska afdelningen hemställde kartverkschefen, att 2,700 kronor måtte

o o

anvisas för år 1911.

Vid ärendets föredragning den 14 januari 1910 inför Kungl. Maj:t
tillkänna,ga.f vederbörande departementschef, i fråga om den föreslagna arfvodesförhöjningen
med 1,000 kronor för arbetschefen vid den ekonomiska

och stomkarteafdelningen, att departementschefen icke blifvit af de uti kartverkschefens
skrifvelse därför anförda skälen öfvertygad om nödvändigheten
att redan då och särskildt för denne befattningshafvande företaga
en ändring i fastställda arfvodesbelopp.

Visserligen ville departementschefen icke förneka, att detta arfvode,
liksom de flesta å kartverkets stat upptagna, syntes vara i förhållande till
nuvarande lefnadskostnader väl lågt och att därför en arfvodesförbättrinovore
af behofvet påkallad, men då sagda arbetschefs arfvode blifvit, på grund
af kartverkschefens och kartverkskommissionens den 12 september 1907 afgift
förslag, af Ivungl. Maj:t och Riksdagen så nyligen som år 1908 från
och med år 1909 höjdt till 5,000 kronor, ansåg departementschefen det böra
få tills vidare förblifva därvid.

Någon förändring uti förslagsanslaget till ålderstillägg syntes departementschefen
icke vara påkallad af den utaf kartverkschefen påräknade
något högre utgiften från detta anslag under år 1911.

Icke heller fann departementschefen det vara nödvändigt att, såsom
kartverkschefen föreslagit, på grund af den genom nya resereglementet inträdda
höjning i dagtraktamenten för en del af kartverkets personal förorda
en i allt fall ganska obetydlig höjning af reservationsanslaget till
kartarbetena m.m., helst som betydelsefulla frågor angående kartarbetenas
fortsatta bedrifvande vore under utredning och mera genomgripande förändringar
i afseende å kartverkets anslag syntes inom en ej alltför aflägsen
framtid böra vidtagas.

Af nämnda skäl hade departementschefen icke funnit sig böra vid behandlingen
af nionde hufvudtitelns ordinarie anslag ifrågasätta någon ändring
i anslaget till rikets allmänna kartverk.

Hvad de extra anslagen vidkomme, fann han uppenbart, att det förut
beviljade anslaget å 19,200 kronor för anställande af ökad civil personal,
namngranskning m.m. fortfarande vore för samma ändamål behöfligt.

Kartverkschefens framställningar om anslag å 1,100 kronor för anställande
af ytterligare en vaktmästare samt å 1,600 kronor till bestridande af
ökade utgifter för betjäning, städning, uppvärmning och belysning berörde
närmast nyssnämnda anslag för anställande af ökad civil personal in. m.

De skäl, som anförts för att ådagalägga behofvet af ökade medel för berörda
bägge ändamål, fann departementschefen öfvertygande.

Dock ansåg han den nya vaktmästaren icke behöfva tillerkännas
samma aflöning som den förut vid kartverket anställde, utan borde enahanda
aflöning, som tillkomme andre vaktmästare vid oreglerade verk, vara för deri
nya befattningen tills vidare tillräcklig, nämligen 800 kronor.

Mot beloppet, 1,600 kronor, af den föreslagna anslagsökningen till
betjäning, städning, uppvärmning och belysning hade departementschefen
ingenting; att erinra.

Med inräknande af nyssnämnda bägge ökningar skulle alltså det extra
anslaget för anställande af ökad civil personal, namngranskning m. m. för
år 1911 uppgå till 21,600 kronor.

Det å extra stat under senare år anvisade anslaget å 1,000 kronor
för höjning af arfvodena åt de vid det ekonomiska kartverket anställda
kvinnliga ritare och ritbiträden fann departementschefen vara fortfarande
behöfligt, likasom äfven det för år 1910 beviljade anslaget å 25,950 kronor för
anställande af ökad personal m. in. vid den geodetiska afdelningen.

Kartverkschefen hade visserligen ifrågasatt en höjning af sistnämnda
anslag med 1,200 kronor, men departementschefen ansåg sig icke kunna
tillstyrka detta förslag, af samma skäl som förut anförts beträffande den
ifrågasatta höjningen af det å ordinarie stat upptagna reservationsanslaget.

Förslaget att för anskaffande af instrument och inventarier vid den
geodetiska afdelningen begära af Riksdagen ett extra anslag af 2,700 kronor
tillstyrktes.

På sätt departementschefen hemställt, föreslog Ivungl. Maj:t uti
statsverkspropositionen vid 1910 års riksdag, att på extra stat för år 1911
måtte anvisas för anställande af ökad civil personal vid rikets allmänna
kartverk, namngranskning m.m. 21,600 kronor, för höjning af arfvodena
åt de vid det ekonomiska kartverket anställda kvinnliga ritare
och ritbiträden 1,000 kronor, att enligt Kungl. Maj:ts bestämmande för
ändamålet användas, för anställande af ökad personal m. m. vid rikets
allmänna kartverks geodetiska afdelning 25,950 kronor, samt för anskaffande
af instrument och inventarier vid samma afdelning 2,700 kronor.

Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning blef af Riksdagen bifallen
(se skrifvelse den 9 juni 1910 n:r 9).

I skrifvelse den 12 november 1910 gjorde kartverkschefen framställning
hos Kungl. Maj:t om äskande af anslag äfven för år 1912 till samtliga
de kartverket berörande ändamål, för hvilka Riksdagen å extra stat
. anvisat medel för år 1911.

I fråga om anslagen för höjning af arfvodena åt de kvinnliga ritarna
och ritbiträdena samt för anställande af ökad personal m. m. vid den
geodetiska afdelningen föreslog kartverkschefen icke någon förändring.

I anslaget för anställande af ökad civil personal, namn granskning
in. m. ifrågasatte han däremot en höjning af 500 kronor, beroende på att
en af de topografer, hvilkas aflöning utginge från detta anslag, borde beräknas
med år 1912 blifva berättigad att komma i åtnjutande af ålderstillägg.

1 iH anskaffande af instrument och inventarier vid den geodetiska
afdelningen hemställdes om ett anslag för år 1912 å 16,150 kronor.

I enlighet med kartverkschefens hemställan föreslog Kungl. Maj:t uti
statsverkspropositionen vid 1911 års riksdag, att på extra stat för år 1912
måtte anvisas dels till anställande af ökad civil personal vid rikets allmänna
kartverk, namngranskning m. m. 22,100 kronor, dels till höjning
af arfvodena åt de vid det ekonomiska kartverket anställda kvinnliga ritare
och ritbiträden 1,000 kronor, att enligt Kungl. Maj:ts bestämmande för
ändamålet användas, dels till anställande af ökad personal in. in. vid rikets
allmänna kartverks geodetiska afdelning 25,950 kronor, dels ock till anskaffande
af instrument och inventarier vid samma afdelning 16,150 kronor.

Enligt skrifvelse den SO maj 1911, n:r 9, har Kungl. Maj:ts berörda
framställning af Riksdagen bifallits.

7—102319, Lönereglering skommitténs let. XXX.

Riksdagens
skr. % 1910.

1911 års
riksdag.

Rikets allmänna kartverks uppgifter och organisation.

Deri för rikets allmänna kartverk nu gällande instruktion är, såsom
förut nämnts, utfärdad den 7 april 1906 (svensk författningssamling n:r
35). 1 vissa delar däraf hafva dock vidtagits ändringar genom kungl.

kungörelser den 6 september 1907 och den 11 mars 1909.

Angående kartverkets allmänna uppgift och organisation säges i instruktionen
följande.

$ t Rikets allmänna kartverk har till uppgift att upprätta och utgifva

geodetiskt grundade ekonomiska och topografiska kartor med erforderliga
beskrifningar öfver fäderneslandet.

De med kartläggningen och beskrifningen förenade arbeten utföras
på särskilda afdelningar, nämligen en för de geodetiska arbetena, en för
de ekonomiska, en för de topografiska samt, om så erfordras, en afdelning
för samfälldt ekonomiska och topografiska arbeten.

§ 2. Afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning är chef

för rikets allmänna kartverk.

Kartverkets personal utgöres, förutom af de vid generalstabens topografiska
afdelning placerade generalstabsofficerare och generalstabens professor
samt redogörare, af dels militär personal, kommenderad från armén,
dels civila kartografer och kartografaspiranter, geodeter, gravörer och ritare,
dels manliga och kvinnliga biträden och elever, dels ock tills vidare civila
topografer och topografaspiranter.

^ 2 De för användning vid de allmänna kartarbetena, förutom kartverks Mom.

l enl. chefen, placerade officerare af generalstaben må icke, utom undantagsvis
k 1909. 3 och för kortare tid, till antalet understiga fyra, och bör af dessa, såvidt
ske kan, en vara regementsofficer. De placeras till ifrågavarande tjänstgöring
i den ordning, som särskild! stadgas.

\ id kartarbetena tjänstgöra dessutom, för sin utbildning, aspiranter
vid generalstaben, därtill beordrade af chefen för nämnda stab.

Angående anställandet vid rikets allmänna kartverk af utom generalstaben
stående militär personal är särskilt stadgadt.

Kartografer, geodeter och öfrig för kartverket erforderlig civil personal
anställas i män af behof och tillgångar. De förordnas af kartverkschefen,
hvilken äfven äger entlediga dem i enlighet med därom särskilt
meddelade bestämmelser. Dock må, da sammanlagda antalet kartografer
uppgått till aderton, ej flera sådana förordnas, med mindre särskildt tillstånd
af Kungl. Maj:t därtill erhållits.

Förenämnda civila personal bör för vinnande af sådan anställning
styrka nöjaktiga teoretiska insikter i de för kartarbetena erforderliga äm B

nen samt minst ett år hafva vid dessa arbeten såsom kartograf- eller topografaspiranter
eller eljest proftjänstgjort med goda vitsord.

Vid kartografs förordnande bör dessutom tagas i betraktande den
sökandes föregående utbildning såsom landtmätare.

I fråga om personalens åligganden är stadgadt bland annat följande.

Kartverkschefen skall i öfverensstämmelse med den för rikets allmänna
kartverk utfärdade instruktion samt den årligen fastställda arbetsplanen
och staten ombesörja, leda och öfvervaka kartverkets samtliga arbeten,
vaka öfver användningen af därtill anslagna medel samt fördela arbetena
mellan den vid kartverket tjänstgörande personalen, hvarjämte han äger
att utfärda de närmare föreskrifter för arbetenas utförande, hvilka kunna
finnas erforderliga.

Finner kartverkschefen för landets kartläggning eller för tjänsten
vid kartarbetena i något afseende förändrade bestämmelser erforderliga,
äger han därom göra framställning hos Kungl. Maj:t. Likaledes äger han
att beträffande vid kartarbetena tjänstgörande personal af generalstaben
samt arbetenas gång främjande förhållanden göra erforderliga framställningar
till chefen för generalstaben.

Såvidt förhållandena det medgifva, skall kartverkschefen följa och
pröfva uppfinningar och förbättringar inom området för kartväsendet och,
där de befinnas nyttiga, söka tillämpa dem vid arbetena.

Mom. 2 enl.
k. k. «/,
1907.

Horn. 3.

8 *■

Mom. 1—4.

Mom. 5 enl.
k. k. "/•
1907.

Mo m. 7—11.

Innan kommissionen för de allmänna kartarbetena sammanträder
till anbefalld årlig öfverläggning, skall kartverkschefen hafva upprättat
förslag till arbetsplan och till däraf följande fördelning af personal och
penningmedel för det kommande året samt meddelat chefen för geneial
staben "detta förslag. Sedan dessa handlingar blifvit underställda kartverkskommissionen,
insändas de till chefen för jordbruksdepartementet för att
af honom, efter gemensam beredning med chefen för landtförsvarsdepartementet,
underställas Kungl. Maj:ts pröfning och fastställelse.

Kartverkschefen skall, i den ordning särskild! är stadgadt, afgifva
yttranden och förslag beträffande anställandet vid kartverket af generalstaben
ej tillhörande, militär personal.

Kartverkschefen skall årligen företaga resor till arbetsorterna för att
verkställa granskning af fältarbetena och öfriga erforderliga inspektioner.

Tjänstledighet kan af kartverkschefen beviljas honom underställd
civil personal under högst eu månad, för såvidt arbetenas behöriga gång
det medgifver.

Beträffande den militära personalens tjänstledighet stadgas i tjänstgöringsreglementet
för armén.

Under pågående fältarbeten må tjänstledighet endast undantagsvis

och för viktiga skäl beviljas däri deltagande.

I mån af behof och arbetenas fortgång äger kartverkschefen från
statskontoret rekvirera erforderliga belopp af de till rikets allmänna kartverk
anslagna medel.

Kartverkschefen har att tillse, att på statsverkets bekostnad utgifna
kartor tillhandahållas allmänheten till fastställda pris samt att nödiga rättelser,
såvidt omständigheterna medgifva, införas å tryckplåtarna.

Snarast möjligt efter afslutandet af fältarbetena för hvarje år skall
kartverkschefen till chefen för generalstaben afgifva en skriftligt uppsatt
beräkning öfver de sammanlagda kostnader, som för året ådragits kartverket
för utbildning af generalstabens aspiranter.

Det åligger honom jämväl att hålla chefen för generalstaben underrättad
om fortgången af de topografiska kartarbetena, hvad vidkommer
såväl arbetena på fältet som byråarbetena.

Vid slutet af-hvarje år skall kartverkschefen till jordbruksdeparte- Mom. 13.
mentet ingifva underdånig berättelse om de af rikets allmänna kartverk •
under året utförda arbeten.

Vid tillfälligt förhinder för kartverkschefen att utöfva sin befattning Mom. 15.
öfvertages densamma af den främste af de vid de allmänna kartarbetena
tjänstgörande officerare. Vid längre förfall för kartverkschefen förordnar
Kungl. Maj:t på anmälan vikarie för denne.

Professorn vid generalstaben åligger att förrätta basmätningar och § s.
vinkel observationer vid triangel mätningar af första ordningen äfvensom
astronomiska ortbestämningar.

Med biträde af den militära eller civila personal, kartverkschefen
bestämmer, verkställer professorn alla öfriga geodetiska arbeten och precisionshöjdmätningar,
öfvervakar och kontrollerar deras noggranna utförande
och beräkning, ordnar inkommande protokoll och arbetsjournaler samt redigerar
de uppsatser, som skola till tryck befordras.

Dessutom skall professorn meddela den såväl teoretiska som praktiska
undervisning, hvilken för de geodetiska arbetenas behöriga utförande
äfvensom för instrumentens noggranna skötande och vård är erforderlig,
samt före geodets anställande pröfva och afgifva utlåtande öfver dennes
kunskaper och praktiska duglighet.

Kartverkschefen förordnar af kartverkets personal särskild person att § fiskörn
arbetschef handhafva närmaste ledningen af de ekonomiska kartarbetena
och vården af de vid dess station förvarade instrument och kartor
samt att biträda vid redovisningen af de till dessa arbeten utgående
medel. År den till arbetschef förordnade officer, göres anmälan därom till
chefen för generalstaben.

Af de vid de allmänna kartarbetena tjänstgörande officerarna böra § 7.
härtill lämpliga och företrädesvis generalstabsofficerare afses till ledare för
olika detaljarbeten sålunda:

under fältarbeten: två befälhafvare för topografiska rekognosceringsafdelningar
och en instruktör för invefvande af nyanställde topografiska
rekognoseörer, generalstabens aspiranter m. fl., samt

under byråarbeten: en föreståndare för den topografiska detaljen, inom
hvilken fältmätningarnas resultat bearbetas, till dess de föreligga i form
af renritade, till blad af lämplig storlek sammanförda konceptkartor med
tillhörande statistiska redogörelser, och inom hvilken detalj tillika revisionsarbetena
utföras; en föreståndare för stomkartedetaljen, inom hvilken kommande
års fältmätningar förberedas; samt en föreståndare för reproduktionsdetaljen,
inom hvilken alla sådana rit-, gravyr- och korrekturläsningsarbeten
utföras, Indika afse konceptkartornas bearbetning för utgifning; kunnande
därjämte åt andra officerare lämnas särskilda uppdrag, såsom statistikens
bearbetande, elevers utbildande, följandet af företeelser inom främmande
kartverk in. in.

Lämpliga kartografer eller geodeter, högst tre, förordnas att biträda
vid de ekonomiska eller geodetiska kartarbetenas ledning och öfvervakande.
Öflaga kartografer, kartografaspiranter och den kvinnliga personalen användas
hufvudsakligen vid de ekonomiska och stomkartearbetena, geodeterna
till biträde åt professorn samt öfrig civil och militär personal vid de topografiska
arbetena.

§ 8. Redogöraren vid generalstaben är under inseende af kartverkschefen

redogörare för de till kartverken anvisade medel och handhafver vården
om de vid generalstabens topografiska afdelning förvarade kartor och manuskript,
instrument, inventarier m. in.

Kartverkschefen äger förordna någon af kartverkets personal till adjutant
vid kartverkschefens expedition. Honom åligger att uppsätta och
kontrasignera utgående skrifvelse!’ samt i öfrigt biträda kartverkschefen på
sått, denne bestämmer.

£ 9. Angående arbetena innehåller instruktionen följande bestämmelser.

Projektionen för Sveriges allmänna kartverk, är dels för södra Sveriges
kartverk, hvars blad äro rektangulära, den år 1817 fastställda, s. k.
växande koniska, dels för norra Sveriges kartverk, hvars blad begränsas af
meridianer och paralleller, den polyaedriska.

Basmätningar och sfäroidisk triangelmätning af första ordningen utgöra
grunden för uppmätningen och böra utsträckas till den omfattning
öfver landet, som för kartans fullständiga säkerhet finnes nödig.

För noggrant bestämmande af triangelnätets läge på jordytan anställas
astronomiska ortbestämmelser å lämpliga triangelpunkter.

För erhållande af ett till stomkartans säkra sammansättning erforderligt
antal triangelpunkter verkställes äfven triangelmätning af lägre
ordning.

Vid hvarje triangelmätning skall äfven trigonometrisk höjdmätning
verkställas.

I trakter, där lokala hinder göra triangelmätning alltför kostsam och
tidsödande, må s. k. polygonmätning med nivellerteodolit verkställas, med
anslutning till angränsande trakters triangulering.

Till förvaring under redogörarens vård skola aflämnas fullständiga
såväl observationsprotokoll som beräkningar öfver de utförda astronomiska
ortbestämningarna samt bas-, polygon- och triangelmätningarna, jämte förteckning
å resultaten däraf, utvisande de observerade punkternas latitud
och longitud äfvensom deras afstånd från kanterna af respektive kartblad.
Dessutom böra öfversiktskartor bifogas, hvilka utvisa läget af de bestämda
punkterna.

Alla vid dessa mätningar nyttjade triangelpunkter skola till framtida
rättelse och återfinnande på marken varaktigt utmärkas och deras läge i
förhållande till rågångar eller fasta naturföremål upptagas i särskild kartteckning,
hvilken jämte åtföljande beskrifning skall förvaras under redogörarens
vård.

Resultaten af de geodetiska och astronomiska arbetena böra, jämte
beräkningarna däraf, då omständigheterna sådant medgifva, till lämpligt
omfång offentliggöras, hvarjämte öfversiktskartor böra upprättas öfver dessa
arbetens fortgång.

Där så ske kan, ordnas kartverksarbetena så, att ekonomisk kartläggning
föregår och tjänar till stomme för den topografiska.

Där denna ordningsföljd ej kan tillämpas, upprättas, med begagnande
af befintliga geometriska kartor och med stöd af ett tillräckligt antal
(1—3 på hvarje kvadratmil) geodetiskt bestämda punkter, en särskild stomkarta,
hvilken i afseende å skala, innehåll m. in. bör göras lämplig att
läggas till grund för blifvande såväl ekonomisk som topografisk kartläggning.

§ io.

§ 11- Beträffande skalorna för de ekonomiska och topografiska kart verkens

upprättande stadgas i kungl. bref den 25 maj 1894 och den 16
juni 1905.

§ 12. Vid kartornas upprättande användas de beteckningssätt för före målens

afbildande, som blifvit af Kungl. Maj:t fastställda eller finnas anbefallda
i fastställda profplanscher och promemorior för arbetenas utförande.

Skulle andra beteckningssätt visa sig erforderliga, äger kartverkschefen
därtill upprätta förslag, som underställes Kungl. Maj:ts pröfning och
fastställelse; åliggande kartverkschefen, hvad topografiska kartor beträffar,
att sådant anmäla för chefen för generalstaben före handlingarnas insändande
till Kungl. Maj:t.

§ 13. I samband med uppmätningar på fältet förrättas erforderliga höjd mätningar

medelst afvägning, hvilka sedermera fullständigas genom ytterligare
höj dbestämningar med barometer eller annan lämplig arbetsmetod.

Angående kartornas utgifning stadgas i instruktionen följande.

§ 14. Beträffande skalorna för kartornas utgifning skall lända till efter rättelse

hvad som är stadgadt i kungl. bref den 25 maj 1894, den 12
november 1897 och den 16 juni 1905.

De ekonomiska kartorna öfver Svea och Göta land utgifvas, såvidt
medel därtill beviljas, under uppsikt af arbetschefen för de ekonomiska
kartarbetena, samt, såvida ej annorlunda därom stadgas, härads- och länsvis
och i något efter beteckningssättet lämpadt färgtryck.

De topografiska kartorna öfver riket (»Generalstabens karta öfver
Sverige») utgifvas dels i rektangulära blad (öfver södra Sverige), dels i s.

k. gradblad (öfver norra Sverige). De ekonomisk-topografiska kartorna
utgifvas endast i grad blad.

De rektangulära bladens sidor äro 59,381 centimeter (2 fot) och 44,536
centimeter (1,5 fot), och hvarje kartblad omfattar således, med af projektionsmetoden
föranledda mindre afvikelser, en ytvidd af 26,446 kvadratmil.
Hufvudmeridianen, som går 5° väster om Stockholms observatorium, utgör
ena sidan af de blad, hvarpå han förekommer, öfriga blad hafva två sidor
parallella med och två vinkelräta mot denna meridian. Kartbladen förses
dels med chiffer, angifvande i hvilken vertikal och horisontell rad bladet

är beläget, dels med söder ifrån fortlöpande nummerföljd samt med namn
efter eu inom bladet belägen hufvudort eller betydande naturföremål.

Gradbladen äro dels helblad i skalan 1 : 200,000, dels kvartblad i
skalan 1 : 100,000. De förra hafva V2 latitudgrads höjd och IV2 longitudgrads
längd, de senare l/i latitudgrads höjd och -s/i longitudgrads längd.
Helbladen numreras i från norr fortlöpande följd och erhålla äfven namn
efter inom bladet befintlig hufvudort eller betydande naturföremål. Kvartbladen
hafva samma beteckning som de gradblad, af hvars område de upptaga
en del, med tillägg af såväl »N. V.» (nordväst), »N. O.» (nordost),

»S. V.» (sydväst) och »S. O.» (sydost) som ock namnet å inom kvartbladet
befintlig hufvudort eller betydande naturföremål.

Med undantag af de hela gradbladen (gradbladen i skalan 1 : 200,000)
öfver området mellan landets nordspets och 63° 30'' n. br., hvilka blad hafva
både ekonomiska och topografiska beteckningar, upptaga såväl rektangulära
blad som gradblad, jämte administrativa gränser, endast topografiska beteckningar.

Såväl de topografiska som de ekonomisk-topografiska kartorna utgifvas
dels i koppartryck och dels i s. k. öfvertryck.

Skulle väsentliga förändringar i nämnda reproduktionsmetoder framdeles
visa sig önskvärda, äger kartverkschefen, beträffande tillämpning däraf,
göra underdånig framställning.

Under arbete varande eller framdeles anbefallda öfversiktskartor i § itmindre
skalor bearbetas och utgifvas, i mån som omständigheterna det
medgifva, utan att de allmänna kartarbetenas planenliga gång därigenom
åsidosättes.

1 mån af kartarbetenas gång upprättas därtill hörande beskrifningar. § is.

Till de ekonomiska och ekonomisk-topografiska kartorna hörande beskrifningar
utgifvas i .öfverensstämmelse med anbefallda formulär.

Till de topografiska kartorna hörande beskrifningar ordnas med hänsyn
till dessa kartors användande för krigsbruk, men utgifvas endast, då
detta af Kungl. Maj:t särskilt anbefalles.

De af förutvarande topografiska kåren utarbetade länskartor skola § 17.
fortfarande hållas allmänheten till banda och, såvidt omständigheterna det
medgifva, förses med tid efter annan erforderliga rättelser.

8 102319. Lönereglering skommitténs bet. XXX.

§ 18.

Konceptkartorna, af hvilka de topografiska förvaras vid generalstabens
topografiska afdelning och de ekonomiska vid den ekonomiska afdelningen,
kunna offentliggöras i uppmätningsskalan, då chefen för kartverket pröfvar
sådant lämpligt och af behofvet påkalladt. Enskilda personer och myndigheter
kunna äfven för angifvet ändamål efter kartverkschefens bepröfvande
och på egen bekostnad erhålla kopior af konceptkartorna.

Gällande stat samt nuvarande aflöningsförliållanden ni. m.

Den genom kungl. bref deD 25 november 1910 fastställda inkomstoch
utgiftsstaten för rikets allmänna kartverk för år 1911 är af följande
innehåll:

A. Ordinarie staten.

Till aflöningar:

1) För de geodetiska arbetena:

arfvoden till 4 geodeter ä 2,000 kronor

Bestämdt anslag.

2) För de topografiska arbetena:

arfvode till adjutanten i kartverkschefens expedition .... 1,000: —

arfvoden till 12 civila ritare ock gravörer å 1,200 kronor . . 14,400: —

3) För de ekonomiska och stomkartearbetena:

arfvode till arbetsckefen................. 5,000: —

arfvoden till 18 kartografer å 2,000 kronor........ 36,000: —

arfvoden till 2 kartografaspiranter ä 1,200 ......... 2,400: —

arfvode till 1 vaktmästare................ 1,100: — II.

8,000: -

15,400: -

44,500: -

67,900: —

II. Förslagsanslag.

Till ålderstillägg:

1) För de geodetiska arbetena:

till två geodeter ä 1,500 kronor för dem kvar............. 3,000: —

2) För de topografiska arbetena:

till två ritare ock en gravör å 1,800 kronor för dem kvar . 5,400: —

> en ritare ä 900 kronor................ 900: —

» fyra ritare samt två gravörer å 300 kronor för dem hvar 1,800: — g iqq. _

3) För de ekonomiska och stomkartearbetena:

till tre kartografer ä 1,500 kronor för dem kvar...... 4,500: —

> tre kartografer ä 1,000 kronor för dem kvar...... 3,000: —

» sex kartografer ä 500 kronor för dem kvar...... 3,000: — jo 500- _

Stat.

III. Reservationsanslag-.

Till kartarbetena m. m.:

1) För de geodetislca arbetena;

arfvode till extra arbetskraft............... 1,000: —

förmansarfvode till 1 geodet............... 500:

till fältarbeten..................... 17,500: 19,000: —

2) För de topografiska arbetena:

till fältarbeten..................... 32,500:

» ntgifnings- och byråarbeten m. in............ 36,100:

> öfningsafdelningens ritknrs.............. 2,400: — 71,000: —

3) För de ekonomiska och stomkartearbetena:

till förmansarfvoden åt 2 kartografer ä 500 kronor..... 1,000: —

> kvinnliga ritare................... 9,450:

» fältarbeten...................... 37,000: —

> ntgifnings- och byräarbcten m. ............. 5,050: — 52,500: —

Summa

Till bestridande af utgifterna å ordinarie staten påräknas:
1) Ersättning för utbildande af generalstabens aspiranter, för -

slagsvis ....................... 3,000: —

2) För försålda kartor................... 8,000: —

3) Af det för år 1911 beviljade ordinarie anslag:

Bestämdt anslag..................... 67,900: —

Förslagsanslag...................... 21,600: —

Reservationsanslag.................... 131,500: —

B. Extra ordinarie staten.

Till aflöning ar:

1) För de geodetiska arbetena:

arfvoden till 4 geodeter ä 2,000 kronor till hvarje........... 8,000: —

2) För de topografiska arbetena:

arfvoden till 4 civila topografer ä 2,000 kronor till hvarje....... 8,000: —

3) För de ekonomiska och stomkartearbetena:

arfvodesförhöjning åt kvinnliga ritare.................'' 1,000: —

4) Arfvode till en vaktmästare..................... 800: —

142,500: —
232,000: —

232,000: —

Till kartarbetena m. in.:

1) För de geodetiska arbetena:

till extra arbetskrafter.................. 2,650: —

> fältarbeten..................... 15,300: — 17 95g. _

2) För de topografiska arbetena:

till fältarbeten.................

Till namngranskning...............

Till betjäning, städning, uppvärmning och belysning
Till anskaffning af instrument och inventarier . .

Till bestridande af utgifterna å extra ordinarie staten påräknas:
1) Anslaget till anställande af ökad civil personal vid rikets allmänna kart -

verk, namngranskning m. m..................... 21,600: —

2) Dito till förhöjning af arfvodena åt de vid det ekonomiska kartverket an ställda

kvinnliga ritare och ritbiträden................ 1,000: —

3) Dito till anställande af ökad personal m. m. vid rikets allmänna kartverks

geodetiska afdelning........................ 25,950: —

4) Dito till anskaffande af instrument och inventarier vid rikets allmänna

kartverks geodetiska afdelning.................... 2,700: — 5^ ggg. _

7,200: -3,000: —

2,600: —

2>700: ~ 51,250: —

För den civila personalen vid rikets allmänna kartverk utgå aflöningsförmånerna
för närvarande enligt följande grunder.

Arbetschefen vid kartverkets afdelning för ekonomiska och stomkartearbeten
äger uppbära arfvode af 5,000 kronor, om han ej är i aktiv
krigstjänst, men eljest 1,000 kronor (enligt beslut vid 1905 och 1908 årens
riksdagar.)

Kartograf, geodet och civil topograf åtnjuta arfvoden af 2,000
kronor, hvartill kunna komma tre ålderstillägg å 500 kronor efter resp.
5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring (enligt beslut vid 1905 års
riksdag).

Genom kungl. bref den 16 juni 1875 är förordnadt, att kartograf,
som på grund af styrkt sjukdomsfall är tjänstledig, må för de första två
månaderna af tjänstledigheten åtnjuta sitt arfvode oafkortadt och för den
därefter följande tiden tre fjärdedelar af samma arfvode, dock att, i

Nuvarande
aflöning9-förhållanden
m. m.

händelse sjukdomsförfall et fortfar under längre tid än ett år, på pröfning
i hvarje särskildt fall skall bero, om och i hvad mån arfvode för den
följande tiden må åtnjutas.

Med anledning af framställning i särskilda fall har Kung!. Maj:t medgifvit
bibehållande af tre fjärdedelar af arfvode under viss tid beträffande
geodeter. Så har ock skett beträffande manliga ritare och gravörer.

De kartografer eller geodeter (högst tre), som förordnats att biträda
vid kartarbetenas öfvervakande och ledning, kunna tilldelas arfvoden
(s. k. förmansarfvoden), hvart och ett å 500 kronor, (enligt beslut
vid 1905 års riksdag).

För civil topograf utgår i vissa fall ersättning för öfvertidsarbete på
beting; äfven för geodet har i enstaka fall förekommit dylik ersättning.

Kartografaspirant erhåller arfvode af 1,200 kronor (jämlikt det
vid 1875 års riksdag lämnade medgifvande, att årliga arfvodet för extra
biträden finge utgå med nämnda belopp).

Adjutanten vid kartverkschefens expedition uppbär ett arfvode af

1,000 kronor.

För manlig ritare och gravör är arfvodet bestämdt till 1,200 kronor,
hvartill kunna komma sex ålderstillägg å 300 kronor efter resp. 3, 6, 9,
12, 15 och 18 års väl vitsordad tjänstgöring (enligt beslut vid 1908 års
riksdag).

Utöfver berörda arfvode utgår till ritare och gravörer af anslag
till utgifnings- och byråarbeten in. in. ytterligare ersättning.

En äldre gravör erhåller sålunda efter särskild öfverenskommelse ett
belopp af 1,500 kronor om året såsom godtgörelse dels för arbetstidens
utsträckning till sju timmar och dels för tillsyn och instruktion af yngre
ritare och gravörer.

»särskilda ersättning» är afsedd att i regeln utgå med sitt lägsta belopp
under 2:a och 3:e året och att sedermera höjas på nyss angifvet sätt samtidigt
med erhållande af de särskilda ålderstilläggen; dock är, enligt hvad
kartverkschefen stadgat, dylik höjning icke blott beroende på ådagalagd
flit utan äfven på skicklighet i facket.

För ritare och gravörer beräknas för närvarande den ordinarie arbetstiden
till fem timmar, men är arbetstiden, på sätt nyss är nämndt, för
flertalet utsträckt till sju timmar, i hvilket senare fall dock i arbetstiden
inräknas en half timmes frukostrast.

Två äldre ritare åtnjuta, förutom nyss nämnda särskilda ersättning
för arbetstidens utsträckning till sju timmar, godtgörelse för ytterligare
öfvertidsarbete efter en timpenning af resp. 1 krona 16 öre och 1 krona
67 öre.

Till kvinnliga ritare och ritbiträden utgå för närvarande arfvoden
med belopp växlande mellan 1,050 och 1,500 kronor om året.

Af de två vid kartverket anställda vaktmästarna åtnjuter den ene
800 kronor och den andre 1,100 kronor i arfvode.

Utöfver de nämnda arfvodena utgår till den civila personalen vid
kartverket följande ersättning under resor och fältarbeten.

Arbetschefen åtnjuter reseersättning och dagtraktamente (11 kronor)
enligt 3:e klassen i resereglemente!. Befattningen finnes emellertid ej
särskild! upptagen i resereglementet.

Geodet åtnjuter vid kommendering å geodetiska fältarbeten förutom
rese- och traktamentsersättning enligt 4:e klassen i gällande resereglemente
(således numera dagtraktamente af 8 kronor) särskild godtgörelse
af 1 krona 50 öre om dagen. Under triangelmätning uppbäres för
hvarje kvadratmil och för hvarje triangelpunkt, som utstakats och mätts,
ytterligare särskild ersättning af 1 krona 50 öre. (Kungl. bref den 31
december 1903 och resereglementet den 13 december 1907.)

Kartograf och kartografaspirant erhålla i reseersättning årligen
ett fixt belopp af 300 kronor,1) men till den, som upprättar stomkartor,
utgår sådan ersättning med högst 400 kronor och till ledare af fältarbeten
med högst 500 kronor (kungl. bref den 16 juni 1875 och den 25
maj 1894).

Förutom nämnda reseersättning utgår dagtraktamente, hvilket beräknas
sålunda: under resor till och från arbetsort 8 kronor samt under
arbeten inom arbetsort 6 kronor, med tillägg i sistnämnda fall af ytterligare
1 krona för kartograf, som biträder vid arbetenas öfvervakande och
kontroll, äfvensom till dem, som förrätta särskildt anordnad höjdmätning
samt fältarbeten för revidering och stomkartesammansättning (kungl. bref
den 31 december 1903 och resereglementet den 13 december 1907).

Såsom ersättning för uppmätt ytvidd erhåller fältmätare 65 kronor
för hvarje kvadratmil i skalan 1 : 20,400 uppmätt ekonomisk plankarta
samt 25 kronor för hvarje kvadratmil i skalan 1:50,000 och 1:100,000
uppmätt ekonomisk-topografisk karta, hvarjämte befälhafvare för fältmätningsafdelning
äger räkna sig till godo 8 kronor för hvarje under hans
befäl uppmätt kvadratmil. Likaledes utgår för hvarje kvadratmil i arbetsorten
upprättad stomkarta en ersättning af 8 kronor, hvaraf halfva beloppet
tillkommer befälhafvaren för stomkarteafdelningen och den andra hälften
fördelas mellan hans biträden i förhållande till deras deltagande i arbetet.
(Kungl. bref den 4 april 1902.)

Civil topograf, hvilken jämlikt beslut vid 1905 års riksdag skall
i fråga om aflöningsförmåner vara likställd med kartograf, åtnjuter i följd
däraf reseersättning till fixt belopp af 300 kronor årligen och dagtraktamente
under resor till och från arbetsort af 8 kronor samt under arbeten
inom arbetsort af 6 kronor, med tillägg, i sistnämnda fall, af 1 krona för
den, som biträder vid arbetenas öfvervakande och kontroll, förrättar särskildt
anordnad höjdmätning samt fältarbeten för revidering. Jämlikt

!) Genom kungl. bref den 31 december 1908 har i särskildt fall den omständigheten,
att kartografen N. N. under år 1907 allenast under 10 dagar deltagit i fältarbeten,
förklarats icke utgöra hinder att till honom utanordna hela den kartograf tillkommande
reseersättning 300 kronor, dock efter afdrag af visst redan utbetaldt belopp.

kungl. bref den 30 april 1881 erhåller fältmätare vid topografiska afdelningen
130 kronor för hvarje i skalan 1 : 10,000 eller 1 : 20,000 uppmätt
kvadratnymil1), 65 kronor för hvarje kvadratnymil i skalan 1 : 50,000 och
25 kronor för hvarje kvadratnymil i skalan 1 : 100,000.

Ritare och gravörer åtnjuta, jämlikt kungl. brefvet den 30 april 1881,
under fältarbeten såsom »extra biträden» resekostnads- och traktamentsersättning
enligt 5:e klassen i resereglementet (alltså numera enligt resereglementet
den 13 december 1907 dagtraktamente af 6 kronor). Ersättning
för uppmätt ytvidd utgår till ritare och gravör efter samma grunder
som tillämpas beträffande civil topograf.

*) Matning i dessa skalor förekommer icke för närvarande för civil topograf.

9—102319. Löner egt er ing skommitténs bet. XXX.

Kartverkschefens
yttrande
i ant.
af cirk. 2?''/io
1901.

Kartverkschefens
löneregteringsförslag
2S/a
1909.

Till kommittén öfverlämiiade framställningar.

Genom kungl. cirkulär den 25 oktober 1901 anbefalldes ämbetsverk
och myndigheter att hvar för sill förvaltningsgren inkomma med utredning
huruvida, under angifven förutsättning, ändringar i vederbörande
lönestater kunde anses böra äga rum för tiden efter år 1902.

I anledning; däraf afgaf chefen för rikets allmänna kartverk den 12
maj 1902 underdånigt utlåtande, som öfverlämnades till kommittén med
skrifvelse från jordbruksdepartementet den 19 november 1902.

Då emellertid, sedan berörda utlåtande afgafs, aftoningsförhållandena
för civila befattningshafvare vid ifrågavarande kartverk varit föremål för
särskilda af Riksdagen fattade beslut, torde anledning saknas att vidare
redogöra för nämnda utlåtande. I

I underdånig skrifvelse den 23 februari 1909 har chefen för rikets
allmänna kartverk framlagt förslag till lönereglering för detta kartverks
civila personal.

Efter en redogörelse för ifrågavarande personals hittillsvarande aflöningsförhållanden
anföres i den underdåniga skrifvelsen hufvudsakligen
följande.

Afsikten med framställningen vore att framhålla behof vet af förbättrade
aflöningsförmåner för allmänna kartverkets civila personal. En
ledning för bedömandet af det berättigade däruti ansåg kartverkschefen
kunna hämtas såväl ur eu jämförelse med den vid detta kartverk tjänstgörande
militära personalens aflöningsförmåner, hvilka under senare tid
reglerats, som ock ur jämförelse med aflöningsförmåner, som af Kungl.

Maj:t och Riksdagen nyligen fastställts eller af löneregleringskommittén
föreslagits för sådana tjänstemän inom andra verk, hvilka i fråga om
arbetssätt och kompetens kunde anses mer eller mindre jämförbara med
allmänna kartverkets.

En detaljerad jämförelse af förstnämnda slag finnes bifogad den
underdåniga skrifvelsen. Ett sammandrag af detalj uppgifterna har intagits
i själfva skrifvelsen och visar följande resultat i fråga om inkomsterna,
efter frånräknande af resekostnadsersättningar.

1	Årsinkomst.
	Kronor.
	Högst.	\| Lägst.
Militär personal:
Kapten 1. kl...........................	6,932
> 2. >..........................	6,000
Löjtnant 1. kl. .........................	4,417
> 2. » .........................	3,857
Underlöjtnant..........................	3,578
Sergeant 1. kl.......''...................	3,259
» 2. ■> .........................	3,149
Militär fältmätarelev, underlöjtnant................	3,101
> > sergeant 2. kl................	2,672
Civil personal:
Geodet (förman dessutom 500 kr.).................	5,125	3,625
Kartograf (förman dessutom 500 kr.)...............	4,510	3,010
Topograf............................	4,545	3,045
Kartograf- och topografaspirant..................	2,210
Ritare och gravör, som deltaga i fältarbeten............	4,628	2,478
» > » »ej deltaga i fältarbeten. ..........	4,000	1,600
Kvinnliga ritare.........................	1,500	1,200
Vaktmästare...........................	1,100

Kartverkschefen har framhållit, att de äldre geodeterna, kartograferna
och topografierna syntes honom närmast jämförliga med kaptener och de

yngre med löjtnanter; och då jämväl i betraktande toges, att samtliga —
ehuru från olika hufvudtitlar — åtnjöte angifva aflöningsförmåner under
likartadt arbete, ansåg han af jämförelsen i förevarande hänseende framgå,
att den ifrågavarande civila personalen i aflöningsväg vore afsevärdt sämre
lottad än den militära.

En jämförelse mellan ritarna eller gravörerna och vid kartverket
anställda underofficerare — med hvilka senare sagda civila personal syntes
kartverkschefen kunna sammanställas — utfölle på sådant sätt, att inkomsterna
för de yngre civila visade sig vara betydligt lägre än för de militära,
som dock i allmänhet vore äldre såväl till lefnads- som tjänstår. De
äldre civila däremot kunde nå högre aflöning än dessa. Detta senare förhållande
berodde dels därpå, att bland de militära graderna fanjunkare
eller styckjunkare — hvilka mera sällan förekomme vid kartverket ej
upptagits i jämförelsen och dels därpå att de äldre mera yrkesskickliga
ritarna och gravörerna borde af hänsyn till konkurrensen med civila
reproduktionsanstalter aflönas jämförelsevis högt.

Enligt hvad kartverkschefen vidare framhöll, inskränktes dock tydligt
vis värdet af den gjorda jämförelsen ganska väsentligt däraf, att fordringarna
å utbildningen vore så väsentligt olika inom de militära och civila
kategorierna, äfvensom däraf att militärerna, när så påfordrades, användes
för sitt egentliga ändamål, det rent militära.

Mera talande blefve enligt kartverkschefens mening en jämförelse
med aflöningsförhållanden, fastställda af Kungl. Maj:t och Riksdagen eller
föreslagna af löneregleringskommittén under senare tid vid sådana verk,
hvilkas arbeten kunde anses i viss mån likartade med rikets allmänna
kartverks.

Till dylika verk ansåg kartverkschefen höra landtmäteristyrelsen,
hvars aflöningsförhållanden reglerades vid 1908 års riksdag, och Sveriges
geologiska undersökning, angående hvars aflöningsförmåner löneregleringskommittén
afgifvit underdånigt yttrande den 14 december 1907.

Jämlikt Riksdagens beslut och sistnämnda yttrande skulle aflöningsförmånerna
för personal vid dessa båda verk utgå enligt följande
grunder.

6!)

	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts- tillägg.	Summa.
Landtmäteristyrelsen:
1 En ingenjör........... i En förste vaktmästare......	2,200 900	1,500 450	300 150	4,000'') 1,500	'') Jämte 3 ålderstillägg — ett hvart öre år —- hvart och ett om 500 kronor.
Sveriges geologiska under-sökning :
En tjänsteman....... En förste vaktmästare......	2,600 900	1,400 600	—	4,0002) 1,500	2) Jämte 4 ålderstillägg — ett hvart öre år — hvart och ett om 500 kronor.

Vid jämförelse mellan här ifrågavarande tjänstemän och deras närmaste
motsvarigheter vid rikets allmänna kartverk framginge enligt kartverkschefens
åsikt otvetydigt, det förhållandet, att den civila personalen vid
kartverket — här geodeter, kartografer och topografer — erhölle betydligt
lägre aflöning, hvarjämte denna personals aflöning utginge allenast
såsom arfvoden, under det att aflöningsförmånerna vid ofvan angifna civila
verk uppförts såsom eller ifrågasatts skola blifva lön och tjänstgöringspenningar
(vid landtmäteristyrelsen äfven ortstillägg), såsom vid
andra af statens verk, där lönereglering redan vore genomförd.

Beträffande nu först kartverkets geodeter ansåg kartverkschefen en
löneförbättring för dem synnerligen väl af behofvet påkallad, så mycket
mera som ganska höga kraf måste ställas såväl på deras vetenskapliga
fackutbildning som på praktisk arbetsduglighet under de synnerligen kräfvande
fältarbetena.

De för det dåvarande anställda 4 geodeterna hade visserligen erhållit
sin vetenskapliga underbyggnad på olika sätt. En hade aflagt filosofie
kandidatexamen enligt bestämmelser af år 1852 med betyget berömlig
i astronomi, motsvarande nuvarande filosofie licentiatexamen, och en
filosofie kandidatexamen enligt 1891 års stadga med betyget berömlig i
matematik. Båda dessa geodeter hade genomgått eu kortare proftjänstgöring
vid kartverket. De två andra, som endast undergått moo-enhets o

examen, hade derefter inom kartverkets geodetiska afdelning allenast på
denna grundval utbildats till geodeter.

I särskilda underdåniga skrivelser dels från kommissionen för de
allmänna kartarbetena och dels från kartverkschefen hade framhållits beliofvet
af eu ganska väsentlig ökning af geodeternas antal, och Kungl.
Maj:t hade äfven till 1909 års Riksdag aflåtit proposition om ökning af
deras antal från 4 till 8, dock utan förändring af aflöningsförmånerna.

I sammanhang med den nu föreslagna löneregleringen syntes det
emellertid kartverkschefen ensidigt, att kompetensfordringarna för ifrågavarande
personal höjdes. Då det gällde att afgöra, hvilken kompetens,
som för framtiden vore erforderlig för de geodetiska arbetenas rationella
bedrifvande, måste enligt kartverkschefens mening tagas i betraktande, att
dessa arbeten i större utsträckning än dittills komme att ställa fordringar
på den teoretiska utbildningen, utan att något kunde eftergifvas beträffande
den praktiska utbildningen, sådan den dittills varit.

Genom den plan till de geodetiska arbetenas bedrifvande, som
den 12 september 1907 ingifvits till Kungl. Maj:t af kommissionen för de
allmänna kartarbetena, åsyftades nämligen ej enbart en utvidgning åt de
geodetiska arbetena utan äfven en mera genomgående systematisering jämte
ökade kraf på noggrannhet.

Olägenheten af att göra vissa operationer beroende af, huruvida utomstående
vetenskapligt bildade personers bistånd därför kunde vinnas, vore
ögonskenlig. För utförandet af dessa framdeles oftare än dittills förekommande
vetenskapliga arbeten vore ej heller som dittills allenast en \id
verket anställd person, som aflagt filosofie licentiatexamen, tillräcklig, utan
kraf des två dylika, af hvilka borde fordras affagda examina i astronomi
eller geodesi. Dels kräfde nämligen vissa arbeten med nödvändighet tv a
personer med denna kompetens, dels måste i en framtid byråarbetena
fortgå under hela året och ej blott under vintermånaderna, hvarvid flera
af dessa arbeten måste utföras af en person med filosofie licentiats matematiska
kunskaper.

Ett synnerligen viktigt skäl dels till höjandet af kompetensfordringarna
i allmänhet och dels till anställandet af minst två geodeter med
filosofie licentiats kunskaper vore äfven den omständigheten, att redaktions -

arbeten af synnerligen kräfvande natur förestode såväl beträffande ny mätning
som ock beträffande det oerhörda, på grund af bristande arbetskraft
ännu endast till en del bearbetade observationsmaterialet från redan utförda
arbeten.

Slutligen måste vid förfall för professorn vid generalstaben fullt
kompetent person kunna upptaga hans tjänstgöring, utan att likväl denne
ställföreträdare beröfvades möjligheten att till sitt biträde använda eu
geodet med högre astronomiska och matematiska kunskaper.

Om sålunda af de åtta geodeter, som för framtiden borde finnas
anställda vid rikets allmänna kartverk, två måste äga filosofie licentiats
kvalifikationer, syntes man däremot för de öfriga kunna medgifva mindre
vetenskaplig kompetens; och ansåg kartverkschefen, att denna kunde fastställas
till filosofie kandidats med matematisk ämnesgruppering och med
minst betyget med beröm godkänd i ettdera af ämnena astronomi eller
matematik samt godkänd proftjänstgöring.

Då det emellertid kunde ifrågasättas, huruvida dessa fordringar vore
nödvändiga med hänsyn till det sakförhållandet, att af de nuvarande geodeterna
två icke fyllde denna teoretiska examenskompetens, fann kartverkschefen
sig höra närmare utveckla skälen till att så verkligen vore fallet.

Därvid syntes honom främst vara att beakta den afsedda publicering
af samtliga mätningars resultat, som vore ett oeftergifligt kraf för
framtiden. Detta förde med sig förändringar i såväl mätnings- som beräkningsmetoderna
för framtiden, i det minsta kvadratmetoden hädanefter
måste i största utsträckning tillämpas.

Genom förutnämnda examenskunskaper, nödvändigtvis ökade äfven
genom teoretisk undervisning vid kartverket, skulle ernås, att denna för
geodesiens alla mätningar och beräkningar — äfven de mera elementära
— grundläggande metod redan från början gåfve sin prägel åt tjänstemannens
arbete. Mångårig erfarenhet och egna studier kunde visserligen,
såsom erfarenheten visat, leda till samma mål, men klart vore, att undervisningen
i minsta möjliga mån borde förläggas till kartverket och den
teoretiska skickligheten till hufvudsaklig del förvärfvas vid universitet.

Att dittills många enklare geodetiska arbeten utförts af personer med
ringare såväl teoretisk som praktisk kompetens vore ej något skäl att anse

fara för öfverkvalifikation här föreligga, ty en stor del af nu antydda
redan utförda arbeten tillhörde ett föråldradt system, som numera ej längre
borde följas, och hade haft ett mera tillfälligt värde. De geodetiska arbetenas
grundläggande betydelse för alla slags uppmätningar gjorde, att
Sverige likasom många främmande stater i allt större utsträckning måste
anlägga dessa kostsamma mätningar för större användbarhet och med mera
bestående natur än hvad dittills varit möjligt på grund af bristande medel
och bristen på teoretiskt utbildad personal.

För att emellertid redan genom själfva benämningarna klargöra de
olika kompetensfordringarna och därmed sammanhängande olika aflöningsförmåner
föreslog kartverkschefen, att de högre kvalificerade tjänstemännen
vid geodetiska afdelningen i likhet med observatörer vid universitetens
observatorier erhölle titeln »observatören, under det de öfriga omförmälda
tjänstemännen fortfarande benämndes »geodeten.

Enär under angifna förutsättningar observator vid rikets allmänna
kartverk, vid jämförelse med personal inom ofvan nämnda två civila verk,
kunde anses i kompetens närmast jämnställd med tjänsteman vid Sveriges
geologiska undersökning — hvilken tjänsteman i sin ordning jämnställts med
lektor vid rikets allmänna läroverk — ville kartverkschefen föreslå, att
observator ock i aflöningsväg jämnställdes med samma tjänstemän och
alltså erhölle i lön 2,600 och i tjänstgöringspenningar 1,400 kronor jämte
fyra ålderstillägg, hvart och ett å 500 kronor, efter resp. 5, 10, 15 och
20 år, af hvilka ålderstillägg 350 kronor skulle inräknas i lönen och 150

7 oo

kronor i tjänstgöringspenningarna.

Hvad beträffade sgeodeternas» aflöningsförmåner, borde dessa af angifna
skål sättas lägre än observatörernas. Enligt kartverkschefens förmenande
borde dock hvarken geodeters, kartografers eller topografers aflöningsförmåner
— hvilka syntes böra fortfarande som dittills beräknas efter samma
grunder — skäligen kunna sättas lägre än att dessa tjänstemän kunde
uppnå ungefäi’ samma inkomster som de af Riksdagen åt landtmäteristyrelsens
ingenjörer beviljade.

Därmed ville kartverkschefen emellertid icke hafva sagt, att »utgångslönen»
borde vara densamma. Tvärtom ansåg han det vara en riktig
grundsats att utgå från en jämförelsevis liten begynnelseaflöning, men att

genom ej. allt för få ålderstillägg öka densamma, då såväl högre kompetens
vunnits som behofven af växande inkomst inträdde.

Af denna anledning föreslogs, att den första aflöningen för geodet
sattes 1,000 kronor lägre än för observator eller till 3,000 kronor,°däraf

2,000 i lön och 1,000 i tjänstgöringspenningar, men att geodet i likhet
med observator och tjänsteman vid Sveriges geologiska undersökning erhölle
fyra ålderstillägg efter samma grunder som förut föreslagits, hvarigenom
han i aflöningsväg äfven skulle jämnställas med adjunkt vid rikets
allmänna läroverk.

Äfven vid bifall till framställningen i detta hänseende inträffade
likväl, att, när geodet erhölle sitt högsta ålderstillägg, hans aflöning blefve
500 kronor mindre än ingenjörs vid landtmäteristyrelsen under liknande
förhållanden.

Då emellertid geodet vanligen under fem månader af året sysselsattes
med fältarbeten, hvarunder han åtnjöte särskild ersättning, äfven i
lönn af kvadratmilspenningar, syntes detta i viss mån motväga den något
lägre fasta aflöningen, hvarjämte — enär förmansarfvodena af 500 kronor
skulle bibehållas — chefen för rikets allmänna kartverk hade en utväg
att sarskildt tillgodose däraf förtjänt geodet, synnerligen om detta arfvode
ej. såsom dittills blott afsåges för den, som biträdde vid kartarbetens
öfvervakande och ledning, utan äfven finge tilldelas person inom kartverket,
hvilken utförde annat särskildt maktpåliggande arbete.

Dittills både ej vid den geodetiska afdelningen varit anställda aspiranter
med särskildt arfvode såsom sådana, hvilket däremot varit fallet
vid såväl. ekonomiska som topografiska afdelningen. I stället hade, när
nyanställning af geodet behöft äga rum, aspiranten till dylik beställning
aflönats under proftjänstgöringen, enligt särskild öfverenskommelse, från
ett anslag till de geodetiska arbetena, i staten benämndt »till extra arbetskraft».
Detta anslag hade i kommissionens för de allmänna kartarbetena
förslag till personalens ökning samt i Kungl. Maj:ts proposition till 1909
års Riksdag uppförts med 3,650 kronor.

För att bereda likformighet vid anställningen af civil personal i geodets,
kartografs och topografi ställning syntes ändamålsenligt att — liksom
anslag uppförts för kartograf- och förut äfven för topografaspirants af 10

102319. Löneregleringskommittms bet. XXX -

löning — ett sådant också kunde vid behof disponeras för igeodetaspiranU.
Kartograf- och topografaspirant ägde då åtnjuta i årsarfvode 1,200 kronor,1)
och enär detta arfvode, som ovedersägligen under dåmera intrådda förhållanden
kunde anses allt för ringa, åt kartverkschefen föreslogs till 2,000
kronor, borde, enligt hans mening, äfven »geodetaspirant», då dylik behöfde
anställas, komma i åtnjutande af samma förmån.

I fråga om ersättningen till »observatörer», geodeter och »geodetaspiranter»
för fältarbeten och resor ansåg kartverkschefen, att densamma
borde utgå enligt enahanda grunder som då vore gällande för geodeter.

Beträffande kartograferna vore de i fråga om arfvodets storlek för det
dåvarande jämnställda med geodeterna, och enär deras kompetens och arbetssätt
äfven vore med dessas och topografernas närmast jämförliga, syntes
det kartverkschefen, att samma skäl, som föranledt ifrågasättandet af en
lönereglering för geodeterna efter angifna grunder, äfven borde göra sig
gällande beträffande kartograferna.

På grund däraf föreslog han, att kartografs begynnelseafiöning måtte
sättas till 2,000 kronor i lön och 1,000 kronor i tjänstgöringspenningar
samt att i aflöningen måtte göras tillägg vid uppnådda 5, 10, 15 och 20
tjänstår med 500 kronor hvarje gång, på sätt för geodeterna föreslagits.

Af skäl, som förut angifvits, föreslogs likaledes, att karto grafaspirants
arfvode måtte höjas från 1,200 till 2,000 kronor.

För befordran till kartograf syntes kartverkschefen böra såsom
kompetensvillkor fastställas hvad som nu allenast vore praxis, nämligen
aflagd landtmäteriexamen samt proftjänstgöring såsom kartografaspirant
under den tid chefen för rikets allmänna kartverk bestämde.

Beträffande »förmansarfvode» samt ersättning för fältarbetena ansåg
sig kartverkschefen — med undantag för kvadratmilspenningarna ej
hafva anledning föreslå annan förändring i afseende å kartografpersonalen
än att, af skäl som i fråga om geodeterna anförts, förmansarfvode äfven
måtte kunna utgå till den, som utförde något särskildt maktpåliggande
arbete, samt att dagtraktamentet under fältarbetena, som i regeln vore 6
kronor, blefve höj dt till 8 kronor. i)

i) Det påpekades af kartverkschefen, att från och med år 1909 några topografaspiranter
ej funnes och att sannolikt dylika ej komme att längre fram tillsättas.

Därigenom skulle dagtraktamentet uppnå samma storlek som redan
tillkom me och enligt kartverkschefens förslag fortfarande skulle tillkomma
geodeterna, sedan likväl från dessa senares dagtraktamente afdragits det
särskilda tillägg af 1 krona 50 öre, hvilket tillerkänts dem såsom ersättning
för de ökade kostnader, som vore en följd af ständigt ombyte af kvarter.

Till kartografernas dagtraktamente, 8 kronor, skulle emellertid fortfarande
för vissa arbeten läggas en förhöjning af 1 krona.

[ fråga om fältaflöning skulle kartografaspirant vara fullt jämnställd
med kartograf.

I den händelse Kungl. Maj:t skulle finna skäl att, i öfverensstämmelse
med förslag af kommissionen för de allmänna kartarbetena, aflåta
proposition till Riksdagen om personalens ökande och uppförande af särskild!
arfvode för en bland kartograferna uttagen redogörare, ville kartverkschefen
föreslå, att detta arfvode måtte sättas till enahanda belopp
som ett »form an sarf v o de» eller 500 kronor.

Till arbetschef vid kartverkets ekonomiska afdelning hade förut af
kartverkschefen alltid förordnats en generalstabsofficer. Då detta stött på
svårighet genom passagesystemets införande vid generalstaben, hade vid år
1909 sked! ombyte af arbetschef en kartograf därtill förordnats emot arfvode
af 5,000 kronor, som af Riksdagen beviljats för det fall att till sysslan
förordnades person, som ej vore i aktiv krigstjänst.

Det syntes kartverkschefen ligga i sakens natur, att sagde arbetschef
— hvilken under kartverkschefen hade ledningen af de ekonomiska
och stomkartearbetena med en personal, som i regeln för det dåvarande
uppginge till 28 å 30 personer och som enligt organisationsförslag af
år 1907 skulle bestå af 49 personer — borde komma i åtnjutande af en
aflöning, som vore större än den högsta, till hvilken hans underordnade kunde
komma. Då denna för kartograf, som tillika vore förman och som erhållit
samtliga ålderstillägg, skulle enligt kartverkschefens förevarande förslag
blifva 5,500 kronor, hvartill vid fältarbeten under fem månader skulle
kunna komma dagtraktamente, reseersättning och kvadratmilspenningar af
omkring 2,000 kronor, syntes det honom, att ett aflöningsbelopp för arbetschefen
af 7,500 kronor ej vore för högt tilltaget.

I betraktande häraf att detta skulle komma att motsvara bruttoinkomsten
för sådan kartograf, som hade högsta ''ersättning för sitt arbete,
kunde det ock anses såsom en lämplig aflöning för ledaren (hvilken dessutom
skulle erhålla särskild ersättning för resor enligt resereglementets 4:e klass),J)
dock under förutsättning att utsikt till en ytterligare höjning förefunnes.

Kartverkschefen föreslog fördenskull, att arbetschefens aflöning måtte
sättas till 7,500 kronor, däraf 5,000 i lön och 2,500 i tjänstgöringspenningar,
samt att han efter 5 års tjänstgöring i sagda egenskap måtte erhålla
ett ålderstillägg af 500 kronor, fördeladt i lön och tjänstgöringspenningar
såsom för kartograf föreslagits.

Då till de från ett på extraordinarie stat uppfördt anslag afiönade
fyra civila topograferna utginge aflöning enligt samma grunder som till
kartograferna, ansåg sig kartverkschefen böra föreslå, att så måtte blifva
fallet äfven efter den föreslagna löneregleringen; men då någon rekrytering
af dessa tjänstemän hädanefter ej syntes komma att ske, farm han
ej skal att afgifva något förslag till kompetensvillkor för erhållande af
dylik beställning.

Frågan om en reglering af kartografernas kvadratmilspenningar syntes
kartverkschefen böra särskildt afhandlas. Det hade nämligen visat sig,
att vid eu tillämpning af de nuvarande bestämmelserna kartograferna erhölle
betydligt mindre dylika flitpenningar än topograferna, äfven då
samma flit nedlades på arbetena och ehuru desamma voro af tämligen
likartad beskaffenhet.

Vid topografiska arbeten åtnjöte fältmätare 130 kronor för hvarje i
skalan 1 : 10,000 eller 1 : 20,000 uppmätt kvadratnymil, 65 kronor för samma
yta i skalan 1 : 50,000 och 25 kronor för kvadratnymilen i skalan 1 : 100,000,
hvarjämte befälhafvare för arbetsafdelning finge tillgodoräkna sig 8 kronor
för hvarje under hans befäl vid fältmätning i skalan 1 : 50,000 eller
1 : 100,000 affattad eller till stomkarta beredd och sammansatt kvadratmil.

Däremot utginge vid ekonomisk fältmätning fältmätarnas kvadratmilspenningar
till följande belopp, nämligen: 65 kronor för hvarje i skalan

0 Enligt hvad numera lärer anses fastslaget, skall arbetschefens reseersättning utgå
efter 3:e klassen i resereglemente!

1 : 20,000 uppmätt kvadratnymil och 25 kronor för samma yta vid mätning
i skalan 1 : 50,000 eller 1 : 100,000, hvarjämte befälhafvare för arbetsafdelning
finge tillgodoräkna sig 8 kronor för hvarje under hans ledning
i dessa skalor uppmätt kvadratmil. Vid stomkartearbetens utförande (i
skalorna 1 : 20,000 och 1 : 50,000) utginge för hvarje kvadratmil 8 kronor,
af hvilka ena hälften tillfälle ledaren och den andra öfrig därvid använd
personal.

Det syntes kartverkschefen ej vara tvifvel underkastadt, att vid afgifvandet
af det förslag, som ledt till eu del af de nu gällande bestämmelserna,
ej tillräcklig erfarenhet förelegat angående arbetstider och arbetskvantiteter
m. m. Om nämligen erfarenheten från senare tiders fältarbeten
lades till grund för bedömandet af sagda bestämmelsers resultat,
befunnes, att fältarbetare, hvilka utförde arbeten, som kräfde samma
skicklighet och i det närmaste samma ansträngning, erhölle ganska olika
delar af ifrågavarande flitpenningar, ehuru de nedlade samma flit i arbetet.

En medeltalsberäkning för de senare åren gåfve följande utslag, som
kunde tjäna till belysning af förhållandet beträffande flitpenningarnas fördelning
vid topografiska och ekonomiska kartarbeten samt vid utförandet
af fältmätning i olika skalor.

Dagsinkomst i medeltal per fältarbetare eller ledare .... kronor	Vid topografiska arbeten i skalan	Ekonomiska arbeten.
1:10,000	1 : 20,000	1 :50,000	Fältmätning i 1 :20,000	Stomkarta i 1 :20,000	Stomkarta i 1: 50,000
Fält- arbe- tare.	Le- dare.	Fält- arbe- tare.	Le- dare.	Fält- arbe- tare.	Le- dare.	Fält- arbe- tare.	Le- dare.	Fält- arbe- tare.	Le- dare.	Fält- arbe- tare.	Le- dare.
0-46		0''24		1-12	1''47	0''G8	0-95	0-2s	0-51	loo	1-60

Äfven om man skulle anse de topografiska arbetena i skalan 1 : 50,000
(de för topograferna vanligast förekommande) något mera ansträngande än
de ekonomiska i skalan 1 : 20,000 (de för kartograferna vanligast förekom*
mande), syntes det dock ej billigt, att kartograferna ej skulle kunna erhålla
högre flitpenningar per dag än 68 öre, under det att topograferna

erhölle 1 krona 12 öre, äfvensom att kartografernas ledare ej skulle kunna
erhålla mera än 95 öre, under det att topografernas erhölle 1 krona 47 öre.

Lika oegentligt blefve förhållandet mellan de flitpenningar som tillfälle
kartografer, hvilka sysselsattes med stomkartesammansättning i skalan
1: 20,000, och de kartografer, hvilka utförde liknande arbete i skalan 1: 50,000.

Enär ersättningen i båda sistnämnda fall utginge med 8 kronor per
kvadratmil, visade det sig enligt tabellen, att fältarbetares dagsersåttning
i form af flitpenningar vid arbeten i respektive skalorna 1 : 20,000 och
1:50,000 blefve sä ojämn, att blott 28 öre utginge per dag vid arbeten i
förra skalan, under det att motsvarande arbete i den senare ersattes med
1 krona. Och under det ersättningen för ledaren visade sig i förra skalan
uppgå till allenast 51 öre för dag räknadt, utgjorde den i senare skalan
för samma yta 1 krona 60 öre.

Med förmälan att kartverkschefen komme att göra särskild framställning
om rättelse i fråga om kvadratmilspenningarna vid topografisk fältmätning
i skalorna 1 : 10,000 och 1 : 20,000 — hvilken mätning ej ifrågakomme
för den civila personalen ansåg han sig böra framhålla önskvärdheten
af en rättvisare fördelning än den nuvarande, när det gällde
de mest förekommande fältmätningsarbetena, nämligen de topografiska i
skalan 1: 50,000 och de ekonomiska i skalan 1 : 20,000 samt stomkartearbetena
i båda dessa skalor.

När fråga var att införa flitpenningar för de geodetiska arbetena,
hade Ivungl. Maj:t jämlikt nådigt bref den 31 december 1903, i öfverensstämmelse
med kartverkschefens förslag den 13 november samma år, utgått
från den ersättning, som, enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen,
tillkommit topograferna vid mätning i skalan 1 : 50,000.

Följdes samma tillvägagångssätt, när det gällde ett reglerande af
kartografernas kvadratmilspenningar, skulle dessa komma att vid mätning
i skalan 1 : 20,000 uppgå till omkring 107 kronor per kvadratmil, eu summa,
som dock, i betraktande af kartografernas mindre ansträngande arbete,
syntes kunna för fältarbetaren sättas till 100 kronor. För ledaren kunde
ersättningen, efter ungefär samma proportion, sättas till omkring 12 kronor
i stället för nu utgående 8 kronor.

Lades beloppet af kvadratmilspenningar vid den topografiska rnätningen
i skalan 1 : 50,000 till grund äfven vid beräkningen af kartografernas
flitpenningar vid stomkartemätning i skalorna 1 : 20,000 och 1: 50,000,
skulle sagda ersättning per kvadratmil komma att utgöra för arbetsledare
och arbetare tillsammans i förra skalan omkring 23 kronor och i senare
något mindre än 8 kronor, hvilken ersättning, i betraktande af den omständigheten
att arbetet vore mindre ansträngande än det topografiska, syntes
kunna reduceras till 20 kronor i förra fallet, under det i senare fallet
den nuvarande ersättningen syntes böra bibehållas.

Beträffande fördelningen af kvadratmilspenningarna för stomkartearbeten
vore nu bestämdt, att ledaren af arbetena skulle åtnjuta hälften
och den andra hälften fördelas emellan hans biträden i förhållande till deras
deltagande i arbetet.

Da emellertid denna bestämmelse, synnerligen vid en förhöjning af
flitpenningarnas belopp, kunde leda till eu oskäligt hög ersättning för ledaren
i jämförelse med den öfriga personalen, föreslog kartverkschefen, att
bestämmandet af flitpenningarnas fördelning icke blott mellan biträdena
utan äfven mellan dessa och ledaren måtte vid stomkartearbeten öfverlämnas
åt chefen för rikets allmänna kartverk att utföras i förhållande till
hvars och ens arbete och ansvar.

För närvarande funnes äfven eu bestämmelse om kvadratmilspenningar
för kartografer vid mätning i skalan 1 : 100,000. Då emellertid sagda
mätning — afseende de ekonomisk-topografiska kartorna i Norrland — numera
kunde anses i det stora hela afslutad, hvad kartografers användande
däivid beträffade, ansåg kartverkschefen någon förändring i de nuvarande
bestämmelserna i detta afseende ej böra ifrågasättas.

Beträffande manliga ritare och gravörer uppginge, efter hvad kartverkschefen
därefter framhöll, deras aflöningsförmåner till nedannämnda
belopp vid samtidig uppflyttning i högre arfvodesklass och förhöjning af
den särskilda ersättningen för öfvertidsarbete:1)

) t)et papekades, att under elevtiden ritare- och gravörelever ej erhölle annan ersättning
än en årlig gratifikation af omkring 200 kronor.

					Arfvode med ålders-tillägg.	Särskild ersättning.	Summa.
l:a	aflöningsklassen	— l:a	årets tjänstgöring.....	1,200	_	1,200
2:a		— 2:a—- 3:e	5	> .....	1,200	400	1,600
3:e	>	— 4:c— 6:e		> .....	1,500	500	2,000
4:e	>	- 7:e— 9:e	»	> .....	1.800	600	2,400
5:e	>	—10:e—12:e	»	» .....	2,100	700	2,800
6:e		—13:e—15:e	>	. » .....	2,400	800	3,200
7:e		—16:e—18:c	>	» .....	O O t- Q i	900	3,600
8:c	>	—19:e	»	> .....	3,000	1,000	4,000

Då med en lönereglering för kartverkets civila personal syntes sammanhänga
en utsträckning af byrå tjänstetiden till 6 timmar dagligen, ville kartverkschefen
föreslå, att aflöningen för ritare och gravörer beräknades därefter.

Med de nuvarande arfvodesbeloppen lagda till grund för denna beräkning
skulle enligt hans förslag aflöningen — som vid lönereglering
syntes honom böra fördelas i lön och tjänstgöringspenningar — komma
att i början utgå med ett belopp af 1,440 kronor, däraf 960 i lön och
480 i tjänstgöringspenningar, och att under de följande perioderna ökas
till respektive 1,800, 2,160, 2,520, 2,880, 3,240 och 3,600 kronor, d. v. s.
med ett ålderstillägg af 360 kronor hvardera gången, däraf, om samma
proportion iakttoges som i fråga om kartografernas ålderstillägg, 250 kronor
skulle komma att ingå i lönen och 110 kronor i tjänstgöringspenningarna.

Det hade emellertid visat sig omöjligt att utan en ytterligare ökning
af antalet ritare och gravörer medhinna renritnings- och reproduktionsarbetena.
Denna svårighet hade dittills afhjälpts genom öfvertids- eller
betingsarbeten. Det syntes kartverkschefen äfven fortfarande vara af nöden,
att sådant arbete utfördes mot den särskilda ersättning, som kartverkschefen
inom anslagets gränser bestämde, i de fall då arbetstiden måste, i
likhet med hvad som skedde i privata reproduktionsanstalter, utsträckas
väsentligen öfver 6 timmar.

Äfvenledes ansåg sig kartverkschefen böra föreslå, att vid topografiska
afdelningen måtte, i öfverensstämmelse med förhållandet vid de öfriga

afdelningarna, finnas ett ^förmansarfvode» att tilldelas den ritare eller gravör,
som biträdde reproduktionsdetaljens föreståndare med rit- och gravörarbetenas
öfvervakande och ledning eller utförde något särskildt, maktpåliggande
arbete. Detta arfvode syntes kartverkschefen böra utgå med 300 kronor.

Enligt hvad han meddelade, deltoge ritare och gravörer endast undantagsvis
i fältarbetena. Deras deltagande däruti komme efter de äldsta, på
andra villkor ursprungligen antagna ritarnas afgång att än ytterligare inskränkas
samt allenast förekomma, när fältarbeten af någon särskild anledning
behöfde påskyndas, eller såsom rekreation.

Kartverkschefen ansåg fördenskull några ändrade bestämmelser för
aflöningen under dessa arbeten, för sa vidt de utfördes af ritare och gravörer,
ej påkallade, utan föreslog, att dessa tjänstemän måtte få oförändradt
behålla nu utgående dagaflöning af 6 kronor samt resekostnadsersättning
enligt 5:e klassen i gällande resereglemente äfvensom erhålla
kvadratmilspenningar eller förhöjning i ersättningen vid höjdmätning i
öfverensstämmelse med hvad för annan fältmätare vore föreskrifvet.

Vidkommande de kvinnliga ritarna och ritbiträdena hade, efter hvad
kartverkschefen framhöll, dittills några bestämda regler ej varit gällande
i afseende å deras aflöningsförmåner, utan hade dessa inom ett visst i
staten upptaget totalbelopp bestämts af chefen för rikets allmänna kartverk
med hänsyn till arbetsprestation men äfven med någon hänsyn till ålder
i tjänsten.

Några större fordringar på ritskicldighet redan vid inträdet i tjänsten
hade ej heller ställts på dem förr än under de senare åren, utan hade
efter en tids pröfning af befintliga anlag — under hvilken tid något arfvode
ej åtnjutits återstående utbildning bibringats inom kartverket.
Först under senare åren hade anspråken afsevärdt skärpts, så att nu ganska
stor ritskicklighet erfordrades vid antagandet.

Arfvodena utginge till olika belopp för 5 timmars arbetstid med
1,200—1,500 kronor årligen.

Löneregleringskommittén hade, erinrade kartverkschefen, i sitt förslag
af den ol oktober 1907 angående fastare anställning för vissa biträden
hos statens ämbetsverk och myndigheter föreslagit storleken af arfvodet
för dylika biträden (i Stockholm) till lägst 1,200 och högst 1,800 kronor.

11—102319. Lön er eg farin gslco m mittens bet. XXX.

Om än kartverkschefen ansåge sig kunna medgifva, att för de arbeten,
hvilka utfördes af ett kvinnligt rit biträde, som ej ännu nått full kompetens
att förordnas till ritare, 1,200 kronor kunde vara en lämplig aflöning,
höll han dock före, att kommitténs berörda förslag ej borde kunna vinna
tillämpning i fråga om kartverkets kvinnliga ritare, hvilka svårligen
kunde jämnställas med vanliga renskrifverskor hos eu del verk och myndigheter.

Det kartritningsarbete, som ifrågkomme för kartverkets kvinnliga ritare,
vore nämligen af betydligt mera kräfvande art än ett mera mekaniskt
skri!''- eller räknearbete. Särskildt blefve detta fallet, om till de nuvarande
arbetena komme att läggas det ritarbete för fotolitografi, som syntes blifva
nödvändigt, i den händelse, såsom kommissionen för de allmänna kartarbetena
den 12 september 1907 föreslagit, staten skulle komma att öfvertaga
utgifninsren af de ekonomiska kartorna.

Uti ifrågavarande afseende måste enligt kartverkschefens åsikt hänsyn
ock tagas till den af honom ifrågasatta aflöningen till de manliga
ritarna, om arbetstiden blefve af samma längd; och då denna aflöning föreslagits
till att i början utgå med 1,440 kronor, föreslog kartverkschefen,
att de kvinnliga ritarna måtte i form af arfvode erhålla en lika stor »utgångsaflöning».

Däremot syntes honom denna aflöning ej böra höjas i samma proportion
som de manliga ritarnas. Dessa senare borde genom sin aflöning
iståndsättas att bilda familj, under det att de kvinnliga ritarna, om de än
utgjorde stöd för någon familj, dock i regeln ej borde anses vara detta
oftare eller i högre grad än en man, som därjämte vore stöd för den familj
han själf bildat.

Utgående från detta betraktelsesätt, men på samma gång fasthållande
vid nödvändigheten, att de kvinnliga ritarna erhölle så stor aflöning, att
de kunde försörja sig, och att inkomsten borde växa efter vissa år, väl
använda i kartverkets tjänst, och då de äfven sannolikt blefve fullständigt
hänvisade att försörja sig själfva, ville kartverkschefen föreslå, att denna
personal måtte erhålla ålderstillägg till samma storlek som de manliga ritarna
eller 360 kronor, men att dessa tillägg måtte utgå blott 3 gånger,
hvardera gången efter 6 års väl vitsordad förlängd tjänstgöring.

De olika aflöningsklasserna, inträdande vid anställningen samt efter
en tjänstetid af 6, 12 och 18 år, skulle jämlikt detta förslag blifva respektive
1,440, 1,800, 2,160 och 2,520 kronor.

Af samma skäl, som anförts i fråga om de manliga ritarna, ansåg
kartverkschefen, att längre tids öfverarbete eller betingsarbete borde särskild!
ersättas de kvinnliga ritarna enligt de grunder, som af kartverkschefen
bestämdes inom anslagets gränser.

Hvad slutligen vaktmästaren vidkomme, hvilken åtnjöte ett arfvode
åt 1,100 kronor, hemställde kartverkschefen, att han måtte erhålla 700
kronor i lön och 500 kronor i tjänstgöringspenningar. Tillika föreslogs,
att bemälde vaktmästare efter 10 års väl vitsordad tjänstgöring skulle kunna
erhålla enahanda aflöning, som föreslagits för förste vaktmästare vid Sveriges
geologiska undersökning, nämligen lön 900 kronor och tjänstgöringspenningar
o600 kronor.

A lönen skulle emellertid afdrag ske med 250 kronor årligen, för
den händelse att åt vaktmästaren kunde beredas fri bostad samt bränsle.

Om med ledning af sålunda gjorda förslag till lönereglering för den
civila personalen vid rikets allmänna kartverk, sådant detta verk då var organiseradt,
utfördes beräkning af kostnaderna för hela kartverket under
år 1911, skulle dessa komma att uppgå till 338,546 kronor, däri äfven
inginge kostnaderna för deri redan föreslagna ökningen af geodetiska afdelnin^en.

Då utgiftsstaten för sagda år — vid iakttagande af gällande aflöningsgi
under och vid höjning på fastställdt sätt af arfvodena genom ålderstillägg,
men med iakttagande af anslagets ökning för geodetiska afdelningens
utvidgning skulle komma att uppgå till 281,950 kronor, komme
alltså, framhölls det af kartverkschefen, den ifrågasatta löneregleringen,
att, utöfver hvad som redan af Kung!. Maj:t föreslagits, medföra en höjning
i kartverkets budget med 56,596 kronor.

Men jämte denna höjning syntes kartverkschefen äfven en annan
vara nödvändig, hvilken dock ej framkallades af behofvet af lönereglering.

Rikets allmänna kartverk hade efter tillkomsten af dess nuvarande

organisation och indragandet af stationen i Luleå arbetat till en början
inom två lokaler, nämligen topografiska och geodetiska afdelningarna i den
åt »generalstabens topografiska afdelning» upplåtna delen af generalstabens
byggnad å Riddarholmen samt den ekonomiska och stomkarteafdelningen
i landtm åter istyrelsens byggnad vid Västra Trädgårdsgatan.

Då vid 1905 års riksdag medel beviljades för anställande åt ökad
civil personal och dylik personal under samma år började nyanskaffas, inträdde
nödvändigheten att sörja för ökadt utrymme åt kartverket, något
som ock af kartverkschefen framhölls i skrifvelse till Kungl. Maj:t.

1 följd af densamma upplätos äfven åt kartverket, enligt muntligt
tillstånd från jordbruksdepartementet, fyra rum i det af riksgäldskontor^
förut disponerade huset på Riddarholmen, hvilka rum . ehuru tillag a
kartverket på grund af topografiska afdelningens utvidgning — åt lamplighetsskäl
disponerades till begagnande af geodetiska af delningen, hvars ruin
i generalstabens byggnad i stället togos i besittning af topografi™.

Denna ökning af arbetsrummens antal utom generalstabens byggnad
nödvändiggjorde, att för det ökade antalet rum bereddes kartverket särskilt
anslag till städning, uppvärmning och belysning, likasom vid den
ekonomiska och stomkarteafdelningen alltid beståtts. I samband mec
förslag till stat för år 1906 ingaf kartverkschefen ock underdånig framställning
såväl om erhållandet af dylikt anslag som om anslag för anskaffande
af vaktmästarbiträde i den nya lokalen.

Därvid beräknades, att för samtliga dessa utgifter skulle erfordras ett
belopp af 1,000 kronor, och hemställdes, att detta belopp matte få utgå
från det af Riksdagen till »anställande af ökad civil personal vid rikets
allmänna kartverk in. m.» beviljade anslaget, en begäran som ock af Kungl.

Maj:t beviljades. _

Dylikt anslag hade ock sedermera uti de af Kungl. Mapt fastställa
staterna upptagits såsom eu utgiftspost å det extraordinarie anslag till

kartverket, som alltsedan år 1906 utgått.

Om nämnda anslag, 1,000 kronor, undantoges äfvensom motsvarande
anslag till ekonomiska och stomkarteafdelningen, bestriddes utgifterna till
uppvärmning och belysning af kartverkets lokaler samt vaktmästaraflonino-en
af det från fjärde hufvudtiteln utgående anslaget till generalstaben.

Däremot hade städningen af kartverkets samtliga lokaler bekostats af kartverkets
eget anslag.

Chefen för generalstaben hade emellertid förklarat generalstabens
ekonomi ej längre tillåta, att från dess anslag berörda utgifter längre bestriddes
för de lokaler inom generalstabsbyggnaden, som vore upplåtna
till rikets allmänna kartverk, vare sig det gällde uppvärmning och belysning
eller aflöning åt en vaktmästare, hvilken dock för öfrigt redan användes
äfven för annan afdelnings räkning inom generalstaben än den
topografiska.

Kartverkschefen nödgades fördenskull anhålla, att framställning måtte
göras till Riksdagen om höjning af kartverkets anslag dels för anställande
af ny vaktmästare dels för städning, värme och ljus i det antal rum, som
ytterligare behöfdes för geodetiska afdelningen, och dels för värme och
ljus för de lokaler i generalstabens byggnad, som disponerades af kartverket.

Kartverket hade visserligen redan en vaktmästare, men denne vore
upptagen af tjänstgöring vid den i särskild lokal stationerade ekonomiska
och stomkarteafdelning-en.

Med afseende å fördelningen på flera lokaler och i betraktande jämväl
däraf att personalen under byråarbetena uppginge till ungefär 70 personer
och genom nya geodeters anställande skulle komma att ytterligare
ökas, syntes det kartverkschefen, att behofvet af en ny vaktmästares anställande
vore väl motiveradt, synnerligen när hänsyn ock toges till den
omständigheten, att såväl Sveriges geologiska undersökning som landtmäteristyrelsen,
hvilka hvardera vore betydligt mindre verk och dessutom
hvardera förlagda inom eu lokal, ansetts båda behöfva två vaktmästare.

Enär emellertid kartverkets personal för närvarande vore fördelad
på tre lokaler, ansåg kartverkschefen äfven vid anställandet af en ny
vaktmästare sig ej kunna undvara det vaktmästarbiträde, hvartill medel
vore å extra stat anvisade. Ersättning för dylikt biträde måste därför
fortfarande beräknas, jämväl något ökad med anledning af den ökade personalen
och därmed sammanhängande ökade göromål.

Efter samma aflöningsgrunder, som föreslagits för vaktmästaren vid
Sveriges geologiska undersökning, borde enligt kartverkschefens åsikt den
ifrågasatta nya vaktmästaren vid rikets allmänna kartverk komma att åt -

njuta 700 kronor i lön och 500 kronor i tjänstgöringspenningar, hvarjämte
lönen skulle kunna efter 5 års tjänstgöring höjas med 100 kronor.

De ökade kostnaderna för vaktmästarbiträde, belysning, uppvärmning
samt städning och skurning skulle komma att uppgå till 1,600 kionor.

Tillädes de senast beräknade kostnaderna till utgiftsstaten för år
1911, skulle de olika anslagsposterna komma att sluta på följande belopp,

nämligen:

I. Bestämdt anslag....... 135,700 kronor

II. Förslagsanslag........ 30,520 >

III. Reservationsanslag . . . . . ■ 175,126__»___

eller summa 341,346 kronor.

Om, för att bedöma den kostnadsökning, som nyssnämnda år skulle
uppstå vid ett eventuellt fastställande af den nu af kartverkschefen föreslagna
stat, densamma jämfördes med utgiftsposterna beräknade för år 1911 enligt
gällande grunder, dock med iakttagande af geodetiska afdelningens utvidgning,
skulle, när äfven de utgående extra anslagsposterna upptoges under
nedanstående rubriker, dessa komma att utvisa följande ökning, nämligen.

I. Bestämdt anslag........ 51,800 kronor

II. Förslagsanslag......... 5,120 »

III. Reservationsanslag . . • . . •__ 2,476 ______

eller summa ökning 59,396 kronor,

däraf 56,596 kronor föranledda af den ifrågasatta löneregleringen och 2,800
kronor af nödvändigheten att anställa ytterligare en vaktmästare samt att
öka utgifterna för belysning, uppvärmning och städning.

Till täckande af kartverkets utgifter hade dittills fått användas dels
ersättning för utbildandet af generalstabens aspiranter dels inkomsten åt
kartförsäljning. Under de senaste tio aren hade förstnämnda ersättning i
medeltal uppgått till 3,334 kronor och inkomsten af kartförsäljningen till
8,050 kronor, tillsammans alltså 11,384 kronor.

Om denna summa frånräknades hela den för år 1911 föieslagna
utgiftsbudgeten, 341,346 kronor, skulle det erforderliga anslagsbehofvet
nyssnämnda år utgöra 329,962 kronor.

Enligt gällande grunder utginge anslaget till rikets allmänna kartverk
till allra största delen — 220,800 kronor — såsom ordinarie anslag,
under det en mindre del — 20,200 kronor — utginge såsom extraordinarie
anslag. Därjämte vore det för utvidgning af geodetiska afdelningen
begärda anslaget 25,9o0 kronor — afsedt att tills vidare uppföras på
extra stat.

Det nu uppförda extraordinarie anslaget vore emellertid nödvändigt,
om kartarbetena skulle kunna fortgå i samma skala som för närvarande.
Orsaken till att det nya anslaget till geodetiska afdelningen föreslogs till
uppförande på extraordinarie stat hade uteslutande varit ovissheten om,
huruvida geodeter skulle kunna anskaffas för nuvarande ringa aflöning —
ett motiv, som efter en lönereglering bortfölle.

Kartverkschefen föreslog fördenskull, att hela anslaget till rikets
allmänna kartverk, till det ökade belopp, som af honom beräknats, måtte
uppföras såsom ordinarie anslag. Detta syntes honom så mycket egentligaie,
som kartverket i vart land lika väl som i andra länder vore en
institution, hvilken borde betraktas såsom städse af behofvet påkallad. Eu
eventuell omorganisation skulle ej heller förhindras af anslagets uppförande
såsom ordinarie.

Betonande, hurusom han ansåge skäligt, att den civila tjänstemannapersonalen
vid kartverket erhölle en fastare anställning, hemställde kartverkschefen,
att kartverkets civila tjänstemän, hvilka nu aflönades genom
arfvoden, måtte i likhet med hvad förhållandet vore inom andra verk, där
aflöningsförhållandena under senare tid reglerats, erhålla lön och tjänstgöringspenningar,
hvarigenom ock inträde i »civilstatens pensionsinrättning»
kunde dem beredas.

Beträffande de kvinnliga ritarna ansåg kartverkschefen sig emellertid
böra föreslå tillämpandet af de grundsatser angående formen för aflöning,
som föreslagits i löneregleringskommitténs betänkande den 31 oktober 1907
angående fastare anställning för vissa biträden hos statens ämbetsverk och
myndigheter. I

I fråga om personalens anställning föreslog kartverkschefen, under åberopande
af föregående motivering, i hufvudsak följande bestämmelser, nämligen:

att »observator» skulle för anställning såsom sådan hafva aflagt filosolie
licentiatexamen med ämnet astronomi eller geodesi, därest detta senare
ämne förklarades vara examensämne, hvarjämte han skulle hafva
såsom geodetaspirant eller eljest fullgjort godkänd proftjänstgöring under
den tid, som för hvarje fall af chefen för rikets allmänna kartverk
bestämdes;

att geodet skulle hafva aflagt filosofisk ämbetsexamen eller filosofie
kandidatexamen med matematisk ämnesgruppering och med minst betyget
med beröm godkänd i ettdera af ämnena astronomi eller matematik, hvarjämte
han skulle hafva fullgjort proftjänstgöring såsom geodetaspirant
under den tid, chefen för rikets allmänna kartverk i hvarje fall bestämde;
samt

att kartograf skulle hafva aflagt landtm äteriexamen och därefter hafva
fullgjort proftjänstgöring såsom kartografaspirant under den tid, chefen
för rikets allmänna kartverk i hvarje fall bestämde.

Hvad civil topograf beträffade, hade, såsom af kartverkschefen framhållits,
fyra dylika befattningar tillkommit såsom resultat af ett försök att,
under förhandenvarande svårigheter att anskaffa militära topografer, ersätta
dessa genom civila, men sagda svårigheter voro numera afhulpna.

Under sådana förhållanden och då enligt kartverkschefens åsikt flera
civila topografer ej borde anställas, hade han ansett sig sakna anledning att
för dylik anställning föreslå kompetensvillkor. Då han likväl höll före, att
det till civila topografer nu utgående anslaget fortfarande borde komma
kartverket till godo, föreslogs, att vid civil topografs afgång en kartografbeställning
måtte i stället få tillsättas.

Enligt hvad kartverkschefen vidare anförde, vore jämlikt nu gällande
instruktion några kompetensfordringar ej uppställda i fråga om arbetschef
vid kartverkets ekonomiska och stomkarteafdelning. Blott den bestämmelsen
funnes, att till befattningen skulle förordnas någon af kartverkets
personal.

I 1908 års riksdagsskrivelse, hvari bifall lämnades till Kungl.
Maj:ts förslag om höjdt årsarfvode till arbetschefen, återfunnes emellertid
ej dylikt villkor, och kartverkschefen ansåg detsamma äfven böra vid
eu omarbetning af instruktionen utgå, så att tillfälle lämnades öppet att

till arbetschef vid de ekonomiska och stomkartearbetena utse hvilken person
som helst, som befunnes vara i besittning af erforderliga egenskaper.

För anställning af gravörer eller ritare syntes kartverkschefen ej böra
uppställas fordran på aflagda examina af något som helst slag, utan borde,
såsom nu vore fallet, »jämte goda moraliska egenskaper och god hälsa,
endast vunnen yrkesskicklighet vara afgörande, vare sig denna yrkesskicklighet
vunnits utom kartverket eller såsom elev eller biträde inom detsamma».
Endast kartverkschefens konstaterande af dylik yrkesskicklighet
borde alltså före anställningen ifrågakomma.

Vid anställande af vaktmästare ansåg kartverkschefen ej några fordringar
speciellt betingade ur kartverkssynpunkt.

Beträffande den vid en lönereglerings verkställande redan antagna personalen
borde framhöll kartverkschefen — helt naturligt redan förefintlig
kompetens anses tillfredsställande, när det gällde de ifrågasatta aflöningsförmånernas
åtnjutande för hvarje kategori af ofvan omförmälda tjänstemän.

Kartverkschefen ansåg sig dock böra föreslå, att den af då tjänande
geodeter, som aflagt filosofie kandidatexamen enligt bestämmelser af år
1852, måtte, alldenstund han därigenom förvärfvat kunskaper motsvarande
filosofie licentiats enligt nu gällande bestämmelser, uppflyttas i »observatörs»
löneklass med tjänstårsberäkning från första anställning i statens tjänst.

Datum för sådan anställning syntes kartverkschefen äfven i öfrigt
böra tjäna till norm vid ålderstilläggens beräkning, vare sig det gällde
redan anställd eller nyantagen personal.

För att öppna fri täflan vid besättande af samtliga beställningar
inom kartverket föreslog kartverkschefen meddelandet af den bestämmelsen,
att ledig tjänst skulle kungöras till ansökning inom trettio dagar, hvarefter
de ansökningshandlingar, öfver hvilka kartverkschefen ej berättigades att
själ! afgöra, skulle insändas till vederbörande statsdepartement med förord
för den sökande, som funnes däraf förtjänt.

Till sådana ansökningshandlingar, öfver hvilka kartverkschefen skulle
äga att själf afgöra, borde räknas de, som afsåge anställning såsom geodetoch
kartografaspiranter, gravörer, ritare och vaktmästare; beträffande de
öfriga borde afgörandet tillkomma Kung!. Maj:t eller chefen för jordbruksdepartementet.

12—102319. Löneregler ing shommitténs bet. XXX.

Enär emellertid de föreslagna »observatörernas syntes kartverkschefen
i flera afseenden jämnställda med lektorer vid rikets allmänna läroverk,
hvilka senare utnämndes af Kungl. Maj:t, ansåg han följdriktigt, att jämväl
observatorsbefattning vid rikets allmänna kartverk tillsattes af Kungl. Maj:t.

Äfven befattningen såsom arbetschef vid kartverkets ekonomiska och
stomkarteafdelning syntes honom, i betraktande af dess vikt och därmed
förenade aflöningsförmåner, böra tillsättas åt Kungl. Majlt.

Däremot föreslog han, att geodet- och kartografbeställningar måtte
tillsättas af chefen för jordbruksdepartementet.

För åtnjutande af de aflöningsförmåner, som föreslagits för den civila
personalen vid rikets allmänna kartverk, hemställde kartverkschefen
om fastställande af vissa bestämmelser i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad rörande andra verks tjänstemän in. fl. blifvit vid lönereglering
fastställdt.

I betraktande emellertid af fältmätningspersonalens ofta synnerligen
ansträngande arbeten under de af dem utförda mätningarna — med en daglig
arbetstid af minst 8 timmar — och däraf följande kraftförbrukning, samt
med anledning af svårigheten för en ritare eller gravör att efter B5 år
utföra ett fullgodt arbete i sitt fack, föreslogs, att kartverkets tjänstemannapersonal
i fråga om skyldighet att afgå från tjänsten måtte jämnställas
med landtbruksingenjörer.

Såsom förutsättning vid löneregleringens tillämpande ansåg kartverkschefen
böra för den civila personalen vid rikets allmänna kartverk
uppställas det villkor, att, för såvidt tjänstgöringen vore förlagd till verkets
hufvudstation, samtliga tjänstinnehafvare skulle, i den mån ej undantag
kunde anses höra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas,
vara å tjänsterummet tillstädes minst 6 timmar hvarje söckendag.

Kartverkschefen hemställde, att proposition måtte aflåtas till Riksdagen
om lönereglering för den nyssnämnda personalen efter följande
grunder, nämligen:

att observator erhölle i lön 2,600 kronor och i tjänstgöringspenningar
1,400 kronor samt berättigades att åtnjuta fyra ålderstillägg, hvart
och ett å 500 kronor, efter resp. 5, 10, 15 och 20 års tjänst, af hvilka

ålderstillägg 350 kronor skulle tilläggas lönen och 150 kronor tjänstgöringspenningarna; att

geodet erhölle i lön 2,000 kronor och i tjänstgöringspenningar

1,000 kronor samt berättigades åtnjuta fyra ålderstillägg, hvart och ett å
500 kronor, efter resp. 5, 10, 15 och 20 års tjänst, af hvilka ålderstillägg
350 kronor skulle tilläggas lönen och 150 kronor tjänstgöringspenningarna;
att geodetaspirant erhölle ett arfvode af 2,000 kronor;
att arbetschefen vid kartverkets ekonomiska, och stomkarteafdelning
erhölle i lön 5,000 kronor och i tjänstgöringspenningar 2,500 kronor samt
berättigades att efter 5 års tjänst såsom sådan åtnjuta ett ålderstillägg af
500 kronor, däraf 350 kronor skulle tilläggas lönen och 150 kronor
tjänstgöringspenningarna;

att kartograf erhölle i lön 2,000 kronor och i tjänstgöringspenningar
1,000 kronor samt berättigades åtnjuta fyra ålderstillägg, hvart och
ett å 500 kronor, efter resp. 5, 10, 15 och 20 års tjänst, af hvilka ålderstillägg
350 kronor skulle tilläggas lönen och 150 kronor tjänstgöringspenningarna; att

kartografaspirant erhölle ett arfvode af 2,000 kronor;
att civil topograf erhölle aflöning efter samma grunder som kartograf;
att manlig ritare och manlig gravör erhölle i lön 960 kronor och
i tjänstgöringspenningar 480 kronor samt berättigades att åtnjuta 6 ålderstillägg,
hvart och ett å 360 kronor, efter resp. 3, 6, 9, 12, 15 och 18 års
tjänst, af hvilka ålderstillägg 250 kronor skulle tilläggas lönen och 110
kronor tjänstgöringspenningarna;

att högst tre årliga arfvoden å 500 kronor måtte få tilldelas geodet
eller kartograf och ett årligt arfvode å 300 kronor den ritare eller gravör,
som förordnades att biträda vid kartarbetenas öfvervakande och ledning
eller som utförde något särskild t maktpåliggande arbete;

att kvinnlig ritare erhölle ett arfvode af 1,440 kronor samt berättigades
att åtnjuta tre ålderstillägg, hvart och ett å 360 kronor, efter resp.
6, 12 och 18 års tjänst;

att förste vaktmästare erhölle i lön 900 kronor och i tjänstgöringspenningar
600 kronor; samt

att vaktmästaren erhölle i lön 700 och i tjänstgöringspenningar
500 kronor med rättighet att efter fem års tjänst erhålla ett ålderstillägg å
100 kronor, som skulle inräknas i lönen;

dock att för vaktmästare, som i sådan egenskap åtnjöte fri bostad
samt bränsle, borde å lönen göras ett afdrag af 250 kronor årligen, så
länge denna förmån kvarstode.

Kartverkschefen uttalade vidare, att Kungl. Maj:t allt framgent syntes
böra själf bestämma det ersättningsbelopp, som borde utgå till adjutanten
i kartverkschefens expedition, äfvensom bestämma de grunder, efter
hvilka ersättningen under fältarbetena borde utgå, samt fördelningen af
de öfriga posterna i utgiftsstaten, inom hvilka kartverkschefen framdeles
såsom dittills syntes böra erhålla rätt att emot redovisning bestrida kostnaderna
för utgifnings- och byråarbeten in. in. och därvid äfven ersätta
längre öfvertidsarbeten eller betingsarbeten, när sådant till arbetets påskyndande
vore af nöden.

I fråga om grunderna för ersättningen vid fältarbetena hemställde
kartverkschefen, i anslutning till hvad han förut anfört,

att dagtraktamente måtte utgå med 8 kronor till observator, geodet,
kartograf, civil topograf, geodetaspirant och kartografaspirant samt med
.6 kronor till ritare eller gravör, hvilken eventuellt användes vid fältarbeten;

att tillägg i dagtraktamente måtte utgå med 1 krona 50 öre till den,
som förrättade geodetiska arbeten, däri inbegripet precisionsafvägning, samt
med 1 krona till den, som utförde annan särskildt anbefalld höjdmätning,
biträdde vid arbetenas öfvervakande och kontroll eller utförde fältarbeten
för revidering eller stomkartesammansättning;

att reseersättning måtte utgå med 300 kronor för helt fältarbetsår
till kartograf och kartografaspirant samt civil topograf men kunna höjas
till 500 kronor för sådan kartograf eller civil topograf, som förordnades
att biträda vid arbetenas öfvervakande och kontroll eller till att leda arbeten
med stomkartors upprättande, samt till högst 400 kronor för öfriga
med stoinkartearbeten sysselsatta kartografer, kartografaspiranter eller civila
topografi’;

att till öfrig civil personal reseersättning måtte utgå efter resereglementet
enligt dittills gällande grunder;

att kvadratmilspenningar måtte utgå enligt följande bestämmelser:
till triangelmätare 1 krona 50 öre för hvarje kvadratmil och för
hvarje triangelpunkt, som under af honom verkställd triangulering utstakats
och mätts, samt

till öfrig civil personal:

för topografisk fältmätning i skalan 1 : 50,000 65 kronor till fältmätare
samt 8 kronor till ledare och i skalan 1 : 100,000 25 kronor till
fältmätare och 8 kronor till ledare för hvarje uppmätt kvadratmil;

för ekonomisk fältmätning i skalan 1 : 20,000 100 kronor till fältmätare
och 12 kronor till ledare för hvarje uppmätt kvadratmil; samt

för fältarbeten i och för sammansättning af stomkarta i skalan
1 : 20,000 20 kronor och för dylikt arbete i skalan 1 :50,000 8 kronor,
allt för uppmätt kvadratmil och för arbetsledare och fältmätare tillsammans,
hvarvid i fråga om stomkartearbetena chefen för rikets allmänna
kartverk skulle äga bestämma sättet för ifrågavarande penningars fördelning
såväl mellan biträdena som mellan dessa och ledaren.

Berg

Kungl

1 anledning af kartverkschefens ofvan omförmälda förslag inkommo J. O. framställning

. . . . a s,/s 1909

m. fi. civila ritare och gravörer vid rikets allmänna kartverk till från ritare

■ Maj:t med en den 27 mars 1909 dagtecknad framställning, inne- och 3rayorer -

fråga om de för dem föreslagna aflönings -

fattande vissa
förmåner.

Uti denna framställning lämnades till en början en redogörelse för
arten och beskaffenheten af de arbeten, ritare och gravörer hade att utföra
vid kartverket, samt för de kvalifikationer, som erfordrades för anställning
som ritare eller gravör därstädes. I

I sådant afseende anfördes, hurusom, i och för reproduktion af de
topografiska kartorna i skalan 1 : 100,000, först originalkartan (skala
1 : 50,000) nedtransporterades till skalan 1 : 75,000. Därefter uppritades
med stöd af på originalet befintliga höjdsiffror och nivåkurvor samt
med iakttagande af största möjliga skärpa och likformighet ett s. k.

heliogravyrkoncept. Denna del af arbetet kunde emellertid ej anses som
en kopiering.

Vid originalkartans affattande och uppritning insmöge sig nämligen
nästan oundvikligt en del felaktigheter, hvilka af heliogravyrritaren måste
rättas.

Om vidare ritningen af heliogravyrkonceptet endast vore en kopiering
af originalkartan, skulle detta arbete, under förutsättning att den
tekniska färdigheten funnes, kunna utföras af personer utan topografisk
utbildning. Då emellertid samtliga ritare och gravörer vore fullt utbildade
topografer, och då det måste förutsättas, att kostnaderna därför icke onödigtvis
blefve utgifna, vore enligt sökandenas bestämda öfvertygelse uppritningen
af nämnda koncept icke möjlig utan topografisk utbildning.

Sökandena ansågo, att heliogravyrritarna vid kartverket hade ett särdeles
maktpåliggande och svårt arbete att utföra.

Gravörens uppgift vore äfven den af lika kräfvande natur och bestode
hufvudsakligen i att, såsom termen lydde, »retuschera» den efter
heliogravyrkonceptet på fotogalvanisk väg framställda kopparplåten.

Detta arbetes omfattning vore i hög grad beroende dels på den noggrannhet
och skärpa, hvarmed heliogravyrritningen blifvit utförd, och dels
på den omsorg, som nedlagts på den fotogalvaniska processen. Arbetet
fordrade dock alltid af gravören stor skicklighet och god omdömesförmåga.

I bästa fall inskränkte sig retuscheringen till de finare backstreckens
uppgravering och förmedlande af öfvergången mellan lutningar och plan
mark; mycket ofta måste dock hela terrängbeteckningen bearbetas samt
namn och konturer helt eller delvis förstärkas.

Begränsningslinjerna för kärr och skog öfverfördes därefter medelst
pantograf från originalkartan till plåten, hvarå beteckningarna för dessa
olika slags mark sedan ingraverades. Först när detta skett, kunde från
kopparplåten erhållas en fullständig karta.

Då det vidare tillkomme gravören att å äldre kartplåtar utföra ofta
rätt betydande ändringar och tillägg, och då han dessutom måste vara
kompetent att, när så påfordrades, helt och hållet gravera ett kartblad,
syntes det sökandena obestridligt, att han för att rätt kunna fylla sin upp -

gift måste vara i besittning af stor teknisk färdighet och högt uppdrifven
yrkesskicklighet.

Utbildningen af ritare och gravörer för den topografiska afdelningen
af rikets allmänna kartverk skedde vid kartverket. Utbildningstiden vore
tvåårig, och eleven erhölle därunder icke någon annan ersättning än en
årlig mindre gratifikation (omkring 200 kronor) samt dagtraktamente af
3 kronor om dagen under den tid, han för sin utbildning tjänstgjorde vid
fältarbetena.

Samma dagtraktamente tillkom me ock samtliga militära fältmätarelever,
hvilka dock därjämte, förutom lön, erhölle hel dagaflöning från
fjärde nufvudtiteln, hvar och en efter innehafvande grad. De civila topografaspiranterna
erhölle, utom ett årligt arfvode af 1,200 kronor, dagtraktamente
under fältarbetet af 6 kronor per dag.

Af hvad sålunda anförts ansågo sökandena tydligt framgå, att ritoch
gravöreleverna hade en synnerligen ogynnsam ekonomisk ställning
under utbildningstiden, samt att kostnaden för inhämtande af erforderlig
yrkesskicklighet ställde sig högre för dem än för öfriga vid topografiska
afdelningen använda arbetskrafter.

Några kraf på aflagda examina för rit- och gravörelever vore icke
uppställda, men för de elever, som hösten 1908 antagits, hade såsom villkor
bestämts genomgången teknisk skola.

Ett oeftergiflig! villkor för anställning som rit- eller gravörelev vore
emellertid, att naturliga anlag förefunnes, ty utan sådana anlag kunde det
ej af eleven blifva en duglig heliogravyrritare eller gravör, huru stor boklig
bildning han än kunde besitta.

Detta påstående ansågo sökandena synnerligen väl belysas däraf, att
af de elever, som blefvo antagna vintern 1904—1905, omkring halfva antalet
icke kunde tillgodogöra sig utbildningen. På samma sätt förhölle
det sig med de senast anställda eleverna, i det att af de fyra, som antogos
hösten 1908, allaredan två afgått från utbildnings kursen.

Kommissionen för de allmänna kartarbetena hade också uttalat sig
i samma riktning. Sålunda sades det i nämnda kommissions underdåniga
utlåtande den 8 september 1904: »— — —- hvilken (heliogravyrritningen)

för att blifva fullt tillfredsställande utförd fordrar medfödda anlag hos
ritaren och en under flera års arbete synnerligen uppdrifven yrkesskicklighet.
Till dylika ritare måste alltså användas för detta ändamål speciellt
skickade personer, hvar man än kan få dem--—».

Att vid bestämmande af aflöning åt personer, som hade att utföra
arbeten af sådan art, att de hos sina utöfvare ovillkorligen fordrade medfödda
anlag, hänsyn borde tagas till detta förhållande, ansågo sökandena
obestridligt. Detta kunde ju visserligen synas vara en ny princip vid bestämmande
af statstjänares aflöning, men då arbetet vore af sådan beskaffenhet,
att inga examina gåfve kompetens därtill, utan helt och hållet
särskilda fordringar måste uppställas för befattningarnas rekrytering, syntes
det sökandena helt naturligt, att afseende måste fästas vid de säregna
anspråken på kompetens.

I likhet med geodeterna hade ritare och gravörer förut hänförts till
»extra biträdem. Någon större skillnad i arfvodena de olika tjänstemannagrupperna
emellan hade icke heller förefunnits, och äfven ritare och gravörer
hade åtnjutit den stora förmånen att få deltaga i sommarens fältarbeten,
hvilken förmån fortfarande tillkomme de före år 1903 anställda ritarna.

På framställning af Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen vid 1908
års riksdag bestämdes grunder för aflöning af ritare och gravörer, därvid
arfvodena sattes till samma belopp, hvarmed de förut utgått, eller lägst
1,200 kronor och högst 3,000 kronor.

Att detta dock icke kunde anses som en reglering af arfvodena utan
endast som en fortsatt tillämpning af gammal praxis, ansågo sökandena
tydligt framgå af följande utaf vederbörande departementschef gjorda uttalande,
återgifvet i ett vid statsverkspropositionen fogadt statsrådsprotokoll:

»Emellertid har härvid iakttagits den praxis, att grundaflöningen
bestämts till 1,200 kronor, hvarefter i mån af tjänstetid och ökad skicklighet
arfvodet så småningom höjts med växlande belopp till högst 3,000
kronor.»

Sedan nu samtliga tjänstemannagrupper vid kartverket fått sina aflöningar
af Kungl. Maj:t och Riksdagen bestämda, utginge — anförde sökandena
— arfvodena för närvarande, efter en daglig tjänstetid under
byråarbeten af fem timmar, med följande belopp:

lägst högst

för geodet, kartograf och topograf . . 2,000 kr. 3,500 kr.

» ritare och gravör . . . . . . . 1,200 > 3,000 >

Skillnad 800 kr. 500 kr.

Enligt det föreliggande underdåniga förslaget från kartverkschefen
skulle lön och tjänstgöringspenningar för en daglig tjänstetid af
sex timmar till samma befattningshafvare utgå med:

lägst högst

för geodeter m. fl..........3,000 kr. 5,000 kr.

» ritare och gravörer....... 1,440 » 3,600 »

Skillnad 1,560 kr. 1,400 kr.

eller med i förra fallet nära dubbelt och i senare fallet nära tre gånger
så stor skillnad som nu.

Då det enligt sökandenas mening vore obestridligt, att lefnadskostnaderna
stigit i samma grad för alla, och då samtliga kategorier därför
syntes vara i behof af proportionellt lika stor ökning i aflöning, ansågo
sökandena kartverkschefens förslag, i hvad det rörde ritare och gravörer,
i hög grad otillfredsställande.

Sökandena påpekade, att i förslaget en jämförelse vore gjord mellan
de civila tjänstemännens och den kommenderade militärpersonalens inkomster.

Nämnda jämförelse ansågo sökandena missvisande, enär inkomsten
föi en daglig arbetstid af sj u timmar för ritare och gravörer jämförts
med inkomsten för en tid af fem timmar för de öfriga såväl civila som
militära kategorierna.

Vid jämförelsen borde, enligt sökandenas förmenande, bortfalla den
»särskilda ersättning» (lägst 400 kronor, högst 1,000 kronor), som ritare
och gravörer åtnjöte för två timmars dagligt öfvertidsarbete. Ersättning
för sådant arbete utginge nämligen med afsevärda belopp äfven till en
stor del af den kommenderade militärpersonalen samt till de civila topogiaferna,
utan att denna ersättning upptagits i vederbörande bilaga till
kartverkschefens framställning''.

13 102319. Löner eglerin g skommitténs bet. XXX.

Vid ifrågavarande jämförelse hade äfven bort upptagas högsta underofficersgraden.
Hade så skett, skulle därvid hafva befunnits, att en vid
kartverket tjänstgörande fanjunkare (styckjunkare) för närvarande erhölle

1 det närmaste lika stor ersättning för fem timmars daglig arbetstid, som
en ritare eller gravör i högsta arfvodesklassen åtnjöte för s j u timmars arbete
per dag.

Enligt kartverkschefens förslag skulle lön och tjänstgöringspenmngar
för ritare och gravörer utgå med lägst 1,440 och högst 3,600 kronor för
en daglig arbetstid af sex timmar, under det att den ersättning, som
staten Ögåfve åt en med hufvudsakligen samma slags arbete sysselsatt underofficer,
skulle blifva lägst 2,772 kronor och högst 3,931 kronor för fem
timmars arbete per dag. Därvid vore ock särskildt att märka, att underofficeren
under hela sin utbildningstid haft en årlig ersättning af lägst

2 772 kronor, under det att flertalet af sökandena fått vidkännas efter

deras förhållanden afsevärda kostnader för inhämtande af erforderlig yrkesskicklighet.
_ .

Det syntes sökandena därför icke obilligt begärdt, att en ritare eller

gravör efter 18 å 20 års tjänst vid kartverket skulle kunna erhålla i proportion
till arbetstiden lika stor ersättning som eu där kommenderad underofficer
i högsta lönegrad; och ansågo sökandena äfven, att lägsta aflöningen
åt ritare eller gravör icke borde allt för mycket skilja sig från lägsta aflöning
åt underofficer, dock med hänsyn tagen till den högre lefnadsålder,
underofficeren i allmänhet innehade vid kommenderingen till kartverket,
men äfven till den utgift, ritaren eller gravören haft för sin utbildning.

Sökandena uttalade såsom sin åsikt, att aflöningen för ritare och
gravörer lämpligen borde bestämmas till lägst 2,500 kronor och högst

4,500 kronor för en daglig arbetstid af sex timmar.

Af sökandena anmärktes äfven, att i kartverkschefens förslag begynn
elseaflöningen för de manliga ritarna och gravörerna upptagits till
samma belopp som för de kvinnliga ritarna vid kartverkets ekonomiska

afdelning.

Att lefnadsomkostnaderna för en man, äfven om han vore ogift,
ställde sig högre än för en kvinna i lika samhällsställning, ansågo sökan -

(lena vara ett kändt förhållande, i anledning hvaraf vid löneregleringar
som under de senaste åren ägt -rum, en afsevärd skillnad i aflöning för
man och kvinna i samma tjänstebefattning blifvit iakttagen.

Emellertid vore det en så stor skillnad äfven i det arbete, de manliga
och kvinnliga ritarna vid rikets allmänna kartverk hade att utföra,
att någon jämförelse dem emellan icke kunde komma ifråga, och då de
kvinnliga ritarnas utbildning icke syntes behöfva taga mera än några månader
i anspråk, ansågo sökandena det vara rättvist, att begynnelseaflöningen
för manliga ritare och gravörer vid topografiska afdelningen bestämdes
till afsevärdt högre belopp än för de kvinnliga ritarna vid ekonomiska afdelningen.

Därmed ville sökandena dock icke påstå, att de ansågo de föreslagna
arfvode na för de kvinnliga ritarna för högt tilltagna, utan sökandena hade
endast velat fästa Kungl. Majrts uppmärksamhet därpå, att aflöningen för
ritare och gravörer vid topografiska afdelningen blifvit föreslagen alltför
låg.

I kartverkschefens underdåniga framställning hade, efter hvad sökandena
erinrade, yttrats, att de kvinnliga ritarna vid kartverkets ekonomiska
afdelning svårligen kunde jämnställas med vanliga renskrifverskor,
enär det arbete de hade att utföra vore af betydligt mera kräfvande art
än ett mekaniskt skrif- eller räknearbete.

De manliga ritarna och gravörerna åter, som hade ett ännu mera
kräfvande arbete än de kvinnliga, ställdes — anmärkte sökandena — i
aflöningshänseende betydligt sämre än män, som hade att svssla med
»mekaniskt skrif- och räknearbete» hos en del verk och inrättningar.

Så hade t. ex. de vid arméförvaltningens artilleridepartement anställda
depai tementsskrifvarna en begynnelseaflöning (lön, dagaflöning och
hyresersättning) af 2,995 kronor samt rätt till två ålderstillägg å 500
kronor efter fem och tio års tjänst, hvarigenom deras aflöning komme att
uppgå till 3,995 kronor för en daglig arbetstid af sex timmar. Dessutom
hade de förmånen att genom befordran till högre befattning inom artilleriets
tygstater komma i ännu bättre såväl social som ekonomisk ställning. Dessa
befattningar, hvilka rekryterats uteslutande genom civilanställning af underofficerare,
hade icke ådragit sina innehafvare några som helst utbildnings -

100

kostnader, och ej heller syntes några naturliga anlag vara erforderliga för
arbetets nöjaktiga utförande.

Enligt kartverkschefens förslag skulle dagtraktamentet under arbetet
på fältet utgå med 8 kronor till geodet, kartograf och civil topograf samt
med 6 kronor till ritare eller gravör, som tjänstgjorde vid fältarbetena.

Före år 1904 hade — anförde sökandena — såväl kartografer som
geodeter samt ritare och gravörer under arbetena på fältet erhållit ett
dagtraktamente af 4 kronor 50 öre förutom den ersättning, som utgått
och fortfarande utginge för särskilda förrättningar såsom triangel- och
höjdmätning m. m. Dessa dagtraktamenten höjdes genom kungl. bref
den 31 december 1903 till 6 kronor för kartografer och geodeter, under
det att de såsom topografer vid fältarbetena tjänstgörande ritaina och
gravörerna fortfarande skulle erhålla 4 kronor 50 öre i dagtraktamente.

Sedan Riksdagen år 1905 på Kungl. Maj:ts förslag beslutat, att vid
kartverket på försök skulle anställas tio civila topografer, och i aflöningshanseende
jämnställt dem med kartografer, hade det än mera framstått
såsom oegentligt, att personer med likartadt arbete samt med ungefär lika
stora utgifter för sitt uppehälle under arbetstiden skulle aflönas så väsentligt
olika. Från och med år 1908 och sedan dagtraktamentet enligt femte
klassen i resereglementet -blifvit höjdt till 6 kronor, utginge emellertid
meranämnda ersättning för fältarbeten åter med lika belopp fast efter olika
grunder till samtliga kartverkets civila tjänstemän.

1 fråga om reseersättning hade kartverkschefen hemställt, att kartografer
och topografer skulle erhålla ett fast reseanslag, men de öfriga
kategorierna åtnjuta reseersättning efter resereglementet enligt nu gällande
grunder.

Sökandena ansågo, att ritare och gravörer, hvilka tjänstgjorde såsom
topografer, vid fältarbetena borde erhålla dagtraktamente och reseersättning
till samma belopp och efter enahanda grunder, som för kartografer och
civila topografer kunde komma att blifva bestämdt.

De arbetskrafter, som omhänderhaft utförandet af arbetena för de
topografiska kartornas reproduktion, hade före år 1907 varit mycket fåtaliga
i förhållande till den personal, som verkställde fältmätningarna.

101

Reproduktionsarbetena hade därför icke kunnat hålla jämna steg med fältarbetena,
något som i all synnerhet blifvit fallet, sedan det bestämts, att
topografiska kartor öfver norrländska kustlandet skulle utgifvas äfven i
skalan 1 : 100,000.

Då fältmätningarna pågått för hvarje år i vanlig utsträckning, men
ökad personal för reproduktionsarbetena icke kunnat anställas förrän från
och med början af år 1907 (enär denna personal först måste utbildas),
hade i anledning däraf det oarbetade kartmaterialet hopats i afsevärd mängd.

För att påskynda kartornas utgifning utan att behöfva öka antalet
ritare och gravörer — hvilken personalökning endast kunnat erhålla tillfällig
karaktär — men äfven för att gifva den med dessa arbeten sysselsatta
civilpersonalen tillfälle att bereda sig en inkomst, hvarpå existens
vore möjlig, hade öfvertidsarbete i stor utsträckning måst tillgripas vid
kartverket. Därvid vore dock att märka, att icke blott ritare och gravörer
utan äfven annan vid topografiska afdelningen tjänstgörande personal fått
åtnjuta dessa förmåner.

Sökandena ansågo sig emellertid hafva all anledning förmoda, att
öfvertidsarbetena komme att upphöra, så snart reproduktionsarbetena hunnit
i jämnhöjd med fältmätningarna. Därigenom skulle sökandena komma
att åsamkas en kännbar minskning i sina inkomster.

En utsträckning af arbetstiden för den med de ansträngande reproduktionsarbetena
sysselsatta personalen utöfver hvad som för närvarande
vore bestämdt, eller sju timmar per dag, syntes sökandena icke heller
vara förenligt med god hushållning vare sig ur kartverkets eller personalens
synpunkt.

Då vidare i kartverkschefens förslag den principen gjort sig gällande,
att aflöningen för de öfriga tjänstemannagrupperna föreslagits så
pass hög, att befattningshafvare därå kunde existera utan anlitande af
extra arbeten, ansågo sökandena det rättvist, att äfven deras aflöningsförhållanden
ordnades i enlighet med samma princip, detta så mycket hellre
som de yngre af sökandena icke för närvarande hade och enligt förslaget
ej heller i framtiden komme att — annat än som rekreation — få förmånen
att i likhet med de öfriga tjänstemännen hvarje sommar deltaga i
fältarbetena.

102

Slutligen framhöllo sökandena, att det svårligen syntes låta sig göra
att nöjaktigt utföra arbetet för topografiska kartors reproduktion, i all
synnerhet heliogravyrritning, efter 60 års ålder. Sökandena ansågo fördenskull,
att 60 år lämpligen vore den ålder, då vid kartverket anställd
ritare eller gravör borde vara berättigad att erhålla pension.

Under anförande, hurusom sökandenas ekonomiska ställning'' icke
blefve på något sätt förbättrad — utan med hänsyn till eventuella pensionsafgifter
snarare försämrad — om det af kartverkschefen framlagda förslaget
till reglering af den civila personalens aflöning skulle, i hvad det rörde
ritare och gravörer, komma att fastställas, hemställde sökandena, att Kungl.
Maj:t måtte i den proposition, som kunde komma att i ärendet föreläggas
Riksdagen, föreslå dels att ritare eller gravör erhölle i lön 1,700 kronor
och i tjänstgöringspenningar 800 kronor samt berättigades att åtnjuta fyra
ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, efter fem, tio, femton och tjugo års
tjänst, af hvilka ålderstillägg 350 kronor skulle tilläggas lönen och 150
kronor tjänstgöringspenningarna, dels att vid fältarbetena tjänstgörande ritare
eller gravör erhölle dagtraktamente och reseersättning i likhet med
civil topograf, dels ock att ritare och gravör vid rikets allmänna kartverk
blefve berättigade erhålla pension efter 60 lefnads- och 30 tjänstår.

Yttrande
6A 1909 af
kartverkschefen.

Öfver berörda framställning från ritare och gravörer afgaf kartverkschefen
den 5 april 1909 infordradt underdånigt yttrande.

Kartverkschefen anförde däruti, bland annat, följande.

Vid affattandet af löneregleringsförslaget för den civila personalen
vid rikets allmänna kartverk hade det varit kartverkschefens sträfvan att
så emot hvarandra afväga de föreslagna aflöningsbeloppens storlek, att desamma
kunde motsvara icke allenast arten och vikten af den aflönade
sysslan utan — såsom en följd af denna grundsats — äfven omfånget af
den utbildning, som gifvit kompetens till samma sysslas skötande.

När det gällt aflöningens successiva förhöjande för tjänstemän inom
samma kategori, hade i betraktande tagits dels den ökade kompetens och
vana, som borde medfölja en längre anställningstid, dels personens i fråga
större lefnadsbehof vid mera framskriden ålder.

103

Där sådant låtit sig göra, hade kartverkschefen till ytterligare ledning
haft förebilden från aflöningens storlek för personalen vid närmast
motsvarande verk och inrättningar med nyare aflöningsprinciper och motsvarande
tjänstetid.

Vid tillämpandet af dylika grundsatser hade det synts kartverkschefen,
att den enligt förslaget vid kartverket anställda manliga personalen
kunnat med skäl indelas väsentligen i tre kategorier: ritare och gravör er,
hvilka för utöfvandet af sitt med ett handtverk närmast jämförliga arbete
ej vore i behof af annat än folkskolebildning med därpå följande eleveller
lärlingstid, geodeter, kartografer och topograf er, för hvilkas mångsidigare
och viktigare uppgifter kräfdes afiagd mogenhetsexamen och därefter
genom fortsatta studier, examina och tjänstgöring förvärfvad specialkompetens,
samt slutligen observatörerna, för hvilka tillkomme en än högre
vetenskaplig utbildning.

Ritare och gravörer hade visserligen ett viktigt arbete sig anförtrodt,
hvilket de också nogsamt och fullkomligt riktigt utvecklat, men,
såsom de själfva framhölle, kunde dock kompetens till erhållandet af fast
anställning vinnas på grunden af folkskolebildning och efter blott två års
elevtid.

Åtminstone ställde den nuvarande kartverkschefen ej högre anspråk
på skickligheten i yrket, innan den första aflöningsklassen nåddes. Han
ansåg nämligen, att den fulla kompetensen borde förvärfvas under den
fortsatta aflönade tjänstgöringen. Ty att, såsom sökandena själfva syntes
förmena, full kompetens icke blott såsom ritare eller gravör utan äfven
såsom topograf skulle kunna ernås under sammanlagdt tvenne elevår, ansåg
kartverkschefen »knappast vara allvarligt menadt», allra minst hvad
den topografiska utbildningen vidkomme, eller ock måste förutsättas så
utomordentliga anlag, att dessa i verkligheten endast högst sällan syntes
kunna påträffas.

Den jämförelse, som kartverkschefen verkställt mellan nuvarande
aflöningsförmånerna för den militära och för den civila personalen vid
kartverket, hade endast gjorts för att påvisa det allmänna förhållandet,
att inom ett och samma verk den ena kategorien statstjänare vore bättre lottad
än den andra, fastän båda för kartverkets räkning utförde liknande arbeten.

104

Det vore emellertid ett fel att af dylik jämförelse draga den konsekvensen,
att man — såsom sökandena syntes förmena — skulle kunna,
med stöd af militäraflöningarnas belopp, i hvarje fall konstruera ut, huru
stora aflöningar, som borde tillkomma de olika kategorierna civila. Därvid
kunde endast närmast motsvarande tjänstebefattningar vid andra verk
och inrättningar tjäna till förebild.

När Kungl. Magt vid 1908 års riksdag framlade de principer, som
syntes kunna tillämpas vid ritares och gravörers aflöning, hade tydligen
angifvits, dels att denna borde successivt efter treårsintervaller ökas, och
dels att den borde sättas till sådant belopp, att konkurrens från privata
tekniska anstalter ej skulle medföra, att det arbete, som inom kartverket
nedlagts på sagda personers utbildning, komme andra dylika verk och
inrättningar till godo; och Riksdagen hade gillat detta betraktelsesätt.

Då kartverkschefen ej heller haft skäl antaga, att Riksdagen framdeles
skulle vilja frångå detsamma, hade äfven i det nu förevarande förslaget
vidhållits denna princip och endast med ledning af nuvarande
arfvodesbelopp föreslagits, att aflöningen skulle ökas i proportion till det
ökade timantalet (6 i stället för 5).

Att ritare- och gravörpersonalens intressen blifvit på skäligt sätt
tillgodosedda, ansåg kartverkschefen framgå däraf, att motsvarande manlig
personal vid landets förnämsta litografiska anstalt aflönades med lägst 1,300
och högst 2,470 kronor efter 8 timmars arbetsdag, under det att vid tilllämpandet
af det för rikets allmänna kartverk ifrågasatta aflöningssättet
aflöningen efter 6 timmars arbetsdag skulle utgå med lägst 1,440 och
högst 3,600 kronor.

Kartverkschefen hade till sitt förfogande ett särskildt anslag afsedt
för betalandet af sådana rit- och gravörarbeten, som ej ersattes genom aflöningen
under den stadgade arbetstiden.

Af detta anslag bestredes, bland annat-, ersättning för s. k. öfvertidsarbete,
som vore alldeles nödvändigt, om ej kartutgifningen skulle öfver
höfvan försenas eller om man ej ville afsevärdt öka personalantalet. Genom
dylikt arbete kunde fortfarande, liksom nu, rit- och gravörpersonalens
ersättning ytterligare höjas.

Sagda personal hade emellertid uttalat sina farhågor, att dylikt öfver -

105

tidsarbete ej skulle stå dem till buds, när deri tidpunkt inträffade, då
heliogravyrritning och gravyr så att säga hunnit fatt fältmätningen. Dessa
farhågor vore emellertid enligt kartverkschefens mening ogrundade. Äfven
sedan de på grund af kungl. bref den 16 juni 1905 tillkomna norrländska
kartbladen i skalan 1 : 100,000 blifvit färdigritade, komme nämligen heliogravyrritningsarbetet
icke att hinna upp fältmätningen.

Nyssnämnda kungl. bref bestämde, att det område af norrländska
kustlandet, öfver hvilket kartor för närvarande utgåfves i skalan 1 : 100,000,
äfven skulle förses med kartor i skalan 1 : 200,000, samt att de redan i
1 : 200,000 utgifna bladen Hudiksvall och Sundsvall äfven skulle utgifvas
i skalan 1 : 100,000. Under den långa tid, ritarbetet på detta område
påginge, komme genom nymätnings- och revideringsarbeten ett högst betydande
nytt material att anskaffas för renritning. Men utom dessa ritarbeten
funnes en så stor mångfald ritarbeten af andra slag att utföras
inom kartverket, att den kartverkschef skulle handla oförsvarligt, som läte
ofvan omnämnda rit- och gravyranslag ligga obegagnaat.

Hvad beträffade erinringarna emot de ifrågasatta fältaflöningarna,
hvilka föreslagits till nuvarande belopp, uttalade kartverkschefen, att, enär
i hela planen den tanken vore uttryckt, att ritare och gravörer endast i
undantagsfall skulle sändas ut på fältmätning och att alltså den gamla
institutionen med »extra biträden» skulle upphöra, det ej synts vara skäl
att föreslå ett nytt aflöningssätt för en till indragning afsedd kategori kartarbetare.

Med föranledande af kartverkschefens sistberörda yttrande inkommo
de nämnda ritarna och gravörerna med underdåniga påminnelser af den 24
april 1909.

Sökandena anförde däruti hufvudsakligen följande.

Såsom ett af motiven för att de till ritare och gravörer utgående
aflöningsbeloppen icke blifvit föreslagna till ökning i annan mån, än som
betingades af den utsträckta tjänstgöringstiden, och icke i samma proportion
som för kartverkets öfriga tjänstemannagrupper, hade kartverkschefen
anfört, att heliogravyrritning och koppargravyr närmast vore att
jämföra med handtverk.

14—102319. Lönereglering skommitténs bet. XXX.

Påminnelser
1909 af
ritare och
gravörer.

106

Sökandena kunde emellertid ingalunda dela en sådan uppfattning
samt framhöllo, att till heliogravyrritning under en lång följd af år användts
och fortfarande användes därtill lämpliga officerare, för det dåvarande
två kaptener och en löjtnant.

Kartverkets chef hade vidare sagt, att anställning som ritare eller
gravör kunde vinnas på grunden af enbart folkskolebildning och efter två
års elevtid.

Detta vore visserligen fullkomligt riktigt, men därmed vore icke
sagdt, att hvarje person, som genomgått folkskola och en tvåårig utbildningskurs
vid kartverket, kunde användas som heliogravyrritare eller gravör.
Erfarenheten hade tvärtom visat, att endast de, som varit utrustade
med särskilda anlag, kunnat bestå profvet, under det att alla andra, såväl
civila som militära personer, oafsedt högre eller lägre examina, icke varit
för dessa arbeten användbara.

Att ritare eller gravörer efter en tvåårig elevtid skulle hafva nått
höjden af skicklighet vare sig i heliogravyrritning .eller topografisk fältmätning,
hade ej påståtts. Däremot ville sökandena fortfarande påstå, att
de efter denna tid vore fullt utbildade i ritning och topografisk fältmätning.

I det underdåniga yttrandet hade kartverkets chef framhållit, att
jämförelsen mellan den civila och militära kartverkspersonalens inkomster
endast verkställts »för att påvisa det allmänna förhållandet, att inom ett
och samma verk den ena kategorien statstjänare är bättre lottad än den
andra, fastän båda för kartverkets räkning utföra liknande arbeten», samt
att det »torde vara ett fel att af dylik jämförelse draga den konsekvensen,
att man skulle kunna, med stöd af militäraflöningarnas belopp, i hvarje
fall konstruera ut, huru stora aflöningar, som böra tillkomma de olika
kategorierna civila».

Då emellertid kartverkschefen i sitt löneregleringsförslag begagnat
sig af denna jämförelse såsom ett af skälen för sin begäran om högre aflöning
för kartverkets civila personal, kunde sökandena ej inse, hvarför
just de, ritare och gravörer, skulle utgöra det undantagsfall, då man icke
skulle kunna använda denna jämförelse såsom ett bevis för behofvet af
ökade löner.

107

Under erinran att kartverkschefen syntes vara af den uppfattningen,
att 1908 års Riksdags beslut beträffande ritare- och gravörbeställningarna
kunde anses som ett slutligt bestämmande af de aflöningar, som skulle
tillkomma dessa beställningars innehafvare, framhölls uti nu ifrågavarande
påminnelser, att den yngste af de »äldre» ritarna, hvilken anställdes år
1902, erhöll i begynnelsearfvode 1,200 kronor eller samma lägsta arfvode,
som nu utginge, samt att den gravör, som afgick med pension år 1907,
nått ett aflöningsbelopp af 4,500 kronor, hvaraf 1,500 kronor kunde anses
som ersättning för öfvertidsarbete.

Däraf framginge, enligt sökandenas förmenande, på det allra tydligaste,
att aflöningarna sedan lång tid utgått med samma belopp som nu
och att de ej genom 1908 års riksdagsbeslut blifvit i minsta mån ökade.

Angående den af kartverkschefen gjorda jämförelsen med »motsvarande
manlig personal vid landets förnämsta litografiska anstalt» framhöllo
sökandena, att någon jämförelse i detta hänseende näppeligen syntes kunna
ske, enär sökandena veterligt det icke funnes vare sig heliogravyrritare
eller koppargravörer vid sagda litografiska anstalt.

Vid kartverkets topografiska afdelning anställda ritares och gravörers
arbete vore för öfrigt att hänföra till en helt annan del af kartarbetet —
den s. k. kartografiska — under det att de processer, som utfördes vid
nämnda litografiska anstalt, folie inom det tekniska området.

Vidkommande ersättning för öfvertidsarbete anförde sökandena vidare,
att, då den ifrågasatta löneregleringen vore afsedd att gälla under
en lång följd af år, och då arbetena för utgifning i skalan 1 : 200,000
ginge betydligt fortare än samma arbeten för skalan 1 : 100,000, det
syntes sökandena sannolikt, att reproduktionsarbetena i en framtid skulle
komma i höjd med fältmätningarna.

Sökandena ansåge det fortfarande oegentligt, att deras aflöning skulle
bestämmas med hänsyn till eventuellt öfvertidsarbete, i all synnerhet som
icke några som helst garantier funnes för att nuvarande kartverkschefens
bestämmelser angående ersättning för sådant arbete komme att gälla vid
eventuellt ombyte af chef för verket.

• .Äfven framhölls, att ersättning för öfvertidsarbete icke utginge under
sjukdom.

108

Angående fältaflöningarna hade chefen för kartverket icke ansett
några förändringar böra vidtagas, därför att ritares och gravörers användning
vid fältarbetena i regel komme att upphöra. Ungefär på samma
sätt förhölle det sig emellertid med en annan kategori kartarbetare, de
civila topograferna, hvilka befattningar, i mån af nuvarande innehafvaies
afgång, enligt kartverkschefens åsikt icke vidare borde tillsättas. Detta
hade dock icke utgjort något som helst hinder för att deras fältaflöning
blifvit föreslagen att utgå med ökadt belopp.

Kung/, remiss Genom beslut den 18 juni 1910 fann Kungl. Maj.t godt för

6 klara, att löneregleringskommittén skulle hafva att öfvergå till behandling

af frågan om reglering af löneförhållandena för den civila personalen vid
rikets allmänna kartverk äfvensom att, så skyndsamt som förhållandena
det medgåfve, inkomma med underdånigt utlåtande och förslag i ämnet.

Jämte meddelande af Kungl. Maj:ts berörda beslut öfverlämnades
med skrifvelse till kommittén af nyssnämnda dag från finansdepartementet
ofvan omförmäla skrifvelse af den 23 februari 1909 från kartverkschefen,
framställning af den 27 mars 1909 från ritare och gravörer vid kartverket,
yttrande af den 5 april 1909 från kartverkschefen äfvensom påminnelser
af den 24 april 1909 från ritare och gravörer.

Kartverks- Uti underdånig skrifvelse den 28 december 1910 gjorde chefen för

che/eeise n/n~ rikets allmänna kartverk framställning därom, att Kungl. Maj:t måtte taga
1910- under öfvervägande, huruvida ej löneregleringskommittén kunde anbefallas
att med sådan skyndsamhet afgifva yttrande öfver det af bemälde chef
afgifna löneregleringsförslaget, att detta skulle kunna föranleda proposition
vid 1911 års riksdag.

Den 27 januari 1911 blef ifrågavarande skrifvelse från finansde.
-''artementet öfverlämnad till kommittén.

109

Kommitténs förslag.

Då kommittén nu går att framlägga sitt förslag beträffande löne- / fråga om
reglering för den civila personalen vid rikets allmänna kartverk, anser sig ställning för

kommittén först böra till behandling upptaga frågan om beredande af $£1°all männa

kartverk.

ordinarie anställning för berörda personal.

Jämlikt nu gällande bestämmelser utgår den fasta aflöningen till
ifrågavarande personal i form af arfvoden. Kartverkschefens förslag går
däremot ut på att största delen af denna personal skulle erhålla enahanda
ställning som ordinarie befattningshafvare i allmänhet.

Huruvida ordinarie anställning bör beredas nu ifrågavarande befattningshafvare,
är gifvetvis beroende på i hvad män behofvet af befattningarna
kan anses vara af stadigvarande natur eller åtminstone komma att
göra sig gällande under en synnerligen lång tidrymd framåt.

Till utredande häraf tillåter sig kommittén att beträffande den Geodetiska
geodetiska afdelningen här anföra en redogörelse, hvilken kommittén fått afdelnin9enemottaga
af professorn vid generalstaben.

Deri geodetiska afdelningens personal — säger bemälde professor —
har sin verksamhet i hufvudsak förbunden med triangulering, höjdmätning
och öfriga matematiskt-geografiska arbeten.

Samtliga dessa geodetiska. arbeten utgöra grundvalen för rikets allmänna
kartverks kartarbeten. Äfven sjökarteverket begagnar sig däraf för
sina triangelmätningar och kartor. Jämväl för andra allmänna ändamål äro
ifrågavarande geodetiska arbeten till gagn, nämligen, genom triangelmätningen,
för landimäteriets kartor och städers nyuppmätningar samt, genom
höjdmätningen, för vattendrags höj dsiffror och jämförande af olika nollplan
för afvägningar.

Af sparsamhetsskäl måste emellertid rikets allmänna kartverk fortfarande,
liksom alltid förut, i första hand tillgodose sitt eget behof af
geodetisk arbetsprodukt. Om man från denna synpunkt bedömer det behof
af geodetiskt arbete vid nämnda kartverk, som för framtiden kräfves, kan
man vara fullkomligt säker om att ej göra behofvet större än hvad som
är oundgängligen nödvändigt.

Efter denna norm fordras för rikets allmänna kartverk följande arbeten.

1. Höjdmätning: underhåll af det nuvarande precisionsafvägningssystemet
samt trigonometrisk höjdmätning. Anmärkas bör dock härvid, att i
framtiden möjligen höjdmätningen till en del — exempelvis hvad beträffar
en framdeles otvifvelaktigt nödvändig utvidgning af precisionsafvägningsnätet
— kunde uppdragas åt annat ämbetsverk. Äfven i sådant fall skulle
emellertid härför erfordras särskildt utbildad geodetisk personal.

2. Triangulering. Denna mätning afser att skaffa det matematiska
underlaget för kartornas konstruktion. Arbetet är synnerligen omfattande
och består af flera olika grenar, af hvilka hvar och en innefattar såväl
mätning på fältet som beräkning.

Först bör då nämnas basmätning, som lämnar det noggranna och
grundläggande längdmåttet för hela systemet. Fem sådana baser finnas
för närvarande, men dessa erfordra en ommätning, hvarjämte flera nya
måste anläggas.

Utgående från dessa baser föras triangelnät af 1 :a ordningen
i stora maskor öfver hela landet. Hvarje särskildt af dessa nät består af
ett antal intill hvarandra fogade trianglar med sidolängder af tio till sextio
kilometer. Hörnpunkterna i trianglarna — de s. k. triangelpunkterna af
l:a ordningen — utgöra de ställen, där triangelmätningen utföres. Beräkningen
af dessa mätningar erfordrar vida längre tid än själfva mätningen.
Båda delarna — mätning och beräkning — måste, äfven för kartverkets
praktiska behof, utföras med sådan noggrannhet, att felet i en triangelsida
icke öfverskrider ungefär 1 : 50,000 af samma sidas längd.

Emellan dessa triangelnät af l:a ordningen läggas triangelnät
af 2:a ordningen med mindre sidolängder, betydligt större antal mätningspunkter
(i södra Sverige cirka 5 på kvadratmilen) och minskade noggrann
hetsfordringar.

öfver större delen af landet finnas nu triangelnät, men vida glesare
än här är angifvet och af växlande ålder — triangelmätningarna började
år 1805.

Gifvetvis uppfylla emellertid en stor del af dessa mätningar och
tillhörande beräkningar, ehuru för sin tid motsvarande kartverkets behof,
icke nutidens fordringar på noggrannhet. Dessutom har en stor del punkter
gatt förlorade, dels i följd däraf att de icke varaktigt utmärkts på
marken, dels ock därigenom att markeringarna förstörts.

I stort sedt är det endast de mätningar, som utförts efter år 1869
(då kartverket fick särskild personal för ifrågavarande ändamål), som äga
mera bestående värde. Dessa arbeten afse det stora område af mellersta
Sverige ända upp till 65° polhöjd, som under samma tid topografiskt kartlagts.

För hela södra Sverige uppemot 60° polhöjd är däremot en ny
triangulering nödvändig. Förarbetena hafva redan påbörjats, och hela arbetet
kan med nuvarande arbetsstyrka, om denna uteslutande användes
för detta ändamål, icke beräknas vara färdigt förrän bortemot år 1940.

Underhåll af dessa och äldre mätningar, utvidgning och förtätning
af triangelnäten på vissa håll, beräkning och publicering komma dock att
kräfva antingen afsevärd förstärkning af personalen eller förskjutning
framåt af den nyssnämnda tidpunkten. Tagas därtill i betraktande de
nymätningar och kompletteringar, som i mellersta och norra Sverige blifva
oeftergifligen nödvändiga, kan man utan öfverdrift räkna på ett behof af
triangelmätning (med nu nämnda förutsättningar) under hundra år.

Erfarenheten från utlandet talar härvidlag ett tydligt språk. I Frankrike
pågår för närvarande den tredje trianguleringen af landet. Österrike
år redan trianguleradt tre gånger och af Tyskland hafva vissa områden triangulerats
ännu flera gånger. I de utomeuropeiska länderna, t. ex. i många
af Afrikas vidsträckta och föga ekonomiskt gifvande kolonialområden, hafva
omfattande trianguleringar skett och, oaktadt de stora därmed förbundna
kostnaderna, befunnits nödvändiga för kartläggningen.

3. Of riga geodetiska arbeten. Vid geodetiska afdelningen utföras
utom de i det föregående nämnda arbeten en del andra matematisktgeografiska
beräkningar af skilda slag samt astronomiska mätningar för
kartans orientering på jordytan.

112

Trianguleringen är emellertid den hufvudsakliga delen af geodetiska
afdelningens arbeten. För synnerligen lång, men dock öfverskådlig tid
framåt kommer, såsom antydts, med fullkomlig visshet att för trianguleringen
erfordras minst den nuvarande geodetiska personalen. Men äfven
då i en aflägsen framtid hela landets triangulering är fullbordad, kommer
för all framtid särskild personal att kräfvas enbart för revision och vidmakthållande
af mätningssystemet, som består af flera tusental punkter
spridda öfver landets vidsträckta yta.

Af den redogörelse, som sålunda lämnats af professorn vid generalstaben,
synes kommittén ställdt utom allt tvifvel, att en geodetisk personal
vid rikets allmänna kartverk måste anses vara behöflig under så lång tid
framåt, att denna tid kan betraktas såsom oöfverskådlig, samt att fördenskull
lämpligt antal hithörande befattningar böra uppföras å stat såsom
ordinarie tjänster.

Topo- Å afdelningen för topografiska arbeten äro för närvarande anställda,

avdelningen, förutom militär personal, civila topografer äfvensom manliga ritare och
gravörer.

Såsom i det föregående är omnämndt, har tillkomsten af civila topografer
varit att betrakta såsom ett försök, föranledt af yppad svårighet att
erhålla tillräckligt antal militära topografer.

Sedan emellertid numera anordningar vidtagits, hvarigenom denna
svårighet undanröjts, nyanställas icke vidare civila topografer. Vid sådant
förhållande torde någon anledning icke förefinnas att i stat uppföra nu
tjänstgörande dylika topografer såsom ordinarie tjänstemän.

Hvad ritarna och gravörerna beträflar, lärer, såvidt kommittén kunnat
utröna, behofvet af sådana kunna anses såsom bestående, huru än rikets
allmänna kartverk eller dess särskilda aldelningar i en framtid kunna blifva
organiserade. Ur denna synpunkt torde fördenskull betänkligheter icke
böra möta mot ombildande af ett antal sådana befattningar till ordinarie
tjänster.

113

Personalen inom kartverkets afdelning för ekonomiska och stomkartearbeten
utgöres af, förutom arbetschefen, civila kartografer och kartoorafaspiranter
samt kvinnliga ritare.

Då fråga uppstått om upphörande eller omläggning af de ekonomiska
kartarbetena, anser sig kommittén böra något utförligare redogöra för detta
spörsmål.1 -

Enligt kungl. bref den 25 maj 1894 skall den ekonomiska uppmätningen
ske i skalan 1 : 20,000 i Göta och Svea land med undantag för
Kopparbergs län, hvaremot skalan 1 : 100,000 skall användas för ekonomisk
kartläggning af de områden inom norra Sverige, hvilka äro så glest befolkade
och odlade att, såsom redan skett i Norrbottens län, både de topografiska
och ekonomiska beteckningarna kunna inmätas på samma karta i
skalan 1 : 100,000, utan att kartan däraf blir öfverlastad och otydlig. I de
delar al norra Sverige, där så icke kan ske, skall skalan 1 : 50,000 användas.

I och för den ekonomiska kartläggningen uttagas hos landtmäteristyrelsen
eller i länens landtmäteriarkiv de kartor, som beröra den trakt, hvilken
skall kartläggas. Kartor, som icke finnas där, upplånas i orten, i den
mån så ske kan. Samtliga kartor nedtransporteras till uppmätningsskalan.

Därefter följer stomkartarbetet, hvilket har till uppgift att med stöd
al trigonometriska punkter, som inmätas å transporterna, samt väg- och
konnektionsmätningar sammansätta de nämnda transporterna till en s. k.
stomme till underlag för den sedan följande egentliga fältmätningen. De
personer, som arbeta på stommen, hafva samtidigt till uppgift att verkställa
anteckningar rörande ägo- och gränsförhållanden in. m., hvarom de
kunna erhålla upplysning inom orten, och som böra inflyta i den blifvande
beskrifningen.

Sedan stomkartan blifvit färdig, utföras rekognosceringar och mätningar,
hvarigenom stommen rättas och kompletteras till en fullständigare
planbild öfver trakten i fråga. Under fältmätningen kompletteras än ytterligare
de af sto mkar tmätarna förda anteckningarna, hvarjämte höidmätninoföretages.

c. / VM, •1d1enna ,r1ed0Sörelse har kommittén i flera delar begagnat sig af den utredning
mestet SarSkllda sakkunniSa den 18 Juni 1909 aflämnats till chefen för jordbruksdeparte

15—102319 Löneregleringskommitténs bet. XXX.

Ekonomiska
af delningen.

114

Sedan fältmätningarna afslutats, granskas kartorna och anteckningarna,
hvarefter på konceptbladen uträknas de arealer, som skola ingå i
beskrifningen. Hvarje blad räknas af 2 kartografer oberoende af hvar
andra och kontrolleras af en tredje.

Slutligen upprättas själfva beskrifningarna (i regel af den kartograf,

hvilken ledt fältmätningsarbetet).

Det torde äfven böra anmärkas, att det åligger den ekonomiska avdelningen
att tillhandahålla topografiska afdelningen stomkartor jämväl i
de fall, där utsikt ej finnes att ekonomisk kartläggning ännu på lång tid
skall ske.

De ekonomiska kartorna utgåfvos i början på statsverkets bekostnad,
men på grund af kungl. bref den 15 december 1871 ankommer det numera
på vederbörande landsting, hushållningssällskap och kommuner att
på egen bekostnad föranstalta om utgifning af ifrågavarande kartor. Kartorna
hafva i allmänhet utgifvits i skalan 1 : 50,000.

Mot den ekonomiska afdelningens arbeten hafva från åtskilliga håll
framställts anmärkningar.

Sålunda ingå! Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
år 1904 till Kungl. Maj:t en framställning i ämnet. Utskottet
ansåg, att det ekonomiska kartverket kunde hafva en stor betydelse som
Grundval för jordbruksstatistiken samt som stomme för öfriga kartverk.
Det ekonomiska kartverket hade emellertid fortgått så långsamt, att under
de 45 år, som förflutit, sedan detsamma upprättades, blott omkring en
fjärdedel af rikets landareal ekonomiskt kartlagts. Till följd af arbetets
långsamma fortgång vore de kartor, som först utgifvits, redan så föråldrade,
att de knappast kunde användas för sitt ändamål. Därjämte hade
af det ekonomiska kartverkets uppgift att förse äfven topograferna med
erforderliga stomkartor blifvit en följd, att de allmänt ekonomiska intressena
så till vida blifvit åsidosatta för de topografiska och militära, att
de i jordbrukshanseende så viktiga sydliga länen fått stå tillbaka för andra
i detta hänseende mindre viktiga landsdelar.

Förvaltningsutskottet påkallade därför Kungl. Maj:ts medverkan därtill,
att de arealbestämningar, hvarpå jordbruksstatistiken måste grunda sig,
måtte genom en utvidgning af ekonomiska kartverket snarast möjligt göras,

115

så långt ske kunde, tillförlitliga, och hemställde, att Kungi. Maj:t ville hos
Riksdagen begära en förhöjning af anslaget till rikets allmänna kartverk,
så att rikets alla län måtte i snar framtid blifva i ekonomiskt hänseende
uppmätta.

Likalydande framställningar ingåfvos sedan af hushållningssällskapens
förvaltningsutskott i Kristianstads län och Kalmar läns norra del, hvarjämte
Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott hemställde
om bifall till den först nämnda framställningen.

Sedan landtbruksstyrelsen förständigats att från hushållningssällskapen
i riket införskaffa yttranden dels om behofvet af en ekonomisk
kartläggning af vederbörande sällskaps område eller revidering af öfver
detsamma redan utarbetade kartor, dels huruvida sällskapet vore villigt att
bekosta utgifvandet af den nya eller reviderade karta öfver sällskapets område,
som ansåges behöflig, vitsordade så godt som alla de hushållningssällskap,
h vilkas områden ej nyligen blifvit ekonomiskt kartlagda, i af in fria
yttranden behofvet af en sådan kartläggning eller, där sådan redan för
längre tid sedan skett, en revision af kartan, hvaremot af alla sällskapen
endast Malmöhus läns förklarade sig villigt att bekosta utgifvandet af
kartor öfver sällskapets område.

Vid öfverlämnandet af dessa hushållningssällskapens yttranden uttalade
landtbruksstyrelsen den 12 maj 1906 för sin del, bland annat, att
de kostnader, som staten nedlade på kartornas utarbetande, komme att
medföra föga nytta för den jordbrukande allmänheten, om kartorna ej
utgåfves. Det kunde därför icke vara fråga, huruvida nya eller reviderade
kartor borde utgifvas, utan endast huru och på hvilkens bekostnad det
skulle ske. Landtbruksstyrelsen förordade, åtminstone hvad anginge mer
odlade eller bebyggda trakter, utgifning i skalan 1 : 20,000 elle°r, om det
icke läte sig göra, i skalan 1 : 50,000 samt att staten borde bestrida kostnaderna
för utgifningen. Tillika framhöll landtbruksstyrelsen önskvärdheten
af att kartverkets fullbordande samt revision af äldre kartor måtte
väsentligen påskyndas.

Kommissionen för de allmänna kartarbetena, till hvilken yttrandena
remitterades, uttalade sig i ett den 13 oktober 1906 afgifvet utlåtande
i öfverensstämmelse med landtbruksstyrelsen, och ansåg i afseende

116

på utgifningsskalan, att möjlighet borde beredas för kartornas utgifvande
i såväl 1 : 20,000 som 1: 50,000 skala.

Enligt kommissionens mening borde, om kartorna skulle utgifvas på
statens bekostnad, detta ske i skalan 1 : 20,000, emedan behofvet af en
detaljkarta i främsta rummet borde tillgodoses, hvaremot hushållningssällskapen
borde få tillfälle att, om de så önskade, utgifva kartorna i den
dittills använda skalan 1 : 50,000.

Tre ledamöter af kommissionen ansågo emellertid i afgifven reservation,
att utgifningen på statens bekostnad borde ske i den mindre skalan
och för hushållningssällskapens räkning eventuellt i den större skalan.

I ytterligare remiss af samma ärende förelädes kartverkskommissionen
att uppgöra och till Kungl. Maj:t inkomma med fullständigt förslag
jämte kostnadsberäkning rörande dels fullbordande inom en tid af
omkring 25 år af ekonomisk kartläggning i skalan 1 : 20,000 öfver alla
dittills icke sålunda kartlagda delar åt Svealand och Götaland, af Kopparbergs
län. dock . endast sydöstra delen, dels utförande under samma tid af
revideringsarbeten i fråga om redan verkställd ekonomisk kartläggning i
Svealand och Götaland, dels ock utgifvande på statens bekostnad af ekonomisk
karta alternativt i skala 1 : 20,000 och 1 : 50,000 öfver berörda
delar af landet; hvarjämte kommissionen hade att yttra sig däröfver, huruvida
samt i hvilken omfattning och på hvithet sätt det ekonomiska kartverkets
arbeten syntes böra fortsättas efter utgången af nämnda tidsperiod.

I anledning däraf afgaf kartverkskommissionen den 12 september
1907 underdånigt utlåtande innefattande plan och kostnadsberäkning för
i remissen angifna arbeten.

Kommissionen framhöll därvid bland annat de olägenheter, som föranleddes
däraf att arbetena med den ekonomiska kartläggningen icke kunde
bedrifvas planmässigt utan måste ske i den ordning, som bestämdes af de
utaf vederbörande landsting eller hushållningssällskap för utgifning af
kartor beviljade anslag.

Helt annat blcfve förhållandet, om staten bekostade utgifningen
äfven af de ekonomiska kartorna.

Så snart nämligen utgifningen vore betryggad genom statsanslag,
kunde de ekonomiska mätningsarbetena ordnas efter en plan, samman -

117

hängande med den för de geodetiska arbetena lämpligaste, och kunde de
tillika successivt förläggas till sådana delar af vårt land, som sedermera
i ungefär samma ordning borde få sina topografiska kartor reviderade eller
ommåtta - ett arbete, som i betraktande af åldern å de topografiska
kartorna öfver södra Sverige vore högeligen af nöden.

Dessa vore de synpunkter, som blifvit tagna i betraktande vid upprättandet
af den plan för de ekonomiska kartarbetenas fortsatta bedrifvande,
hvarå kommissionens förslag i öfrigt stödde si2\

Denna plan upptog ordningsföljd och kostnadsberäkning för arbeten
under tiden 1909 1934, omfattande dels ekonomisk uppmätning af de i

remissen nämnda, förut ej uppmätta områdena, i areal utgörande, utom
det då under bearbetning varande Västmanlands län, 673,s kvadratmil, dels
revidering af redan kartlagda 339,2 kvadratmil af Svea- och Götaland, dels
ock stomkartearbeten, som borde af ekonomiska kartverket ombesörjas för
de topografiska kartarbetena i Norrland och Dalarne till en omfattning af
41 ° kvadratmil, hvarförutom beräknats kostnaden för utgifning af kartor
i skalorna 1 : 20,000 och 1 : 50,000.

För arbetenas medhinnande under omförmälda tid erfordrades enligt
förslaget en successiv ökning af kartverkets personal, så att densamma
från och med år 1918 skulle inberäknadt 8 geodeter uppgå till 57 personer
förutom extra arbetskraft till räknearbeten.

Beträffande det ekonomiska kartverkets fortsatta bearbetande efter
år 1934 föreslog kommissionen, att af de 2,836 kvadratmil, som ännu
1935 skulle återstå omätta, en angifven areal af ungefär 1,000 kvadratmil
skulle ekonomiskt uppmätas i skalan 1 : 20,000, hvarjämte den år 1935
oreviderade arealen, 5ob kvadratmil, borde snarast möjligt revideras; och
bolde därjämte samtliga ekonomiska kartor allt vidare efter vissa mellantider
undergå revidering. De ifrågasatta nymätningsarbetena efter 1934
års utgång beräknades draga en tid af 20 a 24 år. Skulle revidering af
redan färdiga kartor jämsides fortgå, komme emellertid tidsutdräkten för
nämnda nymätningar att förlängas till alternativt 33 eller 50 år, hvadan
för undvikande häraf en ökning af personalen vid denna tid vore erforderlig
med 11 ä 16 kartografer.

118

Ivartverkskommissionens berörda förslag, afseende påskyndande af
de ekonomiska kartarbetena, ansågs emellertid tills vidare böra lämnas
å sido.

Beträffande ekonomiska kartverkets fortsatta bearbetande gjorde
Riksdagen uti skrifvelse den 1 juni 1908, n:r 9, följande uttalande.

Med afseende å de betydliga belopp, som utginge till rikets kartverk,
och då ännu större kostnader för detsamma ställdes i utsikt, hade
Riksdagen velat tillse, huruvida resultatet af detta kartverksarbetc, särskilt
hvad det ekonomiska kartverket beträffade, stode i skäligt förhållande
till kostnaderna för detsamma.

Därvid hade Riksdagen fäst sin uppmärksamhet vid, att de af detta
sistnämnda kartverk utgifva kartor näppeligen kunde betraktas annat än
som öfversiktskartor; och ehuruväl Riksdagen ville vitsorda, att de såsom
sådana vore svnnerligen värdefulla, ville Riksdagen dock uttala tvekan
om, huruvida det inskränkta ändamål, dessa kartor sålunda tillgodosåge,
motsvarade kostnaderna.

Med hänsyn därtill och efter det Riksdagen dåmera bifallit Ivungl.
Maj:ts förslag om upprättande af ett jordregister, hade Riksdagen velat
uttala önskvärdheten häraf att frågan om det förhållande, hvari det ekonomiska
kartverkets arbeten och upprättandet af ett jordregister borde
ställas till hvarandra, måtte blifva föremål för utredning.

Redan den 30 maj 1908 hade chefen för jordbruksdepartementet,
i enlighet med därtill af Ivungl. Maj:t lämnadt bemyndigande, uppdragit
åt fem personer att i egenskap af sakkunniga inom departementet bitiäda
vid utredning af frågan om fortsatt bearbetande af det ekonomiska kartverket
och hvad därmed ägde sammanhang.

Uti det af de sakkunniga den 18 juni 1909 afgifna yttrandet hemställde
majoriteten bland annat:

att nuvarande ekonomiska kartverkets fortsatta bearbetande i piincip
måtte öfvergifvas;

att emellertid af kartverket redan påbörjade arbeten måtte fullföljas,
de i Malmöhus län dock allenast under förutsättning att arbeten för ett
s. k. kat-asterverks åstadkommande icke under tiden där igångsattes;

119

att, därest kartarbetena i nämnda län fortsattes, för vinnande af
vidare erfarenhet om lämpligheten af den mera detaljerade fastighetsredovisning,
som vid verkställdt försök tillämpats, arbetena tills vidare där
måtte utföras i enlighet med den vid samma försök använda metod;

att under ompröfvande måtte tagas behofvet af åstadkommande
snarast möjligt af ett katasterverk, i hufvudsak inrättadt efter vissa angifna
grunder; samt

att utredning måtte föranstaltas om lämpligare ordnande af de
öfriga utaf staten ombesörjda kartarbetena, hvarjämte syntes böra tagas
under bedömande dels frågan om de geodetiska arbetenas planmässigare
ordnande, dels ock den ställning, i hvilken landtmäteriet lämpligen borde
komma till samtliga kartverken.

I fråga om användningen af den med det ekonomiska kartverket
sysselsatta personalen uttalade de sakkunniges majoritet, att efter afselande!
af de för det dåvarande under utförande varande arbetena nämnda
personal syntes kunna vinna användning vid de topografiska kartarbetena
eller andra kartarbeten, som tilläfventyrs kunde blifva af staten igångsatta.
I den mån katasterarbeten kunde blifva påbörjade, ansågs personalen
i fråga, därest den ej på annat sätt disponerats, kunna erhålla
ganska vidsträckt användning vid sådana arbeten.

Två af de sakkunnige, bland dem chefen för rikets allmänna kartverk,
förklarade uti särskildt yttrande, att de visserligen anslöte sig till
kommitténs majoritet i fråga om önskvärdheten af att ett katasterverk
snarast möjligt inrättades, men att de för sin del ansåge, att ett eventuellt
beslut om katasters införande borde föregås af omfattande utredningar
och försöksmätningar.

För den händelse katasterfrågan komme att, på grund af de med
eu kataster förbundna stora kostnaderna, på obestämd tid uppskjutas, ansågo
nämnda reservanter, att den ekonomiska kartan borde fullbordas efter
en förbättrad plan och arbetena med densamma påskyndas.

I sådant syfte föreslogo reservanterna, att chefen för rikets allmänna
kartverk måtte erhålla befallning att låta utföra den år 1910 börjande
ekonomiska fältmätningen i Malmöhus län efter vissa angifna grunder samt

120

att efter två år inkomma med berättelse öfver utfallet af detta försök
äfvensom förslag till arbetenas fortsättande.

Kartverkskommissionen, hvars utlåtande infordrats öfver de sakkunniges
yttrande, afgaf den 13 januari 1910 utlåtande i ärendet, därvid
kommissionen i hufvudsak anslöt sig till reservanternas nyss omförmälda
förslag.

Jämlikt kungl. bref den 15 april 1910 har det ålagts kartverkschefen
att låta utföra den år 1910 påbörjade fältmätningen i Malmöhus
län med tillämpning af vissa af kartverkskommissionen förordade grunder
samt att efter två år inkomma med berättelse öfver utfallet af försöket
äfvensom underställa Kungl. Maj:ts pröfning förslag till arbetenas fortsättande.

Af den sålunda lämnade redogörelsen framgår, att förslag blifvit
väckt att, med upphörande af det ekonomiska kartverket, inrätta ett katasterverk.
1

Något beslut i nämnda riktning har dock icke fattats, utan har
chefen för rikets allmänna kartverk anbefallts att försöksvis utföra pågående
arbeten för det ekonomiska kartverket i Malmöhus län efter ett i viss
mån utvidgadt program äfvensom att efter viss tid inkomma med förslag
till arbetenas fortsättande.

Af utfallet af nämnda försök torde till äfventyra frågan om det ekonomiska
kartverkets framtida bedrifvande blifva beroende.

Ett hela landet omfattande kartverk med ändamål att redovisa
jordens fördelning i ekonomiskt afseende lärer väl få anses af behofvet
påkalladt. Huruvida ett dylikt kartverk för framtiden bör hafva samma
karaktär som det nuvarande ekonomiska kartverket — dock i viss mån
förbättradt — eller anordnas såsom ett katasterverk, är däremot omtvistadt

1 För eu modern kataster lärer erfordras, utom register öfver alla fastigheter, en
särskild beskrifvande förteckning öfver hvarje fastighets delar eller parceller samt en noggrann,
på triangulering i allmänhet grundad uppmätning och kartläggning af hvarje parcell.
Det hufvudsakliga syftet med katastern synes ursprungligen hafva varit att för beskattningsändamål
erhålla en noggrann beräkning af fastigheternas afkastningsförmåga, men numera
torde därjämte katastern afse att med rättslig beviskraft lämna upplysning om besittningsoch
andra rättsförhållanden beträffande fastigheterna,

121

och torde ytterst varda beroende på de med införandet af ett blästerverk
förenade synnerligen höga kostnaderna.1

I fråga om den med de ekonomiska kartarbetena sysselsatta personalens
ställning torde emellertid böra framhållas, hurusom i det af särskilda
sakkunniga den 18 juni 1909 afgifna förslaget majoriteten, som förordade
det nuvarande ekonomiska kartverkets upphörande, uttalat, att den med detta
kartverk sysselsatta personalen syntes kunna vinna användning vid andra
af staten bedrifna kartarbeten samt att, i den mån katasterarbeten blefve
igångsatta, nämnda personal, därest den ej på annat sätt disponerats, syntes
kunna erhålla ganska vidsträckt användning vid sådana arbeten.

Kommittén har visserligen i det nämnda ärendets nuvarande läge
till en början varit tveksam, huru kommittén skulle ställa sig till spörsmålet
om att å stat såsom ordinarie befattningshafvare uppföra jämväl
personal vid rikets allmänna kartverks afdelning för ekonomiska och stomkartearbeten.
Efter vidare öfvervägande har kommittén dock ansett sigböra
tillstyrka, att ordinarie anställning måtte beredas äfven åt personal
vid denna afdelning, allrahelst som med den affattning, aflöningsvillkoren
för den ordinarie civila personalen vid kartverket skulle erhålla enligt
kommitténs förslag, en hvar ordinarie befattningshafvare skulle blifva
skyldig att, i händelse af behof, låta sig förflyttas till annan afdelning
inom rikets allmänna kartverk eller till befattning med motsvarande eller
liknande uppgifter inom annat verk äfvensom att eljest utföra de förändrade
göromål, som kunna blifva befattnincrshafvaren ålagda.

_____ ° ö

1 Kostnaderna för en modern kataster i Frankrike hafva beräknats till 600,000,000
francs, hvartill skulle för revision årligen komma 12,000,000 francs. (Den gamla franska
katastern — åren 1808—1850 — lärer hafva kostat omkring 150,000,000 francs.)

Ett svenskt katasterverk har i det ofvan omförmälda yttrandet den 18 juni 1909 af
majoriteten bland de sakkunniga beräknats skola betinga en kostnad af 74,976,163 kronor,
hvilket belopp emellertid af de nämnda reservanterna ansetts vara alltför lågt.

16—102319 Löneregler ing sJcommitténs bet. XXX.

122

Antal ordinarie
befattningar,
kompetensfordringar,
aflöningsförmåner
å
stat.

Geodetiska

afdelningen.

Å deri geodetiska afdelningen tjänstgöra för närvarande jämlikt
Riksdagens medgifvande åtta geodeter, af hvilka fyra aflönas från anslag
å extra stat.

För anställning såsom geodet äro i instruktionen för rikets allmänna
kartverk icke uppställda några särskilda kompetensfordringar.

I 3 § af instruktionen linnes beträffande såväl geodeter som kartografer
och öfrig för kartverket erforderlig civil personal intaget det allmänna
stadgande, att den nämnda civila personalen bör för vinnande af anställning
styrka nöjaktiga teoretiska insikter i de för kartarbetena erforderliga ämnen
samt minst ett år hafva vid dessa arbeten proftjänstgjort med goda vitsord.

Geodet åtnjuter enligt nu gällande aflöningsbestämmelser arfvode af

2,000 kronor, hvartill kunna komma tre ålderstillägg, hvart och ett å 500
kronor, efter resp. 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring. Geodet,
som förordnats att biträda vid kartarbetenas öfvervakande och ledning,
kan därjämte tilldelas ett s. k. förmansarfvode å 500 kronor.

Beträffande geodeterna har kartverkschefen uti det af honom framlagda
löneregleringsförslaget uttalat, att en aflöningsförbättring för dem
vore synnerligen väl af behofvet påkallad, så mycket mera som ganska
höga kraf måste ställas såväl på deras vetenskapliga fackutbildning som på
praktisk arbetsduglighet under de synnerligen kräfvande fältarbetena..

I sammanhang med den föreslagna löneregleringen syntes det emellertid
kartverkschefen ensidigt, att kompetensfordringarna höjdes. Då det
gällde att afgöra, hvilken kompetens, som för framtiden vore erforderlig för
de geodetiska arbetenas rationella bedrifvande, måste enligt kartverkschefens
mening tagas i betraktande, att dessa arbeten i större utsträckning än dittills
komme att ställa fordringar på den teoretiska utbildningen, utan
att något kunde eftergifvas beträffande den praktiska utbildningen, sådan
den dittills varit.

Genom den plan till de geodetiska arbetenas bedrifvande, som den
12 september 1907 ingifvits till Kungl. Maj:t af kommissionen för de allmänna
kartarbetena, åsyftades nämligen ej enbart en utvidgning af de geodetiska
arbetena utan äfven en mera genomgående systematisering jämte
ökade kraf på noggrannhet.

123

Olägenheten af att göra vissa operationer beroende af, huruvida utomstående
vetenskapligt bildade personers bistånd därför kunde vinnas, ansåg
kartverkschefen ögonskenlig. För utförandet af dessa framdeles oftare än
dittills förekommande vetenskapliga arbeten erfordrades två vid verket
anställda personer, som aflagt filosofie licentiatexamen i astronomi eller
geodesi.

Dels kräfde nämligen vissa arbeten med nödvändighet två personer

med denna kompetens, dels måste i en framtid byråarbetena fortgå under

hela året och ej blott under vintermånaderna, hvarvid flera af dessa arbeten
måste utföras af en person med filosofie licentiats matematiska

kunskaper.

Ett synnerligen viktigt skäl dels till höjandet af kompetensfordringarna
i allmänhet och dels till anställandet af minst två geodeter med
filosofie licentiats kunskaper svntes kartverkschefen förefinnas äfven härutinnan,
att redaktionsarbeten af synnerligen kräfvande natur förestode såväl
beträffande nymätning som ock beträffande det oerhörda, på grund af

bristande arbetskraft ännu endast till eu del bearbetade observationsmaterialet
från redan utförda arbeten.

Slutligen måste enligt kartverkschefens mening vid förfall för professorn
vid generalstaben fullt kompetent person kunna upptaga hans
tjänstgöring, utan att likväl denne ställföreträdare beröfvades möjligheten
att till sitt biträde använda en geodet med högre astronomiska och matematiska
kunskaper.

Om sålunda af de åtta geodeter, som efter kartverkschefens uppfattning
jämväl för framtiden borde finnas anställda vid rikets allmänna kartverk,
två måste äga filosofie licentiats kvalifikationer, syntes däremot för
de öfriga kunna medgifvas mindre vetenskaplig kompetens; och ansåg
kartverkschefen, att denna kunde fastställas till filosofie kandidats med
matematisk ämnesgruppering och med minst betyget med beröm godkänd i
ettdera af ämnena astronomi eller matematik samt godkänd proftjänstgöring.

Att hittills många enklare geodetiska arbeten utförts af personer
med ringare såväl teoretisk som praktisk kompetens, utgjorde enligt kartverkschefens
åsikt ej något skäl att anse fara för öfverkvalifikation här
föreligga.

124

En stor del redan utförda arbeten tillhörde nämligen ett föråldradt
system, som numera ej längre borde följas, och hade haft ett mera
tillfälligt värde. De geodetiska arbetenas grundläggande betydelse för alla
slags uppmätningar gjorde, att Sverige likasom många främmande stater
i allt större utsträckning; måste anlägga dessa kostsamma mätningar för
större användbarhet och med mera bestående natur än hvad dittills varit möjligt
på grund af bristande medel och bristen på teoretiskt utbildad personal.

För att emellertid redan genom själfva benämningarna klargöra de
olika kompetensfordringarna och därmed sammanhängande olika aflöningsförmåner
har kartverkschefen föreslagit, att de högre kvalificerade tjänstemännen
vid geodetiska afdelningen i likhet med observatörer vid universitetens
observatorier skulle erhålla titeln observatörer, under det öfriga
omförmälda tjänstemän fortfarande skulle benämnas geodeter.

Med förmälan, att, under angifna förutsättningar, observator vid rikets
allmänna kartverk kunde anses i kompetens närmast jämnställd med tjänsteman
vid Sveriges geologiska undersökning, samt att sådan tjänsteman i
sin ordning jämnställts med lektor vid rikets allmänna läroverk, har kartverkschefen
föreslagit, att observator måtte i aflöningsväg jämnställas med
samma tjänstemän.

Beträffande geodeternas aflönirigsförmåner har kartverkschefen ansett
dessa böra sättas lägre än observatörernas. Enligt hans förmenande
böra dock hvarken geodeters, kartografers eller topografers aflöningsförmåner
— hvilka syntes honom böra fortfarande som dittills beräknas efter
samma grunder — skäligen kunna sättas lägre än att dessa tjänstemän
kunde uppnå ungefär samma inkomster som de åt landtmäteristyrelsens
ingenjörer beviljade.

Därmed ville han emellertid icke hafva sagt, att »utgångslönen» borde
vara densamma. Tvärtom ansåg han det vara en riktig grundsats att utgå
från en jämförelsevis liten begynnelseaflöning, men att genom ej allt för
få ålderstillägg öka densamma, då såväl högre kompetens vunnits som
behofven af växande inkomst inträdde.

Af denna anledning; har han föreslagdt, att den första aflöningnn för
geodet måtte sättas 1,000 kronor lägre än för observator, men att geodet
i likhet med observator och tjänsteman vid Sveriges geologiska undersökning

125

måtte erhålla fyra ålderstillägg och därigenom i aflöningsväg äfven jämnställas
med adjunkt vid rikets allmänna läroverk.

Äfven vid bifall till framställningen i detta hänseende skulle likväl —
framhåller kartverkschefen — inträffa, att, när geodet erhölle sitt högsta
ålderstillägg, hans aflöning blefve 500 kronor mindre än ingenjörs vid
landtmäteristyrelsen under liknande förhållanden.

Då emellertid geodet vanligen under fem månader af året sysselsattes
med fältarbeten, hvarunder han åtnjöte särskild ersättning, äfven i
form af kvadratmilspenningar, syntes det kartverkschefen, att detta i viss
mån motvägde den något lägre fasta aflöningen, hvarjämte — enär förmansarfvodena
af 500 kronor vore afsedda att bibehållas — chefen för
rikets allmänna kartverk skulle hafva en utväg att särskildt tillgodose däraf
förtjänt geodet, synnerligen om detta arfvode ej såsom dittills blott afsåges
för den, som biträdde vid kartarbetens öfvervakande och ledning,
utan äfven finge tilldelas person inom kartverket, hvilken utförde annat
särskildt maktpåliggande arbete.

Dittills hade ej vid den geodetiska afdelningen varit anställda aspiranter
med särskildt arfvode såsom sådana, hvilket däremot varit fallet
vid såväl ekonomiska som topografiska afdelningarna. I stället hade, när
nyanställning af geodet behöft äga rum, aspiranten till dylik beställning
aflönats under proftjänstgöringen, enligt särskild öfverenskommelse, från
ett anslag till de geodetiska arbetena, i staten benämndt »till extra arbetskraft».

För att bereda likformighet vid anställningen af civil personal har det
sa nts kartverkschefen ändamålsenligt att — liksom anslag uppförts för
kartograf- och förut äfven för topografaspirants aflöning — ett sådant också
må kunna vid behof disponeras‘för geodetaspirant.

Under åberopande af anförd motivering har kartverk schefen i fråga
om kompetensfordringar för den föreslagna personalen å den geodetiska
afdelningen hemställt:

att observator skall för anställning såsom sådan hafva aflagt filosofie
licentiatexamen med ämnet astronomi eller geodesi, därest detta senare
ämne förklaras vara examensämne, hvarjämte han skall hafva såsom
geodetaspirant eller eljest fullgjort godkänd proftjänstgöring under den

126

tid, som för hvarje fall af chefen för rikets allmänna kartverk bestämmes;
samt

att geodet skall hafva aflagt filosofisk ämbetsexamen eller filosofie
kandidatexamen med matematisk ämnesgruppering och med minst betyget
med beröm godkänd i ettdera af ämnena astronomi eller matematik, hvarjämte
han skall hafva fullgjort proftjänstgöring såsom geodetaspirant
under den tid, chefen för rikets allmänna kartverk i hvarje fall bestämmer.

Beträffande den vid en lönereglerings verkställande redan antagna
personalen borde emellertid — framhålles af kartverkschefen — redan förefintlig
kompetens anses tillfredsställande, när det gällde de ifrågasatta
aflöningsförmånernas åtnjutande för hvarje kategori af tjänstemän.

Kartverkschefen ansåg sig dock böra föreslå, att den af då tjänande
geodeter, som aflagt filosofie kandidatexamen enligt bestämmelser af
år 1852, måtte — alldenstund han därigenom förvärfvat kunskaper motsvarande
filosofie licentiats enligt nu gällande stadga — uppflyttas i »observatörs»
löneklass med tjänstårsberäkning från första anställning i statens
tjänst.1

Datum för sådan anställning syntes kartverkschefen äfven i öfrigt
böra tjäna till norm vid ålderstilläggens beräkning, vare sig det gällde redan
anställd eller nyantagen personal.

I fråga om aflöningen å stat för ordinarie personal å den geodetiska
afdelningen skulle enligt kartverkschefens förslag

observator erhålla i lön 2,600 kronor och i tjänstgöringspenningar
1,400 kronor jämte fyra ålderstillägg, hvart och ett å 500 kronor, efter resp.
5, 10, 15 och 20 års tjänst, af hvilka ålderstillägg 350 kronor skulle tillläggas
lönen och 150 kronor tjänstgöringspenningarna; samt

geodet erhålla i lön 2,000 kronor och i tjänstgöringspenningar 1,000
kronor jämte fyra ålderstillägg, hvart och ett å 500 kronor, efter resp. 5,
10, 15 och 20 års tjänst, af hvilka ålderstillägg 350 kronor skulle tillläggas
lönen och 150 kronor tjänstgöringspenningarna;

1 Enligt hvad för kommittén blifvit upplyst, har ifrågavarande geodet numera erhållit
afsked med pension.

127

hvarförutom geodet, som förordnas att biträda vid kartarbetenas
öfvervakande och ledning eller som utför något särskildt maktpåliggande
arbete, skulle kunna få tilldelas årligt arfvode å 500 kronor.

Hvad kartverkschefen sålunda föreslagit i fråga om ordinarie befattningar
å den geodetiska afdelningen samt beträffande kompetensfordringar
och aflöning å stat för befattningarnas innehafvare har i detta sammanhang
icke gifvit kommittén anledning till anmärkning i andra hänseenden
än i afseende å sistberörda arfvode.

I detta hänseende har kommittén icke kunnat biträda kartverkschefens
förslag.

Om nämligen de af kartverkschefen föreslagna två observatorsbefattningarna
varda inrättade, synes det kommittén, att behofvet af sförmän»
å den geodetiska afdelningen under byråarbetena kan anses vara fylldt
och att sålunda i och för dessa arbeten särskildt förrnansarfvode till geodet
icke vidare må vara erforderligt.

Att, såsom kartverkschefen jämväl ifrågasatt, arfvode å 500 kronor
skulle kunna tilldelas geodet, som utför något annat särskildt maktpåliggande
arbete för kartverket än biträde vid kartarbetenas öfvervakande och
ledning, kan kommittén icke heller tillstyrka. Ett dylikt arfvode torde
lätteligen kunna få karaktären af en gratifikation för fullgörande af vederbörande
i befattningen åliggande arbete.

Till spörsmålet, huruvida under fältarbeten geodet må kunna erhålla
någon särskild ersättning, motsvarande nuvarande förrnansarfvode, återkommer
kommittén i det följande.

Hvad härefter angår å den topografiska afdelningen anställda civila Topotopografer,
behandlar kommittén under rubriken öfvergångsförhållanden
frågan om aflöningsförmåner å stat för denna grupp befattningshafvare.

Vidkommande de å denna afdelning inom kartverket jämväl tjänstgörande
civila ritarna och gravörerna har kommittén redan i det föregående
uttalat såsom sin mening, att ett antal af nämnda befattningshafvare
böra i staten uppföras såsom ordinarie.

Uti det af Riksdagen beviljade bestämda anslaget till aflöningar
åt befattningshafvare vid rikets allmänna kartverk äro beräknade att in -

128

gå arfvoden till 12 civila ritare och gravörer ä 1,200 kronor till hvarje.
Därjämte har Riksdagen bestämt, att till civila ritare och gravörer finge
utgå sex ålderstillägg, hvart och ett å 300 kronor, efter resp. 3, 6, 9,
12, 15 och 18 års väl vitsordad tjänstgöring.

Denna aflöning har af kartverkschefen ansetts utgöra ersättning för
en daglig tjänstgöringstid af fem timmar.

Då det emellertid visat sig omöjligt att med nämnda arbetstid utan
en ökning af antalet ritare och gravörer medhinna renritnings- och reproduktionsarbetena,
har svårigheten i detta hänseende afhjälpts genom
öfvertids- eller betingsarbeten, hvarför ytterligare ersättning utgår af anslag
till utgifnings- och byråarbeten in. in.

En äldre gravör erhåller efter särskild öfverenskommelse ett belopp
af 1,500 kronor om året såsom godtgörelse för arbetstidens utsträckning
till sju timmar äfvensom för tillsyn och instruktion af yngre ritare och
gravörer. Under åren 1909 och 1910 har nämnde gravör för ett tillfälligt
arbete, utfördt å öfvertid utöfver sju timmar, fått åtnjuta ytterligare
ersättning.

Till öfriga gravörer samt ritare utgår efter ett års tjänstgöring enligt
kartverkschefens bestämmande »särskild ersättning» för arbetstidens
utsträckning till sju timmar med lägst 400 kronor, hvilken ersättning kan
höjas till resp. 500, 600, 700, 800, 900 och 1,000 kronor. Ifrågavarande
»särskilda ersättning» är afsedd att i regeln utgå med sitt lägsta belopp
under 2:a och 3:e året och att sedermera höjas på nyss angifvet sätt samtidigt
med erhållande af de särskilda åiderstilläggen; dock är, enligt hvad
kartverkschefen stadgat, dylik höjning icke blott beroende på ådagalagd
flit utan äfven på skicklighet i facket.

Enligt de för flertalet ritare och gravörer gällande aflöningsgrunderna
skulle sålunda deras aflöningsförmåner uppgå till nedannämnda belopp
vid samtidig uppflyttning i högre arfvodesklass och förhöjning af den
särskilda ersättningen för öfvertidsarbete:

129

l:a aflöningsklassen—• l:a

2:a		— 2:a— 3:e
3:e	>	-— 4:e— 6:e
4:e	>	— 7:e— 9:e
5:e	5	—10:e—12:e
6:e		-—13:e—15:e
7:e		—16:e—18:e
8:e	>	—19:e

	Arfvode med ålders-tillägg.	Särskild ersättning.	Summa.
årets tjänstgöring.....	1,200		1,200
> > .....	1,200	400	1,600
T> 5> .....	1,500	500	2,000
» T> .....	1,800	600	2,400
» 5> .....	2,100	700	2,800
» ■» .....	2,400	800	3,200
» » .....	2,700	900	3,600
» » .....	3,000	1,000	4,000

Utöfver nämnda 12 ritare och gravörer med fast anställning sysselsättas
vid kartverkets topografiska afdelning ytterligare 3 civila personer.
Dessa utgöras af en pensionerad gravör, en manlig ritare med hufvudsaklig
uppgift att utföra textningsarbete samt en kvinnlig gravör. De
två sistnämnda hafva haft dylik extra anställning vid kartverket under en
lång följd af år.

Därjämte hafva tidtals funnits anställda gravör- och ritareelever.

Vidkommande de aflöningsförmåner, som enligt kartverkschefens
förslag borde vid eu reglering tillkomma ordinarie civila ritare och gravörer,
har bemälde chef yttrat, bland annat, följande.

Då med en lönereglering för kartverkets civila personal syntes sammanhänga
en utsträckning af byråtjänstetiden till 6 timmar dagligen, ville
han föreslå, att aflöningen för ritare och gravörer beräknades därefter.

Lades de nuvarande arfvodesbeloppen till grund för denna beräkning,
komme aflöningen — som vid lönereglering syntes honom böra fördelas
i lön och tjänstgöringspenningar — att i början utgå med ett belopp
af 1,440 kronor, däraf 960 i lön och 480 i tjänstgöringspenningar,
och att under de följande perioderna ökas till resp. 1,800, 2,160, 2,520,
2,880, 3,240 och 3,600 kronor, d. v. s. med ett ålderstillägg af 360 kronor
hvardera gången, däraf 250 kronor skulle komma att ingå i lönen
och 110 kronor i tjänstgöringspenningarna.

17—102319 LöneregleringsJcommitténs bet. XXX.

130

Under erinran hurusom öfvertids- och betingsarbeten hittills måst
användas för medhinnande af renritnings- och reproduktionsarbetena, höll
kartverkschefen före, att det äfven fortfarande vore af nöden, att sådant
arbete utfördes mot den särskilda ersättning, som kartverkschefen inom
anslagets gränser bestämde, i de fall då arbetstiden måste, i likhet med
hvad som skedde i privata reproduktionsanstalter, utsträckas väsentligen
öfver 6 timmar.

Äfvenledes ansåg sig kartverkschefen böra föreslå, att vid topografiska
afdelningen måtte, i öfverensstämmelse med förhållandet vid de Ofri
sa af delningarna, finnas ett »förmansarfvode» att tilldelas den ritare eller

o O '' ^ t _

gravör, som biträdde reproduktionsdetaljens föreståndare med rit- och
oravörarbetenas öfvervakande och ledning eller utförde något särskild!
maktpåliggande arbete. Detta arfvode syntes kartverkschefen böra utgå
med 300 kronor.

Såsom förut är nämndt, hafva J. O. Berg m. fl. civila ritare och
gravörer framställt åtskilliga erinringar mot kartverkschefens förslag, i
livad dem anginge.

De hafva därvid, bland annat, uttalat, att de ansåge det vara oegentligt,
att deras aflöning skulle bestämmas med hänsyn till eventuellt öfvertidsarbete.

Efter deras uppfattning vore nämligen all anledning förmoda, att
öfvertidsarbetena komme att upphöra, så snart reproduktionsarbetena hunnit
i jämnhöjd med fältmätningarna. Därigenom skulle sökandena komma
att åsamkas en kännbar minskning i sina inkomster.

Under anförande, hurusom sökandenas ekonomiska ställning icke
blefve på något sätt förbättrad, om det af kartverkschefen framlagda förslaget
till reglering af den civila personalens aflöning skulle, i hvad det
rörde ritare och gravörer, komma att fastställas, hafva sökandena hemställt,
att ritare eller gravör måtte erhålla i lön 1,700 kronor och i
tjänstgöringspenningar 800 kronor samt berättigas att åtnjuta fyra ålderstillägg,
hvardera å 500 kronor, efter fem, tio, femton och tjugu års tjänst,
af hvilka ålderstillägg 350 kronor skulle tilläggas lönen och 150 kronor
tjänstgöringspenningarna, allt för en daglig tjänstetid af sex timmar.

131

Emot detta yrkande kar kartverkschefen framhållit, att, när Kungl.
Maj:t vid 1908 års riksdag framlade de principer, som syntes kunna tilllämpas
vid ritares och gravörers aflöning, det tydligen angifvits, dels att
denna borde successivt efter treårsintervaller ökas, och dels att den borde
sättas till sådant belopp, att konkurrens från privata tekniska anstalter ej
skulle medföra, att det arbete, som inom kartverket nedlagts på sagda
personers utbildning, komme andra dylika verk och inrättningar till godo.
Detta betraktelsesätt hade sållats af Riksdagen.

Då kartverkschefen ej heller haft skäl antaga, att Riksdagen framdeles
skulle vilja frångå detsamma, hade äfven i det af honom framlagda
förslaget vidhållits denna princip och endast med ledning af nuvarande
arfvodesbelopp föreslagits, att aflöningen skulle ökas i proportion till det
ökade timantalet (6 i stället för 5).

Tillika uttalade kartverkschefen såsom sin mening, att genom öfvertidsarbete
ifrågavarande personals ersättning skulle fortfarande, liksom nu,
kunna ytterligare höjas.

Sagda personal hade emellertid uttalat sina farhågor, att dylikt öfvertidsarbete
ej skulle stå dem till buds, när den tidpunkt inträffade, då
heliogravyrritning och gravyr så att säga hunnit fatt fältmätningen. Dessa
farhågor syntes emellertid kartverkschefen ogrundade.

Kommittén har, såsom redan i det föregående antydts, ansett ett
antal ritare- och gravörsbeställningar å topografiska afdelningen böra å
kartverkets stat uppföras såsom ordinarie tjänster.

Enligt hvad för kommittén med bestämdhet uppgifvits, förefinnes
å ifrågavarande afdelning ett stadigvarande behof af minst 12 civila
ritare och gravörer. Utöfver nämnda antal lära fortfarande, såsom hittills,
erfordras ytterligare dels civil extra personal dels ock militär
personal.

Inom kommittén hade till en början ifrågasatts, huruvida icke ett
mindre antal civila ritare och gravörer, än hvad kartverkschefen tänkt sig,
skulle föreslås till uppförande såsom ordinarie och de öfriga blott anställas i
extra tjänst. Emellertid har kommittén, vid närmare öfvervägande, ansett
sig böra biträda kartverkschefens förslag, att antalet ordinarie civila ritare

132

och gravörer å topografiska afdelningen måtte bestämmas till 12, eller
samma antal, som afsågs och beräknades, då vid 1908 års riksdag arfvodena
för civila ritare och gravörer vid kartverket voro föremål för pröfning.

Det torde härvidlag äfven förtjäna att uppmärksammas, att för utförandet
af de arbeten, som åligga dessa ritare och gravörer, fordras en
speciell utbildning, och då denna endast sker vid kartverket, lärer det böra
tillses, att där för ändamålet utbildade personers arbetsskicklighet äfven
kommer verket till godo, hvilket knappast med säkerhet kan påräknas,
därest ej en fast anställning kan erbjudas vederbörande.

Hvad aflöningen till ordinarie manliga ritare och gravörer beträffar,
innebär kartverkschefens förslag i detta hänseende ett bibehållande i princip
af det nu tillämpade systemet med dels fast aflöning — visserligen fördelad
i lön och tjänstgöringspenningar — och dels särskild ersättning för s. k.
öfvertidsarbete. Den fasta aflöningen skulle enligt förslaget utgå för en
arbetstid af sex timmar och särskild ersättning enligt kartverkschefens
bestämmande åtnjutas för arbetstidens utsträckning till sju timmar.

Ett dylikt aflöningssystem med ersättning för öfvertidsarbete synes
kommittén stå i strid mot de principer, som eljest i allmänhet gälla i fråga
om ordinarie befattningshafvares aflöning enligt löneregleringar, som på
senare åren blifvit, efter framställningar från Kungl. Maj:t, fastställda af
Riksdagen.

Fördenskull och då enligt kartverkschefens bestämda mening föreligger
ett stadigvarande behof af att för arbetenas behöriga bedrifvande kunna
påräkna en till sju timmar utsträckt arbetstid för ifrågavarande ritare och
gravörer och, enligt hvad kommittén inhämtat, vissa motsvarande befatt
ningshafvare i privat tjänst hafva en arbetstid af åtta timmar, hav kom
mittén ansett sig böra utgå från den förutsättningen, att den normala arbetstiden
skulle för ordinarie manliga ritare och gravörer vid rikets allmänna
kartverk sättas till sju timmar per söckendag och att aflöningen
å stat skulle bestämmas därefter.

I förbigående må här erinras, att, då kommittén i det följande för
observatörer, geodeter och kartografer föreslår en normal arbetstid af endast
sex timmar hvarje söckendag under den tid byråarbeten pågå, kom -

133

mittén anser detta icke innebära någon oegentlighet, jämfördt med hvad
kommittén tänkt sig beträffande arbetstiden för de manliga ritarna och
gravörerna.

Under fältarbeten, bvilka pågå omkring fem månader af året, är
nämligen för geodet- och kartografpersonalen arbetstiden i allmänhet minst
8 timmar om dagen; och då enligt kartverkschefens förslag ritare och gravörer
endast undantagsvis skulle deltaga i fältarbeten, torde den af kommittén
för manliga ritare och gravörer föreslagna arbetstiden af sju timmar
per söckendag kunna anses ungefärligen motsvara geodet- och kartografpersonalens
medelarbetstid för hela året.

Vid öfvervägande af de aflöningsbelopp, som enligt kommitténs mening
må böra tillerkännas ordinarie ritare och gravörer å topografiska
afdelningen, har kommittén icke kunnat undgå att finna det af J. O.
Berg in. fl. ritare och gravörer framställda yrkandet synnerligen anspråksfullt.
Enligt detta skulle nämligen aflöningen för en arbetstid af sex timmar
per söckendag utgöra redan i begynnelsen 2,500 kronor och efter
intjänandet af samtliga ålderstillägg kunna uppgå ända till 4,500 kronor.

A andra sidan torde det icke vara med vanliga aflöningsgrunder i
statstjänsten förenligt att, såsom kartverkschefen föreslagit, utgå från en i
jämförelse med slutaflöningen så låg begynnelseaflöning, att slutaflöningen
skulle väsentligen öfverstiga begynnelseaflöningens dubbla belopp.

Kommittén har för sin del ansett, att för ordinarie manliga ritare och
gravörer begynnelseaflöningen lämpligen bör kunna bestämmas till 2,400
kronor, häraf 1,300 i lön, 800 i tjänstgöringspenningar och 300 i ortstillägg,
hvartill skulle kunna komma fyra ålderstillägg efter resp. 5, 10,
15 och 20 år, hvart och ett ålderstillägg å 400 kronor, däraf 300 kronor
skulle utgöra lön och 100 kronor tjänstgöringspenningar. Slutaflöningen
skulle alltså blifva 4,000 kronor och högsta pensionsunderlaget uppgå till

2,500 kronor.

Härvid har kommittén emellertid förutsatt, dels att den normala
arbetstiden för dessa ritare och gravörer varder bestämd till sju timmar
per söckendag, dels ock — såsom i det till kommitténs handläggning
öfverlämnade ärendet angående den civila personalen vid sjökarteverket.
blifvit af vederbörande ifrågasatt för motsvarande befattnings -

134

häfvare — att anställning såsom ordinarie ritare eller gravör ej skulle
kunna erhållas förr än efter fyllda 22 år.

I sistnämnda hänseende må här beträffande utbildningen till ritare
och gravörer vid allmänna kartverkets topografiska afdelning erinras, att,
enligt hvad för kommittén meddelats, antagandet till elev anses höra äga
rum vid en så tidig ålder som 16 k 17 år, att under elevtiden, som utgör
omkring två år, eleverna endast utföra öfningsarbeten och att de sålunda
först vid en ålder af 18 å 19 år kunna börja att verkställa något för kartverket
i egentlig mening nyttigt arbete.

Det synes kommittén icke vara lämpligt, att omedelbart efter afslutad
elevtid skulle kunna erhållas ordinarie befattning.

Kommittén har fördenskull med sitt förslag om en minimiålder af
22 år för vinnande af ordinarie anställning afsett, att efter elevtiden borde
fordras ytterligare några års pröfningstid, hvarunder aspiranten, i mån af
tillgång på arbete, skulle kunna få vid kartverket tjänstgöra såsom extra
ritare eller extra gravör.

Enligt kartverkschefens förslag skulle ett arfvode af 300 kronor
kunna tilldelas den ritare eller gravör, som förordnas att biträda reproduktionsdetaljens
föreståndare med rit- och gravörarbetenas öfvervakande
och ledning eller utför något särskildt maktpåliggande arbete.

För tillsyn och instruktion af yngre ritare och gravörer utgår för
närvarande särskild ersättning till en äldre gravör.

Enär utbildningen af ritare och gravörer fortfarande som hitintills
torde böra försiggå vid kartverket samt behofvet af särskild tillsyn öfver
ritare- och gravörpersonalen torde göra sig gällande i all synnerhet under
den tid af året, då större delen af kartverkets personal är borta på fältarbeten,
har kommittén ansett sig böra tillstyrka, att ett arfvode af 300
kronor må afses för de af kommittén nu antydda särskilda åligganden.

I vidsträcktare mån ån sålunda angifvits bär kommittén icke kunnat
biträda kartverkschefens ifrågavarande förslag.

Ekonomiska Vid rikets allmänna kartverks ekonomiska afdelning hade — enligt

afdelmngen. jiya(j part,yerkschef(:n erinrat — till arbetschef förut af kartverkschefen all -

135

tid förordnats en generalstabsofficer. Då detta ''stött på svårighet genom
passagesystemets införande vid generalstaben, hade vid år 1909 skedt ombyte
af arbetschef en kartograf därtill förordnats emot arfvode af 5,000
kronor, som af Riksdagen beviljats för det fall att till sysslan förordnades
person, som ej vore i aktiv krigstjänst.

Det syntes kartverkschefen ligga i sakens natur, att sagde arbetschef
— hvilken under kartverkschefen hade ledningen af de ekonomiska
och stomkartearbetena med en personal, som i regeln för det dåvarande
uppginge till 28 å 30 personer — borde komma i åtnjutande af en aflöning,
som vore större än den högsta, till hvilken hans underordnade kunde
komma.

Enligt kartverkschefens förslag skulle aflöningen för kartograf, som
tillika vore förman och som erhållit samtliga ålderstillägg, blifva 5,500
kronor, hvartill vid fältarbeten under fem manader skulle kunna komma
dagtraktamente, reseersättning och kvadratmilspenningar, beräknade till
sammanlagdt omkring 2,000 kronor. Ett aflöningsbelopp för arbetschefen
af 7,500 kronor syntes kartverkschefen fördenskull ej vara för högt tilltaget.

I betraktande däraf att detta skulle komma att motsvara bruttoinkomsten
för sådan kartograf, som hade högsta ersättning för sitt arbete,
kunde det ock efter kartverkschefens förmenande anses såsom en lämplig
aflöning för ledaren (hvilken dessutom skulle erhålla särskild ersättning för
resor enligt resereglementet), dock under förutsättning att utsikt till en
ytterligare höjning förefunnes.

Kartverkschefen föreslog därför, att arbetschefens aflöning måtte
sättas till 7,500 kronor, däraf 5,000 i lön och 2,500 i tjänstgöringspenningar,
samt att han efter 5 års tjänstgöring i sagda egenskap måtte erhålla ett
ålderstillägg af 500 kronor, fördeladt i lön och tjänstgöringspenningar
såsom för kartograf föreslagits.

Af kartverkschefen har vidare anförts, att jämlikt nu gällande instruktion
några kompetensfordringar ej vore uppställda för bemälde arbetschef.
Blott den bestämmelsen funnes, att till befattningen skulle förordnas någon
af kartverkets personal.

I 1908 års riksdagsskrivelse, hvari bifall lämnades till Kungl. Maj:ts
proposition om höjdt årsarfvode till arbetschefen, återfunnes emellertid ej

136

dylikt villkor, och kartverkschefen ansåg detsamma äfven böra vid en omarbetning
af instruktionen utgå, så att tillfälle lämnades öppet att till
arbetschef vid de ekonomiska och stomkartearbetena utse äfven person
utom kartverket, som befunnes vara i besittning af erforderliga egenskaper.

Kommittén, som i sistnämnda hänseende ej funnit sig böra göra
någon erinran, har däremot ansett den af kartverkschefen föreslagna aflöningen
till bemälda arbetschef vara väl hög.

Det torde till jämförelse böra erinras, hurusom vid 1909 års riksdag
aflöningen för intendenterna (professorerna) vid naturhistoriska riksmuseet
bestämts till 7,500 kronor jämte ett ålderstillägg å 600 kronor
samt för professorn vid generalstaben till 7,100 kronor jämte ett ålderstillägg
å 600 kronor, hvartill emellertid för den senare kommer inkvarteringsersättning
med 1,000 kronor.

Då emellertid för befattningen som arbetschef vid den ifrågavarande
afdelningen af rikets allmänna kartverk icke lärer behöfva fordras så
hög vetenskaplig utbildning som för de nämnda professorsbeställningarna,
har kommittén för bemälde arbetschef tänkt sig en aflöning af 6,400 kronor,
däraf lön 4,400 och tjänstgöringspenningar 2,000, hvartill skulle kunna
komma ett ålderstillägg till lönen å 600 kronor efter fem år.

Denna aflöningstyp har vid 1911 års riksdag af Kungl. Maj:t föreslagits
och af Riksdagen godkänts för professorer vid farmaeeutiska institutet,
professorer vid Chalmers’ tekniska läroanstalt och professorn i arkitektur
vid konsthögskolan (jfr Riksdagens skrivelser den 31 maj 1911
n:r 8, sid. 68 69, den 24 maj 1911 n:r 167, sid. 15—16 samt den 24

maj 1911 n:r 195.

A staten för rikets allmänna kartverk finnas upptagna arfvoden till
18 kartografer.

Kartograf åtnjuter, likasom geodet och civil topograf, arfvode af

2,000 kronor, hvartill kunna komma tre ålderstillägg, hvart och ett å 500
kronor, efter resp. 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring. Kartograf,
som förordnats att biträda vid kartarbetenas öfvervakande och ledning, kan
tilldelas s. k. förmansarfvode å 500 kronor.

137

Det är redan förut omnämndt i fråga om såväl kartografer som
geodeter och öfrig för kartverket erforderlig civil personal, att enligt
gällande bestämmelser denna personal bör för vinnande af anställning
styrka nöjaktiga teoretiska insikter i de för kartarbetena erforderliga ämnen
samt minst ett år hafva vid dessa arbeten såsom kartograf- eller topografaspirantei
eller eljest proftjänstgjort med goda vitsord.

Tillika är föreskrifvet i instruktionen (§ 3 mom. 3), att vid kartografs
förordnande dessutom bör tagas i betraktande den sökandes föregående
utbildning såsom landtmätare.

Kartverkschefen har beträffande kartograferna uttalat, att, då de
i fråga om arfvodets storlek för närvarande vore jämnställda med geodeterna,
och då deras kompetens och arbetssätt äfven vore med dessas och
topografernas närmast jämförliga, han ansåge, att samma skäl, som toranledt
ifrågasättandet af en lönereglering för geodeterna efter förut angifna
grunder, äfven borde göra sig gällande beträffande kartograferna.

På grund däraf har han föreslagit, att kartografs begynnelseaflöning
måtte sättas till 2,000 kronor i lön och 1,000 kronor i tjänstgöringspenningar
samt att i aflöningen måtte göras tillägg vid uppnådda 5, 10, 15
och 20 tjänstår med 500 kronor hvarje gång, hvaraf 350 kronor skulle
tilläggas lönen och 150 kronor tjänstgöringspenningarna, på sätt för geodeterna
föreslagits.

För befordran till kartograf har det synts kartverkschefen böra såsom
kotnpetensvillkor fastställas hvad som nu allenast vore praxis, nämligen
aflagd landtmäteriexamen samt proftjänstgöring såsom kartografaspirant
under den tid chefen för rikets allmänna kartverk bestämde.

Beträffande »förmansarfvode» har kartverkschefen förklarat sig ej
hafva anledning föreslå annan förändring i afseende å kartografpersonalen,
än att förmansarfvode äfven måtte kunna utgå till den, som utförde
något särskildt maktpåliggande arbete.

Under förutsättning af bifall till hvad kommittén i det följande under
rubriken aflöningsvillkor föreslår i fråga om skyldighet för ordinarie
befattningshafvare att underkasta sig förflyttning till annan befattning,

IS 102319 Löneregleringskommitténs bet. XXX.

138

torde någon olägenhet icke behöfva uppstå, därest samtliga 18 kaitogiaf
beställningar varda uppförda såsom ordinarie.

Redan med hittillsvarande organisation af de ekonomiska och stomkartearbetena
har det erfordrats ett antal af 18 kartografer, förutom aspiranter
\ och skulle planen för de ekonomiska kartarbetena komma att om
läggas i enlighet med de försöksarbeten, som verkställts och fortfarande
verkställas inom Malmöhus län, torde nämnda antal kartografer vala det
lägsta möjliga, för så vidt ej arbetena skola varda oskäligt föidiöjda.

Att, såsom kartverkschefen föreslagit, bemyndigande jämväl skulle
lämnas att tillsätta ytterligare antal kartografer i mån af civila topografers
afgång kan kommittén emellertid ej tillstyrka.

Mot kartverkschefens förslag i fråga om kompetensvillkor och aflöning
å stat för kartograf har kommittén icke haft något att erinra i annat
hänseende än beträffande det särskilda arfvodet a 500 kronor.

Härtill återkommer kommittén i det följande.

Hvad därefter de vid kartverkets ekonomiska afdelning anställda
kvinnliga ritarna angår, har kartverkschefen anfört, att dittills några bestämda
regler ej varit gällande i afseende å deras aflöningsförmåner, utan
hade dessa inom ett visst i staten upptaget totalbelopp bestämts af chefen
för rikets allmänna kartverk med hänsyn till arbetsprestation men äfven
med någon hänsyn till ålder i tjänsten.

Några större fordringar på ritskicklighet redan vid inträdet i tjänsten
hade ej heller ställts på dessa kvinnliga ritare förr än under de senare
åren, utan hade efter eu tids pröfning af befintliga anlag under hvilken
tid något arfvode ej åtnjutits — återstående utbildning bibringats inom
kartverket. Först under senare åren hade anspråken afsevärdt skärpts, så
att nu ganska stor ritskicklighet erfordrades vid antagandet.

Arfvodena utginge till olika belopp för 5 timmars arbetstid med
1,200—1,500 kronor årligen.

Det har af kartverkschefen åberopats, hurusom löneregleringskommittén
i sitt förslag af den 31 oktober 1907 angående fastare anställning
för vissa biträden hos statens ämbetsverk och myndigheter föreslagit stor -

139

leken af arfvodet för dylika biträden (i Stockholm) till lägst 1,200 och
högst 1,800 kronor.

Kartverkschefen har ansett sig väl kunna medgifva, att för de arbeten,
h vilka utfördes af ett kvinnligt rit biträde, som ej ännu nått full
kompetens att förordnas till ritare, 1,200 kronor kunde vara en lämplig
aflöning, men däremot hållit före, att kommitténs berörda förslag ej borde
kunna vinna tillämpning i fråga om kartverkets kvinnliga ritare, hvilka
svårligen kunde jämnställas med vanliga renskrifverskor hos en del verk
och myndigheter.

Det kartritningsarbete, som ifrågakomme för kartverkets kvinnliga
ritare, vore nämligen af betydligt mera kräfvande art än ett mera mekaniskt
skrif- eller räknearbete. Särskildt blefve detta fallet, om till de nuvarande
arbetena komme att läggas det ritarbete för fotolitografi, som
syntes blifva nödvändigt, i den händelse, såsom kommissionen för de allmänna
kartarbetena den 12 september 1907 föreslagit, staten skulle komma
att öfvertaga utgifningen af de ekonomiska kartorna.

Kartverkschefen har äfven ansett, att uti ifrågavarande afseende
hänsyn måste tagas till den af honom ifrågasatta aflöningen till de manliga
ritarna, om arbetstiden blefve af samma längd; och då denna aflöning,
med byråtjänstetiden bestämd till 6 timmar per söckendag, föreslagits till
att i början utgå med 1,440 kronor, har han hemställt, att de kvinnliga
ritarna måtte i form af arfvode erhålla en lika stor »utafångsaflönine''».

Utgående från detta betraktelsesätt, men på samma gång fasthållande
vid nödvändigheten, att de kvinnliga ritarna erhölle så stor aflöning, att
de kunde försörja sig, och att inkomsten borde växa efter vissa år, väl
använda i kartverkets tjänst, och då de äfven sannolikt blefve fullständigt
hänvisade att försörja sig själfva, har kartverkschefen föreslagit, att denna
personal måtte erhålla ålderstillägg till samma storlek som de manliga

140

ritarna eller 360 kronor, men att dessa tillägg måtte utgå blott 3 gånger,
hvardera gången efter 6 års väl vitsordad tjänstgöring.

De olika aflöningsklasserna, inträdande vid anställningen samt efter
en tjänstetid af 6, 12 och 18 år, skulle jämlikt detta förslag blifva respektive
1,440, 1,800, 2,160 och 2,520 kronor.

Af samma skäl, som anförts i fråga om de manliga ritarna, har
kartverkschefen ansett, att längre tids öfverarbete eller betingsarbete borde
särskild! ersättas de kvinnliga ritarna enligt de grunder, som af kartverkschefen
blefve bestämda inom anslagets gränser.

Af hvad kartverkschefen yttrat i fråga om de kvinnliga ritarna vid
kartverkets afdelning för ekonomiska och stomkartearbeten synes framgå,
att han tänkt sig det nämnda befattningshafvare endast skulle erhålla
sådan fastare anställning, som af kommittén föreslagits i sitt den ol oktober
1907 afgifna betänkande, delen VII.

I anledning däraf anser sig kommittén böra i detta sammanhang erinra

om följande.

Genom nådig remiss den 22 februari 1907 fick kommittén i uppdrag
att yttra sig i anledning af den i Riksdagens skrifvelse den 23 maj
1906, n:r 171, innefattade framställning i fråga om beredande af någon
fastare anställning åt personer, som vore hos statens ämbetsverk och myndigheter
på ett stadigvarande sätt sysselsatta med skrifgöromål och dylika
sysslor.

I det betänkande (delen VII), som kommittén den 31 oktober 1907
afgaf i ämnet, hemställde kommittén, att åt biträden, som för stadigvarande
arbetsuppgifter vore hos statsmyndigheter anställda eller därefter
anställdes, måtte gifvas en fast, dock icke ordinarie, anställning på sätt i
betänkandet närmare utvecklades och föreslogs.

Emellertid medgaf 1910 års Riksdag, på framställningar af Ivungl.
Maj:t, att på ordinarie stat finge uppföras hos fångvårdsstyrelsen 1 skritbiträde
och hos generaltullstyrelsen 2 kvinnliga skrif bi träden. Sedermera
har vid 1911 års riksdag, likaledes på framställningar af Kungl. Maj:t,
bifallits uppförande å ordinarie stat af 12 skrifbiträden hos nedre justitierevisionen,
1 kvinnligt skrifbiträde hos direktionen öfver folkskollärarnas

141

pensionsinrättning m. fl. pensions- och understödsanstalter äfvensom 5
kvinnliga biträ desbefattningar hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

I det omfattande yttrande i detta ämne, som chefen för justitiedepartementet
den 14 januari 1910 afgaf till statsrådsprotokollet vid behandling
inför Kungl. Maj:t af frågan om skrifbiträdet hos fångvårdsstyrelsen,
förklarade bemälde departementschef, att han delade kommitténs
åsikt därom, att fasta biträdesbefattningar böra inrättas, endast när
för vederbörande myndighet föreligger ett verkligt och stadigvarande behof
af biträde samt myndigheten kan för statstjänsten utnyttja biträdets arbetskraft
helt eller i hufvudsakligen samma omfattning som den ordinarie
personalens.

Departementschefens slutord i nu förevarande hänseende lyda
sålunda:

»Sammanfattande hvad jag ofvan yttrat, anser jag sålunda, att,
når för en myndighet föreligger ett verkligt och stadigvarande behof af
biträde samt myndigheten kan för statstjänsten utnyttja biträdets arbetskraft
i hufvudsakligen samma omfattning som den ordinarie personalens,
bör en dylik biträdésbefattning uppföras å myndighetens ordinarie stat.»

Såvidt kommittén kunnat finna, har den af chefen för justitiedepartementet
i nu afhandlade hänseende häfdade allmänna princip blifvit af
både Konung och Riksdag godkänd.

Med den uppfattning, som sålunda numera gjort sig gällande, torde
här ifrågavarande kvinnliga ritarbeställningar vid rikets allmänna kartverk
vara att hänföra till sådana befattningar, som böra ifrågakomma till uppförande
såsom ordinarie tjänster, dock naturligtvis under förutsättning att
ordinarie anställning öfver hufvud taget bör tilldelas befattningshafvare
vid kartverkets ekonomiska afdelning.

För närvarande äro vid denna afdelning anställda 8 kvinnliga ritare
och torde samtliga dessa befattningshafvares arbetskraft kunna utnyttjas
i den omfattning, att befattningarna böra uppföras såsom ordinarie.

Uti ett den 29 juni 1911 afgifvet betänkande (delen XXIX) har
kommittén framlagt förslag i fråga om uppförande å ordinarie stat af vissa
kvinnliga biträden hos ämbetsverk och myndigheter.

1.42

Enligt berörda förslag; skulle aflöningarna till de biträden, för hvilka

ö o ° #

den normala arbetstiden kommer att utgöra sex timmar hvarje söckendag,
uppdelas i två typer, en normal (motsvarande den vid 1910 och 1911
årens riksdagar för fångvårdsstyrelsen m. fl. verk antagna) och en afsedd
för biträden med mera kvalificerade uppgifter.

Den senare typen har kommittén ansett böra bestämmas till 800
kronor i''lön, 650 kronor i tjänstgöringspenningar och 150 kronor i ortstillägg,
där sådant utgår med fullt belopp, eller sammanlagdt 1,600 kronor,
hvartill skulle kunna komma två ålderstillägg till lönen, hvartdera å 200
kronor, efter fem och tio år. Slutaflöningen blefve då 2,000 kronor och
i pension skulle kunna erhållas 1,200 kronor.

Uti sistnämnda betänkande har kommittén föreslagit, att a domänstyrelsens
stat måtte uppföras ett biträde och å landtmäteristyrelsens stat
likaledes ett biträde med nyssberörda för biträden med mera kvalificerade
arbetsuppgifter afsedda aflöning.

Det förra af dessa två biträden skulle hafva till uppgift att upprätta
situationskartor öfver allmänna skogar och kopiering af skogskartor;
det senare biträdet skulle hufvudsakligen sysselsättas med kartritning, särskilt
kopiering af hos landtmäteristyrelsen förvarade kartor.

Då nu ifrågavarande kvinnliga ritare vid rikets allmänna kartverk
torde kunna jämställas med de nyss omförmälda biträdena hos domänstyrelsen
och landtmäteristyrelsen, samt den normala arbetstiden för de
kvinnliga ritarna vid kartverket, i öfverensstämmelse med hvad kartverkschefen
föreslagit, torde böra sättas till 6 timmar, anser sig kommittén
böra för kvinnlig ritare vid kartverket föreslå enahanda aflöning, som
kommittén i sitt ofvanberörda betänkande den 29 juni 1911 ifrågasatt för
biträden med mera kvalificerade arbetsuppgifter.

Äfven beträffande dessa ritare synas kommittén böra beaktas vissa
allmänna principer, som kommittén framhållit uti nyssnämnda betänkande
under rubriken »Allmänna erinringar och förslag» (jfr sid. 32—65 i
samma betänkande).

Emellertid torde i detta sammanhang frågan om ersättning för öfvertidsarbete
böra något närmare behandlas.

143

Såsom ofvan är nämndt, har kartverkschefen för kvinnlig ritare
vid kartverket föreslagit en normal daglig arbetstid af 6 timmar, men
ansett att längre tids öfverarbete eller betingsarbete borde särskilt ersättas
enligt de grunder, som af kartverkschefen blefve bestämda inom anslagets
gränser. Kartverkschefen har därvid åberopat de skäl, som af honom
anförts i sådant hänseende i fråga om de manliga ritarna.

Hvad de manliga ritarna beträffar, har kommittén i det föregående
uttalat sig mot bibehållandet af särskild ersättning för öfvertidsarbete,
och synes kommittén detta äga tillämpning äfven i fråga om de kvinnliga
ritarna.

Härutöfver tillåter sig kommittén här åberopa hvad kommittén i
detta hänseende anfört uti sitt ofvanberörda betänkande delen XXIX sid
47—52.

Kommittén tillkännagaf där sin anslutning till ett af chefen för
justitiedepartementet till statsrådsprotokollet den 14 januari 1910 gjordt
uttalande därom, att biträdes arbetstid å tjänsterummet bör i regel vara
6 timmar, men i verk, där nämnda arbetstid är för tjänstemännen bestämd
till 7 timmar, denna tid, samt att, då arbetstiden är 6 timmar, biträdet
bör vara pliktigt att i särskilda fall, när arbetets behöriga gång det kräfver,
kvarstanna i arbetet å tjänsterummet intill ytterligare en timme.

Däremot fann kommittén sig böra bestämdt afstyrka, att i blifvande
bestämmelser för å ordinarie stat uppförda biträden medgåfves ersättning
för öfvertidsarbete.

dill stöd för sin uppfattning därutinnan ansåg sig kommittén ej
böra uteslutande åberopa de konsekvenser, som af sådant medgifvande
skulle härflyta för statsverket, i ty att anspråk i enahanda hänseende säkerligen
skulle framkomma från vaktmästare och andra kategorier af statstjänare.

Kommittén upprepade därutöfver hvad redan i delen VII af kommitténs
betänkande!! anförts därom, att öfvertidsarbete och därmed förbunden
särskild ersättning lätteligen kunde hafva till följd, att biträdenas
arbetskraft, till men såväl för dem själfva som för det allmänna, brötes
i förtid.

144

Vaktmäs tare.

I samband härmed erinrade kommittén, hurusom i en till kommittén
remitterad framställning från föreningen af kvinnor i statens tjänst förekommit
följande uttalande:

— — »den, som under åratal arbetar forceradt i 6 timmar om dagen,
står i längden ej ut med att ytterligare öka arbetstimmarnas antal, åtminstone
ej utan att precisionen i det ordinarie arbetet och därmed arbetsprodukten
och arbetsgifvaren blifva lidande».

Enligt den för år 1911 af Kungl. Maj:t fastställda staten för rikets
allmänna kartverk utgår i arfvode till vaktmästare dels af anslag å ordinarie
stat 1,100 kronor åt en vaktmästare, dels ock af anslag å extra stat
800 kronor åt ytterligare en vaktmästare. Därjämte är för vaktmästarbiträde
afsedt ett mindre belopp i den af anslag å extra stat utgående
posten å 2,600 kronor »till betjäning, städning, uppvärmning och belysning».

Kartverkschefen har nu föreslagit uppförande å verkets stat af två
vaktmästarbefattningar såsom ordinarie tjänster, och har han ansett den
ene vaktmästaren böra i aflöningshänseende jämnställas med förste vaktmästare
i centralt ämbetsverk.

De tre afdelningarna af rikets allmänna kartverk äro för närvarande
inrymda i tre särskilda från hvarandra vidt skilda lokaler; och enär, äfven
om framdeles någon sammandragning i detta hänseende må komma till
stånd, i hvarje fall lärer böra beaktas, att i verket äro sysselsatta ett betydande
antal personer, synes det kommittén uppenbart, att en person
icke kan lämna erforderligt vaktmästarbiträde. Riksdagen har ock för
hvart och ett af åren 1911 och 1912 anvisat medel å extra stat att användas
till aflönande af en vaktmästare utöfver den, hvars aflöning utgår
af anslag å ordinarie stat.

Mot kartverkschefens förslag i fråga om uppförande å stat af två
ordinarie vaktmästarbefattningar torde alltså icke vara något att erinra.

Däremot har kommittén ansett, att, åtminstone under nuvarande lokalförhållanden,
sådana omständigheter icke föreligga, att den ene vaktmästaren
bör erhålla förste vaktmästares ställning.

145

I fråga om de bägge föreslagna vaktmästarbefattningarna vid rikets allmänna
kartverk torde fördenskull böra gälla samma bestämmelser i aflöningshänseende,
som vid 1910 och 1911 årens riksdagar antagits för vaktmästare
i allmänhet i fångvårdsstyrelsen och vissa andra centrala ämbetsverk.

Såsom redan är nämdt, har kartverkschefen velat för vissa bland Särskild ergeodet-
och kartografpersonalen bibehålla arfvoden, i hufvudsak motsva- vissaZrbetsrande
nu utgående förmansarfvoden. ledare.

Redan vid 1875 års riksdag meddelades särskilda bestämmelser i
fråga om arfvodet åt den kartograf vid dåvarande allmänna ekonomiska
kartverket, som förordnades att biträda vid kartarbetenas öfvervakande
och kontrollerande.

Enligt de vid 1894 års riksdag godkända grunderna för kartografers
aflöning in. m. fingo årliga arfvoden, hvart och ett till ett belopp af 500
kronor, tilldelas de kartografer (högst tre), hvilka blefvo förordnade att
biträda vid kartarbetenas öfvervakande och ledning-.

Då sedermera särskilda geodeter anställdes, tilläde Kungl. Maj:t äfven
den äldste geodeten ett belopp af 500 kronor, motsvarande arfvode åt
kartografförmän, af hvilka dåmera endast två ansågos erforderliga.

Därefter medgaf 1905 års Riksdag, att högst tre årliga arfvoden,
hvart och ett å 500 kronor, finge tilldelas de kartografer eller geodeter,
som förordnats att biträda vid kartarbetenas öfvervakande och ledning.

I § 7 af gällande instruktion för rikets allmänna kartverk är ock
stadgadt, att lämpliga kartografer eller geodeter, högst tre, må förordnas
att biträda vid de ekonomiska eller geodetiska kartarbetenas ledning och
öfvervakande.

Högsta ledningen och öfvervakandet af arbetena inom kartverket
tillkommer gifvetvis kartverkschefen och närmast under honom professorn
vid generalstaben beträffande de geodetiska arbetena samt vederbörande
arbetschef i afseende å de ekonomiska och stomkartearbetena.

Under fältarbetena sker detta öfvervakande genom inspektioner af
nämnda personer vid de särskilda arbetsplatserna.

19—102319 Lönereglering skommitténs bet. XXX.

146

För fältarbetenas behöriga gång lärer emellertid den vid inspektionerna
utöfvade tillsynen näppeligen kunna under alla förhållanden anses
tillfyllest, för så vidt icke antalet inspektioner ökas i betydande grad, hvilket
emellertid skulle medföra afsevärda kostnader.

Af sådan anledning lärer det få anses lämpligast, att den närmare
ledning och tillsyn af arbetet inom en arbetsafdelning, som i förekommande
fall må anses erforderlig, uppdrages åt någon af de å afdelningen
tjänstgörande.

Hvad de geodetiska fältarbetena beträffar, skulle det tilläfventyrs
kunna ifrågasättas, huruvida ej ett dylikt uppdrag kunde lämnas åt någon af
de föreslagna observatörerna.

Då emellertid ovisst är, om dessa befattningshafvare i allmänhet
komma att vid fältarbeten samarbeta med geodeterna, lärer det få antagas,
att uppdrag af ifrågavarande beskaffenhet inom geodetiska afdelningen
kommer att gifvas åt geodeter.

Att, såsom kartverkschefen afsett, uttryckligen bestämma, att tre
arfvoden af ifrågavarande slag, hvart och ett å 500 kronor, skola utgå,
däraf ett till geodet och två till kartografer, synes kommittén icke under
några omständigheter lämpligt.

Enligt hvad kommittén inhämtat, bedrifvas nämligen fältarbetena af
geodeterna ej sällan på flera afdelningar och af kartograferna på minst
två, ofta på flera afdelningar.

Vid sådant förhållande och då äfven någon hänsyn torde böra tagas
till omfattningen af det arbete, som ankommer på vederbörande arbetsledare,
anser kommittén att, i stället för tre bestämda arfvoden, ett belopp
af högst 1,500 kronor om året skulle kunna ställas till kartverkschefens
förfogande att användas till ersättning åt de geodeter och kai’tografer,
som må varda förordnade att biträda med ledning och tillsyn under
fältarbeten, dock att dylik ersättning icke till någon befattningshafvare
må utgå med högre belopp än 500 kronor för år räknadt.

I det föregående har vid behandlingen af frågan om aflöningsförmånerna
till geodeter omnämnts, att kommittén icke kunnat tillstyrka kartverkschefens
förslag, att ersättning, hvarom nu är fråga, skulle kunna utgå
jämväl till geodet, som eljest utför något särskildt maktpåliggande arbete.

147

Äfven hvad kartograferna beträffar synes kommittén en särskild ersättning
i dylikt hänseende icke böra ifrågakomma i annan mån än att
vid bestämmandet af ersättningsbelopp till ledare af arbeten ute på fältet
äfven någon hänsyn torde böra tagas till omfattningen af de på denne
ankommande förberedande och efterföljande arbeten, som sammanhänga
med arbetena på fältet.

Linder åberopande af hvad ofvan anförts, hemställer kommittén,

att vid rikets allmänna kartverk må inrättas följande
ordinarie befattningar med nedannämnda aflöningsförmåner
å stat, nämligen:

å af delning en för geodetiska arbeten:

2 observator sbefattning ar med aflöning af 4,000
kronor, däraf 2,600 i lön och 1,400 i tjänstgöring spenningar,
hvartill kunna komma fyra ålder stillägg, hvart
och ett å 500 kronor, att utgå det första efter fem år,
det andra efter ytterligare fem år, det tredje efter nya
fem år och det fjärde efter än ytterligare fem år;
skolande af hvarje ålderstillägg 350 kronor utgöra lön
och 150 kronor tjänstg öring spenning ar;

6 geodetbefattningar med aflöning af 3,000 kronor,
däraf 2,000 i lön och 1,000 i tjänstgöringspenningar,
hvartill kunna komma fyra ålderstillägg, hvart och ett
å 500 kronor, att utgå efter enahanda antal år och med
den fördelning i lön och tjänstgöringspenningar, som här
ofvan föreslagits i fråga om ålderstillägg för innehafvare
af ob senator sb ef''attning ;

ä afdelningen för topografiska arbeten:

12 manliga ritar- och gravörbefattningar med aflöning
af 2,400 kronor, däraf lön 1,300, tjänstgöringspenningar
800 och ortstillägg 300 kronor, hvartill kunna
komma fyra ålderstillägg, hvart och ett å 400 kronor,
efter respektive fem, tio, femton och tjugu år; skolande af

Hemställan.

hvarje ålderstillägg 300 kronor utgöra lön och 100 kronor
tjänstgöring spenning ar;

å af delningen för ekonomiska arheten och
st omkar tearbeten:

en arbetschef sbefattning med aflöning af 6,400
kronor, däraf 4,400 i lön och 2,000 i tjänstgöring spenningar,
hvartill kan komma ett ålderstillägg till lönen
efter fem år å 600 kronor;

18 kartografbefattningar med enahanda aflöning,
som föreslagits i fråga om geodetbefaktning;

8 kvinnliga ritarb ef ältning ar med aflöning af 1,600
kronor, däraf 800 i lön, 650 i tjänstgöring spenning ar
och 150 i ortstillägg, hvartill kunna komma två ålderstillägg
till lönen, hvardera å 200 kronor, efter fem och
tio år;

utan bestämd fördelning ä kartverkets särskilda
af delningar:

2 vaktrnästarbefattningar med aflöning af 1,200
kronor, däraf 700 i lön, 350 i tjänstgöringspenningar
och 150 i ortstillägg, hvartill kunna komma två ålderstillägg
till lönen, det ena med 100 kronor efter fem år
och det andra, likaledes med 100 kronor, efter ytterligare
fem år; börande bestämmelse intagas i staten därom, att,
därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad
samt bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår,
ortstillägg ej utgå till honom äfvensom å lönen afdrag as
100 kronor årligen.

Härjämte torde böra medgifvas,

att till manlig ritare eller gravör, som förordnas att
biträda vid ritare- och gravör arbetenas öfvervakande och
ledning äfvensom vid instruktion af yngre ritare och gravörer,
må utgå ett arfvode af 300 kronor årligen, samt

149

att ett belopp af högst 1,500 kronor om året må
af chefen för rikets allmänna kartverk få disponeras för
att användas till ersättning åt de geodeter och kartografer,
hviska förordnas att biträda med ledning och tillsyn
under fältarbeten, dock att dylik ersättning icke till någon
befattning skafvare må utgå med högre belopp än
500 kronor för år räknadt.

I fråga om sättet för tillsättning af de civila befattningarna vid
rikets allmänna kartverk har kartverkschefen uttalat följande.

För att öppna fri täflan vid besättande af samtliga beställningar
borde meddelas den bestämmelsen, att tjänsten skulle kungöras till ansökning
inom trettio dagar, hvarefter de ansökningshandlingar, öfver hvilka
kartverkscbefen ej berättigades att själf afgöra, skulle insändas till vederbörande
statsdepartement med förord för den sökande, som funnes däraf
förtjänt.

Till sådana ansökningshandlingar, öfver hvilka kartverkschefen skulle
äga att själf afgöra, borde räknas de, som afsåge anställning såsom geodetoch
kartografaspiranter, gravörer,. ritare och vaktmästare; beträffande de
öfriga borde afgörandet tillkomma Kungl. Maj:t eller chefen för jordbruksdepartementet.

Enär emellertid de föreslagna »observatörerna» syntes kartverkschefen
i flera afseenden jämställda med lektorer vid rikets allmänna läroverk,
hvilka senare utnämndes af Kungl. Maj:t, har han ansett följdriktigt, att
jemväl observatorsbefattning vid rikets allmänna kartverk komme att tillsättas
af Kungl. Maj:t.

Äfven befattningen såsom arbetschef vid kartverkets afdelning för
ekonomiska och stomkartearbeten syntes honom, i betraktande af dess vikt
och därmed förenade aflöningsförmåner, böra tillsättas af Kungl. Majd.

Däremot har han föreslagit, att geodet- och kartograf beställningar
måtte tillsättas af chefen för jordbruksdepartementet.

Hvad kartverkschefen sålunda föreslagit föranleder icke annan erinran
från kommitténs sida än att, då geodeter och kartografer nu ansetts

Tillsättning
af tjänster.

150

Utsträckt

arbetstid.

höra i aflöningshänseende närmast jämföras med adjunkter vid rikets allmänna
läroverk och sistnämnda befattningshafvare utnämnas af Kun od.
Maj:t, det synes kommittén som så borde ske äfven beträffande geodeter
och kartografer.

I fråga om tillsättning af manliga ritare- och gravörsbefattningar torde,
på sätt ofvan antydts, böra meddelas bestämmelse i syfte att ordinarie anställning
såsom sådan befattningshafvare icke må kunna erhållas förr än
efter fyllda 22 år.

Vid löneregleringar under de senare åren för ett flertal ämbetsverk
har Riksdagen uppställt såsom förutsättning för godkännande af lönestaterna,
att Kungl. Maj:t före den tidpunkt, då staterna skulle träda i
kraft, meddelat föreskrift därom, att samtliga ordinarie tjänstinnehafvare
skola, i den mån ej undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda
fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes viss minimitid
hvarje söckendag.

Vid affattandet af de föreskrifter, som i nämnda hänseende meddelats
i utfärdade instruktioner, har särskilt tagits hänsyn därtill, huruvida
minimiarbetstiden inom vederbörande verk i regeln bestämts till 6
eller till 7 timmar.

Hvad rikets allmänna kartverk beträffar, är för närvarande i fråga
om daglig arbetstid att märka följande.

För kartografer gäller, att under den tid deras fältarbeten pågå
arbetstiden skall utgöra vid arbete »å fältet» minst 8 timmar och vid arbete
»i kvarter» (kartritning o. d.) minst 7 timmar. Beträffande civil
topograf tillämpas motsvarande bestämmelser.

På grund af beskaffenheten utaf de geodeterna åliggande arbetena
å fältet är för dem icke föreskrifven någon viss daglig arbetstid.

Såsom kommittén redan i det föregående antydt, lärer emellertid
den med fältarbeten sysselsatta personalens dagliga arbetstid under den
del af året, då sådana arbeten pågå, i allmänhet utgöra minst 8 timmar.

Under den del af året, då fältarbeten ej pågå, är för nyssnämnda
personal den ordinarie arbetstiden i verkets lokaler bestämd till fem timmar
hvarje söckendag.

151

För de befattningshafvare, hvilka ej deltaga i fältarbetena, är den
ordinarie arbetstiden året rundt fem timmar per söckendag; hvarvid dock
bör erinras, att för vissa af dessa befattningshafvare arbetstiden är utsträckt
öfver fem timmar mot särskild ersättning för öfvertidsarbete.

I fråga om fältarbetena finner kommittén ej anledning föreslå någon
förändring i afseende å arbetstiden.

Beträffande åter arbetet inom verkets lokaler får kommittén — under
hänvisning beträffande manliga ritare och gravörer samt kvinnliga ritare
till hvad i det föregående blifvit af kommittén i detta hänseende anfördt
— hemställa,

att såsom förutsättning för godkännande af den blifvande
nya aflöningsstaten för den civila personalen vid rikets
allmänna kartverk uppställes, att, för så vidt tjänstgöringen
är förlagd till verkets lokaler i Stockholm, ordinarie
tjänstinnehafvare skola, i den män ej undantag kunna
anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning
medgifvas, vara ä tjänsterummet tillstädes, manliga
ritare och gravörer minst 7 timmar och öfrig a tjänstinnehafvare
minst 6 timmar hvarje söckendag, dock att
arbetstiden för kvinnlig befattningshafvare icke må i
något fall utsträckas med mera än en timme. I

I sammanhang med uppförande af ett antal civila befattningar vid Semester och

.... . ° r. annan

rikets allmänna kartverk såsom ordinarie tjänster torde inneharvarna al tjänstledighet
nämnda befattningar böra tillerkännas semesterförmån, i hufvudsaklig öf- m'' m’
verensstäminelse med hvad i andra nyreglerade verk i allmänhet medgifvits
motsvarande eller jämförliga befattningshafvare. Dock torde, i likhet med
hvad som gäller för geolog, böra föreskrifvas, att under pågående fältarbeten
semester i regel ej må åtnjutas af däri deltagande personal.

Semestertiden torde böra bestämmas till en och en half månad för
arbetschefen vid den ekonomiska afdelningen och observatörerna vid den
geodetiska samt till en månad för geodeter, kartografer, manliga ritare och
gravörer äfvensom kvinnliga ritare.

152

1 fråga om semester för vaktmästare tillåter sig kommittén erinra,
hurusom Riksdagen i skrifvelse den 24 maj 1909 n:r 206 anhöll, att
Kung]. Maj:t måtte verkställa utredning om, huruvida och i hvad mån vaktbetjänte
och med dem likställda statstjänare i de centrala ämbetsverken
och hofrätterna må komma i åtnjutande af semester, samt därefter för
Riksdagen framlägga det förslag, hvartill en dylik utredning kunde
föranleda.

Sedan vederbörande ämbetsverk och myndigheter afgifvit infordrade
underdåniga utlåtanden i ärendet, förordnade Kungl. Maj:t, att Riksdagens
nyssberörda skrifvelse äfvensom de från ämbetsverk och myndigheter afgifna
utlåtanden skulle öfverlämnas till löneregleringskommittén med befallning
till kommittén att afgifva underdånigt utlåtande och förslag i
ärendet.

Uti sitt i ärendet den 29 juni 1911 afgifna underdåniga yttrande
har kommittén beträffande vaktmästare och med dem likställda statstjänare
vid vissa centrala ämbetsverk äfvensom vid hofrätterna tillstyrkt, att någon
tids ledighet årligen beredes nämnda funktionärer utan afstående af någon
del af dem tillkommande aflöning å stat.

Med afseende ej mindre å beskaffenheten af de sysslor, som af dessa
funktionärer bestridas, än äfven därå att ledighet af ifrågavarande slag
för motsvarande befattningshafvare vid statens järnvägar, telegrafverket,
tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning, fångvårdsstaten,
riksbanken och riksgäldskontoret begränsats till 15 dagar eller en half
månad hvarje år, ansåg kommittén dylik ledighet för de i dess yttrande
omhandlade statstjänare ock böra begränsas till. 15 dagar, att åtnjutas under
enahanda förutsättning, som gäller i fråga om rätt till semester i allmänhet,
d. v. s. att dylik förmån får åtnjutas i den mån sådant kan ske
utan hinder för göromålens behöriga gång.

Tillika uttalade kommittén att, därest semestertiden blefve begränsad
till 15 dagar, borde i ämbetsverk, där flera än en vaktmästare finnas och
göromålen under viss del af året äro af väsentligt mindre omfattning än
eljest, kunna i allmänhet så ordnas med semester för vaktmästare och
med dem likställda statstjänare, att särskild vikarie för den semesterledige
ej må behöfva förordnas. En bestämmelse i sådant syfte tinnes, erinrade

153

kommittén, intagen uti § 9 i aflöningsreglementet för tjänstemän vid tullverkets
lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning den 18 juni 1910.

För den händelse emellertid att vid ledighet af nu ifrågavarande
slag vikarie erfordras, syntes kommittén denne böra, på sätt för närvarande
äger rum vid riksbanken och riksgäldskontoret, aflönas med högst 3
kronor om dagen, att utgå af vederbörande verks till vikariatsersättningar
och extra biträden afsedda medel.

I enlighet med sitt berörda förslag anser kommittén vaktmästare
vid rikets allmänna kartverk böra tillerkännas 15 dagars årlig semester.

Hvad kommittén ofvan anfört beträffande semester för civila befattningshafvare
vid rikets allmänna kartverk har af kommittén iakttagits vid
framläggandet af förslag till aflöningsvillkor för nämnda personal.

I detta sammanhang har kommittén ansett sig böra något beröra
frågan om ordningen för beviljande af annan tjänstledighet än semester
åt den civila personalen vid rikets allmänna kartverk.

Enligt § 4 af gällande instruktion för detta kartverk kan af kartverkschefen
tjänstledighet beviljas honom underställd civil personal under högst
en månad, för så vidt arbetenas behöriga gång det medgifver.

På grund af berörda stadgande måste sålunda vid uppkommande fråga
om tjänstledighet för längre tid än en månad framställning i ämnet
öfverlärnnas till vederbörande statsdepartement.

Uti delen I af kommitténs betänkanden, innefattande allmänna förutsättningar
och grunder för en reglering af löneförhållanden in. m. inom
de centrala ämbetsverken, förordade kommittén (sid. 161) en revision af gällande
instruktioner för dessa ämbetsverk i syfte att åstadkomma förenkling
och önskvärd likformighet i vissa angifna hänseenden.

Kommittén fäste därvid särskildt uppmärksamheten å en del punkter
(däribland frågor om tjänstledigheter och däraf föranledda vikariatsförordnanden),
där genomförande af likformighet i bestämmelser skulle
kunna, mer i stort sedt, bidraga till att förenkla eller inskränka arbetet
inom vederbörande ämbetsverk, understundom äfven inom statsdepartement
och för Kung]. Maj:t.

20—102319 Lönereglering skommitténs bet. XXX.

154

Aflönings-,

villkor.

Det synes kommittén, att vid utfärdande af nya instruktion sbestämmelser
för rikets allmänna kartverk ofvan omförmälda bestämmelse i fråga
om tjänstledighet för civil personal borde revideras i syfte att utvidga
kartverkschefens befogenhet.

I blifvande nya instruktionsbestämmelser torde ock böra intagas föreskrifter
i fråga om chefens disciplinära myndighet öfver verkets civila
personal.

Vid uppgörande af förslag till aflöningsvillkor för ordinarie civila
befattningshafvare vid rikets allmänna kartverk har kommittén tagit hänsyn
i tillämpliga delar till de bestämmelser, som vid senare årens riksdagar
fastställts i afseende å åtskilliga då beslutade löneregleringar. Beträffande
frågan om vikariatsersättning i vissa fall har särskild! beaktats
hvad i detta hänseende gäller för tjänstemän vid järnvägsstyrelsen.

Enligt kungl. kungörelse den 27 augusti 1904 angående ny löneoch
pensionsreglering för lärare och lärarinnor vid rikets allmänna läroverk
(svensk författningssamling n:r 42) är medgifvet, att, därest ordinarie
adjunkt, som befordras till lektor, redan intjänat högre aflöning än
lektors begynnelseaflöning, honom skola omedelbart tillgodoföras så många
ålderstillägg som lektor, att hans aflöning i sistnämnda befattning blir
lika hög som den aflöning han senast åtnjöt som adjunkt; skolande, där
adjunkt vid befordran till lektor icke erhåller högre aflöning än den han
som adjunkt uppburit, för uppflyttning i närmast högre lektorslönegrad
honom tillgodoräknas den tid, hvarunder han innehaft adjunktsbefattningen,
efter det han i denna befattning senast uppflyttades i högre
lönegrad.

Då vid bifall till kommitténs förslag observator vid rikets allmänna
kartverk skulle i aflöningshänseende vara att jämnställa med lektor och
geodet med adjunkt, har det synts kommittén billigt, att bland aflöningsvillkoren
för den civila personalen vid allmänna kartverket införes ett
stadgande motsvarande nyss omförmälda, för lektorer och adjunkter gällande
bestämmelse.

Däremot kan kommittén icke tillstyrka en sådan afvikelse från i allmänhet
gällande bestämmelser, som skulle blifva följden af ett bifall till

155

hvad kartverkschefen föreslagit därom, att datum för första anställning i
statens tjänst borde »tjäna till norm vid ålderstilläggens beräkning, vare
sig det gäller redan anställd eller nyantagen personal».

Under åberopande af hvad här ofvan anförts, hemställer kommittén,

att för åtnjutande af de aflöning sförmåner, som i
blifvande aflöningsstat varda upptagna för ordinarie civila
befattningshafvare vid rikets allmänna kartverk,
matte fastställas följande villkor och bestämmelser,
nämligen:

att innehafvare af ordinarie civil befattning vid
nämnda verk skall vara underkastad den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som
vid en möjligen inträdande förändrad organisation af
verket eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet
kan varda stadgad, samt i sådant hänseende,
äfvensom därest verkets ställning inom statsförvaltningen
så förändras, att , detsamma ej längre kan anses
såsom själ/''ständigt verk, eller därest vissa ifrågavarande
verk tillhörande göromål öfverflyttas till annat verk eller
icke vidare förekomma, vara pliktig att, med bibehållande
af den tjänstegrad och den aflöning han innehar, efter
ny eller förändrad arbetsordning sköta de med befattningen
förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,
tjänstgöra d befattning med motsvarande eller
liknande uppgifter i annat verk;

att med ordinarie civil befattning vid rikets allmänna
kartverk icke må förenas annan tjänst å rikets,
Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie civil befattning vid rikets allmänna
kartverk ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,
som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit så -

som aktiebolag registrerat, eller befattning såsom tjänsteman
i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning
af hvad slag som helst, såframt ej, hvad angår arbetschefen
vid avdelningen för ekonomiska och stomkartearbeten,
Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare af
annan befattning vid rikets allmänna kartverk, verkets
chef uppå därom gjord framställning och efter pröfning,
att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må
anses inverka Underligt för tjänstgöringen vid verket, finner
uppdraget eller befattningen kunna fä tills vidare mottagas
och bibehållas;

att tjänstgöring spenning ar få uppbäras endast för
den tid, befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort eller
åtnjutit semester;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin
befattning, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägg, där
sådant förekommer, men att den, som undfår ledighet
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring
hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller
andra särskilda uppdrag eller i behörig ordning afstänges
från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad
att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten
utöfver sina fjänstgöringspenningar afstå så mycket
af lönen eller ortstillägg et, som för befattningens uppehållande
erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för
tid, hvarunder han af hållit sig frän tjänstgöring utan
att hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller
kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehafvare varder af stängd från
tjänstgöring eller i häkte tagen, den del af hans aflöning,
som icke pröfvas böra användas till befattningens uppehållande,
skall under tiden innehållas, såvida ej pröfvas
skäligt låta honom uppbära något däraf;

157

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras till
följd af tjänsteresor eller för beredande af semester,
tjänsteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han
förordnas till högre befattning vid rikets allmänna kartverk,
bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagdt
tre månader under ett och samma kalenderår; ägande
han därvid, mot afstående af egna tjänstg öring spenningar,
uppbära ersättning för mistade tjänstgöring spenningar
och därutöfver hvad som motsvarar skillnaden mellan
tjänstgöring spenning ärna i lägsta lönegraden för, å
ena sidan, den högre befattning, som uppehälles, och, å
andra sidan, den vikarierandes egen befattning;

att, därest förhöjning af aflöning efter viss tids
fortsatt innehafvande af befattning är i staten medgifven,
tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter
fem är, under villkor att inneliafvaren under mer än fyra
femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att vinna
nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen eller,
på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort
annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må
föras honom till last den tid, han åtnjutit semester, och
för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter
ytterligare fem dr, på samma villkor,

för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter
ytterligare fem år, på samma villkor, samt

för fjärde förhöjningen, där sådan förekommer,
efter ytterligare fem år, på samma villkor;

under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda
aflöning sförhöjning ar angår, att den högre
aflöning en ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret
näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern
blifvit uppnådd; börande geodet, kartograf, manlig
ritare och gravör äfvensom vaktmästare därvid tillgodo -

158

räknas den tid, som före den nya aflöning sstatens trädande
i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen
på grund af förordnande, ritare eller gravör dock
ej hvad angår tiden före det han fyllt 22 år;

att kvinnlig ritare, som vid den nya statens ikraftträdande
är anställd vid rikets allmänna kartverk och
antages till ritare å denna stat, äger att för åtnjutande
af löneförhöjning räkna sig till godo den tid, hon därförinnan
innehaft stadig anställning vid verket;

att, därest geodet, som befordras till observator, redan
intjänat högre aflöning än observatörs begynnelseaflöning,
honom skola omedelbart tillgodoföras så många
ålderstillägg som observator, att hans aflöning i sistnämnda
befattning blir lika hög som den aflöning han senast
åtnjöt som geodet; skolande, där geodet vid befordran
till observator icke erhåller högre aflöning än den han uppburit
som geodet, för uppflyttning i närmast högre lönegrad
såsom observator honom tillgodoräknas den tid, hvarunder
han innehaft geodetbefattningen, efter det han i
denna befattning senast uppflyttades till högre lönegrad;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad
tid för erhållande af aflöningsförhöjning, redan uppnått
den lefnads- och tjänsteälder, som berättigar honom till
pension, icke må tillträda samma förhöjning;

att semester årligen må, när sådant kan ske utan hinder
för göromålens behöriga gång, åtnjutas af arbetschefen
vid afdelning en för ekonomiska och stomkartearbetena samt
observatörerna en hvar under en och en half månad och af
geodeterna, kartograferna, de manliga ritarna och gravörerna
äfvensom de kvinnliga ritarna en hvar under
en månad samt af vaktmästarna en hvar under femton
dagar; börande dock iakttagas att, hvad beträffar personal,
som deltager i fältarbeten, semester i regel ej må åtnjutas
under den tid, då sådana arbeten pågå;

159

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,
entledigande eller dödsfall själfva lönen äfvensom
ortstillägg, där sådant förekommer, utgå till månadens
slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå
äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad
i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till
pension är vid tiden för den nya aflöning sstatens ikraftträdande
eller, såvidt angår innehafvare af befattning,
som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen
stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöning sstaten,
skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts
bestämmande, upphörande af eller minskning i extra inkomster,
som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå
för bestyr i sammanhang därmed.

Med ordinarie anställning för civil personal vid rikets allmänna kartverk
skulle ock följa rätt till pension.

Enligt lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension den
11 oktober 1907, sådan denna lag lyder med vissa däri sedermera gjorda
ändringar, inträder i allmänhet, jämlikt 5 §, rätt till hel pension för manlig
tjänstinnehafvare vid uppnådda 67 lefnads- och 35 tjänstår samt för
kvinnlig tjänstinnehafvare vid 60 lefnads- och 30 tjänstår.

I fråga om vissa kategorier tjänstinnehafvare har emellertid, på
grund af tjänstens särskilda beskaffenhet och de kraf, densamma ställer
på vederbörandes krafter, eller af andra orsaker, medgifvits rätt till hel
pension vid lägre lefnads- eller tjänstålder.

Så är, bland annat, stadgadt, att för geologer vid Sveriges geologiska
undersökning, landtbruksingenjörer och distriktslandtmätare samt betjänte vid
tullverkets lokalförvaltning äfvensom tjänstemän och betjänte vid den lokala
skogsförvaltningen rätt till hel pension inträder vid 65 lefnads- och 35 tjänstår.

Beträffande skyldighet att afgå från tjänsten gäller i allmänhet enligt
6 § i berörda lag, att tjänstinnehafvare är pliktig att afgå vid upp -

Pensions åloer.

160

nående af den i 5 § för rätt till hel pension stadgade lefnadsålder, Konungen
eller, där viss ämbetsmyndighet äger att från tjänsten afskeda, den
myndighet obetaget att låta med afskedet anstå, därest och sa länge tjånstinnehafvaren
pröfvas kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna
det allmänna, dock icke i något fall längre än till fyllda sjuttio år.

Såsom undantag från den allmänna regeln inträder emellertid enligt
6 § för tjänstinnehafvare, som icke uppnått den i 5 § för rätt till hel pension
stadgade lefnadsålder, skyldighet att afgå, därest han, efter att under
fem på hvarandra följande år i följd af sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur
stånd att tjänstgöra, finnes vara för framtiden oförmögen till tjänstgöring.

1 6 § är ock stadgadt, att, om tjänstinnehafvare befinnes vara af
sjukdom eller minskad arbetsförmåga urståndsatt att på ett tillfredsställande
sätt fullgöra sina tjänståligganden, och han tillika antingen, där enligt
5 § rätt till hel pension inträder vid 67 lefnadsår, uppnått en lefnadsålder
af minst 65 år eller, där enligt samma paragraf rätt till hel pension
intrader vid 62 år, uppnått en lefnadsålder af minst 60 år eller ock, där
fråga är om tjänstinnehafvare vid den lokala skogsförvaltningen eller betjänte
vid tullverkets lokalförvaltning, uppnått en lefnadsålder af minst 63
år, Konungen äger, uppå därom af vederbörande myndighet gjord framställning,
förklara sådan tjänstinnehafvare skyldig att afgå från tjänsten.

Rörande pensionens belopp i nämnda undantagsfall stadgas i 7 §
af lagen.

Chefen för rikets allmänna kartverk har i sin framställning af den
23 februari 1909 föreslagit, att kartverkets tjänstemannapersonal i fråga
om skyldighet att afgå från tjänsten måtte jämnställas med landtbruksingenjörer.

Till stöd därför har han åberopat fältmätningspersonalens ofta synnerligen
ansträngande arbeten under de af denna personal utförda mätningarna
äfvensom däraf följande kraftförbrukning samt svårigheten för en
ritare eller gravör att eftergå år utföra ett fullgodt arbete i sitt fack.

Manliga ritare och gravörer hafva i sin framställning af den 27 mars
1909 mot kartverkschefens nyssberörda förslag framhållit, att det svårligen
syntes låta sig gorå att nöjaktigt utföra arbetet för topografiska kartors repro -

161

Auktion, i all synnerhet heliogravyrritning, efter 60 års ålder. De hafva
fördenskull ansett, att 60 år vore den ålder, då vid kartverket anställd
ritare eller gravör lämpligen borde vara berättigad att erhålla pension.

Äfven för kommittén har det framstått såsom önskligt, att beträffande
observatörer, geodeter, kartografer samt manliga ritare och gravörer
den lefnadsålder, vid hvilken rätt till hel pension inträder, må sättas lägre
än 67 år.

Att emellertid bestämma nämnda lefnadsålder till 60 år, såsom af
de nämnda ritarna och gravörerna blifvit ifrågasatt, har kommittén ansett
sig icke kunna tillstyrka, då erfarenheten gifvit vid handen att i flera
fall befattningshafvare af de kategorier, om hvilka nu är fråga, varit
tjänstbara vid en väsentligt högre ålder.

Den af kartverkschefen föreslagna lefnadsåldern af 65 år torde däremot
i regel kunna anses lämplig, i all synnerhet om, på sätt enligt 6 §
af ofvanberörda lag gäller beträffande tjänstinnehafvare vid den lokala
skogsförvaltningen, möjlighet beredes att redan före uppnådda 65 lefnadsår
kunna pensionera befattningshafvare, som befinnes vara af sjukdom eller
minskad arbetsförmåga urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra
sina tjänståligganden.

För arbetschefen vid den ekonomiska afdelningen af rikets allmänna
kartverk, för kvinnliga ritare vid samma afdelning samt för vaktmästarna
vid verket böra, enligt kommitténs uppfattning, uti ifrågavarande hänseende
gälla samma bestämmelser som för civila tjänstinnehafvare i allmänhet.

Kommittén hemställer,

att för observatörer, geodeter, kartografer samt
manliga ritare och gravörer vid rikets allmänna kartverk
skall i fråga om skyldighet att afgå från tjänsten äfvensom
i fråga om rätt till pension gälla hvad enligt lagen
angående civila tjänstinneliafvares rätt till pension, och
särskildt 5 och 6 §§ i nämnda lag, gäller beträffande
tjänstinnehafvare vid den lokala skogsförvaltningen.

21—102319. Löneregleringskommitténs bet. XXX.

162

Ersättning
under resor
och fältarbeten.

Bestämmelser
rörande
geodet- och
topografpersonalen.

Kommittén öfvergår härefter till att yttra sig i fråga om den särskilda
ersättning, som under resor och fältarbeten utgått till personal vid
kartverket.

Beträffande först den personal, som varit använd vid geodetiska och
topografiska fältarbeten, torde fa erinras därom, att enligt instruktionen för
topografiska kåren den 11 november 1834 den officer, som verkställde astronomiska
observationer eller som, i händelse af laga förfall för den vid kåren
anställda professorn, förrättade hans tjänst vid basmätning och vid triangelmätning,
skulle, utöfver kaptenstraktamente enligt resereglemente!, erhålla
en tillökning af 100 riksdaler för hela sommaren.

Redan tidigt hade vid topografisk fältmätning utgått viss ersättning
i förhållande till den uppmätta ytvidden.

I detta hänseende hemställde chefen för topografiska kåren i underdånigt
memorial den 28 juli 1862, att den vid fältmätningen tjänstgörande
personal, »i stället för det hittills bestådda beloppet af åtta ökedagsverken
efter ortens markegångspris och såsom uppmuntran till flit», matte få åtnjuta
75 riksdaler för hvar på karta lagd kvadratmil i skalan 1 : 50,000
samt att vederbörande afdelningschef måtte tillerkännas 10 riksdaler för
hvarje under hans befäl i nämnda skala affattad eller i orten till stomkarta
beredd och sammansatt kvadratmil.

Denna kårchefens hemställan blef, jämlikt kungl. bref den 18 september
1862, af Kungl. Majit bifallen, allenast med den ändring att, lik
som dittills varit händelsen, af den särskilda ersättningen till afdelningschefen
blott hälften finge beräknas i sådana fall, då endast förberedande
arbeten till stomkartors sammansättande i orterna förrättades.

I nyssnämnda memorial föreslog topografiska kårens chef vidare,
att den vid höjdmätning anställda personalen, hvilken i anseende till ständigt
ombytt boning hade att, vid jämförelse med fältmätningspersonalen,
vidkännas större lefnadskostnad och icke ägde fördelen af kvadratmilspenningar,
måtte erhålla ett arfvode för hela arbetstiden af 150 riksdaler utom
vanligt dagarfvode.

Med bifall i hufvudsak till detta förslag blef genom kungl. brefvet
den 18 september 1862 förordnadt, att särskild! arfvode till den vid höjdmätning
anställda personalen finge utgå med 30 riksdaler i månaden.

163

Beträffande den för triangelmätning använda personalen anförde chefen
för topografiska kåren i underdånigt memorial den 15 januari 1868,
att denna personal, hvilken då utgjordes af fyra till sex personer, i anseende
till ständigt ombyte af bostad, ofta i öde trakter, hade större lefnadskostnader
och därjämte saknade den inkomst af flitpenningar för fullbordade
kvadratmil, som tillkomme öfrig vid topografiska kåren anställd
personal.

Kårchefen hemställde därför, att särskilda arfvoden af 30 riksdaler
i månaden måtte få tilldelas dem af kårens personal, som vore anställda
vid triangelmätning; och jämlikt kungl. bref den 24 januari 1868 vann
denna hemställan Kungl. Maj:ts bifall.

Sedan vid generalstabens upprättande år 1873 topografiska kåren
införlifvats med densamma samt genom kungl. bref den 21 maj 1874,
den 12 februari 1875 och den 2 februari 1877 meddelats bestämmelser
rörande ersättning åt den vid generalstabens topografiska afdelning anställda
peisonal, framlade, efter utfärdandet den 11 februari 1881 af nytt resereglemente,
chefen för generalstaben i ett den 20 april 1881 dagtecknadt memorial
förslag till vissa ändringar i gällande särskilda föreskrifter rörande
ersättningen till personalen vid nämnda afdelning.

\ id utarbetande af detta förslag hade generalstabschefen, enligt hvad
i memorialet anfördes, utgått från den åsikten, att utaf topografiska afdelningens
sommararbeten endast triangel mätningar och andra geodetiska förrättningar,
särskildt anordnade granskningsarbeten samt resorna till och
från arbetsorterna vore af natur att försätta de arbetande uti de förhållanden,
hvilka afsåges med resereglementets bestämmelser, men att däremot de
egentliga fältmätningsarbetena, som i allmänhet tilläte en person att under
längre tid hafva sin bostad på samma ställe, äfven därför tilläte de därmed
sysselsatta att i allmänhet betinga sig billigare lefnadsvillkor.

I anledning af generalstabschefens ifrågavarande förslag utfärdade
Kungl. Maj:t den 30 april 1881 nya föreskrifter angående ersättning åt den
vid generalstabens topografiska afdelning anställda personalen.

Dessa föreskrifter blefvo i väsentlig mån grundläggande för de bestämmelser,
hvilka sedermera utfärdades rörande fältaflöningen till öfrig
vid rikets allmänna kartverk anställd personal, och torde därför böra, äfven

164

i hvad de afse den militära personalen, i detta sammanhang tämligen utförligt
återgifvas.

Enligt de nya föreskrifterna skulle under triangelmätningar och andra
geöde tiska arbeten samt särskildt anordnade granskningsarbeten officerare
af generalstaben erhålla resekostnadsersättning och dagtraktamente
enligt 1881 års resereglemente efter den grad de på stat innehade; under
öfriga topografiska arbeten skulle dessa officerare erhålla för lesorna till
och från förrättningsorterna resekostnadsersättning och dagtraktamente
enligt nämnda resereglemente samt under tiden för arbetena inom förrättningsorterna
resekostnadsersättning enligt resereglementet, men i dagtraktamente
öfverstelöjtnant och major 8 kronor (i stället för 10 kronor enligt
resereglementet), kapten 6 kronor (lika med resereglementet) och subalternofficer
4 kronor 50 öre (i stället för 6 kronor enligt resereglementet).
Subalternofficer, hvilken beordrades såsom befälhafvare för arbetsafdelning,
skulle dock åtnjuta »dagaflöning» såsom kapten.

De vid generalstabens topografiska afdelning anställda extra biträden
skulle under triangelmätningar och öfriga topografiska arbeten på fältet
åtnjuta resekostnadsersättning och dagaflöning (4 kronor 50 öre) enligt
femte klassen i 1881 års resereglemente.

De från armén till topografiska arbeten på fältet kommenderade officerare
skulle under resor till och från förrättningsorterna åtnjuta resekostnadsersättning
och dagtraktamente enligt 1881 års resereglemente eftei
den grad, enhvar innehade. Under arbetena inom förrättningsorterna
skulle ifrågavarande officerare åtnjuta resekostnadsersättning enligt senast
nämnda grunder, men i dagtraktamente kapten 5 kronor och subalternofficer
4 kronor 50 öre, dock att officer, hvilken såsom elev tjänstgjorde vid
öfningsafdelningen, endast skulle erhålla 3 kronors dagtraktamente.

Officerare af armén och subalternofficerare af generalstaben, hvilka
under minst tre somrar tjänstgjort vid de topografiska arbetena, skulle
under ytterligare kommendering till topografiska afdelningens sommaiai
beten erhålla en förhöjning af 1 krona i det bestämda dagtraktamentet.

För forsling af instrument skulle ersättning utgå enligt särskilda regler.

Fältmätare skulle erhålla 130 kronor för hvarje i skalan 1 : 10,000
eller 1 : 20,000 uppmätt kvadratnymil, 65 kronor för hvarje kvadratnymil

165

i skalan 1 : 50,000 och 25 kronor för hvarje kvadratnymil i skalan 1:100,000;
befälhafvare för arbetsafdelning skulle därjämte få tillgodoräkna sig 8 krokronor
för hvarje under hans befäl vid fältmätning i skalan 1 : 50,000
eller 1 : 100,000 affattad eller i orten till stomkarta beredd och sammansatt
kvadratnymil.

De, som förrättade höjdmätning eller biträdde vid stomkartearbeten,
skulle utöfver dagtraktamentet erhålla ett särskilt arfvode af 1 krona
om dagen.

De, som vore vid triangelmätningar och andra geodetiska förrättningar
anställda, af kaptens eller subalternofficers grad samt extra biträden,
skulle utom dagtraktamentet undfå ett särskildt arfvode af 1 krona 50
öre om dagen.

Genom kung!, bref den 28 juni 1895 fogades till bestämmelserna i
kungl. brefvet den 30 april 1881 ett tillägg af innehåll, att från armén
till topografiska arbeten kommenderad personal, som icke innehade officers
grad, skulle, under iakttagande i tillämpliga delar af för officer stadgade
beräkningsgrunder, åtnjuta resekostnadsersättning och dagaflöning i öfverensstämmelse
med hvad som vore föreskrifvet för de vid generalstabens
topografiska afdelning anställda extra biträden, dock med iakttagande af
att elev, som tjänstgjorde vid öfningsafdelning, endast skulle erhålla 3
kronor i dagtraktamente. I

I underdånig skrifvelse den 13 november 1903 hemställde chefen för
rikets allmänna kartverk, att nyssnämnda »extra biträden» (dåmera benämnda
»civila geodeter»), hvilka vore anställda vid triangel mätningar och andra
geodetiska förrättningar, måtte komma i åtnjutande af förbättrade aflöningsförmåner,
i hvithet hänseende kartverkschefen anförde, bland annat,
följande.

De civila geodeterna verkställde hufvuddelen af de triangelmätningsarbeten,
som utgjorde grunden för allt öfrigt, större sträckor af landet
omfattande kartarbete.

Det var från början afsedt, att dessa arbeten skulle utföras af officerare
under ledning af professorn vid »topografiska kåren», och så skedde
äfven före den tid, då denna kår ingick såsom en afdelning i generalstaben.

166

Äfven sedermera var emellertid afsikten, att professorn vid generalstaben
skulle kunna för nu sagda ändamål använda generalstabens
officerare, men i samma mån man af dessa väntade förtrogenhet med en
mångfald äfven rent militära stycken, samt transporter till och från armén
blefvo vanliga, visade det sig svårt för att ej säga omöjligt att äfven utbilda
dem till skickliga geodeter och framför allt att få för detta ändamål
behålla dem.

Nödvändigheten att ersätta dem med civil, för ändamålet enkom utbildad
personal inträdde så småningom, och erhöllo dessa civila geodeter
den blygsamma benämningen »extra biträden», hvilken benämning dock
sedermera ändrades till »geodeter». Sådana vore för det dåvarande till ett
antal af tre uppförda i staten.

Instruktionen för kartverket innehölle emellertid äfven den bestämmelsen,
att af de vid allmänna kartarbetena tjänstgörande officerare vid generalstaben
en borde afses för de geodetiska arbetena.

Då denna bestämmelse af förut nämnda skäl visat sig mycket svår
att följa, hade frågan lösts på det sätt, att en officer af armén, som särskilt
lämpat sig för utförande af geodetiska arbeten, men af viss anledning
varit mindre användbar i trupptjänst, år efter år inkommenderats
till generalstaben.

Det vore denne officer samt geodeterna — hvilka samtliga utförde
arbeten af samma beskaffenhet och omfattning — som, jämte något stundom
behöflig! biträde, - under professorns ledning verkställde landets triang-ulering;.
I betraktande däraf att de civila geodeterna alltså ägde
samma kompetens i sitt fack som de officerare, hvilka de ersatt eller med
hvilka de samarbetade, och med hänsyn därtill att de förrättade enahanda
arbeten och därunder hade samma lefnadsbehof, ansåg kartverkschefen
billigheten kräfva, att äfven ersättningen för lefnadskostnaderna ej blefve
allt för olika.

Jämfördes emellertid militära och civila geodeters förmåner i detta
afseende, visade sig förhållandet vara följande. Den officer af kaptens
grad, hvilken tjänstgjorde vid de geodetiska arbetena, åtnjöte därför resekostnadsersättning
efter resereglementets fjärde klass, dagtraktamente af 6
kronor samt ett tillägg af 1 krona 50 öre på grund af arbetets natur,

167

allt enligt kungl. brefvet den 30 april 1881, hvartill lomme half dagaflöning,
2 kronor, från fjärde hufvudtiteln. Enligt samma kungl. bref åtnjöte
de civila geodeterna, hvilka i detta bref ännu kallades extra biträden,
utom nyss nämnda 1 krona 50 öre på grund af arbetets natur, reseersättning
allenast efter resereglementets femte klass samt i dagtraktamente
endast 4 kronor 50 öre.

Äfven om en jämförelse gjordes med de vid rikets allmänna kartverk
anställda kartograferna, visade sig geodeternas ogynnsamma ställning
i ekonomiskt afseende. För båda kategorierna utginge visserligen årsarf-,
vodet efter samma grunder och såväl de förra som de senare åtnjöte 4
kronor 50 öre i dagtraktamente under fältarbeten. Men under det att
kartograferna jämlikt särskilda bestämmelser åtnjöte såväl kvadratmilspenningar
som en hvar i resekostnadsersättning en rund summa af 300
kronor, på hvilken de i regeln gjorde afsevärda besparingar, erhölle geodeterna
inga kvadratmilspenningar, och då deras reseersättning jämlikt
resereglementets femte klass endast beräknades efter skjuts med en häst,
kunde den endast nätt och jämt och stundom endast otillräckligt täcka
kostnaden för déras personliga förflyttning.

Geodeterna hade emellertid den ytterligare ersättningen af 1 krona 50
öre om dagen för den ökade kostnad deras ständiga ombyten af kvarter
tydligen borde medföra, medan kartograferna under motsvarande förhållanden
endast åtnjöte 1 kronas förhöjning i dagtraktamentet.

Kartverkschefen ansåg dock sagda åt geodeterna lämnade större förmån
i detta afseende mer än uppvägas däraf, att kartograferna under
stomkartearbeten — hvilka just kräfde de mesta förflyttningarna och sålunda
närmast motsvarade geodeternas — åtnjöte 100 kronors förhöjning
i reseanslaget samt, hvad kartografförmän beträffade, däraf att dessa erhölle
200 kronors dylik förhöjning.

I jämförelse såväl med kartografer som med officerare, kommenderade
till motsvarande förrättning, kunde alltså geodeterna anses ganska ogynnsamt
lottade, äfven om hänsyn ej toges till det förhållandet, att kartograferna
utöfver ofvan nämnda förmåner dessutom uppbure dyrtidstillägg,
uppgående till 10 procent af arfvodet, och att bemälda officerare utom sitt
dagtraktamente åtnjöte half dagaflöning från anslaget under fjärde hufvudtiteln.

168

Det syntes kartverkschefen, att egentligen ingenting motiverade sålunda
påpekade, för geodeterna så ogynnsamt ställda aflöningsförhållande,
hvilket komme att ställa sig relativt än ogynnsammare, i den händelse
Kungl. Maj:t skulle bifalla en af kartverkschefen i samma skrifvelse gjord
framställning om dagtraktamentsförhöjning åt kartograferna, utan att motsvarande
höjning äfven komme geodeterna till del. Tvärtom fordrades hos
geodeterna en alldeles särskild både andlig och kroppslig utrustning, för
att de skulle kunna motsvara de ingalunda små kraf, deras åligganden
ställde på dem.

Enligt kartverkschefens åsikt borde den påpekade olikheten i aflöning
rättas i första rummet därigenom, att civil geodet, med bibehållande
af sitt förutvarande extra dagtraktamentstillägg, erhölle ersättning för förrättningsresor
jämte dagtraktamente enligt resereglementets fjärde klass,
och i andra rummet därigenom, att han i likhet med kartografer och topografer
erhölle kvadratmilspenningar — en förmån som dock för konsekvensens
skull äfven borde utsträckas till militära geodeter.

Införandet af flitpenningar äfven för geodeterna i form af »kvadratmilspenningar»,
hvilken aflöningstillökning redan vore beviljad såväl topografer
som kartografer, vore enligt kartverkschefens tanke en synnerligen
lycklig åtgärd, enär därigenom vunnes, att geodeterna likställdes med sina
kamrater inom verket, samt emedan i detta aflöningssätts natur den tanken
läge uttryckt, att den ökade kostnaden för staten därvid uppvägdes
af en ökad arbetsprodukt.

Vid bestämmandet af kvadratmilspenningar under nu omhandlade
slag af arbete hade man emellertid att taga hänsyn till en del från andra
mätningar i vissa stycken skiljaktiga förhållanden. Sålunda vore arbetets
betydelse ej endast beroende på den ytas storlek, som intagits i ett
triangelnät, utan antalet inmätta triangelpunkter spelade därvid en lika
viktig roll, hvadan förhållandet i allmänhet mellan yta och antalet triangelpunkter
för viss mätning skulle i instruktion bestämmas.

Ersättningens storlek borde emellertid ej sättas så hög, att storleken
af förtjänsten kunde i någon afsevärd grad afvika från den, som
enligt jämförbara grunder kunde komma kartografer och topografi- till
del.

169

Genom kungl. bref den 31 december 1903 blef, i enlighet med
kartverkschefens hemställan, förordnadt, att hvar och en af den vid triangelmätningar
anställda kartverkspersonalen skulle från och med år 1904
uppbära en särskild ersättning af 1 krona 50 öre för hvarje kvadratmil
och för hvarje triangelpunkt, som under af honom verkställd triangulering
utstakats och mätts, samt att vid topografiska afdelningen anställd civil
geodet skulle, likaledes från och med år 1904, vid kommendering å geodetiska
fältarbeten uppbära, förutom en särskild godtgörelse af 1 krona
50 öre om dagen, reseersättning och dagtraktamente enligt fjärde klassen
af gällande resereglemente.

Civil topograf skall, jämlikt beslut vid 1905 års riksdag, i fråga om
aflöningsförmåner vara likställd med kartograf och åtnjuter till följd däraf
äfven reseersättning och dagtraktamente med samma belopp som medgifvits
för kartograf. Vid fältmätning uppbär sådan topograf kvadratmilspenningar
med tillämpning af kungl. brefvet den 30 april 1881.

I de fall, då ritare och gravörer deltaga i fältarbeten, åtnjuta de,
på grund af nyssnämnda kungl. bref, såsom »extra biträden» resekostnadsoch
traktamentsersättning enligt femte klassen i resereglementet. Kvadratmilspenningar
utgå till ritare och gravör efter samma grunder, som tilllämpas
beträffande civil topograf.

Beträffande därefter kartografpersonalens fältarbeten blef i den kungl.
skrifvelse af den 15 april 1859, hvarigenom rikets ekonomiska kartverk inrättades,
föreskrifvet, bland annat, att en hvar af de »ekonomiska kartograferna»
skulle åtnjuta, jämte arfvode, »respenningar» med 300 riksdaler
om året. Därutöfver tillkom dem under fältarbeten visst dagtraktamente,
som till en början utgick med 2 riksdaler 50 öre, men genom kungl.
bref den 13 juli 1866 sålunda reglerades, att traktamentet skulle »för alla
de dagar, som upptagas af resor i tjänsten och andra göromål ute på fältet»,
utgå med 3 riksdaler om dagen.

Den kartograf, som förordnades att biträda kartverkschefen vid arbetenas
öfvervakande och kontroll, förklarades genom kungl. bref den 26

22—102319. Löneregleringshunmitténs bet. XXX. j

Bestämmelser
rörande
kartografpersonalen.

170

oktober 1866 berättigad att åtnjuta resekostnadsersättning med ett till 400
riksdaler för år förhöjdt belopp.

För denne kontrollerande kartograf höjdes, jämlikt beslut vid 1875
års riksdag och kung!, bref den 16 juni samma år, den årliga resekostnadsersättningen
till 500 kronor och dagaflöningen till 4 kronor.

Genom kungl. bref den 30 maj 1884 blef vidare, i enlighet med
beslut vid 1884 års riksdag, dagaflöningen för arbetet på fältet till ordinarie
och extra kartografer förhöjd till 4 kronor 50 öre, med tillskott af
ytterligare 1 krona för den kartograf, som biträdde vid arbetenas öfvervakande
och kontroll.

Förhöjningen motiverades därmed, att dagaflöningen, som sedan år
1867 utgått med oförändradt belopp, vore otillräcklig med hänsyn till den
stegring i lefnadskostnad, som sedan dess inträda samt att, sedan de vid
generalstabens topografiska afdelning anställda civila biträden och kommenderade
officerare af armén genom kungl. brefvet den 30 april 1881
fått sig tillerkänd en dagaflöning under arbeten å fältet af 4 kronor 50
öre, billigheten fordrade, att öfverensstämmelse åvägabragtes i afseende å
denna aflöning åt de »vid de olika kartverken likställda personer».

I framställning till 1894 års riksdag ifrågasattes förhöjning af reseersättningen
till dem af kartografpersonalen, som utförde stomkartearbeten.

Enligt hvad kartverkschefen anfört, måste nämligen den med dessa
arbeten sysselsatta personal väljas med särskild! afseende på dess lämplighet
för sådana arbeten. Den kunde således ej ofta ombytas, hvadan de med
dessa arbeten förenade ökade resekostnaderna drabbade gång efter annan
samma personer. Dessa borde dock icke betrakta stomkartearbetena såsom
betungande utan snarare såsom förtroendeuppdrag. Vid stomkartearbetena
rörde sig en fåtalig personal öfver hela den yta, som sedan utförligare
kartlades af samtliga de öfriga kartograferna, af hvilka hvar och en
i allmänhet uppehölle sig hela sommaren inom en eller några få socknar.
Dessutom måste stomkartepersonalen verkställa många resor för att uppsamla
kartor, som ej stått att erhålla i landtmäterikontoret i Stockholm.
Det vore därför uppenbart, att stomkartearbetena betingade högre rese- och
sannolikt äfven lefnadskostnader än de öfriga arbetena, hvarför också åt

171

de kartografer, som sysslat med stomkartearbetena, vid åtskilliga tillfällen
beredts särskilda gratifikationer.

Kartverkschefen hemställde fördenskull, att den årliga reseersättningen
under sommararbetena måtte höjas för ledaren af stomkartearbetena
till 500 kronor och för hans biträden till 400 kronor.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag medgaf 1894 års Riksdag, att
storleken af de dagaflöningar och reseersättningar, hvilka skulle utgå för
arbete å fältet, finge på kartverkschefens förslag bestämmas af Kungl.
Maj:t; dock att reseersättningen till de kartografer, som vore sysselsatta
med stomkartors upprättande, icke finge utgå med högre belopp än 500
kronor till kartograf, som ledde dessa arbeten, och med 400 kronor till
en hvar af de öfriga.

I staten för år 1895 uppfördes stomkartepersonalens reseersättningar
med nyss angifna belopp.

I underdånig skrifvelse den 17 mars 1902 anförde kartverkschefen,
att de stomkartor, som sammansattes till underlag för topografisk uppmätning
af de delar af landet, hvilka ej blifvit föremål för kartläggning i
skalan 1:20,000, dåmera skulle utarbetas med hänsyn till att äfven kunna
läggas till grund för ekonomiska mätningars utförande. På grund häraf
utfördes stomkartearbetena i och för den topografiska uppmätningen af de
norrländska länen jämte Kopparbergs län hufvudsakligen af kartografer
och ej såsom förut, där ekonomisk kartläggning ej hunnit föregå den topografiska,
af särskilda från generalstabens topografiska afdelning utsända
stomkarteafdelningar.

Under årens lopp hade det emellertid visat sig, att stomkartearbetena,
särskildt då de utfördes i Norrland och i skalan 1:50,000 — en betydligt
mindre skala än den, som användes för de ekonomiska kartarbetena
i Svea och Göta land — fordrade ett för kartograferna vida dyrbarare
lefnadssätt än öfriga ekonomiska kartarbeten.

Detta framginge redan af en jämförelse mellan ytinnehållet af de
olika arbetsområdena. Vid fältmätning på stomkarta bearbetade en kartograf
i södra Sverige under en sommar i allmänhet ej öfver 2 kvadratmil,
under det att en stomkarteafdelning på tre personer bearbetade i skalan
1:20,000 under gynnsamma omständigheter intill 20 kvadratmil, men i

172

skalan 1:50,000 ända till 50 ä 60 kvadratmil, öfver hvilket område dess
personal måste förflytta sig.

Hänsyn till de förändrade förhållandena vore visserligen tagen så
till vida, att resekostnadsersättningen år 1894 höjts med 200 kronor till
befälhafvare och 100 kronor till biträde vid stomkarteafdelning, utöfver
hvad som utginge till öfriga kartografer. Detta belopp hade visat sig
knappt täcka de stora förflyttningskostnaderna, men ingalunda därmed förbundna
ökade lefnadskostnader.

För att ej dessa stomkartearbeten skulle verka alltför ekonomiskt
betungande för de kartografer, som därmed vore sysselsatta och hvilka
företrädesvis måste väljas bland de yngre och svagare aflönade, samt på
det ej kartverkets rekrytering med goda arbetskrafter därigenom skulle
försvåras, ansåg kartverkschefen det blifva nödvändigt att i någon mån
förbättra aflöningsvillkoren under fältarbetena för de kartografer och extra
kartografer, som vore sysselsatta med stomkartearbeten. Lämpligaste sättet
för ernående af en sådan förbättring syntes kartverkschefen vara, att till
hela kartverkets personal i tillämpliga delar utsträcktes de bestämmelser,
som i kungl. brefvet den 30 april 1881 meddelats angående ersättning
till fältmätare efter uppmätt ytvidd och angående särskildt tilläggsarfvode
till dem, som biträdde vid stomkartearbeten.

Genom hvad kartverkschefen i detta hänseende föreslog skulle, enligt
hans åsikt, två fördelar vinnas, dels att kartverkets samtliga fältmätare
blefve i hufvudsak likställda i afseende å beräkningsgrunden för fältaflöning,
dels att en förökad arbetsprodukt medförde något ökad inkomst
äfven för kartografer, en grundsats som under mångårig tillämpning vid
generalstabens topografiska afdelnings arbeten visat sig för dess arbeten
förmånlig och sålunda, enligt hvad kartverkschefen ansåg, borde utsträckas
till kartverkets hela personal.

Med bifall till kartverkschefens hemställan, blef genom kungl. bref
den 4 april 1902 förordnadt, att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
bestämmelserna i kungl. bref den 30 april 1881, angående ersättning åt
den vid generalstabens topografiska afdelning anställda personal, jämväl
till kartografer och kartografaspiranter finge under fältarbetena utgå er -

173

sättning för uppmätt ytvidd och förhöjd dagaflöning under viss tjänstgöring,
enligt följande bestämmelser.

Fältmätare skulle erhålla 65 kronor för hvarje kvadratmil i skalan
1 : 20,000 uppmätt ekonomisk plankarta samt 25 kronor för hvarje kvadratmil
i skalan 1 : 50,000 eller 1 : 100,000 uppmätt ekonomisk-topografisk
karta. Befälhafvare för fältmätningsafdelning finge räkna sig tillgodo 8
kronor för hvarje under hans befäl uppmätt kvadratmil.

För hvarje kvadratmil i arbetsorten upprättad stomkarta skulle utgå
en ersättning af 8 kronor, hvaraf halfva beloppet skulle tillkomma befälhafvaren
för stomkarteafdelningen och den andra hälften fördelas mellan
hans biträden i förhållande till deras deltagande i arbetet.

De, som förrättade särskildt. anordnad höjdmätning samt fältarbeten
i och för revidering och stomkartesammansättning, skulle därunder erhålla,
utöfver dagtraktamentet, 1 krona om dagen.

I kartverkschefens förut omnämnda skrifvelse till Konungen af den
13 november 1903 föreslogs höjning af kartografernas dagtraktamente.

För bedömande af frågan, huruvida den till kartograferna dittills
utgående traktamentsersättningen, hvilken i regel utgjorde 4 kronor 50
öre, vore tillräcklig att bestrida lefnadskostnaderna under de åt kartograferna
uppdragna fältarbetena, anställde kartverkschefen en jämförelse mellan,
å ena sidan, dessa tjänstemän och, å andra sidan, dels de officerare, hvilka
såsom rekognoscörer, efter genomgången instruktionskurs, tjänstgjorde vid
själfva fältmätningen, dels ock geologerna vid Sveriges geologiska undersökning.

Hvad nyssnämnda officerare anginge, åtnjöto vid ifrågavarande arbeten
subalternofficer under de två första åren efter elevåret 4 kronor 50
öre om dagen samt därefter 1 kronas förhöjning och kapten 5 kronor
under de första tre åren samt därefter 6 kronor, hvarjämte ytterligare 1
krona utginge till såväl subalternofficer som kapten under tjänstgöring af
sådan art, som kräfde ständig förflyttning, nämligen vid revidering och
afvägning. Men jämte detta dagtraktamente, som uppbars å kartverkets
stat, åtnjöt officer, som var kommenderad vid här nämnda arbeten, äfven
half dagaflöning från fjärde hufvudtiteln, d. v. s. subalternofficer 1 krona
50 öre och kapten 2 kronor om dagen.

174

Då dagtraktamente såväl som half dagaflöning vid kommendering
utom regementet endast afsåge att utgöra en särskild ersättning för de
ökade lefnadskostnader, som frånvaron från hemmet eller hemorten medförde,
kunde den olikhet i sagda aflönings storlek, som här vore för handen,
endast tänkas motiverad genom afsevärdt olika samhällsställning, förkunskaper
i facket eller kompetens i öfrigt, men, enligt kartverkschefens
mening, funnes någon sådan olikhet faktiskt ej.

Beträffande geologerna vid Sveriges geologiska undersökning erinrade
kartverkschefen, att dessa ägde att under fältarbeten åtnjuta dagtraktamente
i resereglementets fjärde klass, d. v. s. med 6 kronor. I visst fall
kunde emellertid, jämlikt kung!, bref den 25 maj 1900, detta traktamente
höjas ända till 12 kronor (vid arbeten å den norrländska bergkartan),
hvadan 6 kronor vore att betrakta som ett minimum.

Mot en jämförelse mellan kartograferna och sistnämnda personal
kunde visserligen invändas, att de vid rikets geologiska undersökning anställda
geologerna på grund af sina större vetenskapliga kvalifikationer också
måste aflöna^ högre, men kartverkschefen ansåg, att äfven vid en höjning af
kartografernas dagtraktamente till 6 kronor denna princip skulle vara fullt tilllämpad,
då geologernas fasta aflöning vore afsevärdt högre än kartografernas.

I enlighet med kartverkschefens hemställan blef genom kung!, brefvet
den 31 december 1903 förordnadt, att det till ordinarie kartograf och
kartografaspirant (extra kartograf) under tiden för deltagande i fältarbeten
utgående dagtraktamente skulle från och med år 1904 höjas från 4 kronor
50 öre till 6 kronor, med tillägg af ytterligare 1 krona till kartograf, som
biträdde vid arbetenas öf ve ryckande och kontroll, äfvensom till dem, som
förrättade särskildt anordnad höjdmätning samt fältarbeten för revidering
och stomkartesammansättning.

Kartverks- I kartverkschefens till kommittén öfverlämnade framställning af den

chef&71/S ^

framställ- 23 februari 1909 har beträffande särskild ersättning under resor och fältnTl909
arbeten anförts hufvudsakligen följande.

Observatörer, geodet er och geodetaspiranter borde för fältarbeten och resor
åtnjuta ersättning enligt enahanda grunder, som nu vore gällande för
geodeter.

Beträffande kartograferna ansåg sig kartverkschefen — med undantag
för kvadratmilspenningarna — ej hafva anledning föreslå annan förändring
än att dagtraktamentet under fältarbetena, som nu i regeln vore
6 kronor, blefve höj dt till 8 kronor.

Därigenom skulle dagtraktamentet uppnå samma storlek som både
nu tillkomme och enligt kartverkschefens förslag skulle tillkomma geodeterna,
sedan likväl från dessa senares dagtraktamente afdragits det särskilda
tillägg af 1 krona 50 öre, hvilket tillerkänts dem såsom ersättning
för de ökade kostnader, som vore en följd af ständigt ombyte af kvarter.

Till kartografernas dagtraktamente, 8 kronor, skulle emellertid fortfarande
för vissa arbeten läggas en förhöjning af 1 krona. I fråga om
fältaflöning skulle kartografaspirant vara fullt jämnställd med kartograf.

Hvad åter anginge frågan om en reglering af kartografernas kvadratmilspenningar,
ansåg kartverkschefen denna fråga böra särskildt afhandlas.
Det hade nämligen visat sig, att vid en tillämpning af de nuvarande bestämmelserna
kartograferna erhölle betydligt mindre dylika flitpenningar
än topograferna, äfven då samma flit nedlades på arbetena och ehuru desamma
vore af tämligen likartad beskaffenhet.

Vid topografiska arbeten åtnjöte fältmätare 130 kronor för hvarje i
skalan 1 : 10,000 eller 1 : 20,000 uppmätt kvadratnymil, 65 kronor för
samma yta i skalan 1 : 50,000 och 25 kronor för kvadratnymilen i skalan
1 : 100,000, hvarjämte befälhafvare för arbetsafdelning finge tillgodoräkna
sig 8 kronor för hvarje under hans befäl vid fältmätning i skalan 1 : 50,000
eller 1 : 100,000 affattad eller till stomkarta beredd och sammansatt kvadratmil.

Däremot utginge vid ekonomisk fältmätning fältmätarnas kvadratmilspenningar
till följande belopp, nämligen: 65 kronor för hvarje i skalan
1 : 20,000 uppmätt kvadratnymil och 25 kronor för samma yta vid mätning
i skalan 1 : 50,000 eller 1 : 100,000, hvarjämte befälhafvare för arbetsafdelning
finge tillgodoräkna sig 8 kronor för hvarje under hans ledning
i dessa skalor uppmätt kvadratmil. Vid stomkartearbetens utförande (i
skalorna 1: 20,000 och 1 : 50,000) utginge för hvarje kvadratmil 8 kronor,
af hvilka ena hälften tillfölle ledaren och den andra öfrig därvid använd
personal.

176

Det syntes kartverkschefen ej vara tvifvel underkastadt, att vid afgifvandet
af det förslag, som ledt till en del af de nu gällande bestämmelserna,
ej tillräcklig erfarenhet förelegat angående arbetstider och arbetskvantiteter
in. m. Om nämligen erfarenheten från senare tiders fältarbeten
lades till grund för bedömandet af sagda bestämmelsers resultat, befunnes,
att fältarbetare, hvilka utförde arbeten, som kräfde samma skicklighet och
i det närmaste samma ansträngning, erhölle ganska olika delar af ifrågavarande
flitpenningar, ehuru de nedlade samma flit i arbetet.

Dagsinkomst i medeltal per fältarbetare eller ledare .... kronor	Vid topografiska arbeten i skalan	Ekonomiska arbeten
1:10,000	1:20,000	1 :50,000	Fältmätning i 1:20,000	Stomkarta i 1:20,000	Stomkarta i 1:50,000
Fält- arbe- tare.	Le- dare.	Fält- arbe- tare.	Le- dare.	Fält- arbe- tare.	Le- dare.	Fält- arbe- tare.	Le- dare.	Fält- arbe- tare.	Le- dare.	Fält- arbe- tare.	Le- dare.
0''46	—	0''24		1*12	1*47	0*68	0*95	0*28	0*51	1*00	1*60

Äfven om man skulle anse de topografiska arbetena i skalan 1: 50,000
(de för topografierna vanligast förekommande) något mera ansträngande än
de ekonomiska i skalan 1 : 20,000 (de för kartograferna vanligast förekommande),
syntes det dock ej billigt, att kartograferna ej skulle kunna erhålla
högre flitpenningar per dag än 68 öre, under det att topograferna
erhölle 1 krona 12 öre, äfvensom att kartografernas ledare ej skulle kunna
erhålla mer än 95 öre, under det att topografernas erhölle 1 krona
47 öre.

Lika oegentligt blefve förhållandet mellan de flitpenningar som tillfölle
kartografer, hvilka sysselsattes med stomkartesammansättning i skalan
1 : 20,000, och de kartografer, hvilka utförde liknande arbete i skalan
1 : 50,000. Enär ersättningen i båda sistnämnda fall utginge med 8 kronor

per kvadratmil, visade det sig enligt tabellen, att fältarbetares, dagsersättning
i form af flitpenningar vid arbeten i respektive skalorna 1 : 20,000
och 1 : 50,000 blefve så ojämn, att blott 28 öre utginge per dag vid arbeten
i förra skalan, under det att motsvarande arbete i den senare ersattes med
1 krona. Och under det ersättningen för ledaren visade sig i förra skalan
uppgå till allenast 51 öre för dag räknadt, utgjorde den i senare skalan
för samma yta 1 krona 60 öre.

Med förmälan att kartverkschefen lomme att göra särskild framställning
om rättelse i fråga om kvadratmilspenningarna vid topografisk fältmätning
i skalorna 1 : 10,000 och 1 : 20,000 — hvilken mätning ej ifrågakomme
för den civila personalen — ansåg han sig böra framhålla önskvärdheten
af en rättvisare fördelning än den nuvarande, när det gällde
de mest förekommande fältmätningsarbetena, nämligen de topografiska i
skalan 1 : 50,000 och de ekonomiska i skalan 1 : 20,000 samt stomkartearbetena
i båda dessa skalor.

När fråga var att införa flitpenningar för de geodetiska arbetena,
hade Kung!. Maj:t, jämlikt nådiga brefvet den 31 december 1903, i öfverensstämmelse
med kartverkschefens förslag den 13 november samma år,
utgått från den ersättning, som, enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen,
tillkommit topograferna vid mätning i skalan 1 : 50,000. Följdes samma
tillvägagångssätt, när det gällde ett reglerande af kartografernas kvadratmilspenningar,
skulle dessa komma att vid mätning i skalan 1 : 20,000
uppgå till omkring 107 kronor per kvadratmil, en summa, som dock, i
betraktande af kartografernas mindre ansträngande arbete, syntes kunna för
fältarbetaren sättas till 100 kronor. För ledaren kunde ersättningen, efter
ungefär samma proportion, sättas till omkring 12 kronor i stället för nu
utgående 8 kronor.

Lädes belo''ppet af kvadratmilspenningar vid den topografiska mätningen
i skalan 1 : 50,000 till grund äfven vid beräkningen af kartografernas
flitpenningar vid stomkartemätning i skalorna 1: 20,000 och 1: 50,000,
skulle sagda ersättning per kvadratmil komma att utgöra för arbetsledare
och arbetare tillsammans i förra skalan omkring 23 kronor och i senare
något mindre än 8 kronor, hvilken ersättning, i betraktande af den omständigheten
att arbetet vore mindre ansträngande än det topografiska,

23—162319. Lönereglering skommitténs bet. XXX.

178

syntes kunna reduceras till 20 kronor i förra fallet, under det i senare
fallet den nuvarande ersättningen syntes böra bibehållas.

Beträffande fördelningen af kvadratmilspenningarna för stomkartcarbeten
vore nu bestämdt, att ledaren af arbetena skulle åtnjuta hälften
och den andra hälften fördelas emellan hans biträden i förhållande till
deras deltagande i arbetet. Då emellertid denna bestämmelse, synnerligen
vid en förhöjning af flitpenningarnas belopp, kunde leda till en oskäligt
hög ersättning för ledaren i jämförelse med den öfriga personalen, föreslog
kartverkschefen, att bestämmandet af flitpenningarnas fördelning icke
blott mellan biträdena utan äfven mellan dessa och ledaren måtte vid
stomkartearbeten öfverlämnas åt chefen för rikets allmänna kartverk att
utföras i förhållande till hvars och ens arbete och ansvar.

För närvarande funnes äfven eu bestämmelse om kvadratmilspenningar
för kartografer vid mätning i skalan 1 : 100,000. Då emellertid
sagda mätning — afseende de ekonomisk-topografiska kartorna i Norrland
— numera kunde anses i det stora hela afslutad, hvad kartografers användande
därvid beträffade, ansåg kartverkschefen någon förändring i de
nuvarande bestämmelserna i detta afseende ej böra ifrågasättas.

Enligt hvad kartverkschefen anförde, dcltoge ritare och gravörer
endast undantagsvis i fältarbetena. Deras deltagande däruti komme efter
de äldsta, på andra villkor ursprungligen antagna ritarnas afgång att än
ytterligare inskränkas samt allenast förekomma, när fältarbeten af någon
särskild anledning behöfde påskyndas, eller såsom rekreation.

Kartverkschefen ansåg fördenskull några ändrade bestämmelser för
aflöningen under dessa arbeten, för så vidt de utfördes af ritare och gravörer,
ej påkallade, utan föreslog, att dessa tjänstemän måtte få oförändrad
t behålla nu utgående dagaflöning af 6 kronor samt resekostnadsersättning
enligt 5:te klassen i gällande resereglemente* äfvensom erhålla
kvadratmilspenningar eller förhöjning i ersättningen vid höjdmätning i
öfverensstämmelse med hvad för annan fältmätare vore föreskrifvet.

I fråga om grunderna för ersättningen vid fältarbetena hemställde
sålunda kartverkschefen, i anslutning till hvad han förut anfört,

att dagtraktamente måtte utgå med 8 kronor till observator, geodet,
kartograf, civil topograf, geodetaspirant och kartografaspirant samt med

179

6 kronor till ritare eller gravör, hvilken eventuellt användes vid fältarbeten
;

att reseersättning måtte utgå med 300 kronor för helt fältarbetsår till
kartograf och kartografaspirant samt civil togograf men kunna höjas till
500 kronor för sådan kartograf eller civil topograf, som förordnades att biträda
vid arbetenas öfvervakande och kontroll eller till att leda arbeten med
stomkartors upprättande, samt till högst 400 kronor för öfriga med stomkartearbeten
sysselsatta kartografer, kartografaspiranter eller civila topografer;

att till öfrig civil personal reseersättning måtte utgå efter resereglementet
enligt dittills gällande grunder;

till öfrig civil personal:

för ekonomisk fältmätning i skalan 1 : 20,000 100 kronor till fältmätare
och 12 kronor till ledare för hvarje uppmätt kvadratmil; samt

för fältarbeten i och för sammansättning af stomkarta i skalan
1 : 20,000 20 kronor och för dylikt arbete i skalan 1 : 50,000 8 kronor,
allt för uppmätt kvadratmil och för arbetsledare och fältmätare tillsammans,
hvarvid i fråga om stomkartearbetena chefen för rikets allmänna kartverk
skulle äga bestämma sättet för ifrågavarande penningars fördelning såväl
mellan biträdena som mellan dessa och ledaren. I

I den af J. O. Berg m. fl. manliga ritare och gravörer vid kartverket Fmmstjillhos
Kungl. Maj:t gjorda framställning af den 27 mars 1909 hafva sökan- i90!) från

ritare och
gravörer.

180

dena hemställt, att ritare och gravörer, hvilka tjänstgöra såsom topografer,
må vid fältarbeten erhålla dagtraktamente och reseersättning till samma
belopp och efter enahanda grunder, som kunde komma att bestämmas för
kartografer och civila topografer.

Beseregle- Det nya resereglemente, som af Kungl. Maj:t utfärdades den 13

1907. december 1907, medförde vissa ändringar i fråga om den ersättning, som

under resor och fältarbeten skulle utgå till personal vid rikets allmänna

kartverk.

I detta hänseende torde särskildt böra erinras, att de civila geodeterna,
som enligt kungl. brefvet den 31 december 1903 tillerkänts rätt att vid
kommendering å geodetiska fältarbeten åtnjuta dagtraktamente enligt fjärde
klassen af gällande resereglemente, genom det nya resereglementet fingo
detta traktamente förhöj dt från 6 till 8 kronor. På enahanda sätt kommo
civila ritare och gravörer, hvilka enligt kungl.. brefvet den 30 april 1881
ägt att, såsom »extra biträden», under fältarbeten tillgodoräkna sig dagaflöning
enligt resereglementets femte klass, genom det nya resereglementet i
åtnjutande af ett från 4 kronor 50 öre till 6 kronor förhöjdt dagtraktamente.

Kommitténs Såsom af den föregående redogörelsen framgår, har den särskilda

^ 9 ersättning, som under fältarbeten tillkommit civil personal vid kartverket,

utgått enligt vidt skilda och från tid till annan växlande grunder.

Beträffande först den ersättning efter uppmätt ytvidd s. k. kvadratmilspenningar
— som hittills utgått till topografer och kartografer, ma
erinras därom, att dylik ersättning visserligen tillkommit topografiska fältmätare
sedan längre tid tillbaka, men för kartografer infördes så sent som
år 1902.

Ännu senare, eller från och med år 1904, var det som geodeterna
tillerkändes den särskilda ersättning, hvilken nu till dem utgår i förhållande
till antalet kvadratmil och triangelpunkter, som under verkställd triangulering
utstakats och mätts.

" Införandet af denna särskilda godtgörelse till kartografer och geodeter
har af kartverkschefen, på sätt här förut omförmälts, motiverats hufvudsakligen
därmed, att en förbättring i den ifrågavarande personalens
aflöningsförmåner vore af behofvet påkallad.

181

I själfva verket hafva emellertid den civila personalens kvadratmilspenningar,
inberäknadt den till geodeterna utgående ersättningen för utstakade
och mätta triangelpunkter, under de senare åren uppgått till ganska
obetydliga belopp. Enligt hvad af kommittén inhämtade uppgifter utvisa,
har nämligen beloppet af de ifrågavarande ersättningarna sällan för någon
tjänsteman öfverstigit 200 kronor, men oftast understigit 100 kronor
för år.

Under nämnda förhållanden och då kommittén nu föreslår eu väsentlig
förhöjning i den fasta aflöningen till den personal, som af förevarande
fråga bero res, har kommittén ansett öfvervägande skäl tala för att de hittillsvarande
kvadratmilspenningarna, inberäknadt den till geodeterna utgående
ersättningen för utstakade och mätta triangelpunkter, må indragas i
sammanhang med att aflöningarna för den civila kartverkspersonalen
regleras.

Genom hvad kartverkschefen i sin framställning af den 28 februari
1909 anfört rörande kartografernas och topografernas kvadratmilspenningar
torde i alla händelser vara ådagalagdt, att de bestämmelser, som nu gälla
för beräkning åt dylik ersättning, icke kunna anses tillfredsställande. Men
kommittén har, efter att från sakkunnigt håll hafva inhämtat ytterligare
upplysningar i ämnet, under sina öfverläggningar kommit till den åsikten,
att äfven kartverkschefens'' förslag i detta hänseende lämnar rum för åtskilliga,
ganska väsentliga erinringar.

Det torde sålunda kunna ifrågasättas, huruvida icke, därest kvadratmilspenningar
såsom aflöningsform skulle bibehållas, äfven den personal,
som användes för höjdmätning, borde komma i åtnjutande af dylik särskild
ersättning. Vidare torde mot kartverkschefens förslag kunna göras
den erinran, att den af honom ifrågasatta beräkningsgrunden beträffande
ersättning vid ekonomisk fältmätning icke väl låter sig tillämpas vid de
arbetsmetoder, som numera användas under den år 1910 påbörjade fältmätningen
i Malmöhus län.

Hvad slutligen angår de kvadratmilspenningar och den ersättning
för utstakade och mätta triangelpunkter, som för närvarande tillkomma
och enligt kartverkschefens förslag fortfarande skulle tillkomma geodeterna,
synes det vara en oegentlighet, att en och samma ersättning skulle utgå

182

för triangelpunkter af olika ordningar och att sålunda intet afseende skulle
fästas vid olikheten i det arbete, som kräfves för utstakning och mätning
af dessa olika slags triangelpunkter. Vidare lärer det under de geodetiska
arbetena numera ej sällan förekomma, att, för vinnande af arbetsbesparing,
utstakning och bebyggande af triangelpunkter verkställas under ledning
af annan tjänsteman än den, som sedermera utför själfva mätningsarbetet.
Till detta numera inträdda förhållande har emellertid någon hänsyn icke
kunnat tagas i kartverkschefens förslag. Ej heller skulle enligt detta förslag
några flitpenningar utgå till geodeterna vid de ganska omfattande
arbeten, som utgöras af precisionsafvägning, basmätning och astronomiska
bestämningar.

Då emellertid kommittén, såsom förut är antydt, funnit sig böra
hemställa, att kvadratmilspenningarna och den geodeterna tillkommande
särskilda ersättningen för triangelpunkter må upphöra att utgå, saknar
kommittén anledning att söka närmare utreda, i hvilka hänseenden kartverkschefens
ifrågavarande förslag skulle kunna kräfva jämkningar eller tillägg.

I fråga därefter om de resekostnads- och traktamentsersättningar,
som utgått under resor och fältarbeten, torde till en början få erinras
därom, att geodeter äfvensom ritare och gravörer åtnjutit resekostnadsersättning
enligt viss klass i resereglementet, under det att kartografer och
kartografaspiranter samt civila topografer uppburit dylik ersättning med
fixt belopp för år.

Denna årliga resekostnadsersättning har i allmänhet utgått med 300
kronor, men till dem, som upprättat stomkartor, med 400 kronor och till
ledare af kartarbeten med 500 kronor.

Kommittén vill för sin del icke bestrida, att en dylik anordning
med fasta resekostnadsersättningar kan hafva haft vissa fördelar, då i åtskilliga
fall kartografernas liksom de civila topografernas fältarbeten varit
förlagda till ganska begränsade områden och då det följaktligen måhända
varit förenadt med vissa svårigheter att angifva, huruledes resekostnadsersättningen
bort enligt resereglementet rätteligen beräknas.

Dessa svårigheter synas emellertid vara undanröjda genom nu gällande
resereglemente af den 13 december 1907, i hvars 13 § stadgas,

183

bland annat, att resekostnadsersättning ej må af förrättningsman beräknas
för färd mellan olika delar af det område, som är föremål för en förrättning,
där icke färden öfverstigit 5 kilometer.

Denna bestämmelse synes kunna med fördel tillämpas äfven vid beräkning
af den resekostnadsersättning, som må böra tillkomma kartografoch
topografpersonalen vid förflyttningar inom deras arbetsområden.

öfver hufvud synes det kommittén vara mest förenadt med rättvisa
och billighet, att all resekostnadsersättning till den ifrågavarande personalen
utgår enligt resereglementet.

Att de bestämmelser, som hittills i detta afseende varit gällande,
icke varit tillfredsställande, anser kommittén framgå däraf, att, på sätt
kartverkschefen i sin ofvannämnda skrifvelse den 13 november 1903 upplyst,
åtskilliga af kartograferna gjort afsevärda besparingar på sin resekostnadsersättning,
under det att, enligt hvad redan i kartverkschefens skrifvelse
den 17 mars 1902 meddelats, den till stoinkartepersonalen utgående
resekostnadsersättningen visat sig knappt täcka de stora förflyttningskostnaderna,
men ingalunda därmed förbundna ökade lefnadskostnader.

Kommittén har på anförda grunder ansett sig böra tillstyrka, att
äfven för kartografer och civila topografer — livilka befattningshafvare tillhöra
fjärde klassen i 1907 års resereglemente — resekostnadsersättningen
må vid fältarbeten samt vid resor till och från arbetsorterna utså enligt

Ö Ö

nämnda reglemente.

Kartografaspiranter (extra kartografer) torde böra i detta hänseende
likställas med ordinarie kartografer. Likaledes synes det billigt, att geodetaspiranter
(extra geodeter) komma i åtnjutande af samma resekostnadsersättning
som ordinarie geodeter, hvilka nu äro uppförda i resereglementets
fjärde klass. Till samma klass torde äfven böra hänföras de föreslagna
observatörerna.

Hvad därefter traktamentsersättningen vidkommer, lärer sådan ersättning
hittills hafva, för personalens resor till och från förrättningsorterna,
utgått i enlighet med resereglementet, och kommittén saknar anledning
att härutinnan ifrågasätta någon ändring.

Under själfva fältarbetena utgår numera, såsom förut är omförmäldt,
dagtraktamente till geodet enligt fjärde klassen i resereglementet (för när -

184

varande 8 kronor) samt därutöfver en särskild godtgörelse af 1 krona 50
öre om dagen. Kartograf och kartografaspirant äfvensom civil topograf
åtnjuta under dylika arbeten 6 kronor om dagen, med tillägg af 1 krona
för kartograf, som biträder vid arbetenas öfvervakande och kontroll, äfvensom
för dem, som förrätta särskildt anordnad höjdmätning samt fältarbeten
för revidering och stomkartesammansättning; och till ritare eller gravör
utgår dagtraktamente enligt femte klassen i resereglemente! (för närvarande
6 kronor).

Kommittén anser sig böra i detta hänseende förorda, att äfven under
fältarbeten dagtraktamentet städse må till den vid dylika arbeten sysselsatta
civila personalen utgå i enlighet med resereglementet.

Detta kommitténs förslag innebär den förändring i bestående förhållanden,
att dagtraktamentet till kartograf och kartografaspirant samt
civil topograf skulle höjas från 6 eller, för vissa befattmingshafvare, 7
kronor till 8 kronor.

För några befattningshafvare, nämligen dem som nu uppbära ett
särskildt tilläggstraktamente af 1 krona för dag, skulle kommitténs förslag
medföra eu mindre höjning af dagtraktamentet än för de öfriga, men denna
olikhet torde väsentligen utjämnas genom den af kommittén föreslagna
ändrade beräkningen af resekostnadsersättning.

I fråga slutligen om den särskilda ersättning af 1 krona 50 öre om
dagen, som sedan längre tid tillbaka tillkommit dem, hvilka förrättat geodetiska
fältarbeten, synes denna godtgörelse vara motiverad af dessa arbetens
särskildt ansträngande beskaffenhet och af nödvändigheten för geodetpersonalen
att under fältarbeten ständigt ombyta kvarter. Kommittén har
därför ansett sig icke böra i detta hänseende föreslå någon ändring.

På grund af hvad sålunda anförts och under erinran, att frågan om
de civila topografernas aflöningsförhållanden af kommittén i det följande
behandlas under rubriken »öfvergångsförhållanden in. in.», hemställer kommittén
här,

att under fältarbeten samt vid resor till och från
arbetsorterna följande civila befattning skaf var e vid rikets
allmänna kartverk, nämligen observatörer, geodeter och

185

geodetaspiranter, kartografer och kartograf''aspiranter samt,
i förekommande fall, manliga ritare och gravörer må
äga uppbära resekostnads- och traktamentsersättning enligt
gällande resereglemente, ritare och gravörer enligt
femte klassen och öfrig a befattning skaf vare enligt fjärde
klassen i reglementet;

att därutöjver civil befättning skafvare vid nämnda
kartverk, hvilken förrättar geodetiska fältarbeten, må
under dylika arbeten åtnjuta särskild godtgörelse med 1
krona 50 öre om dagen; samt

att den ersättning för uppmätt ytvidd och den
godtgörelse för utstakade och mätta triangelpunkter, som
hittills tillkommit civila befattningshafvare vid rikets allmänna,
kartverk, må i sammanhang med den af kommittén
föreslagna löneregleringen indragas.

Kommittén har i det föregående hemställt om beredande af ordi- Anslag till
narie anställning åt ett antal civila befattningshafvare vid rikets allmänna extrå^BrSkartverk.
Utöfver nämnda ordinarie personal och de civila topografi'', om nab9ratifika ,

... „o c 1 _ r ° ’ tioner och

hvilkas uppförande a ötvergångsstat kommittén hemställer i det följande, lärer vikariatsemellertid
erfordras extra civil personal för arbetets behöriga gång samt ersaitnm9ar
för rekrytering af den ordinarie personalen.

A afdelningen för ekonomiska och stomkartearbeten äro i kartverkets
stat för år 1911 uppförda två arfvoden k 1,200 kronor till kartografaspiranter.
Kartverkschefen har föreslagit, att arfvode till sådan aspirant
måtte höjas till 2,000 kronor.

Äfven å geodetiska afdelningen har kartverkschefen ansett behof
föreligga att hafva tillgång till eu geodetaspirant, och har kartverkschefen
för denne föreslagit ett arfvode af 2,000 kronor.

Mot kartverkschefens förslag att jämte två kartografaspiranter (extra
kartografer) äfven anställa en geodetaspirant (extra geodet) har kommittén
icke funnit något att erinra. Däremot har det synts kommittén, att arfvode
till dylik aspirant icke bör bestämmas till fixt belopp, utan torde
böra till en början utgå med ett relativt lägre belopp och sedan efterhand

24—102319. Löneregleringskommitténs bet. XXX.

186

kunna höjas, dock icke utöfver ett visst belopp, hvithet synes kommittén
lämpligen kunna sättas till 2,000 kronor.

För beredande af extra civila arbetskrafter vid utförandet af ritoch
gravyrarbeten å den topografiska afdelningen har kommittén beräknat
ett belopp af 9,000 kronor.

Till erforderligt räknebiträde å den geodetiska afdelningen är i beräkningen
afsedt ett belopp af 1,000 kronor.

Dä rikets allmänna kartverk för närvarande är inrymdt i tre olika
lokaler och enligt kommitténs förslag endast två ordinarie vaktmästare
skulle finnas anställda vid verket, torde medel till extra vaktmästarbiträde
fortfarande tills vidare böra finnas till verkets disposition, och har kommittén
för detta ändamål beräknat ett belopp af 900 kronor.

Uti det anslag å staten för rikets allmänna kartverk, hvarifrån ersättning
till extra civil personal må böra bestridas, torde äfven böra ingå
ett belopp till arfvode åt adjutant vid kartverkschefens expedition, till hvilken
befattning bemälde chef enligt instruktionen äger förordna någon af
kartverkets personal. Berörda arfvode utgår för närvarande med 1,000
kronor, och har enahanda belopp äfven af kommittén beräknats.

Härvid har kommittén emellertid uttryckligen förutsatt, att till denna
befattning — hvars innehafvare åligger att uppsätta och kontrasignera
utgående skrivelser samt i öfrigt biträda kartverkschefen på sätt denne
bestämmer — icke under några omständigheter må komma att förordnas
ordinarie civil befattningshafvare vid verket eller civil topograf å öfvergångsstat.

I detta sammanhang anser sig kommittén böra erinra, hurusom
kommittén redan uti delen I af sina betänkande!''!, innefattande allmänna
förutsättningar och grunder för en reglering af löneförhållanden in. m.
inom de centrala ämbetsverken, uttalat såsom sin mening, att grunderna
för aflöningen till extra ordinarie tjänstemän och extra ordinarie vaktbetjänte
inom de centrala ämbetsverken i allmänhet böra bestämmas af
Kungl. Maj:t på förslag af vederbörande ämbetsverk.

Det har synts kommittén, att jämväl i fråga om aflöningen till
vederbörande extra personal vid rikets allmänna kartverk grunderna må
böra bestämmas af Kungl. Maj:t på förslag af kartverkschefen.

187

Till gratifikationer åt ritar- och gravörelever har kommittén beräknat
ett belopp af 400 kronor. Redan hitintills hafva nämnda elever

plägat under sin utbildningstid vid kartverket erhålla årlig gratifikation
af omkring 200 kronor såsom uppmuntran för visade framsteg.

För samtliga ordinarie civila befattningshafvare vid rikets allmänna
kartverk har kommittén föreslagit semesterledighet.

Till vikariatsersättningar under sådana ledigheter äfvensom till
erforderliga fyllnadsbelopp för ersättande af vikarier för vissa lägre aflönade
befattningshafvare under sjukdomsförfall har kommittén i sin beräkning af
nu ifrågavarande anslag upptagit ett belopp af 4,700 kronor.

Det torde böra påpekas, att kommittén vid beräknandet af nämnda
ersättningar utgått från att, därest vikarie förordnas för kvinnlig ritare, sådan
vikarie bör erhålla ett skäligt ansedt belopp af 100 kronor per månad

samt att till vikarie för vaktmästare, om sådan vikarie anses erforderlig,
må utgå en ersättning af högst 3 kronor om dagen.

Med afseende å hvad sålunda anförts, hemställer kommittén,

att i blifvande aflöning sstat för den civila personalen
vid rikets allmänna kartverk må till arfvoden åt extra
personal, gratifikationer åt ritar- och gravörelever samt
vikariatsersättningar uppföras ett anslag af 23,000 kronor.

Kommittén har, såsom af det föregående framgår, ansett sig icke böra öfvergångsföreslå,
att de vid rikets allmänna kartverk befintliga civila topogratbefatt- f°r m.l™den
ningarna skulle ombildas till ordinarie beställningar.

I detta hänseende tillåter sig kommittén erinra, hurusom vid 1905
års riksdag, på framställning af Kungl. Maj:t uti nämnda års statsverksproposition,
medgafs, att vid rikets allmänna kartverk finge anställas civila
topografer, hvilka beträffande aflöningsförmåner skulle vara likställda med
kartografer; och anvisade Riksdagen å extra stat för ändamålet erforderliga
medel.

I fråga om behofvet att anställa civila topografer framgår af det
statsrådsprotokoll öfver jordbruksärenden, som fanns bifogadt berörda stats -

188

verksproposition, att dåvarande chefen för landtförsvarsdepartementet hyst
betänkligheter mot att, såsom kartverkskommissionen föreslagit, garanti
lämnades för att den erforderliga topografpersonalen hölles fulltalig genom
från armén kommenderade officerare och underofficerare. Vid sådant förhållande
och för att möjligheten att använda civila topografer måtte undersökas,
hade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet tänkt sig, att tills
vidare den brist i antalet topografer, som i följd af organisationens ofullkomlighet
uppstått, borde kunna fyllas genom tillfällig anställning åt civila
topografer. Därvid hade han afsett, att dessa civila topografer jämte de
militära, som för det dåvarande syntes kunna anskaffas, ej skulle komma
att tillsammans uppgå till större antal än det, som behöfdes för fält- och
byråarbetenas bedrifvande till samma omfång, som dittills under normala
förhållanden skulle blifva fallet.

Sedan Riksdagen, såsom nyss är nämndt, medgifvit anställandet af
civila topografer, upptogs uti den år 1906 utfärdade instruktionen för rikets
allmänna kartverk bestämmelse därom, att kartverkets personal skulle utgöras
af, förutom andra angifna befattningshafvare, tills vidare äfven civila
topografer och topografaspiranter.

Uti statsrådsprotokoll öfver jordbruksärenden, bifogadt statsverkspropositionen
vid 1907 års riksdag, afhandlas ånyo frågan om sättet för
anställning af militär personal vid kartverkets topografiska afdelning.

Chefen för jordbruksdepartementet meddelade uti sitt i sistnämnda
protokoll återgifna yttrande, att chefen för landtförsvarsdepartementet förklarat
sig, under förutsättning att erforderlig personal icke kunde erhållas
på frivillighetens väg, icke hafva något att invända mot att, såsom kartverkskommissionen
hemställt, garanti lämnades för att den erforderliga topografpersonalen
hölles fulltalig med militär personal.

Vid sådant förhållande och då stora svårigheter mött att medelst
civil personal rekrytera den topografiska afdelningen, ansåg sig chefen för
jordbruksdepartementet äfven böra förorda samma förslag.

Då emellertid på grund af beslutet att anställa civila topografer 4
personer redan vunnit anställning, ansåg sistbemälde departementschef, att
dessa borde bibehållas vid verket, och syntes de därför nödiga medlen
böra, liksom dittills varit fallet, äskas å extra stat.

189

Uti de anslag å extra stat, som för hvart och ett af åren 1908—1912
af Riksdagen anvisats för anställande af ökad civil personal vid rikets allmänna
kartverk, namngranskning in. in., hafva ingått de för aflöning af
civila topografer erforderliga belopp.

I ofvanberörda syfte meddelades under år 1907 särskilda föreskrifter
angående anställandet vid rikets allmänna kartverk af utom generalstaben
stående militär personal.

Kartverkschefen har uti sin framställning den 23 februari 1909 erinrat,
hurusom de fyra civila topografbefattningarna tillkommit såsom
resultat af ett försök att, under förhandenvarande svårigheter att anskaffa
militära topografer, ersätta dessa genom civila. Sagda svårigheter voro
emellertid numera afhulpna och enligt kartverkschefens åsikt borde flera
civila topografer ej anställas. Han har vidare anfört att, då till de från ett på
extraordinarie stat uppfördt anslag aflönade fyra civila topograferna utginge
aflöning enligt samma grunder som till kartograferna, han ansåg sig böra
föreslå, att så måtte blifva fallet äfven efter den föreslagna löneregleringen.

o o o

Såsom af den lämnade redogörelsen framgår, hafva på grund af vissa
förhållanden ett antal civila topografbeställningar med Riksdagens begifvande
inrättats vid rikets allmänna kartverk.

Sedermera hafva dock anordningar vidtagits, hvarigenom behofvet af
topografer skulle kunna fyllas med uteslutande militär personal.

Till aflönande af de redan antagna civila topograferna har emellertid
uti anslag, som af Riksdagen år efter år anvisats å extra stat, beräknats
och ingått för ändamålet erforderligt belopp.

Då det billigtvis icke synes böra ifrågakomma att, i och med det
att nya aflöningsbestämmelser för den civila personalen vid kartverket träda
i tillämpning, skilja nuvarande civila topografer från sina befattningar, har
kommittén ansett dessa befattningshafvare böra upptagas å öfvergångsstat.

Beträffande den aflöning, som därvid må böra tillerkännas civil topograf,
tillåter sig kommittén framhålla att, om ock ifrågavarande topografbeställningar
icke efter nuvarande innehafvares afgång äro afsedda att
återbesättas med civila personer, de med befattningarna förenade göromål
i allt fall komma att fortfarande utföras, ehuru af militär personal.

190

Vid sådant förhållande och då civila topografer hittills i aflöningshänseende
varit af Riksdagen likställda med kartografer samt dessa senares
aflöning å stat, enligt kommitténs förslag, skulle afsevärdt förbättras, synes
billigheten fordra, att åt de nuvarande civila topograferna beredes ungefär
motsvarande aflcningsförbättring som åt kartograferna.

Härvid utgår dock kommittén från deri förutsättningen, att för civil
topograf skulle i tillämpliga delar gälla samma bestämmelser angående
tjänstgöringstid, villkor för aflöningens åtnjutande och grunder för ersättning
under resor och fältarbeten, som må varda stadgade för kartograf.

Att, såsom kommittén i nu förevarande fall ifrågasatt, för personal
å öfvergångsstat upptaga ungefär samma afiöningsbelopp som för jämförliga
ordinarie befattningshafvare öfverensstämmer med principer, som tillförene
i ett dylikt fall varit bestämmande för kommittén.

I det betänkande, delen V, som kommittén afgaf angående reglering
af löneförhållanden m. m. vid landsstaten, hade kommittén nämligen föreslagit
minskning af antalet kronofogdar, häradsskrifvare och länsmän,
hvilken minskning emellertid skulle försiggå successivt, allteftersom genom
afgång af ordinarie fögderi tjänstemän möjlighet yppades att inom visst
län eller särskild del däraf genomföra ny organisation.

I händelse beslut blefve fattadt om minskning af fögderipersonalen,
ansåg kommittén, att å öfvergångsstat borde anvisas medel till aflöningar
åt det antal kronofogdar, häradsskrifvare och länsmän, hvilkas befattningar
skulle, i mån af den nya organisationens genomförande, indragas.
Då emellertid, yttrade kommittén, å innehafvarna af de tjänster, till hvilka
sålunda skulle anvisas medel å öfvergångsstat, måste, efter utfärdande af
nya tidsenliga instruktionsbestämmelser, kunna under öfvergårigstiden
ställas ungefär enahanda anspråk i tjänsten som å innehafvarna af de
tjänster af motsvarande slag, hvilka samtidigt skulle afiönas från den nya
aflöningsstaten, syntes billigheten kräfva, att aflöningarna för dylika å
öfvergångsstat satta kronofogde-, häradsskrifvar- eller länsmanstjänster utginge
med samma belopp som för motsvarande från den nya lönestaten
adönade tjänster.

191

Uti den af kommittén upprättade öfvergångsstaten upptogos de till
indragning föreslagna fögderitjänstemännen med enahanda aflöningsförmåner
som motsvarande tjänstemän å den ordinarie aflöningsstaten.

Kommitténs förslag i antydda hänseenden låg ock till grund för
Kungl. Maj:ts framställning i ämnet uti proposition vid 1908 års riksdag
angående lönereglering för landsstaterna i länen m. in., mot hvilken framställning
i dessa hänseenden ej gjordes någon erinran från statsutskottets
sida.

Frågan om definitiv lönereglering för fögderipersonalen förföll emellertid
vid nämnda riksdag, men af anledning, som ej stod i något samband
med förevarande spörsmål.

För att nu återgå till frågan om de civila topografernas aflöningsförmåner
å öfvergångsstat anser sig kommittén böra framhålla att, då enligt
kommitténs mening dessa topografer fortfarande såsom hittills torde
böra åtnjuta sin aflöning i form af arfvode, de fördenskull icke skulle
komma att underkastas bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension och sålunda icke heller hafva att erlägga några
afgifter såsom bidrag till egen pensionering.

Då emellertid det torde kunna förväntas, att Riksdagen i en framtid
icke kommer att undandraga sig att, om civil topograf uppnår den lefnads-
och tjänstålder, vid hvilken kartograf skulle blifva berättigad att
åtnjuta pension, äfven tilldela civil topograf skäligt pensionsbelopp, torde
aflöningen å öfvergångsstat till sådan befattningshafvare böra utgå endast
med det belopp, som motsvarar hvad kartograf efter afdrag af ofvanberörda
pensionsafgifter — afrundade till närmast högre fem- eller tiotal
kronor — skulle komma att åtnjuta.

Det afdrag, som sålunda skulle göras för civil topograf, skulle

utgöra:

så länge begynnelseaflöning åtnjutes......70 kronor

efter intjänande af ett ålderstillägg......80 »

» » » två » ...... 95 »

» » tre » ......105 »

» > » fyra » ......120 »

192

Stater.

För beredande af ålderstillägg åt de civila topograferna synes kommittén
lämpligt, att å öfvergångsstaten uppföres ett förslagsvis beräknadt
belopp.

Under åberopande af hvad sålunda anförts, hemställer kommittén,

att civil topograf må å öfver gång sstat åtnjuta aflöning
i form af arfvode med ålderstillägg, till enahanda
belopp, som i ordinarie aflöning föreslagits för kartograf,
minskadt med sä stort belopp — afrundadt till
närmast högre fem- eller tiotal kronor — som motsvarar
den pensionsafgift, hvilken enligt lagen angående civila
tjänstinneliafvares rätt till pension skall erläggas af
kartograf i motsvarande aflöning sgrad; samt

att för civil topograf skola i tillämpliga delar
gälla samma bestämmelser angående tjänstgöringstid,
villkor för aflöningens åtnjutande och grunder för ersättning
under resor och fältarbeten, som må varda stadgade
för kartograf.

I detta sammanhang har kommittén ansett sig böra omförmäla, att
en revidering synes kommittén böra företagas äfven hvad angår bestämmelserna
rörande ersättningarna till den vid rikets allmänna kartverk tjänstgörande
militära personal samt med dessa bestämmelser i samband stående
frågor, särskild! beträffande arbetstiderna för denna personal.

Då emellertid kommitténs uppdrag i nu förevarande ärende begränsats
till den civila personalen vid kartverket, har kommittén allenast velat
fästa uppmärksamheten å det nämnda förhållandet.

I anslutning till hvad kommittén i det föregående anfört, har kommittén
utarbetat följande förslag till aflönings- och öfvergångsstater för
den civila personalen vid rikets allmänna kartverk.

193

A. Aflöningsstat.

	Lön.	Tjänstgö- ringspen- ningar.	Orts- tillägg.	Smalna.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
I. Bestämdt anslag.
1. Den geodetiska af-
delningen.
1 observator .......					Härtill kunna komma fyra
2,600	1,400	—	4,000	ålderstillägg, hvart och
! 1 d:o .......	2,600	1,400	—■	4,000	ett å 500 kronor, efter ’ respektive 5, 10, 15 och
1 gcodet........	2,000	1,000	—	3,000 (	20 år. Af hvarje ålders-
5 geodeter.......	10,000	5,000	—	15,000 j	tillägg utgöra 350 kronor lön och 150 kronor tjänst-. göringspenningar.
2. Den topografiska af-
delningen.					Härtill kunna komma fyra
1 manlig ritare eller gravör					ålderstillägg, hvart och
1,300	800	300	2,400 \|	ett å 400 kronor, efter
11 manliga ritare eller gra-	14,300	8,800		/ respektive 5, 10, 15 och 20 år. Af hvarje ålders-
vörer .........	3,300	26,400 j	tillägg utgöra 300 kronor
Till arfvode åt manlig ritare					lön och lOU kronor tjänst-
eller gravör, som förord-nas att biträda vid ritare-					göringspenningar.
och gravörarbetenas öfver-vakande och ledning äfven-som vid instruktion af yngre ritare och gravörer	—	—	—	300
3. Af delningen för ekonomiska arbeten och
stomkartearbeten.
\ 1 arbetschef.......	4,400	2,000	—	6,400	1 Efter 5 år kan lönen höjas t med 600 kronor.
					Härtill kunna komma fyra
					ålderstillägg, hvart och
1 kartograf.......	2,000	1,000	—	3,000 \|	ett å 500 kronor, efter respektive 5, 10, 15 ock
17 kartografer......	34,000	17,000	—	51,000 f	20 år. Af hvarje ålders-
				tillägg utgöra 350 kronor lön och 150 kronor tjänst-göringspenningar.

1

25—102319. Löneregler Ing shommitténs bet. XXX.

194

	Lön.	Tjänstgö- ringspen- ningar.	Orts- tillägg.	Summa.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
1 kvinnlig ritare..... 7 kvinnliga ritare ....	800 5,600	650 4,550	150 1,050	1,6001 11,200)	(Efter 5 år kan lönen böjas 1 med 200 kronor och efter 1 10 år med ytterligare l 200 kronor.
Till ersättning åt de geome-ter och kartografer, hvilka förordnas att biträda med ledning och tillsyn under fältarbeten......				1,500
1 vaktmästare...... 1 d:o ......	700 700	350 350	150 150	1,2001 1,2001	(Efter 5 år kan lönen höjas 1 med 100 kronor och efter \| 10 år med ytterligare ) 100 kronor.
Till arfvoden åt extra perso-nal, gratifikationer åt ri-tare- och gravörelever samt vikariatsersättningar . . .				23,000
Säger	—	—	—	155,200
II. Förslagsanslag.
Till ålderstillägg.....	—	—	—	24,600
Summa	—	—	—	179,800

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

195

B. Öfvergångsstat.

I. Bestämdt anslag.	Kronor.	Till detta begynnelsearfvode, hvaraf
1 topograf, arfvode, utgörande efter stadgadt		1,000 kronor anses motsvara tjänst-göringspenningar, kanna komma fyra
afdrag...............	2,930	ålderstillägg efter respektive 5,10, 15
och 20 år; utgörande dessa ålders-
3 topografer, d:o d:o.........	8,790	tillägg, likaledes efter stadgade afdrag,
Säger	11,720	det första och det tredje hvartdera 490 .kronor samt det andra och det
II, Förslagsanslag. Till ålderstillägg...........	980	fjärde hvartdera 485 kronor. Af hvar-je ålderstillägg anses 15U kronor mot-svara tjänstgöringspenningar.
Summa	12,700	.

De af kommittén föreslagna aflönings- och öfvergångsstaterna uppgå
till ett sammanlagdt belopp af 192,500 kronor, däraf 166,920 kronor bestämdt
anslag och 25,580 kronor förslagsanslag.

Under riksstatens nionde hufvudtitel hafva för år 1912 uppförts följande
anslag till rikets allmänna kartverk.

A ordinarie stat:

Bestämdt anslag: till aflöningar...........kronor 67,900

Förslagsanslag: till ålderstillägg........... » 21,400

Reservationsanslag: till kartarbeten m. m........ 131,500

„ Summa kronor 220,800

A extra ordinarie stat:

Till anställande af ökad civil personal vid rikets allmänna

kartverk, namngranskning m. m..........kronor 22,100

Till förhöjning af arfvodena åt de vid det ekonomiska kartverket
anställda kvinnliga ritare och ritbiträden . . » 1,000

Till anställande af ökad personal m. m. vid rikets allmänna

kartverks geodetiska afdelning.......... * 25,950

Till anskaffande af instrument och inventarier vid rikets

allmänna kartverks geodetiska afdelning...... » 16,150

Summa kronor 65,200

Kostnadsbe räkning.

196

Mot de af kommittén föreslagna aflönings- och öfvergångsstaterna
svara närmast de å 1912 års ordinarie stat uppförda anslagen till aflöningar
och ålderstillä^g.

Hvad angår det likaledes å 1912 års ordinarie stat upptagna reservationsanslaget
till kartarbeten m. m., liar kommittén, med afseende å begränsningen
af det kommittén i förevarande ärende lämnade uppdraget, ansett
det icke tillhöra kommittén att söka fullständigt utreda, med hvilket belopp
detta anslag — från hvilket äfven utgå ersättningar till kartverkets militära
personal in. in. — må böra uppföras i ett kommande års stat. Kommittén
inskränker sig därför till att här angifva, hvilken inverkan den af
kommittén föreslagna löneregleringen för kartverkets civila personal kan
komma att utöfva på reservationsanslagets belopp.

Efter löneregleringens genomförande skulle följande utgiftsposter, af
hvilka en del dock kunnat allenast approximativt angifvas, icke vidare behöfva
utgå från reservationsanslaget:

arfvode till extra arbetskraft vid den geodetiska afdelningen kronor 1,000

förmansarfvode till 1 geodet..... » 500

förmansarfvoden till 2 kartografer........... » 1,000

arfvoden till kvinnliga ritare ............. » 9,450

kvadratmilspenningar och ersättning för utstakade och mätta

triangelpunkter......... » 2,300

ersättning för öfvertidsarbete...... » 8,100

ersättning till extra ritare- och gravörbiträden ...... » 5,400

Tillhopa kronor 27,750

Däremot torde kommitténs förslag i fråga om anställande af en
geodetaspirant och om höjande af dagtraktamentet under fältarbeten till
kartografer och civila topografer komma att föranleda ökning af de från
reservationsanslaget nu bestridda utgifterna för fältarbeten. Denna ökning
har approximativt beräknats till 9,600 kronor.

På det hela skulle således, i anledning af hvad kommittén föreslagit,
reservationsanslaget böra minskas med 18,150 kronor.

Det torde dock härvid höta anmärkas, att äfven de af kommittén
föreslagna ändringarna i fråga om beräkning af de under fältarbeten ut -

197

gående resekostnadsersättningarna tilläfventyrs kunna komma att föranleda
någon kostnadsökning. Då emellertid för närvarande, innan erfarenhet
härom föreligger, någon ens närmelsevis tillförlitlig beräkning i detta hänseende
näppeligen kan af kommittén verkställas, har kommittén ansett sig
kunna i förevarande sammanhang lämna detta spörsmål å sido.

Beträffande därefter anslagen på extra ordinarie stat torde, vid bifall
till kommitténs förslag, anslaget till anställande af ökad civil personal vid
rikets allmänna kartverk, namngranskning m. m., i 1912 års stat uppfördt
med 22,100 kronor, böra nedsättas med 10,200 kronor. Denna nedsättning
motsvarar nu utgående arfvodesbelopp till 4 civila topograf er, som af
kommittén uppförts på öfvergängsstat, till 1 vaktmästare, som af kommittén
upptagits på aflöningsstat, samt till extra vaktmästarbiträde; behofvet
i sistnämnda hänseende har tillgodosetts vid beräknande af det å aflöningsstat
uppförda anslaget till arfvoden åt extra personal, gratifikationer
till vissa elever och vikariatsersättningar.

Af det återstående beloppet, 11,900 kronor, å det ifrågavarande, i
1912 års stat uppförda, extra anslaget till anställande af ökad civil personal

m. m. torde 8,900 kronor, motsvarande beräknad kostnad för topografiska
fältarbeten samt för städning, uppvärmning och belysning, lämpligen kunna
öfverflyttas till det å den ordinarie staten uppförda reservationsanslaget,
hvaremot anslag till namngranskning, nu beräknadt till 3,000 kronor,
fortfarande synes böra äskas å extra stat.

Efter genomförande af kommitténs löneregleringsförslag skulle ej
vidare erfordras det anslag, som nu på extra stat anvisats till förhöjning
af arfvodena åt de vid det ekonomiska: kartverket anställda kvinnliga ritare
och | ritbiträden.

Anslaget till anställande af ökad personal m. m. vid den geodetiska
afdelningen, i 1912 års stat uppfördt med 25,950 kronor, synes kunna
minskas med 10,650 kronor, motsvarande arfvoden till 4 geodeter och ersättning
till extra arbetskrafter, hvarjämte återstående 15,300 kronor, utgörande
kostnad för fältarbeten, lämpligen torde kunna öfverföras till det
ordinarie reservationsanslaget.

Till anskaffande af instrument och inventarier lära fortfarande, såsom
hittills, anslag komma att äskas på extra stat.

198

I anslutning till hvad kommittén ofvan anfört skulle anslagen till
rikets allmänna kartverk — med frånseende af anslag till anskaffande af instrument
och inventarier samt oafsedt de ändringar i öfrigt beträffande
dessa anslag, som kunna kräfvas ur andra synpunkter än dem, till hvilka
det ålegat kommittén att taga hänsyn — böra i 1913 års stat uppföras
med de belopp, som framgå af nedanstående tablå, i hvilken för jämförelse
upptagits för år 1912 beviljade anslag.

Anslag å 1912 års stat.	Kronor.	Anslag år 1913, på grund, af	Kronor.
kommitténs förslag.
Ordinarie anslag.		Ordinarie anslag.	i
Bestämdt anslag: till aflö-		Aflöningsstat:
ningar........	07,900	bestämdt anslag ....	155,200
Förslagsanslag: till ålders-		förslagsanslag.....	24,600
tillägg........	21,400
Reservationsanslag: till kart-	öfvergångsstat:
arbeten m. m.....	131,500	bestämdt anslag ....	11,720
		förslagsanslag .....	980
Extra ordinarie anslag. Till anställande af ökad ci-		Reservationsanslag . . . .	137,550
vil personal vid rikets		Extra ordinarie anslag.
allmänna kartverk, namn-granskning in. m. . . .	22,100	Till namngranskning . . .	3,000
Till förhöjning af arfvodena
åt de vid det ekonomi-ska kartverket anställda
kvinnliga ritare och rit-biträden.......	1,000
Till anställande af ökad
personal m. m. vid rikets allmänna kartverks geo-detiska afdelning . . .	25,950
Summa	269,850	Summa	333,050

199

Det vid jämförelse mellan tablåns slutsummor framkommande skillnadsbeloppet
63,200 kronor skulle approximativt angifva den ökning i anslagen
till rikets allmänna kartverk, som — frånsedt de ändringar i dessa
anslag, som kunna påkallas ur andra synpunkter — skulle föranledas af
bifall till kommitténs förslag angående lönereglering för den civila personalen.

200

Utdrag af protokoll, hållet hos den af Kungl. Maj:t
den 3 oktober 1902 tillsatta kommitté för afgifvande af
förslag rörande reglering af statens ämbetsverks och myndigheters
löneförhållanden m. m.

1911 den 10 november.

Närvarande:

Herr Ordföranden samt Herrar grefve Klingspor, Björklund, Carl
Persson, af Callerholm och Ericsson äfvensom Herr Byström.

§ I Behandlades

frågan om reglering af löneförhållanden beträffande
den civila personalen vid rikets allmänna kartverk; och beslöt kommittén
att med underdånig skrifvelse af denna dag öfverlämna till Kungl. Maj:t
förslag i ämnet, innefattadt i delen XXX af kommitténs betänkanden.

Därvid afgåfvo Herrar Byström, Björklund och af Callerholm de särskilda
yttranden i ärendet, som finnas återgifna här efteråt.

l:o) Herr Byström anförde: •

. »Emot de af kommitténs flertal fattade besluten och gjorda uttalandena
har jag i följande frågor en afvikande mening.

Sålunda kan jag icke instämma med flertalet uti hvad detsamma
yttrat och beslutat i fråga om öfvertidsarbete, pensionsålder samt i fråga
om de s. k. kvadratmilspenningarna och därmed jämförliga ersättningar.

201

Innan jag emellertid framställer min mot flertalets i dessa hänseenden
afvikande mening, anser jag mig böra uttala de principer hvarpå
jag i allmänhet stöder min uppfattning.

För mig framstår det såsom någonting i hög grad önskvärdt, att,
då det är fråga om reglerandet af aflöningsförhållandena vid ett verk,
man så långt det sig göra låter söker åt detta verk bevara sådana af
verkets natur och arbetssätt betingade säregna aflöningsforiner, som under
tidernas lopp uppstått och visat sig hafva ett välgörande inflytande på
arbetena. Verkets natur bör således bestämma, huruvida vissa för regleringar
af statens verk använda gemensamma former skola tillämpas på
detsamma. Fn del dylika former, som lämpa sig för användning, då det
gäller reglering af aflöningsförhållandena för ett administrativt verk, torde
det icke under alla förhållanden vara tillrådligt att använda i afseende på
ett komtnunikationsverk, ett affärs- eller fabriksdrifvande verk.

Tages i detta hänseende icke nödig hänsyn till det säregna hos ett
verks natur, torde lätteligen kunna inträffa, att man visserligen å ena sidan
lyckas gifva en ur allmän regleringssynpunkt tilltalande form för aflöningsförhållandena
in. m. därmed i samband stående, men å andra sidan insnör
ett verk, som fordrar något friare former, i så trånga dylika, att man
riskerar att förtaga detsamma en del af dess lifskraft, genom att den initiativlust
och det lefvande intresse, utan hvilket intet godt arbete uträttas,
tillbakahålles eller dämpas.

Jag förmenar ock, att i afseende å rikets allmänna kartverk, hvilkets
arbeten äro af så öfvervägande praktisk produktiv natur, man måste,
då det gäller ordna aflöningsförhållandena för detsamma, tillämpa principer
efter något friare former än i afseende å administrativa och andra därmed
jämförliga verk.

Endast den, som varit i tillfälle att på ett ingående sätt deltaga i
de praktiska arbetena vid rikets allmänna kartverk och djupare inträngt i
de omständigheter, under hvilka de utföras å byrån och framför allt å
fältet, torde fullt kunna bedöma innebörden för kartverket såväl af rättigheten
för kartverkschefen att under vissa förhållanden använda personalen
till öfvertidsarbete emot ersättning och af flitpenningar åt personalen under
fältarbetena, som ock af en jämförelsevis tidig pensionsålder för densamma.

26—102319. Lönereglering skommitténs bet. XXX.

202

Då nu kommitténs flertal i afseende å ordnandet af ofvannämnda
tre förhållanden uttalat sig i en riktning, som enligt mitt förmenande
inverkar ofördelaktigt på kartverkets arbeten, har jag icke ansett mig
kunna instämma med flertalet härutinnan.

Kommitténs flertal yttrar vid tal om aflöningen till ordinarie
manliga ritare och gravörer, med hänsyftning på kartverkschefens förslag
om bibehållande i princip af det nu tillämpade systemet med dels fast
aflöning och dels särskild ersättning för s. k. öfvertidsarbete: »Ett dylikt aflöningssystem
med ersättning för öfvertidsarbete synes kommittén stå i strid
mot de principer, som eljest i allmänhet gälla i fråga om ordinarie befattningshafvares
aflöning enligt löneregleringar, som på senare åren blifvit,
efter framställningar från Kungl. Maj it, fastställda af Riksdagen.»

I den mån detta uttalande gäller den princip, som kartverkschefen
önskar tillämpa med så att säga ett fast ordnadt öfvertidsarbete för manliga
ritare och gravörer, är jag af samma mening som kommitténs flertal;
men i den mån åter det afser användandet vid vissa tillfällen och på grund
af särskilda omständigheter af öfvertidsarbete emot ersättning icke endast
för manliga ritare och gravörer utan äfven för annan civil personal vid
kartverket, kan jag icke instämma med kommitténs flertal.

Jag uttalar således såsom min mening, att fortfarande åt kartverkschefen
måtte bevaras den rättigheten att, när det för befrämjandet af kartverkets
hufvuduppgift, kartors utgifvande, kan befinnas nödigt att, under
längre tidsperioder, sysselsätta någon eller några af kartverkets civila personal
med arbete på tid utöfver den fastställda dagliga minimiarbetstiden,
kunna åt denna personal utbetala skälig ersättning härför och föreslår:

alt ett belopp af 3,000 kronor, tillagdt reservationsanslaget,
af ses att af kartverkschefen användas såsom ersättning
åt dem af kartverkets civila personal, som kunna
blifva ålagda att vid särskilda tillfällen utföra öfvertidsarbete
af längre varaktighet.

För att ytterligare motivera denna min mening vill jag här nedan
anföra några fall, dem jag anser vara belysande för det berättigade uti
densamma.

203

Uti kartverkets årliga fältmätningsarbeten deltaga de civila topograferna
och några af de äldre ritarna. De yngre ritarna och gravörerna
deltaga ock, men undantagsvis, uti dessa arbeten, nämligen, när desamma
af någon särskild anledning behöfva påskyndas eller såsom rekreation.

På grund af den korta tid, som under våra nordliga breddgrader
årligen kan användas till fältmätningar, har det befunnits nödvändigt och
praktiskt att anslå hela fältmätningsperioden uteslutande till egentligt nymätningsarbete,
något som gifvetvis har den påföljden, att hela renritningsarbetet
af det nymätta återstår, när årets arbeten på fältet upphöra.
Arbetets natur fordrar ock, att den, som matt ett område, så vidt möjligt
får själf renrita detsamma.

För att nu icke de för den pågående kartutgifningen nödvändiga
heliogravyrritningsarbetena och andra därmed förenade byråarbeten i afsevärd
grad skola fördröjas genom att, efter fältarbetenas afslutande, den
del af den för de förstnämnda arbetena afsedda personalen, som deltagit
i fältmätningen, under den ordinarie byråarbetstiden sysselsättes med uppritning
af sommarens uppmätningsprodukt, hvilken, enligt hvad sagts, helst
bör utföras af rekognosören själf, och då därjämte, på grund af föreskriften,
att semester för personal, som deltar i fältmätningsarbetena, ej
får ifrågakomma under den tid desamma pågå, denna personal under en
hel månad utöfver fältarbetstiden icke deltar i byråarbetena, har i allmänhet
praxis varit att uppritningen emot särskild ersättning, vanligen i form
af beting, öfverlämnats åt rekognosören att utföra på fritid. Kostnaden
för dylikt betingsarbete har i allmänhet per fältmätare icke plägat öfverstiga
300 kronor.

Dylikt öfvertidsarbete har dock icke plägat förekomma såsom regel,
utan endast då kartverkschefen funnit dylikt oundgängligen nödvändigt
för utgifningsarbetenas ändamålsenliga bedrifvande. Sålunda utför innevarande
höst i motsats mot i fjol ofvannämnda under årets fältarbeten
använda civila personal uppritningen af fältmätningsområdet på den ordinarie
arbetstiden.

Såsom ett annat typiskt fall vill jag äfven anföra följande. Det för
reproduktionen af ett topografiskt kartblad erforderliga heliogravyrrifningsoriginalet
plägar för arbetets snabbare utförande sönderdelas och fördelas

204

på flera ritare. Samtliga med ett blads heliogravyrritning sysselsatta ritare
kunna på grund af flera omständigheter måhända icke hinna samtidigt blifva
färdiga med sin del af bladet. För att icke det slutliga utgifvandet af
kartbladet skall fördröjas, därigenom att en ritare icke synes medhinna
sin arbetsdel samtidigt med de öfriga, har kartverkschefen då funnit sig
nödsakad anmoda denna ritare att särskilt påskynda sitt arbete, genom
att under längre eller kortare tid dagligen arbeta på tid utöfver den dagliga
ordinarie arbetstiden. Att han härför särskilt ersättes synes vara med rättvisa
förenligt. Nu torde häremot kunna invändas, att i allmänhet ingen olägenhet
inträffar, om ett kartblad publiceras något senare än hvad man tänkt
sig. Härom kunna emellertid åsikterna vara delade; kartverkschefen, som
i sista hand bär ansvaret för att militära myndigheter och allmänheten så
snabbt som omständigheterna medgifva komma i åtnjutande af nya kartblad,
torde enligt mitt förmenande böra äga i sin hand medel att i erforderlig
grad kunna vid behof förhindra en eljest onödig försening vid
utgifningen af ett kartblad. Och då utanför kartvei’ket ingen som helst
kompetent personal finnes att tillfälligtvis vid behof anlita utöfver den,
som kartverket redan sedan många år bundit vid sig, synes han icke böra
beröfvas möjligheten att för extra ordinära fall använda verkets egen personal
för oundgängligen nödvändiga öfvertidsarbeten.

Härutöfver torde, för att ytterligare styrka det berättigade uti min
mot kommitténs flertal afvikande mening, endast behöfva erinras om, att
kartverket för utgifning af kartor är beroende af utanför detsamma stående
faktorer såsom ortnamnsgranskningskommitté, reproduktionsaffär in. fl.,
med hvilka visserligen det bästa samarbete råder, men öfver hvilka kartverket
dock icke kan utöfva det inflytande, att icke af desamma tillfälliga
stockningar i kartverkets arbeten kunna förorsakas, på grund af hvilka det
kan blifva nödvändigt att extra ordinära åtgärder — såsom tillfälligt längre
öfvertidsarbete — vidtagas för återvinnande af den genom stockningen, som
kan blifva af menligt inflytande på efterföljande arbeten, förlorade tiden.

I afseende å den civila personalens afgång ur tjänsten hemställer
kommitténs flertal, »att för observatörer, geodeter, kartografer samt manliga
ritare och gravörer vid rikets allmänna kartverk skall i fråga om skyl -

205

dighet att afgå från tjänsten äfvensom i fråga om rätt till pension gälla
hvad enligt lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension, och
särskildt 5 och 6 §§ i nämnda lag, gäller beträffande tjänstinnehafvare
vid den lokala skogsförvaltninmm».

Jag anser mig icke kunna biträda denna hemställan och det af följande
skäl.

De ingalunda små kraf, de geodetiska arbetena ställa på dem, som
skola utföra desamma, fordra en alldeles särskild både andlig och kroppslig
utrustning hos denna personal, för att den skall kunna motsvara dessa
fordringar. Äfven om personalen vid anställandet är i besittning af denna
utrustning, kan det icke undgås, att de för hälsa och krafter synnerligen
profvande arbetena, tidigare än vid de flesta andra civila statstjänstemäns
arbete, urståndsätta dessa tjänstinnehafvare att med erforderlig kraft och
skärpa utföra desamma. En geodets (observatörs) fältarbeten försiggå i
de fles''ta fall uti synnerligen svårframkomlig terräng; uti denna kräfvas
ständiga förflyttningar till fots genom skogsområden vare sig för att för
triangelnätets utstakning undersöka snart sagdt hvarje större höjds inom
arbetsområdet lämplighet för bebyggande med triangelmärke eller observationstorn,
hvarvid ej sällan geodeten, för att vinna bättre utsikt, blir
nödsakad att klättra upp i de högsta träd, eller att å de såsom lämpliga
fastställda punkterna, ibland från å dessa uppförda ända till 20 meter
höga observationstorn, utföra de nödiga observationerna. Det torde icke
lida något tvifvel om att, åtminstone högst sällan, en person, som nått
in på 60-åren, längre besitter vare sig de för dylika strapatser erforderliga
kroppskrafterna, ej heller den för verkställande af de den yttersta
noggrannhet kräfvande instrumentobservationerna, som måste företagas
måhända omedelbart efter en ansträngande fotmarsch, nödiga skärpan i
synförmågan. Brister något i denna senare, torde det i sinom tid visa sig,
att de beräkningar, som på grund af observationerna skola utföras för att
ligga till grund för kartverkets öfriga arbeten, icke erhålla erforderlig
exakthet och skärpa, med den påföljd att byggnadens hela grund blir
osäker och vacklande. Pensionslagens tidigaste pensionsålder anser jag
således bör tillämpas på geodet (observator).

206

Hvad beträffar ritare och gravör torde det för den, som är fullt
inne i heliogravyrarbetena och känner den ytterliga skärpa och minutiösa
noggrannhet, som erfordras för dessa arbetens mönstergilla utförande, stå
fullt klart, att den handens stadighet och ögats skärpa, som erfordras för
att härvid fylla måttet, i de allra flesta fall icke står att påräkna hos en
sextioåring.

Om än, såsom fallet för närvarande är, en öfver 65 år gammal
f''. d. gravör anlitas af kartverket för att förstärka de ordinarie arbetskrafterna
och utför sitt arbete på ett tillfredsställande sätt, så torde denna
omständighet dock böra anses såsom ett undantagsfall.

Ett dylikt undantagsfall kan emellertid i afseende å heliogravyrritare
med säkerhet sägas aldrig komma att inträffa. Ty om än vid arbetet
med stickeln å kopparplåt någon tolerans i afseende å kvaliteten af
arbetet kan tålas, blir detta i fråga om ritningen med den mjuka fina textpennan
icke möjligt.

För att den galvaniska fällningen af en kartplåt skall utfalla gynnsamt
erfordras nämligen bland annat, att den till grund för densamma
liggande originalritningen, sedd genom skarpt förstoringsglas, icke företer
några mera framträdande ojämnheter i kanterna af de ofta endast jgjj
millimeter breda strecken. Utvisar heliogravyrritningen vid undersökning med
förstoringsglaset suddiga, ■ grå eller dubbla linjer i stället för rena, svarta
och klara, är den icke godkännbar, eller ock blir, om den användes, heliogravyrplåten
grof och måste för att blifva brukbar, underkastas en i
högsta grad tidsödande och dyrbar retusch.

På grund af mångårig erfarenhet anser jag mig sålunda kunna med
bestämdhet säga, att i fråga om heliogravyrritning det icke kan ifrågakomma,
att kartverket kan hafva användning för en ritare, som icke
uppfyller de högst ställda fordringar på stadighet i hand och skärda
i ögat.

Till de arbeten, för hvilkas utförande han är anställd, är han absolut
oanvändbar, om handen darrar eller ögat mist en del af sin skärpa.
Och detta torde i de flesta fall inträffa om icke förr så när han kommit
in på 60-åren. Han måste då lämna rum för yngre krafter.

207

De vid kartverket för närvarande anställda ritarna och gravörerna
känna nogsamt, enligt hvad som framgår af deras underdåniga framställning
den 27 mars 1909, detta förhållande, hvarför de ock påyrka en pensionsålder
af 60 år.

Hvad slutligen beträffar kartografernas pensionsålder, så finnas ju
icke så starka skäl, som i afseende å de öfriga två kategorierna, att anföra
mot en pensionsålder af 65 år. Kartografernas fältarbete, som hufvudsakligast
är förlagdt till de odlade bygderna, är under alla förhållanden
icke så slitsamt som geodeternas, ej heller deras byråarbete af så
ömtålig beskaffenhet som ritares och gravörers. Men ställes deras fältarbete
till jämförelse med tjänstinnehafvares vid den lokala skogsförvaltningen,
så torde visserligen kunna sägas, att de båda ställa lika höga anspråk
på kroppslig uthållighet och lätthet att röra sig i terräng, men ock
att för kartografen tillkomma .fordringar af vida ömtåligare beskaffenhet,
de nämligen, att han skall kunna äfven vid jämförelsevis hög ålder utföra
de stor synskärpa fordrande mätningarna och det fina ritarbetef, fordringar,
som i allmänhet icke torde kunna fyllas af personer, hvilkas ålder
öfverstiger 60 år.

Då jag således, enligt hvad framgår af det ofvan anförda, icke kan
instämma med kommitténs flertal uti hemställan om pensionsålderns fastställande
till 65 år och utsikt att få pensionslagens lägsta pensionsålder
60 år, som tillämpas endast för ett alldeles speciellt fall, bestämd att
gälla för den ifrågavarande personalen vid rikets allmänna kartverk, anser
jag mig böra påyrka, att den därnäst lägsta pensionsåldern, 62 år, måtte
tillämpas på densamma.

Jag hemställer således:

att för observatörer, geodeter, kartografer samt
manliga ritare och gravörer vid rikets allmänna kartverk
skall i fråga om skyldighet att afgå från tjänsten
äfvensom i fråga om rätt till pension gälla hvad enligt
lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension,
och särskildt 5 och 6 §§ i nämnda lag, gäller
beträffande betjänte vid tullverkets kust- och gränsbevakning.

208

Kommitténs flertal yrkar i afseende å den civila personalens kvadratmilspenningar
in. m., att den ersättning för uppmätt ytvidd och den
godtgörelse för utstakade och mätta triangelpunkter, som hittills tillkommit
civila befattningshafvare vid rikets allmänna kartverk, må i sammanhang
med den af kommittén föreslagna löneregleringen indragas.

Uti detta af kommitténs flertal fattade beslut anser jag mig icke
kunna instämma.

Oafsedt hvad ur den af kommittén verkställda utredningen framgår
i afseende å motiven för införandet af kvadratmilspenningar och andra
särskilda ersättningar under fältarbeten, är det min bestämda mening, att
tillvaron af flitpenningar, äfven om de, såsom kommitténs flertal framhåller,
under de senare åren uppgått till ganska ringa belopp, spelar en
ingalunda oviktig roll vid dessa arbeten.

Den omständigheten att öfverhufvud taget flitpenningarna icke uppgå
till något afsevärdt belopp per individ och det oaktadt af personalen
anses värda att eftersträfvas, synes mig berättiga till den uppfattningen,
att det icke är beloppets storlek, som spelar den afgörande rollen, utan
fastmera den känsla, personalen har af att hvad den genom klok planläggning
af arbetet, samvetsgrant användande af tiden och ökade ansträngningar
till statens gagn uträttat för kartarbetets påskyndande, tilllika
medför en materiell lön utöfver den, som ligger i blotta medvetandet
om att hafva gjort icke endast hvad plikten ålagt utan ofta vida därutöfver.

Man måste besinna, att det dagliga arbete, det här är fråga om,
icke är af den beskaffenhet, att det, liksom i allmänhet vid byråarbeten,
kan under vederbörlig tillsyn utföras på en reglementerad arbetstid. I
allra högsta grad ett förtroendearbete, är det öfverlämnadt att utföras
efter den på ett vidt utsträckt område spridda personalens eget omdöme
och förmåga att väl använda tiden. Den fåtaliga ledarepersonalen kan
icke utöfva sin kontrollerande verksamhet i den utsträckning, att den kan
personligen svara för att arbetet på alla händer dagligen skötes så, att
staten erhåller största möjliga utbyte af detsamma.

Arbetet ställer ock i allmänhet mycket stora kraf på personalen.
Tidigt på året, ofta medan ännu snön kvarligger i skogarna, tar det sin

209

början och pågår sedan oafbrutet till dess det på grund af dagarnas korthet
och inträdande svårare väderleksförhållanden på hösten afslutas. Personalen
är under denna tid i rastlöst arbete, som visserligen på grund af
otjänlig väderlek får, men till följd af arbetets natur och flera omständigheter
icke alltid kan afbrytas. Härtill kommer att i vårt land så betydliga
sträckor utgöras af obygd och vidsträckta skogsområden, i hvilka både
bostads- och lifsmedelsförhållandena pålägga personalen rätt afsevärda
umbäranden.

Det torde, med afseende fästadt å förut relaterade förhållanden,
ligga i öppen dag, huru både klokt och rättvist det är, att kartverkspersonalen
under fältarbetet kommer i åtnjutande af hvad jag här kallat flitpenningar.
Den ökade jämförelsevis obetydliga kostnad desamma medföra
för statsverket uppväges mera än väl af den ökade arbetsprodukten.

När jag emellertid nu, i motsats mot kommitténs flertal, uttalar mig
för ett bibehållande af flitpenningar, sker detta under den förutsättning
att sådana bestämmelser för de sammas utbetalande gifvas, att deras tillgodonjutande
sker så långt möjligt fullt rättvist och att de komma att
utgå under alla de vanligast förekommande arbetena.

Detta har emellertid hittills icke varit förhållandet, i det att de dels
utgått, såsom delvis framgår af kartverkschefens i dennes löneregleringsförslag
intagna jämförande tabell, med synnerligen olika belopp, dels icke
alls ifrågakomma för vissa arbeten.

Kartverkschefen har i ofvannämnda löneregleringsförslag föreslagit
åtskilliga ändringar afsedda att undanröja en del af förut påpekade missförhållanden.

Vissa . förändringar i arbetssättet hafva emellertid, såsom ock af
kommittén i dess utlåtande framhållits, vidtagits, sedan kartverkschefen
mgaf sitt förslag, af den innebörd att — enligt kommitténs mening, hvilken
äfven af mig biträdes, — numera kartverkschefens förslag icke kan
anses uttömmande.

Sålunda bednfvas sedan år 1910 de ekonomiska kartarbetena efter helt
och hållet nya principer, som verka därhän, att en kartografs årliga arbetsprodukt
nedgått till omkring hälften af hvad den var före nyssnämnda år;
vidare hafva afvägningsarbetena vid de ekonomiska kartarbetena betydligt

27—102319. LöneregleringsJcommitténs bet. XXX.

210

utvidgats och i likhet med dem, som utföras på den topografiska afdelnin^en,
anordnats etter en annan norm än hittills.

Hvad de geodetiska arbetena beträffar hafva dessa, sedan de under
de senaste åren flyttats till södra Sverige, sönderdelats sålunda, att numera
i allmänhet, i motsats mot hvad förut varit förhållandet, utstakningen af
triangelnätet utföres af en person, punkternas bebyggande af en annan
och deras mätning af en tredje. Större afseende än hittills torde äfven
böra fästas vid den afsevärdt olika tid dessa skiljda delar af arbetena taga
i anspråk vid resp. I, II och III ordningens triangelmätning.

Bland de arbeten, som tillkomma den geodetiska afdelningen, är
äfven den s. k. precisionsafvägningen, som visserligen icke för närvarande
förekommer, men som emellertid inom en ej aflägsen framtid torde komma att
blifva behöflig, hvarför äfven för detta arbete flitpenningar böra ifrågakomma.

Med hänsyn till det redan anförda och utgående från att, genom
flitigt arbete, hvarje deltagare i fältarbetena bör komma i'' åtnjutande åt
ungefär den dagsförtjänst i flitpenningar, som för närvarande i medeltal
intjänas af topografpersonalen vid mätning i 1 : 50,000 skala eller omkiing
1 krona per dag, föreslår jag upphäfvande af hittills gällande bestämmelser
för kvadratmilspenningar och andra extra ersättningar vid kartografers och
geodeters fältarbeten och att i stället bestämmelser i öfverensstämmelse
med följande tariff måtte blifva gällande för kartverkets civila personal.

Tariff

för utbetalande af flitpenningar till rikets allmänna kartverks civila personal
vid fältarbeten.

För topografiskt fältarbete:

130 kronor för kvadratmil i skalan 1 : 10,000 och 1 : 20,000;

05 » » » » » 1 :50,000;

25 » » » t » 1 : 100,000.

Befälhafvare för arbetsafdelning 8 kronor för kvadratmil.

För ekonomiskt fältarbete:

220 kronor för kvadratmil i skalan 1 : 20,000.

211

För ekonomiskt stoinkartearbete:

30 kronor för kvadratmil i skalan 1 : 20,000;

8 » » » » » 1 : 50,000.

För geodetiskt fältarbete:

Utstakning I ordn......	per punkt	2,50	kr
II	> hufvudnät	»	»	2,50	»
II	» ytnät	3>	»	1,25
III	» .....	»		1	»
Signalbygge .		»	»	1,25	»
Tornbygge . .		»	»	8	»
Mätning I	ordn......	»	»	8
II	» hufvudnät		»	3	5>
II	» ytnät	»	y>	1,50	»
III	» .....	»	»	1

För härom et er höj dmätning :

12,5 öre för afvägd punkt.

För höjdmätning med afvägningsinstrument:

25 öre för utstakad och markerad fixpunkt;

2 kronor för hvarje enkelt, rätt afvägd mil.

För precisionsafvägning:

50 öre för utstakad och markerad fixpunkt;

4 kronor för hvarje enkelt, rätt afvägd mil.

Bestämmelserna angående förenämnda tre slag af höjdmätning
gälla för såväl topograf-, kartograf- som geodetpersonal.

Under förutsättning att hela i fältmätningsarbetena deltagande civila
personalen fortfarande arbetar på fältet årligen i medeltal lika många
dagar som hittills, kommer summan af flitpenningarna att uppgå till
omkring 5,000 kronor.

Jag hemställer således:

att ett belopp af 5,000 kronor tillägges reservationsanslaget
för att af kartverkschefen disponeras i och för

212

utbetalande i enlighet med nyss omförmälda tariff af flitpenningar
till kartverkets civila personal vid deltagande
i fältarbetena.»

2:o) Herrar Björklund och af Callerholm förklarade, att de instämde
med herr Byström i hvad han hemställt i fråga om ersättning för öfvertidsarbete
samt pensionsålder.

In fidern:
Elis Sidenbladli.