UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE (Statens offentliga utredningar 1911:5)

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AFGIFVET AF

DEN AF KUNGL. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902
TILLSATTA KOMMITTÉ

RÖRANDE

XXIII.

REGLERING AF LÖNEFÖRHÅLLANDEN M. M.

VID

POSTSPARBANKEN.

001240

STOCKHOLM

KUNG!.. BOKTRYCKERIRT. P. A. NORSTEDT ål SÖNER

1910

INNEHÅLL.

Sid.

Underdånig skrifvelse till Konungen .............i—ri.

Betänkande och förslag.

inledning............................. !•

1881 års kommittés betänkande................. »■

Kungl. proposition vid 1883 års riksdag............. 4.

Riksdagens skrifvelse den 28 maj 1883 ............. ».

Kungl. förordningen den 22 juni 1883 ............. 5.

Förordnande af byråchef för postsparbanksärenden........ 6.

Kungl. skrifvelse den 21 september 1883............. 7.

Anställande af biträdande tjänstemän......... 9, 22, 40, 48.

Arfvoden till vissa af styrelsens medlemmar...........11.

Ersättning till vissa tjänsteinnehafvare i generalpoststyrelsen 14, 25, 39, 49.

Föreskrifter rörande postsparbanken i postförfattningar......16.

Ändringar i postsparbanksförordningen............18, 27.

Personalen å postsparbanksbyrån vid slutet af åren 1893, 1901 och

1908 ........................ 18, 27, 52.

Kungl. proposition vid 1894 års riksdag............19.

riksdagens skrifvelse den 7 april 1894 ............. 21.

Postverket och postsparbanken förläggas under olika departement . . 26.

Kungl. skrifvelse den 4 juli 1902 med instruktionsföreskrifter ... 29.

Aflöningen till chefen för postsparbanksbyrån m. m....... 33, 50.

Ledamot i postsparbanksstyrelsen vid förhinder för generalpostdirektören
........................34.

Postsparbankens bestyr för riksförsäkringsanstalten........ »•

» » » barnmorskornas pcnsionsanstalt in. in. . 43.

I—091240. Luntreglerinr/skovimitlcns bet. XXIII.

Sid.

Postsparbankens bestyr för civilstatens änke- och pupillkassa ... 46.

» » » vissa andra pensionsinrättningar .... 47.

Förhöjd ersättning till tjänstemän vid postanstalter för postspar banksgöromål.

......................37 .

Gratifikationer till sparmärkesförsäljare m. fl........., 41.

Uppbördsprovision vid postkontoren i Stockholm och Göteborg ... 51.

Biträde af landtbrefbärare för insättning i postsparbanken .... »

Postsparbankens nuvarande verksamhet.............53.

Postsparbankens inkomster och utgifter m. m. år 1908 ..... 74, 75.

Nuvarande aflöningsförhållanden.................77.

Inkomna framställningar.....................33

Kommitténs förslag........................114.

Postsparbankens uppförande å ordinarie stat...........125.

Organisation.........................128.

Chefen för postsparbanksbyrån.................ISO.

Särskilda ledamöter för vissa ärenden..............»

Personalen å postsparbanksbyrån................132.

Förste aktuarie........................

Kassörsgöromål.......................133.

Manliga postexpeditörer...................134.

Revisor ock bokhållare....................135.

Registrator och revisorer...................136.

Kvinnliga befattningshafvare.................137.

Vaktmästare........................139.

Aflöning sför maner....................... >

Ofvergångsbestämmelser....................143.

Pensionering............... 146.

Aflöning sreglemente............ 147.

Arfvoden m. m........................ , 157.

Ersättning till befattningshafvare vid postverkets lokalförvaltningar 158.

Expenser och diverse utgifter......... 159.

Afkortningar och afskrifningar......... »

Grafiska tabeller.

Sid.

Stat.............................160.

Ändringar i postsparbanks för fattningen.............162.

Förändrade anordningar i öfrigt beträffande postsparbanken . . . 163.

Uppgifter om vissa utländska postsparbanker...........178.

Bilagor.

I. Anteckningar rörande vissa utländska postsparbanker.......181.

II. Öfversikt af insättningar och uttagningar m. m. i svenska postsparbanken
........................194.

III. Delägarnas behållning m. m. i svenska postsparbanken.

IV. Vinst, förlust och preskriberade medel i svenska postsparbanken.

V. Sparbankerna i Sverige, insättningar och uttagningar.

VI. Sparbankerna i Sverige, delägarnas behållning.

VII. Postsparbanken i Storbritannien » »

Vill. » » Frankrike, » »

» » » Belgien, » »

IX. » » Österrike, » »

» » » Ungern, » »

Till KONUNGEN.

Den kommitté, som Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 tillsatt föi
afgifvande af utlåtande och förslag rörande reglering af statens ämbetsverks
och myndigheters löneförhållanden m. in., får härmed i underdånig -

het öfverlftmna delen XXIII af sina betänkande^ innefattande förslag i
nämnda hänseende beträffande postsparbanken.

Stockholm den 5 februari 1910.

Underdånigst
F. H. SCHLYTERN.

Th. af Callerholm. Philip Klingspor. Carl Persson.
Richard Vide. Ivae \vijk.

Elis Sidenbladh.

Postsparban ken.

Inledning.

Sedan särskilda kominitterade med skrifvelse den 26 mars 1908 till
statsrådet och chefen för finansdepartementet öfverlämnat betänkande och
förslag i fråga om organisation och lönereglering beträffande styrelsen för
postsparbanken, samt nämnda styrelse den 27 i samma månad afgifvit
underdånigt utlåtande öfver kommitterades förslag och därefter i underdånig
skrifvelse den 27 november 1908 vidare yttrat sig i anledning af förslaget,
har enligt kungl. bref den 2 april 1909 löneregleringskommittén
fått sig anbefalldt att afgifva underdånigt utlåtande i ärendet så skyndsamt,
som förhållandena det medgåfve.

Förenämnda kommitterade erinra i sitt betänkande, sid. 1, hurusom
Kungl. Maj:t den 16 december 1881 uppdrog åt särskild! utsedda personer
att afgifva underdånigt yttrande och förslag i fråga om inrättande
här i landet af en af staten garanterad och förvaltad allmän postsparbank
och att i det i anledning däraf den 23 december 1882 afgifna betänkandet
framhölls behofvet och önskvärdheten, jämväl här i landet, af en allmän
postsparbank samt hemställdes om inrättandet af eu dylik statsinstitution
och afgafs förslag'' till reglemente för densamma.

0 O O

1 nyssnämnda kommittébetänkande af den 23 december 1882 anför- I88i^års^
des i fråga om ordnande af postsparbankens styrelse, bland annat, föl- tänkande.
jande.

Då den allmänhet, som kunde komma att begagna sig af postsparbanken,
skulle i sådant afseende uteslutande betjänas af postanstalternas
tjänstemän, vore det tydligt, att ledningen af postsparbankens angelägenhe 1—091240

Lunerer/lerinrjsJcommitténs bet. XXIII.

ter borde uppdragas åt den myndighet, hvilken styrelsen öfver postverket
vore anförtrodd.

Jämlikt § 53 af den för generalpoststyrelsen den 5 december 1873
utfärdade instruktion, ägde generalpostdirektören ensam beslutanderätt i de
postverket rörande ärenden, i hvilkas pröfning han deltoge.

Dessa ärenden föredroges af byråchefer, hvilka, då de icke låtit i
protokollet anteckna sin uttalade mening i mål, där den afveke från det
af generalpostdirektören fattade beslut, ansåges hafva biträdt detsamma.

Med undantag för en del viktigare ärenden kunde ärendena af generalpostdirektören
afgöras i närvaro ensamt af föredragande byråchefen.

Enligt hvad kommitterade haft tillfälle inhämta, kunde icke de utan
tvifvel tidsödande och mödosamma göromål, till hvilka en postsparbanks
inrättande komme att gifva anledning, uppdragas åt förutvarande byråchefer
i generalpoststyrelsen, hvilkas göromål under senare tiden så betydligt
ökats, att det befunnits nödigt adjungera en fjärde ledamot, hufvudsakligen
för handläggning af revisionsärenden.

Förefunnes också anledning antaga, att denne ledamot kunde, åtminstone
tills vidare, öfvertaga föredragningen af äfven sådana anmärkningsmål,
som anginge förvaltningen af postsparbanksmedel, så blefve likväl oundgängligt
anställa — till en början dock endast på förordnande — en särskild
byråchef för föredragningen af alla sådana ärenden, som egentligen
afsåge postsparbanksrörelsens bedrifvande.

Dit hörde hufvudsakligen den behöriga bokföringen hos centralförvaltningen
af alla de medel, som å olika orter inflöte till postsparbanken;
utfärdande af föreskrifter om utbetalning, genom det ena eller andra bland
de närmare 1,700 sparbankskontoren, af medel, som blifvit i behörig ordning
uppsagda; motböckers granskning och införande i desamma af upplupna
räntor; afgifvande af årsberättelse och upprättande af månatliga
redogörelser för insättningar och uttagningar från postsparbanken m. m.

Om än sålunda det ojämföidigt största antalet postsparbanksärenden
kunde och borde handläggas ensamt af generalpostdirektören och en för
denna förvaltning särskildt anställd byråchef, så återstode dock en del ärenden,
som vore af beskaffenhet att påkalla en mera mångsidig pröfning.

Denna kunde dock icke lämpligen åstadkommas på samma sätt, som
om postärenden vore föreskrifvet, helst en hvar af byråcheferna hos generalpoststyrelsen
vore af de till hans byrå hörande mål allt för mycket upptagen,
för att han skulle kunna, såsom vederborde, sätta sig in i de med
dessa mål så väsentligt olikartade postsparbanksärendena.

Icke heller kunde en sådan ärendenas behandling, som i afseende å
postmål i allmänhet befunnits fördelaktig, anses fullt ändamålsenlig, där
fråga vore om en så betydlig medelsförvaltning som den, hvilken kunde
komma att öfvertagas af postsparbankens styrelse.

Kommitterade ansågo fördenskull, att, då till handläggning förekomme
frågor af större vikt, postsparbankens styrelse borde förstärkas, så att densamma
komme att utgöras af fem personer, nämligen, förutom generalpostdirektören
och byråchefen för postsparbanksärenden, tre af Ivungl. Maj:t
förordnade ledamöter, af hvilka med afseende å beskaffenheten af den
verksamhet, som skulle anvisas åt denna styrelse, en borde vara fullmäktig
i riksbanken och en fullmäktig i riksgäldskontoret.

I olikhet med hvad i afseende å postsparbanksärenden i allmänhet
skulle iakttagas, borde, enligt kommitterades åsikt, efter flertalets afgifna
röster afgöras alla sådana frågor, som komme att handläggas af den förstärkta
postsparbanksstyrelsen.

För den händelse emellertid att någon gång sålunda fattadt beslut
rörande sparbanksgöromålens handläggning å postanstalt skulle befinnas
menligt för posttjänstens behöriga bestridande, hade i kommitterades förslag
intagits föreskrift därom att, i sådant fall, ärendet skulle, på yrkande
af general postdirektören, anmälas hos Kungl. Maj:t och med beslutets tillämpning
anstå, till dess att Kungl. Maj:ts föreskrift i ämnet meddelats.

I hvad mån det kunde visa sig behöfligt att, utöfver den förenämnde
byråchefen, hos postsparbankens styrelse anställa flera tjänstemän, läte sig,
enligt kommitterades uppfattning, icke i förväg beräkna.

Om ock till en början ett ringare antal insättningar och uttagningar
minskade arbetet med bokföring af sparbanksuppbörden, med anordnande
af medel, som blifvit till lyftande uppsagda och med motböckernas granskning,
så blefve däremot tydligtvis i stället, under det första året, arbetet
så mycket större med utfärdandet af alla de detaljföreskrifter, som, ut -

Kung/, proposition
vid
1883 års
riksdag.

Riksdagens
skrifvelse
S8/s 1883.

öfver i allmänhet gällande instruktion, erfordrades för att vid postanstalterna
— äfven sådana, hvilkas föreståndare ägde mycket ringa insikt i och
vana vid bokföring — postsparbanksverksamheten måtte fortgå i den ordning
som vederborde. Utan tvifvel skulle emellertid eu väsentlig del af de hos
postsparbanken förekommande göromål kunna handläggas af extra biträden.

Kungl. Maj:t afgaf vid 1883 års riksdag proposition (n:r 40) om
inrättande af en postsparbank för riket. I denna proposition framlades förslag
till förordning angående postsparbanken; hvarjämte hemställdes,
bland annat, om Riksdagens medgifvande, att Kungl. Maj:t måtte tills
vidare få bestämma såväl arfvoden för ordförande och ledamöter i styrelsen
för postsparbanken och ersättning till postverkets tjänstemän för deras
bestyr med postsparbanksrörelsen som ock löner och arfvoden för den
byråchef och de biträden i öfrigt, som måste anställas hos generalpoststyrelsen
för att besörja de göromål, som tillhörde postsparbanken.

I sistnämnda hänseende yttrade chefen för finansdepartementet till
statsrådsprotokoll den 6 mars 1883 följande:

»Det är- naturligtvis omöjligt att på förhand bestämma vare sig måttet
af det ai’bete, som kommer att kräfvas af de särskilda medlemmarna
i postsparbankens styrelse, eller den förstärkning i generalpoststyrelsens
arbetskrafter, som påkallas däraf att i postverket inordnas denna nya och
viktiga institution. Något förslag till löne- eller arfvodesstat kan därför
nu icke ens tillnärmelsevis uppgöras, utan kan det först vara efter eu
längre tids erfarenhet, som några definitiva anordningar i det afseendet
kunna vidtagas. Till dess torde det böra åt Eders Kungl. Maj:t öfverlämnas
att bestämma i dessa ämnen; och har jag ansett förslag därom böra
i den nådiga propositionen framställas».

Riksdagen meddelade i skrifvelse den 28 maj 1883 (n:r 44) lydelsen
af den författning i ämnet, Riksdagen för sin del antagit; samt tillkännagaf,
att beträffande det af Kungl. Maj:t begärda medgifvandet att provisoriskt
bestämma arfvoden och löner Riksdagen medgifvit, att sådant finge
ske under förutsättning däraf, att fullständig löne- och arfvodesstat framdeles
blefve underställd Riksdagens pröfning.

Den 22 juni 1883 utfärdades kungl. förordning angående en postsparbank
för riket (svensk författningssamling n:r 22).

Från denna författning, som bestämde, att postsparbankens verksamhet
skulle taga sin början med ingången af år 1884, må här anföras följande
stadganden.

De i postsparbanken inflytande medel, som icke erfordrades för
löpande utgifters bestridande, skulle göras räntebärande genom insättning
i riksbanken.

För så stor del af influtna medel, som postsparbankens styrelse ansåge
icke behöfva på sådant sätt hållas tillgängliga för att möta uppsägning
af medel, hvilka innestode i postsparbanken, skulle för postsparbankens räkning
inköpas räntebärande obligationer, utfärdade af svenska staten eller
Sveriges allmänna hypoteksbank.

De med postsparbankens förvaltning förenade utgifter skulle bestridas
med den räntevinst, som kunde uppkomma på postsparbankens rörelse.

Till en början och så länge icke denna räntevinst därtill lämnade full
tillgång, borde af postverket förskjutas hvad utöfver räntevinsten kunde erfordras
för ändamålet.

Sedan hvad sålunda förskjutits blifvit postverket ersatt, skulle de
öfverskott, som kunde uppkomma, användas uteslutande för postsparbankens
egna ändamål.

Efter bokslut, som skulle verkställas för hvarje kalenderår, hade
styrelsen att afgifva berättelse till Konungen om postsparbankens tillstånd
och förvaltning.

Vid afgifvande af denna berättelse ålåge det styrelsen att yttra sig
rörande det belopp, som af postsparbankens medel kunde under det löpande
året få användas för vidtagande af åtgärder, hvilka afsåge främjande
af sparsamhet, särskildt inom de mindre bemedlade samhällsklasserna.

Postsparbankens styrelse skulle utgöras af generalpostdirektören såsom
ordförande samt fyra ledamöter, nämligen den byråchef i generalpoststyrelsen,
som vore föredragande för ärenden rörande postsparbanken,
en af Konungen särskildt förordnad ledamot samt en af fullmäktige i riksbanken
och en af fullmäktige i riksgäldskontoret, hvilka båda sistnämnda
ledamöter bemälde fullmäktige hvar för sig inom sig utsåge.

förorda
!/e 1883.

§ is.

§ 19.

§ 30.

§ 31.

Därest generalpostdirektören vore hindrad att deltaga i handläggning af
ärendena hos styrelsen, skulle såsom ordförande i styrelsen tjänstgöra den
byråchef i generalpoststyrelsen, Konungen därtill förordnade.

Om sättet för ärendenas handläggning hos postsparbankens styrelse
och i hvilka ärenden styrelsens ordförande ägde ensam besluta, skulle bestämmas
af Konungen.

§ 22. Fullmäktige i riksbanken skulle besörja, att för de medel, som an visades

af postsparbankens styrelse, obligationer blefve inköpta af den
beskaffenhet förordningen bestämde; de skulle låta för postsparbankens
räkning i riksbanken förvara de postsparbanken tillhöriga obligationer och
andra värdehandlingar mot den ersättning till riksbanken, som af fullmäktige
bestämdes; de skulle ock, på framställning af postsparbankens
styrelse, föranstalta om försäljning eller pantsättning af postsparbankens
värdehandlingar till det belopp, styrelsen funne nödigt.

Förordnande Efter det Kungl. Maj:t, jämväl den 22 juni 1883, förordnat, att

för bpostspar- postsparbankens styrelse skulle sammanträda i Stockholm den 15 augusti
^k^bref^h samma ar för att afgifva förslag till de regiementariska föreskrifter och
ims m. fl.), öfriga stadganden, som funnes erforderliga för postsparbankens organisation,
samt för att i öfrigt vidtaga förberedande åtgärder i och för postsparbankens
trädande i verksamhet, förordnade Kungl. Maj:t den 27 juli 1883
dåvarande kamreraren och sekreteraren hos generalpoststyrelsen Gustaf
Fredrik Sandberg att från och med den 15 augusti till 1883 års slut
såsom byråchef hos generalpoststyrelsen vara föredragande för ärenden
rörande postsparbanken, mot åtnjutande därför af arfvode, motsvarande
byråchefs lön och tjänstgöringspenningar, men med skyldighet för Sandberg
att under tiden afstå de löneförmåner, som åtföljde hans dåvarande
tjänstebefattning i postverket; och förklarade Kungl. Maj:t, att det för
Sandberg sålunda bestämda arfvode skulle förskjutas af postverket i den
ordning, som vore stadgad i § 19 af kungl. förordningen den 22 juni 1883.

Förordnandet för Sandberg förnyades den 7 december 1883 från
och med 1884 års början och tills vidare.

Den 24 september 1886 utnämndes kamreraren och sekreteraren
Sandberg till byråchef hos generalpoststyrelsen, med rätt att åtnjuta den

lön och de öfriga förmåner, samma befattning enligt stat och författningar
tillkomme.

Därvid förklarades emellertid, att Sandbergs utnämning icke verkade
rubbning i det honom den 7 december 1883 meddelade förordnande
att från och med år 1884 tills vidare såsom byråchef hos generalpoststyrelsen
vara föredragande för ärenden rörande postsparbanken, med skyldighet
för Sandberg att afstå den till hans ordinarie befattning hörande lön
jämte tjänstgöringspenningar.

Genom skrifvelse till styrelsen för postsparbanken den 21 september
1883 (svensk författningssamling n:r 43) meddelade Kungl. Maj:t föreskrifter
i fråga om sättet och ordningen för handläggning och afgörande af de
hos styrelsen förekommande ärenden.

I sådant hänseende må här omnämnas följande.

Generalpostdirektören skulle äga att ensam besluta i ärenden, som
anginge det behöriga bestridandet å postanstalterna af de till postsparbanksrörelsen
hörande göromål, inflytande medels redovisning, anordnande af
medel, som borde genom postanstalterna utbetalas för postsparbanken, samt
i allmänhet sådana ärenden, om hvilka icke i den kungl. skrifvelsen förordnades
att de skulle af postsparbankens styrelse afgöras efter flertalets
röster.

I behandlingen och afgörandet af ärenden, som styrelsen samfälldt
handlade, skulle deltaga generalpostdirektören, vederbörande byråchef och i
allmänhet minst två bland öfriga ledamöter. Dock kunde äfven i det fall
att, utom generalpostdirektören och vederbörande byråchef, endast en af
de öfriga styrelseledamöterna vore närvarande vid sammanträde, beslut
fattas, då alla närvarande vore ense om beslutet. Ärendena skulle föredragas
af byråchefen. Uppkomme vid omröstning lika röstetal, skulle den
mening, ordföranden biträdt, gälla.

Hade emellertid i fråga, som rörde sparbanksgöromålens handläggning
å postanstalt, genom omröstning fattats beslut, som generalpostdirektören
funne vara menligt för posttjänstens behöriga bestridande, skulle ärendet
anmälas hos Kungl. Maj:t och med beslutets tillämpning anstå, till dess
Kungl. Maj:t meddelat föreskrift i ämnet.

K. skr. sl/9
1883 m. fl.

Erfordrades vikarie för den i postsparbankens styrelse föredragande
byråchefen, skulle därmed förfaras i enlighet med de föreskrifter, som i
sådant afseende vore eller blefve gällande för generalpoststyrelsen.

I fråga om granskning af postsparbankens räkenskaper och förvaltning
skulle gälla hvad i sådant afseende vore stadgadt om postverket.

I afseende å befordran, tjänstledighet eller afsked för de tjänstemän
och betjänte, som anställdes särskildt för handläggning af postsparbanksärenden,
samt i fråga om ansvar för tjänstefel och försummelser, som
beginges af dessa tjänstemän och betjänte, skulle likaledes gälla hvad i
dylikt hänseende vore föreskrifvet för postverket.

Underdåniga skrivelser, som aflätes af postsparbankens styrelse, skulle,
kontrasignerade af tjänsteman, som styrelsen därtill förordnade, undertecknas
af generalpostdirektören och de öfriga ledamöter af styrelsen, som
deltagit i ärendets handläggning.

Anordningar, assignationer och dispositioner skulle, behörigen kontrasignerade,
underskrifvas af generalpostdirektören och föredragande
byråchefen.

öfriga från postsparbankens styrelse utgående expeditioner skulle
kontrasigneras af vederbörande tjänsteman och underskrifvas af generalpostdirektören.

Ändring i beslut, som meddelades af postsparbankens styrelse, skulle
sökas i anmärkningsmål hos kammarrätten på sätt och i den ordning, som
föreskrefves i instruktionen för generalpoststyrelsen, samt i öfriga ärenden
hos Kungl. Maj:t genom underdåniga besvär.

Genom kungl. skrifvelsen den 21 september 1883 förordnades jämväl,

att styrelsen för postsparbanken skulle äga att för postsparbanksgöromålens
behöriga gång antaga erforderliga extra biträden på enahanda
villkor, som gällde för anställande af extra biträden hos generalpoststyrelsen; att

för postsparbanksgöromålens bestridande ersättning af bankens
medel skulle till postanstalternas tjänstemän tills vidare utgå sålunda, att

dels ett belopp af två öre för hvar insättning tillfölle den tjänsteman,
som i motbok kvitterade det insatta beloppet,

dels för hvarje redovisningsperiod uppbördsprovision med en tiondedel
procent af de sparbanksmedel, som blifvit insatta å postanstalt, skulle
tillgodogöras föreståndaren för den postanstalt, som till centralförvaltningen
redovisade de influtna medlen, med iakttagande dock, att sådan provision
beräknades endast å hvarje fullt tiotal kronor, som inginge i redovisningen;
samt

att hvad beträffande postsparbanksgöromålens bestridande och ersättningen
därför stadgats om posttjänsteman skulle äga tillämpning äfven
på föreståndare för poststation.

Enligt den kungl. skrifvelsen bemyndigades styrelsen för postsparbanken
att genom utfärdande af särskildt tjänstgöringsreglemente meddela
de ytterligare föreskrifter, som kunde finnas erforderliga för postsparbanksgöromålens
behöriga bestridande;

och förklarades, att särskild afgift tills vidare icke skulle utgå för befordran
med post af försändelser, hvilka i ärenden rörande postsparbanken
utväxlades mellan banken och postanstalterna.

Hvad sistnämnda portofrihet beträffar, meddelades genom kungl. bref
till generalpoststyrelsen den 16 november 1883, att denna portofrihet för
försändelser i ärenden rörande postsparbanken finge tillämpas å alla de
försändelser af dylik beskaffenhet, som affärdades af styrelsen för postsparbanken,
af postsparbankskontor eller af särskildt antagen försäljningsman
af sparmärken. Genom kungl. bref till generalpoststyrelsen den 16 maj
1884 utsträcktes portofriheten än ytterligare till att gälla vid sparmedels
insändande till postsparbankskontor genom särskildt antagen sparmärkesförsäljare.

I underdånig skrifvelse den 10 december 1883 hemställde styrelsen
för postsparbanken, att för postsparbanksgöromålens behöriga skötande
måtte från och med den 1 januari 1884 tills vidare få på förordnande
anställas en revisor och bokhållare emot åtnjutande af arfvode, motsvarande
den tjänsteman hos generalpoststyrelsen i första lönegraden tillkommande
aflöning, 3",000 kronor för år räknadt.

2— 091240 Lönereglenngskomnlitténa bet. XXIII.

Anställaneea
biträdande
tjänstemän
(It. bref I4/u
1883, m. fl.).

Därvid framhölls jämväl fördelen ej mindre för postsparbanken än
ock för postverket att kunna för revisions- och bokföringsarbetet i postsparbanken
använda en person, hvilken om postverkets revision och bokföring
ägde den kännedom, som kunde påräknas hos de i generalpoststyrelsens
kameralbyrå anställda bokhållare eller revisorer.

Det hemställdes fördenskull, att emellan de hos generalpoststyrelsen
och styrelsen för postsparbanken anställde revisorer och bokhållare arbetet
måtte få fördelas på sätt som funnes mest förmånligt för göromålens gång;
hvarvid borde iakttagas, att, där för handläggning, uteslutande eller till
någon del, af postsparbanksärenden användes tjänsteman, hvilken hos
generalpoststyrelsen innehade ordinarie befattning å stat, sådan användning
icke komme att i någon mån inskränka den rätt till ålderstillägg och
semester, hvilken, på grund af innehafvande ordinarie befattning inom
postverket, kunde tillkomma denne tjänsteman.

Genom kungl. bref den 14 december 1883 medgafs dels att hos
postsparbanken finge från och med början af år 1884 tills vidare på förordnande
anställas en revisor och bokhållare mot åtnjutande af arfvode af
3,000 kronor för år, däraf 1,200 kronor skulle anses såsom tj änstgöringspenningar,
dels ock att, därest ordinarie tjänsteman inom postverket förordnades
till bestridande af tjänst inom postsparbanken, denne i fråga om
ålderstillägg å postverkets stat finge räkna sig till godo den tid, han bestrede
tjänst inom postsparbanken.

Tillika förklarades, att generalpoststyrelsen och styrelsen för postsparbanken
skulle äga att emellan de hos de särskilda styrelserna anställda
revisorer och bokhållare fördela arbetet på sätt, som för göromålens
gång kunde finnas mest lämpligt.

Med åberopande af den betydliga utveckling, postsparbanken under
sin korta tillvaro vunnit, hemställde styrelsen för postsparbanken den 21
april 1884, att Kungl. Maj:t måtte medgifva, att hos postsparbanken finge
på samma villkor, som funnes omförmälda i kungl. brefvet den 14 december
1883, från och med den 1 maj lö84 tills vidare på förordnande
anställas ytterligare en revisor och bokhållare, med skyldighet att hand -

lägga de göromål, som kunde blifva honom anvisade af styrelsen. Denna
hemställan bifölls af Kungl. Maj:t den 25 april 1884.

I detta sammanhang torde böra omnämnas, att styrelsen för postsparbanken
i underdånig skrifvelse den 8 juni 1885 hemställde, att de personer,
hvilka vore eller framdeles kunde blifva förordnade att upprätthålla
revisors- och bokhål]arbefattningarna hos postsparbanken, måtte årligen få
åtnjuta semester, hvardera under en månad, med bibehållande under
semestertiden af de med ifrågavarande befattningar förenade aflöningsförmåner,
samt att till de personer, hvilka blefve förordnade att under
tiden upprätthålla omförmälda revisors- och bokhållarbefattningar, måtte
få utbetalas arfvoden, motsvarande de med tjänst hos generalpoststyrelsen
i första aflöningsgraden förenade tjänstgöringspenningar för den tid, semestern
omfattade, äfvensom att dessa arfvoden finge förskjutas af postverket
i den ordning, som funnes stadgad i § 19 af kungl. förordningen den 22
juni 1883 angående en postsparbank för riket. Hvad sålunda hemställts
bifölls af Kungl. Maj:t den 3 juli 1885.

Genom kungl. bref den 21 mars 1884 bestämdes, att en hvar af de
tre ledamöter, som jämte ordföranden och föredragande byråchefen utgjorde
postsparbankens styrelse, finge tills vidare årligen, räknadt från den 15
augusti 1883, då styrelsen trädde i verksamhet, åtnjuta ett arfvode af 600
kronor, samt att ordföranden hos styrelsen finge under det första arbetsåret,
räknadt från nyssnämnda dag, med afseende å de särdeles trägna
göromål, han därunder haft att fullgöra, uppbära ett arfvode af 2,800 kronor.
Samtliga dessa arfvoden borde utgå i den ordning, som funnes stadgad
i § 19 af kungl. förordningen den 22 juni 1883. Tillika förklarades,
att Kungl. Maj:t ville framdeles bestämma det arfvode, som borde tillkomma
ordföranden hos styrelsen för tiden efter det första arbetsåret.

Sedermera förklarades genom kungl. bref den 12 december 1884
styrelsens ordförande berättigad att fortfarande tills vidare uppbära arfvode
till belopp af 2,800 kronor.

I berättelse af Riksdagens år 1888 församlade revisorer framhölls
angelägenheten däraf, att någon åtgärd måtte vidtagas till åstadkommande

Arfvoden till
vissa af styrelsens
medlemmar (It.

bref
1884, m.fl.).

af jämvikt i postsparbankens affärsställning; i hvilket afseende revisorerna,
bland annat, föreställde sig, att besparing i förvaltningskostnaderna borde
kunna åstadkommas.

Särskilt uttalades, under åberopande af kungl. brefven den 21 mars
och den 12 december 1884, att det generalpostdirektören tillagda arfvode,
hvilket ursprungligen afsetts såsom en tillfällig godtgörelse för särskilda
bestyr, men sedermera antagit naturen af en stadigvarande löneinkomst,
förefallit revisorerna vara alltför högt, helst de honom i egenskap af ordförande
i postsparbanken tillkommande göromål i hufvudsak syntes nära
sammanfalla med de ämbetsåligganden, han såsom chef för rikets postverk
hade att utföra.

Styrelsen för postsparbanken framhöll i anledning däraf uti afgifvet
utlåtande, att de generalpostdirektören tillhörande postsparbanksgöromål
icke hade något gemensamt med postförvaltningen i allmänhet; att så
äfven vore fallet med de lånerörelsen angående ärenden, som jämte flera
andra handlades gemensamt af chefen och ledamöterna i styrelsen; samt
att generalpostdirektören icke i sammanhang med denna tillökning i göromål
beredts någon minskning i det arbete, som i öfrigt förut ålegat honom.

I utlåtande n:r 29 vid 1889 års riksdag uttalade statsutskottet,
att det, i likhet med Riksdagens revisorer, ansåge, att åtgärder borde
vidtagas till åstadkommande af jämvikt i postsparbankens affärsställning
och att i sådant hänseende, bland annat, en besparing i förvaltningskostnaderna
borde kunna åvägabringas, särskilt med hänsyn till det arfvode,
som dittills utgått till ordföranden i sparbanksstyrelsen.

Riksdagen anhöll i skrifvelse den 13 maj 1889 (n:r 57), att Kungl.
Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke, utan menlig inverkan å
postsparbankens verksamhet, åtgärder måtte kunna vidtagas för åstadkommande,
så vidt sådant redan då vore möjligt, af jämvikt mellan postsparbankens
inkomster och dess utgifter.

Under åberopande af Riksdagens nyssberörda skrifvelse meddelade
chefen för finansdepartementet, i skrifvelse till styrelsen för postsparbanken
den 9 oktober 1889, att, enär dåvarande generalpostdirektören
inkommit med ansökning om nådigt afsked samt återbesättandet af

general postdirektörsämbetet vöre omedelbart förestående, det synts de
partementschefen önskvärdt, att i sammanhang därmed Riksdagens berörda
framställning i hvad den afsåg arfvodet åt ordföranden i postsparbanken
måtte kunna komma under Kungl. Maj:ts pröfning; och anhöll
departementschefen med anledning däraf, att styrelsen för postsparbanken,
så snart sådant läte sig gorå, måtte inkomma -till finansdepartementet med
utlåtande öfver Riksdagens skrifvelse i hvad den afsåge omförmälda fråga.

Samma dag, den 9 oktober 1889, afgaf styrelsen yttrande. Styrelsen
redogjorde däri för beskaffenheten och omfattningen af de generalpostdirektören
i hans omförmälda egenskap åliggande göromål.

Vid bedömandet af storleken af det arfvode, som borde tillkomma
styrelsens ordförande, ansåg styrelsen höra tagas i betraktande, a ena sidan,
den omständigheten att de med själfva organiserandet af postsparbanken
förbundna göromål, på grund af hvilka arfvodet syntes hafva blifvit bestämdt
till 2,800 kronor för år, dåinera, åtminstone till det väsentligaste,
tills vidare upphört, men, å andra sidan, det väsentligen ökade arbetet
och ansvaret beträffande ärenden af löpande beskaffenhet, äfven om förenkling
i en del dylika ärendens handläggning tilläfventyrs kunde åstadkommas.

Styrelsen uttalade såsom sin åsikt i ämnet, att det särskilda arfvodet
till generalpostdirektören såsom ordförande hos styrelsen syntes för den
närmare framtiden kunna bestämmas till ett nedsatt belopp af 2,000 kronor
för år.

Genom kungl. bref den 12 oktober 1889 förklarades, att ordföranden
hos bemälda styrelse dädanefter skulle äga att tills vidare uppbära arfvode
till belopp af 2,000 kronor för år, att utgå i den ordning, som funnes
stadgad i § 19 af kungl. förordningen den 22 juni 1883.

Ofvan är omnämndt, hurusom i § 21 af kungl. förordningen den 22
juni 1883 stadgades, att, därest generalpostdirektören vore hindrad att deltaga
i handläggning af ärendena hos styrelsen för postsparbanken, skulle
såsom ordförande i styrelsen tjänstgöra den byråchef i generalpoststyrelsen,
Konungen därtill förordnade.

Ersättning ti
vissa tjänstinnehafvare

generalpoststyrelsen

(k. bref26/1
1884, m.fl.

I sådant hänseende meddelades förordnanden i flera kungl. bref
under åren 1884, 1886 och 1888; hvarvid förklarades, att ersättning för
sådana vikariat borde utgå af det ordföranden hos styrelsen tillagda arfvode.
I kungl. brefvet den 14 juni 1888 talas i nämnda hänseende särskild!
äfven om tillfällen, då generalpostdirektören af ämbetsresor eller
såsom åtnjutande semester vore hindrad att utöfva sitt ämbete.

I kungl. bref den 22 november 1901 blef emellertid förklarad!, att generalpostdirektören
såsom ordförande hos styrelsen för postsparbanken icke vore
skyldig att under ämbetsresor eller semester afstå någon del af det honom
i berörda egenskap tillkommande arfvode, samt att den för honom då tjänstgörande
ordföranden hos postsparbanksstyrelsen skulle äga att af postsparbankens
medel åtnjuta godtgörelse efter 2,000 kronor för år räknadt.

11 ^ underdånig skrifvelse den 16 januari 1884 anmälde styrelsen för

/postsparbanken, att under den tid af år 1883, då arbetet med postsparbankens
organisation pågått, bestyret med utsändandet till postanstalterna
(.af de för postsparbankstjänstens bestridande erforderliga blanketter samt
kvittenskuponger och sparmärken äfvensom delvis kontrollerandet af sparmärkestillverkningen
varit uppdraget åt tjänstemän och betjänte hos generalpoststyrelsen.

Styrelsen för postsparbanken anhöll, att för det sålunda verkställda
arbetet måtte få af de till styrelsens disposition ställda medel utbetalas
ersättning till föreståndaren för postverkets blankettförråd med 150 kronor,
till förvaltaren af frimärkesförrådet med 75 kronor och till den å frimärkesförrådet
anställde vaktmästaren med 15 kronor.

Genom kungl. brel den 25 januari 1884 bemyndigades styrelsen att
af de till dess disposition ställda medel utbetala omförmälda ersättningsbelopp.

I underdånig skrifvelse den 5 januari 1885 meddelade styrelsen, att
jämväl under år 1884 hufvudförrådena af postsparbanksblanketter, kvittenskuponger
och sparmärken omkänderhafts af tjänstemän hos generalpoststyrelsen,
samt att förestandarbefattningen för postsparbankens hufvudkassa
under samma tid varit anförtrodd åt förvaltaren af hufvudpostkassan.
Enär postsparbankens blankettförråd och hufvudkassa varit under år

1884 förbundna med motsvarande afdelningar hos generalpoststyrelsen och
följaktligen förlagda till centralposthuset vid Rödbodtorget, medan postsparbanksbyrån
haft sin lokal i posthuset vid Lilla Nygatan, hade upppassningen
vid nämnda förråd och kassa ej kunnat verkställas af det för
vaktmästargöromåls bestridande å postsparbanksbyrån antagna extra biträde,
utan måst ombesörjas af åtskilliga af de hos generalpoststyrelsen anställda
vaktbetjänte.

Styrelsen för postsparbanken hemställde, att af de till dess dis
position ställda medel måtte till de hos generalpoststyrelsen anställda
ordinarie tjänstemän och vaktbetjänte, hvilka sålunda under ai 1884 bi
trädt vid postsparbanksärendenas behandling, få utbetalas ett sammanlagdt
belopp af 1,750 kronor, däraf till föreståndaren för postverkets blankettförråd
500 kronor, till förvaltaren af postverkets frimärkesförråd 200 kronor,
till förvaltaren af hufvudpostkassan 900 kronor samt till vaktbetjänte
tillhopa 150 kronor.

Genom kungl. bref den 7 maj 1885 bemyndigades styrelsen för postsparbanken
att af de till dess disposition ställda medel utbetala nämnda
ersättningsbelopp.

Samma belopp utgingo äfven för åren 1885 och 1886 enligt särskilda
kungl. bref.

För år 1887 bemyndigades styrelsen för postsparbanken, enligt kungl.
bref den 27 januari 1888, att till ordinarie tjänstemän och betjänte hos
generalpoststyrelsen, som biträdt vid handhafvande! af göromål hörande
till postsparbankens centralförvaltning, utbetala 1,590 kronor, enligt följande
fördelning: ombudsmannen 240 kronor, förvaltaren af frimärkesförrådet
200 kronor, förvaltaren af postverkets hufvudkassa 1,000 kronor
samt åtskilliga ordinarie vaktbetjänte tillhopa 150 kronor.

1 styrelsens för postsparbanken underdåniga skrifvelse den 28 december
1887 meddelades, hvad ombudsmannen hos generalpoststyrelsen
angick, att han tillhandagått postsparbanksstyrelsen med indrifvande eller
anhängiggörande inför domstol af åtskilliga postsparbankens fordringar för
utestående, oredovisade sparmärkesförskott in. m. samt afgifvande af yttranden
öfver kommuners framställningar om lån från postsparbanken.

För år 1888 höjdes ersättningen till ombudsmannen hos generalpoststyrelsen,
enligt kungl. bref den 22 februari 1889, till 300 kronor. För
förvaltarna af postverkets frimärkesförråd och hufvudkassa samt till ordinarie
vaktbetjänte hos generalpoststyrelsen voro de begärda och beviljade
ersättningsbeloppen lika som för år 1887.

Samma ersättningsbelopp, som enligt sistberörda kungl. bref, beviljades
sedermera för åren 1889—1893 jämlikt särskilda kungl. bref.

. För år 1894 utgjorde, enligt kungl. bref den 22 februari 1895, ersättningarna
till ordinarie tjänstemän och betjänte hos generalpoststyrelsen
följande belopp: ombudsmannen 300 kronor, frimårkesintendenten 250 kronor,
kassören 1,500 kronor, vissa vaktbetjänte tillhopa 150 kronor, eller
sammanlagdt 2,200 kronor.

skrifter fpost- ^orde här höra erinras om de delar af den för generalpoststy rtandeinposurehen

den 4 juni 1886 utfärdade instruktion, som beröra förhållandet till
sparbanken postspärbånkGD.

1886, m. fl.). Enligt § 1 mom. 1 af nämnda instruktion skulle generalpoststyrel sen

utgöras af generalpostdirektören, såsom chef för postverket, och af fem
ledamöter, af hvilka fyra vore chefer, hvar för en af de byråer, som ägde
att handlägga de till den egentliga postförvaltningen hörande göromål,
samt en ledamot vore föredragande för ärenden rörande postsparbanken.

Efter det i § 50 blifvit sagdt, att de ärenden, hvilka till behandling
hos generalpoststyrelsen förekomme och hvilka icke rörde postsparbankstjänsten,
skulle fördelas på fyra byråer, säges i § 69 mom. 1, att i afseende
å handläggningen af postsparbanksärenden skulle iakttagas hvad därom
funnes föreskrifvet i särskild författning.

I mom. 2 af sistnämnda § stadgades, att, då hos generalpoststyrelsen
till behandling förekomme fråga om postanstalts inrättande eller
indiagning, skulle, likasom i alla de andra fall då generalpostdirektören
funne sådant af omständigheterna påkallas, utom den eller de byråchefer,
hvilka eljest borde deltaga i ärendets handläggning, äfven föredraganden
för postsparbanksärenden hos styrelsen närvara, med enahanda rätt för
honom att låta i protokollet anteckna sin uttalade mening, som tillkomme
öfriga byråchefer.

Bland de i instruktionen förekommande bestämmelser rörande generalpoststyrelsens
disciplinära domsrätt fanns i § 41 intaget stadgande, på
grund hvaraf generalpoststyrelsen ägde ådöma posttjänsteman, poststationsföreståndare
eller postbetjänt disciplinär bestraffning äfven i sådana fall,
då denne underlåtit hvad honom i tjänsten ålåge i fråga om göromål rörande
»den med postverket förenade postsparbankeni''.

I detta sammanhang må ock omnämnas, hurusom Kungl. Maj:t i
nådigt bref till generalpoststyrelsen den 21 juni 1889 förklarade hinder
icke möta för generalpoststyrelsen att år 1889 och tills vidare framgent
under semester eller tillfälligt tjänsteförhinder för den byråchef hos styrelsen,
som vore föredragande för ärenden rörande postsparbanken, till hans
vikarie förordna hos postsparbanken på förordnande tills vidare anställd
revisor och bokhållare, därest denne i öfrigt ansåges skicklig till sådant
vikariat, med iakttagande dock af den enligt § 65 i instruktionen för
generalpoststyrelsen gällande bestämmelse, att, därest fråga vore om sådant
förordnande på längre tid än 1 1h månad, anmälan därom borde göras
hos Kungl. Maj:t.

I den skrifvelse Kungl. Maj:t den 28 oktober 1892 atlät till generalpoststyrelsen
angående inrättande af postinspektioner blef beträffande
de åligganden, som skulle tillhöra de nya postinspektionerna, fastställdt,
bland annat, att postinspektör skulle utöfva tillsyn öfver postinrättningarna
och postsparbanksrörelsen inom det honom anförtrodda distrikt samt i
förekommande fall ombesörja verkställigheten af generalpoststyrelsens och
styrelsens för postsparbanken beslut, äfvensom utreda och förbereda vissa
frågor, hvilka sedermera skulle handläggas af generalpoststyrelsen eller
styrelsen för postsparbanken.

Särskildt skulle det åligga postinspektör att noggrant öfvervaka, att
göromålen vid postanstalterna blefve, såväl hvad anginge den egentliga
posttjänsten som ock beträffande postsparbanksrörelsen, förrättade i enlighet
med gifna föreskrifter och i öfrigt på ett sätt, som öfverensstämde
med postverkets och postsparbankens uppgifter och ändamål.

3—091240 Lönereglering skommitténs bet. XXIII.

* "postspar'' Jämlikt Kungl. Maj:ts och Riksdagens beslut befriades år 1887 full banksforördn.

mäktige i riksbanken från det dem genom § 22 i kungl. förordningen den
1887). 22 juni 1883 gifna uppdrag att besörja placering af postsparbankens me del,

och fick detta uppdrag i stället öfvertagas af postsparbankens styrelse.
Af sådan anledning erhöll nämnda § enligt kungl. kungörelse den 13
juli 1887 följande förändrade lydelse:

»Fullmäktige i riksbanken låta för postsparbankens räkning i riksbanken
förvara de postsparbanken tillhöriga obligationer och andra värdehandlingar
mot den ersättning till riksbanken, som af fullmäktige bestämmes,
samt föranstalta, på framställning af postsparbankens styrelse, om försäljning
eller pantsättning af postsparbankens värdehandlingar till det belopp,
styrelsen finner nödigt».

Genom samma kungl. kungörelse förändrades mom. 2 i § 18 sålunda,
att för så stor del af de i postsparbanken inflytande medel, som
postsparbankens styrelse ansåge icke behöfva hållas tillgänglig för att möta
uppsägning af medel, hvilka i postsparbanken innestode, skulle för postsparbankens
räkning af styrelsen inköpas räntebärande obligationer, utfärdade
af svenska staten eller af Sveriges allmänna hypoteksbank eller ock
af kommun inom riket för lån, till hvars upptagande Kungl. Maj:ts tillstånd
blifvit meddeladt. Postsparbankens styrelse skulle dock äga rätt att,
intill högst en tredjedel af ifrågavarande medel, göra dessa fruktbärande
äfven genom utlåning mot skuldebref till kommun inom riket, med iakttagande
äfven i detta fall att tillåtelse till lånets upptagande blifvit kommunen
af Kungl. Maj:t meddelad.

polis par & Enligt postsparbanksstyrelsens berättelse för år 1893 utgjorde vid

banksbyrån nämnda års utgång den å postsparbanksbyrån mera fast anställda personalen
" utgång™— förutom byråchefen — 2 t. f. revisorer och bokhållare, 4 amanuenser,
35 kvinnliga extra biträden samt 3 extra vaktmästare. För biträde
vid bokslutsarbetet samt för ränteuträkning och granskning af inkomna

motböcker m. m. hade äfven under år 1893, i likhet med föregående år,
anlitats tillfälliga biträden.

Vid 1894 års riksdag framlade Kungl. Maj:t i proposition (n:r 6) förslag
till utgiftsstat för postsparbanken af följande innehåll:

	Kronor.
''		Tjänst-
I	Lön.	görings- pennin-	Summa.
i		gar.
a) Aflöningar.				i
Styrelsen f ör postsparbanken.
Generalpostdirektören såsom ordförande, arfvode	—	—	2,000	(Efter 5 år kan lönen höjas (med 600 kr.
1 byråchef.............: . . .	4,400	2,000	6,400
1 ledamot, arfvode.............	—	—	600
2 ledamöter, > .............	—	—	1,200
Postsparbanksbyrån.
1 kamrerare och sekreterare.........	3,000	1,500	4,500
1 registrator ................	1,800	1,200	3,000	Efter 5 år kan lönen höjas
\| 1 aktuarie.................	1,800	1,200	3,000	med 500 kr. och efter 10 år med ytterligare 500
1 revisor ..................	1,800	1,200	3,000	kr.
! 1 revisor och bokhållare...........	1,800	1,200	3,000
1 1 vaktmästare...............	500	300	800	(Efter 5 år kan lönen höjas \med 100 kr.
J Anslag för kassagöromålens bestridande . . .	—	—	1,400
D:o till ålderstillägg, förslagsvis..... D:o till vikariatsersättning samt arfvoden	—		1,600 55,000
\| åt extra biträden, förslagsvis.......		—	85,500
b) Omkostnader.
(Förslagsanslag.)
j Anslag till uppbördsprovision och öfrig ersätt-
ning till tjänstemännen vid postanstalterna för biträde vid handläggning af postspar-			18,000
banksgöromål..............	—	—
D:o till expensutgifter..........	—	—	15,000
j D:o till diverse utgifter.........	—	—	5,000	38.000
c) Afkortning»!’ och restltutloner, förslags-
vis...................	—	—	—	500
Summa kronor	—	-	—	124,000

Kung!, proposition
vid 1894
års riksdag.

Jämte det villkor föreslogos för åtnjutande af löneförmånerna enligt
berörda stat, hemställdes äfven i den kungl. propositionen, att Riksdagen
måtte

dels medgifva, att kvinnligt extra biträde hos styrelsen för postsparbanken
skulle vid behörigen styrkt sjukdomsförfall äga bibehålla tre
fjärdedelar af sitt dagtraktamente, dock att, om sjukdomsförfallet fortfore
utöfver tre månader, rätten att bibehålla sagda andel af traktamentet skulle
upphöra vid nämnda tids utgång;

dels ock för sin del besluta, att § 21 mom. 1 af kungl. förordningen
den 22 juni 1883 angående en postsparbank för riket skulle erhålla följande
förändrade lydelse:

»Postsparbankens styrelse utgöres af generalpostdirektören såsom ordförande
samt fyra ledamöter, nämligen en byråchef, som är föredragande,
en af Konungen, hvarje gång för eu tid af tre år, särskilt förordnad ledamot
samt en af fullmäktige i riksbanken och en af fullmäktige i riksgäldskontor,
hvilka båda sistnämnda ledamöter bemälda fullmäktige hvar för
sig inom sig utse».

Från det statsrådsprotokoll öfver finansärenden den 22. december
1893, som åtföljde den kungl. propositionen, må här omnämnas följande.

De befattningshafvande, som skulle uppföras å postsparbankens stat,
borde enligt postsparbanksstyrelsens förslag likställas med statens ordinarie
tjänstemän i fråga om rätt till ålderstillägg och semesterförmån äfvensom
till pension, hvilken sistnämnda liksom alla öfriga utgifter för postsparbanken
skulle utgå af bankens medel.

Det å staten uppförda anslag å 1,400 kronor för kassagöromålens
bestridande skulle utgöra ersättning i sådant hänseende till vissa tjänstemän
och betjänte hos generalpoststyrelsen.

Den föreslagna utgiftsstaten slutade i sin helhet å ett belopp af
124,000 kronor. Då, enligt hvad postsparbanksstyrelsen tillkännagifvit,
sammanlagda utgifterna för postsparbankens förvaltning för det dåvarande
uppginge, för år räknadt, till omkring 106,000 kronor, betecknade alltså
den föreslagna statens slutsiffra en ökning af omkring 18,000 kronor.

I afseende å det i kungl. propositionen innefattade förslag till förmån
för kvinnligt extra biträde vid sjukdomsförfall framhöll vederbörande

departementschef, bland annat, att det syntes honom önskvärdt, att någonting
kunde göras i syfte att bereda postsparbankens kvinnliga extra biträden
en något mera tryggad ställning. I det utvecklingsskede, hvari
postsparbanken ännu befunne sig, borde det väl icke ifrågasättas att å
ordinarie stat uppföra dessa biträden eller ens en del af dem, men billigheten
syntes likväl kräfva, att deras ställning gjordes något mindre prekär,
än att de, på sätt då ägde rum, vid hvarje förfall ginge miste om hela
sin inkomst af tjänsten.

I sammanhang med framställning om sådan ändring i § 21 mom. 1
af postsparbanksförordningen, som påkallades däraf, att byråchefen för postsparbanksärendena
skulle uppföras å den nya ordinarie staten för postsparbanken
och sålunda upphöra att vara byråchef i generalpoststyrelsen, hade
postsparbanksstyrelsen, med hänsyn till det nära samband, som ägde lum
mellan postsparbanken och postverket, framhållit önskvärdheten däraf, att
postsparbanksstyrelsens byråchef måtte kunna, fortfarande såsom dittills,
deltaga i generalpoststyrelsens förhandlingar, när där förekomme ärenden,
som berörde postsparbanken.

Vederbörande departementschef ansåg den af postsparbankstyrelsen
föreslagna ändring i § 21 mom. 1 uti postsparbanksförordningen utgöra
en omedelbar följd af styrelsens uppförande å ordinarie stat och fördenskull,
under förutsättning af Riksdagens godkännande af denna åtgärd,
böra vinna bifall. Departementschefen höll emellertid före, att, därest
sålunda postsparbankens byråchef ej vidare komme att tillhöra generalpoststyrelsen,
Kungl. Maj:t framdeles ville taga under öfvervägande, huruvida
icke, på sätt postsparbanksstyrelsen hemställt, tillfälle måtte kunna beredas
bemälde byråchef att deltaga i generalpoststyrelsens förhandlingar beträffande
ärenden, som rörde postsparbanken.

I skrifvelse den 7 april I8y4 (n:r 16) anmälde Riksdagen, att den
icke kunnat biträda Kungl. Maj:ts förslag om fastställelse af stat för postsparbanken.
Riksdagen hade nämligen kommit till den öfvertygelse, att
därmed borde någon tid anstå i afvaktan på närmare kännedom om den
inverkan tillämpningen af vissa författningar, nämligen om insättning i
postsparbanken af fångars besparade arbetspremier, af innehållna aflönings -

Riksdagens
skrifvelse 7/*
1894.

medel för manskapet vid indelta armén samt af viss del af beväringsmanskapets
dagaflöning, utöfvade på postsparbankens rörelse och utgifter.

Enligt Riksdagens åsikt kunde ett uppskof med faställandet af stat
ej vålla olägenhet för postsparbankens verksamhet, alldenstund postsparbanksförordningen
innehölle tillräckliga och fullt betryggande föreskrifter
angående medlen till bestridande af de med bankens förvaltning förenade
utgifter, samt Kungl. Maj:t, på grund af 1883 års Riksdags beslut, ägde att
provisoriskt förordna om löner och arfvoden vid postsparbanken.

Ltom ökad erfarenhet beträffande utsträckningen af bankens rörelse
vunnes genom ett uppskof, att frågan om reglering af pensionsväsendet,
hvilken fråga utgjorde föremål för behandling af en kommitté, under tiden
kunde hinna lösas och sålunda de nya grundsatser, som i detta ämne tilläfventyrs
blefve antagna, kunde tillämpas vid bestämmandet af villkoren
för tjänstemännens rätt till pension.

Vid det förhållande, att Riksdagen icke bifallit Kungl. Maj:ts förslag
till utgiftsstat för postsparbanken, hade Riksdagen ansett sig icke heller
böra godkänna Kungl. Maj:ts öfriga i den kungl. propositionen förekommande
framställningar, hvilka syntes böra följa hufvudfrågan, statsförslaget,
åt.

^biträdande 1 underdåni£ skrifvelse den 9 april 1894 erinrade styrelsen för post tjänstinne-

sparbanken, att på grund af Riksdagens nyssberörda beslut frågan om

postspar-5 ^ställande af ordinarie tjänstemän och betjänte å postsparbanksbyrån för

banksstyrelsen det dåvarande fallit.
m. m.

imma*) Mg°n ytterligare tids erfarenhet syntes styrelsen dock ej vara

,m'' '''' nödvändig för bedömande af frågan rörande det antal mera fast anställda
tjänstemän, som vore nödigt för ombesörjande af de å postsparbanksbyrån
förekommande göromål; och enär, enligt styrelsens åsikt,
med anställande af dylika tjänstemän ej kunde, utan men för göromålens
behöriga gång, uppskjutas till den kanske aflägsna tidpunkt, då definitiv
stat blefve fastställd, ansåg styrelsen det blifva nödigt att under tiden
medelst förordnanden tills vidare anställa en kamrerare och sekreterare,
en registrator, en aktuarie och en vaktmästare, hvarigenom indragning af
åtskilliga amanuens- och extra biträdesarfvoden skulle kunna äga rum.

Enligt nådigt bref den 8 juni 1894 medgaf Kungl. Maj:t, att å postsparbanksbyrån
finge från och med den 1 januari 1895 på förordnande
tills vidare anställas en kamrerare och sekreterare, en registrator, en aktuarie
och en vaktmästare, till hvilka skulle af postsparbankens öfverskottsmedel
utgå följande arfvoden, för år räknadt, nämligen:

till kamreraren och sekreteraren 4,500 kronor, däraf 1,500 skulle
anses såsom tjänstgöringspenningar,

till registratorn och till aktuarien hvardera 3,000 kronor, af hvilka
1,200 skulle motsvara tjänstgöringspenningar, samt

till vaktmästaren 800 kronor, hvaraf 300 skulle anses såsom tjänstgöringspenningar.

Tillika förklarade Kungl. Maj :t, att styrelsen förpostsparbanken ägde
meddela förordnanden å omförrnälda befattningar, med undantag för kamrerar-
och sekreterartjänsten, till hvars bestridande styrelsen ägde att hos
Kungl. Maj:t föreslå lämplig person.

Kungl. Maj:t medgaf ock, att kamreraren och sekreteraren, registratorn
och aktuarien finge från och med år 1895 årligen, så framt sådant
kunde ske utan hinder för göromålens behöriga gång, utan afdrag å aflöningen
åtnjuta semester, kamreraren och sekreteraren under 1 V2 månad
samt registratorn äfvensom aktuarien under 1 månad. I

I underdånig skrifvelse den 9 december 1896 framhöll styrelsen för
postsparbanken, att bankens alltjämt vidgade verksamhet och den därigenom
framkallade betydande ökningen af göromålen å postsparbanksbyrån haft
till följd, att de flesta af byråns tjänstemän dåmera vore betungade af en
arbetsbörda, större än som skäligen kunde fordras.

På det göromålen å byrån skulle kunna handhafvas med den ordning
och på det sätt som vederborde, hemställde styrelsen, att redan från 1897
års början måtte å postsparbanksbyrån på förordnande anställas ytterligare
en tjänsteman, åt hvilken kunde uppdragas att på eget ansvar öfvertaga
den del af de öfriga tjänstemännens arbete, som dessa ej kunde medhinna.
Af angifvet skäl fann styrelsen sig dock icke böra föreslå en mera
fast anställning åt den nya tjänstemannen, utan ansåg den tid, för hvilken han
borde förordnas, kunna till en början inskränkas till första hälften af år 1897.

Den 18 december 1896 medgaf Kungl. Maj:t, att styrelsen för
postsparbanken skulle äga från och med den 1 januari 1897 och tills vidare
under ett hälft års tid å postsparbanksbyrån på förordnande anställa ytterligare
en tjänsteman med benämning revisor och bokhållare, till hvilken
skulle af postsparbankens öfverskottsmedel utgå ett arfvode af 3,000 kronor,
för år räknadt.

Sedan styrelsen därefter den 31 maj 1897 gjort framställning
om bibehållande på förordnande tills vidare från och med den 1 juli
samma år af nyssbeinälde tjänsteman, medgafs genom kungl. bref den
11 juni 1897, att styrelsen ägde jämväl för tiden från och med den 1 juli
1897 tills vidare å postsparbanksbyrån på förordnande anställa en tjänsteman
med benämning revisor och bokhållare mot ett arfvode att utgå af
postsparbankens öfverskottsmedel till belopp, för år räknadt, af 3,000
kronor, däraf 1,200 skulle anses såsom tjänstgöringspenningar, med rätt
för den sålunda förordnade att, i likhet med de å postsparbanksbyrån
förut anställda tjänstemän med arfvode af 3,000 kronor hvardera, åtnjuta
semester under en månad årligen.

Genom kungl. bref den 18 november 1898 medgafs, att å postsparbanksbyrån
finge från och med den 1 januari 1899 på förordnande tills
vidare anställas en förste vaktmästare, till hvilken finge af postsparbankens
öfverskottsmedel utgå ett årligt arfvode af 1,100 kronor, hvalraf 300 skulle
anses såsom tjänstgöringspenningar.

Tillika förklarades, att, därest vaktmästare å postsparbanksbyrån i
sådan egenskap komme i åtnjutande af förmånen af fri bostad, den del af
honom tillkommande aflöning, som ej vore att hänföra till tjänstgöringspenningar,
skulle minskas med ett belopp af 150 kronor för år, så länge
nämnda förmån kvarstode.

Uti ingifven skrift anhöllo fyra hos styrelsen för postsparbanken
anställda tjänstemän, däribland kamreraren och sekreteraren, det Kungl.
Maj:t måtte medgifva, att till hvar och en af sökandena finge från och
med år 1900 och tills vidare, utöfver dem dittills tillerkända arfvoden,

såsom ålderstillägg eller däremot svarande, till lön hänförlig arfvodesförhöjning
af postsparbanksmedel årligen utgå ett belopp af 500 kronor.

Styrelsen för postsparbanken erinrade uti däröfver infordradt utlåtande,
hurusom Riksdagen i ofvanberörda skrifvelse den 7 april 1894,
jämte anmälan att den kungl. propositionen angående ordinarie stat för
postsparbanken icke blifvit af Riksdagen bifallen, tillika uttalat, att ett
uppskof med fastställandet af den föreslagna staten icke kunde vålla olägenhet
för postsparbankens verksamhet; till stöd för denna sin åsikt hade
Riksdagen åberopat, bland annat, att Kungl. Maj:t på grund af 1883 års
Riksdags beslut ägde att provisoriskt förordna om löner och arfvoden vid
postsparbanken.

Vid sådant förhållande och enär, efter meddelandet af de särskilda
förordnandena för ofvannämnda sökande att bestrida innehafvande tjänstebefattningar
hos styrelsen, med 1899 års utgång den tjänstetid af fem år
förflutit, hvilken plägade berättiga till ålderstillägg å lönen, samt sökandena
i öfrigt uppfyllt de villkor, som i allmänhet vore af Kungl. Maj:t,
hvad anginge statens centrala ämbetsverk, föreskrifna för vinnande af ålderstillägg,
tillstyrkte styrelsen bifall till den underdåniga ansökningen.

Genom kungl. bref den 22 december 1899 förklarades, att en hvar
af sökandena Ange från och med år 1900 och tills vidare, utöfver de för
dem dittills fastställda arfvoden, af postsparbanksmedel uppbära ett till
lön hänförligt ålderstillägg af 500 kronor, för år räknadt.

Den 24 januari 1902 förklarades ytterligare två tjänstemän å postsparbanksbyrån
äga från och med år 1902 tills vidare, utöfver dittills
fastställda arfvoden, af postsparbankens medel åtnjuta en hvar ett till lön
hänförligt ålderstillägg af 500 kronor, för år räknadt.

För biträde under år 1895 med handläggning afl postsparbanksgöromål
fick enligt kungl. bref den 31 januari 1896 utbetalas af de till postsparbanksstyrelsens
disposition ställda medel dels till ordinarie tjänstemän
hos generalpostslyrelsen följande ersättningsbelopp, nämligen till ombudsmannen
300 kronor, till frimärkesintendenten 250 kronor samt till kassören
1,500 kronor, dels ock till vissa hos generalpoststyrelsen anställda vaktbetjänte
tillhopa 150 kronor.

4—091240 Lönereglering ikommitténs bet. XXIII.

Ersättning till
vissa tjänstinnehafrare
i
generalpoststfrelsen

(k. bref *‘/i
1696, m. fl.).

Enligt kungl. bref den 19 mars 1897 höjdes för år 1896 ersättningen
åt kassören till 2,000 kronor, men i öfrigt utgingo enahanda ersättningar
som för år 1895. Samma belopp utbetalades för år 1897.

I underdånig skrifvelse den 13 januari 1899 anmälde styrelsen för
postsparbanken, att ofvanbemälda tjänstemän hos generalpoststyrelsen äfvensom
vaktbetjänte därstädes jämväl under år 1898 anlitats för biträde med
handläggning af postsparbanksgöromål.

Omfattningen af detta arbetsbiträde hade, hvad frimärkesintendenten
och kassören anginge, varit ungefärligen enahanda som under år 1897.

Däremot hade ombudsmannen under de senare åren och särskilt
under år 1898 i allt vidsträcktare mån tagits i anspråk vid behandling af
postsparbanksärenden. Bemälde tjänsteman, som tillförne haft att till
postsparbanksstyrelsen afgifva yttranden öfver låneansökningar samt i fråga
om indrifning eller afskrifning af postsparbankens fordringar in. in., hade
nämligen under år 1898 jämväl anlitats för utredning af och yttrandens
afgifvande i ärenden, i hvilka förekommit pröfning af jämförelsevis svårare
rättsfall och hvilka ärenden, i följd af sin natur, medfört ganska tidsödande
arbete.

Förutom vissa äfven under år 1897 för uppassningsgöromål anlitade,,
å generalpoststyrelsens kansli- och kameralbyråer anställda vaktbetjänte,
hade jämväl den vid postverkets frimärkesförråd anställda ordinarie vaktbetjänten
under år 1898 tagits i anspråk för dylika göromål.

Jämlikt kungl. bref den 17 februari 1899 fick af de till postsparbanksstyrelsens
disposition ställda medel utbetalas uti ifrågavarande hänseende
för år 1898 till ombudsmannen hos generalpoststyrelsen 500 kronor,
till frimärkesintendenten 250 kronor, till kassören 2,000 kronor samt till
vissa hos generalpoststyrelsen anställda vaktbetjänte tillhopa 200 kronor.

För åren 1899—1901 utgingo, enligt särskilda kungl. bref, enahanda
ersättningar i nämnda hänseende som för år 1898.

Postverk t Efter postsparbankens inrättande år 1883 hörde till en början post banken

under verket och postsparbanken under samma statsdepartement, nämligen finans°likamdeTte''
departementet.

Genom kungl. stadgan den 31 mars 1900 angående fördelning af
ärenden mellan statsdepartementen bestämdes emellertid, att generalpoststyrelsen
med poststaten skulle höra till civildepartementet, men styrelsen
för postsparbanken under finansdepartementet.

Enligt postsparbanksstyrelsens berättelse för år 1901 utgjorde vid Pe^°s"^nr "
nämnda års slut den å postsparbanksbyrån mera fast anställda personalen banksbyrån
— förutom byråchefen — 1 kamrerare och sekreterare, 1 registrator, 1 utgång.
aktuarie, 3 revisorer och bokhållare, 3 amanuenser, 59 kvinnliga extra biträden,
1 förste vaktmästare, 1 vaktmästare samt 4 extra vaktmästare. Under
år 1901 hade, i likhet med förhållandet under föregående år, för verkställande
af ränteuträkning, motboksgranskning in. fl. arbeten, som ej inedhunnits
af den fasta personalen, användts tillfällig personal.

* *

Enligt kungl. kungörelse den 4 juli 1902 (svensk författningssam- Ändringar i
ling n:r 83) fick § 21 i kungl. förordningen den 22 juni 1883 följande banksfärordn.
förändrade lydelse: (k.kMt 1902).

»Mom. 1. Postsparbankens styrelse utgöres af generalpostdirektören
såsom ordförande samt fyra ledamöter, nämligen chefen för postsparbanksbyrån
såsom föredragande, en af Konungen särskildt förordnad ledamot
samt en af fullmäktige i riksbanken och en af fullmäktige i riksgäldskontoret,
hvilka båda sistnämnda ledamöter bemälde fullmäktige hvar för sig
inom sig utse.

Mom. 2. År generalpostdirektören hindrad att i handläggning af
ärendena hos styrelsen deltaga, skall såsom ledamot i styrelsen tjänstgöra
den byråchef i generalpoststyrelsen, Konungen därtill förordnar; och skall
i sådant fall vid styrelsens plenisammanträden ordet föras af den äldste
tjänstgörande ordinarie ledamoten i styrelsen, föredragande ledamoten
dock undantagen.

Mom. 3. Om sättet för ärendenas handläggning i öfrigt hos postsparbankens
styrelse bestämmes af Konungen».

I den underdåniga skrifvelse från styrelsen för postsparbanken den
26 februari 1902, som föranledde nämnda förändringar (hvilken skrifvelse
finnes åberopad i det statsrådsprotokoll öfver finansärenden, som var bilagdt
kungl. proposition n:r 71 vid 1902 års riksdag), anfördes uti ifrågavarande
hänseende, bland annat, följande.

Förordningen af den 22 juni 1883 innehölle i § 21 mom. 1 bestämmelse
därom, att såsom ledamot i styrelsen för postsparbanken skulle
tjänstgöra den byråchef i generalpoststyrelsen, som vore föredragande för
ärenden lägrande postsparbanken.

Under de första åren af postsparbankens verksamhet, medan dess
organisation ännu pågått, kunde en sådan bestämmelse vara lämplig och
nödig. Med den ökade omfattning, postsparbanksverksamheten dåmera
tagit, vore det emellertid för bemälde byråchef ej möjligt att, annorledes
än i enstaka undantagsfall, jämväl deltaga i handläggning af ärenden inom
generalpoststyrelsen. Någon på nämnda byråchef hvilande föredragning af
postsparbanksärenden i generalpoststyrelsen förekomme ej heller.

Vid sådant förhållande syntes det styrelsen för postsparbanken, att
i stället borde i sistberörda, mom. meddelas bestämmelse därom, att såsom
ledamot i denna styrelse skulle tjänstgöra chefen för postsparbanksbyrån,
en benämning, hvilken riktigt angåfve arten af denne ledamots verksamhet.

I § 21 mom. 2 af postsparbanksförordningen förekomme stadgande
därom, att, då generalpostdirektören vore hindrad att deltaga i handläggning
af ärendena hos styrelsen för postsparbanken, skulle såsom ordförande
i styrelsen tjänstgöra den byråchef i generalpoststyrelsen, Kungl. Maj:t
därtill förordnade.

Om äfven detta stadgande kunde vara lämpligt under de första åren
af postsparbankens verksamhet, då ännu hos styrelsen för postsparbanken
förekommo till behandling åtskilliga för denna styrelse och generalpoststyrelsen
gemensamma angelägenheter, syntes det dock styrelsen för postsparbanken,
att en sådan anordning vid dåmera inträdda förändrade förhållanden
ej vidare kunde anses ändamålsenlig.

Hänvisande till den förändrade anordning inom generalpoststyrelsen,
som i fråga om ärendens afgörande i general postdirektörens frånvaro stadgats
genom kungl. kungörelse den 21 juni 1901, framhöll styrelsen för

postsparbanken, att en liknande anordning beträffande postsparbanksärenden
kunde och borde tillämpas vid tillfällen, då generalpostdirektören vore hindrad
att deltaga i handläggning af ärenden hos styrelsen för postsparbanken.
Därvid borde för bibehållande åt den förbindelse, som gifvetvis fortfarande
vore nödig mellan nämnda båda styrelser, såsom ledamot i styrelsen
för postsparbanken inträda den byråchef i generalpoststyrelsen, som
af Ivungl. Magt därtill förordnades.

Genom kungl. skrifvelse till styrelsen för postsparbanken den 4 juliKu^h2sk^*J''
1902 (svensk författningssamling n:r 83, sid. 4) meddelades, med ändring instruktionsaf
föreskrifterna i kungl. skrifvelsen den 21 september 1883, nya föreskrif- foreskrlfterter
i fråga om sättet och ordningen för handläggning och afgörande af de
hos postsparbankens styrelse förekommande ärenden. Af dessa föreskrifter
må här återgifvas följande.

De ärenden, som förekomma till behandling hos postsparbankens sty-S l mom. l.
relse, afgöras dels af styrelsen i plenum, dels af generalpostdirektören, såsom
styrelsens ordförande, i närvaro af chefen för postsparbanksbyrån såsom
föredragande, dels ock af denne senare allena.

I plenum skola följande ärenden handläggas: Mom. 2.

kungl. bref och remisser samt skrivelser från statsdepartement, äfvensom
andra ärenden af beskaffenhet att föranleda till underdåniga anmälanden
eller framställningar;

frågor om meddelande åf eller ändring i reglementariska bestämmelser
angående hvad iakttagas bör i afseende å postsparbankstjänstgöringen i
allmänhet;

anställande af extra biträden för postsparbanksgöromålens behöriga gång
och antagande af försäljare för tillhandahållande af sparmärken;

frågor rörande inrättande af nya postsparbankskontor samt bestämmande
af längre uppsägningstid, än som i allmänhet gäller för lyftande af
medel, hvilka innestå i postsparbanken;

eftergift af postsparbankens rätt till innestående medel;

villkoren för utlämnande af ny motbok i stället för sådan, som förkommit; bestämmande

af det belopp, som må innestå i hufvudkassan;

Mom. 3.

Mom. 4.

inköp eller försäljning af räntebärande obligationer samt placering i
ifrigt af postsparbankens medel, äfvensom vidtagande af åtgärder för beredande
af de rörelsemedel, som erfordras för postsparbanken;

afgifvande af årsberättelsen samt af månatlig summarisk uppgift å
insättningar i och uttagningar från postsparbanken;
balansmål;

frågor om befordran och afsked för postsparbankens tjänstemän och
betjänte, äfvensom ansvar för tjänstefel; samt

ärenden, som af generalpostdirektören eller, i dennes frånvaro, af
chefen för postsparbanksbyrån anses böra blifva föremål för behandling af
styrelsen i plenum.

I behandlingen och åtgörandet af ärenden, som styrelsen handlägger
i plenum, skola deltaga ordföranden, chefen för postsparbanksbyrån, såsom
föredragande, och i allmänhet minst två bland öfriga ledamöter. Dock
må, äfven i det fall att, utom ordföranden och chefen för postsparbanksbyrån,
endast en af de öfriga styrelseledamöterna är vid sammanträde närvarande,
beslut kunna fattas, då alla närvarande äro ense om beslutet och
frågan ej afser inköp eller försäljning af räntebärande obligationer eller
placering i öfrigt af postsparbankens medel eller vidtagande af åtgärder
för beredande af de rörelsemedel, som erfordras för postsparbanken.

1 generalpostdirektörens frånvaro må beslut i pleniärende ej fattas,
utan att den såsom ledamot i postsparbankens styrelse i sådant fall tjänstgörande
byråchefen i generalpoststyrelsen är närvarande vid sammanträdet.

Uppkommer vid omröstning lika röstetal, gäller den mening, ordföranden
biträdt. Har emellertid i fråga, som rör postsparbanksgöromålens
handläggning å postanstalt, genom omröstning fattats beslut, som generalpostdirektören
eller, vid förfall för denne, vederbörande byråchef i generalpoststyrelsen
finner vara menligt för posttjänstens behöriga bestridande,
skall ärendet anmälas hos Kungl. Maj:t och med beslutets tillämpning
anstå, till dess Kungl. Maj:t meddelat föreskrift i ämnet.

Med de i § 1 mom. 7 omförmälda undantag afgöras alla de ärenden,
som icke handläggas i plenum, af generalpostdirektören i närvaro endast af
chefen för postsparbanksbyrån.

I särskilda fall, då sådant af behofvet påkallas, må emellertid af
generalpostdirektören förordnas hos postsparbankens styrelse anställd tjänsteman
att, i stället för chefen för postsparbanksbyrån, föredraga ärende.

I generalpostdirektörens frånvaro afgöras de ärenden, i hvilka denne Mom. 5.
eljest beslutar, samfälldt af chefen för postsparbanksbyran och den vid så
dant tillfälle såsom ledamot i postsparbankens styrelse tjänstgörande byråchefen
i generalpoststyrelsen; skolande ärendena af chefen för postsparbanksbyrån
föredragas samt, i händelse af olika meningar, styrelsens beslut
utfärdas i öfverensstämmelse med föredragandens mening.

Utan föregående föredragning äger chefen för postsparbanksbyrån Mom. 5.
genom remiss eller särskild skrifvelse infordra förklaringar, uppi} sningar
och yttranden i ärenden, som höra till byråns handläggning,

till granskning, anteckning, förvaring eller annan behörig åtgärd af
vederbörande tjänsteman befordra inkommande handlingar, som äro af beskaffenhet
att icke böra föranleda till omedelbar åtgärd af styrelsen;

i ärenden, som föraidedas af felaktig bokföring af insättningar och
uttagningar, meddela erforderliga föreskrifter rörande omföring i "veder
börande räkenskaper o. d.;

i alla de fall, som icke kunna anses vara tvistiga, besluta om vidtagande
af åtgärder, hvilka påkallas i anledning af uppsägning af innestående
postsparbanksmedel;

tillhandahålla postkontoren de för verkställande af medgifna postsparbanksutbetalningar
nödiga medelsförskott;

föranstalta om efterlysning af motbok, som uppgifvits hafva förkommit,
samt om ersättande af obrukbar eller delvis förstörd motbok; samt
handlägga ärenden rörande reklamation af motbok, som aflämnats
till postsparbankskontor för att insändas till postsparbanksbyrån för granskning.

Chefen för postsparbanksbyrån äger ock att genom direkta order till
postsparbankskontoren meddela sådana detaljbestämmelser, hvilka utgöia
omedelbar tillämpning af styrelsens beslut eller af gällande instruktioner
och reglementen.

öfver alla ärenden, som föredragas i postsparbankens styrelse, skall § 3 mom. l.
genom vederbörande föredragandes föranstaltande upprättas en lista, å hvil -

Mom. 2.

§ 4 mom.

Mom. 2.

Mom. 3.

Mom. 4.

§ 5.

§ fi -

ken vid hvarje ärende medelst en kort anteckning uttnärkes det beslut, som
blifvit fattadt. Dessa föredragningslistor, å hvilka jämväl antecknas, hvilken
eller hvilka ledamöter deltagit i ärendenas handläggning, sammanhäftas
årligen och förvaras.

Protokoll föres hos styrelsen, då ärende förekommer, i hvilket enligt
gällande författning angående statens upphandlings- och entreprenadväsende
in. m. protokoll skall hållas; då skiljaktiga meningar förekomma
inom styrelsen; då beslut skall expedieras genom protokollsutdrag; äfvensom
då styrelsen finner anledning särskildt förordna, att protokoll skall
hållas.

Chefen för postsparbanksbyrån samt de vid byrån anställda tjänstemän
äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kan
ske, åtnjuta semester, chefen för byrån och tjänsteman af andra lönegraden
under en och en half månad samt öfriga tjänstemän under en månad, enligt
den fördelning, som af generalpostdirektören, efter förslag af chefen för
postsparbanksbyrån, uppgöres.

Annan tjänstledighet må af styrelsen beviljas chefen för postsparbanksbyrån
på högst fjorton dagar. År denne i behof af längre ledighet,
bör ansökning därom göras hos Kungl. Maj:t.

_ Erfordras vikarie för chefen för postsparbanksbyrån, må därtill skicklig
tjänsteman å byrån af styrelsen förordnas på högst en och en half
månad. År fråga om förordnande på längre tid eller för tjänsteman utom
verket, bör därom göras anmälan hos Kungl. Maj:t.

Har för en eller flera bland öfriga ledamöter i postsparbankens styrelse
inträffat hinder, som gör nödvändigt, att annan person för någon tid
förordnas att tjänstgöra såsom ledamot af styrelsen, tillhör det ordföranden
att därom göra anmälan hos Kungl. Maj:t.

I fråga om granskning af postsparbankens räkenskaper och förvaltning
gäller hvad i sådant afseende är eller varder stadgadt om postverket.

I afseende å befordran, tjänstledighet eller afsked för de tjänstemän
och betjänte, som anställas särskildt för handläggning af postsparbanksärenden,
samt i fråga om ansvar för tjänstefel och försummelser, som begås
af dessa tjänstemän eller betjänte, gäller likaledes, i tillämpliga delar,
hvad i dylikt hänseende är eller varder för postverket föreskrifvet.

Såsom extra ordinarie tjänsteman hos postsparbankens styrelse må åt § 8 mom. lstyrelsen
anställas sökande, hvilken aflagt examen till Kungl. Maj:ts kansli
eller till rättegångsverken eller ock åtminstone mogenhetsexamen vid högre
allmänt läroverk.

Till vaktbetjänte antager styrelsen därtill lämpliga och pålitliga per- Mom. 2.

soner.

Postsparbankens styrelse äger meddela samtliga vid postverket an- § 9.
ställda tjänstemän och poststationsföreståndare, som biträda med handläggning
af postsparbanksgöromål, nödiga föreskrifter i afseende å denna del
af deras tjänstutöfning.

På postsparbankens styrelse ankommer att, då från redogörare eller § 10 mom. l.
andra postverkets eller postsparbankens tjänstemän eller betjänte eller
från poststationsföreståndare förklaringar eller yttranden infordras, för uraktlåtenhet
att afgifva desamma inom föreskrifven tid förelägga antingen
lämpliga viten eller ock det äfventyr, att målet på för handen varande skäl
afgöres.

Omförmälda vitesmedel skola till hälften fördelas mellan angifvaren Mom. 2.
och den i instruktion för generalpoststyrelsen omnämnda kassa för beredande
af understöd åt änkor och barn efter personer, som varit i postverket
anställda.

Sedan Kungl. Makt den 4 juli 1902 låtit utfärda kungörelse om, Kungl. skr.‘v
bland annat, ändrad lydelse af § 21 i kungl. förordningen angående en roning till
postsparbank för riket samt tillika meddelat föreskrifter i fråga om sättet Cp''ostsparoch
ordningen för handläggning och afgörande af de hos styrelsen för post- banksb/rån
sparbanken förekommande ärenden, fann Kungl. Maj:t, enligt särskild skrifvelse
af samma dag, godt bestämma, att såsom arfvode till chefen för postsparbanksbyrån
skulle af postsparbankens medel utgå för år räknadt ett
belopp af 6,400 kronor, hvaraf 4,400 skulle anses såsom lön och 2,000 såsom
tjänstgöringspenningar; och förklarades tillika chefen för nämnda byrå
berättigad att efter de bestämmelser i tillämpliga delar, som i sådant afseende
gällde för byråchef i generalpoststyrelsen, af postsparbankens medel
komma i åtnjutande af ett ålderstillägg af 600 kronor för år.

5—091240 Löneregteringslcommitténs bet. XXIII.

Med förklarande, att den i kungl. brefvet, den 22 november 1901
gifna bestämmelsen om godtgörelse till den vid vissa tillfällen vikarierande
ordföranden hos styrelsen för postsparbanken skulle upphöra att gälla, fann
Kungl. Maj:t godt förordna, att den byråchef hos generalpoststyrelsen,
hvilken vid förfall för generalpostdirektören skulle tjänstgöra såsom ledamot
hos styrelsen för postsparbanken, skulle äga att af postsparbankens medel
åtnjuta godtgörelse efter 1,500 kronor för år räknadt.

Kui902Skrn 1 ‘ Under åberopande af kungl. kungörelsen den 4 juli 1902 om änd ledamot

vid råd lydelse af, bland annat, § 21 i kungl. förordningen angående en postgeneraipost-
sparbank för riket, blef genom en ytterligare kungl. skrifvelse nämnda dag
direktören, forordnadt,, att, efter det berörda kungörelse trädt i kraft, äldste tjänstgörande
byråchefen i generalpoststyrelsen skulle, där ej Kungl. Maj:t för
särskilda fåll annorlunda förordnade, tjänstgöra såsom ledamot hos styrelsen
för postsparbanken vid de tillfällen, då generalpostdirektören vore hindrad
att deltaga i handläggning af ärendena hos styrelsen för postsparbanken.

Det torde böra nämnas, att enligt § 64 i den för generalpoststyrelsen
den 31 december 1902 utfärdade instruktion generalpoststyrelsen
fortfarande ägde disciplinär bestraffningsrätt beträffande fel eller försummelser
i tjänsten af posttjänstemän och poststationsföreståndare äfven då
fråga var om göromål rörande postsparbanken.

Kung/.skr?1 ji* I anledning af kungl. proposition om inrättande af en riksförsäk postsparban-

vingsanstalt medgaf Riksdagen, enligt skrifvelse den 13 maj 1902, bland
från och med år 1903 finge till ersättningar åt postsparbanken
r''ngsanSta/- för uppbörd af försäkringsafgifter och utbetalning af ersättningsbelopp
för riksförsäkringsanstaltens räkning årligen användas förslagsvis 20,000
kronor; att under år 1902 finge till bestridande af organisationskostnader
för riksförsäkringsanstalten användas visst maximibelopp; samt att de belopp,
som sålunda användes, finge utgå från arbetareföi’säkringsfondens
intressemedel.

Efter det Kungl. Maj:t den 9 juni 1902 förordna!, att riksförsäkringsanstalten
skulle inrättas och den 1 september 1902 träda i verksamhet,

afläts den 31 oktober 1902 kungl. bref till styrelsen för postsparbanken,
angående bestämmelser i anledning af postsparbankens anlitande för uppbörd,
förvaltning och utbetalning åt medel för riksförsäkringsanstaltens
rakning.

I nämnda kungl. bref förklarades, att uppbörd af de utaf riksförsäkringsanstalten
bestämda försäkringsafgifter och belopp, som för förvärfvande
af lifränta erlades, samt utbetalning af de utaf riksförsäkringsanstalten
beslutade lifräntor och andra skadeersättningar skulle åligga postsparbanken,
äfvensom att förvaltningen af inflytande försäkringsmedel skulle åligga
styrelsen för postsparbanken.

Vidare fann Kungl. Maj:t godt bemyndiga styrelsen för postsparbanken
att gemensamt med riksförsäkringsanstalten besluta om de allmänna bestämmelser,
som skulle lända till efterrättelse i fråga om försäkringsgöromålens
handläggning å postsparbankskontor, med rätt för styrelsen att meddela de vid
postverket anställda tjänstemän och poststationsföreståndare, som biträdde
med handläggning af försäkringsgörom&l, sålunda beslutade bestämmelser
samt öfriga däraf föranledda nödiga föreskrifter i fråga om dessa
göromål.

Därjämte förordnades i samma kungl. bref,

att för försäkringsgöromålens handläggning å postsparbankskontor
ersättning skulle till postanstalternas tjänstemän tills vidare utgå

dels med två öre för hvarje inbetalning, hvilken godtgörelse skulle
tillfalla den posttjänsteman, som emottoge inbetalningen och kvitterade det
inbetalade beloppet,

dels med fem öre för hvarje utbetalning af försäkringsmedel, af hvilket
belopp två öre skulle uppbäras af den posttjänsteman, som verkställde
utbetalningen, samt återstående tre öre tillfalla föreståndaren för det postkontor,
uti hvars sparbanksjournal utbetalningen affördes,

dels ock för hvarje redovisningsperiod, såsom uppbördsprovision, med
eu tiondedels procent af de försäkringsmedel, som blifvit inbetalade å postanstalt,
hvilken uppbördsprovision skulle tillgodogöras föreståndaren för det
postkontor, som till centralförvaltningen redovisade de influtna medlen, med
iakttagande dock att sådan provision beräknades endast å hvarje fullt tiotal
kronor, som inginge i redovisningen;

att, för biträde vid handläggning af de hos styrelsen för postsparbanken
förekommande försäkringsgöromål, finge från och med år 190.3
tills vidare utgå följande arfvoden för år räknadt:

till chefen för postsparbanksbyrån .... kronor 500

» kamreraren och sekreteraren .... » 300

» kassören............. » 200

registrator]!............ * 200

» aktuarien............. » 200

att dessa arfvoden finge af tjänstinnehafvare åtnjutas jämväl under
semester eller frånvaro på grund af tjänsteresa, men skulle utgå till vikarie
under annan tjänstledighet;

att med anledning af postsparbankens anlitande för riksförsäkringsanstaltens
räkning skulle från och med 1903 års ingång å postsparbanksbyrån
anställas ytterligare en revisor och bokhållare med enahanda aflönings-
och öfriga förmåner, som för det dåvarande tillgodokomme de hos
styrelsen för postsparbanken anställda revisorer och bokhållare; samt

att till arfvoden åt de biträden, som från och med år 1903 behöfde
anställas å postsparbanksbyrån för bokföring af försäkringsafgifter in. in.,
finge användas ett belopp af högst fyratusen kronor för år.

Styrelsen för postsparbanken bemyndigades ock ej mindre att använda
inflytande försäkringsmedel för utbetalning för riksförsäkringsanstaltens
räkning af lifråntor samt sjuk- och begrafningshjälp, än äfven att
hos statskontoret af de utaf Riksdagen till ersättningar åt postsparbanken
för uppbörden af försäkringsafgifterna och utbetalningen af ersättningsbeloppen
anvisade förslagsvis 20,000 kronor lyfta i mån af behof de
medel, som erfordrades för bestridande af ofvan nämnda ersättningar och
aflöningar äfvensom de öfriga kostnader, som föranleddes af postsparbankens
anlitande uti nyssberörda hänseende, såsom ersättning till vikarie för den
nye revisorn under semester, utgifter för blanketter och för förvaring af
säkerhetshandlingar in. in.

Genom kungl. brefvet den 31 oktober 1902 förordnades jämväl,
att de till postsparbanken inflytande försäkringsmedel skulle förvaltas
särskilt för sig, med iakttagande, att medlen, i den mån de icke behöfde

vara tillgängliga för bestridande af utbetalningar för riksförsäkringsanstaltens
räkning, skulle göras räntebärande i enlighet med de föreskrifter, som vore
eller blefve meddelade för förvaltningen af postsparbankens egna medel; samt
att i afseende å försäkringsärendenas handläggning hos styrelsen för
postsparbanken skulle tills vidare i tillämpliga delar lända till efterrättelse
de bestämmelser rörande postsparbanksärenden, som funnes meddelade i
kungl. brefvet den 4 juli 1902 med föreskrifter i fråga om sättet och
ordningen för handläggning och afgörande af de hos postsparbanksstyrelsen
förekommande ärenden, dock att, då till behandling hos styrelsen förekomme
frågor om meddelande af eller ändring i reglementariska bestämmelser
rörande försäkringsgöroinålens handläggning a postsparbankskontor,
dylika frågor skulle afgöras af styrelsen och riksförsäkringsanstalten gemensamt,
men sålunda beslutade bestämmelser utfärdas af styrelsen.

Slutligen blef i meranämnda kungl. bref förordnadt, att för biträde
under år 1902 med handläggning hos postsparbanksstyrelsen af försäkringsgöromål
belöpande del af ofvannämnda arfvoden finge för tiden den 1 september—den
31 december utgå af det utaf Riksdagen till bestridande af organisationskostnader
för riksförsäkringsanstalten för år 1902 beviljade anslag,
nämligen till:

chefen för postsparbanksbyrån med . . kronor 166: 67

kamreraren och sekreteraren med . . » 100:

registrator!! med.......... x 66:67

aktuarien med........... * 66:67

Uti underdånig skrifvelse den 22 juni 1903 erinrade styrelsen för
postsparbanken om den ersättning för postsparbanksgöromålens bestridande,
som jämlikt kungl. brefvet den 21 september 1883 tillgodokomme tjänstemän
vid postanstalter. Enligt hvad styrelsen vidare anförde, hade beloppet
af den godtgörelse, som i angifna hänseende utgått för år 1901, det senaste
år, för hvilket eu fullständig statistik då var utarbetad, utgjort sammanlao-dt
21,903 kronor 63 öre. Under samma år hade postsparbanksrörelsen
vid postanstalterna omfattat följande bestyr:

Förhöjd ersättning
till
tjänstemän
vid postanstalter
för
postsparbanksgöromål

(k. skr.

50 io 1903).

mottagande af 529,122 insättningar å samman .

................kronor 12,714,223: —

och verkställande åt 181,106 utbetalningar .... > 16,822,658: 55

eller eu omsättningssumma af kronor 29,536,881: 55,
hvarjämte till postanstalterna inlämnats, för att för granskning och ränteanteckning
insändas till postsparbanksstyrelsen, 215,528 motböcker, hvilka
därefter genom postanstalterna återställts till vederbörande ägare.

I förhållande till det ansvar, som sålunda ålåge postanstalternas
tjänstemän, och med hänsyn till det arbete, som genom bestyret med
postsparbanksgöromålen tillskyndades dessa tjänstemän, syntes det styielsen,
att den ersättning, som då utginge för ifrågavarande bestyr, icke
innefattade skälig godtgörelse för nämnda ansvar och arbete; och om, såsom
väl äfven åsyftats, med ifrågavarande ersättning jämväl skulle hafva
afsetts att egga postanstalternas tjänstemän till kraftig verksamhet för postsparbanken,
hade erfarenheten från åtskilliga håll visat, att ersättningen
ej heller i detta afseende uppfyllde det därmed åsyftade ändamålet.

Med åberopande af hvad sålunda anförts, gjorde styrelsen framställning
om förhöjning af ifrågavarande ersättning till postanstalternas tjänstemän.

I skrifvelse den 30 oktober 1903 förklarade Kung!. Maj:t, att från
och med den 1 januari 1904 tills vidare ersättning af postsparbankens
medel till postanstalternas tjänstemän för bestridande af postsparbanksgöromålen
skulle utgå sålunda, att

dels för hvarje nyutfärdad motbok den tjänsteman, som utfärdade
motboken, ägde uppbära ett belopp af fem öre äfvensom ytterligare fem
öre, därest motboken ej dödats under loppet af det kalenderår, hvarunder
den utfärdats;

dels för såväl den första insättningen å motbok som ock för hvarje
följande insättning ett belopp af två öre skulle tillfalla den tjänsteman,
som i motboken kvitterade det insatta beloppet,

dels ock, för hvarje redovisningsperiod, föreståndaren för den postanstalt,
som till centralförvaltningen redovisade de influtna medlen, skulle
tillgodogöras en uppbördsprovision, utgående med en tiondedels procent
åt de sparbanksmedel, som i redovisningen funnes debiterade såsom insatta,

samt ytterligare en tiondedel procent af de postsparbanksmedel, som enligt
redovisningen blefve levererade till huivudkassan, med iakttagande dock
att sådan provision i såväl ena som andra fallet beräknades endast å
hvarje fullt tiotal kronor, som inginge i redovisningen.

Det torde böra omnämnas, att genom kungl. bref den 22 februari
1907 bestämmelser meddelades angående fördelning af den vid postkontoren
i Stockholm och Göteborg utgående uppbördsprovision å postsparbanks-och
försäkringsmedel.

I underdånig skrifvelse den 21 januari 1903 hemställde styrelsen g^tw^issa
för postsparbanken om ersättningar af postsparbanksmedel till vissa tjänstemän
och betjänte hos generalpoststyrelsen för biträde under åren 1902 ra''P°^yoch
1903 med handläggning af postsparbanksgöromål. I sådant hänseende (ik. bref V*
begärdes för hvartdera året till ombudsmannen 500, till frimärksintenden- igoi).
ten 250, till kassören 2,000 samt till vissa vaktbetjänte tillhopa 200 kronor.
Men dessutom begärdes för år 1903 till en revisor och bokhållare
vid frimärksförrådet 75 och till en revisor och bokhållare vid hufvudpostkassan
500 kronor.

Beträffande de båda sistnämnda tjänstebefattningarna upplystes, att
under postsparbankens dittillsvarande verksamhet jämväl tagits i anspråk
en amanuens vid postverkets hufvudkassa och en vid frimärksförrådet.

Dessa amanuenser hade anställts såsom extra biträden hos postsparbanksstyrelsen
och i sådan egenskap af postsparbankens medel uppburit arfvoden
med belopp, som under senare åren uppgått till 500 kronor för amanuensen
vid postverkets hufvudkassa och 75 kronor för amanuensen vid
frimärksförrådet, för år räknadt.

I och med tillämpning från 1903 års ingång af nya stater för postverket
hade emellertid amanuensbefattningen vid hufvudpostkassan ersatts
af en revisors- och bokhållartjänst, likasom ock vid frimärksförrådet en
dylik tjänst trädt i stället för en dittillsvarande amanuensbefattning. Dessa
nya revisorer och bokhållare hade öfvertagit de bestyr, förbemålda amanuenser
tillförne omhänderhaft, däruti jämväl inbegripet det åberopade biträdandet
med postsparbanksgöromål.

Då det, enligt postsparbanksstyrelsens mening, ej kunde anses lämpligt,
att omförmälda revisorer och bokhållare anställdes såsom extra biträden
hos bemälda styrelse, syntes det styrelsen, att den ersättning af postsparbankens
medel, som för år 1903 borde tillerkännas dessa revisorer och bokhållare
och hvilken ersättning styrelsen ansåg böra utgå med samma belopp som
tillgodokommit ofvannämnda amanuenser, borde bestämmas på enahanda
sätt som dittills ägt rum beträffande ersättning till ordinarie befattningshafvande
hos generalpoststyrelsen för biträde med handläggning af postsparbanksgöromål.

ffändc samtida för år 1903 begärda ersättningar hemställde
postsparbanksstyrelsen, att de måtte få med belöpande andelar utgå månatligen
under loppet af året. I sådant hänseende åberopades förhållandet
med de arfvoden, som utginge till befattningshafvande hos postsparbanksstyrelsen
för biträde med försäkringsgöromål.

Ge nom kungl. bref den 4 april 1903 bemyndigades styrelsen att af
de till dess disposition ställda medel för åren 1902 och 1903 utbetala
ofvan omförmälda ersättningsbelopp, tillsammans 6,475 kronor.

På framställning af postsparbanksstyrelsen bestämdes genom kung],
bref den 15 april 1904 ersättningarna för samma år till tjänstinnehafvare
hos generalpoststyrelsen för biträde med handläggning af postsparbanksgöromål
till följande belopp:

ombudsmannen 500 kronor, frimärksintendenten 250, kassören 500,
revisorn och bokhållaren vid frimärksförrådet 75, revisorn och bokhållaren
vid hufvudpostkassan 125, vissa hos generalpoststyrelsen anställda
vaktbetjänte 125 kronor, eller sammanlagdt 1,575 kronor.

Emellertid hade, efter framställning från postsparbanksstyrelsen,

Biträdande

tjänstinnehaf- w j. l ------------j-------7

Sparbanks t''Vedan ^en°m kun&b bref den 12 februari 1904 medgifvits, att från den
st/reisen tidpunkt under samma år, styrelsen ägde bestämma, finge å postsparWOdm.
fl*. banksbyrån på förordnande tills vidare anställas en kassör och en vaktmästare
med arfvoden för år räknådt, kassören till belopp af 3,000
kronor, hvaraf 1,200 skulle anses såsom tjänstgöringspenningar, och vaktmästaren
till belopp af 800 kronor, däraf 300 skulle betraktas såsom

tjänstgö ringspenningar. Den, som erhölle förordnande att uppehålla kassörsbefattningen,
skulle utöfver förenämnda arfvode få såsom godtgörelse för
missräkningspenningar åtnjuta, för år räknadt, 500 kronor; hvarjämte han,
i likhet med de å postsparbanksbyrån förut anställda tjänstemän med arfvoden
af 3,000 kronor hvardera, skulle få åtnjuta semester årligen under en
månad. Ifrågavarande arfvoden och ersättningsbelopp skulle utgå af posts
parbankens öfverskottsmedel.

I den underdåniga skrifvelse den 25 november 1903, som innefattade
postsparbanksstyrelsens framställning om anställande af kassör och
en ytterligare vaktmästare, anförde styrelsen i förstnämnda hänseende,
bland annat, att genom att hos styrelsen anställa en för förvaltningen af
postsparbankens hufvudkassa särskildt afsedd kassör jämväl skulle kunna
beredas lättnad i den öfver höfvan tunga arbetsbörda, som för det dåvarande
ålåge den hos styrelsen anställda aktuarien. En del af dennes
göromål skulle nämligen kunna öfverflyttas på kassören.

Genom kungl. bref den 31 december 1903 förklarades en vaktmästare
å postsparbanksbyrån berättigad att från och med år 1904 tills
vidare, utöfver dittills fastställdt arfvode, åtnjuta ett till lön hänförligt
ålderstillägg af 100 kronor, för år räknadt.

Enligt särskilda nådiga bref den 16 december 1904 och den 16 november
1906 fann Kungl. Maj:t godt förklara vissa hos postsparbanksstyrelsen
anställda tjänstemän berättigade att tills vidare, utöfver de för dem
dittills fastställda arfvoden och ålderstillägg, af postsparbanksmedel uppbära
ett till lön hänförligt andra ålderstillägg af 500 kronor, för år räknadt.

Genom kungl. bref den 25 oktober 1907 tillerkändes en tjänsteman
tills vidare ett första ålderstillägg af 500 kronor och genom kungl. bref
den 12 november 1909 en vaktmästare tills vidare ett ålderstillägg af
100 kronor. I

I underdånig skrifvelse den 26 oktober 1904, i fråga om disposition Gratifikatioaf
befintligt öfverskott af postsparbankens verksamhet vid 1903 års utgång, rmärks-°r
erinrade postsparbanksstyrelsen, bland annat, att i syfte att uppsamla och
för insättning i postsparbanken tillvarataga de smärre besparingar, som

6—001240 Löneregleringskommitténs bet. XXIII.

kunde göras, särskilt af minderåriga, ett stort antal enskilda försäljare
af sparmärken antagits. Erfarenheten hade emellertid vid fyrfaldiga
tillfällen visat, att personer, som skulle kunnat främja det med försäljning
af sparmärken afsedda ändamål, antingen alldeles afböjt eller snart nog
upphört med detta bestyr, af det skäl att någon ersättning därför ej
lämnats.

Styrelsen höll före, att intresset för postsparbanken skulle i väsentlig
grad främjas, därest sparmärksförsäljare genom ekonomisk uppmuntran
''"des att, i mån på dem ankomine, arbeta för postsparbanken. I sådant
syfte borde ett belopp af ifrågavarande öfverskottsmedel anslås till
gratifikationer till enskilda sparmärksförsäljare, hvilka med nit och framgång
handhaft sparmärksförsäljning och därvid medverkat till insättning
postsparbanken. Utdelningen af dessa gratifikationer, hvilka syntes böra utgå
med högst 10 kronor till hvarje försäljare, borde grundas på afsättningen
af märken och det antal insättningar, som genom försäljarens föranstaltande
ägde rum i banken.

Genom kungl. bref den 8 december 1904 medgafs, att af den å
postsparbankens rörelse under år 1903 uppkomna vinst jämte de från år
1902 reserverade medel finge disponeras, bland annat, högst 10,000 kronor
till gratifikationer åt sparmärksförsäljare.

Sedermera blef, i anledning af framställning från postsparbanksstyrelsen,
genom kungl. bref den 2 februari 1906 medgifvet, att af vinstmedel
för år 1904 och reserverade medel från år 1903 finge disponeras
ett belopp af högst 20,000 kronor till gratifikationer å högst 25 kronor
åt poststationsföreståndare och enskilda sparmärksförsäljare, hvilka med
nit och framgång verkat för postsparbanksrörelsens utveckling.

Enligt kungl. bref den 29 november 1906 och den 25 oktober 1907
beviljades för enahanda ändamål högst 15,000 resp. 10,000 kronor.

Af postsparbankens öfverskottsmedel vid 1907 års slut fingo enligt
kungl. bref den 4 december 1908 disponeras högst 10,000 kronor till
enahanda slags gratifikationer, hvilkas belopp väl i allmänhet skulle få utgöra
högst 25 kronor, men dock i särskilda fall kunde få uppgå till högst
50 kronor. Dylikt medgifvande har lämnats genom kungl. bref den 12
november 1909.

Den 31 december 1904 utfärdade Ivungl. Maj:t reglemente för barnmorskornas
pensionsanstalt. för j,arn r

„ • morskornas

Däruti föreskrefs, att pensionsanstalten skulle förvaltas åt rikstör- pensions säkringsanstalten,

dock med den inskränkning att det skulle tillkomma post sparbanken

att mottaga insättningar och utbetala pensioner samt styrelsen 1904 m. m.).

för postsparbanken att förvalta pensionsanstaltens medel.

Genom nådigt bref samma dag till nyssnämnda styrelse fann Kungl.
Maj:t godt att beträffande styrelsens deltagande i förvaltningen af pensionsanstalten
föreskrifva, att det skulle åligga styrelsen

att föranstalta om utfärdande och tillhandahållande af motböcker
för dem, hvilka, efter anmälan hos riksförsäkringsanstalten, erhållit inträde
i pensionsanstalten;

att genom postsparbankskontoren i orterna uppbära de å motböckerna
af eller för delägarna verkställda insatser;

att behörigen bokföra dessa insatser;

att efter hvarje kalenderårs utgång meddela riksförsäkringsanstalten
uppgifter angående sammanlagda insättningsbeloppet på hvarje motbok
samt den å boken upplupna räntan för året;

att granska motböckerna samt däri anteckna ränta, arfsvinst och
statsbidrag;

att''förvalta pensionsanstaltens medel, med iakttagande däraf, att de
besparings-, pensions- och säkerhetsfonderna tillhörande medlen borde, i
den mån de icke behof de vara tillgängliga för bestridande af utbetalningar
för pensionsanstaltens räkning, göras räntebärande i enlighet med de föreskrifter,
som vore eller blefve meddelade för förvaltningen af postsparbankens
egna medel.

Vidare föreskrefs,

att styrelsen ägde gemensamt med riksförsäkringsanstalten besluta
om de allmänna bestämmelser, som skulle lända till efterrättelse i fråga
om pensionsgöromålens handläggning å postsparbankskontor, dock att styrelsen
ävde utfärda de sålunda beslutade bestämmelserna äfvensom med O dela

öfriga däraf föranledda nödiga föreskrifter i fråga om dessa göromål;
samt

att i afseende å pensionsärendenas behandling hos styrelsen skulle
i tillämpliga delar lända till efterrättelse de bestämmelser rörande postsparbanksärenden,
som funnes meddelade i kungl. brefvet den 4 juli 1902
med föreskrifter i fråga om sättet och ordningen för handläggning och
afgörande af de hos styrelsen förekommande ärenden, dock att, då till behandling
hos styrelsen förekomme frågor om meddelande af eller ändring
i reglementariska bestämmelser rörande pensionsgöromålens handläggning
å postspai''bankskontor, dylika frågor skulle afgöras af styrelsen och riksförsäkringsanstalten
gemensamt, men sålunda beslutade bestämmelser utfärdas
af styrelsen.

Slutligen förordnades, att, i afseende å medel, som insattes i postsparbanken
för att ingå till barnmorskornas pensionsanstalt, gällande
föreskrifter i kungl. förordningen angående en postsparbank för riket den
22 juni 1883 med däri sedermera gjorda ändringar skulle lända till efterrättelse,
dock med iakttagande af vissa angifna undantag m. fl. bestämmelser.
I

I skrifvelse den 31 december 1904 från chefen för civildepartementet
till styrelsen för postsparbanken meddelades, att Kungl. Maj:t beträffande
den nämnda pensionsanstaltens årliga förvaltningskostnader anbefallt
statskontoret att från och med år 1905 af det utaf Riksdagen därtill å
riksstatens tionde hufvudtitel anvisade förslagsanslag å högst 11,000 kronor
årligen på rekvisition utbetala till postsparbanksstyrelsen

i arfvode till chefen för postsparbanksbyrån.......kronor 300

» » » kamreraren och sekreteraren å nämnda byrå . . » 200

till ersättning åt ofri ga tjänstemän å postsparbanksbyrån samt
till extra biträden därstädes, i den mån dessa tjänstemän
och biträden anlitades för biträde vid handläggning
af pensionsgöromål, till vikariatsersättning under
semester och frånvaro på grund af tjänsteresa, ersättning
till postanstalternas tjänstemän för handläggning
å postsparbankskontor af pensionsgöromål samt trycknings-
och bokbindningskostnader m. m. högst . . . » 2,900

eller sammanlagdt högst kronor 3,400

Därjämte hade Kungl. Maj:t föreskrifvit, att arfvodena till chefen
för postsparbanksbyrån samt kamreraren och sekreteraren äfvensom de
arfvoden, som styrelsen kunde finna skäligt tillägga öfriga å postsparbanksbyrån
anställda tjänstemän för biträde vid handläggning af pensionsgöromål,
finge af tjänstinnehafvarna åtnjutas jämväl under semester eller
frånvaro på grund af tjänsteresa, men skulle utgå till vikarie under annan
tjänstledighet.

Vidare hade föreskrifvits, att ersättning till postanstalternas tjänstemän
för handläggning å postsparbankskontor af pensionsgöromål finge
utgå, hvad beträffade de göromål, som afsåge mottagande af insättningar,
efter samma grunder, som, enligt bestämmelserna i kungl. brefven den 21
september 1883 och den 30 oktober 1903, gällde för bestyret med postsparbanksgöromål,
samt för utbetalning af pensionsmedel med enahanda
godtgörelse, som, jämlikt bestämmelse i kungl. brefvet den 31 oktober
1902, tillerkänts posttjänstemännen för utbetalning af försäkringsmedel,
nämligen fem öre för hvarje utbetalning, af hvilket belopp två öre skulle
uppbäras af den posttjänsteman, som verkställde utbetalningen, samt återstående
tre öre tillfalla föreståndaren för det postkontor, uti hvars sparbanksjournal
utbetalningen affördes.

Det torde böra omnämnas, att genom kungl. kungörelse den 18
september 1908 rätten till inträde i barnmorskornas pensionsanstalt utsträckts
att omfatta äfven en del äldre barnmorskor. I

I sammanhang därmed att riksförsäkringsanstalten jämlikt kungl.
beslut den 28 september 1907 erhöll befogenhet att för arbetare, som af
anstalten försäkrades för olycksfall i arbete, upptaga försäkring jämväl för
olycksfall, som inträffade utom arbetet, föreskrefs, att kostnaderna för
ifrågavarande utvidgning af riksförsäkringsanstaltens och postsparbankens
verksamhet skulle utgå af de utaf Riksdagen från arbetarförsäkringsfondens
intressemedel till riksförsäkringsanstalten och postsparbanken förslagsvis
redan anvisade belopp för bedrifvande af riksförsäkringsanstaltens
rörelse.

Postsparbankens
bestyr
för civilstatens
änkeoch
pupillkassa.

(reglem. 21/ia
1907 m. m.).

Genom kungl. kungörelse den 2 oktober 1908 har från ingången af
år 1909 anordnats en särskild för fiskare afsedd försäkring mot skada till
följd af olycksfall (se svensk författningssamling för år 1908 n:r 100, sid. 2).

Till bestridande af statens bidrag till nämnda försäkring, hvilken
handhafves af riksförsäkringsanstalten och postsparbanken, anbefalldes
statskontoret, jämlikt nådigt beslut den 2 oktober 1908, att af det från
arbetarförsäkringsfondens intressemedel anvisade förslagsanslag å 27,500
kronor årligen, på rekvisition, utbetala till styrelsen för postsparbanken
hvad som för ändamålet erfordrades. Tillika föreskref Kungl. Maj:t, att
de ökade kostnader, som kunde uppkomma för postsparbanken för dess
bestyr med ifrågavarande försäkring, skulle utgå af det utaf Riksdagen
från arbetarförsäkringsfondens intressemedel till postsparbanken förslagsvis
redan anvisade anslag.

I sammanhang med utfärdandet af kungl. förordning den 18 juni
1909 om ersättning i anledning af kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
stadgade Kungl. Maj:t genom nådig förordning af samma dag
angående tillämpning af förstnämnda förordning (svensk författningssamling
n:r 89), bland annat, att dylik ersättning, hvilken jämväl kan utgå i
form af lifränta, skall, sedan densamma blifvit bestämd af riksförsäkringsanstalten,
förskjutas och utbetalas genom postsparbanken.

För sådant ändamål har riksförsäkringsanstalten att om hvarje beviljad
ersättning underrätta styrelsen för postsparbanken, som meddelar
vederbörande postsparbankskontor föreskrift i fråga om medlens utbetalande.
Hvad som sålunda förskjutits genom postsparbanken skall, uppå
rekvisition af dess styrelse, kvartalsvis godtgöras af statskontoret. I

I § 26 af det reglemente, som Kungl. Maj:t den 21 december 1907
utfärdade för civilstatens änke- och pupillkassa, föreskrefs, att pension
skulle utbetalas antingen i kassan eller genom postsparbankskontor i landsorten,
där pensionstagaren vore bosatt.

I fråga om villkoren och sättet för utbetalning af pensionsmedel
genom postsparbankskontor samt däraf föranledda likvider mellan styrelsen
för kassan och styrelsen för postsparbanken skulle gälla de föreskrifter,

som af Kungl. Maj:t efter nämnda styrelsers hörande meddelades i särskild
författning.

I anslutning härtill utfärdades den 18 december 1908 kungl. kungörelse
med föreskrifter angående utbetalning af pensioner från civilstatens
änke- och pupillkassa genom postsparbankskontor i landsorten m. m.
(svensk författningssamling n:r 170).

Enligt § 8 äger styrelsen för postsparbanken såsom ersättning för
ombesörjande af i nyssberörda kungörelse omförmäld pensionsutbetalning
m. m. att af civilstatens änke- och pupillkassas medel utbekomma dels
sju öre för hvarje utbetaldt pensionskvartal dels en tiondedels procent å
utbetaldt belopp.

Genom kungl. bref den 18 december 1908 förklarades, att af den
ersättning, som enligt § 8 i sistnämnda kungörelse af civilstatens änke
och pupillkassas medel skulle utgå till postsparbanken för ombesörjande
af ifrågavarande utbetalningar, två öre för hvarje till en och samma person
för kvartalet utbetaldt pensionsbelopp skulle tillfalla den posttjänsteman,
som verkställde utbetalningen, och tre öre för hvarje dylik utbetalning
föreståndaren för det postkontor, i hvars sparbanksjournal det utbetalda
beloppet affördes.

Tillika medgafs, att beträffande sättet för kvitterande af de medel,
som för omförmälda pensionsutbetalningar blefve af styrelsen för civilstatens
änke- och pupillkassa inbetalta till postsparbanksstyrelsen, för att
insättas i postsparbanken, sistnämnda styrelse skulle äga utfärda nödiga
föreskrifter utan hinder af bestämmelser i kungl. skrifvelsen den 21
september 1883.

Den 4 december 1908 utfärdades kungl. kungörelse med föreskrifter i
anledning af 1 andtränteriernas indragning med 1909 års ingång (svensk
författningssamling för år 1908 n:r 141).

I § 23 af denna kungörelse föreskrefs, att de pensionsutbetalningar
för folkskollärarnas pensionsinrättning och änke- och pupillkassa, elementar
lärarnas vid allmänna läroverken änke- och pupillkassa, arméns pensionskassa
och flottans pensionskassa, hvilka dittills ägt rum genom landtränteriernas
försorg, därefter skulle af vederbörande pensionsinrättningar, i de

Postsparbankens
besty
för vissa
andra pensionsinrättningar (k.

kung. 4/ia
1908 m. m.).

Biträde dt
kamreraren
å postsparbanksbyrån

(k. bref sl/i
1907 m. fl ).

fall där utbetalningen icke lämpligen kunde ske med allmänna posten,
verkställas genom anlitande af postsparbanken, efter med dennas styrelse
träffad öfverenskommelse, eller på annat sätt. Pensionsinrättning kunde
för sådant ändamål jämväl direkt hänvända sig till kronobetjäningen, i
b vilket fall emellertid erforderliga medel skulle af inrättningen tillhandahållas
kronobetjäningen.

Den 7 maj 1909 utfärdades sedermera kungl. kungörelse med föreskrifter
angående utbetalning genom postsparbankskontor i landsorten af pensioner
från folkskollärarnas pensionsinrättning, folkskollärarnas änke- och pupillkassa
samt lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa äfvensom
af understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
(svensk författningssamling n:r 39).

Såsom ersättning för ombesörjande af i sistnämnda kungörelse omförmäld
pensionsutbetalning m. m. äger, enligt § 9, styrelsen för postsparbanken
att af pensionsanstalternas medel utbekomma dels sju öre för hvarje utbetald
halfårspension och dels en tiondedels procent å utbetaklt belopp.

Genom kungl. bref den 27 maj 1909 förklarades, att af den ersättning,
som enligt § 9 i nyssnämnda kungörelse skulle af däri berörda pensionsanstalteis
medel utgå till postsparbanken för ombesörjande af ifrågavarande
utbetalningar två öre för hvarje till en och samma person för halfåret
utbetaladt pensionsbelopp skulle tillfalla den posttjänsteman, som verkställde
utbetalningen, och tre öre för hvarje dylik utbetalning föreståndaren för
det postkontor, i hvars sparbanksjournal det utbetalda beloppet affördes.

I samma kungl. bref medgafs ock, att beträffande sättet för kvitterande
af de medel, som för omförmälda pension sutbetalningar blefve af
direktionen öfver pensionsanstalterna inbetalta till postsparbanksstyrelsen,
för att insättas i postsparbanken, styrelsen skulle, utan hinder af bestämmelserna
i kungl. skrifvelsen den 21 september 1883, äga utfärda nödiga
föreskrifter. I

I underdånig skrifvelse den 27 november 1907 anmälde postsparbanksstyrelsen
behofvet däraf, att kamreraren och sekreteraren hos styrelsen,
å hvilken ansvaret för upprättandet af postsparbankens hufvudbok
hvilade, för materialets bearbetande och sammanförande erhölle biträde af

någon utaf de hos styrelsen anställda tjänstemän i första lönegraden. För
sådant fall erfordrades emellertid, att för denna tjänsteman förordnades
vikarie under årets fyra första månader, då bokslutsarbetet utfördes.

I enlighet med hvad styrelsen hemställt, medgafs genom kungl. bref
den 21 december 1907, att under tiden den 1 januari—den 30 april 1908
finge såsom vikarie för den tjänsteman, som biträdde med bokslutsarbetet,
anställas hos postsparbanksstyrelsen en tjänsteman i första lönegraden mot
ett arfvode af 3,000 kronor för år räknadt, hvaraf 1,200 skulle anses såsom
tjänstgöringspenningar; och skulle arfvodet utgå af de till styrelsens
disposition ställda medel.

Enahanda medgifvande lämnades för tiden den 1 januari den 30
april 1909 enligt kungl. bref den 13 november 1908.

I underdånig skrifvelse den 22 oktober 1909 anmälde postsparbanksstyrelsen,
att enahanda behof af arbetsbiträde förelåge beträffande upprättandet
af 1909 års hufvudbok. Med hänsyn till den ökade arbetsbörda,
som under december månad hvilade på aktuarien och postsparbanksrevisionen,
dels på grund af då i stort antal tillströmmande uppsägningar och
däraf föranledda utbetalningar af postsparbanksmedel, dels ock i följd af
förekommande utbetalningar af pensioner från civilstatens änke- och pupillkassa
samt folkskollärarnas m. fl. pensionskassor, ansåg postsparbanksstyrelsen
nödvändigt att jämväl under nämnda månad postsparbanksbyråns arbetskrafter
erhölle förstärkning. På grund däraf gjorde styrelsen framställning
om anställande på förordnande hos styrelsen af en tjänsteman i första lönegraden
för tiden 1 december 1909—30 april 1910 och på enahanda villkor
som förut.

Den 12 november 1909 medgaf Kungl. Maj:t att, utöfver den å postsparbanksbyrån
då fast anställda personalen, finge under berörda tid på
förordnande anställas en tjänsteman i första lönegraden mot ett arfvode
af 3,000 kronor för år räknadt, hvaraf 1,200 kronor skulle anses såsom
tjänstgöringspenningar. I

I underdånig skrifvelse den 25 januari 1905 hemställde styrelsen för
postsparbanken, att Kungl. Maj:t måtte medgifva, att åt de medel, som
jämlikt § 19 af kungl. förordningen angående en postsparbank för riket

7—091240 Löneregleringshommitténs bet. XXIIl.

Ersättningar
till tjänstinnehafvarei
generalpostst/relsen (k.

bref 21/a
1905 m. fl.).

Förnöjdt arfvode
för år
1910 till chefen
för postsparbanksbyrån (k.

bref s°/u
1909).

vore ställda till nämnda styrelses disposition, finge för biträde med handläggning
af postsparbanksgöromål tills vidare årligen utgå till ombudsmannen
hos generalpoststyrelsen 500 kronor, till frimärksintendenten 250
kronor, till revisorn och bokhållaren vid frimärksförrådet 75 kronor samt
till vissa hos generalpoststyrelsen anställda vaktbetjänte tillhopa 125 kronor.

Enligt kungl. bref den 24 februari 1905 bifölls framställningen på
det sått, att postsparbanksstyrelsen ägde att af de till dess disposition
ställda medel för år 1905 utbetala omförmälda ersättningsbelopp.

I underdånig skrifvelse den 12 januari 1906 hemställdes om ersättningar
för samma år till ombudsmannen hos generalpoststyrelsen med
1,000 kronor, men till öfriga befattningshafvande med enahanda belopp
som för år 1905.

Tillika begärdes, att af det sammanlagda beloppet (1,450 kronor)
1,200 kronor finge utgå af de medel, som, jämlikt § 19 mom. 1 af kungl.
förordningen den 22 juni 1883, borde användas för de med bankens förvaltning
förenade utgifter, och återstoden, 250 kronor, ersättas styrelsen
för postsparbanken af det af Riksdagen anvisade förslagsanslag af 20,000
kronor för år till ersättningar åt postsparbanken för uppbörden af de af
riksförsäkringsanstalten beslutade försäkringsafgifterna och utbetalningen
af ersättningsbeloppen.

Kungl. Maj:t fann, enligt nådigt bref den 9 februari 1906, godt på
det sätt bifalla den gjorda framställningen, att postsparbanksstyrelsen ägde
att af de medel, som jämlikt § 19 af kungl. förordningen den 22 juni
1883 vore ställda till dess disposition, för år 1906 utbetala ofvanberörda
ersättningsbelopp, tillsammans 1,450 kronor.

Enahanda belopp beviljades för åren 1907, 1908 och 1909 enligt
kungl. bref den 25 januari 1907, den 31 januari 1908 och den 22 januari
1909. I

I underdånig skrifvelse den 22 oktober 1909 anförde styrelsen för
postsparbanken, att enligt den från 1910 års början gällande nya aflöningsstaten
för postverket årsaflöningen för byråchef i generalpoststyrelsen
utgjorde 8,000 kronor, hvilken aflöning efter tre år kunde höjas till 8,500
kronor och efter ytterligare tre år till 9,000 kronor; att t. f. chefen för

postsparbanksbyrån, byråchefen i generalpoststyrelsen Gustaf Fredrik Sandberg,
som hos generalpoststyrelsen anmält sin önskan att ingå på 1910
års aflöningsstat för postverket, måste anses berättigad att, därest han inträdde
i utöfning af sin befattning vid postverket, från samma års början
uppbära i aflöning 9,000 kronor för år; samt att ett kvarstående vid befattningen
såsom chef för postsparbanksbyrån för honom skulle kunna
medföra en inkomstminskning af 1,200 kronor.

Med anledning häraf medgaf Kungl. Maj:t den 20 november 1909,
i enlighet med af postsparbanksstyrelsen gjord hemställan, att byråchefen
Sandberg, därest han under år 1910 fortfarande kvarstode såsom chef för
postsparbanksbyrån, finge under samma år tillgodonjuta en inkomstförhöjning
af 1,200 kronor, att utgå af de till postsparbanksstyrelsens disposition
ställda medel.

Med upphäfvande af de i kungl. bref den 22 februari 1907 meddelade
särskilda bestämmelser rörande fördelning af den vid postkontoren i
Stockholm och Göteborg utgående uppbördsprovision å postsparbanks- och0CÄ Göteborg.
försäkringsmedel, förklarade Kungl. Maj:t den 31 december 1909, att från
1910 års ingång skulle i fråga om ersättning för postsparbanks-, försäkrings-
och pensionsgöromålens bestridande till vederbörande föreståndare
för&postkontoren i nämnda städer tills vidare gälla de bestämmelser, som
i nämnda hänseende vore stadgade beträffande föreståndarna för öfriga
postkontor i riket.

Genom kungl. bref den 4 december 1908 har förklarats, att landtbrefbärare
skall äga att för postsparbankens räkning och på dess ansvar _bärare^ för^
med iakttagande af de närmare föreskrifter, som kunde af postsparbanks- medei i poststyrelsen
utfärdas, under hvarje brefbäringstur af allmänheten mottaga ^banken.
för befordran till vederbörande postsparbankskontor insättning till belopp
af höo-st 100 kronor å samma motbok.

°I samma kungl. bref bemyndigades postsparbanksstyrelsen dels att
af omhänderhafvande medel till landtbrefbärare utbetala ersättning för
de af honom sålunda handlagda postsparbanksgöromål med två öre för hvarje
af honom förmedlad insättning och fem öre för hvarje genom hans för -

anstaltande nyutfärdad motbok, dels ock att, i den mån styrelsen funne
lämpligt, ålägga landtbrefbärare att i egenskap af försäljningsman af sparmärken
från ett honom tillhandahållet belopp sparmärken till allmänheten
saluhålla dylika märken.

Personalen
å postsparbanksbyrån

vid 1909 års
ingång.

Vid 1909 års ingång utgjorde den å postsparbanksbyrån mera fast
anställda personalen förutom byråchefen — 1 kamrerare och sekreterare,
1 kassör, 1 registrator, 1 aktuarie, 4 revisorer och bokhållare, 6
amanuenser, 71 kvinnliga extra biträden, 1 förste vaktmästare, 2 vaktmästare
och 5 extra vaktmästare. För de fyra första månaderna af året
var, liksom under motsvarande tid år 1908, förordnad ytterligare en tjänsteman
i första lönegraden. Därjämte voro å byrån anställda en mängd
tillfälliga biträden.

Postsparbankens nuvarande verksamhet.

Postsparbankens ändamål angifves i kungl. förordningen den 22 juni
1883, § 1, vara att, under statens garanti, mottaga penningar, förränta
och genom räntas läggande till kapitalet ytterligare förkofra desamma samt
i stadgad ordning tillhandahålla vederbörande medlen.

Den ifrågavarande kungl. förordningen har under tidens lopp i flera
delar undergått förändringar i dess ursprungliga lydelse. I sådant afseende
hänvisas till kungl. kungörelser den 13 juli 1887, den 15 maj 1891, den
4 juli 1902 och den 17 maj 1907.

Såsom förut är omnämndt, bemyndigades styrelsen för postsparbanken
genom kungl. skrifvelse den 21 september 1883 att genom utfärdande
af särskildt tjänstgöringsreglemente meddela de ytterligare föreskrifter,
som kunde finnas erforderliga för postsparbanksgöromålens behöriga
bestridande.

I anledning däraf utfärdade styrelsen den 24 oktober 1883 »instruktion
för handläggning å postanstalt af postsparbanksgöromål» samt den 13
augusti 1884 »reglemente för tjänstgöringen å postsparbankskontor, som
är förenadt med poststation».

Den 24 oktober 1890 utfärdades en lag, innefattande tillägg till
förordningen angående en postsparbank för riket den 22 juni 1883.
Genom denna lag förordnades, att angående medel, som af arbetsinkomsten
vid allmänna straff- och arbetsanstalterna tilldelades där intagna fångar
och genom vederbörande myndighets försorg insattes i postsparbanken,
skulle gälla de särskilda föreskrifter, som meddelades af Konungen.

Samma dag, den 24 oktober 1890, utfärdades af Kungl. Maj:t
reglemente angående arbetspremier vid de centrala straff- och tvångsarbetsanstalterna
i riket (svensk författningssamling n:r 53).

Efter det jämväl af Kungl. Maj:t meddelats bestämmelser rörande
postsparbankens anlitande för insättning af aflöningsmedel för manskap
vid armén och flottan, ansåg sig styrelsen för postsparbanken år
1899 böra, till lättnad för postsparbankstjänsten, låta med hvarandra
sammanföra då gällande föreskrifter, som af Kungl. Maj:t tid efter annan
meddelats dels särskilt beträffande postsparbanken, dels ock rörande postsparbankens
anlitande för insättning af fångars besparade arbetspremier,
af innehållna soldatmedel och af besparade dagaflöningsmedel för beväringsmän.

I samband därmed utfärdade postsparbanksstyrelsen den 17 februari
och den 10 mars 1899 nya reglementen för handläggning å postkontor
och å poststation af postsparbanksgöromål.

De nämnda, af Kungl. Maj:t meddelade föreskrifterna och de ifrågavarande
reglementena utgåfvos af styrelsen i två särskilda »Samlingar af
föreskrifter rörande postsparbanken», den ena samlingen afsedd för postkontoren
i riket, den andra för pöststationer, vid hvilka postsparbanksrörelse
funnes anordnad.

Den 22 juni 1900 utfärdades kungl. kungörelse dels om ändring i
vissa delar af kungl. reglementet den 24 oktober 1890 angående arbetspremier
vid de centrala straff- och tvångsarbetsanstalterna i riket, dels
ock om samma reglementes tillämpning i vissa delar jämväl angående
fångars arbetsinkomst vid läns- och kronocellfängelserna (svensk författningssamling
n:r 57).

Denna kungörelse föranledde vissa ändringar i nyssnämnda af postsparbanksstyrelsen
den 17 februari och den 10 mars 1899 utfärdade reglementen.

Förut är omnämndt, att genom kungl. bref den 31 oktober 1902
förklarades, att uppbörd af de utaf riksförsäkringsanstalten bestämda försäkringsafgifter
och belopp, som erlades för förvärfvande af lifränta, samt

utbetalning af de utaf riksförsäkringsanstalten beslutade lifräntor och
andra skadeersättningar skulle åligga postsparbanken, äfvensom att förvaltningen
af inflytande försäkringsmedel skulle åligga styrelsen för postsparbanken.

Genom samma kungl. bref bemyndigades ock nyssnämnda styrelse
att gemensamt med riksförsäkringsanstalten besluta om de allmänna
bestämmelser, som skulle lända till efterrättelse i fråga om försäkringsgöromålens
handläggning å postsparbankskontor, med rätt för
styrelsen att meddela de vid postverket anställda tjänstemän och poststationsföreståndare,
som biträdde med handläggning af försäkringsgöromål,
sålunda beslutade bestämmelser samt öfriga därutaf föranledda nödiga föreskrifter
i fråga om dessa göromål.

Efter det vid gemensamt sammanträde mellan postsparbanksstyrelsen
och riksförsäkringsanstalten fastställts allmänna bestämmelser för handläggning
å postsparbankskontor af försäkringsgöromål, utfärdade postsparbanksstyrelsen
den 5 november 1902 särskilda reglementen för handläggning å
postkontor och å poststation af försäkringsgöromål.

Samtidigt därmed att vederbörande posttjänstemän erhöllo del af
den i det föregående omnämnda kungl. skrifvelsen den 30 oktober 1903
angående förhöjning af ersättningen till posttjänstemän för postsparbanksgöromålens
bestridande meddelades dem ock, genom postsparbanksstyrelsens
cirkulär den 25 november 1903, vissa beslutade ändringar i reglementet
den 17 februari 1899 för handläggning å postkontor af postsparbanksfföroniål
samt i reglementet den 5 november 1902 för handläggning å
postkontor af försäkringsgöromål.

Äfven sedermera hafva tid efter annan reglementsändringar kommit
till stånd i vissa hänseenden.

Särskildt må omnämnas de ändringar, som finnas angifna i cirkulär
den 23 september 1909. De afse förändrad lydelse af åtskilliga paragrafer
i de båda nyssberörda reglementena den 17 februari 1899 och den 5 november
1902 och voro föranledda dels af ett nytt reglemente, som af
generalpoststyrelsen utfärdats angående medelsredovisningen vid postkontoren
och dels däraf att landtbrefbärare af första klass skulle äga att för

postsparbankens räkning och på dess ansvar förmedla insättning i postsparbanken.

Ofvan är nämndt, hurusom, enligt kungl. reglementet den 31 december
1904 för barnmorskornas pensionsanstalt, denna anstalt förvaltas af
riksförsäkringsanstalten, dock med den inskränkning, att det tillkommer
postsparbanken att mottaga insättningar och utbetala pensioner samt
styrelsen för postsparbanken att förvalta pensionsanstaltens medel.

Den 31 december 1904 afläts kungl. bref till nyssnämnda styrelse
angående dess deltagande i förvaltningen af ifrågavarande pensionsanstalt.

Då innehållet af detta kungl. bref delgafs föreståndarna för postsparbankskontor,
meddelades dem ock, genom postsparbanksstyrelsens cirkulär
den 23 januari 1905, föreskrifter att lända till efterrättelse vid handläggning
å postsparbankskontoren af pensionsgöromål. Sedermera har postsparbanksstyrelsen
i cirkulär den 16 november 1909 till samtliga distriktschefer
och postmästare meddelat föreskrifter angående utbetalning af pensioner
till äldre barnmorskor.

Genom cirkulär den 5 december 1906 meddelade postsparbanksstyrelsen
samtliga postförvaltare, att styrelsen gått i författning om anskaffande
af s. k. ficksparbössor för tillvaratagande och uppsamlande af mindre, för
insättning i postsparbanken afsedda besparingar och att till en början ett
mindre antal dylika ficksparbössor jämte tillhörande nycklar komme att
från postsparbanksbyrån tillsändas postkontoren, för att på försök tillhandahållas
allmänheten.

I afseende å tillhandahållande och användande af dessa ficksparbössor
skulle lända till efterrättelse,

att dylik sparbössa vore afsedd endast för tioöresmyntstycken;

att låst sparbössa utan nyckel finge antingen inköpas för ett pris af
en krona eller ock från postkontor utbekoinmas såsom lån af delägare i
postsparbanken eller dennes målsman mot af delägaren eller målsmannen
aflämnad skriftlig förbindelse att låta å den för delägaren utfärdade motbok
med postsparbanken, så länge sparbössan innehades af delägaren eller
målsmannen, innestå minst en krona;

att de för ficksparbössorna afsedda nycklar, af hvilka i allmänhet
endast en tillsändes hvarje postkontor, skulle förvaras å postkontoret;

att, då innehafvare af sparbössa önskade sparbössans tömning, denna
skulle verkställas å postkontor af posttjänsteman i närvaro af sparbösseinnehafvare,
hvarefter den del af det i bössan befintliga beloppet, som utgjorde
helt krontal, i vanlig ordning insattes i postsparbanken på motbok,
under det att återstående delen af beloppet antingen tillställdes sparbösseinnehafvaren
i sparmärken eller ånyo inlades i sparbössan;

att, sedan tömning af sparbössan ägt rum, densamma af posttjänstemannen
skulle låsas och återställas till innehafvaren, för den händelse icke,
där sparbössan utlämnats såsom lån, innehafvaren ej vidare önskade begagna
sig däraf; samt slutligen

att till allmänheten försålda ficksparbössor ej återtoges af postsparbanken
likasom ej heller utlånade sparbössor, som befunnes i skadadt skick.

Med hänvisning i öfrigt till cirkuläret den 5 december 1906 meddelades
i ett den 7 maj 1907 utgifvet cirkulärhäfte, att ficksparbössa, som
kontant försålts till fastställdt pris af 1 krona, finge i postkontors sparbanksmedelsräkning
-redovisas med ett belopp af 95 öre per st. Skillnadsbeloppet,
5 öre, skulle tillgodokomma den tjänsteman, som förmedlat ficksparbössans
försäljning.

Tillika meddelades vissa föreskrifter angående ficksparbössors tillhandahållande
genom poststation.

De nämnda beloppen, 95 öre och 5 öre, hafva sedermera ändrats till
90 och 10 öre.

I postsparbanksstyrelsens berättelse för år 1907 meddelades, att de
ifrågavarande ficksparbössorna under året rönt en synnerligen liflig efterfrågan,
i ty att vid slutet af samma år 11,476 sparbössor voro utlämnade
till allmänheten, hvaraf 7,329 utlånade och 4,147 försålda.

Uti ett den 9 juni 1909 utgifvet cirkulärhäfte tillkännagifves, att
postsparbanksstyrelsen, för att på försök saluhållas å postkontoren, anskaffat
ett parti större ficksparbössor, afsedda jämväl för 25-öres mynt. Dessa
sparbössor skulle tillhandahållas postkontoren, efter rekvisition, från postsparbanksbyrån.

8—091240 LöneregUringslcommitténs hd. XXIII, »

Försäljningspriset för dylika sparbössor skulle vara 1 krona stycket,
hvaraf 10 öre tillgodokomme den posttjänsteman, hvilken förmedlat försäljningen.
De för dittillsvarande ficksparbössor afsedda nycklar kunde
jämväl användas för de större sparbössornas tömning. Någon utlåning till
allmänheten af större ficksparbössor skulle ej ifrågakomma.

I öfrigt skulle i tillämpliga delar gälla till efterrättelse de beträffande
dittillsvarande ficksparbössor meddelade bestämmelser.

Sedermera har på förekommen anledning meddelats, att vid tömning
å postsparbankskontor af ficksparbössa innehafvaren äger, om sådant af
honom önskas, själf uppräkna innehållet i sparbössan.

I det föregående är omnämndt, att genom kungl. kungörelsen den 2
oktober 1908 anordnades från ingången af år 1909 en särskild för fiskare
afsedd försäkring mot skada till följd af olycksfall, hvilken försäkring
skulle handhafvas af riksförsäkringsanstalten och postsparbanken.

Enär uppbörd af försäkringstagarnas afgifter äfvensom utbetalning
af lifräntor och andra skadeersättningar från fonden för försäkring af
fiskare skulle äga rum vid postsparbankskontor, meddelade postsparbanksstyrelsen
genom cirkulär till samtliga postförvaltare den 9 december
1908, att i afseende å sättet för handhafvande å postkontor af de till
denna försäkringsgren hörande bestyr, äfvensom i fråga om den ersättning,
som därför tillkomme posttjänstemännen, skulle, med iakttagande
af viss särskild föreskrift, gälla bestämmelserna i det af postsparbanksstyrelsen
den 5 november 1902 utfärdade reglemente för handläggning å
postkontor af vanliga försäkringsgöroinål.

Genom ett annat, likaledes den 9 december 1908 utfärdadt cirkulär
till samtliga föreståndare för postsparbankskontor meddelade postsparbanksstyrelsen
föreskrifter i anledning däraf att genom kungl. kungörelsen den
18 september 1908 rätten till inträde i barnmorskornas pensionsanstalt
utsträckts att omfatta äfven en del äldre barnmorskor.

Såsom förut nämnts, utfärdades den 18 december 1908 kungl. kungörelse,
med föreskrifter angående utbetalning af pensioner från civilstatens

änke- och pupillkassa genom postsparbankskontor i landsorten in. m.,
äfvensom kungl. bref i detta ämne.

Genom cirkulär den 29 januari 1909 till samtliga föreståndare för
postsparbankskontor meddelade postsparbanksstyrelsen föreskrifter att lända
till efterrättelse vid handläggningen å postsparbankskontor af ifrågavarande
pensionsutbetalningar.

Ytterligare föreskrifter i ämnet äro meddelade i cirkulär till samtliga
postförvaltare den 5 juni 1909.

I anledning af kungl. kungörelsen den 7 maj 1909 och kungl. bref
den 27 i samma månad utfärdade postsparbanksstyrelsen den 5 juni 1909
cirkulär till samtliga postförvaltare angående utbetalning genom postsparbanken
af pensioner eller understöd från folkskollärarnas pensions inrättning,
folkskollärarnas änke- och pupillkassa, elementarlärarnas änke- och
pupillkassa samt småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.

I reglemente af den 31 juli 1909, hvilket såsom tillägg finnes fogadt
vid en af generalpoststyrelsen den 30 i samma månad utfärdad instruktion
för landtbrefbärare af första klass, har postsparbanksstyrelsen meddelat
erforderliga föreskrifter för dylik landtbrefbärare beträffande handläggning
af postsparbanksgöromål.

Den 31 juli 1909 utfärdades ock cirkulär till samtliga distriktschefer
och postmästare angående förmedling af postsparbanksinsättningar m. m.
genom landtbrefbärare af första klass.

Såsom af ofvanstående framgår, kunna postsparbankens eller dess
styrelses hufvudsakliga uppgifter numera angifvas sålunda:

l:o) att, enligt det ursprungliga syftet, under statens garanti mottaga
penningar, förränta och genom räntas läggande till kapitalet ytterligare
förkofra desamma samt i stadgad ordning tillhandahålla vederbörande
medlen; hvartill omedelbart ansluta sig de göromål, som''föranledas af
postsparbankens anlitande för insättning af fångars besparade arbetspremier
eller arbetsinkomst samt aflöningsmedel för manskap vid armén
och flottan;

2:o) att för riksförsäkringsanstalten uppbära försäkringsafgifter och
belopp sora erläggas för förvärfvande af lifränta, samt utbetala de af
riksförsäkringsanstalten beslutade lifräntor och andra skadeersättningar
äfvensom förvalta inflytande försäkringsmedel;

3:o) att för barnmorskornas pensionsanstalt mottaga insättningar och
utbetala pensioner samt förvalta pensionsanstaltens medel;

4:o) att gemensamt med riksförsäkringsanstalten handhafva en särskild
för fiskare afsedd försäkring mot skada till följd af olycksfall; samt

o:o) att i landsorten utbetala pensioner eller understöd för vissa
pensions- eller ålderdomsunderstödsanstalter, för närvarande civilstatens
änke- och pupillkassa samt folkskollärarnas pensionsinrättning, folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, elementarlärarnas änke- och pupillkassa
äfvensom småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.

I fråga om sättet och ordningen för handläggning och afgörande af
de hos postsparbankens styrelse förekommande ärenden gälla fortfarande
föreskrifter, innefattade i kungl. skrifvelsen den 4 juli 1902, hvilken omförmäles
ofvan å sid. 29.

I afseende å försäkringsärendens handläggning hos postsparbanksstyrelsen
skola, enligt kungl. brefvet den 31 oktober 1902 (jfr ofvan sid.
35), tills vidare i tillämpliga delar lända till efterrättelse de bestämmelser
rörande postsparbanksärenden, som finnas meddelade i den nyssberörda
kungl. skrifvelsen den 4 juli 1902, dock att, då till behandling hos styrelsen
förekomma frågor om meddelande af eller ändring i reglementariska
bestämmelser rörande försäkringsgöromålens handläggning å postsparbankskontor,
dylika frågor skola afgöras af styrelsen och riksförsäkringsanstalten
gemensamt, men sålunda beslutade bestämmelser utfärdas af styrelsen.

I kungl. brefvet den 31 december 1904 angående postsparbanksstyrelsens
deltagande i förvaltningen af barnmorskornas pensionsanstalt,
(jfr ofvan sid. 43—44) är föreskrifvet, att i afseende å pensionsärendenas behandling
hos styrelsen skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse de
bestämmelser rörande postsparbanksärenden, som finnas meddelade i den nyssberörda
kungl. skrifvelsen den 4 juli 1902, dock att, då till behandling
hos styrelsen förekomma frågor om meddelande af eller ändring i regie -

(31

mentariska bestämmelser rörande pensionsgöromålens handläggning å postsparbankskontor,
dylika frågor skola afgöras af styrelsen och riksförsäkringsanstalten
gemensamt, men sålunda beslutade bestämmelser utfärdas af
styrelsen.

Enligt den för tjänstemännen å postsparbanksbyrån den 22 februari
1905 fastställda arbetsordning med däri tid efter annan gjorda ändringar,
åligger:

kamreraren och sekreteraren:

att med det biträde, som anvisas honom, uppsätta alla de från styrelsen
utgående expeditioner, till Indika icke koncept aflämnas af chefen
för postsparbanksbyrån, samt att kontrasignera styrelsens anordningar å
medelsförskott äfvensom samtliga från styrelsen utgående expeditioner i
ärenden, hvilka afgjorts af styrelsen i plenum eller af generalpostdirektören
;

att, med biträde af l:ste revisorn och bokhållaren, upprätta och med
sin underskrift förse den medelshufvudbok för postsparbanken, riksförsäkringsanstalten
och barnmorskornas pensionsanstalt, som för hvarje år afgifves
till kammarrätten, samt upprätta de för detta bokslut erforderliga
sammandrag;

att föra kontraböcker med riksbanken och öfriga banker öfver insatta
eller uttagna medel för postsparbankens, riksförsäkrings- och den
nämnda pensionsanstaltens räkning, samt öfver postsparbankens, riksförsäkringsanstaltens
och pensionsanstaltens i riksbanken förvarade obligationer
och andra värdehandlingar;

att bokföra postsparbankens samt riksförsäkringsanstaltens och pensionsanstaltens
obligationer och de från postsparbanken eller nämnda anstalter
utlämnade lån samt vaka däröfver, att utlottade obligationer och förfallna
räntekuponger varda behörigen inlösta äfvensom att föreskrifna afbetalningar
å lånen jämte därå upplupna räntor likvideras å behöriga tider;

att upprätta amorteringsplaner för utlämnade lån;

att upprätta kassarapporter till styrelsens allmänna sammanträden;

att upprätta listorna å aflöning till styrelsen och personalen å postsparbanksbyrån
äfvensom uppgifterna till vederbörande taxeringsmyndig -

heter å de löner och arfvoden m. m., som utbetalats af postsparbanksstyrelsen
;

att omhändertaga och vårda öfverskottskuponger, som inlevereras från
postanstalterna, samt förbindelser eller värdehandlingar, som af posttjänstemän
deponeras såsom säkerhet för saknade kvittenskuponger;

att hafva vård om postsparbanksbyråns registratur samt låta föra
register öfver utgångna expeditioner; äfvensom

att en gång månatligen, å förut ej bestämda tider, verkställa invenering
af postsparbankens hufvudkassa;
kassören:

att besörja förvaltningen af hufvudkassan och därmed förbundna
uppdrag samt betjäna allmänheten med utbetalning vid anfordran af å
motbok innestående medel, med den inskränkning i afseende på därvid
förekommande utredning, som nedan omförmäles;

att verkställa utredning af ärenden angående förkomna eller obeställbara
motböcker; äfvensom

att öfvervaka, att öfverskott af postsparbanksmedel i rätt tid från
postkontoren inlevereras till hufvudkassan;
registratorn:

att föra vanliga diarier öfver inkomna mål, hvarjämte honom åligger
att förvara handlingar, böcker m. m.;

att öppna all till postsparbanksstyrelsen eller postsparbanksbyrån
ankommande post samt distribuera dess innehåll till vederbörande;

att vaka däröfver att de olika slag af redovisningar, som redogörarna
hafva att afgifva, inkomma på behöriga tider;

att omhänderhafva förrådet af blanketter och cirkulär samt ombestyra
distributionen däraf;

att upprätta och vidmakthålla namnregister öfver postsparbankens
delägare;

att emottaga de motböcker, som inkomma till postsparbanksbyrån
för granskning och ränteanteckning, samt öfvervaka att dessa varda efter
försiggången granskning m. m. behörigen expedierade;

att vaka däröfver, att oinlösta försäkringsbref in. m. och ej utkvitterade
sjukhjälpsorder varda återsända till postsparbanksbyrån samt därefter
återställda till riksförsäkringsanstalten; samt

att dagligen, med ledning af från postanstalter ankomna sparbanksmedelsredovisningar,
upprätta och till vederbörande revisor och bokhållare
öfverlämna uppgift å de leveranser till hufvudkassan, som på grund af
berörda redovisningar böra äga rum;

aktuarien:

att leda det arbete å postsparbanksbyrån, som är förbundet dels med
insättningarnas, uppsägningarnas och uttagningarnas antecknande å behöriga
konti samt dessas uppläggning och afslutande, dels ock med bokförandet
i vederbörande liggare af från riksförsäkringsanstalten öfverlämnade försäkringsbref,
förnyelse- m. fl. kvittenser, sjukhjälpsorder, anordningar å begrafningshjälp,
anvisningar å lifräntor samt likvidationsbevis för premiereglering
äfvensom med utsändandet till postanstalterna af dessa försäkringsbref
m. m.;

att öfvervaka, att granskningen af inkomna motböcker varder behörigen
verkställd;

att å vederbörande konti anteckna alla de förändringar, som anmälas
rörande ägande- eller dispositionsrätt till motbok, samt de förbehåll, som
o-öras i afseende å förfoganderätten öfver å motbok verkställda insätt Ö

ningar;

att utreda de felaktigheter rörande nummer å motböcker och försäkringsbref,
förnyelse- in. fl. kvittenser samt namn å motboksägare, försäkrings-
eller förmånstagare m. m., som kunna förekomma uti postsparbankskontorens
sparbanksjournaler;

att för hvarje dag granska listan öfver uppsägningarna för dagen
samt de på grund af dessa utfärdade utbetalningsorder;

att, då utbetalning vid anfordran äskas å motbok, hvars ägare aflidit,
åvägabringa till buds stående utredning i saken äfvensom att verkställa
utredning i anledning af inkomna anmälningar om skiljaktighet emellan
motböcker och postsparbankens räkenskaper samt af felaktigheter vid rånteberäkning;
äfvensom

att utöfva närmaste tillsyn öfver postsparbankens arkiv.

Af de fyra revisorerna och bokhållarna har en, 2:dre revisorn och
bokhållaren, till åliggande:

att granska postsparbankskontorens redovisningar öfver de för kontroll
å sparbanksuppbörden afsedda kvittenskuponger;

att granska inkomna räkningar eller rekvisitioner å likvider, rekvisitioner
å kontanta förskott för utbetalningar, å kvittenskuponger och å
sparmärken;

att granska och attestera rapporterna öfver inventering af hufvudkassan; att

upprätta och i vederbörande anordningsbok införa anordningar
å beslutade utbetalningar; samt

att föra kontraböcker med kassören öfver leveranser till hufvudkassan
samt attestera därå utfärdade kvittenser, äfvensom med frimärksintendenten
öfver utlämnade kvittenskuponger och sparmäi’ken.

Granskningen af inkomna sparbanksjournaler och de på dessa grundade
medelsräkningarna verkställes af de tre öfriga revisorerna sålunda, att,
efter det räkningarna uppdelats i fem lotter, l:ste revisorn och bokhållaren
samt 3:clje revisorn och bokhållaren hvar för sig öfvertaga granskningen af
tvenne af dessa lotter och 4:de revisorn och bokhållaren den o:e lotten;
och äger ombyte af dessa lotter rum för hvarje år.

Det åligger tillika:

l:ste revisorn och bokhållaren:

att biträda kamreraren med upprättande af de för postsparbankens,
riksförsäkringsanstaltens och pensionsanstaltens bokslut erforderliga sammandrag;
samt

att granska de af generalpoststyrelsens kameralbyrå upprättade afräkningar
öfver postmedel, som af postanstalterna disponerats för postsparbankens
räkning;

2:dre revisorn och bokhållaren:

att granska postsparbanksbyråns och hufvudkassans redovisningar;

3:dje revisorn och bokhållaren:

att granska postsparbankskontorens sparmärkesredovisningar äfvensom
upprätta kontrollsammandrag öfver dessa;

att förvara af sparmärkesförsäljarna utfärdade kvittenser å mottagna
sparmärkesförskott samt meddelade uppgifter rörande afsättningen af sparmärken,
äfvensom att för styrelsen anmäla, därest i allmänna tidningarna
förekommer tillkännagifvande om års- eller konkui’Sstämning å sparmärkesförsäljares
borgenärer; samt

att föra liggare öfver sparmärkesförsäljare;

4:de revisorn och bokhållaren:

att utreda frågor rörande preskriberade medel äfvensom att leda
arbetet med upprättandet af de årliga sammandragen öfver dylika medel;

att upprätta redovisning öfver förekommande omföringar af deponerade
medel;

att ombesörja utarbetandet af den statistik, som ligger till grund
för postsparbankens årsberättelse; samt

att granska postkontorens redovisningar öfver postsparbanken tillhöriga
persedlar samt omhänderhafva det å postsparbanksbyrån befintliga
förråd af dessa, redovisa för byråns möbler, persedlar och effekter äfvensom
upprätta och underskrifva persedelhufvudboken.

Upprättandet och expedierandet, på skeende rekvisition, af de uppgifter
rörande postsparbanken, som erfordras för inventering af postkontor,
åligger den revisor, som omhänderhar granskningen af postkontorets i fråga
räkenskaper.

För samtliga tjänstemän gäller därjämte, att de, utom särskildt angifna
göromål, äro skyldiga ombesörja äfven andra å byrån förekommande,
som varda dem anvisade af postsparbanksstyrelsen eller chefen för postsparbanksbyrån.

På därom framställd begäran har postsparbanksstyrelsen låtit uppgöra
och till kommittén öfverlämna uppgift å de hos styrelsen fast
anställda amanuenser och kvinnliga extra biträden med angifvande, för en
hvar af dem, af födelseår och tidpunkt för erhållande af fast anställning
hos styrelsen, äfvensom detaljerad redogörelse för de göromål, som åligga
dessa amanuenser och extra biträden.

Af dessa handlingar har kommittén inhämtat följande.

9—091240 Löneregleringskommittcns bet. XXIII.

A postsparbanksbyrån äro anställda sex amanuenser, af hvilka 1
tjänstgör i hufvudkassan, 1 å registratorsexpeditionen, 1 å bokföringsafdelningen
och 3 å revisionen. Deras göromål hafva uppgifvits sålunda: för

amanuensen i hufvudkassan:

handläggning af den löpande expeditionen vid utbetalningar till allmänheten
i hufvudkassan;

för amanuensen å registratorsexpeditionen:

öppnandet af s. k. löspost tre gånger dagligen; sortering af post till
vederbörande tjänstemän; förberedande undersökningar af mål, som skola
intagas i diariet; sortering och inläggning på resp. dagar af alla diarieförda,
slutbehandlade mål; utlämning af akter, som vederbörande tjänstemän
önska låna, jämte förande af därför erforderliga längder; införande
af koncept i en längd öfver väntade svar å skrivelser i icke diarieförda
uppsägningsärenden; distribuering af cirkulär till personalen å postsparbanksbyrån;
rekvisition af materiel, blanketter, kuvert, papper m. m.; beställning
af litografiskt tryck; utlämning af papper och materiel till personalen;
öfversändande till riksförsäkringsanstalten af annullerade försäkringshandlingar
samt förandet af för ändamålet nödiga längder; reklamation
af i vederbörlig tid icke inkomna försäkringshandlingar; biträde åt registratorn
vid förefallande behof;

för amanuensen å bokföringsafdelningen:

granskning af samtliga utbetalningsorder; utfärdande af sådana utbetalningsorder,
som åtfölja styrelsens eller postsparbanksbyråns skrivelser;
uppsättande af anmärkningsakter och tjänstememorial; omföring af medel,
som deponerats för kvittenskupongbrist; granskning af reversal afseende
ersättning för utfärdade motböcker; annotation af ändrade uppgifter i afseende
å delägares signalement; biträde vid upprättande af förteckningar
å utbetalta pensioner;

för amanuenserna å revisionen:

en amanuens biträder vid granskning af den för kontroll å sparbanksinsättningarna
afsedda kvittenskupongräkenskapen, af hufvudkassans
medelsräkenskap för tiodasgperioder äfvensom af till postsparbanksbyrån
inkomna rekvisitioner å medelsförskott; inför förskottsanordningar i an -

ordningsboken; kompletterar de vid dirigering af medelsförskott använda
tidtabeller; inför i kassakontrollboken de till hufvudkassan inkomna medelsleveranserna;
verkställer summering af anordnings- och kassakontrollböckerna; en

amanuens verkställer siffergranskning af de till 3:dje revisorns
lotter hörande postkontors medelsräkningar med därtill hörande sparbanksjournaler
och bilagor; biträder vid granskningen af samtliga postkontors
sparmärkesredovisningar; förer liggare öfver sparmärkesförsäljare m. m.;

en amanuens verkställer siffergranskning af de till 4:de revisorns
lott hörande postkontors medelsräkningar jämte sparbanksjournaler och bilagor;
förtecknar och ordnar afgifna förbindelser å till låns utlämnade
ficksparbössor; bokför och utskrifver reversal angående till postkontor
utsända persedlar och inventarier; biträder med uppsättning af memorial
och yttranden angående preskriberade medel; verkställer omföring i postsparbanksbyråns
sparbanksjournal af efterskänkta dylika medel.

De hos postsparbanksstyrelsen anställda kvinnliga extra biträdenas
göromål hafva i of vanberörda redogörelse angifvits sålunda:

j Antal
I biträ|
den.

! i

uppgör statistik öfver uttagningar; biträder kamreraren vid upprättande
af kvartalsafräkningar mellan postsparbanken och riksförsäkringsanstalten
samt årssammandrag af dessa afräkningar
äfvensom vid upprättande af koncept till kassarapporter för
postsparbanksstyrelsens plenisammanträden; tillhandagår byråchefen
och kamreraren med diverse utredningar m. in.;
uppsätter koncept till expeditioner i diarieförda mål, såsom rörande
felaktigheter i vederbörande redovisningar, erinringar, utbetalningsärenden
m. in.;

uppsätter koncept till expeditioner i icke diarieförda uppsägningsärenden
samt i diarieförda mål angående antagande och entledigande
af sparmärkesförsäljare;

Antal

biträ den.

sköter expeditionen å kansliet, verkställer uppsättnirigsarbeten samt
biträder med upprättande af aflöningslistor för den kvinnliga
personalen;

uppsätter koncept till expeditioner i diarieförda mål rörande uppsägnings-
och utbetalningsärenden in. m.;
uppsätter koncept till expeditioner i diarieförda mål, upprättar
register till registraturen samt ombesörjer delgifningen till
vederbörande tjänstemän af förekommande koncept;
tillhandagår byråchefen med aktpåskrifter, utredning af mål, upprättande
af föredragningslistor in. in. äfvensom kamreraren
med bokföring af inbetalningar i banker;
leder expeditionen för ankommande inotböcker, i hvilket afseende
henne åligger att vid postens ankomst räkna försändelserna
och jämföra att de å konvoluten antecknade motböckernas
nummer och serie öfverensstämma med innehållet, samt, efter
poststämpeln å kuverten, åsätta motbok adressort, genomse
motböckerna för att tillvarataga i dem möjligen befintliga
värdehandlingar, penningar eller dylikt, ordna motböckerna på
olika serier samt räkna och aflämna desamma till granskning; leder

expeditionen för afgående motböcker, på grund hvaraf henne
åligger att mottaga de granskade och salderade motböckerna
för dessas afsändande till respektive orter samt att, efter vederbörlig
sortering och kuvertering samt försändelsernas införande
i postbok, verkställa kollationering eller undersökning att motbok
vid ankomsten, i och för återsändandet, erhållit rätt
adress (äfvensom rätt nummer och serie); lämnar därjämte
upplysningar om reklamerad motbok;
öppna och förteckna ankommande poster, innehållande medelsräkenskaper,
kvittenskupong-, sparmärkes- och persedelredovisningar,
samt anteckna redovisningarna i vederbörande lig -

Antal

biträ den.

gare; öfvervaka, att redovisningshandlingarna äro fullständiga,
samt reklamera till äfventyra felande handlingar;
kontrollräknar och sorterar rekommenderad post tre gånger dagligen
samt öppnar en del af densamma; expedierar blanketter,
cirkulär, årsberättelser m. in.; korrekturläser blanketter; vidimerar
afskrifter; expedierar remisser m. m.; mottager och
ordnar kvittenskupong-, sparmärkes- och persedelredovisningar;
utskrifver dödade konti för ordnande af delägareregistret
(= namnregister öfver motboksägare, tecknadt å lösa lappar);
kontrollräknar och sorterar rekommenderad post tre gånger dagligen
samt förtecknar en del af densamma; expedierar blanketter,
cirkulär, årsberättelser m. m.; korrekturläser blanketter;
utskrifver och vidimerar afskrifter; för remissboken; ordnar
delägareregistret;

leder det förberedande granskningsarbetet beträffande vissa postkontors
sparbanksmedelsräkenskaper; upprättar för hvarje tiodagsperiod
kontrollsammandrag af postanstalternas sparbanksmedelsräkningar
afseende postsparbanksrörelsen äfvensom för
hvarje kvartal sammanställningen af dessa sammandrag; biträder
med granskning af inkomna inventeringshandlingar;
leder det förberedande granskningsarbetet beträffande vissa postkontors
sparbanksmedelsräkenskaper; upprättar för hvarje
tiodagsperiod kontrollsammandrag af postanstalternas sparbanksmedelsräkningar
afseende riksförsäkringsrörelsen äfvensom
för hvarje kvartal sammanställningen af dessa sammandrag;
biträder med granskning af inkomna inventeringshandlingar;
verkställer bokföring af riksförsäkringsmedel;
verkställer förberedande granskning af samtliga i vederbörande
sparbanksjournaler redovisade in- och utbetalningar för riksförsäkringsanstaltens
räkning samt upprättar listor däröfver;
deltager i kontrollsummering af inkomna redovisningshand -

Antal

biträ den.

lingar; biträder vid granskning af sparmärkesredovisningar
och upprättande af kontrollsammandrag af sådana; för viss statistik
rörande riksförsäkringsrörelsen äfvensom öfver insättningar
verkställda medelst ficksparbössor;
åligger bokföring af kassaräkenskapen m. m. samt att biträda vid
mottagandet af medelsleveranser;

verkställer öfverföring af delägares tillgodohafvande till nytt konto
samt behandling af uppsägningar;
har att verkställa dirigering af postsparbanks- och riksförsäkringsutbetalningar,
beräkning af uppsägningstid för de postanstalter,
beträffande hvilka af postgången påkallas förlängd dylik tid,
upprättande af listan å uppsägningar för dagen;
behandla uppsägningar; verkställa kontrollräkning;
verkställer utredning i anledning af felaktigheter i motböcker,
kontrollräkning m. m.;
verkställer kontoafslutning;
behandla uppsägningar m. m.;

verkställer behandling af obegagnade utbetalningsorder, genomgående
af bokförda journaler, utredning angående felaktigt
journaliäerade insättningar, jämförelse med räkenskaperna af
införskaffade uppgifter å vissa omsättningar på motböcker,
utfärdande af nya motböcker i stället för förkomna dylika;
behandlar anmälningssedlar rörande nyutfärdade motböcker samt
förbindelser afseende till låns utlämnade ficksparbössor;
verkställa bokföring*;

verkställer kontoafslutning och bokföring*;
behandla anmälningssedlar;

verkställer behandling af uppsägningar; biträder vissa tider vid öppnande
af inotbokspost äfvensom å revisionen; utför renskrifning;

Införande i konti af insättningar och nttagningar.

Antal

biträ den.

biträder vid uppsättande af uppsägningslista; verkställer bokföring*;
verkställer behandling af uppsägningar, kontoafslutning m. m.;
verkställa bokföring* och behandling af uppsägningar;
behandlar order om in- och utbetalning af riksförsäkringsmedel;
verkställer vissa annotationer å konti och anmälningssedlar,
äfvensom bokföring*;

behandlar uppsägningar, verkställda i hufvudkassan; utför bokföring*; verkställer

bokföring* och behandling af uppsägningar; upprättar
sammandrag öfver preskriberade medel;
verkställer bokföring*; behandlar uppsägningar; expedierar motböcker; verkställer

bokföring*; biträder jämväl å revisionen;
behandlar uppsägningar; biträder å registratorsexpeditionen vid öppnande
af postförsändelser, innehållande redovisningshandlingar;
verkställer behandling af order om in- och utbetalning af riksförsäkringsmedel,
bokföring* och behandling af uppsägningar;
utföra renskrifning för hand eller å maskin o. d.;
biträda vid motboksexpedition samt med utskrift af delägareregistret
;

biträder vid motboksexpedition, vid delägareregistret samt med
bokföring;

biträder vid motboksexpedition, vid delägareregistret samt vid öppnandet
och registrerandet af ankommande post innehållande
redovisningshandlingar;

verkställer specificering efter vederbörande sparbanksjournaler af
de kontoböcker, uti hvilka omsättningar skola bokföras; deltager
i kontrollsummeringen af inkomna redovisningshandlingar
;

Införande i konti af insättningar ock uttagningar.

Antal biträ- den.
1	deltager i kontrollsummeringen af redovisningshandlingar; verk-ställer granskning och afprickning af dödade motböcker samt utför diverse skrifgöromål;
1	expedierar utbetalningsorder rn. m.; upprättar vissa statistiska sammandrag;
1	upplägger nva konti; verkställer förberedande granskning af re-kvisitioner å ersättning för utfärdande af nya motböcker;
1	kollationerar uppgifter å tillståndsbevis (— utbetalningsorder);
1 71	upplägger konti för motböcker; expedierar postförsändelser.

Jämlikt postsparbanksstyrelsens den 23 november 1904 och den 29
november 1905 meddelade beslut äro bland den kvinnliga biträdespersonalen
utsedda sju biträden, Indika äga utöfva förmanskap öfver dem anvisade
grupper af personalen i fråga. I sådant afseende åligger dem
att tillse,

att personalen infinner sig å tjänstelokalen i så god tid, att arbetet
kan taga sin början å utsatt klockslag;

att arbetet bedrifves med ordning och nit, så att tid ej förspilles på
för postsparbanken främmande ändamål;

att frukostlagen anordnas efter rum, så att vädring af lokalerna kan
ske under frukostoasterna;

att nödig ordning och aktsamhet iakttages vid handhafvandet af
bankens materialier, hvaraf lämpligt förråd bör af vederbörande förmän
rekvireras från registratorskontoret för att efter behof fördelas inom resp.
grupper; samt

att tillfälligtvis tjänstledig personal åter intjänar förlorad tid;
börande å sista dagen af hvarje månad till vederbörande öfverordnade
tjänsteman öfverlämnas ej mindre uppgift å det antal dagar af
månaden biträde varit från tjänstgöring frånvarande samt å antalet extra

♦

tjänstgöringstimmar under månaden, än äfven, då biträde under tjänstgöringsdag
varit till någon del frånvarande från tjänstgöring, specifika
anteckningar angående sålunda försummade tider; och har förman att
tillse, att sålunda förloi’ade tider återvinnas åt postsparbanken.

De särskilda kommitterade hafva i sitt betänkande (sid. 14—17) för
belysande af den verksamhet, som vid postsparbankskontoren utöfvas för
postsparbankens, riksförsäkringsanstaltens och barnmorskornas pensionsanstalts
läkning, meddelat vissa tabeller för angifna år, slutande med år
1907.

Till komplettering af dessa tabeller och i syfte att gifva en bild
af postsparbankens ställning vid slutet af år 1908 lämnar kommittén, med
ledning af postsparbankens hufvudbok för sistnämnda år och särskildt
införskaffade upplysningar, här nedan ytterligare en del sifferuppgifter.

Antalet postsparbankskontor i riket, vid 1907 års slut uppgående till
3,124, hade vid slutet af år 1908 stigit till 3,180.

Under år 1908 hafva insättningarna i postsparbanken — inberäknadt
^återbetalade uttagningsbelopp» 463 kronor 8 öre — uppgått till
10,166,458 kronor 8 öre. Uttagningarna hafva utgjort 15,990,774 kronor
88 öre. Insättningarnas antal har utgjort 597,697 och uttagningarnas
antal 167,956.

Antalet delägare, som vid 1907 års slut uppgick till 566,976, hade
vid 1908 års slut minskats till 560,270.

Delägarnas i postsparbanken innestående behållning, som vid 1907 •
års slut uppgick till 50,680,934 kronor 71 öre, hade vid 1908 års slut minskats
till 46,422,570 kronor 4 öre.

Sparmärkesförsäljningsställenas antal, som vid slutet af år 1907
uppgick till 5,178, hade vid slutet af år 1908 stigit till 5,237.

Värdet af de under år 1908 försålda sparmärkena uppgick till
113,778 kronor 10 öre.

Summan af postsparbankens aflöningar, omkostnader, afkortningar
och afskrifningar, som utgjort 303,705 kronor 28 öre under år 1907, har
belöpt sig till 313,315 kronor 25 öre under år 1908.

10—091240 Lönereglering skommitténs bet. XXIII.

Öfversikt af postsparbankens inkomster ock utgifter under år

Tillgångar

Debet.

Balans från år 1907:

Inkomster:

Räntemedel............................

Vinst å utlottade obligationer...................

Preskriberade medel, efter afdrag af efterskänkta..........

Balans till år 1909:

Skulder:

Insättarnas behållning.....................

Upptagna lån..........................

Postverket...........................

Riksförsäkringsanstalten.....................

Barnmorskornas pensionsanstalt..................

Oförsålda och utelöpande sparmärken och sparkort.........

Deponerade medel........................

Gratifikationer till poststationsföreståndare och enskilda sparmärkesförsäljare.
...........................

Diverse kreditorer........................

Kronor	öre.	Kronor	öre.
		53,080,138	78
1,912,534	60
6,046	49
41,961	38	1,960,542	47
46,422,570	04
3,627,550	—
612,110	71
579	57
28,039	11
205,629	—
14,826	50
10,000	—
39	40	50,921,344	33

Summa

105,962,025 58

t dess tillgångar och skulder vid årets början och slut.

Skulder

Kredit.

Balans från år 1907:

Utgifter:

Aflöning:

till personalen i centralförvaltningen......

till posttjänstemän...............

Omkostnader:

expensutgifter................

uppvärmning ock belysning..........

förvaring af värdehandlingar..........

diverse utgifter................

Delägarna godtgjorda räntemedel .........

Förlust å utlottade obligationer m. m.......

Afskrifning å obligationer............

Omföring till gratifikationer åt sparmärkesförsäljare

Balans till år 1909:

Tillgångar:

Kontant behållning............

Obligationer, bokförda till.........

upplupna räntor därå..........

Kommunlån......

upplupna räntor därå

Inteckningslån.........

upplupna räntor därå.....

På år 1909 belöpande diskonto . .
Fordran af riksförsäkringsanstalten

I banker innestående......

Förskott och anmärkta poster . .
Osålda sparmärken och sparkort .

kr. 217,989: 84
> 31,026:82

kr. 29,336:39

> 4,532:50

> 3,760: —

> 6,609:02

kr. 37,161,173:40

> 209,363:96

> 11,583,459:70

> 114,367:09

> 840,000: —

> 11,625: —

Kronor	öre.	Kronor	öre.
		53,048,426	61
248,616	66
44,237	91
1,641,866	76
5,510	68
14,950	—
2,964	—	1,958,146	01
241,624	35
37,370,537	36
11,697,826	79
851,625	—
94,308	09
5,141	62
514,151	90
23,438	35
156,799	60	50,955,452	96
—	—	105,962,025	58

Samma

De postsparbanken tillfallna preskriberade medel hafva, efter afdrag
af efterskänkta, utgjort 41,961 kronor 38 öre under år 1908 mot 33,281
kronor 48 öre under år 1907.

Postsparbankens vinst, sådan den framgår af räkenskaperna, uppgick
till 20,310 kronor 46 öre under år 1908 mot 26,004 kronor 85 öre under
år 1907.

För riksförsäkringsanstaltens räkning hafva under år 1908 genom
postsparbanken verkställts 5,256 inbetalningar å tillhopa 763,708 kronor
94 öre och 13,855 utbetalningar å tillhopa 343,594 kronor 81 öre.

Under år 1908 utgjorde antalet nytillkomna delägare i barnmorskornas
pensionsanstalt 161. För dessas och de förutvarande delägarnas räkning
insattes under samma år i postsparbanken 28,086 kronor 45 öre, förutom
statsbidraget (för år 1907) 22,120 kronor. Under år 1907 voro motsvarande
siffror 168 nytillkomna delägare, 24,958 kronor insättningar och
19,125 kronor statsbidrag (för år 1906).

Riksförsäkringsanstaltens och barnmorskornas pensionsanstalts af
postsparbanken förvaltade tillgångar uppgingo vid 1908 års slut, efter
afdrag för skulder, till ett värde af resp. 3,394,771 kronor 69 öre och
143,621 kronor 65 öre.

Nedanstående med ledning af postsparbankens räkenskaper för år 1908
uppgjorda tabell är afsedd att gifva en bild af postsparbankens, riksförsäkringsanstaltens
och barnmorskornas pensionsanstalts ställning vid samma års slut:

	Tillgångar.	Skulder (utom till delägarna).	Behållning.
	Kronor	öre.	Kronor	öre.	Kronor	öre.
Postsparbankens.....	50,955,452	96	H,488,774	29	246,466,678	67
Riksförsäkringsanstaltens .	3,404,445	60	9,673	91	3,394,771	69
Barnmorskornas pensions-anstalts ........	143,632	07	10	42	143,621	65
Summa	54,503,530	63	4,498,458	62	50,005,072	01

1 Däraf upptagna lån kr. 3,627,550.

3 Däraf delägarnas tillgodohafvande kr. 46,422,570:04 och Överskjutande tillgångar
kr. 34,108: 63.

Aflöningsförhållanden.

Enligt gällande allmänna bestämmelser äga postsparbanksstyrelsens
ordförande och ledamöter samt nedannämnda tjänstemän och vaktmästare
åtnjuta följande aflöningar:

	Af postsparbankens medel	För biträde vid handläggning af göromål tillhörande	Summa kronor.
	arfvode.	tjänst- görings- penningar.	ålders- tillägg.	riksfor- säkrings- anstalten.	barn-morskor-nas pen-sions-anstalt.
generalpostdirektören såsom ordförande i postsparbanks-styrelsen .......	2,000					2,000
en ledamot i styrelsen . .	600	—	—	—	—	600
två ledamöter i d:o ....	1,200	—	—	—	—	1,200
chefen för postsparbanksbyrån	4,400	2,000	600	500	300	1 7,800
kamreraren och sekreteraren	3,000	1,500	1,000	300	200	6,000
kassören .........	1,800	2 1,700	1,000	200	100	4,800
registratorn.......	1,800	1,200	1,000	200	100	4,300
aktuarien........	1,800	1,200	1,000	200	200	4,400
en revisor och bokhållare .	1,800	1,200	1,000	—	100	4,100
en d:o........	1,800	1,200	500	—	100	3,600
en d:o........	1,800	1,200	—	—	100	3,100
en d:o........	—	—	—	3 3,000	100	3,100
en förste vaktmästare . . .	800	300	—	—	—	1,100
en vaktmästare......	500	300	100	—	—	900
en d:o ......	500	300	—	—	—	800

1 Enligt kungl. bref 20/n 1909 utgöra den nuvarande chefens för postsparbankgbyrån
afiöningsfönnåner för år 1910 9,000 kronor, däraf 5,600 skola anses såsom lön och
2,600 såsom tjänstgöringspenningar samt 800 utgöra ersättning för biträde med försäkringsoch
pensionsgöromål.

2 Däri inberäknade 500 kronor felräkningspenningar.

3 Däraf 1,200 kronor tjänstgöringspenningar.

Såsom förut är omnämndt, är under tiden från och med den 1
december 1909 till och med den 30 april 1910 förordnad ytterligare en
tjänsteman i första lönegraden med arfvode af 3,000 kronor för år
räknadt, hvaraf 1,200 kronor skola anses såsom tjänstgöringspenningar.

Enligt § 5 i kungl. skrifvelsen till styrelsen för postsparbanken den
4 juli 1902 med föreskrifter i fråga om sättet och ordningen för handläggning
och afgörande af de hos styrelsen förekommande ärenden, gäller
i fråga om granskning af postsparbankens räkenskaper och förvaltning
hvad i sådant afseende är eller varder stadgadt om postverket.

Motsvarande föreskrift fanns äfven i kungl. skrifvelsen den 21 september
1883. Med anledning af anförda besvär har Kungl. Maj:t den
20 juli 1888 förklarat, att sistberörda föreskrift måste anses innebära,
att jämväl gällande bestämmelser rörande visst arfvode åt författarna af de
anmärkningar, som uppkomme vid granskning inom generalpoststyrelsen
af postverkets räkenskaper, skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse
vid granskning hos postsparbanksstyrelsen af postsparbankens räkenskaper.

I § 12 af det den 6 juni 1902 utfärdade aflöningsreglementet för
tjänstemän och betjänte vid postverket funnos intagna bestämmelser om
det vederbörande tjänstemän hos generalpoststyrelsen tillkommande anmärkningsarfvode
eller anmärkningsprovision.

I hufvudsak enahanda bestämmelser återfinnas i § 10 af det vid
1909 års riksdag antagna nya aflöningsreglementet för tjänstemän vid
postverket. Där föreskrifves det, att anmärkningsprovision tillkommer
tjänsteman hos generalpoststyrelsen enligt de närmare grunder, Kungl.
Maj:t bestämmer, med högst femton procent å hvarje belopp, som på
grund af anmärkning, gjord af sådan tjänsteman, antingen, såsom ej upptaget
till redovisning eller såsom obehörigen krediteradt, inflyter till postverket
och utan anmärkningens framställande ej skulle hafva kommit verket
till godo, eller, såsom för högt debiteradt eller för lågt krediteradt, återgäldas
till vederbörande.

De närmare grunderna för anmärkningsprovisionens beräknande finnas
intagna i instruktion för generalpoststyrelsen.

I instruktionen den 31 december 1902, § 70, sådan denna paragraf
lydde enligt kungl. kungörelsen den 31 december 1906, föreskrefs,
att anmärkningsprovisionen skulle utgöra femton procent å det anmärkta
beloppet, därest detta icke öfverstege 500 kronor, samt tio procent å
högre belopp, dock att för belopp mellan 500 och 750 kronor provisionen
skulle utgå med femton procent å 500 kronor. I fråga om belopp, som
på grund af anmärkning återgäldades till redogörare, skulle denne af egna
medel vidkännas provisionen. Beträffande belopp, som till följd af anmärkning
inflöte till postverket, skulle provisionen likaledes utgå af redogörarens
egna medel, såvida den anmärkta felaktigheten befunnes vara
af sådan beskaffenhet, att densamma skäligen måste antagas hafva tillkommit
icke ensamt af förbiseende, utan af uppsåt, uppenbar vanvård
eller gröfre försummelse. Eljest skulle provisionen utgå af postverkets medel.

Beloppet af den anmärkningsprovision, som under åren 1906—1908
utgått till tjänstemän i postsparbanksstyrelsen, framgår af följande tabell:

	1906.	1907.	1908.	Summa.
	Kronor	öre.	Kronor	öre.	Kronor	öre.	Kronor	öre.
Aktuarien..........	41	05	79	39	68	34	188	78
Revisorn å första revisionslotten	208	80	—	—	—	—	208	80
D:o å andra d:o	—	—	1	69	—	—	1	69
D:o å tredje d:o	210	95	56	62	136	35	403	92
D:o å fjärde d:o	14	22	105	53	19	44	139	19 \|

Från och med år 1901 till och med år 1907 hafva befattningshafvare
hos postsparbanksstyrelsen åtnjutit dyrtidstillägg, enligt samma grunder
som af Kungl. Maj:t och Riksdagen fastställts för deras vederlikar inom
andra centrala ämbetsverk, hvarjämte, enligt kungl. kungörelsen den 21
juni 1907, hos styrelsen anställda vaktmästare för samma år uppburit
ett ytterligare lönetillägg af 10 procent å aflöning och ålderstillägg.

Samtliga därtill berättigade tjänstemän och betjänte hafva under
åren 1908 och 1909 uppburit extra lönetillägg jämlikt föreskrifterna i
kungl. kungörelserna den 17 juni 1908 och den 5 juni 1909.

Till de hos styrelsen anställda sex amanuenser utgå månadsarfvoden
med följande belopp, nämligen 140 kronor till en hvar af två, 130
kronor till en och 120 kronor till en hvar af de tre återstående. Af
dessa tre sistnämnda arfvoden utgår ett till 2/s af det för postsparbankens
bestyr för riksförsäkringsanstaltens räkning anvisade anslag.

Beträffande aflöningen till den kvinnliga extra biträdespersonalen
hafva under postsparbankens verksamhetstid olika grundsatser gjort sig
gällande. De särskilda kommitterade hafva lämnat en redogörelse därför i
sitt betänkande sid. 46—48.

Med ingången af år 1899 började, enligt styrelsens beslut den 25
november 1898, nuvarande aflöningssystem att i hufvudsak tillämpas.

Enligt detta äro de kvinnliga extra biträdena indelade i fem olika
aflöningsklasser med månadsarfvoden, för en arbetstid af sex timmar hvarje
söckendag, af resp. 75, 85, 95, 110 och 120 kronor. Därjämte betalas för
öfvertidsarbete, för hvarje timme före klocken 5 e. m. söckendagar resp.
50, 55, 60, 65 och 70 öre samt för hvarje timme efter klockan 5 e. m.
under söckendagar samt hela arbetstiden under sön- och helgdagar resp.
55, 60, 65, 70 och 75 öre.

Såsom villkor för uppflyttning till högre aflöningsklass gäller, att
biträde i minst 3 ar tillhört den lägre aflöningsklassen och därunder i
minst 2 år tjänstgjort, äfvensom att tjänstgöringen varit utan anmärkning.

Utöfver nämnda aflöning åtnjuter hvar och en af 7 bland dessa
extra biträden i egenskap af kontrollant ett ytterligare arfvode af 15
kronor för månad, hvarjämte samtliga kvinnliga extra biträden under
åtskilliga år tillerkänts ett aflöningstillägg af 10 procent, att uppbäras efter
vissa angifna grunder.

Af de fast anställda kvinnliga extra biträdena tillhöra 13 första
aflöningsklassen, 5 andra, 8 tredje, 11 fjärde och 34 femte aflöningsklassen.

Med inberäknande af ersättning för öfvertidsarbete samt omförmälda
aflöningstillägg af 10 procent hafva de inkomster för år 1907,
som uppburits af de kvinnliga extra biträdena, enligt de särskilda kommitterades
uppgift utgjort i medeltal:

för en hvar tillhörande första aflöningsklassen kronor 1,140

» 2> >	andra	2>	» 1,290
It » T>	tredje	T>	> 1,435
> J >	fjärde	»	» 1,650
» »	femte		» 1,795

Därtill kommer för hvar och en af de biträden, som tjänstgjort såsom
kontrollanter och hvilka alla tillhört femte aflöningsklassen, det månadsarfvode
af 15 kronor, hvarom ofvan nämnts.

Medelinkomsterna från postsparbanken för en hvar af sistnämnda
biträden hafva följaktligen under år 1907 utgjort omkring 1,975 kronor.

De hos postsparbanksstyrelsen anställda fem extra vaktmästare
uppbära hvar och en ett månadsarfvode af 66 kronor.

Tillfälligt anställdt kvinnligt biträde åtnjuter dagtraktamente efter
2 kronor för 5 timmars arbete samt 50 öre per timme för öfvertidsarbete.

För manliga tillfälliga biträden utgår ersättning för arbetstimme
med en begynnelseaflöning af 50 öre för timme, hvilken aflöning höjes
efter 1,500 tjänstgöringstimmar till 60 öre för timme,

» ytterligare 1,500 tjänstgöringstimmar till 70 öre för timme

» » 2,000 » » 80 > > »

» » 2,000 » » 90 » » »

» » 2,000 » »1 krona » »

allt under förutsättning, att tjänstgöringen varit af beskaffenhet att kunna
yväl vitsordas.

^ Vissa tillfälliga biträden, hvilka tjänstgöra såsom kontrollanter, tillsyitingsmän
och arbetsledare, åtnjuta, utöfver nu angifna ersättning, godtgijrelse
med 10, 20 eller 30 öre för timme.

Aflöningsutgifterna till postsparbanksstyrelsen och dess personal hafva,
enligt postsparbankens hufvudbok, under år 1908 uppgått till 217,589

11—(01240 Lönereglering »kommitténs bet. XX111.

kronor 84 öre, hvarförutom 1,450 kronor, utgörande ersättning till tjänstemän
och betjänte hos generalpoststyrelsen för biträde med handläggning
af postsparbanksgöromål, påförts omkostnadskonto.

Därjämte har ersättning för handläggning å postanstalter af postsparbanksgöromål
under år 1908 upptagits i nyssnämnda hufvudbok med
31,026 kronor 82 öre.

Till löiieregleringskoinmittén inkomna framställningar.

Genom kung], cirkulär den 25 oktober 1901 anbefalldes ämbetsverk Postsparoch
myndigheter att hvar för sin förvaltningsgren inkomma med utredning, styrelsens
huruvida, under angifven förutsättning, för tiden efter år 1902 ändringar ?go2?
i vederbörande lönestater kunde anses böra äga rum, därvid tillika borde
komma under öfvervägande, huruvida genom förenklingar i förvaltningen
tillfälle kunde beredas till indragning af tjänster, som genom de förändrade
anordningarna kunde undvaras.

I anledning däraf afgaf styrelsen för postsparbanken den 29 maj
1902 underdånigt utlåtande och anförde därvid, bland annat, följande.

De aflöningsbelopp, hvilka uppbures af innehafvarna af de olika
befattningarna å postsparbanksbyrån, stode i öfverensstämmelse med de
löneförmåner, som blifvit tillagda tjänstemän och betjänte i motsvarande
o-rader hos andra ämbetsverk och anstalter, som vore att jämföra med
postsparbanken. Dessa löneförmåner, som under 1870-talet bestämdes för
de centrala ämbetsverken, syntes hafva varit afvägda efter den tidens föihållanden
och då jämväl motsvarat billighetens fordringar.

Om emellertid på grund af stegringen i lefnadskostnaderna en allmän
förhöjning i afiöningarna till tjänstemän och betjänte vid statens
centrala ämbetsverk komme till stånd, kräfde, enligt postsparbanksstyrelsens
mening, rättvisa och billighet, att enahanda förbättring jämväl ägde
rum i afiöningarna till de hos postsparbanksstyrelsen anställda tjänstemän
och betjänte.

I fråga om beloppet af den ökade aflöning, som under sålunda
angifna förutsättning borde tillkomma styrelsens tjänstemän och betjänte,
ansåg styrelsen den aflöningsstat för riksbanken, som vid 1902 års riksdag
antagits, böra i tillämpliga delar läggas till grund för den för postsparbanken
ifrågas tällda löneregleringen.

I följd där af borde, enligt styrelsens åsikt, en hvar af de å postsparbanksbyrån
anställda tjänstemän af första graden, hvilka syntes styrelsen
motsvara tjänstemännen i andra graden (bokhållare, revisorer, registrator,
m. fl.) vid riksbankens hufvudkontor, tilldelas ett årligt arfvode af 4,000
kronor, däraf 1,500 såsom tjänstgöringspenningar, hvarjämte den till tjänstgöringspenningarna
ej hänförliga delen af arfvodet skulle kunna höjas
efter fem år med 500 kronor och efter tio år med ytterligare 500 kronor.

Den å postsparbanksbyrån anställda kamreraren och sekreteraren
borde enligt styrelsens åsikt jämnställas med kamrerare vid riksbankens
hufvudkontor och följaktligen tillerkännas ett årligt arfvode af 5,300
kronor, däraf 1,800 såsom tjänstgöringspenningar, hvarjämte den till tjänstgöringspenningar
ej hänförliga delen af arfvodet skulle kunna höjas med
500 kronor efter fem års tjänstgöring och med ytterligare 500 kronor
efter tio års tjänstgöring.

Vidkommande åter chefen för postsparbanksbyrån, syntes dennes
tjänstgöring styrelsen ej vara af beskaffenhet att böra likställas med den,
som ålåge en tjänsteman af fjärde graden vid riksbankens hufvudkontor,
d. v. s. kommissarie och bankosekreterare.

Utom det att chefen för postsparbanksbyrån hade att bereda, föredraga
och till expedition eller annan behörig åtgärd befordra de till postsparbanksstyrelsen
inkomna talrika ärenden, ålåge honom att hafva öfverinseende
öfver och leda de å postsparbanksbyrån förekommande bokföringsm.
fl. andra expeditionsgöromål äfvensom att utöfva förmanskap öfver en
personal, som i allmänhet ej understege 150, men vissa tider af året öfverskrede
200.

Därtill korame, att åt honom jämväl vore, under förbehåll af styrelsens
godkännande, anförtrodt det grannlaga och ansvarsfulla bestyret med
köp och försäljning af värdepapper för postsparbankens räkning, underhandling
om villkoren för utlämnande af lån från postsparbanken samt i allmänhet
placering af postsparbankens medel eller beredande af för banken erforderligt
rörelsekapital.

Chefen för postsparbanksbyrån syntes därför böra jämnställas med
en verkställande styrelseledamot vid något af riksbankens större afdelningskontoi,
exempelvis i Göteborg eller Malmö. Åt chefen för postsparbanks -

byrån borde fördenskull, enligt postsparbanksstyrelsens förmenande, beredas
en motsvarande aflöning eller ett årligt arfvode af 7,500 kronor, däraf
3,000 skulle anses såsom tjänstgöringspenningar, hvarjämte den till tjänstgöringspenningar
ej hänförliga delen af arfvodet skulle kunna efter fem

års tjänstgöring höjas med 500 kronor.

Då de vid postsparbanksbyrån anställda vaktmästarnas göromål delvis
syntes jämförliga med de göromål, som ålåge de vid riksbankens
hufvudkontor anställda s. k. postvaktmästarna, ansåg postsparbanksstyrelsen
billigt och rättvist, om aflöningarna till de vid postsparbanksbyrån
anställda° vaktmästarna kunde bringas i närmare öfverensstämmelse med
de aflöningsförmåner, som tillkomme riksbankens vaktmästare.

Postsparbanksstyrelsen hemställde fördenskull, att den å postsparbanks
byrån anställda förste vaktmästaren måtte tillerkännas ett årligt arfvode af
1*400 kronor, däraf 400 skulle anses såsom tjänstgöringspenningar, samt den
andra vaktmästaren å byrån ett arfvode af 1,100 kronor, däraf 300 såsom
tjänstgöringspenningar, och att därförutom för såväl förste vaktmästaren som
den andra vaktmästaren den del af arfvodet, som ej vore att hänföra till
tjänstgöringspenningar, skulle kunna höjas med 100 kronor efter fem års
tjänstgöring och med ytterligare 100 kronor efter tio år. Därjämte borde
meddelas den bestämmelsen, att för vaktbetjänt, som i den egenskapen
åtnjöte fri bostad, den till tjänstgöringspenningar ej hänförliga delen af
arfvodet skulle minskas med 200 kronor för år, så länge denna förmån

kvarstode. .

Beträffande slutligen frågan, huruvida genom förenklingar i förvaltningen
tillfälle kunde beredas till indragning af tjänster, framhöll styrelsen0
nödvändigheten däraf att, på samma gång den allmänhet, som begagnade
sig af postsparbanken, blefve på ett tillfredsställande sätt betjänad,
nödiga kontrollåtgärder vidtoges för att skydda postsparbanken mot förluster.

& I följd däraf ansåg styrelsen några ytterligare förenklingar i förvaltningen,
hvilka skulle föranleda till indragning af redan befintliga tjänster,
så mycket mindre kunna ifrågakomma, som dessa tjänster vore inskränkta
till sådana, hvilka med afseende å göromålens behöriga gång vore oundgängligen
nödvändiga.

Särskilda Den 18 januari 1908 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finans d™mbetän-''departementet

att tillkalla en sakkunnig för att jämte generalpostdirektören
ka>l908. * ''^u^us Juhlin, i egenskap af ordförande, och chefen för postsparbanksbyrån
Gustaf Fredrik Sandberg afgifva yttrande och förslag beträffande lönereglering
för styrelsen för postsparbanken, därvid dessa kommitterade jämväl
skulle taga under öfvervägande, huruvida några förändringar af postsparbankens
organisation vore af behofvet påkallade och särskildt huruvida icke
den inom styrelsen anställda extra personalen borde i någon mån minskas, för
att, såvidt ske kunde, ersättas med ordinarie tjänstinnehafvare.

Sedan chefen för finansdepartementet på grund af ofvanberörda
bemyndigande uppdragit åt lektor Karl Starbäck att deltaga i utförandet
af ifrågavarande arbete, afgåfvo de sålunda utsedda kommitterade den
26 mars 1908 betänkande och förslag i ämnet.

Uti detta till löneregleringskommittén remitterade betänkande, till
hvilket kommittén tillåter sig hänvisa, hafva kommitterade, under framhållande
af de olägenheter för såväl verket som personalen, hvilka vållades
af verkets hittillsvarande provisoriska tillstånd, hemställt, att institutionen
måtte öfverflyttas på ordinarie stat och sålunda erhålla de mera fasta former,
som genom en sådan öfverflyttning kunde beredas (sid 21—23).

Vidkommande postsparbankens organisation hafva kommitterade till
en början erinrat (sid. 24), hurusom generalpostdirektörens ställning inom
postsparbanksstyrelsen, såsom dess ordförande, vore en nödvändig följd af
den intima förbindelse, som förefunnes mellan postverket och postsparbanken
och som betingades däraf att beröringen mellan postsparbanken
och allmänheten hufvudsakligen ägde rum genom postverkets organ, postanstalterna,
i dessas egenskap af postsparbankskontor. »Med postsparbankens
allt mera stegrade utveckling och ökade omfattning inom särskilda verksamhetsområden»
säga kommitterade — »kommer gifvetvis generalpostdirektörens
förenämnda ställning att vinna ännu större betydelse».

För den åtgärd, som däraf kunde anses böra föranledas, hafva kornmitterade
vidare erinrat (sid. 27—28) därom, att i den kungl. propositionen

vid 1894 års riksdag angående utgiftsstat för postsparbanken in. m. föreslogs
beträffande den af Kungl. Maj:t särskildt förordnade ledamoten inom
postsparbanksstyrelsen en sådan begränsning af tiden för förordnandet,
att densamma skulle bestämmas till tre år.

Kommitterade hafva föreslagit,

att för åstadkommande af decentralisation inom postsparbanksstyrelsen
»till lättnad i arbetsbördan för chefen för postsparbanksbyrån» biträdande
tjänstemän därstädes måtte erhålla befogenhet att i en del ärenden själfständigt
besluta eller på eget ansvar vidtaga de åtgärder, som af omständigheterna
påkallades (sid. 25—26);

att, med upphörande af benämningen »chefen för postsparbanksbyrån»,
denna befattnings innehafvare måtte upptagas i staten under benämningen
»öfverdirektör och chef för postsparbanken», hvilket förslag äfven
skulle nödvändiggöra en ändring i postsparbanksförordningen § 21 mom.
1 (sid. 26—27); samt

att, i den mån sådant kunde ske och funnes erforderligt, arbetsmetoderna
inom postsparbanksstyrelsen måtte än ytterligare förenklas (sid. 2 8).

Vid behandling af frågan om rekrytering af postsparbanksstyrelsens
personal (sid. 28—30) hafva kommitterade beträffande till en början rekrytering
af den manliga tjänstemannapersonalen erinrat, bland annat, om de
i § °8 uti kungl. skrifvelse den 4 juli 1902 stadgade kompetensvillkor
för antagande till e. o. tjänsteman hos styrelsen äfvensom därom ätt för
anställning såsom e. o. tjänsteman hos generalpoststyrelsen föreslagits såsom
regel enahanda postala utbildning som beträffande tjänstemännen vid postverkets
distrikts- och lokalförvaltningar, d. v. s. genomgången godkänd
postelevkurs.

»Om än gifvetvis» — säga kommitterade »för innehafvare af befattning
såsom juridiskt ombud för postsparbanksstyrelsen måste kräfvas sådana
insikter, som ådagaläggas genom examen, berättigande till inträde i rättegångsverken,
anse dock kommitterade att för utförande af arbetet å öfriga
befattningar nödvändigtvis ej kräfvas insikter, ådagalagda genom akademisk
examen, ej ens genom studentexamen».

»Då det, å ena sidan» — säga kommitterade vidare — »torde vara
behöfligt för en tjänsteman hos postsparbanksstyrelsen att äga åtminstone
elementära insikter i handläggning af bankgöromål, men, å andra sidan, lika
angeläget är, att han visat sig hafva vid postkontor praktiskt handlagt där
förekommande postsparbanksgöromål, synes det kommitterade höra för
postsparbanksstyrelsens tjänstemän i regel fordras enahanda kompetens

som den, hvilken»---»föreslagits beträffande generalpoststyrelsens

tjänsteman i allmänhet, med därutöfver genomgången nöjaktig kurs i
handelsinstitut, handelsskola eller därmed jämförlig bildningsanstalt».

»Då det emellertid» fortsätta kommitterade — »någon gång skulle
kunna vara önskvärdt att vid postsparbanksstyrelsen fästa person, som
antingen icke innehade postal utbildning eller ock icke genomgått handelsinstitut,
handelsskola e. d., torde det få ankomma på styrelsen att, i likhet
med hvad äger rum vid rekrytering af riksbankens personal, till e. o.
tjänsteman hos styrelsen antaga jämväl person, som på annat än nu nämndt
sätt ådagalagt erforderliga kunskaper för anställning hos styrelsen».

Kommitterade erinra, hurusom för anställning såsom kvinnligt biträde
hos postparbanksstyrelsen dåmera gällde, att sökandens lefnadsålder ej öfverstege
25 år samt att hon antingen aflagt afgångsexamen från högre läroverk
för flickor, 8 klasser, med åtminstone vitsordet godkänd i svenska
språket och matematik samt därjämte genomgått handelsskola eller kurs
bokhålleri med minst godkända insikter i bokhålleri, handelskorrespondens
och allmänna kontorsgöromål, eller ock aflagt realskolexamen med minst
vitsordet godkänd i svenska språket och matematik; styrelsen dock obetaget
att medgifva undantag från dessa fordringar1.

Den allmänbildning, dessa biträden sålunda innehade, i förening
med den speciella utbildning, som af dem kräfdes, syntes kommitterade
vara af passad för de göromål, som af dem i regel bestredes och för h vilkas
utförande kommitterade ansåge någon ingående kännedom om postsparbanksgöromålens
handläggning å postsparbankskontor ej heller vara erforderlig.

1 Genom kungl. bref den 22 maj 1909 till öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk
näfva meddelats bestämmelser angående kompetensvärdet af afgångsbetyg från vissa flickskolor
och samskolor.

Med erinran, hurusom under den tid postsparbanken varit i verksamhet
någon förflyttning ej skett af tjänstemän mellan postsparbanksstyrelsen
och postverkets distrikts- och lokalförvaltningar, hålla kommitterade
före, att postsparbanken skulle beredas beaktansvärda fördelar, därest en
dylik växelverkan kunde åvägabringas mellan styrelsen och dessa förvaltningar
(sid. 30—31).

»Om det än» — säga kommitterade — »torde vara tvifvel underkastadt,
huruvida vid utförandet under en arbetstid af sju timmar i följd af ett
enformigt dag för dag lika arbete produkten af dylikt arbete under den sista
timmen äger samma värde som arbetsprestationen under hvar och en af de
öfriga timmarna», anse dock kommitterade, på anförda skäl, befattningshafvarna
hos postsparbanksstyrelsen böra tillförbindas att, i den mån ej
undantag kunde anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning
medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes minst sju effektiva timmar hvarje
söckendag (sid. 31—32).

Kommitterade föreslå jämväl,

att åtgärder måtte vidtagas för minskning af den extra personalen
hos styrelsen (sid 32—36).

Hvad först angår de kvinnliga extra biträdena, hafva kommitterade —
med erinran att i löneregleringkommitténs betänkande den 31 oktober
1907 framställning gjorts rörande en fastare anställning för vissa biträden
hos statens ämbetsverk och myndigheter, men att denna fråga ännu ej
blifvit pröfvad af statsmakterna — ansett sig icke böra framställa något
förslag beträffande fastare anställning af samtliga hos postsparbanksstyrelsen
anställda kvinnliga extra biträden.

Det syntes dock kommitterade, som om denna fråga borde, hvad
postsparbanksstyrelsen vidkom me, redan då delvis lösas, oberoende af det
beslut, som kunde komma att af statsmakterna fattas i anledning af löneregleringskommitténs
berörda framställning.

Enligt kommitterades åsikt afsåge denna framställning sådana biträden,
som sysselsatte sig med renskrift, expeditionsgöromål, bokföring eller dylikt,

12 —091240 Löneregleringskommittcns bet. XXIII.

allt göromål af i det stora hela enkel beskaffenhet. Ehuru en stor del af
de .göromål, som utfördes af de hos postsparbanksstyrelsen anställda kvinnliga
extra biträden, vore af enahanda eller liknande art med de nu
nämnda, förekomme dock vissa grupper af göromål, för hvilkas handläggning
kräfdes, förutom den yttersta grad af noggrannhet, en ingående kännedom
om och en riktig tillämpning af gällande föreskrifter rörande redovisning
af och kontroll å postsparbanksuppbörden.

En sådan grupp af göromål, med hvilkas utförande 19 kvinnliga
biträden för det dåvarande sysselsattes, hänförde sm till handläff^nins- af

t * C'' Ö

uppsägning af innestående postsparbanksmedel. Någon kontroll därå, att
dylika göromål blifvit behörigen utförda, kunde ej omedelbart utöfvas, i
följd hvaraf en begången felaktighet eller ett ofrivilligt förbiseende ej endast
föranledde olägenhet och besvär utan äfven understundom kunde vålla
förlust för postsparbanken.

Ett annat arbete, som i andra ämbetsverk utfördes af manliga
tjänstemän, ofta med akademisk bildning, men inom postsparbanksstyrelsen
till stor del måst anförtros åt kvinnliga extra biträden, vore uppsättning
af utgående expeditioner. Till dylikt arbete användes för det dåvarande
5 kvinnliga biträden. Därförutom sysselsattes 11 sådana biträden
med arbeten af åtskilliga slag, för hvilkas utförande kräfdes särskilda
kvalifikationer, förvärfvade antingen genom en högre förbildning än
den i allmänhet fordrade eller ock under en långvarig tjänstgöring inom
postsparbanksstyrelsen.

Sju kvinnliga biträden funnes, hvilka, utom det att de sysselsattes
med uppsägnings-, uppsättnings- eller andra kvalificerade göromål, tjänstgjorde
såsom kontrollanter, i hvilket afseende de hade, bland annat, att,
jämte utöfvande af förmanskap öfver de öfriga, i första hand leda och
ordna dessas arbeten.

Sist omförmälda kvinnliga extra biträdens ställning syntes kommitterade
kunna jämställas med de å järnvägsstyrelsens stat upptagna kvinnliga
bokhållarnas, under det att öfriga nämnda kvinnliga extra biträden, hvilka
utförde mera kvalificerad!, arbete, syntes motsvara de hos nyssnämnda
styrelse anställda kvinnliga kontorsskrifvare.

Kommitterade hemställde, att i stället för 35 af de hos postsparbanksstyrelsen
anställda kvinnliga extra biträden måtte å styrelsens stat
uppföras 35 ordinarie befattningar, af hvilkas innehafvare 7 skulle benämnas
kvinnliga bokhållare och 28 kontorsskrifvare.

De hos postsparbanksstyrelsen anställda sex amanuenser hade, meddelade
kommitterade, ursprungligen haft till uppgift att biträda de »ordinarie»
tjänstemän, hos hvilka de vore anställda. Men den arbetsbörda och det
ansvar, som hvilade på dessa »ordinarie» tjänstemän, hade under tiden tagit
en så ansenlig omfattning, att denna arbetsbörda jämte därtill hörande
ansvar måst uppdelas på amanuenserna. Då dessa sålunda haft att själfständigt
utföra i hufvudsak samma kvalificerade arbete som de »ordinarie»
tjänstemännen, hemställde kommitterade, att dessa amanuensbefattningar
måtte uppföras på ordinarie stat.

Likaså syntes dem böra fast anställas ytterligare en manlig befattningshafvare,
som skulle biträda med ordnande, ledning och öfvervakande af
det arbete, som under eftermiddagar och aftnar utföres af den då tjänstgörande
talrika personal med tillfällig anställning.

Med afseende därå att de sålunda föreslagna sju befattningshafvarnas
åligganden i någon män skulle skilja sig från dem, som tillhörde de hos
styrelsen på förordnande anställda tjänstemän i första lönegraden, ansågo
kommitterade de nya befattningshafvarna böra benämnas manliga bokhållare
och placeras i en lägre aflöningsklass än den de nuvarande tjänstemännen
i första lönegraden kunde komma att tillhöra.

Enligt kommitterades åsikt vore det af högsta behofvet påkalladt, att
hos postsparbanksstyrelsen inrättades en ny tjänst, hvars innehafvare skulle
hafva till åliggande att under kamrerarens och sekreterarens öfverinseende
utföra bokslutsarbetet för postsparbanken, riksförsäkringsanstalten och barnmorskornas
pensionsanstalt samt i öfrigt, enligt den arbetsordning som
komme att upprättas, öfvertaga en del af de kamerala ärenden, som
tillhörde kamreraren och sekreteraren. Den sålunda föreslagne nye tjänstemannen
syntes kommitterade lämpligen böra benämnas revisor och bokhållare
(sid. 36—37).

Beträffande den hos styrelsen anställde aktuarien hemställde kommitterade,
att han måtte erhålla en ställning, motsvarande eu tjänstemans
af andra graden och benämnas förste aktuarie (sid. 37—38).

Kommitterade hafva ansett med rättvisa och billighet öfverensstämmande,
att kassören hos postsparbanksstyrelsen komme i samma ställning
som kassören hos generalpoststyrelsen samt äfven erhölle samma benämning,
som för den senare föreslagits (och numera beslutats), eller intendent
(sid. 38).

På grund af hvad kommitterade föreslagit i fråga om decentralisation
inom postsparbanksstyrelsen af där förekommande ärenden, hafva
kommitterade hemställt, att kamreraren och sekreteraren samt förste aktuarien
måtte, jämte det deras befattningar blefve uppförda på ordinarie stat, anställas
såsom den föi’eslagne öfverdirektörens närmaste män. De skulle i sådant
afseende hafva att, hvar för sig, handlägga vissa grupper af dessa ärenden
äfvensom utöfva det närmaste chefskapet öfver viss del af den hos
styrelsen anställda personal. Det skulle ock tillhöra dem att föredraga åtskilliga
grupper af de ärenden, som skulle afgöras af öfverdirektören.

Enligt kommitterades förslag skulle till handläggning hos styrelsen
förekommande göromål och ärenden, i den mån dessa ej af öfverdirektören
omedelbart upptoges till behandling, fördelas på följande två afdelningar:

administrativa avdelningen med kamreraren och sekreteraren såsom
föreståndare, å hvilken afdelning skulle handläggas göromål, som nu utföras
af kamreraren och sekreteraren, å kansliet, å registrator-, blankett- och
motboksexpeditionerna äfvensom å revisionen, hvarjämte såsom särskild
underafdelning till den administrativa avdelningen skulle höra hufvudkassan,
samt

bokföring saf delning en med förste aktuarien såsom föreståndare samt
för utförande af göromål, som handläggas inom den nuvarande bokföringsafdelningen.

Den ordinarie personalen å administrativa avdelningen syntes kommitterade
böra utgöras af kamreraren och sekreteraren samt 1 revisor
och bokhållare (nyinrättad tjänst), registratorn, som med hänsyn till

beskaffenheten af hans tjänstgöring ansågs böra benämnas registrator
och aktuarie, 4 redan anställda revisorer och bokhållare, hvilka, då deras
arbete hufvudsakligen komme att utgöras af revision, borde benämnas
revisorer, 4 manliga bokhållare (nyinrättade tjänster), 3 kvinnliga bokhållare
(nyinrättade tjänster) och 10 kontorsskrifvare (nyinrättade tjänster),
hvarjämte å hufvudkassan skulle anställas ofvan omförmälde intendent
såsom förvaltare med biträde af 1 manlig bokhållare (nyinrättad tjänst)
och 1 kontorsskrifvare (nyinrättad tjänst).

Bokföringsafdelningen skulle förestås af förste aktuarien (i stället
för den nuvarande aktuarien) med biträde af 2 manliga bokhållare, 4
kvinnliga bokhållare samt 17 kontorsskrifvare (samtliga nyinrättade tjänster)
(sid. 38—39).

I fråga om den hos postsparbanksstyrelsen anställda vaktmästarpersonalen
erinrade kommitterade, att de hos styrelsen förekommande göromålen
utfördes oafbrutet under hela dagen från kl. 9 f. va. till kl. 9 å 10 e. m.
Detta nödvändiggjorde fördenskull anställandet åt ett jämförelsevis stort antal
vaktmästare, hvilkas arbete dock ej inskränkte sig endast till uppassningsgöromål
utan jämväl bestode af sorterings- och expeditionsgöromål. Kommitterade
ansågo emellertid, att å ordinarie stat borde för det dåvarande uppföras,
förutom redan anställde 1 förste vaktmästare och 2 vaktmästare, allenast
3 vaktmästare (sid. 39).

Beträffande sättet för befattningshafvares anställande inom postsparbanksstyrelsen
hafva kommitterade föreslagit, att öfverdirektören måtte förordnas
af Kung!. Maj:t för en tid af sex år i sänder, men öfriga befattningshafvare
tillsättas af postsparbanksstyrelsen medelst konstitutorial.

Konstitutorialet skulle innebära, att befattningshafvare »skulle kunna
i administrativ väg afsättas från sin befattning på grund af fel eller
försummelse i tjänsten» (sid. 42).

Under erinran, bland annat, hurusom kommitterade i sitt förslag
till omorganisation af postsparbanksstyrelsen tagit till mönster i åtskilliga
hänseenden det förslag till ändrad organisation af generalpoststyrelsen,

som den 28 november 1907 afgifvits af en särskild kommission och som
kommitterade funnit i dessa hänseenden efterföljansvärdt jämväl hvad postsparbanksstyrelsen
vidkomme, hafva kommitterade meddelat, att vid upprättandet
af det förslag till lönereglering för sistnämnda styrelse, som det
tillhörde kommitterade att afgifva, de i allmänhet följt det förslag i fråga
om lönereglering för generalpoststyrelsen, som afgifvits af nyssnämnda
kommission (sid. 49).

I fråga om årsarfvodet till generalpostdirektören såsom ordförande
i postsparbanksstyrelsen hafva kommitterade hemställt, att detta arfvode
måtte bibehållas till oförändradt belopp, 2,000 kronor. Likaledes har det
arfvode af 600 kronor för år, som utgår till eu hvar af tre bland styrelsens
ledamöter, synts kommitterade böra bibehållas vid samma belopp.

Beträffande den fjärde ledamoten i styrelsen, chefen för postsparbanksbyrån,
eller, såsom kommitterade ansett honom böra hädanefter
benämnas, öfverdirektören och chefen för postsparbanken, hafva kommitterade
uttryckt den mening, att sistnämnde ledamots ställning motsvarade
den, som innehafves af verkställande direktören i eu bankinrättning.

»Postsparbanken är» — säga kommitterade — »en statens penninginrättning,
som bör skötas på ett affärsmässigt sätt; och då chefen för
banken intager en sådan ställning, att det ekonomiska resultatet af dess
verksamhet kan vara beroende af hans förmåga af initiativ och hans affärsblick
vid bedömande af frågor af ekonomisk art, måste denna affärsmässiga
synpunkt tagas i beaktande vid bestämmande af aflöningsförmånerna för
denne befattningshafvare».

Kommitterade, enligt hvilkas förslag den ifrågavarande ledamoten
af postsparbanksstyrelsen skulle förordnas för en tid af sex år i sänder,
hafva ansett ett arfvode af 10,000 kronor för år ej vara för högt tilltaget
för innehafvare!! af nämnda befattning, om man önskade att därvid fästa
lämplig person eller förhindra hans öfvergång till annat ekonomiskt företag.

I fråga om rätt till pension syntes det kommitterade böra bestämmas,
att öfverdirektör, hvilken i minst 12 år innehaft förordnande såsom
sådan, skulle vara berättigad att uppbära 5,600 kronor i pension. Om

öfverdirektör, innan han uppnådde 12 tjänstår, antingen på grund af
sjukdom befunnes oförmögen till vidare tjänstgöring eller ock utan egen
begäran nödgades afgå från sin befattning, utan att på grund åt tjänstefel
hafva förverkat densamma, skulle han vara berättigad att uppbära i
pension 4,500 kronor, då afgången skedde före eller vid 6 tjänstår, samt
5,000 kronor, därest afgången skedde efter 6 men före 12 tjänstår.

Å öfverdirektörens arfvode borde, enligt kommitterades åsikt, afdragas
pensionsafgifter, i enlighet med bestämmelserna i § 10 af lagen om civila
tjänstinnehafvares rätt till pension, hvilken lag emellertid i öfrigt ej boi’de
blifva tillämplig å öfverdirektören (sid. 50—51).

Under erinran, att, jämlikt numera gällande bestämmelse, vid förfall
för generalpostdirektören att deltaga i handläggning af ärenden hos
postsparbanksstyrelsen skulle såsom ledamot i styrelsen tjänstgöra den
byråchef i generalpoststyrelsen, Kungl. Maj:t därtill förordnade, fäste
kommitterade uppmärksamheten därå, att i det förslag till lönereglering för
generalpoststyrelsen, som afgifvits den 28 november 1907, hemställts, att
ett särskildt traktamente af 10 kronor för dag skulle tillerkännas den af
generalpoststyrelsens byråchefer, som i generalpostdirektörens frånvaro
utöfvade den allmänna tillsynen öfver ärendenas gång.

Då detta ersättningsbelopp enligt kommitterades uppfattning icke
innefattade godtgörelse för denne byråchefs ledamotskap i postsparbanksstyrelsen,
vid förfall för generalpostdirektören att där fungera såsom ordförande,
ansågo kommitterade särskild ersättning fortfarande böra utgå
för detta ledamotskap och hemställde, att denna ersättning måtte bestämmas
att utgå under enahanda form, som föreslagits beträffande generalpoststyrelsen,
eller medelst dagtraktamente, hvars belopp lämpligen syntes böra
sättas till 5 kronor (sid. 51—52).

Till innehafvarna af karorerar- och sekreterarbefattningen samt den
föreslagna förste aktuariebefattningen inom postsparbanksstyrelsen ansågo
kommitterade böra utgå enahanda aflöningsbelopp, som af postkominissionen
föreslagits för »kontorschefer» inom generalpoststyrelsen, nämligen 6,000

kionor vid tillträde af tjänsten jämte två ålderstillägg, hvartdera å 500
kronor, att utgå efter 3 resp. 6 år (sid. 52).

Den föreslagna intendenten vid postsparbankens hufvudkassa ansågs
böra tillerkännas samma aflöningsförmåner, som föreslagits för intendenten
vid postverkets hufvudkassa, eller en begynnelseaflöning af 4,600 kronor,
hvartill skulle komma, förutom tre ålderstillägg å resp. 400, 500 och 500
kronor, att uppbäras efter 3, 6 och 9 ar, nu utgående felräkningspenningar,
500 kronor per år (sid. 52).

Likaledes syntes till den grupp af befattningshafvare, som omfattade
registratorn och aktuarien, revisorn och bokhållaren samt revisorerna, böra
utgå enahanda aflöningsförmåner, som af postkommissionen föreslagits för
notarier, aktuarier och revisorer hos generalpoststyrelsen, nämligen 4,200
kronoi med tre ålderstillägg å resp. 400, 400 och 500 kronor efter 3, 6
och 9 år (sid. 52).

Med afseende å hvad kommitterade anfört rörande fördelen såväl
för postsparbanken som för postkontoren däraf att utbyte af tjänstemän
kunde äga rum mellan bankens centralförvaltning och postverkets lokalförvaltningar,
borde aflöningen till de föreslagna manliga bokhållarna hos
postsparbanksstyrelsen bestämmas enligt samma grunder, som komme att
gälla för de manliga postexpeditörsbefattningarna vid postverkets distriktsoch
lokalförvaltningar.

Åberopande i detta hänseende det af postkommissionen afgifna förslag
till lönereglering för tjänstemännen vid postverket, hemställde kommitterade,
att- begynnelseaflöningen till manlig bokhållare hos postsparbanksstyrelsen
måtte bestämmas till 1,800 kronor med 8 ålderstillä gg efter 2,
4, 6, 8, 11, 14, 17 och 20 år å resp. 200, 200, 200, 200, 300, 300, 300
och 300 kronor samt därjämte ett ortstillägg af 450 kronor, hvilket
skulle anses såsom lön men icke medföra höjning af pensionsunderlacret
(sid. 52—53).

Kommitterade hafva ansett, att samtliga ordinarie kvinnliga befattningshafvare
hos postsparbanksstyrelsen borde tillerkännas den normalaflöning,

som af postkommissionen föreslagits för kvinnliga postexpeditörer. Utöfver
denna normalaflöning borde kvinnlig bokhållare hos postsparbanksstyrelsen
tillerkännas ortstillägg å 225 kronor, hvarjämte slutaflöningen för kontorsskrifvare
hos styrelsen skulle efter 3 år höjas med 100 kronor. Omförmälda
orts- och aflöningstillägg skulle anses tillhöra lönen men icke medföra
höjning af pensionsunderlaget.

I öfverensstämmelse härmed skulle aflöningarna bestämmas sålunda:

till kvinnlig bokhållare 1,500 kronor i aflöning och 225 kronor i
ortstillägg, med tre ålderstillägg efter 3, 6 och 9 år, hvart och ett å 200
kronor; samt

till kontorsskrifvare enahanda aflöning, som föreslagits för kvinnlig
bokhållare, dock utan ortstillägg, men med iakttagande däraf att slutaflöningen
efter 3 år blefve höjd med 100 kronor (sid. 53—54).

Beträffande slutligen aflöningen till de hos postsparbanksstyrelsen
anställda vaktmästare, hemställde kommitterade, att dessa måtte beredas
enahanda aflönings- in. fl. förmåner, som föreslagits för deras vederlikar
hos generalpoststyrelsen.

Förste vaktmästaren skulle således erhålla en aflöning af 1,280 kronor
med ett ålderstillägg å 120 kronor efter 3 år, hvartill skulle komma
antingen fri bostad med belysning och uppvärmning samt i öfrigt erforderligt
bränsle eller också hyresersättning med 40 procent af den fasta
aflöningen.

Öfriga vaktmästare skulle åtnjuta en begynnelseaflöning af 1,140
kronor med fyra ålderstillägg efter 3, 6, 9 och 12 år med resp. 120,
120, 120 och 150 kronor.

Till vissa vaktmästare, hvilkas befattningar vore af mera kräfvande
art, borde därjämte utgå särskilda tilläggsarfvoden med högst 10 kronor
för månad, enligt de närmare bestämmelser, som det skulle ankomma på
postsparbanksstyrelsen att meddela.

Vidare skulle alla vaktmästare hos styrelsen komma i åtnjutande
af kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter.

Under åberopande af gällande aflöningsreglemente för tjänstemän
och betjänte vid postverket, enligt hvilket dessa, betjänte, ordinarie och

13 —09i 240 Löneregleringskommitténs bet. XXIII.

extra, ägde bekomma uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning
till visst belopp, hafva kommitterade funnit rättvist, att enahanda
förmån bereddes de hos postsparbanksstyrelsen anställda ordinarie
och extra vaktmästare, samt att styrelsen måtte äga att därför fastställa
reglemente på samma grunder, som gällde beträffande beklädnad åt postverkets
betjänte (sid. 54).

Kommitterade hafva ansett aflöningsbeloppen för de föreslagna befattningshafvama
hos postsparbanksstyrelsen böra innefatta lön och tjänstgöringspenningar,
enligt den fördelning, som återfunnes i kommitterades
förslag till aflöningsi''eglemente. Denna fördelning, som i tillämpliga delar
vore öfverensstämmande med hvad af kommissionen för lönereglering för
tjänstemän vid postverket föreslagits i sådant hänseende, blefve af betydelse
ej mindre för den aflöning, som skulle utgå till den under sjukdom
otjänstbare befattningshafvaren, utan äfven för beloppet af den pension,
soin borde tillförsäkras befattningshafvaren efter slutadt arbete i statens
tjänst (sid. 55).

Vederbörande ordinarie innehafvare af tjänst å postsparbankens stat
skulle nämligen — framhålla kommitterade — därest denna stat blefve
af Kungl. Maj:t och Riksdagen fastställd, vara underkastad bestämmelserna
i lagen af den 11 oktober 1907, angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension, och sålunda ej blott vara skyldig att genom erläggande
af afgifter bidraga till sin egen pensionering utan äfven vara berättigad
att vid viss uppnådd lefnads- och tjänsteålder, för manlig tjänstinnehafvare
67 lefnads- och 35 tjänstår och för kvinnlig 60 lefnads- och 30 tjänstår,
komma i åtnjutande af pension, enligt de i nämnda lag bestämda grunder.

Om än postsparbanken redan anlitades och i framtiden ännu mera
komme att anlitas jämväl för uppgifter, som läge på sidan om bankens
ursprungliga, samt i följd däraf den hos postsparbanksstyrelsen anställda
personal jämväl toges i anspråk för utförande af bestyr, som ej tillhörde
den egentliga postsparbankstjänsten, ansågo dock kommitterade utgifterna
för pensionering af nämnda personal, i den mån densamma vore uppförd

å ordinarie stat, böra åligga postsparbanken och följaktligen utgå af det
öfverskott, som kunde uppkomma på bankens rörelse.

I afsikt att erhålla eu föreställning rörande beloppet af de utgifter
i nämnda hänseende, som i framtiden kunde komma att drabba postsparbanken,
därest de af kommitterade föreslagna befattningshafvarna blefve
uppförda å ordinarie stat med de för en hvar af dem angifna aflöningsbelopp
och med den fördelning af dessa belopp i lön och tjänstgöringspenningar,
som upptagits i förslag till aflöningsreglemente, hade kommitterade
vändt sig till filosofie doktorn K. Englund för utförande af beräkning
angående nämnda utgifter enligt tre alternativ, beroende af lefnadsåldern
vid befordran till manlig bokhållare- samt kvinnlig bokhållare- och
kontorsskrifvarbefattning. Denna lefnadsålder skulle utgöra, enligt alternativet
1, högst 50 år, enligt alternativet 2, högst 45 år och, enligt alternativet
3, högst 40 år.

Den sålunda verkställda beräkningen hade grundats på en räntefot
af 4 procent och på allmänna svenska dödlighetstabellerna för åren 1891—
1900, särskildt för män och särskild! för kvinnor.

Resultatet af beräkningen framlades i följande tablå:

	Enligt	Enligt	Enligt
	alternativ 1.	alternativ 2.	alternativ 3.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Erforderligt tillskott af bankens medel:
a) årligen från och med år 1909 . .	23,550	19,797	16,467
eller
b) årligen från och med år 1919 . .	34,859	29,305	24,375
eller
c) årligen 1909—1913 .......	7,715	6,485	5,394
» 1914—1918.......	15,428	12,970	10,789
» 1919—1923 .......	23,142	19,456	16,182
» 1924 och följande år . . .	30,857	25,941	21,576

1 pensionsafgifter skulle af personalen betalas 4,125 kronor för år.

100

Då jämviktstillståndet efter några decennier inträdt, skulle i pensioner
utbetalas cirka 48,000 kronor för år.

Den sålunda verkställda beräkningen hade, såsom kommitterade
framhöllo, måst grunda sig på antaganden angående de blifvande befattningshafvarnas
lefnadsålder. Sedan de föreslagna nya befattningarna blifva
med ordinarie innehafvare besatta, syntes en ny, mera exakt beräkning
angående de blifvande pensioneringskostnaderna böra verkställas, hvarefter
af Kungl. Maj:t borde, på förslag af postsparbanksstyrelsen, bestämmas det
belopp, som skulle såsom bankens bidrag till nämnda kostnader årligen
afsätta^ af det å postsparbankens rörelse uppkommande öfverskott.

Enligt kommitterades mening borde afsättningen taga sin början
redan med år 1909 i öfverensstämmelse med alternativet 1 c) jämlikt de
bestämmelser, som kunde komma att utfärdas af Kungl. Maj:t (sid. 55—56).

Kommitterade hafva äfven afgifvit förslag till »aflöningsreglemente
för tjänstemän hos postsparbanksstyrelsen», med därtill hörande motiv
(sid. 58—67).

Från detta reglementsförslag må här återgifvas allenast följande bestämmelser.

Enligt § 1 skulle arfvodena till generalpostdirektören, i egenskap
af ordförande i postsparbanksstyrelsen, till en hvar af tre ledamöter i
styrelsen, samt till den föreslagne öfverdirektören utbetalas i samma ordning
som lön (sid. 58).

För åtnjutande af den i stat uppförda aflöning och förhöjning däraf
efter viss tid skulle, med undantag för ordföranden och tre ledamöter
i postsparbanksstyrelsen, gälla vissa i § 2 upptagna allmänna bestämmelser,
däribland att tjänsteman skulle vara underkastad såväl föreskrifterna i
vederbörande instruktion som ock den utvidgade eller ändrade tjänstgöring
eller den förflyttning till annan befattning inom postsparbanksstyrelsen
eller postverket, som kunde varda honom i behörig ordning ålagd,
dock utan minskning i den honom vid förflyttningen tillkommande fasta
aflöning.

Tjänsteman skulle äga uppbära tjänstgöringspenningar endast för
den tid, då han uppehållit egen befattning eller för beredande af semester

101

bestridt högre befattning eller åtnjutit semester, eller under den tid, som
han på uppdrag af postsparbanksstyrelsen användt för att utom sin tjänstgöringsort
göra iakttagelser i postsparbankstjänsten eller som åtgått för
fullgörande af de skyldigheter, hvilka ålegat honom såsom fullmäktig eller
revisor vid civilstatens änke- och pupillkassa.

Därest tjänsteman blifvit oförmögen till tjänstgöring i följd af kroppsskada,
ådragen under tjänsteutöfning, skulle den fasta aflöningen få utgå
till honom under högst sex månader oafkortad samt efter denna tid med
belopp, som blefve bestämdt af Ivungl. Maj:t.

Erfordrades för tjänsteman vikarie i följd af sjukdomsförfall, tjänsteresa,
semester eller uppdrag att vara fullmäktig eller revisor vid civilstatens
änke- och pupillkassa, skulle annan tjänsteman vara skyldig att, om han
förordnades å högre befattning, bestrida densamma, dock ej längre tid än
sainmanlagdt tre månader under samma kalenderår.

Byråchef i generalpoststyrelsen, som jämlikt gällande föreskrift in
trädde såsom ledamot i postsparbanksstyrelsen, då generalpostdirektören
begagnade sig af semester eller vore frånvarande på tjänsteresa, skulle äga
under tiden uppbära särskilt arfvode af 5 kronor för dag (sid. 61—62).

Aflede vid postsparbanksstyrelsen anställd person, som innehade befattning,
hvilken icke vore uppförd å ordinarie stat, skulle enligt § 5 den
för honom bestämda aflöningen kunna få utgå till månadens slut, därest
och i den mån styrelsen så pröfvade skäligt.

Likaledes skulle, om tjänsteman, vare sig ordinarie eller extra, aflede
i följd af olyckshändelse, timad under tjänsteutöfning, ett belopp,
motsvarande den aflidnes fasta aflöning för en månad, kunna få såsom begrafningshjälp
tilldelas hans dödsbo (sid. 63).

Jämligt § 9 skulle de intendenten vid postsparbankens hufvudkassa
tillkommande felräkningspenningar alltid utgå till den, som bestrede
tjänsten (sid. 64).

Anmärkningsprovision skulle, enligt § 10, tillkomma tjänsteman hos
postsparbanksstyrelsen, enligt de närmare grunder, som blefve bestämda af
Kungl. Maj:t, med högst femton procent å hvarje belopp, som på grund
af anmärkning, gjord af sådan tjänsteman, antingen, såsom ej upptaget
till redovisning eller såsom obehörigen krediteradt, inflöte till postspar -

102

banken och utan anmärkningens framställande ej skulle hafva kommit
banken till godo, eller, såsom för högt debiteradt eller för lågt krediteradt,
återgäldades till vederbörande (sid. 64).

Tjänsteman skulle, enligt § 14, äga årligen, när sådant kunde ske
utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester, öfverdirektören,
kamreraren och sekreteraren, förste aktuarien samt intendenten under
45 dagar, registratorn och aktuarien, revisorn och bokhållaren, revisorer,
manliga och kvinnliga bokhållare äfvensom kontorsskrifvare de första 3 kalenderåren,
hvarunder ordinarie anställning innehades hos postsparbanksstyrelsen,
under 15 dagar och därefter under 30 dagar, samt förste vaktmästare
och vaktmästare de första 3 kalenderåren efter ordinarie anställning under
8 dagar och därefter under 15 dagar.

Tjänsteman, som hade sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,
skulle vara pliktig att begagna sig af semester å tid af året, som
blefve bestämd af postsparbanksstyrelsen (sid. 65).

Jämte det kommitterade hemställt om vissa öfvergångsbestämmelser
(sid. 68—69), hafva de framlagt (sid. 70) följande förslag till utgiftsstater
för postsparbanken, att tillämpas från och med den 1 januari 1909.

				Kronor.	Kronor.
A) Aflöningar:
Generalpostdirektören såsom ordförande	postsparbanksstyrelsen .		2,000
3 ledamöter i styrelsen, hvardera 600 kr				1,800
Ofverdirektören och chefen.......				10,000
1 kamrerare och sekreterare ....	(6,000—7,000 kronor)	förslagsvis	7,000
1 förste aktuarie...........	(6,000—7,000	> '' )		6,000
1 intendent .............	(4,600 -6,000	5 )	>	5,500
felräkningspenningar........	( 500— 500	» )	>
1 registrator och aktuarie.......	(4,200-5,500	> )		5,500
1 revisor och bokhållare.......	(4,200—5,500	> )	>	4,200
4 revisorer .............	(4,200-5,500	» )	>	19,700
7 bokhållare, manliga........	(1,800-3,800	> )	>	17,150
ortstillägg.......	( 450- 450	» )	>
			Transport	78,850

103

	Kronor.	Kronor.
Transport	78,850
7 bokhållare, kvinnliga........(1,500—2,100 kronor) förslagsvis	16,275
ortstillägg.......( 225— 225 > ) >
28 kontorsskrifvarc, kvinnliga.....(1,500—2,100 » ) >	53,000
i st. för ortstillägg......... (— 100 > ) >
1 förste vaktmästare.........(1,280—1,400 > ) »	1,400
5 vaktmästare............(1,140—l,6o0 resp. 1,770 kr.) »	5,820
Arfvoden och traktamenten åt extra tjänstemän, vikariatsersättning m. m.....	85,01)0	240,345
B) Omkostnader:
(Förslagsanslag.)
Ersättning till posttjänstemän för handläggning af postsparbanksgöromål ....	35,000
Expensutgifter..................-............	30,000
Diverse utgifter..............................	10,000	75,000
C) Afkortning ar; förslagsvis............		6,000
Summa	—	321,845

Kommitterades motivering till nämnda statsförslag återfinnes å sid.
71—75 i deras betänkande.

Från denna motivering må här endast anföras hvad kornmitterade
yttrat i fråga om fortfarande biträde åt postsparbanken af vissa tjänstemän
hos generalpoststyrelsen.

»Under alla de år postsparbanken varit i verksamhet» — säga kommitterade
— »har postombudsmannen fungerat såsom juridiskt biträde åt
postsparbanksstyrelsen. I afseende å denna anordning hafva kornmitterade
ej ansett någon annan ändring för närvarande erforderlig än att postsparbanksstyrelsen
medgifves att såsom juridiskt biträde vid postsparbanken
anställa postombudsmannen, för den händelse hans tjänstgöring
hos generalpoststyrelsen ej lägger hinder i vägen därför, eller annan
lämplig person mot den ersättning, som af Kungl. Maj:t, på förslag af
postsparbanksstyrelsen, bestämmes».

»Åt den hos generalpoststyrelsen anställde frimärksintendenten är
anförtrodt att med biträde af revisorn och bokhållaren å postverkets franko -

104

teckensförråd beställa och distribuera de för postsparbankstjänstens bestridande
erforderliga kvittenskuponger och sparmärken mot ersättning,
som af Kungl. Maj:t bestämmes efter förslag af postsparbanksstyrelsen.
Ej heller beträffande denna anordning, som torde för postsparbanken vara
i åtskilliga hänseenden förmånlig, hafva kommitterade att föreslå någon
ändring» (sid. 73).

A sid. 76 i kommitterades betänkande förekommer en redogörelse
rörande »den ekonomiska innebörden af den föreslagna omorganisationen
och löneregleringen». I denna redogörelse påpekas, bland annat, hurusom
de ersättningsbelopp, som af andra medel än postsparbanksmedel, tillgodokommit
personalen hos postsparbanksstyrelsen för biträde vid handläggning
af riksförsäkrings- och pensionsgöromål, enligt kommitterades mening ej
vidare böra utgå till personalen efter löneregleringens genomförande.

Såsom inledning till en »inkomstberäkning för år 1909» hafva kommitterade
meddelat en återblick på det ekonomiska resultatet af postsparbankens
verksamhet under den dittills gångna tiden.

Under erinran att, därest den af kommitterade föreslagna aflöning^-stat för postsparbanksstyrelsen godkändes, det vore afsedt, att arfvoden
och ersättningar för biträde med försäkrings- och pensionsgöromål ej vidare
skulle utgå till postsparbanksstyrelsens personal utan i stället tillgodokomma
postsparbanken, hafva kommitterade, på anförda skäl, ansett med
rättvisa öfverensstämmande, att en sådan förhöjning af nämnda arfvodesoch
ersättningsbelopp ägde rum, som åtminstone motsvarade den föreslagna
förhöjningen i aflöningsstaten för postsparbanken (sid. 77—81).

* *

Postsparbanksstyrelsens
utlåtande
27/s 1908.

Öfver det af de särskilda kommitterade afgifna betänkandet afgaf styrelsen
för postsparbanken den 27 mars 1908 underdånigt utlåtande.

Däri erinrades, att, jämlikt innebörden af det åt kommitterade lämnade
uppdraget, dessa vid affattandet af sitt förslag haft till uppgift att,
i den mån så lämpligen kunnat ske, genom öfverflyttning till ordinarie
stat säkerställa den dittills blott på förordnande anställda personalen hos

105

postsparbanken, att genom reglering af tjänstebefattningarna vinna dessas
anpassning efter omfattningen af de göromål, som af banken besörjdes eller
kunde blifva åt densamma uppdragna, samt att bereda personalen en af
rättvisa och billighet påkallad förbättring i dess mot dåvarande lefnadskostnader
icke svarande löneinkomster äfvensom, genom pensionering, en
tryggad tillvaro på ålderdomen.

Det resultat, hvartill kommitterade därvid i sitt förslag kommit,
syntes styrelsen motsvara de kraf, som kunnat uppställas, då regleringen
måst hållas inom ramen för postsparbankens ekonomiska resurser.

Beträffande postsparbankens personal tillstyrkte styrelsen fördenskull
de af kommitterade föreslagna förändringarna i de befattningshafvandes
ställning, antal och aflöning.

Emot de föreslagna arfvodena till generalpostdirektören såsom ordförande
i postsparbanksstyrelsen och till tre ledamöter i densamma samt till
den ledamot af generalpoststyrelsen, som vid förfall för generalpostdirektören
inträdde såsom ledamot af postsparbanksstyrelsen, fann styrelsen ej
något vara att erinra.

Äfven efter genomförandet af den föreslagna regleringen komme —
erinrade styrelsen vidare — 36 fast anställda kvinnliga biträden att fortfarande
befinnas på extra stat. På grunder, som af kommitterade anförts,
borde väl någon ändring af detta förhållande för det dåvarande ej ifrågasättas.
Styrelsen betonade emellertid, i likhet med kommitterade, angelägenheten
däraf, att allmänna bestämmelser måtte, snarast ske kunde,
blifva utfärdade rörande de vid statens ämbetsverk anställda dylika biträden,
på det att ålderdomsunderstöd för kommande dagar måtte kunna
beredas de kvinnliga biträden hos postsparbanksstyrelsen, hvilka icke
blefve befordrade till ordinarie befattningar och ej vore lämpliga att vid
sitt dåvarande arbete kvarstå.

Den af kommitterade föreslagna decentraliseringen af arbetet å postsparbanksbyrån
ansåg postsparbanksstyrelsen välbetänkt, då chefen därigenom
kunde, till administrationens fromma, befrias från en del tyngande
detaljgöromål, som borde kunna utan olägenhet anförtros åt ansvarspliktiga
tjänstemän å byrån.

14—001240 Löneregleringskommitténs bet. XXIII.

106

I likhet med kommitterade ansåg styrelsen det vara tvifvelaktigt,
huruvida — med hänsyn- till postsparbanksgöromålens art oeh beskaffenhet
— full arbetsintensitet kunde påräknas under sju timmar i följd och arbetsprodukten
således svara mot tjänstgöringstidens längd, men styrelsen
fann sig dock, på de af kommitterade anförda skål!, ej böra därom göra
något uttalande.

Emot hvad kommitterade föreslagit i afseende å sättet och ordningen
för tillsättande af ordinarie befattningar hos postsparbanksstyrelsen
samt för rekryterandet i framtiden af den extra ordinarie personalen vid
postsparbanken äfvensom pensioneringen af de ordinarie tjänstinnehafvarna
både styrelsen intet att erinra, likasom styrelsen ej heller fann anledning
att uttala någon mot kommitterades hemställan afvikande mening i
fråga om deras förslag till afiöningsreglemente för tjänstemän hos postsparbanksstyrelsen
samt däri intagna aflöningsstat.

Styrelsen påpekade, att kommitterade framhållit, hurusom de tjänstemän
hos postsparbanksstyrelsen, som på grund af fasta förordnanden bestridt
jämlikt Kungl. Maj:ts särskilda beslut inrättade tjänster därstädes,
uppburit aflöningar till belopp, motsvarande de för deras vederlikar i andra,
ännu ej reglerade ämbetsverk i allmänhet gällande, samt jämväl kommit i
åtnjutande af ålderstillägg efter viss tids tjänstgöring äfvensom semester
och dyrtidstillägg, allt efter samma grunder, som varit bestämda för deras
förenämnda vederlikar. Kommitterade hade därför bland öfvergångsbestämmelser
föreslagit, att dessa tjänstemän vid befordran med 1909 års ingång
till ordinarie innehafvare af de befattningar, som de på förordnande bestrede,
måtte få räkna sig till godo ifrågavarande förordnanden beträffande
begynnelseaflöning enligt den nya staten.

Det syntes emellertid postsparbanksstyrelsen ej otänkbart att i sammanhang
med genomförandet af den föreslagna lönestaten omplacering af
tjänstemän inom samma tjänstegrad kunde komma att äga rum antingen
på grund af tjänstinnehafvares ansökan eller af lämplighetshänsyn.

Vid bibehållande af den ifrågavarande öfvergångsbestämmelsens nyssnämnda
lydelse skulle, efter hvad postsparbanksstyrelsen framhöll, en
sålunda förflyttad tjänsteman förverka rätten till retroaktiv tjänstårsberäkning.

107

Då en sådan föreskrift ej syntes styrelsen fullt billig eller ens lämplig,
hemställde styrelsen, att berörda öfvergångsbestämmelse måtte få den
förändrade formulering, »att dessa tjänstemän vid befordran med 1909
års ingång till ordinarie befattningsinnehafvare må, beträffande begynnelseaflöning
enligt den nya staten, få räkna sig till godo den tid, hvarunder
de innehaft föst förordnande å befattning tillhörande samma grupp af
tjänster, till hvilken befattningen enligt den nya staten hänförts».

Uti öfvergångsbestämmelserna hade vidare af kommitterade föreslagits,
att innehafvaren af förordnandet å kassörstjänsten vid postsparbankens
hufvudkassa borde få tillgodoräkna sig detta förordnande i fråga
om begynnelseaflöning enligt den nya staten för den föreslagna intendentsbefattningen.

Styrelsen påpekade, att denne tjänsteman vid 1909 års ingång blott
i fyra fulla kalenderår innehaft berörda kassörsbefattning, under det att
han emellertid dessförinnan öfver nio år bestridt den till samma tjänstegrad
hörande aktuariebefattningen vid postsparbanken. Enligt kommitterades
nämnda förslag, skulle han vid sitt tillträde till intendentsbefattningen
och under de första åren af densammas förvaltande få från sin
tidigare tjänstgöring räkna sig till godo blott den tidsperiod, som berättigade
till vinnande af ett ålderstillägg och således komma i sämre
löneställning än om kassörsbefattningen bibehållits i samma tjänstegrad
som dittills, d. v. s. likställd med exempelvis revisors- och bokhållarebefattningarna.

För undvikande af detta för befattningshafvaren i fråga ogynnsamma
förhållande hemställde postsparbanksstyrelsen, att åsyftade delen af
öfvergångsbestämmelserna måtte få följande förändrade lydelse:

»Likaså torde nuvarande innehafvare af förordnandet å kassörstjänsten
vid postsparbankens hufvudkassa böra i fråga om begynnelseaflöning enligt
den nya staten för den föreslagna intendentsbefattningen få tillgodoräkna
sig den tid, hvarunder han bestridt kassörsbefattningen vid postsparbanken,
samt därutöfver den del af tjänstgöringstiden såsom aktuarie, som öfverst
ger 7 år».

I öfverensstämmelse därmed borde, om nyssnämnda hemställan vunne
bifall, aflöningen till den föreslagna intendenten höjas till 6,000 kronor.

108

Slutligen påpekade styrelsen, att den i kommitterades förslag till utgiftsstat
upptagna posten »arfvoden och traktamenten åt extra tjänstemän,
vikariatsersättning m. m.», enligt hvad styrelsen inhämtat, varit afsedd att
uppföras förslagsvis till 85,000 kronor, ehuru detta på grund af tryckfel
ej blifvit i betänkandet angifvet.

I öfrigt hade postsparbanksstyrelsen icke något att erinra mot kommitterades
förslag.

En ledamot af postsparbanksstyrelsen, fullmäktigen i riksbanken R.
Törnebladh, anförde i afgifvet särskildt yttrande, att de föreslagna förändringarna
i allmänhet syntes honom kunna anses välbetänkta, men att,
då det ännu icke varit honom beskärdt att taga kännedom om det förslag
till lönereglering för generalpoststyrelsen, som blifvit uppgjordt och på
hvilket postsparbankens ifrågavarande reglering väl till det mesta hvilade,
han ansåge sig icke vara i stånd att tillförlitligen bedöma, i hvad mån
olikheterna mot vissa andra beslutade eller föreslagna löneregleringar kunde
anses berättigade. Dessutom ansåg han sig icke kunna i allo biträda hvad
som, å sid. 74 i kommitterades betänkande, ifrågasatts beträffande den från
postsparbanken till riksbanken utgående ersättningen för förvarandet af
postsparbanken tillhöriga värdepapper.

* *

Postspar- Uti en den 27 november 1908 aflåten underdånig skrifvelse har

styrelsens postsparbanksstyrelsen till fullständigande af vissa i kommitterades betänuJeräärnya^e
förekommande uppgifter meddelat åtskilliga upplysningar, grundade
27/u 1908. på förhållanden, som inträffat efter betänkandets afgifvande.

Styrelsen erinrade därvid till en början om föreskrifter, som utfärdats
angående den särskilda för fiskare afsedda försäkringen mot skada till följd
af olycksfall och angående rätt till pension för äldre barnmorskor; hvarjämte
styrelsen meddelade statistiska uppgifter i vissa hänseenden, som endast
kunnat approximativt angifvas i kommitterades betänkande.

Därjämte anförde styrelsen, bland annat, följande.

109

Vid upprättande af förslaget till lönereglering för postsparbanksstyrelsen
hade kommitterade i allmänhet följt det förslag till lönereglering
för generalpoststyrelsen, som den 28 november 1907 afgifvits af den för
ändamålet tillsatta kommission.

Uti sistnämnda förslag hade intendenten vid postverkets hufvudkassa
upptagits med en begynnelseaflöning af 4,600 kronor för år, hvartill skulle
komma förutom felräkningspenningar, 500 kronor för år, tre ålderstillägg
å resp. 400, 500 och 500 kronor att uppbäras efter 3, 6 och 9 år.

För den vid postsparbankens hufvudkassa anställda kassör, som kommitterade
för afgifvande af förslag till lönereglering för postsparbanksstyrelsen
hemställt böra benämnas intendent, hade dessa kommitterade
föreslagit enahanda aflöningsförmåner, som kunde varda tillerkända intendenten
vid postverkets hufvudkassa.

Emellertid hade Kungl. Maj:t uti en till Riksdagen den 9 april
1908 afbiten proposition angående postverkets utgiftsstater föreslagit, att
de två hos generalpoststyrelsen anställda intendenterna, af hvilka den ene
skulle förestå kassan, skulle i aflöningshänseende likställas med förste aktuarierna
och sålunda tillerkännas en begynnelseaflöning af 5,000 kronor
med tre ålderstillägg, hvart och ett å 500 kronor, efter resp. 3, 6 och 9
år, till hvilka aflöningsförmåner skulle för kassaintendenten komma felräkningspenningar,
500 kronor för år.

På de af postsparbankskommitterade anförda skälen för likställighet
i aflöningshänseende mellan postverkets och postsparbankens kassaintendenter
hemställde postsparbanksstyrelsen, att de förhöjda aflöningsförmåner,
som sålunda föreslagits för intendenten vid postverkets hufvudkassa, jämväl
måtte tillerkännas den i förslaget till utgiftsstat för postsparbanken
upptagna intendenten.

Kommitterade hade vidare betonat fördelen för såväl postverket som
postsparbanken af ett utbyte af tjänstemän mellan postsparbankens centralförvaltning
och postverkets lokalförvaltningar. Med afseende därå hade
kommitterade föreslagit, att aflöningen till de manliga bokhållarna hos
postsparbanksstyrelsen måtte bestämmas enligt samma grunder, som komme
att gälla för de manliga postexpcditörerna vid postverkets distrikts- och
lokalförvaltningar; och. hade kommitterade fördenskull hemställt, att be -

gynnelseaflöningen till manlig bokhållare hos postsparbanksstyrelsen måtte
bestämmas till 1,800 kronor med åtta ålderstillägg, fyra k 200 kronor och
fyra å 300 kronor, att utgå efter resp. 2, 4, 6, 8, 11, 14, 17 och 20 år,
hvartill skulle komma ett ortstillägg af 450 kronor.

Uti den underdåniga skrifvelse med förslag till utgiftsstater för postverket
för år 1910, som af generalpoststyrelsen afgifvits den 26 november
1908, hade emellertid hemställts, att § 1 af postkommissionens förslag
till aflöningsreglemente för tjänstemän vid postverket måtte ändras därhän
att lägsta aflöningen för manlig postexpeditör skulle utgöra 2,000 kronor.

Vunne detta förslag godkännande, borde, enligt postsparbanksstyrelsens
åsikt, jämväl för manlig bokhållare hos sistnämnda styrelse begynnelseaflöningen
bestämmas till 2,000 kronor med sju ålderstillägg, tre k 200
kronor och 4 k 300 kronor, att utgå efter resp. 2, 4, 6, 9, 12, 15 och
18 år.

Jämte det postsparbanksstyrelsen hemställde om vissa ändringar i
afseende å föreslagna öfvergångsbestämmelser, meddelade styrelsen slutligen,
att fullmäktige i riksbanken, på därom af styrelsen gjord framställning,
medgifvit, att afgiften för deposition under öppet förvar af postsparbankens,
riksförsäkringsanstaltens och barnmorskornas pensionsanstalts värdehandlingar
— hvilken afgift under senare åren utgjort 8,000 kronor — finge
för år 1908 och tills vidare utgå med 4,000 kronor för år.

* *

Framställ- I en till kommittén ingifven skrift har »styrelsen för föreningen

styrelsen för ^ kvinnor i statens tjänst» — under åberopande, bland annat, af en i afaf
"kvinnor s^r^t bifogad, af styrelsen i december 1907 hos Kungl. Maj:t gjord frami
statens ställning i anledning af löneregleringskommitténs ofvanberörda betänkande
J s af den 31 oktober 1907 (delen VII) — anhållit om kommitténs medverkan
därtill:

att vid postsparbankens uppförande å ordinarie stat måtte upptagas
ett mot det nuvarande antalet fast anställda kvinnliga biträden svarande
antal ordinarie befattningar, fördelade i två kategorier, kontorsskrifvare och
bokhållare.;

att begynnelseaflöningen måtte bestämmas så, att kontorsskrifvaren
däraf kunde hafva sitt nödtorftiga uppehälle;

att lönen måtte höjas med så afpassa de åldersstiJlägg att kontorsskrifvare
inom öfverskådlig tid ernådde en i ekonomiskt hänseende mera sorgfri
tillvaro;

att bokhållare måtte tillerkännas en aflöning, som fullt motsvarade
de med tjänsten förenade mera kräfvande och ansvarsfulla uppgifter; samt

att för vinnande af ordinarie befattning hos postsparbanksstyrelsen
icke måtte fastställas någon åldersgräns, åtminstone icke för de biträden,
som vid den nya statens trädande i kraft varit å postsparbanksbyrån fast
anställda i minst femton år.

F öreningsstyrelsen har erinrat, att i de särskilda kommitterades betänkande
rörande postsparbanksstyrelsen allenast 35 af de 71 fast anställda
kvinnliga biträdena föreslagits till uppförande på ordinarie stat, samt att
till grund för bestämmande af aflöningen för de öfriga 36 kvinnliga biträdesbefattningarna,
betecknade med benämningen »kontorsbiträden», antagligen
komme att läggas det yttrande, som af postsparbanksstyrelsen den 11
november 1908 afgifvits i anledning af löneregleringskommitténs i delen
YII innefattade betänkande.

Det belopp af 1,200 kronor, som i postsparbanksstyrelsens nyssberörda
yttrande föreslagits såsom begynnelsearfvode för dessa kontorsbiträden, vore
enligt föreningsstyrelsens mening otillräckligt för tillfredsställande af äfven
anspråkslösa lefnadsbehof för personer i den ställning och med den utbildning,
hvarom nu vore fråga. Den långa dagliga arbetstiden, som föreslagits,
gjorde det ock åtminstone för flertalet af dem omöjligt att i någon
afsevärd mån öka sina inkomster genom extra arbete.

Det syntes föreningsstyrelsen hardt, om kontorsbiträdena, som i vissa
fall hade att utföra ganska viktiga och ansvarsfulla göromål, skulle, efter
erhållande af föreslagna ålderstillägg, stanna vid en aflöning, som med 300
kronor om året understege hvad löneregleringskommittén i sitt betänkande
af den 31 oktober 1907 föreslagit för skrifbiträden med eu timmes kortar,
daglig arbetstid.

Jämväl de föreslagna aflöningarna för kvinnliga bokhållare och kontorsskriivare
syntes föreningsstyrelsen, med hänsyn särskildt till den långa

112

tid uppnåendet af maxiiniaflöningen kräfde, allt för låga; och de särskilda
kommitterades förslag om viss åldersgräns för kvinnliga befattningshafvare
vid befordran till ordinarie tjänst var enligt föreningsstyrelsens åsikt synnerligen
obilligt, då det gällde biträden som lång tid varit fast anställda
i banken.

Fningfrån De hos P°stsparbanksstyrelsen anställda amanuenserna hafva i en

till löneregleringskommittén ingifven skrift framställt följande önskemål:
sparbanks- a^, för den händelse s. k. undergradstjänster (bokhållartjänster)

styrelsen. kiefve inrättade hos postsparbanksstyrelsen, lönerna för dessa måtte bringas
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som af vederbörande kommitterade
för reglering af tullverkets stater föreslagits för kammarskrifvartjänster
eller ock med nu gällande aflöning för tjänstemän i första lönegraden
(kontorsskrifvare) vid riksbankens hufvudkontor, d. v. s. en begynnelseaflöning
af 2,800 kronor, däraf 1,800 lön och 1,000 tjänstgöringspenningar,
med tre ålderstillägg, hvartdera å 400 kronor, efter 3, 6 och 9 år;

att vid den nya statens trädande i kraft tiden för erhållande af ålderstilläggen
måtte få räknas retroaktivt från anställningen såsom fast
amanuens; samt

att en månads semester årligen måtte beredas ifrågavarande tjänstinnehafvare,
hvilka lämpligen syntes kunna benämnas assistenter i stället
för bokhållare.

Hos postsparbanksstyrelsen fast anställda förste vaktmästaren och
två andra vaktmästare hafva i en till löneregleringskommittén ingifven
fmnkssty- skrift uttala!, sin tillfredsställelse med de särskilda kommitterades förslag

Framställning
af vaktmästare
hos

relsen.

till aflöning åt vaktmästarna.

Med anledning af kommitterades yttrande (sid.39) att vaktmästarnas
arbete ej inskränkte sig till uppassningsgöromål utan jämväl utgjordes af
sorterings- och expeditionsgöromål, hafva i nyssberörda, från vaktmästarna
inkomna skrift de olika slag af göromål, som utom det egentliga

113

uppassningsarbetet utföras af vaktmästarna i postsparbanksstyrelsen, angifvits
på följande sätt, nämligen:

utgöromål i banker med insättning, uttagning och omplacering af
medel; biträde vid vård af postsparbankens arkiv samt vid utsortering
af äldre handlingar för försäljning eller makulering; biträde vid stämpling
och expedition af postsparbankens post; uppackning och räkning af
till postsparbanksbyrån inkommande blanketter och inventarier; samt sortering
och ordnande af vissa redovisningshandlingar.

15—001240 Löneregleringskommitténs tet. XXIII.

114

Kommitténs förslag.

Då chefen för finansdepartementet den 6 mars 1883 inför Kungl.
Maj:t föredrog det betänkande angående inrättande af en allmän postsparbank,
som den 23 december 1882 afgifvits af de för frågans behandling
förordnade kommitterade, erinrade departementschefen, hurusom, när
han den 16 december 1881 tillstyrkte Kungl. Maj:t att förordna en kommitté
för afgifvande af yttrande och förslag om inrättande af en under
statens garanti och förvaltning ställd postsparbank, han, beträffande syftemålet
med nämnda kommittés uppdrag, framhöll önskvärdheten af en utredning,
huruvida en dylik sparkassa, som förmedelst de särskilda postanstalterna
utsträckte sin verksamhet till landets olika delar, kunde anses
vara af behof påkallad i Sverige.

Med anledning däraf hade — såsom departementschefen vidare erinrade
vid föredragningen af kommittébetänkandet — kommitterade i sitt
betänkande framhållit, bland annat, hurusom de enskilda sparbankerna i
vårt land visserligen i det stora hela gjort både jämna och hastiga
framsteg, men att det enskilda sparbankssystemet dock icke kunde anses
ensamt fullt motsvara behofvet af sparanstalter i ett land med Sveriges
betydliga utsträckning och jämförelsevis ringa befolkningstäthet.

Särskildt påpekades af kommitterade, att de allra flesta af landets
omkring 900 sparbankskontor icke vore för allmänheten tillgängliga mer
än en eller annan timme i veckan eller månaden, samt att, om också det
stora flertalet enskilda sparbanker vore fullt solida och välskötta, missförhållanden
i fråga om sparbanksmedlens handhafvande dock stundom trädt
i dagen, ägnade att ingifva allvarliga bekymmer eller åtminstone ådagaläggande,
att placeringen af dylika medel icke i alla sparbanker skedde
med erforderlig urskillning och trygghet. Det skulle därför vara af vikt,
att insättare kunde välja mellan olika sparbanker, hvilket dock under dåvarande
förhållanden i allmänhet icke vore möjligt.

115

I synnerhet genom två egenskaper: lätt tillgänglighet och otvifvelaktig
säkerhet skulle en postsparbank blifva af synnerligt gagn för kapitalbildningen
och sparsamhetens främjande företrädesvis inom de mindre
bemedlade folkklasserna. Och sådan nytta skulle vinnas utan någon inskränkning
i de bestående enskilda sparbankernas verksamhet, för så vidt dessa
sparbanker verkligen sköttes med vederbörlig omsorg och samvetsgrannhet.

Erfarenheten i utlandet hade nämligen till fullo bevisat, att endast
illa skötta enskilda sparbanker undanträngdes, under det att de solida utan
svårighet ägde fortbestånd och utvidgade sin verksamhet vid sidan af postsparbanken.
En arbetsfördelning uppstode sa, att de enskilda sparbankerna
behölle och droge till sig större insättningar, medan postsparbanken finge
sina kunder hufvudsakligen ur de minst bemedlade samhällslagren.

De, som icke kunde hopspara mer än helt små belopp, fäste sig i
allmänhet vida mindre vid den högre ränta, de enskilda sparbankerna kunde
gifva, än vid de förmåner postsparbanken erbjöde därutinnan, att de små
beloppen kunde i säkert förvar aflämnas snart sagdt när som helst och
hvar som helst, genom insättning på närmaste postanstalt, och att uttag likaledes
kunde göras vid hvarje postanstalt oberoende af insättningsorten. Sistnämnda
omständighet finge särskildt en mycket stor betydelse för den
mera rörliga delen af landets kroppsarbetarebefolkning, för alla dem som
plägade ombyta vistelseort för att uppsöka tillfällen till lönande arbetsförtjänst.

Kommitterade påpekade jämväl såsom en synnerligen viktig fördel
af en postsparbank för ett så vidsträckt land som Sverige, att postsparbanken
lätt kunde göras till medelpunkt för supplementära sparanstalter af
många slag, såsom skolsparkassor, fabriks- och verkstadskassor m. fl. smärre
sparinrättningar. Ett redan mångenstädes i utlandet infördt medel att
uppsamla de allra minsta besparingarna, nämligen användandet af sparkort
och sparmärken, kunde enligt kommitterades mening mod stor fördel sättas
i förbindelse med en postsparbanks verksamhet, under det att stora olägenheter
vore förenade med nämnda förfaringssätt, då det användes af enskilda
sparbanker eller andra privata anstalter.

Af icke ringa betydelse vore ock, enligt kommitterades åsikt, den nyttiga
verkan en postsparbank utöfvade därigenom, att den gjorde allmän -

116

heten till statens fordringsägare, hvilket kunde ske icke endast genom
mottagandet af insättningar på motbok utan äfven genom förmedlande af
inköp utaf statsobligationer. På samma gång spridningen af statens skuldförbindelser
bland de mindre bemedlade samhällslagren utgjorde ett synnerligen
kraftigt medel att praktiskt befordra utöfningen af sparsamhetens
dygd, knötes därigenom starka band mellan staten och befolkningen, i
det att den sistnämnda blefve direkt intresserad i upprätthållande af god
ordning och undvikande af sådana förvecklingar, som skulle skada statens
kredit och betalningsförmåga.

* *

För att i någon män belysa, huru de vid postsparbankens inrättande
hysta förhoppningarna motsvarats af verkligheten, har löneregleringskommittén
låtit verkställa en del undersökningar, hvilkas resultat här nedan
framläggas.

Räntan å i postsparbanken insatta medel har utgjort 3,6 procent,
utom för tiden från och med den 1 januari 1897 till och med den 30 juni
1899, då den utgjorde 3,3 procent.

Allt ifrån år 1884, då postsparbankens egentliga verksamhet tog sin
början, till och med år 1898 öfvers teg beloppet af insatta medel hvarje
år beloppet af de medel, som uttogos. Vid slutet af år 1898 utgjorde delägarnas
tillgodohafvande hos postsparbanken 64,033,595 kronor 64 öre,
det högsta belopp, som under bankens tjugosexåriga tillvaro förvaltats af
densamma.

Med år 1899 inträdde en tillbakagång, som fortgick till slutet af
år 1902, vid hvilken tidpunkt delägarnas tillgodohafvande sjunkit till
53,916,398 kronor 5 öre.

Därpå följde fyra år, under hvilka i stort sedt jämvikt ägde rum
mellan, å ena sidan, insättningar och delägarna tillgodoförda räntor samt,
å andra sidan, uttagningar.

Aren 1907 och 1908 stegrades uttagningarna samtidigt med att insättningarna
i någon mån minskades. Till följd däraf hade delägarnas be -

117

hållning vid sistnämnda års slut sjunkit till 46,422,570 kronor 4 öre. Däri
lärer ingå ett säkerligen rätt betydande belopp, tillhörigt ännu i tjänst
kvarstående indelta soldater, som icke förr än efter erhållet afsked äga
disponera sina i postsparbanken gjorda, obligatoriska eller frivilliga insättningar;
ett förhållande, som i mån af soldaternas afgång torde komma att
verka till någon ytterligare sänkning af delägarnas behållning.

I sin underdåniga berättelse för år 1899 har postsparbankens styrelse
— med förmälan, att under samma år beloppet af de medel, som uttaga,
med ej mindre än 6,132,285 kronor 99 öre öfverskjutit beloppet
af de i postsparbanken insatta medlen — anfört, att detta för banken ogynnsamma
resultat härflutit dels däraf att, på grund af under redogörelseåret
inträdda förhöjningar i de enskilda bankernas inlåningsräntesatser, sådana
delägare i postsparbanken, hvilka under den tid, då postsparbankens inlåningsränta
öfversteg de enskilda bankernas, från dessa till postsparbanken öfverflyttat
medel, skyndat att tillgodogöra sig stegringen af räntan i de enskilda
bankerna och fördenskull dit från postsparbanken återflyttat ifrågavarande
medel, dels ock åt den utveckling, som de enskilda bankernas
sparkasseräkningar under de senare åren vunnit genom de af dessa banker
allmänheten beredda bekväma former och lätthet att utan uppsägning utbekomma
en afsevärd del af de å sparkasseräkningar innestående medel.

För att i någon mån hejda utströmningen af kapital från postsparbanken
hemställde postsparbanksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 5
maj 1899, att från och med den 1 juli samma år räntan å de medel, som
då vore eller sedermera blefve i postsparbanken insatta, måtte utgå med
3,6 procent för år räknadt, eller samma räntesats, som varit gällande före
år 1897. Denna hemställan bifölls af Kung! Maj:t den 26 maj 1899.

Inträffad räntestegring å den allmänna marknaden och de enskilda
bankernas, aktiebankernas samt de privata sparbankernas alltjämt fortgående
utveckling hafva emellertid till stor del förtagit verkan af den år
1899 vidtagna förhöjningen i postsparbankens inlanmgsränta.

Beloppet af insättningarna i postsparbanken har under hvart och
ett af de tio åren 1899—1908, vissa år mycket betydligt, understigit
uttagningarna, såsom framgår af följande öfversikt:

118

Å r.	Insättningar.	Uttagningar.	Insättningarna understiga uttag-ningarna med
1899 ............	15,802,010		5 21,934,295	99	6,132,285	99
1900 .............	13^601,291	—	19,043,635	82	5,442,344	! 82
1901...............	12.714,223	—	16,822,658	55	4,108,435	55
1902 ...........	12,423,135	—	14,570,640	, 28-	i 2,147,505	28
1903 ...............	12,033,933	—	13,308,721	53	1,274,788	53
1904 .............	12,135,681	—	13,078,751	—	943,070	, -
1905 .............	11,647,107	—	14,268,140	27	2,621,033	'' 27
1906 ............	12,294,019	—	14,703,462	76	2,409,443	76
1907 ...........	11,802,124	—	16,994,383	07	5,192,259	* 07
1908 ........• . . . .	10,166,458	08	15,990,774	88	5,824,316	80
Summa	124,619,981	08	160,715,464	15	38,095,488	07

Antalet delägare i postsparbanken har under dessa tio i ekonomiskt
afseende för banken mindre gynnsamma år hållit sig tämligen konstant,
lägst 556,544 (år 189^) och högst 577,627 (år 1902). Det uppgick vid
1908 års slut till 560,270.

En jämförelse mellan postsparbanken och öfriga sparbanker i riket
gifver vid handen, att, medan under år 1908 i postsparbanken mot 100
insatta kronor svara 157 uttagna kronor, i öfriga sparbanker under samma
tid mot 100 insatta kronor svara allenast 102 uttagna. Att detta icke
berott på några tillfälliga omständigheter, framgår tydligt af nedanstående
öfversikt:

Uttagning ar i procent af insättningar.

I post- I öfriga

sparbanken. sparbanker.

1899 ......... 139 105

1900 ......... 140 97

1901 ......... 132 91

1902 ......... 117 92

1903 ......... 111 88

119

År.	I post-	I öfriga
sparbanken.	sparbanker.
1904 .....	.... 108	88
1905.....	.... 123	93
19Q6.....	.....120	89
1907 .....	.....144	95
1908 ......	.....157	102

Jämväl i fråga om förhållandet mellan antalet afgångna och tillkomna
delägare visar postsparbanken under berörda tid ett afgjordt sämre
resultat än de öfriga sparbankerna, såsom synes af följande tablå:

Afgångna delägare i procent af tillkomna.

År.			I post-sparbanken.	I öfriga sparbanker.
1899 . .			. . 75	65
1900 . .	.	» .	. . 87	66
1901 . .			. . 91	64
1902 . .			. . 95	69
1903 . .			. . 115	63
1904 . .			. . 101	65
1905 . .			. . 106	65
1906 . .			. . 96	58
1907 . .			. . 104	60
1908 . .			. . 113	65

Det ekonomiska resultatet af postsparbankens rörelse, sådant det
framgår af bankens räkenskaper, belyses af följande tabell, som äfven
visar i huru hög grad särskild! under senare år postsparbankens bokförda
vinst varit beroende af banken tillfallna preskriberade medel. Tabellen
visar ock, i hvad mån vinstmedel användts till nedslagning af värdet å
bankens obligationer.

120

År.			K	r o	n o r.
Förlust.	Vinst.	I vinsten inräknade preskriberade medel.	Till nedskruf-ning af obliga-tioners värde bar af vinsten användts.
1884 ...................	79,146	99	_	__	_	_	_	_
1885 ...................	51,374	19	—	—	—	—	—	—
1886 ...................	49,417	76	—	—	—	—	—	—
1887 ...................	40,632	30	—	—	—	—	—	—
1888 ...................	33,711	89	—	—	—	—	—	—
1889 ...................	14,933	50	—	—	—	—	—	—
1890 ...................	16,987	17	—	—	—	—	—	—
1891...................	—	—	2,196	53	—	—	—	—
1892 ...................	—	—	13,339	73	—	—	—	—
1893 ...................	—	—-	20,708	99	—	—	—	—
1894 ...................	—	—	51,106	99	9,942	26	—	—
1895 ...................	—	—	43,670	58	8,863	41	—	—
1896 ...................	—	—	46,326	01	11,248	61	—	—
1897 ...................	—	—	185,307	91	9,708	99	—	—
1898 ...................	—	—	223,319	12	12,946	19	*) 54,263	76
1899 ...................	—	—	152,949	18	12,506	88	221,502	70
1900 ...................	—	—	24,607	46	14,662	71	75,086	09
1901...................	—	—	21,701	83	16,137	04	71,148	40
1902 ...................	—	—	34,955	36	18,571	20	43,614	37
1903 ...................	—	—	29,227	—	22,405	10	40,852	83
1904 ...................	—	—	19,336	06	24,636	50	16,709	33
1905 ...................	—	—	38,887	74	36,895	39	—	—
1906 ...................	—	—	26,431	72	33,417	21	46,850	—
1907 ...................	—	—	26,004	85	33,281	48	14,950	—
1 1908 ..................	—	—	20,310	46	41,961!	38 \|	14,950	—
Summa kronor (	286.203	80	980,387	52 \|	307,184	35 \|	599,927 \|	48

Af nedanstående tabell för åren 1899—1908 framgår, att postsparbanken
tillfallna preskriberade medel varit i förhållande till delägarnas behållning
mångfaldt större än de preskriberade medlen i öfriga sparbanker
i riket. *)

*) I detta belopp ingå 26,179 kronor 83 öre, disponerade »för afskrifning af öfverkursen å åtskilliga
äldre kommunlån, som af postsparbanken öfvertagits från andra penninginrättningar».

121

Å r.			K	r	O		n o		r.
Delägarnas behållning vid årets slut	Preskriberade medel	Preskriberade medel på innestående 1,000,000 kronor
i postspar banken.		i öfriga spar-banker.	i postspar-banken.	i öfriga sparbanker.	i postspar-banken.	i öfriga sparbanker.
1899 ......	59,934,156	29	415,415,690	84	12,506	88	18,461	11	208	68	44	44
1900 .....	56,461,391	33	437,391,160	16	14,662	71	19,395	76	259	69	44	34
1901......	54,226,354	08	466,936,429	60	16,137	04	26,163	13	297	59	56	03
1902 ......	53,916,398	05	496,105,019	49	18,571	20	28,922	34	344	44	58	30
1903 ......	54,482,232	53	531,498,759	23	22,405	10	25,972	95	411	24	48	87
1904 ......	55,410,004	32	568,309,547	23	24,636	50	31,398	90	444	62	55	25
1905 ......	54,658,803	82	601,751,390	82	36,895	39	29,400	61	675	01	48	86
1906 ......	54,097,705	36	644,533,731	96	33,417	21	20,482	35	617	72	31	78
1907 ......	50,680,984	71	682,038,841	31	33,281	48	27,035	04	656	67	39	67
1908 ......	46,422,570	04	713,551,441	25	41,961	38	21,894	88	903	90	30	68

Enligt § 19 i kungl. förordningen den 22 juni 1883 angående en
postsparbank för riket skulle till en början och så länge den på postsparbankens
rörelse uppkommande räntevinst icke lämnade full tillgång till
bestridande af de med postsparbankens förvaltning förenade utgifter,
af postverket förskjutas hvad utöfver räntevinsten kunde för ändamålet
erfordras.

Sedan hvad sålunda under de första åren af postsparbankens verksamhet
förskjutits blifvit postverket ersatt, har den bokförda vinsten
hufvudsakligen användts till nedskrifning af värdet å postsparbankens
obligationer. Därjämte hafva af vinsten vissa belopp dels anvisats för
utbetalande af gratifikationer åt poststationsföreståndare och sparmärkesförsäljare,
dels ock användts för bestridande af kostnaderna för tryckning
af en broschyr om sparsamhet.

Enär postsparbanken måst förvärfva obligationer företrädesvis vid
tidpunkter, då, till följd af räntans sjunkande i allmänna marknaden,
penningar i större mängd inströmmat till postsparbanken, och dessa tid 16—091240.

Löneregleringskommitténs bet. XXIII.

122

punkter i regel infallit samtidigt med prisstegring å värdepapper, har
ofvanberörda nedskrifning af värdet å postsparbankens obligationer varit
af behofvet synnerligen starkt påkallad. Det torde i detta sammanhang
kunna framhållas, hurusom i själfva verket den å postsparbankens i''örelse
hittills enligt räkenskaperna uppkomna vinsten näppeligen skulle hafva
kommit till synes, om bankens obligationer bokförts icke efter inköpspriset,
tilläfventyrs i någon mån nedskrifvet, utan efter deras verkliga
värde vid tiden för bokslutet.

Till belysande häraf tillåter sig kommittén, exempelvis, erinra,,
hurusom i 1908 års räkenskaper till 1,511,209 kronor 25 öre bokförda
allmänna hypoteksbankens 31/2 procents obligationer af år 1889 å nominellt
1,552,500 kronor enligt å Stockholms börs den 22 december 1908>
noterad salukurs, 86 procent, representerade ett värde, som med 176,059
kronor 25 öre understeg bokföringsvärdet. Med ledning af en den 30-i samma månad å Stockholms börs noterad köpkurs, 8974 procent, å allmänna
hypoteksbankens till 33/4 procent afståmplade 41/2 procents obligationer
af år 1883 befinnes bokföringsvärdet å postsparbanken tillhöriga,
till parikurs bokförda dylika obligationer å nominellt 3,548,800 kronor
med 381,496 kronor öfverstiga det vid samma tid sålunda noterade marknadsvärdet.

Äfven om kursförhållandena efter 1908 års slut i någon mån förändrats
till postsparbankens förmån, lära dock dessa exempel gifva berättigad
anledning till antagandet, att postsparbankens vid 1908 års slut till 37,161,173
kronor 40 öre bokförda obligationer för närvarande representera ett värde, som
betydligt understiger bokföringsvärdet, samt att, därest nuvarande bestämmelser
i fråga om inlåningsränta in. m. komma att bibehållas, någon verklig
vinst, utöfver hvad som erfordras för nödvändig nedskrifning af värdet å postsparbankens
obligationer, icke torde på länge kunna förväntas uppstå
å bankens rörelse.

Från postverkets sida njuter postsparbanken åtskilliga betydande förmåner
utan något vederlag.

Så t. ex. förskotterar postverket vid förefallande behof utan råntegodtgörelse
medel till utbetalningar af i postsparbanken uppsagda belopp.

123

Postverkets till hufvudsakligaste delen på detta sätt uppkomna fordran
hos postsparbanken utgjorde:

vid	slutet af år	1899 . .	.....kr.	1,845,831:	16
»	»			1900 . .		1,564,489:	84
	»	»	»	1901 . .		1,407,370:	35
>	»			1902 . .		1,593,396:	07
	*	»	>	1903 . .		2,081,484:	54
			»	1904 . .		1,693,699:	90
»		y>	y>	1905 . .		1,485,220:	61
	»	»	»	1906 . .		1,779,433:	01
y>			»	1907 . .		1,811,412:	66
	»	y>	»	1908 . .		612,110:	71
				eller i	medeltal kronor	1,587,444:	88

Postsparbanken åtnjuter vidare portofrihet för alla sina postförsändelser.
Det är svårt för kommittén att ens tillnärmelsevis beräkna värdet
af denna förmån. Någon ledning för bedömandet torde man dock kunna
få af följande uppgifter.

Enligt beräkningar, intagna å sid. 18—19 i det betänkande angående
ändrad organisation af postsparbanken in. m., som den 26 mars 1908
afgafs af särskilda kommitterade, utgjorde under år 1907 antalet till postsparbanksstyrelsen
inkomna journaler öfver insättningar vid poststationerna
minst 900,000, andra redovisningar från postsparbankskontor omkring 20,000
samt uppgifter från sparmärkesförsäljare nära 5,000.

Vidare inkommo under samma år till styrelsen:

motböcker för granskning och ränteanteckning
anmälningar om nya räkningshafvare med postsparbanken
.............

Under år 1907 förekommo till effektuerande
rekvisitioner å förskott af sparmärken och kvittenskuponger
samt å blanketter och effekter
och inkommo till postsparbankens hufvudkassa
leveranser af medel.......

Antal.

200,563

55,378

5,381

4,767

124

Om hänsyn jämväl tages till all den skriftväxling, som föranledts
af under år 1907 utom postsparbanksbyrån verkställda 144,697 uttagningar,
hvar och en föregången af uppsägning, samt till all den skriftväxling,
som i postsparbanksärenden äger rum mellan poststationerna och
postkontoren, så finner man, att portofriheten för postsparbanken representerar
ett högst betydande värde, som säkerligen uppgår till hundratusentals
kronor om året.

Utöfver nu antydda räntefria förskott och portofrihet för postförsändelser
åtnjuter postsparbanken från postverket förmånerna af hyresfria
lokaler för postsparbanksstyrelsen och postsparbankskontoren, kostnadsfri
uppvärmning och belysning m. m. inom postsparbankskontorens lokaler
samt sist men icke minst rätten att utan godtgörelse till postkassan anlita
postverkets funktionärer för postsparbanksgöromåls utförande.

Den redogörelse, kommittén ofvan lämnat, torde gifva vid handen,
att den svenska postsparbanken icke haft den framgång, som man vid dess
inrättande trott sig kunna hoppas. En jämförelse med postsparbanker i
utlandet gifver ock, såsom vid detta betänkande fogade grafiska tabeller
visa, ett tämligen bestämdt intryck, att den svenska postsparbankens utveckling
och närvarande ställning äro afgjordt svagare än flertalet utländska
postsparbankers.

Då emellertid postsparbanken har det betydelsefulla syftet att i
sin mån verka för vårt folks fostran till sparsamhet och postsparbanken
särskildt i aflägsna, glest befolkade trakter, där den privata bankverksamheten
är mindre utvecklad, fortfarande torde vara af behof påkallad, anser
kommittén någon indragning af institutionen icke böra ifrågasättas.

Däremot torde nogsamt böra tagas under öfvervägande, om icke åtgärder
må kunna vidtagas för att sätta postsparbanken i stånd att i högre
grad än hittills fylla sin betydelsefulla uppgift. Kommittén får i det följande
anledning återkomma till denna fråga.

Af den förebragta utredningen torde emellertid framgå såsom ovedersägligt,
att, om postsparbanken icke åtnjutit från postverket de ofvanberörda
förmånerna, den icke kunnat äga bestånd, än mindre uppvisa någon vinst.

125

För att postsparbanken för framtiden må kunna äga bestånd lärer
det alltså vara nödvändigt, att det stöd, banken nu njuter från postverkets
sida, icke undandrages densamma. Skulle postsparbanken helt och hållet
göras ekonomiskt oberoende af postverket, måste i stället ett betydande
direkt understöd af statsmedel anvisas för uppehållande af bankens verksamhet.

* *

De skäl, som af Riksdagen i skrifvelsen den 7 april 1894 (omnämnd Poatsparbanofvan
å sid. 21—22) anförts mot fastställandet af en definitiv utgiftsstat för randa UåPo°dipostsparbanken,
torde numera icke vidare kunna åberopas mot en dylik nane staf''
åtgärd.

Så lång tid har sedan dess förflutit, att närmare kännedom hunnit
inhämtas om den inverkan tillämpningen af vissa då ny utfärdade bestämmelser
— nämligen om insättning i postsparbanken af fångars besparade
arbetspremier, af innehållna aflöningsmedel för manskapet vid indelta
armén samt af viss del af beväringsmanskapets dagaflöning — utöfvat på
postsparbankens rörelse och utgifter.

Pensionsväsendet för innehafvare af civila tjänstebefattningar är ock
numera ordnadt, så att någon tvekan om de grundsatser, hvilka i sådant
afseende böra vinna tillämpning i fråga om postsparbankens funktionärer,
knappast kan tänkas uppstå.

Äfven om postsparbanken, såsom förut är antydt, icke motsvarat
de stora förhoppningar, man vid dess tillkomst fäste vid densamma, lärer
dock, då indragning af postsparbanken icke torde böra ifrågakomma, densamma
böra beredas de fastare former och vederbörande personal den tryggare
ställning, som ernås genom postspai’bankens uppförande på ordinarie stat.

De många uppgifter, som, utöfver de egentliga sparbanksgöromålen,
på senare tiden lagts på postsparbanken, synas ock tala för en sådan åtgärd.

Postsparbankens obestridliga tillbakagång under de senare åren —
hvilken tillbakagång, såsom af jämförelse med de enskilda sparbankerna
framgår, icke kan härledas allenast från nedgående konjunkturer eller tillfälliga
anledningar — nödvändiggör emellertid vidtagande af sådana anordningar,
att postsparbankens ordinarie personal må kunna beredas annan

126

sysselsättning i statens tjänst, om och i den män nämnda personal ej
vidare varder behöflig för tjänstgöringen i banken.

I sådant hänseende ligger det, enligt kommitténs förmenande, närmast,
om postsparbanken, i stället för att, såsom de särskilda kommitterade
föreslagit, bibehållas såsom en från postverket i vissa afseenden fristående
institution, vid uppförande på ordinarie stat återbringas till hvad ursprungligen
synes hafva varit meningen, en till postverkets centralförvaltning
hörande byrå.

Kommittén föreställer sig, att detta skulle såväl för postsparbankens
ifrågavarande personal som för det allmänna medföra betydande fördelar.

Då postverket visat sig vara en i stark utveckling stadd institution,
blefve genom postsparbankens ingående i postverket ställningen för den
nämnda personalen inom postsparbanken betryggad äfven för den händelse
att bankens verksamhet i framtiden komme att aftaga. Postverket
lärer nämligen alltid kunna bereda sysselsättning åt dem bland ifrågavarande
personal, som möjligen kunna successivt blifva öfverflödiga i postsparbanken.

Arbetet å postkontoren, som jämväl äro postsparbankskontor, skulle
förenklas därigenom, att allenast en hufvudredovisning för hela förvaltningen
behöfde för hvarje redovisningsperiod afgifvas, medan däremot för
närvarande särskilda hufvudredovisningar för olika redovisningsperioder
afgifvas till postverket och till postsparbanken.

Visserligen blir det under alla förhållanden nödvändigt att särskilda
bokslut uppgöras för postverket och för postsparbanken, på sätt för närvarande
äger rum för riksförsäkringsanstalten och barnmorskornas pensionsanstalt,
hvilkas förvaltning delvis ombesörjes af postsparbanken. Men
äfven om af sådan anledning någon förenkling af bokföringsarbetet vid
centralförvaltningen icke må blifva en följd af postsparbankens ingående
såsom en byrå i postverket, kvarstår dock alltid såsom en väsentlig fördel
förenklingen af redovisningsarbetet vid lokalförvaltningarna. En åtgärd i
sådant syfte torde ock kunna antagas i någon mån verka till nedbringande
af kostnaden för befordran af postsparbankens postförsändelser.

En sammanslagning skulle uppenbarligen äfven i öfrigt medföra
vissa förenklingar i förvaltningsbestyren. I stället för att, såsom de
särskilda kommitterade föreslagit, öka personalen i postsparbanken, skulle

127

eu minskning eif antalet därstädes nu anställda »ordinarie» befattningshaf
vare kunna med fog ifrågasättas.

I sådant afseende tillåter sig kommittén i detta sammanhang allenast
antyda, hurusom, under förutsättning af viss utaf kommittén längre
fram föreslagen förenkling i kassörens nuvarande göromål, dessa synas utan
någon olägenhet kunna öfverflyttas på intendenten vid postverkets hufvudkassa,
särskilt som denne i följd af nyutfärdade föreskrifter om insättande i
riksbanken af postkontorens öfverskottsmedel samt om sättet för beredande af
medelsförskott åt postkontor torde hafva fått eller komma att få sina göiomål
väsentligt reducerade. Om postsparbanken ingår såsom en byrå i postverkets
centralförvaltning, lärer ock anledning saknas att, såsom de särskilda
kommitterade afsett, bibehålla förste vaktmästarsysslan i postsparbanken.

I sammanhang med den nu föreslagna förändringen i postsparbankens
ställning skulle möjligen äfven kunna ifrågasättas, huruvida icke den
särskilda ersättning, som nu utgår till befattningshafvare vid postverkets
lokalförvaltningar för postsparbanksgöromål, skulle kunna indragas, antingen
på en gång eller, på sätt som gäller i fråga om vederbörande
posttjänstemäns sportler vid postverkets öfvergång till ny stat med 1910
års ingång, under loppet af en viss öfvergångstid.

Då emellertid den till beloppet jämförelsevis obetydliga ersättningen
från postsparbanken — för år 1908 utgörande i medeltal mindre än 10 kronor
för hvarje postsparbankskontor — snarare torde kunna anses såsom en i
postsparbankens eget intresse åt befattningshafvarna lämnad uppmuntian
än såsom godtgörelse för handhafvandet af postsparbanksgöromålen, sj nes
det kommittén, att någon ändring af härutinnan meddelade bestämmelser
åtminstone för närvarande icke bör äga rum.

I allt fall lärer någon indragning af de ersättningar, som till befattningshafvare
vid postanstalterna utgå för arbete åt riksförsäkringsanstalten
och barnmorskornas pensionsanstalt m. fl. för postsparbankens egentliga
uppgift främmande institutioner, icke skäligen kunna ifrågasättas.

Däremot böra naturligen, därest postsparbanken kommer att ingå
såsom en byrå i postverkets centralförvaltning, några ersättningar ej vidare
utgå till befattningshafvare å öfriga byråer inom denna förvaltning för
bestridande af göromål för postsparbankens räkning.

128

Då kommittén hyser den bestämda öfvertygelsen, att vid förhanden
varande förhållanden postsparbankens uppförande på ordinarie stat såsom
en sjelfständig institution icke bör ifrågakomma, får kommittén alltså,
under åberopande i öfrigt af hvad ofvan anförts, hemställa,

att postsparbanken må uppföras på ordinarie stat
såsom en till generalpoststyrelsen hörande byrå.

Såsom ofvan å sid. 26—27 är antydt, hörde postverket och postsparbanken
till en början under samma statsdepartement, men förlädes
genom kungl. stadgan den 31 mars 1900 under olika departement.

Bifalles kommitténs nyssberörda hemställan i fråga om postsparbanken,
komma naturligen de båda institutionerna ånyo att sammanföras
under ett och samma departement.

* *

Organisation. Då kommittén nu går att med nyssberörda utgångspunkt afgifva

förslag angående postsparbankens organisation, förutsätter kommittén emellertid,
att såvidt möjligt postsparbanken bör i hufvudsak bestrida sina
särskilda utgifter med sina egna inkomster, så att åtminstone något särskildt
direkt anslag af allmänna medel för rörelsens bedrifvande icke må
blifva erforderligt.

För bedömande af frågan med hvilka belopp den utgiftsstat för postsparbanken,
hvartill kommittén har att uppgöra förslag, högst må kunna
belastas, är det därför nödvändigt att undersöka, till hvilket belopp bankens
inkomster skäligen må kunna beräknas.

De särskilda kommitterade hafva antagit, att postsparbankens räntem.
fl. inkomster, efter afdrag af delägarnas räntor, skulle för år 1907
komma att uppgå till omkring 315,000 kronor. Verkligheten har mycket
nära motsvarat denna beräkning: det faktiska beloppet uppgick till 314,760
kronor 13 öre. På grund af den ränteförhöjning, som vidtagits beträffande
åtskilliga från postsparbanken utlämnade lån, hvilken ränteförhöjning
ej trädde i full kraft förr än år 1908, beräknade kommitterade samma

129

inkomster komma att år 1909 uppgå till omkring 330,000 kronor. Lades
härtill den af komrnitterade föreslagna ersättningen för bankens anlitande
för riksförsäkringsanstaltens och barnmorskornas pensionsanstalts räkning
eller 13,000 kronor, blefve totalsumman af postsparbankens inkomster för
år 1909 343,000 kronor.

Sedan numera postsparbankens bokslut för år 1908 föreligger färdigt,
är kommittén i tillfälle att rörande det ekonomiska resultatet af postsparbankens
verksamhet under detta år, sådant det framgår af räkenskaperna,
meddela, att bankens rånte- in. fl. inkomster, efter afdrag af delägarna
tillgodoförda räntor, utgjort 318,675 kronor 71 öre, i hvilket belopp emellertid
ingå preskriberade medel med ej mindre än 41,961 kronor 38 öre.

Då postsparbankens rörelse under de senare åren visat nedåtgående
tendens samt bankens bokförda vinst i betydande grad är beroende på en
sådan inkomst som preskriberade medel, förefaller det kommittén, som
skulle sist angifna inkomstsumma, afrundad till 320,000 kronor och ökad
med 13,000 kronor för bankens bestyr för riksförsäkringsanstaltens in. fl.
institutioners räkning, bättre än den af de särskilda komrnitterade beräknade
inkomstsumman kunna antagas motsvaras af verkligheten under den
närmaste tiden.

Kommittén har därför, under förutsättning af delägarräntornas beräknande
på hittills brukligt sätt, Jagt den sålunda antagna inkomstsumman,
333,000 kronor, till grund för ett af kommittén uppgjordt, här efteråt
intaget förslag till utgiftsstat.

Vid framläggande i detalj af förslag till organisation af postsparbanken,
får kommittén till en början framhålla, att vare sig man tager hänsyn till
postsparbankens nuvarande ställning i ekonomiskt hänseende eller till dess
utsikter för framtiden i enahanda hänseende, omständigheterna synas
kommittén mana till försiktighet vid uppgörandet af postsparbankens ordinarie
stat.

Om å denna skulle uppföras alla de särskilda befattningar i banken,
hvilkas innehafvare för närvarande där hafva stadigvarande sysselsättning
under stadgad minimiarbetstid, koinine till äfventyra inom ett antal år
vissa af befattningshafvarna icke att finna full sysselsättning i bankens

17—091240. Löneregleringslcommitténs het. XXIII.

130

tjänst. Visserligen skulle för de sålunda för postsparbanken ej längre
behöfliga arbetskrafterna annan användning kunna finnas inom postverket,
men denna utväg synes dock ej böra tagas i anspråk i högre grad än som
är oundgängligt.

Kommittén har därför vid uppgörande af sitt förslag i • fråga om
antalet af de befattningar i postsparbanken, som må böra uppföras å ordinarie
stat, sökt iakttaga nödig försiktighet.

Chefen för
postsparbanksbyrån.

Styrelsen för postsparbanken utgöres, såsom förut nämnts, af generalpostdirektören
såsom ordförande samt fyra ledamöter, nämligen chefen
för postsparbanksbyrån såsom föredragande, en af Kungl. Magt särskildt
förordnad ledamot samt en af fullmäktige i riksbanken och en af fullmäktige
i riksgäldskontoret, hvilka båda sistnämnda ledamöter bemälde
fullmäktige hvar för sig inom sig utse. Vid förfall för generalpostdirektören
tjänstgör såsom ledamot i styrelsen för postsparbanken den byråchef
i generalpoststyrelsen, som Kungl. Maj:t därtill förordnar.

De särskilda kommitterade hafva hemställt om förändrad benämning
och ställning för chefen för postsparbanksbyrån och i sådant hänseende
föreslagit, att befattningens innehafvare måtte benämnas öfverdirektör och
chef för postsparbanken samt förordnas af Kungl. Maj:t för en tid af sex
år i sänder.

Af kommitténs ofvan framställda förslag om postsparbankens uppförande
å ordinarie stat såsom en till generalpoststyrelsen hörande byrå
lärer med nödvändighet följa, att kommittén icke kunnat biträda hvad de
särskilda kommitterade i nyssberörda hänseende föreslagit; men kommittén
anser sig böra tillkännagifva, att kommittén icke skulle kunnat biträda
förslaget i detta hänseende äfven om kommittén kunnat ansluta sig till de
särskilda kommitterades uppfattning om postsparbankens bibehållande såsom
själfständig institution. Enligt kommitténs åsikt måste nämligen generalpostdirektören
anses såsom chef äfven för postsparbanken.

Särskilda Då kommittén nu hemställer om postsparbankens ingående såsom

''vfsM^renJen.611 byrå i postverkets centralförvaltning, har kommittén ingalunda afsett
att föreslå någon förändring i den anordningen, att vederbörande styrelse

131

öfver postsparbanken skall i och för behandling af vissa föreskrift^ pleniärenden
förstärkas med specialledamöter — den af Kungl. Maj:t särskildt
förordnade ledamoten, den af fullmäktige i riksbanken och den af fullmäktige
i riksgäldskontoret utsedde ledamoten.

Kommittén erinrar i detta hänseende, att vid år 1907 vidtagen omorganisation
af järnvägsstyrelsen och telegrafstyrelsen det bestämdes, att
dessa styrelser skola för en del ärenden förstärkas med särskilda ledamöter,
benämnda järnvägsfullmäktige och telegraffullmäktige. Dessa ärenden
finnas angifna i § 52 af instruktionen den 31 december 1907 för järnvägsstyrelsen
med underlydande distriktsförvaltningar samt i § 17 af instruktionen
den 11 oktober 1907 för telegrafstyrelsen.

De särskilda kommitterade hafva fästat uppmärksamheten å eu redan
i proposition vid 1894 års riksdag ifrågasatt förändring beträffande den
af Kungl. Maj:t särskildt förordnade ledamoten af postsparbanksstyrelsen.

Såsom de särskilda kommitterade påpeka, erinrade chefen för finansdepartementet
i sitt anförande till statsrådsprotokollet den 22 december 1893
vid föredragning af förslag till utgiftsstat för postspai’banken därom, att
någon tidsbegränsning för nämnda förordnande icke funnes i postsparbanksförfattningen
stadgad. I öfverensstämmelse med det förfarande, som iakttoges
i åtskilliga andra fall, där Kungl. Maj: t förordnade ledamot i styrelser
för allmänna inrättningar, hemställde departementschefen om fastställande
i postsparbanksförfattningen af en sådan begränsning af ifrågavarande
förordnande, att detsamma bestämdes till tre år.

I sammanhang med aflåtande till 1894 års Riksdag af proposition
angående utgiftsstat för postsparbanken föreslog Kungl. Maj:t ock Riksdagen
att besluta, bland annat, en ändring i sådant syfte af § 21 mom.
1 af förordningen den 22 juni 1883. 1 sin skrifvelse den < april 1894

angående statsförslaget tillkännagaf emellertid Riksdagen, att, enär förslaget
till utgiftsstat ej bifallits af Riksdagen, Riksdagen saknat anledning att
närmare inlåta sig på öfriga i propositionen förekommande framställningar,
hvilka, enligt Riksdagens mening, borde åtfölja hufvudfrågan, statsförslaget.

De skäl, som legat till grund för Kungl. Maj:ts i berörda hänseende
gjorda framställning, synas kommittén fortfarande äga giltighet.

132

Kommittén vill i detta hänseende jämväl erinra, att enligt § 68 i
instruktionen för järnvägsstyrelsen förenämnda järnvägsfullmäktige äfvensom
en suppleant för dem förordnas af Kungl. Maj:t för en tid af två år,
dock att för det fall att två fullmäktige samtidigt skola förordnas, förordnandet
för den ena af dem meddelas för en tid af tre år. Enligt §
2b i instruktionen för telegrafstyrelsen förordnas ofvanbemälda telegraffullmäktige
af Kungl. Maj:t för eu tid af tre år. Kommittén hemställer,.

citt den ledamot af styrelsen öfver postsparbankenr
hvilken, jämlikt § 21 inom. 1 af förordningen angående en
postsparbank för riket, skall särskildt förordnas af Kungl..
Maj:t, må hvarje gång förordnas för en tid af tre år.

Personalen

postspar banksbyrån.

Förste

aktuarie.

De särskilda kommitterade hafva beträffande den hos postsparbanksstyrelsen
anställde aktuarien anfört, hurusom honom åligger öfverinseendet
och ledningen af arbetet med bokföring af samtliga de vid postsparbankskontoren
verkställda inbetalningar i och utbetalningar från postsparbanken,
riksförsäkringsanstalten och barnmorskornas pensionsanstalt, äfvensom
att honom tillhör, bland annat, att granska de på grund af inkomna
uppsägningar utfärdade utbetalningsorder, hvilkas antal för hvarje
arbetsdag uppginge till 600 å 700 stycken, samt öfvervaka dessas behöriga
expedition, att utreda i postsparbankskontorens räkenskaper förekommande
felaktigheter i afseende å insättningar m. in. samt att hålla hand däröfver,
att nödiga anteckningar verkställas rörande anmälda förbehåll i afseende
å disposition af innestående medel samt angående förändringar i fråga om
förfoganderätten öfver dylika medel. På honom hvilade således hufvudsakligast
ansvaret därför att, i hvad på postsparbanksstyrelsen ankomme,
allmänheten blefve behörigen betjänad.

Med afseende å dels det ansvarsfulla arbete, denne tjänsteman hade
att utföra, dels hans ställning såsom närmaste förman för en tjänstepersonal
af närmare 200 personer, dels ock att enligt de särskilda kommitterades
mening afgörande! af en del af de hos styrelsen förekommande
äienden lämpligen borde, för beredande af någon lättnad i vederbörande
byråchefs arbete, öfverlämnas åt den tjänsteman, som komme att öfvertaga

133

aktuariens nuvarande göromål, hafva de särskilda kommitterade föreslagit,
att denne tjänsteman måtte erhålla en ställning, motsvarande en andra
gradens tjänstemans, och benämnas förste aktuarie.

Då de särskilda kommitterades förslag i nämnda hänseende synes
kommittén vara väl motiveradt, och då ifrågavarande tjänsteman torde
kunna jämföras med de å postverkets nya stat uppförda förste aktuarierna,
anser sig kommittén böra biträda förslaget.

I fråga om den hos postsparbanksstyrelsen på grund af kungl.
bref den 12 februari 1904 anställde kassören hafva de särskilda kommitterade
anfört, att han i aflöningshänseende intoge enahanda ställning som
en tjänsteman i första lönegraden inom de centrala ämbetsverken med
undantag däraf att lian, förutom åtnjutande af särskild ersättning för biträde
vid handläggning inom postsparbanksstyrelsen af försäkrings- och
pensionsgöromål, uppbure felräkningspenningar.

Enligt de särskilda kommitterades åsikt vore bemälde kassörs befattning
af samma beskaffenhet, som den hos generalpoststyrelsen anställde
kassörens, utom det att den förre jämväl hade att ombesörja den utbetalning
till allmänheten af innestående postsparbanksmedel, som utan
föregående uppsägning ägde rum i Stockholm och hvilket bestyr vore af
afsevärd omfattning och förenadt med ej ringa besvär och äfven risk.

De särskilda kommitterade hafva fördenskull ansett med rättvisa och
billighet öfverensstämmande, att kassören hos postsparbanksstyrelsen
komme i samma ställning som kassören hos generalpoststyrelsen samt äfven
erhölle samma benämning som den senare eller intendent.

Den åtminstone kvantitativt ojämförligt drygaste delen af det arbete,
som åligger kassören hos postsparbanksstyrelsen, torde vara ombesörjandet
af den utbetalning till allmänheten af innestående postsparbanksmedel,
som utan föregående uppsägning äger rum i Stockholm.

Det förefaller kommittén som om den undantagsställning i fråga
om utbekommande af innestående medel, hvilken sålunda, utan direkt stöd
af gällande författning, beredts i Stockholm boende eller tillfälligtvis sig
uppehållande delägare, näppeligen vore af beskaffenhet att böra för framtiden
bibehållas på sätt nu sker. Tvärtom synes Stockholm med dess

Kassöra göromål.

134

inånga, i stadens olika delar belägna postsparbankskontor äfven utan eu
sådan undantagsställning vara i fråga om lätta och bekväma tillfällen att
anlita postsparbanken bättre ställdt än de flesta andra orter i landet. Om
än det finge antagas, att i Stockholm med dess synnerligen utvecklade
privata bankväsende postsparbanken komme att jämväl för framtiden anlitas
i stor utsträckning, kan det dock i allt fall med skäl ifrågasättas,,
huruvida det med postsparbanken afsedda syftet främjas genom beredande,
på extra ordinärt sätt, af tillfälle åt delägare att utan föregående uppsägning
utbekomma innestående medel.

I betraktande • häraf anser kommittén, att vid uttagning i Stockholm
af penningar från postsparbanken bör för framtiden förfaras på enahanda
sätt som i rikets öfriga delar, d. v. s. uppsägning verkställas och medlen
lyftas å något af de inom staden belägna postsparbankskontoren.

De kassörsgöromål för postsparbanken, som därefter komme att återstå
vid centralförvaltningen, blefve säkerligen ej mera betungande, än att de
utan olägenhet kunde påläggas intendenten vid postverkets hufvudkassa,
helst som, efter hvad redan antydts, dennes arbete torde betydligt
lindras i följd af numera för postkontoren gällande bestämmelser om inleverering
af öfverskottsmedel till riksbanken och om sättet för erhållande
af medelsförskott.

Hvad i öfrigt för närvarande åligger kassören hos postsparbanksstyrelsen,
nämligen verkställandet af utredning i ärenden rörande förkomna
eller obeställbara motböcker, torde utan svårighet kunna åläggas någon af
postsparbankens blifvande ordinarie tjänstemän eller utföras af därstädes
anställda kvinnliga biträden.

Kommittén finner sig alltså icke kunna tillstyrka bibehållande hos
vederbörande centralförvaltning af en särskild tjänst för bestridande af kassörsgöromål
för postsparbankens räkning.

Det torde i detta sammanhang förtjäna omnämnas, att generalpoststyrelsens
kassör från år 1884 till år 1904 jämväl tjänstgjorde såsom kassör
för postsparbanken.

Manliga Hos postsparbanksstyrelsen äro för närvarande anställda sex amanu "postexjp

edi—

törer i stål- enser. Dessa hafva, såsom de särskilda kommitterade erinrat, ursprung let

för amanuenser.

135

ligen haft till uppgift att biträda de »ordinarie» tjänstemän, hos hvilka de
äro anställda.

Under anförande, att det arbete och ansvar, som hvilade på dessa
»ordinarie» tjänstemän, allt mer växt och måst uppdelas jämväl på amanuenserna,
samt att dessa sålunda fått sig anförtrodt att själfständigt utföra
i hufvudsak samma kvalificerade arbete som de »ordinarie» tjänstemännen,
hafva de särskilda kommitterade hemställt, att dessa amanuensbefattningar
måtte uppföras på ordinarie stat.

Därjämte hafva kommitterade föreslagit fast anställning för ytterligare
en manlig befattningshafvare, som skulle biträda med ordnande,
ledning och öfvervakande af det arbete, som under eftermiddagar och aftnar
utföres af den då tjänstgörande talrika personalen med tillfällig anställning.
Det nu använda förfaringssättet att öfverlämna detta bestyr åt
en bland nämnda tillfälliga biträden utsedd person syntes kommitterade
ej vidare böra bibehållas.

De sålunda föreslagna sju befattningshafvarna borde enligt kommitterades
mening benämnas manliga bokhållare och i aflöningshänseende
jämställas med postexpeditörer.

De särskilda kommitterades syfte med anställandet af den sjunde åt
ifrågavarande befattningshafvare synes kommittén kunna utan dylik åtgärd
vinnas genom lämplig anordning beträffande vederbörande ordinarie tjänstemäns
arbetstider.

Med hänsyn emellertid till behofvet af biträde åt kamreraren och
sekreteraren, hvarom nedan vidare förmäles, finner sig kommittén kunna
biträda de särskilda kommitterades förslag att å ordinarie stat må uppföras,
jämte sex de nuvarande amanuenserna motsvarande tjänstemän,
ytterligare en dylik tjänsteman; och synas dessa sju befattningshafvare
böra i alla afseenden, sålunda äfven beträffande tjänstebenämning, jämnställas
med de vid postverkets centralförvaltning anställda manliga postexpeditörer.

Med förmälan, att det arbete, som hvilade på kamreraren och sekreteraren
hos postsparbanksstyrelsen, redan vore af sådan omfattning, att det
icke kunnat åt honom ensam utföras, samt att detta arbete komme att ännu

I fråga om
inrättandet
if en ny revisors-
och
bohhållartjänst.

136

mera ökas, bland annat genom eventuellt bifall till det af de särskilda kommitterade
väckta förslag om befogenhet för kamreraren och sekreteraren att
besluta i och afgöra vissa, styrelsen nu tillhörande göromål, hafva kommitté
rade ansett af högsta behof påkalladt, att hos styrelsen inrättades en ny
tj änst, hvars innehafvare, benämnd revisor och bokhållare, skulle hafva till
åliggande att under kamrerarens och sekreterarens öfverinseende utföra bokslutsarbetet
för postsparbanken, riksförsäkringsanstalten och barnmorskornas
pensionsanstalt samt i öfrigt öfvertaga en del af de kamerala ärenden, som
nu tillhöra kamreraren och sekreteraren.

Kommittén inser väl, att redan för närvarande med kamrerar- och
sekreterartjänsten äro förenade både kräfvande och ansvarsfulla göromål,
samt att någon lindring i de tjänstens innehafvare åliggande göromålen
är af behofvet påkallad. Det har ock varit med hänsyn härtill som kommittén
ansett sig kunna förorda anställandet af en sjunde postexpeditör
vid postsparbanken.

Därjämte torde emellertid, vid bifall till kommitténs förslag om
postsparbankens ingående i postverkets centralförvaltning, böra af vederbörande
styrelse noga tillses, huruvida ej äfven annorledes lindring må
kunna beredas kamreraren och sekreteraren utan att för ändamålet beböfver
inrättas ytterligare en ny ordinarie tjänst.

Vid nu anförda förhållanden bär kommittén ansett sig icke kunna
tillstyrka inrättandet af den af de särskilda kommitterade föreslagna nya
revisors- och bokhållare än sten.

Registrator, Mot de särskilda kommitterades förslag, i hvad det afser anställning

arie, samt postsparbanken af en registrator, tillika aktuarie, samt fyra revisorer,
revisorer. )iar kommittén intet att erinra.

Jämte den kvinnliga personal och den vaktmästarpersonal, hvarom i
det följande förmäles, skulle, enligt kommitténs mening, å postsparbanksbyrån
finnas anställda, förutom byråns chef, följande ordinarie tjänstemän,
nämligen 1 kamrerare och sekreterare, 1 förste aktuarie, 1 registrator,
tillika aktuarie, 4 revisorer och 7 manliga postexpeditörer.

137

Kommittén hemställer, under åberopande af hvad ofvan anförts,

att chefen för p o s tsp arhan k,styr ån må å staten för
postsparbanken uppföras såsom byråchef i generalpoststyrelsen
och föredragande för ärenden rörande postsparbanken;
samt

att å nämnda stat må såsom ordinarie tjänstemän
å postsparbanksbyrån upptagas 1 kamrerare och sekreterare,

1 förste aktuarie, 1 registrator och aktuarie, 4 revisorer
och 7 manliga postexpeditörer.

Hos postsparbanksstyrelsen äro för närvarande fast anställda 71 Kvinnliga
kvinnliga biträden. De särskilda kommitterade hafva, såsom förut anförts, rungar.
hemställt att å ordinarie stat måtte uppföras 7 kvinnliga bokhållare och
28 kvinnliga kontorsskrifvare.

Bland de 71 kvinnliga biträden, som för närvarande innehafva stadigvarande
anställning hos postsparbanksstyrelsen, utföra åtskilliga helt
eller delvis arbeten af sådan art, som hittills i allmänhet ansetts böra
anförtros åt ordinarie tjänstemän. Andra åter verkställa renskrifning,
summering, sortering af post, korrekturläsning och dylika enklare göromål.

Att de förstnämnda biträdena böra beredas en bättre ställning än
som i allmänhet torde kunna bestås sådana i statens tjänst anställda kvinnliga
biträden, som afses i delen VII af kommitténs betänkanden, lärer få
anses vara uppenbart.

Det möter ej heller någon svårighet att bland ifrågavarande 71 biträden
utvälja 35, som verkställa enbart dylika viktigare göromål. Snarare
skulle antalet kunna sättas högre, i synnerhet om man medräknade äfven
sådana biträden, som verkställa ej endast mera kvalificerade, utan äfven
enklare göromål.

Kommitterade hafva föreslagit, att de med tjänstemän jämförliga
kvinnliga biträdena skulle fördelas i två särskilda klasser, kvinnliga bokhållare
och kvinnliga kontorsskrifvare, af hvilka de förra, sju till antalet,
skulle, på sätt redan nu äger rum, utöfver sina öfriga åligganden jämväl
utöfva förmanskap för den kvinnliga personalen.

18—091240. Löneregleringskommitténs bet. XXIII.

138

Den af detta förmanskap betingade skiljaktigheten i åligganden torde
emellertid näppeligen kunna anses vara så väsentlig, att den bör föranleda
inrättandet af olika tjänstekategorier, utan synes lämpligen kunna, på sätt
för närvarande äger rum, markeras genom särskildt tilläggsarfvode åt de
tjänstinnehafvare, som utöfva dylikt förmanskap.

Samtliga ifrågavarande 35 kvinnliga tjänstinnehafvare böra, enligt
kommitténs mening, erhålla benämningen postexpeditörer.

I anslutning till hvad kommittén förut anfört beträffande nödvändigheten
att vid postsparbankens uppförande på ordinarie stat iakttaga
försiktighet, vågar kommittén ej föreslå inrättandet af flera ordinarie
kvinnliga befattningar än de särskilda kommitterade ifrågasatt och hemställer
fördenskull,

att å staten för postsparbanken må, för tjänstgöring
å postsparbanksbyrån, upptagas 35 kvinnliga postexpeditörer,
af hvilka 7 må kunna, mot särskildt arfvode,
förordnas att, jämte öfriga åligganden, öfvervaka den
kvinnliga personalens arbete.

Utöfver det antal af 35 kvinnliga biträden, hvilkas befattningar
sålunda föreslagits till uppförande på ordinarie stat, äro för närvarande
hos postsparbanksstyrelsen fast anställda 36 kvinnliga biträden.

I den mån det kan anses vara ett stadigvarande behof för postsparbanken
att utnyttja sistnämnda biträdens arbetskrafter i hufvudsakligen
samma omfattning som den ordinarie personalens, bör åt dem enligt kommitténs
mening gifvas den mera tryggade ställning, som kommittén åsyftat
med sitt betänkande angående fastare anställning för vissa biträden
hos statens ämbetsverk och myndigheter.

Med afseende emellertid å den tendens till nedgång, som postsparbankens
verksamhet under de senare åren visat, håller kommittén före,
att försiktigheten bjuder en begränsning af det antal biträden af ifrågavarande
slag, åt hvilka i sammanhang med ny lönereglering bör beredas
en fastare anställning än de kvinnliga biträdena för närvarande innehafva.

Kommittén får fördenskull hemställa,

139

att af de hos postsparbanksstyrelsen fast anställda
kvinnliga biträden, hvilkas befattningar icke med ny lönereglerings
trädande i kraft varda förändrade till postexpeditörstjänster,
ett antal af högst 25 må beredas den
fastare anställning, som åsyftas i kommitténs den 31 oktober
1907 afgifna betänkande angående fastare anställning
för vissa biträden hos statens ämbetsverk och myndigheter.

Den hos postsparbanksstyrelsen fast anställda vaktmästarpersonalen
ut <röres för närvarande af 1 förste vaktmästare, 2 vaktmästare och 5 extra
vaktmästare.

Såväl de särskilda kommitterade som postsparbanksstyrelsen hafva
ansett behofvet af samtliga dessa vaktmästare oundgängligt, men dock till
uppförande å ordinarie stat föreslagit endast 6, nämligen, förutom nu anställda
1 förste vaktmästare och 2 vaktmästare, allenast 3 vaktmästare.

Bifalles emellertid kommitténs förslag om postsparbankens ingående
såsom en byrå i generalpoststyrelsen, där redan nu en förste vaktmästare
finnes, lärer anställande inom samma ämbetsverk af ytterligare en förste
vaktmästare icke böra ifrågakomma. Men äfven i öfrigt anser kommittén
nödig försiktighet böra mana till begränsning af antalet ordinarie vaktmästare
vid postsparbanken och hemställer fördenskull,

att ä postsparbankens särskilda stat må uppföras
5 vaktmästarbefattningar.

* # *

Generalpostdirektören åtnjuter, enligt ny stat, från och med 1910
års ingång en aflöning från postverket af 13,000 kronor. Chefen för telegrafverket
uppbär i aflöning 15,000 kronor. Då generalpostdirektörens
aflöning från postverket bestämts till lägre belopp, har detta skett med
hänsyn därtill, att han såsom ordförande i styrelsen för postsparbanken
äger uppbära årligt arfvode af 2,000 kronor.

Vakt mästare.

A flöningst''örmåner.

140

Kommittén anser sig icke hafva anledning att nu föreslå någon
ändring i detta förhållande, och hemställer därför,

att generalpostdirektören mä, för sin befattning
med postsparbanken, ä dess stat uppbära ett årligt arfvode
af 2,000 kronor.

Mot de särskilda kommitterades af postsparbanksstyrelsen biträdda
förslag om bibehållande af hittillsvarande arfvoden åt de tre särskilda
ledamöterna i vederbörande styrelse öfver postsparbanken har kommittén
ej något att erinra; hemställande kommittén fördenskull,

att till de tre ledamöter, med hvilka generalpoststyrelsen
enligt kommitténs förslag bör förstärkas för
handläggning i plenum af postsparbanksärenden, må i
staten för postsparbanken uppföras arfvoden efter 600
kronor om året till hvar.

Vid förfall för general postdirektören att deltaga i handläggning af
ärenden hos postsparbanksstyrelsen skall, jämlikt § 21 mom. 2 af kungl.
förordningen den 22 juni 1883, sådant detta mom. lyder enligt kungl.
kungörelsen den 4 juli 1902, såsom ledamot i styrelsen tjänstgöra den
byråchef i generalpoststyrelsen, Kungl. Maj:t därtill förordnar. Denne
byråchef äger, då han tjänstgör såsom ledamot i postsparbanksstyrelsen
under generalpostdirektörens ämbetsresor eller semester, jämlikt kungl. bref
den 4 juli 1902 åtnjuta godtgörelse af postsparbankens medel efter 1,500
kronor för år räknadt.

I det nya aflöningsreglemente för tjänstemän vid postverket, som
antogs vid 1909 års riksdag, tinnes uti § 2 mom. 6 intagen bestämmelse
därom, att den af generalpoststyrelsens byråchefer, som jämlikt gällande
föreskrift utöfvar den allmänna tillsynen öfver ärendenas gång inom generalpoststyrelsen,
då generalpostdirektören begagnar sig af semester eller
är frånvarande på tjänsteresa, äger under tiden uppbära särskildt arfvode
af 10 kronor för dag.

141

Enligt de särskilda kommitterades mening borde särskild ersättning
fortfarande utgå till vederbörande byråchef i generalpoststyrelsen för dennes
ledamotskap i postsparbanksstyrelsen vid förfall för generalpostdirektören,
och hemställde kommitterade, att denna ersättning måtte bestämmas att
utgå under form af dagtraktamente, hvars belopp lämpligen borde sättas
till 5 kronor.

Bifalles kommitténs förslag om postsparbankens ingående såsom en
byrå i generalpoststyrelsen, torde någon särskild godtgörelse åt ifrågavaranda
byråchef för nyssberörda bestyr med postsparbanken icke vidare böra
utså. Kommittén anser sig därför icke kunna biträda det därom väckta

Ö O

förslaget.

Aflöningsförmånerna för byråchefen, kamreraren och sekreteraren,
förste aktuarien, registratorn och aktuarien, revisorerna, de manliga och
de kvinnliga postexpeditörerna samt vaktmästarna å postsparbanksbyrån
lära, om kommitténs förslag i fråga om postsparbankens ställning såsom
en byrå i generalpoststyrelsen vinner bifall, böra bestämmas till enahanda
belopp, som enligt den från 1910 års början tillämpade nya stat numera
tillkomma motsvarande befattningshafvare i generalpoststyrelsen.

Kommitténs förslag beträffande aflöningsförmånerna för befattningshafvare
å postsparbanksbyrån är uppgjordt under förutsättning, att de
arfvoden och ersättningsbelopp, som hittills lämnats åt vissa befattningshafvare
hos postsparbanksstyrelsen för biträde med handläggning af
förekommande göromål beträffande riksförsäkringsanstalten och barnmorskornas
pensionsanstalt, icke vidare skola utgå till befattningshafvare å
postsparbanksbyrån, utan att de ersättningar, som framdeles för dylika
bestyr kunna komma att utgå från nämnda anstalter, skola efter den nya
statens trädande i kraft ingå till postsparbanken.

Kommer postsparbanken att ingå såsom en byrå i generalpoststyrelsen,
böra, enligt kommitténs redan uttryckta mening, särskilda arfvoden
åt befattningshafvare å andra byråer inom generalpoststyrelsen för bestridande
af göromål för postsparbankens räkning ej vidare utgå.

142

Beträffande de kvinnliga biträden med fast anställning, hvilka,
enligt kommitténs mening, skulle vara hänförliga till sådana biträden, som
kommittén afsett i sitt ofvannämnda betänkande af den 31 oktober 1907,
har postsparbanksstyrelsen i underdånigt utlåtande den 11 november 1908
öfver nyssberörda betänkande hemställt, att begynnelsearfvodet för ifrågavarande
biträden — benämnda kontorsbiträden — måtte bestämmas till
1,200 kronor med tre ålderstillägg å 100 kronor efter 3, 6 och 9 år.
Styrelsen yttrade därom, bland annat, att enligt detta förslag maximiarfvodet
åt kontorsbiträde hos postsparbanksstyrelsen skulle med 300
kronor för år understiga hvad i sådant hänseende blifvit af löneregleringskommittén
ifrågaställdt såsom maximiarfvode för fast kvinnligt biträde
(1,800 kronor); men att, då begynnelseaflöningen för kvinnliga »kontorsskrifvare»
hos styrelsen föreslagits till 1,500 kronor, kontorsbiträdes arfvode
skulle, om löneregleringskommitténs berörda förslag följdes, kunna
komma att öfverstiga aflöningen till kontorsskrifvare.

Enligt kommitténs förslag skulle begynnelseaflöningen för kvinnlig
postexpeditör å postsparbanksbyrån komma att — inberäknadt ortstillägg
— utgöra 1,725 kronor.

Om nu till förekommande af minskning i inkomst för kontorsbiträde,
som vid befordran till postexpeditör redan uppnått den för kontorsbiträden
stadgade inaximiaflöningen, henne tilldelades personligt aflöningstillägg
att utgå intilldess hon intjänat första aflöningsförhöjningen såsom
postexpeditör, skulle det af postsparbanksstyrelsen anförda skälet mot
höjning af kontorsbiträdenas maximiaflöning icke behöfva stå hindrande
i vägen för denna förhöjning, hvars berättigande synes kommittén ligga
i öppen dag.

Då kontorsbiträdessysslorna icke äro afsedda att uppföras på stat
såsom ordinarie befattningar, lära de till aflöning åt dylika biträden beräknade
medlen böra ingå i anslag till arfvoden åt extra tjänstemän,
vikariatsersättningar, m. m.

* *

143

De särskilda kommitterade hafva föreslagit vissa öfvergångsbestämmeker
i syfte att förekomma, det personalen hos postsparbanksstyrelsen
skulle till följd af det långa uppskofvet med fastställande af ordinarie
stat blifva lidande med hänsyn till aflönings- och pensionsförmåner.

Sålunda hafva kommitterade hemställt, att, i händelse chefen för
postsparbanksbyrån komme att ersättas med en genom förordnande på
viss tid tillsatt öfverdirektör och chef för postsparbanken, nuvarande chefen
för postsparbanksbyrån, om honom meddelades förordnande å öfverdirektörsbefattningen,
måtte få i fråga om rätt till pension såsom öfverdirektör
tillgodoräkna sig fem år af den tid han på förordnande bestridt
chefsbefattningen för postsparbanksbyrån.

Enär den nuvarande chefen för postsparbanksbyrån är ordinarie
byråchef i generalpoststyrelsen, lärer, i händelse af bifall till löneregleringskommitténs
förslag, någon öfvergångsbestämmelse rörande honom icke
erfordras.

Efter hvad kommitterade erinrat, hafva de tjänstemän hos postsparbanksstyrelsen,
som på grund af fasta förordnanden bestridt jämlikt
K ungl. Maj:ts särskilda beslut inrättade tjänster därstädes, uppburit aflöningar
till belopp motsvarande de för deras vederlikar i andra ännu ej
r eglerade ämbetsverk i allmänhet gällande, likasom de ock kommit i åtnjutande
af ålderstillägg efter viss tids tjänstgöring, semester och dyrtidstillägg
efter samma grunder, som varit bestämda för deras förenämnda
vederlikar.

Kommitterade hafva såsom öfvergångsbestämmelse föreslagit, att
dessa tjänstemän vid befordran, med det år den nya staten kommer att
träda i kraft, till ordinarie innehafvare af de befattningar, de på förordnande
bestrede, måtte »få räkna sig till godo ifrågavarande förordnanden
beträffande begynnelseaflöning enligt den nya staten». Postsparbanksstyrelsen
har i sitt underdåniga utlåtande den 27 mars 1908 hemställt om
en vidgad formulering af nyssberörda öfvergångsbestämmelse (jfr ofvan
sid. 107").

144

Kommittén finner ock för sin del bestämmelse i det sålunda afsedda
syftet vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande såväl beträffande
tjänstemän i hittillsvarande mening soin ock i fråga om vaktmästare.

De särskilda kommitterade hafva beträffande de af dem föreslagna
befattningarna såsom kvinnliga bokhållare och kontorsskrifvare anfört, att
dessa befattningar antagligen komme att besättas med personer bland de hos
postsparbanksstyrelsen anställda kvinnliga extra biträdena; och att samtliga
till nuvarande femte aflöningsklassen hörande dylika biträden redan åtnjöte
aflöningsförinåner till belopp öfverstigande de aflöningsanslag, som enligt
de särskilda kommitterades förslag skulle utgå såsom begynnelseaflöning
till kvinnlig bokhållare samt, under de första sex åren, till kontorsskrifvare.

Då det syntes kommitterade vara med postsparbankens intresse förenligt
att såsom ordinarie hos styrelsen fästa biträden, hvilka under en
lång tids tjänstgöring hunnit förvärfva insikter och erfarenhet i förekommande
göromål, men ett sådant syfte möjligtvis ej vunnes, om en befordran
till ordinarie befattning skulle för de befordrade medföra inkomstminskning,
ansågo kommitterade, att de af dessa biträden, som med den nya statens
trädande i kraft vunne befordran till ordinarie befattningshafvare hos
postsparbanksstyrelsen, borde få i aflöningshänseende tillgodoräkna sig en
del af den tid de varit såsom extra biträden anställda hos styrelsen. Denna
retroaktiva tid syntes, enligt den undersökning kommitterade verkställt
med hänsyn till den dåvarande personalen, böra lämpligen omfatta den
del af extra biträdestiden, som öfverstege 8 år vid befordran till bokhållare
och 6 år vid befordran till kontorsskrifvare.

Enligt löneregleringskommitténs förslag skulle de kvinnliga postexpeditörernas
begynnelseaflöning, med inberäknande af ortstillägg, utgöra
1,725 kronor, hvartill för kontrollanterna skulle komma ett arfvode af
180 kronor.

Med inberäknande af ersättning för öfvertidsarbete samt extra lönetillägg
hafva de inkomster, som för år 1907 uppburits af de kvinnliga
extra biträdena i högsta aflöningsklassen, i medeltal utgjort 1,795 kronor.

145

Genom bifall till kommitténs förslag (aflöningsreglementet § 1 noten
2) om personligt aflöningstillägg under viss förutsättning åt kvinnlig postexpeditör
på postsparbanksbyrån undanröjes visserligen möjligheten att
befattningshafvare å nämnda byrå vid befordran till dylik befattning koinme
att underkastas minskning i aflöning.

Rättvisa och billighet synas emellertid äfven kräfva, att den, som
vid befordran till postexpeditör — kvinnlig eller manlig — under längre
tid tjänat postsparbanken, men på grund af bankens provisoriska förhållanden
ej kunnat vinna ordinarie anställning, beredes någon förmån
framför den, som efter kortare tjänstetid vinner sådan befordran.

Det torde dock uti ifrågavarande hänseende få anses till fyllest, om
den, som befordras till postexpeditör i postsparbanken, får för erhållande
af högre begynnelseaflöning räkna sig till godo 6 år af den tid den befordrade
varit, före den nya statens trädande i kraft, fast anställd hos
postsparbanksstyrelsen.

Så vidt tillgängliga uppgifter angående nuvarande befattningshafvares
tjänstålder gifva vid handen, kan det antagas, att vid bifall till nyssberörda
förslag de manliga postexpeditörerna i postsparbanken den 1 januari
1911 skulle i allmänhet erhålla eu begynnelseaflöning af 2,530 ä
2,760 kronor och de kvinnliga postexpeditörerna därstädes vid samma tidpunkt
en begynnelseaflöning af 2,125 kronor, ortstillägg i dessa belopp
inräknade.

Kommittén anser sig därför böra hemställa,

att den, som befordras till postexpeditör (manlig
eller kvinnlig) ä postsparbanksbyrån, må berättigas att
för erhållande af högre begynnelseaflöning räkna sig tillgodo
6 år af den tid den befordrade varit, före den
nya statens trädande i kraft, fast anställd hos postsparbanksstyrelsen.

19—001240. Löneregler ing skommitténs bet. XXIII.

146

’■ I fråga om pensionering af postsparbankens ordinarie personal hafva

de särskilda kommitterade anfört, att vederbörande ordinarie innehafvare
af tjänst å postsparbankens stat borde vara underkastad bestämmelserna i
lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till
pension och sålunda ej blott skyldig att genom erläggande af afgifter
bidraga till sin egen pensionering, utan äfven berättigad att vid viss
uppnådd lefnads- och tjänsteålder, för manlig tjänstinnehafvare 67 lefnadsår
och 35 tjänsteår och för kvinnlig tjänstinnehafvare 60 lefnadsår och 30
tjänsteår, komma i åtnjutande af pension enligt de i nämnda lag bestämda
grunder.

De särskilda kommitterade hafva ansett att, om än postsparbanken
redan anlitades och i framtiden ännu mera komme att anlitas jämväl för
uppgifter, som ligga på sidan om bankens ursprungliga, samt i följd häraf
dess personal jämväl toges i anspråk för bestyr, som ej tillhörde den
egentliga postsparbankstjänsten, utgifterna för pensionering af personalen,
i den män denna blefve uppförd å ordinarie stat, borde åligga postsparbanken
och följaktligen utgå af det öfverskott, som kunde uppkomma på
bankens rörelse.

Kommitterade hafva i sitt förslag kunnat upptaga medel till pensioneringen
hufvudsakligen genom inkomsternas beräknande till högre
belopp än löneregleringskommittén med ledning af senare års räkenskaper
anser böra äga rum, äfvensom genom nedbringande af kontorsbiträdenas
aflöning till lägre belopp än som af löneregleringskommittén i allmänhet
ansetts böra tilldelas fast anställda kvinnliga biträden, samt genom uteslutande
från statförslaget af anslag till en högst behöflig nedskrifning af
värdet å postsparbankens obligationer.

Oafsedt detta, finnas emellertid enligt kommitténs förmenande icke
några skål, hvarför postsparbanken — som ingalunda kan i likhet med,
exempelvis, statens järnvägar och telegrafverket sägas vara en för statens
räkning diäfven affär, utan tillkommit för befordrande af statsändamål af
helt annan art skulle själf bestrida utgifter för den ordinarie personalens
pensionering. Ett ytterligare stöd för denna uppfattning synes
kommittén ligga i det förhållandet att postsparbanken numera fått sig
ålagda åtskilliga för dess egentliga uppgifter främmande bestyr.

147

Kommittén, som anser den ordinarie personalens i postsparbanken
pensionsförhållanden icke höra i annan man än som följer af lagen den
11 oktober 1907 göras beroende af lefnadsåldern vid befordran till ordinarie
tjänst, hemställer,

att pensioneringen af postsparbankens ordinarie
personal må i enlighet med bestämmelserna i lagen
angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension
öfvertag as af statsverket.

För den händelse att, äfven vid bifall till kommitténs förslag om
postsparbankens ingående såsom en byrå i postverkets centralförvaltning,
särskildt aflöningsreglemente anses böra utfärdas för tjänstinnehafvare
vid postsparbanken, har kommittén trott sig böra, med ledning af det
vid 1909 års riksdag antagna aflöningsreglementet för tjänstemän vid postverket,
uppgöra följande

Förslag

till

aflöningsreglemente för tjänstemän vid den med postverket förenade

postsparbanken.

§ I Till

generalpostdirektören utgår för hans befattning med postsparbanken
arfvode med 2,000 kronor och till en hvar af tre särskilda ledamöter
i generalpoststyrelsen för handläggning af postsparbanksärenden
arfvode af 600 kronor. Dessa arfvoden utbetalas i samma ordning
som lön.

Aflönings reglemente.

148

Till öfriga tjänstemän vid postsparbanken utgår fast aflöning enligt
följande stat, hvilken angifver tjänstemännens fördelning i vissa grupper,
de för tjänstemännen inom en och samma grupp bestämda aflöningsbelopp
samt det antal år, som bör förflyta från det tjänsteman tillträdt visst
aflöningsbelopp, intilldess han kan komma i åtnjutande af det närmast
högre.

		Kronor.	År.	Kronor.	År.	Kronor.	År.	Kronor.	År.	1 Kronor. 1
Tjänstemän af högre grad.
Byråchef........		—	—	—	—	8,000	3	8,500	3	9.000
Kamrerare och sekreterare .		—	—	—	—	6,000	3	6,500	3	7,000
Förste aktuarie......		—	—	5,000	3	5,500	3	6,000	3	6,500
Registrator och aktuarie; revisor ....	—	—	4,200	3	4,600	3	5,000	3	5,500
		j 1,800		1 2,000		f 2,200		1 2,400
Postexpeditör, manlig1). . . <	ortstillägg	1 270	2	t 300	2	I 330	2	i 360	2	{ -
		1 2,600	3	( 2,900	9	1 3,200		j 3,500		1 3,800
	ortstillägg	i 390		\ 435		1 450		l 450	O	1 450
1 Postexpeditör, kvinnlig1) 2)		j -	—	1 1,500		11,700		f 1,900		f 2,100
	ortstillägg	i -	—	i 225	o	1 225	3	1 225	3	1 225
Tjänstemän af lägre grad.
Vaktmästare3).....		1,140	3	1,260	3	1,380	3	1,500	3	1,650

. b Til1 tvar och en af högst sjn postexpeditörer, som förordnas att utöfva förmanskap, må utgå,
särskildt arfvode med 15 kronor i månaden.

... . O® fast anställdt kvinnligt biträde vid befordran till postexpeditör skulle komma att i af löning

och ortstillägg erhålla lägre inkomst än det fasta arfvode, hon närmast därförut uppburit från
postsparbanken, äger hon att såsom personligt tillägg till tjänstgöringspenningarna uppbära skillnaden,
dock högst 75 kronor för år räknadt, intilldess hon intjänat sin första afiöningsförhöining såsom postexpeditör.

8) Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad med belysning och uppvärmning
samt i öfrigt erforderligt bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, å lönen afdragas 300 kronor
årligen.

Förestående aflöningsbelopp — ortstillägg, särskilda arfvoden och
personliga aflöningstillägg ej inräknade — fördelas på följande sätt i lön
och tjänstgöringspenningar.

149

	Lön.	Tjänst- görings-	Summa
	Kronor.	penningar. Kronor.	aflöning. Kronor.
Tjänstemän af högre grad.
	5,600	3,400	9,000
	5,300	3,200	8,500
	5,000	3,000	8,000
	4,600	2,400	7,000
	4,300	2,200	6,500
	4,000	2,000	6,000
	3,700	1,800	5,500
	3,400	1,600	5,000
	3,100	1.500	4,600
Manliga tjänstemän ...	2,900	1,300	4,200
2,700	1,100	3,800
	2,550	950	3,500
	2,400	800	3,200
	2,175	725	2,900
	1,950	650	2,600
	1,800	600	2,400
	1,650	550	2,200
	1,500	500	2,000
	1,350	450	1,800
	1,575	525	2,100
Kvinnliga tjänstemän . .	1,425	475	1,900
1,275	425	1,700
	1,125	375	1,500
Tjänstemän af lägre grad.
	1,000	650	1,650
	950	550	1,500
Vaktmästare......-	900	480	1,380
	850	410	1,260
	800	340	1,140

150

§ 2.

För åtnjutande af den i stat uppförda aflöning och förhöjning däraf
efter viss tid gälla, med undantag för generalpostdirektören och de tre
särskilda ledamöterna för postsparbanksärenden, följande allmänna bestämmelser
:

1. Tjänsteman är underkastad såväl föreskrifterna i vederbörande
instruktion som ock den utvidgade eller ändrade tjänstgöring eller den
förflyttning till annan tjänstgöringsort eller annan befattning vid postsparbanksbyrån
eller eljest inom postverket, som kan varda honom i behörig
ordning ålagd, dock utan minskning i den honom vid förflyttningen
tillkommande fasta aflöning:.

2. Med ordinarie befattning vid postsparbanksbyrån må icke förenas
annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat.

Ej heller må med sådan befattning förenas vare sig uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försedt
med Kungl. Maj:ts oktroj eller blifvit registreradt såsom aktiebolag,
eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan
tjänstebefattning af hvad slag som helst, så framt ej, hvad angår byråchefen,
Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare af annan befattning,
generalpoststyrelsen uppå därom gjord framställning och efter pröfning,
att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka
hinderligt för fullgörandet af tjänstgöringen vid postsparbanken, finner
uppdraget eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas.

3. Tjänsteman äger uppbära tjänstgöringspenningar endast för den
tid, han verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester eller för beredande
af semester bestridt högre befattning, eller under den tid, som han på
uppdrag af generalpoststyrelsen användt för att utom sin tjänstgöringsort
göra iakttagelser i tjänsten eller som åtgått för fullgörande af de skyldigheter,
hvilka ålegat honom såsom fullmäktig eller revisor vid civilstatens
änke- och pupillkassa.

Tjänsteman, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbiira hela lönen.

151

4. Den, som af annan anledning, än som i mom. 3 omförmäles,
åtnjuter ledighet eller är hindrad att bestrida sin befattning, kan förpliktas
att af lönen afstå så mycket, som, utöfver livad vikarien i öfrigt
äger uppbära, erfordras för befattningens uppehållande eller eljest pröfvas
skäligt.

Därest emellertid tjänsteman blifvit oförmögen till tjänstgöring i
följd af kroppsskada, ådragen under tjänsteutöfning, må den fasta aflöning^
till honom utgå under högst sex månader oafkortad samt efter
denna tid med belopp, som bestämmes af Kungl. Maj:t.

5. Erfordras för tjänsteman vikarie i följd af sjukdomsförfall,
tjänsteresa, semester eller uppdrag att vara fullmäktig eller revisor vid
civilstatens änke- och pupillkassa, är annan tjänsteman skyldig att, om
han förordnas å högre befattning, bestrida densamma, dock ej längre tid
än saminanlagdt tre månader under samma kalenderår.

Om förordnandet erfordras till följd af sjukdomsförfall, äger den
vikarierande att, utöfver egen aflöning, af den tjänstlediges tjänstgöringspenningar
uppbära skillnaden mellan tjänstgö ringspenningarna i lägsta
lönegraden för, å ena sidan, den högre befattning, som uppehälles, och,
å andra sidan, den vikarierandes egen befattning.

Erfordras åter förordnandet af annan anledning, som i detta mom.
säges, äger den vikarierande åtnjuta allenast den honom eljest tillkommande
aflöning.

§ 3.

För erhållande af qflöningsförhöjning efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning gälla såsom allmänna villkor,

att tjänsteman under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som
erfordras för att vinna aflöningsförhöjning, med godt vitsord bestridt sin
egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort
annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last
den tid, han åtnjutit semester eller annan tjänstledighet utan afstående af
tjänstgöringspenningar, samt

att tjänsteman icke redan uppnått den lefnadsålder, vid hvilken han
är skyldig att afgå från tjänsten.

152

Aflöningsförhöjning tillträdes vid början af kalenderåret näst efter
det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd.

Vid befordran äger tjänsteman af högre grad att genast tillträda
den nya befattningens begynnelseaflöning, därest denna är högre än den
aflöning han senast uppburit. Eljest äger han att i fråga om aflöningsförhöjning
i den nya befattningen tillgodoräkna sig den tid intill 3 kalenderår,
hvarunder han i ena eller andra befattningen innehaft den aflöning,
som utgått vid befordringstillfället.

Därest tjänsteman efter egen ansökning förflyttas från en befattning
till en annan, hvars slutaflöning är lägre, äger han bekomma samma aflöning,
som han skulle hafva uppburit, om han kvarstått i den förra befattningen,
med iakttagande dock, att högre aflöning än den för den nya
befattningen bestämda slutaflöning icke utgår.

o O O

§ 4.

Tjänsteman, som på förordnande förvaltar ledig tjänst, äger att,
likasom ock vikarie i succession efter honom, under tiden åtnjuta fast
aflöning till samma belopp, som han skulle hafva uppburit å sin egen
tjänst, samt dessutom skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna i lägsta
lönegraden för, å ena sidan, den högre befattning, som uppehälles, och, å
andra sidan, den vikarierandes egen befattning.

Extra tjänsteman äger att under uppdrag, hvarom i denna § är
fråga, uppbära aflöning i lägsta graden å den tjänst, som han uppehåller.

§ 5.

Vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall utgår själfva lönen till månadens slut.

Aflider vid postsparbanken anställd person, som innehar befattning,
hvilken icke är uppförd å ordinarie stat, må, därest och i den mån generalpoststyrelsen
så pröfvar skäligt, den för honom bestämda aflöningen utgå
till månadens slut.

Aflider tjänsteman, vare sig ordinarie eller extra, i följd af olyckshändelse,
timad under tjänsteutöfning, må ett belopp, motsvarande den

153

aflidnes fasta aflöning för en månad, såsom begrafningshjälp tilldelas
hans dödsbo.

§ 6.

Af håller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, må
han under tiden ej åtnjuta någon aflöning. Varder tjänsteman afstängd
från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall under tiden den del af hans
aflöning, som pröfvats icke böra användas till befattningens uppehållande,
innehållas, såvida ej generalpoststyrelsen finner skäligt låta honom uppbära
något däraf.

§ 7.

Postexpeditör jämlikt § 1 tillkommande ortstillägg anses såsom lön,
men medför icke höjning af pensionsunderlaget.

§ 8.

Anmärkningsprovision tillkommer tjänsteman vid postsparbanken
enligt de närmare grunder, Kungl. Maj:t bestämmer, med högst femton
procent å hvarje belopp, som på grund af anmärkning, gjord af sådan
tjänsteman, antingen, såsom ej upptaget till redovisning eller såsom obehörigen
krediteradt, inflyter till postsparbanken och utan anmärkningens
framställande ej skulle hafva kommit verket till godo, eller, såsom för
högt debiteradt eller för lågt krediteradt, återgäldas till vederbörande.

§ 9.

Uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning till visst belopp
må tilldelas vaktmästare, ordinarie och extra, enligt bestämmelser,
som utfärdas af generalpoststyrelsen.

§ io.

Vaktmästare, ordinarie och extra, erhålla enligt de närmare bestämmelser,
Kungl. Maj:t meddelar, läkarvård och medikamenter på postsparbankens
bekostnad.

20—091240. Lönereg Urin (/skommitténs bet. XXIII.

154

§ 11.

Vid tjänsteresa inom riket utgår resekostnads- och traktamentsersättning
enligt resereglemente^ därest icke för vissa slag af tjänsteresor
andra föreskrifter eller bestämmelser om lägre ersättningsberäkning meddelats.

§ 12.

Tjänsteman äger årligen, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, byråchefen, kamreraren och sekreteraren
samt förste aktuarien under 45 dagar, annan tjänsteman af högre
grad de första 3 kalenderåren, hvarunder ordinarie anställning innehafves
vid postsparbanken, under 15 dagar och därefter under 30 dagar, samt
vaktmästare de första 3 kalenderåren af sin ordinarie anställning under 8
dagar och därefter under 15 dagar.

Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,
är pliktig att å tid af året, som bestämmes af generalpoststyrelsen,
begagna sig af semester.

§ 13.

Grunderna för aflöningen till extra tjänstemän bestämmas af
Kungl. Maj:t.

§ 14.

I fråga om skyldighet för tjänsteman att afgå från tjänsten mot
åtnjutande af pension gäller hvad i lagen angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension stadgas.

§ 15.

Tjänstemännen å postsparbanksbyrån tillsättas genom konstitutorial,
hvilket skall anses innebära, att tjänsteman kan i administrativ väg afsättas
från sin befattning på grund af fel eller försummelse i tjänsten.

155

§ 16.

En hvar, som den dag, då detta aflöningsreglemente träder i kraft,
eller senare tillträder befattning såsom tjänsteman vid postsparbanken, är
pliktig att underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser, äfvensom,
i händelse han varder förflyttad till annan befattning inom postverket,
jämväl de villkor och bestämmelser, som äro eller varda intagna i aflöningsreglementet
för tjänstemän vid postverket.

Detta aflöningsreglemente skall lända till efterrättelse från och med

den------under förutsättning att Kungl. Maj :t dessförinnan

meddelar föreskrift därom, att samtliga ordinarie tjänstemän å postsparbanksbyrån
skola, i den mån ej undantag kunna anses böra stadgas eller
för särskilda fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes
minst sju effektiva timmar hvarje söckendag.

I anslutning till hvad kommittén förut anfört och under förutsättning,
att förslag till stat för postsparbanken förelägges 1910 års Riksdag,
har kommittén,^; med ledning af 1909 års Riksdags beslut i fråga om öfvergång]
till den då antagna nya aflöningsstaten för tjänstemän vid postverket,
uppgjort följande förslag till

Öfvergångsbestämmelser.

§ I För

de tjänstemän af högre grad, som vid 1910 års slut, på grund
af fasta förordnanden, innehafva i enlighet med Kungl. Maj:ts särskilda
beslut inrättade befattningar vid postsparbanken och hvilka med 1911 års

156

ingång tillträda någon af de i denna paragraf omförmälda befattningar å
ny stat, skola i afseende å beloppet af begynnelseaflöningen vid sådant
tillträde tillämpas följande särskilda bestämmelser.

1. Ifrågavarande tjänstemän anses vara indelade i följande grupper:

första gruppen: byråchefen;

andra gruppen: kamreraren och sekreteraren;

tredje gruppen: tjänstemän i hittillsvarande första lönegraden;

2. T.j änsteman äger tillgodoräkna sig den tid, som förflutit sedan
han tillträdt innehafvande befattning eller befattning tillhörande samma
eller högre grupp. Följande i 1911 års stat uppförda befattningar anses
vid sådan beräkning vara fördelade på förenämnda grupper sålunda, att

till första gruppen hänföres byråchefen;

till andra gruppen kamreraren och sekreteraren samt förste aktuarie^
och

till tredje gruppen registrator^ tillika aktuarie, och revisorer.

§ 2.

För vaktmästare, som vid 1910 års slut, på grund af fast förordnande,
innehar i enlighet med Kungl. Maj:ts särskilda beslut inrättad
vaktmästarbefattning vid postsparbanken och hvilken med 1911 års ingång
tillträder vaktmästarbefattning å ny stat, skola det i sammanhang med
denna stat fastställda aflöningsreglementets bestämmelser tillämpas, såsom
om dessa varit gällande under hans föregående tjänstgöringstid å befattning
af ofvan angifvet slag.

§ 3.

I fråga om begynnelseaflöningen vid befordran till postexpeditör vid
postsparbanken må den, som vid 1910 års slut innehar fast anställning å
postsparbanksbyrån vare sig såsom manlig eller kvinnlig befattningshafvare,
räkna sig till godo sex år af den tid den befordrade varit före 1911 års
ingång fast anställd å postsparbanksbyrån.

157

§ 4.

I aflöningsreglementet § 12 stadgad begränsning af semestertid
»kall ej tillämpas å de med 1911 års ingång vid postsparbanken anställda
ordinarie tjänstemän af högre eller lägre grad, hvilka vid 1910 års utgång
på grund af fasta förordnanden bestrida i enlighet med Kungl. Maj:ts
särskilda beslut inrättade befattningar vid postsparbanken eller före
nämnda tidpunkt därstädes tillträdt fast anställning såsom amanuens eller
kvinnligt biträde.

§ 5.

1. De, som vid 1910 års utgång på grund af fasta förordnanden
bestrida i enlighet med Kungl. Maj:ts särskilda beslut inrättade befattningar
vid postsparbanken eller före nämnda tidpunkt därstädes tillträdt
fast anställning såsom amanuens, må kunna vinna befordran vid postsparbanken
oberoende af de förändrade kompetensvillkor, som med 1911 års
ingång eller därefter kunna varda gällande för befordran till tjänst vid
postsparbanken.

2. Den, som före 1910 års utgång tillträdt fast anställning såsom
kvinnligt biträde å postsparbanksbyrån, må kunna befordras till postexpeditör
vid postsparbanken oberoende af de kompetensvillkor, som för dylik
befordran kunna varda gällande med 1911 års ingång eller därefter.

Sammanlagda beloppet af de arfvoden och traktamenten, som under
år 1907 utgått till den extra och tillfälliga biträdespersonalen hos postsparbanksstyrelsen,
har enligt de särskilda kommitterades uppgift utgjort

i rundt tal.....................kronor 168,000

Därifrån hafva kommittera de dragit dels beloppet af
arfvoden å de extra biträdesbefattningar, som enligt kommitterades
förslag skulle ersättas med ordinarie tjänster,
dels ock den besparing å extra biträdesanslaget, som kunde

Trpt kronor 168,000

A rf voden
m. m

158

Trpt kronor 168,000

antagas blifva en följd af arbetstidens utsträckning, eller
sammanlagdt i rundt tal............... > 95 000

o _ * - -

Återstoden,..................kronor 73,000,

skulle då komma att utgöra det till arfvoden och traktamenten
åt extra och tillfälliga biträden erforderliga beloppet.

Till detta belopp borde emellertid enligt kommitterades
uppfattning läggas vikariatsersättning samt den ökade
utgift, som kräfdes för beredande af semester åt de nya
befattningshafvarna, eller omkring........... > 9,000

Den sålunda uppkommande summan.......kronor 82,000

hafva de särskilda kommitterade ansett böra i statsförslaget

uppföras med.................... , 85,000

Kommittén ställer sig visserligen ej så litet tveksam i fråga om
värdet af det under en sjunde tjänstgöringstimme utförda arbetet, men
anser sig emellertid icke böra göra någon annan erinran mot ifrågavarande
af de särskilda kommitterade beräknade anslagsbehof, än att, med hänsyn
hufvudsakligen till af kommittén föreslagna högre arfvoden åt fast anställda
kvinnliga biträden, an slagsbeloppet synes böra höjas till 90,000
kronor och upptagas såsom förslagsanslag under rubriken: »arfvoden åt
extra tjänstemän, vikariatsersättningar, m. m.»

^befattnings- Hvad ersättningen till befattningshafvare vid postverket för handlägg hafvare

vid ning af postsparbanksgöromål angår, utgår, på sätt förut är nämndt, ersättning
lokaiförvait- till funktionärer vid postanstalterna med visst belopp för hvarje nyutfärdad
ungar. motbok och för hvarje insättning samt med uppbördsprovision, hvarjämte
ersättning utgått till åtskilliga befattningshafvare hos generalpoststyrelsen,
nämligen ombudsmannen, frimärksintendenten och den vid postverkets
frimärksförråd anställde revisorn och bokhållaren äfvensom vissa vaktmästare
för biträde vid handläggning af postsparbanksgöromål.

Sammanlagda ersättningsbeloppet har under år 1907 utgjort kronor
32,288:89 och under år 1908 kronor 31,026: 82, uti hvilka belopp ersätt -

159

ningen till oinförmälda befattningshafvare i generalpoststyrelsen ingår med
1,450 kronor hvardera året.

Med hänsyn därtill, att enligt kommitténs förslag sistberörda ersättning
ej vidare skulle utgå, anser kommittén det för ifrågavarande ändamål
erforderliga beloppet böra beräknas till 30,000 Kronor.

Expensutgifterna, som utgöras af kostnaderna för trycknings- och Expenser och
bokbinderiarbeten, skrifmaterialier, uppvärmning och belysning m. m., g,ner.
hafva under år 1907 uppgått till kronor 27,641: si och under år 1908 till
kronor 33,868:89.

Kostnaderna för annonsering, anskaffning och underhåll af möbler
samt för underhåll af lokaler m. m., hvilka kostnader bokförts under titeln
diverse utgifter, hafva utgjort kronor 5,241: se under år 1907 och kronor
6,609: 02 under år 1908. I sistnämnda belopp ingår emellertid kostnaden
för de särskilda kommitterades utredning och förslag angående postsparbanken
med kronor 2,751:71.

Ersättningen för förvaring i riksbanken af postsparbankens, riksförsäkringsanstaltens
och barnmorskornas pensionsanstalts värdehandlingar
har för år 1907 utgått med 8,000 kronor, hvaraf påförts postsparbanken
7,610 kronor och återstoden nyssnämnda båda anstalter. Från och med
år 1908 är afgiften nedsatt till 4,000 kronor, hvaraf för sistnämnda år
påförts postsparbanken 3,760 kronor.

Nu berörda tre kategorier af utgifter äfvensom kostnaden för vaktmästares
beklädnad, läkarvård och medicin synas kommittén böra i staten
sammanföras under rubriken »expenser och diverse utgifter» samt med
ledning af nyss anförda siffror beräknas till sammanlagdt belopp af
40,000 kronor.

Under titeln afkortning'' afföras i räkenskaperna förluster vid obli- Afkortningar

° . , _ och afBkrit gationsutlottning

äfvensom anmärkningsarfvoden, i den män dessa betalas nmgar.
af postsparbanken. Beloppet af dylika förluster och arfvoden utgjorde
under år 1907 kronor 5,751:79 och under år 1908 kronor 5,510:68. De
särskilda kommitterade hafva föreslagit att för ändamålet måtte i staten
uppföras 6,000 kronor.

160

Stat.

Kommittén, som icke har något att erinra mot beloppet af ifrågavarande
anslag, anser emellertid detsamma böra i staten upptagas under
titeln »anmärkningsarfvoden samt förlust vid obligationsutlottning o. d.»

Den vinst, som enligt räkenskaperna under åtskilliga år uppstått å
postsparbankens rörelse, har, efter af Kungl. Maj:t lämnade särskilda medgifvanden,
användts hufvudsakligen till nedskrifning af värdet å bankens
obligationer, men äfven till gratifikationer åt poststationsföreståndare och
sparmärkesförsäljare samt tryckning af en broschyr om sparsamhet.

Det synes kommittén, att vederbörande styrelse öfver postsparbanken
böi kunna berättigas att, utan sökande af särskildt tillstånd, använda å
bankens rörelse uppkommande öfverskott till erforderlig nedskrifning af
värdet å bankens obligationer. För sådant ändamål torde böra i staten
upptagas därför påräkneligt belopp; och då det sannolikt kommer att
dröja många år, innan bankens obligationer på detta sätt kunnat nedskrifvas
till sitt verkliga värde, torde det öfverskott, som kan beräknas uppkomma
å rörelsen, böra i staten förslagsvis anslås till berörda ändamål.

Skulle framdeles å postsparbanksrörelsen uppkomma öfverskott, som
icke erfordras för dylik afskrifning, lärer detta höra, efter framställning
från Kungl. Maj:t, stå till Riksdagens disposition.

* *

Med tillämpning af hvad ofvan anförts har kommittén uppgjort
följande förslag till stat, därvid aflöningarna till postsparbankens ordinarie
personal upptagits med de belopp, till hvilka de, med hänsyn till kända
personalförhållanden, ansetts kunna beräknas.

161

Förslag

till

utgiftsstat för postsparbanken

K	r o	n o r.
2,000
1,800	—
9,000	—
7,000	—
5,000	—
5,500	—
21,000	—
18,860
74,375	—
6,960	—	1 . 1
90,000	-—	241,495
30,000
40,000	—	70,000	—
6,000
	—	21,505	—
	1 —	\| 333,006	—

Aflöningar.

Generalpostdirektören............

8 ledamöter i styrelsen, hvardera 600 kronor . .
Byråchefen (8,000—9,000 kronor) . .förslagsvis
1 kamrerare och sekreterare (6,000—

I 7,000 kronor).......... »

1 förste aktuarie (5,000—6,500 kronor) »

! 1 registrator och aktuarie (4,200—

5,500 kronor).........

4 revisorer (4,200—5,500 kronor) .

7 postexpeditörer, manliga, (1,800— 1

3,800 kronor).........

ortstillägg (270—450 kronor) . .

35 postexpeditörer, kvinnliga, (1,500-

2,100 kronor).........

ortstillägg (225 kronor).....

5 vaktmästare (1,140—1,650 kronor)

Arfvoden åt extra tjänstemän, vikariats ersättningar,

m. in., förslagsvis . .

Omkostnader.

(Förslagsanslag)

Ersättning till befattningshafvare vid postverkets
lokalförvaltningar för handläggning af postsparbanksgöromål.
.............

Expenser och diverse utgifter........

Afkortningar och afskrifningar.

(Förslagsanslag)

Anmärkningsarfvoden samt förlust vid obliga tionsutlottning

o. d.............

Till nedskrifning af bokförda värdet å postspar -

bankens obligationer

Summa kronor
*

21—091240. Löner egt er ing skommitténs bet. XXIII.

162

*po$tspar-'' I händelse af bifall till hvad kommittén i det föregående hemställt

f5rfattningen.TÖr&nåe reglering af löneförhållanden m. m. vid postsparbanken och i det
följande föreslår i fråga om vissa förändrade anordningar i öfrigt beträffande
postsparbanken lärer en revision af den af Kungl. Maj:t och Riksdagen
gemensamt antagna postsparbanksförfattningen varda erforderlig.

Nu inskränker sig kommittén emellertid till att endast påpeka de
förändringar i nämnda författning, som torde böra vidtagas vid bifall till
kommitténs i det föregående framställda regleringsförslas-.

Då berörda författning den 22 juni 1883 utfärdades, intogos i § 19
bestämmelser därom, att de med postsparbankens förvaltning förenade utgifter
skulle bestridas med den räntevinst, som kunde uppkomma på postsparbankens
rörelse (mom. 1); att till en början och så länge icke denna
räntevinst därtill lämnade full tillgång, af postverket borde förskjutas
hvad utöfver räntevinsten kunde erfordras för ändamålet (mom. 2); samt
att, sedan hvad sålunda förskjutits blifvit postverket ersatt, de öfverskott,
som kunde uppkomma, skulle användas uteslutande för postsparbankens
egna ändamål (mom. 3).

Sistberörda moment torde böra gifvas sådan förändrad affattning,
att uppkommande öfverskott, i den mån det ej varder erforderligt till
nedskrifning af bokföringsvärdet å postsparbankens obligationer, må, efter
framställning från Kungl. Maj:t, stå till Riksdagens disposition.

Enligt § 20 mom. 2 i postsparbanksförordningen åligger det styrelsen
för postsparbanken att vid afgifvande af underdånig berättelse om
bankens tillstånd och förvaltning yttra sig rörande det belopp, som af
bankens medel må under det löpande året användas för vidtagande af
åtgärder för främjande af sparsamhet, särskildt inom de mindre bemedlade
samhällsklasserna.

Därest mom. 3 i § 19 erhåller den förändrade affattning, som kommittén
nyss härförut ifrågasatt, lärer mom. 2 i § 20 böra från författningen
uteslutas.

Åt § 21, sådan den lyder enligt kungl. kungörelsen den 4 juli
1902, torde böra gifvas följande förändrade lydelse:

163

>Mom. 1. Styrelsen öfver postsparbanken utöfvas af general poststyrelsen,
bland hvars ledamöter jämväl skall finnas en byråchef för ärenden
rörande postsparbanken.

Mom. 2. För behandling af vissa postsparbanken rörande frågor
förstärkes generalpoststyrelsen med tre särskilda ledamöter, nämligen en
af Konungen för en tid af tre år förordnad ledamot samt en af fullmäktige
i riksbanken och en af fullmäktige i riksgäldskontoret, hvilka båda
sistnämnda ledamöter bemälde fullmäktige hvar för sig inom sig utse.

Mom. 3. Är generalpostdirektören hindrad att deltaga i handläggning
inom generalpoststyrelsen af ärenden rörande postsparbanken, skall i
stället såsom ledamot i behandlingen af dessa ärenden deltaga en af byråcheferna
för den egentliga postförvaltningen, i enlighet med föreskrift,
som af Konungen meddelas; och skall i sådant fall vid plenisammanträde
för postsparbanksärenden ordet föras af den äldste tjänstgörande ledamoten,
föredragande ledamoten dock undantagen.

Mom. 4. Om sättet för handläggning i öfrigt af postsparbanksärenden
hos generalpoststyrelsen bestämmes af Konungen».

Då kommittén till behandling förehaft frågorna om reglering af Förslag till
löneförhållanden m. m. vid postsparbanken och därvid sökt att, med led- ändrade anning
af verkställda undersökningar, bilda sig ett omdöme, om eller i hvad öfrigt^beträfmån
postsparbanken under dess hittillsvarande verksamhet motsvarat de ^Xankln.
vid dess tillkomst hysta förhoppningar, har kommittén äfven gjort till
föremål för sitt begrundande, huruvida till äfventyrs genom förändrade
anordningar postsparbanken skulle kunna göras ägnad att i högre grad,
än hitintills varit möjligt, fylla det med densamma vid dess inrättande
afsedda syftet.

De förslag, som i sådant hänseende synts kommittén kunna ifrågakomma,
tillåter sig kommittén nu framlägga, förutskickande därvid emellertid
den erinringen, att förslagen, i den mån de kunna befinnas förtjäna
vidare uppmärksamhet, i allmänhet torde vara i behof af en allsidig utredning,
som kommittén icke kunnat åstadkomma utan att väsentligen för -

164

dröja den, enligt kommitténs mening, ur derå synpunkter mycket angelägna
lösningen af de regleringsfrågor, rörande hvilka kommittén i det
föregående framlagt förslag.

Den svenska postsparbankens förvaltning är i stort sedt ordnad efter
mönster af den engelska, hvilken haft en synnerligen framgångsrik verksamhet.

I sitt betänkande angående inrättande i vårt land af en allmän
postsparbank anförde de för denna frågas behandling förordnade kommitterade,
att, trots de stora växlingar de ekonomiska förhållandena i En o--land under loppet af de tjugu närmast föregående åren varit underkastade,
uttagningarna i postsparbanken dock icke under något år, ej ens under
den bekanta bomullskrisen (the cotton famine), öfverstigit insättningarna,
utan hade det i postsparbanken innestående beloppet befunnit sig i jämn
stigning år från år.

Äfven om den ränta, som godtgöres insättarna i Sveriges postsparbank,
är icke obetydligt lägre än inlåningsräntan i andra sparbanker inom
riket, kan dock denna omständighet svårligen ensamt för sig antagas vara
anledningen till den svenska postsparbankens tillbakagång.

Ej heller lärer någon allmän ekonomisk tillbakagång i vårt land
kunna anses hafva ägt rum under de tio sist förflutna åren, utan landets
välstånd har tvärtom under denna tid högst betydligt ökats.

Anledningarna därtill att allmänheten i allt mindre grad betjänat sig
af postsparbanken böra enligt kommitténs förmenande hufvudsakligen
sökas i följande omständigheter, nämligen dels den storartade utvecklingen
under de senare åren af sparbanker, solidariska enskilda banker och aktiebanker
och dels in- och utlåningsräntans allmänna stegring, hvilken postsparbanken,
med hänsyn till bestämmelserna om medlens placering, icke
kunnat följa i samma grad som privata banker.

Att postsparbanken under sin 26-åriga tillvaro fyllt och fortfarande
fyller en viktig uppgift, lärer ej kunna bestridas, äfven om inedgifvas
måste, att åtskilliga vid postsparbankens inrättande hysta förhoppningar
icke motsvarats af verkligheten.

165

Efter tiden för postsparbankens tillkomst har emellertid det enskilda
bankväsendet likaväl som de privata sparbankerna utvecklats på ett ovänta
dt kraftigt sätt och upptagit en liflig konkurrens med postsparbanken.

Denna senare erbjuder en ur trygghetssynpunkt bättre penningplacering
än någon enskild institution,'' men i gengäld erbjuda de enskilda
bankerna, aktiebankerna och sparbankerna i allmänhet högre ränta, liberalare
beräkning af ränteterminer, tillfälle till insättande af större belopp
och bekvämare former för återbekommande af insatta medel.

Den omförmälda konkurrensen har också med det enskilda bankväsendets
alltjämt fortgående utveckling visat sina verkningar i en stark
ökning af uttagningarna i postsparbanken.

Särskilt anmärkningsvärdt är, att i Skåne, en af landets rikaste
delar, där det privata sparbanks väsendet sedan lång tid tillbaka är synnerligen
utveckladt, såväl antalet delägare i postsparbanken och deras behållning
som ock beloppet af i postsparbanken insatta och uttagna medel
i förhållande till folkmängden angifvas med lägre siffror än i någon annan
del af riket.

Vid slutet af år 1902, det sista år, för hvilket fullständiga uppgifter
härom föreligga, utgjorde nämligen, på 1,000 invånare räknadt,

antalet inotböcker med postsparbanken

i hela riket.................111

i Kristianstads län.............. 8

och i Malmöhus län............. 7

och delägarnas behållning

i hela riket.............kr. 10,371: 03

i Kristianstads lån..........» 107:58

samt i Malmöhus län.........» 361: 45

Vid slutet af år 1905 hade antalet motböcker på 1,000 invånare

sjunkit

i hela riket till................107

i Kristianstads län till............. 4

och i Malmöhus län till............ 3

166

Under år 1907 utgjorde, på 1,000 invånare räknadt,

beloppet af insatta medel

i hela riket...............kr. 2,195

i Kristianstads län............» 589

och i Malmöhus län...........» 671

samt beloppet af uttagna medel

i hela riket...............kr. 3,160

i Kristianstads län ............» 764

och i Malmöhus län...........» 809

Dessa siffror skulle kunna gifva anledning att ifrågasätta, om icke
behofvet af postsparbanken i mån af det enskilda bankväsendets utveckling
blir allt mindre.

Ett sådant antagande jäfvas dock i någon mån af förhållandena i
Stockholm, där det privata bankväsendet äfvenledes är synnerligen utveckladt,
om än i Skåne sparbankerna äro ojämförligt flera än i Stockholm.

I Stockholm uppgick nämligen vid 1902 års utgång antalet motböcker
i postsparbanken till ej mindre än 287,552 med en innestående
behållning af kronor 8,284,302:49. Dessa tal motsvara 940 motböcker
och kronor 27,088:91 på 1,000 invånare. Hela antalet motböcker i postsparbanken
uppgick vid samma tidpunkt till 577,627 och delägarnas hela
behållning till kronor 53,916,398:05. Vid 1905 års slut utgjorde hela
antalet motböcker i postsparbanken 567,023, hvaraf något mer än hälften
eller 283,908 voro hemmahörande i Stockholm, där vid denna tidpunkt på

1,000 invånare kommo 875 motböcker.

Till jämförelse härmed torde böra meddelas, att antalet sparbanker

1 riket utom postsparbanken vid 1908 års utgång uppgick till 428, däraf

2 i Stockholm, och 131 i Skåne; att antalet delägare i dessa sparbanker
utgjorde 1,493,764, däraf 80,777 i Stockholm och 418,570 i Skåne; samt
att delägarnas behållning i samma sparbanker vid berörda tidpunkt uppgick
till 713,551,441 kronor 25 öre, hvaraf i Stockholm 43,239,208
kronor 24 öre och i Skåne 271,331,713 kronor 96 öre.

167

Vid bedömande af frågan om postsparbankens fortfarande behöflighet
bör emellertid å andra sidan erinras om den stora betydelsen ej
mindre af statens garanti för i postsparbanken insatta medels återbekommande,
än äfven däraf, att för innehafvaren af en motbok med
postsparbanken är beredd möjlighet att insätta och uttaga medel vid hvart
och ett af mer än 3,000 postsparbankskontor i riket, en förmån, hvartill
motsvarighet icke kan bjudas af någon enskild penninginrättning i landet
och som säkerligen väsentligt bidragit till utvecklande af sparsamhet hos
särskildt den del af befolkningen, som tidtals har sin verksamhet utom
hemorten.

Såsom belysande för den uppfattning man i England hyser om betydelsen
af en postsparbank förtjänar att ihågkommas ett af Gladstone en gång
i början på 1880-talet i parlamentet fälldt yttrande, nämligen att allt sedan
antagandet af den lag, hvarigenom spannmålshandeln frigafs, icke någon
parlamentsakt i så hög grad bidragit att förbättra de fattigare klassernas
lefnadsförhållanden och öka nationalrikedomen som den, genom hvilken
postsparbanken kom till stånd.

Då enligt kommitténs bestämda uppfattning indragning af den svenska
postsparbanken icke bör ifrågakomma, lärer man böra i stället söka vidtaga
åtgärder i syfte att banken må kunna i högre grad än hittills fylla sin
uppgift. Därvid torde dock näppeligen kunna blifva tal om att genom
lagstiftning söka hämma den konkurrens, som de privata bankerna utöfva
med postsparbanken. Men förbättrade anordningar i afseende å postsparbankens
verksamhet skulle säkerligen kunna i afsevärd mån förebygga
sådana rubbningar i bankens ekonomi, som under senare tider ägt rum.

Kommittén har i sådant hänseende först och främst tänkt på ett
förändradt sätt för placeringen af postsparbankens medel.

De för behandling af frågan om inrättande af en allmän postsparbank
tillsatta kommitterade föreslogo i sitt betänkande, att de i postsparbanken
inflytande medel, som icke erfordrades för löpande utgifters bestridande,
skulle insättas på upp- och afskrifningsräkning i riksbanken,
samt att för så stor del af dessa medel, som postsparbankens styrelse
ansåge icke behöfva hållas tillgängliga för att möta uppsägning af medel,

168

skulle inköpas räntebärande obligationer af vissa angifna slag. I hufvudsaklig
öfverensstämmelse härmed meddelades i författningen af den 22 juni
1883 bestämmelser i ämnet.

Dessa bestämmelser ändrades genom kungl. kungörelser den 13 juli
1887 och den 4 juli 1902.

Genom sistnämnda kungörelse stadgades, att för så stor del af de
för postsparbankens räkning i riksbanken insatta medlen, som postsparbankens
styrelse ansåge icke behöfva hållas omedelbart tillgänglig för att
möta uppsägningar, skulle inköpas räntebärande obligationer, utfärdade
antingen af svenska staten eller af Sveriges allmänna hypoteksbank eller
af kommun inom riket för lån, till hvars upptagande Konungens tillstånd
blifvit meddeladt, eller ock af bolag eller inrättning, såvida i sistnämnda
fall kommun med Konungens tillstånd iklädt sig betalningsansvar såsom
för egen skuld för såväl kapital som ränta.

Postsparbankens styrelse berättigades dock att göra ifrågavarande,
för löpande utgifter icke erforderliga medel fruktbärande, dels intill högst
en fjärdedel genom utlåning mot skuldebref till kommun inom riket, därest
tillåtelse till lånets upptagande blifvit kommunen af Konungen meddelad,
dels ock, jämväl intill högst en fjärdedel, genom utlåning på högst
sex månaders uppsägning mot skuldebref med säkerhet af sådan inteckning
i fast egendom inom riket, som med hänsyn till läge, ytinnehåll,
brandförsäkring och afkastning pröfvades innebära fullgod säkerhet, eller
genom insättning på depositions- eller annan räkning hos enskild bankinrättning,
hvars bolagsordning blifvit af Konungen fastställd samt hvars
grund- och reservfonder uppginge till sammanlagd! belopp af minst fem
millioner kronor.

Syftemålet med de sålunda beslutade förändringarna torde hafva
varit dels att genom möjligheten af penningplacering i inteckningar kunna
draga fördel af inträffande räntestegringar, dels att undvika inköp af obligationer
vid tider, då penningar i följd af räntefall inströmmade till postsparbanken
samtidigt med att kurserna å obligationer i följd af räntans
nedgång stego, dels ock slutligen, att, sedan riksbanken enligt lagen för
densamma af den 12 maj 1897 ej lämnade postsparbanken ränta å insatta

169

medel, kunna erhålla någon afbastning af de medel, som vore afsedda
till mötande af uppsägningar.

Genom de år 1902 vidtagna ändringarna af bestämmelserna i ämnet
blefvo olägenheterna i fråga om placeringen af postsparbankens medel
visserligen mildrade, men ej undanröjda.

För närvarande yppa de sig ej i någon svårighet att till antaglig
kurs förvärfva obligationer; därtill skulle vid nu i allmänna marknaden
gällande jämförelsevis höga räntesatser säkerligen icke saknas tillfälle.

Men förhållandet är, att postsparbanken på senare tiden ej haft tillräckliga
medel disponibla till mötande af de stora uttagningarna från
banken.

Att vid en tidpunkt med höga räntor sälja obligationer till kurser,
som ej allt för mycket understiga inköpskurserna, har för postsparbanken
varit förenadt med stora svårigheter; och enär postsparbanken i allmänhet
har sina till kommuner och enskilda utlånta medel placerade på lång tid,
har bankens styrelse för mötande af de stora uppsägningarna nödgats ej
blott i hög grad anlita sin kredit hos postverket utan äfven mot 41h
a 5 % ränta upplåna betydliga belopp såväl från riksbanken som från privata
banker.

Vid 1908 års slut uppgick postsparbankens skuld till privat bankinrättning
till 3,627,550 kronor, hvarå erlagts förskottsränta efter 4 V2 f.

Från postsparbankens synpunkt har denna skuldsättning uppenbarligen
varit lämpligaste sättet att anskaffa erforderliga medel; en försäljning af
obligationer skulle med all säkerhet hafva varit för postsparbanken
oförmånligare.

Ser man åter saken från det allmännas synpunkt, förefaller det föga
lyckligt, att postsparbanken skall vara nödsakad att hos privat penninginrättning
upplåna medel mot en ränta, som betydligt öfverstiger dess egen
lägsta utlåningsränta. Postsparbanken har nämligen mycket stora belopp
utlånta till kommuner mot lägre ränta än 4 %, ända ned till 3,6 %.

Det synes kommittén ligga i öppen dag, att ur synpunkten af bankens
framtida bestånd ändring i berörda hänseenden måste åvägabringas.

Anledningen att postsparbankens kapitalplaceringar hittills i allmänhet
slagit föga lyckligt ut, torde vara att söka i de restriktiva bestäm 22—091240.

Lönereglering skommitténs bet. XXIII.

170

meker, som gällt för medelsplaceringen. Dessa bestämmelser hafva
visserligen tillkommit i syfte att bereda största möjliga säkerhet för återbekommandet
af utlånta medel, men sådan torde kunna åstadkommas på
ett för postsparbanken och det allmänna fördelaktigare sätt.

Staten står i ansvar för postsparbankens förbindelser; staten har för
sina behof användning af lånta medel till vida större belopp, än postsparbanken
under en lång tid framåt kan antagas få lediga.

Det borde då kunna ligga nära till hands, att staten själf mot
räntegodtgörelse mottoge postsparbankens medel, förslagsvis genom riksbanken
eller riksgäldskontoret.

En sådan åtgärd skulle ställa postsparbanken på en ekonomiskt långt
säkrare grund än den för närvarande intager.

Postsparbanken skulle befrias från den ansvarsfulla medelsplaceringen
och däraf följande likvider samt från bekymret att i brydsamina
tider anskaffa nödiga medel; sådana borde väl nämligen under antagna
förutsättning förskjutas af den statsinstitution, som finge sig medelsförvaltningen
ålagd.

Sattes räntegodtgörelsen från samma statsinstitution till postsparbanken
i en viss oföränderlig relation till den ränta postsparbanken hade
att betala till sina delägare, skulle däraf följa möjlighet att på förhand
tämligen noga beräkna det ekonomiska resultatet af postsparbankens verksamhet,
något som med nuvarande anordningar är förenadt med icke
ringa svårigheter.

Sattes åter räntegodtgörelsen i ett visst förhållande till räntan i den
allmänna marknaden, skulle sådant för postsparbanken medföra möjlighet
att genom utdelande af räntetillskott åt delägarna undanröja deras benägenhet
att vid inträffande räntestegring i den allmänna marknaden öfverflytta
sina besparingar till privata banker.

Kommittén har tänkt sig, att styrelsen öfver postsparbanken under en
öfvergångstid borde behålla förvaltningen af de obligationer och fordringsbevis,
postsparbanken redan innehar, men att denna styrelse däremot icke
skulle för framtiden äga inköpa några obligationer eller utlämna några lån.

I följd af obligationsutlottning och eventuellt vid gynnsamma tillfällen
försäljning af obligationer samt genom återbetalning af amorterings -

171

och andra lån skulle vid bifall till detta förslag penningförvaltningen
småningom komma att flyttas från styrelsen öfver postsparbanken till
riksbanken eller riksgäld skontoret.

Kommittén föreställer sig, att riksbankens allmänna verksamhet gör
den bäst lämpad att mottaga postsparbankens öfverskottsmedel och vid behof
tillhandahålla postsparbanken erforderligt rörelsekapital.

Visserligen lägga de för riksbanken nu gällande bestämmelser hinder i
vägen för medgifvande af räntegodtgörelse åt postsparbanken, hvilken därför
varit nödsakad att i privata banker placera tillfälligt uppkommande öfverskott.
Detta hinder lärer emellertid lätt kunna undanröjas genom ändring
i nämnda bestämmelser. Någon svårighet för riksbanken vare sig att
mottaga postsparbankens öfverskottsmedel eller att tillhandahålla postsparbanken
erforderligt rörelsekapital lärer väl icke vara att befara.

En väsentlig anledning till de rubbningar i postsparbankens ekonomi,
som under de senare åren ägt rum, har ock varit svårigheten att
afpassa inlåningsräntan efter förhållandena å den allmänna penningmarknaden.

Visserligen är det högeligen önskvärdt att täta rubbningar i postsparbankens
inlåningsränta undvikas; sådana skulle ej blott oroa insättarna,
utan äfven vålla stor svårighet vid uträknande af räntan å postsparbankens
mer än 500,000 motböcker. Men å andra sidan medför räntans
bristande rörlighet synnerligen stor olägenhet för postsparbanken: penningar
strömma till banken, då de ha minsta värdet, och från banken då
de äro dyrare.

Ett sätt att motverka inströmningen af kapital vore ju att sänka
inlåningsräntan så, att den i allmänhet stode lägre än som kunde erhållas
vid annan trygg placering. Tillgripandet af detta medel i allt för hög
grad skulle emellertid motverka bankens syftemål.

Om däremot åt delägarna bestämdes en viss låg standardränta, förslagsvis
3 eller 3,3 %, samt åtminstone den större delen af å rörelsen uppkommande
öfverskott utdelades till insättarna i förhållande till dem under
hvart år tillgodoförd ränta, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad för
närvarande äger rum vid åtskilliga privata sparbanker i riket samt vid den

172

belgiska postsparbanken, så hade delägarna mindre anledning att lämpa
sina insättningar och uttagningar efter fluktuationerna å penningmarknaden,
ty en allmän rän teförhöjning, i den mån den beredde postsparbanken
högre inkomst, komme delägarna i allt fall till godo i form af räntetillskott.

För ernående af detta mål torde det emellertid, om postsparbankens
medel skulle komma att placeras i riksbanken, blifva nödvändigt att räntegodtgörelsen
till postsparbanken icke blefve bestämd vare sig till vissa eu
gång för alla fastslagna procent eller i visst förhållande till den standardränta,
som postsparbanken lämnade insättarna, utan att den gjordes rörlig,
så att den åtminstone inom vissa gränser kunde följa fluktuationerna i
den allmänna marknaden.

Det synes kommittén, som om berörda räntegodtgörelse lämpligen
skulle kunna sättas i viss relation till någon af riksbankens allmänna
räntesatser, förslagsvis dess lägsta ränta vid utlåning mot säkerhet af
inteckning i fast egendom.

Om standardräntan till delägarna i postsparbanken bestämdes till
3 procent, en räntefot, under hvilken sparbankernas och öfriga privata
bankers inlåningsränta, med undantag för gir oräkningar, knappast kan
antagas sjunka inom öfverskådlig framtid, synes den lägsta räntegodtgörelsen
från riksbanken till postsparbanken böra sättas till 3,5 procent.
Marginalen blefve då 0,5 procent, ett belopp som i de hittills inrättade
postsparbankerna i allmänhet visat sig tillräcklig för omkostnadernas
bestridande.

Såsom motsvarighet till denna för postsparbanken förmånliga begränsning
nedåt torde en gräns uppåt äfven böra bestämmas, förslagsvis
4,5 procent.

Om riksbanken förpliktades att mottaga postsparbankens medel och
att i mån af behof försträcka densamma medel, allt mot en på sålunda
antydt sätt begränsad räntegodtgörelse, förslagsvis med 0,5 procent understigande
riksbankens lägsta ränta vid utlåning mot inteckning i fast egendom,
skulle postsparbankens ekonomi säkerligen vara tryggad och insättarnas
fördel behörigen tillgodosedd. Det förefaller kommittén som skulle någon
svårighet icke behöfva uppstå för riksbanken att på sådana villkor med

173

fördel kunna öfvertaga förvaltningen af postsparbankens medel, i den män
öfverskott å desamma uppkomma.

För stärkande af postsparbankens ställning lärer det emellertid
blifva nödvändigt, att en viss del af uppkommande vinst, föi’slagsvis 25
procent, användes till nedskrifning af värdet å postsparbankens obligationer
eller, i den mån sådan nedskrifning varder obehöflig, till uppläggning
af en reservfond.

Denna fond, till hvilken äfven preskriberade medel torde böra ingå,
borde blifva statens egendom samt förräntas efter förslagsvis 3 procent
och endast få anlitas till mötande af förlust å rörelsen samt till återbetalande
i förekommande fall af preskriberade medel. Det kan nämligen ej
anses riktigt att i postsparbankens vinst inberäkna de preskriberade medlen, till
Indika bankens äganderätt är endast villkorlig. Enligt § 14 i postsparbanksförfattningen
äger nämligen bankens styrelse att, med afseende å
förekommande omständigheter, medgifva preskriberade medels utbetalande
till vederbörande motboksägare.

Kommittén hemställer om utfärdande af föreskrifter i följande hänseenden,
nämligen:

att postsparbankens kontanta medel, i den mån de
ej erfordras för löpande utgifters bestridande, skola insättas
i riksbanken, som å desamma erlägger 0,5 %
läqre ränta än riksbankens vid utlåning mot inteckning
i fast egendom gällande lägsta ränta, dock ej mindre
än 3,5 eller mer än 4,5 %;

att riksbanken mot enahanda räntegodtgörelse förskotterar
postsparbanken för dess rörelses bedrifvande
erforderliga medel, förslagsvis intill ett belopp af högst
fem millioner kronor;

att delägarna i postsparbanken erhålla en ränta
af 3 % om året, beräknad på nu föreskrifvet sätt, d. v. s.
allenast för hela månader;

174

att af den å postsparbankens rörelse uppkommande
vinst 25 % användas till nedskrifning af det bokförda
värdet å bankens obligationer eller, i den mån sådan
nedskrifning anses obehöflig, till bildande af en reservfond;

att till denna fond, som förräntas efter 3 %, jämväl
skola ingå preskriberade medel;

att reservfonden, som skulle blifva statens egendom,
må, innan den uppgår till 5 % af delägarnas
behållning enligt närmast föregående års bokslut, användas
endast till betäckande af förlust å rörelsen samt
till återbetalande i förekommande fall af preskriberade
medel; samt

att återstående 15 % af vinsten för hvart år såsom
räntetillskott utdelas bland delägarna med vissa, hela
hundradelar af dem för året tillgodoförd ränta.

Kommittén tillåter sig vidare att fästa uppmärksamheten på önskvärdheten
af några smärre förändringar, hvilkas genomförande torde kunna
i någon om än ringa mån bidraga till förbättring af postsparbankens
ekonomi.

För att möjliggöra uppsamlandet och fruktbargörandet af mindre
besparingar än en krona, användas, som bekant, s. k. sparmärken.

Det torde emellertid vara kändt, att dylika märken i ganska stor
utsträckning användas i stället för kontanta medel vid inköp hos vissa
köpmän, som drifva detalj affär er öfver hela riket med smärre artiklar,
sådana som visitkort, skrifmaterialier o. d.

Då sparmärkena vid en dylik användning icke befrämja det syfte,
som med dem är afsedt, vore det önskligt att kunna motarbeta en sådan
trafik, som för postsparbanken blott orsakar ökade trycknings- och förvaltningskostnader.

Det antydda missförhållandet skulle säkerligen, åtminstone i de
flesta fall, kunna undanröjas, om i stället för sparmärken finge vid insättning
i postsparbanken användas vanliga frimärken. En dylik anord -

175

ning är införd vid åtskilliga utländska postsparbanker, utan att, såvidt

kändt är, någon olägenhet däraf försports.

Om ett dylikt medgifvande lämnades, blefve tryckning af särskilda
sparmärken obehöflig, och en del af de såsom likvid enskilda emellan
skickade märkena skulle med all säkerhet komma att användas för frankering
af postförsändelser. Missbruk af märken i ofvanberörda syfte
skulle än mera förhindras, om förbud utfärdades mot insättande medelst
frimärken på en och samma motbok af större belopp än förslagsvis en
krona i månaden.

Den största fördelen af en sådan anordning vore emellertid, att tillgången
till märken, användbara för insättning i postsparbanken, skulle i
högst betydlig grad underlättas och att behofvet af särskilda märkesförsäljare
för postsparbankens räkning skulle, om icke helt bortfalla, dock
i allt fall betydligt minskas.

Den af anordningen föranledda afräkningen mellan postsparbanken
och postverket i öfrigt kunde lämpligen äga rum vid centralförvaltningen
och blefve af så enkel beskaffenhet, att den ej kunde vålla nämnvärd
svårighet eller besvär.

Kommittén hemställer sålunda,

att, i stället för nu använda sparmärken, frimärken,
fästade pa s. k. sparkort, ma användas till insättning
i postsparbanken, dock högst till belopp af en krona
i mänaden å en och samma motbok.

Postsparbankens utgifter skulle vidare säkerligen i någon mån kunna
minskas genom förenkling af vederbörande styrelses underdåniga berättelser
om postsparbankens tillstånd och förvaltning.

Räkenskaperna gifva visserligen ingen ledning för bedömande af
kostnaderna för dessa berättelsers utarbetande, men kostnaderna äro helt
säkert ganska betydliga.

1 berättelserna förekomma vissa tabeller, hvilkas värde torde kunna
starkt ifrågasättas.

176

Kommittén tillåter sig i sådant afseende fästa uppmärksamhet på
en del tabeller, som finnas införda i den senaste tillgängliga berättelsen,
för år 1907, nämligen å sid. VIII—XVII, sid. XVIII tab. D, sid. XX och
XXVII samt sid. 1-36 i bihanget.

Särskilt upprättandet och tryckningen af tabellen å sistberörda
sidor, hvilken tabell innehåller detaljerade uppgifter om rörelsen vid hvart
och ett af de 3,124 postsparbankskontoren, torde hafva kraft betydligt
arbete. . Det torde i sammanhang härmed förtjäna nämnas, att någon
motsvarighet till denna tabell icke återfinnes i åtskilliga till kommitténs
förfogande ställda årsberättelser för andra länders postsparbanker.

Kommittén hemställer,

att det må tagas i öfvervägande, huruvida icke
förenklingar må kunna göras i sättet för upprättande
af underdåniga berättelser angående postsparbankens
tillstånd och förvaltning.

I enlighet med stadgandet i § 17 af förordningen den 22 juni 1883
har, på sätt mhemtas af postsparbanksstyrelsens underdåniga berättelser
för åren 1884—1896, genom postsparbankens försorg för motboksägares
rakning inköpts räntebärande obligationer för en kostnad af sammanlagdt
282,669 kronor 19 öre. I berättelserna för åren 1897—1907 finnes däremot
intet nämndt om några dylika inköp. Kommittén har häraf funnit
sig föranlåten antaga, att stadgandet i fråga under sistberörda elfva är icke
kommit i tillämpning, åtminstone ej i nämnvärd omfattning.

Under förutsättning att detta antagande är riktigt och då borttagandet
af stadgandet i fråga skulle medföra en visserligen ringa, men dock
önskvärd förenkling i de mångahanda föreskrifter, som finnas meddelade
för handhafvandet af postsparbanksgöromål, hemställer kommittén,

att §17 i förordningen den 22 juni 1883 angående
en postsparbank för riket må upphäfvas.

177.

Slutligen tillåter sig kommittén i detta sammanhang framhålla önskvärdheten
af en undersökning, huruvida och under hvilka betingelser allmänheten
skulle kunna beredas tillfälle att, på sätt flerstädes i utlandet
lärer äga rum, i postsparbanken insätta medel jämväl för beredande af
lifränta. En anordning i detta syfte skulle säkerligen, med hänsyn till
statens garanti för i postsparbanken insatta medel, af allmänheten hälsas
med tillfredsställelse och medverka till befordrande af det med postsparbanken
afsedda hufvudsyftet: vårt folks vänjande vid sparsamhet och omtanke
för framtiden.

23—001240.

Löneregler ing »kommitténs bet. XXIII.

178

Uppgifter om vissa utländska postsparbanker.

Vid postsparbanksstyrelsens underdåniga berättelse för år 1907
finnes fogad en tabell, innehållande jämförelse mellan den svenska postsparbanken
och postsparbankerna i Storbritannien och Irland, Italien, Nederländerna,
Frankrike och Österrike under deras tjugufjärde verksamhetsår.

Af denna tabell framgår, att under sistberörda år den svenska postsparbanken
ensam företett större uttagningar än insättningar samt att
förvaltningskostnaden, uträknad i procent af delägarnas behållning vid
årets slut (icke, såsom i tabellen, i förhållande till antalet omsättningar),
varit störst vid den svenska postsparbanken, eller 0,56 procent, mot 0,37
procent i Frankrike, 0,39 procent i Nederländerna, 0,47 procent i Österrike
och 0,54 procent i Storbritannien. För Italien saknas uppgift om förvaltningskostnaden.

Kommittén har låtit beträffande åtskilliga utländska postsparbanker
verkställa en undersökning af förhållandet mellan delägarnas tillgodohafvande
vid slutet af åren 1898 och 1908. Ej heller i detta afseende utfaller
en jämförelse till den svenska postsparbankens fördel, såsom framgår
af följande tablå:

	Postspar- bankens första verksam- hetsår.	Myntslag.	Delägarnas behållning vid slntet af år	Ökning ( + ) eller
1898.	*1908.	(—) i proc.
Storbritannien o. Irland	1861	£.	123,144,099	160,648,214	+ 30
Belgien.......	f 1870	Francs	564,800,000	886,200,000	+ 57
Japan .......	1875	Jen	30,042,074	97,699,691	+ 225
Italien.......	1876	Lire	570,324,555	1,417,727,034	+ 149
Nederländerna ....	1881	Floriner	70,012,149	151,638,335	+ 117
Frankrike......	1882	Francs	875,021,387	1,538,678,067	+ 76
Österrike......	1883	Ö. kr.	119,785,829	226,649,741	+ 89
Ungern.......	1886		26,447,213	92,630,533	+ 250
Sverige.......	1884	Kronor	64,033,596	46,422,570	- 28

* För Italien 1907.

t Allmänna spår- och pensionskassan i Belgien bildades år 1865, men postverket lämnar sitt
bistånd åt densamma sedan den 1 januari 1870.

179

Samtliga de sålunda undersökta utländska postsparbankerna förete
ej blott för berörda år, utan för hela den tid de varit i verksamhet, med
ytterst obetydliga undantag en stor, tämligen jämn stegring af insättarnas
behållning. (Jämför, hvad vissa utländska postsparbanker angår, vid detta
betänkande fogade grafiska tabeller, bil. VII—IX.)

Kommittén, som föreställer sig att, jämväl vid framdeles skeende
revision af postsparbanksförfattningen, det kunde vara af intresse att känna
en del utomlands gällande föreskrifter i ämnet, har ansett sig böra i en
särskild bilaga till detta betänkande meddela i sammanträngd form resultaten
af en undersökning i detta hänseende, som kommittén beträffande
åtskilliga utländska postsparbanker låtit verkställa, med ledning hufvudsakligen
af en utaf världspostföreningens internationella postbyrå i Bern
år 1904 utgifven »recueil de renseignements sur 1’organisation des administrations
de 1’union et sur leurs services internes>.

Vid denna undersökning har företrädesvis fästats afseende vid de
stadganden, som röra räntefot, maximum för en delägares räntebärande
behållning, placeringen af insatta medel samt ersättning åt postfunktionärer
för postsparbanksgöromål. Undersökningen gör emellertid icke anspråk
på att vara i något afseende uttömmande.

Bilagor.

181

Bil. I.

Anteckningar rörande vissa utländska postsparbanker1.

Storbritannien och Irland.

Postsparbanken därstädes, den första i sitt slag, började sin verksamhet
den 16 september 1861. Den förvaltas af generalpoststyrelsens
sparbanksdepartement.

Insättare i postsparbanken får ej vara delägare i någon annan sparbank
i riket.

Lägsta insättningsbeloppet är 1 shilling. Under ett kalenderår få
insättningarna å en och samma bok ej öfverstiga 50 £. En delägares till—
godohafvande får i allmänhet ej öfverstiga 200 £.

Räntan till delägarna är bestämd till 2V2 % per år, motsvarande Va
penny i månaden för 1 £. Räntefoten är fastställd genom lag och kan
ändras endast genom parlamentsbeslut. Ränta godtgöres ej å lägre belopp
än 1 £, ej heller å högre belopp än 200 £.

Frimärken, anbringade å sparkort, kunna användas till insättning i

postsparbanken.

Uppsägningstiden är högst 10 dagar. I allmänhet utbetalas dock
uppsagda belopp, så snart ske kan, utan iakttagande af någon viss uppsägningstid.
Uttagning af innestående medel kan verkställas jämväl genom
anlitande af telegraf.

1 Dessa anteckningar äro hufvudsakligen hämtade från den af världspostföreningens
internationella byrå i Bern år 1904 utgifna samlingen »Recueil de rcnseignements sur l’organisation
des administrations de l’union et sur kurs services interncs».

182

Om behållningen å en räkning öfverstiger maximum, inköpes för
öfverskottet eu statsobligation, såvida räkningshafvaren ej bestämmer annorlunda.
Jämväl i andra fall tillhandagår postsparbanken delägarna med
inköp af statsobligationer likasom den äfven för delägares räkning ombesörjer
försäljning af dessa obligationer.

Postspai bankens medel placeras i statspapper och andra värdepapper,
för hvilka brittiska regeringen iklädt sig garanti.

Bankens vinst tillgodogöres årligen statsverket.

Postsparbanken har en från postverket skild stat.

I de fall, då vederbörande posttjänstemans aflöning icke innefattar
ersättning för postsparbanksgöromål, erhåller han en godtgörelse af 5 £ för

1,000 omsättningar (insättningar och uttagningar); underordnad posttjänsteman
erhåller emellertid minst 4 £ om året såsom ersättning för kombinerade
postanvisnings- och postsparbanksgöromål.

Under de första åren af sin tillvaro åtnjöt postsparbanken portofrihet.
Efter år 1868 betalar banken emellertid porto. Afsikten med denna
förändring är att kunna bestämma beloppet af bankens verkliga kostnader,
så att dess öfverskott ej må ökas på postverkets bekostnad.

Belgien.

Postverket lämnar sedan den 1 januari 1870 sitt bistånd åt »La
caisse générale d’épargne et de retraite» (den allmänna spar- och pensionskassan),
grundad år 1865 under statens garanti.

Postsparbanken står icke under inseende och förvaltning af styrelsen
för postverket. Den endast betjänar sig af postanstalterna, men har sin
egen, af poststyrelsen oberoende förvaltning. Såsom agenter i landsorten
bogagnar den, förutom postanstalterna, nationalbankens afdelningskontor.

Minsta insättnings beloppet är 1 franc. Utan särskildt tillstånd får
å en bok ej insättas mer än 5,000 francs under loppet af 15 dagar. Något
maximum för en delägares behållning är ej stadgadt, men banken har rätt
att genom inköp af belgiska statspapper nedbringa en delägares behållning
till 3,000 francs. Denna gräns är dock för vissa föreningar höjd till

20,000 francs.

183

Räntefoten är 3 % å behållning, som under årets lopp icke öfverstigit
2,000 francs, men 2 % på hela behållningen, om denna öfverstigit
nämnda belopp. Undantagsvis lämnas oberoende häraf 3 % ränta åt vissa
föreningar. Räntefoten bestämmes af kassans generalråd under förbehåll
af vederbörande ministers godkännande. Något maximum finnes ej stadgadt
för belopp, hvarå ränta beräknas.

Vanliga 2-, 5- och 10-centimers frimärken kunna användas för insättning
i banken.

I vissa fall kunna insättningar till belopp af högst 500 francs verkställas
genom anlitande af landtbrefbärare.

Utbetalning af högst 100 francs verkställes i regel vid anfordran,
dock icke utan särskildt medgifvande mer än en gång i hvarje vecka.
Uppsägningstiden för högre belopp varierar från 15 dagar till 6 månader.

Medel få icke uttagas förr än 15 dagar förflutit sedan de insattes.

Telegrafiska utbetalningar inom landet äro ej medgifna. En motboksägare,
som befinner sig i utlandet, kan mot ersättning för kostnaden
få belopp till sig utbetalda förmedelst post- eller telegrafanvisning.

Banken tillhandagår delägarna med inköp af statspapper och lifräntor.

Bankens tillgångar äro uppdelade i följande tre kategorier:

l:o) rörelsekapital;

2:o) medel afsedda att tills vidare placeras; och

3:o) medel afsedda att definitivt placeras.

De medel, som äro afsedda för placering tills vidare, fruktbargöras
genom inköp af växlar och löpande skuldsedlar, belåning af handelsvaror
eller ädla metaller eller genom utlåning mot säkerhet af statspapper, obligationer
eller aktier.

De för definitiv placering afsedda medlen nedläggas i statspapper,
provinsers och kommuners obligationer, skuldebref mot inteckningssäkerhet
eller obligationer, utfärdade af vissa bolag, eller ock som egnahemslån
åt arbetare.

Öfverskott å rörelsen ingår till en reservfond. Hvart femte år äger
regeringen bestämma, att en del af reservfonden skall såsom räntetillskott
utdelas till insättare, som minst ett är haft fordran i banken, i förhållande
till de räntebelopp, som för de fem sista åren tillgodoförts insättarna.

24—091240. Lönereglering akommitténs bet. XXIII.

184

Preskriberade medel tillfalla banken.

Dör delägare utan arfvingar, tillfalla hans innestående medel banken.

Såsom ersättning för postfunktionärernas arbete åt banken lämnar
denna följande godtgörelse:

6 centimer för hvarje insättning, dock högst 12 centimer hvar femtonde
dag för hvarje motbok;

10 centimer om året för hvarje minst ett år gammal motbok, hvarå
behållning finnes innestående vid årets slut;

25 centimer för 1,000 francs af de belopp, som från motböcker uttagas
i och för inköp af statsobligationer.

Dessa medel jämte vissa andra dylika till postverket ingående ersättningar
fördelas sedan efter vissa grunder bland vederbörande befattningshafvare.

Japan.

Postsparbanken började sin verksamhet i maj månad 1875.

Minsta insättningsbeloppet är 10 sen, det högsta per dag 50 jen1.
Behållningen å en motbok får icke öfverstiga 500 jen.

Räntefoten, fastställd genom kejserligt beslut, är, enligt den år 1909
för Japan utgifna officiella statistik, 5,04 % per år.

Frimärken å 5 rin, 1 sen och 2 sen kunna användas för insättning
i postsparbanken, dock af en och samma person ej till högre belopp än
1 jen per månad.

Utbetalning intill ett belopp af 30 jen kan äga rum två gånger i
månaden utan föregående uppsägning. Utbetalning af belopp, som ej understiger
1 jen, kan förmedlas genom telegraf.

Postsparbanken tillhandagår insättarna med inköp af statsobligationer.

Om en insättare, hvars behållning öfverstiger 500 jen, icke, trots
anmaning, uttager öfverskottet, inköper banken för detta en statsobligation.

Bankens medel placeras i »La caisse des dépots et consignations».

Preskriberade medel tillfalla statsverket.

1 1 jen (=V» dollar)=100 sen.

185

Banken har ej egen stat, utan är inbegripen i kommunikationsministeriets
budget.

Vissa postfunktionärer uppbära ej någon särskild ersättning för postsparbanksgöromålen,
medan åter andra erhålla uppbördsprovision eller godtgörelse
i förhållande till göromålens omfattning.

Postsparbanken åtnjuter portofrihet.

Italien.

Postsparbanken började sin verksamhet den 1 januari 1876.
Postanstalterna fungera såsom agenter för en central sparbank under
statens garanti och hvars verksamhet står i samband med depositionsoch
lånekassan (la Gassa dei depositi e prestiti), instiftad genom lag af
den 17 maj 1863. Generalpoststyrelsen handhafver förvaltningen af postsparbanken.

Minsta insättningsbeloppet är 1 lire, högsta 1,000 lire. På en räkning
får innestå huru stort belopp som helst, men ränta godtgöres ej på
högre belopp än 2,000 lire, oberäknadt kapitaliserade räntor, som äro
räntebärande utan all inskränkning.

Räntefoten har varit 3 %, 3,5 %, 3,25 %, 3 %, 2,88 %, 2,76 % och sedan
den 1 juli 1904 2,64 / (=11 cent. för 100 lire under Va månad).

Insättningar å 1 lire kunna verkställas med vanliga 5- eller 10-centimers
frimärken.

Utbetalning verkställes utan uppsägning, om den begäres å den postanstalt,
där uttagaren har sin räkning med postsparbanken. I annat
fall beräknas en uppsägningstid af 10—60 dagar.

Banken tillhandagår insaltare med inköp af statsobligationer.

I banken insatta medel placeras af depositions- och lånekassan i lån
till provinser och kommuner eller i statspapper eller å löpande räkning i
skattkammaren.

En del af postsparbankens vinst användes jämte preskriberade medel för
arbetares olycksfalls- och ålderdomsförsäkring.

Vissa postfunktionärer uppbära såsom ersättning för postsparbanksgöroinål:
5 centimer för hvarje omsättning, samt af insättningar intill
50,000 lire per halfår Vio % och för Överskjutande belopp V20 */•■

186

Rumänien.

Postsparbanken inrättades den 5 januari 1880. Den lyder under
»La caisse des dépöts, consignations et économies», garanterad af staten.

Minsta insättningsbeloppet är 1 franc, högsta 300 francs. Beloppet
å en motbok får ej öfverstiga 3,000 francs.

Räntefoten är 5 tf, men kan sänkas till lägst 3 %.

Utbetalningar om högst 20 francs ske vid anfordran. För större
belopp är uppsägningstiden 3—90 dagar.

Om en delägares tillgodohafvande öfverstiger 3,000 francs, inköper
banken statsobligationer för öfverskottet.

Banken tillhandagar äfven i öfrigt delägarna med inköp af statsobligationer.

I banken insatta medel placeras i statspapper eller skuldebref med
inteckningssäkerhet eller utlånas mot pant af statsobligationer och inteckningar.

Af bankens vinst bildas en reservfond.

Preskriberade medel tillfalla statsverket.

Posttjänstemännen åtnjuta ingen särskild ersättning för postsparbanksgöromål.

Nederländerna.

Postsparbanken inrättades den 1 april 1881. Dess angelägenheter
ombesörjas af en direktör och ett förvaltningsråd.

Lägsta insättningsbeloppet är 0,25 florin. Något maximum för insättning
eller behållning finnes ej stadgadt, men ränta betalas ej å högre
belopp än 1,200 floriner. Filantropiska och religiösa sällskap samt kooperativa
föreningar erhålla dock räntegodtgörelse på insatta belopp intill
2,400 floriner.

Insättarna erhålla 2,64 % ränta. Räntefoten är bestämd genom lag;
regeringen äger dock rätt att sänka räntan.

Insättning af en florin kan verkställas medelst vanliga 5-cents frimärken
eller, hvad beträffar primärskolor, medelst märken å 1 cent.

187

Utbetalningar utan uppsägning äro i allmänhet begränsade till 25
floriner i veckan, men kunna medgifvas intill 100 floriner, om insättarens
identitet är höjd öfver hvarje tvifvel. För uttagningar fordras i andra
fall medgifvande från centralförvaltningen. Sådant kan erhållas jämväl
per telegraf.

Banken tillhandagå!- insättare med inköp af statsobligationer.

I banken insatta medel placeras i statspapper, provinsers eller kommuners
obligationer, skuldebref utfärdade af hypoteksföreningar eller lån
mot sådana säkerheter, som riksbanken äger mottaga.

Hela vinsten å bankens rörelse afsättes till en reservfond, hvilken betraktas
såsom statens tillhörighet.

Preskriberade medel tillfalla banken.

För sitt bestyr med postsparbanksgöromålen åtnjuta postfunktionärerna
följande ersättning:

5 cents för hvarje under året utfärdad motbok, som icke dödats
under året;

IV2 cent för hvarje insättning; och

V10 % af hela insättningssumman under året.

Frankrike.

Postsparbanken, som står under inseende af ministern för post- och
telegrafväsendet, började sin verksamhet den 1 januari 1882.

Minsta insättningsbeloppet är, med undantag för flottans manskaps
besparingar, 1 franc. Under ett år få insättningarna a en enskild persons
räkning ej öfverstiga 1,500 francs, ej heller får behållningen å sådan
räkning uppgå till mer än 1,500 francs. Ömsesidiga understödsföreningar,
kooperativa föreningar, välgörenhetssällskap och andra dylika sammanslut
ningar kunna dock — vissa af dem med vederbörande ministers tillstånd
genom en eller flera insättningar uppbringa sin behållning hos postsparbanken
till högst 15,000 francs.

Räntan till insättarna utgår efter 2V2 °/o. Ränta å högre belopp än
1,500 francs (eller i ofvan angifna fall 15,000 francs) beräknas endast till

188

den dag, då vederbörande delägare anmanas att nedbringa behållningen
till föreskrifvet maximum.

Insättningar kunna verkställas med vanliga frimärken å 5 och 10
centimer. För en och samma persons räkning får dock icke mer än 10 francs
i månaden insättas medelst frimärken.

Uppsägningstiden är högst 15 dagar. I allmänhet verkställas dock
utbetalningar en eller två dagar efter det begäran därom framställts.
I fall af »force majeure» kunna utbetalningarna begränsas till 50 francs
hvar femtonde dagf.

Uppsägning af innestående medel kan verkställas medelst telegraf
eller rörpost. Motboksägare kan, mot godtgörelse för porto, få ett upp sagdt

belopp genom postanvisning sig tillställdt eller till annan person
öfversändt.

Postsparbanken tillhandagår kostnadsfritt delägarna med inköp af
statsobligationer och förvaring af desamma.

»La caisse des dépöts et consignations» mottager postsparbankens
medel och placerar dem i franska statspapper eller värdepapper, för hvilka
staten iklädt sig garanti, eller i obligationer, utgifna af departement,
kommuner, handelskamrar eller hypoteksbank.

Nämnda kassa tillhandahåller postsparbanken rörelsekapital intill 50
millioner francs.

Uppkommande vinst afsättes till reservfond. Delägarna äro uttryckligen
frånkända all andel i vinsten.

Af preskriberade medel tillfalla två femtedelar postsparbanken och
tre femtedelar vissa understödsföreningar.

Postsparbanken har särskild stat, skild från postverkets.

Postfunktionärerna erhålla för postsparbanksgöromål följande ersättning:

l:o) 25 centimer för hvarje utlämnad ny motbok;

2:o) 50 centimer för hvarje insatta 1,000 francs; och

3:°) 5 centimer för hvarje insättning, utom den första, å hvar bok
samt för hvarje uttagning.

Postsparbanken har afdelningskontor ombord å flottans fartyg, samt
i vissa utländska städer (Alexandria, Konstantinopel, Saloniki, Port
Said m. fl.).

189

Österrike.

Postsparbanken inrättades den 12 januari 1883.

Minimi-insats 1 österrikisk krona1. Behållningen å en motbok får
ej öfverstiga 2,000 kronor.

Räntefoten får ej öfverstiga 3 °/''o.

Insättning kan verkställas medelst 9 frimärken å 10 heller, uppfästade
på sparkort, hvarå medelst tryck anbragts ett dylikt märke. För
en och samma motbok kan dock i sådant hänseende ej användas mer än
3 sparkort i veckan.

Utbetalningar äga i allmänhet rum utan iakttagande af uppsägningstid.

Postsparbanken tillhandagår insättarna med inköp och försäljning af
statsobligationer äfvensom med förvaring af desamma.

Bankens medel placeras i österrikiska statsobligationer.

Af uppkommande vinst bildas en reservfond, lägst 5 % af delägarnas
tillgodohafvanden och högst 4,000,000 kronor. När fonden öfverstiger
sistnämnda belopp, tillfaller öfverskottet postverket.

Preskriberade medel tillfalla postverket.

Postsparbanken har särskild stat.

Vid sidan af postsparbanksrörelsen drifver postsparbanken en mycket
betydande check- och clearingrörelse, som omfattar samtliga postkontor i
riket.

Ungern.

Postsparbanken inrättades den 1 februari 1886. Dess styrelse lyder
omedelbart under handelsministeriet. Postanstalterna förmedla bankens
beröring med allmänheten.

Minstainsättningsbeloppet är 1 krona (= österrikisk); något maximum
för insättning finnes ej stadgadt. Om en enskild persons tillgodohafvande
öfverstiger 4,000 kronor eller en juridisk persons 8,000 kronor, inköper

1 1 österrikisk krona (= 0,757 i svenskt kronmynt) = 100 heller.

190

postsparbanken, därest vederbörande motboksägare ej annorlunda förordnar,
för öfverskottet värdepapper af vissa föreskrifna slag.

Räntefoten bestämmes af handelsministern och utgör 3%. Ränta
godtgöres ej å mindre belopp än 2 kronor, ej heller å större belopp än
förut angifna maxima.

Insättning af 1 krona kan verkställas medelst frimärken. För sådant
ändamål användes ett sparkort, på hvilket finnes tryckt ett frimärke om
10 heller. Sedan på kortet fästats frimärken ä 10, 20 eller 40 heller
till ett sammanlagdt värde af 90 heller, gäller kortet sålunda för 1
krona.

Utbetalningar äga i allmänhet rum utan iakttagande af uppsägningstid.

Postsparbanken tillhandagår kostnadsfritt insättarna med inköp och
förvaring af värdepapper.

I postsparbanken insatta medel placeras i värdepapper i enlighet
med föreskrifter, som utfärdas af handelsministern i samråd med finansministern.

Uppkommande vinst afsättes till en reservfond, som tillhör statsverket.
När denna öfverstiger 3,000,000 kronor, ingår postsparbankens
vinst till statsverket.

Preskriberade medel ingå till reservfonden.

Postsparbanken har en från postverket skild stat.

Postverket har skyldighet att utan räntegodtgörelse förskjuta hvad
som utöfver inkomsterna kan erfordras för bestridande af postsparbankens
förvaltningskostnader.

Postsparbanken drifver vid sidan af postsparbanksrörelsen en betydande
check- och clearingrörelse, som omfattar samtliga postkontor i
riket.

Finland.

Postsparbanken började sin verksamhet år 1887. Förenämnda af
internationella postbyrån i Bern år 1904 utgifna sammanfattning innehåller
inga upplysningar om den finska postsparbanken, men af andra för kom -

19.1

mittén tillgängliga handlingar framgår, att den är organiserad hufvudsakligen
efter mönster af den svenska postsparbanken.

Räntefoten, som fastställes af senaten, har varierat mellan 3
och 4 %.

Den finska postsparbanken använder, i likhet med den svenska, sparmärken
för uppsamlande af besparingar å mindre belopp än myntenheten.

Uppsägningstiden är 7—30 dagar. Belopp icke öfverstigande 100
mark utbetalas dock äfven före uppsägningstidens utgång, såvida anordning
dessförinnan hunnit anlända till postanstalten och medel för ändamålet
därstädes finnas att tillgå; utbetalning får likväl icke ske under tidigare
månad än den, hvarunder förfallodagen inträffar, enär ränta godtgöres
delägaren till sistberörda månads ingång.

Jämlikt § 15 af förordningen den 24 maj 1886 angående en postsparbank
i Finland öfverlämnas bankens för löpande utgifter icke behöfliga
medel till Finlands statskontor, som omsätter desamma i räntebärande
obligationer eller placerar dem i privata banker.

Posttjänstemännen åtnjuta för postsparbanksgöromålen ersättning
dels för hvarje nyutfärdad motbok och dels för hvarje insättning. Till
vissa tjänstemän utgår sistberörda ersättning i förhållande till de insatta
beloppens storlek.

Bulgarien.

Postsparbankens verksamhet började den 1 april 1896.

Lägsta insättningsbeloppet är 1 franc, högsta 2,000 francs, dock
äga välgörande inrättningar och filantropiska sällskap insätta intill 5,000
francs.

Räntefoten är genom lag bestämd till 4 %.

Insättning förmedelst fri- eller sparmärken finnes ej anordnad.

Utbetalningar intill 50 francs verkställas vid anfordran, dock ej
oltare än hvar femte dag å samma motbok. För större uttagningar är en
uppsägningstid af 10—60 dagar stadgad, hvilken dock ej strängt iakttages.

25—*091240. Löneregleriayskommilténs bet. XXI11.

192

Banken förmedlar åt insättarna inköp af statsobligationer.
Postsparbanken placerar sina medel i riksbanken mot 4V2 % ränta.
En del af dessa medel är afsedd till inköp af statsobligationer.

Bankens vinst och preskriberade medel ingå till statsverket.
Postsparbanken har ej någon särskild stat; aflöningarna till dess
personal bestridas af statskassan.

Postverkets tjänstemän erhålla ingen särskild ersättning för postsparbanksgöromål.

Kreta.

Postsparbanken öppnades den 1 april 1902.

Minsta insättningsbeloppet är 1 drakrna1. På en motbok får insättas
huru stort belopp som helst, men ränta godtgöres ej på högre belopp
än 2,000 drakmer, oberäknadt kapitaliserade räntor, hvilka äro räntebärande
utan all inskränkning.

Räntefoten är 31/2 %.

Insättningar till belopp af en drakrna kunna verkställas medelst
vanliga frimärken om 5 och 10 lepta.

Utbetalningar om högst 100 drakmer ske utan uppsägning; för högre
belopp är uppsägningstiden 10—60 dagar.

Postsparbankens medel insättas på löpande räkning i Kretas bank
mot en räntegodtgörelse af 4%.

Preskriberade medel tillfalla postsparbanken.

För postsparbanksgöromål erhålla vedei’börande posttjänstemän följande
godtgörelse:

25 lepta för hvarje nyutfärdad motbok, som ej dödas inom ett
år;

V20 % af insatta medel; och

5 lepta för hvarje insättning utom den första och för hvarje uttagning,
dock högst 20 lepta i månaden för en och samma motbok.

På de postkontor, där två eller flera tjänstemän äro anställda, fördelas
ersättningen lika dem emellan.

1 1 drakrna (=1 franc) =100 lepta.

193

Tre tiondedelar af uppkommande vinst användas till premier åt
posttjänstemän och skolman, som i högre grad bidragit till postsparbankens
utveckling, öfriga sju tiondedelar af vinsten afsättas till reservfond.

Förutom här ofvan angifna postsparbanker finnas sådana inrättade i
Egypten samt i vissa engelska och nederländska kolonier, men däremot,
såvidt framgår af för kommittén tillgängliga handlingar, hvarken i tyska
riket, Danmark, Norge eller Nordamerikas förenta stater.

194

Bil. II.

Öfversikt af insättningar och uttagningar in. in. i svenska
postsparbanken under åren 1884—1908.

Å r.	Insättningar.	Uttagningar.	Delägarnas behållning vid årets slut.	Årlig ökning ( + ) eller minskning (—’ i behållningen.	Antal del-ägare vid årets sint.
1884 ......	1,095,683	_	282,418	86	827,641	10	+	827,641	10	79,513
1885 ......	1,282,658	—	694,204	50	1,455,205	15	-	627,564	05	112,724
1886 ......	1,507,572	—	902,264	88	2,119,395	15	f	664,190	—	134,769
1887 ......	1,817,344	—	1,132,950	79	2,885,396	75	+	766,001	60	152,016
1888 ......	3,136,881	—	1,496,015	76	4,650,743	62	+	1,765,346	87	174,747
1889 ......	5,718,851	—	2,101,964	Öl	8,482,667	57	+	3,831,923	95	202,520
1890 ......	7,671,771	—	3,517,181	16	13,016,553	99	+	4,533,886	42	237,060
1891......	7,489,542	—	4,731,649	62	16,264,061	61	+	3,247,507	62	271,540
1892 ......	7,712,778	—	5,073,846	51	19,508,440	21	+	3,244,378	60	300,299
1893. . . ■ . .	8,465,952	—	5,289,602	38	23,417,474	72	+	3,909,034	51	325,498
1894 ......	11,659,013		6,294,829	62	29,681,630	11	+	6,264,155	39	367,337
1895 ......	15,434,104	—	7,800,177	24	38,477,499	21	+	8,795,869	10	408,288
1896 ......	20,021,165	—	10,275,740	27	49,733,809	59	+	11,256,310	38	451,872
1897 ......	19,830,248	—	13,157,191	41	58,107,483	21	+	8,373,673	62	495,383
1898 ......	20,121,903	—	16,122,806	09	64,033,595	64	+	5,926,112	43	535,305
1S99......	15,802,010	—	21,934,295	99	59,934,156	29	—	4,099,439	35	556,544
1900 ......	13,601,291	—	19,043,635	82	56,461,391	33	—	3,472,764	96	566,805
1901......	12,714,223	—	16,822,658	55	54,226,354	08	—	2,235,037	25	573,800
1902 ......	12,423,135		14,570,640	28	53,916,398	05	—	309,956	03	577,627
1903 ......	12,033,933		13,308,721	53	54,482,232	53	+	565,834	48	570,686
1904 ......	12,135,681	—	13,078,751	—	55,410,004	32	+	927,771	79	570,203
1905 ......	11,647,107	—	14,268,140	27	54,658,803	82	—	751,200	50	567,023
1906 ......	12,294,019	—	14,703,462	76	54,097,705	36	—	561,098	46	569,155
1907 ......	11,802,124	—	16,994,383	07	50,680,934	71	—	3,416,770	65	566,976
1908 ......	10,166,458	08	15,990,774	88	46,422,570	04	—	4,258,364	67 i	560,270
Summa kronor	257,585,446	08	239,588,307	75	—	—	—	—	—

Bil.III.

1889 7885 1886 1887 1888 1889 1890 1891 1892. 1893 1899 1895 1896 1897 1898 1899 1900 1901 190Z 1903 1909- 1905 1906 1907■ 1908

r69.OJ3.595:

POSTSPARBAN

SVERIGE

++++ ►+++-''r^

Delägarnas behättning

++ + + + + bisättning ar

Uttagning!

0EN, STAB. UT.ANST.

Förlust.

Bil. IV.

Tusental

1893 1899 1895 1896 1897 1898 1899 1900 1901 19QZ 1903 190^9 1905 1906 1907 1908

1889 1885 1886 1887 1888 1889 1890 1891 189Z

POSTSPARBANKEN

SVERIGE

* • + + +

+ + + + + Vinst.

0EN STAB. LIT. ANST.

Bil V

MUlionerx

kronär

188+ 1885 1886 1887

1889 1890 1891

1S9Z 1X93 1X9* 1895 i89S 1X97 1898 1899 1900 1901 19021903 1909-1905 1908 1907 1908

PARBANKERNA ; SVE

III''

t I I . i, X

(utom pcstsparbanken.f

RIGE

Insättningar

•r^r+J -

ft«,ä W,19*

feiäJ9SJ2L.

och

uttagningar

under aren 188*t ''IQOS.

.....

* v

I*—

++4

. *

"Tf

jjiMtysii.w

no, 31,

''0,091

+ + ++ Insättningar.----Uttagningar.

0EH. STAB UT. AN ST.

Bil .VI.

1900 1901 190% ''1903 190+ 1905 1906 1907 1908

1890 1891 1S9Z 1893 1999 1895

Xr k 3,551, W Ä

SVERIGE

SPARBANKERNA i

postsparbanken)

utom

0EN. STAB 1.IT. AN3T.

Bil.VII

MiUixmer it*

£160 6 t82V,

POSTSPARBANKEN

STORBRITANNIEN och IRLAND

Delägarnas behå Ining.

0EN. STAB. UT. ANST.

Bil.VIII

PARBANKERNA

POSTS

och FRANKRIKE

behallnin

Deläga

rnas

8EN STAB LIT. AN ST

Bil.IX.

1X99 1900 1901 19QZ 190X 190» 190! 1906

■B9Z 1X93 169» -Hg1* 1897

POSTSPARBAN KERNA

UNGERN

ÖSTERRIKE och

Delägarnas behållning

6EN STAB LIT. AHST